Ökad examination av tandläkare

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1953: 36 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

Ökad examination av tandläkare Betänkande 1951 års

avgivet

av

tandlakarkommitté

STOCKHOLM

Statens offentliga Kronologisk

1. Valkretsar vid fullmäktigeval i kommunerna. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande. 4. Kihlström. 36 s. J a . 2. Betänkande med förslag till fiskeristadga ni. m . Kihlström. 99 s. J o . 3. Betänkande med förslag till åtgärder för stödjande av hästaveln m. m. Victor Petterson. 77 s. J o . 4. Nordisk passfrihet. Betänkande n r 4. Victor Petterson. 28 8. U. 5. Lättnader i fråga om tullbehandling m. m. av motorfordon i trafiken mellan de nordiska länderna. Victor Petterson. 45 s. U. 6. Generella metoder och fysiska kontroller inom investeringspolitiken. Idun. 229 s. S. 7. Läkarutbildningen. Victor Petterson. 394 s. E . 8. Utredning om fastighetsbeskattningen. Marcus. 136 s. F i . 9. Förslag till lagstiftning om insemination. K a t a l o g och Tidskriftstryck. 143 s. J u . 10. Förband och bygd. Victor Petterson. 180 s. F ö . 11. Betänkande med förslag till allmänna riktlinjer för den territoriella pastoratsindelningen och församlingsprästerliga organisationen m. m . Berlingska Boktryckeriet, Lund. 350 8. E . 12. F a k t a om olja. Gernandt. 80 s. H. 13. Landsbygdens elkraftförsörjning. Gernandt. 120 s. K. 14. Förslag till brottsbalk. Norstedt. 590 s. J o . 15. Juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. 1. Katalog och Tidskriftstryck. 550 s. E . 16. Juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. 2. Bilagor. Beckman. 271 s. E . 17. Enhetligt frihetsstraff m . m . Marcus. 222 s. J u . 18. Lika lön för män och kvinnor i d e t statliga lönesystemet. Beckman. 527 s. C. 19. Sågverksindustrien i södra Sverige. I d u n . 164 s. H .

utredningar

förteckning

20. Trafiknykterhet. Victor Petterson. 310 8. K. 21. Promemoria med förslag till vissa åtgärder för a t t nedbringa väntetiderna vid sinnesundersökning i b r o t t m å l . Katalog och Tidskriftstryck. 66 s. J u . 22. Nåd i b r o t t m å l . Statistiska uppgifter för 1900-talets första hälft. Av S. Groth. Marcus. 24 s. J u . 23. Konsumentprisindex. B e t ä n k a n d e angående omläggning av levnadskostnadsindex. Marcus. 75 8. C. 24. Folkhögskolans ställning och uppgifter. Katalog och Tidskriftst r y c k . 247 s. E . 25. Det proportionella valsättet vid landstingsval. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings b e t ä n k a n d e . 5. Kihlström. 128 s. J u . 26. Betänkande med förslag till vissa ändringar i rättegångsbalken m . m . Gernandt. 159 s. J u . 27. Psykologiskt försvar. K i h l s t r ö m . 256 s. I . 28. Befälsordningen vid infanteriet. Kihlström. 480 s. F ö . 29. Abortfrågan. Victor Petterson. 298 8. I . 30. Åtgärder för förenhetligande a v besvärstiden i administraitiva mål. Marcus. 36 s. J u . 31. Förslag till hälsovårdsstadga m . m . I d u n . 234 s. I . 32. Vårdorganisation för förvarade och internerade. Beckman. 104 + 31 + 32 s. J u . 33. Smålands Taberg. Utredning rörande frågan om åtgärder till skydd för Smålands Tabergs n a t u r v ä r d e n . Av S. Strömberg och S. ödeen. Beckman. 55 s. J o . 34. Beskattningen av motorfordonstrafiken. Victor Petterson. 439 s. F i . 35. B a d v a t t e n . Bedömning, rening och skydd. Gummesson. 92 8.1.

36. ö k a d examination av t a n d l ä k a r e . Victor Petterson. 170 s. E .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1953:36 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

Okad examination av tandläkare Betänkande avgivet av 1951 års

tandläkarkommitté

VICTOR P E T T E R S O N S B O K I N D U S T R I STOCKHOLM

4fe

1953 AKTIEBOLAG

Innehåll

Skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

7 Kap.

1. Utredningsuppdraget

11 Kap.

2. Folktandvårdsorganisationens utveckling

14 Kap.

3. Antalet tandläkare i Sverige

23 Kap.

4. De odontologiska läroanstalterna

26 Kap.

5. Tidigare gjorda beräkningar angående tandläkarbehovet

30 Kap.

6. Undersökningar angående tandvårds- och tandläkarbehovet förslag rörande ökningen

av de odontologiska

samt

läroanstalternas

examinationskapacitet

32 Undersökningar angående tandvårds- och tandläkarbehovet

..

32 Förslag rörande ökningen av de odontologiska läroanstalternas examinationskapacitet Kap.

7. Av kommittén föreslagna organisatoriska åtgärder för att öka examinationen av tandläkare

Kap.

42 Malmö-högskolan

44 Stockholmshögskolan

44 Odontologisk högskoleklinik i Norrland

44 Ny

tandläkarhögskola

i

Göteborg

8. Utökning av antalet studerande vid tandläkarhögskolan i Malmö . . Det prekliniska studieåret ( l : a och 2:a terminerna)

50 Den propedeutiska studieperioden (3:e—5:e terminerna) . .

..

Sammanfattning av kostnaderna Kap.

51 52

9. Odontologisk högskoleklinik i Umeå I. Förhandlingar

med representanter

för Västerbottens

läns

landsting

53 II. Särskild studieplan för Stockholm-Umeå-gruppen

55 A. Prekliniska studieperioden ( l : a och 2:a terminerna)

..

55 B. Propedeutiska studieperioden

..

..

55 D. Avslutande studieperioden (9:e och 10 :e terminerna) . .

60 C. Kliniska

studieperioden

(3:e—5:e terminerna)

(6:e—8:e terminerna)

..

III. Åtgärder och kostnader med anledning av Umeå-klinikens inrättande

gj

A. Åtgärder och kostnader vid tandläkarhögskolan i Stockholm

gj

B. Åtgärder och kostnader vid Umeå-kliniken 1. Redogörelse

för

kliniklokalerna

2. Lärarkrafterna

65 Karieslära s. 65; pulpa- och rotbehandling s. 66; proteslära s. 67; tandkirurgi s. 68; odontologisk ortopedi (tandreglering) s. 68; b a r n t a n d v å r d s. 69; b e t t a n a l y s med parodontoprotetik s. 69; mottagningsavdelningen s. 69; intern medicin s. 70; allmän kirurgi s. 70.

3. Övrig personal

4. Tandsköterskeskolan

5. Omkostnader

6. Bokinköp och bokbindning m. m

7. Nyanskaffning och underhåll av utrustning

80 G. Vissa höjningar av anslagen för gemensamma universitetsändamål

1. Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier

2. Gästföreläsningar

3. Bidrag till främjande av medicinsk forskning . . D. Engångsanslag

till

..

utrustning

81 E. Driftsbidrag från Västerbottens läns landsting F. Inkomster och utgifter, föranledda

80 81

av den patientvår-

dande verksamheten

84 IV. Sammanställning av kostnaderna

86 Kap. 10. Ny tandläkarhögskola i Göteborg

88 I. Förhandlingar med Göteborgs stad

89 II. Personalorganisation

92 A. Den prekliniska undervisningen m. m B. Den propedeutiska och kliniska undervisningen . .

93 ..

1. Lärarpersonal

2. övrig personal

96 C. Tandtekniker-

och

tandsköterskeskolorna

97 III. Omkostnader

98 IV. Bokinköp och bokbindning m. m

98 V. Nyanskaffning och underhåll av utrustning

98 VI. Tandläkarhögskolorna: Bidrag till elever för anskaffande av instrument 4

VII. Tandläkarhögskolorna: Bidrag till driften kliniken

av amanuens-

VIII. Vissa anslag för gemensamma universitetsändamål . .

99 ..

99 A. Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier

99 B. Gästföreläsningar

99 C. Bidrag till främjande av medicinsk forskning

99 D. Resestipendier åt ordinarie lärare m. fl

99 IX. Engångsanslag

99 X. Sammanställning av kostnaderna

100 Kap. 11. Tillgången på lärarkrafter för de högre tjänsterna vid odontologiska undervisningsanstalter i Göteborg och Umeå

102 Inledning

102 Professorer och laboratorer

103 Karieslära s. 103; pulpa- och rotbehandling s. 104; t a n d k i r u r g i s. 104; proteslära s. 105; dental röntgendiagnostik s. 105; odontologisk ortopedi s. 105; b a r n t a n d v å r d s. 105; bettanalys med parodontoprotetik s. 106; tandhistopatologi s. 106; s a m m a n f a t t n i n g s. 106.

Avdelningstandläkare

107 Kap. 12. Sammanfattning av huvudinnehållet i kommitténs betänkande . .

109 Kommitténs hemställan

116 Reservation av herr Maunsbach

166 Särskilt yttrande av herr Oldmark

169 Bilagor 1. Undersökningar angående tandvårds- och tandläkarbehovet i Sverige . .

2. Jämförelse mellan de årliga driftskostnaderna för tandläkarhögskolor med olika intagningskapacitet

3. Förslag till avtal mellan staten och Västerbottens läns landsting angående inrättande av en odontologisk högskoleklinik i Umeå

4. Avlöningskostnaderna vid högskolekliniken i Umeå och tandläkarhögskolan i Stockholm efter inrättande av "Stockholm-Umeå-linjen"

5. Kostnaderna för utrustning av en odontologisk högskoleklinik i Umeå

6. Förslag till avtal mellan staten och Göteborgs stad angående inrättande av en tandläkarhögskola

i Göteborg

7. Skrivelse från Göteborgs sjukhusdirektion

154 angående vissa ändringar i förslag till avtal mellan staten och staden rörande tandläkarhögskolan i Göteborg

8. Avlöningskostnaderna vid en tandläkarhögskola i Göteborg 9. Kostnaderna för utrustning av en tandläkarhögskola i Göteborg . .

162 ..

165 5

Tablåer och

tabeller

I. Antalet folktandvårdspolikliniker i landet vid olika tidpunkter . . II. Antalet distriktstandpolikliniker 30/6 1952, uppdelade i olika storleksgrupper

16 17

III. Antalet folktandvårdspolikliniker 30/6 1952 av olika storleksordning inom skilda delar av landet IV. Antalet tandläkartjänster

och tjänstgörande tandläkare inom

folk-

tandvården vid olika tidpunkter

19 V. Antalet tandläkartjänster och tjänstgörande tandläkare inom folktandvården 30/6 1952

20 VI. Antalet legitimerade tandläkare i Sverige vid slutet av år 1951 (inkl. de icke yrkesverksamma)

24 VII. Antalet å de prekliniska kurserna årligen intagna elever å tandläkarhögskolorna under olika tidsperioder

28 VIII. Antalet inskrivna och utexaminerade elever vid tandläkarhögskolorna åren 1936—52

28 IX. Fördelning av de studerande varje termin under de 4 olika studieperioderna vid ett genomförande av kommitténs förslag

49 X. Studieschemat för den kliniska undervisningsperioden (6:e—8:e terminerna)

vid

Umeå-kliniken

59 XI. Studieschemat för den avslutande studieperioden i Stockholm

(9:e

och 10 :e terminerna) vid Stockholm-Umeå-linjen XII. Lärarstaben vid Umeå-kliniken

och dess fördelning på

60 klinikens

olika avdelningar

71 XIII. Biträdespersonalen vid Umeå-kliniken och dess fördelning på klinikens olika avdelningar

78 XIV. Inkomster och utgifter, föranledda av den patientvårdande verksamheten vid Umeå-kliniken

85 XV. Lärar- och laboratoriebiträdespersonal för undervisningen i prekliniska m. fl. ämnen vid tandläkarhögskolan i Göteborg

94 XVI. Lärarpersonal för den propedeutiska och kliniska undervisningen vid tandläkarhögskolan i Göteborg XVII. Personal, med undantag av lärare, vid tandläkarhögskolan i Göteborg

96 97

XVIII. Den ökning av statsutgifterna, som beräknas bli erforderlig, därest kommitténs förslag genomföres

Till Herr statsrådet

och chef en för

ecklesiastikdepartementet

Genom beslut den 26 januari 1951 bemyndigade Kungl. Maj :t statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för utredning rörande ökad utbildning av tandläkare och därmed sammanhängande frågor, att utse en av de sakkunniga att såsom ordförande leda utredningsarbetet samt att, i den utsträckning så funnes påkallat, utse sekreterare åt de sakkunniga och tillkalla experter för att stå till deras förfogande för överläggningar och samråd. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen genom beslut samma dag såsom sakkunniga för nämnda ändamål ledamöterna av riksdagens första kammare, redaktören Gustaf Karlsson i Munkedal och folkskolläraren Nils August Larsson i Östersund, generaldirektören och chefen för patent- och registreringsverket Nils Teofil Löwbeer, medicinalrådet Arvid Bernhard Maunsbach, legitimerade tandläkaren Ivan Oldmark samt rektorn vid tandläkarhögskolan i Stockholm, professorn därstädes Gösta Egon Natanael Westin. Åt Löwbeer uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Direktiven för de sakkunnigas arbete ha angivits i föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet för nämnda dag. Den 23 februari 1951 uppdrog departementschefen åt f. d. kanslerssekreteraren, kanslirådet i Kungl. Maj :ts kansli Hilding Nordström att tillsvidare tjänstgöra som de sakkunnigas sekreterare. Genom beslut den 14 april 1951 tillkallade därefter departementschefen intendenten vid tandläkarhögsko7

lan i Stockholm S. R. Fors, t. f. laboratorn vid nämnda högskola T. H. Lönnerblad och verkmästaren vid samma högskola K. H. Kihlman att såsom experter biträda de sakkunniga. Intendenten Fors har även fungerat som biträdande sekreterare. De sakkunniga hava antagit namnet 1951 års tandläkarkommitté. För att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt kommittén lämnade uppdraget har till kommittén överlämnats en av Göteborgs och Bohus läns landstings hälsovårdsberedning den 14 november 1950 gjord underdånig framställning om igångsättande av en utredning i syfte att snarast möjligt inrätta en tredje tandläkarhögskola, förlagd till Göteborg. I en av stadsfullmäktige i Sundsvall till kommittén avlåten, den 17 oktober 1951 dagtecknad skrivelse ha stadsfullmäktige framhållit de skäl, som talade för att Sundsvall borde i främsta rummet ifrågakomma såsom förläggningsort för en eventuell tandläkarhögskola i Norrland, samt erbjudit sig att med kommittén till diskussion uppta frågan om en dylik förläggning av högskolan. Styrelsen för Västerbottens läns tandläkarförening har i skrivelse till kommittén den 29 juli 1951 framhållit, att folktandvården, vilken befolkningen på övre Norrlands landsbygd vore helt beroende av för erhållande av tandvård, hade stora svårigheter att få sitt behov av tandläkare tillgodosett, samt att den enda effektiva utvägen att komma till rätta med svårigheterna i detta hänseende vore att anordna tandläkarutbildning i övre Norrland, lämpligen i Umeå. En dylik åtgärd skulle enligt föreningens mening väsentligt kunna bidra till att förbättra tillgången på tandläkare i denna landsdel. Kommittén har vidare tagit kännedom om två underdåniga skrivelser, vilka behandla spörsmålet om inrättande av en tandläkarhögskola i övre Norrland. Den ena har avlåtits av Norrbottens och Västerbottens läns landsting den 11 november 1949. Landstingen ha, under framhållande av att frågan om utbyggande av folktandvården inom nämnda län icke kunde lösas med mindre än att en tandläkarhögskola inrättades i övre Norrland, hemställt, att denna fråga med det snaraste måtte bli föremål för utredning. I den andra har Västerbottens läns landsting den 5 december 1949, under hänvisning till vad de båda landstingen anfört i skrivelsen den 11 november 1949, förklarat, att Västerbottens läns landsting vore villigt att, i avbidan på uppförande av en särskild byggnad för en tandläkarhögskola för övre Norrland, ställa vissa angivna lokaler till högskolans förfogande. 8

Med anledning av nådig remiss har kommittén den 2 maj 1952 avgivit underdånigt utlåtande över ett av särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga den 11 maj 1951 avgivet betänkande med förslag rörande den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande. Vidare har kommittén på begäran av kanslern för rikets universitet den 13 oktober 1952 yttrat sig över ett av organisationskommittén för medicinska högskolan i Göteborg i underdånig skrivelse den 14 maj 1952 framlagt förslag rörande den medicinska högskolans framtida förhållande till Göteborgs högskola. Med skrivelse den 8 april 1953 har lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm till kommittén överlämnat vissa handlingar rörande frågan om utbildning av tandhygienister och dessas verksamhet samt —• under framhållande av att ifrågavarande spörsmål ägde stor betydelse med hänsyn till önskemålet att minska tandläkarnas arbetsbörda — anhållit, att ärendet måtte göras till föremål för utredning och förslag inom kommittén.

Kommitténs utredningsarbete har väsentligen ägt rum inom två subkommittéer, av vilka den ena huvudsakligen sysslat med organisatoriska och ekonomiska spörsmål och den andra med statistiska undersökningar i syfte att dels verkställa vissa utredningar, som kunde tjäna till ledning vid en beräkning av det framtida behovet av tandläkare, dels ock beräkna det antal tandläkare, som landet vid olika tidpunkter kan påräkna, under förutsättning att examinationen av tandläkare ökas enligt vissa angivna alternativ. Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 maj 1952 lämnat kommittén medgivande att låta utföra en statistisk utredning, har den senare av de båda förutnämnda subkommittéerna med anlitande av statistisk expertis — professorn H. Cramer och filosofie licentiaten B. Matérn — verkställt en stickprovsundersökning i avsikt att söka erhålla upplysning om det aktuella tandvårdsbehovet i Sverige, uttryckt i det för behovets tillgodoseende behövliga antalet arbetstimmar för tandläkare. Jämlikt särskilda medgivanden av chefen för ecklesiastikdepartementet ha kommitténs medlemmar jämte kommitténs sekreterare och experter eller vissa av dessa personer företagit resor till Malmö, Göteborg och Umeå för överläggningar och förhandlingar med representanter för kommunala myndigheter samt odontologiska och medicinska läroanstalter. 9

1951 års tandläkarkommitté får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till åtgärder i syfte att utöka examinationen av tandläkare. Det är kommitténs avsikt att senare uppta till prövning frågan om lämpliga åtgärder för att den ökade examinationen av tandläkare skall i så stor utsträckning som möjligt komma folktandvården till godo ävensom övriga i departementschefens yttrande berörda spörsmål. Reservation har avgivits av herr Maunsbach och särskilt yttrande av herr Oldmark. Stockholm den 30 november 1953. Nils Gustaf Karlsson Ivan Oldmark

Löwbeer

Nils A. Larsson Gösta

A. B. Westin

I

10 Maunsbach

H.

Nordström

FÖRSTA K A P I T L E T

Utredningsuppdraget

Direktiven för den åt 1951 års tandläkarkommitté anförtrodda utredningen finnas angivna i ett yttrande till statsrådsprotokollet den 26 januari 1951 av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, vilket yttrande var av följande lydelse: Tandläkarinstitutet — numera tandläkarhögskolan — i Stockholm inrättades år 1898 med en examinationskapacitet av 30 färdigutbildade tandläkare för år. Examinationskapaciteten höjdes sedan stegvis, år 1920 till 60, i början av 1930-talet till 90 å 100 och år 1943 provisoriskt till 120. I samband med att planerna för upprättandet av en andra tandläkarhögskola år 1945 togo fast form, ökades den årliga intagningen av odontologie studerande så att den under 5-årsperioden 1945—49 uppgick till i medeltal 190 om året. Det överskott av studerande, som icke rymdes inom tandläkarhögskolan i Stockholm, hänvisades till Malmö, där den andra tandläkarhögskolan uppfördes under åren 1946—49. Den togs i bruk successivt och invigdes för sitt ändamål i september 1949. Under det senast förflutna läsåret ha de första grupperna nya tandläkare utexaminerats från denna högskola. Antalet legitimerade tandläkare i Sverige, som vid sekelskiftet var omkring 280 och år 1925 icke fullt 800, uppgår för närvarande till cirka 3 350. Antalet "effektiva" tandläkare, dvs. fullt sysselsatta, är dock något lägre och torde kunna uppskattas till i runt tal 2 800. En examination av 180 tandläkare om året har av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga beräknats skola uppbringa tandläkarkåren till omkring 3 770 "effektiva" år 1959 och till omkring 4 500 "effektiva" år 1969. Med samma examination beräknas antalet "effektiva" tandläkare maximalt komma att uppgå till om-

kring 5 000, vilken siffra beräknats bli uppnådd år 1979. Trots den stora ökningen av antalet legitimerade tandläkare under den senaste 25-årsperioden har folktandvårdens utbyggnad hämmats av brist på tandläkare. Då beslutet om anordnande av en folktandvårdsorganisation fattades av 1938 års riksdag, räknade man med att organisationen skulle vara fullt utbyggd senast inom 10 år. Behovet av tandläkare för folktandvården inom landstingsområdena beräknades då till omkring 800. Denna siffra har sedermera befunnits vara alltför låg. I den proposition (nr 84) angående ändringar i folktandvårdens organisation m. m., som underställts 1950 års riksdag, har föredragande departementschefen räknat med ett behov av mellan 2 100 och 2 200 tandläkare för den egentliga folktandvården vid fullt utbyggd organisation förutom minst 300 tandläkare för tandregleringsvård och anstaltstandvård m. m. Antalet inom folktandvården tjänstgörande tandläkare uppgick den 1 februari 1950 till endast omkring 600, varav 116 utländska tandläkare och något över 100 sådana, som fullgjorde tjänstgöring på grund av erhållna stipendier under studietiden. 1946 års folktandvårdssakkunniga beräknade i sitt i december 1948 avlämnade betänkande angående folktandvårdens organisation m. m. (SOU 1948:53), att, om man räknade med en 15-årig utbyggnadsperiod för folktandvården, cirka 120 övervägande nyexaminerade tandläkare per år måste tillföras densamma. Då man emellertid samtidigt borde räkna med en viss avgång, borde siffran höjas till cirka 130 tandläkare per år. Räknade man i stället med en 20-årig utbyggnadsperiod, borde enligt samma beräkningssätt cirka 100 nyexaminerade tandläkare per år tillföras folktandvården. I förutnämnda proposition 1950: 84, som i denna del godtagits av riks-

Il

dagen, har icke, såsom de sakkunniga föreslagit, i barntandvården inrymts även tandvården för ungdom i åldern 15—20 år. Härigenom blir behovet av tandläkare inom folktandvården något lägre än de sakkunniga beräknat. Det synes likväl osannolikt att folktandvårdens rekryteringsbehov kan tillgodoses inom rimlig tid, om ens alls, utan utbyggnad av den nuvarande högskoleorganisationen, som ju också skall tillgodose behovet av tandläkare utanför folktandvårdens ram. Redan i samband med 1945 års riksdagsbeslut angående upprättandet av en andra tandläkarhögskola förutsågs, att en examinationskapacitet av 180 nya tandläkare om året skulle komma att visa sig för låg för det framtida behovet. 1945 års riksdag beslöt sålunda (skr. nr 602), med anledning av vissa i ämnet väckta motioner, att en tredje tandläkarhögskola skulle inrättas vid tidpunkt och å plats som skulle bestämmas framdeles. Riksdagen framhöll, att den tredje högskolan borde komma till stånd så snart tillgången på lärarkrafter och övriga på frågan inverkande omständigheter gjorde det möjligt. Folktandvårdens rekryteringssvårigheter gör det enligt min mening befogat, att frågan om en ökad utbildning av tandläkare nu tages upp till ny utredning inom ecklesiastikdepartementet genom särskilda sakkunniga. De sakkunniga böra i första hand så ingående som möjligt undersöka det framtida tandläkarbehovet med beaktande bl. a. av den av 1950 års riksdag beslutade folktandvårdsorganisationen och behovet av tandläkare utanför folktandvårdens ram. Syftet med en dylik undersökning bör vara, att man på grundval av denna skall kunna bilda sig en så säker uppfattning som möjligt om den behövliga examinationskapaciteten hos tandläkarhögskolorna. Därest denna undersökning bekräftar antagandena, att en ökning av tandläkarexaminationen utöver den vid nuvarande organisation maximala är behövlig, böra de sakkunniga utreda, på vad sätt en dylik ökning lämpligen bör åvägabringas. I första hand bör härvid utredas, om förutsättningar föreligga för att öka de nuvarande tandläkarhögskolornas examinationskapacitet genom provisoriska eller permanenta åtgärder. Sålunda torde lokalutrymmena vid tandläkarhögskolan i Malmö redan nu tillåta ett högre elevantal 12

än det nuvarande. Därest dylika förutsättningar saknas, bör upprättande av förutnämnda tredje tandläkarhögskola övervägas. De sakkunniga böra förutsättningslöst pröva denna fråga med beaktande av alla de omständigheter som inverka därpå, såsom frågan om säkerställandet av behövligt antal kvalificerade lärare, förläggningsort och lämplig tidpunkt för inrättandet. Eventuellt kan det befinnas lämpligt, att båda nu nämnda utvägar tillgripas vid sidan av varandra. Om förutsättningar prövas föreligga för att inrätta en tredje tandläkarhögskola först vid en relativt framskjuten tidpunkt, kan det förtjäna övervägas att genom provisoriska åtgärder under den mellanliggande tidsperioden öka examinationen vid de nuvarande högskolorna, över huvud taget böra de sakkunniga pröva alla de uppslag rörande ökad utbildning av tandläkare, som under utredningens gång kunna framkomma. Det bör även vara de sakkunniga obetaget att diskutera uppslag i utbildningsfrågan, som avse att tillgodose folktandvårdens speciella behov inom landet i dess helhet eller en viss landsända t. ex. Norrland. De sakkunniga torde även böra pröva möjligheterna att genom särskilda åtgärder i samband med utbildningen främja rekryteringen av tandläkare till folktandvården. De sakkunniga böra även ägna uppmärksamhet åt frågan om fortbildning av tandläkare och annan jämförlig kursverksamhet eller specialutbildning. De sakkunniga böra ägna de med utredningen sammanhängande ekonomiska frågorna noggrann uppmärksamhet och lägga sig vinn om att söka få fram ur ekonomisk synpunkt fördelaktiga lösningar. I den mån så erfordras för utredningen böra de sakkunniga upptaga förhandlingar med de kommunala myndigheterna på de orter, som kunna komma att beröras av de sakkunnigas blivande förslag. Tandläkarkommittén h a r således fått i uppdrag att 1. undersöka det framtida behovet av tandläkare för att med ledning därav söka beräkna den behövliga examinationskapaciteten hos tandläkarhögskolorna, 2. om det visar sig, att läroanstalternas examinationskapacitet behöver

ökas, undersöka, huruvida detta lämpligen bör ske a) genom att öka de nuvarande högskolornas examinationskapacitet genom provisoriska eller permanenta åtgärder eller b) genom att inrätta en 3:e tandläkarhögskola eller c) genom en kombination av de under a) och b) angivna åtgärderna, 3. undersöka de åtgärder, som i samband med utbildningen kunna stå till

buds för att främja rekryteringen av tandläkare till folktandvården, 4. undersöka frågan om fortbildningen och specialutbildningen av tandläkare. Härjämte har i direktiven särskilt framhållits, att de sakkunniga vore oförhindrade att diskutera uppslag i utbildningsfrågan, som avse att tillgodose folktandvårdens speciella behov inom landet i dess helhet eller en viss landsända, t. ex. Norrland.

ANDRA KAPITLET

Folktandvårdsorganisationens utveckling

Anordnande av allmän folktandvård kom jämförelsevis sent att betraktas som en hela landets angelägenhet. En redogörelse för de första initiativen till frågans upptagande och de tidigaste förslagen till åtgärder på området lämnas i 1928 års sakkunnigbetänkande angående ordnande av folktandvård, s. 15—47 ("Widénska förslaget"). Nya förslag rörande folktandvården avgåvos därefter år 1935 av statens sjukvårdskommitté ("Liibeckska förslaget") och år 1937 ("Björckska förslaget"). Sistnämnda förslag låg till grund för 1938 års riksdags beslut om anordn a n d e av en allmän folktandvård och de med anledning därav utfärdade författningarna i ämnet. Den härigenom tillskapade folktandvårdsorganisationen hade till uppgift att åstadkomma förutsättningar för att befolkningen — såväl b a r n som vuxna — i landets olika delar skulle få möjlighet att erhålla t a n d v å r d till en för det stora flertalet medborgare överkomlig kostnad. Sedan de praktiska erfarenheter, som vunnits u n d e r de första åren av folktandvårdsorganisationens verksamhet, givit vid handen, att organisationen vore behäftad med vissa brister och att de i ämnet gällande bestämmelserna icke vore fullt tillfredsställande, uppdrogs genom beslut den 26 april 1946 åt särskilda sakkunniga — 1946 års folktandvårdssakkunniga — att verkställa en allmän översyn av folktandvårds14

organisationen. De sakkunniga borde även taga under övervägande, huruvida särskilda åtgärder borde vidtagas i syfte att stimulera rekryteringen av tandläkare för folktandvården. Den 3 december 1948 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag angående folktandvårdens organisation m. m., i vilket de föreslogo en del i flera avseenden genomgripande ändringar i de då r å d a n d e förhållandena. Med vissa modifikationer lades förslaget till grund för proposition till 1950 års riksdag. Sedan riksdagen fattat beslut i ämnet, utfärdade Kungl. Maj:t den 22 september 1950 kungörelse angående statsbidrag till folktandvård, SFS 1950:605 (senare ändrad genom 1951:238) och förordning om kommuns bidrag till kostnaderna för folktandvården, SFS 1950: 606, samt instruktion för tandläkare inom folktandvården, SFS 1950: 607 (senare ändrad genom 1951:239). Dessa författningar gälla fortfarande. Den 27 oktober 1950 utfärdades ny folktandvårdstaxa, SFS 1950:608 (gällande t. o. m. 31/12 1951). Den 7 december 1951 fastställdes folktandvårdstaxa att gälla under år 1952, SFS 1951: 757. Denna sistnämnda taxa äger fortsatt giltighet tills vidare t. o. m. den 31 december 1953, SFS 1952:777. Såväl i statens sjukvårdskommittés betänkande av år 1935 som i 1937 års sakkunnigbetänkande framhölls, att folktandvårdens organisation måste ge-

nomföras successivt under loppet av ett antal år. Vad distriktstandpoliklinikerna inom landstingsområdena beträffade, uppskattades denna tid av sjukvårdskommittén till 5 år (se s. 73). I 1937 års sakkunnigbetänkande förutsattes (se s. 82), att folktandvårdsorganisationen skulle vara fullt genomförd i hela landet inom loppet av 10 år, och i propositionen nr 127 till 1938 års riksdag angående folktandvård förklar a d e föredragande departementschefen, att intet borde underlåtas för att den av de sakkunniga angivna övergångstiden, 10 år, måtte kunna i görligaste mån förkortas. Erfarenheten har emellertid visat, att dessa antaganden varit alltför optimistiska, och, såvitt man nu kan se, måste organisationens uppbyggande komma att ta mer än dubbelt så lång tid som ursprungligen beräknades. Rörande anledningen till att det uppgjorda tidsschemat icke kunnat hållas uttalade sig departementschefen i propositionen nr 84 till 1950 års riksdag (se s. 4). Olika omständigheter hade bidragit härtill, i främsta rummet den bristande tillgången på tandläkare, som varit villiga att ta anställning inom folktandvården. Vidare hade klientelets behov av tandvård och, delvis som en följd därav, folktandvårdens behov av personal betydligt överstigit vad man från början räknat med. På sina håll hade även byggnads- och materialsvårigheter bidragit till att försena utvecklingen av folktandvården. Vid folktandvårdens inrättande förelåg icke något direkt uttalande vare sig från de kommittéer och sakkunnigberedningar, som sysslat med folktandvårdsfrågan, eller från statsmakternas sida, huruvida meningen vore, att folktandvården skulle organiseras så att den kunde tillgodose hela folkets tandvårdsbehov, eller om den skulle svara för endast en del av detta behov. Ej

heller efter år 1939 h a r något dylikt uttalande gjorts. Av det sätt, varpå beräkningen av tandläkarbehovet inom folktandvården verkställts, framgår dock tydligt, att meningen varit, att behovet av barntandvård skulle kunna till allra största delen tillgodoses inom folktandvården, under det att övrig t a n d v å r d skulle omhänderhas av folktandvården endast i den mån b a r n t a n d v å r d e n icke lade beslag på tandläkarnas tid. 1 I princip skulle emellertid folktandvården vara tillgänglig för alla medborgare. Detta underströks kraftigt av departementschefen i förutnämnda proposition nr 84 till 1950 års riksdag, i det han yttrade (se s. 20), att den omständigheten, att folktandvårdsorganisationen under lång tid framåt icke torde kunna i erforderlig utsträckning tillgodose hela befolkningens tandvårdsbehov, icke finge medföra en begränsning av den ursprungliga målsättningen och leda till avsteg från den grundläggande principen, att folktandvården skulle vara tillgänglig för alla medborgare. Folktandvårdens utbyggande påbörjades år 1939, då de första folktandvårdsplanerna fastställdes av medicinalstyrelsen. Senare ha varje år nya planer fastställts, så att vid utgången av år 1943 godkända planer förelågo för folktandvården i samtliga landstingsområden samt städerna Hälsingborg och Gävle. Numera äro planer fastställda även för städerna Göteborg och Malmö. Under åren 1951—52 h a r en revision verkställts av samtliga folk1 Enligt gällande kungörelse ang. statsbidrag till folktandvård (SFS 1950: 605) skall fast anställd tandläkares arbetstid utgöra i genomsnitt 42 timmar per vecka, och inom varje folktandvårdsdistrikt skola som regel årligen minst 55 procent av de inom distriktet tjänstgörande tandläkarnas sammanlagda arbetstid ägnas åt organiserad barntandvård. För ungdoms- och vuxentandvård samt sådan barntandvård, som ej är organiserad, skall således endast 45 procent av arbetstiden tas i anspråk.

Tablå I. Antalet folktandvårdspolikliniker

Tidpunkt

31/12 1939 1940 1942 1944 1946 1948 1950 1951 30/6 1952

Centraltandpolikliniker i verksamhet

i landet vid olika Annextandpolikliniker

Distriktstandpolikliniker

tidpunkter Anstaltstandpolikliniker

Enligt folktandvårdsplanen

I verksamhet

Inrättade men ej i verksamhet

Enligt folktandvårdsplanen

I verksamhet 1

1 1 2 2 4 10 12 13

153 338 469 519 530 581 598 599

16 33 102 166 234 294 330 374

3 2 17 21 9 37 57 30

15 40 56 56 58 60 57 58

1 1 5 6 11 10 13 17

1 8 9 10

1 7 8 10

.

Enligt folktandvårdsplanen

I verksamhet 1

— — — —

— _ — —

1 Samtliga vid angiven tidpunkt inrättade annex- och anstaltstandpolikliniker voro i verksamhet vid tidpunkten i fråga. tandvårdsplaner utom de båda sistnämnda, vilken revision varit påkallad i första h a n d av kraven att bringa plan e r n a i överensstämmelse med 1950 års folktandvårdsförfattningar och den nya kommunindelningen. Förslag till folktandvårdsplan för ett landstingsområde eller en stad utanför landsting uppgöres av huvudmannen. Denna plan, som bland annat reglerar antalet distrikt och dessas omfattning samt antalet befattningshavare, fastställes av medicinalstyrelsen med hänsyn tagen i första hand till antalet b a r n i de olika distrikten men därjämte till kommunindelningen, kommunikationer och a n d r a lokala förhållanden. Det i varje distrikt erforderliga antalet tandläkare beräknas med utgångspunkt från antalet "behandlingsbarn" i distriktet. 1 Till en början skedde beräkningen med ledning av 1937 års sakkunnigas siffror och sålunda under antagande, att varje tandläkare årligen skulle hinna behandla omkring 800 b a r n . Sedan erfarenheten visat, att antalet av de barn, som en tandläkare i

genomsnitt årligen hinner behandla under den tid, som för ändamålet står till hans disposition, avsevärt understiger 800, h a r vid fastställandet av nya planer eller revidering av tidigare fastställda antalet tandläkare i varje tandvårdsdistrikt ansetts böra beräknas efter en behandlingskapacitet av ca 600 barn per år. De vid 1939 års utgång fastställda folktandvårdsplanerna upptaga 1 centraltandpoliklinik, 153 distriktstandpolikliniker och 15 annextandpolikliniker, och vid dessa tandpolikliniker skulle 375 distriktstandläkare tjänstgöra. Vid slutet av nämnda år voro 1 centraltandpoliklinik, 16 distriktstandpolikliniker och 1 annextandpoliklinik i verksamhet, varjämte ytterligare 3 distriktstandpolikliniker inrättats men ej trätt i verksamhet. Inom folktandvården funnos vid samma tidpunkt 36 tjänstgörande tandläkare. 1 Såsom "behandlingsbarn" räknades till en början 30 procent av barnen i åldern 3—6 år och 90 procent av barnen i åldern 7—15 år men numera 30 procent av barnen i åldern 3—5 år och 100 procent av barnen i åldern 6—15 år.

Den 30 juni 1952 voro 16 centraltandpolikliniker i verksamhet. 1 I tandvårdsp l a n e r n a ha upptagits 664 distriktstandpolikliniker, varav 389 voro i verksamhet och 28, ehuru inrättade, ej voro i verksamhet, samt 50 annextandpolikliniker, därav 16 i verksamhet, jämte 13 anstaltstandpolikliniker, samtliga i verksamhet. Vid nyssnämnda tidpunkt funnos i de dittills fastställda planerna upptagna 1 659 tandläkartjänster, av vilka 837 — således endast halva antalet — uppehöllos, varjämte 88 inrättade tjänster voro vakanta. Enligt en å medicinalstyrelsens tandvårdsbyrå gjord sammanställning av uppgifter, som insänts av tandvårdsinspektörerna och vilka avsågo tidpunkten den 30 juni 1953, funnos då 16 centraltandpolikliniker med 16 lasarettstandläkare, 2 biträdande lasarettstandläkare och 9 assistenttandläkare samt 447 startade distriktstandpolikliniker och 19 startade annextandpolikliniker med sammanlagt 921 distriktstandläkare, därav 9 deltidsanställda och 327 med utländsk tandläkarexamen. Antalet lediga distriktstandläkartjänster utgjorde 109. Såsom framgår av kap. 5 beräknades i sakkunnigförslaget av år 1937, vilket låg till grund för beslutet om folktandvårdens inrättande, enligt en kalkyl, som av de sakkunniga betecknades som ganska osäker, att antalet av de för samtliga landstingsområden vid fullt genomförd folktandvårdsorganisation behövliga distriktstandläkarna utgjorde i runt tal 800. Fortgången av folktandvårdsorganisationens utveckling efter år 1939 framgår n ä r m a r e av h ä r efteråt intagna tablåer I—V. De i dessa tablåer redovisade siffrorna ha hämtats ur en inom medicinalstyrelsens tandvårdsbyrå på begäran av kommittén verkställd statistisk utredning r ö r a n d e folktandvården. 2

Tablå II. Antalet distriktstandpolikliniker 30/6 1952, uppdelade i olika storleksgrupper Inrättade

Poliklinikens storlek

Antal enligt planen

1-mans 2- o. 3-mans . . . 4-mans o. större

275 275 114

148 168 73

23 5

i verk- ej i verksamhet samhet

Vissa av siffrorna i tablåerna avvika något från dem, som upptas i SOS. Allmän hälso- och sjukvård. Avvikelserna äro dock jämförelsevis obetydliga. Tablå I utvisar antalet folktandvårdspolikliniker (centraltandpolikliniker, distriktstandpolikliniker, annextandpolikliniker och anstaltstandpolikliniker) i hela landet vid olika tidpunkter, i allmänhet vartannat år från folktandvårdens början år 1939 fram till den 30 juni 1952. I tablån lämnas för de olika tidpunkterna uppgifter om antalet tandpolikliniker enligt de fastställda folktandvårdsplanerna samt om huru många av dessa, som inrättats och varit i verksamhet eller, ehuru inrättade, ej varit i verksamhet. I tablå II redovisas antalet distriktstandpolikliniker vid tidpunkten den 30 juni 1952, fördelade i olika storleksgrupper efter antalet tjänstgörande tandläkare (1-mans, 2- och 3-mans samt 4-mans och större polikliniker). För att ge en uppfattning om huru det i tablåerna I och II för tidpunkten den 30 juni 1952 redovisade antalet folktandvårdspolikliniker i landet av 1 Centraltandpolikliniker saknades i följande landstingsområden: Stockholms, Kalmar norra, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus läns, Värmlands, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands, samt i städerna Malmö, Hälsingborg och Gävle. För Stockholm har någon folktandvårdsplan ännu icke fastställts.

T) u C

«

il

« I

C

H 3 en O C

a

<

ca

[So,* SJ

CN ^

"O V

CN CN CO

C *

c rt X o Q C g

*-3^

fl

"*

c3

"*

CO

I i-i

m

I CM

< a

^e

t o C N m co C N

I N

a

o

co to co t>

N

r-

CO r - C 5 r -

«

H

«

^

e i n n o

- H •>*

CO ( M O

i-i

m

co <N —<

H

CO CO

M O ffl C> N

W H f l !

CN CO CN

• ^ C O O O C O ' *

C O C M O i - i

CO t » , i - i

COfO

C N I i - i

T-l 1-H

CN

CO I-I CN ^H

i-i

co co ^

C N co

C N

• * t^ m

N

in

• * in co co co

m if

C O C O C O T - I C O

0 « O H

W

*

( O OS f «

CO CO 0 0 CN m

(

O

H

CO i n

S=P C3

N co H co

H H

C fl ~ G._

> * SJ

5b c a cs

h

CO 0 0 0 0 r~-

C5

m M

S B D C

S

H

«

H

N

I

i <*>s

c -2 Ss > £ —i

G

Co

G .„ en

•* SJ

CO CO I - H CO O i

l O CN CO CO CN

O t > » O C O

CM CO

i-i

co • * oo OJ t — C * i-i i-i i-<

ntOiOiJ|H C O C O H W • *

CN CN r H CN CO

SP G

e

w

c m

CN

i ->t m

g•i

Ö5

C

.-i

en

•X SJ £ G

co - * Oj H

t^ co r-COIN

rt

H o o t > o to CN CN i - i CN CN

miooooo) CN CO C l CO CO

H ^ coco i - " CN

a "3^ * E ro O

<D

3 _.,

§ 'G B * *

"33

£

PQ

T3

•B-O

IS

o JS G

cö

n -5 1 » 3

S-S-

c/j P

18 C/JO

1c M » „ O

rt

« C G

c E £5

oM flAflej w —3. « «

«OPQ

* 3 » a, a en

*ttOÖJ3

S :0

G O O

In fl =3 ^ M

'C * 2 : ° -5 « S K O :<

^

rA

"

C

o c cu ey B CD -

-

o B

a) v . Cm

•> en :cS :cS

en -„

s-

00 C -S A -SJ fl J£ v ~

2 2 SO :« S KOO

Tablå IV. Antalet

tandläkartjänster och tjänstgörande tandläkare vården vid olika tidpunkter

inom

folktand-

Tjänstgörande tandläkare Svenska medborgare

Tidpunkt

Enligt planen

31/12 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 30/6 1952

315 575 710 803 852 941 952 993 1 129 1 148 1 169 1 227 1 248

36 57 113 169 214 286 345 436 553 595 625 696 778

36 57 113 161 180 195 219 268 373 435 471 524 553

1 7 8 9 8 5 7 8 5 1

1 659

17 Totala antalet

med fullmed till- med beständig fällig leg. 1 gränsad leg. leg.2

8 52 63 80 72 42 15

Utländska medmed uti. tandl.ex. borgare

Lediga tjänster

1 2 5 8 11 13 17

7 19 31 53 78 98 103 120 154 207

5 10 27 44 41 28 22 40 108 163 168 116

1 Studerande vid tandläkarhögskola, vilka fullgjort samtliga övningar men ännu ej avlagt tandläkarexamen. Uppgifterna äro ofullständiga. 2 Examinerade tandläkare, vilka varit skyldiga att efter sin examen tjänstgöra inom folktandvården under viss tid. Uppgifterna äro ofullständiga. olika slag fördelade sig mellan de särskilda landstingsområdena och städerna utanför landsting har tablå III upprättats. I tablå IV redogöres för antalet tandläkartjänster och antalet tjänstgörande tandläkare inom folktandvården varje år från år 1939 fram till tidpunkten den 30 juni 1952. Upplysning lämnas dels om antalet tjänster enligt folktandvårdsplanerna, dels om antalet av de inom folktandvården tjänstgörande tandläkarna, dels ock om antalet lediga tjänster. I tablån skiljes mellan svenska medborgare med fullständig respektive tillfällig eller begränsad legitimation och tandläkare, som äro utländska medborgare. Av tablå V framgår, huru det i tablå IV för tidpunkten den 30 juni 1952 redovisade antalet tjänster och tandläkare inom folktandvården fördelade sig

mellan de särskilda landstingsområdena och städerna utanför landsting. De i tablåerna redovisade siffrorna torde på vissa punkter böra något kommenteras. Av tablå I framgår, att i de folktandvårdsplaner, som gällde den 30 juni 1952, ha upptagits 664 distriktstandpolikliniker. Av dessa voro vid nämnda tidpunkt endast 417 " i n r ä t t a d e " och av dem voro 28 ej i verksamhet. För att en poliklinik skall redovisas som inrättad, böra poliklinikens lokaler med tillhörande utrustning vara färdigställda, så att tandvårdsarbetet kan börja, så snart personalfrågan är ordnad. De polikliniker, som ehuru inrättade ej äro i verksamhet, äro dels sådana, till vilka den erforderliga personalen ej kunnat anskaffas och som därför aldrig kunnat öppnas, dels ock sådana, som en tid varit i verksamhet men måst stängas på 19

Tablå V. Antalet

tandläkartjänster och tjänstgörande vården 30/6 1952

tandläkare

inom

folktand-

Tjänstgörande tandläkare Tandläkartjänster enligt planen

Landsting Stad

Södermanlands . . . Östergötlands . . . . Kronobergs Kalmar norra . . . . Kalmar södra . . . . Gotlands

Göteborgs o. Bohus

Västmanlands . . . .

Västernorrlands . . Västerbottens

....

Erhållit Svenskar Svenskar Svenskar lån eller Lediga Totala med full- med till- med uti. Utlän- stip. av tjänster ningar huvudtandl.fällig antalet ständig examen leg. leg. man 50 14 42 33 37

38 12 36 17 27

42 27 39 17 36

12 11 25 12 16

5 4 14 5 6

73 92 46 49 83

36 36 24 25 42

16 36 13 9 14

65 75 66 48 60

14 25 16 20 27

5 14 5 11 22

63 79 41 57 92

31 29 23 39 51

24 13 15 26 25

38 17 113 11

35 14 92 6

33 14 81 6

grund av personalbrist. Beaktas bör, att inrättade polikliniker, vid vilka flera tandläkare skola arbeta, redovisas såsom varande i verksamhet, även om personalen ej är fulltalig. Att endast ca 63 procent av de i planerna upptagna distriktstandpoliklinikerna kunnat inrättas beror säkerligen i främsta rummet på att det med nuvarande brist på tandläkare ansetts 20

95 36 57 73 69

3 2 1 5

2 2

1 2 2 3

5 6 11 1 10

3 6 1 5

10 5 1

15 9 12 25

19 4

1 2 1 1

6 14 7 10 26

2 3 1 3 4 5 3 5 8 5 6 3 3 4

8 11 11 9 4

10 2 6 16 7

4 2 18 12

4 3 1 4 5 1

2 10 1 17

så gott som utsiktslöst att kunna erhålla nödig personal till poliklinikerna och vidare på svårigheten att erhålla tillstånd till de för beredande av lokal erforderliga byggnadsarbetena. Sedan flera år tillbaka h a r även medicinalstyrelsen i olika sammanhang varnat för ett alltför hastigt inrättande av distriktstandpolikliniker. Givetvis ha också huvudmännens och primärkom-

munernas ekonomiska bedömande inverkat. De i tablå IV för åren 1943—49 redovisade tandläkare, vilka varit skyldiga att omedelbart efter sin legitimation tjänstgöra viss tid inom folktandvården, ha spelat en betydande roll, då det gällt att hålla arbetet inom folktandvården i gång. Under de senaste åren ha de utländska tandläkarnas arbete inom folktandvården varit av stor betydelse. Om icke dessa stått till förfogande, skulle i vissa landstingsområden en nästan katastrofal situation ha inträtt. Av de 837 tandläkare, som den 30 juni 1952 hade anställning inom folktandvården, saknade — utom 17 äldre studerande vid tandläkarhögskolorna, vilka erhållit tillfällig legitimation — 274 eller ca Vs av hela antalet svensk tandläkarexamen. Tillströmningen till Sverige av utländska tandläkare h a r som bekant berott på särskilda politiska förhållanden och kan ej väntas fortsätta för framtiden. Frågan om de utländska tandläkarnas framtida ställning blir aktuell i den mån som de förvärva svenskt medborgarskap. Saken diskuterades vid den konferens med rikets tandvårdsinspektörer, som medicinalstyrelsen anordnade i februari 1952. Av det vid konferensen förda protokollet framgår, att flertalet av de tandvårdsinspektörer, som yttrade sig i ämnet, förklarade sig ha övervägande goda erfarenheter av dessa tandläkare. De hade i flertalet fall varit arbetsvilliga och lätta att samarbeta med samt uppnått nödig kontakt med patienterna. Deras utbildning i ett flertal odontologiska ämnen företedde dock vissa brister, och det vore därför önskvärt, att fortbildningskurser kunde anordnas och kunskapsprov anställas, innan de, som skött sig bra, erhölle fast anställning inom folktandvår-

den. Starka billighetsskäl talade för att dessa snarast möjligt erhölle sina anställningsförhållanden reglerade, så att de finge en mera tryggad ställning. I detta sammanhang vill kommittén erinra om det förslag, som i yttrande den 31 oktober 1951 framlagts av tandläkarhögskolans i Stockholm kollegienämnd rörande anordnande av kunskapsprov för tandläkare med utländsk tandläkarexamen, vilka ämna söka fast anställning i folktandvården. Kommittén erinrar även om medicinalstyrelsens hemställan den 26 maj 1952, att Kungl. Maj:t ville meddela den, som under minst 5 år på ett tillfredsställande sätt uppehållit tandläkartjänst inom folktandvården, tillstånd att såsom ordinarie utöva tandläkarkonsten inom visst landstingsområde eller viss stad utom landsting. Det torde vara lämpligt att i detta sammanhang lämna här efteråt intagna uppgifter angående arbetet inom folktandvården samt rörande kostnaderna för folktandvårdsorganisationen och sättet för dessa kostnaders bestridande. Vissa uppgifter rörande folktandvården, avseende år 1951 x

Antal vid behandlade

distriktstandpoliklinikerna patienter

Barn: 403 611; därav fullständigt behandlade 327 151 och partiellt behandlade 76 460. Vuxna: 259 667; därav fullständigt behandlade 93 044 och partiellt behandlade 166 623. Sammanlagt ha således vid distriktstandpoliklinikerna under året behandlats 663 278 patienter, därav 420195 fullständigt och 243 083 partiellt. 1

Uppgifterna ha hämtats ur SOS 1951. Allmän hälso- och sjukvård. De omfatta icke städerna Stockholm och Norrköping, vilka ha kommunal tandvård, som ännu 1951 icke inordnats i folktandvården. 21

Antal arbetstimmar, distriktstandläkare

som presterats

av

Vuxentandvård: 476 412, därav i landstingsområdena 408 441 och i städer utanför landsting 67 971. Sammanlagt ha således distriktstandläkarna under året arbetat 1 207 706 timmar.

Barntandvård: 731 294, därav i landstingsområdena 592 751 och i städer utanför landsting 138 543. Folktandvårdens Utgifter för

inkomster och utgifter (uppgifterna avse även klinikerna) år 1951 i 1 000-tal kr. 1 2

centraltandpoli-

driften:

Avlöningar 22 475 därav v. centr.tandpol. övriga (utom lokaler, städning, värme, lyse) 6 144 „ „ „ 28 619

978 o. v. distr.tandpol. 21 497

264 „ „

„

5 880 27 377

Inkomster: Behandl.avgifter för barn från primärkommun 1220 Avgifter enl. folktandvårdstaxa 9 793 Driftsbidrag från staten 4 497 Bidrag fr. landsting eller stad utanför landsting 13 044 övriga inkomster 65

„

„

„

—

„ „

„

1 220

„

„

„

516 „ „

„

9 277

„

—

„ „

„

4 497

„ „

721 „ „ 5 „ „

„ „

12 323 60

„ „

„ „

28 619

27 377

Bidragen från landstingen och städerna utanför landstingen utgöra ca 45,6 procent av inkomsterna, avgifterna enligt folktandvårdstaxan ca 34,2 procent, driftsbidragen från staten ca 15,7 procent, bidragen från p r i m ä r k o m m u n e r n a ca 4,3 procent och övriga inkomster ca 0,2 procent. 1 SOS 1952. Allmän hälso- och sjukvård hade vid betänkandets slutjustering ännu icke utkommit av trycket. Kommittén har emellertid från medicinalstyrelsens statistiska byrå under hand erhållit vissa preliminära uppgifter, avseende nämnda år. Dessa uppgifter meddelas här efteråt. Folktand\ årdens sammanlagda driftskostnader under år 1952 ha uppgått till 37 984 000 kr., därav för avlöningar 30 713 000 kr. och för övriga utgifter (utom för lokaler, städning, värme och lyse) 7 271 000 kr. Utgifterna ha täckts på följande sätt: årsavgifter från kommuner 1 423 000 kr. ( = 3,7 %);

behandlingsavgifter 12 226 000 kr. ( = 32,2 %); statsbidrag 5 609 000 kr. ( = 14,8 %); vissa övriga inkomster 223 000 kr. ( = 0,6 %) och bidrag från huvudmännen (landsting, resp. städer utanför landsting) 18 503 000 kr. ( = 48,7 %). Utgifterna ha från år 1951 till år 1952 ökat med 32,72 %. 2 Enligt medicinalstyrelsens cirkulär till medicinalpersonal den 27 maj 1953 med upplysningar och anvisningar rörande karies och sötsakskonsumtion kunna samhällets årliga utgifter för tandvård uppskattas till sammanlagt minst 150 miljoner kronor.

TREDJE KAPITLET

Antalet tandläkare i Sverige

Antalet tandläkare i landet var ännu vid början av innevarande å r h u n d r a d e obetydligt. År 1900 utgjorde det endast ca 280. Därefter har det oavbrutet ökats i jämförelsevis hastig takt, så att det år 1951 var drygt 13 gånger så stort som 50 år tidigare. Närmare upplysningar om tandläkarantalet vid olika tidpunkter lämnas i här efteråt intagna tabell, vars siffror hämtats från den av Maunsbach-Rahm utgivna "Författningshandbok för tandläkare", Stockholm 1953 (s. 18). Uppgifterna avse i princip hela antalet tandläkare med svensk legitimation (även icke praktiserande) jämte sådana utländska tandläkare, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att utöva tandläkarkonsten i riket. Enligt den av medicinalstyrelsen utgivna officiella statistiken angående allmän hälso- och sjukvård (SOS) för år 1951 uppgick det totala antalet legitimerade tandläkare i landet vid nämnda års slut till 3 473, av vilka 3 348 ansågos vara yrkesverksamma. Härtill borde Översikt

över antalet tandläkare rige åren 1860—1951

i Sve-

År

Antal

År

Antal

Därav inom folktandvården

1860 1880 1900 1920 1930 1940

18 34 281 627

1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951

2 818 2 925 3 062 3 209 3 374 3 546 3 725

328 413 533 587 605 680 779

1 236 2 347

läggas 245 utländska tandläkare, vilka i slutet av år 1951 verkade jämlikt tillstånd av Kungl. Maj:t. Av dessa utländska tandläkare tjänstgjorde 227 inom folktandvården på befattningar, som icke kunnat besättas med svensk innehavare. Sammanlagt funnos således i landet 3 593 praktiserande tandläkare, av vilka 779 voro verksamma inom folktandvården (761 vid distrikts- och 18 vid centraltandpolikliniker). De 3 473 legitimerade tandläkarna fördela sig enligt nämnda statistik med hänsyn till bostadsorten (landstingsområden, städer utanför landsting, utlandet) på sätt, som framgår av h ä r efteråt intagna tablå VI. Siffrorna i denna tablå äro av stort intresse. De visa den mycket ojämna fördelningen av tandläkarna mellan städerna och landsbygden. I städerna (ca 3 350 000 invånare) funnos vid slutet av år 1951 2 922 tandläkare, vilket motsvarar 8,7 tandläkare på 10 000 invånare eller 1 tandläkare på ca 1 150 invånare. På landsbygden (ca 3 750 000 invånare med inräknande av köpingar och municipalsamhällen) voro endast 529 tandläkare bosatta, vilket motsvar a r 1,4 tandläkare på 10 000 invånare eller 1 tandläkare på ca 7 100 invånare. I landet i dess helhet (ca 7 100 000 invånare) funnos 4,9 tandläkare på 10 000 invånare eller 1 tandläkare på ca 2 040 invånare. 1 1 Till jämförelse kan nämnas, att antalet praktiserande tandläkare per 10 000 av hela rikets befolkning vid slutet av 1944 utgjorde 3,7 (tandläkarutbildningssakkunnigas betänkande I, s. 29). 23

Tablå VI. Antalet legitimerade tandläkare i Sverige vid slutet av år 1951 (inklusive de icke yrkesverksamma) Bostadsort (län, städer utanför landsting)

Hela

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Norrköpings stad Östergötlands län i övr. . Jönköpings län Kronobergs län Kalmar läns norra Kalmar läns södra Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmö stad Hälsingborgs stad Malmöhus län i övr. .. . Hallands län Göteborgs stad Gbrgs o. Bohus län i övr Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävle stad Gävleborgs län i övr. . .. Västernorrlands län . . . . Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Summa boende i städer . på landsbygden i utlandet Hela riket därav män kvinnor

877 168 68 95 51 90 114 43 28 49 16 47 97 185 62 150 70 281 58 115 78 102 87 79 94 40 54 81 55 54 63 2 922

529 22 3 473 2 568

På 10 000 invånare 11,7

4,6 4,4 4,4 5,9 3,4 4,2 2,7 3,0 3,4 2,7 3,2 3,7 9,5 8,6 4,7 4,3 7,8 2,8 3,2 3,1 3,6 3,5 3,8 3,5 8,4 2,3 2,8 3,8 2,3 2,6 8,7 1,4 4,9

905 Av tablå VI framgår även —- vilket man ju h a r anledning vänta — att det i förhållande till folkmängden största antalet tandläkare finnes i städerna utanför landsting. Stockholm hade 11,7 tandläkare på varje 10 000-tal invånare, Malmö 9,5, Hälsingborg 8,6, Gävle 8,4, Göteborg 7,8 och Norrköping 5,9. Intet av landstingsområdena kom upp till 5 tandläkare på 10 000 invånare. Högst kommo Malmöhus län och Stockholms län med 4,7, respektive 4,6 tandläkare. De lägsta siffrorna visade Gävleborgs 24

län och Västerbottens län med vardera 2,3 tandläkare. 7 landstingsområden hade mindre än 3 tandläkare på 10 000 invånare, 12 stycken mellan 3 och 4 och 6 stycken mellan 4 och 5. Av de 3 473 legitimerade tandläkarna voro enligt tablån 2 568 män och 905 kvinnor. Kvinnorna utgjorde således ca 26 % av hela antalet. Såsom förut meddelats, har i medicinalstyrelsens statistik beräknats, att av de 3 473 legitimerade tandläkarna 3 348 skulle vara yrkesverksamma. Huru många, som kunna anses såsom verkligen effektivt tjänstgörande, kan endast mycket approximativt beräknas. 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga ha i sitt betänkande, del I, s. 33 f. gjort vissa beräkningar i nämnda hänseende och därvid satt gränsen mellan heltids- och deltidsutövande tandläkare vid en årlig arbetstid av 1 900 timmar, vilket motsvarar 42 timmars arbete per vecka under ca 46 veckor per år. Den genomsnittliga årliga arbetstiden för de tandläkare, som utöva yrket i full utsträckning, har av de sakkunniga antagits till 2 000 timmar per år. Med begagnande av en av medicinalstyrelsen år 1942 gjord enkät ha de sakkunniga beräknat effektivitetsprocenten, dvs. antalet fullt sysselsatta tandläkare av 100 levande, för manliga tandläkare till ca 90 och för kvinnliga tandläkare till ca 75. Om man utgår från dessa procenttal, skulle antalet effektiva manliga tandläkare vid slutet 90 av år 1951 ha utgiort ( _ • 2 568 = H00 2 3 1 1 , 2 0 = ) ca 2 310 och motsvarande 75 905 antal kvinnliiiga tandläkare V(— 100 = 678,75 = ) ca 680, således tillhopa ca 2 990 effektiva tandläkare. 2 990 effektiva tandläkare motsvara ca 86 % av hela antalet legitimerade tandläkare, 3 473. Detta resultat stämmer i stort

sett med den kalkyl, som redovisats å s. 45 i "Betsenkning angående det fremtidige Behov for Tandlseger" (i Danmark), Köpenhamn 1949. I betänkandet meddelas, att en verkställd utredning gett vid handen, att ca 85 % av antalet praktiserande tandläkare kunde anses som effektiva.

Rörande antalet tandläkare vid utgången av år 1952 har kommittén u n d e r hand från Sveriges tandläkarförbund erhållit vissa upplysningar. Antalet legitimerade tandläkare h a r beräknats utgöra 3 609, därav minst 174 (sannolikt åtskilligt flera) icke yrkesverksamma.

FJÄRDE

KAPITLET

De odontologiska läroanstalterna

Tandläkarinstitutet (numera tandläkarhögskolan) i Stockholm var länge den enda odontologiska utbildningsanstalten i landet. Sedan, främst på grund av folktandvårdens utveckling, ett trängande behov uppstått av en ökad utbildning av tandläkare, föreslogs i proposition nr 381 till 1945 års riksdag angående åtgärder för ökad utbildning av tandläkare m. m. att å plats, som framdeles bestämdes, skulle uppföras ett nytt tandläkarinstitut med en årlig examinationskapacitet av omkring 80 tandläkare att tas i bruk fr. o. m. den 1 januari 1948. I den skrivelse, nr 602, vari riksdagen anmälde sitt beslut i anledning av nämnda proposition, förklarade riksdagen, att det syntes riksdagen uppenbart, att ökade utbildningsmöjligheter på här ifrågavarande område med det snaraste borde anordnas, samt att riksdagen vid sin prövning av förevarande spörsmål — med hänsyn främst till det framtida behovet av tandläkare — kommit till den uppfattningen, att övervägande skäl talade för att 2 nya institut borde upprättas, och därför i princip fattat beslut härom. Emellertid vore det — i första h a n d på grund av förefintlig brist på lärarkrafter — icke möjligt att samtidigt igångsätta utbildningen vid båda de nya instituten. Till en början borde därför endast ett nytt institut uppföras. Sedan det nya institutet tillkommit, och så snart tillgång på lärarkrafter och övriga på frågan inverkande omständigheter gjorde det möjligt, syntes ytter20

ligare ett tandläkarinstitut böra uppföras å plats och med den examinationskapacitet, som framdeles kunde komma att bestämmas. Riksdagen anmälde, att riksdagen beslutit, att 2 nya tandläkarinstitut skulle inrättas å platser, som framdeles bestämdes, samt att det ena av dessa institut skulle uppföras med en årlig examinationskapacitet av högst 80 tandläkare och vara avsett att tagas i bruk fr. o. m. den 1 januari 1948. 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga, vilka hade till uppgift, utom annat, att utarbeta förslag till ett nytt tandläkarinstitut i Malmö, Lund eller Göteborg, framlade i sitt förut omförmälda, den 28 januari 1946 avgivna betänkande I (s. 129) förslag om inrättande av ett andra tandläkarinstitut, förlagt till Malmö. En minoritet inom de sakkunniga förordade, att det nya tandläkarinstitutet skulle förläggas till Göteborg. Avgörande för sakkunnigmajoritetens ståndpunkt i förläggningsfrågan var framför allt möjligheterna att vinna anknytning till den medicinska fakulteten i Lund. De sakkunniga fäste i nämnda betänkande (s. 150) uppmärksamheten på att organisationen av det föreslagna nya tandläkarinstitutet förutsatte, att institutet skulle kunna bedriva en kontinuerlig patientvårdande verksamhet och därför vara skickat att fungera i folktandvårdens tjänst. Sålunda skulle det i begränsad omfattning vara öppet för vårdsökande även under den tid, när eleverna hade ferier. Institutets

patientvårdande verksamhet skulle bygga på den principen, att de vårdsökande skulle omhändertagas och behandlas, så långt institutets kapacitet det medgåve, efter en taxa, som i intet fall överstege folktandvårdstaxan, oavsett om patienten behandlades av kandidat eller lärare. I den mån de vårdsökandes antal bleve så stort, att institutets av de sakkunniga i detta avseende beräknade kapacitet därmed överskredes, borde möjlighet finnas att på a n d r a vägar och villkor söka tillfredsställa vårdbehovet. Det borde uppdras åt medicinalstyrelsen att efter samråd med de sakkunniga genom omprövning, respektive fastställande av plan för folktandvården för den kommun, till vilken det första nya institutet bleve förlagt, inplacera tandläkarinstitutet såsom centraltandpoliklinik. 1 Med åberopande av det i tandläkarutbildningssakkunnigas betänkande I framlagda förslaget hemställdes i proposition nr 241 till 1946 års riksdag angående anslag till utbildning av tandläkare m. m., att det av 1945 års riksdag beslutade nya tandläkarinstitutet skulle förläggas till Malmö. Föredragande departementschefen förklarade i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, att valet av förläggningsort för det tandläkarinstitut, som först skulle uppföras, borde stå mellan städerna Göteborg och Malmö. Statsrådet ville emellertid ånyo ge uttryck åt sin uppfattning, att beslut om ett 3:e tandläkarinstitut skulle kunna fattas inom en snar framtid. Det skulle nämligen vara oförmånligt, om den stad, till vilken det närmast aktuella institutet icke förlades, skulle vidtaga åtgärder för utbyggnad av sin folktandvård, vilka innebure försämrade möjligheter att i stadens tandvårdsorganisation inpassa även ett tandläkarinstitut. Statsrådet framhöll vidare, att tand-

vårdsverksamheten vid ett tandläkarinstitut medförde besparingar i vederbörande kommuns kostnader för folktandvården. Det hade därför begärts och av stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö principiellt godtagits, att vederbörande stad skulle bidraga till ett tandläkarinstituts uppförande och drift med belopp, som svarade mot den nettokostnad, staden skulle ha fått vidkännas för eljest erforderliga tandpolikliniker. 2 Stadens besparing hade ansetts kunna beräknas med tillämpning av vissa av tandläkarutbildningssakkunniga angivna normer rörande kapaciteten av tandvårdsutövningen vid ett tandläkarinstitut. 3 Statsrådet förklarade, att han ansåge den uppställda principen om bidragsskyldighet riktig. I sin skrivelse i anledning av propositionen 241/46 förklarade riksdagen, att övervägande skäl syntes tala för att det först inrättade nya tandläkarinstitutet förlades till Malmö, samt under1 Något dylikt uppdrag har ej lämnats medicinalstyrelsen. Uppdrag att verkställa utredning i bland annat förevarande hänseende har senare, med stöd av medgivande av Kungl. Maj :t, genom beslut av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 11 februari 1949 lämnats sakkunniga, tillsatta för upptagande av förhandlingar med Stockholms stad och Malmö stad rörande visst samarbete mellan dessa städer och vederbörande tandläkarhögskolor. 2 Märkas bör, att båda städerna bundit sina erbjudanden vid vissa villkor, bland annat, att det första av de av riksdagen beslutade tandläkarinstituten förlades till vederbörande stad. 3 Under sina förhandlingar med städerna Göteborg och Malmö meddelade tandläkarutbildningssakkunniga, att vid ett tandläkarinstitut med 80 elever i varje årskurs elevernas prestation inom tandvården för vuxna enligt av de sakkunniga verkställda beräkningar kunde anses motsvara det arbete, som utfördes av 12 distriktstandläkare. Det arbete, som presterades å institutets barntandvårdsavdelning, beräknades motsvara vad som kunde utföras av 1 eller 2 inom barntandvården uteslutande tjänstgörande tandläkare. Den avlastning, som vederbörande stad i fråga om centraltandpoliklinikverksamheten kunde väntas erhålla, ansågs motsvara det arbete, som utfördes av 1 chefstandläkare och 1 biträdande tandläkare.

Tablå VII. Antalet å de prekliniska kurserna årligen intagna elever å tandläkarhögskolorna under olika tidsperioder År 1898—1919 1 1920—1929 1930—1935 1936—1942 2 19430.1944 1945—1949 3 1950—1952

Stockholm 30 60 ca 100 ca 85 ca 120 ca 125 ca 100

Malmö

ca654 ca 85

Stockholm

Summa 30 60 ca 100 ca 85 ca 120 ca 190 ca 185

1 Tandläkarinstitutet i Stockholm började sin verksamhet 1898. 2 Studietiden förlängdes 1936 från 3 till 4 år. 3 Tandläkarhögskolan i Malmö uppfördes 1946—49. Den 5-åriga studieplanen började tillämpas 1947. 4 En del av dessa studerande ha åtnjutit undervisning såväl i Stockholm som i Malmö (Lund).

strök i samband härmed önskvärdheten av att det 3:e tandläkarinstitutet inom en snar framtid komme till stånd. Förslag till överenskommelse med Malmö stad rörande statens och stadens ekonomiska förpliktelser med avseende å inrättande av det nya tandläkarinstitutet och vissa därmed sammanhängande frågor, vilket förslag uppgjorts av länsstyrelsen i Malmö i samråd med tandläkarutbildningssakkunniga och med vissa ändringar accepterats av staden, godkändes i dess jämkade skick av Kungl. Maj:t den 17 december 1948. Den från högskolan till staden utgående ersättningen för stadens tillhandahållande av gas och elektricitet m. fl. nyttigheter samt stadens årliga driftsbidrag till högskolan fastställdes genom nämnda avtal för en första 5-årsperiod. Ersättning och driftsbidrag för tiden efter denna periods utgång skulle för en 5-årsperiod i sänder fastställas genom överenskommelse mellan parterna. Tandläkarhögskolan i Malmö uppfördes under åren 1946—49 och invigdes på hösten sistnämnda år. I här förut intagna tablå VII ges en 28

Tablå VIII. Antalet inskrivna och utexaminerade elever vid tandläkarhögskolorna åren 1936—-52

Termin och år

ht 1936 vt 1937 ht 1937 vt 1938 ht 1938 vt 1939 ht 1939 vt 1940 ht 1940 vt 1941 ht 1941 vt 1942 ht 1942 vt 1943 ht 1943 vt 1944 ht 1944 vt 1945 ht 1945 vt 1946 ht1946 2 vt 1947 ht 19473 vt 1948 ht 1948 vt 1949 ht 1949 vt 1950 ht 1950 vt 1951 ht1951 4 vt 1952 ht 1952

UtexaInmineskrivna rade

Inskrivna 1 87 + 10

—

81+4

—

81+7

—

94+5

—

87+4

—

93+

—

91+5

•

—

120 + 14

—

Malmö

122+ 9 61 + 1 100+ 5 — + 4 80+3 61 58 60 52 50 50 50 50 51 51 50 50

53 46 43 57 48 22 59 21 39 40 23 58 51 43 47 37 15 73 51 98 42 72 43 58 92 55 50 59 64 38 6 67 44

1 7 3 0 + 7 2 1 614 = 1 802

Utexaminerade

40 40 40 40 + 1 40 40 40 40 40 40 40 44 41 40 41

2 33 32 5 85 8 32 23

606 + 1

1 Siffrorna efter plustecknet ange antalet medicine kandidater och utländska tandläkare, som under terminen vunnit inträde på högskolan (institutet). 2 Sista läsåret då den 4-åriga studieplanen tillämpades. 3 Den 5-åriga studieplanen börjar tillämpas. 4 Den 5-åriga studieplanen genomförd vid läsårets slut.

översikt över antalet nyintagna elever vid tandläkarinstituten (tandläkarhögskolorna) under olika tidsperioder. Uppgift r ö r a n d e antalet inskrivna och utexaminerade elever vid tand-

läkarhögskolorna i Stockholm och Malmö varje termin u n d e r åren 1936— 52 lämnas i den här förut intagna tablå VIII. Vid ett studium av tablå VIII bör man beakta, att det ej r å d e r någon direkt relation mellan antalet under en viss period inskrivna och antalet under samma period utexaminerade studerande. De, som inskrivits under en viss termin, kunna nämligen ej avlägga examen förrän de deltagit i undervisningen under det i studieplanen för tandläkarexamen fastställda antalet terminer (enligt den 4-åriga studieplanen 8, enligt den 5-åriga studieplanen 10 terminer). Alla de nyintagna ha ej fullföljt sina studier fram till tandläkarexamen. Av olika anledningar har en del avgått från läroanstalten utan sådan examen. Den största avgången har brukat äga rum under l : a och 2:a studieåren. Vissa studerande ha använt tandläkarkandidatexamen (odontologie kandidatexamen) som merit för att vinna inträde på andra studiebanor. En del h a r visat sig sakna nödiga förutsättningar för att kunna inhämta de för yrket erforderliga teoretiska och tekniska kunskaperna. Andra åter ha kommit underfund med att de icke trivdes med studierna och det praktiska arbetet. De studerande, som kommit så långt, att

de påbörjat sina kliniska studier, ha med jämförelsevis få undantag avlagt tandläkarexamen, även om åtskilliga blivit mer eller mindre försenade. För att få en uppfattning om huru stor del av de nyintagna, som avbrutit sina studier, har kommittén verkställt vissa beräkningar. Av tablå VIII framgår, att under tidsperioden höstterminen 1936 — vårterminen 1948 vid läroanstalten i Stockholm intagits sammanlagt 1 348 elever. De först intagna av dessa elever kunna ha avlagt tandläkarexamen tidigast vårterminen 1940 och de, som intagits under vårterminen 1948, böra ha avlagt examen höstterminen 1952. Fr. o. m. vårterminen 1940 t. o. m. höstterminen 1952 ha avlagts 1 286 tandläkarexamina. Avgången h a r således utgjort (1 348 —1 286 = 0 62 studerande, motsvarande nära 5 % av antalet inskrivna. Undersöker man avgången av studerande under den period, då den 4-åriga studieplanen var gällande, dvs. åren 1936—46, finner man, att avgången utgjort 8 y 2 %. Huru stor avgången kommer att bli i framtiden, sedan den 5-åriga studieplanen tillämpats en längre tid, är mycket osäkert. Många, nu delvis obekanta faktorer kunna påverka utvecklingen. Troligen kommer den att motsvara 5— 10 % av antalet inskrivna.

FEMTE KAPITLET

Tidigare gjorda beräkningar angående tandläkarbehovet

Beräkningar rörande tandläkarbehovet, såväl enbart inom folktandvården som i fråga om landets totala behov av tandläkare (således med inräknande av den privata t a n d v å r d e n ) , ha verkställts i flera olika sammanhang. En senare utförd beräkning har regelmässigt kommit fram till ett större tandläkarbehov än de tidigare verkställda. Tandläkarbehovet inom folktandvården

Statens sjukvårdskommitté uttalade i sitt år 1935 avgivna betänkande (s. 64), att vunna erfarenheter av dittills utövad försöksverksamhet på folktandvårdens område syntes giva vid handen, att en distriktstandläkare borde, med en sammanlagd arbetstid av omkring 1 000 timmar per år, kunna ombesörja tandvård åt cirka 1 000 skolpliktiga barn, vilka tidigare fått sina munnar sanerade. Med utgångspunkt härifrån kunde enligt en av sjukvårdskommittén gjord approximativ beräkning (se s. 71) antalet erforderliga distriktstandläkare inom landstingsområdena uppskattas till sammanlagt 61b. I sakkunnig för slag et av år 1937 (Björckska förslaget) utgingo de sakkunniga (se s. 32—36) ifrån, att en tandläkare arbetade under 1 900 timmar årligen och att av denna arbetstid 1 000 timmar togos i anspråk för barntandvård och 900 timmar för tandvård av vuxna. Under en tid av 1 000 timmar antogs en tandläkare, som biträddes av en tandsköterska, kunna behandla i 30

genomsnitt 800 barn, vilka förut fått sina m u n n a r fullt sanerade. Med utgångspunkt från detta antagande beräknade de sakkunniga, att det för samtliga landstingsområden vid fullt genomförd folktandvårdsorganisation erforderliga antalet distriktstandläkare utgjorde i runt tal 800. De sakkunniga betonade, att deras beräkningar angående tandläkarbehovet till ej oväsentlig del måst bygga på faktorer, varom stor ovisshet rådde. Försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941 uppgav i sitt år 1944 avgivna betänkande (s. 34), att omkring 1 100 tandläkare beräknades bli sysselsatta inom folktandvården, sedan samtliga polikliniker trätt i full verksamhet. 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga beräknade i sitt år 1946 avgivna betänkande, del I (s. 36), att en enligt de folktandvårdsplaner, som då voro gällande, utbyggd folktandvård skulle kräva omkring 1 200 tandläkare. 1946 års folktandvårdssakkunniga ha i sitt år 1948 avgivna betänkande (s. 50), med utgångspunkt från gällande föreskrift om fördelning av en distriktstandläkares arbetstid — 1 900 timmar per år — mellan barntandvård och vuxentandvård (1 000: 900), beräknat att vid fullt utbyggd folktandvårdsorganisation skulle behövas omkring 2 500 tandläkare. Utöver dessa för den egentliga distriktstandvården avsedda tandläkare skulle erfordras uppskattningsvis 140 ortodontister (för tandre-

glering), ca 30 tandvårdsinspektörer, lika många lasarettstandläkare och sannolikt omkring 10 biträdande lasarettstandläkare samt ca 150 heltidstjänstgörande anstaltstandläkare. Hela det behövliga antalet tandläkare inom folktandvården, sedan denna blivit fullt utbyggd, har således beräknats till 2 800 —2 900.

Landets totala behov av tandläkare I förut omförmälda betänkande I (s. 25—27) ha 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga sökt verkställa en approximativ uppskattning av tandläkarbehovet i landet. De sakkunniga framhålla, att behovet av tandläkare ej kunde avgöras enbart med hänsyn till den föreliggande frekvensen av tandsjukdomarna. I högre grad avgörande vore den vård, som från tidiga barndomen kontinuerligt meddelats individen. Härav följde, att vid rationellt genomförd småbarnstandvård och skoltandvård jämte efterföljande reviderande tandvård tandvårdsbehovet inom ett distrikt förskötes därhän, att flertalet fall bleve av sådan typ,

att sanering och bettrestitution kunde ske genom enklare behandlingsåtgärder. Vid varje bedömning av ett framtida tandläkarbehov bleve det sålunda nödvändigt att taga hänsyn till den förskjutning av tandvårdsbehovet, som måste inträda i och med införandet av en ordnad tandvård, rationellt utnyttjad under uppväxt- och ungdomsåren och följd av möjligheten till reviderande tandvård år från år. Den minskning av tandvårdsbehovet, som vore en följd härav, motverkades emellertid därigenom, att i ett bett med många kvarstående och vårdade tänder en tendens till utveckling och spridning av parodontopatierna (tandlossnandets sjukdomar) inträdde under senare perioder av individens liv. Eftersom några grundläggande, hela landet omfattande undersökningar rörande tandsjukdomarnas utbredning och frekvens m. m. ej ägt rum, kunde behovet av tandläkare endast approximativt uppskattas. Under betonande av uppskattningens osäkerhet ansågo sig de sakkunniga kunna räkna med, att 4 800 effektiva1 tandläkare vore erforderliga för tandvården av landets befolkning.

1 Med uttrycket effektiv tandläkare avsågo de sakkunniga en tandläkare, som arbetar 1 900 timmar per år, motsvarande en arbetstid av 42 timmar per vecka under 46 veckor om året.

SJÄTTE K A P I T L E T

U n d e r s ö k n i n g a r a n g å e n d e t a n d v å r d s - och t a n d l ä k a r b e h o v e t s a m t förslag r ö r a n d e ö k n i n g e n a v de o d o n t o l o g i s k a läroanstalternas

examinationskapacitet

Undersökningar angående tandvårds- och tandläkarbehovet

I de direktiv, som vid kommitténs tillsättning utfärdades för kommitténs arbete, föreskrevs, att kommittén borde i första hand så ingående som möjligt undersöka det framtida tandläkarbehovet för att med ledning av denna undersökning söka bilda sig möjligast säkra uppfattning om den behövliga examinationskapaciteten hos tandläkarhögskolorna. Kommittén har med hänsyn härtill ansett nödigt att först söka skaffa sig kännedom om storleken av det nuvarande behovet av tandvård i hela landet. Någon hela riket omfattande, i stor skala verkställd undersökning härom har hittills icke ägt rum, vilket är ganska förklarligt med hänsyn till de mycket stora kostnaderna för en dylik undersökning. I de fall, då verkliga undersökningar på patient gjorts, h a r det skett i liten skala eller endast inom vissa begränsade befolkningsgrupper (värnpliktiga, skolbarn). Stundom h a r undersökningsmaterialet utgjorts av ett klientel hos tandläkare eller tandvårdsinstitutioner. Den mest ingående undersökningen är den, som utförts av "Försvarsväsendets tandvårdsutredning 1941" och redovisats i utredningens år 1944 avlämnade betänkande (SOU 1944: 61). Undersökningen omfattade nära 6 500 värnpliktiga. 32

Av tids- och kostnadsskäl har kommittén ansett det önskvärt att vid utförandet av den i direktiven omförmälda undersökningen undvika insamlande och bearbetning av ett mycket stort material. Enligt en förberedande utredning, som kommittén låtit verkställa, har det synts vara möjligt att med begagnande av ett mindre omfattande, enligt moderna statistiska metoder utvalt och bearbetat material komma till ett någorlunda säkert resultat r ö r a n d e storleken av det aktuella tandvårdsbehovet i landet. De beräkningar rörande det framtida tandläkarbehovet och den därpå beroende önskvärda examinationskapaciteten hos de odontologiska läroanstalterna, vilka hittills på skilda tider och i olika sammanhang verkställts, ha lett till mycket varierande resultat. För att kunna göra en säkrare prognos r ö r a n d e det framtida tandläkarbehovet har det visat sig nödvändigt att vid den statistiska undersökningen bygga på en utredning om den årliga tidsåtgången för behandling av personer, som gå u n d e r regelbunden tandläkarbehandling. En inom tandläkarkommittén verksam subkommitté, statistikutskottet, bestående av h e r r a r Maunsbach och Oldmark, har tillsammans med statistisk expertis — professorn H. Cramér och filosofie licentiaten B. Matérn — verkställt nämnda båda undersökningar och ut-

fört övriga för en prognos erforderliga utredningar. Dessa undersökningar jämte därpå grundade prognoser redovisas i en av subkommittén utarbetad, såsom bilaga 1 till detta betänkande fogad redogörelse. Prognoserna arbeta med 4 olika alternativ rörande intagningen vid tandläkarhögskolorna fr. o. m. år 1956. Enligt alternativ I bibehålles den nuvarande intagningen av 180 studenter per år, enligt alternativ II sker en ökning till 230, medan alternativen III och IV innebära en ökning till 280 resp. 330. F ö r vart och ett av dessa alternativ göres en förutberäkning av den framtida utvecklingen (fram till år 2000) av antalet tandläkare under 65 års ålder och "effektiva antalet" under 65 års ålder. Dessa förutberäkningar bygga väsentligen på kalkyler, verkställda av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga. Det "effektiva antalet" avser att vara ett mått på arbetsinsatsen, alltså med avdrag för sådana fall, då vederbörande på grund av annan verksamhet eller sjukdom ej gör en full arbetsinsats inom tandvården. Det förutsattes, att 25 % av de intagna äro kvinnor samt att 90 c/o av de intagna fullfölja studierna. Det effektiva antalet tandläkare under 65 års ålder, som f. n. uppskattas till drygt 3 000, beräknas stiga till följande ungefärliga antal år 1980: 4 600 (alternativ I ) , 5 400 (alternativ I I ) , 6 200 (alternativ III) och 7 000 (alternativ IV). I fråga om alternativen I I — IV sker en fortsatt rätt stark ökning mellan åren 1980 och 2000, nämligen till resp. 6 200, 7 600 och 8 900. (I dessa siffror ha ej inkluderats i Sverige verksamma tandläkare utan svensk examen.) För prognoserna erfordras antaganden rörande den framtida befolkningsutvecklingen i Sverige. På denna punkt 3

ha tidigare publicerade utredningar utnyttjats. Den totala folkmängden i landet beräknas stiga från nu drygt 7 miljoner till närmare 8 miljoner år 1980. Den första av de två förut nämnda särskilda utredningarna är en stickprovsundersökning av ett befolkningsmaterial. Till denna utlottades 600 personer i åldrarna 3—70 år ur mantalslängderna från 40 församlingar i riket. Varje sådan grupp om 15 personer tilldelades en tandläkare, som hade att notera tandstatus och tidigare behandling samt upprätta ett förslag till behandling enligt den standard, han själv tillämpade i sin praktik. Han skulle vidare uppskatta den tid, som ansågs erforderlig för den föreslagna behandlingen. Undersökningen av varje grupp utfördes av en tandläkare, bosatt på platsen eller i dess närhet. Endast väl kända tandläkare med relativt lång erfarenhet anlitades. Av de medverkande tandläkarna voro 26 privatpraktiserande och 14 distriktstandläkare. Tandläkarna utförde undersökningarna utan arvode. Det visade sig svårt att nå alla de 600 uttagna personerna. Sedan i en första omgång 467 personer blivit undersökta, bestämdes därför, att man i fortsättningen skulle koncentrera sig på att söka kontakt med en genom lottning uttagen grupp av 44 bland de ännu ej undersökta. Av dessa 44 kommo 26 till undersökning. Därmed täcker stickprovet ca 90 % av befolkningen i ifrågavarande åldrar, 3—70 år. Den genomsnittliga tidsåtgången för den föreslagna behandlingen visade sig vara 3 timmar. Om denna siffra skulle vara tillämplig på hela befolkningen över 3 års ålder, kommer man till ett totalt engångsbehov om ca 20 miljoner timmar, motsvarande arbetet av ett "ef33

fektivt antal" på omkring 10 500 tandläkare. Vid bearbetningen uppdelades de undersökta i 2 grupper, en bestående av personer, som regelbundet — i allmänhet minst vartannat år — besökt tandläkare, och en annan grupp, bestående av sådana, som mera sporadiskt eller ej alls besökt tandläkare. Denna uppdelning i grupper skedde enligt de undersöktas egna uppgifter angående deras tandvårdsvanor. Den senare gruppen, som visade sig vara något större än den förra, dominerade i de högre åldrarna. De sporadiska tandläkarbesökarna i yngre åldrar visade sig erfordra en betydligt längre behandling än motsvar a n d e grupp regelbundna tandläkarbesökare, medan motsatsen gällde i högre åldrar, sannolikt sammanhängande med att de sporadiska fallen i dessa åldrar visade en så långt framskriden bettförödelse, att protes i en stor del av fallen var enda möjliga behandlingen. Detta framgår klart av ett studium av resp. gruppers munstatus. Av personer över 25 års ålder hade inom g r u p p A 2 st. av 118 helprotes eller voro i behov av sådan, medan motsvarande siffra för grupp B var 99 av 206. Även i fråga om antalet kvarvarande, funktionsdugliga tänder visade sig en markant skillnad, i det att antalet för grupp A var 21,3 och för grupp B 8,3. (Beträffande de skilda åldersgrupperna hänvisas till bilagan.) Vid den andra undersökningen utnyttjades ett material om 363 journaler, erhållna från 11 privatpraktiserande tandläkare och 9 folktandvårdspolikliniker. Dessa journaler representerade stickprov, efter särskilda anvisningar uttagna ur vederbörande tandläkares eller polikliniks fasta klientel. De privatpraktiserande tandläkarna uppskattade själva den tid, som årligen erfordrats för de utförda behandlingarna, 34

medan tidsåtgången i folktandvården beräknades med hjälp av tidigare (av 1946 års folktandvårdssakkunniga) framlagd statistik. Medeltalet av de genomsnittliga årliga behandlingstiderna var ungefär 1 % timme. Tiderna varierade ganska litet för olika åldrar och voro ungefär desamma för män och kvinnor. Med ledning av dessa undersökningar och vissa tidigare utredningar formulerades för prognoserna erforderliga antaganden. Dessa bygga på en schematisk uppdelning av svenska folket i "regelbundna fall" och "sporadiska fall". Beträffande utgångsläget antages i enlighet med resultaten av den förstnämnda undersökningen, att de regelbundna fallen uppgå till ca 2,7 miljoner med tyngdpunkten förlagd till å l d r a r n a 7— 30 år. Som en arbetshypotes, eller kanske snarare som ett önskemål, har u p p ställts det antagandet, att de regelbundna fallen om 25 år (vid mitten av femårsperioden 1976—80) skulle utgöra 80 % av åldersgruppen 3—7 år, 100 % av gruppen 7—25 år, 80 % av gruppen 25—45 år och 60 % av alla äldre. Detta skulle innebära att antalet regelbundna fall på 25 år skulle stiga från 2,7 miljoner till 5,7 miljoner. Det räknas ej med, att tandvård lämnas åt barn under 3 års ålder. Barn i åldern 3—7 år antas antingen vara regelbundna fall eller ej alls erhålla tandvård. Behandlingstiden för ett sporadiskt fall har antagits utgöra % timme i årligt medeltal. Det kan nämnas att 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga räknade med en halv timmes årlig behandlingstid för den reviderande vården av det fasta klientelet, vilket kanske kan fattas som en garanti för att tiden för behandling av de sporadiska fallen ej satts för lågt. Den årliga behandlingstiden för b a r n i åldern 3—7 år har i anslutning till

1946 års folktandvårdssakkunnigas utredning förutsatts vara 2,8 timmar. Antagandena om behandlingstiden för regelbundna fall över 7 års ålder ha vad beträffar skolbarnen valts med ledning av 1946 års folktandvårdssakkunnigas undersökning och vad angår de högre åldrarna med hjälp av den ovan nämnda utredningen om behandlingstider för patienter under regelbunden behandling. Då dessa undersökningar giva vid handen, att behandlingstiden varierar föga med åldern, har det antagits, #tt den är konstant för alla åldrar. På grund av den stora roll, som detta antagande spelar för prognoserna, har statistikutskottet uppställt två alternativa hypoteser. Enligt antagande a) (valt något i underkant i förhållande till utredningsmaterialet) räknas med en årlig behandlingstid för regelbundna fall i åldrarna över 7 å r av 1,5 timme, enligt antagande b) (valt i överkant) räknas med en årlig behandlingstid av 1,65 timme. Vidare har man utgått från att för övergång från gruppen sporadiska fall till gruppen regelbundna fall skulle krävas en engångsinsats av 4 timmars arbete. Detta antagande stöder sig på resultaten från stickprovsundersökningen av befolkningen. För barn, som ej förut erhållit tandvård, räknas däremot ej med någon extra tidsåtgång vid inträdet i skolåldern. För vart och ett av de tidigare nämnda rekryteringsalternativen göres sedan med stöd av antagandena ett försök till förutberäkning av hur långt den disponibla arbetskraften räcker till för att förse svenska folket med regelbunden tandvård. Separata prognoser ha utarbetats för de två olika antagandena rörande behandlingstiden för regelbundna fall, a) 1,5 timme per år och b) 1,65 timme per år. (övriga behandlingstider och utgångsläget äro desamma för båda

grupperna av prognoser.) Beträffande anslutningen till den regelbundna tandvården om 25 år, dvs. vid mitten av perioden 1976—80, ha prognoserna givit följande resultat: Rekrytering. (Inom parentes Antal regelbundna fall årlig intagning till i miljoner tandläkarhögskolorna) Antagande a) Antagande I (180) II (230) III (280) IV (330)

4,6 6,0 7,0 a 7,5

4,1 5,3 6,2 7,3

1 Hela svenska folket över 3 års ålder. Tillgänglig arbetskraft ej helt utnyttjad.

För att det uppställda målet beträffande anslutningen (5,8 miljoner) skall uppnås vid mitten av perioden 1976— 80 fordras sålunda enligt a) en årlig intagning av ca 230, medan intagningen enligt b) blir ca 260. Det visar sig, att tiden för överförande till "regelbundna fall" och (följaktligen) utgångsläget spela en relativt underordnad roll, så länge nämnda tid är av den storleksordning, som framgår av undersökningen av befolkningsmaterialet. Man kan därför få en viss ledning av att studera följande siffror för det "effektiva antal" tandläkare, som år 1980 skulle erfordras för att vidmakthålla anslutningen till den regelbundna tandvården vid önskad nivå: Förutsatt årlig behandlingstid i timmar för re- Erforderligt effektivt gelbundna fall i åldrarna antal tandläkare år över 7 år (övriga årliga 1980 för vidmakthållande av önskad behandlingstider i anslutning till överensstämmelse tandvården med ovan) 1,25 1,50 (a) 1,65 (b) 2,00

4 600 5 300 5 700 6 700

Denna tabell går utanför den ram, vars gränser angivas av antagandena a) och b) och inom vilken statistikutskot35

da, är någon verklig förbättring av rekryteringen till folktandvården icke skönjbar. Det är därför nödvändigt, att de åtgärder i syfte att öka de odontologiska undervisningsanstalternas examinationskapacitet, som föreslås av tandläkarkommittén, så avpassas, att de kunna beräknas innebära en någorlunda säker utsikt till effektiv förbättring av den hittills rådande bristsituationen vad beträffar tandläkare inom folktandvården. Varje tillämpad statistisk undersökning är — under förutsättning att undersökningsmaterialet är på ett vetenskapligt godtagbart sätt utvalt och de statistiska beräkningarna invändningsfritt utförda — beroende av värdet av de hypoteser och antaganden, som vid utredningen uppställts. Härav följer, att den statistiska utredning, som kommittén låtit utföra och där åtskilliga viktiga antaganden av självklara skäl äro mer eller mindre osäkra, endast kan bli i största allmänhet vägledande för kommitténs ståndpunktstagande vid upprättande av förslag om utökning av anFörslag rörande ökningen av de odontolotalet tandläkare i riket. Utredningen vigiska läroanstalternas examinationskapacitet Kommittén övergår härefter till att sar, huru man med användning av de redogöra för den ökning av de odonto- uppställda hypoteserna kommer fram logiska läroanstalternas examinations- till siffervärden, som hänföra sig till kapacitet, som enligt kommitténs me- olika tidpunkter i framtiden. Dessa sifning erfordras för att bereda landets be- fervärden bestämmas å ena sidan av folkning möjlighet att erhålla en till- uppgifter angående tidsåtgången vid revisionsbehandlingar och saneringar, fredsställande tandvård. vilka uppgifter vunnits genom vissa utDe svårigheter, som förelegat och valda odontologers fackmässiga bedömalltjämt föreligga att erhålla och bening av behandlingstiden i ett antal fall, hålla arbetskrafter för folktandvården, och å andra sidan av antaganden, som visa, att privatpraktiken utövar en stark gjorts angående revisionsfallens procenlockelse på de nyexaminerade tandlätuella fördelning inom befolkningen karna. E h u r u de ekonomiska villkor, under årtionden som följa. Det torde som erbjudas inom folktandvården numera alldeles icke kunna betraktas så- stå klart, att relativt obetydliga förskjutsom oförmånliga och särskilt den efter ningar av den beräknade tidsåtgången penningvärdets förändring reglerade vid revisionsbehandlingen eller i fråga pensionen innebär en betydande fördel om procentfördelningen vid folkgrupframför vad privatpraktiken kan erbju- pernas omhändertagande för systema-

tets beräkningar i övrigt hålla sig, i det att här tillagts antaganden om lägre (1,25) och högre (2,00) årliga tider för behandling av regelbundna fall. Dessa två mera extrema antaganden kunna enligt statistikutskottet representera två olika framtidsbedömningar. Den ena skulle influeras mera av förhoppningar om framgångsrika profylaktiska åtgärder — t. ex. förbättrade kostvanor, bättre munhygien, fluoridering — och tidsvinst genom rationalisering av behandlingstekniken osv., medan den andra mera skulle betona en väntad efterfrågan på tandvård enligt högre standard än dagens. Statistikutskottet har emellertid velat taga fasta på erfarenheterna om dagens tandvård, så som de avspeglas i de refererade undersökningarna. Utskottet betonar slutligen, att de framlagda prognoserna endast få fattas som ett försök till vägledning vid avvägningen av tandläkarhögskolornas kapacitet.

tiskt genomförd tandvård så starkt påverka de vunna sifferresultaten, att man vid bedömandet av det krav, som i framtiden kan väntas göra sig gällande i fråga om antalet tillgängliga tandläkare inom det svenska samhället, måste ställa in denna fråga i ett vidare och samtidigt mera realistiskt perspektiv. Det synes nödvändigt att något belysa hithörande problemställningar. Eftersom folktandvårdens behov av arbetskrafter ter sig som den viktigaste av de faktorer, kommittén har att ta hänsyn till, och då inom folktandvården, enligt vad som framgår av redogörelsen i kap. 2, en svårartad brist i detta hänseende — ja i vissa trakter ett verkligt nödläge — är rådande, har kommittén först sökt bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning anställning inom folktandvården under de närmaste årtiondena synes kunna locka de nyexaminerade tandläkarna i konkurrens med den privata praktiken och dennas möjligheter. Därvid ställes man inför svårigheten att mot varandra väga de båda arbetsformernas fördelar och nackdelar, sådana de i dagens läge te sig för unga tandläkare. De fördelar, som träda i förgrunden vid fast anställning i folktandvården, synas vara väsentligen ekonomiska. De innebära — såsom fallet är vid alla statliga eller statligt-kommunala tjänster — säkerheten av fast tjänst samt förmånen av pension. Vad säkerhetskänslan beträffar bör bemärkas, att den unge tandläkaren inom folktandvården snart efter examen kan nå en välavlönad tjänsteställning, snabbt börja avbetala sina studieskulder och tidigt ordna för hem och familj. Den privata praktikutövningen medför i dessa avseenden större svårigheter. Årsinkomsten når icke så snabbt samma nivå som vid tjänsteställningen, arbetet blir hårdare under de första arbetsperiodernas ansvarsfyllda trevanden på egen hand,

giftermål och familjebildning kunna fördröjas. Vad angår folktandvårdstjänstens sociala förmåner med ekonomiskt säkerställd semester, sjuklön osv. jämte pension, torde en privatpraktik icke de första åren kunna lämna samma semestermöjligheter, och tillräcklig sjukersättning är under lång tid icke tillgänglig, även om den nya sjukförsäkringen h ä r kan komma att verka förmånligt och kårsammanslutningarna ordnat effektiva och värdefulla kollektiva försäkringar. Den säkerställda pensionen synes av de ekonomiska fördelarna vara den tyngst vägande. Värdet ligger icke så mycket i storleken av pensionsbeloppet, som för innehavaren av en god privatpraktik torde kunna säkerställas försäkringsvägen, utan främst i den statligt-kommunala pensionens hänsynstagande till penningvärdeförsämringen, en förmån som den privata försäkringen ännu icke synes kunna erbjuda. Sammanfattningsvis synes kunna sägas, att en anställning inom folktandvården torde te sig lockande för den unge tandläkaren främst med hänsyn till den ekonomiska säkerhet, som följer med fast anställning och därmed förknippad pension, som tar hänsyn till penningvärdets fall. Vad privatpraktiken beträffar, vill det synas, som om denna på grund av de fördelar i andra avseenden än de förut nämnda, som den anses innebära, för närvarande utövar och sannolikt även under de närmaste årtiondena kommer att utöva stark lockelse på de unga tandläkarna. Den fria yrkesutövaren tror sig ha obegränsad möjlighet att bestämma över sitt arbete och ordna sin livsföring. E h u r u detta endast i mycket begränsad utsträckning stämmer med verkliga förhållandet, äro de "psykologiska" motiven ofta de avgörande och dessa synas vid privatpraktiken lova tandläkaren 37

en frihet, som den fasta anställningen antages förvägra honom. Enligt uppgift från tandläkarhögskolorna synes även flertalet av dem, som där vinna inträde, ha tänkt sig att bli fria yrkesutövare, som kunna bygga upp en praktik helt enligt egna önskemål. I jämförelse härmed te sig för den unge tandläkaren framtidsutsikterna sämre vid verksamhet i folktandvården. Karriärmöjligheterna inom denna äro mycket starkt begränsade, och rörelsefriheten är mera beskuren. Det synes därför sannolikt, att privatpraktiken för avsevärd tid framåt kommer att lägga beslag på ett stort antal av de unga tandläkarna, som icke från början binda sin karriär vid en tandläkarhögskola. Man skulle kunna uttrycka saken så, att folktandvården får i stort sett motta endast den grupp tandläkare, som icke anser sig våga eller kunna ta de risker, som äro förenade med arbetet på att uppbygga en egen privatpraktik. I detta sammanhang bör erinras om möjligheten för den unge tandläkaren att erhålla assistentbefattning hos en äldre tandläkare. Antalet av sålunda anställda assistenter synes öka, emedan för flertalet tandläkare i privatpraktik patienttillströmningen synes ligga över den årliga behandlingskapaciteten. Den fråga, som synes kommittén svårast att avgöra, är den, huruvida privatpraktikens marknad kan väntas bli mättad inom en överskådlig framtid. Att den icke är mättad i dag, är ett obestridligt faktum. När det gäller att fatta position i nämnda hänseende, möta flera spörsmål, som här efteråt skola något beröras. I första hand måste man ta hänsyn till odontologiens utveckling. I dag känna vi icke orsakerna till tandsjukdomarnas utveckling och härjningar, även om man från en del håll med mer eller 38

mindre berättigande vill göra gällande, att man i fjärran kan skönja problemens lösning. Vissa åtgärder för att begränsa tandsjukdomarnas verkningar böra dock kunna vidtas. Det är sålunda möjligt, att en kraftig propaganda mot överdrifterna i den svenska sötsakskonsumtionen kan i någon mån begränsa tandrötans härjningar bland barnen och därmed i viss utsträckning medföra sänkt behandlingsbehov. Mera lovande synes dock utsikten vara att genom fluortillförsel eller fluorbehandling minska frekvensen av tandröta inom ett visst samhälle, ja kanske inom landet i dess helhet. Det är även troligt, att en effektivt genomförd och kraftigt understödd upplysningsverksamhet och propaganda för bättre munhygien skulle kunna minska frekvensen av de tandoch bettsjukdomar, till vilka ett ohygieniskt muntillstånd kan vara en bidragande orsak. Det är slutligen möjligt, att en radikal förbättring av svensk kostföring, främst vad beträffar tillförsel av vitaminer och mineralia, skulle kunna minska frekvensen av vissa tandutvecklingsstörningar och tandköttsskador. Kommittén vill fästa uppmärksamheten vid den gynnsamma effekt, som vid tandsjukdomarnas bekämpande sannolikt skulle ernås genom en stark intensifiering av den odontologiskt-medicinska forskningen. Genom att ökade medel ställas till förfogande för denna forskning, särskilt för att giva forskarbegåvningar möjlighet att helt ägna sin tid åt arbetet vid väl utrustade och understödda laboratorier och kliniker, skulle förutsättningar skapas att snabbare nå värdefulla resultat vid kampen mot nämnda sjukdomar. Motsvarande intensifiering av forskningen borde även eftersträvas på det tekniskt-odontologiska området i syfte att möjliggöra större svenska insatser inom materialteknik och instrumentkonstruktion.

Härmed skulle åstadkommas en snabbare utveckling till bättre material och effektivare hjälpmedel vid tandvården, allt ägnat att sänka behandlingstiden i de enskilda fallen. Kommittén avser att i ett senare betänkande uppta samtliga hithörande problem till n ä r m a r e granskning. Det är emellertid av vikt att konstatera, att eventuella framsteg inom h ä r nämnda områden endast på lång sikt och efter årtiondens arbete kunna väntas medföra påtagliga resultat. Kommittén utgår därför från att under de årtionden framåt, som nu kunna överblickas, behovet av tandvård för befolkningen i landet kommer att vara minst lika stort som nu är fallet. Förut har framhållits, att sifferresultaten av den statistiska undersökningen helt bestämmas av två antaganden, dels uppskattningen av medeltiden för revisionsbehandlingarna, dels hypotesen om den procentuella fördelningen av revisionsarbetet inom olika folkgrupper. Vad den förstnämnda uppskattningen beträffar böra följande allmänna påpekanden göras. Erfarenheten har visat, att omhändertagandet av det enskilda fallet kräver allt längre tid för tandläkarens arbete både när det gäller barntandvård och vuxentandvård. Beräkningen av det antal vårdfall, som en inom folktandvårdsorganisationen verksam tandläkare årligen hinner behandla, har utvisat stadigt sjunkande siffror, och erfarenheterna från högskolorna visa likaledes, att det enskilda fallet nu kräver längre tid både för sanering och revision än vad förhållandet var en del år tillbaka. Denna företeelse betingas främst av odontologiens snabba utveckling. Undersöknings- och behandlingsåtgärder av gårdagen godtas ej längre av forskningen inom teknik, praktik och klinik. Vad först undersökningen beträffar, göra sig i nutiden krav gällande på grundligare röntgengranskning och

mera omfattande bettanalys, vitalitetsundersökningar, salivstudier, upprepade bakteriologiska laboratorieprov samt internmedicinsk genomgång av allt större antal fall. Medan tandläkaren av äldre årgångar i flertalet fall gick direkt till behandling av föreliggande tandeller bettskada, behöver sålunda den modernt utbildade tandläkaren alltmer ökad tid för bett- och tandundersökning, diagnostik och differentialdiagnostik, prognosbedömning och terapiförslag, innan behandlingen kan igångsättas. Bettets och tändernas kliniska sjukjournal har inom odontologien vunnit samma avgörande betydelse som inom medicinen. Denna nyorientering gäller i särskild grad revisionsbehandlingen. Medan patienten tidigare ånyo infann sig hos tandläkaren för att få t. ex. en ny fyllning i en av honom iakttagen trasig tand eller drevs till förnyad behandling av akuta smärtor, börjar det nu bli vanligt, att han infinner sig hos sin tandläkare på förutbestämd tid, i första hand för att få kontrollerat, huruvida behandlingsschemat byggt på för fallet lämpliga riktlinjer och behandlingsresultat samt genomförda profylaktiska åtgärder givit beräknade resultat, i andra hand för att få den komplettering genomförd, som vid angiven tidpunkt ingår i det fortsatta behandlingsprogrammet. Det är ovedersägligt, att odontologien här endast befinner sig i första stadiet av en livligt pågående utveckling. Den statistiska undersökning, som kommittén låtit verkställa och för vilken en summarisk redogörelse förut lämnats, måste emellertid vara baserad på de uppskattningar av behövlig tid, som dagens yrkesutövare kunna angiva. 1 fråga om tidsåtgången har man emellertid, såsom förut framhållits, att motse en förskjutning inom en relativt nära liggande framtid, som med all sannolikhet leder till behov av längre tid för be39

handlingen av varje enskild patient. För förståelse av denna utvecklings innebörd bör en annan intressant företeelse i nutiden beaktas. Tandläkarutövningen i Sverige har hittills till övervägande del bestämts av frekvensen av tandröta inom klientelet och av tandläkarnas behandling av denna sjukdomsföreteelse i form av tandfyllningar, tandkirurgiska ingrepp, extraktioner och proteser. Studiet av tandlossnandets sjukdomar, de s. k. parodontopatierna, och den samtidiga analysen av bettet och anomalierna samt behandlingen av hithörande sjukdomsgrupper äro av senare datum. Stora grupper av den svenska tandläkarkåren av i dag ha på grund av den tidigare på nämnda områden otillfredsställande undervisningen bristfälliga kunskaper rörande sagda frågor. Deras möjligheter att förvärva m o d e r n a r e kännedom om desamma ha varit begränsade till frivillig — men glädjande stor — fortsatt kursundervisning. På det nutida undervisningsschemat vid högskolorna har kännedomen om dessa sjukdomar, undersökningsmetoderna för deras konstater a n d e samt principerna för och praktiken vid deras behandling erhållit i stort sett samma utrymme som studiet och behandlingen av karies och dess följdsjukdomar. I den praktiska arbetsutövningen h a r emellertid denna nyorientering inom tandläkarkonsten ännu icke hunnit göra sig gällande. De nya tandl ä k a r g r u p p e r n a med 5-åriga studier bakom sig ha icke lämnat högskolorna förrän år 1952. Man är under sådana förhållanden berättigad räkna med att dessa och följande tandläkargenerationer i sin praktiska arbetsutövning vid undersökningar, saneringar och revisioner komma att tillämpa och följa de allt mera fördjupade kunskaper, de under sin studietid vunnit. Av alla tecken att döma kommer det förändrade läget 40

att leda till mera omfattande vård av det enskilda fallet och kräva längre tid för varje patientbehandling. I vilken omfattning denna förändring kommer att öka behovet av tandläkare i riket, kan i brist på erfarenhet ej nu bedömas, men det är nödvändigt att räkna med, att de uppskattningar av tid för sanering och revision, på vilka den utförda statistiken bygger, säkerligen icke äro tillämpliga för framtiden. Med hänsyn till vad som anförts angående den stora lockelse, som privatpraktiken utövar samt r ö r a n d e osäkerheten i de uppskattningar om tiden för framtida behandlingsarbete, på vilka statistiken bygger, h a r det synts kommittén vara nödvändigt att så utöka den årliga examinationen av nya tandläkare, att någorlunda säkerhet kan anses föreligga för att folktandvårdens behov av tandläkare blir tillgodosett. Man måste därför söka tillse, att ökningen icke stannar vid de siffror, som av den statistiska utredningen att döma förefalla tillräckliga, om använda hypoteser och uppskattningar äro för framtiden gällande. För kommittén har det framstått som önskvärt att söka så öka tandläkarutbildningen, att ytterligare 150 tandläkare per år kunde utexamineras. Att döma av den statistiska utredningen vill det emellertid synas, som om en sådan utökning skulle kunna leda till viss överproduktion av tandläkare. Även om kommittén icke känner sig övertygad om att de antaganden, på vilka de statistiska beräkningarna vila, kunna giva säker vägledning, ha dock bärande skäl synts föreligga att begränsa ökningen av antalet årligen vid högskolorna intagna studerande till en siffra, liggande mellan 100 och 150. Med hänsyn till det praktiska genomförandet av kommitténs förslag vid fördelningen av eleverna mellan olika kurser och undervisningsinstitutioner har kommittén stannat vid

120 såsom ett lämpligt antal för utökningen av den årliga intagningen. Av de skäl, kommittén förut anfört, finner den, att det nuvarande nödläget inom folktandvården kräver omedelbara kraftåigärder för snabb ökning av tandläkarnas antal. En ifrågasatt ny tandläkarhögskola med en årlig intagning av 100 elever utexaminerar sin första årskull allra tidigast läsåret 1961—62, och härför fordras ett beslut vid 1954 års riksdag. Andra åtgärder för utökningen, resulterande i förslag om en högskoleklinik i Norrland, fordra ävenledes en avsevärd tid för sitt genomförande. Det har därför synts kommittén vara av stor vikt att söka pressa ökningen av antalet nyintagna elever i höjden under de närmaste årtiondena. Sker en sådan utökning hyser kommittén förhoppning, att privatpraktikens marknad skall bli mättad och den svenska sociala tandvårdsorganisationen äntligen kunna påräkna att erhålla behövliga arbetskrafter. Först när en dylik situation är för handen bör man ta under övervägande, om åtgärder böra vidtas i syfte att minska intagningen. Vid den tidpunkten bör man äga kännedom om resultaten av den serie åtgärder, som nu äro aktuella för bekämpande av tandsjukdomarnas härjningar. Tillräcklig erfarenhet kan då även ha vunnits rörande effekten av den nyorientering i tandvårdsutövningen, som följt av moderniseringen av under-

visningen vid högskolorna och av den odontologiska vetenskapens utveckling. Det är fåfängt att nu söka avgöra, huruvida en sänkning av undervisningsanstalternas examinationskapacitet då blir nödvändig. Kommittén föreslår, att antalet av de elever, som årligen skola intas vid de odontologiska undervisningsanstalterna i riket, utökas från n u v a r a n d e 180 till 300, motsvarande en total examination av omkring 280 tandläkare per år. Denna utökning bör äga r u m snarast möjligt. Endast under denna förutsättning synes möjlighet föreligga för den svenska folktandvårdsorganisationen att inom rimlig tid få personalkadern fylld av svenska tandläkare, varigenom dess effektivitet skulle kunna bringas att motsvara de på organisationen ställda förhoppningarna. Kommittén vill varna för åtgärder, som endast innebära en mindre ökning av den nuvarande examinationskapaciteten. Så länge situationen är den, att privatmarknaden på området icke är mättad, kan en dylik mindre ökning av antalet årligen examinerade tandläkare icke trygga folktandvårdens tandläkarbehov. Kommittén ananser icke, att omfattande och d y r b a r a nya utbildningsåtgärder böra vidtas, om man icke har utsikt, att därigenom folktandvårdens nödläge verkligen effektivt avhjälpes och dess personalbehov täckes.

SJUNDE

KAPITLET

Av kommittén föreslagna organisatoriska åtgärder för a t t öka examinationen av tandläkare

Såsom i det inledande kapitlet meddelats, anges i de för kommitténs arbete av departementschefen utfärdade direktiven, att kommittén, därest det visade sig, att läroanstalternas nuvarande examinationskapacitet icke vore tillräcklig för att tillgodose landets behov av tandläkare, borde undersöka, huruvida detta behov kunde tillfredsställas genom att bygga ut de båda befintliga läroanstalterna genom provisoriska eller permanenta åtgärder eller genom att inrätta en 3:e tandläkarhögskola eller möjligen genom en kombination av dessa åtgärder. Kommittén har, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för tandläkarbehovet, ansett sig kunna konstatera, att detta behov är mycket stort, varför de båda nu befintliga tandläkarhögskolorna med sin nuvar a n d e examinationskapacitet icke kunna på långt när tillgodose detsamma. Huru stor ökning av examinationskapaciteten, som kan anses motiverad med hänsyn till resultatet av den statistiska undersökning, varför redogörelse lämnats i kap. 6, kan vara föremål för olika meningar. Av skäl, som anförts i nämnda kapitel, håller kommittén emellertid före, att en ökning av antalet årligen intagna elever från 180 till 300 (om man tar hänsyn till avgången u n d e r studietiden, motsvarar detta antal intagna elever ca 280 årligen utexaminerade) är påkallad, därest tandläkarkåren inom rimlig tid 42

skall uppnå sådan storlek, att landets befolkning h a r möjlighet att erhålla en någorlunda tillfredsställande tandvård. En sådan ökning av läroanstalternas sammanlagda utbildningskapacitet ernås enklast genom följande anordning. Stockholmshögskolan intar fortfarande årligen 100 elever, Malmö-högskolans intagning ökas från 80 till 100, varjämte en ny tandläkarhögskola inrättas, även den med en årlig intagning av 100 elever. Den sammanlagda årliga intagningen uppgår således till 300 studerande. En dylik lösning av problemet är säkerligen också den billigaste, som står till buds. Då kommittén icke kan förorda denna lösning, beror detta på att kommittén icke kan betrakta det uppställda problemet som ett enbart examinationstekniskt och ekonomiskt sådant. Kommittén har nämligen sett såsom sin uppgift icke endast att öka utbildningen av antalet tandläkare i riket utan även att samtidigt därmed skapa såväl en ny tandläkarhögskola i västra Sverige, förslagsvis förlagd till Göteborg, som även en odontologisk utbildningsanstalt i den nordliga delen av landet. Tillkomsten av en sådan utbildningsanstalt, förslagsvis förlagd till Umeå, är enligt kommitténs mening av största betydelse. Den kan visserligen icke ha något större inflytande på tandläkartillgången i landet i dess helhet. För att vinna detta mål fordras även den av kommittén ifrågasatta nya tandläkarhögskolan i Göte-

borg. Tillkomsten av en odontologisk högskoleklinik i Norrland — som i fråga om ett antal blivande tandläkare kan svara för en viktig del av utbildningen (den kliniska studieperioden) och vilken i organisatoriskt hänseende skall utgöra ett annex till tandläkarhögskolan i Stockholm — kan emellertid i a n d r a avseenden medföra resultat, som för kommittén te sig som synnerligen betydelsefulla. Genom särskilda intagningsbestämmelser kan garanti skapas, för att den studentgrupp, som skall få en del av sin utbildning förlagd till Umeå, i görligaste mån rekryteras från den nordliga delen av landet. Vidare skulle, såsom kommittén tänkt sig saken, högskolekliniken i Umeå såsom den första i sitt slag erhålla en sådan utformning, att folktandvårdsorganisation och högskoleutbildning intimt sammankopplas. Kommittén väntar, att dessa åtgärder skola bidra till lösningen av det synnerligen svåra problemet att i tillbörlig omfattning tillgodose de nordliga landskapens behov av tandläkare, särskilt vad folktandvården beträffar. Därjämte skulle Norrland kunna få en centraltandpoliklinik vid Umeå lasarett med kvalificerade specialister inom alla väsentliga områden av odontologien. Tidigare har befolkningen i denna landsdel saknat möjlighet att för rådfrågning och behandling i tandvårdsärenden vända sig till specialister. De speciella Norrlandsproblemen inom studiet av tandsjukdomarnas frekvens, typ och orsakskomplex skulle därjämte kunna upptas till behövlig och länge önskad utredning. Om denna kommitténs inställning är riktig — att Umeåklinikens tillkomst skulle på ett smidigt sätt möjliggöra, att en odontologisk utbildningsanstalt direkt utnyttjas i folktandvårdens tjänst med särskild hänsyn till Norrlands behov — återstår att lösa problemet, hur denna klinik skall årli-

gen kunna erhålla de 32 studerande — 16 per termin — vilka fordras för att kliniken skall bli fullt belagd. Kommittén har vid utredningen av denna fråga konstaterat, att ingen av de båda nu befintliga högskolorna kan ensam åta sig att svara för den utbildning av dessa studerande, som icke skall äga r u m vid Umeå-kliniken. För att fullgöra denna skyldighet måste, såsom framgår av det följande, båda de nuvarande högskolornas kapacitet utnyttjas. Detta resultat vill kommittén vinna därigenom, att Malmöhögskolan under envar av de prekliniska och propedeutiska studieperiodernas 5 terminer åtar sig utbildningen av ytterligare 10 elever, vilket innebär, att totalantalet samtidigt n ä r v a r a n d e elever vid denna högskola ökas från nuvarande 400 till 450. Genom att vid början av 6:e studieterminen dessa 10 studenter överflyttas till Stockholmshögskolan för fortsatt utbildning, kan denna högskola i sin tur varje termin sända 16 studenter till högskolekliniken i Umeå för att sedan återta dessa för avslutande av vissa kurser och avläggande av tentamina under 9:e och 10 :e terminerna. Elevantalet vid Stockholmshögskolan kommer då u n d e r 9:e och 10:e terminerna att öka med 10 per termin, i jämförelse med n u v a r a n d e elevantalet under dessa terminer, medan under 6:e, 7:e och 8:e t e r m i n e r n a elevantalet minskar med 6 per termin. Detta innebär en ökning av Stockholmshögskolans elevantal från n u v a r a n d e totala antalet 500 till 502. Den ökade belastningen under 9:e och 10 :e terminerna är icke större än att Stockholmshögskolan bör kunna bära den, även om den, såsom i kap. 9 n ä r m a r e utredes, ålägger högskolan en med 20 studerande per år ökad examination. Den h ä r förut angivna lösningen av det uppställda problemet är enligt kommitténs mening den enda möjliga, om man, på 43

samma gång man u p p n å r en ökad utbildning av 120 elever per år, vill trygga tillkomsten av Umeå-kliniken. En n ä r m a r e redogörelse för kommitténs förslag och ett ytterligare klarläggande av motiven för detsamma lämnas här efteråt. Härvid behandlar kommittén varje läroanstalt för sig. Malmö-högskolan

Vad först beträffar frågan om ett sådant utbyggande av Malmö-högskolan, att utbildningskapaciteten ökas från 80 till 100 studerande per år, så är detta en åtgärd, som kan föranleda vissa olägenheter för högskolan och den där bedrivna undervisningen. Särskilt kan man befara, att tillgången på patienter, lämpliga för den kliniska undervisningen, vilken tillgång redan nu i vissa ämnen är i knappaste laget, efter högskolans utbyggande sannolikt i dessa ämnen blir otillräcklig. Det var, bland annat, farhågorna för dylika olägenheter, som föranledde riksdagen att i samband med beslutet om inrättande av nya tandläkarhögskolor göra det uttalandet, att det ur olika synpunkter vore till fördel för såväl undervisning som forskning, om de odontologiska läroanstalterna icke vore för stora. Examinationskapaciteten för den först inrättade nya tandläkarhögskolan ansågs därför icke böra överstiga 80 nya tandläkare per år. Lokalutrymmena vid Malmö-högskolan äro emellertid, såsom departementschefen i direktiven för kommitténs arbete upplyst, av den storleksordning, att de kunna medge undervisning av ett större antal elever än som motsvarar en intagning av 80 om året. En av kommittén verkställd undersökning har gett vid handen, att det är möjligt att för en mycket måttlig kostnad vidta åtgärder, varigenom vid högskolan skulle kunna utbildas 100 elever per år (50 per termin) under de 44

5 första studieterminerna — de prekliniska och propedeutiska studieperioderna. Däremot böra under de 5 sista terminerna — de kliniska och avslutande studieperioderna — de 10 elever, som varje termin intagits utöver det tidigare normala antalet, få sin utbildning på annat håll lämpligen genom att överflyttas till Stockholmshögskolan. En närmare redogörelse för de åtgärder, som bli erforderliga för att möjliggöra den angivna ökningen av Malmöhögskolans utbildningskapacitet samt för kostnaden för dessa åtgärder lämnas i kap. 8. Stockhohnshögskolan

Stockholmshögskolan, som nu årligen mottar 100 studerande, kan enligt av kommittén gjorda undersökningar genom att något utöka lärarstaben utbilda ytterligare ett 20-tal elever under den avslutande studieperioden (9:e och 10:e t e r m i n e r n a ) . Under huvuddelen av den kliniska utbildningen — den som äger rum u n d e r 6:e, 7:e och 8:e terminerna — kan dock högskolan icke ha hand om ett ökat antal elever. Kommittén har därför undersökt möjligheterna att vid något större sjukhus, till vilket en centraltandpoliklinik skall vara anknuten, inrätta ett slags annex till tandläkarhögskolan i Stockholm. Härigenom skulle en möjlighet yppa sig att tillgodose Norrlands behov av förbättrad tandvård. Undersökningen h a r givit vid handen, att en dylik anordning synes vara möjlig att genomföra under förutsättning av stort tillmötesgående såväl i ekonomiskt som i andra hänseenden från vederbörande landstings eller stads sida. Odontologisk högskoleklinik i Norrland

Eftersom odontologiska läroanstalter redan finnas i Stockholm och Malmö samt, såsom framgår av det föregående,

den i princip redan beslutade tredje tandläkarhögskolan enligt kommitténs mening bör placeras i Göteborg, synes uaturligt, att det ifrågasatta annexet till Stockholmshögskolan — vilket synes kunna benämnas odontologisk högskoleklinik — förlägges till lämpligt sjukhus i Norrland för att där samtidigt fullgöra vissa funktioner inom folktandvården, bland annat som centraltandpoliklinik. Härigenom skulle man i liten skala kunna skapa ett visserligen ej fullständigt odontologiskt utbildnings- och forskningscentrum för de nordliga delarna av vårt land, där man hade möjlighet att studera de tandvårdsfrågor, som äro speciellt aktuella i Norrland. Då man skall fatta ståndpunkt rör a n d e frågan om inrättande av den ifrågasatta högskolekliniken, bör man h a i minnet det förslag rörande särskilda anordningar för tandvården i Norrland, som tidigare framförts av Norrlandskommittén i samband med denna kommittés förslag om ett rikssjukhus i Norrland. Nämnda kommitté avgav den 20 november 1947 betänkande (SOU 1947:70) angående ett rikssjukbus i Norrland ("Norrlandssjukhuset"), vilket skulle vara anslutet till ett landstingssjukhus som "modersjukhus" och omfatta särskilda avdelningar för flertalet av de specialiteter inom sjukvården, vilka icke vore representerade vid de vanliga centrallasaretten. Denna "Norrlands centrala sjukvårdsanstalt" skulle även ha vissa uppgifter som utbildningsanstalt (s. 65—72). Staten skulle påtaga sig huvudansvaret för finansieringen av sjukhuset såväl i fråga om engångskostnader som driftskostnader (s. 101, 110). Kommitténs majoritet föreslog, att Norrlandssjukhuset skulle förläggas till Umeå (s. 81). En minoritet förordade Sollefteå. En ledamot ansåg, att Sundsvall främst borde ifrågakomma som förläggningsort (s. 204—210). I här ifrågavarande betänkande föreslog Norrlandskommittén även, att Norrlands-

sjukhuset skulle kompletteras med vissa specialkliniker på tandvårdens område (s. 132). Dessa specialkliniker borde sammanföras till en ur vissa synpunkter avskild enhet, en tandvårdsanstalt, vilken borde på lämpligt sätt inordnas som ett led i tandvårdsorganisationen (s. 144). De skulle tillsammans utgöra en centraltandpoliklinik för landstingsområdet — vilken skulle ersätta centraltandpolikliniken vid sjukvårdsanstaltens modersjukhus — och en distriktstandpoliklinik för förläggningsorten samt även i viss utsträckning vara en försöksinstitution för den framtida organisationen av specialistvården inom folktandvården. De skulle tillika utgöra en differentierad remissanstalt för specialisttandvård i Norrland (s. 140—143). Vid tandvårdsanstalten skulle även kunna bedrivas odontologisk forskning, speciellt med utgångspunkt från norrländska förhållanden, samt anordnas fortbildningskurser för tandläkare ävensom utbildning av tandtekniker och tandsköterskor (s. 145—150). Tandvårdsanstalten borde utgöra en del av Norrlandssjukhuset och tillsammans med detta och dess modersjukhus — under en efter särskilda bestämmelser sammansatt direktion — förvaltas av modersjukhusets landsting. Inom Norrlandssjukhuset borde dock de olika klinikerna på tandvårdens område i viss mån betraktas som en sluten enhet — en tandvårdsanstalt under egen föreståndare och med efter särskilda bestämmelser beräknat statsbidrag (s. 161). Liksom i frågan om sjukvårdsanstalten borde staten påtaga sig huvudparten av kostnaderna. I övrigt skulle finansieringen äga rum efter i huvudsak samma linjer som föreslagits för sjukvårdanstalten. Huvudmannen (landstinget) borde sålunda, bland annat, svara för ett belopp motsvarande kostnaden för sådana folktandvårdsanstalter, som onödiggjordes genom den ifrågavarande centrala tandvårdsanstaltens inrättande. Västerbottens läns landsting hade under de förda förhandlingarna åtagit sig att lämna vissa bidrag såväl till byggnadsoch utrustnings- som till de årliga driftskostnaderna (s. 163). Norrlandskommittén — som ansåg, att ett intimt samarbete med den centrala sjukvårdsanstalten kunde ersätta samarbete med en medicinsk fakultet —• föreslog även att vid den ifrågasatta tandvårdsanstalten skulle anordnas utbildning av tandläkare, lämpligen 20 om året (s. 175). 45

Såväl i Umeå som i Sundsvall syntes patientunderlaget vara tillräckligt för en årlig examination av nämnda antal elever (s. 174, 175). Tandläkarna vid tandvårdsanstalten skulle ombesörja såväl undervisningen vid tandläkarhögskolan som tandvården vid tandvårdsanstalten (s. 180). Den prekliniska undervisningen skulle äga rum i Stockholm eller Uppsala. Frågor rörande tandläkarutbildningen och den odontologiska forskningen samt rörande undervisningen vid tandteknikeroch tandsköterskeskolorna skulle handläggas av ett lärarkollegium, bestående av föreståndarna för tandvårdsanstaltens samtliga avdelningar och administrativt underställt universitetskanslern. Anstaltens föreståndare borde i egenskap av rektor leda undervisningen. I de över Norrlandskommitténs betänkande avgivna yttrandena vitsordades allmänt av de vederbörande, som uttalat sig i ämnet, behovet av en central tandvårdsanstalt i Norrland med den föreslagna uppgiften. Däremot ansågs, att frågan om att till nämnda anstalt förlägga utbildning av tandläkare vore ett spörsmål, som borde behandlas i ett större sammanhang, och därför behövde ytterligare utredas. I vissa yttranden (t. ex. dem som avgivits av tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö samt av universitetskanslern) avstyrktes bestämt förslaget, att till Norrland förlägga en utbildningsanstalt för tandläkare av den angivna typen. Kanslern förklarade, att enligt hans mening samarbetet med den tilltänkta centrala sjukvårdsanstalten icke kunde ersätta samarbetet med en medicinsk fakultet. Vidare ansåg kanslern, att det vore praktiskt taget omöjligt att under den närmaste framtiden förvärva kompetenta lärare för en fullständig tandläkarutbildning i Norrland av samma kvalitet som den, vilken meddelades vid de befintliga tandläkarhögskolorna. De av Norrlandskommittén i omförmälda betänkande framlagda förslagen ha ännu ej varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Vad beträffar frågan om lämpligaste platsen för den tilltänkta högskolekliniken, kunna flera städer av olika anledningar komma i åtanke (Boden, Luleå, Umeå, Sollefteå, Östersund, Sundsvall). I första hand synes dock någon 40

av städerna Umeå eller Sundsvall böra ifrågakomma. Representanter för båda dessa städer ha skriftligen eller muntligen framlagt de skäl, som talade för den stad de representerade. Enligt kommitténs mening erbjuder var och en av sistnämnda båda städer i förening med kringliggande landsbygd ett någorlunda tillräckligt patientunderlag för den utbildning, som skulle äga rum på kliniken. De sjukhus, till vilka högskolekliniken skulle anslutas, äro likaledes i önskvärd grad utbyggda på båda platserna. Kommunikationsmöjligheterna (järnväg och buss) synas även i båda fallen vara jämförelsevis tillfredsställande. I fråga om patientunderlag och kommunikationsmöjligheter torde dock Sundsvall vara överlägset Umeå. Emellertid synes Umeå ha ett bestämt företräde framför Sundsvall på grund av sin centrala belägenhet inom övre delen av Norrland, och kommittén har, särskilt med hänsyn till denna omständighet, ansett sig böra förorda Umeå såsom förläggningsort för högskolekliniken. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för Norrlandskommitténs förslag om inrättande i Norrland av en tandvårdsanstalt, vid vilken tandläkarutbildning skulle äga rum, skulle den ifrågasatta anstalten såväl i fråga om organisationen som beträffande finansieringen erhålla en egenartad utformning. Även i fråga om den av tandläkarkommittén föreslagna odontologiska högskolekliniken måste man i båda de n ä m n d a hänseendena framgå på i viss mån nya vägar. Kommittén håller emellertid före, att förslaget anger den enda framkomliga vägen att inom rimlig tid åstadkomma en odontologisk undervisnings- och forskningsanstalt i Norrland, som ger denna landsdel tillgång till en specialiserad tandvård och vilken kan väntas komma

att, åtminstone i någon mån, öka tillgången på tandläkare inom folktandvården därstädes. Förslaget förutsätter, som förut i detta kapitel antytts, avsevärda ekonomiska åtaganden från vederbörande landstings sida. Härigenom skulle det bland annat kunna bli möjligt att bereda högskoleklinikens lärare sådana ekonomiska villkor, att man h a r utsikt att till denna i en mindre stad belägna, nordliga läroanstalt förvärva lärare, som äro skickliga tandläkare och i fråga om de viktigare lärarbefattningarna tillika väl kvalificerade för bedrivande av vetenskaplig forskning. Detta är en förutsättning för att utbildningen vid högskolekliniken skall bli i stort sett likvärdig med den, som under motsvarande studieperiod lämnas vid de fullständiga tandläkarhögskolorna. Vidare skulle det bli möjligt att direkt sammanknyta utbildningen vid högskolekliniken med folktandvården och därigenom trygga tillgången på för undervisningen lämpliga patienter. Kommittén har, såsom framgår av vad förut sagts, avsett, att högskolekliniken i Umeå skulle för klinisk utbildning under 6:e—8:e studieterminerna från Stockholmshögskolan varje termin motta 16 elever (således 32 elever om året), vilka sedermera vid ingången av den 9:e terminen skulle återvända till Stockholmshögskolan för att där avsluta sin utbildning samt tentera och avlägga examen. Av den i kap. 9 lämnade redogörelsen framgår närmare, huru kommittén tänkt, att högskolekliniken i Umeå skulle organiseras och inplaceras i folktandvården. Ny tandläkarhögskola i Göteborg Genom förut angivna åtgärder möjliggöres en höjning av antalet årligen utexaminerade från Stockholmshögskolan med högst 20. De båda nuvarande

tandläkarhögskolornas sammanlagda årliga examinationskapacitet skulle således kunna ökas från 180 till 200 studerande. En dylik ökning av examinationen är emellertid, såsom framgår av vad kommittén yttrat här förut, ej tillräcklig för att tillgodose det i landet förefintliga tandvårdsbehovet. Skall detta behov kunna någorlunda fyllas inom rimlig tid, blir det nödvändigt att inrätta en 3:e, av statsmakterna i princip redan beslutad tandläkarhögskola.1 Vid bestämmande av denna högskolas storlek bör beaktas, å ena sidan, att kostnaden för varje färdigutbildad elev är avsevärt lägre vid en högskola, organiserad för ett jämförelsevis stort antal elever, än vid en, som är avsedd för ett mindre antal, 2 och å andra sidan, att erfarenheten vid Stockholmshögskolan under den gångna tiden visat, att en odontologisk läroanstalt — även om den har en långvarig erfarenhet att bygga på — endast med betydande svårighet kan svara för utbildningen av ett elevantal, som bygger på en intagning av mer än 100 elever om året. Under sådana omständigheter håller kommittén, såsom förut meddelats, före, att den nya tandläkarhögskolan bör organiseras för att kunna årligen motta högst 100 elever. Skulle mot förmodan behovet av tandläkare i framtiden minskas, kan examinationen vid Göteborgshögskolan utan större svårighet anpassas efter det minskade tandläkarbehovet. En minskning av examinationen kan naturligtvis, om så anses påkallat, även äga rum vid de båda nuvarande högskolorna. Att efter tillkomsten av den medicinska högskolan i Göteborg den 3:e tandläkarhögskolan bör förläggas till nämnda stad kan ej gärna vara föremål för delade meningar. Kommittén anser 1 2

Se s. 26. Se den i bil. 2 intagna tablån. 47

sig i sådant fall kunna räkna med, att Göteborgs stad ställer sig tillmötesgående vid den ekonomiska uppgörelse mellan staten och staden, som måste föregå beslutet om högskolans förläggande till Göteborg, och att högskolans verksamhet kan inordnas i stadens folktandvård på sådant sätt, att garantier skapas för att högskolans försörjning med patienter kan ordnas på ett tillfredsställande sätt. Den nya högskolans organisation synes på alla väsentliga punkter böra ansluta sig till de äldre högskolornas. En detaljerad redogörelse för kommitténs förslag till inrättande av den 3:e tandläkarhögskolan lämnas i kap. 10. Sammanlagt skulle de odontologiska läroanstalterna enligt kommitténs förslag kunna årligen utexaminera högst 300 nya tandläkare, nämligen vid Stockholmshögskolan högst 120, vid Malmö-högskolan högst 80 och vid Göteborgshögskolan högst 100. Det verkliga antalet årligen utexaminerade blir dock något mindre än 300, eftersom åtskilliga av de elever, som vunnit inträde vid läroanstalterna, avbryta sin utbildning, innan de hunnit fram till examen. Antalet av dessa i förtid avgångna studerande synes med stöd av hittills vunnen erfarenhet kunna beräknas utgöra i medeltal ca 7 % av antalet nyintagna. 1 Det sannolika antalet årligen utexaminerade nya tandläkare blir således ca 280. I jämförelse med den nuvarande årliga examinationen av högst 180 tandläkare, efter avdrag för bortfallet sannolikt ca 167, innebär kommitténs förslag en ökning med högst 120, resp. 113. Såsom framgår av det förut anförda skulle vid de 3 tandläkarhögskolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö varje termin intas sammanlagt 150 studerande. Intagningen skulle äga rum centralt 48

genom kanslern för rikets universitet och de intagna fördelas mellan de olika högskolorna på sådant sätt, att 50 studerande intas vid en var av dessa. De 50 studerande, som varje termin intas vid Stockholmshögskolan, uppdelas vid intagningen i en grupp på 34 elever, vilka under hela sin studietid utbildas i Stockholm, Stockholmsgruppen, och en grupp på 16 elever, vilka erhålla utbildning såväl i Stockholm som i Umeå, Stockholm-Umeå-gruppen. Eleverna i sistnämnda grupp tillbringa först 5 terminer i Stockholm, sedan 3 terminer i Umeå och därefter de sista 2 terminerna i Stockholm. De 50 studerande, som intas vid Malmöhögskolan, uppdelas vid intagningen i en grupp på 40 elever, vilka fullgöra hela sin studietid vid denna högskola, Malmö-gruppen, och en grupp på 10 elever, vilka under de 5 sista studieterminerna utbildas i Stockholm, Malmö-Stockholm-gruppen. De 50 studerande, som intas vid Göteborgshögskolan, tillbringa hela sin studietid vid nämnda högskola. 2 Ett av motiven för kommitténs förslag om inrättande av den odontologiska högskolekliniken i Umeå h a r varit, att man hoppats kunna underlätta rekryteringen av befattningshavare för folktandvården inom de nordligaste länen och därigenom, åtminstone i någon mån, minska den stora bristen på tandläkare i Norrland. En dylik förhoppning har också säkerligen bidragit till att Västerbottens läns landsting, såsom närmare framgår av efterföljande kapitel 9, förklarat sig villigt ikläda sig ekonomiska åtaganden för att underlätta 1 Jfr 2

s. 29. Förflyttning från den grupp, där den studerande vid intagningen placerats, till en annan grupp bör kunna medges, om giltiga skäl föreligga. Sådan förflyttning beviljas av universitetskanslern efter hörande av de därav berörda högskolorna.

Tablå IX Studieperiod

Tandläkarhögskolan i Stockholm

Odontologiska högskolekliniken i Umeå

1. Prekliniska stu50 dieåret (term. 1,2) Stockholmsgruppen 34 + StockholmUmeå-gruppen 16 (Karolinska inst.)

2. Propedeutiska studieperioden (term. 3, 4, 5)

50 Tandläkarhögskolan i Malmö

Tandläkarhögskolan i Göteborg

50 Malmö-gruppen 40 + MalmöStockholmgruppen 10 (Med. fakulteten i Lund)

50 (Göteborgs med. högskola)

3. Kliniska studie44 perioden (term. 6, Stockholmsgruppen 7,8) 34 + MalmöStockholm-gruppen 10

40 Malmö-gruppen

4. Avslutningsåret (term. 9, 10)

—

60 44 + StockholmUmeå-gruppen 16

tillkomsten av högskolekliniken. Kommittén förutsätter därför, såsom framgår av vad förut anförts, att man vid intagning av de studerande vid Stockholmshögskolan, som skola tilldelas Stockholm-Umeå-gruppen, söker lämna företräde åt sökande, som h a r sin hemvist i Norrland. Fördelningen av de studerande varje termin under de 4 olika studieperioderna framgår av tablå IX. Kommittén h a r icke förbisett, att även en annan lösning av det förut diskuterade problemet än den, som kommittén föreslagit, är tänkbar. Denna innebär, att den ifrågasatta sammankopplingen av Umeå-kliniken med Stockholmshögskolan skulle utbytas mot ett liknande samarbete mellan Umeå-kliniken och Göteborgshögskolan. Kommittén har emellertid av flera skäl icke velat ifrågasätta, att Göteborgshögskolan skulle träda i stället för Stockholmshögskolan. Genom en dylik sammankoppling bleve Umeå-klinikens tillbli-

velse helt beroende av Göteborgshögskolans inrättande och utveckling, något som säkerligen skulle försena högskoleklinikens tillkomst. Härtill kommer, att Göteborgshögskolan skulle organisatoriskt och administrativt sammanbindas med Umeå-kliniken redan från och med den 6:e terminen, alltså vid en tidpunkt, då endast vissa av professorsoch laboratorsbefattningarna vid högskolan torde vara besatta med ordinarie innehavare och högskolan ännu saknar någon egentlig erfarenhet på det pedagogiska och administrativa området. Kommittén kan icke finna en sådan åtgärd försvarlig. Den högskola, till vilken Umeå-kliniken anknytes som ett annex, måste ha de kvalificerade lärarbefattningarna besatta med ordinarie innehavare och ha stor erfarenhet i fråga om undervisning och administration. I annat fall har man ingen garanti för att utbildningen vid kliniken blir i stort sett likvärdig med den, som meddelas vid högskolorna.

ÅTTONDE

KAPITLET

Utökning av antalet studerande vid tandläkarhögskolan i Malmö

Såsom i det föregående närmare angivits, innebär kommitténs förslag med avseende på tandläkarhögskolan i Malmö, att dess undervisningskapacitet tas i anspråk i en enligt kommitténs mening lämplig maximal grad. Detta innebär, att den prekliniska undervisningens 2 terminer och den propedeutiska studieperiodens 3 terminer beläggas per termin med 50 studerande mot för närvarande 40. Studentantalet vid högskolan utökas sålunda under halva studietiden med sammanlagt 50 studerande. Under den senare hälften av studietiden, 6:e—10 :e terminerna, är en motsvarande ökning av studentantalet icke lämplig att genomföra, framför allt med hänsyn till patienttillgången. Kommittén lämnar i det följande en närmare redogörelse för de av den föreslagna ökningen av studentantalet föranledda ändringarna i personalorganisationen ävensom beträffande engångskostnader m. m. Det prekliniska studieåret, l : a och 2:a terminerna

I underdånig skrivelse den 15 oktober 1952 framlade universitetskanslern ett inom universitetskanslersämbetet utarbetat förslag till den prekliniska tandläkarutbildningens ordnande ni. m. Ett ställningstagande till förslaget krävde emellertid enligt chefens för ecklesiastikdepartementet mening (1953 års åttonde huvudtitel, s. 160) 50

ytterligare överväganden, och han räknade därför med i huvudsak fortsatt provisorium även för budgetåret 1953/ 54. Universitetskanslern har i sina underdåniga skrivelser angående medel för verksamheten vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö under budgetåret 1954/55 ånyo framlagt förslag om ordnandet av den prekliniska tandläkarutbildningen m. m. Kommittén har inhämtat att kursgivararvodena upptagits med samma belopp vid båda högskolorna, och att de under respektive högskolas omkostnadsanslag upptagna anslagsposterna till materiel för den prekliniska undervisningen m. m. i intet fall beräknats till högre belopp vid högskolan i Stockholm än vid högskolan i Malmö. Även personalorganisationerna överensstämma med det undantaget att vid högskolan i Malmö föreslagits en för docenten vid universitetet i Lund B. E. Gustafsson personlig laboratorsbefattning i ämnet histologi ävensom en utökning av biträdespersonalen i detta ämne. En ökning av antalet studerande per kurs vid högskolan i Malmö till 50 bör därför beträffande det prekliniska studieåret enligt kommitténs mening icke kunna medföra vare sig en ökning av personalorganisationen vid högskolan eller av anslagsposten till materiel för den prekliniska undervisningen m. m. Enligt en på kommitténs u p p d r a g av professorn vid universitetet i Lund

G. Glimstedt verkställd utredning ha representanterna för de i det prekliniska studieåret ingående ämnena framställt yrkanden om betydande personalförstärkningar och uppräkning av posten till materiel för den prekliniska undervisningen m. m. De sålunda framkomna yrkandena finner kommittén sig icke kunna biträda. Representanterna för ämnet patologi ha framställt yrkande på en dubblering av kursen i allmän patologi vid en ökning av antalet studerande från 40 till 50 per kurs. Ett bifall härtill skulle medföra ökade kostnader för lärarpersonal, ökade materielanslag ävensom ett engångsbelopp av 60 000 kronor för anskaffning av utrustning. Under erinran att vid högskolan i Stockholm antalet studerande i kursen i allmän patologi uppgår till 50, får kommittén uttala, att den icke funnit det för en dubblering av ifrågavarande kurs anförda skälet — att en kvalitativt tillfredsställande undervisning icke vore möjlig för kurser av 50 deltagare — bärande. Kommittén räknar sålunda med att det även vid högskolan i Malmö skall visa sig möjligt att meddela undervisning i allmän patologi för kurser på 50 deltagare utan dubblering av kurserna. I den av professorn Glimstedt verkställda utredningen ha även framställts yrkanden om uppräkning av de för ett genomförande av omorganisationen av den prekliniska tandläkarutbildningen erforderliga engångsanslagen med följande belopp för de prekliniska huvudämnena, nämligen: Kronor 5 000 16 000 20 000 5 000

anatomi histologi fysik och fysiologi kemi Summa

46 000

Då en ökning av antalet studerande otvivelaktigt kommer att medföra ökade kostnader av engångsnatur för anskaffning av laboratorieplatser och dessas utrustning samt undervisningsmateriel finner kommittén de begärda anslagsökningarna, som i intet fall uppgå till mer än 25 % av de av universitetskanslern i ovan angivna underdåniga framställningar förordade beloppen, godtagbara. För inköp av kursmikroskop, lampor, preparatlådor m. m. för undervisningen i patologi beräknar kommittén ett engångsanslag av 16 000 kronor erforderligt, eller samma belopp som angivits för undervisningen i histologi. Nu nämnda engångsbelopp (46 000 + 16 000 = ) 62 000 kronor torde böra disponeras i samråd med utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna. Den propedeutiska studieperioden, 3:e—5:e terminerna

Den för den propedeutiska undervisningen anställda lärarpersonalen vid de båda högskolorna är av samma storleksordning med det undantaget att vid högskolan i Stockholm äro anställda 3 amanuenser mer än vid högskolan i Malmö. Vid en utökning av antalet studerande från 40 till 50 per kurs vid den senare högskolan är det enligt kommitténs mening erforderligt att utöka amanuenspersonalen med 3 amanuenser, nämligen 1 för fantomkurserna i proteslära, 1 för fantomkursen i karieslära och 1 för den propedeutiska kursundervisningen i tandkirurgi. Detta medför en årlig utgiftsökning av (3 x 6 000 = ) 18 000 kronor. Den föreslagna ökningen av studentantalet anser kommittén icke i övrigt motivera någon ökning av de årliga utgifterna. Enligt en av kommittén verkställd utredning nödvändiggör den föreslagna 51

utökningen av antalet studerande en ökning av för den propedeutiska studieperioden avsedda laboratorieplatser med 6, därav 4 vid fantomlaboratoriet för proteslära och 2 vid fantomlaboratoriet för karieslära. Härtill komma kostnader för utökning av antalet platser i demonstrationssalarna, inköp av klädskåp m. m. De sammanlagda kostnaderna härför ha av kommittén beräknats uppgå till 22 900 kronor, vilket belopp torde böra ställas till utrustningskommitténs för tandläkarhögskolorna förfogande. Ur förslagsanslaget till "Tandläkarhögskolorna: Bidrag till elever för anskaffande av instrument" erhåller varje studerande under utbildningens gång en uppsättning instrument till ett sammanlagt värde av 1 200 kronor. Vid en utökning av antalet studerande vid högskolan i Malmö med 10 studerande per kurs eller 20 studerande årligen bör ifrågavarande anslag uppräknas med (20 x 1 200 = ) 24 000 kronor. Sammanfattning av kostnaderna

En utökning av antalet studerande vid tandläkarhögskolan i Malmö med 10 studerande per termin under de första fem terminerna medför sålunda följande kostnader:

1. årliga kostnader:

Kronor

a) Tandläkarhögskolan i Malmö: Avlöningar: 3 amanuenser 18 000 b) Tandläkarhögskolorna: Bidrag till elever för anskaffande av instrument 24 000 Säger för årliga kostnader 42 000 2. engångskostnader: a) kostnader för anskaffning av ytterligare utrustning för undervisningen i anatomi 5 000 histologi 16 000 fysik och fysiologi 20 000 kemi 5 000 allmän patologi 16 000 b) kostnader för utökning av och ytterligare utrustning av fantomlaboratorierna och demonstrationssalarna m. m 22 900 Säger för engångskostnader 84 900 Under förutsättning att inrättandet av en högskoleklinik i Umeå enligt kommitténs föreliggande förslag beslutas av 1954 års riksdag böra i detta kapitel beräknade medel ställas till förfogande sålunda: 1954/55

1955/56

1956/57

Engångskostnader 1 amanuens i proteslära 1 amanuens i tandkirurgi 1 amanuens i karieslära Bidrag till elever för anskaffande av instrument

84 900

— 6 000 3 000

4 000

12 000

— 6 000 6 000 6 000 24 000

Summa

88 900

21 000

42 000

— — —

—

NIONDE KAPITLET

Odontologisk högi

I. Förhandlingar med representanter för Västerbottens läns landsting

Såsom i kap. 7 framhållits måste en i Umeå inrättad odontologisk högskoleklinik i organisatoriskt och administrativt hänseende komma att åtskilligt avvika från vad som gäller för tandläkarhögskolorna. Tandläkarkommittén och vissa r e p r e sentanter för densamma ha samrått med representanter för Västerbottens läns landsting i syfte att söka utröna, h u r u landstinget ställde sig till den av kommittén tilltänkta organisationen av högskolekliniken, huru arbetet på högskolekliniken skulle kunna på lämpligaste sätt samordnas med den av landstinget bedrivna folktandvården, samt h u r u stora ekonomiska bidrag landstinget vore villigt lämna för att underlätta tillkomsten av högskolekliniken. Preliminärt förslag till avtal mellan staten och landstinget, innefattande bestämmelser i nämnda hänseenden, har uppgjorts av kommittén och fogas som bilaga 3 till detta betänkande. Därest statsmakterna komma att fatta beslut om högskoleklinikens inrättande, får definitivt förslag till avtal uppgöras efter ytterligare förhandlingar med landstinget. Kommittén redogör här efteråt för det viktigaste av innehållet i det preliminära avtalsförslaget. I Umeå skall, i samband med centrallasarettet därstädes, inrättas en till tandläkarhögskolan i Stockholm ansluten läroanstalt för meddelande av viss

i Umeå

undervisning åt blivande tandläkare — en odontologisk högskoleklinik — ävensom en med denna läroanstalt förenad tandsköterskeskola. Vid högskolekliniken, som skall vara organiserad för att motta 32 nya elever om året (16 varje t e r m i n ) , komma de studerande att erhålla odontologisk klinisk undervisning under 3 terminer (6:e—8:e terminern a ) , övrig för tandläkarutbildningen erforderlig undervisning skall meddelas vid tandläkarhögskolan i Stockholm. (§ 1.) Vid högskolekliniken tjänstgöra såsom lärare laboratorer, avdelningstandläkare, assistenter och amanuenser. Högskolekliniken skall vara organiserad på avdelningar för tandkirurgi, proteslära, karieslära, bettanalys, b a r n t a n d v å r d och odontologisk ortopedi (tandreglering). Den skall även vara försedd med en särskild mottagningsavdelning. Var och en av de 3 förstnämnda avdelningarna förestås av en laborator, övriga avdelningar av avdelningstandläkare. Till föreståndare för högskolekliniken förordnar universitetskanslern en av laboratorerna. I administrativt och ekonomiskt hänseende ävensom vad angår högsta ledningen av och ansvaret för undervisningen räknas högskolekliniken såsom hörande till tandläkarhögskolan i Stockholm. För högskolekliniken och verksamheten därstädes (tandvårdsarbetet inbegripet) skall gälla, vad som finnes föreskrivet i stadgarna för tandläkarhögskolorna ävensom i de särskil53

da bestämmelser, som i vederbörlig ordning utfärdats för dessa. (§ 1.) Landstinget skall utan ersättning tillhandahålla dels i den till sjukhusets centralblock hörande laboratoriebyggnad, som är under uppförande på lasarettets område, erforderliga lokalutrymmen för flertalet av högskoleklinikens avdelningar ävensom för tandsköterskeskolan, dels ock därutöver, på annan plats i staden, nödiga lokaler för högskoleklinikens avdelningar för barntandvård och tandreglering. Lokalerna, som skola underhållas av landstinget och på landstingets bekostnad förses med fast inredning, få hyresfritt disponeras av staten. Högskoleklinikens utrustning med inventarier, apparater och instrument skall bekostas av staten. (§ 2.) Värme, ånga, elektrisk kraft, gas, vatten, tryckluft, vakuum och syrgas skall landstinget tillhandahålla för självkostnadspris. (§ 3.) Högskolekliniken skall inom ramen för klinikens kapacitet dels fungera som centraltandpoliklinik för landstingsområdet, dels ock i viss utsträckning överta landstingets distriktstandvård för vuxna och barn. (§ 5.) För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskoleklinikens verksamhet, b i d r a r landstinget till driftskostnaderna vid högskolekliniken med belopp, som kan anses motsvara den nettokostnad landstinget skulle ha fått vidkännas för eljest erforderliga tandpolikliniker. I enlighet med denna princip skall landstinget till staten erlägga vissa årliga driftsbidrag, vilka skola bestämmas fölen tidsperiod i sänder, i regel 3 år. (§ 6.) Rörande beräkningen av det årliga driftsbidraget hänvisas till efterföljande avdelning E. (Bidrag från Västerbottens läns landsting för driften av Umeå54

kliniken.) Bidraget, som skall motsvara nettokostnaden för tandpolikliniker med 18 tandläkare, har, med utgångspunkt från vid utgången av juni 1953 rådande förhållanden, preliminärt beräknats till 452 000 kronor, sedan högskolekliniken kommit i full verksamhet. (§6.) Landstinget äger uppbära såväl från primärkommunerna utgående behandlingsavgifter för barn som även statens driftsbidrag för barntandvård. (§ 7.) Vid högskolekliniken anställda laboratorer skola genom förbehåll, som intas i fullmakt, respektive bevis om förordnande, åläggas att, i den mån det befinnes erforderligt för fullgörande av högskoleklinikens skyldigheter gent emot landstingets folktandvård, mot särskilt årsarvode stå till landstingets förfogande för specialistkonsultation och specialistvård samt för att biträda med utredningar, yttranden och vårdförslag m. m. Detta arvode beräknas vid nuvarande löneläge till 14 000 kronor för varje laborator. — Avdelningstandläkarna skola genom förbehåll, som intas i antagningsbevis, respektive bevis om förordnande, förpliktas att, jämte sin halvtidsbefattning vid högskolekliniken, tjänstgöra andra hälften av arbetsdagen såsom tandläkare, anställda hos landstinget, mot ett arvode, motsvarande hälften av de avlöningsförmåner, som tillkomma en lasarettstandläkare. Högskoleklinikens avdelningstandläkare äro, i den mån de utföra i det föregående omförmält arbete inom folktandvården, att betrakta såsom landstingets befattningshavare; skolande de i tjänstereglemente för nämnda befattningshavare meddelade bestämmelserna i tilllämpliga delar gälla för dem. (§ 8.) Två av landstinget efter hörande av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anställda och av landstinget avlönade distriktstandläkare, avsedda för barntandvård, skola ha sin verksam-

het förlagd till högskoleklinikens barntandvårdsavdelning och där tjänstgöra som extra amanuenser. (§ 9.) Landstinget medger, i vad på landstinget ankommer, att vid centrallasarettet i Umeå anställda läkare få förordnas att åt eleverna vid högskolekliniken meddela undervisning i intern medicin och allmän kirurgi ävensom att i anslutning härtill hålla demonstrationer. Vidare medger landstinget, att nämnda undervisning och demonstrationer få avgiftsfritt försiggå i lasarettets lokaler. (§ 10.) De behandlingsavgifter, som upptas å högskolekliniken, få icke överstiga de i folktandvårdstaxan angivna beloppen, dock med undantag för behandling av sådana tandskador, som omförmälas i 2 § folktandvårdstaxan. (§ 16.) Landstingets förvaltningsutskott har förklarat sig icke ha något att erinra mot avtalsförslaget. Kommittén övergår härefter till att redogöra för de åtgärder, som böra vidtas i anledning av Umeå-klinikens inrättande. För de studerande, som skola vistas i Umeå under en del av studietiden, måste en särskild studieplan upprättas för utbildningen under 6:e—10 :e terminerna. Vidare måste en del åtgärder av organisatorisk och administrativ art vidtas såväl vid Stockholmshögskolan som vid högskolekliniken. Slutligen måste utredning verkställas angående de kostnader, som föranledas av Umeå-klinikens inrättande. II. Särskild studieplan för Stockholm-Umeågruppen

A. Prekliniska studieperioden 2:a terminerna)

(l:a

och

Under dessa terminer delta de till denna grupp hörande studerandena i kurserna vid karolinska institutet ävensom i de vid tandläkarhögskolan i Stockholm anordnade kurserna i spe-

ciell tandanatomi, speciell tandhistologi och propedeutisk bettlära. De avlägga därefter odontologie kandidatexamen. B. Propedeutiska studieperioden —5:e terminerna)

(3:e

Under denna studieperiod delta de till gruppen hörande studerandena i de på det ordinarie studieschemat upptagna kurserna och fullgöra sålunda under 3:e och 4:e terminerna fantomkursen i proteslära, under 5:e terminen fantomkursen i karieslära, under 4:e terminen de propedeutiska kurserna i tandkirurgi och under 5:e terminen den propedeutiska kursen i röntgendiagnostik. De genomgå därjämte under 3:e terminen propedeutisk kurs i parodontoprotetik samt kursen i materiallära och under 5:e terminen fantomkursen i odontologisk ortopedi. Dessutom bevista de kurserna i allmän patologi under 3:e terminen och i farmakologi under 4:e terminen. C. Kliniska studieperioden (6:e—8:e terminerna) Under denna period, då gruppens utbildning är förlagd till Umeå, undergår den ordinarie studieplanen vissa ändringar. Vid högskolorna meddelas undervisning endast 90 dagar varje termin, men därutöver kan kompletteringsarbete äga rum i samtliga ämnen under ytterligare 15 dagar. Det har synts mindre lämpligt att vid högskolekliniken i Umeå helt tillämpa detta system. Orsakerna härtill äro flera. Med de små grupper studerande, som dagligen under lärares ledning arbeta vid Umeå-kliniken, bör den individuella undervisningen kunna få sådan omfattning och den personliga ledningen av varje studerandes arbete erhålla sådan effektivitet, att det icke är påkallat att uppdela terminen i obligatorisk tjänstgöring under 90 dagar och 15 dagar, avsedda för komplettering. Endast vid 55

slutet av 8:e terminen bör inläggas en kortare kompletteringsperiod om 7,5 dagar. Med hänsyn till högskoleklinikens uppgift som centraltandpoliklinik och lärarnas tjänstgöringsskyldighet innebär det en stor fördel, att den obligatoriska tjänstgöringen varje termin omfattar 105 dagar (under den 8:e terminen 97,5 dagar) i stället för 90. Då emellertid den under de 10 terminerna för studier avsedda sammanlagda tiden icke får ökas, måste den förlängning av tiden för de obligatoriska tjänstgöringarna med 37,5 dagar, som i enlighet med det förut anförda skulle äga rum, senare kompenseras genom motsvarande minskning av tiden för dylika tjänstgöringar. Denna kompensation lämnas under de avslutande 9:e och 10:e terminerna vid Stockholmshögskolan. Även vad beträffar de olika ämnenas placering på schemat är en viss omläggning av studieplanen för Stockholm-Umeå-gruppen påkallad. Sålunda äi det nödvändigt att förlägga % av undervisningen i barntandvård till Umeå-kliniken, dels därför att denna klinik icke kan arbeta utan att äga en avdelning för barntandvård, dels även därför att barntandvårdsavdelningen vid tandläkarhögskolan i Stockholm icke kan under 9:e terminen motta — utöver de 44 studerande, som tillhöra Stockholmsgruppen och Malmö-Stockholm-gruppen — ytterligare de 16 studerande, som tillhöra Stockholm-Umeågruppen. I nära anknytning till barntandvården står undervisningen och tjänstgöringen i odontologisk ortopedi (tandreglering). Högskolekliniken i Umeå kan icke fungera utan en specialavdelning för odontologisk ortopedi. Undervisningen i detta ämne omfattar klinisk utbildning under 43 dagar, enligt den ordinarie studieplanen förlagda till 9:e och 10 :e terminerna. Det är ej möjligt att låta ytterligare 16 studeran56

de delta i undervisningen vid Stockholmshögskolan under samtliga dessa 43 dagar. En noggrann avvägning av tjänstgöringstiderna ger vid handen, att drj r gt halva den kliniska studietiden i ämnet måste förläggas till Umeå-kliniken. Av schematekniska skäl innebär detta, att 22,5 dagars undervisning och tjänstgöring i odontologisk ortopedi måste äga rum i Umeå. Ämnet pulpa- och rotbehandling ingår i den ordinarie studieplanen med 22,5 dagar under 9:e terminen. Med universitetskanslerns medgivande har den förändringen vidtagits vid tandläkarhögskolan i Stockholm, att ämnet karieslära avstått från 7,5 dagar under 8:e terminen, vilken tid anvisats för ytterligare tjänstgöring vid kariesavdelningens underavdelning för pulpa- och rotbehandling. Därmed erhåller ifrågavarande ämne en sammanlagd tjänstgöringstid av 30 dagar. Även h ä r gäller, att % av studie- och tjänstgöringstiden i ämnet eller 22,5 dagar måste förläggas till Umeå-kliniken, som icke h a r möjlighet att utföra patientvårdande verksamhet utan en specialavdelning för pulpa- och rotbehandling. En koncentration av Stockholm-Umeå-gruppens undervisning i pulpa- och rotbehandling till 22,5 dagar, förlagda till tandläkarhögskolan i Stockholm, skulle icke vara möjlig att genomföra. Under 6:e terminen äger enligt den ordinarie studieplanen en kurs i tandhistopalologi på sammanlagt 7,5 dagar rum. Om denna kurs bibehålles under 6:e terminen,,blir det nödvändigt att vid Umeå-kliniken inrätta en avdelning för tandhistopatologi med speciallärare i laborators tjänsteställning. I förhållande till undervisningens omfattning äro dylika avdelningar dyrbara att utrusta, taga betydande utrymme, fordra stora driftskostnader och måste äga fast anställd biträdespersonal såsom p r e p a r a -

tor och laboratoriebiträde. Det är såleTandläkarhögskolan i Stockholm äger des ur många synpunkter olämpligt att en väl utrustad avdelning för dental förlägga kursen till Umeå-perioden. Det röntgendiagnostik, och såsom ledare torde icke erbjuda några större svårig- för densamma står en professor i ämheter för laboratorn vid tandläkarhög- net. Det måste anses vara rationellt att, skolan i Stockholm att där meddela så långt ske kan, utnyttja denna avdelkursundervisning åt Stockholm-Umeå- ning för den behövliga undervisningen gruppen. Kommittén förordar sålunda, i ämnet. Stockholmsinstitutionen svarar att kursen i tandhistopatologi flyttas för 2 undervisningskurser, en propefrån 6:e till 9:e terminen. deutisk kurs under 5:e och en klinisk Det svåraste problemet vid uppgö- kurs under 6:e terminen, och lärarstarande av studieplanen för Stockholm- ben består av 1 professor, 1 avdelningsUmeå-gruppen utgör frågan, huru den tandläkare, 2 assistenter och 4 amanukliniska kursundervisningen i ämnet enser. I var och en av de studiegrupper, dental röntgendiagnostik skall ordnas. i vilka de studerande på avdelningen Undervisningen i detta ämne är i den äro indelade, ingå högst 8 studenter. ordinarie studieplanen infogad under Den propedeutiska röntgenkursen för 6:e terminens lopp och omfattar, för- Stockholm-Umeå-gruppen äger rum unutom föreläsningar och demonstratio- der 5:e studieterminen. Det synes icke ner, tjänstgöring på avdelningen 1 dag föreligga hinder att till röntgenavdeli veckan eller sammanlagt 15 dagar un- ningen i Stockholm förlägga även den der terminen för varje student. Kursens kliniska undervisningen för nämnda förläggning till denna termin har främst grupp, men i så fall måste denna undermotiverats därmed, att de studerande visning förläggas till 9:e terminen, då lämpligen böra fullgöra den kliniska de studerande från högskolekliniken i tjänstgöringen i röntgendiagnostik jäm- Umeå återvänt till Stockholmshögskosides med tjänstgöringen och studierna lan. Dessa studerande skola då under i parodontologi och vidare ha den kli- 9:e och 10 :e terminerna även följa den föreläsningsserie, niska undervisningen i ämnet bakom teoretiskt-kliniska sig, då de fullgöra de kliniska tjänst- som professorn under 7:e och 8:e tergöringarna i ämnena karieslära och minerna ger för de elever, som då stuproteslära under 7:e och 8:e terminer- dera vid tandläkarhögskolan i Stockna. Under dessa terminer följa de pro- holm. fessorns i röntgendiagnostik föreläsVid bedömning av frågan, om en såningsserie och erhålla därigenom en dan anordning kan vara pedagogiskt fortlöpande klinisk-teoretisk undervis- riktig, bör man beakta, att det, om man ning i detta ämne under 3 terminer. Om tar hänsyn endast till ämnet röntgenundervisningen i röntgendiagnostik diagnostik, i stort sett är likgiltigt, till skall utformas på motsvarande sätt vid vilken termin man förlägger undervisUmeå-kliniken, blir det nödvändigt att ningen i detta ämne. Om den kliniska inrätta en särskild röntgenavdelning undervisningen förlägges till 9:e termivid denna klinik för sådan undervis- nen, med möjlighet för studenterna att ning i ämnet, som endast kan meddelas även följa professorns föreläsningsserie av lärare med hög vetenskaplig kompe- under 10 :e terminen, bör röntgenundertens, professor eller laborator. Många visningen för Stockholm-Umeå-gruppen skäl av ekonomisk och administrativ bli minst lika god som undervisningen art synas tala mot en sådan anordning. för Stockholmsgruppen. Möjligen blir 57

den till och med värdefullare, enär studenterna vid denna senare tidpunkt ha större erfarenhet och rikare kunskapsförråd. Bedömes emellertid förskjutningen på studieplanen av röntgenundervisningen med hänsyn till studiefordringarna inom andra undervisningsområden, främst ämnena karieslära och proteslära, synes det vara en nackdel, att studenterna icke genomgått kursen i klinisk röntgendiagnostik, innan de fullgöra de kliniska tjänstgöringarna på karies- och protesavdelningarna. Dock bör man beakta följande. Varje klinisk avdelning på högskolekliniken kommer att vara utrustad med egen röntgenapparatur med tillhörande mörkrum. All behövlig röntgenundersökning av vanliga behandlingsfall kan sålunda utföras på avdelningarna. Dessa ledas av laboratorer eller avdelningstandläkare, som äga tillräcklig erfarenhet och kunskap på röntgenområdet för bedömning av bilderna samt för vägledning och undervisning av studenterna i de enskilda fallen genom röntgendiagnostisk analys. Med hänsyn till den individuella undervisning, som kan ges på högskolekliniken med dess ringa antal studerande, bör risk knappast föreligga för bristfällig röntgenundersökning och bedömning i det enskilda fallet. Härav följer, att studenterna under de 3 terminernas kliniska tjänstgöring erhålla god träning i röntgenologisk undersökning och bildanalys av vanliga behandlingsfall. Förutom de "banala" fallen, som utgöra den övervägande delen av tandläkarens röntgengranskning i vanlig yrkesutövning, måste emellertid vid en centraltandpoliklinik, särskilt om där bedrives högskoleundervisning, ett antal behandlingsfall förekomma, där noggrannare röntgenstudium av käkar och ansiktsskelett nödvändiggöres och analys av en specialist är förutsättning för diagnos och 58

terapi. Dessa fall kunna icke omhändertas av andra än experter på röntgenområdet. Det sjukhus, till vilket högskolekliniken tankes ansluten, har en välutrustad röntgenavdelning, vid vilken specialist på detta område är anställd. Till denna sjukhusets röntgenavdelning böra alla mera svårbedömda fall remitteras. Det förefaller under sådana omständigheter ej tillräckligt motiverat att vid högskolekliniken för betydande kostnader utrusta en särskild röntgenavdelning, då Stockholmshögskolans röntgenavdelning vid en senare tidpunkt på schemat kan utnyttjas för den mera kvalificerade kliniska undervisningen i ämnet. Slutligen bör påpekas, att mellan dessa två grupper av fall — de vanligen förekommande av banalare typ, som kunna undersökas på varje avdelning inom högskolekliniken, och de svårare och komplicerade fall, som från högskoleklinikens mottagning remitteras till sjukhusets röntgenavdelning för undersökning och utlåtande —- finnas en del specialfall, som borde fackkunnigt studeras på högskolekliniken i direkt anslutning till dess mottagning. Här avses främst fallen av frakturer inom tänder, rötter och ibland även käke, av retinerade tänder och särskilt de fall, där studium av käkleden ocli dess rörelser måste utföras. Flera av dessa fall fordra extraoral fotografering. Fall av denna typ böra icke remitteras till sjukhusets röntgenavdelning utan kunna studeras av avdelningstandläkaren i bettanalys i samarbete med övriga avdelningschefer, särskilt chefen för mottagningsavdelningen. För läraren i bettanalys avsedd röntgenutrustning bör därför erhålla sådan kvalitet, att den möjliggör extraoral röntgenfotografering. I denne avdelningstandläkares specialistutbildning bör ingå tillfredsställande meritering även inom ämnet dental röntgen-

diagnostik, förslagsvis 1 års tjänstgöring på röntgenavdelning vid tandläkarhögskola. Sådan avdelningstandläkare kan för hithörande till antalet begränsade fall vid högskoleklinikens verksamhet som centraltandpoliklinik utnyttjas såsom högskoleklinikens i röntgenavseende speciellt utbildade befattningshavare. Det bör i detta sammanhang påpekas, att, då högskolekliniken fungerar såsom annex till tandläkarhögskolan i Stockholm, här ifrågavarande avdelningstandläkare liksom även övriga lärare vid högskolekliniken äga möjlighet att inom sina specialområden hänvända sig till högskolans avdelningschefer för erhållande av råd och utlåtanden i besvärliga fall. Om enligt ovan skisserade linjer den kliniska undervisningen, såväl vad beträffar kursen som föreläsningarna i dental röntgendiagnostik, förlägges till tandläkarhögskolan i Stockholm efter avslutandet av tjänstgöringarna vid högskolekliniken, bör eleven vara mogen för en högkvalificerad undervisning i ämnet under 9:e och 10 :e terminerna. Förslaget innebär sålunda, att den kliniska kursen i dental röntgendiagnostik på 15 dagar icke skall äga rum under 6:e terminen utan i stället förläggas till tandläkarhögskolan i Stockholm under 9:e terminen.

I övriga, här förut ej särskilt behandlade ämnen bör undervisningen vid högskolekliniken följa ordinarie schemat för 6:e, 7:e och 8:e terminerna. Såsom framgår av vad förut anförts, utökas tiden för den obligatoriska kursundervisningen vid Umeå-kliniken med 15 dagar under var och en av 6:e och 7:e terminerna och med 7,5 dagar under 8:e terminen. Vidare överflyttas kurserna i dental röntgendiagnostik på 15 dagar och i tandhistopatologi om 7,5 dagar, vilka enligt den ordinarie studieplanen skola fullgöras under 6:e terminen, till 9:e terminen och äga rum vid Stockholmshögskolan. Sammanlagt bli härigenom vid Umeå-kliniken 60 dagar disponibla för kursundervisning. Denna tid utnyttjas för undervisning i barntandvård under 22,5 dagar, i odontologisk ortopedi u n d e r 22,5 dagar samt i pulpa- och rotbehandling under 15 dagar eller sammanlagt 60 dagar. Tiden för ämnet karieslära under 8:e terminen minskas till 30 dagar, varvid de då erhållna 7,5 dagarna lämnas till ökad undervisning i pulpa- och rotbehandling liksom förhållandet är vid tandläkarhögskolan i Stockholm. Studieschemat för den kliniska undervisningsperioden vid Umeå-kliniken kan åskådliggöras genom följande tabellariska uppställning.

Tablå X 6:e terminen kurs i parodontologi Tandkirurgi: Bettanalys med parodontoprotetik: klinisk kurs i bettanalys propedeutisk kurs Karieslära: föreläsnings- och demonstrationskurs Allmän kirurgi: föreläsnings- och demonstrationskurs Intern medicin: klinisk kurs Barntandvård: klinisk kurs Odontologisk ortopedi:

Karieslära: Pulpa- och rotbehandling: Proteslära:

7 :e terminen klinisk kurs klinisk kurs klinisk kurs

37,5 dagar 7,5 dagar 15 dagar \ ,-r AaQaT j ' 15 dagar 22,5 dagar Sammanlagt 105 dagar 45 15 45 Sammanlagt 105

dagar dagar dagar dagar 59

Karieslära: Pulpa- och rotbehandling: Proteslära: Barntandvård:

8:e terminen klinisk kurs klinisk kurs klinisk kurs klinisk kurs

Kompletteringsperiod Vid avslutandet av denna tjänstgöringsperiod skola de studerande i Umeå ha genomgått % av kursen i ämnet barntandvård, avslutat samtliga kurser och erhållit tjänstgöringsbetyg i ämnena karieslära och proteslära, avslutat kursen i parodontologi inom ämnet tandkirurgi, genomgått halva kliniska kursen i ämnet odontologisk ortopedi, genomgått kliniska kursen i bettanalys inom ämnet bettanalys med parodontoprotetik, genomgått kurserna och undergått slutförhören i ämnena allmän kirurgi och intern medicin samt fullgjort % av kliniska kursen i pulpa- och rotbehandling. Sedan kontroll skett, att samtliga dessa kurser och förhör inskrivits i studie- och tjänstgöringsboken, mottages den studerande vid tandläkarhögskolan i Stockholm för den

30 dagar 7,5 dagar 52,5 dagar 7,5 dagar Sammanlagt 97,5 dagar 7,5 dagar

kompletterande och avslutande undervisningen, D

- Avslutande studieperioden (9:e och ™:e terminerna) I ämnena karieslära och proteslära återstå endast seminarierna, i ämnet tandkirurgi endast seminariet jämte operationskursen, i ämnet odontologisk ortopedi 15 dagars klinisk kurs jämte seminarium och hemuppgifter, i ämnet bettanalys med parodontoprotetik kursen i parodontoprotetik om 15 dagar samt i vartdera av ämnena barntandvård och pulpa- och rotbehandling ^4 av kursen eller 7,5 dagar. Härtill komma den från 6:e terminen överförda kliniska kursen i dental röntgendiagnostik och den från samma termin förflyttade kursen i tandhistopatologi.

Tablå XI 9:e terminens schema upptar: Odontologisk ortopedi: klinisk kurs Bettanalys med parodontoprotetik: klinisk kurs i parodontoprotetik Tandkirurgi: operationskurs Pulpa- och rotbehandling: avslutande klinisk kurs Proteslära: seminarium Barntandvård: avslutande klinisk kurs Dental röntgendiagnostik: klinisk kurs Tandhistopatologi: kurs

Karieslära: Tandkirurgi: Oto-laryngologi: Odontologisk ortopedi:

Sammanlagt

8 8 2 6 24

10:e terminens schema omfattar endast: seminarium seminarium demonstrations- och föreläsningskurs seminarium och hemstudier

Därjämte bevista de studerande under 9:e terminen föreläsningarna i speciell bakteriologi och under 10 :e terminen föreläsningarna i social odontologi samt 60

Sammanlagt

15 dagar 15 dagar 15 dagar 7,5 dagar 7,5 dagar 7,5 dagar 15 dagar 7,5 dagar 90 dagar dagar dagar dagar dagar dagar

åhöra under båda dessa terminer p r o fessorernas föreläsningsserier, även i ämnet röntgendiagnostik, Umeå-gruppens studenter ha u n d e r

6:e, 7:e och 8:e terminerna en med sammanlagt 37,5 dagar utökad obligatorisk kursundervisning. Under 10 :e terminen få de 66 dagar helt lediga för tentamensläsning samt för slutförhör och tentamina. För samma ändamål ha Stockholmsgruppens elever 28 dagars ledighet under 10 :e terminen. Skillnaden blir således (66 — 28 = ) 38 dagar. Umeå-gruppen har sålunda erhållit fullständig kompensation för den ökade tjänstgöringstiden vid Umeå-kliniken. Anordningen synes vara till fördel för de studerande inom Stockholm-Umeågruppen, vilka få sin obligatoriska studietid under 10 :e terminen nedsatt till omkring % av de 90 dagarna. Deras möjlighet att avlägga examen i normal tid bör därför vara säkerställd. Det är till och med möjligt, att de kunna avlägga examen tidigare. DX Åtgärder och kostnader med anledning av Umeå-klinikens inrättande

A. Åtgärder och kostnader karhögskolan i Stockholm

vid

tandlä-

Under de två första studieperioderna, den prekliniska och den propedeutiska, kommer antalet studerande att som hittills utgöra 50 i varje terminsgrupp. Några kostnadsökningar uppkomma därför icke för undervisningen under dessa perioder. Kommittén, som själv icke verkställt särskild utredning rörande ordnandet av undervisningen i prekliniska m. fl. ämnen, vill understryka den stora betydelsen av att det av universitetskanslern i underdånig skrivelse den 15 oktober 1952 framlagda förslaget i ämnet, vilket förslag ånyo bragts under Kungl. Maj:ts prövning genom universitetskanslerns underdåniga skrivelser angående anslag för verksamheten vid tandläkarhögskolorna för budgetåret 1954/55, snarast möjligt blir genomfört.

Under den kliniska studieperioden (6:e—8:e terminerna) minskar antalet studerande i varje terminsgrupp från 50 till 44. Några särskilda åtgärder behöva ej vidtas under denna studieperiod. Under det avslutande studieåret, omfattande 9:e och 10 :e terminerna, ökas antalet studerande från nuvarande 50 per termin eller 100 per läsår till 60 per termin eller 120 per läsår. Denna ökning av studentantalet medför en påtaglig ökning av lärarnas, särskilt professorernas, de självständiga laboratorernas och laboratorns i pulpa- och rotbehandling arbetsuppgifter. Enligt nådigt brev den 30 juni 1943 åligger professor en tjänstgöringsskyldighet varje helgfri veckodag av 5 timmar. I den sålunda fastställda tjänstgöringstiden inrymmes, enligt universitetskanslerns resolution den 17 april 1953, undervisning och examination samt administrativt arbete. Laborator åligger enligt nådigt brev den 5 december 1952 en tjänstgöringsskyldighet varje helgfri veckodag av 4 timmar. F r å n och med den 1 januari 1953 åtnjuter envar av de tre självständiga laboratorerna (i barntandvård, i bettanalys med parodontoprotetik och i tandhistopatologi) ett årligt befattningsarvode av 1 008 kronor. Kommittén har icke funnit skäl förorda, att den genom en ökning av elevantalet ökade undervisnings- och examinationsbördan kompenseras genom särskilda ersättningar till professorerna och de ovan nämnda laboratorerna. Skulle erfarenheten visa, att examinationsarbetet vid slutet av terminerna blir alltför tyngande, synas ifrågavarande lärare i stället böra beredas lättnad i arbetsbördan på samma sätt som övriga akademiska lärare, nämligen genom minskning av föreläsningsskyldigheten. Kommittén vill emellertid framhålla, 61

att redan nu antalet deltagare på seminarierna i karieslära, i proteslära och i tandkirurgi är mycket stort. En elevgrupp om 50 studerande per termin plägar enligt studieplanen uppdelas i 2 grupper. Skola ytterligare 10 studerande per termin delta i seminarierna, torde det bli nödvändigt att uppdela de studerande i 3 grupper om 20 studerande. En dylik åtgärd, som enligt kommitténs mening icke torde kunna undvikas, ökar emellertid professorernas arbete med undervisningen i sådan grad, att vid de tre förutnämnda avdelningarna ytterligare arbetshjälp erfordras enbart för biträde vid seminarierna. Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som här komma i fråga, bör för ändamålet avses assistenter. Kommittén förordar sålunda, att vid envar av avdelningarna för karieslära, för proteslära och för tandkirurgi anställes en assistent med uppgift att biträda professorn vid seminarieundervisningen. Kostnaderna härför uppgå till (3 X 8 076 = ) 24 228 kronor. Vidkommande därefter avdelningarna för dental röntgendiagnostik och odontologisk ortopedi vill kommittén framhålla, att de båda tandläkarhögskolornas lärarkollegier i sina petita för budgetåret 1954/55 med utförlig motivering hemställt om inrättande av ytterligare en avdelningstandläkartjänst vid den förstnämnda avdelningen. Ämnesrepresentanten för det senare ämnet vid tandläkarhögskolan i Stockholm har med motsvarande motivering till kommittén framfört yrkanden om inrättandet av en andra avdelningstandläkartjänst vid avdelningen för odontologisk ortopedi. Enligt kommitténs mening torde undervisningen i de båda ämnena även för Umeå-linjens studerande kunna genomföras utan ökning av lärarkrafterna vid avdelningarna. Inrättandet av de ovannämnda avdel62

ningstandläkarbefattningarna har annan motivering än Umeå-linjens tillkomst. Enligt kommitténs åsikt föreligga icke tillräckliga skäl för utökning av lärarkrafterna vid avdelningarna för barntandvård, för bettanalys med parodontoprotetik samt för pulpa- och rotbehandling. Därest erfarenheten i en framtid skulle giva vid handen, att en personalökning erfordras, torde det få ankomma på lärarkollegiet att i sina petita göra framställning härom. Vad beträffar de administrativa och organisatoriska anordningarna bör Umeå-kliniken organiseras såsom en filialklinik till tandläkarhögskolan i Stockholm och utöva sin verksamhet under högsta ledning av högskolans administrativa organ (rektor, lärarkollegium, kollegienämnd och förvaltningsn ä m n d ) . Högskolans professorer samt laboratorerna i barntandvård, i bettanalys med parodontoprotetik samt i pulpa- och rotbehandling skola var och en utöva högsta ledningen av och ha högsta ansvaret för undervisningen och den patientvårdande verksamheten vid den klinikavdelning vid Umeå-kliniken, som motsvarar den honom underställda huvudavdelningen i Stockholm. För den dagliga verksamheten vid Umeå-klinikens avdelningar är vederbörande laborator eller avdelningstandläkare därstädes i första hand ansvarig. De i Stockholm placerade avdelningscheferna intaga förmansställning i förhållande till den vid vederbörande avdelning i Umeå tjänstgörande personalen. Högskolans personal för administration och förvaltning kommer att genom upprättandet av Umeå-kliniken åläggas betydligt ökad arbetsbörda och få ökat ansvar. Den tyngsta b ö r d a n kommer därvid att åvila rektorn och intendenten. Rektorsarbetet kräver redan nu hel-

dagstjänstgöring av rektor, som fungerar icke blott som högskolerektor utan i ett stort antal frågor även som sjukhuschef. De genom Umeå-klinikens inrättande tillkommande arbetsuppgifterna böra enligt kommitténs mening inräknas i rektors tjänstgöring och särskilt arvode ej utgå härför. Hänsyn till den ökade arbetsbördan torde böra tas vid den omprövning av rektorsarvodet, som under senare tid aktualiserats. På intendenten faller den ökade bördan av den ekonomiska ledningen och kontrollen av Umeå-kliniken, varjämte han kommer att fungera som administrativ personalchef för personalen därstädes. Den nuvarande placeringen av intendenten i lönegraden Ca 27 är enligt kommitténs mening icke tillräcklig med hänsyn härtill. Omhändertagandet av de kamerala arbetsuppgifterna även för Umeå-kliniken medför en så betydande ökning av intendentens ekonomiska ansvar, att en uppflyttning av hans befattning till lönegraden Ca 29 enligt kommitténs mening är väl motiverad. Anses en lönegradsuppflyttning icke böra ske i ett dylikt fall bör intendenten i stället erhålla ett särskilt årligt arvode å 1 800 kronor, vilket ungefär motsvarar skillnaden i avlöning mellan n ä m n d a lönegrader. Även antalet av de på sekreterarens handläggning ankommande ärendena kommer att ökas i betydande omfattning i och med tillkomsten av Umeåkliniken. Tillsammans med rektor, intendenten och vederbörande avdelningschef kommer han även att få delta i förhandlingar i tandvårdsfrågor med landstingets representanter. Den ökade arbetsbördan motiverar en höjning av det nu till sekreteraren utgående årliga arvodet av 3 600 kronor med 1 200 kronor till 4 800 kronor. För underhåll av sådan utrustning vid Umeå-kliniken, som står under till-

syn av hantverkare och vilken har ett inköpsvärde av omkring 1 miljon kronor, har kommittén funnit det tillräckligt med 2 hantverkare i 12 lönegraden. Någon särskild förmansbefattning har icke ansetts erforderlig. Ansvaret även för underhållet av Umeå-klinikens utrustning bör åläggas Stockholmshögskolans verkmästare, som bör kunna fullgöra detta dels vid besök i Umeå och dels genom instruktioner och anvisningar till hantverkarpersonalen i i Umeå, skriftligen eller telefonledes. Den ökade arbetsbörda och det ökade ansvar, som härigenom ålägges verkmästaren, bör kompenseras genom att han tillerkännes ett särskilt årligt arvode av 600 kronor. Frågan om den ersättning, som skäligen bör utgå till högskolans professorer och laboratorerna i barntandvård, i bettanalys med parodontoprotetik samt i pulpa- och rotbehandling för ökat arbete och ansvar genom tillkomsten av Umeå-kliniken, är mera svårbedömbar. Inrättandet av Umeå-kliniken kommer att medföra en ökning av undervisnings- och examinationsarbetet. Tid måste även ägnas åt administration och ledning av vederbörande avdelning vid Umeå-kliniken, bland annat i samband med de periodiskt återkommande resorna till Umeå. Med största sannolikhet kommer en tämligen omfattande rådgivning, skriftligen och telefonledes, att förekomma ej blott beträffande undervisnings- och administrativa detaljfrågor utan även beträffande den patientvårdande verksamheten, särskilt komplicerade fall. Det synes därför skäligt, att de nämnda befattningshavarna kompenseras för de ökade arbetsuppgifter, som sålunda otvivelaktigt komma att påläggas dem, genom att de erhålla särskilda årliga arvoden, vilka kommittén beräknar till 1 200 kronor för professor och 804 kronor för labora63

tor, eller sammanlagt ( 5 x 1 200 + 3 X X 804 = ) 8 412 kronor. Den i det föregående föreslagna administrativa organisationen täcker emellertid icke helt ledningen av den patientvårdande verksamheten vid Umeåkliniken såsom centraltandpoliklinik vid centrallasarettet i Umeå. Den patientvårdande verksamheten måste övervakas av en på platsen tjänstgörande föreståndare för högskolekliniken, som även bär förstahandsansvaret för personalens arbete, vården av instrument och annan utrustning, den administrativa brevväxlingen, införskaffande av uppgifter, besvarande av remisser, det rutinmässiga samarbetet med lasarettets ledning, vidtagande av förberedande disciplinära åtgärder m. m. I samtliga hithörande frågor skall föreståndaren tjänstgöra som rektors ställföreträdare. Till föreståndare förordnar universitetskanslern för viss tid, förslagsvis tre år, efter förslag av lärarkollegiet en av laboratorerna vid kliniken. Föreståndaren bör erhålla ett årligt arvode av 1 800 kronor. Detta arvode har upptagits bland avlöningskostnaderna vid Umeåkliniken (se bil. 4). Om kommitténs här förut framförda förslag vinna bifall, bör Stockholmshögskolans avlöningsanslag ökas med sammanlagt 36 312 kronor (se bil. 4). B. Åtgärder kliniken

och kostnader

1. R e d o g ö r e l s e kalerna

för

vid

Umeå-

kliniklo-

Kommittén redogör först för de lokaler, som skulle ställas till klinikens förfogande. Dessa lokalers storlek och tilltänkta disposition ha nämligen inflytande på storleken av den för kliniken erforderliga personalen. I den nya laboratoriebyggnaden vid lasarettet i Umeå inredes i våningspla64

nen 3, 4 och 5 tr. huvuddelen av lokalerna för högskolekliniken. Avdelningarna för barntandvård och för odontologisk ortopedi (tandreglering) erhålla lokaler i en av landstinget planerad nybyggnad i staden. Lokalerna i laboratoriebyggnaden omfatta tillhopa omkring 3 500 m2 bruttoyta. I våningsplan 3 tr. ligga, i nära anslutning till varandra, lokalerna för mottagning, tandkirurgi och bettanalys, vilka uppta våningsplanets ena halva och utgöra en lokalenhet. För centrala mottagningen och viss tandkirurgisk behandling såsom injektion, extraktion, plastikoperationer samt behandling av akuta fall finnas 7 kliniska arbetsplatser (klinikbås) med ett gemensamt steriliseringsrum. I denna lokalenhet ha dessutom inrymts en operationsavdelning samt en mindre avdelning för bettanalys med 4 arbetsplatser ävensom tjänsterum för avdelningarnas lärare och övriga personal. Vidare finnas kapp- och väntrum. Andra hälften av våningsplanet 3 tr. omfattar följande lokaler: tjänstelokaler för laboratorerna i karieslära och i proteslära; amanuens- och lärarklinik, bestående av 5 klinikbås med gemensamt steriliseringsrum, samt övriga erforderliga utrymmen; konferensrum samt nödiga lokalutrymmen för kanslipersonalen. Våningsplanet 4 tr. upptages av kandidatkliniken med tillhörande utrymmen. Till kandidatkliniken, omfattande 34 kliniska arbetsplatser och 2 visningsrum, höra centralt belägna steriliserings-, röntgen- och injektionsrum samt vilrum för patienterna. Till dessa lokaler äro anslutna elevlaboratorier, studie- och modellrum samt demonstrationssal. Våningsplanet innehåller slutligen kapp- och väntrum, patientkontroll och tjänsterum för avdelningstandsköterska.

I våningsplanet 5 tr. äro inrymda tjänsterum för lärarpersonalen samt för instruktionssköterskan vid tandsköterskeskolan, denna skolas demonstrationsrum, centralt teknikerlaboratorium, vetenskapligt laboratorium, omklädnadsoch dagrum samt verkstad och centralförråd. Lokaler för avdelningarna för barntandvård och för odontologisk ortopedi skola inrymmas i landstingets planerade nybyggnad i kvarteret Fabriken nr 9 och omfatta ca 800 m2 bruttoyta, fördelad på två våningsplan (1 tr. och en del av vindsvåningen). Det nedre våningsplanet inrymmer kandidatklinik med 8 kliniska arbetsplatser, varav 5 för barntandvård och 3 för odontologisk ortopedi, med tillhörande steriliserings- och röntgenrum samt laboratorium. Därtill kommer en amanuens- och lärarklinik med 6 kliniska arbetsplatser. Slutligen upptages våningsplanet av kapp- och väntrum, patientkontroll, teknikerlaboratorium, vetenskapligt laboratorium, demonstrationssal, modellrum ävensom tjänsterum för lärare och avdelningstandsköterskan. I det övre våningsplanet inrymmas omklädnads- och dagrum. För förråd får disponeras erforderligt utrymme i källarvåningen. Ritningar, utvisande utseendet av förut omförmälda lokaler, ha uppgjorts och överlämnas samtidigt med betänkandet i ett antal exemplar. 2.

Lärarkrafterna

Kommittén lämnar i det följande en redogörelse för organisationen av undervisningen och den tandvårdande verksamheten vid kliniken i Umeå samt för behovet av kursgivare och övriga lärarkrafter därstädes. I den följande framställningen redogöres särskilt för varje läroämne, vari undervisning enligt 5

kommitténs förslag skall bedrivas vid kliniken under den kliniska studieperioden, dvs. 6:e, 7:e och 8:e terminerna. Karieslära 1. 6:e terminen: propedeutisk-klinisk kurs, omfattande grunderna för konserverande tandbehandling på patient, arbetsmetoder och instrumentlära. Kursgivaren håller föreläsningar och demonstrationer, leder kursdeltagarnas dagliga arbete på avdelningen samt håller förhör i ämnet. 2. 7:e och 8:e t e r m i n e r n a : sammanhängande kurs i tandfyllningskonst, omfattande komplicerad tandfyllning av speciell konstruktion, laboratorieteknik och indikationssystem. Kursgivaren håller föreläsningar och demonstrationer, leder kursdeltagarna i det dagliga arbetet på avdelningen samt håller förhör i ämnet. Vid de nuvarande tandläkarhögskolorna handhas envar av de nu nämnda kurserna av 1 avdelningstandläkare med biträde av 1 assistent och 2 amanuenser. Sammanlagt disponerar sålunda vardera högskolan 8 lärarkrafter för dessa ändamål. Begränsningen i Umeå av antalet kursdeltagare till 16 per termin minskar visserligen antalet demonstrationer men icke antalet föreläsningar och ej heller det teoretiska, kliniska och praktiska undervisningsstoffet i kurserna. Därför borde räknas med att vardera kursen handhas av 1 avdelningstandläkare. Kommittén har emellertid ansett det önskvärt att försöksvis sammanslå de båda nu nämnda kurserna till en och låta 1 avdelningstandläkare leda den sålunda sammanslagna kursen. En dylik åtgärd är enligt kommitténs mening genomförbar, emedan ledningen av det praktiskt-kliniska arbetet i viss utsträckning minskas därigenom, att antalet per dag tjänstgörande studerande i ämnet blir 65

mindre än vid högskolorna. En förutsättning för att det skall bli möjligt att effektivt genomföra den nu föreslagna anordningen med 2 sammanslagna kurser under 3 terminer med tillhopa 48 studerande är emellertid, att kursgivaren-avdelningstandläkaren erhåller biträde vid undervisningen, särskilt demonstrationerna, för de 3 skilda terminsgrupperna. Härför erfordras oundgängligen en assistent. 3. 8:e t e r m i n e n : klinisk kurs, omfattande karies' och övriga tandsjukdomars diagnos, klinik och terapi samt journalskrivning. Kursgivaren håller föreläsningar och demonstrationer samt förhör med kursdeltagarna. Denna kurs ställer mycket stora fordringar på kursgivarens erfarenhet, rutin och skicklighet men framför allt på hans vetenskapliga utbildning och kapacitet. På grund härav har kommittén funnit, att kursen, liksom vid högskolorna, bör ledas av en laborator, tillika avdelningens platschef och omedelbart ansvarig för undervisningen samt patientvården och verksamheten i övrigt vid avdelningen. Laboratorn skall äga utskriva tjänstgöringsbetyg i ämnet för de studerande. Såsom biträde å avdelningen med en daglig tjänstgöringstid av 3 timmar ber ä k n a r kommittén 1 amanuens. Fördelningen av lärarnas dagliga tjänstgöring blir sålunda: 1 laborator 4 timmar föreläsningar, demonstrationer, förhör, patientvård och administration; 1 avdelningstandläkare 3,5 timmar föreläsningar, demonstrationer och förhör samt det omedelbara ansvaret för verksamheten å avdelningen den del av dagen, då laboratorn icke tjänstgör. Laboratorn biträdes av 1 amanuens och avdelningstandläkaren av 1 assistent, båda med 3 timmars tjänstgöring. Härigenom finnas 2 lärare tillgängliga å avdelningen under hela arbetsdagen. 66

Pulpa- och r o t b e h a n d l i n g Vid ifrågavarande underavdelning till avdelningen för karieslära hålles under 7:e och 8:e terminerna en klinisk kurs i pulpakirurgi, omfattande pulpitens och periapicalostitens klinik, aseptik, rotdesinfektion, bakteriologi, komplikationer och fokalinfektion. Kursen bevistas av sammanlagt 32 studerande och omfattar % av undervisningen i ämnet för tandläkarexamen. Den avslutande undervisningen ledes av laboratorn i ämnet i Stockholm under 9:e terminen. Kursen borde liksom vid tandläkarhögskolorna ledas av en laborator, emedan kursens teoretiska innehåll ställer stora krav på kursgivarens vetenskapliga kvalifikationer. Kommittén har emellertid funnit, att möjligheter förefinnas att koncentrera de ur vetenskaplig synpunkt centrala delarna av kursen i ämnet till avslutningsperioden under 9:e terminen vid högskolan i Stockholm. Kommittén har därför ansett sig kunna utgå från att en avdelningstandläkare skall kunna fungera såsom ledare av den begränsade kursen i Umeå samt bära det omedelbara ansvaret för den patientvårdande verksamheten. Under utredningsarbetets gång har ifrågasatts, att till avdelningstandläkarens förfogande såsom biträde skulle ställas en mera kvalificerad arbetskraft, en assistent. Undervisningen i karieslära vid Umeå-kliniken, till vilket ämne pulpa- och rotbehandlingen har starka anknytningar, h a r föreslagits skola ledas av 2 kvalificerade befattningshavare, 1 laborator och 1 avdelningstandläkare. Möjligheter torde föreligga att så fördela tjänstgöringen mellan nu ifrågavarande lärare, att en kvalificerad lärare finnes tillgänglig för rådgivning och anvisningar för verksamheten vid pulpa- och rotbehandlingsavdelningen under den tid av arbetsdagen, då avdelningstandläkaren där icke är tjänstgö-

ringsskyldig. Med hänsyn till nu angivna omständigheter har kommittén funnit det försvarligt att såsom biträde till avdelningstandläkaren endast räkna med en amanuens. Proteslära 1. 7:e terminen: propedeutisk-klinisk kurs, omfattande arbets- och behandlingsmetoder för avtagbara och fasta proteser på patient, och poliklinisk kurs, omfattande undersökning, diagnos och behandling av enklare fall samt grunderna för journalskrivning. För dessa 2 kurser, liksom för de 2 kurserna i karieslära under 6:e, 7:e och 8:e terminerna, stå vid tandläkarhögskolorna till förfogande 2 avdelningstandläkare, 2 assistenter och fyra amanuenser. Kommittén har funnit sig böra föreslå, att de 2 nu ifrågavarande kurserna, liksom motsvarande kurser i karieslära, vid Umeå-kliniken försöksvis sammanslås till en sammanhängande kurs under ledning av 1 avdelningstandläkare. Då endast en terminsgrupp, 16 studerande, ingår i dubbelkursen, bör såsom biträde åt kursgivaren 1 amanuens vara tillräcklig2. 8:e t e r m i n e n : klinisk kurs, omfattande indikationer och prognoser för komplicerade tand- och käkproteser i samband med journalskrivning. Ledningen av denna kurs ställer samma fordringar på högkvalificerad lärare, som motsvarande kliniska kurs i karieslära. Kommittén föreslår som kursgivare liksom vid högskolorna en laborator, tillika avdelningens platschef och omedelbart ansvarig för undervisningen samt patientvården och verksamheten i övrigt vid avdelningen. Laboratorn skall äga att utfärda tjänstgöringsbetyg för de studerande. Förutom den kliniska kursen ingår i undervisningsplanen för 8:e terminen en kurs i den betydelsefulla specialgren

av protesläran, som benämnes käkprotetik. Kursen omfattar käkprotetiska arbets- och behandlingsmetoder på fantom och patient. Vid tandläkarhögskolorna ha inom avdelningarna för proteslära organiserats särskilda underavdelningar för käkprotetik, envar med en avdelningstandläkare såsom föreståndare. Under utredningsarbetets gång har ifrågasatts, att en specialutbildad avdelningstandläkare skulle anställas såsom kursgivare vid ifrågavarande specialkurs. Kommittén har emellertid ansett vägande skäl tala för att vid Umeå-kliniken sammanslå den kliniska kursen i proteslära och specialkursen i käkprotetik till en enhetlig kurs under laboratorns ledning. Kommittén vill emellertid uttala, att det synes tänkbart, att patienttillströmningen vid avdelningen blir av sådan storleksordning och kraven på laboratorns undervisning så omfattande, att specialutbildad avdelningstandläkare vid en senare tidpunkt kommer att erfordras för den käkprotetiska verksamheten. Nödvändighet att redan från klinikens start räkna med en avdelningstandläkare för denna specialitet torde dock icke föreligga. Det torde böra ankomma på högskolans lärarkollegium att i kontakt med landstingets förvaltningsutskott följa utvecklingen inom området och framdeles i petita, under förutsättning av ekonomiskt bidrag från landstinget, hemställa om anvisande av medel för anställande av den specialutbildade personal, som må befinnas erforderlig för vården av käkprotetiska fall. Såsom biträde åt laboratorn vid dennes omfattande undervisning och verksamhet i övrigt anser kommittén en assistent erforderlig och vill i sammanhanget understryka, att de studerandes tjänstgöringstid under kursen med 17,5 dagar överstiger tjänstgöringstiden i karieslära. 67

Fördelningen av lärarnas dagliga tjänstgöringstid blir sålunda: 1 laborator 4 timmar föreläsningar, demonstrationer, förhör, patientvård och administration; 1 avdelningstandläkare 3,5 timmar föreläsningar, demonstrationer och förhör samt det omedelbara ansvaret för verksamheten vid avdelningen den del av dagen, då laboratorn icke tjänstgör. Laboratorn biträdes av 1 assistent och avdelningstandläkaren av 1 amanuens. Härigenom finnas 2 lärare tillgängliga å avdelningen under hela dagen. Tandkirurgi 6:e terminen: kurs i parodontologi, omfattande det marginala parodontiets anatomi och patologi jämte parodontopatiernas terapi och profylax. Vid de båda högskolorna hålles denna kurs av laboratorn i ämnet. Ämnets betydelse, omfattning och svårighetsgrad framgår, bland annat, därav att en betydande minoritet inom 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga reservationsvis framlade förslag om upprättande av särskilda professurer häri. Yrkanden härom ha sedermera framförts upprepade gånger. Kommittén vill för sin del förorda, att kursen i ämnet vid Umeå-kliniken ledes av en laborator, tillika avdelningens platschef och omedelbart ansvarig för undervisningen samt patientvården och verksamheten i övrigt vid avdelningen. Såsom biträde åt laboratorn vid undervisningen föreslår kommittén en amanuens. Vid sidan av undervisningen och den patientvårdande verksamheten i parodontologi måste avdelningens lärare även omhänderta de talrika remisserna från högskoleklinikens övriga avdelningar, avseende tand- och käkoperativa ingrepp såsom rotspetsresektioner, avlägsnande av retinerade tänder, cystaoperationer m. m., vilka beräknas kom68

ma att utgöra ett stort antal fall årligen. Med ledning av hittills vid högskolorna vunna erfarenheter kan uttalas, att de operativa ingreppen ofta bli av sådan svårighetsgrad, att laboratorn måste utföra desamma. Med hänsyn härtill anser kommittén, att vid avdelningen bör finnas en assistent med den dubbla uppgiften att biträda laboratorn vid undervisningen och vården av parodontifall, n ä r denne är därtill förhindrad av operationsarbete, samt att omhänderta de fall av tand- och käkoperationer, vartill hans kompetens befinnes tillräcklig. Fördelningen av lärarnas dagliga tjänstgöringstid blir sålunda: 1 laborator 4 timmar föreläsningar, demonstrationer, förhör, operationer och administration; 1 assistent med särskild uppgift att omhänderta tandkirurgiska remissfall; 1 amanuens såsom biträde till laboratorn. Odontologisk

ortopedi

I detta ämne ges under 6:e terminen en propedeutisk-klinisk kurs, omfattande tekniken för komplicerad apparatur, dess anläggning på patient samt modellanalys. Kursen fortsattes under 9:e terminen i Stockholm under professorns ledning med föreläsningar och demonstrationer. För kursgivningen vid Umeåkliniken b e r ä k n a r kommittén en avdelningstandläkare med specialistutbildning inom ämnet, tillika avdelningens platschef och omedelbart ansvarig för undervisningen samt patientvården och verksamheten i övrigt vid avdelningen. Denne avdelningstandläkare blir således centraltandpoliklinikens specialist i tandreglering. De studerandes tjänstgöring omfattar hälften av den kliniska utbildningstiden i ämnet eller 22,5 dagar, vilket innebär, att kliniken u n d e r hela arbetsdagen är belagd med tjänstgörande studerande. Sålunda erfordras

biträde åt avdelningstandläkaren för handledning av de studerande u n d e r den del av dagen, då denne icke tjänstgör. Med hänsyn till de kvalifikationer, som fordras härför, och till att vederbörande även måste förutsättas äga sådan erfarenhet och skicklighet, att han h ä r u n d e r kan ta ansvaret för patientvården, beräknar kommittén härför en assistent. Denne bör biträda avdelningstandläkaren vid demonstrationer och journalskrivning. Barntandvård Under 6:e och 8:e terminerna ges en klinisk-teknisk kurs i ämnet, omfattande teknik vid och indikation för konserverande och kirurgisk behandling i det temporära bettet och i växelbettet. Kursen vid Umeå-kliniken utgör % av den kurs i ämnet, som eljest i sin helhet ges under 9:e terminen under ledning av laboratorn i ämnet. Med hänsyn till att kursen i Umeå försiggår u n d e r 2 terminer delta 32 studerande däri. Såsom kursgivare beräknar kommittén en avdelningstandläkare, tillika avdelningens platschef och omedelbart ansvarig för undervisningen samt patientvården och verksamheten i övrigt vid avdelningen. Kommittén vill understryka vikten av klientelets planmässiga behandling inom ramen för förskoletandvård och skoltandvård. Med hänsyn härtill och till nödvändigheten av att erhålla tillräckligt kvalificerad lärare för de talrika demonstrationerna för den yngre studentgruppen beräknar kommittén en assistent såsom biträde till avdelningstandläkaren. Assistenten skall jämväl omedelbart ansvara för patientvården under den del av arbetsdagen, då avdelningstandläkaren icke tjänstgör. Behandling av barn ställer stora anspråk på lärarnas tid och omsorg. Många barn fordra behandling i enskilda behandlingsrum, där den tjänstgö-

rande studeranden oftast är beroende av lärares ständiga råd och anvisningar för vården av det känsliga barnet. Det framstår därför såsom en minimifordran att såväl avdelningstandläkaren som assistenten erhålla en amanuens såsom biträde vid undervisning och patientvård. Fördelningen av lärarnas dagliga tjänstgöring blir sålunda: 1 avdelningstandläkare 3^5 timmar föreläsningar, demonstrationer, förhör, patientvård och administration; 1 assistent 3 timmars biträde vid undervisningen, med särskild uppgift att leda demonstrationer för den yngre studentgruppen, samt patientvård. Avdelningstandläkaren och assistenten biträdas av var sin amanuens. Bettanalys 6:e terminen: kurs i bettanalys, omfattande bettregistrering och analysmetoder samt parodontopatiernas behandling genom bettinslipning och fixaturer. Såsom kursgivare beräknar kommittén liksom vid högskolorna en avdelningstandläkare med specialistutbildning i ämnet, tillika avdelningens platschef och omedelbart ansvarig för undervisningen samt patientvården och verksamheten i övrigt vid avdelningen. Under erinran om vad under II: C i det föregående anförts beträffande röntgenundersökning av en särskild grupp fall vid kliniken, har kommittén funnit, att i kompetensfordringarna för befattningens innehavare bör uppställas krav på viss specialutbildning i dental röntgendiagnostik. Kursens omfattning och de studerandes tjänstgöring nödvändiggöra icke anställandet av assistent eller amanuens å avdelningen. Mottagningsavdelningen Umeå-kliniken intar en särställning 69

bland de odontologiska undervisningsanstalterna därigenom att den med akademisk undervisning kombinerar verksamhet som enda centraltandpoliklinik för folktandvården inom ett län. Stor betydelse måste därför tillmätas klinikens mottagningsavdelning, där det mångskiftande vårdsökande klientelet skall undersökas, diagnosticeras och fördelas till klinikavdelningarna. Föreståndaren för mottagningsavdelningen skall följa fallen i remisser till och mellan avdelningarna och, något som framstår såsom särskilt viktigt, i första hand avgöra, huruvida inkommande fall äro lämpliga för undervisningsavdelning eller böra hänvisas till behandling vid amanuens- eller lärarklinik. Han skall samarbeta med avdelningarna och vara väl förtrogen med undersökningsmetoderna inom de olika specialiteterna. Därjämte skall han stå i nära kontakt med lasarettets olika avdelningar och laboratorier. Kommittén har funnit, att en avdelningstandläkartjänst bör avses för ändamålet, men förutsätter därvid, att lärarkollegiet i samråd med landstingets förvaltningsutskott nära följer utvecklingen inom området. I sin verksamhet skall avdelningstandläkaren dagligen leda de på avdelningen jourtjänstgörande studerandenas arbete och för dem ge behövliga demonstrationer. Avdelningstandläkaren har ansvaret för klinikens kort- och registreringssystem och patientredovisning samt lämnar erforderliga uppgifter för statistiken över klinikens patientvårdande verksamhet. Mottagningsavdelningen beräknas vara öppen endast halva dagen, varför assistent icke ansetts vara erforderlig vid densamma. Intern

medicin

6:e terminen: kurs i intern medicin, omfattande allmän översikt över interna sjukdomar med speciell genomgång av 70

de sjukdomsgrupper, som äga relation till munnens och tändernas sjukdomar. Kursen omfattar 30 timmar föreläsningar. Slutförhören för 16 studerande beräknas erfordra 4 timmar. Sammanlagt bör sålunda till kursgivaren utgå ersättning för 34 timmar per kurs med 50 kronor per timme. I sitt förslag rörande ordnandet av undervisningen i prekliniska m. fl. ämnen har universitetskanslern beräknat en ersättning av 500 kronor per kurs för kursledning och administration m. m. Till kursgivaren förordar kommittén sålunda en sammanlagd årlig ersättning av (2 x 34 x X 50 + 2 x 500 = ) 4 400 kronor. Såsom biträde till kursgivaren har i universitetskanslerns nyssnämnda förslag upptagits en 3:e amanuens med ett arvode av 2 004 kronor för år. Amanuensen skall vara kursgivaren behjälplig med utväljande av för ifrågavarande undervisning lämpliga fall, laboratorieundersökningar, journalskrivning samt demonstrationer. Kommittén förordar, att till kursgivarens i ämnet vid Umeåkliniken förfogande ställes en amanuens med nyss angivet arvode. Allmän

kirurgi

6:e terminen: kurs i allmän kirurgi, omfattande den allmänna kirurgiens huvuddrag samt, i valda delar, läran om läpparnas, munhålans, käkarnas samt halsens kirurgiska sjukdomar. Denna kurs omfattar 34 timmar föreläsningar och demonstrationer, vartill komma 10 jourtimmar, varunder de studerande gruppvis skola följa kursgivaren på ronder för demonstrationer vid sjukbädden och journalskrivning. Slutförhören i ämnet beräknas taga ytterligare 4 timmar. Ersättningen till kursgivaren bör utgå enligt samma grunder som ovan angivits beträffande kursgivaren i intern medicin, sålunda (2 x 48 x X. 50 + 2 x 500 = ) 5 800 kronor. Biträ-

Tablå XII, utvisande

lärarstaben klinikens

vid Umeå-kliniken och dess fördelning olika avdelningar

Befattning

H :c3

'C

a Laborator Avdelningstandläkare , Kursgivare Assistent Amanuens, arvode 6 000 kr. 3:e amanuens, arvode 2 004 kr.

QC C

.

rf

l l

a, 2 3

cu

a. 5

a u :cS cn CD C u

"0 c

bi

cn

t)

ce3

C

rf

Ö

i l

1 1

._ -

S-S

5|

rt

PS

1 l

"S T3

E

O

,

cn

•S

•CO

3 M -O S3

i

1 1

i

1 2

4 O

på

C

B <

1 l

l

de av amanuens har icke ansetts erforderligt vid denna kurs. Vid överläggningar u n d e r utredningsarbetets gång med landstingets förvaltningsutskott och överläkarna vid lasarettets i Umeå medicinska och kirurgiska avdelningar har utrönts, att landstinget vore villigt medge, att de nämnda överläkarna, vilka förklarat sig i princip därtill villiga, finge åta sig uppdragen som kursgivare i intern medicin, respektive allmän kirurgi mot här ovan för envar angivna arvoden. Kursgivarna böra förordnas av universitetskanslern efter förslag av lärarkollegiet. I ovanstående tablå redovisas samtliga i det föregående för Umeå-kliniken föreslagna lärare. Det har synts kommittén vara av särskilt värde att låta verkställa en jämförelse mellan storleken av lärarstaberna vid Umeå-kliniken med dess sammanlagt 48 elever och vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö med 150 elever i Stockholm och 120 elever i Malmö, samtliga elevsiffror beräknade totalt för 6:e, 7:e och 8:e terminerna. Jämförelsen kan närmast göras mellan undervisningen i ämnena karieslära, proteslära, tandkirurgi och bettanalys, i vilka ämnen fullständig överensstämmelse föreligger enligt studieplanen. Beräkningen h a r tillgått så-

1 S3

P

£ 3 C/2

3 7 2 5 6 1

lunda, att antalet lärare i karieslära och proteslära för fantomkurserna frånräknats totalantalet lärare vid avdelningarna, professorerna dock undantagna. Man finner då, att i ämnet karieslära för den kliniska undervisningen under 6:e, 7:e och 8:e terminerna följande lärare finnas vid vardera av tandläkarhögskolorna: 1 laborator, 3 avdelningstandläkare, 3 assistenter och 7 amanuenser eller sammanlagt 14 lärare. Fördelas antalet lärare på antalet elever, 150 i Stockholm och 120 i Malmö, blir jämförelsetalet i Stockholm 1 lärare på drygt 10 studerande och i Malmö 1 lärare på 8—9 studerande. I ämnet proteslära finnas för den kliniska undervisningen under 7:e och 8:e terminerna vid vardera högskolan 1 laborator, 3 avdelningstandläkare, 4 assistenter och 7 amanuenser eller sammanlagt 15 lärare. Fördelade på totalantalet studerande under 7:e och 8:e terminerna, 100 i Stockholm och 80 i Malmö, blir jämförelsetalet 1 lärare på knappt 7 elever i Stockholm och 1 på drygt 5 i Malmö. Sammanräknar man vid vardera högskolan antalet lärare, 14 i karieslära och 15 i proteslära, och fördelar detta på totala antalet elever, 150 respektive 120, bli jämförelsesiffrorna i Stockholm 1 lärare på drygt 5 studerande och i Malmö 1 på drygt 4. Jäm71

föras dessa siffror med läraruppsättningen i vartdera ämnet och i båda ämnena tillsammans vid Umeå-kliniken för samma undervisning och tjänstgöring, kommer man till följande resultat. I karieslära h a r föreslagits 1 laborator, 1 avdelningstandläkare, 1 assistent och 1 amanuens eller tillhopa 4 lärare på 6:e, 7:e och 8:e terminernas totala antal av 48 studerande, vilket betyder 1 lärare på 12 studerande. I proteslära har föreslagits 1 laborator, 1 avdelningstandläkare, 1 assistent och 1 amanuens eller 4 lärare för 7:e och 8:e terminernas undervisning av sammanlagt 32 studerande, dvs. 1 lärare på 8 elever. I båda ämnena är sålunda elevantalet per lärare större i Umeå än vid högskolorna, av vilka Malmö-högskolan är gynnsammast ställd. Jämföras siffrorna för båda ämnena tillsammantagna, finner man, att Umeå för 48 elever i båda dessa ämnen har sammanlagt 8 lärarkrafter eller 1 lärare på 6 elever, vilket betyder 1 elev mera per lärare i jämförelse med Stockholm och 2 elever mera per lärare i jämförelse med Malmö. Undersöker man, huru vid Umeåkliniken den sammanlagda kostnaden för lärarna i nämnda båda ämnen (karieslära och proteslära), utslagen på antalet elever, förhåller sig till motsvarande kostnad vid tandläkarhögskolorna, kommer man till följande resultat. Vid Umeå-kliniken skulle totalkostnaden för utbildning i nämnda 2 ämnen per elev bli ca 2 210 kronor, vid Stockholmshögskolan blir denna kostnad ca 1 890 kronor och vid Malmö-högskolan ca 2 280 kronor. Verkställes jämförelsen mellan antalet lärare och antalet elever vid de enstaka kurser i ämnena tandkirurgi och bettanalys, som båda ingå i 6:e terminens undervisning, finner man, att på kliniksalen för parodontologi i Stock72

holm tjänstgöra 1 laborator, 1 assistent och 3 amanuenser, medan motsvarande antal i Umeå är 1 laborator, 1 assistent och 1 amanuens. Jämförelsesiffran för Stockholm blir 5 lärare på 50 elever eller 1 lärare på 10 elever och för Malmö 5 på 40 eller 1 på 8, medan samma jämförelsetal för Umeå blir 3 på 16, dvs. 1 på drygt 5. I ämnet bettanalys tjänstgöra vid vardera högskolan, förutom laboratorn, 1 avdelningstandläkare, 1 assistent och 1 amanuens eller i Stockholm 3 lärare på 50 elever, dvs. 1 på drygt 16 och i Malmö 3 lärare på 40 elever, dvs. 1 på drygt 13. Vid Umeåkliniken finnes endast 1 avdelningstandläkare för ämnet, vilket betyder 1 lärare på 16 elever. Man finner sålunda, att för kursen i parodontologi Umeå är bättre tillgodosett med lärare än motsvarande kurser i Stockholm och Malmö. Såsom framgår av den föregående motiveringen, beror emellertid detta därpå, att tandkirurgiska avdelningen i Umeå icke har möjlighet att begränsa sin verksamhet enbart till parodontologin utan i stor utsträckning måste arbeta även med andra tandkirurgiska operationsuppgifter ävensom med behandlingen av de akuta fallen. En liknande jämförelse kan icke med säkra siffror utföras beträffande ämnena odontologisk ortopedi, b a r n t a n d v å r d samt pulpa- och rotbehandling, emedan kursundervisningen i dessa ämnen i Umeå i vissa avseenden avviker från den ordinarie studieplanen och i odontologisk ortopedi endast omfattar halva den kliniska tjänstgöringen, i ämnena b a r n t a n d v å r d samt pulpa- och rotbehandling % av kursen. Så långt jämförelsen kunnat utföras, visar den dock, att relationen mellan lärare och elever är i stort sett densamma mellan tandläkarhögskolan i Stockholm och Umeåkliniken och gynnsammast vid tandläkarhögskolan i Malmö.

Den verkställda jämförelsen visar sålunda, att beräkningen och förslaget rörande lärarbefattningar vid Umeåkliniken skett med största möjliga hänsynstagande till det lägre antalet elever. Här angivna jämförelsesiffror säga självklart intet om det antal elever, som vid en och samma tjänstgöringstid på dagen stå under 1 lärares ledning vid arbetet i kliniksalar och laboratorier. I dessa avseenden komma de studerande vid Umeå-kliniken i betydligt gynnsammare läge än kamraterna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö. Det individuella omhändertagandet av eleverna under den dagliga tjänstgöringen blir alltså vad beträffar ledningen vid klinikernas och laboratoriernas arbetsplatser väsentligt bättre vid Umeå-kliniken. 3. ö v r i g

personal

Kommitténs utredning rörande behovet av biträdespersonal har till utgångspunkt de krav, som föreligga beträffande driften vid kliniker och laboratorier. Bestämmande för personalbehovet är främst klinikernas och laboratoriernas uppgifter inom ramen för undervisning och patientvård men även utformningen av byggnadskroppen och särskilt möjligheterna att till större komplex koncentrera kliniker och laboratorier influerar på personalbehovet. Genom förläggning av samtliga kliniska arbetsplatser för de studerande inom ämnena karieslära, pulpa- och rotbehandling, proteslära och parodontologi till en gemensam kandidatklinik möjliggöras betydande personalbesparingar i vad avser biträdespersonalen. För kandidatkliniken föreslår kommittén endast 1 avdelningstandsköterska. På henne ankommer ledningen av sköterskearbetet under klinikens dagliga verksamhet med dess 34 arbetsplatser.

För förbindelsen mellan patienterna och de tjänstgörande studerandena, för skötseln av de kortsystem, som möjliggöra överblick av patientvården, samt för lärarnas utredningar rörande patienttider, antal behandlingar och övrig kontroll av de studerandes arbete erfordras för kandidatkliniken 1 kontrollbiträde. Samma normer, som av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga lagts till grund för beräkning av antalet tandsköterskor vid högskolorna, ha tagits till utgångspunkt för bedömning av tandsköterskebehovet vid kandidatkliniken i Umeå. Kommittén har ansett sig kunna begränsa antalet tandsköterskor vid denna för ämnena karieslära, proteslära, parodontologi och rotfyllnad gemensamma klinik med dess steriliseringsrum, injektionsrum, vilrum för patienterna, rum för röntgenkontroll, visningsrum, studie- och modellrum samt demonstrationssal till 5. Detta är emellertid möjligt endast under den förutsättningen, att tandsköterskeskolans samtliga 20 elever fullgöra hela sin praktikanttjänstgöring om 9 månader vid högskolekliniken. Härigenom skulle det bli möjligt att vid kandidatkliniken erhålla den ytterligare sköterskeassistans, som är ett villkor för att de studerandes klinikarbete, verksamheten i steriliseringsrum, röntgenrum, visningsrum och demonstrationssal skall löpa friktionsfritt. För amanuens- och lärarklinikerna, som skola vara i verksamhet hela arbetsdagen, erfordras såsom ansvarig för sköterskearbetet 1 avdelningstandsköterska. Vid beräkningen av antalet sköterskor för dessa kliniker har kommittén icke ansett sig kunna tillämpa den för folktandvården gällande bestämmelsen, att varje heldagstjänstgörande tandläkare skall biträdas av en tandsköterska. För de 7 behandlingsplat73

serna i amanuens- och lärarklinikerna räknar kommittén med endast 3 tandsköterskor. Härvid utgår kommittén emellertid från att erforderligt antal praktikanter placeras till tjänstgöring vid nämnda kliniker. Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för högskolcklinikens blivande lokaler utgöra mottagningsavdelningen samt avdelningarna för tandkirurgi och för bettanalys en enhet. Inom denna kunna de vårdsökande undersökas och diagnosticeras, få bettanalys utförd, genomgå behandling för bettanomalier och akuta skador samt undergå tandkirurgiska ingrepp. Ansvarig för all skötersketjänst inom denna enhet är 1 avdelningssköterska (operationssköterska). Under henne tjänstgöra 3 tandsköterskor, fördelade med 1 för steriliseringsarbetet och assistans i plastik- och extraktionsrum, 1 för assistans vid mottagningen och vid behandling av akuta fall samt 1 för assistans vid bettanalysavdelningen. Härtill komma praktikanter i nödig utsträckning. Genom att ifrågavarande avdelningar sammanförts till en enhet kan kontrollarbetet anförtros åt endast 1 kontrollbiträde med samma arbetsuppgifter som motsvarande befattningshavare vid kandidatkliniken. Avdelningarna för barntandvård och odontologisk ortopedi ha i enlighet med principen att på ett rationellt sätt sammanföra kliniksalar och laboratorier till komplex i personalbesparingssyfte sammanfogats till en organisatorisk enhet i en särskild byggnad. Därigenom har det blivit möjligt att för verksamheten därstädes beräkna endast 1 avdelningstandsköterska, varjämte antalet tandsköterskor begränsats till 2. Tandsköterskorna avses i främsta rummet för barntandvårdsavdelningen samt amanuens- och lärarklinikerna. I övrigt 74

r ä k n a r kommittén med att erforderlig sköterskehjälp skall tillhandahållas av elever och praktikanter. F ö r de båda avdelningarna erfordras därjämte 1 kontrollbiträde. Såsom ledare för tandsköterskeelevernas dagliga arbete och för viss undervisning vid tandsköterskekursen erfordras en instruktionssköterska i 17 lönegraden. Arbetsuppgifterna äro desamma som för instruktionssköterska vid de övriga tandsköterskeskolorna. Stora krav ställas på instruktionssköterskans utbildning, skicklighet och arbetsförmåga. Det är nödvändigt, att vid kliniken en sköterska samordnar och övervakar sköterskepersonalens dagliga verksamhet. Härför borde närmast avses en husmor vid kliniken. Med hänsyn till att, förutom praktikanter, den kvinnliga biträdespersonalen (avdelningssköterska, avdelningstandsköterskor, tandsköterskor och kontrollbiträden) består av endast 20 personer, h a r kommittén funnit, att instruktionssköterskan bör kunna vid Umeå-kliniken fylla jämväl en husmors arbetsuppgifter. Instruktionssköterskan bör jämväl med hjälp av expeditionsvakten övervaka förrådshållningen vid centralförrådet. De av kommittén verkställda beräkningarna ha givit vid handen, att Umeåkliniken på grund av klientelets sammansättning kommer att i hög grad belastas med tandtekniska arbeten. F ö r utförandet av de tandtekniska arbeten, som äro nödvändiga för undervisningen vid kurser och vid avdelningarnas patientvård, ävensom för det tekniska arbetet vid amanuens- och lärarklinikerna, fordras 4 tekniker (laboratoriebit r ä d e n ) . Härtill kommer 1 tekniker vid avdelningen för odontologisk ortopedi. Samtliga dessa 5 befattningshavare bör a placeras i 13 lönegraden. Härutöver erfordras en tandtekniker i 20 lönegra-

den med uppgift att dels utföra de mest komplicerade bettrekonstruktionerna, dels ock leda och övervaka de 5 förenämnda teknikernas arbeten. För det vetenskapliga arbetet h a r i den inom lasarettet belägna kliniken inrymts ett gemensamt laboratorium med tillhörande bilokaler, varjämte ett mindre laboratorium anslutits till avdelningarna för b a r n t a n d v å r d och odontologisk ortopedi. Laboratorerna, avdelningstandläkarna och övriga lärare böra för det vetenskapliga laborator riearbetet ha till förfogande laboratoriebiträden. Kommittén förordar, att för detta ändamål avses 4 laboratoriebiträdestjänster, varav 2 i 13 och 2 i 11 lönegraden. Av dessa avses 3 tjänster för det gemensamma laboratoriet och en tjänst för det mindre laboratoriet. Kommittén har även funnit det nödvändigt, att vid en institution av denna storleksordning en preparator i 14 lönegraden anställes med uppgift att framställa mikroskopiska preparat, framför allt för det vetenskapliga arbetet men även i erforderlig utsträckning för undervisningen. Kommittén är medveten om, att den förordade koncentrationen av det vetenskapliga arbetet till de två nämnda laboratorierna och begränsningen av härför avsedd biträdespersonal kan komma att i framtiden medföra brist på lokaler och personal för den vetenskapliga forskningen. Det framstår såsom klart, att den föreslagna personaluppsättningen liksom laboratorieutrymmena icke komma att förslå, därest en i olika avseenden specialiserad forskning utvecklar sig vid kliniken, i vilken ej blott laboratorer och avdelningstandläkare utan även assistenter och amanuenser delta. Kommittén vill fästa uppmärksamheten på att ett vetenskapligt studium av de särskilda odontologiska problemställningar, som framträda i Norrland, kan leda

till profylaktiska åtgärder av stor betydelse för folkhälsan. Sedan erfarenhet vunnits beträffande utvecklingen av det vetenskapliga arbetet på högskolekliniken, torde det böra ankomma på lärarkollegiet, som får förutsättas nära följa alla verksamhetsgrenar vid Umeåkliniken, att genom landstingets mellankomst söka erhålla ytterligare lokaler för vetenskapliga laboratorier och i sina medelsäskanden göra framställning om de ytterligare medel för ändamålet, som må visa sig behövliga. I byggnadsplanen för Umeå-kliniken har upptagits en verkstad med arbetsplatser för 2 hantverkare. De till huvudkomplexet förlagda avdelningarna innefatta ej mindre än 59 arbetsplatser i kliniksalarna jämte laboratorier för vetenskaplig forskning, för teknikerarbetet och för undervisningen ävensom steriliseringsrum, röntgenrum och operationsrum. Denfalutrustningens inköpsvärde uppgår till omkring 1 miljon kronor. Erfarenheterna vid tandläkarhögskolorna ge vid handen, att egen verkstad och tillräcklig hantverkarpersonal i hög grad begränsa de årliga utgifterna för underhåll och reparation av utrustningen och göra att vården av de dyrbara instrumenten blir mera omsorgsfull. Under kommitténs arbete har framhållits, att skäl kunna föreligga att förse jämväl de till särskild byggnad förlagda avdelningarna för barntandvård och för odontologisk ortopedi med en egen mindre verkstad och en hantverkare, men kommittén h a r icke funnit sig böra förorda en sådan anordning. De för Umeå-kliniken föreslagna hantverkarna böra nämligen vid förefallande behov kunna anlitas för motsvarande uppgifter vid barntandvårdsavdelningen och avdelningen för odontologisk ortopedi. Vid planeringen av de sistnämnda klinikerna h a r utrymme beräknats såväl för en arbetsplats åt 75

en vid kliniken tillfälligt tjänstgörande hantverkare som för erforderliga förråd. De två av kommittén nu förordade hantverkarbefattningarna böra, liksom motsvarande befattningar vid tandläkarhögskolorna, placeras i 12 lönegraden. I sina underdåniga framställningar om medel för verksamheten vid tandläkarhögskolorna under budgetåret 1954/ 55 har universitetskanslern biträtt av lärarkollegierna gjorda framställningar om inrättande av 3 ekonomibiträdesbefattningar vid vardera högskolan. Ifrågavarande biträden, för vilka räknas med en daglig arbetstid av 8 timmar, skola utföra, förutom ordinärt städningsarbete, städningsarbete inom vissa lokaler u n d e r den dagliga arbetstiden, diskningsarbete vid laboratorier m. m. För Umeå-kliniken räknar kommittén med 1 dylikt biträde, placerat i 5 lönegraden, med en daglig arbetstid av 8 timmar. En betydelsefull uppgift är vid Umeåkliniken upptagande och redovisning av patientavgifterna. Liksom vid högskolorna böra vid kliniken hithörande arbetsuppgifter åvila en kontorist. Arbetsplats h a r beretts denne tillsammans med kontrollbiträdet vid allmänna mottagningen. Såsom biträde åt föreståndaren för högskolekliniken beräknar kommittén ett kanslibiträde. Kommittén förordar, att en central skrivbyrå med två skrivbiträden avlönade enligt bestämmelserna angående reglerad befordringsgång, avses för klinikens korrespondens och övriga skrivarbeten. De nackdelar, som möjligen kunna vara förbundna med en sådan anordning, uppvägas enligt kommitténs mening till fullo av fördelen att genom centralisering av skrivgöromålen kunna helt utnyttja biträdenas arbetskapacitet. Liksom vid högskolornas expeditio76

ner erfordras en expeditionsvakt i 11 lönegraden, som därjämte under instruktionssköterskan svarar för det dagliga arbetet vid centralförrådet. Ett stort antal av de kirurgiska ingreppen och operationerna vid tandkirurgiska avdelningen och vid barntandvårdsavdelningen utföres numera under narkos. Studenterna måste bibringas kunskaper på området och assistera vid narkosgivning. För dessa arbetsuppgifter erfordras biträde av narkosläkare. Kommittén förutsätter, att lasarettets narkosläkare kan ställa sig till förfogande för nu nämnda arbetsuppgifter mot ett årligt arvode av 2 400 kronor. Såsom framgår av vad kommittén förut i detta kapitel anfört (under I I : C, s. 58), förutsätter kommittén, att den vid lasarettet anställde röntgenläkaren skall verkställa röntgenundersökning — särskilt i fråga om käkar och ansiktsskelett — av vissa till centraltandpolikliniken inkommande fall. Såsom arvode härför h a r kommittén beräknat ett belopp av 2 400 kronor. Landstinget har, enligt vad kommittén inhämtat, planerat att i samband med ombyggnaden av lasarettet utvidga de för det medicinska biblioteket avsedda lokalerna dels för mottagande av ytterligare medicinsk litteratur, dels ock med utrymmen, som kunna ställas till förfogande för ett odontologisk! bibliotek. Frågan om personalorganisationen vid biblioteket är ännu icke löst. Enligt kommitténs mening vore det lämpligt, att den för bibliotekets drift anställda personalen även har hand om det odontologiska biblioteket. Härför bör ett arvode av förslagsvis 3 600 kronor för år ställas till förfogande. 4.

Tandsköterskeskolan

Liksom de övriga odontologiska undervisningsanstalterna i riket bör även

högskolekliniken i Umeå utnyttjas för statlig utbildning av tandsköterskor. Kommittén förordar sålunda, att en tandsköterskeskola inrättas vid kliniken för 20 elever per kurs. För tandsköterskeskolan erfordras följande personal, nämligen 1 föreståndare, 1 instruktionssköterska och timlärare för 278 undervisningstimmar (det i gällande undervisningsplaner för tandsköterskeutbildningen fastställda timantalet). Såsom föreståndare för tandsköterskeskolan utser lärarkollegiet en av lärarna vid kliniken. F ö r sitt arbete bör föreståndaren åtnjuta ett årligt arvode av 1 500 kronor eller samma belopp, som utgår till föreståndarna vid de övriga tandsköterskeskolorna i landet. Kommittén har i det föregående lämnat en redogörelse för de arbetsuppgifter, som enligt kommitténs mening böra åvila instruktionssköterskan. Såsom timlärare böra vid tandsköterskeskolan liksom vid skolorna i Stockholm och Malmö tjänstgöra lärare vid kliniken. Kommittén beräknar timlärararvodet till 30 kronor, eller sammanlagt (30 x 278 = ) 8 340 kronor. Under sin praktikanttjänstgöring åtnjuta eleverna vid tandsköterskeskolorna arvode, motsvarande hälften av den lön, som tillkommer statstjänsteman i löneklass 8 i vederbörande ortsgrupp av löneplan nr 1 i statens löneplansförordning. Kostnaderna härför vid tandsköterskeskolan i Umeå uppgå till 72 480 kronor. Kostnaderna för förbrukningsmateriel m. m., omkring 2 000 kronor per år, ingå i de för högskoleklinikens verksamhet beräknade kostnaderna. Inrättandet av en tandsköterskeskola i anslutning till högskolekliniken i Umeå medför sålunda följande kostnader.

Arvode till en föreståndare Instruktionssköterska Timlärararvoden

..

1 500 10 476 8 340

Summa kronor 20 316 Härtill kommer ovannämnda belopp av 72 480 kronor till praktikanttjänstgörande elever, som emellertid rätteligen torde få anses utgöra en driftskostnad vid kliniken. Här efteråt intagna tabell upptar den i det föregående för Umeå-kliniken beräknade biträdespersonalen ävensom dess fördelning på olika avdelningar. Kostnaden för avlöning av denna personal samt kostnadens fördelning på de olika i avlöningsanslaget ingående anslagsposterna framgår av tabellen i bilaga 4. Kostnaden för avlöning av befattningshavarna vid högskolekliniken i Umeå och den därmed förenade tandsköterskeskolan kommer enligt kommitténs förslag att uppgå till sammanlagt 717 688 kronor. 5. O m k o s t n a d e r Kommittén beräknar omkostnaderna vid Umeå-kliniken sålunda 1. Sjukvård Förslagsvis 2 000 kronor. 2. Expenser a) Bränsle, lyse och vatten. Högskoleklinikens samtliga lokaler anslutas till landstingets värmecentral i respektive fastighet. Enligt avtalsförslaget skall landstinget till självkostnadspris tillhandahålla värme, ånga, gas, vatten, tryckluft och elektrisk kraft m. m. I samråd med landstingets sakkunnige på området ha utgifterna för dessa ändamål beräknats till förslagsvis 40 000 kronor. b) övriga expenser. Denna delpost innefattar utgifter för städning, telefon, tvätt, skrivmateriel m. m. Telefonanslutning skall anordnas till lasarettets 77

Tablå XIII, utvisande

Befattningshavare

biträdespersonalen vid Umeå-kliniken på klinikens olika avdelningar

AmaOdont. nuens ortoKanMotTand- pedi Bettdidat- och tagkirurgi Barn- analys lärarklinik ning tandklinivård ker

Instruktionssköterska tillika husmor Avdelningssköterska (operationssköterska) Avdelningstandsköterska Kontrollbiträde . . . . Tandsköterska . . . . Tandtekniker Preparator Laboratoriebiträde (lgrl3) Laboratoriebiträde (lgr 11) Kontorist Kanslibiträde Skriv(kontors)biträde Hantverkare Expeditionsvakt . . . Ekonomibiträde . . .

och dess

VetenskapTekliga labo- nikerlab. ratorier

Gemensam personal

1 1 5

1 3

1 1 2

3 3 13 1 1

1 1 1

4 S:a

växel. Tvättanstalt, underställd försvårets fabriksstyrelse, ombesörjer högskoleklinikens ävensom lasarettets tvätt. Städningen verkställes av kollektivavtalsanställda städerskor ävensom Städning 13 städerskor å 232 kr. per mån Storstädning 13 X 348 kr Städningsmateriel Semester och sjuklöner Fönsterputsning m. m

5 Telefon Abonnemangsavgift per kvartal 1 000 kr Samtalsavgifter (6-öres) Rikssamtal

1 1

2 1 1

2 2 1 1

2 2 1 1

av ett i avlöningsstaten upptaget ekonomibiträde. De sammanlagda kostnaderna beräknar kommittén till förslagsvis 70 000 kronor enligt följande sammanställning: 36 192 4 524 4 000 3 000 1 284

Tvätt

Övriga utgifter Annonsering m. m

fördelning

49 000 7 000

4 000 3 000 3 000

10 000 4 000 70 000

3. Reseersättningar Såsom torde framgå av den förut i betänkandet lämnade redogörelsen för de organisatoriska och administrativa åtgärder, som föranledas av högskoleklinikens inrättande, bli regelbundet återkommande resor mellan Stockholm och Umeå nödvändiga för att Stockholmshögskolan skall kunna utöva en effektiv ledning av arbetet vid Umeåkliniken och garanti erhållas för att undervisningen där blir i stort sett likvärdig med den, som meddelas vid tandläkarhögskolorna. Rektor och viss administrativ personal samt verkmästaren vid tandläkarhögskolan i Stockholm ävensom cheferna för de avdelningar vid högskolan, där det meddelas undervisning, motsvarande den, som äger rum vid Umeå-kliniken, böra ha befogenhet att efter u p p d r a g av högskolans rektor företa resor till Umeå. Likaså böra föreståndaren för Umeåkliniken och cheferna för klinikens olika avdelningar vara befogade att på kallelse av Stockholmshögskolans rektor företa tjänsteresor till Stockholm. För bestridande av den kostnad, som föranledes av omförmälda resor, upptar kommittén ett anslag av förslagsvis 12 000 kronor. 4. Övriga utgifter a) Förbrukningsmateriel. Utgifterna under denna delpost ha beräknats med ledning av kostnaderna vid Stockholmshögskolan för hithörande ändamål och vunna erfarenheter r ö r a n d e förbrukningen under den kliniska studieperioden. Utgifterna influeras emellertid även av den omständigheten, att behandlingen vid barntandvårdsavdelningen i Umeå skall vara kostnadsfri för patienterna. Vid Stockholmshögskolan uppbäras avgifter för barntandvård. Av härför inflytande medel lämnas därefter ersättning till de studerande för

de förbrukningsartiklar, som de på egen bekostnad anskaffat för behandlingen av vederbörande patient. Vid Umeåkliniken kommer staten att tillhandahålla förbrukningsartiklarna. Kommittén utgår från att avgifter för tandreglering skola utgå enligt taxan härför vid tandläkarhögskolan i Stockholm. Med ledning av sålunda angivna omständigheter beräknar kommittén utgifterna under förevarande delpost till förslagsvis 50 000 kronor. b) Undervisnings- och åskådningsmateriel. De ovan under a) angivna principerna för beräkning av kostnaderna för förbrukningsmateriel ha i tillämpliga delar varit utgångspunkt även för beräkningen av utgifterna under denna delpost, som kommittén upptar med ett belopp av 12 000 kronor. c) Vetenskapliga laboratorier. För driften av de vetenskapliga laboratorierna vid kliniken beräknar kommittén ett sammanlagt belopp av 15 000 kronor. Omkostnaderna för Umeå-kliniken beräknas sålunda till (2 000 4- 40 000 + 70 000 + 12 000 + 50 000 4- 12 000 + 15 000 = ) 201 000 kronor. 6. B o k i n k ö p

m. m.

Kommittén vill understryka, att verksamheten vid Umeå-kliniken ovillkorligen måste stödjas av ett bibliotek med bästa möjliga tillgång till facktidskrifter, läro- och handböcker samt vetenskapliga arbeten i övrigt, i första hand inom de odontologiska discipliner, vari undervisning och forskning bedrives vid kliniken. E n ä r lokalerna för högskoleklinikens bibliotek, såsom framgår av det i bilaga 3 intagna avtalsförslaget, komma att ligga i omedelbar närhet av centrallasarettets bibliotek, där medicinsk litteratur och medicinska tidskrifter finnas tillgängliga, behöver högskolans 79

bibliotek ej skaffa sådan litteratur. För uppbyggande av det odontologiska biblioteket torde det därför vara tillräckligt med ett engångsanslag av 60 000 kronor. Enligt kommitténs mening bör emellertid detta anslag kunna fördelas med lika delar på fyra budgetår, dvs. 15 000 kronor per budgetår. Det torde få ankomma på lärarkollegiet vid Stockholmshögskolan att med stöd av erfarenheterna vid högskolebiblioteken i Stockholm och Malmö senare göra framställning om de medelsanvisningar, som efter uppbyggnadsperiodens slut må befinnas årligen erforderliga. 7. N y a n s k a f f n i n g o c h h å l l av u t r u s t n i n g

under-

Under de första åren av Umeå-klinikens verksamhet kan medelsanvisningen för h ä r ifrågavarande ändamål hållas på en tämligen låg nivå, enär utrustningen i alla detaljer är ny. Underhållsarbetet måste emellertid insättas redan under det första verksamhetsåret. Härför beräknar kommittén, att ett belopp av 6 000 kronor skall vara tillfyllest. Kommittén vill framhålla, att underhållskostnaderna under de följande åren komma att visa en stigande kurva, och att, sedan kliniken varit i verksamhet u n d e r några år, medel även måste anvisas för nyanskaffningar. C. Vissa höjningar av anslagen för gemensamma universitetsändamål 1. S t i p e n d i e r f ö r v e t e n skapliga studier Tandläkarhögskolan i Stockholm disp o n e r a r för närvarande 4 stipendier för främjande av högre odontologiska studier. Antalet sökande till lediga dylika stipendier utvisar ett livligt intresse bland yngre odontologer för vetenskapliga studier. Med hänsyn till önsk80

värdheten att stimulera intresset för vetenskaplig forskning vid Umeå-kliniken bör enligt kommitténs mening från tiden för Umeå-klinikens tillkomst till Stockholmshögskolans förfogande ställas ytterligare ett dylikt stipendium, i första h a n d avsett för forskning vid nämnda klinik. Här ifrågavarande anslag bör därför höjas med 3 000 kronor. 2.

Gästföreläsningar

Av det för universiteten och övriga under universitetskanslerns inseende stående läroanstalter anvisade anslaget till gästföreläsningar äro 2 000 kronor avsedda för envar av tandläkarhögskolorna. Under utredningsarbetets gång har framhållits riskerna för isolering ur vetenskaplig synpunkt av lärarpersonalen vid Umeå-kliniken. Enligt kommitténs mening ha gästföreläsningar därför en betydelsefull uppgift att fylla vid kliniken. För att möjliggöra dylika föreläsningar vid Umeå-kliniken förordar kommittén, att det för Stockholmshögskolan avsedda beloppet, 2 000 kronor, höjes till 4 000 kronor. Här ifrågavarande anslag bör därför höjas med 2 000 kronor. 3. B i d r a g t i l l forskning

medicinsk

F ö r detta ändamål är för n ä r v a r a n d e till Stockholmshögskolan anvisat ett belopp av 52 500 kronor. Årligen måste många ansökningar om bidrag för forskningsuppgifter lämnas utan bifall eller ock bidrag lämnas med reducerade belopp. De 21 lärarna och amanuenserna vid Umeå-kliniken böra beredas möjlighet att från detta anslag erhålla ekonomiskt stöd för sina forskningsarbeten. För att möjliggöra detta förordar kommittén, att det till Stockholmshögskolans förfogande ställda beloppet

höjes med 15 000 kronor till 67 500 kronor. Här ifrågavarande anslag bör därför höjas med 15 000 kronor. D. Engångsanslag

till

utrustning

En förutsättning för att landstinget åtar sig att utan ersättning ställa lokaler, försedda med ändamålsenlig fast inredning till förfogande för högskolekliniken är, att staten anskaffar och bekostar för undervisningsanstalten erforderlig utrustning. Kommittén har med biträde av expertis från utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna låtit upprätta ett förslag till utrustningslista för högskolekliniken, som i sammandrag återfinnes i bilaga 5. Utgångspunkt för kostnadskalkylen har varit det i mars 1952 för artiklar av h ä r ifrågakommande slag gällande prisläget. Kommittén förutsätter, att det uppdrages åt utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna att verkställa anskaffning av den föreslagna utrustningen. Kommittén förordar dels att för anskaffande av utrustning till högskolekliniken i Umeå anvisas ett reservationsanslag av 1 660 000 kronor, dels ock att det uppdrages åt utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna att anskaffa ifrågavarande utrustning. E. Driftsbidrag landsting

från Västerbottens

läns

Därest Umeå-kliniken arbetar enbart såsom undervisningsanstalt, omhändertas klientelet under 308 arbetsdagar per termin av samtliga 48 tjänstgörande studerande. En tandvårdsverksamhet av nu nämnd omfattning beräknas, enligt av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga nyttjad beräkningsgrund, 1 motsvara den arbetsprestation, som un6

der 1 år utföres av 6 distriktstandläkare, varav 5 sysselsatta med vuxentandvård och 1 med b a r n t a n d v å r d . Vid de båda tandläkarhögskolorna ha sedan länge därjämte amanuenskliniker varit i verksamhet. Bortsett från att härmed beretts möjlighet för de yngre lärarna att helt ägna sig åt verksamhet inom högskolan i stället för att utöva privat praktik, ligger amanuensklinikens främsta uppgift däri, att vid densamma behandlas de patienter, som ej lämpligen omhändertas av kandidaterna, eller beträffande vilka behandlingen måste fördelas mellan lärare och elever. Amanuensklinikerna ha varit av mycket stort värde dels för patientvården, dels ock för att förenkla och effektivisera urvalet av lämpliga tandvårdsfall för undervisningen. Även för verksamheten vid Umeå-kliniken fordras oundgängligen en amanuensklinik, vid vilken högskoleklinikens assistenter och amanuenser böra vara skyldiga att tjänstgöra och biträda vid vården av patienterna. De vårdsökande skola via mottagningsavdelningen fördelas mellan kandidatklinik och amanuensklinik med hänsyn till dels nödvändigheten att förse undervisningen med därför lämpliga tandvårdsfall, dels ock den enskilde patientens intresse att bli behandlad med minsta möjliga tidsspillan. Endast härigenom skapas möjlighet för ett effektivt arbete inom kliniken och för bästa möjliga behandling av de enskilda fallen. De vid amanuenskliniken tjänstgörande assistenterna och amanuenserna — sammanlagt 11 befattningshavare — skola mot timersättning tjänstgöra 4 t i m m a r dagligen vid amanuenskliniken u n d e r hela året 1

Ifrågavarande beräkningsgrund har kommit till användning jämväl vid förhandlingarna om avtal rörande samordning av högskolornas tandvårdsverksamhet med folktandvården i Stockholm och Malmö samt Göteborg. 81

med en årlig semester av 25 dagar. Vid assistent- och amanuensbefattningarna, där deras dagliga tjänstgöringsskyldighet uppgår till 3 timmar, åtnjuta de ferier i likhet med övriga lärare vid kliniken. Timersättningen till vid amanuensklinik tjänstgörande tandläkare utgör för n ä r v a r a n d e 12 kronor 95 öre i Stockholm (5-ort) och 12 kronor 30 öre i Malmö (3-ort). För i Umeå tjänstgörande (4-ort) beräknar kommittén en timersättning av 12 kronor 75 öre, därvid kommittén i timersättningen inräknat ersättning jämväl för kallortstillägg. Semesterersättning, som per dag utgår med (3 X 12,95 = ) 38 kronor 85 öre i Stockholm och med (3 X 12,30 = ) 36 k r o n o r 90 öre i Malmö, bör med hänsyn till att tjänstgöringen i Umeå anses omfatta 4 timmar varje helgfri dag utgå med (4 x 12,75 = ) 51 kronor för dag. De 11 assistenternas och amanuensernas arbetsprestation vid amanuenskliniken h a r beräknats motsvara den sammanlagda årliga arbetsprestationen av drygt 6 distriktstandläkare. Under överläggningarna mellan föret r ä d a r e för kommittén och för landstinget utgick man ifrån, att högskoleklinikens — betraktad såsom undervisningsanstalt — totala kapacitet i fråga om patientvård kunde beräknas motsvara det arbete, som utfördes av drygt 12 distriktstandläkare (i fråga om kandidatkliniken 6 och beträffande amanuenskliniken 6,4 tandläkare). Från landstingets sida framhölls, att om högskoleklinikens prestationsförmåga i fråga om patientvård icke bleve större, landstinget bleve nödsakat att, vid sidan om högskolekliniken, uppföra, utrusta och driva ytterligare en centraltandpoliklinik vid lasarettet i Umeå samt anställa särskilda distriktstandläkare för barntandvården. Kunde högskolekliniken däremot överta hela tand82

vårdsverksamheten vid centraltandpolikliniken samt hela distriktstandvården för Umeå stad och för den kringliggande bygden, skulle härför erfordras ytterligare minst 6 tandläkare, varav 4 för vuxentandvård och 2 för enbart barntandvård. Om en dylik anordning genomfördes, skulle all ovan nämnd tandvårdsverksamhet kunna koncentreras till högskolekliniken och landstinget befrias från avsevärda investeringsutgifter och anställandet av nämnda 6 tandläkare. Samtliga vårdsökande skulle hänvisas till Umeå-kliniken, som därmed skulle erhålla den stora fördelen att kunna bland dessa utvälja för undervisningen lämpliga fall. Under sådana förhållanden hade man från landstingets sida förklarat sig villig att öka sina investeringar till hela det belopp, ca 2 500 000 kronor, som erfordrades för uppförande av en för att möjliggöra den utökade patientbehandlingen utvidgad högskoleklinik, ävensom att erlägga årliga driftsbidrag, motsvarande den minskning av landstingets kostnader för folktandvården, som vunnes genom högskoleklinikens verksamhet. Om högskolekliniken organiseras på sätt kommittén i det följande föreslår, kunna de av landstinget framställda önskemålen tillgodoses. I den distriktstandvård, som landstinget önskar överföra till högskolekliniken, ingår tandvård för omkring 4 250 barn. Studenternas kliniktjänstgöring, amanuensklinikens verksamhet samt avdelningstandläkarens patientvårdande verksamhet under de 3 % timmar om dagen, då han ej tjänstgör som lärare, ha beräknats innebära omhändertagande av 2 500 skolbarn. Kvar står då behovet av tandvård för omkring 1 700 skolbarn, varför 2 heltidsanställda distriktstandläkare äro erforderliga. Dessa 2 distriktstandläkare böra anställas av landstinget men få sin

verksamhet förlagd till barntandvårdsavdelningen och såsom extra amanuenser vid avdelningen arbeta under förmanskap av avdelningstandläkaren därstädes. De äro sålunda icke i sin tjänstgöring underställda landstingets tandvårdsledning. Enligt kommitténs mening bör endast den anställas i nu nämnd befattning, som därtill erhållit lärarkollegiets förord. Från landstingets sida resas icke några invändningar mot att en sådan anordning vidtages, att avdelningstandläkarna vid högskolekliniken, vilka tjänstgöra som lärare 3 Vi timmar om dagen, under återstående 3 V2 timmar av arbetsdagen utföra tandvårdsarbete för landstingets räkning och härför av landstinget uppbära arvoden, motsvarande hälften av de avlöningsförmåner, som tillkomma en lasarettstandläkare. Avdelningstandläkarna, vilka i denna egenskap enligt högskolornas stadgar åtnjuta ferier den 21 december—den 14 januari samt 2 månader under sommaren, skola arbeta för landstinget på halvtid hela året med undantag av semestern, som enligt specialbestämmelser för tandläkare inom folktandvården utgör 36 vardagar årligen. För statens vidkommande ernås genom ett dylikt arrangemang, att de för undervisningen erforderliga avdelningstandläkarna beredas heltidsarbete med sådan inkomst, att de icke ställas inför nödvändigheten att uppsätta privatpraktik i Umeå. Skulle de nödgas härtill, synes det kommittén föga troligt, att personer med den specialistutbildning och övriga meritering, som i allmänhet kräves för avdelningstandläkartjänst, komma att stå till förfogande. Kommittén förordar sålunda, att den anordning, varför en redogörelse nu lämnats, genomföres. Vid ledigkungörande av avdelningstandläkartjänster vid kliniken bör meddelas, att det för-

utsattes, att innehavare av dylik tjänst är villig att under halvtid utföra tandvårdsarbete för landstinget mot h ä r förut omförmält arvode. Landstingets representanter ha slutligen yrkat på att få draga nytta av laboratorerna för specialistkonsultation och specialistvård, i första hand avseende komplicerade fall inom områdena karieslära, proteslära och tandkirurgi, vilka skola för specialistvård remitteras till Umeå-kliniken. För ändamålet böra laboratorerna stå till förfogande hela året med undantag av en semesterperiod om 36 vardagar. Från landstingets sida önskar man även erhålla biträde av laboratorerna med utredningar, yttranden och vårdförslag m. m. Härför är landstinget villigt att till envar laborator vid kliniken årligen utgiva ett visst arvode. Kommittén förordar, att en dylik anordning möjliggöres och har i avtalsförslaget infört bestämmelser härom. Vid de underhandlingar, som förts mellan representanter för kommittén och landstingets förvaltningsutskott, h a r totalbeloppet för landstingets årliga driftskostnader för de nämnda 18 tandläkarna beräknats till 452 000 kronor 1 . Enligt avtalsförslaget äger landstinget uppbära dels den årliga behandlingsavgift, som kommunerna erlägga för varje barn, vilket anmälts till regelbundet deltagande i den folktandvård, som lämnas vid kliniken, beräknad till 21 000 kronor, dels även statsbidrag för den av landstinget anordnade allmänna tandvården för barn, beräknat till (4 250 barn x 16 kr. = ) 68 000 kronor. Enligt det av landstingets förvaltningsutskott godtagna preliminära avtalet förklarar sig landstinget villigt att årligen ställa nämnda belopp, 452 000 1

Börande grunderna för beräkning av beloppet hänvisas till bilagan B vid avtalsförslaget, vilket såsom bilaga 3 fogats till betänkandet. 83

kronor, till förfogande. Från beloppet ersätter landstinget envar av de 3 labor a t o r e r n a med 14 000 kronor för år för de specialistuppdrag, som angivits i det föregående, och betalar till avdelningst a n d l ä k a r n a arvoden för halvtidstjänstgöring, motsvarande hälften av de avlöningsförmåner, som tillkomma en lasarettstandläkare, enligt verkställd beräkning utgörande sammanlagt 121 716 k r o n o r för år vid nu gällande indexläge. Därjämte anställer landstinget 2 distriktstandläkare, som skola på heltid uteslutande syssla med barntandvård vid avdelningen härför. Avlöning till n ä m n d a två tandläkare utgår för närv a r a n d e med sammanlagt 41 160 kronor för år. Totalt utgöra dessa löner och arvoden 204 876 kronor, eller i runt tal 205 000 kronor. Återstående belopp, 247 000 kronor, utgör landstingets årliga driftsbidrag till kandidat- och amanuensklinikerna. Åtagandet innebär sålunda, att den tandvård, som ligger utanför den begränsade patientvården vid undervisningen, bekostas av landstinget, som därjämte erlägger nämnda årliga driftsbidrag. Landstingets årliga bidrag till den p a t i e n t v å r d a n d e verksamheten vid högskolekliniken i Umeå uppgår sålunda vid n u v a r a n d e kostnadsläge till 247 000 kronor. F. Inkomster och utgifter, föranledda av den patientvårdande verksamheten Kommittén har med ledning av de vid tandläkarhögskolan i Stockholm hittills vunna erfarenheterna verkställt i tablå XIV intagna, detaljerade beräkning av inkomster och utgifter, föranledda av den patientvårdande verksamheten vid högskolekliniken i Umeå, vilka böra, liksom vid tandläkarhögskolorna, redovisas över inkomsttiteln "Inkomster vid tandläkarhögskolorna". 84

Inkomsterna ha beräknats överstiga utgifterna med (507 000 — 301 000 = ) 206 000 kronor. Kommittén får lämna följande kommentarer till de i tablån intagna uppgifterna. 1. Nettoinkomsten vid tjänstgörande kandidaters patientvårdande verksamhet utgöres av patientavgifterna, sedan kandidaterna tillkommande del därav för utlagda materielkostnader fråndragits. 2. Amanuenskliniken. De 3 assistenterna och de 4 amanuenserna tjänstgöra envar 1 100 timmar per år och beräknas inarbeta envar 14 respektive 12 kronor per arbetstimme. För assistenten i odontologisk ortopedi beräknas det per arbetstimme inarbetade beloppet uppgå till 11 kronor. E n ä r barntandvården är avgiftsfri för patienterna, kunna därmed sysselsatta tandläkare icke beräknas tillföra kliniken någon inkomst. Kommittén räknar med att, i likhet med vad som gäller föreståndare för amanuensklinik vid tandläkarhögskolorna, arvode skall utgå till föreståndaren för amanuenskliniken i Umeå med ett belopp av 1 500 kronor för år. Timersättningen till de vid amanuenskliniken tjänstgörande assistenterna och amanuenserna har, såsom framgår av redogörelsen under E. ovan, räknats efter 12 kronor 75 öre per arbetstimme och semesterersättningen efter 51 kronor per dag. Posten tandteknikerräkningar avser utgifter för sådana tandteknikerarbeten, som av olika orsaker icke k u n n a medhinnas vid klinikens tandtekniska laboratorium. Materielkostnaderna vid amanuenskliniken beräknas uppgå till 5 000 k r o nor per år och tjänstgörande tandläkare.

Tablå XIV över inkomster och utgifter, föranledda samheten vid högskolekliniken ,. , .

i - x o j j

av den patientvårdande i Umeå i

u*

1. Tjänstgörande kandidaters patientvårdande verksamhet, nettoinkomst 2. Amanuensklinik: a) för vuxna: 3 assistenter (3 x 1 100 X 14) 4 amanuenser (4 x 1 100 x 12) b) för barn och ungdom: 1 assistent i odontologisk ortopedi (1 100 x 11) 1 assistent i barntandvård 2 amanuenser i barntandvård Arvode till amanuensklinikens föreståndare Timersättningar till 5 assistenter och 6 amanuenser ävensom semesterersättningar Ersättningar under tjänstledigheter Tandteknikerräkningar Materielkostnader (11 x 5 000) 3. Lärarklinik för vuxna och b a r n : a) centraltandpolikliniken för vuxna: patientavgifter, avseende specialistbehandlingar av komplicerade fall genom laboratorerna 5 avdelningstandläkare (5 x 900 X 18) b) centraltandpolikliniken för b a r n : 1 avdelningstandläkare i odontologisk ortopedi 1 avdelningstandläkare i barntandvård 2 distriktstandläkare i skoltandvård Tandteknikerräkningar Materielkostnader (5 avdelningstandläkare för vård av vuxna 40 000, 1 avdelningstandläkare i odontologisk ortopedi 2 500, 1 avdelningstandläkare i b a r n t a n d v å r d 1 500, 2 distriktstandläkare i skoltandvård 6 000) 4. Avgiftsfri tandvård för å lasarettet intagna patienter: förlust av patientavgifter motsvarande 5. Bidrag från landstinget

3. Lärarkliniken. Var och en av de 5 avdeiningstandläkärna tjänstgör 900 timmar per år och beräknas inarbeta 18 kronor per arbetstimme. Kommittén utgår från att patientavgifter skola, liksom vid tandläkarhögskolan i Stockholm, erläggas för tand-

Inkomster

verk-

Utgifter

20 000

46 000 52 000 12 000 — — 1 500 164 800 4 700 5 000 55 000

36 000 81 000 13 000 — — 5 000

50 000 15 000 247 000 507 000

301 000

regleringsarbeten å barnklientelet. I övrigt är tandvården även vid lärarkliniken avgiftsfri för barn. Materielkostnaderna vid lärarkliniken ha i beräkningen differentierats med hänsyn till den tandvård, som lämnas vid klinikens vårdformer, varvid 85

hänsyn även tagits till att avdelningstandläkarna utföra mera komplicerade behandlingar. 4. Posten "avgiftsfri tandvård för å lasarettet intagna patienter" avser den av medicinska skäl påkallade tandvård, som enligt Kungl. Maj:ts instruktion för tandläkare inom folktandvården (SFS 1950:607, § 8) skall utföras av lasarettstandläkare. Då centraltandpoliklinisk verksamhet inom länet hittills endast förekommit i begränsad ut-

sträckning, låter sig det härigenom uppkommande inkomstbortfallet icke med någon större grad av säkerhet beräknas, IV

- Sammanställning av kostnaderna I sammanställningen har hänsyn tagits såväl till de kostnader, vilka vid tandläkarhögskolan i Stockholm föranledas av Stockholm-Umeå-linjens inrättände, som till dem, som orsakas genom inrättandet av tandsköterskeskolan.

Utgifter Avlöningar (specifikation se bil. 4) 1. Avlöningar till ord. tjänstemän, förslagsvis 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis 4. Rörligt tillägg, förslagsvis

76 000 147 000 323 000 208 000 754 000

Omkostnader 1. Sjukvård, förslagsvis 2. Expenser, förslagsvis: a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis b) övriga expenser 3. Reseersättningar, förslagsvis 4. övriga utgifter: a) Förbrukningsmateriel för högskolans praktiska samhet, förslagsvis b) Undervisnings- och åskådningsmateriel c) Vetenskapliga laboratorier

2 000 40 000 70 000

110 000 12 000

verk50 000 12 000 15 000

77 000 201 000

Bokinköp och bokbindning m. m„ reservationsanslag Nyanskaffning och underhåll av utrustning, reservationsanslag

15 000 6 000

Gemensamma universitetsändamål Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier, reservationsanslag, ökning Gästföreläsningar, reservationsanslag, ökning Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl läroanstalter, reservationsanslag, ökning

3 000 2 000 15 000

Kronor

996 000

Inkomster Inkomsttiteln "Inkomster vid tandläkarhögskolorna" Nettoinkomst enligt särskild redogörelse

Kronor

206 000

Nettoutgift

Kronor

790 000

för statsverket

Under förutsättning att inrättandet av en högskoleklinik i Umeå enligt kommitténs föreliggande förslag besluAnslag

tes av 1954 års riksdag, böra i detta kapitel beräknade medel ställas till förfogande på sätt här efteråt anges:

1954/55

1955/56

1. Avlöningar 2. Omkostnader

— 4. Nyanskaffning och underhåll av utrustning 5. Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier, ökning 6. Gästföreläsningar, ökning 7. Bidrag till främjande av medicinsk forskning, ökning

1956/57

1957/58

1958/59

350 000 160 000 15 000

730 000 201 000 15 000

754 000 201 000 15 000

6 000

6 000

3 000

3 000 2 000

3 000 2 000

15 000

15 000

972 000 100 000

996 000 206 000

—

Summa kronor Inkomster vid högskolekliniken

—

z

536 000 8 000

Statens årliga nettoutgift för driften

—

—

536 000

872 000

790 000

260 000

700 000

700 000

—

—

Engångsanslag till utrustning

TIONDE

Ny

Av den i kapitel 4 lämnade redogörelsen för hittills vidtagna åtgärder för åstadkommande av en ökad utbildning av tandläkare framgår, bland annat, att riksdagen i skrivelsen 1945: 602 besiutit, att två nya tandläkarinstitut skulle inrättas å platser, som framdeles bestämdes, samt att riksdagen i anledning av propositionen 1946:241 förklarat, att övervägande skäl syntes tala för att det först inrättade nya institutet förlades till Malmö. Valet av förläggningsort hade stått mellan Göteborg och Malmö. Avgörande för ståndpunkten i förläggningsfrågan hade framför allt varit möjligheterna att vinna anknytning till den medicinska fakulteten i Lund. Riksdagen hade understrukit önskvärdheten av att det tredje tandläkarinstitutet inom en snar framtid komme till stånd. Genom beslut vid 1948 års riksdag (propositionen nr 221, riksdagens skrivelse nr 407) har från och med den 1 juli 1948 inrättats en medicinsk högskola i Göteborg, vilken under de följande åren successivt uppbyggts, så att vid utgången av innevarande budgetår uppbyggnadsperioden i huvudsak kommer att vara avslutad. Samtliga teoretiska institutioner utom för ämnet patologi äro dock tills vidare inrymda i provisoriska lokaler. I juni 1953 ha byggnadsstyrelsen och Göteborgs stads sjukhusdirektion utlyst en arkitekttävlan, avseende upprättande av dispositionsplan för ett av Göte88

KAPITLET

i Göteborg

borgs stad till förfogande för nybyggnader för medicinska högskolans teoretiska institutioner (jämte administration och bibliotek) m. fl. statliga inrättningar ställt större markområde norr om Sahlgrenska sjukhuset. Tävlingstiden utgår i februari 1954. Inom markområdet skulle utrymme beräknas — utom för de medicinska teoretiska institutionerna — för bland annat en tandläkarhögskola, ett studentkårshus samt panncentral, verkstad och förråd m. m. Beträffande tandläkarhögskolan har det erforderliga tomtområdet beräknats till omkring 20 000 m2. Kommittén har i maj 1952 anhållit om byggnadsstyrelsens medverkan vid utredning rörande lokalerna för en ny tandläkarhögskola, förlagd till Göteborg. Vid uppgörande av planerna över den nya tandläkarhögskolans byggnader ha de sakkunniga inom kommittén sökt tillgodogöra sig erfarenheterna från ombyggnaden av Stockholmshögskolan samt nybyggnaden av Malmöhögskolan. I samarbete med byggnadsstyrelsens representanter har utarbetats ett preliminärt förslag, som bygger på följande allmänna principer. Byggnaden uppdelas i två komplex, ett mindre och ett större. Det mindre utgöres av en laboratoriebyggnad, till vilken i görligaste mån alla laboratorier för den propedeutiska undervisningen, avdelningarna för tandhistopatologi och materiallära samt laboratoriet för speciell

bakteriologi koncentreras. Därjämte ingå i denna byggnadskropp lokaler för tandteknikerskolan. Till det större byggnadskomplexet ha i första hand förlagts en klinikrotunda med samtliga arbetsplatser för karieslära, proteslära, parodontologi, pulpa- och rotbehandling samt bettanalys med parodontoprotetik. I en annan del av nämnda byggnadskomplex placeras avdelningarna för barntandvård och odontologisk ortopedi. De två nu nämnda klinikavdelningarna ha placerats på var sin sida om mottagningsavdelningen, till vilken anknutits den del av tandkirurgiska avdelningen, som i patientvårdande verksamhet sysslar med de akuta fallen, samt injektions- och extraktionslokalerna. Direkt förbindelse finnes härifrån till röntgenavdelningen, som även äger anknytning till klinikrotundan. Vidare finnas lokaler för rektorsexpedition och den centrala administrationen. Högre upp i byggnaden ligger en särskild operationsavdelning, lokaler för den internmedicinska konsultationen samt tjänsterum och laboratorier för professorer och laboratorer. De vetenskapliga laboratorierna ha koncentrerats till en enhet och så har även skett med tjänsterum för övriga lärare och personal. Till källarvåningen h a r förlagts en verkstad och rum för verkmästare och instrumentmakare. Även tandsköterskeskolan har fått enhetliga lokaler med tjänsterum för instruktionssköterskan. Aulan har tänkts placerad under kliniken. Planläggningen h a r haft till syfte att minska byggnadskroppen och samtidigt låta den på mest rationella sätt uppfylla fordringarna på lokaler för undervisning och forskning samt kliniker och laboratorier för patientvård. Byggnadsstyrelsen har funnit skillnaden i lokalbehov mellan det uppgjorda preliminära förslaget och hög-

skolor av nu föreliggande typ obetydlig. Enligt styrelsens mening syntes byggnadskostnaderna i vart fall ej kunna tillmätas avgörande betydelse vid val av byggnadstyp. Styrelsen h a r upprättat och till kommittén u n d e r hand överlämnat ett lokalprogram med vissa rumsanalyser. Kommittén h a r icke funnit anledning föreligga att på detta stadium av utredningen n ä r m a r e ingå på planeringen av den blivande byggnaden utan har endast konstaterat, att det av byggnadsstyrelsen u p p rättade lokalprogrammet synes vara tillfyllest för utförande av erforderliga preliminära kostnadsberäkningar. Dylika beräkningar ha utförts av styrelsen, som i skrivelse till kommittén den 11 september 1953 beräknat byggnadskostnaderna för en tandläkarhögskola i Göteborg till 17 000 000 kronor. Kommittén förutsätter, att den expertis inom kommittén, som byggnadsstyrelsen anlitat för uppgörande av det preliminära förslaget, vid definitiv utformning av byggnadskroppen får tillfälle till fortsatt samarbete antingen direkt med styrelsen eller inom en eventuell organisations-, respektive byggnadskommitté. I. Förhandlingar med Göteborgs stad

I syfte att söka utröna, h u r u stora ekonomiska bidrag Göteborgs stad vore villig att lämna för att underlätta tillkomsten av en till staden förlagd tandläkarhögskola och huru den patientvårdande verksamheten på högskolan skulle på lämpligaste sätt samordnas med den av staden bedrivna folktandvården, har tandläkarkommittén samrått med representanter för staden. Vid de förda förhandlingarna har genom ömsesidiga eftergifter enighet uppnåtts på de flesta punkter. Preliminärt förslag till avtal mellan staten och 89

staden, innefattande bestämmelser i förut nämnda hänseenden, har uppgjorts av kommittén och fogas såsom bilaga 6 till detta betänkande. Därest statsmakterna komma att fatta beslut om Göteborgshögskolans inrättande, får definitivt förslag till avtal uppgöras efter ytterligare förhandlingar med staden. Kommittén redogör här efteråt för det viktigaste av innehållet i det av kommittén uppgjorda preliminära avtalsförslaget. Göteborgs stad upplåter till staten en vid Guldhedsgatan och i omedelbar närhet av det för de medicinska teoretiska institutionerna reserverade området belägen, av Kungl. Maj :t godkänd tomt om minst 20 000 m2 för uppför a n d e därstädes av en byggnad, avsedd för tandläkarhögskola och till denna anslutna tandsköterske- och tandteknikerskolor. Området får avgiftsfritt nyttjas av staten, så länge utbildning av tandläkare bedrives därstädes. Staden har att ombesörja och bekosta framdragande till det upplåtna områdets gräns av eventuellt erforderliga tillfartsvägar ävensom av ledningar för vatten, avlopp, elektricitet och gas (§§ 1 och 2 i avtalsförslaget). Vatten, gas och elektrisk ström levereras från stadens vattenverk, respektive gas- och elektricitetsverk på villkor, som vid varje tillfälle gälla för andra abonnenter av likartat slag och storlek ( § 3 ) . Högskolan, som organiseras för att motta högst 100 nya elever om året (50 varje t e r m i n ) , skall dels jämte den redan befintliga centraltandpolikliniken å Sahlgrenska sjukhuset fungera som stadens centraltandpoliklinik, därvid högskolans insats beräknas motsvara det arbete, som utföres av 1 lasarettstandläkare och 1 biträdande lasarettstandläkare, dels ock i viss ut90

sträckning överta stadens distriktstandvård för vuxna och barn, därvid högskolans insats beräknas motsvara det arbete, som utföres av 12 distriktstandläkare, sysselsatta enbart med vuxenklientel, och 2 distriktstandläkare, sysselsatta enbart med barntandvård, den ene avsedd för behandling av tandregleringsfall (§ 5 första stycket). Centraltandpoliklinikens verksamhet vid Sahlgrenska sjukhuset skall efter tandläkarhögskolans färdigställande omfatta dels tandvård av sjukhusets inneliggande patienter, dels behandling av sådana komplicerade fall, vilka ej äro av den art, att de, såsom behövliga för den vid tandläkarhögskolan meddelade undervisningen, böra hänvisas till högskolan, dels ock folktandvård i övrigt (§ 5 andra stycket). Med hänsyn till den minskning av stadens kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskolans verksamhet, åtar sig staden att bidra till högskolans uppförande och utrustning med ett engångsbelopp av 415 000 kronor och årligt driftsbidrag, som genom överenskommelse mellan parterna bestämmes för en 5-årsperiod i sänder och som, om man utgår från nu rådande förhållanden, beräknats skola uppgå till 250 000 kronor ( § 6 ) . Staden medger, i vad på staden ankommer, att vid Sahlgrenska sjukhuset anställda läkare må, i den mån deras tjänstgöring vid sjukhuset det tillåter, förordnas att åt eleverna vid högskolan meddela undervisning i invärtes medicin, allmän kirurgi, öron-, näs- och halssjukdomar, allmän patologi samt bakteriologi ävensom att i anslutning därtill hålla demonstrationer. Vidare medger staden, att nämnda undervisning och demonstrationer få avgiftsfritt försiggå i Sahlgrenska sjukhusets lokaler (§ 7).

Staden förklarar sig vilja medverka för att patienter, tillhörande den avtill att lärare vid tandläkarhögskolan sedda behandlingsgruppen, vilka vända med deltidstjänstgöring, därest hinder sig till stadens tandpolikliniker, i stäleljest icke möter, anställas inom stalet uppsöka högskolan för att där erdens folktandvård såsom arvodestagare hålla behandling (§ 9: 2 c ) . i syfte att befrämja samarbetet mellan Staden äger uppbära det statsbidrag, tandläkarhögskolan och stadens folksom må utgå för den folktandvård, tandvård (§ 8). som ombesörjes av högskolan (§ 11). För att trygga patienttillgången vid Mot vissa i kommitténs avtalsförslag tandläkarhögskolan förbinder sig staintagna bestämmelser, åsyftande att den att vid utbyggnad av sin folktandtrygga högskolans tillgång på lämpliga vård icke vidta någon åtgärd, varigepatienter, ha stadens representanter nom tillgången på för undervisningen gjort erinringar. (Promemoria av sjuklämpliga patienter äventyras. Innan husdirektören Hugo Höglund den 18 stadens sjukhusdirektion eller annan augusti 1953.) De ha sålunda uttalat, stadens myndighet väcker fråga om att arbetsuppgifterna för stadens egen vidtagande av åtgärd av mera väsentlig centraltandpoliklinik vid Sahlgrenska betydelse för patienttillgången vid högsjukhuset icke borde regleras genom skolan, skall överläggning äga rum särskilda föreskrifter i ett avtal angåmed representanter för högskolans läende tandläkarhögskola (se § 5 a n d r a rarkollegium (§ 9 : 1 ) . stycket), enär i gällande författningsVidare utfäster sig staden att vidta bestämmelser angående statens bidrag vissa här efteråt angivna positiva åttill folktandvård funnes angivet, vad gärder för att tillföra högskolan för som skall utföras vid en centraltandundervisningen erforderliga patienter poliklink. Det har vidare framhållits, av olika slag. att de käkkirurgiska fallen som regel Staden skall, efter överenskommelse krävde behandling på sjukhus och av med tandläkarhögskolan, åt denna uppläkare, varför de knappast kunde händraga tandvården av högst 1 000 skolvisas till tandläkarhögskolans centralbarn ävensom av förskolebarn från tandpoliklinik (§ 9 : 2 b ) . Fallen kunde visst distrikt i närheten av högskolan emellertid givetvis i undervisningssyfte (§9:2a). demonstreras för tandläkarhögskolan. Staden skall tillse, att de från staDet har även framhållits, att såsom en dens distriktstandpolikliniker och sjukföljd av anmärkningen mot bestämmelhustandpolikliniker till centraltandposen i § 9: 2 b föreskriften i § 9 : 2 c likliniken remitterade käkkirurgiska, kunde behöva ändras. käkortopediska och käkprotetiska falSlutligen har från stadens represenlen samt fallen av svårare gomdefekter, tanter framförts önskemålet, att avtalet till den del fallen äro ambulatoriska, icke skulle göras ouppsägbart endast hänvisas direkt till tandläkarhögskolan med möjlighet till justering angående (§ 9 : 2 b ) . driftsbidrag och dylikt, utan att avtalet Vidare skall staden, om högskolan skulle gälla tills vidare med 2 års ömsetill sjukhusdirektionen anmäler, att sidig uppsägningstid, såsom stadgats i högskolan lider brist på för undervis1948 års avtal angående den medicinningen önskvärda tandvårdsfall av ska högskolan i Göteborg. visst annat slag än de i föregående Enligt kommitténs mening äro de i stycke särskilt omförmälda, söka verka § 5 andra stycket samt i § 9:2 b och c 91

intagna bestämmelserna i syfte att trygga tillgången på vissa kategorier av för undervisningen behövliga patienter av så stor vikt för att garantera en god utbildning av de blivande tandläkarna, att kommittén måste bestämt vidhålla, att de böra intas i ett kommande avtal. Kommittén vill erinra om, att enligt förslaget endast de ambulatoriska fallen skola hänvisas till tandläkarhögskolan. Vad beträffar önskemålet om rätt för vardera parten att med 2 års uppsägningstid uppsäga avtalet håller kommittén före, att en bestämmelse om dylik uppsägningsrätt — vilken icke h a r någon motsvarighet i avtalet om inrättande av tandläkarhögskolan i Malmö — ej kan godtas. Skall staten ikläda sig mycket betydande kostnader för anordnande av tandläkarutbildning i Göteborg, måste staten fordra, att de bestämmelser i avtalet, som icke enligt uttrycklig föreskrift däri skola äga tilllämpning endast under viss tidsperiod, skola gälla, till dess de undergå ändring efter ömsesidig överenskommelse mellan parterna. För att ytterligare utveckla stadens synpunkter i fråga om § § 5 och 9 i avtalsförslaget har Göteborgs sjukhusdirektion i skrivelse den 27 oktober 1953 till kommittén överlämnat och åberopat en av sjukhusdirektören Höglund avgiven, den 23 oktober dagtecknad promemoria nr 2 i ärende angående överläggningar med tandläkarkommittén beträffande tandläkarhögskola i Göteborg. Skrivelsen och promemorian fogas såsom bilaga 7 till detta betänkande. I promemorian finnes intagen en skrivelse till sjukhusdirektören från tandvårdsinspektören och föreståndaren för centraltandpolikliniken på Sahlgrenska sjukhuset O. Osvald samt överläkaren på nämnda sjukhus' öron-, näs- och 92

halsklinik, professorn C.-A. Hamberger, vilken skrivelse innehåller vissa erinringar mot förutnämnda paragrafer i kommitténs avtalsförslag samt motivering för inrättande av "en samlad avdelning för käkkirurgi, käkortopedi och käkprotetik, förlagd till Sahlgrenska sjukhuset, vilken samtidigt helt och fullt kan ställas i undervisningens tjänst". Det skulle enligt Osvalds och Hambergers mening vara lyckligt, om man kunde åstadkomma en personalunion mellan tandläkarhögskolan och sjukhusets centraltandpoliklinik på så sätt, att chefen för sjukhusets centraltandpoliklinik samtidigt vore lärare i käkortopedi och käkprotetik vid tandläkarhögskolan. Därest statsmakterna komma att fatta beslut om inrättande av en tandläkarhögskola i Göteborg får, såsom tidigare i detta kapitel framhållits, definitivt förslag till avtal uppgöras efter ytterligare förhandlingar med staden. Därvid böra till n ä r m a r e prövning upptas de från Göteborg i nämnda promemoria framförda synpunkterna, vilka icke synas nöjaktigt klargörande i fråga om samarbetet mellan sjukhusets centraltandpoliklinik och tandläkarhögskolan samt dennas tillgodoseende med erforderligt patientmaterial. I detta sammanhang må framhållas, att kommittén h a r grundad anledning förutsätta, att för sist berörda ändamål samarbete skall komma till stånd även mellan högskolan och Göteborgs och Bohus' läns landsting. II. Personalorganisation

I sjunde kapitlet har kommittén uttalat, att den nya tandläkarhögskolan borde organiseras för att kunna årligen utexaminera högst 100 elever, dvs. samma examinationskapacitet, som för

n ä r v a r a n d e gäller för tandläkarhögskolan i Stockholm. I organisatoriskt hänseende bör Göteborgshögskolan helt ansluta sig till den vid Stockholmshögskolan gällande ordningen. Med utgångspunkt härifrån och från den av universitetskanslern den 7 mars 1947 med stöd av nådigt bemyndigande den 7 februari samma år fastställda studieplanen för undervisningen vid tandläkarinstituten h a r kommittén verkställt beräkning av behovet av personal av olika kategorier vid högskolan ävensom av engångs- och årliga kostnader. Till högskolan bör knytas en amanuensklinik av ungefär samma storlekso r d n i n g som vid tandläkarhögskolan i Stockholm. A. Den prekliniska m. m.

undervisningen

Enligt den ovan nämnda studieplanen omfattar utbildningen 5 år, fördelade på 10 terminer. Det första studieåret upptas av de prekliniska studierna, lokalt förlagda till medicinska högskolans i Göteborg lokaler, samt av de tre prekliniska specialkurserna, nämligen i speciell tandhistologi, speciell tandanatomi och propedeutisk bettlära. Kommittén har vid sina kostnadsberäkningar utgått från att det av universitetskanslern i underdånig skrivelse den 15 oktober 1952 framlagda förslaget r ö r a n d e ordnandet av undervisningen i prekliniska m. fl. ämnen kommer att genomföras beträffande de nu befintliga högskolorna. Även för den nya högskolan bör den föreslagna organisationen, som möjliggör en effektivisering och rationalisering av undervisningen i hithörande ämnen, bli gällande. I kommitténs beräkning av personalbehovet för undervisningen i prekliniska m. fl. ämnen, upptas sålunda en laboratorsbefattning i farmako-

logi. Även i övrigt ansluter sig denna beräkning till kanslerns förslag rörande ordnandet av undervisningen i prekliniska m. fl. ämnen beträffande tandläkarhögskolan i Stockholm. Kommittén har med företrädare för medicinska högskolan i Göteborg diskuterat med undervisningen i nu ifrågavarande ämnen sammanhängande frågor. Därvid h a r från den medicinska högskolans sida förklarats, att lärarkrafter säkerligen komme att ställa sig till förfogande såsom kursgivare under förutsättning, att den av universitetskanslern föreslagna ordningen för undervisningen bifölles av statsmakterna. Det har emellertid understrukits, att man i så måtto nödgades giva undervisningen provisorisk karaktär i de ämnen, där den medicinska högskolan blott disponerade sina nuvarande, provisoriska lokaler, att endast föreläsningar och demonstrationer kunde hållas. De i undervisningsprogrammet ingående övningarna kunde upptas först då de nya medicinska institutionerna stode färdiga. Vissa utökningar av dessa erfordrades för omhändertagandet jämväl av tandläkarhögskolans elever. Byggnadsstyrelsen h a r underrättats om att vid detaljplaneringen av den medicinska högskolans nya teoretiska institutioner skälig hänsyn borde tas till den undervisning för tandläkarstuderande, som även avsåges skola bedrivas därstädes. I alldeles särskild grad gäller det den farmakologiska institutionen, i vilken även laboratorn i odontologisk farmakologi bör beredas lokaler för den undervisning och forskning, som skall ankomma på honom. I h ä r efteråt intagna tablå XV lämnas specificerad uppgift p å de lärare och laboratoriebiträden, som enligt kommitténs förslag skola tjänstgöra vid de prekliniska kurserna. 93

Tablå XV, utvisande

lärar- och laboratoriebiträdespersonal prekliniska m. fl. ämnen Laborator

Avdelningstandläkare

Kursgivare

l:e assistent

för undervisningen

l:e amanuens

3:e amanuens

i

Laboratoriebiträde

Prekliniska huvudämnen Anatomi Histologi Fysik och fysiologi Kemi Prekliniska specialkurser Allmän bakteriologi Speciell tandanatomi Propedeutisk bettlära Speciell tandhistologi övriga hithörande ämnen Allmän patologi Farmakologi Allmän kirurgi Intern medicin öron-, näs- och halssjukdomar 11

I bilaga 8 redovisas avlöningarna till nämnda befattningshavare ävensom avlöningskostnadens fördelning på olika anslagsposter. B. Den propedeutiska dervisningen

och kliniska

un-

Efter avlagd tandläkarkandidatexamen vinna de studerande tillträde till de propedeutiska kurserna under 3:e, 4:e och 5:e terminerna, varunder studierna karakteriseras av dels fantomkurserna i karieslära, proteslära, odontologisk ortopedi och bettanalys med parodontoprotetik, dels ock de propedeutiska kurserna i tandkirurgi och i dental röntgendiagnostik. Till 3:e terminen är därjämte förlagd en grundläggande kurs i materiallära. Den propedeutiska studieperioden efterföljes av den kliniska perioden under 6:e, 7:e och 8:e terminerna, varefter följa specialkurser under 9:e terminen samt se94

4%

minarier och operationskurs under den 10 :e avslutande terminen. Den kliniska tjänstgöringen i karieslära är fördelad på 6:e, 7:e och 8:e terminerna, vartill kommer seminarieundervisning under 10 :e terminen. Underavdelningens för pulpa- och rotbehandling kliniska kurser äro förlagda till 8:e och 9:e terminerna. I proteslära försiggår den kliniska undervisningen under 7:e och 8:e terminerna samt seminarieundervisningen under första delen av 9:e terminen. Specialutbildningen i käkprotetik är inlagd under 8:e terminen. Undervisningen i tandkirurgi omfattar klinisk kurs i parodontologi u n d e r 6:e terminen samt operationskurs och seminarier u n d e r 10 :e terminen. Vad övriga ämnen beträffar äro de kliniska kurserna förlagda i dental röntgendiagnostik till 6:e terminen, i odontologisk ortopedi till 9:e och 10:e terminerna och i bett-

analys med parodontoprotetik till 6:e och 9:e terminerna. I barntandvård och i tandhistopatologi äger undervisningen rum under 9:e, respektive 6:e terminen. Under 9:e terminen försiggår en föreläsnings- och demonstrationskurs i speciell bakteriologi, och en föreläsningsserie i social odontologi är inlagd i 10 :e terminens studieprogram. Av de medicinska studieämnena tillhöra patologi 3:e terminen, farmakologi 4:e terminen, intern medicin och allmän kirurgi 6:e terminen samt öron-, näs- och halssjukdomar 10:e terminen. 1.

Lärarpersonal

Undervisningen och studenternas tjänstgöring försiggår på 9 olika avdelningar. Därav upptaga de fem ämnena karieslära, proteslära, tandkirurgi, odontologisk ortopedi och dental röntgendiagnostik, samtliga företrädda av professorer, huvuddelen av den för undervisningen anslagna tiden och belägga även största delen av utrymmena på kliniksalar och laboratorier. Till avdelningen för karieslära hör underavdelningen för pulpa- och rotbehandling, företrädd av en laborator, som är underställd professorn i karieslära. Avdelningarna för bettanalys med parodontoprotetik, för barntandvård och för tandhistopatologi, den sista rent teoretisk, företrädas av självständiga laboratorer. De fem professorerna hålla föreläsningar och seminarier samt examinera envar i sitt ämne, varjämte de ansvara för övrig undervisning och all patientv å r d a n d e verksamhet på avdelningen. De ha därjämte olika administrativa uppgifter. Såsom vetenskapliga forskare äro de ansvariga för forskningsarbetet vid avdelningen och för samarbetet med övriga avdelningar beträffande det vetenskapliga arbetet. De tre

självständiga laboratorerna, som förutsättas erhålla särskilda befattningsarvoden (1 008 kronor för å r ) , ha motsvarande arbetsuppgifter. Inom ettvart av ämnena karieslära, proteslära och tandkirurgi, finnes såsom professorns närmaste man en laborator. I de två förstnämnda ämnena upptages laboratorns tid, förutom av kursundervisning, i största utsträckning av kliniska arbetsuppgifter. Ämnet tandkirurgi är uppdelat i två huvudgrenar, varav den ena omfattar läran om de tandkirurgiska ingreppen och verksamheten vid operationsavdelningen. Denna del av ämnet står under professorns direkta ledning. Den andra huvudgrenen utgöres av parodontologien. Undervisning, forskning och kliniskt arbete inom denna huvudgren av ämnet åvilar laboratorn i tandkirurgi. Antalet varje termin obligatoriska odontologiska kurser blir, liksom vid de befintliga tandläkarhögskolorna, 27 med följande fördelning: karieslära med pulpa- och rotbehandling 7 kurser; proteslära med käkprotetik 6 kurser; tandkirurgi med parodontologi 4 kurser; odontologisk ortopedi och dental röntgendiagnostik samt bettanalys med parodontoprotetik 2 kurser i vartdera ämnet; barntandvård, tandhistopatologi, materiallära och speciell bakteriologi 1 kurs i vartdera ämnet. Även vid mottagningsavdelningen gives undervisning i form av demonstrationer och journalläsning. Den nämnda, i kurser uppdelade undervisningen handhaves av laboratorer och avdelningstandläkare. Av de 27 terminskurserna svara laboratorerna för 7 och avdelningstandläkare för 19 medan kursen i speciell bakteriologi handhaves av en arvodesanställd kursgivare. Mottagningsavdelningen förestås av en avdelningstandläkare, som även leder undervisningen därstädes. 95

Tablå XVI, utvisande

lärarpersonal för den propedeutiska undervisningen

ca H :cB

Lärare

In

s

'C 3

•si , G a-G ca cd

"G <u

^ o

H

'Se

ce

R G

o

"G

fi

a

Si

G

G

T3 u

00-*

•3>:g :g o o a —i o c ca n

c '-3 O <u Q

Avdelningstandläkare . . . Assistenter Amanuenser

1 1 4 4 10

1 1 1 2

1 1 5 6 9

För flertalet av de nu angivna kurserna erfordras biträden vid undervisningen, särskilt vid demonstrationerna, vid vilka de studerande uppdelas i smågrupper. Härtill nyttjas assistenter, vilkas totala antal uppgår till 25. Slutligen deltaga 46 amanuenser i den dagliga handledningen av studenternas arbete vid kurser samt i kliniksalar och laboratorier. Kommittén har icke ansett det ligga inom ramen för de för kommitténs verksamhet meddelade direktiven att ta ställning till framkomna yrkanden om utökning av antalet lärartjänster i olika ämnen eller utbyte av tjänster mot högre befattningar. Kommittén vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att lärarkollegierna vid de båda tandläkarhögskolorna hemställt om inrättande vid vardera högskolans avdelning för dental röntgendiagnostik av en ny avdelningstandläkarbefattning och till stöd härför lämnat utförliga motiveringar. Lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Malmö har även hemställt om inrättande av ytterligare en avdelningstandläkarbefattning vid avdelningen för odontologisk ortopedi därstädes. Professorn i ämnet vid tandläkarhögskolan i Stockholm h a r även yrkat på inrättandet av en ny dylik tjänst vid högskolan. Vidare h a r 96

1 1 3 3 7

1 1 2 4

>

t-

ca

i? o 3 cc 5 " 52 « a

1 1 2 3

1 1 2 3

G ca

"c

;-. ca

a

och

kliniska

ca

ca H :cB

to 00

[ca

Si

'in

a o ._

CD

G ca

H

c

II £ "i ca G

G c/3

1 1 3 4

1 1 1

1 1 1

1 1 2

5 7 20 25 46

frågan om inrättandet av särskilda professurer i parodontologi diskuterats vid flera tillfällen. Slutligen har förslag väckts om utbyten av vissa tjänster inom assistent- och amanuensgruppen. Därest nu n ä m n d a framställningar och förslag för de två nuvarande högskolornas vidkommande i vissa avseenden skulle föranleda personalförstärkning eller befattningsbyte förutsätter kommittén, att motsvarande åtgärd genomföres vid den nu föreslagna högskolan, vid vilken undervisning, forskning och patientvård skall bedrivas i samma omfattning som vid de äldre högskolorna. I ovan intagna tablå XVI lämnas en sammanfattning av kommitténs förslag till antal lärare och amanuenser vid den propedeutiska och den kliniska undervisningen jämte dessa befattningshavares fördelning på olika avdelningar. I bilaga 8 redovisas avlöningarna till nämnda befattningshavare jämte avlöningskostnadens fördelning på olika anslagsposter. 2. ö v r i g

personal

Under denna rubrik sammanföras samtliga till högskolan knutna personalkategorier, som icke äro lärare. Med hänsyn till att den nu föreslagna

Tablå XVII, utvisande

den personal,

OC

ca u

Befattningshavare

CO

.cu

•G.S o.3

ca

, C ca 2

to

•3"CU

p

s

:ca CU

ca

'Si c

••o 13 CJ CU CO

•ca

2P"3 •o> O CU a X) :g O o c 5c a c ca — OC ö£ 3 u

f-,

i.

cu 00.*!

som ej är lärare

Sa

ca

a ca

c'-B £ ° cu O

«

So 2M

u o « Q, CO d« 2 !•§ •a

!e

1 1 6

1 5 1 1

1 6

2 1

o

« 2

1 1 3

'55) _o 'C cu

s

[3 ca

c cu C

6 cu

a

C/3

a

1 3

C "E o

"S

u o "a

oc

O

si

2 3

:« 3 c oc C ca

'3 ?!

3 ca

3 Ä ex

l

l

2 1

1 2

l 1 1 1 3 1

y2

3 2 1 1 6

1 2 3 1 3

5 11 10

4 7,5 5,5

nya tandläkarhögskolan förutsatts skola få samma omfattning som tandläkarhögskolan i Stockholm, bör den nya högskolan erhålla en med den sistnämnda högskolan överensstämmande personaluppsättning. De olika personalkategorierna samt personalens antal och fördelning på olika avdelningar framgår av ovanstående tablå XVII. I bilaga 8 redovisas avlöningarna till dessa befattningshavare jämte avlöningskostnadens fördelning på olika anslagsposter. Utformningen av byggnadskroppen — särskilt beträffande möjligheterna att ersätta nuvarande decentralisation av samtliga avdelningar med koncentration till större komplex och enheter — är i ett stort antal fall bestämmande för personalstyrkan inom olika kategorier. Kommittén förutsätter därför, att

1 | 2

ca

1 £

o a, o

1 1

™

c o

1 Vz

a o •3 cu

"C

1 2

c

ca h

ca

— ca

Q

Avdelningssköterska . . . . Avdelningstandsköterska Kontrollbiträde Tandsköterska Tandtekniker (lgr 20) . . . Tandtekniker (lgr 18) . . . Preparator Laboratoriebiträde (lgr 13) Laboratoriebiträde (lgr 11) Intendent Kansliskrivare Kassör Kontorist Skriv(kontors)biträde . . . Verkmästare Instrumentmakare Hantverkare Expeditionsvakt Telefonist Tamburvakt Vaktmästarbiträde Ekonomibiträde

oo _o

7 4 5 32 1 3 2 2 14 1 1 1 6 7 1 1 6 1 2 3 1 3

9 24 | l 0 4

en ingående omprövning av personalbehovet äger rum, sedan högskolebyggnadens utformning i detalj fastställts. C. Tandteknikerlorna

och

tandsköterskesko-

Vid ett inrättande av en ny tandläkarhögskola i Göteborg böra de enligt avtal mellan staten och Göteborgs stad såsom en övergångsanordning därstädes upprättade tandtekniker- och tandsköterskeskolorna i n o r d n a s under tandläkarhögskolan. Medel för driftskostnaderna för nämnda utbildningsanstalter upptagas sålunda i den i det följande för högskolan beräknade budgeten. Det nu å riksstaten upptagna förslagsanslaget av 175 000 k r o n o r för "Ano r d n a n d e av utbildning för tandtekniker och tandsköterskor" (nådigt brev den 5 juni 1953 till statskontoret angå97

ende anslag för budgetåret 1953/54 till avlöningar vid universiteten m. fl. läroanstalter m. m. punkten 15) bör sålunda vid bifall härtill utgå ur riksstaten. E n ä r medicinalstyrelsen emellertid bemyndigats att av ifrågavarande anslag disponera högst 5 000 kronor till bestridande av kostnader för sådana inspektioner av auktoriserade arbetsplatser för utbildning av tandtekniker och tandsköterskor, som icke ombesörjas av styrelsen eller inom folkt a n d v å r d e n s ram, böra medel för nu n ä m n d a ändamål i annan ordning ställas till medicinalstyrelsens förfogande. Kommittén har för avsikt att i ett kommande betänkande avgiva utredning och förslag rörande tandteknikeroch tandsköterskeutbildningen. Kommitténs förslag upptar sålunda oförä n d r a d personalorganisation och oförä n d r a d e kursplaner för de båda skolorna i Göteborg, dock förordar kommittén, att antalet elever vid tandsköterskeskolan, nu 20 per kurs, ökas till 30 per kurs, varigenom skolan skulle erhålla samma kapacitet som tandsköterskeskolorna i Stockholm och Malmö. Personalorganisationen framgår av följande sammanställning. Tandteknikerskolan 1 föreståndare och huvudlärare, Ce 32 1 chefstekniker, Ce 22 1 laboratoriebiträde, tillika vaktmästare, Ce 11 Tandsköterskeskolan 1 instruktionssköterska, Ce 17 Härtill komma arvodesanställda timlärare vid skolorna samt tandsköterskepraktikanter. Hl. Omkostnader

Kommitténs beräkning av omkostnadsstat för den föreslagna nya högskolan i Göteborg ansluter sig i huvud98

sak till den för tandläkarhögskolan i Stockholm gällande. Dock upptar kommittén delposterna till Bränsle, lyse och vatten samt till övriga expenser med samma belopp, som nu utgå vid Malmö-högskolan. Kommittén har därvid räknat med att anslutning sker till en för medicinska högskolans teoretiska institutioner gemensam panncentral. Kostnaden för materiel vid den prekliniska undervisningen m. m. har upptagits såsom en särskild delpost under posten till Övriga utgifter i omkostnadsstaten. IV. Bokinköp och bokbindning in. m.

För iordningställande av en odontologisk avdelning inom det blivande gemensamma biblioteket vid medicinska högskolan och särskilda referensbibliotek vid de olika avdelningarna vid tandläkarhögskolan räknar kommittén med ett engångsanslag av 60 000 kronor, vilket upptages bland kostnaderna för utrustning. Årsanslaget till löpande utgifter b e r ä k n a r kommittén till 10 000 kronor. V. Nyanskaffning och underhåll av utrustning

F ö r detta ändamål bör enligt kommitténs mening avses en årlig medelsanvisning av samma storleksordning som den vid Stockholmshögskolan eller 140 000 kronor. Under de första verksamhetsåren, då utrustningen är ny, kan emellertid detta anslag utgå med betydligt reducerat belopp för att successivt höjas, allteftersom omständigheterna så påfordra. För de två första åren räknar kommittén med en årlig medelsanvisning av 15 000 kronor. VI. Tandläkarhögskolorna: Bidrag till elever för anskaffande av instrument

För anskaffande av instrument erhåller varje elev ett bidrag av 1 200

kronor. Det för tandläkarhögskolorna gemensamma anslaget för ändamålet bör sålunda vid upprättandet av ytterligare en tandläkarhögskola höjas med (100 x 1 200 = ) 120 000 kronor. VII. Tandläkarhögskolorna: Bidrag till driften av amanuenskliniken

Detta anslag har från och med budgetåret 1953/54 höjts från 50 000 kronor till 150 000 kronor. Kommittén, som i det föregående förutsatt, att en amanuensklinik skall organiseras jämväl i Göteborg, beräknar, att förevar a n d e anslag bör höjas med 75 000 kronor för att erforderligt driftsbidrag skall kunna utgå även till denna klinik. V i l l . Vissa anslag för gemensamma universitetsändamål

A. Stipendier vetenskapliga

för främjande studier

av

högre

Vid tandläkarhögskolan i Stockholm finnas inrättade 4 stipendier om 3 000 k r o n o r för främjande av högre vetenskapliga studier. Enligt kommitténs mening bör ett motsvarande antal dylika stipendier tilldelas den nya tandläkarhögskolan och förevarande anslag sålunda höjas med (4x3000=) 12 000 kronor. B.

Gästföreläsningar

För den nya högskolan bör avses en delpost av samma storleksordning som nu (från och med budgetåret 1953/54) utgår till vardera tandläkarhögskolan eller 2 000 kronor. Anslaget för ändamålet bör sålunda uppräknas med nu n ä m n d a belopp. C. Bidrag forskning

till främjande

av

medicinsk

Ur detta anslag utgår till tandläkarhögskolan i Stockholm ett belopp av

52 500 kronor. Samma belopp föreslås utgå till den nya högskolan i Göteborg. D. Resestipendier m. fl.

åt ordinarie

lärare

Kommittén förutsätter, att l ä r a r n a vid den nya högskolan, liksom l ä r a r n a vid de två äldre tandläkarhögskolorna, kunna ifrågakomma till resestipendier ur detta anslag. IX. Engångsanslag

A.

Byggnadsanslag

Det erforderliga byggnadsanslaget har, såsom förut meddelats, av byggnadsstyrelsen med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1953 beräknats till i runt tal 17 000 000 kronor. B.

Utrustningsanslag

Liksom fallet är i fråga om utrustningen av högskolekliniken i Umeå, har kommittén med biträde av expertis från utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna låtit uppgöra förslag till utrustningslista för högskolan i Göteborg, vilken lista i s a m m a n d r a g finnes intagen i bilaga 9. Under förutsättning att den vid utrustningen av tandläkarhögskolan i Malmö tillämpade principen för uppdelning mellan byggnadsanslag och utrustningsanslag tilllämpas även vid Göteborgshögskolan, torde kostnaden för utrustningen kunna beräknas till i avrundat tal 4 000 000 kronor. Utgångspunkt för kostnadskalkylen har varit det i mars 1952 för artiklar av här ifrågavarande slag gällande prisläget. Kommittén förutsätter, att det uppdrages åt nämnda utrustningskommitté att verkställa anskaffning av den föreslagna utrustningen. Kommittén förordar, att för anskaffande av utrustning till tandläkarhögskolan i Göteborg anvisas ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor samt att 99

det uppdrages åt utrustningskommittén för tandläkarhögskolorna att anskaffa ifrågavarande utrustning. X. Sammanställning av kostnaderna Kommittén har uppgjort här efteråt intagna sammanställning över de årliga

kostnader, som uppkomma genom inrättande av en tandläkarhögskola i Göteborg med en årlig intagning av 100 elever. Sammanställningen tar hänS y n även till kostnaderna för de till tandläkarhögskolan anslutna tandtekniker- och tandsköterskeskolorna.

Avlöningar (specifikation se bil. 8) Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis Rörligt tillägg, förslagsvis

329 000 706000

818 000 6 0 6 QQ0

2 459 000 Omkostnader Sjukvård, förslagsvis Expenser: Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis övriga expenser Publikationstryck, förslagsvis Reseersättningar, förslagsvis övriga utgifter: Förbrukningsmateriel för högskolans praktiska verksamhet, förslagsvis Undervisnings- och åskådningsmateriel Högskolans vetenskapliga laboratorier Materiel för den prekliniska undervisningen m. m., förslagsvis

180 000 220 000

°00

400 000 500

* 00°

143 000 34 000 23 000 37 500

237 500 643 000

Bokinköp och bokbindning m. m., reservationsanslag Nyanskaffning och underhåll av utrustning, reservationsanslag

10 000 15 000

Tandläkarhögskolorna (ökning av resp. anslag) Bidrag till elever för anskaffande av instrument, förslagsvis Bidrag till driften av amanuenskliniker, förslagsvis

120 000 75 000

Gemensamma universitetsändamål (ökning av resp. anslag) Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier, reservationsanslag Gästföreläsningar, reservationsanslag Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter, reservationsanslag

12000 2 00

°

5 2 5QQ

3 388 500 100

Utgifterna ha upptagits med ett sammanlagt belopp av 3 388 500 kronor. Då inkomsterna beräknas uppgå till sammanlagt 258 500 kronor, därav driflsbidrag från Göteborgs stad 250 000 kronor och diverse inkomster (hyror m. m.) 8 500 kronor, skulle statens årliga kostnad för högskolan, sedan denna trätt i full verksamhet, således utgöra (3 388 500 — 258 5 0 0 = ) 3 130 000 kronor. Såsom tidigare framhållits, blir till följd av tandläkarhögskolans inrättande det nu i riksstaten upptagna förslagsanslaget å 175 000 kronor för anAnslag

Avlöningar Omkostnader . . . . Bokinköp m. m. Nyanskaffning och underhåll av utrustning Bidrag till elever för anskaffande av instrument. . . Bidrag till driften av amanuenskliniker Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier Gästföreläsningar Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter

ordnande av utbildning av tandtekniker och tandsköterskor onödigt. Engångskostnaderna ha beräknats uppgå till 17 000 000 kronor i byggnadsanslag och 4 000 000 kronor i utrustningsanslag eller tillhopa 21 000 000 kronor. Härifrån avgår stadens engångsbidrag å 415 000 kronor. Under förutsättning att beslut om inrättande av en tandläkarhögskola i Göteborg fattas av 1954 års riksdag, synas i detta kapitel beräknade medel böra ställas till förfogande på sätt här efteråt anges. 1960/61 1—10 term.

1957/58 1-5 term.

—

320 000 180 500 5 000

895 000 2 036 000 2 346 000 2 459 000 292 500 603 000 643 000 643 000 5 000 10 000 10 000 10 000

—

—

—

—

—

—

47 500

—

—

— —

— —

— —

—

1955/56 1 term. 40 000 22 000

—

1958/59 1—7 term.

1959/60 1—9 term.

1956/57 1-3 term.

1954/55

5 000

5 000

15 000

95 000

120 000

120 000

120 000

—

—

50 000

75 000

75 000

— —

— —

6 000

6 000

—

—

12 000 2 000

10 000

20 000

30 000

40 000

52 500

Summa kronor Inkomster

—

—

563 000 1 307 500 2 860 000 3 245 000 3 388 500 — 8 000 8 000 258 500 —

Statens årliga nettoutgift för driften

—

62 000

563 000 1 307 500 2 852 000 3 237 000 3 130 000

62 000

Engångsanslag till utrustning, 4 milj. 50 000 Engångsanslag till uppförande av högskolebyggna1 den, 17 milj. 1 . . . 150 000 1

550 000

1 500 000 1 500 000

400 000

—

—

4 000 000

6 500 000 6 350 000

—

—

—

Under förutsättning att inga särskilda hinder inträffa, bör enligt byggnadsstyrelsens mening byggnadstiden kunna beräknas till 3 år. Den totala byggnadskostnaden har därför preliminärt uppdelats på sätt här angivits. 101

ELFTE

KAPITLET

Tillgången på lärarkrafter för de högre tjänsterna vid odontologiska undervisningsanstalter i Göteborg och Umeå

Inledning

Varje planläggning av nya undervisningsanstalter för odontologer fordrar särskilt hänsynstagande till frågan, huruvida utsikt finnes, att de högre lärarbefattningarna i professors och laborators tjänsteställning skola inom avsedd tid kunna besättas med kompetenta innehavare. Professorerna och laboratorerna bära ytterst ansvaret för en högskolas arbetsuppgifter, främst beträffande forskningen men även vad angår undervisningens ordnande, avdelningarnas administration och arbetet inom lärarkollegium och nämnder. Redan 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga fäste stor betydelse vid detta spörsmål och ansågo utbyggandet av nya undervisningsanstalter helt beroende av tillgången på kompetenta lärarkrafter. När departementschefen föreslog och riksdagen åren 1945 och 1946 beslöt upprättandet av två nya tandläkarhögskolor i riket, motiverades uppskovet med inrättandet av den tredje högskolan främst därmed, att kompetenta sökande till professorsoch laboratorsbefattningarna icke omedelbart kunde påräknas. Under den tid, som sedan dess förflutit, har forskningsarbetet vid högskolorna visat ett glädjande uppsving, och talrika äro de lärare, som genom disputationsarbeten och andra vetenskapliga skrifter sökt skaffa sig meritering till professur och laboratur. 102

Både den omorganiserade Stockholmshögskolan och Malmö-högskolan startade med många vakanta tjänster, vilka endast långsamt kunnat besättas med kompetenta innehavare. Vad först professurerna beträffar, kvarstår nu endast en vakans, nämligen i proteslära vid tandläkarhögskolan i Malmö. Denna tjänst torde emellertid kunna besättas med kompetent innehavare före 1954 års utgång. Av de självständiga laboraturerna, dvs. de laboratorsbefattningar, där innehavaren är chef för självständig avdelning samt ordinarie ledamot av lärarkollegiet (laboraturerna i barntandvård, i bettanalys med parodontoprotetik och i tandhistopatologi) äro 3 vid Stockholmshögskolan och 1 vid Malmö-högskolan vakanta. Vakansvikarierna å dessa tjänster äro sysselsatta med vetenskapliga arbeten i syfte att förvärva kompetens till respektiva befattningar, och det är att förvänta, att samtliga dessa laboraturer skola ha erhållit ordinarie innehavare före utgången av närmast liggande 3-årsperiod. Vidare finnas vid vardera av n ä m n d a högskolor 4 laboratorsbefattningar, där laboratorn närmast under professorn i ämnet deltar i den högre undervisningen och tjänstgör som klinikchef. Dessa laboraturer ä r o : i karieslära, i pulpa- och rotbehandling, i tandkirurgi och i proteslära. Vid Stockholmshög-

skolan äro dessa befattningar besatta vid avdelningarna för karieslära och tandkirurgi. I proteslära får befattningen sannolikt ordinarie innehavare inom året, och inom närmaste framtiden torde också befattningen i pulpaoch rotbehandling kunna besättas. Vid Malmö-högskolan äro samtliga 4 ifrågavarande laboratorsbefattningar vakanta, men sannolikt kunna 3 av dem — undantaget gäller pulpa- och rotbehandling — besättas inom närmaste 2 åren. Det bör bemärkas, att innehavaren av en av dessa icke självständiga laboraturer vid Stockholmshögskolan, nämligen i karieslära, innehar förordnande som vikarie för rektor å dennes professur. Detsamma torde bli förhållandet vid tandläkarhögskolan i Malmö, när tillsättningen av laboratorsbefattningen i karieslära där avgjorts. I detta betänkande framlägges förslag om inrättande av dels en tredje tandläkarhögskola i Göteborg, dels ock en odontologisk högskoleklinik i Umeå. Härför fordras tillgång på kompetent lärarpersonal för följande befattningar. Högskolan

i

Göteborg:

5 professurer: i karieslära, i tandkirurgi, i proteslära, i dental röntgendiagnostik och i odontologisk ortopedi. 3 självständiga laboraturer: i barntandvård, i bettanalys med parodontoprotetik samt i tandhistopatologi. 4 övriga laboraturer: i karieslära, i pulpa- och rotbehandling, i tandkirurgi samt i proteslära. Högskolekliniken

i Umeå:

3 laboraturer: i karieslära, i tandkirurgi och i proteslära. Det erfordras sålunda sammanlagt 5 professurer och 10 laboraturer. Det har för kommittén framstått så-

som en fråga av största betydelse att söka klarlägga, i vilken utsträckning kompetenta odontologer äro att påräkna för ovan nämnda nya befattningar vid högskolan i Göteborg och högskolekliniken i Umeå. Kommittén har därför låtit genom sin ledamot professorn Westin verkställa en inventering på området. Denna har tillgått så, att skrivelse utgått till samtliga avdelningschefer vid de båda högskolorna med begäran, att de skulle inkomma med uppgift från sina avdelningar över de personer därstädes, som äro sysselsatta med vetenskapligt meriteringsarbete och vilka kunna förväntas ha inom en 3-årsperiod nått sådana resultat, att de ha utsikt att med framgång kunna delta i konkurrens om laboratur i det ämne, varom fråga är. Uppgifter ha vidare begärts r ö r a n d e tillgången på personer med meritering för avdelningstandläkartjänst. Samtliga avdelningschefer ha inkommit med svar på de ställda frågorna. Resultatet av den sålunda verkställda inventeringen framgår av här efteråt intagna redogörelse. Professorer och laboratorer

Karieslära Professuren i ämnet i Göteborg skulle, om den nu ledigförklarades, sannolikt sökas av 3, möjligen 4 väl meriterade personer med goda tjänstgöringsmeriter och god vetenskaplig utbildning. Om befattningen icke ledigförklaras förrän om 2—3 år, h a r antalet väl meriterade sökande sannolikt utökats med ytterligare ett par personer. Professuren i Göteborg bör sålunda kunna besättas med en välkvalificerad kraft. Det förefaller, som om laboraturen i ämnet under sådana förhållanden ävenledes skulle utan större svårighet kunna besättas, men det är 103

icke så säkert, att någon av de övriga sökandena till professuren är villig tjänstgöra som laborator under den av de sökande, som erhållit befattningen. Om laborator från tandläkarhögskolan i Stockholm eller tandläkarhögskolan i Malmö erhåller Göteborgsprofessuren, kommer sannolikt den därigenom lediga befattningen att först locka sökande. Det är därför möjligt, att laboraturen vid tandläkarhögskolan i Göteborg till en början kommer att innehas på förordnande av någon avdelningstandläkare med god vetenskaplig meritering. Även om man räknar med denna möjlighet, kan man utgå från att ledningen av en ny avdelning för karieslära vid en högskola i Göteborg blir kompetent för arbetsuppgifterna, vid vilken tidpunkt befattningarna än förklaras lediga. Besvärligare ter sig läget, vad angår laboraturen i karieslära vid högskolekliniken i Umeå, dock ej på grund av brist på meriterade odontologer, men väl vad beträffar utsikten att kunna locka någon kvalificerad kraft från Stockholm, Göteborg eller Malmö upp till Umeå. Emellertid förefaller antalet personer med behövlig kompetens på området tillräckligt stort just nu för att möjliggöra, att även laboraturen i Umeå besattes. Det blir närmast en fråga om h u r u de ekonomiska förmånerna och framtidsutsikterna vid ifrågavarande befattning bedömas. I ämnet karieslära torde alltså såväl professuren i Göteborg som de båda laboraturerna i Göteborg och Umeå kunna besättas med kompetenta forskare och lärare. Om någon eller några av de utnämnda lämna befattningar vid tandläkarhögskolan i Stockholm eller tandläkarhögskolan i Malmö, torde dessa kunna återbesättas utan dröjsmål. 104

Pulpa- och r ot b eh a n d 1 i n g Även laboraturen i pulpa- och rotbehandling i Göteborg torde sannolikt kunna få kompetent innehavare. Både vid tandläkarhögskolan i Stockholm och tandläkarhögskolan i Malmö finnas personer med god vetenskaplig meritering i ämnet, vilka kunna påräknas såsom sökande. Tandkirurgi F ö r att rätt kunna förstå situationen beträffande professuren i Göteborg bör hänsyn tas till följande. Nuvarande professorn vid tandläkarhögskolan i Stockholm faller inom närmaste framliden för åldersstrecket. Om han skulle komma att efterträdas av nuvarande professorn vid tandläkarhögskolan i Malmö, torde återbesättandet av professuren i Malmö kunna ske utan större svårighet, då vid den aktuella tidpunkten åtminstone ett p a r väl kvalificerade sökande böra kunna påräknas. Det förefaller därför troligt, att även professuren i Göteborg bör kunna förses med innehavare. Svårare blir under sådana förhållanden återbesättandet av de laboratorsbefattningar, som eventuellt bli lediga genom att två professorsbefattningar fordra nya innehavare. Då emellertid åtskilliga personer äro sysselsatta med undersökningar på tandkirurgiens område, är det möjligt, att väl meriterade sökande kunna p å r ä k n a s till åtminstone laboraturerna i Malmö och Göteborg samt sannolikt även till laboraturen i Umeå. Även inom ämnet tandkirurgi synes man alltså vara berättigad antaga, att samtliga eller de flesta av här förut nämnda befattningar inom en 3-årsperiod skola kunna besättas med kvalificerade lärare och vetenskapsmän.

Proteslära Besättandet av befattningar på detta läroområde har alltid erbjudit stora svårigheter. Såsom exempel på den svaga återväxten inom området kan nämnas, att av de 4 befattningar, som nu finnas — 2 professurer och 2 laboraturer vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö — har hittills endast 1 kunnat besättas, nämligen professuren i Stockholm. Laboraturen i Stockholm och professuren i Malmö sökas för närvarande av en och samma person. Erhåller denne endera av dessa befattningar, återstå sedan 2 vakanser, sannolikt på de båda laboraturerna. Man synes emellertid ha anledning räkna med, att efter några års förlopp väl kvalificerade sökande kunna påräknas till båda laboratorsbefattningarna. Vad beträffar de av kommittén föreslagna 3 nya befattningarna i ämnet — 1 professur och 1 laboratur i Göteborg samt 1 laboratur i Umeå — äro utsikterna att under de närmaste åren kunna besätta dem med ordinarie innehavare ej stora. På proteslärans område föreligga, såsom av det sagda framgår, närmast oöverstigliga svårigheter att besätta såväl de nu vakanta som de av kommittén föreslagna befattningarna inom professorsoch laboratorsgraderna med ordinarie innehavare. Det torde därför vara klokast att — åtminstone vad beträffar laboraturerna — räkna med att tjänsterna få uppehållas på förordnande några år, innan sökande, som förvärvat den erforderliga vetenskapliga kompetensen, kunna påräknas. Röntgendiagnostik Inom detta ämne är tillgången på yngre forskare ytterst knapp. Under sådana omständigheter borde undersö-

kas, huruvida någon medicinsk röntgenolog kunde intresseras för att skaffa sig viss odontologisk utbildning och bedriva vetenskapligt arbete inom den dentala röntgendiagnostiken. Likaledes bör upptas till diskussion frågan, huruvida professur i ämnet omedelbart bör inrättas vid tandläkarhögskolan i Göteborg eller om man till en början kan nöja sig med kursundervisning i ämnet under förslagsvis en t. f. laborator (avdelningstandläkare). Odontologisk

ortopedi

I detta ämne erfordras inrättande av en professur i Göteborg. Det är möjligt, att professuren kan komma att besättas genom kallelse. Även om så icke skulle bli fallet, finnes utsikt att inom en 3-årsperiod lärare i u n d e r o r d n a d ställning vid de nuvarande tandläkarhögskolorna förvärvat sådan vetenskaplig skicklighet, att de äro fullt kompetenta att erhålla förordnande å professuren. Professuren i Göteborg kommer alltså möjligen att omedelbart kunna besättas med ordinarie innehavare. Under alla förhållanden torde kompetent vikarie kunna påräknas. Barntandvård Inom detta ämnesområde skall 1 n \ laboratur med självständig ställning inrättas nämligen i Göteborg. Laboraturen vid tandläkarhögskolan i Malmö är besatt med ordinarie innehavare. Vid tandläkarhögskolan i Stockholm däremot uppehälles tjänsten av en t. f. laborator. Såvitt nu kan bedömas, torde möjlighet icke finnas att besätta den nya laboratorstjänsten med kompetent lärarkraft. Då inga flera lärarbefattningar i högre ställning än de båda laboraturerna vid högskolorna hittills funnits inrättade, ha karriär105

intresserade yngre tandläkare sökt sig till andra områden av den odontologiska forskningen. Om särskilda åtgärder omedelbart vidtagas för att underlätta för intresserade personer att bedriva koncentrerad vetenskaplig forskning under samtidig tjänstgöring vid tandläkarhögskola, skulle kanske möjlighet finnas att förmå några av de inom ämnet karieslära arbetande talrika forskarna att ägna sig åt det tidigare specialområde av kariesläran, som barntandvården utgör. Det borde u n d e r sådana förhållanden icke vara alldeles uteslutet att få personer med god lärarutbildning och påbörjad vetenskaplig verksamhet inom kariesläran att under de närmaste åren söka förvärva kompetens för den nämnda nya laboratorsbefattningen. Av det ovanstående framgår, att laboratorsbefattningen i barntandvård vid tandläkarhögskolan i Göteborg sannolikt icke kan besättas med ordinarie innehavare inom en 3-årsperiod. Bettanalys Den nya laboratorsbefattningen i detta ämne vid tandläkarhögskolan i Göteborg kan sannolikt besättas av kompetent person inom en 3-årsperiod, men försiktigheten kräver, att man beräknar, att tjänsten under ett par år måste uppehållas på förordnande. Tandhistopatologi De tandläkare, som äro sysselsatta med vetenskapligt arbete inom detta område, äro relativt många. Sålunda föreligga goda arbeten från institutionerna vid såväl tandläkarhögskolan i Malmö som tandläkarhögskolan i Stockholm. Det synes därför sannolikt, att man inom en 3-årsperiod kan på106

räkna kvalificerade sökande till laboratorsbefattningen i detta ämne vid Göteborgshögskolan. Sammanfattning Såsom framgår av ovanstående redogörelse erfordras ett stort antal personer med meritering på professors och laborators nivå, om kommitténs program för utvidgning av den odontologiska undervisningen skall kunna effektivt genomföras. Det är därför glädjande att kunna konstatera, att en inventering av tillgängliga lärarkrafter möjliggör slutsatsen, att det övervägande flertalet av dessa befattningar inom en 3-årsperiod torde kunna finna kompetenta sökande. Om beslutet att inrätta en tredje högskola i Göteborg och en högskoleklinik i Umeå fattas vid 1954 års riksdag och gäller fr. o. m. den 1 juli detta år, torde, såsom på annat håll i detta betänkande utretts, laboratorsbefattningarna vid högskolekliniken i Umeå böra ledigförklaras påföljande år 1955/56, samt besättas tidigast fr. o. m. den 1 juli 1956. Vad beträffar högskolan i Göteborg, fordras professors- och laboratorsbefattningarna icke förrän fr. o. m. nyåret 1958, varför en 3-årsperiod förflyter, innan ifrågavarande befattningar ledigförklaras nyåret 1957. Brist på kompetenta personer för de högre lärartjänsterna föreligger alltså icke i sådan utsträckning, att densamma skulle kunna utgöra ett bärande skäl för att långsammare genomföra programmet eller för att h i n d r a dess genomförande. Bristen på kompetenta sökande gör sig främst gällande beträffande professuren i dental röntgendiagnostik i Göteborg och laboratorsbefattningen i barntandvård i Göteborg samt delvis även i fråga om laboratorstjänsterna i proteslära i Göteborg och Umeå. Det är emellertid troligt, att, när detta förhål-

lande bringats till allmän kännedom vid högskolorna, flera intresserade lär a r e skola inrikta sitt arbete på att skaffa sig vetenskaplig meritering till ifrågavarande tjänster. Någon större skada synas läroanstalterna icke kunna lida, om laboratorsbefattningarna under något eller några år skulle på förordnande uppehållas av skickliga odontologer, som under dessa år slutföra sitt meriteringsarbete. Vad professuren i dental röntgendiagnostik beträffar, torde det vara möjligt att vidta särskilda åtgärder, tillräckliga för att möjliggöra en fullgod undervisning i ämnet, i avvaktan på att kvalificerad person för tjänsten skall kunna erhållas. Avdelningstandläkare

Av de 20 avdelningstandläkartjänsterna vid tandläkarhögskolan i Stockholm är endast 1 vakant, och denna kommer sannolikt att besättas med kompetent innehavare under nästföljande läsår. Av Malmö-högskolans motsvarande antal befattningar äro 6 tjänster vakanta. Genomförandet av i detta betänkande föreslaget program, innefattande inrättande av en tredje tandläkarhögskola i Göteborg och en högskoleklinik i Umeå, medför krav på kompetenta lärare för 20 avdelningstandläkartjänster i Göteborg och 7 i Umeå eller för sammanlagt 27 dylika tjänster. Meritcringen för avdelningstandläk a r e änst består främst i mångårig och grundlig utbildning på specialområdet. Sådan förvärvas genom några års amanuenstjänst samt ytterligare någon tids assistenttjänstgöring. Vanligen ingå i meriteringen längre eller kortare förordnanden på avdelningstandläkarbefattning. Under denna tjänstgöringstid har vederbörande dels förskaffat sig goda kunskaper genom litteratur-

studier, dels förvärvat rutin och skicklighet inom specialområdets behandlingsuppgifter, dels slutligen såsom assistent hållit talrika demonstrationer och föredrag. Kompetentförklaring till tjänst såsom avdelningstandläkare kan emellertid enligt praxis icke ernås, såvida sökanden ej förutom specialistutbildningen kan åberopa viss vetenskaplig meritering. Fordringarna på denna äro emellertid icke stora. Det h a r nämligen främst avsetts, att innehavarna av avdelningstandläkartjänsterna skola vara väl tränade, rutinerade och erfarna specialister med pedagogisk erfarenhet. Härav följer, att lärarkollegierna vanligen icke fordrat större vetenskaplig meritering än en eller flera mindre uppsatser, som bevisa sökandens förmåga att på egen h a n d till modern vetenskaplig utredning upptaga frågor, som tillhöra i tidskriftslitteraturen behandlade problemställningar inom forskningsområdet. Oftast förväntas av avdelningstandläkaren, att denne — vanligen under professorns ledning — skall åtaga sig och fullfölja de forskningsuppdrag, som kunna ankomma på honom i det teamwork, som försiggår på avdelningen. Han skall även i viss utsträckning kunna hjälpa amanuenser och assistenter till rätta i deras första vetenskapliga studier, såväl vad beträffar litteraturgenomgång som i fråga om experimentellt eller kliniskt arbete. Inventeringen har givit till resultat, att avdelningscheferna lämnat uppgifter på sammanlagt ett 60-tal unga amanuenser och assistenter, vilka redan nu äga eller inom en 3-årsperiod väntas ha förvärvat ovan angivna specialistutbildning, varvid samtliga områden äro väl representerade, över 50 av dessa ha upptagit till vetenskaplig bearbetning mindre forskningsuppgifter och drygt 20 av dem ha redan ett eller 107

två arbeten färdiga. Sålunda kan man glädjande nog konstatera, att en stor tillgång på blivande aspiranter till dessa lärartjänster redan finnes vid högskolorna. Även utanför högskolorna torde åtskilliga unga tandläkare bedriva in- eller utländska studier och ha publicerat mindre uppsatser inom odontologisk teknik, praktik eller klinik. Härav vill det synas, som om man vore berättigad räkna med ett fullt tillräckligt antal kompetenta personer för de 27 avdelningstandläkartjänster, som komma i fråga. Detta bestyrkes även därav, att en starkare konkurrens vid tillsättandet av de sista avdelningstandläkartjänsterna på högskolorna gjort sig gällande. Emellertid bör betänkas, att de yngre amanuenser och assistenter, varom här är fråga, i ett stort antal fall bundit sig vid privatpraktik i Stockholm, resp. Malmö. De, som icke äga egen praktik, ha oftast inträtt såsom kompanjoner eller assistenter i någon kollegas privatpraktik. Även på annat sätt, genom giftermål och bostadsförhållanden m. m., kunna de vara b u n d n a vid den ort, där högskolan är belägen. Detta betyder, att ifrågavar a n d e tandläkare icke böra betraktas såsom en alltid rörlig lärarkraft, som vid behov kan förflyttas till avdelningstandläkartjänst vid Göteborgshögskolan eller Umeå-kliniken. Under förutsättning att de utan ekonomiska förlus-

ter kunna flytta över till annan gynnsam privatpraktik i t. ex. Göteborg eller att de finna ekonomisk fördel i sammankoppling av lasarettstandläkaroch avdelningstandläkartjänst i Umeå, kan man emellertid vänta, att tandläkarna i fråga komma att anmäla sig såsom sökande till de nya befattningarna. Flertalet av hithörande amanuenser och assistenter torde räkna med avdelningstandläkartjänsten såsom sluttjänst och har icke för avsikt att genom ytterligare vetenskaplig meritering söka nå högre i den akademiska karriären. Omkring 15 av de förut omförmälda yngre lärarna ha hittills enbart arbetat inom högskolornas amanuenskliniker och kunna därför jämförelsevis lätt frigöra sig för förflyttning till annan ort. Så långt den utförda inventeringen kunnat föras, synes den alltså visa, att man inom en 3-årsperiod kan förvänta fullt tillräckligt antal kompetenta yngre lärare såsom sökande till avdelningstandläkartjänsterna. Svårigheterna för deras förflyttning ha ovan angivits. Även om hänsyn tages till sålunda motiverat hinder, synes man dock vara berättigad antaga, att de nya undervisningsanstalternas behov av avdelningstandläkare skall kunna tillgodoses inom samtliga läroområden och specialavdelningar.

TOLFTE

KAPITLET

Sammanfattning av huvudinnehållet i kommitténs betänkande. Kommitténs hemställan

I direktiven för tandläkarkommitténs arbete föreskrevs, att kommittén borde i första hand så ingående som möjligt undersöka det framtida tandläkarbehovet för att med ledning av denna undersökning söka bilda sig möjligast säkra uppfattning om den behövliga examinationskapaciteten hos tandläkarhögskolorna. Kommittén har med anledning av anvisningen i direktiven låtit verkställa vissa statistiska undersökningar. En inom tandläkarkommittén verksam subkommitté — statistikutskottet — har med biträde av statistisk expertis sökt beräkna storleken av det aktuella tandvårdsbehovet i landet. För att kunna göra en säkrare prognos rörande det framtida tandläkarbehovet har statistikutskottet ansett nödvändigt att vid den statistiska undersökningen även söka erhålla kännedom om den årliga tidsåtgången för behandling av personer, som gå under regelbunden tandläkarbehandling. Den första av nämnda utredningar h a r haft formen av en stickprovsundersökning av ett slumpmässigt uttaget befolkningsmaterial, bestående av 600 personer i olika åldrar och från olika delar av landet. För engångsbehandling av landets hela befolkning skulle enligt stickprovsundersökningen erfordras tandvård under ca 20 miljoner timmar, motsvarande ca 10 500 "effektiva" tandläkares arbete under 1 år.

Vid den andra undersökningen — rörande tidsåtgången vid reviderande tandvård — har utnyttjats ett material, bestående av journaler, vilka erhållits från ett antal folktandvårdskliniker och privatpraktiserande tandläkare. Den erforderliga revideringstiden visade sig uppgå till i medeltal ca 1,5 timme. Statistikutskottet har beräknat, att år 1980 för vidmakthållande av önskad anslutning till tandvården skulle erfordras följande antal "effektiva" t a n d l ä k a r e : om man utgår från en årlig revideringstid av 1,25 timme, 4 600, om revideringstiden antas vara 1,5 timme, 5 300, om den är 1,65 timme, 5 700 och, om den är 2 timmar, 6 700. Utskottet har betonat, att prognoserna endast få fattas som ett försök att lämna vägledning vid avvägningen av tandläkarhögskolornas kapacitet. Med en årlig intagning å tandläkarhögskolorna av sammanlagt 180 elever kan, enligt vad utskottet meddelat, antalet "effektiva" tandläkare år 1980 beräknas uppgå till 4 610, med en intagning av 230 till 5 420, med en intagning av 280 till 6 240 och med en intagning av 330 till 7 050. Tandläkarkommittén har sökt bilda sig en uppfattning om den ökning av de odontologiska läroanstalternas examinationskapacitet, som skulle erfordras för att bereda landets befolkning möjlighet att erhålla en tillfredsställande tandvård. Kommittén framhåller, att åtskilliga viktiga antaganden, som ligga till 109

grund för de av statistikutskottet gjorda prognoserna av självklara skäl äro mer eller mindre osäkra, varför den statistiska utredningen endast kan bli i största allmänhet vägledande för kommitténs ståndpunkttagande vid upprättande av förslag om utökning av antalet tandläkare i riket. Kommittén understryker, att sifferresultaten av den statistiska undersökningen helt bestämmas av två antaganden, dels uppskattningen av medeltiden för den reviderande behandlingen, dels hypotesen om den procentuella fördelningen av revisionsarbetet inom olika folkgrupper. Vad beträffar det förstn ä m n d a antagandet, har erfarenheten visat, att omhändertagandet av det enskilda fallet nu kräver längre tid både vid sanering och reviderande behandling än vad förhållandet var en del år tillbaka. Denna företeelse betingas främst av odontologiens snabba utveckling. Verkningarna av nyorienteringen gälla i särskild grad den reviderande behandlingen. Beaktas bör, att studiet av tandlossnandets sjukdomar och behandlingen av hithörande sjukdomsgrupper på allvar bedrivits först på senare tiden och jämförelsevis nyligen på högskolornas undervisningsschema erhållit i stort sett samma utrymme som studiet av karies och dess följdsjukdomar. Man måste därför räkna med, att de uppskattningar av tid för sanering och revidering, på vilka den utförda statistiken bygger, säkerligen icke äro tillämpliga för framtiden. Å andra sidan böra vissa åtgärder för att begränsa tandsjukdomarnas verkningar k u n n a vidtas. Mest lovande synes utsikten vara att genom fluortillförsel och fluorbehandling kunna minska frekvensen av tandröta. Märkas bör emellertid, att åtgärder i nämnda syfte endast på lång sikt kunna väntas medföra påtagliga resultat. 110

Med hänsyn till den lockelse, som privatpraktiken visat sig utöva på de nyexaminerade tandläkarna, samt osäkerheten i de uppskattningar av tiden för framtida behandlingsarbete, på vilka den statistiska utredningen bygger, har det synts kommittén nödvändigt att så öka den årliga examinationen av nya tandläkare, att någorlunda säkerhet kan anses föreligga för att folktandvårdens behov av tandläkare blir tillgodosett. Det nuvarande nödläget inom folktandvården måste enligt kommitténs mening anses kräva omedelbara kraftåtgärder för en snabb ökning av tandläkarnas antal, och det är därför av stor vikt, att man söker pressa antalet av de vid utbildningsanstalterna nyintagna eleverna i höjden under de närmaste årtiondena. Så länge marknaden för de privatpraktiserande tandläkarna icke är mättad, har kommittén ansett sig böra varna för åtgärder, som endast innebära en mindre ökning av den nuvarande examinationskapaciteten. På grund av kommitténs förut angivna uppfattning har kommittén ansett önskvärt att söka så öka tandläkarutbildningen att ytterligare 150 tandläkare per år kunde utexamineras. Enligt den statistiska utredningen skulle dock en dylik utökning kunna leda till en viss överproduktion av tandläkare. Med hänsyn härtill har kommittén stannat vid 120 såsom en godtagbar siffra i fråga om utökningen av den årliga intagningen. Kommittén föreslår, att antalet elever, som årligen skola intas vid de odontologiska utbildningsanstalterna, ökas från nuvarande 180 till 300. Kommittén har framhållit, att denna ökning enklast skulle vinnas genom att vid Stockholmshögskolan inta oförändrat antal, 100 elever, höja Malmö-högskolans utbildningskapacitet från 80 till 100 och inrätta en 3:e tandläkarhögskola

med intagning av 100 elever. Kommittén h a r emellertid icke ansett sig kunna förorda en dylik lösning. Kommittén har nämligen sett som sin uppgift icke endast att öka utbildningen av tandläkare i landet utan även att i samband därmed skapa såväl en ny fullständig tandläkarhögskola för västra Sverige som en odontologisk läroanstalt i den nordliga delen av landet, där ett viktigt avsnitt av tandläkarutbildningen kunde äga rum. Vid en dylik läroanstalt skulle även en på norrländska förhållanden inriktad odontologisk forskning kunna bedrivas, och genom dess tillkomst skulle det för befolkningen inom stora delar av Norrland bli lättare att vid behov få råd och behandling av kvalificerade specialister inom tandvårdens olika grenar. Till plats för den planerade odontologiska utbildningsanstalten i Norrland har kommittén föreslagit Umeå. Det avgörande motivet härför har varit stadens centrala läge inom övre delen av Norrland. Genom den av kommittén tilltänkta utformningen av den odontologiska läroanstalten (högskolekliniken) i Umeå h a r möjlighet skapats att intimt sammankoppla högskoleutbildning och folktandvårdsorganisation, något som kunde väntas bidra till lösningen av det svåra problemet att tillgodose Norrlands behov av tandläkare. Kommitténs förslag till åtgärder för att öka examinationen av tandläkare går ut på följande. Malmö-högskolan intar varje termin 50 elever i stället för nu 40. Vid intagningen uppdelas dessa av universitetskanslern i 2 grupper, en på 40, vilken får hela sin utbildning vid Malmö-högskolan (Malmö-gruppen) och en på 10, vilken först utbildas i Malmö och sedan i Stockholm (Malmö-Stockholm-grupp e n ) . Båda grupperna utbildas vid Malmö-högskolan under de prekliniska och propedeutiska studieperioderna, 1 :a—

5:e terminerna. Vid den kliniska studieperiodens början, dvs. vid ingången av den 6:e terminen, överflyttas varje termin Malmö-Stockholm-gruppens 10 elever till Stockholmshögskolan, utbildas där under återstoden av studietiden och avlägga där tandläkarexamen. Vid Stockholmshögskolan intas som hittills varje termin 50 elever, vilka vid intagningen av universitetskanslern uppdelas i 2 grupper, en på 34, vilken får hela sin utbildning i Stockholm (Stockholmsgruppen), och en på 16, vilken först utbildas i Stockholm, sedan vid högskolekliniken i Umeå och slutligen återigen i Stockholm, där tandläkarexamen avlägges (Stockholm-Umeå-grupp e n ) . Båda grupperna utbildas vid Stockholmshögskolan u n d e r l:a—5:e terminerna. Vid ingången av 6:e terminen överflyttas varje termin StockholmUmeå-gruppens elever till högskolekliniken i Umeå, där de utbildas under 6:e—8:e terminerna. Därefter återgå de till Stockholmshögskolan, där de bedriva studier under 9:e och 10 :e terminerna (den avslutande studieperioden) och avlägga tandläkarexamen. Under var och en av 6:e—8:e terminerna utbildas vid Stockholmshögskolan Stockholmsgruppens 34 och Malmö-Stockholm-gruppens 10 elever samt under var och en av 9:e och 10 :e terminerna — utom omförmälda 44 elever — även StockholmUmeå-gruppens 16 elever, således tillhopa 60 elever, vilka samtliga skola avlägga examen i Stockholm. I Stockholm skulle följaktligen högst 120 nya tandläkare utexamineras varje år. Högskolekliniken i Umeå skall i organisatoriskt hänseende erhålla en egenartad utformning, i det att den skall såsom filialavdelning eller annex vara ansluten till tandläkarhögskolan i Stockholm och stå under ledning av denna högskolas rektor och lärarkollegium. Även i fråga om finansieringen innebär 111

förslaget ett försök att framgå på nya vägar. Tandläkarhögskolan i Göteborg skall få samma storlek som Stockholmshögskolan och följaktligen organiseras för att kunna motta 50 elever varje termin (100 om å r e t ) . Den sammanlagda ökningen av de odontologiska läroanstalternas årliga examinationskapacitet skulle enligt kommitténs förslag bli högst 120 nya tandläkare, 20 vid Stockholmshögskolan och 100 vid Göteborgshögskolan. Kommittén har närmare redogjort för de åtgärder, som behöva vidtas vid Malmö-högskolan, om denna under de 5 första terminerna av utbildningstiden skall varje termin kunna ta hand om 50 nyintagna elever mot för närvarande 40. Ökningen av elevantalet medför behov av ökade anslag för bestridande av dels årliga kostnader, 42 000 kronor (3 nya amanuenser, 18 000 kronor, och bidrag till elever för anskaffande av instrument, 24 000 k r o n o r ) , dels ock engångskostnader, 84 900 kronor (för anskaffande av ytterligare utrustning). En detaljerad redogörelse har lämnats av kommittén dels för organisationen och administrationen av den odontologiska högskolekliniken i Umeå, vilken läroanstalt, såsom förut omtalats, kommer att i nämnda hänseenden åtskilligt avvika från vad som gäller för tandläkarhögskolorna, dels ock för de av klinikens inrättande föranledda kostnaderna. Kommittén har samrått med representanter för Västerbottens läns landsting i syfte att söka utröna, huru stora ekonomiska bidrag landstinget vore villigt att lämna för att underlätta tillkomsten av högskolekliniken samt huru högskoleklinikens verksamhet skulle på lämpligaste sätt kunna samordnas med den av landstinget bedrivna folktandvården. Preli112

minärt förslag till avtal har uppgjorts av kommittén. Mot detta förslag har landstingets förvaltningsutskott förklarat sig icke ha något att erinra. Enligt avtalsförslaget skall landstinget utan ersättning tillhandahålla erforderliga lokalutrymmen för högskoleklinikens samtliga avdelningar ävensom för en med högskolekliniken förenad tandsköterskeskola. Lokalerna, som hyresfritt få disponeras av staten, skola på landstingets bekostnad förses med fast inredning och av landstinget underhållas. Högskolekliniken skall dels fungera som centraltandpoliklinik för landstingsområdet och dels i viss utsträckning överta landstingets distriktstandvård för vuxna och barn. För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskoleklinikens verksamhet, lämnar landstinget bidrag till högskoleklinikens drift med visst årligt belopp, som bestämmes för en tidsperiod i sänder, i regel 3 år. Med utgångspunkt från nu rådande förhållanden har detta årliga driftsbidrag preliminärt beräknats till 452 000 kronor. F r å n driftsbidraget skola i enlighet med vad nedan anges avräknas landstingets kostnader för den särskilda ersättningen till laboratorerna, arvodet för avdelningstandläkarnas arbete för landstingets räkning samt avlöningen till de 2 distriktstandläkare, vilka tjänstgöra som extra amanuenser på högskoleklinikens barntandvårdsavdelning. Vid högskolekliniken skola vara anställda 3 laboratorer, 7 avdelningstandläkare, 5 assistenter, 7 amanuenser och 2 kursgivare. Den personal, som ej utgöres av lärare, består av sammanlagt 40 personer. Laboratorerna skola i samband med anställandet åläggas att mot särskilt årsarvode — vid nuvarande löneläge 14 000 kronor — stå till landstingets förfogande

för specialistkonsultation och specialistvård samt för att biträda med utredningar, yttranden och vårdförslag m. m. Avdelningstandläkarna skola i samband med anställandet förpliktas att, jämte sin halvtidsbefattning som lärare vid högskolekliniken, under andra hälften av arbetsdagen tjänstgöra som tandläkare, anställda hos landstinget, mot ett arvode, motsvarande hälften av de avlöningsförmåner, som tillkomma en lasarettstandläkare. Assistenterna och amanuenserna förutsättas komma att tjänstgöra vid den amanuensklinik, som skall inrättas vid högskolekliniken. 2 av landstinget anställda och avlönade distriktstandläkare, avsedda för barntandvård, skola såsom extra amanuenser tjänstgöra vid högskoleklinikens barntandvårdsavdelning.

m. m. har beräknats 15 000 kronor samt för nyanskaffning och underhåll av utrustning 6 000 kronor. Med anledning av högskoleklinikens tillkomst böra vissa anslag till gemensamma universitetsändamål (bidrag till främjande av medicinsk forskning m. fl.) höjas med tillhopa 20 000 kronor. De av högskoleklinikens inrättande föranledda årliga driftskostnaderna ha sålunda beräknats uppgå till (754 000 + 201 000 + 15 000 + 6 000 + 20 0 0 0 = ) 996 000 kronor. Inkomsterna av den patientvårdande verksamheten vid högskolekliniken beräknas överstiga utgifterna för samma verksamhet med 206 000 kronor om året. Statens årliga nettoutgift för driften av högskolekliniken skulle således uppgå till 790 000 kronor.

För de studerande, som skola få en del av sin utbildning förlagd till Umeå (Stockholm-Umeå-gruppen), har en särskild studieplan utarbetats för studierna i Umeå under 6:e—8:e terminerna och i Stockholm under 9:e och 10 :e terminerna. Högskolekliniken i Umeå skall organiseras som en filialavdelning till tandläkarhögskolan i Stockholm och utöva sin verksamhet under högsta ledning av högskolans administrativa organ (rektor, lärarkollegium m. fl.). Den patientvårdande verksamheten skall övervakas och det löpande administrativa arbetet utföras av en av de på kliniken anställda laboratorerna, vilken av universitetskanslern förordnats till klinikens föreståndare. Avlöningarna till högskoleklinikens personal tillsammans med den på grund av högskoleklinikens inrättande erforderliga ökningen av Stockholmshögskolans avlöningsanslag ha beräknats uppgå till sammanlagt 754 000 kronor och omkostnaderna vid kliniken till 201 000 kronor. För bokinköp och bokbindning

I betänkandet redogör kommittén vidare för organisationen av och kostnaden för den av kommittén föreslagna nya tandläkarhögskolan i Göteborg. Kommittén har samrått med representanter för Göteborgs stad i syfte att söka utröna, huru stora ekonomiska bidrag staden vore villig att lämna för att underlätta tillkomsten av tandläkarhögskolan och huru den patientvårdande verksamheten på högskolan skulle på lämpligaste sätt samordnas med den av staden bedrivna folktandvården. Preliminärt förslag till avtal mellan staten och staden har uppgjorts av kommittén och i huvudsakliga delar godtagits av representanter för staden. Enligt avtalsförslaget skall staden utan ersättning tillhandahålla tomt. Med hänsyn till den minskning av stadens kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskolans verksamhet, åtar sig staden att dels bidra till högskolebyggnadens uppförande och utrustning med ett engångsbelopp av 415 000 kronor, dels ock lämna årligt driftsbidrag, som genom överenskommelse mellan parter-

na bestämmes för en 5-årsperiod i sänder och som, om man utgår från nu rådande förhållanden, beräknats skola uppgå till 250 000 kronor. Högskolan — som organiseras för att motta högst 50 nya elever varje termin (100 om året) — skall enligt avtalsförslaget dels jämte den redan å Sahlgrenska sjukhuset befintliga centraltandpolikliniken fungera som stadens centraltandpoliklinik, dels ock i viss utsträckning överta stadens distriktstandvård för vuxna och barn. Avtalsförslaget innehåller även en del bestämmelser i syfte att trygga högskolans behov av för undervisningen erforderliga patienter av olika slag. Personalorganisationen vid Göteborgshögskolan skulle enligt kommitténs förslag helt överensstämma med den, som finnes vid Stockholmshögskolan, vilken även den har en intagning av 50 elever per termin. Jämväl anslagsbehovet, såväl beträffande avlöningsanslaget som i fråga om övriga årligen återkommande anslag, h a r beräknats i stort sett överensstämma med motsvarande anslagsbehov vid tandläkarhögskolan i Stockholm. Under de 2 första terminerna — den prekliniska studieperioden — äger undervisningen rum å den medicinska högskolans teoretiska institutioner. Följande 8 terminer undervisas de studerande vid tandläkarhögskolan. Vid högskolan skola finnas 5 professorer, 7 laboratorer, 20 avdelningstandläkare, 25 assistenter och 46 amanuenser. I fråga om de personalkategorier, som icke äro lärare — tillhopa 104 personer — skall Göteborgshögskolan få en personaluppsättning, överensstämmande med Stockholmshögskolans. De i Göteborg redan befintliga, av staten bekostade tandtekniker- och tandsköterskeskolorna skola anslutas till tandläkarhögskolan. 114

Kostnaden för högskolebyggnaden har av byggnadsstyrelsen med utgångspunkt från prisläget den 1 juli 1953 beräknats till i runt tal 17 miljoner kronor. För erforderlig utrustning av högskolan har kostnaden uppskattats till i avrundat tal 4 miljoner kronor. Avlöningsanslagets storlek har beräknats till 2 459 000 kronor, omkostnadsanslagets till 643 000 kronor. Härtill komma dels ett par mindre anslag å tillhopa 25 000 kronor, dels ock ökning av 2 för tandläkarhögskolorna gemensamma anslag med 195 000 kronor och av vissa under rubriken gemensamma ändamål upptagna anslag med 66 500 kronor. Sammanlagda årskostnaden har således beräknats uppgå till 3 388 500 kronor. Härifrån avgå beräknade inkomster 258 500 kronor. Statens årliga nettoutgift för driften av tandläkarhögskolan i Göteborg skulle således uppgå till 3 130 000 kronor. Kommittén lämnar i tablå XVIII en sammanställning över den ökning av statens utgifter, som beräknas bli erforderlig, därest kommitténs förslag genomföres. Det har för kommittén framstått såsom en fråga av största betydelse att söka klarlägga, i vilken utsträckning kompetenta odontologer äro att påräkna för de föreslagna nya kvalificerade lärarbefattningarna i Göteborg och Umeå. Kommittén har därför låtit genom sin ledamot, professorn Westin, verkställa en detaljerad undersökning beträffande den sannolika tillgången på lärarkrafter för ifrågavarande tjänster. Vid tandläkarhögskolan i Göteborg skola enligt kommitténs förslag finnas 5 professorer, 7 laboratorer och 20 avdelningstandläkare, vid den odontologiska högskolekliniken i Umeå 3 laboratorer och 7 avdelningstandläkare. Professorn Westins undersökning h a r

Tablå

XVIII,

utvisande

den ökning av statsutgifterna, därest kommitténs förslag

som beräknas genomföres1

bli

erforderlig,

1959/60

1960/61 och följ.

Budgetår 1954/55 Årliga der

1955/56

1956/57

1957/58

9 000 40 000

18 000 350 000 320 000

18 000 18 000 18 000 18 000 730 000 754 000 754 000 754 000 895 000 2 036 000 2 346 000 2 459 000

49 000

688 000 1 643 000 2 808 000 3 118 000 3 231 000

22 000

160 000 180 500

201 000 292 500

201 000 603 000

201 000 643 000

201 000 643 000

—

22 000

340 500

493 500

804 000

844 000

844 000

—

—

15 000 5 000

15 000 5 000

15 000 10 000

15 000 10 000

10 000 10 000

—

—

20 000

20 000

25 000

25 000

20 000

3 000

6 000

6 000 5 000

10 000 5 000

15 000 15 000

1958/59

driftskostna-

Avlöningar . . .

2 M U G

— —

Omkostnader .

M U G

M Bokinköp m. m . I 1 G

Nyanskaffning och underhåll av utrustning

Bidrag till elever för anskaffande av instrument

M l" G

M U G

Bidrag till drif- M ten av amanu- U enskliniker G

—

—

—

—

—

3 000

6 000

11 000

15 000

30 000

4 000

12 000

24 000

24 000

24 000

24 000

24 000

47 500

95 000

120 000

120 000

120 000

4 000

12 000

71 500

119 000

144 000

144 000

144 000

—

—

50 000

75 000

75 000

—

50 000

75 000

75 000

—

3 000

3 000 6 000

3 000 6 000

3 000 12 000

—

—

3 000

9 000

9 000

15 000

—

— 2 000

2 000

2 000

2 000 2 000

2 000

2 000

2 000

4 000

—

Stipendier för M främjande av U högre vetenG skapliga studier

—

—

—

M

—

u

—

—

—

Gästföreläsningar

-

G

—

—

—

1 Tandläkarkommittén har förutsatt, att den av universitetskanslern förordade men ännu ej beslutade omorganisationen av undervisningen i prekliniska m. fl. ämnen kommer att genomföras vid samtliga tandläkarhögskolor. Till den kostnadsökning, som kan uppkomma härigenom, har hänsyn tagits endast vid beräkning av avlönings- och omkostnadsanslagen för den nya tandläkarhögskolan i Göteborg. Den ökning av kostnaden för utrustning av de teoretiska medicinska institutionerna i Göteborg, som kan bli erforderlig på grund av att de odontologie studerandena skola erhålla sin prekliniska utbildning därstädes, influeras av storleken och dispositionen av de lokaler, som skola användas för nämnda utbildning, och kunna därför ej nu med någon säkerhet beräknas. 2 M = tandläkarhögskolan i Malmö. U = den odontologiska högskolekliniken i Umeå. G = tandläkarhögskolan i Göteborg.

Budgetår 1954/55 Bidrag till fram- M jande av medi- U cinsk forskning G

Summa kronor

—

1955/56

1956/57

Engångsanslag till utrustning, kr. 5 744 900

1958/59

1960/61 och följ.

8 000 10 000

15 000 20 000

15 000 30 000

15 000 40 000

15 000 52 500

—

—

18 000

35 000

45 000

55 000

67 500

4 000

83 000 1 141 000 2 321 500 3 898 000 4 287 000 4 430 500

4 000

100 000

206 000 8 000

206 000 8 000

206 000 258 500

100 000

214 000

214 000

464 500

83 000 1 141 000 2 221 500 3 684 000 4 073 000 3 966 000

—

M 84 900 U 260 000 G 50 000

700 000 700 000 550 000 1 500 000 1 500 000

400 000

394 900

1 250 000 2 200 000 1 500 000

400 000

till uppförande av tandläkarhögskola i Göteborg, 17 milj. 1 50 000

4 000 000 6 500 000 6 350 000

givit till resultat, att inom en 3-årsperiod eller vid den senare tidpunkt, då vederb ö r a n d e tjänst kan komma att inrättas, kompetenta sökande sannolikt kunna p å r ä k n a s till det övervägande flertalet av professors- och laboratorsbefattningarna. Brist på kompetenta sökande synes främst vara att befara i fråga om befattningar i dental röntgendiagnostik, proteslära och barntandvård. Med största sannolikhet blir det emellertid möjligt att vid de tjänster, som ej redan vid inrättandet kunna besättas med ordinarie innehavare, erhålla vikarier med tillräcklig kompetens för ett vikariat. Vad avdelningstandläkartjänsterna beträffar kan man vänta, att inom en 3-årsperiod ett tillräckligt antal tandläkare förvärvat kompetens att erhålla dylika befattningar inom samtliga specialomr å d e n och specialavdelningar. Huruvida dessa personer, som i flertalet fall ha privatpraktik på bosättningsorten, skola vara villiga att söka avdelningstandlä116

1959/60

—

Beräknade in- M komster U G Statens årliga nettoutgift för driften

1957/58

—

kartjänst på annan plats, torde komma att bero på de inkomster, som de där kunna påräkna vid sidan av avdelningstandläkarlönen. Kommitténs hemställan

Under åberopande av vad i betänkandet anförts hemställer 1951 års tandläkarkommitté, att Kungl. Maj:t måtte avlåta proposition till 1954 års riksdag med förslag, att riksdagen ville I. besluta, att intagningen av studerande för utbildning till tandläkare skall i enlighet med kommitténs förslag varje termin ökas från högst 90 till högst 150 elever; II. för möjliggörande av den under I. angivna ökningen besluta A. att i Göteborg skall inrättas den 3:e, av riksdagen i princip redan beslutade tandläkarhögskolan, som skall motta högst 50 nya elever varje termin — de första vid ingången av vårterminen 1956 — och vara organiserad i huvudsaklig

överensstämmelse med kommitténs förslag, ävensom att till högskolan skola anslutas de i staden befintliga tandtekniker- och tandsköterskeskolorna; B. att vid tandläkarhögskolan i Malmö skola varje termin intas högst 50 elever att utbildas på sätt i betänkandet närmare anges; C. att i Umeå skall inrättas en för undervisning under 3 terminer av blivande tandläkare avsedd odontologisk högskoleklinik, ansluten till tandläkarhögskolan i Stockholm såsom en dess filialavdelning, jämte en med högskolekliniken förenad tandsköterskeskola, samt att högskolekliniken, som varje termin skall motta 16 nya elever — första gången vår-

terminen 1957 — skall organiseras och arbeta i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit i betänkandet; III. bevilja de för genomförandet av förutnämnda beslut erforderliga medel, som böra stå till förfogande under budgetåret 1954/55, nämligen: i fråga om Malmöhögskolan för anskaffande av kompletterande utrustning 84 900 kronor och såsom bidrag till elever för anskaffande av instrument 4 000 kronor, beträffande Umeå-kliniken till utrustning 260 000 kronor samt i fråga om Göteborgshögskolan till utrustning 50 000 kronor och till uppförande av högskolebyggnaden 150 000 kronor.

BILAGA 1

Undersökningar angående tandvårds- och tandläkarbehovet i Sverige Av Harald Cramér, Bertil Matém,

Arvid Bernhard

Inledning Läget på tandvårdsområdet karakteriseras f. n. av ett markant underskott på tandläkare i förhållande till efterfrågan på tandvård. Inom folktandvården h a r man (sept. 1953) ca 90 vakanser. Därtill komma långa väntetider, såväl inom folktandvården som hos privatpraktiserande tandläkare. Samtidigt befinner sig tandläkarantalet i tillväxt. Den kommitté, som senast behandlade rekryteringen till tandläkarbanan, 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga, föreslog en ökad intagning av studenter till tandläkarutbildning. Sedan kommitténs rekommendationer följts av statsmakterna, har den sammanlagda årliga intagningen vid tandläkarhögskolan i Stockholm och den nya högskolan i Malmö varit 180 studenter. På grund av studietidens längd har denna vidgade rekrytering först på de sista åren resulterat i en ökad examination av tandläkare. Sammanlagda examinationerna i Malmö ha hittills varit ca 220 tandläkare. Man kan r ä k n a med att antalet tandläkare i Sverige kommer att växa med ca 1 000 u n d e r de närmaste tio åren (se ovann ä m n d a sakkunnigas betänkande SOU 1946: 12). Sin fulla effekt når ökningen först mot slutet av 1900-talet. Dagens uppenbara bristsituation kan ej i och för sig giva något besked om h u r stort underskottet är. Även en brist på några hundratal tandläkare, vilken består under en följd av år, kan taga 118

Maunsbach

och Ivan

Oldmark

sig uttryck i en hastigt ökande köbildning. Å andra sidan kan man ej utesluta möjligheten av att dagens brist är mycket stor och kanske snarare borde räknas i tusentals än i hundratals tandläkare, vilket skulle betyda att den nuvarande rekryteringen till tandläkarbanan vore otillräcklig för att tillgången på tandläkare inom rimlig tid skulle komma i nivå med efterfrågan. I det sammanhanget bör nämnas, att en tandläkarbrist varit märkbar sedan 1930talets mitt trots att tandläkarantalet hela tiden ökat. Man kan knappast undgå ett intryck av att efterfrågan på tandvård sedan dess varit stadd i hastig tillväxt — delvis till följd av det allmännas bidrag till folktandvården — och hela tiden varit större än tillgången på tandläkare. Det torde ju därmed också stå klart, att en förändrad intagning, en åtgärd med verkningar först på lång sikt, måste ses mot bakgrunden av den kommande efterfrågan. Vi ha velat anföra dessa synpunkter som motivering för de i vissa fall rätt hypotetiska resonemang, som vi nödgas föra i fortsättningen. Det är givetvis synnerligen vanskligt att söka förutsäga efterfrågans utveckling. Vi ha som en arbetshypotes — eller snarare som uttryck för en kanske ej alltför orimlig förhoppning — valt det antagandet, att om 25 år ungefär tre fjärdedelar av Sveriges befolkning skulle efterfråga regelbunden behandling hos tandläkare. (Denna arbetshy-

potes beskrives utförligt längre fram.) Vi ha sedan studerat olika alternativ beträffande intagningen till tandläkarhögskolorna och sökt förutberäkna h u r stor del av svenska folket, som med den enligt resp. alternativ disponibla arbetskraften kan erhålla regelbunden tandvård, varpå dessa alternativa utvecklingslinjer ställts mot den nyss antydda arbetshypotesen. Arbetshypotesen har spelat en viss roll för utformningen av beräkningarna. Dess betydelse i detta avseende är emellertid inte större än att de här framlagda prognoserna böra kunna tjäna till ledning vid valet av alternativ, även om man ändrar hypotesen. En förutsättning för detta är, att man är beredd att i huvudsak acceptera de grundläggande antaganden om tidsåtgång för olika behandlingsformer, om tandläkarnas arbetstid e t c , varpå våra prognoser bygga. Det bör redan från början sägas ifrån, att dessa antaganden — och följaktligen de på dem uppbyggda prognoserna — äro behäftade med osäkerhet, dels av den självklara anledningen, att det är fråga om en bedömning av den okända framtiden, dels därför, att det ej varit möjligt att göra så omfattande och dyrbara undersökningar, som skulle erfordrats, därest man velat med större noggrannhet och i detalj fastställa såväl dagens läge som den tidigare utvecklingen på alla de områden, vilka äro av betydelse i sammanhanget. Prognoserna få därför endast fattas som ett försök att så gott sig göra låter utnyttja föreliggande erfarenhet för en ungefärlig framtidsbedömning. Något entydigt svar på frågan hur många studenter, som böra erhålla tandläkarutbildning, kunna dessa prognoser ej lämna. I fortsättningen disponeras framställningen på följande sätt. Först lämnas en redogörelse för en förutberäkning av

hur stor samlad arbetskraft, som kommer att vara disponibel under återstoden av 1900-talet enligt de olika intagningsalternativen. Därefter följer en på tidigare utredningar uppbyggd prognos rörande befolkningsutvecklingen i Sverige fram t. o. m. år 1980. Sedan beskrivas två av statistikutskottet utförda undersökningar, nämligen en undersökning av tandvårdsförhållandena hos svenska folket och en undersökning rörande behandlingstider vid regelbunden tandvård. Med ledning av dessa två undersökningar och vissa tidigare utredningar utformas sedan de grundläggande antagandena om behandlingstider m. m., varefter de egentliga prognoserna framläggas. Förutberäkning av antalet tandläkare under olika hypoteser om den framtida intagningen vid tandläkarhögskolorna

För att söka förutberäkna antalet tandläkare ha vi byggt på av 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga utförda undersökningar, kompletterade med senare data. Beräkningarna framläggas här som prognoser rörande antalet tandläkare vid slutet av åren 1955, 1960, 1965 osv. under olika hypoteser om den framtida intagningen av studenter vid tandläkarhögskolorna. Prognoserna gälla dels totalantalet tandläkare under 65 års ålder, dels "effektiva antalet" tandläkare under 65 års ålder. Det effektiva antalet är i princip lika med summan av antalet tandläkare, som arbeta på heltid inom tandvård, 1 plus halva antalet av de halvtidsarbetande, plus en tredjedel av de tandläkare, som ägna endast en tredjedel av ett normalt arbetsår åt tandvård, osv. Se vidare s. 33 i nyssnämnda sakkunnigas betänkande, del I, SOU 1946: 12. I tandvårdsarbete innefattas även sysselsättning som lä1

Härmed avses 1 900 timmars årligt arbete inom tandvård. 119

rare vid tandläkarhögskola o. dyl. Det blir således det "effektiva antalet" tandläkare under 65 års ålder, som här användes som mått på den samlade arbetsinsatsen i tandvården. Till grund för prognoserna ligga följande antaganden. 1. Dödligheten bland tandläkare antages följa de i nyssnämnda tidigare betänkande redovisade antagandena, SOU 1946: 12, s. 32 o. 173. Dessa antaganden grunda sig på en undersökning av tandläkarnas dödlighet under åren 1921—44. För enkelhetens skull har vidare antagits att de under en femårsperiod utexaminerade tandläkarna alla äro i livet vid slutet av samma femårsperiod. Således skulle t. ex. de under åren 1956—60 utexaminerade alla vara i livet vid slutet av år 1960. 2. Vid beräkningen av "effektiva antalet" har likaledes använts samma antaganden som i den tidigare utredningen, se s. 33—34 av ovannämnda betänkande. Dessa antaganden bygga på en enkät bland tandläkarna i januari 1942. De nu framlagda siffrorna avse, som redan nämnts, endast åldrarna under 65 år. I den tidigare utredningen inkluderades emellertid i det effektiva antalet även en viss bråkdel av de tandläkare, vilka äro äldre än 65 år. Antagandena om "effektivitet" redovisades ej fullständigt i den tidigare utredningens tryckta betänkande. Då de emellertid äro av betydelse för bedömning av de här framlagda prognosernas värde, redovisas de nedan. 3. Under åren 1953—55 beräknas att tandläkarexamen avlägges av de studen-

ter, vilka inskrivits vid tandläkarhögskolorna t. o. m. år 1950 samt äro upptagna i högskolornas kataloger för läsåret 1952—53 och icke avlagt examen vid utgången av år 1952. 4. Beträffande de efter år 1950 inskrivna göras följande antaganden om studietid, åldersfördelning etc. a) Av de vid tandläkarhögskolorna inskrivna fullfölja 90 % studierna fram till tandläkarexamen. b) De, som fullfölja studierna, avlägga examen under femte kalenderåret efter inskrivningsåret. (Exempelvis antages att de under år 1955 inskrivna taga sin examen år 1960.) c) Av de utexaminerade äro 25 % kvinnor. d) De under en femårsperiod utexaminerade visa följande åldersfördelning vid slutet av samma femårsperiod: I åldersgruppen 25—29 år befinna sig 75 %, i åldersgruppen 30—34 år befinna sig 25 % av de utexaminerade. Dessa procenttal tillämpas för såväl män som kvinnor. Antagandena under punkt 4 c) och d) ha valts så att de ungefärligt svara mot förhållandena bland de under åren 1950—52 inskrivna studenterna. 5. I fråga om storleken av de grupper som årligen tagas in vid tandläkarhögskolorna arbetas med följande fyra olika hypoteser. Hypotes I. Det nuvarande antalet, 180, bibehålies i framtiden. Enligt antagandena om avgång under studietiden (punkt 4 a) och om studietidens längd (punkt 4 b) utexamineras således fr. o. m. år 1956 årligen 162 tandläkare.

Åldersgrupp, år 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 Mot 100 manliga tandläkare i åldersgruppen svarar följande "effektiva antal" 99 98 97 96 94 92 88 78 66 Mot 100 kvinnliga tandläkare i åldersgruppen svarar följande "effektiva antal" 94 89 84 79 74 68 62 54 47 120

Hypotes II. År 1956 ökas den årliga intagningen till 230, dvs. fr. o. m. år 1961 utexamineras varje år 207 tandläkare. Hypotes III. År 1956 ökas den årliga intagningen till 280, dvs. fr. o. m. år 1961 utexamineras varje år 252 tandläkare. Hypotes IV. År 1956 ökas den årliga intagningen till 330, dvs. fr. o. m. år 1961 komma årligen 297 tandläkare att taga examen. Vid utgången av år 1952 voro enligt den av Svenska Tandläkare-Sällskapet och Sveriges Tandläkarförbund publicerade "Förteckning över svenska tandläkare 1953" de svenska tandläkarna 3 609 till antalet. Om dessa tandläkare fördelas efter ålder, finner man att 3 441 voro under 65 år, medan det effektiva antalet i denna åldersgrupp — uträknat enligt punkt 2 ovan — var 3 020. Detta antal är betydligt lägre än antalet som yrkesverksamma upptagna tandläkare i ovannämnda matrikel, 3 435, vilket ju är rimligt, då den senare siffran inkluderar en del tandläkare, som äro äldre än 65 år och en del yngre, som utöva yrket i begränsad omfattning. Det kan i detta sammanhang vara värt att ange hur antalet tandläkare under 65 års ålder utvecklats under senare tid. Med hjälp av en stencilerad redogörelse över beräkningar utförda åt 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga ha här efteråt intagna uppgifter erhållits, vilka kompletterats med siffror för år 1952. Årliga antalet

År

Antal tandläkare Effektiva antalet under 65 års ålder under 65 års vid slutet av året ålder

1920 1930 1940 1944 1952

659 1 230 2 256 2 518 3 441

600 1 110 2 040 2 250 3 020

Vid de fortsatta beräkningarna har den vid utgången av år 1952 existerande gruppen av tandläkare "framskrivits" med ledning av dödlighetsantagandena. Till de på så vis erhållna antalen manliga och kvinnliga tandläkare i olika åldrar ha sedan adderats de likaledes "framskrivna" antalen successivt nyexaminerade, varigenom totalantalet tandläkare under 65 års ålder har beräknats vid slutet av åren 1955, 1960, 1965 osv. Genom att på antalen av män och kvinnor i olika åldersgrupper applicera de under punkt 2 ovan anförda relationstalen rörande "effektiviteten" har effektiva antalet tandläkare i åldrar under 65 år räknats ut. Resultaten av beräkningarna framgå av tabell 1 och diagram I—II. Det bör påpekas att de i tabell 1 och diagram I—II framlagda prognoserna endast avse åldrarna under 65 år. Därest förutsättningarna om nyrekryteringen, dödligheten, sysselsättningsgraden osv. gälla under all framtid, skulle efterhand antalet tandläkare och dettas fördelning på åldrar bliva oförändrat från år till år. I nedanstående sammanställning lämnas några data till belysning av hur detta slutstadium skulle se ut för var och en av de fyra hypoteserna. Totala antalet tandläkare

Hypotes

nyinskrivna studenter

utexaminerade tandläkare

i alla åldrar

I II III IV

180 230 280 330

162 207 252 297

7 030 8 980 10 930 12 880

Effektiva antalet under 65 års tandläkare under 65 år ålder 5 770 7 370 8 980 10 580

4 870 6 230 7 580 8 940

intagningen även efter år 1956), medDessa prognoser måste givetvis tagas delas följande två grundtabeller. med all reservation. Alldeles särskilt Av de t. o. m. år 1955 utexaminerade gäller detta antagandena om tandläkarberäknas följande effektiva antal kvarnas "effektivitet" eller sysselsättningsleva under 65 års ålder vid utgången av grad. Sysselsättningsgraden påverkas åren 1955, 1960 osv. av en mängd faktorer, vilkas framtida utveckling det är mycket svårt att be1955: 3 272 1970: 1949 1985: 629 döma. Framför allt spelar här in av1960: 2 910 1975: 1 411 1990: 244 vägningen mellan tandvårdsverksamhet 1965: 2 474 1980: 1 023 1995: 10 och hemarbete bland de gifta kvinnliga Om årligen fr. o. m. en viss begynneltandläkarna. Vidare bör det framhållas, att antagandena om "effektiviteten" setidpunkt etthundra tandläkare utexagrunda sig på erfarenhet från en tid- mineras, kommer bland de således utexaminerade följande effektiva antal av punkt då — liksom i dag — efterfrågan tandläkare under 65 års ålder att finnas på tandvård översteg utbudet. I övrigt efter 5, 10, 15 osv. år från begynnelsekan hänvisas till diskussionen av hithötidpunkten : r a n d e frågor i 1944 års sakkunnigas betänkande, SOU 1946:12 s. 32 ff. Det 5 år: 476 20 år: 1 813 35 år: 2 843 bör nämnas, att de antaganden, som nu 10 år: 939 25 år: 2 212 40 år: 3 009 gjorts, skilja sig från de i nyssnämnda 15 år: 1 387 30 år: 2 564 45 år: 3 009 betänkande redovisade i tre avseenden. Som redan antytts ha antagandena Vi ha här antagit, att procenten kvinnor om effektiviteten valts så att i det effekbland de nyinskrivna är lägre än enligt tiva antalet inkluderas tandläkare, som de tidigare antagandena. Vidare har ägna sig åt odontologisk undervisning h ä r räknats med att 90 % av de vid och forskning samt åt administration tandläkarhögskolorna inskrivna fullföletc. inom tandvården. För enkelhetens ja studierna, medan den tidigare utredskull kan man kanske låta den minskningen ej räknade med någon avgång ning av det egentliga tandvårdsarbetet, u n d e r studietiden. Slutligen har här som ligger häri, uppvägas av den tandsom mått på arbetsinsatsen använts effektiva antalet tandläkare under 65 vårdsverksamhet, som utövas i samband med studierna vid högskolorna. års ålder, medan den förra kommittén Det bör till slut nämnas, att i de nu inkluderade även en viss kvot av de redovisade prognoserna ej alls inräkäldre tandläkarna i det effektiva annats i Sverige verksamma utländska talet. tandläkare. Deras antal uppgick i maj Det bör vidare nämnas, att om man 1953 till ca 330. antar att examinationen fr.o. m. år 1961 Det är naturligtvis mycket vanskligt inte exakt svarar mot någon av de här framlagda hypoteserna, antalet tandlä- att på denna punkt göra någon förutsägelse. Här har gjorts det rätt godtyckkare — liksom "effektiva antalet" — lätt liga antagandet, att antalet i Sverige kan beräknas. Man har nämligen endast verksamma utländska tandläkare komatt interpolera lineärt i tabell 1. För att eventuella ytterligare beräk- mer att öka till 350 år 1960 för att därningar rörande det framtida "effektiva efter minska med 10 per år. "Effektiviantalet" skall underlättas (man kan tetsprocenten" har för denna grupp satts t. ex. vara intresserad av att se utveck- till 85. Således skulle "effektiva antalet" lingen vid successiva förändringar av utländska tandläkare utvecklas på föl122

Tabell 1. Antalet tandläkare under 65 års ålder samt effektiva antalet under 65 års ålder under olika hypoteser om nyrekryteringen Hypotes II Årligt antal examina: 162 t. o. m. år 1960, därefter 207

Hypotes I Årligt antal examina: 162

År

1952 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

Tandläkare under 65 års ålder vid slutet av året hela antalet

effektiva antalet

3 441 3 750 4 270 4 690 4 910 5 040 5 380 5 630 5 730 5 790 5 770

3 020 3 270 3 680 4 000 4 200 4 350 4 610 4 780 4 850 4 880 4 870

År

1952 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

Tandläkare under 65 års ålder vid slutet av året hela antalet

effektiva antalet

3 441 3 750 4 270 4 910 5 360 5 710 6 270 6 730 7 030 7 270 7 370

3 020 3 270 3 680 4 210 4 620 4 970 5 420 5 780 6 000 6 160 6 230

Hypotes III Årligt antal examina: 162 t. o. m. år 1960, därefter 252

Hypotes IV Årligt antal examina: 162 t. o. m. år 1960, därefter 297

Tandläkare under 65 års ålder vid slutet av året

Tandläkare under 65 års ålder vid slutet av året

År

1952 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

hela antalet

effektiva antalet

3 441 3 750 4 270 5 140 5 810 6 380 7 160 7 830 8 330 8 750 8 980

3 020 3 270 3 680 4 420 5 040 5 600 6 240 6 770 7 160 7 440 7 580

jande sätt (siffrorna avse slutet av resp. år): 1952: 261 1970: 212 1955: 290 1975:170 1960: 298 1980:128 1965: 255 1985: 85 Dessa antal skola således adderas till de i tabell 1 införda "effektiva antalen" tandläkare med svensk examen. Den framtida befolkningsutvecklingen i Sverige1 De senast framlagda prognoserna rörande den kommande befolkningsutvecklingen återfinnas i pol. mag. Erik

År

1952 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

hela antalet

effektiva antalet

3 441 3 750 4 270 5 360 6 260 7 050 8 040 8 930 9 630 10 230 10 580

3 020 3 270 3 680 4 640 5 460 6 220 7 050 7 770 8 310 8 720 8 940

Hööks utredning "Befolkningsutveckling och arbetskraftsförsörjning" (publicerad av Industriens Utredningsinstitut 1952). Höök redovisar på s. 30 en förutberäkning av hela befolkningen i arbetsför ålder — med fördelning på femåriga åldersklasser. Denna beräkning sträcker sig fram t. o. m. år 1970. På s. 166 återfinnes en prognos avseende alla åldersklasser, vilken gäller tiden t. o. m. år 1960. 1 Pol. mag. Bengt Holm har biträtt vid sammanställandet av denna prognos.

Diagram I. Antalet tandläkare

under 65 års ålder

Årligt antal examinerade efter 1960: hypotes 1:162, hypotes II: 207, hypotes III: 252, hypotes IV: 297

IV

/

T

n

WyT

T

n

^^~*

n

0 1

Q

n

n

1•

År 1930

1•

1I

1•

1•

1•

i

Diagram

II. Effektiva

antalet tandläkare

under 65 års

ålder

Årligt antal examinerade efter 1960: hypotes 1:162, hypotes 11:207, hypotes 111:252, hypotes IV: 297

I V / 000

»I*-"""""" 000

II 000

ono

0.. ' — '

•

År 1930

• i

sa

.

„,

.i

ni

ti

n

Tabell 2. Befolkningsutvecklingen

i Sverige.

Prognos för tiden

1950—80

Beräknad folkmängd i tusental \ i d slutet av åren Åldersår

0—5 5—10 10—15 15—20 20—25

604 584 460 414 456

564 607 587 449 412

535 561 605 585 447

533 532 559 602 583

575 530 530 558 600

623 572 528 528 555

640 620 570 526 525

25—30 30—35 35—40 40—45 45—50

534 542 554 548 482

456 530 537 536 528

410 453 525 530 526

444 408 449 518 520

580 441 404 443 508

597 576 438 398 434

552 593 570 432 391

50—55 55—60 60—65 65—70 70—75

434 377 328 271 212

473 415 353 295 225

512 451 387 317 245

511 489 421 347 263

504 488 456 378 288

493 482 455 409 314

421 471 449 408 340

75—80 80—w

136 108

151 114

163 127

180 138

191 152

209 163

227 177

7 044

7 232

7 379

7 497

7 626

7 774

7 912

364 476 348

333 469 369

318 438 340

320 426 319

350 442 313

380 478 337

386 504 370

Summa 0—3 3—7 7—10

Såvitt man f. n. kan bedöma förefaller denna prognos bygga på mer realistiska antaganden än andra på senare tid framlagda förutberäkningar. Vi ha därför anknutit våra kalkyler till Hööks prognos. För dessa kalkyler erfordras emellertid en förutberäkning, som går något längre fram i tiden. Till komplettering av Hööks prognos fordras först och främst antaganden om nativiteten efter år 1960 men också en fortsatt framskrivning av befolkningen. I ovanstående tabell 2 är införd en förutberäkning väsentligen uppbyggd på Hööks beräkningar men kompletterad i nyssnämnda avseenden. Som uttryck för nativiteten efter 1960 h a r den yngsta femårsklassens storlek beräknats i anslutning till en av professor Sten Wahlund framlagd prognos (SOU 1945: 46, s. 308). I fråga om framskrivningen av olika åldersgrupper har räk126

nats med de överlevelsetal, som kunna utläsas ur Hööks tabeller för den senaste femårsperiod, för vilken resp. åldersklassers utveckling redovisats. Vidare ha Hööks siffror för år 1950 ersatts med nu tillgängliga preliminära uppgifter från 1950 års folkräkning (Statistisk Tidskrift 1952, s. 187). Slutligen ha i de sista raderna av tabellen de yngsta åldersgrupperna uppdelats på åldrarna 0—3, 3—7 och 7—10 år. Dessa senare åldersklassers storlek har approximerats genom interpolation i Hööks tabeller. De metoder, som använts för komplettering, äro alltså delvis synnerligen grova. Med hänsyn till den osäkerhet, som vidlåder varje befolkningsprognos, torde noggrannare metoder emellertid ej erfordras. Det kan nämnas att Hööks prognos i samtliga åldersgrupper ligger något högre än den nyss omnämnda av Wah-

lund utförda förutberäkningen och likaledes högre än den av Statistiska Centralbyrån utförda framskrivningen av den vuxna befolkningen (Folkräkningen 1945: VI, s. 22* ff.). Möjligheten av ett fortsatt immigrationsöverskott talar för att man, som här skett, skall välja en optimistisk prognos. Ingen av de nu nämnda beräkningarna förutsätter nämligen något invandringsöverskott. Undersökning av svenska folkets tandvårdsförhållanden Den av kommittén utförda stickprovsundersökningen av ett befolkningsmaterial planlades på följande sätt. Ett antal tandläkare skulle, för var sin del av de i stickprovet ingående individerna, efter noggrann genomgång och journalföring uppskatta den tid, som skulle åtgå för att åstadkomma erforderlig sanering och bettrestitution. Härvid skulle de följa den standard, som de normalt tillämpade i sin praktik. Vidare skulle de utförligt notera tidigare behandlingar och de av dem föreslagna åtgärderna. Från de undersökta personerna skulle de också skaffa upplysningar om frekvensen av tidigare tandläkarbesök. Genom beskrivningen av tandstatus och föreslagna åtgärder skulle man få vissa möjligheter att centralt bedöma vederbörande tandläkares förslag till behandling samt beräkning av tidåtgång. En preliminär undersökning av ett material av folktandvårdsjournaler gav vid handen, att ett stickprov om 500 å 600 fall skulle — om det valdes med beaktande av nedan anförda synpunkter — räcka till för att uppskattningen av den tänkta tiden för p r i m ä r b e h a n d ling skulle få ett medelfel (representationsfel) på 6 å 7 %. Under sommaren 1952 valdes ur stommarna till mantalslängderna för år 1952 ett stickprov om 600 personer i

åldrarna 3—70 år. (Åldersbestämningen hänfördes till månadsskiftet september —oktober 1952, då fältundersökningen beräknades pågå under de två månaderna september och oktober.) Den tidigare utförda bearbetningen av ett material av folktandvårdsjournaler hade givit vid handen, att det skulle vara lämpligt att till stickprovet taga ut förhållandevis fler individer i vissa åldrar än i andra. Sålunda borde man låta åldrarna 15—45 år väga särskilt tungt med hänsyn till att dessa åldersgrupper visade sig ha en särskilt stor variation i fråga om behovet av tandvård. Barngrupperna föreföllo vara mer homogena, vilket ju kan förklaras av att de flesta barn få en likvärdig tandvård i skolorna. Även de äldsta grupperna föreföllo vara relativt homogena, vilket kan sammanhänga med att det stora flertalet i dessa grupper fått mycket ringa tandvård och att därför protesfallen dominerade. Stickprovet uttogs så att procenten uttagna personer i olika åldersgrupper förhöll sig enligt följande tablå. Stickprovsprocent Åldersgrupp proportionell mot nedanstående tal 3— 9 år 10—14 år 15—24 år 25—44 år 45—59 år 60—69 år

2 4 6 5 4 3

Det klientel, som ingick i det nyssn ä m n d a materialet av folktandvårdsjournaler, visade en relativt stor geografisk variation i fråga om tandvårdsbehovet, en variation som även bekräftas av tidigare publicerade undersökningar. Det föreföll därför lämpligt att, så långt som var praktiskt möjligt, sprida ut stickprovet över hela landet. Därför bestämdes att de 600 personerna i stickprovet skulle lottas ut från 40 olika 127

Tabell 3. Antalet uttagna män och kvinnor

i olika

åldersgrupper

I första omgången undersökta samt i reststickprovet ingående och intill 30 juni 1953 undersökta fall. (M = män, K = kvinnor.)

Åldersgrupp, år

3—9 10—14 15—24 25—44 45—59 60 - 69

Hela antalet uttagna pers.

Undersökta i första omgången

Unders, intill 30/6 1953 i reststickprov

M

K

M

K

M

K

M

K

24 18 66 121 52 18

23 18 65 120 55 20

23 18 43 89 41 12

20 17 46 96 43 19

1 0 7 11 4 2

0 1 5 9 4 0

0 0 4 7 2 1

0 1 5 3 3 0

församlingar i riket med 15 personer från varje församling. Det skulle föra för långt att här närmare redogöra för själva uttagningen av stickprovet. Det bör dock nämnas att den grundläggande principen var slumpmässigt urval, "random sampling", varvid alla individer i mantalslängderna, som tillhörde en och samma av de ovan n ä m n d a åldersgrupperna, hade samma chans att komma med i stickprovet. Vidare skedde en långtgående geografisk stratifiering syftande till att så vitt möjligt representera de olika delarna av landet i riktiga proportioner. Utlottningen gav till resultat att samtliga län utom Gotlands kommo att bli representerade. Antalet uttagna i olika åldersgrupper framgår av ovanstående tabell. Var och en av de sålunda uttagna 40 grupperna om 15 personer tilldelades en tandläkare bosatt i eller i närheten av resp. församling. Endast väl kända tandläkare med relativt lång erfarenhet anlitades. Av de medverkande tandläkarna voro 26 privatpraktiserande och 14 distriktstandläkare. Tandläkarna utförde undersökningarna utan arvode. Det visade sig, att det i många fall var mycket svårt att få de till stickpro128

Utlott. t. reststickprov

12 26

vet uttagna personerna att underkasta sig tandundersökningen. Detta medförde, att densamma drog ut på tiden. Således hade endast 378 fall kommit till undersökning före den 1 december 1952. När ännu vid mitten av februari 1953 endast 467 fall eller 78 % av de 600 uttagna hade blivit undersökta, beslöts att sätta punkt för den första omgången av undersökningen och att man i fortsättningen skulle inskränka sig till ett reststickprov av 44 personer, utlottade bland de ännu ej undersökta 133 ursprungligen uttagna personerna (se tabell 3). Denna restgrupp visade sig naturligt nog mycket svåråtkomlig. Ännu den 30 juni 1953 hade blott 26 av de 44 personerna inställt sig till undersökning. Se vidare tabell 3. Vid undersökningen användes en särskild journalblankett jämte utförliga anvisningar. I fråga om frekvensen av tandläkarbesök gjordes en uppdelning i två kategorier, här kallade A-gruppen och Bgruppen. Till A-gruppen hänfördes personer, som regelbundet minst vartannat år besökt tandläkare. Till B-gruppen hänfördes individer, som mera sporadiskt eller ej alls besökt tandläkare.

I ett mindre antal fall visade det sig ogörligt att fastställa huruvida en person tillhörde A-gruppen eller B-gruppen. Dessa tveksamma fall sammanfördes till en särskild C-grupp. De av fältundersökningens tandläkare Lämnade uppgifterna om av dem föreslagen behandling och beräknad tidåtgång granskades centralt, varvid i ett litet fåtal fall uppenbara felbedömningar korrigerades. Granskningen underlättades av att i stor utsträckning röntgenbilder och i en del fall även studiemodeller bifogats. Det bör nämnas, att den beräknade tidåtgången även innefattar spilltid. I tabell 4 sammanfattas resultaten av de intill 30 juni 1953 inkomna uppgifterna. Vid bearbetningen ha uppgifterna från de i reststickprovet ingående personerna tilldelats en tre gånger så hög vikt som uppgifterna från de i första omgången undersökta individerna. I tabellen har också varje person i den undersökta delen av reststickprovet räknats in tredubbelt i antalet i resp. grupp. (Då reststickprovet utgör endast en tredjedel av de i första omgången ej undersökta, representerar nämligen en individ i reststickprovet en tre gånger så stor population som en i första omgången undersökt person.) Det kan vara skäl att med några ord kommentera undersökningens resultat. Vid jämförelse med de årliga behandlingstider, som framkommit vid den nedan beskrivna undersökningen av ett fast tandläkarklientel, vill det synas som om A-gruppen (den del av stickprovet som representerar de regelbundna tandläkarbesökarna) företedde ett behov, som i många fall måste ha utvecklat sig under flera år av mindre tillfredsställande tandvård, vilket skulle kunna tolkas så att i denna grupp kommit att inkluderas personer med mera oregelbundna besöksvanor. Man 9

måste dock beakta att de i tabell 4 upptagna tiderna ej avse ett årsbehov av tandvård. Det kan mycket väl hända, att det av undersökningstandläkaren konstaterade behovet i normal praktik skulle täckas genom en serie åtgärder, som sträcka sig över flera år. Vidare har undersökningstandläkaren, när han gjort upp sitt behandlingsförslag, varit obunden av hänsyn till patientens ekonomiska villkor, varför det är sannolikt att han ofta föreslagit behandlingar, som den undersökte ej velat låta utföra. Att uppdelningen, även om den väsentligen bygger på patienternas u p p gifter, kan anses tillfredsställande, framgår av att de bägge grupperna tydligt skilja sig från varandra i fråga om munnens och tändernas tillstånd. Av samtliga personer, tillhörande grupp A (över 25 års ålder), 118 st., hade 2 helprotes eller voro i behov av d3rlik. För gruppen B, 206 personer, var motsvarande siffra 99. Nedanstående tablå 1 visar den markanta skillnaden mellan de båda grupperna i fråga om antalet tänder i behåll. Åldersgrupp, år

Antal personer

Medeltal tänder i behåll 2

Medeltal felfria tänder

25—34 A 25-34 B

60 43

23,9 12,6

6,8 6,1

35-44 A 35—44 B

40 62

19,0 10,4

5,4 5,1

45—59 A 45—59 B

17 76

17,3 4,3

4,9 2,4

I fråga om den erforderliga behandlingstiden har granskningen givit vid handen, att den väl stämmer överens med föreliggande erfarenhet över tid1 Skiljaktigheterna i antalen mot tabellerna 3 och 4 bero på att åldersgrupperingen här hänför sig till årsskiftet 1952/53 men i tabellerna 3 och 4 till utgången av tredje kvartalet 1952. 2 Endast sådana tänder medräknade, som kvarstå efter föreslagen behandling.

Tabell 4. Tandvårdsförhållanden

inom

ett

befolkningsmaterial

A = personer, som besöka tandläkare regelbundet. B = personer, som besöka tandläkare endast vid värk eller ej alls. C = personer, vilkas besöksfrekvens ej kunnat bestämmas. Därav i grupp Åldersgrupp, år

\ Antal

3— 6 7— 9 10—14 15—24 25—34 35—44 45—59 60-69

24 19 38 116 105 110 99 34

15 31 80 58 41 17 1

Summa

243 Vägt medeltal 1 1

Antal fall

Gen(jmsnittlig behaildlingstid i minuter

C

B

A

B

C

A+B+C

81 334 301 334 214 193 150 134

134 226

1,7 1,9 7,3 7,1 20,6

68 110 177 250 242 197 375

100 52 152 47 41

128 113 146 222 231 208 151 122

12,7

%

Antal

/o

Antal

%

79,0 81,6 69,0 55,2 37,3 17,2 2,9

3 2 7 34 45 61 75 26

12,5 10,5 18,4 29,3 42,9 55,4 75,7 76,5

21 2

87,5 10,5

—

•

—

—

39,8

2 2 8 7 7

47,5

Vägt med hänsyn till befolkningens åldersfördelning i Sverige år 1952

åtgången för olika slag av behandlingar samt att flertalet tandläkare bedömt tidåtgången på ett ganska enhetligt sätt. En tandläkare har ju i sitt dagliga arbete att ständigt på förhand söka bedöma möjligheten att inom utstakad tid utföra olika slags tandvårdsoperationer, varför man från början kunde räkna med att bedömningen av tidåtgång skulle kunna göras relativt väl. Beträffande den föreslagna behandlingen visar det sig, att flertalet tandläkare följt en tämligen likartad standard, även om individuella avvikelser förekomma. Vad angår de i tabell 4 upptagna siffr o r n a för enskilda åldersgrupper bör beaktas, att de i vissa fall äro synnerligen osäkra på grund av materialets ringa omfattning. Dessa värden äro emellertid att fatta endast som delposter i en kalkyl, avseende hela befolkningen. Man kan räkna med att de tillfälliga fluktuationerna i de enskilda åldersgruppernas siffror komma att utjämnas i en sådan kalkyl. Det kan synas ganska anmärknings130

värt, att den genomsnittliga behandlingstiden är densamma i grupp A och i grupp B (ca 3 t i m m a r ) . Granskar man de enskilda åldersgrupperna, skall man emellertid finna, att i de yngre åldrarna — som man kan vänta — behandlingstiderna äro betydligt högre inom grupp B än inom grupp A. För de äldre åldersklasserna är det tvärtom så att de regelbundna tandläkarbesökarna förete de högsta tiderna. Detta sammanhänger av allt att döma med att grupp B i de högre åldrarna till stor del består av personer, som redan bära p r o tes, eller för vilka enda tänkbara åtgärd är anbringandet av dylik. Om man antar att en behandlingstid av 3 timmar representerar ett medeltal för alla åldersklasser, kommer man fram till att det samlade tandvårdsbehovet i dag för hela svenska folket över 3 år är ca 20 miljoner timmar, motsvarande ca 10 500 effektiva tandläkarår. Denna siffra är anmärkningsvärt låg. Det behov, som samlats u n d e r decennier av mycket sparsamma möjligheter till tandvård, skulle endast re-

presentera ca tre års arbetsinsats av dagens svenska tandläkarkår. Detta — från början oväntade — resultat av stickprovsundersökningen visar, att tyngdpunkten i framtiden kommer att ligga på den löpande vården av regelbundet återkommande patienter. Undersökningens resultat måste bedömas mot bakgrunden av att det ej varit möjligt att nå samtliga de uttagna personerna. Sedan drygt hälften av reststickprovet blivit undersökt, är det fortfarande ca 10 % av svenska folket, som är utan representation. Det bör emellertid nämnas att de 26 i reststickprovet ingående individer, vilka undersökts, ej visat nämnvärda avvikelser i fråga om tandvårdsvanor och tandvårdsbehov från de i första omgången undersökta. Slutsiffrorna i tabell 4 blevo sålunda så gott som oförändrade sedan reststickprovets värden inarbetats i tabellen. Undersökning av årlig tidsåtgång för behandling av personer, som gå under regelhunden tandläkarbehandling

En särskild undersökning har utförts r ö r a n d e den arbetstid, som årligen erfordras för att vidmakthålla ett gott tand- och muntillstånd hos sådana patienter, vilka regelbundet besöka tandläkare. Därvid ha 20 regioner uttagits genom lottning, varefter undersökningar företagits av tandläkare inom resp. region. Material har hämtats från 9 distriktstandpolikliniker och 11 privatpraktiserande tandläkare. Uttagningen av de i undersökningen deltagande tandläkarna har gjorts av statistikutskottet. Hänsyn har tagits till att dessa tandläkare dels måste ha fört relativt utförliga journalanteckningar, dels ha tjänstgjort på platsen en längre följd av år. Var och en av de privatpraktiserande tandläkarna har i sitt patientregis-

ter slumpvis (efter särskilda anvisningar) uttagit 20 journaler för personer, som under en längre följd av år regelbundet gått under behandling och som med någorlunda visshet kunna antagas ej ha fått annan tandläkarbehandling under denna period. För var och en av dessa patienter har ur journalerna inhämtats vilka slag av behandlingar, som utförts under undersökningsperioden och uppskattats hur lång tid som åtgått (inklusive spilltid). Det h a r särskilt anmärkts, att patienten vid varje behandlingsperiod skall ha blivit färdigbehandlad. I en särskild PM ha de i undersökningen deltagande tandläkarna fått specificerade anvisningar för undersökningens uppläggning. Motsvarande uppgifter från folktandvården ha erhållits genom att patientjournaler infordrats och bearbetats. Därvid har tidsåtgången (bruttotid, inklusive spilltid) beräknats i enlighet med den undersökning, som utförts och publicerats av 1946 års folktandvårdssakkunniga (SOU 1948: 53). Den genomsnittliga undersökningsperioden är för materialet från privattandläkare 12,5 år och från folktandvården 7,2 år. Det sammanlagda antalet observationsår är därmed ca 3 800. De erhållna värdena för tidsåtgången ligga för folktandvården i regel något under de privatpraktiserandes, vilket förklaras dels av den större spilltiden i privatpraktik, dels av något avvikande behandlingsformer. (Så t. ex. ägnas i privatpraktiken 22 % av tiden åt kronoch broarbeten, medan motsvarande procenttal för folktandvården är 16,7 %.) Den beräknade tidsåtgången stämmer väl med vad som framkommit i tidigare undersökningar. Dessa båda material gälla vuxna personer (över 15 å r ) . Beträffande skolbarn och förskolebarn ha ej särskilda undersökningar gjorts, då tidåtgången 131

för dessa grupper utförligt beräknats och bedömts av 1946 års folktandvårdssakkunniga. Vid de fortsatta beräkningarna ha de värden begagnats, som framkommit vid dessa undersökningar. Resultatet av tidsstudierna redovisas i tabell 5. Antaganden om behandlingstider vid olika former av tandvård

Av de antaganden på vilka de följande prognoserna vila, ha vissa redan redovisats, nämligen förutsättningarna om "effektiva antalet" tandläkare i framtiden samt om den kommande befolkningsutvecklingen. Därutöver erfordras ett siffermässigt uttryck för utgångsläget, dvs. den n u v a r a n d e omfattningen av olika former av tandvård samt antaganden om tidsåtgången för olika kategorier av behandlingar. För att kunna genomföra en prognos r ö r a n d e tandvårdens framtida omfattning blir det nödvändigt att arbeta med rätt kraftiga schematiseringar. Här förutsattes sålunda, att svenska folket — ur t a n d v å r d s s y n p u n k t sett — delas in i två g r u p p e r : patienter med regelbundet återkommande tandläkarbesök (i allmänhet minst vartannat å r ) , h ä r kallade "regelbundna fall", samt "sporadiska fall", vartill hänföras alla övriga. Dock förutsattes för enkelhets skull, att barn under tre års ålder ej erhålla någon tandvård, samt att b a r n i åldern 3—7 år antingen äro regelbundna fall eller ej alls få tandvård. Efter "sanering" 1 av bettet kan en person överföras från gruppen sporadiska fall till gruppen regelbundna fall. Med denna starkt förenklade uppläggning gäller det, i fråga om tidsåtgången, att formulera antaganden om de genomsnittliga årliga behandlingstiderna för regelbundna och för sporadiska fall samt den genomsnittliga tiden för sanering. 132

Behandlingstiden för sporadiska fall har oberoende av åldern antagits uppgå till en halv timme i genomsnitt per år. Det föreligger intet statistiskt material till stöd för ett antagande på denna punkt. Det kan nämnas att 1944 års tandläkarutbildningssakkunniga räknade med samma årliga behandlingstid — Vi timme — för revideringsfall. I fråga om den årliga behandlingstiden för regelbundna fall erinras om att efterföljande tabell 5 ger tider, vilka — med rätt liten variation för olika åldrar — i medeltal ligga kring värdet 1,5 timme. Vidare ha 1946 års folktandvårdssakkunniga redovisat en utredning, ur vilken dragits den slutsatsen, att den genomsnittliga årliga behandlingstiden för skolbarn uppgår till 1,5 a 1,6 timme. (SOU 1948: 53). Med hänsyn till denna behandlingstids grundläggande betydelse för prognosen har här arbetats med alternativa antaganden rörande den årliga behandlingstiden för regelbundna fall över 7 års ålder, nämligen a) 1,5 timme, b) 1,65 timme, dvs. 10 % högre än enligt a ) . Det förra antagandet synes ligga något i underkant i förhållande till de nu nämnda undersökningarna, medan det senare ligger i överkant. Beträffande barn i åldern 3—7 år har antagits — i anslutning till 1946 års folktandvårdssakkunniga — att den årliga behandlingstiden för regelbundna fall uppgår till 2,8 timmar. I den utredning rörande tidåtgången vid tandvård för skolbarn, som nyss åberopats, hade någon saneringstid ej särskiljts utan denna hade räknats in i tiden för löpande behandling. Någon särskild saneringstid för barn, vilka ej erhållit tandvård före skolåldern ha vi därför ej räknat med. Som framgår av det följande räknas 1 I detta sammanhang inbegripes i termen "sanering" även bettrestitution.

med att sanering av bettet hos vuxna personer kominer att äga rum — i den mån tillgången på arbetskraft förslår — inom en grupp, vars tyngdpunkt alltmer förskjutes mot höga åldrar. Enligt de i tabell 4 sammanfattade utredningsresultaten är saneringstiden relativt låg i högre åldrar. Det h a r därför antagits att saneringstiden för denna grupp skulle utgöra 4 timmar, ett antagande som innefattar en viss säkerhetsmarginal i förhållande till siffrorna i tabell 4. När det i fortsättningen talas om antagandena a och b förutsattes att de — förutom de två olika behandlingstiderna för regelbundna fall över 7 års ålder — innefatta den nu nämnda antagandena om en halv timmes årlig behandling av sporadiska fall, 2,8 timmars årlig behandling av regelbundna fall under 7 års ålder samt 4 timmars saneringstid. Det bör nämnas, att vid antagandena om årliga behandlingstider för regelbundna och sporadiska fall ingen förutsättning har gjorts om frekvensen av tandläkarbesök. En årlig behandlingstid av 1,5 timme kan betyda att en patient erhåller % timmes behandling vid var och en av två behandlingssejourer på ett år, eller att han erhåller 3 timmars behandling vid tandläkarbesök vartannat år osv. Det bör slutligen tilläggas, att samtliga antaganden om tidsåtgång avse bruttotid inklusive spilltid, alltså hela den del av en "effektiv" tandläkares arbetstid som disponeras för resp. behandling. Antaganden om utgångsläget

För att kunna genomföra en prognos rörande tandvårdens framtida omfattning måste man först fastlägga utgångsläget. Med den schematisering, som införts, blir det härvidlag fråga om att göra antaganden om hur stor andel av

olika åldersgrupper som tillhör kategorin regelbundna fall. Vi ha räknat med följande procentuella andelar vid mitten av år 1953 (dvs. vid mitten av femårsperioden 1951—55): 3— 7 år: 8 % 7—15 år: 80 % 15—20 år: 75 % 20—25 år: 70 % 25—30 år: 60 % 30—35 år: 45 %

35—40 år: 40 % 40—45 år: 35 % 45—50 år: 25 % 5 0 - 5 5 år: 20 % 55—60 år: 15 % över 60 år: 5 %

För den yngsta gruppen har procenttalet beräknats med ledning av det antal tandläkare, som f. n. syssla med småbarnstandvård. För övriga grupper ha procenttalen erhållits genom grafisk utjämning av procentuella antalet "Afall" i tabell 2. Det förutsattes sålunda att grupp C, de tveksamma fallen, i sin helhet föres till de sporadiska fallen. Med dessa antaganden skulle i utgångsläget finnas 0,038 milj. regelbundna fall i åldern 3—7 år samt 2,632 milj. dylika fall i åldrarna över 7 år, jämte 3,686 milj. sporadiska fall. För den årliga behandlingen av dessa grupper skulle enligt antagande a) krävas ett effektivt antal av 3 104 tandläkare. Tillgången på tandläkare skulle emellertid i utgångsläget vara ca 3 330.1 Ett överskott på drygt 200 tandläkare skulle sålunda föreligga, varigenom det skulle finnas utrymme för sanering. Om man i stället räknar tidåtgången enligt b) skulle den årliga behandlingen av regelbundna och sporadiska fall i utgångsläget kräva ett effektivt antal av 3 312 tandläkare, alltså ett antal som ganska nära motsvarar tillgången. Innan vi gå vidare, skola vi med några ord kommentera de nu gjorda antagandena. Det bör än en gång betonas att uppdelningen i "regelbundna" och "sporadiska fall" är synnerligen schablonmässig och ej svarar mot den komplicerade verkligheten, som inrymmer alla övergångsformer från fall med en mycket noggrann och påkostad tand134

vård till fall utan någon som helst tandvård. Vill man göra en uppdelning i två grupper, måste ju någonstans gränsen dragas. Vi ha, i vad gäller den meddelade behandlingens standard, dragit gränsen med ledning av undersökningen av ett fast tandläkarklientel, medan vi för fastställandet av storleken av de grupper, som befinna sig på ömse sidor om gränsen, utnyttjat resultatet från befolkningsundersökningen. De nu senast anförda beräkningarna rörande utgångsläget synas visa att gränsdragningen i båda fallen skett ungefärligen utefter samma linje, såtillvida att det antal regelbundna fall, som finnes enligt befolkningsundersökningen, av dagens tandläkarkår kan få en behandling av den omfattning, som noterats för de i undersökningen av tandläkarnas klientel ingående patienterna. (Detta säger naturligtvis ingenting om dagens efterfrågan eller om bristen på tandläkare. Tandläkarnas sammanlagda arbetstid måste ju a priori vara lika med summan av de tider, som disponeras av patienterna.) Det bör emellertid tilläggas, att det förhållandet att kalkylen går någorlunda ihop också sammanhänger med antagandet om behandlingstid för sporadiska fall, ett antagande, som emellertid formulerades på ett tidigare stadium i vårt arbete.

Tekniken vid prognoserna rörande tandvårdens omfattning

Med den schematiska kategoriindelning, som införts, blir en prognos rörande tandvårdens omfattning helt enkelt liktydig med en prognos rörande utvecklingen av antalet regelbundna fall. Den i inledningen nämnda arbets1

Detta värde har erhållits genom interpolation i de tidigare redovisade tabellerna över effektiva antalet svenska och utländska tandläkare.

hypotesen innebär, att om 25 år antalet regelbundna fall skulle utgöra: 80 % av åldersgruppen 3—7 år, 100 % av åldersgruppen 7—25 år, 80 % av åldersgruppen 25—40 år, 60 % av åldersgruppen över 45 år. Om denna önskade anslutning förelegat redan i utgångsläget, skulle antalet regelbundna fall utgjort 5,3 milj. Om målet skulle uppnås 25 år senare (vid mitten av femårsperioden 1976—80) skulle antalet regelbundna fall då uppgå till 5,8 milj. För att den önskade anslutningen överhuvudtaget skall uppnås, fordras att de som nu äro i skolåldern och h ö r a till gruppen regelbundna fall komma att kvarstå i denna grupp, samt att tandvården ytterligare byggs ut för kommande generationer av barn. Det har därför förutsatts att av den disponibla arbetskraften i första hand ett tillräckligt antal utnyttjas tör tandvården inom denna yngre grupp, bestående dels av dem, som i dag äro under 15 år, dels av kommande generationer. Det har räknats med att procenten regelbundna fall undan för undan ökas enligt följande schema:

Födelseårsgrupp

1951—55 1956—60 1961—65 1966—70 1971-

Procentuella antalet regelbundna fall inom gruppen, då den befinner sig i åldern 3—7 år

7—15 år

8 20 40 60 80

85 90 95 100 100

För denna yngre grupp räknas med att de, som i skolåldern äro regelbundna fall, kvarstå som sådana även efter skolåldern, dvs. disponera 1,5 (fall a) resp. 1,65 (fall b) timmars årlig behandlingstid under resten av sitt liv.

Sedan denna yngre grupp rent räknemässigt tilldelats ett tillräckligt antal tandläkare, disponeras resten för behandling av den äldre gruppen, varvid i första hand de som redan i utgångsläget äro regelbundna fall tillgodoses med löpande vård under resten av sitt liv. Om arbetskraften ej räcker till för detta program, antages att en del av dessa få övergå till att bliva sporadiska fall, dvs. disponera endast en halv timmes årlig behandlingstid. Om i stället ett överskott av arbetskraft skulle stå till buds, antages att detta utnyttjas för sanering och fortsatt regelbunden vård av tidigare sporadiska fall. Om slutligen ytterligare arbetskraft förefinnes, sedan hela den äldre gruppen sanerats, sker sanering bland de återstående sporadiska fallen inom yngre gruppen. Själva räknetekniken skall endast i korthet antydas. Då det är naturligt att som utgångsläge välja mitten av perioden 1951—55, blir det lämpligt att anknyta de fortsatta beräkningarna till mittpunkterna av kommande femårsperioder. I fråga om folkmängden i olika åldersgrupper och det effektiva antalet tandläkare vid dessa tidpunkter h a r linear interpolation tillämpats. Vidare har antagits att dödligheten är densamma för en grupp sporadiska fall och för en grupp regelbundna fall i samma ålder. I den mån sanering förekommer, har analogt med de "intensiteter" av skilda slag, som man räknar med i befolkningsstatistiken, införts en "saneringsintensitet". Denna har för gruppen sporadiska fall antagits vara konstant under en femårsperiod och oberoende av åldern. I de formler, som resultera ur dessa antaganden, förekommer även dödlighetsintensiteter. F ö r enkelhets skull har räknats med en under resp. femårsperiod konstant genomsnittlig dödlighetsintensitet för hela gruppen sporadiska fall och med sam135

ma dödlighet för under perioden saner a d e fall som för kvarstående sporadiska fall. Med den nu antydda räknetekniken h a r för vart och ett av de fyra rekryteringsalternativen en förutberäkning gjorts av h u r antalet regelbundna fall skulle komma att utveckla sig, dels för det fall att behandlingstiderna följa antagande a, dels för det fall att behandlingstiderna följa antagande b. Resultat av beräkningarna rörande omfattningen av tandvården

Slutresultatet av beräkningarna redovisas i tabell 6 och diagram III. För de prognoser, som baserats på det lägre antagandet rörande den årliga be-

handlingstiden (a), finner man, att den önskade anslutningen till tandvården aldrig skulle uppnås vid rekryteringsalternativ I (årlig intagning 180 studerande) och under följande år (ungefärlig beräkning) för de andra tre alternativen : Alternativ II (årlig intagning 230): år 1976. Alternativ III (årlig intagning 280): år 1971. Alternativ IV (årlig intagning 330): år 1968. Därefter skulle enligt alternativen II— IV det effektiva antalet tandläkare ligga högre än det antal, som skulle erfordras för ett vidmakthållande av antalet revisionsfall vid den önskade nivån.

Tabell 6. Beräknat antal regelbundna fall vid olika tidpunkter skilda alternativ rörande intagningen vid tandläkarhögskolorna antaganden om behandlingstiderna

i framtiden under samt vid två olika

a) Regelbundna fall: 2,8 timmar per år för småbarn, 1,5 timme per år för övriga åldrar. Saneringstid: 4 timmar. Sporadiska fall: 0,5 timme per år. Regelbundna fall i miljoner vid mitten av femårsperioden enligt Femårsperiod

1951—55 1956-60 1961—65 1966—70 1971—75 1976-80

Alt. I

Alt. II

Alt. III

Alt. IV

önskad anslutning

2,7 3,5 4,2 4,5 4,6 4,6

2,7 3,5 4,3 4,9 5,5 6,0

2,7 3,5 4,4 5,3 6,2 7,0

2,7 3,5 4,5 5,7 6,9 7.5 1

5,3 5,4 5,5 5,6 5,7 5,8

b) Regelbundna fall: 2,8 timmar per år för småbarn, 1,65 timme per år för övriga åldrar. Saneringstid: 4 timmar. Sporadiska fall: 0,5 timme per år. Regelbundna fall i miljoner vid mitten av femårsperioden enligt Femårsperiod

1951—55 1956—60 1961—65 1966—70 1971—75 1976-80

Alt. I

Alt. II

Alt. III

Alt. IV

Önskad anslutning

2,7 3,2 3,8 4,0 4,0 4,1

2,7 3,2 3,8 4,4 4,9 5,3

2,7 3,2 3,9 4,7 5,5 6,2

2,7 3,2 4,0 5,0 6,1 7,2

5,3 5,4 5,5 5,6 5,7 5,8

Alternativ rörande den årliga rekryteringen till tandläkarhögskolorna fr. o. m. år 1955: 1:180 11:230 111:280 IV: 330 1 Hela befolkningen över 3 års ålder. Dessutom ett ej utnyttjat överskott av arbetskraft (ca 500 tandl.).

Diagram III. Antalet regelbundna fall enligt hypoteserna I—IV och enligt uppställda slutmålet ( — —•)

det

Antagande

a

År 1950

Om prognoserna baseras på det högre antagandet rörande den årliga behandlingstiden för regelbundna fall ( b ) , finner man att den önskade anslutningen skulle uppnås (ungefärlig beräkning) : Vid alternativ I: aldrig Vid alternativ II: ca år 1990 Vid alternativ III: år 1975 Vid alternativ IV: år 1971 Om man vill se den önskade anslutningen u p p n å d d vid mitten av perioden 1976—80, skulle sålunda enligt antagande a) erfordras en årlig intagning något understigande den enligt alternativ II, eller enligt approximativ uppskattning en årlig intagning av ca 220. Enligt antagande b) skulle däremot fordras en årlig intagning av ca 260 (mellan alternativen II och I I I ) . Den ökning av antalet regelbundna fall, som skulle äga rum enligt prognoserna, åstadkommes dels därigenom att nya generationer träda till och få regelbunden vård från 3 eller senast 7 års ålder, dels därigenom att tidigare sporadiska fall över 7 års ålder överföras till regelbundna fall. Det totala antalet saneringar av fall över 7 års ålder under tiden 1951—1980 enligt de olika prognoserna framgår av följande översikt: Rekryteringsalternativ I II III IV

Antal saneringar i miljoner undertiden 1951—1980 antagande a

antagande b

1,1 1,6 3,0 3,4

0,2 0,4 1,7 2,9

Som redan antytts är saneringen en relativt liten post i kalkylen. Även om antalet saneringar per år är så högt som 100 000, skulle — med 4 timmars saneringstid — ett effektivt antal av i genomsnitt endast 210 tandläkare vara 138

sysselsatt med sanering. Om över huvud taget saneringstiden antages vara av samma storleksordning som den som framkommit i befolkningsundersökningen, kommer denna post att förbliva liten. Som illustration kan nämnas att en höjning av saneringstiden från 4 till 6 timmar skulle medföra en fördröjning av slutmålets realiserande med endast ca ett år (beräkningen avser alternativ III, antagande a ) . Av detta följer att även mycket stora förändringar i det förutsatta utgångsläget ej skulle påverka prognosernas slutresultat i någon nämnvärd omfattning. Man kan därför få en rätt god vägledning genom att göra en betydligt enklare kalkyl, där man ser bort från saneringsbehovet och i stället endast beräknar hur många tandläkare som skulle erfordras för den löpande vården exempelvis vid slutet av den här betraktade perioden, dvs. 1980. Enligt befolkningsprognosen och den uppställda arbetshypotesen skulle Sveriges befolkning år 1980 fördela sig på följande sätt: Antagen tid i timmar per år Tusen- för löpande vård tal antaantagande a gande b Barn under 3 år . . 386 Barn i åldern 3—7 år: 101 utan tandvård . . 403 regelbundna fall Personer över 7 år: 1 583 sporadiska fall regelbundna fall 5 439 Summa

0 2,8

0 2,8

0,5 1,5

0,5 1,65

7 912

Den totala årliga tiden för löpande behandling skulle enligt antagande a) utgöra: 403 000 x 2,8 + 1 583 000 x 0,5 + + 5 439 000 x 1,5 = 10,1 miljoner timmar, motsvarande arbetet av ett effektivt antal på ca 5 300 tandläkare. Den totala tiden enligt antagande b) blir 10,9 mil-

joner timmar, motsvarande ett effektivt antal av ca 5 700 tandläkare. Det är nu lätt att utföra en dylik kalkyl även med andra antaganden om tidsåtgången för löpande behandling. Om man förutsätter att den årliga behandlingstiden för regelbundna fall över 7 år endast är 1,25 timme kommer man fram till ett erforderligt effektivt antal tandläkare år 1980 på ca 4 600 (övriga antaganden samma som ovan). Om man i stället r ä k n a r med en årlig behandlingstid av 2 timmar per regelbundet fall kommer man fram till siffran 6 700. Dessa senast anförda beräkningar gå utanför den ram, vars gränser angivas av antagandena a och b, och inom vilken vi i den noggrannare kalkylen hållit oss. Dessa två mera extrema antaganden kunna enligt vår mening representera två olika bedömningar av tendenserna. Det lägre antagandet skulle mera influeras av förhoppningar om framgångsrika profylaktiska åtgärder — t. ex. förbättrade kostvanor, bättre munhygien, fluoridering — och tidsvinst genom rationalisering av behandlingstekniken, medan det a n d r a mera skulle betona en väntad efterfrågan på tandvård enligt högre standard än dagens. Våra beräkningar äro helt grundade på dagens tandvård, så som den avspeglas i de refererade undersökningarna. Man måste vara klar över att de

uppställda prognoserna endast kunna giva en vägledning vid bedömandet av den erforderliga intagningen vid tandläkarhögskolorna. Det är en mångfald av faktorer, vilkas sannolika utveckling vi ej kunnat taga ställning till. Vidare måste den arbetshypotes vi valt framstå som tämligen godtycklig. (De redovisade beräkningarna torde emellertid, som redan nämnts, giva en viss vägledning också för den, som vill arbeta med en annan hypotes r ö r a n d e den framtida anslutningen till tandvården.) Mot bakgrunden av de gjorda beräkningarna vilja vi till sist rikta uppmärksamheten på vikten av att man mycket noga följer utvecklingen av efterfrågan på tandvård. Det framgår ju av tabell 1, att tandläkarantalet ännu år 1980 skulle befinna sig i rätt kraftig tillväxt. Om man relativt hastigt — på ett eller två decennier — skulle hinna mätta efterfrågan på tandvård, skulle man kunna stå inför risken av en överproduktion på tandläkare. På grund av den långa utbildningstiden måste åtgärder mot en sådan eventualitet planeras i god tid. Om det å a n d r a sidan skulle visa sig, att såväl anslutningen till tandvården som kravet på behandlingens standard skulle tendera att växa väsentligt över den gräns, vi h ä r räknat med, fordras likaså i god tid insatta åtgärder för att möta de höjda kraven.

BILAGA 2

Jämförelse mellan de årliga driftskostnaderna för tandläkarhögskolor med olika intagningskapacitet

Kolumnerna 1 och 2 uppta de för budgetåret 1953/54 anvisade medlen till tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö, kolumnerna 3 och 4 de med utgångspunkt från Malmö-högskolans an-

slag approximativt beräknade kostnaderna för högskolor, som förutsättas ha en intagning av 60, resp. 40 elever per år.

100 elever 80 elever 40 elever 60 elever per år 5-ort per år 3-ort per år 3-ort per år 3-ort (Sthlm) (Malmö) Avlöningar Omkostnader övriga utgiftsposter Summa årliga driftskostnader Kostnad för utbildning av varje intagen elev

2 412 000 540 000 417 500

2 270 000 618 500 297 500

2 106 000 538 000 234 500

1 902 000 480 000 175 500

3 369 500

3 186 000

2 878 500

2 557 500

33 700

39 800

48 000

64 000

B I LAGA

3 F ö r s l a g till a v t a l m e l l a n K u n g l . Maj :t och k r o n a n , å e n a , och V ä s t e r b o t t e n s läns landsting, å andra sidan, angående i n r ä t t a n d e i s a m b a n d m e d c e n t r a l l a s a r e t t e t i U m e å a v en för u n d e r v i s n i n g a v b l i v a n d e t a n d l ä k a r e a v s e d d odontologisk högskoleklinik, a n s l u t e n till t a n d l ä k a r h ö g s k o l a n i S t o c k h o l m

Sedan Kungl. Maj:t med riksdagen beslutit, att i samband med centrallasarettet i Umeå skola inrättas en läroanstalt — en odontologisk högskoleklinik — för meddelande av viss undervisning åt blivande tandläkare ävensom en till högskolekliniken ansluten tandsköterskeskola, har mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, och Västerbottens läns landsting, å andra sidan, träffats följande avtal. § 1. I Umeå inrättas i samband med centrallasarettet därstädes en läroanstalt för meddelande av viss undervisning ål blivande tandläkare — en odontologisk högskoleklinik — ävensom en till denna läroanstalt ansluten tandsköterskeskola. Vid högskolekliniken, som är organiserad för att mottaga 32 nya elever om året (16 varje termin), erhålla de studerande odontologisk klinisk undervisning under 3 terminer (6:e—8:e terminerna), övrig för tandläkarexamen erforderlig undervisning meddelas vid tandläkarhögskolan i Stockholm. Vid högskolekliniken tjänstgöra såsom lärare laboratorer, avdelningstandläkare, assistenter och amanuenser.

Högskolekliniken är organiserad på avdelningar för tandkirurgi, proteslära, karieslära, bettanalys, barntandvård och odontologisk ortopedi (tandreglering). Vid kliniken finnes även en särskild mottagningsavdelning. Var och en av de 3 förstnämnda avdelningarna förestås av en laborator, övriga avdelningar av avdelningstandläkare. Till föreståndare för högskolekliniken förordnar universitetskanslern en av laboratorerna. I administrativt och ekonomiskt hänseende ävensom vad angår högsta ledningen av och ansvaret för undervisningen räknas högskolekliniken såsom hörande till tandläkarhögskolan i Stockholm. För högskolekliniken och verksamheten därstädes (tandvårdsarbetet inbegripet) gäller vad som finnes föreskrivet i gällande stadgar för tandläkarhögskolorna ävensom i de särskilda bestämmelser, som i vederbörlig ordning utfärdats för dessa.

Landstinget ställer till Kungl. Maj:ts och kronans förfogande, för anordnande av här ifrågavarande undervisning av blivande tandläkare samt för inrättande av den till högskolekliniken an141

slutna tandsköterskeskolan, utan ersättning dels i den till sjukhusets centralblock hörande laboratoriebyggnaden erforderliga lokalutrymmen, beräknade till omkring 3 500 m2 golvyta, för flertalet av högskoleklinikens avdelningar ävensom för tandsköterskeskolan, dels ock därutöver inom en av landstinget planerad nybyggnad i kvarteret Fabriken vid Norrlandsgatan i Umeå erforderliga lokaler, omfattande omkring 800 m2 golvyta, för högskoleklinikens avdelningar för barntandvård och tandreglering. Förutnämnda lokaler få hyresfritt disponeras av Kungl. Maj :t och kronan, så länge utbildning av tandläkare, respektive tandsköterskor bedrives därstädes. Landstinget utför och bekostar den efter lokalernas blivande användning avpassade fasta inredningen av lokalerna. Såsom fast inredning räknas i princip vad som i den vid avtalet fogade bilagan A upptagits under rubriken Byggnadsanslag. Staten anskaffar och bekostar högskoleklinikens utrustande i övrigt med inventarier, apparater och instrument etc. samt svarar för framdeles med hänsyn till undervisningens behov erforderliga ändringsarbeten i lokalerna. Landstinget utför och bekostar sådana underhålls- och reparationsarbeten, som äro nödiga för lokalernas bevarande i fullgott skick. § 3. Landstinget tillhandahåller högskolekliniken och tandsköterskeskolan för självkostnadspris värme, ånga, elektrisk kraft, gas, vatten, tryckluft, vakuum och syrgas. § 4. Landstinget ombesörjer mot e r s ä t t ning, svarande mot landstingets själv142

kostnad, högskoleklinikens sköterskeskolans tvätt.

och

tand-

§ 5. Högskolekliniken skall inom ramen för klinikens kapacitet dels fungera som centraltandpoliklinik för landstingsområdet, dels ock i viss utsträckning övertaga landstingets distriktstandvård för vuxna och barn. Å högskolekliniken skall bedrivas en kontinuerlig patientvårdande verksamhet, dock att under juli månad denna verksamhet må inskränkas till att avse väsentligen uppgifter, som ankomma på en centraltandpoliklinik, ävensom behandling av akuta fall. § 6. För den minskning av landstingets kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskoleklinikens verksamhet, bidrager landstinget till driftskostnaderna vid högskolekliniken med belopp, som kan anses motsvara den nettokostnad landstinget skulle ha fått vidkännas för eljest erforderliga tandpolikliniker. I enlighet med denna p r i n c i p skall landstinget till Kungl. Maj:t och kronan erlägga vissa årliga driftsbidrag, vilka skola bestämmas för en tidsperiod i sänder. Med här efteråt angivna undantag omfattar varje tidsperiod 3 år. Den första tidsperioden omfattar tiden den 1 juli 1956—den 30 juni 1957, den andra perioden tiden den 1 juli 1957—den 30 juni 1958.1 För varje period skall det årliga driftsbidraget utgå med belopp, motsva1 Under förutsättning att beslut om högskoleklinikens inrättande fattas vid 1954 års riksdag, böra de studerande, som skola fullgöra en del av sin utbildning i Umeå, kunna börja sin 6:e utbildningstermin (den l:a tjänstgöringsterminen i Umeå) den 1 februari 1957. Vid högskolekliniken bör, minst ett halvt år före nämnda tidpunkt, finnas anställd en laborator, vilken skall ha hand om de förberedande åtgärder, som måste vidtagas före undervisningens igångsättande.

rande nettokostnaden för dels en centraltandpoliklinik med 3 tandläkare, dels ock distriktstandpolikliniker med tillhopa 10 tandläkare, avsedda för vuxet klientel, och med tillhopa 5 tandläkare, avsedda för barn. Under de båda första tidsperioderna, då högskolekliniken är under uppbyggnad, skall dock driftsbidraget ej utgå med större belopp än som svarar mot det tandvårdsarbete, som då utföres vid kliniken. Fastställande av driftsbidrag för ovan angivna tidsperioder skall ske med utgångspunkt från det närmast före varje periods början rådande löne- och konjunkturläget samt med tillämpning i övrigt av de grunder, som angivits i denna paragraf. Upplysningsvis antecknas, att med utgångspunkt från vid utgången av juni 1953 rådande förhållanden nettodriftskostnaden för centraltandpolikliniken beräknats till 116 500 kronor, för distriktstandpoliklinikerna för vuxna till 104 500 kronor och för distriktstandpoliklinikerna för barn till 231 000 kronor. Det årliga driftsbidraget skulle således med nämnda utgångspunkt, då högskolekliniken är i full verksamhet, uppgå till sammanlagt 452 000 kronor. Redogörelse för beräkningen av h ä r ovan angivna belopp lämnas i den vid avtalsförslaget fogade bil. B. Det förutsattes, att från driftsbidraget skola avräknas landstingets kostnader enligt § § 8 och 9. Avlöning eller arvode, som utgår till tjänstledig tandläkare för vilken vikarie förordnats, må dock icke avräknas från nämnda bidrag. Driftsbidraget erlägges för varje budgetår förskottsvis med halva beloppet vid budgetårets början och med återstoden under januari månad. Eventuellt erforderlig avräkning äger rum i samband med inbetalning av driftsbidrag för nästföljande budgetår.

§ 7. Landstinget äger uppbära de till barntandvården utgående bidragen såväl från primärkommunerna som från staten. Högskolekliniken tillhandahåller landstingets förvaltningsutskott för ansökningar om dylika bidrag erforderliga uppgifter senast 1 månad före ansökningstidens utgång. § 8. Vid högskolekliniken anställda laboratorer skola genom förbehåll, som intages i fullmakt, respektive bevis om förordnande, åläggas att, i den mån det befinnes erforderligt för fullgörande av högskoleklinikens skyldigheter gent emot landstingets folktandvård, mot särskilt årsarvode stå till landstingets förfogande för specialistkonsultation och specialistvård samt för att biträda med utredningar, yttranden och vårdförslag m. m. Detta arvode beräknas vid nuvarande löneläge till 14 000 kronor för varje laborator. Laborator, som åtnjuter tjänstledighet från sin befattning med skyldighet att vidkännas A- eller B-avdrag, äger behålla så stor del av det särskilda årsarvodet, som landstinget bestämmer. Avdelningstandläkarna skola genom förbehåll, som intages i antagningsbevis, respektive bevis om förordnande, förpliktas att, jämte sin halvtidsbefattning vid högskolekliniken, tjänstgöra a n d r a hälften av arbetsdagen såsom tandläkare, anställda hos landstinget, mot ett arvode, motsvarande hälften av de avlöningsförmåner, som tillkomma en lasarettstandläkare. Högskoleklinikens avdelningstandläkare äro, i den mån de utföra i föregående stycke omförmält arbete inom folktandvården, att betrakta såsom landstingets befattningshavare; skolande för dem de i tjänstereglemente för nämnda befattningshavare meddelade 143

bestämmelserna gälla.

i

tillämpliga

delar

§ 9. Två av landstinget efter hörande av lärarkollegiet vid tandläkarhögskolan i Stockholm anställda och av landstinget avlönade distriktstandläkare, avsedda för barntandvård, skola ha sin verksamhet förlagd till högskoleklinikens barntandvårdsavdelning och där tjänstgöra som extra amanuenser. Även för dessa tandläkares verksamhet gäller vad som stadgats i § 1 sista stycket. § 10. Landstinget medger, i vad på landstinget ankommer, att vid centrallasarettet i Umeå anställda läkare få förordnas att åt eleverna vid högskolekliniken meddela undervisning i intern medicin och allmän kirurgi samt i anslutning härtill hålla demonstrationer. Dessutom medger landstinget, att nämnda undervisning och demonstrationer få avgiftsfritt försiggå i lasarettets lokaler. Vidare medger landstinget, att vid centrallasarettet anställda röntgen- och narkosläkare få efter överenskommelse biträda vid patientbehandling å högskolekliniken. § 11. Landstinget medger, att personal och elever vid högskolekliniken få i samma utsträckning och på enahanda villkor som befattningshavarna vid lasarettet inta måltider å lasarettet samt upplåter mot skälig ersättning rum för eleverna vid tandsköterskeskolan i lasarettets elevhem. § 12. Landstinget utfäster sig att göra vad som står i landstingets förmåga för att personalen och eleverna vid högskolekliniken skola kunna erhålla lämpliga bostäder samt för att patienter, som från avlägsnare orter remitteras till hög144

skolekliniken för erhållande av tandvård, skola kunna under behandlingstiden för rimligt pris erhålla kost och logi i närheten av högskolekliniken. § 13. Landstinget förklarar sig villigt att i samband med de lokaler, som skola disponeras av centrallasarettets medicinska bibliotek, utan ersättning tillhandahålla nödiga lokaler för högskoleklinikens odontologiska bibliotek. § 14. Landstinget medger, att de för högskolekliniken behövliga telefonapparaterna få mot ersättning anknytas till centrallasarettets telefonväxel. § 15. Högskolekliniken skall i egenskap av centraltandpoliklinik dels meddela kostnadsfri tandvård åt sådana vid centrallasarettet inskrivna patienter, vilka av behörig läkare vid sjukhuset på grund av medicinska skäl remitterats till centraltandpolikliniken för erhållande av tandvård, dels omhändertaga mera komplicerade fall, vilka dit remitterats av tandläkare eller läkare, eller där patienterna själva sökt tandvård vid kliniken, dels ock meddela tandvård i övrigt. § 16. De behandlingsavgifter, som upptagas å högskolekliniken, må icke överstiga de i folktandvårdstaxan angivna beloppen, dock med undantag för behandling av sådana tandskador, som omförmälas i 2 § folktandvårdstaxan den 7 december 1951. § 17. F r å n tandläkarhögskolan i Stockholm skall årligen till landstinget lämnas en

redogörelse för högskoleklinikens patientvårdande verksamhet. §18. Därest vid sammanträde med tandläkarhögskolans i Stockholm lärarkollegium eller nämnder ärende, som direkt berör samarbetet mellan högskolekliniken och landstingets folktandvård, är avsett att förekomma, skall landstingets förvaltningsutskott erhålla underrättelse härom. Förvaltningsutskottet äger, om det så önskar, genom två av utskottet utsedda representanter övervara behandlingen av ifrågavarande ärende, med rätt för dessa att deltaga i överläggningen och att få sin mening antecknad till protokollet.

Om vid förvaltningsutskottets sammanträde ärende av förut nämnd beskaffenhet skall förekomma, skall tandläkarhögskolan i Stockholm erhålla underrättelse härom, och äger högskolan motsvarande befogenhet, som här ovan tillerkänts landstingets förvaltningsutskott, § 19I god tid före utgången av varje i § 6 nämnd tidsperiod skola parterna upptaga förhandlingar angående storleken av de årliga driftsbidrag, som enligt § 6 skola erläggas av landstinget för nästkommande period, ävensom rörande eventuellt erforderliga ändringar i avtalet.

Bilaga A Uppdelning å byggnadsanslag och inventarieanslag av de i lokalerna för högskolekliniken i Umeå förekommande anläggningar och föremål, som icke självfallet skola bekostas med medel från endera av dessa anslag. (Uppdelningen verkställd i enlighet med de normer, som följts vid färdigställandet av nybyggnaden för tandläkarhögskolan i Malmö.)

Cykelställ Skrapgaller och torkmattor i entréer Anslagstavlor i entréer inklusive avisosystem därstädes övrigt avisosystem Serielås Dörrskydd av rostfritt stål och sparkplåtar Hatthyllor, fasta Gardiner i demonstrationssalar Podier i demonstrationssalar inklusive räcken Podier för balloptikonapparat Bänkar i demonstrationssalar Kateder med fast apparatur för vatten och avlopp eller gas . . . . Kateder, som saknar vatten och avlopp eller gas Väggfasta skrivtavlor Fristående skrivtavlor Dragskåp Expeditionsdiskar 10

Byggnadsanslag 1 1 1

Inventarieanslag

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 145

Väggfast bord av glas för skrivning Medicin-, nyckel- och kortskåp Inbyggda biblioteks-, arkiv- och förrådshyllor (icke specialbyggda) Tvätt- och sköljbord med vatten och avlopp Icke väggfasta diskar exempelvis steriliseringsdiskar utan vatten och avlopp Flyttbara väggar exempelvis av glas eller trä Klädställningar, inbyggda Klädskåp, lösa Klädskåp, inbyggda Gardinhållare Förmörkningsanordningar Enkla hyllor på konsoler fastskruvade i vägg Skåp, inbyggda Skåp,lösa Fasta väggsittbänkar (ej specialinredningar) Djurburar Linoleummattor eller liknande Trallar av trä Blyväggar i röntgenavdelning Soptunnor o. d Diskmaskin Inbyggda beredningsbord, diskbänkar m. m. (med eller utan rostfri plåt) Rullbord Centrala luftkompressorer Rörsystem för gas, tryckluft, vakuum och syrgas Steriliseringsapparater Steriliseringsbord, inbyggda med anordning för ång- eller vattenkok av instrument och glas, med eller utan vaskar och disk Steriliseringsdiskar, inbyggda Autoklaver Laboratoriebord med tryckluft och gas (häri ingår ej den elektriska utrustningen i vidare mån än framdragning av elektriska ledningar genom bänken) Brandposter med slang och munstycke jämte skåp Lös brandmateriel Ässja i verkstad Handdukshängare och klädkrokar i toaletter o. d Speglar över tvättställ Tvålkoppar och pappershållare, fastskruvade i vägg Hissar Rör för telefon, synkronur, radioanläggningar och signalapparater Ledningar för radioanläggningar och signalapparater Lysämnesbelysning Synkronur 146

Fotlamphållare med glob av standardutförande i källarutrymmen, på toaletter, i trappuppgångar och korridorer, över tvättställ och över spisar Annan belysningsarmatur Kylskåp Centralkylanläggning

Bilaga B

Till 1951 års

tandlåkarkommitté

Tandvården har länge varit ett besvärligt hälsovårdsproblem i Norrland. Norrlandskommittén, som i ett år 1947 avgivet betänkande (statens off. utr. n r 70/1947) ingående behandlat detta spörsmål, har bl. a. föreslagit att en central tandvårdsanstalt med tandläkarutbildning skall inrättas i Umeå. Vid 1949 års lagtima sammanträden med Västerbottens läns landsting och Norrbotten läns landsting uttalades allvarliga bekymmer för att dessa län under nuvarande förhållanden icke kunde under överskådlig framtid tänkas få sin folktandvård utbyggd enligt fastställda planer. Orsaken härtill vore främst att söka i det förhållandet, att ett ytterst ringa antal tandläkare söka sig till folktandvården i övre Norrland. Landstingen beslöto, att hos Kungl. Maj :t genom särskilda delegerade framlägga de stora svårigheter, som de båda landstingen i övre Norrland ha att brottas med för att utbygga folktandvården. I en skrivelse till Konungen den 11 november 1949 framhöllo delegerade bl. a., att de överläggningar, som förts i frågan, givit vid handen, att utbyggnaden av folktandvården inom de båda länen icke kan lösas med mindre än att en tandläkarhögskola inrättas i övre Norrland, vid vilken de norrländska studerandena bli i tillfälle att utbilda sig till tandläkare. Skrivelsen utmynnade i en hem-

ställan, att frågan med det snaraste måtte bli föremål för utredning genom Kungl. Maj:ts försorg. I samband med en uppvaktning i inrikesdepartementet och medicinalstyrelsen den 30 november 1949 förklarade sig Västerbottens läns landstings r e p r e sentanter villiga att underlätta tillkomsten av en norrländsk tandläkarhögskola genom att ställa vissa lokaler till förfogande i en planerad nybyggnad vid Umeå lasarett. Mot bakgrunden av anförda förhållanden har Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott sedermera vid överläggningar, som förts med 1951 års tandläkarkommitté, förklarat sig villigt att lämna sin medverkan vid inrättandet av en odontologisk högskoleklinik i Umeå bl. a. i fråga om lokaler och anpassning av folktandvårdsorganisationen inom Umeå och närliggande folktandvårdsdistrikt efter undervisningens behov ävensom att erlägga årliga driftsbidrag, motsvarande den minskning av landstingets kostnader för folktandvården, som vinnes genom högskoleklinikens verksamhet. Tandläkarkommittén har därefter uppgjort förslag till avtal mellan Kungl. Maj.-t och kronan å ena och Västerbottens läns landsting å andra sidan angående inrättande i samband med länslasarettet i Umeå av en för undervis147

ning av blivande tandläkare avsedd odontologisk högskoleklinik, ansluten till tandläkarhögskolan i Stockholm. Mot detta avtalsförslag, av vilket förvaltningsutskottet tagit del, har utskottet intet att erinra. Det folktandvårdsarbete, som beräknas bliva utfört vid högskolekliniken har enligt avtalsförslaget ansetts motsvara den arbetsprestation, som utföres av dels 3 tandläkare, anställda vid en centraltandpoliklinik, dels 10 tandläkare, avsedda för vuxet klientel, dels ock 5 tandläkare avsedda för barn. 1 För att högskolekliniken skall kunna fullgöra en prestation till landstinget i form av folktandvård i angiven omfattning och för att kliniken skall kunna fungera såsom remissanstalt för de komplicerade tandvårdsfallen förutsattes från landstingets sida, att de vid kliniken anställda särskilt kvalificerade lärarna, laboratorer och avdelningstandläkare, skola — utanför den tjänstgöringsskyldighet, som åligger dem i egenskap av befattningshavare vid högskolekliniken — mot viss ersättning stå till landstingets förfogande för sådant folktandvårdsarbete, som bedrives vid en centraltandpoliklinik. Dessa befattningshavare böra därför genom förbe-

håll i fullmakter, förordnanden och antagningsbevis åläggas dylik skyldighet. En beräkning av den minskning av landstingets kostnader för folktandvården i länet, som skulle uppkomma genom inrättande av en odontologisk högskoleklinik i Umeå, uppgjord med utgångspunkt från nu rådande löne- och konjunkturläge, lämnas i närslutna bilaga. Kommer den planerade högskolekliniken till stånd, skall den övertaga de uppgifter, som för närvarande fullgöras av den i provisoriska lokaler anordnade centraltandpolikliniken vid Umeå lasarett. Befattningen som lasarettstandläkare kommer då att försvinna. Den nuvarande innehavaren av lasarettstandläkarbefattningen avses i samband därmed skola, med bibehållande av till honom nu utgående löneförmåner, övertaga annan befattning i landstingets tjänst. Umeå den 4 oktober 1953. Bernh.

Bäckman G. Heimer

1 Barntandvården i Sävars, Hörnefors, Vännäs, Holmsunds, Nordmalings, Robertfors och Vindelns tandvårdsdistrikt förutsattes icke skola lämnas vid högskolekliniken.

Bilaga Beräkning av den minskning av landstingets kostnader för folktandvården som skulle uppkomma genom inrättande av en odontologisk högskoleklinik Centraltandpoliklinik i Umeå. Utgifter: 1 lasarettstandläkare, lgr. 34 (lön inkl. fast tillägg 23 7 9 6 : — , kallort 120: —, tantiemersättning 10 860: —) 34 776 1 bitr. lasarettstandläkare, lgr. 30 (lön inkl. fast tillägg 20 460: —, kallort 120: —, tantiemersättning 8 995: —) 29 575 1 assistenttandläkare, lgr. 24 (lön inkl. fast tillägg 14 9 8 8 : — , kallort 120:—, tantiemersättning 5 4 7 2 : — ) 20 580 148

i länet, i Umeå.

1 första tandsköterska, lgr. 10, kallort 120: — 3 tandsköterskor, lgr. 8, kallort 3 X 120: — 1 chefstandtekniker, lgr. 21, kallort 120: — 1 tandtekniker, lgr. 12, kallort 120: — 1 tandsköterskeelev Semesterersättningar

8 064 22 104 12 756 8 772 1 500 11 357

Pensionsavgifter

9 016

158 500

Förbrukningsartiklar Inventariers underhåll

30 000 6 000 Kronor

194 500

Inkomster: Avgifter för tandvårdsarbeten (3 X 26 000: —) Landstingets bidrag

78 000 116 500 Kronor

Distriktstandpolikliniker

med

tillhopa 10 tandläkare vuxna.

med

tandvård

194 500

enbart

för

Utgifter: 10 distriktstandläkare, lgr. 24, kallort 10 X 120:—, tantiem 10 x 9 000: — 10 tandsköterskor, lgr. 8, kallort 10 x 120: — 10 tandtekniker, lgr. 12, kallort 10 x 120: — 10 tandsköterskepraktikanter Semesterersättningar Pensionsavgifter

241 080 73 680 87 720 36 240 36 970 28 810

Förbrukningsartiklar Inventariers underhåll

504 500 100 000 20 000

Kronor

624 500

Inkomster: Avgifter för tandvårdsarbeten Landstingets bidrag

520 000 104 500 Kronor

Distriktstandpolikliniker

med tillhopa

5 tandläkare

med enbart

624 500

barntandvård.

Utgifter: 5 distriktstandläkare, lgr. 30, kallort 5 x 120: — 5 tandsköterskor, lgr. 8 kallort 5 x 120: — 5 tandsköterskeelever, 5 x 1 500: — Semesterersättningar Pensionsavgifter

102 900 36 840 7 500 12 706 11 054

171 000 149

Förbrukningsartiklar . Inventariers underhåll

50 000 10 000 Kronor

231 000

Inkomster: Landstingets bidrag

231 000 Kronor

Sammandrag

över landstingets

beräknade

231 000

nettokostnader.

Centraltandpoliklinik Distriktstandpolikliniker med tillhopa 10 tandläkare med tandvård för enbart vuxna Distriktstandpolikliniker med tillhopa 5 tandläkare för enbart barntandvård

231 000

Kronor

452 000

Förklaring

till uträkningen

av

kostnader na enligt

1. Löner och fasta tantiemersättningar äro uträknade efter för år 1953 gällande avtal. Tantiemen ha beräknats efter för år 1952 till tandläkarna vid länets folktandvårdskliniker i genomsnitt utbetalda sådana ersättningar. 2. Semesterersättningarna ha beräknats till ca Vu av summan av löneförmånerna. 3. Pensionsavgifterna äro beräknade enligt SPA-reglementet. 4. Förbrukningsartiklar ha beräknats till 10 000 kr. och inventariers underhåll till 2 000 kr. per tandläkare. 5. Inkomsterna av avgifter för tandvårdsarbeten å centraltandpolikliniken ha beräknats till 26 000 kr. per tandläkare. Härvid har räknats med att tandläkarna vid centraltandpolikliniken skola kunna arbeta med avgiftsbelagd tandvård i samma utsträckning som tandläkare vid distriktstandpolikliniker

116 500 104 500

ovan

med tandvård för barn och vuxna. Beloppet 26 000 kr. är baserat på det genomsnittligen under år 1952 inarbetade beloppet per tandläkare med blandad tandvård vid distriktstandpolikliniken i Skellefteå. 6. Då landstinget f. n. icke har någon tandläkare anställd, som arbetar med tandvård för enbart vuxna, har någon uppgift om det inarbetade beloppet för sådan tandläkare ej kunnat erhållas u r bokföringen utan har här räknats med att en sådan tandläkare skall kunna inarbeta dubbelt så stort belopp som en tandläkare med blandad tandvård. Beloppet har sålunda upptagits med 52 000 kr. per tandläkare. 7. Några inkomster för primärkommunernas och statens bidrag till barntandvården ha icke medtagits i beräkningarna, enär dessa bidrag komma att uppbäras av landstinget.

BILAGA 4

Tabell utvisande avlöningskostnadernas fördelning på olika avlöningsanslag för personal m. m. vid högskolekliniken i Umeå och tandläkarhögskolan i Stockholm efter inrättande av den föreslagna "Stockholm-Umeå-linjen". (Lönenivå den 1/7 1953.)

Antal befattningshavare

Befattning

Högskolekliniken i Umeå (Ortsgrupp 4, kallortsklass I) Laborator Avdelningstandläkare Assistent Amanuens

Lönegrad eller arvode

Avi. till ord. tjänste-

Ca 34 Ce24 8 076 6 000

46 872

6 084 17 532

Arvoden Avi. till övrig och särskilda icke-ord. ersättn. personal

Rörligt tillägg

68 796

24 516 36 120

15 192 65 832

3 216 9 432 8 640 37 440

40 380 36 000

Avdelningssköterska (operationssköterska) Avdelningstandsköterska . . Kontrollbiträde Tandsköterska

1 3 3 13

Ca 14 Ca 13 Ce 10 Ce 10

Tandtekniker Preparator Laboratoriebiträde Laboratoriebiträde

1 1 7 2

Ce20 Ce 14 Ce 13 Ce 11

7 812 6 084 40 908 10 656

4 116 3 216 22 008 5 952

Kontorist Kanslibiträde Skriv(kontors)biträde Hantverkare Expeditionsvakt Ekonomibiträde (städn.) . .

1 1 2 2 1 1

Ce 13 Ce 11 Cf 4—Ce Ce 12 Ce 11 Ce 5

5 844 5 328 8 112 11 184 5 328 3 828

3 144 2 976 4 848 6 120 2 976 2 280

254 904

177 000

Arvoden åt Högskoleklinikens förest. . . Bibliotekarie Narkosläkare Röntgenläkare

1 800 3 600 2 400 2 400

1 800 3 600 2 400 2 400

Arvoden vid kurser i Allmän kirurgi, kursgivare Intern medicin, kursgivare 3:e amanuens

5 800 4 400 2 004

5 800 4 400 2 004

Tandsköterskeskola Arvode åt föreståndare

1 500

Transport

1500 70 488

100 284

Antal befattningshavare

Befattning

Lönegrad eller arvode

Transport Instruktionssköterska Timlärararvoden (278 t. X 30:—) Tandsköterskeelever (prak tikanter)

halv lön Cg 8

Kallortstillägg till Ord. tjänstemän övrig icke-ord. personal . ..

120 120

Avlöning åt Assistenter och amanuenser under vissa tjänstledigheter Avrundningspost Tillhopa kronor

152 Avi. till övrig icke-ord. personal

Rörligt tillägg

70 488

100 284

254 904

177 000

6 852

3 624

45 360

27 120

8 340

840 6 360 3 436 74 764

i Stock-

Arvoden åt Professor Laborator Sekreterare Verkmästare Uppflyttning av intendentsbefattningen från 27 till 29 lönegraden

Arvoden och särskilda ersättn.

Ce 17

Tillfälliga arbetskrafter Vikariatsersättningar m. m. Tandläkarhögskolan holm (5-ort) Assistent

Avi. till ord. tjänstemän

9 524 108 624

8 076

24 228

1 200 804 1 200 600

6 000 2 412 1 200 600

1 872

323 000

1 236 1 236

207 744

636 636

34 440

3 936 ./. 380 76 000

147 000

323 000

208 000

BILAGA 5

Sammanställning av kostnaderna för utrustning av en odontologisk högskoleklinik i Umeå med beräknad intagning av 16 studerande pr termin Sammanlagt komma 48 elever att samtidigt bedriva kliniska studier vid högskolekliniken. 1. Dentalutrustning för operationssalar 665 120 2. Teknikerutrustningar . . . . 21 650 3. Utrustning för elevlaboratorierna 69 655 4. Utrustning för steriliseringsrum 10 080 5. Tandläkarinstrument 75 903 6. Dentalröntgenutrustning . . 70 715

7. Elektrisk belysningsarmatur 8. Kontorsmaskiner 9. Fotoutrustning 10. Mikroskoputrustning 11. Möbler 12. Projektionsapparater 13. Inredningssnickerier 14. Instrument- och medikamentskåp 15. Specialutrustning 16. Omkostnader och oförutsedda utgifter

17 965 35 984 19 630 27 050 58 620 17 950 140 000 41 150 247 500 141 028

Kronor 1 660 000

BILAGA 6

Förslag till avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt Göteborgs stad, å andra sidan, angående inrättande och drift av en tandläkarhögskola i Göteborg

Sedan Kungl. Maj :t med riksdagen beslutit, att en tandläkarhögskola skall inrättas i Göteborg, har mellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Göteborgs stad, å andra sidan, träffats följande avtal. § 1. Göteborgs stad upplåter till Kungl. Maj:t och kronan en vid Guldhedsgatan och i omedelbar närhet av det för de medicinska teoretiska institutionerna reserverade området belägen, av Kungl. Maj:t godkänd tomt om minst 20 000 m2, för uppförande därstädes av en för tandläkarhögskola och till denna anslutna tandsköterske- och tandteknikerskolor avsedd byggnad med rätt för Kungl. Maj:t och kronan att avgiftsfritt nyttja området, så länge Kungl. Maj:t och kronan å området bedriver utbildning av tandläkare. Kungl. Maj:t och kronan har att ansvara för fastighetsskatt, om sådan skulle komma att utgå, och för andra på området belöpande onera. Det åligger staden att vidtaga på staden ankommande åtgärder för genomförande av eventuellt erforderlig ändring av gällande stadsplan. § 2. Staden har att ombesörja och bekosta framdragande till det upplåtna områdets gräns av eventuellt erforderliga tillfartsvägar ävensom av ledningar för vatten, avlopp, elektricitet och gas. 154

§ 3. Vatten, gas och elektrisk ström levereras från stadens vattenverk samt gasoch elektricitetsverk på villkor, som vid varje tillfälle gälla för andra abonnenter av likartat slag och storlek.

Därest tandläkarhögskolan så önskar, tillhandahåller staden genom sjukhusdirektionens centraltvätteri linne, skyddsrockar och dylikt samt utför tvätt därav på samma villkor, som gälla för stadens sjukhus och andra institutioner, vilkas försörjning med linne och tvätt ombesörjes av centraltvätteriet. Dessa villkor innebära för vanligt linne ett engångsbelopp för bekostande av en erforderlig första uppsättning och därefter en brukningsavgift per kilogram tvättgods, avsedd att bekosta löpande nyanskaffning på grund av slitage och svinn, samt en tvättavgift per kilogram gods för tvättningen. I fråga om skyddsrockar och specialplagg utgår ersättning per styck för nya dylika persedlar, som insättas i bruk, och en tvättavgift per kilogram eller per styck för tvättningen. § 5. Högskolan, vilken organiseras för att mottaga högst 100 nya elever om året (50 varje t e r m i n ) , skall dels jämte den redan befintliga centraltandpolikliniken å Sahlgrenska sjukhuset fungera som stadens centraltandpoliklinik, därvid

högskolans insats beräknas motsvara det arbete, som utföres av 1 lasarettstandläkare och 1 biträdande lasarettstandläkare, dels ock i viss utsträckning övertaga stadens distriktstandvård för vuxna och barn, därvid högskolans insats beräknas motsvara det arbete, som utföres av 12 distriktstandläkare, sysselsatta enbart med vuxenklientel, och 2 distriktstandläkare, sysselsatta enbart med barntandvård (den ene avsedd för behandling av tandregleringsfall). Centraltandpoliklinikens verksamhet vid Sahlgrenska sjukhuset skall efter tandläkarhögskolans färdigställande omfatta dels tandvård av sjukhusets inneliggande patienter, dels behandling av sådana komplicerade fall, vilka ej äro av den art, att de, såsom behövliga för den vid tandläkarhögskolan meddelade undervisningen, böra hänvisas till högskolan, dels ock folktandvård i övrigt. Å högskolan skall bedrivas en kontinuerlig patientvårdande verksamhet, dock att under ferierna denna verksamhet må inskränkas att avse väsentligen uppgifter, som ankomma på centraltandpolikliniken. § 6. Med hänsyn till den minskning av stadens kostnader för folktandvård, som vinnes genom högskolans verksamhet, förbinder sig staden att bidraga till högskolans uppförande och utrustning samt drift på sätt här efteråt angives: 1. Såsom engångsbidrag till högskolans uppförande och utrustning erlägger staden till Kungl. Maj:t och kronan omedelbart efter högskolans färdigställande ett belopp av 415 000 kronor. 2. Vidare lämnar staden till högskolan ett årligt driftsbidrag, vilket genom överenskommelse framdeles mellan parterna till beloppet bestämmes för en 5-årsperiod i sänder. Den första 5-årsperioden räknas

fr. o. m. den 1 juli, respektive den 1 januari närmast efter det att de på högskolan först intagna eleverna avslutat sin 9:e studietermin. Fastställande av årsbidrag för en 5årsperiod skall ske med utgångspunkt från det vid tidpunkten närmast före periodens början rådande löne- och konjunkturläget. Det här förut omförmälda engångsbidraget till uppförande och utrustning av högskolebyggnaden skall av staden inbetalas till länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. De årliga driftsbidragen skola av staden inbetalas till högskolan i efterskott. Upplysningsvis antecknas, att med utgångspunkt från vid utgången av juni 1953 rådande förhållanden det årliga driftsbidraget beräknats till 250 000 kronor. § 7. Staden medgiver, i vad på staden ankommer, att vid Sahlgrenska sjukhuset anställda läkare må, i den mån deras tjänstgöring vid sjukhuset det tillåter, förordnas att åt eleverna vid högskolan meddela undervisning i följande ämnen, nämligen invärtes medicin, allmän kirurgi, öron-, näs- och halssjukdomar, allmän patologi samt bakteriologi ävensom att i anslutning därtill hålla demonstrationer. De kostnader, som härav uppkomma, skola bestridas av statsmedel. Staden medgiver, att undervisning och demonstrationer, varom förmäles i första stycket, få avgiftsfritt försiggå i Sahlgrenska sjukhusets lokaler. § 8. Staden förklarar sig vilja medverka till att lärare vid tandläkarhögskolan med deltidstjänstgöring, därest h i n d e r eljest icke möter, anställas inom stadens folktandvård såsom arvodestagare i 155

syfte att befrämja tandläkarhögskolan tandvård.

samarbetet mellan och stadens folk-

§ 9. F ö r att trygga den för undervisningen nödvändiga patienttillgången vid tandläkarhögskolan hava parterna träffat följande överenskommelse. 1. Staden förbinder sig att vid utbyggnad av sin folktandvård icke vidtaga någon åtgärd, varigenom tillgången på för undervisningen lämpliga patienter äventyras. Innan stadens sjukhusdirektion eller annan stadens myndighet väcker fråga om vidtagande av åtgärd av mera väsentlig betydelse för patienttillgången vid högskolan, skall överläggning äga rum med representanter för högskolans lärarkollegium. Därest vid sammanträde med stadens sjukhusdirektion eller med högskolans lärarkollegium ärende, berörande högskolans verksamhet för folktandvård inom staden, är avsett att förekomma, skola till sammanträdet kallas 2 representanter för lärarkollegiet, respektive sjukhusdirektionen, med rätt för dem att deltaga i överläggning rörande sådant ärende och att få sin mening antecknad till protokollet. 2. Staden utfäster sig a) att efter överenskommelse med tandläkarhögskolan åt denna uppdraga tandvården av högst 1 000 barn vid viss eller vissa i förhållande till högskolan lämpligt belägna folkskolor ävensom av förskolebarnen från visst distrikt i närheten av högskolan, b) att tillse, att de från stadens distriktstandpolikliniker och sjukhustandpolikliniker till centraltandpolikliniken remitterade käkkirurgiska, käkortopediska och käkprotetiska fallen samt fallen av svårare gomdefekter, till den del fallen äro ambulatoriska, hänvisas direkt till tandläkarhögskolan, 156

c) att, om högskolan till sjukhusdirektionen anmäler, att högskolan lider brist på för undervisningen önskvärda tandvårdsfall av visst annat slag än de här förut särskilt omförmälda, söka verka för att patienter, tillhörande den avsedda behandlingsgruppen, vilka vända sig till stadens tandpolikliniker, i stället uppsöka högskolan för att där erhålla behandling. 3. Högskolan å sin sida utfäster sig att inom ramen för sin behandlingskapacitet behandla de patienter, som vända sig direkt till högskolan eller av stadens folktandvårdskliniker eller annan behörig vederbörande remitteras eller hänvisas till högskolan. 4. En mottagning för jourfall bör anordnas vid tandläkarhögskolan. Innan så sker, skall särskild överenskommelse härom hava träffats. § 10. Den av högskolan bedrivna tandvården äger rum inom högskolans lokaler. Patient å stadens sjukhus, som remitterats till högskolan, behandlas dock å sjukhuset, därest behandling därstädes erfordras enligt bedömande av sådan läkare, som avses i § 2 mom. 2 sjukhuslagen. § 11. För den folktandvård, som ombesörjes av högskolan enligt detta avtal, äger staden uppbära statsbidrag, i den mån sådant bidrag enligt de för varje budgetår gällande bestämmelserna angående statsbidrag till folktandvård må utgå till stad, som ej deltager i landsting, dock under förutsättning att gällande föreskrifter angående ordningen för sökande och rekvisition av sådant bidrag iakttages. Högskolan tillhandahåller sjukhusdirektionen för ansökan om statsbidrag erforderliga uppgifter senast 1 månad före ansökningstidens utgång.

BILAGA 7

GÖTEBORGS SJUKHUSDIREKTION

Till 1951 års tandläkarkommitté.

Göteborgs sjukhusdirektion får härmed till 1951 års tandläkarkommitté översända och åberopa innehållet i bilagda, av sjukhusdirektören Hugo Hög-

1953.

lund den 23 oktober 1953 avgivna promemoria (nr 339) i ärende angående vissa ändringar i ett utkast till avtal om en eventuellt blivande tandläkarhögskola i Göteborg med anhållan att promemorians innehåll redovisas i kommitténs betänkande. Göteborg den 27 oktober 1953. På sjukhusdirektionens vägnar: Evert

Frankenberg B.

Grapengiesser

N:r 339. P. M. nr 2 i ärende angående överläggningar med tandläkarsakkunniga beträffande tandläkarhögskola i Göteborg.

I anledning av min promemoria nr 256 av den 18 augusti 1953 angående överläggningar med tandläkarsakkunniga beträffande tandläkarhögskola i Göteborg har sjukhusdirektionen beslutat föreslå vissa ändringar i sakkunnigas första utkast till avtal och förutsatt ytterligare överläggningar beträffande särskilt § 5 och § 9, mom. 2 b) i avtalsutkastet. Tandläkarkommitténs ordförande, generaldirektör Nils Löwbeer, har i skrivelse till mig den 6 oktober 1953 meddelat, att kommitténs förhandlingsdelegerade kommit till det resultatet att, i nuvarande läge, innan ännu statsmakterna beslutat inrätta tandläkarhögskola

i Göteborg, det är bättre, att de sakkunniga icke upptaga nya förhandlingar om avtalet utan i sitt betänkande redogöra för vad som förekommit och framhålla de krav i fråga om garantier beträffande tillgången för högskolan på mera komplicerade fall, som kommit till uttryck i de sakkunnigas formulering av andra och tredje styckena i § 5 samt mom. 2 b) i § 9 i avtalsförslaget. Dessa krav anses alltjämt oeftergivliga för att utbildningsarbetet vid högskolan ej skall bli lidande. Sedan får Kungl. Maj:t och riksdagen döma och saken därefter tagas upp vid eventuellt nya förhandlingar. Med anledning av förestående önskar 157

jag framhålla, att sjukhusdirektionen vid sitt ställningstagande till § 5 och § 9 i avtalsutkastet icke lämnade de sakkunniga någon närmare motivering, ty man räknade med att nya överläggningar skulle komma till stånd med dem, då motiven bättre skulle kunna framläggas. Eftersom några förnyade överläggningar icke nu önskas av de

sakkunniga, anser jag, att direktionen bör tillställa de sakkunniga sin motivering till ändringsyrkandena i fråga och anhålla, att jämväl sjukhusdirektionens motivering till ändringsyrkandena redovisas till Kungl. Maj:t. Först återgivas här de berörda bestämmelserna i deras olika formulering.

De sakkunniga § 5, 2:a och 3:e styckena: "Centraltandpoliklinikens verksamhet vid Sahlgrenska sjukhuset skall efter tandläkarhögskolans färdigställande omfatta dels tandvård av sjukhusets inneliggande patienter, dels behandling av sådana komplicerade fall, vilka ej äro av den art, att de, såsom behövliga för den vid tandläkarhögskolan meddelade undervisningen, böra hänvisas till högskolan, dels ock folktandvård i övrigt. Å högskolan skall bedrivas en kontinuerlig patientvårdande verksamhet, dock att under ferierna denna verksamhet må inskränkas att avse väsentligen uppgifter, som ankomma på centraltandpolikliniken."

Sjukhusdirektionen

§ 9, mom. 2 b ) : "att tillse, att de från stadens distriktstandpolikliniker och sjukhustandpolikliniker till centraltandpoliklinken remitterade käkkirurgiska, käkortopediska och käkprotetiska fallen samt fallen av svårare gomdefekter, till den del fallen äro ambulatoriska, hänvisas direkt till tandläkarhögskolan."

Utgår.

"att medverka till att käkkirurgiska, käkortopediska och käkprotetiska fall samt de fall av svårare gomdefekter, som behandlas på sjukhuset, i undervisningssyfte få demonstreras för tandläkarhögskolan i den utsträckning från högskolans sida påkallas och hinder eljest icke möter."

(Eventuellt skulle "och därvid hinder eljest icke möter" tillfogas efter ordet ambulatoriska.)

Sjukhusdirektionens ändringsförlag hade tillkommit i anledning av att tandvårdsinspektören och föreståndaren för Sahlgrenska sjukhusets centraltandpoliklinik O. Osvald och överläkaren vid Sahlgrenska sjukhusets öron-, näsoch halsklinik, professor C.-A. Hamberger, framfört vissa erinringar, som syn158

tes av sådan betydelse, att förnyade överläggningar borde äga rum. Jag h a r därför ombett Osvald och Hamberger att skriftligen nedteckna de synpunkter och motiveringar, som föranlett dem att förorda ändring av § 5 och § 9. I skrivelse den 20 oktober 1953 anföra de följande:

"Beträffande ändringen av § 5. Enligt avtalsutkastets § 9 mom. 2 b, skulle staden förbinda sig att tillse, att de "från stadens distriktstandpolikliniker och sjukhustandpolikliniker till centraltandpolikliniken remitterade käkkirurgiska, käkortopediska och käkprotetiska fallen samt fallen av svårare gomdefekter till den del fallen äro ambulatoriska hänvisas direkt till tandläkarhögskolan". Detta är en bestämmelse, som tillkommit för att tillförsäkra högskolan patientmaterial inom berörda arbetsområde. I andra stycket uti § 5 har kommittén formulerat de uppgifter, som den tänker sig efter högskolans tillkomst skulle ankomma på centraltandpolikliniken vid Sahlgrenska sjukhuset. Denna bestämmelse synes kunna givas en sådan tolkning, att centraltandpolikliniken överhuvudtaget förbjudes att handlägga andra komplicerade fall än de, som icke äro behövliga för undervisningen vid högskolan. Detta är ett krav, som synes gå långt utöver hänsynen till högskolans önskan att erhålla tillräckligt med patienter. Bestämmelsen kan varken ligga i stadens eller den vårdsökande allmänhetens intresse. Den kommer att hejda utvecklingen genom att hindra centraltandpolikliniken att omhändertaga nya grupper av komplicerade fall, som f. n. varken högskolorna eller centraltandpoliklinikerna handlägga men som nya rön kunna giva anvisning om. Om staden förbinder sig i enlighet med § 9, mom. 2 b, eller annan motsvarande lämplig formulering, bör detta vara fullt tillräckligt och ytterligare anspråk på staden i detta hänseende synas ej kunna ställas. Det kan förtjäna påpekas, att varje privatpraktiserande tandläkare och varje distriktstandläkare inom staden är fullt berättigad att handlägga s. k. komplicerade fall, därest han anser sig kompetent därtill. Varför då vägra centraltandpolikliniken denna rätt och därmed måhända utestänga från behandling hos folktandvården personer, som av en eller annan anledning ej äro i tillfälle anlita högskolan? Beträffande § 9 mom. 2 b. Till denna paragraf har undertecknad Osvald tidigare föreslagit ett tillägg av övervägande formell natur, nämligen inskjutandet av orden, "därest hinder eljest icke möter". Det torde vara klart, att om något hinder för remiss till högskolan mö-

ter, så kan remiss dit knappast ske. Här kan som exempel anföras det fallet, att en patient bestämt vägrar att vända sig till högskolan, eller att det gäller ett brådskande fall, kanske nattetid, och högskolan just då ej har möjlighet att ta emot patienten. I anslutning till de föreslagna bestämmelserna i § 9 hade undertecknad Osvald tidigare föreslagit ett tillägg till denna paragraf av innebörden, att de patienter, som från stadens folktandvård eller sjukhustandpolikliniker remitteras till tandläkarhögskolan och icke lämpa sig eller behövas för undervisningen där, av högskolan skola remitteras till centraltandpolikliniken och inte exempelvis till någon privatpraktiserande tandläkare i staden. Tandläkarkommittén kan väl knappast ha något att invända mot ett sådant åtagande från högskolans sida. Det är ju blott uttryck för en befogad reciprocitet. I fråga om vården av de käkkirurgiska fallen vilja vi något utförligare motivera vår ståndpunkt. Man kan lämpligen indela käkkirurgien i överkäkens kirurgi och underkäkens kirurgi. Vad beträffar den förra har den sedan åtskilliga år tillbaka här i landet huvudsakligen skötts av öron-, näsoch halsläkare. Det har gällt sådana sjukdomar som empyem i näsans bihålor, ev. tandrötter i käkhålan, intrasinusala cystor, överkäkstumörer o. d. Frakturerna ha emellertid i regel handlagts av tandläkare, vanligtvis i samarbete med läkare. Plastiska operationer, såsom slutandet av gomdefekter m. m., har handlagts av kirurger eller plastikkirurger. Tandkirurgien inom överkäken har väl i allmänhet skötts av tandläkare, som utfört tandextraktioner, rotspetsresektioner, paradentokirurgi o. d. Vad underkäkskirurgien beträffar har den handlagts på ett varierande sätt. De större ingreppen, föranledda av svulster i underkäksområdet, ha skötts av öron-, näsoch halsläkare eller kirurger; de plastiska operationerna, främst de s. k. progenioperationerna ha skötts av kirurger, plastikkirurger eller öron-, näs- och halsläkare med biträde av tandläkare för utförande av fixationen. Frakturkirurgien har handhafts av läkare, tandläkare eller av läkare och tandläkare i samarbete. Den rena tandkirurgien, innefattande extraktioner, rotspetsresektioner, paradentokirurgi m. m. har skötts av tandläkare. I samband med eller i anslutning till käkkirurgiska behandlingar förekomma även käkortope159

diska och käkprotetiska behandlingar, utförda av tandläkare. På senare år har vid Sahlgrenska sjukhuset bedrivits en tämligen omfattande käkkirurgi med öron-, näs- och halskliniken som centrum. Här har ett fruktbringande samarbete ägt rum mellan öron-, näs- och halsläkare, plastikkirurg, tandläkare och flera andra specialister inom sjukhuset. Ett oeftergivligt villkor för en framgångsrikt bedriven stor käkkirurgi är bl. a. tillgången till en erfaren anestesiläkare. En sådan har sjukhuset också haft att tillgå. Vidare kräves samarbete med en röntgenavdelning, med en erfaren patolog, med en radiologisk avdelning och slutligen även med andra sjukhusets avdelningar, exempelvis intern-medicinska avdelningen. Enligt vår erfarenhet har denna uppläggning eller lösning av frågan visat sig mycket värdefull, och dessa linjer böra enligt vår mening i fortsättningen följas här i landet. Under det att Sahlgrenska sjukhuset har alla dessa resurser kan, såvitt vi förstå, en tandläkarhögskola ej ställa upp något motsvarande. Det är sålunda i den vårdsökande allmänhetens intresse, att de käkkirurgiska fallen skötas vid sjukhuset och ej vid tandläkarhögskolan. Nu har emellertid högskolan icke begärt annat än de fall, som äro ambulatoriska, och förutsätter att övriga skötas på Sahlgrenska sjukhuset. Härtill är emellertid att säga, att åtskilliga fall kunna starta såsom ambulatoriska, därefter intagas på sjukhuset för vård, åter utskrivas och bli ambulatoriska, åter intagas för vård o. s. v. Andra patienter börja med en sjukhusvistelse, då behandling äger rum, utskrivas därefter och bli ambulatoriska, intagas kanske återigen o. s. v. Det är därför svårt att draga gränsen mellan inneliggande patienter och ambulatoriska fall. Det är av denna och andra anledningar lämpligast att till en avdelning sammanföra såväl kliniska, som ambulatoriska fall. Vid denna avdelning böra även frakturfallen skötas samt fall med svårare käkinfektioner, som kräva sjukhusvistelse. Ytterligare en synpunkt bör framhållas. Tandläkare äro enligt lag förbjudna att handhava vården av elakartade svulster. Dessa skola skötas av läkare. Det kan väl därför ej heller sägas vara en uppgift för tandläkarhögskolan att själv bedriva eller undervisa i de elakartade svulsternas kirurgi. Men givetvis böra tandläkarna äga viss kännedom om tumörerna i munhålan, 160

så att de kunna igenkänna sådana och i tid remittera patienter till sakkunnig behandling. Vi anse sålunda, att en omformulering av § 9, mom. 2 b, bör ske och den bör ske med ett visst mål för ögonen. Vi hålla före, att såväl sjukhuset, staden, de vårdsökande patienterna som också tandläkarhögskolan och undervisningen äro bäst betjänta av en samlad avdelning för käkkirurgi, käkortopedi och käkprotetik, förlagd till Sahlgrenska sjukhuset, vilken samtidigt helt och fullt kan ställas i undervisningens tjänst. Till en sådan avdelning böra samtliga fall inom denna gren av kirurgi och protetik hänvisas. Vi erinra om att vid de båda nuvarande tandläkarhögskolorna finnas särskilda lärarbefattningar i käkortopedi och käkprotetik. Det skulle enligt vår mening vara lyckligt, om man kunde åstadkomma en personalunion mellan tandläkarhögskolan och sjukhusets centraltandpoliklinik på så sätt, att chefen för sjukhusets centraltandpoliklinik samtidigt är lärare i käkortopedi och käkprotetik vid tandläkarhögskolan. Denne skulle i frågor, som gäller undervisningen, självfallet vara underställd högskolans ledning, men såsom chef för sjukhusavdelningen vara självständig. Prof. Westin har, åtminstone vid ett av förhandlingstillfällena, givit uttryck för tanken att en personalunion borde åstadkommas. Den lösning av frågan, som här antytts, skulle dessutom utan tvivel bli den billigaste för högskolan och därmed för statsverket. Vid Sahlgrenska sjukhuset kommer att finnas erforderliga behandlings-, demonstrations- och undervisningsutrymmen för de patienter och den verksamhet det här gäller. Motsvarande utrymmen kunna sålunda sparas vid tandläkarhögskolan. Genom den lösning av frågan, som här antytts, vinnes ytterligare den fördelen, att hela det patientmaterial, som här kommer ifråga, och inte blott en mindre del kommer att bli tillgängligt för undervisningen i form av demonstrationsfall och behandlingsfall. Några slitningar eller någon konkurrens om fall mellan sjukhusavdelningarna och tandläkarhögskolan behöver på detta sätt ej heller uppstå."

Till vad som redan anförts vill jag blott tillägga, att formuleringen av § 9, mom. 2 b) i sjukhusdirektionens ändringsförslag gjordes helt preliminärt,

varvid utsattes att käkkirurgiska, käkortopediska och käkprotetiska fall samt de fall av svårare gomdefekter, som behandlas på sjukhuset, skulle demonstreras för högskolan. Generaldirektör Löwbeer h a r framhållit, att sådana fall också i erforderligt antal måste komma till behandling vid tandläkarhögskolan. Hur undervisningen skulle få tillgång till detta material har nu belysts av dr Osvald och professor Hamberger. Det första avtalsutkastet från de sakkunniga inskränkte sig i detta avseende till att de ambulatoriska fallen skulle hänvisas till tandläkarhögskolan. Sjukhusdirektionens ändringsförslag innebär såsom av ovanstående n ä r m a r e framgår, att både de ambulatoriska och de på sjukhuset vårdade fallen ställas till undervisningens förfogande. Av naturliga skäl måste dock de inneliggande fallen behållas på sjukhuset, och även de ambulatoriska böra behandlas där. Sjukhusdirektionens förslag utgör vad beträffar patienttillgången en förbättring. Ur anläggnings- och driftsyn-

punkt torde direktionens förslag ställa sig billigare för tandläkarhögskolan. Det är möjligt, att direktionens mening och syfte kunde ha uttryckts tydligare i den preliminärt formulerade ändringen av § 9, mom. 2 b ) , där uttrycket "få demonstreras" kanske borde ha ersatts med "ställas till undervisningens förfogande" eller annat uttryck, som klart ger vid handen, att fallen böra vårdas på en samlad avdelning vid Sahlgrenska sjukhuset, vilken samtidigt står till undervisningens tjänst. Med hänvisning till det anförda får jag föreslå, att sjukhusdirektionen måtte besluta att till 1951 års tandläkarkommitté översända och åberopa denna promemoria i ärende angående vissa ändringar i ett utkast till avtal om en eventuellt blivande tandläkarhögskola i Göteborg med anhållan att promemorians innehåll redovisas i kommitténs betänkande. Göteborg i sjukhusdirektion°ns direktörsexpedition den 23 oktober 1953. Hugo

Höglund

BILAGA Tabell, utvisande tandläkarhögskola

avlöningskostnadernas fördelning på olika avlöningsanslag för en i Göteborg. ( I n t a g n i n g a v 100 e l e v e r p e r å r . L ö n e n i v å d e n 1/7 1953. O r t s g r u p p 4.)

Befattning,

Antal bef. hav.

Lönegrad eller arvode

Professor Laborator Avdelningstandläkare Assistent Amanuens

5 7 20 25 46

Co 14 Ca 34 Ce24 8 076 6 000

103 500 109 368

Avdelningssköterska Avdelningstandsköterska Konrrollbiträde Tandsköterska Tandtekniker ....Tandtekniker Preparator Laboratoriebiträde Laboratoriebiträde

7 4 5 32 1 3 2 2 14

Ca 14 Ca 13 Ce 10 Ce 10 Ce20 Ce 18 Ce 14 Ge 13 Ce 11

42 588 23 376

Intendent Kansliskrivare Kassör Kontorist Skriv(kontors)biträde

1 1 1 6 7

Ca 27 Ca 15 Ca 15 Ce 13 Cf4-Ce8

11 580 6 336 6 336

Verkmästare Instrumentmakare Hantverkare Expeditionsvakt Telefonist Tamburvakt Ekonomibiträde (städn.) Vaktmästarbiträde

1 1 6 1 2 3 3 1

Ca 16 Ce 16 Ce 12 Ce 11 Cf4—Ce8 Ce5 Cg 5 Cgl

6 588

Avi. till ord. tjänstemän

196 560 201 900 276 000

25 320 163 048 7 812 21 384 1'2 168 11 688 74 592

35 064 28 392 6 588 33 552 5 328 8 112 11484 11 484 3 252

Arvoden åt rektor m. fl. Arvode åt rektor Arvoden å 600 kronor för år åt två ledamöter i högskolans lärarkollegium, utsedda av medicinska högsk Arvode åt högskolans sekreterare Arvode åt en eller två bibliotekarier Befattningsarvoden åt vissa laboratorer Arvode åt en läkare för konsultationsverksamhet i intern medicin Arvode åt en narkosläkare Transport

162 Arvoden Avi. till och övrig särskilda icke-ord. ersättn. personal

1 200 3 600 3 600 3 000 6 000 3 600 309 672

500 700

654 828

519 300

Antal bef. hav.

Befattning

Lönegrad eller arvode

Transport Prekliniska huvudämnen Anatomi: kursgivare 1 :e amanuens laboratoriebiträde ( y2-tid) . . Histologi: kursgivare 1 :e amanuens 3:e amanuens laboratoriebiträde ( %-tid) . . Fysik o. fysiologi: kursgivare 1 :e amanuens laboratoriebiträde ( y 2 -tid) . . Kemi: kursgivare 1 :e assistent 3:e amanuens laboratoriebiträde ( y 2 -tid) . . Prekliniska specialkuser Allm. bakteriologi: kursgivare 3:e amanuens laboratoriebiträde ( y2-tid) . . Spec, tandanatomi: kursgivare • 3:e amanuens Prop, bettlära: kursgivare 3:e amanuens Spec, tandhistologi: avdeln.tandläkare laboratoriebiträde ( y2-tid) . . övriga ämnen vid högskolan Allm. patologi. kursgivare 1 :e assistent 1 :e amanuens laboratoriebiträde ( y2-tid) . . Farmakologi: laborator 1 :e amanuens 3:e amanuens laboratoriebiträde Allmän kirurgi: kursgivare Intern medicin: kursgivare 3:e amanuens öron, näsa, hals: kursgivare Transport

Avi. till ord. tjänstemän

Arvoden Avi. till övrig och särskilda icke-ord. ersättn. personal

Rörligt tillägg

309 672

500 700

654 828

519 300

2 664

1 488

2 664

2 664

1 488

2 664

1 488

2 664

1 488

9 828 2 664

5 160 1 488

2 664

1 488

8 000 6 000 Cg 11

8 000 6 000

8 000 6 000 2 004 Cg 11

8 000 6 000 2 004

8 000 6 000 Cg 11

8 000 12 000

8 000 12 000 2 004 Cg 11

8 000 12 000 2 004

5 000 2 004 Cg 11

5 000 2 004

4 900 2 004

4 900 4 008

4 900 2 004

4 900 4 008

Ce 24 Cg 11

9 000 12 000 6 000

9 000 12 000 6 000 Cg 11 Ca 34 6 000 2 004 Ce 11

8 172

15 624 6 000 2 004

8 400

8 400

5 000 2 004

5 000 2 004

1 600

1600 325 296

649 536

5 328

2 976

688 632

546 024

Antal bef. hav.

Befattning

Transport Social odontologi: kursgivare Speciell bakteriologi: kursgivare och ev. amanuens. Tandtekniker skolan Föreståndare och huvudlärare.. Chefstekniker Laboratoriebiträde, tillika vaktmästare Timlärararvoden (500 t. X 30:—) Fortsättningskurs (90 t. X30:—) Arvoden åt två censorer å 400: — Tandsköterskeskolan Instruktionssköterska Timlärararvoden (278 t. x 3 0 : — ) Tandsköterskeelever (praktikanter) Tillfälliga arbetskrafter, riatsersättningar m. m Avrundningspost

Avi. till ord. tjänstemän

Arvoden och särskilda ersättn.

Avi. till övrig icke-ord. personal

Rörligt tillägg

325 296

649 536

688 632

546 024

700 15 000

1 1

Ce32 Ce22

14 616 8 784

7 644 4 620

1 Ce 11

5 328

2 976

6 852

3 624

68 040

40 680

15 000 2 700 800 1 1

1 500 Ce 17

halv lön Cg 8

1 500

8 340

vika-

Summa

164 Lönegrad eller arvode

3 704 329 000

25 748 12 424 706 000

432 818 000

606 000

BILAGA

Sammanställning av kostnaderna för utrustning av en tandläkarhögskola i Göteborg med beräknad intagning av 50 studenter per termin (100 per läså r ) . Sammanlagt komma 400 elever att samtidigt bedriva propedeutiska och kliniska studier vid högskolan. 1. Dentalutrustning för operationssalar 1 364 000 2. Teknikerutrustningar . . . 20 000 3. Utrustning för elevlaboratorierna 313 000 4. Utrustning för steriliseringsrum 37 000 5 Tandläkarinstrument . . . 183 000

6. Dentalröntgenutrustning 7. Elektrisk belysningsarmatur 8. Kontorsmaskiner 9. Fotoutrustning 10. Mikroskoputrustning . . . 11. Möbler 12. Projektionsapparater . . . 13. Inredningssnickerier . . . 14. Instrument- och medikamentskåp 15. Specialutrustning 16. Omkostnader 17. Bibliotek

132 000 52 000 59 000 56 000 138 000 237 000 82 000 379 000 31 000 649 000 140 000 60 000

Summa kronor 3 932 000

Reservation av herr

I motsats till kommitténs majoritet kan jag icke biträda förslaget om att till Umeå förlägga en till tandläkarhögskolan i Stockholm ansluten s. k. högskoleklinik. Detta mitt ställningstagande är baserat på erfarenheter från en långvarig administrativ verksamhet inom tandvårdens område liksom flerårig tidigare erfarenhet såsom lärare vid tandläkarinstitutet. De skäl, jag funnit mig böra i detta sammanhang anföra emot förslaget, äro bl. a. följande. 1. Möjligheterna att besätta de inom folktandvården i Norrland inrättade tandläkartjänsterna äro numera i stort sett desamma som inom riket i dess helhet. Av totalantalet tjänstgörande distriktstandläkare, vilket den 1 november 1953 uppgick till 963, hade 195 sin verksamhet i Norrland. Av antalet lediga tjänster vid samma tidpunkt, inalles 100, funnos 20 inom norrlandslänen (jfr även tablå V s. 20 i detta betänkande). 2. Det odontologiska undervisningsväsendets ut ^ckling har hittills gått i riktning mot anordnandet av fullständiga och självständiga högskolor. Den föreslagna högskolan i Göteborg följer denna utvecklingslinje. Nu diskuterat förslag innebär ett steg i motsatt riktning, i det att man i Umeå vill inrätta en ofullständig undervisningsanstalt i nära beroende av en moderinstitution, belägen i en helt annan del av landet. 166

Maunsbach

Denna undervisningsform är oprövad i Sverige, i vart fall då det gäller tandläkarutbildning, och experimentet kommer att ställa sig mycket dyrbart för det allmänna. Jag tillåter mig att endast hänvisa till de framlagda kostnadskalkylerna, i vad de avse en högskoleklinik i Umeå, vilka torde böra ställas i viss relation till här nedan angivna approximativa kostnader för utbyggnad av tandläkarhögskolan i Malmö. — Enligt min mening föreligger dessutom risk för att ej endast den ekonomiska och administrativa beroendeställningen utan också osjälvständighet på det pedagogiska området skall verka hämmande på den i Umeå föreslagna institutionens verksamhet och utveckling. 3. Även om det kan göras gällande, att det för de studerande skulle vara av visst värde att redan före tandläkarexamens avläggande få kännedom om tandvårdssituationen i olika delar av landet och i praktiken få utöva folktandvård i Norrland, åtminstone på en ort därstädes, måste — ur studenternas synpunkt — splittringen av studierna till olika, vitt skilda platser inom riket vara en avgjord nackdel dels ekonomiskt sett, dels ock ur synpunkten av studiernas effektiva bedrivande. Det förbilligande av studierna, som k u n d e tänkas uppkomma för fåtalet studenter, vilka ha sina hem i eller i närheten av Umeå, på grund av minskade levnads-

omkostnader eller för de norrländska studenterna i allmänhet genom något minskade resekostnader till och från hemorten, torde man i det stora sammanhanget icke böra räkna med. — Tyvärr saknas stöd för ett antagande, att de tandläkarstuderande från Norrland, vilka i Umeå skulle fullgöra viss del av sina studier, komma att i större utsträckning än andra efter avlagd examen också slå sig ned i denna del av Sverige. 4. En omständighet, som icke bör förbises vid planerandet av en högskoleavdelning i Umeå, är lärarrekryteringen. Även om löneförmånerna kunna te sig relativt förmånliga för lärarna genom en kombination av stats- och landstingstjänst, anser jag det synnerligen tveksamt, om det under nuvarande förhållanden skulle lyckas att få tillräckligt antal kvalificerade krafter till just ifrågavarande s. k. högskoleklinik. Man måste nämligen vid frågans bedömning bland annat beakta dels att det klientel, som en specialutbildad tandläkare i första hand önskar ägna sig åt, här torde vara mycket begränsat, dels ock att ingen dylik tandläkare i längden torde finna det med långvarig och dyrbar utbildning förenligt att använda en stor del av sin arbetstid — utöver sin egentliga lärartjänst vid skolan — till att lämna vård åt en högskolekliniks överskottsklientel eller åt annat klientel, där vederbörandes specialutbildning endast i mindre grad komme att tagas i anspråk. Det nu anförda ger mig anledning antaga, att det under många år framåt kommer att råda brist på goda lärarkrafter, som vilja söka sig till en eventuell högskoleavdelning i övre Norrland. Att bygga en undervisningsanstalt på så osäkra förutsättningar i fråga om möjligheterna att till densamma anknyta kompetenta lärare förefaller — med hänsyn till det ofrånkomliga kravet på en

fullgod utbildningsstandard även för ifrågavarande studentgrupper — alltför äventyrligt. Jag vill slutligen uttryckligen framhålla, att jag har den största förståelse för det gamla norrländska kravet på att institutioner av för riket central betydelse, undervisningsanstalter och industri, också skola placeras i Norrland. Vad gäller förläggande av en odontologisk högskoleklinik i Umeå kan jag dock svårligen frigöra mig från den uppfattningen, att en sådan hör till de institutioner, som minst skulle lämpa sig för Norrland. Icke heller norrlänningarna själva torde i längden komma att vara tillfredsställda med en dylik annexinstitution, om vilken det från början utsagts, att den icke skall utvecklas till någon fullständig högskola. Vad Norrland synes vara betjänt av är självständiga institutioner av samhällsnyttig och för landsändan lämplig karaktär, på vilka norrlänningarna själva kunna få sätta sin prägel. Det är mig angeläget understryka, att kraftåtgärder erfordras för en snabb utökning av Sveriges tandläkarkårs numerär. Med anledning av de resultat, till vilka statistikutskottet nått fram, anser jag det också stå klart, att en ökad årlig intagning av minst 100 studenter måste komma till stånd. Ehuru den statistiska utredningen visar, att man redan av denna ökning har att vänta mycket god effekt, tillstyrker jag lik ' — med beaktande av problemet i d-ss helhet och i synnerhet behovet av att i möjligaste mån förkorta tiden för fullföljandet av folktandvårdens utbyggnads program — förslaget om en ytterligare ökning med 20 elever per år, sålunda med sammanlagt 120 årligen. I motsats till kommitténs majoritet hyser jag emellertid den bestämda u p p 167

fattningen, att 20 av de 120 studenterna böra givas fullständig utbildning vid tandläkarhögskolan i Malmö, vars examinationskapacitet sålunda föreslås utökad från 80 till 100 per år. Jag åberop a r härvid ett inom kommittén tidigare utarbetat förslag beträffande Malmöhögskolan, vilket stannade vid en ombyggnadskostnad, som av byggnadsstyrelsen preliminärt beräknats till 400 000 kronor, vid en utrustningskomplettering, kostnadsberäknad till 350 000 kronor, samt vid en höjning av de årliga driftkostnaderna med endast 95 000 kronor. Förslaget att öka intagningen i Malmö utan att låta samtliga där genomgå hela sin utbildning kan jag ej biträda. Förslaget att vid sidan av utbildningen vid en ny till Göteborg förlagd högskola utexaminera ett ökat antal tandläkare i Malmö synes mig ha förutsättningar att praktiskt kunna förverkligas och — vilket ej bör förbises — har fördelen att snabbt kunna genomföras. Förslaget innebär, såvitt jag kan finna, en statsfinansiellt synnerligen förmånlig lösning av utbildningsfrågan för ifrågavarande årsgrupper av 20 studerande. I detta sammanhang önskar jag uttala, att jag icke helt kan ansluta mig till innehållet i den del av utredningens sjätte kapitel, som benämnts "Förslag r ö r a n d e ökningen av de odontologiska läroanstalternas examinationskapacitet", liksom ej heller till vissa avsnitt av sammanfattningen i det tolfte kapitlet. Särskilt gäller detta de enligt mitt

förmenande alltför kategoriska uttalandena om att de genom den statistiska utredningen vunna resultaten icke skulle vara tillämpliga för framtiden eller realistiska. Statistikutskottet har självt i sin såsom bilaga 1 till detta betänkande fogade redovisning redan framhållit de osäkerhetsmoment, som av naturliga skäl vidlåda utredningar av denna art. Den överbetoning av dessa osäkerhetsmoment, vilken enligt min mening kommit till synes i vissa avsnitt av betänkandet, kan lätt leda till den uppfattningen, att kommittén icke har något egentligt stöd för sitt bedömande av den erforderliga intagningskapaciteten. För egen del vill jag dock understryka, att de företagna utredningarna, trots sina brister, innesluta ett värdefullt faktiskt underlag till vägledning vid bedömandet av det odontologiska undervisningsväsendets framtida kapacitet. Mot bakgrunden av statistikutredningens överväganden och analyser kan jag vidare icke bortse från möjligheten av att undervisningsapparatens omfång efter ett antal år skall kunna väsentligt nedskäras. På grund härav betraktar jag utökningen med 120 studenter såsom en till viss del temporär företeelse, vilket ytterligare talar för att ökningen med 20 studenter utöver de 100 i Göteborg bör komma till stånd vid den r e dan förefintliga institutionen i Malmö. En återgång från årsgrupper om 100 till det nuvarande antalet av 80 årligen intagna studenter synes nämligen relativt lätt kunna ske vid Malmö-högskolan.

Särskilt yttrande av h e r r Oldmark

I sin bedömning av den behövliga examinationskapaciteten hos tandläkarhögskolorna har kommittén ansett önskvärt med en utbildning av ytterligare 150 tandläkare per år. Enligt den statistiska utredningen skulle dock en sådan utökning kunna leda till viss överproduktion av tandläkare. Med hänsyn härtill och med hänsyn till det praktiska genomförandet av kommitténs förslag vid fördelningen av eleverna mellan olika kurser och undervisningsinstitutioner har kommittén stannat vid 120 såsom ett lämpligt antal för utökningen. Den i bilaga 1 redovisade utredningen visar, att en intagning av 220—260 studenter per år skulle resultera i ett tandläkarantal, som om ca 25 år skulle ge landets befolkning en tillfredsställande tandvård. Kommitténs majoritet finner emellertid vissa av de antaganden, varpå utredningen grundar sig, osäkra, och motiverar siffran 300 dels med att tidsåtgången för reviderande tandvård framdeles kommer att vara större än dagens på grund av höjda krav på behandlingens omfattning och kvalitet, dels med att rekryteringen till folktandvården ej torde bli tillfredsställande utan en mycket stor ökning av tandläkarantalet. Att tidsåtgången för varje särskild behandling framdeles kommer att öka i jämförelse med dagens medelvärde är mycket sannolikt. Men denna tendens

är i någon mån kompenserad genom att de i undersökningen medverkande tandläkarna genomgående äro erfarna och samvetsgranna och därför i sin bedömning torde ha räknat med en standard en smula över dagens medelvärde. Ett betydande utrymme för ökad tidsåtgång för den särskilda behandlingen vinnes också genom förbättrade profylaktiska åtgärder, ändrade kostvanor, minskning av sötsakskonsumtionen, fluorbehandling etc. och icke minst genom den av kommittén förordade förstärkningen av den odontologiska forskningens resurser. Kommitténs beskrivning i kapitel 6 av fördelar och olägenheter hos respektive privatpraktik och folktandvårdstjänst utmynnar i farhågor för att rekrytering till folktandvården kommer att förbli otillfredsställande så länge privatpraktikens marknad icke är mättad. Faktum är att under årtiondet 1940 —50 antalet svenska tandläkare i folktandvården ökat från 36 till 524 (488 st.), medan totalantalet verksamma svenska tandläkare stigit från 2 259 till 3 058 (799 st.). För privatpraktiken ha alltså endast 311 tillkommit. Därtill kommer att under perioden ett stort antal andra tjänster än i folktandvården blivit tillsatta: ca 45 försvarstandläkare, minst 100 lärartjänster vid tandläkarhögskolorna (huvuddelen i samband med Malmö-högskolans tillkomst) samt 169

ett mindre antal inom sjukhus, industrier m. m. Även om flertalet av dessa senare tjänster äro halvtidsanställningar minskas andelen av tandläkare, som gå till privatpraktik, avsevärt. Folktandvården och annan offentlig tjänst har således under tioårsperioden fått ett tillskott av svenska tandläkare, som motsvarar grovt räknat % av ökningen i antalet verksamma tandläkare. Det bör också framhållas, att tandvårdskapaciteten i landet i och för sig ej är beroende av relationen mellan antalet privatpraktiker och antalet tandläkare i folktandvården. Privattandläkaren torde i fråga om arbetets både kvalitet och kvantitet vara jämförlig med distriktstandläkaren, och de göra båda exakt samma insats i tandvårdens tjänst. Av ovanstående framgår, att jag icke kan acceptera kommitténs skäl för en höjning av antalet intagna till 300 per år. Jag förordar en intagning av 280 studenter per år, fördelade med 100 i Stockholm, 80 i Malmö och 100 i Göteborg. Även detta antal är högre än vad som enligt statistikutskottets utredning skulle vara nödvändigt för en rationell utökning av tandläkartillgången. Jag delar emellertid kommitténs uppfattning, att en snabb utbyggnad är mycket önskvärd. Förutsättningen är dock, då även en intagning av 280 per år sannolikt kommer att ge en överproduktion av tandläkare redan under 1970-talet, att senare en översyn av bestämmelserna göres och att erforderliga korrigeringar företagas. Det av kommittén uppsatta målet, att om ca 25 år ha % av landets befolkning över 3 års ålder under regelbunden tandläkarbehandling, uppnås (se bilaga 1 s. 138 och diagrammet s. 137) enligt alternativ a) år 1969 och enligt alterna-

tiv b) år 1973 om intagningen är 300 per år. Vid en intagning av 280 bli motsvar a n d e tidpunkter 1970 resp. 1975, alltså en synnerligen obetydlig tidsvinst. Min uppfattning, att en intagning av 300 per år är för stor, bestyrkes även av tidigare utredningar. I Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. (SOU 1946:12) beräknade sakkunniga att en intagning av 180 per år erfordrades för att inom de närmaste 25 å 30 åren det behövliga antalet av 4 800 effektiva tandläkare skulle uppnås. Betänkandet resulterade i tillkomsten av Tandläkarhögskolan i Malmö. Hittills ha endast ett par hundratal tandläkare utexaminerats från denna högskola. Någon nämnvärd effekt av de åtgärder, som vidtagits på grundval av 1946 års betänkande, har således hittills icke hunnit visa sig. Först efter ytterligare några år kommer tillskottet om ca 70 tandläkare per år att avspegla sig i en förbättrad tandläkartillgång. Beträffande den av kommittén föreslagna högskolekliniken i Umeå ber jag få anföra, att jag icke har några invändningar mot att en utbildningsanstalt för tandläkare, om så befinnes ändamålsenligt, förlägges till Norrland. Förslaget om högskoleklinik i Umeå synes mig dock medföra betänkliga ekonomiska konsekvenser och svårlösta administrativa problem, dels överflyttningar av grupper av studenter, dels omöjligheten att från Stockholm leda såväl undervisningen som den patientvårdande verksamheten i Umeå. Anordningen var betingad av diskussionen om en intagning av 330 per år. Den blir mindre nödvändig om intagningen begränsas till 280 eller t. o. m. till 300 per år. Med stöd av ovanstående förordar jag en sammanlagd intagning vid de odontologiska läroanstalterna av 280 studenter per år.

Till Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

I 1951 års tandläkarkommittés den 30 november 1953 dagtecknade betänkande kapitel 6 har kommittén verkställt en jämförelse mellan förhållandena i privatpraktik och i folktandvård, sådana de i dagens läge te sig för unga tandläkare. Besultatet av kommitténs jämförelse kan uttryckas sålunda, att så länge privatpraktikens marknad icke är mättad folktandvårdens behov av tandläkare endast i andra hand och bristfälligt kan tillgodoses. Mot denna kommitténs uppfattning har herr I. Oldmark i särskilt yttrande gjort vissa erinringar. "Faktum är", skriver herr Oldmark, "att under årtiondet 1940—50 antalet svenska tandläkare i folktandvården ökat från 36 till 524 (488 st.), medan totalantalet verksamma svenska tandläkare stigit från 2 259 till 3 058 (799 st.). För privatpraktiken ha alltså endast 311 tillkommit. Därtill kommer att under perioden ett stort antal andra tjänster än i folktandvården blivit tillsatta: ca 45 försvarstandläkare, minst 100 lärartjänster vid tandläkarhögskolorna (huvuddelen i samband med Malmö-högskolans tillkomst) samt ett mindre antal inom sjukhus, industrier m. m. Även om flertalet av dessa senare tjänster äro halvtidsanställningar minskas andelen av tandläkare, som gå till privatpraktik, avsevärt. Folktandvården och annan offentlig tjänst har således under tioårsperioden fått ett tillskott av svenska tandläkare, som motsvarar grovt räknat % av ökningen i antalet verksamma tandläkare." Med anledning av dessa herr Oldmarks uppgifter har kommittén genom herr Westin låtit verkställa en undersökning, som dock på grund av omständigheterna icke kunnat utföras förrän

under betänkandets tryckning. Undersökningen har haft till uppgift att söka klarlägga dels huru de 1 043 tandläkare, som examinerats under årtiondet 1940 —49, voro fördelade på folktandvårdstjänster och privatpraktik den 1 januari 1950, dels huru fördelningen av det totala antalet verksamma svenska tandläkare tedde sig den 1 januari 1953. Kommittén lämnar här efteråt en redogörelse för den verkställda undersökningen och de därvid vunna resultaten. För att kunna bedöma hur det under årtiondet 1940—49 vunna nytillskottet av 1 043 tandläkare den 1 januari 1950 fördelade sig mellan folktandvård och privatpraktik har begagnats medicinalstyrelsens förteckning över svenska läkare och tandläkare jämte uppgift på lakar- och tandläkartjänster den 1 januari 1950 (s. 568—594). Av denna förteckning framgår, att antalet av de tjänster inom folktandvården, som voro tillsatta med svenska tandläkare, uppgick till totalt 497. Övriga tjänster betecknas såsom varande vakanta eller uppehållna av t. f. befattningshavare (utländska tandläkare). Av antalet 497 ha 10 tillsatts år 1939, övriga 487 ha tillsatts under tiden 1/1 1949—1/1 1950. Därefter har för var och en av de tandläkare, som ingå i de 487, året för avläggande av tandläkarexamen utretts. Härvid har utrönts, att av nämnda antal 216 avlagt examen före 1940 och 271 under tioårsperioden 1940—49. Herr Oldmark anger, att totalantalet 171

verksamma svenska tandläkare under tandläkare, som ersätter dem, som övertidsperioden 1940—49 stigit från 2 259 gått till tjänster i folktandvården. Dessa till 3 058 eller med 799 tandläkare. En- två grupper uppgå sammanlagt till 527 (528). Återstoden, 245 av de 1 043, har åtligt herr Oldmark ha 488 (487) av dessa gått för att täcka den minskning av kate799 tandläkare kommit folktandvården gorien verksamma tandläkare (2 259), till godo, varför endast 311 skulle tillsom uppkommit genom att under tioårskommit för privatpraktiken. Såsom perioden 1940—49 ett antal avlidit eller ovan klarlagts, kommer emellertid en grupp av 216 tandläkare av dem, som av olika skäl, ålder, giftermål, annat besatt de 487 tjänsterna i folktandvår- yrke, emigration m. m. helt lämnat yrden, från ett före tioårsperiodens början ket. Här bör dock bemärkas, att någon den 1 januari 1940 erhållet tillskott till förlust av samma orsaker även drabbat de 1 043. Denna har emellertid uppantalet verksamma tandläkare i riket. skattats till så ringa antal att den i Enligt uppgift från försvarets tanddetta sammanhang icke tillmätes bevårdsbyrå uppgår försvarstandläkartydelse. nas antal till 43 och av dessa ha endast 8 examinerats under perioden 1940— 19. De återstående 35 ingå sålunda icke i antalet av de under perioden utexami- Sammanfattning nerade tandläkarna. Den verkställda utredningen för Omkring 75 tandläkare av periodens klarläggande av fördelningen av de nytillskott ingå i tandläkarhögskolornas 1 043 under åren 1940—49 examinekader av lärare den 1 juli 1950. Endast rade nya tandläkarna mellan platser i ett försvinnande fåtal av dessa utövade privat praktikutövning och tjänster i icke privatpraktik på halvtid. Om man folktandvården ger sålunda för tidenligt herr Oldmarks metod räknar des- punkten den 1 januari 1950 följande resa 75 lärare jämte 8 försvarstandläkare sultat : såsom en minskning i "andelen av tandAntal % läkare, som gå till privatpraktik" (s. Till nya tjänster i folk170), är detta alltså icke riktigt. De tandvården 271 26 75 + 8 tandläkarna till högskolor och Till privatpraktik: försvar böra följaktligen icke öva någon Ökning enligt herr inverkan på beräkningen av fördelninOldmark 311 gen till privatpraktik respektive folkErsättning av till tandvård av de 1 043 under perioden folktandvården examinerade tandläkarna. övergångna 216 Endast 271 av de 1 043 nya tandläErsättning av övriga karna, 26 %, återfunnos, såsom förut förluster 245 = 772 74 nämnts, med sina namn på tjänster i 1 043 100 förteckningen över tandläkare i folktandvården den 1 januari 1950. Till platSlutsatsen blir sålunda, att endast omser i privatpraktiken måste alltså ha tioårsperioden gått (1 043 — 271 = ) 772 eller omkring kring y± av de under tandläkarna 74 % av de 1 043. I dessa 772 ingår dels ig/,.0—4,9 utexaminerade till godo. Besulden grupp av 311 tandläkare, som en- kommit folktandvården ligt herr Oldmark utgör ökningen under tatet är konträrt motsatt det till vilket perioden, dels även den grupp av 216 herr Oldmark kommit. 172

Det h a r synts vara av intresse att be- Antal tandläkare med examination 30 före 1940 lysa utvecklingen fram till år 1953. Medicinalstyrelsens förteckning över tjän- Antal tandläkare med examination under Il-årsperioden 1940—50 59 sterna i folktandvården den 1 januari 1953 (s. 662—694) har liksom motsva- Antal tandläkare med examination 161 1951—52 rande förteckning för tidpunkten den 1 Summa 250 januari 1950 utgjort materialet för sif( + 2 utan svensk feruppgifterna. 1 Sammanlagda antalet tandläkarexamen) tjänster, som den 1 januari 1953 voro besatta med svenska tandläkare, har nu 131 av de 271 tandläkare, vilka utstigit med 100 till 597. Samtliga 10 tandgjorde folktandvårdens blygsamma tillläkare från år 1939 kvarstå i tjänst. Av skott av totalantalet 1 043 (motsvarande 216 tandläkarna från den 1 januari c de 26 /o), examinerade under tioårspe1950 med examination före 1940, kvarrioden 1940—49, hade alltså redan förstå 195 i tjänst. Här är förlusten sålunda svunnit från sina tjänster. I deras ställe endast 21 tandläkare. Av de 271 tandläkare, som utexaminerats under åren ha 59 från Il-årsperioden 1940—50 ryckt in. Detta betyder, att den 1 ja1940 49, ha ej mindre än 131 lämnat nuari 1953 redovisas på folktandvårdens sina tjänster (nära 5 0 % ) . Försök har tjänsteställningar endast 199 (140 + 59) gjorts att n ä r m a r e undersöka vad orsaav de 1 203 tandläkare, som utexaminekerna äro till förlusten av dessa 152 rats under sistnämnda 11 år 1940 t. o. m. tandläkare ( 1 3 1 4 - 2 1 ) . Denna under1950. Detta motsvarar Va av hela antalet sökning visar, att 6 avlidit, 1 är kroniskt under 11 år från båda högskolorna utsjuk, 5 upphört med yrket och 17 tagit examinerade svenska tandläkare. Komannan tjänst i offentlig tandvård, samt mitténs farhågor för bristande tillströmatt uppgifterna för 4 tandläkare äro ning till folktandvården, så länge prioklara. Vad de återstående 119 tandlävatpraktikens marknad ej är mättad, sykarna beträffar, har det övervägande nes vara fullt befogad. flertalet säkerligen gått till privatprakAv de 303 tandläkare, som examinetik. rats 1951—52, ha 161 gått till folktandAv de 597 tandläkarna på folktandvården. Detta antal motsvarar ej helt vårdens tjänster har sålunda redovisstipendiaternas (86 per å r ) . ning skett för 10 tandläkarveteraner Av den verkställda undersökningen från 1939, för 195 kvarstående tandläkare med legitimation före 1940 samt framgår att folktandvården nu efter 14 för de 140 (271 — 131) kvarstående års arbete äger en kärna av verksamma tandläkarna från årtiondet 1940—49 svenska tandläkare till ett antal av omnågot eller av tillsammans 345 tandläkare. En kring 400—450. Delta motsvarar mellan 10—15 % av de 3 435 verksamfråga av avgörande betydelse är nu den, vid utgången huru de övriga 252 tandläkarna fördelas ma svenska tandläkarna av 1952. Härutöver har man att räkna med avseende på examinationsår. Såmed ett antal av omkring 150—200 tanddan granskning har utförts för varje läkare, vilka endast under kortare tidsnamn inom gruppen. Nedan angivas reperioder tjänstgöra i folktandvården. sultaten i siffror. Av stipendiaterna synes endast en 1 I förteckningarna finnas icke de tandläkare mindre del stanna såsom förstärkning upptagna, vilka inneha tjänster i Stockholm och av den centrala gruppen. Genom denna Norrköping. 173

grupps arbete hålles folktandvårdsorganisationen uppe under stödet av hjälptrupperna, de 350 utländska tandläkarna, förutan vilka organisationen i dag ej skulle vara funktionsduglig. Genom tillräckligt effektiva åtgärder måste sakläget snarast möjligt ändras till en bättre avvägning vid fördelning av tandläkarna till folktandvård och till privatpraktik. Den mest rationella utvägen torde vara att, såsom kommittén i betänkandet föreslagit, så snabbt ske kan

utbilda betydligt större antal tandläkare än de 180 årligen, som våra nuvarande undervisningsanstalter kunna föra till examen och legitimation. Stockholm den 9 december 1953. Nils

Löwbeer

Gustaf Karlsson

Nils A.

A. B. Maunsbach

Larsson

Gösta West in f

H.

Nordström

S t a t e n s t o f f e n t l i g a utredningar 1953 Systematisk

forteckning

(Siffrorna inom kl.immrr beteckna utredningamai nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lajstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Förslag till lagstiftnng om insemination. [9] Förslag till brottsbak. [14] Enhetligt frihetsstraF. [17] Promemoria med iirslag till vissa åtgärder för att nedbringa väntetiderna vid innesundersökning i brottmål. [21] Nåd i brottmål. Staistiska uppgifter för 1900-talets första hälft.

Betänkande med förslag till fiskeristadga m. m. [2] Betänkande med förslag till åtgärder för stödjande av hasta vein m. m. [3]

Betänkande med firslag till vissa ändringar i rättegångsbalken m. m. [26] Abortfrågan. [29] Vårdorganisation fö förvarade och internerade. [32]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Sågverksindustrien i södra Sverige. [19]

Stalsfö fattning. Allmän statsförvaltning.

Industri.

Valkretsar vid fullnäktigeval i kommunerna. 1950 års folkomröstnings- och valsätt-utrednings betänkande. 4. [1] 5. Det proportionella valsättet 'id landstingsval. [25] -w?W Lika lön för män oci kvinnor i det statliga lönesystemet. [18] Åtgärder för förenhitligande av besvärstiden i administrativa mål. [30]

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning.

Kommunikationsväsen. Landsbygdens elkraftförsörjning. [13] Trafiknykterhet. [20]

Staten och kommunernas finansväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen.

Beskattningen av nDtorfordonstrafiken. [34] Försäkringsväsen. Politi. Smålands Taberg. Uredning rörande frågan om åtgärder till skydd för Smålands Tafcrgs naturvärden. [33] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Naionalckonoiui och socialpolitik. Generella metoder och fysiska kontroller inom nvesteringspolitiken. [6] Utredning om fastigietsbeskattningen. [8] Konsumentprisinde:. Betänkande angående omläggning av levnadskostnadsindec. [23]

Läkarutbildningen. [7] Betänkande med förslag till allmänna riktlinjer för den territoriella pastoratsindelningen och församlingeprästerliga organisationen m. m. [11] Juridisk och samhällsvetenskaplig utbildning. 1. [15] 2. Bilaigor. [16] Betänkande och förslag angående folkhögskolans ställning och uppgifter. [24] ökad examination av tandläkare. [36]

Hälso- och sjukvård. Förslag till hälsovådsstadga m. m. [31] Badvatten. Bedömnng, rening och skydd. [35]

Försvarsväsen. Förband och bygd. [101 Psykologiskt försvar. [27] Befälsordningen vid infanteriet. [28]

Allmänt näringsväsen. Fakta om olja.f 12]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiska parlamentariska kommittén. 4. Nordisk passfrihet;. [4] 5. Lättnader i fråga om tullbchandling m. m. av motorforedoni trafiken mellan de nordiska länderna. [5]

Stockholm 1953. Victor Pettersons Bokindustri Aktiebolag