Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m.

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1940:24

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

STATSBIDRAG TILL GGNADER FÖR FOLKSKOLEVÄSENDET M. M. A V G I V E T AV INOM

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

D I S T R I B U E R A S AV NORDISKA

B O K H A N D E L N

P r i s 1 kr.

Statens offentliga utredningar 1940 K r o n o l o g i s k 1. Betänkande och förslag angående reglering av församlingsindelningen i Stockholm och revision av den för huvudstaden gällande lagen om församlingsstyrelse. Av T. Wohlin. H;eggström. iv, 167 s. E. 2. Betänkande angående omorganisation av arméförvaHningens sjukvårdsstyrelse in. m. Beckman. 77 s. F ö . 3. Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrland. Marcus. 260 s. J o . 4. Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersättning. Norstedt. 84 8. H . 5. Promemoria med förslag till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. Norstedt. 02 s. J u . 6. Betänkande angående uppgörelse mellan Kungl. Maj t och kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågor m. m. i Stockholm. Beckman. 151 s. 8 pl. K. 7. Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser om livförsäkring vid krig m. m. Norstedt. 83 s. H. 8. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m. jämte därmed sammanhängande författningar. Norstedt. 130 s. J u . 9. Betänkande med förslag till kungörelse angående kontroll å handeln med ost samt viss lagstiftning angående korvvaror. Hseggström. 72 s. S. 10. Svensk namnbok 1910. V. Petterson. 16(3 s. J u . 11. Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter. Haeggström. 125 s. J u . 12. Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av fritidsreservat för städernas och de tättbebyggda samhällenas befolkning. Beckman. 289 s. S.

f ö r t e c k n i n g 13. Statistisk utredning angående förvaltningskostnader m. ra. i konkurser. Norstedt. 26 s. J u . 14. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. Del 1. Beckman. 247 s. K. 15. Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. Del'2. Beckman. 134 s K. 16. Efterfrågan på jordbruksprodukter och dess känslighet för pris- och inkomstförändringar. Av H. Wold. Marcus. 144 s. J o . 17. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angående s. k. rattfylleri. Norstedt. 93 s. K. 18. Betänkande med förslag angående krigsförsäkring av viss lösegendom. Norstedt. 60 s. H . 19. Förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott. Lund, Ohlsson. J u . 20. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott. Norstedt. 251 s. J u . 21. Betänkande angående utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg. Marcus. 60 s. S. 22. Socialvårdsk<mmitténs betänkande. 1. Statistisk undersökning angående kommunernas ålderdomshem. Beckman. 98 s. S. 23. Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. in. Norstedt. 98 s. J u . 24. Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m. Ha?ggström. 85 s. E .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok-" stäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jord bruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98 utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS

OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1940:24

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

STATSRIDRAG TILL BYGGNADER FÖR FOLKSKOLE VÄSENDET M. M. AVGIVET INOM

AV

ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 194 0 IVAR

H J E G C S I R Ö M S

BOKTRYCKERI

402039 A.B.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet . . . .

5 A. Historik samt redogörelse för gällande bestämmelser

1920 års riksdagsskrivelse sid. 8. 1921 års sakkunniga sid. 8. Byggnadsbidrag till vissa skoldistrikt sid. 9. Skatteutjämningsberedningens förslag sid. 10. 1934 års folkskolesakkunniga sid. 10. Nu gällande bestämmelser om byggnadsbidrag sid. 12. Skolbyggnadsverksamhetens omfattning m. m. sid. 14.

B. Det nuvarande bidragssystemets verkningar

18 C. De sakkunnigas förslag

27 Allmänna synpunkter rörande bidragssystemet sid. 27. Bidragsberättigade lokaler m. m. sid. 32. Byggnadsbidrag i vissa fall sid. 36. Ändrade bestämmelser rörande underhålls- och materielbidrag sid. 38. Grundprinciper för beräkning av bidragsbeloppens storlek sid. 38. Standardiserade byggnadstyper sid. 43. Utanordnandet av byggnadsbidrag sid. 44. Bidragsbeloppens storlek sid. 47. Förhöjning i särskilda fall av redan beviljat bidrag sid. 53. Reducering av bidragsbeloppen i förekommande fall sid. 54. Särskilda bidragsförmåner i vissa fall sid. 55. Byggnadsärendenas handläggning sid. 59.

D. Vissa beräkningar rörande det föreslagna bidragssystemets verkningar

63 E. Fördelningen av kostnaderna för folkskoleväsendet mellan staten och kommunerna

69 F. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag

75 G. Hemställan

77 Bilaga. Förslag till författningsbestämmelser

5 Till Herr

Statsrådet

och

Chefen

för

Kungl.

Ecklesiastik-

departementet.

Kungl. Maj:t bemyndigade den 10 november 1939 dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att enligt de direktiv, departementschefen ägde meddela, inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet. Såsom sakkunniga tillkallade departementschefen samma dag ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Jonas Olof Eriksson, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren Axel Löfvander, folkskolläraren i Vreta Klosters skoldistrikt Karl Gustaf Pettersson samt dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, undervisningsrådet Johan Josef Emanuel Weijne. Åt Weijne uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Därjämte utsåg chefen för ecklesiastikdepartementet den 5 december 1939 folkskolinspektören i Älvsborgs norra inspektionsområde David Elam Andersson att tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga. Genom beslut den 26 juni 1940 tillkallade departementschefen Andersson såsom sakkunnig för ifrågavarande ändamål, därvid dock ej någon rubbning skulle ske i det Andersson meddelade uppdraget såsom de sakkunnigas sekreterare. Den 20 januari 1940 överlämnade de sakkunniga, vilka vid utredningsarbetets början antogo benämningen folkskolans besparingssakkunniga, »Betänkande och förslag angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet m. m.». De sakkunniga, som i nämnda betänkande framlade förslag till vissa åtgärder, som kunde medföra besparingar å utgifterna för skolväsendet redan under budgetåret 1940/41, meddelade därvid, att de under sitt fortsatta arbete ämnade verkställa utredning om folkskoleväsendets anpassning efter de ändrade förhållanden i fråga om barnantal m. m., som numera råda, samt angående åtgärder för minskning av statsutgif-

G

terna för folkskolebyggnader. Utredningsarbetet rörande dessa frågor upptogs omedelbart efter avlämnandet av förutnämnda betänkande. Jämlikt vederbörligt bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet genom beslut den 12 februari 1940, efter därom av de sakkunniga gjord framställning, folkskolinspektören i Nordsmålands östra inspektionsområde E. V. Moberger, folkskolinspektören i Göteborgstraktens inspektionsområde L. Hofstedt, folkskolinspektören i Skaraborgs södra inspektionsområde B. J. Eriksson, folkskolinspektören i Värmlands västra inspektionsområde G. Hj. Hörberg och folkskolinspektören i Jämtlands södra inspektionsområde F. H. R. Sahlström samt överläraren i Grangärde skoldistrikt E. G. Johansson för att under högst fyra dagar såsom experter stå till de sakkunnigas förfogande för överläggningar och samråd. De sakkunniga höllo överläggningar med nämnda experter under tiden den 6—9 mars 1940. För erhållande av för utredningen rörande folkskoleväsendets rationella organisation erforderligt material hava de sakkunniga vänt sig till statens folkskolinspektörer med anhållan, att de måtte i samarbete med vederbörande skolstyrelser och i enlighet med av de sakkunniga lämnade anvisningar dels verkställa vissa förberedande undersökningar rörande aktuella skolorganisatoriska spörsmål inom respektive inspektionsområden samt till de sakkunniga inkomma med redogörelse för resultatet därav, dels lämna för de sakkunnigas utredningsarbete erforderliga uppgifter. Folkskolinspektörerna hava anmodats att före den 1 september 1940 till de sakkunniga inkomma med ifrågavarande redogörelser och uppgifter. De sakkunniga hava för avsikt att efter sistnämnda tidpunkt återupptaga utredningsarbetet rörande här berörda spörsmål samt därefter så snart ske kan avgiva betänkande och förslag i ämnet. På grund av här anförda förhållanden hava de sakkunniga funnit lämpligt att efter slutförandet av utredningsarbetet rörande frågan om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet avgiva särskilt betänkande häröver. Vid denna utredning hava de sakkunniga biträtts av arkitekten i kungl. järnvägsstyrelsen Birger Gerhard Jonson, som av chefen för ecklesiastikdepartementet genom beslut den 29 april 1940 tillkallats för att under en tid av högst två månader såsom expert stå till de sakkunnigas förfogande. Genom nådiga brevet den 24 maj 1940 till statskontoret angående vissa för budgetåret 1940/41 anvisade anslag till folkskoleväsendet m. m. hava de sakkunniga anbefallts att, med beaktande av vad av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen nr 155 till 1940 års lagtima riksdag och

av riksdagen i skrivelsen nr 216 yttrats, taga under övervägande lämpligheten av en ändrad fördelning mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet. Det nu föreliggande betänkandet innefattar jämväl de sakkunnigas utredning rörande denna fråga. Sedan de sakkunnigas arbete vad beträffar sistberörda frågor nu avslutats, få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet m. m. Stockholm den 24 augusti 1940. JOSEF WEIJNE DAVID ANDERSSON

JONAS ERIKSSON

AXEL LÖFVANDER

GUSTAF PETTERSSON

8 A. Historik samt redogörelse för gällande bestämmelser. D e sakkunniga skola i det följande lämna en redogörelse för nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet men vilja dessförinnan i korthet redogöra för vissa tidigare förslag rörande dels statsbidrag för sagda ändamål dels överflyttning av skolbyggnadsutgifterna på staten. 1920 års riksdagsskrivelse. Härvid må först erinras om, a t t 1920 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 juni 1920 (nr 365) hemställde, a t t Kungl. Maj:t m å t t e låta utreda, i vad mån och på vad sätt staten skulle kunna lämna bidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i riket. Riksdagen framhöll därvid, hurusom i hundratals fattiga, skattetyngda kommuner skolväsendet, trots stora ansträngningar, av ekonomiska skäl icke k u n n a t ordnas på ett tillfredsställande sätt, samt betonade, a t t ur såväl skatteutjämningssynpunkt som med hänsyn till skolväsendets bästa det vore av allra största betydelse, a t t skoldistrikten genom anslag av staten bereddes behövliga lättnader i de dryga kostnaderna för anskaffande av skollokaler. 1921 års sakkunniga. Med anledning av riksdagens ovannämnda skrivelse bemyndigade Kungl. Maj:t den 8 april 1921 skolöverstyrelsen a t t för närmare utredning i ämnet tillkalla särskilda sakkunniga. De av skolöverstyrelsen utsedda sakkunniga avgåvo den 22 juni 1923 betänkande och förslag angående statsbidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i riket. De sakkunniga, som togo bestämt avstånd från ett statens övertagande av det väsentliga av eller hela skolbyggnadsskyldigheten, funno statens hjälp böra erhålla formen av ett efter skoldistriktens behov avpassat statsbidrag. Såsom allmänna grunder för statsbidrag uppställdes, a t t skoldistrikt med ett kommunalt medelskattetryck — beräknat för senaste femårsperioden och i övrigt huvudsakligen efter de vid skattelindringsförfarandet tillämpade beräkningsgrunderna — av minst 8 kronor för inkomsthundra borde erhålla statsbidrag för ifrågavarande ändamål, dock a t t skoldistrikt, som under senaste femårsperioden ej haft en utdebitering för folkskoleväsendet av i medeltal minst 1 krona för inkomsthundra, ej borde komma i åtnjutande av sådant bidrag. Bidragets procentuella storlek borde enligt de sakkunnigas mening göras beroende av alle-

9 nast utdebiteringen för folkskoleväsendet. De sakkunniga förordade en bidragsskala, enligt vilken skoldistrikten, oberoende av det allmänna skattetrycket, så snart detta n å t t ett minimum av 8 kronor per inkomsthundra, skulle vid en utdebitering för folkskoleväsendet av 1—1: 49 kronor per inkomsthundra erhålla 16 % procent av de beräknade byggnadskostnaderna, vid en utdebitering av 1: 5 0 — 1 : 99 kronor 20 procent, vid en utdebitering a v 2—2: 49 kronor 25 procent, vid en utdebitering av 2: 50—2: 99 kronor 33 Va procent samt vid en utdebitering av 3 kronor och därutöver 50 procent. Beträffande skoldistrikten i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker ansågo emellertid de sakkunniga, att möjligheter borde hållas öppna för a t t dessa skoldistrikt skulle k u n n a efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall komma i åtnjutande av ett högre statsbidrag, dock ej över 80 procent av den beräknade byggnadskostnaden. De sakkunniga föreslogo vidare den generella begränsningen av statsbidragens storlek, a t t statsbidrag ej finge utgå med högre belopp än 200 000 kronor. Enligt de sakkunnigas förslag skulle statsbidrag utgå för uppförande av nödiga byggnader för folk- och småskolor ävensom fortsättningsskolor samt för tjänstebostäder. Beträffande städerna skulle dock gälla den inskränkningen, a t t dessa icke vore berättigade till statsbidrag för uppförande av lärarbostäder. Av de sakkunniga uppskattades totalkostnaden för statsverket enligt den av dem förordade bidragsskalan till 56 202 901 kronor. Denna beräkning grundades på verkställda undersökningar rörande det byggnadsbehov, som förelåg år 1919, och på ett medelpris för hela landet beträffande byggnadskostnader för ifrågavarande slag av lokaler, nämligen: för klassrum för folkskola 12 000 kronor, för annat klassrum 10 000 kronor och för lärarbostad 3 000 kronor för eldstad. Vid beräknandet av prisen för lärosalar hade hänsyn tagits jämväl till med desamma normalt förenade övriga utrymmen. För en folkskola, exempelvis av B2-form, beräknades sålunda hela den egentliga skolbyggnaden med utrymmen för slöjd och gymnastik m. m. kosta 22 000 kronor. D e t av nämnda sakkunniga framlagda förslaget föranledde icke någon framställning till riksdagen från Kungl. Maj:ts sida. Byggnadsbidrag till vissa skoldistrikt. De särskilda förhållanden, som voro rådande i rikets nordligaste gränsorter (de s. k. finsktalande församlingarna) ansågos emellertid motivera särskilt ingripande från statsmakternas sida. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisade sålunda riksdagen till statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i nämnda områden för budgetåren 1924/28 samt budgetåren 1929/32 tillhopa 2 150 000 kronor. Bidrag av nämnda anslag utgick med belopp, som Kungl. Maj:t vid prövning i varje särskilt fall fann skäligt, och växlade mellan 60—80 procent

10 av byggnadskostnaderna. För de s. k. statsfolkskolorna bekostade staten helt byggnadernas uppförande. För budgetåret 1928/29 och budgetåren 1930/32 anvisades därjämte tillhopa 700 000 kronor såsom statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, dock ej rikets nordligaste gränsorter. Vidare anvisade riksdagen till anskaffande av lokaler m. m. för kolonatskolor i Norrland och Dalarne för budgetåren 1930/33 tillhopa 90 000 kronor. Dessutom har under budgetåren 1933/36 av de medel, som ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för arbetslöshetens bekämpande, omkring 4 800 000 kronor anvisats för uppförande av nya lokaler för folkskoleväsendet eller för om- och tillbyggnad av sådana lokaler, varjämte under n ä m n d a tid för samma ändamål beviljats under fem år räntefria lån till ett sammanlagt belopp av omkring 425 000 kronor. Skatteutjämningsberedningens förslag. H ä r må även erinras om det av skatteutjämningsberedningen den 12 december 1932 avgivna principbetänkande med förslag, avseende bland annat överflyttning på staten i mycket stor omfattning av de kommunerna påvilande utgifterna för folkskoleväsendet. Enligt beredningens förslag skulle skoldistriktens kostnader för skolbyggnader och tjänstebostäders uppförande och underhåll med vissa smärre undantag i sin helhet övertagas av staten. Med beredningens förslagåsyftades ej allenast åstadkommande av skatteutjämning utan även en på samma gång ekonomisk och ändamålsenlig organisation av folkskoleväsendet. I fråga om förslagets innebörd i övrigt må här endast erinras om, att beredningens förslag, a t t skoldistrikten skulle helt befrias från skyldigheten a t t anskaffa och underhålla skolbyggnader, icke avsåg a t t gälla de städer, som icke deltaga i landsting. N ä m n d a städer skulle enligt förslaget själva bestrida en tredjedel av kostnaderna för uppförande och underhåll av skolbyggnader. Som skäl för denna särställning beträffande ifrågavarande städer anförde beredningen, a t t för dessa städer med deras rikliga skatteunderlag kostnaderna för skolbyggnader i regel spelade en relativt underordnad roll, att anspråken på byggnadernas beskaffenhet i storstäderna vore betydligt större än i andra städer och landskommuner, varför ett övertagande från statens sida av storstädernas byggnadskostnader skulle innebära ett förhållandevis större bidrag till dem än övriga kommuner, samt a t t storstäderna i fråga om skolväsendets skötsel intoge en något friare ställning i förhållande till staten än andra kommuner. 1934 års folkskolesakkunniga. Sedan skatteutjämningsberedningens förslag, i vad detsamma berörde folkskoleväsendet, varit remitterat till olika

11 myndigheter och vissa enskilda sammanslutningar, befanns, med hänsyn till den därvid framkomna kritiken och i syfte att få de föreliggande spörsmålen även i detaljerna utredda, en bearbetning av beredningens förslag erforderlig. Enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den 3 januari 1934 fyra sakkunniga ined uppdrag att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag i vissa frågor angående folkskoleväsendet, varvid bland annat frågan om en avlastning från kommunerna av kostnaderna för skollokaler och lärarbostäder samt för underhållet av desamma skulle bliva föremål för de sakkunnigas arbete. Den av nämnda sakkunniga verkställda utredningen — betänkande överlämnades till chefen för ecklesiastikdepartementet den 27 november 1934 (stat. off. utr. 1934: 47) — utmynnade i vissa förslag rörande överflyttande från kommunerna till staten i större eller mindre utsträckning av kostnaderna för folkskoleväsendet, däribland skoldistriktens utgifter för skolbyggnader. Förslag framlades sålunda angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Folkskolans besparingssakkunniga komma i olika avsnitt längre fram i detta betänkande att beröra innehållet i nämnda förslag, men de vilja redan här erinra om vad 1934 års sakkunniga anförde angående dels det då beräknade behovet av nya skollokaler, dels kostnaderna för tillgodoseende av detta behov. Enligt de sakkunnigas beräkningar förefanns behov av omkring 1 500 nya klassrum, vartill komme erforderliga lokaler för gymnastik, slöjd och hushållsgöromål. Under framhållande av att uppskattningen av behovet av nämnda specialrum måste bliva mycket approximativ ansågo de sakkunniga, att antalet dylika salar lämpligen kunde beräknas till 500. Behovet av nya lokaler kunde alltså enligt de sakkunnigas mening uppskattas till sammanlagt 2 000 salar. Därvid anmärktes emellertid, att nämnda behov avsåge allenast nyanläggningar, alltså ej ersättningsbyggnader. Beträffande sistnämnda slag av byggnader framhöllo de sakkunniga, att det svårligen läte sig göra att ens tillnärmelsevis siffermässigt angiva behovets omfattning. Totalkostnaderna för de sålunda erforderliga nya skollokalerna uppskattades av de sakkunniga, som därvid räknade med ett medelpris per rumsenhet å 10 000 kronor, till 20 000 000 kronor, varav staten skulle bidraga med 75 procent eller 15 000 000 kronor. För att belysa, huru det föreslagna bidragssystemet komme att verka med avseende på anslagsbehovet, gjorde de sakkunniga det antagandet, att det skulle komma att åtgå tio år för tillgodoseendet av det beräknade behovet av rena nyanläggningar, och förutsattes tillika, att understödskraven med avseende på beloppens storlek komme att lika fördelas på de särskilda åren. Den på staten belöpande andelen av det årliga nybygg-

12 ,, , , i, io o LM1 /20 000 000 X 3 = \ nadsbeloppet skulle då uppgå till ^ 4

,~^nnni * D° 0 0 k r o n o r -

Enligt de sakkunnigas förslag skulle sistnämnda belopp lika fördelas på 40 år. Om man i stället i enlighet med de bestämmelser, som slutligen blevo gällande, fördelar nämnda belopp på 25 år, skulle, med tillämpning av de sakkunnigas beräkningsgrunder i övrigt, sammanlagda erforderliga beloppet av årsbidrag första anslagsåret blivit 60 000 kronor, andra året 2 X 60 000 kronor, tredje året 3 X 60 000 kronor o. s. v. upp till tionde året 10 X 60 000 kronor eller 600 000 kronor, vilket belopp alltså betecknade maximum för årsbidragssummans storlek. P å denna maximinivå skulle enligt de gjorda beräkningarna därefter bidragssumman hållit sig till och med tjugofemte året, varefter den skulle årligen minskats med 60 000 kronor. H ä r bör anmärkas, a t t de sakkunniga framhöllo, a t t det bleve nödvändigt a t t räkna med avsevärt högre årsbelopp än vad de sakkunniga angivit, enär det förelåge behov av kontinuerligt ersättande och komplettering av äldre lokaler, och det dessutom skulle till distrikten utgå bidrag till kostnaderna för den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök. Sedan utlåtanden över betänkandet avgivits av olika myndigheter, framlades i Kungl. Maj:ts proposition nr 174 förslag i ämnet till 1935 års riksdag. I anledning av nämnda proposition ävensom i samband därmed väckt a motioner godkände riksdagen, bland annat, vissa allmänna grunder för statsbidrag till undervisningslokaler m. m. för folkskoleväsendet. Bestämmelser i ämnet utfärdades genom kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) och innebära i fråga om .byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler, varom här närmast är fråga, i huvudsak följande. Nu gällande bestämmelser om byggnadsbidrag. Staten bidrager till skoldistriktens kostnader för uppförande av nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet. Förutsättning för utgående av sådana bidrag är, a t t Kungl. Maj:t lämnat tillstånd till byggnadsarbetets utförande samt därvid fastställt den högsta kostnadssumma, vara statsbidraget må beräknas. Bidraget utgår därefter med tre fjärdedelar av den verkliga kostnaden, i den m å n denna icke överstiger den fastställda summan. Bidraget fördelas i lika belopp på tjugofem år och utgår till kostnaderna för — förutom inomhusledningar, erforderliga biutrymmen samt ritningar, arbetsledning och kontroll — lärosalar (klassrum och specialrum m. m. i överensstämmelse med vad riksdagen i sin skrivelse nr 359 anfört), gymnastiksalar samt lokaler för undervisning i slöjd och hushållsgöromål ävensom för den första uppsättningen av inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök.

13 Utan hinder av vad sålunda föreskrivits skall i de fall, då den verkliga kostnaden, i den mån denna icke överstiger den på ovan angivet sätt fastställda kostnadssumman, uppgår till högst 5 000 kronor, statsbidraget utgå med hälften av berörda kostnad och omedelbart utbetalas. Beträffande bidrag till nya undervisningslokaler föreskrives i kungörelsen, att i kostnadssumman för byggnadsföretaget icke må inräknas kostnader för sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att sätta befintliga lokaler i bättre skick eller att giva dem en lämpligare disposition, ej heller kostnader för anskaffande, iordningställande eller inhägnande av skoltomt eller anordnande av brunn och framdragande av ledningar till skolhusbyggnader. Därest nybyggnad av undervisningslokaler sker för att ersätta äldre sådana lokaler, må kostnadssumman kunna reduceras med det belopp, som prövas motsvara de äldre lokalernas värde. Sker nybyggnad i anledning av att undervisningslokaler förstörts eller skadats genom eldsvåda eller annorledes, skall den ersättning, skoldistriktet på grund av försäkring eller eljest äger att härför uppbära, avdragas från kostnadssumman; dock att, därest till uppförandet av de äldre lokalerna icke utgått bidrag jämlikt kungörelsens föreskrifter, på Kungl. Maj:ts prövning skall ankomma, huruvida och i vad mån sådan avdrag skäligen må äga rum. Vad i kungörelsen stadgas om byggnadsbidrag för anskaffande av nya undervisningslokaler gäller i tillämpliga delar om- eller tillbyggnadsarbeten under förutsättning, att genom dessa arbeten nya för undervisning avsedda lokaler vinnas. Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler, skall till statens vederbörande folkskolinspektör ingiva ansökning om tillstånd till byggnadsarbetets utförande och bidrag till byggnadskostnaderna. Ansökningen skall ställas till länsstyrelsen och ingivas i två exemplar enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Sådan ansökning skall vara åtföljd, bland annat, av: handlingar, utvisande dels att skoldistrikt för sin del beslutat uppföra de lokaler, för vilka bidrag begäres, dels ock, då fråga är om nybyggnad av skolhus, att av folkskolinspektören godkänd tomt finnes för ändamålet tillgänglig; av folkskolinspektören i vederbörlig ordning granskade huvudritningar med därtill hörande situationsplan; arbetsbeskrivning jämte fullständig kostnadsberäkning, utvisande de för lokalernas inrättande beräknade kostnaderna, varvid i de fall, då anläggningen omfattar utrymmen eller anordningar, för vilka byggnadsbidrag icke kan utgå, kostnaderna för dessa utrymmen eller anordningar skola särskilt angivas;

14 uppgift, huruvida undervisningslokalerna äro avsedda a t t ersätta äldre sådana lokaler, samt utredning angående sistnämnda lokalers framtida disposition och värde. Därest bidrag sökes för utförande av om- eller tillbyggnadsarbeten å befintlig byggnad, skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig person, a t t byggnaden är av beskaffenhet, a t t planerad om- eller tillbyggnad lämpligen kan ske. Skolöverstyrelsen har a t t efter hänvändelse från skoldistrikt, som ämnar ingiva ansökning om byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler, tillhandagå distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med råd och upplysningar i övrigt rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena. D e t åligger folkskolinspektören att granska de i ansökningshandlingarna lämnade uppgifterna, varvid han jämväl har a t t beakta, huruvida de ifrågasatta byggnadsarbetena äro med hänsyn till organisationen av distriktets skolväsende i övrigt ändamålsenliga. Efter verkställd granskning skall inspektören med eget yttrande översända handlingarna till länsstyrelsen. Skoldistrikt, som tillerkänts byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler, är för åtnjutande av statsbidrag pliktigt a t t låta uppföra de lokaler, för vilka bidraget beviljats, i enlighet med godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter. Skoldistriktet skall vidare hava lokalerna brandförsäkrade till av länsstyrelsen godkända belopp samt ansvara för deras vård och underhåll. Byggnadsbidrag må icke utbetalas, innan undervisningslokalerna blivit avsynade och vederbörligen godkända. Avsyning förrättas av folkskolinspektören med biträde av en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person samt i närvaro av ombud för skolstyrelsen. Länsstyrelse och beträffande Stockholms stad statskontoret verkställer utbetalningar av byggnadsbidragen. Därest lokal, för vilken utgår byggnadsbidrag, blir obehövlig för undervisningsändamål, skall denna omständighet icke utgöra hinder för bidragets fortsatta utbetalning. Om skoldistriktet försäljer lokalen eller bereder sig mera stadigvarande inkomst eller eljest lättnad i sina utgifter genom lokalens uthyrning eller användning för annat ändamål, har distriktet a t t härom göra anmälan hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen har a t t med eget yttrande till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida beviljat bidrag skall upphöra a t t utgå, samt huruvida och i vad mån redan utbetalda belopp skola återgäldas till statsverket. Skolbyggnadsverksamhetens omfattning m. m. Under den tid ifrågavarande bestämmelser ägt tillämpning har ett stort antal skolhusbyggnadsföretag kommit till utförande med bidrag av statsmedel, och kost-

15 naderna härför hava uppgått till betydande belopp. De sakkunniga hava ansett sig böra lämna en närmare redogörelse härför. Det har härvid synts lämpligt att anknyta denna redogörelse till de uppgifter angående berörda förhållanden, som riksdagens revisorer lämnat i sin berättelse för tiden den 1 juli 1937—den 30 juni 1938. Med anledning av den då pågående stegringen av utgifterna för skolhusbyggandet och därmed sammanhängande förhållanden hade revisorerna inhämtat vissa uppgifter rörande utförda byggnadsföretag samt kostnaderna för desamma. Dessa uppgifter hava sammanställts i tvenne tablåer, avseende dels byggnadsföretag, beträffande vilka Kungl. Maj:t fastställt högsta kostnadssumman, på vilka bidrag må utgå, dels sådana byggnadsföretag, till vilka länsstyrelserna ägt bevilja statsbidrag. Uppgifterna avse tiden från och med budgetåret 1936/37 till och med den 31 oktober 1938. Sedan de uppgifter, som legat till grund vid upprättandet av ifrågavarande tablåer, kompletterats med av folkskolans besparingssakkunniga införskaffade uppgifter av liknande slag, avseende tiden den 1 november 1938—den 31 december 1939, ävensom uppgifter om de förhöjda kostnadssummor, som fastställts för byggnadsföretag, till vilkas utförande tillstånd tidigare lämnats, hava de sakkunniga uppgjort efterföljande tablåer 1 och 2, vilka sålunda beträffande budgetåren 1936/38 samt för tiden härefter intill utgången av oktober 1938 helt grunda sig på de av revisorerna inhämtade uppgifterna. Enligt dessa tablåer lämnade Kungl. Maj:t under budgetåret 1936/37 tillstånd till utförande av 51 byggnadsföretag med en fastställd högsta kostnadssumma av 4 635 967 kronor. Motsvarande siffror för budgetåret 1937/38 voro respektive 131 och 13 361 044 kronor 50 öre, för budgetåret 1938/39 respektive 130 och 19 631 083 kronor och för tiden den 1 juli— den 31 december 1939 respektive 12 och 3 211 386 kronor eller sammanlagt 324 byggnadsföretag med en högsta kostnadssumma av 40 839 480 kronor 50 öre, å vilken statsbidrag sålunda finge beräknas. Statsbidraget till ifrågavarande byggnadsföretag, beräknat efter 75 procent å angivna högsta kostnadssumma, skulle uppgå till 30 629 610 kronor. Länsstyrelserna meddelade under budgetåret 1936/37 tillstånd till utförande av 31 företag med en fastställd högsta kostnadssumma av 118 761 kronor 44 öre. Motsvarande siffror för budgetåret 1937/38 voro respektive 52 och 265 486 kronor 82 öre, för budgetåret 1938/39 respektive 40 och 198 566 kronor 54 öre och för tiden den 1 juli—den 31 december 1939 respektive 10 och 59 369 kronor 65 öre eller sammanlagt 133 byggnadsföretag med en högsta kostnadssumma av 642 184 kronor 45 öre. De av länsstyrelserna fastställda maximibeloppen för statsbidrag till ifrågavarande byggnadsföretag uppgå till sammanlagt 400 206 kronor 19 öre. Intill utgången av år 1939 hava sålunda byggnadsbidrag enligt bestämmelserna i ovannämnda kungörelse nr 45/1936 beviljats till sammanlagt

s s CO CO

3 TJ 03

c

ö co

<lC0

co

r3 60 :0 rQ

Ös ö CO co

00 CO GO

t~

1—1 CM

1—i

1—1

OS 0 0

CM

TH

2 T3 CO CO

1 1

CO CO l~

co co

*# »o co

co T—I

lO 0

CM

H

| |

' r—' kQ t » ' <* 1 rH co cr. 1 -^ 1 — ; -* us 1

kQ kQ

CD

—1

CO O t^

>Q

»-i kQ

CD

CD

rH CM CM CM t ^ T-H

W

>

<j

l> 1 CO

1 O CD

1 1

1 1

0 CO CM

1 kQ

1 1

1 1

Ö

to

O O

co

t»

O

CO

• *

io

»Q

CM l— CD

-cH OS

kQ CM CM

CO CO

1 O O CO

<#

CD

O

rH

rH

kQ

CO 1-CH

CD CD t^

CD

CD

lO

kQ CM

CO

O

O O -h

CO

CD L^

^^ !~ L^

1 O O

t^ CD

CI CD CM

CO kQ

CD

T-H

kQ OS rH CO CD <M

CM

co

1^ CM

i * xt< >* co CM

CM

-h

OS

O

CD

CM 1—1

CM

cr. 0 co -co CM CM co O T-H kQ

[—

CM

CM

ICO CO

i C

CM CD

r-

- f CD CM CD -+l - h

co

CO

•r-t

•Q

t~ L^

OS

CTJ

CM

TH TH

CD

kQ

kQ

1 CM CM CO h-

CM kQ

T-H

t^ CM

t» O CO CO

O

O

T - H

i Q

CD CM

CM L^ O

CM CD

-+l O

i Q

CO

CO' •CO CM

i Q

OJ

1 -C*

l^ CD

bkQ •*

1 1

0 CD'

O CO

t^ O

rH rH CO O OS CO

CD

co

i Q

co

i Q

kQ CO CD

i

0 -CH CM

ICM kQ

"* «*

i ~ I—I

T -

l>

co rH —H co

iQ CD

t~ O CO CM

kQ r-1

O

O CM 1CO kQ rH

£ co

I

Ö -TH:

CO CO CM O

co

1 cn 1 1 CO

00 CD CM

co

«* «* — r^

T-i

CO CM kQ

kQ

1 CD t^

THH

1 Ö

co

^

T-H

CO 0

t^ kQ

| 1 1 1 1 1

1 1 1

T-i CD I -

CM

CO

CO rH

• * *

1 CO

CO

O CM CO

OS CO

«*l

CO

CD

T-H T - H

"* CO

CM

1^

CO CO

co t CO

C

T—1

co •3»

co CO

CD CD

co

T-I

CM

rH

,

1 O

H

kQ t— CM

i ~

CM

CD

h» T * TF CO CM

1 1

CO

co co

co

CO CD CM • CO

CO

CD

rH

T-H

co

CM

~p

CN

to CO 0

CM t-

1 CO

1 "9

1 1

1 1

O «BK

kO

CM CI l~

<Ci rH CO

OS TX -7h

kO rH CD

hO lT5

r^

r^

CM CM CO

CO CO t^

rH -H O

CO f»

CM

t-K

co

O CO

kQ CO

0 t t>-

rH -f TH

iQ

T-H

"*

O

rH

c>-

1 CO CM

rH ->* co i—i

CM

T-I

Ö

ö kQ

O rH

O O id Co co

co CO

~^-C0 n CO

I

1 J- "

|

1 CD

O O

t>

t > CO rH [ ~

•CO

kQ

kQ

O CO CD

co

<*

«*

rH

— H

O CO kO

O

TH

CO C">

00 CM

OS -r

I

i~ CD

CO

1 CD)

[~

•* O

CM CO T-H

I—1

1 CO

CD

ec

CM rt

C35

CO 0 CO GO CO

0 CO

"* •x*i O TH

CO

cc 1

| 1 1 rH ^

CD CO

CO OS

TH CO L—

IQ

at CO

rH

rH

1—1

kQ

1 l-i

1 1

kQ kQ

I

iH OS CO

T ^

T-H T-H

CO

CO

<M OS CO CO

1 1

«5 CO

[~

kQ CO

t^O t^ CM CO

CO CO CO OS

TH IQ 00

1 1

1 1 CM CO CO

0 0

t» h-

CD

T - H

i Q

tr^

!>•

co CD

CO CM

O

CO

CO CO

T+ CO CO r^

1 1

1 c~

Ol

I 1

1 1

1 1

|

1 kQ CO CO CO CO t~

I 1

1 T-I

CO 0 0 CO CM

0 CD t^ 1 *

CO

I

CD CM

CO

i Q

CJ kQ CM

^ H

- H

kQ CO

co

-^

-ct<

CM CO L-

CM I~ H

-fl O

-* CD I CD

CO CD

CO CO 1^

1 r~

t-

CD OS

CD

rH 0 rH i Q .O

CD CD

CO

CO

1 co 1

1 1

T^

1 1

kQ kQ

1 O

t-

CO

^

O O kQ

kQ CO CO

l>

1 T-H

1 -

1 1

1 1

T-i

l~

«*

CM

CO CO

CO

1 1

I

1 1 CM kQ

«*

1 kQ CO 'CH

CD

T-H

O

kQ CM

1 0

CM

t>

•«*

CO

"^ ^ iH OS

OS CM CO •**

CM IQ

T-H

1 CD CO CD

CO

CO

1 T

O rH T-1

1 O CO OS CD Ol

CM O

kQ t>-

- H

1 CO 1 T^ CM -+.

C3

co

M :0

CO CO

r ~' co co

C

f.

-5

OS

co

CM

L>

I

rH

CO

1 CM

CM rH

kQ CO

l-{

•CO

OS

t-

1 TH

O

' rH

co rH 1—1 O rH

rH

rH CM CO

(CO

d

r53

-g '+J

tH

a CO H>

cd cro -~C CO 00

tH

— "-c cu ^HH

'it PH

p 3 E

CO CO' CO

O CO

TJ

US

2 CM T-I

c 3

CM

1 1

•"*

— /

3 CO

fcD :0 rS

CM

1-1

rH rH

CD

•>*

rH

"*

kQ

OT

">*

-HH

H *

CO

CO

H #

| co

TH

CD

[^

CM

1 rH

t>

co

r H

t>

k>

CO i-<

O CO

"* kQ iQ

TH 00

> ci :0 -C _ctj

kQ CD CM

I

CM

co

T-H

x*

rH

1 T-H

1 1

^cH

co O

•<H

r-{

MS

"tcj

'0? TJ

CO

CO

T:

5 CO CO

G 0 0 0 CO

to

5 J ja "3 5 eg

3 CJ

c CO

CO

t,

V a ft -a :0

CO

TJ ji :0 C£ tO co

co O

CO

CO CO

M

'ft :C r«

to M (H

O H O

—

C

a E

q :0 kc

>•»

CO

TJ

> M

to

a 0

5 0

=

m

3 CO " 9

•si

3 CO

:0

a

'- PH

CO

I» M tH O

.1 5 "3 cu "tJ J CO

s "C M

to °

r.

>

t-

O

'&

CO

q a

tH CJ

O -D

cr! -in-

•—

tH

> •c

CO fc£ tH

O a "g - D ft > CO

CS DC

O

'

CO

TH CO rH

1—1

3 CO

'>cu 7—1

co

0 CO

O CM 00

co

t

'-,

JD

O O O

TH

CD

O! CO 0

CO CD CM

CO CO

fcD

CO OS

1 »Q I~ CD CO rH O! CM

0 CO

1 -CH 1 co

1 CO

1 •co 1 1 -CDh -* 1 ^ CO

CD

rH

1 cfi

0 T-H

1 1

<*

T-H

CO CO

k Q

«*

1 CD rH

CO

Cr

1 CM

1 1

T-M

kO 1^. CO

- H

1 kO CO I -

1 1

--h CO O l O CM O 0 -h t > CD CO CM CO CO i Q kQ CD CD CM CO rH CD CM rH co

CO CM CO

•H •H CM CO

CO

Ö

ö

x* 1

cr. "* 1 - f — <* —. "* rH

1 co

CO kQ

CO CM rH

kQ

1 CO CM CO

1 1

!

co CM

1 O O SO

I

1 1

1 O O O

CO 1—1

-# co

I

CO rH

O

-r

1 I 1 1 1 1 1 1 1

t~

co

1 O OS CO

1 kO 1

OS CM 1

cJ

M 13

—1

1 1

1 1 -CMf

TJ

CO

1 O O

co

CO

1 **

1 0 0 CO

CD

O

1 CO

I>. OS

•<*

-

TH

| | | 1 1 1 I | 1 t>J so co •* 00 1 0 1 co O kQ «* t " <* r- co rCOH rH

1 co i—1

>Q

1 T - I

O co OS CM kQ Th CO a>

^

CD

co

H #

TH

1 1 1 O CO

| 1 | | |

1 1 1 1 1 1

t» CD CO O iO rH - r CO CM O

cr.

1 --^GO

H

CM !>• CO CO O- CO 00

rH O CO

CO 1^ CM

| 1 [

1 1

Ö

O CO

co

1 1

CD

01 CM

1 C 3

rH

1 1 1 1 1 1 «* co

co T—1

1 OO

CO

O O

t-

4-)

—1

(30

c3 CO

I

CM

CO CM

OS CD

| 1

1— CM CM

1 1

1 co 1 CO 1 1 1 co

kO

1* "*

CO

-a a .3 T8 C 0

3 t0 CO'

CO

TJ

ä en E :o3

a 3 0

CO

0 CJ

t-

O - D

CO -.71

tH O

a 3

>

!H

> •-* >

•H

17 -Ceo S co

1 1 1 © t>

IS

CO

M

kQ

X

3r~

° 1

kQ

co co

o

fr- "*

CO

'H eg

'

1OS T-H

1 © © o

o

co

kQ

kQ

CO

CM kQ CM

kQ (^ • *

-Ti CO CM

CC CO

-f

CM

CM

O

CD

CO

cj

be

[ H .

CO CO

TJ

1 CO X

CO CO

*-< ~--C0

c-J

T-CH

3 I~ CO

co

kQ

co

Ol

1 OM

"*

i i 1

I

I

1 CO CO

fr-

'

kQ ~T I~

1 I

I

I

53 CO CO CCJ H H * * H CO c3 oc3

CO

co t^ CO

tH C3 CU >r co

oo

Ss

CD -+ T-H

kQ CM

CM

CM

X

CO CD

O kQ

o kQ

CM

T-H

kQ

GO

CM

CM

1 1

CD

co

—

kQ

•1 "

co

1 CD CO CO

fr-

co o

| 1|

X.

|

~-1

CO

1 CM

1 CO

CD

X

CO

o

"* 1—

j

1 1

•<CH

rH

'

O

CM

O CM

1 1

1 1

kQ •t-H kQ

CO frkQ

kQ CM •X

CM

CD T-H

1-

T—1

1 I~ CO CO •—i

1 1

CM

kQ l~

O kQ

00 X CM

—-

T *

o

o

rH kQ CO

CD

1 kQ OS 1~ rjr

O O

-* Dl

CM

Dl

CO 00

O kQ

kQ Dl

00 Dl

CD

1 -v -f

r-f

O 00

O kQ

k>-

fr-

Dl CQ

1 1

1 CO

i

1 O -cH

^ kQ

T-H

fro ~r CO

i

1 Dl »Q -fl

1 O i Q CO

CO

CO

-*

1 1 o O OCO

CS

CÖ ta 00

k Q H H

oo

"*

1 O CD

—1

1 1

CM

CO •H

1 kö

kQ CD

frCO

I

Dl 1 CO

1 1 o 1 o o

I

i

kQ

frIQ 00 OS 00 CO

os*

1 TH

kQ

! 1 1

1 -T X CO

-*

1 Dl kQ CO

CO »Q »Q CM •H

c:

kQ

1 T—

rH

1 1 CD

1 I~

T —

fr-

CM

CM CO rH

fr- o CD -T -T © friQ uQ D l D I D l CO D l

kQ CM CO

fr-

00 X CO

CO

cö iH co

—1

— rH

1 I

1 kQ Dl

IQ I

Dl

1 O

kQ

fr-

|

1 © o kQ

X

1 O I~ 1 CD

fr- co |Q ee

1 CD

**

kQ 1 fr- 1 1 1 1 eo CO X CO Q o T kQ 1 |kQ CO

1 1

kQ

kQ

o

O CO

CO

CD

-ti CD

1 co 1 CM X

CM

co

X

T —

CO

I —

CM k Q (--

O CO 00 CM

i

fr- -CDT •

*

T—

CO

' «* 11 1

'

-n -cH

T —

<* —

fr- 1 ' X 1

CM

CD T-I kQ kQ i—1

1 IQ CO

CD O X

O

I

o o

1 CO CO

HT

kQ

os IQ

CM

O kQ OO T*

CM

co

CO CM

»Q O IQ

**

T-H

TH

1 1

CD

1 1

|

—i

kQ CD

CD O O

|1

i

o frOS kQ fr- r H CO frCO k Q

CD CO

kQ

1 i

CD

1 1

CO

1 1

IQ -r O O CC O 1 CO CM T-H OS kQ i JO CO o

I 1

co CO

1 >Q

1 1 1

CO t^

S

CO

CO DI

1 1

1 CM

X CD

kö

CM 00 CM

1 i

O O kQ Dl

1 1

- H

CM

CO

co co co co TH

2 2^ T3

> «1

T —

^ H

•>* 11 k Q CO

i- T—i

J3 bo

1—<

—1

kQ

o

^-~

ll

CO

i i

—H

-'

CO

CO

CM CO CD

i i

CD i ° 11 kQ kQ fr- CM O1 ol r— co X

CO

CO

O

l 1

kQ CO X

kQ CM X

©

TH

CO

*>

l

CM CO

TH

s

TJ c5

i 1

CD 1

1 - # CO 1 T-I k Q CO o

CO

'1

i

fr- CO

PH

o

1 CM 1 1 rH kci 1 CO co CO O

' o1

O

o o

o o

kQ

kQ

1 1

1 1

CM CO

O

CO X X H*i

CO 00

1 1

1 1

kQ CM 00 CD

1kQ X

-* 1 | 1

T-H

CM

kQ kQ

os frr~ CO O 1—1

1 1 © o t^

"<*

CM

Dl

I

O kQ

O

1-H

CD

rH Dl

1 1

iQ i

CÖ

kQ

CO US

CO

os

l

kQ kQ CD

kQ kQ

T-H.

-cH

T —

|1 1 1 1

CM 00

o

o o o cr. CO cr.

-CH Dl

O Dl

<*

fr-

1 1

1 X

fr-

O Dl CO

00 O

DI

<*

T-H

-ti CD CO

O CO Dl

TH

1 ös 1 o

kQ O CO

1 TH O CD

kQ Dl

1 X T-H

«*

1 X ^H CO

Dl

co

i

1 1 CO O O

o o o HH/I

X

T-^

1 ©

• < *

iQ CO CM

i

1 CÖ 00

• » *

1 •^i

1 Ö

TH

1 1 CO 1 O kQ

CO

fr"

00 I -

fr-

H-J

T3 •S3 a s —

57 3

c c :c3

O Hf<

^co cc: c o

_','-?•2

1 1

rH

1 I

r H

CM

1 1

T H

1 HH

rH

1 I

1 H

1 1

I

1 I

i

I

—1

T —

1 O iH

co co

cu t H

CO

1—1 CO tH cd

CO CO

fcfl a

O

s

y-t

fr-

T —

T-i

CO

—1

T-H

CM

i

1 1

1 1

rH

1 kQ

CM

CD

X

rH

Dl

CO

•

1 1

DI

rH

CM

I

T—1

1 O

-*

T-H

r*

3 cu Q

CO CO

"ö ä "S

r^ co co

-3

i - t

I

TH

*#

"*

CO

•CD'

1 1

-cH

1 CM

-cH

kö

CM

rH

co

r-

1 tM iQ

r~

tH

CO CO

6 TJ C CS :0

CM

co oo 1-1

|

r-i

kQ

1—'

CO

T->, T-H

1 1

1 rH 1

rH

CM

1 Dl

CO

CO

T —

T-H

1 I

i

CM

1 I

T H

iH CO

H H

'H-J

CO TJ

B "o

rJ

-3

to

S 2

CO

ea 13

era *3 S 'sm

CO

if

ft T J —) : C

3 O

:0

tH

OH

O CO

cu

'ft - Oo

CO

O

p

co O

co TJ

CO it tH

CO

u CS

E

TJ 3 0

CO

3 co - S

co

t - CQ M O

So d

CO

•B 1 § - ° -C o 'M ' C * ca : <R C O B

o

-

H

« £ K

O

•o

QQ

CO

i3

|f Q

- D CO

> S3

co i£

•T!

a So coi C

Ti

o tH D 3 rP jao t-

t-

•-.

C

Ja cS cO

S t-

>

D tH - O CC -H

O

tH

C

05 TJ

I 3 >

id

ft DH

C _3 v •si tea töj E

0 o o -O

t_HJ

o D

:cä

O

> K*o o > Ha > 103

"cl? •Jl

tH tH

tH CU

a s o

M •H

18 457 byggnadsföretag med en fastställd högsta kostnadssumma av tillhopa 41 481 664 kronor 95 öre. De sammanlagda statsbidragsbeloppen utgöra 31 029 816 kronor. D å ifrågavarande statsbidrag — med undantag av belopp å högst 2 500 kronor, som utbetalas på en gång — fördelas på en tidsperiod av 25 år, blir anslagsbehovet för varje budgetår avsevärt lägre än vad nyssnämnda statsbidragssumma k a n synas giva vid handen. Anslag för ifrågavarande ändamål upptogs första gången i riksstaten för budgetåret 1936/37. Anvisade anslagsbelopp under budgetåren 1936/37—1940/41 uppgå till för budgetåret 1936/37 » » 1937/38 » » 1938/39 » » 1939/40 » » 1940/41

50 000 kronor 150 000 » 500 000 » 960 000 » 950 000 »

F r å n anslaget till kommunala beredskapsarbeten hava därjämte under budgetåren 1936/39 beviljats statsbidrag för uppförande av byggnader för folkskoleväsendet till ett sammanlagt belopp av omkring 670 000 kronor. I detta sammanhang må även omnämnas, a t t vid utgången av år 1939 funnos ett betydande antal ansökningar om byggnadsbidrag, som ännu icke avgjorts, nämligen dels av skolöverstyrelsen till Kungl. Maj.t överlämnade ansökningar, vilka vid n ä m n d a tidpunkt sålunda voro beroende av Kungl. Maj.ts prövning, dels till överstyrelsen inkomna men ej slutbehandlade ansökningar. De förra avsågo 50 och de senare 84 byggnadsföretag. Totalkostnaderna för samtliga dessa företag beräknades enligt ansökningarna till omkring 25 000 000 kronor.

B. Det nuvarande bidragssystemets verkningar. De uppgifter, som nu lämnats, synas giva vid handen, a t t de byggnadsbidrag, som redan beviljats för anskaffande av nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet, avsevärt överstiga de belopp, vilka vid tidpunkten för statsmakternas beslut rörande ifrågavarande bidrag beräknades vara erforderliga. Visserligen förelågo då inga uppgifter om kostnaderna för behövliga ersättningsbyggnader och kompletteringar av äldre lokaler, men det är dock sannolikt, a t t de till sådana byggnader beviljade bidragen utgjort en mindre del av de sammanlagda bidragsbeloppen. Behov av nya

19 lokaler förefinnes dock alltjämt. Den av tidigare utredningar påvisade bristen på lärosalar torde ej kunna anses fylld. Vidare erfordras ett icke ringa antal lokaler för gymnastik, slöjd och hushållsgöromål vid de skolor, vilka ännu sakna dylika lokaler. Självfallet måste man även räkna med ett ständigt föreliggande behov av nya skollokaler såsom ersättning för äldre sådana. De nu pågående rationaliseringssträvandena komma ävenledes att i vissa fall medföra krav på nya lokaler. Tillgodoseendet av dessa krav torde icke sällan utgöra en förutsättning för genomförandet av organisationsförändringar, varigenom betydande besparingar kunna vinnas i fråga om andra utgifter för skolväsendet, såsom lärarlöner m. m. Vid bedömandet av frågan om folkskolans lokalbehov måste hänsyn även tagas till den sedan lång tid tillbaka och alltjämt pågående omflyttningen av befolkningen dels från den egentliga landsbygden till städer och övriga samhällen, dels, beträffande de större städerna, från de centrala delarna till städernas förorter. Härigenom uppkommer ett lokalbehov, som väl i regel måste tillgodoses genom nybyggnader. Behov av nya lokaler kan även uppstå inom de skoldistrikt, där en minskning i barnantalet äger rum, enär en sådan minskning ofta nödvändiggör vidtagande av centraliseringsåtgärder, för vilkas genomförande nybyggnader kunna bliva erforderliga. Det anförda torde vara tillfyllest för att visa, att det alltjämt förefinnes ett icke ringa behov av nya undervisningslokaler för folkskoleväsendet, och att sålunda stora anspråk komma att ställas på statskassan för tillgodoseendet av detta lokalbehov. Det stora antalet oavgjorda ansökningar om byggnadsbidrag, som förelågo vid 1939 års utgång, utgöra en bekräftelse härpå. Med hänsyn härtill synes det vara av vikt att få utrönt, huruvida verkningarna av det nuvarande bidragssystemet äro sådana, att i vissa avseenden ändrade grunder för byggnadsbidragets utgående kunna vara av förhållandena påkallade. De sakkunniga hava i detta syfte verkställt vissa undersökningar rörande ett antal byggnadsföretag i olika delar av landet, till vilkas utförande Kungl. Maj:t lämnat tillstånd. Resultatet av dessa undersökningar framgår av i efterföljande tablåer 3 och 4 lämnade uppgifter och av vad de sakkunniga i övrigt därom anfört. Vad som i detta sammanhang särskilt bör bemärkas är den olikhet, som beträffande de i tablåerna upptagna byggnadsföretagen gör sig gällande i fråga om byggnadsbidragets storlek per undervisningslokal. Självfallet bliva kostnaderna i det hela och därmed även per rumsenhet olika allt efter de på skilda orter rådande prisförhållandena beträffande materialier, arbetslöner och dylikt, vilka förhållanden komma till uttryck i de beträffande varje företag uppgivna kubikpriserna. Det bör också anmärkas, att i tablåerna upptagits byggnader av såväl trä som sten. Uppgifter

Vissa uppgifter rörande byggnadsföretag, till vilkas utförande

Skoldistrikt

Län

Av Kungl. Antal undervis75 % av Orts Maj:t fastställd högsta kostgrupp högsta kost- nadssumman klass nadssumma rum 1 256 000

942 000

28 Söder mani.

288 500 182 449 911540

216 375 136 836 683 655

8 7 17

j

108 144

6 Kullerstad

Östergötlands

218 893

3 Tranås Barnarp Hänger Känna Berga Älghult Västervik Locknevi Hallin geberg Gualöv Ivetofta Kviinge Lackalänga . . . . Svenstorp Hörby köping . . Malmö Skurup Halmstad Gunnarp Askome Getinge Västra Frölunda Mo Göteborg Skållerud Starrkärr Gärdhem Viinersborg Essunga Karlsborg Gunnarskog Arvika ländsk. . Axberg Karlskoga Söderbärke Torsång

Jönköpings

438 434 136 314 67 630 53 209 72 393 123 227 480 800 135 750 147 914 53 463 101777 148 430 56 068 51300 149 000 1477 975 73 493 325 750 112 083 49175 161 326 94 672 38 708 1 835 895 146 297 111400 73 289 412 910 121 385 278 604 57 702 52 340 74190 516 910 102 284 63 036

328 825 102 355 50 722 39 906 54 294 92 420 360 600 101812 110 935 40 097 76 332 111322 42 051 38 475 111 750 1108 481 55 119 244 312 84 062 36 881 120 994 71004 29 031 1 376 921 109 722 83 550 54 966 309 682 91 038 208 953 43 276 39 255 55 642 387 682 76 713 47 277

11 5 2 2 3 5 15 3 4 2 3 6 2 1 6 24 3 10 3 2 5 4 1 51 4 5 2 12 4 7 3 2 3 14 4 1*

323 411 231100 120 655 301 230 71768 270 231 50 376 45132 60 822 56 415 109 370 82 879 228 225 189 327

242 558 173 325 90 491 225 922 53 826 202 673 37 782 33 849 45 616 42 311 82 027 62159 171168 141 995

7 9 3 7 2 6 3 2 2 2 3 3

Stockholms stad Sollentuna Overjärna Södertälje Lidingö

Domnarvet Mora Forsa Ovansjö Haverö Rödön Myssjö Gåxsjö Lycksele ländsk. Bureå Skellefteå ländsk. Overluleå Junosuando Övertorneå

Stockholms

> Kronobergs

» Kalmar

» Kristianstads

» Malmöhus

»

Hallands

» » » Göteb. o. Boh,

» Älvsborgs

»

» Skaraborgs Värmlands

» Örebro 3

Kopparbergs

» 7>

Gävleborgs

» Västernorrl. Jämtlands

» Västerbottens

> Norrbottens

Kungl. Maj:t under aren 1937—1939 lämnat tillstand. ti

7 Statens ningslokaler i skolanläggningen bidrag per teckn.- gymn.- slöjd- skol- undervissal sal sal kök ningslokal

9 Kubikpris

Anmärkningar

Kostnaderna för samlingssal ingå i de i kol. 4, 5 och 7 angivna beloppen. Helenelunds skola.

24 789

62: —

— —

—

1 2 5

1 1 2

19 670 11403 24 416

50 — 32 — 51 —

13 518

40: —

1 1

~ — — — — — — 1

— — — — — — — _ — — — — — — — — — — — 1

— — — — — — — — — — •

—

— — — — — — — — — —

23 452

35: —

1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1

4 1

—

18 268 12 794 12 680 9 976 10 858 11552 17 171 16 968 22187 10 024 12 722 12 369 10512 12 825 13 968 32 602 11023 18 793 14 010 7 376 15124 14 200 7 257 21183 15 674 11935 10 993 16 299 13 005 18 995 8 655 9 813 11128 19 384 10 959 11819

36 80 39 35 29 — 29 76 32 60 34 — 40 — 38 90 35 — 33 28 40 35 06 34 — 33 — 39 04 50 65 31 41 50 33 — 23 — 33 70 41 10 23 85 58 — 37 68 41 31 29 — 44 34 37 70 38 — 30 23 26 50 33 — 45 50 28 26 79

18 658 13 332 18 098 20 538 10 765 16 889 6 297 8 462 9123 10 578 16 405 10 359 15 560 15 777

41 08 41 — 44 — 48 — 40 — 42 14 20 — 25 — 23 15 37 70 42 50 30 — 41 — 34 91

— 1

2 1 1 1 1 1

— 1 3 1

— 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

— 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

—

1 1 1 2 1

— —

— —

—

1 1 1 1 2 4 1 1 1 1 1 1 1 7 1 1 1 3 1 1 1 1 1 4 1 1 3 2

— 2 1 3 1 1 1 1 1 1 1 1

— 1

1 1 1 1

— 2 1 1 1 1

— 1 2 1 1 1 1 1 1

— — — — 1 1

1 1 1 1 1 1 1

— 1

— — 1 1 1

Tablå 3.

—

Kostnaderna för samlingssal ingå i de i kol. 4, 5 och 7 angivna beloppen. Två skolsalar i befintligt skolhus förändrade till gymnastiksal. Gymnastik- och slöjdsalar i fristående byggnad. Skolkökslokalen i fristående byggnad.

Gymnastiksalen i fristående byggnad. Även ombyggnad.

•

(Kostnaderna för sångsal ingå i de i kol. | 4>, 5 och 7 angivna beloppen.

Gymnastiksalarna i fristående byggnad. Nols skola.

f*Byggn. inrymmer 2 klassrum. Avdrag har \ gjorts för det ena. Tjärna skola. Morastrands skola.

Kövra skola.

22 Tablå 4.

Vissa uppgifter rörande statsbidrag per undervisningslokal i de i tablå 3 upptagna byggnadsföretagen. Antal företag

Bidrag per undervisningslokal i avrundade tal

20: 22:50 22:51 — 25:— 25;01 — 27: 50 27:51 — 30:— 30:01 — 32:50 32:51 — 3 5 : —

1 4 2 6 3 11

35:oi — 37: 50 37:51 — 40:—

2 10

40: 01 — 42: 50

42:51 — 45:— 45: 01 — 47: 50 47:51 — 50:—

2 1 2 4

6 200 7 200, 7 300, 8 400, 9 100 9 800, 11 800 9 900, 10 300, 10 900, 10 900, 12 600, 12 700 8 600, 11000, 11400 10 000, 10 500, 10 800, 11100, 11500, 12 800, 14 000, 15 100, 15 700, 22 100, 23 400 12 300, 18 200 10 500, 10 700, 12 700, 13 000, 13 500, 13 900, 15 600, 16 900, 17100, 18 900 11900, 13 300, 14 200, 15 500, 16 400, 16 800, 18 600, 18 700 16 200, 18 000 19 300 19 600, 20 500 21 100, 24 400, 24 700, 32 600

Kubikpris

om byggnadsmaterialet hava emellertid ej kunnat erhållas i de för de sakkunniga tillgängliga handlingarna. I en del fall och i viss mån kan olikheten i kostnaderna bero på särskilda prispåverkande omständigheter. Sålunda kunna kostnadsberäkningarna hava upprättats vid skilda tidpunkter med olika prislägen å byggnadsmaterialier. Byggnadsplatsens beskaffenhet och andra liknande faktorer hava också kunnat inverka på byggnadskostnaderna. Det är dock tydligt, att här berörda förhållanden icke enbart kunnat åstadkomma den skillnad i kostnaderna per rumsenhet, som uppgifterna i tablåerna utvisa. I varje fall synes man häri icke kunna finna en nöjaktig förklaring till olikheten i kostnaderna i sådana fall, då statens bidrag per undervisningslokal — såsom framgår av tablå 4 — vid i stort sett samma kubikpris växlar mellan exempelvis 10 000 och 23 400 kronor, alltså en skillnad av icke mindre än 13 400 kronor. Man vore närmast böjd att antaga, att den sålunda påvisade olikheten beträffande kostnaderna skulle framträda huvudsakligen vid en jämförelse mellan större och mindre skolanläggningar, där en sådan olikhet kunde vara i viss mån förklarlig, men så är ingalunda fallet. Av uppgifterna i tablå 3 framgår nämligen, att liknande ojämnhet beträffande bidragsbeloppets storlek i vissa fall gör sig gällande även vid en jämförelse mellan skolanläggningar av i huvudsak samma storleksordning och utan större olikhet i fråga om kubikpriset. Det kan ej undgå att väcka uppmärksamhet, då i ett fall statens bidrag per undervisningslokal utgjort 23 452 kronor vid ett kubik-

pris av 35 kronor och i ett annat 11 552 kronor vid ett kubikpris av 34 kronor. I det föregående hava redan angivits vissa förhållanden, vilka otvivelaktigt inverka på byggnadskostnaderna. Dessa förhållanden kunna sålunda till en del förklara de varierande kostnader per undervisningslokal, som i de anförda fallen komma till synes. Andra härtill bidragande orsaker torde hava varit de olika byggnadsföretagens mer eller mindre ekonomiska planläggning och kanske i än högre grad olikheten i fråga om byggnadsstandarden. Vad beträffar skolbyggnadernas planläggning har självfallet den frågan ägnats icke ringa uppmärksamhet vid den sakkunniga granskning av ritningarna, som i vederbörlig ordning blivit verkställd. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har också i icke så få fall skolöverstyrelsens byggnadssakkunniga biträde antingen, då så låtit sig göra och fråga varit om mindre omfattande ändringar, omarbetat ritningsförslagen, eller ock lämnat erforderliga anvisningar för upprättandet av mera ekonomiska byggnadsförslag. Det är dock uppenbart, att detta granskningsarbete ej kunnat hindra, att byggnadsföretag kommit till utförande, vilka i vissa avseenden varit mindre väl ekonomiskt planlagda. Liknande förfaringssätt torde hava tillämpats vid granskningen beträffande skolbyggnadens och de olika lokalernas och utrustningens standard. Detta oaktat har det synbarligen ej kunnat undvikas, att de olika byggnadsföretagen sinsemellan uppvisa en avsevärd kvalitetsskillnad. Avgörande härvid torde hava varit de anspråk på högre eller lägre byggnadsstandard, som vid förslagens upprättande blivit uppställda. Det är därför helt naturligt, att — såsom riksdagens revisorer framhållit — de ekonomiskt mera bärkraftiga skoldistrikten erhållit byggnadsbidrag med proportionsvis högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt. Då de större skoldistrikten i allmänhet kunna hänföras till den förstnämnda kategorien, och då de mera omfattande byggnadsföretagen kommit till utförande i dessa skoldistrikt, har det följaktligen i regel blivit så, att ovan nämnda kvalitetsskillnad framför allt kommer till synes vid en jämförelse mellan större och mindre skolanläggningar. I och för sig är väl detta ej särskilt anmärkningsvärt. Ett dylikt förhållande torde sannolikt göra sig gällande i fråga om byggnadsföretag även på andra områden. Det kan emellertid starkt ifrågasättas, om — såsom sker beträffande skolbyggnader — staten bör i nu tillämpad utsträckning lämna bidrag till kostnaderna för en sådan kvalitetsskillnad. Riktigare synes vara, att bidrag av statsmedel utgår till bestridande av kostnaderna för uppförande av skolbyggnader med en från ekonomiska och pedagogiska synpunkter lämplig och tillfredsställande byggnadsstandard med hänsynstagande till de av ortsförhållandena betingade byggnadskostnaderna. Det synes rimligt, att skoldistrikt, som göra

anspråk på en högre byggnadsstandard, själva få bestrida de på grund härav förhöjda kostnaderna. En dylik standardisering skulle åstadkomma en utjämning av byggnadskostnaderna och på samma gång medföra icke obetydliga besparingar för statsverket och sannolikt även för skoldistrikten. Enligt de sakkunnigas mening torde emellertid, så länge statens bidrag utgår med viss procent av byggnadskostnaderna, stora svårigheter möta för genomförandet av några besparingsåtgärder i här berörda hänseenden. Även om större eller mindre avdrag göras å de beräknade totalkostnaderna för byggnadsföretaget och sålunda en högsta kostnadssumma fastställes, förhåller det sig dock med nuvarande bidragssystem så, att en viss relation finnes mellan totalkostnaderna och byggnadsbidraget. Det är därför förklarligt, att skoldistrikten icke finna anledning föreligga att alltför mycket begränsa utgifterna utan i stället önska giva byggnadsföretagen en så hög standard som möjligt. Självfallet blir det i regel de större och ekonomiskt mera välsituerade skoldistrikten, för vilka de egna kostnaderna spela en relativt underordnad roll, som ställa de högsta anspråken på lokalernas standard. Därav följer också, såsom redan framhållits, att dessa skoldistrikt för sina större skolanläggningar erhålla byggnadsbidrag med proportionsvis högre belopp än mindre och i allmänhet ekonomiskt svagare skoldistrikt. De sakkunniga vilja även framhålla några synpunkter rörande byggnadsärendenas handläggning enligt nuvarande föreskrifter och tillämpad praxis. Den regelmässiga gången av dessa ärendens behandling framgår av den redogörelse, som i det föregående lämnats rörande nu gällande bestämmelser om byggnadsbidrag till skolbyggnader. I det följande komma de sakkunniga att något närmare beröra vissa med byggnadsfrågorna sammanhängande spörsmål. Då ett byggnadsföretag planeras, måste först utredning verkställas angående behovet av nya lokaler. Denna utredning företages av skoldistriktet och sker väl i regel i samråd med vederbörande folkskolinspektör. Detta utredningsarbete är ofta synnerligen omfattande, i synnerhet i de fall, då byggnadsfrågan måste ställas i samband med mer eller mindre svårlösta organisationsfrågor, vilket är regel, då det gäller skoldistrikt å landsbygden. Nu kan det emellertid inträffa, att den fortsatta behandlingen av ett byggnadsärende får följande förlopp. Beslut fattas om en viss organisation av skolväsendet, och nytt reglemente upprättas och fastställes av domkapitlet, varefter ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, avseende ett för den beslutade organisationen avpassat byggnadsförslag utarbetas. Sedan ärendet inkommit till skolöverstyrelsen verkställes, om så anses erforderligt, ytterligare utredning. Det kan därvid inträffa, att överstyrelsen finner den föreslagna organisationen av distriktets skol-

25 väsen ur ekonomiska eller andra synpunkter icke tillfredsställande och att överstyrelsen på grund härav anser, att lokalfrågan bör lösas på annat sätt än som av skoldistriktet ifrågasattes, eller att nya lokaler över huvud taget icke kunna anses erforderliga vid den skola, som avses i ansökningen. Man torde kunna utgå från, att, även om i ett dylikt fall ansökningen fullföljes, tillstånd till byggnadsföretagets utförande icke kommer att lämnas. Hela utredningsarbetet har sålunda blivit värdelöst och de därmed förbundna kostnaderna till ingen nytta. Det kan också inträffa, att från överstyrelsens sida intet är att erinra mot den organisation, som ligger till grund för byggnadsföretaget, men att planläggningen av byggnaden är oekonomisk och lokalerna ur skolsynpunkt otillfredsställande, varför nya eller omarbetade ritningar måste anskaffas, för att byggnadsföretaget skall kunna godkännas, vilket medför ytterligare kostnader. I detta sammanhang må ytterligare framhållas följande rörande byggnadsärendenas handläggning och då särskilt beträffande överstyrelsens befattning med dessa ärenden. Som redan nämnts omfattar överstyrelsens utredningsarbete icke blott prövning av lokalbehovet utan även granskning av ritningar m. m. Denna granskning avser ej blott lokalernas ändamålsenlighet, som måste bedömas ur olika synpunkter, utan även byggnadsföretagets ekonomiska planläggning. Detta senare granskningsarbete, som till övervägande del utföres av skolöverstyrelsens byggnadssakkunniga biträde, är till följd av det nu tillämpade bidragssystemet beträffande flertalet fall synnerligen omfattande och tidsödande. Vad som framför allt torde bidraga härtill är det förhållandet, att överstyrelsen skall i fråga om varje byggnadsföretag föreslå en högsta kostnadssumma, vara statsbidrag skall beräknas. På grund härav måste noggranna beräkningar göras rörande byggnadskostnaderna. Vidare skola alla utrymmen, vilka icke anses vara bidragsberättigade angivas, och kostnaderna för vart och ett av dessa beräknas för fastställandet av de avdrag, som böra göras. Om det vid granskningen visar sig, att onödigt höga kostnader beräknats för vissa detaljer i byggnadernas utformning, lokalernas inredning o. s. v., måste de avdragsbelopp, som föranledas därav, beräknas. Liknande granskning och beräkningar måste verkställas rörande de ingivna förslagen till anskaffande av inventarier till vart och ett av de i byggnaderna ingående specialrum, såsom gymnastik- och slöjdsalar samt skolkökslokaler. Då antalet av överstyrelsen under tiden från och med år 1936 till utgången av år 1939 behandlade byggnadsärenden, oberäknat de till omkring 250 uppgående s. k. förhandsgranskningarna, utgjort något över 500, är det uppenbart, att det granskningsförfarande, för vilket här i korthet redogjorts och som påkallas av det nu tillämpade bidragssystemet, med nödvändighet måste få till följd, att byggnadsärendenas handlägg-

26 ning inom överstyrelsen fördröjes, vilket kan medföra olägenheter för skoldistrikten. Riksdagens revisorer hava också uppmärksammat de av de sakkunniga här berörda förhållandena och hava därom i sin förutnämnda berättelse gjort följande uttalanden. »Vid sin granskning hava revisorerna iakttagit, hurusom de nuvarande bestämmelserna angående statsbidrag till skolbyggnader medfört, att för samma nettoutrymme ekonomiskt mera bärkraftiga skoldistrikt med anspråk på högre byggnadsstandard i fråga om sina skolhus erhållit byggnadsbidrag med proportionsvis högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt med lägre byggnadsstandard. Förmögnare skoldistrikt hava även ansett sig kunna inreda ett flertal specialrum av olika slag m. m., vara statsbidrag erhållits, medan fattigare skoldistrikt icke haft råd att utrusta sina skolbyggnader med dylika utrymmen. På grund av frånvaron av maximerande bestämmelser beträffande de byggnadskostnader, för vilka statsbidrag må utgå, hava statsbidragen för dessa byggnader i skoldistrikt, där kvalitetsfordringarna å undervisningslokaler varit synnerligen höga, kommit att ökas på ett sätt, som från början näppeligen torde hava beräknats.» »Handläggningen av byggnadsärendena företer enligt revisorernas mening åtskilliga brister. Sålunda har det inträffat, att tomt inköpts och ritningar uppgjorts för höga kostnader, varefter det visat sig, att skolorganisationen ej kunnat godkännas eller ritningen icke överensstämt med de krav, som vederbörande myndigheter ansett sig böra ställa på densamma, varför hela byggnadsfrågan måste från början upptagas till förnyad dyr och omständlig behandling. Sålunda hava revisorerna uppmärksammat fall, då skoldistrikt låtit uppgöra ritningar till skolhusbyggnader, vilka sedermera icke kommit till utförande på grund av de höga byggnadskostnaderna. I ett sådant fall hava utgifterna för uppgörandet av ritningar medfört kostnader för distriktet, motsvarande en uttaxering inom kommunen med nära 3 kronor per skattekrona. Tiden för byggnadsärendenas behandling hos myndigheterna har. enligt vad revisorerna inhämtat, varierat mellan 5 månader och två år, vilket i allmänhet berott på otillräcklig arbetskraft hos skolöverstyrelsen för granskning av ritningar m. m. Detta dröjsmål med ärendenas handläggning har för skoldistrikten medfört vissa olägenheter. Sålunda har inträffat, att de vid byggets planläggning beräknade kostnaderna sedermera på grund av prishöjning m. m. ökats och icke kunnat läggas till grund vid statsbidragets beräknande. I anledning härav har byggnadsfrågan måst ånyo upptagas till behandling och tilläggsbidrag beviljas.» Vad de sakkunniga i det föregående anfört rörande dels skolbyggnadsverksamhetens omfattning, dels verkningarna av de nu tillämpade bestämmelserna om byggnadsbidrag till skolbyggnader kan givas följande sammanfattning. F r å n tidpunkten av ifrågavarande bestämmelsers ikraftträdande intill utgången av år 1939 hava byggnadsbidrag beviljats till sammanlagt 457 byggnadsföretag med en fastställd högsta kostnadssumma av tillhopa

27 något över 41 400 000 kronor och med ett sammanlagt statsbidragsbelopp av i runt tal 31 000 000 kronor. D å alltjämt förefinnes ett ej ringa behov av nya undervisningslokaler, komma med nuvarande bestämmelser stora anspråk a t t ställas på statskassan för tillgodoseende av detta lokalbehov. Byggnadskostnaderna hava varit synnerligen varierande. Statens bidrag per undervisningslokal har sålunda vid i stort sett samma kubikpris beträffande olika byggnadsföretag kunnat växla högst betydligt. Bidragande orsaker härtill torde hava varit dels de olika byggnadsföretagens mer eller mindre ekonomiska planläggning, dels ock olikheten i fråga om byggnadsstandarden. I allmänhet hava de ekonomiskt mera bärkraftiga skoldistrikten erhållit byggnadsbidrag med proportionsvis högre belopp än mindre välsituerade skoldistrikt. Beträffande handläggningen av byggnadsärendena enligt nu gällande bestämmelser kunna vissa erinringar göras. Sålunda k a n det inträffa, a t t den slutliga prövningen av lokalbehovet sker först efter det a t t ritningar m. m. för ett byggnadsföretag upprättats, vilket medför onödiga kostnader. Det nu tillämpade bidragssystemet nödvändiggör ett granskningsförfarande, som förorsakar mycket arbete och kräver lång tid, varigenom dröjsmål med byggnadsärendenas handläggning uppstår. Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört anse sig de sakkunniga kunna göra det uttalandet, a t t synnerligen starka skäl tala för a t t vissa ändringar vidtagas i nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, i vad desamma avse bidrag till uppförande av nya undervisningslokaler.

C. De sakkunnigas förslag. Allmänna synpunkter rörande bidragssystemet. D e sakkunniga vilja till en början erinra om vad 1934 års folkskolesakkunniga i sitt betänkande anförde angående de krav, som borde ställas på ett statsbidragssystem för här avsett ändamål. De framhöllo angelägenheten av a t t det system, som komme a t t tillämpas vore ägnat a t t bereda kommunerna en effektiv hjälp till bestridande av byggnadskostnaderna, a t t det verkade i möjligaste m å n rättvist och att det bleve enkelt i tillämpningen, och som motivering härför gjorde de sakkunniga följande uttalande. »I fordran på effektivitet hos statsbidragssystemet inlägga de sakkunniga den betydelsen, att understöden ställas i en viss relation till kostnaderna för det ändamål, varom fråga är, att genom understöden täckes en avsevärd del av dessa kostnader, samt att understöden icke hava en tillfällig eller provisorisk karaktär eller utgå efter en godtycklig prövning från fall till fall utan — grun-

28 dande sig på ett bestämt åtagande från statens sida att under vissa närmare fixerade förutsättningar svara för en fastställd anpart av här ifrågakommande utgifter — kunna av kommunerna under angivna förutsättningar med säkerhet påräknas. Det bör emellertid framhållas, att, om ett huvudkrav å statsbidragssystemet bör vara, att detsamma bereder kommunerna en effektiv hjälp, måste å andra sidan tillses, att denna hjälp hålles inom sådana gränser och lämnas under sådana villkor, att kostnadsöverflyttningen icke medför en obehörig stegring av här ifrågavarande utgifter. Skatteutjämningsberedningens förslag har särskilt ur sistnämnda synpunkt blivit föremål för mycken och enligt de sakkunnigas mening vägande kritik. Allmänt har därvid framhållits, att en avkoppling av kommunernas intresse av sparsamhet vid uppförande av skolanläggningar otvivelaktigt komme att medföra en viss ekonomisk ovarsamhet vid handhavandet av sådana företag, och att det följaktligen vore att befara, att ett genomförande av beredningens förslag komme att i stället för att medföra en önskvärd begränsning av hithörande utgifter uppvisa en rakt motsatt effekt. Även om den sålunda framförda kritiken närmast riktar sig mot ett statens fullständiga övertagande av byggnadsskyldigheten, måste enligt de sakkunnigas mening de därvid framförda synpunkterna tillmätas stor betydelse, jämväl då fråga uppkommer om överflyttning på staten av en väsentlig del av ifrågavarande kostnader. På samma gång kommunerna således böra beredas en verklig lättnad i utgifterna för skolbyggnaderna, är det enligt de sakkunnigas mening angeläget att tillse, att å staten icke överflyttas större del av kostnaderna, än att hos kommunerna alltjämt bibehålles ett starkt direkt intresse av att ifrågavarande utgifter hållas inom skäliga gränser. _ En annan viktig fordran på statsbidragssystemet är, att det verkar i möjligaste mån rättvist. Att delade meningar i detta fall måste yppa sig om vad som kan anses vara en rättvis fördelningsgrund är självklart. Genom den kommunerna åliggande skyldigheten att på ett för hela riket i stort sett likartat sätt ordna sitt skolväsen komma utgifterna för skolhusbyggnaderna till följd av kommunernas skiftande ekonomiska bärkraft att synnerligen ojämnt drabba de särskilda kommunerna. Det kan då synas vara ett rättvist krav, att statens övertagande av en del av dessa kostnader sker på sådant sätt, att utgifterna för här ifrågavarande ändamål, i vad de kvarstanna på kommunerna, kunna uttagas av de skattskyldiga efter en och samma för hela riket gällande utdebiteringsprocent. Att på statsbidragsvägen nå fram till en dylik ideal kostnadsutjämning synes dock på grund av skolväsendets år från år till storleken starkt skiftande och på förhand svårberäkneliga behov ej vara möjligt. Såsom en rättvis understödsnorm torde vidare mången vilja anse bidragets avpassande efter varje särskild kommuns prestationsförmåga. Det är emellertid en ytterst vansklig sak att finna en för alla fall praktiskt användbar, enkel metod att på ett riktigt sätt utmäta ett efter en sådan regel utgående bidrag. Varken den kommunala utdebiteringens storlek, antingen ensam för sig eller — såsom i 1921 års sakkunnigas förslag — kombinerad med storleken av utdebiteringen för folkskoleväsendet särskilt, eller antalet skattekronor per invånare torde utgöra någon för alla fall tillförlitlig norm för uppskattning av understödsbehovets relativa styrka. Även skatteutjämningsberedningen har ansett ett efter dylika eller andra liknande grunder differentierat statsbidragssystem icke vara lämpligt.»

29 »Vid övervägande av olika alternativ för bestämmande av fördelningsgrunden hava de sakkunniga för sin del kommit till den uppfattningen, att man i fråga om kravet på en rättvis fördelningsgrund icke kan i detta sammanhang komma längre än att upprätthålla den principen, att inga skoldistrikt med hänsyn till kommunbildningens karaktär eller förvaltningsformer sättas i någon undantagsställning beträffande rätten till statsbidrag, samt att bidragets relativa storlek göres i möjligaste mån lika för alla distrikt. E t t på sådant sätt konstruerat statsbidragssystem förutsätter för utjämningskravets tillgodoseende med nödvändighet vid sin sida fortsatt statlig bidragsverksamhet i skattelindrande syfte. Detta först och främst därför att bidragen avse endast en del av den kommunala verksamheten, folkskoleväsendet. Men, även om en överflyttning på staten i större utsträckning än hittills av ifrågavarande kostnader torde komma att för kommunerna innebära en icke oväsentlig ekonomisk hjälp och statsbidraget samtidigt därmed kommer att i sin mån verka i skatteutjämnande riktning, lära av rent statsfinansiella skäl bidragen icke kunna sättas så höga, att behov av skattelindringsbidrag, motsvarande de nuvarande statliga understöden till synnerligen skattetyngda kommuner, försvinner. En viktig sak är slutligen, att statsbidragssystemet blir enkelt i tillämpning. Med den väldiga omfattning, statens bidragsverksamhet numera har, måste det enligt de sakkunnigas mening anses synnerligen önskvärt, att den administrativa handläggningen av statsbidragsfrågorna icke göres tyngande. Genom sin invecklade beskaffenhet svårhanterliga beräkningsgrunder och ett omständligt prövningsförfarande böra därför undvikas. Med ett så utformat system torde ock vinnas den ej oväsentliga fördelen, att kommunerna kunna med ledning av i ämnet meddelade bestämmelser vid uppgörandet av de kommunala staterna på förhand beräkna statsbidragens storlek.» Folkskolans besparingssakkunniga kunna principiellt i allt väsentligt ansluta sig till den uppfattning, som kommer till synes i det anförda uttalandet. Det är önskvärt, a t t de sålunda angivna kraven i fråga om statsbidragssystemets beskaffenhet, kunna upprätthållas. Erfarenheten har emellertid — vilket torde framgå av vad som redan anförts — givit vid handen, att de av folkskolesakkunniga angivna önskemålen beträffande systemets effektivitet, rättvisa och enkelhet vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser icke alltid eller i alla avseenden k u n n a t förverkligas. I fråga om effektiviteten synes systemet hava väl fyllt sin uppgift. K o m munerna hava beretts en verklig lättnad i utgifterna för skolbyggnaderna. Men på samma gång synes systemet verkat så, a t t de ekonomiska synpunkterna i en del fall kommit a t t göra sig allt för litet gällande inom kommunerna vid planläggningen och utförandet av de statsunderstödda byggnadsföretagen. D å bidragen ställts i en viss relation till kostnaderna, är det, som redan framhållits, förklarligt:, att kommunerna visat mindre intresse av att utgifterna hållits nere och a t t i stället anspråken på en hög byggnadsstandard stegrats. Dessa anspråk hava växlat högst betydligt, och såväl nybyggnaderna som de olika lokalerna och deras utrustning förete på grund h ä r a v inom olika skoldistrikt en icke ringa kvalitetsskillnad.

30 Önskemålet att göra bidragets relativa storlek lika för alla distrikt, varigenom en rättvis fördelningsgrund skulle vinnas, har sålunda icke alltid kunnat förverkligas. Vidare har erfarenheten visat, att beräkningsgrunderna blivit mera invecklade och prövningsförfarandet mera omständligt än som från början kunnat förutses. Det nu tillämpade bidragssystemet kan därför knappast sägas vara enkelt i tillämpningen. De sakkunniga hava övervägt olika möjligheter för åstadkommande av de ändringar i nu gällande grunder för beräknande av statsbidrag till skolbyggnader, vilka kunna anses vara av förhållandena påkallade. Härvid hava de sakkunniga eftersträvat att komma fram till ett bidragssystem, vilket, på samma gång som det fyller kraven på effektivitet, rättvisa och enkelhet, dels stimulerar kommunernas intresse för att hålla utgifterna för här ifrågavarande ändamål inom skäliga gränser, dels medför besparingar för statsverket. Av vad som redan anförts torde hava framgått, att ett system med procentuell beräkning av byggnadsbidragets storlek icke kan anses vara fullt tillfredsställande. Visserligen kunde med bibehållande av detta system besparingar vinnas antingen genom en sänkning av bidragsprocenten eller genom maximering i någon form av statsbidragets storlek. Dylik maximering kunde tänkas ske på sådant sätt, att bidraget till en skolanläggning utginge med ett fixerat högsta belopp — 1921 års sakkunniga föreslogo, att statsbidrag ej finge utgå med högre belopp än 200 000 kronor — eller ock så, att ett högsta bidragsbelopp för varje undervisningslokal fastställdes. Genom vidtagande av här berörda åtgärder skulle otvivelaktigt statsverkets utgifter för ändamålet begränsas. Sannolikt komme desamma även att främja kommunernas sparsamhetsintresse. En sänkning av bidragsprocenten skulle emellertid hårt drabba de ekonomiskt mindre bärkraftiga kommunerna och kan därför icke anses tillrådlig. E t t maximeringsförfarande i enlighet med vad här antytts skulle visserligen medföra en begränsning av statsbidragsbeloppen i de fall, då detta av olika skäl kunde anses vara motiverat, men detta komme att verka alltför schablonmässigt för att kunna anses fylla kravet på en rättvis fördelningsgrund. De sakkunniga, som anse sig icke kunna förorda vidtagande av åtgärder av här berörd art, hava efter olika överväganden kommit till den uppfattningen, att ett bidragssystem, som skall kunna lämna ett ur förut anförda synpunkter tillfredsställande resultat, icke kan grundas på den nu tillämpade huvudprincipen med procentuell beräkning av bidragets storlek. Då det sedan gällt att finna en annan beräkningsgrund hava de sakkunniga funnit sig böra undersöka, huruvida icke bidraget lämpligen kunde utgå med visst fastställt belopp för varje i en skolanläggning ingående undervisningslokal. Dessa undersökningar hava givit till resultat, att de sak-

31 kunniga ansett sig böra förorda ett på denna princip grundat bidragssystem, för vars utformning och verkningar i det följande närmare skall redogöras. Till en början må erinras om vad som nu är stadgat i fråga om bidrag av statsmedel till byggnader för folkskoleväsendet och vilka kostnader, som få läggas till grund för beräkning av dylika bidrag. Enligt bestämmelserna i § 3, tredje stycket, kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) må i den högsta kostnadssumman, vara statsbidrag beräknas, inräknas allenast kostnader för klassrum, gymnastiklokaler, lokaler för slöjd och hushållsgöromål, allt med tillhörande biutrymmen av olika slag jämte erforderliga inomhusledningar och fast inredning, den första uppsättningen inventarier till gymnastiksalar, slöjdsalar och skolkök ävensom utgifterna för ritningar, arbetsledning och kontroll. Vidare må, efter Kungl. Maj.ts prövning i varje särskilt fall, i kostnadssumman jämväl inräknas kostnader för andra, för skoländamål avsedda lokaler, såsom specialrum, samlingssalar, lärarrum och dylikt. Däremot må icke inräknas kostnader för sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att sätta befintliga lokaler i bättre skick eller att giva dem en lämpligare disposition, ej heller kostnader för anskaffande, iordningställande eller inhägnande av skoltomt eller anordnande av brunn och framdragande av ledningar till skolhusbyggnader. Det bidragssystem, som av de sakkunniga förordas, har utformats så, att statsbidrag kommer att utgå till bestridande av i stort sett samtliga de kostnader, till vilka bidrag enligt anförda bestämmelser nu kan beviljas. De avvikelser härifrån, som enligt de sakkunnigas mening kunna anses vara påkallade, skola i det följande närmare angivas. Dessförinnan må emellertid vissa förklarande anmärkningar göras rörande systemets mera allmänna principer. Såsom förut antytts utgå de sakkunniga från den grundprincipen, att statsbidraget — utom i vissa undantagsfall — skall utgå med ett visst fastställt belopp för varje i en skolanläggning ingående ny undervisningslokal, som i varje särskilt fall befinnes vara för skolväsendets ändamålsenliga ordnande erforderlig. Vid fastställandet av bidragets storlek tages hänsyn jämväl till kostnaderna för med dessa lokaler normalt förenade biutrymmen, såsom kapprum och materielrum, trappor, värmeanläggningar och dylikt ävensom toalettanordningar. Särskilda bidrag till täckande av dessa kostnader skola alltså ej utgå. Beträffande gymnastiksalar samt lokaler för slöjd och hushållsgöromål beräknas bidraget till sådant belopp, att i detta ingår även bidrag till kostnaderna för anskaffande av den första uppsättningen för dessa lokaler erforderliga inventarier och erforderliga biutrymmen liksom, i fråga om gymnastiksalar, för duschanordningar, torkrum och dylikt. Man torde kunna utgå från, att i de fall, då äldre inventarier finnas, dessa äro så förslitna, att de icke lämpligen böra eller kunna

32 överföras till de nya lokalerna. De torde icke heller kunna åsättas något högre värde, varför de avdrag, som möjligen kunde ifrågakomma, bleve helt obetydliga. Bidragsberättigade lokaler m. m. De sakkunniga övergå härmed till frågan om vilka utrymmen m. m., som äro av beskaffenhet att bidrag bör utgå för bestridande av kostnaderna för desamma, och skola därefter närmare redogöra för de beräkningsgrunder, enligt vilka bidragsbeloppens storlek bör fastställas, och i samband därmed föreslå de belopp, som enligt de sakkunnigas mening böra utgå för olika slag av undervisningslokaler. Enligt nuvarande bestämmelser utgår byggnadsbidrag i första hand till bestridande av kostnaderna för anskaffande av klassrum, gymnastiksalar samt lokaler för slöjd och hushållsgöromål. Att de här nämnda utrymmena böra räknas som undervisningslokaler, till vilkas uppförande byggnadsbidrag bör utgå, synes självfallet och härför torde ej krävas närmare motivering. E h u r u klassrummens storlek inom en skolanläggning k u n n a variera något, finna de sakkunniga tillräckliga skäl icke föreligga a t t av denna anledning föreslå olika bidragsbelopp för klassrum. Vad däremot beträffar gymnastiksalar samt lokaler för slöjd och hushållsgöromål blir storleken och beskaffenheten i övrigt av dessa lokaler i viss mån beroende av i vilken omfattning ifrågavarande lokaler komma a t t användas, vilket innebär, att skolanläggningarnas storlek i regel blir avgörande i fråga om dessa lokalers anordning. P å grund härav och icke minst med hänsyn till de olika krav, som till följd därav måste ställas på lokalernas inredning, biutrymmen och inventarier, är det nödvändigt, a t t bidragsbeloppen fastställas under hänsynstagande till nämnda förhållanden. D e sakkunniga föreslå därför, a t t bidrag må utgå till gymnastiksalar samt till lokaler för slöjd och hushållsgöromål med ett efter lokalens storleksordning avvägt belopp. I vissa fall har, efter Kungl. Maj.ts prövning, byggnadsbidrag beviljats för anordnande av specialrum, såsom naturkunnighets- och teckningssalar ävensom för samlingssalar. Dylika bidrag hava, enligt vad de sakkunniga inhämtat, utgått endast i sådana fall, då ifrågavarande lokaler ingått i en större skolanläggning. Sålunda synes i regel bidrag erhållits till ett specialrum och då vanligen naturkunnighetsrum i en skola av enkel A-form, under det a t t för utgående av bidrag till teckningssal och samlingssal krävts, a t t skolan varit anordnad som dubbel A-form eller varit av större omfattning. Bidrag till samlingssalar synas dock h a v a endast i undantagsfall beviljats. Beträffande i här berörda avseende tillämpad praxis synes i stort sett ingen ändring böra ske. Enligt cle sakkunnigas mening torde nämligen tillgång till specialrum i större skolor få anses vara av så stort värde för undervisningen, a t t staten bör bidraga till bestridande av kostnaderna för anordnandet av dylika utrymmen. Den anmärkningen kan

givetvis göras, att specialrum med bidrag av statsmedel borde få anordnas även i mindre skolor, och att, då så ej är fallet, byggnadsbidrag ej borde utgå för berörda ändamål. Häremot kan emellertid den invändningen göras, att specialrummen i en stor skola komma till betydligt större användning, ävensom att anordnandet av dylika utrymmen i en mindre skola skulle draga en oproportionerligt stor del av de totala byggnadskostnaderna. Då det kan förutsättas, att det lokalbehov, varom här är fråga, även i fortsättningen kommer att noga prövas, och att sålunda specialrum komma att anordnas endast i den omfattning, som kan befinnas oundgängligen nödvändig, synes någon ändring i nu tillämpad praxis ej påkallad. Detta gäller även i fråga om anordnandet av samlingssalar. Vissa normerande bestämmelser böra fastställas för utgående av bidrag till dylika lokaler. Byggnadsbidrag har enligt hittills tillämpad praxis i en del fall beviljats för anordnande av lärarrum, i undantagsfall även till expeditions- och kollegierum, samt biblioteksrum. Vad beträffar lärarrum är det givetvis önskvärt, att ett dylikt finnes även i skolor med ett mindre antal klassrum. Övriga här nämnda utrymmen torde förekomma endast i större skolanläggningar, och i varje fall har byggnadsbidrag beviljats allenast till i större skolor befintliga utrymmen av detta slag. Då kostnaderna för lärarrum i mindre skolor äro jämförelsevis obetydliga, och då i fråga om större skolanläggningar kostnaderna för såväl lärarrum som för övriga här berörda lokaler, till vilka byggnadsbidrag kan ifrågasättas, utgör en så ringa del av de totala byggnadskostnaderna, att bidragen till desamma bleve av synnerligen liten betydelse för vederbörande skoldistrikt, synas övervägande skäl tala för att dylika utrymmen hänföras till icke bidragsberättigade lokaler. I ett icke ringa antal skolhusbyggnader inrymmas även lokaler för tillgodoseende av sociala eller socialhygieniska ändamål, såsom frukostrum, lokaler för barnbespisning, läkarundersökning och tandvård samt skolbad. Om samtliga dessa lokaler kan sägas, att de tillkommit på grund av andra behov än det egentliga undervisningsarbetets. De hava också vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser hänförts till icke bidragsberättigade lokaler, dock med undantag för frukostrum. I de fall, då behov av ett sådant utrymme med hänsyn till barnens skolvägar förelegat, hava näm^ ligen kostnaderna för detsamma fått inräknas i högsta kostnadssumman. De sakkunniga vilja i fråga om statsbidrag till här berörda lokaler framhålla följande. I många skolor såväl i stad som på landsbygd äro förhållandena sådana, att ett större eller mindre antal barn under den längre rast, som vanligen förekommer, kvarstannar i skolan och där intager sin frukostmåltid. Det är ur flera synpunkter olämpligt, att barnen därunder vistas i klassrum eller kapprum. I de skolor, där annat lämpligt utrymme ej finnes dispo3

—

nibelt för ändamålet, synes därför särskilt frukostrum vara erforderligt. Detta torde då kunna anses utgöra ett för skolan nödvändigt utrymme och på grund därav böra hänföras till den grupp av lokaler, till vilken bidrag av statsmedel må kunna utgå. Skolbarnsbespisningen har under de senare åren nått en allt större omfattning, och riksdagen har beviljat betydande anslag härtill. Sålunda har för budgetåret 1940/41 anvisats ett belopp av 400 000 kronor som bidrag för anordnande av skolbarnsbespisning. Många skoldistrikt å landsbygden, vilka anordna dylik bespisning, sakna härför lämpliga lokaler, vilket förhållande i hög grad försvårar bespisningens ordnande på ett ändamålsenligt sätt. Med hänsyn till den betydelse skolbarnsbespisningen har för de barn, vilka åtnjuta denna förmån, och då verksamheten i fråga indirekt torde kunna inverka fördelaktigt på arbetsresultatet i skolan, synas övervägande skäl tala för att bidrag även lämnas för anskaffande av för en ändamålsenligt ordnad bespisning erforderliga lokaler. Dylikt bidrag torde böra utgå även till skoldistrikt, som anordna skolbarnsbespisning utan att statsbidrag till verksamheten åtnjutes. De sakkunniga vilja sålunda förorda, att byggnadsbidrag må kunna beviljas för anordnande av barnbespisningslokal i skolanläggning, till vilken sådant bidrag i övrigt utgår. Dessa lokaler — frukostrum och barnbespisningslokal — kunna, om de skola fylla sitt ändamål, icke lämpligen förläggas till annan plats än själva skolanläggningen. Härutinnan skilja de sig från övriga här berörda lokaler, vilka icke med nödvändighet behöva vara förlagda inom skolan. Bidrag till frukostrum och barnbespisningslokal bör utgå efter prövning i varje särskilt fall, och det torde därför kunna förutsättas, att dylikt bidrag beviljas endast i sådana fall, då verkligt behov av ifrågavarande anordningar förefinnes. Man torde vidare kunna utgå från, att det i regel bör vara tillfyllest med ettdera av nämnda utrymmen i en skola, och att barnbespisningslokal mera undantagsvis blir behövlig. Det vore otvivelaktigt synnerligen önskvärt, om skolbarnens behov av badmöjligheter bleve tillgodosett på ett bättre sätt än vad nu, särskilt beträffande landsbygden, är fallet. Sannolikt skulle möjligheten att erhålla bidrag till i en ny skolbyggnad inrymd badanläggning i ej ringa grad stimulera intresset för anordnandet av skolbad. De sakkunniga anse sig detta oaktat icke kunna förorda, att bidrag utgår till dylika anläggningar och detta främst med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna. Därest skolbadsanläggningarna bleve bidragsberättigade, skulle självfallet bidrag utgå i samtliga de fall, då lokaler för skolbad anordnades, alltså även i större skolanläggningar, där anordningen skulle medföra betydande kostnader och sålunda kräva avsevärda bidrag. Här må jämväl framhållas, att det i mindre skolor, där för slöjd och hushållsgöromål avsedda lokaler ofta måste förläggas till källarvåningen, icke alltid kan beredas utrymme för

35 badanläggning, såvida icke en eljest obehövlig utvidgning av byggnadskroppen vidtages, vilket skulle medföra ganska stora kostnader. I mindre skolanläggningar är skolbadet icke sällan kombinerat med anordningar för folkbad. Lämpligheten av att förlägga en för allmänheten avsedd badanläggning till skolan kan ifrågasättas. Det synes vara mera tillfredsställande, om utvecklingen ledes därhän, att folkbad mera allmänt anordnas, och att, då särskilt skolbad ej finnes, skolbarnen beredas badmöjligheter i den kommunala badanläggningen. Slutligen må erinras om, att flertalet nya skolbyggnader inrymma gymnastiksalar med därtill hörande duschanordningar, vilka torde kunna anses utgöra en värdefull tillgång för tillgodoseendet av de skolhygieniska kraven. De sakkunniga hava icke heller ansett sig böra förorda statsbidrags utgående till bestridande av kostnader för i en skola inrymda lokaler för läkarundersökning och tandvård. Även härvidlag har kostnadssynpunkten varit för de sakkunniga avgörande. Här må även erinras om, att barnens tandvård är en angelägenhet, som kommer att handhavas av landstingen, till vilket förhållande hänsyn även synes böra tagas vid bedömandet av frågan om statsbidrag till lokaler för ifrågavarande ändamål. Ehuru frågan om anordnande av luftskyddsrum just nu kan anses äga särskild aktualitet, hava de sakkunniga icke ansett sig kunna upptaga denna fråga till närmare behandling. Som skäl härför må endast framhållas, att, så vitt de sakkunniga kunnat finna, ovisshet ännu synes råda i fråga om anordnandet av luftskyddsrum för skolorna, och att det därför för närvarande icke torde vara möjligt att utforma något förslag rörande bidrag till bestridande av kostnader för sådant ändamål. Det synes tillika kunna ifrågasättas, om denna fråga över huvud taget bör behandlas i samband med nu föreliggande spörsmål angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Enligt nuvarande bestämmelser få även utgifterna för ritningar, arbetsledning och kontroll inräknas i den högsta kostnadssumman, vara statsbidrag beräknas. Det är även ur ekonomisk synpunkt av största vikt, att ritningar till skolbyggnaderna upprättas och kontroll utövas av sakkunniga och för ifrågavarande uppgifter fullt kompetenta personer. De sakkunniga vilja särskilt framhålla, att det av de sakkunniga ifrågasatta bidragssystemet torde komma att ställa stora anspråk på dem, som skola svara för kontrollen av de statsunderstödda skolbyggnadsföretagen. Erfarenheten torde hava visat, att en del lokala skolmyndigheter äro benägna att för upprättandet av ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar anlita personer, vilka icke äga härför erforderliga kvalifikationer. Detta medför självfallet ökat arbete vid granskningen av ifrågavarande handlingar. Med hänsyn härtill bör enligt de sakkunnigas mening bidrag utgå till täckande av skoldistriktets kostnader icke blott för kontroll utan

även för ritningar m. m. Detta bidrag kunde möjligen fastställas att utgå med en viss procent av det totala bidragsbeloppet, men det synes dock lämpligare, att bidraget utgår med belopp, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall prövar skäligt, dock sammanlagt med högst fem procent av det för byggnadsföretaget beviljade bidragsbeloppet. Med hänsyn till vikten av att kontrollen över byggnadsarbetenas utförande kommer att utövas av verkligt sakkunniga personer kunde det måhända vara erforderligt att kontrollant utsåges av statlig myndighet. De sakkunniga anse sig emellertid icke böra förorda detta utan föreslå, att byggnadsföretagen skola utföras under kontroll av byggnadssakkunnig person, som efter förslag av skolstyrelsen godkännes av länsstyrelsen, alltså samma förfaringssätt, som redan vunnit tillämpning. Byggnadsbidrag i vissa fall. De sakkunniga hava ansett sig böra i detta sammanhang till övervägande upptaga frågan om utgående av statsbidrag i vissa, i det föregående ej berörda fall. Enligt nu gällande bestämmelser utgår byggnadsbidrag till nya skolbyggnader, inrymmande undervisningslokaler, samt till om- och tillbyggnadsarbeten i de fall, då genom dessa arbeten nya, för undervisning avsedda lokaler, vinnas. Däremot utgår ej bidrag för sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att sätta befintliga lokaler i bättre skick eller att giva dem en bättre disposition. Ehuru goda skäl kunna anföras för bibehållandet av nämnda stadganden oförändrade, hava de sakkunniga dock ansett sig böra undersöka möjligheterna av att få till stånd sådan ändring av desamma, att statsbidrag under vissa förutsättningar kunde utgå även för bestridande av kostnaderna för mera omfattande ombyggnads- och restaureringsarbeten å folkskolebyggnader. Därigenom skulle alltså i vissa fall bidrag kunna utgå, ehuru ny undervisningslokal genom byggnadsarbetena icke vunnes. Riksdagens år 1938 samlade revisorer hava i sin berättelse framhållit, att, enär statsbidrag enligt nuvarande bidragsbestämmelser ej utgår för reparation av skolbyggnader, skoldistrikt i stället för att genom reparation iståndsätta en skolhusanläggning vidtagit nybyggnad, för vars uppförande statsbidrag kunnat erhållas. Revisorerna förmena, att ett dylikt tillvägagångssätt ur det allmännas synpunkt blivit mera kostsamt än att iståndsätta den äldre byggnaden, under förutsättning att sistnämnda byggnad i övrigt varit tjänlig för sitt ändamål. Av revisorernas uttalande framgår ej, huruvida någon närmare utredning blivit verkställd angående av revisorerna berörda förhållanden. En dylik utredning synes emellertid icke vara erforderlig. Det torde nämligen vara ganska påtagligt, att sådana fall kunna förekomma, då det vore ändamålsenligt och ur såväl statens som kommunens synpunkt mera ekono-

miskt att verkställa en ombyggnad av en äldre skolbyggnad än att uppföra en nybyggnad. Sakligt sett synes knappast någon mera vägande invändning kunna göras mot att statsbidrag finge utgå i dylika fall. Det torde emellertid bliva förenat med vissa svårigheter att bedöma, när sådana förhållanden kunna anses föreligga, att statsbidrag bör utgå. Självfallet måste närmare föreskrifter härom utfärdas. Det är uppenbart, att bidrag icke kan utgå för bestridande av utgifter för underhåll av byggnader eller för sådana arbeten, som äro att hänföra till reparationer. En första förutsättning för utgående av bidrag bör vara, att mera omfattande ombyggnads- och restaureringsarbeten komma till utförande. Vidare bör det genom av byggnadssakkunnig person utfärdat intyg vara styrkt, att den befintliga byggnaden är av den beskaffenhet, att de planerade arbetena lämpligen kunna utföras, och att, om de ej verkställas, nybyggnad måste uppföras. Det bör också vara konstaterat, att genom byggnadsarbetena erhållas lokaler, vilka under en mera avsevärd tid framåt kunna anses fylla rimliga anspråk på ändamålsenliga skollokaler, ävensom att kostnaderna för dessa arbeten, jämförda med beräknade utgifter för eljest erforderliga nya lokaler, icke bliva högre, än att mera betydande besparingar uppkomma. Uppställas nyss angivna villkor för utgående av byggnadsbidrag, varom här är fråga, synes garanti vinnas för att dylikt bidrag kommer att utgå endast i sådana fall, då det ur det allmännas synpunkt måste anses fullt motiverat, att bidrag av statsmedel beviljas. Då genom här ifrågavarande byggnadsarbeten inga nya lokaler vinnas, kan bidrag till kostnaderna icke beräknas med visst belopp per undervisningslokal. De sakkunniga anse sig böra förorda, att bidrag i stället utgår med viss del av de styrkta verkliga kostnaderna, dock med en för alla sådana byggnadsföretag gällande generell begränsning av bidragets storlek. Bidraget synes nämligen böra stå i en viss relation till det bidragsbelopp, som skulle kunnat utgå, om i stället nya lokaler blivit uppförda. Med det av de sakkunniga förordade statsbidragssystemet synas inga svårigheter möta för en beräkning av sistnämnda belopp. Härför erfordras endast uppgift om antalet eljest erforderliga lokaler av olika slag samt om det kubikpris, som vid en beräkning av kostnaderna för nybyggnad fastställes som skäligt. Härvid förutsattes, att byggnadskostnaderna skola kunna approximativt beräknas utan att fullständiga ritningar till nybyggnad föreligga. De sakkunniga hava efter olika överväganden funnit sig böra föreslå, att byggnadsbidrag under vissa villkor må utgå för mera omfattande ombyggnads- och restaureringsarbeten med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av de styrkta verkliga kostnaderna, dock med högst femtio procent av det bidragsbelopp, som beräknas skolat utgå, därest eljest erforderliga nya lokaler i stället blivit uppförda.

38 Ändrade bestämmelser rörande underhålls- och materielbidrag. Därest bidrag av statsmedel kommer att utgå för bestridande av kostnader för byggnadsarbeten av det slag, som här senast berörts, synes det kunna ifrågasättas, om icke skäl kunde anses föreligga för indragning i viss omfattning av nu utgående underhålls- och materielbidrag. Enligt nu gällande bestämmelser äger skoldistrikt till underhåll av undervisningslokaler ävensom för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel åtnjuta årligt underhålls- och materielbidrag med 50 kronor för varje lokal, som tillhör distriktet, och med 25 kronor för varje av distriktet förhyrd lokal. Bidraget utgår under vissa villkor för klassrum, specialrum, gymnastikrum, slöjdsalar och rum för undervisning i hushållsgöromål. För budgetåret 1939/40 har det härför erforderliga beloppet upptagits till 1 800 000 kronor. Enligt beslut av 1940 års lagtima riksdag (riksdagens skrivelse den 4 maj 1940, nr 216) skall emellertid sagda bidrag från och med den 1 juli 1940 tills vidare begränsas till 50 procent av de nu utgående, d. v. s. till 25 kronor, respektive i avrundat tal 12 kronor för lokal och år, och har på grund härav för budgetåret 1940/41 anvisats ett förslagsanslag av 900 000 kronor för ifrågavarande ändamål. På grund av vad de sakkunniga här ovan föreslagit rörande byggnadsbidrag även till mera omfattande restaureringsarbeten och jämväl med hänsyn till den sålunda vidtagna sänkningen av underhålls- och materielbidraget synes det de sakkunniga lämpligare, om skoldistrikten finge åtnjuta sistnämnda bidrag enbart för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel, d. v. s. att detsamma utginge som materielbidrag. Då emellertid samma behov av bidrag förefinnes beträffande såväl distriktets egna som av distriktet förhyrda lokaler, torde ett årligt materielbidrag böra utgå med 25 kronor för varje sådan lokal, för vilken bidrag nu utgår, och under i övrigt oförändrade villkor. Antalet förhyrda lokaler torde kunna uppskattas till i runt tal 2 000. Om bidraget även för dessa fastställes till 25 kronor i stället för det av riksdagen bestämda beloppet eller 12 kronor, uppkommer sålunda en kostnadsökning av omkring 26 000 kronor. Jämfört med anslagsbehovet under budgetåret 1939/40 innebär emellertid de sakkunnigas förslag en årlig besparing av 874 000 kronor. De sakkunniga föreslå sådan ändring i gällande bestämmelser angående underhålls- och materielbidrag, att skoldistrikt skall äga åtnjuta årligt materielbidrag med 25 kronor för varje skoldistriktet tillhörigt eller av distriktet förhyrt klassrum, rum för undervisning i gymnastik, slöjd eller hushållsgöromål samt specialrum, vilket användes som undervisningslokal. Grundprinciper för beräkning av bidragsbeloppens storlek. De sakkunniga skola i det följande närmare redogöra för det av de sakkunniga

39 förordade bidragssystemets grundprinciper rörande beräkning av bidragsbeloppens storlek. En faktor, till vilken hänsyn måste tagas vid fastställandet av byggnadsbidragens storlek, är byggnadskostnaderna på den ort, där byggnadsföretaget skall utföras. Dessa kostnader variera högst betydligt. De av skoldistrikten i ansökningarna om byggnadsbidrag angivna kubikprisen torde avspegla detta förhållande. Av de i tablå 3 lämnade uppgifterna framgår, att beträffande de i nämnda tablå upptagna byggnadsföretagen kubikprisen växlat mellan lägst 20 och högst 62 kronor, alltså en skillnad i kubikpris av icke mindre än 42 kronor. Det är uppenbart, att fastställandet av bidragsbeloppens storlek måste ske med hänsynstagande till de å skilda orter starkt växlande byggnadskostnaderna. I viss mån kunde väl härvid den för vissa andra syften tillkomna ortsgrupperingen vara vägledande. Då emellertid byggnadskostnaderna röna inflytande av icke blott de faktorer, som äro avgörande för en orts placering i en viss ortsgrupp, utan till viss del även av andra mera speciella förhållanden, såsom tillgången till olika byggnadsmaterialier och därav följande prisfluktuationer, transportförhållanden, tomtens läge och beskaffenhet m. m., synes den allmänna ortsgrupperingen icke kunna läggas till grund för en gradering av byggnadsbidragen. Byggnadsbidraget bör i stället göras beroende av de byggnadskostnader och ur dem härledda kubikpris, som för varje byggnadsföretag fastställas som skäliga. Detta är i stort sett samma princip, som nu vinner tillämpning. Vid fastställandet av den högsta kostnadssumma, vara statsbidrag må beräknas, torde nämligen skäligheten av det uppgivna kubikpriset hava prövats. I en del fall lär också kostnadssummans storlek rönt inverkan av huru denna prövning utfallit. Redan här bör nämnas, att de sakkunniga av skäl, som längre fram närmare skall angivas, funnit sig böra föreslå, att beträffande byggnader, uppförda av sten, ett mindre tillägg må kunna utgå å det på grundval av det fastställda kubikpriset beräknade byggnadsbidraget. Om sålunda kubikpriset lägges till grund vid fastställandet av bidragsbeloppens storlek för de olika undervisningslokalerna, böra vissa normerande bestämmelser rörande systemets tillämpning bliva gällande. Som ovan nämnts har bland de i tablå 3 medtagna byggnadsföretagen uppgivits synnerligen låga kubikpris, i några fall beräknade till mellan 20 och 25 kronor. Införskaffade uppgifter hava emellertid givit vid handen, att kostnaderna i flertalet av dessa fall varit för lågt beräknade, särskilt med hänsyn till nuvarande av krisläget påverkade byggnadskostnader. Men även om man bortser från nu rådande förhållanden och räknar med mera stabiliserade prislägen, torde det kunna anses som uteslutet, att kubikpriset vid ett skolbyggnadsföretag ens å billigaste ort kommer att mera avsevärt understiga 25 kronor. Med hänsyn härtill synes det skäligt, att ett lägsta

bidrag utgår vid ett kubikpris av 25 kronor, vilket belopp lämpligen bör fastställas som medelpris för kubikpriser upp till 26 kronor 25 öre, varefter bidrag utgår med ett i förhållande till stigande kubikpris ökat belopp. Självfallet kan härvid hänsyn icke tagas till alltför små prisvariationer. De sakkunniga hava ansett sig böra förorda en bidragsskala, enligt vilken bidragsbeloppet per undervisningslokal ökas med en viss summa för varje höjning av kubikpriset med 2 kronor 50 öre. Kubikpriset 27 kronor 50 öre skulle alltså gälla som medelpris för kubikpris mellan 26: 26 och 28: 75, 30 kronor för kubikpris mellan 28:76 och 31:25 o. s. v., dock med den begränsningen att ett högsta bidrag utgår vid ett fastställt kubikpris av 50 kronor, som gäller som medelpris för de fall, då kubikprisen uppgå till eller överstiga 48 kronor 76 öre. Nämnda begränsning uppåt innebär, att en maximering av bidraget sker i en del fall. Då man kan räkna med, att de högsta byggnadskostnaderna göra sig gällande i de större och ekonomiskt mera bärkraftiga stadskommunerna, blir det alltså i dessa kommuner en bestämmelse om bidragets maximering kommer att vinna tilllämpning. Det har redan framhållits, att kostnaderna för skolbyggnader i de större städerna på grund av deras rikliga skatteunderlag spela en relativt underordnad roll, och det kan med hänsyn härtill icke anses orimligt, om en viss maximering av bidragsbeloppen sker på sätt som av de sakkunniga här förordats. Här må erinras om, att även i tidigare framförda förslag angående statsbidrag till skolbyggnader liknande begränsning i fråga om bidragets utgående blivit förordad. Då kubikpriset sålunda kommer att i viss mån vara avgörande i fråga om bidragsbeloppens storlek, måste stor vikt läggas därpå, att skäligheten av de i ansökningarna uppgivna kubikprisen blir noggrant prövad. För verkställandet av en dylik prövning erfordras en ingående kännedom om de på varje ort rådande förhållanden, som inverka på byggnadskostnaderna. Det torde kunna antagas, att vederbörande länsarkitekt äger eller har möjlighet att förskaffa sig sådan kännedom. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga, att länsstyrelsen skall hava att från länsarkitekten infordra yttrande över ansökningen i vad avser skäligheten av det kubikpris, som lagts till grund för beräkning av byggnadsbidraget. I detta sammanhang vilja de sakkunniga uttala, att det icke synes erforderligt att länsarkitekten i övrigt verkställer granskning av ritningar m. m. till skolbyggnader, enär sådan granskning sedermera kommer att utföras av överstyrelsens byggnadssakkunniga biträde. Erfarenheten har visat, att det av vissa länsstyrelser nu tillämpade förfaringssättet, att i byggnadsärenden inhämta yttrande av vederbörande länsarkitekt, icke sällan förorsakat avsevärt dröjsmål med ärendenas handläggning. Vid fastställandet av byggnadsbidragens storlek enligt den av de sakkunniga förordade grundprincipen, att statsbidraget skall utgå med visst

..'

41 bestämt belopp för varje undervisningslokal, måste hänsyn tagas även till det förhållandet, att skollokalerna i fråga om storlek och beskaffenhet, inredning och utrustning med inventarier förete stor olikhet, som framträder icke blott beträffande för olika ändamål avsedda lokaler inom samma skolanläggning utan även och ofta i än högre grad i fråga om lokaler inom skolanläggningar av olika storleksordning. Sålunda kräves för exempelvis en gymnastiksal betydligt större utrymme än för ett klassrum, vartill kommer att inventarierna till gymnastiksalen draga en icke obetydlig kostnad. Olikheten i här berörda hänseenden framträder särskilt i sådana skolanläggningar, där vissa specialrum, såsom gymnastik- och slöjdsalar samt skolkök, kräva jämförelsevis stora utrymmen och på grund därav en mera omfattande uppsättning av inventarier. Kraven på nämnda specialrum bliva också i regel olika i större och mindre skolor. Med hänsyn härtill och då även kostnaderna för inventarierna till ifrågavarande specialrum böra medräknas vid bestämmandet av bidragets storlek, kan ett för alla lokaler lika bidragsbelopp icke fastställas, utan bör detta, såsom redan förut framhållits, i möjligaste mån anpassas efter lokalernas storlek och beskaffenhet i övrigt. Byggnadsbidragets storlek blir slutligen beroende av den byggnadsstandard, som ur det allmännas synpunkt anses böra upprätthållas. Det har redan framhållits, att i fråga om hittills uppförda skolbyggnader anspråken i här berörda avseende växlat högst betydligt, och att det icke utan fog kan sägas, att byggnadsstandarden i en del fall varit onödigt hög. Detta omdöme torde gälla undantagsfall och då främst större skolanläggningar. Beträffande det övervägande antalet byggnadsföretag, till vilka byggnadsbidrag utgått, torde någon befogad anmärkning härutinnan icke kunna göras. De sakkunniga vilja dock i detta sammanhang göra följande uttalande. Även i mindre skolbyggnader inrymmas lokaler för undervisning i gymnastik, slöjd eller hushållsgöromål, vilka lokaler givetvis äro erforderliga för att nämnda undervisning skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Dessa lokaler kunna dock på grund av det ringa antalet klassavdelningar icke fullt utnyttjas. Icke minst med hänsyn härtill synes det angeläget, att ifrågavarande lokaler i de fall, då så befinnes lämpligt och möjligt, infogas i byggnadskroppen på sådant sätt, att kostnaderna för desamma kunna hållas nere. Sålunda synes exempelvis hinder ej böra möta att förlägga en gymnastiksal i en sådan skolas vindsvåning, även om därvid någon jämkning måste göras beträffande de krav, som eljest uppställas på en dylik lokals storlek. Detta självfallet under förutsättning att lokalen i övrigt blir lämplig för sitt ändamål. Enligt de sakkunnigas mening föreligger emellertid ingen anledning att föreslå en allmän sänkning av skolbyggnadernas standard. Detta gäller såväl i fråga om de utrymmen, som i regel ingå i en skolanläggning, som beträffande de olika skollokalernas in-

redning samt deras utrustning med inventarier. En generellt genomförd kvalitetssänkning synes icke ens ur ekonomisk synpunkt vara försvarlig och torde icke kunna ske utan på bekostnad av skolbyggnadernas och lokalernas varaktighet. Enligt de sakkunnigas mening böra byggnadsbidragen så avvägas, att det blir möjligt för skoldistrikten att uppföra gedigna skolbyggnader, fria från all lyx och onödig utstyrsel, inrymmande för sitt ändamål tjänliga och i hygieniskt avseende fullt tillfredsställande lokaler, försedda, i förekommande fall, med erforderliga inventarier av god beskaffenhet. De sakkunniga vilja tillika framhålla, att det av de sakkunniga förordade statsbidragssystemet torde komma att i hög grad verka utjämnande i fråga om skolbyggnadernas standard. E t t skoldistrikt kan nämligen med tillämpning av de föreslagna bestämmelserna icke få eventuella anspråk på en högre standard tillgodosedda med bidrag av statsmedel. Därmed torde också i många fall dylika anspråk få förfalla. I den mån så sker bidrager systemet även till att gagna kommunernas ekonomiska intressen, vilket också angivits vara ett av detta systems syftemål. Därest bidragsbeloppen bliva på lämpligt sätt avvägda, synes det sålunda ej behöva befaras, att skolbyggnadernas standard blir för hög. Däremot kan det tänkas, att, då skoldistrikten erhålla ett för varje bidragsberättigat utrymme bestämt belopp, det i något fall kan inträffa, att ett skoldistrikt kan finna det med sina egna ekonomiska intressen förenligt att giva byggnaden en alltför låg standard. De sakkunniga vilja emellertid erinra om, att skoldistriktens ansökningar om byggnadsbidrag skola åtföljas av bland annat ritningar och arbetsbeskrivningar, vilka underkastas sakkunnig granskning. Härvid kommer sålunda att prövas, huruvida skolbyggnad, för vilken bidrag sökes, är av den standard, som anses böra upprätthållas. Vidare måste under byggnadsarbetets gång kontrolleras, att arbetena utföras i enlighet med godkända ritningar och arbetsbeskrivningar, vartill kommer att byggnaden, innan statsbidraget utbetalas, skall i vederbörlig ordning avsynas. I detta sammanhang må framhållas, att de sakkunniga, då de här angivit sin ståndpunkt till frågan om skolbyggnadernas standard, till fullo insett, att de nu rådande allmänna förhållandena kunna nödvändiggöra inskränkningar i fråga om såväl byggnadsverksamhetens omfattning som, i den mån så kan ske utan åsidosättande av skäliga krav på byggnadsföretagens ändamålsenlighet och varaktighet, beträffande skollokalernas beskaffenhet och utrustning. En av tidsläget betingad begränsning av byggnadsverksamheten har redan åstadkommits. Av uppgifterna i tablå 1 framgår sålunda, att antalet byggnadsföretag, till vilkas utförande Kungl. Maj:t under första hälften av budgetåret 1939/40 lämnade tillstånd, uppgick till endast 12 med en fastställd högsta kostnadssumma av sammanlagt om-

kring 3 200 000 kronor. Motsvarande tal för budgetåret 1938/39 voro respektive 130 och, i avrundat tal, 19 600 000 kronor. Dessa siffror visa, att synnerligen kraftigt verkande restriktiva åtgärder vidtagits beträffande beviljandet av byggnadstillstånd. Här må också erinras om, att Kungl. Maj:t i ett den 26 april 1940 utfärdat cirkulär till statskontoret m. fl. myndigheter framhållit nödvändigheten av att under nu rådande förhållanden byggnadsföretag för folkskoleväsendet, när sådant företag över huvud prövas böra nu ifrågakomma, planeras så, att kostnaderna för företaget så långt som möjligt hållas nere. Det kan alltså förväntas, att skolbyggnadsverksamheten under en tid framåt kommer att avsevärt inskränkas och att vid planläggandet av sådana byggnadsföretag, vilka äro oundgängligen nödvändiga, kostnadssynpunkten blir vederbörligen beaktad. Med hänsyn till här anförda omständigheter hava de sakkunniga icke ansett sig böra i detta förslag upptaga några av det nuvarande krisläget påkallade särskilda bestämmelser. I detta sammanhang må erinras om, att Kungl. Maj:t genom beslut den 1 augusti 1940 bemyndigat chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för att inom nämnda departement biträda med utredning angående erforderliga åtgärder för förenkling och standardisering av nybyggnader för civilförvaltningens räkning. Av de för sagda utredning lämnade direktiven synes framgå, bland annat, att de normer för den offentliga byggnadsverksamheten, som efter undersökningen kunna komma att utfärdas, avses att tillämpas även vid sådana kommunala byggnadsföretag, till vilka statsbidrag utgå. Med anledning härav vilja de sakkunniga framhålla, att, därest nyssnämnda normer, avseende förenkling och förbilligande av byggnadsverksamheten, jämväl vinna tillämpning beträffande byggnader m. m. för folkskolan, det av de sakkunniga förordade statsbidragssystemet synnerligen väl lämpar sig för genomförandet av åtgärder i berörda hänseenden. I och med att byggnadskostnaderna för ett byggnadsföretag kunna nedbringas och det ur dem härledda kubikpriset blir lägre, reduceras nämligen automatiskt det vid ett högre kubikpris utgående bidragsbeloppet för varje i byggnaden ingående undervisningslokal, varigenom statsbidraget i det hela kommer att minskas. Härigenom rubbas icke i något avseende de av de sakkunniga föreslagna grunderna för beräkning av byggnadsbidragets storlek. Standardiserade byggnadstyper. Ehuru frågan, huruvida det skulle vara möjligt och lämpligt att uppföra skolbyggnader av vissa standardiserade typer, icke kan anses stå i direkt samband med den av de sakkunniga behandlade frågan om ändrade grunder för utgående av statsbidrag till skolbyggnader, vilja de sakkunniga dock här framhålla några synpunkter rörande förstnämnda fråga.

44 Det torde vara uppenbart, att s. k. standardhus icke lämpligen kunna komma till utförande, då fråga är om större skolbyggnader, och det kan för övrigt ifrågasättas, huruvida över huvud taget skolhus, inrymmande klassrum, äro lämpade för standardisering. Planläggningen av dessa byggnader måste nämligen, bland annat för vinnande av tillfredsställande belysning av lokalerna, ske med hänsynstagande till tomtens läge. Även andra förhållanden, såsom tomtens beskaffenhet och dylikt, torde nödvändiggöra, att ett skolhus uppföres enligt ritningar, anpassade efter byggnadsplatsen. Däremot synes det ej uteslutet, att en standardisering skulle kunna genomföras beträffande mindre byggnader, avsedda att inrymma gymnastiksal, slöjdsal eller skolkök. Särskilt i fråga om landsbygdsskolorna förefinnes ett stort behov av dylika lokaler, och det är givetvis ett önskemål, att i den mån det blir möjligt tillgodose nämnda lokalbehov, detta kunde ske för lägsta möjliga kostnader. Vidare torde en standardisering kunna genomföras beträffande tillverkningen av inventarier och annan utrustning för här nämnda och andra skollokaler. För att utröna, huruvida utsikter finnas att genom en standardisering, varom här är fråga, nedbringa byggnadskostnaderna, skulle krävas ingående undersökningar av sådan omfattning, att de sakkunniga icke ansett sig kunna eller böra vidtaga åtgärder i detta syfte. Då förutnämnda av chefen för kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga hava att även utreda frågan om standardisering av nybyggnader m. m., torde det kunna förväntas, att av sagda utredningkommer att framgå, huruvida det är möjligt att genom en standardisering åstadkomma ett förbilligande av byggnadsverksamheten jämväl på folkskolans område. De sakkunniga förutsätta emellertid, att, i det fall skoldistrikt söker byggnadsbidrag för uppförande av standardbyggnad av här ifrågavarande slag, hinder ej bör möta för utgående av dylikt bidrag, därest byggnaden och de däri inrymda lokalerna fylla uppställda krav i fråga om kvalitet och ändamålsenlighet. Utanordnandet av byggnadsbidrag. Då frågan om statsbidragets storlek står i nära samband med frågan om sättet för statsbidragets utgående, bör i detta sammanhang sistnämnda spörsmål något beröras. Enligt nu gällande bestämmelser skall byggnadsbidrag å högst 2 500 kronor utanordnas på en gång, så snart länsstyrelsens beslut i fråga om lokalernas godkännande vunnit laga kraft. Överstiger beviljat byggnadsbidrag 2 500 kronor, skall detsamma av länsstyrelsen fördelas med lika belopp på tjugufem redovisningsår (den 1 juli—den 30 juni), räknat från och med det redovisningsår, då byggnadsarbetena godkänts. De sakkunniga hava funnit sig böra till övervägande upptaga frågan, huruvida dessa bestämmelser fortfarande böra tillämpas, eller om anledning kan föreligga att framlägga förslag om änd-

45 ring av desamma. Det har härvid synts lämpligt att något närmare undersöka verkningarna av bestämmelserna i fråga. Till en början må då erinras om, att riksdagens revisorer i sin år 1938 avgivna berättelse framhållit, att den nu gällande bestämmelsen om bidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna, fördelat på 25 år, i många fall föranlett skoldistrikten till väl optimistiska kalkyler beträffande den ekonomiska innebörden av de förmåner, som sålunda stå dem till buds. Det synes de sakkunniga ej osannolikt, att bestämmelsen i fråga i vissa fall haft sådan inverkan på byggnadsfrågorna, som revisorerna göra gällande. Ä andra sidan torde man kunna förutsätta, att vederbörande lokala skolmyndigheter, som haft att handlägga byggnadsärendena inom respektive skoldistrikt, vid byggnadsföretagens planläggning och vid uppgörandet av kostnadskalkylerna för desamma varit underkunniga om den verkliga innebörden av ifrågavarande statsbidragsbestämmelser, och att därför vid besluts fattande om anskaffande av nya skollokaler tillbörlig hänsyn tagits till de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna. Med tillämpning av det av de sakkunniga förordade bidragssystemet, enligt vilket bidraget skulle utgå med ett fastställt belopp per undervisningslokal i stället för med viss procent av byggnadskostnaderna, torde i varje fall risken för att skoldistrikten skola förledas till alltför optimistiska kalkyler beträffande den ekonomiska innebörden av dem tillkommande förmåner avsevärt minskas. Det är emellertid ur en annan synpunkt de sakkunniga vilja bedöma frågan om de nuvarande bestämmelsernas lämplighet. Som redan nämnts sker en fördelning av bidraget, då detta överstiger 2 500 kronor, på en tidsperiod av 25 år. Med den räntefot, som tillämpats under de senaste åren torde bidragets reella värde i dessa fall kunna beräknas i allmänhet hava utgjort omkring 50 procent av de totala kostnaderna för lokalanskaffningen. Därest hela bidragsbeloppet i stället utbetalades, så snart byggnaden vore färdig och vid avsyning godkänd, borde alltså med tillämpning i övrigt av nuvarande bidragssystem, bidraget utgå med nämnda procenttal. Detta vore givetvis vid ett normalt ränteläge ur kommunernas synpunkt mera tillfredsställande, särskilt för de ekonomiskt mindre bärkraftiga skoldistrikten, för vilka svårigheter kunna uppkomma att erhålla erforderliga lånemedel. Kommunerna bleve då också mera oberörda av förekommande räntefluktuationer. För de kommuner, som nödgas upptaga amorteringslån för bestridande av utgifterna för skolbyggnadsföretag, d. v. s. nära nog alla kommuner, där nya lokaler anskaffats, medför en höjning av räntan indirekt en minskning av statsbidragsbeloppet. Självfallet blir dock förhållandet omvänt vid en räntesänkning. Ur kommunal synpunkt vore det otvivelaktigt förmånligare, om byggnadsbidraget utbetalades omedelbart efter byggnadsarbetenas slutförande.

46 Vid bedömandet av detta spörsmål måste även de statsfinansiella intressena beaktas. Om byggnadsbidraget vid omedelbart utanordnande bestämdes till 50 procent och vid fördelning på 25 år till 75 procent av byggnadskostnaderna, bleve statens prestation vid ett ränteläge, som under de senaste åren varit rådande, i stort sett lika. Båda dessa förfaringssätt tilllämpas också enligt nuvarande statsbidragsbestämmelser. Därest bidragsunderlaget överstiger femtusen kronor och byggnadsbidraget alltså utgår med tre fjärdedelar av den fastställda högsta kostnadssumman, fördelas nämligen bidraget med lika belopp på tjugufem år, medan i övriga fall, då byggnadsbidraget utgår med hälften av nämnda kostnadssumma, bidraget utbetalas på en gång. Ett utanordningsförfarande, varigenom ett på lämpligt sätt avvägt reducerat byggnadsbidrag utginge, synes sålunda icke i och för sig kunna anses stridande mot statens intressen. Det torde väl i stället kunna sägas vara en ur ekonomisk synpunkt riktig princip, att beslutade statsutgifter i största möjliga utsträckning omedelbart utbetalas och ej skjutas över på framtiden. Därigenom undvikes också den automatiska utgiftsstegring, som följer med det i övervägande antalet fall nu tilllämpade systemet med fördelning av bidraget på 25 år. Följande uppgifter torde belysa de olika verkningarna av ovan angivna alternativ rörande utanordningsförfärandet. Under budgetåret 1938/39 fastställde Kungl. Maj:t högsta kostnadssummor för byggnadsföretag till ett sammanlagt belopp av 19 631 083 kronor, av vilket belopp 75 procent eller 14 723 312 kronor 25 öre alltså skulle utgå som statsbidrag. Då sistnämnda summa fördelas på 25 år, kommer statens bidrag för år räknat att utgöra i avrundat tal 588 900 kronor. Ett omedelbart utbetalande av exempelvis 50 procent av förstnämnda kostnadssumma 19 631 083 kronor skulle inneburit en årsutgift för staten av nära 10 000 000 kronor. Då emellertid den sålunda uppkommande skillnaden i fråga om årskostnader, uppgående till omkring 9 400 000 kronor, icke utgör en merutgift för staten utan endast beror på att ett beviljat bidrag utbetalas på en gång i stället för att fördelas på 25 år, skulle de sakkunniga, därest man under den närmaste tiden kunnat räkna med normala förhållanden, likväl hava ansett sig böra förorda sistnämnda utanordningsförfarande. Med hänsyn till de oerhört stora krav, som på grund av det nuvarande krisläget ställas på statsfinanserna, och då statens lånemöjligheter torde komma att helt utnyttjas för andra behov, som ovillkorligen måste tillgodoses, finna de sakkunniga sig icke kunna föreslå någon ändring av nu berörda bestämmelser. Då de sakkunniga här tagit ställning till frågan om sättet för statsbidragets utgående, hava de sakkunniga utgått från de bestämmelser, som nu gälla. Det må då anmärkas, att det i berörda hänseende gjorda principuttalandet gäller vare sig det nuvarande eller det av de sakkunniga förordade bidragssystemet tillämpas. På grund av den sålunda intagna ståndpunkten,

hava de sakkunniga följaktligen sökt att så avväga bidragsbeloppen för olika undervisningslokaler, att dessa belopp närmast skola motsvara de bidrag, som erhållas enligt nu tillämpade bestämmelser om bidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna, fördelat på 25 år, dock med i vissa fall en mindre höjning och i andra fall åter en mera avsevärd reducering av bidragsbeloppens storlek. Bidragsbeloppens storlek. Sedan de sakkunniga sålunda redogjort för de grundprinciper, enligt vilka byggnadsbidragen böra fastställas, samt jämväl berört vissa i samband därmed stående frågor, vilja de sakkunniga i det följande framlägga mera detaljerade förslag rörande storleken av de bidragsbelopp, som böra utgå för undervisningslokaler av olika slag. Det må till en början framhållas, att de sakkunnigas förslag grundar sig dels på tillgängliga uppgifter rörande kostnaderna för ett jämförelsevis stort antal byggnadsföretag, till vilka statsbidrag utgått, dels på kostnadsberäkningar, verkställda av de sakkunnigas expert rörande byggnadsfrågor, arkitekten Birger Jonson. Sistnämnda beräkningar hava avsett skolanläggningar av olika storleksordning, till vilka typskisser hava uppgjorts av arkitekt Jonson. På grundval av nämnda uppgifter och beräkningar hava de sakkunniga upprättat vidstående tabell, som även skall utgöra bilaga till det vid betänkandet fogade kungörelseförslaget. De i tabellen upptagna bidragsbeloppen hava avvägts under hänsynstagande dels till olika kubikpris, dels till skollokalernas storlek, utrustning och beskaffenhet. Den relation mellan bidragsbelopp och kubikpris, som de i tabellen angivna beloppen utvisa, har vunnits genom att det för de olika lokalerna föreslagna lägsta bidragsbeloppet ökats med omkring tio procent för varje stegring av kubikpriset med 2 kronor 50 öre. Härvid är dock att märka, att i de fall, då med bidraget skall bestridas även viss del av lokalens inventariekostnader, den procentuella ökningen beräknats på lägsta bidragsbeloppet, minskat med ett belopp, som ungefärligen motsvarar det för inventarier beräknade bidraget. Av praktiska skäl hava dock vid beräknandet av sistnämnda bidrags storlek vissa jämkningar vidtagits. Avrundning av beloppen har skett dels uppåt, dels nedåt. Beträffande de i tabellen för olika slag av lokaler angivna bidragsbeloppen må följande förklarande anmärkningar lämnas. Klassrum, naturkunnighetsrum och teckningssalar. Såsom redan under rubriken Bidragsberättigade lokaler anförts hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå lika bidragsbelopp för såväl större som mindre klassrum. I regel inrymmas i varje skolbyggnad klassrum för både folk- och småskoleavdelningar, varför det torde kunna sägas, att samtliga byggnadsföretag bliva i stort sett likställda genom denna bidragsform. Beträffande klassrummens

T-H

CM

O O CM co

O

Q O

0 0 00

O O

co

0 0

0 0 CM

CD

0 0 0 00

iw :oOs Sto • • «

0 0 0 00

O O

0 0 • *

T-I

00 OS

O

0 0

O O

O O

t>-

O O

0 0 00 0

O O

T-I

CN

0 0 00 0

O O

O O CM CN

iO

0 0 Oi

0 0 OS (M

O O CO CO

co

O O

0 0 co co

co

O O •<*<

0 0 0 IG

sSi

W

O

0 0 0 00

00 Oi

O

T-I

CM

O O

O O O

a

B- ^-£ 12 «- ro 2 g.g « 2co —

cS cS -

1 Is» -a •£ ^ 00 G >> ( e , 4

0 0 0

O O CD

t~

c>-

0 0 <M 00

O O GO 00

0 0

"5H

Oi

O O O O T-H

•3 rii Ji

O O CD O

1-1

O O CN

0 0 00

O O

TH TH

OI

H

O O O CO

T-I

T-I

T *

-G

CO

BT3

OS

0 a s gjs

•c

K

0 Cn

s»>

-0

ej

-K>

8J

"3 CO

-•0 CJ

:

c

ÖJ

>> £ . 2

>j

4J

V

0 0 0

0 0 0 00 CM

O O

<CM*

0 0 0 CD CM

0 O O

O O O

CO

CO

CO

O O O (M

O O O CO

O O O

0 0 0

0 0 0

"*

lO

0 0 0 CO

O O

0 0 00 0

O O co

0 0

t-H

CM

0 0

O O

O O

O O

O O O CD CO

O O O '30 CO

0 0 0 0

O O O CM

•**

">* ^

t»

O O O 00

O O O OS

0 0 0 0 (M

O O O H CM

O O O <M CM

0 0 OJ CO

0 0 0

0 0 00

O O CD

O O

O O CM

O O O CO

0 0 00 Oi

0 O IG O

cS : 0

mnastiksal Gymnastiksal d inventa- med inventar (golvyta rier (golvyta 10X8 m, c:a 1 2 X 8 m, d c:a 4 m) höjd c:a 4.5 m)

bo

h H , 0

Q

O O

CD

0 0 0

™ :0

O 2 'C O ,G

.

"3

Klassrum aturkunni hetsrum eckningss

ti

v .a a

nastik inven (golvy 6X10 c:a 5

1 i -2 2 "2 s :3

fc

0 O

00 CD

0 0 CM

O O

TH

TH

C5

O O CD CM

O 0 co co

0 H

to

m

tH

IM co (M

ft g

•S

in

00 Tfl

Tfl

CO (N

1 1I I I

co

CO CN

00 CN

CM

00 IM

1 Q, OH

3 Irt

»O

w

CO t-

»rt

1«

W

co

CO

OO

CO CN co

i> co co

<N CO CO

' *~1^ T> *~-'1 O

00 CO

«5

1 Q IQ

0 C»

»a

•»

»0 •9

W

>w

»C

W5 ©i

^ <^

1—1

K <so

m

CM

1 CO

»o

g

G 4)

G V

.3 3

a

cs

a

°G

-3

w

^4

0)

60 60

to U :0

> '•¥> rX

— f3

co

o, ~

0 a

•P

t)

S

a

.0

:Q *J H

*fl • - "33 60

a G

e :SJ 0 r<

:0 T3 ^3

CJ O

1 <M

CO l>

CO

1 «n

t^

-* «* *«

-•

IQ

C*)

C

"*

>

ws

1 Q

s-^.

1 3 ^^ ~~-' c> 1 O 1 »o

er fyi a parallellavd

"X3 S co

-

:

mål a vsedda lokale

=0

•«

T J

ande högst fem pr

CO

CS

öjdsa nvent olvyt 2X6. d2.8

cS

tn

cS

>

-G

S "S fe * a 2-c ° S 7

CS

ned ]

O 0

e gru

O O CD

det t

O O 00 O

d av sten, må, efter prövning i varje särskilt fall, utgå irskilt i enlighet med i ta Dellen angivna grur ider. er prövnin g i varje särskilt fall, jämvs 1 kunna utgå f följ an år angivas irymd i sk olanl äggni ng, avsedd för skola med i regel mii t två r ler 50 000 krön or; t 5 000 kr onor och i ör bambespisningslo kal med högst 1 000 kr

Skolkök inventa (golvyta 8X6.5 öjd 2.8-

U n y< - 2 2 -g 2 co

0 0 0 0

skolbyggnad, up beloppet, beräk nadsbidrag må, d de belopp, so imlingssal, som respektive 35 OC rukostrum med

Skolkök med inventa rier (golvyta c:a 9.5 X6.5 m, höjd 2.8--3 m)

48 K

6 0fcOg

H

O*"

s

fe45m^i2 i2 A

O

CN

49 storlek synes hittills tillämpad praxis i allt väsentligt böra gälla. Enligt av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar härom skola klassrummen hava en höjd av 3.5 meter. Bredden bör vara 6.5 meter eller — om skåpinredning anordnas å ena långväggen — 6.7 meter. Minsta tillåtna bredd är 6 meter. Rummen skola hava en längd av 7 å 7.5 meter för småskoleavdelning och 9 meter för folkskoleavdelning. I skolbyggnader med flera läraravdelningar å folkskolestadiet har dock längden på salarna kunnat variera mellan 8 och 9 meter. De sakkunniga vilja här uttala, att folkskolesalarna endast i undantagsfall böra understiga 9 meter i längd. Förekomsten av för små lärosalar kan nämligen utgöra hinder för en sammanslagning av läraravdelningar i sådana fall, då detta med hänsyn till lärjungeantalets storlek eljest borde ske. Här angivna krav på klassrummens storlek torde icke alltid och i alla avseenden kunna eller böra upprätthållas, då fråga är om äldre lokalers ombyggnad. I dylika fall måste givetvis hänsyn tagas till i varje särskilt fall föreliggande förhållanden, dock utan eftersättande av rimliga krav på lokalernas ändamålsenlighet. De sakkunniga föreslå, att bidrag för naturkunnighetsrum respektive teckningssal skall utgå med samma belopp som för klassrum. Då för vart och ett av nämnda specialrum kräves något större utrymme än för ett klassrum — en golvyta av 80 å 90 kvadratmeter torde få anses erforderlig — kunde måhända ett högre bidrag för ifrågavarande lokaler vara motiverat. Goda skäl kunna dock anföras för de sakkunnigas förslag. De i vissa skolbyggnader inrymda specialrummen kunna sägas intaga en särställning, därigenom att bidrag för desamma kan erhållas, endast då fråga är om skolanläggningar av större omfattning, alltså en förmån som de mindre skoldistrikten icke komma i åtnjutande av. Det synes då rimligt, att bidrag för dylikt ändamål utgår med något reducerat belopp. Vidare må framhållas, att kostnaderna för de i en skolanläggning ingående specialrummen utgöra en mycket ringa del av de sammanlagda kostnaderna för byggnadsföretaget, varför en reducering av bidraget med ett mindre belopp för ett eller annat rum torde kunna anses sakna betydelse för det enskilda skoldistriktets ekonomi. För staten däremot kan vid en mera omfattande byggnadsverksamhet en dylik reducering medföra viss besparing. Gymnastiksalar. Såsom framgår av tabellen hava de sakkunniga räknat med att bidrag skall utgå till gymnastiksalar av tre storleksordningar. Detta är i överensstämmelse med de principer, som hittills vunnit tillämpning vid beviljandet av byggnadsbidrag för sådana lokaler. De i tabellen angivna måtten på salarnas storlek äro ej avsedda att fastställas till ovillkorlig efterrättelse utan äro att anse som normerande mått för de tre storlekar, för vilka olika bidragsbelopp kunna utgå. De sakkunniga förutsätta, att, liksom nu är fallet, skoldistrikt skall kunna erhålla tillstånd att anordna gymnastiksal av större mått, därest särskilda förhållanden därtill föranleda, dock att bygg4 —

50 nadsbidraget i dylikt fall skall bestämmas till det belopp, som skolat utgå för gymnastiksal av för skolan eljest avsedd storlek. Såsom redan förut angivits avses bidragen jämväl till bestridande delvis av kostnader för lokalernas utrustning med erforderliga redskap ävensom för anordnande av omklädnadsrum, dusch- och tvagningsrum samt torkrum med tillhörande inredning såsom skåp för gymnastikkläder, dricksanordningar och dylikt. Beträffande anordnandet av här berörda till gymnastiksalar hörande utrymmen har överstyrelsen utfärdat mera detaljerade bestämmelser. Det av de sakkunniga förordade bidragssystemet synes ej böra föranleda någon ändring härutinnan. Enligt ovannämnda anvisningar beräknas den mindre gymnastiksalen erforderlig för en skola av B2-form, mellanstorleken för skola av första B-formen och den större för A-skola. Även om det kan finnas fall, då anledning knappast föreligger att göra gymnastiksalens storlek beroende av, huruvida den tillhör en Bl-skola eller en B2-skola, synas dock skäl kunna anföras för den av överstyrelsen tillämpade regeln. Det torde förhålla sig så, att det ur byggnadsteknisk synpunkt ofta möter hinder för att i en skolbyggnad, avsedd för en B2-skola, för rimliga kostnader inrymma en gymnastiksal av större dimensioner än 10 X 8 meter. I en byggnad av större omfattning förefinnas däremot ökade möjligheter att för sagda ändamål disponera erforderliga utrymmen. Den omständigheten, att gymnastiksalen i en större skola utnyttjas mera än i en skola med ett fåtal läraravdelningar, kan ävenledes anföras som skäl för att storleken av dessa undervisningslokaler göres beroende av skolanläggningens omfattning. Statsbidrag till gymnastiksal i skola av tredje B-formen har i regel ej utgått. Med hänsyn till den ringa användningen av en dylik lokal, synes denna praxis fortfarande böra följas. De sakkunniga vilja dock uttala, att hinder ej bör möta för utgående av bidrag för ifrågavarande ändamål i sådana fall, då särskilda förhållanden föreligga. De bidragsbelopp för gymnastiksalar, som angivits i tabellen, hava avvägts under hänsynstagande icke blott till salarnas olika storlek utan även till de olika krav, som måste ställas dels på salarnas utrustning med redskap, dels på de till salarna hörande utrymmena, såsom duschanordningar m. m. Tillgodoseendet av dessa krav medför särskilt beträffande gymnastiksalar av den största typen ganska betydande kostnader. Bidraget för dessa salar måste därför beräknas till ett i förhållande till själva salens storlek ganska högt belopp. Slöjdsalar. De sakkunniga föreslå, att bidrag må utgå till slöjdsalar av två storlekstyper. Slöjdsal, som är avsedd för en å två slöjdgrupper, vilket är regel i skolor av B-form och i flertalet enkla A-skolor, har beräknats tillhöra den mindre typen. En sådan sal bör hava en längd av 8 a 9 meter samt en bredd av 6.5 meter. I skolor, där slöjdsalen kommer att användas av ett

51 större antal slöjdavdelningar, torde salen böra givas en längd av cirka 12 meter och samma bredd som den mindre salen. Höjden i slöjdsal, som i regel tankes förlagd till källarvåning, har beräknats utgöra 2.8—3 meter. Även här angivna mått, som överensstämma med överstyrelsens anvisningar, böra anses som standardmått, från vilka mindre avvikelser kunna medgivas, därest byggnadsförhållandena göra detta nödvändigt. Till slöjdsal bör höra lämpligt utrymme för virkesförrådet och till en större slöjdsal dessutom ett särskilt rum för ytbehandling samt ett mindre materielrum. Vad här sagts gäller främst för goss-slöjd avsedda lokaler. För de fall, då bidrag anses böra beviljas för i större skolanläggningar inrymda slöjdrum för kvinnlig slöjd, synes sådant bidrag böra utgå med samma belopp som för annan slöjdsal av motsvarande storlek. Skolkök. Beträffande lokaler för hushållsgöromål vilja de sakkunniga uttala följande. De sakkunniga finna det synnerligen oekonomiskt för såväl staten som kommunerna, att skolkökslokaler anordnas även i mindre skolor, där dessa lokaler i regel användas för undervisning av fortsättningsskolans flickor endast en eller två kurser varje år. Detta missförhållande avtager visserligen i den mån centraliseringsåtgärder vidtagas, men en rationell lösning av frågan torde ej kunna vinnas med mindre än att en genomgripande omorganisation genomföres på detta område. Det vore enligt de sakkunnigas mening önskvärt, att denna fråga kunde erhålla en tillfredsställande lösning. De krav på bidrag för anordnande av skolkökslokaler även i mindre skolor, som framställas, torde emellertid med hänsyn till nuvarande organisation i flertalet fall vara berättigade. Det torde också kunna förutsättas, att behovet av lokaler för ifrågavarande ändamål av vederbörande myndigheter noggrant prövas. De sakkunniga hava alltså funnit sig böra för skolkökslokaler föreslå bidragsbelopp för såväl mindre som större skolkök. I enlighet med överstyrelsens anvisningar har för det mindre skolköket beräknats en golvyta av cirka 8 X 6.5 meter och för det större en golvyta av cirka 9.5 X 6.5 meter samt höjden i båda fallen till 2.8—3 meter. Som biutrymmen till en skolkökslokal böra ingå skafferi, mindre tvättstuga samt torkrum. Om möjligt bör till skolköket, åtminstone till det större, höra matrum. Önskvärt är att följande biutrymmen finnas vid större skolkök, nämligen hemvårds- och lärarinnerum samt omklädnadsrum. Det högre bidraget motiveras icke blott av att flera och större utrymmen krävas för detta bidrags utgående utan även av det förhållandet, att anskaffandet av inventarier till ett större skolkök, bland annat erfordras flera spisar, medför större kostnader. En förutsättning för utgående av bidrag för gymnastik- och slöjdsalar samt skolkök bör vara, att ifrågavarande lokaler utrustas med erforderliga

52 inventarier av fullgod beskaffenhet samt att till desamma höra erforderliga biutrymmen. Frukostrum och barnbespisningslokaler. Det torde icke vara möjligt att beträffande dessa lokaler uppställa några enhetliga fordringar rörande desammas storlek och beskaffenhet i övrigt. Bidragsbeloppen kunde möjligen fastställas med hänsynstagande till det antal barn, för vilket lokalen vore avsedd. Bidrag kunde då lämpligen utgå för frukostrum av följande storleksordning, nämligen för lokaler, avsedda för respektive högst 25 barn, över 25 men ej 50 barn, över 50 men ej 75 barn samt över 75 barn. På enahanda sätt kunde bidragets storlek bestämmas, då fråga vore om barnbespisningslokal, därvid man dock borde räkna med lokalutrymmen för respektive 100 och 150 barn eller därutöver. Man finge sedan pröva, dels huruvida vid en skola behov av dylik lokal förefunnes, dels för huru stort barnantal lokalen skäligen borde avses. Nu torde det emellertid beträffande dessa lokaler förhålla sig så, att de i regel kunna förläggas till byggnadernas källarvåning, och icke sällan kan ett eljest outnyttjat utrymme tagas i bruk för ändamålet. I andra fall åter måste särskilda dispositioner vidtagas för anordnandet av dylika lokaler. Till följd härav komma kostnaderna att växla högst betydligt även beträffande lokaler av ungefär samma storlek. Det kan därför ifrågasättas, huruvida bidragsbeloppen böra fastställas enligt angivna beräkningsgrunder. Det synes de sakkunniga lämpligare, att bidragets storlek i varje särskilt fall bestämmes under hänsynstagande icke blott till lokalens storlek utan även till andra på kostnaderna inverkande förhållanden. Dock bör ett högsta bidragsbelopp fastställas för frukostrum respektive barnbespisningslokal. De sakkunniga förorda alltså, att byggnadsbidrag må kunna utgå till frukostrum och barnbespisningslokaler med belopp, som i varje särskilt fall prövas skäligt, dock för frukostrum med högst 5 000 kronor och för barnbespisningslokal med högst 10 000 kronor. Bidragsbeloppet bör sålunda fastställas med hänsynstagande till lokalernas storlek och beskaffenhet. Särskilda bestämmelser härom torde ej vara erforderliga. Samlingssalar. Enligt de sakkunnigas förslag, vilket torde stå i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis, skulle bidrag kunna utgå för anordnande av samlingssalar i skolbyggnader, avsedda för skolor med i regel minst två parallellavdelningar av varje årsklass. Om man utgår från, att en samlingssal gives sådana mått, att den rymmer lärjungarna i samtliga parallellavdelningar inom två av skolans årsklasser, skulle vid ett beräknat medeltal av 30 lärjungar per läraravdelning erfordras omkring 12t) platser för skola med i regel två parallellavdelningar. För skolor med tre respektive fyra parallellavdelningar erfordrades alltså omkring 180 respektive 240 platser. Bidrag synas lämpligen böra utgå för samlingssalar av angivna storleksordning.

53 D å här endast kan bliva fråga om skolanläggningar i städer och större samhällen, och då det kan antagas, a t t för dessa byggnadsföretag inga större variationer komma a t t göra sig gällande i fråga om de kubikpris, som skola läggas till grund vid beräknandet av byggnadsbidragen, hava de sakkunniga icke ansett erforderligt att, beträffande bidrag för samlingssalar, i tabellen upptaga i förhållande till kubikpriserna graderade bidragsbelopp. D e t har synts de sakkunniga lämpligare, a t t dessa bidrag utgå med belopp, som i varje särskilt fall prövas skäligt. E n begränsning u p p å t av bidragsbeloppens storlek bör dock fastställas. D e sakkunniga föreslå, a t t bidrag för samlingssal, som är inrymd i skolanläggning, avsedd för skola med i regel minst två respektive tre eller fyra parellellavdelningar av varje årsklass, må utgå med högst 20 000 respektive 35 000 eller 50 000 kronor. Tillägg för skolbyggnader av sten. Vid en jämförelse mellan de totala kostnaderna för en skolbyggnad av trä och en byggnad av motsvarande storlek av sten framgår det, a t t kostnaderna i senare fallet äro cirka 10 procent högre. Denna kostnadsökning för stenbyggnaden kommer emellertid ej till riktigt uttryck vid en jämförelse mellan kubikpriserna, enär stenbyggnadens volym på grund av den större väggtjockleken blir större än volymen i motsvarande träbyggnad. Den totala byggnadskostnaden för en byggnad av sten kommer alltså a t t fördelas på ett större antal kubikmeter än kostnaden för träbyggnaden, varigenom kubikprisen komma a t t bliva i stort sett lika i båda fallen. De sakkunniga hava med hänsyn härtill funnit sig böra föreslå, a t t ett mindre tillägg till de i tabellen angivna bidragsbelopp, vilka grunda sig på olika kubikpris, må kunna utgå i de fall, då en skolbyggnad uppföres av sten. D e t t a tillägg synes dock lämpligen böra begränsas till 5 procent å det totala bidragsbeloppet, beräknat i enlighet med i tabellen angivna grunder. Förhöjning i särskilda fall av redan beviljat bidrag. De i ovannämnda tabell angivna beloppen skola sålunda läggas till grund vid bestämmandet av det totala statsbidragsbeloppet för ett byggnadsföretag. Bidragets storlek blir alltså beroende av det ur byggnadskostnaderna för respektive företag härledda och efter vederbörlig prövning fastställda kubikpriset. N u torde det emellertid i ett eller annat fall kunna inträffa, a t t byggnadskostnaderna på grund av förhållanden, varöver vederbörande skoldistrikt ej råder, vid byggnadsföretagets utförande bliva högre, än vad som beräknats vid u p p r ä t t a n d e t av ansökningen om byggnadstillstånd och statsbidrag, vid vilken tidpunkt entreprenadkontrakt ej torde hava förelegat u t a n endast approximativa kostnadsberäkningar. I dylika fall synes möjlighet böra förefinnas för skoldistrikt att, efter därom gjord framställning, få frågan om byggnadsbidrag ånyo prövad. Framställning, som här avses,

54 torde böra göras, först sedan byggnadsarbetena avslutats och blivit i vederbörlig ordning avsynade och godkända samt de totala byggnadskostnaderna kända. Hava byggnadskostnaderna uppgått till sådant belopp, att ett högre kubikpris skäligen bör läggas till grund vid beräknandet av bidragsbeloppets storlek, synes hinder ej böra möta för en förnyad prövning av frågan om byggnadsbidragets storlek. Det må här framhållas, att ett i princip likartat förfarande tillämpats i en del fall beträffande hittills utförda byggnadsföretag. Det synes sannolikt, att nya framställningar angående förhöjt bidrag till skolbyggnader, till vilkas utförande Kungl. Maj:t med tillämpning av nu gällande statsbidragsbestämmelser lämnat tillstånd, komma att ingivas. Alltså kan den frågan uppkomma, huru med dylika framställningar bör förfaras, därest statsmakterna fatta beslut om ändrade grunder för utgående av statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Med anledning härav vilja de sakkunniga uttala, att utfärdandet av nya bestämmelser i här berörda avseende icke bör utgöra hinder för att skoldistrikt, som tilldelats byggnadsbidrag enligt förutvarande bestämmelser, beviljas förhöjt bidrag enligt tidigare tillämpad ordning. Reducering av bidragsbeloppen i förekommande fall. Därest nybyggnad av undervisningslokaler sker för att ersätta äldre sådana lokaler, må enligt nu gällande bestämmelser kostnadssumman kunna reduceras med det belopp, som prövas motsvara de äldre lokalernas värde. Sker nybyggnad i anledning av att undervisningslokaler förstörts eller skadats genom eldsvåda eller annorledes, skall den ersättning, skoldistriktet på grund av försäkring eller eljest äger uppbära härför, avdragas från kostnadssumman. Har bidrag av statsmedel ej utgått till uppförande av de äldre lokalerna, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida sådant avdrag skall äga rum. Sedan avdrag i förekommande fall gjorts, utgår bidraget med 75 procent av den sålunda reducerade kostnadssumman. De sakkunniga anse, att i princip ingen ändring bör ske i fråga om dessa bestämmelser vid tilllämpning av det nu förordade bidragssystemet. Ifrågavarande avdrag sker nu från den totala kostnadssumman, som kan sägas utgöra bruttobeloppet av kostnaderna, medan däremot enligt de föreslagna bestämmelserna bidragets nettobelopp kommer att reduceras. På grund härav bliva verkningarna av reduceringen i senare fallet något oförmånligare för vederbörande skoldistrikt. Likvärdighet härutinnan kunde vinnas genom att avdrag gjordes med ett belopp motsvarande 75 procent av de äldre lokalernas värde respektive för desamma uppburen ersättning. Då emellertid avdragen i fråga i regel uppgå till jämförelsevis små belopp, och då icke heller i övrigt några starkare sakskäl kunna anföras för en dylik reducering av avdragsbeloppen, hava de sakkunniga funnit

55. sig böra föreslå, att avdrag i förekommande fall sker från den för byggnadsföretaget beviljade bidragssumman. Fråga om bidragsbeloppets reducering torde kunna uppkomma även i annat sammanhang än som här berörts, nämligen vid byggnadsarbetenas avsyning. I det protokoll, som upprättas vid syneförrättningen, skall bland annat antecknas det belopp, som enligt förrättningsmännens bedömande bör utgå såsom byggnadsbidrag. Därest byggnadskostnaderna uppgått till eller överstigit de i ansökningen om byggnadsbidrag beräknade kostnaderna, bör detta självfallet utgå med det belopp, som av Kungl. Maj:t beviljats för ifrågavarande byggnadsarbeten. Man torde emellertid böra räkna med även sådana fall, då de verkliga kostnaderna understigit de beräknade kostnaderna. Det bör då ankomma på förrättningsmännen att pröva, huruvida nedsättning av bidragsbeloppet bör ske. Därest det vid sådan prövning framgår, att ett lägre kubikpris än det, som härletts ur de beräknade byggnadskostnaderna, bör läggas till grund för beräkning av bidragsbeloppets storlek, bör detta angivas i protokollet ävensom det belopp, som enligt förrättningsmännens mening bör av länsstyrelsen fastställas såsom byggnadsbidrag. De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna rörande byggnadsarbetenas avsyning hava avfattats i anslutning till vad i nu berörda hänseende blivit anfört. Särskilda bidragsförmåner i vissa fall. De sakkunniga, som — i likhet med 1934 års folkskolesakkunniga — ansett sig icke kunna förorda ett i förhållande till kommunernas understödsbehov differentierat statsbidragssystem, hava dock funnit sig böra undersöka, huruvida tillräckliga skäl kunna anses förefinnas för en sådan utformning av statsbidragsbestämmelserna, att det bleve möjligt att i vissa undantagsfall bereda kommun särskilda förmåner vid beviljandet av byggnadsbidrag. Det har härvid stått klart för de sakkunniga, att, därest avvikelser från de regelmässiga bestämmelserna över huvud taget skola ifrågakomma, detta bör ske i mycket begränsad omfattning. Verkställda undersökningar hava givit vid handen, att det finnes kommuner med så svag ekonomisk bärkraft och på grund därav så begränsade lånemöjligheter, att det för en del av dem skulle möta stora svårigheter och för andra torde vara omöjligt att vid tillämpning av de allmänna bidragsvillkoren anskaffa erforderliga skollokaler. Med hänsyn härtill är det enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning nödvändigt, att statsbidragsbestämmelserna erhålla sådan utformning, som här ovan angivits. Frågan blir då efter vilka grunder understödsbehovet i dylika undantagsfall bör prövas och i vilken form kommunerna eventuellt tillkommande särskilda förmåner lämpligen böra utgå. Vad förstnämnda spörsmål beträffar ligger det måhända närmast till hands att tänka sig en av geografiska förhållanden betingad gränsdrag-

56 ning, så mycket mer som denna princip vunnit tillämpning i fråga om tidigare utgående statsbidrag till skolbyggnader. Såsom redan nämnts hava nämligen före de nuvarande statsbidragsbestämmelsernas tillkomst under vissa år bidrag av statsmedel utgått till byggnader för folkskoleväsendet dels till vissa av rikets nordligaste gränsorter, dels till vissa skoldistrikt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län (kungörelserna nr 468/1924 och 293/1928). Bland de skoldistrikt, som sålunda tidigare beretts särskilda förmåner i här berörda avseenden, finnas många, vars ekonomiska bärkraft måste betecknas som mycket svag. Detta gäller med få undantag samtliga skoldistrikt i rikets nordligaste gränsorter. Då emellertid inom ovannämnda län finnes ett icke ringa antal skoldistrikt, som ingalunda kan anses böra komma i åtnjutande av förmåner i enlighet med nu ifrågasatta undantagsbestämmelser, medan det däremot inom andra delar av riket finnas skoldistrikt, vilka äro i stort behov av dylika förmåner, hava de sakkunniga sökt finna en i förevarande hänseende mera rättvisande norm för prövning av understödsbehovet. De sakkunniga äro medvetna om vanskligheten i denna uppgift. Det torde för övrigt icke vara möjligt att finna en för alla fall tillförlitlig norm för ett sådant bedömande, vilket förhållande väl också är huvudorsaken till att ett på behovsprincipen helt grundat statsbidragssystem icke kunnat komma till användning. Enligt 1921 års sakkunnigas mening finge man fram det verkliga behovet för ett skoldistrikt av bidrag för här ifrågavarande ändamål genom en kombination av det allmänna skattetrycket med utdebiteringen för folkskolan, beräknat för den senaste femårsperioden. Att man genom en dylik beräkning av det kommunala medelskattetrycket erhåller god vägledning för en uppskattning av understödsbehovet torde vara obestridligt. De sakkunniga hålla dock för sannolikt, att man skulle ernå en tillförlitligare prövningsgrund genom att kombinera den kommunala utdebiteringens storlek med antalet skattekronor per invånare. En sådan kombination torde nämligen giva ett säkrare utslag beträffande en kommuns ekonomiska bärkraft än om hänsyn tages endast till skattetrycket. Därtill kommer att risken för att kommunen genom särskilda förehavanden skulle komma i åtnjutande av större bidrag än vad de verkliga förhållandena kunde motivera åtminstone i viss mån eliminerades. De sakkunniga hava därför funnit sig böra förorda, att sistnämnda beräkningsgrund kommer till användning i de fall, då fråga uppkommer om beviljande av särskilda bidragsförmåner åt ett skoldistrikt. Beträffande den närmare utformningen av de erforderliga bestämmelserna må följande framhållas. Efter olika överväganden hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att sådan förmån, varom här är fråga, bör beviljas skoldistrikt endast i det fall, att under senaste femårsperiod utdebiteringen per skattekrona för hela det kommunala utdebiteringsbehovet, avseende allmän

57 kommunalskatt och i förekommande fall landstingsskatt, vägskatt och tingslagsmedel, utgjort i medeltal lägst 20 kronor, samt att antalet skattekronor uppgått till i medeltal högst tre per invånare. Enligt en av de sakkunniga verkställd undersökning, grundad på uppgifter i Årsbok för Sveriges kommuner 1939 samt undervisningsstatistiken för folkskolorna redovisningsåret 1938/39, kan antalet kommuner, som enligt 1938 års taxeringar hade en utdebitering per skattekrona av 20 kronor eller däröver, beräknas uppgå till 102, fördelade på följande län: Stockholms 2, Uppsala 1, Kalmar 1, Gotlands 17, Blekinge 5, Hallands 1, Göteborgs och Bohus 16, Älvsborgs 3, Skaraborgs 1, Västernorrlands 25, Jämtlands 5, Västerbottens 4 och Norrbottens 21. Bland dessa kommuner märkes endast en stad, nämligen Haparanda. Av ifrågavarande kommuner är det emellertid 25, där antalet skattekronor per invånare överstiger tre. Enligt denna undersökning skulle alltså 77 kommuner vid uppförande av byggnader för folkskoleväsendet kunna ifrågakomma till erhållande av särskilda bidragsförmåner. Undersökningen har jämväl givit vid handen, att utdebiteringen för enbart folkskoleväsendet inom dessa kommuner är med få undantag mycket hög. Endast i fyra kommuner av 102 understiger utdebiteringen för sistnämnda ändamål 3 kronor per skattekrona. Tre av dessa tillhöra emellertid ovannämnda grupp av kommuner med mera än tre skattekronor per invånare. Det är sannolikt, att en liknande undersökning, grundad på uppgifter, avseende en femårsperiod, skulle lämnat ett från ovan angivna siffror något avvikande resultat. Av den nu gjorda undersökningen torde man dock kunna draga den ganska säkra slutsatsen, att med de av de sakkunniga föreslagna differentieringsreglerna endast ett jämförelsevis ringa antal kommuner kan komma i åtnjutande av sådana särskilda bidragsförmåner, som här åsyftas. Vad sedan beträffar formen för dylikt bidrags utgående kunna olika tillvägagångssätt komma i fråga. En möjlighet vore, att låta bidraget per undervisningslokal utgå med ett något högre belopp än det för motsvarande lokal eljest fastställda. Bidragets storlek finge då prövas i varje särskilt fall under hänsynstagande till de ekonomiska förhållandena inom vederbörande kommun. De sakkunniga hava emellertid funnit sig böra förorda en annan och enligt deras mening lämpligare bidragsform. Det har redan framhållits, att bestämmelsen om statsbidragets fördelning på 25 år indirekt medför en sänkning av statsbidragets reella värde och att det för ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner kan uppstå svårigheter i fråga om anskaffande av erforderliga lånemedel för byggnadsföretagens finansiering. Önskar man bereda vissa kommuner särskilda förmåner, kan detta sålunda ske genom att undantag medgives från sagda bestämmelse. Dylikt medgivande, som finge lämnas under hänsynstagande till vederbö-

58 rande kommuns ekonomiska förhållanden, skulle avse att möjliggöra utanordnandet av beviljat statsbidrag antingen i dess helhet eller med en större eller mindre del av detsamma, så snart byggnadsarbetena vore färdiga och vid avsyning godkända. För det fall, att härvid endast en del av bidraget utbetalades, skulle återstoden fördelas med lika belopp på 25 redovisningsår. En sådan anordning vore enligt de sakkunnigas mening ägnad att på ett effektivt och i sin tillämpning synnerligen enkelt sätt tillgodose de kommuner, som prövades vara i behov av särskilda bidragsförmåner. Då dessa förmåner skulle utgå efter i varje särskilt fall verkställd skälighetsprövning, synas inga detalj bestämmelser härför vara erforderliga. De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om, att riksdagen i ett fall medgivit dispens från nu gällande bestämmelser om utbetalning av statsbidrag till nya byggnader för folkskoleväsendet i syfte att nedbringa ett skoldistrikts låneutgifter för planerat byggnadsföretag. I anledning av en av Kungl. Maj:t gjord framställning medgav sålunda 1939 års lagtima riksdag (riksdagens skrivelse den 26 maj 1939, nr 220), att statsbidrag till uppförande av ny folkskolebyggnad i Funäsdalen inom Tännäs skoldistrikt i Jämtlands län finge, utan hinder av gällande bestämmelser angående utbetalning av sådant bidrag, utbetalas med en tredjedel vid byggnadsarbetets påbörjande, med en tredjedel då byggnaden vore under tak, och med återstoden, då byggnaden bleve avsynad och godkänd. De sakkunnigas här framförda förslag är beträffande syftet av samma innebörd som det av riksdagen lämnade medgivandet. De sakkunniga hava dock ansett sig böra föreslå ett något förenklat utbetalningsförfarande, nämligen att bidraget eller viss del därav skall utbetalas först då byggnadsarbetena blivit avsynade och godkända. De sakkunniga förorda sålunda, att det av dem föreslagna bidragssystemet kompletteras med en bestämmelse, att åt skoldistrikt beviljat byggnadsbidrag må, efter prövning i varje särskilt fall, utanordnas antingen i dess helhet eller med en större eller mindre del därav, så snart byggnadsarbetena blivit i vederbörlig ordning avsynade och godkända, dock endast i det fall att det kommunala medelskattetrycket, beräknat för senaste femårsperiod, uppgått till lägst 20 kronor för inkomsthundra, och att antalet skattekronor under samma tidsperiod uppgått till i medeltal högst tre per invånare. Det är självfallet icke möjligt att ens tillnärmelsevis siffermässigt angiva de ekonomiska verkningarna av den här ifrågasatta anordningen. Med hänsyn till det starkt begränsade antal fall, då bestämmelsen i fråga kan vinna tillämpning, torde man emellertid med säkerhet kunna utgå från, att de statliga bidragen för berörda ändamål komma att uppgå till jämförelsevis ringa belopp.

59 Byggnadsärendenas handläggning. De sakkunniga, som i det föregående framhållit angelägenheten av att åtgärder vidtagas för åstadkommande av ett om möjligt lämpligare förfaringssätt vid handläggningen av byggnadsärenden än det nu tillämpade, återkomma i det följande till denna fråga. Av vad som härom redan blivit anfört torde hava framgått, att den nu tillämpade ordningen för prövning av lokalbehovet och därmed sammanhängande spörsmål icke är fullt tillfredsställande. Det kan sålunda inträffa, att ett byggnadsföretag planeras och ritningar m. m. upprättas för tillgodoseende av ett lokalbehov, som vid av myndigheterna senare företagen prövning antingen icke anses vara erforderligt eller befinnes böra tillgodoses genom andra åtgärder än som föreslagits. Ur såväl ekonomiska som ur andra synpunkter är det av vikt, att ett dylikt tillvägagångssätt kan undvikas. Lokalbehovet måste prövas med hänsyn tagen till den organisation, som i varje särskilt fall befinnes vara ändamålsenlig och lämplig. Frågan om en skolas organisation måste alltså i regel lösas, innan lokalbehovet kan fastställas och den närmare utformningen av en skolbyggnads planläggning kan ske. Vid prövning av lokalbehovet vid den skola, där nybyggnad eller utökning av lokalerna på annat sätt ifrågasattes, måste emellertid även undersökas, huruvida beträffande närliggande skolor sådan omorganisation, som inverkar på ifrågavarande lokalbehov, kan och bör genomföras. Det kan sålunda bliva fråga om en omorganisation av ett skoldistrikts hela folkskoleväsen. Hänsyn bör måhända tagas även till förhållandena vid vissa skolor inom närgränsande skoldistrikt. Icke så sällan inträffar det, att de gjorda undersökningarna giva vid handen, att för genomförandet av en rationell organisation av skolväsendet inom ett visst område kräves anordnande av skolskjutsar. Därvid uppkommer frågan, i vilken omfattning skjutsar böra anordnas, samt huruvida statsbidrag till desamma kan beräknas komma att utgå. Av det sagda framgår, att en skolas lokalbehov måste bedömas under hänsynstagande till en mångfald olika omständigheter. På grund härav är det ibland synnerligen vanskligt för de lokala skolmyndigheterna att avgöra, huruvida av dem gjorda beräkningar rörande lokalbehovet komma att vinna myndigheternas gillande. Icke heller vederbörande folkskolinspektör har möjlighet att med säkerhet bedöma, huru myndigheterna komma att ställa sig exempelvis till frågan om statsbidrag för anordnande av skolskjutsar, vilken anordning måhända anses utgöra en förutsättning för genomförandet av den skolorganisation, som lagts till grund vid skoldistriktets prövning av lokalbehovet. Det synes de sakkunniga vara en mindre lämplig anordning, att ett skoldistrikt under här angivna förhållanden vidtager omfattande och kostsamma åtgärder, såsom upprättandet av ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, inköp av tomt m. m., för uppförande av skol-

lokaler, vilka äro avsedda att tillgodose ett lokalbehov, som icke blivit slutgiltigt fastställt. En ändring härutinnan bör därför komma till stånd. Bestämmelser om skolornas organisation intagas i det för varje skoldistrikt gällande reglementet. Enligt nu tillämpad ordning fastställas reglementen och ändringar i desamma dels av domkapitlen dels av skolöverstyrelsen. Domkapitlen hava dock icke att taga befattning med skolbyggnadsfrågor och hava endast att avgiva yttranden över ansökningar om statsbidrag till skolskjutsar. För den i reglementet fastställda organisationen kräves givetvis ett visst lokalbehov. Det kan därför synas som om — i det fall att uppförande av nya lokaler ifrågasattes — någon ytterligare prövning av detta behov ej skulle vara erforderlig, och att skoldistriktet sålunda endast hade att vid planerandet av ett byggnadsföretag låta gällande reglementsbestämmelser vara avgörande i fråga om skolanläggningens omfattning. I många fall kan så ske utan olägenhet. Erfarenheten har emellertid, som redan nämnts, visat, att detta tillvägagångssätt icke alltid är lämpligt. Annorlunda skulle det ställa sig, om skolöverstyrelsen, som ägnar byggnadsfrågorna en ingående granskning och avgiver yttrande över desamma samt prövar och avgör ansökningar om skolskjutsbidrag, hade att tillika handlägga samtliga reglementsärenden. En dylik anordning skulle innebära, att ärenden rörande reglementen, lokaler och skolskjutsar i de fall, då så vore erforderligt, kunde underkastas en enhetlig och samtidig prövning under hänsynstagande till alla de på ett byggnadsärende inverkande faktorer. En anordning, varigenom handläggningen av samtliga reglementsärenden överflyttades till överstyrelsen, skulle givetvis komma att medföra en ökad arbetsbelastning för denna myndighet. De sakkunniga anse sig därför icke nu kunna förorda vidtagandet av en dylik åtgärd. Enligt de sakkunnigas mening torde emellertid möjlighet förefinnas för genomförandet av en förenkling i fråga om reglementsärendenas handläggning, och det synes önskvärt, att en undersökning härom göres. För närvarande vilja de sakkunniga föreslå, att här nedan angivna tillvägagångssätt må vinna tillämpning beträffande byggnadsärendenas handläggning. Det har redan framhållits, att överstyrelsen vid handläggningen av nämnda ärenden ofta verkställer omfattande utredningar rörande organisationen av skolorna inom vederbörande skoldistrikt. På grundval av de uppgifter, som härvid införskaffas, har överstyrelsen att pröva, huruvida den organisation, som lagts till grund vid byggnadsförslagets upprättande, kan anses vara ur ekonomiska och andra synpunkter tillfredsställande, och om det i byggnadsärendet angivna lokalbehovet föreligger. Här åsyftade utredning och därmed sammanhängande prövning bör enligt de sakkunnigas mening komma till stånd under ett tidigare skede av byggnadsärendets behandling, nämligen innan ritningar m. m. upprättas och övriga lik-

61 nande åtgärder vidtagas. Skoldistriktet ägde då vid planläggningen av byggnadsföretaget kännedom om det lokalbehov, som kunde anses erforderligt, och för vilka lokaler bidrag av statsmedel kunde beräknas utgå. Det är för såväl statsverket som för skoldistriktet av betydelse, att skolbyggnadsföretaget blir ekonomiskt planlagt och att lokalerna ur skolsynpunkt bliva tillfredsställande. Skoldistriktet bör därför redan från början äga möjlighet att genom hänvändelse till överstyrelsen erhålla erforderliga anvisningar rörande byggnadsföretagets planläggning. Enligt nu gällande bestämmelser åligger det överstyrelsen att, efter sådan hänvändelse, tillhandagå distriktet med uppgörande av lämpliga skissritningar samt med råd och upplysningar i övrigt rörande planerade byggnadsarbeten. Denna bestämmelse har i viss omfattning ägt tillämpning, i det att ritningar till skolbyggnader i en del fall underställts överstyrelsen för förhandsgranskning och att råd och anvisningar i samband därmed lämnats av överstyrelsen. Däremot torde det endast i undantagsfall hava förekommit, att skissritningar blivit uppgjorda, enär — såsom även riksdagens revisorer framhållit — tillräcklig arbetskraft icke stått till överstyrelsens förfogande. De sakkunniga hysa den bestämda uppfattningen, att det även ur besparingssynpunkt är önskvärt, att åtgärder vidtagas i syfte att bereda överstyrelsen möjlighet att fullgöra de åligganden, som angivas i ovanberörda bestämmelse. I en del fall, särskilt beträffande större skolanläggningar, torde uppgörandet av skissritningar genom överstyrelsens försorg icke lämpligen kunna ifrågakomma. Det må sålunda ankomma på överstyrelsen att pröva, när förhållandena kunna anses påkalla, att skoldistrikt lämnas sådan hjälp, som här åsyftas, och i vilken utsträckning detta bör ske. Enligt de sakkunnigas förslag skulle alltså vid den förberedande handläggningen av ett byggnadsärende i huvudsak tillämpas följande tillvägagångssätt. Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler, har att till en början verkställa utredning rörande det föreliggande lokalbehovet. Därvid skall, i förekommande fall, undersökas, huruvida några förändringar beträffande skolornas inom distriktet organisation, som inverka på lokalbehovet vid den skola, där nya lokaler skola uppföras, kunna genomföras. Det förutsattes, att utredningen verkställes i samråd med statens vederbörande folkskolinspektör. Frågan rörande lokalbehovet underställes därefter skolöverstyrelsens prövning, och skall vid framställning, avseende dylik prövning, fogas dels fullständig redogörelse för den verkställda utredningen, dels övriga för bedömande av lokalbehovet erforderliga uppgifter om lokalförhållanden, lärjungeantal m. m. Därest så befinnes lämpligt, må även bifogas skissritningar i och för förhandsgranskning.

62 Överstyrelsen har att, eventuellt efter ytterligare utredning, så snart ske kan upptaga ärendet till prövning samt därefter delgiva skoldistriktet resultatet av den sålunda verkställda prövningen, och bör härvid bland annat angivas dels det lokalbehov, som kan anses föreligga, dels för vilka lokaler statsbidrag kan beräknas komma att utgå. Hava skissritningar bifogats framställningen till överstyrelsen, verkställes granskning av desamma och avgives det utlåtande däröver, vartill granskningen givit anledning. Då skoldistriktet anhållit om skissritningar till det planerade byggnadsföretaget och överstyrelsen funnit skäl föreligga för upprättandet av dylika ritningar, översändas samtidigt dessa och lämnas tillika de råd och upplysningar angående byggnadsarbetet, som kunna befinnas erforderliga. I en del fall torde byggnadsfrågan komma att stå i samband med en omorganisation av skolväsendet inom ett skoldistrikt, vilket förhållande nödvändiggör upprättandet av nytt reglemente eller ändring i redan fastställt reglemente. Därest reglementsärendet är av beskaffenhet, att detta enligt gällande bestämmelser skall avgöras av överstyrelsen, bör självfallet ovan omförmäld prövning av lokalbehovet ske i samband med reglementsärendets handläggning. Uppgöras skissritningar genom skoldistriktets försorg först efter det att resultatet av överstyrelsens prövning av lokalbehovet föreligger, böra dessa ritningar underställas överstyrelsen för förhandsgranskning. När dessa till synes ganska omständliga men enligt de sakkunnigas mening nödvändiga förberedande åtgärder vidtagits, har skoldistriktet att låta upprätta fullständiga ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar rörande byggnadsföretaget, varefter ansökning om byggnadsbidrag i vederbörlig ordning ingives. Genom den här föreslagna anordningen kan, åtminstone i vissa fall, ett byggnadsärende komma att inom överstyrelsen kräva två eventuellt tre handläggningar. Ett dylikt förfaringssätt medför givetvis i och för sig ökat arbete. Å andra sidan torde, därest det av de sakkunniga förordade statsbidragssystemet vinner tillämpning, granskningsarbetet inom överstyrelsen vid byggnadsärendenas slutgiltiga handläggning komma att i icke ringa grad förenklas, varför de sakkunniga hålla för sannolikt, att, bortsett från de på det byggnadssakkunniga biträdet åvilande arbetsuppgifterna, handläggningen av dessa ärenden i det stora hela kommer att underlättas. Här må anmärkas, att de ovan angivna riktlinjerna beträffande byggnadsärendenas handläggning icke synas böra utformas som författningsbestämmelser. Lämpligast torde vara att desamma delgivas skoldistrikten och folkskolinspektörerna i form av anvisningar, utfärdade av skolöverstyrelsen. Det har redan framhållits, att hos skolöverstyrelsen tillgänglig arbetskraft för granskning av ritningar m. m. varit otillräcklig. Visserligen kom-

mer detta granskningsarbete, om ändrade grunder för beräkning av byggnadsbidrag i enlighet med de sakkunnigas förslag genomföras, att i vissa avseenden förenklas. Men i stället komma de arbetsuppgifter, som stå i samband med de förberedande handläggningarna av byggnadsärendena, såsom uppgörandet av skissritningar m. m., att kräva så mycken tid, att en förstärkning av den byggnadssakkunniga arbetskraften hos överstyrelsen synes ofrånkomlig. Det för detta ändamål beviljade årsanslaget å 7 400 kronor måste anses otillräckligt. Den arvodestjänst, som med sagda anslag nu uppehälles, har visat sig icke vara tillfyllest för fullgörande av överstyrelsens åligganden i här berörda hänseenden enligt nu gällande bestämmelser. Extra anslag har också anvisats för tillfällig förstärkning av ifrågavarande arbetskraft. De sakkunniga hava förut framhållit betydelsen av att byggnadsföretagen erhålla en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande planläggning, då därigenom icke obetydliga belopp kunna inbesparas åt såväl staten som kommunen. De hava också sökt visa på vad sätt detta syfte bör kunna vinnas, nämligen genom ett ändrat granskningsförfarande. En förutsättning för ernåendet av detta syfte torde dock vara, att hos överstyrelsen finnes tillräcklig arbetskraft för att det sålunda förordade tillvägagångssättet skall kunna tillämpas. Anslaget till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen bör därför enligt de sakkunnigas mening utgå med ett förhöjt belopp, förslagsvis 15 000 kronor. Det torde böra anmärkas, att ett genomförande av de sakkunnigas förslag nödvändiggör, att det byggnadssakkunniga biträdet anlitar arbetshjälp för utförande av skissritningar m. m. Nämnda belopp avser sålunda att även täcka de utgifter, som föranledas härav, och har beloppets storlek beräknats med hänsyn tagen härtill.

D. Vissa beräkningar rörande det föreslagna bidragssystemets verkningar. I syfte att i den mån så kan ske belysa de ekonomiska verkningarna vid tillämpningen av det av de sakkunniga föreslagna statsbidragssystemet, hava de sakkunniga i tablå 5 sammanfört vissa uppgifter rörande enligt nu gällande grunder beviljade samt på grundval av de föreslagna statsbidragsbestämmelserna beräknade byggnadsbidrag till de i tablå 3 upptagna byggnadsföretagen. Till de i förstnämnda tablå medtagna uppgifterna må här några förklarande anmärkningar lämnas. I kol. 4 upptagas samtliga de i respektive byggnadsföretag ingående undervisningslokaler, vilka ansetts statsbidragsberättigade enligt nu gällande bidragssystem, och i kol. 5 angives det totalbelopp, som genom Kungl.

Vissa uppgifter rörande beviljade respektive

Skoldistrikt

Län

Antal undervisningslokaler skolanläggningen

Kubik pris klassrum

Stockholms stad Sollentuna Överjärna Södertälje Lidingö Kullerstad Tranås Barnarp Hånger

Kanna Berga Älghult Västervik Locknevi Hallingeberg Gualöv Ivetofta Kviinge Lackalänga Svenstorp Hörby köping .. Malmö Skurup Halmstad Gunnarp Askome Getinge Västra Frölunda Mo Göteborg Skållerud Starrkärr Gärdhem Vänersborg Essunga Karlsborg Gunnarskog Arvika ländsk. . Axberg Karlskoga Söderbärke Torsång Domnarvet Mora Forsa Ovansjö Haverö Rödön Myssjö Gåxsjö Lycksele ländsk. Bureå Skellefteå ländsk. Överluleå Junosuando . . . . Övertorneå

62 50 32 » Södermani. 51 40 » Östergötlands 35 36 Jönköpings 39 » 29 » 29 Kronobergs 32 34 » 40 Kalmar 38 90 » 35 Kristianstads 33 28 » 35 » Malmöhus 34 33 » 39 » 50 » 31 » 41 Hallands 33 > 23 > 33 41 » Göteb. o. Boh. 23 58 i 37 > 41 Älvsborgs 29 » 44 Skaraborgs 37 38 > Värmlands 30 26 > 33 Örebro 45 > 28 Kopparbergs 26 41 41 Gävleborgs 44 > 48 Västernorrl. 40 42 14 Jämtlands 20 » 25 Västerbottens 23 37 » 42 i Norrbottens 30 41 34 91 Stockholms

beräknade

28 8 7 17 6 3 11 5 2 2 3 5 15 3 4 2 3 6 2 1 6 24 3 10 3 2 5 4 1 51 4 5 2 12 4 7 3 2 3 14 4 1 7 9 3 7 2 6 3 2 2 2 3 3

nat.rum

teckn.- gymn. sal sal

slöjdsal

byggnadsbidrag till de i tablå 3 upptagna byggnadsföretagen. 5

Byggnadsbidrag enligt nu

totalbelopp 1

942 000 216 375 136 836 1 683 655 108 144 164169 328 825 102 355 50 722 39 906 54 294 92 420 360 600 101 812 110 935 40 097 76 332 111 322 42 051 38 475 111 750 2 1 1 0 8 481 55119 244 312 84 062 36 881 120 994 71004 29 031 1 376 921 109 722 83 550 54 966 309 682 91038 208 953 43 276 39 255 55 642 387 682 76 713 47 277 242 558 173 325 90 491 225 922 53 826 202 673 37 782 33 849 45 616 42 311 82 027 62159 171168 141 995

<

per undervisningslokal 1

24 789 19 670 11403 1 24 416 13 518 23 452 18 268 12 794 12 680 9 976 10 858 11552 17171 16 968 22187 10 024 12 722 12 369 10 512 12 825 13 968 2 32 602 11023 18 793 14 010 7 376 15124 14 200 7 257 21183 15 674 11935 10 993 16 299 13 005 18 995 8 655 9 813 11128 19 384 10 959 11819 18 658 13 332 18 098 20 538 10 765 16 889 6 297 8 462 9123 10 578 16 405 10 359 15 560 15 777

totalbelopp 1

698 500 174 900 146 000 1 513 700 97 900 95 950 238 700 119 450 39 650 38 400 53 650 106 250 292 100 78100 74 750 42 700 55 000 122 100 41750 31800 99 000 2 642 400 51000 204 000 64 250 40 950 102 900 59 850 33 600 1 081 300 105 000 87 750 50 800 297 000 87 150 157 800 49 750 35 450 53 650 307 700 76 750 36 500 192 900 164 500 77 900 196 900 63 000 191 200 50 400 32 550 40 950 47 250 69100 59 600 167 800 126 200

8 Beräknat byggnadsbidrag enligt av de sakkunniga föreslagna grunder per undervisningslokal

Beräknad ökning eller minskning av bidragsbeloppen vid tillämpning av de föreslagna bestämmelserna ökning

minskning

i%

—

243 500 41475

— 25.8 — 19.2 + 6.7 — 24.9 — 9.5 — 41.6 — 27.4 + 16.7 -21.8 - 3.8 — 1.2 + 15.0 — 19.0 — 23.3 — 32.6 + 6.5 — 27.9 + 9.7 — 0.7 -17.3 — 11.4 — 42.0 - 7.5 — 16.5 — 23.6 + 11.0 — 15.0 — 15.7 + 15.7 — 21.5 - 4.3 + 5.0 — 7.6 — 4.1 — 4.3 — 24.5 + 15.0 — 9.7 — 3.6 — 20.6 + 0.05 — 22.8 — 20.5 — 5.1 — 13.9 — 12.8 + 17.0 — 5.7 + 33.4 — 3.8 — 10.2 + 11.7 — 15.8 — 4.1 — 2.0 — 11.1

18 381 15 900 12166 1 18 346 12 237 13 707 13 261 14 931 9 912 9 600 10 730 13 281 13 909 13 016 14 950 10 675 9166 13 566 10 437 10 600 12 375 2 1 8 894 10 200 15 692 10 708 8190 12 862 11970 8 400 16 635 15 000 12 535 10160 15 631 12 450 14 345 9 950 8 862 10 730 15 385 10 964 9125 14 838 12 653 15 580 17 900 12 600 15 933 8 400 8137 8190 11812 13 820 9 933 15 254 14 022

Tablå 5.

—

— — — —

169 955 10 244 68 219 90125

17 095

— — —

— 11072 1506

13 830

— — —

— 68 500 23 712 36185

2 603

—

—

10 778

—

— — — — — — —

6 675 12 750 466 081 4119 40 312 19 812

4 069

—

— —

18 094 11154

4 569

—

— —

295 621 4 722

4 200

—

— — — —

4166 12 682 3 888 51153

6 474

—

— — —

3 805 1992 79 982

— — — — —

— 10 777 49 658 8 825 12 591 29 022

—

—

12 618

— —

— 1299 4 666

4 939

— — —

12 927 2 559 3 368 15 795

10153 338 8 266150 99550 1986 738 -18.6 1 Bidrag för simlingssal ingåi dessa belopp. 2 Bidrag för sångsal (samlingssal) ingå i d essä belopp. 5 — 402939

66 Maj:ts beslut beviljats vederbörande skoldistrikt. De i kol. 6 upptagna beloppen angiva beräknat statsbidrag per undervisningslokal, och har därvid i de fall, då bidrag utgått för samlingssal (sångsal), även dessa lokaler betraktats som undervisningslokaler. I kol. 5 och 6 ingå, i förekommande fall, även för inventarier beviljade bidrag. Motsvarande uppgifter lämnas i kol. 7 och 8 beträffande de statsbidragsbelopp, som enligt gjorda beräkningar skulle hava u t g å t t till ifrågavarande byggnadsföretag, därest det av de sakkunniga föreslagna bidragssystemet varit i tillämpning vid beviljandet av statsbidrag till ifrågavarande byggnadsföretag. Rörande dessa beräkningar må följande kompletterande uppgifter lämnas. Bidragsbeloppen hava beräknats i enlighet med den uppgjorda tabellen. Beträffande gymnastik- och slöjdsalar samt skolkök har det icke varit möjligt att få beräkningarna rörande bidragens storlek fullt exakta. Härför skulle h a v a erfordrats att bestämda uppgifter om var och en av ifrågavarande lokalers storlek förelegat. I de fall, då dylika uppgifter icke varit för de sakkunniga tillgängliga, har storleken av dessa lokaler beräknats stå i ett visst förhållande till skolanläggningens omfattning. Härigenom torde, möjligen med ett eller annat undantag, de gjorda beräkningarna kommit a t t svara mot de verkliga förhållandena i berörda hänseenden och sålunda äga för här ifrågavarande syfte erforderlig tillförlitlighet. D ä r samlingssal ingått i skolanläggningen har i summorna i kol. 7 och 8 inräknats det bidrag, som enligt föreslagna grunder må utgå för sådan lokal. Vidare ingå i nämnda summor bidrag för bestridande av utgifter för ritningar och kontroll. D e t t a bidrag, som enligt de sakkunnigas förslag m å utgå med belopp, som i varje särskilt fall prövas skäligt, dock med högst fem procent av det beviljade bidragsbeloppet, har i tablån för enkelhetens skull beräknats utgå med nämnda procenttal i samtliga fall. Det tillägg av fem procent, som av de sakkunniga föreslagits må kunna utgå för skolbyggnader, uppförda av sten, har inräknats i byggnadsbidragen för samtliga byggnader, som inrymma minst sex klassrum. Även om, vilket är sannolikt, i en del fall mindre byggnader än vad som sålunda beräknats uppförts av sten liksom också träbyggnader med ett större antal klassrum torde förekomma, synas sagda förhållanden icke hava någon nämnvärd betydelse vid den jämförelse mellan bidragsbeloppens storlek, som tablån avser a t t vara grundval för. Slutligen må nämnas, att hänsyn här icke tagits till de fall, då möjlighet kunde förefinnas för erhållande av bidrag för frukostrum och barnbespisningslokal. Dessa bidrag, som enligt förslaget skulle kunna utgå med respektive högst 5 000 och 10 000 kronor, äro av den storleksordning, a t t de, jämförda med de totala bidragsbeloppen, hava mindre betydelse.

67 De på angivna sätt beräknade bidragsbeloppen torde sålunda äga den grad av tillförlitlighet, att desamma kunna tjäna till ledning vid bedömandet av det föreslagna bidragssystemets ekonomiska verkningar. Några synpunkter rörande resultatet av den i tablån gjorda jämförelsen mellan beviljade och beräknade statsbidragsbelopp må här framhållas. Sammanlagda beloppen av beviljade bidrag till de i tablån upptagna byggnadsföretagen utgöra 10 153 338 kronor. Med tillämpning av de föreslagna bidragsbestämmelserna skulle nämnda belopp hava utgjort 8 266 150 kronor, varvid alltså skulle uppkommit en besparing av i runt tal 1 880 000 kronor eller 18.6 procent. I kol. 9 har närmare angivits beräknad ökning eller minskning av bidragsbeloppen i de särskilda fallen. Såsom framgår av sistnämnda uppgifter har ökning beräknats uppkomma i ett mindre antal fall, dock nära nog undantagslöst beträffande mindre skolanläggningar. För en del av dessa byggnadsföretag har ett synnerligen lågt kubikpris legat till grund för beräkningen, vilket förhållande torde utgöra en förklaring till att den beräknade ökningen uppkommit och på samma gång fullt motivera densamma. Det är dock ej uteslutet, att i en sådan skolbyggnad beräknats ingå exempelvis en gymnastiksal av större dimensioner än vad i verkligheten varit fallet, och att sålunda ökningen angivits med ett något för högt belopp. För det stora flertalet byggnadsföretag skulle däremot bidragen kommit att reduceras. Beträffande de större skolanläggningarna har denna reducering skett med i vissa fall betydande belopp, vilket står i full överensstämmelse med bidragssystemets allmänna principer, för vilka de sakkunniga i det föregående lämnat en närmare motivering. Det är också främst genom en minskning av bidragsbeloppen till byggnadsföretag av sistnämnda slag som den förut angivna besparingen beräknats hava uppkommit. Enligt de gjorda beräkningarna skulle även en del mindre byggnadsföretag drabbas av bidragsminskningen. I de fall, då en mera avsevärd minskning skett, finner man, att byggnadskostnaderna varit synnerligen höga i förhållande till de angivna kubikprisen. Reduceringen synes sålunda fullt motiverad. Beträffande ett eller annat av här berörda fall är det dock möjligt, att skolanläggningen varit avsedd för annan skolform än vad som framgår av antalet klassrum i nybyggnaden och att med hänsyn härtill bidraget bort beräknas utgå för större lokaler än som skett, varigenom det beräknade totala bidragsbeloppet blivit högre och för distriktet förmånligare än vad uppgiften i tablån utvisar. Det må i detta sammanhang framhållas, att de i kol. 9 angivna beloppen äro approximativa och de gjorda beräkningarna grundade på delvis osäkra faktorer. Några exakta uppgifter angående ökning och minskning av bidragsbeloppet i varje särskilt fall kunna självfallet ej lämnas och torde ej heller vara av större betydelse. Ifrågavarande uppställning har främst

tillkommit för att visa, huru det av de sakkunniga föreslagna bidragssystemet kommer att i stort sett verka, och för detta syfte torde uppgifterna hava sitt värde. Det torde sålunda med säkerhet kunna fastslås, att en icke obetydlig besparing uppkommer vid tillämpningen av nämnda bidragssystem och att denna besparing till övervägande delen vinnes genom en reducering av bidragen till större skolanläggningar. Det torde också kunna förväntas, att kommunerna med hänsyn till bidragssystemets innebörd komma att vid skolbyggnadernas planläggning söka nedbringa byggnadskostnaderna och därigenom främja såväl kommunens som statens ekonomiska intressen. Vidare må framhållas, att en utjämning beträffande statens andel i byggnadskostnaderna kommer att äga rum, därigenom att relationen mellan kubikpris och bidragens storlek erhåller en rättvisare avvägning. Som exempel härpå må hänvisas till uppgifterna i kol. 6 och 8 angående byggnadsbidragens fördelning per undervisningslokal. Det framgår av dessa uppgifter, att bidragsbeloppen per undervisningslokal med tillämpning av de föreslagna bidragsbestämmelserna komma att vid lika kubikpris förete avsevärt mindre variationer än vad nu är fallet. Bidrag av statsmedel till bestridande av utgifter, föranledda av alltför stora anspråk på skolbyggnadernas standard, kan således ej beräknas utgå. Såsom redan nämnts skulle, därest det av de sakkunniga föreslagna bidragssystemet varit i tillämpning vid beviljandet av statsbidrag till här berörda byggnadsföretag, vunnits en besparing av omkring 18 procent å det totala statsbidragsbeloppet. Då emellertid bland dessa företag finnes ett förhållandevis stort antal större skolanläggningar, för vilka bidraget beräknats kunna minskas med ganska avsevärda belopp, torde man ej böra räkna med en genomsnittlig besparing av sagda storlek. Dock torde statens direkta utgifter för byggnader för folkskoleväsendet kunna nedbringas med omkring 15 procent genom ändrade statsbidragsbestämmelser i enlighet med de sakkunnigas förslag. Självfallet kunna såväl större som mindre besparingar vinnas genom att de i förutnämnda tabell angivna bidragsbeloppen minskas eller höjas, beroende på i vilken omfattning statsmakterna anse sig böra lämna bidrag till skolbyggnader. Denna siffermässigt påvisbara besparingsmöjlighet synes böra tillmätas en icke ringa betydelse. De sakkunniga hålla dock före, att de principer, på vilka det här förordade bidragssystemet grundats, äro ur besparingssynpunkt det väsentliga i de sakkunnigas förslag. Enligt de sakkunnigas förmenande torde nämligen en tillämpning av dessa principer komma att dels medföra minskning av statens utgifter för här ifrågavarande ändamål, dels bidraga till åstadkommande av ett starkare ekonomiskt intresse hos kommunerna vid planerandet och utförandet av skolbyggnadsföretag inom skoldistrikten.

69 E. Fördelningen av kostnaderna för folkskoleväsendet mellan staten och kommunerna. De sakkunniga hava i sitt den 20 januari 1940 avgivna betänkande och förslag angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet framhållit, att det förhållandet, att staten under senare år övertagit en allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet, synes hava medfört, att de ekonomiska synpunkterna för de kommunala myndigheterna icke finge samma betydelse, som om kommunen själv nödgats bestrida en väsentligare del av ifrågavarande kostnader, och att man till följd härav kunnat spåra en viss tendens till mindre ekonomisk omtanke från kommunernas sida vid handläggningen av skolorganisatoriska frågor inom skoldistrikten. Med anledning av dessa av de sakkunniga liksom av vissa myndigheter gjorda påpekanden har vederbörande departementschef i Kungl. Maj:ts proposition nr 155 till 1940 års riksdag uttalat, att berörda förhållanden borde kunna föranleda antingen ett överskjutande på kommunerna av en något större del av kostnaderna för folkskoleväsendet eller en ökad statlig tillsyn över detsamma. En medelväg borde enligt departementschefen kunna sökas mellan dessa båda alternativa utvägar, men då i nuvarande läge en övervältring av utgifter från staten till kommunerna helst icke borde ske, måste — framhåller departementschefen — för närvarande företrädesvis det senare alternativet väljas. I utlåtande nr 117/1940 förklarar sig statsutskottet icke hava något att erinra mot att en undersökning kommer till stånd rörande möjligheterna att genom någon förskjutning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna åstadkomma ett starkare intresse hos de senare för en mera ekonomisk planläggning av skolorganisationen. Utskottet håller dock före, att den i stort sett ändamålsenligaste utvägen att åstadkomma en önskvärd rationalisering är att söka i en ökning och intensifiering av den statliga tillsynen över folkskoleväsendet. Riksdagen har icke haft något att erinra mot vad departementschefen och statsutskottet i berörda hänseenden anfört. Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt brev till statskontoret den 24 maj 1940 angående vissa för budgetåret 1940/41 anvisade anslag till folkskoleväsendet m. m. anbefallt de sakkunniga, att, med beaktande av vad chefen för ecklesiastikdepartementet i ovannämnda proposition nr 155 och av riksdagen i skrivelsen nr 216 i ämnet yttrats, taga under övervägande lämpligheten av en ändrad fördelning mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet. De sakkunniga vilja i anledning härav till en början erinra om, att de sakkunniga redan i sitt ovannämnda betänkande framhållit, att statens övertagande av skolutgifterna i den omfattning, som skett under senare år,

nödvändiggör en ingående kontroll över skolväsendets fortlöpande utveckling och därmed sammanhängande ekonomiska förhållanden. De sakkunniga anse sålunda, i likhet med departementschefen och statsutskottet, att en lösning av föreliggande spörsmål främst är att söka i en ökning och intensifiering av den statliga tillsynen över folkskoleväsendet. Detta innebär, att en förstärkning av folkskolinspektionen bör komma till stånd. Behovet av en sådan förstärkning av inspektionen har länge förefunnits och framträder än mer under de nu rådande förhållandena. Resultatet av de besparingsåtgärder, som böra vidtagas på folkskoleväsendets område, kommer nämligen att i hög grad bliva beroende av, huru de folkskolinspektörerna påvilande arbetsuppgifterna bliva utförda. Det är sålunda av synnerlig vikt, att den sedan länge aktuella frågan om folkskolinspektörernas arbetsförhållanden snarast möjligt tages under omprövning. Vad sedan beträffar det av departementschefen ifrågasatta alternativet att överskjuta på kommunerna en något större del av kostnaderna för folkskoleväsendet vilja de sakkunniga framhålla följande. Först må härvid erinras om, att de sakkunniga vid utarbetandet av det av dem förordade systemet rörande statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet sökt att så avväga bidragsbeloppens storlek, att desamma i stort sett motsvara de bidrag, som kunna utgå enligt nu tillämpade bestämmelser. Av de lämnade uppgifterna om systemets verkningar framgår emellertid, att byggnadsbidragen i en del fall komma att bliva reducerade. Beträffande större skolanläggningar kan denna reducering bliva ganska betydande. En tillämpning av nämnda bidragssystem kommer sålunda att medföra, att en något större del av byggnadskostnaderna överflyttas på kommunerna. Vidare må erinras om, att 1940 års riksdag beslutat, att statsbidraget till skoldistriktens underhålls- och materielkostnader från och med den 1 juli 1940 tills vidare skall begränsas till 50 procent av för sagda ändamål nu utgående belopp. Enligt de sakkunnigas förslag skulle nedsättningen av nämnda bidrag, i vad detsamma avsåge bidrag till underhåll av undervisningslokaler, bliva bestående. Skoldistrikten skulle sålunda komma i åtnjutande av bidrag enbart för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel. Vad de sakkunniga föreslagit kommer alltså, i den mån förslagen vinna tillämpning, att i viss omfattning innebära ett överskjutande på kommunerna av en något större del av kostnaderna för folkskoleväsendet. Anmärkas bör dock, att den ändring i kostnadsfördelningen, som härigenom kan väntas uppkomma, i främsta rummet torde komma att beröra de ekonomiskt mera bärkraftiga kommunerna. Ehuru de sakkunniga hålla före, att en överflyttning i större omfattning av utgifter från staten till kommunerna i nuvarande läge helst icke bör ske,

71 hava de sakkunniga enligt åt dem givet uppdrag undersökt de möjligheter, som kunna förefinnas för genomförande av en ändrad kostnadsfördelning i syfte a t t åstadkomma ett starkare ekonomiskt intresse hos kommunerna beträffande skolväsendets angelägenheter. De sakkunniga, som u t g å t t från a t t ingen rubbning bör ske i fråga om nu gällande grunder för statsbidrag till lärarlöner, hava vid sin undersökning kommit till det resultatet, att det synes ligga närmast till hands a t t ifrågasätta en indragning av de till skoldistrikten utgående tjänstebostadsbidragen. Enligt nu gällande bestämmelser äger skoldistrikt, med vissa undantag, till bestridande av kostnader för tjänstebostäder åt lärarpersonalen vid folk- och småskolor åtnjuta årligt tjänstebostadsbidrag med 160 kronor för ordinarie manlig folkskollärare, 120 kronor för ordinarie kvinnlig folkskollärare samt 80 kronor för annan lärare, dock under iakttagande att, där bostad av distriktet förhyres för lärarens räkning, bidraget icke må överstiga den av distriktet erlagda hyran. Beträffande icke-ordinarie lärare skall bidraget för varje dag, läraren innehar anställning, utgöra —-- av årsbeloppet. Såsom villkor för utgående av tjänstebostadsbidrag gäller, att skoldistriktet med avseende å vederbörande lärare fullgjort vad i gällande författning är föreskrivet om tillhandahållande av tjänstebostad. Till ifrågavarande ändamål har för budgetåret 1940/41 anvisats ett förslagsanslag av 3 200 000 kronor. D å frågan om indragning av tjänstebostadsbidraget tidigare varit föremål för överväganden, lämnas i det följande en kort redogörelse för vad som härunder förekommit. Sedan skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1939/40 framlagt förslag om a t t tjänstebostadsbidraget skulle inarbetas i statsbidraget till lärarlönerna, ifrågasatte statskontoret i yttrande över överstyrelsens förslag, om icke skoldistrikten hädanefter med hänsyn till statens under de senare åren alltmer stegrade utgifter för folkskoleväsendet borde bestrida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Vederbörande departementschef anförde bland annat (1939 års åttonde huvudtitel, punkten 166), a t t vissa skäl talade för statskontorets uppfattning om avskaffande av tjänstebostadsbidragen, och a t t den av statskontoret väckta frågan syntes förtjänt a t t närmare övervägas. Med anledning av vid 1939 års riksdag motionsvis väckt förslag, innebärande att riksdagen skulle uttala sig mot en ändring av nuvarande grunder för tjänstebostadsbidragets utgående, anförde riksdagen i skrivelse nr 439/1939, a t t riksdagen visserligen insåge, att en minskning av till kommunerna utgående statsbidrag för skolväsendet skulle bli en besvikelse för flertalet skoldistrikt men a t t riksdagen utginge ifrån, att de kommunala

intressena ej bleve obeaktade vid det övervägande, departementschefen förebådat. Sedan skolöverstyrelsen anbefallts att, med beaktande av, bland annat, vad i ämnet yttrats av riksdagen i nämnda skrivelse, taga i övervägande frågan om avskaffande av tjänstebostadsbidragen, framlade överstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1939 förslag i ämnet, Överstyrelsen anförde härvid, bland annat, att de skäl, som föranledde 1935 års riksdag att i skatteutjämnande syfte besluta, att staten skulle icke blott åtaga sig kostnaderna för den till lärarna utgående kontanta lönen utan även lämna bidrag till bestridande av kostnaderna för tjänstebostäder, vore alltjämt giltiga. Under sådana förhållanden kunde överstyrelsen icke tillstyrka, att detta av statsmedel utgående tjänstebostadsbidrag indroges, såvida icke statsbidraget i övrigt till folkskoleväsendet ökades med belopp, som minst motsvarade tjänstebostadsbidraget. I avgivet yttrande framhöll statskontoret, att vad överstyrelsen anfört icke övertygat statskontoret om att icke skoldistrikten hädanefter borde åläggas att bestrida hela kostnaden för bostäder åt lärarna. Ämbetsverket ville emellertid i nuvarande läge icke påkalla åtgärder av sådan innebörd, då det måste anses angeläget att undvika alla icke ofrånkomliga rubbningar i kommunernas ekonomi. Slutligen har departementschefen i Kungl. Maj:ts proposition nr 155 till 1940 års riksdag uttalat, att han lutade åt den uppfattningen, att tjänstebostadsbidragen — framför allt med hänsyn till att skoldistriktens kostnader för skolväsendet proportionsvis torde vara mindre nu än år 1935 — borde avskaffas. Då emellertid departementschefen i likhet med statskontoret ansåge, att åtgärder, som medförde rubbningar i kommunernas ekonomi, under rådande förhållanden borde om möjligt undvikas, ville han ej nu förorda någon ändring av sådan innebörd, men förutsatte, att frågan vid en lämpligare tidpunkt ånyo toges under omprövning. För ett ställningstagande till här föreliggande spörsmål torde det vara av värde att få utrönt, vilken inverkan en indragning av ifrågavarande statsbidrag skulle få beträffande den kommunala utdebiteringen. Några exakta uppgifter härom kunna de sakkunniga ej lämna, men vissa slutsatser torde dock kunna dragas av den undersökning, som av de sakkunniga verkställts, och för vilken här lämnas en kort redogörelse. Undersökningen har avsett ett fyrtiotal kommuner, städer och landskommuner, inom olika delar av landet. Beträffande landskommunerna har undersökningen företrädesvis avsett sådana, där man haft anledning antaga, att utdebiteringen röner en mera påtaglig inverkan även av en jämförelsevis obetydlig inkomstminskning. Till grund för beräkningarna hava lagts tillgängliga uppgifter om antalet skattekronor enligt 1938 års taxeringar samt antalet lärartjänster vid slutet av vårterminen 1939 inom respektive kommuner (skoldistrikt). Här må även anmärkas, att tjänstebostadsbidra-

get beräknats utgå med 160 kronor för såväl manlig som kvinnlig folkskollärare, enär enligt bestämmelserna i gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor tjänstebostaden även för ordinarie kvinnlig folkskollärare från och med den 1 juli 1943 skall innehålla minst tre rum och kök och tjänstebostadsbidraget från denna tidpunkt sålunda kommer att utgå med 160 kronor för både manlig och kvinnlig ordinarie folkskollärare. Den med tillämpning av här angivna beräkningsgrunder verkställda undersökningen har givit vid handen, att en indragning av tjänstebostadsbidraget skulle i fråga om stadskommunerna komma att medföra endast en ringa höjning av utdebiteringen. För de städer, som ej deltaga i landsting och vilka komma i åtnjutande av omkring en tiondedel av hela det utgående tjänstebostadsbidraget, torde höjningen komma att uppgå till mellan 1—3 öre per skattekrona. Även för övriga städer synes man kunna räkna med en jämförelsevis obetydlig höjning, sannolikt uppgående till högst 10 öre för inkomsthundra. Endast en av de städer, som medtagits vid undersökningen, skulle drabbas av en så stor höjning som 10 öre. Ifrågavarande stad intager emellertid en särställning beträffande utdebiteringens storlek, i det att hela det kommunala utdebiteringsbehovet 1938 utgjorde 24 kronor 30 öre per skattekrona. Statsbidrag till skattelindring utgick dock i detta fall med 4 kronor 59 öre per skattekrona. Beträffande landsbygdskommunerna torde man kunna utgå från, att avskaffandet av tjänstebostadsbidraget nära nog undantagslöst skulle komma att medföra en större ökning av utdebiteringen än vad ovan angivits beträffande städerna. Sannolikhetsskäl tala för, att ökningen för det övervägande antalet kommuner dock icke skulle överstiga 20 öre per skattekrona. I icke så få fall torde man böra räkna med en höjning av mellan 20 och 40 öre, och i vissa undantagsfall komme ökningen sannolikt att uppgå till omkring 50 öre. Härvid bör emellertid bemärkas, att i samtliga undersökta fall statsbidrag till skattelindring utgått till kommuner, vilka vid en eventuell indragning av tjänstebostadsbidraget beräknats få utdebiteringen höjd med 20 öre per skattekrona eller däröver. Man har med hänsyn härtill anledning antaga, att ifrågavarande kommuner vid ett på grund av mistat tjänstebostadsbidrag ytterligare ökat skattetryck hade möjlighet att erhålla en viss kompensation härför genom ett något ökat statsbidrag till skattelindring. Ehuru den verkställda undersökningen omfattat ett mycket begränsat antal kommuner, torde dock undersökningsresultatet kunna läggas till grund för bedömande av frågan, vilken inverkan avskaffandet av tjänstebostadsbidraget skulle få på den kommunala utdebiteringen. Undersökningen synes sålunda giva vid handen, att verkningarna i skattehänseende av en sådan åtgärd för flertalet kommuner bleve jämförelsevis obetydliga, medan en del kommuner, framför allt sådana med ett redan förut högt

74 skattetryck, finge vidkännas en i förhållande till deras ekonomiska bärkraft mera kännbar skattehöjning, som dock i regel torde komma att i viss mån reduceras genom att statsbidrag till skattelindring i dylika fall komme a t t utgå. De sakkunniga vilja för sin del uttala, att, därest någon förskjutning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna, utöver vad som kan komma att ske genom att av de sakkunniga i detta betänkande framlagda förslag vinna tillämpning, bör komma till stånd, avskaffandet av tjänstebostadsbidraget i främsta rummet bör ifrågakomma. De sakkunniga ansluta sig dock till den under frågans tidigare handläggning uttalade meningen, a t t en dylik åtgärd icke synes böra vidtagas under nu rådande förhållanden u t a n bör därmed anstå till en tidpunkt, som av statsmakterna k a n befinnas lämplig. De sakkunniga hava funnit sig böra i detta sammanhang beröra ett spörsmål, som står i ett visst samband med frågan om tjänstebostadsbidraget, nämligen principen om skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder åt folkskolans lärarpersonal i sådana fall, då svårigheter mött för vederbörande lärare att själv förhyra bostad. Denna princip torde före genomförandet av den av 1937 års riksdag beslutade löneregleringen för lärare vid folk- och småskolor varit allmänt erkänd. Någon annan ordning torde vad beträffar landsbygdens skoldistrikt tidigare icke blivit ifrågasatt. Under de senaste åren synes emellertid på vissa håll den uppfattningen gjort sig gällande, a t t skoldistrikten genom den nya löneregleringen skulle vara befriade från skyldigheten att svara för tjänstebostäder åt lärarna. Otvivelaktigt förefinnes hos en del skoldistrikt benägenhet att, i stället för a t t tillhandahålla tjänstebostad åt läraren, låta honom uppbära bruttolön, och detta även i sådana fall, då det för läraren möter synnerliga svårigheter a t t anskaffa lämplig bostad i skolans närhet. N ä m n d a uppfattning synes också vunnit stöd genom ett av regeringsrätten den 22 augusti 1939 meddelat utslag (reg. årsb. 1939 not. E 125). A t t de sakkunniga här upptagit denna fråga beror därpå, a t t det enligt de sakkunnigas mening kan befaras, att avskaffandet av tjänstebostadsbidraget kan komma att verka så, att skoldistrikten mera allmänt önska bliva befriade från skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostäder åt lärarpersonalen. Det synes därför angeläget, att här ifrågavarande spörsmål blir klarlagt i samband med att frågan om en indragning av tjänstebostadsbidraget tages under omprövning. U t a n att närmare ingå på frågan om de nya lönebestämmelsernas innebörd i här berörda avseende, vilja de sakkunniga dock i själva sakfrågan framhålla följande. Beträffande ett stort antal skolor å landsbygden äro förhållandena sådana, att tjänstebostäder för lärarna kunna anses vara oundgängligen nöd-

75 vändiga, enär möjlighet för lärare att på rimligt avstånd från skolan förhyra lämplig bostad icke förefinnes. Det måste också vara i skolans lika mycket som i lärarens intresse, att läraren har sin bostad i omedelbar närhet av skolan. Läraren kan nämligen då bättre utöva tillsyn över icke blott lärjungarna utan även över skolanläggningen i dess helhet, lokalernas uppvärmning, rengöring och dylikt, än vad eljest är möjligt. En del fall hava förekommit, då skoldistrikt söker ordna bostadsfrågan för sina lärare så, att vid skolorna anställda lärare uppsägas från av dem innehavda tjänstebostäder men erbjudas samtidigt att förhyra bostäderna av distriktet. Därigenom bliva bestämmelserna i gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor icke tillämpliga på ifrågavarande bostäder. Detta kan innebära en avsevärd försämring av den bostadsstandard, som genom boställsordningen avsetts att upprätthållas. En dylik anordning synes de sakkunniga icke tillfredsställande. De sakkunniga vilja för sin del uttala, att i här berörda hänseenden hittills gällande praxis bör tillämpas, och att det sålunda bör åligga skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostäder åt lärare vid folk- och småskolor i de fall, då förhållandena icke möjliggöra för vederbörande lärare att själv anskaffa tjänlig bostad, samt att, där tjänstebostad, som varit, upplåten åt lärare finnes och denna framdeles skall användas som bostad för lärare, boställsordningens bestämmelser skola äga tillämpning på densamma.

F. Sammanfattning av de sakkunnigas förslag. De sakkunniga anse sig kunna uttala, att nu gällande bestämmelser angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet i tillämpningen visat sig i vissa avseenden vara mindre tillfredsställande. På grund härav hava de sakkunniga funnit sig böra föreslå ändrade grunder för beräknande av byggnadsbidrag för uppförande av nya undervisningslokaler, varjämte de sakkunniga förorda, att statsbidrag må kunna utgå jämväl för bestridande av kostnader för mera omfattande ombyggnads- och restaureringsarbeten å folkskolebyggnader samt, såsom nu är fallet, för ritningar och kontroll. De sakkunniga hava eftersträvat att komma fram till ett bidragssystem, vilket, på samma gång som det fyller kraven på effektivitet, rättvisa och enkelhet, dels stimulerar kommunernas intresse för att hålla utgifterna för ifrågavarande ändamål inom skäliga gränser, dels medför besparingar för statsverket, dels ock verkar utjämnande i fråga om skolbyggnadernas standard. Ett bidragssystem, på vilket dessa krav ställas, synes icke kunna grundas på den nu tillämpade huvudprincipen med procentuell beräkning av bidragsbeloppens storlek. De sakkunniga föreslå, att bidrag för anskaf-

fande av nya undervisningslokaler skall utgå med visst fastställt belopp för varje i en skolanläggning ingående statsbidragsberättigad lokal. Byggnadsbidrag skall kunna utgå för bestridande av kostnader för klassrum, gymnastiksalar, lokaler för slöjd och hushållsgöromål, ävensom, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, för andra för skoländamål avsedda lokaler, nämligen naturkunnighetsrum, teckningssalar, samlingssalar, frukostrum samt barnbespisningslokaler. De sakkunniga föreslå, att byggnadsbidraget, då fråga är om uppförande av nya undervisningslokaler, skall göras beroende av de byggnadskostnader och ur dem härledda kubikpris, som för varje byggnadsföretag fastställas som skäliga. Ett lägsta bidrag skall enligt förslaget utgå, då kubikpriset fastställts till 25 kronor, gällande som medelpris för kubikpris upp till 26 kronor 25 öre, varefter bidraget utgår med ett i förhållande till stigande kubikpris ökat belopp, dock med den begränsningen att ett högsta bidrag utgår i de fall, för vilka kubikpriset fastställts till 50 kronor eller vid ett kubikpris av 48 kronor 76 öre och däröver. Förhöjt bidrag utgår sålunda icke vid ytterligare stegring av kubikpriset. De sakkunniga föreslå, att beträffande byggnader, uppförda av sten, ett mindre tillägg må kunna utgå å det på grundval av det fastställda kubikpriset beräknade byggnadsbidraget. Då skollokalerna i fråga om storlek och beskaffenhet, inredning och utrustning med inventarier förete stor olikhet, och då enligt de sakkunnigas förslag även kostnaderna för inventarierna till gymnastik- och slöjdsalar samt skolkök ävensom för till sistnämnda slag av lokaler hörande biutrymmen skola ingå i bidragsbeloppen, hava dessa belopp i möjligaste mån avvägts med hänsynstagande till berörda förhållanden. För de undantagsfall, då bidrag kan komma att beviljas för ombyggnadsoch restaureringsarbeten, föreslås, att bidraget skall utgå med viss del av kostnaderna, dock med en för dylika byggnadsföretag gällande generell begränsning av bidragets storlek. Därest bidrag av statsmedel kommer att utgå för byggnadsarbeten av sistberörda slag, bör, med hänsyn tagen jämväl till den av 1940 års riksdag beslutade sänkningen av till skoldistrikten utgående underhålls- och materielbidrag, detta senare bidrag utgå enbart för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel. De sakkunniga föreslå, att skoldistrikt för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel skall äga åtnjuta årligt materielbidrag med 25 kronor för varje distriktet tillhörig eller av distriktet förhyrd bidragsberättigad undervisningslokal. Ehuru de sakkunniga icke ansett sig kunna förorda ett i förhållande till kommunernas understödsbehov differentierat statsbidragssystem, föreslås dock en sådan utformning av statsbidragsbestämmelserna, att det skall

bliva möjligt att i vissa undantagsfall bereda ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner särskilda förmåner vid beviljandet av byggnadsbidrag. De sakkunniga förorda, att åtgärder vidtagas för åstadkommande av ett lämpligare förfaringssätt vid handläggningen av byggnadsärenden, och hava de sakkunniga angivit vissa riktlinjer härför. Anvisningar i berörda avseende böra utfärdas av skolöverstyrelsen samt delgivas skoldistrikten och folkskolinspektörerna. Det är av synnerlig vikt, att skolbyggnadsföretagen erhålla en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande planläggning, enär därigenom icke obetydliga belopp kunna inbesparas åt såväl staten som kommunen. För vinnande av detta syfte kräves, att hos skolöverstyrelsen finnes erforderlig arbetskraft för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som uppkomma icke minst vid de förberedande handläggningarna av byggnadsärendena, såsom uppgörandet av skissritningar m. m. Den arvodestjänst, som med nuvarande anslag till byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen uppehälles, har visat sig icke vara tillfyllest för fullgörande av överstyrelsens åligganden i här berörda hänseenden. Extra anslag har också anvisats för tillfällig förstärkning av ifrågavarande arbetskraft. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga en höjning av anslaget för uppehållande av nämnda arvodestjänst. De sakkunniga, som anbefallts taga under övervägande lämpligheten av en ändrad fördelning mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folkskoleväsendet, uttala, att, därest någon förskjutning av berörda kostnadsfördelning, utöver vad som kan komma att ske genom att av de sakkunniga i betänkandet framlagda förslag vinna tillämpning, bör komma till stånd, avskaffandet av tjänstebostadsbidraget i främsta rummet bör if rågakomma, dock att en dylik åtgärd icke synes böra vidtagas under nu rådande förhållanden utan bör anstå till en lämpligare tidpunkt. I samband med nämnda uttalande framhålla de sakkunniga angelägenheten av att frågan om skoldistriktens skyldighet att i vissa fall tillhandahålla tjänstebostäder åt lärarpersonalen vid folk- och småskolor blir klarlagd.

G. Hemställan. På grund av vad i det föregående anförts hemställa de sakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte dels föreslå 1941 års riksdag att godkänna de av de sakkunniga föreslagna grunderna för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, att, i händelse av bifall härtill, bevilja för budgetåret 1941/42 ett anslag av 15 000 kronor till arvode åt byggnadssakkunnigt biträde hos skolöverstyrelsen, samt

att godkänna av de sakkunniga framlagt förslag om sådan ändring i gällande bestämmelser angående underhålls- och materielbidrag, att skoldistrikten komma i åtnjutande av bidrag endast för tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel (materielbidrag), dels, vid bifall till vad sålunda hemställts, meddela härav föranledda författningsbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med ett av de sakkunniga utarbetat och som bilaga till betänkandet fogat förslag.

79 Bilaga.

Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse om ändrad lydelse av kungörelsen den 6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. § 1.

1. Skoldistrikt äger enligt de grunder och i den ordning, som i denna kungörelse stadgas, erhålla statsbidrag till bestridande av följande kostnader för folkskoleväsendet, nämligen för a) anskaffande av nya undervisningslokaler (byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler), b) vissa redan uppförda, distriktet tillhöriga undervisningslokaler (byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler), c) förhyrande av undervisningslokaler (hyresbidrag), d) tillhandahållande av inventarier, skolmöbler och undervisningsmateriel för sådana lokaler (materielbidrag) samt e) bostäder, som distriktet på grund av gällande avlöningsbestämmelser har att tillhandahålla lärarpersonalen, eller skoldistriktets bidrag till lärares bruttoavlöning (tjänstebostadsbidrag). 2. De under a)—d) omförmälda bidragen utgå jämväl för lokaler, som användas för fortsättningsskolan. § 2. Vad i denna kungörelse stadgas om byggnadsbidrag för anskaffande av nya undervisningslokaler gäller i tillämpliga delar a) tillbyggnadsarbeten under förutsättning, att genom dessa arbeten nya sådana, för undervisning avsedda lokaler vinnas, för vilka byggnadsbidrag eljest enligt denna kungörelse utgår, samt b) mera omfattande ombyggnads- och restaureringsarbeten, dock endast i det fall, att det blivit vederbörligen styrkt, att, därest de planerade arbetena icke komma till utförande, nybyggnad måste uppföras, att genom arbetena erhållas lokaler av sådan beskaffenhet, att de kunna anses under en mera avsevärd tid framåt fylla rimliga anspråk på ändamålsenliga lokaler, samt att kostnaderna för dessa arbeten, jämfört med beräknade utgifter för eljest erforderliga nya lokaler, icke bliva högre, än att mera betydande besparingar därigenom uppkomma.

80 Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler m. m. § 3. 1. Såsom förutsättning för erhållande av byggnadsbidrag enligt denna kungörelse gäller, att Kungl. Maj:t lämnat tillstånd till byggnadsföretagets utförande. 2. Då fråga är om nybyggnad eller tillbyggnadsarbeten å befintlig byggnad, må byggnadsbidrag beviljas för bestridande av kostnader för klassrum, gymnastiksalar, lokaler för slöjd och hushållsgöromål ävensom, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, för andra för skoländamål avsedda lokaler, nämligen naturkunnighetsrum, teckningssalar, samlingssalar, frukostrum samt barnbespisningslokaler. Byggnadsbidrag för här ovan nämnda lokaler utgår enligt de grunder och med de belopp, som angivas i vid denna kungörelse såsom bilaga fogad tabell. 3. För byggnadsarbeten, som avses i § 2 b), må beviljas byggnadsbidrag att utgå med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av de styrkta verkliga kostnaderna för ifrågavarande arbeten, dock med högst femtio procent av det bidragsbelopp, som med tillämpning av bestämmelserna i mom. 2 beräknas skolat utgå, därest eljest erforderliga nya lokaler i stället blivit uppförda. 4. Bidrag av statsmedel må även beviljas för bestridande av utgifterna för ritningar och kontroll och utgår sådant bidrag med belopp, som Kungl. Maj:t i varje särskilt fall prövar skäligt, dock sammanlagt med högst fem procent å det för byggnadsföretaget beviljade bidragsbeloppet. 5. Byggnadsbidrag utgår icke för arbeten, avseende underhåll av byggnad, eller för sådana byggnadsarbeten, vilka allenast avse att giva befintliga lokaler en lämpligare disposition. § 4. Därest nybyggnad av undervisningslokaler sker för att ersätta äldre sådana lokaler, må bidragssumman kunna reduceras med det belopp, som prövas motsvara de äldre lokalernas värde. Sker nybyggnad i anledning av att undervisningslokaler förstörts eller skadats genom eldsvåda eller annorledes, skall den ersättning, skoldistriktet på grund av försäkring eller eljest äger att härför uppbära, avdragas från bidragssumman; dock att, därest till uppförandet av de äldre lokalerna icke utgått bidrag enligt denna kungörelse, på Kungl. Maj:ts prövning skall ankomma, huruvida och i vad mån sådant avdrag skäligen må äga rum. § 5. 1. Skoldistrikt, som önskar komma i åtnjutande av byggnadsbidrag för ifrågavarande ändamål, skall till statens vederbörande folkskolinspektör

81 ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning om tillstånd till byggnadsarbetets utförande och bidrag till byggnadskostnaderna. Sådan ansökning skall ingivas i två exemplar enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär samt vara åtföljd av: a) utredning, verkställd i enlighet med av skolöverstyrelsen lämnade anvisningar, angående behovet av de lokaler, för vilka bidrag begäres; b) uppgift, huruvida de nya lokalerna äro avsedda att ersätta äldre sådana lokaler, samt utredning angående sistnämnda lokalers framtida disposition och värde; c) avskrift av det för skoldistriktet gällande reglementet; d) utdrag ur kyrkostämmans, kyrkofullmäktiges, kommunalfullmäktiges eller stadsfullmäktiges protokoll, utvisande dels att skoldistriktet för sin del beslutat utföra ifrågavarande byggnadsarbeten, dels ock, då fråga är om nybyggnad, att av folkskolinspektören godkänd tomt finnes för ändamålet tillgänglig; e) av folkskolinspektören i vederbörlig ordning granskade huvudritningar samt, i förekommande fall, därtill hörande situationsplan; f) arbetsbeskrivning jämte fullständig i enlighet med av skolöverstyrelsen fastställt formulär upprättad kostnadsberäkning, utvisande de för byggnadsföretagets utförande beräknade kostnaderna; g) redogörelse för det sätt, varpå kontroll över arbetets utförande är avsedd att utövas; samt h) den ytterligare utredning, sökanden vill åberopa till stöd för ansökningen. Därest bidrag sökes för bestridande av kostnader för byggnadsarbeten, som avses i § 2, skall dessutom företes intyg av byggnadssakkunnig person, att byggnad, å vilken arbetena skola komma till utförande, är av den beskaffenhet, att de planerade arbetena lämpligen kunna ske. 2. Det åligger skolöverstyrelsen att, efter hänvändelse från skoldistrikt, som ämnar ingiva ansökning om bidrag enligt denna paragraf, tillhandagå distriktet med råd och upplysningar rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena samt i de fall och i den omfattning, överstyrelsen finner påkallat, med uppgörande av lämpliga skissritningar. § 6. ==• § 6 i kungörelsen nr 45/1936. § 7. Länsstyrelsen har att från vederbörande länsarkitekt inhämta yttrande över ansökningen i vad avser skäligheten av det kubikpris, som lagts till grund för beräknandet av byggnadsbidraget, varefter länsstyrelsen skall 6 — 402939

insända handlingarna jämte eget yttrande samt bevis, att skoldistriktets i § 5 mom. 1 d) avsedda beslut vunnit laga kraft, till skolöverstyrelsen, som har att med eget utlåtande underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning och avgörande. § 8. Skoldistrikt, som tillerkänts byggnadsbidrag enligt denna kungörelse, är för åtnjutande av statsbidrag pliktigt: att låta utföra de byggnadsarbeten, för vilka bidraget beviljats, i enlighet med godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter samt under kontroll av byggnadssakkunnig person, som efter förslag av skolstyrelsen godkännes av länsstyrelsen; att bestrida ersättning till den i § 9 omförmälde, av länsstyrelsen förordnade byggnadssakkunnige; att hava lokalerna brandförsäkrade till av länsstyrelsen godkända belopp; att, sedan byggnadsarbetena blivit utförda samt i vederbörlig ordning avsynade och godkända, ansvara för lokalernas vård och underhåll; samt att i övrigt ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som må hava meddelats vid bidragets beviljande. § 9. 1. Byggnadsbidrag må icke utbetalas, innan byggnadsarbetena blivit avsynade och vederbörligen godkända. Avsyning förrättas av folkskolinspektören med biträde av en av länsstyrelsen förordnad byggnadssakkunnig person samt i närvaro av ombud för skolstyrelsen (skolrådet, respektive folkskolestyrelsen). Vid förfall för folkskolinspektören må skolöverstyrelsen förordna annan lämplig person att förrätta avsy ningen. Vid avsyningsförrättningen skola vara tillgängliga alla räkenskaper och andra handlingar rörande byggnadsföretaget. Över allt vad som vid förrättningen förekommit skall upprättas protokoll, som av förrättningsmännen underskrives. I protokollet skall särskilt antecknas, dels huruvida byggnadsarbetena blivit verkställda i enlighet med godkända ritningar och i övrigt givna föreskrifter samt, i förekommande fall, erforderliga inventarier anskaffats, dels ock huruvida lokaler och inventarier böra godkännas. Därjämte skall antecknas det belopp, som enligt förrättningsmännens bedömande bör utgå såsom byggnadsbidrag. Härvid skall iakttagas, att, därest byggnadskostnaderna uppgått till eller överstigit de i ansökningen om byggnadsbidrag beräknade kostnaderna, byggnadsbidraget bör utgå med det belopp, som av Kungl. Maj:t beviljats för byggnadsföretaget i fråga. Hava däremot byggnadskostnaderna understigit de beräknade kostnaderna, skall det ankomma på förrättningsmännen

att pröva, huruvida nedsättning av bidragsbeloppet bör ske. Om så befinnes vara fallet, skola förrättningsmännen tillika angiva det belopp, som enligt i § 3 omförmäld tabell bör utgå såsom byggnadsbidrag. Protokollet samt räkenskaperna och övriga handlingar rörande byggnadsföretaget skola härefter omedelbart insändas till länsstyrelsen, varjämte avskrift av protokollet skall tillställas skolstyrelsen. 2. Sedan protokollet och övriga handlingar inkommit till länsstyrelsen samt skoldistriktet, där länsstyrelsen finner sådant erforderligt, beretts tillfälle att yttra sig i anledning av protokollets innehåll, har länsstyrelsen att meddela beslut i fråga om byggnadsarbetenas godkännande och att, därest desamma godkännas, tillika bestämma byggnadsbidragets belopp med beaktande av vad förrättningsmännen härutinnan anfört, och ordningen för dess utbetalande. Länsstyrelsens beslut skall delgivas skolstyrelsen och folkskolinspektören. 3. Byggnadsbidrag å högst 2 500 kronor skall utanordnas på en gång. Överstiger byggnadsbidraget 2 500 kronor, skall detsamma fördelas med lika belopp på tjugufem redovisningsår (den 1 juli—den 30 juni), räknat från och med det redovisningsår, då byggnadsarbetena godkänts; dock må även i sistnämnda fall, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, beviljat byggnadsbidrag i dess helhet eller en viss del därav utanordnas på en gång under förutsättning, att inom vederbörande skoldistrikt det kommunala skattetrycket, beräknat för senaste femårsperiod, uppgått till lägst 20 kronor för inkomsthundra, och att jämväl antalet skattekronor under samma tidsperiod uppgått till i medeltal högst tre per invånare. 4. Beviljat byggnadsbidrag skall, så snart länsstyrelsens i mom. 2 omförmälda beslut vunnit laga kraft, av länsstyrelsen utbetalas enligt bestämmelserna i mom. 3, varvid skall iakttagas, att i de fall, då byggnadsbidraget eller någon del därav skall fördelas på tjugufem år, det första årsbidraget skall bestämmas till sådant belopp, att den återstående bidragssumman är jämnt delbar med 24. Det första årsbidraget skall utanordnas, sedan länsstyrelsens nyssnämnda beslut vunnit laga kraft. Övriga årsbidrag utbetalas utan särskild rekvisition i samband med utbetalningen av skoldistriktet tillkommande materielbidrag. § 10. = § 10 i kungörelsen nr 45/1936. Byggnadsbidrag för redan befintliga

undervisningslokaler.

§ 11. 1. = § 11 mom. 1 i kungörelsen nr 45/1936. 2. = § 11 mom. 2 i kungörelsen nr 431/1940.

84 3. 4. 5. 6.

= § 11 mom. 3 i kungörelsen nr 431/1940. r= § 11 mom. 4 i kungörelsen nr 45/1936. = § 11 mom. 5 i kungörelsen nr 45/1936. = § 11 mom. 6 i kungörelsen nr 45/1936. Hyresbidrag.

§ 12. = § 12 i kungörelsen nr 45/1936. Materielbidrag. § 13. För tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel äger skoldistrikt åtnjuta årligt materielbidrag med 25 kronor för varje distriktet tillhörigt eller av distriktet förhyrt klassrum, rum för undervisning i gymnastik, slöjd eller hushållsgöromål samt specialrum, vilket användes som undervisningslokal . Här ifrågavarande bidrag utgår allenast beträffande lokal, som användes för sitt ändamål, dock att, om lokalen varit i bruk endast under en del av redovisningsåret, bidrag för det året utgår oavkortat. Såsom villkor för utgående av omförmälda bidrag gäller, att lokalen hålles i tillfredsställande skick och att inventarier, skolmöbler och undervisningsmateriel äro av beskaffenhet, som av folkskolinspektören godkännes. Tjänstebostadsbidrag. § 14. = § 14 i kungörelsen nr 363/1939. Rekvisition av statsbidrag. § 15. . = § 15 i kungörelsen nr 45/1936. § 16. = § 16 i kungörelsen nr 45/1936.

£

a

>«

1 Skolkök invent; (golvyt; 9.5 X 6 . höjd 2.8

..

"3 * w« « a S-g

Sco

"2 »- * «

s

olkök iventi ca S K jo :0 . 2

I^

-O -3

.„ . ce

w *

l_ r o >n

öjdsal iveiit; olvyt; 2X6. d2.8

g

<a

_

^ ^^

rn ^J

ca

CÖ

X6.S d 2.8

frt

olvyt;

. .

0 0 0

0 0 00

O O

"C*

0 0 CM

0 0 0

0 0 00

0 0 CO

0 0

co

0 rH

rH

CM

CO

• ^

«*

lO rH

CO rH

T-H

0 0

rH

rH

• ^

0 0 CM

0 0 0

c—

CO TH

y sco

— 03 cS _ | sä * J - f . co tn 3 > n e .• 11 » , > ; , «

bD SO

s I *J

•—'

&)

TJ CJ

0)

s

IV

T3

>

ti 3

bo 0 0 0

O O t—

O O Tft

O O rH

0 0 00

CO

CO

OS

0 O O kö rH

O O CM

O O OS

CM

CM

O O

O

cO co

eo

O O O

Tji

Ift

23 O

«H

"a

^ TJ

>

-2 "S g

CJ sä —1

"O

:0

tn

S3

0 0 0

0 0

CO

O O T**

CO

Cl

0 0 rH 0

0 0 co 0

O O iCS rH

O O GM

O O

CM

CM

O 0 CO

0 0

co

O O O

0 0 0

0 0 CO

0 0 CM

0 0 00

0 0 Tf

O O O

O O

t -

t^

CO

CO

os

O

co T—1

O O CM rH T-H

co

it

0 0 00

O 0 Th

O O O

H

CM rH

CO rH

TH

cS H

sä CJ

-3

I.g

der

1|8*|

aln

:c? 5 O b o 2. ® " ; g°i

bi CJ

Bsä

1 12

CJ

ert

"o

<-> CJ

tn bj SC :sä

u :0 «*-

73 *J

D *o

> ^

-3 .3

-3 g

'c?

-^

^

O

.<-.

>

O

v

sä

ÖJ

.§> >>

-I"° ca SS ös -O ^ -7S " ° So

Ö» "£

Gymnastiksal Gym med inventa- med rier (golvyta rier c:a 1 2 X 8 m, c:a Ii höjd c:a 4.5 m) höjd

ös

sä ca sä tn *-> * J

g t) u O

?55

c" G

B

n

-O O

:c9 0 0 0 Tji CM

0 0 0

0 0 0

0 0 0

0 0 0

O O O

O O O

co CM

00 CM

0 CM

co

co

Tj< CO

eo CO

O O O CO CO

0 0 0

O O O

0 CM

TK

TJ<

O O O TjH

s •$ I

,

.w>

1 O O O

0 0 0

O O O

CM

CO

0 0 0

0 0 0

0 0 0

co

0 0 0

0 0 0 00

0 0 0 0 CM

O O O

CM

CM <N

bC O O O

0 0 00

O O

0 0

0 0 CM

O rH

0 rH

rH rH

CM rH

co rH

0 0 0 rH

0 0 CO r H

O O CM

0 0 CO

O O

m

CO rH

»-i

1—1

O O

O O

O O

fr»

TJ<

t»

0 0 CO

CO

O O »O 0

O O CM rH

0 0 05 rH

O O co CM

O O co

>n CM CÖ

^ J* . 3

W

co G O u w

> m

»>

00 CM

1 O, 3

lO t-

m CM

10 CM

CO

CO

CO CO

00 CO

ira

CO

co CM

00 CM

CO

CM CO CO CM

5S 10

»0 <S3

t^ ©J

1 >5 <S GO

<^ «0

IO CM

CO

i> CO

CO CM

CO CO

CO CO

so

1 1 «s SO

CO

lO

1(0

CM 00

-c

CO

0 T*

V O

CO CM

CO t»

CO CM

CO

CO

CO

CO

• *

Tj<

H<

Tf<

0 10

0 10

t^ 50

c>

©J

ira

:0 :sS

1 C> Id 0

1 1

*•» ~* «*• ~* -* ^ 10

be :o

TJ CJ

B _

H

.'3,

^c 3 .2

_C tn

T I

tn

CJ tn fe

TJ3

0<^Jj

H

^j CJ

^

r H

CO

— CJ bu bi .H

cn bi : 0

:i<-o3ic3si 2;ej3

O O O

0 0

a Is

t«

(1 ca ej ej ^-> - ! H . -H bi °5n • sä CJ„ T J > oc3 CJ --H O O O

TH

-*-1 *J

c3 'o

j-,

.=3

3 •? 3 > k> P

.2 * ii

O O O

_ 5

:sä m

'C*

) < % • * %

(0

12 "2£T2*

O O O

£

zr 3

ca

-o "ö

0 G 0 ti

i 2 'a ^

:0

g 3

nastik inven (golvy 0X8 e:a 4

*I

O

_g

ca

i "I

•+•*

si

lassrum urkunni etsrum kningss

~T>'

sä

ft en CJ «-

3 B

r;

CJ 3

P sä

bo

bi

.S

«2

bo bT

"

•-

(JO

sä 0

"' .£P=o 'SoT J O O a m 0 >> K w

_, t - t i H 1) ^ , - O - H ej :c« C 3 « -t-> (-1 • T ej bo ^: t0i * sä J « «" T ^:sä O x O 3 :c« 3 " 0 i « SJ TJ S k ft tn CO g c a - 0 be ft H « C S3 > G w -~ 3 en 4-> r b0^< £

0- 3

S

* _ :°

K ö « S°7,

fi

-g

rs

O TJ TJ

a 2p :S^^S

es w

^ 0

bi 0

PH43PH^: : 0 O

8 O CM

d :

b 0

Statens offentliga utredningar 1940 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 Betänkande med förslag till åtgärder för befordrande av kap. strafflagen m. in. jämte därmed sammanhängande produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrförfattningar. [8] land. [3] Betänkande med förslag rörande offentliga rättshjälpsanstalter. [11] Statistisk utredning angående förvaltningskostnaderm. m. Industri. i konkurser. [18 Förslag till ändrad lagstiftning om straff för försök till brott. [19] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om förmögen hetsbrott. [20] H a n d e l och sjöfart. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Promemoria med förslå till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. [6] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. [23] Kommunalförvaltning.

Kommunikationsväsen. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar, Del 1. [I4j Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov av förbättrade kommunikationer. Del 2. [15] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angående s. k. rattfylleri. [Vt]

Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen. Politi. Försäkringsväsen. Betänkande med förslag till lag om krigsskadeersättning. [4]l Betänkande med förslag till lag med vissa bestämmelser o m | livförsäkring vid krig m. m. [7] Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med förslag angående krigsförsäkring av vissl lösegendom. [18] Betänkande med utredning och förslag angående inrättande av fritidsreservat för städernas och de tättbebvggda samhällenas befolkning. 12 Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Socialvårdskommitténs betänkande. 1. Statistisk undersökning angående kommunernas ålderdomshem. [22] odling i övrigt. Betänkande och förslag ang. reglering av församlingsindel-| ningen i Stockholm och revision av den för huvudsta-J Hälso- och sjukvård. den gällande lagen om församlingsstyrelse. [1] Betänkande angående utfärdande av samt ersättning för Svensk namnbok 1910. [10] vissa läkarintvg. [21] Betänkande och förslag angående statsbidrag till byggnader : för folkskeleväsendet m. m. [24] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till kungörelse ang. kontroll å handeln med ost samt viss lagstiftning ang. korvvaror. [9]

F a s t egendom. J o r d b r u k med b i n ä r i n g a r . Betänkande ang. uppgörelse mellan Kungl. Maj:toch kronan samt Stockholms stad rörande vissa markfrågorm m i Stockholm, [<TJ Efterfrågan på jordbruksprodukter och dess känslighet för pris- och inkomstförändringar. [16]

Försvarsväsen. Betänkande ang. omorganisation av sjukvårdsstyrelse m. m. [2]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1940, Ivar Hasggströms Boktryckeri A. B. ram

arméförvaltningensl

Internationell rätt.