Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

1X33 Z National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1947:40

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:11

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Kristianstads

län

S T O C K H O L M 19 4 7

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk 1. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. Haeggström. xv. 284 s. S. 2. Betänkande angående fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. Antonsons, Göteborg. 325 s. Jo. 3. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. Sv. Tryckeri AB. 84 s. K. 4. Betänkande med förslag till standardtaritfer för detaljdistribution av elektrisk kraft. Haeggström. 126 s. K. 5. 1944 års militärsjukvårdskonimittés betänkande. Del 2. Beckman. 170 s. Fö. 6. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium i Kiruna ra. m. Idtvn. 64 s. K. 7. Betänkande med förelag angående lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. Marcus. 132 s. Jo. 8. Betänkande med förslag angående fiskets administration m. m. Kihlström. 155 s. Jo. 9. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m.m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. Beckman. 166 s. E. 10. Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. Beckman. 262 s. S. 11. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. 12. Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. Ju. 13. Betänkande med utredning rörande _ riksräkenskapsverkets organisation. Marcus. 114 s. Fi. 14. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. Haeggström. 343 s. 4 pl. Fo. 15. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare. Sv. Tryckeri AB. 370 s. Fi. 16. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. Norstedt. 24 s. Ju. 17. Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 5. V. Petterson 144 s. Ju. 18. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m. Katalog- o. Tidskriftstryck. 324 s. S. 19. Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. V. Petterson. 288 s. S. 20. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 15. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. Beckman. 48 s. K.

förteckning

21. Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag angående särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. V. Petterson. 114 s. S. 22. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angående handel med skrot, lump och begagnat gods. Sv. Tryckeri AB. 125 s. H. 23. 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. Marcus. 289 s. Fi. 24. Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. Norstedt. 220 s. S. 25. 1945 års akademikerutredning. Norstedt. 64 s. E. 26. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. Idun. 598 s. S. 27. Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstryck. 75 a. E. 28. Stuveriverksamheten i svenska hamnar. Haeggström. 110 s. H. 29. Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Haeggström. 118 s. H. 30. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. Beckman. 214 s. S. 31. Betänkande med förslag angående utbildning av befäl för handelsflottan m. m. Idun. 264 8. H. 32. Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. V. Petterson. 160 s. 1 karta. Jo. 33. Bedogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. V. Petterson. 177 s. 6 pl. 1 karta. Jo. 34. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 9. Gymnasiet. Idun. 622 s. E. 35. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 12. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Malmöhus län. Beckman. 43 s. K. 36. Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938— 42 använd metodik och härom vunna erfarenheter, i Redogörelse • avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. V. Petterson. 205 s. §. 37. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. Idun. 301 s. S. 38. Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. Norstedt. 313 s. Ju. 39. Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Reproduktionsanstalt. 112 s. J a . 40. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 11. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader j och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kristianstads län. Beckman. 40 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbrukadepartementet.

S T AT E X S O F F E N T L Kl A U T R E DN IN GAR 19 4 7:4 0 K O M M U N IK A T IO N S I) Iä P A R T E M E N T E T

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:11

R E D O GÖR EL S E FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT K r is t i ans i a ds l ä n

STOCKHOLM 1947 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [977 47]

I N N E H Å L L S F Ö R T EC K NIN G Sid.

Inledning

5 Detalj d i s t r i b u t ö r e r n a

(i

Distributionsföretagens

kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinköpande företag

7 Råkraftleverantörer

7 Undersökningsmaterialets omfattning

8 Råkrafttariffer

8 Medelpris för råkraft

9 Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft

13 Kedjehandel med råkraft

14 Distributionsföretagens

kraftavsättning

Undersökningsmaterialets omfattning

18 Distributionsföretagens storlek

18 Tariffer

20 Speeifik energiförbrukning

22 Medelpriser

25 Topprisföretag

29 Engångsavgifter

33 Bilaga 1.

Uppgifter angående distributionsföretagen i Kristianstads län

FÖRKLARINGAR TILL VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR F = ha = hk = kV = kW = kWh= m0 = mt = m., = Förkortningar

förbrukningsenhet hektar hästkraft kilovolt ( = 1 000 volt) kilowatt kilowattimme medelpris vid inköp av råkraft verkligt medelpris vid detaljdistribution beräknat medelpris vid detaljdistribution beträffande

företagens

(jämförelsepris)

namn:

Aelf = Andelselektricitetsförening Aelverk = Andelselektricitetsverk Aenf = Andelsenergiförening Af = Andelsförening Bf = Belysningsförening ELAB = Elektriska Aktiebolag El.Af = Elektriska Andelsförening EI.Bf = Elektriska Belysningsförening El.Df = Elektriska Distributionsförening" El.Enf = Elektriska Energiförening ELF = Elektriska Förening Elf = Elektricitetsförening Elverk = Elektricitetsverk Enf = Energiförening KrAB = Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Krf = Kraftförening Krst = Kraftstation Krv = Kraftverk jn »u. p. a.> och »m. b. p. a.» i föreningsnamn ha i förekommande fall uteslutits.

.)

Inledning För att möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter har elkraftutredningen verkställt en undersökning av vissa förhållanden inom detaljdistributionen av elektrisk kraft i landet. Föreliggande redogörelse angående Kristianstads län grundar sig på uppgifter, som lämnats av distributionsföretagen i länet och som med några få undantag genomgående avse förhållandena år 1943. Undersökningen omfattar ej kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft utan tar endast sikte på distributionsföretagens inköps- och försäljningspriser. För det insamlade undersökningsmaterialets omfattning och de allmänna principerna vid dess bearbetande har närmare redogjorts i den inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (Statens offentliga utredningar 1947: 3). Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i de särskilda länsredogörelserna intagna uppgifterna behandlas i den inledande översikten. Däri gives en kort översikt över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva inflytande på priset för elektrisk kraft. Vidare redogöres för tariffernas uppbyggnad, benämning och klassificering, detaljdistributörernas organisationsformer, metoden för undersökning av kedjehandel, engångsavgifternas betydelse m. m. I den inledande översikten beskrives också huru beräkning verkställts av de olika distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp av råkraft (m0) som vid försäljning i detaljdistribution dels under verkligen rådande avsättningsförhållanden {m^, dels under förutsättning av en viss enhetlig elektrifieringsnivå (zn2). Vidare klarläggas där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar och uttryck. Den inledande översikten förutsattes sålunda tjäna till vägledning vid studiet av redogörelserna för de särskilda länen. En utförlig redogörelse för tariffinventeringen och den statistiska bearbetningen av undersökningsmaterialet har utarbetats för varje län och tryckts i en mindre stencilupplaga. I föreliggande länsredogörelse ha i koncentrerad form sammanställts företrädesvis sådana uppgifter, som kunna förväntas ha ett mera allmänt intresse. Den fullständiga, stenciltryckta redogörelsen är avsedd att tillhandahållas myndigheter och andra, som ha behov av mera ingående uppgifter. En sammanfattande översikt rörande distributionsförhållandena inom landet i dess helhet kommer sedermera att framläggas i form av en särskild riksredogörelse.

6 Detalj distributörerna I Kristianstads län finnas sammanlagt 130 detaljdistributörer. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 1, som även innehåller vissa uppgifter om distributionsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Kristianstads län och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Tre företag, som ha distributionsverksamhet inom flera län, ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen untanför länet, nämligen statens järnvägar, lotsverket och Sydsvenska KrAB (Sydkraft). I bilaga 1 redovisas dock blott den del av dessa företags verksamhet, som avser distributionen i Kristianstads län. Beträffande Sydkraft, som redovisat sin detalj distribution distriktsvis efter ortsnätens sträckning, har emellertid i vissa fall här medtagits även distributionen inom grannkommuner i annat län. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. Av de 130 företagen i länet, som idka detaljdistribution av elektrisk kraft, äro 14 kommunala, 2 aktiebolag, 75 ekonomiska föreningar, 20 underhållsföreningar, 11 industrier, 6 enskilda personer och 2 speciella förelag (statens järnvägar och lotsverket). Någon statlig distributionsverksamhet i egentlig mening förekommer ej i Kristianstads län. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V. Länets fyra städer ha alla kommunala elverk. I övrigt förekomma kommunala distributionsföretag i sex köpingar och fyra municipalsamhällen. Sistnämnda tio kommunala företag redovisas i det följande såsom landsbygdsföretag.

7 Distributions!*öretagens

kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinköpande företag Av distributörerna i Kristianstads län äro 11 helt självförsörjande, vilket innebär, alt vederbörande företag erhåller all energi från egen kraftkälla. Hit räknas i första hand Sydkraft, oavsett att detta storkraftföretag erhåller krafttillskott Iran stamlinjenätet. De återstående självförsörjande företagen utgöras av 1 industri, 3 ekonomiska föreningar och (i företag i enskild persons ägo. Det stora flertalet eller 107 distributionsföretag producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Jämte dessa »totalinköpande» distributionsföretag förekomma sådana, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I Kristianstads län förekomma 12 sådana företag.

Råkraftleverantörer Som råkraftleverantörer uppträda icke blott kommunala företag, aktiebolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och enskilda personer. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord samma typer av företag som distributörerna. Sydkraft är den ojämförligt största kraftproducenten i Kristianstads län. Sydkraft med dotterbolag har i södra Sverige 26 vattenkraft- och 2 värmekraftverk. Av samtliga dessa är endast ett, vattenkraftverket i Torsebro, beläget i Kristianstads län. Många distributörer inköpa icke sin råkraft direkt från Sydkraft utan från någon återförsäljare. Som exempel kan nämnas Ängelholms städsel verk, som återförsäljer till 5 företag, av vilka en del i sin tur leverera råkraft till andra mindre distributörer. • En speciell typ av råkraftleverantörer utgöra sainköpsföreningarna. dvs. sammanslutningar av flera kraftavnämare (distributörer, industrier m. m.) för gemensamt inköp av vanligen högspänd kraft. Sainköpsföreningarna bedriva i regel ej själva någon detaljdistribution. I Kristianstads län finnes endast en samköpsförening, nämligen Föreningen Bjäre Kraftförvaltning, som består av 7 medlemmar och inköper kraft från Ängelholms stad. I bilaga 1, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av länets 21 råkraftleverantörer äro 17 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För

8 de 4 leverantörer, som ej bedriva detaljdistribution i länet, är i bilagan särskilt anmärkt, huru de anskaffa sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda ett företags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören.

Undersökningsmaterialets omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande framställningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare s. k. underhållsföreningar och industrier undantagna. Underhållsföreningarna inköpa icke själva någon energi och de industribetonade detaljdistributörerna använda i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 20 underhålls föreningar, 11 självförsörjande distributionsföretag (därav 1 industri), 10 icke självförsörjande industrier samt de 2 speciella företagen (statens järnvägar och lotsverket). Vidare ha av olika anledningar specificerade uppgifter om råkraftinköp under år 1943 ej kunnat erhållas för Fjärlövs Elf, Norra Sandby Enf och Fjälkestads Elf. Antalet företag, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör följaktligen 84. Uppgifterna för Torekovs Elf och Ramsjöortens Elf, som samköpa råkraft, redovisas i bilaga 1 gemensamt under sistnämnda företag. På samma sätt upptages där under råkraftuppgifterna för Kviingeorlens El.Df hela det råkraftinköp, som sker genom Föreningen Spånga Krv för ägarnas, Kviingeortens El.Df och Vinslövs Köpings Elverk, gemensamma räkning. I bilaga 1, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWh (kilowattimmar). 1 den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkrafttarifter Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 1 500— 20 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detaljdistributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid ofta, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kaj). III. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. 1 5 fall förekommer det emellertid, att en tillsatstariff tillämpas för viss

g kraft, som levereras enligt särskilt tiljäggskontrakt eller som är avsedd till speciellt ändamål. De vanligaste råkrafttarifftyperna äro effekttariff av stegrabattyp, som tillämpas för 24 företag, vilka tillsammans inköpa 17 °/o av ifrågavarande råkraft, och vanlig effekttariff, som tillämpas för 22 förelag, vilka inköpa 1 5 % av råkraften. Därnäst kommer effekttariff ined tidgräns, gällande för 19 företag, vilka tillhopa inköpa över hälften (53°/o) av råkraften. Jämväl ovannämnda 24 effekttariffer av stegrabattyp äro nästan alla tillika av dubbeltyp, dvs. med lidgräns. 1 12 fall, representerade 1 4 % av råkraftomsättningen, säljes råkraften enligt en enkel energitariff. Förutom ovannämnda tariff typer förekomma i mindre utsträckning enkel blocktariff och tidgränstariff samt i enstaka fall stegrabattariff, ackordstariff och effekttariff av utnyttjningstyp. För råkraftleveranser från Sydkraft eller dess underleverantörer ha i 42 fall nya tariffer införts efter är 1943, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande framställning. Dessa äro genomgående effekttariffer av kombinerad block- och utnyttningstyp. Medelpris för råkraft Med ledning av distributörernas uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1943 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. Därvid har hänsyn tagits till förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler, som tillämpas av flertalet råkraftleverantörer i länet. Av de 84 företag, vartill undersökningen av råkraftpriserna hänför sig. ha t) egen kraftstation och täcka endast delvis sitt behov av kraft genom inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstationen, kan variera mellan mycket vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så otillräcklig, att inköpet av kompletterande stödkraft avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen.

Vare sig inköpet gäller stödkraft eller endast reservkraft för läckande av ett mer eller mindre tillfälligt behov vid vattenbrist, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp inskränkas till sådana tider, då leverantören har god tillgång på kraft till jämförelsevis lågt pris. Saknar däremot det delinköpande företagets kraftverk regleringsmöjligheter, kan det förutsättas, att inköpet måste ske under de tider, då efterfrågan på elkraft normalt är störst och att därför inköpspriset blir jämförelsevis högt. Eftersom sålunda de delinköpande företagens medelpriser ej äro helt jämförbara vare sig sinsemellan eller med de totalinköpande företagens även för de fall, då de inköpta energimängderna äro av samma storleksordning, har undersökningen av medelpriset mlt gjorts i första hand beträffande sådana företag, som en-

10 bart distribuera inköpt kraft. Dessa ^totalinköpande företag äro i Kristianstads län 78 stycken. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. Tabell 1.

M e d e l p r i s (/no) v i d i n k ö p a v r å k r a f t För t o t a l i n k ö p a n d e 'oretag

Detalj distributörernas fö •etagsform

Antal toretag

Inköpt energi per företag (1000 k W h ;

Medelpris i»0 (Öre/kWh

max.

min.

medel

max.

min.

medel

8 640

2 589

7*o

1-8

3'0

2 257

20-o

6-8

4 74

8 640 3 211

5 015 377

44 20-o

1-8 3'4

3-1 6-o

8G40

1364 2 o

20o

4s

l diagram 1 finnes medelpriset m0 för de totalinköpande företagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontala axeln. Varje företag representeras

öre/kWh

5C Diagram

1.

Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Stadsförelagens staplar äro streckade.)

förelag.

ttilj.kfh

11 sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i diagrammet utritade endast för vissa större, däri namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att stadsföretagen ligga till höger med relativt låga medelpriser, ävensom att de av städerna inköpta energimängderna äro stora. En liknande undersökning har verkställts angående de 6 företag, som ha egen kraftstation och endast delvis inköpa kraft. Dessa delinköpande företag (1 kommun, 1 aktiebolag" och 4 ekonomiska föreningar) inköpa i genomsnitt betydligt mindre energi per företag än de totalinköpande eller 88 000 k W h mot 615 000 k W h för företagen utan egen kraft. Det genomsnittliga medelpriset m0 för delinköpande företag, vilka alla äro landsbygdsföretag, är 8,9 öre/kWh. Några allmängiltiga slutsatser kunna dock som ovan nämnts ej dragas av dessa siffror. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftlevantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. Leverantörerna äro sammanförda gruppvis efter företagsform, varvid dock Sydkraft redovisas särskilt. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tilllämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Den ojämförligt största delen eller omkring 93 °/o av all råkraft, som försäljes till företag utan egen kraftstation, levereras direkt från Svdkraft.

Tabell 2.

M e d e l p r i s ( m o ) v i d f ö r s ä l j n i n g av r å k r a f t Antal inköpande

Råkraftleverantörer

företag Antal

6 Företagsform

stader

Staten Kommunala

till t o t a l i n k ö p a n d e

Försaid energi per inköpande företag ! 10(10 kWh

företag

Medelpris )nS) per inköpande företag (öre/kWh

landsbygd

max.

m in.

medel

max.

min.

medel

12-o

6->

7'7

8 640 3 211

1 364 14

5 015 545

4-1 10*6

1-8 3'4

3-1 5-8

10 5

946 64

4 2

214 27

20-o 20-o

6-s 8-o

6-6 11.5

SG40

o

20o

Is

4-s

Aktiebolag: 1

Sydkraft

•'

4 Övriga 4 4

Ekonomiska föreningar Industrier Enskilda personer Speciella

15 Länet

12 Diagram 2- Medelpris (m0) för råkraft. avseende totalinköpande företag. (Företag, köpa råkraft direkt från Sydkraft, ha vita, övriga förelag streckade glor.)

som

1 diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från Sydkraft, utmärkts med vita och (ivriga företag med streckade ytor. Av diagrammet framgår, att de streckade staplarna ligga till vänster, dvs. utmärka höga medelpriser. Av den råkraft, som levereras till de delinköpande distributionsföretagen, inköpes den ojämförligt största delen av tre företag direkt från Sydkraft. Medelpriset för denna kraft är högst 8,i och lägst 7,8 öre/kWh eller i genomsnitt 7,9 öre/kWh. Tre smärre delinköpande företag köpa råkraft från annan leverantör än Sydkraft för medelpriser mellan 8,9 och 21,9 öre/kWh eller i genomsnitt 10,7 öre/kWh. De särskilda undersökningarna av råkraftpriserna för å ena sidan totalinköpande och å andra sidan delinköpande företag utvisa, att de sistnämnda företagens tillskott av råkraft i allmänhet ställer sig dyrare än de totalinköpande företagens råkraft. Av hela den i bilaga 1, kolumn 3, redovisade inköpta råkraften faller pa sladsföretagen 20,i milj. kWh och på landsbygdsföretagen 28,4 milj. kWh. Genomsnittspriset för denna råkraft är för stadsföretag 3,i öre och för landsbygdsföretag 6,0 öre. Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretag beror på att stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande översikten sid. 58—59.)

13 Företag m e d höga m e d e l p r i s e r för i n k ö p t råkraft En sammanställning av de företag, som uppvisa höga råkraftpriser, har gjorts i tabell 3, vari upptagits alla distributionsföretag i länet, som uppvisa ett medelpris m0 av 10 öre/kWh eller däröver, med angivande av inköpt energimängd, leveransspänning och, i de fall effekten uppmätts, utnyttjningstid samt råkraftleverantör. Tabell 3.

Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft

Inköpande distributionsföretag

Medelpris u/n (öre/ kWh:

Sösdala KrAB : Hyllinge Enf Skepparkrokens Elf Mammarps Elf Vedby Elf Marklunda El.Enf Smålarps Enf Hyllstofta Elf

21-9 20o 20-o 16-o 15-:,

Inköpt energi (1000 kWh:

Leverans spänning

(Volt)

Utnyttjningstid tim.

Ila

19 18 4 2 16 13 b 37

1500 315 400 127 400 5 250 3 000 1300 3 000 1570 220

Ljunghuset-Sjöborgs Elf Humlarps Elf Verums El.Df Torups Enf Hågnarps Elf Mardals Elf Perstorps Sockens Elf 1 . Vranarps Enf

ll-o 10-7 10-6 10-2 10-o 10-o 10-o 10-o

17 26 39 209 8 25 75 48

3 000 940 3 000 980 20 000 20 000 1730

Medeltal för länet

4s

12-o

11-5

3 000 1500

1780 Kåkr aft leverantör

Tjörnarps El.Df Höganäs-Billesholms AB Skelclervikens Aelf AB Klippans Finpappersbruk Osby Elverk Klippans Elverk AB Svennhinstorps kvarn Klippans Elverk Åstorps Elverk Sydkraft

Vals-

Bjärnmns Elverk Höja Elf Skånska Ät tikfabriken AB Sydkraft

Delinköpande företag.

Av tabell 3 framgår, alt de företag, som betala höga medelpriser för råkraft. i regel inköpa mycket små energimängder och att utnyttjningstiden, i de fall den kunnat fastställas, är låg. Som jämförelse kan nämnas, att Ängelholms Stads Elverk uppvisar den högsta utnyttjningstiden, 3 970 timmar. Den normala utnyttjningstiden för en distributionsförening torde ligga mellan 2 000 och 3 000 timmar per år. Beträffande en del av företagen i tabell 3 gäller, att kraften levereras vid lågspänning, i dessa fall behöva distributionsföretagen ej svara för transformatorförlusterna och råkraftpriset blir därför högre än om — såsom är regel vid råkraftleveranser — uppmätning skett vid högspänning. Av samtliga 130 distributionsföretag i länet sakna 11 stycken (8 °/o) förbindelse via Sydkraft med stamlinjenätet och erhålla alltså råkraft från egna kraftstationer eller från andra fristående kraftverk. Dessa företag redovisa dock sammanlagt mindre än 0,5 °/o av länets samtliga förbrukare resp. hela

14 energiomsättning för borgerliga behov. Det enda fristående kraftverk i länet, som levererar råkraft till återförsäljare, är AB Svenningstorps Valskvarn. Det återfinnes i tabell 3 med ett medelpris m0 av 11,3 öre/kWh. K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller tillhör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen. I Kristianstads län är Sydkraft att betrakta såsom ursprunglig råkraftleverantör i fråga om all där förekommande kedjehandel. Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp från den ursprunglige leverantören. Samma förhållande kan uppstå, om flera distributörer bilda en sammanslutning för gemensamt inköp av råkraft. Denna sammanslutning räknas dock här avpraktiska skäl såsom ett »mellanled» i kedjehandeln. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten sid. 59—61. Tabell 4 utvisar huru de 130 distributionsföretagen i Kristianstads län anskaffa sin råkraft. Bland de 11 företag, som erhålla kraft enbart från egen kraftstation, är Sydkraft i dess egenskap av detaljdistributör inräknat. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 35 fall, därav 26 över ett och 9 över två mellanled. 1 8 av kedjehandelsfallén ha antingen det inköpande distributionsföretaget självt eller något föregående Tabell I.

Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel

Antal detaljdistributörer

Råkraft

11 74 8 22 4 9 1 1

egen kraftstation Sydkraft direkt » » och egen kraftstation » över ett mellanled » » » » och egen kraftstation » » två » Höganäs-Billesholms AB direkt mindre, fristående företag med egen kraftstation direkt

e r h a 1 1e s

från

15 mellanled därjämte egen kraftproduktion, varför i dessa fall någon renodlad kedjehandel ej kan anses föreligga. Kedjehandelsfallen ha skärskådats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget skulle fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från «amma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall. vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. I anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på den ovan angivna schematiska undersökningsmetoden. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. Flera av de år 1943 förefintliga 35 kedjehandelsfallen ha på senare tid avvecklats genom Sydkrafts försorg och i åtskilliga fall pågå underhandlingar om avveckling. Dessa bortfallande kedjehandelsfall äro följande 18: 1—2. Sydkraft — Munka Ljungby Aelf — 2 företag: Skälderhus Enf och Tostarps Enf. 3—4. Sydkraft — Tomelilla Köpings Elverk — 2 företag: Benestad med Omnejd Enf och Sälshög-Everöds Elf. 5—8. Sydkraft — Ängelholms Stads Elverk — A företag: Hjärnarps Elf, Höja ELF, Skeldervikens Aelf och Vejby med Omnejd Enf. I de 4 förstnämnda fallen ha mellanleden numera bortfallit. I fallen 5—8 skall Sydkraft senast efter utgången av nu löpande kontraktstid, dvs. från och med år 1949, leverera råkraft direkt till de fyra föreningarna. 9—11. Sydkraft — Bjärnums Elverk — 3 företag: Hemmeströ Elf, Hågnarps ELF och Mala Aelf. 12—14. Sydkraft — Klippans Elverk — 3 företag: Gråmanstorps Elf, Ljunghuset-Sjöborgs Elf och Smålarps Enf. 15. Sydkraft — AB Klippans Finpappersbruk — Mammarps Elf. 16. Sydkraft — Osby Elverk — Marklunda El.Enf. 17. Sydkraft — Åstorps Elverk — Humlarp Elf. Vederbörande mellanled i fallen 9—17 ha övertagit under föreningarnas distribution. 18. Sydkraft — Råbelövs Fideikommiss — Fjälkestads Elf. Sydkraft har övertagit Fjälkestads Elf:s distribution.

16 1 förestående 18 fall har kedjehandeln sålunda avvecklats eller pågå underhandlingar om avveckling genom att antingen den ursprunglige råkraftleverantören (Sydkraft) eller ett mellanled övertar vederbörande underdistributörers detaljdistribution. Enligt uppgift från Sydkraft fortgår arbetet med avveckling jämväl beträffande kvarstående kedjehandel. Återstående 17 kedjehandelsfall ha uppdelats på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Med skenbar kedjehandel avses sådan kedjehandel, där återförsäljaren exempelvis är en samköpsförening eller ett dotterföretag till vederbörande råkraftleverantör, eller där det sista ledet i kedjan strängt taget är att betrakta som en slutlig konsument, t. ex. gårdar och industrier, som distribuera till anställda. Skenbar kedjehandel anses även föreligga, om sista ledet i kedjan är en underhållsförening. Såsom övrig kedjehandel redovisas alla andra fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse, sålunda även sådan som ej verkar prisuppdrivande.

A.

Skenbar

kedjehandel

1—2. Sydkraft — Vinslövs Köpings Elverk — 2 företag: Lommarps Enf och Vanneberga ELF. 3. Sydkraft — Tjörnarps m. fl. Samhällens El.Df — Sösdala Kr AB — Brönnestads Transformator förening. Sista ledet i dessa tre fall (1—3) utgöras av underhållsföreningar. (Se i övrigt nedan under B nr 7.) 4. Sydkraft — Verums El.Df — Bröderna Jönssons Möbelfabrik. Möbelfabriken är en industri och dess råkraftinköp har därför ej närmare undersökts. Dess distribution torde för övrigt närmast gälla personer, som äro anställda vid fabriken. 5—10. Sydkraft — Ängelholms Stads Elverk — Föreningen Bjäre K raft förvaltning — 6 företag: Båstads Köpings Elverk, Förslövs Aelf, Grevie Elf, Grevie Sockens Elf, Ramsjöortens Elf och Torekovs Elf. Föreningen Bjäre Kraftförvaltning utgör en samköpsförening, vari de 6 företagen i sista ledet ingå som medlemmar. Ängelholms Stads Elverk bortfaller som mellanled senast från och med år 1949.

B.

Övrig

kedjehandel

1. Sydkraft — Knislinge Elverk — Emmislövsortens El.Af. 2. Sydkraft — Tomelilla Köpings Elverk — Ullstorps Enf. Råkraftpriset m 0 för sista ledet i kedjan synes i dessa två fall tämligen väl ansluta sig till det beräknade priset vid direktköp från Sydkraft. 3. Sydkraft — AB Klippans Finpappersbruk — Vedby Elf. 4. Sydkraft — Ängelholms Stads Elverk — Höja ELF. — Mardals Elf.

17 5. Sydkraft — Ängelholms Stads Elverk — Skeldervikens Aelf — Skepparkrokens Elf. Råkraftleverans till sista ledet sker i dessa fall (3—5) enligt enkel energitariff (nr 4 och 5) eller enkel blocktariff (nr 3). Dessa tariffer måste anses mindre lämpliga som råkrafttariffer. (Kedjehandeln över Ängelholms Stads Elverk till Höja ELF och Skeldervikens Aelf är som ovan nämnts under avveckling). 6. Sydkraft — Skånska Ättikfabriken AB — Perstorps Sockens Elf. 7. Sydkraft — Tjömarps m. fl. Samhällens El.Df — Sösdala Kr AB. 1 de båda sistnämnda fallen (6—7) har sista ledet i kedjan egen kraftkälla och råkraftinköpet avser endast reservkraft. Perstorps Sockens Elf inköper omkring 75 000 kWh för ett medelpris av lO.o öre/kWh och Sösdala Kr AB 19 000 kWh för ett medelpris av 21,9 öre/kWh. Utnyttjningstiden är i sista fallet låg (315 timmar om året). Eftersom det i dessa båda fall är fråga om reservkraft kan kraftprisets skälighet ej närmare bedömas. Vid en jämförelse med tabell 3 framgår, att 11 av ovannämnda kedjehandelsfall beröra distributionsföretag, vilkas medelpriser för inköpt råkraft uppgå till minst 10 öre/kWh. I 6 av dessa fall är emellertid kedjehandeln numera avvecklad eller under avveckling, medan de återstående 5 fallen kommenteras ovan under rubriken »Övrig kedjehandel» (B 3 — 7 ) . I vilken mån kedjehandeln som sådan verkat prisuppdrivande kan dock ej med bestämdhet anges, enär priset påverkas av flera andra faktorer än en eventuell mellanhandsvinst. Trots att nära en fjärdedel av distributionsföretagen i länet år 1943 erhöll råkraft genom kedjehandel, utgör dock den av dessa företag under nämnda år inköpta energimängden blott 7 °/o av den sammanlagda energi, som alla distributionsföretagen i länet inköpt. För de under B ovan angivna 7 kedjehandelsföretagen utgör motsvarande siffra 0,:> °/o. Kedjehandelns inverkan på konsumtionspriset granskas närmare nedan i samband med undersökning av distributionsföretag med höga medelpriser.

18 D i s t r i b u t i on si*ÖP e t a g e n s k p a f t a v s ä t t n i n g Undersökningsmaterialets omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilket efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributionsföretag förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 1 angives för varje företag dels den under år 1943 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental kWh (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna 73?! och m2 (kolumnerna 8 och 9). Uppgift om den försålda energimängden har icke kunnat erhållas från 7 distributionsföretag. Av dessa har ett, Hunseröd Krv, förklarat sig icke kunna lämna några uppgifter om förbrukning och inbetalda avgifter, tre företag (Hörlinge-Hovgårdens Elverk, Strömhults El.Df och ö n n a r p s Bf) sakna tariffer och uttaga ersättning genom fördelning på förbrukarna av årskostnaderna för kraftstation och ledningsnät enligt särskilda beräkningsgrunder och tre andra företag (Fjälkestads Elf, Möllegårdens Elverk och Nils Sandgren) tilllämpa enbart ackordstariffer, varvid uppmätning av energien ej heller sker och förbrukningsuppgifter alltså ej kunnat erhållas. Följande redogörelse omfattar i vad den avser energiomsättning och specifik energiförbrukning sålunda endast 123 företag. Medelprisberäkning har kunnat ske beträffande ett av de undantagna företagen, Hunseröds Krv, ehuru förbrukninguppgifter saknas, varför redogörelsen för medelpriserna 77?! och 77?2 omfattar 124 företag. I fråga om tarifferna saknas uppgifter såsom ovan nämnts för tre företag. Tariffundersökningen omfattar sålunda 127 företag. Distributionsföretagens storlek Länets 130 distributionsföretag äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 1, kolumn 5, anges för varje företag

19 antalet förbrukare, vilket motsvarar antalet hushåll i vidsträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker och samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 67 259, kan redan på grund härav ej direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Kristitianstads län (66 929 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). I många fall sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som ovan nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. I tabell 5 äro distributörerna sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för största och minsta företag inom gruppen samt medeltalet för alla företag inom gruppen icke blott beträffande antalet förbrukare och försåld energimängd utan även beträffande antalet kommuner inom vilka företaget idkar distributions verksamhet. Bortsett från lotsverket, statens järnvägar och Sydkraft, som ha en flera län omspännande detaljdistribution, äro alla inom vederbörande företags distributionsområde liggande kommuner medtagna, även om de äro att hänföra till annat län. Då kommunerna ju äro av mycket skiftande storlek och företagens verksamhet kan avse större eller mindre delar av en kommun bör antalet distributionskommuner ej uppfattas såsom ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 59 st. (45 °/o) distribution endast inom en kommun och blott 9 st. (7 °/o) ha distribution i mer än fem kommuner. Av sistnämnda 9 företag äro 5 ekonomiska föreningar, 2 kommunala, 1 industri och 1 aktiebolag (Sydkraft). För statens järnvägar, som i tabell 5 rubricerats som speciellt företag, är antalet kommuner ej känt. Det gäller emellertid här distribution huvudsakligen till tjänstemän, som äro bosatta utefter järnvägen. Sydkraft har det ojämförligt vidsträcktaste distributionsTabell 5.

Detaljdistributörernas distributionsområden, konsuinentantal och energiavsättning Distribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening . Underhållsförening. . Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag. . Länet,

Antal företag

Försåld energi (1 000 kWh;

förbrukare

kommuner max.

ruin.

medel

max.

min.

medel

max.

min.

medel

9 98 9 5 6 2

1 3 1 1 1 1 1

2-6 50-5 28 1-7 2-3 12

7153 12 571 2 628 401 710 90 128

170 818 9 24 20 7 3

1789 6 695 312 139 215 25 65

3 044 5 894 1237 192 450 15 50

289 262 2 5 6 1

1110 3 078 146 60 89 7 26

4 126

9 98

1 1

7153 1019 3 12 571

3 518 422

3'8 2-9 29

3 044 1009 2 112 1 217 5 894 5 894 279 1

14 2 75 20 11 6 Q

12 571

20 området, nämligen 98 kommuner. Eftersom Sydkraft svarar för distributionen även inom underhållsföreningarnas områden omfattar bolagets distribution i allt 101 olika kommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 37 % elkraft från kommunala företag, 35 °/o från ekonomiska föreningar, 20 % från aktiebolag (inberäknat Sydkraft, som svarar för 1 9 % ) , 4 % från industrier och 4 % från underhåll sföreningar. Av hela den detaljdistribuerade energien belöper på kommunala företag 4 5 % , ekonomiska föreningar 3 0 % , aktiebolag 1 8 % (därav Sydkraft 17 %) underhållsföreningar 3 % och industrier 3 % . Speciella ävensom av enskilda personer ägda företag ha tillhopa en andel understigande 1 % såväl av det totala antalet förbrukare som av den totala energiavsättningen för borgerliga behov. De största distributionsföretagen i Kristianstads län näst efter Sydkraft äro. om hänsyn tages endast till distributionskommunernas antal, Ängelholms Stads Elverk och Af Brittedals Krv med vardera 9 och Tjörnarps m. fl. Samhällens El.Df med 7 kommuner. 1 fråga om antalet förbrukare komma efter Sydkraft först elverken i Kristianstad med 7 153 och Ängelholm med 3 326 förbrukare. Därnäst följa Föreningen Ljungbyhed-Röstånga Aelverk, de kommunala elverken i Hässleholm, Åstorp och Klippan, Af Brittedals Krv samt elverken i Tomelilla och Åhus med mellan 2 628 och 1 436 förbrukare. Även med hänsyn till energiavsättningen äro näst Sydkraft stadselverken i Kristianstad och Ängelholm de största (resp. omkring 3 och 2,4 milj. k W h ) . Därefter följa Föreningen Ljungbyhed-Röstånga Aelverk, de kommunala elverken i Osby och Simrishamn samt Af Tyringe Elverk, alla med en avsättning överstigande 1 milj. kWh. En del av distributionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 8 företag, motsvarande 6 % av samtliga företag i länet, ett lägre antal än 20 konsumenter. Av dessa småföretag äro 3 ekonomiska föreningar, 4 enskilda och 1 speciellt företag. Den till konsumenterna försålda energimängden understiger 5 000 k W h i fråga om 5 företag, nämligen 2 föreningar, 2 enskilda och 1 speciellt företag. Bland dessa äro ej medräknade de 7 företag för vilka uppgifter och energiavsättning saknas, ehuru de kunna antagas ha mycket små energileveranser. Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsföretag bör iakttagas, att uppgifterna för stadsföretagen inbegripa även dessa företags landsbygdsdistribution. Ängelholms stadselverk har som förut framhållits distribution i 8 närliggande landskommuner. Även Hässleholms stad bedriver landsbygdsdistribution, dock endast inom en landskommun. Tariffer I den inledande översikten, kap. III, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd.

21 I bilaga 1, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler e t c ) , är endast ett typnummer angivet i kolumn 10. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. De 127 distributionsföretagen i Kristianstads län, från vilka uppgifter föreligga, tillämpa sammanlagt 434 tariffer, dvs. i genomsnitt mellan 3 och 4 per företag. Vid 18 företag förekommer endast en tariff. Sydkraft har en uppsättning på 13 tariffer. De därnäst största tariffuppsättningarna förekomma hos Broby Elverk och Åstorps Elverk med vardera 10 tariffer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer

Tabell 6.

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

T ar iffl y p (med typnummer)

Enkel energitariff (001. 101) E n k e l blocktariff (002, 102) P o l y g o n t a r i f f (003, 103) och utnyttjningstariff (004. 104) T i d s p ä r r t a r i f f (005, 105) S ä s o n g t a r i f f (006, 106) Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008. 108) E f f e k t t a r i f f (01., 1 1 . ) . . Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2. . , 3 . . . 4 . . . 5 . . . 6 . / A c k o r d s t a r i f f (. .0) Speciella tariffer . . . .

staten

—

kommun

AB

ekon. förening

3 3 2

7 2 4

12 2

underhållsfören.

industri

enskild

speciell

6 1

Summa

Energiomsättning

%

14 5 6

5 0 2

8 1

18 5 2

9 1

72 4 5

20 2

6 1

2 3

35 0l 0

S u m m a tariffer

100 Antal företag

127 A n t a l tariffer i g e n o m snitt per företag ..

1 Uppskattat.

127 IG

ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer kan ersättas med vilken siffra som helst (utom O såsom tredje siffra) utan att typen ändras. Den enkla energitariffen är mycket rikligt representerad. Ehuru denna tariff typ ej är ägnad att sporra till ökad användning av elektrisk energi, förekommer den såsom enda tarifftyp hos många landsbygdsföretag. Av det totala antalet tariffer äro 41 °/o enkla energitariffer, och den uttagning som sker enligt desamma utgör 22 °/o av hela energiomsättningen. Även grundavgiftstarifferna äro många — 29 °/o av hela antalet — och uttagningen enligt dessa tariffer är omfattande ( 3 5 % ) . Övriga tarifftyper äro ej så vanliga. Enligt enkel blocktariff uttages emellertid relativt stora energimängder (21 °/o av totalomsättningen). Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 434 tarifferna i länet 124 avsedda för energi till belysning och småapparater, 116 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 11 till matlagning, 15 till ackumulerande värmeapparater och 78 till vilket ändamål som helst. Av de återstående tarifferna avse 73 såväl belysning som motordrift och 17 såväl belysning som elspisar eller på annat sätt kombinerade eller eljest speciella användningsändamål. Den enkla energitariffen har fått den allsidigaste användningen, nämligen för hela skalan av olika ändamål. Den har dock oftast betecknats som belysningstariff eller motortariff (i 69, resp. 49 fall av 174). Av de 127 grundavgiftstarifferna äro 42 avsedda för alla ändamål, 30 för belysning, 28 för motordrift och 26 för både belysning och motordrift. De flesta enkla blocktarifferna ha betecknats som motortariffer och de flesta tidgränstarifferna som kombinerade belysnings- och motortariffer. Efter år 1943 har på flera håll tariffomläggning skett. Elkraftutredningen framlade i januari 1947 betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947:4). Redan dessförinnan hade Sydkraft och flera av dess distributörer börjat införa tariffer, som i allt väsentligt överensstämma med de av elkraftutredningen förordade standardtarifferna. Enligt uppgift från Sydkraft tillämpas dylika tariffer numera av 22 företag. Det kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till bushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt, en grundavgift per tariffenhet och en energiavgift per kWh 1 . Specifik e n e r g i f ö r b r u k n i n g Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för 1

Sydkraft tillämpar en grundavgift av 7 kr. 50 öre per tariffenhet.

215 bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. 1 Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 1, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområden. I största allmänhet torde man kunna säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 å 35 kWh/F, ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 å 70 kWh/F, gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av över 100 k W h / F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 k W h / F och däröver. Elkraftutredningen har. såsom i den inledande översikten (sid. 66) framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom samtliga ifrågavarande distributionsområden grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter har avsatts efter den horisontella axeln och stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Eftersom en del stadsföretag ha en betydande landsbygdsdistribution, ger diagrammet ej en fullt riktig avvägning mellan städer och landsbygd. Med ledning av uppgifterna i bilaga 1, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse, med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta eneriguttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen i tabell 7 framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Kristianstads län är i genomsnitt 57 kWh/F och varierar mellan 184 och 11 kWh/F. Genomsnittsvärdet för städerna är 91 1

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

24 jc.Vh/F

ICO

Diagram

Tabell 7.

3.

2C0

30C

600 ICOOxF

Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Specifik energiförbrukning (kWh F Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

.... '

max.

min.

medel

184 58 144 108 59 34 50

40 31 11 13 lö 16 39

81 48 46 39 42 18 40

184 144

75 11

91 51

25 k W h / F och för landsbygden 51 k W h / F . Sistnämnda uttryck för elektrifieringsnivån på landsbygden ligger lägre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 k W h / F . De kommunala företagen, vari städerna inga, redovisa genomsnittligt den högsta och företagen i enskild persons ägo den lägsta specifika energiförbrukningen. Den grupp landsbygdsföretag, som representeras av de ekonomiska föreningarna, uppvisa en genomsnittlig specifik förbrukning 46 k W h / F . Elektrifieringsnivån hos dessa företag växlar emellertid inom vida gränser, nämligen från 11 till 144 kWh/F.

Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distributionsområdet gällande priset per såld k W h uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats uii. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset mx beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset m, är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat nu) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 k W h / F , dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna 72?! och nu har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per k W h av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena mx och nu äro sålunda genomsnittspris, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat. Medelpriserna m^ och nu ha angivits för varje företag i bilaga 1, kolumnerna 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris (mj och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tillämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli m^ och m2 lika stora. Tillämpar

26 företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ1, exempelvis enkla energitariffer med olika pris för belysning och motordrift, kan det inträffa, att mv och m2 bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m2, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av ml grundar sig. Klart är vidare, att m1 och m2 bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för m2 beräknade, "nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst företag medelpriserna mt och m2 äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan m1 och //Jo påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan mx och m2. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt .hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan //^ och mL, stor. En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen i Kristianstads län finnes återgiven i diagram i, som avser det verkliga medelpriset mu och diagram 5, som avser jämförelsepriset nu. Företagens storlek har utmärkts genom att energiomsättningen avsatts å den horisontella axeln. Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Det verkliga medelpriset (irij} för hela länet är 17 öre/kWh. Högst ligger Hågnarps ELF med 52 öre/kWh och lägst Kviingeortens El.Df med 9 öre/kWh. Stadsföretagens verkliga medelpriser variera ej så mycket som landsbygdsföretagens och äro genomsnittligt 1 öre/kWh lägre än dessa. Av de olika företagskategorierna uppvisa grupperna enskilda, industrier och underhållsföreningar högsta genomsnittspris m^ med mellan 30 och 22 öre/kWh, medan de övriga gruppernas medelpriser röra sig mellan 20 och 15 öre/kWh. Det högsta verkliga medelpriset i länet förekommer som nämnts hos Hågnarps ELF och utgör 52 öre/kWh. Därefter följa Borrby Tuvors Elf med 38, Fjärlövs Elf, Skånska Ättikfabriken AB och Svenska Granitindustri AB med 35, Rössjöholms Skogskontor med 34, Hemmeströ Elf och Norra Sandby Elf med 33, AB Ignaberga Kalksten, Hörlinge Gård, Mardals Elf, Tjörnarps m. fl. Samhällens El.Df och Tunby Elf med 31, samt Barums Elf, Knislinge Elverk, Mala Aelf, Skepparkrokens Elf och Hunseröds Krv med 30 öre/kWh. Samtliga dessa företag ha en obetydlig distribution och deras sammanlagda energiomsättning utgör endast 3,t °/o av den totala omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 12 i prisgruppen 25—29 öre/kWh med sammanlagt 2,6 °/o av energiomsättningen, 36 i prisgruppen 20—24 öre/kWh med 37,3 °/o av omsättningen, 31 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med 25,o % av omättningen och 23 i prisgruppen 9 — 14 öre/kWh med 32,o °/o av den totala omsättningen på landsbygden. 1 Om ett företag har flera tariffer av samma typ angives i bil. 1. kolumn 10, endast ett t y p n u m m e r . (Se sid. 21.)

27 öre/kWh il 52 30-

milj .Wh

Diagram

'i.

Verkligt medelpris (mx) för detalj distribuerad (Sladsföretagens staplar äro streckade.)

kraft.

40 m i l j . k''>'h

Diagram .5. Jämförclsepris (m2), utgörande beräknat medelpris för detaljdistribnerad kraft vid en specifik energiförbrukning av 6.3 kWh/F. (Sladsföretagens staplar äro streckade.)

29 Tabell 8. Verkligt medelpris (nii) och jämförelsepris (m>) inom olika grupper av företag

Företagsform

Jämförelsepris m., före/kWh)

Verkligt medelpris nt] (öre/kW I,

medel

ädel Staten Kornmun Aktiebolag Ekonomisk fö renin Underhållsförening Industri Enskild person . . . Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

34 15

12 18 9 19 14 12 15

16 20 16 22 24 30 15

21 19 42 25 30 25 14

12 18 9 16 12 12 13

17 19 16 20 22 21 13

17 52

14 9

16 17

21 42 42

15 9

18 17

22 20 52

52 De höga /nuvärdena behöva ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagens sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att förelagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen ligger ockå för 15 av de 18 ovan namngivna företagen under 40 kWh/F. 1 den mån dessa företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 k W h / F komma de att nedan bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för företag med höga jämförelsepriser. Jämförelsepriset nu, dvs. det beräknade medelpriset vid en medelförbrukning av 65 kWh/F, är för hela länet 17 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande jämförelsepriset gäller för Hågnarps ELF med 42 öre/kWh och det lägsta för Kviingeortens El.Df med 9 öre/kWh, dvs. samma företag som ha motsvarande ytterlighetsvärden i fråga om det verkliga medelpriset ;/?,. För stadsföretag är jämförelsepriset i genomsnitt 18 öre/kWh och för landsbygdsföretag 17 öre/kWh. i motsats till vad som gäller det verkliga medelpriset uppvisa sålunda stadsföretagen högre medelpris nu än landsbygdsföretagen. Av de efter företagsformen indelade grupperna förete de speciella företagen (statens järnvägar och lotsverket) och de ekonomiska föreningarna lägsta medelvärden nu med i genomsnitt resp. 13 och 16 öre/kWh. Det högsta genomsnittspriset 22 öre/kWh uppvisa industriföretagen. Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepris skulle ha erfordats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vars jämförelsepris m2 uppgå till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning.

30 Topprisföretagen i Kristianstads län äro 51 st. eller 3 9 % av samtliga distributörer och utgöras av 50 landsbygdsföretag och ett stadsföretag (Hässleholms Stads Elverk). Topprisföretagen distribuera energi till sammanlagt 13 194 förbrukare, motsvarande 19,6% av samtliga konsumenter. i tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 16 företag, vilkas jämförelsepris uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen dels alla 51 topprisföretagen dels ock de 50 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution. För jämförelse har vidare motsvarande medeltal angivits för såväl alla landsbygdsföretag som samtliga distributionsförelag i länet. Av tabell 9 framgår, att av de 16 där upptagna företagen i högsta prisgruppen 9 äro ekonomiska föreningar, 3 industrier, 3 enskilda och 1 underhållsförening. Av samtliga 51 topprisföretag äro 27 ekonomiska föreningar, 12 underhållsföreningar, 7 industrier, 3 enskilda och 2 kommunala företag. De ekonomiska föreningarna äro visserligen de till antalet flesta, men om varje typgrupp undersökes för sig uppvisa industrierna, underhållsföreningarna och enskilda de procentuellt flesta topprisföretagen. En undersökning av topprisföretagens råkraftanskaffning visar, att b företag (12 °/o) ha egen kraftkälla och sålunda äro helt eller delvis självförsörjande, medan 45 företag (88 %) äro totalinköpande. Denna fördelning skiljer sig ej avsevärt från den som gäller för samtliga företag i länet (resp. 1 7 % och 8 3 % ) . Av de 6 förstnämnda företagen tillhöra 4 den högsta prisgruppen, dvs. de i tabellen namngivna företagen, och av dessa äro 3 helt självförsörjande. Av de 3 topprisföretag, som endast äro delvis självförsörjande, inköpa två sin råkraft från Sydkraft direkt och ett från Sydkraft över ett mellanled. De totalinköpande topprisföretagen erhålla likaledes råkraft från Sydkraft (32 direkt, 8 över ett mellanled och 4 över två mellanled) utom i ett fall. där råkraft levereras från Höganäs-Billesholms AB. Som av ovanstående framgår, förekommer kedjehandel med råkraft i 13 fall beträffande topprisföretagen. I 11 av dessa fall, där kedjehandel och höga medelpris sammanfalla, är kedjehandeln att betrakta som skenbar eller numera avvecklad. De återstående 2 fallen ha kommenterats ovan under rubriken »Övrig kedjehandel» nr 4 och 5. En granskning av de av topprisföretagen årligen inköpta energimängderna samt av de medelpriser, som nämnda företag få erlägga, utvisar att det i de fall, där uppgifter föreligga, i regel rör sig om mycket små energibelopp och ofta relativt höga inköpspriser. Detta gäller emellertid blott landsbygdsföretagen. Hässleholms Stads Elverk uppvisar större råkraftinköp och lägre m 0 -pris än motsvarande medelvärden för hela länet. Såsom i den inledande översikten (sid. 51) berörts, kunna toppriser hos kommunala företag ha sin grund i att de kommunala myndigheterna bestämma prisnivån med hänsynstagande till andra faktorer än självkostnaderna. För de topprisföretag, som ha enbart landsbygdsdistribution, äro medeltalen per företag omkring 174 000 kWh

31 Tabell 9 .

Landsbygdsföretag med höga jämförelsepriser Detaljdistribution

It il k r a f t a 11 s k a f f n i n Jämförelsepris m-, före/ kWh

42 35 31 30 )) » 28 » 2/ 26 25

Företagets namn

Företaga form

3 9: Ursprunglig råkraftleverantör

Hågnarps El. F ek. f. Fjärlövs Elf ek. f. Xorra Sandby Enf ek. f. Rössjöholms Skogs- ensk. kontor Mardals Elf ek. f. Skopparkrokens Elf ek. f. Skånska Attikfabri- ind. ken, Perstorp Svenskii Graiiitindu- ind. stri AB, Gylsboda Hunseröds Krv . . . . ensk. Tjörnarps m. il. Sam- ek. f. ' hällens El.Uf Hemmeströ Elf . . . . ek. f. ek. f. Mala Aelf AB Ignaberga Kalk- ind. sten ek. f. Össjö Enf Barums Elf. . . Hörlin »v Gård

nnd. f. ensk.

Tarifftyper

Sydkraft

10-o

75 28 28 90

101 002 101 101

Svdkraft

10-0 20-o

29 20 41

003 101 101

10 636

001 101. 501 101 001. 501 011, 101. 700 101. 103. 109, 700 101. 107 002, 101. 506

Sydkraft

37 40

9-o 9-o

122 110 90

7-9

170 78 24

E

42—25 Ovannämnda företag 42-20 Samtliga 51 topprisföretag 42-20 50 topprisföretag (landsbygdsföretag; 42-9 Samtliga landsbygdsföretag 42—9 » företay; i länet

rr —

medeltal » » »

112 300 174 355 577

f'2

6-i 7'4 G-o 4-8

104 258 212 422 517

inköpt råkraft och 7,4 öre/kWh mot 355 000 kWh och 6,0 öre/kWh för samtliga landsbygdsföretag. Skillnaden mellan inköpspris (m„) och försäljningspris (nh) är störst hos följande företag: Hågnarps ELF (m0 = 10,o och mx = 52 öre/kWh), Tjörnarps m. fl. Samhällens El.Df (m0 = 6,6 och 7nx = 31 öre/kWh), Hemmeströ Elf im0 = 9,o och mx = 33 öre/kWh), Mala Aelf (m0 = 9,o och mx = 30 öre/kWh) samt Mardals Elf (m0 = 10,o och 72?! = 31 öre/kWh). På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 422 förbrukare. Topprisföretagen på landsbygden uppvisa i medeltal blott 212 konsumenter per företag och för de 16 företagen i den högsta prisgruppen är medeltalet ännu lägre eller 104 förbrukare per företag. Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med höga jämförelsepris äro de av dessa företag tillämpade tarifftyperna. De 50 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution redovisa tillsammans 143 tariffer, därav 69 enkla energitariffer, 41 grundavgiftstariffer, 8 tidgränstariffer, 6 polygon-

och utnyttjningstariffer, 5 enkla blocktariffer, 4 ackordstariffer, 3 stegrabatttariffer, 1 effekttariff, 1 säsongtariff och 1 tidspärrtariff. De i tabell 9 upptagna 16 topprisföretagen i högsta prisgruppen tillämpa sammanlagt 39 tariffer, därav 25 enkla energitariffer (typnummer 001 eller 101), fördelade på 13 företag med enbart dylika tariffer och 6 företag, som därjämte ha enkel blocktariff (002), effekttariff (011), polygontariff (103), tidgränstariff (107). speciell energitariff (109), grundavgiftstariff (501) eller ackordstariff (700). I enstaka fall förekomma vidare enbart enkel blocktariff, polygontariff eller grundavgiftstariff. Progressiva tariffer förekomma i betydligt mindre utsträckning bland topprisföretagen än bland övriga företag i länet. En undersökning av topprisföretagens geografiska belägenhet ger vid handen, att de ligga ganska jämnt fördelade över hela länet. Några företag i den högsta prisgruppen (25 öre/kWh eller däröver) förekomma dock ej i den del av länet, som ligger söder om Kristianstad (sydöstra Skåne). De här undersökta topprisföretagen på landsbygden, dvs. de som vid en förutsatt specifik energiuttagning inom respektive distributionsområden av 65 k W h / F skulle uppnå medelpriser på minst 20 öre/kWh, uppvisa i verkligheten på några få undantag när en lägre specifik energiförbrukning än den förutsatta och till följd därav ett verkligt medelpris m l5 som är lika med eller högre än jämförelsepriset nu. Att m-t i undantagsfall är lägre än m 2 innebär, att en hög elektrifieringsnivå är uppnådd inom området, trots att företagets tariffer resultera i ett relativt högt pris. Den verkställda granskningen av de 51 topprisföretagen utvisar att grupperna av industrier, underhållsföreningar och enskilda personer i förhållande till antalet företag inom varje grupp innehålla de flesta toppprisföretagen, att de topprisföretag, som ha enbart landsbygdsdistribution, i regel inköpa små energimängder och att medelpriset vid inköp av råkraft till följd därav blir något högre för dem än för landsbygdsföretagen i allmänhet, att kedjehandel med råkraft icke förekommer i större utsträckning bland topprisföretagen än normalt bland samtliga landsbygdsföretag i länet, att genomsnittliga antalet förbrukare hos topprisföretagen på landsbygden är betydligt lägre eller endast 50 °/o av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag, att topprisföretagen i allmänhet tillämpa mera primitiva tariffer än övriga företag, samt att topprisföretagen ligga spridda över hela länet, dock att företag med medelpris på 25 öre/kWh eller däröver ej förekomma i länets södra del (sydöstra Skåne). Beträffande 6 företag saknas som ovan nämnts uppgifter för beräkning av medelpris, och det har sålunda ej kunnat fastställas, huruvida de äro att betrakta som topprisföretag. Av ifrågavarande företag (3 ekonomiska föreningar och 3 enskilda företagare) utgöras 5 av små fristående kraftstationer, medan

33 det sjätte (Fjälkestads Elf) inköper kraft från en återförsäljare. Antalet förbrukare hos dessa företag är i genomsnitt 14, dvs. blott 3 °/o av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag. Tre av ifrågavarande företag uttaga ersättning för distribuerad energi genom fördelning på förbrukarna av råkraftkostnaderna för kraftstation och ledningsnät. De övriga tre tillämpa enbart ackordstariffer, enligt vilka utgår en årsavgift av mellan 5 och 10 kr. per ljuspunkt. Endast hos ett av företagen förekommer särskild avgiftsbestämmelse för motorer (36 kr./hk). Sammanfattningsvis kan sålunda sägas, att dessa företag huvudsakligen utgöras av små, avskilt belägna och i råkrafthänseende självförsörjande företag, ofta i privat ägo, vilka förse ett fåtal konsumenter med energi enbart för belysning. Engångsavgifter I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt utgående årliga underhållsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalts, bli också förbrukarnas avgifter enligt tarifferna de enda aktuella. I samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves emellertid vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i inledande översikten, kap. VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande av gällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra, kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 130 distributionsföretagen i Kristianstads län ha 23 (därav 10 ekonomiska föreningar) ej kunnat lämna några uppgifter om engångsavgifterna, 3 företag ha meddelat, att nyanslutning ej vore aktuell, och 25 företag (därav 3 föreningar) ha uppgivit, att några engångsavgifter ej förekomma. Uppgifter om förefintliga engångsavgifter föreligga sålunda endast för 79 företag. I fråga om 21 av dessa gäller, att en ny tillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av anslutnings- eller inträdesavgift. I 8 fall bekostar abonnenten endast en del av anläggningen, medan företaget svarar för resten. Sydkraft har indelat sitt distributionsområde i olika anslutningsavgiftsområden. Inom varje sådant område utgår engångsavgift med enhetligt belopp per tariffenhet, varvid beloppet fastställts med hänsyn till bebyggelsetäthet och nätens räntabilitet. I vissa köpingar och större samhällen utgår ingen engångsavgift. I övrigt är anslutningsavgiften per tariffenhet i regel för stationssamhällen med någorlunda tät bebyggelse 3—977 47

34 10 kr. och för normal landsbygd 20, 30 eller 40 kr. beroende på bebyggelsetätheten. Anslutningsavgifterna 50, 60 och 70 kr. per tariffenhet förekomma mera undantagsvis. Den högsta anslutningsavgiften, 80 kr. per tariffenhet, tillämpas slutligen vid nyelektrifiering av glesbygd, även om anläggningskostnaden överstiger 180 kr. per CB-enhet, i den mån Sydkraft medger elektrifiering. Hos många företag förekommer, att avgiftens storlek göres beroende t. ex. av antalet ljuspunkter eller antalet hästkrafter hos de motorer, som installeras, eller antalet hektar odlad jord inom den fastighet, som elektrifieras. Avgiftsberäkningen är mycket olika hos olika förtag. Ett och samma företag tilllämpar ofta flera av dessa olika beräkningsgrunder och avgifterna per ljuspunkt och hästkraft utgå då vanligen jämsides, medan avgiften per areal utgår alternativt. Normalt uttages en avgift av mellan 5 och 80 kr. per ljuspunkt, mellan 6 och 240 kr. per hk eller mellan 30 och 140 kr per ha odlad jord. Genomsnittsvärdena hos de företag i Kristianstads län, som använda dessa enheter, kunna avses utgöra omkring 25 kr. per/ljuspunkt, 75 kr. per/hk och 60 kr. per/ha odlad jord. Av 9 företag tillämpas vissa fasta engångsavgifter, som äro oberoende av anläggningskostnaden. Dessa variera mellan 35 och 175 kr. I genomsnitt uppgå de till omkring 60 kr. De kommunala företagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av ny tillträdande konsumenter inom det egentliga distributionsområdet. Undantag utgöra de kommunala elverken i Klippan, Kvidinge och Åstorp, där vissa fasta engångsavgifter utgå. Flera kommunala företag, däribland stadselverket i Ängelholm, tillämpa emellertid anslutningsavgifter för abonnenter i förorterna och på den kringliggande landsbygden. Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående översikt framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. Enär någon medelvärdesberäkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av topprisföretagens engångsavgifter kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att i topprisföretagen skulle i större utsträckning än landsbygdsföretagen i allmänhet ha låga engångsavgifter. Topprisföretagen ge i detta avseende samma oenhetliga intryck som landsbygdsföretagen i allmänhet.

35 Bilaga I Uppgifter angående distributionsföretagen i Kristianstads län R å k r a f t a n s k a f f n i ng Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Medelpris för Inköpt råkraft råkraft

MedelMedelpris Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer förpå företagets Wl0 ning per verkenergi jämfötariffer (öre/ brukare (1 000 enhet ligt relse kWh) kWh) (kWh/F)

(1 000 kWh) o

1 Ansas Enf, Spannarp Sydsvenska KrAB Ealsby Elf, Balsby l .. » » 1 B arums Elf, Backa skog » » Benestad med Omnejd Tomelilla Köpings 2 Enf, Tomelilla Elverk Bjärnums Elverk, Bjär- Sydsvenska KrAB )) inn Boalts El.Df, Boalt » » Borrbyortens El.Af, » »

Borrby

Brönnestads Transfor- Sösdala KrAB matorförening, Tormestorp Båstads Köpings Elverk, Föreningen Bjäre Båstad Kraftförvaltning Charlottsborgs El.F, Sydsvenska KrAB Långebro Ekets El.Enf, Eket .... » »

8-1

— —

— —

9-o

139 117 78 98

80 46 20 45

39 48 24 35

13 20 30 15

12 19 25 15

108, 109 101, 102, 107 101, 107 601

6'9

101, 102, 501

33 105

9-6 8-1

124 235

33 85

33 35

18 21

16 18

601 101, 506

—

—

8-1

6*8

101, 102,107, 201, 601. 607 103, 503, 700

102, 201

101, 107

— 946

_ 7-o

130 185

8-6

254 190

93 67

33 43

23 20

21 18

Elverk

8-o

101 101, 106,501, 606 101, 103

Enf, Sydsvenska KrAB

7-o

101, 501, 507

101, 106 700, 800

»

1 junga Emmislövsortens El.Af, Knislinge

Skånes Fagerhult

» u Finja Enf, Fin ja Fjälkestads Elf, Fjälke- Båbelövs Fidei14 16 stad kommiss Fjärlövs Elf, Gamlösa1 Sydsvenska KrAB AB Färe Armaturfabrik, » » + egn krst Sibbhult Färingtoftaortens Elf, Sydsvenska KrAB Färing tofta Färlövs EK, Färlöv1 .. » »

Förslövs Aelf, För slö vs- Föreningen Bj äre holm Kraftförvalt8 ning Gislöfsdals El.Df, GisSydsvenska KrAB löv, Simrishamn Gladsax El.Df, Jtirre» »

stad

»

Emmah'ungaEnf,i!?mma-

Fagerhult-Wärsjö

60 Borrby Tuvors Elf,Borr» » by Af ' Brittedals Krv, Ät» » tarp + egen krst Broby Elverk, Broby . . Sydsvenska KrAB

Broby

De t a 1 j d is t r i 1 u t i o n

142 6

8-2

230 28

.

28 55

6 15

15 33

35 19

35 002 18 101

6-5

501, 506

—

—

6-6

101, 102,107, 201, 601, 607 101, 108

8'4

7-8

601, 607

.

36 De ; a 1 j d i et r i b u t i o n

Itåkraftansk a ffn i n g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

MedelMede pris Medelpris för Antal Försåld förbrukTypnummer Inköpt (Öre/kWh) energi ning per verk- äm rö- på företagets råkraft råkraft förm0 tariffer brukare enhet (1 000 (öre/7 (1 000 ;k\vh/F) ligt relse Wlj nii kWh) kW h) kWh) 7

102, 109,201. 601, 607 101, 601

001, 504

106, 501

—. —

— —

257 137

95 26

39 16

21 28

19 19

101. 107 101, 107, 601

6 Glimåkra Elverk, Glim- Sydsvenska KrAB dkra Grevie Elf, Grevie . . . . Föreningen Bj äre Kraftförvaltning 3 8 » Grevie Sockens Elf, Grevie Gråmanstorps Elf, Grd- Klippans Elverk. . manstorp 1 Gualövs Elf, Grualöv1.. Sydsvenska KrAB Gyllebo Elf, Vik, Sim» »

7-1

6-4

6'4

22 Hannasortens Enf, Hamnienhöy Harbäckshults Enf, Örkelljunga 7 Hemmeströ Elf, Bjärnum l Hjärnarps Elf, Hjärnarp Huaröds Elf, Huaröd1 Humlarps Elf, Åstorp 1 Hunseröds Krv, Skälderhus Hyllinge Enf, Hyllinge

rishamn l

Hyllstofta

tofta

Elf,

»

»

8-2

501, 506

»

»

8-1

101 B j ärnu ms

Elve rk

9-o

101 Ängelkolms Stads Elverk Sydsvenska KrAB Åstorps Elverk . . Egen krst

8-2

001, 005

—

49 21

29 48

25 14 30

21 14 30

101, 107 101 001

Höganäs-Billesholms AB 9 Hylls- AB Svenningstorps Valskvarn 9 H å g - B j ärmims Elve rk

Hågnarps ELF, narp, Bjärnum l Hässleholms Stads Elverk, Hässleholm, Höja ELF, Höja, Ängelholm Hörlrnge-Hovgårdens Elverk, Hovgården, Verum Hörlinge Gård, Finja . . ; AB Iföverken, Bromölla 2 AB Ignaberga Kalksten, Ignaberga Bröderna Jönssons Möbelfabrik, Yittsjö Kiaby Elf, Bäckaskog1 Klippans Elverk, Klippan AB Klippans Finpappersbruk, Klippan Knislinge Elverk, Knislinge Komstads med Omnejc Enf, Gärsnäs l

10-7

—

—

152 29 10

20-o

001, 003

11-3

10-o

101 Sydsvenska KrAB 3 570

4-4

2 575

101, 103, 108

Ängelholms Stads Elverk Egen krst

8-5

002, 003

—

—

6 Egen krst Sydsvenska KrAB

—

—

24 400

4 165

18 51

31 23

25 22

002, 101, 506 001

011, 101, 700

114 1550

56 961

39 80

21 16

19 16

101, 107 101, 102, 105

001, 201

101, 501

101, 107,601 607

))

—

»

Verums El.Df + egen krst Sydsvenska KrAB

»

»

»

))

+ egen krst Sydsvenska KrAB + egen krst Sydsvenska KrAE

—

2 075

—

5-5

—

8 .

8 .

37 Råkraftansk a ffn i n g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

2 Kristianstads

Elverk.

MedelMedelpris Medelpris för Typnummer Inköpt Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) råkraft på företagets förenergi ning per råkraft m0 tariffer enhet verk- janitobrukare (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F; ligt relsc kWh) kWh: kWh) mj TO 2 3

Sydsvenska KrAB 6 486

Kristianstad Kverrestads Enf, Lun-

De t a 1 j d i i t r i b u t i o n

1-3

3 044

001, 002, 005. 007, 700

»

))

7-2

»

»

7-0

101, 108, 206

o

»

7-8

101, 107

6-4

002 007, 009

—

—

101, 107,201, 601, 607

Föreningen Ljungby» » 2 257 hed-Röstånga Aelverk, Ljungbyhed Ljunghuset-Sjöborgs Klippans Elverk. . 17 Elf, Klippan l Lommarps Enf, Lom- Vinslövs Köpings — marp, Vmslöv Elverk Lotsverket, Fyringen- Sydsvenska KrAB j örskontore t, Stockholm Löderup-VallebergaEnf, » » —

4-8

2 628

101, 102, 108

ll-o

001, 002

—

101, 107

13 001, 101

—

itarp

Kvidinge Municipal samhälles Elverk, Kri-

dingt Kviingeortens

El.Df,

+ egen krst u Kallna och Östra Ljung- Sydsvenska KrAB

4 Hanaskog

by Elf, Kallna

Köpinge, Hovby

Åsums och Aelf, Gärds

»

»

Köpinge

liäf.Klippari

o

16-0

101, 107, 601, 607 001

l

40 25 13

9-0

10-o 12-o

110 29 44

36 18 13

32 51 34

30 31 24

28 30 22

001, 501 003 101

6-6

101, 108, 601

—

—

.

28 Hedvigsdall

1 AB Klippans Finpappersbruk Mala Aelf, Mala .... Bjärnums Elverk Mardals Elf, Spannarp Höja ELF Marklunda El Enf. Run- Osby Elverk Mammarps

hällan, Osby l

Munka Ljungby Aelf, Sydsvenska KrAB Munka I/j u ny by Mölle gårdens Elverk, Egen krst Mölle gården, Vissel-

tofta

Norra Sandby Enf, Ban- Sydsvenska KrAB 6 . seröd 1 Oderljunga Elf, Perstorp 241 » » Olseröds El.Df, CHseröd 182 « » Osby Elverk, (Jsby . . . . 1 649 » » Ousby Kimröks Fabriks Egen krst — AB, Osby Perstorps Sockens Elf, Skånska Attikfa75 briken AB + Perstorp egen krst Ramsjöortens Elf, Ram- Föreningen Bjäre 12 629 Kraftföivaltsjöstrand ning 3 Röke-Hörja Enf, Böke Sydsvenska KrAB 107

7'3 8-5 5-2

348 425 1280

—

172 134 1085

52 29 109

19 20 14

17 17 17

002, 601, 603 506 007, 101,108, 201 18 101, 201

101, 102

10-o

6-3

101, 105,501. 505

8*8

101, 501

38 Råkraftansk a ffni n g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

hult Simrishamns Stads El-

MedelMedelMedelpris Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) råkraft förråkraft iäinfö energi ning per r k - Jd m0 brukare enhet (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh) nii •nin 4

3 Rössjöholms Skogskon- Egna krst tor, Rössjöholm, Munka Ljungby Nils Sandgren, Vinslöv Egen krst Sibbhults El.Df, Sibb- Sydsvenska KrAB

De t a l j d i s t r i t u t i o n

101 700 601

—

8 260

»

»

8-1

)>

»

—

—

101, 102,103. 105. 106,107, 109, 117. 201 601, 607

7-1

101, 105

20-o

verk, Simrishamn Simrislunds ELF, Simrishamn Skeldervikens AeU,Skälderviken Skepparkrokens Elf, Skälderviken Skånska Attikfabriken AB, Perstorp Skälderhus Enf, Skälderhus Smålarps Enf, Klippan 1 Spannarpsortens Elf, Sjmnnarp x Statens Järnvägar.iSfoc/o holm Strömhults El.Df, Gylsboda Strövelstorps Elf, Strövelstorp Svenska Granitindustri AB, Gylsboda Sydsvenska KrAB, Malmö

—

250 Ty pu um mer på företagets 1ariffer

Angelholms Stads Elverk Skeldervikens Aelf Sydsvenska KrAB + egen krst Munka Ljungby Aelf 2 Klippans E l v e r k . . Sydsvenska KrAB »

7-5

101, 601

8 233

11-5 83

17 190

7 150

56 57

18 20

18 20

501 101, 108, 609

»

Egen krst

—

Sydsvenska KrAB »

—

7-6

»

—

—

12 571

5 894

20 Tomelilla Köpings 91 Elverk * + egen krst Sösdala KrAB, Sösdala Tjörnarps m. fl. 19 Samhällens El. Df + egen krst Tjörnarps m. fl. Sam- Sydsvenska KrAB 574 hällens El.Df, Kristianstad Tomelilla Köpings El» » 3 211 verk, Tomelilla Torekovs Elf, Torekov Föreningen Bjäre 12 . Kraftförvaltning3 Torups Enf, Västra To- Sydsvenska KrAB 209

101, 102,107. 201, 401,601, 607 14 001, 106

21-9

101, 103,501, 503, 700

6-6

101, 501

3-4

101, 102, 201

.

10-2

101, 501, 601

8-3

13 001, 008

—

—

18 Sälshög-Everöds Tomelilla

Egna krst

. i°

11 Elf,

rnp Munka Ljungby Tostarps Enf, Munka Ljungby Aelf 2 Trolle Ljungby-Vanne- Sydsvenska KrAB berga Elf, Vanneberga-

by

101, 102,107, 401

39 R å k r a f t a n s i. a f f nm g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från 2

1 De t a 1 j d is t r i 1» u t i o n

MedelMedel- Medelpris pris för Inköpt råkraf Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer råkraf på företagets ning pei verkm0 energi jämfötariffer (1 000 (öre/ brukare enhot ligt relse (1kWh) 000 (kWh/F) kWh) kWh) mx m2 3

8-5

—

—-

101 1112

—

7 Tomelilla Tomelilla Köpings 47 8-1 Elverk VannebergaEl.F, Vanne- Vinslövs Köpings — — berga, Vinslöv Elverk Vedby Elf, Klippan .. AB Klippans Fin16 15-5 pappersbruk Vejby med Omnejd Enf, Ängelholms Stads 350 62 Elverk Vejbyslätt 13 13 Verums El.Df, Verum.. Sydsvenska KrAB 39 10-0 AB Widtskövle, Vitt» » skövle ii , ii . » u Vinslövs Köpings Elverk, Vinslöv 4- egen krst 1 1 Virrestad och Tågarps Sydsvenska KrAB — — ELF, Gullebo1 Vitabyortens El.Enf, » » 613 5-3

Träneortens El.Df, Oves- Sydsvenska KrAB

holm

Tunby Elf, Smedstorp ' » Af Tyringe Elverk, Ty » ringe Ugerups Krst, Giirds Egen krst

» »>

1 259

—

Köpinge

Ullstorps Enf,

Vitaby

Af Vittsjö Elverk, Vittsjö Vranarp Enf, Tömmarp Västra Broby med Omnejd El.Df, Ormastorp Ahus Elverk, Ahus . . . . Asljunga Enf, Åsljunga Åstorps Elverk, Åstorp

508, 601

24 1007

21 122

31 14

16 16

101, 107 101, 102

501, 700

601, 607

110 700

34 450

32 59

24 22

23 22

101 101, 607

101, 107, 501, 507 101, 107

»

437 48 324

6-6 10-o 7-5

568 80 192

318 48 262

68 55 144

20 17 12

101, 505, 601, 700 20 101, 109 17 103 12 001, 601

»

4-9

»

n

»

»

106 2148

7-2 5-1

235 1564

90 805

46 51

21 18

20 17

8 640

3-9

3 326

2 418

—

—

20 447

101, 107

»

»

»

,i

.) »

Ängelholms Stads El» » verk, Ängelholm Önnarps Bf, Röke . . . . Egen krst Önnestads Aelf, önne- Sydsvenska KrAB Örkelljunga Elverk, Orkelljunqa Össjö Enf, Åsbo-Össjö1

102, 109,121, 301, 700, 800 102, 109 101, 107,108, 303, 501, 601 106, 107,108, 201, 206, 401 10

»

»

001, 101, 108

i)

»

7-9

—

—

101, 103,109, 700 102

—

—

179 184

170 49

79 26

19 16

20 16

101, 107 501

Östanå Fabriks AB, » » Glhiiminge -f egen krst Österslöfs Aelf, österslöv Sydsvenska KrAB Östra Vrams Enf, lol» » la rp

8-9

Hela länet 48 474

4-8

G7 259 34 259

17 Stadsföretag 20 060 Landsbygdsföretag 28 414

3-1

14 073 53186

91 51

16 17

18 17

6-o

8 449 25 810

40 1

Detaljdistributionen sedermera övertagen av råkraftleverantören. Råkraftleveransen sedermera övertagen av Sydkraft. Samköpsförening (se sid. 7). 4 Uppskattat värde. 5 Häri ingår någon industriförbrukning. 6 Råkraftsleveransen från Sydkraft påbörjad 1944. "' Detaljdistributioncn sedermera övertagen av Örkelljunga Elverk. 8 Uppgift saknas. 9 Råkraftleverantören, som ej bedriver detaljdistribution i Kristianstads län, erhåller kraft från eeget kraftverk. 10 Årskostnaderna för kraftstation och ledningsnät fördelas mellan förbrukarna. 11 Kviingeortens El.Df och Vinslövs Köpings Elverk äga gemensamt (med 40 resp. 60 %) Spånnga kraftverk. Företagens gemensamma råkraftinköp från Sydkraft redovisas i sin helhet under Kviingeortrtens El.Df. 12 Ramsjöortens Elf och Torekovs Elf inköpa råkraft gemensamt. Hela leveransen redovisas unuder Ramsjöortens Elf. 13 Råkraftleveransen från Sydkraft påbörjad i april 1943. 14 Detaljdistributionen sedermera övertagen av Sydkraft. 15 Råkraftleverantören, som ej själv bedriver detaljdistribution i Kristianstads län, erhåller råkraft fjfrån Sydkraft. 2

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förelag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. [16] Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. [38] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. [13] 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. [23]

Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksekola. [32] Redogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. [33] Vid andra riksskogstaxeringen av Norrland åren 1938—42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnämnd. [36] Vattenväsen.

Skogsbruk. Bergsbruk. Industri.

K om ni un al förvaltning. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. [30] Statens och kommunernas

finansväsen.

Politi. Nationalekonomi ock socialpolitik. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. [1] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m. [18] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag ang. särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. [21] Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. [24] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. [26] Stuveriverksamheten i svenska hamnar. [28] Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. [29] 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. [37] Hälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. [3] Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft. [4] Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 15. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. [20] 2:12. Malmöhus län. [35] 2:11. Kristianstads län. [40]

Handel och sjöfart. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. [14] Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. handel med skrot, lump och begagnat gods. [22]

Kommunikationsväsen. Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium i Kiruna m. m. [6] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [11] 9. Gymnasiet. [34] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med forslag till lönereglering för övningslärare. [16] Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 6. [171 1945 års akademikerutredning. [25] Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. [27] .. Betänkande med förslag ang. utbildning av befäl for handelsflottan m. ni. [311 Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. [39J Försvarsväsen. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. [5] Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. [10]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.' Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. [21 Betänkande med förslag' ang. lantmäteripersonalene organisation samt avlöningsförhållanden m. m. [7] Betänkande med förslag ang. fiskete administration m. m. [8]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1947. K. L. Beckmans Boktryckeri. 977 47-

Internationell r ä t t .