Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1949: 29 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

EL1KRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: 3-4

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Uppsala

län och Södermanlands

S T O C K H O L M 19 4 9

län

Statens offentliga utredningar 1949 Kronologisk 1. Norrlandakommitténs principbetänkande. Första delen. Norrländska utvecklingslinjer. Idun. 303 s. Jo. 2. Norrlandskommitténs principbetänkande. Andra delen. Särskilda utredningar. Idun. 194 s. J o . 3. Norrlandakommitténs principbetänkande. Tredje delen. Utlåtanden och förslag i vissa frågor. Idun. 163 s. J o . 4. Utredning med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. Mircus. 213 s., bil. 1 73 s., bil. 2 106 s. I. 5. Principer och metoder för kostnadsberäkningar vid statens järnvägar. Beckman. 122 s. K. 6. Kriminalvård i frihet. Fångvårdsstyrelsens utredning angående skyddsarbetets organisation m. m. Marcus. 140 s. J a . 7. Betänkande med förslag till indexreglering av folkpensionerna. Beckman. 80 s. S. 8. Betänkande angående förbättrad insyn i enskilda företags ekoLomiska förhållanden. Norstedt. 105 s. J u . 9. 1944 års allmänna skattekommitté. 3. Betänkande angående beskattning av realisationsvinster, m. m. samt ackumulerade inkomster. Marcus. 168 s. F i . 10. Elkraftulredningens redogörelse nr 2:17. Bedogörelse för detaijdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Värmlands lär. Beckman. 45 s. K. 11. Betänkande om sinnesslövården. Katalog och Tidskriftstryck. 248 s., 1 karta. I. 12. Utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader. Idun. 94 s. S. 13. 1945 års bankkommitté. Betänkande med förslag om inrättande av en statlig affärsbank. Beckman. 83 s. Fi. 14. Bilagor till 1942 års järnvägskostnadsutrednings betänkande, Produktions- och kostnadsstrukturen vid statens järnvägar. Promemorior. Av A. Sjöberg. Beckman. 269 s. K.

förteckning 15. P. M. med synpunkter på det svenska långtidsprogrammet. I anslutning till OEEC:s interimarapport. Beckman. 23 s. H. 16. Promemoria över preliminär utredning rörande befälsrekryteringen inom försvaret. Beckman. 75 s. F ö . 17. Betänkande med förslag till lag om registrerade föreningar m. m. Idun. 277 s. J u . 18. Kvalitetsforskning och konsumentupplysning. Kihlström. 265 s., 16 pl. H. 19. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. 2. Utredning med förslag till lagstiftning rörande tillfälliga bostäder vid skogs- och flottnings- m. fl. arbeten. Idun. 188 s., 26 pl. S. 20. Dissenterlagskommittén. Betänkande med förslag till religionsfrihetslag m. m. Marcus. XLVIII. 390 s. Ju. 21. Svensk hamnbyggnadspolitik. Marcus. 318 s. K. 22. Betänkande rörande gallring av handlingar hos vissa av försvarets myndigheter. Hseggström. 232 s. Fö. 23. Lagberedningens utlåtande angående lagstiftning om gräns mot allmänt vattenområde. Norstedt. 28 s. Ju. 24. Kommunallagskommitténs betänkande 2 med förslag till ändrade bestämmelser om ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag. Idun. 84 s. I . 25. 1945 års försäkringsutredning. 1. Principbetänkande rörande försäkringsväsendet. Norstedt. 160 s. H. 26. 1945 års försäkringsutredning. 2. Betänkande med förslag till lag om trafikförsäkring. Norstedt. 160 s. H. 27. Betänkande med förslag till lag om sjömansskatt m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 237 s. Fi. 28. Folk- och skolbibliotek. Betänkande och förslag avgivet av folkbibliotekssakkunniga. Gummessou. 173 s. E. 29. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 3—4. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftskostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Uppsala län och Södermanlands län. Beckman. 57 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1949: 29

K O M M U NIK A TIONSDEPA R T E M E N T E T

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:3—4

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖBERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KBAFT Uppsala

län

och

Södermanlands

STOCKHOLM 1949 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [214 49]

län

INNEHALLSFÖ RTECKNING Sid.

I nledning

5 Uppsala län

Detaljdistributörerna Distributionsföretagens

6 kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer Undersökningsmaterialets omfattning Råkrafttarilfer Medelpris för råkraft Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft Kedjehandel med råkraft Distributionsföretagens

7 7 7 8 9 11 12

kraftavsättning

Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek Tariffer Specifik energiförbrukning Medelpriser Topprisföretag Engångsavgifter

14 14 16 18 20 24 25

Södermanlands län Detaljdistributörerna Distributionsföretagens

26 kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer Undersökningsmaterialets omfattning Råkrafttarilfer Medelpris för råkraft Kedjehandel med råkraft Distributionsföretagens

kraftavsättning

Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek Tariffer Specifik energiförbrukning Medelpriser Topprisföretag Engångsavgifter Bilaga 1. Bilaga 2.

27 27 27 28 29 32 34 35 36 38 40 45 47

Uppgifter angående distributionsföretagen i Uppsala län 49 Uppgifter angående distributionsföretagen i Södermanlands län .. 53

FÖRKLARINGAR TILL VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR F ha hk kV kW kWh m,[o m Förkortningar

förbrukningsenhet hektar hästkraft kilovolt ( = 1 000 volt) kilowatt kilowattimme medelpris vid inköp av råkraft verkligt medelpris vid detaljdistribution beräknat medelpris vid detaljdistribution beträffande

företagens

namn:

— Andelselektricitetsförening Aelf Aelverk = Andelselektricitetsverk Aenf = Andelsenergiförening Af = Andelsförening Bf = Belysningsförening El.AB = Elektriska Aktiebolag — Elektriska Andelsförening El.Af El.Bf = Elektriska Belysningsförening El.Df = Elektriska Distributionsförening El.Enf = Elektriska Energiförening ELF = Elektriska Förening Elf = Elektricitetsförening Elverk = Elektricitetsverk Enf = Energiförening KrAB : = Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Krf = Kraftförening Krst = Kraftstation Krv = Kraftverk Tilläggen »u. p. a.» och »m. b. p. a.» i föreningsnamn fall uteslutits

(jämförelsepris)

5 Inledning För att möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter har elkraftutredningen verkställt en undersökning av vissa förhållanden inom detaljdistributionen av elektrisk kraft i landet. Föreliggande redogörelser angående Uppsala län och Södermanlands län grunda sig på uppgifter, som lämnats av distributionsföretagen i länen och som med några få undantag genomgående avse förhållandena år 1944. Undersökningen omfattar ej kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft, utan tar endast sikte på distributionsföretagens inköps- och försäljningspriser. För det insamlade undersökningsmaterialets omfattning och de allmänna principerna vid dess bearbetande har närmare redogjorts i den inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (SOU 1947:3). Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i de särskilda länsredogörelserna intagna uppgifterna behandlas i den inledande översikten. Däri gives en kort översikt över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva inflytande på priset för elektrisk kraft. Vidare redogöres för tariffernas uppbyggnad, benämning och klassificering, detaljdistributörernas organisationsformer, metoden för undersökning av kedjehandel, engångsavgifternas betydelse m. m. I den inledande översikten beskrives också huru beräkning verkställts av de olika distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp av råkraft (m0) som vid försäljning i detaljdistribution dels under verkligen rådande avsättningsförhållanden {m1), dels under förutsättning av en viss enhetlig elektrifieringsnivå (m 2 ). Vidare klarläggas där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar och uttryck. Den inledande översikten förutsattes sålunda tjäna till vägledning vid studiet av redogörelserna för de särskilda länen. En utförlig redogörelse för tariffinventeringen och den statistiska bearbetningen av undersökningsmaterialet utarbetas för varje län och tryckes i en mindre stencilupplaga. I föreliggande länsredogörelser ha i koncentrerad form sammanställts företrädesvis sådana uppgifter, som kunna förväntas ha ett mera allmänt intresse. De fullständiga, stenciltryckta redogörelserna äro avsedda att tillhandahållas myndigheter och andra, som ha behov av mera ingående uppgifter. En sammanfattande översikt rörande distributionsförhållandena inom landet i dess helhet kommer att ingå i elkraftutredningens betänkande.

6 ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2: g

UPPSALA LÄN Detalj distributörerna I Uppsala län finnas sammanlagt 91 företag, som idka detaljdistribution av elektrisk kraft. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 1, vilken även innehåller vissa uppgifter om distributionsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Uppsala län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Fyra företag med en över flera län utbredd distributionsverksamhet ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet, nämligen Fagersta Bruks AB, Korsnäs Sågverks AB, Statens Järnvägar och Stora Kopparbergs Bergslags AB. I bilaga 1 redovisas dock blott den del av dessa företags verksamhet, som avser distributionen i Uppsala län. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behoy, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. Av de 91 detaljdistribuerande företagen i länet äro 3 kommunala, 8 aktiebolag, 66 ekonomiska föreningar, 8 industrier, 3 enskilda personer och 3 speciella företag (Lantbrukshögskolan, Spårvägs AB Upsala—Mälaren och Statens Järnvägar). Det statliga Älvkarleby Krv, som levererar råkraft inom Uppsala län, har ingen detaljdistribution inom länet. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten kap. V. I länets två städer, Uppsala och Enköping, ombesörjes distributionen av kommunala elverk. Det tredje kommunala företaget är elverket i Tierps köping, som i det följande redovisas bland de 89 landsbygdsföretagen i länet.

7 Distributionsföretagens

kraftanskaffning

Självförsörjande o c h råkraftinköpande företag Av detaljdistributörerna i Uppsala län äro 3 helt självförsörjande, vilket innebär att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Hit räknas i första hand Lanforsens KrAB och Stora Kopparbergs Bergslags AB, oavsett att dessa storkraftföretag ha kraftutbyte med stamlinjenätet. Det tredje företaget är Wesslands Gård, vilket numera övertagits av Stora Kopparbergs Bergslags AB. De flesta distributionsföretagen producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 85 till antalet och hit räknas även företag med egen värmekraftkälla, därest denna är avsedd endast för reserv- och toppkraftalstring. Slutligen förekomma sådana företag, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I Uppsala län finnas 3 sådana företag. Råkraftleverantörer Såsom leverantörer av råkraft till distributions företagen uppträda icke blott statens vattenfallsverk och stora enskilda kraftbolag utan även andra företag, t. ex. kommunala elverk, industrier och ekonomiska föreningar, vilka dock vanligen återförsälja råkraft från något storföretag. Båkraftleverantörerna företräda med andra ord i huvudsak samma typer av företag som distributörerna. Det statliga Älvkarleby Krv med egen kraftstation i Dalälven är den ojämförligt största råkraftleverantören i Uppsala län. Älvkarleby Krv levererar råkraft direkt till 77 och genom återförsäljare av råkraft till ytterligare 9 av distributionsföretagen i länet. (Se vidare tabell 4.) I bilaga 1, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av länets 10 råkraftleverantörer äro 7 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För de leverantörer, som ej bedriva detaljdistribution, är i bilagan särskilt anmärkt, huru de anskaffa sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda varje distributionsförelags råkraftinköp till den ursprungliga råkraftleverantören.

U n d e r s ö k n i n g s m a t e r i a l e t s omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande redogörelsen angående råkraftanskaffningen avser endast sådana

8 företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare industrier undantagna, enär de i regel använda den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Detsamma gäller de 3 speciella företagen. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 3 självförsörjande distributionsföretag samt i övrigt 7 industrier och 3 speciella företag. Antalet distributionsföretag, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör följaktligen 78. I bilaga 1, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental k W h (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkrafttariffer Distributionsföretagen inköpa kraft i flertalet fall med en spänning av 1 600 eller 3 200 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detaljdistributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. De tre kommunala företagen inköpa emellertid s. k. toppkraft enligt särskilda tillsatstariffer. De olika typer av huvudtariffer, enligt vilka distributörerna inköpa råkraft, framgå av följande uppställning, vari jämväl angives antalet företag samt (inom parentes) den procentuella andel av all ifrågavarande råkraft, som inköpes enligt respektive tariffer: Enkel energitariff 1 företag Effekttariff 1 » Effekttariff av utnyttjningstyp (vattenfallsstyrelsens industritaxa) 32 » Grundavgiftstariff av säsongtyp 1 » Grundavgiftstariff med effektgräns (vattenfallsstyrelsens bygdetaxa) 43 »

( 0 °/o) ( 0 °/o) (87 °/o) ( 0 °/o) (13 °/o)

Efter år 1944 ha i en del fall nya tariffer införts, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande redogörelse. Vattenfallsstyrelsen, vars råkrafttariffer i stor utsträckning tjäna som förebild för andra råkraftleverantörer, har från och med 1947 infört nya normaltaxor, vilka medföra lägre råkraftpriser.

9 Medelpris för råkraft Med ledning av inhämtade uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1944 bar medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. I detta pris ingå förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler. Ett av de 78 företag, vilkas råkraftinköp undersökts, nämligen Strömsbergs El. Industriförening, har egen kraftstation. Eftersom ett delinköpande företags medelpris ej utan vidare är jämförbart med ett totalinköpande företags, har undersökningen av medelpriset m() inskränkts till att omfatta de 77 totalinköpande företag, för vilka råkraftuppgifter föreligga. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsiöretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. 1 diagram 1 finnes medelpriset m0 för samma företag grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontella axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i detta och följande diagram utritade endast för vissa större, däri namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att stads företagen ligga till höger med relativt låga medelpriser, ävensom att de av städerna inköpta energimängderna äro stora. Tabell 1.

Medelpris (r»o) v i d inköp av råkraft för totalinköpande företag

Detaljdistributörernas företagsform

Antal företag

Inköpt energi per företag

Medelpris m0

(1000 kWh)

(Öre/kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

18 270 342 382 141

3" 8 9-6 22-o

2-8 5-2 4'2 49

2'J 5'6 5'7 5*2

2'8

2-9

3-8

5-5

88 Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Enskild person

3 7 65 2

45 343 2 015 890 9 3 1 439 45 237

Stadsföretag Landsbygdsföretag

2 75

45 343 2 015

Länet

45 343

7 453 26 398 3 394 3

6" 3'5 22-n 22o

to ??.<?

öre/W h 10-1

u i O

, 10

Diagram

v 20

' •

> ( < • < • < ( • • • 30 40

1 50

—--i 60

1 70

1 30

1. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

företag.

mit j.kWh

Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. Leverantörerna äro sammanförda gruppvis efter företagsform. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försaljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Älvkarleby Krv levererar råkraft direkt till 69 totalinköpande företag, Tabell 2.

Medelpris (HIQ) vid försäljning av råkraft till totalinköpande företag

Antal

Företagsform

landsbygd

städer

Medelpris j»0 per inköpande företag (Öre/kWh)

Försåld energi per inköpande företag (1000 kWh)

Antal inköpande företag

Kåkraftleverantörer

medel

max.

min.

medel

45 343 7 453 26 398 438 33 2 015

o'5 8-8

2-8 3'8

max.

min.

2 Kommun

13-1

5-5

2-9 55 7-o

3 Aktiebolag

22-o

7-5

8-4

1 Ekonomisk förening

5'3

7 Länet

45 343

1 0(59

22o

2-8

1 Staten

<

2 67

5-3

3s

11 därav 2 städer. Totalt levererar Älvkarleby Krv 81,o milj. kWh motsvarande 99,5 % av all råkraft, som försäljes till distributörer i Uppsala län. Kraftverkets medelpris för den försålda kraften är 3,8 öre/kWh (till stadsföretag 2,9 öre/kWh och till landsbygdsföretag 5,5 öre/kWh). Högsta medelpriset, 8,i öre/kWh, gäller aktiebolagens leveranser, vilka genomsnittligt äro små. I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, beteckna de streckade linjerna läget av de företag, som icke erhålla sin råkraft direkt från Älvkarleby Krv. Det delinköpande företaget, Strömsbergs El. Industriförening, erhåller från Älvkarleby Krv 208 000 k W h för ett medelpris av 9,9 öre/kWh. Den i bilaga 1, kolumn 3, redovisade råkraften utgör sammanlagt för länet omkring 82,5 milj. k W h med ett genomsnittspris av 3,9 öre/kWh. Av nämnda råkraft faller på stadsföretagen 52,s milj. k W h med ett medelpris av 2,9 öre/kWh och på landsbygdsföretagen 29,7 milj. kWh med ett medelpris av 5,6 öre/kWh. Leveranserna till stadsföretagen avse stora kraftbelopp och medelpriset är också lägst beträffande dem. F ö r e t a g m e d h ö g a m e d e l p r i s e r för i n k ö p t råkraft I Uppsala län finnas endast tre företag, vars medelpris för inköpt råkraft överstiger 10 öre/kWh, nämligen Marmabys El.Df (numera övertagen av AB Mehedeby Elverk), Skämsta-Vallby-Fäcklinge El.Df och Tensmyra Bi. Såsom av sammanställningen i tabell 3 framgår inköpa dessa företag mycket små energimängder. Tensmyra Bf inköper kraften vid lågspänning och be\,

22,0

öre/'**h 10-

a H

m a. P 01 rH B

rv

P \^ 1 ^-*-v__ 5 -

»

1 1 1

1 : i

i

i

i

;: ' I 1

1 1 1

'

i i i

1 '• 0

•—*-. fl ^T-LZ.

- S

" l ?C

^ £ x

M h

•* o

£

M m

^ o. " - | _ 2 <v c•

<o

-_ y— C

fc« ?«

•>

t

u

x t. <v

>

K C •n

v. a C] m

o.

—

'< ! ! i

m i l i . kWh

Diagram 2. Medelpris (mj för råkraft, avseende totalinköpande företag. (De företag, som icke köpa råkraft direkt från Älvkarleby Krv. ha markerats med streckade linjer.)

12 Tabell 3 .

Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft

Inköpande distributionsföretag

Marmabys El.Df Skämsta-Vallbv-Fäcklinge

El.Df

MedelUtInköpt pris energi Leverans- nyttjspänning ningsmo tid (öre/ (1000 (volt) (tim.) kWh) kWh)

3 000

AB Mehedeby Elverk

28 4 3-9 1058

3 000 220

Tierps Köpings Elverk Lanforsens KrAB

22-0 13-1 10-3

Tensmyra Bf Medeltal för länet

Itåkraftleverantör

höver sålunda ej svara för transformatorförlusterna. Råkraftpriset blir därför högre än om — såsom är regel vid råkraf tleveranser — uppmätning skett vid högspänning. Kedjehandel m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen (Älvkarleby Krv, Krångede AB och Lanforsens KrAB). Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp från den ursprunglige leverantören. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten sid. 59—61. Tabell 4 utvisar huru de 91 distributionsföretagen i Uppsala län anskaffa Tabell 4.

Antal detaljdistributörer 3 74 3 9 1 1 91

Distributionsföretagens råkraftför sörj ning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel Råkraft

er h å l l e s

egen kraftstation Älvkarleby Krv direkt » » » och egen kraftstation » » över ett mellanled Krångede AB över ett mellanled Lanforsens KrAB direkt

från

13 sin råkraft. Bland de tre företag, som erhålla råkraft enbart från egen kraftstation, ingå Lanforsens KrAB och Stora Kopparbergs Bergslags AB i deras egenskap av detaljdistributörer. Såsom av tabell 4 framgår äger kedjehandel i vidsträckt bemärkelse r u m i 10 fall, och i samtliga dessa förekommer endast ett mellanled. Kedjehandelsfallen ha skärskådats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget skulle fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från samma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det h a r emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. I anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på den ovan angivna schematiska undersökningsmetoden. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. Av följande sex kedjehandelsfall, som här lämnas utanför varje bedömning, berör tre (nr 1—3) industrier eller andra företag, för vilka uppgifter om råkraftpriset saknas, och tre (nr 4—6) äro numera avvecklade. 1. Älvkarleby Krv — Bondkyrko Södra El.Df — Spårvägs AB UpsalaM alar en. 2. Älvkarleby Krv — Fagersta Bruks AB — AB Dannemora Gruvor. 3. Krångede AB — Korsnäs Sågverks AB — Karlholms AB. 4—5. Älvkarleby Krv — AB Mehedeby Elverk — 2 företag: Grimsarbo El.AB och Marmabys El.Df. De båda föreningarnas distribution är numera övertagen av AB Mehedeby Elverk. 6. Älvkarleby Krv — Öster Lövsta El.AB — Hållnäs El.Df. Hållnäs El.Df har numera uppgått i Hållnäs Nya El.Df, som erhåller kraft direkt från Älvkarleby Krv. Övriga fall av kedjehandel äro: 1. Älvkarleby Krv — Enköpings Elverk — Åkerby Skälby El.Df. 2. Älvkarleby Krv — Frösåkers El.Df — Gimo Egnahemsförening. 3—4. Älvkarleby Krv — Tierps Köpings Elverk — 2 företag: Skämsta-YallbyFäcklinge El.Df och Tolfta El.Af. För sista ledet i sistnämnda fyra fall av kedjehandel tillämpas vattenfallsstyrelsens normala tariffer eller tariffer av samma typ, men med andra

14 avgifter. Priserna ligga ej i något fall över vad som k a n anses normalt vid direkt försäljning av råkraft. Vid en jämförelse med tabell 3 framgår, att två av ovannämnda kedjehandelsfall beröra distributionsföretag, vilkas medelpriser för inköpt råkraft överstiga 10 öre/kWh. I det ena fallet (berörande Marmabys El.Df) är kedjehandeln numera avvecklad. Av det förut sagda framgår, att det höga priset i det andra fallet (nr 3 ovan) ej k a n anses bero på kedjehandeln såsom sådan. Den råkraft, som inköpes i ovannämnda fem undersökta fall utgör för övrigt en obetydlig del (0,5 °/o) av all den i bilaga 1 redovisade råkraften.

Distributionsföretagens kraft avsättning Undersökningsmaterialets o m f a t t n i n g Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp. Från leveranspunkten — vanligen en transformators hög- eller lågspänningssida, där kraften uppmätes — vidarebefordras kraften över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. E n del distributionsföretag förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 1 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen i länet dels den under år 1944 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental kWh (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna nii och m2 (kolumnerna 8 och 9). För 4 av de 91 distributionsföretagen i länet saknas i bilaga 1 uppgifter om energiomsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser. Dessa företag tillämpa ackordstariffer, varvid energiförbrukningen icke mätes. Följande redogörelse omfattar i vad den avser energiomsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser sålunda endast 87 företag. Distributionsföretagens storlek

Länets 91 distributionsföretag äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 1, kolumn 5, anges för varje företag antalet förbrukare, vilket motsvarar antalet hushåll i vidsträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker och samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 44 699, kan redan på grund härav

15 kj direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Uppsala län (38 482 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). Ibland sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda [sidor om länsgränsen och som ovan nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. Tabell 5 innehåller vissa uppgifter till belysande av distributionsföretagens storlek. Företagen äro däri sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen. Antalet kommuner, inom vilka distributionen bedrives, k a n emellertid icke sägas utgöra ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet, eftersom kommunerna äro av mycket skiftande storlek och distributionen kan avse större eller mindre delar av en kommun. För Fagersta Bruks AB, Korsnäs Sågverks AB och Stora Kopparbergs Bergslags AB redovisas som tidigare nämnts endast företagens distribution i Uppsala län. För de speciella företagen har antalet kommuner ej fullständigt angivits i tabellen, enär uppgift härom saknas för ett av dem, nämligen Statens Järnvägar. Det gäller emellertid h ä r huvudsakligen distribution till tjänstemän bosatta utefter järnvägen. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts endast 87 företag. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 41 st. (45 °/o) distribution inom endast en kommun och blott 2 st. (2 °/o) ha distribution i mer än fem kommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 48 °/o elkraft från kommunala företag, 37 °/o från ekonomiska föreningar, 9 °/o från industrier, 5 °/o från aktiebolag och omkring 1 °/o från enskilda personer tillhöriga företag och speciella företag. Av hela den detaljdistribuerade energien belöper på kommunala Tabell 5.

Detalj distributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Distribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Antal företag

kommuner max.

min.

Försåld en srgi (1000 kWh)

förbrukare medel

max.

min.

medel

823 12 14 9 8 17

7 214 13 755 1 2 3 1 5 715 307 435 3 158 248 1 0 7 9 2 251 478 1 1 3 3 38' 321 44 19 3 11 114 100 31 62

max.

min.

medel

Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Industri . . . . Enskild person .... Speciell

3 8 66 8 3 3

2 2 8 5 1

1 1 1 1 1 1

1-3 17 915 1-3 900 2-5 1118 1-9 2 308 l-o 103 177

Stadsföretag Landsbygdsföretag. .

2 89

1 8

1 1

l-o 2-2

17 915 2 905 10 410 13 755 2 1 5 9 2 308 8 265 1 2 3 1 2

7 957 245

Länet

17 915

4 8 6 13 755

16 företag 47 °/o, ekonomiska föreningar 45 °/o, industrier 4 °/o, aktiebolag 3 °/o samt övriga slag av företag 1 °/o. De största företagen i länet äro, om hänsyn tages endast till distributionskommunernas antal, Vänge-Ålands El.Df med 8 och Härnevi El.Df med 0 kommuner. Det största antalet förbrukare, 17 915, uppvisar Uppsala Stads Elverk. Därnäst följa Enköpings Elverk med 2 905, Stora Kopparbergs Bergslags AB med 2 308 samt Bondkyrko Södra El.Df med 1 118 förbrukare. Även med hänsyn till energiavsättningen äro de bägge stadsföretagen i Uppsala och Enköping de största företagen i länet (resp. omkring 13,8 och 2,2 milj. k W h ) . Därnäst följa Tierps Köpings Elverk (1,2 milj. k W h ) , Stora Kopparbergs Bergslags AB (l,i milj. kWh) och Gamla Upsala El.Df (l,i milj. k W h ) . En del av distribntionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 7 företag, motsvarande 8 °/o av samtliga företag i länet, ett lägre antal än 20 konsumenter. Av dessa småföretag äro 2 ekonomiska föreningar, 2 industrier, 1 aktiebolag, 1 i enskild persons ägo och 1 speciellt. Av de 87 företag, för vilka uppgifter om energiavsättningen föreligga ha 5 en avsättning understigande 5 000 kWh, nämligen 3 ekonomiska föreningar, 1 aktiebolag och 1 företag, som tillhör enskild person. Tariffer I den inledande översikten, kap. III, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. I bilaga 1, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler e t c ) , sammanföras dessa i kolumn 10 under ett gemensamt typ nummer. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. De 91 distributionsföretagen i Uppsala län tillämpa sammanlagt 224 tariffer, dvs. i genomsnitt 2 per företag. Vid 31 företag förekommer endast en tariff. Det största antalet uppvisar Stora Kopparbergs Bergslags AB med 22 tariffer (numera ersatta av standardtariffer). De kommunala företagen och industrierna ha i genomsnitt betydligt flera tariffer per företag än övriga företagsformer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom de skilda grupperna av distributions företag i länet. Tariffernas typnummer

17 Tabell 6.

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

Tariffty p (med typnummer)

staten

Kommun

AB

ekon. förening

underhållsfören.

Summa dustri

enskild speciell

l^n erg i omsättning

Enkel energifcariff (001, 101) E n k e l blocktariff (002, 102) P o l y g o n t a r i f i (003, 103; och utnyttjningstariff (004, 104) T i d s p ä r r tariff (005,105 S ä s o n g t a r i f f (000, 106) Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008, 108) E f f e k t t a r i f f (01 , 1 1 . ) . . Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2..,3..,4..,5..,6..) A c k o r d s t a r i f f (. .0)

4 1

80 25

47 5

11 8

108 37

73 1 100

S u m m a tariffer

224 Antal företag

91 A n t a l tariffer i g e n o m snitt per företag . .

ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer utmärker att denna kan ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. Grundavgiftstariffer äro vanligast. Av det totala antalet tariffer äro 48 % grundavgiftstariffer, och den energiuttagning som sker enligt dem utgör 73 °/o av hela energiomsättningen. Även de enkla energitarifferna äro många — 21 °/o av hela antalet — men uttagningen enligt dessa tariffer är relativt obetydlig (2 °/o). Övriga tariff typer förekomma som av tabell 6 framgår i mindre utsträckning. Omsättningen enligt de 37 ackordstarifferna har uppskattningsvis angivits till 1 °/o. Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 224 tarifferna i länet 30 avsedda för energi till belysning och småapparater, 10 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 2 till matlagning, 33 till ackumulerande värmeapparater, 4 till såväl belysning som motorer, 2 till såväl motorer som elspisar samt 1 till speciellt användningsändamål. Flertalet — 142 — tariffer, därav 102 grundavgifts- och 17 enkla energitariffer, äro icke ändamålsbestämda. Av de enkla energitarifferna i övrigt 1 — 214 4 9

18 äro 16 betecknade som belysningstariffer. Av de 37 ackordstarifferna äro 9 avsedda för enbart belysning och 24 för ackumulerande värmeapparater. Sedan elkraftutredningen i januari 1947 framlagt betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistributionen av elektrisk kraft (SOU 1947:4) kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt utgörande 5 kr. vid enfas- och 10 kr. vid trefasanslutning, en grundavgift per normaltariffenhet (Nte) och en energiavgift av 6 öre per kWh. En undersökning i slutet av år 1947 har givit vid handen, att ett mindre antal företag i Uppsala län då infört normaltariffen och att flertalet tillämpade tariffer med utformning och prisläge liknande normaltariffens. En övergång till normaltariffen torde med hänsyn härtill i allmänhet icke möta några svårigheter. Stora Kopparbergs Bergslags AB har från och med år 1948 infört standardtariffer i sin detaljdistribution, vilka i huvudsak överensstämma med de av elkraftutredningen föreslagna. Energiavgiften utgår emellertid endast med 5 öre per kWh. Grundavgiften har satts till 6 kr. per Nte. Specifik e n e r g i f ö r b r u k n i n g Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 1, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. 1 Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom resp. distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 å 35 kWh/F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 å 70 k W h / F , gör det 1

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

19 troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av över 100 k W h / F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 k W h / F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten (sid. 66) framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom de olika distributionsområdena grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Med ledning av uppgifterna i bilaga 1, kolumn 7, kan ett godtyckligt

4C0

Diagram

3.

Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen. (Stadsförelagens staplar äro streckade.)

lOCOxP

20 Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Specifik energiförbrukning (kWh/F)

Företagsform

Kommun Aktiebolag Ekonomisk fö renin Industri Enskild person . . Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

max.

min.

medel

154 308 200 77 27 207 154 308 308

135 17 19 31 15 59 135 15 15

150 66 84 64 16 110 150 83 103

utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en upp fattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Uppsala län i medeltal är 103 k W h / F och varierar mellan 308 och 15 k W h / F . Elektrifieringsnivån är i genomsnitt högst inom de kom munala och lägst inom de enskilda företagens distributionsområden. Hos stadsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal 150 k W h / F . Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen, 83 k W h / F , ligger något högre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 k W h / F . Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energi förbruk ning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distri butionsområdet gällande priset per såld k W h uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats m,. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset m, beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset m1 är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområ-

•10 milj.kWh

Diagram

4.

Verkligt medelpris (mx) för detalj distribuerad (Stadsförelagens staplar äro streckade.)

kraft.

den i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Delta är avsett som jämförelsepris (betecknat m2) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 kWh/F, dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna nix och m2 har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per k W h av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena mx och m2 äro sålunda genomsnittspriser, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat. Medelpriserna mx och m2 ha angivits för varje företag i bilaga 1, kolumnerna 8 och 9.

'22

30 rail j .k'/.'h

Diagram

5. Jämförelsepris (m2), utgörande beräknat kraft vid en specifik energiförbrukning

medelpris för detaljdislribuerad av 65 kWh/F.

Vid en jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris ( m j och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tillämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda ar detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli mx och m2 lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ 1 , exempelvis enkla energitariffer med olika pris för belysning och motordrift, kan det inträffa, att m t och m, bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid enelektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m.,, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av mx grundar sig. Klart är vidare, att /«! och m, bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst företag medelpriserna m1 och m, äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan ;na och m2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika 1 Om ett företag bar flera tariffer endast ett typnummer (se sid. 16.)

av samma typ angives i bil. 1, kolumn 10, likväl

23 energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan m^ och m2. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan m1 och m2 stor. En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen i Uppsala län finnes återgiven i diagram 4, som avser det verkliga medelpriset m 1( och diagram 5, som avser jämförelsepriset m2. Företagens storlek har utmärkts genom att energiomsättningen avsatts å den horisontella axeln. Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis eftei organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Det verkliga medelpriset (m,) för hela länet är 12 öre/kWh. Högst ligger Marmabys El.Df med 40 öre/kWh och Grimsarbo El.Df med 32 öre/kWh. Båda dessa företag äro emellertid numera övertagna av AB Mehedeby Elverk. Om man bortser från Lanforsens KrAB, som har ett medelpris av 2 öre/kWh men som distribuerar enbart till anställda, uppvisas det lägsta verkliga medelpriset, 6 öre/kWh, av AB Marma Elverk och Kalmar El.Df. Av de olika företagskategorierna ligga de av enskild person drivna företagen högst med 21 öre/kWh, medan de kommunala företagen och de ekonomiska föreningarna ha det lägsta medelpriset, vilket ligger i nivå med det nyss angivna länsmedelpriset. De bägge stadsföretagens verkliga medelpriser äro i genomsnitt lika med landsbygdsföretagens. De högsta verkliga medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Förutom de båda ovannämnda, numera upphörda företagen, finnes intet företag med ett medelpris över 25 öre/kWh. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 3 i prisgruppen 20—24 öre/kWh med sammanlagt l,i % av energiomsättningen, 13 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med 8,i°/o av omsättningen, 60 i prisgruppen 10—14 öre/kWh med 80,4 °/o av omsättningen, 6 företag i prisgruppen 5—9 öre/kWh med 10,o % av omsättningen samt ett företag med medelpriset under 5 öre/kWh och 0,i °/o av den totala energiomsättningen hos samtliga landsbygdsföretag. Ett högt mx-värde behöver ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt Tabell 8. Verkligt medelpris ( m t ) och jämförelsepris (m.,) inom olika grupper av företag Verkligt medelpris ml (öre/kWh)

Företagsform

Jämförelsepris m., (öre/kWh;

max.

min.

medel

max.

min.

medel

Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Industri Enskild person . . . . Speciell

13 32 40 20 21 15

10 2 G 12 18 7

12 15 12 13 21 13

18 19 40 20 16 19

17 15 13 13 14 17

Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

13 40 40

12 2 2

12 12 12

18 40

13 2 9 10 14 14 17 2

18 13 15

24 verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen är lägre än 40 k W h / F för samtliga de fem företag, vilkas nit-priser uppgå till minst 20 öre/kWh. I den mån ifrågavarande företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 k W h / F komma de att neda n bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för företag med höga jämförelsepriser. Jämförelsepriset m2, dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en medelförbrukning av 65 k W h / F , är för hela länet 15 öre/kWh. Bortsett från Lanforsens KrAB, som har detaljdistribution endast till anställda, har av de skilda företagen i länet AB Marma Elverk det lägsta jämförelsepriset (8 öre/kWh). Av de efter företagsformer indelade grupperna förete de speciella och de kommunala företagen i genomsnitt det högsta m,-värdet (17 öre/kWh). Det lägsta jämförelsepriset i medeltal per företag (13 öre/kWh) förekommer hos de ekonomiska föreningarna och industriföretagen. Jämförelsepriset hos stadsföretagen är i genomsnitt 5 öre/kWh högre än hos landsbygdsföretagen (18 resp. 13 öre/kWh). Topprisföretag För att utröna alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepriser skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vilkas jämförelsepris m2 uppgår till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Uppsala äro endast två, nämligen den numera upphörda Marmabys El.Df, vars jämförelsepris är 40 öre/kWh, samt Dannemora Gruvor, vars jämförelsepris beräknats till 20 öre/kWh. Båda företagen äro totalinköpande och i båda fallen föreligger kedjehandel (se sid. 13). För det första företaget, som hade 25 förbrukare, uppgives den inköpta energimängden till 3 000 kWh och medelpriset för råkraft blir 22,o öre/kWh. I distributionen användes en säsongtariff med ett energipris av 25 öre/kWh på vintern och 37 öre/kWh på sommaren. För AB Dannemora Gruvor föreligga liksom vid andra företag av industrikaraktär inga uppgifter om råkraftanskaffningen. Antalet förbrukare uppgives till 325 och för detaljdistribution redovisas dels en enkel energitariff med energipriserna 25 öre/kWh för belysning och 15 öre/kWh för motorer, dels en ackordstariff. Båda topprisförtagens tariffer kunna anses vara primitiva. Såsom redan framgått saknas beträffande 4 distributionsföretag uppgifter om energiavsättningen. I bilaga 1 återfinnas dessa företag utan uppgifter om medelpris och sålunda har ej kunnat fastställas huruvida de äro att betrakta som topprisföretag. Av ifrågavarande företag äro 3 industrier och 1 i enskild persons ägo, det sistnämnda med enbart egen kraftkälla. Ett av industriföretagen, som har 300 förbrukare, (Korsnäs Sågverks AB, Gimo Distrikt) redovisar en grundavgiftstariff med ett energipris av 9 öre/kWh på vintern och

25 5 öre/kWh på sommaren, men större delen av avsättningen sker enligt ackordstariff (5—10 kr. per lampa). Vid övriga tre företag, varav intet har flera än 15 förbrukare, förekomma endast ackordstariffer (4—10 kr. per lampa). Engångsavgifter I samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt utgående årliga underhållsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalats, bli också dessa avgifter de enda aktuella. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap. VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande av gällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra, kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 91 distributionsföretagen i Uppsala län ha 10 ej kunnat lämna några specificerade uppgifter om engångsavgifterna, 22 företag ha meddelat, att några engångsavgifter ej förekomma och 2 företag ha uppgivit, att engångsavgiften bestämmes från fall till fall. Uppgifter om förefintliga engångsavgifter föreligga sålunda endast för 57 företag, nämligen 1 aktiebolag och 56 ekonomiska föreningar. För 15 av ifrågavarande företag gäller, att en nytillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av anslutnings- eller inträdesavgift. I ett fall av dessa får abonnenten dessutom erlägga en viss avgift per enhet (10 kr. per GB-enhet). I övriga 42 fall uttages engångsavgiften med visst belopp per CB-enhet. Avgiften varierar mellan 10 och 90 kr. och utgör i genomsnitt omkring 55 kr. per CB-enhet. I 7 av dessa fall finnes bestämmelse om att engångsavgiften minst skall motsvara anläggningskostnaden. En del företag ha uppgivit vissa högre engångsavgifter för de områden, som elektrifierats under senare år. De kommunala företagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av nytillträdande konsumenter. Enköpings Elverk tillämpar enligt uppgift för abonnenter utanför stadens planlagda område särskilda anslutningsvillkor, som bestämmas från fall till fall. Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående översikt framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika förelagen i länet.

26 ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:4

SÖDERMANLANDS LÄN

Detalj d i s t r i b u t ö r e r n a I Södermanlands län finnas 116 detaljdistributörer. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 2, som även innehåller vissa uppgifter om distributionsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Södermanlands län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Vissa företag, som bedriva detaljdistribution inom flera län, ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet. Dessa företag äro Statens Järnvägar, två av Statens Vattenfallsverks förvaltningar, nämligen Motala Krv och Älvkarleby Krv, samt Stora Långviks Gruf AB. I bilaga 2 redovisas dock blott den del av dessa företags verksamhet, som avser distributionen i Södermanlands län. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detalj distributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. Av de 116 detaljdistributionsföretagen i länet redovisas 3 såsom statliga (av Statens Vattenfallsverk övertagna distributionsföreningar), 9 kommunala, 5 aktiebolag, 68 ekonomiska föreningar, 16 industrier, 10 enskilda personer och 5 speciella företag. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V. I en av länets 7 städer angives aktiebolag som distributör, nämligen i Katrineholm. Detta företag räknas i det följande jämte de kommunala elverken i övriga 6 städer till stadsföretagen. Återstående 3 kommunala företag, som ingå bland de 109 landsbygdsföretagen, finnas i köpingen Malmköping och municipalsamhällena Flen (numera stad) och Sparreholm.

27 Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande o c h råkraftinköpande företag Av detaljdistributörerna i Södermanlands län äro 10 helt självförsörjande, vilket innebär, att vederbörande företag erhåller all energi från egen kraftkälla. Hit räknas i första hand Älvkarleby Krv och Motala Krv, oavsett att dessa storkraftföretag erhålla krafttillskott från stamlinjenätet. Det stora flertalet eller 91 distributionsföretag äro »totalinköpande», dvs. de producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov av råkraft från någon råkraftleverantör. Slutligen förekomma sådana företag, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I Södermanlands län finnas 15 dylika företag. Råkraftleverantörer Som råkraftleverantörer kunna uppträda icke blott statliga och kommunala företag, aktiebolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och enskilda personer. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord samma typer av företag som distributörerna. De största råkraftleverantörerna i Södermanlands län äro Älvkarleby Krv och Motala Krv. Flertalet (105) distributörer erhåller kraft antingen direkt från endera av dessa leverantörer eller från något företag, som återförsäljer kraft från Motala Krv. I bilaga 2, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Samtliga 11 råkraftleverantörer utom en — Eskilstuna Jernmanufaktur AB — äro tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För Eskilstuna Jernmanufaktur AB är i bilagan särskilt anmärkt, huru företaget anskaffar kraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda varje distributionsföretags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören. Undersökningsmaterialets omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande redogörelsen angående kraftanskaffningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare industrier undantagna, enär de i regel använda den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Detsamma gäller tre av de speciella företagen, nämligen Statens Järnvägar, För-

28 svarets Fabriksverk och Sveriges Hampodlareförening. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 10 självförsörjande distributionsföretag, samt i övrigt 14 industrier och 3 speciella företag. Antalet distributionsföretag, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör följaktligen 89. I bilaga 2, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare. Råkrafttarilfer Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 3 000— 20 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detaljdistributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. I 8 fall förekommer det emellertid, att en tillsatstariff tillämpas för viss kraft, som levereras enligt särskilt tilläggskontrakt eller som är avsedd till speciellt ändamål. De olika typer av huvudtariffer, enligt vilka distributionsföretagen inköpa råkraft, framgår av följande uppställning, vari jämväl angives antalet inköpande företag samt (inom parentes) den procentuella andel av all ifrågavarande råkraft, som inköpes enligt respektive tariffer. Enkel energitariff 1 företag Tidgränstariff 1 » Effekttariff 1 Effekttariff av utnyttjningstyp (vattenfallsstyrelsens industritaxa) 35 » Grundavgiftstariff 1 » Grundavgiftstariff av blocktyp 1 » Grundavgiftstariff av säsongtyp 1 » Grundavgiftstariff med effektgräns (vattenfallsstyrelrens bygdetaxa) 48 »

( 1 °/o) ( °0/o) ( °0/o) (84 °/o) ( 0 °/o) ( 0 °/o) ( 0 °/o) (15 %)

Efter år 1944 ha i en del fall nya råkrafttariffer införts, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande framställning. Vattenfallsstyrelsen, vars råkrafttariffer i stor utsträckning tjäna som förebild för andra råkraftleverantörer, har från och med 1947 infört nya normaltaxor, vilka medföra lägre råkraftpriser.

29 Medelpris för råkraft Med ledning av inhämtade uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1944 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. I detta pris ingå förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler. Av de 89 företag, vartill undersökningen av råkraftpriserna hänför sig, ha 4 egen kraftstation och täcka endast delvis sitt behov av kraft genom inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstationen, kan variera mellan mycket vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så otillräcklig, att inköpet av kompletterande kraft avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet sker för att täcka ett bestående eller ett mer eller mindre tillfälligt behov av tillskottskraft, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp helt eller delvis förläggas till sådana tider, då leverantören har god tillgång på kraft till jämförelsevis lågt pris. Saknar däremot det delinköpande företagets kraftverk regleringsmöjligheter, kan det förutsättas, att inköpet måste ske under de tider, då efterfrågan på elkraft normalt är störst och att därför inköpspriset blir jämförelsevis högt. Eftersom sålunda de delinköpande företagens medelpriser ej äro helt jämförbara vare sig sinsemellan eller med de totalinköpande företagens även för de fall, då de inköpta energimängderna äro av samma storleksordning, har undersökningen av medelpriset m0 inskränkts till att i första hand omfatta de 85 totalinköpande företag, för vilka råkraftuppgifter föreligga. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje Tabell 1.

Medelpris (mo) vid inköp av råkraft för totalinköpande företag

Detaljdistributörernas företagsform

Antal företag

Inköpt energi per företag (1 000 kWh)

Medelpris riio (öre/kWh)

medel

min.

medel

3-2

34 3'7

Kommun Aktiebolag Ekonomisk förenin Enskild person . . . Speciell

8 3 68 4 2

32134 9 651 1272 210 1554

182 354 24 33 439

5 273 3 658 420 91 997

6-1 6-2 10-2 9-3 5-1

Stadsföretag Landsbygdsf'öre tagLänet

6 79

32 134 2 117

508 24

5-o 10'2

3-2

8114 448 98»

10 2

35 4-6

5'3 4-1 39

5-6 5-9 4-3 3-3 5-3 42

30 •o öre/kWh 10-

mili.Wh

Diagram

1.

Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Sladsföretagens staplar äro streckade.)

företag.

grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. I diagram 1 finnes medelpriset m 0 för de totalinköpande företagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontala axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i detta och följande diagram utritade endast för vissa större, namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att stadsföretagen ligga till höger, dvs. ha relativt låga medelpriser, ävensom att de av städerna inköpta energimängderna merendels äro stora. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. Leverantörerna ha sammanförts gruppvis efter företagsform. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Den ojämförligt största delen eller omkring 98 °/o av all råkraft, som försäljes till totalinköpande distributörer, levereras direkt från Motala Krv och Älvkarleby Krv. Av tabell 2 framgår, att dessa statliga företag leverera råkraft direkt till 78 totalinköpande företag, därav 6 städer. Leveranserna till stadsföretagen avse i allmänhet stora kraftbelopp och medelpriset för försåld råkraft är också genomsnittligt lägst beträffande dem.

31 Tabell 2.

Medelpris (m 0 ) vid försäljning av råkraft till totalinköpande företag Antal inköpande företag

Råkraftleverantörer

Antal

2 1 2 3 1 8

Företagsform

Staten Aktiebolag Ekonomisk förening Industri Speciell Länet

städer

,'

\

landsbygd

6 72 1 2 3 1 ffe

Försåld energi per inköpande företag (1 000 kWh)

Medelpris nio l , e r inköpande företag (öre/kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

32134 2 017 419 70 560 24

508 44 419 33 32 24

8114 472 419 52 270 24

5-0

8-4 6-i 9-3 9-9 10'2

32 39 5-1 H-7 6-o

33 5-3 5-1 7-5 7-1

10-2

10-2

10 2

3 2

42 I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från Motala Krv eller Älvkarleby Krv utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. De streckade staplarna ligga till vänster, dvs. utmärka relativt höga medelpriser. Av de fyra delinköpande företag, för vilka råkraftuppgifter föreligga, erhålla tre tillskottskraft från Statens Vattenfallsverk. Ett av dessa är Nyköpings Stads Belysnings verk, som erhåller omkring 4,i milj. k W h till ett medelpris av 4,5 öre/kWh. De båda övriga äro landsbygdsföretag, som köpa det ena 1,4 milj. k W h till ett medelpris av 4,8 öre/kWh och det andra 268 000 k W h till ett medelpris av 6,i öre/kWh. Till det fjärde delinköpande företaget levereras tillskottskraften, 51 000 kWh, till ett medelpris av 6,5 öre/kWh, från en ekonomisk förening (Julita El.Df). Någon väsentlig skillnad i råkraftpriserna för å ena sidan totalinköpande

milj.kWh

Diagram 2. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande företag. (Företag, som köpa råkraft direkt från Motala Krv eller Älvkarleby Krv, ha vita, övriga företag streckade ytor.)

32 och å andra sidan delinköpande företag förefinnes ej. Den i bilaga 2, kolumn 3, redovisade råkraften utgör sammanlagt för länet omkring 89,9 milj. k W h och medelpriset därför 4,2 öre/kWh. Av nämnda råkraft faller på stadsföretagen 52,s milj. k W h med ett medelpris av 3,4 öre/kWh och på landsbygdsföretagen 37,i milj. k W h med ett medelpris av 5,3 öre/kWh. Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretagen beror vanligen på att stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande översikten, sid. 58—59.) I Södermanlands län finnes endast ett företag, vars medelpris för inköpt råkraft överstiger 10 öre/kWh, nämligen Gamla Oxelösunds El.Df, som från Oxelösunds Elverk köper 24 000 kWh till ett medelpris av 10,2 öre/kWh. Höga råkraftpriser betingas ofta av, att inköpet avser små energimängder och att utnyttjningstiden är kort. Den normala utnyttjningstiden för en distributionsförening torde ligga mellan 2 000 och 3 000 timmar per år. Gamla Oxelösunds El.Df uppvisar en utnyttjningstid av 2 070 timmar per år. Det näst högsta medelpriset för råkraft betalas av Stora Malms El.Kraft- och Bf, som från Forssjö Bruk inköper 219 000 k W h till ett medelpris av 9,9 öre/kWh. Kraften uppmätes på transformatorns lågspänningssida. Utnyttjningstiden är relativt kort, 1 390 timmar per år. Högsta inköpspriset m0 för råkraft som levereras direkt från något av statens kraftverk, utgör 8,i öre/kWh och gäller Ändebols El.Df. Föreningen köper 44 000 k W h och utnyttjningstiden är 1 760 timmar. K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller något av de till stamlinjenåtet anknutna storkraftföretagen. I Södermanlands län är Motala Krv att betrakta som ursprunglig råkraftleverantör i fråga om all där förekommande kedjehandel. Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktinköp från den ursprunglige leverantören. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten sid. 59—61. Av tabell 41 framgår huru de 116 distributionsföretagen i Södermanlands län anskaffa sin råkraft. Bland de 10 företag, som erhålla kraft enbär: från 1 Den i länsredogörelserna vanligen förekommande tabell 3 har såsom obehövlig uteslutits i denna länsredogörelse.

33 Tabell 4 .

Antal detaljdistributörer 10 84 13 6 2 1

Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel Råkraft

e r h ä11e s

från

egen kraftstation Älvkarleby Krv eller Motala K r v direkt • " » • » » och egen kraftstation » » • » " över ett mellanled »• • • • • » » » och egen kraftstation AB Hargs Krv direkt

egen kraftstation, äro Motala Krv och Älvkarleby Krv i deras egenskap av detaljdistributörer inräknade. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse äger rum i 8 fall och att i samtliga fall endast ett mellanled förekommer. I 5 av kedjehandelsfallen har det återförsäljande eller det inköpande företaget eller bådadera därjämte egen kraftproduktion, varför i dessa fall någon renodlad kedjehandel ej kan anses föreligga. Kedjehandelsfallen ha skärskådats ur den synpunkten, att inköpspriset for sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget skulle fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från samma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. E n noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. I anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på den ovan angivna schematiska undersökningsmetoden. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. Två av ifrågavarande kedjehandelsfall (Motala Krv — Ålberga Såg- och Krv ~ Stafsjö Bruk samt Motala Krv — Julita El.Df — Hedensö El.Krv) ha numera avvecklats genom att Stavsjö Bruk och Hedensö El.Krv, som båda ha egna kraftstationer, köpa sin tillskottskraft direkt från Motala Krv. Övriga 6 kedjehandelsfall äro: 1. Motala Krv — Mellösa El.Df — Granheds El.Df. 2. Motala Krv — Tunabergs Trävaru AB — Bogslötsortens El.Df. 3. Motala Krv — Ålberga Såg- och Krv — Ålberga El.Df. 3—214 49

34 I ovanstående tre fall (nr 1—3) tillämpas för sista ledet i kedjan vattenfallsstyrelsens bygdetaxa. Kedjehandeln kan sålunda ej anses verka prisuppdrivande. 4. Motala Krv — Dunkers El.Df — Änhammars Säteri. 5. Motala Krv — Forssjö Bruk — Stora Malms El. K ra ft- och Bf. I sistnämnda två fall (nr 4—5) ske leveranserna till sista ledet vid lågspänning. Med hänsyn härtill kunna medelpriserna (9,3 och 9,9 öre/kWh) icke anses höga. 6. Motala Krv — Oxelösunds Elverk — Gamla Oxelösunds El.Df. Föreningen betalar ett medelpris (10,2 öre/kWh), som ej torde vara nämnvärt högre än vid direktleverans från Motala Krv av motsvarande energimängd (24 000 k W h ) . Av ovanstående redogörelse för förekommande fall av kedjehandel i Södermanlands län framgår, att kedjehandeln i intet fall synes ha verkat prisuppdrivande. Den råkraft, som inköpes genom kedjehandel, utgör blott en obetydlig del (omkring 1 °/o) av all den i bilaga 2 redovisade råkraften. Kedjehandelns inverkan på konsumtionspriset granskas närmare nedan i samband med undersökning av företag med höga medelpriser för detaljdistribuerad kraft.

D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s k raff avsa 11 n i n g Undersökningsmaterialets omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcker helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). 1 bilaga 2 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen dels den under år 1944 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental k W h (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna zna och m2 (kolumnerna 8 och 9).

35 För 11 av distributionsföretagen i länet saknas i bilaga 2 uppgifter om energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser. Det gäller här 10 företag med ackordstariffer, varvid uppmätning av energien ej förekommer, samt ett företag (Eskilstuna Stålpressnings AB), för vilket förbrukningsuppgifter ej föreligga. Följande redogörelse omfattar i vad avser energiomsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser endast 105 företag. Distributionsföretagens storlek Länets 116 distributionsföretag äro av mycket skiltande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 2, kolumn 5, anges för varje företag antalet förbrukare, varmed här avses icke blott personhushåll utan även hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 65 021, kan redan på grund härav ej direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Södermanlands län (53 104 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). Ibland sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som tidigare nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. Tabell 5 innehåller vissa uppgifter till belysande av distributionsföretagens storlek. Företagen äro däri sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen. Antalet kommuner, inom vilka distributionen bedrives, kan emellertid icke sägas utgöra ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet, eftersom kommunerna äro av mycket skiftande storlek och distributionen kan avse större eller mindre delar av en kommun. För Motala Tabell 5.

Detaljdistributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Distribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening . Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag. . Länet

Antal företag

kommuner

Försåld energi (1 000 kWh)

förbrukare

max.

min.

medel

max.

min. medel

max.

min.

3 9 5 68 16 10 5

7 2 2 6 2 2

2 1 1 1 1 1 1

4-3 11 1-6 2-6 1-8 1-4

660 18 652 4 796 1000 270 130 1488

145 240 283 35 6 16 16

481 3 596 1622 282 96 38 401

758 9 794 3 743 932 49 60 662

244 484 160 2 057 162 1333 29 294 1 22 24 2 6 169

7 109

o 7 7

1 1

1-8 2-2 2l

18 652 1912

508 6

18 652

4 973 9 794 277 1760 561 9 794

508 2 895 1 281 1 455

medel

36 Krv, Älvkarleby Krv och Stora Långviks Gruf AB redovisas som tidigare nämnts endast företagens distribution i Södermanlands län. För de speciella företagen har antalet kommuner ej fullständigt angivits i tabellen, enär uppgift härom saknas för ett av dem, nämligen Statens Järnvägar. Det gäller emellertid här huvudsakligen distribution till tjänstemän bosatta utefter järnvägen. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts endast 105 företag. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 52 st. (45 °/o) distribution endast inom en kommun och blott 4 st. (3 °/o) ha distribution i mer än fem kommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla omkring 50 °/o elkraft från kommunala företag, 30 °/o från ekonomiska föreningar, 12 °/o från aktiebolag, 3 °/o från speciella företag, 2 % från industrier, 2 °/o från staten och 1 °/o från av enskild person drivna företag. Av hela den detaljdistribuerade energien belöper på ekonomiska föreningar 42 °/o, kommunala företag 39 °/o, aktiebolag 14 °/o, staten 3 °/o samt övriga slag av företag omkring 2 °/o. De största distributionsföretagen i länet äro, om hänsyn tages endast till distributionskommunernas antal, Motala Krv (f. d. Rönö Östra El.Df) med 7, samt Gillberga-Lista El.Df, Vadsbro El.Df och Vallby Jäders El.Df med vardera 6 kommuner. Antalet konsumenter är störst vid elverken i Eskilstuna, Nyköping, Katrineholm och Strängnäs. Antalet förbrukare variera inom dessa stadsföretag mellan 18 652 och 2 662. Därnäst i storlek komma landsbygdsföretagen Vingåkers Tomt- & Elverks AB med 1 912 förbrukare, Flens Elverk med 1 532 förbrukare samt Oxelösunds Elverk med 1 488 förbrukare. Även med hänsyn till energiavsättningen äro stadselverken i Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping och Strängnäs de största företagen i länet med mellan 9,8 och 2,4 milj. kWh. Därnäst följa Vingåkers Tomt- & Elverks AB med 1,8 milj. kWh, Flens Elverk med 1,3 milj. k W h samt Vallby Jäders El.Df med 0,9 milj. k W h . En del av distributionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 9 företag, motsvarande 8 °/o av samtliga företag i länet ett lägre antal än 20 konsumenter. Av dessa småföretag drivas 4 av enskilda personer, 4 äro industrier medan 1 tillhör gruppen speciella företag. Uppgifter om den detaljdistribuerade energimängden saknas som ovan nämnts för 11 företag, därav åtskilliga utgöra småföretag med ackordstariffer. Av de företag, som lämnat dylika uppgifter ha 4 en avsättning mindre än 5 000 kWh, nämligen 3 industrier och 1 företag i enskild persons ägo. Tariffer I den inledande översikten, kap. 111, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar

37 (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. 1 bilaga 2, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler e t c ) , är endast ett typnummer angivet i kolumn 10. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. De 116 distributionsföretagen i Södermanlands län tillämpa sammanlagt 261 tariffer, dvs. i genomsnitt 2 per företag. Vid 47 företag förekommer endast en tariff. Det största antalet tariffer uppvisar Vingåkers Tomt- & Elverks AB, som h a r 10, samt Eskilstuna Stads Gas- och Elverk och Nyköpings Stads Belysningsverk, som vartdera har 9 tariffer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer Tabell 6.

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

Energi-

T a r ifft y p kommun

AB

ekon. förening

—

—

_ — —

— —

2 1 1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

-

3 1

28 5

—

95 21

Summa tariffer

128 Antal företag

— . — — —

Antal tariffer i genomsnitt per företag . .

—

(med typnummer)

Enkel energitariff (001, 101) Enkel blocktariff (002, 102) Polygontariff (003, 103) och utnyttjningsta riff (004, 104) Tidspärrtariff (005, 105) Säsongtariff (006, 106) Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008. 108) Effekttariff (01., 11.).. Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2..,3..,4..,5..,6..) Ackordstariff (. .0) . .

staten

—

underhållsfören.

Summa omsättning

industri

enskild

speciell

—

—

—

— —

—

— —

— —

4 2 2

10 0 0

—

—

6 5

6 6

4 1

150 39

73 1

—

—

%

38 ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer kan ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. Grundavgiftstariffen är rikligast representerad. Av det totala antalet tariffer äro 57 °/o grundavgiftstariffer, och den energiuttagning som sker enligt dem utgör 73 % av hela energiomsättningen. De enkla energitarifferna utgöra 16 °/o av hela antalet, men uttagningen enligt dessa tariffer är relativt obetydlig (4 °/o). Enligt enkla blocktariffer, som utgöra 5 °/o av samtliga tariffer, uttages 7 °/o av totalomsättningen. Ackordstarifferna utgöra 15 °/o av hela antalet, men endast omkring 1 °/o av energiomsättningen uttages enligt dessa. Övriga tarifftyper äro ej så vanliga. Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 261 tarifferna i länet 30 avsedda för belysning och småapparater, 16 för motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 3 för matlagning, 33 för ackumulerande värmeapparater, 4 för såväl belysning som motorer och 1 för såväl motorer som elspisar. Flertalet — 174 — tariffer, därav 140 grundavgifts- och 19 enkla energitariffer äro icke ändamålsbestämda. Av de 39 ackordstarifferna äro 22 avsedda för ackumulerande värmeapparater och 15 för belysning. Efter år 1944 har på flera håll tariffomläggning skett. Sedan elkraftutredningen i januari 1947 framlagt betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947: 4) kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt utgörande 5 kr. vid enfasoch 10 kr. vid trefasanslutning, en grundavgift per normaltariff enhet (Nte) och en energiavgift av 6 öre per kWh. En stickprovsundersökning i slutet avår 1947 har givit vid handen att flera företag övergått till normaltariffen och att många då hade frågan om övergång under övervägande. Statens vattenfallsverk har för sin detaljdistribution på landsbygden infört standardtarifferna och därvid bestämt normaltariffens grundavgift till 7 kr. 50 öre per Nte. Specifik e n e r g i f ö r b r u k n i n g Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. Den enskilde förbrukaren anses

39 representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 2, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. 1 Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 a 35 k W h / F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 å 70 k W h / F , gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och

500 Diagram 1

3.

1000 x F

Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

40 Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Specifik energiförbrukning (kWh/F) max.

min.

medel

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Industri Enskild person Speciell

119 184 145 164 140 86 91

59 78 40 23 8 13 14

Stadsföretag Landsbygdsföretag . Länet

145 184

78 8

86 106 119 91 26 47 58 110 90 97

en specifik energiförbrukning av över 100 k W h / F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 k W h / F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten (sid. 66) framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom de olika distributionsområdena grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Med ledning av uppgifterna i bilaga 2, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Södermanlands län i genomsnitt är 97 k W h / F och varierar mellan 184 och 8 k W h / F . Elektrifieringsnivån är i genomsnitt högst inom aktiebolagens och lägst inom industriföretagens distributionsområden. Hos stadsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal 110 k W h / F . Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen, 90 k W h / F , ligger högre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 k W h / F . Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distribu-

41 I tionsområdet gällande priset per såld k W h uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats mx. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset mx beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariff uppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset m1 är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris h a r uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m2) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 k W h / F , dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna mx och m, har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per k W h av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena mx och m2 äro sålunda genomsnittspriser, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat. Medelpriserna m, och m, ha angivits för varje företag i bilaga 2, kolumnerna 8 och 9. Vid ea jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris (m1) och beräknade medelpris (m,) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tilllämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli n^ och m2 lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ1, exempelvis enkla energitariffer med olika priser för belysning och motordrift, kan det inträffa, att mx och m.2 bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m2, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av m^ grundar sig. Klart är vidare, att mx och m2 bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst företag medelpriserna m1 och m2 äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan /nx och m2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan m1 och m2. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan mx och m, stor. 1 Om ett företag bar flera tariffer av samma typ angives i bil. 2, kolumn 10, endast ett typnummer. (Se sid. 37.)

oxe/kWh

50 Diagram

h.

milj.kWh

Verkligt medelpris (mj för detaljdistribuerad (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

kraft.

En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen i Södermanlands län finnes återgiven i diagram 4, som avser det verkliga medelpriset mx, och diagram 5, som avser jämförelsepriset m2. Företagens storlek har utmärkts genom att energiomsättningen avsatts på den horisontella axeln. Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Det verkliga medelpriset (m : ) för hela länet är 12 öre/kWh. Det högsta medelpriset, 30 öre/kWh, uppvisar det av friherre Ragnar Tamm, Vagnhärad, innehavda företaget. Om man bortser från Stora Långviks Gruf AB, Försvarets Fabriksverk (Åkers Krutbruk) och Sundby Sjukhus, vilka ha medelpriser på respektive 4, 5 och 7 öre/kWh, men huvudsakligen distribuera till anställda, uppvisas det lägsta verkliga medelpriset, 8 öre/kWh, av Nyköpingsortens El.Df.

milj.kWh

Diagram 5. Jämförelsepris (m^), utgörande beräknat medelpris för detaljdistribuerad kraft vid en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

Av de olika företagsgrupperna ligga industrierna högst med 20 öre/kWh, medan staten och de ekonomiska föreningarna ha det lägsta medelpriset, 11 öre/kWh. Anmärkningsvärt är, att .stadsföretagens verkliga medelpriser genomsnittligt äro högre än landsbygdsföretagens. De uppvisa emellertid ej så stora variationer som priserna i olika landsbygdsområden. De högsta verkliga medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Högst ligger som nämnts det av friherre Tamm innehavda företaget med 30 öre/kWh. Därefter följa AB Näfveqvarns Bruk och AB Åkers Styckebruk med 25 öre/kWh. För dessa tre företag tillsammans utgör energiomsätt-

44 Tabell 8. Verkligt medelpris (m^

Företagsform

och jämförelsepris (m 2 ) inom olika grupper av företag Järn före! sepriS Wl<i (öre/kWh)

Verkligt medelp ris mx (Öre/kWh) max.

min.

medel

max.

min.

medel

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening 1 Underhållsförening Industri Enskild person Speciell

13 17 17 18

10 9 10 8

11 14 13 11

14 21 20 18

12 12 14 9

13 18 17 13

26 30 16

4 9 5

20 14 15

25 30 17

5 10 5

19 13 16

Stadsföretag Landsbvffdsföretas:

17 30

10 4

14 11

21 30

15 5

18 13

Länet

ningen 0,3 °/o av landsbygdsföretagens totala omsättning. 1 övrigt fördela sig landsbygdsföretagen på följande grupper med avseende på det verkliga medelpriset, varvid även energiomsättningen i procent av landsbygdsföretagens totala omsättning anges: 2 i prisgruppen 20—24 öre/kWh (omsättning 0,i °/o), 17 i prisgruppen 15—19 öre/kWh (omsättning 7,3 °/o), 55 i prisgruppen 10—14 öre/kWh (omsättning 67,3 °/o) och 21 i prisgruppen under 10 öre/kWh (omsättning 25,o °/o). Ett högt mi-värde behöver ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen är för intet av de 5 företagen med Dvpriser på 20 öre/kWh eller däröver högre än 24 k W h / F . I den mån ifrågavarande företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 k W h / F komma de att nedan bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för landsbygdsföretag med höga jämförelsepriser. Jämförelsepriset nu, dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en medelförbrukning av 65 k W h / F , är för hela länet 15 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande jämförelsepriset, 30 öre/kWh, gäller liksom högsta verkliga medelpriset det av friherre Tamm tillhöriga företaget, som tillämpar en enkel energitariff. De tre företagen med distribution huvudsakligen till anställda, som enligt ovan ha lägsta irix-priser, uppvisa jämväl lägsta jämförelsepriser. Bortsett från dessa ha två företag, nämligen Råby-Bärbo El.Df och Strångsjö El. Kraft- och Bf lägsta m 2 -priset i länet, 9 öre/kWh. Av de efter företagsform indelade grupperna förete industrierna i genomsnitt de högsta m 2 -värdena (19 öre/kWh). Av de olika företagskategorierna ha staten, ekonomiska föreningar och enskilda personer det lägsta jämförelsepriset i

45 medeltal per företag (13 öre/kWh). Jämförelsepriset hos stadsföretagen är i genomsnitt 5 öre/kWh högre än hos landsbygdsföretagen (18 resp. 13 öre/kWh). Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepriser skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vilkas jämförelsepris m, uppgår till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Södermanlands län äro till antalet 6, dvs. 5 °/o av samtliga distributörer och utgöras av 4 landsbygdsföretag och 2 stadsföretag (Trosa Stads Elverk och Kommunala Elverks AB i Katrineholm). Topprisföretagen distribuera energi till sammanlagt 5 934 förbrukare, motsvarande 9 °/o av samtliga konsumenter i länet. Hos de topprisföretag, som enbart ha landsbygdsdistribution, är antalet förbrukare 630 eller 2 °/o av landsbygdsföretagens samtliga förbrukare. I följande tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 2 företag, vilkas jämförelsepriser uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen, dels de 4 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution. För jämförelse ha vidare motsvarande medeltal angivits för alla landsbygdsföretag i länet. Av de 4 topprisföretagen på landsbygden äro 3 industrier och 1 av enskild person drivet företag. Tabell 9 .

Landsbygdsföretag med höga jämförelsepriser Detaljdistribution

Råkraftanskaffning Jämförelsepris mo

Företagets namn

:'öre/ kWh

30 Företags form

sTcrq r--

CD

S'3 ,_

3 O: i

CD

CD

§ g

Ursprunglig råkraftleverantör

ftl g.

Friherre R a g n a r Tamm AB Åkers Styckebruk

ensk.

E

ind.

E

© « O ^

CD

—

3 g. E. ••

001 002

0 Älvkarleby Krv

3 0 - 2 5 Ovannämnda företa,y 3 0 - 2 0 4 tormrisföretap- flår dsbvfdsföre tag) 3 0 - 4 Samtliga landsbvs-dsföreta*r

medeltal »

143 158 277

453 Tarifftyper

3 a

4 fr

5-3

En undersökning av topprisföretagens kraftanskaffning visar, att ett av dem har enbart egen kraftkälla och två äro delinköpande medan de övriga tre äro totalinköpande. Intet av topprisföretagen beröres av kedjehandel.

46 Skillnaden mellan inköpspris (m0) och försäljningspris (mi) är störst hos följande företag: Åkerö El.Df (m0 = 5,6 öre/kWh och mx = 18 öre/kWh), Trosa Stads Elverk (m0 = 5,o öre/kWh och mx = 17 öre/kWh), Oxelösunds Elverk (m0 = 4,i öre/kWh och mx = 16 öre/kWh) och Stora Sundby Säteri (m0 = 6,i öre/kWh och nu = 18 öre/kWh). På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 277 förbrukare. Topprisföretagen på landsbygden uppvisa i medeltal blott 158 konsumenter per företag. Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med höga jämförelsepriser äro de av dessa företag tillämpade tarifftyperna. De 4 topprisföretagen med enbart landsbygdsdistribution redovisa tillsammans 6 tariffer, därav 2 enkla energitariffer, 2 enkla blocktariffer, 1 grundavgiftstariff och 1 säsongtariff. I stort sett äro topprisföretagens tariffer relativt primitiva. De här undersökta topprisföretagen, dvs. de som vid en förutsatt specifik energiuttagning inom respektive distributionsområden av 65 k W h / F skulle uppnå medelpriser på minst 20 öre/kWh, uppvisa i verkligheten — bortsett från de båda stadsföretagen — en lägre specifik energiförbrukning än 25 k W h / F och till följd därav ett verkligt medelpris 72?a som är lika med eller högre än jämförelsepriset m2. Den verkställda undersökningen angående topprisföretagen utvisar att 5 °/o av företagen med distribution till 9 % av samtliga förbrukare i länet uppvisa toppriser, att ingen ekonomisk förening och intet statligt företag ingår bland toppprisföretagen, att intet av topprisföretagen beröres av kedjehandel och att 2 av länets 7 stadsföretag ingå bland topprisföretagen med distribution till 15°/o av samtliga förbrukare hos stadsföretag. Vad särskilt beträffar de 4 topprisföretagen på landsbygden framgår, att de distribuera kraft till 2 °/o av samtliga förbrukare hos landsbygdsföretag i länet, att 3 av dem erhålla kraft helt eller delvis från egen kraftstation, att genomsnittliga antalet förbrukare hos dem är lägre än eller 57 °/o av medelvärdet för samtliga landsbygdsföretag samt att de tillämpa relativt primitiva tariffer. Såsom redan vid redogörelsen för undersökningsmaterialets omfattning framgått, saknas beträffande 11 företag uppgifter om energiförbrukningen. För ett av dessa företag (Eskilstuna Stålpressnings AB) kan likväl med ledning av tariffen konstateras att jämförelsepriset ligger under topprisnivån. I övriga 10 fall saknas däremot erforderliga uppgifter för beräkning av medelpris och sålunda har ej kunnat fastställas huruvida företagen äro att betrakta som topprisföretag. Av ifrågavarande företag drivas 5 av enskild person medan 5 äro industrier. Flertalet har egen kraftstation; 4 äro sålunda helt och 4 delvis självförsörjande. Av de 6 råkraftinköpande företagen erhålla

47 5 kraft direkt från Motala Krv eller Älvkarleby Krv och 1 över ett mellanled. Företagen ligga spridda över hela länet och deras distributionsområden äro i regel små. Det genomsnittliga antalet förbrukare hos ifrågavarande företag är 64, dvs. 23 °/o av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag. Av ifrågavarande 10 företag tillämpa två ackordstariffer med årsavgifter, som utgöra 5 respektive 10 kr. per ljuspunkt. I ett fall förekommer årsavgift beräknad per watt lampeffekt (15 öre/watt) och ett företag uttager en årsavgift per rum (6—8 kr.). De sex återstående företagen uttaga årsavgifter per hushåll (20—60 kr.). Engångsavgifter I samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt utgående årliga underhållsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalats, bli också dessa avgifter de enda aktuella. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap. VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande av gällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 116 distributionsföretagen i Södermanlands län ha 18 icke kunnat lämna några som helst uppgifter om engångsavgifterna och 41 företag ha uppgivit, att några engångsavgifter ej förekomma. Hos 3 företag bestämmas dessa avgifter från fall till fall. Specificerade uppgifter om förekommande engångsavgifter föreligga sålunda endast för 54 företag, nämligen 3 statliga, 49 ekonomiska föreningar och 2 företag tillhörande enskilda personer. För 26 av ifrågavarande företag gäller, att en nytillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av en anslutningseller inträdesavgift. Tre av dessa företag uttaga förutom hela anläggningskostnaden en viss avgift per CB-enhet eller ljuspunkt. I 18 av ifrågavarande fall gäller bestämmelser om att engångsavgiften skall utgå med visst minimibelopp varierande mellan 25 och 90 kr. per CB-enhet. Hos 28 företag, nämligen 1 statligt, 25 ekonomiska föreningar och 2 enskilda företagare, förekommer, att engångsavgiften utgår med visst belopp per enhet, i regel CB-enhet. Vid sidan härav utgår hos ett av dessa företag

48 en viss fast avgift. Avgiften per CB-enhet varierar hos olika företag mellan 10 och 90 kr. och är i genomsnitt 50 kr. De kommunala företagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av nytillträdande konsumenter. Flens Elverk tillämpar dock en anslutningsavgift av 40 kr. per CB för abonnenter utom samhället. Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. Intet av de 6 topprisföretagen i Södermanlands län uttager någon engångsavgift.

49 Bilaga 1 Uppgifter angående distributionsföretagen i Uppsala län l t å k r a f t a n s i a f f n in g stributörernus namn och adress

Erhåller råkraft från 2

nda Norra El.Df, Älvkarleby Krv . . lunda ngsta El.Df, Baling»

De t a 1 j d is t r i l u t i o n

MedelMedel- Medelpris pris för Inköpt råkrafl Antal Försåld förbruk- (öre/ kWh) Typnummer råkraft förning per verk- jämfö- på företagets m0 energi tariffer (1 000 (öre/ brukare enhet ligt relse (1kWh) 000 (kWh/F) nix kWh) kWh) wu 4 8 5 6 7 8 9 10 405

6-o

6-i

001, 601, 900

rklinge El.Df, Björk799 nye arnas Bf, Box 236, 334 ), pplandsbodarna lösa El.Df, Enköping 189 » dkyrko Södra El.Df. 1190 » indvägen 9, Upp\la 9 & Lossa El.Df, Box 858 » \, Bro je El.Df, Uppsala . . 564 » by El.Df, Navestabro 490 » Dannemora Gruvor, F a g e r s t a B r u k s AB annemora nemora Sockens El. Älvkarleby Krv . . 109 f, Knyppla n by El.Df, Hånsta, 403 » lunda a öpiugs Elverk.Drott7 453 n g g a t a n 34, Entying öpings-Näs N y a El. » , . 249 f, Enköping ersta Bruks AB ,) »sterby Jernverks B), Fagersta is Sockens El.Df. 125 annemora bo El.Df, Bärby .. 422 » ila Upsala El.Df. 1439 »

5-2

601, 800

5'7

62 4-2

155 1118

132 680

56 87

13 9

12 10

606 606

101, 601

5-6 5-4

302 255 325

366 MOO 90

85 100 37

11 12 20

12 13 20

601 606 001, 900

6-9

13 606

5' 9

001, 606, 800

3-5

2 905

011, 041,101, 102, 103, 107

5'9

001, 601

001, 003, 008, 041

5-9

101, 606, 800

57 5'3

324 865

255 1079

66 108

15 11

15 14

601 606, 800

»

i>

prvreta

o Egnahemsförling, Gimo ns El.Df, Båhta .. Grillby Elverk, rillby lby El.Df, Grillby. . nsarbo El.AB, Medeby 3 by El.Df, örbyhus.. •a El.Df, Enköping.. by-Sjutolfts El.Df, kolsund [näs El.Df, Upplandsagcrviken 8

Frösåkers El.Df 2 ..

5-a

601 Älvkarleby Krv . .

535 185

5-6 6-8

272 180

355 85

122 84

10 18

12 19

140, 601, 606 101, 103

295 9

6-4 9-6

144 30

211 3

71 17

14 32

15 16

601 601

86 34 544

66 7-6 6-o

99 15 289

60 2 246

60 19 58

10 18 11

10 16 11

606 001, 002 101, 140, 606

» »

AB Mehedeby Elverk Älvkarleby K r v . .

» » Öster-Lövsta AB

El.

50 De t a 1 j d is t r i b u t i oB

E å k r a f t a n s k. a f f n i»g Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från 2

Hållnäs N y a El.Df, Älvkarleby Krv . . Hjälmunge, Enbo H å t u n a El.Df, Bro » Häggeby F,\.Df,Häqqeby » Härnevi El.Df, Ryda » Kungsgård, Nysätra B Jumkils El.Df, Blacksta, Åkerby Kalmar El.Df, Gran» .. backen, Bdlsta Karlholms AB, Karl- Korsnäs Sågverks 4 holmsbruk M AB, Gävle K n a b y Nya El.Df, Knaby Älvkarleby Krv . . Korsnäs Sågverks AB, » Gimo Distrikt, Gimo Kulla El.Df, Hjälstaby >. Lanforsens KrAB,Kraf t- Egen krst verket, Älvkarleö Älvkarleby Krv . . Lautbrukshögskolan, Uppsala 7 Lena El.Df, Vattholma » ,. Litslena El.Df, Härke» berga Lots El.Df, Eneby Gård, .. Grillby Marmabys El.Df, Box AB Mehedeby El147, Manna 3 verk Älvkarleby Krv . . AB Marma Elverk, Marma ° ii . . AB Mehedeby Elverk, Mehedeby Nontuna El.Df,Nontuna, » Uppsala Olands Stavby El.Df, » Ubby. Upplands-Tuna >i Rasbo El.Df, Örby, Uppsala Rasbokils El.Df, Rasbo» .. kil Tierps Köpings ElSkämsta-Vallby-Fäcklinge El.Df, Box 1000, verk Tierp Sparrsätra El.Df, Älvkarleby K r v . . Lundby Spårvägs AB Upsala- Bondkyrko Södra Mälaren, Box 32, UppEl.Df. sala Statens Järnvägar,(S7oc/<;- Älvkarleby Krv . . holm •i Stockholms-Näs El.Df, Kungsängen Stora Kopparbergs Egna krst m. m . . . Bergslags AB, Falun

MedelMedel- Med t lpris Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnumj förenergi ning per verk- jämfö- på företi råkraft råkraft m0 tariffl brukare enhet (1 000 (kWh/F) ligt (1 000 (öre/ relse Wlj Wl., kWh) kWh) kWh) 7

12 606

190 118 419

67 38 88

14 21 12

13 606, 80C 15 603, 606 13 001, 606

11 606

10 203

240 300

15 101, 601 001, 60C

135 12

200 22

82 308

11 2

12 606 2 006

t 17

14 203

.3

6-8

387 285 574

6-1 5"7 5-9

143 158 315

6-2

5-5

6-i

—

—

101, 601

477 469

5-8 6-8

350 232

358 412

85 110

14 12

16 601, 80C 15 601, 80(

5-8

15 601, 800

22-o

5-7

8 601, 606

6-7

13 606

8'8

11 606

6-o

15 606, 800

11 606, 800

606, 800

13i

6-o

601, 800

206, 606

101, 201

101,

—

5"8

—

2 308

<

,

001, <jl 170, 201 606, 700

51 Råkraftanskaffning Istributörernas namn och adress

I m s b e r g s El. Indupiförening, Orresta ldby Verkstäder, lundby, Uppsala Lra Alunda & Tuna ll.Df, Alunda laEl.Df.Målhammar mköping jelsmora El.Df, irogdby, Tobo ismyra Bf, Marma. . rps El.Df, Väsby, Ve; p rps Köpings Elverk, \erp

Erhåller råkraft från

Älvkarleby Krv . . + egen krst Älvkarleby Krv . .

Lanforsens KrAB Älvkarleby Krv

rps Södra El.Df, länkarhu inge El.Df, Nibble, mköping Tobo Bruk, Tobo.. + egen k r s t fta El.Af, Box 701, Tierps Köpings terp Elverk dan da & Bergs El. Älvkarleby Krv f, Upptända örbyhus isala Stads Elverk, 'ppsala sala El.Df, Uppsala h y El.Df, Enköping ppa El.Df, Enwing'•* ?pa Säteri, Enköping ;tholma Bruks AB, uttholma -hegen krst kholms ElDf, Älvkarleby Krv fönsö, Kungshusby dels El.Df, Vendel.. islands El.AB, annemora islands Gård, Ströms- Egen krst iff

Detalj distribution

MedelMedelMedelpris Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnumnier råkraft råkraft förenergi ning per m0 verk- jämfö- på företagets taritfer (1 000 (öre/ brukare (1 000 enhet liet relse (kWh/F; kWh) kWh) kWh)

9-9

251 5

4-7

12 606, 800

5'7

13 606

6-i

11 606, 800

10-8 6-o

14 380

4 287

43 63

10 13

9 206 12 601

2 015

3-8

13 101, 103,105.

6-8

106, 111,306, 406 16 606, 800

7-3

13 606, 800

13 001, 003.201.

4 460

7i

11 601.

8S

6-5

11 606

45 343

2\s

17 915 13 755

18 002, 011,070.

92 81 38

10 13 18

105, 107.303, 603 11 606, 800 15 606 11 601

16 001, 002

573 463 33

6-0 6-4

354 280 33

6-7

412 325 18

21 15

6-o

795 552

5-1 5-2

454 570

482 276

89 51

15 601, 800 13 17

6-7

12 001, 601, 800

503 601

5'9 62

275 290

330 379

98 94

10 12

11 601 15 606, 800

6-8

13 606

5-3

11 603, 800

6-6

15 601, 800

'j

.. Ryds El.Df, mtlby, Kungsängen •by Bälinge El.Df, fplands Bälinge . 49

16 001, 606 14 001, 601, 700 700

dsbo El.Df, Stynsbo, Älvkarleby Krv unnemora ta El.Df, Viksta . . ge-Ålands El.Df, '•unna i& N y a El.Df, Älv-

14 603

52 Detaljdistribution

Råkraftanskaffning Distributörernas namn oeh adress

MedelMedelpris Medelpris för Typnumnl Antal Försåld förbruk- (Öre/kWh) råkraft energi ning per verk- jämfö- på företaJ förm0 tariffer enhet brukare relse (1 000 (kWh/F) ligt (1 000 (öre/ m.. kWh) kWh) kWh) Inköpt råkraft

Erhåller råkraft från

101, 601

101, 111,1

21 10

14 14

606 001, 601 601, 606

606, SHO

150 83

12 12

18 13

4 Åkerby Skälby El.Df, Enköpings Elverk Enköping Älvkarleby Krv . . Ängsbolagets El Df, Dymmelsbo, Orrskog Ö r b y h u s El.Df. Örbyhus

5-5

i'l

4-6

420 Örbylius Gods, Örhyhns Örsundsbro ElDf, Örsundsbro Ö s t a n å El.AB, Älvkarleby Öster Lövsta El.AB, Skärplinge

237 539

4-9

5'4

5'G

5-3

54 Hela länet 82 517

8-8

44 «J)9

36 781

52 796 29 721

2-9 5' 6

20 820 23 879

15 914 20 867

)> 11

tag L a n d s b y i jdsföretag

. . . .

334 890

1 Uppskattat värde. .. o Frösåkers El.Df, som ej bedriver dctaljdistribution i Uppsala län, erhåller råkraft Iran Älvkarleby Krv. ' Distributionen numera övertagen av råkraftleverantören. 4 Korsnäs Sågverks AB erhåller för denna energileverans råkraft från Krångede All. B Distributionen sker helt eller huvudsakligen till anställda. 0 Ambrieka Förbrukningsnppgifterna avse jämväl tre underhållsföreningar (Myrbo, Ambrieka Nedre Övre belysningsföreningar), vilka efter 1944 övertagits av AB Manna Elverk. 7 Övertogs av Stora Kopparbergs Bergslags AB år 194 5. 8 Distributionen numera övertagen av Hållnäs Nya El.Df. '•' Distributionen numera övertagen av Tillinge El.Df. 8 :

Anm. I enstaka fall förekommer a t t beträffande samma företag uppgifterna om försåld kraft visa något högre värden än uppgifterna om inköpt kraft. Dylika avvikelser kunna bero på att uppgifterna avse olika år eller på att mätfel, felaktig uppskattning av ackordstariff- eller fnkraftleveranser eller felräkning förekommit. Ifrågavarande av företagen lämnade uppgifter ha medtagits i tabellen, emedan de — ehuru ej fullt exakta — likväl upplysa om storleksordningen av nämnda värden. Uppgiftsfelen påverka icke medelvärdena för länet, enär de genomgående avso småföretag.

53 Bilaga 2 Uppgifter angående distributionsföretagen i Södermanlands län Råkraftanskaffni Distributörernas namn och adress

spö El.Df, Mälaraspö1 iggetorpsortens El.Df, Baggetorp irva-Härads El.Df, Barra srga Säteri. Åkers styckebruk. ktna-Hälla-Yren a El.

Df, Vrena

Erhåller råkraft från

MedelMedel Medelpris Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer råkraft råkraft energi ning per förpå företagets m0 verkja in fö tariffer (l 000 (öre/ brukare (1 000 enhet ligt relse kWh) kWh) kWh) 'kWh/F Hl 9

Älvkarleby Krv Motala Krv. . . .

222 356

Älvkarleby Krv

5-4

116 201

169 228

112 130

14 15

001, 606 606

603, 800

5'5

63 268 + eg:ia krst Motala K r v . . .

6-1 896

001, 900

7-2

400 20

162 6

44 29

18 15

14 11

001, 006 101

302 313

6'2 6-2

225 350

251 250

108 60

11 15

14 14

101, 606 040, 601, 606

5-5

9 794

4-8

örkviks ElDf, Björktik örnlundaEl.Df, Björn- Älvkarleby K r v lunda igstaortens El.Df, Motala K r v . . . .

Tystberga

igslötsortens

Detalj distribution

981 5-o 523 5-4 658 54

El.Df,

Tunabergs Trävar u ÄB ittens El.Df, Bögsjö. . Motala Krv . . . . ulö Kvarn, Katrine- Egen krst holm inkers El.Df, Dunket Motala K r v . . . . långens El.Df, Ek- Älvkarleby Krv lången ' borna El.Df, Yttervillorna

Nyköping

32 9'i 306

kilstuna Stads Gas2h Elverk, Eskilstuna

.Eskilstuna J e r n 28439 I manufaktur A B 2 3 695 kilstuna SfcålpressÄlvkarleby K r v .. lings AB (Skogstorps -hagen krst

3 41 18 652 l-o/ 50

603 002, 070, 101, 107, 111, 203. 406 203

Lrst), Skogstorp

ms Elverk, Flen . . . . Motala Krv Ida El.Df, Abbotnäs läteri, Katrineholm gdö-Helgarö El.Df, Strängnäs rssa Bruk, Vasavägen 10, Katrineholm rssjö Bruk. Forssjö>rnk i s t u n a El.Df, Gnesta rsvarets Fabriksverk Åkers Krutbruk), ikers styrkebruk mla Oxelösunds El. Df, Oxelösund 921 lberga-Lista El Df, tförby, Gillberga 1

Älvkarleby Krv . .

2 017

d'9

5-c,

111, 203, 303, 403, 501, 601 13 005, 606, 800

6-6

13 603, 800

Egen krst

900 Motala Krv + egna krst Älvkarleby Krv . .

202 88

205 62

125 83

11 5

13 5

201, 401 001

+ egen krst Oxelösunds Elverk

10-2

15 Älvkarleby K r v . .

6-1

15 606, 800

54 D e t a 1 j d i st r i b i t i o n

R å k r a f t a n s k a f f n i ns Distributörernas namn och adress

MedelMedel pris Mcdelpris för Antal Försåld förbrukInköpt Typnumm (öre/kWh) råkraft förenergi ning per verk- ämfö- på företag råkraft TO0 brukare , . enhet tariffer (1 000 kWh/F) ligt relse (1 000 (öre/ m.j Mil kWh) kWh) kWh)

Erhåller råkraft från

« 1

968 70

43 6-7

709 88

771 51

127 59

10 16

14 15

101, 103 606

5-o

633 357

4'8 5'9

400 280

601 259

159 77

9 15

13 16

601 601, 606

— AB H a r g s Krv, Ny- Egen krst köping 2 11 51 Hedensö El.Krv, Hedensö Julita El.Df + egen krst 447 Husby- Oppunda El.Df. Motala Krv Bcttna H u s b y och Walla Tegel- Älvkarleby Krv . . bruk, Stallarholmen 828 Hölö El.Df, Hölö » 1 114 Motala Krv J u l i t a El.Df, Juliia .i AB Järnförädling, Hälleforsuäs 393 K a n t o r p s El.Df, Sköldinge „ 9 651 K o m m u n a l a Elverks-AB i Katrinebolm, Prinsg a t a n 6, _ Katrineholm 120 Kärnbo Östra El.Df, Älvkarleby Krv . . H a r b y Gård, Mariefred 287 Lerbo El.Df, Valla .... Motala Krv ii 246 LillaMalmaEl.Df,Ma/mköping „ 423 Ludgo och Spelviks El. Df, Ludgo 287 L ä n n a El.Df, Byringe.. Älvkarleby Krv . . Malmköpings Elverk, Motala Krv 950 Malmköping 694 Älvkarleby Krv . . Mariefreds Elverk, Mariefred 826 MellösaEl.Df, Mellösa.. Motala Krv Motala Krv, Motala6.. >Ee;na krst m. m.. . {StatensVa ttenf alls verk) 160 Mälarbadens El.Df, Box Älvkarleby Krv . .

—

001, 201,

6-5

406, 606,

5'5

606, 800

275 780 23

62 108 24

12 9 23

12 12 23

601 606 006

2 Gnesta El.AB, Gnesta. . Älvkarleby Krv . . Granheds El.Df, östra Mellösa El.Df. . . . Granhed Gropptorpsoitens El.Df, Motala Krv

Gropptorp

Gryts El.Df, Stjärnliov. . Älvkarlebv Krv . . » Gåsinge-Dillnäs El.Df,

Gnesta

98, Eskilstuna

i, Mörkö El.Df, Hörningsholm, .Tärna ii Norra Gåsinge El.Df Solvik, Björnlunda1 ii N y b y Bruks AB, Nybybruk -1- egna krst Nyköpingsortens El.Df Motala Krv Lilla Kungsladugården, Nyköping „ Nyköpings Stads Belys ningsverk, Nyköping + egen krst

. .

48 4-7

380 650 135

5"5

603, 606,

3-5

4 796

3 743

101, 103, 700

6-o

6-4 5-4

204 117

182 187

65 114

14 9

14 11

606 606

5'7

001, 60ffl

6-4 4-G

213 578

218 574

103 184

11 10

15 16

4'5

603 001, 201, 301 102, 203

680 (a) 660 \b)637 5-3 125

639 450 758 105

121 59 119 120

9 12 10 12

11 12 13 15

606, 800 606 606 501

6-2

601, 606

7-2

. .

101, 7U0

5-7

606, 800

4-5

6 558

3 200

102, 107, 301, 401,

55 De t a 1 j d i31 r i b u t i o ii

R å k r a f t a n s i a f f n in g •tributörernaa namn och adress

Erhåller råkraft från

Medelpris för Inköpt råkraft råkraft (1 000 kWh!

3 Medolpris MedelTypnunimer Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) på företagets förning per energi verkjämföTO „ tariffer enhet (öre/ brukare (1 000 (kWh/F) ligt relse TOj kWh) kWh) TO 2 4

[by Tegelbruk, Stal- Älvkarleby Krv . .

irholmen

Näfveqvarns Bruk, Tunabergs Trävara AB, Motala Krv + egna krst elösunds Elverk, Tra- Motala Krv

(i

'9

101, 501

tävckvarn

4-1

116, 170, 206. 306, 506

5-a

606 Motala Krv

6-9

606, 640

AB Hargs Krv . .

5'1

101, 601, 700

k AB Grängesberg)xelösunds J ä r n ägar, Eskilstuna

tamebygdens El.Df, Älvkarleby Krv .. tdllsta

n t u n a och Lids El. )f. Kappsta by-Bärbo El.Df, Cliritinebolm, Nyköping J iullström& Sjöströms ''abriks AB, Högsjö i b o k v a m s Fll.Df, Skeokvarn iinderns El.Df, Röl-

Motala Krv + Q gen krst Motala Krv

6-8

206, 606, 800

„

6'2

001, 606

H

»

6-i

603 Älvkarleby Krv . .

5i

606, 800

tllarholmens Industri » LB, Strängnäs tvsjö Bruk, Hedin, Ålberga Såg- & KrAB " + egen Lindström & Co, Stavjöbruk krst feens J ä r n v ä g a r , Älvkarleby Krv . . Stockholm Statens Vattenfallsverk se Motala Krv och Älvkarleby Krv n b a m m a r s Gärd, Motala Krv Tlen nkvista El Df, Häll- Älvkarleby Krv .. erga gtomta El.Df, Stig- Motala Krv

—

wnedsta irreholms Gård (Emil

kickson), Sparreholm

irreholms Municipal-

amhälle, Sparreholm

illarholmens

El.Df,

kallarholmen

—

—

—

—

101, 601

6o

6-o

603, 640

5-9

»

5'7

'175

»

—

—

9-9

001, 601

6-i

15 001, 203, 640

101, 900

omta

ärnbolmstraktens El. Df, Kärrboda, Nyköping 6 >ra Långviks Gruf AB Asko Gruvor), Hede-

tora

>ra Malms El. Kraft- Forssjö Bruk . . . . >ch Bf. Stensjö, Karineholm »ra Sundby Säteri, Älvkarleby Krv . . Lägges la 1

56 D e t a 1 j d iB t r i 1 u t i o n

It å k r a f t a n s k a f f n i » g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

1 S t r å n g s j ö El. K r a f t - o c h Bf, Strångsjö S t r ä n g n ä s Stads Elverk. Strängnäs S u n d b y S j u k h u s , Strängnäs Sveriges Hampodlarföre n i n g , V ä r m b o l , Katrineholm Svärta El.Df, Svärtagård FMhcrre B å g n a r Tamm. Nygård, Vagnhärad Taxinge Näsby ElDf, Taxinge Näsby T o r e s u n d s N o r r a El.Df,

Stallarholmen

2 Inköpt råkraft

Medelpris för råkraft

(1 000 kWh)

(öre/ kWh)

4 Antal förbrukare 5

MedelFörsåld förbrukenergi ning pei :'l 000 kWh)

verk- jämföenhet (kWh/F) ligt relse 7

G

?a t

TOo

irypiuiinmi pal löretagi tariffer 10

7'2

6016 Älvkarleby Krv . .

4,723

. >' ••>

2 6(52

2 433

00)1, 601, "

»

5'i

a

U

14'

004 Motala Krv

Motala Krv + egen krst Motala Krv

6-1

0 0 1 , 601

Egen krst

—

—

o

001 Älvkarleby Krv . .

6-o

»

5'9

5-5

0 0 1 , 606

4'9

6-u

0 0 2 . 101.21 206, 501, 7 606

332 508

6-i 5*0

178 508

212 268

72 94

14 17

15 21

2 0 1 , 601 203, 403, 6

5-5

300 220

6 0 1 , 900 606, 900

695 981

52 4-6

278 526

561 801

110 134

10 9

12 12

6 0 1 , 606, 8 201, 601, 6

354 1272

6-2 5'8

408 538

227 932

40 93

17 10

15 12

0 0 1 , 002, 1 6 0 1 , 800

5'9

1G0

606, 800

—

—

4-8

15 T o r e s u n d s S ö d r a El.Df. » Mariefred ii T o r s h ä l l a S o c k e n s El.Df, Folkcsta Torshälla Stads Elverk, » Torshälla ii T o s t e r ö El.Df, B o x 4)1, 1 Strängnäs T r o s a El.Df, Västerljung » •i Trosa Stads Elverk, Trosa .i T u m b o El.Df, Rekarne. . Tunabergs T r ä v a r a AB, Motala Krv Koppartorp + egna krst V a d s b r o El.Df, Vadsbro M o t a l a K r v V a g n h ä r a d s E l D f , Vagn- Ä l v k a r l e b y K r v . .

härad W a l l a E l . A B , Valla.. .. Vallby Jäders ElDf, Löfgård. Eskilstuna V a n s ö El.Df, V a l l a , Vansö, Strängnäs W e d a S ä t e r i s K r s t , Lästringe V i n g å k e r s T o m t & Filverks AB, Vingåker

Medelpris (öre/kWh)

Motala Krv Älvkarleby Krv .. •i

Egen krst Motala Krv + egna krst

V i r a B r u k , Viräbruk . . Egen krst V ä s t e r m o N o r r a El.Df, Ä l v k a r l e b y K r v . . G r ö n l u n d 582, Kunqsör Y t t e r s e l ö El.Df, Stallar» . . holmen ii AB Äkers Styckebruk, + egen krst Åkers styckebrukx Å k e r ö El.Df, Beftna .. M o t a l a K r v Å l b e r g a El.Df, Ålberga Å l b e r g a S å g - & Krv AB

—

—

6-6

33 160

0 1 1 , 015, K 102, 2 0 1 , 3( 5 0 1 , 601 700 603

5-2

606, 800

170 369

68 298

23 78

18 13

11 14

606 606, 800

136 560

5-e 6-o

57 Detalj distribution

Råkiaftanskaffning ributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Medelpris för Inköpt råkraft råkraft (1 000 kWh)

:ga Såg- & Krv AB, Motala Krv + egna krst Jtrga gärd , Gård, Sjösa. . . . . Egen krs: D u n k e r s El.Df . . ,mmars Säteri, ärnhov Motala Krv la-Bipsa El.Df, peby Gård, Råby irlebyKrv,Box576. Egen krst m. m . . . ckholm 10 ins Vattenfallsverk) bols El.Df, Åndebol Motala Krv fästermo El.Df, Älvkarleby Krv . . ra Sundby •åkers El.Df, Öster- Motala Krv

Medel- Medelpris Typnunimer Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) energi ning per verk- jämfö- på företagets förTO0 brukare tariffer enhet (1 000 (kWh/F) ligt relse (öre/ 711-1 TOo kWh) kWh) 4

601 900 201, 900

9-3

16 31

5'2

601, 800

44 820

8-4 6-3

76 626

34 806

47 110

16 9

14 11

606 606, 800

6-7

606, 800

611 t Vingåkers El.Df, ,estorp, Katrinem 303 [elö El.Df, Överselö Älvkarleby K r v . . Hela länet 89 S68

5-o

5-7

606, 800

65 021

47 781

52 799 37 069

3-4 5-3

34 809 20 265 30 212 27 516

110 90

14 11

18 13

Laudsbyg •dsföretag

I Detaljdistributionen numera övertagen av Älvkarleby Krv. - Eskilstuna Jernman ofåktur AB. som ej bedriver detaljdistnibution, erhåller kraft från egen kraftstation. B Huvudsakligen till anställda. 4 Dessutom ett antal förbrukare, som erhålla frikraft. 5 Uppgifterna om Motala Krv:s detaljdistribution äro uppdelade på de skilda distributionsområdena lör två övertagna företag, nämligen Rönö Östra El.Df (a) oeb Tuna-Lunda El.Df (b). 0 Övertagen av Motala Krv fr. o. m. år 1947. 7 Uppskattat. 8 Uppmätning sker hos de enskilda abonnenterna. 9 Uppgifterna angående detaljdistributionen avse år 1942. 0 10 Uppgifterna avse Älvkarleby Krv:s detaljdistribution inom den övertagna Malmby-Akers Kl.Dfis område. II Distributören erhåller numera tillskottskraft direkt från Motala Krv.

Statens offentliga utredningar 1949 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.!

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Utredning med förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. [4] Kriminalvård i frihet. Fångvårdsstyrelsens utredning ang. skyddsarbetets organisation m. m. [6] Betänkande ang. förbättrad insyn i enskilda företags ekonomiska förhållanden. [8] Betänkande med förslag till lag om registrerade föreningar m. m. [17] Betänkande med förslag till lag om sjömansskatt m. m. [27]

Statsförfattning.

Tattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Lagberedningens utlåtande angående lagstiftning om gräns mot allmänt vattenområde. [23]

Industri.

Allmän statsförvaltning. Handel och sjöfart. Kvalitetsforskning och konsumentupplysning. [18]

Kommunalförvaltning. Kommunallagskommitténs betänkande 2 med förslag till ändrade bestämmelser om ersättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag. [24]

Statens och kommunernas finansväsen. 1944 års allmänna skattekommitté. 3. Betänkande ang. beskattning av realisationsvinster, m. m. samt ackumulerade inkomster. [9]

K o in ni un i ka t ions väsen. Principer och metoder för kostnadsberäkningar vid statens järnvägar. [5] Bilagor. Produktions- och kostnadsstrukturen vid statens järnvägar. [14] Svensk hamnbyggnadspolitik. [21J

Bank-, kredit- och penningväsen. 1945 års bankkommitté. Betänkande med förslag om inrättande av en statlig affärsbank. [13]

Politi.

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande med förslag till indexreglering av folkpensionerna. [7] Utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden och bostadskostnader. [12] P. M. med synpunkter på det svenska långtidsprogrammet. I anslutning till OEEC:s interimsrapport. [15J 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. 2. Utredning med förslag till lagstiftning rörande tillfälliga bostäder vid skogs- och flottnings- m. fl. arbeten. [19]

Försäkrings väsen. 1945 års försäkringsutredning. 1. Principbetänkande rörande försäkringsväsendet. [25]. 2. Betänkande med förslag till lag om trafikförsäkring m. m. [26]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt Dissenterlagskommittén. Betänkande med förslag till religionsfrihet m. m. [20] Folk- och skolbibliotek.' Betänkande och förslag avgivet av folkbibliotekssakkunniga. [28]

Hälso- och sjukvård. Betänkande om sinnesslövården. [11]

Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:17. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Värmlands län. [10] 2: 3—4. Uppsala län och Södermanlands län. [29] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Norrlandskommitténs principbetänkande. Första delen. Norrländska utvecklingslinjer. [1] Andra delen. Särskilda utredningar. [2] Tredje delen. Utlåtanden och förslag i vissa frågor. [3]

Försvarsväsen. Promemoria över preliminär utredning rörande befälsrekryteringen inom försvaret. [16] Betänkande rörande gallring av handlingar hos vissa av försvarets myndigheter. [22]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri. 214 49

Internationell r ä t t .