SOU

Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

Beteckning: SOU 1948:6
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1954:12: Elkraftförsörjningen : huvudbetänkande, avsnitt 2

= tdC7S National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

LA. « STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1948: 6 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:6-7

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Jönköpings

lån

och Kronobergs

län .

S T O C K H O L M 19 4 8

Statens offentliga utredningar 1948 Kronologisk 1. Betänkanle med förslag rörande organisation och avlöningsförhållanden m. m vid lantmäteri styrelsen och länslantiräterikontoren. Idun. 120 s. J o . 2. Betänkanle med utredning och förslag rörande orga-' nisationei av verksamheten för jordbrukets yttre och inre ratimalisering. Idun. 220 s. J o . 3. Betänkanle med förslag till ändrad butikstängningslagstiftnhg. Norstedt. 148 s. I.

förteckning . Markutredningen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen. Marcus. 169 s. Ju. . Trädgårdsundervisningen. Norstedt. 200 s. Jo. . Elkraftutredningens redogörelse nr 2: G—7. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Jönköpings län och Kronobergs län. Beckman. 75 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till let departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbrubdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1948: (i KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:6-7

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Jönköpings

län

och

Kronobergs

STOCKHOLM 1948 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2208 47]

län

IN N E H A L L S FÖ R TECK NIN G Sid.

Inledning

5 J ö n k ö p i n g s län

Detaljdistributörerna

6 D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer Undersökningsmaterialets omfattning Råkrafttariffer Medelpris för råkraft Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft Kedjehandel med råkraft

7 7 8 9 9 13 14

Distributionsföretagens k r a f t a v s ä t t n i n g Undersökningsmaterialets omfattning Distributionsföretagens storlek Tariffer Specifik energiförbrukning Medelpriser Topprisföretag Engångsavgifter

19 20 22 24 26 31 34

K r o n o b e r g s län Detaljdistributörerna

37 D i s t r i b u t i o n s i o r e t a g e n s kraftanskaffning Självförsörjande och råkraftinköpande företag Råkraftleverantörer Undersökningsmaterialets omfattning Råkrafttariffer Medelpris för råkraft Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft Kedjehandel med råkraft

38 38 39 39 40 43 44

48 48 50 52 54 59 03

Bilaga 1. Bilaga 2.

05 72

Uppgifter angående distributionsföretagen i Jönköpings län Uppgifter angående distributionsföretagen i Kronobergs län

FÖRKLARINGAR TILL VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR F = ha = hk = kV = kW = kWh= /jj 0 = mt = ;n 9 = Förkortningar

förbrukningsenhet hektar hästkraft kilovolt ( = 1 000 volt) kilowatt kilowattimme medelpris vid inköp av råkraft verkligt medelpris vid detaljdistribution beräknat medelpris vid detaljdistribution beträffande

företagens

namn:

Aelf = Andelselektricitetsförening Aelverk = Andelselektricitetsverk — Andelsenergiförening Aenf Af = Andelsförening Bf = Belysningsförening El.AB — Elektriska Aktiebolag — Elektriska Andelsförening El.Af — Elektriska Belysningsförening El.Bf El.Df = Elektriska Distributionsförening El.Enf = Elektriska Energiförening — Elektriska Förening ELF Elf = Elektricitetsförening Elverk = Elektricitetsverk — Energiförening Enf KrAB = Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Kraftförening Krf Krst = Kraftstation Krv = Kraftverk •

Tilläggen »u. p a.>> och »m. b. p. a.» i föreningsnami fall uteslutits.

(jämförelsepris)

5 Inledning För alt möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter h a r elkraftutredningen verkställt en undersökning av vissa förhållanden inom detaljdistributionen av elektrisk kraft i landet. Föreliggande redogörelser angående Jönköpings och Kronobergs län grunda sig på uppgifter, som lämnats av distributionsföretagen i länen och som med några få undantag genomgående avse förhållandena år 1943. Undersökningen omfattar ej kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft, utan tar endast sikte på distributionsföretagens inköps- och försäljningspriser. För det insamlade undersökningsmaterialets omfattning och de allmänna principerna vid dess bearbetande har närmare redogjorts i den inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (Statens offentliga utredningar 1947:3). Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i de särskilda länsredogörelserna intagna uppgifterna behandlas i den inledande översikten. Däri gives en kort översikt-över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva inflytande på priset för elektrisk kraft. Vidare redogöres för tariffernas uppbyggnad, benämning och klassificering, detaljdistributörernas organisationsformer, metoden för undersökning av kedjehandel, engångsavgifternas betydelse m. m. I den inledande översikten beskrives också huru beräkning verkställts av de olika distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp av råkraft (m„) som vid försäljning i detaljdistribution dels under verkligen rådande avsättningsförhållanden (nij), dels under förutsättning av en viss enhetlig elektrifieringsnivå (m 2 ). Vidare klarläggas där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar och uttryck. Den inledande översikten förutsattes sålunda tjäna till vägledning vid studiet av redogörelserna för de särskilda länen. En utförlig redogörelse för tariff in venteringen och den statistiska bearbetningen av undersökningsmaterialet utarbetas för varje län och tryckes i en mindre stencilupplaga. I föreliggande länsredogörelser ha i koncentrerad form sammanställts företrädesvis sådana uppgifter, som kunna förväntas ha ett mera allmänt intresse. De fullständiga, stenciltryckta redogörelserna äro avsedda att tillhandahållas myndigheter och andra, som ha behov av mera ingående uppgifter. En sammanfattande översikt rörande distributionsförhållandena inom landet i dess helhet kommer sedermera att framläggas i form av en särskild riksredogörelse.

6 E L K R A F T U T R E D N I N G E N S R E D O G Ö R E L S E NR 2: 6

JÖNKÖPINGS LÄN

Detalj d i s t r i b u t ö r e r n a I Jönköpings län finnas sammanlagt 133 detaljdistributörer. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 1, som även beträffande 115 av distributionsföretagen innehåller vissa uppgifter om inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Jönköpings län och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Två företag, som ha distributionsverksamhet inom flera län, ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet, nämligen statens järnvägar och Finsjö KrAB. I bilaga 1 redovisas dock blott den del av dessa företags verksamhet, som avser distributionen i Jönköpings län. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. För 18 av de i förteckningen upptagna 133 distributionsföretagen saknas uppgifter om såväl råkraftinköp som detaljdistribution, enär särskilda värden för varje företag ej kunnat erhållas. Företagen äro emellertid alla direkt eller indirekt anslutna till Västbo Kraftverksförening och redovisas gemensamt såsom ett företag under detta namn. I Västbo Kraftverksförening ingå 16 medlemsföretag med egna kraftstationer, mellan vilka samköming äger rum. Kraftverksföreningen erhåller dessutom stödkraft från Trollhätte Krv. Av de 16 medlemsverken äro 12 belägna i Jönköpings län, 3 i Hallands län och 1 i Kronobergs län. Det största av medlemsverken, Västbo KrAB, har 4 underdistributörer och ett annat, Vekafors KrAB, 1 underdistributör, alla i Jönköpings län. Ett tredje medlemsverk, Svenska Tagelftltfabriken i Torup,

7 Hallands län, distribuerar vidare genom 5 underhållsföreningar, därav 4 i Hallands län och 1 i Jönköpings län. Samtliga dessa 26 företag redovisas sålunda gemensamt i föreliggande redogörelse enligt uppgifter lämnade av AB Skandinaviska Elverk, som år 1945 inköpt kraftverksföreningens anläggningar och rörelse samt vissa av medlems verken, bl. a. Västbo KrAB. 1 Av de i det följande behandlade 115 detaljdistributionsföretagen i länet, bland vilka Västbo Kraftverksförening räknas som ett, äro 10 kommunala, 17 aktiebolag, 28 ekonomiska föreningar, 1 underhållsförening, 22 industrier, 33 enskilda personer och 4 speciella företag (statens järnvägar, Kungl. Smålands Artilleriregemente, Ryhovs Sjukhus och Statens Anstalt för Fallandesjuka). Något statligt distributionsföretag i egentlig mening förekommer ej i Jönköpings län. För de olika företagsformerna h a r närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V. Förutom i sju av länets åtta städer förekomma kommunala distributionsföretag i Gislaveds, Sävsjö och Vaggeryds municipalsamhällen. Sistnämnda tre kommunala företag redovisas i det följande bland landsbygdsföretagen. I den åttonde staden (Värnamo) ombesörjes distributionen dels av ett aktiebolag (Wernamo KrAB), dels av en industri (AB Hörle Bruk). Sistnämnda båda företag ha dessutom landsbygdsdistribution och redovisas dels som stads-, dels som landsbygdsföretag.

Distributionsföretagens kraftanskaffning Självförsörjande o c h råkraftinköpande företag Av detaljdistributörerna i Jönköpings län äro 42 helt självförsörjande, vilket innebär att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Hit räknas i första hand Wernamo KrAB och Finsjö KrAB — båda dotterbolag till Sydsvenska KrAB (Sydkraft) — samt Smålands KrAB, oavsett att dessa storkraftföretag erhålla krafttillskott från stamlinjenätet. E n del distributionsföretag producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 35 till antalet och hit ha räknats även företag med egen värmekraftkälla, därest denna är avsedd endast för reserv- och toppkraftalstring. Slutligen förekomma sådana företag, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I Jönköpings län finnas 38 sådana företag.

Råkraftleverantörer Som råkraftleverantörer uppträda icke blott statliga och kommunala företag, aktiebolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och enskilda 1

Angående Västbo Kraftverksförening se vidare bilaga 1, not 20.

8 personer. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord samma typer av företag som distributörerna. De största råkraftleverantörerna i Jönköpings län äro det statliga Trollhatte Krv samt Smålands KrAB och Sydkraft med dotterföretaget Wernamo KrAB. Två av dessa storkraftföretag, Smålands KrAB och Wernamo KrAB, bedriva även en betydande detaljdistribution i länet. De vid sidan av stoikraftföretagen förekommande råkraftleverantörerna återförsälja vanligen kraft, som inköpts från något storkraftföretag. Blott två av råkraftleverantörerna i länet ha kraftstationer utan förbindelse med stamlinjenätet. I bilaga 1, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av länets 25 råkraftleverantörer äro 19 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För de leverantörer, som ej bedriva detaljdistribution, är i bilagan särskilt anmärkt, huru de anskaffa sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda ett företags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören. Undersökningsmaterialets omfattning 1 den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande framställningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare s. k. underhållsföreningar och industrier undantagna. Underhållsföreningarna inköpa icke själva någon energi och de industriidkande detaljdistributörerna använda i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Detsamma gäller de 4 speciella företagen. Utanför undersökningen ha sålunda lämnats länets 42 självförsörjande distributionsföretag (däribland Smålands KrAB, Wernamo. KrAB och Finsjö KrAB) samt av återstående företag 1 underhållsförening, 15 industrier och 4 speciella företag. För ytterligare 6 företag saknas råkraftuppgifter helt eller delvis. Detta gäller Ulfstorps Såg och Krv, vars distribution numera övertagits av råkraftleverantören, Prinsfors Krv, som bedriver samköming med Smålands KrAB, varvid levererad och mottagen energi är ungefär lika, Ölmstads KrAB och Ölmstads Norra Enf, vilka båda huvudsakligen erhålla frikraft frän Södra Wetterns KrAB, samt slutligen Grytåsortens El.Df och Tofteryds El.Df, vilka inköpa råkraft enligt effektgränstariffer utan kWh-avgift för energi under gränsen, varvid endast överförbrukningen uppmätes. Fullständiga råkraftuppgifter föreligga följaktligen endast beträffande 47 av länets distributionsföretag. I bilaga 1, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental k W h (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl til; industrier eller till någon återförsäljare.

9 Råkrafttariffer Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 3 000— 30 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detaljdistributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft gäller emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detalj tariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. Ett företag, Kiaryds Kvarn och Krst, inköper emellertid en del av sin råkraft enligt en särskild tariff, avseende kraft för speciellt ändamål. De olika typer av huvudtariffer, enligt vilka distributionsföretagen inköpa råkraft, angivas i följande uppställning, vari jämväl upptages antalet inköpande företag samt (inom parentes) den procentuella andel av all ifrågavarande råkraft, som inköpes enligt respektive tariffer: Enkel energitariff 11 företag ( 2 °/o) Säsongtariff 1 » ( 0 °/o) Tidgränstariff 3 » ( 1 °/o) Effekttariff 9 » (11 °/o) Effekttariff av blocktyp 2 » ( 6 %) Effekttariff av utnyttjningstyp . . . . 10 » (72 °/o) Effekttariff av säsongtyp 3 » ( 6 °/o) Effektgränstariff 4 » ( 1 °/o) Effektgränstariff med tidgräns . . 1 » ( 0 °/o) Grundavgiftstariff med effektgräns 5 » ( 1 °/o) Efter år 1943 ha i en del fall nya råkrafttariffer införts, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande framställning.

10 köpet av kompletterande stödkraft avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet gäller stödkraft eller endast reservkraft för täckande av ett mer eller mindre tillfälligt behov vid vattenbrist, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp inskränkas till sådana tider, då leverantören har god tillgång på kraft till jämförelsevis lågt pris. Saknair däremot det delinköpande företagets kraftverk regleringsmöjligheter, k a n det förutsättas, att inköpet måste ske under de tider, då efterfrågan på elkraft normalt är störst och att därför inköpspriset blir jämförelsevis högt. Eftersom sålunda de delinköpande företagens medelpriser ej äro helt jämförbara vare sig sinsemellan eller med de totalinköpande företagens även för de fall, då de inköpta energimängderna äro av samma storleksordning, har undersökningen av medelpriset m0 gjorts i första hand beträffande sådana företag, som enbart distribuera inköpt kraft. Dessa totalinköpande företag äro i Jönköpings län 23 stycken. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta energi mängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. I diagram 1 finnes medelpriset m0 för de totalinköpande företagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontala axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i detta och följande diagram utritade endast för vissa större, namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att stadsföretagen ligga samlade mot höger, dvs. ha låga medelpris, ävensom alt de av städsel-

Tabell 1.

Medelpris (mo) vid inköp av råkraft för totalinköpande företag

Detalj distributörernas företagsform

Antal företag

Inköpt energi per företag

Medelpris >»0

(1 000 kWh)

(ört/kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Enskild person Speeiell

6 2 14 1

4 028 241 1437 18

544 1 9 18

2 014 121 242 18

4-6 16-o 10-5 6-7

33 5-o 4-5 67

3-7 5-o 5-7 67

Stadsföretag Landsbygdsföretag

3 20 23

4 028 1776

544 1

2 776 370

3-6 16-o 16o

38 4-1 33

34 4-8 4i

Länet

16,0 o öre/kWh m

^ m

10-

•

rH Si :aj

3 AS rH

•

r-i

W • P) rH w

•

S o

5- Lu

•H

Vl O

E atrj

:j TJ :o T3 n > rH -* :a> •H ra -t->

Ö <D

•

(/J

V / / ////s / / ////, //// 7 / 7

0 Diagram

<fl ra O|

r V / / '////

•

M -

•a

'////, </x> 1 10

/ / / / 15 m i l j . k W h

Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

förelag.

verken i Huskvarna och Eksjö inköpta energimängderna äro jämförelsevis stora. Den föregående undersökningen av medelpriset m 0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. För varje leverantör är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos leverantören, den energiTabell 2.

Medelpris (mo) vid försäljning av råkraft till totalinköpande företag

Antal

städer

Företagsform

1 2

Staten Kommun

2 Aktiebolag: Sydkraft o. Wernamo KrAB

1 3

Smålands KrAB

3 o

Övriga Industri Enskild nerson

14 Länet

Försåld energi per inköpande företag (1 000 kWh)

Medelpris m0 per inköpande företag (Öre/kWh)

landsbygd

max.

min.

medel

max.

min.

medel

6 2

1776 32

125 16

899 24

7-4 10-5

4-1 88

4-6 9-2

241 3 757 1141 4 028 170 92 20

97 3 757 1141 544 26 1 18

169 3 757 1141 2 286 93 39 19

5-o

93 3-6 4-4 33 9-o 16-0 10-0 16o

6-2 3-6 4-4 33 6-5 8-o 8-4 4l

Antal inköpande företag

Råkraftleverantörer

{ 1

1 1 2 3 4 2

\ 2i

3-6 4-4 38 5-6 8-o 67 33

12 mängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Av all råkraft, som levereras till totalinköpande distributörer, svarar Trollhätte Krv för 35 °/o, Smålands KrAB för 31 °/o och Södra Wetterns KrAB för 30 °/o. Av de tre totalinköpande stadsföretagen i Huskvarna, Gränna och Eksjö erhålla de två förstnämnda råkraft från Södra Wetterns KrAB och det sistnämnda från Smålands KrAB. Leveranserna till stadsföretagen avse relativt stora kraftbelopp och medelpriserna för försåld råkraft äro också genomsnittligt lägst beträffande Södra Wetterns KrAB:s och Smålands KrAB:s direkta leveranser till stadsföretag. I fråga om råkraft leveranserna till totalinköpande landsbygdsföretag uppvisa Smålands KrAB och Trollhätte Krv största genomsnittliga omsättning och lägsta medelpriser. I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från det statliga Trollhätte Krv utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. En undersökning angående råkraftpriserna beträffande de 24 delinköpande företagen, av vilka 4 äro stadsförelag (elverken i Jönköping, Nässjö, Tranås och Vetlanda) utvisar, att de inköpa i genomsnitt betydligt mera energi per företag än de totalinköpande (1,8 resp. 0,7 milj. kWh) och att medelpriset m0 för all den lillskottskraft de inköpa är lägre än för de totalinköpande företagens råkraft (3,4 resp. 4,i öre/kWh). Av den råkraft, som levereras till

lj.k'.Vh

Diagram 2. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande företag. (Företag, som köpa råkraft direkt från Trollhätte Krv, ha vita, övriga företag streckade ytor.)

13 delinköpande företag, svarar det statliga Trollhätte Krv för 43 % (huvudsakligen till Södra Wetterns KrAB), Södra Wetterns KrAB för 39 °/o (huvudsakligen till Jönköpings stadselverk) och Smålands KrAB för 15 °/o (huvudsakligen till stadselverken i Nässjö, Tranås och Vetlanda). De tre nämnda råkraftleverantörernas genomsnittspriser för all till delinköpande företag levererad kraft utgör resp. 3,2, 2,9 och 4,4 öre/kWh. För övriga leverantörer av tillskottskraft till delinköpande företag ligga medelpriserna mellan 4,7 och 14,i öre/kWh. Det rör sig dock här i allmänhet om små energimängder. Råkraftpriserna för å ena sidan totalinköpande och å andra sidan delinköpande företag äro på det hela taget icke avsevärt olika. Den i bilaga 1, kolumn 3, för samtliga företag redovisade inköpta råkraften, vari ingår även kraft som avsattes för industriändamål m. m., utgör sammanlagt för länet omkring 60,o milj. k W h med ett genomsnittspris av 3,6 öre/kWh. Av nämnda råkraft faller på stadsföretagen 31,i milj. k W h med ett medelpris av 3,3 öre/kWh och på landsbygdsföretagen 28,6 milj. k W h med ett medelpris av 3,9 öre/kWh. Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretag beror vanligen på, att stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande översikten sid. 58—59.)

Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft

Inköpande distributionsloretag

AB Holsby Krst o. Valskvarn 1 Hallsnäs K r s t 1 Ebbebo El.Df Lovsjö Elverk * Föreningen Storebro-Kraft l Månsarps V a l s k v a r n l Kieryds Kvarn och K r s t l . . AB Sandseryds Elverk x . . . . Älmåsortens El.Df Munkakvarns Krv 1 Fagerhult-Gräslmltm.fl. Byars El.Df Fagerslätt-Koloniens Fastighetsägareförening Medeltal för länet 1

Delinköpande företag.

MedelUtpris Inköpt Leverans- nyttjenorgi m0 spänning nings(öre/ (1 000 tid kWh) kWh) (volt) (tim.) 19-1 18-6 16-0 15-7 15*6 14-4 13-0 12-8 10-5

30 12 1 10 69 4 5 o 16 83

10 000 10 000 6 600 5 000 10 000 10 000 400 3 000 10 000

10 000

1220 400 490 860

930 940

Rakraftleverantör

Smålands KrAB

Svenska Gummifabriks AB AB N o r r a h a m m a r s Elverk Smålands KrAB Månsarps Elförening Ruppens KrAB Domneåns KrAB Tranås Stads Elverk Smålands KrAB

10-1 Hemmershults K r s t

10-0 10-0 36

1750 H u s q v a r n a Vapenfabriks AB

14 ett medelpris m0 av 10 öre/kWh eller däröver, med angivande av inköp! energimängd, leveransspänning, utnyttjningstid (i de fall effekten uppmätts) samt råkraftleverantör. Av tabellen framgår, att de företag, som betala höga medelpriser för råkraft, i regel inköpa mycket små energimängder och att utnyttjningstiden i de fall, där den kunnat fastställas, är kort. Särskilt för delinköpande företag k a n inköpt energimängd och utnyttjningstid och därmed medelpriset m0 variera betydligt år från år. Som jämförelse kan nämnas, att den längsta utnyttjningstiden i länet, som uppvisas av AB Norrahammars Elverk, är 4 650 timmar per år. Den normala utnyttjningstiden för en distributionsförening torde ligga mellan 2 000 och 3 000 timmar. De flesta av ifrågavarande företag med höga råkraftpriser ha egna kraftstationer och inköpet avser sålunda endast reserv- eller stödkraft. För ett par företag gäller, att kraften levereras vid lågspänning. I dessa fall behöva distributionsföretagen ej svara för transformatorförlusterna och råkraftpriset blir därför högre än om leverans skett vid högspänning. Samtliga de i tabell 3 angivna råkraftleverantörerna äro direkt eller indirekt anknutna till stamlinjenätet.

K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller tillhör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen (Trollhätte Krv, Smålands KrAB och Sydkraft med Finsjö KrAB och Wernamo KrAB). Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp från den ursprunglige leverantören. Samma förhållande kan uppstå, om flera distributörer bilda en sammanslutning för gemensamt inköp av råkraft. Denna sammanslutning räknas dock här av praktiska skäl såsom ett »mellanled» i kedjehandeln. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten sid. 59—61. Tabell 4 utvisar huru samtliga 115 redovisade distributionsföretag i Jönköpings län anskaffa sin råkraft. Bland de 42 företag, som erhålla kraft enbart från egen kraftstation, äro Smålands KrAB och Wernamo KrAB i deras egenskap av detaljdistributörer inräknade.

15 Tabell 4.

Antal detaljdistributörer 42 6 5 12 8 4 4 3 12 3 1 3 4 4 2 2

Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel Råkraft

er h å 1 1 cs

från

egen kraftstation Trollhätte K r v direkt » » » och egen kraftstation » » över ett mellanled 8 » i ett » och egen kraftstation » » » två » » »> » två » och egen kraftstation Smålands K r A B direkt » » » och egen kraftstation » » över ett mellanled » » » » » och egen kraftstation Sydkraft eller Wernamo KrAB eller Finsjö KrAB direkt » » » » direkt och egen kraftstation » » » » över ett mellanled och egen kraftstation » » » » » två » annat företag med egen kraftstation direkt

115 Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 38 fall, därav 28 över ett och 10 över två mellanled. I samtliga kedjehandelsfall utom ett har antingen det inköpande distributionsföretaget självt eller något föregående mellanled egen kraftproduktion, varför i dessa fall någon renodlad kedjehandel ej kan anses föreligga. Kedjehandelsfallen ha skärskådats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget skulle fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från samma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. I anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på tillgängligt undersökningsmaterial. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. För 15 av ifrågavarande företag, som beröras av kedjehandel, saknas uppgifter om råkraftpriset (se sid. 8 under rubriken »Undersökningsmaterialets

16 omfattning») och någon bedömning av dessa kedjehandelsfall kan därför ej ske. Ifrågavarande fall äro: 1. Trollhätte Krv — Husqvarna Vapenfabriks AB — Carlfors AB. 2. Trollhätte Krv — AB Norrahammars Elverk — Ängsfors Snickerifabrikers AB. 3—4. Trollhätte Krv — AB Skillingaryds Elverk — 2 företag: Grytåsortens El.Df och Toftcryds El.Df. 5—8. Trollhätte Krv — Södra Wetterns KrAB — Jönköpings Kommunala Affärsverk — 4 företag: H Halls Boktryckeri AB, Ryhovs Sjukhus. Kungl. Smålands Artilleriregemente och Statens Anstalt för Fallandesjuka. 9—10. Trollhätte Krv — Södra Wetterns KrAB — 2 företag: Ölmstads KrAB och Ölmstads Norra Enf. 11 — 12. Sydkraft — Nissans Kraftförvaltnings AB — 2 företag: Bylte Bruks AB och Rydö Bruks & Fabriks AB. 13. Smålands KrAB — AB Brusafors-Hällefors — Nyboholms AB. 14. Smålands KrAB — Kvarnagårdens Krst — Hylletofta Bf. 15. Smålands KrAB — Föreningen Storebro-Kraft — Wallnäs AB. Återstående 23 kedjehandelsfall uppdelas på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Till skenbar kedjehandel hänföras sådana fall, där det återförsäljande företaget är en samköpsförening eller eljest att anse som organ för de därifrån inköpande distributörerna. Om den av en återförsäljare med egen kraftstation inköpta tillskottskraften är så obetydlig i förhållande till hans egen kraftproduktion, att inköpspriset för tillskottskraften uppenbarligen ej återverkar på försäljningspriset, anses också skenbar kedjehandel föreligga. Detsamma gäller, om en dylik återförsäljare har samköming med leverantören, varvid den mottagna kraftmängden är ungefär lika med den levererade. Såsom övrig kedjehandel redovisas 19 fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse, alltså även sådan som ej verkat prisuppdri vande.

Skenbar

kedjehandel

1. Trollhätte Krv — Södra Wetterns KrAB — Domneåns KrAB. Sistnämnda företag bedriver samköming med Södra Wetterns KrAB samt med Habo Sulfitfabrik i Skaraborgs län. Under år 1943 levererade Södra Wetterns KrAB 160 000 k W h i form av stödkraft och erhöll 133 000 k W h »returkraft» och 872 000 k W h »överskottskraft», varför råkraftinköp i egentlig mening ej föreligger. 2—3. Trollhätte Krv — Södra Wetterns KrAB — 2 företag: Huskvarna Stads Elverk och Jönköpings Kommunala Affärsverk. Södra Wetterns KrAB äges av ifrågavarande båda städer.

17 4. Smålands KrAB — Tranås Stads Elverk — Älmåsortens El.Df. Tranås Stads Elverk producerar i egna kraftstationer omkring 4 milj. k W h och leveransen till Älmåsortens El.Df omfattar endast 16 000 kWh. Stadselverket är närmast att betrakta som ursprunglig råkraftleverantör.

Övrig

kedjehandel

I följande fall nr 1—9 har vederbörande distributör (sista ledet i kedjan) egen kraftstation och inköpet avser alltså stöd- eller reservkraft. Priset för dylik kraft är beroende av leveransförhållandena i varje särskilt fall och kan därför ej utan vidare jämföras med de totalinköpande företagens råkraftpriser. Belativt höga priser behöva i dessa fall ej vara anmärkningsvärda. En viss ledning vid bedömandet kan emellertid erhållas av gällande råkraft tariff. 1 närmast följande nio fall anges därför i korhet den tariff, som gäller för sista ledet i kedjan vid inköp av tillskottskraft. 1. Trollhätte Krv — Gislaveds Municipalsamhälles Elverk — AB Hestra Elverk. Effekttariff: 60 kr./kW + 2,5 Öre/kWh. Inköpt kraft: 204 000 kWh. Medelpris m0: 4,9 öre/kWh. 2. Trollhätte Krv — Norrahammars Elverk — AB Tabergs Elverk. Effekttariff: 2 000 kr. per år + 30 kr./kWT + 3 öre/kWh jämte indexoch koltillägg. Alternativ råkrafttariff: vattenfallsstyrelsens industritaxa. Inköpt kraft: 605 000 kWh. Medelpris m 0 : 5,7 öre/kWTh. I dessa båda fall (nr 1—-2) synes råkraftpriset för sista ledet i kedjan väl ansluta till det beräknade medelpriset vid direktköp från Trollhätte Krv. 3. Trollhätte Krv — AB. Norrahammars Elverk — Lovsjö Elverk. T Effekttariff: 400 kr. per år + 30 kr./kW + 3 öre/kWh jämte indexoch koltillägg. Inköpt kraft: 10 000 kWh. Medelpris m0: 15,7 öre/kWh. Utnyttjningstid: 490 timmar under år 1943. 4. Trollhätte Krv — AB Norrahammars Elverk — Månsarps Elf — Månsarps Valskvarn. Enkel säsongtariff: 300 kr. per år + 6,5 öre/kWh under vinter- och 4,5 öre/kWh under sommarsäsongen jämte 10 °/o kristillägg. Inköpt kraft: 4 000 kWh. Medelpris m0: 14,4 öre/kWh. (Beträffande kedjehandeln rörande Månsarps Elf se nedan, nr 12.) 5. Trollhätte Krv — Södra Wetterns KrAB — Domneåns KrAB — AB Sandseryds Elverk. Effektgränstariff: 100 kr. per år + 0 kr./ab.kW + 20 öre/kWh över effektgränsen samt 8 och 5 öre/kWh för dagresp. nattkraft under effektgränsen. Inköpt kraft: 2 000 kWh. Medelpris m0: 12,8 öre/kWh. (Den kedjehandel, som berör Domneåns KrAB är skenbar. Se ovan under A, nr 1.) 6—7. Trollhätte Krv — Södra Wetterns KrAB — Ruppens KrAB — Kieryds Kvarn och Krst. För Ruppens KrAB:s kraftinköp tillämpas 2 — 2208 47

18 dubbeltariff: 10 öre/kWh för dag- och 5 öre/kWh för nattkraft. Inköpt kraft: 162 000 k W h . Medelpris m 0 : 5,3 öre/kWh. För Kieryds Kvarn och Krst tillämpas dubbeltariff: 30 öre/kWh för dag- och 10 öre/kWh för nattkraft. Inköpt kraft: 5 000 k W h . Medelpris m0: 13 öre/kWh. 8—9. Wernamo KrAB — AB Hörle Bruk — 2 företag: Hemmcrshults Krst och Hultaströms Krv. Enkel energitariff: 6 öre/kWh. Inköpt kraft: 14 000 resp. 153 000 k W h . 1 följande tio fall (nr 10—19) utgöres sista ledet i kedjan av ett totalinköpande företag, men i samtliga fall utom ett (nr 10) h a r det närmast föregående mellanledet egen kraftstation och det är alltså då ej heller h ä r fråga om ren kedjehandel. 10. Trollhätte Krv — Gislaveds Municipalsamhälles Elverk —• Hen ja El.Bf. 11. Trollhätte Krv — Gislaveds Municipalsamhälles Elverk — AB Hestra Elverk — Sprottebo Andelsly se förening. 12. Trollhätte Krv — AB Norrahammars Elverk — Månsarps Elf. 13. Trollhätte Krv — Södra Wetterns KrAB — Gränna Stads Elverk. 14. Trollhätte Krv — Södra Wetterns KrAB — Visingsö El.Df. 15. Wernamo KrAB — AB Hörle Bruk — Fagerhult-Gräshult m. fl. Byars El.Df. Råkraftpriset för sista ledet i kedjan är i dessa fall (nr 10—15) lägre eller ungefär lika med det beräknade priset vid inköp direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. 16. Trollhätte Krv — Husqvarna Vapenfabriks AB — Fagerslätt-Koloniens Fastighetsägareförening. Föreningen inköper vid lågspänning 53 000 k W h enligt en enkel energitariff med energipriset 10 öre/kWh. 17—18. Trollhätte Krv — Svenska Gummifabriks AB — 2 företag: Ebbebo El.Df och Markås El.Df. Ebbebo El.Df inköper 1 000 k W h enligt enkel energitariff (47 kr. per år -f 8 öre/kWh jämte index- och koltillägg). Medelpriset m 0 blir 16,o öre/kWh. Markås El.Df inköper 9 000 k W h likaledes enligt enkel energitariff (130 kr. per år + 5 öre/kWh jämte index- och koltillägg). Medelpriset m0 blir 8,o öre/kWh. 19. Sydkraft — Nissans Kraftförvaltnings AB — Hylte Bruks AB — Västra Df. Föreningen inköper 92 000 k W h enligt enkel energitariff (225 kr. per år + 8 öre/kWh). Medelpriset m0 blir 8,2 öre/kWh. I sistnämnda fyra fall (nr 16—19) kunna de tillämpade råkrafttarifferna anses vara mindre lämpliga. Vid en jämförelse med tabell 3 framgår, att 8 av ovannämnda kedjehandelsfall beröra distributionsföretag, vilkas medelpriser för inköpt råkraft uppgå till minst 10 öre/kWh. Ett av dessa fall har hänförts till skenbar kedjehandel. De återstående 7 fallen ha kommenterats ovan (B nr 3—5, 7 och

19 15—17). I vilken mån kedjehandeln som sådan verkat prisuppdrivande kan ej med bestämdhet anges, enär priset påverkas av flera andra faktorer än en eventuell mellanhandsvinst. Av ovanstående redogörelse framgår, att i så gott som samtliga fall ett eller flera av de i kedjan ingående inköpande företagen ha egen kraftstation. Kedjehandelns inverkan på konsumtionspriset granskas närmare nedan i samband med undersökning av företag med höga medelpriser för detaljdistribuerad kraft.

Distributionsföretagens

kraftavsättning

Undersökningsmaterialets omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcka helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 1 angives för varje företag dels den under år 1943 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental k W h (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna znj och m2 (kolumnerna 8 och 9). För 34 av de undersökta distributionsföretagen i länet saknas i bilaga 1 uppgifter om energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser. Det gäller här företag, hos vilka någon uppmätning av energien ej förekommer och som tillämpa ackordstariffer eller avgifter, som bestämmas från fall till fall. Två företag, AB Hörle Bruk och Wernamo KrAB, ha meddelat särskilda uppgifter för stads- resp. landsbygdsdistribution och räknas därför av praktiska skäl såsom vardera två företag (ett stads- och ett landsbygdsföretag). Sålunda redovisas i det följande 9 stadsföretag, därav två med distribution i samma stad (Värnamo), och 108 landsbygdsföretag eller tillhopa 117 företag. Uppgifterna om energiavsättning, specifik förbrukning och medelpriser avse dock endast 83 företag (9 stads- och 74 landsbygdsföretag) . Att märka är vidare att uppgifterna för Västbo Kraftverksförening, som redovisas såsom ett företag, egentligen avse 26 direkt eller indirekt till föreningen anslutna företag, för vilka specificerade uppgifter ej kunnat erhållas.

20 Distributionsföretagens storlek Länets i undersökningen ingående 117 distributionsföretag äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga X, kolumn 5, anges för varje företag antalet förbrukare, vilket motsvarar antalet hushåll i vidsträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 75 531, kan redan på grund härav ej direkt jämföras med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Jönköpings län (60 379 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). I många fall sträcka sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som ovan nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. I tabell 5 äro distributörerna sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för största och minsta företag inom gruppen samt medeltalet för alla företag inom gruppen icke blott beträffande antalet förbrukare och försåld energimängd utan även beträffande antalet kommuner, inom vilka företaget idkar distributionsverksamhet. Bortsett från statens järnvägar och Finsjö KrAB, som ha en flera län omspännande detaljdistribution, äro alla inom vederbörande företags distributionsområde liggande kommuner medtagna, även om de äro att hänföra till annat län. Då kommunerna ju äro av mycket skiftande storlek och företagens verksamhet kan avse större eller mindre delar av en kommun, bör antalet distributionskommuner ej uppfattas såsom ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet. Uppgifterna angående försåld energi avse Tabell 5.

Detaljdistributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Distribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening. . Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag. . Länet

Antal företag

Försåld energi (1 000 kWh)

förbrukare

kommuner

max.

min.

medel

max.

min.

^uedel

10 18 28 1 23 33 4

6 71 32 2 8 5

1 1 1 2 1 1 1

3-1 7'4 3-o 2-o 2-2

632 41 4 32 5 4 10

9 108

6 71

1 1

2-4 3-1

3 395 6 651 329 8 500 370 3 830 32 263 1551 51 297 65 52 3 703 6 651 391 8 500

3-0

14 650 13 5H0 6 389 32 1400 424 176 14 650 13 500 14 650

852 4 4

8 500

min.

medel

370 13 1

1984 816 306

5 2 11

163 41 28

404 1

2 346 305

21 som ovan nämnts endast de 83 företag, som lämnat uppgift om energiavsättningen. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 55 st. (47 °/o) distribution endast inom en kommun och 8 st. ( 7 % ) , nämligen 1 kommunalt, 4 aktiebolag, 2 ekonomiska föreningar och 1 industri, ha distribution i mer än fem kommuner. För statens järnvägar har i tabell 5 under rubriken speciellt företag antalet kommuner ej angivits. Det gäller emellertid här huvudsakligen distribution till tjänstemän, bosatta utefter järnvägen. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 45 % elkraft från kommunala företag, 31 % från aktiebolag, 1 4 % från ekonomiska föreningar, 8 °/o från industrier och 2 % från andra slags företag. Av den totala energiavsättningen för borgerliga behov svara kommunala företag för 4 5 % , aktiebolag för 3 3 % , ekonomiska föreningar för 13 %, industrier för 7 % och övriga slags företag för 2 % . De största distributionsföretagen i länet äro, om hänsyn tages endast till distributionskommunernas antal, Smålands KrAB med 71, Wernamo KrAB (landsbygdsdistribution) med 11 samt Domneåns KrAB och Rydaholms Kraft & Industri AB med vardera 9 distributionskommuner. Det största antalet förbrukare, 14 650, uppvisar Jönköpings Kommunala Affärsverk. Därnäst följa Smålands KrAB med 13 500, stadselverken i Nässjö, Tranås, Huskvarna, Eksjö och Vetlanda med mellan 4 039 och 2 204 förbrukare samt Rydaholms Kraft- & Industri AB med 1 534 och Ohs Bruks AB med 1 400 förbrukare. I fråga om energiavsättningens storlek kommer först Smålands KrAB (8,5 milj. kWh) och därefter följa samtliga stadsföretag utom Gränna (6,7—1,6 milj. kWh) samt Gislaveds Municipalsamhälles Elverk (l,o milj. k W h ) . Vid förestående uppräkning av större distributionsföretag i länet har bortsetts från Västbo Kraftverksförening, som egentligen består av flera mindre företag. 1 En del av distributionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 31 företag, motsvarande 27 % av samtliga företag i länet, ett lägre antal än 20 konsumenter. Av dessa småföretag drivas 19 av enskild person, 7 äro ekonomiska föreningar, 4 industrier och 1 speciellt. Den till konsumenterna försålda energimängden understiger 5 000 k W h i fråga om 4 företag, nämligen 2 ekonomiska föreningar och 2 tillhörande enskild person. Bland dessa senare äro ej medräknat något av de 34 företagen utan energiuppmätning, vilka dock i allmänhet ha obetydlig energiavsättning. Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsföretagen bör iakttagas, att uppgifterna för stadsföretagen i vissa fall inbegripa även dessa företags landsbygdsdistribution. Enligt uppgift distribuera elverken i följande städer även på landsbygden, nämligen Vetlanda i fem, Tranås i tre och Eksjö i två landskommuner samt vart och ett av elverken i Gränna, Jönköping och Nässjö inom en landskommun. 1

Angående Västbo Kraftverksförening se vidare bilaga 1, not 20.

22 Tariffer 1 den inledande översikten, kap. III, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. I bilaga 1, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler etc.), sammanföras dessa i kolumn 10 under ett gemensamt typnummer. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. Av distributionsföretagen i Jönköpings län sakna 9 tariffer i egentlig mening. Avgifterna bestämmas där individuellt eller fördelas mellan förbrukarna enligt särskild överenskommelse. Återstående 108 företag tillämpa sammanlagt 364 tariffer, dvs. i genomsnitt 3 per företag. Vid 23 företag förekommer endast en tariff. Jönköpings Kommunala Affärsverk, som tillämpar olika tariffer för lik- och växelström, uppvisar det största antalet, 20 st. tariffer. De kommunala företagen ha i genomsnitt betydligt flera tariffer per företag än övriga företagsformer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer kan ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. Den enkla energitariffen är mycket rikligt representerad. Ehuru denna tarifftyp ej är ägnad att sporra till ökad användning av elektrisk kraft, förekommer den såsom enda tarifftyp hos flera landsbygdsföretag. Av det totala antalet tariffer äro 35 % enkla energitariffer och den energiuttagning, som sker enligt desamma, utgör 22 % av hela energiomsättningen. Även grundavgiftstarifferna äro många — 23 % av hela antalet — och uttagningen enligt dessa tariffer är stor ( 4 1 % ) . Antalet ackordstariffer är också relativt stor. Dessa tariffer förekomma vanligen hos de minsta företagen och energiuttagningen enligt ackordstariffer har uppskattats till endast 1 % av hela omsättningen. Såsom framgår av tabell 6 förekomma övriga tarifftyper i betydligt mindre utsträckning. Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 364 tarifferna i länet 112 avsedda för energi

Jo Tabell 6.

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

Ta r ifft y p (med typnummer)

Enkel energitariff (001, 101) Enkel blocktariff (002, 102) Polygontariff (003,103) och utnyttjningstariff (004, 104) Tidspärrtariff (005,105) Säsongtariff (006, 100) Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008, 108) Effekttariff (01., 11.).. Effektgränstariff (04., 14.) Grundav giftstariff (2. . , 3 . . , 4 . . . 5 . . , 6 . . ) Ackordstariff (. . 0 ) . . . .

staten

5 10 8

—

ekon. underinföre- hållsenskild speciell Summa ning rören. dustri

kommun

1 1

1 O

8 1

1 0

83 60

41 1 100

o 3

Energiomsättning

15 6

22 4

22 15

13 7

11 26

Summa tariffer

364 Antal företag

108 Antal tariffer i genomsnitt per företag . .

3 i

till belysning och småapparater, 98 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 11 till matlagning, 11 till ackumulerande värmeapparater och 97 till vilket ändamål som helst. Av de återstående avse 16 såväl belysning som motorer, 11 såväl belysning som elspisar, 5 såväl motorer som elspisar samt 3 speciella användningsändamål. De två rikligast företrädda tarifftyperna, den enkla energitariffen och grundavgiftstariffen, ha fått en mångsidig användning. Den enkla energitariffen har dock företrädesvis (i 45 fall av 125) betecknats såsom belysningstariff. Grundavgiftstarifferna ha oftast (i 46 fall av 83) avsetts för alla tänkbara ändamål. Av de 60 ackordstarifferna äro 39 betecknade som belysningstariffer. Efter år 1943 har på flera håll tariff omläggning skett. Sedan elkraftutredningen i januari 1947 framlagt betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947: 4) kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt utgörande 5 kr. vid enfas- och 10 kr.

vid trefasanslutning, en grundavgift per normaltariffenhet (Nte) och en energiavgift av 6 öre per kWh. Redan före förslagets offentliggörande hade Sydkraft med dotterföretag och flera av deras underdistributörer börjat införa tariffer, som i allt väsentligt överensstämma med de av elkraftutredningen förordade standardtarifferna. Numera har även Smålands KrAB och Västbo KrAB beslutat införa dylika tariffer obligatoriskt för nytillträdande abonnenter och fr. o. m. år 1948 valfritt för äldre abonnenter. Den i normaltariffen ingående grundavgiften har av Sydkraftföretagen bestämts till 7 kr. 50 öre och av Smålands KrAB och Västbo KrAB till 8 kr. per Nte. Enligt uppgift har vid sammanträde med Jönköpings läns elektricitetsförening flertalet landsbygdsföretag i länet beslutat att fr. o. m. år 1948 införa standardtarifferna och att därvid tillämpa en grundavgift av 8 kr. per Nte. Specifik e n e r g i f ö r b r u k n i n g Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. 1 Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 1, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom respektive distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 å 35 k W h / F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 a 70 kWh/F, gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av över 100 k W h / F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 k W h / F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten (sid. 66) framhållits, utgått ifrån att 1

Begreppet förbrnkningsenbet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

300 Diagram

lOCOxf

Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom samtliga ifrågavarande distributionsområden grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Med ledning av uppgifterna i bilaga 1, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en

26 Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Specifik energiförbrukning (kWh/F) Företagsform max.

min.

medel

154 316 130

55 25 14

98 74 72

230 95 223

12 15 34

71 49 58

Stadsfö retas: Landsbygdsföretag

316 223

109 67

Länet

55 12 12

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening Industri Enskild person

uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Jönköpings län i genomsnitt är 82 k W h / F och varierar mellan 316 och 12 k W h / F . Elektrifieringsnivån är i genomsnitt högst inom de kommunala och lägst inom de av enskild person drivna företagens distributionsområden. För stadsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal 109 k W h / F . Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen är 67 k W h / F och ligger sålunda ungefär i jämnhöjd med det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 k W h / F .

Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distributionsområdet gällande priset per såld k W h uträknas. Detta pris utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats mx. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset mi beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom

27 olika distributionsområden. Medelpriset mi är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m,) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 kWh/F, dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna mx och m2 har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per k W h av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena m1 och m2 äro sålunda genomsnittspris, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat. Medelpriserna mx och m, ha angivits för varje företag i bilaga 1, kolumnerna 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris (m1) och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tilllämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli m1 och m2 lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ1, exempelvis enkla energitariffer med olika pris för belysning och motordrift, kan det inträffa, att m1 och m2 bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m2, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av m1 grundar sig. Klart är vidare, att m1 och m2 bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst företag medelpriserna m1 och m2 äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan m1 och m2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan mx och m2. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan mx och m2 stor. En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen i Jönköpings län finnes återgiven i diagram A, som avser det verkliga medelpriset mlt och diagram 5, som avser jämförelsepriset m2. Företagens storlek har utmärkts genom att energiomsättningen avsatts å den horisontella axeln. Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. 1 Om ett företag har flera tariffer av samma typ angives i bil. 1, kolumn 10, endast ett typnummer. (Se sid. 22.)

40 m i l j . k W h

Diagram

'i.

Verkligt medelpris ( J H J för detalj distribuerad (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

kraft.

För de företag, som redovisas under Västbo Kraftverksförening och som i stort sett tillämpa samma tariffer, har medelpriset beräknats på grundval av en detaljundersökning inom ett område med 806 förbrukare (Refteledistriktet inom Västbo KrAB) och uppgifterna härom avse driftåret 1 juli 1944—30 juni 1945. Det verkliga medelpriset (nit) för hela länet är 15 öre/kWh. Högst ligger Båraryds Andelslysförening med 40 öre/kWh och lägst med 4 öre/kWh Statens Anstalt för Fallandesjuka, som distribuerar till anställda och därvid

30 Diagram

milj.kWh

5. Jämförelsepris (m.2), utgörande beräknat medelpris för detalj kraft vid en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

distribuerad

lämnar viss frikraft (50 k W h / r u m ) . Det därnäst lägsta medelpriset, 7 öre/kWh, uppvisar Carlfors AB, som tillämpar en säsongtariff med energipriserna 8 och 6 öre/kWh. Av de olika företagsformerna ligga av enskild person drivna företag och ekonomiska föreningar högst med 18 resp. 17 öre/kWh, medan de speciella företagen ha det lägsta medelpriset, 12 öre/kWh. Stadsföretagens verkliga medelpriser äro i genomsnitt något lägre än landsbygdsföretagens. De uppvisa emellertid ej så stora variationer som priserna i olika landsbygdsom-

30 Tabell 8. Verkligt medelpris ( m j och jämförelsepris (m 2 ) inom olika grupper av företag Järn för elsepris m 2 (öre/kWh)

Verkli gt medelpris m-i (Öre/kWh)

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förenin; Underhålls förening Industri Enskild person. . . . Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

max.

min.

medel

max.

min.

medel

18 34 40

12 10 8

15 15 17

19 31 35

13 12 8

17 16 18

35 33 16

7 15 4

14 18 12

25 26 15

17 40

10 4

14 16

18 35

7 13 4 16 4 4

19 18 14 17 17 17

råden. Av stadsföretagen uppvisa Tranås Stads Elverk det högsta verkliga medelpriset (17 öre/kWh) och de båda företagen med distribution i Värnamo stad (Wernamo KrAB och AB Hörle Bruk) det lägsta (10 öre/kWh). De högsta verkliga medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Högst ligger som nämnts Båraryds Andelslysförening med 40 öre/kWh. Därefter följa Vetlanda Ullspinneri AB med 35, AB Holsby Krst & Valskvarn med 34, Hemmershults Krst med 33, Markås El.Df och AB Sandseryds Elverk med 32 samt Visingsö El.Df med 31 öre/kWh. Den sammanlagda energiomsättningen för dessa 7 företag uppgår till l,o°/o av hela omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 12 i prisgruppen 25—29 öre/kWh med sammanlagt 2,8 °/o av energiomsättningen, 18 i prisgruppen 20—24 öre/kWh med 5,9 °/o av omsättningen, 18 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med 6 6 , 3 % av omsättningen, 13 i prisgruppen 10—14 öre/kWh med 2 1 , 3 % av omsättningen och 6 med lägre pris än 10 öre/kWh och med 2,7 % av omsättningen hos samtliga 74 undersökta landsbygdsföretag. De höga mx-värdena behöva ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen uppgår icke till 50 k W h / F för något av de 7 namngivna företagen i högsta prisgruppen. I den mån ifrågavarande företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 kWh/F, komma de att nedan bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för landsbygdsföretag med högt jämförelsepris. Jämförelsepriset m2, dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en medelförbrukning av 65 k W h / F , är för hela länet 17 öre/kWh. Det högsta i länet

31 förekommande jämförelsepriset (35 öre/kWh) gäller Båraryds Andelslysförening och de lägsta jämförelsepriserna (4 resp. 7 öre/kWh) Statens Anstalt för Fallandesjuka och Carlfors AB, dvs. samma företag, som uppvisa motsvarande ytterlighetsvärden i fråga om verkligt medelpris mt. Av de efter företagsformer indelade grupperna förete industrierna i genomsnitt det högsta zn 2 -värdet (19 öre/kWh) och de speciella företagen det lägsta (14 öre/kWh). Jämförelsepriset för samtliga företag är detsamma som för samtliga landsbygdsföretag (17 öre/kWh).

Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepriser skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vilkas jämförelsepriser uppgå till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Jönköpings län äro 25 stycken och utgöras alla av landsbygdsföretag. Sammanlagt distribuera topprisföretagen energi till 6 635 förbrukare motsvarande 16 % av landsbygdsföretagens samtliga förbrukare. I följande tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 11 företag, vilkas jämförelsepriser uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen, dels alla 25 toppprisföretagen. För jämförelse ha vidare motsvarande medeltal angivits för länets samtliga landsbygdsföretag. Av tubellen framgår, att av de där upptagna företagen i högsta prisgruppen 4 äro ekonomiska föreningar, 3 tillhöra enskild person, 2 äro aktiebolag och 2 industrier. Av samtliga 25 topprisföretag tillhöra 8 enskild person, 6 äro aktiebolag, 6 ekonomiska föreningar och 5 industrier. Samma grupper i nämnd ordning innehålla de flesta topprisföretagen i förhållande till antalet företag inom varje grupp. En undersökning av topprisföretagens råkraftanskaffning visar, att 18 företag (72 %) ha egen kraftkälla och sålunda äro helt eller delvis självförsörjande, medan 7 företag (28 %) äro totalinköpande. Denna fördelning skiljer sig icke nämnvärt från den som gäller för samtliga företag i länet (resp. 70 och 30 % ) . Av de 11 topprisföretag, som endast äro delvis självförsörjande, inköpa 3 sin tillskottskraft från Smålands KrAB, alla direkt, 4 från Wernamo KrAB, därav 2 direkt och 2 över ett mellanled, samt 4 från Trollhätte Krv, därav 1 över ett och 3 över två mellanled. Av de 7 totalinköpande topprisföretagen erhålla 2 råkraft från Trollhätte Krv över ett mellanled, 2 från Smålands KrAB, därav 1 direkt och 1 över ett mellanled, 1 från Wernamo KrAB över två mellanled samt 1 från Finsjö KrAB och 1 från Kullebo Kvarn, båda direkt. Som av ovanstående framgår förekommer kedjehandel med råkraft i 10

32 Tabell 9. Landsbygdsföretag med höga jämförelsepriser Detaljdistribution

Il å k r a f t a n s k a f f n i n g Jämförelsepris ni _.>

Företagets namn

Företagsform

s - . >-<

Sf°g

g 9: B. a

k AV ii)

Ursprunglig råkraftleverantör

to>

o S ?^ j f r S £5*

Tarifftyper

35 31 29 26

„ ,, 25

„ » » 35—25 35 20 35— 4

Båraryds Andelslys- ek. f. förenin g AB Sandseryds El- A B verk Älmåsortens El.Df. . ek. f. Hemmershults K r s t e n sk. ek. f. Markås El.Df VLinsarps Valskvarn en sk. ek. f. Visingsö El.Df AB Holsby K r s t & A B Valskvarn ind. AB Hörle Bruk (landsbygdsdistr.) Jönköpings ocli Vulcans Tändsticks- " fabriks A B Kieryds K v a r n och ensk. Krst

^ i * u . « . . ö «

v v ^ f * . . ~ - ~ -

12\s

1^ 14 9 4 170 30

38 12 21 18 400 262

—

2 Trollhätte K r v

—

Smålands KrAB Wernamo KrAB Trollhätte K r v

1 1 1 3 1 0

0 Wernamo KrAB

101, 505, 601. 606 101, 140,

0 Smålands KrAB

170 101

2 Trollhätte Krv

13-0

medeltal

31 51 715

145 265 391

— E

—

})

Smålands KrAB

„

6-o 8-o

14-4 5-6

iy-i

7-4 3-9

002, 800 601 001 606

fall beträffande topprisföretagen. I ett av dessa fall är kedjehandeln att betrakta som skenbar. De återstående h a kommenterats ovan under rubriken »Övrig kedjehandel» (nr 4—9, 14, 15 och 18). Topprisföretagen inköpa i regel små energibelopp till ofta relativt höga priser. Medeltalen per företag äro 51 000 k W h inköpt råkraft och 7,4 öre/kWh mot 715 000 k W h och 3,9 öre/kWh beträffande samtliga landsbygdsföretag. Att märka ä r emellertid, att dessa medeltal hänföra sig endast till det begränsade antal företag, beträffande vilka uppgifter om råkraftinköp föreligga. Skillnaden mellan inköpspris (m0) och försäljningspris (mj är störst hos följande företag: Hemmershults Krst (m0 = 6,o och nu = 33 öre/kWh), Visingsö El.Df {m0 = 5,6 och mx — 31 öre/kWh) samt Markås El.Df (m„ = 8,o och Dij = 32 öre/kWh). På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 391 förbrukare. Topprisföretagen uppvisa i genomsnitt 265 förbrukare per företag. För de 11 företagen i den högsta prisgruppen är medeltalet blott 145 förbrukare per företag. Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med högt jämförelsepris äro de av dessa företag tillämpade tarifftyperna. De 25 topprisföretagen redovisa tillsammans 72 tariffer, därav 36 enkla energitariffer, 20 grundav-

33 giftstariffer, 6 ackordstariffer, 4 enkla blocktariffer, 2 polygon- och utnyttjningstariffer samt 1 effektgräns-, 1 säsong- och 1 tidgränstariff. De i tabell 9 upptagna 11 topprisföretagen i högsta prisgruppen tillämpa sammanlagt 30 tariffer, därav 18 enkla energitariffer (typnummer 001 eller 101), fördelade på åtta företag, som antingen tillämpa enbart dylika tariffer eller därjämte ha grundavgiftstariffer (505, 601, 606) eller effektgräns- och ackordstariffer (140, 170). Två av ifrågavarande företag tillämpa enbart grundavgiitstariff (601, 606) och det återstående enkel blocktariff (002) jämte ackordstariff (800). Topprisföretagen använda sålunda olika tarifftyper i ungefär samma proportioner som företagen i allmänhet. Progressiva tariffer förekomma dock i mindre utsträckning hos topprisföretagen än bland övriga företag i länet. Topprisföretagen ligga spridda över så gott som hela länet, men förekomma något tätare i södra delen. De här undersökta topprisföretagen, dvs. de som vid en förutsatt specifik energiuttagning inom respektive distributionsområden av 65 k W h / F skulle uppnå medelpriser på minst 20 öre/kWh, uppvisa i verkligheten på ett par undantag när en lägre specifik energiförbrukning än den förutsatta och till följd därav ett verkligt medelpris mi, som är lika med eller högre än jämförelsepriset m2. Att mt i undantagsfall är lägre än m2 innebär, att en hög elektrifieringsnivå är uppnådd inom området, trots att företagets tariffer resultera i ett relativt högt pris. Den verkställda granskningen av de 25 topprisföretagen utvisar, att alla äro landsbygdsföretag, att de distribuera elkraft till 1 6 % av samtliga förbrukare hos landsbygdsföretag i länet, att intet av de kommunala företagen uppvisa toppriser, medan grupperna aktiebolag och föreningar i förhållande till antalet företag inom varje grupp innehålla de flesta topprisföretagen, att topprisföretagen i regel inköpa mycket små råkraftmängder och att medelpriset vid inköp av råkraft till följd därav blir högre för dem än för landsbygdsföretagen i allmänhet, att något större andel (40 %) av topprisföretagen beröras av kedjehandel med råkraft än landsbygdsföretagen i allmänhet (33 % ) , att genomsnittliga antalet förbrukare hos topprisföretagen är betydligt lägre eller 68 % av medelvärdet för samtliga landsbygdsföretag, att topprisföretagen i allmänhet tillämpa mera primitiva tariffer än övriga företag, samt att de ligga spridda över hela länet, men förekomma något tätare i dess södra del. Beträffande 34 av länets distributionsföretag saknas som ovan nämnts uppgifter för beräkning av medelpris och det har sålunda ej kunnat fastställas, huruvida de äro att betrakta som topprisföretag. Av ifrågavarande företag 3—2208 47

34 {19 av enskild person drivna företag, 9 ekonomiska föreningar, 5 industrier och 1 underhållsförening) erhålla 28 kraft enbart från egna, små kraftstationer, som sakna förbindelse med stamlinjenätct. Ytterligare ett företag har egen kraftstation, men inköper dessutom tillskottskraft från Smålands KrAB direkt, och av de återstående inköpa 4 råkraft från Trollhätte Krv, därav 3 över ett och 1 över två mellanled, samt 1 från Smålands KrAB över ett mellanled. De flesta av dessa företag med ackordstariffer eller liknande avgifter äro — liksom flertalet topprisföretag — belägna i östbo, Västra och Östra härader. Antalet förbrukare hos ifrågavarande företag är i genomsnitt 34, dvs. blott 9 % av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag. De tillämpade ackordstarifferna innehålla skiftande prisbestämmelser. Årsavgifter per lampa eller ljuspunkt uttages hos 16 företag med i genomsnitt 5 kr. (max. 8 kr., min. 1 kr. 50 öre) och årsavgifter beräknade per watt lampeffekt hos 0 företag med i medeltal 20 öre (max. 36, min. 6 öre). Sju företag uttaga årsavgifter för motorkraft, antingen per hk (max. 10 kr., min. 6 kr. 30 öre) eller per motor (max. 50 kr., min. 15 kr.). I lyra fall förekomma årsavgifter per förbrukare eller gård (max. 50 kr., min. 15 kr.). Beträffande ifrågavarande 34 företag, som tillämpa ackordstariffer eller liknande avgifter och därför ej ingå i medelprisundersökningen, kan sammanfattningsvis sägas, att flertalet utgöras av små, av enskilda personer eller ekonomiska föreningar drivna företag med egna fristående kraftstationer, och att de förse endast ett fåtal förbrukare med energi för belysning.

35 slutning ej vore aktuell och 37 företag ha uppgivit, att några engångsavgifter ej förekomma. Hos 8 företag bestämmas engångsavgifterna från fall till fall. Specificerade uppgifter om förekommande engångsavgifter föreligga sålunda endast för 38 företag, nämligen 1 kommun, 10 aktiebolag, 8 ekonomiska föreningar, 6 industrier och 13 enskilda personer. För 21 av dessa (5 aktiebolag, 4 industrier och 12 enskilda personen gäller, att en nytillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av en anslutnings- eller inträdesavgift. I 7 fall uttages en fast engångsavgift, som är oberoende av anläggningskostnadens eller förbrukarens storlek. I likhet med Sydkraft har dess dotterföretag Finsjö KrAB indelat sitt distributionsområde i olika anslutningsavgiftsområden. Inom varje sådant område utgår engångsavgift med enhetligt belopp per tariff enhet, varvid beloppet lastställts med hänsyn till bebyggelsetäthet och nätets räntabilitet. I vissa köpingar och större samhällen utgår ingen engångsavgift. I övrigt är anslutningsavgiften per tariffenhet i regel för stationssamhällen med någorlunda tät bebyggelse 10 kr. och för normal landsbygd 20, 30 eller 40 kr. beroende på bebyggelsetätheten. Anslutningsavgifterna 50, 60 och 70 kr. per tariffenhet förekomma mera undanlagsvis. Den högsta anslutningsavgiften, 80 kr. per tariffenhet, tillämpas slutligen vid nyelektrifiering av glesbygd i den mån sådan medgives, även om anläggningskostnaden överstiger 180 kr. per CB-enhet. Wernamo KrAB uttager ingen anslutningsavgift av förbrukare i Värnamo stad och ej heller för belysning inom redan befintliga distributionsområden på landsbygden. För motorkraft utgår där anslutningsavgift med 100 kr. — Beträffande Smålands KrAB gäller, att engångsavgiften beräknas medelst räntabilitetskalkyl, varvid räknas med den anslutning, som enligt verkställd tariffenhetsinventering kan väntas vid en fullständig elektrifiering. För nytillkommande förbrukare inom tidigare elektrifierade områden tillämpas i regel samma anslutningsavgifter som för de först tillkomna. Enligt uppgift från bolaget täcka anslutningsavgifterna omkring halva anläggningskostnaden för ortsnätet. Utom hos nämnda storföretag förekommer blott hos 8 andra företag (2 aktiebolag, 4 ekonomiska föreningar, 1 industri och 1 enskild företagare) att engångsavgiften utgår med visst belopp per enhet. Antalet enheter beräknas på basis av rumsantal, hektarantal, antal ljuspunkter eller antal hästkrafter hos de motorer, som installeras. Avgiftsberäkningen är mycket olika hos olika företag. Tre företag uttaga engångsavgift per ljuspunkt med resp. 8, 15 och 50 kr. I sistnämnda fall tillkommer en fast avgift av 50 kr. Andra förekommande engångsavgifter, beräknade per enhet, äro 70 kr. per CB-enhet jämte vissa naturaprestationer, 60 kr. per CB-enhet jämte fast avgift av 64 kr. för mindre och 128 kr. för större fastigheter, 70—100 kr. per rum m. fl. De kommunala företagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av nytillträdande konsumenter inom det egentliga distributionsområdet. Flera av stadsföretagen med landsbygdsdistribution tillämpa emellertid anslutningsavgifter för abonnenterna på landsbygden.

36 Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående översikt framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. Enär någon medelvärdesberäkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser, (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av engångsavgifterna hos topprisföretagen kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att dessa företag skulle i större utsträckning än landsbygdsföretagen i allmänhet ha låga engångsavgifter. Topprisföretagen ge i detta avseende samma oenhetliga intryck som landsbygdsföretagen i allmänhet.

37 E L K R A F T U T R E D N I N G E N S R E D O G Ö R E L S E NR 2:7

KRONOBERGS LÄN Detalj distributörerna l Kronobergs län finnas sammanlagt 78 detaljdistributörer. Förteckning (iver samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 2, som även beträffande 77 av distributionsföretagen innehåller vissa uppgifter om inköp och försäljning av energi in. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Kronobergs län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Tre företag med en över flera län utbredd distributionsverksamhet ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet nämligen Sydsvenska KrAB (Sydkraft) och dess dotterbolag Finsjö KrAB samt statens järnvägar. I bilaga 2 redovisas dock blott den del av dessa företags verksamhet, som avser distributionen i Kronobergs län. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detaljdistributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. För ett av de i förteckningen upptagna företagen, Lidhults El.KrAB, saknas specificerade uppgifter. Förelaget ingår emellertid som medlemsverk i Västbo Kraftverksförening och redovisas gemensamt med övriga till föreningen anslutna företag i redogörelsen för Jönköpings län. Medlemsverken ha egna kraftstationer, mellan vilka samköming äger rum. Kraftverksföreningen erhåller därjämte stödkraft från Trollhätte Krv.1 Av de 77 distributionsföretag i länet, vilka behandlas i följande redogörelse äro 6 kommunala, 8 aktiebolag, 16 ekonomiska föreningar, 5 underhållsföreningar. 16 industrier, 25 enskilda personer och 1 speciellt företag (statens järnvägar). Något statligt distributionsförelag i egentlig mening förekommer ej i Kronobergs län. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. V. 1

Angående Västbo Kraftverksförening se vidare bilaga 1, not 20.

38 Länets städer, Växjö och Ljungby, ha båda kommunala elverk. Övriga kommunala företag äro elverken i Alvesta, Markaryds och Tingsryds köpingar samt Strömsnäsbruks municipalsamhälle. De fyra sistnämnda inräknas i det följande bland de 75 landsbygdsföretagen i länet.

D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s k raft a n s k a f f n i n g Självförsörjande och råkraftinköpande företag Av detaljdistributörerna i Kronobergs län äro 27 helt självförsörjande, vilket innebär att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Hit räknas i första hand Sydkraft och dess båda dotterbolag Finsjö KrAB och Hanefors Nya KrAB, oavsett att dessa storkraftföretag erhålla krafttillskott från stamlinjenätet. En del distributionsföretag producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov från någon råkraftleverantör. Dessa »totalinköpande» företag äro 25 st. Slutligen förekomma sådana företag, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I Kronobergs län finnas 25 sådana företag. Råkraftleverantörer Som råkraftleverantörer uppträda vanligen icke blott statliga och kommunala företag, aktiebolag och industrier, utan även ekonomiska föreningar och enskilda personer. Råkraftleverantörerna företräda med andra ord samma typer av företag som distributörerna. I Kronobergs län förekomma emellertid inga statliga eller kommunala företag som råkraftleverantörer. Sydkraft har icke endast en omfattande detaljdistribution utan svarar även för en betydande del av råkraftleveranserna till andra distributörer i länet. Sydkraft med dotterföretag har i södra Sverige 26 vattenkraft- och 2 värmekraftstationer. Av samtliga dessa äro 5 vattenkraftstationer belägna i Kronobergs län (därav en — i Traryd — tagen i bruk år 1946). Över hälften av de distributörer, som ej äro helt självförsörjande, erhålla råkraft direkt från Sydkraft eller dess dotterbolag. Den i bilaga 2 som leverantör till sju företag upptagna Övre Mörrumsåns Kraftverksförening, Växjö, utgör en sammanslutning av nämnda sju företag och ytterligare ett (Vartorps Krv, Söraby, som ej har detaljdistribution), alla med egna kraftstationer, mellan vilka samköming äger rum. Föreningen inköper vid behov tillskottskraft från Sydkraft. Vid sidan av Sydkraft och dess dotterbolag förekomma vidare dels flera råkraftleverantörer, som återförsälja kraft från nämnda storkraftföretag, dels enstaka mindre företag, som leverera råkraft från egen kraftstation utan förbindelse med stamlinjenätet.

39 1 bilaga 2, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Av 16 råkraftleverantörer äro 11 tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För de leverantörer, som ej bedriva detaljdistribution i länet, är i bilagan särskilt anmärkt, huru de anskaffa sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda ett företags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören. Undersökningsmaterialets omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande framställningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare underhållsföreningar och industrier undantagna. Underhållsföreningarna inköpa icke själva någon energi och de industriidkande detaljdistributörerna använda i regel den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Detsamma gäller statens järnvägar. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 27 självförsörjande distributionsföretag (däribland Sydkraft, Finsjö KrAB och Hanefors Nya KrAB) samt av övriga företag 5 underhållsföreningar, 12 industrier och det enda speciella företagel. För ytterligare ett företag, Granhultsortens ELF, saknas uppgifter för beräkning av medelpris, enär råkraften, som inköpes enligt ackordstariff, ej uppmätes. Antalet företag med detaljdistribution, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör sålunda 31. I bilaga 2, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental KWh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare.

Råkrafttariffer Distributionsföretagen inköpa vanligen kraft med en spänning av 3 000— 20 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detaljdistributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. III. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. Ett företag, Braås Belysnings AB, inköper råkraft vid lågspänning enligt två tariffer, nämligen en enkel energitariff (nedan medräknad som huvudtariff) och en tidgränstariff.

40 De olika typer av huvudtariffer, enligt vilka distributionsföretagen inköpa råkraft, framgår av följande framställning, vari angives antalet inköpande företag samt (inom parentes) den procentuella andel av all ifrågavarande råkraft, som inköpes enligt respektive tariffer: Enkel energitariff Enkel blocktariff Effekttariff Effekttariff av utnyttjningstyp Effekttariff med tidgräns Ackordstariff

12 företag 1 » 5 .. 3 10 1

( 8 °/o) ( 1 %) ( 6 °/o) (68%) (17 %) ( 0 %)

Efter år 1943 ha i en del fall nya råkrafttariffer införts, till vilka hänsyn ej tagits i föreliggande framställning.

Medelpris för råkraft Med ledning av inhämtade uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1943 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat m0, uträknats för de olika distributionsföretagen. Vid beräkningen har hänsyn tagits till förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler. Av de 31 företag, vartill undersökningen av råkraftpriserna hänför sig, ha 14 egen kraftstation och täcka endast delvis sitt behov av kraft genom inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstationen, kan variera mellan mycket vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så otillräcklig, att inköpet av kompletterande stödkraft avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet gäller stödkraft eller endast reservkraft för täckande av ett mer eller mindre tillfälligt behov vid vattenbrist, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp inskränkas till sådana tider, då leverantören har god tillgång på kraft till jämförelsevis lågt pris. Saknar däremot det delinköpande företagels kraftverk regleringsmöjligheter, kan det förutsättas, att inköpet måste ske under de tider, då efterfrågan på elkraft normalt är störst och att därför inköpspriset blir jämförelsevis högt. Eftersom sålunda de delinköpande företagens medelpriser ej äro helt jämförbara vare sig sinsemellan eller med de totalinköpande företagens även för de fall, då de inköpta energimängderna äro av samma storleksordning, har undersökningen av medelpriset m0 gjorts i första hand beträffande sådana företag, som distribuera enbart inköpt kraft. Dessa undersökta totalinköpande företag äro i Kronobergs län 17 st. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta

41 Tabell 1.

Medelpris (mo) vid inköp av råkraft för totalinköpande företag

DetaljdistributBrernss företagsform

Antal toretag

Inköpt energi per företag (1 000 kWh)

Medelpris »?0 (öre/kWh) medel

medel Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Enskild person . . . Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag Länet

16 1'

7 364 899 851

299 89 8

2 092 244 111

r-2 13o 26-2

39 65

7 364 399

7 364 8

364 170

ö'9 26-2

3" 9 6*5

26 2

7 3(54

4-2 t"1

8-2

8-9

4-9

energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. I diagram 1 finnes medelpriset m0 för de totalinköpande företagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontala axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i detta och följande diagram utritade endast för vissa större, namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att det enda totalinköpande stadsföretaget, Växjö Stads Elverk, ligger längst till

öre/kWh

10 m i l j . k ^ h

Diagram

1. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Sladsföretagens staplar äro streckade.)

förelag.

42 höger, dvs. med lägsta medelpriset, ävensom att detta företag inköper den ojämförligt största råkraftmängden. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. Leverantörerna ha sammanförts gruppvis efter företagsform. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genomsnitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Av den råkraft, som försäljes till totalinköpande distributörer i Kronobergs län, levereras 98 % direkt från Sydkraft eller Finsjö KrAB. Av tabell 2 framgår, att dessa bolag i genomsnitt ha större leveranser och lägre medelpriser än (ivriga leverantörer till totalinköpande landsbygdsföretag. I diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från Sydkraft eller Finsjö KrAB, utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. Diagrammet visar, att den ojämförligt största delen av råkraften levereras av dessa bolag och att de streckade staplarna ligga till vänster i diagrammet, dvs. utmärka höga medelpriser. En undersökning angående råkraftpriserna för de 14 delinköpande företagen, däribland stadselverket i Ljungby, utvisar, att dessa inköpa i genomsnitt betydligt mindre energi per företag än de totalinköpande (0,i resp. 0,o milj. kWh) och att medelpriset m0 för all den tillskottskraft de inköpa är högre än för de totalinköpande företagens råkraft (8,6 resp. 4,9 öre/kWh). Medräknas enbart landsbygdsföretagen blir förhållandet mellan del- och totalinköpande likartat (inköpt energi per företag 75 000 resp. 170 000 k W h och medelpriset 9,9 resp. 7,7 öre/kWh). Sydkraft med dotterbolagen Finsjö KrAB och Hanefors Nya KrAB levererar till åtta företag 82 °/o av den råkraft,

Tabell 2.

Medelpris (mo) vid försäljning av råkraft till totalinköpande företag

Rå kraft-leverantörer

Antal

1 1

•

Antal inköpande företag

Företagsform

städer

Aktiebolag ("Sydkraft ochf Finsjö KrAB) } Ekonomisk förening Lidek v a r n s El.Af) I n d u s t r i (.Lidbobolms A B . . . . Enskild person (Barsbro Krst ocb Ingelstorps Krst)

1 Länet

landsbygd

11 2 1 a 17

Försåld energi per inköpande företag (l 000 kWh)

Medelpris )i/0 per inköpande företag (öre/kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

7 364 7 3B4 399 21

7 364 223

3*9 12-5

3 vi 60

3* fl 7*2

60 89

12-o 13-o

9'2

13o

9'9 13o

89 89

30 89

36*2

Hi-

13 0

7 3G4

2G2

4»

b re/kWh 10 -

0 0

10 m i l j . k W h

Diagram 2. Medelpris (m0) för råkraft, avseende totalinköpande (Företag, som inköpa råkraft direkt från Sydkraft eller Finsjö ha vita, övriga företag streckade ytor.)

förelag. KrAB

som går till delinköpande företag för ett medelpris av 7,8 öre/kWh, liggande mellan gränsvärdena 12,5 och 5,i öre/kWh. Fem distributörer erhålla tillskottskraft från ekonomiska föreningar (Övre Mörrumsåns Kraftverksförening och Lidekvarns El.Af) för i genomsnitt 15,i öre/kWh och ett företag från en industri (Ohs Bruks AB) för 8,8 öre/kWh. Någon väsentlig skillnad i råkraftpriserna för å ena sidan totalinköpande och å andra sidan delinköpande företag förefinnes ej. Den i bilaga 2, kolumn :>. redovisade råkraften utgör sammanlagt för länet omkring 11,5 milj. k W h och medelpriset därför 5,3 öre/kWh. Av nämnda råkraft faller på stadsföretagen 7 732 000 kWh med ett medelpris av 3,9 öre/kWh och på landsbygdsföretagen 3 778 000 k W h med ett medelpris av 8,3 öre/kWh. Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretag beror vanligen på, att stadsförefagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande översikten, sid. 58—59.)

F ö r e t a g m e d h ö g a m e d e l p r i s e r för i n k ö p t råkraft En sammanställning av de företag, som uppvisa höga råkraftpriser, har gjorts i tabell 3, vari upptagits alla distributionsföretag i länet, som uppvisa ett medelpris m0 av 10 öre/kWh eller däröver, med angivande av inköpt energimängd, utnyttjningstid (i de fall effekten uppmätts) samt råkraftleverantör. Av tabellen framgår, att de företag, som betala höga medelpriser för råkraft, i regel inköpa jämförelsevis små energimängder och att utnyttjningstiden i

44 Tabell 3.

Företag rued höga medelpriser för inköpt råkraft MedelInköpt pris energi nio (öre/ (1000 kWh) kWh)

Leveransspänning (volt)

nyttjningstid (tim.)

Bergslunds El.Af Barsbro K r s t x . .

26'2 20-9

8 13

380/220 6 000

420 Lidekvarns El.Af' Ingelstorps K r s t ' Braås Belysnings AB . Lindshammars Elverk

19-6 18-o 13o 12-9

45 9 89 22

6 000 380/220 10 000 6 000

360 Agunnaryds El.F Abyholms K r s t l Ramnåsa Bruk ' Tolgs El.Af Ödetofta El Af Akvarns Elverk '

12-5 12-4 12-0 12-o 11-2 10-8

45 5 13 30 37 55

3 000 3 000 3 000 6 000 6 000 6 000

890 475 980 1670 930

Vrå El.Af» Linneryds El.Af'

10-7 10-4

137 /5

20 000 6 000

1 280 1490

5*8

—

Inköpande distributionsförctaf

Medeltal för länet

2 Dt-

700 Räkraftleverantör

Ingelstorps K r s t Övre Mörrumsåns verksförening

Kraft-

Lidekvarns El.Af Lidboholms AB Övre Mörrumsåns Kraftverksförening Sydsvenska KrAB :! Lidekvarns El.Af Barsbro Krst Övre Mörrumsåns Kraftverksförening Sydsvenska KrAB Hanefors NjTa K r A B

1 Delinköpande företag. — - Uppmätning sker på transformatorns lågspänningssida. Tjurkö Krst, se bilaga 2, not 1.

Dessutom

de fall, där den kunnat fastställas, är kort. Särskilt för delinköpande företag kan inköpt energimängd och utnyttjningstid och därmed medelpriset m0 variera betydligt år från år. Som jämförelse kan nämnas, att den längsta utnyttjningstiden i länet, som uppvisas av Växjö Stads Elverk, är 3 8G0 timmar per år. Den normala utnyttjningstiden för en distributionsförening torde ligga mellan 2 000 och 3 000 timmar. Beträffande tre av företagen i tabell 3 gäller, att kraften levereras vid lågspänning eller i varje fall uppmätes på transformatorns lågspänningssida. 1 dessa fall behöva distributörerna ej svara för transformatorförlusterna och råkraftpriset blir därför högre än om — såsom är regel vid råkraftleverauser — uppmätning skett vid högspänning. Samtliga i tabell 3 angivna råkraftleverantörer ha anknytning till stamlinjenätet. K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje förelag, som antingen erhåller

45 all sin energi från egen kraftkälla eller tillhör något av de till stamlinjenätet anknutna storföretagen (Sydkraft med Finsjö KrAB, Wernamo KrAB och Hanefors Nya KrAB). Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften, t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktinköp från den ursprunglige leverantören. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten sid. 59—61. Av tabell £ framgår huru de 77 distributionsföretagen i Kronobergs län anskaffa sin råkraft. Bland de 27 företag, som erhålla kraft enbart från egen kraftstation, äro Sydkraft, Finsjö KrAB och Hanefors Nya KrAB i deras egenskap av detaljdistributörer inräknade. Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 20 fall, därav 14 över ett, 5 över två och 1 över tre mellanled. I samtliga kedjehandelsfall utom ett har antingen det inköpande dislributionsföretaget självt eller något föregående mellanled därjämte egen kraftproduktion, varför i dessa fall någon renodlad kedjehandel ej kan anses föreligga. Kedjehandelsfallen ha skärskådats u r den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget skulle fått erlägga, om det i stället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. Sistnämnda pris har beräknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa närmast motsvarande energimängder från samma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens forTabell 'I*

Antal detaljdistributörer 27 16 13 o 11 4 1 1 1 77

Distributionsföretngens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel It å k r a f t

e r h å 1 1 e s fr å n

egen kraftstation S3'dkraft eller Finsjö KrAB direkt » , Finsjö KrAB eller Hanefors Nya KrAB direkt och egen kraftstation » eller Finsjö KrAB över ett mellanled » eller W e r n a m o KrAB över ett mellanled och egen kraftstation » över två mellanled » » » » och egen kraftstation ». tre » mindre, fristående kraftstation

46 sorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. 1 anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på tillgängligt undersökningsmaterial. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. Tre av de företag, som beröras av kedjehandel, äro industrier. Enär uppgifter om deras råkraftpriser saknas, har någon bedömning av dessa kedjehandelsfall ej kunnat ske. Ifrågavarande fall äro: 1. Sydkraft Ekeberga El.Af — Kosta Glasbruk. 2. Sydkraft — Johansfors Elverk -— AB Åfors Glasbruk. 3. Sydkraft — l^essebo AB — AB Lessebo Skogar. Återstående 17 kedjehandelsfall ha uppdelats på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Till skenbar kedjehandel hänföras sådana fall, där det återförsäljandc företaget är en samköpsförening eller eljest är att anse såsom organ för de därifrån inköpande distributörerna. Skenbar kedjehandel anses även föreligga, om sista ledet i kedjan utgöres av en underhållsförening. Såsom övrig kedjehandel redovisas 7 fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse, sålunda även sådan som ej verkar pris uppdrivande. A.

Skenbar

kedjehandel

1. Finsjö KrAB — Lenhovda El.Af — Hassla-Marhults Bf. 2. Sydkraft — Lessebo AB — Videslunds El.Af. 3. Sydkraft — Rydaholms Kraft- & Industri AB — Ryd-Boatorps El.Af. Sista ledet utgöres i dessa fall (1—3) av underhållsföreningar. 4—10. Sydkraft — Övre Mörrumsåns Kraftverksförening — 7 företag: Barsbro Krst, AB Böksholms Sulfitfabrik, AB Klafrcströms Bruk, lAdboholms AB, Lidekvarns El.Af, TJndshammars Elverk och Åkvarns Elverk. Dessa 7 företag jämte ytterligare ett, som ej bedriver detaljdistribution, ingå som medlemmar i övre Mörrumsåns Kraftverksförening. Samköming äger rum mellan medlemsverken och föreningen förfogar över av dessa inlevererad kraft. Vid behov inköper föreningen tillskottskraft från Sydkraft, som också mottager eventuellt kraftöverskott från medlemsverken.

Övrig

kedjehandel

1. Wernamo KrAB — Ohs Bruks AB — AB Lamhults Gård. 2. Sydkraft — Övre Mörrumsåns Kraftverksförening — Barsbro Krsl — Ödetofta El.Af. 3—5. Sydkraft — Mörrumsåns Kraftverksförneing — Lidekvarns El.Af — 3 företag: Ingelstorps Krst, Moheda El.Af och Tolgs El.Af.

47 I samtliga dessa fall (1—5) är råkraftpriset för sista ledet i kedjan av samma storleksordning som det beräknade priset vid direktköp från den ursprunglige råkraftleverantören. De tillämpade tarifferna äro emellertid genomgående mindre lämpliga, ödetofta El.Af inköper kraft enligt en effekttariff med högt energipris (25 kr ./kW -f* 8 öre/kWh) och för de övriga distributörerna tillämpas enkel energitariff eller enkel blocktariff. AB Lamhults Gårds och Ingelstorps Krstrs inköp avser tillskottskraft till egna kraftstationer. (5. Sydkraft — övre Mörrumsåns Kraftverksförening — Brads Belysnings AB. 7. Sydkraft — Övre Mörrumsåns Kraftverksförening — Lidekvarns El.Af — Ingelstorps Krst — Bergslunds El.Af. I dessa båda fall (6—7) är råkraftpriset för sista ledet högre än vid direktköp. Leveranserna ske emellertid vid lågspänning. För Braås Belysnings AB tillämpas en enkel energitariff och en dubbeltariff och för Bergslunds El.Af en enkel energitariff, den sistnämnda med ett energipris av 30 öre/kWh för belysning och 25 öre/kWh för motordrift. (Dessa avgifter ha enligt uppgift sänkts år 1945 till 25 resp. 20 öre/kWh.) Ifrågavarande tariffer måste anses mindre lämpliga. Vid en jämförelse med tabell 3 framgår, att 9 av ovannämnda kedjehandelsfall angå distributionsföretag, vilkas medelpriser för inköpt råkraft uppgå till minst 10 öre/kWh. I 4 av dessa fall är kedjehandeln att betrakta som skenbar. De återstående ha kommenterats ovan under B nr 2, 3, 5, 6 och 7. I vilken mån kedjehandeln som sådan verkat prisuppdrivande kan dock ej med bestämdhet anges, enär priset påverkas av flera andra faktorer än en eventuell mellanhandsvinst. Den råkraft, som inköpes genom kedjehandel, utgör blott en obetydlig del av all den i bilaga 2 redovisade råkraften. På de under B ovan angivna 6 kedjehandelsföretagen belöpa blott 3,2 °/o av nämnda råkraft. Kedjchandelns inverkan på konsumtionspriset granskas närmare nedan i samband med undersökning av distributionsföretag med höga medelpriser.

48 Distributions företagens

kraftavsättning

Undersökningsmaterialets omfattning Det stora flertalet distributionsföretag täcka helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 2 angives enligt föreliggande uppgifter från distributionsföretagen dels den under år 1943 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental k W h (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medelförbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna nh och m, (kolumnerna 8 och 9). Uppgift om den försålda energimängden saknas för 11 företag, enär någon uppmätning av energien i dessa fall ej förekommer. Det gäller här förelag, som tillämpa ackordstariffer eller individuella tariffer eller som huvudsakligen distribuera frikraft. Följande redogörelse omfattar i vad den avser energiomsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser endast 66 företag. D i s t r i b u t i o n s f ö r e t a g e n s storlek Länets 77 i undersökningen ingående distributionsföretag äro av myckel skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. 1 bilaga 2, kolumn 5, anges för varje företag antalet förbrukare, vilket motsvarar antalet hushåll i vidsträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. d. Det sammanlagda antalet förbrukare hos de här redovisade företagen utgör 31 767. I en del fall sträcka sig distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som ovan nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. På grund härav kan någon direkt jämförelse ej ske med den officiella statistikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Kronobergs län (40 319 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930).

49. 1 tabell 5 äro distributörerna sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för det största och det minsta företaget samt medeltalet för alla företag inom gruppen icke blott beträffande antalet förbrukare och försåld energimängd utan även beträffande antalet kommuner, inom vilka företaget idkar distribulionsverksamhet. Bortsett från Sydkraft och Finsjö KrAB, som ha en flera län omspännande distribution, äro alla inom vederbörande företags distributionsområde liggande kommuner medtagna, även om de äro att hänföra till annat län. Då kommunerna ju äro av mycket skiftande storlek och företagens verksamhet kan avse större eller mindre delar av en kommun, bör antalet distributionskommuner ej uppfattas såsom ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet. För statens järnvägar har i tabell 5 under rubriken speciellt företag antalet kommuner ej angivits. Det gäller emellertid här huvudsakligen distribution till tjänstemän, bosatta utefter järnvägen. Uppgifterna angående försåld energi avse som ovan nämnts endast 66 företag. De flesta företagens distributionsområden sträcka sig icke över flera än en eller två kommuner. Av samtliga företag ha 47 st. (61 °/o) distribution endast inom en kommun och blott 4 st. (5 °/o) ha distribution i mer än fem kommuner. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 34 °/o elkraft från kommunala företag, 36 °/o från aktiebolag, 14 °/o från ekonomiska föreningar, 7 °/o från industrier, 8 °/o från enskilda personer och 1 °/o från andra slags företag. Av hela den detaljdistribuerade energien belöper på kommunala företag 50 °/o, aktiebolag 29 °/o, ekonomiska föreningar 12 °/o, enskilda personer 4 °/o, industrier 4 °/o och övriga slags företag 1 °/o. De största distributionsföretagen i länet äro, om hänsyn tages endast till Tabell 5.

Detaljdistributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning Distribuerar till nedanstående antal

företagsform

Antal 1 oretag

r'orsald energi (1 000 kWh)

förbrukare

kommuner

medel

149 9 7 3 2 1 20 3 107 2 155 1 2 605

1302 497 124 20 38 30 20 2 631 146

min.

medel

max.

min.

medel

max.

3107 2 605 465 62 150 112 20

Staten Kommun AktiebolagEkonomisk förening . Underhållsförening. . Industri Enskild person Speciell

6 8 16 5 16 25 1

5 44 13 2 4 7

1 1 1 1 l 1

2'8 8'9 2-6 1-4 11 1-3

5 864 7 000 917 129 410 351 95

450 54 30 26 12 4 95

1798 1410 286 50 140 102 95

Stadsföretag Landsbygdsföretag. .

2 75

4 44

1 1

2-5

5 S64 2 0 6 3 4 7 000

3 964 318

Länet

2 6

4—2208 17

min.

max.

2(5

50 distributionskommunernas antal, Sydkraft med 44, Hanefors Nya KrAB med 16, Lidekvarns El.Af med 13 och Lindshammars Elverk med 7 kommuner. I fråga om antalet konsumenter dominerar likaledes Sydkraft, som förser 7 000 förbrukare med elkraft. Därnäst följa Växjö Stads Elverk med 5 864, Ljungby Stads Elverk med 2 063, Hanefors Nya KrAB med 2 005 och Alvesta Elverk med 1 250 förbrukare. Med hänsyn till energiavsättningen är Växjö Stads Elverk det största företag i länet (35] milj. k W h ) . Därnäst följa Sydkraft (2,6 milj. k W h ) , Ljungby Stads Elverk (2,2 milj. kWh) och Alvesta Elverk (1,o milj. k W h ) . En del av distributionsföretagen i länet äro myckel små. Sålunda tillgodose 8 företag, motsvarande 10 °/o av samtliga företag i länet, ett lägre antal än 20 konsumenter. Av dessa småföretag äro 7 enskilda och 1 industri. Den till konsumenterna försålda energimängden understiger 5 000 k W h i fråga om 7 företag, motsvarande 9 °/o av samtliga företag, nämligen 5 enskilda, 1 underhållsförening och 1 industri. Bland dessa senare äro ej medräknade några av de 11 företagen utan energiuppmätning, vilka dock i allmänhet ha mycket små energileveranser. Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsförelag bör iakttagas, att uppgifterna för stadsföretagen inbegripa även dessa företags landsbygdsdistribution. Växjö Stads Elverk bedriver enligt uppgift distribution inom tre närliggande landskommuner. Tariffer I den inledande översikten, kap. III, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. I bilaga 2, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tilllämpar. Om ett företag har ett flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler e t c ) , är endast ett typnummer angivet i kolumn 10. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. De 75 distributionsföretag i Kronobergs län, som lämnat specificerade tariffuppgifter tillämpa sammanlagt 226 tariffer, dvs. i genomsnitt 3 per företag. Vid 17 företag förekommer endast en tariff. Det största antalet tariffer uppvisa Sydkraft, som har 13 samt Finsjö KrAB och Strömsnäsbruks Munic i p a l Elverk, som vartdera har 8 tariffer. Av större intresse än det antal tariffer, varje företag uppvisar, är den eller de av företaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som

öl

ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell 6 framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tillämpas inom de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer kan ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. Den enkla energitariffen är mycket rikligt representerad. Ehuru denna tarifftyp ej är ägnad att sporra till ökad användning av elektrisk kraft, förekommer den såsom enda tarifftyp hos många landsbygdsföretag. Av det totala antalet tariffer äro 46 °/o enkla energitariffer och den energiuttagning, som sker enligt desamma, utgör 35 °/o av hela energiomsättningen. Grundavgiftstarifferna äro tämligen talrika — 21 °/o av hela antalet — och omkring 10°/o av energien uttages enligt dessa tariffer. Typerna ackordstariff, enkel blocktariff och tidgränstariff äro de därnäst vanligaste. Uttagningen enligt enkel blocktariff liksom enligt polygon- och utnyttjningstariff är jämförelsevis stor. Stegrabattariff och säsongtariff äro mera ovanliga och typerna tidspärrtariff, effekttariff och effektgränstariff förekomma ej alls. Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 226 tarifferna i länet 88 avsedda för energi till Tabell 6.

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Antal tariffer som tillämpas inom företagsgrupperna

Energi-

(med typnummer)

Enkel energitariff (001, 101) Enkel blocktariff (002, 102) Polygontariff (003, 103) och utnyttjningstariff (004, 104) Tidspärrtariff (005, 105) Säsongtariff (006, 106; Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008. 108) Effekttariff (01., 11.). . Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2. . , 3 . . , 4 . . . 5 . . , 6 . . ) Ackordstariff (. .0)

staten

kommun

ekon. förening

§? g; g

T a r i i' t' t y p induenskild stri

speeiell

2 2

Summa omsättning

47 20

10 0 100

18 2

11 4

7 8

10 6

—

Summa tariffer

226 Antal företag

75 Antal tariffer i genomsnitt per företag . .

52 belysning och småapparater, 57 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater 4 till matlagning, 2 till ackumulerande värmeapparater och 33 till vilket ändamål som helst. Av de återstående avse 35 såväl belysning som motorer, 6 såväl motorer som elspisar samt 1 speciellt ändamål. Den enkla energitariffen har fått den allsidigaste användningen, nämligen för samtliga nämnda särskilda resp. obegränsade ändamål. Den har dock företrädesvis (i 43 fall av 103) avsetts för belysning eller (i 32 fall) för motorer. Grundavgiftstariffen förekommer ofta (i 16 fall av 47) som kombinerad belysnings- och motortariff eller (i 13 fall) utan särskild ändamålsbeslämning. Samtliga 20 ackordstariffer äro betecknade som belysningstariffer. Efter år 1943 har på flera håll tariffomläggning skett. Elkraftutredningen framlade i januari 1947 betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947:4). Redan dessförinnan hade Sydkraft med dotterföretag liksom flera av deras underdistributörer börjat införa tariffer, som i allt väsentligt överensstämma med de av elkraftutredningen förordade standardtarifferna. Enligt uppgift från Sydkraft tillämpas dylika tariffer numera av 17 företag. Det kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt— förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt, utgörande 5 kr. vid enfas- och 10 kr. vid trefasanslutning, en grundavgift per normaltariff enhet (Nte) och en energiavgift av 6 öre per k W h . Sydkraft med dotterbolag har fastställt grundavgiften till 7 kr. 50 öre per Nte. Specifik

energiförbrukning

Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov. Den enskilde förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 2, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. 1 1

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

53 Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom resp. distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 å 35 kWh/F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 å 70 kWh/F, gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av över 100 kWh/F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 k W h / F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten (sid. 66) framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbruknings-

250 Diagram

Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

lOOOxF

i Kronobergs

län.

54 Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Specifik energiförbrukning (kWh/F) Företagsform max.

min.

medel

180 68 85 68 79 64 25

37 24 23 13 14 10 25

103 41 44 54 37 29 25

Stadsföretag Landsbygdsföretag

180 180

90 10

Länet

113 45 58

Staten.. Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening Industri Enskild person Speciell

....

enhet inom samtliga ifrågavarande distributionsområden grafiskt återgiven. Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Eftersom en del stadsföretag även ha landsbygdsdistribution, ger diagrammet ej en fullt riktig avvägning mellan städer och landsbygd. Med ledning av uppgifterna i bilaga 2, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Av sammanställningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos företag i Kronobergs län i genomsnitt är 58 kWh/F och varierar mellan 180 k W h / F och 10 kWh/F. Elektrifieringsnivån är i genomsnitt högst inom de kommunala och lägst inom det speciella och de av enskild person drivna företagens distributionsområden. Hos stadsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal 113 kWh/F. Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen, 45 k W h / F , ligger lägre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 k W h / F . Elektrifieringsnivån är emellertid mycket olika i de skilda landsbygdsområdena.

55 utgör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats nij. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset m± beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika distributionsområden. Medelpriset mx är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har uträknats för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m2) och utgöres av det pris, som gällande tariffer skulle medföra vid en förutsatt specifik energiförbrukning av i genomsnitt 65 k W h / F , dvs. det antagna medelvärdet för landsbygden. En närmare redogörelse för principerna för beräkningen av medelpriserna m1 och m2 har lämnats i den inledande översikten, kap. VII. Det är att märka, att medelpriserna icke avse att utvisa, vad en enstaka abonnent får betala. De ange helt enkelt distributionsföretagets medelinkomst per k W h av all företagets distribution för borgerliga behov. Medelvärdena mx och nu äro sålunda genomsnittspris, som gälla för distributionsområdet som helhet betraktat. Medelpriserna mr och m2 ha angivits för varje företag i bilaga 2, kolumnerna 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst företags verkliga medelpris (mj och beräknade medelpris (m2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tillämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli m1 och m2 lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ1, exempelvis enkla energitariffer med olika pris för belysning och motordrift, kan det inträffa, att m, och m2 bli olika. Detta beror på att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av 65 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av m2, i vissa fall kan avvika från den nu rådande, på vilken beräkningen av m1 grundar sig. Klart är vidare, att m1 och m2 bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för m2 beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, att om för ett visst företag medelpriserna m1 och m2 äro olika, så utvisar detta, att företaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan m1 och //?o påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifika energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 kWh/F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan w^ och m2. Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan m.l och m2 stor. : Om ett företag har flera tariffer av samma typ angives i bil. 2, kolumn 10, endast ett typnummer. (Se sid. 50.)

15 m i l j . kV.'h

Diagram

Verkligt medelpris (m^) för deialjdislribuerad (Stadsförelagens staplar äro streckade.)

kraft.

En grafisk framställning av medelpriserna hos företagen i Kronobergs län finnes återgiven i diagram i, som avser det verkliga medelpriset m-i och

10-

15 milj.kWh

Diagram .j. Jämförelsepris (m2), utgörande beräknat medelpris för dctaljdisiribuerad kraft vid en specifik energiförbrukning av 6*5 kWh/F. (Sladsföretagens staplar äro streckade.)

diagram 5, som avser jämförelsepriset m 2 . Företagens storlek har utmärkts genom alt energiomsättningen avsatts å den horisontella axeln.

58 Tabell 8. Verkligt medelpris (i»i) och jämförelsepris (HI j) inom olika grupper av foretag

Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening Industri Enskild person Speciell Stadsföretag Landsbvgdsföretagr Länet

Verkligt medelpris onl (öre kWh)

Jämförclsepris J » J (öre kWh)

max.

min.

medel

max.

min.

medel

31 40 33 35 39 40 16

9 16 16 19 15 14 16

15 23 20 21 23 26 16

28 35 32 35 36 36 15

13 14 16 19 14 14 15

18 20 20 22 24 25 15

17 40 40

9 13

14 22

19 36

13 14

17 21

•20

Tabell 8 utvisar medelpriserna hos företagen uppdelade gruppvis efter organisationsform samt i stads- och landsbygdsföretag. Det verkliga medelpriset (iih) för hela länet är 19 öre/kWh. Högst ligga Hovmanstorps KrAB och Åkvarns Elverk med 40 öre/kWh och lägst Ljungby Stads Elverk med 9 öre/kWh. Av de olika företagsformerna ligga de av enskild person drivna företagen högst med 26 öre/kWh, medan de kommunala företagen ha det lägsta medelpriset med 15 öre/kWh. De högsta verkliga medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Högst ligga, som nämnts, Hovmanstorps KrAB och Åkvarns Elverk med vartdera 40 öre/kWh. Därefter följa Södra Rås Elverk, AB Kronoströms Nya Spegelfabrik och Fagerhults Krst med 39, Lidboholms AB med 38, Fagerdala med 36, Aneboda KrAB och Videslunds El.Af med 35, Granefors El.Af och Strömsnäs Bruks AB med 33, Lagamilis AB och Lessebo Skogar med 32, Asa Säteri, Strömsnäsbruks Municipala Elverk och AB Åfors Glasbruk med 31 samt J C Gustafsson & Co med 30 öre/kWh. Den sammanlagda energiomsättningen för dessa 17 förelag utgör 6,2 % av hela omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 18 i prisgruppen 25—29 öre/kWh med sammanlagt 12,3 °/o av energiomsättningen, 17 i prisgruppen 20—24 öre/kWh med 52,2 °/o av omsättningen, 10 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med 16,6% av omsättningen och 2 i prisgruppen 10—14 öre/kWh med 12,7 °/o av den totala omsättningen hos samtliga landsbygdsföretag. Ett högt mi-värde behöver ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen ligger också under 50 k W h / F för samtliga 17 ovan uppräknade företag med mt-priser på 30 öre/kWh eller däröver. I den mån ifrågavarande företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 65 kWh/F, komma de att nedan

59 bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för landsbygdsförtag med högt medelpris. Jämförelsepriset m2, dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en medelförbrukning av 65 kWh/F, är för hela länet 20 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande jämförelsepriset (36 öre/kWh) gäller Södra Rås Elverk, AB Kronoströms Nya Spegelfabrik och Fagerhults Krst, vilka endast tillämpa en enkel energitariff med detta pris. Ljungby Stads Elverk uppvisar det lägsta jämförelsepriset (13 öre/kWh). Av de efter förelagsformer indelade grupperna förete de av enskild person drivna företagen och industrierna i genomsnitt de högsta m 2 -värdena (25 resp. 24 öre/kWh). Bortsett från det enda speciella företaget, statens järnvägar, vars jämförelsepris är 15 öre/kWh, förekommer det lägsta jämförelsepriset i medeltal per företag (18 öre/kWh) hos de kommunala företagen. Jämförelsepriset hos stadsföretagen är i genomsnitt 4 öre/kWh lägre än hos landsbygdsföretagen (17 resp. 21 öre/kWh). Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepriser skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vilkas jämförelsepris m2 uppgår till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag, underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Kronobergs län äro 49 till antalet, dvs. 64 °/o av samtliga distributörer. Sammanlagt distribuera topprisförelagen energi till 10 413 förbrukare motsvarande 44 °/o av landsbygdsföretagens samtliga förbrukare. I tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 30 företag, vilkas jämförelsepriser uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen, dels ock alla 49 topprisföretagen. För jämförelse ha vidare motsvarande medeltal angivits för alla landsbygdsföretag i länet. Av tabellen framgår, att av de 30 där upptagna företagen i högsta prisgruppen 13 äro enskilda företagare, 8 industrier, 4 ekonomiska föreningar. 2 kommunala företag, 2 aktiebolag och 1 underhållsförening. Av samtliga 49 topprisföretag äro 17 enskilda företagare, 13 industrier, 7 ekonomiska föreningar, 5 aktiebolag, 4 underhållsföreningar och 3 kommunala företag. De av enskild person drivna företagen äro visserligen de till antalet flesta, men om varje typgrupp undersökes för sig finnas de procentuellt flesta topprisföretagen bland industrier och underhållsföreningar. I fråga om råkraftanskaff ningen äro av samtliga landsbygds företag i länet 32 °/o totalinköpande. Motsvarande andel för topprisföretagen är 28 °/o och för de i tabell 9 angivna företagen i högsta prisgruppen 20 °/o. Antalet helt eller delvis självförsörjande företag är sålunda proportionsvis större bland topprisföretagen, särskilt inom högsta prisgruppen, än bland landsbygdsföretagen i allmänhet.

60 Tabell 9.

Landsbygdsföretag m e d höga jämförelsepriser Detiiljdistrihution

It å k r .11' t a n s k a f f n i n Jämförelsepris m 2 (öre/ kWh)

33 32

31 Företagets namn

Företags form

fe 03

Ursprunglig råkraftleverantör

F a g e r h u l t s Krst . . ensk. ind. AB Kronoströms N y a Spegel fabrik Södra R å s Elverk. . ensk. Aneboda KrAB . . . . AB Videslunds El.Af . . und.f. Strömsnäs Bruks AB ind. Granefors El.Af. . . . ek. f.

S v (1 kraft

Hovmantorps KrAB AB

Sydkraft

AB Lessebo Skogar ind. ensk. Asa Säteri ind. Lagamilis AB Lidbobolms AB . . . .

O Of

TarifFtyper

—

58 12

101 101

—

72 54

—

30 64

—

8'8 538

—

13 20-9 — —

170 228

101 001. 008. 900 001 001. 700 003, 501. 502 001, 006, 008 001, 700 001 101, 700 101, 102, 103 501, 502, 700 002, 103, 501, 700 001, 101. 700 101, 501 001, 700 103 101, 108

22 12-9

60 Sydkraft

AB Åfors Glasbruk 30

Åkvarns Elverk . . . . ensk.

29 AB Böksbolms Sul- ind. fitfabrik ensk. Fagerdala Lessebo AB ind. Barsbro K r s t ensk. J C Gustafsson & Co, Holvultslätt Lindsbammars Elverk Markaryds A e l f . . . . ek. f. Strömsnäsbruks komm Municipal a Elverk Svaneryd K r s t . . . . ensk. Bergslunds El.Af . . ek. f. Tingsryds Köpings komm Elverk Axbults El.Enf . ek. f. Brände Kvarn ensk. Ekefors K v a r n . H u l t s Kvarn . . . Ingelstorps Krst

27 26 25

36—25 O v a n n ä m n d a företag 36—20 Samtliga topprisföretag 3 6 - 1 4 Samtliga landsbygdsföretag

24 135 60 150

55 10-8

275 94

—

— Sydkraft

Svd kraft

111 299

58 345

8-8 400 101, 108 6-7 641 101, 106, 107

Sydkraft

8 26-2 376 1-2

245 101 30 001 450 001

9'8 — —

46 001 8 001

21 .—

— Sydkraft medeltal

8 17

9 18-o

109 8-1 109 8'2 130 8-3

159 213 318

001 001 001

(il

Alla de 20 topprisföretag, som äro delinköpande, erhålla sin tillskottskraft från Sydkraft eller något av dess dotterföretag nämligen 11 direkt, 8 över ett och 1 över två mellanled. Även de 14 totalinköpande topprisföretagen erhålla råkraft från Sydkraft, nämligen 8 direkt, 3 över ett, 2 över två och 1 över tre mellanled. Som av ovanstående framgår förekommer kedjehandel med råkraft i 15 fall beträffande topprisföretagen. I 10 av dessa fall är kedjehandeln ej undersökt eller att betrakta som skenbar. De återstående ha kommenterats ovan under rubriken »Övrig kedjehandel••> (nr 1, 3, 5, (5 och 7). Topprisföretagen inköpa i genomsnitt icke nämnvärt mindre energibelopp än övriga landsbygdsföretag och deras inköpspriser äro också ungefär desamma som landsbygdsföretagens i allmänhet. Medeltalen per företag äro 109 000 kWh inköpt råkraft och 8,2 öre/kWh mot 130 000 k W h och 8,3 öre/kWh beträffande samtliga landsbygdsföretag. Att märka är emellertid, att dessa medeltal hänföra sig endast till det begränsade antal företag, beträffande vilka uppgifter om råkraftinköp föreligga. Skillnaden mellan inköpspris (m0) och försäljningspris (nii) är störst hos följande företag: Hovmantorps KrAB (m0 —8,3 och mi = 40 öre/kWh), Åkvarns Elverk (/»,,= 10,8 och ;n t = 40 örek/Wh) samt Strömsnäsbruks Mun i c i p a l Elverk (m0 = 6,7 och m, = 3 1 öre/kWh). De båda förstnämnda förelagen äro delinköpande. På varje landsbygsförelag i länet belöpa i genomsnitt 318 förbrukare. Topprisföretagen på landsbygden uppvisa i medeltal blott 213 förbrukare per företag. För de 30 företagen i den högsta prisgruppen är medeltalet ännu lägre (159 förbrukare per företag). Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med högt jämförelsepris äro de av dessa företag tillämpade tarifftyperna. De 49 topprisföretagen redovisa tillsammans 139 tariffer, därav 78 enkla energitariffer, 23 grundavgiftstariffer, 11 ackordstariffer, 8 enkla blocktariffer, 6 stegrabattstariffer, 5 polygon- och utnyttjningstariffer, 5 tidgränstariffer och 3 säsongtariffer. De i tabell 9 upptagna 30 topprisföretagen i högsta prisgruppen tillämpa sammanlagt 78 tariffer, därav 49 enkla energi tariffer (typnummer 001 eller 101) fördelade på 25 företag, av vilka 13 tillämpa enbart dylika tariffer och de (ivriga därjämte tillämpa en eller flera andra typer av energitariffer (102, 103, 000, 106, 107, 008, 1.08), ackordstariffer (700, 900) eller — i ett fall grundavgiftstariff (501). Av de 5 företag i högsta prisgruppen, som ej ha enkel energitariff, tillämpa 4 polygontariff (003, 103) antingen enbart eller i kombination med enkel blocktariff (002), grundavgiftstariff eller ackordstariff. Det femte företaget har grundavgiftstariff jämte ackordstariff. Undersökningen ulvisar, att topprisföretagen tillämpa enkla energitariffer och ackordstariffer i större utsträckning än företagen i allmänhet. Progressiva tariffer förekomma däremot mera sällan hos topprisföretagen. De flesta topprisföretagen äro belägna i länets östra hälft samt i Markaryds och angränsande kommuner längst i sydväst.

62 De här undersökta topprisföretagen, dvs. de som vid en förutsatt specifik energiuttagning inom respektive distributionsområden av 65 k W h / F skulle uppnå medelpriser på minst 20 öre/kWh, uppvisa i verkligheten på några få undantag när en lägre specifik energiförbrukning än den förutsatta och till följd därav ett verkligt medelpris mu som är lika med eller högre än jämförelsepriset m2. Att mt i undantagsfall är lägre än nu innebär, att en hög elektrifieringsnivå är uppnådd inom området, trots att företagets tariffer resultera i ett relativt högt pris. Den verkställda granskningen av de 49 topprisföretagen utvisar, att alla äro landsbygsföretag, att de distribuera elkraft till 44 °/o av samtliga förbrukare hos landsbygdsföretag i länet, att grupperna industrier, underhållsföreningar och enskilda personer i förhållande till antalet företag inom varje grupp innehålla de flesta toppprisföretagen, att jämförelsevis många av dem, särskilt i de högsta prisgrupperna, erhålla kraft helt eller delvis från egna kraftstationer, att de topprisföretag, som inköpa kraft, ej betala högre medelpris därför än landsbygdsföretagen i allmänhet, att kedjehandel med råkraft icke förekommer i större utsträckning bland topprisföretagen än bland samtliga företag, att genomsnittliga antalet förbrukare hos topprisföretagen utgör 67 °/o av medelvärdet för samtliga landsbygdsföretag, att topprisföretagen i allmänhet tillämpa mera primitiva tariffer än övriga företag, samt att topprisföretagen äro belägna företrädesvis i länets östra hälft samt i Markaryds och angränsande socknar längst i sydväst. Beträffande 11 av länets distributionsföretag saknas som ovan nämnts uppgifter för beräkning av medelpris, och det har sålunda ej kunnat fastställas huruvida de äro att betrakta som topprisföretag. Av ifrågavarande företag drivas 6 av enskild person, 3 äro ekonomiska föreningar och 2 industrier. Flertalet har egen kraftstation; 6 äro sålunda helt och 2 delvis självförsörjande. Av de 5 råkraftinköpande företagen erhålla 4 kraft från Sydkraft, nämligen 2 direkt (ett av dem dessutom från fristående kraftstation), 1 över ett och 1 över två mellanled. Det femte företaget köper från en fristående, mindre kraftstation. Företagen ligga spridda över hela länet och deras distributionsområden äro i regel små. Det genomsnittliga antalet förbrukare hos ifrågavarande företag är 56, dvs. 1 8 % av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag. Av ifrågavarande 11 företag tillämpa 7 ackordstariffer med årsavgifter, som i regel utgöra 5 å 6 kr. per lampa eller ljuspunkt. I ett fall förekommer årsavgift beräknad per watt lampeffekt (35 öre/watt). Ett företag har särskilda bestämmelser om frikraft till anställda och de två återstående tillämpa inga särskilda tariffer, utan fördela årskostnaderna enligt överenskommelse mellan förbrukarna.

63 Sammanfattningsvis kan om ifrågavarande 11 företag, som ej ingå i medelprisundersökningen, sägas, alt de huvudsakligen utgöres av små, merendels av enskild person drivna företag, vilka erhålla kraft från kraftstationer utan förbindelse med stamlinjenätet och som förse ett fåtal konsumenter med energi enbart för belysning.

Engångsavgifter I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer, och eventuellt utgående årliga underhållsavgifter. I och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalats, bli också dessa avgifter de enda aktuella. I samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves emellertid vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap. VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande av gällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 77 distributionsföretagen i Kronobergs län ha 11 icke kunnat lämna några som helst uppgifter om engångsavgifter, 1 företag har meddelat, att nyanslutning ej vore aktuell och 18 företag ha uppgivit, att några engångsavgifter ej förekomma. Hos 2 företag bestämmas dessa avgifter från fall till fall. Specificerade uppgifter om förekommande engångsavgifter föreligga sålunda endast för 45 företag nämligen 1 kommun, 4 aktiebolag, 8 ekonomiska föreningar, 4 underhållsföreningar, 8 industrier och 20 enskilda personer. För 12 av ifrågavarande företag gäller, att en nytillträdande abonnent själv får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av en anslutningseller inträdesavgift. I 2 fall betalar abonnenten endast en viss andel av anläggningskostnaden, medan företaget svarar för resten. Fast engångsavgift, som är oberoende av anläggningskostnaden eller förbrukarens storlek, förekommer i 3 fall. Hos 28 företag, nämligen 3 aktiebolag (Sydkraft med dotterbolag), 6 ekonomiska föreningar, 3 underhållsföreningar, 7 industrier och 9 enskilda företagare förekommer, att engångsavgiften utgår med visst belopp per enhet, varvid antalet enheter beräknas på basis av exempelvis rumsantal, hektartal, antal ljuspunkter eller antal hästkrafter hos de motorer, som installeras. Enhetsberäkningen liksom avgiften per enhet är mycket olika hos olika förelag. Engångsavgift per ljuspunkt uttages av 16 företag med 10—100 kr. och

64 per hk av 5 företag med 10—200 kr. Medeltalen för de företag i Kronobergs län, som använda nämnda enheter, äro omkring 30 kr. per ljuspunkt och 75 kr. per hk. Sydkraft och dess dotterbolag ha indelat sina distributionsområden i olika anslutningsavgiftsområden. Inom varje sådant område utgår engångsavgift med enhetligt belopp per tariffenhet, varvid beloppet fastställes med hänsyn till bebyggelsetäthet och nätens räntabilitet. 1 vissa köpingar och större samhällen utgår ingen engångsavgift. I övrigt är anslutningsavgiften per tariffenhet i regel för stationssamhällen med någorlunda tät bebyggelse 10 kr. och för normal landsbygd 20, 30 eller 40 kr. beroende på bebyggelsetätheten. Anslutningsavgifterna 50, 60 och 70 kr. per tariffenhet förekomma mera undantagsvis. Den högsta anslutningsavgiften, 80 kr. per tariffenhet, tillämpas slutligen vid nyelekirifiering av glesbygd i den mån sådan medgivcs, även om anläggningskostnaden överstiger 180 kr. per CB-enhet. Såsom tariffenhet tillämpar Sydkraft den av elkraftutredningen förordade normaltariffenheten. — De till Mörrumsåns Kraftverksförening anslutna distributionsföretagen uttaga i regel en engångsavgift per tariffenhet av 7 kr. 50 öre vid enfas- och 22 kr. 50 öre vid trefasanslutning. Såsom en tariffenhet räknas därvid exempelvis varje påbörjat 30-tal n r av golvytan (för bostäder) eller varje hk (för motorer) eller varje k W (för elspisar). De kommunala företagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av nytilltradande konsumenter. Alvesta Elverk har dock uppgivit, att anslutningsavgift uttages med ungefär halva ledningskostnaden. Strömsnäsbruks Municipala Elverk och Växjö Stads Elverk tillämpa anslutningsavgifter (hela kostnaden resp. fast avgift 175—450 kr.) för abonnenter på landsbygden utanför det egentliga distributionsområdet. Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående översikt framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av encrgiavgifter. Enär någon medelvärdesberäkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av topprisföretagens engångsavgifter kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att topprisföretagen skulle i större utsträckning än landsbygdsföretagen i allmänhet ha låga engångsavgifter. Topprisföretagen ge i detta avseende samma oenhetliga intryck som alla övriga landsbygdsföretag.

65 Bilaga 1 Uppgifter angående distributionsföretagen i Jönköpings län De t a 1 j d is t r i b u t i o n

R å k r a f t a n s k a f f n ing Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

1 Anderstorps El.Df. An- Trollhätte Krv . . derstorp Arnåsholms2 Kraftbolag, Egen k r s t 2 Hällabäck Barkansjö Krst, Malm). »

bäck

Bratteborgs El.Df. Brat- Trollhätte Krv . .

MedelMedel- Medelpris pris för Inköpt Antal Försåld förbruk- (Öre/kWh) Typnumnier råkrafi råkraft förpå företagets energi ning per verk- jämföm0 brukare tariffer enhet (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh) mx m7

4-5

^00

—

102, 206, 800

7-4

—

. 4

Brynsås El.Krv, Bryn» <> sås, Mohär ad Brötjaryds Elverk, Bro» » « aryd * 2 Burseryds KrAB, Små- Egna k r s t '

—

. 4

—

teborg Bringetofta ELF,

Brin- Egen k r s t

getofta

lands Burseryd

Båraryds Andelslysför- Egen krst ening, Bdrari/dsbij Böjeryd Såg- & Elverk, » )> Kinnared2 Carlfors AB, Huskvarna Husqvarna Vapenfabriks A B 5 + egen krst Oskar Classon m. fl., Egen krst Stensjökvarn, Hok Dammens Kvarn, Klevs-

008. 608

—

700 Domneåns KrAB. Jön- Södra Wetterns 160 KrAB, H a b o Sulköping fitfabrik -f egen krst6 Ebbebo El.Df, Ebbebo.. Svenska Gummi1 fabriks AB Ebe-Verken AB, Hus- Munksjö Sulfatkvarna fabrik Edhs El.KrAB, Edh, Bor Wernamo K r A B . . 241 Eksjö Stads Vatten- och Smålands K r A B . . 3 757 Elverk, Eksjö Esperyd Kvarn och Såg, Egen krst —

101, 103,301. 401, 700

16-0

001, 206

5-o 3-6

288 2 873

198 1636

77 106

17 15

18 18

—

101. 102, 103 101. 102,103, 106, 107, 201 (Individuella)

10-o

001, 002

101. 107,201. 501. 507, 601

hult

Nässjö

Fagerhult-Gräshult m.fl. Hemmershults byars El.Df, Klevshult Krst Fagerslätt-Koloniens H u s q v a r n a VapenFastighetsägareförfabriks AB ening, Egna Hem, Huskvarna Finsjö KrAB, Malmö* Egna krst m. m.

-2L>08 4 ;

66 l l å k r a f t a n s k a ffn i n g Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från

2 MedelMedel- Medelpris Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer råkraft råkraft förning per verk- ämfö- på företagets energi m0 brukare tariffer enhet (1 000 (öre/ ligt relse (1 000 (kWh/F) kWh) kWh) kWh; »i, m _.> 3 4 5 6 7 g 8 10

AB Flugeby Kraft- & Egen krst Ljus, Flugeby Forsa och Hjälmseryds )> » — Enf, Bringetofta Forshedaverken, Fors» » -' heda 2 Gislaveds Municipal- Trollhätte Krv . . 1776 samhälles Elverk, Gislaved Gnosjö El.Df, Gnosjö . . 1022 » Grimmelvadets Krv, Egen krst — Malmbäck Gry tåsortens El.Df, Skit- AB Skillingaryds lingaryd Elverk Gränna Stads Elverk, Södra Wetterns 544 Gränna KrAB H Halls Boktryckeri AB, Jönköpings Kommunala AffärsJönköping verk Hallsnäs Krst, Ram- Smålands KrAB 12 kvilla, + egen krst Hemmershults Krst, AB Hörle Bruk, 14 Elverket + egen Fryele krst Henja El.Bf, Gislaved.. Gislaveds Munici32 palsamhälles Elverk AB Hestra Elverk, 204 » Hestra + egen krst Hillerstorps El.Df, Hil- Vekafors Kvarn, lerstorp 9 Såg och K r A B 2 AB Holsby K r s t & Vals- Smålands KrAB 30 kvarn, Holsbybrunn + egen krst Hultasfcröins Krv, Skil- AB Hörle Bruk, 153 Elverket + egen lingaryd krst Huskvarna Stads Elverk, Södra W e t t e r n s 4 028 Huskvarna KrAB Hylletofta Bf, Pilagår- Kvarnagårdens den Krst10 Hylte Bruks AB, Hylte- Nissans Kraftförvaltnings AB u bruk + egen krst AB Hällarydsverken, Egen krst Skede AB Hörle Bruk, Elver- W e r n a m o KrAB ket, Värnamo 12 + egna krst Carl .Johanssons och Egen krst Bertil Lövhagens Elverk, Lemnhult A G Johansson, Snic» » kerifabrik, Åker

De ; a 1 j d i t r i b u t i o n

—

4-i

4-7

640 14

—

13 001. 008, 201 700, 800

101, 103,106 107, 108, 70( (Individuella)

5 18-6

601, 606, 70i

6-o

002. 800

8-3

008, 201, 501 800

4-9

19-i

6-o

101, 505, 601 606 001

2 964

2 423

101. 102,103 106. 141,201 700 001. 700

101. 103

101. 106

—

1S:1279

1L: 3327

—

101, 102,201 301

—

001, 700 700

10 3*8

•

£30

101. 102,201 601 25 101. 140, 17 (Individuella)

(Individuella*

67 Itåkraftanskaffni Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från

2 MedelMedel- Medelpris pris för Antal Försåld förbrukTypnummer Inköpt (Öre/kWh) råkraft förenergi ning per verk- jämfö- på företagets råkraft m0 brukare enhet tariffer (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse TO] m . i kWh) kWh) kWh) 3

Jönköpings Kommunala Södra W e t t e r n s 16 706 KrAB -f- egen Affärsverk, Jönköping krst Jönköpings och Vulcans Smålands K r A B . . Tändsticksfabriks AB, Smålands Anneberg Karlsson och Co Hjul- Egen krst fabrik, Bergfors, Åker Kieryds Kvarn och Krst, Ruppens KrAB -(5 egen krst Vireda Bernhard Kjellman, Västbo Ki AB 2 . . Strömhult. Långaryd ° Komstads K v a r n (K E Egen krst — Lokrantz\ Komstad, Sävsjö Krokhemmets Krst(Brö» » — derna Carlsson), Hok B » Kråkefors Kvarn, Sävsjö — Kullebo Kraftbolag, Kullebo Kvarn 18 Karlslund, Vetlanda (Karl Bengtsson) 97 Kvillsfors Elf, Kvillsfors Finsjö KrAB . . . . Kåperyd och Målskogs Egen krst — Elverk, Smålands Ta-

berg

Lomsjö Såg, Åker . . . . » » Lovsjö Elverk, Jönkö- AB Norrahammars Elverk + egen ping krst Långarekulls Elverk, Egen k r s t 2 2 Broarycl Fr. Magnussons Möbel- Egen krst fabriks AB, Bor Markås El.Df, Sands- Svenska Gummifabriks AB hult, Bårarydsby AB Metallduk, Bruza- Smålands KrAB Jtuli» -f- egen krst Mo Härads Östra El.Df, Trollhätte Krv . . Bon åstorp Munkakvarns Krv, Frin- Smålands KrAB + egen krst naryd Munksjö Sulfatfabrik, Egen krst

Vaggeryd

Månsarps Månsarp Månsarps Månsarp

De t a 1 j d is t r i b u t i o n

••g

2-9

14 650

6 651

101, 103,107, 141, 144,601. 700 101

700, 800

13-o

—

002, 700, 900

—

14 51

(»01, 700. 800 102, 501

146 9

001. 206, 501

6-7

—

15-7

—

4 51

—

8-o

—

. 4

900 601. 606

111 1

101, 601, 606

10-i

101, 601. 606

106, 141, 401

Elförening, AB Norrab ammars Elverk Valskvarn, , Månsarps Elförening + egen krst Nennesholms Kvarn, Egen k r s t 2 Såg och Elverk, Ref-

7-7

001, 101, 603

14-4

001 Alfred Nilsson, Hok . . Egeti krst Nissafors Träsliperi och Egna krst Wiks Krst, Nissafors

— —

23 19

003, 700 001, 900

tele 2

68 Råkraftanskaffning Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från 2

AB N o r r a h a m m a r s El- Trollhätte Krv + verk, Norrahammar egna krst Nyboholms AB, Kvills- AB BrusaforsHällefors, Paulifors ströms Bruk + egen krst Nyholms J ä r n - & Me- Egen krst tall v arufab rik (Arvid Carlsson), j^Jcer Nässjö Stads Elverk, Smålands KrAB Gränsgatan 4. Nässjö f egen krst Ohs Bruks AB, Osbruk Wernamo KrAB 4- egna krst Pauliströms Bruk, Järn- Smålands KrAB forsen 4- egen krst Allan Pettersson, Onne, Västbo KrAB 2 . . Odensjö9 Prinsfors Krv (Erik Ro- Smålands KrAB stedt), Bodafors 6 + egen k r s t 6 Wetterns Kuppens KrAB, Hanrida Södra KrAB + egen krst Rydaholms Kraft- & Sydsvenska KrAB Industri AB, Smålands 4- egen k r s t 1 5 Rydaholm 15 Rydö Bruks & Fabriks Nissans Kraftför-n valtnings AB AB, Hyltebrulc + egen krst Ryhovs Sjukhus. Jön- Jönköpings Kommunala Affärsköping verk + egen krst AB Sandseryds Elverk, Domneåns KrAB Hovslätt 4- egen krst Simnatorps Kvarn, Egen krst Snärle Skaftarps Krv, Box 155, » » Sävsjö Skeppshults Bruk, Egna k r s t 2 Skeppshult2 AB Skillingaryds El- Trollhätte Krv + verk. Skillingaryd egen krst Skirö Träförädling, Egen krst Ströms berg, Tälläny Skogsfors Bruks AB, Västbo KrAB 2 . .

Reftele °

Skogsfors Elverk, Öre- Egen krst ryd KrAB Slättö K r A B , Västboås Wernamo + egen krst Kungl. Smålands Artil- Jönköpings Komleriregemente A 6,,/önmunala Affärsköping verk Smålands KrAB, Nässjö Egna krst m. m.

De t a 1 j d is t r i b u t i o n

MedelMedel- Medelpris Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typiiummer råkraft råkraft förning per verk- jämfö- på företagets energi m0 brukare tar i ffer enhet (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh) mt VI o 3

001, 002.006, 201, 603 101, 106

—

700, 800

3 610

3-9

4 039

2 916

101, 102,106, 107, 201, 601 103, 900 101, 700

601, 606

5'3

4-8

1 534

103, 108.401 900

101, 103

12-8

—

6*2

101, 601

—

4-o

102, 103

13 500

8 500

101, 601, 606

(Individuella;

69 R å k r a f t a n s c a f f n i ag Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från

2 MedelMedelMedelpris Inköpt pris for Antal Försåld förbruk- (öre/ kWh) Typnummer energi ning per råkraft råkraft förpå företagets m0 enhet verk- jämföbrukare tariffer (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh) ml m. 3

Sofieslätts El.Df. Rydö- Västbo KrAB ' . . bruk 9 Solhester-Ramnaklevs Egen krst Belysningsföretag, Skede Spaafors Såg- och El» » — verk, Stora Bosarp Sprottebo Andelslyse- AB H e s t r a Elverk 26 förening, Hestra Statens Anstalt för Fal- Jönköpings Komlandesjuka, Vilhelmsmunala Affärsro, Jönköping verk Statens Järnvägar^tocÄ;- Sydsvenska KrAB holm Stensholms Fabriks AB, Egen krst — Huskvarna Stenåkra Elverk (Firma » » — D A Jonsson), Vetlanda Föreningen Storebro- Smålands KrAB 69 Kraft, Vallnäs 4- egna krst Strömsfors Kynholmen Egen krst — Kvarn, Såg och Krst, Äng Svenska Gummifabriks Trollhätte Krv 4AB, Gislaved egna krst AB Svenska Möbelfabri- Smålands KrAB kerna, Bodafors 4- egna krst Sävsjö Municipalsam- Smålands KrAB 1141 hälles Elverk, Sävsjö Södra W e t t e r n s KrAB, Trollhätte Krv 4- 15 252 Jönköping 18 egen krst AB Tabergs Elverk, AB Norrahammars 605 Elverk 4- egen Smålands Taberg krst Tofteryds El.Df, Skil- AB Skillingaryds lingaryd Elverk Torups och Färgaryds Svenska TagelfiltDf, Rydöbruk '•' fabriken 2 Tranås ' Stads Elverk, Smålands KrAB 1841 Tranås + egna krst Trollhättans Bf, Hok . . dlfstorps Såg och Krv, Ödestugu in (Jljeshults ELF, Skillingaryd Vaggeryds Samhälles El- & Vattenverk, Vaggeryd Wallnäs AB, Vallnäs. .

De t ä l j d i s t r i b u t i o n

—

9-o

103 17

—

101, 700 179

13 001. 201

101, 601, 606

4'4

101. 102, 201

2-7

5-7

001. 007,101. 900 103, 106

15-6

—

101, 505, 601 606 700, 800

001, 006. 700. 800

4-o

3 394

3 65

14 37

25 23

101, 102,106, 107, 111,141, 401. 501 19 002, 800 18 101, 603, 700

Egen krst Smålands KrAB 4- egen krst Egen krst

—

24 200

—

15 Trollhätte Krv . .

4-6

101, 106,141. 401

101, 505,601, 606

Föreningen Storebro-Kraft Vekafors Kvarn, Såg och Egna krst * KrAB, Kulltorp*

070, 700, 800

7u De t a 1 j d i st r i b u t i o n

Råk r a f t a n s k a f f n i n g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Wernamo KrAB, Värnamo 8» 12 Elmer Wester, Söderfors, Aseda Hvetlanda Stads Elverk. Vetlanda Vetlanda Ullspinneri AB, Vetlanda

Egna krst m. m.. .

MedelMedel- Medelpris pris för Antal Försåld förbrukTypnummer Inköpt (öre/kWh) energi ning per råkraft råkraft förverk- jämfö- på företagets m0 brukare enhet tariffer (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh': mx m2 4

. 1S:1075 1

9 •22

101. 102, 201 601 102 700, 900

\ L:1350

21 Egen krst

—

5 Smålands KrAB + egen krst

5-3

2 204

13 Egen krst

—

16 070, 101,102 104, 106. 14S 206, 606 15 601

Wetterns Visingsö Södra KrAB Våthultsströms Elverk, Egen k r s t 2 Gislaveds Tråddrageri, Gislaved 2 Västbo KrAB, Små- Egna k r s t 2

606 Trollhätte Krv 4egna krst Hylte Bruks AB

6-7

6 389

3 830

8-L'

101, 103.401 501, 900 001

Egen krst — » » — Tranås Stads El16 verk AB Norrahammars Elverk + egen krst W e t t e r n s 21 . Ölmstads KrAB, Brötjc- Södra KrAB mark Ölmstads Norra Enf, » Brötjemark Hela länet 60004 31416 Stadsföre tag Landsbyg dsföretag 28 588

— —

16 13 38

900 700 001

101, 106. 10

001, 006

Visingsö El.Df,

landsstenar 2

Västbo Kraftverksförening, Kållerstaä20 Västra Distributionsföreningen, Hyliebruk Yabergs Elverk, Hyltebruk2 Ålaryds Kvarn, Åker . . Åskogs Kvarn, Bäckaby Älmåsortens El.Df. Tranås Ängsfors Snickerifabrikers AB, Hovslätt

Egen k r s t

10-5

001, 700, 1)0

75 531

43 960

33 3-9

33 330 42 201

21116 22 864

109 67

17 14 16 ! 17

1 Häri ingår någon industriell kraft. * Företaget är anslutet till Västbo Kraftverksförening. Enär specificerade uppgifter saknas redovisas samtliga anslutna företag jämte underdistributörcr gemensamt under Västbo Kraftverksförening. Medlemsverken ha egna kraftstationer, mellan vilka samköming äger rum. Kraftverksföreningen erhåller dessutom stödkraft från Trollhätte Krv. (Jämför not 20). 3 Råkraft erhållcs sedan 1945 från Smålands KrAB. * Tariffer saknas. Kostnaderna delas mellan förbrukarna. 5 Husqvarna Vapenfabriks AB, som ej bedriver detaljdistribution i länet, erhåller råkraft från det av bolaget ägda Norrahammars Bruks kraftstationer, vilka ha förbindelse med Trollhätte Krv. 6 Kraftutbyte äger rum genom samköming mellan distributörens och råkraftleverantörens [resp. råkraftleverantörernas) kraftstationer. 7 H ä r i ingår jämväl kraft till ett mejeri. s Dotterbolag till Sydsvenska KrAB. 9 Företaget är underdistributör till ett av medlemsverken i Västbo Kraftverksförening. Se not 2. 10 Råkraftleverantören, som ej bedriver detaljdistribution i länet, har kraftutbyte med Smålands KrAB.

71 11

Nissans Kraftförvaltnings AB bedriver ej detaljdistribution. Bolaget, som är en sammanslutning av sex företag med kraftstationer i Nissan (därav fyra i Hallands län), har till uppgift att organisera samköming mellan de anslutna kraftstationerna samt att vid behov inköpa tillskottskraft från Sydkraft. Förbindelsen med Sydkraft upprättades först år 1944. 12 Uppgifterna angående företagets detaljdistribution äro uppdelade på stads- (S) och landsbygdsdistribution (L). 13 Uppskattat. 14 Råkraftleverantören, som ej bedriver detaljdistribution i länet, erhåller råkraft från egen kraftstation. 15 Rydaholms Kraft- & Industri AB är dotterbolag till Ohs Bruks AB och erhåller råkraft jämväl från sistnämnda bolag. 10 Dessutom ett 80-tal abonnenter övertagna från Hulu Elf, som upplösts. 17 Tariffen gäller för anställda. 18 Ages av städerna Jönköping och Huskvarna. 19 Distributionen övertogs år 1945 av råkraftleverantören. 20 Västbo Kraftverksförening är en sammanslutning av 16 företag med egna kraftstationer, därav 12 i Jönköpings, 3 i Hallands och 1 i Kronobergs län. Här redovisas uppgifterna för samtliga dessa företag jämte 10 underdistributörer, därav 6 i Jönköpings och 4 i Hallands län. Västbo Kraftverksförening är numera avvecklad. Dess anläggningar och rörelse ha fr. o. ni. år 1946 helt övertagits av Västbo KrAB, dotterbolag till AB Skandinaviska Elverk. Samtidigt har Västbo KrAB genom köp eller arrende övertagit distributionsrörelsen från följande av kraftverksföreningens förutvarande medlemsföretag: Bosgårdens Krst och Elverk (i Torups socken, Hallands län), Brötjaryds Elverk. Burseryds KrAB, Kinnareds Elverk (i Kinnareds socken, Hallands län), Lidhults El.KrAB (i Lidhults socken, Kronobergs län), Nyebro Snickerifabriks distribution (i Torups socken, Hallands län), Svenska Tagelhltfabrikens kraftstation" och distribution (i Torups socken, Hallands län) samt Vekafors KrAB. Västbo KrAB:s distribution direkt och genom återförsäljare omfattar nu 28 socknar i Jönköpings län, 2 socknar i Hallands län och 1 socken i Kronobergs län. Antalet direkt anslutna abonnenter utgjorde vid 1946 års utgång 4 422 st. Dessutom levereras råkraft till. resp. sker kraftutbyte med följande 9 återdistribuerande företag, som förut utgjort medlemsföretag i kraftverksföreningen: Amåsholms Kraftbolag, Böjcryds Såg- & Elverk. Forshedaverken, Hillerstorps bll.Df, Långarekulls Elverk, Nennesholms Kvarn, Såg & Elverk, Skeppshults Bruk. Våthultsströms Elverk och Yabergs Elverk, Bröderna Persson, samt leverans till Sofieslätts El.Df. Bernhard Kjellman, Strömhult, samt Allan Pettersson. Önne. Västbo KrAB:s direktdistribution omfattade år 1946 netto 4 500 000 kWh. Västbo KrAB omsatte totalt inkl. engrosleveranser ocli energiförluster 7 545 000 kWh. lnberiiknat återleverantörens egen vattenkraftproduktion omsattes inom avsättningsområdet i dess helhet 1 1 2 2 6 000 kWh. Härav tillfördes från Trollhätte Krv 2 444 000 kWh. 21 Huvudsakligen frikraft. " För Wernamo KrAB:s och AB Hörle Bruks distribution i Värnanio stad erhållas olika mo-värden (18 resp. 17 öre/kWh), ehuru företagen tillämpa exakt samma tariffer. Enligt företagens uppgifter blir det verkliga medelpriset ; » , lika, men den specifika energiförbrukningen olika för de båda företagen. [frfigavarande förhållanden bero endera på ofullständiga uppgifter eller på att energifördelningen enligt de särskilda tarifferna ej är densamma i de båda områdena.

Bilaga 2 Uppgifter angående distributionsföretagen i Kronobergs län Råkraftanskaffni Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Detaljdistribution

MedelMedel- Medelpris Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) råkraft förråkraft energi ning per m0 brukare enhet verk- jämfö (1 000 (öre/ (1 000 ligt relse (kWh/F) kWh) kWh) kWh)

Typnummer på företagets tariffer

8 Agunnaryds ELF, Agun Sydsvenska KrAB naryd Tjarkö K r s t 1 Alvesta Elverk, Alvesta Sydsvenska KrAB + egen krst Aneboda KrAB, Uggfc Egen krst . . . . hult Asa Säteri, Asa Axhults El.Enf, Axhult Sydsvenska KrAB Barsbro Krst (J G Hed- Övre Mörrumsåns berg), Rottne Kraftverksför ening'- + egen krst Bergqvara Gårds Krv Egen krst . . . . Räppe Bergslunds El.Af, Bergs Ingelstorps Krst land Boda Brnks AB, Boda Sydsvenska KrAB Glasbruk Bolmarö Kvarn, Anner- Egen krst . . . . stad Braås Belysnings AB, Lidboholms AB Braås Brände Kvarn, Uräsa. . Egen krst . . . . AB Böksholms Sulfit- Övre Mörrumsåns fabrik, Braås Kraftverksför e n i n g ' + egna krst Bökö Sågbolag. Böka Egen krst . . . . Ekeberga El.Af, Kosta Sydsvenska KrAB Ekefors Kvarn, Ströms- Egen krst . . . . näsbruk. s Fagerdala (Anton Jakobsson), Knäred Fanhults Gård. Fanaholm Finsjö KrAB, Malmö4 Egna krst m. m. Fridafors Fabriks AB, Fridafors Fägerhults Krst, Markaryd Gemla Fabrikers AB. Diö Granefors El.Af, Lidnäs Granhultsortens ELF, Målaskog J C Gustafsson & Co. Hohnltslätt

Sydsvenska KrAB + egen krst Egen krst . . . . Sydsvenska KrAB + egen krst Egen krst S A Peterson. Målaskog 5 Egen krst

12-5

8-3

24 45 165

6 9 55

27 26 38

21 13

93 20-9

26-

001, 501, 70C 13

101, 102, 107

001, 008, 90C

31 28 29

31 25 28

001 001 103

101. 501, 507

20 89

13o

1 15

11 21

25 29

001 001. 101, 700

10 303

45 18

700 18 102, 103 25 001

7'2

125 187 32

13 31 55 22 17 44

25 36 20 23 24 39 25

26 30

101, 501

22 24

101, 107,201, 501, 507, 601 001

101, 102

003, 501, 502 700

101. 102

73 De t a 1 j d iä t r i bu t i o n

Råkräftan sk affni i g 1 listribctörcrnas namn oeh adress

Inköpt råkraft

Erhåller råkraft från

(1 000 kWh) i

4 Medelpris MedelFörsåld förbruk- (öre/kWh) energi ning per verk- jämföenhet (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) ti», Hlo

6 Typnummer på företagets tariffer

10 El.Af,

—

101, 1 0 7 , 4 0 1 , 5 0 1 , 502, 507 001

Sydsvenska KrAB + egen krst Egen krst L i d e k v a r n s El.Af, 4- e g e n k r s t Sydsvenska KrAB 4- e g n a k r s t Egen krst

8-3

0 0 1 , 006. 008

Hanefors Nya KrAB, Egna krst B o x 328, Malmö 4 H a s s l a - M a r h u l t s Bf, Lenhovda

Lenhovda 17

Hovmantorps KrAB, Hovmantorp Hults Kvarn, Markaryd I n g e l s t o r p s K r s t , Bergslund J o h a n s f o r s E l v e r k , Broakulla K i m m e l s b y g d s S å g - och Elverk, Hallarijd AB Klafreströms Bruk, Klavresiröm

2 Medelpris för Antal råkraft förnio brukare 'öre/ kWh)

m. m.

Övre Mörrumsåns Kraftverksföre n i n g - 4- e g e n krst K n ä l l s b e r g s K v a r n , Dju- E g e n k r s t ramåla AB Kosta Glasbruk. Ekeberga El.Af, 4- e g e n k r s t Kosta AB Kronoströms N y a Egen krst Spegelfabrik, Fröseke Lagamilis AB, Timsfors » » AB Lamhults Gård. Ohs Bruks A B 8 Lamhult •+• e g e n k r s t L e n h o v d a El.Af, Len- F i n s j ö K r A B . . . . hovda L e s s e b o A B , Lessebo . . S y d s v e n s k a K r A B 4- e g n a k r s t AB Lessebo S k o g a r , L e s s e b o A B 4Lessebo egen krst Lidboholms AB, Braås Ö v r e M ö r r u m s å n s Kraftverksföre n i n g 2 4- e g e n krst L i d e k v a r n s El.Af, Tju- Ö v r e M ö r r u m s å n s Kraftverksförreda e n i n g ' 4- e g e n krst L i d h u l t s E l . K r A B , Lid- E g e n k r s t

2 005

18-o

—

17 20

2 4

10 20

25 25

001 001

9-o

—

—.

—

8-8

135 241

20 112

18 64

32 20

31 20

101, 700 0 0 1 , 002, 700

7'S

1 0 1 , 107, 501

—

0 0 1 , 700

1 0 1 , 102, 103

—

327 10

700 150

102, 700

19T,

101, 102

12-9

10-4

0 0 1 , 002, 700

7-2

5-4

2 063

201. 401,501, 5 0 3 . 601 1 0 1 , 107, 108

hult " Lindshammars

Elverk, Övre Mörrumsåns K r a f t v e r k s f öre n i n g 2 4- e g e n krst L i u n e r y d s El.Af, Linne- H a n e f o r s N y a ryd K r A B 4- e g e n krst L j u d e r s El.Af, Skruv . . S y d s v e n s k a K r A B

103 Norrhult

Ljungby Ljungby

Stads Elverk,

!) + egen

krst

74 De t a 1 j d ii t r i b II t i o ii

K å k r a f t a n s c a f f n i »g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

Medelpris för Inköpt råkraft råkraft (1 000 kWh)

1 Långhults Elverk, Målaskog Markaryds Aelf, A.rhult Markaryds Köpings Elverk, Markaryd Moheda El.Af, 'Moheda Målerås El.Af, Målerås AB Nybrofabriken. Fröseke AB Orrefors Glasbruk, Orrefors Ramnåsa Bruk, Dädesjö

3 Medel- Medelpris Antal Försåld förbruk- (Öre/kWh) Typnunimei förenergi ning per på företaget verkjämföVI o brukare tari ffer enhet (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse Wll Ml o kWh) kWh) 4

88 6-9

400 526

80 279

25 72

29 21

28 21

101. 108 101, 108

Egen krst Sydsvenska KrAB

5 B

111 327

Lidekvarns El.Af, Finsjö KrAB . . . . E g n a krst

9-2

— —

197 129 13 49

63 62

42 68

16 19

101, 106 101, 107 201

—

008. 501. 5

12o

—

001, 002

—

104 95

32 20

32 25

16 16

14 15

103. 105 101

—

01 11, 700

6--

101, 106, 1

— —

245 7 000

61 2 605

29 44

27 22

27 19

—

101 101, 102,1(1 201, 401. 5G 507. 601 101

l-i

12-o

—

78 80

19 12

27 19

21 25

20 22

101. 102 001. 201, 7!

Finsjö KrAB 4egen krst Sydsvenska KrAB 4- egen krst Ryd-Boatorps El.Af, Rydaholms KraftBoatorp, Moheda & Industri AB 15 AB Ränte Krst, Ränte Egen krst Statens J ä r n v ä g a r , Sydsvenska KrAB

501, 507, 7

Stockholm Strömsnäs Bruks AB, » Delary Sulfatfabrik, + egeu krst Delar y Strömsnäsbruks Muni- Sydsvenska KrAB cipala Elverk, Strömsnäsbruk SvanerydKrst, Hallaryd Egen krst Sydsvenska KrAB, Egna krst m. m.

Malmö Södra Rås Elverk, Ho- Egen krst

hultslätt

Tingsryds Köpings El. Distributionsverk. Tinqsryd Tolgs'El'.Af, Tolg .... AB Torps Mekaniska Verkstäder, Torpsbruk Traryds El.Af, Trär yd Tånneryds Elverk, Markaryd Videslunds El.Af, Lessebo Vrå El.Af, Vrå Växjö Stads Elverk, Sandgärdsgatan 5, Växjö Abyholms Krst, Emma-

Svdsvenska KrAB Lidekvarns Egen krst

El.Af

Sydsvenska KrAB Egen krst

7-3

—

250 8

—

Lessebo AB

....

—

001 Sydsvenska KrAB 4- egen k r s t Sydsvenska KrAB

10 7

103, 108

7 364

3-9

5 864

102, 103.10 201

12-4

101, 501

—

501, 502. 71

10-8

30 002. 103,50 700

4- egen krst AB Afors Glasbruk, Johansfors Elverk Emmaboda 4- egna k r s t Åkvarns Elverk, Sand- Övre Mörrumsåns reda Kraftverksförening s 4- egen krst

boda

—7

75 Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

L l s h u l t s El.Af, Ålshult17 S y d s v e n s k a K r A B LB Å s h e d a E l v e r k , As- F i n s j ö K r A B heda D d e t o f t a El.Af, Tolg .. B a r s b r o K r s t . . . . Hela länet S t a d s f ö r e jasr Landsbyg dsföretag 1

1) c t a 1 j d i s t r i b u t i o n

kraftanskaffni 1 K

1! å

Inköpt råkraft

Medelpris för råkraft

Antal förbrukare

Medelpris MedelTypnummer Försåld förbruk- (öre/kWh) på företagets energi ning per verk- jämföenhet tariffer (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) VI j m.2

,1 000 kWh)

(öre/ kWh)

6-6

30 670

11 298

11-2

52 31767 13 754 7 927 5 262 23 840 8 492

37 11 510 7 732 3 778

Tjurkö Krst bedriver ej egen detaljdistribution och äges av enskild person. Föreningens medlemmar ha emellertid gått i borgen för lånat anläggningskapital till kraftstationen. 2 Övre Mörrumsåns Kraftverksförening bedriver ej detaljdistribution. Angående föreningens kraftanskaffning se sid. 38. s Distributionen numera övertagen av Strömsnäsbruks Municipala Elverk. * Dotterbolag till Sydsvenska KrAB. 5 Råkraftleverantören, som ej bedriver detaljdistribution erhåller kraft från egen kraftstation. 6 Råkraften inköpes enligt ackordstariff och uppmätes ej 7 Tarifter saknas. Årskostnaderna delas mellan förbru kärna. 8 Ohs Bruks AB, som ej bedriver detaljdistribution i länel , erhåller råkraft från egen kraftstation och från Wernamct KrAB.

5 8 39 8'3 9

50 58

25 18

22 101, 107 18 101, 102, 700

58 113 45

10 14 22

20 17 21

700 Häri ingår någon industriell kraft. Dessutom ett antal anställda. Företaget är anslutet till Västbo Kraftverksförening. Se vidare bilaga 1, not 20. 12 Dessutom sker kraftutbyte mellan Ljungby Stads Elverk och Wernamo KrAB. 13 Huvudsakligen anställda, som erhålla frikraft. 14 Råkraftleveransen påbörjad i oktober 1943. Uppgifterna avse år 1944. 15 Rydaholms Kraft- & Industri AB, som ej bedriver detaljdistribution i länet, är dotterbolag till Ohs Bruks AB (se not 8 ovan) och erhåller kraft från sistnämnda bolag samt från Sydkraft. 16 Råkraftuppgifterna avse år 1945. 17 Detaljdistributionen numera övertagen av Sydkraft.

Statens offentliga utredningar 1948 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.!

Vatten väsen.

AU ni ii n lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till ändrad butikstängningslagstiftnmg. [3] Markutredningen. 1. Betänkande med förslag till vissa ändringar i expropriationslagstiftningen. [i\

Statsförfattning.

Industri.

Allmän statsförvaltning.

Handel ocli sjöfart,

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas

Skogsbruk. Bergsbruk.

ftnansväsen.

Kommunikations väsen.

Politi. Bank-, kredit- och penningväsei. Nationalekonomi och socialpolitik.

Försäkringswäsen,

Hälso- och sjukvård.

Kyrkovä8en. Undervisningsväscm. Andlig odling i Hfrigi. Trädgårdsundervisningen. [5] Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 6—7. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Jönköpings län och Kronobergs län. [6] Försvarsvisen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag rörande organisation och avlöningsförhållanden m. m. vid lantmäteristyrelsen och länslantmäterikontoren. [1] Betänkande med utredning och förslag rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering. [2]

Utrikes ärenden.

Stockholm 19-18. K. L. Beckmans Boktryckeri. 2208 47

Internationell -ätt.