Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft.

= Ojfs; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1947:54

KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

ELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:25

REDOGÖRELSE FÖR

DETALJDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT Norrbottens

län

S T O C K H O L M 19 4 7

Statens offentliga utredningar 1947 Kronologisk Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. Hseggström. xv. 284 s. S. Betänkande angående fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. Antonsons, Göteborg. 325 s. Jo. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. Sv. Tryckeri AB. 84 s. K. Betänkande med förslag till standardtariffer för detalj distribution av elektrisk kraft. Hseggström. 126 s. K. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkande. Del 2. Beckman. 170 8. Fö. Betänkande med förslag till geofysiskt observatorium i Kiruna m. m. Idun. 64 s. K. Betänkande med förslag angående lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. Marcus. 132 s. Jo. Betänkande med förslag angående fiskets administration m. in. Kihlström. 155 s. Jo. Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m.m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation m. m. Beckman. 166 s. E. Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. Beckman. 262 s. S. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. Idun. 148 s. E. Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 4. V. Petterson. 392 s. Ju. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. Marcus. 114 s. Fl. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. Hseggström. 343 s. 4 pl. Fo. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare. Sv. Tryckeri AB. 870 s. Fi. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål m. m. Norstedt, 24 s. Ju. Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Ungdomsvårdskommitténs betänkande del 5. V. Petterson. 144 s. Ju. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. na. Katalog och Tidskriftstryck. 324 s. S. 19. Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. V. Petterson. 288 s. S. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 15. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Älvsborgs län. Beckman. 48 s. K. Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag angående särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. V. Petterson. 114 s. S. Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning angående handel med skrot, lump och begagnat gods. Sv. Tryckeri AB. 125 s. H. 1946 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. Marcus. 289 s. Fi. Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadaorgan. Norstedt. 220 s. S. 1945 års akademikerutredning. Norstedt. 64 a. E. Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. Idun. 598 s. S. Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. Katalog och Tidskriftstryck. 75 s. E. Stuveriverksamheten i svenska hamnar. Hseggström. 110 s. H.

förteckning Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. Hseggström. 118 s. H. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. Beckman. 214 8. S. Betänkande med förslag angående utbildning av befäl för handelsflottan m. m. Idun. 264 s. H. Utredning med synpunkter på aågverksdriften 1 Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. V. Petterson. 150 s. 1 karta. Jo. Bedogörelse i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. V. Petterson. 177 8. 6 pl. 1 karta. Jo. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 9. Gymnasiet. Idun. 622 s. E. Elkraftutredningens redogörelse nr 2:12. Redogörelse för detaljdistributörerna aamt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Malmöhus län. Beckman. 43 s. K. 36. Vid andra riksskogataxeringen av Norrland åren 1938— 42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringanämnd. V. Petterson. 205 s. Jo. 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande boatada- och levnadsförhållandena på hemmansakogarna med föralag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. Idun. 301 s. S. Lagberedningens förslag till jordabalk. 1. Norstedt. 313 a. Ju. Supplement nr 7 till Sverigea familjenamn 1920. Statens Reproduktionaanstalt. 112 a. Ju. Elkraftutredningena redogörelae nr 2: 11. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deraa råkraftkoatnader och priser vid diatribution av elektrisk kraft. Kristianstads län. Beckman. 40 s. K. Statsmakterna och folkhushållningen under den till fQljd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden juli 1945—juni 1946. Idun. 449 s. Fo. Betänkande angående organisationen av försöksverksamheten på jordbruketa område. Katalog och Tidskriftstryck. 252 a. Jo. Betänkande med förslag om upphävande av äldre giftermålsbalken. Norstedt. 72 s. Ju. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 3. Statens sjukhuautrednings av år 1948 betänkande. 3. Utredningar och förslag angående sysselsättningsoch arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. Katalog och Tidskriftstryck. 176 s. 8 pl. I. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag till tjänstereglemente för polisvä8endet. Idun. 126 a. I. Betänkande angående familjeliv och hemarbete. Beckman. 320 a. S. Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande författningar. V. Petterson. 558 a. 2 pl. J o . Elkraftutredningens redogörelae nr 2: 8—10. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. Beckman. 68 a. K. 1940 åra akolutredninga betänkanden och utredningar. 10. Flickskolan. Idun. 253 s. E. Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln. Beckman. 197 a. E. Betänkande om granskning och antagning av läroböcker. Hseggström. 137 s. E. Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års möbelutredning. Stockholms Bokindustri AB. 368 s. H. Kommunallagskommitténs betänkande 1 med förslag angående ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet. Idun. 216, 72* a. I. . Elkraftutredningens redogörelse nr 2:25. Bedogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektriak kraft. Norrbottena län. Beckman. 41 a. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angivea, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebok stäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. - joraDruiudepartementet.

S T A T E N S O F F E N T LIG A U T R EI) N I N G A R 10 4 7: 5 4 K O M M U N I K A TI O X S I) E P A H T E M K N T K T

EELKRAFTUTREDNINGENS REDOGÖRELSE NR 2:25

REDOGÖRELSE FÖR

DETAUDISTRIBUTÖRERNA SAMT DERAS RÅKRAFTKOSTNADER OCH PRISER VID DISTRIBUTION AV ELEKTRISK KRAFT N o r r bott c n s t ä n

S T O C K H O L M 1947 K. L. 15 EC KM ANS B O K T R Y C K E R I IT562 47!

I N N E H Å L L S F Ö Ii T E C K N I N G Sid.

Inledning

5 Detaljdistributörerna

6 Distributionsföretagens

kraftanskaffning

Självförsörjande och råkraftinköpande företag

7 Råkraftleverantörer

7 Undersökningsmaterialets omfattning

8 Råkrafttariffer

8 Medelpris för råkraft

9 Företag med höga medelpriser för inköpt råkraft

12 Kedjehandel med råkraft

14 Distribnlionsföretagens

kraftavsättning

Undersökningsmaterialets omfattning

18 Distributionsföretagens storlek

19 Tariffer

21 Specifik energiförbrukning

23 Medelpriser

25 Topprisföretag

30 Engångsavgifter

34 Bilaga 1.

Uppgifter angående distributionsföretagen i Norrbottens län

FÖRKLARINGAR TILL VISSA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR F = förbrukningsenhet ha = hektar hk = hästkraft kV — kilo volt ( = 1 000 volt) kW = kilowatt kWh = kilowattimme m0 = medelpris vid inköp av råkraft m x = verkligt medelpris vid detaljdistribution m 2 = beräknat medelpris vid detaljdistribution Förkortningar Aelf Aelverk Aenf Af Bf El.AB El.Af El.Bf El.Df El.Enf ELF Elf Elverk Enf KrAB K rf Krst Kr v

beträffande = = = = = = = = = = = = = = = = = =

företagens

(jämförelsepris)

namn:

Andelselektrieitetsförening Andelselektricitetsverk Andelsenergiförening Andelsförening Belysningsförening Elektriska Aktiebolag Elektriska Andelsförening Elektriska Belysningsförening Elektriska Distributionsförening Elektriska Energiförening Elektriska Förening Elektricitetsförening Elektricitetsverk Energiförening Kraftaktiebolag (Kraft Aktiebolag) Kraftförening Kraftstation Kraftverk

Tilläggen »u. p. a.» och »m. b. p. a.» i föreningsnamn ha i förekommande fall uteslutits.

5 Inledning För att möjliggöra ett bedömande av priserna på elektrisk kraft i olika orter har elkraftutredningen verkställt en undersökning av vissa förhållanden inom detaljdistributionen av elektrisk kraft i landet. Föreliggande redogörelse angående Norrbottens län grundar sig på uppgifter, som lämnats av distributionsföretagen i länet och som med några få undantag genomgående avse förhållandena år 1943. Undersökningen omfattar ej kostnaderna för kraftverkens produktion av elektrisk kraft, utan tar endast sikte på distributionsföretagens inköps- och försäljningspriser. För det insamlade undersökningsmaterialets omfattning och de allmänna principerna vid dess bearbetande har närmare redogjorts i dcA\ inledande översikt, som framlagts såsom elkraftutredningens redogörelse nr 1 (SOU 1947:3). Åtskilliga frågor av grundläggande betydelse för bedömande av de i de särskilda länsredogörelserna intagna uppgifterna behandlas i den inledande översikten. Däri gives en kort översikt över kraftförsörjningen i Sverige med en del exempel på förhållanden inom produktionen och distributionen, som öva inflytande på priset för elektrisk kraft. Vidare redogöres lör tariffernas uppbyggnad, benämning och klassificering, detaljdistributörernas organisationsformer, metoden för undersökning av kedjehandel, engångsavgifternas betydelse m. m. I den inledande översikten beskrives också huru beräkning verkställts av de olika distributionsföretagens medelpriser såväl vid inköp av råkraft (m0) som vid försäljning i detalj distribution dels under verkligen rådande avsättningsförhållanden (m,), dels under förutsättning av en viss enhetlig elektrifieringsnivå (m 2 ). Vidare klarläggas där åtskilliga i länsredogörelserna förekommande speciella beteckningar och uttryck. Den inledande översikten förutsattes sålunda tjäna till vägledning vid studiet av redogörelserna för de särskilda länen. En utförlig redogörelse för tariffinventeringen och den statistiska bearbetningen av undersökningsmaterialet utarbetas för varje län och tryckes i en mindre stencilupplaga. I föreliggande länsredogörelse ha i koncentrerad form sammanställts företrädesvis sådana uppgifter, som kunna förväntas ha ett mera allmänt intresse. Den fullständiga, stenciltryckta redogörelsen är avsedd att tillhandahållas myndigheter och andra, som ha behov av mera ingående uppgifter. En sammanfattande översikt rörande distributionsförhållandena inom landet i dess helhet kommer sedermera att framläggas i form av en särskild riksredogörelse.

6 Detalj distributörerna I Norrbottens län finnas sammanlagt 140 detalj distributörer. Förteckning över samtliga distributörers namn och adress finnes i bilaga 1, som även innehåller vissa uppgifter om distributionsföretagens inköp och försäljning av energi m. m. I förteckningen äro i bokstavsordning medtagna alla företag, som ha sina administrationsorter i Norrbottens län, och uppgifterna avse företagens hela verksamhet, även om denna delvis skulle sträcka sig utanför länet. Statens järnvägar och lotsverket, vilka ha distributionsverksamhet inom flera län, ha medtagits, ehuru administrationsorten är belägen utanför länet. 1 bilaga 1 redovisas dock blott den del av dessa företags verksamhet, som avser distributionen i Norrbottens län. Detsamma gäller det statliga Övre Norrlands Krv\ som har en avsevärd distributionsverksamhet även utom länet. Statens vattenfallsverks detalj distribution i Norrbottens län är uppdelad på distributionsnäten i Porjus, Kiruna och Seskarö. Vart och ett av dessa tre nät redovisas i det följande särskilt och här upptagas sålunda tre statliga företag. På samma sätt uppdelas Luossavaara-Kiirunavaara AB:s verksamhet på två distributionsföretag, ett i Malmberget och ett i Kiruna. Bland de 140 företag, som behandlas i föreliggande redogörelse, ingå icke de i förteckningen medtagna Keräsjoki Älvdals Bf och Lerbäcks-Bergnäs Bf, vilka tillkommit efter år 1943. Förteckningen upptar endast företag, som försälja elektrisk kraft för direkt detaljkonsumtion, dvs. allmänhetens förbrukning för s. k. borgerliga behov, innefattande belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri. Uteslutna äro sålunda bl. a. dels företag, som endast leverera råkraft, dvs. vanligen högspänd kraft till en eller flera distributörer, dels företag, som endast leverera industriell kraft. Vidare ha uteslutits sådana detalj distributörer, som tillgodose lägre antal än tre förbrukare eller som endast tillhandahålla frikraft till anställda. Av de 140 företagen i länet, som idka detaljdistribution av elektrisk kraft, äro 3 statliga, 9 kommunala, 10 aktiebolag, 97 ekonomiska föreningar, 10 industrier, 6 enskilda personer och 5 speciella organisationer. I sistnämnda grupp ha inräknats statens järnvägar och lotsverket. Någon underhållsförening förekommer ej i Norrbottens län. För de olika företagsformerna har närmare redogjorts i den inledande översikten, kaj). V. Länets fyra städer ha alla kommunala elverk. De återstående kommunala företagen äro elverken i Arjeplog, Arvidsjaur, Gällivare, Kiruna och Malmberget, vilka i det följande inräknas bland de 130 landsbygdsföretagen i länet. 1 Fr. o. m. den 1 juli 1946 liar övre Norrlands Krv uppdelats på två förvaltningar, nämligen Norrbottens Krv, vars verksamhetsområde omfattar Norrbottens län, och Övre Norrlands Krv med verksamhet i Västerbottens. Yästernorrlands och Jämtlands län.

i

Distributionsför etagens kraftanskaffning Självförsörjande o c h råkraftinköpande företag 1 Norrbottens län äro 28 av detaljdistributörerna helt självförsörjande, vilket innebär att vederbörande företag erhåller all kraft från egen kraftkälla. Av dessa äro endast de tre statliga distributionsföretagen anknutna till stamlinjenätet och återstående 25 äro sålunda fristående. Flertalet eller 105 distributionsföretag producera icke själva någon kraft utan inköpa hela sitt behov Iran någon råkraftleverantör. Slutligen förekomma sådana företag, som dels själva producera kraft vid egen kraftstation, dels inköpa kraft i större eller mindre omfattning, »delinköpande» företag. I Norrbottens län finnas 7 sådana företag.

Råkraftleverantörer Som råkraftleverantörer uppträda såväl statliga och kommunala företag som aktiebolag, industrier och ekonomiska föreningar. Råkraftlevcrantörerna företräda med andra ord i huvudsak samma typer av företag som distributörerna. Det statliga Övre Norrlands Krv är det största av de 15 företag, som leverera råkraft till distributörer i Norrbottens län. Av de 112 icke självförsörjande distributionsföretagen erhålla 39 råkraft direkt från Övre Norrlands Krv och de övriga från någon återförsäljare av råkraft från detta kraftverk. Bland de återförsäljande råkraftleverantörerna märkas Råneå El. Kvarn Al» (numera tillhörigt statens vattenfallsverk) samt Pålänge El. KrAB, vilka förse 27 resp. 17 distributörer med råkraft. Hednorets El. Belysnings AB levererar råkraft till 6, Sikfors KrAB, som har egen kraftstation, till 5, Kalix Belysnings AB till 4 och Bodens Stads Elverk, som har egna kraftstationer, till 3 distributörer. Övriga återförsäljande råkraftleverantörer ha leveranser blott till en eller två distributörer. I bilaga 1, kolumn 2, är för varje distributionsföretag angivet, varifrån företaget hämtar sin råkraft. Samtliga 15 råkraftleverantörer utom en — Skellefteå Stads Krv — äro tillika detaljdistributörer inom länet och återfinnas såsom sådana i kolumn 1. För Skellefteå Stads Krv är i bilagan särskilt anmärkt, huru företaget anskaffar sin råkraft. Ur bilagan kan man sålunda härleda varje distributionsföretags råkraftinköp till den ursprunglige råkraftleverantören.

8 Undersökningsmaterielets omfattning I den mån ett distributionsföretag erhåller sin råkraft från egen kraftkälla ha några undersökningar om företagets råkraftkostnader ej skett. Den följande sammanställningen avser endast sådana företag, som helt eller delvis inköpa sin råkraft. Utom de självförsörjande distributionsföretagen äro vidare samtliga industrier undantagna, enär dessa i regel använda den ojämförligt största delen av inköpt råkraft i den egna rörelsen. Detsamma gäller två speciella företag, Arméns Fortifikationsförvaltning och statens järnvägar. Utanför undersökningen av råkraftpriserna ha sålunda lämnats länets 28 självförsörjande distributionsföretag (däribland de tre statliga), samt av de icke helt självförsörjande företagen 9 industrier och 2 speciella företag. Antalet företag, vilkas råkraftinköp undersökts, utgör följaktligen 101. I bilaga 1, kolumn 3, angives för ifrågavarande företag deras totala inköp av råkraft, uttryckt i tusental kWh (kilowattimmar). I den angivna energimängden ingår all av distributionsföretaget inköpt energi, oavsett om densamma distribueras till allmänhetens förbrukning eller delvis jämväl till industrier eller till någon återförsäljare. Råkrafttariffer Distributionsföretagen i Norrbottens län inköpa ofta kraft med en spänning av 10 000 å 20 000 volt vid lämplig transformatorstation på leverantörens högspänningsnät. Många företag köpa dock råkraft vid lågspänning. De tariffer, som tillämpas vid engrosförsäljning av elektrisk kraft, kunna i princip vara uppbyggda på samma sätt som de i detaljdistributionen förekommande. Vid försäljning av högspänd kraft förekommer emellertid som regel, att effektavgift ingår i tariffen, vilket är mindre vanligt beträffande detaljtariffer. För de olika tariffernas typer, sammansättning och benämning har närmare redogjorts i den inledande översikten, kap. 111. Varje distributionsföretag inköper i regel all sin råkraft enligt en enda tariff. I 18 fall förekommer, att en eller flera tillsatstariffer tillämpas för kraft, som levereras enligt särskilt tilläggskontrakt eller som är avsedd till speciellt ändamål. De typer av huvudtariffer, enligt vilka distributörerna inköpa råkraft, framgå av följande uppställning, vari angives antalet inköpande företag samt (inom parentes) den procentuella andel av all ifrågavarande råkraft, som inköpes enligt tariffen: Enkel energitariff 4 företag (3 °/o) Säsongtariff 13 (1 °/o) Effekttariff 7 » (47 °/o) Effekttariff av utnyttjningstyp 32 » (38 °/o) Effektgränstariff 4 (8 %) Effektgränstariff av utnyttjningstyp 12 » (1 °/o) Grundavgiftstariff av säsongtyp 29 » (2 °/o)

9 Medelpris för råkraft Med ledning av distributörernas uppgifter angående inköpt råkraft och för denna enligt vederbörlig tariff erlagd avgift under år 1943 har medelpriset vid inköp av råkraft, betecknat /;?0, uträknats för de olika distributionsföretagen. Vid beräkningen har hänsyn tagits till förekommande kristillägg på avgifterna i form av index- och kolklausuler, som tillämpas av vissa råkraftleverantörer, bl. a. av Övre Norrlands Krv. Av de 101 förelag, vartill undersökningen av råkraftpriserna hänför sig, ha 4 egen kraftstation och täcka endast delvis sitt behov av kraft genom inköp från annat håll. Storleksförhållandet mellan den inköpta kraften och den kraft, som produceras i den egna kraftstationen, kan variera mellan mycket vida gränser. Den egna kraftkällan kan vara så otillräcklig, att inköpet av kompletterande stödkraft avser mycket större kraftbelopp än den egna produktionen. Vare sig inköpet gäller stödkraft eller endast reservkraft för täckande av ett mer eller mindre tillfälligt behov vid vattenbrist, kan det egna kraftverkets resurser ha en betydande inverkan på priset för inköpt kraft. Om nämligen det köpande företaget har möjlighet att vid det egna kraftverket magasinera vatten, kan dess inköp inskränkas till sådana tider, dä leverantören har god tillgång på kraft till jämförelsevis lågt pris. Saknar däremot det delinköpande företagets kraftverk regleringsmöjligheter, kan det förutsättas, att inköpet måste ske under de tider, då efterfrågan på elkraft normalt är störst och att därför inköpspriset blir jämförelsevis högt. Eftersom sålunda de delinköpande företagens medelpriser ej äro helt jämförbara vare sig sinsemellan eller med de totalinköpande företagens även för de fall, då de inköpta energimängderna äro av samma storleksordning, har undersökningen av medelpriset m0 gjorts i första hand beträffande sådana företag, som enbart distribuera inköpt kraft. Dessa totalinköpande företag äro i Norrbottens län 97 stycken. I tabell 1 äro de totalinköpande distributionsföretagen indelade i grupper efter företagsform med angivande av största och minsta totalt inköpta Tabell 1. Medelpris (HIQ) vid inköp av råkraft för totalinköpande företag

Detaljdistributörernaa

företagsform

Anta! företag

Inköpt energi per företag

Stadsföretag Länet ...

m0

(öre kWh)

(1000 kWh ) min.

medel

max.

min.

medel

6 8 82

12 777 1067 172 3 298 1 1897

4 398 1142 165

ll-o

30o

2-5 3 T) 3-0

3'2 3-8 5-4

371 371 12 777 1861 1 4 561 1 12 777

371 6 402 322 510

4-7

4-o 30-o 30o

2-5 2-7

2-7 4-7

2r,

3 9

max.

Speciell

Medelpris

94 97

5-3

10 energimängd samt högsta och lägsta förekommande medelpris inom varje grupp ävensom genomsnittligt inköpt energimängd och medelpris för de olika grupperna. I följande diagram 1 finnes medelpriset mQ för de totalinköpande företagen grafiskt återgivet. Diagrammet är uppritat efter fallande medelpris med företagens inköpta energi avsatt efter den horisontala axeln. Varje företag representeras sålunda av en stapel (rektangel) med basen motsvarande den inköpta energimängden och höjden motsvarande medelpriset. Höjdlinjerna äro i diagrammet utritade endast för vissa större, däri namngivna företag. Stadsföretagens staplar äro streckade. Av diagrammet framgår, att stadsföretagen, särskilt Luleå och Piteå, uppvisa relativt låga medelpriser och stora inköpta energimängder. Den föregående undersökningen av medelpriset m0 hänför sig till distributörernas inköp. I tabell 2 har samma undersökningsmaterial sammanställts i syfte att erhålla en bild av det medelpris, som råkraftleverantörerna betinga sig vid försäljning av råkraft. Leverantörerna ha sammanförts gruppvis efter företagsform. För varje grupp är angivet antalet totalinköpande distributionsföretag, som äro kunder hos någon leverantör i gruppen, den energimängd, som försäljes till största och minsta kunden och i genom30,0

Diagram

1. Medelpris (mo) för råkraft, avseende totalinköpande (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

företag.

11 Tabell 2.

M e d e l p r i s ( m 0 ) v i d f ö r s ä l j n i n g av r å k r a f t till t o t a l i n k ö p a n d e

Rå kraftleverantörer

Anta!

1 Företagsform

Antal inköpande företag

State

3 Kommun 4 I Aktiebolag 2 I Ekonomisk förening. 4 Industri — j Enskild person 1 Speciell lö

Länet

9;

Medelpris ni0 per inköpande företag före/kWh}

Försaid energi per inköpande företag (1000 kWh

landsbygd

städer

företa*

medel

medel

1 11 19

ii 402 1040 32 49 112 463

4-o 10-8 14-o 22 1 12-o 19-4

62 4-5 6'i 4-o

2-7 3' 8 10-0 8 6 7'0 7'8

30o

30' o

30-o

12 777

30o

12 777 4 181 90 391 217 1083

1 861 13

snitt till varje kund, samt högsta och lägsta tillämpade medelpris ävensom leverantörgruppens genomsnittliga medelpris för all till distributionsföretagen försåld energi. Staten redovisas såsom ensam råkraftleverantör beträffande hela leveranserna till Luleå Stads Elverk och Malmbergets Municip, ehuru dessa företag förutom från Övre Norrlands Krv inköpa en mindre del av sin råkraft från var sitt annat håll. Största delen (87 %) av all råkraft, som försäljes till totalinköpande distributörer i Norrbottens län, levereras direkt från det statliga Övre Norrlands Krv. Av tabell 2 framgår, att statens direktleveranser av råkraft till 27 totalinköpande företag, därav 3 städer, i allmänhet avse stora kraftbelopp. Medelpriset för försåld råkraft är också genomsnittligt lägst beträffande statens direkta leveranser. Av övriga råkraftleverantörer ha industrierna genomsnittligt största avsättningen. 1 diagram 2, uppritat på samma sätt som diagram 1, ha de företag, som erhålla sin råkraft direkt från Övre Norrlands Krv, utmärkts med vita och övriga företag med streckade ytor. Diagrammet visar, att största delen av råkraften levereras av Övre Norrlands Krv och att de streckade staplarna ligga till vänster i diagrammet, dvs. utmärka höga medelpriser. De 4 delinköpande företag, för vilka råkraftuppgifter föreligga, utgöras av 1 kommunalt företag, 2 aktiebolag och 1 ekonomisk förening. Den inköpta tillskottskraften och medelpriset m0 utgöra för det förstnämnda företaget, Bodens Stads Elverk, 6,2 milj. k W h och 2,i öre/kWh och i genomsnitt för de tre övriga, som äro landsbygdsföretag, 0,i milj. k W h och 4,« öre/kWh. Dessa värden avvika sålunda icke nämnvärt från motsvarande medelvärden för totalinköpande stads- resp. landsbygdsföretag enligt tabell 1. Tre av ifrågavarande företag med egna kraftstationer, däribland Bodens Stads Elverk, erhålla sin tillskottskraft direkt från Övre Norrlands Krv för ett medelpris av högst 6,8 och lägst 2,4 öre/kWh. Till det fjärde delinköpande föreinget levererar Skellefteå Stads Krv råkraft (90 000 kWh) för ett medelpris av 6,'. Öre/kWh.

12 Den i bilaga 1. kolumn 3, redovisade inköpta råkraften utgör sammanlagt för länet omkring 56,9 milj. kWh med ett genomsnittspris av 3,8 öre kWh. Av nämnda råkraft faller på stadsföretagen 25,i milj. kWh med ett medelpris av 2,(i öre/kWh och på landsbygdsföretagen 31,5 milj. kWh med ett medelpris av 4,7 öre/kWh. Att medelpriset är lägre för stads- än för landsbygdsföretag .beror vanligen på, alt stadsföretagen inköpa större energimängder och ha längre utnyttjningstider än landsbygdsföretagen. (Se inledande (iversikten sid. 58—59.) Företag m e d h ö g a m e d e l p r i s e r för i n k ö p t råkraft En sammanställning av de företag, som uppvisa höga råkraftpriser. nar gjorts i tabell 3, vari upptagits alla distributionsföretag i länet, som uppvisa ett medelpris mlt av 10 öre/kWh eller däröver, med angivande av inköpt energimängd, leveransspänning och, i de fall effekten uppmätts, utnyttjningstid samt råkraftleverantör. Av tabell 3 framgår, att de företag, som betala höga medelpriser för råkraft, i regel inköpa mycket små energimängder. Utnyltjningstiden är därvid också som regel kort. Som jämförelse kan nämnas, att den högsta ut-

13 Tabell 3 .

Företag m e d höga medelpriser för inköpt

Inköpande distributionsföretag

Gullträsk Bf L a k a t r ä s k Bf Sandsundets B l P e r s ö Östra Bf Härads Bf Etyssbält Bf Stora Lappträsk Bf Övre Bondersbyn Bf . . . . Björknäs Bf

Bredåkers Bf Gammelgårdens Bf P r ä s t h o l m s El.Bf Pålänge Bf Stråkanäs Bf Sandö Bf M å n s b y El.Bf P e r s ö Södra Bf Bondersby Bf Ytterby Bf Börjelsby Bf K a m l u n g e Bf Biaby Bf Skogså Bf Västanfors Bf K u r r a v a a r a Bf O r r b y n s El.Bf S t o r ö n s Bf P e r s o n s El.Bf Karlbergs Bf Vittjärvs Bf Altersunds o c h Örarnas Bf Kiruna Municipalsamhälles Elverk

MedelInköpt pris energi ?»0

(öre/ kWh)

(1000 kW Ii)

30o 30-o 22l 21-8 19-4 167 lft'4

15-4 15-2 14-7 14-:: 14-2 14-i 14] 14-o 13"8 13-8 13(5 13-4 13-3 13-o 13- o 13-o 12-2 12-o 12-0 12-o 11-5 11-4 11-8 Ila

136 23 4 13

ö

29 133 30 9 23 14 9 11 45 40 42 17 90 26 1067

Norra Sunderbyns Bf . S k a t a m a r k b y g d e n s Bf.

10-7

110 Småkvarnens Bf H a r r i o j a El.Bf Basmyran Bf

10'5 10-8 10-o 3s

8 13 20

Kusåns Bf

Medeltal för länet

. ..

spänning (volt;

Utnyttjningstid (tim.)

Råkraftleversmtöi

220 220

Statens J ä r n v ä g a r

. i

Pålänge El. KrAB Båneå" El. Kvarn AB Svartlå Krv Pålänge El. KrAB

127/220 10 000

C)

74 34 35 51 14 2

ll-o 10-9 10-9 10-8 10-7 10-7 10-7

Bjurådalens Bf Butviksunds Bf Övre Hedens Bf B u d d b y Bf

Leverans-

råkraft

8 7 27 11 30

Svartlå K r v Pålänge El. KrAB Råneä El. Kvarn AB Pålänge El. KrAB »

10 000 . i

220/380

. i i

5 000

Luleå Stads Elverk Pålänge El. K r A B Båneå El. Kvarn A B Pålänge El. K r A B

i

127/220

127/220 i

20 000 1000 220380 i

127/220 10 000 2 2 000 127/220 2 000 220.380 220'380 10 000 20 000 s 10 000 127/220 fl27/220\ 1220/3801 . i

20 000 2 1 0 000

Båneå El. K v a r n A B Pålänge El. K r A B Jukkasjärvi Sockens Bf R å n e å El. K v a r n A B P å l ä n g e El. K r A B Båneå El. Kvarn A B Hednorets El. Belysnings AB Bodens Stads Elverk Båneå El. K v a r n A B Luossavaara—Kiirunavaara AB, Kiruna Båneå El. Kvarn A B

UO Hednorets El. Belysnings A B Bodens Stads Elverk Hednorets El. Belysnings A B Råneå El. K v a r n A B

Pålänge El. K r A B Övre Norrlands K r v H e d n o r e t s El. Belysnings A B

503 Lågspänning. Närmare uppgifter saknas. Uppmätning sker på transformatorns lågspänningssida.

nyttjningstiden i länet, som uppvisas av Luleå Stads Elverk, är 4 800 timmar per år.

Den normala utnyttjningstiden

ligga mellan 2 000 och 3 000 timmar.

för en distributionsförening

torde

14 Beträffande flertalet företag med höga råkraftpriser gäller att kraften levereras vid lågspänning eller i varje fall uppmätes på transformatorns lågspänningssida. I dessa fall behöva företagen ej svara för transformatorförlnsterna och råkraftpriset blir därför högre än om — såsom är regel vid råkraftleveranser — uppmätning skett vid högspänning. Leveransen från statens järnvägar avser kraft, som omformats från 15 till 00 perioder per sekund. Samtliga råkraftleverantörer i länet ha anknytning till stamlinjenätet.

K e d j e h a n d e l m e d råkraft Det är ej ovanligt, att en råkraftleverantör själv i större eller mindre grad täcker sitt behov av råkraft genom inköp och att råkraften sålunda blir föremål för kedjehandel. Med kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse avses här alla sådana fall, då försäljning av råkraft ej sker direkt från den ursprunglige råkraftleverantören till ett distributionsföretag. Såsom ursprunglig råkraftleverantör betraktas därvid varje företag, som antingen erhåller all sin energi från egen kraftkälla eller utgör något av de till stamlinjenätet anknutna storkraftföretagen (Övre Norrlands Krv och Skellefteå Stads Elverk). Kedjehandel i nämnda vidsträckta bemärkelse behöver ej verka fördyrande. Den kan tvärtom leda till ett förbilligande av råkraften. t. ex. då ett industriföretag, som på grund av stor energiomsättning erhåller billig råkraft, avsätter en del härav till en distributör för lägre pris än det distributören skulle fått betala vid direktköp från den ursprungliga leverantören. De allmänna synpunkterna på kedjehandel med råkraft ha närmare berörts i den inledande översikten sid. 59—61. Av tabell 4 framgår huru de 140 distributionsföretagen i Norrbottens län anskaffa sin råkraft. Bland de 28 företag, som erhålla kraft enbart från egen kraftstation, äro de tre distributionsföretag, som Övre Norrlands Krv representerar, inräknade. Tabell l.

Antal detaljdistributörer 28 34 5 69 1 2 I HO

Distributionsföretagens råkraftförsörjning genom egen kraftstation, direktinköp och kedjehandel Råkraft

c r h å11e s

från

Egen kraftstation Övre Norrlands Krv direkt » » » » och egen kraftstation » » » över ett mellanled » » » » » » och egen kraftstation » » " » två mellanled Skellefteå Stads Elverk direkt och egen kraftstation

15 Av tabellen framgår, att kedjehandel i vidsträckt bemärkelse förekommer i 72 fall, därav 70 över ett och 2 över två mellanled. I 11 av kedjehandelsfallen har antingen det inköpande distributionsföretaget självt eller något föregående mellanled därjämte egen kraftproduktion, varför i dessa fall någon renodlad kedjehandel ej kan anses föreligga. Kedjehandelsfallen ha skärskådats ur den synpunkten, att inköpspriset för sista företaget i kedjan jämförts med det pris, som företaget beräknas fått erlägga, om del istället köpt sin kraft direkt från den ursprunglige råkraftleverantören. Detta pris har uträknats med ledning av gällande medelpriser för sådana direktköpande företag, som köpa motsvarande energimängder från samma ursprunglige råkraftleverantör. Denna metod möjliggör givetvis ej ett exakt bedömande av i vilken utsträckning kedjehandeln som sådan verkat fördyrande, enär ofta stora variationer finnas även inom de direktköpande företagens medelpriser. En noggrann undersökning huruvida kedjehandeln verkat prisuppdrivande eller ej förutsätter en ingående teknisk-ekonomisk utredning för varje särskilt fall, vilken givetvis icke kunnat ske genom elkraftutredningens försorg. Det har emellertid ansetts önskvärt att ha tillgång till en förteckning över alla förekommande fall av kedjehandel för att underlätta senare eventuella undersökningar. I anslutning till nedanstående uppräkning göras även vissa kommentarer, baserade på tillgängligt undersökningsmaterial. Det är icke uteslutet, att en noggrann undersökning senare kan komma att i vissa fall erfordra justering av de lämnade omdömena. I följande förteckning över kedjehandelsfall har dessa uppdelats på två grupper, nämligen skenbar kedjehandel och övrig kedjehandel. Med skenbar kedjehandel avses bl. a. sådan kedjehandel där återförsäljaren är ett dotterföretag till vederbörande råkraftleverantör. Skenbar kedjehandel anses även föreligga, där mellanledets kraftinköp är obetydligt i förhållande till dess egen kraftproduktion och det kunnat fastställas, att inköpspriset ej återverkar på försäljningspriset. Såsom övrig kedjehandel ha redovisats alla andra fall av kedjehandel i vidsträcktaste bemärkelse, sålunda även sådan som ej verkar prisuppdrivande.

4 A.

Skenbar

kedjehandel

1—27. Övre Norrlands Krv — Råneå El. Kvarn AB — 27 föreningar. Råneå El. Kvarn AB är numera dotterföretag till Övre Norrlands Krv. 28—31. Övre Norrlands Krv — Sik fors KrAB — A företag. Sikfors KrAB erhåller kraft huvudsakligen från egen kraftkälla. Den från Övre Norrlands Krv inköpta kraften utgöres av industriell kraft. (Bolaget tillämpar för övrigt vattenfallsstyrelsens normaltariffer vid försäljning av råkraft.)

16 B.

Övrig

kedjehandel

1—3. Övre Norrlands Krv — Bodens Stads Elverk — 3 företag: Buddbg Bf. Bnddby-Frängsmyr Bf och Vittjärvs Bf. •1—8. Övre Norrlands Krv — Hednorets El. Belysnings AB — 5 företag: Degerbäckens Bys Bf, Karlbergs Bf, Kusåns Bf, Rasmyrans Bf och Övre Hedens Bf. 9—jo. Övre Norrlands Krv — Kalix Belysnings AB — 4 företag: Innanbåckens Bf. Rolfs Bf, Stenbäckens Belyningsföretag och Vallens Bf. I samtliga dessa fall (1—12) tillämpa mellanleden säsongtariffer av enkel energityp, som stundom medföra relativt höga medelpriser för den av föreningarna inköpta råkraften. Tarifferna måste anses mindre lämpliga. 13—15. Övre Norrlands Krv — Hednorets Belysnings AB — Svartlå Krv — 2 företag: Bredåkers Bf och Härads Bf. Svartlå Krv, som äges av Svanå AB, har egen kraftkälla. Enär det rubricerats som industri har dess råkraftinköp ej närmare undersökts. Föreningarnas inköpspriser (m0) ligga högre än det beräknade medelpriset vid direktköp från Övre Norrlands Krv. Tarifferna — grundavgiftstariffer av säsongtyp, där tariffenheterna äro effektberoende — måste anses mindre lämpliga. 16—17. Övre Norrlands Krv — Jukkasjärvi Sockens Bf — 2 företag: Jnkkasjärvi Sockens Vtbyars Bf och Kurravaara Bf. 18. övre Norrlands Krv — Sangis Älvdals Bf — Sangis El. Bf. Vid återförsäljningen tillämpas i dessa tre fall (16—18) vattenfallsstyrelsens normaltariffer, varför kedjehandeln ej kan anses ha verkat prisuppdrivande. 19. Övre Norrlands Krv — Luossavaara-Kiiriinavaara AB — Kiruna Municipalsamhålles Elverk. Bolaget återförsäljer råkraft enligt en enkel energitariff å 11 (ire per kWh. Tariffen måste anses mindre lämplig. 20—21. Övre Norrlands Krv — Luleå Stads Elverk — 2 företag: Hertsö B} och Sandö Bf. 22. Övre Norrlands Krv — Bolidens Gruv AB — Laisvalls El. Bf. De vid återförsäljningen tillämpade medelpriserna överensstämma i dessa fall (20—22) i stort sett med de beräknade priserna vid direktleverans från Övre Norrlands Krv. 23—39. Övre Norrlands Krv — Pålänge El. KrAB — 17 företag: Björknäs Bf, Bondersby Bf, Börjelsby Bf, Gammelgårdens Bf, Kamlunge Bf. Månsby El. Bf, Pålänge Bf, Riaby Bf, Ryssbält Bf, Sandsundets Bf, Småkvamens Bf, Stora Lappträsk Bf, Storöns Bf, Stråkanäs Bf, Våstanfors Bf, Ytterby Bf och Övre Bondersbyn Bf. Föreningarna inköpa i regel mycket små energimängder för medelpriser mellan 10,5 och 22,i öre per kWh (jämför tabell 3). Rå-

17 kraften levereras till föreningarna vid lågspänning efter en grundavgiftstariff, där grundavgiften utgår efter antalet lampor (resp. hk) samt energiavgiften med 10 öre per kWh under vintern och -1 öre per kWh under sommaren. Tariffen måste anses olämplig. 40—41. övre Norrlands Krv - - Statens Järnvägar -- 2 företag: Gullträsk Bf och Lakaträsk Bf. Föreningarna inköpa råkraft enligt enkel energitariff för 30 öre per kWh. Tariffen måste anses olämplig. Det höga priset sammanhänger med att kraften levereras efter om formning från 15 till 00 perioder per sekund. Vid en jämförelse med tabell 3 framgår, alt på ett undantag när samtliga de 42 distributionsföretag, vilkas medelpriser för inköpt råkraft överstiga 10 öre/kWTh, beröras av kedjehandel. I 11 fall är emellertid kcdjehandeln att betrakta som skenbar. De återstående 30 fallen kommenteras ovan under rubriken Övrig kedjehandel > (nr 1, 3, 5—8, 14, 15, 17, 19, 21, 23—41). I vilken mån kedjehandeln som sådan verkat prisuppdrivande kan dock ej med bestämdhet anges, enär priset påverkas av flera andra faktorer än en eventuell mellanhandsvinst. Trots att hälften av distributionsföretagen i länet erhålla råkraft genom kedjehandel, utgör dock den av dessa företag inköpta energimängden ej fullt 11 °/o av den sammanlagda energi, som alla distributionsföretag i länet inköpa. För de under B ovan angivna 40 kedjehandelsföretagen utgör motsvarande siffra 1 0 % . Kedjehandelns inverkan på konsumtionspriset granskas närmare nedan i samband med undersökning av distributionsföretag med höga medelpriser.

2—1562 17

18 Distributionsföretagens kraft avsätt n i n g Undersökningsmaterialets omfattning. Det stora flertalet distributionsföretag täcka helt eller delvis sitt behov av råkraft genom inköp av högspänd kraft, vilken efter nedtransformering till förbrukningsspänning vidarebefordras över ett distributionsföretaget tillhörigt ortsnät till allmänheten. En del distributörer förse dessutom särskilda storförbrukare, företrädesvis industrier, med elektrisk kraft. Denna avsättning avser vanligen högspänd kraft enligt särskilda tariffer och är ej medräknad i följande framställning, som endast omfattar företagens leveranser av energi för borgerliga behov (belysning samt kraft för hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri). I bilaga 1 angives för varje företag dels den under år 1943 för borgerliga behov försålda energimängden i tusental k W h (kolumn 6), varmed avses den energi, som uppmätts vid förbrukarnas mätare, dels medel förbrukningen per enhet, dvs. den specifika energiförbrukningen (kolumn 7), dels ock medelpriserna TT?! och m> (kolumnerna 8 och 9). För 18 av de 140 undersökta distributionsföretagen i länet ha uppgifter om energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser icke angivits i bilaga 1. Beträffande 14 företag saknas nämligen uppgift om försåld energi, enär ackordstariffer tillämpas och energien ej uppmätes. För återstående 4 företag (Arméns Fortifikationsförvaltning, Malmbergets Municip samt Övre Norrlands Krv:s distributionsnät i Por jus och kokströmsnät i Kiruna) ha förbruknings- och medelprisuppgifter icke medtagits, enär förbrukningsförhållandena hos dessa företag ha en alldeles speciell karaktär. Distributionen har redan från början varit inriktad på allmän användning av elkraft för bostadsuppvärmning och en specifik energiförbrukning av storleksordningen 1 000 k W h / F är därför normal, medan under vanliga landsbygdsförhållanden en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F ansetts såsom rimlig och därför lagts till grund för beräkningen av jämförelsepriset m2. Den ojämförligt största uttagningen sker enligt effektgränstariffer för matlagning och uppvärmning, enligt vilka ingen kWh-avgift utgår för energi, som uttages under gränsen för abonnerad effekt. I Kiruna förekommer vid sidan av det statliga kokströmsnätet två andra företag (Kiruna Municipalsamhälles Elverk och Luossavaara-Kiirunavaara AB), som distribuera energi enbart för belysning. På grund av dessa särartade förhållanden ha förbrukningsuppgifterna för ifrågavarande 4 företag utelämnats vid den statistiska bear-

19 betningen av undersökningsmaterialet. De redovisas sålunda ej alls i följande diagram och uppgifterna i tabellerna 5 (under »Försåld energi»), 7 och 8 (under »verkligt medelpris m p ) ha endast anmärkningsvis kompletterats med hänsyn till dessa företag. I bilaga 1 ha uppgifterna i kolumnerna 6, 7 och 8 för nämnda företag angivits inom parentes. Följande redogörelse omfattar i vad den avser energiavsättning, specifik energiförbrukning och medelpriser sålunda i första hand endast 122 företag. Distributionsföretagens storlek. Länets 140 distributionsföretag äro av mycket skiftande storlek beträffande såväl distributionsområdenas omfattning som antal konsumenter och årligen försåld energimängd. I bilaga 1, kolumn 5, anges för varje företag antalet förbrukare, vilket motsvarar antalet hushåll i vidsträckt mening, sålunda inberäknat hantverkslokaler, butiker, samlingslokaler o. d. Det i bilagan angivna sammanlagda antalet förbrukare, 53 256, kan redan på grund härav ej direkt jämföras med den officiella statitikens uppgifter om antalet förefintliga personhushåll i Norrbottens län (46 701 st. enligt folkräkningen den 31 december 1930). I ett par fall sträcker sig dessutom distributionsområdena på båda sidor om länsgränsen och som ovan nämnts har någon uppdelning av företagens verksamhet i sådana fall som regel ej skett. I tabell 5 äro distributörerna sammanförda i grupper efter företagsform samt i stads- och landsbygdsföretag. För varje grupp upptagas värdena för största och minsta företag inom gruppen samt medeltalet för alla företag Tabell 5.

Detalj distributörernas distributionsområden, konsumentantal och energiavsättning D istribuerar till nedanstående antal

Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening. . Industri Enskild person .... Speciell

Antal företag

)) 10 97

—

10 6 5

Försåld en nrgi ;i000 kWh)

förbrukare

k ommuner max.

min.

medel

max.

min.

medel

max.

min.

medel

1 2 4 8

1 1 1 1

lo

2 499 6 922 1705 2 876

264 225 6

83 1038 2 125 8 486 804 1974 189 1106

83 269 3 1

83 2 571 726 104

— <>

—

—

—

—

—

Q

1 Stadsföretag Landsb3'gdsföretag. .

4 136

2 S

Länet

140 S

1 1 1

ii

1-4 1-8

I-a — Ii 1'0

901 70 1046

10 5 o

—

278 36 324

2-o 5 922 1750 3 386 3 274 l a 2 867 13

5 922

—

400 40 1063 8 486 1974 8486

8 5 0 1348 0 0

144 23 123 4 530 176 322

Anm. Uppgifterna aii gående försåld energi avse, som ovan nämnts, endast 122 företag. Om de fyra på sid. 18 angivna företag en med effektgränstariffer utan kWh-avgift för energi under gränsen medräknas, blir medelta et förs? Id ener< ri för staten 5 220, för kommun 2 800 , för speciella företag 3G0, för landsbygdsföret< ig 344 och for länet 4 97, allt i 1000-tal kW X.

20 inom gruppen icke blott beträffande antalet förbrukare och försåld energimängd utan även beträffande antalet kommuner, inom vilka företaget idkar distributionsverksamhet. Bortsett från lotsverket, stålens järnvägar och Övre Norrlands Krv, som ha en flera län omspännande distribution, äro alla inom vederbörande företags distributionsområde liggande kommuner medtagna, även om de äro att hänföra till annat län. Då kommunerna ju äro av mycket skiftande storlek och företagens verksamhet kan avse större eller mindre delar av en kommun, bör antalet distributionskommuner ej uppfattas såsom ett fullgott uttryck för omfattningen av de olika företagens verksamhet. För statens järnvägar, som i tabell 5 rubricerats som speciellt företag, har antalet kommuner ej angivits. Det gäller emellertid här huvudsakligen distribution till tjänstemän, bosatta utefter järnvägen. Vid beräkningen av medeltalet förbrukare för länet resp. landsbygdsföretag har avräkning skett för de 2 499 förbrukarna inom statens kokströmsnät i Kiruna, som äro förbrukare (av belysningsenergi) jämväl hos andra företag. Av samtliga förbrukare i länet erhålla 30 °/o elkraft från ekonomiska föreningar, 33 % från kommunala företag, 16°/o från aktiebolag, 4 °/o från industrier, 3 % från speciella företag, 1 °/o från staten, 7 °/o (i Kiruna) från kommun eller industri och därjämte från staten och mindre än 0,5 % från enskilda personer. Av hela den i bilaga 1 redovisade detaljdistribuerade energien (inberäknat de inom parentes angivna värdena för Arméns Fortifikationsförvaltning, Malmbergets Municip och Övre Norrlands Krv:s nät i Por jus och Kiruna) belöper på kommunala företag 42 °/o, staten 26 °/o, ekonomiska föreningar 15 °/o, aktiebolag 1 2 % samt industrier, speciella företag och enskilda personer sammanlagt 5 °/o. De största distributionsföretagen i länet med hänsyn till antalet konsumenter äro stadselverken i Luleå och Boden, som distribuera till 5 922 resp. 3 420 förbrukare. Därnäst följa Övre Finnbygdens Bf, som har ett mycket vidsträckt nät och distribuerar inom icke mindre än åtta kommuner, ined 2 807 förbrukare, Kiruna Municipalsamhälles Elverk och det statliga kokströmsnätet i Kiruna, som ha omkring 2 500 gemensamma förbrukare, samt Piteå Stads Elverk och Jokkmokks Sockens Bf med mellan 2 450 och 2 000 förbrukare. Den högsta energiavsättningen uppvisa det ställiga kokströmsnätet i Kiruna (13,6 milj. kWh), de kommunala företagen i Luleå. Boden, Malmberget och Piteå (mellan 8,5 och 2,5 milj. kWh) samt Kalix Belysnings AB (2,0 milj. kWh) och Ekfors KrAB (1,8 milj. kWh). En del av distributionsföretagen i länet äro mycket små. Sålunda tillgodose 24 företag, motsvarande 17 °/o av samtliga företag i länet, ett lägre antal än 20 konsumenter. Av dessa småföretag äro 19 ekonomiska föreningar, 2 enskilda, 1 aktiebolag, 1 industri och 1 speciell företagare. Den till konsumenterna försålda energimängden understiger 5 000 kWh i fråga om 10 företag, motsvarande 7 °/o av samtliga förelag, nämligen 8 ekonomiska föreningar, 1 aktiebolag och 1 speciell företagare. Bland dessa senare äro ej medräknade någon av de 14 företagen med ackordstariffer, vilka dock i allmänhet ha mycket små energileveranser.

21 Vid jämförelse mellan stads- och landsbygdsförelagen bör iakttagas, att uppgifterna för stadsföretagen inbegripa även dessa företags landsbygdsdistribution. Alla fyra stadselverken bedriva distribution jämväl i någon närliggande! landskommun.

Tariffer I den inledande översikten, kap. III, har en närmare beskrivning lämnats över förekommande typer av tariffer, dessas benämning, klassificering och beteckning med typnummer, vilket ger upplysning om av vilka beståndsdelar (fast avgift, effektavgift och energiavgift) vederbörande tariff är uppbyggd. I bilaga 1, kolumn 10, har för varje distributionsföretag angivits dess tariffuppsättning genom uppräkning av typnumren på de tariffer, företaget tillämpar. Om ett företag har elt flertal tariffer, som tillhöra samma typ men äro avsedda för olika ändamål (belysning, motordrift, matlagning etc.) eller olika användningsområden (bostäder, butiker, samlingslokaler etc), är endast ett typnummer angivet i kolumn 10. Betydelsen av de olika typnumren kan enklast utläsas med hjälp av den förklaring till tariffernas sifferbeteckning, som intagits såsom bilaga 3 till den inledande översikten. Hos två av distributionsföretagen i Norrbottens län (Fjällbonäs Bf och Sandö Bf) förekomma inga tariffer, utan kostnaderna fördelas på förbrukarna enligt särskild uträkning. Återstående 138 företag tillämpa sammanlagt 300 tariffer, dvs. i genomsnitt nära 3 per företag. Vid 49 företag förekommer endast en tariff. Del största antalet tariffer, 19 st., uppvisar Sikfors KrAB, men i detta antal ingå även de tariffer, som tillämpats av tre belysningsföreningar, som nyligen införlivats med bolaget. De kommunala företagen ha i genomsnitt betydligt flera tariffer per företag än övriga företagsformer. Av större intresse än det antal tariffer, varje förelag uppvisar, är den eller de av förelaget tillämpade tariffernas uppbyggnad. Denna åskådliggöres som ovan nämnts genom en sammanställning av tre siffror, tariffens typnummer. Av tabell G framgår i vilken omfattning tariffer av olika typer tilllämpas inom de skilda grupperna av distributionsföretag i länet. Tariffernas typnummer ha angivits inom parentes. En punkt i ett typnummer kan ersättas med vilken siffra som helst (utom 0 såsom tredje siffra) utan att typen ändras. Av de 300 detaljdistributionstarifferna i länet äro 134 grundavgiftstariffer och enligt dessa uttages 35 °/o av all distribuerad energi. Den enkla energitariffen är den därnäst vanligaste. Den förekommer i 85 fall, men endast 0 % av omsättningen sker enligt denna tariff. Säsongtariff förekommer i 48 fall med 18°/o av omsättningen och ackordstariff i 39 fall, men med obetydlig omsättning. Tidspärrtariff, enkel blocktariff och effektgränstariff förekomma i mindre omfattning, men energiuttagningen enligt den sist-

22 Tabell 6.

Antal tariffer av olika typer hos skilda företagsgrupper Ar tal tari Ter som tilläm] as inom företa f. B grupperna

T a r i f ft y p (med typnummer)

Enkel energitariff (001, 101) Enkel blocktariff (002, 102) Polygontariff (003, 103) och utnytjningsfcariff (004, 104) Tidspärrtariff (005,105 Säsongtariff (006, 106, Tidgränstariff (007, 107) Stegrabattariff (008, 108) Effekttariff (01., 11.).. Effektgränstariff (04., 14.) Grundavgiftstariff (2. ., 3 . . , 4. ., 5 . ., 0. .) Ackordstarift (. .0) Speciella tariffer . . . .

staten

kommun

AB

—

-

—

—

1 3

1 10 24

1 6

1 4

—

6 10

1 19 48

underhål lsfören.

—

—

4 1

7 8

10 2

99 16 202

—

1 Summa tariffer

8 GO

— —

Antal tariffer i genomsnitt per företag ..

o

—

0 3 18

1 1 12

—

o/ /o

— 1

—

ning

inenskild speciell dustri

—

Antal företag

1 Energi Sununa omsätt

ekon. förening

14 4

134 39

3G0

o

35 1

Uppskattat.

nämnda är stor (32 °/o av hela omsättningen). Övriga tarifftyper förekomma blott i enstaka fall och uppvisa obetydliga energiomsättningar. Som ovan antytts förekommer, att skilda tariffer — om än av samma typ — tillämpas alltefter det ändamål, vartill energien användes. Enligt distributörernas uppgifter äro av de 360 tarifferna i länet 98 avsedda för energi till belysning och småapparater, 75 till motorer och ej ackumulerande värmeapparater, 22 till matlagning, 34 till ackumulerande värmeapparater och 107 till alla ändamål. Av de återstående avse 7 såväl belysning som motorer, 11 såväl belysning som elspisar, 4 såväl motorer som elspisar samt 2 speciella användningsändamål. De två rikligast företrädda tariff typerna, grundavgiftstariffen och den enkla energitariffen, ha fått den allsidigaste användningen, nämligen för så gott som hela skalan av olika ändamål. Grundavgiftstarifferna ha dock företrädesvis (i 71 fall av 134) avsetts för alla tänkbara ändamål och den enkla energitariffen har oftast (i 46 fall av 85) betecknats såsom motortariff. Av de 39 ackordstarifferna äro 31 betecknade som belysningstariffer. Efter år 1943 har på flera håll tariff omläggning skett. Sedan elkraftutredningen i januari 1947 framlagt betänkande med förslag till standardtariffer

23 för detaljdistribution av elektrisk kraft (SOU 1947:4) kan förväntas, att för vanlig detaljdistribution till hushåll, jordbruk, hantverk och småindustri den i betänkandet föreslagna normaltariffen skall komma till allt allmännare användning. Normaltariffen utgöres av en grundavgiftstariff, sammansatt — förutom av en engångsavgift — av tre årligen återkommande avgifter, nämligen en abonnentavgift per mätpunkt, en grundavgift per tariffenhet och en energiavgift per kWh.

Specifik

energiförbrukning

Att en bygd blivit elektrifierad innebär, att den har tillgång till elektrisk kraft. I vilken omfattning denna tillgång verkligen utnyttjas får man kännedom om genom att fastställa den specifika energiförbrukningen, dvs. den för bygden genomsnittliga energiuttagningen under ett år hos varje konsument eller hushåll. Då hushållen kunna vara av mycket skiftande storlek har för utredningens ändamål införts begreppet förbrukningsenhet (F) såsom en för hela landet gemensam måttenhet för gradering av konsumenthushållen efter deras storlek, dvs. deras elektrifieringsbehov 1 . Den enskilda förbrukaren anses representera det antal förbrukningsenheter, som motsvarar summan av antalet rum och antalet hektar odlad jord med ett tillägg till summan av 2 enheter. Den specifika energiförbrukningen inom ett företags distributionsområde anges i bilaga 1, kolumn 7, såsom den genomsnittliga energiuttagningen under ett år per förbrukningsenhet (kWh/F) inom området. Antalet förbrukningsenheter inom ett distributionsområde har kunnat uppskattas med ledning av den officiella statistikens uppgifter om rumsantal och åkerareal. Uppgifterna i kolumn 7 utgöra ett uttryck för i vilken grad den elektriska kraften utnyttjas inom resp. distributionsområden. I största allmänhet kan man säga, att en specifik energiuttagning, som håller sig under 30 ä 35 k W h / F ger en antydan om, att området ifråga huvudsakligen endast är belysningselektrifierat. En dubbelt så stor medelförbrukning, 60 å 70 kWh/F, gör det troligt, att elkraften inom området även användes för motordrift och en specifik energiförbrukning av över 100 k W h / F antyder en ännu mera vidgad användning av den elektriska energien. Inom områden, där elkraften fått en mycket omfattande användning, t. ex. till såväl belysning och motorer som matlagning och bostadsuppvärmning, kan den specifika energiförbrukningen stiga till 1 000 k W h / F och däröver. Elkraftutredningen har, såsom i den inledande översikten (sid. 00) framhållits, utgått ifrån att en specifik energiförbrukning av 65 k W h / F motsvarade vad som kunde anses vara en rimlig elektrifieringsnivå på landsbygden. I diagram 3 är den genomsnittliga energiförbrukningen per förbrukningsenhet inom samtliga ifrågavarande distributionsområden grafiskt återgiven. 1

Begreppet förbrukningsenhet förklaras närmare i den inledande översikten sid. 64.

24 4ao kWh/

300 Diagram

lOOOxF

3. Specifik energiförbrukning (kWh/F) hos distributionsföretagen. (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

Företagens storlek har utmärkts genom att antalet förbrukningsenheter har avsatts efter den horisontella axeln. Stadsföretagens staplar ha markerats genom streckning. Med ledning av uppgifterna i bilaga 1, kolumn 7, kan ett godtyckligt utvalt företags läge i diagrammet lätt bestämmas, varigenom

25 man får en uppfattning om hur pass välelektrifierat företagets distributionsområde är i jämförelse med övriga områden i länet. Tabell 7 utvisar den specifika energiförbrukningen inom olika företagsgruppers distributionsområden. För varje grupp angivas värdena för de företag, som uppvisa högsta och lägsta energiuttagningen per förbrukningsenhet, ävensom genomsnittsvärdet för hela gruppen. Tabell 7.

Specifik energiförbrukning inom olika grupper av företag Speeitik energiförbrukning (kWh F

Företagsform

Staten Kommun Aktiebolag Ekonomisk fö renin < Underhallsförening. Industri Enskild person . . . Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretag. Länet

medel 39 (1 300; 313 (840) 250 185

39 73 46 23

39 ,935 196 .22*) 124 82

420 92 55 ,350) 270 420 (1 300)

35 17 7

105 62 53 (143) 224 96 (175:

420 1 300

130 188

Anm. inom parentes upptagas de värden, som erhållas om de fyra på sid. 18 angivna foretagen med effekteräaetariffer utan kWh-avgift för energi under gränsen medräknas.

Av sammanställningen framgår bl. a., att den specifika energiförbrukningen hos de 122 företag, som närmast är ifråga, i genomsnitt är 130 kWh/F och varierar mellan 420 och 7 kWh/F. Elektrifieringsnivån är i genomsnitt högst hos de kommunala företagen och lägst inom det statliga Seskarönätets distributionsområde. (Hos de båda övriga statliga företagen - - distributionsnätet i Porjus samt kokströmsnätet i Kiruna — uppgår emellertid den specifika energiförbrukningen till över 1 000 kWh/F, och om dessa medräknas blir genomsnittet för de statliga distributionsområdena 935 kWh/F.) För stadsföretagen är den specifika energiförbrukningen i medeltal 224 kWh/F. Genomsnittsvärdet för landsbygdsföretagen är 90 kWh/F (om statens distributionsnät i Porjus och Kiruna samt Arméns Fortifikationsförvaltning och Malmbergets Municip medräknas 175 kWh/F) och ligger sålunda högre än det av elkraftutredningen antagna medelvärdet 65 kWh/F.

Medelpriser På grundval av företagens uppgifter om konsumenternas energiförbrukning samt bruttoinkomsten av den försålda energien kan det inom distributionsområdet gällande priset per såld kWh uträknas. Delta pris ut-

m i l j . kWh

Diagram

4.

Verkligt medelpris (mij för deialjdistribuerad (Stadsföretagens staplar äro streckade.)

kraft.

gör det verkliga medelpriset vid försäljning av elektrisk energi och har betecknats 77?!. Då många företags tariffer äro av progressiv natur och sålunda medge ett lägre pris vid ökad uttagning, blir medelpriset 77?, beroende av energiförbrukningens omfattning. Medelpriset kan därför bli olika för två företag med exakt samma tariffuppsättning, om nämligen den specifika energiuttagningen är olika inom deras områden. Av det föregående framgår, att den specifika energiuttagningen uppvisar stora variationer inom olika

öre/kWh

20 o i l j . k W h

Diagram 5. Jämför elsepris (ms), utgörande beräknat medelpris kraft vid en specifik energiförbrukning av 65 kWh/F. staplar äro streckade.)

för detaljdislribuerad (Stadsföretagens

distributionsområden. Medelpriset 7??, är därför ej lämpligt som direkt jämförelsepris. Därest elkraften utnyttjades i lika hög grad inom alla distributionsområden i landet, skulle de olika distributörernas medelpriser kunna direkt jämföras med varandra. Ett på denna förutsättning grundat medelpris har ut-

28 r ä k n a t s för varje företag. Detta är avsett som jämförelsepris (betecknat m2) och utgöres av det pris, som g ä l l a n d e tariffer skulle m e d f ö r a vid en förutsatt specifik e n e r g i f ö r b r u k n i n g av i g e n o m s n i t t 05 k W h / F , dvs. det a n t a g n a m e d e l v ä r d e t för l a n d s b y g d e n . E n n ä r m a r e redogörelse för p r i n c i p e r n a för b e r ä k n i n g e n av m e d e l p r i s e r n a 7??! och m2 h a r l ä m n a t s i den i n l e d a n d e översikten, k a p . VII. Det ä r alt m ä r k a , att m e d e l p r i s e r n a icke avse att utvisa, vad en e n s t a k a a b o n n e n t tär betala. De a n g e helt enkell distributionsföretagets m e d e l i n k o m s t per k W h av all företagets d i s t r i b u t i o n för borgerliga behov. Medelvärdena m, och m, ä r o s å l u n d a g e n o m s n i t t s p r i s , som gälla för d i s t r i b u t i o n s o m r å d e t som helhet betraktat. Medelpriserna 7??, och 7??L, h a angivits för varje företag i Inlaga 1, k o l u m n e r n a 8 och 9. Vid en jämförelse mellan ett visst förelags verkliga medelpris (/»,! och beräknade medelpris (xn2) kunna följande allmänna synpunkter framhållas. Om ett företag tillämpar en enda tariff, som är av icke progressiv natur, och energipriset sålunda är detsamma oavsett energiuttagningens omfattning, bli m1 och m., lika stora. Tillämpar företaget flera icke progressiva tariffer, om än av samma typ 1 , exempelvis enkla energitariffer med olika pris för belysning och motordrift, kan det inträffa, att /?;, och m., bli olika. Detta beror pä att förbrukningens fördelning på nämnda ändamål vid en elektrifieringsnivå av (55 kWh/F, som lagts till grund för beräkningen av /?;.,. i vissa fall kan avvika frän ch'n nu rådande, på vilken beräkningen av m^ grundar sig. Klart är vidare, att m, och m., bli lika stora, om den gällande specifika energiförbrukningen inom företagets distributionsområde är just den för ni., beräknade, nämligen 65 kWh/F. Med nyss nämnda undantag gäller regeln, all om för etl visst företag medelpriserna m, och m., äro olika, så utvisar detta, att förelaget tillämpar åtminstone någon tariff av progressiv natur. Storleken av skillnaden mellan m, och m 2 påverkas sålunda av två olika omständigheter, nämligen dels den specifika energiförbrukningen, dels gällande tariffers progressivitet. Ju närmare företagets specifik;! energiförbrukning ligger jämförelsevärdet 65 k W h / F och ju mindre progressiva dess tariffer äro, desto mindre blir skillnaden mellan m, och m 2 . Om ett företag uppvisar särskilt låg eller också särskilt hög specifik energiförbrukning eller starkt progressiva tariffer, blir skillnaden mellan my och m., stor. E n grafisk f r a m s t ä l l n i n g av m e d e l p r i s e r n a hos företagen i N o r r b o t t e n s län finnes återgiven i diagram 4, s o m avser det verkliga m e d e l p r i s e t ???,. och diagram 5, som avser j ä m f ö r e l s e p r i s e t ???,. F ö r e t a g e n s storlek h a r u t m ä r k t s g e n o m att e n e r g i o m s ä t t n i n g e n a v s a t t s å den horisontella axeln. Tabell 8 u t v i s a r m e d e l p r i s e r n a h o s företagen u p p d e l a d e g r u p p v i s efter o r g a n i s a t i o n s f o r m s a m t i stads- och l a n d s b y g d s f ö r e t a g . Det verkliga medelpriset (m,) för hela länet är 12 ö r e / k W h (resp. — om de statliga n ä t e n i P o r j u s och K i r u n a s a m t A r m é n s F o r t i f i k a t i o n s f ö r v a l t n i n g och M a l m b e r g e t s Municip m e d r ä k n a s — 9 ö r e / k W h ) . Högst ligger Kares u a n d o B e l y s n i n g s a n l ä g g n i n g m e d 110 ö r e / k W h och lägst Bolidens Gruv AP. och Törefors AB, b å d a m e d 0 ö r e / k W h (resp. ö v r e N o r r l a n d s K r v : s d i s t r i b u tionsnät i P o r j u s m e d 2 ö r e / k W h ) . 1 Om ett företag liar liera tariffer av samma typ angives i bil. 1, kolumn 10, endast ett typnummer (se sid. 21.)

29 T a b e l l 8 . V e r k l i g t m e d e l p r i s ( m , ) o c h j ä m f ö r e l s e p r i s ( m _ ) i n o m o l i k a g r u p p e r av företag JämfÖreleepris »i.., (öre/kWh)

Verkligt medelpris m i öre kWh) F ö r e t a g s f o rra

medel

btaten Kommun Aktiebolag Ekonomisk förening Underhållsförening Industri Enskild person . . Speciell Stadsföretag Landsbygdsföretai Länet

8 (3) b

28 40 110 10 110 110

ti lii

18 (5) 8 (i ,2) o 2)

10 9 10 15

17 25 21 39

13 19 19 ,9 9 14 ,8) 1-2 (9)

27 36 110 14 110 110

17 11

17 15 15 17

(i

16 18 10 0

24 23

13 17 10

Anm. Inom parentes upptagas de värden, som erhållas om de fyra på sid. 18 angivna företagen med effektgränstariffer utan kWh-avgift för energi under gränsen medräknas.

Av de olika företagsformerna uppvisa staten, som här representeras endast av Seskarönätet, det högsta verkliga medelpriset, 22 öre/kWh, samt de kommunala företagen och aktiebolagen det lägsta, 10 öre/kWh. Stadsföretagens verkliga medelpriser variera ej så mycket som landsbygdsföretagens och äro i genomsnitt något lägre än dessa. Bland stadsföretagen uppvisa Piteå det högsta verkliga medelpriset, 10 öre/kWh, och Boden det lägsta, 8 öre/kWh. (Medräknas de fyra ovannämnda företagen med effektgränstariffer utan kWh-avgift för energi under gränsen uppvisar gruppen »enskild person» det högsta och staten det lägsta verkliga medelpriset. Genomsnittet för landsbygdsföretagen sjunker då till 8 öre/kWh, dvs. lägre än för stadsföretagen.) De högsta verkliga medelpriserna i länet förekomma hos landsbygdsföretagen. Högst ligger som nämnts Karesuando Belysningsanläggning med 110 öre/kWh. Därefter följa lotsverkets fyrplats Rödkallen med 85, Vidsels Krv med 40, Vaxholms Bf med 37, Gullträsk Bf och Lakaträsk Bf med 35, Kurravaara Bf med 32 samt Glommersträsks Kraftverksförening, Jukkasjärvi Sockens Utbyars Bf, Jäckviks Krv och Koler Bf med 30 öre/kWh. Den sammanlagda energiomsättningen för dessa 11 företag utgör endast 1,2% av hela omsättningen på landsbygden. Av landsbygdsföretagen i övrigt ligga 9 i prisgruppen 25—29 öre/kWh med sammanlagt 7,7 °/o av energiomsättningen, 12 i prisgruppen 20—24 öre/kWh med 5,i°/o av omsättningen, 41 i prisgruppen 15—19 öre/kWh med 2 3 , 1 % av omsättningen, 28 i prisgruppen 1 o 14 öre/kWh med 37,'»°/o av omsättningen och 17 i prisgruppen 0—9 öre/kWh med 24,7% av den totala omsättningen hos samtliga 118 undersökta landsbygdsföretag. De höga m.-värdena behöva ej ha sin grund i olämplig prispolitik från företagets sida. Även de mest ändamålsenliga tariffer kunna medföra ett högt verkligt medelpris, om nämligen elkraften inom distributionsområdet

30 utnyttjas i mycket obetydlig omfattning (exempelvis på grund av att företagets verksamhet nyligen påbörjats). Den specifika energiförbrukningen ligger också för 9 av de 11 namngivna företagen mellan 7 och 50 kWh/F. I den mån ifrågavarande företag visa höga medelpriser även vid en specifik energiuttagning av 05 k W h / F , komma de att nedan bli föremål för undersökning i samband med redogörelsen för landsbygds företag med högt jämförelsepris. Jämförelsepriset 7??„ dvs. det beräknade genomsnittspriset vid en medelförbrukning av 05 k W h / F , är för hela länet 10 öre/kWh. Det högsta i länet förekommande jämförelsepriset (110 öre/kWh) uppvisar Karesuando Belysningsanläggning och det lägsta (6 öre/kWh) Törefors AB. Av de efter företagsformer indelade grupperna förete de av enskild person drivna företagen i genomsnitt det högsta m 2 -värdet 124 öre/kWh). Det lägsta jämförelsepriset i medeltal per företag, (15 öre/kWh) förekommer hos de kommunala företagen och aktiebolagen. Jämförelsepriset hos stadsföretagen äro i genomsnitt 4 öre/kWh lägre än hos landsbygdsföretagen (13 resp. 17 öre/kWh). Topprisföretag För utrönande av alla tänkbara orsaker till förekommande höga jämförelsepris skulle ha erfordrats en mångfald uppgifter, som icke lämpligen kunnat infordras från företagen. På grundval av föreliggande material ha emellertid de företag, vars jämförelsepris 7??L. uppgå till 20 öre/kWh eller däröver, i det följande benämnda »topprisföretag», underkastats särskild granskning. Topprisföretagen i Norrbottens län äro alla landsbygdsföretag. Deras antal uppgår till 31 stycken, dvs. 2 3 % av samtliga landsbygdsföretag. De distribuera energi till sammanlagt 8 190 förbrukare motsvarande 21 % av landsbygdsföretagens samtliga förbrukare. Bland topprisföretagen ingå Kiruna Municipalsamhälles Elverk och Luos savaara-Kiirunavaara AB, Kiruna. Dessa båda företag ha distribution inom skilda delar av samhället och distributionen avser endast energi för belysning samt — i fråga om det förstnämnda företaget — motorer på högst 1 h k enligt enkel energitariff med belysningspriset 25 öre/kWh. Förbrukarna ha emellertid även tillgång till kraft för hushållsvärme från Övre Norrlands Krv:s kokströmsnät i Kiruna till ett verkligt medelpris av 3 öre/kWh. 1 Kiruna råder sålunda det säregna förhållandet, att samma förbrukare erhålla kraft från två olika distributörer och de här upptagna medelpriserna för berörda företag ge därför icke upplysning om förbrukarnas medelkostnader för den sammanlagda förbrukningen inom det gemensamma distributionsområdet. I följande tabell 9 lämnas specificerade uppgifter beträffande de 15 företag, vilkas jämförelsepris uppgå till minst 25 öre/kWh, samt vissa medelvärden beträffande dels dessa företag i högsta prisgruppen, dels ock alla 31

31 topprisföretagen. För jämförelse ha vidare motsvarande medeltal för samtliga landsbygdsföretag angivits. Av tabellen framgår, att av de 15 där upptagna företagen i högsta prisgruppen 8 äro ekonomiska föreningar, 2 industrier, 2 kommunala, 2 speciella och 1 enskild person. Av samtliga 31 topprisföretag äro 21 ekonomiska föreningar, 4 industrier, 2 kommunala, 2 speciella, 1 aktiebolag och 1 enskild person. De ekonomiska föreningarna äro visserligen de till antalet flesta, men om varje företagsgrupp undersökes för sig finnas de procentuellt flesta topprisföretagen bland grupperna enskild person, speciella företag, industrier och kommunala företag. Därefter följa ekonomiska föreningar och aktiebolag.

Tabell 9.

Landsbygdsföretag m e d höga jämförelsepriser Detaljdistribution

Rå k r a f t a n s k a f f n i n g Jämförelsepris m 9

Företagsform

Företagets namn

ore/ kWh,

-

S' " B

Q a

fej

o ^.

SL •V

C

"

re ° :

-J

SL °

|>7"

5" 5-

Ursprunglig råkraftleverantör

^

-i

P

Tarifftyper

E

-

—

—

85 39 36

Karesuando Be- spec. lysnings anläggning Lotsverket „ V a x h o l m s B f . . . . ek. f. Vidsels K r v . . . . ensk.

E E E

0 0 0

— — —

— — —

— —

3 16 44

35 G u l l t i ä s k Bf

. . . . ek. f.

—

1 Övre N o r r l a n d s Krv

30o

001 506, SOO 0 0 1 . 008. 700 001

„

—

1 0

13 30'0 *J0 6-i

50 23b

00! G06

E

—

0 1

— ioy

8-2

10 320

27 L a k a t r ä s k Bf . . . . ),}> Glomm ers t r ä s k Kraftverksförening J a c k viks K r v . . . . „ Jukkasjärvi Soc" k e n s U t b y a r s Bf Kengis B r u k . . . . ind.

E

—

26 K u r r a v a a r a Bf

. . ek. f.

—

1 Övre Norrlands Krv

ii

12-o

001 0 0 1 . 006. 506 5 0 1 , 505. 800 506

25 Arvidsjaurs

K r v k o m JU.

E

—

—

—

8 Kiruna Municipalsamhälles Elverk e k . f. Kolet- B f

—

—

0 Övre Norrlands K r v m . fl. Övre Norrlands Krv

L u o s s a v a a r a — K i i - ind. runavaara AB, Kiruna

—

—

30 28

» " »

110-25 O v a n n ä m n d a f ö r e 110-20 110- 6

E

..

Skellefteå Elverk

Stads

—

Övre Norrlands Krv —

•

•

—

36 I l - o 2 500

0 0 1 . 006. 700 101

7'8

0 0 1 . 206

» medeltal B

190 211 322

10-6 7'5 47

328 264 274

32 Av samtliga företag i länet ha blott 25 °/o egen kraftkälla. En undersökning av topprisföretagens råkraftanskaffning visar, att 42 °/o ha egen kraftkälla (11 självförsörjande och 2 delinköpande företag). Inom den högsta prisgruppen, dvs. av de i tabellen namngivna företagen, ha 53 °/o egen kraftkälla (7 självförsörjande och 1 delinköpande företag). De 2 delinköpande topprisföretagen erhålla sin tillskottskraft, det ena från Skellefteå Stads Elverk och det andra från Övre Norrlands Krv över ett mellanled. De 18 totalinköpande topprisföretagen erhålla alla råkraft från Övre Norrlands Krv, nämligen 7 direkt, 10 över ett och 1 över två mellanled. Som av ovanstående framgår förekommer kedjehandel med råkraft i 12 fall och är alltså icke vanligare bland topprisföretagen än bland företagen i allmänhet. 1 3 av nämnda fall är kedjehandeln att betrakta som skenbar. De återstående ha kommenterats ovan under rubriken »Övrig kedjehandel» (nr 3, 13, 15—17, 19, 32, 40 och 41). Topprisföretagen inköpa i regel små energibelopp till ofta relativt höga inköpspriser. Medeltalen per topprisföretag äro 211 000 kWh inköpt råkraft och 7,5 öre/kWh mot 322 000 k W h och 4,7 öre/kWh beträffande samtliga landsbygdsföretag. Att märka är emellertid, att dessa medeltal hänföra sig endast till det begränsade antal företag, beträffande vilka uppgifter om råkraftinköp föreligga. Skillnaden mellan inköpspris (m0) och försäljningspris (m,) är störst hos följande företag: Glommersträsk Kraftverksförening (m0 = 6,i och 722,== 30 öre/kWh), Koler Bf (m„ = 7,<s och 72^ = 30 öre/kWh) samt Jnkkasjärvi Sockens Utbyars Bf (m0 = 8,2 och m, = 30 öre/kWh). På varje landsbygdsföretag i länet belöpa i genomsnitt 274 förbrukare. Topprisföretagen uppvisa i medeltal 204 konsumenter per företag. Frånräknas de båda Kirunaföretagen blir medeltalet förbrukare för återstående topprisföretag 105 och för företagen i högsta prisgruppen 117 i stället lör i tabell 9 angivna 264 resp. 328. Antalet förbrukare visar sålunda i stort sett sjunkande tendens i de högre prisgrupperna. Av särskilt intresse vid undersökningen av företag med höga jämförelsepriser äro de av dessa företag tillämpade tarifftyperna. De 31 topprisföretagen redovisa tillsammans 66 tariffer, därav 23 grundavgiftstariffer, 19 enkla energitariffer, 11 säsongtariffer, 5 ackordstariffer och 4 tidspärrtariffer, varjämte stegrabattariff, enkel blocktariff, polygontariff och effekttariff förekomma i enstaka fall. De i tabell 9 upptagna femton topprisföretagen i högsta prisgruppen tillämpa sammanlagt 31 tariffer, därav 14 enkla energitariffer (typnummer 001 eller 101) fördelade på elva företag, som antingen tillämpa enbart dylika tariffer eller därjämte ha ackords- (700), säsong(006), stegrabatt- (008) eller grundavgiftstariffer (206, 506). De fyra återstående företagen tillämpa grundavgiftstariff (501, 505, 506, 606) antingen enbart eller jämte ackordstariff (800). Topprisföretagen använda sålunda olika tarifftyper i ungefär samma proportioner som företagen i allmänhet.

33 Progressiva tariffer förekomma dock i mindre utsträckning hos topprisföretagen i högsta prisgruppen än bland övriga företag i länet. E n undersökning av topprisföretagens geografiska fördelning ger vid handen, att de flesta äro belägna i kustlandet, vilket uppenbarligen hänger samman med befolkningens fördelning. Av samtliga företag i kustlandet äro emellertid blott omkring 10 °/o topprisföretag, medan av företagen i inlandet över 60 °/o äro topprisföretag. Icke mindre än fem topprisföretag äro belägna i trakten av Kiruna. Den verkställda granskningen av de 31 topprisföretagen, dvs. de företag, som vid en förutsatt specifik energiuttagning inom respektive distributionsområde av 65 k W h / F skulle uppnå medelpriser på minst 20 öre/kWh, utvisar att samtliga topprisföretag ha distribution endast på landsbygden, att grupperna enskild person och speciella företag i förhållande till antalet företag inom varje grupp innehålla de flesta topprisföretagen, att jämförelsevis många av topprisföretagen erhålla kraft från egen kraftstation, att topprisföretagen i regel få betala högre pris för råkraft än landsbygdsföretagen i allmänhet, vilket endast delvis förklaras av att de inköpa relativt små energimängder, att kedjehandel med råkraft icke förekommer bland topprisföretagen i större utsträckning än bland samtliga landsbygdsföretag i länet, att genomsnittliga antalet förbrukare hos topprisföretagen är 96 °/o av medeltalet för samtliga landsbygdsföretag (om de två topprisföretagen i Kiruna, som ha sin konsumentstock gemensam med det statliga kokströmsnätet därstädes, undantagas, 65 °/o av medeltalet för landsbygdsföretagen utom Kiruna), att topprisföretagen i stort sett tillämpa tariffer av olika typer i ungefär samma proportioner som företagen i allmänhet, dock att de mera primitiva tarifftyperna oftare förekomma hos företagen med jämförelsepriser på minst 25 öre/kWh, samt att, ehuru de flesta topprisföretagen äro belägna i kustlandet, blott omkring 1 0 % av samtliga företag där äro topprisföretag, medan av företagen i inlandet över 60 °/o äro topprisföretag. Av länets distributions företag ha 18 såsom ovan nämnts icke medtagits vid medelprisberäkningen. Beträffande 4, nämligen Arméns Fortifikationsförvaltning, Malmbergets Municip samt Övre Norrlands Krv:s distributionsnät i Porjus och kokströmsnät i Kiruna, har anledningen härtill varit de för dessa företag speciella förbrukningsförhållandena. Klart är emellertid, att dessa företags tariffer medföra låga medelpriser. I fråga om de återstående 14 företagen, vilka ha ackordstariffer utan energiuppmätning, har det icke kunnat fastställas huruvida de äro att betrakta som topprisföretag eller ej. Av sistnämnda distributionsföretag äro 9 ekonomiska föreningar, 4 enskilda 3 — 1562 47

34 företagare och 1 speciell. Ej mindre än 9 av dessa företag äro helt självförsörjande. Av de 5 återstående företagen erhålla 4 råkraft från Råneå El. Kvarn AB och 1 från Övre Norrlands Krv direkt. Ej mindre än 7 av dessa företag ha distribution inom en och samma kommun, nämligen Arvidsjaurs socken. Det genomsnittliga antalet förbrukare hos dessa företag med ackordstariffer är 39, dvs. endast 1 3 % av motsvarande medelvärde för samtliga landsbygdsföretag. De tillämpade ackordstarifferna innehålla mycket skiftande prisbestämmelser. Årsavgifterna utgå i allmänhet per watt lampeffekt. Av ifrågavarande 14 företag tillämpa 7 årsavgifter per watt, vilka hos olika företag variera mellan 16 och 50 öre. Årsavgifter beräknade per normalljus tilllämpas hos 2 företag, vilkas priser hålla sig mellan 10 och 60 öre. I enstaka fall förekommer, att årsavgiften beräknas per lampa (8 kr.), per förbrukare (c:a 100 kr.) eller per gård (60 kr.). Hos ett par av företagen förekomma andra särskilda bestämmelser. Beträffande ifrågavarande 14 företag, som enbart eller huvudsakligen tilllämpa ackordstariffer och därför ej ingå i medelprisundersökningen, kan sammanfattningsvis sägas, att flertalet utgöres av små, i råkrafthänseende självförsörjande företag, drivna som ekonomiska föreningar eller av enskilda personer, och att de förse endast ett fåtal konsumenter med energi enbart för belysning. Engångsavgifter I föreliggande redogörelse har vid beräkningen av priserna på elkraft inom de olika distributionsområdena tagits hänsyn endast till de avgifter, som förbrukarna få betala enligt företagens gällande tariffer. 1 och med att elektrifieringen blivit genomförd inom ett område och engångsavgifterna slutbetalts, bli också förbrukarnas avgifter enligt tarifferna de enda aktuella. I samband med tillkomsten av ett nytt distributionsföretag eller eljest vid anslutning av en nytillkommen förbrukare utkräves emellertid vanligen en engångsavgift, antingen i form av en inträdesavgift för medlemskap i en distributionsförening eller i form av en särskild anslutningsavgift. Engångsavgiftens innebörd och betydelse har utförligt behandlats i den inledande översikten, kap. VIII, vari även framhållits de omständigheter, som omöjliggjort ett eljest önskvärt hänsynstagande till dessa avgifter vid bedömande av gällande priser på elektrisk kraft. Enär företagens uppgifter angående engångsavgifterna i många fall äro ofullständiga och osäkra, kan någon tillförlitlig redogörelse för desamma icke lämnas. Av de 140 distributionsföretagen i Norrbottens län ha 18 stycken icke kunnat lämna några uppgifter om engångsavgifterna, 3 företag ha meddelat, att nyanslutning ej vore aktuell och 49 förelag ha uppgivit, att några engångsavgifter ej förekomma. Uppgifterna om förekommande engångsavgifter föreligga sålunda endast för 70 företag. För 11 av dessa gäller, att en ny till trädande abonnent själv

35 får bestrida alla nödiga anläggningskostnader i form av en anslutnings- eller inträdesavgift. En del företag bestämma engångsavgiften från fall till fall. Hos många företag förekommer, att avgiftens storlek göres beroende t. ex. av antalet ljuspunkter eller antalet hästkrafter hos de motorer, som installeras. Avgiftsberäkningen är mycket olika hos ohka företag. Ett och samma företag tillämpar ofta flera av dessa olika beräkningsgrunder och avgifterna per ljuspunkt och hästkraft utgå då vanligen jämsides. Normalt uttages en avgift av mellan 10 och 100 kr. per ljuspunkt eller hästkraft. Åtta företag uttaga engångsavgift per NB-enhet med belopp, som variera mellan 20 och 110 kr. per NB-enhet. Genomsnittsvärdena för de företag i Norrbottens län, som använda ifrågavarande enheter, kunna anses utgöra omkring 30 kr./ ljuspunkt, 45 kr./hk och 50 kr./NB-enhet. I enstaka fall utgår engångsavgift per rum (med 15—70 kr.) eller andra särskilda enheter. Av 25 företag tillämpas vissa fasta engångsavgifter, som äro oberoende av anläggningskostnaden. Dessa variera mellan 10 och 225 kr. I genomsnitt uppgå de till omkring 80 kr. De kommunala företagen uttaga i regel ej några engångsavgifter av nytillträdande konsumenter. Luleå Stads Elverk tillämpar emellertid en fast anslutningsavgift av 100 kr. för abonnenter i förorterna och på den kringliggande landsbygden. Engångsavgifternas belopp äro som av ovanstående översikt framgår mycket varierande hos olika företag. Detta gäller även förekommande enhetsberäkning. Det har därför ej varit möjligt att i detta sammanhang lämna en mera specificerad redogörelse för engångsavgifternas storlek hos de olika företagen i länet. Vissa företag med höga kraftpriser förete å andra sidan låga engångsavgifter, vilket sålunda synes innebära, att dessa företag uttaga anläggningskostnaden helt eller delvis i form av energiavgifter. Enär någon medelvärdesberäkning av engångsavgifterna ej är möjlig att genomföra på grund av det skiftande beräkningssättet för dessa avgifter, kan någon direkt jämförelse mellan engångsavgifterna hos de företag, som uppvisa höga jämförelsepriser (topprisföretagen) och övriga företag i länet ej ske. Vid en närmare granskning av topprisföretagens engångsavgifter kan emellertid icke spåras någon tendens, som ger vid handen att topprisföretagen skulle i större utsträckning än landsby^dsföretagen i allmänhet ha låga engångsavgifter. Topprisföretagen ge i detta avseende samma oenhetliga intryck som alla övriga landsbygdsförttag.

36 Bilaga 1 Uppgifter angående distributionsföretagen i Norrbottens än De t a 1 j d i i t r i b u t i o n

It å k r a f t a ii s k a f f n i n g Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från

3 Egen krst

_

1 Abborrträsk Krv, Abborrträsk A l t e r s u n d s och O r a m a s Bf, Person A r j e p l o g s E l v e r k , Arjeplog Arnemarks-Stridholins Bf, Arnemark A r v i d s j a u r s K r v , Arvids-

4 Medelpris MedelFörsåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer energi ning per på företaget verk- jämföenhet tariffer (1 000 (kWh/P) ligt relse kWh) m! m2

0 0 1 , 700

11-2

—

—

15 Sikfors K r A B

4-0

101. 105.50 700 0 0 1 , 002, 1

Egen krst

—

—

0 0 1 , 006, 7

(1 063)

(350)

(5)

R å n e å El. AB Egen krst

Kvarn

jaur Arméns Fortifikations- Övre Norrlands Krv f ö r v a l t n i n g , Boden 1 Auktsjaurs Kraftverks- Egen krst bolag, Auktsjaur B e n s b y Bf, Bensbyn .. R å n e å E l . K v a r n B e r g v e r k s A B F r e j a , Koskullskulle B j u r å d a l e n s Bf, Bjurd

Medelpris för Antal Inköpt råkraft förråkraft m0 brukare (1 000 (öre/ kWh) kWh)

Övre Norrlands Krv R å n e å El. Kvarn AB

101, 140

—

—

0 0 6 , 700

5i

0 0 1 , 580

10-9

33 B j ö r s b y Bf, B j ö r s b y n , » Luled 5 B j ö r k n ä s Bf, B j ö r k n ä s , P å l ä n g e E l . K r A B Kalix 486 Blåsmarks El. K r A B , Övre N o r r l a n d s Blåsmark .. K r v 6 223 Bodens Stads Elverk, Övre Norrlands Krv + egna krst Boden

6-9

0 0 1 , 506

15-2

16 G0G

Bolidens Gruv AB, Avd. Lavergruvan, Laver B o n d e r s b y Bf, Bondersbyn B r e d å k e r s Bf, Åkernäs B r o b y n s Bf, Brobyn, Boden B r a n d o n s Bf, Brandon B u d d b y Bf, B u d d b y n , Boden B u d d b y - F r ä n g s m y r Bf, Buddbyn, Boden B ö r j e l s b y Bf, B ö r j e l s byn, Kalix Börjelslandets B{,Persön Degerbäckens Bys Degerbäckens by, den

Övre Norrlands Krv P å l ä n g e El. K r A B

2-4

3 420

5 830

0 0 1 , 002, 0( 007, 0 4 1 , 2( 700 206

13-6

506 Svartlå Krv R å n e å El. Kvarn AB

74 15

14-7 9-4

152 28

78 10

62 42

15 21

15 21

506 003

»

S t a d s El-

31 27

7-3 10-7

78 45

38 29

76 78

7 12

7 12

506 0 0 1 , 006

»

oo

006 P å l ä n g e El. K r A B

13-3

5 0 1 , 502, 2

R å n e å El. Kvarn AB Bf, H e d n o r e t s E l . Belysnings AB Bo-

8-9

7-3

40 Bodens verk

0 0 1 , 700, £ 15

00<6

37 Eåkraftansl a ffn in g Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från 2

De t a 1 j d is t r i t u t i o n

MedelMedelpris Medelpris för Inköpt råkraft Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer råkraft förning per verk- jämfö- på företagets tn0 energi brukare tariffer enhet (1 000 (öre/ ligt relse (1kWh) 000 (kWh/F) kWh) kWrh) mi m2 3

Dogerselsbygdons Bf, Råneå El. Kvarn 391 Sörby n .. A B Ekfors KrAB, övertor- Övre Norrlands 870 ned Krv + egen krst Fjällboaäs Bf, Fjällbo- Egen krst — näs, Arvidsjaur ! Furunäsets Sjukhus, Övre Norrlands 371 Piteå Krv Gammelgårdens Bf, Pålänge El. KrAB 34 Gammelgården Gammelstads Bf, Gam- Råneå El. Kvarn 271 melstad AB Glommersträsk Kraft- Skellefteå Stads 90 verksförening, GlomK r v 4 + egen krst mersträsk Granträsk NyaBf, Gran- Egen krst — träsk Gullträsk Bf, Gullträsk Statens J ä r n v ä g a r 4 Gällivare Municipalsam- Övre Norrlands 1551 hälles El. BelysningsKrv verk, Gällivare Gällivare Sockens Bf, 888 » Hakkasbyn Halvar Halvarsson, Ava- Egen krst . viken H a p a r a n d a Stads Elverk, Övre Norrlands 1 861 Haparanda Krv Härads Bf, Härads.... Svartlå Krv . . . . 136 Harrioja El.Bf,Harrioja, Övre Norrlands 13 Haparanda Krv Hedbergs ELF., Arvids- Egen krst — jaur Hednorets El. Belys- Övre Norrlands 996 nings AB. Boden Krv Hertsö Bf, Hertsön. . . . Luleå Stads El38 verk Hålbergs Såg- och El- Egen krst — förening, Hälbcrgsliden Infjärdens KrAB, Rak- Övre Norrlands 651 näs 18 Krv Innanbäckens Bf, Innan- Kalix Belysnings 60 bäcken, Kalix ..AB Jokkmokk Sockens Bf, Övre Norrlands 1502 Jokkmokk Krv Jukkasjärvi Sockens Bf, 818 » Kiruna Jukkasjärvi Sockens Ut- Jukkasjärvi Soc- 109 byars Bf, Kiruna kens Bf Jäckviks Krv, Jäckvik Egen krst — Kalix Belysnings AB, Övre Norrlands 2 123 Kalix Krv KamlungeBf ,K am lun ge, Pålänge El. KrAB 9 Morjärv

6-3

4-1

1 705

—

4-7

14'3

17 501, 506

6-1

6'1

105, 106,506, 700 606

101, 106

30-o 4-7

28 1150

4 964

23 155

35 14

35 19

001 001, 101,105, 107, 206, 700

4-2

102, 105,106, 506 700 001, 005, 206, 306 001, 506 606

002, 606, 700

101, 601 3

8 4-o

19-4 10-3

263 25

148 13

81 85

20 15

20 16

—

4-2

002, 506

6-2

001, 002

3-5

6-7

3-9

2 000

101, 606 5

4-5

8-2

006, 105, 502, 506 001, 006, 506

—

3-8

10 1322

3 1974

46 250

30 8

13-o

30 001 13 206, 301, 501, 505 15 606

38 De t ä l j d i s t r i b u t i o n

R å k r a f t a n s k a f f n i ng Distributörernas namn och adress

Medelpris för

Erhåller råkraft från

(1 000

kAVh)

1 Karesuando Belysningsanläggning,7t<7resK««do6 Karlbergs Bf, Degerbäcken Kengis Bruk, Pajala .. Keräsjoki Älvdals Bf, Kärrbäck Kiruna Municipalsamhälles Elverk, Kiruna Koler Bf, Koler

4 Medelpris

Övre Norrlands Krv + egen krst Övre Norrlands Krv Egen krst — Övre Norrlands 4 181 Krv 380 Luossavaara-Kiirunavaara AB 10 . Morjärvs Bf, Morjärv Övre Norrlands Krv — Moskosels Krst, Lång- Egen krst träsk Munksunds AB, Luleå Sikfors K r A B . . . . Trämassefabrik, Karlshäll, Luleå 32 Månsby El.Bf, Månsbyn Pålänge El. KrAB NiemiselsEl. l'A,Niemisel Råneå El. Kvarn 138 AB

fi

11-4

—

501, 505, 80(

ll-o

2 500

101 10

7-8

001, 206

—

12-o

10-7

8-1

oO-o

—

001, 006

—

101, 102,10fc 700 001

5 922

8 486

001, 006,041 105, 206,24] 700 001, 006

001 19

—

t Jlo I

(4 562)

(840)

(•'3)

001,. 506

001,, 006, 80

101,, 106, 70

70 211

29 88

69 60

16 14

16 14

506 506,, 700

Egen krst •

Hednorets El. Be17 lysnings AB Egen krst — 8 . Övre Norrlands Krv Luossavaara-Kii- 1067 r u n a v a a r a AB 0 Övre Norrlands 36 Krv Kukkola Kvarn och Såg, Egen krst — Kukkola, Lomkärr K u r r a v a a r a Bf, Kiruna Jukkasjärvi Soc11 kens Bf Kusåns Bf, Vittjärv . . Hednorets El. Be11 lysnings AB Laisvalls El.Df, Lais- Bolidens Gruv AB 19 vallsby, Arjeplog Lakaträsk Bf, Laka trä sk Statens J ä r n v ä g a r 13 8 . Lerbäcks-Bergnäs Bf, Egen krst Moskosel Lill-Korsträsk Bf, Lill» Korsträsk, Älvsbyn Lillpite El. Kx AB,' LAll- Övre Norrlands 255 pite 18 Krv + egen krst Lotsverket, Fyringen- Egen krst — jörskontoret, Stockholm Luleå Stads Elverk, Övre Norrlands 10427 Krv Luleå Sikfors K r A B . . . . 2 350 Luossavaara-Kiirunavaara AB, Malmberget Luossavaara-Kiirunavaara AB, Kiruna Långträsk Bf, Långträsk Malmbergets Municip, Malmbergetl

Medel-

Ty p nummer Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) energi ning per york- jämfö- på företagets förm0 enhet tariffer brukare (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse »i] Btj kWh) kWh)

Inköpt råkraft råkraft

2-4| 1 2'9 f

2-o |

—

13-s 7'5

101,. 106, 14

39 Kåkraftanskaffning Distributörernas namn och adress

Erhåller råkraft från 2

1 Norra

De t a l j d i s t r i b u t i o n

MedelMedel- Medelpris pris för Inköpt råkraft Antal Försåld förbruk- (Öre/kAVh) Typnummcr förråkraft m ning per verk- jämfö- på företagets 0 tariffer brukare energi enhet (1 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ligt relse kWh) kWh) kWh) mx m2 4 5 6 8 9 10 8 7

Sunderbyns

Bf, Råneå El. Kvarn 30 AB 11 Norrfjärdens El. KrAB. Sikfors KrAB 722 Norrfjärden O r r b y n s El.Bf, Orrbyn Råneå El. Kvarn 45 AB 42 Persons El.Bf, Person » Persö Södra Bf, Person 5 » Persö Östra Bf, Person 2 » Piteå Stads Elverk, Piteå Övre Norrlands 4 568 Krv

10-7

4-1

606, 900

12-o

15 006, 606

llo 13-8 2l8 2-8

74 16 6 2 450

27 5 3 2 456

43 33 60 150

16 17 20 10

16 16 20 14

14-2

506, 700 506 506 001, 002, 005. 006, 040, 700, 800 501, 506

51 688

14-1

5-o

110 6

45 3

68 58

17 16

17 16

501, 506 506

10-o

6-8

23 32

13-o 6-3

44 29

19 28

65 160

17 8

17 9

501, 505, 506 002

Rosviks El. KrAB, Ros- Övre Norrlands 172 Krv vik Rutviks Bf, Rutvik Råneå El. Kvarn 48 AB Rutvikssunds Bf, Rut8 » vikssund, Luleå Ryssbält Bf, Ryssbält. . Pålänge El. KrAB 23 Råneå El. Kvarn AB, Övre Norrlands 3 298 l Krv Råneå Sandsundets Bf, Ryss- Pålänge El. KrAB 1 bält Sandö Belysningsföre- Luleå Stads El2 tag, Sandön verk Sangis El.Bf, Sangis . . Sangis Älvdals Bf 217 Sangis Älvdals Bf,Sangis v-»vre Norrlands 1083 Krv » Selets Kraftstationsför713 ening, Alviken Sikfors K r A B , Varg- Övre Norrlands backen Krv + egen krst

001, 006, 506

6-4

10-9

16-7 3-5

75 498

22 468

48 119

19 11

19 506 17 005, 101, 102

22-1

14-o

6-1 4-4

275 1050

160 409

97 63

11 17

12 16

206 603

4-3

105, 506

001, 006,046. 105, 206, 246, 505, 601, 606, 700 603, 606

11 32

40 88

19 20

17 20

001, 506 101, 501

101, 106, 506

Norra Sunderby

Prästholms El.Bf, Södra Råneå El. Kvarn Prästholmen AB P å l ä n g e Bf, Pålänqe . . Pålänge El. KrAB Pålänge E l . K r A B , K a l i x Övre Norrlands Krv R a s m y r a n s Bf, Rasmy- Hednorets El. Beran I I , Boden lysnings AB Revelns Bf, Reveln, Lu- Råneå El. Kvarn AB leå Riaby Bf, Gammelgården Pålänge El. KrAB Rolfs Bf, Rolfs,' Kalix Kalix Belysnings

..

900 AB

Skatamarkbygdens Bf, R å n e å El. Kvarn Inbyn II, Hundsjö AB Skogså Bf, Skogså » Slagnäs Kraftverksför- E g e n krst ening, Slagnäs u Smedsby Bf, Smedsbyn Båneå El. Kvarn AB 1

10-7

13-o

—

—

33 60

7-9

506 13

40 Råkraftansk a ffnin g Distributörernas namn och adress

1 Erhåller råkraft från

2 Småkvarnens Bf, Måns- Pålänge El. KrAB byn Statens JärnvägarjSfocÄ;- Övre Norrlands holm Krv Statens Vattenfallsverk, Se Övre Norrlands Krv Stenbackens BelysKalix Belysnings ningsföretag, Box 38, AB

Kalix

Stora Lappträsk Bf, Bondersbyn Storsunds Bf, Storsund Storöns Bf, Storöliamn Stråkanäs Bf, Stråkanäs, Kalix Sundoms Bf, Sundom..

De t a 1 j d is t r i b u t i o n

Medelpris för Inköpt råkraft råkraft

Medel- Medelpris Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) T^pminimcr förpå företaget energi ning per verkjämfört/ ' 0 brukare enhet tariffer (l 000 (öre/ (1 000 (kWh/F) ngt relse kWh) kWh) kWh) m, mt 3

10-5

50(6 i

101., 700

• 82

00.1., 002

Pålänge El. KrAB

15-4

50f6i

Egen krst Pålänge El. KrAB

—

40 14

12-o 14-1

—

50 65 7 30

36 12

92 69

15 18

15 18

70(0) 50(6; 50(6!

Råneå El. Kvarn 28 AB 15 Svartlå Krv, Härads Hednorets El. Belysnings AB + egen krst Övre Norrlands Säivis Bf, Säivis 37 Krv Södra Sunderby El.Bf, Råneå El. Kvarn 157 Södra Sunderbyn .. AB Tuolluvaara Gruv AB, Övre Norrlands Tuolluvaara Krv Tvära Kraftverksför- Egen krst — ening, Tvärån Tväråselets Bf, Tvärå» — selct Tore Bf, Tore Övre Norrlands 10 839 Krv Törefors AB, Törefors, )>

8-3

50(6)

50(65

7-9

101., 206

8-1

1015), 506

021., 606

—

0 0 1 , 006

—

001L, 006

1011, 506

»

4-3

2 Kalix

Vallen Kalix Belysnings AB Vaxholms Bf, Arjeplog Egen krst Wibby Bf, Wibbyn, Råneå El. Kvarn Boden AB Vidsels Krv (Firma Joh. Egen krst Lindroth), Vidsel J E Wikman, Abborr» träsk Vistträsk Bf, Vistträsk Övre Norrlands Krv Vittjärvs Bf, Viiljärv.. Bodens Stads Elverk Vita Älvdals Bf, Vita Övre Norrlands Krv Västanfors Bf, Kam- Pålänge El. KrAB lunge, Morjärv Ytterby Bf, ' Kalix-Ny» borg Vallens Bf, Kalix-

7-3

00!2J

—

_

8-7

16 20

7 13

80 79

37 11

39 11

50(6), 800 50165

—

—

001L, 008, 7

—

—

8-9

00 IL, 006

11-3

20I6J

0011, 002

12-2

2011, 206

10i65, 506

13-4

90i0)

41 Itåkraftanskaffning Distributörernas namn oeh adress

Erhåller råkraft från

Detaljdistribution

MedelMedel- Medelpris Inköpt pris för Antal Försåld förbruk- (öre/kWh) Typnummer råkraft råkraft energi ning per förpå företagets jämföverkenhet tariffer (1 000 (öre/ brukare (1 000 ligt relse kWh) kWh) kWh) (kWh/F) tu

Aträsk Bf, Åträsk, IAll- Egen krst

....

vite Vlvsby

El.Bf,

Ängesby Bf,

Älvshyn Sikiors K r A B . .

Ängesbyn Råneå El. Kvarn AB Överkalix Sockens Bf, Övre Norrlands överkalix Krv Övre Bondersbyn Bf, Pålänge El. KrAB Bonderslyn Övre Finnbygdens Bf, Övre Norrlands Tärendö Krv Övre Hedens Bf, Hed- Hednorets El. Benoret lysnings AB Övre Norrlands Krv Egna krst m. m (Distributionsnätet i Porjus), Umeå (Statens Vattenfallsverk) 1 Övre Norrlands Krv (Kokströmsnätet i Kiruna), Umeå (Statens Vattenfallsverk) 1 Övre Norrlands Krv (Distributionsnätet på Seskarö). Umeå (Statens Vattenfallsverk) Övre Vitidalens Bf, Råneå El. Kvarn Lappsel, Avafors AB

4-0

4-5

009, 206

102, 105,106, 146, 206, 700 001, 700

23 606

110 18

4-5

15-4

001, 606

3-6

2 867

101, 606

10-8

15 006

[2 022)

(2)

240, 340,501, 700

(3)

101, 106, 140

(1 300) '2 499 (13 558) (1 080) 350

17 606

39 65

86 173 114

606 Hela länet 56890 3 8 53 256 38922 16 Stadsföretag 25 429 2'6 13 542 18120 238 8-5 13 4-7 39 714 20 795 17 116 13-9 Landsbygdsföretag 31 461 Inom parentes angivna värden äro ej medräknade i under Tore Bf. Morjärvs Bf anslöts år 194G direkt slutsummor resp. medeltal för hela länet samt stadstill Övre Norrlands Krv. 11 oeh landsbygdsföretag. So i övrigt sid. 18. Eåkraftuppgifterna avse år 1944. 12 Häri ingår någon industrioll kraft. Äges av statons vattenfallsverk. 13 Kostnaderna delas mellan medlemmarna. Tre abonTariffer saknas. Kostnaderna delas mellan förbrukarna. 14 nenter becala 50 kr. per år. Arjeplogs Elverk har numera övertagit distributionen. 15 RåkraftleTerantören, som ej själv bedriver detaljdistriÄges av Svanå AB. 16 bution i Norrbottens län, erhåller kraft dels och huvudDistributionsanläggningarna voro år 1943 under utsakligen från egna kraftstationer, dels från Övre Norrbyggnad. År 1944 hade antalet förbrukare ökat till lands KrT. 1 441. 17 Dessa tar.ffer infördes i juni 1943. Bjurådalens Bf:s och Övre Vitådalens Bf:s gemensamma Anläggningen (gengasverk) förstörd av brand år 1944. råkraftinköp redovisas under Bjurådalens Bf. 18 Distributionen ombesörjes sedan 1945 i stället av KareStatens Vattenfallsverk har år 1947 förvärvat aktiesuando Eelysningsförening, som erhåller råkraft från majoriteten i bolaget. 19 Övre Norrlands Krv (Porjus). Avser belysningsenergi. Värmekraft för hushållsändaUppskattat värde. mål distribueras genom Övre Norrlands Krv:s kokUppgifter för år 1943 saknas, enär anläggningen då strömsnät. Se sid. 30. 20 ännu ej var utbyggd. Dessa förbrukare erhålla energi för belysning från Eåkraftuppgifterna avse år 1945. Kiruna Municipalsamhälles Elverk eller Luossavaara— Morjärvs Bf erhöll år 1943 råkraft genom samköp med Kiirunavaara AB, Kiruna. Tore ~Bf. Föreningarnas gemensamma inköp redovisas Anm. I enstaka fall förekommer att beträffande samma företag uppgifterna om försåld kraft visa något högre värden än uppgifterna om inköpt kraft. Dylika avvikelser kunna bero på att uppgifterna avse olika år eller på att mätfel, felaktig uppskattning av aekordstariff- eller frikraftleveranser eller felräkning förekommit. Ifrågavarande av företagen lännade uppgifter ha medtagits i tabellen, emedan de — ehuru ej fullt exakta — likväl upplysa om storleksordningen av nämnda värden. Uppgiftsfelen påverka icke medelvärdena för länet, enär de genomgående avse småföretag.

Statens offentliga utredningar 1947 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förslag till konvention mellan Sverige, Danmark och Norge om erkännande och verkställighet av domar i brottmål in. ni. [16] Lagberedningens förslag till jordabalk. 1, [38] Betänkande med förslag om upphävande av äldre giftermålshalken. [43] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med utredning rörande riksräkenskapsverkets organisation. [13] 1945 års lönekommitté. 2. Betänkande med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente m. m. [23] Kommunalförvaltning. Betänkande med förslag till lag om regionkommuner m. m. [30] Kommunallag8kommitténs betänkande 1 med förslag ang. ändringar i kommunallagarnas bestämmelser om borgerlig primärkommuns kompetens och om kvalificerad majoritet. [53] Statens och kommunernas lin uns väs en. Politl. Polisen och allmänheten. Betänkande med förslag till tjänstereglemente för polisväsendet. [45] Nationalekonomi och socialpolitik. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete. [1] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 2. Förslag angående yrkesvägledning och yrkesutbildning för partiellt arbetsföra m. m. [18] 3. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. [44] Kompetensfordringar för statliga, vissa halvstatliga och kommunala tjänster samt sådana yrken och befattningar, för vilkas utövande kräves av statlig myndighet utfärdad behörighetsförklaring eller legitimation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 15. Utredning och förslag ang. särskilda barnbidrag och bidragsförskott m. m. [21] Betänkande rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan. [24] Slutbetänkande avgivet av bostadssociala utredningen. Del 2. Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse. Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. [26] Stuveri verksamheten i svenska hamnar. [28] Välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn. [29] 1945 års skogshärbärgesutrednings betänkande. Del 1. Utredning rörande bostads- och levnadsförhållandena på hemmansskogarna med förslag till åtgärder för bostadsbeståndets komplettering och förbättrande. [37] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 7. Tiden juli 1945-juni 1946. [41] Statens sjukhusutrednings av år 1943 betänkande. 8. Utredningar och förslag ang. sysselsättnings- och arbetsterapi vid vissa sjukhus och vårdanstalter m. m. [441 Betänkande ang. familjeliv och hemarbete. [46] Ilälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Elkraftutredningens redogörelse nr 1. Bedogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Inledande översikt. [3] Betänkande med förslag till standardtariffer för detaljdistribution av elektrisk kraft. [4] Elkraftntredningens redogörelse nr 2:15. Bedogörelse för detalj distributörerna samt deras råkraftkostnader och

priser vid distribution av elektrisk kraft. Ålvsborgs län. [20] 2:12. Malmöhus län. [35] 2:11. Kristianstads län. [40]. 2: 8—10. Kalmar län, Gotlands län och Blekinge län. [48] 2:25. Norrbottens län. [54] Möbler. Betänkande avgivet av 1946 års möbelutredning. [52] Fast egendom. Jordbruk ined binäringar. Betänkande ang. fiskerinäringens efterkrigsproblem samt den prisreglerande verksamheten på fiskets område. [21 Betänkande med förslag ang. lantmäteripersonalens organisation samt avlöningsförhållanden m. m. [7] Betänkande med förslag ang. fiskets administration m. m. [81

Utredning med synpunkter på sågverksdriften i Norrland och förslag angående inrättande av en central sågverksskola. [32] Bedogörelse' i sammandrag för utredning rörande planering av jordbruket och skogsbruket i Nedertorneå kommun. [33] Vid andra riksskogstaxeriugen av Norrland åren 1988—42 använd metodik och härom vunna erfarenheter. Redogörelse avgiven av 1937 års riksskogstaxeringsnäinnd. [86] Betänkande ang. organisationen av försöksverksamheten på jordbrukets område. [42] Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande författningar. [47] Vattenväsen.

Skogsbruk. Bergsbruk. Industri.

Handel och sjöfart. Handeln med olja. Betänkande med förslag avgivet av oljeutredningen 1945. [141 Betänkande med förslag till ändrad lagstiftning ang. handel med skrot, lump och begagnat gods. 22] Sysselsättningsförhållandena inom varuhandeln. [50] Kommunikations väsen. Hank-, kredit- och penningväseii. Försiikringsviisen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till geofysiskt oaservatorium i Kiruna m. m. [6] Betänkande om tandläkarutbildningens orlnande m. m. Del 3. Tandläkarinstitutens organisation M. m. [9] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 8. Utredning och förslag rörande vissa ao.-ialpedagogiska anordningar inom skolväsendet. [11] 9. JyDiilåSiet. [84] 10. Flickskolan. [49] Ungdomens fritidsverksamhet. Ungdomsvirdskommitténs betänkande del 4. [12] 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare. [15] Stöd åt utvecklingshämmad ungdom. Unglomsvårdskommitténs betänkande del 5. [171 1945 års akademikerutredning. [25] Betänkande med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar. [27] Betänkande med förslag ang. utbildning av befäl för handelsflottan m. m. [311 Supplement nr 7 till Sveriges familjenamn 1920. [39] Betänkande om granskning och antagning av läroböcker. [51] Försvarsväsen. 1944 års militärsjukvårdskommittés betänkmde. Del 2. [6] Betänkande med förslag rörande civilförsvarets organisation m. m. [10] Utrikes ärenden.

Stockholm 1047. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1562 47

Internationell r ä t t .