('angående skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 1

Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande m. m.; given Stock­ holms slott den 16 mars 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt. *

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I huvudsaklig överensstämmelse med vad realskoleutredningen förordat i betänkandet »Realskolan under övergångstiden» (SOU 1955: 53) framlägges i propositionen förslag om skolväsendets ordnande på realskole­ stadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande, om avskaf­ fande med utgången av läsåret 1956/57 av inskrivnings- och terminsavgif­ ter i de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna samt om införande från och med redovisningsåret 1956/57 av statsbidrag — enligt samma grunder, som nu gäller för folkskoleväsendet — till byggnader för de allmänna läroverkens realskoledelar, de kommunala flickskolorna, de kommunala realskolorna och de praktiska kommunala realskolorna. I fråga om skolornas organisation och arbetsförhållanden innebär för­ slaget bland annat, att realskolan organiseras med treårig lärogång, byggd på sjätte klassen av engelskläsande folkskola, dock med viss möjlighet till bibehållande av fyra- och femårig lärogång under övergångstiden, att den kommunala flickskolan organiseras med femårig på samma grund byggande lärogång, dock med viss möjlighet till bibehållande under över­ gångstiden av sex- och sjuårig lärokurs, 1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 123

2 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

att den praktiska kommunala realskolan får möjlighet att i sin organisa­ tion upptaga på samma grund byggande treåriga examenslinjer och examensfria linjer, att den högre folkskolan avvecklas, att folkskolans undervisning i engelska och matematik på olika sätt skall förstärkas i syfte att därigenom en bättre grund skall ges för undervis­ ningen i realskolan, att läxhjälp ordnas för realskolans elever i ökad utsträckning och att en efter fordringarna för särskild realexamen avpassad studiegång upp­ tages som en fast beståndsdel av realskolans organisation. Det inkomstbortfall för de allmänna läroverken, som uppkommer vid ett avskaffande av inskrivnings- och terminsavgifter, föreslås ersatt genom ungefärligen lika insatser från stat och kommun. Under nästa budgetår uppkommande kostnader för byggnadsbidrag till de högre skolorna föreslås skola, jämte byggnadsbidragen till folkskole­ väsendet, bestridas ur ett nytt anslag under åttonde huvudtiteln med rubri­ ken »Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet». Detta anslag, som föreslås uppfört med 62 800 000 kronor, förutsättes skola träda i stället för det i årets statsverksproposition äskade anslaget å 59 800 000 kronor till vissa byggnadsbidrag inom folkskoleväsendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1956.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , stats­ råden Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , N ortjp , H edlund , P ersson , H jalmar N ilson , L indell , N ordenstam , L indström , L ange , L indholm .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, frågor angående skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande m. m. och anför därvid följande.

I. Inledning

Av flera skäl måste de konstruktiva förarbetena för enhetsskolereformen koncentreras till ett begränsat antal skoldistrikt. Detta gör att en mycket stor del av de uppväxande årskullarna ännu i många år måste få sin utbild­ ning i skolor av äldre typ. Organisationsarbetet för att tillgodose de växan­ de utbildningsbehoven hämmas emellertid i hög grad av den rådande bris­ ten på lärare med akademisk utbildning, vilken brist främst har sin orsak i den enormt ökade tillströmningen till de högre skolstadierna under det senaste årtiondet. Med hänsyn i första hand till den nu angivna omständig­ heten men även till behovet av en till syftet begränsad, allmän översyn av realskolestadiets skolformer bemyndigade Kungl. Maj:t den 30 juni 1954 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla fem sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande skolväsendets utbyggnad på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 19 juli 1954 såsom sakkunniga ledamöterna av riksdagens andra kammare, statssekreteraren R. H. L. Edenman, ordförande, seminarieläraren T. E. J. Blidfors, filosofie doktorn N. G. Helén och hemmansägaren N. I. Johansson samt dåvarande riksdagsmannen och förste ombudsmannen, numera borgarrådet K. F. F. Ivyling. Åt undervisningsrådet H. R. Lundblad uppdrogs att tjänstgöra såsom huvudsekreterare åt de sakkunniga. De sakkunniga — som antog

4 Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

namnet realskoleutredningen — har biträtts av ett antal experter. Utred­ ningen har i december 1955 avgivit ett betänkande, benämnt realskolan under övergångstiden (SOU 1955: 53). Över realskoleutredningens betänkande — eller delar av detta — har utlåtanden infordrats från statskontoret, riksriikenskapsverket, byggnads­ styrelsen, statens lönenämnd, skolöverstyrelsen (som hört statens folkskol­ inspektörer samt ett antal rektorer vid olika skolor), överstyrelsen för yrkes­ utbildning, arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, psykologisk-pedagogiska institutet, samtliga länsstyrelser (som i sin tur hört ett antal skol­ styrelser), överståthållarämbetet i Stockholm (som hört Stockholms folkskoledirektion), allmänna statsbidragsutredningen, de sakkunniga för över­ syn av vissa statsbidrag på skolväsendets område samt seminarieutredningen. Tillfälle att avgiva yttrande över betänkandet har vidare beretts styrel­ sen för aktiebolaget radiotjänst, svenska stadsförbundet, svenska landskom­ munernas förbund, städernas folkskolinspektörsförbund, rektorernas riks­ förening, läroverkslärarnas riksförbund, tekniska läroverkens lärarförbund, seminariernas rektorsförening, svenska seminarielärarföreningen, Sveriges överlärarförbund, Sveriges folkskolliirarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund, svenska facklärarförbundet, riksföreningen för lärarna i moderna språk, svenska skolläkarföreningen, seminariernas elevförbund, målsmän­ nens riksförbund och skolstyrelseförbundens rikskommitté. Innan jag övergår till att redogöra för de sakkunnigas utredning och förslag samt för remissinstansernas synpunkter och mina egna ståndpunktstaganden, vill jag först i korthet antyda de riktlinjer för de sakkunnigas arbete, som uppdrogs i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1954. Om den akademiskt utbildade arbetskraften disponerades på ett ändamåls­ enligt sätt, borde undervisningen såväl i gymnasiet som i de högsta klas­ serna av realskolan och däremot svarande kommunala och privata skolfor­ mer i stort sett kunna ombesörjas av lärare med den hittillsvarande utbild­ ningen. I praktiken komme därför utredningen, som borde vila på inven­ teringar av lärarbeståndet inom olika former av högre skolor, att närmast gälla frågan, hur undervisningen under övergångstiden före enhetsskolans allmänna genomförande skulle ordnas för de lärjungegrupper, som för när­ varande undervisas i de båda första klasserna av den femåriga realskolan och den sjuåriga flickskolan, i första klassen av den fyraåriga realskolan och den sexåriga flickskolan och i däremot svarande klasser av jämförliga skol­ former. Två alternativ vore här tänkbara: det ena att den nuvarande orga­ nisationen skulle bibehållas men undervisningen i de lägre klasserna be­ stridas huvudsakligen av folkskollärare med viss vidareutbildning, det andra att realskolan skulle anordnas som treårig och flickskolan som femårig med folkskolans sjätte klass som grund. Då det sistnämnda alternativet förut­ satte undervisning i engelska i folkskolans femte och sjätte klasser, borde resurserna för dylik undervisning undersökas. Vidare borde föreliggande

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 5

erfarenheter av de arbetshygieniska förhållandena och erfarenheterna från de treåriga realskollinjer, som på vissa orter upprättats, uppmärksammas. Utredningen borde icke stanna vid frågorna om lärartillgångarnas ända­ målsenliga disposition. En — visserligen till syftet begränsad — allmän översyn av realskolestadiets skolformer vore av behovet påkallad. Vid denna översyn borde bland annat uppmärksammas frågorna om lärogång­ ens längd vid de i realskolan inbyggda praktiska linjerna, vid de fristående praktiska realskolorna och vid de i folkskolan inbyggda realskollinjerna. De sakkunniga borde vidare beakta erfarenheterna av försöksverksamheten med linjer ledande till s. k. särskild realexamen och vissa försök inom flick­ skolan. Beträffande den högre folkskolan bleve det utredningens uppgift att undersöka, huruvida skolformen över huvud taget ägde tillräckligt existensberättigande under nu rådande förhållanden. En utredning angående realskolestadiets skolformer kunde icke gå förbi de olikheter i ekonomiskt hänseende, som förefinns dem emellan och som icke torde vara betydelselösa vid de kommunala avgörandena i organisa­ tionsfrågorna. De sakkunniga borde undersöka, huruvida dessa olikheter i skolformernas ekonomiska ställning kunde anses stå i överensstämmelse med deras uppgifter och ändamål i det nuvarande skolsystemet. De med ett framtida avskaffande av terminsavgifterna sammanhängande frågorna borde under utredningens gång genomdiskuteras och förslag framställas, i första hand beträffande de skolformer eller klasser, som är parallella med den blivande enhetsskolan.

I första kapitlet av sitt betänkande skisserar realskoleutredningen några huvudlinjer i de senaste decenniernas diskussion angående realskolans längd och ger därmed på ett mycket belysande sätt en bakgrund till de övervä­ ganden i denna fråga, som nu är aktuella. Det är att förutse, säger utredningen, att meningsbrytningarna kring en treårig realskola till stor del skall röra sig med samma argument som diskussionerna kring de fyraåriga kommunala mellanskolorna en generation tidigare. Åter blir det fråga om folkskolans bärkraft. Den har under mel­ lantiden förbättrats, den kan numera utan allt tvivel uppbära en fyraårig realskola; men kan den också uppbära en treårig realskola, utan att anting­ en kunskapsmålet sjunker katastrofalt, eller lärjungarna otillbörligt force­ ras? Åter blir det fråga om studietidens längd. Men här måste den nya diskussionen skilja sig från den gamla. Mot den fyraåriga realskolan kunde med fog invändas, att den förlängde studietiden för en del av vår ung­ dom; den treåriga realskolan bör tvärtom för vissa lärjungegrupper kunna medföra ett års tidsvinst och därmed en tidigare övergång till produktivt arbete eller till fortsatta studier.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

II. Några drag av det svenska skolväsendets utveckling

Det svenska skolväsendet har under den gångna delen av 1900-talet genomgått en snabb utveckling. Inom folkskolan har de svagare skolfor­ merna successivt utmönstrats, skolpliktstiden och den årliga lästiden för­ längts, lärarutbildningen förbättrats. På den högre skolans område har en rad nya skolformer uppstått och lärjungeomslutningen mångdubblats. Realskoleutredningen söker i andra kapitlet av sitt betänkande siffermäs­ sigt belysa denna utveckling och diskuterar därefter de krav, som en fort­ satt utveckling i samma riktning ställer på det högre skolväsendet. Det skulle föra för långt att i detalj redovisa det omfattande material utred­ ningen presenterat, och jag vill därför nöja mig med att lägga fram det väsentligaste. I övrigt torde få hänvisas till betänkandet.

1. Realskoleutredningen

A. Folkskolans utveckling

I fråga om förhållandena i folkskolan redogör utredningen bland annat för folkskolans resurser i fråga om undervisning i engelska och erinrar där­ vid, att 1954 års nya tim- och kursplaner för den sjuåriga folkskolan för klasserna 5—7 har alternativ med och utan engelska, medan enhetsskolan i klasserna 5—7 har engelska som obligatoriskt ämne. Undervisningen i engelska i folkskolan meddelas dels i form av direkt undervisning, dels i form av kombinerad korrespondens- och radioundervisning. Behörighet att undervisa i engelska (och tyska) i folkskolan tillkommer dels den, som avlagt godkänd tentamen i det främmande språket för akademisk examen, dels den, som i vederbörlig ordning erhållit ett särskilt kompetensintyg, dels ock den, som av skolöverstyrelsen erhållit dylik behörighet (kung. 1947: 149). Efter hand har ett betydande antal folkskollärare förskaffat sig behörig­ het att undervisa i främmande språk, vanligen engelska, i folkskolan. En­ ligt uppgifter från folkskolinspektörerna och skolstyrelserna fanns sålunda år 1954 ute i skoldistrikten 6 721 lärare med behörighet att undervisa i engelska. Omfattningen av undervisningen i engelska i femte och sjätte klasserna höstterminen 1954 framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Antal läraravdelningar i

enhetsskola annan folkskola Undervisningens Summa organisation B- B- A-formen A-formen formerna formerna kl. 5 kl. 6 kl. 5-6 kl. 5 kl. 6 kl. 5-6

21 17 3 48 36 8 133 Lärare med akad. betyg . . . 206 137 74 1 594 1 283 866 4160 Komb. korrespondens- och 13 9 63 67 62 657 871 5 7 1 472 530 2 053 3 068 Undervisning ej anordnad . . . Summa 245 170 141 2181 1911 3 584 8 232

I runt tal fick läsåret 1954/55 50 procent av läraravdelningarna i folk­ skolans femte och sjätte klasser undervisning genom därtill behörig lärare och 10 procent enligt kombinerad korrespondens- och radiometod, medan 40 procent icke erhöll någon undervisning i ämnet. _ Relativt långt har undervisningen hunnit i A-skolorna, där numera pa sin höjd en fjärdedel av läraravdelningarna i klasserna 5 och 6 står utanför. I B-skolorna torde det däremot alltjämt vara vanligare, att undervisning i engelska saknas än att den finns. _ . . . ... Procenten avdelningar med undervisning i engelska varierar betydligt till och med i de större städer, som har egen inspektion. Medan undervisningen i engelska var fullt genomförd i Stockholm, omfattade den sålunda i Gävle ännu år 1954 blott 15 procent av läraravdelningarna. Inom inspektionsom­ rådena hade man hunnit särskilt långt i Gävleborgs läns mellersta, Gotlands läns och Stockholms läns södra inspektionsområde, medan Jönköpings läns östra hade det mesta organisationsarbetet framför sig. Svealand och stora delar av Norrland tycktes i det hela ligga något före Götaland. Av inspektö­ rernas rapporter framgår, att radion i särskilt stor utsträckning tagits till hjälp i Tornedalen, västra Värmland och norra Västerbotten samt på Got­ land. I avseende på radioundervisningens förekomst tycks lokala olikheter vara mera framträdande än regionala, i varje fall är det icke lika vanligt, att större regioner följs åt. . Inspektörerna räknade allmänt med att undervisning i engelska succes­ sivt kommer att genomföras i ett allt större antal skolor. Omkring 15 in­ spektörer hoppades, att undervisningen under de närmaste åren skall kunna genomföras överallt inom inspektionsområdet. I de med folkskolan närmast parallella klasserna vid högre skolor handhaves undervisningen i engelska till den alldeles övervägande delen av lärare med akademisk utbildning eller utbildning vid högre lärarinneseminarium. Övriga lärargrupper — folkskollärare med kompetensintyg, lärare med ut­ ländsk examen och lärare med annan kompetens — sköter för närvarande endast 6 ä 7 procent av ifrågavarande undervisning. Om den redogörelse för organisationsarbetets ställning inom folkskolan, som utredningen lämnat och som här närmare redovisats i sin viktigaste del, anför utredningen sammanfattningsvis följande. Den bild utredningen kommit till, visar ett avsnitt av ett raskt föränder­ ligt arbetsfält. Övergången till bättre skolformer har gått snabbt i skol­ skjutsarnas tidevarv. Lärarutbildningen har förbättrats. Organisationen

8 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

av undervisningen i engelska är visserligen blolt halvfärdig men utvecklas snabbt. Klyftan mellan folkskolan och parallella klasser inom realskolan är inte på långt när så stor som förr. I avseende på språkundervisningen kan man dock i statistiken utläsa en karaktärsskillnad. Undervisningen i engelska skötes i folkskolan alldeles övervägande av klasslärare med kom­ petensintyg, däribland ett icke obetydligt antal lärare, som vunnit behörig­ het efter äldre, icke fullt tillfredsställande normer. I de högre skolorna un­ dervisar däremot alldeles övervägande ämnesliirare med akademisk utbild­ ning. Och folkskolan är, som den alltid har varit, en skola för alla, begå­ vade och obegåvade, medan realskolan som förr är en urvalsskola. Som komplettering till vad utredningen anfört om läget i fråga om engelskundervisningen i folkskolan kan nämnas, att redan innevarande läsår, enligt vad jag under hand erfarit, en mycket avsevärd förbättring inträffat i några av de områden, som låg efter vid 1954 års inventering.

B. Det högre skolväsendets utveckling

I sin redogörelse för det högre skolväsendets utveckling avser utredning­ en med högre skolor i stort sett de skolor, som begagnar lärare med akade­ misk utbildning, enbart eller tillsammans med andra lärargrupper. Efter att ha redovisat hur lärjungarna vid inträdet i de högre skolornas nybörjarklasser fördelar sig på olika åldersgrupper analyserar utredningen ten­ denserna i lärjungetillströmningen till dessa skolor un­ der de senaste decennierna. Antalet lärjungar i klasser med anknytning till klass 4 i folkskolan (»lägre anknytning»), uppgick år 1934 till 7 308 och hade 1944 stigit till 9 530 samt 1954 till 14 929. Enbart under den senaste tioårsperioden var ök­ ningen 57 procent. Ännu raskare har tillströmningen stigit till skolor med anknytning till klass 6 (»högre anknytning»), Nybörjarklassema i dessa skolformer hade 10 872 lärjungar år 1934, 13 469 år 1944 och 25 802 år 1954. Ökningen under den senaste tioårsperioden har alltså i detta fall varit nära 92 procent. Tilloppet av nybörjare i gymnasierna och därmed jämförliga skolformer företer liknande siffror: 5 628 lärjungar år 1934, 7 684 år 1944 och 13 709 år 1954. Ökningen under den senaste tioårsperio­ den har i detta fall varit 78 procent. Vad dessa tal betyder framstår klarare, om man i stället för att röra sig med absoluta tal, uttrycker antalet lärjungar i procent av årskullen. De som inträder i skolor med den lägre anknytningen är genomsnittligt 11,2 år och det ligger därför nära till hands att jämföra dem med antalet 11 år tidigare födda. De procenttal, som därvid framkommer, visar en jämn stigning från 5,7 procent år 1931 till 15,2 procent år 1951. Därefter sjunker siffrorna som en konsekvens av 1951 års riksdagsbeslut att icke vidare inrätta nya statliga realskolor. En stor del av de lärjungar, som inte får plats i den femåriga realskolan, kan väntas ett par ar senare söka inträde i skolor med högre anknytning. Denna skolgrupp kan också lättare expandera, då den till stor del' består av kommunala skolor, som inte drabbas av 1951 års riksdagsbeslut. Jäm­ för man lärjungeantalet i nybörjarklassema vid dessa skolor med antalet 13 år tidigare födda, finner man också en jämn stegring från 7,7 procent år 1931 till 25,9 procent år 1954. Den totala övergången till realskolestadiet visar en stigning från 13,4 pro­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 9

cent år 1931 till 38,1 procent år 1953 och för år 1954 en nedgång till 37,8 procent. Den direkta orsaken till sänkningen sista året torde vara, att intagningen i den femåriga realskolan och den sjuåriga flickskolan då upp­ hörde på några orter i samband med övergång til! enhetsskolesystemet; dessutom har man sannolikt att räkna med en ökning av antalet avvisade till följd av lokalsvårigheter. Tillströmningen till de gymnasiala skolformerna, till vilka i detta sam­ manhang räknas även folkskoleseminariernas fyraåriga linjer och småskoleseminarierna, har på motsvarande sätt ökat från 3,6 procent år 1931 till 15,2 procent år 1954. Den utveckling, som för tiden efter år 1931 visas genom de lämnade sifferuppgifterna, kan påvisas även tidigare. Säkerligen bottnar den, säger utredningen, i djupt liggande sociala faktorer. Samhällsutvecklingen har lett till en omvärdering av den högre skolbildningens betydelse för den enskilde. Vad som för 50 år sedan betraktades som en intellektuell speciali­ sering är nu ett ganska normalt företag för den som vill väl tillvarataga sina möjligheter i vår tids komplicerade samhälle. Den omstämning av folkopinionen beträffande skolans betydelse, som skett, är en av vår tids riktningsgivande krafter på skolväsendets område. De lämnade uppgifterna angående tillströmningen av elever till de högre skolorna kompletteras av utredningen med sifferuppgifter angående antalet avvisade sökande till nybörjarklassema i dessa skolor. Höstterminen 1954 uppgick detta antal till 8 808 vid skolor med anknytning till fjärde klassen, 3 654 vid skolor med anknytning till sjätte klassen och 1 654 vid gymnasier. Dessa siffror motsvarar 38,9, 15,2 respektive 15,2 procent av totala antalet sökande och 7,3, 3,8 respektive 1,9 procent av vederbörliga årskullar. Siff­ rorna måste bedömas med en viss försiktighet, emedan avvisade sökande ofta återkommer ett följande år. Om man likväl på grundval av vad som för närvarande är bekant om tillströmningen till de högre skolorna vill försöka sig på ett sammanfattande omdöme om efterfrågan på högre skol­ bildning, måste detta, framhåller utredningen, hållas ganska allmänt. Ut­ redningen anser det troligt, att om föräldrarna finge råda, mer än 40 pro­ cent av barnantalet skulle placeras vid högre skolor för realskolestadiet och mer än 15 procent vid högre skolor för gymnasialstadiet. Den allmänna expansionen av det högre skolväsendet tar sig uttryck även i en ökad produktion av studenter. Antalet avlagda stu­ dentexamina har stigit från 4 2041 år 1944 till 5 289 år 1954. Studentpro­ duktionen var under 1940-talet i stort sett stationär men visar därefter en ganska betydlig stegring. Antalet i egentlig mening nyinskrivna studenter i de filosofiska fakulteterna (med undantag av studerande för teol. fil. ex.) har ökat i ännu raskare tempo än antalet studentexamina. Mot 1 206 ny­ inskrivningar år 1944 står 2 791 år 1954. Kurvan löper brantare uppåt än någon av de föregående. Antalet nyinskrivna har mer än fördubblats på tio år. ') Siffran lnimtad ur skolöverstyrelsens remissutlåtande.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1956

De i det föregående meddelade siffrorna rörande antalet nybörjare och antalet studenter ger en ganska konkret bild av de högre skolornas ut­ vecklingstendenser i vår generation. Vill man särskilt studera lärarbehovet, erbjuder dock det totala antalet klassavdelningar en bättre utgångspunkt, då antalet lärare kan antas stiga någorlunda proportionellt med antalet klassavdelningar. Under tioårsperioden 1944—54 har antalet klassavdelningar stigit med 2 485 eller med 59 procent. En sådan utveckling ställer givetvis utomordentliga anspråk på samhälls­ resurserna. Det har gällt att på tio år producera en lärarkader, som över­ stiger hälften av den vid periodens början förefintliga, och att producera lokaler för en motsvarande utvidgning av klassrumsbehoven. Svårigheterna att täcka det starkt ökade lärarbehovet har inom skilda ämneskombinatio­ ner gjort sig gällande med olika styrka alltefter tillströmningen till veder­ börande universitetsfack och universitetens resurser att bibringa studen­ terna den åstundade utbildningen. De olika ämneslärargrupperna förhåller sig i vissa avseenden som skilda yrken: en brist på lärare i fysik hjälps inte genom ett överskott på lärare i franska och vice versa. En plan för lärarproduktionen kan därför inte undvara förundersökningar rörande lärarbe­ hovet inom skilda ämnesgrupper.

C. De nuvarande lärarkårerna

Utredningen redovisar vissa undersökningar rörande de nuvarande lärar­ kårerna inom olika former av högre skolor och presenterar därvid ett om­ fattande statistiskt material, bestående i uppgifter i olika hänseenden be­ träffande inemot 8 400 lärare vid olika högre skolor (däribland enhetsskolans högstadium och i folkskolan inbyggda realskollinjer). Utredningen redogör beträffande varje skolform för antalet manliga och kvinnliga lärare samt för lärarnas genomsnittsålder och för deras fördelning på olika utbildningstyper (licentiatexamen, ämbetsexamen osv.). Därjämte redovisas åldersfördelningen dels bland samtliga lärare, dels bland lärarna inom envar av fyra större grupper, i vilka materialet uppdelats (en lektorsgrupp, en adjunktsgrupp, en folkskollärargrupp och en övningsskollärargrupp). Ut­ redningen framlägger även resultatet av en på försök företagen uppdel­ ning av lärarna — eller rättare sagt deras presumtiva efterträdare — efter studieriktning med syfte att ge de stora dragen av de i verkligheten mycket skiftande utbildningsförhållandena inom lärarkåren vid de nuva­ rande högre skolorna. Beträffande‘detaljerna i nu angivna undersökningar torde få hänvisas till betänkandet (s. 42—00). Till åskådliggörande av lärarbristens fördelning på läroämnena återger utredningen vissa uppgifter om i vad mån undervisning till följd av lärarbristen måst uppdragas åt lärare utan normalt vitsordad fackutbildning i vederbörande läroämne. Den på detta sätt bestridda undervisningen mot­ svarade hösten 1953 sammanlagt 705,3 heltidstjänster och hösten 1954

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956 11

sammanlagt 672,1 heltidstjänster. De högsta talen hänför sig till matematik (200,9 resp. 198,5), därnäst kommer modersmålet (112,4 resp. 101,3), fysik (82,6 resp. 80,1), kemi (56,1 resp. 63,5) och geografi (57,5 resp. 52,9). Lärarbristen har förvärrats i kombinationen biologi-kemi, medan en märk­ bar förbättring inträtt i modersmålet i kombination med moderna språk, kanske även i kombination med historia. I klassiska språk, franska, filosofi, psykologi och pedagogik kan någon lärarbrist knappast utläsas ur sta­ tistiken. Statistiken över lärarnas åldersfördelning har sin huvudsakliga använd­ ning vid beräkningar rörande avgången från lärarbanan. Hänsyn måste vid sådana beräkningar tagas till avgång med ålderspension, dödsfall och avskedstagande före pensionsåldern. Utredningen uttalar, att förtidsavgången bland de lärare, som fått fast fot på lärarbanan, icke är alltför betydande och att numera så pass mycket är känt om det sätt pa vilket lärarna i genomsnitt utnyttjar sina möjligheter att inom vederbörlig pensioneringsperiod avgå tidigare eller senare, att god grund finnes för beräk­ ning av den årliga avgången från lärarbanan. Tillströmningen till banan är enligt utredningen mycket svårare att bedöma. I fråga om lärare med teologisk, merkantil och teknisk utbildning måste skolan konkurrera med andra verksamhetsfält. Blott en liten del av ut­ examinerade teologie kandidater, civilekonomer och civilingenjörer blir lärare; examinationsstatistiken från de fakulteter och högskolor, där dessa grupper utbildas, säger därför mycket litet om tillströmningen till lärar­ banan. Övriga läroämnen vid de högre skolorna företräds däremot normalt av lärare, som avlagt ämbetsexamen. Produktionen av filosofie magistrar borde därför vara en ganska korrekt mätare på tilloppet av akademiskt utbildade lärare för skolans huvudämnen. I viss mån är detta naturligt­ vis också fallet, men i tillämpningen ställs man inför frågor, som kräver kompletterande utredningar. Man behöver veta hur stor del av årskontingenten filosofie magistrar, som varaktigt ägnar sig åt lärarbanan, huru lång tid som måste beräknas från den blivande lärarens inskrivning i fakulteten till dess han som färdig lärare sitter i katedern, och huru de nya lärare, som de närmaste åren utexamineras från universitet och högskolor, för­ delar sig på skilda ämneskombinationer. Utredningens undersökningar beträffande lärartillströmningen har visat, att under åren närmast före ikraftträdandet av 1953 ars stadga angående filosofiska examina, omkring 75 procent av filosofie magistrarna kunde beräknas övergå till lärarbanan, att genomsnittstiden mellan läraraspiranternas inskrivning vid universiteten och deras inträde pa lärarbanan icke kunde sättas lägre än sju år och att under senare år ämneskombinationer med modersmålet i förening med moderna språk i särskilt hög grad till­ dragit sig läraraspiranternas intresse. Dessa förhållanden kan emellertid, säger utredningen, ha ändrats mer eller mindre genom tillkomsten av den nya examensstadgan, som reducerat fordringarna i ämbetsexamen från 7 betyg till 6, gett större frihet i fråga om ämneskompositionen och åtmins­ tone syftar till att förkorta studietiden inom universitetsämnena.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

D. Synpunkter på den närmaste framtiden

Utredningen erinrar, att ännu för några år sedan föräldrarnas önskemål i stort sett bestämde takten i fråga om det högre skolväsendets kvantita­ tiva utveckling. Just nu är läget, åtminstone på vissa punkter av skol­ organisationen, ett annat. Samhällets möjligheter att tillhandahålla lärare och klassrum är en faktor av avgörande betydelse. Vi står inför en plötsligt insättande, kvantitativt mycket betydande ök­ ning av årskullarnas storlek. Det har uppstått svårigheter att anskaffa kvalificerade lärare. Skolbyggnader har icke kommit till stånd i den ut­ sträckning, som skulle behövas. Utvecklingen bestäms för närvarande i första hand av samhällets förmåga att tillhandahålla lärare och lokaler: en stegring därutöver i antalet inträdessökande leder till en stegring av antalet avvisade. Visserligen är det mycket möjligt, att trycket från föräldraopinionen i^ längden framtvingar bättre villkor. Men det tar sin tid. Vill man i ett sådant läge förutberäkna skolans utveckling, är man nöd­ sakad att fråga efter samhällets nuvarande möjligheter att tillhandahålla lärare och klassrum. Utredningen har genom en enkät hos rektorerna sökt utröna, huru expansionsbehovet bedöms på de särskilda orterna och vilka hinder som står i vägen för de utvidgningar som anses erforderliga. Ingenting har därvid framkommit, som tyder på avtagande intresse från föräldrahåll. Även lärarbristen nämnes märkvärdigt sällan som återhållande moment. Desto oftare åberopas lokalsvårigheter, inte endast brist på klassrum utan också — i synnerhet vid de praktiska realskolorna — brist på institutionslokaler. Inom skolöverstyrelsen verkställda utredningar bekräftar det allmänna intrycket av rektorsenkäten i fråga om lokalförhållandena. I folkskolan fanns förra läsaret 29 063 egentliga klassrum för 33 549 läraravdelningar. Vid de högre skolorna fanns 4 380 klassrum för 5 452 klassavdelningar — statistiken omfattar tydligen ej hela den skolgrupp, som i det föregående betecknats med termen högre skolor. Bristen täckes delvis genom att spe­ ciallokaler tas i anspråk som klassrum och genom att lokaler av växlande beskaffenhet förhyrs för skolornas räkning; 321 avdelningar vid de högre skolorna saknade dock eget klassrum och ambulerade mellan för tillfället lediga undervisningslokaler. Härtill kommer, att organisationsproblemen för skolväsendet på de orter, där högre skolor kan jfrågakomma, ofta är mycket komplicerade och tids­ ödande, att ovisshet råder om vilka former av högre skolor som i praktiken kan ifrågakomma, och att förhoppningarna om större bidrag från statens sida i en icke alltför avlägsen framtid förvisso icke sporrar handlingskraften i de aktuella skolfrågorna. Enkäten bekräftar, att lärarbristen och lokalbristen jämte planeringssvårigheter av olika slag tillsammans bildar den tillbakahållande kraft, som i varje särskilt fall mäter sig med föräldrarnas intresse att få utbildning för de uppväxande. Det är, säger utredningen, knappast möjligt att noggrant mäta styrkan av varje särskild komposant i kraftspelet. Däremot konsta­ terar den, att de återhållande krafterna icke gör sig gällande på samma sätt och med samma styrka inom alla skolformer. Återverkningarna på enhetsskolan, på den äldre realskolorganisationen och på gymnasiet bör därför skärskådas för sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 13

I syfte att ge en föreställning om de anspråk, som det högre skolväsendet kan väntas ställa på lärartillgångama under det närmaste decenniet, har utredningen verkställt omfattande beräkningar, vilka översiktligt behandlas å s. 62 ff i betänkandet och därjämte utförligt redovisas i bilaga 1. Beräk­ ningarna är avsedda som grundval för utredningens överväganden och ut­ går därför från nuvarande förhållanden, observerade utvecklingstendenser och fattade beslut men tar däremot ingen hänsyn till de verkningar i olika avseenden, som utredningens eget arbete kan tänkas få. Beräkningar av det slag, som här är ifråga, måste utgå från vissa förut­ sättningar angående den kommande utvecklingen — för att nämna endast ett exempel är den takt i vilken övergång sker till nioårig skolplikt givetvis av största betydelse för bedömandet av behovet av lärarkraft. De beräk­ ningar rörande antalet klassavdelningar och behovet av lärare under den kommande tioårsperioden, som utredningen framlägger å nyss angivna sidor i betänkandet, och som jag i det följande återkommer till, har till förutsättning, att utvecklingen kommer att följa vissa av utredningen på följande sätt skisserade utvecklingslinjer. (I bilagan diskuteras även vissa andra utvecklingsalternativ.) Lärarbristen, lokalbristen och det betydande organisationsarbetet för­ senar givetvis enhetsskolans utveckling, och man har kanske anledning att, när det gäller denna skolform, särskilt trycka på lärarbristens betydelse. Sedan enhetsskoleförsöken väl påbörjats inom ett skoldistrikt, torde man emellertid icke behöva räkna med att försöken skall behöva avbrytas på grund av lärar-, lokal- eller planeringssvårigheter. Inom enhetsskolan måste man taga emot även de stora årskullarna på högstadiet; lokal- och lärar­ problemen måste lösas på det ena eller andra sättet, organisationsarbetet kan vara betydande, men man vet dock på ett ungefär vad det är som skall åstadkommas. 1950 års riksdag har fattat principbeslut om genomförande av en på nio­ årig allmän skolplikt grundad enhetsskola. Organisationen av denna skola är icke i alla delar klar, men det för utredningen väsentliga är icke lös­ ningen av olika organisationsproblem o. dyl. utan den nioåriga skolplikten. Den innebär, att under en övergångstid lärare och lokaler måste anskaffas för undervisning av all ungdom upp till 16-årsåldern. När enhetsskolan kan vara färdig, lärer icke kunna bedömas på ett statis­ tiskt material. Fastställandet av slutterminen för genomförandet ankommer på statsmakterna, icke på de enskilda hemmen eller de enskilda kommu­ nerna. Utredningen håller för sin del för sannolikt, att enhetsskolan skall kunna vara i sin helhet genomförd i början av 1970-talet. Bedömningen av utvecklingen inom övriga skolformer för realskolcstadiet kräver överväganden av annan art. Just i fråga om realskolan är antalet avvisade störst och visar ingen tendens att minska. De restriktioner i fråga om upprättandet av nya klassavdelningar, som införts på grund av lärarbristen, drabbar den äldre organisationen av frivilliga skolor på ett helt annat sätt än den i princip obligatoriska enhetsskolan. I särskilt hög grad torde emellertid realskolestadiets utveckling utanför enhetsskoledistrikten vara beroende av ortens möjligheter att anskaffa klassrum och i övrigt lösa sina planeringsproblem.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Beträffande tillströmningen till lärarbanan anför ut­ redningen i huvudsak följande. Man kan med någorlunda god approximation förutsäga antalet student­ examina under återstoden av 1950-talet, eftersom det till stor del är fråga om ungdom, som redan tillhör gymnasiet. Man kan vidare göra antagandet, att samma procent abiturienter som år 1954 skall inskriva sig i de filo­ sofiska fakulteterna. Beträffande tiden före ikraftträdandet av 1953 års examensstadga har vissa undersökningar givit vid handen, att antalet ämbetsexamina låg ungefär vid 26 procent av antalet sju år tidigare in­ skrivna och att omkring 75 procent av filosofie magistrarna blev lärare. Dessa resultat kan sammanfattas så, att åren närmast före ikraftträdandet av 1953 års examensstadga antalet blivande lärare inom en årskull ny­ inskrivna filosofie studerande kunde uppskattas till 19 å 20 procent och att de genomsnittligt kunde väntas inträda som aktiva lärare sju år efter inskrivningen. Allt detta kan ha ändrats genom den nya examensstadgan. Betygsfordringarna har sänkts från 7 till 6 betygsenheter, vissa lättnader i kursford­ ringarna torde ha genomförts. Samtidigt har en lönereglering genomförts för lärarna, som bör ha ökat lärarbanans dragningskraft. Utsikterna för en tillfredsställande rekrytering torde nu vara bättre än för några år sedan, men man vet ännu ej huru mycket bättre. Enligt utredningens uppfatt­ ning vore det dock rimligt att antaga, att reduktionen av examensfordring­ arna kommer att sänka det genomsnittliga tidsintervallet mellan inskriv­ ningen och den aktiva lärartjänsten från 7 till 6 år och att vad som i övrigt gjorts för att öka intresset för lärarbanan skall förmå höja rekryte­ ringen från 19 ä 20 till 25 procent av årskullen nyinskrivna vid de filo­ sofiska fakulteterna. Tillskottet av nya lärare under dessa förutsättningar skulle för åren 1956—65 utgöra

1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 428 451 514 610 698 784 817 983 1052 1 098

Resultaten torde kunna inbegripa de relativt få folkskollärare, som för­ värvar adjunktskompetens genom att tentera för fyra betyg i ämbetsexamen, ävensom lärare, som utbildats inom de teologiska fakulteterna. Den beräknade ökningen under tioårsperioden är som synes högst bety­ dande. Det är dock svårt att uttala någon bestämd mening om beräk­ ningarnas hållbarhet.

På grundval av de gjorda antagandena om skolväsendets utveckling och om lärarproduktionen framlägger utredningen följande kalkyl över tillgång och efterfrågan på akademiskt utbildade lärare för åren 1956—65.

Läsår 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

Lärarproduktion 430 450 540 610 700 780 820 980 1050 1 100 Ersättningsbehov 210 210 190 180 160 150 140 150 150 150 Utvidgningsbehov 370 410 480 610 580 500 600 500 100 100

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1956 17

Möjligen är det för tidigt, säger utredningen, att uttala någon mening om det läraröverskott, som prognoserna utlovar för tiden framemot 60talets mitt. Något kan ha inträffat innan dess, som rubbar eller till och med helt kullkastar kalkylerna. Skulle emellertid beräkningarna stämma även i en så pass avlägsen framtid, uppstår fråga om dispositionen av det uppkommande läraröverskottet. Spörsmål om tempot i enhetsskolans ge­ nomförande och om sänkning av lärjungemaximum i klasserna skulle där­ igenom på nytt aktualiseras; individualiserande arbetsmetoder, som kräver större tillgång på lärarkraft, skulle kunna få ökad användning; lärare skulle kunna i större utsträckning avdelas för speciella uppgifter av olika slag; »klassens timme» skulle kunna allmänt genomföras osv. Vad som i dessa avseenden kan göras, beror dock även av möjligheten att anskaffa lokaler för en ytterligare ökning av antalet klasser och smärre undervisningsenheter. Huru man om åtta eller tio år kommer att se på därmed sammanhäng­ ande investeringsfrågor undandrager sig helt utredningens bedömande. Underskottet i den akademiska lärarproduktionen bör enligt utredningen 1 främsta rummet täckas genom vidareutbildning av folk­ skollärare. I fråga om det antal lärare av detta slag, som under de gjorda förutsättningarna bleve erforderligt för enhetsskolan och för den äldre organisationen hänvisar jag till handlingarna. Utredningens beräkningar gäller det totala lärarbehovet och tar icke hänsyn till förhållandena inom de skilda ämneskombinationerna. Sannolikt kommer marknaden att mättas tidigare i vissa humanistiska ämneskom­ binationer och senare i de naturvetenskapliga. Utredningen skulle gärna ha velat belysa dessa förhållanden men har icke funnit detta möjligt på grundval av tillgängligt material. Det nödvändiga statistiska underlaget torde komma att skapas genom den år 1954 beslutade omläggningen av universitetsstatistiken. Vid tidpunkten för utredningens avslutning förelåg dock icke ett material av tillräcklig omfattning. Skulle vid någon tidpunkt överskott av lärare uppstå i vissa kombina­ tioner, medan underskott ännu råder i andra, uppstår frågan, huru över­ skottet bäst skall nyttiggöras. Utredningen pekar på vissa uppgifter, som kunde komma i åtanke vid överskott på lärare i modersmålet och mo­ derna språk. Då frågan för närvarande icke är aktuell torde jag få inskränka mig till att även i detta avseende hänvisa till handlingarna. Utredningen kringgärdar sina beräkningar om framtida skolförhållanden med de starkaste reservationer. Den framhåller, att kalkylerna närmast är att fatta som räkneexempel, vilka belyser, hur utvecklingen kan komma att te sig, om en obligatorisk nioårig enhetsskola skall vara genomförd i början av 1970-talet och under övergångstiden i stort sett samma utveck­ lingstendenser som hittills gör sig gällande inom det högre skolväsendet. Även beräkningar av detta slag har dock, framhåller utredningen, sitt värde. De ger eu viss stadga åt diskussionen. Den som inte vill acceptera resultaten tvingas att göra klart för sig, vilka förutsättningar han inte anser hållbara, och de underlättar på samma gång för honom att bedöma de 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 123

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 ändringar i resultaten, som blir följden, om man ändrar den ena eller andra förutsättningen. Till och med rätt ofullkomliga försök att statistiskt följa en utvecklingstrend in i framtiden kan vara goda hjälpmedel i händerna på den som förstår deras begränsning.

2. Remissyttranden

Utredningens undersökningar och prognoser rörande tillström­ ningen till lärarbanan behandlas i remissvaret från seminarier­ nas rektorsfmening. Föreningen finner det av utredningen kalkylerade till­ skottet av nya lärare med akademisk utbildning alltför högt beräknat och anför härom i huvudsak följande. Utredningen har utgått från att under åren före den nya examensstadgans ikraftträdande omkring 75 procent av filosofie magistrarna kunde antas ha ägnat sig åt lärarbanan. Föreningen finner detta antagande svagt underbyggt. Det är enligt föreningens mening mera sannolikt, att endast 70 procent blir lärare. Föreningen kan icke heller finna tillräckliga skäl för att i likhet med utredningen räkna med en förkortning från sju till sex år av den tid, som normalt förflyter från läraraspiranternas inskrivning vid universiteten till deras inträde på lärarbanan. Föreningen åberopar bland annat, att provåret genom inrättandet av lärarhögskolor liksom tidigare blir två terminer i stället för som för närvarande normalt en. Föreningen räknar sålunda med att tidsintervallet kommer att förbli 7 år. När slutligen utredningen anser sig kunna räkna med att av de nyinskrivna i de filosofiska fakulteterna 25 procent kommer att bli lärare mot 19 å 20 procent under den gamla examensstadgans tid, anser föreningen denna uppskattning för hög och utför nya beräkningar under antagandet, att lärarproduktionen i framtiden kommer att hålla sig vid 20 procent. Enligt föreningen skulle brist föreligga även för åren 1961—62 och över­ skott uppkomma först år 1964, inte år 1961 som utredningen beräknat. Erinringar mot utredningens beräkningar rörande lärarrekryteringen framställs även av svenska seminarielärarjöreningen, som i denna fråga kommer till samma resultat som seminariernas rektorsförening. Skolöverstyrelsen betonar den betydande osäkerhet, som prognoser av föreliggande slag med nödvändighet måste innebära. Också överstyrelsen diskuterar ett alternativ med en lärarproduktion av 20 procent av en års­ kull nyinskrivna vid de filosofiska fakulteterna, vilket skulle leda till ett underskott av akademiskt utbildade lärare även åren 1961 och 1962. Över­ styrelsen betecknar dock detta alternativ som ett antagande av ganska utpräglad minimikaraktär. Jämväl arbetsmarknadsstyrelsen kommer in på frågan om den akade­ miska lärarproduktionen och dröjer särskilt vid den olikformighet, som utvecklingen företer inom de skilda ämneskombinationerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1956 19

Enligt styrelsens uppfattning kan man förmoda, att överskott på lärare i vissa humanistiska ämnen kan komma att göra sig gällande vid en tidigare tidpunkt än den vid vilken utredningens totalkalkyl visar överskott. Om den eftersläpning i utbildningen av lärare i matematik och naturvetenskap­ liga ämnen, som skolväsendet för närvarande har stark känning av, får fortsätta, kan den beräknade utbyggnaden av skolorganisationen komma att hämmas. Påtagliga sysselsättningssvårigheter för humanister kan då komma att uppstå — såväl på lärarbanan som på andra arbetsområden för humanister. Utredningen har inte haft möjlighet att göra några ingående prognoser beträffande det väntade lärartillskottet i de olika ämnena var för sig. Då denna fråga är av mycket stor vikt med hänsyn till dels möjligheterna för en önskvärd utbyggnad av skolorganisationen, dels de akademiskt utbil­ dade lärarnas anställningsmöjligheter, vill styrelsen framhålla såsom syn­ nerligen angeläget, att bearbetning av studiestatistiken från de filosofiska fakulteterna med avseende på studenternas studie- och yrkesinriktning sker så snart som möjligt och att med utgångspunkt från det sålunda er­ hållna materialet en kontinuerlig prognos verksamhet börjar bedrivas. I an­ slutning härtill erfordras en intensifiering av yrkesvägledningen och stu­ dierådgivningen för studenter och blivande studenter.

Målsmännens riksförbund betonar, att utredningens antagande, att an­ talet nyinskrivna vid de filosofiska fakulteterna kommer att stiga propor­ tionellt med de växande studentkullarna förutsätter, att de akademiska lärosätenas resurser ökas i en helt annan takt än hittills varit fallet.

20 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

III. Skolledarna om realskolestadiets organisation

RealskoleuUedningens i det föregående redovisade beräkningar angående skolväsendets utveckling är, som förut framhållits, utförda i anslutning till det ena i utredningsdirektiven angivna alternativet, nämligen att de nu­ varande realskoletyperna bibehålls nien begagnar folkskollärare för en så stor del av undervisningen, som motsvarar klasserna l5 och l7, 25 och 27, l4 och lö. Utredningen framhåller, att det andra alternativet, som innebär att realskolan blir treårig och flickskolan femårig, icke — under den gjorda förutsättningen beträffande folkskollärarnas avsedda tjänstgöring i de lägre klasserna — skulle medföra någon ytterligare besparing i akademiskt utbil­ dad lärarkraft utan snarare tvärtom. Men de båda skisserade systemen skiljer sig på andra punkter. Eu totalbedömning av skälen för och emot finner utredningen nödvändig i den situation, som uppstått genom efter­ krigstidens utveckling, och den har därför till skolledarna ställt vissa frågor angående deras erfarenheter av och uppfattning om realskolestadiets orga­ nisationsproblem. I betänkandets tredje kapitel redogör utredningen för de svar den fått och tecknar därmed en bild av hur realskolestadiets organisa­ tionsfrågor ter sig för kunniga och erfarna skolmän, som i regel redan haft beröring med de stora årskullarnas problem och bedömer dem var från sin utsiktspunkt i skolorganisationen men som inte haft tillfälle att pröva en treårig lärogång på realskolestadiet.

Ehuru undervisning i engelska i folkskolan först på senare år anordnats på mellanstadiet i något större antal skoldistrikt, före­ ligger redan nu en ganska omfattande erfarenhet om vad denna under­ visning kan prestera. De högre skolornas rektorer och språklärare har på många håll fått mottaga nybörjare med två års, ett års eller ingen före­ gående undervisning och kan anställa jämförelser mellan olika lärjunge­ grupper. Folkskolinspektörerna har haft tillfälle att jämföra den direkta undervisningen och radioundervisningen i folkskolan. På förhand kan man dock vänta, att erfarenheterna skall vara mycket växlande. Undervisnings­ traditionen kan inte ha hunnit bli lika fast som i folkskolans andra ämnen; bättre resultat är sannolikt att motse, när lärarna mera allmänt fått följa sina klasser ett par gånger genom de föreskrivna kurserna i engelska. Det kan dock icke förväntas, att undervisningen i engelska i folkskolans femte och sjätte klasser någonsin skall ge detsamma som undervisningen i den femåriga realskolans båda första klasser. Av den redogörelse utredningen lämnar för sina undersökningar fram­ går, att rektorernas uppskattning av folkskolans engelskundervisning är

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1956 21

mycket skiftande. Kritiska omdömen omväxlar med relativt erkännsamma. Det visar sig också, att förkunskaperna i engelska från folkskolan i de högre skolorna utnyttjas i ganska skiftande utsträckning. Försök att taxera det värde för nybörjarundervisningen i engelska i de liögre skolorna, som ligger i att eleverna åtnjutit undervisning i ämnet i folkskolan, visar, att den vanligaste uppskattningen, såväl bland språkmän som icke-språkmän, är, att folkskoleundervisningen ger ett försprång, som grovt taget mot­ svarar en termin. Flertalet av folkskolinspektörerna har funnit, att den kombinerade kor­ respondens- och radioundervisningen i engelska i stort sett givit mycket tillfredsställande resultat. Vad angår folkskollärarnas kompetens för undervisning i engelska anför utredningen, att endast några få rektorer godtagit en på kompetensintyg stödd behörighet annat än som nödfallsutväg. Däremot har inspektörerna allmänt godtagit nämnda intyg som behörighetsgrund, även om önskemål om kompletteringar i en eller annan form icke är ovanliga. Även de ar bets hygieniska förhållandena i realskolan och i folkskolans övergångsklasser har av utredningen undersökts genom e.n enkät bland skolledarna. Utredningen har därvid bland annat tillfrågat rektorerna, huruvida de anser, att arbetsbördan i realskolan för närvarande är för betungande för någon större lärjungegrupp. Av de närmare 300 till­ frågade rektorerna svarar en stor grupp nej utan att närmare ingå på frå­ gan. Bland rektorerna vid de högre allmänna och enskilda läroverken om­ fattar denna grupp närmare hälften och bland rektorerna vid de statliga och privata realskolorna mer än en tredjedel. I återstoden av svaren från dessa skolkategorier återfinns ytterligare några svar i nekande riktning och en del tveksamma, medan andra pekar på någon större eller mindre grupp, som kan anses ha för tungt arbete. Bland svaren från de 57 kom­ munala realskolorna, som ju särskilt avspeglar läget i den fyraåriga real­ skolan, finner man 22 nekande, några tveksamma och 30 jakande svar. Även de rektorer, som hävdar att arbetsbördan icke är för stor för elever med normal begåvning för teoretiska studier av det slag, som bedrivs i real­ skolan, betonar emellertid ofta, att saken ställer sig annorlunda för elever med mindre goda förutsättningar för realskolestudier, särskilt de ambitiösa bland dessa. Härmed överensstämmer, att rektorerna vid läroverk, där intagningspoängen till följd av utrymmeskonkurrens ligger högt, finner de arbetshygieniska förhållandena ganska goda och att andra rektorer anser, att en för hård arbetsbelastning för vissa lärjungegrupper undgåtts endast genom att en linje med särskild realexamen inrättats vid skolan. Ett flertal rektorer framhåller i detta sammanhang den extra belastning de dag­ ligen resande lärjungarna måste uthärda. Vanligen anses de båda högsta klasserna vara mest arbetskrävande.

22 Kungl. May.ts 'proposition nr 123 år 1956

På fråga huruvida barnen i fjärde och sjätte klasserna i folkskolan skad­ ligt forceras inför övergången till högre skolor, har ett dussin inspektörer avgivit svar, som kan tolkas därhän, att ingen avsevärd forcering av bar­ nen förekommer inom inspektionsområdet. Ofta beror detta på distriktets speciella struktur. Lika många folkskolinspektörer och ett par folkskolestyrelser har konstaterat viss forcering inför övergången men är icke be­ redda att beteckna den som skadlig. Omkring halva antalet folkskolinspektörer har däremot intrycket, att skadlig forcering förekommer. Flera inspektörer inskränker dock sitt om­ döme till fjärde klassen eller anser åtminstone denna klass svårast utsatt. Ej sällan är missförhållandena begränsade till någon stad med utpräglad utrymmeskonkurrens. Folkskoledirektionen i Stockholm har funnit, att forceringen är en realitet och en allvarlig sådan, men att en skadlig forcering torde vara svår att påvisa. Direktionen har betonat angelägenheten av att alla möjligheter prövas att bereda barnen lugn i skolarbetet. Utredningen finner det icke lätt att sammanfatta så divergerande me­ ningar, som dem man möter i de arbetshygieniska frågorna. Det gemen­ samma är det nästan självklara, nämligen för den högre skolans del, att arbetsbelastningen alltid blir för stor för några, om skolan frekventeras även av lärjungar, vilkas begåvningsutrustning icke räcker till för det av­ sedda studiemålet, och för folkskolans del, att arbetet på vissa håll blir forcerat i anknytningsklasserna, om platstillgången i de högre skolorna är otillräcklig, och att forceringen kan bli skadlig, om konkurrensen om plat­ serna överstiger en viss gräns.

Genom utredningens enkäter har skolledarna även fått tillfälle att uttala sig om valet av realskoletyp. De har därvid haft att välja mel­ lan de i direktiven angivna två alternativen. Med stor enhällighet har rektorerna vid de liögre skolorna därvid röstat för bibehållande av nuvarande skolformer. De skäl mot en treårig realskoleorganisation, som framkommit vid läroverksenkäten, sammanfattas av utredningen i följande punkter: 1. Den femåriga realskolans effektivitet beror till stor del på att real­ skolan får arbeta med gallrade klasser. Folkskolans klasser 5 och 6 är ogall­ rade och kan därför inte prestera detsamma som den femåriga realskolans eller den sjuåriga flickskolans båda första klasser. Effektiviteten blir ytter­ ligare lidande genom att kurserna under folkskoleåren inte kan uppläggas för en obruten femårig studiegång med realexamen som mål. Den nuva­ rande kunskapsnivån i realexamen och vid övergången till gymnasiet kan därför icke uppnås, om realskolan göres treårig. 2. För de lärjungar, som väljer fyraårig realskola, har olägenheterna av den sena övergången hittills kompenserats genom ett års förlängning av studietiden. Om nu studietiden i realskolan förkortas, kan icke heller denna lärjungegrupp uppnå samma slutnivå, eftersom man inte på tre år kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 23

hinna detsamma som på fyra. Svårigheterna med kursernas utformning blir på samma gång mera framträdande och kommer särskilt att göra sig gällande vid övergången till det fyraåriga gymnasiet, som skulle inträna

3. Skall trots allt nuvarande examensstandard tillnärmelsevis upprätt­ hållas, måste arbetet i realskolan forceras mer än hittills varit vanligt. Hygieniska betänkligheter reser sig dock upp mot varje mera avsevard ökning av arbetsbördan under pubertetsåren. En icke obetydlig del av den nuvarande lärjungeuppsättningen skulle över huvud taget icke kunna fylla de skärpta kraven på kunskapsinhämtande. Höjes då med hänsyn härtill inträdesfordringarna, komme betygsjakten i folkskolan att bli intensivare och forceringen av lärjungarna även där att tilltaga. . 4. Den skärpta konkurrensen skulle infalla vid en tidpunkt, da lär­ jungarna befinner sig i den begynnande puberteten, och måste därför med­ föra ökade risker för individen. 5. Även för lärarna bleve arbetet i realskolan drygare, särskilt tor lararna i skrivningsämnena. De klasser, som skulle försvinna, är just de, som kräver det minsta hemarbetet av lärarna. En sänkning av lärarnas genom­ snittliga undervisningsskyldighet komme därigenom att aktualiseras. 6. Vid de mindre skolenheterna bleve det omöjligt att ordna lärarnas tjänstgöring, utan att dessa måste åtaga sig undervisning i ämnen, som ej ingår i deras fackstudier. , 7. Införandet av treårig realskola i stället för femårig skulle atföljas av en sänkning av lärarnas utbildningsnivå, eftersom undervisningen i klas­ serna 5 och 6 normalt bestrides av folkskollärare utan den vidareutbildning, som fordras för anställning i tjugutredje lönegraden. Om däremot de lägsta klasserna bibehålls vid läroverken, komme undervisningen i dessa klasser att skötas övervägande av folkskollärare med vidareutbildning, vilka i sin undervisning komme att följa läroverkens traditioner. 8. Förlusten av de lägre klasserna i realskolan skulle minska skolans möjligheter att uppnå kontakt med hemmen.

Det huvudsakliga skäl för treårig realskola, som framkommit från läroverkshåll, är den svåra lokalbristen, som väntas kvarstå under lång tid.

Huru valet mellan treårig realskola och längre realskoleformer med tjugu tredjegradstjänster i botten ter sig från folkskolans synpunkt, framgår med största tydlighet av den omröstning utredningen anställt bland folkskol­ inspektörerna och vissa skolstyrelser. En överväldigande majoritet av de tillfrågade föredrar alternativet treårig realskola. De skäl för en treårig realskola, som har framkommit i folkskoleenkäten, sammanfattar utred­ ningen i följande punkter: 1. Den dubbla anknytningen nödvändiggör omgrupperingar av lärjung­ arna med åtföljande lärarombyten. Klasslärarens fostraruppgift förutsätter för genomförandet en viss grad av kontinuitet. Om lågstadiet blir treårigt, blir&det i regel lärarbyte efter tredje klassen. Vid slutet av fjärde klassen sker på många orter en betydande avgång av lärjungar till högre skolor, vid slutet av femte klassen en mindre sådan, vid slutet av sjätte klassen ater en betydande avgång. Om realskolan görs treårig, kan klasserna i folkskolan hållas samman under de tre ar, som barnen behöver för att passera mellan­ stadiet. Därigenom sparas också eu myckenhet organisationsarbete.

24 Kiingl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

2. På orter, där inkörsporten till de högre skolorna är trång, forceras barnen alltför ofta, främst av föräldrarna men även av lärarna, och under­ visningen inriktas alltför mycket på skriftliga prov och muntliga förhör. Den högre skolans tryck på folkskolan är i måttlig dos stimulerande, men blir skadligt, om det driver till en alltför hetsig betygsjakt. Om inträdesfordringarna till den treåriga realskolan inte behöver sättas alltför högt och om platstillgången på realskolestadiet genom reformen ökas, kan forceringen hållas inom rimligare gränser än nu ej sällan är fallet. 3. Genom övergången till treårig realskola uppskjutes valet av studievag för de lärjungegrupper, som nu går till femårig realskola och sjuårig flickskola. Anlagsbedömnmgen torde kunna ske säkrare vid 13-årsåldern an vid 11-årsåldern; särskilt gäller detta den praktiska begåvningen. 4. Begavningsgenomsnittet hos de efter klass 4 avgående lärjungarna är högre än hos de kvarstannande. Arbetet med de genom avgången försva­ gade klasserna har visserligen lett till en för de svagare lärjungarna avpas­ sad enklare och mera konkret undervisning, men detta har ej kunnat hindra att klasserna blir haglösare och i olika avseenden besvärligare. Sämre ele­ ment i klassen får lättare att ta ledningen. 5. Organiserandet av skolan i fullständiga treårscykler innebär ett när­ mande till den blivande enhetsskolans organisation. 6. Det vore för folkskolan nyttigt med ett inslag av lärare med relativt omfattande vidareutbildning. Om tjugutredjegradstjänsterna vid de högre skolorna blir överflödiga, finns det viss utsikt, att sådana tjänster i stället inrättas i folkskolan. o 7' 0lika skäl, exempelvis för att tillgodogöra sig tidsvinsten i den femangarealskolan, skickar föräldrarna ofta barnen från hemmet tidigare än nödvändigt. Barnen undandras därigenom i förtid hemmens fostran eller maste underkasta sig tröttande dagliga resor.

Så länge undervisning i engelska icke är konsekvent genomförd i folk­ skolans femte och sjätte klasser, måste den nuvarande realskoleorganisationen i vissa delar bevaras. Flera skolledare har uttalat, att fyraåriga linjer även av andra skäl bör bibehållas vid sidan av de treåriga. Sålunda har påpekats, att sådana linjer kan behövas för sent mognande begåvningar och för lärjungar, som på grund av tröttande resor, inverkan av puberteten eller andra privata svårigheter behöver en lugnare studiegång än den tre­ åriga realskolans. Vidare har de fyraåriga linjerna ansetts ha en mission att fylla som underlag för kunskapsjämförelser. Vissa farhågor har dock uttalats för att vid ett biandsystem den mest krävande linjen inte skulle komma att dra till sig det duktigaste elevklientelet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 25

IV. Erfarenheterna av den treåriga realskolan

1. Realskoleutredningen

Realskoleutredningen redovisar i betänkandets fjärde kapitel hittills vunna erfarenheter av försök med treåriga realskollinjer. Dessa linjer kan uppdelas i tre olika kategorier, nämligen sådana, som ansluter till utdifferentierade engelskläsande avdelningar av folkskolans sjätte klass, linjer an­ slutna till enhetsskolans sjätte klass och linjer anknytande till sjätte klass av i princip odifferentierad engelskläsande folkskola. Vad den förstnämnda kategorien beträffar har utredningen nöjt sig med en summarisk redo­ görelse, då det enligt utredningens mening icke kan påvisas, att dessa linjer är vare sig sämre eller bättre än andra realskoleformer. Även i fråga om den andra kategorien är erfarenheterna så begränsade, att det icke synes utredningen möjligt att draga några bestämda slutsatser. Huvudintresset samlas därför kring de till den sistnämnda gruppen hörande linjerna. Dessa linjer förbereds genom förstärkningsanordningar i folkskolan — framför allt vid undervisningen i engelska — åtminstone i Stockholm, Göteborg, Halmstad och Lund. Den omfattning, i vilken linjerna förekommer fram­ går av följande sammanställning, vari även anges den betygssumma (i 10 ämnen), som föreskrivits för inträde på linjen.

Antal avdelningar på teoretisk linje Intagningsläsåret 1954/ 55 vt 51 poäng ki. i kl. 2 kl. 3 realexamen

Stockholms folkskolor (»1947 års försöksverksamhet»; även examensfri

Halmstads folkskolor (endast prak-

Lunds folkskolor (även praktisk linje) 16 3 2 — — 11. allmänna lärov. för flickor i Göte-

H. allm. lärov. för flickor i Hälsing-

Burgårdens sam realskola i Göteborg. . 17 1 1 — — I fråga om lärjungeurvalet vid de treåriga linjerna anför ut­ redningen bland annat följande. I praktiken har inga lärjungar intagits på minimipoäng vid de tre läroverkslinjerna. Vid de båda göteborgsläroverken var den

28 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

På fråga av utredningen har folkskoledirektionen i Stockholm liksom folkskolestyrelserna i Lund och Halmstad uttalat, att en genomförd orga­ nisation med treåriga realskollinjer, baserade på odifferentierad sjätte klass, är att föredraga framför den nuvarande dubbla anknytningen. Däremot har alla tre rektorerna vid de läroverk, som har treåriga linjer, ställt sig be­ tänksamma gentemot ett allmänt genomförande av treårig realskola. Utredningen framhåller, att vissa icke ogrundade erinringar kan göras mot en jämförelse mellan studieresultaten vid 1947 års skolor i Stockholm och de äldre realskoleformerna, vilken bygger endast på de lämnade siffer­ uppgifterna angående antalet anmälda till realexamen, antalet i skrift­ liga och muntliga prövningen underkända och antalet godkända. Examensresultaten beror, framhåller utredningen, inte bara av skolans organisa­ tion utan också av lärarnas skicklighet, lärjungarnas studiebegåvning och åtskilliga omständigheter, som står i samband med lärjungars avgång från skolan utan examen. Utredningen har genom en särskild expert gjort en grundlig analys av studieresultaten vid 1947 års skolor i Stockholm och jämfört dem med motsvarande resultat vid fyraåriga realskolelinjer i Stockholm. Materialet från 1947 års skolor omfattar inemot 800 lärjungar, som under året 1949— 52 mottagits i klass 7 och som normalt skulle ha varit framme vid real­ examen vårterminen 1955 eller tidigare. Detta material har av utredningen ansetts vara någorlunda tillräckligt som underlag för en statistisk be­ arbetning. Det torde icke vara erforderligt att steg för steg följa utredningen i dess nu ifrågavarande undersökning. Principen har varit, att endast lärjungar med samma betygssumma från folkskolans klass 6 rättvisligen kan jämfö­ ras med varandra. Bland dem som har exempelvis 16—17 poäng har en grupp gått till den treåriga realskolan i 1947 års försöksverksamhet, en annan grupp till den fyraåriga realskolan vid de allmänna läroverken. Vid jämförelsen har utredningen icke låtit sig nöja endast med de av veder­ börande lärare avgivna vitsorden utan jämväl utnyttjat resultaten av den eftergranskning av examensskrivningarna, som skolöverstyrelsen låter verkställa. Utredningen sammanfattar på följande sätt resultaten av sin undersökning. Det resultat vi kommit till skulle kunna formuleras så, att de treåriga realskolorna i 1947 års försöksverksamhet lyckats på tre år föra fram till målet en minst lika stor del av intagningskontingenten som de fyraåriga realskolorna kunnat föra fram på fyra år, men att kunskapsnivån i skrivningsämnena kvalitativt är något lägre i den treåriga realskolan. Skillnaden understiger enligt lärarnas bedömning skillnaden mellan Ba och B i ett av de fyra skrivämnena men motsvarar enligt eftergranskarna skillnaden mel­ lan Ba och B i ett eller högst två av ämnena. Vi måste dock eftertryckligt framhålla, att vår undersökning icke inne­ bär någon exakt värdesättning av de jämförda skolformerna. Vårt material

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1056 29

har varit bra litet, vi bär inte heller kunnat ta hänsyn till sådana omstän­ digheter som klassernas storlek, arbetsbördan under studietiden, den organi­ serade läxhjälpen, lärjungarnas ålder i realexamen eller olikheter i avseende på lärarnas utbildning och erfarenhet av undervisning på realskolestadiet; några av dessa faktorer torde ha verkat till den treåriga realskolans fördel, andra till den fyraårigas. Vi har också måst avsta från att följa de olika lärjungegrupperna på gymnasiet, da det ännu är för fa, som övergått dit från 1947 års skolor, och ännu färre, som avslutat sina gymnasialstudier. Enligt vår uppfattning saknas dock för närvarande anledning antaga, att en fullständigare statistisk undersökning skulle ha givit ett väsentligt annorlunda utslag. Däremot är vi fullt beredda på att ett resultat som vart av nagon grupp kritiker från allmännare utgångspunkter avfärdas såsom orimligt. Värdet av ett helt års ansträngningar från lärarnas och lärjungarnas sida måste, kan det synas, vara större än som framgått av vår analys. Gentemot detta val vi erinra om att det även vid tidigare undersökningar, bland annat av 1940 års skolutredning, visat sig, att förhållandevis stora differenser i undervis­ ningstid lett till mycket små mätbara kunskapsdifferenser. o Undersökningar av detta slag berör för skolan högst allvarliga frågor. De ger ett intryck av att skolans ansträngningar ofta är stora i förhållande till lärjungarnas mottaglighet. Ett helt års längre skolgång höjer visserligen betygsnivån, men icke mycket. En omdisposition av flera veckotimmar pa folkskolans schema ändrar prestationsnivån påvisbart men endast med en bråkdel av avståndet mellan två på varandra följande betyg i betygsskalan. Vi sätter inte ett ögonblick i fråga skolans och skollivets funda­ mentala betydelse för individens utveckling eller som grundval för vår nations kultur. Men det kan diskuteras, om undervisningens effekt stiger proportionellt med dess omfattning. Det är viktigt att de uppväxande samlas kring kunskapsbrunnarna och där får det de kan taga emot. Hur mycket det blir, beror i högsta grad av deras naturliga förutsättningar. Den som kommer dit med ett stort mått kan mottaga mer, den som kom­ mer med ett litet mått får mindre. Däremot torde det inte båta mycket att hälla i mer än så att måttet blir fullt; överflödet rinner bort till ingen nytta. Skolutredningens och våra undersökningar tycks leda till resultatet, att i genomsnitt den fyraåriga linjen betygsmässigt ligger något över den femåriga och denna i sin tur över den treåriga. Valet mellan dem är natur­ ligtvis icke avgjort därigenom, ens om man begränsar sig till de båda ytter­ ligheterna: den fyraåriga och den treåriga linjen. Den fyraåriga linjen vinkar med utsikten att höja betyget i realexamensskrivningarna ett halvt betyg i ett eller två ämnen, den treåriga erbjuder ett års tidsvinst för fort­ satta studier eller produktivt arbete. Det är inte nödvändigt att här fastslå, vilket av dessa företräden som bör taxeras högst. För oss är det nog, att svaret icke är självklart. Vi har kommit till den övertygelsen, att även den treåriga realskolan under vissa betingelser på ett tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål. Vilken form av realskola som i praktiken bör ges företräde, blir då beroende av över­ väganden, vari även andra faktorer än de här diskuterade spelar in.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

2. Remissyttranden

De slutsatser utredningen dragit av sina undersökningar av studieresul­ taten vid 1947 års skolor i Stockholm har av flertalet remissmyndigheter lämnats utan gensagor. I vissa yttranden framföres dock varningar mot alltför långt gående slutsatser. Sålunda betecknar skolstyrelsen i Uppsala utredningens jämförelser som alltför optimistiska, om de ges en allmän­ giltig innebörd, och påpekar bland annat, att de möjligheter, som står Stockholms folkskolor till buds framför allt i fråga om undervisning i nyc­ kelämnet engelska, för närvarande inte är inom räckhåll för folkskolan i allmänhet. Målsmännens riksförbund uttalar, att frekvensen av underbetyg måste särskilt beaktas vid en jämförelse mellan olika linjers svårighets­ grad. Läroverksläramas riksförbund hävdar, att betygsättningen på de tre­ åriga linjerna influerats av folkskolans betygsskala; för högt satta betyg i de muntliga proven kan sålunda ha lett till oriktigt godkännande av exa­ mina, som, om de mätts med realskolans mått, borde ha underkänts. Skill­ naderna i fråga om de båda skolformernas betygsskalor måste enligt för­ bundets mening även påverka flyttning och avgång, d. v. s. hela studie­ gången inom respektive skolformer. Å andra sidan påpekar Stockholms folkskoledirektion, att eleverna i 1947 års skolor vid realexamens avläggande varit drygt ett år yngre än jäm­ förelsegruppen på den fyraåriga linjen. Skolöverstyrelsen anser sig icke kunna uttala någon mening om, vilka resultat en undersökning av mera allsidigt och omfattande slag skulle ge. Överstyrelsen finner det emellertid sannolikt, att den treåriga realskolan skall visa sig ge tillfredsställande resultat, om vissa av utredningen föror­ dade stödåtgärder i folkskolan kommer till stånd och en anpassning av tim- och kursplanerna i den treåriga realskolan sker på lämpligt sätt.

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956 31

V. Realskolan under övergångstiden

1. Studiegångens längd i realskolan

A. Realskoleutredningen

I betänkandets femte kapitel tar utredningen ställning till de argument för och emot en treårig studiegång i realskolan, som under utrednings­ arbetets gång framkommit, och framlägger därefter sina egna förslag. Vad först angår frågan om den treåriga realskolan som grundval för gymnasiestudier erinras därvid om att det mot denna skola invänts, att den vore för arbetskrävande för somliga lärjungar och ändock gåve för svag grund för gymnasiestudier. Utan fog är denna invändning naturligtvis icke, säger utredningen. Efter den statistiska undersökningen av arbetsresultaten vid 1947 års försöksverksamhet har emellertid utred­ ningen för sin del kommit till uppfattningen, att en treårig lärogång är möjlig utan skadlig forcering, om den kombineras med anordningar för av­ läggande av särskild realexamen och om därjämte fyraåriga linjer i viss utsträckning bibehålls som komplement. Villkoren för inträde på gymnasiet är enligt utredningens mening en fråga för sig, som bör bedömas med hän­ syn till erfarenheterna om vad som fordras för framgång i gymnasiestu­ dierna och som bör kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, oavsett vilket organisationsalternativ för realskolan som väljes. För närvarande krävs vissa överbetyg för tillträde till gymnasiet. Så snart tillräckligt statistiskt material föreligger, bör dessa fordringar överses och eventuellt erforderliga höjningar av betygskraven företagas. Utredningen räknar även med att den nuvarande gymnasieorganisationen med hänsyn till den motsedda bredd­ ningen av rekryteringsunderlaget för gymnasieålderns skolor måste på ett eller annat sätt kompletteras. Den erinrar bland annat om att frågan om inrättande av praktiska gymnasier redan undersöks genom särskilt till­ kallad sakkunnig och att skolöverstyrelsen planerar försök med en examensfri studiegång på gymnasiet. Som slutsats av sina överväganden uttalar utredningen, att ett system med treårig realskola som huvudform bör vara fullt funktionsdugligt som förberedelse för gymnasiestudier. Till samma slutsats kommer utredningen i vad gäller den treåriga realskolan som underlag för verksam­ het i det praktiska livet. Som en fördel med treårig realskola betonar utredningen’den tidsvinst, som denna skolform innebär för vissa lärjungegrupper. Vad angår förhållandet folkskola — realskola uttalar

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

utredningen, att skillnaden i det sätt, på vilket barnen vid 11 och vid 13 års ålder reagerar inför övergången till realskolan, icke synes vara så bety­ dande, att den kan fälla avgörandet i den aktuella organisationsfrågan men att de skadeverkningar i form av forcering och betygs jakt i övergångs­ klasserna som kan påvisas i synnerhet på större orter, ändock är ett viktigt argument i diskussionen om realskolans organisation. Det är inte i och för sig något starkt argument för femårig eller fyraårig eller treårig real­ skola, säger utredningen, men det ger ett bestämt stöd för den organisation, som är mest ägnad att förbättra platstillgången i den högre skolan och därmed dämpa konkurrensen vid intagningarna. Utredningen framhåller vidare, att den treåriga realskolan möjliggör en bättre organisation av arbetet i folkskolan. Nuvarande system framtvingar på många håll klassupplösningar och omgrupperingar av lärjungarna, som verkar störande på arbetet och kommer att göra det än mera, om lågstadiet i folkskolan allmänt göres treårigt, vilket utredningen förutsätter kommer att ske successivt. Anknytes realskolan till folkskolans sjätte klass, kan däremot klasserna i folkskolan sammanhållas under samma lärare och med i huvudsak oförändrad lärjungeuppsättning under tre hela år, arbetet be­ drivas i lugnare tempo och betygsjakten inför övergången till den högre skolan hållas inom rimligare gränser. För denna senare anknytning talar också sociala skäl, bland annat önskvärdheten av att valet av utbildningsväg träffas vid en tidpunkt, då lärjungarnas fallenhet för studier kan be­ dömas säkrare än i 11-årsåldern. Det ändrade läge, som föranlett realskoleutredningen, betingas huvud­ sakligen av den högre skolans snabba utveckling under de senaste tio åren och den åtföljande lärar- och lokalbristen. Lärarbristen utesluter enligt utredningens mening möjligheten att alltjämt begagna akademiskt utbildad arbetskraft i de lägre klasserna av den nuvarande realskolan. Däremot ger den icke någon entydig anvis­ ning i valet mellan direktivens båda alternativ, den treåriga realskolan och den äldre organisationen, kompletterad med tjugutredjegradstjänster. Mot införandet av den treåriga realskolan kan invändas, att denna vid oförändrat antal paralleller kan komma att kräva något fler lärare än de översta klasserna av de nuvarande realskoletyperna, exempelvis på grund av eventuella förändringar i timsummorna på schemat. A andra sidan kan det för en tillämpning av alternativet med tjugutredjegradslärare ifrågasättas, huruvida tillräckligt många dylika lärare över huvud taget kan anskaffas. Tilläggas kan att användningen i samma skola av lärare med olika kompetens men utan klart avgränsade arbetsområden har sina svag­ heter. Friktioner kan lätt uppkomma. I den mån svårigheter uppstår att anskaffa det antal tjugutredjegrads­ lärare, som ansetts erforderligt för den nuvarande organisationens bibehål­ lande, vinner det konkurrerande alternativet med dess treåriga realskola

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 33

i slagkraft. Perspektivet förskjutes ytterligare till förmån för alternativet treårig realskola, om det gäller att skapa betingelser för en ännu starkare kvantitativ utveckling av den högre skolan. Enligt vad som framkommit vid utredningens enkäter skulle lokalsvårig heter na vara det ojämförligt svåraste hindret för realskolans expansion. Den treåriga realskolan erbjuder det mest lokalbesparande alternativet. Ersätts den fyraåriga studiegången med en treårig, skulle uppenbarligen vid oförändrat antal paralleller en betydande lokalbesparing komma till stånd. Även utbytet av femårig realskola mot treårig torde dock medföra vissa lokalbesparingar. En del av lärjungarna i realskolan intas från högre klass i folkskolan än normalt. Om man bortser från inträdessökande privatskol­ elever, hade år 1954 22,2 procent av de i klass l5 utan prövning intagna genomgått klass 5, medan endast 10,5 procent av de i klass l4 utan pröv­ ning intagna hade genomgått klass 7. Folkskolan måste hålla lokaler för denna maskerade kvarsittning. En lokalbesparing torde också bli möjlig, där folkskolan arbetar med klasser, som inte är fullsatta. På landsbygden är detta ofta nödvändigt på grund av bebyggelseförhållandena. En del lär­ jungar, som nu avgår till högre skola, skulle därför kunna kvarstanna i hembygdens skolor utan att antalet läraravdelningar behöver ökas. Den för utredningen centrala frågan är emellertid icke de vinster ur investeringssynpunkt, som kunde göras vid oförändrat antal paralleller på realskolestadiet utan fastmer, huruvida man kan öka platstillgången genom att omdisponera lokalbeståndet. Verkningarna av en övergång till systemet treårig realskola ter sig från denna synpunkt rätt olika, allteftersom jäm­ förelsen gäller fyraårig eller femårig realskola. Utredningen anför följande. Omorganisationen av den fyraåriga realskolan till treårig medför en ökning av platstillgången, som varierar lokalt och temporärt men vid oförändrat lokalbestånd någorlunda kan karakteri­ seras genom förhållandet 4:3. Samtidigt inträder en lättnad för folkskolan, enär ökningen av antalet platser i realskolan innebär en avlastning för folk­ skolans klass 7 och även för klass 8, där sådan finnes. En ändring av den fyraåriga realskolan till treårig är dock intet snabbt verkande medel. Den omedelbara effekten blir endast, att samma antal lärjungar som förut mottas för treårig i stället för fyraårig utbildning. Först tre år efter det omorganisationen påbörjats, försvinner klass 4, motsvarande antal klassrum blir lediga och intagningen kan ökas. För att vinst i kapa­ citet skall kunna göras tidigare än efter tre år, måste överenskommelse med folkskolan träffas om tillfällig disposition i en eller annan form av de klassrum, som kan bli lediga där genom ökad intagning av lärjungar i real­ skolan. Behovet av akademiskt utbildad lärarkraft är givetvis i längden nära proportionellt med antalet linjer. Första året skulle emellertid en avsevärd ökning av behovet av dylika lärare uppstå, utan att intagningskapaciteten 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr Hd

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

då förbättrades, eftersom klass l4, som normalt sysselsätter tjugutreor, ersätts med klass l3, som normalt sysselsätter akademici. Om ett läroverk med femårig realskola, som om­ organiseras till treårig, även efter omorganisationen får dispo­ nera alla sina klassrum, blir en kapacitetsförhöjning möjlig, som i stort sett torde kunna karakteriseras genom förhållandet 5:3. Utredningen anser visserligen, att avdelningar av klass l3 första året endast bör komma till stånd i mindre omfattning, men organisatoriskt möter det intet hinder att, om man så önskar, redan första året upprätta några avdelningar av klass l3 för lärjungar, som eljest hade varit hänvisade till folkskolans klass 7. Intet lokaltillskott för skolorganisationen i dess helhet behövs första året — förutsatt att tillfälligt ledigblivna klassrum i läroverket får utnyttjas för folkskolans behov — och om skolplikten är åttaårig icke heller andra året, men sedan erfordras en utvidgning av folkskolans lokaler, i mån som de ledigblivna klassrummen i läroverket måste disponeras för realskolans högre klasser. Det ökade lokalbehovet för folkskolan beror ytterst på att denna skola får mottaga ett större tillskott av lärjungar i klasserna 5 och 6 (genom att den lägre anknytningen till realskolan slopas) än som mot­ svarar den avlastning av klasserna 7 och 8, som kan förväntas som en följd av ökad platstillgång i realskolan. Ökningen av lokalbehovet blir större, om skolplikten blott är sjuårig, än om den är åttaårig. Besparingar i akademiskt utbildad lärarkraft kommer att göras i sam­ band med omorganisationen, endast i den mån sådana lärare vid tidpunkten för omorganisationen fortfarande tjänstgör i de båda lägsta klasserna. Huvudskillnaden är av annat slag. Vid en ökning av antalet paralleller genom upprättande av treåriga linjer, skulle de relativt begränsade bygg­ nadsföretag, som blir behövliga, falla inom folkskolans ram och stödjas med statsbidrag, medan en lika stor ökning av antalet paralleller av fem­ årig realskola skulle leda till relativt större byggnadsföretag vid de högre skolorna — för närvarande utan statsbidrag — och samtidigt till en lokalbesparing för folkskolan. Systemet treårig realskola i stället för femårig kan omedelbart praktiseras, ger en kapacitetsförbättring redan första året och medger ett uppskov på ett par år med lokalfrågornas lösning, medan en utvidgning med bibehållande av systemet femårig realskola vanligen förutsätter, att lokalfrågorna löses först. Många av de högre skolorna är dessutom redan nu så stora, att de ej kan utvidgas utan stora svårigheter.

Utredningen framhåller, att de nyss återgivna resonemangen är schema­ tiska och endast avsedda att ge en föreställning om problem, som kan väntas uppstå i samband med omorganisationen. Verkligheten varierar långt mera. I praktiken torde de ledigblivande lokalerna vid de högre skolorna enligt utredningens mening delvis komma att utfyllas med elever i samma ålder som lärjungarna i folkskolans högsta klasser, delvis med ungdom i högre åldersklasser (gymnasiet, klass 33, i distrikt med sjuårig skolplikt även klass 23). Mottagandet i högre skolor av den förra gruppen skulle innebära en avlastning för folkskolan, som delvis — men icke helt — kunde kom­ pensera den ökade belastningen genom övertagandet av klasserna 1® och 2D. Den senare gruppen måste däremot nödvändigtvis innebära en ökning av

K-ungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 35 totalbelastningen på skolorganisationen. På vissa orter torde detta komma att vålla kännbara svårigheter. Även om den samlade ökningen i platstillgången av anförda orsaker blir lägre än som anges genom bråken 4/3 och 5/3, anser utredningen, att vinsten i utbildningsplatser på många orter genom övergång till treårig realskola kommer att bli högst avsevärd. Utredningen frågar sig om det överhuvud taget är möjligt att uppnå något liknande med bibehållande av de högre skolornas nuvarande organisation. Svaret blir i korthet följande. Erfarenheterna lär, att byggnadsföretag för de högre skolorna ofta är segslitna och tidsödande frågor. Läget kompliceras ytterligare av den om­ ständigheten, att statsbidrag ges till byggnader för folkskolan och enhetsskolan men ej för de högre skolorna. Det kan vara frestande för de kom­ munala myndigheterna att i väntan på en övergång till enhetsskolan eller på införande av byggnadsbidrag även till högre skolor skjuta ett planerat byggnadsprojekt exempelvis för en realskola något på framtiden. Lokal­ frågans lösning kan därigenom lätt komma för sent för de stora årskul­ larna. Läget är vidare sådant, att man kan vänta sig ganska uppenbara svå­ righeter, om man vill försöka att avsevärt hårdare än nu sker utnyttja det nuvarande lokalbeståndet och anskaffa provisoriska lokaler för mera än en tillfällig ökning av intagningarna under ett enstaka år. Enligt utred­ ningens mening är det för återstoden av innevarande decennium icke plats för någon stor optimism i folkskolans lokalfrågor. De högre skolornas orga­ nisation under övergångstiden kan, menar utredningen, icke grundas på den ovissa förhoppningen, att de skall få låna hus hos grannen.

Utredningen understryker, att det som tillspetsar situationen just nu är de stora årskullarnas krav, och uttalar, att den i detta läge icke längre kan tveka att tillgripa det hjälpmedel, som synes effektivast: den treåriga real­ skolan. Nödlösningar på den nuvarande organisationens grund synes utred­ ningen otillräckliga. En allmän övergång till treårig realskola med kort frist skulle, fram­ håller utredningen, medföra betydande fördelar. Det skulle göra skol­ systemet överskådligt för allmänheten, enkannerligen målsmännen, det skulle spara en mängd administrativt arbete och ge klar sikt i planerings­ frågorna; genomförandet av enhetsskolesystemet skulle slutligen i organi­ satoriskt avseende förenklas. Emellertid talar enligt utredningens mening vissa skäl för bibehållande av den nuvarande organisationen i viss utsträckning. Det finns platser, där den nuvarande organisationen är tillräcklig eller med blygsamma pro­ visorier kan göras tillräcklig. Det är vidare med hänsyn till 1950 års giv i skolfrågan önskvärt, att den äldre organisationen bevaras i den utsträck­ ning, som erfordras för jämförelser beträffande arbetsförhållanden och arbetsresultat, i den mån sådana är möjliga. En mindre radikal lösning

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

vore från dessa synpunkter önskvärd, och ökat utrymme kunde på samma gång beredas för kommunernas bestämmanderätt. Utredningen finner det dock — med hänsyn till de erfarenheter, som under senare år gjorts av de kommunala planeringssvårigheterna — icke tillfyllest att intet annat åtgöres än att tillstånd på begäran ges att inrätta treåriga linjer vid de allmänna läroverken. Vid de kommunala realskolorna har deirna möjlighet funnits sedan år 1951, utan att hittills mer än en linje av detta slag kommit till stånd. Skall en effektiv kommunal planering för de stora årskullarna komma till stånd på den högre skolans område, måste enligt utredningens bestämda mening byggnadsbidrag medges även för högre skolor enligt bestämmelser, som i huvudsak anknyter till de för folkskolebyggnader gällande. Om dylika byggnadsbidrag införes, bör en livligare kommunal aktivitet på den högre skolans område kunna förväntas, i främsta rummet med syfte att få till stånd tre- eller fyra­ åriga kommunala realskolor. Trycket på den äldre realskoleorganisationen lättas därigenom, och riskerna för en alltför snäv begränsning av utbildningstillfällena genom den äldre organisationens bibehållande minskas. Utredningen anser sig under dylika förhållanden kunna tillstyrka en an­ ordning av realskolan under övergångstiden, som smidigare fogar sig efter lokala förutsättningar. Utredningens huvudförslag, alternativ A, är sålunda, att stats­ bidrag till byggnadsföretag skall medges även för högre skolor och att real­ skolan skall organiseras med treårig lärogång, byggd på sjätte klassen av folkskola med undervisning i engelska i femte och sjätte klasserna; dock att nuvarande organisation med femårig och fyraårig lärogång under över­ gångstiden före enhetsskolans genomförande skall kunna i viss utsträck­ ning bibehållas. Om däremot förslaget om byggnadsbidrag icke förverkligas, räknar ut­ redningen med såsom ett alternativ B att den treåriga realskolan genom författningsföreskrifter allmänt genomföres i den utsträckning bibe­ hållandet av fyraåriga linjer icke påkallas med hänsyn till lärjungar, som icke har erforderliga förkunskaper i engelska, eller på grund av andra sär­ skilda omständigheter. Vad i de två alternativen föreslagits beträffande femåriga, fyraåriga och treåriga realskollinjer gäller i tillämpliga delar även i fråga om motsvarande linjer vid kommunala flickskolor: sjuåriga, sexåriga och femåriga. I fråga om de båda alternativen inhämtas av betänkandet huvudsakligen följande. Alternativ A. För varje skoldistrikt bör utarbetas en organi­ sationsplan, upptagande de statliga och kommunala skolor, som skall vara verksamma inom kommunen ävensom de stora dragen av deras organisation. I fråga om realskolorna föreslår utredningen, att under de närmaste åren vissa normaltvper av organisationsplaner fastställs.

Kungl. Majds proposition nr 123 år 1956 37

1. På några av de orter, där för närvarande såväl fyra- som femårig real­ skola är inrättad, kommer måhända skolstyrelsen1) till uppfattningen, att nuvarande realskoleorganisation kan och tillsvidare bör bibehållas. Antalet avvisade inträdessökande är kanske icke större än att platstillgången kan anses tillräcklig eller åtminstone blir det, i fall kommunens samtliga för skoländamål avsedda lokaltillgångar fullt effektivt utnyttjas. Olägenheterna för folkskolans del i form av klassupplösningar m. m. är måhända icke heller större än att de kan bäras. Hinder bör då icke möta för kommunen att bibehålla existerande realskoleorganisation, intill dess övergång till enhetsskolesystemet skall ske. 2. Även på orter, där realskolan för närvarande är fyraårig, kan skol­ styrelsens prövning tänkas utmynna i ett förslag om organisationens bibe­ hållande. Måhända finnes på orten endast en enkellinjig fyraårig realskola och undervisningen i engelska på folkskolans mellanstadium har ännu icke i tillräcklig utsträckning genomförts i trakten. Måhända skulle övergång till treårig realskola göra det omöjligt att få läroämnena _ företrädda av fackutbildade lärare. Måhända påverkar också den fyraåriga realskolans förtjänster i andra avseenden styrelsens beslut. I många fall bör en på sådana grunder utarbetad organisationsplan utan betänkligheter kunna godtagas. 3. På de många orter, där antalet avvisade är stort och lokalbristen besvärande, återstår det för styrelsen endast att föreslå inrättandet av treårig realskola, kompletterad med nödigt antal fyraåriga linjer alltefter ortens förhållanden och samtidigt en indragning av den femåriga real­ skolans lägsta klasser. 4. Ett biandsystem av fyra- och treåriga linjer kan även uppkomma på orter, som tidigare endast haft fyraårig realskola, om denna kompletteras med treåriga linjer. Vissa anvisningar om linjernas användning torde böra utfärdas av skol­ överstyrelsen. En organisation, som enligt utredningens mening måste undvikas, är kombinationen av treåriga och femåriga linjer. Vid en dylik måste man nämligen räkna med att »högpoängarna» går till den femåriga linjen me­ dan den treåriga får nöja sig med ett svagare elevmaterial. Den sistnämnda linjen kan väntas lätt råka i vanrykte med påföljd att den skärpta konkur­ rensen om platserna i den femåriga realskolan kvarstår. En organisation, som upptar såväl femåriga som treåriga linjer, bör enligt utredningens mening endast förekomma i de sällsynta fall, där star­ kare konkurrens mellan linjerna i rekryteringshänseende icke är att vänta exempelvis av geografiska skäl. Bortsett från dessa undantagsfall bör den femåriga realskolan avskaffas på alla de orter, där nu fem- och treåriga linjer arbetar parallellt med varandra. Enligt hittillsvarande praxis har statsmakternas beslut om upprättande av eu realskola brukat innefatta beslut jämväl i fråga om dess linjeorganisa­ tion. Härutinnan bör nu enligt utredningens åsikt ändring ske: medgivande

1 Utredningen åsyftar här den av skolstyrelseutredningen i dess betänkande SOU 1955:31 före­ slagna, för olika skolformer gemensamma skolstyrelsen.

38 Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

av riksdagen bör utverkas att utan dess hörande inrätta treåriga linjer i stället för fyraåriga och femåriga i de läroverkskommuner, där sådant på grund av ortsförhållandena befinnes påkallat. I den mån den äldre organisa­ tionen bibehålls, bör däremot riksdagens beslut fortfarande gälla. I några få fall upptar gällande organisationsplan för ett läroverk enbart femåriga linjer. I vissa fall torde det vara önskvärt, att vid övergång till treårig realskola en och annan fyraårig linje inrättas vid ett sådant läro­ verk, vare sig med hänsyn till inträdessökande, som inte läst engelska, eller av andra skäl. Riksdagens medgivande till behövliga anordningar av detta slag synes jämväl böra inhämtas. Vid det slutliga fastställandet av organisationsplanen bör bland annat iakttagas, att organisationen icke får försvåra eller försena en framtida övergång till enhetsskolan eller leda till en mindre ändamålsenlig planlägg­ ning av erforderliga byggnadsföretag. Handläggningen av organisationsfrågorna föreslås i övrigt ske enligt följande riktlinjer. Förslag till organisationsplan bör utarbetas av den av skolstyrelseutred­ ningen föreslagna gemensamma skolstyrelsen. Formlig föreskrift torde — möjligen med undantag för de största skoldistrikten — böra meddelas om att vederbörande rektor skall höras och kollegiet beredas tillfälle att avge yttrande. Om mellaninstanser för skolväsendet kommer till stånd i anslutning till förslag, som skolstyrelseutredningen därom framställt, torde organisations­ planerna närmast komma att gå till vederbörande mellaninstans, och denna bör äga fastställa sådan organisationsplan, som icke upptager högre allmän­ bildande skolor med staten eller kommunen som huvudman eller i folk­ skolan inbyggda realskollinjer eller innebär inrättande av enhetsskola. Upp­ tar planen skolor av dessa slag, bör det åligga mellaninstansen att med eget yttrande översända planen till skolöverstyrelsen, som i regel bör ha att be­ sluta i ärendet. Överstyrelsen förutsättes därvid ingå på en realprövning av den föreslagna organisationens lämplighet, icke minst med hänsyn till den förestående övergången till enhetsskolesystemet. Endast i ett begränsat an­ tal fall synes frågor, som ingår i organisationsplanerna, behöva underställas Kungl. Maj:ts prövning. Så bör ske 1) om enhetsskola skall införas, oavsett om därvid någon del av den äldre organisationen skall bibehållas eller icke, 2) om kommunalt gymnasium eller annan högre kommunal skola eller i folkskolan inbyggd realskollinje skall inrättas, 3) om ändring föreslås i linje­ systemet vid ett högre allmänt läroverks gymnasium eller vid ett kommu­ nalt gymnasium, 4) om vid högre skola praktisk linje skall anordnas, 5) om skolöverstyrelsen undantagsvis finner sig kunna tillstyrka, att femåriga och treåriga linjer upprätthålls inom samma kommun samt 6) om på ort, där treårig realskola skall införas, finns statsunderstött privatläroverk med linje, som är ansluten till folkskolans fjärde klass. Har Kungl. Maj:t redan på särskild framställning meddelat beslut i här omförmälda avseenden, kan givetvis skolöverstyrelsen omedelbart fatta beslut. Är detta icke händelsen, måste ärendet i berörda delar underställas Kungl. Maj:t, innan skolöver­ styrelsen fastställer organisationsplanen. Upprättande av ny statlig skola, ombildning av realskola till högre allmänt läroverk och anvisande av stats­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

understöd åt kommunalt handels,gymnasium måste givetvis beslutas av riksdagen, innan därav föranledd ändring av organisationsplanen godkän­ nes. Såsom exempel på statliga skolor, som kan ifragakomma till uppiättande, nämner utredningen försöksgymnasierna. Däremot har den utgått från att inga nya statliga realskolor kommer att upprättas. Den av utredningen föreslagna gången för behandling av organisations­ frågorna kan icke i sin helhet tillämpas, förrän de gemensamma styrelserna trätt i funktion och mellaninstanserna inrättats. Intill dess maste realskolestadiets organisationsfrågor handläggas i nu gällande ordning. I stället för de gemensamma styrelserna torde lokala samarbetsnämnder lämpligen kunna "förbereda organisationsförslagen efter av skolöverstyrelsen upp­ dragna riktlinjer (Aktuellt 1954 s. 272). Om efter sådan utredning kom­ munen önskar ändring i realskolans nuvarande linjeorganisation, exempelvis från och med läsåret 1956/57, har vederbörande kommunalrepresentation att inge förslag därom till skolöverstyrelsen, som med eget utlåtande över­ lämnar frågan till Kungl. Maj:ts avgörande. Självfallet böi även under tiden före de gemensamma styrelsernas tillkomst friställda lokaler mom en skolform i mån av behov7 utnyttjas, för andra skolformer. I vad män organisationsplanens innehåll skall påverka de till privatläroverk utgående statsbidragen maste bedömas från fall till fall. Om i en kommun statsläroverkens femåriga linjer och den kommunala flickskolans sjuåriga linjer ersätts med tre- resp. femåriga, är det naturligt, att stats­ bidrag i regel icke heller utgår för klasser vid privatläroverken, som mot­ svarar l5 och l7, 25 och 27. Somliga privatläroverk intar emellertid en fri­ stående ställning i förhållande till ortens skolväsen i övrigt. Särskilt gäller detta internatläroverken. När skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:ts prövning överlämnar organisationsplan för kommun, vari finnes statsunderstött privatläroverk med till folkskolans fjärde klass ansluten linje, synes över­ styrelsen böra uttala sig om läroverkets ställning i ortens skolväsen. Där­ vid bör övers t yreisen, om den finner, att statsbidrag efter omorganisationen icke bör utgå för vissa klasser vid läroverket, framställa de förslag, som föranleds av det resultat, vartill ämbetsverket sålunda kommit.

Alternativ B. Utredningen har intet att erinra mot att även i detta fall bestämmelser om de högre skolornas organisation i sinom tid intas i de lokala organisationsplanerna, men organisationen kunde i detta fall utan egentlig olägenhet lika väl fastställas av skolöverstyrelsen efter hörande i erforderlig utsträckning av vederbörande lokala instanser. Frågor om upp­ rättande av nya skolor, inbyggda linjer, praktiska linjer m. m. skulle av­ göras i nu gällande ordning. Därest i något fall — exempelvis vid ett internatläroverk — nuvarande organisation ansages böra bibehållas, finge det ankomma på vederbörande styrelse att därom ansöka hos Kungl. Maj:t, som skulle äga bifalla ansökningen, därest tillräckliga skäl anförts för undantag. På orler, där realskolan är femårig, bör enligt utredningens uppfattning i regel treåriga linjer upprättas först tredje året, sedan intagningen i klass p> första året upphört. Lärjunge, som dessförinnan önskar treårig studie­ gång i realskolan, kan dock mottas i klass 24, om han har erforderliga be-

40 Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1956

tygskvalifikationer. Med hänsyn till att på vissa orter tillgången till platser i realskolan varit så knapp, att även lärjungar med ganska god studie­ begåvning måst avvisas och på grund av svårigheterna med lärarnas om­ placering vill utredningen icke motsätta sig, att även de båda första åren treåriga linjer upprättas i den utsträckning, som den beslutande instansen, Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen, finner lämplig. Pa orter, där endast fyraåriga linjer för närvarande förekommer, möter intet hinder att omedelbart övergå till treårig realskola i hela den utsträck­ ning, som med hänsyn till ortens förhållanden anses lämplig. Tvärtom är det i sådana fall önskvärt, att omorganisationen genomföres i ett snabbt tempo, sa att man icke alltför länge behöver vänta på den lokalbesparing, som står att vinna genom övergång till treårig studiegång i realskolan.

I fråga om de i folkskolan inbyggda realskollinjerna uttalar utredningen, att dessa i viss mån bryter mot folkskolans traditioner och att förutsättningarna för en sammansmältning av hela skolorgani­ sationen för realskolestadiet till en organisatorisk enhet föreligger först i samband med enhetsskolans genomförande. Bäst är förutsättningarna, om de teoretiska linjerna balanseras genom väl utvecklade examensfria prak­ tiska linjer. De lokala förhållandena är emellertid så skiftande, att utred­ ningen icke anser det lämpligt, att de inbyggda linjerna under övergångs­ tiden vare sig förbjuds eller påbjuds. Därest utredningens förslag om byggnadsbidrag för högre skolor genom­ föres, anses inbyggandet i folkskolan av examenslinjer kunna begränsas till de skoldistrikt, där dylika linjer redan medgivits. Där det för närvarande finns femåriga inbyggda linjer i folkskolan, i seminariernas övningsskolor eller i de kommunala flickskolorna, bör omorganisation till treåriga — eller undantagsvis fyraariga — linjer företagas, när så sker med den fem­ åriga realskolan vid ortens allmänna läroverk. Om byggnadsbidrag icke medges för de högre skolorna, torde det icke kunna undvikas, att realskolans utvidgningsbehov i relativt stor utsträck­ ning täckes genom inbyggande av realskollinjer i folkskolan. Då de inbyggda linjerna liksom folkskoleväsendet i allmänhet i princip är avsett endast för skoldistriktets egna barn, måste det tillses, att lands­ bygdens barn icke kommer i försämrat läge genom upprättandet av in­ byggda linjer.

B. Remissyttranden

De synpunkter på frågan om studiegångens längd i realskolan, som ven­ tileras i remissyttrandena, är i huvudsak desamma, som redan utredningen fört fram, och många remissmyndigheter stannar också för samma vär­ dering som utredningen av de olika argumenten för och emot en treårig realskola. Katurligt nog saknas dock icke avvikande meningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 41

Vad först angår den treåriga realskolan som grund­ val för gymnasiestudier och för verksamhet i det praktiska livet har skolöverstyrelsen, som redan nämnts, räknat med att denna skolform under vissa förutsättningar skall visa sig ge till­ fredsställande resultat. I andra yttranden återspeglas däremot en stark oro för att detta icke skall bli fallet, i varje fall i vad gäller förberedelsen för högre studier. Läroverksläramas riksförbund, synes anse, att hittills gjorda erfarenheter ger vid handen, att man endast genom att tillgripa långt gå­ ende förstärkningsanordningar i folkskolan möjligen kan undvika, att den treåriga linjen endast får en relativt begränsad användning. Samma upp­ fattning torde rektorernas riksförening hysa. En kritisk ståndpunkt intages vidare av länsstyrelsen i Jönköpings län, som uttalar, att införandet av treårig realskola skulle medföra en påtaglig försvagning av underlaget för högre studier i en tid, som kännetecknas av ständigt stegrade krav på folk med kvalificerad utbildning. A andra sidan hävdar svenska skolläkarföreningen — i anslutning till vad utredningen själv uttalat — att man icke får låta enbart gymnasiets krav vara avgörande för kursernas omfattning i realskolan. Eftersom det största antalet realskoleelever övergår från realskolan till praktiskt arbete, bör det praktiska livets krav enligt föreningens mening ges företräde be­ träffande kursernas uppläggning. De arbetshygieniska förhållandena i den treåriga realskolan beröres av bland andra läroverksläramas riksförbund, som anser, att utredningen tagit alltför liten hänsyn till den ökade press eleverna kom­ mer att utsättas för under de ömtåliga pubertetsåren. Medicinalstyrelsen däremot har ur arbetshygienisk synpunkt icke funnit någon anledning till erinran mot de av utredningen framlagda förslagen. Vid nuvarande möjligheter till övergång från folkskola till realskola med såväl fem-, fyra- som treåriga linjer uppstår en upprepad press på eleverna i strävandet att komma i åtnjutande av den högre undervisningen. De som icke vinner inträde efter fjärde klass i folkskolan söker åter igen efter femte klass och — om de ej lyckas då heller — måhända också efter sjätte klass. Vid ett allmänt genomförande av den treåriga realskolan kommer otvivelaktigt en del av denna press att elimineras eller i varje fall kon­ centreras till en tidpunkt, då eleverna vunnit en större mognad. Den kon­ centration av realskolestudierna, som ett genomförande av nämnda alter­ nativ kommer att medföra, behöver enligt styrelsens mening ej innebära några olägenheter för eleverna mot bakgrunden av att dessa vid över­ gången inhämtat ett större mått förkunskaper i folkskolan, särskilt om kur­ serna i femte och sjätte klasserna i folkskolan anpassats med hänsyn till den treåriga realskolan. Svenska skolläkarf öreningen betonar, att den treåriga realskolan kom­ mer att vara en krävande studieform och att det därför ur hygienisk syn­ punkt är oundgängligen nödvändigt, att eleverna, redan innan de ställs

42 Kungl. Majrts proposition nr 123 år 1956 inför det komprimerade kunskapsinhämtandet i realskolan, fått en fast kunskapsgrund och att de samtidigt fått lära sig de arbetsmetoder och något av den arbetstakt, som kommer att krävas av dem i den högre skolan. Utredningens uppfattning, att lärar bristen utesluter möjligheten att alltjämt använda akademiskt utbildad lärarkraft i de lägre klasserna av den nuvarande realskolan, delas av skolöverstyrelsen, som tillägger, att den förestående snabba ansvällningen av gymnasieorganisationen kommer att ytterligare stegra efterfrågan på akademiskt utbildade lärare. Vad an­ går de synpunkter utredningen anfört på den inverkan lärarbristen kan ha på valet mellan de i direktiven angivna båda alternativen — införande av treårig realskola och femårig flickskola eller bibehållande av nuvarande organisation med undervisningen i de lägre klasserna anförtrodd huvudsak­ ligen åt folkskollärare med viss vidareutbildning — har dessa synpunkter icke föranlett några mera ingående kommentarer från remissmyndigheter­ nas sida. Frågan om vilka vinster i lokalhänseende, som skulle stå att vinna genom en övergång till treårig realskola, behandlas i flera remiss­ svar. Skolöverstyrelsen har icke något väsentligt att erinra mot utredning­ ens uttalanden i denna del men framhåller, att lokalförhållandena på många håll är ganska komplicerade, vilket gör att en eventuell organisationsändring icke är tillfyllest som botemedel mot lokalsvårigheterna på alla orter. En intensifierad byggnadsverksamhet är nödvändig, särskilt i de större tätorterna, om situationen skall kunna bemästras något så när. Läroverksläramas riksförbund, som gått igenom de faktorer, som enligt utredningens mening kommer att verka i lokalbesparande riktning vid en övergång från fem- till treårig realskola, anser sig i än högre grad än utred­ ningen böra understryka, att lokalvinsten för skolväsendet i dess helhet vid en dylik övergång blir mycket begränsad. För realskolestadiet taget som en enhet anser förbundet — bland annat på grund av skiftande lokala förhållanden — att det måste ifrågasättas, huruvida någon total klassrumsvinst över huvud taget kan uppnås genom omorganisationen. Däremot delar förbundet utredningens uppfattning, att en betydande lokalvinst står att vinna genom en övergång från fyra- till treårig realskola, eftersom man därmed i stort sett förkortar studietiden ett år. Vinsten reduceras dock av vissa, även av utredningen påpekade faktorer. Riksförbundet uttalar vidare, att utredningen torde ha underskattat möj­ ligheterna att lösa de högre skolornas lokalfrågor genom provisoriska åt­ gärder. Särskilt anser förbundet, att möjligheten att uppföra klassrumspaviljonger i icke obetydlig utsträckning bör kunna tillgripas för att klara lokalproblemen. Tanken att söka en lösning av lokalproblemen genom utökad använd­ ning av olika provisorier — bland annat baracksystem — framföres även

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 43

från flera andra håll, exempelvis kollegiet vid h. a. I. i Uppsala och länssty­ relsen i Kronobergs län. Målsmännens riksförbund anser sig liksom läroverkslärarnas riksförbund böra bedöma möjligheterna till vinster i lokalhänseende snävare än utred­ ningen. Som av det föregående framgått har utredningen understrukit, att det som tillspetsar situationen just nu är de stora arskullarnas krav, samt utta­ lat, att den i detta läge icke längre kan tveka att tillgripa det hjälpmedel, som synts effektivast: den treåriga realskolan. Den samlade bedöm­ ning av dagens läge, som utredningen salunda kommit fram till, har i stor utsträckning accepterats av de hörda myndigheterna och orga­ nisationerna. De helt avstyrkande remissvaren är salunda fa till antalet. Något egentligt alternativ, som kan väntas få allmän användning, har heller icke framlagts. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner olägenheterna med den treariga realskolan så allvarliga och den sannolika vinsten i fråga om lärare och lokaler så liten, att länsstyrelsen i första hand avstyrker utredningens förslag i dess helhet. Läroverkslärarnas riksförbund finner det uppenbart, att man med vissa kompletteringar till och provisoriska anordningar inom den nuvarande realskoleorganisationen kan bemästra läget i en sådan utsträckning, att ett generellt genomförande av en så föga prövad skolform som den treåriga realskolan icke ter sig försvarbart. Förbundet ställer sig därför i princip avvisande till långtgående organisationsförändringar. Rektorernas riksförening betonar, att den treariga realskolan och den femåriga flickskolan ur pedagogisk synpunkt är sämre än de nuvarande realskoleformema och flickskoleformerna. Föreningen anser därför, att stor varsamhet bör iakttagas innan man slår sönder den nuvarande orga­ nisationen. Målsmännens riksförbund hemställer, att de föreslagna organisationsändringarna helt avskrivs, och föreslår, förutom en genomgripande ny skolplanering, att åtgärder för stöd åt den nuvarande realskolans arbete vidtages i syfte bland annat att utöka realskolans lokalresurser genom pro­ visoriska anordningar i form av extra anslag eller andra lättnader. Ett visst motstånd mot förslaget att i större utsträckning införa den tre­ åriga realskolan möter från läroverkshåU, i det att rektorerna starkare än utredningen betonar de pedagogiska nackdelarna med denna skolform. När trots detta ett överväldigande flertal av de rektorer, som yttrat sig i huvudfrågan, införande av treårig realskola, ansluter sig till utredningens förslag, understryker de, att förslaget endast accepteras som en nödlösning i en krissituation, varvid alla pedagogiska hänsyn måst skjutas åt sidan.

44 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 För folkskolans representanter — inspektörerna, skolstyrelserna och lärar­ organisationerna — samt för de flesta av de övriga myndigheter och orga­ nisationer, som yttrat sig, är däremot huvudfrågan icke att acceptera eller förkasta utredningens slutsats, att den treåriga realskolan måste tillgripas, utan fastmer att ta ståndpunkt till de av utredningen framlagda båda alternativen, A och B, sålunda närmast frågan i vilken utsträckning den tre­ åriga realskolan skall genomföras. Tilläggas må, att även vissa remiss­ instanser, som avstyrkt utredningens förslag om treårig realskola, givit tillkänna sin ståndpunkt till frågan om vilket av de två alternativen, som är att föredraga. Detta bör ihågkommas, när jag nu övergår till att redo­ visa, hur rösterna fördelat sig på A och B.

Till alternativ A ansluter sig det alldeles övervägande antalet remissinstanser, som uttalat sig härvidlag, i några fall dock med vissa modi­ fikationer. För detta alternativ röstar sålunda praktiskt taget alla de läroverksrektorer, som yttrat sig i frågan, ett tjugotal folkskolinspektörer, omkring tre fjärdedelar av det antal skolstyrelser, som hörts med anledning av betän­ kandet, Stockholms folkskoledirektion, psykologisk-pedagogiska institutet, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet i Stockholm och nästan alla länssstyrelserna. Till denna grupp hör även städernas folkskolinspektörsförbund, rektorernas riksförening, läroverkslärarnas riksförbund, riks­ föreningen för lärarna i moderna språk, facklärarförbundet och seminarier­ nas elevförbund. Vid förordandet av utredningens alternativ A framhåller remissinstan­ serna genomgående angelägenheten av att förslaget om införande av byggnadsbidrag till högre skolor genomföres. Folkskolinspektörerna i Östergötlands läns östra och västra inspektions­ områden understryker, att alternativ A ger möjlighet till en smidigare anpassning till ortens förhållanden. Denna omständighet betonas även från andra håll, bland annat av ett flertal länsstyrelser och skolstyrelser, vilka också särskilt värdesätter, att utrymme bereds för den kommunala själv­ bestämmanderätten. Psykologisk-pedagogiska institutet uttalar, att åtskilliga av de punkter, som tas upp till diskussion av utredningen, för en tillfredsställande lösning skulle ha krävt en längre tid av pedagogisk försöksverksamhet. Institutet finner det av utredningen klart framgå, att det dock inte längre finns något större utrymme för en sådan försöksverksamhet. Enligt institutets mening kan blott alternativ A accepteras, då detta trots allt ger vissa möjligheter till observation av de båda studievägar, som angavs i utredningsdirektiven: den treåriga realskolan byggd på folkskolans sjätte klass och den till folk­ skolans fjärde klass anslutande femåriga realskolan med undervisningen i de båda lägsta klasserna bestridd av vidareutbildade folkskollärare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 45

Såsom tidigare antytts, föreslås i en del fall modifikationer i utredningens alternativ A. Sålunda finner länsstyrelsen i Hallands län det nödvändigt, att den nuvarande organisationen med femårig och fyraårig lärogång bibehålies i väsentligt större utsträckning än ut­ redningen förutsätter. Liknande uttalanden gör även nagra andra länssty­ relser, däribland länsstyrelsen i Örebro län, som önskar att den treåriga realskolan skall betraktas som sidoordnad med de andra två formerna, ej såsom realskolans huvudtyp. Rektor vid högre allmänna läroverket i Boden och tre andra rektorer anser, att det bör vara ej endast en möjlighet utan jämväl en skyldighet att bibehålla nu existerande realskoleformer på orter, där förutsättningar härför finns. En liknande tankegång återkommer i remissvaret från läroverkslärarnas riksförbund, som finner det angeläget, att statsmakterna för kommunerna understryker vikten av en grundlig och förutsättningslös ut­ redning som utgångspunkt för skolplaneringen, och att man därvid klargör, att endast möjligheten att nå en kapacitetsökning på realskolestadiet är godtagbart motiv för en omorganisation. Jämväl ett par folkskolinspektörer räknar med ett något större bibehål­ lande av de fyraåriga linjerna än vad utredningen tänkt sig. Däremot anser dessa inspektörer liksom ett flertal skolstyrelser, att de femåriga linjerna även vid tillämpning av alternativ A kan helt indragas.

Utredningens alternativ B, vilket är avsett att tillgripas endast för det fall, att förslaget om byggnadsbidrag för högre skolor ej förverk­ ligas, tillstyrkes av statskontoret, som anför bland annat följande. Ett genomförande av treårig realskola och i konsekvens därmed femårig flickskola synes otvivelaktigt vara den mest rationella lösningen. Som utredningen framhållit, vore det ur administrativ synpunkt enklast med en allmän kortfristig övergång. Därigenom skulle man också rada bot på den organisatoriska mångformigheten i skolsystemet. Bibehalles de fem­ åriga linjerna, skulle däremot den önskvärda enhetligheten och överskåd­ ligheten näppeligen främjas, och vidare skulle lärarresursernas rationella utnyttjande under övergångstiden motverkas. Statskontoret anser med hän­ syn härtill, att övervägande skäl talar för att omorganisationen genomföres i enlighet med alternativ B. Tillämpning av alternativ B förordas även av rektor vid folkskoleseminariet för manliga elever i Göteborg, som uttalar, att ett genomförande av huvudalternativet antagligen skulle komma att ge upphov till onödiga stridigheter på en del skolorter. Samma motivering anföres från de folkskolinspektörer — uppgående till ett tjugotal — som röstat för alternativ B. Inspektörerna anser även, att med denna lösning enhetsskolans genomfö­ rande skulle underlättas. Från något håll uttalas därvid också, att valet avalternativ icke bör göras beroende av frågan om statsbidrag till byggnads­ företag för de högre skolorna.

46 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

Till B-alternativet ansluter sig vidare inemot en fjärdedel av de skolsty­ relser, som uttalat sig i frågan, varvid i vissa fall anföres, att byggnadsbidrag bör utgå oavsett vilket alternativ som väljes. Även skolstyrelseför­ bundens rikskommitté, Sveriges överlärarförbund, Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund föredrar B-linjen. Svenska landskommunernas förbund — som starkt betonar, att olikstäl­ ligheten i statsbidragshänseende mellan olika skolformer måste utjämnas, ehuru icke endast genom införande av de föreslagna byggnadsbidragen utan framför allt genom höjda statsbidrag till lärarlöner — pläderar i övrigt närmast för ett allmänt genomförande av den treåriga realskolan enligt alternativ B. Förbundet åberopar därvid främst lärarbristen. Om enligt utredningens alternativ A femårig realskola finge bibehållas i ett alltför stort antal kommuner med allmänna läroverk, skulle detta i rådande läge innebära en förkastlig misshushållning med de akademiskt utbildade lärarna. Den omständigheten att ett skoldistrikt någorlunda nöjaktigt kan ordna lokalfrågan bör i och för sig icke få utgöra skäl för bibehållande av femårig realskola. I konkurrensen om de akademiskt utbil­ dade lärarna för realskolestadiet befinner sig större delen av landsbygden i ett avgjort underläge i förhållande till de traditionella läroverksortema. Det kan icke vara tillfredställande, att de nu fyraåriga kommunala realsko­ lorna i de geografiskt icke så gynnsamt belägna orterna får drivas med ett minimum av formellt kvalificerade lärare, samtidigt som sådana lärare på andra orter utnyttjas också för lågstadiet i femårig realskola.

Svenska stadsförbundet ansluter sig till förslaget om införande av byggnadsbidrag för högre skolor, men synes i övrigt ej taga definitiv ställning till de båda alternativen. Utredningen synes ha förebragt vägande skäl för sina förslag med avse­ ende på de berörda högre skolornas organisation. Förbundet lägger därvid huvudvikten på det enligt bägge alternativen gemensamma, att man främst bör inrikta sig på en organisation med treårig realskola, byggd på sjätte klassen av folkskola, ehuru med bibehållande av fyraåriga linjer åtminstone i den utsträckning, som påkallas med hänsyn till lärjungar, som icke har erforderliga förkunskaper i engelska. Mera diskutabelt finner förbundet det vara, om tillräckliga skäl alltjämt föreligger att — såsom huvudalternati­ vet innebär — bibehålla fyraåriga linjer i vidare mån och även femåriga. Förbundet bemärker dock, att utredningen härmed tar sikte på att låta lokala bedömanden av organisationsfrågan komma till sin rätt under en övergångstid.

Skolöverstyrelsens överväganden beträffande utredningens alternativ A och B resulterar i ett förslag, som kan sägas ligga mellan alternativ A och B. Enligt överstyrelsens mening har de enligt alternativ A medgivna, lokalt betingade undantagen från den treåriga lärogången blivit alltför obestämt angivna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 47

Det kan befaras, att frånvaron av preciserade föreskrifter medför skolpolitiska tvister, när dessa frågor skall diskuteras i kommunerna. Det kan bli lösningar i splittringens tecken med majoritetsbeslut och reservationer av betydande minoriteter. Därmed skulle överstyrelsen komma i det läget, att dess fastställande av en organisationsplan samtidigt skulle innebära ett avgörande i en skolpolitisk fråga. Det synes inte välbetänkt att utforma ett beslut så, att ställningstagandet i en skolorganisationsfråga eller byggnadsfråga skall som förutsättning ha en omprövning i fall efter fall av ett skolpolitiskt spörsmål, som bör lösas i ett vidare sammanhang.

Ej heller en allmän övergång med kort tidsfrist till organisation sform med treårig realskola, kompletterad med visst antal fyraåriga linjer, anser över­ styrelsen vara genomförbar. Övergången till ny organisation kommer ofta att vara förenad med gan­ ska komplicerade lokal- och planeringsfrågor, vilkas lösning kan komma att kräva mer eller mindre omfattande utredningsarbete. Den centrala hand­ läggningen av organisationsärendet kan i sådant fall komma att bli myc­ ket tidskrävande. Det skulle också stöta på betydande svårigheter att snabbt och smidigt verkställa de med omorganisationen förenade omplace­ ringarna av berörda lärare.

Skolöverstyrelsen föreslår, att en utveckling mot den treåriga realskolan som realskolans huvudform får ske under en övergångstid av fem år och under visst hänsynstagande till de varierande lokala förhållandena. Över­ styrelsen förutsätter i sitt förslag, att statsbidrag kommer att utgå till byggnadsföretag för realskolorna och motsvarande skolformer. Som bakgrund till sitt förslag anför överstyrelsen i övrigt bland annat följande. Otvivelaktigt är lokalbristen ett starkt skäl för övergång till treårig real­ skola. Särskilt på större orter skulle den nya organisationen kunna med­ föra högst betydande lättnader i fråga om tillgången på klassrum. Även på andra orter är en övergång till ny organisation i regel motiverad, om en utvidgning av den lokala skolorganisationen ifrågasättes. Överstyrelsen vill för sin del starkare än utredningen betona de fördelar i övrigt, som skulle ernås vid en övergång till treårig realskola med hänsyn till skolorganisation och lärarbehov. Den skulle eliminera olägenheterna av den dubbla anknytningen, särskilt på de orter, där konkurrensen om ny­ börjarplatserna i realskolan blivit allt hårdare och där undervisningen i tredje klassen i folkskolan efter hand övertas av småskollärare. Vidare skulle ett betydande antal akademiskt utbildade lärare frigöras för under­ visning på högre stadier. Visserligen skall enligt gällande bestämmelser un­ dervisningen i den femåriga realskolans båda lägsta klasser liksom i klass l4 i princip bestridas av 23-gradslärare, men det kan vara tveksamt, om ett tillräckligt antal dylika kan emotses under de närmaste åren. En om­ organisation skulle av här nämnda anledningar i första hand böra genom­ föras i de större städerna.

T avsikt att säkrare angiva förutsättningarna för bibehållande av befint­ lig organisation samt fixera senaste tidpunkt för ingivande av organisa-

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

tionsförslag förordar överstyrelsen, att orter med statliga läroverk och/eller högre kommunala skolor hänföres till olika kategorier på följande sätt. Grupp 1. Orter med både femårig och treårig realskollinje. Grupp 2. Orter med a) femårig eller fyraårig realskollinje och speciella bestämmelser för an­ knytning till differentierade folkskoleklasser och dylikt, b) femårig realskollinje med stort antal avvisade inträdessökande och hög intagningspoäng, d. v. s. där mer än en ny parallellavdelning hade kun­ nat erhållas enligt av överstyrelsen tillämpade normer för upprättande av sådan avdelning. Grupp 3. Orter med a) femårig realskollinje med så stort antal avvisade, att en ny parallell­ avdelning hade kunnat erhållas, o b) enbart fyraårig realskollinje med minst två parallellavdelningar och så stort antal avvisade, att ytterligare en avdelning hade kunnat erhållas, c) enbart fyraårig linje med en stabil organisation av minst två paral­ lellavdelningar, där antalet avvisade inte varit tillräckligt för ytterligare parallellavdelning. Grupp 4- Orter med a) femårig realskollinje, där antalet avvisade inte varit tillräckligt för ytterligare parallellavdelning, b) enbart fyraårig linje med två parallellavdelningar och lägsta intag­ ningspoäng (13,5) eller inte fyllda avdelningar i första klassen, c) enbart fyraårig linje med minimiorganisation.

Överstyrelsen har verkställt en preliminär fördelning av skolortema på de angivna grupperna. Ett principbeslut bör enligt överstyrelsens mening komma till stånd av innehåll att i kommuner med både fem- och treåriga realskollinjer (grupp 1) över­ gång till organisation med tre- och fyraåriga linjer skall äga rum från den 1 juli 1957 eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t efter särskild framställ­ ning från kommun medgiver, att i kommuner, som upptages i grupp 2, övergång till organisation med tre- och fyraåriga realskollinjer skall genomföras, om behov av utvidgning av befintlig organisation föreligger, samt att dessa kommuner snarast möj­ ligt och senast den 1 juli 1957 till skolöverstyrelsen skall ingiva utredning och förslag till organisation av skolväsendet på realskolestadiet — i före­ kommande fall även gymnasiet — under övergångstiden enligt av översty­ relsen utfärdade anvisningar, att i övriga kommuner, där realskolestadiet är organiserat med minst dubbel fyraårig linje eller med femårig linje, grupperna 3, 4 a) och 4 h), övergång till organisation med tre- och fyraåriga linjer skall genomföras, då behov av vidgning av befintlig organisation föreligger och bibehållandet av denna organisation förutsätter nybyggnad för av utvidgningen berörd skolanläggning, varvid överstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleder,

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 49

äger medgiva undantag, samt att nyssnämnda kommuner före den 1 juli 1958 och till grupp J+ c) hörande före den 1 juli 1959 skall till länsskolnämnd ingiva utredning och förslag till organisationsplan för skolväsendet — enligt av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar — med skyldighet för länsskolnämnd att med eget yttrande överlämna förslaget till skolöver­ styrelsen före den 1 januari 1959, respektive den 1 januari 1960, samt att på ort med kommunal flickskola dennas organisation skall ansluta sig till den lokala organisationen av realskolan på så sätt, att där övergång sker från femårig realskola till organisation med tre- och fyraåriga linjer, den sjuåriga flickskolan samtidigt skall övergå till organisation med fem­ årig och, där särskilda förhållanden så påkallar, sexårig linje. Utöver vad som framgår av det föreslagna principbeslutet anger över­ styrelsen i huvudsak följande riktlinjer för skolorganisationen inom de olika grupperna av orter. På de orter, som tillhör grupp 2 a, bör de speciella anordningar, som vidtagits för anpassning till den femåriga realskolan, avvecklas och orga­ nisationen där komma att bestå av tre- och fyraåriga linjer. I fråga om grupperna 3 och J+ bör vid övervägande av övergång till ny organisation skälig hänsyn tagas till den synpunkten, huruvida den femåriga realskolan i betydande utsträckning rekryteras från landsbygdsdistrikt, där undervis­ ning i engelska i folkskolans femte och sjätte klasser ej är införd. I vilken utsträckning den befintliga organisationen kan bibehållas med hjälp av provisoriska åtgärder till lokalfrågans lösning, bör vidare inom dessa grup­ per bedömas från fall till fall. Nybyggnad bör här ej få förekomma för att möjliggöra en utvidgning av befintlig organisation, såvida inte överstyrel­ sen, då särskilda skäl föreligger, medger undantag. Möjlighet bör finnas att i särskilda fall utvidga enkel fyraårig linje med parallellavdelning. Sedan principbeslut meddelats bör det enligt överstyrelsens förslag an­ komma på Kungl. Maj:t att på grundval av från överstyrelsen lämnade uppgifter föreskriva, till vilken grupp de enskilda kommunerna skall hän­ föras. Beträffande genomförandet av ny organisation och gången för behand­ ling av organisationsfrågor ansluter sig överstyrelsen i övrigt till vad som föreslås av utredningen enligt alternativ A. Skolöverstyrelsen och vissa skolstyrelser, som uttalat sig i frågan, anslu­ ter sig till utredningens ståndpunkt i alternativ A att inbyggandet av examenslinjer i folkskolan bör kunna begränsas till de skoldistrikt, där dylika linjer redan medgivits. Invändningar mot denna ståndpunkt reses emellertid också från ett par håll. Sålunda anser länssty­ relsen i Jämtlands län, att ett dylikt inbyggande icke bör vara i princip uteslutet även om byggnadsbidrag införes för högre skolor. Flera skolsty­ relser i Jämtlands län uttalar sig också för ökad användning av inbyggda linjer och vissa av dem förmenar, att dessa linjer bör betraktas som ett första steg i övergången till nioårig enhetsskola. Folkskol lära rf örbunde t, 4 •— Bihang till riksdagens 'protokoll 1056. 1 sand. Nr 123

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

folkskollärarinneförbundet och överlärarförbundet kan inte förstå utred­ ningens tveksamhet beträffande ett ökat inbyggande av treåriga realskolelinjer i folkskolorna utan förordar för sin del, att dylika linjer i ökad ut­ sträckning skall kunna förläggas till folkskolan i den mån lokaltillgång och övriga förutsättningar gör det möjligt.

2. Folkskolan som grundval för en treårig realskola

A. Realskoleuiredningen

Utredningen framhåller, att det föreligger vissa skillnader mellan å ena sidan en lärogång, som omfattar folkskolans femte och sjätte klasser och en på dem byggd treårig realskola, och å andra sidan en femårig realskola, byggd på folkskolans fjärde klass. Dessa skillnader påverkar folkskolans förmåga att i klass 5 och 6 ge det underlag, som den treåriga realskolan kräver, och utredningen framlägger därför förslag till vissa åtgärder, som skulle göra folkskolan stabilare som grund för en treårig realskola. På sam­ ma gång skulle dessa åtgärder innebära en värdefull standardhöjning för folkskolan i dess helhet. För att öka effektiviteten av undervisningen i engelslm och matematik föreslår utredningen förstärkningsanordningar i klas­ serna 5 och 6. Alltefter lokala förhållanden kan dessa utformas på olika sätt. För skolor med två eller flera parallellavdelningar av samma klass före­ slår utredningen en partiell differentiering av lärjungarna efter deras studie­ förutsättningar på det sätt skolkommissionen tidigare föreslagit beträffande ämnet engelska. Medan lärjungarna i flertalet ämnen följer klassens gemen­ samma undervisning föreslås i engelska och matematik ett visst utbyte av lärjungar kunna ske mellan parallella klasser, så att jämnare undervisningsavdelningar erhålles. Anordningen benämnes av utredningen »nivå­ gruppering». Utredningen understryker, att en sådan gruppering icke kan tagas till intäkt för en allmän begåvningsuppdelning av eleverna i klas­ serna 5 och 6. Anordningen medför ej några ökade kostnader. En lämplig tidpunkt för omgrupperingen av eleverna i engelska finner utredningen vara efter höstterminen i femte ldassen. Vid B-skolor och enkla A-skolor kan en förstärkningsanordning av detta slag ej ifrågakomma. En delning av Mässen i två mindre undervisningsavdelningar är däremot ofta möjlig under en eller annan timme. Utred­ ningen föreslår, att — i viss analogi med förhållandena inom enhetsskolan — läraravdelning vid skola, som bildar underlag för treårig realskola, skall få uppdelas i två undervisningsavdelningar. Uppdelning bör medges beträf­ fande engelska under två veckotimmar i femte och två i sjätte klass och i fråga om matematik under en veckotimme i sjätte klass. Rätten till upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 51 delning bör för båda ämnena inträda, när lärjungeantalet överstiger 20. Med en sådan uppdelning av klasserna under viss del av undervisningen skulle möjlighet skapas att åt de elever, som kan väntas ha förutsättningar att övergå till den treåriga realskolan, ge en överkurs i ämnet (»partiell nivågruppering»). Då svårigheter att samordna läsordningarna med skolskjutsarna och nödvändigheten att undvika alltför långa väntetider för eleverna på många håll kan väntas förhindra utnyttjandet av de föreslagna delningsmöjligheterna, föreslår utredningen, att extra skolskjuts i skälig utsträckning skall få anordnas för att möjliggöra delningen, i synnerhet om skolskjutsen är önskvärd även ur andra synpunkter. Utredningen anser, att som alternativ till den partiella nivågrupperingen möjlighet bör finnas att, där så befinnes lämpligt, i stället anordna speciell stödundervisning åt vissa lärjungar, antingen i form av läxhjälp eller i form av trimning för en överkurs i ämnet. Det bör stå skoldistrikt fritt att välja mellan dessa olika former av förstärkningsanordningar inom ramen för den kostnad, som uppdelningen av läraravdelningen i grupper skulle be­ tinga. Dessa andra former av förstärkning bör dock närmare preciseras och i varje särskilt fall underställas statens folkskolinspektör för prövning och godkännande. Antalet lärjungar i grupp, som erhåller läxhjälp eller speciell trimning, bör inte understiga fem, om statsbidrag skall kunna erhållas för anordningen. Utöver de nämnda tre formerna av förstärkningsanordningar har utred­ ningen vissa ytterligare förslag till effektivisering av undervisningen. I engelska anses sålunda effektiva B-skolemetoder böra utexperimenteras och sammanfattas i en handledning att tillställas lärarna i sådana skolor, där differentiering ej kan införas. Skolbibliotek och klassbibliotek bör vidare — med anlitande av ordinarie biblioteksanslag — förses med lämp­ ligt urval av bredvidläsningsböcker i engelska. För de svagare utrustade eleverna kan det i fråga om engelskundervis­ ningen enligt utredningens åsikt vara lämpligt med en förenklad kurs, som kan inläras mera grundligt och behärskas av eleverna, eller med en avkortning av timtalet till tre veckotimmar i sjätte klassen. Där även en sådan reducering av kursen visar sig otillräcklig, bör möjlighet finnas att helt befria lärjungen från undervisningen, exempelvis lärjunge, som är hjälpklassmässig eller står på gränsen till sådan efterblivenhet. Sådan lärjunge bör beredas arbete, som bättre passar honom och tjänar hans ut­ veckling på ett mera positivt sätt. Utredningen förutsätter, att under föreliggande omständigheter standard­ prov kommer att anordnas även i engelska på samma sätt som sker i modersmålet och matematik. Utredningen har icke ansett sig böra föreslå någon form av nivågruppe­ ring i det för klasslärarens arbete centrala modersmålsämnet men påpekar,

52 Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1956

att i detta ämne rätt mycket bör kunna vinnas genom en starkare inrikt­ ning av undervisningen på fasta bestående kunskaper i ämnets väsentliga delar. Skolöverstyrelsen bör i samband med införandet av treårig real­ skola tillse, att de metodiska anvisningarna ger ett gott stöd för strävan­ dena att samla undervisningen i modersmålet kring givande och väsentliga moment. Åtskilliga år framåt måste det finnas skolor, som inte kan anordna någon undervisning alls i engelska, sådana som är hänvisade till radioundervisning och sådana som inte kan utnyttja vissa erbjudna förmåner. Konsekvenserna härav för lärjungarnas del kan enligt utredningens uppfattning, om det gäl­ ler mindre skillnader, utjämnas genom anvisningar för betygsättningen. År skillnaderna mera betydande, torde enda möjligheten vara att hän­ visa de lärjungar, som erhållit en svagare underbyggnad, till realskolans fyraåriga linjer.

Realskoleutredningen framlägger även förslag i fråga om lärarkom­ petensen och behörighetskurserna för undervisning i engelska. Behörighet att undervisa i främmande språk (engelska och tyska) i folk­ skolan tillkommer enligt kungörelsen 1947:149: a) examinerad folkskollärare, som avlagt godkänd tentamen i det främ­ mande språket för akademisk examen, b) den, som erhållit ett enligt kungörelsens bestämmelser av rektor vid högre allmänt läroverk eller folkskoleseminarium efter särskild prövning utfärdat intyg, att han befunnits äga kompetens att undervisa i det främ­ mande språket i folkskolan (kompetensintyg), dock att dylikt intyg för elev vid folkskoleseminarium medför behörighet först efter det han av­ lagt folkskollärarexamen, c) den, som av skolöverstyrelsen erhållit sådan behörighet. Berättigad att undergå prövning för erhållande av kompetensintyg är dels examinerad folkskollärare, dels elev vid folkskoleseminarium, dels ock den, som på grund av särskilda skäl av skolöverstyrelsen erhållit tillstånd därtill.

Utredningen föreslår, att tjänster i lönegraden Ce 23 skall kunna inrättas jämväl i folkskolan för lärare, som i tentamen för filosofisk ämbetsexamen erhållit minst en betygsenhet i engelska språket och i övrigt är behöriga till ordinarie folkskollärartjänst i 23 lönegraden. Totala antalet sådana tjänster bör för varje år bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen, och det bör därefter ankomma på skolöverstyrelsen att fördela tjänsterna på skoldistrikt, som anhållit om inrättande av dylik tjänst. Med folkskollärartjänst av detta slag bör vara förenad undervisningsskyldighet av samma omfattning som vid annan folkskollärartjänst. Minst hälften av undervisningsskyldigheten bör fullgöras genom undervis­ ning i engelska, i första hand i klasserna 5 och 6, men icke nödvändigtvis

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 53

uteslutande i dessa klasser. Antalet tjänster av detta slag anses, bland annat på grund av de organisatoriska förhållandena, bli rätt begränsat. Utred­ ningen beräknar, att till en början 50 dylika tjänster skall vara till fyllest. Utredningen anser, att den på kompetensintyg grundade behörigheten att undervisa i engelska principiellt och praktiskt är otillräcklig för en under­ visning i ämnet, som skall ligga till grund för vidare studier, men finner sig under rådande förhållanden tvungen att tills vidare acceptera den, i medvetande om att en bättre lösning i de flesta fall ej står att vinna. För att förstärka denna behörighet föreslår utredningen i fråga om de särskilda behörighetskurser, som anordnas vid folkskoleseminarierna, att för tillträde till behörighetskurs för elev på fyraårig linje skall krävas deltagande i den frivilliga undervisningen i engelska i klasserna I4 och II4 samt gott uttal och betyget Med beröm godkänd i engelska språket vid flyttning till seminariets klass III4, varvid förutsättes att betygsskalan vid flyttningen till sistnämnda klass skall vara densamma som i folksKollärarexamen; att för tillträde till behörighetskurs för elev på tvåårig linje skall fordras gott uttal och betyget Icke utan beröm godkänd i ämnet i studentexamen eller vid motsvarande prövning; att tillträde till behörighetskurs dock skall kunna medges elev med lägre betyg än nyss nämnts, om ämnesläraren finner eleven äga tillräckliga kun­ skaper; att varje deltagare i behörighetskurs skall vara skyldig auskultera tio till tolv timmar i klasserna 5 och 6 och hålla en undervisningsserie på 6 å 8 timmar, eventuellt utbytt mot två kortare serier å 4 timmar; att behörighetskursen förlängs till att omfatta jämväl vårterminen i högsta klassen och att de nuvarande ograderade kompetensintygen ersätts med intyg om­ fattande vitsorden Godkänd, Med beröm godkänd och Berömlig. De föreslagna förstärkningarna av utbildningen kommer enligt utred­ ningens åsikt att höja kompetensintygens valör i flera avseenden. Text­ kursen borde kunna ökas från 1 000 till 1 200 ä 1 300 oktavsidor. Jämväl kraven på språkriktighet vid samtal om vardagliga ting bör kunna skärpas. Viss förmåga att analysera och lägga till rätta felaktiga uttalsformer bör kunna fordras. Huruvida större fordringar kan ställas även på de skriftliga proven undandrar sig utredningens bedömande. Utredningen är fullt på det klara med att dess förslag till förstärkning av behörighetskurserna icke kan gå fria från kritik. Undervisningen i eng­ elska i folkskolan har tillkommit för folkskolans egen skull och icke för realskolans, och det som hindrar dess fulla utbyggnad är bristen på kompe­ tenta lärare. Utredningens kritiker kan göra gällande, att varje höjning av inträdesfordringarna och varje skärpning av kraven för kompetensintygen i nuvarande läge är skadlig. Av olika skäl anser utredningen, att vikten av

54 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

denna i och för sig riktiga kritik kommer att minska om ett par år, och den föreslår därför, att de ifrågasatta ändrade bestämmelserna rörande behörighetskurserna icke skall träda i kraft förrän vid de behörighetskurser, som anordnas läsåret 1958/59, och att de höjda fordringarna för kompetensinty­ gen följaktligen skall tillämpas först från och med år 1960. Beträffande de på enskilt initiativ anordnade behörighetskurserna med av skolöverstyrelsen beviljad examensrätt föreslår utredningen, att dessa kurser för att få examensrätt skall omfatta minst fem veckor (nu i regel fyra veckor) oberäknat examinationsperioden och att det skrift­ liga behörighetsprovet skall komma senast under tredje veckan, att — för att möjliggöra att de muntliga och praktiska momenten får större utrymme under kursveckoma — kursarrangörerna uppmanas att förvissa sig om att deltagarna på förhand inhämtat sådana kunskapsmoment, som lämpar sig för självstudier, att för högre vitsordad kompetens viss praktisk utbildning skall fordras även av behörighetsaspiranter, som utbildas vid de privata behörighetskursema samt att de nu utgående stipendierna höjes från för närvarande högst 500 kronor till högst 650 kronor. Den föreslagna förstärkningen av de privata kurserna bör genomföras året näst efter det, då omläggningen av seminariernas behörighetskurser påbörjas.

Med hänsyn till de hittills lindrigare kraven vid behörighetsprov i engel­ ska, finner utredningen det i hög grad angeläget att sörja för vidare­ utbildning åt de lärare med äldre behörighet, som nu undervisar i femte och sjätte klasserna och att utvidga skolöverstyrelsens konsu­ lentverksamhet till att avse även nämnda klasser. Utredningen föreslår i detta hänseende följande. 1. Fortbildningskurser under ferierna bör anordnas i en utsträckning, som bestäms från år till år. De bör lämpligen förläggas till orter med möj­ lighet till internatförläggning. På varje ort synes tre till fyra tvåveckorskurser kunna anordnas efter varandra. Antalet deltagare i varje kurs bör vara högst 30, totala antalet deltagare bör beräknas till omkring 300 per år. Anslag bör beräknas under rubriken »Kurser för lärare m. fl. vid läro­ anstalter tillhörande folkundervisningen». För dessa kurser gällande all­ männa bestämmelser bör äga tillämpning även för nu ifrågavarande fort­ bildningskurser. 2. De nu anordnade stödkurserna i radio, avseende klass 5, bör utsträc­ kas till klass 6. Dessa kurser, som avser lärare med behörighet, finansieras genom särskilt anslag till aktiebolaget radiotjänst. 3. Pedagogdagar, omfattande auskultation och konferenser, bör anordnas i regional regi på av skolöverstyrelsen utsedda läroverks- eller seminarie-

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 orter, förslagsvis på tjugu platser per år, för från gång till gång växlande folkskolor. Kursledare bör vara någon erfaren läroverks- eller seminarielärare i engelska. Reseersättning och dagtraktamente bör i förekommande fall utgå till kursdeltagarna. Till kursledare, konferensledare och auskulterade lärare bör arvode utgå. 4. Från och med budgetåret 1957/58 bör medel beräknas på skolöversty­ relsens stat för avlönande av förslagsvis fyra konsulenter, som skall vara i verksamhet hela läsåret och som — helt eller till övervägande del — skall ha till uppgift att följa arbetet i folkskolans klass 5 och 6 i engelska. Efter­ som det yppat sig vissa svårigheter att tillsätta de redan befintliga konsu­ lenttjänsterna, bör arvodet vara tillräckligt högt för att tillförsäkra kon­ sulentverksamheten kvalificerade lärarkrafter. De av förslagen under punkterna 1—3 föranledda anslagshöjningarna föreslås vidtagna snarast möjligt och senast från och med budgetåret 1957/58. För upprätthållande av kontakten mellan radiotjänst och skolorna före­ slås, att även radiotjänsts konsulenter i denna egenskap skola äga besöka läraravdelningar, som anmälts till stödkurserna.

Om treårig realskola införes, måste enligt utredningens mening även den kombinerade korrespondens- och radiounder­ visningen, så långt ske kan, anpassas efter det nya läget, åtminstone för de mera begåvade lärjungarnas del. För detta ändamål föreslår utredningen, att medel anvisas för anordnande — i radiotjänsts regi eller genom skol­ överstyrelsen — av 2 ä 3 tvåveckors sommarkurser för handledare årligen och att radiotjänsts konsulentverksamhet, som för närvarande handhaves av 35 konsulenter, huvudsakligen läroverkslärare på olika platser i landet, ut­ vidgas, om möjligt så, att varje skola med radioundervisning kan få ett ej alltför kort besök per år, varvid konsulenten bör i varje klass åtminstone åhöra en hel lektion, själv hålla en demonstrationslektion och ha en tim­ mes konferens med läraren. Då det i många fall bereder skolorna stora svårigheter att anpassa under­ visningen efter radions utsändningstider, anses vidare ökad möjlighet böra skapas för skolorna att använda på band upptagna utsändningar och spela upp dem vid lämplig tidpunkt för klassen, lills vidare anser utred­ ningen det icke nödvändigt att beräkna särskilt anslag för inköp av band­ inspelningsapparater. Utredningen erinrar dock om de inköp av radio­ apparater för folkskolor, som bekostats av licensmedel. Därest det längre fram skulle visa sig önskvärt, kunde anslag i den ena eller andra formen ställas till disposition för skolor med dåliga lyssnarförhallanden. lörslag därom förutsätter dock en mera ingående utredning än det varit möjligt för utredningen att i detta sammanhang åstadkomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 Utredningen papekar även, att förbättrad kvalitet på bandinspelningarna skulle kunna vinnas genom upprättande av bandcentraler. Denna fråga utreds, enligt vad utredningen erfarit, för närvarande inom radiotjänst. Utredningen förutsätter, att radiotjänst liksom hittills till rimligt pris till­ handahåller lämpliga textböcker med handledningar för radiolektionerna. Erforderliga anslagshöjningar föreslås även för i detta avsnitt nämnda ändamål vidtagna så snart som möjligt och senast från och med budget­ året 1957/58.

Utredningen anser, att förslagen om förstärkningar av undervisningen i folkskolan, om de förverkligas, bör kunna bidraga till att göra undervis­ ningen effektivare även i ämnen, för vilka utredningen av kostnadsskäl icke ansett sig kunna föreslå särskilda förstärkningsanordningar.

B. Remissyttranden

Bland remissinstanserna synes enighet rada om att en förstärkning av folkskolans undervisning är nödvändig, om den skall utgöra grund för en treårig realskola. Utredningens förslag om rätt att uppdela klassavdelning i två avdelningar vid undervisning i engelska och matematik mottages så gott som genomgående mycket positivt, även om det på vissa håll be­ faras, att genomförandet av dessa förstärkningstimmar ibland kommer att medföra komplikationer med hänsyn till skolskjutsarna samt på grund av att både lärare och elever redan nu har ett omfattande veckotimtal. Några av rektorerna och folkskolinspektörerna, ett antal skolstyrelser samt läroverkslärarnas riksförbund, seminarielärarföreningen, överlärarför­ bundet, folkskollärarförbundet och folkskollärarinneförbundet påyrkar förstäi kningstimmar även beträffande modersmålet. Skolöverstyrelsen för­ ordar, att de för undervisningen i engelska avsedda extratimmarna till viss del skall få utnyttjas för undervisning i modersmålet. Läroverkslärar­ nas riksförbund, en folkskolinspektör och ett par skolstyrelser önskar ytter­ ligare förstärkning för matematikens vidkommande. Statskon loi et framhåller, att bestämmelserna om uppdelning av läraravdelning bör vara enhetliga inom försöksverksamhet med enhetsskola och folkskolan; väljes sålunda utredningens förslag beträffande villkor för uppdelning vid undervisning i matematik bör motsvarande bestämmelse för försöksverksamheten ändras i enlighet därmed.

Vad angar den föreslagna nivågrupperingen är meningarna bland remissinstanserna mera delade. X detta sammanhang förekommer även från en och annan rektor och skolstyrelse förslag om fullständig diffe­ rentiering i folkskolans femte och sjätte klasser. Vanligast är dock, att man varnar för upprättande av elitklasser inom folkskolan.

Kungl. Maj ris 'proposition nr 123 år 1956 57

Nivågrupperingen tillstyrks av skolöverstyrelsen, som dock föreslår be­ nämningen »partiell differentiering». Överstyrelsen har vidare vissa erin­ ringar rörande tillämpningen av berörda anordning. Engagerandet av flera läraravdelningar i en och samma differentieringsanordning torde många gånger stöta på svårigheter av schemateknisk art. Det kan också ifrågasättas, om icke en uppdelning begränsad till två lärar­ avdelningar är tillräcklig för det avsedda syftet och är att föredraga även vid de skolor, där möjlighet till ytterligare differentiering finns. Vid all upp­ delning av eleverna, vare sig denna är begränsad til! avdelningen eller berör flera avdelningar, måste beaktas, att risk för felbedömning av elever­ nas studieförutsättningar och utvecklingstempo föreligger. Möjlighet till senare individuell övergång mellan grupperna bör därför finnas. Det bör självfallet vara möjligt för eleverna från olika grupper att övergå till realskolestudier. Differentiering av det slag som nyss berörts kan i ena eller andra formen genomföras i skolor av A-form. Vid skolor av Bl- och B2-form är en upp­ delning med hänsyn till elevernas studieförutsättningar i ifrågavarande äm­ nen ej rationell. Här bör förstärkningstimmarna utnyttjas för en uppdel­ ning av avdelningen klassvis eller för ökning av tiden för omedelbar under­ visning i berörda ämnen. I B3-skolan kan normalt endast den sistnämnda formen av förstärkning komma till användning.

Positiva till förslaget om nivågruppering är så gott som alla de rektorer, som yttrat sig på denna punkt, liksom läroverkslärarnas riksförbund, som i likhet med skolöverstyrelsen understryker, att den en gång gjorda place­ ringen i grupper ej får vara definitiv, och uttalar, att målsmännens önske­ mål, så långt möjligt är, bör vinna beaktande. Särskilda skolstyrelsen i Huskvarna meddelar i sitt remissvar, att de erfarenheter av nivågruppering, som gjorts på denna ort, varit mycket goda. En stor grupp skolstyrelser tillstyrker nivågrupperingen men en större kategori av dessa ställer sig negativa eller uttalar i varje fall en viss tvekan gentemot denna anordning. En avvisande hållning mot förslaget intar även överlärarförbundet, follcskollärarförbundet och folkskollärarinneförbundet, som i sitt gemensamma remissvar anför följande. Denna differentiering ieder till viss söndersprängning av klassenheten och klasslärarsystemet. Erfarenheter från Stockholm, där anordningen prö­ vats, visar, att den föreslagna nivågrupperingen är en svårorganiserad ar­ betsform, som även medför ökade disciplinsvårigheter. Dessutom kan vissa föräldrar förväntas komma att söka påverka barnens uttagning till den nivågrupp, i vilken de antar, att eleverna kommer att drivas fram till det för inträde i läroverk stipulerade poängtalet. Den press, som därigenom kommer att riktas mot vederbörande lärare och skolledare, kan förmodas bli synnerligen besvärande. Det skulle vara olyckligt, om elevernas place­ ring i viss grupp bleve en stridsfråga mellan målsmän och skola. Lärarnas mellanställning komme på så sätt att accentueras. Det finns också goda skäl att anta, att betygshetsen i folkskolan snarare skulle öka än avta, om den föreslagna nivågrupperingen genomfördes.

58 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 128 år 1956 Utredningen har inte i detalj redovisat hur den tänkt sig nivågruppe­ ringen praktiskt genomförd. Av allt att döma är syftet att skapa ett ge­ nomgående och detalj reglerat system och inte att ge möjlighet för den lokala skolledningen att i samförstånd med berörda lärare pröva anord­ ningens ändamålsenlighet. Under sådana förhållanden måste förbunden på grund av här framförda erinringar avvisa förslaget om nivågruppering. De nyss citerade lärarförbundens negativa uppfattning delas även av ett flertal folkskolinspektörer, seminariernas rektor sförening och seminarielärarf öreningen. Stockholms folkskoledirektion har intet att erinra mot att skoldistrikten beredes möjlighet att använda nivågruppering men anser det olämpligt, att bindande föreskrifter om användande av sådan uppdelning av elever­ na utfärdas; skoldistrikten bör få fritt välja mellan olika former av förstärkningsanordningar. Psykologisk-pedagogiska institutet finner, att differentieringsfrågan bör göras till föremål för ytterligare överväganden. I anledning av utredningens förslag att extra skolskjuts skall få anordnas för att möjliggöra uppdelning av läraravdelning, i synnerhet om skolskjutsen är önskvärd även ur andra synpunkter, uttalar skolöverstyrel­ sen, att uppdelningen ensam bör kunna motivera extra skolskjutsar. Vissa skolstyrelser understryker vikten av att ökade möjligheter bereds till skol­ skjutsar i samband med förstärkningsanordningarna. Folkskollärarförbunden förordar ytterligare överväganden rörande sambandet mellan skol­ skjutsorganisationen och förstärkningsundervisningen. Utredningens förslag om inrättande i folkskolan av tjänster i lönegrad Ce 23 för folkskollärare med akademiskt betyg i engelska föranleder ingen erinran från statskontorets sida. Inte heller har statens lönenämnd något att erinra i fråga om löneställningen för de före­ slagna tjänsterna; mot nämndens beslut har dock två ledamöter reserverat sig. Förslaget har i övrigt under remissbehandlingen i flertalet fall tillstyrkts. Avstyrkanden föreligger dock från några skolstyrelser och folkskolinspek­ törer samt från seminarierektoremas förening och de tre folkskollärarförbunden, varvid särskilt framhålles att klasslärarsystemet därmed skulle delvis försvinna. De sistnämnda förbunden hävdar vidare, att förslaget står i strid med 1953 års löneuppgörelse med folkskollärarna. Från många håll vitsordas, att kraven på kompetens i eng­ elska behöver skärpas. Psykologisk-pedagogiska institutet påpekar, att undervisningen i engelska ställer särskilt stora krav på läraren just ifråga om nybörjarundervisningen. Det stora flertalet inspektörer, som berör frågan, några läroverksrektorer, folkskoledirektionen i Stockholm och läroverkslärarnas riksförbund biträder utredningens förslag till höjning av fordringarna för kompetensintyg. Ett par folkskolinspektörer varnar dock

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 59

för att en höjning av kompetenskraven kommer att minska lärarnas in­ tresse för att skaffa sig behörighet för denna undervisning. Bland de remissinstanser, som särskilt berörs av frågan om kompetens­ kraven och som därför behandlar den mera ingående, är meningarna de­ lade om vilka skärpningar som bör genomföras. I fråga om seminariernas behörighetskurser framhål­ ler skolöverstyrelsen, att stor försiktighet måste iakttagas, så att inte detta moment i utbildningen vid seminarium får en sådan omfattning, att det ogynnsamt inverkar på utbildningen i övrigt. Överstyrelsen finner sig kunna förorda förslagen om vissa minimibetyg i engelska för tillträde till behörighetskurs, om auskultering och undervisningsserier samt om en ut­ ökning av textkursen. Beträffande övriga förslag — deltagande i den fri­ villiga undervisningen i engelska i klass I4 och II4, förlängning av kursen till att omfatta även vårterminen i högsta klassen och införande av grade­ rade kompetensintyg — ställer sig överstyrelsen synnerligen tveksam och föreslår med hänsyn bland annat till den pågående utredningen om folkskoleseminariernas organisation och arbetsförhållanden, att med den slut­ liga prövningen av dessa förslag får anstå. Till samma bedömning av förslagen rörande seminariernas behörighets­ kurser kommer rektor vid jolkskoleseminariet för manliga elever i Göte­ borg. Rektor vid jolkskoleseminariet för manliga elever i Linköping av­ råder bestämt från all utvidgning av behöriglietskurserna och ser helst att kurserna helt försvinner från seminarierna. Seminarieutredningen anser sig ännu icke kunna taga slutlig ställning till frågan om behörighetskurserna. Utredningen ställer sig dock tveksam till alla förslag att öka arbetsbördan för eleverna och särskilt till förslaget om förlängning av kurserna. Seminariernas rektor sförening och seminarielärarf öreningen framlägger egna förslag till omläggning av behörighetskursen och ställer sig avvisande i synnerhet till utredningens förslag om förlängning av kursen. Motstånd mot sistnämnda förslag reses även av seminariernas elevförbund, som ej heller vill godtaga förslagen om skärpta villkor för tillträde till behörig­ hetskurs och om graderade kompetensintyg. Folkslcollärarförbunden stäl­ ler sig ej avvisande till en förstärkning av behörighetskraven men mot­ sätter sig, även de, villkoren för tillträde till behörighetskurs och de gra­ derade kompetensintygen. Vad angår de på enskilt initiativ anordnade behörig­ hetskurserna har skolöverstyrelsen i och för sig intet att invända mot de föreslagna skärpta kraven på utbildningen vid dessa. Överstyrelsen befarar dock, att cn förlängning av kurstiden kommer att försvåra möj­ ligheterna att anordna sådana kurser. Överstyrelsen finner vidare, att ut­ redningen inte särskilt beaktat den kategori folkskollärare, som utan att deltaga i behörighetskurs anmäler sig till prövning vid folkskolesemina-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

rium eller läroverk. Även av dessa lärare borde fordras den praktiska ut­ bildning, som föreslås beträffande deltagarna i de privata sommarkurserna. Genomförandet av en sådan anordning skulle dock, menar överstyrelsen, vara förenat med betydande praktiska svårigheter. Överstyrelsen finner sig sålunda icke böra nu förorda den föreslagna skärpningen. De i övrigt i detta avsnitt behandlade förslagen föranleder endast på vissa punkter särskilda kommentarer från remissinstansernas sida. När det gäller skolöverstyrelsens konsulentverksam­ het utgår överstyrelsen från att konsulenterna även i någon omfattning skall kunna följa engelskundervisningen i högre klasser än femte och sjätte. Vidare föreslår överstyrelsen, att konsulentverksamheten skall omfatta även ämnena modersmålet och matematik. För detta ändamål erfordras en väsentlig höjning av det av utredningen beräknade anslaget. I anknytning till utredningens diskussion rörande frågan om anslag till inköp av bandinspelningsapparater hemställer överstyrelsen, att redan un­ der budgetåret 1956/57 ett belopp av 100 000 kronor av anslaget till undervisningsmateriel för folkskolor måtte få disponeras för bidrag till skoldistrikt för inköp av sådana apparater. Styrelsen för aktiebolaget radiotjänst förklarar sig i sitt remissvar be­ redd att lämna det stöd för undervisningen i engelska, som förutsättes för genomförande av utredningens förslag. Styrelsen räknar därvid med att även i fortsättningen medel ställs till förfogande genom särskilt statsanslag för såväl telestyrelsens som radiotjänsts kostnader i samma utsträckning som hittills. Styrelsen framhåller i övrigt bland annat, att en ändrad mål­ sättning för radioundervisningen i engelska blir nödvändig, om denna skall anpassas för att bilda underlag för en treårig realskola. Slutligen påpekar styrelsen, att möjligheter till stödundervisning genom radions hjälp före­ ligger även inom andra ämnesområden, för närvarande främst i fråga om norska och danska språken. Tidigare har angivits statskontorets ställningstagande till förslagen rö­ rande förstärkningstimmar och inrättande av tjänster i Ce 23. Ämbets­ verket godtar i princip även övriga förslag till förbättring av undervis­ ningen i engelska. Då närmare kostnadskalkyler icke föreligger och frågan om arvodessättningen för kursledare in. m. lämnats öppen, kan statskon­ toret icke nu taga ställning till den lämpliga omfattningen av de olika åtgärderna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 Öl

3. Realskolans utformning m. m.

A. Realskoleutredningen

Ehuru utredningens jämförelse mellan treårig och fyraårig realskola i Stockholm givit det knappast förutsedda resultatet, att vid lika start­ poäng minst lika stor procent av lärjungarna i den treåriga som i den fyra­ åriga realskolan nått realskolans studiemål utan tidsförlust, finner utred­ ningen det nödvändigt att, när den treåriga realskolan föreslås bli realskolans huvudform, noggrant undersöka, huruvida icke lättnad kan bringas lärjungarna genom komplement till organisationen i en eller annan form. Inbyggda praktiska examenslinjer, linjer ledande till särskild realexamen och fyraåriga linjer av nuvarande typ är exempel på sådana komplement. Tillhandahållandet av läxläsningshjälp och minskning av lärjungeantalet i klasserna är också åtgärder, som utredningen anser böra övervägas. Inbyggda praktiska examenslinjer är för närvarande med­ givna vid 48 allmänna läroverk. Linjeuppsättningen utgöres av 45 handels­ linjer, 3 maskintekniska linjer, 1 huslig linje och 1 jordbrukslinje. Endast några få av linjerna är inrättade på orter, där annan motsvarande undervis­ ning är att tillgå. Linjerna är överallt tvååriga. Lärjungar, som flyttats till någon av klasserna 34 eller 45 kan således vid de här ifrågavarande real­ skolorna välja mellan allmän och praktisk linje. Utredningen har genom en särskild enkät bland rektorerna undersökt arbetsförhållandena vid de inbyggda praktiska linjerna. Beträffande resul­ tatet av denna undersökning torde få hänvisas till betänkandet (s. 204—

211 ).

Utredningen har enligt direktiven haft att överväga de praktiska lin­ jernas organisation som två- eller treåriga även inom den nuvarande fyraoch femåriga realskolan. Utredningen anför bland annat följande. Den typiska miljön för en i läroverk inbyggd praktisk realskolelinje är en mindre stad eller en tätort, där utbildningsmöjligheterna är relativt starkt begränsade och man därför funnit det lämpligt att med samrealskolan förena en inbyggd handelslinje. Majoriteten av lärjungarna i en sådan skola väljer regelbundet vägen till allmän realexamen. Den minoritet, som går till handelsrealexamen kan stundom vara rätt liten; enligt utred­ ningens statistik faller genomsnittligt endast sjättedelen av lärjungenumerären på den praktiska linjen. Klassavdelningarna på dessa linjer är på grund härav tämligen små och måste ofta samläsa med den allmänna linjen i de ämnen, där cletta är möjligt. En del av lärjungarna på den praktiska linjen väljer denna linje på grund av tidigt fixerade framtidsplaner. Andra torde däremot från början ha följt med huvudströmmen mot den allmänna realexamen och bestämt sig för den praktiska linjen, först sedan de funnit sig behöva ett studiealternativ. Detta förhållande är av vikt, när det gäller att ta ställning till

62 Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956

lärokursens längd. På en del av de relativt små läroverksorter* där handels­ linjer inrättats, behövs båda slagen av lärjungar för att linjens rekryterings­ underlag skall vara tillräckligt. Visserligen är de två år, som står “till buds för de praktiska läroämnena, onekligen i knappaste laget jämfört med de tre eller fyra åren i de praktiska realskolorna, och den korta studietiden kan ha sina olägenheter för lärjungarna, men det är å andra sidan inte heller riskfritt att på en relativt liten läroverksort linjedela den treåriga realskolan i hela dess längd. En anordning av de praktiska läroämnena, som skulle tvinga lärjungarna att träffa ett bindande linjeval redan vid första årets början, synes utredningen över huvud taget mindre lämplig. Över­ gång från allmän till praktisk linje bör utan alltför stora svårigheter kunna ske ännu vid slutet av det första året. En sådan övergång torde i varje fall vara möjlig, om erforderliga specialanordningar första året begränsas till övningsämnena och den egentliga linjedifferentieringen alltså endast omfattar de båda sista åren i real­ skolan.

Utredningens förslag innebär, att läroverkens inbyggda praktiska linjer fortfarande skall vara tvååriga men att skolöverstyrelsen skall bemyndigas medgiva, att i klasserna l3, 24 och 33 vid allmänna läroverk (och kommu­ nala realskolor) med handelslinje ämnet slöjd helt och hållet eller delvis ersätts med maskinskrivning och på samma sätt vid läroverk med teknisk linje manlig slöjd med verkstadsarbete och teckning med ritteknik. Vid lär­ jungars flyttning till nästa klass bör de praktiska läroämnena maskinskriv­ ning, verkstadsarbete och ritteknik räknas som övningsämnen, oaktat lärarna avlönas efter samma grunder som vid undervisningen i dessa ämnen i narmast följande klasser. I vad män liknande anordningar bör vidtagas på de sällan förekommande hushålls- och jordbrukstekniska linjerna anses böra få ankomma på Kungl. Maj:ts prövning från fall till fall. Etredningen behandlar i detta sammanhang en till utredningen över­ lämnad framställning från folkskolestyrelsen i Lund, vari föreslagits inrät­ tande av två speciallinjer med ny yrkesinriktning, nämligen en fyraårig sociallinje, ledande till praktisk realexamen, och en likaledes fyraårig konstnärslinje, ledande till realexamen. Utredningen har i princip intet att in­ vända mot att linjer med den föreslagna specialinriktningen kommer till stånd. Det som kan väcka betänkligheter är enligt utredningens mening, att de såsom fyraåriga linjer med utvidgat arbetsprogram placeras i samma skolenhet som en treårig allmän linje och en treårig handelslinje med realskolans vanliga examina som studiemål. Då utredningen tillstyrkt bibe­ hållande i viss utsträckning av fyraåriga linjer som mognadslinjer vid sidan av de treåriga, anser sig utredningen kunna tillstyrka, att de begärda speciallinjerna försöksvis inrättas på sätt skolöverstyrelsen föreslagit. I synnerhet är det enligt utredningens mening av intresse att erfara, huru­ vida icke undervisningen i de vanliga skolämnena kan inskränkas till unge­ fär samma omfattning som på de treåriga linjerna och den tid, som vinnes

Kangl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 63

genom tillägg av ett mognadsår, disponeras för estetiska eller praktiska ämnen, varigenom en rikare personlighetsutveckling skulle möjliggöras.

I den inbjudan till försöksverksamhet, som skolöverstyrelsen i oktober 1950 lät utgå till skolorna, tog överstyrelsen upp frågan, hur realskolan skulle kunna sättas i stånd att bättre taga vård om samtliga lärjungar, som där vinner inträde, och avpassa utbildningen efter lärjungarnas förut­ sättningar. Överstyrelsen framförde där tanken på en särskild realexamen för sådana lärjungar, som önskade utbyta två eller högst tre teoretiska ämnen mot praktiska ämnen; den vanliga realexamen komme då att förbe­ hållas de för teoretiska studier bättre rustade eller mer intresserade lär­ jungarna. Utredningen redogör å sid. 215 ff. i betänkandet för den försöksverksam­ het med dylik särskild realexamen, som hittills kommit till stånd. För närvarande torde försök med särskild realexamen eller särskild prak­ tisk realexamen vara i gång vid 32 skolor. Vissa bestämmelser angående försöken med särskild realexamen har av Kungl. Maj:t utfärdats den 1 juni 1951 och den 6 juni 1952. Skolöverstyrelsen har genom dessa beslut be­ myndigats medgiva, att lärjunge i realskolan vid deltagande skolor får flyttas till högre klass på villkor, som skolöverstyrelsen fastställer, och att lärjunge i de två högsta klasserna får utbyta högst tre av de på timplanen upptagna obligatoriska läroämnena — dock icke kristendomskunskap och modersmålet — mot ersättningsämnen, som bestäms av skolöverstyrelsen. Den som avlagt särskild realexamen har rätt att undergå fyllnadsprövning i ämne, som kan ingå i sådan examen, och när han har tillräckligt stärkt sina meriter genom sådana fyllnadsprövningar, må betyg över vanlig — allmän eller praktisk — realexamen utfärdas för honom. Skolöverstyrelsen äger meddela föreskrifter om sammanräknande av vitsord, som erhållits i sär­ skild realexamen och vid fyllnadsprövningar, och om utfärdande av betyg över avlagd realexamen respektive praktisk realexamen på grund av sam­ manräknade vitsord. En sammanfattning av gällande bestämmelser om särskild realexamen meddelas i Aktuellt 1955 nr 19. Inom den så angivna ramen kan försöken i flera avseenden varieras. I den redogörelse för särskild realexamen, som tryckts i Aktuellt 1955 nr 2, särskiljs tre huvudformer. 1. Man kan som ersättningsämnen välja rent praktiska ämnen och övningsämnen. Som ersättningsämnen har förekommit maskinskrivning, teckning, slöjd, praktiska kurser i skogsvård och träteknik, hemsjukvård med barnavård och hushållsgöromål. 2. Man kan välja ersättningsämnen så, att de tillsammans ger en mycket elementär, praktiskt betonad handelsutbildning. De ämnen, som i detta fall upptas, kan vara maskinskrivning, bokföring med kontorsgöromål, handelsräkning, textning och plakatmålning, varukännedom och praktisk kurs i något språk, vartill kan komma något övningsämne. 3. Man kan i huvudsak bibehålla den vanliga ämneskretsen men ge lär­ jungarna tillfälle att utbyta de vanliga kurserna i engelska, tyska och matematik mot praktiska eller avkortade kurser.

64 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 123 är 1956

Lärjungarna på den särskilda linjen utgjorde läsåret 1953/54 i näst översta klassen 10,6 procent av kela klassen och i översta klassen 22,2 procent av hela klassen. Stora variationer framträder emellertid mellan försöksskolorna; i en skola var särskilda linjens andel i lärjungenumerären i högsta klassen 42,9 procent, i en annan 11,1 procent. De teoretiska äm­ nen, som ofta utbyts, är tyska, engelska och matematik. De oftast före­ kommande utbytesämnena. i högsta klassen är maskinskrivning med 72 procent, praktisk kurs i engelska med 65,9 och praktisk kurs i tyska med 43,4 procent. Därefter kommer bokföring med 30,2 och praktisk kurs i matematik med 25,8 procent. En av utredningen verkställd opinionsundersökning bland läroverksrektorerna har visat, att en mycket stor majoritet av rektorerna anser, att möjlighet att avlägga särskild realexamen normalt bör finnas vid varje läroanstalt, där realexamen avlägges. Den allmänna meningen är, att de lättnader, som erbjuds lärjungarna genom särskild realexamen, bör beröra de tre ämnena engelska, tyska och matematik. I fråga om organisationen av studiegången kan man särskilja två meningsriktningar: den ena innebär att språken och matematiken bör få avstå timmar till eller i viss utsträck­ ning helt kunna bytas mot praktiska ämnen, den andra att den nuvarande ämneskretsen i stort sett skall bevaras, vilket innebär exempelvis, att en avkortning av matematikkursen skall kunna kompenseras genom en tillläggskurs i praktisk kemi. Antalet lärjungar som misslyckas i realskolan är inte obetydligt. Skol­ utredningen fann på sin tid, att av de lärjungar, vilkas studier utredningen kunnat följa, 29,6 procent avbrutit studierna utan att ha uppnått skol­ gångens mål och 14,1 procent nått målet först efter kvarsittning. Realskoleutredningens undersökningar på ett begränsat stockholmsmaterial har till och med givit ännu sämre siffror. Tillgänglig betygsstatistik visar vidare, att motgångarna koncentreras till de tre ämnena tyska, matematik och engelska. Utredningen framhåller, att försöken med särskild realexamen tillkommit pa grund av behov, som framträtt inom nuvarande skolorganisation med dess fem- och fyraåriga linjer. Förr i tiden kunde skolan inte göra så mycket för de lärjungar, som hade utpräglade svårigheter med skrivningsämnena. Denna skolans begränsning har emellertid, betonar utredningen, börjat kännas alltmer otillfredsställande. Allmänt erkännes numera, att även de högre skolorna har ett ansvar för de lärjungar de mottagit, även för dem som har svårigheter att uppfylla det som skolan traditionellt bru­ kat begära. Utredningen anser, att anordningen med särskild realexamen nu passerat experimentstadiet. Enligt utredningens mening är den väl behövlig redan inom den nuvarande organisationen med dess fyra- och femåriga linjer, såvida icke intagningspoängen höjes mer än utredningen kan tillstyrka. Införandet av särskild realexamen till allmännare bruk bör ses som en fri­ stående reform, vilken inte står i omedelbart sammanhang med införandet av treårig realskola. Den bör, så snart omständigheterna det medgiver,

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 65

genomföras, även där den äldre realskoleorganisationen bibehålies. Behovet av särskild realexamen anses icke mindre komma att göra sig gällande inom den treåriga realskolan. Fastmer anser utredningen, att om anord­ ningar för särskild realexamen icke överallt kan träffas, skolor med treårig linje bör äga företräde. Utredningen ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl föreligger att medge lärjunge att utesluta annat läroämne än tyska, engelska och matematik. I varje fall anser utredningen icke anordningar med reducerade kurser eller dylikt vara erforderliga inom andra ämnen. Den nu på vissa håll utnyttjade möjligheten att på särskilda linjen in­ föra nya ämnen med konkret och praktiskt innehåll, valda i anslutning till ortens speciella förhållanden, bör enligt utredningens åsikt bibehållas i avvaktan på att frågan vid enhetsslcolans genomförande får en mera generell lösning. I ett mycket stort antal fall torde man dock på grund av svårigheten att anskaffa lärare vara hänvisad till att i huvudsak hålla sig inom skolans vanliga krets av läro- och övningsämnen, på sin höjd med någon mindre komplettering. Man närmar sig därmed den utformning av särskild realexamen, som praktiserats vid samrealskolan i Högalid i Stockholm, där förenklade kur­ ser med praktisk läggning tillhandahålles i engelska, tyska och matematik. Timtalet i dessa ämnen är lägre för de lärjungar, som bereder sig för särskild realexamen, och på den frigjorda schematiden meddelas under­ visning i maskinskrivning. Högst ett av de nämnda ämnena kan helt ned­ läggas. Denna form av särskild realexamen har fördelen att jämförelsevis lätt kunna kompletteras till en fullständig examen. En annan fördel är, att lärjungar på huvudlinjen, som inte flyttas till högsta klassen, utan svå­ righet kan mottagas på den särskilda linjen. I fråga om genomförandet av reformen räknar utredningen med att täm­ ligen stora variationer bör tillåtas under den första tiden och sedan vid lämpligt tillfälle en utmönstring av svagare motiverade varianter företagas. Lämpligt torde vara, att skolöverstyrelsen i samband med utarbetandet av undervisningsplan för den nya realskolan fastställer ett antal förebilder, bland vilka skolorna i regel torde kunna träffa sitt val. Differentieringen för särskild realexamen bör liksom hittills omfatta de två högsta klasserna. Villkoren för tillträde till särskild linje bör sättas lägre än vad som normalt kräves för flyttning till näst högsta klassen; tills vidare bör gälla vad som i detta avseende är föreskrivet i skolöverstyrelsens cirkulär av den 6 april 1955 (Aktuellt 1955 nr 19). Lärjungar, som icke flyttats eller icke önskar begagna tillfället att övergå till särskild linje, kan som kvarsittare tillbringa ett andra år i klass l3. Vid läroverk, där fyraårig linje finnes, bör dock rektor äga i mån av utrymme överföra sådana lär­ jungar till motsvarande klass av den fyraåriga realskolan (klass 24). Om särskild realexamen allmänt genomföres skulle detta, enligt utred- 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 123

66 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

ningens beräkningar, medföra en ökning av undervisningen i teoretiska läroämnen vid allmänna läroverk och kommunala realskolor motsvarande omkring 100 heltidstjänster, vartill kommer undervisning i andra ämnen motsvarande omkring 45 tjänster. Utredningen räknar därvid med att an­ slag för särskild undervisning ej anvisas ett läroverk, om antalet lärjungar, som anmäler sig till linjen, understiger fem. Under rådande lärarbrist är en post på 100 lärare icke obetydlig. När utredningen det oaktat föreslår, att undervisning ledande till särskild realexamen normalt skall meddelas vid de allmänna läroverken och de kom­ munala realskolorna, förutsätter den, att undervisningen i regel icke skall behöva genomföras vid en skola förrän från och med läsår, då klass 23 där första gången anordnas, och att skolöverstyrelsen även under åren närmast därefter skall äga dispensera skolan från skyldighet att anordna sådan undervisning, därest särskilda omständigheter, exempelvis lokalsvå­ righeter, kan åberopas för uppskov. Å andra sidan bör skolöverstyrelsen enligt utredningens mening kunna medge, att undervisning för särskild realexamen anordnas även vid allmänt läroverk och kommunal realskola, där treårig linje icke är inrättad eller ännu blott är representerad med sin första klass, därest överstyrelsen efter prövning av tillgången på lärare i vederbörande ämneskombinationer finner tillräckliga skäl föreligga för sådant medgivande. Kostnaden för undervisningen, som hittills bestritts ur skolöverstyrelsens anslag för försöksverksamhet, anses från och med bud­ getåret 1957/58 böra utgå ur vederbörande skolforms avlöningsanslag.

Beträffande inträdesfordringarna i realskolan påpe­ kar utredningen, att gällande intagningsgräns — 13,5 betygsenheter — vid de äldre linjerna för närvarande icke är av någon större praktisk bety­ delse, emedan gränsen vid så många av de högre skolorna förskjutes uppåt genom utrymmeskonkurrens. På de mindre orter, där lärjungar kan tagas emot ända ned till 13,5 poäng, synes det icke finnas någon mera spridd opinion för en höjning. Utredningen anser visserligen, att det är olyckligt att i längden upp­ rätthålla nuvarande stora skillnad mellan den formella intagningspoängen och den på många orter faktiskt gällande, men med hänsyn till de bety­ dande olikheter, som råder mellan de större tätorternas högre skolor och de små, fristående realskolorna med upptagningsområde huvudsakligen från landsbygden anser sig utredningen inte böra ställa något formligt förslag om en höjning av den för fem- och fyraåriga realskolan hittills gemensamma intagningspoängen. Viktigast är enligt utredningens uppfatt­ ning, att intagningsförfarandet förbättras beträffande lärjungarna i gräns­ zonen. I avvaktan på prövningen av de förslag, som framställts av inom skolöverstyrelsen tillkallade sakkunniga — rektor Elisabeth Dahr och förste folkskolinspektören Ragnar Dahlkvist — och det ytterligare mate­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 67

rial, som kan komma fram under överstyrelsens fortsatta beredning av ärendet, finner utredningen att nuvarande intagningsförfarande och intagningsgräns vid de båda äldre linjerna tills vidare kan bibehållas. När den treåriga realskolan, enligt utredningens förslag, om ett par år inträder som realskolans huvudform, bör enligt utredningens mening ett mera tillfredsställande intagningsförfarande vara fastställt och kunna tagas i bruk. Inträdespoängen måste dock dessförinnan provisoriskt fixeras. Un­ der hänvisning å ena sidan till att den treåriga realskolan enligt en allmän mening kräver åtminstone något mer av lärjungarna än de äldre realskoletyperna, å andra sidan till att fyraåriga linjer anses i regel böra finnas att tillgå på de orter där treåriga linjer inrättas föreslår utredningen, att in­ trädespoängen vid treårig realskola sättes till 17 betygsenheter. Dessutom bör, såsom redan är vanligt, fordras, att minst 6 betygsenheter faller inom fyraämnesgruppen muntlig framställning och läsning, skrivning och språk­ lära, engelska och tillämpad räkning (resp. matematik, om betyget i detta ämne är odelat). Intagningsnämndema kan enligt läroverksstadgans § 29 mom. 10 taga in lärjunge, vars betygssumma understiger den stadgade med högst en be­ tygsenhet, därest han anses ha förutsättningar att följa studiearbetet vid läroanstalten. Om man lokalt lyckas ordna skolarbetet så, att även lär­ jungar inom betygsintervallet 16—16,5 poäng har goda utsikter att följa detsamma, är enligt utredningens mening intagningsnämnden oförhindrad att vid intagningen taga hänsyn härtill.

Som i det föregående framgått, räknar realskoleutredningen med att fyraåriga realskollinjer i viss utsträckning måste tillhandahållas under hela övergångstiden före enhetsskolans allmänna genomförande. Utredningen drar nu upp vissa riktlinjer för de fyraåriga realskollinj er­ nås användning. En liten, fristående skola — i regel kommunal realskola — som endast har en enkel linje, måste, så länge skolan mottar lärjungar från bygdeskolor utan undervisning i engelska, vara fyraårig. Men även senare kan den fyraåriga organisationsformen vara försvarlig. En enkellinjig treårig realskola är nämligen en väl liten skolenhet. Den skulle icke sysselsätta mer än tre lärare utom rektor, och lärarna bleve då tvungna att övertaga under­ visning i ämnen, som faller utanför deras akademiska studier. Den fyraåriga organisationen utesluter för övrigt icke, att enskilda lärjungar kan få för­ månen av treårig lärogång genom intagning direkt i klass 24, om de har förkunskaper i engelska och i övrigt kan uppvisa ett tillräckligt kvalifice­ rat betyg från folkskolans sjätte klass. När en fyraårig skola med enkel linje växer ut och skall förses med parallellavdelningar, bör en omprövning av organisationen företagas. Föreskrift om att så skall ske torde längre fram lämpligen intagas i organisationsplanen för de skoldistrikt, där från början en organisation med enbart fyraåriga linjer fastställts. Intill dess organisa­ tionsplaner allmänt kommit till stånd, bör frågan prövas i samband med

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

att tillstånd ges till den nya parallellens upprättande. Finner skolöversty­ relsen det önskvärt, att föreslagen fyraårig linje ersätts med treårig, bör överstyrelsen överlämna frågan till Kungl. Maj:ts avgörande. Tänkbart är, att det tämligen snart befinnes lämpligt att delegera frågor av detta slag till skolöverstyrelsen. \id omprövningen torde det i några fall komma att visa sig vara med hänsyn till ortens förhållanden lämpligt, att båda linjerna får samma orga­ nisation. I andra fall torde ett biandsystem befinnas lämpligare. Vid större skolanläggningar blir det troligen mest vanligt, att treåriga och fyraåriga linjer lörekommer sida vid sida. I skolor med sådan organisation kan ganska komplicerade problem uppstå vid lärjungarnas fördelning mellan linjerna. Utredningen framhåller, att man i en skola, där treåriga och fyraåriga realskollinjer förekommer parallellt, icke kan undvara en nämnd för be­ handlingen av spörsmål rörande lärjungarnas fördelning på linjerna och att denna nämnd naturligen bör vara den nuvarande intagningsnämnden. Lärjungarnas fördelning mellan tre- och fyraåriga linjer är klar beträf­ fande de i läroverket intagna lärjungar, som saknar behörighet till treårig linje, vare sig detta beror på att de saknar betyg i engelska eller på att de icke uppnått den högre betygssumma, som fordras för inträde på den tre­ åriga linjen. Utredningen anser emellertid, att det tills vidare också finns goda skäl att på den fyraåriga linjen placera lärjungar, som har relativt svaga vitsord i engelska. Särskilt finner utredningen det uppenbart, att lärjungar, som undervisats enligt korrespondens- och radiometod och där­ vid icke uppnått högre vitsord i ämnet än Ba, bör placeras på den fyra­ åriga linjen, såvida icke med hänsyn till målsmännen önskemål eller andra särskilda omständigheter annan placering synes lämplig. Någon allmän rekommendation att placera de yngre lärjungarna på fyra­ årig linje anser utredningen icke vara på sin plats. Den vill icke gå längre än till att säga, att om nämnden tvekar om ett par lärjungars förmåga att genomföra realskolestudier, den yngre har något större chanser att dra fördel av en placering på den fyraåriga linjen. Om däremot den avläm­ nande läraren kan upplysa, att en viss lärjunge arbetar påfallande lång­ samt, eller om intagningsnämnden finner anledning att tro, att en lärjunge på grund av sjuklighet eller konstitutionell svaghet icke kommer att kunna bevista undervisningen regelbundet, bör lärjungen enligt utredningens mening placeras på fyraårig linje. I övrigt anser utredningen, att det om fördelningen av lärjungarna endast kan sägas, att den bör ske efter deras studieförutsättningar och målsmännens önskemål. Det faktum, att en lärjunge med högre betygssumma i normala fall har större utsikt att tillgodogöra sig tidsvinsten på den treåriga linjen, torde böra vara väg­ ledande för den rådgivning till föräldrarna, som bör föregå linjevalet. När det gäller ytterligare utbyggnad av en skola, som redan har en fyra­ årig och en treårig linje, skulle, framhåller utredningen, skäl kunna an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 69

dragas för en restriktiv praxis beträffande upprättandet av fyraåriga linjer. Utredningen finner det dock vara bäst att gå till väga med en viss försiktighet vid indragningen av fyraåriga linjer. Vid fastställandet av organisationsplanerna och vid prövningen av motsvarande organisations­ problem i annan ordning bör dock självfallet all nödig hänsyn tagas till investeringsläget. Om en fyraårig linje kan upprättas utan ökade krav på byggenskapen, är icke alltför mycket att erinra mot att den kommer till stånd, men i andra fall får det icke förbises, att en relativt obetydlig vinst i form av en lugnare studiegång för de i realskolan lyckligt intagna inte rimligen kan få motivera en ökning av antalet avvisade vare sig på samma eller på annan ort. Sammanfattningsvis framhåller utredningen, att den för sin del räknar med att ett i princip frivilligt val mellan tre- och fyraåriga realskollinjer kommer att ge företräde för den kortare, treåriga utbildningsgången och att följaktligen den treåriga realskolan blir huvudformen.

Enligt utredningens mening bör anslag för organiserad läxhjälp stå till buds för varje skola, där de av utredningen föreslagna kortare linjerna är inrättade. Lämpligt är, att i samband med läxhjälpen även anvisningar i läxläsningsteknik meddelas och att lärjungar, som varit frånvarande längre tid, efter återkomsten till skolan kommer i åtnjutande av någon stödundervisning på genomgångna kursavsnitt. I avvaktan på ytterligare erfarenheter beräknar utredningen ett behov av i genomsnitt två veckotimmar för varje skola. Om man inrättar treårig linje vid varje allmänt läroverk och varje kommunal realskola med paral­ lellavdelningar samt femårig linje vid varje kommunal flickskola, skulle lärarbehovet genom den föreslagna åtgärden ökas med omkring 530 vecko­ timmar motsvarande ett tjugutal hela tjänster. I största möjliga utsträck­ ning torde läxhjälpen böra organiseras såsom övertimmar för lärare med full tjänstgöring. Även personer, som för närvarande icke innehar lärar­ tjänst men tidigare varit aktiva lärare, bör dock ofta med gott resultat kunna tagas i anspråk. För full effektivitet är det givetvis nödvändigt, att den fungerande läraren är väl hemmastadd i kurserna. Utredningen framhåller, att beräkningen är mycket schematisk, eftersom å ena sidan visst behov av undervisning för ändamålet torde finnas även inom andra skolformer än de nämnda, medan å andra sidan införandet av de nya linjerna på vissa orter torde komma att dröja några år.

För närvarande är lärjungeantalet i realskolans klassavdelningar maxi­ merat till 35 och i gymnasiets till 30. Rektor kan dock med iakttagande av vissa av skolöverstyrelsen givna direktiv något överskrida dessa gränser. Utredningen understryker kraftigt vikten av en allmän sänkning av lärjungemaximum i k 1 a s s a v d e 1 n i n g a r n a men tvingas

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

konstatera, att samhällets resurser för en dylik reform just nu är otillräck­ liga. Frågan om begränsning av klassavdelningamas storlek kan enligt utred­ ningens mening tills vidare endast föras framåt på de partiella reformernas väg. Skulle exempelvis överproduktion av språklärare inträda vid en tid­ punkt då en allmän sänkning av lärjungeantalet i klasserna ännu är ogenomförbar till följd av naturvetarbristen, vore det naturligt att dela klasserna eu eller annan veckotimme vid undervisningen i engelska och tyska. En väl avgränsad delreform är vidare sänkningen av lärjunge­ maximum i realskolans högsta klass till 30. Denna reform bör, framhåller utredningen, genomföras så snart det med hänsyn till lärartillgången kan ske och utan att tidpunkten för en allmän reform avvaktas. Särskild uppmärksamhet kräver enligt utredningens mening frågan om klassernas storlek i den treåriga realskolan. Behovet av mindre klasser torde i den treåriga realskolan vara så påtag­ ligt, att denna skolform bör tillerkännas förtur vid en sänkning av lär­ jungemaximum. Skälen är i stort sett desamma som föranledde att de kommunala mellanskolorna under sin första tid fick arbeta med lägre lärjungemaximum än de allmänna läroverken. Antalet kvarsittare kan sålunda väntas bli mindre och därmed en besparing av elevplatser vinnas samt i sinom tid aven en besparing i lokaler och lärarkraft. I nuvarande läge tillkommer vissa psykologiska synpunkter. Skulle den treåriga real­ skolan ej på några års sikt beredas denna förtursrätt, riskerar man, att för­ äldrarna komme att hysa viss skepsis mot den för dem nya skolformen. Det kunde förmodas, att de treåriga linjerna inte komme att accepteras vare sig av skolstyrelserna eller av de inträdessökande i den utsträckning utredningen förutsatt. Om å andra sidan ett utbrett medvetande råder om att den treåriga realskolan gynnar eleverna i så måtto, att de kommer att få arbeta i mindre och lätthanterligare avdelningar, torde denna skolform komma att få en sådan dragningskraft, att färre avdelningar av de mera utrymmeskrävande fyraåriga linjerna behöver inrättas och platstillgången därigenom förbättras. Utredningen anser det önskvärt, att den treåriga realskolan från det läs­ år, då den kommer att bli realskolestadiets huvudform, bereds möjlighet att arbeta med ett elevmaximum av 30 lärjungar per klassavdelning. I nuvarande bristsituation anser utredningen sig emellertid icke kunna fixera den tidpunkt, då detta blir möjligt. Den uttalar endast, att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att, så snart lärartillgången det medgiver, på denna och andra punkter framställa de förslag rörande sänkning av lär­ jungemaximum, som överstyrelsen anser genomförbara.

Realskoleutredningen tar i detta sammanhang även upp vissa lärarfrågor vid övergång till treårig realskola. Lärarnas undervisningsskyldighet regleras genom be­ stämmelser om maximi- och minimital, som finnas angivna i vederbörliga

Kungl. May. ts proposition nr 123 år 1956 71

stadgor. Viktigare än dessa tal är dock det medeltal, efter vilket lärover­ kets rätt att anställa lärare i praktiken beräknas. Genom 1952 års upp­ görelse om lärarlönerna fastslogs, att detta medeltal skulle på det högre stadiet (dvs. gymnasiet och högsta realskoleklassen) vara 21,5 veckotim­ mar och på det lägre stadiet 26,5 veckotimmar. Utredningen finner en sänkning av medeltalet påkallad i vad avser den treåriga realskolan men förutsätter, att utformningen av detaljbestämmelser härvidlag kan ske först efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer.

En övergång till treårig realskola skulle nödvändiggöra viss ompla­ cering av lärare. Utredningen anför i huvudsak följande. Vid åtskilliga läroverk föreligger uppenbarligen ingen risk för att ordi­ narie lärare skall bli överflödiga. I mycket stor utsträckning torde detta vara läget inom gruppen kommunala realskolor. Annorlunda ligger det till vid sådana skolor, som lyckats väl med att trygga sitt behov av ordi­ narie lärare, såsom exempelvis skolorna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Svårigheterna torde bli större i fråga om övningslärarna än beträffande ämneslararna. Klart besked om antalet lärare, som eventuellt behöver förflyttas, torde kunna vinnas först på ett senare stadium, när timplaner är utfärdade för den treåriga realskolan och den nya organisationen fastställts för ett läro­ verk. I praktiken kommer säkerligen övergången till det nya systemet icke att ske i ett slag. I anslutning till avvecklingen av de lägre klasserna torde vidare utvidgningar av organisationen i regel komma att ske pa ett högre stadium, på gymnasiet eller i realskolans högre klasser. När utredningen förordat införande av treårig realskola som huvudform, har syftet icke varit att minska användningen av akademiskt utbildad lärarkraft utan att bättre disponera de förefintliga lärartillgångarna för de hastigt växande läraruppgifter, som oavvisligen kräver sådan kompetens. För slöjdlärarna torde samtidigt med indragningen av läroverkens lägre klasser ökade ar­ betstillfällen komma att uppstå inom folkskolan. Vid läroverken anstallda folkskollärare torde kunna beredas plats inom enhetsskolan eller den van­ liga folkskolan. Principiellt måste utredningen hävda, att lärarkraften skall nyttjas på för skolan ändamålsenligaste sätt. Utredningen framhåller, att vid så pass stora omläggningar av skolsyste­ met som dem utredningen föreslagit det tyvärr icke kan undvikas, att öm­ tåliga placeringsfrågor uppstår under ett par övergångsår. Utredningen förutsätter, att dessa av vederbörande myndigheter behandlas på ett så smidigt sätt som möjligt under hänsynstagande till såväl skolans behov som välgrundade önskemål från de anställdas sida.

Realskoleutredningen har genomgått ett tämligen omfattande kursplanematerial men liksom tidigare skolöverstyrelsen kommit till den uppfatt­ ningen, att det för fullgörande av utredningsuppdraget icke är nödvändigt att kunna presentera slutdiskuterade och i detalj utformade kurspla­ ner. Utredningen räknar med att cn förnyad utredning i skolfrågorna

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 kommer att äga rum i slutet av 1950-talet, varvid de högre skolornas kun­ skapsstoff enligt utredningens mening bör omplaneras från grunden. I av­ vaktan på denna mera genomgripande omprövning av kursinnehållet anser utredningen en något mer summarisk revision vara tillräcklig, varvid bland annat bör vidtagas de jämkningar, som är påkallade för en god anslutning av realskolans kurser till 1955 års undervisningsplan för folkskolan. Denna överarbetning av kursplanerna är till sin natur övervägande fackmannamässig; den bör enligt utredningens åsikt lämpligen uppdragas åt skolöver­ styrelsen. Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter, som ett genomförande av utredningens förslag skulle medföra för skolöverstyrelsen, finner utred­ ningen det uppenbart, att man med fog kan göra anspråk på ökad pedagogisk och administrativ arbetskraft inom skolöverstyrelsen under de år, då den nya organisationen skall förberedas och genomföras. Personalbehovet måste emellertid i första hand bedömas av överstyrelsen själv. Utredningen förutsätter, att de framställ­ ningar om anslagshöjningar, som överstyrelsen på grundval av detta bedö­ mande finner erforderliga, skall av statsmakterna prövas med full förstå­ else för arten och omfattningen av det arbete, som genom reformen ålagts ämbetsverket.

B. Remissyttranden

Det allmänna intrycket av remissvaren, i vad gäller den närmare ut­ formningen av realskolan, är att utredningens förslag också i denna del fått ett välvilligt mottagande. En allmän erinran framföres av Stockholms folkskoledirektion, som uttalar vissa farhågor för att en alltför långt driven differentiering av realskolestadiet kan komma att splittra detta till men för arbetets kontinuitet och klassammanhållningen vid treårig studiegång. En utökad användning av de praktiska linjerna vid läro­ verken finner läroverkslärarnas riksförbund tveksam med hänsyn till den korta lärokursen. Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning , bland andra, anser sig däremot böra acceptera utredningens förslag rörande dessa linjer. Förslaget att särskild realexamen skall ingå som en fast be­ ståndsdel av realskolans organisation mottages i regel med stor tillfreds­ ställelse, sa bland annat av det övervägande antalet av de folkskolinspek­ törer och läroverksrektorer, som yttrat sig härom. _ Några få skolrepresentanter ställer sig dock avvisande eller tveksamma tid denna anordning, och länsstyrelsen i Uppsala lön anser, att särskild linje endast bör förekomma, där den äldre organisationen bevaras. Läroverksläramas riksförbund kan beträffande den treåriga realskolan endast tillstyrka begränsad försöksverksamhet med särskild realexamen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 73

Statskontoret har intet att erinra mot att linjer ledande till särskild realexamen upptages som en fast del av realskolans organisation, i den mån erforderliga klassavdelningar låter sig organiseras utan ökning av det totala antalet avdelningar. Måste däremot särskilda avdelningar anordnas, som eljest icke varit nödvändiga, bör enligt statskontorets mening med hänsyn till nödvändigheten av att hushålla med tillgängliga lärarkrafter och skollokaler dylika speciallinjer icke få inrättas. Skulle emellertid den särskilda realexamen ges en reguljär karaktär inom skolväsendet bör dock, anser ämbetsverket, som villkor för upprättande av särskild linje gälla, att antalet lärjungar är minst tolv. Utredningen har inte ansett sig böra föreslå, att examensfria linjer upprättas vid läroverken. Skolöverstyrelsen finner det icke ända­ målsenligt att förhindra, att sådana linjer anordnas, och föreslår, att exa­ mensfria linjer skall få upprättas efter prövning från fall till fall. Över­ styrelsens uppfattning om examensfria linjer delas av vissa folkskolinspek­ törer och skolstyrelser. Arbetsmarknadsstyrelsen däremot uttalar — närmast i anslutning till frågan om examensfria linjer vid de praktiska realskolorna — att det är angeläget, att man vid differentieringsförsöken håller en klar skiljelinje mellan behovet hos den elevgrupp, som tror sig klara en examensskola, och hos den elevgrupp, som redan från början anser sig böra välja en examensfri skolgång. Den senare gruppen — elever med inriktning på yrken, som ej kräver realexamen — torde enligt ämbetsverkets uppfattning merendels vara bättre betjänt av en skolgång inom yrkesutbildningen. Arbetsmark­ nadsstyrelsen betonar vidare i fråga om linjedifferentieringen såväl inom den allmänna som inom den praktiska realskolan nödvändigheten av att de olika linjernas och kursernas kompetensvärde klarlägges; viktigt är även att eleverna kan få klara besked om eventuell kompletterings om­ fattning. Den av utredningen föreslagna intagningsgränsen i den treåriga realskolan — 17 betygsenheter — tillstyrkes av skol­ överstyrelsen, ett flertal av de folkskolinspektörer och skolstyrelser, som yttrat sig i frågan, samt av några rektorer. I övrigt bedöms poängtalet av vissa remissinstanser som för lågt och av andra som för högt. Bland dem, som finner 17 poäng för litet för inträde till treårig realskola, be­ finner sig en relativt stor grupp läroverksrektorer. Vissa farhågor i denna riktning uttalar även rektorernas riksförening och läroverkslärarnas riks­ förbund. Folkskoledirektionen behandlar ingående frågan om intagningsgränsen och framhåller därvid, att detta problem kommer i ett helt annat läge om enkel anknytning till sjätte klass genomföres; direktionens övervägan­ den leder till slutsatsen, att 16 betygsenheter är det lämpliga. Även arbets­ marknadsstyrelsen och psykologisk-pedagogiska institutet befarar, att den

74 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 123 år 1956

av utredningen föreslagna betygspoängen ligger i överkant, om en bredd­ ning av realskolan skall komma till stånd. De understryker risken för att lämpliga elever på grund av intagningsförfarandets brister kommer att avvisas. I likhet med utredningen anser skolöverstyrelsen, att någon förändring av inträdesfordringarna för de fyra- och femåriga linjerna ej bör ske. Vissa skolstyrelser föreslår dock en höjd intagningspoäng även för dessa linjer. Follcskoledirektionen förordar i huvudsak samma inträdeskrav på fyraårig som på treårig linje. I fråga om användningen av de fyraåriga linjerna ut­ talar skolöverstyrelsen, att en sådan linje bör bibehållas på alla realskoleorter. De speciella omständigheter, som bör föranleda placering på fyra­ årig linje — långsammare arbetstakt, hälsoskäl, tidsödande dagliga resor m. m. — talar enligt överstyrelsens uppfattning för att målsmännen i prin­ cip skall äga att fritt välja mellan linjerna. I likhet med utredningen räk­ nar överstyrelsen med att ett i princip frivilligt val mellan tre- och fyra­ åriga linjer i varje fall efter något eller några få år kommer att ge före­ träde åt den kortare, treåriga linjen. Under dessa förutsättningar är, säger överstyrelsen, beträffande proportionen mellan antalet paralleller av de två linjerna ingen annan föreskrift nödvändig än att någon avdelning av den fyraåriga linjen alltid måste finnas på varje realskoleort. Skulle det vid någon skola bli tveksamt, vid vilken linje en parallellavdelning skall inrättas, bör man dock enligt överstyrelsens mening i begreppet realskolans huvudform lägga den innebörden, att den treåriga parallellavdelningen bör givas företräde, om inte några inträdessökande därigenom onödigtvis kom­ mer att avvisas. Utredningens förslag rörande organiserad läxhjälp röner ett positivt mottagande hos remissinstanserna; dock betraktar bland andra skolöverstyrelsen förslaget som en minimiåtgärd. Läroverkslärarnas riks­ förbund befarar, att skoldagen för eleverna genom läxhjälpen kan bli för lång, och statskontoret uttalar, att försöken med särskild läxhjälp icke bör utsträckas och göras till en normal företeelse, detta bland annat med hän­ syn till lärarbristen. Frågan om omplacering av lärare vid övergång till treårig realskoleorganisation berörs av arbetsmarknadsstyrelsen, som betonar att risken för ogynnsamma konsekvenser av omorganisationen i form av tvångsförflyttning av lärare — och därmed viss fara för den fortsatta lärarrekryteringen — så vitt möjligt måste elimineras. Läroverkslärarnas riksförbund anser det vara av vitalt intresse både för skolväsendet och lärarna, att en eventuell omorganisation genomföres på så sätt, att avvecklingen av det lägre realskole- respektive flickskolestadiet vid varje skola icke sker i större omfattning och i snabbare takt än vad som svarar mot utvidgningen, så att lärare — ordinarie eller icke­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 75 ordinarie — vilka efter övergångstiden åter är behövliga, kan behållas vid skolan även under övergångstiden. Förbundet uttalar vidare, att möjlig­ heterna att utnyttja lärare genom att dessa frivilligt åtager sig övertimmar icke bör minskas, att tvångsförflyttning av ordinarie och icke-ordinarie lärare icke bör ske och att, om i enstaka fall förflyttning av icke-ordinarie lärare skulle bli nödvändig, ersättning för flyttningskostnader bör utgå till läraren. Folkskollärarförbunden tar upp frågan om de i läroverken tjänstgörande tjugotredjegradslärama och hävdar, under hänvisning till 1953 års löneöverenskommelse, att en omorganisation till treårig realskola icke bör på­ verka dessa lärares placering vid läroverk. Facklärarförbundet understryker vikten av att omplaceringsfrågor från skolmyndigheternas sida behandlas med största varsamhet. Förbundet fin­ ner, att man för att undvika onödiga omplaceringar under åren innan den treåriga realskolan hunnit växa fram, i första hand bör eftersträva att ordna fyllnadstjänstgöring i folkskola och högre skolformer. Enligt skolöverstyrelsens mening kan i en del fall förflyttning av lärare icke undvikas. Omprövning av skolornas behov av dem tilldelade tjänster i olika ämneskombinationer beräknas medföra ett omfattande och grannlaga arbete för överstyrelsens organisationsavdelning, men under förut­ sättning att den av överstyrelsen föreslagna planen för en omorganisation i etapper vinner bifall, räknar överstyrelsen med att kunna lösa denna uppgift på ett tillfredsställande sätt. Liksom facklärarförbundet anser skol­ överstyrelsen vidare, att man vid indragning av de lägsta klasserna i en skola genom att temporärt bereda möjlighet till fyllnadstjänstgöring i andra högre skolor och i folkskolan bör försöka undvika flyttning av lärare, som, när den treåriga realskolan växer fram, åter är behövlig vid skolan. Beträf­ fande musiklärarna kommer speciella problem att uppstå påpekar över­ styrelsen. Timbortfallet i musik vid nedläggandet av klasserna l5 och 25 är nämligen väsentligt större än vad som kan återvinnas genom upp­ rättande av nya treåriga linjer. Då det dessutom torde erbjuda svårigheter att ordna fyllnadstjänstgöring i detta ämne och då de flesta ordinarie övningslärare är tillförsäkrade full lön, även om de inte har full tjänst­ göring, bör överstyrelsen bemyndigas att, då så erfordras, tilldela respek­ tive skolor ytterligare ett antal veckotimmar instrumentalmusik utöver den i regleringsbrevet eljest angivna ramen. Skolöverstyrelsen uttalar, att den kommer att följa utvecklingen och framlägga förslag till minskning av elevantalet i klasserna i den treåriga realskolan i den takt förhållandena medger. Bland de åtgärder, som omedelbart bör få vidtagas, nämner överstyrelsen återställande av rätten till delning av nybörjarklasserna i real- och flickskolan under en veckotimme i modersmålet, vilken rätt bör gälla även för klass l3.

76 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

VI. Specialfrågor beträffande vissa skolformer

1. Flickskolan

A. Realskoleutredningen

I det föregående har redovisats utredningens ställning till spörsmålet om indragning av de lägsta klasserna i flickskolan. Utredningen behandlar även denna skolas ställning såsom parallellform till realskolan, konstruktionen av dess högre stadium och övergångsanordningarna för lärjungar, som inte läst engelska i folkskolan. Därvid berörs även frågan om normalskolekompetens för manlig ungdom.

Enligt 1928 års alltjämt gällande stadga för de kommunala flickskolorna har dessa skolor till ändamål att bereda sina lärjungar »tillfälle till inhäm­ tande av ett högre mått av allmän medborgerlig bildning med hänsyn tagen till den kvinnliga ungdomens egenart samt att därvid tillika i större eller mindre utsträckning förbereda lärjungarna för praktisk verksamhet, särskilt inom hemmets område». Varje flickskola skall vara anordnad med en sjuårig lärokurs, anknytan­ de till folkskolans fjärde klass, och en sexårig, anknytande till dess sjätte klass. Klasserna l7—57 och l6—46 bildar tillsammans ett odifferentierat lägre stadium med samma ämnesuppsättning som i realskolan. Övriga klas­ ser bildar ett differentierat högre stadium med teoretisk och praktisk linje och ett tillvalssystem av samma slag som det på gymnasiet samtidigt in­ förda men sedermera övergivna, dvs. ett system med fasta ämnen, tillvals­ ämnen och — under vissa förutsättningar — tilläggsämne. Genomgång av den teoretiska linjen medför s. k. normalskolekompetens, vilket däremot icke är fallet med den praktiska linjen. Flickskolan är examensfri, timsummoma lägre och arbetstakten lugnare än i realskolan. Den lärokurs, som i femårig realskola genomgås under de fyra första åren, läses i sjuårig flickskola på de fem första. Övergång; från flickskola till gymnasium äger huvudsakligen rum från klass 5'—4° till det fyraåriga gymnasiets första ring och från klass 67—56 till det treåriga gymnasiet. Övergången underlättas genom särskild under­ visning, vars omfattning och uppläggning kan variera (stadgan § 11 mom. 9). För övergången äger lärjunge i regel tillgodoräkna sig sina betyg från flickskolan till fulla värdet. I ett par ämnen gäller de dock vid övergång till treårigt gymnasium endast som vitsordet Godkänd. I vissa fall erfordras tentamen, exempelvis om lärjunge, som nedlagt ett ämne i klass 67, önskar övergång till treårigt gymnasium. Skolformen hade en svaghetsperiod under 1930-talet men har senare visat en mycket god lärjungeanslutning. De kommunala flickskolorna är nu 49 till antalet, vartill kommer 3 enslalda högre flickskolor samt normalskolelinjer vid ett antal huvudsakligen privata samläroverk. Lärjungeantalet i de kommunala flickskolorna, som höstterminen 1944 var 13 887,

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956 77

hade höstterminen 1954 stigit till 21 994. Flickskolor förekommer endast i större och medelstora städer. Den praktiska linjen av 1928 års typ har aldrig haft något större antal lärjungar. Läsåret 1950/51, det sista då 1928 års organisation överallt var i funktion, hade den 32 lärjungar i näst högsta klassen och 26 lärjungar i den högsta. Flickskolan bör enligt utredningens mening under övergångstiden före enhetsskolans genomförande vara en parallellform till realsko­ lan i tre avseenden: 1. Inträdesfordringarna bör vara desamma i båda skolformerna. 2. Kurserna bör läggas upp för lärjungar med förutsättningar att till­ ägna sig teoretisk utbildning av den art, som realskolan meddelar. 3. Det kunskapsmått, som vitsordas genom normalskolekompetensen, bör i intet läroämne understiga det som vitsordas genom realexamen. De båda första av dessa krav är, påpekar utredningen, för närvarande uppfyllda. Som en konsekvens av det för flickskolorna föreskrivna differentieringssystemet är däremot det tredje villkoret icke generellt uppfyllt och flickskolan bör därför enligt utredningen nu ges en sådan organisation, att normalskolekompetensen icke i något läroämne får lägre valör än real­ examen. Utredningen framhåller emellertid, att flickskolan skulle förlora sitt existensberättigande, om den nöjde sig med att kopiera realskolan. I vissa ämnen, särskilt inom den humanistiska ämnesgruppen, bör lärostoffet kunna bli fylligare och kursen grundligare genomgången. Stor vikt bör vidare läggas vid att praktiskt husliga och estetiskt fostrande ämnen vid sidan av de teoretiska får god plats i undervisningsplanen. Då flickskolan har fem år till sitt förfogande för kursgenomgången mot realskolans tre, bör slutligen arbetsveckans timsumma kunna hållas lägre än i realskolan och skolgången i det hela göras mindre påfrestande. Ehuru dessa drag ger flickskolan en bestämd särart, bör dess arbete i viss utsträckning synkroni­ seras med realskolans. Enligt utredningens undersökningar sker övergången till gymnasiet i 80 å 90 procent av fallen till det fyraåriga gymnasiet. Flickskolans kurser bör därför enligt utredningens mening samordnas med realskolans i så måtto, att flickskolans kurs vid slutet av den blivande klass 35 icke i något läro­ ämne bör understiga realskolans kurs vid slutet av den blivande klass 23. Övergången från flickskolans klass 35 till det fyraåriga gymnasiet kan då göras helt fri med tillgodoräknande av betygen efter sina valörer. Särskilda övergångskurser blir behövliga endast vid flickskolor med på ett eller annat sätt avvikande lärogång. I stort sett bör vidare lärjungarna efter genom­ gången av klass 45 ha nått en allmän utbildningsnivå, som motsvarar real­ examen och kan uppbära studier i treårigt gymnasium. Lärjungar, som genomgått flickskolans klass 45, bör i överensstämmelse härmed kunna

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 komma i åtnjutande av vidsträckta lättnader vid övergång till det treåriga gymnasiets första ring. Preciserade regler för övergången kan dock icke fastställas, förrän de blivande kursplanerna för realskolan och flickskolan är utarbetade och fastställda. Med hänsyn till den starka ställning franskan traditionellt intagit vid flickskolorna har utredningen intet att erinra mot att franska fortfarande får väljas som andra språk i stället för tyska vid de skolor, där detta anses önskvärt, och att som konsekvens därav övergångskurser eller särskild gymnasieundervisning får anordnas för lärjungar med franska som andra språk, vilka önskar fortsätta på gymnasiet. För de lärjungar, som har franska som tredje språk, inträder ämnet enligt 1950 års undervisningsplan först i klass 67—5° och förfogar där över fem veckotimmar, medan ämnet förr inträdde som frivilligt ämne ett år tidigare och första året hade tre veckotimmar till sitt förfogande. Från skolöver­ styrelsens sida har ifrågasatts en återgång till den äldre ordningen, och Kungl. Maj:t har genom beslut den 3 juni 1955 bemyndigat överstyrelsen att medge flickskolor, som så önskar, rätt att bibehålla den äldre ordning­ en jämväl under läsåret 1955/56. Utredningen anser sig kunna tillstyrka, att i klasserna 35, 46 och 57 inlägges en frivillig kurs i franska av samma omfattning som kursen i realskolans avslutningsklass.

Genom beslut den 1 juni 1951 medgav Kungl. Maj:t, att försök med fast linjedelning på flickskolans högstadium finge anställas i huvudsaklig överensstämmelse med ett av skolöverstyrelsen överlämnat förslag. Timplanen för försökslinjerna upptar tre linjer: en humanistisk, en all­ män och en reallinje, var och en med två varianter, betecknade med bok­ stäverna A och B. Alla linjerna meddelar undervisning i kristendomskunskap, modersmålet, engelska, historia med samhällslära, geografi, hälsolära, teckning och musik med samma timantal på de tre linjerna samt gymnastik, slöjd och hem­ kunskap med mer eller mindre skiftande timtal. Den humanistiska linjen meddelar dessutom undervisning i det andra och tredje främmande språket samt på A-grenen i psykologi och på Bgrenen i matematik. Den allmänna linjen meddelar undervisning i det andra främmande språ­ ket och i psykologi samt på A-grenen i matematik och på B-grenen i biologi. Reallinjen meddelar undervisning i fysik och kemi samt på A-grenen i matematik och biologi. B-grenen är en praktisk linje med undervisning i psykologi och barnavård samt utvidgade kurser i slöjd och hemkunskap; dessutom finnes i högsta klassen en kort obligatorisk repetitionskurs i mate­ matik. Karakteristiskt för linjebildningen är sålunda, att på den humanistiska linjen tpe främmande språk är obligatoriska, på den allmänna linjen två och på reallinjen endast ett.

Kungl. Majits proposition nr 123 år 1956 79

Reallinje B är icke lika renodlat praktisk som den gamla praktiska linjen enligt 1928 års stadga. Införandet av linjen medför en viss kostnadsökning i de fall, där praktisk linje tidigare ej varit anordnad, varför linjen i fråga endast får upprättas med Kungl. Maj:ts särskilda medgivande. Försök med fast linjedelning pågick läsåret 1954/55 vid 22 skolor, därav 21 kommunala flickskolor och en enskild skola. Vid en av flickskolorna sak­ nades dock humanistisk linje. Reallinje B förekom endast vid sex skolor.

Sedan det fria ämnesvalet i gymnasiet ersatts av ett linjesystem med fasta studievägar, ter sig flickskolans fria ämnesval, framhåller utredning­ en, alltmer som en egenhet, vars regler icke känns igen från andra skol­ former. Efter den försöksverksamhet, som nu pågått några år, är tiden enligt utredningens mening inne att jämväl vid flickskolorna genomföra den fastare organisation, som ansetts önskvärd för gymnasiet. Utredningen an­ för bland annat följande. Motiveringen för en fastare linjedelning är till och med något starkare i fråga om en femårig flickskola än i fråga om sjuårig, eftersom i den femåriga den differentierade delen upptar en större del av lärogången. Om ännu på flickskolehåll någon tveksamhet råder beträffande linjedelningens värde, torde den i flertalet fall mindre bero på att valfriheten inskränkts än på att linjerna varit så konstruerade, att på vissa av dem viktiga kurs­ moment helt fallit bort. Den frihet i ämnesvalet, som lärjungarna har efter­ strävat, har i hög grad gällt rätten att komplettera den valda linjens ämnes­ grupp med ett tilläggsämne, som innefattar just sådana kursmoment. Be­ hovet härav minskas dock, om — såsom utredningen föreslagit — gränsen mellan kursens obligatoriska allmänna del och den del, som faller under lärjungarnas fria val, dragés så, att den allmänna delen icke i något läro­ ämne understiger kursen i realexamen. Att detta kan komma att medföra någon uppmjukning av gränsen mellan flickskolans båda stadier, torde icke ha så mycket att betyda. Tillräckliga möjligheter kvarstår att lägga läro­ gången till rätta för enskilda lärjungar, så att deras anlag och intressen får nödigt utrymme. Utformas den obligatoriska kursen så som utredningen föreslagit, torde det böra undersökas, huruvida den nu medgivna rätten att välja ett tilläggs­ ämne utöver den fixerade ämnesuppsättningen på linjegrenen fortfarande har tillräckligt behovsunderlag. Genomföres ett system med fasta linjer, möter vidare intet hinder för att behandla fysik och kemi som två skilda ämnen, såsom fallet är i realskolan. Överhuvud torde ämnesbeteckningarna i flickskolan och realskolan böra sammanfalla. Regleringen av vissa organisatoriska detaljfrågor är beroende av de bli­ vande kursplanerna, vilka icke torde kunna fastställas, förrän kursplanerna för den treåriga realskolan föreligger i definitivt skick. Hit hör, såsom redan nämnts, bland annat frågor om tillgodoräknande av betyg vid övergång från flickskolan till andra skolformer och omvänt. Bestämmelser i sådana ämnen synes enligt utredningens uppfattning lämpligen böra utfärdas av skolöverstyrelsen. I samband med utarbetandet av den nya normalunderyisningsplanen torde slutligen böra undersökas, huruvida icke maskinskrivning kan inläg­ gas som frivilligt ämne i någon klass på det högre stadiet.

80 Kungl. Maj ris proposition nr 123 år 1956

Utredningen ifrågasätter nödvändigheten av att, om den sjuåriga flick­ skolan ersättes med femårig, bibehålla flickskolans sexåriga linje. Realskolans fem- och fyraåriga linjer motsvaras i flickskolan av sju- resp. sexårig lärokurs. Medan vid läroverken den fyraåriga linjen för närvarande har större lärjungeantal än den femåriga, är förhållandena vid flickskolorna omkastade. Lärjungeantalet i klass l7 uppgick höstterminen 1954 till 3 929 mot endast 467 i klass lö. Realskolans fyraåriga linjer har, såsom utredningen tidigare framhållit, en viss uppgift som mognadslinjer. Flickskolans sexåriga linjer skulle i den nya organisationen knappast ha någon motsvarande uppgift, då även skol­ formens huvudlinje kan beräknas få relativt låga timsummor och skulle disponera avsevärt längre tid för kursgenomgången än realskolan. De sex­ åriga linjernas uppgift i den nya flickskoleorganisationen bleve huvudsak­ ligen att ta hand om flickor, som börjar i flickskolan utan förkunskaper i engelska. Denna uppgift torde emellertid med tiden få allt mindre betydelse. Flick­ skolorna ligger genomgående på orter, som har förutsättningar att skapa ett väl utbildat skolväsen. Antalet inträdessökande utan förkunskaper i engelska kan väntas ytterligare nedgå inom de närmaste åren. På ett par av de orter, som har kommunal flickskola, var emellertid, åtminstone förra läsåret, undervisning i engelska ännu icke anordnad i folkskolans femte och sjätte klasser. Ett beslut att förbehålla flickskolan för inträdessökande, som läst engelska i folkskolan, skulle tydligen sätta flickskolan ur funktion på sådana orter. Anordningar måste därför vidtagas, som under en över­ gångstid gör det möjligt för flickskolan att mottaga även inträdessökande utan förkunskaper i engelska.

I de fall där flickskolans sjuariga linje slopas, ehuru undervisningen i engelska ännu ej är helt upporganiserad i ortens folkskolor, finner utred­ ningen det i regel vara ändamålsenligare att låta lärjungar utan föregående kunskaper i engelska få möjlighet att till priset av ett något tyngre vecko­ schema följa den femåriga lärogången än att bibehålla en sexårig linje. De måste då få helt separat undervisning i engelska de båda första läsåren. Om deras timtal i ämnet båda åren höjes med två veckotimmar, skulle detta ungefär utfylla flickskolans underskott i arbetstimmar upp till det veckoschema, som förekommer i den treåriga realskolan. Befinnes arbetet för tungt, bör individuell befrielse kunna medges i något övningsämne. Utredningen uttalar emellertid också, att det i sådana fall då övergång till femårig flickskola kommit till stånd, innan undervisning i engelska i tillräcklig utsträckning organiserats i folkskolan, bör vara Kungl. Maj:t obetaget att medgiva bibehållande av den sexåriga linjen, till dess förut­ sättningar föreligger att konsekvent genomföra den femåriga.

Realskoleutredningen behandlar även frågan om nor malskol ekompetens för manlig ungdom. Försök med denna utbild­ ning har sedan några år pågått vid vissa privatläroverk, men det har visat

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 81 sig, att det manliga inslaget på normalskollinjerna starkt tunnas ut i de högre klasserna. I praktiken tycks normalskollinjerna för pojkarnas del huvudsakligen ha fungerat som mognadslinjer för lärjungar, som funnit realskolans studietempo för hetsigt, medan den övre avslutande delen av utbildningen för normalskolekompetensen tycks utöva en mycket obetyd­ lig dragningskraft på pojkarna, påpekar utredningen. Behovet av en min­ dre krävande studiegång torde emellertid vara tillräckligt tillgodosett ge­ nom andra av utredningen föreslagna anordningar. Utredningen anser sig därför icke böra för den relativt korta övergångstiden före enhetsskolans genomförande föreslå, att normalskollinjer tillgängliga för gossar organi­ seras i större skala. Däremot har utredningen intet att erinra mot att en och annan linje av detta slag förekommer vid kommunala och privata skolor på orter, där den vanliga skolorganisationen icke helt täcker utbildningsbehoven för den manliga ungdomen eller där av andra skäl särskilt intresse finnes för linjer av detta slag.

B. Remissyttranden

Vad utredningen anfört i fråga om flickskolan har i huvudsak vunnit anslutning från remissmyndigheternas sida. De invändningar som gjorts rör detaljer och är ganska fåtaliga. Både skolöverstyrelsen och läroverkslårarnas riksförbund har beträf­ fande förslaget, att utbildningsnivån i klass 45 skall motsvara realexamen, gjort en viss reservation beträffande ämnet matematik. Samma båda re­ missinstanser önskar vidare en viss uppmjukning av utredningens förslag beträffande övergång till fast linjedelning. Överstyrelsen föreslår sålunda, att flickskola, därest särskilda skäl därtill föranleder, skall få tillämpa en timplan, som i princip överensstämmer med nuvarande normalundervisningsplan. Dock bör dennas praktiska linje icke bibehållas, och skolor, som önskar införa reallinje B, bör övergå till den fasta linjedelningen. Utredningens förslag, att den sexåriga linjen vid flickskolorna i regel skall slopas, har mött invändningar från flera håll. Psykologisk-pedagogiska in­ stitutet vill speciellt understryka vanskligheten av att nedlägga denna linje, eftersom då en mognadslinje skulle komma att saknas. Läroverksl är ar nas riksförbund åter uttalar, att man med hänsyn till inträdessökande, som saknar förkunskaper i engelska, bör göra alla ansträngningar för att den sexåriga linjen skall kunna bestå. Samma synpunkt framhålles av läns­ styrelsen i Stockholms län. Skolöverstyrelsen förmenar, att en sexårig linje bör kunna få finnas i de fall, då antalet inträdessökande iir tillräckligt stort. I andra fall anses de inträdessökande böra hänvisas till klass l4 för att efter genomgången av denna klass övergå till flickskolan. Skolöverstyrelsen biträder utredningens ståndpunkt i fråga om normal- 6 — Biliang till riksdagens protokoll 105G. 1 samt. Nr 123

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 83

Ombildning till praktisk realskola pågår eller planeras beträffande de högre folkskolorna i Falun, Gävle och Sunne. Högre folkskolan i Jämshög är den enda kvarstående med allmän linje. Det är dock inte en skola av den typ, som avsågs vid upprättandet av skolformen. Snarare kan den karakteriseras som en »halv realskola», då överenskommelse träffats med rektorerna i Karlshamn och Sölvesborg om intagning i klass 34 utan pröv­ ning av lärjungar, som med godkänt avgångsbetyg lämnar högre folkskolan i Jämshög. Högre folkskolan i Hofors står under samma rektor som samrealskolan på platsen; linjerna är tvååriga. Högre folkskolorna i Malmö och Norrköping är organisatoriskt anslutna till praktiska realskolor. Utbildningen vid de praktiska realskolorna är fyraårig, byg­ ger på folkskolans sjätte klass och avslutas med praktisk realexamen. Tre fullständiga utbildningslinjer förekommer: handelslinje, teknisk linje och huslig linje. Vid några skolor utdifferentieras ett eller två år före examen kortare linjer. Några skolor uppdelar sålunda den tekniska linjen i en maskinteknisk och en kemisk-teknisk gren, i Hälsingborg har man en sjöfartsteknisk differentiering och vid tekniska realskolan i Stockholm från och med detta läsår en teleteknisk. De mest frekventerade linjerna är han­ delslinjen, den maskintekniska och den husliga linjen i nu nämnd ordning. Vid tre praktiska realskolor — Jönköping, Matfors och Nacka — finns även en allmän fyraårig realskollinje. Vid skolorna i Matfors och Nacka är de praktiska linjerna treåriga och bygger på en odifferentierad första klass. Skolformen har under sin något mer än tjuguåriga tillvaro hastigt förkovrats. Under det senaste decenniet har tillväxten varit inemot 80 procent, från 6 095 lärjungar höstterminen 1944 till 10 900 höstterminen 1954. De praktiska realskolornas antal uppgick höstterminen 1954 till 21. Antalet avvisade inträdessökande är proportionsvis större vid denna skolform än vid de allmänna läroverken och de kommunala realskolorna, även om man helt bortser från de inträdessökande, som hellre skulle ha valt annan skola om utrymme hade funnits. Intagningspoängen överstiger vanligen det stadgade minimum och ligger i vissa fall så högt som vid 17 poäng.

B. Rea lskoleu tred ningen

Av de sju högre folkskolor, som ännu detta år är i verksamhet, skulle, så vitt utredningen kunnat finna, i varje fall fem kunna organiseras som praktiska realskolor antingen av nuvarande typ eller med ett större eller mindre inslag av examensfria linjer. Undantagen är de båda avvikande organisationsformerna i Hofors och Jämshög. Organisationen i Hofors skulle väl, om den tillkommit i senare tid, ha inrymts i folkskolan. Organisationen i Jämshög är av en typ, som förr icke var ovanlig men på andra orter ned­ lagts eller utbyggts till fullständig kommunal realskola; förmodligen kom­ mer den inom en icke alltför avlägsen framtid att uppgå i enhetsskolan. De högre folkskolornas snabba nedgång i antal under det senaste decen­ niet kontrasterar starkt mot den livliga utvecklingen inom andra skolformer

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

och visar — synes det utredningen — att skolformen nu i huvudsak slutfört sin hedersamma uppgift i vårt skolsystem. Tiden anses därför inne att nu slutligt avveckla den högre folkskolan.

Utredningen, som särskilt betonar, att dess förslag rörande de praktiska realskolorna gäller dessa skolors utformning utanför enhetsskoledistrikten, uttalar, att någon allmän förkortning av den nuvarande fyraåriga studiegången vid de praktiska realskolorna icke bör ske. Därest i något fall en vinst i utbildningskapacitet kan göras genom övergång till treårig lärokurs för praktisk realexamen, bör dock huvudman­ nen vara oförhindrad att genomföra en sådan. Bestämmelser om lärokur­ sens längd bör, även när det gäller denna skolform, införas i den blivande organisationsplanen. Intill dess sådan plan fastställts, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att på vederbörlig framställning meddela beslut om inrät­ tande av kortare linjer. Utredningen anför i fråga om studiegångens längd i den praktiska real­ skolan i huvudsak följande.

Alldeles orimligt vore det väl icke att genomföra den treåriga lärogången även vid de praktiska realskolorna. Mot en dylik åtgärd kan emellertid bland annat invändas, att resultaten från de i läroverken inbyggda prak­ tiska linjerna på vissa punkter — särskilt i ött sådant ämne som stenografi — blottat svagheter i tillägnandet av de på reducerad tid inhämtade färdigheterna, att inga erfarenheter ännu föreligger rörande praktisk real­ examen med treårig lärogång vid de i folkskolan inbyggda praktiska examenslinjerna och att rektorerna vid de praktiska realskolorna vid utred­ ningens enkät enhälligt förordat den fyraåriga organisationens bibehål­ lande. Avgörande för utredningen är, huruvida de skäl, som varit bestämmande, när det gäller den allmänna realskolan, är tvingande även när det gäller den praktiska realskolan. Ett av de skäl, som utredningen tillagt betydelse vid överläggningarna rörande den allmänna realskolan, är tidsvinsten, som är särskilt värdefull för dem som fortsätter studierna, längre tid. Antalet lärjungar, som bedri­ ver fortsatta studier efter avlagd praktisk realexamen, är emellertid rela­ tivt obetydligt. Utan att vilja förringa värdet av ett års tidsvinst även för de praktiska realskolornas lärjungar anser utredningen dock icke, att detta motiv ensamt för sig är tillräcklig grund för en omorganisation av de praktiska realskolorna under övergångstiden före enhetsskolans allmänna genomförande. För utredningen utslagsgivande är under sådana omständigheter i vad mån lokalbesparingama vid genomförande av treårig lärogång kunde öka platstillgången vid de praktiska realskolorna. Utredningen har emellertid kommit till uppfattningen, att i detta avseende relativt litet är att vinna. Ett antal klassrum skulle visserligen bli lediga, men då första klassen hu­ vudsakligen ägnas åt de vanliga skolämnena, skulle ingen nämnvärd lätt­ nad uppnås i belastningen på speciallokalerna, Villkoret för en ökning av antalet platser är inom denna skolform framför allt en utvidgning av in­ stitutioner, verkstäder, skolkök och liknande lokaler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 85 Utredningen konstaterar, att en förhållandevis stor lärjungeavgång före examen äger rum vid de praktiska realskolorna, särskilt det år, då den obligatoriska skolpliktstiden utlöper. Vid de praktiska realskolorna tillhör en mycket större del av lärjungeuppsättningen tredje socialgruppen än vid de vanliga realskolorna. Traditionen binder inte lärjungarna lika fast vid studierna; det behövs inte så stora motgångar i studiearbetet och inte heller så stora lockelser från näringslivets sida, för att genomsnittslärj ungen vid en praktisk realskola skall ändra sina studieplaner. Studiealternativ är under sådana förhållanden mycket behövliga. Utredningen föreslår, att särskild realexamen skall erhålla samma fasta ställning vid de praktiska realskolorna som utredningen före­ slagit för särskild realexamen vid de allmänna läroverken och de kommu­ nala realskolorna. Villkoren för anordnande av särskild praktisk realexamen bör vara desamma som vid de allmänna läroverken, utformningen bör där­ emot anpassas efter skolformens särskilda karaktär, och det bör tillses, att fordringarna hålls uppe i de för linjen konstitutiva ämnena, så långt det är nödvändigt för att examens användbarhet inom den avsedda yrkesgruppen icke skall avsevärt nedsättas. Vidare föreslår utredningen, att examensfria linjer skall kunna anordnas vid de praktiska realskolorna. Sådana linjer anses dock icke böra föreskrivas som obligatoriska vid varje praktisk realskola. En organisation med enbart examensfria linjer bör — i varje fall för närvarande — ej tilllåtas. Utredningen anför bland annat följande. Till sin karaktär och sitt allmänna syfte bör de examensfria linjerna an­ sluta sig till de praktiska realskolornas huvudlinjer. I första hand bör så­ ledes förekomma husliga linjer, handelslinjer och tekniska linjer, i regel med treårig utbildningstid. Även dessa linjer bör ge ett visst mått av ele­ mentär allmänbildning, utvald och anpassad efter en viss yrkesgrupps be­ hov, men kraven på insikter i de teoretiska sammanhangen får inte ställas lika högt som på examenslinjerna. Det praktiskt manuella måste ha sitt utrymme men kan icke dominera lika starkt som i de rena yrkesskolorna. Vid den närmare planläggningen bör erfarenheter från de gamla yrkesbetonade högre folkskolorna och från de moderna praktiska realskolorna kunna utnyttjas och samverka. Utarbetandet av tim- och kursplaner bör liksom i fråga om andra skolformer ankomma på skolöverstyrelsen; de bör ha karaktär av förebilder sammanförda till en normalundervisningsplan.

Slutligen tillstyrker utredningen — bland annat med tanke på de skolor, där examensfria linjer ej kommer att finnas — att vid de praktiska real­ skolorna anställs försök med anordnande av en avgångsetapp efter tredje året. I huvudsak torde det därvid bli fråga om varianter av huvudlinjerna. Skiftningarna i organisationen torde icke bli större än som kan anses normalt för en skolform med så stor variations­ bredd som den praktiska realskolan, och de relativt obetydliga kostnaderna bör kunna bestridas ur förslagsanslaget till praktiska kommunala real­

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

skolor. Skulle det i något fall bli fråga om större avvikelser i försökssyfte, varigenom mera avsevärda kostnader kan väntas uppkomma, torde skol­ överstyrelsen finna det angeläget att underställa frågan Kungl. Majrts prövning.

C. Remissyttranden

Skolöverstyrelsen räknar med att inga högre folkskolor hädanefter kom­ mer att behöva inrättas och att skolformen efterhand kommer att för­ svinna. Yad angår den praktiska realskolan tillstyrker överstyrelsen utred­ ningens förslag, att den fyraåriga linjen skall bli denna skolas huvudform, dock med rätt för kommun, som så önskar, att vid sidan av fyraårig linje inrätta även treårig. Överstyrelsen tillstyrker vidare, att vid de praktiska realskolorna skali kunna införas examensfria linjer, särskild realexamen samt förstärkningsanordningar av samma slag som vid de allmänna real­ skolorna. Anordnandet av en avgångsetapp efter examenslinjernas tredje klass betecknas som en icke alldeles lättlöst kursplanefråga. Med hänsyn till enhetsskolan är det dock nödvändigt att finna en lösning av detta problem, framhåller överstyrelsen. Med anledning av att utredningen ansett, att fristående examensfria praktiska realskolor icke bör inrättas, erinrar överstyrelsen om att den nya undervisningsplanen för rikets folkskolor ger möjlighet att inom folk­ skolans ram anordna linjer med ett bildningsmål, som mer eller mindre närmar sig de praktiska realskolornas. Med hänsyn härtill och till den vidgade användning examensfria linjer kommer att få, om utredningens förslag beträffande de praktiska realskolorna och skolöverstyrelsens förslag rörande de allmänna läroverken vinner bifall, har överstyrelsen icke något att erinra mot utredningens ställningstagande till frågan om helt examens­ fria praktiska realskolor. I ett av skolöverstyrelsen inhämtat yttrande av rektor vid praktiska real­ skolan och högre folkskolan i Malmö betonas, att det skulle vara värde­ fullt om den i Malmö existerande högre folkskolelinjen kunde som en examensfri linje inordnas i den praktiska realskolan och därmed bibe­ hållas. Stödd på erfarenheterna i Malmö uttalar rektor vidare klart sin anslutning till tanken, att lärogången vid praktisk realskola bör vara fyraårig. Treåriga linjer anses endast böra förekomma i undantagsfall, om en avsevärd vinst i lokalhänseende därmed skulle vinnas och ett för­ hållandevis gott elevmaterial vore att påräkna. Med anledning av vad utredningen anfört angående behovet av studiealternativ till de fyraåriga examenslinjerna betonar rektor, att införandet av dylika alternativ icke får innebära, att den praktiska realskolans ställning som en mera yrkesbetonad parallellform till den allmänna realskolan försvinner. Genom in­ förandet av examensfria linjer vid sidan av examenslinjerna får, framhåller

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 87

han, icke ske en sådan breddning av elevrekryteringen, att skolan övertar uppgifter, som egentligen bör fullgöras av yrkesskolorna. I ett av styrelserna för de praktiska realskolorna i Stockholm avgivet yttrande behandlas också frågan om studiealternativ vid de praktiska real­ skolorna. Styrelserna ansluter sig till utredningens förslag om försök med en avgångsetapp efter tredje studieåret samt om anordnande av särskild praktisk realexamen. Dylik examen anses dock icke böra ifrågakomma vid den kemisk-tekniska linjen, som differentieras först i klass 3, och ej heller vid teleteknisk linje, som differentieras först i klass 4. I fråga om de föreslagna examensfria linjerna erinrar styrelserna om att dylika linjer i Stockholm prövats i 15 år i de yrkesbestämda högre folkskolorna. Styrel­ serna anser sig icke kunna tillstyrka, att examensiria linjer ater generellt inrättas men vill bibehålla en examensfri linje, som under många år varit inrättad vid den hushållstekniska realskolan i Stockholm. Med hänsyn till risken för en kvalitetssänkning kan läroverksläramas riksförbund icke tillstyrka utredningens förslag, att även treårig lärogång skall få förekomma vid de praktiska realskolorna. Däremot biträder riks­ förbundet vad utredningen anfört angående en avgångsetapp efter tredje året vid dessa skolor. Likaså tillstyrkes förslaget om examensfria linjer. Vad angår särskild realexamen uttalar förbundet, att denna examen bör bli en fast del även av de praktiska realskolornas organisation. Förbundet vill dock framhålla, att examensformen vid de praktiska realskolorna måste utformas så, att eleverna ej skall kunna nedlägga eller utbyta de praktiska läroämnena, som är de skilda linjernas karaktärsämnen, och ej heller de läroämnen, som stödjer och kompletterar dessa. I princip innebär detta, att bortvalsrätten i stort sett begränsas till de främmande språken.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

VII. Statsbidrag och lärjungeavgifter

1. Statsbidrag till byggnadsföretag för högre skolor

A. Gällande bestämmelser om statsbidrag till olika skolformer

Realskoleutredningen framhåller, att skolväsendets historiska utveckling lett till att det för närvarande vid sidan av varandra består flera olika skolformer, som tjänar i huvudsak samma ändamål men ekonomiskt sett arbetar under ganska olika villkor. I betänkandets tionde kapitel behand­ lar utredningen frågor om statsbidrag m. m. och lämnar därvid till en början en kortfattad redogörelse för det nuvarande statsbidragssystemet på skolans område, vars huvudposter är statsbidragen till lärarlöner och byggnadsföre­ tag.

a) Folkskolan far till lärarlönerna statsbidrag, som efter föreskrivna av­ drag vanligen torde stiga till omkring 85 procent för folk- och småskollärare, men som för distriktsöverlärare och övningslärare är 78 procent. Statsbidrag till byggnadsföretag utgår enligt grunder, för vilka senare skall redogöras. Bidragsprocenten är lägst 35 och högst 80 procent av ett på visst sätt beräknat bidragsunderlag. b) Enhetsskolans högstadium får 100 procents statsbidrag till löner åt lärare ! läroämnen, 78 procent till lärare i övningsämnen och samma bygg­ nadsbidrag som folkskolan samt därjämte ett tillägg av 8 procent på sist­ nämnda bidragsbelopp. c) Inbyggda realskollinjer i folkskolan får 78 procents statsbidrag till lärarlönerna ävensom byggnadsbidrag enligt samma grunder som folksko­ lan i övrigt. d) De högre kommunala skolorna för realskolestadiet får likaledes 78 procent till lärarlönerna men intet byggnadsbidrag. Detta gäller även för den kommunala flickskolans inbyggda femåriga realskollinjer, medan i flickskolan inbyggda treåriga realskollinjer först efter några års verksam­ het ifrågakommer till statsbidrag och då får ett fixerat bidragsbelopp i ett för allt. e) Vid de allmänna läroverken avlönas lärarna av staten, men kommu­ nen är skyldig att utan statsbidrag hålla läroverkshus samt tjänstebostad för rektor och i regel även för viss vaktmästarpersonal.

Såsom av denna korta sammanfattning framgår, utgår statsbidrag för byggnadsföretag endast till folkskolan i dess olika former. Bidragssystemet utformades i huvudsak under perioden 1936—46. Stats­ bidrag utgår till 1. anskaffande av nya skollokaler genom ny-, om- eller tillbyggnad samt i vissa fall genom överförande till skolbruk av kommunal byggnad eller inköp av annan befintlig byggnad,

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1956 91 För det andra har kommunikationsväsendets förbättring vidgat sko­ lornas rekryteringskrets. En högre skola betjänar vanligen en hel bygd. Lärjungarna från främmande kommuner är stundom fler än kommunens egna. För det tredje har under senare år en samordnande planering av skol­ väsendet i en bygd visat sig allt nödvändigare. Skolformerna måste sam­ verka till en för bygden ändamålsenlig helhet. En sådan planering försvå­ ras dock i hög grad, om skolformer för samma åldersstadium i ekonomiskt hänseende är olika ställda. Fyrtiotalets diskussioner i frågan dominerades av naturliga skäl huvud­ sakligen av de båda första motiven; i femtiotalets debatter intar det tredje motivet huvudplatsen.

Olikställigheten mellan realskoleålderns skolformer i ekonomiskt avse­ ende framträder, påpekar utredningen, särskilt markerat på tre punkter, nämligen i fråga om lärarlönerna, byggnadsbidragen och terminsavgifterna. Historiskt sett är dessa skiljaktigheter begripliga, men situationen är nu i grunden ändrad, bland annat genom principbeslutet om en nioårig skol­ plikt. Någon hållbar saklig motivering för olikställigheten existerar därför enligt utredningens mening numera icke. Även mellan skolformerna på närmast högre stadium — gymnasierna vid de h. allm. läroverken, de kommunala gymnasierna, de tekniska gymna­ sierna och handelsgymnasierna — finns ekonomiska ojämnheter, som möj­ ligen icke skulle tåla vid en ingående granskning. Det är emellertid i dessa fall fråga om skolformer, som ligger ovanför både den nuvarande och den blivande skolpliktsåldern och som fyller delvis andra samhällsfunktioner än realskoleålderns skolor. En reglering av dessa skolformers ekonomiska ställning bör därför enligt utredningens mening kunna hänföras till en se­ nare etapp i skolväsendets utveckling. Utredningen begränsar sålunda sina förslag till realskolan och de därmed närmast jämförliga skolformerna. Även med denna gränsdragning har den föreliggande frågan så betydan­ de ekonomiska konsekvenser, att en gradering av de däri ingående delpro­ blemen efter angelägenhetsgrad synts utredningen ofrånkomlig. Vare sig det gäller lärarlönerna eller byggnadsbidragen eller terminsavgifterna, stäl­ ler en utjämning av de ekonomiska villkoren betydande ansprak pa stats­ verket. Staten måste — säger utredningen — i första hand sätta in sina re­ surser på de punkter, där nuvarande ordning visat sig ha påtagligt ogynn­ samma verkningar. Minst trängande är från utredningens utgångspunkter en utjämning av statsbidragen till lärarlönerna. Ojämnheterna härvidlag anses icke vara av alltför stor betydelse vid valet mellan de skolformer, som i praktiken kan ifrågakomma. Helt annorlunda ligger det till i fråga om byggnadsbidragen. Det gäller i detta fall anläggningskostnader av ofta mycket betydande storlek, som vanligen belastar kommunens ekonomi för några tiotal av år. Skiljelinjen går mellan enhetsskolan, folkskolan och dess inbyggda realskollinjer å ena sidan, de fristående högre kommunala

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

skolorna och de allmänna läroverken å den andra, och skillnaden kan kort uttryckas så, att den förra gruppen får statsbidrag, den senare icke. Skade­ verkningarna av denna uppklyvning efter skolformer är högst påtagliga. I värsta fall leder den till att ingenting alls göres, medan man väntar på enhetsskolan, eller att åtminstone alltför mycket underlåtes av det som bort göras för skolans stora årskullar. En olikhet i statsbidragsvillkoren, som sakligt knappast äger någon starkare motivering men har praktiska kon­ sekvenser av detta slag, bör enligt utredningens bestämda mening undan­ röjas. När detta sker, måste dock tillses, att icke därigenom nya ojämnheter uppkommer, som åter rubbar balansen. Kommunen har visserligen rätt till byggnadsbidrag för en inbyggd realskolelinje i folkskolan men måste i stället utan statsbidrag bestrida många kostnader, som vid andra högre skolformer täcks med terminsavgifter eller åtminstone kan till större eller mindre del täckas med dylika avgifter, exempelvis kostnader för värme, lyse, vatten och städning. En nyordning på området, varigenom byggnadsbidrag införes, bör enligt utredningens mening icke blott åtföljas av ett avskaffande av terminsavgiftssystemet utan också innebära, att kommunerna åtager sig vidgade skyldigheter i fråga om de uppgifter och kostnader, som hittills bestritts medelst terminsavgifter. Utredningen har kommit till den uppfattningen, att åtgärder på detta område måste vidtagas mycket snart, och har därför icke ansett sig kunna avvakta resultatet av det arbete, som för närvarande pågår inom allmänna statsbidragsutredningen och hos de sakkunniga för översyn av vissa stats­ bidrag på skolväsendets område. Uppgiften har sålunda varit att komma fram till ett provisorium, som längre fram utan svårighet kan anpassas efter de nämnda utredningarnas resultat. Ett sådant provisorium bör enligt utredningens mening såvitt möjligt ansluta sig till gällande bestämmelser om statsbidrag till byggnadsföretag för folkskoleväsendet. Till realskoleutredningen har i denna fråga bland annat överlämnats en inom skolöverstyrelsen verkställd utredning angående införande av stats­ bidrag till lokaler för skolväsendets högstadium. Som utredningsorgan har fungerat en av ämbetsverket tillsatt planeringskommitté, vars betänkande finnes tryckt i publikationen »Skolan och de stora årskullarna» (Sv. bokförl. Norstedts, Sthlm 1955, kap. XIII). Realskoleutredningen, som funnit sig i huvudsak kunna följa planeringskommittén, framlägger följande förslagom statsbidrag till byggnader för högre skolor. 1. De bidragsberättigade skolformerna bör vara realskoledelarna av de högre allmänna läroverken, de fristående statliga realsko­ lorna och de kommunala flickskolorna, de kommunala realskolorna och de praktiska kommunala realskolorna. 2. Bidragsgivningen bör vara begränsad till följande ändamål:

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

lärjungar med hemort i främmande kommuner varierar från ett obetydligt inslag till en stor majoritet. Ett friare spelrum för den diskretion ära pröv­ ningen synes därför utredningen påkallat vid bidragsgivningen till de högre skolornas byggnadsföretag. Valet mellan de båda alternativen är vanskligare, framhåller utred­ ningen, eftersom två helt olikartade motivgrupper står mot varandra. Alternativ 2 minskar anslagsbehovet. Vid en skola, som efter vägning av samtliga inverkande förhållanden placeras i mitten av gruppen 19—21 skattekronor per invånare, skulle bidragsprocenten enligt det första alterna­ tivet vara 40 och enligt det andra alternativet 35 procent; statsbidraget, uttryckt i kronor, bleve således 12,5 procent lägre enligt alternativ 2 än enligt alternativ 1. För en skola i kommun, som har särskilt högt skatte­ underlag i förhållande till folkmängden, skulle bidraget enligt det första alternativet vara 30 och enligt det andra 20 procent. Uttryckt i kronor bleve statsbidraget i det senare fallet 33,3 procent lägre. Å andra sidan ökar alternativ 2 avvikelserna från folkskolesystemet, vilket är till förfång i synnerhet om en och samma byggnad innehåller loka­ ler avsedda för skolor eller stadier med olika ställning i avseende på stats­ bidragen. Icke heller alternativ 1 eliminerar dock helt svårigheter av detta slag. De ger sig tillkänna exempelvis om en och samma skolbyggnad inne­ håller lokaler för gymnasiet (utan statsbidrag) och för realskolan (med statsbidrag). De torde icke ens under alla omständigheter kunna undvikas, om en skolbyggnad är avsedd såväl för folkskolan (med snävare bidragsintervall) som för en kommunal realskola (med vidare bidragsintervall). Men givetvis blir det färre fall med dylika komplikationer, om alternativ I väljes, än om man väljer alternativ 2. Alternativ 2 är slutligen principiellt underlägset, emedan det icke fullt genomför den åsyftade utjämningen av skolformernas ekonomiska villkor på området.

Liksom skolöverstyrelsens planeringskommitté anser realskoleutredningen båda alternativen praktikabla som provisorier. Liksom denna kommitté anser utredningen sig också böra i första hand tillstyrka det administrativt enklare och från utredningens synpunkter effektivare alternativ 1. Alterna­ tiv 2 kan enligt utredningens mening ifrågakomma, om budgetläget skulle göra det nödvändigt att fästa avgörande vikt vid den lättnad för stats­ verket, som valet av detta alternativ skulle möjliggöra. Inom intervallgränserna bör, fortsätter utredningen, vid bestämmandet av statsbidragsbeloppen hänsyn tagas icke blott till de berörda olikheterna i fråga om utomkommunala lärjungar och statens bidrag till lärarlönerna utan även till de olika förhållanden, som i övrigt inverkar på kommunens förmåga att bära de med byggnadsföretaget förenade kostnaderna, såsom det sammanlagda skatteunderlagets storlek i kommunen i förhållande till det högre undervisningsväsendets omfattning där, det kommunala skatte­ trycket, kommunens ekonomiska ställning i övrigt, dess ekonomiska och geografiska struktur samt andra liknande omständigheter.

5. Vid provisoriska skolbyggnader bör statsbidragen helt och hållet kunna utmätas efter de grunder, som gäller vid motsvarande folkskolebyggen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 95 6. Statsbidragen till klassrumsinventarier bör maximeras på samma sätt som i folkskolan. Högsta bidragsberättigande kostnadsbelopp bör alltså vara 1 000 kronor per klassrum. 7. Vid prövningen av inkommande statsbidragsansökningar bör strängt tillses, att ett bifall till ansökningen icke får leda till onödigt stora investeringar eller till felinvesteringar på längre sikt. Ett villkor bör sålunda vara, att skolöverstyrelsen prövat lokabehovet och funnit lokalerna erforderliga. Utredningen förutsätter därvid, att översty­ relsen icke tillstyrker en föreslagen investering i skollokaler, om den kan undvikas genom en lokalbesparande organisation av realskolan, exempelvis genom övergång till treårig realskola. Ytterligare bör tillses, att byggnads­ företaget planerats jämväl med hänsyn till enhetsskolans behov, och att det kan anses ådagalagt, att lokalerna behövs för enhetsskolan antingen omedelbart vid byggnadsföretagets fullbordan, eller, därest enhetsskolorganisationen då icke är helt genomförd, vid den senare tidpunkt, då så har skett. 8. Statsverkets kostnader för byggnadsbidragen växer nära proportionellt med byggnadskvotens storlek. Vid kostnadsberäkningen måste emellertid uppmärksammas, att en icke obetydlig del av byggnadskvoten torde komma att utnyttjas för gymnasier och andra skolformer, som enligt utredningens förslag icke skulle ifrågakomma till statsbidrag, eller för skolhem. Omkring en tredjedel av kostnaderna för de av utred­ ningen redovisade aktuella byggnadsföretagen synes vara av detta slag. Sannolikt kommer dock införandet av byggnadsbidrag att i viss mån för­ skjuta byggnadsverksamheten till förmån för de bidragsberättigade före­ tagen. Om man räknar med en byggnadskvot av exempelvis 30 mkr, torde man dock icke behöva antaga högre kostnader för statsverket än 9 mkr. Helt torde retroaktiva byggnadsbidrag icke kunna undvikas, emedan man då kunde riskera, att även angelägna byggen uppskötes, till dess en motsedd kungörelse om byggnadsbidrag trätt i kraft. Det synes utred­ ningen likväl tillräckligt, att byggnadsbidrag utgår för byggnadsföretag, som påbörjas efter ingången av år 1956.

Beträffande statsbidragen till lär arlöner fäster utred­ ningen uppmärksamheten på en detalj, som enligt utredningens uppfattning tarvar omedelbar justering. Vid ett antal kommunala flickskolor finns för närvarande inbyggda realskollinjer, i tre fall femåriga (Borås, Jönköping, Kalmar) och i fyra fall treåriga (Karlstad, Linköping, Uppsala, Västerås). De förra åtnjuter statsbidrag till lärarlönerna enligt de vid högre kommu­ nala skolor gällande grunderna, de senare enligt väsentligt ogynnsammare grunder, som fastställs från fall till fall. Detta företräde för den femåriga organisationsformen synes ohållbart, om den treåriga realskolan göres till

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

realskolans huvudform. Utredningen föreslår följaktligen, att samtliga kommunägda realskollinjer vid de kommunala flickskolorna i statsbidragshänseende jämställs med de egentliga flickskollinjema.

C. Remissyttranden

Som av det föregående torde ha framgått har utredningens förslag om införande av byggnadsbidrag för högre skolor av remissinstanserna i de allra flesta fall mottagits med tillfredsställelse. Endast från några få håll möter man tveksamhet om dess lämplighet. Förslagets detaljer har be­ handlats endast av en mindre del av remissinstanserna. Skolöverstyrelsen ansluter sig på alla punkter till vad utredningen före­ slagit och tillstyrker sålunda, att statsbidrag får utgå enligt den av utred­ ningen såsom alternativ 1 betecknade bidragstabellen. Byggnadsstyrelsen tillstyrker, att de i utredningen berörda skolformerna i fråga om anläggningsbidrag försättes i samma ställning som folkskolorna. Styrelsen stöder sig därvid icke minst på ett erfarenhetsmässigt grundat antagande, att bland annat byggnadsplaneringen härigenom kommer att föras in på riktigare banor än vad nu är fallet. Det synes styrelsen vidare med hänsyn till pågående utredningar riktigt att, såsom föreslagits, statsbidragsbestämmelserna kommer att anknytas till dem, som nu gäller för folkskolebyggnader. Riksräkenskapsverket finner det tveksamt, huruvida de föreslagna byggnadsbidragen bör införas, innan resultatet av de pågående statsbidragsutredningarna föreligger. Om bidragen anses böra provisoriskt införas, anser riksräkenskapsverket det lämpligt, att bestämmelserna härom i stör­ sta möjliga utsträckning anpassas efter motsvarande bestämmelser för folkskolebyggnader. Statskontoret synes i första hand vilja avstyrka, att byggnadsbidrag till nya kategorier av skolor införes, och anser sig i varje fall icke kunna förorda, att förslag härom förelägges årets riksdag. Om det likväl anses, att byggnadsbidrag bör införas redan nu, förmenar ämbetsverket, att bidragen endast bör avse byggnadsföretag för kommunala skolor och att — bland annat med hänsyn härtill — bidragsintervallet, i överensstäm­ melse med vad som gäller för folkskolan, bör bestämmas till 10 procent. Allmänna statsbidrag sutredning en framhåller, att det arbete denna utredning hittills ägnat anläggningsbidragen icke varit inriktat på någon strukturell förändring av bidragssystemet utan på förenklingar inom det nuvarande systemets ram. På grund härav behöver den omständigheten i och för sig, att bidrag till ett nytt ändamål införes, icke föregripa statsbidragsutredningens arbete. Med den reservation, som ligger i utredning­ ens i annat sammanhang gjorda uttalanden om angelägenheten av ett odif-

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1956 97

ferentierat drift bidragsstöd till realskoleundervisningen, vill utredningen därför inte motsätta sig, att byggnadsbidrag införes för det ändamål, som föreslås av realskoleutredningen. Däremot finner statsbidragsutredningen, att införandet av ett tjugoprocentigt intervall kommer att föregripa ställ­ ningstagandet till de förslag utredningen inom en snar framtid kommer att framlägga för enhetliggörande av anläggningsbidragen. Borttagandet av de båda lägsta skatteunderlagsgrupperna har underordnad betydelse. Utredningen förordar dock en ändring i förslaget även på denna punkt. Anpassningen av bidragsreglerna för de nu föreslagna byggnadsbidragen till gällande regler för folkskolebyggnader bör sålunda göras total. De sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område tillstyrker i princip realskoleutredningens förslag om utvidgning av tilllämplighetsområdet för byggnadsbidragen, att gälla tills vidare såsom ett provisorium i avvaktan på de sakkunnigas förslag om byggnadsbidrag till folkskolorna. Den provisoriska form utredningen valt för det »utvidgade» byggnadsbidraget finner de sakkunniga väl ägnad att möjliggöra en an­ passning av bidraget till det förslag de sakkunniga sedermera kan komma att avgiva för folkskolebyggnadernas vidkommande. De sakkunniga har funnit sig icke böra taga ställning till valet mellan de upprättade bidragstabellerna, men ifrågasätter, huruvida alternativ 2 utgör tillräcklig stimu­ lans för önskvärda kommunala initiativ. Svenska stadsförbundet uttalar, att det naturligtvis icke kan ifrågalcomma, att förbundet skulle avstyrka det byggnadsbidrag till kommunerna, som utredningen föreslår. Mot bakgrunden av den kritik, som förbundet sedan länge riktat mot kostnadsfördelningen mellan stat och kommun i vad gäller den högre skolundervisningen, vill förbundet emellertid med skärpa framhålla, att det föreslagna bidraget från kommunernas sida kom­ mer att uppfattas som ett billigt sätt för staten att få ifrågavarande undervisningsbehov tillgodosett utan att gå till grunden med kostnadsfördelningsfrågan för skolväsendet utanför folkskolans ram. Beträffande bidragsgrunderna synes enligt förbundets mening endast en fullständig överens­ stämmelse med motsvarande grunder för folkskolebyggnader böra ifrågakomma. Den föreslagna vidgningen av bidragsintervallen från 10 procent i bidragsskalan för sistnämnda byggnader till 20 procent kan förbundet ej finna hållbart motiverad. Från nuvarande utgångspunkter avstyrker förbundet bestämt tanken, att statsbidraget skulle genom diskretionär prövning reduceras för skolbyggnader, som under övergångstiden uppföres för högre skolor, vilkas lönekostnader för närvarande bestrides av stats­ medel. Svenska landskommunernas förbund finner det vara ett rimligt krav, att fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för övergångs­ tidens olika realskoleformer blir enhetlig. I och för sig har förbundet ingen- 7 — Hihamj till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. AV 123

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 ting emot att statsbidrag nu införes för realskolans byggnader. Däremot reagerar förbundet mot utredningens sätt att förringa betydelsen av att de årliga driftskostnaderna fördelas på ett ojämnt och godtyckligt sätt. För de kommunala realskolorna spelar de årliga driftskostnaderna, främst lärarlönebidragen, en väsentligt större roll än byggnadskostnadema. Om nu lika byggnadsbidrag införes för såväl kommunala realskolor som för realskolestadierna vid de statliga läroverken, konserveras därmed bestående orättvisor olika kommuner emellan. En höjning av statsbidraget till lärarna vid de kommunala realskolorna till 100 procent och slopandet av huvudmansavgifterna till statens pensionsanstalt för dessa lärare synes förbundet vara en högst angelägen reform, som bör ha förtursrätt framför ett byggnadsbidrag till realskolorna. Då byggnadsbidraget helt naturligt icke kan ges retroaktiv verkan, kommer det att beröra endast de kommu­ ner, som har aktuella byggnadsplaner, och någon som helst avgörande kom­ munalekonomisk betydelse får bidraget icke ens i dessa fall, uttalar för­ bundet. Får byggnadsbidraget den konstruktion, som utredningen föreslagit, kommer detta att innebära, att anläggningsbidraget tills vidare blir olika för folkskoleväsendet, för enhetsskolans högstadium (som får ett visst tilllägg utöver folkskolebidraget) och för realskolorna. Eftersom det enligt förbundets mening är nödvändigt att snarast möjligt åvägabringa likfor­ mighet i fråga om de drifts- och anläggningsbidrag, som utgår för enhets­ skolans högstadium, å ena sidan, och — å andra sidan — statens bidragsgivning till de realskolestadier, som successivt skall uppgå i enhetsskolan, finns ingen anledning att nu konstruera en tredje statsbidragsform. Enligt förbundets mening har man att som provisorium välja mellan de två statsbidragsformer, som gäller för folkskolan och för enhetsskolans hög­ stadium, och ett sådant val måste ur olika synpunkter utfalla till de sist­ nämnda bestämmelsernas fördel. Ett antal remissinstanser, däribland några länsstyrelser och slcolstyrelser, föreslår en längre gående retroaktivitet i fråga om rätten till byggnads­ bidrag än vad utredningen förordat. Vad utredningen föreslagit rörande statsbidrag till lärarlöner vid vissa realskollinjer inom kommunala flickskolor tillstyikes av skolöverstyrelsen. Statskontoret har icke något att erinra mot detta förslag under förutsätt­ ning, att de femåriga av dessa realskollinjer ombildas till treåriga och att den treåriga realskolan göres allmän.

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1956 99

2. Lärjungeavgifterna vid de högre skolorna

A. Gällande bestämmelser och deras tillämpning

Innan jag går in på realskoleutredningens förslag beträffande lärjungeavgifterna vid de högre skolorna, torde jag få lämna en redogörelse för nuvarande bestämmelser om terminsavgifter och inskrivningsavgifter vid dessa skolor samt för vissa av utredningen införskaffade uppgifter om tilllämpningen av bestämmelserna, om läroverkskassomas ekonomiska ställ­ ning m. m. a. De allmänna läroverken I den mån de allmänna läroverkens drift icke bekostas med statsanslag, bestrides utgifterna huvudsakligen ur tre inkomstkällor, nämligen läroverkskommunens bidrag, lärjungeavgifter och hyresintäkter.

Kommunernas åtaganden. Enligt § 212 av gällande läroverksstadga åligger det kommun att i överensstämmelse med av kommunen gjorda åtaganden tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler, däri in­ begripna laboratorie- och materielrum, biblioteks- och studierum, behöv­ liga specialrum för undervisningen i praktiska läroämnen och övningsämnen m. m. samt i de fall, då sådant blivit vederbörligen bestämt, jämväl inredning och möbelutrustning. Åtaganden från kommunernas sida att sörja för erforderliga lokaler torde numera föreligga beträffande samtliga allmänna läroverk. Endast undan­ tagsvis kan kommunerna därvid påräkna bidrag från annat håll. Skyldig­ heten att hålla lokaler brukar anses innefatta skyldighet att även bekosta den väggfasta inredningen. Särskilda åtaganden från kommunens sida att sörja jämväl för inredning och möbelutrustning föreligger för de allmänna läroverk, som inrättats genom beslut av riksdagen år 1927 eller senare. I samband med ändringar i den lokala läroverksorganisationen har även andra läroverkskommuner i stigande utsträckning åtagit sig kostnaderna för inredning och möbel­ utrustning. Sålunda har de läroverkskommuner, som genom 1953 års gym­ nasieorganisation erhöll allmän linje, måst åtaga sig att tillhandahålla in­ redning och möblering för gymnasiet i dess helhet. Fortfarande bestrides dock vid 4 realskolor, 8 samrealskolor och 44 högre allmänna läroverk åtminstone en del av kostnaderna för dessa ändamål av inflytande lärjunge­ avgifter. Antalet lärjungar, som — därest de icke i vederbörlig ordning befrias — är skyldiga att med sina avgifter bidra till att täcka kostnaderna för inred­ ning och möbelutrustning uppgick höstterminen 1954 till 34 808. Då hela

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

antalet lärjungar samma termin var 111 165, utgjorde de 31,3 procent av de allmänna läroverkens hela lärjungenumerär. I vissa fall har Kungl. Maj:t kompenserat kommunerna för mera bety­ dande utgifter för deras läroverk genom att medge dem att för längre eller kortare tid disponera läroverkets byggnadsfond. Beträffande fyra läroverkskommuner är sådana beslut alltjämt aktuella. Vid större utvidgningar av den lokala organisationen brukar å andra sidan läroverkskommunen tillförbindas att bevilja ett engångsbidrag för anskaffande av undervis­ ningsmateriel och bibliotek. Slutligen må nämnas, att kommunerna regelmässigt måste åtaga sig att tillhandahålla bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt i regel även bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal. Dessa ersättningar och erlagda hyror inlevereras till statsverket. För budgetåret 1955/56 upp­ tages i avlöningsstaten för de allmänna läroverken under rubriken sär­ skilda uppbördsmedel ett belopp av 274 000 kronor för av kommuner och lärare erlagda hyror och ett belopp av 148 400 kronor för av vaktmästare erlagda hyror samt ersättning för bränsle och lyse. Åtagandena i här be­ rörda delar påverkar dock icke storleken av lärjungarnas terminsavgifter.

Lärjunge avgifterna. De avgifter, som erläggs av lärjungarna vid de allmänna läroverken, tillgodoföres vissa i läroverksstadgan före­ skrivna kassor, nämligen ljus- och vedkassan, biblioteks- och materielkassan, understöds- och premiekassan och byggnadsfonden. Detaljerade bestämmelser rörande dessa kassors inkomster och användning finnes i läroverksstadgan §§ 217—219. Ljus- och vedkassan skall bestrida kostnaderna för belysning, uppvärm­ ning och renhållning av läroverkets lokaler, för tillfälliga anordningar i dessa eller likartade avseenden samt för avlöning åt vaktmästare, eldare och övrig betjäning, som icke avlönas på annat sätt. Kassans inkomster är: a) en terminsavgift av högst 30 kronor, som bestämmes av lokalstyrelsen på rektors förslag, b) en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda bestämmer, och c) statsbidrag, i den mån förut nämnda inkomster är otillräckliga. Biblioteks- och materielkassan skall bestrida kostnaderna för böcker, undervisningsmateriel och annan för läroverket behövlig materiel, i den mån skyldighet härutinnan icke åligger kommunen. Kassan skall vidare bekosta tryckning av årsredogörelse och katalog ävensom blanketter, telefonavgifter m. in., som erfordras för läroverkets expedition eller för arbetet i övrigt vid läroverket. Där vederbörande kommun ej åtagit sig att hålla inredning och möbelutrustning, ankommer det i princip på biblio­ teks- och materielkassan att svara för dessa utgifter. Slutligen kan Kungl.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123 år 1956 101

Maj:t medgiva, att medel tages ur biblioteks- och materielkassan för ord­ nande eller vård av läroverkets materielsamling och andra likartade behov. Kassans inkomster är: a) en avgift av 3 kronor av lärjunge, som inskrives vid läroverket, b) en terminsavgift av högst 10 kronor, som bestämmes av rektor efter kollegiets hörande och efter Kungl. Maj:ts medgivande kan höjas intill 15 kronor, samt c) en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda bestämmer. Understöds- och premiekassan må av rektor användas för bestridande av kostnader för av läroverket anordnade museibesök, exkursioner och andra utflykter, för åtgärder till främjande av ungdomens fostran och undervisning, för specialistundersökning av lärjunge i visst fall samt, vid trängande behov, för lärjungars understöd, sjukvård och begravningshjälp. Kassan kan också, efter beslut av rektor och kollegium, användas till belö­ ningar (premier) åt lärjungar för flit, ordning och framsteg. Kassans inkomster är: a) i vissa fall bidrag från stiftens premie- och fattigkassor och ersättning för förlorad helgonskyld, b) en avgift av 7 kronor av lärjunge, som inskrives vid läroverket, c) vissa avgifter, som erlagts av privatister och komplettanter för pröv­ ningar, från vilka de sedermera avstått, så vitt avgifterna icke återfordrats före räkenskapsårets utgång, d) efter rektors beprövande räntor på tillfälliga, för löpande utgifter icke omedelbart behövliga kassabehållningar. Byggnadsjonden är enligt läroverksstadgan alltjämt avsedd för sina gamla uppgifter att bekosta byggnad och underhåll av läroverkshus. I övrigt skall fonden bestrida läroverkets fastigheter åliggande utgifter även­ som avgifter för försäkring av läroverkets fastigheter och lösa egendom. Där kommunen icke åtagit sig att tillhandahålla inredning och möbel­ utrustning, kan lokalstyrelsen ur byggnadsfonden lämna bidrag jämväl till läroverkets möblering och till anskaffande av gymnastikmateriel, såvida för dessa ändamål betydligare utgift erfordras. Efter skolöverstyrelsens medgivande kan byggnadsfonden även i andra fall lämna bidrag till inred­ ning, utrustning och materielanskaffning. Byggnadsfondens inkomster är: a) en terminsavgift, som för fullt betalande lärjungar uppgår till 5 kro­ nor, och b) en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej lokalstyrelsen annor­ lunda bestämmer. I stort sett har kassornas organisation varit oförändrad under de 50 år, som gått efter 1904 års läroverksreform. Man kan dock spåra en tydlig ten-

102 Kungl. Maj:ts -proposition nr 123 år 1956

dens att på det allmänna överföra utgifter, som tidigare påvilat kassorna. Terminsavgifterna har på grund härav icke behövt höjas i proportion till penningvärdets fall. Den mest betydande ändring, som under de gångna åren har vidtagits i terminsavgiftssystemet, är att avgiften till statsverket avskaffats från och med läsåren 1947/48. Denna avgift utgjorde 20 kronor i realskolan och 30 kronor i gymnasiet. Från ljus- och vedkassan har vissa personalkostnader avlastats. Sålunda har huvuddelen av kostnaderna för vaktmästare och eldare numera över­ tagits av statsverket; hela antalet statsanställda vaktmästare och värme­ skötare vid de allmänna läroverken är detta budgetår 305, varav 240 ordi­ narie. Alltjämt utgår dock avlöningar till vaktpersonal i avsevärd utsträck­ ning ur ljus- och vedkassorna. Före den 1 juli 1953 utgick ur denna kassa också medel för viss biträdeshjälp å rektorsexpeditionerna. Numera har för detta ändamål i avlöningsstaten beräknats ett belopp, som för budget­ året 1955/56 uppskattats till omkring 1 510 000 kronor. Då terminsavgiften till ljus- och vedkassan numera maximerats till 30 kronor för fullt betalande lärjungar, måste statsverket träda emellan 1 de fall, där eljest en högre avgift skulle ha erfordrats. I riksstaten för budgetåret 1955/56 har för ändamålet upptagits ett förslagsanslag av 2 590 000 kronor. Höstterminen 1953 hade intet högre allmänt läroverk lägre än 30 kronors avgift för fullt betalande lärjungar och av realsko­ lorna endast 8. Även från biblioteks- och materiélkassan har vissa åligganden succes­ sivt avlyfts. Sålunda har kommunerna i allt större utsträckning åtagit sig kostnader för inredning och möblering, vilka tidigare belastade biblio­ teks- och materiellcassorna. I den mån sådana åtaganden saknas, har vid­ gade möjligheter skapats att för liknande ändamål anlita byggnadsfonden. Vidare utgår numera statsanslag till en av biblioteks- och materielkassornas centrala uppgifter, nämligen bokinköp och bokbindning. I riksstaten är för detta ändamål uppfört ett reservationsanslag om 535 000 kronor. Vad som salunda åtgjorts har dock icke kunnat hindra en småningom inträdande allmän stegring av avgifterna till biblioteks- och materielkassorna. I allt flera fall har Kungl. Maj:t medgivit, att det i läroverksstadgan upptagna maximibeloppet av 10 kronor må överskridas. Höst­ terminen 1953 hade salunda 59 av de 79 högre allmänna läroverken och 59 av de 142 statliga realskolorna en avgift av minst 14 kronor 50 öre till biblioteks- och materielkassan. Utanför enhetsskoledistrikten hade intet enda läroverk lägre avgift än 10 kronor. Orsaken till de ökade kraven på denna kassa är förutom allmän prishöjning framför allt skolornas sti­ gande behov av undervisningmateriel särskilt i de naturvetenskapliga ämnena. Understöds- och premiekassans viktigaste inkomstkälla är i vanliga fall inskrivningsavgifterna. Övriga i stadgan nämnda inkomstkällor bidrar rela­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 tivt obetydligt. Däremot är det vid många läroverk vanligt, att denna kassa får mottaga frivilliga gåvor till premier o. dyl. Kommunala anslag för vissa skolsociala åtgärder bokförs också ofta på denna kassa. I praktiken har även byggnadsfoTidens användning undergått stora änd­ ringar under årens lopp. Ett nutida skolbyggnadsföretag kräver helt andra tillgångar än byggnadsfondens. Men även rätten att anlita fonden för fas­ tigheternas underhåll har tolkats alltmera restriktivt. I ett cirkulär till rektorer och skolstyrelser den 26 november 1934 fastslog slutligen skol­ överstyrelsen under hänvisning till ett flertal Kungl. Maj:ts beslut, att kommuns åtagande att hålla undervisningslokaler, eventuellt jämte inred­ ning och möbelutrustning, måste anses innesluta skyldighet för kommu­ nen att bekosta alla, jämväl smärre, reparations- och underhållsarbeten å läroverkets lokaler, eventuellt även deras inredning och möbelutrustning, såvida icke vid åtagandet vore knutet något av Kungl. Maj:t godkänt förbehåll angående bidrag i en eller annan form från läroverkets byggnads­ fond. Byggnadsfonden finge således i regel icke lämna bidrag till kostnader för uppförande, reparation eller underhåll av läroverkets fastigheter utan att Kungl. Maj:ts medgivande inhämtades. Tillstånd att använda bygg­ nadsfonden för underhålls- och reparationsarbeten har givits endast i ett fåtal fall. Vid de läroverk, där kommunen sörjer för inredning och möbelutrustnmg, överstiger numera byggnadsfondens inkomster regelbundet utgifterna och ganska avsevärda kapitalbehållningar uppsamlas. Dessa har efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall fått användas för mycket väx­ lande ändamål, (installering av automatisk telefonväxel, omläggning av värmesystem, inköp av undervisningsmateriel m. m.). Möjligheterna att på detta sätt sörja för mera kostnadskrävande behov är dock mycket skiftande. De är avsevärt sämre vid de läroverk, där kommunen ej åtagit sig att sörja för inredning och möbelutrustning, och helt obefintliga på orter, där kommunen fått rätt att disponera byggnadsfondens tillgångar och in­ komster. Terminsavgifterna varierar numera föga från det ena läroverket till det andra. Vanligen har fullt betalande lärjungar att erlägga 30 kronor per termin till ljus- och vedkassan, 10 ä 15 kronor till biblioteks- och materielkassan och 5 kronor till byggnadsfonden. Höstterminen 1953 var samman­ lagda terminsavgiften för iullt betalande i medeltal 48 kronor 70 öre vid de högre allmänna läroverken och 46 kronor 67 öre vid realskolorna. På ansökan kan lokalstyrelsen helt befria lärjunge från skyldigheten att erlägga terminsavgift eller medge nedsättning av avgiftsbeloppet. Bestäm­ melser härom finns i läroverksstadgans § 220. Såsom villkor för befrielse och nedsättning gäller, att lärjungen har visat fallenhet för studier. Är detta villkor uppfyllt, skall hel befrielse medges lärjunge, som därav är i verkligt

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 behov. Nedsättning i avgifterna kan beviljas med en tredjedel eller två tredjedelar av avgifternas sammanlagda belopp, alltefter graden av det behov, som lokalstyrelsen finner föreligga. Vid bedömningen bör även beaktas biblioteks- och materielkassans samt byggnadsfondens tillgångar och utgifter. Förekomsten av befrielser och nedsättningar varierar rätt mycket vid de olika läroverken, alltefter ortens ekonomiska förhållanden och bedöm­ ningen av de omständigheter, som för övrigt skall inverka. Det vida över­ vägande antalet lärjungar betalar emellertid full avgift.

Hyresinkomsterna. Läroverkens lokaler, särskilt aula och gym­ nastiksal, upplåtes ofta mot avgift till olika förekommande ändamål. Av en inom skolöverstyrelsen verkställd utredning framgår, att budgetåret 1952/53 3 högre allm. läroverk och 31 realskolor icke hade några hyres­ inkomster, medan 2 högre allm. läroverk och 4 realskolor uppgivit hyres­ inkomster överstigande 20 000 kronor. Den i läroverksstadgan som norm angivna lika fördelningen av hyresintäkterna mellan ljus- och vedkassan, biblioteks- och materielkassan och byggnadsfonden har vanligen frångåtts av lokalstyrelserna. I praktiken fördelades de sammanlagda hyresintäk­ terna mellan kassorna på följande sätt: . Kronor Procent

Siffrorna avspeglar den vid läroverken vanliga erfarenheten, att biblioteksoch materialkassans behov blott med svårighet kan tillgodoses med nu­ varande inkomster, medan byggnadsfonden är väl tillgodosedd i förhål­ lande till sina numera vid flertalet läroverk starkt begränsade uppgifter.

Läroverkskassornas inkomster och utgifter. På grundval av fullständiga uppgifter om de fyra huvudkassorna budgetåret 1952/53, vilka kompletterats med uppgifter från 30 läroverk angående huvudkassornas inkomster och utgifter budgetåret 1954/55, har utred­ ningen sökt skaffa sig en ungefärlig bild av kassornas nuvarande ekonomi. Fördelningen efter huvudposter av ljus- och vedkassornas inkomster och utgifter framgår av följande sifferuppgifter (beloppen, som är angivna i tusental kronor, är approximativa).

Inkomster Utgifter

Termins­ Stats­ Vaktm. ej Renhålln.1 Bränsle, Hyror Övriga stats­ Övriga avgifter bidrag städning lyse anställda Summa 4 300 ! 6 000 2 880 200 400 4 300 550 300 Procent 63,3 30,4 4,2 45,5 | 2,1 45,5 5,8 3,2

Kungl. May.ts 'proposition nr 123 år 1956 105

Ljus- och vedkassoma hade den 30 juni 1954 i allmänhet behållning. Vid nämnda tidpunkt stod en behållning av sammanlagt 2 496 000 kronor mot endast 14 000 kronor i skulder. Förhållandet är enligt utredningens mening att anse som normalt, emedan den innestående behållningen vid budgetårets slut måste kunna täcka kassans utgifter intill höstterminens terminsavgiftsuppbörd omkring den 15 oktober. Där skuld finnes, har rektorerna i regel rekvirerat för lågt statsbidrag. Biblioteks- och materielkassornas inkomster och utgifter i tusental kro­ nor budgetåret 1954/55 framgår av följande approximativa siffror.

Inkomster Utgifter Ter- Inskr. Stats­ Rektors- Möbler, mins- Hyror Övriga Böcker Materiel Övriga avg. bidrag exp. invent. avg.

Summa 75 2 700 500 300 400 1100 700 1850 150 150 Procent 1,9 68,0 12,5 7,5 10,1 27,8 17,7 46,9 3,8 3,8

Sedan statsbidraget till bokinköp och bokbindning för innevarande bud­ getår höjts till 535 000 kronor, täcker anslaget ungefär 75 procent av sista årets bokinköp. Vid slutet av budgetåret 1953/54 utgjorde biblio­ teks- och materielkassornas behållningar 848 000 kronor och dess skulder 219 000 kronor. Skulderna fördelar sig på ett 40-tal läroverk och torde i regel utgöras av lån från byggnadsfonden eller ljus- och vedkassan. Orsa­ ken till skuldsättningen kan vara exempelvis anskaffning av skolbänkar m. m. i samband med läroverkets inflyttning i nya lokaler eller inköp av undervisningsmateriel för ett ökat lärjungeantal. Understöds- och premiekassan rör sig med lägre belopp. Inkomsterna utgjorde budgetåret 1952/53 omkring 450 000 kronor, varav omkring 157 000 kronor från inskrivningsavgifterna. I några fall har kassan tillförts hyresmedel. I övrigt är inkomsterna av mycket växlande art och av allt att döma redovisade enligt skiftande principer. Ett påfallande högt inkomst­ belopp kan sålunda bero på något kommunalt anslag, som icke nödvändigt­ vis behöver bokföras över denna kassa. Understöds- och premiekassornas sammanlagda behållningar översteg den 30 juni 1954 skulderna med nära 600 000 kronor. Vad slutligen angår byggnadsfonderna hade dessa budgetåret 1954/55 följande inkomster och utgifter, approximativt beräknade i tusental kronor.

Inkomster Utgifter Underhåll Försäkringar Möbler Terminsavgifter Hyror Övriga

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 Inkomsterna för året beräknas ha överstigit utgifterna med icke mindre än 260 000 kronor. Att den ej närmare specificerade gruppen övriga inkomster når så högt som till 100 000 kronor, torde bero på att dit föres exempelvis kommunala bidrag till underhållsarbeten, som ombesörjs av lokalstyrelsen. De största utgiftsposterna är numera anskaffning av möbler och inventarier, medan fondens användning för underhållsarbeten å fastig­ heterna har trätt tillbaka, i mån som kommunernas åtaganden har utvid­ gats. Byggnadsfondernas sammanlagda behållning den 30 juni 1954 över­ steg skulderna med i runt tal 2,5 miljoner kronor.

b. De högre kommunala skolorna Stadgorna för de högre kommunala skolorna förutsätter, att termins­ avgifter endast undantagsvis skall upptagas. Sålunda heter det i stadgan för kommunala realskolor § 91 mom. 1: »Undervisningen i skolan skall vara avgiftsfri, såvida ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmes i skolans reglemente. Terminsavgifter må dock i intet fall påföras medellösa lärjungar.» Samma innehåll har motsva­ rande bestämmelse i stadgan för högre folkskolor, vilken i denna del gäller jämväl för de praktiska kommunala realskolorna. I stadgan för kommu­ nala flickskolor, § 74, kompletteras momenten med en föreskrift, att termins­ avgifter i intet fall må bestämmas till högre belopp för elever, som icke tillhör skolområdet, än som i motsvarande fall skulle ha påförts lärjungar tillhörande skolans eget område. I princip står alltså alla de högre kommunala skolorna på samma plan i avseende på terminsavgifterna. Undervisningen skall vara avgiftsfri, avgiftsskyldigheten är ett av lokala förhållanden betingat avsteg från den allmänna principen. Undantagen är dock, påpekar utredningen, i praktiken icke så få. Vanligen framgår de av reglementena, men i några fall har tillstånd att upptaga terminsavgifterna medgivits genom separata beslut av Kungl. Majrt. Vid de skolor, där en kategoriklyvning av lärjungarna är tillåten, uttages ofta avgifter endast av utsocknes lärjungar eller högre avgifter av dessa än av kommunens egna. Från de 61 kommunala realskolorna har uppgifter om deras ekonomiska förhållanden inhämtats av utredningen. De ingångna uppgifterna avser i regel kalenderåret 1954. Terminsavgifter uttogs av kommunens egna barn endast vid 19 skolor. Avgiften varierade mellan 25 och 60 kronor och upp­ gick vanligen till 50 kronor i nära anslutning till förhållandet vid de all­ männa läroverken. Av lärjungar hemmahörande i annan kommun hade av­ gifter uttagits vid 36 skolor, och i fyra fall steg dessa så högt som till 100 kronor. Ofta synes skillnaden mellan de båda lärjungegrupperna ha varit förestavad mera av principiella än av praktiskt ekonomiska skäl. Där terminsavgifter förekom, skiftade grunderna för befrielser och nedsättningar betydligt.

Kuiigl. Mcij:ts proposition nr 123 år 1956 107 Av de 22 praktiska realskolorna upptar 11 avgift av elever från annan kommun. Beloppet utgör lägst 10 och högst 50 kronor per termin; sist­ nämnda avgift uttages vid 5 skolor. Vid flertalet av de 49 kommunala flickskolorna upptas däremot termins­ avgifter. De 7 stora kommunala flickskolorna i Stockholm är dock avgifts­ fria, och detsamma gäller för fem andra kommunala flickskolor. I övrigt varierar avgiften mellan 30 och 70 kronor. Vanligen håller sig avgiften inom området 40—55 kronor och avviker således icke mycket från den vid de allmänna läroverken vanliga. Inskrivningsavgifter å 5 ä 10 kronor upptogs vid fem kommunala flickskolor. Praxis i fråga om nedsättningar och befrielser från terminsavgifterna synes ha varierat icke så litet.

Vid de kommunala realskolorna spelar terminsavgifterna en föga fram­ trädande roll för skoltypens ekonomi i dess helhet. De utgjorde år 1954 endast 2,6 procent av inkomstsidan. För vissa kommuner har dock termins­ avgifterna rätt stor betydelse. Om exempelvis terminsavgifterna borttoges i Tingsryd, där kommunens anslag är 40 700 kronor, måste sålunda detta anslag ökas med 28 500 kronor eller med omkring 70 procent. I Hultsfred bleve höjningen 55 och i Åseda 48 procent. I allmänhet belöper sig termins­ avgifterna, där det finns sådana, till ett belopp, som är 10 ä 20 procent jämfört med det kommunala bidraget. Bidrag från landsting utgår huvud­ sakligen i de nordligaste länen och uppgick under år 1954 till något mer än 50 000 kronor. Vid de praktiska realskolorna inverkar terminsavgifterna ytterst litet på skolformens ekonomi; de utgjorde år 1954 0,4 procent av inkomsterna. Anslag från landsting förekommer blott i Kristianstads län, där det upp­ går till sammanlagt 1 500 kronor. Terminsavgifterna intar även beträffande de kommunala flickskolorna en ganska blygsam plats — år 1954 endast 3,8 procent — i budgeten för skolformen i dess helhet. Vid vissa kommunala flickskolor är dock termins­ avgifterna fortfarande av ganska stor betydelse. I Skövde skulle sålunda kommunens anslag behöva höjas med 33 procent, om terminsavgifterna slopades. Vid tre kommunala flickskolor (Vasa i Göteborg, Falun och Upp­ sala) ligger ifrågavarande procenttal mellan 25 och 30. Jämfört med kom­ munens nuvarande anslag till flickskolans verksamhet är det genom ter­ minsavgifterna inflytande beloppet vanligen 10 å 20 procent. Landsting ger bidrag till kommunala flickskolor i 4 fall med tillhopa 17 000 kronor.

B. Realskoleutredningen

Efter att ha lämnat en redogörelse för vissa tidigare framlagda utred­ ningar och förslag rörande terminsavgifternas borttagande erinrar utred­ ningen om, bland annat, det av 1950 års riksdag fattade principbeslutet

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

om terminsavgifternas avskaffande och förklarar, att utredningen icke funnit det behövligt att ytterligare motivera lämpligheten av en dylik reform beträffande realskolestadiet. Helst hade utredningen velat föreslå avgifternas borttagande även på gymnasiestadiet, men den har av olika skäl ansett sig böra begränsa sitt förslag i ämnet till att gälla realskolan och därmed jämförliga skolformer. Då de åtgärder, som måste vidtagas i samband med terminsavgifternas slopande, rätt mycket skiljer sig i de olika skolformerna, behandlar utred­ ningen de allmänna läroverken för sig och de högre kommunala skolorna för sig samt berör slutligen helt kort frågans läge vid de statsunderstödda privatläroverken. a. De allmänna läroverken När terminsavgifterna avskaffas, måste motsvarande utgifter täckas ge­ nom bidrag från annat håll, varvid enligt utredningens mening såväl staten som kommunerna kan ifrågakomma som bidragsgivare. Staten har redan övertagit vissa personalkostnader genom inrättande av ett betydande antal statliga vaktmästar- och värmeskötartjänster och ge­ nom biträdesinstitutionen på rektorsexpeditionerna. Staten har vidare åta­ git sig materielkostnader i form av anslag till bokinköp och bokbindning. Slutligen bidrar statsverket genom anslaget till ljus- och vedkassorna även till skolanläggningarnas drift. Utredningen anser nu, att staten i första hand bör övertaga återstående kostnader för vaktmästarpersonal, återstående kostnader för rektorsexpe­ ditionerna samt återstående kostnader för anskaffande av böcker och un­ dervisningsmateriel, i den män dessa kostnader icke täcks av gymnasister­ nas terminsavgifter, hyror och andra inkomstkällor. Därjämte bör över­ vägas, anser utredningen, huruvida icke skäligt statsbidrag bör utgå till kommunen för bestridande av med skolanläggningens drift förenade kost­ nader. Kommunen, som redan har skyldighet att hålla lokaler och i de flesta fall även inredning och möbelutrustning, bör enligt utredningens uppfattning i första hand åtaga sig läroverkets fastigheter åvilande utgifter, avgifter för försäkring av läroverkets fastigheter och lösa egendom samt återstående kostnader för möbler och inventarier. Då framtidens skola för åldersstadiet — enhetsskolan — enligt riksdagens beslut skall vara en statsunderstödd kommunal skola, bör kommunen vidare åtaga sig uppvärmning, belysning, renhållning och städning av läroverkets samtliga lokaler samt tillfälliga anordningar i dessa eller likartade avseenden. I den mån kostnaderna icke täcks av gymnasisternas terminsavgifter, hyror och andra liknande inkom­ ster samt av ett skäligt statsbidrag, bör samtliga kostnader av här ifråga­ varande slag bestridas av kommunen. Den avvägning av kostnaderna för stat och kommun, som här i stora drag angivits, överensstämmer i huvudsak med förslag, som tidigare har

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 109

framställts av 1918 års skolkommission och 1940 års skolutredning. För att komma fram till en precisering av kostnadsfördelningen finner utredningen det lämpligt att först beräkna de kostnader, som vid ett genomförande av den här angivna fördelningsprincipen komme att åvila kommunerna.

Kommunen och läroverket. Då vederbörande läroverkskommun i princip skulle åtaga sig de kostnader, som nu bestrides av bygg­ nadsfonden och av ljus- och vedkassan, kan dessa kassor upphöra. I stället för terminsavgifterna till byggnadsfonden samt ljus- och vedkassan bör av gymnasisterna upptagas en terminsavgift till kommunen. Terminsavgiften till byggnadsfonden är för närvarande 5 kronor och ter­ minsavgiften till ljus- och vedkassan i de flesta fall 30 kronor för fullt be­ talande lärjungar. Den blivande kommunavgiften bör således fastställas till ett belopp av omkring 35 kronor med rätt för lärjunge, som är i verk­ ligt behov därav, att erhålla befrielse från avgiften eller nedsättning av densamma på sätt i läroverksstadgan § 220 är föreskrivet i fråga om nu­ varande terminsavgifter. Då med hänsyn till reglerna för nedsättning av avgiften beloppet bör vara delbart med tre, föreslår utredningen, att terminsavgiften till kommunen för lärjunge i gymnasiet fastställes till 36 kronor. Utredningen föreslår vidare, att föreskrift meddelas om att inflytande hyresmedel skall lika fördelas mellan kommunen och biblioteks- och materielkassan. Då terminsavgifterna till byggnadsfonden och ljus- och vedkassan bud­ getåret 1954/55 enligt utredningens beräkningar uppgick till 1,0 -f- 6,0 = 7,0 mkr och då samma läsår 19,3 procent av lärjungarna tillhörde gym­ nasiet, uppskattar utredningen kommunernas inkomster av gymnasisternas terminsavgifter till sammanlagt omkring 1,4 mkr. Hyresintäkterna beräk­ nas ha uppgått till 0,20 -f- 0,30 -f- 0,06 = 0,56 mkr, varav hälften eller 0,28 mkr skulle tillfalla kommunen. Övriga inkomster för ljus- och ved­ kassan samt för byggnadsfonden uppgår till omkring 0,5 mkr. Tillsammans kan således dessa inkomstkällor beräknas inbringa 1,4 -j- 0,28 -j- 0,50 = 2,18 mkr. De utgiftsposter, som skulle överföras till kommunerna är utgifter, som hittills bestritts av ljus- och vedkassan med

möbler, inventarier m. m., som hittills bekostats av biblio­

underhåll av fastigheter, försäkringar, möbler in. in., som

Summa 9,95 »

no Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Efter avdrag av det beräknade inkomstbeloppet, 2,18 mkr, återstår att täcka ett belopp av 9,95—2,18 = 7,77 mkr. Av detta belopp bör enligt utredningens mening staten och kommunerna skäligen bekosta vardera hälften. De kostnader, för vilka kommunen skulle svara, skulle med denna fördelning ha stigit till i runt tal 3,9 miljoner krö­ ner budgetåret 1954/55. Beräkningen är approximativ, då i densamma in­ går vissa poster, vilkas natur ej klart framgått av den för utredningen tillgängliga statistiken. I vad gäller statsbidragets bestämmande kan man tänka sig att bidrag får utgå antingen med visst belopp per klassavdelning eller med viss pro­ cent av den verkliga kostnaden. Utredningen förordar, att man skiljer mellan statsanslagets beräkning och dess fördelning mellan läroverkskommunerna, då man därigenom enligt utredningens mening kan i viss ut­ sträckning tillgodogöra sig båda systemens fördelar. Utredningen anför följande. Vid anslagets beräkning kan man mycket väl utgå från de för landet i dess helhet genomsnittliga förhållandena och sålunda räkna med ett kon­ stant belopp per klassavdelning. Antalet klassavdelningar i den statliga realskolan uppgick höstterminen 1954 till 2 934, inklusive praktiska examenslinjer och flickskolelinjen vid statens normalskola. Mot ett belopp av totalt 3,9 miljoner svarar således ett belopp av 1 330 kronor per avdelning. Utredningen föreslår att anslaget tillsvidare beräknas efter 1 350 kronor per klassav delning. Kalkylerat på detta sätt skulle anslagsbeloppet för budgetåret 1954/55 ha uppgått till 3,96 mkr. Då antalet klassavdelningar under övergångstiden enligt utredningens förslag i viss utsträckning bleve beroende av kommunala beslut, synes anslaget i riksstaten böra upptagas som förslagsanslag. Nödiga restriktioner i fråga om anslagets användning kan sedan föreskrivas av Kungl. Maj:t. Vid anslagets fördelning måste åter den största hänsyn tagas till de med ortens förhållanden förenade verkliga kostnaderna, såsom för övrigt redan sker vid fördelningen av de statliga bidragen till ljus- och vedkassorna. I princip bör fördelningen likväl vara skönsmässig: det är då icke nödvändigt att sätta i funktion hela den gransknings- och kontrollapparat, som bleve nödvändig, om det föreskreves, att statsbidraget skulle utgå med viss pro­ cent av de verkliga utgifterna. Skolöverstyrelsen bör liksom nu vara anslagsfördelare. På läroverkets rektor skulle endast ankomma att till kom­ munens kassakontor inleverera kommunens andel av gymnasiets termins­ avgifter och av influtna hyror. Från och med det budgetår, då terminsavgifterna avskaffas för real­ skolans lärjungar, bör enligt utredningens förslag kommunerna övertaga byggnadsfondens tillgångar och skulder. Då byggnadsfondernas samman­ lagda behållning vid slutet av budgetåret 1953/54 uppgick till 2,58 mkr men deras skulder till allenast 0,05 mkr, torde åtskilliga kommuner däri­ genom göra betydande vinster. Som exempel nämnes, att byggnadsfonden vid h. allm. läroverket i Norrköping den 30 juni 1953 hade en behållning av 148 000 kronor och byggnadsfonden vid h. allm. läroverket i Skellefteå

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 in

en behållning av 84 000 kronor. Med hänsyn till storleken av dessa belopp och det sätt, varpå behållningarna uppkommit, anser utredningen, att det bör föreskrivas, att eventuella behållningar i byggnadsfonderna skall av kommunen användas för sådana ändamål, som enligt nu gällande bestäm­ melser tillgodoses medelst dessa fonder. I ljus- och vedkassorna fanns vid slutet av budgetåret 1953/54 likaledes betydande tillgångar. Dessa behållningar har emellertid, påpekar utred­ ningen, vanligen tillkommit på helt annat sätt än behållningarna i bygg­ nadsfonderna. Med få undantag torde det vara fråga om medel, som rekvi­ rerats ur förslagsanslaget Bidrag till ljus- och vedkassorna för att täcka motsedda utgifter till tiden för höstterminens terminsavgiftsuppbörd. Rektor bör därför under det nya budgetåret enligt utredningens mening äga av förhandenvarande behållning likvidera räkningar, som belöper sig på tiden före den 1 juli, och sedan inleverera återstoden till statsverket. Därest skuld finnes den 30 juni eller befintlig behållning icke räcker till att täcka sedermera inkommande räkningar för det gångna budgetåret, bör han äga rekvirera statsmedel för ändamålet.

Vid avveckling av avgiftssystemet blir de medel som står till förfogande för läroverkens biblioteks- och materiel- samt under­ stöds- och premiekassor otillräckliga för de ändamål, som de har att besörja. Utredningen räknar med att staten måste träda emellan. Vad först angår biblioteks- och materielkassan kan denna påräkna inkom­ ster av hyresmedel till samma belopp som beräknats tillfalla kommunen eller 0,28 mkr. Av gymnasiets lärjungar anses vidare böra uttagas en ter­ minsavgift till biblioteks- och materielkassan, som utredningen beräknar till högsta nu medgivna belopp eller 15 kronor utan att därmed utesluta, att lägre belopp i vissa fall kan komma att av rektor bestämmas. Avgif­ ten kan beräknas inbringa omkring 0,58 mkr. »Övriga inkomster» för biblioteks- och materielkassan har i det föregående angivits till 0,4 mkr. Tillsammans skulle således biblioteks- och materielkassoma utan statens hjälp förfoga över ett inkomstbelopp av 1,26 mkr. Då de utgifter, som hittills bestritts av biblioteks- och materielkassoma (med undantag för kostnader för möbler och inventarier), förra budgetåret uppgick till 3,8 mkr, skulle ett fyllnadsbelopp från statsverket av 3,80— 1,26 = 2,54 mkr ha varit erforderligt. Anslagets beräkning och dess fördelning bör, anser utredningen, även i detta fall betraktas som principiellt skilda frågor. Utredningen föreslår, att med uteslutande av det nuvarande reservationsanslaget till bokinköp och bokbindning ett nytt anslag Bidrag till biblioteks- och materielkassoma uppföres å riksstaten. Anslaget bör beräknas som en summa av två poster, den ena beräknad efter 28 kronor för varje den 15 september närvarande lärjunge, den andra till beloppet fast och tills vidare upptagen till 0,3 mkr.

112 Kungl. Maj. ts proposition nr 123 år 1936

Då lärjungeantalet under tiden för övergången till treårig realskola icke torde kunna förutberäknas med tillräcklig exakthet, bör, anser utredningen, även anslaget till bidrag till biblioteks- och materielkassorna få förslags­ anslags natur och erforderliga restriktioner vid användningen bestämmas av Kungl. Maj:t. Till motivering och närmare utveckling av förslaget anför utredningen följande. Det låge nära till hands att i en situation, som uppstått genom termins­ avgifternas avskaffande på realskolestadiet, föreslå ett bidragsbelopp, som beräknats per capita efter realskolans lärjungeantal. Frågan kompliceras emellertid av att för närvarande ett efter andra grunder inrättat anslag finnes, nämligen reservationsanslaget till bokinköp och bokbindning. Detta anslag är avsett även för gymnasiets behov; en av dess uppgifter torde ha varit att förhindra, att det senaste årtiondets prishöjningar på böcker och materiel slår igenom i terminsavgifterna. Anslaget står emellertid med hän­ syn till sin användning så nära det anslag för bidrag till biblioteks- och materielkassorna, som nu blir erforderligt, att det synes lämpligast att de båda anslagen sammanslås och i stället vid beräkningen av det nya ansla­ get hänsyn tages även till de särskilda uppgifter, som åvilat det äldre. Utredningen har undersökt, huruvida icke anslaget trots sin dubbla upp­ gift skulle kunna beräknas efter realskolans lärjungeantal men funnit, att en sådan konstruktion skulle ha vissa obekväma konsekvenser, såvida icke terminsavgiften till biblioteks- och materielkassan höjdes till exempelvis 18 kronor för fullt betalande gymnasister. Ett mera tillfredsställande resul­ tat torde uppnås, om man grundar anslagsberäkningen dels på en huvud­ post, som beräknas efter realskolans lärjungetal och dels på en konstant tilläggspost vilken kan övertaga den avgiftsreglerande funktion, som det nuvarande bokanslaget utövat även för gymnasiets del. Lämpligen synes den del av anslaget, som skall beräknas efter realsko­ lans lärjungenumerär, böra bestämmas till 28 kronor per lärjunge och år. Med det antal av 89 690 lärjungar, som fanns höstterminen 1954, skulle denna beräkningsgrund tillföra kassorna ett belopp av 2,51 mkr. Härtill bör nu läggas en konstant summa, som utredningen föreslår beräknas till 0,30 mkr för det första budgetåret. Tillsammans skulle på detta sätt in­ flyta ett belopp av 2,81 mkr i statsbidrag. En stat för biblioteks- och materielkassorna skulle under dessa förutsätt­ ningar få följande utseende:

Inkomster Utgifter

Terminsavgifter från Böcker och materiel . . 2,82 »

Summa 4,07 mkr Summa 4,07 mkr

Utredningen understryker vikten av att statsbidraget till biblioteks- och materielkassan icke beräknas för lågt. Beräknas anslaget efter de av utred­ ningen föreslagna grunderna, torde berättigade klagomål över läroverkens allmänna utrustning med böcker och annan undervisningsmateriel vid nu­ varande prisnivå icke kunna framställas.

Kungl. Majrts proposition nr 123 år 1956 113

Anslagsfördelningen kan enligt utredningens uppfattning följa delvis andra regler. Den anslagsfördelande myndigheten, skolöverstyrelsen, har vid fördelningen av det nuvarande anslaget till bokinköp och bokbindning plägat ta hänsyn till läroverkets struktur. Bland annat har läroverk med lärarkurs brukat erhålla större andel av anslaget än som motsvarar lär­ jungeantalet och ett läroverk med gymnasium ett större belopp än en real­ skola med lika lärjungeantal. Hänsyn måste vidare kunna tagas till de sär­ skilda utrustningsbehov, som uppstår vid ett läroverks utvidgning eller i samband med inflyttning i nya lokaler (laboratorier, skolkök o. d.). Slut­ ligen skiftar läroverkens intäkter av hyror och tillfälliga inkomstkällor betydligt. Lämpligen synes överstyrelsen kunna för varje år eller för längre tid fastställa enkla grunder för beräkning av ett första bidragsbelopp för varje läroverk, och rektor bör då kunna rekvirera detta belopp under se­ nare hälften av september, när lärjungeantalet i realskolan och i gymna­ siet är bekant. Beräkningsgrunderna bör vara så avpassade, att efter sko­ lornas rekvisitioner ett belopp återstår, vilket skolöverstyrelsen längre fram på läsåret fördelar mellan läroverk, som ansöker om tillägg. Vid bestäm­ mandet av tilläggsbeloppen bör hänsyn tagas till alla de särskilda förhållan­ den, som kan inverka på utrustningsbehovet vid ett läroverk.

Understöds- och premiekassan. Denna kassas ställning på­ verkas ej av terminsavgifternas storlek. Däremot härrör sig en stor del av dess inkomster från de inskrivningsavgifter , som nyintagna lärjungar har att erlägga enligt § 33 läroverksstadgan. Inskrivningsavgiften, i regel 10 kronor, har hittills fördelats så, att 3 kronor gått till biblioteks- och materielkassan och 7 kronor till understöds- och premiekassan. Då det med hänsyn till bestämmelserna i § 33 mom. 2 i mycket ringa utsträckning torde förekomma, att lärjunge, som intages i gymnasiet, behöver erlägga inskrivningsavgift, förutsätter utredningen, att denna avgift skall i sin helhet borttagas. Kassans användning har i tidens lopp skiftat, men dess betydelse är snarast i stigande, och den bör enligt utredningens mening finnas kvar vid läroverken. Vissa inkomster, som enligt gällande bestämmelser tillfaller kassan, bör fortfarande ingå i densamma, såsom ersättning för förlorad helgonskyld och tillfälliga inkomster av räntor och förfallna examensavgifter. Utredningen föreslår vidare att kassan hålles skadeslös för inkomstför­ lusten vid inskrivningsavgifternas borttagande genom ett statsanslag av 10 kronor för varje nyinskriven lärjunge, som icke enligt § 33 mom. 2 skolat befrias från sådan avgift. Det årliga anslagsbeloppet för ändamålet torde enligt utredningens beräkningar kunna anslås till omkring 0,22 mkr.

Utredningen sammanfattar i detta sammanhang de ekonomiska verkningarna av förslagen om införande av byggnadsbidrag för högre skolor och om avskaffande av lärjungeavgifterna på realskolestadiet, såvitt gäller de allmänna läroverken. 8 — B ihan g till riksdagens protokoll 10öG. 1 sand. Nr 123

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 115

nadsfråga väntas bli aktuell inom de närmaste åren, innebär förslaget, att staten och kommunerna skulle ungefär lika dela de kostnader, från vilka föräldrarna befrias. Utredningen förmodar att flertalet kommuner även under dessa förhål­ landen skulle acceptera statens erbjudande, men anser sig icke kunna ute­ sluta, att man på något håll ser saken annorlunda och önskar kvarstå vid nuvarande rättigheter och skyldigheter. Kommunen kan då enligt utred­ ningens mening icke tvingas att ikläda sig vidgade förpliktelser. I något fall har kommunens åtaganden formen av ett skriftligt avtal mellan staden och kronan, men även där detta icke är fallet, torde läroverkskommunernas förpliktelser gentemot läroverken få anses vila på en överenskommelse, vilken endast med båda parternas samtycke kan ändras. Vid läroverk i kommuner, som icke ansett sig kunna biträda den före­ slagna uppgörelsen, bör enligt utredningens mening terminsavgifter fort­ farande upptagas och det nuvarande kassasystemet bibehållas. Fyllnadsbelopp till ljus- och vedkassan bör utgå som hittills; för ändamålet torde förslagsanslaget för bidrag till ljus- och vedkassorna fortfarande böra bibe­ hållas om också med starkt reducerat belopp. Medel till bokinköp och bok­ bindning bör kunna anvisas ur det nya anslaget för bidrag till biblioteksoch materielkassorna, förslagsvis med det belopp, som läroverket för inne­ varande läsår tilldelats ur det nuvarande reservationsanslaget till bokinköp och bokbindning. Utredningen finner det sannolikt, att de kommuner, som vill kvarstå på de gamla villkoren, tämligen snart kommer att avtaga i antal. Självfallet bör, säger utredningen, kommunen vara skyldig att övergå till den före­ slagna ordningen, innan kommunen kan ifrågakomma till byggnadsbidrag för någon högre skola. Övergång till det nya systemet bör också sättas som villkor för vissa organisationsändringar såsom införande av ny linje i real­ skolan eller gymnasiet och även för övergång till enhetsskola, om därvid någon del av realskolan skulle bibehållas.

b. De högre kommunala skolorna Utredningen anknyter till en början till förslaget om införande av bygg­ nadsbidrag. De byggnadsbidrag, som enligt förslaget skulle tillfalla kom­ muner med högre kommunala skolor, beräknas av utredningen — med ut­ gångspunkt i de uppgifter om aktuella byggnadsföretag, som lämnats i det föregående — uppgå till omkring 1,0 mkr. De kalkylerade 9 miljonerna i byggnadsbidrag skulle då fördelas med 8 mkr till de allmänna läroverken och 1 mkr till de högre kommunala skolorna. E.n viss förskjutning i för­ delningen av byggnadsbidragcn i riktning mot större andel för de kommu­ nala skolorna förefaller dock utredningen ganska trolig. Huru fördelningen av byggnadsbidragcn än utfaller i praktiken, kan utredningen icke finna, att terminsavgifterna vid de högre kommunala

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

skolorna har den betydelse för kommunernas ekonomi att ytterligare kom­ penserande åtgärder från statens sida är behövliga. Utredningen föreslår följaktligen, att alla medgivanden att upptaga terminsavgifter vid de högre kommunala skolorna återkallas från tidpunkt, som av Kungl. Maj:t be­ stämmes. I ett mindre antal fall skulle emellertid borttagandet av terminsavgif­ terna, åtminstone om det sker i ett slag, kunna medföra en avsevärd på­ frestning för kommunens ekonomi. Utredningen anser sig inte behöva räkna med att allvarliga svårigheter skall uppstå för någon av de kom­ muner, som står som huvudmän för kommunala flickskolor eller praktiska realskolor. Däremot kan det behövas undantag för vissa kommuner med förhållandevis lågt skatteunderlag, vilka står som huvudmän för kommu­ nala realskolor. Med hänsyn till den eventualitet, som utredningen räknat med, nämligen att terminsavgifter undantagsvis kan komma att finnas kvar vid något allmänt läroverk, finner utredningen icke alltför mycket vara att erinra mot att även enstaka kommuner med kommunal realskola erhåller Kungl. Maj:ts medgivande att under några år fortsätta att upp­ taga terminsavgifter. Utredningen förutsätter dock, att Kungl. Maj:t vid prövningen av ansökningar om sådan dispens förfar restriktivt såväl i av­ seende på antalet beviljade ansökningar som i avseende på storleken av de avgifter, som skulle få upptagas. Självfallet bör beviljat undantag upphöra, om kommunen tilldelas byggnadsbidrag för sin skola. De inskrivningsavgifter, som förekommer vid vissa kommunala flick­ skolor, finner utredningen snarast möjligt böra avskaffas.

c. Privatläroverken Utredningen framhåller, att det tidigare befarats, att en avveckling av terminsavgiftssystemet vid de allmänna läroverken skulle förorsaka en så stor lärjungeavströmning från privatläroverken, att dessas bestånd kunde äventyras. Med hänsyn till den för närvarande alldeles otillräckliga plats­ tillgången vid de statliga och kommunala skolorna behöver detta enligt utredningens uppfattning numera icke riskeras. För den händelse likväl i samband med terminsavgifternas avskaffande vid de allmänna läroverken en försämring i privatläroverkens ekonomi skulle inträffa, bör enligt utredningens åsikt en revision av deras avgiftsoch bidragsbelopp företagas. I fråga om riktlinjerna för en sådan revision hänvisar utredningen till en av f. d. undervisningsrådet David Andersson år 1954 verkställd utredning angående privatläroverkens ekonomiska för­ hållanden (se prop. 1955: 83).

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1956 117

C. Remissyttranden

Utredningens förslag att nu borttaga terminsavgifterna på realskolestadiet mottages av remissinstanserna som en ytterst välkommen reform. Åtskilliga uttalanden göres emellertid för borttagande av avgifterna även på gymnasiet, bland andra av skolöverstyrelsen, riksräkenskapsverket, ett flertal länsstyrelser, rektorernas riksförening och läroverkslärarnas riksför­ bund. Vad utredningen föreslår i fråga om de ekonomiska förhållandenas ord­ nande i samband med terminsavgiftsreformen möter från en del håll kritik. Statskontoret anser, att det förordade bidragssystemet är invecklat och alls icke ansluter sig till strävandena att förenkla den statliga bidragsgivningen till kommunerna. Frågan bör enligt ämbetsverkets mening göras till föremål för förnyade överväganden. Om emellertid proposition skulle framläggas på grundval av utredningens uppfattning bör, anser statskon­ toret, i vart fall medel icke äskas för bidrag till understöds- och premiekassan. Det föreslagna anslaget till bokinköp och bokbindning bör vidare minskas. Riksräkenskapsverket kritiserar framför allt förslaget om statsbidrag till driftkostnaderna vid de allmänna läroverken. Enligt ämbetsverkets mening bör staten icke bidraga till dessa kostnader. Ej heller anser verket, att kommunerna bör få övertaga byggnadsfondernas behållningar. Dessa anses böra ställas till läroverkens förfogande. Skolöverstyrelsen föreslår den ändringen av utredningens förslag, att kommunerna skall övertaga jämväl biblioteks- och materielkassornas samt understöds- och premiekassornas utgifter och sålunda svara för samtliga kostnader, som bestritts av de fyra läroverkskassorna utom kostnaderna för avlöning åt vaktmästarpersonal. Härför talar enligt överstyrelsen såväl det principiella skälet, att framtidens enhetsskola skall vara en kommunal skola, som praktiska överväganden. Vid den angivna fördelningen vill överstyrelsen icke motsätta sig att kommunerna erhåller behållningarna i respektive läroverks byggnadsfonder. Om däremot enligt utredningens förslag biblioteks- och materielkassorna samt understöds- och premiekassoma bibehålies, bör enligt överstyrelsens uppfattning nämnda behåll­ ningar icke överlämnas till kommunerna utan i stället komma läroverken tillgodo. Om terminsavgiftsreformen icke skulle komma att utvidgas till att avse även gymnasiet, föreslår överstyrelsen, att gymnasisternas avgift till kom­ munen bestämmes till 33 kronor i stället för 36 kronor; enligt överstyrel­ sens uppfattning är nämligen den nuvarande avgiften till byggnadsfonden regelmässigt för hög i förhållande till de utgifter, som åvilar fonden. Stats­ anslaget till biblioteks- och materielkassan bör — om denna kassa bibe­ hålies — beräknas efter 30 kronor för lärjunge och läsår med utgångspunkt

118 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

i antalet lärjungar i såväl realskolan som gymnasiet. En mycket välbehöv­ lig ökning av denna kassas medelstilldelning i jämförelse med utredning­ ens förslag skulle därigenom genomföras; ökningen blir dock i realiteten icke så stor, då man icke kan beräkna, att den i utredningens förslag till stat för denna kassa medtagna posten »övriga inkomster» skall komma att uppgå till i staten uppgivet belopp. Överstyrelsen föreslår också en för­ bättring av understöds- och premiekassans ställning genom att möjlighet beredes att tillföra denna kassa hyresmedel. Överstyrelsen framlägger en beräkning av de ekonomiska verkningarna av de förslag överstyrelsen framställt. Mot utredningens förslag och uttalanden i fråga om de högre kommunala skolorna och privatläroverken har överstyrelsen intet att erinra. Allmänna statsbidragsutredningen framhåller, att realskoleutredningens förslag att staten i samband med terminsavgifternas borttagande och kom­ munernas övertagande av de utgifter, som nu bestrids av byggnadsfonden och av ljus- och vedkassan, skall lämna kommunerna bidrag till dessa utgifters bestridande, innebär tillskapande av ett nytt primärkommunalt driftsbidrag. Statsbidragsutredningen erinrar om att avsikten med det upp­ drag, som givits denna utredning, varit att komma bort från det hittills­ varande systemet med en mängd småbidrag till kommunerna och i stäl­ let åstadkomma en koncentration av det statliga stödet till kommunal drift. Även om denna koncentration icke kunnat drivas så långt, att en­ dast en enda bidragsform återstått, vill utredningen med kraft hävda, att helt andra överväganden än hittills hädanefter måste föregå förslag om införande av nya driftsbidrag till primärkommunerna för speciella ända­ mål. I princip bör nämligen den utvägen att tillföra kommunerna ökade statliga medel — där ej fråga är om stimulansbidrag i egentlig bemärkelse — hädanefter vara stängd. Statsbidragsutredningen kan icke finna, att det i detta fall föreligger någon som helst trängd situation, på grund av vilken hänsynen till driftsbidragssystemets kommande struktur måste vika. Statsbidragsutredningen avstyrker sålunda bestämt realskoleutred­ ningens förslag att i anledning av avveckling av terminsavgifterna till byggnadsfonden och ljus- och vedkassan införa ett nytt driftsbidrag till kommuner med allmänna läroverk. Stadsförbundet finner det i och för sig fullt befogat, att inskrivningsoch terminsavgifterna för lärjungar på realskolestadiet avskaffas. Vad där­ emot angår det sätt, på vilket de allmänna läroverken skall beredas ersätt­ ning för den inkomstminskning, som avgifternas avskaffande skulle med­ föra, har utredningen framställt förslag, som förbundet anser sig omöj­ ligen kunna acceptera. Förbundet finner det nuvarande systemet för be­ stämmande av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunen för de allmänna läroverken ohållbart och anser detta utgöra tillräckligt skäl för en bestämd vägran att medverka till någon som helst utvidgning av läro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 119

verkskommunens åtaganden enligt detta system. Häri ligger förklaringen till att förbundet motsätter sig utredningens förslag om kommunernas över­ tagande delvis av kostnader, som hittills bestritts med inflytande lärjunge­ avgifter. Landskommunernas förbund hyser inga betänkligheter mot förslaget att slopa de högre kommunala skolornas inskrivnings- och terminsavgifter, eftersom dessa avgifter inte längre har någon nämnvärd kommunalekono­ misk betydelse. I samband härmed bör även motsvarande avgifter vid de statliga realskolorna och de allmänna läroverkens realskoledelar av­ skaffas. Förbundet ställer sig däremot tveksamt till förslaget att införa ett nytt primärkommunalt statsbidrag av i och för sig ringa ekonomisk bety­ delse i ett läge, då strävandena i övrigt går ut på en förenkling av de eko­ nomiska relationerna mellan staten och kommunerna. Särskilt betänkligt finner förbundet det vara, att bidraget skall skönsmässigt fördelas av en central myndighet utan att normer fastställas av Kungl. Maj:t eller riks­ dagen. Under hänvisning till sitt i det föregående återgivna uttalande om statsbidraget till lärarlöner, framhåller förbundet nödvändigheten av att denna fråga ses mera i stort. Sett i ett större sammanhang finns det icke mycket att erinra emot att kommunerna far vidkännas de kostnader, som hittills täckts genom de bortfallande inskrivnings- och terminsavgifterna. Detta borde då också gälla de i detta sammanhang privilegierade kommu­ ner, som har statliga realskolor eller allmänna läroverk. Måste likväl varje detalj behandlas för sig, borde enligt förbundets mening möjlighet finnas att för de kommunala realskolornas del åstadkomma kvittning mel­ lan det föreslagna statsbidraget och huvudmansavgifterna till statens pensionsanstalt. Stockholms folkskoledirektion finner, att fördelningen av realskolornas driftkostnader mellan stat och kommun bör ske på ett sätt, som bättre tillgodoser huvudsyftet att åstadkomma en halvering av kostnaderna i så­ väl högre som lägre dyrortsgrupper, varigenom även skönsbedömning vid anslagsfördelningen kunde undvikas. Direktionen diskuterar ett flertal alternativ till lösning av denna fråga. Såsom en ur kommunal synpunkt godtagbar möjlighet anges därvid, att kommunen helt svarar för bränsle och lyse samt staten helt för renhållning och städning.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 12S år 1956

VIII. Kostnadsberäkningar

1. Realskoleutredningen

Utredningen påpekar, att om de nuvarande fem- och fyraåriga realskolelmjerna ersattes med treariga utan att samtidigt några andra ändringar i skolväsendets villkor vidtoges, betydande besparingar skulle uppstå. Ut­ redningen framlägger först en beräkning av dessa besparingar vid övergång till treårig realskoleorganisation och redo­ gör därefter för de kostnadsökningar, som åtföljer utredningens övriga förslag. En noggrann beräkning av kostnadsändringarna år ifrån år vid införande av treåriga realskollinjer är ogörlig, konstaterar utredningen, enär antalet kvarstående fyraåriga linjer beror av det tempo, i vilket undervisning i engelska enligt skolstyrelsernas beslut införes i folkskolans femte och sjätte klasser. Om dessutom införandet av den nya realskoleorganisationen, såsom utredningen i första hand föreslagit, i viss utsträckning blir beroende av kommunala initiativ, kan genomförandet ytterligare dra ut på tiden. Kost­ nadsminskningen vid fullt genomförd treårig realskola och femårig flick­ skola kan dock alltid beräknas och därefter en överblick vinnas över kost­ naderna vid olika stadier av genomförandet. Utredningen utgår från det antal avdelningar, som fanns vid de högre skolorna höstterminen 1954, och de lärarlöner, som utgick under år 1955. Beräkningen uppdelas i tva etapper. I den första etappen beräknas de be­ sparingar, som skulle göras genom indragning av den femåriga realskolans och den sjuåriga flickskolans båda lägsta klasser. *-nBclli°ret av lärarkraft är något högre i realskolan än i flickskolan. Med tillräcklig noggrannhet kan man antaga, att avdelningarna i den femåriga realskolan och den sjuåriga flickskolan i genomsnitt kräver 0,93 lärare per klassavdelnmg i teoretiska läroämnen. Med hänsyn till behovet av vikarier bor detta tal något höjas; utredningen antar, att det inräknat vikarier åt­ går 1,00 lärare per klassavdelning. Pa samma sätt beräknas ett genomsnitt­ ligt behov av sammanlagt 0,26 lärare i teckning, musik och gymnastik samt 0,14 lärare i slöjd, allt per klassavdelning och inräknat vikarier. Undervisningsskyldigheten har därvid satts till 26,5 veckotimmar för ämneslarare och 30 veckotimmar för övningslärare. En del tjänster är i praktiken alltid uppdelade på timlärare eller ersatta med övertimmar för lärare med full tjänstgöring. Enligt.1954 års riksdagsbeslut skulle undervisningen i de klasser, varom har ar fråga, i princip bestridas av folkskollärare med vidareutbildning. Då institutionen med tjugutredjegradslärare är ny, skulle det vara tillräckligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 121

att antaga en placering av dessa lärare i den lägsta löneklassen, om beräk­ ningarna endast avsåge förhållandena just nu. För en jämförelse på något längre sikt torde det vara riktigare att räkna med 24 löneklassen. Musik­ lärarna skall enligt beslut av 1955 års riksdag vara placerade i 24 löne­ graden vid läroverk med gymnasium och i 22 lönegraden vid fristående realskolor och flickskolor, tecknings- och gymnastiklärarna i resp. 23 och 22 lönegraden, lärarna i kvinnlig slöjd i båda fallen i 18 lönegraden och lärarna i manlig slöjd alltefter kompetens i 18 eller 16 lönegraden. Vid kostnadsberäkningarna antages en genomsnittlig placering i 24 löneklassen även för lärarna i musik, teckning och gymnastik och en placering i 19 löneklassen för lärarna i slöjd; lönerna torde med hänsyn till fördelningen av de real- och flickskolelinjer, som här avses, böra beräknas efter ortsgrupp 4. Beräknad på detta sätt skulle lönesumman för en klassavdelning tillhörande någon av klasserna l5, 25, 1' och 2T genomsnittligt uppgå till 1,26X16 188+0,14X12 312 = 22 120 kronor. Antar man, att en lärare i teoretiska läroämnen på detta stadium genom­ snittligt har större tjänstgöring än 26,5 veckotimmar eller att med hänsyn till användningen av billigare lärarkraft genomsnittsavlöningcn ligger lägre än ovan antagits, kommer man givetvis till ett något lägre belopp. Då systemet med tjugutredjegradslärare icke är fullt genomfört, kan det å andra sidan tänkas, att adjunkter eller ämneslärare med placering i högre löneklass även i fortsättningen komme att i ganska stor utsträckning med­ dela undervisning på detta stadium. I den mån så sker, skulle kostnads­ beräkningen höjas. Lärjungarna i den femåriga realskolans och den sjuåriga flickskolans båda lägsta klasser skulle, om treårig realskola och femårig flickskola in­ fördes, omhändertagas av folkskolans femte och sjätte klasser. Timplanen för envar av dessa klasser upptager i engelskläsande skolor av A-formen 32 veckotimmar i kunskapsämnen och andra övningsämnen än slöjd. Tiden för slöjd är i timplanen upptagen till 4 veckotimmar men kan, där undervisning i engelska är anordnad, sänkas till 2 veckotimmar. Hu­ vudparten av undervisningen bestrides av folkskollärare eller övningslärare i 21 lönegraden. I båda fallen är undervisningsskyldigheten 30 veckotim­ mar. Ett särskilt arvode på 450 kronor utgår till lärare som undervisar i engelska och äger föreskriven behörighet för denna undervisning. Extra ordinarie folkskollärare tillhör 19 lönegraden och extra folkskol­ lärare 17 lönegraden. Timlärare i kunskapsämnen och andra övningsämnen än slöjd erhåller i regel timarvode enligt timtaxan TC 17. Slöjdundervis­ ningen bestrides antingen av speciallärare i 16 eller i vissa fall 18 lönegra­ den eller av timlärare med lön efter timtaxa (TC 13 eller TC 10 alltefter kompetens); 18 lönegraden är mindre vanlig än vid läroverk och flick­ skolor. Om hänsyn tages till behovet av vikarier, kan lärarbehovet i kunskaps­ ämnen och andra övningsämnen än slöjd uppskattas till 1,16 lärare per klassavdelning. I medeltal skulle alltså på grund av olikheten i undervisningsskyldighet vid läroverk och folkskolor en lärare inbesparas för var tionde klassavdelning. Räknar man med att i framtiden undervisning i slöjd genomsnittligt kommer att bedrivas tre veckotimmar i vardera klassen, skulle lärarbehovet för detta ämne inklusive vikarier, kunna uppskattas till 0,22 lärare per klassavdelning.

122 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

Liksom i fråga om realskolan torde en genomsnittlig löneklassplacering kunna läggas till grund vid de summariska beräkningar, det här gäller. Antager man, att löneklassplaceringen i folkskolan för lärare i kunskaps­ ämnen och andra läroämnen än slöjd i medeltal ligger en löneklass och för slöjdlärarna två löneklasser under den för läroverk och flickskolor antagna, erhålles kostnadssumman 1,16X14 676+0,22X10 848 = 10+0 kronor per klassavdelning. Då real- och flickskolorna även rekryteras från landsbyg­ den, har här antagits en genomsnittlig placering av folkskoleavdelningarna i ortsgrupp 3. Nästa steg i kostnadsberäkningen förutsätter en uppskattning av antalet klasser av femårig realskola och sjuårig flickskola, som komme att ersättas med folkskoleklasser. Inbyggda realskollinjer i folkskoleseminariernas övningsskolor kan därvid uteslutas, emedan dessa klasser erfordras för lärarutbildningen och förestås av övningsskollärare, ett förhållande som icke torde komma att ändras. Även de fåtaliga i folkskolan inbyggda realskollinjema med femårig lärogång torde kunna, uteslutas. I övrigt framgår antalet avdelningar av berörda klasser höstterminen 1954 av nedanstående tablå:

Klasserna l5 och l1 Klasserna 2 5 och 21

Summa 415 Summa 452

Antages för enkelhetens skull, att antalet klassavdelningar icke skulle ha ändrats, om barnen i stället hade mottagits i folkskolan, skulle genom klassernas överflyttning till folkskolan ha uppstått en besparing av (415+ 452) (22 120—19 410) =2 349 570 eller i runt tal 2,35 mkr. Organisationsändringen skulle emellertid indirekt medföra en ytterligare besparing. För närvarande belastas folkskolans klass 5 av ett betydande antal lärjungar, som sedan övergår till l5 eller l7 och alltså tillbringar 3 år på det stadium, som normalt skulle tillryggaläggas på 2 år. Man torde kunna uppskatta antalet sådana lärjungar till 22,2 procent av hela lär­ jungeantalet it5 och l7 och det motsvarande antalet klassavdelningar till omkring 90. Kostnaderna för dessa lärjungars undervisning i folkskolan kunde då uppskattas till 90X19 410 = 1 746 900 kronor eller i runt tal 1,75 mkr. Hela besparingen genom indragningen av den femåriga realskolans och den sjuåriga flickskolans båda lägsta klasser kan således uppskattas till 2,35+1,75 = mkr.

Den andra etappen av beräkningen rörande besparingarna vid övergång till treårig realskoleorganisation avser den fyraåriga realskolan och den sexåriga flickskolan.

Lärarbehovet i den fyraåriga realskolans och den sexåriga flickskolans lägsta klass är något större än i motsvarande klasser av den femåriga real­ skolan och den sjuåriga flickskolan. Inklusive vikarier kan man räkna med

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 123 år 1956 123

ett lärarbehov av 1,11 lärare i läroämnen och 0,24 lärare i teckning, musik och gymnastik samt 0,14 lärare i slöjd, allt per klassavdelning. Den genomsnittliga kostnaden för en klassavdelning av realskolans klass l4 och flickskolans klass 1° skulle på grund av dessa siffror uppskattas till 1,35X15 510-1-0,14X11 808 = 22 600 kronor. Lönerna har beräknats efter 3-ort, emedan den fyraåriga realskolan är långt vanligare än den femåriga i de mindre tätorterna. För folkskolan är det principiellt utan betydelse, om de lärjungar, som avgår från dess sjätte klass, fortsätter i en treårig eller fyraårig realskola. Däremot är det icke likgiltigt, om övergången försenas genom att lärjung­ ar övergår till realskolan först efter sjunde klassen. För närvarande kom­ mer drygt 10 procent av lärjungarna i den fyraåriga realskolan från klass 7, ett förhållande som verkar tyngande på skolorganisationen. Efter hand som platstillgången genom realskolereformen förbättras och distrikten ut­ bygger folkskolans åttonde och nionde klasser torde man icke behöva räkna med denna belastning av organisationen. För närvarande synes man dock försiktigtvis böra räkna med ett oförändrat antal övergångar från folkskolans sjunde klass» Antalet avdelningar av klasserna l4 och 1° var läsåret 1954/55 vid:

Kommunala realskolor och h. folkskolor 83

Summa 495

Besparingarna vid fullständig indragning av dessa klasser skulle alltså kunna uppskattas till 495X22 600 = 11 187 000 eller i runt.tal 11,19 mkr. Hänsyn har vid beräkningen icke tagits till den undervisning, som för närvarande anordnas för lärjungar i flickskolans klass le vid skolor med förenad linje, men å andra sidan icke heller till en eventuell förhöjning av timsummorna i den treåriga realskolan utöver de nuvarande timsummorna för realskolans tre högsta klasser och motsvarande ändringar^ inom flick­ skolan. Icke heller har hänsyn tagits till eventuell övergång från fyraåriga till treåriga linjer vid de praktiska realskolorna. Om de 97 klassavdelning­ arna av första klassen i denna skolform hade indragits, skulle en ytterligare besparing på omkring 2,2 mkr ha uppnåtts. Hela det besparade beloppet skulle enligt de återgivna beräkningarna kunna uppskattas till 4,1+11,2 = 15,3 mkr, om inga besparingar anses möj­ liga vid de praktiska realskolorna. Besparingarna för statsverket torde, framhåller utredningen, vara något större än detta belopp, emedan staten helt betalar lärarlönerna vid de allmänna läroverken, medan hyresavdrag anbringas på statsbidragen till lärarlönerna i folkskolan. Om den treåriga realskolan icke genomföres konsekvent, blir givetvis besparingarna mindre. Bibehålies en del av de nuvarande fyraåriga linjerna utan ändring av antagandena i övrigt, beräknar utredningen att besparing­ arna kommer att nedgå på sätt som framgår av nedanstående tablå:

I den mån studietiden på realskolestadiet förkortas genom övergången till den treåriga realskoleformen, göres även besparingar genom att nya skolbyggnader inte behöver uppföras i samma utsträckning och nya lärare inte behöver utbildas vid universitet och praktiska lärarkurser i lika stort antal som om nuvarande studietid bibehålies. Vidare göres en national­ ekonomisk vinst genom att de unga tidigare kommer ut i det produktiva arbetet. Slutligen framhåller utredningen, att de beräknade besparingarna så till vida är fiktiva som utredningen förutsatt, att de indragna klasserna i regel skulle ge rum för ett ökat antal klassavdelningar i realskolans övre klasser och i gymnasiet. Reformen avser med andra ord icke att göra egentliga besparingar utan att öka statens möjligheter att främja de stora årskullar­ nas utbildning.

Utredningen behandlar härefter kostnadsökningarna vid ge­ nomförandet av utredningens förslag. Den största utgiftsposten utgörs av de föreslagna byggnadsbidragen, som uppskattats till 9 mkr. De föreslagna bidragen till läroverkens kassor har beräknats uppgå till 4,4 mkr. En annan av de större utgiftsposterna härflyter från de föreslagna förstärkningsanordningarna i folkskolan. Läraravdelningar, där antalet lärjung­ ar överstiger 20, skulle få delas två timmar i veckan vid undervisning i engelska i klasserna 5 och 6 och en timme i veckan vid undervisning i ma­ tematik i klass 6. Då förstärkningsanordningarna vållar vissa svårigheter vid skolskjutsarnas anordnande, kan de icke alltid tas i bruk. Antar man, att detta likväl sker i 2 000 läraravdelningar i vardera klassen och att under­ visningen bestrides såsom övertimmar med arvodering efter timtaxan TC 22, skulle totalkostnaden kunna uppskattas till omkring 4,0 mkr. Införandet av särskild realexamen i den utsträckning utredningen före­ slagit har beräknats medföra en ökning av lärarbehovet i teoretiska läro­ ämnen motsvarande 100 lärare med full tjänstgöring. Härtill kommer emel­ lertid undervisning i praktiska ämnen och övningsämnen i en utsträckning, som ungefär torde motsvara 45 lärare med full tjänstgöring. Beräknas lärarlönei*na efter den genomsnittliga 27 löneklassen och efter ortsgrupp 3, kan de sammanlagda kostnaderna uppskattas till 145X18 396 = 2,7 mkr.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

2. Remissyttranden

Utredningens kostnadsberäkningar har i huvudsak accepterats av skol­ överstyrelsen. För de standardiserade proven i engelska räknar överstyrel­ sen dock med en kostnad av 10 000 kronor, vartill kommer 5 000 kronor för tryckning av proven. Sistnämnda belopp erfordras dock först budgetåret 1957/58. Den utvidgning utöver utredningens förslag, som överstyrelsen föreslagit beträffande sin konsulentverksamhet, föranleder vidare en kost­ nadsökning av 100 000 kronor. Riksräkenskapsverket har icke funnit anledning till erinran mot de av utredningen framlagda kostnadsberäkningarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 127

IX. Departementschefen

Alla beräkningar om skolans utveckling på längre sikt vilar på mer eller mindre subjektiva antaganden. Ytterst avgöres efterfrågan på skolutbild­ ning i hemmen, där föräldrarna planerar för barnens framtid, och i de kom­ munala organ, som planlägger skolväsendets lokala organisation. Pa samma sätt bestäms tillgången på lärare ytterst av de privata beslut, som föregår studentens val av levnadsbana. Man kan göra mer eller mindre plausibla antaganden om hur dessa beslut i stort kommer att utfalla och sedan genom beräkningar undersöka, vart dessa antaganden leder hän, men man kan icke med än så förfinade statistiska hjälpmedel komma fram till bestämda påståenden om huru framtiden kommer att te sig. Realskoleutredningen grundar sina beräkningar pa antagandet, att enhetsskolan skall vara helt genomförd i början av 1970-talet och att under 1960-talet en mycket stor ökning av tillströmningen till gymnasiet skall äga rum, delvis på grund av årskullarnas ovanliga storlek, delvis pa grund av den ekonomiska utveckling, som givit hemmen ökade möjligheter att bereda barnen en högre skolutbildning. Jag kan, när det gäller efterfragesidan, ansluta mig till utredningens synpunkter. Även jag anser, att enhetsskolans genomförande senast i början av 1970-talet bör vara en av de fasta riktpunkterna för vår skolpolitik. Jag anser vidare, att en stark utvidg­ ning av gymnasieorganisationen är nödvändig. Vid en tidpunkt, då det råder brist på bland annat läkare, tekniker och lärare, framstår gymnasie­ organisationens utvidgning som en av nyckelfrågorna vid samhällets för­ sörjning med intellektuell arbetskraft. Mer tveksamt kan det vara om utredningens uppskattning av lärarproduktionen står sig. Några av de invändningar som framställts synes mig visserligen vara av ringa vikt. Når det i ett par remissyttranden ifrågasättes, huruvida icke lärarbanans andel av de utbildade filosofie ma­ gistrarna bör uppskattas till 70 procent i stället för av utredningen antagna 75, torde meningsskiljaktigheten icke vara av större betydelse, eftersom utredningen låtit den lärarproduktion, som beräknats pa det högre procent­ talet, inbegripa även vissa andra tillflöden, sasom utbildningen av kristen­ domslärare inom de teologiska fakulteterna. Av större praktisk betydelse är frågan, huruvida det finns tillräckliga skäl att anta, att en större procent än förr av de inskrivna vid de filosofiska fakulteterna kommer att meritera sig för lärartjänst. En höjning av procenttalet blivande lärare från 20 till 25 procent av de nyinskrivna skulle mycket avsevärt inverka på lärartillgången under 1960-talet. Utredningen hänvisar i detta sammanhang till

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 129

Liksom realskoleutredningen själv och arbetsmarknadsstyrelsen anser jag det angeläget, att beräkningar snarast möjligt verkställs även rörande lärarproduktionen i de skilda ämneskombinationerna, tagna var för sig. Utredningens inventering av lärartillgångarna har i detta avseende lagt en god grund. Vissa tecken tyder på att lärarbristen inom ett par av de humanistiska ämneskombinationerna kan vara hävd före ingången av nästa årtionde, medan den i de stora naturvetenskapliga ämneskombina­ tionerna betydligt längre kommer att bibehålla sin nuvarande karaktär. Utvecklingen bör följas med största uppmärksamhet och åtgärder för en bättre balans mellan ämneskombinationerna successivt vidtagas, alltefter­ som de visar sig av behovet påkallade. Det synes mig dock icke nödvän­ digt att i dagens sammanhang gå närmare in på dessa frågor. De högre skolornas kvantitativa utveckling har gått oerhört snabbt un­ der det senaste årtiondet. Antalet klassavdelningar, som hösten 1944 var 4 183, hade tio år senare stigit till 6 668. Realskoleutredningen påpekar, att den nya lärarkader, som på dessa tio år utbildats, överstiger hälften av den vid periodens början förefintliga och att det trots allt lyckats att nöd­ torftigt täcka de med antalet avdelningar stegrade klassrumsbehoven. Om man ena stunden med missmod konstaterar, att välgrundade föräldraönskemål måst åsidosättas, kan man kanske en annan gång inte helt undertrycka känslan av att skolorganisationen dock visat en icke ringa anpassnings­ förmåga, skriver utredningen. Åtgärder mot lärarbristen har alltsedan år 1948 steg för steg vidtagits. Jag vill för ögonblicket blott erinra om tillsättandet av läroverkens krisut­ redning 1949 och om uppgörelsen i läroverkslärarnas lönefråga år 1952. Det som uträttats har väl i sin mån bidragit till att möjliggöra den utvidgning av de högre skolorna, som faktiskt skett, men det är lätt att nu konstatera, att efterfrågan likväl löpt i förväg. De vidtagna åtgärderna har visat sig otillräckliga. Samtidigt har behovet av påbyggnader inom folkskolan varit i ständigt stigande. Övergången till enhetsskolan kan ej forceras, något måste göras även i de skoldistrikt, där man skulle behöva en enhetsskola men icke kan få den. Skolöverstyrelsen föreslog för ett par år sedan, att sakkunniga skulle tillsättas för en allmän utredning rörande realskolestadiet under övergångs­ tiden, som bland annat även skulle avse inrättandet av examensfria linjer, ägnade att draga till sig lärjungar med praktisk läggning. Åtskilligt kunde andragas till förmån för överstyrelsens förslag, men jag ansåg det icke sannolikt, att en så vittomspännande uppgift skulle kunna lösas på kort tid. Realskoleutredningen fick i uppdrag att verkställa ut­ redningen i vad den avsåg de högre skolorna av hittillsvarande typ. Ut­ redningsarbetet om folkskolans högstadium har således kommit att påvila skolöverstyrelsen. Inom överstyrelsen pågår för närvarande utredning i dessa frågor, till vilka jag i det följande flera gånger återkommer. När 9 — llihang till riksdagens 'protokoll 105G. 1 samt. Nr 123

130 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 folkskollärarorganisationerna i sitt yttrande över realskoleutredningens be­ tänkande påkallar en särskild utredning rörande möjligheterna att snabbt tillgodose utbildningsbehovet för de praktiskt inriktade eleverna och bland annat att knyta frivilliga praktiska linjer till folkskolans högre avdelning och till realskolorna, så torde väl detta utredningsbehov, i vad det rör folkskolan, komma att i det väsentliga tillgodoses genom det inom skol­ överstyrelsen pågående utredningsarbetet. Mycket omfattande nya utredningar påyrkas av målsmännens riksför­ bund. De skulle gälla alla skolstadier och en fullständig omplanering av skolväsendet i dess helhet beträffande kunskapsstoffets art och omfattning, arbetssättet m. m. Jag vill med anledning härav blott erinra om den sam­ manfattande utredning i våra skolfrågor, som länge planerats och som enligt vad jag i annat sammanhang understrukit bör komma till stånd snarast möjligt och senast år 1958.

Utvecklingen efter år 1954 har styrkt mig i uppfattningen att snabba åt­ gärder för ökning av de högre skolornas kapacitet är oundgängligen nöd­ vändiga och att ytterligare utredningar icke kan avvaktas. Huvudalternativen för en anpassning av de högre skolorna efter de sti­ gande behoven framstod klart redan vid realskoleutredningens tillsättande sommaren 1954. Antingen kunde man bibehålla den nuvarande organisa­ tionen av de högre skolorna men anlita folkskollärare med viss vidareutbild­ ning för undervisningen åtminstone i de lägre klasserna eller också kunde man övergå till ett system med övervägande treåriga realskolor och femåriga flickskolor. Jag har sedermera blivit allt mera tveksam om möjligheten att generellt lösa frågan enligt det första alternativet. Tillströmningen till de befordringskurser, som anordnats för folkskollärare, har icke varit så god som man skulle önska. Särskilt har deltagarantalet visat sig otillräckligt i de ämnen, där bristen på akademiskt utbildade lärare är stor. I den mån folk­ skollärare med de avsedda kvalifikationerna inte kan anskaffas, riskerar man fortfarande att de akademiskt utbildade lärarna samlas vid de högre skolorna i vissa eftersökta städer och där bestrider tämligen elementär un­ dervisning, medan bristen på akademiskt utbildad lärarkraft blir desto besvärligare ute i periferien: i enhetsskolan, vid norrlandsskoloma och i de små realskolorna i landsbygdens tätorter. Införandet av treårig realskola skulle vara ett kraftigare verkande botemedel. Lärjungarna i de lägre klasserna skulle vid denna organisation överföras till folkskolan och den akademiskt utbildade lärarkraften i sin helhet reserveras för gymnasiet och realskolans högre klasser. Starkt talar också lokalfrågorna till den treåriga realskolans fördel. Att en lokalbesparing måste åtfölja övergången från fyraårig till treårig real­ skola är uppenbart, även om meningarna kan vara delade om i vilken ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 131

sträckning fyraåriga linjer måste bibehållas. Men även vid övergång från femårig till treårig realskola är en lokalbesparing att motse. Realskoleutredningen erinrar om att 22,2 procent av de i klass 1° utan prövning intagna kommer från femte i stället för från fjärde klassen i folkskolan; folkskolan skulle spara klassrum, om denna maskerade kvarsittning kunde undvikas. Skolöverstyrelsen framhåller, att det icke är ovanligt, att mer än hälften av eleverna i en realskola hör hemma i andra kommuner. Vanligen kan dessa utomkommunala lärjungar behållas i hembygdens folkskola utan att en ökning av antalet avdelningar där blir följden, förmenar översty­ relsen. För folkskolans arbete medför den successiva avgången av lärjungar till högre skolor betydande olägenheter, bland annat omfördelningar av lär­ jungarna med åtföljande lärarombyten. Om lågstadiet blir treårigt, så att folkskollärarna avlöser småskollärarinnorna först i fjärde klassen, blir lärarbytena ännu mer besvärande. Härtill kommer pressen på folkskolans lärjungar i de klasser, där övergången till den högre skolan förberedes. Där konkurrensen är hård — och detta gäller särskilt orter, där femårig real­ skola finnes — blir pressen på folkskolans lärjungar också hård. Svenska skolläkarföreningen konstaterar, att nuvarande intagningssystem fört med sig en hets över skolarbetet, som märks ända ned i småskolan och som är oförsvarlig ur mentalhygienisk synpunkt. Jag har hyst en icke så ringa tvekan om den treåriga realskolan ur arbetshygienisk synpunkt. Den sammanträngda studiegången kunde leda till en skadlig forcering. Medicinalstyrelsen har emellertid icke funnit anledning att resa någon erinran mot de i betänkandet framställda förslagen. Skol­ läkarföreningen bekräftar visserligen, att den treåriga realskolan måste an­ ses som en »milt uttryckt» krävande skolform, men nöjer sig med att fram­ hålla vikten av att folkskolan lägger en tillräckligt fast kunskapsgrund och att lärjungarna redan där får lära sig något av de arbetsmetoder och den arbetstakt, som kräves i realskolorna. Överlärarna vid de stockholmsskolor, där den treåriga lärogången prövats, anser genomgående, att arbetet i skol­ formen icke ställer för stora krav på lärjungarna. Sannolikt är väl, att lärjungarna i den treåriga realskolan, samtidigt som de är yngre än sina kamrater vid de fyraåriga realskolorna, kommer att uppnå något sämre betygsresultat än dessa. Men skillnaden blir måhända icke allför stor. Klass l4, som en gång varit en oundgängligen nödvändig repetitionsklass, tycks med den utveckling, folkskolan nu uppnått, icke längre vara på samma sätt oumbärlig. Enda möjligheten att avgöra, huru stor skillnaden kommer att bli, är till sist att vädja till den erfarenhet, som föreligger från skolor, där den treåriga realskolan redan prövats. Utred­ ningen stöder också sina slutsatser på en ingående undersökning av studie­ resultaten vid 1947 års skolor i Stockholm, där realexamen nu avlagts fyra gånger. Den skillnad i betygsresultaten, som har kunnat konstateras, väc­

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

ker inga farhågor för en sådan försämring av kunskapskvaliteten, som kan sätta grunden för gymnasiet i fara. Liksom utredningen anser jag, att diffe­ rensen bör kunna kompenseras genom en relativt måttlig höjning av inträdesfordringarna till gymnasiet, om nu en sådan över huvud taget visar sig nödvändig. Efter att ha vägt de skäl, som i frågan anförts av realskoleutredningen och de hörda myndigheterna och sammanslutningarna, har jag kommit till den övertygelsen, att organiserandet av treåriga realskolelinjer är en möjlig och nödvändig åtgärd i det läge, vari skolorganisationen be­ finner sig, när de stora årskullarna nu inträder på realskolans åldersstadium. Denna mening stödes också av skolöverstyrelsen och av flertalet av de hörda myndigheterna. Realskoleutredningen påpekar dock, att läget icke på alla orter är så allvarligt, att en genomgripande omorganisation av realskolan är erforderlig. Det finns trakter, där den nuvarande organisationen tills vidare är till fyllest eller där man kan reda sig med blygsamma provisorier. Med hänsyn till 1950 års giv i skolfrågan finner utredningen det vidare önskvärt, att den äldre organisationen bibehålies i den utsträckning, som erfordras för jämförelser beträffande arbetsförhållanden och arbetsresultat, i den mån sådana är möjliga. Utredningen har därför som huvudalternativ (alt. A) framlagt ett förslag, som inrymmer förslagsrätt i fråga om skolorganisatio­ nen för de lokala myndigheterna och medger bibehållandet av den nuva­ rande skolorganisationen på orter, där denna ännu fungerar på ett tillfreds­ ställande sätt. Som andra alternativ (alt. B) tänker sig utredningen, att genom författningsföreskrifter ett genomförande av den treåriga realskolan på bred front kunde ske. Alternativ A har under remissgången tillvunnit sig de starkaste sympati­ erna. Alla länsstyrelser, som yppat någon mening i frågan, tre fjärdedelar av de hörda skolstyrelserna och alla hörda rektorer vid de högre skolorna med ett undantag har, i den mån de berört frågan, tillstyrkt detta alterna­ tiv. Bland folkskolinspektörerna är meningarna delade: en knapp majoritet tillstyrker alternativ B. Statskontoret, folkskollärarförbunden och ännu någon av remissinstanserna voterar för alternativ B. Skolöverstyrelsen invänder mot alternativ A, att detta kunde medföra skolpolitiska tvister, när frågorna om skolorganisationen skall diskuteras i kommunerna. »Det kan bli lösningar i splittringens tecken med majo­ ritetsbeslut och reservationer av betydande minoriteter. Därmed skulle överstyrelsen komma i det läget, att dess fastställande av en organisations­ plan samtidigt skulle innebära ett avgörande i en skolpolitisk fråga.» Däremot ifrågasätter icke ämbetsverket nödvändigheten av en utveck­ ling, som leder till att den treåriga realskolan blir realskolans huvudform. Tvärtom vill överstyrelsen starkare än utredningen betona de fördelar, som skulle ernås vid en övergång till treårig realskola med hänsyn till skol­ organisation och lärarbehov. Övergången bör emellertid ske successivt, så

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1956 133 att överstyrelsen får möjlighet att följa utvecklingen och vidtaga de åtgär­ der, som kan visa sig erforderliga, för att skolformen skall vinna måls­ männens förtroende. Överstyrelsen indelar skolkommunerna i grupper allt­ efter den angelägenhet, som överstyrelsen tillmäter övergången till den nya organisationen. Beträffande orter, som redan nu har såväl femårig som treårig linje, skulle enligt överstyrelsen övergången till organisation med tre- och fyra­ åriga linjer äga rum från den 1 juli 1957 eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t efter särskild framställning från kommunen medgiver. I kommuner, där det finnes fem- eller fyraåriga realskollinjer och speciella bestämmelser angående anknytning till differentierade folkskoleklasser, och i kommuner, där det finnes femårig realskollinje med så stort antal av­ visade inträdessökande, att mer än en ny parallellavdelning hade kunnat erhållas enligt av överstyrelsen tillämpade normer för upprättande av parallellavdelningar, skulle övergången likaledes genomföras, om behov av utvidgning av befintlig organisation föreligger. Kommunen borde därför snarast möjligt och senast den 1 juli 1957 till skolöverstyrelsen inkomma med förslag till organisation av de högre skolorna. I nästa grupp skulle övergången ske, om organisationen behöver utvid­ gas och bibehållandet av den befintliga organisationen förutsätter nybygg­ nad, dock med möjlighet för skolöverstyrelsen att medge undantag. Kom­ muner, tillhörande denna grupp skulle före den 1 juli 1958 inge utredning och förslag till organisationsplan. En sista grupp utgöres av orter med fyraårig linje med minimiorganisation. I detta fall skulle kommunen vara inne med sitt förslag före den 1 juli 1959. Personligen tror jag, att överstyrelsen har något överskattat vådan av meningsskiljaktigheter på det kommunala planet och kanske även lagt väl stor vikt vid olägenheterna av att det slutliga avgörandet i omstridda frågor faller hos en central myndighet som skolöverstyrelsen. I varje fall tycks överstyrelsens farhågor icke delas av något större antal av de be­ rörda myndigheter, som har kontakt med det kommunala arbetet. Liksom flertalet av de hörda myndigheterna anser jag, att de blivande bestäm­ melserna i ämnet bör utformas i huvudsaklig anslutning till utredningens alternativ A. Detta utesluter dock icke, att övergången ordnas i etapper såsom skolöverstyrelsen föreslagit. Olika tidpunkter bör genom beslut av Kungl. Maj:t föreskrivas för ingivandet till skolöverstyrelsen eller annan myndighet av utredning och förslag rörande organisationen av läroverken och de högre kommunala skolorna i kommunen under övergångstiden. Då Kungl. Maj:t ännu icke tagit ställning till skolstyrelseutredningens förslag om gemensamma skolstyrelser och mellaninstanser, synes detal­ jerna i det administrativa förfarandet böra få ankomma på Kungl. Majrts avgörande. Även uppkommande frågor om övergångsanordningar och ord­

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

ningen för de äldre linjernas avveckling synes böra avgöras av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av skolöverstyrelsen. Utan hinder av beslut, som riksdagen tidigare fattat i fråga om organisationen av all­ männa läroverk och högre kommunala skolor, torde Kungl. Maj:t böra äga föreskriva, att treåriga realskollinjer skall inrättas i stället för fyra- eller femåriga och fyraåriga i stället för femåriga, där sådant befinnes av ortsförhållandena påkallat. Likaså torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om införande vid kommunala flickskolor av femårig lärokurs i stället för sju- och sexårig. Längre fram bör organisationsplaner kunna fastställas av skolöverstyrelsen, såsom utredningen föreslagit. Ehuru övergången till treårig realskola i den utsträckning utredningen tänkt sig mångenstädes komme att påtagligt förbättra platstillgången i realskolan och gymnasierna, måste otvivelaktigt möjligheter skapas för en ytterligare expansion. På många orter, där för närvarande ingen högre skola finnes, blir behovet av en dylik för varje år allt kännbarare, och i de framåtgående städer, där folkökningen genom inflyttning är betydande, måste nya skolenheter inrättas. Jag har tidigare i andra sammanhang givit till känna min anslutning till den ståndpunkt i fråga om inrättandet av nya statliga realskolor, som omfattats av ett par av mina företrädare i ämbetet: nya statliga realskolor bör icke upprättas. I den män nya pa­ rallellavdelningar icke kan komma till stånd vid existerande statsläroverk, måste således kommunen ta saken i egna händer och inträda som huvud­ man för de nya skolor, som erfordras. Två utvägar kan därvid övervägas, nämligen upprättandet av i folkskolan inbyggda realskollinjer och upp­ rättandet av fristående kommunala realskolor respektive praktiska real­ skolor. Realskoleutredningen finner tendensen att inbygga realskollinjer i folk­ skolan ur vissa synpunkter mindre tilltalande: den innebär, att en i viss mån krävande examen införes i den principiellt examensfria folkskolan och att linjer med utpräglad särkaraktär och delvis avvikande rekryteringsförhållanden införes i denna skola. Skolöverstyrelsen delar denna uppfattning. Tidigare har statsutskottet vid ett tillfälle förklarat sig be­ fara, att försöksverksamheten skulle få en alltför ensidig utveckling, om inriktningen på att inom folkskolans ram söka inarbeta den nuvarande realskolan bleve mera allmän. Även jag delar denna mening. Genom de inbyggda linjerna får folk­ skolan en viss teoretisk tillspetsning, som icke alltid neutraliseras genom en motsvarande utveckling av den praktiska utbildningen i skolan. Balan­ sen mellan teoretisk och praktisk utbildning bör så vitt möjligt bibehållas i folkskolan medan den bygges ut och successivt närmar sig enhetsskolan. På orter, där inbyggda linjer redan existerar, bör de få bestå och även utbyggas med parallellavdelningar, men på andra orter bör utvecklingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 135

länkas in på en komplettering av realskoleorganisationen genom fristående kommunala realskolor med tre- eller fyraårig lärogång. Förutsättningen för att så skall ske är emellertid enligt mm bestämda, mening, att byggnadsbidrag införes även för högre skolor. Risken är i annat fall stor, att kommunen finner de ekonomiska konsekvenserna for betungande och låter hela skolfrågan falla i avvaktan pa att enhetsskola skall kunna inrättas på orten. De stora årskullarna är icke betjänta med en skolplanering av detta slag. Skolöverstyrelsens planeringskommitté, vars förslag ligger till grund för realskoleutredningens kapitel om byggnadsbidragen, ger flera exempel på huru lösningen av en byggnadsfråga försenats eller tills vidare omöjliggjorts på grund av kommunalekonomiska betänkligheter av detta slag. Skolöverstyrelsen har vid skilda tillfällen framhållit, att den rådande olikformigheten mellan skolformerna i avseende på byggnadsbidragen på ett olyckligt sätt hämmat en ändamålsenlig by ggnadsplanering för det högre skolväsendet och därmed även försvårat pla­ neringen för enhetsskolan. Jag kommer längre fram i mitt anförande att närmare behandla de frågor, som sammanhänger med införandet av bygg­ nadsbidrag till högre skolor. Jag är fullt medveten om att de förslag jag här framställer om real­ skolans organisation kräver ganska mycket av lärarna bade i realskolan och folkskolan. Jag tänker därvid icke främst på rutinmässiga arbetsupp­ gifter såsom rättning av skriftliga arbeten och dylikt utan på de ökade krav, som ställes på den pedagogiska bearbetningen av lärostoffet. Varje misshushållning med lektionstiden i realskolan kommer i den nya organi­ sationen att göra sig märkbar på ett helt annat sätt än i den gamla. Jämväl folkskolans uppgift blir svårare och dess ansvar större. Den blir äntligen i sina sex första klasser en skola för alla, jämväl för den kategori, som hittills avgått till högre skolor på ett tidigt stadium. Om folkskolan för någon generation sedan kunde lämna åt andra att planera för det fåtal, som gick till högre skolor, måste den nu taga hänsyn till att icke mindre än 38 procent av årskullen skall använda sina folkskolekunskaper som grund för högre studier. Det gäller att ge denna grupp vad den behöver utan att försumma de 62 procenten, som skall beredas för en annan start i livet. Om man följt folkskolans utveckling ett par decennier eller mera, kan man dock icke gärna tveka om att det skall bli möjligt för denna skola att lösa även den mera komplicerade uppgift, inför vilken den nu ställes genom samhällsutvecklingen.

Realskoleutredningen har undersökt möjligheten att genom åtgärder i n o in folkskolans ra m skapa en fastare grund för den treåriga realskola, som folkskolans sjätte klass skulle uppbära. Mest behövliga är enligt utredningens mening dylika åtgärder i engelska och matematik. Om de leder till en standardhöjning för folkskolan i dess helhet, blir motivering-

136 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

en för förstärkningen ännu starkare, säger utredningen. Även för folksko­ lan bör det vara värdefullt med fastare och mera användbara kunskaper och färdigheter i de ämnen, varom här är fråga. I enhetsskolan får läraravdelning i femte och sjätte klasserna delas vid två av veckans engelska lektioner, om lärjungeantalet överstiger 20. I ma­ tematik får en liknande uppdelning ske under en timme varannan vecka av vårterminen vid de matematiska laborationerna i klass 6. Rätten att dela läraravdelningen inträder i detta fall vid ett deltagarantal av minst 17. Utredningen föreslår nu enahanda förstärkningsanordningar för folkskolan. Dock bör rätten att dela läraravdelning vid undervisningen i matematik i klass 6 utsträckas till hela läsåret men inträda först när lärjungeantalet överstiger 20. Uppdelningen av klasserna under förstärkningstimmarna bör ske under hänsynstagande till lärjungarnas studieförutsättningar. Erfarenheterna från enhetsskolan visar, att skoldistrikten i vissa fall måst avstå från att utnyttja de erbjudna förstärkningsanordningama till följd av svårigheter att samordna läsordningen med skolskjutsarna och nödvändigheten att undvika alltför långa väntetider för lärjungarna. För att öka skoldistriktens möjligheter att utnyttja förstärkningsanordningama föreslår utredningen, att extra skolskjuts i skälig utsträckning skall få anordnas. I stället för förstärkningstimmar i den angivna formen bör skoldistrikten kunna anordna speciell stödundervisning åt vissa lärjungar i form av läxhjälp eller trimning på överkurs. Kostnaderna bör dock icke få överstiga den som skulle uppstå vid uppdelning av läraravdelningen i grupper. An­ ordningarna bör underställas statens folkskolinspektör för prövning och godkännande, och antalet lärjungar, som tar del av stödundervisningen, bör icke understiga fem, om statsbidrag skall kunna erhållas. Utredningen föreslår vidare att en särskild handledning för undervis­ ningen i engelska i B-skolor skall utarbetas och tillställas lärarna i skolor av denna typ. Slutligen bör standardiserade prov anordnas i engelska på samma sätt som nu sker i modersmålet och matematik. Jag vill nämna, att psykologisk­ pedagogiska institutet, som har gammal erfarenhet av de standardiserade proven, livligt tillstyrkt, att sådana prov utarbetas även i engelska. För egen del kan jag tillstyrka samtliga de förslag, jag nu refererat. Jag återkommer i slutet av mitt anförande till de med åtgärderna i fråga för­ knippade anslagsfrågorna. Skolöverstyrelsen påpekar, att det icke är rationellt att vid B-skolorna gruppera lärjungarna efter deras studieförutsättningar. Förstärkningstim­ marna bör i dessa skolor få utnyttjas för en uppdelning av avdelningen klassvis eller för en ökning av tiden för omedelbar undervisning i berörda ämnen. Häremot har jag intet att erinra. I nära samband med förstärkningsanordningama står ett av utredningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 137

framfört förslag om en form av partiell differentiering, för vilken utred­ ningen använder termen nivågruppering. Under remissgången har en gan­ ska livlig diskussion uppstått om lämpligheten av denna differentieringsform. Den s. k. nivågrupperingen, som först föreslagits av skolkommissionen, tillgår så, att lärjungarna i två parallella klassavdelningar omfördelas vid undervisningen i ett visst läroämne, så att — schematiskt uttryckt — den bättre halvan av de båda klasserna sammanförs till en undervisningsavdelning och övriga lärjungar till en annan undervisningsavdelning. Anord­ ningen drar inga särskilda kostnader och kan göras mera effektiv än förstärkningstimmarna, då den omfattar samtliga undervisningstimmar i ämnet. Skolkommissionen tänkte sig, att den skulle tillämpas vid under­ visningen i engelska, realskoleutredningen har ansett, att den bör kunna nyttjas jämväl i matematik. Utredningen har i denna fråga intagit samma ståndpunkt som skolöver­ styrelsen i dess den 12 december 1952 utfärdade anvisningar rörande stu­ diegången i femte och sjätte klasserna. De ämnen, som främst torde böra ifrågakomma, är enligt dessa anvisningar engelska, räkning och geometri. Överstyrelsen framhåller, att olägenheterna av helt odifferentierat elevmaterial är särskilt framträdande i dessa ämnen och fortsätter: »Fördelarna med denna partiella differentiering ligga framför allt däri, att klassgemen­ skapen bevaras, samtidigt som man underlättar studierna i de ämnen, som måste anses vara de besvärligaste på ett treårigt realskolestadium.» När realskoleutredningens förslag nu väckt gensagor, torde detta delvis bero på att man fruktat, att förslaget skulle leda till ett detalj reglerat system utan möjlighet för den lokala skolledningen att laga efter läglig­ heten. Det ligger dock i sakens natur, att användningen av denna differentieringsform är helt begränsad till skolor med parallellavdelningar och även där ofta måste undvikas av schematekniska skäl. Troligen har överstyrel­ sen rätt i att termen nivågruppering är olämplig, emedan den lätt för tan­ ken till längre syftande åtgärder. I övrigt torde vad som förekommit icke behöva föranleda annat uttalande från min sida än att jag, med instäm­ mande i vad skolöverstyrelsen anfört beträffande förevarande spörsmål, vill understryka att anordningens lämplighet i det särskilda fallet bör prö­ vas lokalt och en detaljreglering av dessa interna skolfrågor undvikas. Realskoleutredningen föreslår vidare en serie åtgärder till förstärkning av lärarutbildningen i engelska. Utredningen har sålunda förordat vissa omläggningar av behörighetskurserna vid folkskoleseminarierna, dock först från och med läsåret 1958/59. Skolöverstyrelsen förklarar sig dela utred­ ningens uppfattning, att behörighetskurserna behöver förstärkas, och till­ styrker vissa av de åtgärder, som i detta syfte föreslagits av utredningen, men anser att beträffande andra föreslagna åtgärder den pågående seminarieutredningens bedömning bör avvaktas. Då frågan icke har omedel­

138 Kmigl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 bar aktualitet, synes den ännu en tid kunna vila. Jag förutsätter dock, att den återupptages nästa år i samband med prövningen av de förslag seminarieutredningen kan komma att framställa. Jämväl de förslag realskoleutredningen framlagt rörande de på privat initiativ anordnade behörighetskurserna skulle träda i tillämpning först om ett par år. Det synes mig lämpligt, att dessa förslag upptas till prövning i samband med änd­ ringsförslagen rörande organisationen av seminariernas behörighetskurser. Ett nytt inslag har tillförts diskussionen om folkskolans lärarfrågor ge­ nom förslaget, att lärare med 23-gradsbehörighet skulle undervisa i engel­ ska. Denna fråga måste enligt min mening ses i ett vidare sammanhang. De ifrågavarande lärarnas tjänstgöringsområde kommer onekligen att röna inverkan av genomförandet av treårig realskola. Jag vill också erinra om att skolöverstyrelsen i sitt remissyttrande redogör för en inom ämbets­ verket pågående utredning om lärarutbildningen för folkskolans högsta­ dium. Hela det omfattande problemet om 23-gradstjänsternas användning synes mig vara av den art, att det bör upptagas till avgörande först efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer. Jag är således icke beredd att biträda realskoleutredningens förslag om inrättande i folk­ skolan av 23-gradstjänster med undervisningsskyldighet i engelska. Realskoleutredningen finner det icke mindre viktigt, att vidareutbild­ ning i lämpliga former tillhandahålles de lärare, som tidigare förvärvat be­ hörighet att undervisa i engelska och nu tjänstgör i folkskolan. Stödkur­ serna i radio för lärare med behörighet, vilka nu avser undervisningen i klass 5, bör snarast möjligt utvidgas till klass 6. Feriekurser och pedagog­ dagar bör anordnas. Konsulenter för undervisningen i engelska bör an­ ställas hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsen tillstyrker samtliga de före­ slagna åtgärderna men finner det önskvärt att konsulenterna även får till uppgift åtminstone i någon omfattning att följa undervisningen i ämnet i sjunde och högre klasser. Även jag kan tillstyrka samtliga nu nämnda förslag. Jag kan likaledes biträda de förslag utredningen framställt angå­ ende anordnande av sommarkurser för handledare vid den kombinerade korrespondens- och radioundervisningen och angående utvidgning av radio­ tjänsts konsulentverksamhet. Till anslagsfrågorna återkommer jag senare.

Om, såsom jag väntar, realskolan efter några år allmänt kom­ mer att organiseras med en treårig huvudform och ett komplement av fyraåriga linjer, uppstår frågan om avvägningen mellan de båda linjetyperna. Tills vidare måste enligt min mening den fyraåriga lärogången vara tillgänglig på varje ort, där realskola finnes. Den är nödvändig för de lärjungar, som inte har läst engelska i folkskolan, och önskvärd bland annat för lärjungar med långsammare arbetstakt eller svag hälsa. Hänsyn måste också tagas till föräldrarnas önskemål. Jag an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 139

sluter mig således i huvudsak till vad utredningen anfört om användningen av de fyraåriga linjerna och vill blott liksom utredningen framhålla, att det även på orter med enbart fyraårig realskola finns en möjlighet för lärjungar med goda betyg att tillgodogöra sig förmanen av en treårig studiegång, nämligen om övergången ordnas enligt det s. k. stocksundssystemet och alltså sker från folkskolans sjätte till den fyraåriga real­ skolans andra klass. Frågan om i nträdesford ringarna i realskolan har såväl av utredningen som av skolöverstyrelsen bedömts under den nyss gjorda förutsättningen, att fyraåriga linjer i erforderlig utsträckning skall finnas kvar på varje skolort. Det är då möjligt att fordra en högre betygssumma för inträde på treårig än på fyraårig linje. Utredningen har stannat för att föreslå, att för tillträde till den treåriga linjen normalt skall fordras 17 betygsenheter, engelskan inräknad, varav minst 6 inom fyraämnesgruppen muntlig framställning och läsning, skrivning och språklära, engelska samt matematik. Intagningsnämnden skall dock vara oförhindrad att även mot­ taga en lärjunge, vars betygssumma understiger den stadgade med högst en betygsenhet, om han anses ha förutsättningar att följa studiearbetet i skolan. Meningarna i remissvaren är något delade. Skolöverstyrelsen an­ sluter sig till utredningens förslag. Läroverkslärarnas riksförbund ifrågasät­ ter en skärpning av fordringarna för inträde i den treariga realskolan, medan styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut finner de iöreslagna inträdesfordringama tilltagna i överkant; med hänsyn till bristfäl­ ligheterna i intagningsinstrumenten är det enligt styrelsens mening önsk­ värt, att den högre skolan får en vid bas. Beträffande de äldre linjerna synes vittgående enighet råda om att nuvarande intagningsfordringar tills vidare bör bibehållas. Jag torde i annat sammanhang få för Kungl. Maj:t anmäla frågan om inträdesfordringama i den nya realskolan. För tillfället vill jag endast framhålla, att gränsdragningen mer eller mindre påverkas av den grad av precision, som kan uppnås vid bedömningen av studieförutsättningarna för de lärjungar, som befinner sig i gränszonen. Ju opålitligare intagningsinstrumentet är, desto lägre måste intagningsfordringarna hållas. Införandet av treårig realskola inverkar bland annat på organisationen av de i realskolan inbyggda linjer, som leder till praktisk realexamen. De bär av gammalt vant tvaariga, men en förlängning till treårig lärogång har på senare tid emellanåt ifrågasatts. Liksom utred­ ningen anser jag, att en vertikal klyvning av den treåriga realskolan i hela dess längd icke gärna kan ifrågakomma. Däremot bör det icke vara omöj­ ligt att ge lärjungarna tillfälle att redan i klass D förbereda inträdet på den praktiska linjen genom att utbyta vissa övningsämnen mot närstående praktiska läroämnen. Utredningen föreslår att skolöverstyrelsen bemyn­ digas medge, att i klasserna 1\ 24 och 3r’ vid allmänna läroverk (och kom­

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

munala realskolor) med handelslinje ämnet slöjd får helt eller delvis er­ sättas med maskinskrivning och på samma sätt vid läroverk med teknisk linje manlig slöjd ersättas med verkstadsarbete och teckning med ritteknik. Vid lärjungarnas flyttning till nästa klass skulle de praktiska läroämnena maskinskrivning, verkstadsarbete och ritteknik räknas som övningsämnen, oaktat lärarna avlönas efter samma grunder som vid undervisningen i dessa ämnen i närmast följande klasser. Kungl. Maj:t skulle kunna medge lik­ nande anordningar på de mera sällsynta hushålls- och jordbrukstekniska linjerna. Därest riksdagen icke har något att däremot erinra, torde det få ankom­ ma pa Kungl. Maj:t att framdeles meddela skolöverstyrelsen det före­ slagna bemyndigandet. Den praktiska realexamen, som avslutar studierna på berörda linjer, synes vara av ungefär samma svårighetsgrad som den vanliga realexamen! Däremot syftar utredningens förslag oms. k. särskild realexamen till att möjliggöra en naturlig avslutning av realskolestudiema för lär­ jungar, som har svårigheter med de stora skrivningsämnena tyska, mate­ matik och engelska. Examensformen har utexperimenterats inom försöks­ verksamheten vid högre skolor och har vid flertalet av de skolor, som prövat den, på relativt kort tid tillvunnit sig målsmännens uppskattning. De examinerade har i regel utan svårighet kunnat placeras i förvärvslivet. Möjlighet att komplettera en särskild realexamen finns enligt utfärdade bestämmelser men anlitas i praktiken sällan. Såsom exempelvis skolläkarförenmgen framhållit, torde en hel del realskoleelever få ut betydligt mera av en undervisning, som upplagts efter fordringarna för särskild real­ examen, än av de nuvarande mera teoretiskt betonade kurserna. _ Särskild realexamen har under försöksverksamheten prövats i olika va­ rianter. Än har kursen i ett språk ersatts med en praktisk språkkurs utan sxörre krav på de skriftliga arbetena och den ledigblivna tiden använts för exempelvis maskinskrivning. Än har något ämne nedlagts helt och givit rum för exempelvis ett handelsämne eller utvidgad kurs i något övningsämne. Till och med sadana ämnen som träteknik och skogsvård har före­ kommit. Realskoleutredningen anser, att under den första tiden tämligen stora variationer i undervisningsprogrammet bör få förekomma och sedan vid lämpligt tillfälle en utmönstring av svagare varianter företagas. Lämp­ ligt är enligt utredningens mening, att skolöverstyrelsen i samband med utarbetandet av undervisningsplan för den nya realskolan fastställer ett antal förebilder bland vilka skolorna i regel bör kunna träffa sitt val. Fullt genomförd beräknas undervisningen för särskild realexamen vid allmänna läroverk och kommunala realskolor få en omfattning motsvarande omkring 100 heltidstjänster i teoretiska läroämnen och 45 tjänster i andra ämnen. En stor del av undervisningen i de teoretiska läroämnena torde

Kungl. Majrts proposition nr 123 år 1956 141

komma att utgöras av praktiska kurser i moderna språk, en ämnesgrupp där lärarbristen icke är särskilt starkt utpräglad. Så länge lärarbrist råder, måste genomförandet ske med en viss var­ samhet. Utredningen föreslår, att undervisning för särskild realexamen icke skall behöva genomföras vid en skola förrän från och med det läsår, då klass 23 första gången anordnas vid skolan och att överstyrelsen även under åren närmast därefter skall äga dispensera skolan från skyldigheten att anordna sådan undervisning, därest särskilda omständigheter, exempel­ vis lokalsvårigheter, kan åberopas för uppskov. Å andra sidan bör över­ styrelsen kunna medge, att undervisning för särskild realexamen anordnas även vid allmänt läroverk och kommunal realskola, där treårig linje icke är inrättad eller ännu blott är representerad med sin första klass, om över­ styrelsen efter prövning av tillgången på lärare i vederbörande ämneskom­ binationer finner tillräckliga skäl föreligga för ett sådant medgivande. Jag har under försöksverksamhetens gång blivit övertygad om värdet av särskild realexamen. Det är enligt min mening otillfredsställande, att real­ skolan i så stor utsträckning som hittills varit fallet måste bortskilja lär­ jungar, som icke kunnat helt tillgodogöra sig kurserna. Särskild realexamen ger skolan en möjlighet att bättre ta hand om elever med begränsade studiesvårigheter och ge dem en efter deras förutsättningar lämpad utbild­ ning. Jag kan alltså liksom skolöverstyrelsen helt ansluta mig till utred­ ningens förslag i denna del. Lättnad kan även beredas lärjungarna genom att skolan tillhandahåller dem 1 ä x h j ä 1 p. Det bör visserligen, såsom skolöverstyrelsen framhål­ ler, ingå i varje lärares åligganden att ge handledning i läxläsningsteknik på den ordinarie lektionstiden särskilt vid höstterminens början. Men härutöver krävs en fortlöpande form av läxhjälp, som har karaktär av enskild undervisning, exempelvis om en lärjunge måste inhämta kurspar­ tier, som genomgåtts under hans frånvaro, eller behöver individuell genom­ gång av annan anledning. I samma mån som realskolan får mottaga allt flera elever från hem, som ej kan bispringa barnen i dessa avseenden, måste skolan tillföras de resurser, som fordras för att fylla denna uppgift, betonar överstyrelsen i sitt remissyttrande. Realskoleutredningen beräknar ett behov av i genomsnitt två vecko­ timmar för varje läroverk med treårig linje och varje kommunal flick­ skola med femårig linje. Jag tillstyrker, att läxhjälp anordnas på sätt ut­ redningen föreslagit, men vill framhålla, att den beräknade timtilldelningen endast torde möjliggöra hänvisning till läxhjälp i tvingande fall. Någon utvidgning av programmet torde dock ej vara möjlig med nuvarande be­ gränsade lärartillgång. En betydande effektivitetsvinst i läroverksundervisningen skulle vara att motse genom en sänkning av maximiantalet lärjungar i klassavdelningarna. Allmän enighet råder bland skolans målsmän om att

142 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956

en sådan sänkning bör genomföras så snart omständigheterna medger det. Realskoleutredningen vill därvid på goda grunder ge den treåriga real­ skolan företräde framför de äldre linjerna och anser det önskvärt, att denna från det läsår, då den blir realskolestadiets huvudform, bereds möj­ lighet att arbeta med ett elevmaximum av 30 lärjungar per avdelning. Jämväl skolöverstyrelsen betecknar en sänkning av lärjungemaximum som en av de angelägnaste åtgärderna i skolans strävanden att ägna lärjung­ arna individuell omsorg men kan inte biträda utredningens förslag rörande tidpunkten för genomförandet av reformen. Jag delar utredningens och de hörda myndigheternas uppfattning om den ifrågasatta reformens pedagogiska värde. Tidpunkten för dess reali­ serande beror dock av omständigheter, som inte för närvarande kan med någon säkerhet överblickas. Förslag i ämnet måste grundas på ingående undersökningar om reformens inverkan på behovet av lärare och lokaler, varvid även förhållandet på de särskilda orterna åtminstone till en viss grad måste penetreras. Det bör ankomma på överstyrelsen att följa ut­ vecklingen och så snart ske kan framlägga de förslag, som befinnes möjliga. Även återupptagandet av den i timplanekungörelsen redan inskrivna rät­ ten att dela nybörj arklass vid undervisningen i modersmålet hör till de ak­ tuella frågorna. Skolöverstyrelsen lärer väl icke underlåta att i samband med sina anslagsäskanden framställa förslag i sistberörda avseende, så snart tillgången på modersmålslärare gör det möjligt. I avvaktan på den mera genomgripande utredning i våra skolfrågor, som planerats till slutet av 1950-talet, bör tim- och kursplaner för berörda skolformer utarbetas av skolöverstyrelsen. Ett betydande för­ arbete för nya författningar och författningsändringar påvilar också den centrala skolmyndigheten. Framställning om viss personalförstärkning har ingivits till Kungl. Maj:t av skolöverstyrelsen och kommer att prövas i annat sammanhang. I samband med behandlingen av realskolan under övergångstiden har realskoleutredningen diskuterat frågan om inrättande av examensfria linjer i realskolan eller eventuellt ett avskaffande av realexamen över hela linjen. Utredningen erinrar om att skolöverstyrelsen vid ett tillfälle förklarat sig anse, att den önskvärda likformigheten i betygsättningen i skolorna under vissa betingelser kunde uppnås genom anordnande av stan­ dardiserade prov och att den muntliga examen kunde helt avvaras, varvid erforderlig kontroll i stället skulle vinnas genom en livligare inspektionsoch konsulentverksamhet. De nödvändiga förarbetena för en sådan examensreform är emellertid ännu icke påbörjade. I annat sammanhang har jag tillkännagivit min avsikt att förelägga nästa års riksdag frågan om förstärkning av lärarhögskolans pedagogiska institution och om arbets­ fördelningen mellan denna och andra institutioner. Därvid torde även frå-

Kungi. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 143 gan om utarbetande av prov och kunskapstests för olika stadier komma i blickfältet. När utredningen haft att taga ställning till frågan om examensfria linjer i realskolan, har den emellertid haft en särskild typ av sådana linjer i sikte, linjer som tänkts mindre krävande än examenslinjerna även i dessas till särskild realexamen ledande form. Utredningen avstyrker inrättande av sådana linjer och finner en viss vaksamhet påkallad gentemot tendenser, som, om de finge fritt utveckla sig, kunde låta de allmänna läroverken svälla ut till ett slags enhetsskolor. Skolöverstyrelsen åter förordar, att dylika linjer må kunna upprättas efter prövning från fall till fall. För egen del anser jag det icke önsvärt, att realskoleorganisationen allt­ för mycket kompliceras. Realskolans treåriga form skulle enligt utredning­ ens förslag kompletteras med fyraåriga linjer, praktiska examenslinjer och linjer, som för till särskild realexamen. Det bör räcka för lärjungar, som fyller realskolans nuvarande intagningsfordringar. Är åter avsikten med de examensfria linjerna, att realskolan skulle sättas i stånd att draga till sig ett ökat antal lärjungar från folkskolan, vill jag, på skäl som jag längre fram i mitt anförande kommer att närmare utveckla, ifrågasätta, huru­ vida icke en utveckling av den praktiska undervisningen inom folkskolans ram är att föredraga. Det torde bli tillfälle att återkomma till frågan om något år, när den inom skolöverstyrelsen pågående utredningen om orga­ nisationen av folkskolans högstadium är avslutad. Införandet av treårig realskola aktualiserar slutligen vissa 1 ä r ar­ frågor. Rektorernas riksförening anser, att reformen kommer att i flera avseen­ den öka rektorernas administrativa arbete. Skulle detta visa sig riktigt, torde det närmast böra ankomma på skolöverstyrelsen att efter utredning av frågan göra de framställningar rörande organisationen av arbetet på rektorsexpeditionerna, som utredningens resultat kan påkalla. Läroverkslärarnas riksförbund hävdar, att bibehållandet av nuvarande undervisningsskyldighet skulle innebära en kännbar ökning av den fak­ tiska arbetsbördan för lärarna. Denna uppfattning bestyrkes av de be­ räkningar realskoleutredningen härom redovisat. Då nu gällande bestäm­ melser om läroverkslärarnas undervisningsskyldighet ingår i den år 1952 träffade löneuppgörelsen, torde ändring kunna komma till stånd först efter förhandlingar med vederbörande personalorganisation. Vissa förflyttningar av anställda lärare torde bli nödvändiga, ehuru omfattningen av omplaceringarna ännu icke kan i detalj överblickas. Skol­ överstyrelsen framhåller, att ordinarie lärare, som blir överflödiga vid in­ dragning av realskolans lägsta klasser, mycket snart åter blir behövliga vid läroverket, när den treåriga realskolan växer fram. Under sådana om­ ständigheter finner överstyrelsen det lämpligast att om möjligt undvika att flytta lärarna och i stället, där så kan ske, bereda dem fyllnadstjänst­

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

göring i andra högre skolor och i folkskolan. Jag är övertygad om att skol­ överstyrelsen vid handläggning av frågor om disposition av förefintlig lärar­ personal kommer att tillse, att å ena sidan lärarkraften på bästa sätt nyttjas för skolans behov och å andra sidan den hänsyn, som är möjlig, tages till personliga förhållanden.

1 1950 års riksdagsbeslut nämns den kommunala flickskolan icke bland de skolformer, som enhetsskolan skulle ersätta. Beslut om dess framtid bör i överensstämmelse härmed fattas först när de samlade resul­ taten av försöksverksamheten kunnat föreläggas riksdagen. Tills vidare bör skolformen bibehållas i stort sett med sina hittillsvarande uppgifter. Enligt gällande stadga skall varje kommunal flickskola vara anordnad med såväl sjuårig som sexårig lärokurs. I denna utformning är flickskolan en parallellform till den nuvarande realskolan med dess fem- och fyraåriga linjer. Det är därför naturligt, att nuvarande organisation av flickskolan tills vidare blir bestående på orter, som ännu en tid behåller sin femåriga realskola, och att således avvecklingen av den sjuåriga kursen påbörjas det läsår, då indragning sker av den femåriga realskolans lägsta klass. På alla de orter, där realskolan blir treårig med ett komplement av fyraåriga linjer, bör däremot flickskolan uppbyggas huvudsakligen med femåriga linjer. Ett visst behov av kompletterande sexåriga linjer torde visserligen en tid fram­ över vara för handen, men säkerligen behövs sådana icke i samma ut­ sträckning som realskolans fyraåriga linjer. Vid realskolorna erfordras fyraåriga linjer inte bara för lärjungar, som saknar förkunskaper i engelska, utan också för vissa lärjungegrupper, som är i behov av en lugnare studiegång än den treåriga realskolans. Jämväl vid flickskolorna måste anordningar vidtagas för lärjungar utan förkunskaper i engelska, men det föreligger knappast något behov av mognadslinjer med utsträckt studietid, eftersom kurserna redan i den femåriga flickskolan bör läggas upp med tanke på att de skall kunna inhämtas även av lärjungar med relativt långsam arbetstakt. Vilka anordningar som bör ställas till förfogande för lärjungar utan för­ kunskaper i engelska beror bland annat av antalet sådana lärjungar vid skolan. Om i en nybörjarklass det stora flertalet har inhämtat ämnets grunder i folkskolan och blott några få saknar erforderliga förkunskaper, bör för de senare i enlighet med utredningens förslag särskild undervisning i engelska anordnas med något högre timantal. Undervisningen kan då väntas bli så pass effektiv, att deltagarna efter ett par års separat under­ visning skall kunna sammanföras med återstoden av klassen. Är det fråga om ett större antal lärjungar, som inte läst engelska, kan det vara bättre att bibehålla en sexårig linje trots den tidsspillan detta medför för lärjung­ arna. Ivungl. Maj:t bör därför kunna för viss tid medge bibehållande av sexåriga linjer även på orter, där flickskolan i övrigt är femårig. Då under­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 145

visning i engelska i folkskolan för närvarande organiseras upp i mycket raskt tempo, torde behovet av sexåriga linjer för lärjungar utan förkunska­ per i engelska på de flesta håll snart försvinna. Liksom realskoleutredningen anser jag, att flickskolans kurser bör av­ passas efter samma lärjungestandard som realskolans och att således vill­ koren för tillträde till skolformen bör vara desamma. Vid realskolorna kan inträdesfordringarna till den treåriga linjen sättas något högre än de nu­ varande, emedan på varje realskoleort även fyraåriga linjer skall upprätt­ hållas. Vid flickskolorna kommer de sexåriga linjerna att vara undantag. Skall flickskolan stå öppen för alla flickor, som är berättigade att intagas i realskolan, måste inträdesfordringarna till flickskolans femåriga linje, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, sammanfalla med inträdesfordringarna till realskolans fyraåriga linje. Denna avvägning synes mig riktig även från pedagogisk synpunkt, då den femåriga flickskolan torde komma att ställa ungefär samma krav på lärjungarna som den fyraåriga realskolan. Sedan några år har flickskolorna kunnat införa fast linjedelning i de båda högsta klasserna, och ett betydande antal flickskolor har begagnat sig av den erbjudna möjligheten. Den tillämpade linjedelningen har omfattat tre linjer: en humanistisk linje, en allmän linje och en reallinje, var och en kluven i två grenar. Konstruktionen ansluter sig till den i gymnasiet an­ vända, men linjerna och linjegrenarna skiljer sig mindre än gymnasiets linjer och grenar. En av grenarna, reallinje B, har ett starkare inslag av praktiskt husliga ämnen. Tiden synes mig nu vara inne att överföra den prövade linjeorganisatio­ nen från försöksstadiet till den fasta organisationen. Redan instundande läsår bör således de flickskolor, som arbetar med linjedelat högstadium, få rätt att införa reallinje B, och statsbidrag bör således i vanlig ordning utgå till dylik linje. Från och med läsåret 1957/58 bör linjedelningen allmänt genomföras. Därest på någon ort det nuvarande differentieringssystemet anses böra bibehållas ytterligare en tid, torde ansökan därom böra göras hos Kungl. Maj:t. Normalundervisningsplan för den nya flickskolan bör snarast möjligt utarbetas och fastställas av skolöverstyrelsen, som också bör meddela de övergångsbestämmelser, vilka kan befinnas ändamålsenliga. Jag har intet att erinra mot att nuvarande frihet i fråga om språkföljden bibehålies och att flickskolorna, om vederbörande skolstyrelse finner det önskvärt, får införa franska såsom frivilligt ämne redan i klassen närmast under det linjedelade högstadiet. En fråga, som rätt livligt diskuterats i remissyttrandena, är inrättandet av normalskolelinjer för manlig ungdom. Utredningen antyder, att sådana linjer icke vore otänkbara ur pedagogisk synpunkt, men föreslår dock icke, att dylika linjer skall organiseras i större skala. Enligt utredningens me­ ning är det tillräckligt, att linjer av detta slag kan inrättas vid kommunala 10 — Bikang till riksdagens protokoll 1056. 1 samt. Nr 123

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

och privata skolor på orter, där den vanliga skolorganisationen icke helt täcker utbildningsbehoven för den manliga ungdomen eller där av andra skäl särskilt intresse finns för linjer av detta slag. Skolöverstyrelsen ansluter sig till denna uppfattning. Vad som talar emot organiserandet av normalskollinjer för manlig ung­ dom är huvudsakligen, att den utbildning de skulle meddela icke synes kunna påräkna tillräcklig lärjungeanslutning. Höglandsskolan, som länge experimenterat med dylika linjer, har innevarande läsår 4 pojkar i högsta klassen och 2 i näst högsta, därav en extraelev. Djursholms samskola har 3 pojkar i högsta klassen av normalskollinjen och endast en i den näst högsta. I en tid av lärarbrist kan det icke vara försvarligt att anordna sär­ skilda klassavdelningar för ett så ringa antal lärjungar. Skall undervis­ ningen komma till stånd, måste klassavdelningarna fyllas ut med flickor, som önskar normalskolekompetens; i själva verket är deltagarantalet även under denna förutsättning i knappaste laget för den specialundervisning, som är önskvärd för pojkarna. I detta läge kan jag icke tillstyrka, att linjer, som leder till normalskole­ kompetens, anordnas vid de allmänna läroverken. Undervisningen måste där avse både gossar och flickor. Den skulle innebära en expansion av flick­ skolans undervisningstyp med dess längre studietid och på grund därav större lärarbehov och därigenom motverka de åtgärder jag här föreslagit för att göra lärarbristen mindre kännbar. Liksom hittills bör däremot nor­ malskollinjer vid kommunala och privata skolor kunna anordnas även för manlig ungdom, i den mån detta med hänsyn till lokala förhållanden kan befinnas önskvärt. Jag har intet att erinra mot att försök med en i vissa ämnen begränsad »särskild» normalskolekompetens efter förslag av skolöverstyrelsen upp­ tages som ett led i den allmänna försöksverksamheten. I samband med statsbidragsfrågorna erinrar realskoleutredningen om att det inrättats inbyggda realskollinjer vid några kommunala flickskolor. En del är femåriga; dessa åtnjuter statsbidrag enligt de för högre kom­ munala skolor gällande grunderna. Andra är treåriga; till dem utgår stats­ bidrag efter ogynnsammare grunder. Om den treåriga realskolan, såsom jag föreslagit, göres till realskolans huvudform, är en olikhet i statsbidragshänseende icke längre motiverad. Jag ifrågasätter icke någon ändring för instundande redovisningsår men föreslår, att från och med redovisningsåret 1957/58 statsbidrag enligt för de högre kommunala skolorna gällande grun­ der skall utgå jämväl för de treåriga realskollinjer, som är anslutna till vissa kommunala flickskolor, såvitt linjerna i fråga ägs av vederbörande kommun. Beträffande den privatägda treåriga linjen i Uppsala räknar jag med att bidrag till densamma från och med nyssnämnda redovisningsår skall utgå ur privatläroverkens bidragsanslag.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 123 år 1956 147

Den högre folkskolan är i sina båda huvudtyper, den all­ männa och den yrkesbestämda, en examensfri skola för ungdom, som har inhämtat en vanlig folkskolekurs. Vanligen anslutes den till folkskolans sjätte klass. Ändamålet anges i stadgan vara att ge lärjungarna tillfälle att inhämta ett högre mått av allmänt medborgerlig och praktisk bildning, »utan att de unga därigenom dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning i praktiskt arbete». Skolformen hade sin blomstringstid under 1920-talet men har sedan för­ lorat i lärjungeantal och omfattar för närvarande endast sju skolor. I stort sett har gången varit den, att huvudmännen själva, sedan skolan bestått några år, föranstaltat om dess ombildning till andra skolformer. Vanligen har de allmänna högre folkskolorna avlösts av kommunala realskolor och de yrkesbestämda av praktiska realskolor. I andra fall har skolan befun­ nits överflödig, sedan folkskolans högstadium och yrkesundervisningen ut­ byggts i orten. Beträffande flera av de nu återstående skolorna föreligger redan förslag till omorganisation. Endast två skolor, en allmän och en yrkesbestämd, synes i sin nuvarande organisation äga större stabilitet. Parallellt med denna utveckling har folkskolan på många orter utbyggts med ett högstadium, där undervisningen kan differentieras åt olika håll. I åttonde och nionde klassen och i folkskolans högre avdelning kan varian­ ter anordnas, som lånat vissa drag från de gamla yrkesbestämda högre folkskolorna och de nyare praktiska realskolorna. Förslag har från några håll framställts, att dessa linjer skulle utrustas med lärare med samma utbildning, samma löneförmåner och samma tjänsteställning, som lärarna vid de praktiska realskolorna. Man kan säga, att dessa förslag syftar till att utfylla det tomrum, som uppstått mellan å ena sidan de mera teore­ tiskt betonade praktiska realskolorna och å andra sidan folk- och yrkes­ skolorna. Realskoleutredningen föreslår, att de praktiska realsko­ lorna skall bibehålla sin nuvarande fyraåriga lärogång, dock med möj­ lighet för huvudmannen att övergå till treårig lärokurs. Bestämmelser om lärokursens längd bör införas i den blivande organisationsplanen. Intill dess sådan fastställts, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att på vederbörlig framställning meddela beslut om inrättande av treåriga examenslinjer. Vidare föreslår utredningen, att olika anordningar skall träffas i syfte att möjlig­ göra för lärjungarna att få en avrundad realskolekurs utan att behöva sätta praktisk realexamen som mål. Fn avslutningse tapp skall kunna an­ ordnas för lärjungar, som vill avgå efter tredje klassen; en för skolformen särskilt utexperimenterad något mindre krävande examensform — särskild praktisk realexamen — skall kunna avläggas; och helt examensfria linjer skall kunna inrättas jämsides med examenslinjerna. De kostnader, som kan komma att uppstå genom dessa anordningar, skulle bestridas ur för­ slagsanslaget Kommunala läroverk: Bidrag till högre kommunala skolor.

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 Några praktiska realskolor med uteslutande examensfria linjer föreslås icke. Utredningen påpekar, att en praktisk realskola med idel examensfria linjer i viktiga hänseenden skulle innebära en återgång till de yrkesbestämda högre folkskolornas typ, som var vanlig för 25 år sedan men sedan successivt övergivits efter huvudmännens beslut. I stort sett har utredningens förslag fått ett mycket välvilligt mottagande av remissinstanserna. Även jag kan ansluta mig till detsamma. Genom för­ slaget om enklare studiealternativ torde den för närvarande stora förtidsavgången av lärjungar vid de praktiska realskolorna kunna begränsas. Samtidigt torde de examensfria linjer, som utexperimenteras vid de prak­ tiska realskolorna med deras rika erfarenhet av arbetsfältet, kunna få en bättre bärkraft än de besläktade linjer vid de högre folkskolorna, som successivt utmönstrats i konkurrensen. Skolöverstyrelsen bör äga besluta om anordnandet av de organisationsvarianter, som syftar till en förenkling av lärogången vid de praktiska realskolorna. Jag vill emellertid betona, att jag anser utbyggnaden av den praktiska utbildningen inom folkskolan och dess högre avdelning vara icke mindre viktig. Jag motser med största intresse resultaten av den utredning, som nu pågår inom skolöverstyrelsen och som bland annat gäller användningen av ett modifierat ämnes- eller klasslärarsystem på folkskolans högstadium med kvalificerade yrkeslärare i vissa ämnen. Frågor rörande kompetens­ kraven och utbildningen av lärare för folkskolans högstadium ingår i ut­ redningen, och överstyrelsen säger sig ha för avsikt att längre fram för Kungl. Maj:t framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda. När denna utredning föreligger i avslutat skick, torde säkrare kunna bedömas, huruvida det överhuvudtaget är önskvärt, att man utanför folk­ skolan organiserar examensfria realskolor med ett arbetsprogram, som mer eller mindre ansluter sig till de praktiska realskolornas. Ser man den bli­ vande enhetsskolan som utvecklingsmålet för den nuvarande folkskolan, ter det sig mera önskvärt, att de praktiska utbildningsformerna i största möjliga utsträckning organiseras inom folkskolans ram. På nuvarande utredningsstadium är jag således icke beredd att föreslå upprättandet av fristående examensfria praktiska realskoletyper. Vad gäller frågan om försök med praktiska realskollinjer av olika slag i anknytning till enhetsskolan, räknar jag med att skolöverstyrelsen kom­ mer att avge närmare förslag mot bakgrunden av de erfarenheter, som kan vinnas i samband med berörda utredning och genom anordnandet av olika organisationsvarianter vid de praktiska realskolorna. Av vad jag tidigare anfört framgår, att den högre folkskolan, hur myc­ ket den än betytt i den tidigare skolutvecklingen, icke längre i större ut­ sträckning svarar mot tidens krav. Jag har ingenting att erinra mot att man övergångsvis bibehåller de enstaka högre folkskolor, som alltjämt väl tillfredsställer aktuella utbildningsbehov på sin ort, men nya högre

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 149

folkskolor bör enligt min mening icke vidare inrättas. Lösningen av de utbildningsproblem, för vilka den högre folkskolan en gång inrättades, måste i vår tid sökas inom den blivande enhetsskoleorganisationen.

Jag har tidigare i mitt anförande angivit de skäl, som kommit mig att föreslå införandet av statsbidrag till byggnadsföretag för de högre skolorna. Jag vill nu med några ord beröra byggnadsbidragens utformning. I likhet med utredningen anser jag, att statsbidrag bör kunna utgå för realskoledelarna av de högre allmänna läroverken, de fristående statliga realskolorna, de kommunala flickskolorna, de kommunala realskolorna och de praktiska kommunala realskolorna. Jag kan också i huvudsak ansluta mig till vad utredningen föreslagit angående de ändamål, som skall vara bidragsberättigande, de särskilda förutsättningar för bidragsgivningen, som bör vara uppfyllda, och beräkningen av bidragsunderlaget. I fråga om statsbidragets storlek har utredningen i huvudsak följt be­ stämmelser, som gäller i fråga om statsbidragen vid byggnadsföretag för folkskoleväsendet och som i det föregående återgivits. Utredningen har dock föreslagit ett par avvikelser. Den viktigaste är, att utrymmet för den diskretionära prövningen, som enligt nämnda bestämmelser är 10 procent, ansetts böra vidgas till 20 procent med hänsyn till de vid högre skolor mera växlande förutsättningarna. Allmänna statsbidragsutredningen har icke motsatt sig realskoleutredningens förslag, att byggnadsbidrag skulle införas genom beslut redan av årets riksdag, men ansett, att ett utvidgande av bidragsintervallen skulle föregripa utredningens arbete. I denna situation anser jag, att den för folkskoleväsendet gällande bidragstabellen bör oförändrad tillämpas, intill dess nya bestämmelser kan komma till stånd som resultat av de pågående statsbidragsutredningarna. Även statsbidragen till provisoriska skolbyggnader, till klassrumsinventarier m. m. bör beräknas såsom för motsvarande ändamål inom folkskole­ väsendet. Vid prövningen av inkommande statsbidragsansökningar bör i enlighet med utredningens förslag noggrant tillses, att ett bifall icke får leda till onödigt stora investeringar eller till felinvesteringar på längre sikt och att byggnadsföretaget planerats jämväl med hänsyn till enhetsskolans behov. Liksom utredningen förutsätter jag, att överstyrelsen icke tillstyrker en föreslagen investering i skollokaler, om den kan undvikas genom en lokalbesparande organisation av realskolan, exempelvis genom övergång till tre­ årig realskola. Någon retroaktivitet i fråga om bidragsgivningen anser jag mig icke böra tillstyrka. Det nya statsbidraget bör alltså införas från och med budgetåret 1956/57. Utredningen beräknar, att byggnadsbidragen skall draga en kostnad av

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 8 till 9 miljoner kronor vid en byggnadskvot av 30 miljoner kronor för de högre skolorna. Mot denna uppskattning har jag intet att erinra. Till frågan om den för instundande budgetår erforderliga medelsanvisi ingen återkom­ mer jag senare.

Realskoleutredningens förslag innebär slutligen även avskaffandet av vissa nu utgående lärjungeavgifter. I fråga om de allmänna läroverken föreslår utredningen, att terminsav­ gifterna avskaffas på realskolestadiet. Staten skulle ikläda sig kostnaderna för vaktmästarpersonalen och för rektorsexpeditionerna samt för anskaf­ fande av böcker och undervisningsmateriel, i den mån dessa kostnader icke täcks av gymnasisternas terminsavgifter, hyror och andra inkomstkällor. Kommunen skulle åtaga sig läroverkets fastigheter åvilande utgifter, av­ gifter för försäkring av läroverkets fastigheter och lösa egendom samt kost­ nader för möbler och inventarier, i den mån sådant åtagande icke redan föreligger. Kommunerna skulle vidare åtaga sig uppvärmning, belysning, renhållning och städning av läroverkets lokaler samt tillfälliga anordningar i dessa eller likartade hänseenden och bestrida därav föranledda kostnader, i den mån de icke täcks av gymnasisternas terminsavgifter, hyror och andra liknande inkomster. Till bestridande av kostnaderna skulle dock utgå ett statsbidrag, som skulle täcka ungefär halva kostnaden. Vidare skulle enligt utredningens förslag inskrivningsavgifterna avskaffas; understöds- och premiekassan skulle kompenseras för de sålunda bortfal­ lande inkomsterna genom ett statsbidrag. Jag biträder utredningens förslag, att lärjungeavgifterna i realskolan av­ skaffas. Ett stort antal remissinstanser har påyrkat, att avskrivningen av terminsavgifterna skulle utsträckas även till gymnasiestadiet. Jag har blivit övertygad om att tiden nu är inne att jämväl i denna del effektuera det år 1950 fattade principbeslutet och anser mig således böra utgå från att läro­ verkens ekonomi skall helt frigöras från sitt beroende av lärjungeavgiftema. Härigenom blir det möjligt att på samma gång åstadkomma en välbehövlig förenkling av det relativt invecklade system, som förordats av utredningen. Den föreslagna avvägningen av statens och kommunernas ekonomiska ansvar för de allmänna läroverken efter ett avskaffande av avgifterna synes mig i nuvarande läge acceptabel, åtminstone i de stora dragen. Visserligen kommer realskolan i sinom tid att avlösas av enhetsskolan, som oavsett dess slutliga utformning enligt 1950 års riksdagsbeslut skall vara en stats­ understödd kommunal skola. Under övergångstiden bör det dock vara till­ räckligt att kommunerna med en skälig andel bidrar till den lindring i utgiftsbördan, som genom avgifternas borttagande skulle komma familjerna till del. Statens bidrag bör enligt min mening vara av samma storleks­ ordning. Utredningens förslag innebär, att kommunerna skulle åtaga sig i stort

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 151

sett de uppgifter, som hittills åvilat byggnadsfonden samt ljus- och ved­ kassan. Med denna utgångspunkt har utredningen, såsom jag nyss nämnt, funnit det nödvändigt att föreslå ett nytt statsbidrag till kommunerna. Häremot har emellertid allmänna statsbidragsutredningen erinrat, att helt andra överväganden än hittills måste föregå ett införande av nya primär­ kommunala statsbidrag; såvida det icke är fråga om stimulansbidrag i egentlig bemärkelse, bör denna utväg att tillföra kommunerna ökade stat­ liga medel hädanefter vara stängd, hävdar statsbidragsutredningen. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig böra föreslå en om­ konstruktion av det framlagda förslaget. Avvikelserna från det nuvarande kassasystemet bör göras mindre, än realskoleutredningen tänkt sig, statens och kommunernas förpliktelser bör avvägas så, att det inte behövs vare sig något statsbidrag eller någon inbetalning av kommunala medel till läroverkens kassor. Detta medför givetvis, att kommunernas ataganden måste utvidgas ehuru icke i samma utsträckning som utredningen föreslagit. Såsom villkor för terminsavgifternas avskaffande vid läroverken bör enligt min mening föreskrivas, att kommunerna åtager sig 1 ) underhåll av fastigheter, fastighets- och försäkringsavgifter, kostnader för möbler m. m., som hittills bekostats av bygg­

2 ) kostnader för möbler och inventarier m. m., som hittills be­ kostats av biblioteks- och materielkassan; av utredningen

3) kostnader för uppvärmning, belysning m. m., som hittills bestritts av ljus- och vedkassan; av utredningen beräknat 4,3 mkr Summa 5,35 mkr

Liksom utredningen föreslår jag, att kommunen skall äga disponera hälf­ ten av de hyresinkomster, som hittills tillfallit läroverkets kassor. Dessa inkomster har beräknats till 0,56 miljoner kronor, varav hälften utgör 0,28 miljoner kronor. Kommunernas merkostnader vid ett fullständigt av­ skaffande av termins- och inskrivningsavgifterna kan således anslås till i runt tal 5 miljoner kronor. Då samtliga de utgifter, som hittills utgått ur byggnadsfonden, nu skulle bestridas på annat sätt, blir byggnadsfonderna överflödiga, och fråga upp­ står då, huru byggnadsfondernas behållningar skall disponeras. Det är stundom fråga om rätt betydande behållningar. Vid slutet av budgetaret 1953/54 översteg den sammanlagda behållningen de sammanlagda skul­ derna med icke mindre än 2,53 miljoner kronor. Realskoleutredningen föreslår, att vederbörande kommun skall övertaga byggnadsfondens tillgångar och skulder. Med hänsyn till storleken av de

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1956

belopp, varom det är fråga, och det sätt, varpå behållningarna uppkommit, anser utredningen, att det bör föreskrivas, att eventuella behållningar skall av kommunerna användas för sadana ändamål, som enligt nu gällande bestämmelser tillgodoses medelst dessa fonder. Skolöverstyrelsen åter anser, att behållningarna bör ställas till läroverkens förfogande för att användas för lärjungarna mera närstående ändamål. Riksräkenskapsverket förordar, att behållningarna i fråga skall enligt skolöverstyrelsens närmare bestäm­ mande användas bland annat till förstärkning av vederbörande läroverks biblioteks- och materielkassa samt understöds- och premiekassa. För egen del ansluter jag mig till det förslag realskoleutredningen framställt. Med den avgränsning av kommunens åtaganden, som i det föregående angivits, skulle ljus- och vedkassan bibehållas. Av kassans nuvarande upp­ gifter skulle kvarstå bestridandet av kostnader för avlöning åt vissa vakt­ mästare, eldare och övrig betjäning, renhållning och städning; dit torde också böra föras kostnader för vissa hygieniska anordningar. Överföran­ det av uppvännningskostnaderna på kommunen medför, att kostnader­ na för värmeanläggningarna och bränsleförbrukningen båda kommer att åvila samma huvudman, vilket ur rationaliseringssynpunkt torde vara en fördel. Bestridandet av de tre kvarvarande kassornas utgifter kommer i det väsentliga att pavila statsverket. Följande tablå torde ge en uppfattning om de belopp, som därvid kommer i fråga. Uppgifterna är hämtade ur realskoleutredningens tab. 57—58, som avser budgetåret 1954/55, samt ur de beräkningar, som utredningen verkställt beträffande inskrivnings­ avgifternas storlek. Därav Kassa Belopp mkr utgifter 0,15

Summa 9,17 0,45

Karaktären av de utgifter, som sammanförts under rubriken övriga utgif­ ter, är naturligtvis mer eller mindre oviss. Som inkomster kan påräknas hälften av de hyresintäkter, som hittills tillfallit kassorna. Beloppet är, såsom tidigare nämnts, 0,28 mkr. Det är av underordnad betydelse, vilken kassa detta belopp tillgodoföres. Då biblioteks- och materielkassan enligt utredningens statistik tillförts i ge­ nomsnitt 52,3 procent av hyresintäkterna, medför det minsta rubbningen i bestående förhållanden, om beloppet tillgodoföres denna kassa. Enligt utredningen hade vidare biblioteks- och materielkassan budgetåret 1954/55 en inkomst på 0,4 mkr och ljus- och vedkassan en inkomst av 0,4 mkr, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 153 icke utgjordes av statsbidrag, hyror eller lärjungeavgifter. Antas dessa inkomster fortfarande inflyta, skulle de belopp, som vid terminsavgifternas avskaffande komme att påvila statsverket, belöpa sig till 9,17 — 0,28 — — 0,4 — 0,4 = 8,09 mlcr. Beloppet stiger, om dessa till sin natur ej specificerade inkomster till någon del upphör efter lärjungeavgifternas av­ skaffande. Det måste också höjas vid de slutliga bedömningarna med hän­ syn till det efter utgången av vårterminen 1955 ökade lärjungeantalet vid läroverken. Vid bedömningen av de anförda siffrorna bör givetvis hänsyn tagas till att staten redan nu bidrar till kostnaderna för bokinköp och bokbindning och till ljus- och vedkassornas utgifter, innevarande budgetår med 0,54 + -f- 2,59 = 3,13 mkr. Den verkliga merbelastningen för statsverket kan således uppskattas till 5 å 6 mkr och kommer att ligga närmare det lägre eller det högre av dessa belopp, allteftersom gruppen »övriga inkomster» fortfarande kommer att inflyta eller icke. Grovt approximativt kan man säga, att det föreslagna bidragssystemet, när det trätt i funktion, skulle innebära, att staten ikläder sig en merkost­ nad av 8 + 5 = 13 mkr för bidrag till läroverksbyggen och till de statliga läroverkens kassor, att föräldrarna får en lättnad i försörjningsbördan på omkring 10 mkr och att läroverkskommunema får en inkomst av 8 — 5 — — 3 mkr. Närmare bestämmelser angående beräkningen och fördelningen av anslagsbeloppen till kassorna torde böra meddelas av Kungl. Maj:t. Såsom realskoleutredningen framhåller, torde kommunerna icke nu böra formligen åläggas förpliktelser gentemot läroverken utöver dem de redan åtagit sig. Liksom utredningen väntar jag dock, att de i allmänhet skall finna det fördelaktigt att medverka till terminsavgifternas avskaffande. Självfallet bör ingen kommun komma i åtnjutande av byggnadsbidrag för högre skola utan att ha gjort de för lärjungeavgiftemas avskaffande erfor­ derliga åtagandena. Övergång till det nya systemet bör också sättas som villkor för vissa organisationsändringar på sätt utredningen föreslagit. Därest någon kommun icke anser sig kunna biträda den av mig före­ slagna uppgörelsen, bör det nuvarande kassasystemet samt termins- och inskrivningsavgifterna bibehållas vid därvarande allmänna läroverk. Fyllnadsbclopp till ljus- och vedkassan och anslag till bokinköp och bokbind­ ning bör vid läroverk, där terminsavgiftssystemet bibehålies, utgå efter samma grunder som hittills. Då kommunerna bör ha tid att förbereda övergången till det nya syste­ met, torde reformen icke böra genomföras förrän från och med budgetåret 1957/58. Budgettekniska frågor rörande de erforderliga anslagens karaktär och redovisning på riksstaten behöver följaktligen icke aktualiseras förrän vid nästa års riksdag.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 Jag övergår härefter till den grupp av skolor, som brukar betecknas som de högre kommunala skolorna, d. v. s. kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska realskolor. Frågan om terminsavgifterna vid dessa skolor ligger annorlunda till än vid de allmänna läroverken, enär undervis­ ningen där enligt gällande stadgar principiellt är avgiftsfri. På grund av särskilda förhållanden har vissa kommuner visserligen medgivits rätt att upptaga terminsavgifter, men dessa spelar i regel ingen större roll för sko­ lornas ekonomi. År 1954 utgjorde de sålunda vid de kommunala flicksko­ lorna endast 3,8, vid de kommunala realskolorna 2,6 och vid de praktiska realskolorna 0,4 procent av årets inkomstsumma. Styrelsen för svenska landskommunernas förbund förklarar sig icke hysa några betänkligheter mot slopandet av dessa terminsavgifter, vilka enligt styrelsens mening icke längre har någon nämnvärd kommunalekonomisk betydelse. Realskoleutredningen föreslår, att de gjorda medgivandena att upptaga terminsavgifter återkallas. Jag är av samma mening och kommer, därest icke riksdagen uttalar någon annan mening, att föreslå Kungl. Maj:t att återkalla de gjorda medgivandena med utgången av budgetåret 1956/57. Realskoleutredningen har ifrågasatt, huruvida icke i undantagsfall för­ längt tillstånd att upptaga terminsavgifter bör kunna ifrågakomma för kommun, som upprätthåller kommunal realskola. Jag kan icke ställa mig principiellt helt avvisande till någon kortare tids förlängning av tillstån­ det på grund av alldeles särskilda undantagsförhållanden men anser det mindre troligt, att en dylik förlängning i praktiken skall behöva före­ komma. Den av mig föreslagna utvidgningen av avgiftsfriheten till gymnasiet aktualiserar frågan om terminsavgifternas behövlighet vid skolformer som de kommunala gymnasierna och de tekniska läroverken, vilka legat utan­ för realskoleutredningens utredningsuppdrag. Det är min avsikt att inför­ skaffa erforderlig utredning rörande lärjungeavgifterna vid dessa skolfor­ mer och förelägga nästa års riksdag de förslag, vartill dessa utredningar kan föranleda.

Vad slutligen gäller de med förevarande förslag förenade kostnads­ ökningarna får jag i anslutning till utredningens i det föregående återgivna sammanställning härutinnan anföra följande. De föreslagna för stärkning sanor dning ar na i engelska och matematik i folkskolan bör för skoldistrikten stå öppna redan från och med nästa redovisningsår. Statsbidrag till kostnaderna för de härför erforderliga lärartimmarna torde i vanlig ordning böra bestridas ur förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. På grund av statsbidragssystemets utformning inträder kostnadsökningen för stats­ verket först från och med budgetåret 1957/58.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1956 155

För utarbetande av standardiserade prov i engelska har skolöverstyrelsen för nästa budgetår räknat med en engångskostnad av omkring 10 000 kro­ nor. Denna kostnad avses skola belasta den i överstyrelsens avlöningsstat upptagna, förslagsvis betecknade anslagsposten till Arvoden åt experter och tillfällig personal m. m. I mån av behov torde Kungl. Maj:t för ifråga­ varande ändamål vilja medge överskridande av nämnda post. Det torde böra ankomma på överstyrelsen att senare i vederbörlig ordning framlägga förslag om medelsanvisning för tryckning av proven. För anordnande av feriekurser för lärare med äldre behörighet och av pedagogdagar för lärare med behörighet har utredningen beräknat en kost­ nad av sammanlagt 140 000 kronor. Medel för ändamålet torde böra an­ visas från och med budgetåret 1957/58; jag utgår från att skolöverstyrel­ sen framlägger förslag härom i höst. För utvidgning av stödkursema i radio för lärare med behörighet, för anordnande av sommarkurser för handledare utan behörighet samt för ut­ vidgning av radiotjänsts konsulentverksamhet har utredningen räknat med ett medelsbehov av sammanlagt 160 000 kronor. Medel för ändamålet torde böra anvisas från och med budgetåret 1957/58 under reservations­ anslaget till Folkskolor m. m.: Anordnande av kombinerad korrespondensoch radioundervisning. I den mån å nämnda reservationsanslag tillgäng­ liga medel därtill räcker, torde emellertid Kungl. Maj:t böra äga medge, att anslaget redan under nästa budgetår i den utsträckning, som är möjlig, utnvttjas för ifrågavarande ändamal. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen och radiotjänst uppmärksammar de möjligheter, som härvidlag kan yppa sig. Den föreslagna utvidgningen av skolöverstyrelsens konsulentverksamhet bör genomföras från och med budgetåret 1957/58. Det torde alltså få an­ komma på överstyrelsen att äska medel härför i sina petita för nämnda budgetår. Kostnaden för de försök med särskild realexamen och organiserad läxhjälp, som nu förekommer, bestrides för närvarande ur reservationsanslaget till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. Jag förordar, att kost­ naderna för undervisning ledande till särskild realexamen samt för orga­ niserad läxhjälp i den form, som jag i det föregående tillstyrkt, från och med nästa redovisningsår överföres till vederbörande skolforms avlöningsanslag respektive anslag till avlöningsbidrag. För de högre kommunala skolornas del medför statsbidragssystemets utformning, att bidragsansla­ gets belastning ökar först från och med budgetåret 1957/58. I årets statsverkspropostion, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl. Maj:t under punkten 252 för nästa budgetår äskat ett förslagsanslag av 59,8 miljoner kronor till bidrag till vissa byggnadsarbeten inom folkskole­ väsendet. I det föregående har jag tillstyrkt införande från och med nästa

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 budgetår av by ggnadsbidrag jämväl till de allmänna läroverkens realskoledelar och till högre kommunala skolor. Då sistnämnda bidrag avses skola utgå enligt samma grunder, som gäller för folkskolans byggnadsbidrac, synes det mig lämpligt, att medel för båda ändamålen anvisas under ett gemensamt förslagsanslag. Detta torde böra benämnas Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet samt upptagas i åttonde huvudtitelns avdelning I. Folkskoleväsendet m. m. under särskild mellan­ rubrik omedelbart efter anslagen till skolmåltidsverksamheten. Med ut­ gångspunkt i storleken av den del av den totala investeringskvoten för skolbyggnadsändamål, som för närvarande kan beräknas komma att tas i anspråk för statsbidragsberättigande byggnadsföretag avseende statliga realskolor och högre kommunala skolor, samt med hänsyn till ordningen för statsbidragets utbetalande ävensom övriga på medelsåtgången under nästa budgetår inverkande faktorer anser jag mig böra förorda, att det i statsverkspropositionen äskade anslagsbeloppet för budgetåret 1956/57 uppräknas med i runt tal 3 miljoner kronor. Kungl. Maj:ts i statsverks­ propositionen gjorda hemställan torde alltså böra ändras till att avse an­ visande för nästa budgetår av ett förslagsanslag av 62 800 000 kronor till Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet. Jag vill i detta sammanhang understryka den synnerliga angelägen­ heten av att skolbyggnadsverksamheten i möjligaste mån förbilligas och att därmed största möjliga antal skollokaler utvinnes inom den disponibla skolbyggnadskvoten. Jag får erinra om att frågan om möjligheterna att bygga billigare skolor för närvarande är föremål för utredning och över­ väganden av statens nämnd för byggnadsforskning, statens bvggnadsbesparingsberedning, sakkunniga för omprövning av vissa statsbidrag på skol­ väsendets område samt givetvis även skolöverstyrelsen. Jag vill också hänvisa till 1954 års riksdags skrivelse i detta ämne (SU 166, Rskr 380). För egen del vill jag här särskilt framhålla vikten av att vid den nu på­ gående översynen av grunderna för statsbidraget till skolbyggnader bidragsbestämmelserna utformas så, att ett nedbringande av anläggnings­ kostnaderna verkligen stimuleras och att planeringen av skolbyggnadsföretagen redan från början inriktas på byggnadsprogram inom rimliga ekono­ miska gränser utan att fördenskull berättigade anspråk på lokalernas stan­ dard och ändamålsenlighet eftersättes. Ett flertal olika utvägar kan tänkas för att motverka sådana kostnadsfördyrande faktorer såsom bland annat överdimensionering, onödigt kostsamma planlösningar och alltför dyrbart byggnadsmaterial. En eftersträvansvärd lösning vore att uppställa vissa maximibelopp för statsbidragsunderlagen. I avvaktan på resultatet av pågående utredningar och överväganden i denna fråga är jag icke nu beredd att förorda några bestämda regler härvidlag. Enligt min mening bör emellertid såväl vid skolöverstyrelsens lokalbehovsprövning, förhands­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 123 år 1956 157 granskning av skissritningar och handläggning av statsbidragsansökningarna som vid den departementala beredningen av dessa ärenden ytter­ ligare skärpt uppmärksamhet ägnas åt förevarande spörsmål och en rest­ riktiv praxis iakttagas vid bedömningen av skäligheten av statsbidragsunderlagens storlek. Såsom jag i det föregående förordat, bör inskrivnings- och terminsavgifter för elever vid de allmänna läroverken avskaffas med utgången av nästa redovisningsår. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att i petita för budgetåret 1957/58 framlägga närmare förslag om de riksstatsanslag, som påkallas vid den av mig förordade avvecklingen av avgiftssystemet. Införandet av de för högre kommunala skolor gällande bidragsgrunderna jämväl med avseende å kommunägda treåriga realskollinjer vid kommunala flickskolor (för närvarande i Karlstad, Linköping och Västerås) bör ske från och med redovisningsåret 1957/58. Jag utgår från att skolöverstyrel­ sen i vederbörlig ordning äskar medel härför. Såsom framgår av vad jag nu anfört kommer statsverkets kostnader vid genomförande av förevarande förslag att successivt öka under de närmaste budgetåren. För nästa budgetår kommer i första hand byggnadsbidrag med omkring 3 miljoner kronor samt i viss utsträckning kostnader för undervisning för särskild realexamen och organiserad läxhjälp. För budget­ året 1957/58 kan man räkna med att byggnadsbidragen till följd av bi­ dragssystemets tekniska utformning ökar till omkring tre fjärdedelar av den totala bidragsvolymen, av utredningen uppskattad till omkring 9 mil­ joner kronor. Därtill kommer statsbidraget till förstärkningsanordningar inom folkskolan på närmare 5 miljoner kronor samt ett ungefärligen lika stort belopp för statens andel i kostnaderna för terminsavgifternas av­ skaffande. Ytterligare tillkommer bland annat kostnader på sammanlagt omkring drygt en halv miljon kronor för kurs- och konsulentverksamhet m. m. Påföljande budgetår, 1958/59, ökas statsverkets kostnader främst genom att byggnadsbidragsanvisningen då torde nå sin totala volym, var­ till kommer bland annat kostnaden för ökat statsbidrag till de treåriga realskollinjerna vid vissa kommunala flickskolor. Fullt genomförda kan de olika reformerna beräknas medföra en kostnadsökning för statsverket av drygt 22 miljoner kronor årligen. Härifrån kan dragas de av utred­ ningen beräknade bruttobesparingarna på mellan 4 och 15 miljoner kro­ nor, beroende på i vilken omfattning fyraåriga realskollinjer bibehålies. Fn dylik reduktion är emellertid utan egentligt värde vid en uppskattning av den samlade kostnadsutvecklingen, eftersom den organisatoriska re­ formen avser icke att göra några besparingar i statens utgifter utan att öka samhällets möjligheter att främja de stora årskullarnas utbildning på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande.

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte — med den ändring av Sitt i årets statsverksproposition, bila­ gan åttonde huvudtiteln, under punkten 252 framställda förslag, som föranledes av vad jag i det föregående förordat — föreslå riksdagen att I. a) godkänna av mig förordade grunder för realskolans organisation under övergångstiden före enhetsskolans ge­ nomförande; b) godkänna av mig förordade grunder för den kommu­ nala flickskolans organisation under övergångstiden före enhetsskolans genomförande; c) godkänna av mig förordade grunder för den praktiska kommunala realskolans organisation; d) förklara sig intet ha att erinra mot att den högre folkskolan avvecklas; II. godkänna av mig förordade förstärknings- och andra anordningar med avseende å folkskoleväsendet; III. a) godkänna av mig förordade grunder för byggnadsbidrag till realskolor vid högre allmänna läroverk, fri­ stående statliga realskolor, kommunala flickskolor, kom­ munala realskolor och praktiska kommunala realskolor, att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret 1956/ 57; b) till Bidrag till vissa byggnadsarbeten inom det all­ männa skolväsendet för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 62 800 000 kronor; IV. a) besluta, att systemet med inskrivnings- och ter­ minsavgifter för elever vid allmänna läroverk skall av­ skaffas med utgången av läsåret 1956/57 i enlighet med av mig förordade grunder, dock att vederbörande läroverkskommun må besluta att, med bibehållande av avgiftssyste­ met, tills vidare kvarstå vid nuvarande förpliktelser gent­ emot läroverket; b) föreskriva, att såsom villkor för åtnjutande av byggnadsbidrag enligt hemställan under III. a) eller för organisationsändring med avseende å vederbörande läroverk skall gälla skyldighet för kommunen att övergå till systemet med avgiftsfri undervisning; V. besluta, att statsbidrag till treåriga realskollinjer vid vissa kommunala flickskolor skall från och med redovis-

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1956 159 ningsåret 1957/58 utgå enligt de för högre kommunala skolor gällande bidragsgrunderna; VI. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda av besluten under I—V föranledda författningsföreskrifter och övriga erforderliga bestämmelser.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri stats­ rådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll ut­ visar. Ur protokollet: Nils Blix-Holmberg