('angående vissa följd\xad frågor i anledning av skolstyrelsereformen m.m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 1

Nr 93

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa följd­ frågor i anledning av skolstyrelsereformen m.m.; given Stockholms slott den 28 februari 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande depar­ tementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Under pågående författningsarbete i samband med omläggningen av skolväsendets lokala och regionala ledning, varom riksdagen fattade prin­ cipbeslut 1956, har vissa frågor uppkommit, vilka torde böra underställas riksdagen. Det gäller i detta sammanhang skolplikt, skolhälsovård samt statsbidrag till kostnaderna för vissa skolledare. Beträffande skolplikten föreslås en anpassning av bestämmelserna till den pågående utvecklingen mot en 9-årig obligatorisk skola, innebärande bland annat att den allmänna skolplikten generellt skall upphöra med utgången av den årskurs, som slutar det år eleven fyller 16 år. Efter särskilt med­ givande av skolstyrelsen skall skolplikten kunna upphöra ett år tidigare. Förslag till bestämmelser, avsedda att ingå som ett särskilt kapitel i en blivande skolstadga har utarbetats. I samband med omläggningen av statsbidragssystemet från den 1 juli 1958 bortfaller det nu utgående särskilda bidraget till kostnaderna för skol­ hälsovård vid såväl folkskoleväsendet som de högre kommunala skolorna. Förslag framlägges nu om bestämmelser enligt vilka hälsovården vid ifråga­ varande skolformer generellt blir en obligatorisk uppgift för kommunerna. I fråga om statsbidrag till skolledare föreslås, att bidrag till kostnaderna för lön och avlöningsförstärkning till skoldirektörer och biträdande skol- 1 — Bihang till riksdagens ■protokoll 1958. 1 saml. Nr 93

9 Kungl. Maj:ts -proposition nr 93 år 1958

direktörer skall utgå med 79 procent, dock att särskilda bestämmelser skall gälla för rikets tre största städer. Till avlöningskostnaderna för rektorer vid folkskoleväsendet skall statsbidrag beräknas enligt samma system som 1957 beslutats för statsbidragsberäkningen i fråga om lärare och distriktsöverlärare vid folkskolan. Bidrag till kostnaderna för årsarvoden till förste rektor och rektor tillika skolchef skall beräknas genom att 79 procent och beträffande arvoden till tillsynslärare 50 procent av arvodeskostnaden skall utgöra minskande post vid bestämmandet av kommunandelen enligt nyss­ nämnda system. Då denna minskning motväges tämligen exakt av kom­ munernas ökade avlöningskostnader för rektorerna, kommer dock de av 1957 års riksdag fastställda beloppen för kommunandelarna att förbli oför­ ändrade.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1958.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , stats­ råden S träng , A ndersson , L indell , L indström , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , K jellin , J ohansson .

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet vissa följd­ frågor i anledning av skolstyrelsereformen m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

När 1956 års riksdag fattade beslut om en genomgripande omläggning av skolväsendets lokala och regionala ledning förutsattes, att vissa spörs­ mål, som aktualiserades men ej slutligt löstes i samband med riksdags­ beslutet eller som senare kunde uppkomma som en följd av detta beslut, skulle vara av sådan art att de i senare sammanhang borde bli föremål för riksdagens ställningstagande, innan skolstyrelsereformen den 1 juli 1958 trädde i kraft. För att inom ecklesiastikdepartementet biträda bland annat med det synnerligen omfattande författningsarbete, som fordras för att ge skol­ styrelsereformen dess närmare innehåll, har den 29 juni 1956 tillkallats särskilda sakkunniga — skolförfattningssakkunniga.1 Till grund för de sakkunnigas arbete ligger framför allt riksdagens beslut om dels skolväsendets lokala och regionala ledning (Prop. 1956: 182, KSU 1, Rskr 420), dels tillsättning av lärartjänster (Prop. 1957: 61, SU 97, Rskr 253), dels grunder för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbi­ dragen till primärkommunerna (Prop. 1957: 112, SU 91, Rskr 239), dels ock vissa statsbidrag på skolväsendets område (Prop. 1957: 122, SU 104, Rskr 274). Av betydelse för de sakkunnigas arbete är dessutom särskilt riksdagens beslut om dels skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångs­ tiden före cnhetsskolans genomförande m. m. (Prop. 1956:123, SU 154, 1 De sakkunniga är lagbyråchefen i ecklesiastikdepartementet I. Ulveson, ordförande, rektorn vid högre allmänna läroverket i Skellefteå N. E. Anrup, t. f. undervisningsrådet K. Bodell, kanslirådet G. Bäck, t. f. överläraren F. Frankman, yrkesskoldirektören i Göteborg B, Gårdstedt, byråcheferna C. Söderqvist och J. Ulne samt utnämnde länsskolinspektören S. Zetterlund.

4 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 Rskr 315), dels försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. (Prop. 1957: 106, SU 127, Rskr 317), dels lag om kommunalförbund (Prop. 1957: 150, KU 17, Rskr 309). Vissa med omläggningen av gällande stadgor och statsbidragsbestämmelser m. m. sammanhängande frågor, som bör underställas riksdagen, har av de sakkunniga behandlats i till ecklesiastikdepartementet efter hand ingivna skrivelser. Sålunda har de sakkunniga i skrivelse den 9 oktober 1957 behandlat frå­ gor rörande skolplikten och därvid föreslagit, att nuvarande föreskrifter på detta område jämkas även i sakligt hänseende samt framhållit, att nya bestämmelser i ämnet med hänsyn till att de berör för den enskilde väsent­ liga förhållanden bör underställas riksdagen. Över de sakkunnigas förslag har utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter, organisationer och sam­ manslutningar. I ärendet har därjämte inkommit en skrift från rektor Harald Alm och friherre B. O. Hermelin. En revision av bestämmelserna om skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet och högre kommunala skolor är nödvändig på grund av den vid 1957 års riksdag beslutade omläggningen av statsbidragssystemet på skolväsendets område. De sakkunniga, som vid sitt arbete med denna fråga funnit det lämpligt att skapa större enhetlighet och samordning de olika skolformerna emellan, har den 27 januari 1958 ingivit en promemoria med förslag till ändrade bestämmelser på detta område. Promemorian har re­ mitterats till av frågan berörda myndigheter och sammanslutningar. Den 29 januari 1958 har de sakkunniga avlämnat en promemoria an­ gående de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning, vilken för närva­ rande är föremål för remissbehandling, Sammansatta konstitutions- och statsutskottet förordade i utlåtandet nr 1 år 1956 att om det efter närmare utredning skulle visa sig lämpligt att till skolstyrelsen överföra läroverkens ekonomiska förvaltning, förslag därom skulle underställas riksdagen. Jag torde efter ytterligare beredning av ärendet få återkomma till detta spörs­ mål. Med biträde av de sakkunniga har inom ecklesiastikdepartementet slut­ ligen utarbetats en promemoria med förslag till bestämmelser om statsbi­ drag till kostnaderna för vissa skolledare, vilken jämväl varit föremål för remissbehandling. I denna promemoria framlagda förslag torde lämpligen böra behandlas i förevarande sammanhang. Jag anhåller således, att nu närmare få redogöra för frågorna om skol­ plikt, skolhälsovård och statsbidrag till kostnaderna för vissa skolledare. De förslag angående skolplikt och skolhälsovård som nu framlägges inne­ håller ett flertal detalj bestämmelser, vilka inte är av den art, att de i och för sig bör underställas riksdagen men som här likväl medtagits för sam­ manhangets skull. Jag vill betona, att om ändringar i dylika bestämmelser framdeles befinnes påkallade, det inte bör vara nödvändigt att underställa fråga därom riksdagens prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1958 5

II. Skolplikt

A. Nuvarande förhållanden

1. Inledning

Författningsbestämmelserna om skolplikt och om därmed sammanhäng­ ande frågor är på flera punkter knapphändiga, och vägledande prejudikat är få. Beträffande folkskolan tillämpas emellertid en tämligen enhetlig praxis, som i stort sett fungerat tillfredsställande. För försöksskola gäller i dessa hänseenden samma regler som för folkskolan, om ej annat särskilt stadgas. För närvarande betraktas skolplikten i folkskolan och skolplikten i fortsättningsskolan som två skilda begrepp. De särhålles därför i den följande redogörelsen.

2. Vilka är skolpliktiga?

Folkskolan Kretsen av de i folkskolan skolpliktiga har inte närmare preciserats. En­ ligt folkskolestadgan (Fs) § 37 mom. 1 skall »alla barn», sedan de inträtt i skolåldern, inställa sig till intagning i folkskolan. Bestämmelserna i Fs § 36 om förteckning över »barn inom skoldistriktet» och »till distriktet hörande barn» har av skolöverstyrelsen ansetts avse i skoldistriktet kyrkobokförda barn, vilka samtliga skulle vara skolpliktiga. Beträffande ut­ ländskt barn har denna uppfattning accepterats av regeringsrätten (RÅ 1951, ref. 50). Enligt detta prejudikat synes skolplikt i princip gälla för alla kyrkobokförda barn, vare sig de är svenska medborgare eller inte. Emellertid förekommer det, att barn ej är kyrkobokförda, oaktat de är svenska medborgare. I yttrande över ett betänkande om zigenarfrågan, SOU 1956:43, har skolöverstyrelsen uttalat, att för zigenare, som är svenska medborgare, förelåg skolplikt enligt Fs kap. 6. När det gällde att utkräva denna plikt uppstod emellertid svårigheter, emedan vissa barn var förda i de s. k. obefintlighetsböckerna och därför ej förtecknade enligt Fs § 36. Från skolplikt i folkskolan undantages genom särskild föreskrift de särskolepliktiga (Fs § 1 mom. 6). Skoldistrikts skyldighet att mottaga barn i sina obligatoriska skolor reg­ leras ej direkt i Fs. Allmänt torde dock anses att sådan skyldighet före­ ligger beträffande alla i distriktet kyrkobokförda barn. Härför kan åbero­ pas Fs § 1 mom. 2, § 36 och § 39 mom. 1. Enligt sistnämnda stadgande skall för varje barn, som uppförts i kyrkobokförarens förteckning över kyrkobokförda barn, anmärkas, huru det blivit sörjt för dess undervisning, antingen genom intagning i någon av distriktets skolor eller på annat sätt. Möjligen kan iiven åberopas Fs § 40 mom. 3 och § 6 mom. 4, vari viss

6 Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958

anmälningsskyldighet föreskrives till det skoldistrikt, som har ansvaret för barnet. Vid interkommunal samverkan enligt Fs § 6 mom. 3 är skoldistrikt skyldigt mottaga barn från annat distrikt mot viss ersättning. I nyssnämnda betänkande om zigenarfrågan (s. 58 och 59), framhålles, att huvudparten av de ambulerande zigenarna mestadels uppehåller sig på orter, där de inte är kyrkobokförda. Det föreligger enligt utredningen var­ ken enligt Fs eller allmänna kommunalrättsliga grundsatser någon skyldig­ het för de skoldistrikt, där de vistas, att i sina skolor mottaga skolpliktiga zigenarbarn, som tillhör dessa grupper. Än mindre har den lokala myndig­ heten någon skyldighet att övervaka att dessa barn fullgör sin skolplikt. I sitt yttrande över betänkandet har emellertid skolöverstyrelsen fram­ hållit, att det i varje fall under senare år ej förekommit, att skoldistrikt vägrat att mottaga zigenarbarn till undervisning. Kungl. Maj:t har i cirkulär 1945: 104 till skolråd och skolstyrelser fram­ hållit, att vid sidan av stadgad förteckning över skolpliktiga svenska barn lämpligen bör föras särskild förteckning över utländska och statslösa barn i skolpliktig ålder, vilka är bosatta inom vederbörande skoldistrikt och icke tillhör något av statens utlänningskommission upprättat flyktingläger, samt att det såväl ur svensk som ur allmänt humanitär synpunkt är önskvärt, att åt sådana barn beredes lämplig undervisning och fostran i skoldistrik­ tens skolor och att därvid tillbörlig uppmärksamhet ägnas barnens språk­ svårigheter. I anledning av en motion (1941: II: 287) har riksdagen (Rskr 1941: 283) uttalat, att Kungl. Maj:t, därest så befinnes önskligt, äger efter prövning i varje särskilt fall meddela föreskrift rörande skyldigheten för skoldistrikt att i lämplig utsträckning till undervisning mottaga skyddslingar från barn­ hem eller liknande anstalt på orten, under förutsättning dock att några mer avsevärda olägenheter icke uppstår för distriktet och att detsamma icke därigenom åsamkas särskilda kostnader.

Fortsättningsskolan I fortsättningsskolan föreligger enligt fortsättningsskolstadgan (Fss) skol­ plikt för envar, som med fullständigt avgångsbetyg enligt Fs § 47 lämnat den egentliga folkskolan eller förvärvat motsvarande kunskaper (Fss § 25). Undantagna är dock de, som med sådant avgångsbetyg genomgått obli­ gatorisk åttonde klass i folkskola av A- eller B-form eller som i folkskolans högre avdelning genomgått en årskurs (Fss § 27 mom. 1). För dem, som genomgått mindre folkskola eller avgått från folkskola utan fullständigt avgångsbetyg anordnas ersättningsskola (mindre fortsättningsskola eller repetitionsskola) i stället för fortsättningsskola (Fss §§ 54—57). Det torde åligga det skoldistrikt, där de skolpliktiga är bosatta, vare sig de är där kyrkobokförda eller inte, att anordna för dem erforderliga forsättningsskolkurser (Fss § 29 mom. 3).

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958 7

Skoldistrikt med åtta obligatoriska årsklasser i folkskolan är skyldigt om­ besörja fortsatt undervisning åt sådana barn, som på grund av inflyttning från annat skoldistrikt, avgång från folkskolan enligt Fs § 48 eller av annan anledning icke blivit i tillfälle att genomgå åttonde klassen eller på annat sätt fullgöra sin fortsättningsskolplikt (Fss § 1 mom. 4).

3. Skolpliktens omfattning och fullgörande

Folkskolan Enligt bestämmelser i folkskolestadgan inträder barns skolplikt från och med det kalenderår, under vilket barnet fyller sju år (Fs § 35 mom. 1) och upphör senast med utgången av det läsår, som utlöper under kalenderåret, då barnet fyller 15 år. Beträffande elev i försöksskola gäller enligt Allmänna försöksskolebestämmelserna (Afb), att skolåldern räknas till och med det kalenderår då eleven fyller 16 år (Afb 4 § 2 mom. a). Barns skolgång kan emellertid börja det kalenderår, under vilket barnet före den 1 juli fyller sex år, om dess föräldrar eller målsman så önskar samt barnet enligt läkarundersökning och prövning i övrigt befinnes vara väl skolmoget. Efter framställning av skolstyrelsen kan dock statens folkskol­ inspektör för visst fall medge, att skolgången under nyss angivna förut­ sättningar må börja det kalenderår, under vilket barnet efter den 1 juli fyller sex år (Fs § 35 mom. 2 st. 1). Skolgångens början kan också efter skolstyrelsens medgivande uppskju­ tas till det kalenderår, under vilket barnet fyller åtta år, om barnet ej är skolmoget tidigare. Om föräldrar eller målsman så påfordrar, äger barnet emellertid begagna sig av undervisningen från och med det år skolåldern inträder, dock vad beträffar skola av B 3- och D-formerna ej under det år, då intagning av nybörjare icke äger rum (Fs § 35 mom. 2 st. 2).

Då skolplikten helt naturligt måste stå i beroende av antalet klasser vid den obligatoriska skolan i kommunen torde här böra erinras om att folk­ skolan omfattar sju obligatoriska klasser, eller det högre antal som Tv ung]. Maj:t bestämmer. I försöksskolan, som vid full utbyggnad omfattar nio klasser, utsträckes antalet obligatoriska klasser till högst nio, i den ordning skolöverstyrelsen bestämmer.

Skolplikten i folkskolan kan fullgöras »vid någon offentlig läroanstalt eller i enskild skola, i vilken meddelas sådan undervisning, som i noggrann­ het och omfattning kan likställas med den, som på motsvarande stadium meddelas i folkskolan». För försöksskolan finnes en specialbestämmelse (Afb 4 § 2 mom. d) en­ ligt vilken elev, som nöjaktigt inhämtat åttonde klassens lärokurs samt elev, som väl inhämtat sjunde klassens lärokurs och erhållit särskilt med­ givande av skolstyrelsen, må fullgöra sin återstående skolplikt helt eller

8 Kungl. May.ts •proposition nr 93 år 1958

delvis i yrkesskola. Undervisningsplanen skall i dylikt fall vara fastställd av överstyrelsen för yrkesutbildning eller, om yrkesskolan ej står under nämnda överstyrelses tillsyn, ha godkänts av skolöverstyrelsen för skol­ pliktens fullgörande. Tillfälle skall beredas eleven att deltaga i allmänbil­ dande undervisning, som i huvudsak motsvarar kurserna i försöksskolan och anordnas i försöksskolan eller yrkesskolan. Enligt Fs § 35 mom. 1 räknas barns skolålder i folkskolan till och med det kalenderår, under vilket barnet fyller 14 år. Har elev vid skolålderns slut ej inhämtat de kunskaper, vilka erfordras för avgångsbetyg från skolan, skall han fortfarande anses skolpliktig intill utgången av det läsår, som utlöper det kalenderår, da han fyller 15 år. Elev, som före skolålderns slut inhämtat för avgångsbetyg erforderliga kunskaper, äger rätt att befrias från skolgång, dock icke före det kalenderår, under vilket han fyller 13 år. Där särskilda skäl föreligger, må likväl skolöverstyrelsen beträffande sådan elev kunna medge, att avgång får äga rum vid en tidigare tidpunkt än sist sagts; dock ma under inga omständigheter sådant medgivande lämnas ifråga om elev, som vid slutet av det läsår, varunder han genomgått folk­ skolans högsta klass, icke uppnått 12 års ålder (Fs § 35 mom. 3). Enligt av skolöverstyrelsen utfärdad kungörelse (svensk författnings­ samling 1947: 147) upphör skolplikten för i realskola eller motsvarande skola inskriven elev, när han genomgått den klass, som motsvarar högsta obligatoriska folkskoleklass i det skoldistrikt, där eleven är skolpliktig, och erhållit godkända vitsord i samtliga de läroämnen, i vilka godkända vitsord erfordras för avgångsbetyg från folkskola jämlikt Fs § 47. Vid folkskolan må skolstyrelsen i skoldistrikt med minst sju obligatoriska årsklasser, där särskilda omständigheter sådant föranleder, kunna under en övergångstid av högst fem år från inrättandet av den högsta årsklassen medge elev rätt att erhålla avgångsbetyg redan efter genomgången av den näst högsta årsklassen, om han visar sig ha nöjaktigt inhämtat de genom­ gångna klassernas lärokurs (Fs § 47 mom. 4). Elev, som saknar erforderlig fattningsgåva eller av sjukdom eller lyte hindras att begagna undervisningen, kan av skolstyrelsen erhålla tillstånd att avga från folkskolan, dock icke före utgången av det läsår, som utlöper under det kalenderår, varunder han fyller 14 år (Fs § 48 mom. 2). Vid försöksskola räknas skolåldern till och med det kalenderår, då ele­ ven fyller 16 år. Skolöverstyrelsen må emellertid, om särskilda skäl före­ ligger, medge elev rätt att avgå från försöksskolan efter utgången av det läsår, som utlöper det kalenderår, då eleven fyller 15 år, om han då genom­ gått lägst klass 8. Vidare gäller, att skolstyrelsen under en övergångstid av högst fem år från inrättandet av klass 9 må, om särskilda skäl föreligger, medge elev rätt att erhålla avgångsbetyg efter genomgång av klass 8, om han nöjaktigt inhämtat de genomgångna klassernas lärokurser. (Afb 4 § 2 mom. a) och c).

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 9 Fortsättningsskolan För den som ej genomgått folkskolan men på annat sätt förvärvat mot­ svarande kunskaper inträder plikten att gå i fortsättningsskola vid början av det läsår, som börjar närmast efter det den skolpliktige uppnått 13 års ålder eller, efter skolstyrelsens beprövande, redan under det kalenderår, då han fyller 13 år (Fss § 25 mom. 1 st. 2). I princip är vidare den, som med fullständiga avgångsbetyg lämnat folk­ skolan, pliktig att inträda i fortsättningsskola vid början av den årskurs, som börjar närmast efter det han lämnat folkskolan, förutsatt att han inte fyllt 18 år, då skolplikten i varje fall upphör. I fortsättningsskola föreligger, som förut nämnts, inte skolplikt för dem, som genomgått årsklass 8 av folkskolan och erhållit avgångsbetyg. Men om i skoldistrikt med åttaårig skolplikt elev avgår före det åttonde skolårets slut, är han skolpliktig i fortsättningsskolan. För den, som genomgått klass 7 i folkskolan, omfattar fortsättningsskolplikten en årskurs om 180—540 lärotimmar eller två årskurser om vardera minst 120 lärotimmar och sammanlagt högst 540 lärotimmar (Fss § 6 mom. 1, § 7 mom. 1). För den, som avgått från folkskola efter årsklass 6, om­ fattar fortsättningsskolplikten två årskurser om tillsammans minst 360 lärotimmar (Fss § 30 mom. 3). För ersättningsskola gäller ifråga om skolpliktstiden samma bestämmel­ ser som för egentlig fortsättningsskola (Fss § 55 mom. 2). Den som är skolpliktig i fortsättningsskolan anses fullgöra denna skol­ plikt, om han åtnjuter undervisning i allmänt läroverk, kommunal flick­ skola, kommunal realskola, praktisk kommunal realskola, högre folkskola eller under offentlig kontroll stående högre goss- eller samskola, enskild mellanskola eller högre flickskola (Fss § 27 mom. 1). Skolpliktig, som fyllt 15 år, kan fullgöra sin fortsättningsskolplikt i lärlingsskola, om han befinnes äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans (numera yrkesskolans) undervisning (Fss § 27 mom. 2). På prövning i varje särskilt fall av vederbörande skolstyrelse skall bero, huruvida fortsättningsskolpliktig, som åtnjuter annan än nu nämnd un­ dervisning, skall erhålla befrielse från deltagande i undervisning i fortsätt­ ningsskola, ävensom huruvida skolpliktig, som tillhört annan läroanstalt än egentlig folkskola men icke längre åtnjuter skolundervisning, skall anses ha inhämtat kunskaper, som kan berättiga honom till dylik befrielse (Fss § 27 mom. 3). Fortsättningsskolplikt kan efter skolstyrelsens bestämmande också full­ göras på försöksskolans högstadium (Afb 4 § 3 mom.). Vid fortsättningsskola upphör skolplikten, sedan den skolpliktige deltagit i undervisningen under föreskriven tid och i varje fall, då den skolpliktige fyllt 18 år (Fss § 25 mom. 3). Skolpliktig, som i vederbörlig ordning blivit intagen i fortsättningsskola

10 Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958

och under hela den tid, skolans kurs skolat fortgå, såsom lärjunge tillhört densamma, må kunna anses ha fullgjort sin skolplikt, även om han under någon mindre del av kursen varit av sjukdom eller andra tvingande skäl förhindrad att deltaga i undervisningen. Skolpliktig, som i större utsträck­ ning eller av annan anledning än som nyss sagts uteblivit, från undervis­ ningen, är skyldig att allt efter förhandenvarande förhållanden genomgå ny års- eller terminskurs (Fss § 37). Skolpliktig, som på grund av kroppslig svaghet eller ohälsa, lång och svår skolväg, särskilda förhållanden i hemmet eller andra skäl befinnes en­ dast med synnerlig svårighet förmå fullgöra sin skolplikt, kan av skolsty­ relsen för ett år i sänder erhålla uppskov med deltagande i skolans under­ visning, dock att dylikt uppskov icke må medgivas för längre tid än till det kalenderår, under vilket den skolpliktige fyller 15 år (Fss § 26). Skolpliktig, som antingen genomgått sjuårig folkskola eller, därest fortsättningsskolkursen för honom skall omfatta två årskurser, under en års­ kurs regelbundet deltagit i fortsättningsskolans undervisning, må, om särskilda skäl föreligger, kunna av skolstyrelsen erhålla befrielse från honom åliggande fortsättningsskolplikt. Sådan befrielse må dock icke läm­ nas före utgången av den fortsättningsskolkurs, som avslutas det kalender­ år, under vilket den skolpliktige fyller 15 år, eller, om han jämlikt § 26 Fss åtnjutit uppskov med fullgörandet av fortsättningsskolplikten, 16 år (Fss § 27 mom. 5 st. 1). Skolpliktig som avgått från folkskolan jämlikt Fs § 48 mom. 2 och som uppenbarligen saknar förmåga att tillgodogöra sig den fortsatta under­ visning, som inom skoldistriktet lämpligen kan beredas honom, må av skolstyrelsen kunna helt eller delvis befrias från fortsättningsskolplikt (Fss § 27 mom. 5 st. 2). 4

4. Vilken skolplikts tid gäller?

Det sades tidigare, att skolplikten i viss mån blir beroende av antalet klasser i folkskolan. Då detta antal kan variera från skoldistrikt till skol­ distrikt och det i folkskolestadgan förutsättes, att barn kan gå i obliga­ torisk skola i annat distrikt än där det är kyrkobokfört, kan fråga uppstå om vilket distrikts skolplikt som skall gälla. Spörsmålet är inte författningsmässigt reglerat. Folkskolestadgans utformning ävensom principiella skäl talar emellertid för att ett barns skolplikt skall vara den som gäller i det distrikt, där barnet är kyrkobokfört. Detta distrikt har också ansva­ ret för att barns skolgång fullgöres (Fs § 6 mom. 3 och 4 samt § 39). Fortsättningsskolplikten förutsättes skola fullgöras i det skoldistrikt, där den skolpliktige är bosatt, vare sig han är där kyrkobokförd eller icke, eller genom detta skoldistrikts försorg (Fss § 29 mom. 3). Vanligen torde man anse, att skolplikten är av den omfattning, som gäller för det skoldistrikt, där den skolpliktige är bosatt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 11

5. Skolplikten vid lyte eller sjukdom

Vissa kategorier barn hindras av lyte eller sjukdom att deltaga i vanlig skolundervisning, t. ex. psykiskt efterblivna, vissa vanföra, tuberkulösa barn, nervösa och psykopatiska barn och barn, som lider av andra kroniska eller mera tillfälliga sjukdomar. I folkskolestadgan saknas bestämmelser om skolplikten för dessa kategorier. Sedan 1920 finns i riksstaten ett anslag till avlöning åt lärare vid vissa sjukvårdsanstalter och barnhem. Riksdagen har bemyndigat Kungl. Maj:t (Rskr 1919: 8 A s. 150, 1927: 8 A s. 79, 1930: 8 A s. 78) att från anslaget lämna statsbidrag till statsunderstödda anstalter för ortopedisk vård, stats­ understödda tuberkulossjukhus, dispensärbarnhem, barnhem för nervösa och psykopatiska barn samt vissa specialanstalter såsom Eugeniahemmet. Bidrag utgår endast till lärarlöner (kung. 1938: 756 och 1948: 208 6 §), fria läroböcker och undervisningsmateriel samt avser endast folk- och småskolestadiet. Till kustsanatoriet Apelviken utgår dock bidrag för en fortsättningsskola. Ansvarig för denna undervisning är sjukvårdsanstalten respektive barn­ hemmet, icke skoldistriktet (jfr avlöningsreglementet för folkskolan 46 § 1 st.). Vissa skoldistrikt anordnar emellertid särskild undervisning för barn, som är intagna på sjukhus, och för barn, som på grund av sjukdom vistas i sina hem. Enligt riksdagens statsutskott (SU 1955: 172) får distrikten statsbidrag enligt för distrikten eljest gällande bidragsgrunder, då de själva anordnar undervisning vid sjukvårdsanstalter. Uttalandet torde syfta på fall då flera elever undervisas samtidigt i något som kan jämställas med en klassavdelning. Ofta måste dock undervisningen anordnas som privat­ lektioner, och då synes statsbidrag författningsenligt icke kunna utgå. Icke heller för undervisning i hemmet torde statsbidrag kunna utgå. Innebörden av gällande bestämmelser på området torde vara, att skol­ plikt i princip föreligger även för barn, som på grund av lyte eller sjuk­ dom ej kan deltaga i vanlig skolundervisning, ehuru stat och kommun endast i begränsad utsträckning tillgodoser behovet av undervisning för dessa kategorier.

6. Enskilda skolor och undervisning i hemmet

Enligt Fs § 62 mom. 1 gäller följande för den, som önskar inrätta enskild skola för undervisande av barn, som icke avgått från folkskolan enligt Fs § 47 eller icke inför skolstyrelsen styrkt sig ha förvärvat kunskaper, motsvarande de för sådan avgång erforderliga. Vederbörande skall ansöka om skolans inrättande hos skolstyrelsen, som ej må vägra tillstånd, om sökanden är känd för hedrande vandel, befinnes äga den skicklighet, som för undervisningens meddelande erfordras, samt är medlem av svenska kyrkan eller annat trossamfund, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att i skolornas ställe ombesörja religionsundervisning.

12 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958

Dylik enskild skola skall stå under skolstyrelsens inseende. Finner sty­ relsen, att skolan ej motsvarar det därmed avsedda ändamålet eller att undervisningen är anordnad i strid mot de i stadgan givna föreskrifterna, äger den förbjuda, att skolan fortsätter sin verksamhet. Enligt Fs § 62 mom. 2 gäller, att skolor, som på enskildas bekostnad är eller framdeles blir inrättade, även skall vara under skolstyrelsens inseende; dock må i regel ej någon rubbning äga rum i de villkor, som vid deras stiftelse är föreskrivna. Enligt Fs § 38 kan skolpliktiga barn, för vilka föräldrar och målsmän vill bereda tillfälle till undervisning i hemmen, av skolstyrelsen befrias från skolgång, förutsatt att föräldrar eller målsmän anses vara i stånd att taga sorgfällig vård om barnens undervisning. Sådant från skolgång befriat barn är skyldigt att på kallelse av skolstyrelsen inställa sig till prövning. Skolgång skall åläggas det, när det befinnes ej ha erhållit sådan undervis­ ning, som i noggrannhet och omfattning någorlunda motsvarar undervis­ ningen i folkskolan. Prövningen skall äga rum inför skolstyrelsens ordfö­ rande eller någon för ändamålet av styrelsen därtill utsedd person inom eller utom styrelsen. Enligt ordalagen i detta stadgande skulle skolstyrelsen äga pröva dessa frågor utan att besvär på sakliga grunder skulle kunna anföras. Regerings­ rätten har dock i ett fall (RÅ 1955 E 47) ansett sig kunna i motiveringen åberopa sakliga resonemang. I Fss § 27 mom. 3 stadgas, att på prövning i varje särskilt fall av veder­ börande skolstyrelse skall bero, huruvida skolpliktig, som åtnjuter annan undervisning än skolundervisning må kunna befrias från undervisning i f ortsättningsskola.

7. Tillsynsbestämmelser

Skyldigheter för skolstyrelsen Skolstyrelsens ordförande och övriga ledamöter bör enligt föreskrifter i Fs § 44 genom förnyade besök i skolorna öva noggrann tillsyn över att barnen ordentligt begagnar undervisningen. För underlättande av skolstyrelsens tillsyn över skolgången bör styrel­ sen indela skoldistriktet i mindre områden och för varje sådant utse, an­ tingen bland sina egna medlemmar eller bland andra för nit om folkunder­ visningen kända personer, en tillsynsman. Deras åligganden regleras in­ gående i stadgan. I stället för tillsynsman må utses en skolnämnd.

Skyldigheter för målsman; hämtning och vite Enligt Fs § 51 kan skolstyrelsen vidtaga vissa åtgärder, om föräldrar eller målsmän eller den som eljest har skolpliktigt barn i sin vård, tredskas att efterkomma gällande föreskrifter angående barns skolgångsskyldighet. Bestämmelserna härom finns i Fs § 51, vars nuvarande lydelse är föl­ jande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 13

1. Tredskas föräldrar eller målsmän eller den, som eljest har skolpliktigt barn i sin vård, att efterkomma gällande föreskrifter angående barns skolgångsskyldighet och kan rättelse icke annorledes på lämpligt sätt vinnas, äger skolrådet föranstalta om barnets hämtande till skolan och för sådant ändamål anlita polismyndighet, där det finnes erforderligt. 2. Utebliver barn från skolan av anledning, som i mom. 1 sägs, sedan det upprepade gånger avhämtats, må länsstyrelse, efter anmälan av skol­ rådet eller, där länsstyrelsen eljest finner anledning därtill, kunna vid vite förelägga den tredskande att regelbundet hålla barnet i skolan även­ som, i händelse föreläggandet ej efterkommes, sådant vite utdöma. Där särskilda förhållanden därtill föranleda, må länsstyrelsen kunna förelägga vite, även utan att barnet dessförinnan till skolan avhämtats. Utdömt vite tillfaller kronan. Vite må ej vid bristande tillgång förvandlas till fängelse. 3. Skulle ovan angivna åtgärder befinnas fruktlösa, må skolrådet göra anmälan till barnavårdsnämnden om sålunda ådagalagd försummelse vid vårdnadens utövande. 4. Skolråds och länsstyrelses beslut enligt mom. 1 och 2 av denna para­ graf gå utan hinder av klagan i verkställighet; dock gäller detta icke för länsstyrelses beslut, varigenom vite utdömts.

Motsvarande bestämmelse finnes även i Fss § 36. Det må nämnas, att 1926 års riksdag avslog en motion (FK 14) om biträde av länsstyrelserna beträffande åtgärder mot tredskande elever och målsmän. Vid 1955 års riksdag (höstsessionen) behandlades två motioner (I: 72 och 11:107), vari begärdes översyn av Fs § 51. Statsutskottet framhöll därvid (SU 177), att hämtning och vite vore tvångsmedel för skolpliktens fullgörande, vilka torde böra tillgripas allenast i sådana fall, då andra åt­ gärder visat sig verkningslösa, samt anförde vidare bland annat följande. Av motiveringen till motionerna synes framgå, att motionärerna icke heller ifrågasatt nödvändigheten i och för sig av förefintligheten av de i samma paragraf givna föreskrifterna, utan åsyftat en sådan ändring av desamma, att vitesföreläggande i regel skulle föregå hämtning. Utskottet får emellertid erinra om att redan med nuvarande lydelse av paragrafen förefinnes möjlighet för länsstyrelse att, där särskilda förhållanden därtill föranleda, förelägga vite utan föregående hämtningsförfarande. Utskottet förutsätter, att en icke alltför restriktiv tillämpning av denna bestämmelse äger rum och att den ifrågavarande, länsstyrelserna givna befogenheten anlitas i alla de fall diir den — framför ett föregående hämtningsförfarande — kan förutsättas leda till ett gynnsammare resultat.

Utskottet hemställde, att motionerna icke skulle föranleda någon riks­ dagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Skyldigheter för arbetsgivare I Fs § 50 föreskrives, att arbetsgivare, som i sin hantering begagnar bi­ träde av barn, är skyldig att jämlikt de särskilda föreskrifter, som därom är eller varda givna (se arbetarskyddslagen, 32 §), så ordna deras arbete, att de erhåller stadgad undervisning. Ett liknande stadgande finns i Fss § 35, där arbetsgivaren även ålägges tillse, att barn går i skolan.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958

8. Uppgifter från folkbokföringen m. m.

Enligt Fs § 36 skall kyrkoherden före utgången av mars månad varje år till skolstyrelsen överlämna förteckning över de barn inom skoldistriktet, som under året fyller sju år samt så fort ske kan i förteckningen införa de barn i skolåldern, som, efter att ha inflyttat till skoldistriktet, skall kyrkobokföras i församlingen. Kyrkostämman kan bereda det biträde vid upprättandet av nämnda förteckningar och uppgifter, som kan anses skäligt. I vissa fall förekommer det, att kyrkobokföraren efter överenskommelse även fortlöpande aviserar skolstyrelsen om släktnamnsändring, medborgarskapsändring, eftervaccination, utflyttning från församling samt dödsfall. Enligt Fss § 29 skall vederbörande pastor i god tid före början av fortsättningsskolkurs upprätta och till skolstyrelsen överlämna förteckning dels över de barn, som under tiden efter senast skedda intagning i fortsättningsskola avgått från egentlig folkskola enligt §§47 och 48 Fs, dels ock över de barn, som under samma tid uppnått 13 års ålder och åtnjutit eller åtnjuter undervisning i andra läroanstalter än i distriktets folkskolor eller i hemmen på sätt i § 38 Fs sägs. Förteckningen skall fullständigas med uppgift såväl å de hithörande barn, som efter att ha inflyttat till skoldistriktet skall kyrkobokföras i församlingen, som ock å barn, som avflyttat från distriktet eller avlidit. Aviseringen från folkbokföringen till skolmyndigheterna verkställes i Stockholm av mantalsverket och i Göteborg av den lokala skattemyndig­ heten. I detta sammanhang är lagen om skyddskoppympning (1916: 180) av betydelse. Enligt 2 § i lagen skall barn skyddskoppympas senast det kalenderår, då det fyller sex år. Från ympning kan undantagas vissa i 5 § närmare angivna fall. Enligt 15 § skall ymparen föra särskild ympningsjournal. Före den 10 januari varje år skall uppgift om ympning, som ägt rum nästföregående år, genom utdrag av journalen av ymparen insändas till vederbörande pas­ torsämbete, som ofördröjligen skall i församlingsboken anteckna sålunda fullgjord ympningsplikt. Lagens 16 § 2 mom. är av följande lydelse. När årlig förteckning upp­ rättas över de barn inom skoldistriktet, vilka under året inträder i skol­ åldern, åligger det pastorsämbete att i förteckningen för varje barn an­ teckna huruvida barnet undergått skyddskoppympning. I 16 § 3 mom. i lagen föreskrives, att skolstyrelsen sist inom en månad, sedan barnet intagits i skolan, skall anmana föräldrar eller andra, som har vården om barn, vilka ej undergått skyddskoppympning, att ombesörja, att sådan ympning verkställes inom en månad. Skolstyrelsen skall därefter till hälsovårdsmyndigheten i kommunen insända förteckning dels å de i skolan

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958 15

intagna barn, som oaktat anmaningen icke inom föreskriven tid undergått skyddskoppympning, dels å de skolpliktiga men icke i skolan intagna barn, som icke undergått sådan ympning, ävensom uppgift om sistnämnda barns uppehållsort.

Riksdagen fattade 1945 principbeslut, att efterhand som det blev möjligt att överföra rapporteringen av skolpliktiga på länsbyråerna för folkbok­ föringen, skulle detta ske. Hänsyn skulle därvid tagas till att överföringen inte bara medförde lättnad för pastorsexpeditionerna utan även totalt innebar en förenkling av arbetet (Prop. 1945: 282 särsk. utsk. nr 1 s. 143). Statens organisationsnämnd har i promemoria den 27 oktober 1953 före­ slagit, att länsbyråerna för folkbokföringen skall övertaga aviseringen av skolpliktiga barn m. m. till de kommunala skolmyndigheterna. I yttrande den 11 januari 1954 har skolöverstyrelsen i princip tillstyrkt organisationsnämndens förslag. Förslag om reviderad vaccinationslagstiftning har den 16 mars 1957 framlagts av medicinalstyrelsen. Enligt förslaget skall skolorna och pastors­ ämbetena befrias från vaccinationskontrollen. I yttrande över detta förslag den 16 augusti 1957 har statistiska centralbyrån tillstyrkt att vaccinationsregistreringen överföres från pastorsämbetena till länsbyråerna. Det må anmärkas, att Kungl. Maj:t den 31 januari 1958 beslutat inhämta lag­ rådets utlåtande över ett inom inrikesdepartementet utarbetat förslag till lag om ympning mot smittkoppor och att föredragande departementschefen därvid förklarat sig biträda medicinalstyrelsens förslag till omläggning av vaccinationskontrollen.

På grundval av kyrkobokförarens förteckning över skolpliktiga barn och enligt av skolöverstyrelsen meddelade anvisningar skall i varje skol­ distrikt föras erforderliga liggare och förteckningar över skolans samtliga lärjungar (Fs § 36 mom. 4). Vidare skall i kyrkobokförarens förteckning för varje barn anmärkas, hur det blivit sörjt för dess undervisning (Fs § 39 mom. 1). För att kunna vaka över, att alla skolpliktiga barn i ett skoldistrikt erhåller undervisning äger skolstyrelsen rätt att från offentliga och enskilda skolor infordra uppgifter, som för detta ändamål är behövliga (Fs § 39 mom. 2). För fortsättningsskolan finns liknande bestämmelser i Fss § 29 mom. 2 och 4. Om i någon av distriktets skolor inskrives barn, tillhörande annat skol­ distrikt, skall skriftligt meddelande därom lämnas skolstyrelsen i det di­ strikt, barnet tillhör (Fs § 6 mom. 4). Dylikt meddelande jämte uppgift om den klass, vari barnet undervisas, skall sedermera, så länge barnet kvarstannar i skolan, årligen före den 1 juni sändas till nämnda skolstyrelse.

16 Kunql. Maj:ts proposition nr 93 år 1958

B. Skolförfattningssakkunnigas förslag

1. Inledning

De sakkunniga har utarbetat ett förslag till fullständig författningstext med bestämmelser om skolplikt, avsedda att ingå som ett särskilt kapitel i en blivande allmän skolstadga. De sakkunnigas framställning i ämnet har formen av en utförlig kommentar till författningstexten. I den följande redovisningen av sakkunnigförslaget har åtskilliga detaljer utelämnats. Då frågan om skolplikt inte tidigare varit föremål för någon mera utförlig och sammanfattande behandling har å andra sidan de sakkunnigas synpunkter i mera väsentliga hänseenden ansetts böra återges tämligen fullständigt. Beträffande av de sakkunniga använd terminologi torde böra framhållas, att med obligatoriskt skolväsen avses folkskolan, fortsättningsskolan och försöksskolan. I enlighet med skolstyrelselagens innehåll förekommer inte begreppet skoldistrikt utan detta har ersatts med kommun. I gällande skol­ författningar användes regelmässigt ordet målsman i betydelsen av den, som har den rättsliga vårdnaden av barnet. I vissa fall åsyftas även den, som har enbart den faktiska vårdnaden om hand. I annan lagstiftning före­ kommer ej ordet målsman utan i stället ordet vårdnadshavaren. Detta ord avser endast den eller de, som har den rättsliga vårdnaden. De sakkunniga har ansett sig böra förorda, att i de nya skolförfattningarna användes sam­ ma ord som i annan lagstiftning eller ordet vårdnadshavare. Uttrycket klass eller årsklass för de elever som under ett läsår genomgår samma lärokurs har utbytts mot det mera adekvata årskurs.

2. Skolplikt — rättigheter och skyldigheter

För undvikande av tvekan föreslår de sakkunniga, att det i en blivande skolstadga direkt utsäges, vilka barn som är skolpliktiga. Som allmän för­ utsättning för att skolplikt skall föreligga för visst barn, vare sig barnet är svensk medborgare eller icke, bör enligt de sakkunnigas mening gälla att barnet är bosatt här i riket. Endast under denna förutsättning kan man från folkbokföringens organ få upplysningar om barnet. Vid tolkning av begreppet bosättning bör samma praxis följas som vid tillämpning av folkbokföringsförordningen. Ofta torde skolplikt — av rent praktiska skäl — kunna utkrävas endast av barn, som är kyrkobokförda här i riket. Givetvis bör man emellertid försöka laga så att skolplikt fullgöres även av barn, som rätteligen skolat kyrkobokföras här, men som av någon anledning icke blivit kyrkobokförda, exempelvis vissa zigenarbarn. Viktigt är också, att skolplikt i dess betydelse av rätt till utbildning föreligger, så snart ett barn är bosatt här i landet. I vissa fall skall svenska medborgare vara kyrkobokförda i Sverige, fastän de är bosatta utomlands. Att för sådana barn föreskriva svensk skol­ plikt synes ej lämpligt. Först när ett dylikt barn bosätter sig i Sverige bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 17

det ha plikt och rätt att gå i svenska skolor. Anmärkas bör emellertid, att statsbidrag i flera fall utgår för svensk undervisning åt svenska barn i ut­ landet. Bidragen tillfaller skolor, som av svenska utlandsförsamlingar, en­ skilda sammanslutningar m. fl. anordnats på orter, där antalet svenska barn ej är alltför obetydligt. Liksom hittills bör på skolpliktens område likställighet råda mellan barn, som är svenska medborgare, och barn, som är utlänningar eller statslösa. Utlänningar tillhörande främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning så ock de­ ras utländska familjemedlemmar och utländska tjänare skall icke kyrkobokföras här i riket. Att skolplikt icke kan utkrävas av barn, hänförliga till denna kategori, har icke ansetts behöva särskilt anges. Vissa barn kan på grund av lyte eller sjukdom ej deltaga i vanlig skol­ undervisning. I vissa men ej i alla fall har de förutsättningar att deltaga 1 på annat sätt anordnad undervisning. I princip bör skolplikten gälla även för dem, även om de ej kan gå i de vanliga skolorna. Denna fråga behand­ las närmare i det följande. För närvarande betraktas skolplikten i folkskolan och fortsättningsskolplikten som två skilda begrepp. De sakkunniga finner det vara principiellt riktigast att använda begreppet allmän skolplikt, som alltså innefattar skolplikt i både folkskola, fortsättningsskola och försöksskola. Från den allmänna skolplikten bör emellertid uttryckligen undantagas de kategorier barn, för vilka särskilda skolpliktsbestämmelser gäller, nämligen vissa psy­ kiskt efterblivna, blinda, döva och nomadlappars barn. Ordet nomadlappar är ej adekvat. I stället föreslår de sakkunniga ordet fjällsamer, vilket anses mera motsvara det som åsyftas. De sakkunniga har ansett sig böra fastslå de skolpliktigas rätt att anlita de obligatoriska skolorna och deras skyldighet att anlita dem, om deras skolplikt ej fullgöres på annat i författning godtaget sätt. Nu gällande huvudregel, att kommunen är skyldig mottaga de barn, som är kyrkobokförda i kommunen, bör bibehållas. Denna regel fanns i 2 § av skolstyrelseutredningens förslag till skolstyrelselag (SOU 1955:31 s. 499). Ifrågavarande kommun föreslås få benämningen hemkommun. För att an­ ge kommunens skyldighet har uttrycket »sörja för barnets undervisning» valts med tanke på de fall, då kommunen efter avtal med annan kommun låter barnet gå i denna kommuns obligatoriska skolor. I regel sammanfaller kyrkobokföringsort, bosättningsort och vistelseort. Undantagen är dock så talrika, att en särskild reglering enligt de sakkun­ nigas mening erfordras. För närvarande mottager kommunerna i stor ut­ sträckning i sina obligatoriska skolor barn, som ej är kyrkobokförda i kom­ munen, utan att skyldighet härtill torde föreligga och utan att ersättning härför begäres av barnens hemkommuner. Genom skolväsendets omdaning kommer dock saken i ett annat läge. 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 sand. Nr 03

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958

Enligt 1 § skolstyrelselagen skall varje kommun sörja för det obligato­ riska skolväsendet i kommunen. Genom skolpliktens utsträckning till nio år, skolväsendets utbyggnad och differentiering samt utökade skolsociala åtgärder torde kommunernas kostnader för skolväsendet komma att succes­ sivt stiga. Från och med den 1 juli 1958 skall statsbidrag på det allmänna skolväsendets område utgå efter ändrade grunder. Bidraget skall beräknas mera schablonmässigt och beträffande vissa skolsociala utgifter ej längre utgå per elev. Bestämmelserna om kommunal samverkan i 2 § skolstyrelselagen torde aktualisera frågan om ersättning för elever från andra kommu­ ner i större utsträckning än som nu är fallet. Dessa förhållanden medför att kommunerna möjligen inte blir lika villiga i fortsättningen som nu att i sina obligatoriska skolor intaga elever, som de ej är författningsenligt skyldiga att mottaga. Föräldrarnas nuvarande möj­ lighet att välja vistelseort för barnen skulle i så fall minska. De sakkunniga anser en sådan utveckling ej vara önskvärd och har därför föreslagit vidgad skyldighet för kommunerna att mottaga elever. I sak torde förslaget emel­ lertid nära ansluta sig till gällande praxis. Det har visat sig vanskligt att exakt angiva de fall, då kommun skall vara skyldig att i sina obligatoriska skolor mottaga i kommunen ej kyrkobokförda barn. Här träder hänsynen till barnets bästa i förgrunden. De sakkunniga har i fyra punkter (motsvarande a)—d) i 3 § bilaga 1) angivit de fall, då sådan skyldighet skall föreligga. Under punkt a) har upptagits de fall då det dröjer någon tid innan en familj, som flyttat till kommunen, får sin kyrkobokföring ordnad. Själv­ fallet skall barn i en sådan familj omedelbart mottagas i kommunens obligatoriska skolväsen. Under punkt b) har kommun i anslutning till zigenarutredningens för­ slag ålagts en ovillkorlig skyldighet att mottaga skolpliktiga barn i ambu­ lerande zigenarf amil jer, som ej är kyrkobokförda i kommunen. Enligt skol­ överstyrelsen öppnar kommunerna redan nu beredvilligt sina skolor för dylika barn. Vidare har fastslagits kommunens skyldighet att mottaga ej kyrkobokförda barn i sina skolor. Under punkt c) har till en början upptagits det fallet, att ett barn är intaget i barnhem eller liknande anstalt i kommunen. Dylika barn kyrkobokföres som regel ej i den kommun, där anstalten är belägen, utan bibe­ håller sin kyrkobokföring hos föräldrarna. Starka sociala skäl talar för, att de likväl utan vidare skall mottagas i barnhemskommunens skolor. På liknande sätt förhåller det sig med barn som, efter omhändertagande enligt barnavårdslagen, inackorderats i enskilda hem. Dessa barn torde emellertid ofta kyrkoskrivas som »fosterbarn» i det nya hemmet. Annorlunda förhåller det sig då med vissa andra fall av inackordering. Understundom är omstän­ digheterna sådana att ett barn måste inackorderas på främmande ort för att överhuvudtaget erhålla tillfredsställande undervisning, exempel­

Kungl. May.ts -proposition nr 93 år 1958 19

vis i fråga om lots- och fyrpersonalens barn i vissa fall, barn i vissa öde­ bygder etc. Vidare kan inackordering ibland med hänsyn till barnets bästa vara att föredra framför en lång och tröttande skolskjuts. Den som på detta sätt vistas på en ort för att få undervisning vid läroan­ stalt skall ej kyrkobokföras där, så länge han kan anses ha sitt egentliga hem annorstädes. Om ett barn på grund av förhållandena i föräldrahem­ met, t. ex. moderns sjukdom, söndring i föräldrarnas äktenskap, för längre tid inackorderas på annan ort eller överlämnas till släktingar där, beror det ofta på tillfälligheter, om barnet får ändrad kyrkobokföring. I alla de fall, som här antytts, bör vistelsekommunen enligt de sakkunnigas mening, oavsett kyrkobokföringen, vara skyldig att mottaga barnet i sina skolor. De sakkunniga vill emellertid gå ett steg längre och föreslår, att dylik skyl­ dighet skall föreligga så snart barnet för längre tid mottagits i enskilt hem i kommunen. Skälet är även här hänsynen till barnets bästa. Man torde kunna utgå ifrån att föräldrar, som på detta sätt låter sina barn mera stadigvarande vistas på annan ort, i det alldeles övervägande antalet fall har starka motiv för sin åtgärd — motiv som måste godtagas. Och om man i författning uppställde särskilda krav i fråga om motivens art eller styrka, skulle risk uppkomma för tolkningssvårigheter och för tvister, som lätt skulle kunna få menliga följder för barnet. Något annorlunda ställer sig frågan, då barnets vistelse i den andra kom­ munen är av mera kortvarig natur. Även då bör emellertid barnet intagas i kommunens obligatoriska skolor om särskilda skäl föreligger därtill med hänsyn till barnets bästa. En föreskrift härom har föreslagits (punkt d). Bestämmelsen bör bland annat kunna tillämpas på säsongarbetares barn, om de under viss arbetssäsong av föräldrarna medtages till annan ort än den, där de alltjämt är kyrkobokförda. Rena turist- eller nöjesuppehåll på en ort bör emellertid ej föranleda, att barnet intas i ortens obligatoriska skolor. För skolpliktiga, som mottages av de skäl som nu angivits, bör kommun ej ha rätt till ersättning från hemkommunen för av skolgången föranledda kostnader. Denna belastning kan drabba kommunerna ojämnt, men i stort sett torde några mera betydande orättvisor icke uppkomma. I varje fall utgår statsbidrag till så stor del av kommunernas skolkostnader, att kom­ munerna bör kunna åläggas de med dessa föreskrifter förenade kostnaderna. Över skolstyrelsens beslut rörande barns skolgång i de hänseenden som här avses bör bland andra vårdnadshavaren kunna anföra besvär hos länsskolnämnden och få sakfrågan prövad.

3. Skolpliktens omfattning och fullgörande

Skolpliktens början Nuvarande bestämmelser beträffande skolpliktens början har de sakkun­ niga ansett i allt väsentligt böra bibehållas. Föreskrifterna om inträde i

20 Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958

obligatorisk skola för sexåringar har emellertid förenklats i formellt och i viss mån även i sakligt hänseende. De sakkunniga har således ej ansett olika bestämmelser för sexåringar födda före och efter den 1 juli erforder­ liga. Vid bedömandet av skolmognaden bör självfallet sexåringens ålder vara en faktor av stor betydelse, utan att detta uttryckligen utsägs i för­ fattningen. Beslutanderätten bör ankomma på skolstyrelsen med möjlighet för styrelsen att enligt 12 § 1 mom. skolstyrelselagen delegera beslutande­ rätten till skolchefen eller annan. Vårdnadshavaren äger för närvarande rätt att utan den kommunala skolstyielsens medgivande låta sexåring vinna inträde i enskild skola. De sakkunniga har icke föreslagit någon ändring i detta hänseende. Bestämmelser om rätt till uppskov ett år med skolgångens början gäller för alla skolpliktiga barn och häri föreslås ingen ändring. Vårdnadshavare bör emellertid ha rätt motsätta sig uppskov, även om barnet ej är skolmoget det år det fyller sju år. Det kan nämligen vara svårt för föräldrarna att ha tillsyn över barnet i hemmet. — Den nuvarande särbestämmelsen för B 3- och D-former, i vilka elever intages vartannat år, torde vara onödig, eftersom skolstyrelsen kan uppskjuta skolgången för ett skolomoget barn endast ett läsår och det här skulle bli fråga om två läsår. Vårdnads­ havaren äger icke heller rätt påfordra intagning det kalenderår, då barnet fyller sju år, om intagning sker vartannat år och först skall ske det år, då barnet fyller åtta år. Då folkskolan genomgående nu är minst sjuårig, erfordras enligt de sak­ kunnigas mening ej någon föreskrift om minimiålder för inträde i fortsättningsskola.

Vilken kommuns skolpliktstid skall gälla? De sakkunniga framhåller, att av närliggande distrikt har ofta några 7 och andra 8 obligatoriska årsklasser. Även 9 obligatoriska årsklasser före­ kommer. I regel har varje distrikt enhetlig skolpliktstid för hela sitt om­ råde, men undantag förekommer, t. ex. Stockholm. Skolpliktiga är i regel bosatta och kyrkobokförda på samma ort. Undan­ tagen är dock så många att frågan huruvida bosättning eller kyrkobokföring skall avgöra skolpliktens omfattning enligt de sakkunnigas mening måste lösas. De har ingående diskuterat de båda alternativen och framhåller, att vilketdera som än väljes kan föräldrarna vidtaga sådana åtgärder, att den kommuns skolpliktstid blir gällande, som föräldrarna önskar, även om skolmyndigheterna skulle anse, att försök till kringgående av gällande be­ stämmelser föreligger. I detta hänseende anses alternativen vara i stort sett likvärdiga. Kyrkobokföringen i en kommun tillmätes i olika avseenden, t. ex. inom vissa grenar av socialvården, avgörande betydelse för vederbörande. Enligt de sakkunnigas mening talar övervägande skäl för att detta bör gälla även

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 21

i fråga om skolpliktstiden. De sakkunniga förordar därför att som huvud­ regel skall gälla, att skolpliktstiden bestämmes med hänsyn till förhållan­ dena i hemkommunen. Den faktiska kyrkobokföringen bör vara avgörande för skolpliktstidens omfattning, även om besvär anförts över beslutet om kyrkobokföring. Först sedan kyrkobokföringen genom lagakraftvunnet be­ slut ändrats, bör därav betingad ändring av skolpliktstiden ske. Den föreslagna huvudregeln innebär, att t. ex. elev, som är kyrkobokförd i kommun med sjuårig folkskola men går i skola med åtta obligatoriska årskurser, skall äga avgå efter årskurs 7 i denna skola och att elev med åttaårig folkskola i hemkommunen, som går i skola med sju obligatoriska årskurser, skall vara skyldig genomgå årskurs 8 i hemkommunen eller annorstädes. I vissa fall kan det dock visa sig lämpligt att skolpliktstiden får bestäm­ mas med hänsyn till skolortens förhållanden. De sakkunniga har därför föreslagit, att länsskolnämnden skall äga besluta härom. I samband med enhetsskolans successiva genomförande torde det i stor utsträckning erfordras samverkan mellan olika närliggande kommuner, särskilt beträffande högstadiet. Det kan tänkas, att skolväsendet i en del av en kommun samordnas med skolväsendet i en annan kommun och skolväsendet i en annan del av förstnämnda kommun med skolväsendet i en tredje kommun. Tills nioårig skola generellt införts, kan det då in­ träffa, att dessa tre kommuner har olika antal årskurser i den obligatoriska skolan. Emellertid bör området för varje samorganiserat stadium ha ge­ mensam skolpliktstid oavsett kommungränserna. De sakkunniga utgår från att kommun i sådana fall skall äga besluta om olika skolplikt i olika delar av kommunen. För dem som inte är kyrkobokförda, bör skolpliktstiden bestämmas med hänsyn till förhållandena på vistelseorten. Även beträffande skyldigheten att gå i fortsättningsskola bör enligt de sakkunnigas mening som regel kyrkobokföringsortens förhållanden gälla. Det är nämligen av vikt att reglerna om den allmänna skolplikten blir så vitt möjligt enhetliga.

Olika möjligheter att fullgöra skolplikten De sakkunniga har funnit det lämpligt att de skolor, i vilka skolplikten må fullgöras, anges i en paragraf. Bestämmelserna bör få en mera allmän avfattning än som nu är fallet. Detta gäller särskilt för fortsättningsskolan. Undervisningen i realskola, flickskola, högre folkskola och allmänt gym­ nasium avviker i flera hänseenden från de obligatoriska skolornas under­ visning. En uttrycklig föreskrift bör därför enligt de sakkunnigas mening finnas om att genomgång av dessa skolor godtages såsom fullgörande av skolplikt. Vidare har de sakkunniga föreslagit, att skolplikten skall kunna fullgöras i annan offentlig eller enskild skola, om undervisningen väsent-

22 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958

ligen motsvarar den som meddelas i obligatorisk eller annan nyss nämnd skola. För att belysa innebörden av uttrycket »väsentligen motsvarar» anför de sakkunniga bland annat följande. Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ratificerades av Sverige den 11 januari 1952 (Prop. 1951: 165). I tilläggsprotokoll den 20 mars 1952 till konventionen stadgas i artikel 2 följande: »Ingen må för­ vägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respek­ tera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och under­ visning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filoso­ fiska övertygelse.» Sverige ratificerade tilläggsprotokollet den 17 april 1953 (Sveriges över­ enskommelser med främmande makter 1953: 26) med reservation beträf­ fande artikel 2, »att Sverige dels icke kan medgiva föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att deltaga i delar av de allmänna skolornas undervisning, dels att befrielse från skyldigheten att deltaga i de allmänna skolornas kristendomsundervisning endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad». I propositionen 1953:32 framhöll departementschefen, att undervis­ ningen i de svenska statsskolorna i princip är att betrakta såsom ett helt. Gällande författningar medger sålunda icke ett barns målsman att för bar­ net utbyta delar av det fastställda kursinnehållet mot privat undervisning utanför skolan. Föräldrar, som t. ex. skulle anse, att skolans historieundervisning icke överensstämmer med deras historieuppfattning eller att biologi­ undervisningen i fråga om utvecklingsläran strider mot deras övertygelse, kan sålunda icke under åberopande härav påkalla, att deras barn skall fritagas från dessa delar av undervisningen. Någon möjlighet att på sådant sätt taga hänsyn till vad som skulle kunna rubriceras såsom föräldrarnas »filosofiska övertygelse» föreligger sålunda icke enligt gällande svenska bestämmelser. Annorlunda var däremot enligt departementschefen förhållandet beträf­ fande den religionsundervisning och den morgonandakt som förekommer i de svenska statsskolorna. Här hänvisades till propositionen 1950: 70 om enhetsskolan s. 367 ff, dissenterlagskommittén (SOU 1949: 20) och propo­ sitionen 1951: 100 om religionsfrihet s. 128.

Undertecknandet av konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna får enligt de sakkunnigas mening till följd, att skolgång i skolor med ett delvis annat kursinnehåll än det som förekommer i de reguljära kommunala eller statliga skolorna måste accepteras, om av­ vikelsen föranledes av annan »religiös eller filosofisk övertygelse». Med hänsyn till vad sålunda anförts anser de sakkunniga, att uttrycket »väsent­ ligen motsvarar» icke bör tillämpas för rigoröst. Beträffande de enskilda skolorna anser de sakkunniga, att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 23

skolstadgans avsnitt om skolplikt m. m. de enskilda skolornas verksamhet endast bör regleras i fråga om skolpliktens fullgörande. Om enskild skola dessutom mottager andra elever, bör stadgandet ej avse dem. Vidare bör reglerande bestämmelser endast ges för skolor utan statsunderstöd. För skolor med statsunderstöd bör föreskrifter om tillsyn meddelas i annan ordning. För undvikande av tvekan har föreslagits, att godkännande av skolan skall meddelas av skolstyrelsen i den kommun, där skolan är belägen. De sakkunniga anser, att föräldrarna bör ha rätt att välja även en­ skild undervisning i hemmet eller annorstädes såsom alternativ till den statliga eller statsunderstödda undervisningen. En sådan rätt står även i god samklang med Sveriges godkännande av konventionen om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. På grund härav föreslås, att skolpliktigt barn skall befrias från skolgång, om tillfredsstäl­ lande enskild undervisning beredes barnet. Besvär i sak bör kunna anföras mot skolstyrelsens avslagsbeslut. Bestämmelse härom kommer att intagas i stadgan. Om undervisningen handhaves av en välrenommerad lärare med god ut­ bildning, anser de sakkunniga, att kontrollen från skolstyrelsens sida bör begränsas och prövning av den skolpliktiges kunskaper kunna underlåtas. Skolstyrelsen bör dock ha rätt att, då så erfordras, anställa prövning. Det nuvarande kravet att undervisningen eller kunskaperna »någorlunda» mot­ svarar den obligatoriska skolans har bibehållits, då det väl stämmer med andan i nämnda konvention. I förslaget har tillagts, att vid vägran att undergå förhör skall skolstyrelsen kunna ålägga barnet skolgång.

Skolplikt vid lyte eller sjukdom Kungl. Maj:t har den 13 januari 1956 anbefallt skolöverstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen verkställa översyn av gällande bestäm­ melser rörande särskild undervisning åt sjuka eller tillfälligt invalidiserade elever. Den begärda utredningen avser emellertid endast dem, som är mera tillfälligt sjuka eller invalidiserade och som beräknas kunna återgå till vanlig skolgång. Även för kroniskt sjuka och invalider, som aldrig har möjlighet att gå i vanlig skola men har förutsättningar att tillgodogöra sig undervisning, t. ex. elever i skolor vid vanföranstalter, anser de sakkun­ niga det vara lämpligt att föreskriva skyldighet att deltaga i undervisning som anordnas för dem. Undervisningen vid sjukvårdsanstalter och barnhem torde i vissa men ej alla fall kunna inordnas i skolväsendet i den kommun, där anstalten eller hemmet är beläget. I en del fall, särskilt om eleverna huvudsakligen kom­ mer från andra kommuner, torde det dock vara lämpligare att nuvarande anordning bibehålies med anstalten eller hemmet som huvudman.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 När är skolplikten fullgjord? De sakkunniga uttalar, att skolplikten normalt bör upphöra, sedan den skolpliktige genomgått de för honom obligatoriska årskurserna och därvid erhållit acceptabla vitsord. För närvarande gäller en minimiålder för av­ gång från folkslcolan på 13 år och i undantagsfall 12 år. Sedan sjuårig skolplikt nu är helt genomförd, anser de sakkunniga att dessa minimiregler saknar praktisk betydelse och detta blir än mer fallet, då skolplikten ökas till 8 eller 9 år. Föreskrifter om minimiålder föreslås därför utgå. I anslutning till ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag ämnar de sak­ kunniga förorda, att varje elev vid avgång från folkskola, sedan skolplikten upphört, skall få slutbetyg, oavsett vilka vitsord eleven förvärvat. Villkoren för avgång före skolpliktstidens definitiva slut kan därför ej knytas till förvärv av slutbetyg. De sakkunniga har framlagt förslag om vilka vitsord, som enligt de sakkunnigas mening bör krävas för att skolplikten skall anses fullgjord. Bestämmelserna härom föreslås gälla för varje skola, där skol­ plikten må fullgöras. Läroplanerna för dessa skolor företer ej större olik­ heter än att enhetliga bestämmelser bör kunna tillämpas. Skolplikten bör givetvis upphöra, om vederbörande vid prövning styrker, att han inhämtat folkskolans lärokurs med ovan angivna vitsord. Bestäm­ melserna om sådan prövning är avsedda att inflyta i annat kapitel i skolstadgan än det som innehåller bestämmelser om skolplikt. För elever, som fullgör sin skolplikt i folkskola genom att gå i yrkes­ skola, föreslås skolplikten upphöra, sedan dessa årskurser nöjaktigt genomgåtts. Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att, om så erfordras, i anvisningar angiva innebörden av ordet nöjaktigt. Nuvarande bestämmelser om befrielse från skolplikt är enligt de sakkun­ nigas mening för detaljerade. Skälen för befrielse behöver ej specificeras i författning. Det bör vara tillfyllest med en generell möjlighet till befrielse från sista skolåret i åtta- och nioårig folkskola och försöksskola, om eleven samma kalenderår fyller 15 år, allt såvida särskilda skäl föreligger. Beslu­ tanderätten bör kunna anförtros skolstyrelsen. De nu gällande bestämmelserna om fullgörande av skolplikt i jortsättningsskola är enligt de sakkunnigas mening alldeles för vidlyftiga. De har därför föreslagit, att dessa bestämmelser skall få en mera koncentrerad utformning utan att några ändringar i sak vidtages. Den allmänna skolplikten skall enligt de sakkunnigas förslag under alla omständigheter upphöra senast med utgången av den årskurs, som slutar det kalenderår eleven fyller 16 år. För elever i sjuårig folkskola skall skolplikten i folkskola upphöra med utgången av den årskurs som slutar det kalenderår eleven fyller 15 år. Beträffande elever i åttaårig folk­ skola innebär förslaget en ökning av skolpliktstiden med ett år och beträf­ fande fortsättningsskolpliktiga elever en minskning med två år.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 25

4. Rätt att deltaga i obligatorisk undervisning efter skolpliktens slut

De sakkunniga framhåller, att det i icke så få fall händer att elev vid skolålderns slut ej hunnit genomgå alla obligatoriska årskurser. Orsaken kan vara t. ex., att eleven börjat skolan ett år senare än normalt på grund av skolomognad eller att han varit sjuk ett läsår. Oaktat bestämmelser i ämnet saknats, har skoldistrikten som regel låtit sådana elever slutföra sin skolgång, om de så önskat och haft erforderliga förutsättningar. Med nioårig skola och en maximiålder av 16 år måste praktiskt taget varje uppskov eller försening ett läsår medföra, att lärokursen ej medhinnes inom skolpliktstiden, såvida ej eleven börjat vid sex års ålder. De sakkunniga har ansett det vara av värde, att det i skolstadgan fast­ slås, att elever har rätt till denna skolgång, om erforderliga förutsättningar för fortsatta studier föreligger.

5. Tillsynsbestämmelser

De sakkunniga förordar beträffande skolstyrelsens skyldigheter, att i skolstadgan endast fastslås, för vilka kategorier styrelsen skall ha till­ syn och ansvar i fråga om skolpliktens fullgörande. Hur denna tillsyn skall verkställas, får bero på lokala bedömanden. Skolstyrelsen bör ha tillsyn över att skolgången fullgöres av alla skolpliktiga elever i kommunens obligatoriska skolor, oavsett elevernas kyrko­ bokföringsort. Vidare bör skolstyrelsen kontrollera, att i kommunen kyrkobokförda skolpliktiga, som ej går i kommunens obligatoriska skolor, på annat sätt får föreskriven undervisning. Beträffande zigenarbarn anser de sakkunniga, att kommunen i enlighet med zigenarutredningens förslag bör vara skyldig taga initiativ till att barnen snarast börjar i kommunens obligatoriska skolor. De sakkunniga föreslår, att en särskild bestämmelse härom intages i författningstexten. I vårdnadshavares skyldigheter anser de sakkunniga att det som ett väsentligt moment ingår att tillse, att barn fullgör författnings­ enlig skolplikt. Särskilt stadgande härom skulle därför i och för sig ej erfordras men har föreslagits för att undvika all tvekan. Nuvarande bestämmelser rörande hämtning och vite har enligt de sakkunnigas uppfattning i stort sett fyllt sitt ändamål, varför endast vissa sakliga och formella jämkningar föreslås. Enligt gällande bestäm­ melsers ordalag kan hämtning icke ske, om endast barnet men ej vårdnadshavaren visar tredska. Då skolplikten nu föreslås generellt utsträckt till 16 års-åldern, föreslås stadgandet omformulerat i detta hänseende. Beslut om hämtning bör alltid fattas av skolstyrelsen i den kommun, där barnet går i obligatorisk skola, även om barnet är kyrkobokfört i annan kommun. Så torde nu ej vara fallet. Föreläggande och utdömande av vite bör överflyttas från länsstyrelsen till länsskolnämnden. De sakkunniga har i enlighet med riksdagens utta­

26 Kungl. Maj:is 'proposition nr 93 år 1958

lande i denna fråga lämnat öppet om hämtning eller vite skall tillgripas som första åtgärd. Någon motsvarighet till nuvarande föreskrifter om barnavårdsnämnd har de sakkunniga ej medtagit i detta sammanhang, då dessa anses när­ mast höra hemma under bestämmelserna om elevernas uppförande. De sakkunniga anser slutligen, att vite och hämtning endast bör kunna komma ifråga beträffande obligatoriska skolor. Särskilda föreskrifter för arbetsgivare beträffande skolpliktiga barn anser de sakkunniga ej erforderliga, då skolpliktig är skyldig gå i skola och enskilda arbetsavtal ej kan begränsa denna skyldighet.

6. Uppgifter från folkbokföringen

De sakkunniga erinrar om att riksdagen 1945 fattade principbeslut om att efterhand som det blev möjligt att överföra rapporteringen av skolplik­ tiga på länsbyråerna för folkbokföringen, detta skulle ske. Hänsyn skulle därvid tagas till att överföringen inte bara medförde lättnad för pastors­ expeditionerna utan även totalt innebar en förenkling av arbetet (Prop. 1945: 282 särsk. utsk. nr 1 s. 143). Vinsten av ett överförande skulle framför allt bli, att man sparade manuellt arbete. Uppgifterna angående inskrivning och redovisning av värnpliktiga samt rapporteringen av folkpensionärer har numera överförts från pastorsexpe­ ditionerna till länsbyråerna. Länsbyråerna lämnar även uppgifter bland annat till sjukkassorna beträffande dem, som under året uppnår 15 års ålder, och till civilförsvarscheferna beträffande kvinnor, som under året uppnår 17 års ålder. De sakkunniga anser, att även rapporteringen av skolpliktiga bör kunna ske genom länsbyråerna men framhåller, att en för­ utsättning härför är, att den årliga rapporten om sjuåringar tillställes kom­ munerna före den 1 april. Inskrivningen kräver nämligen ett betydande förarbete och skolmognadsprov och andra prov tar även sin tid. I vissa fall torde länsbyråerna ej hinna sända korten till den 1 april. De torde då böra kunna medgivas uppskov någon vecka.

C. Remissyttranden

Hörda myndigheter och organisationer har i det hela ställt sig positiva till de sakkunnigas förslag eller lämnat det utan erinran. Invändningar mot grundläggande delar har inte rests från något håll. I det följande redovisas endast mera väsentliga synpunkter i sak. Erinringar rörande förslagets formella sida har icke medtagits. Skolöverstyrelsen framhåller, att förslaget präglas av en vidsynt inställ­ ning till förhållandet mellan skolan och den enskilde medborgaren samt att denna inställning synes vara ägnad att skapa goda förutsättningar för

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 27 en förtroendefull samverkan av största värde för de ungas fostran och undervisning. Beträffande vissa enskildheter av förslaget har överstyrelsen emellertid framfört synpunkter eller erinringar. Med anledning av uttalanden från vissa av överstyrelsen hörda myndigheter tar överstyrelsen sålunda upp frågan om ersättning i sådana fall, då en kommun på grund av att exem­ pelvis ett barnhem placerats i kommunen har att sörja för skolgången för ett stort antal barn från annan kommun. Överstyrelsen ansluter sig till de sakkunnigas uppfattning att ersättning i princip inte skall utgå, men uttalar, att länsskolnämnd undantagsvis bör kunna ålägga kommuner sam­ verkan på skolväsendets område även i sådana fall, varefter, om så er­ fordras, beslut kan fattas i ersättningsfrågan. I likhet med bland annat folkskoledirektionen i Stockholm ställer över­ styrelsen sig tveksam till en fortsatt tillämpning av bestämmelsen om möj­ lighet för elev, som väl inhämtat årskurs 7 i åtta- eller nioårig skola, att få fullgöra återstående skolgång i yrkesskola. Med hänsyn till av överstyrelsen gjorda erfarenheter föreslås, att upp­ giften att godkänna och återkalla godkännande av enskilda skolor lägges på länsskolnämnden i stället för på skolstyrelsen. — Barn, som på grund av sjukdom eller lyte ej kan bevista reguljär skola, bör enligt överstyrelsens mening tillkännas i princip samma rätt till undervisning, som tillkommer andra skolpliktiga barn. Överstyrelsen för yrkesutbildning har inte haft något att erinra mot de sakkunnigas förslag. Socialstyrelsen tillstyrker förslaget i de delar styrelsen ansett sig böra taga ställning. Bland de av styrelsen anförda synpunkterna må nämnas, att den finner det angeläget, att de handikappade barnen beredes tillfälle till undervisning i den mån de kan tillgodogöra sig sådan. En bestämmelse om skolplikt för dessa barn skulle enligt socialstyrelsens uppfattning kunna medverka till att stat och kommun i större utsträckning än som nu är fallet tillgodoser behovet av undervisning för denna missgynnade kategori. Statistiska centralbyrån, som granskat förslaget utifrån de synpunkter ämbetsverket företräder i egenskap av riksbyrå för folkbokföringen, till­ styrker förslaget men har gjort vissa påpekanden rörande det tekniska för­ farandet. Bland annat har svårigheten att avlämna erforderliga uppgifter före den 1 april framhållits. Centralbyrån har beräknat kostnaderna för den ifrågavarande aviseringen för riket utom Stockholm till omkring 17 000 kronor. Kostnaderna för mantalsverket i Stockholm antages bli lägre än de för närvarande är. Statens organisationsnämnd, som yttrat sig över samma delar av för­ slaget som statistiska centralbyrån, har inte framfört någon erinran. Länsstyrelsen i Stockholms län har inte haft något att erinra mot att länsstyrelsernas nuvarande åliggande att meddela vitesföreläggande och

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

att utdöma vite överflyttas till länsskolnämnderna men ifrågasätter å andra sidan, om inte beslut om hämtning genom polismyndighets försorg bör överflyttas från skolstyrelsen till länsskolnämnden. Länsstyrelsen i Jämtlands län har däremot icke kunnat tillstyrka, att från länsstyrelse till länsskolnämnd överflyttas ärenden angående föreläggande och ut­ dömande av vite. Som skäl för detta ställningstagande anföres, att dylika ärenden får anses vara av judiciell natur och beröra för den enskilde be­ tydelsefulla rättsförhållanden, varför de av rättssäkerhetsskäl även i fort­ sättningen bör handläggas i nu gällande ordning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har inte framfört någon erinran mot sakkunnigförslaget. Stadsförbundet och landskommunernas förbund har avgivit likalydande yttranden. Beträffande kommuns skyldigheter gentemot skolpliktiga barn uttalas tillfredsställelse över förslaget att kommun skall vara skyldig mottaga barn, som tillhör ambulerande zigenarfamilj, men det framhålles i anslutning till zigenarutredningens förslag om viss gottgörelse till kom­ mun, vilken mottager dylika barn, att ekonomisk ersättning av statsmedel många gånger torde vara en förutsättning för att de sakkunnigas förslag på denna punkt skall mötas med den rätta förståelsen ute i kommunerna. Vidare framhålles, att skyldigheten att sörja för skolgång i obligatorisk skola för barn, som intagits på barnhem eller anstalt, kan bli ganska be­ tungande för mindre kommuner, varför det inte anses rimligt att vistelse­ kommun i sådana fall ålägges att svara för de med dessa barns skolgång förenade kostnaderna. Statstjänstemännens riksförbund och tjänstemännens centralorganisation har endast framfört vissa detalj erinringar mot förslaget. Det senare förbun­ det har bland annat påpekat, att bestämmelserna om intagning av barn i pri­ vata skolor bör överensstämma med dem som gäller för obligatoriska skolor samt framhållit som mycket angeläget att barn, som på grund av sjukdom eller lyte hindras från att deltaga i vanlig undervisning, får en i skolstadgan intagen rätt till undervisning på samhällets bekostnad. Även målsmännens riksförbund påtalar, att dessa barns rätt till undervisning skjutits åt sidan.

D. Departementschefen

Skolförfattningssakkunnigas förslag i fråga om skolplikt innebär främst en systematisering, koncentration och förenkling av de nuvarande, i olika avseenden oklara och alltför vidlyftiga bestämmelser, som rör skolpliktsförhållandena. Den inom departementet utarbetade författningstexten, vilken som bilaga 1 torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende, bygger i allt väsentligt på de sakkunnigas utkast och innehåller ett fullständigt detaljförslag. Jag begränsar mig i det följande till vissa huvudpunkter i detta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 29 På grund av det varierande antalet obligatoriska årskurser inom folk­ skoleväsendet och nödvändigheten att tills vidare ha kvar fortsättningsskolan blir regleringen av detta område även enligt föreliggande förslag tämligen omfattande — jag hänvisar till författningsförslaget — och mer komplicerad än om vi redan haft ett för hela riket enhetligt 9-årigt skol­ väsen. De sakkunniga har visserligen föreslagit, att man skall införa sam­ lingsbegreppet allmän skolplikt, och jag tillstyrker att så sker, men det innebär inte, att man slipper ifrån att tala om å ena sidan skolplikt i folk­ skola och å andra sidan skolplikt i fortsättningsskola. Genom begreppet allmän skolplikt särskiljer man terminologiskt den för barn i allmänhet gällande skolplikten från sådan skolplikt som åligger vissa kategorier barn, såsom blinda och döva m. fl. De sakkunniga har avstått från att direkt definiera skolpliktsbegreppet. Det torde emellertid vara lämpligt att inledningsvis klarlägga begreppets innebörd enligt förslaget. Jag vill då först framhålla, att benämningen skolplikt inte är helt ade­ kvat, eftersom den närmast leder tanken till en skyldighet att gå ett visst antal år i skola. Emellertid är det i första hand fråga om en skyldighet att deltaga i undervisning för att inhämta ett visst mått av kunskaper i vidaste mening, och för det ändamålet godtages andra sätt än skolgång i vanlig betydelse. Endast sekundärt innebär skolplikt således en skyldighet att tillbringa så eller så många år i skola eller genomgå ett bestämt antal års­ kurser. Det må också påpekas, att uttrycket skolplikt skymmer bort den numera dominerande synpunkten att det för den enskilde föreligger en rätt till grundläggande utbildning, vilket är en förmån som han har anledning att bevaka. Eftersom begreppet skolplikt har gammal hävd och svårligen kan er­ sättas med något bättre, bör det bibehållas. Av vad jag här anfört om begreppet skolplikt följer, att någon fast­ ställd minimiålder för skolpliktstidens slut ej vidare erfordras. De sakkun­ niga har också föreslagit, att om det styrkes att ett barn inhämtat före­ skrivet kunskapsmått så skall det, oavsett ålder, anses ha fullgjort sin skolplikt. En annan sak är, dels att detta kunskapsmått allmänt talat skall motsvara resultatet av undervisning under ett visst antal årskurser i den obligatoriska skolan, nämligen sju årskurser jämte fortsättningsskolkurs i kommuner med sjuårig folkskola, åtta årskurser i kommuner med åtta­ årig obligatorisk folkskola och nio årskurser i kommun med fullt utbyggd försöksskola, dels att kunskapsmåttet i regel inhämtas under genomgången av de olika antalen årskurser i den obligatoriska skolan, eftersom barn är skyldigt bevista denna, om ej annan undervisning erhålles. Normalt är så­ ledes skolplikten fullgjord, då den för eleven högsta obligatoriska årskursen är genomgången och eleven, när det gäller folkskola eller försöksskola.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 därvid erhållit vitsord av visst slag. Skolplikten får således ett i viss mån varierande innehåll alltefter det obligatoriska skolväsendets utbyggnad i olika kommuner. Avgörande för den allmänna skolpliktens omfattning för det enskilda barnet föreslås bli antalet obligatoriska årskurser i den kommun där barnet är kyrkobokfört (hemkommunen) eller, om det ej är kyrkobokfört, i vistel­ sekommunen. De sakkunniga har enligt min mening anfört övertygande skäl för att detta bör gälla som huvudregel. Jag ansluter mig till de sak­ kunniga på denna punkt och förordar även att det skall finnas möjlighet till undantag genom att länsskolnämnden på särskilda skäl skall äga med­ giva, att för barn, som går i skola annorstädes än i hemkommunen, antalet obligatoriska årskurser på skolorten skall gälla. För sådana fall, då antalet obligatoriska årskurser av olika skäl inte hin­ ner genomgås eller föreskrivna vitsord inte kan erhållas före viss ålder, har hittills gällt, att skolplikten likväl skall upphöra och en sådan regel måste självfallet finnas även i fortsättningen. På denna punkt har de sakkunniga emellertid föreslagit sakliga ändringar, vilka innebär en anpassning till den pågående utvecklingen mot 9-årig obligatorisk skola och är av betydelse för den enskilde. Den viktigaste förändringen är, att skolplikten under alla omständigheter skall upphöra med utgången av den årskurs som slutar det kalenderår den skolpliktige fyller 16 år. För den som skall fullgöra skol­ plikten i fortsättningsskola upphör för närvarande skyldigheten att genom­ gå fortsättningsskolkurs eller inhämta däremot svarande kunskaper prin­ cipiellt inte förrän vederbörande fyller 18 år. För denna kategori föreslås således en minskning av skolpliktstiden med två år. Det må dock framhål­ las, att det är ovanligt med elever i fortsättningsskolan, vilka uppnått 17 års ålder. Skolplikten i folkskolan upphör för närvarande, även för elever i kom­ muner med åtta obligatoriska årskurser, senast vid utgången av det läsår, som utlöper under det kalenderår, då eleven fyller 15 år. För denna kategori höjes skolpliktstiden således med ett år. I försöksskolorna är gränsen för skolpliktstidens slut för närvarande ut­ gången av det läsår, som slutar det kalenderår eleven fyller 16 år. Mot den föreslagna maximiåldern för skolgångsskyldighet har från re­ missmyndigheternas sida inte rests några invändningar. Man skulle möj­ ligen ha kunnat vänta, att en högre ålder skulle ha diskuterats med hänsyn till att varje försening av skolgången, där den omfattar nio obligatoriska årskurser, normalt kommer att medföra att samtliga årskurser inte medhinnes inom skolpliktstiden. Spörsmålet har emellertid inte tagits upp och jag ansluter mig också för egen del till meningen, att det inte i något fall bör föreligga skyldighet att gå i skola mer än nio år. Jag förordar alltså de sakkunnigas förslag att maximiåldern för skolgångsskyldighet generellt

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 31 sättes till 16 år. Å andra sidan finner jag liksom de sakkunniga det vara klart att elev, som inte före skolpliktens upphörande genomgått alla för honom obligatoriska årskurser, skall äga rätt att genomgå återstående sådana kurser, om han har förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Författningsförslaget innehåller i 14 § bestämmelser härom. Nuvarande bestämmelser om befrielse från skolplikt är mycket detal­ jerade och anger de olika skäl på vilka befrielse kan ske. Möjlighet att befria elev från skyldighet att inhämta eller försöka inhämta föreskrivet kunskapsmått, innan han uppnår maximiåldern 16 år, bör givetvis finnas även framdeles. De sakkunniga har också i detta avseende föreslagit en enhetlig tidpunkt, nämligen utgången av vårterminen det kalenderår eleven fyller 15 år, dock att beträffande elev i åtta- eller nioårig folkskola och för­ söksskola befrielse vid denna ålder skulle kunna ske endast från sista skol­ året. Befrielsen skall enligt förslaget kunna medgivas av skolstyrelsen, om särskilda skäl är därtill. Med den modifikationen att befrielsen skall kunna avse ej endast sista skolåret i åtta- eller nioårig folk- eller försöksskola till­ styrker jag, att den allmänna skolplikten skall kunna upphöra med ut­ gången av den årskurs, som slutar det kalenderår eleven fyller 15 år, för­ utsatt att skolstyrelsen finner att särskilda skäl för befrielse är förhanden. Det ligger i sakens natur att denna rätt för skolstyrelserna måste användas med stor återhållsamhet. I fråga om nu gällande tidpunkt för skolpliktens inträde, det kalenderår barnet fyller sju år, har de sakkunniga inte föreslagit någon ändring. Allt­ jämt föreslås också skola gälla, att rätt att börja i den obligatoriska skolan skall kunna inträda året före eller året efter det då barnet fyller sju år, beroende på dess skolmognad. Beslutanderätten bör i detta avseende, såsom de sakkunniga förordat, ligga hos skolstyrelsen. Jag vill i detta sammanhang framhålla det stora ansvar som åvilar den som har att ta ställning till huruvida ett barn skall äga börja skolan före skolpliktens inträde eller ej. Misstag i fråga om skolmognaden kan näm­ ligen få svåra följder för barnet, varför det gäller att på allt sätt försöka gardera sig mot att barn beredes en för tidig skolgång. Prövningen skall därför enligt förslaget till bestämmelser härom alltid avse såväl den fysiska som psykiska mognaden hos barnet och endast om den ger till resultat, att barnet väl fyller förutsättningarna att börja skolgången före sjuårs­ åldern, skall sådant medgivande lämnas. Hänsyn skall därvid endast tagas till vad som är det för barnet lämpligaste och bästa. Någon rätt för vård­ nadshavare att få barn intaget i obligatorisk skola före skolpliktens inträde föreslår de sakkunniga inte. En ovillkorlig sådan rätt föreslås däremot in­ träda i och med höstterminens ingång det år barnet fyller sju år, förutsatt att intagning i skolan äger rum det året. Ett barn skall således inte kunna hindras från att börja sin skolgång, även om det vid prövning konstateras.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 att denna borde uppskjutas på grund av bristande skolmognad. I detta senare fall torde ansvaret för om barnet skall börja skolan eller ej liksom hittills helt få vila på vårdnadshavaren. Jag vill här dock understryka skolmognadsklassernas betydelse. I anslutning till vad jag nu sagt om barns intagning i skola, vill jag fram­ hålla, att jag i motsats till de sakkunniga anser, att samma krav på upp­ nådd skolmognad som samhället ställer för att underårigt barn skall få börja i obligatorisk skola också skall gälla beträffande rätt för barnet att börja i enskild skola, i den mån det är fråga om årskurs, som motsvarar första eller högre årskurs i den obligatoriska skolan. Författningsförslagets åttonde pa­ ragraf innehåller bestämmelser härom, vilka innebär, att den kommunala skolstyrelsen skall ansvara för att skolmognad konstaterats föreligga, på samma sätt som om det gällt inträde i obligatorisk skola. Företes inte bevis härom, skall enskild skola inte äga mottaga barn, som ej är skolpliktigt. I övrigt har jag ingen erinran mot vad de sakkunniga föreslagit rörande enskild skola. Skolöverstyrelsens uppfattning att länsskolnämnd och inte skolstyrelse bör godkänna sådan skola, kan jag inte dela, då det här är fråga om beslut av sådan skolorganisatorisk innebörd att de naturligt ansluter sig till den lokala skolstyrelsens allmänna uppgifter. De sakkunniga har ansett, att skolplikten skall kunna fullgöras, förutom i obligatorisk skola, allmänt läroverk, högre kommunal skola eller allmänt gymnasium, jämväl i annan offentlig skola eller särskilt godkänd eller statsunderstödd enskild skola, även om kursinnehållet i sådan skola endast »väsentligen» motsvarar det i de reguljära offentliga skolorna och avvikel­ sen föranledes av att undervisningen bygger på en annan religiös eller filo­ sofisk övertygelse än som ligger till grund för det svenska skolväsendet i allmänhet. De sakkunniga hänvisar beträffande detta sitt ställningstagande till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, vilken ratifi­ cerats av Sverige. Jag ansluter mig i detta avseende helt till de sakkunni­ gas mening även såtillvida att uttrycket »väsentligen motsvarar» inte bör tolkas rigoröst. Av vad jag förut sagt om skolpliktsbegreppets innebörd följer, att en­ skild undervisning, i hemmet eller annorstädes, liksom för närvarande skall kunna väljas som alternativ till skolundervisningen. I anslutning till de sakkunnigas förslag förordar jag, att skolpliktigt barn, som beredes enskild undervisning, av skolstyrelsen skall kunna befrias från skyldighet att gå i skola. Såsom förutsättning för befrielse har de sakkunniga föreslagit, att den enskilda undervisningen skall kunna karakteriseras som tillfredsställande. Jag anser detta krav vara för obestämt och förordar, att befrielse från skolgång endast skall medges om barnet enskilt kan anses erhålla under­ visning, vilken väsentligen motsvarar den som lämnas i obligatorisk skola eller annan skola, i vilken skolplikten författningsenligt kan fullgöras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1958 33 Anspråk på att barnet skall bibringas mot skolundervisningen svarande färdigheter i övningsämnen såsom gymnastik och slöjd kan inte gärna ställas. Även i fråga om den enskilda undervisningen bör således gälla vad jag nyss framhöll och på då anförda skäl, nämligen att »väsentligen mot­ svarar» inte skall tolkas rigoröst. En viss kontroll över enskilt undervisade barn har hittills kunnat utövas genom att skolstyrelsen ägt låta pröva barnets kunskaper vid särskilt an­ ordnade förhör inför av styrelsen utsedd lämplig person. Någon ändring i sak på denna punkt har de sakkunniga inte föreslagit. Jag finner det också för egen del nödvändigt att denna kontrollmöjlighet består och att barn, som befinnes inte erhålla tillfredsställande undervisning, skall åläggas skol­ gång. Hur eller med vilka tidsintervaller kontrollen skall utövas anser jag inte behöva närmare regleras utan böra överlämnas åt skolstyrelsens bedö­ mande från fall till fall. Över skolstyrelsebeslut, som innebär vägran att befria barn från skolgång eller åläggande för barn som erhållit sådan befrielse, att påbörja skolgång därför att den enskilda undervisningen vid prövning befunnits otillfreds­ ställande, skall besvär på sakliga grunder kunna anföras hos länsskolnämnden. Dylik besvärsrätt föreligger för närvarande inte i motsvarande fall, vilket är en olägenhet, som således kommer att undanröjas genom den nya skolstadgans tillkomst. Innan jag lämnar spörsmålen om skolpliktens omfattning och dess full­ görande, vill jag dröja något vid de intellektuellt normalbegåvade men ge­ nom sjukdom eller lyte handikappade barnens skolgång. De sakkunniga har framhållit, att det betraktelsesättet alltmer vunnit insteg, att det före­ ligger en rätt till utbildning och ej endast en skyldighet att underkasta sig sådan. Jag anser det riktigt, att denna rätt slås fast på det sätt som fram­ går av författningsförslagets 2 §. Det sägs där, att varje skolpliktigt barn äger rätt att erhålla undervisning i obligatorisk skola och är skyldigt att deltaga i sådan, om inte annat följer av vad som senare föreskrives. Bland dem som därvid undantages måste de sjuka eller lytestyngda barnen finnas. För dem föreslås i 10 § skola gälla, att de är skyldiga deltaga i annan för dem lämpad undervisning, som beredes genom det allmännas försorg. Så långt är allt gott och väl, men tyvärr saknas ännu bestämmelser om att undervisning för sjuka barn eller barn med lyte verkligen skall ordnas ge­ nom det allmännas försorg eller bekostas med allmänna medel. Socialsty­ relsen, tjänstemännens centralorganisation och målsmiinnens riksförbund har pekat på denna brist i lagstiftningen, vilken enligt min mening snarast bör avhjälpas. Jag är inte beredd att nu föreslå generella åtgärder härför med hänsyn till att skolöverstyrelsen den 13 januari 1950 fått i uppdrag att i samråd med medicinalstyrelsen verkställa översyn över de på ifrågavaran­ de område gällande bestämmelserna och inkomma med de förslag, vartill översynen kan ge anledning. I avvaktan på prövningen av överstyrelsens 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 sam/. Nr 03

34 Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958 förslag torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning med­ dela bestämmelser för varje särskilt fall, där speciella föreskrifter kan be­ finnas påkallade. Beträffande kommuns skyldigheter gentemot skolpliktiga barn har de sakkunniga föreslagit, att nu gällande huvudregel att kommun är skyldig att anordna obligatorisk undervisning för i kommunen kyrkobokförda barn skall bibehållas. Då det relativt ofta händer, att kyrkobokföringsort och vistelseort för skolpliktigt barn ej sammanfaller, har de sakkunniga ansett det nödvän­ digt med särskilda bestämmelser om vad som skall gälla i sådana fall. Vad de sakkunniga därvid föreslår synes nära ansluta sig till redan tilläm­ pad praxis. Innebörden är i korthet att det skall åligga kommun, i vilken barnet vistas utan att vara där kyrkobokfört, att sörja för barnets under­ visning, om hänsynen till barnets bästa kräver det. De sakkunniga har som exempel angivit fall då sådan skyldighet föreligger och de har upptagits i 3 § a)—d) i författningsförslaget. Jag delar de sakkunnigas uppfattning att inskränkning i pricip inte bör göras i föräldrarnas rätt att välja uppe­ hållsort för barnet. Att uppställa särskilda krav i fråga om arten eller styr­ kan av de motiv, som ligger bakom val av vistelseort för barnet och först efter prövning därav medge skolgång i vistelsekommunen finner jag helt uteslutet. Däremot kan det naturligtvis diskuteras, om kommun skall vara skyldig att i större utsträckning i sina skolor mottaga i kommu­ nen icke kyrkobokförda barn utan ersättning. Vid remissbehandlingen har från några håll hävdats, att det med en sådan bestämmelse i vissa fall skulle kunna bli betungande för en mottagande mindre kommun, exempel­ vis om en större stad dit förlägger ett barnhem och kommunen blir skyldig att anordna undervisning för de skolpliktiga barnen på hemmet. Sådana fall kan naturligtvis tänkas uppkomma, men detta förhållande är enligt min mening inte skäl nog att frångå de sakkunnigas uppfattning att rätt till ersättning inte skall föreligga. Det skulle nämligen stöta på praktiska olägenheter av betydande omfattning att hålla reda på, uträkna och utkräva olika belopp, ofta av absolut taget ringa storlek och i regel helt utan betydelse för kommunernas ekonomi. Skulle undantagsvis det motsatta förhållandet vara för handen, torde överenskommelser kommuner­ na emellan, liksom nu sker, kunna träffas utan särskild föreskrift därom. Vidare torde, som skolöverstyrelsen påpekat, ersättningsfrågan, där så er­ fordras, kunna lösas genom länsskolnämndens medverkan. I enlighet med zigenarutredningens förslag har skolförfattningssakkunniga förordat, att kommun ålägges att mottaga skolpliktiga barn från am­ bulerande zigenarf amil jer i sin obligatoriska skola, även om de ej är kyrko­ bokförda i kommunen. Häremot har från remissinstansernas sida inte rests några invändningar, men kommunförbunden har framhållit, att ekonomisk gottgörelse till kommun, som mottager dylikt barn, många gånger torde

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 35

vara en förutsättning för att förslaget skall mötas med förståelse ute i kommunerna. Med anledning av detta uttalande vill jag först erinra om att det enligt zigenarutredningens beräkning finns omkring ett hundra ambulerande skolpliktiga zigenarbarn i riket. Utredningen föreslog en ersättning till kommun, som mottog zigenarbarn, av en krona för läsdag och elev, även om barnet vore kyrkobokfört i kommunen. Om samtliga hundra barn ginge i skola beräknades hela den årliga kostnaden till drygt 21 000 kronor. Med hänsyn till att inte alla barn kunde antagas komma att bevista skolan och i åtskilliga fall bevistandet endast skulle komma att omfatta en del av läs­ året, uppskattade utredningen kostnaden till 10 000 kronor. Det rör sig således om ett mycket ringa antal barn och om ersättningar av mycket blyg­ sam omfattning. Med hänsyn dels härtill och dels till de åtgärder som nyligen vidtagits för att förenkla statsbidragsgivningen till kommunerna, framför allt på skolväsendets område, där en så väsentlig del av kostna­ derna redan täckes av statsmedel, anser jag inte att några särskilda stats­ bidrag av nu diskuterat slag bör komma ifråga. När det gäller bestämmelserna rörande tillsyn över att barn fullgör sin skolplikt och dylikt vill jag framhålla, att jag anser reglerna om vitesföre­ läggande och hämtning av barn till skolan genom polismyndighets försorgböra få en annan utformning än de sakkunniga föreslagit. Tyvärr torde det inte vara lämpligt att helt borttaga möjligheten att påkalla polisiära ingri­ panden mot skolpliktiga barn för att genomdriva skolpliktens fullgörande. Det bör emellertid av bestämmelserna härom klart framgå, att sådant in­ gripande är en yttersta nödfallsutväg, och att den i princip bör tillgripas endast då utebliven skolgång beror på inställningen hos den som har bar­ net i sin vård. Jag utgår nämligen ifrån att i sådana fall, där ett barn inte kan förmås att gå i skola trots att medicinsk och psykologisk sakkunskap gjort vad den kan, där är skolgång med polisens hjälp som regel meningslös och andra åtgärder, som faller utanför skolans område, erforderliga. Enligt min mening bör det vidare nu stadgas att föreläggande att vid vite hålla eleven i skolan och utdömande av vite som regel skall föregå beslut om hämtning med biträde av polis. Först om sådant föreläggande och utdömande visat sig verkningslöst, eller om eljest synnerliga skäl före­ ligger, bör polishämtning kunna ske. De sakkunniga har föreslagit, att vitesföreläggande och utdömande av vite i fortsättningen skall ankomma på länsskolnämnden i stället för på länsstyrelsen, medan biträde av polismyn­ dighet för hämtning av elev skulle kunna påkallas av skolstyrelsen. Vad de sakkunniga föreslagit beträffande länsskolnämnd finner jag lämpligt. Jag förordar emellertid, att även fråga om polishämtning skall prövas av länsskolnämnden, eftersom detta är en åtgärd, som naturligen synes böra ankomma på denna instans. Förlägges beslutanderätten där, markeras också klarare att det är fråga om en undantagsåtgiird.

36 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958

I anslutning till riksdagens beslut år 1945 att rapporteringen av skolpliktiga, efterhand som det blev möjligt, skulle överflyttas på länsbyråerna för folkbokföringen, har de sakkunniga föreslagit, att så nu sker. Häremot har jag ingen erinran, då enligt vad statistiska centralbyrån i sitt remiss­ yttrande uttalat, några hinder av teknisk art inte möter för en reform av detta slag och kostnadsökningarna för statsverket beräknats bli helt obe­ tydliga.

III. Skolhälsovård

A. Nuvarande förhållanden

1. Obligatoriska skolor

Enligt gällande författningar är kommunerna icke skyldiga att anordna skolhälsovård för folkskolans, fortsättningsskolans eller försöksskolans elever. I folkskolestadgan (Fs) är bestämmelserna om skolhälsovård få. Finns skolläkare anställd — heter det i § 44 mom. 7 — skall han i enlighet med för honom utfärdad instruktion vid besök i skolorna söka förvissa sig om lärjungarnas hälsotillstånd och tillse, att arbetet i skolorna försiggår under bästa möjliga hygieniska förhållanden. Enligt § 29 mom. 3 bör lärare ta aktiv del i den skolhygieniska verksamheten; det åligger honom bland annat att i samarbete med skolläkare, skolsköterska och målsmän vidtaga åtgärder för att bevara lärjungarnas hälsa och fostra dem till sunda lev­ nadsvanor. Då lärjunge synes böra komma under läkarkontroll, skall lära­ ren underrätta skolläkaren därom. Om ett skoldistrikt anordnar skolhälsovård för folk- och småskolans elever, kan det få statsbidrag till verksamheten enligt bestämmel­ serna i kungörelsen 1944: 585 angående den statsunderstödda hälsovården vid folk- och småskolor, vissa särskolor samt högre folkskolor. Med tilllämpning av dessa bestämmelser har statsunderstödd skolhälsovård anord­ nats i nästan alla skoldistrikt. Läsåret 1954/55 saknade således endast 12 av de 1 034 skoldistrikten statsunderstödd hälsovård. Som huvudregel för den statsunderstödda skolhälsovården gäller, att den främst skall vara av förebyggande natur och icke innebära sjukvård i egentlig mening. Ett villkor för statsbidrag är, att hälsovården omfattar skoldistriktets samtliga skolor. Såväl skolläkare som skolsköterska skall vara verksam vid varje skola. Författningen anger ej närmare hur skolläkare och skolsköterska skall anställas. Det rekommenderas, att vederbörande tjänsteläkare anlitas som skolläkare på mindre orter, under det att vid invånarantal av minst 10 000 en eller flera särskilda skolläkare bör anställas.

Knngl. Maj.ts proposition nr 93 år 1958 37 I skoldistrikt med högst 20 000 invånare åligger det vederbörande di­ striktssköterskor att inom ramen för sin tjänstgöringsskyldighet vara skol­ sköterskor, såvida skoldistriktet icke anställer särskild skolsköterska. Ij städer med mer än 20 000 invånare bör enligt statsbidragsförfattningen särskilda skolsköterskor anställas, varvid på varje skolsköterska med full tjänstgöring bör ankomma vården av högst 1 500 barn. För att rätt till statsbidrag för särskilt anställd skolsköterska skall före­ ligga erfordras, att distriktets skolsköterskeorganisation blivit godkänd av skolöverstyrelsen. Skolläkarens åligganden har utförligt angivits i statsbidragsförfattningen.' Av denna framgår att det i början av varje läsår skall göras en allmän läkarundersökning av alla lärjungarna i folkskolans första klass, folksko­ lans tredje eller fjärde klass samt folkskolans avgångsklass ävensom av alla i annan klass nyinskrivna lärjungar. Skoldistriktet må bestämma, att lär­ jungar även i andra klasser skall läkarundersökas. Särskild undersökning skall därjämte verkställas av sjuka, klena eller av sjukdom hotade lärjungar (s. k. kontrollbarn), så ofta skolläkaren finner detta behövligt. Finns heltidsanställd sköterska, bör skolläkaren för till skolhälsovården hörande angelägenheter kunna anträffas inom skolan minst en gång i veckan på bestämd tid. Rörande skolsköterskans åligganden angives i statsbidragsförfattningen i huvudsak blott att sköterskan skall biträda skolläkaren samt i vissa fall avlägga hembesök. Distriktssköterskas skyldigheter beträffande skolhälso­ vården är dessutom angivna i 4 § av medicinalstyrelsens den 30 juni 1936 utfärdade normalinstruktion för distriktssköterska. Särskilt anställd skö­ terskas uppgifter är närmare preciserade i en av skolöverstyrelsen den 20 augusti 1953 utfärdad normalinstruktion, vilken skall tjäna till ledning vid uppgörande av lokala instruktioner. Beträffande lärares åliggande återfinnes i statsbidragskungörelsen i viss mån samma bestämmelser som i folkskolestadgan. Därutöver angives bland annat, att läraren skall ombesörja viigning och mätning av lärjungarna samt, då så är erforderligt, samråda med skolläkaren vid yrkesvägledning. För varje lärjunge, som åtnjuter statsunderstödd hälsovård, skall genom vederbörande skolstyrelses försorg föras ett hälsokort enligt av skolöver­ styrelsen fastställt formulär. Ersättningarna åt skolläkare och skolsköterska är i viss mån reglerade i statsbidragsförfattningen. Således skall till skolläkare utgå ett arvode av minst 3 kronor 95 öre för varje lärjunge, som vid vårterminens slut var inskriven och åtnjutit undervisning vid folk- och småskolan. För heltids­ anställd skolsköterska förekommer ej några bestämmelser i detta hän­ seende. För deltidsanställd sköterska är belopp angivna för tjänstgöringstillfällen av olika omfattning. Beloppen har formen av maximigräns för den kostnad, å vilken statsbidrag i vissa fall må beräknas.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 Enligt de nuvarande statsbidragsreglerna erhåller skoldistriktet för varje lärjunge statsbidrag i efterskott för budgetår räknat dels till arvode åt skolläkare med 1 krona 95 öre, dels till arvode åt skolsköterska med 1 krona. Statsbidraget må dock icke överstiga hälften av distriktets verkliga kost­ nader för skolsköterskas avlönande. Där skolöverstyrelsen funnit endast deltidsanställd sköterska erforderlig inom distrikt med högst 20 000 invå­ nare, må statsbidraget icke heller överstiga hälften av de i det föregående omnämnda arvodesbeloppen för sådan sköterska. Av övriga för skolhälsovården uppkommande kostnader betalas skolläkares resekostnader av statsmedel enligt en särskild kungörelse (KK 1945: 17). Kostnaderna för tjänsteresor, vilka företages av särskilt anställd skolsköterska, som icke är distriktssköterska, skall bestridas av vederbö­ rande skoldistrikt. Kostnaderna för de resor, som av distriktssköterska företages i hennes egenskap av skolsköterska, skall ersättas genom veder­ börande distriktsvårdsområde, såsom om de företagits i hennes egenskap av distriktssköterska. Skoldistriktet skall bestrida kostnaderna för instrumentell och annan för hälsovården nödvändig utrustning. Beträffande hälsovården vid de i folkskolan inbyggda realskollinjema gäller detsamma som för folkskolan i övrigt. Även beträffande skolhälsovården vid försöksskolan gäller i allt väsent­ ligt samma bestämmelser som för folkskolan. I kungl. brev den 23 april 1954 har emellertid föreskrivits, att sådan allmän läkarundersökning, var­ om förmäles i 11 § kungörelsen 1944: 585, skall vid skola, där försök med nioårig enhetsskola bedrives, ske — förutom av alla i annan klass nyin­ skrivna lärjungar — av alla lärjungar i första, fjärde och sjunde klass. Till skolhälsovård vid fortsättning sskola utgår icke statsbidrag, och någon statlig reglering av hälsovården vid denna skolform har överhuvud­ taget icke meddelats.

2. Högre kommunala skolor

Bestämmelser om skolhälsovården vid kommunala flickskolor, kommu­ nala realskolor, praktiska kommunala realskolor och högre folkskolor med­ delas dels i stadgorna för dessa skolformer, dels i statsbidragskungörelser, som i vissa fall kompletteras av särskilda kungl. brev. Enligt stadgan för kommunala flickskolor (Kfs) skall vid varje sådan skola vara anställd en skolläkare. Vid varje flickskola skall vidare med anställning på heltid eller deltid finnas en skolsköterska. I stadgan med­ delas bestämmelser om hur dessa befattningshavare skall tillsättas. Den skolhygieniska verksamheten skall i likhet med vad som gäller för folkskolan främst vara av förebyggande, hälsovårdande natur. Enligt § 48 åligger det skolläkaren att med uppmärksamhet följa lärjungarnas utveck­ ling och att vidtaga åtgärder för bevarande av ungdomens hälsa och för

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 39

dess fostrande till sunda levnadsvanor. Vad som åligger honom för sådant ändamål har utförligt angivits i nämnda paragraf. Han skall bland annat årligen snarast möjligt efter höstterminens början undersöka nyinskrivna lärjungar och lärjungarna i avgångsklasserna samt i övrigt undersöka sko­ lans lärjungar minst en gång vartannat år. Minst en gång varje vecka pa tid, som bestämmes av rektor, skall han vara tillstädes inom skolhuset för undersökning av vissa lärjungar. Skyldighet föreligger för lärjunge att underkasta sig i § 48 angivna läkar­ undersökningar. Lärjunge har rätt att i varje sin hälsoangelägenhet kost­ nadsfritt hänvända sig till skolläkaren. Stadgan för kommunala realskolor (Krs) innehaller i 65 och 84 §§ mot­ svarigheter till bestämmelserna i §§ 48 och 67 Kfs. Bland annat den skill­ naden föreligger, att vid kommunala realskolor skall skolsköterska ej obli­ gatoriskt anställas, förrän elevantalet uppgår till minst 150. Skolhälsovården vid kommunala flickskolor och kommunala realskolor är således en obligatorisk uppgift för skolornas huvudmän. Så är däremot icke förhållandet beträffande högre folkskolor. Rörande skolläkares och skolsköterskas åligganden, därest sådana anställes, gäller i detta fall be­ stämmelserna i kungörelsen 1944: 585, alltså detsamma som för folkskolan. En särställning intar de högre folkskolor, vilka erkänts som praktiska kommunala realskolor. Bland annat i fråga om förfarandet vid tillsättande av skolläkare och skolsköterska och om dessa befattningshavares åliggan­ den gäller där bestämmelserna för kommunala realskolor. Överhuvudtaget är skolhälsovården vid praktiska kommunala realskolor organiserad på samma sätt som vid de kommunala realskolorna och den torde även anses som en obligatorisk uppgift för huvudmännen (jfr prop. 1944:193 s. 79 ff; SU 1944: 138 s. 30). Till skolhälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska kommunala realskolor utgår statsbidrag enligt bestäm­ melserna i kungörelsen 1944: 584. Som villkor för statsbidrag gäller bland annat, att hälsovården är anordnad enligt gällande bestämmelser och att kommunen för hälsovården tillhandahåller lämpliga lokaler samt ändamåls­ enliga inventarier och i övrigt erforderlig utrustning. Enligt ett annat statsbidragsvillkor skall vid skola med högst 400 under höstterminen närvarande lärjungar till skolläkaren för helt budgetår räknat utgå dels fast arvode med 625 kronor, dels ock rörligt arvode med minst 2 kronor 75 öre för varje under höstterminen närvarande lärjunge. Omfattar skolan under höstter­ minen mer än 400 lärjungar, skall till skolläkaren utgå för helt budgetår räknat arvode med minst 4 kronor 30 öre för varje under höstterminen närvarande lärjunge. Skolsköterskas tjänstgöring skall vara av den omfattning, som angives i följande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 41

B. Tidigare reformförslag m. m.

Beträffande tillkomsten av gällande bestämmelser på skolhälsovårdens område må anmärkas följande. De nuvarande bestämmelserna rörande hälsovård vid folkskolan, högre kommunala skolor och allmänna läroverk grundar sig i sina huvuddrag på beslut av 1944 års riksdag (Prop. 1944: 193, SU 138, Rskr 319). Det för riksdagen framlagda förslaget byggde på utredningar av skolöverstyrelsen angående rationalisering och utbyggnad av den skolhygieniska verksam­ heten. Beslutet av 1944 års riksdag innefattade icke statsbidrag till avlönande av särskilt anställd skolsköterska vid folkskolan. Frågan upptogs och av­ gjordes av 1946 års riksdag (Prop. 1946: 1, 8 ht, punkt 172, SU 8, s. 83, Rskr 8, s. 39). Bestämmelser om statsbidrag till avlönande av skolsköterskor vid högre folkskolor infördes genom beslut av 1947 års riksdag (Prop. 1947: 1, 8 ht, punkt 235, SU 8, s. 73, Rskr 8, s. 41). Ändringar i de ursprungliga bestämmelserna avseende i första hand be­ räkningen av statsbidraget har vidare beslutats vid olika riksdagar. Redan i samband med 1944 års riksdagsbeslut framfördes motionsvis den tanken att en samordning av hälsovården för olika skolor borde efter­ strävas. Samma tanke togs upp i en motion vid 1950 års riksdag (I: 25). I mo­ tionen hemställdes om utredning för vinnande av rationellare och mera till­ fredsställande organisation av skolhälsovården. Motionären ansåg den en­ ligt hans mening alltför skarpa gränsdragningen mellan olika skolformer vara mindre ändamålsenlig. Enligt motionärens mening borde i flertalet städer och många tätorter med olika skolformer upprättas en för orten gemensam skolhälsoinstitution med så många lokaler, läkare och sköterskor, som för ändamålet lämpligen kunde erfordras. Läkare och sköterskor skulle därigenom få tillfälle att följa eleven från första skolåret fram till studentexamen, något som all­ mänt sett måste betraktas som en stor fördel. Om icke detta var möjligt att genomföra, borde en överflyttning av hälsovården till landstingen över­ vägas. Statsutskottet uttalade för sin del (uti. nr 8, s. 117), att, sedan riksdagen fattat principbeslut i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen nr 70 till 1950 års riksdag framställda förslag rörande riktlinjerna för det svenska skolväsendets utveckling, avsikten torde vara att upptaga spörsmålen om bland annat skolhälsovården till närmare granskning. På grund härav sak­ nades enligt utskottets mening anledning för riksdagen att påyrka särskild utredning rörande de i motionen berörda spörsmålen. I 1950 års proposition (nr 70) angående riktlinjer för det svenska skol­ väsendets utveckling uttalade departementschefen i huvudsak följande.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

En god del av de skolsociala föranst alt andena äro av den art, att de nära höra samman med det sociala arbetet i övrigt och böra vidareutvecklas som naturliga led i detta arbete. Skolans utvidgning med nya obligatoriska årsklasser kommer att automatiskt öka dessa åtgärders omfattning. Så­ lunda måste inom skolhälsovården antalet klassundersökningar ökas redan på grund av skolpliktstidens förlängning. En effektivisering bör emellertid även därutöver eftersträvas. Det skulle betyda ett framsteg för den unga generationen, om årliga läkarundersökningar allmänt kunde genomföras i skolorna, om läkare och skolsköterskor kunde anställas på villkor, som möjliggjorde för dem att ägna mera tid åt arbetet bland barnen, om skoltandvården kunde utvidgas med mjölktandvård och i mån av behov med ortodontiska regleringar. Sådana mål kunna uppställas och böra stadigt fasthållas, men tempot i förverkligandet bestämmes icke endast av ekono­ miska hänsyn utan framförallt av tillgången på läkare, sköterskor och tandläkare.

Ett annat förslag, som framförts av skolöverstyrelsen vid upprepade till­ fällen har syftat till en minskning av det antal barn som det skall ankomma på heltidsanställd sköterska att övervaka. I samband med anslagsäskandena har ett flertal gånger framförts önskemål om att antalet elever per skolsköterska i stället för högst 1 500 vid folkskolan och 1 500—2 500 vid allmänna läroverk och vissa högre kommunala skolor skulle få utgöra 1 000—1 300 respektive 1 200—1 700. Förslagen har icke föranlett något beslut av riksdagen. Ett förslag av skolöverstyrelsen i petita för budgetåret 1957/58 om att deltidsanställd skolsköterska vid kommunala realskolor och praktiska real­ skolor skulle obligatoriskt anställas vid ett elevantal av 100 i stället för enligt gällande bestämmelser vid minst 150 elever vann icke Kungl. Maj:ts eller riksdagens bifall. Samma förslag har framförts av överstyrelsen även i petita för budgetåret 1958/59. Frågan om statligt reglerad hälsovård vid yrkesskolorna aktualiserades vid 1955 års riksdag genom två likalydande motioner (I: 309) och (II: 341), i vilka hemställdes, att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag till 1956 års riksdag rörande anord­ nande av statsunderstödd skolhälsovård vid yrkesskolor och folkhögskolor. I det följande beröres frågans behandling huvudsakligen i den del den berör kommunala yrkesskolor. I de nämnda motionerna anfördes bland annat följande. Vid anstalter för yrkesundervisning synes sådan skolhälsovård främst böra komma i fråga för elever i heldagskurser om minst fem månaders längd och under förutsättning, att anstalterna är statsunderstödda. I okto­ ber 1954 undervisades i heldagskurser 11 153 elever vid statsunderstödda kommunala anstalter och 3 318 elever vid statsunderstödda enskilda an­ stalter. Enligt en av överstyrelsen för yrkesutbildning år 1947 företagen utredning, avseende förhållandena under läsåret 1945—1946, fanns särskild skolläkare anställd endast vid 11 anstalter och särskild skolsköterska vid 10 anstalter. Under läsåret inträffade 40 fall av tuberkulos bland eleverna och 18 fall bland personalen. Sistnämnda siffror torde klart bevisa behovet

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 43

av reglerad skolhälsovård vid samtliga yrkesskolor. Till dessa torde också böra räknas handelsgymnasierna samt fyra särskilda anstalter, nämligen Grafiska institutet, Bergsskolan, Textilinstitutet och Lennings textiltek­ niska institut. Vid dessa undervisningsanstalter var under förutnämnda läsår fyra läkare och en skolsköterska anställda och antalet fall av tuberku­ los sex bland eleverna och tre bland personalen. Motionerna utmynnade i yrkande, att riksdagen måtte anhålla om ut­ redning och förslag till 1956 års riksdag om anordnande av statsunderstödd skolhälsovård vid bland annat yrkesskolor. Statsutskottet (uti. nr 189) ställde sig helt positivt till det framförda förslaget om utredning och uttalade bland annat, att det i princip vore önskvärt, att den förebyggande hälsovården utsträcktes till att omfatta hela skolväsendet. Spörsmålet om vilken utbyggnad och komplettering av gällande system, som med en dylik målsättning kunde komma i fråga, borde enligt utskottets mening göras till föremål för utredning, avseende samtliga förekommande skolformer. Vid en utredning i ämnet aktualiserades bland annat frågorna, huru­ vida och i vad mån särskilda statsbidrag kunde bedömas erforderliga för att stimulera verksamheten eller huruvida, såsom var fallet beträffande de flesta skolformer, skolhälsovården borde göras generellt obligatorisk. Ifråga­ varande utredning syntes utskottet lämpligen kunna verkställas av skol­ överstyrelsen genom skolöverläkaren efter erforderligt samråd med de övriga ämbetsverk, vilkas förvaltningsområden berördes av problemet. Riksdagen (skr. nr 389) fattade beslut i överensstämmelse med vad ut­ skottet föreslagit i utlåtandet. Kungl. Maj:t anbefallde i skrivelse den 13 januari 1956 skolöverstyrelsen att i samråd med medicinalstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och socialstyrelsen verkställa den i utskottsutlåtandet ifrågasatta utredningen rörande före­ byggande hälsovård vid samtliga förekommande skolformer samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill denna utredning kunde giva anledning. Utredningen pågår.

C. Skolhälsovården och 1957 års statsbidragsreform

I sitt år 1956 framlagda betänkande »Förenklad statsbidragsgivning» (SOU 1956: 8) föreslog allmänna statsbidragsutredningen, att ett antal ut­ gående statsbidrag skulle indragas. Det bidragsbelopp, som kommunerna genom indragningen kunde beräknas komma att förlora, skulle i stället till­ föras kommunerna genom i motsvarande mån ökat statsbidrag till avlöning av lärare. Till de bidrag, som genom detta förfarande skulle komma att indragas, hörde bland annat bidragen till hälsovården vid folk- och småskolor och till arvoden till skolliikare m.m. vid högre folkskolor (KK 1944: 585) samt till

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958

hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor och prak­ tiska kommunala realskolor (KK 1944:584). Indragningen av det först­ nämnda bidraget motiverades av utredningen med att den ifrågavarande verksamheten företedde en jämn utbredning i landets kommuner. De båda. bidragen till hälsovården vid högre kommunala skolor kunde avlösas med hänsyn till deras ringa betydelse för kommunernas ekonomi (betänkandet s. 39). I fråga om behovet av författningsbestämmelser rörande skolhälsovården, sedan statsbidraget indragits, uttalade utredningen, att även om bety­ delsen av skolhälsovård allmänt torde inses av de kommunala förtroende­ männen, det syntes utredningen principiellt motiverat, att föreskrifter av tvingande natur meddelades. I samband med indragning av bidragen till skolhälsovård borde därför till gällande föreskrifter, varigenom respektive skolform närmare reglerades, fogas bestämmelser om skyldighet för veder­ börande skolas huvudman att vidtaga erforderliga anordningar för en till­ fredsställande skolhälsovård. I remissvaren över statsbidragsutredningens betänkande av år 1956 var det i första hand skolöverstyrelsen, som uppehöll sig vid frågan om lämp­ ligheten att indraga bidragen till skolhälsovård. Överstyrelsen, som i sin argumentering utgick från frågan om vissa bidrags betydelse ur stimulans­ synpunkt, ansåg, att bidragen till hälsovården vid folk- och småskolor tills vidare borde bibehållas. Invändningar mot indragning av bidragen till skolhälsovården gjordes även i remissyttrandena från fyra folkskolinspektörer, länsstyrelsen i Värm­ lands län, Örebro stad och Sveriges skolkamerala förening. Departementschefen anslöt sig i propositionen 1957: 112 till statsbidrags­ utredningens förslag beträffande bidragen till skolhälsovård (s. 51). Mera allmänt uttalade han bland annat följande rörande bidrag, som skulle in­ dragas. Den kommunala verksamheten befinner sig i ständig utveckling. Ekono­ misk stimulans från statens sida behöver inte vara en förutsättning för att kommunerna skall vidtaga önskvärda nya åtgärder. Gentemot de invänd­ ningar mot avlösning av ett antal statsbidrag, som remissinstanserna i viss utsträckning gjort, bör även framhållas, att behovet av erforderlig inspek­ tion och rådgivning kommer att tillgodoses också efter en reform, även om detta icke sker i samband med statsbidragsgivningen. Likaså bör erinras om att garantier även i fortsättningen kommer att finnas för verksam­ hetens behöriga upprätthållande (s. 48). Beträffande bland annat förslaget att skolhälsovården borde göras till en obligatorisk uppgift för vederbörande kommun, anslöt departementschefen sig i huvudsak till utredningen. Efter att vidare ha uttalat, att det vore lämpligt, att spörsmålet om de ändringar och tillägg till skolförfattningarna, som påkallades av statsbidragsreformen, behandlades av den inom ecklesia­ stikdepartementet pågående författningsrevisionen på skolväsendets om­ råde, framhöll han följande.

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958 45 Erinras bör, att det här huvudsakligen gäller författningar vilka utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Jag vill emellertid understryka det i och för sig självklara förhållandet, att författningsarbetet i fråga icke kan medföra att kommunerna utan riksdagens medverkan ålägges nya upp­ gifter eller nya ekonomiska förpliktelser. I den mån bestämmelser om dylika ålägganden anses erforderliga — exempelvis på skolhälsovårdens område — torde förslag i ämnet få föreläggas 1958 års riksdag (s. 92). Statsbidragsutredningen hade föreslagit, att kommun, som efter det nya statsbidragssystemets införande icke frivilligt följde de normerande be­ stämmelserna för en tidigare särskilt statsunderstödd verksamhet, skulle kunna föreläggas vite. I detta hänseende gick Kungl. Maj:ts förslag i annan riktning. Enligt propositionen borde som påtryckningsmedel mot tredskande kommun i stället viss del av det nya schematiskt beräknade bidraget kunna innehållas (s. 95). Riksdagen fattade beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (SU 1957: 91; Rskr 239).

D. Skolförfattningssakkunnigas förslag

En revision av bestämmelserna om skolhälsovården vid det obliga­ toriska skolväsendet och vid högre kommunala sko­ lo r är som förut antytts nödvändig på grund av den vid 1957 års riksdag beslutade statsbidragsreformen. Även bortsett härifrån har emellertid de sakkunniga haft anledning att gå in på denna författningsreglering i sam­ band med den allmänna översyn av skolförfattningarna, som föranledes av skolstyrelsereformen. Därvid har även andra skolformer kommit med i bilden, nämligen allmänna läroverk, statliga och kommunala allmänna gymnasier, kommunala handelsgymnasier och kommunala yrkesskolor. Det är påfallande, att den statliga regleringen av skolhälsovården ganska myc­ ket varierar för de olika skolformerna. Handelsgymnasier och yrkesskolor saknar sålunda helt statligt reglerad hälsovård; i yrkesskolstadgan förutsättes dock, att skolläkare kan finnas. Vad övriga här berörda skolformer angår föreligger med hänsyn till regleringens sakliga innehåll en bestämd skillnad mellan å ena sidan folkskolor, försöksskolor och högre folkskolor samt å andra sidan allmänna läroverk och övriga högre kommunala skolor. De viktigaste olikheterna torde bestå i att allmänna läkarundersökningar skall förekomma med tätare mellanrum inom den senare gruppen skolor och att läkarmottagning för eleverna i allmänhet skall hållas en gång i veckan — något som saknar motsvarighet i bestämmelserna för det obligatoriska skolväsendet. De sakkunniga har vid sitt arbete med skolstadgorna i flera fall funnit det liimpligt att söka åstadkomma större enhetlighet och bättre möjligheter till samordning de olika skolformerna emellan. Givetvis finns även på skol-

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 hälsovårdens område utrymme för sådana initiativ. De sakkunniga liar ansett det särskilt önskvärt, att den nya skolstyrelsen, som skall ha det samlade ansvaret för skolväsendet i kommunen, också får möjligheter att samordna den skolhygieniska verksamheten vid skolorna under styrelsens förvaltning. Därvid har bland annat den tanken framkommit, att det skulle vara till fördel för skolhälsovården, om den finge en och samma huvudman över hela linjen — d. v. s. om skolhälsovården gjordes till en kommunal uppgift även vid de allmänna läroverken och övriga statliga skolformer. Att föreslå en dylik omläggning eller i övrigt ingå på en saklig omprövning av skolhälsovården har de sakkunniga emellertid ansett falla utom ramen för sitt uppdrag. Det torde i stället få ankomma på skolöver­ styrelsen att angripa dessa problem i samband med den utredning rörande förebyggande hälsovård vid samtliga förekommande skolformer, som över­ styrelsen anbefallts att verkställa. De sakkunniga har därför sett som sin uppgift att endast utarbeta förslag till sådana ändringar av bestämmel­ serna om skolhälsovård, som påkallas av statsbidragsreformen, och att i anslutning därtill i vissa detaljer förorda lösningar, som betingas av intres­ set att åstadkomma enhetlighet och samordning. Med hänsyn till skol­ överstyrelsens pågående utredning kan den reglering, som nu föreslås, vän­ tas bli gällande endast för ganska begränsad tid. Såsom förutsattes redan under förarbetena till statsbidragsreformen bör skolhälsovården nu generellt göras till en obligatorisk uppgift för de skolors huvudmän, till vilka särskilt statsbidrag till skolhälsovård icke vidare skall utgå. Vad angår folkskolor, försöksskolor, högre folkskolor och praktiska kommunala realskolor innebär detta formellt sett ett nytt åläggande för kommunerna. I realiteten torde skillnaden emellertid icke bli stor eftersom kommunerna känner ett starkt ansvar för skolhälsovården och endast i mycket få fall underlåtit att anordna sådan. Vidare skall kompensation för de indragna särskilda statsbidragen till skolhälsovård enligt det nya stats­ bidragssystemet utgå i form av ökat bidrag till lärarlönerna. De sakkunniga utgår ifrån att den förut påtalade skillnaden i regleringens sakliga innehåll mellan å ena sidan folkskolor, försöksskolor och högre folk­ skolor och å andra sidan bland annat de övriga högre kommunala skolorna måste i huvudsak bestå, åtminstone tills vidare. En genomgripande reform i detta hänseende torde icke kunna genomföras utan ingående prövning av möjligheterna att erhålla ökat antal skolläkare och skolsköterskor. Enligt de sakkunnigas mening finns nu ej skäl föreslå, att skolhälsovår­ den vid fortsättningsskola regleras genom statliga bestämmelser. I fråga om de högre kommunala skolorna har de sakkunniga föreslagit, dels att gränsen för anställande av skolsköterska vid kommunal realskola och praktisk kommunal realskola skall sänkas från minst 150 elever till minst 100 elever, dels ock att läkarmottagning ej skall behöva hållas mer

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 47 än varannan vecka vid nämnd skola om den har mindre än 100 elever. De sakkunniga har, med hänsyn till att talet 100 gäller vid läroverken och någon gräns ej alls angivits för de kommunala flickskolorna, ansett att det i enhetlighetens intresse bör vara en för de nu nämnda skolorna gemensam gräns i detta avseende. Ett väsentligt allmänt syfte med statsbidragsreformen är att vidga kom­ munernas inflytande. Olägenheterna av den nuvarande statliga detalj­ regleringen genom speciella statsbidragsvillkor har ofta framhållits. Enligt de sakkunnigas mening finns även på skolhälsovårdens område ett icke obetydligt utrymme för ökad kommunal bestämmanderätt. De nya be­ stämmelserna bör kunna göras ganska kortfattade och endast fastslå grund­ linjerna för verksamheten. Råd och anvisningar rörande skolhälsovården bör liksom hittills meddelas av skolöverstyrelsen, men överstyrelsen skall icke därigenom kunna ålägga kommunerna några nya förpliktelser. Länsskolnämndernas befattning med skolhälsovården torde få upptagas till be­ handling i annat sammanhang. De sakkunniga understryker slutligen att den nuvarande regleringen genom statsbidragsvillkor av kommunalt anställda skolläkares och skol­ sköterskors avlöningsförhållanden helt kommer att bortfalla. Enligt de grunder, som nu angivits, har de sakkunniga utarbetat förslag dels till bestämmelser om skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet, dels till bestämmelser om skolhälsovård vid högre kommunala skolor. Dessa bestämmelser är avsedda att ingå som kapitel i nya skolstadgor. De sakkunniga har också framlagt vissa förslag rörande skolhälsovården vid allmänna läroverk, kommunala gymnasier och försöksgymnasier m. m. av i huvudsak följande innehåll. Enligt de sakkunnigas mening bör läroverksstadgans bestämmelser om skolhälsovård i stort sett kunna bibehållas oförändrade. Vissa detaljänd­ ringar anser de sakkunniga dock påkallade. Liksom vid andra skolor under skolstyrelsens förvaltning bör det ankomma på styrelsen att bestämma tid och plats för läkarmottagning (§ 158 1 mom. b). Skolläkares årsberättelse bör insändas även till länsskolnämnden (§ 158 1 mom. p). Vidare bör be­ stämmelser om tillsättning, tjänstledighet, vikariat och avsked även för läroverkens skolläkare och skolsköterskor meddelas i allmänna skolstadgan. Läroverksstadgans bestämmelser i dessa delar bör därför utgå (jfr §§ 157 och 189). Som tidigare framhållits bör man räkna med att skolhälsovården vid de allmänna läroverken alltjämt kommer att bli en statlig uppgift till skillnad från hälsovården vid det obligatoriska skolväsendet och högre kommunala skolor. Till sin utformning torde läroverkens hälsovård liksom hittills komma att nära överensstämma med de högre kommunala skolornas men avvika från det obligatoriska skolväsendets.

48 Kungl. May.ts 'proposition nr 93 år 1958

Dessa olikheter medför vissa problem i de fall, då samma skolenhet be­ står av en statlig och en kommunal del, alltså kombinationen allmänt läro­ verk och kommunalt gymnasium samt kombinationen försöksskolas hög­ stadium och statligt gymnasium. Vad först beträffar allmänt läroverk och kommunalt gymnasium så skall de elever, som tillhör gymnasiet, åtnjuta samma förmåner, som tillkommer lärjungarna å gymnasiet vid de allmänna läroverken. I detta hänseende gäller således läroverksstadgans bestämmelser för skolans båda delar. På grund av olikheten i huvudmannaskap föreligger däremot ej någon enhet­ lighet i fråga om organiserandet av hälsovården. I samband med enhetsskolans framväxt kommer realskoledelen av högre allmänt läroverk helt eller delvis att ersättas av försöksskolas högstadium. I vissa fall samordnas därvid högstadiet med statligt gymnasium. Här­ igenom uppkommer således en skola, bestående av försöksskolas högsta­ dium och statligt gymnasium. På sådant sätt organiserade skolor, där den statliga delen ntgöres av försöksgymnasium, förekommer läsåret 1957/58 på tre orter, nämligen Kärrtorp, Lundby och Nederkalix. Enligt preliminära uppgifter för höstterminen 1957 uppgår elevantalet vid dessa skolor till sammanlagt cirka 1 800, varav 245 vid försöksgymnasiet. Härutöver har i Linköping och Sundsvall ett mindre antal avdelningar av försöksskolans högstadium förlagts till de allmänna läroverken. För hälsovården vid de här berörda skolornas båda delar gäller bestäm­ melserna för enhetsskolans högstadium respektive för allmänna läroverk. Härigenom uppkommer skillnader i fråga om hälsovårdens sakliga innehåll. Genom det skilda huvudmannaskapet uppstår därjämte vid organiserandet av skolhälsovården problem av samma art som föreligger för skolor, som består av allmänt läroverk och kommunalt gymnasium. Uppdelningen av hälsovården på statlig och kommunal huvudman torde i många fall medföra oklarhet om vilka regler, som bör följas vid utform­ ningen av verksamheten. Även om de praktiska anordningarna genom sam­ arbete mellan olika myndigheter kan lösas på ett ändamålsenligt sätt, torde likväl det administrativa bestyr, som uppkommer för hälsovårdens ord­ nande, bli onödigt omfattande på grund av att såväl statliga som kommu­ nala myndigheter måste inkopplas i många fall. Behovet av att hälsovården vid de berörda skolorna anordnas efter en­ hetliga bestämmelser har understrukits av bland andra skolöverläkaren. En sådan enhetlighet skulle kunna åstadkommas genom att kommunen ålades att svara för hälsovården även vid den statliga delen av skolan. Alternati­ vet härtill är en helt statlig hälsovård enligt bestämmelserna i Ls. Vad först gäller kombinationen allmänt läroverk och kommunalt gymna­ sium torde helt övervägande skäl tala för att hälsovården organiseras i enlighet med läroverksstadgans bestämmelser. Ett starkt skäl härför är,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 49

att elevantalet vid det allmänna läroverket genomgående är väsentligt större än vid det kommunala gymnasiet. Härtill kommer, att gymnasiet efter i regel ganska kort tid förstatligas, varvid bestämmelserna i Ls under alla förhållanden blir tillämpliga på skolan. Skulle de nuvarande relationerna i fråga om elevantal läggas till grund för bedömande av hur hälsovården skall organiseras vid skola, som består av enhetsskolans högstadium och statligt gymnasium, borde en kommunalt ordnad hälsovård ligga närmast till hands. Det bör dock framhållas, att de elevantal, som angivits i det föregående, avser skolor, där gymnasiet är under uppbyggnad. Längre fram torde differensen mellan elevantalen vid den kommunala och statliga delen av skolorna bli väsentligt mindre. San­ nolikt kommer gymnasiet att i vissa fall bli den dominerande delen av skolan. Beaktas därutöver önskvärdheten av enhetlighet liksom av att stat­ ligt organiserad hälsovård torde möjliggöra en högre standard med tätare läkarundersökningar, synes även vid skolor av detta slag utvägen att orga­ nisera hälsovården enligt bestämmelserna för allmänna läroverk böra väljas. Att hälsovården vid de här berörda skolorna organiseras i enlighet med bestämmelserna i Ls innebär att skolans hela elevantal lägges till grund för bestämmande av tjänstgöring samt för fastställande av arvoden. Utbetal­ ningen av löner och ersättningar kommer att ske gemensamt för hela skolan. Då det gäller kostnaderna för löner och arvoden åt skolläkare och skol­ sköterska, skulle en ur förenklingssynpunkt tilltalande lösning erhållas, om någon uppdelning icke behövde ske utan staten övertoge kostnaderna i dess helhet. Detta skulle emellertid medföra något ökade kostnader för stats­ verket. En väsentligare invändning mot statligt övertagande av kost­ naderna kan emellertid göras, om man beaktar utformningen av det nya statsbidragssystemet för obligatoriska skolor. Detta skulle nämligen med­ föra, att kommunerna, om staten övertoge kostnaderna för hälsovården vid högstadier med anknytning till statligt gymnasium, i viss utsträckning skulle få dubbel kompensation för det indragna bidraget till hälsovården. De anförda synpunkterna leder till att kommunen bör svara för en del av kostnaderna för ersättningar åt skolläkare och skolsköterska beträffande skolor, i vilka högstadium och statligt gymnasium ingår. För åstadkom­ mande av enhetlighet bör även vid skolor med kommunalt gymnasium en fördelning av kostnaderna ske. För fördelningen av kostnaderna kan givetvis olika principer tänkas. Den mest rättvisande torde vara, att kostnaderna fördelas i proportion till elev­ antalet vid de olika delarna av skolan viss angiven tidpunkt, exempelvis den 15 september, under läsåret. Är kommunalt gymnasium anknutet till kommunal realskola synes det naturligt att bestämmelserna om skolhälsovård vid högre kommunala skolor blir gällande för hela läroanstalten.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 93

50 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958

E. Remissyttranden

Följande myndigheter och organisationer har inkommit med yttranden över de sakkunnigas förslag rörande skolhälsovården, nämligen skolöver­ styrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, medicinalstyrelsen, stadsför­ bundet, landstingsförbundet, statstjänstemannens riksförbund samt måls­ männens riksförbund. Endast mot detaljer i förslagets utformning har er­ inringar riktats och de torde ej behöva redovisas här. Åtskilliga synpunkter på skolhälsovårdens organisation har framförts. De är dock av den art, att de bör upptagas i anslutning till den pågående utredningen av denna fråga och saknar således relevans i detta sammanhang.

F. Departementschefen

De sakkunnigas förslag om revision av gällande bestämmelser rörande skolhälsovården innebär inte några väsentliga förändringar och har inte heller till syfte att skapa från ren hälsovårdssynpunkt förbättrade förhål­ landen. Förslag i sistnämnda riktning torde, om det befinnes erforderligt, komma att framläggas i den utredning rörande hälsovården vid skolväsen­ det i dess helhet, som skolöverstyrelsen 1956 fått uppdrag att göra i samråd med åtskilliga andra myndigheter. Med hänsyn till att utredning sålunda pågår, kan den reglering av förhållandena som de sakkunniga nu föreslår antagas inom kort behöva bli föremål för ändringar. De sakkunniga har därför också begränsat sin uppgift till att föreslå sådana ändringar av nuvarande bestämmelser, som påkallas av 1957 års statsbidragsreform och i anslutning härtill förordat vissa lösningar, som gör det möjligt för de lokala skolmyndigheterna att samordna skolhälsovården mellan olika, under styrelsen lydande skolformer. Det kommunala inflytandet på om­ rådet har ansetts böra få större utrymme än tidigare och därför har de sakkunniga föreslagit, att bestämmelserna göres tämligen kortfattade och endast fastslår grunderna för verksamheten. Den utgångspunkt, de sakkunniga sålunda valt för sitt arbete i denna del, finner jag helt riktig. Att i detta sammanhang, genom en ändring av för­ fattningsbestämmelserna, försöka utjämna olikheterna mellan hälsovården vid å ena sidan folkskoleväsendet och de högre folkskolorna och å andra sidan vid övriga högre kommunala skolor och allmänna läroverk eller i övrigt skapa gynnsammare betingelser för skolhälsovården, skulle med säkerhet inte ge något nämnvärt resultat, eftersom en genomgripande ändring av nuvarande förhållanden förutsätter bättre tillgång, i synnerhet på landsbygden, av läkare och sköterskor med möjligheter att ägna sig åt skolhälsovårdande uppgifter.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 51 Förslagets viktigaste innebörd är, att skolhälsovården göres till en obli­ gatorisk uppgift för huvudmännen för det obligatoriska skolväsendet, högre folkskolor och praktiska kommunala realskolor. Förändringen är emellertid nästan enbart formell och från saklig synpunkt av ringa bety­ delse, eftersom de kommunala myndigheterna visat sig känna ett starkt ansvar för skolhälsovården och endast i försvinnande få fall underlåtit att ordna sådan. Det må också framhållas, att ställning i princip till denna fråga togs redan då riksdagen i fjol fattade beslut om grunder för en förenklad statsbidragsgivning. De sakkunnigas förslag är sålunda närmast att betrakta som den nödvändiga konsekvensen av ett redan inträtt läge. Ett beslut om obligatorisk skolhälsovård för de nu ifrågavarande skolor­ na medför generellt sett inga kostnadsökningar för kommunerna, då bidrag för ändamålet är inräknat i bidraget till löner åt lärare i folkskolan respek­ tive vid de högre kommunala skolorna. Ett genomförande av förslagen rörande sänkning av gränsen från 150 elever till 100 vid kommunal real­ skola och praktisk kommunal realskola för anställande av skolsköterska samt för begränsning av läkarmottagning för eleverna till varannan i stället för varje vecka skulle emellertid leda till att skolsköterska komme att finnas vid ytterligare några realskolor och att läkarmottagningar för ele­ verna i ytterligare några fall skulle hållas varje i stället för varannan vecka samt medföra vissa ehuru obetydliga kostnadsökningar. Då jag delar de sakkunnigas uppfattning att det är önskvärt, att enhetliga bestämmelser i dessa avseenden blir gällande för de kommunala flickskolorna, de kom­ munala realskolorna och de praktiska kommunala realskolorna inbördes och att bestämmelserna blir desamma som vid de allmänna läroverken, för­ ordar jag den av de sakkunniga föreslagna ändringen. De sakkunnigas förslag i övrigt rörande bestämmelser om skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet och de högre kommunala skolorna har inte givit mig anledning till erinringar. Inom departementet utarbetade förslag till författningstexter, avsedda att inflyta i blivande skolstadgor för det obligatoriska skolväsendet respektive de högre kommunala skolorna, torde få fogas som bilagor 2 och 9 till statsrådsprotokollet i detta ärende. De sakkunnigas förslag att bestämmelserna om hälsovård vid de all­ männa läroverken, de kommunala gymnasierna och försöksgymnasierna ändras så, att den lokala skolstyrelsen i fråga om tillsättning och entledi­ gande av skolläkare och skolsköterska samt i andra liknande avseenden får samma befogenheter som beträffande de högre kommunala skolorna och folkskola, anser jag böra följas. De sakkunniga har också berört vissa förhållanden som uppkommer, då allmänt läroverk är samordnat med kommunalt gymnasium samt försöks­ skolas högstadium är samordnat med statligt gymnasium. Förslaget att

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 skolhälsovården i båda dessa fall skall organiseras i enlighet med de be­ stämmelser, som gäller för allmänt läroverk, finner jag motiverat och ger det min anslutning. Såsom de sakkunniga påvisat, gör statsbidragssyste­ mets utformning det emellertid mindre lämpligt att staten i dylika fall helt övertar kostnaderna för skolhälsovården. Jag delar de sakkunnigas upp­ fattning, att en kostnadsfördelning bör ske i proportion till elevantalet vid den statliga respektive kommunala delen av skolan.

IV. Statsbidrag till kostnaderna för vissa skolledare

A. Inledning

Sedan riksdagen under året 1957 fattat beslut om såväl utformningen av statsbidragssystemet för skolväsendet som om de kommunala skolledarnas avlöningsförhållanden, torde ställning nu lämpligen böra tagas till den ännu olösta frågan om statsbidrag till kostnaderna för avlönande av de kommu­ nalt anställda skolledarna av olika slag. I det följande behandlas spörsmå­ len rörande statsbidrag till kostnaderna för skolchefer, för rektorer och studierektorer inom det obligatoriska skolväsendet samt för tillsynslärare. Som bakgrund till det framlagda förslaget om statsbidragsbestämmelsernas utformning torde, förutom en kort redogörelse för nuvarande bestämmelser av detta slag, en översikt böra lämnas över de förändringar som i vissa närliggande hänseenden äger rum i samband med skolstyrelsereformens ikraftträdande den 1 juli 1958.

B. Nuvarande förhållanden m. m.

1. Nuvarande anställnings- och statsbidragsförhållanden för kommunala skolledare och biträdande skolledare

I varje skoldistrikt med minst tio läraravdelningar skall finnas en distriktsöverlärare. Distriktsöverlärartjänst är sedan den 1 juli 1954 en ordinarie heltidstjänst och tillhör numera någon av lönegraderna ABp 18— 23. Tjänstinnehavare är underkastad avlöningsreglementet för folkskolan (Arf) och skall inneha ordinarie folkskollärartjänst i distriktet, vilken föres över stat. Distriktsöverlärartjänster tillsättes genom förordnande för i regel sex år. Förordnandeperioden är gemensam för alla tjänster. Den första perioden började den 1 juli 1954.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 53

Innehavare av distriktsöverlärartjänst är underkastad folkskolans pensionsreglementen. Pension utbetalas genom statens pensionsanstalt. Skol­ distrikten och distriktsöverlärarna erlägger ej några pensionsavgifter. Statsbidrag till kostnaderna för avlönande av distriktsöverlärare och av sådan vikarie å distriktsöverlärartjänst, som det åligger skoldistrikt att anställa, utgår med 78 procent av skoldistriktets kostnader enligt gällande avlöningsbestämmelser. Särskilda bestämmelser gäller dock om ersättning för sjukvård och flyttning. Kommunal folkskolinspektör må finnas i stället för distriktsöverlärare, om skoldistriktets skolväsen är av större omfattning. Sådan inspektör för­ ordnas för viss tid. Har han innehaft förordnande i ett skoldistrikt minst tre år i följd, kan han förordnas med fastare anställning. Kommunal folkskolinspektör får icke samtidigt med inspektörstjänsten inneha lärartjänst. Upphör inspektörsförordnandet, har han alltså icke någon lärartjänst att automatiskt falla tillbaka på. Lön och pension bestämmes av skoldistriktet utan någon statlig reglering och statsbidrag utgår ej heller till kostnaderna för dessa inspektörstjänster. Annan överlärare än distriktsöverlärare må, om så erfordras, finnas i skoldistrikt med kommunal folkskolinspektör. Annan överlärare förordnas för viss tid. Han innehar och uppehåller samtidigt med överlärar befatt­ ningen ordinarie folkskollärartjänst. Undervisningsskyldigheten på denna är emellertid nedsatt och särskilt överlärararvode utgår. Detta arvode bestämmes och betalas helt av distriktet och är inte statligt reglerat. Stats­ bidrag utgår emellertid dels till annan överlärares lön som folkskollärare enligt eljest gällande bestämmelser d. v. s. med hela kostnaden för lönen med avdrag för visst belopp per tjänst dels till lön åt den, som fullgör de timmar, varmed överlärarens undervisningsskyldighet som folkskollärare nedsatts. Annan överlärare erhåller på sin folkskollärartjänst pension från statens pensionsanstalt enligt folkskolans pensionsreglementen utan att över­ läraren eller distriktet behöver erlägga pensionsavgifter. Särskild tilläggs­ pension med anledning av överlärarbefattningen kan utgå, om skoldistriktet så beslutar. Denna är ej statligt reglerad. Skolselcreterare må finnas i skoldistrikt, som ej har distriktsöverlärare eller kommunal folkskolinspektör. Skolsekreterare förordnas tillsvidare eller för viss tid, högst 3 år. Arvodet är lägst 40 kronor och statsbidraget 20 kronor för liiraravdelning och år. Tillsynslärare må finnas vid skola, där två eller flera lärare tjänstgör. Han utses bland lärarna i denna skola och åtnjuter av skoldistriktet fast­ ställt och helt bekostat arvode. I vissa fall nedsättes tillsynslärares under­ visningsskyldighet ett mindre antal veckotimmar. Statsbidrag utgår efter medgivande av skolöverstyrelsen i begränsad omfattning till lönekostna­

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 derna för den, som fullgör de timmar, varmed undervisningsskyldigheten nedsatts. Studieledare vid försöksskola skall antingen tjänstgöra på låg- och mel­ lanstadierna eller på högstadiet. För anställande av studieledare i försöksdistrikt med mindre än 20 läraravdelningar eller för anställande av mera än en studieledare fordras skolöverstyrelsens medgivande. Till studieledare må i regel förordnas endast den, som innehar lärartjänst i försöksdistriktet. Studieledare anställes medelst förordnande tillsvidare. Undervisningsskyldigheten för lärare som är studieledare, skall för varje läsår av skolöverstyrelsen nedsättas inom följande intervaller.

Högstadiet Låg- och mellanstadiet

Studieledararvodet för lärare är följande.

Antal avdelningar Studieledararvode låg- och mellan­ kronor högstadiet stadiet

För studieledare vid försöksskola utgår statsbidrag med 100 procent av studieledararvodet och av den kostnad, som föranledes av nedsättning i undervisningsskyldigheten. För studieledare vid realskollinjer inbyggda i folkskolan gäller liknande bestämmelser som vid försöksskolan. Nedsättningen av undervisningsskyl­ digheten och studieledararvodet för lärare, som är studieledare framgår av följande uppställning.

Till arvode åt sådan studieledare samt till den kostnad, som föranledes av nedsättning av studieledarens undervisningsskyldighet utgår statsbidrag med 78 procent av skoldistriktets kostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 55

Rektor vid högre kommunal skola tillhör någon av lönegraderna ABp 23 —26 och är underkastad statens allmänna avlöningsreglemente (Saar). Sådan rektor förordnas för i regel sex år. Den senaste för alla rektorer ge­ mensamma förordnandeperioden började den 1 juli 1955. Pensionsreglementet för de högre kommunala skolorna är tillämpligt på dessa rektorer och pension utgår från statens pensionsanstalt. Pensionsavgifter erlägges ej men i stället minskas statsbidraget med vissa belopp motsvarande tidigare pensionsavdrag. Statsbidrag utgår med 78 procent av lönekostnaderna med nämnda minskning.

2. Skolledarorganisationen efter den 1 juli 1958

Enligt riksdagens principbeslut år 1956 om skolväsendets lokala ledning skall ansvaret för det obligatoriska skolväsendet efter den 1 juli 1958 åvila kommunerna. Därmed bortfaller begreppet skoldistrikt. I varje kommun skall finnas en skolstyrelse, gemensam för obligatoriska skolor, högre kommunala skolor, kommunala yrkesskolor, allmänna läro­ verk, statliga och kommunala allmänna gymnasier och kommunala handelsgymnasier, som finns i kommunen. Ivonungen kan medgiva att flera eller färre skolor än de angivna skall höra under skolstyrelsen (5 och 6 §§ skol­ styrelselagen 1956:614). Skolledarorganisationen i en kommun skall bestämmas med hänsyn till skolväsendets omfattning, vilket i sin tur skall beräknas med användning av ett poängsystem, som i grova drag innebär, att varje klassavdelning på högre stadier åsättes 1 V 2 poäng och annan klassavdelning 1 poäng. I varje kommun skall finnas en skolchef, som närmast under skolstyrel­ sen skall vara ledare för skolväsendet i kommunen. Endast då skolväsendet omfattar högst sex läraravdelningar eller eljest särskilda skäl föreligger, må skolöverstyrelsen på framställning av kommunens fullmäktige medgiva undantag från denna regel. Om kommunens skolväsen omfattar minst 150 poäng, skall skolchefen i denna egenskap inneha en heltidstjänst som skoldirektör. Är poängtalet minst 130, må sådan tjänst inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t. Är poängtalet minst 500, må efter medgivande av Kungl. Maj:t en eller flera heltidstjänster inrättas såsom biträdande skoldirektörer. Om kommuns skolväsen ej är av den omfattning att skoldirelctörstjänst skall inrättas men det inom kommunens skolväsen finns minst två heltids­ anställda rektorer, skall en av dem utses att såsom förste rektor tillika vara skolchef. Han skall samtidigt fullgöra sin rektorstjänst. Undervisningsskyldigheten skall dock i regel nedsättas och visst arvode för skolchefskapet skall utgå. Det är att märka, att tjänstebenämningen överlärare och distriktsöverlärare skall ersättas med tjänstebenämningen rektor.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958

Poängtal för det obligatoriska skolväsendet (avser i kommun Avlöningsgrupp Lönegrad med flera rektorstjänster medeltalet per tjänst)

— 9 i ABp 18 10—19 ii ABp 19

20—29 m ABp 20

30-41 IV ABp 21 45—59 V ABp 22 60— VI ABp 23

Rektor tillika skolchef skall uppbära ett särskilt årsarvode om 1 200 kronor utöver lönen enligt ovan angiven lönegrupp. För studierektorer skall nuvarande arvoden alltjämt gälla. För tillsynslärare, som kommun är skyldig att anställa, skall årsarvodet vara 360 kronor för 3 poäng samt 70 kronor för varje ytterligare poäng till och med 10 samt 50 kronor för varje ytterligare poäng från och med 11. I de fall, då kommun ej är skyldig förordna tillsynslärare, men sådan likväl förordnas, blir det kommunens sak att bestämma om ersättningen. Löneförhållandena för rektorerna vid högre kommunala skolor har inte berörts i samband med förevarande lönereglering. Förordnandeperioden för innehavare av tjänst som skoldirektör, biträ­ dande skoldirektör och rektor vid obligatorisk skola skall vara sex år. Första förordnandeperioden skall dock endast omfatta treårsperioden den 1 juli 1958—den 30 juni 1961. Förste rektor skall förordnas tillsvidare. 4

4. Skolstyrelseutredningens förslag om statsbidrag m. m.

Skolstyrelseutredningen föreslog, att statsbidrag med 78 procent skulle utgå till skoldirektörernas och rektorernas vid det obligatoriska skolväsen­ det löner samt till kostnaderna för arvode och nedsatt undervisningsskyldighet för förste rektor. Till kostnader för studierektor i försöksdistrikt skulle statsbidrag utgå med 100 procent och till studierektor vid inbyggd realskollinje med 78 procent. För tillsynslärar ar vodena föreslogs statsbidrag med 50 procent. Skolöverstyrelsen förordade i sitt remissyttrande över skolstyrelseutred­ ningens förslag, att bidrag till skolledare i princip borde utgå efter samma grunder som gällde för lärare i läroämnen eller klasslärare vid skolformen ifråga. För skoldirektörer borde utgå ett fast belopp för tjänst och år, för­ slagsvis 20 000 kronor. Detsamma borde gälla ifråga om biträdande skol­ direktör. Till förste rektors arvode borde statsbidrag ej utgå. För rektor vid obligatorisk skola borde utgå statsbidrag med 100 procent med visst

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 59

avdrag per tjänst, vilket borde vara större än för folkskollärare. För studie­ rektor borde bidrag för nedsättning av undervisningsskyldigheten utgå en­ ligt de grunder, som gällde för skolformen där studierektorn var anställd som lärare, och bidrag till studierektorsarvodet utgå enligt de grunder som eljest tillämpades vid den skolform, där han var studierektor. Beträffande tillsynslärare ifrågasatte överstyrelsen, om statsbidrag över­ huvudtaget borde utgå till kostnaderna för deras arvoden, då detta endast skulle göra statsbidragssystemet mera invecklat. Staten borde helt svara för kostnaderna för tillsynslärarnas nedsatta undervisningsskyldighet, me­ dan kommunerna själva helt svarade för arvodeskostnaderna. Allmänna statsbidrag sutredningen uttalade i sitt remissyttrande bland annat följande. Endast i den mån de av skolstyrelseutredningen föreslagna statsbidragen till löner och arvoden åt vissa befattningshavare kunna tekniskt inordnas under statsbidragsutredningens blivande förslag kan statsbidragsutredningen underlåta att avstyrka desamma. På vad sätt ett sådant inordnande är möjligt kan icke redovisas utan att för utredningens blivande förslag lämnas en detaljerad redogörelse, men i vart fall förutsättes för inordnan­ det andra bidragsregler än de av skolstyrelseutredningen föreslagna. Med anledning av skolstyrelseutredningens förslag om statsbidrag till vissa ar­ voden må nämnas, att statsbidrag till arvoden, bortsett från ett par fall, där särskilda synpunkter gjort sig gällande, enligt statsbidragsutredningens förslag icke skola medtagas i bidragsunderlaget. Samma skäl som tala mot bibehållandet av dylika bidrag tala även mot det föreslagna införandet av nya arvodesbidrag. Varken med hänsyn till deras ekonomiska betydelse eller från andra synpunkter synes tillräckliga motiv kunna hämtas för den komplicering av statsbidragsutredningens förslag som deras införande skulle föra med sig. I propositionen 1956:182 (s. 132 f) framhölls, att skolstyrelseutredning­ ens förslag kommit i ett nytt läge, sedan allmänna statsbidragsutredningen avgivit sitt betänkande om förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:8). Kostnaderna för den föreslagna skolledarorganisationen borde emellertid i princip fördelas mellan stat och kommun efter de grunder skolstyrelseut­ redningen förordat. Självfallet borde dock de bidrag utredningen föreslagit anpassas efter och med eventuella jämkningar inarbetas i det bidrags­ system, som kunde komma att bli en följd av allmänna statsbidragsutred­ ningens nämnda förslag, i vad dessa rörde skolväsendet. I det av riksdagen bifallna utskottsutlåtandet (KSU 1956: 1 s. 116) uttalades: »I avvaktan på ett definitivt ställningstagande i statsbidragsfrågan anser sig utskottet böra godtaga departementschefens förslag. Med hänsyn till de skiftande statsbidragsförhållandena på skolans område vill utskottet dock uttala angelägenheten av att vid den definitiva utform­ ningen av statsbidragssystemet alla möjligheter till förenklingar beaktas.»

60 Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958

5. Statsbidrag till skolväsendet efter den 1 juli 1958

Riksdagens principbeslut (Prop. 1957: 112) angående grunder för en förenklad statsbidragsgivning innebär, att 27 speciella driftbidrag från och med den 1 juli 1958 skall ersättas av två bidrag, dels ett lärarlönebidrag, dels ett högre skolbidrag. Minskningen av antalet bidrag sker genom att dels nio speciella bidrag avlöses, d. v. s. indrages mot att kommu­ nerna erhåller kompensation genom höjning av ett eller flera kvarstående bidrag, dels 18 bidrag sammanföres, varav 14 till lärarlönebidraget och 4 till högre skolbidraget. Av de sålunda avlösta eller sammanförda 27 bidra­ gen utgår alla utom två från anslag under åttonde huvudtiteln i riksstaten. De båda nya statsbidragen skall grunda sig på en schematisk beräkning med ledning av de väsentligaste utgiftsfaktorerna. Lärarlönebidraget skall bygga på ett bidragsunderlag, som främst är beroende av antalet statsbidragsberättigande tjänster och lärarnas löneklassplacering. Som hel statsbidragsberättigande tjänst skall räknas varje för redovisningsåret inrättad ordinarie eller icke-ordinarie distriktsöverlärar-, föreståndarinne-, folk- eller småskollärartjänst samt ordinarie övningslärartjänst, vare sig tjänsten uppehållits av innehavaren eller vikarie. Varje veckotimme, som enligt fastställd timplan fullgöres utöver antalet veckotimmar för de förut angivna hela statsbidragsberättigande tjänsterna, skall ingå i bidragsunderlaget med 1/ 3 o tjänst. Visst undantag skall dock gälla för fyllnadstjänstgöring. Vidare gäller, att hel eller del av statsbidrags­ berättigande tjänst, som innehas av pensionerad lärare, inräknas i bidrags­ underlaget endast med 2/s. Anordning för undervisningens behöriga upprätthållande, som varit vid­ tagen kortare tid än hela läsåret, dock minst en hel termin, skall inräknas i antalet statsbidragsberättigande tjänster med hälften av vad som skulle blivit fallet, om anordningen bestått hela läsåret. Beträffande fortsättningsskolan skall en undervisningstimme, som är upptagen i fastställd plan, motsvara 1/ioso statsbidragsberättigande tjänst. Årslönen skall beräknas efter den löneklass tjänstinnehavaren tillhör vid vårterminens början. Lön till vikarie för tjänstledig lärare skall i regel ej inräknas i bidrags­ underlaget. Då tjänstinnehavare varit sjukledig hela läsåret eller under minst 30 dagar i följd varit tjänstledig för studier eller offentligt uppdrag med högst B-avdrag å lön, skall dock bidragsunderlaget uppräknas med de faktiska lönekostnaderna för vikarien minskat med avdragen på tjänst­ innehavarens lön. Arvodestillägg inräknas i regel ej i bidragsunderlaget. Kallortstillägg, provisoriskt extra tillägg och finskspråktillägg skall dock i sin helhet in­ räknas i bidragsunderlaget eftersom de berör endast vissa kommuner. Från det sålunda framräknade bidragsunderlaget skall avdragas visst belopp för varje tjänst, kommunandelen. Dess belopp är detsamma för alla

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98 år 1958 61 olika slag av tjänster, men det skall liksom nuvarande avdrag inom folk­ skolan vara hyresgrupperat. Kommunandel skall även med V 30 avdragas från bidragsunderlaget för varje veckotimme utöver heltidstjänst. De be­ lopp som i propositionen framräknats som bidragsandel för hyresgrupperna 1—5 är respektive 557, 800, 980, 1 216 och 1 452 kronor. Beloppen skall dock avrundas till närmaste hela tiotal kronor. Kommunandelen har uträknats på sådant sätt att kommunerna tagna som en helhet tillföres samma statsbidragsbelopp som enligt gällande be­ stämmelser. Detta innebär, att kommunerna får bidrag även till kostnader som ej inräknas i bidragsunderlaget, t. ex. vissa arvoden och statsbidrag, som avlösts. Däremot erhålles icke genom lärarlönebidraget täckning för kostnader för sjukvård, som bestrides enligt avlöningsreglementena. Dessa kostnader skall alltjämt ersättas av statsmedel efter detaljgranskning. Beträffande högre skolbidraget skall bidragsunderlaget beräknas på samma sätt som motsvarande underlag för lärarlönebidraget. Dock skall det arvode, som utgår till folkskollärare, som tjänstgör vid högre kommu­ nal skola, inräknas i bidragsunderlaget med det belopp, som faktiskt ut­ betalas till läraren. Statsbidraget skall utgöra 79 procent av bidragsunder­ laget. Dock är att märka, att för närvarande från statsbidraget avdrages vissa huvudmannaavgifter för lärarnas pensionering. Ytterligare kostnadselement kan längre fram tänkas komma i fråga, som är av beskaffenhet att böra påverka bidragsunderlagets och bidragsandelens beräkning. I propositionen (s. 81) erinrades om att skolstyrelse­ utredningen föreslagit särskilt statsbidrag till kostnaderna för den lokala fackliga skolledningen samt att bidragsreglerna för löner vid den inbyggda realskolan har anknytning till såväl bidraget för folkskolan som för högre kommunala skolor. Dessa frågor vore avsedda att övervägas inom vederbö­ rande fackdepartement. Med hänsyn till de nya statsbidragens övervägande karaktär av löne­ bidrag på skolväsendets område skall de utgå från lämpligt anslag under åttonde huvudtiteln. Riksdagen har även fattat principbeslut (Prop. 1957: 122; SU 104; Rskr 274) om statsbidrag till högstadiet av försöksskolan , vilket innebär, att statsbidrag skall utgå efter samma grunder som lärarlönebidraget Bidragsunderlaget skall således beräknas på löneklasslönen för adjunktsoch ämneslärartjänster m. m. Kommunens kostnad för varje tjänst skall vara densamma som för tjänst inom folkskolan. Emellertid föreslås vissa specialbestämmelser för försöksskolan. Bidrags­ underlaget för yrkeslärare skall för varje veckotimme beräknas till visst av Kungl. Maj:t fastställt belopp oavsett yrkeslärarens lön och för varje fullt 35-tal veckotimmar verkställas avdrag med för varje statsbidragsberättigande tjänst fastställt avdragsbelopp.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 Arvodet till studieledare skall inräknas i bidragsunderlaget, d. v. s. stats­ bidrag utgå med 100 procent för detta arvode. Fortlöpande pensionsavgifter till statens pensionsanstalt för lärare i läroämnen vid försöksskolan skall av staten inbetalas direkt till pensionsanstalten. Särskilt försökskostnadsbidrag skall utgå med visst belopp per elev.

C. Departementspromemorian

Det inom ecklesiastikdepartementet utarbetade förslaget till statsbidragsbestämmelser rörande vissa skolledare och biträdande skolledare innehåller i huvudsak följande. Den nya skolledarorganisationen innebär väsentligen den ändringen att skoldirektörer och biträdande skoldirektörer tillkommer i de största kommunerna, att samtliga överlärare skall benämnas rektorer och antalet rektorstjänster i samband därmed ökas med cirka 200, att rektor stjänster i kommuner med försöksskola eller inbyggd realskollinje uppflyttas i löne­ grad, att vissa arvoden m. m. skall utgå utöver löneklasslönen, samt att tillsynslärarorganisationen blir obligatorisk. Skoldirektörer och biträdande skoldirektörer torde komma att finnas till ett antal av omkring 70 i cirka 50 kommuner. Kommunernas andel i lönekostnaderna för dessa befattningshavare kan ej inräknas med visst belopp i kommunandelen, eftersom kostnaderna då skulle fördelas på alla kommuner och inte läggas på det fåtal kommuner, som kommer att ha dylika tjänster. Statens andel torde här lämpligen böra bestämmas efter samma grund som vid högre kommunala skolor eller till 79 procent. I detta fall torde dock i bidragsunderlaget få inräknas icke blott löneklasslön utan även avlöningsförstärkning. Tjänsterna i Stockholm, Göteborg och Malmö är ej statligt lönereglerade. För dem bör statsbidrag beräknas efter samma grunder som för motsvarande statligt reglerade tjänster i avlöningsgrupp II. Statsbidrag till kostnaderna för skoldirektörstjänsterna bör lämpligen belasta driftbidraget till folkskolor m. m. Beträffande de icke statligt reglerade tjänsterna möter det svårigheter att beräkna det statsbidrag för vikarier, som eljest utgår vid längre tids tjänstledighet. Att införa olika beräkningsgrunder för dessa tjänster och övriga direktör stjänster är emellertid icke lämpligt. Direktörstjänsterna är en i statsbidragshänseende fristående grupp. De finns endast i stora kom­ muner, för vilkas ekonomi vikariekostnaderna ej är av större betydelse. Med hänsyn härtill förordas, att statsbidrag ej utgår till vikariekostnader. Med nuvarande löner uppgår löneklasslön och avlöningsförstärkning för dessa omkring 70 tjänster till cirka 2 690 000 kronor, varav 79 procent utgör 2 125 000 kronor.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 Enligt löneregleringen utgår arvoden utöver löneklasslön till annan skol­ chef än skoldirektör och i vissa fall avlöningsförstärkning till adjunktskompetent rektor vid enhetsskola och folkskolor med inbyggd realskola. För dessa arvoden m.m. bör kommunerna enligt 1956 års riksdagsbeslut erhålla statsbidrag motsvarande 78 procent av kostnaden. Tre olika alternativ för inarbetandet av dessa arvoden i statsbidraget kan tänkas. Arvodena kan enligt ett alternativ ingå i bidragsunderlaget till 100 procent och kommunandelen korrigeras med hänsyn härtill. Enligt ett annat alternativ kan arvodena ingå i bidragsunderlaget till 79 procent liksom vid högre kommunala skolor. I så fall skall kommunandelen ej korri­ geras. Enligt ett tredje alternativ inräknas arvodena ej alls i bidragsunder­ laget men kommunandelen sänkes med belopp motsvarande 79 procent av arvodena. Det tredje alternativet överensstämmer bäst med principerna för det nya statsbidragssystemet. Det har särskilt framhållits (prop. 1957:112 s. 75), att det saknas anledning att komplicera bidragssystemet genom att utöver vissa ersättningar (kallortstillägg m. m.) inräkna övriga särskilda kostnader, för vilka gäller, att de antingen fördelar sig tämligen likformigt på olika skoldistrikt eller också är av förhållandevis ringa ekonomisk bety­ delse. Dessa skulle i stället beaktas vid bestämmande av kommunandelen. Ifrågavarande arvoden till skolchefer m.m. saknar betydelse för kom­ munernas ekonomi och de fördelar sig på nästan alla kommuner. På grund härav förordas det tredje alternativet, enligt vilket arvodena ej skulle ingå i bidragsunderlaget utan kommunandelen i stället korrigeras. Dessa arvoden kan uppskattas till 0,29 mkr för 224 förste rektorer och 0,90 mkr för 750 rektorer tillika skolchefer eller sammanlagt till 1,19 mkr. Härav skulle 79 procent eller 0,94 mkr ingå i kommunandelen som mins­ kande post. Eftersom avlöningsförstärkning till adjunktskompetent rektor i förut angivet fall är av ringa ekonomisk betydelse, torde man helt kunna bortse från denna utgift. Till arvode åt 49 studierektorer vid försöksskolor utgår nu statsbidrag med 100 procent med cirka 0,13 mkr. Enligt beslut av 1957 års riksdag skall detta bidrag inräknas i bidragsunderlaget. Det är emellertid avsett, att studierektorsorganisationen skall få stor utbredning i den blivande enhetsskolan. Sedan så blivit fallet bör prövas, om icke dessa arvoden bör borttagas från bidragsunderlaget och i stället ingå i kommunandelen som minskande post. Tillsynslärararvoden kommer att utgå i varje kommun och statsbidraget bör enligt 1956 års riksdagsbeslut utgöra 50 procent. Dessa arvoden fyller alla villkor för att bli kompenserade genom minskning av kommunandelen, varför denna lösning förordas. Antalet tillsynslärare uppskattas till 2 850 och arvodena till 1,46 mkr. Statsbidraget skulle alltså utgöra 0,73 mkr, vilket belopp skulle frånräknas kommunandelen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 65 Enligt ovanstående förslag skulle således kommunandelens totalbelopp ökas med 1,79 mkr på grund av höjda kostnader för rektorslöner och minskas med (0,94 + 0,73 =) 1,67 mkr med hänsyn till arvoden till skolchefer, rektorer och tillsynslärare. Dessa beräkningar har förts så långt det i nuvarande läge är möjligt, men kan givetvis ej göra anspråk på full exakthet. I stort sett kan emellertid de faktorer, som skulle föranleda höjning respektive sänkning av kommunandelen, anses väga jämnt. Någon ändring av de av riksdagen beslutade beloppen för kommunandelen per tjänst bör alltså ej ske på grund av det här framförda förslaget. Det bör anmärkas, att frågan om statsbidrag till kommunernas kostna­ der för pensionering av skolledare torde få upptagas i samband med den närmare regleringen av deras pensionsförhållanden.

D. Remissyttranden

Statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen samt länsstyrel­ serna i Malmöhus och Jämtlands län har inte funnit anledning till erin­ ringar mot förslagen. Överstyrelsen för yrkesutbildning har uttalat, att det torde kunna förväntas, att de redan nu befintliga yrkesskoldirektörstjänsterna i Stockholm och Göteborg blir biträdande skoldirektörstjänster. Över­ styrelsen har förutsatt, att statsbidrag till dessa tjänster och till dylika tjänster, som inrättas i andra kommuner, kommer att utgå enligt de i pro­ memorian föreslagna grunderna. Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett sig kunna i allt väsentligt till­ styrka förslaget, men har funnit en särskild bestämmelse om statsbidrag till vikariekostnaderna för tjänstledig rektor vara önskvärd, då de före­ slagna villkoren i annat fall skulle kunna bli ogynnsamma för ekonomiskt mindre bärkraftiga kommuner. En liknande invändning har gjorts av stads­ förbundet, som menar att otillräckliga skäl anförts för att statsbidrag inte skall utgå till kostnaderna för vikarier på skoldirektörstjänsterna. Förbun­ det anser, att en ändring av förslaget på den punkten är påkallad men har i övrigt inga erinringar. Landskommunernas förbund och tjänstemännens centralorganisation lämnar förslaget utan erinran liksom statstjänstemännens riksförbund, som framhåller, att det funnit den föreslagna omläggningen av bidragsgivningen innebära en förenkling i rätt riktning.

E. Departementschefen

Fråga är nu om bestämmelser rörande statsbidrag dels till kostnaderna för avlöning åt skoldirektörer, biträdande skoldirektörer, rektorer som tillika är skolchefer samt rektorer vid enhet av det obligatoriska skol­ väsendet, dels till kostnaderna för arvoden åt förste rektorer och tillsyns- 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 93

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 lärare. Vid utformandet av bestämmelser härom måste utgångspunkten vara riksdagens uttalande 1956 (KSU 1956: 1; Rskr 1956: 420) enligt vilket fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för den beslutade skolledarorganisationen i princip borde bli sådan, att staten svarade för 78 procent, utom vad gäller arvodeskostnaderna för tillsynslärare, vilka sta­ ten förutsattes skola ersätta till 50 procent. Vid den definitiva utform­ ningen av statsbidragssystemet borde dock, framhöll utskottet, alla möjlig­ heter till förenklingar beaktas. Det senare uttalandet torde närmast ha föranletts av allmänna statsbidragsutredningens i början av år 1956 fram­ lagda men för det dåvarande ännu ej behandlade betänkande om förenklad statsbidragsgivning. Från den sålunda angivna utgångspunkten har i den inom ecklesiastikde­ partementet utarbetade promemorian föreslagits, att statsbidrag till kost­ naderna för avlöning åt skoldirektör och biträdande skoldirektör skall utgå med 79 procent av utgående lön, d. v. s. av lön enligt vederbörlig löneklass jämte avlöningsförstärkning. Då av statsmakterna beslutade avlöningsbestämmelser inte gäller för dessa befattningshavare i rikets tre största kom­ muner föreslås dock, att bidrag i dessa fall skall utgå till kostnaderna för skoldirektör som om tjänsten varit placerad i avlöningsgrupp II och för biträdande skoldirektör som om lön utgått enligt för riket i övrigt gällande bestämmelser. Att procenttalet 79 valts i stället för 78 beror på att den förra procentsatsen enligt den i fjol beslutade statsbidragsreformen skall tillämpas vid beräkning av bidraget till lönekostnader för lärare vid högre kommunala skolor. Anledningen till denna höjning i sin tur är, att kom­ munerna därigenom skall erhålla kompensation för dels två avlösta bidrag dels en viss obetydlig minskning av bidragsunderlaget, som inträder vid den ändrade metoden för beräkning av detta. I och för sig föreligger såle­ des intet skäl att frångå den ursprungligen tänkta kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, när det gäller skoldirektörerna, men det torde böra ske för att en enhetlig procentsats skall erhållas, vilket får anses ligga i linje med förenklingssträvandena. Jag har särskilt velat understryka detta förhållande med anledning av att stadsförbundet i sitt yttrande över de­ partementspromemorian, i motsats till vad däri föreslagits, ansett att statsbidrag skall utgå även till kostnaderna för vikarier på skoldirektörstjänsterna. Bidrag till vikariekostnaderna kan beräknas antingen på det sättet att bidragsprocenten höjes eller att kostnaderna till sitt faktiska belopp inräk­ nas i bidragsunderlaget. Att införa en ny procentsats i bidragssystemet för detta ändamål synes mig vara klart olämpligt och en tillämpning av det andra alternativet skulle strida mot den schabloniserande beräkningsme­ tod på vilken det nya statsbidragssystemet bygger. Enär statsbidrag således föreslagits utgå med en procent mer än som ursprungligen i princip förutsatts och därigenom viss kompensation er-

Kungl. Maj.ts proposition nr 93 år 1958 67

hålles för de ifrågavarande vikariekostnaderna, vilka dessutom kan anta­ gas komma att variera betydligt från fall till fall, finner jag, med hänsyn tagen jämväl till de för de ifrågavarande kommunernas ekonomi helt obe­ tydliga belopp det här rör sig om, icke skäl förorda avvikelse från förslaget i departementspromemorian, vilket i detta avseende får anses vara väl avvägt och praktiskt utformat. Tjänsterna för rektorer, som tillika är skolchefer, är likartade med de nuvarande distriktsöverlärartjänsterna. Dessa senare ingår som statsbidragsberättigande tjänster vid beräkning av bidragsunderlaget enligt det statsbidragssystem, som skall tillämpas från den 1 juli i år. Vid detta systems utformning har hänsyn tagits till att statsbidrag för närvarande utgår med 78 procent till lön åt distriktsöverlärare. Det är således helt naturligt, att de mot dessa svarande rektorstjänsterna nu föreslås på mot­ svarande sätt blir statsbidragsberättigande och att detsamma blir fallet med rektorstjänsterna vid enhet av det obligatoriska skolväsendet. En approximativ beräkning enligt denna förutsättning ger vid handen, att den sammanlagda ökningen av bidragsunderlaget för beräkningen av stats­ bidraget till kostnaderna för den nya skolledarorganisationen inom det obligatoriska skolväsendet skulle uppgå till 7,07 miljoner kronor. Med för­ delning mellan stat och kommun av totalkostnaden enligt förut angivna grunder blir kostnadsökningen 1,79 miljoner kronor för kommunerna, vilket skulle medföra en viss ökning av den vid fjolårets riksdag beslutade kommunandelen per bidragsberättigande tjänst. I bidragsunderlaget har emellertid, i överensstämmelse med principerna för det nya statsbidrags­ systemet, inte inräknats de särskilda arvoden av 1 200 kronor som skall utgå till rektor tillika skolchef. I enlighet med nämnda principer har överhuvudtaget inga arvodeskostnader inräknats i bidragsunderlaget. Med utgångspunkt i att staten skall bidraga med 79 procent av kostnaderna för arvoden till rektor, som tillika är skolchef, samt till förste rektor och med 50 procent av kostnaderna för arvoden till tillsynslärare har summan av statsbidragsbeloppet för arvodeskostnader framräknats och befunnits upp­ gå till omkring 1,67 miljoner kronor. Då detta belopp mycket nära svarar mot den ökade kommunandelen av lönekostnaderna för skolledarna inom det obligatoriska skolväsendet, har en kvittning mellan stat och kommun ansetts kunna ske och den för varje statsbidragsberättigande tjänst fast­ ställda kommunandelen kunna förbli oförändrad. Av den beräknade sam­ manlagda kostnadsökningen för förste rektorer, rektorer tillika skolchefer, rektorer vid enhet av det obligatoriska skolväsendet samt tillsynslärare, cirka 9,72 miljoner kronor, skulle vid en tillämpning av det i promemorian framlagda förslaget omkring 73 procent falla på staten och 27 procent på kommunerna. Om man hiirvid håller i minnet, att kostnaderna för tillsynslärare skall fördelas mod hälften var på stat och kommun, synes det i departements­

68 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958

promemorian föreslagna systemet, som är mycket enkelt och lättillämpat och i den delen fyller alla anspråk, även kunna sägas innebära en helt till­ fredsställande praktisk tillämpning av de av 1956 års riksdag förutsatta fördelningsprinciperna. Jag anser således det framlagda förslaget även i detta avseende vara väl lämpat att läggas till grund för utarbetandet av detalj bestämmelser i ämnet och förordar att så sker. Någon särskild bestämmelse om statsbidrag till vikariekostnader för tjänstledig rektor anser jag, i motsats till länsstyrelsen i Stockholm, inte erforderlig, då hänsyn till sådana kostnader tagits vid utformningen av det vid 1957 års riksdag beslutade nya statsbidragssystemet och någon ändring i den därvid gjorda avvägningen av kommunandelen per bidragsberätti­ gande tjänst inte kommer att ske enligt av mig nu förordade förslag.

V. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att I. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överens­ stämmelse med vad jag i det föregående förordat med­ dela bestämmelser angående dels allmän skolplikt, dels ock skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet, högre kommunala skolor och vissa andra skolformer, att gälla från och med den 1 juli 1958; II. godkänna av mig i det föregående förordade grunder för statsbidrag till kostnaderna för vissa skolledare, att gälla från och med den 1 juli 1958.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri stats­ rådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll ut­ visar. Ur protokollet: Sten G. Olsson

Kungi. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 69 Bilaga 1

Förslag till bestämmelser om allmän skolplikt m. m.

Inledande bestämmelser

1 §•

För barn, som äro bosatta bär i riket, gäller allmän skolplikt enligt be­ stämmelserna i detta kapitel. Särskild skolplikt enligt vad därom stadgas gäller dock för fjällsamers barn, för blinda och döva samt för vissa psykiskt efterblivna.

2 §.

Varje skolpliktigt barn äger rätt att erhålla undervisning i obligatorisk skola och är skyldigt att deltaga i dylik undervisning, om ej annat följer av 7—10 §§. 3 §• Den kommun där skolpliktigt barn är kyrkobokfört (hemkommunen) skall i första hand sörja för barnets undervisning i obligatorisk skola. Vistas skolpliktigt barn i kommun utan att vara där kyrkobokfört, åligger det den kommunen att sörja för barnets undervisning i obligatorisk skola a) om barnet skall kyrkobokföras i kommunen men sådan åtgärd ej hunnit vidtagas, b) om barnet saknar hemkommun eller tillhör zigenarfamilj utan stadig­ varande vistelseort, c) om barnet är intaget i barnhem eller liknande anstalt i kommunen eller inackorderats eller eljest för längre tid vistas i enskilt hem därstädes, eller d) om, i annat fall än nu sagts, med hänsyn till barnets bästa särskilda skäl äro till att barnet under vistelsen mottages för undervisning. Angående skyldighet för kommun att vid samverkan på skolväsendets område för undervisning mottaga barn från annan kommun stadgas i 2 § skolsty rel sel a gen.

Skolpliktens omfattning och fullgörande 4 §. 1 mom. Allmän skolplikt inträder från och med höstterminen det kalen­ derår, då barnet fyller sju år. 2 mom. Barn, som vid läkarundersökning och prövning i övrigt befinnes vara väl skolmoget, må efter skolstyrelsens medgivande börja i folkskola eller försöksskola höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sex år.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958

3 mom. Är barn ej skolmoget, när skolplikten inträder, må skolstyrelsen uppskjuta barnets skolgång ett läsår, om ej vårdnadshavaren motsätter sig detta. 5 §. 1 mom. Folkskolan omfattar sju obligatoriska årskurser eller det högre antal, som Kungl. Maj:t på framställning av kommunen medgiver. 2 mom. Skolplikt i fortsättningsskola föreligger endast för den vars skol­ plikt i folkskola upphört efter årskurs 7 eller tidigare. Fortsättningsskolan omfattar för den, som genomgått årskurs 7 med de vitsord som angivas i 11 § 1 mom., lägst 180 lärotimmar och för annan lägst 360 lärotimmar. Kommun äger besluta om högre timantal för fort­ sättningsskolan, dock högst 540 lärotimmar, och om uppdelning av skolan på två årskurser om lägst 120 lärotimmar vardera. 3 mom. Försöksskolan omfattar, fullt utbyggd, nio obligatoriska års­ kurser. Antalet ökas till nio i den ordning skolöverstyrelsen bestämmer.

6 §.

Den allmänna skolplikten omfattar det antal årskurser som är obligato­ riskt i barnets hemkommun eller, om barnet ej är kyrkobokfört, i den kom­ mun där det vistas. Går barn i obligatorisk skola annorstädes än i hemkommunen, äger dock länsskolnämnden, om särskilda skäl äro därtill, bestämma, att antalet obli­ gatoriska årskurser på skolorten skall gälla för barnet.

7 §. 1 mom. Allmän skolplikt må utom i obligatorisk skola fullgöras a) i allmänt läroverk, högre kommunal skola och statligt eller kommunalt allmänt gymnasium samt b) i annan skola, offentlig eller enskild, om där meddelad undervisning väsentligen motsvarar undervisningen i obligatorisk skola eller skola, som avses under a), dock att beträffande enskild skola skall iakttagas vad i 8 § sägs. 2 mom. Elev, som nöjaktigt inhämtat årskurs 8 av folkskola eller för­ söksskola, må helt eller delvis fullgöra sin återstående skolplikt i yrkesskola, såvida läroplanen fastställts av överstyrelsen för yrkesutbildning eller, om skolan ej står under nämnda överstyrelses tillsyn, för skolpliktens fullgöran­ de godkänts av skolöverstyrelsen. 3 mom. Skolplikt i fortsättningsskola må efter skolstyrelsens bestäm­ mande fullgöras i yrkesskola eller genom skolgång i årskurs 8 eller 9 av folkskola eller försöksskola det antal lärotimmar, som gäller för fortsätt­ ningsskolan. Kan eleven ej tillgodogöra sig dylik undervisning, må han i stället hänvisas till årskurs 7 eller lägre årskurs av folkskola eller försöks­ skola för skolgång nämnda antal lärotimmar.

Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958 71

8 §.

1 mom. I enskild skola må skolplikt fullgöras endast om skolan uppbär statsunderstöd eller godkänts av skolstyrelsen i den kommun, där skolan är belägen. Barn, som ej uppnått skolpliktsåldern, må ej utan skolstyrelsens med­ givande intagas i sådan årskurs i enskild skola som motsvarar årskurs 1 eller högre i folkskola eller försöksskola. Därvid skall 4 § 2 mom. äga mot­ svarande tillämpning. 2 mom. Som förutsättning för godkännande av enskild skola skall gälla, att skolan förestås av person, vilken är känd för hedrande vandel och äger erforderlig skicklighet för undervisningen. Godkänd skola skall beträffande skolpliktiga elever och barn, som avses i 1 mom. andra stycket, stå under skolstyrelsens inseende. Finner skolstyrel­ sen, att skolans verksamhet icke bednves på tillfredsställande sätt, och vinnes ej rättelse genom hänvändelse till skolans ledning, skall styrelsen återkalla godkännandet. 9 §. Beredes skolpliktigt barn i hemmet eller annorstädes enskild undervis­ ning, som väsentligen motsvarar undervisningen i obligatorisk skola eller skola, som avses i 7 § 1 mom. a), skall skolstyrelsen medgiva barnet be­ frielse från skolgång. Skolstyrelsen äger i dylikt fall kalla barnet till prövning inför lämplig person, som styrelsen utsett härtill. Uteblir barnet utan giltigt förfall eller befinnes vid prövningen att barnet ej erhållit tillfredsställande undervisning och vinnes ej rättelse på annat sätt, skall styrelsen ålägga barnet skolgång.

10 §.

Den som på grund av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i vanlig skolundervisning skall deltaga i annan för honom läm­ pad undervisning, som beredes honom genom det allmännas försorg eller eljest med stöd av allmänna medel.

11 §.

1 mom. Skolplikt i folkskola eller försöksskola är fullgjord, då elev genomgått den högsta för honom obligatoriska årskursen i sådan skola eller motsvarande årskurs i annan i 7 § 1 mom. avsedd skola och därvid erhållit godkända vitsord i alla för eleven ifrågakommande läroämnen pa folkskolans eller försöksskolans läroplan respektive i motsvarande ämnen i annan skola eller erhållit lägre vitsord än godkänd endast i engelska och i högst två andra läroämnen. Har elev därvid ej godkänts i matematik och i en ämnesgren av modersmålet, skall han dock ha erhållit lägst vitsordet godkänd i den andra grenen av modersmålet och i alla övriga läroämnen utom engel­ ska. Ilar elev godkänts i matematik, må han anses lia fullgjort sin skolplikt,

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958

även om han underkänts i båda ämnesgrenarna av modersmålet samt i engelska och ytterligare ett läroämne. I skola, där modersmålet ej är delat i ämnesgrenar, erfordras lägst godkänt vitsord i minst ett av ämnena mate­ matik och modersmålet. De i detta moment avsedda vitsorden må även ha förvärvats vid pröv­ ning, som avses i 0 kap. 0 §. 2 mom. I fall som avses i 7 § 2 mom. är skolplikten fullgjord, då elev nöjaktigt genomgått där avsedda kurser i yrkesskola. 3 mom. Om särskilda skäl äro därtill, må skolstyrelsen medgiva elev, vars skolplikt omfattar åtta eller nio årskurser i folkskola eller försöksskola, att utan hinder av vad i 1 och 2 mom. sägs avsluta sin skolgång med ut­ gången av vårterminen det kalenderår, då han fyller 15 år.

12 §.

1 mom. Skolplikt i fortsättningsskola är fullgjord, då elev genomgått för honom obligatoriska fortsättningsskolkurser eller årskurs 8 av folkskola eller motsvarande årskurs av annan skola eller erhållit särskild utbildning, som godkännes av skolstyrelsen. 2 mom. Fortsätta i n gsskolkurs må anses fullgjord även om eleven av sjukdom eller annat tvingande skäl hindrats deltaga i undervisningen under någon mindre del av kursen. Har eleven i större utsträckning eller av annan anledning än nyss sagts uteblivit från kursen, skall han efter skolstyrelsens bestämmande helt eller delvis genomgå ny kurs. 3 mom. Om särskilda skäl äro därtill, må skolstyrelsen medgiva elev uppskov med genomgång av fortsättningsskolkurs eller befria honom från skolplikt i fortsättningsskola. 13 §. Den allmänna skolplikten upphör senast med utgången av den årskurs, som slutar det kalenderår, då barnet fyller 16 år. Omfattar skolplikten i folkskola endast sju årskurser, upphör dock skol­ plikten i denna del senast med utgången av vårterminen det kalenderår, då barnet fyller 15 år. 14 §. Har elev i obligatorisk skola ej före skolpliktens upphörande genomgått alla i kommunen obligatoriska årskurser, äger han genomgå återstående kurser, om han har förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.

Tillsynsbestämmélser

15 §. Skolstyrelsen skall tillse att skolpliktiga elever i kommunens obligatoriska skolor fullgöra sin skol­ gång,

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 73 att i kommunen kyrkobokförda skolpliktiga, som ej gå i kommunens obligatoriska skolor, på annat sätt få föreskriven undervisning samt att zigenarbarn, som avses i 3 § andra stycket b), så snart ske kan inta­ ges i kommunens obligatoriska skolor.

16 §. Vårdnadsliavaren och annan som har skolpliktigt barn i sin vård skall övervaka, att barnet besöker skolan.

17 §. Underlåter skolpliktig elev i obligatorisk skola att fullgöra skolgången och vinnes ej rättelse genom hänvändelse till den som har eleven i sin vård eller genom annan lämplig åtgärd från skolledningens sida., skall skolstyrel­ sen anmäla förhållandet för länsskolnämnden. Beror underlåtenheten på tredska av den som har eleven i sin vård, äger länsskolnämnden vid vite föreläggga den tredskande att regelbundet hålla eleven i skolan. Beslut härom går i verkställighet utan hinder av besvär. Följes ej föreläggandet, må nämnden utdöma vitet. Detta må ej förvandlas till frihetsstraff. Har åtgärd enligt andra stycket ej åsyftad verkan eller äro eljest synner­ liga skäl därtill, äger länsskolnämnden förordna, att eleven skall hämtas till skolan med biträde av polismyndighet. Beslut härom går i verkställig­ het utan hinder av besvär. 18 §. Är skolpliktig elev vid icke-obligatorisk skola utan giltigt förfall från­ varande i större utsträckning, skall skolans ledning anmäla förhållandet för skolstyrelsen i elevens hemkommun. På skolstyrelsen ankommer att pröva, om eleven skall åläggas fullgöra skolplikten i obligatorisk skola.

19 §. 1 mom. Bänsbyrå för folkbokföringen skall årligen iordningställa avtryckskort (skolkort) över sådana i länsbyråns tryckande register upptagna barn, som under året fylla sju år. Skolkort skall före den 1 april samma år sändas till skolchefen i barnets hemkommun. Beträffande barn, som under året fylla lägst 7 och högst 16 år, skall länsbyrå genom avtryckskort underrätta skolchef om sådana registreringsåtgärder, om vilka denne bör få kännedom. Sådant avtryckskort skall snarast efter registreringsåtgärden sändas till skolchefen i den kommun, där barnet är eller — då underrättelsen avser flyttning till annan kommun — före flyttningen var kyrkobokfört. 2 mom. Vad i 1 mom. sägs om länsbyrå skall, om ej riksbyrån för folk­ bokföringen annat föreskriver, äga motsvarande tillämpning beträffande mantalsverket i Stockholm samt de lokala skattemyndigheterna i Göteborg och Malmö.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958

3 mom. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf utfär­ das av riksbyrån för folkbokföringen efter samråd med skolöverstyrelsen.

20 §.

1 mom. Skolchefen skall låta föra erforderliga anteckningar över dels de skolpliktiga barn, som äro kyrkobokförda i kommunen, dels eleverna i kommunens obligatoriska skolor. För varje läsår antecknas, på vad sätt de i kommunen kyrkobokförda skolpliktiga barnen under läsåret fullgjort sin skolplikt. Skolchefen äger rätt att från andra skolor infordra härför erforderliga uppgifter. 2 mom. Har skolchef mottagit avtryckskort enligt 19 § utvisande, att barn kyrköbokförts i annan kommun, skall han snarast låta sända kortet till skolchefen i sistnämnda kommun jämte uppgift om vilken skola och års­ kurs barnet tillhört.

21 §.

Fullgör barn sin skolplikt i skola annorstädes än i hemkommunen, skall skolans ledning snarast skriftligen underrätta skolchefen i barnets hem­ kommun om intagningen och den årskurs, till vilken barnet hänförts. Skolans ledning skall därefter vid början av varje läsår skriftligen under­ rätta skolchefen om den årskurs barnet tillhör. Då barnet avgår från skolan, skall skolchefen skriftligen underrättas härom.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958 75

Bilaga 2

Förslag till bestämmelser om skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet

1 §•

För folkskolans och försöksskolans elever skall hälsovård anordnas enligt vad nedan sägs. Skolhälsovården har till ändamål att bevara elevernas hälsa och fostra dem till sunda levnadsvanor. Den hälsovårdande verksamheten skall främst vara av förebyggande natur och ej innebära sjukvård i egentlig mening.

2 §.

Vid varje skola skall hälsovården ombesörjas av såväl skolläkare som skolsköterska. För skolhälsovården skall tillhandahållas erforderlig utrustning.

3 §. I kommun med högst 20 000 invånare åligger det distriktssköterska att inom ramen för sin tjänstgöringsskyldighet vara verksam som skolsköterska vid det obligatoriska skolväsendet. Där förhållandena det påkalla, skall en eller flera särskilda skolsköterskor vara anställda. På heltidsanställd skolsköterska bör därvid ej ankomma mer än 1 500 elever. 4 §. Om tillsättning av skolläkar- och skolsköterskebefattningar så ock om tjänstledighet, vikariat och avsked för innehavare av dylik befattning stadgas i allmänna skolstadgan. 5 §. 1 mom. I början av varje läsår skola eleverna i första årskursen och övriga nyinskrivna elever läkarundersökas. Därutöver skola eleverna läkarundersökas minst två gånger under skoltiden. 2 mom. Klena, sjuka eller sjukdomshotade elever (kontrollbarn) skola undersökas så ofta skolläkaren finner det erforderligt. Undersökning skall även ske av elever, som skolledare, lärare, skolsköterska eller vårdnads­ havare särskilt hänvisat till skolläkaren eller som denne eljest finner vara i behov därav. Där förhållandena det medgiva, Dör regelbundet återkommande läkar­ mottagning för eleverna hållas på tid och plats som skolstyrelsen be­ stämmer.

76 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 93 år 1958

6 §.

Det åligger elev att underkasta sig läkarundersökning, som i 5 § sägs. Elev äger kostnadsfritt anlita skolhälsovården.

7 §. För varje elev skall föras ett hälsokort, upprättat enligt fastställt for­ mulär. Övergår elev till annan skola, skall hälsokortet jämte därtill hörande handlingar ofördröjligen översändas till den nya skolan.

8 §.

1 mom. Det åligger skolläkare att med uppmärksamhet följa elevernas själsliga och kroppsliga utveckling, aktgiva på deras hälsotillstånd och i samarbete med skolans ledning, lärare och skolsköterska ävensom föräldrar och andra, som ha elever i sin vård, vidtaga åtgärder för att bevara ele­ vernas hälsa. Skolläkare skall för varje läsår avgiva berättelse över sin verksamhet. Berättelsen skall utarbetas enligt fastställt formulär och före den 1 sep­ tember i tre exemplar ingivas till länsskolnämnden, som har att inom två veckor översända ett exemplar till vardera av skolöverstyrelsen och förste provinsialläkaren eller, i stad som ej tillhör landstingskommun, förste stadsläkaren. 2 mom. Närmare föreskrifter om skolläkares skyldigheter skola medde­ las i en av skolöverstyrelsen fastställd normalinstruktion. Skolstyrelsen äger besluta om avvikelser från normalinstruktionen. Dessa skola dock för att bliva gällande godkännas av överstyrelsen eller, efter överstyrelsens bemyndigande, av länsskolnämnden. Om rätt för skolläkare att deltaga vid skolstyrelsens sammanträden föreskrives i allmänna skolstadgan.

9 §. 1 mom. Det åligger skolsköterska att biträda skolläkaren i den hälso­ vårdande verksamheten. Hon skall vid behov besöka elevernas hem för att inhämta upplysningar och lämna råd i hälsovårdande syfte. 2 mom. I fråga om normalinstruktion för särskilt anställd skolsköterska skall 8 § 2 mom. äga motsvarande tillämpning.

10 §.

Angående resekostnadsersättning åt skolläkare för resor i tjänsten gäller vad därom särskilt stadgas. Kostnaderna för resor, som distriktssköterska företager i egenskap av skolsköterska, ersättas genom distriktsvårdsområdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1958 77

Bilaga 3

Förslag till bestämmelser om skolhälsovård vid högre kommunala skolor

1 §•

För flickskolas och realskolas elever skall hälsovård anordnas enligt vad nedan sägs. Skolhälsovården har till ändamål att bevara elevernas hälsa och fostra dem till sunda levnadsvanor. Den hälsovårdande verksamheten skall främst vara av förebyggande natur och ej innebära sjukvård i egentlig mening. Beträffande hälsovård vid högre folkskola skall gälla vad som är stadgat för folkskolan.

2 §.

Vid varje skola skall finnas skolläkare och vid skola med minst 100 elever även skolsköterska. För skolhälsovården skall tillhandahållas lämplig lokal med erforderlig utrustning. 3 §. Skolsköterska kan vara heltids- eller deltidsanställd. Deltidsanställd sköterska skall vara verksam vid skolan dels med heltidstjänstgöring under en sammanhängande period i början av varje läsår, dels visst antal timmar i veckan under läsåret i övrigt.

4 §. Om tillsättning av skolläkar- och skolsköterskebefattningar så ock om tjänstledighet, vikariat och avsked för innehavare av dylik befattning stadgas i allmänna skolstadgan.

5 §. 1 mom. I början av varje läsår skola alla nyinskrivna elever och ele­ verna i skolans avgångsklasser läkarundersökas. Därutöver skola eleverna läkarundersökas minst en gång vartannat år. 2 mom. Minst en gång i veckan skall läkarmottagning för eleverna hål­ las på tid och plats som skolstyrelsen bestämmer. Ilar skolan mindre än 100 elever, må dock mottagningen begränsas till en gång varannan vecka. Vid mottagning som nyss sagts skall läkarundersökning ske av elever, som äro klena, sjuka eller sjukdomshotade, samt av elever, som av skolledare, lärare, skolsköterska eller vårdnadshavare hänvisats till skolläkaren eller som denne eljest finner vara i behov av undersökning.

78 Kungl. May.ts proposition nr 93 år 1958

6 §.

Det åligger elev att underkasta sig läkarundersökning, som i 5 § sägs. Elev äger kostnadsfritt anlita skolhälsovården.

7 §. För varje elev skall föras ett hälsokort, upprättat enligt fastställt for­ mulär. Övergår elev till annan skola, skall hälsokortet jämte därtill hörande handlingar ofördröjligen översändas till den nya skolan.

8 §.

1 mom. Det åligger skolläkare att med uppmärksamhet följa elevernas själsliga och kroppsliga utveckling, aktgiva på deras hälsotillstånd och i samarbete med skolans ledning, lärare och skolsköterska ävensom föräldrar och andra, som ha elever i sin vård, vidtaga åtgärder för att bevara elever­ nas hälsa. Skolläkare skall för varje läsår avgiva berättelse över sin verksamhet. Berättelsen skall utarbetas enligt fastställt formulär och senast en månad efter läsårets slut i tre exemplar ingivas till länsskolnämnden, som har att inom två veckor översända ett exemplar till vardera av skolöverstyrelsen och förste provinsialläkaren eller, i stad, som ej tillhör landstingskommun, förste stadsläkaren. 2 mom. Närmare föreskrifter om skolläkares skyldigheter skola medde­ las i en av skolöverstyrelsen fastställd normalinstruktion. Skolstyrelsen äger besluta om avvikelser från normalinstruktionen. Dessa skola dock för att bliva gällande godkännas av överstyrelsen eller, efter överstyrelsens bemyndigande, av länsskolnämnden. Om rätt för skolläkare att deltaga vid skolstyrelsens sammanträden föreskrives i allmänna skolstadgan. 9 §. 1 mom. Det åligger skolsköterska att biträda skolläkaren i den hälsovårdande verksamheten vid skolan. Hon skall vid behov besöka elevernas hem för att inhämta upplysningar och lämna råd i hälsovårdande syfte. 2 mom. Beträffande normalinstruktion för skolsköterska skall 8 § 2 mom. äga motsvarande tillämpning.