Korrespondensundervisningen inom skolväsendet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

Sou.

KUNG'

MAJ LTC

i%a,7é> STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962:16 Ecklesiastikdepartementet

KORRESPONDENSUNDERVISNINGEN INOM SKOLVÄSENDET BETÄNKANDE AVGIVET AV BREVSKOLEUTREDNINGEN

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Kronologisk förteckning

1. Skogstillgångarna i Jämtlands län. Idun. 100 s. + 1 utvikslvsrts S 2. Yrkesutbildningen på trädgårdsomrfidet. Statens Reproduktionsanstalt. 71 s. Jo. 3. Totalförsvarets personalfrågor. Beckman. 305 s. Fö. 4. Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal. Beckman. 165 s. I. 5. Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadiet. Kihlstföm. 116 s. E. 6. Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. Idun. 92 S. K. 7. Kommunal beredskap. Idun. 198 s. I. 8. Finansplan för budgetåret 1962/63 samt Preliminär nationalbudget för år 1962. Marcus. XXIH + 61 s. Fi. 9. Städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten. Kihlström. 259 s. Fi. 10. Svensk ekonomi 1960—1965. Idun. 220 s. Fi. 11. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. Idun. 296 s. Fi. 12. Aspekter på utvecklingsbiståndet. Idun. 268 s. U. 13. Skärpta regler för rusdrycksinköp. Idun. 125 s. Fi. 14. Atomansvarighet II. Idun. 205 s. Ju. 15. Den allmänna näringslagstiftningen. Idun. 212 s. H. 16. Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. Tryckeriaktiebolaget Värmlands Folkblad, Karlstad. 140 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962:16 Ecklesiastikdepartementet

KORRESPONDENSUNDERVJ SNINGEN INOM SKOLVÄSENDET BETÄNKANDE AVGIVET AV BREVSKOLEUTREDNINGEN (Sammandrag)

TRYCKERIAKTIEBOLAGET VÄRMLANDS FOLKBLAD KARLSTAD 1962

Innehåll

Fördord

5 Utredningsuppdraget

7 Kap.

8 8 8 10 10 10 14 15 16 20 23

I. Korrespondensundervisningens uppkomst och utveckling De nordiska länderna. Kort historik Danmark Finland Island Norge Nordiskt samarbete på brevundervisningens område Korrespondensundervisningen i Sverige Hermods korrespondensinstitut, Malmö Nordiska Korrespondens-Institutet, NKI-skolan, Stockholm Brevskolan, Stockholm Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags Korrespondensskola (LTK), Stockholm Försvarets brevskola, Stockholm Övriga korrespondensinstitut

Kap. II. Korrespondensundervisningen inom skolväsendet. Kort historik . . . . Korrespondensundervisningens nuvarande omfattning och organisation Korrespondensrealskolor Korrespondensundervisning inom enhetsskolan Glesbygdens högstadium Korrespondensgymnasier Korrespondensundervisning för vuxna Läroverket för vuxna, Norrköping Utredningens synpunkter och förslag Statens kompletteringsgymnasium i Stockholm Korrespondensundervisning vid seminarier och lärarhögskolor . . Övrig lärarutbildning Korrespondenskurser på högskolenivå Utredningens synpunkter och förslag Korrespondensundervisning inom yrkesutbildningen Den förberedande yrkesutbildningen inom enhetsskolan Den egentliga yrkesutbildningen Vidareutbildningskurser för lärare samt akademiska kurser

26 27 28 30 33 34 37 43 53 60 60 64 65 65 67 70 73 76 77 80 81

4 Korrespondensundervisning åt sjuka och handikappade elever . . . . Preparandkurser och examination Vidgad användning av korrespondenskurser inom skolväsendet . . Brevskolestipendier Audivisuella hjälpmedel som komplement till lärarledd korrespondensundervisning

84 87 89 92 94

Kap. III. Korrespondensstudier inom statliga verk och institutioner

103 Kap. IV. Korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation. Kort historik Nuvarande förhållanden Korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation Prissättning av korrespondenskurser. Inköpsförfarande Utredningens övervägande och förslag Korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation Prissättning av korrespondenskurser. Inköpsförfarande Granskning av korrespondenskurser

105 106 106 107 115 115 120 121

Bilagor 1

124 II III IV V VI

125 127 128 129 136

VII. VIII IX

138 139 141

Inledning

Den 16 maj 1957 bemyndigade Kungl. Maj :t dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att verkställa en utredning rörande de organisatoriska formerna för tillhandahållande av korrespondenskurser inom skolväsendet och därmed sammanhängande frågor. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 17 maj samma år såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammare, rektorn Bengt Folke Elmgren, tillika ordförande, rektorn vid Statens kompletteringsgymnasium i Stockholm Stig Gunnar Gunnarskog samt numera förste taxeringsintendenten vid överståthållarämbetet Lars Gösta Hultqvist. De sakkunniga har antagit benämningen Brevskoleutredningen. Den 29 juli 1957 uppdrog departementschefen åt seminarieläraren i Karlstad, Malte Vilhelm Sigvard Eurenius att tjänstgöra såsom utredningens sekreterare. På därom av ledamoten Hultqvist gjord framställning har denne entledigats från sitt uppdrag inom utredningen den 14 november 1960. Departementschefen har i samband därmed tillkallat förste byråsekreteraren Stig Ulf Ingemar Örnmarker att fr.o.m. den 24 november 1960 biträda utredningen som expert. Efter framställning av Brevskoleutredningen tillkallade departementschefen den 1 juli 1958 länsskolinspektören i Örebro län Herman Gottfrid Pihl, ämnesläraren vid samrealskolan och enhetsskolan i Timrå Karin Daneli, rektorn Anders Dahlgren, Stånga, filosofie magistern Lars Skoog, Bollnäs, adjunkten vid lärarhögskolans i Stockholm övningsskola Jan Klein samt folkskollärarna Sigurd Sonesson och Stig Jonsson, Huskvarna, att såsom experter biträda utredningen med granskning av vissa korrespondenskurser för enhetsskolans högstadium. Därjämte har lektorn Leo Ullemar, Vällingby, samt rektorn Ivar Seth, Karlstad, lämnat granskningsutlåtanden över vissa korrespondenskurser för gymnasiet. Ledamöterna av utredningen har granskat ett representativt urval av de olika korrespondensinstitutens kurser. Utredningen har genom resor till vissa korrespondensrealskolor och försöksdistrikt samt genom studiebesök vid korrespondensinstitut i Sverige och Norge sökt skaffa sig en bild av korrespondensundervisningen inom skolväsendet. Därjämte har sekreteraren på inbjudan av International Council on Correspondence Education (ICCE), Eugene U.S.A. hållit föredrag om korrespondensundervisningen i de nordiska länderna vid the Sixth International Conference of the ICCE at Gearhart, Oregon, samt deltagit i konferensen, som pågick under tiden 22—28 oktober 1961. På grundval av en enkät till skolor och skoldistrikt har utredningen företagit en preliminär undersökning rörande korrespondensundervisningens nuvarande omfattning och organisation. På Brevskoleutredningens initiativ har bl. a. företagits försök med nivågruppering i matematik enligt korrespondensmetoden vid folkskolesemina-

6 riet i Linköping samt försök med korrespondenskurser i fysik i klass I på tvåårig folkskollärarlinje (kompletteringskurs) vid folkskoleseminariet i Jönköping. Överläggningar har skett med representanter för olika myndigheter och institutioner i Sverige och Norge. Ett omfattande material rörande korrespondensundervisningen i utlandet har inhämtats från ett stort antal länder. En redogörelse för förhållandena i andra länder än de nordiska har utarbetats av ledamoten Gunnarskog (se sid. 3—115 i den stencilerade upplagan). Utredningen har avlämnat underdånigt utlåtande dels över skolöverstyrelsens framställning till Kungl. Maj :t angående utnyttjande av korrespondensundervisning i det högre skolväsendet (15/11 1958) dels över utredningen Utbildningen av lärare i yrkesämnen (SOU 1959:8). Därjämte har utredningen den 25 maj 1960 lämnat begärt yttrande över Skolberedningens rapport angående Hjälpmedel i skolarbetet (U497). Den 30 december 1961 avlämnade Brevskoleutredningen sitt betänkande (5 delar, stencilerad upplaga). Föreliggande tryckta betänkande, som är ett sammandrag av den stencilerade upplagan, har utförts på uppdrag av ecklesiastikdepartementet. Karlstad den 15/5 1962

Bengt Elmgren Stig

Gunnarskog / Malte Eurenius

Utredningsuppdraget

I underdånig skrivelse den 23 april 1957 hemställde skolöverstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning av frågan på vad sätt för skolväsendet erforderliga korrespondenskurser skulle tillhandahållas m.m. Skolöverstyrelsen redogjorde i denna skrivelse för den försöksverksamhet med korrespondensundervisning som bedrivits. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 16 maj 1957 ang. tillkallande av sakkunniga för utredning rörande de organisatoriska formerna för tillhandahållande av korrespondenskurser inom skolväsendet anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Ivar Persson bl. a. följande ur skolöverstyrelsens skrivelse: Korrespondensundervisningen har redan en viss omfattning, och allteftersom enhetsskolan genomförs, torde det bli allt vanligare — särskilt i glesbygdsdistrikten — att utbildningsproblem på högstadiet löses med hjälp av korrespondensundervisning. Under dessa omständigheter blir det en fråga av stor räckvidd, under vilka organisatoriska former det för korrespondensundervisningen nödvändiga materialet skall tillhandahållas liksom också, hur undervisningsväsendets intressen härvid bäst skall tillgodoses. Olika möjligheter är därvid tänkbara — fritt konkurrerande korrespondensinstitut, statligt korrespondensinstitut eller statsunderstödda institut. Erfarenheterna av den hittills på området bedrivna verksamheten och de i utlandet tillämpade organisationsformerna torde kunna giva värdefull ledning vid den utredning i ämnet, som enligt överstyrelsens mening med hänsyn till frågans betydelse ur principiella och ekonomiska synpunkter är erforderlig. En sådan utredning är ett viktigt led i den omorganisation av skolväsendet, som pågår, och bör alltså snarast igångsättas och leda till förslag.

I anslutning till framställningen bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tre sakkunniga för att verkställa den i skolöverstyrelsens ovannämnda skrivelse avsedda utredningen rörande de organisatoriska formerna för tillhandahållande av korrespondenskurser inom skolväsendet och därmed sammanhängande frågor.

KAPITEL 1

Korrespondensundervisningen i de nordiska länderna

Kort historik Danmark Privata och statsunderstödda

brevskolor

I Danmark bedrivs brevskoleverksamhet av ett tiotal privata institut samt av tre statsunderstödda brevskolor. Möjlighet till statligt bidrag föreligger för samtliga institut, som uppfyller fordringarna enligt en lag om ungdomsundervisningen m.m. av den 11 juni 1954 (nr 216). I "Bekendtgörelse af 12. oktober 1954" redogörs närmare för villkoren för erhållande av statsbidrag. Så skall t.ex. undervisningsplan, undervisningsbrev och elevavgifter godkännas av undervisningsministeriet. Vidare får undervisningen inte ta sikte på någon examen och inte heller vara utbildande för något visst yrke. Kurserna skall falla inom aftonskolans ämneskrets. I det stora hela skall kurserna vara gratis för eleverna, vilka endast har att betala en anmälningsavgift, som täcker utgifterna för materiel, porto och administration. Som ett ytterligare villkor för statsbidrag har fastställts, att minst 50 elever varje skolår skall deltaga i undervisningen, och under samma tidsperiod skall institutet ha rättat minst 500 besvarade undervisningsbrev. Varje elev, som inräknas i nämnda tal, skall ha besvarat minst 4 undervisningsbrev. Lärarnas löner skall godkännas av ministeriet. Statsbidraget kan utgöra högst 2 kr per rättat uppgiftsset och får inte överstiga skolans underskott. Nedanstående tablå visar antalet elever och storleken av det statsbidrag, som utbetalts läsåret 1958/59 till tre brevskolor, som ansökt om bidrag.

Brevskolan i Tåstrup Landbrugets brevskole A. O. F.:s brevskole i Arhus for sygplejersker Totalt

Antal elever 1958/59

Statsbidrag 1958/59

5.496 654 77

19.900: 87 kr 5.300: 1*6 „ 1.833: 60 „

27.034:63 kr

Antalet elevanmälningar till de privata brevskolorna har ökat starkt under de senaste åren och man räknar f.n. med c:a 40.000 elever per år. Till den stora ökningen bidrar bl. a. "Forsvarets civilundervisning", som i allt större utsträckning använder sig av brevkurser från de privata instituten. Också andra hel- och halvofficiella institutioner understöder studier per korrespondens, vilket tyder på att korrespondens-

9 undervisningen håller på att erkännas som en med andra skolformer likvärdig undervisningsform. Korrespondensundervisning förekommer inte i folkskolor, på seminarier eller andra högre skolor. I viss utsträckning utnyttjas dock denna undervisningsform för vidareutbildning av lärare, vid vilken korrespondenskurser med ämneslärarutbildning som mål kommer till användning såväl vid privat kursverksamhet som vid av Danmarks Laererh0jskole anordnade kurser. Frågan huruvida rätten att upprätta brevskola och bedriva korrespondensundervisning skall underställas statlig prövning har bl.a. diskuterats av 1948-års ungdomsskolekommission, som i sitt betänkande bl. a. föreslagit följande bestämmelser rörande kontroll av brevskolor: Undervisningsministeren kan af enhver, der driver brevskoleundervisning mod betaling, forlange oplysning om skolens virksomhed, dens laererkraefter, elevtal, undervisningsemner (1 eksemplar af hvert undervisningsbrev), kursusafgift m. v., samt et regnskab over dens intaegter og utgifter. Finder ministeren efter at have indhentet disse oplysninger, at undervisningen ikke svarer til, hvad den giver sig ud for, eller til den betaling, der kraeves, kan ministeren nedlaegge forbud mod, at den pågaeldende undervisning fortsaettes. Det samme gaelder, hvis skolen — efter at have fået varsel om, at dette kan blive fölgen — naegter at give de i henhold til stk 1 forlaengte oplysninger. Overtraedelse af et givet forbud straffes med böder.

Folketinget 1953/54 biföll emellertid inte förslaget. Frågan har därefter aktualiserats vid skilda tillfällen senast i samband med revision av lagen om ungdomsundervisning (1959/60). F. n. tycks man inom undervisningsministeriet vara böjd för att föreslå införandet av en frivillig kontrollordning för brevskoleundervisningen. I avsikt att höja brevskoleundervisningens standard inrättades år 1958 "Danske Brevskolers Fcellesråd" på initiativ av Danmarks Brevskole, Landbrugets Brevskole, Teknisk Korrespondanceskole och Indendörs Arkitekt Akademiet. Faellesrådet strävar efter att öka tilliten till korrespondensundervisningen, bl. a. genom att tillämpa sunda affärs- och reklammetoder. I avvaktan på en statlig kontroll har faellesrådet utarbetat bestämmelser och anvisningar rörande verksamheten. Varje i Danmark verksamt korrespondensinstitut kan vinna inträde i faellesrådet, förutsatt att det varit verksamt under minst två år och följer de av rådet fastställda bestämmelserna. En indirekt statlig kontroll av brevundervisning utövas i viss utsträckning av Forsvarets civilundervisning, som dels bedömer de samverkande institutens möjligheter att fullfölja sina förpliktelser dels genomgår det kursmaterial, som skall komma till användning inom försvarets undervisning. Dessutom företar representanter för civilundervisningen oanmälda kontrollbesök på instituten och undersöker om elevernas svarsuppgifter rättats på ett tillfredsställande sätt och inom rimlig tid. Denna form av kontroll synes ha utfallit till båda parters belåtenhet. Civilundervisningen i Danmark meddelas dels i form av 4 timmars obligatorisk undervisning per vecka, dels i form av en frivillig undervisning under de värnpliktigas fritid. Klassundervisning är den vanligaste undervisningsformen och korrespondensundervisning tillgrips endast som en ersättning för den obligatoriska un-

10 dervisningen. Korrespondenskurserna tillhandahålls utan kostnad för de värnpliktiga. Om någon värnpliktig under sin fritid önskar studera per korrespondens, betalar civilundervisningen en tredjedel av kurspriset. Grupperna "främmande språk" och "tekniska ämnen" är mest efterfrågade, men då man i största möjliga utsträckning försöker tillmötesgå de värnpliktigas önskemål rörande val av studieämnen, förekommer givetvis en hel del kurser utanför dessa ämnesgrupper. Finland Privata korrespondensinstitut.

Viss statlig tillsyn

I Finland meddelas korrespondensundervisning endast av några privata företag, vilka inte åtnjuter statsunderstöd. Inte heller äger dessa rätt att utdela dimissionsbetyg vare sig från gymnasialstadium eller mellanskola. Ett korrespondensinstitut (Kansanvalistusseuran kirjeopisto) är underkastat skolstyrelsens tillsyn, och ett annat (Tietomies) är på samma sätt underställt handels- och industriministeriets tillsyn. Under de senaste åren har frågan om korrespondensundervisning i anknytning till skolväsendet diskuterats såväl inom riksdag som i särskilda kommittéer. I början av år 1958 hemställde skolstyrelsen hos finska regeringen, att varje brevinstitut, åt Vilket statsrådet gett ett speciellt tillstånd, skulle få rätt att för sina studerande anordna kontrollerade prov i landets folkskolor. Härvid hade man tänkt sig följande ordning. De studerande anmäler sig hos folkskoleföreståndaren i vederbörandes folkskoledistrikt. Brevinstitutet tillställer den studerande skriftliga prov. Folkskoleföreståndaren konstaterar tentandens identitet, samt att förbjudna hjälpmedel inte medtas till proven och att den för proven utsatta tiden inte överskrids. Folkskoleföreståndaren öppnar breven, som innehåller provuppgifterna, anordnar utförandet av proven samt sluter dem i brevet, som skall tillsändas brevinstitutet, i närvaro av en annan hinderslös person. Förslag om statligt

institut

En framställning till riksdagen av Viljo A. Virtanen m. fl. gjordes den 11 februari 1960 med begäran att riksdagen måtte godkänna en hemställan, om att regeringen måtte skrida till snabba åtgärder för inrättande av ett statens brevinstitut och utan dröjsmål till riksdagen ingå med proposition härom. Island har endast en brevskola, Brefaskoli Sambands islenzkra samvinnufélaga, vilken inte erhåller statligt bidrag eller står under offentlig kontroll. Brevskolan grundades 1941 och har ett tjugofemtal kurser samt c:a 800 elever. Norge Statskontrollerade

privata

korrespondensinstitut

Banbrytaren på korrespondensundervisningens område i Norge är Ernst G. Mortensen, Oslo. Redan i början av 1900-talet fick han intresse för denna form av under-

11 visning och for 1911 till U.S.A. för att närmare studera brevskoleverksamhet. Vid hemkomsten till Norge började han planera för en egen brevskola, och i september 1914 kunde han starta den första brevskolan i Norge "Norsk Korrespondanseskole". Är 1916 kom nästa korrespondensskola, som fick namnet Peder Lobbens Tekniske Korrespondanceskole. Under 1920-talet tillkom en hel del korrespondensskolor, av vilka några ännu är verksamma. Även under ockupationstiden såg många nya brevskolor dagens ljus. Efter frigörelsen tillkom ytterligare brevskolor. Mot slutet av 1940-talet inträdde emellertid en kraftig tillbakagång inom brevundervisningen, bl. a. beroende på att möjligheterna till normal undervisning i de vanliga skolorna nu ökade. För att få en kontroll över den undervisning, som bedrivs per korrespondens tillkom den 12 november 1948 en lag om brevskolor. Genom denna lag skall alla som startar en brevskola ha tillstånd till detta från Kirke- og Undervisningsdepartementet, som är överstyrelse för brevskolorna. Kontrollen av brevskolornas verksamhet handhas av ett speciellt råd, Brevskolerådet. Rådet införskaffar korrespondenskurser från de olika instituten och avlämnar efter granskning av vederbörande kurs förslag till departementet om godkännande av kursen, därest granskningen givit anledning härtill. Bortsett från en del brevkurser i speciella ämnen, som utges av offentliga institutioner såsom Statens teknologiske institutt, är alla brevskolor i Norge privata. Inga statliga bidrag utgår till dessa skolor. Staten har inte organiserat någon korrespondensundervisning inom det obligatoriska skolväsendet. Inom Laerlingsskolen och Framhaldsskolen används emellertid korrespondensundervisning i viss utsträckning. Härvid använder man sig av kurser från de privata instituten. Kursavgifterna betalas av kommunerna, som i övrigt står för lärarkostnaderna. Forsvarets sivilopplaering använder sig i ganska stor utsträckning av kurser från de olika korrespondensinstituten. Ett stort antal elever avlägger real- och studentexamen per korrespondens, dock som enskilda elever, och de går upp i tentamen som privatister. För denna kategori elever planeras anordnandet av preparandkurser inom vissa angivna centra. En del korrespondensskolor har kurser, som svarar mot undervisningen vid handelsgymnasier, lärlingsskolor, lantbruksskolor m. m., men de korrespondensstuderande har f. n. inte möjlighet att gå upp som privatister i examen. Lärare, som önskar erhålla kompetens för att undervisa i engelska, läser i stor utsträckning per korrespondens. En sådan kurs avslutas med en muntlig genomgång och prov. Frågan om statsstipendier till elever vid brevskolor är under utredning i Statens stipendieråd. Inrättandet av en statlig brevskola har allvarligt diskuterats vid skilda tillfällen. I betänkande om "Brevundervisning som ledd i skoleverket" (1948) föreslog Samordningsnemnda for skoleverket inrättandet av en offentlig brevskola. I skrivelse av den 8 mars 1951 tillsatte Kirke- og undervisningsdepartementet en kommitté, som skulle utreda de juridiska och ekonomiska möjligheterna att kunna överta någon eller några av de existerande brevskolorna. År 1953 meddelade kom-

12 mitten, att den inte kommit till något resultat vid förhandlingarna med de olika brevskolorna. År 1959 aktualiserade Brevskolerådets ordförande, undervisningsleder Hj. Helgessen åter frågan om ett statligt korrespondensinstitut i en skrivelse till departementet. Samordningsnemnda for skoleverket har i sitt betänkande som motiv för ett statligt korrespondensinstitut bl. a. anfört följande: Det er bare staten sjel som kan makte å innordne en helt tilfredsstillende brevskoleopplaering i det vanlige skolestellet. Derfor må staten skape sitt eget apparat for denne del av opplaeringa og sjel ha den fulle pedagogiske og administrative ledelse.

Brevskolerådet I anslutning till lagen om brevskolor av den 12 november 1948 tillsattes Brevskolerådet genom kungl. resolution av den 27 maj 1949. Rådets arbetsområde har fastställts i en instruktion av den 2 september 1949 med senare ändringar den 20 oktober 1953, 4 mars 1955 och 2 augusti 1956. Enligt denna instruktion skall rådet bl.a. öva tillsyn över brevskolornas undervisning och rättning av svarsuppgifter. Vidare skall rådet sörja för att brevskolorna sänder in upplysningar om skolans namn, adress, ledning och vem som är ekonomiskt ansvarig. Uppgifter skall vidare inhämtas om lärarnas meriter och löner. Samtliga uppgifter gäller för kalenderår och sänds in under loppet av januari månad varje år. Skolplaner, reklamskrifter och andra publikationer skall även insändas. Brevskolerådet har även till uppgift att granska samtliga korrespondenskurser och lämna förslag till överstyrelsen rörande godkännande av nya brevskolor. Brevkurserna granskas av sakkunniga konsulenter, som rådet tillkallar för varje särskild kurs. Dessa konsulenter uttalar sig bl.a. om brevkursernas standard, pedagogiska uppläggning och den språkliga utformningen samt yttrar sig i frågan om granskad kurs skall godkännas eller inte. Över varje kurs lämnar vederbörande konsulent en skriftlig redogörelse. Enligt stortingets beslut av den 2 juni 1951 skall vederbörande brevskola, som får korrespondenskurs granskad, betala hälften av Brevskolerådets utgifter för konsulentarbete. Sedan rådet tagit ställning till frågan om godkännande av en korrespondenskurs, lämnas förslag härom till Kirke- og Undervisningsdepartementet. Under första tioårsperioden har brevskolerådet behandlat 804 kursärenden. Av de granskade kurserna har 9,5 % inte föreslagits till godkännande, medan 25 % har tillstyrkts bli godkända under förutsättning att hänsyn tas till konsulenternas ändringsförslag. Återstående korrespondenskurser har godkänts utan förbehåll. Samarbetet mellan rådet och brevskolorna har varit mycket gott, och flertalet skolor strävar efter att på allt sätt höja standarden på kursverksamheten. Brevskolerådet har inhämtat vissa statistiska uppgifter från de olika brevskolorna. 1951/52 inkom uppgifter från 22 brevskolor, vilka då hade 30.000 kursanmälningar från enskilda elever och 850 studiecirklar med 6.600 deltagare. År 1958 uppgav 19 brevskolor att de hade tillsammans 104.736 kursanmälningar av enskilda elever och 3.239 studiecirklar med 27.852 deltagare. Den påtagliga ökningen av elevantalet vid

13 brevskolorna beror i viss mån på den vidgade kursverksamhet, som bedrivs inom Forsvarets sivilopplaering, men otvivelaktigt har intresset för brevundervisning bland allmänheten ökat betydligt. Forsvarets

sivilopplcering

När man efter sista världskriget diskuterade förlängningen av värnpliktstiden i Norge, föreslogs även att de värnpliktiga skulle få möjlighet att under denna tid förbereda sig för ett kommande yrke eller skaffa sig de kunskaper de kunde behöva för fortsatta studier efter värnpliktstidens slut. Förslaget vann allmänt bifall, och sedan 1955 är vidareutbildningen obligatorisk inom försvaret. Strax efter inryckningen ger man de värnpliktiga en orientering om siviloppla> ringen och de möjligheter denna ger den enskilda individen. Undervisningen sker huvudsakligen enligt korrespondensmetoden, men på schemabunden tid och i särskilda klassrum. Varje klass har en lärare, som hjälper eleverna till rätta med studierna, om det uppstår några speciella svårigheter. Denne skall vidare kontrollera, att eleverna håller en normal arbetstakt och stimulera dem om det går alltför långsamt med studierna. Under de tre första veckorna efter inryckningen skall samtliga värnpliktiga till undervisningsledaren lämna in en ansökan om brevkurs. Man har att välja bland ca 350 brevkurser från 10 av landets största brevskolor. Som villkor för studier per korrespondens krävs bl. a., att vederbörande har vissa kunskaper i norska och räkning. Bland dem, som inte studerat efter folkskolan, är det säkert många, som har glömt en stor del av kunskaperna i dessa ämnen. De som har mindre än 6 månaders utbildning efter folkskolan, får därför genomgå en förhandsprövning i norska och räkning (ca 25 % ) . Övriga, som har minst 6 månaders utbildning efter folkskolan, kan få börja brevundervisningen med detsamma. De som inte klarar de uppgjorda proven får först genomgå en grundkurs antingen i norska eller i räkning eller i båda dessa ämnen. Efter genomgången grundkurs får vederbörande ännu en gång genomgå ett kursprov, som liknar det förhandsprov, som han tidigare genomgått. De som nu klarar sig får själva välja en kurs efter intresse och förmåga. Den som inte heller den här gången klarar av provet, måste fortsätta sin undervisning i grundämnena. Ingen får börja på ny brevkurs, som ej klarat fastställt prov. Ett fåtal värnpliktiga saknar intresse för sin vidareutbildning, och när dessa genomgått den första kursen, kan de av undervisningsledaren utestängas från civilopplaeringen och tilldelas annan tjänst under lektionstimmarna. De flesta utnyttjar emellertid till fullo de möjligheter till gratis vidareutbildning, som staten erbjuder och använder även fritiden för sina studier. Var och en som inte hinner fullfölja tjänstgöringen kan fullfölja kursen som civilelev. De som redan före värnpliktstiden börjat en längre teoretisk utbildning, t. ex. högskolestudier, lärarutbildning o.s.v., kan efter undervisningsledarens avgörande bedriva fria fackliga studier under de timmar som är avsatta till brevundervisning under tillsyn. Studieledaren skall kontrollera att studierna bedrivs på rätt sätt. Forsvarets sivilopplaeringsråd är ett samlande organ för civilutbildning inom alla

11 försvarsgrenar. Inom varje försvarsgren finns en undervisningsinspektör, som har ansvaret för att civilutbildningen genomförs. Inom varje förläggning organiseras vidareutbildningen av en undervisningsledare. Denne har någon form av lärarutbildning. Budgetåret 1957/58 uppgick kostnaderna för sivilopplaeringen till 3.5 millioner norska kronor. Av detta belopp gick 1.5 millioner kronor till brevundervisningen och 2 millioner till de övriga utgifterna inom sivilopplaeringen. För närvarande oppgår kostnaderna för enbart brevundervisningen till över 2 millioner kronor. Sivilopplaeringen omfattar c:a 20.000 elever årligen. Ett övervägande antal av dessa elever är anmälda vid helt privata brevskolor. Folkets brevskola och Landbrukets Brevskole har ett mycket litet antal militärelever. I enlighet med bestämmelserna för Sivilopplaeringen skall 150 timmar anslås till obligatorisk undervisning under ordinarie arbetstid, och dessutom bedrivs kursverksamhet på fritiden i den utsträckning förhållandena medger detta. Undervisningen är gratis för de värnpliktiga. Det finns c:a 40 civila pedagoger med god utbildning och erfarenhet av bildningsarbete bland vuxen ungdom. Av de nämnda pedagogerna är 10 engagerade i marinen och fördelade på marinkommandona och marinens centrala rekryteringsskola i Stavanger. De övriga är fördelade på övriga vapengrenar. Undervisningsledarens uppgifter är i första hand att förestå genomförandet av sivilopplaeringen. De är kommandomässigt och administrativt underställda respektive militära chefer. Ombord på fartygen organiseras undervisningen under skeppschefens ansvar av en därtill förordnad skeppsofficer. Denne söker facklig vägledning hos undervisningsledaren vid närmaste marinkommando, där fartyget vid tillfället befinner sig. Den obligatoriska undervisningen är förutom samhällskunskap — 40 timmar — i huvudsak baserad på brevundervisning. En del kurser är godkända som underlag för civila examina. Erfarenheterna av sivilopplaeringen visar, att mycket goda resultat kan uppnås. Undervisningen har verkat stimulerande på de värnpliktiga och har dessutom bidragit till att förbättra de disciplinära och moraliska förhållandena. Några större

brevskolor

Då Brevskolerådet började sin verksamhet var 38 brevskolor verksamma i Norge. Av dessa hade 29 mindre än 10 kurser och tillsammans hade de ej över 100 kurser. Av de 9 övriga skolorna är det f.n. endast 5, som bedriver någon mera omfattande verksamhet, nämligen NKS (Norsk Korrespondenseskole), Folkets Brevskole, Landbrukets Brevskole, K A-skolen (Korrespondensakademiet) samt Ellingård. Nordiskt samarbete på brevundervisningens område I avsikt att få till stånd någorlunda likartade bestämmelser rörande brevskoleverksamheten i de nordiska länderna föreslog Kirke- og Undervisningsdepartementet i Norge i en skrivelse av den 13 januari 1960 till Nordisk kulturkommission, att denna skulle ta upp frågan till behandling. Vid ett möte i Nordisk kulturkommissions sek-

15 tion III i Århus den 29—30 januari 1960 tillsattes en expertkommitté med en medlem från varje nordiskt land. Kommittén fick följande sammansättning; Statskonsulent for ungdomsundervisningen dr phil. Roar Skovmand, Danmark, avdelningschef, skolraad Paavo Kuosmanen, Finland, undervisningsleder, forman i Brevskolerådet Hjalmar Helgesen samt riksdagsman Bengt Elmgren, Sverige (ordförande i Brevskoleutredningen). Senare har sekreteraren i Brevskolerådet byråsjef Erland Aalde invalts i kommittén. Island har ännu inte utsett någon representant.

Korrespondensundervisningen

i Sverige

Man brukar räkna Förenta Staterna som korrespondensundervisningens hemland. Samtidigt med att det första institutet startade sin verksamhet i U. S. A. i början av 1890-talet, gjorde emellertid S. A. Hermod i Sverige ett första försök med undervisning per korrespondens. Han misslyckades denna gång men startade på nytt 1898. I början av 1900-talet tillkom Noréns korrespondensinstitut och Osby korrespondensinstitut, vilka senare förenades till NKI-skolan. Av övriga korrespondensinstitut av betydelse startade Brevskolan 1919 och Lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolags korrespondensskola (LTK) 1943. Under de senaste decennierna har korrespondensundervisningen vunnit stor spridning och f. n. har denna undervisningsform i förhållande till landets innevånarantal den största omfattningen i världen. Enligt en år 1959 av Brevskoleutredningen gjord undersökning var antalet under år 1958 nytillkomna elevanmälningar vid de olika korrespondensinslituten c:a 330.000 (inkl. elever i studiecirklar). Man torde dock kunna räkna med att ett betydligt större antal personer (c:a 10 % av Sveriges befolkning) under nämnda tid var sysselsatta med korrespondensstudier eftersom instituten förutsätter, att varje anmäld elev i genomsnitt fortsätter sina studier under minst två år. Inbetalda kursavgifter för institutens samtliga kurser var under år 1958 c:a 20 milj. kronor. Korrespondensundervisningen utnyttjas till större delen av vuxna, som främst vill tillgodose behovet av teoretisk yrkesutbildning. Ett stort antal företag —• statliga och privata — understöder och organiserar korrespondensstudier för sina anställda. Under de senaste decennierna har i allt större omfattning korrespondenskurser kommit till användning även bland studerande ungdom dels för enskilda studier, dels för studier inom det kommunala och statliga skolväsendet. 1960/61 fanns 14 korrespondensskolor ledande till realexamen och 3 korrespondensgymnasier. Dessutom har Läroverket för vuxna i Norrköping såväl realskola som gymnasium. Vid detta läroverk växlar muntliga undervisningsperioder i skolan med korrespondensstudier i hemmet. Inom enhetsskolan och yrkesutbildningen kommer även korrespondenskurser till användning i undervisningen. Korrespondensundervisningen inom skolväsendet är så gott som uteslutande lärarledd korrespondensundervisning (Supervised Correspondence Study). Stat eller kommun står i regel för kostnaderna för korrespondenskurser, som kommer till användning inom skolväsendet. Enskilda korrespondensstuderande, som avlägger realeller studentexamen liksom handelsgymnasie- eller statligt kontrollerad ingenjörs-

16 examen, kan erhålla statliga "brevskolestipendier". Budgetåren 1945/46—1958/59 har ett belopp av 1.431.610 kronor utdelats i stipendier. Sveriges Radio anordnar med statsmedel sedan år 1945 kombinerad korrespondensoch radioundervisning i engelska för skolor, som saknar lärare med erforderlig behörighet i ämnet. C:a 40.000 elever undervisas f. n. enligt denna metod. Korrespondensdelen i denna undervisning utgjorde till en början ett viktigt moment i studierna, men numera har den begränsats till ett fåtal provuppgifter varje termin. Huvuddelen av dessa uppgifter korrigeras av vederbörande klasslärare. Av varje prov rättas c:a 200 skrivningar av lärare inom skolradion. Statens totala kostnader under budgetåret 1959/60 för den undervisning som bedrivs med hjälp av korrespondenskurser inklusive kostnader för brevskolestipendier kan uppskattas till c:a 2 miljoner kronor. Den skepsis varmed korrespondensundervisningen till en början möttes har efter hand skingrats. Numera har korrespondensundervisningen accepterats som en fullgod undervisningsform, och vissa undervisningsproblem skulle inte kunna lösas till rimliga kostnader annat än genom denna studiemetod. För skolväsendets del har korrespondensmetoden inte enbart blivit ett medel för att lösa vissa skolorganisatoriska problem, utan den har även visat sitt pedagogiska värde, bl. a. då det gällt att lära eleverna en lämplig studieteknik. Den rörlighet, som numera kännetecknar arbetslivet, ställer ökade krav på de anställda. Utbildningsbehoven kan snabbt skifta inom ett och samma yrke, och det har visat sig att korrespondensundervisningen alltmer blivit ett viktigt hjälpmedel för dem som önskar bygga på sina kunskaper inom sitt yrkesområde. På grundval av de erfarenheter, som hittills vunnits av korrespondensundervisningen inom skolväsendet, kommer utredningen i det följande att framlägga förslag rörande ökade möjligheter till allmänt utnyttjande av metoden. Hermods Korrespondensinstitut, Malmö Pionjären på korrespondensundervisningens område i Sverige var H. S. Hermod, som år 1898 startade Hermods Korrespondensinstitut. Han ledde företaget till sin död år 1920. Därefter inträdde hans hustru, Anna Hermod, som ledare av företaget fram till år 1928, då institutet ombildades till aktiebolag och Gustaf Carne utsågs till verkställande direktör. Under dennes ledning expanderade företaget kraftigt, och man kan nu tala om ett verkligt genombrott för kerrespondensundervisningen i Sverige. Gustaf Carne lämnade sin befattning vid Hermods år 1955 och blev året därefter utnämnd till hedersdoktor vid Lunds universitet. Ny direktör för Hermods blev fil. kand. civilekonom Gunnar Gaddén, som varit verksam inom företaget sedan år 1928 och vice verkställande direktör sedan 1948. Chef för undervisningen vid Hermods och tillika rektor för institutets realskola och gymnasium är sedan 1956 fil. dr Börje Holmberg. Antalet heltidsanställda uppgår till c:a 300. Härutöver tjänstgör på deltid ett stort antal specialister på olika områden. Såsom ovan framhållits, ombildades det dåvarande institutet år 1928 till aktie-

17 bolag. Det ursprungliga aktiekapitalet uppgick till 200.000 kronor. I samband med en år 1947 företagen rekonstruktion av bolaget nedskrevs stamaktiekapitalet till 100.000 kronor, varjämte nyteckning av preferensaktier skedde till ett belopp av 846.000 kronor. Denna nyteckning gjordes till huvudsaklig del av ett tjugotal av Sveriges största företag. Preferensaktiekapitalet nedsattes sedan år 1951 till 678.000 kronor. Genom gåvobrev samma år överlämnade storföretagen de av dem ägda preferensaktierna till en stiftelse, som fick namnet Hermods Korrespondensinstituts stiftelse, med ändamål att lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning genom stipendier till elever eller f. d. elever vid Hermods. Genom ytterligare donationer samt genom uppköp har stiftelsen sedermera förvärvat samtliga såväl stam- som preferensaktier i aktiebolaget. Stiftelsen äger sålunda nu hela aktiekapitalet i Aktiebolaget Hermods Korrespondensinstitut. Är 1958 företogs viss ändring av stiftelsens stadgar och i aktiebolagets bolagsordning, varjämte hela korrespondensverksamheten överfördes från bolaget till stiftelsen. Aktiebolagets uppgift är härefter att äga och förvalta Hermods kontors- och bostadsfastigheter (taxeringsvärde 1.265.000 kronor). Vid utgången av år 1960 uppgick bolagets egna fonder till 265.000 kronor. Bolagets skulder var vid samma tidpunkt obetydliga. Vad stiftelsen beträffar kan framhållas, att dess grundkapital vid utgången av år 1960 uppgick till 725.000 kronor samt dess reservfond till 67.000 kronor. Bland stiftelsens anläggningstillgångar redovisades år 1960 förutom aktierna i AB Hermods Korrespondensinstitut och inventarier en tillgång å närmare 500.000 kronor utgörande aktier i ett antal svenska storföretag. Bland skulderna redovisades en avsättning till Hermods pensionsstiftelse å 660.000 kronor. Vidare bör framhållas, att Hermods Korrespondensinstituts stiftelse genom utslag av Kungl. Maj:t i Regeringsrätten den 18 mars 1958 förklarats hänförlig till sådant allmänt undervisningsverk, som avses i 7 paragrafen första stycket e) förordningen om statlig inkomstskatt, vilket innebär att stiftelsen är helt frikallad från statlig inkomstskatt. Eftersom verksamheten drivs i stiftelseform och överskottet å verksamheten skall utdelas såsom stipendier, får Hermods numera anses sakna privat vinstintresse. Hermods korrespondensinstitut räknar sig som ett av världens äldsta och största korrespondensinstitut. I januari 1961 hade institutet omkring 200.000 aktiva studerande. Av dessa läste endast en mindre del examenskurser. Under år 1960 anmälde sig totalt 90.037 elever till kurser av olika slag. Från den blygsamma början år 1898, då Hermods endast hade att erbjuda en kurs i bokföring, har institutet genomgått en kraftig utveckling och har t. o. m. år 1961 haft mer än 2 miljoner elevanmälningar. Hermods var från början en handelsskola, och det var därför naturligt, att kurser för handel och kontor fick och fortfarande har en stor omfattning. Genom framställning till Kungl. Maj:t år 1943 påpekades önskvärdheten av att privatistexamen anordnade för korrespondensstuderande, som genomgått handelsgymnasiekurser. Riksdagen beslöt år 1947 om handelsgymnasieexamen för lärjungar från enskild

18 undervisning, och den första prövningen skedde på våren 1948. Fram till år 1960 har 249 elever tagit handelsgymnasieexamen med i genomsnitt goda betyg. Av samtliga godkända privatistexaminander med korrespondensstudier som grund utgör hermodsstuderandena 87 % . Under senare år har tillkommit en del kurser på handelshögskolornas plan såsom balansteknik, företagsstatistik, högre bankkurs, distributionsekonomi och elektronisk databehandling. Hermods har även en högre företagsekonomisk kurs, som så nära som möjligt ansluter sig till kursplanerna för liknande kurser, vilka anordnas av Sveriges Kontoristförening och TBV som kvällskurser på ett antal platser i landet. Hermods högre företagsekonomiska kurs står under KÖY:s inseende. Efter fullgjord examensprövning erhåller varje elev ett diplom med uppgift om uppnådda resultat. Provuppgifter och examensförfarande kontrolleras av en studienämnd bestående av 7 personer med professor Nils Västhagen som inspektor. De båda första kullarna (1960 och 1961) omfattade 56 examinander. Redan i början av 1900-talet hade Hermods tekniska ämnen på sitt program. Sedan år 1944 har kursprogrammet utökats, så att Hermods nu kan erbjuda bl. a. en utbildning, som är jämförlig med den som meddelas vid de statliga tekniska läroverken. I november 1950 ägde den första ingenjörsexamen för korrespondensstuderande rum vid Hermods. Efter förslag av 1948 års tekniska skolutredning infördes privatistexamen för ingenjörer år 1958. Samtidigt beslöt Kungl. Maj :t, att de hermodsingenjörer som examinerats, innan privatistexamen infördes, retroaktivt skulle tillerkännas samma rättigheter, som tillkommer vanliga TLI-ingenjörer bl. a. i fråga om inskrivning vid universitet och tekniska högskolor. T. o. m. mars 1961 har 110 korrespondensstuderande examinerats på detta sätt — samtliga från Hermods. Under det senaste decenniet har Hermods i samverkan med branschorganisationerna, arbetsgivare och arbetstagare anordnat en omfattande personalutbildning. Särskild uppmärksamhet har ägnats arbetsledareutbildningen. Auktoriserade arbetsledarekurser har sålunda upplagts på uppdrag av eller i samråd med bl. a. Sveriges Verkstadsförening, Sveriges Mekanförbund och Arbetsledareinstitutet, Sveriges Textilindustriförbund, Svenska Byggnadsindustriförbundet, Träindustrins Branschorganisation, Pappersmasse- och Sågverksförbundens Utbildningsavdelning, Livsmedelsbranschernas Utbildningskommitté och Grafiska Arbetsgivareförbunden. Under 1959/61 har utarbetats ett tjugotal kurser i teleteknik och servoteknik, som beställts av och till större delen bekostats av Flygvapnet. Över 6.000 bankmän inom affärsbankerna har följt kursen Bankteknik för bankmän, vilken numera är obligatorisk för nyanställda i affärsbankerna. Hermodskursen lästes till en början som ett alternativ till muntlig undervisning, men då det visade sig, att korrespondensundervisningen gav ett lika gott resultat, har man nästan uteslutande övergått till korrespondensundervisning. I en del banker stödes denna dock av muntliga övningar. För blivande högre tjänstemän inom affärsbankerna har på uppdrag av Studierådet vid affärsbankerna utarbetats Högre bankkurs, vilken med godkänt betyg hittills har genomgåtts av 349 personer. Praktiskt taget samtliga deltagare i denna utbildning har

19 fullföljt studierna. Provuppgifter i bankkurserna, som löses under kontroll, uppgörs av Studierådet vid affärsbankerna, som tillsammans med Hermods utfärdar betyg. I övrigt kan nämnas speciella utbildningskurser för apotekstekniker, som ledes på uppdrag av Apotekarsocieteten och Apoteksteknikerförbundet samt en kurs för optiker, utgiven på uppdrag av Special-Optikernas Riksförbund. Även för flera statliga verk och företag har Hermods utarbetat speciella kurser. Som exempel kan nämnas Televerket (Automatiska växlar m.fl.), Postverket (Postverkets kundtjänstkurs). Motsvarande gäller Svenska Sjukkasseförbundet (Sjukkassornas medlemsbetjäning). Redan tidigt hade Hermods språkkurser på sitt program, och för närvarande meddelas undervisning i 10 olika språk. Förutom examenskurser i språk förekommer speciella språkkurser, som utarbetats för olika yrkeskategorier. Hermods är ett av de två institut, som meddelar undervisning i skogs- och jordbruk. Redan omkring 1912 utgavs de första jordbrukstekniska kurserna, och numera omfattar denna avdelning bl.a. även trädgårdsodling. År 1913 kunde den första hermodseleven avlägga realexamen som privatist, och år 1921 examinerades de första hermodsstudenterna. Under åren 1932—1960 har 1.817 av institutets elever avlagt studentexamen och 2.422 realexamen. Kungl. Maj :t har beviljat Hermods rätt att under en tid av tre år från och med den 1 januari 1959 anställa real- och studentexamen med egna elever. Hermods realskola och gymnasium står sedan den 1 januari 1959 under Skolöverstyrelsens inseende. Läsåret 1960/61 bedrevs lärarledd korrespondensundervisning med hermodskurser vid 13 korrespondensrealskolor fördelade på 12 kommuner, 3 korrespondensgymnasier och 2 enhetsskolehögstadier. Sammanlagt 984 elever studerade vid dessa skolor. T.o.m. höstterminen 1960 har 981 elever vid de av Hermods ledda korrespondensrealskolorna avlagt realexamen. Sifferuppgifter om denna skolform lämnas i övrigt i Glesbygdsutredningens första betänkande. Vårterminen 1961 avlade de första korrespondensgymnasieeleverna studentexamen. Hermodskurser används även i ämnet yrkesteori i klass 9y. Under läsåret 1960/61 anmäldes 1.011 elever till dessa kurser. I folkskolans klass 8 läste under läsåret 1960/61 2.056 elever dylika hermodskurser i yrkesteori. På uppdrag av universitetsmyndigheterna har Hermods utarbetat akademiska korrespondenskurser i engelska, tyska, matematik, fysik, kemi och teologi. Som ett obligatoriskt komplement till denna korrespondensundervisning anordnas muntliga kurser om 4—12 veckor vid universitetsinstitutionen i Lund. Verksamheten står under universitetskanslerns inseende, och kostnaderna bestrids av statsmedel. De akademiska kurserna är främst avsedda för vidareutbildning av folkskollärare men kan även läsas av andra med tillräckliga förkunskaper. För rätt att deltaga i dem fordras behörighet att skrivas in vid universitetet; dock kan kurserna i matematik, fysik och kemi av folkskollärare läsas även som s.k. vidareutbildningskurser. Varje sommar anordnas förberedande kurser i matematik, fysik och kemi för sådana folkskollärare, som ämnar vidareutbilda sig i dessa ämnen. Intill april 1961 har universitetsexamina avlagts av hermodselever enligt följande översikt.

20 Första tentamensmöjlighet

Antal godkända

1953 1955 1957 1958 I960

225 231 42 40 8_ 546

Engelska Matematik Tyska Kristendom (teologi) Fysik

I kemi har de akademiska studierna ännu inte avslutats av några elever. En akademisk kurs i nationalekonomi, till vilken statsanslag beviljats, är f.n. under utarbetande. Vidare förbereds ytterligare kurser i akademiska ämnen även för 2 betyg. För folkskollärare finns förutom de nämnda kurserna även behörighetskurser i engelska och tyska. Tentamen för behörighet i engelska har avlagts av 1.319 hermodselever och i tyska av 133. Preparandkurser anordnas årligen i Malmö för elever, som skall avlägga real-, student- och handelsgymnasieexamen, samt i Falsterbo och Lund för lärare, som genomgått behörighetskurser i engelska och tyska. Hermods har i Malmö ett elevhem, där plats finns för 56 elever i preparandskurser. Hermods har organiserat en omfattande studierådgivning för sina elever. Sålunda sorterar under en korrespondentschef ett trettiotal korrespondenter, specialister på olika områden, som har hand om denna studierådgivning. Dessa specialister har kontakt med yrkesvägledningen vid arbetsförmedlingen samt med institutets avdelningschefer och huvudlärare. Till hermodselevernas tjänst har utarbetats en serie handledningar såsom Studietips, Att studera i grupp, Att förstå litteratur, Läsa och lära samt Hur du läser en Hermodskurs. En stillfilm — Den rätta tekniken — ger en god studievägledning. Hermodsfilmen "Vägen" vill stimulera ungdomar till korrespondensstudier. Hermods utger tidskriften Korrespondens — en av världens äldsta skoltidningar. Tidningen har utkommit varje månad sedan oktober 1901. Nordiska Korrespondens-Institutet, NKI-skolan, Stockholm NKI-skolan eller Nordiska Korrespondens-Institutet räknar sitt ursprung från år 1910, då Noréns korrespondensinstitut i Malmö och Osby korrespondensinstitut i Osby grundades. Dessa båda företag förenades år 1922 till NKI-skolan. Chef för NKIskolan, som numera drives såsom aktiebolag, blev direktör Eric Frieberg, som tillsammans med sin familj var ägare av samtliga aktier i företaget. Vid sin död år 1958 efterträddes Eric Frieberg av sin son direktör Lars E. Frieberg, som nu innehar aktiemajoriteten. Bolaget hade vid utgången av räkenskapsåret 1958/59 ett aktiekapital å 200.000 kronor. Reservfonden uppgick till 27.000 kronor och dispositionsfonden till 52.000 kronor varjämte balanserade vinstmedel redovisades med 15.072 kronor. Bolaget äger icke någon fast egendom. Styrelsen utgörs av direktör H. Throne-Holst, ordförande, direktör Lars E. Frieberg och rektor Sven Hartman. NKI-skolans kursprogram torde vara det största i Norden och omfattar totalt mer

21 än 2.500 kursalternativ. Antalet elever utgjorde i januari 1961 c:a 150.000. Enligt uppgift från institutet läste flertalet av dessa större utbildningskurser. På relativt kort tid har NKI-skolan arbetat sig fram till en rangplats bland korrespondensinstituten. Skolan började sin verksamhet med handelsämnen och utökade dem efter hand med teckning och målning, tekniska ämnen och realskoleämnen. År 1931 anordnades den första ingenjörskursen, och 1937 tillkom NKI-gymnasiet, vid vilket för första gången i vårt land kunde erbjudas klassindelade, fullständiga korrespondenskurser i gymnasiets alla ämnen utom grekiska. En speciell ingenjörsexamen infördes vid NKI-skolan år 1940, varvid för första gången förekom muntlig prövning i samband med sådan undervisning. I mitten av 1940-talet utkom de första handelsgymnasiekurserna, som ledde fram till den år 1948 inrättade handelsgymnasieexamen för privatister. Vid slutet av 1940-talet kunde skolan erbjuda arbetsledarkurser och psykologiska kurser, och den språkintresserade hade att välja bland tio olika språk. Under 1950-talet skedde en kraftig utökning av det tekniska kursprogrammet med bl.a. många nya kurser i bil-, motor-, och teleteknik. År 1956 lanserades tekniska högskolekurser i matematik och mekanik och år 1958 lades upp ett stort program för ingenjörsutbildning ledande fram till statlig privatistexamen vid tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola på sammanlagt 18 linjer. Hösten 1959 framlades en stor plan för inrättande av tekniska korrespondensläroverk, byggande på korrespondensundervisning, regelbunden muntlig undervisning på hemorten och kurser och laborationsövningar vid de statliga tekniska läroverken. Studiemålet är statlig privatistexamen, och planen är godkänd av Överstyrelsen för yrkesutbildning. Under 1960 startades på fyra platser sådana läroverk. I samarbete med branschorganisationer och Överstyrelsen för yrkesutbildning påbörjades 1959 en serie högre påbyggnadskurser för ingenjörer. De tekniska kurserna är upplagda på 16 olika facklinjer. Inom varje fack finns utbildningskurser och ingenjörskurser. Fackingenjörskurserna leder fram till en frivillig examen, som anordnas av NKI-skolan med examensvittnen från den högre tekniska undervisningen och näringslivet. Hittills har mer än 2.500 elever genomgått fullständiga fackingenj örskurser vid NKI. Enligt en undersökning, som år 1957 företogs av Ingenjörsförbundet NKI, hade 44 % av NKI-ingenjörerna enbart folkskola som grund för sin vidareutbildning på institutet, 13 % högre folkskola eller motsvarande, 30 % realexamen eller något år på gymnasium och 13 % studentexamen. 84.7 % av NKI-ingenjörerna var placerade i befattningar med självständigt ingenjörsarbete. Av NKI-ingenjörerna var cirka 70 % placerade i enskild tjänst, främst storindustrin, c:a 20 % verksamma i kommunal eller statlig tjänst och omkring 5 °/o egna företagare. 7.8 % av ingenjörerna var verksamma utomlands. Av de tekniska fackkurserna kan särskilt nämnas kurser för utbildning av elinstallatörer. Efter NKI-studier har i en statligt kontrollerad examen 124 elever godkänts i prov för B-behörighet och 165 för C-behörighet för elinstallatörer. Vidare har drygt 60 elever erhållit radiotelegrafistcertifikat av I eller II klass.

22 I samarbete med ledande industrier och statliga verk bedriver NKI en omfattande personalutbildning. Så har t.ex. omkring 6.000 personer i samband med mekaniseringen och rationaliseringen av Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägunderhållsarbeten genomgått NKI-kurser av olika omfattning från enstaka ämneskurser till tvåårskurser för arbetsledare. Arbetsmarknadsstyrelsen har också prövat korrespondensundervisning för personalutbildning. Efter NKI-studier och praktisk utbildning på Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsplatser har deltagarna efter genomgången examen placerats som utsättare eller arbetsledare för arbetslösa. Förutom kurser för grundläggande handelsutbildning och handelsgymnasiekurser har NKI byggt upp en utbildning, som leder fram till företagsekonomisk examen. Denna examen förekom första gången 1955 och fram till hösten 1960 har 50 NKIelever genomgått denna examen. Från och med höstterminen 1960 står de företagsekonomiska kurserna, uppdelade på tre facklinjer, under inseende av Överstyrelsen för yrkesutbildning. I samverkan med Föreningen Sveriges Flottas sjöfartsskola har NKI utarbetat kurser för merkantil sjöfartsutbildning. Kurserna, som tillkom år 1944, ger en utbildning, som helt svarar mot den som meddelas i den nämnda föreningens muntliga kurser och som också helt kan ersätta dessa. Realskolans och gymnasiets undervisning ansluter sig till undervisningsplanerna vid de allmänna läroverken och har sålunda bestämda examina som mål. Inom realskolan finns kurser för såväl teoretisk realexamen som realexamen på handelslinjen (praktisk realexamen). Före realexamen anordnas varje höst- och vårtermin en frivillig preparandkurs i Stockholm under c:a tre månader. Gymnasiet, som har såväl latin- som reallinje och allmän linje, ger möjlighet till de ämneskombinationer, som kan förekomma. Även för de gymnasiestuderande anordnas preparandkurser. Realexamen helt baserad på NKI-studier har avlagts av c:a 1.100 elever. Studentexamen har under senare år avlagts av 10—15 elever per år, medan ett betydligt större antal personer, som delvis studerat vid NKI, årligen avlägger sådan examen såsom privatister. NKI-kurser för real- och studentexamen används vid Läroverket för vuxna i Norrköping och vid det med Statens kompletteringsgymnasium samverkande kvällsgymnasiet i Bollnäs, Östersund m. fl. skolor. Korrespondensrealskolan i Amnehärad använder NKI-kurser för sin undervisning. NKI-skolan har på sitt program upptagit akademiska kurser. Under åren 1959—60 verkställde en av NKI-skolan tillkallad utredningskommitté under ordförandeskap av Professor Torgny Segerstedt en utredning om hur en på korrespondensstudier grundad undervisning på akademisk nivå lämpligen bör anordnas. NKI-skolans akademiska kurser beräknas bli tillgängliga för studier höstterminen 1961 och kommer tills vidare att omfatta ett- och tvåbetygskurser i matematiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Under professor Gregor Paulssons ledning har sedan 1941 skapats en studieavdelning för utbildning av reklam- och modetecknare, tecknare för nyttokonstens och

23 konstindustrins olika grenar samt i måleri. Dessutom har sammanställts kurser i teckning och målning för amatörer. Förutom sedvanlig studieplanering erbjuder NKI sina elever särskilda anlagsprov utarbetade av chefen för Köpenhamns stads psykotekniska institut Paul Bahnsen samt professor John Elmgren vid Göteborgs högskola. Anlagsproven är kostnadsfria för NKI-elever. Professor Torsten Husen har för svenska förhållanden tillrättalagt en serie amerikanska intresseprov, som kommer till användning inom NKI-skolans studierådgivning. Ett annat led i studierådgivningen är den yrkesorientering, som NKI-skolan lagt upp för ett par hundra yrken och yrkesgrupper. Denna yrkesorientering kombinerad med anlags- och intresseprov kan ge värdefull hjälp vid valet av yrke och utbildning. För att kunna bedriva studier på ett effektivt sätt fordras en god studieteknik. Detta faktum beaktades av NKI-skolan redan under 1940-talet, då skolan lät utarbeta en frikurs i studieteknik speciellt avsedd för korrespondensstuderande. Medarbetare i denna kurs var bl. a. professor Torsten Husen, dr Paul Bahnsen, Arbetsmarknadsstyrelsens medicinske expert Erland Mindus och chefen för NKI-skolans psykotekniska avdelning fil. lic. Björn Sjövall. Kursen har senare kompletterats med en kurs i snabbläsning. Enligt uppgift samarbetar mer än 500 fackmän och specialister som kursförfattare eller lärare med NKI — 14 professorer vid universitet och högskolor; 46 docenter, läroverkslektorer och filosofie doktorer; 20 rektorer vid högre skolor; 25 filosofie licentiater; 74 läroverksadjunkter; 13 juris kandidater; 143 civilingenjörer, därav 5 överingenjörer; 78 ingenjörer med utbildning från högre tekniska skolor; 13 civilekonomer; 25 arkitekter och ledande konstnärer samt därutöver ett stort antal personer med ledande ställningar i statsförvaltningen eller det enskilda näringslivet. Av NKI-skolans elever är 90.5 °/o män och 9.5 % kvinnor, 78 °/o av de studerande är över värnpliktsåldern. Åldersgrupperna fördelar sig enligt en stickprovsundersökning år 1959 på följande sätt: Åldersgrupp

%

Åldersgrupp

%

16—20 21—25 26—30

22 27 22

31—35 över 35

14 15

62 °/o av NKI-eleverna är stadsbor, 12 °/o bor i andra tätorter och endast 26 °/o kommer från landsbygden. Ungefär % (24 % ) av alla NKI-elever är bosatta i de tre största städerna och deras omedelbara omgivningar. Brevskolan, förening upa, Stockholm Brevskolan, som är en ekonomisk förening, konstituerades år 1949 från att sedan 1919 ha varit en avdelning inom Kooperativa förbundet, med huvudsakligt syfte att svara för den kooperativa personalens utbildning.

24 Andelskapitalet är för närvarande 166.400 kronor — bestående av 832 andelar å 200 kronor — fördelat på följande organisationer: Kooperativa Förbundet och de större konsumtionsföreningarna, Landsorganisationen jämte de flesta fackförbunden, Arbetarnas Bildningsförbund, Tjänstemännens Bildningsverksamhet, Jordbrukareungdoms förbund, Godtemplarorden, Svenska Sparbanksföreningen samt Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars Riksförbund. De två största andelsägarna är KF och LO, som tillsammans svarar för ca 65 % av andelskapitalet. Föreningens reservfond inklusive överförda vinstmedel uppgår till 5.598 kronor. Föreningen äger icke andra anläggningstillgångar än inventarier. Skolans huvudsakliga uppgift är att svara för undervisning inom olika ämnesområden för organisationernas medlemmar och anställda. Någon vinst skall ej uppstå på verksamheten, utan intäkterna skall endast täcka kostnaderna för verksamhetens bedrivande. Kursprogrammet omfattar c:a 400 enskilda kurstitlar. Antalet kursanmälningar under arbetsåret 1959/60 uppgick till 173.800, varav 18.300 avsåg enskilda kurser och 155.500 medlemmar i studiecirklar. Skolans rektor är sedan 1959 tidigare konsulenten hos Skolöverstyrelsen Artur Olsson. Brevskolan är organiserad på huvudavdelningar — en folkbildningsavdelning och en skolavdelning. Folkbildningsavdelningen tillgodoser uteslutande studiecirklarnas behov av studiematerial och undervisning. Under det senaste verksamhetsåret levererades material till 11.833 studiecirklar inom följande ämnesområden: modersmålet, främmande språk, kultur, populärkunskap, psykologi, föreningsliv, samhällskunskap, hem- och familjefrågor, ekonomi, handel, matematik, teknik. Till övervägande del studeras teoretiska ämnen. Skolavdelningen

omfattar följande tre underavdelningar:

1. Handelsavdelningen, som tillsammans med Vår gård i Saltsjöbaden svarar för den kooperativa personalens vidareutbildning. Denna sker i form av växelundervisning mellan enskilda brevstudier och muntlig undervisning i internatkurser vid Vår gård. Samma undervisningsform tillämpas f.ö. numera vid Läroverket för vuxna i Norrköping, där Brevskolan medverkar i en del av realskolans ämnen. 2. Realskoleavdelningen, som uppbyggdes under åren 1946—1953 för att i huvudsak medverka ute i landet vid de s. k. korrespondensrealskolornas utbyggnad. Vissa kurser används som ovan nämnts vid Läroverket för vuxna i Norrköping. Alltsedan realskoleavdelningens start har dess kurser studerats av eleverna i inbyggda realskolan vid Norrbackainstitutet. Från och med hösten 1960 bedriver Brevskolan i samarbete med Vår gård en avkortad realskolekurs. Sammanlagda antalet studerande i denna avkortade kurs är för närvarande över 300. Av dessa erhåller 75 elever under en tvåårsperiod sammanlagt 6 muntliga kursveckor på Vår gård. Intagningen av elever till denna avkortade realskolekurs äger rum varje år.

25 3. Tekniska avdelningen, som bedriver dels enskild yrkesundervisning företrädesvis i de lägre stadierna inom olika fack, dels ingenjörsutbildning. Yrkeskurser, förmans- och verkmästarutbildning dominerar detta område, där Brevskolan har samarbete med en rad företag i personalutbildningsfrågor. Samarbete sker även med yrkes- och enhetsskolor, där Brevskolan för vissa områden har utarbetat speciellt studiematerial för den förberedande yrkesutbildningen. För närvarande pågår en omfattande planering för utbyggnad av utbildningen inom KF:s industrier. Meningen är, att Brevskolan skall handha denna utbildning på ungefär samma sätt som redan är fallet rörande handelsutbildningen. Brevskolan har kommit att skilja sig från övriga korrespondensinstitut främst i pedagogiskt avseende, där skolan utvecklat en speciell metod, den s.k. brevcirkelmetoden. Denna lanserades av skolan redan under dess första verksamhetsår och har kommit att spela en viktig roll i svenskt folkbildningsarbete. Organisatoriskt har metoden den fördelen, att studiecirkeln ej nödvändigtvis behöver en ämneskunnig ledare, då alla sakuppgifter erhålls genom brevkursen och då deltagarna får kontroll på sina kunskaper genom kontakten med Brevskolans svarsgranskare, som alltid är fackman. Pedagogiskt innebär metoden en effektivisering av inlärningen, vilket medfört en fördjupning av studiecirkelarbetet. Metoden har successivt förbättrats, genom att man kunnat tillgodogöra sig de nya rön och metoder, som framkommit genom forskningen på vuxenundervisningens område. Stor vikt har därvid lagts vid brevkursernas utformning, vilket medfört att metoden observerats och väckt uppmärksamhet även utanför Sveriges gränser, främst i de nordiska grannländerna, som accepterat och infört brevkurser i folkbildningsarbetet. Dessutom kan nämnas, att flera av skolans brevkurser håller på att översättas till engelska för att enligt uppgift tjäna som förebild för amerikanskt folkbildningsarbete. Under senare år har inom Brevskolan en ny studiemetod lanserats, som gjort det möjligt för många människor att i avsaknad av andra skolformer effektivt studera speciella ämnesområden. Denna studiemetod tillämpas i de s.k. aftonbrevskolorna. Varje deltagare står där i enskild kontakt med brevskolans ämneslärare. De enskilda studierna kombineras med gruppsammankomster, under medverkan av en handledare. Gruppsammankomsternas uppgift är att ge deltagarna tillfälle att diskutera igenom svårare avsnitt. Samtidigt stimuleras deltagarna till en jämn studietakt. Närmare trehundra sådana aftonbrevskolor har f.n. genomförts för att utbilda funktionärer och förtroendemän, men metoden tillämpas även i stor utsträckning inom den kooperativa personalutbildningen och vid personalutbildningen inom en rad industriföretag. Flera aftonbrevskolor har startats av personalen vid olika sjukhus, bl. a. i Kristinehamn, Lund och Jönköping, där avkortade realskolekurser studeras som förberedelse för inträde vid sjuksköterskeskola. Metodens fördelar ligger inte bara i den effektiva inlärningen utan även däri att deltagarna i stor utsträckning fullföljer sina studier. Då Brevskolan till största delen vänder sig till de olika organisationernas medlemmar, har skolans ledning ej ansett det angeläget att utnyttja de traditionella re-

26 klammedlen — t.ex. annonsering — i samma utsträckning som övriga korrespondensinstitut. Det har visat sig, att just de elever, som anmäler sig genom annonspåverkan, inte fullföljer sina studier i samma utsträckning som övriga studerande. Därför har Brevskolan numera frångått denna form av försäljningsaktivitet och ägnar sig i stället åt att organisera sådan studieverksamhet, där enskilda studerande och grupper av studerande får stöd av muntlig undervisning vid sidan av den egentliga brevundervisningen. Brevskolan, som redan tidigare fäst stor vikt vid en personlig och individuell studierådgivning, räknar med att ytterligare bygga ut denna rådgivning för de anslutna organisationernas medlemmar.

Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolags Korrespondensskola (LTK), Stockholm Skolan, som började sin verksamhet år 1943, är en av verksamhetsgrenarna inom Lantbruksförbundets Tidskriftsaktiebolag. Bolaget, som ägs av Jordbrukarnas ekonomiska föreningsrörelse, har ett aktiekapital å 150.000 kronor, fördelat å stamaktier med 50.000 kronor och preferensaktier med 100.000 kronor. Ett studieråd med representanter från 20 institutioner och organisationer, som helt eller delvis sysslar med undervisning eller utbildningsfrågor på jordbrukets och lanthushållets område, fungerar som rådgivande organ i skolans verksamhet. Ordförande i studierådet är direktör E. Bjerre. Rektor för LTK är Olof Lemne. Undervisning meddelas förutom i realskolans ämnen även inom följande ämnesområden: jordbrukets föreningsrörelse, lantbruksekonomi, jordbrukslära, husdjurslära, maskinlära och traktorsskötsel, skogsskötsel, jakt och fiske, trädgårdsskötsel, hem och hemarbete, vävning och sömnad, matlagning, barna- och hälsovård samt samhällslära. Sedan sin start år 1943 har LTK haft c:a 660.000 elever. Underlaget för LTK:s verksamhet har något minskats genom landsbygdens avfolkning, men samtidigt har tillkommit allt flera elever utanför jordbrukets område. Under år 1960 uppgick elevantalet till omkring 42.000. Flertalet av eleverna är vuxna. Cirka två tredjedelar utgörs av män och en tredjedel av kvinnor. Den senare gruppen ökar dock för varje år. 60 % av de studerande inom LTK har enbart folkskola som grundutbildning; de övriga har dessutom genomgått annan skola eller kurs. På senare tid har LTK allt mer frångått systemet med lösa studiebrev och utger i stället materialet i bokform med åtföljande studiehandledning. I stor utsträckning kommer dessa kurser till användning som läroböcker vid bl.a. jordbrukets skolor. Genom den ökade användningen kan kurserna oftare komma ut i nya upplagor. Förutom korrespondensundervisning för enskilda studerande och för studiecirklar bedriver LTK även kombinerad skriftlig och muntlig undervisning, av institutet benämnd kombinerad korrespondensundervisning. Denna undervisningsform har introducerats på jordbrukets område av LTK. Kurserna är underställda hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna eller i enstaka fall en skola. Statsbidrag och stipendier av statsmedel utgår i sådan omfattning att kurspriset endast blir 1:50

27 kronor per studiebrev. Statsbidragen (2 kronor per undervisningsbrev) söks hos Lantbruks- respektive Skogsstyrelsen. Ett flertal organisationer och institutioner lämnar anslag till LTK-studier. Studieåret 1958/59 redovisades hos Lantbruks- och Skogsstyrelsen sammanlagt 697 kurser av kombinerad typ. 6.417 elever hade studerat ca 51.300 kursbrev enligt denna studiemetod. LTK hade stått för drygt 600 av de redovisade 697 kurserna.

Försvarets brevskola, Stockholm Inom armén startades år 1942 Arméns brevskola, som år 1948 ombildades till Försvarets brevskola och därmed blev hela försvarets korrespondensinstitut. Skolan lyder direkt under chefen för arméstaben. Skolans personal utgörs av en chef (tillika rektor), en militär lärare (kapten på aktiv stat), tre civila lärare (adjunkter) samt expeditionspersonal. Till skolan är också mer eller mindre fast knutna ett 40tal militära och civila experter, vilka har till uppgift att granska och betygsätta elevarbetena. Avlönings- och omkostnadsstaterna är för budgetåret 1961/62 uppförda med 231.000 kronor respektive 44.000 kronor. Skolans kurser är avsedda för personal, som hör till krigsmakten eller som vid beredskapstjänst, mobilisering eller krig är avsedd att tillhöra denna. En del kurser står dessutom öppna för personal tillhörande övriga grenar av totalförsvaret. Kurserna vid Försvarets brevskola är av olika kategorier enligt följande: Rent militära kurser avsedda för aktiv personal, personal i reserven, inneliggande årsklass av värnpliktiga, värnpliktiga, som inom eller utom FBU-rörelsen underhåller eller vidareutvecklar sina militära kunskaper, hemvärnspersonal, personal tillhörande de kvinnliga försvarsorganisationerna samt viss civilmilitär och civil personal m.fl. Exempel på sådana kurser: Sprängtjänst, Granatkastartjänst, Signalmekanikern, Epeditionstjänst, Mottagningsförrättare för fordon, Motståndsanda. Allmänna kurser för skolning av militära befattningshavare främst avsedda för personal på aktiv stat. Exempel på sådana kurser: högre och lägre kurser i svenska, matematik på olika stadier, bokföring. Samhällsorienterande och utrikespolitiska kurser avsedda för aktiv personal. Exempel på sådana kurser: Medborgarkunskap, Sovjetunionen, Förenta staterna, Svensk utrikespolitik under 1900-talet. Kurser på högskolestadiet för inträdessökande till Krigshögskolan, vilka j ämväl står öppna för all aktiv personal. Exempel på sådana kurser: Taktik, Vapenteknik, Historia, Engelska, Franska, Tyska och Ryska. De rent militära kurserna och de allmänna kurserna för skolning av militära befattningshavare är helt avgiftsfria för eleverna. För deltagande i de samhällsorienterande och utrikespolitiska kurserna avlägger eleverna en mindre avgift. Kurserna på högskolestadiet är också belagda med avgift. Enskilda elever betalar sålunda för en språkkurs 70 kronor. Varje brevcirkel*) erlägger i samma ämnen 55 kronor, var-

28 till kommer en avgift av 15 kronor per deltagare. I lärarcirkel, där inga lösningar på givna uppgifter sänds in till skolan, betalar varje deltagare 15 kronor. Eleverna får i regel dels delbetyg på lösningarna till vissa svarsuppgifter till varje kursbrev, dels slutbetyg, när hela kursen slutförts. Betygssättningen sker efter skalan 0—10. År 1960 hade Försvarets brevskola sammanlagt 48 kurser, i vilka studier bedrevs. Under detta år studerade c:a 9.000 elever vid skolan. Från 1/7 1948 till 1/7 1960 har sammanlagt 193.137 elever studerat vid skolan. Chef och tillika rektor vid Försvarets brevskola är major Nils Almroth.

Övriga korrespondensinstitut Utöver de omnämnda korrespondensinstituten förekommer i Sverige ett antal institut, som specialiserat sig på vissa ämnesområden eller yrkesbranscher. Inom ett flertal länder har en rik flora vuxit upp av liknande korrespondensskolor, som hade sin största utbredning under det senaste världskriget. En del sådana skolor var av tvivelaktigt värde och skadade det goda anseende de ambitiösa korrespondensinstituten skapat. I Norge skedde en upprensning på detta område genom det statliga brevskoleråd, som sedan år 1949 granskar korrespondensinstitut och deras kurser. De smärre korrespondensskolor, som bedriver sin verksamhet i vårt land, har i regel en god standard. En del kurser, som utges av dessa korrespondensskolor, skulle med fördel kunna användas inom skolväsendet. Ett fåtal smärre korrespondensskolor har kock kurser av tvivelaktigt värde. Förteckning över övriga korrespondensskolor. AB Beva-Teknik, Mjölby, Bibelbrevskolan, Stockholm, Estniska korrespondensinstitutet, Stockholm, Folkbibliotekens Korrespondensinstitut, Uppsala, Frälsningsarméns Korrespondensskola, Stockholm, Idrottsskolan, Stockholm, Institutet för tekniska kurser (ITK), Stockholm, Kommunskolan, Sigtuna, Korrespondensakademien, Stockholm, Korrespondensinstitutet Stilskolan AB, Stockholm, Korrespondensinstitutet Westin & Co, Stockholm, Kyrkans Brevskola, Stockholm, Köpmannainstitutets Brevskola, Stockholm, Medborgarskolan, Stockholm, Naturmetodens Språkinstitut, Stockholm, *) Med brevcirkel menas en studiegrupp, som under brevskolans ledning studerar korrespondenskurs och inom gruppen diskuterar arbetsuppgifterna. Ett för gruppen gemensamt svar på uppgifterna insänds till brevskolan. Lärarcirkel erhåller korrespondensmaterial, som studeras under en lärares ledning utan någon medverkan från brevskolans sida. Svarsuppgifterna rättas av läraren.

29 Nordiska Brevskolan, Malmö, Sales Promotion AB, Stockholm, Svenska Missionsförbundets Korrespondensskola, Sveriges Fastighetsägareförbund och Sveriges Fastighetsmäklares Riksförbund TK-Skolan, Teknisk Korrespondens, Malmö,

Stockholm,

KAPITEL 2

Korrespondensundervisningen inom skolväsendet

Kort historik Korrespondensmetoden har öppnat nya vägar för alla studieintresserade och gjort det möjligt för dem att bedriva planmässiga studier oberoende av bostadsort. Inte minst för glesbygdernas befolkning har korrespondensundervisningen blivit av stor betydelse, men även för andra mera centralt boende har undervisningsmetoden förmått väcka intresse för studier av olika slag. Folkbildningens representanter tog det nya pedagogiska hjälpmedlet i sin tjänst, och man kan utan överdrift säga, att våra folkrörelser vuxit sig starka tack vare den skolning som många av dessas representanter fått genom korrespondensundervisningen. Inom företag samt statliga verk och institutioner har man förstått att utnyttja korrespondensundervisningens möjligheter. I allt större utsträckning ordnar man specialutbildning och vidareutbildning av arbetsledare och yrkesmän inom ett stort antal branscher och yrkesområden. Skolväsendets representanter ställde sig till en början avvaktande inför den nya studiemetoden, som ju var avsedd att helt eller delvis ersätta läraren. Man kunde emellertid konstatera, att korrespondensstudier ledde till goda resultat och småningom uppkom tanken att samla grupper av studieintresserade under en lärares ledning för att med hjälp av korrespondensmetoden läsa in realskolans kurs. På enskilt initiativ och under korrespondensinstitutens medverkan tillkom i början av 1940-talet korrespondensrealskolor i olika delar av landet. Långt tidigare fanns emellertid möjlighet att avlägga såväl real- som studentexamen efter enskilda studier vid korrespondensinstitut. År 1911 avlade den första hermodseleven sin realexamen som privatist och 1932 examinerades de första studenterna från samma institut. NKI grundade realskola och gymnasium per korrespondens 1937 och Brevskolan började utbilda elever till realexamen 1946. Korrespondenselevernas goda studieresultat visade, att korrespondensmetoden hade speciella pedagogiska fördelar. År 1941 startade Hermods i Robertfors, Västerbotten, och NKI i Adolfsfors och Charlottenberg, Värmland, realskolor där undervisningen bedrevs per korrespondens i kombination med personlig studiehandledning och muntlig undervisning av lärare (handledare). En del skolor hade daglig undervisning i skolan, en del koncentrerade den muntliga undervisningen till tre dagar i veckan, medan några skolor förlade lästiden till kvällarna. Skolorna erhöll inte statsbidrag. Den nya skoltypen, som kallades robertforsskolor, fick snabbt en stor utbredning.

31 Det var speciellt glesbygdens ungdom, som utnyttjade den nya möjligheten till högre studier, men även städernas och samhällenas förvärvsarbetande unga män och kvinnor ovanför den egentliga skolåldern sökte sig till korrespondensrealskolorna. En del av eleverna (enligt en undersökning av NKI rörande institutets elever 10 % ) skulle inte haft möjlighet till fortsatta studier, om inte den nya skolformen kommit till. Många äldre elever begagnade sig av den nya studieformen och bedrev studierna jämsides med förvärvsarbete. Efter genomgången realskolekurs (21/)—4 år) avlades realexamen enligt gällande bestämmelser vid någon läroanstalt med examensrätt. Flertalet elever genomgick före prövningen några månaders preparandkurs. NKI-elever besökte en sådan kurs i Stockholm och hermodselever en i Malmö. Betygsresultaten vid realexamen visade, att mycket god undervisning kunde meddelas enligt den kombinerade korrespondensmetoden. Nedanstående betygsöversikt kan tjäna som exempel på undervisningens standard. Översikt över betyg i realexamen vt 1944 till NKI-skolans elever.

Summa betyg

„ .. ,. Beromlig °

Med utmärkt , .. beröm godk.

Med beröm •., godk.

Icke utan beröra beröm godk.

Godk.

Ej godk.

8 Realexamen avlades av sammanlagt 30 elever. Av NKI-skolans elever hade 21 deltagit i den preparandkurs, som detta år anordnades för första gången. Studiekostnaderna bestreds av eleverna. En del skolor erhöll emellertid bidrag från sin kommun, från företag eller enskilda mecenater. I de flesta fall ställdes skollokal gratis till förfogande. Inalles inrättades c:a 140 korrespondensrealskolor i olika delar av landet (NKI 80 st och Hermods 60 st). Korrespondensrealskolornas verksamhet kulminerade efter mitten av 1940-talet och gick sedan starkt tillbaka. I viss utsträckning berodde tillbakagången på att ett latent behov av realskoleutbildning, som funnits ute i bygderna, nu tillfredsställts och att underlag för nya avdelningar alltså saknades. På andra håll ledde den kraftiga uppslutningen till att statliga realskolor startades där korrespondensrealskolor väckt studieintresset och påvisat behovet av en realskola. Säkerligen kom också möjligheterna till stipendier för landsbygdens ungdom för studier vid allmänna läroverk och därmed jämförliga läroanstalter att bidraga till korrespondensrealskolornas tillbakagång. Korrespondensinstituten lade ner stora kostnader på att förbättra den nya studieformen och få korrespondensrealskolorna jämställda med vanliga realskolor. Till en början bedömdes kanske korrespondensrealskolornas lönsamhet väl optimistiskt, och då det senare visade sig, att man trots ganska höga terminsavgifter inte kunde få verksamheten ekonomiskt bärande, var man tvungen att avveckla skolorna. Särskilt ett av instituten hade genom sina ekonomiska åtaganden lidit allvarligt avbräck. Av denna anledning undersöktes möjligheterna att få detta institut förstatligat,

32 men statsmakterna var inte beredda att överta institutet. Genom beslut den 7 juli 1950 anmodades Skolöverstyrelsen att verkställa en utredning och till Kungl. Maj:t avgiva förslag i fråga om de allmänna förutsättningarna för en försöksverksamhet med korrespondensundervisning inom enhetsskolans ram. Skolöverstyrelsens utredning, som avgavs i december samma år, utmynnade i ett förslag att högst fem kommuner, vilka infört eller beslutat införa åttaårig skolplikt, skulle beredas möjlighet bedriva försöksverksamhet med korrespondensrealskolor på särskilda av Skolöverstyrelsen föreslagna villkor. En begränsad försöksverksamhet beviljades (Prop. 1951:136 sid. 28) och för läsåret 1951—52 lämnades statsanslag till en korrespondensrealskola i Finnskoga—Dalby, Värmlands län. Därefter har varje år upptagits ett särskilt belopp för korrespondensundervisning. Läsåret 1961/62 bedrevs undervisning i 11 korrespondensrealskolor belägna på följande platser: Föllinge, Offerdal och Funäsdalen, Jämtlands län, Fredriksberg och Särna, Kopparbergs län, Vittangi, Norrbottens län, Amnehärad, Skaraborgs län, Björkvik, Södermanlands län, Norra Ny, Värmlands län, Björna, Västernorrlands län samt Östervåla, Västmanlands län. En korrespondensrealskola liknande de ovan nämnda finns i Paris för den svenska koloniens barn. Försöksverksamheten med korrespondensrealskolan har gett vid handen, att denna skolform är en såväl praktisk som ekonomiskt fördelaktig lösning av frågan om den högre undervisningen i glesbygderna under övergångstiden före enhetsskolans genomförande. I 1959 års statsverksproposition föreslogs, att korrespondensrealskolorna skulle få utgöra en ordinarie skolform närmast jämförbar med de i folkskolan inbyggda realskolorna. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen och korrespondensrealskolorna inordnades alltså bland övergångstidens skolformer fr.o.m. läsåret 1959/60. Läsåret 1958/59 utsträcktes försöksverksamheten med nioårig enhetsskola i Finnskoga-Dalby skoldistrikt successivt till att omfatta även högstadiet (f.n. årskurserna 7, 8 och 9) varvid undervisningen anordnas med hjälp av korrespondensmetoden enligt särskilda av Skolöverstyrelsen uppgjorda riktlinjer. Norra Ny startade samma läsår försöksverksamhet med obligatorisk nioårig enhetsskola med början i årskurserna 1—5. Försöksverksamheten utsträcktes successivt och kom från och med läsåret 1960/61 att omfatta även högstadiet. Undervisningen bedrivs enligt korrespondensmetoden i den omfattning Skolöverstyrelsen prövar lämpligt. Som framgår av den i kap. 3 (stencilerade upplagan) redovisade undersökningen förekommer sedan ett antal år viss korrespondensundervisning även på andra håll inom enhetsskolans högstadium. I första hand rör det sig om yrkesteori i klass 9y, men även i klasserna 7, 8 och 9a utnyttjas korrespondensmetoden i vissa ämnen. Statsunderstödda korrespondensgymnasier har på förslag av Skolöverstyrelsen inrättats fr. o. m. höstterminen 1958 i Jokkmokk, Norrbottens län och Torsås, Kalmar län. Samtliga gymnasiets linjer och grenar utom den helklassiska finns representerade vid de båda gymnasierna. Kommunerna har åtagit sig att vara ekonomiska

33 huvudmän för gymnasierna, och korrespondensundervisningen handhas av Hermods. Enligt beslut den 24 oktober 1958 medgav Kungl. Maj:t att korrespondensgymnasiet i Järpen, Jämtlands län, som anordnats med kommunala medel, t.v. fick ställas under Skolöverstyrelsens ledning. Detta innebar bl. a. att eleverna vid denna läroanstalt blev studiebidragsberättigade jämlikt 21 § SFS 1958:326. Senare (11 juni 1959) har Kungl. Maj:t medgivit, att statsbidrag må utgå även till gymnasiet i Järpen fr.o.m. budgetaret 1959/60. Sedan läsåret 1958/59 bedrivs undervisning i grekiska per korrespondens på den helklassiska grenen av latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Kiruna. I en skrivelse av den 15 november 1958 har Skolöverstyrelsen hemställt att få anordna försök med korrespondensundervisning i matematik tills vidare fr.o.m läsåret 1959/60 vid allmänna och kommunala gymnasier. Brevskoleutredningen har i remissyttrande i princip tillstyrkt förslaget, som emellertid ännu icke kommit till utförande. Utöver de nämnda korrespondensskolorna inrättades den 1 januari 1956 i Norrköping ett korrespondensläroverk för vuxna omfattande såväl realskola som gymnasium. Enligt Kungl. Maj :ts beslut av den 2 9 / 8 1958 har Hermods erhållit rätt att fr.o.m. vårterminen 1958 anordna student- och realexamen med egna elever under en tid av tre år. Även i skolor för yrkesutbildning används korrespondensmetoden i undervisningen. Här saknas emellertid en organiserad försöksverksamhet. I vidareutbildningen har korrespondensundervisningen kommit till användning inom olika yrkesområden. Av särskilt intresse är de akademiska korrespondenskurser, som i första hand är avsedda för lärare. Dessa kurser öpnar nya vägar för dem som önskar bedriva grundläggande akademiska studier. Såväl inom statliga verk som i privata företag utnyttjas alltmer korrespondensmetoden för vidareutbildning av de anställda. Korrespondensundervisningens nuvarande omfattning och organisation inom skolväsendet Brevskoleutredningen fann det i januari 1958 nödvändigt att skaffa klarhet i vissa frågor rörande korrespondensundervisningens hittillsvarande organisation och omfattning. Då de uppgifter som stod att inhämta från korrespondensinstitut och andra institutioner, såsom skolmyndigheter m.m. inte gav tillfredsställande information om dessa frågor, företogs i februari 1958 en enkät bland skolorna. Denna undersökning, hade till huvudsakligt syfte att ge en första inblick i vissa allmänna förhållanden och tjäna som grundval för mera inträngande undersökningar, efter det att utredningen framlagt sina synpunkter och förslag. Undersökningens

syfte

Undersökningen har åsyftat att få följande två huvudfrågor besvarade: 1. I vilken omfattning används för närvarande material från korrespondensinstitut inom undervisningen? 2. Hur används detta material?

34 Under punkt två faller sådana frågor som i vilken omfattning materialet används såsom konventionell korrespondensundervisning innebärande att kursbrev med bifogade provuppgifter utsänds från korrespondensinstitut och lösningar på dessa uppgifter insänds av eleven för rättning och vidare i vilken omfattning alternativa metoder används. Att åtminstone e n sådan alternativ metod, nämligen användande av inbundna kurser såsom läroböcker, förekom var känt, men inte i vilken omfattning. Huvudfråga två innefattar även mer detaljerade frågeställningar såsom hur tiden fördelas mellan handledning och självstudium i de fall konventionell korrespondensundervisning används, huruvida kurserna används som överkurs, grundkurs eller stödkurs, m.m. Med tanke på bl.a. andra alternativa metoder än den ovannämnda är lärarnas synpunkter, erfarenheter och förslag av intresse. Förutom de nämnda huvudsyftena fann utredningen det önskvärt att om möjligt få en uppfattning om vad man ute i skolorna anser om behovet av korrespondensundervisning samt att få veta något om kostnader och därmed sammanhängande frågor. Resultatet av undersökningen redovisas i brevskoleutredningens stencilerade betänkande.

Korrespondensrealskolor Undervisningen vid korrespondensrealskolorna är till det yttre upplagd som vid en vanlig skola. Arbetet försiggår i ett klassrum efter ett fastställt schema. Som undervisningsmaterial används i regel korrespondenskurser och den litteratur till vilken i vissa fall kursbreven hänvisar. I en del korrespondensrealskolor tillämpas klassundervisning. Läraren har i regel en muntlig genomgång av viktigare avsnitt i kursbreven, och han försöker att hålla en för samtliga elever gemensam arbetstakt. I Björkviks korrespondensrealskola är lärarens insats dominerande. Undervisningen bedrivs energiskt med klargörande genomgång, ständig "trimning" och repetition under tre dagar i veckan. De övriga tre dagarna ägnar eleverna åt korrespondensstudier i hemmet. Resultatet av denna undervisning har visat sig vara synnerligen gott. Den muntliga delen av undervisningen är relativt framträdande i ytterligare några korrespondensrealskolor (t. ex. Amnehärad). På schemat har emellertid där inlagts särskilda "lästimmar", då eleverna arbetar självständigt med sina kursbrev. Institutet har utarbetat en tidsplan för studiet av kursbreven i de olika ämnena, och för att kunna hålla denna plan måste eleverna förlägga en stor del av korrespondensstudierna till hemmet (utöver skoltiden). Liksom i Björkvik går läraren i skolan igenom vissa avsnitt av korrespondensbreven. Detta låter sig lätt göra, då nämligen klassens elever följe åt i undervisningen från kursavsnitt till kursavsnitt. Vissa korrespondensrealskolor (t.ex. Norra Ny) strävar efter att utnyttja de möjligheter till individuell differentiering inom klassens ram, som korrespondensmetoden erbjuder. Varje elev följer sin arbetstakt. I vissa ämnen (t.ex. språk) samlar läraren i ett intilliggande grupprum de elever, som hunnit lika långt i ämnet, och ger dem muntlig undervisning (t.ex. konversationsövningar, grammatikförhör med

35 tillämpningsövningar, o. dyl.) Korrespondenskurserna är emellertid det primära i undervisningen. Läraren för till en början in eleverna i den nya studieformen och fortsätter sedan att instruera, stimulera och kontrollera dem. Att instruera innebär här inte enbart att lära eleverna en lämplig studieteknik utan även att hjälpa dem — enskilt eller i grupp — med sådana kursavsnitt, som är särskilt svåra och där eleverna "kört fast". Allt eftersom verksamheten vid korrespondensrealskolorna fortskridit, har olika skolmyndigheter kunnat konstatera, att undervisningen vid dessa skolor givit synnerligen goda och jämna resultat. De korrespondensinstitut, som fört elever fram till realexamen, har nedlagt ett synnerligen gott arbete, och resultaten har gett belägg för att våra större institut i detta avseende meddelar en undervisning, som mycket väl svarar mot undervisningen vid en ordinär realskola. Den examenskapacitet, som dessa institut kan framvisa, understryker det värde dessa korrespondensinstitut har haft och fortfarande har för vårt skolväsen, och det hade därför varit önskvärt, att det förslag om examensrätt för de berörda instituten, som framlagts av Skolöverstyrelsen redan år 1950, förverkligats på ett tidigt stadium. För närvarande har endast ett av korrespondensinstituten efter framställning fått sådan rätt under en tidsperiod av tre år och detta förhållande har tydligen stimulerat till bildande av nya korrespondensrealskolor i institutets regi medan en viss tillbakagång kunnat noteras för de övriga. Utredningen kommer längre fram i detta betänkande att behandla denna fråga. Statsmakterna följde med intresse verksamheten vid de första korrespondensrealskolorna. Läsåret 1951/52 beviljades för första gången statsbidrag för försöksverksamhet vid en sådan skola. Under de följande åren utökades försöksverksamheten, och läsåret 1957/58 omfattade den 8 skolor varav 7 erhöll fullständigt statsbidrag. I Skolöverstyrelsens försöksrapport för nämnda läsår (Aktuellt från Skolöverstyrelsen 1959 nr 5) anfördes bl.a. följande: Resultaten av försöksverksamheten visar, att även elever med ordinär studiebegåvning genom korrespondensundervisning, bedriven under de betingelser korrespondensrealskolorna ger, kan föras fram till realexamen. Det har också visat sig, att korrespondensrealskolorna kan innebära en lösning av utbildningsproblemet i vissa områden under övergångstiden före enhetsskolans genomförande.

Nedanstående betygstablå kan ge en uppfattning om standarden vid korrespondensinstitutens undervisning på realexamensnivå. Betygspoäng (medeltal) givna i realexamen 1948—]1958. Kr

Mo

Eng

Ty

Hi

Ge

Ma

Bi

Fy

Ke

Hermods (1011 elever) . . . 1,62 NKI (321 elever) . . . . 1,62

1,66

1,64

1,58

1,72

1,75

1,53

1,75

1,56

1,60

1,67

1,60

1,57

1,60

1,66

1,42

1,68

1,47

1,49

Av ovanstående NKI-elever har 180 genomgått preparandkurs med följande medelbetygspoäng :

36 Kr

Mo

Eng

Ty

Hi

Ge

Ma

Fy

Bi

Ke

1,70

1,67

1,64

1,64

1,64

1,72

1,55

1,80

1,57

1,55

Den första betygsöversikten visar en mycket liten differens mellan de båda instituten. Av särskilt intresse är skillnaden i betyg mellan elever som enligt NKI :s redovisning genomgått preparandkurs och totala antalet elever. Den verkliga betygsskillnaden torde emellertid vara större än vad som framgår av översikten, då ju totala antalet elever innefattar både dem som har och dem som inte har genomgått preparandkurs. Med största sannolikhet har kostnadsskäl varit avgörande för dem som ej bevistat preparandkurs. Flertalet korrespondensrealskolor är väl försedda med tekniska hjälpmedel (grammofon, bandspelare och radio) samt erforderlig undervisningsmateriel. Undervisningen i fysik och kemi förefaller inte möta några större svårigheter. Instituten tillhandahåller om så erfordras speciella laborationssatser, och med hjälp av dessa kan eleverna själva utföra sina försök. I en del skolor har man som i Norra Ny ett särskilt laborationsrum i anslutning till lärosalen, varifrån läraren genom en glasvägg kan följa elevernas arbete. Från och med läsåret 1959/60 räknas korrespondensrealskolorna såsom i folkskola inbyggda realskollinjer. I K.br. 3 0 / 6 1959 meddelas härom närmare bestämmelser. I regel är undervisningen vid korrespondensrealskolorna treårig, vartill kommer en repetitionskurs (preparandkurs) om en termin förlagd till Stockholm (NKI) eller Malmö (Hermods). Elev kan dock efter Skolöverstyrelsens medgivande vistas i korrespondensrealskolan en extra termin. Korrespondensrealskolornas elever kan avlägga realexamen antingen som privatister (vid realskola eller högre allmänt läroverk) eller vid Hermods, Malmö, som, enligt vad som tidigare framhållits i detta betänkande, för viss tid erhållit examensrätt. Privatistexamen kan om så önskas delas upp på två på varandra följande terminer. Realexamen vid Hermods är alltid odelad, vilket innebär att eleverna prövas i alla ämnen vid samma examenstillfälle (i regel fyra dagar för den muntliga examen). Kostnaderna för undervisningen vid korrespondensrealskolorna, med undantag för den i Björkvik, beräknas för budgetåret 1961/62 till 605.531 kronor, varav till kostnader för korrespondens- och preparandkurser 252.000 kronor samt för de besök korrespondensinstitutens representanter har rätt att göra på skolorten 3.072 kronor. Till korrespondensrealskolan i Björkvik, som arbetar under speciella betingelser, utgick budgetåret 1960/61 60.000 kronor, vilket belopp beviljats även för budgetåret 1961/62. Totalt beräknas för korrespondensrealskolorna under sistnämnda budgetår 666.000 kronor. Under läsåret 1960/61 var 13 statsunderstödda korrespondensrealskolor i verksamhet. De erfarenheter som vunnits vid korrespondensrealskolorna har beaktats vid såväl försöksverksamhet inom vissa högstadier som vid korrespondensgymnasierna.

37 Korrespondensundervisning inom enhetsskolan När korrespondensrealskolorna i Finnskoga-Dalby och Norra Ny genom enhetsskolans införande skulle avvecklas, var skolans olika myndigheter ense om att korrespondensundervisning borde prövas även på enhetsskolans högstadium. Genom beslut den 25 april och den 30 juni 1958 medgav Kungl. Maj:t, att högstadierna i Finnskoga-Dalby och Norra Ny i Värmland finge anordna undervisning med hjälp av korrespondensmetoden i den utsträckning och efter de riktlinjer Skolöverstyrelsen funne lämpligt. I ämnen, till vilka kompetenta lärare ej kunde anskaffas, skulle korrespondensundervisning komma till användning. Kostnaderna för korrespondenskurserna skulle helt ersättas av statsmedel. I Finnskoga-Dalby nådde enhetsskolan högstadiet läsåret 1958/59 och i Norra Ny 1960/61. Vid sin motivering för försöksverksamheten med korrespondensundervisning på högstadiet framhöll Skolöverstyrelsen bl. a. följande: Enligt överstyrelsens mening föreligger ett starkt behov av försöksverksamhet med korrespondensundervisning på högstadiet och det är angeläget, att denna så snart som möjligt kommer till stånd. Variationer i den pedagogiska utformningen, i avvägningen mellan institutets och skolan-handledarens arbete samt fördelningen mellan korrespondensundervisning och muntlig undervisning bör praktiskt prövas. De möjligheter till försöksverksamhet på detta område, som erbjuds i Finnskoga-Dalby skoldistrikt, bör enligt överstyrelsens mening tillvaratas trots de svårigheter, som avsaknaden av utförliga förslag till utformning av sådan verksamhet medför.

Första läsåret hade Finnskoga-Dalby i högstadiets årskurs 7 tre läraravdelningar med tillsammans 94 elever. En avdelning var tvåspråkig (engelska och tyska),, och en annan läste antingen 2 språk eller alternativkurs 1. Den tredje avdelningen läste ett eller inget språk. En lärare undervisade i språk, en annan i matematik, fysik och kemi och en tredje i orienteringsämnena. Direktundervisning förekom i historia och geografi, i vilka ämnen kompetent lärare erhållits. Redan vid denna tidpunkt framhöll Brevskoleutredningen för myndigheter och vederbörande korrespondensinstitut önskvärdheten av att försök med fullständigt genomförd lärarledd korrespondensundervisning borde komma till stånd och att därvid korrespondensmetodens möjligheter till differentiering inom klassens ram tillfullo prövades. Först sådana konsekvent genomförda försök kunde ge värdefulla upplysningar rörande korrespondensmetodens användbarhet inom ett högstadium, samtidigt som elevernas berättigade krav på kontinuitet i undervisningen tillgodosågs. I detta sammanhang kan nämnas att Brevskoleutredningen i yttrande över Skolberedningens rapport angående Hjälpmedel i skolarbetet (U 497) framhållit behovet av nämnda försöksverksamhet. I skrivelsen — daterad den 25 maj 1960 anfördes bl.a. följande: Även om korrespondensmetoden i stort sett har funnit sin form, föreligger dock behov av viss försöksverksamhet bland annat för att pröva korrespondenskurser såsom ett medel att differentiera undervisningen inom klassens ram. Sådan verksamhet bedrivs för närvarande vid högstadiet i Finnskoga-Dalby, Värmland, men vid detta försök är korrespondensmetoden inte konsekvent genomförd. Dessutom saknas så gott som helt för högstadiet speciellt utarbetade

38 kursbrev. Brevskoleutredningen har vid olika tillfällen framhållit önskvärdheten av att renodlade försök med lärarledd korrespondensundervisning på högstadiet måtte komma till stånd. Tillförlitliga resultat av här berörd verksamhet kan erhållas först då korrespondensmetodens möjligheter helt utnyttjas inom ett högstadium och undervisningen leds av för ändamålet utbildade lärare med hjälp av speciellt utarbetade brevkurser. I Finnskoga-Dalby undervisades läsåret 1959/60 samtliga elever i årskurserna 7 och 8 enligt korrespondensmetoden

i alla läroämnen

utom samhällskunskap

och

geografi. (Direktundervisning förekom dessutom i övningsämnen och praktiska tillvalsämnen). Läsåret 1960/61 omfattade högstadiet samtliga tre årskurser. Korrespondensundervisning förekom då i alla läroämnen utom tyska, geografi och samhällskunskap. I viss utsträckning har dock korrespondensmaterial kommit till användning även i dessa ämnen. För läsåret 1961/62 har rektor uppgjort en plan för högstadieundervisningen, enligt vilken en sjunde- och en åttonde klass får studera per korrespondens

under

lärares ledning. Det vore ur försökssynpunkt lämpligt och önskvärt, om eleverna i dessa klasser finge fullfölja sina studier inom högstadiet enligt samma studiemetod jämsides med direktundervisade parallellavdelningar. Den åberopade planen återges nedan. Planering av högstadieundervisningen inom Finnskoga-Dalby kommun under läsåret 1961/62. v Ämne

Norra . . sjuan åttan

Västra . ,sjuan åttan

Södra . . sjuan åttan

n

Kr Mo Eng . . . . Ty Fr Hi Sk

K k K k K k K k Kk 1 2 2 — — K k K k K k K k

Dä Dä 1 2 — Dä Dä

Dä Dä 1 2 — Di Dä

DKäDKä Dä Dä 1 1 2 2 — — DKäDKä Dä Dä

D ä D K ä — Dä Dä Dä Dä Dä — — Dä — — Dä — Dä Dä — Dä Dä Dä

Ge Bi Fy Ke

KkKk Kä Kä Kä Kä — Dä

Dä Dä Dä Dä Dä Kä Dä Dä

Dä Dä DKä DKä Dä Kä — Dä

Dä Kä Kä Kä

Dä Kä Kä Dä

Dä Dä — —

Ma

Kk

Kä

Dä

Dä

Dä

—

Kä

Kä

Kä

9a

n

9*r e

„ 9y ' K korresp.-underv. D direktunderv. DK direktunderv. med överkurs per korresp. k klasslärare ä ämneslärare

Anmärkning: Med "klasslärare" menas att en och samma lärare i stort sett handhar all undervisning i berörda ämnen i samma klass. På ifrågavarande klass arbetsordning angives ej de olika ämnena utan tid anslås endast för "brevstudier". I övriga klasser kommer ämnena att fördelas på så få lärare som möjligt. Vidare kommer resp. klassföreståndare att i stor utsträckning handha undervisningen i ett eller flera övningsämnen i sin egen klass. 1. Eng. a It.-kurs I ur klasserna 7 V & S K ä **

»»

»»

n

II

" "

I ur årskurs 8 Kä H » n , Kä 2. Ty. årskurs 7: Kombinerad radio- och korrespondensundervisn. ä* 8: D ä * Enligt senare meddelande från rektor kommer denna undervisning att ersättas med K a eller K k.

39 STUDIEPERIODER: Årskurs 7 och årskurs 8 Period 1 30/8 —15/9 2 18/9 —10/10 3 12/10—30/10 4 31/10—20/11 5 21/11—20/12

6 8 / 1 - -31/1 7 1/2- -28/2 8 1/3- -20/3 9 21/3- -17/4 10 26/4- -15/5

Årskurs 9 Periodindelning efter varje lärares eget gottfinnande. Anm.: Dagar som ej angivits höra till någon period ägnas i första hand till repetitioner, inhämtning av eftersläntare och inslag av direktundervisning. Dylika undervisningsmoment förekommer givet dessutom under perioderna. I en rapport över försöksverksamheten vid högstadiet i Finnskoga-Dalby meddelar rektor ( L a r s E l a m ) bl.a. följande: Med de svårigheter att anskaffa utbildade lärare som ett avlägset liggande högstadium kan ha, — av i Sysslebäcksskolan i läroämnen undervisande elva lärare har endast fyra ägt lärarutbildning, — skulle efter allt att döma högstadieundervisning icke med någon reell framgång kunna bedrivas om icke korrespondensmetoden finge tillgripas. Brevskoleutredningen har tidigare föreslagit en minimikurs

för sådana elever, som

har svårt för att tillgodogöra sig grundkursen samt grundkurs och överkurs övriga elever. Under senaste läsåret har vederbörande institut framlagt

för

förslag i

denna riktning. Enligt rektors mening torde minimikursen visa sig vara av synnerligen stort värde, skapande möjlighet att giva samtliga elever en om ock ringa så dock insikt i berörda ämnen och vetenskaper, ett resultat, som törhända den vanliga direktundervisningen stundom icke kan ge i en stor odifferentierad klass. Rektor tillägger i sin rapport: Man bör, synes det mig, i detta sammanhang poängtera, att de gångna årens försök från början helt fick bedrivas med brevkurser, ej avsedda för högstadieundervisning. Att man trots detta förhållande kunnat prestera i stort sett acceptabla studieresultat i mycket stor utsträckning, är enligt min mening ett nog så gott kriterium på korrespondensmetodens möjligheter. Redan med nu brukat brevkursmaterial kan man emellertid konstatera, att korrespondensmetoden i högre grad än någon annan skapar möjligheter för individuell undervisning, medförande att frågor om nivågrupperingar eller klassdifferentieringar blir inaktuella, vilket för en schemaläggare, som önskar undvika håltimmar för elever med upp till 3 timmars daglig restid, är en välsignelse. Slutligen bör bland de positiva iakttagelserna nämnas, att vissa vid direktundervisning ofta svårplanerade ämnen, exempelvis svensk tilläggskurs, kan med hjälp av brevstudier tänkas erbjuda elever i en och samma grupp skiftande och stimulerande studier. I sin rapport redogör rektorn även för vissa negativa iakttagelser. Det som mest bör frappera en besökande vid en högstadieskola, där korrespondensmetoden dominerar, är dessvärre elevernas attityd. Dels ger för många handledare de tysta brevstudielektionerna inga eller alltför få fostrande moment, dels blir skoldagen för genomsnittseleven många gånger ganska enformig och slentrianmässig. Av ungdomar i åldern 13—15 år, som icke drömmer om alltför högtflygande framtida karriärer, kan man icke vare sig fordra eller vänta sig entusiasm inför tanken på att under ett år hinna med så och så många brev eller att lektion efter lektion vandra in till ungefär likartade undervisningssituationer, att plocka fram ett brev och läsa och eventuellt försöka lösa en del uppgifter. Jag tror vidare, att man bör förutsätta, att i en klass med normal sammansättning finns en

40 och annan elev, som icke alls passar för eller trivs med brevstudiefonnen eller som icke äger så god förmåga att genom enbart läsning erhålla kunskaper. Vidare måste det för en elev som av en eller annan anledning kommit på efterkälken genom sjukdom eller genom en i de här aktuella åldrarna ej alltför ovanlig obstinans- eller liknöjdhetsperiod vara ganska deprimerande att betrakta det i vederbörandes ögon föreliggande jättearbetet att söka hinna fatt kamraterna. Bland de negativa iakttagelserna må också nämnas de speciella svårigheter som korrespondensmetoden ställs inför i en del ämnen, närmast språken och laborationsämnena. Rapporten avslutas med några reflektioner och förslag. Av de ovan anförda negativa iakttagelserna torde framgå, att en omväxlande, stimulerande och kvalitativ korrespondensundervisning ställer oerhört stora krav på läraren-handledaren. Här är det icke tillfyllest med vanlig lärarutbildning och fostrarerfarenhet, här fordras dessutom, synes det mig, den svåra konsten att — men blott i väl avvägd utsträckning — komma utplåna det egna lärarjaget och låta breven få intaga huvudlärarens roll. Nödvändigheten av speciell utbildning för lärare, arbetande med korrespondensmetoden, torde därför vara ofrånkomlig. Det brevmaterial som bjudes eleverna måste vara väl avvägt och stimulerande. Ett exempel på motsatsen utgör för närvarande historiekursen, som blott omfattar tre studiebrev i åttonde och nionde årskursen, vilket givet ger ett alltför magert stoff för ett helt läsårs arbete. Ett annat exempel utgör de tyska kurserna, som omfattar 20 brev per år. Här orkar genomsnittseleven med högst 12 brev. Jag ser det vidare för min del som en väl motiverad önskan, att man under det fortsatta utarbetandet av för enhetsskolan avsett brevmaterial konsekvent sökte följa den uppläggningen, att de 2—3 första breven i varje ämne och årskurs kunde i sin helhet studeras av samtliga elever, varunder de gavs möjlighet bestämma sig för vilken kurs de i fortsättningen ville arbeta med. Man torde vidare kunna fastslå, att den vid korrespondensstudier i sedvanlig stil gällande arbetstesen att utan förskräckelse uppskjuta till morgondagen vad som under dagen ej medhinnes varken k a n i en skola med givna kursplaner eller b ö r med ett elevklientel som ej av fri vilja påbörjat studierna komma till användning. I detta sammanhang kan även påtalas nödvändigheten av att nedbringa kostnaderna för brevmaterialet om metoden skall kunna få en mer allmänt förekommande användning. Genom att dels avväga brevrekvisitionerna noggrannt efter elevernas kursval, dels i viss mån frångå de efter genomgången kurs utlämnade inbundna brevsamlingarna, genom att under det fortsatta arbetet med nya kurser söka sträva efter kommentarbrevsuppläggning i anslutning till böcker, som i många fall eleverna erhåller endast till lån samt genom att pröva möjligheten med rättningsmallar, nyttjade av handledarna eller rentav eleverna själva torde väsentliga besparingar kunna åstadkommas. I anslutning till rektors redogörelse kan några kompletterande synpunkter grundade på erfarenheter även från andra korrespondensläsande skolor vara av ett visst värde. Som tidigare framhållits i detta betänkande, är det av vital betydelse, att en korrspondensläsande skola har tillgång till goda pedagoger, som speciellt utbildats för sin uppgift. Lärarpersonligheten betyder alltid mycket i undervisningen, men speciellt gäller detta denna skolform, där elevernas behov av kontakt är stort. Fackläraren — specialisten talar till eleven genom undervisningsbreven och i brevsvaren. Läraren-handledaren skall med intresse följa varje elev i hans studier samt stimulera, instruera och kontrollera honom i hans arbetee. Läraren skall givetvis låta eleverna få studiero, men han bör också se till att arbetsrutinen då och då brytes genom lämpligt inplacerade muntliga övningar, diskussioner och korta förhör. Det är vidare av stort värde, att olika tekniska hjälpmedel används vid rätt tidpunkt och

41 på ett pedagogiskt riktigt sätt. I studiebreven borde därför anmärkas n ä r de olika hjälpmedlen bör sättas in. Oftast saknas sådana anvisningar, och det ankommer därför på läraren att tillse, att de tekniska hjälpmedlen verkligen kommer till rätt användning. Hittills utarbetade korrespondenskurser är inte avsedda för lärarledd korrespondensundervisning, och i ett flertal fall överensstämmer inte kursbrevens innehåll med vad som fordras enligt gällande kursplaner. Särskilt tillsatta experter har i samråd med Brevskoleutredningen och på dess uppdrag granskat vissa korrespondenskurser, som av de olika korrespondensinstituten föreslagits till användning på högstadiet. Resultatet av denna granskning redovisas i en bilaga till Brevskoleutredningens stencilerade betänkande. Sammanfattningsvis kan sägas, att de granskade korrespondenskurserna oftast är väl omfattande och krävande. I flera korrespondenskurser är språket inte anpassat efter det åldersstadium, inom vilket kurserna kommit eller avsetts komma, till användning. Dessa förhållanden har givetvis ställt stora krav på såväl lärare som elever. Det är därför förvånande, att hittills redovisade resultat av lärarledd korrespondensundervisning dock varit mycket goda. Nedanstående översikt ger en uppfattning om arbetsprestationer och betygsresultat vid den lärarledda korrespondensundervisningen på högstadiet i Finnskoga-Dalby läsåret 1960/61.

Årskurs

7 8 9a 9g 7 8 8 9a 9g 9y 7 8 9g 7 7 8 8 9 9

Ämne

Antal elever

Kr 87 Kr 90 Kr 16 Kr 19 Mo Mo Mo (min.-kurs) Mo Mo Mo 45 Ty Ty Ty Eng alt. I Eng alt. II Eng alt. I Eng alt. II Eng alt. I Eng alt. II

Antal korr.läs. elever

Antal brev i kursen

i genomsnitt medhunna brev

Genomsnittsbetyg

87 90 16 19 87 73 17 16 19 45 21 22 19 6 34 27 28 32 21

8 7 5 5 10 10 5 12 12 5 20 20 20 10 16 5 15 5 15

8 5,5 5 5 9,8 8,8 5,2 15,3 b) 12,8 5,2 12 11,3 21 c)

1,56 1,40 1,84 2,07 1,33 1,37- -1,44 a) 0,84--1,10 1,80- -1,53 1,52- -1,44 1,28- -1,24 1,48 1,42 1,63 1,00 1,45 1,00 1,39 1,22 1,76

a De två betygen avser svensk skrivning resp. sv. språket och litt. b Siffran högre än antal brev i kursen beroende på att resterande brev från föreg. år även lösts.

42 7 8 9a 9g 7 8 9a 9g 9y 7 7 8 8 9 9 8 8 8 9 9 7 7 8 8 9 9

Hi Hi Hi Hi Bi Bi Bi Bi Bi Fy alt. I Fy alt. II Fy alt. I Fy alt. II Fy alt. I Fy alt. II Ke alt. I Ke grundk. Ke alt. II Ke alt. I Ke alt. II Ma alt. I Ma alt. II Ma alt. I Ma alt. II Ma alt. I Ma alt. II

87 90 16 19 87 90 16 19 45 43 44 63 27 14 21 30 34 26 11 24 51 36 73 17 15 20

10 3 3 3 13 9 13 13 13 9 11 9 12 6 8 9 12 9 7 7 12 17 10 13 9 21

8,9 6,7 2,9 3,0 11,2 15,7 17,6 17,5 11,4 7,1 d) 7,2 d) c)

5,7 10,6 5,3 7,1 7,2 11,6 d) 13,2 d) 10,0 d) 11,2 d) c) 19,3

1,30 1,35 1,43 1,65 1,49 1,31 1,71 1,86 1,53 1,19 1,29 1,19 1,51 1,75 1,83 1,33 1,33 1,47 1,45 2,00 1,29 1,43 1,21 1,02 1,30 1,42

c Uppgifter har av vederbörande lärare ej lämnats. d Avser endast medeltalet av kalva elevantalet på grund av avsaknad av uppgifter. (Tablån uppställd av rektor Lars Elam)

Kostnaderna för de i Finnskoga-Dalby använda korrespondenskurserna utgjorde (enligt räkning från Hermods) 65.370 kronor för höstterminen 1960 och 61.840 kronor för vårterminen 1961 (totalt 127.210 kronor). Enligt rektors rapport deltog 257 elever i korrespondensundervisningen. Enbart för korrespondenskurserna blir alltså kostnaden per elev detta läsår nära 495 kronor. Dessa kostnader torde kunna avsevärt nedbringas. För budgetåret 1961/62 beräknas kostnaderna för korrespondensundervisningen i Finnskoga-Dalby till 143.350 kronor. Enligt medgivande av Kungl. Maj:t den 30 juni 1958 pågår fr. o. m. läsåret 1960/ 61 försöksverksamhet med s. k. enkelt högstadium i Norra Ny. Denna försöksverksamhet omfattar budgetåret 1961/62 även glesbygdskommunerna Fredrika, Hallen, Ramsjö och Rätan. I den mån kompetenta lärare till dessa skolor ej kan erhållas, kommer undervisningen att bedrivas enligt korrespondensmetoden. Skolöverstyrelsen räknar med att man under uppbyggnaden under alla omständighter får lita till korrespondensundervisning i samma utsträckning som i Finnskoga-Dalby. Läsåret 1961/62 beräknas elevantalet i Norra Ny utgöra 60 (årskurs 7 och 8) samt i Fredrika, Hallen, Ramsjö och Rätan till respektive, 20, 20, 20 och 30 (årskurs 7 ) . Kostnaderna för korrespondensundervisningen i dessa kommuner beräknar Skolöverstyrelsen till 70.500

43 kronor. De sammanlagda kostnaderna för sådan undervisning i samtliga här nämnda kommuner kommer alltså för budgetåret 1961/62 att uppgå till c:a 214.000 kronor. I begränsad omfattning har korrespondensundervisning utnyttjats även i andra än här berörda högstadier. Så har t.ex. korrespondenskurser kommit till användning för att åstadkomma en individualisering av undervisningen inom klassens ram. I vissa fall har korrespondenskurser även använts för att tillgodose elevers önskemål rörande ändrad studieriktning. Kostnaderna för den sistnämnda stödundervisningen utgjorde redovisningsåret 1959/60 1.105 kronor för årskurs 7, 1.849 kronor för årskurs 8 och 384 kronor för årskurs 9.

Glesbygdens

högstadium

I 1956 års skolstyrelselag, första paragrafen, heter det bl. a.: Varje kommun skall, efter vad i denna lag och särskilda författningar närmare bestämmes, sörja för undervisning av skolpliktiga barn (obligatorisk undervisning) och i övrigt vårda skolväsendet i kommunen, såvitt icke handhavandet därav tillkommer annan.

Det är alltså kommunernas sak att praktiskt utforma även enhetsskolans högstadium och undersöka, hur denna organisation lämpligen bör ske. Enligt KInstr 23 maj 1958 för länsskolnämnderna skall länsskolnämnd inom sitt ämbetsområde bl.a. främja skolväsendets utveckling och försöksverksamhet vid skolorna och taga initiativ i dessa hänseenden samt tillse, att skolväsendet blir ändamålsenligt planerat och att önskvärd samverkan mellan kommunerna kommer till stånd. Länsskolnämnderna skall alltså se till att kommunerna inte ensidigt söker lösa sina skolproblem och att de investeringar som sker, övervägs i ett större sammanhang. De enskilda kommunerna bör emellertid därvid i första hand undersöka, i vilken utsträckning de sj älva kan åta sig organisationen av högstadiet. Den nioåriga enhetsskolan syftar till att ge varje svensk pojke eller flicka en för honom eller henne avpassad studiegång, som ger ett underlag för fortsatt utbildning. En förutsättning för detta är, skriver skolkommissionen, att denna studiegång — normalt sett — kan fullbordas i hemorten. Enhetsskolans genomförande innebär alltså, att den nioåriga skolan upprättas i varje kommun. Det är framförallt på denna punkt, som kommissionens förslag till ny svensk skolorganisation betyder en utbyggnad och en ansvällning av skolväsendet.

Skolkommissionen framhöll även att en förutsättning för medborgarskolans utbyggnad till 9-årig är, att en samtidigt företagen centralisering av skolväsendet på landsbygden kommer till stånd. Skolöverstyrelsen varnade emellertid för en för långt gående centralisering och manade till varsamhet, framförallt när det gällde enhetsskolans mellanstadium. Skolutskottet vid 1959 års riksdag underströk vikten av att bygdeskolorna i största möjliga utsträckning bevarades. Centraliseringen har emellertid fortgått och fortgår alltjämt, och många ser med oro på följderna av dessa strävanden. I en del fall kan man påvisa att ett samhälles avfolkning orsakat en centralisering, i andra fall har centraliseringen av skolväsendet medverkat till avfolkningen. En bebyggelseplanering i samarbete mellan nä-

44 ringsliv och samhälle (skola) kan bidraga till att skapa ett stabilt befolkningsunderlag för en framtida skolplanering. Framförallt bör härvid landsbygdens intressen på allt sätt tillvaratagas. Inte minst gäller detta skolväsendet. Glesbygdernas ungdom bör ha rätt till god skolundervisning i hembygden, och man bör enligt utredningens mening inte väja för svårigheter eller formella hinder, då det gäller att pröva nya vägar för att tillfredsställande lösa glesbygdernas skolproblem. En centralisering medför givetvis en hel del fördelar för undervisningen. Man kan skapa välutrustade, moderna skolor med större möjligheter att erhålla kompetenta lärare m. m., men man måste också överväga, om dessa fördelar i varje situation är så stora, att de uppväger de nackdelar, som en centralisering onekligen kan medföra. Om det i ett visst fall är så, att en centralisering kommer att medföra stora olägenheter för den studerande ungdomen, måste en omprövning ske och andra lösningar övervägas. En undersökning, som utförts av folkskolinspektören fil. lic. Tore Österberg, är av intresse i detta sammanhang. Undersökningen, som gäller sambandet mellan skolskjuts och skolframgång, redovisas i Skola och samhälle — Pedagogiskt forum häfte 2—3 1958. Undersökningen vill belysa frågan om högstadieorganisationen i vissa glesbygder och berör även centraliseringsfrågan. Det främsta motivet för en centraliserad högstadieorganisation är just det pedagogiska. Den frågan ligger då nära till hands, om vi med skjutsen vinner, vad vi menar oss vinna, eller om skjutsens olägenheter är så stora, att den merkunskap, som den bättre skolorganisationen antas ge, inte kommer eleven till godo, därför att han inte orkar med skoldagen.

Det konstateras till en början, att skjutsbarnen (elever vid 4-årig realskola) har en arbetsvecka på c:a 55—60 timmar inberäknat skjutstiden. Visserligen är många av lektionerna inte att betrakta som direkt tröttsamma arbetstimmar, men det väsentliga här är knappast belastningens intensitet utan snarare utsträckningen i tiden. Arbetsveckan har 55 timmar, under vilka eleverna inte får själva bestämma, vad de ska göra. 9-åriga skolan är i motsats till realskolan inte frivillig, och under förutsättning att båda skolformerna har samma arbetsdag, är det ägnat att — om vi omräknar subjektiv trötthet i objektiv — ytterligare "förlänga" arbetsdagen för 9-åriga skolans elever. Mot bakgrunden av den vuxnes krav på förkortad arbetstid och den utveckling vi kan emotse i detta hänseende, är förhållandena med en arbetsvecka på 55 timmar — 48 för den vuxne i dag — för skolungdom närmast ofattbar.

I fortsättningen framhålls bl. a., att man måste skilja mellan en trötthet, som beror på verklig yttre belastning, och en trötthet, som betingas av samspelet mellan denna yttre belastning och individens inre situation. Då det gäller att avgöra effekten av dessa två slags trötthet måste vi hålla i minnet, att båda är verkliga för individen, båda uppfattas rätt och slätt tom trötthet och tonåringen har en särskilt stor benägenhet att registrera den inre tröttheten. Han gör i själva verket, om vi jämför honom med varje annan ålder, ja, även vid jämförelse med yngre folkskoleelever, på en 8 timmars arbetsdag en prestation, som, mätt i timmar, är mer än 8 timmar.

45 Tänkbar

= b =

och sannolik effekt av skjutsens

klass 1 HT „ 1 VT

påverkan på skolprestationerna

ce = klass 2 VT d = „ 3 VT

i 4-åriga

realskolan.

e = klass 4 VT

Påverkan skulle, om vårt diagram är riktigt*, vara starkast vid a (julbetyget i klass 1) och svagast vid d (vt-betyget i klass 3). Påverkan vid a torde främst betingas av ovanan att åka. Vid b har en viss tillvänjning skett, men vid c har en form av skjutspåverkan, en subjektiv form av trötthet (skjutsleda) satt in och på nytt ökat skjutseffekten. Nedgången i klass 3 torde bero på att det i skolan kvarvarande skjutsklientelet är begåvningsmässigt överlägset den tidigare populationen — en "utrensning" av svaga elever har skett — men vid slutet av klass 4 har för dessa elever en ny skjutspåverkan satt in och knäckt även dessa starkt skolmotiverade och skolbegåvade skjutselever.

Hur lång en skolskjuts utan olägenhet kan vara har undersökningen inte påvisat. En kort resa kan antagligen verka stimulerande medan en längre resa — som undersökningen visar — kan inverka menligt på resenärerna. En antydan om den inverkan resans längd kan ha påvisas i skolöverstyrelsens utredning om skolan och de stora årskullarna. Denna undersökning, som bl.a. behandlar frågan om lokalisering av nya gymnasier, visar hur elevfrekvensen minskar i takt med det växande avståndet till gymnasiet. Gymnasieelever/10.000 invånare i tidszoner år 1950 inom Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Under 20 min. restid 20—40 „ „ 40—60 „ „ 60—80 „ „ över 80 „ „

Kronobergs,

31,9 elever 21,0 „ 17,2 „ 15,3 „ 9,1 „

Trots att vi här har att räkna med äldre och mera studiemotiverade elever än i den tidigare refererade undersökningen, minskar elevfrekvensen redan efter 20 minuters restid för att sedan successivt sjunka. Minskningen skulle säkerligen varit större, om undersökningen omfattat län med sämre kommunikationsmöjligheter. Kommunikationsmedlets art spelar säkerligen också en stor roll i sammanhanget. Direktgående bussar med snabba färder, helst utan uppehåll och väntetider, vore säkerligen att föredraga. En färdtid på 45 min. från hem till skola borde enl. gjorda erfarenheter utgöra maximum. För att återgå till Österbergs undersökning så visar den, att som grupp betraktat * Frånsett utvecklingen i klass 3 — avståndet från c till d — har hela diagrammet i dess huvuddrag statistiskt belagts.

46 skjutsade barn i åldern 12—16 år i realskolan har sämre resultat än icke skjutsade (statistisk signifikans). Man frågar sig då, om dessa resultat kan ge anledning till slutsatser för 9-åriga skolans högstadieelever. Vi vet ännu så litet om denna senare skola och dess elever, men vi kan göra vissa sannolika antaganden. Man kan förutsätta, att de sociala villkor, under vilka de senare ungdomarna lever — i hemmet t. ex. — är genomsnittligt sämre. Skolan behöver ett visst stöd i hemmet med tillsyn över läxläsning, med ordnandet av gynnsamma arbetsvillkor etc. Även detta stöd blir sämre. Realskolans elever är ett urval inte bara med hänsyn till skolbegåvning — därmed också med hänsyn till vissa för skolarbetet önskvärda karakterologiska egenskaper — utan också med avseende på anpassningsförmåga, t. ex. till skjutsstrapatserna, medan 9-åriga skolans elever inte representerar ett urval. Realskoleeleven har i genomsnitt starkare motiv för sin skolgång än enhetsskoleeleven — realskolan är frivillig. Denna skolgång ger honom en start i livet, som han är undandragen utan denna skolgång, realskolevistelsen är i samklang med föräldrarnas sakliga såväl som romantiska omtankar om barnets framtid osv. Slutsatsen måste bli den, att om man har ett visst prestationsbortfall i skolan för den skjutsade realskoleeleven, så kommer detta bortfall att bli minst lika stort — sannolikt större — för eleven i 9-åriga skolan. Då det gäller frågan om vad som kan göras för att avhjälpa rådande missförhållanden, anförs bl. a. följande: Samhället kräver en 9-årig skolplikt. Vi har med hänsyn till bland annat landets befolkningsgeografiska förhållanden inte möjlighet att i traditionella former finna en ändamålsenlig skolorganisation. De yttre villkoren är med andra ord otillräckliga och ogynnsamma. Ooc det borde ju då vara i första hand skolans sak att för det fall man inte med traditionella skolorganisatoriska hjälpmedel — skjutsen, inackorderingen — kan kompensera de geografiska bristerna, söka finna nya former av inre organisation. Det må vara metod, hjälpmedel etc. Alternativet till skolskjuts är inackordering och i undersökningen berörs i korthet även denna fråga. Om vi jämför de elever, som har föräldrahemmet på skolorten med dem som har hemmet utanför skolorten, finner vi, att differensen i skolframgång är icke säkerställd, men den är relativt stor. Denna differens är sålunda statistiskt icke verifierad, men den är i linje med de uppfattning, som råder i många kretsar, där man varit i tillfälle att studera inackorderade elever. Man menar, att dessa av flera skäl inte kan hos värdfolket få det stöd vid läxläsningen, vid iakttagandet av regelbundna sovtider etc. som föräldrarna ger. Och att skolresultatet måste bli lidande på detta. De inackorderade skulle i likhet med de resande sålunda vara handikappade, och dessa elevgrupper skulle vid jämförelse med skolortseleverna vara undrlägsna. Och härav skulle den slutsatsen kunna dras, att icke skolortsbarn under inga förhållanden kunna utanför hemorten få en så god undervisning som skolortsbarn. I samband med förslaget om en ny kommunindelning har bl.a. framhållits önskvärdheten av att få till stånd "bärkraftiga" skolenheter. Diskussionen gäller närmast årskurserna 7—9, för vilka man vill skapa ett elevunderlag, som möjliggör ett treparallelligt högstadium. Man måste emellertid ha klart för sig, att skolskjutsarnas längd — som tidigare nämnts — sätter en gräns för hur långt man kan gå i fråga om centralisering av högstadier. I en del fall kommer det därför helt enkelt bli

47 nödvändigt att anordna högstadier, även där man inte kan uppnå det ideala elevunderlaget. Att utbyta skolskjutsarna mot inackordering är främst en ekonomisk fråga. En inackorderingskostnad av 8 kronor per elev och dag, som glesbygdsutredningen (tillsatt av Skolöverstyrelsen 1956), räknar med, betyder 2.000 kronor per år för varje elev på högstadiet utöver en del andra kostnader för stat och kommun. Med hänsyn till de olägenheter som inackordering av skolelever onekligen medför kan man fråga sig, om samhället — annat än i absolut tvingande fall — skall investera väldiga belopp i inackorderingshem, som dessutom drar stora årliga kostnader. Att, som glesbygdsutredningen föreslår, inackordera eleverna endast under vissa perioder av läsåret medför även en del olägenheter, bl. a. anpassningssvårigheter i ny skolmiljö. Högstadieelevernas ovilja att vistas borta från hemmet belyses på ett utmärkt sätt av följande citat ur Skolöverstyrelsens redogörelse för försöksverksamhet med enhetsskola redovisningsåret 1959/60 (sid. 9 7 ) . Överstyrelsen har nämligen det bestämda intrycket av erfarenheterna hittills, att anslutningen till en utbildningsgren i 9 y minskar i samma mån som eleverna för att deltaga i densamma måste brytas ut ur sin skolmiljö och samtidigt skiljas från hemmet under längre tid.

Som ett alternativ till centralisering av högstadier med lågt elevunderlag återstår att av dessa söka skapa en ändamålsenlig skolorganisation på elevernas hemort eller i närheten av denna. Brevskoleutredningen har velat undersöka, under vilka betingelser detta kan tänkas ske. Man har därvid sett korrespondensundervisningen som ett av de viktigaste hjälpmedlen. För den teoretiska delen av högstadiet kan den lärarledda korrespondensundervisningen i vissa korrespondensrealskolor samt vid högstadierna i Finnskoga-Dalby och Norra Ny stå som förebild. Utredningen har på ort och ställe kunnat konstatera, att resultatet av undervisningen vid dessa skolor är jämförbara med det, som uppnås vid skolor med direktundervisning och fackutbildade lärare. Skolöverstyrelsen framhåller i sin petita 1958/59 bl. a. följande: Den sedan några år pågående försöksverksamheten med korrespondensrealskolor har givit värdefulla och positiva erfarenheter, vilka kommit undervisningen även inom andra sektorer av skolväsendet tillgodo. Såsom överstyrelsen redan vid ett flertal tillfällen framhållit, har försöken visat, att korrespondensmetoden kan i åtskilliga fall möjliggöra fullgod undervisning under jämförelsevis fria former på realskolestadiet.

I Skolöverstyrelsens underdåniga framställning av den 9 juni angående rätt för Hermods korrespondensinstitut att anställa student- och realexamen m.m. understryks detta faktum. Överstyrelsen kan vitsorda, att även betygsresultaten varit mycket tillfredsställande och antalet underkända varit litet i förhållande till det antal, som årligen anmälts till examen. Det sagda innebär, att realskolan och gymnasiet vid institutet meddelar en undervisning, som väl svarar mot undervisningen i ett relativt stort högre allmänt läroverk.

Vad som här sagts kan i princip även gälla den undervisning, som bedrivs genom NKI-skolan. Det har varit en allmän uppfattning, att korrespondensundervisning endast kan bedrivas av elever med synnerlig energi och framträdande studiebegåvning. Resul-

48 täten av korrespondensundervisningen i korrespondensrealskolorna och inom enhetsskolan har emellertid gett anledning att revidera denna uppfattning. Någon risk för att de elever som vill studera enl. korrespondensmetoden inom den teoretiska delen av högstadiet icke skulle få tillräckliga kunskaper torde icke föreligga. Man har i stället anledning att — med hänsyn till hittills vunna resultat — förmoda, att dessa elevers kunskaper och betyg s-kulle kunna bli lika goda som de elevers, vilka studerat vid en centralskola med direktundervisning. Förutsättningen är emellertid, att alla de möjligheter som den lärarledda korrespondensundervisningen erbjuder också tillvaratas, och att erforderliga hjälpmedel kommer till användning. Under vilka förutsättningar kan lärarledd korrespondensundervisning anordnas inom ett högstadium på orter med lågt befolkningsunderlag? Rent principiellt vill utredningen ta avstånd från en skolorganisation, som innebär en spjälkning eller avkortning av högstadiet och räknar i fortsättningen med fullständiga högstadier. I vissa fall — t.ex. då det gäller klart yrkesbestämda elever i 9 y — kan emellertid en yrkesutbildning på annan ort vara att rekommendera. Utredningen räknar i det följande med ett så lågt födelsetal som 12 promille, vilket torde motsvara befolkningsutvecklingen på landsbygden. För enkelhetens skull har nedanstående schematiska uppställning gjorts. Exemplen bygger på nuvarande organisation av högstadium. Men även när den av skolberedningen föreslagna högstadieorganisationen kommer till stånd, bör korrespondenshögstadier i glesbygd kunna organiseras i huvudsak enligt skisserade förslag. Befolkningsunderlag

A 4000 inv

B 3000 inv

C 2000 inv

D 1000 inv

Årskull

12 Årskurs 7 8 9

48 48 48

36 36 36

24 24 24

12 12 12

7—9

36 Årskurs 9 g 9a 9y

5 7 12

7 11 18

10 14 24

2 4 6

I kommun A räcker elevantalet till dubbla avdelningar i årskurserna 7 och 8. Vidare kan 9 g och 9 a bilda särskilda avdelningar. Årskurs 9 y kan teoretiskt sett anordnas med två fullständiga grenar. Ett vikande befolkningsunderlag kan påverka årskurserna 9 a och g och medföra att separata avdelningar för dessa ej kan bildas. Om inte en generösare princip för klassdelning här skall tillämpas, återstår möjligheten med en gemensam 9 a—g-avdelning med lärarledd korrespondensundervisning. Enligt försöksskolbestämmelserna kan särskilda undervisningsgrupper bildas i 9 ag (lägst 18 elever varav lägst 5 i årskurs 9 g) i följande eller några av följande läroämnen: modersmålet, engelska, tyska, franska och matematik. Valet av ämnen för direktundervisning blir här beroende av högstadielärarnas utbildning och ämneskombinationer. Saknas i visst eller vissa ämnen fullt kompetenta lärare, kan lärar-

49 ledd korrespondensundervisning med fördel komma till användning. Organisatoriskt medför det inte några svårigheter att bedriva sådan korrespondensundervisning i samtliga läroämnen. För att få en tillfredsställande 9y-organisation räknar man med ett befolkningsunderlag på minst 8000 invånare. I vårt exempel (A) skulle alltså underlaget vara i högsta grad bristfälligt. Under vissa förutsättningar kan emellertid en tillfredsställande lösning erhållas även i detta fall. Låt oss först tänka oss en trolig uppdelning av 9y-eleverna. Vi kan räkna med att möjligen 2 av de 24 eleverna i 9 y är klart yrkesbestämda och vill påbörja sin yrkesutbildning för ett visst yrke. Dessa elever fullgör sitt 9 y-år vid närmaste yrkesskola eller påbörjar en lärlingsutbildning i en specialskola eller hos en yrkesman. I samtliga fall kan det bli fråga om inackordering, vilket för såväl elever som föräldrar ter sig som en naturlig lösning, när det gäller yrkesutbildning. Låt oss vidare tänka oss, att 18 elever är branschbestämda och önskar en grundutbildning för ett visst yrkesområde. Om man hela tiden räknar med halva antalet pojkar och flickor, skulle man här få 9 + 9 elever. Enligt Skolöverstyrelsens rapporter har de branschinriktade eleverna i årskurs 9 y främst ägnat sig åt följande tre branscher, nämligen handel och kontor, husligt arbete samt metallyrken. Pojkarna dominerar på grenarna för metallarbete, jord- och skogsbruk samt blandade yrken, medan flickorna mest ägnar sig åt grupperna husligt arbete samt handel och kontor. Gren 7 b "Allmänpraktisk kurs" är endast avsedd för pojkar.*) Särskilt i glesbygdsområden kan man finna en lokal koncentration av någon näringsgren t.ex. ett handelscentrum, cykel och bilverkstäder eller hantverksidkare av olika slag. Att få praktik inom sådana yrkesområden som jordbruk, husdjursskötsel, trädgårdsskötsel, skogsvård, hushåll o.s.v. torde inte bereda några större svårigheter inom flertalet landsbygdsområden. Man måste beakta, att det i de fall som här berörs inte gäller att börja en yrkesutbildning i ett visst bestämt yrke, utan skolans uppgift blir i stället att ge dessa elever en förberedande utbildning inom ett visst yrkesområde. Inom ett sådant yrkesområde kommer kanske en del elever att ägna sig åt något enklare arbete, medan andra försöker att kvalificera sig för ett speciellt yrke. Ur många synpunkter torde för pojkarnas del en allmänpraktisk kurs vara att rekommendera i glesbygdsområden. Oavsett vilket praktiskt yrke, som efter skolans slut kommer ifråga för eleverna, torde en allmänpraktisk kurs ge värdefulla kunskaper och erfarenheter, som kan komma till användning i det framtida yrket. Gles* Enligt inom försöksverksamheten gjorda erfarenheter och enligt skolheredningens förslag hör undervisningen för de s. k. branschhestämda eleverna i fortsättningen ordnas skolmässigt såväl ifråga om yrkesteori som yrkesarbete. I de ovan skisserade korrespondenshögstadierna torde i så fall grundutbildning kunna ordnas i enhetsskolans lokaler enligt följande: För grenarna 3 och 7 b samt delvis 1 a och b i Timplaner och huvudmoment, kan utbildning ske i skolverkstad. Utbildning för gren 2 kan förläggas till befintliga hushållslokaler samt lokaler för sömnad och vävning. Handels- och kontorsgrenen kan förläggas till maskinskrivningssal och klassrum för 9 y, som också kan inredas till övningsbutik. Slutligen kan utbildning för gren 8 c förläggas till institutioner för fysik och kemi och till skolverkstad.

50 bygdens befolkning är oftast hänvisad till att klara av många praktiska detaljer på egen hand utan hjälp av yrkesmän. Det vore därför värdefullt för många att veta något om olika verktyg och deras användning, att kunna utföra småreparationer och enklare smide, handha enklare maskiner m. m. Säkerligen vore det även av värde, om flickor, som så önskar, finge delta i en allmänpraktisk kurs eller en del av en sådan. För de "yrkesomogna" eleverna (ex. A 4 st) innebär 9 y med allmänpraktisk kurs möjlighet till en fortsatt teoretisk och praktisk yrkesorientering. I många fall kan redan befintliga slöjdsalar eller andra tillgängliga lokaler kompletteras med lämplig utrustning för de nämnda kursernas behov. Även om nybyggnad av lokaler måste ske, kan kostnaderna härför anses vara motiverade, om man genom en sådan åtgärd kan bereda ungdomen möjlighet att få sin undervisning i hembygden. Glesbygdernas ungdom bör ha samma möjlighet till allsidig teoretisk yrkesorientering som ungdom i tätbygder. Om man vid denna orientering kompletterar undervisningen med sådana hjälpmedel som bildband, ljudband, film och television kan skolan ge en värdefull inblick i yrkesvärlden. Särskilt värdefull kan denna orientering bli, om man med hjälp av centralt utarbetade ljudbandslektioner kan ge en aktuell bild av arbetsmarknadsläget inom vissa typer av glesbygdsområden. I sådana speciellt till glesbygdsungdomen riktade lektioner kunde särskilda synpunkter läggas på dessa ungdomars yrkesvalsproblem. Skolortens yrkesvalslärare eller annan lärare, som har motsvarande uppgift måste emellertid komplettera undervisningen genom att lägga lokala synpunkter på yrkesvalsfrågan och meddela en individuell yrkesvägledning. Svårare blir det emellertid att i glesbygder ordna en tillfredsställande praktisk yrkesorientering. Skolans egna möjligheter att ge en sådan orientering är mycket begränsade. Avsikten är ju, att eleverna i klass 8 under 4 veckotimmar skall få en försmak av vad ett visst yrke kräver av sin utövare och vad yrket har att bjuda denne. En väl planerad och genomförd teoretisk yrkesorientering kan visserligen ge en god bild av ett yrke eller ett yrkesområde, men man kan aldrig på detta sätt uppleva yrkets miljö och atmosfär, göra viktiga detaljstudier eller känna arbetsrytmen. Risken är också att en teoretisk yrkesorientering, som inte kan underbyggas med praktisk erfarenhet, lätt blir abstrakt och verklighetsfrämmande. Skoltelevisionens möjligheter i dessa sammanhang bör emellertid beaktas. Enligt det tidigare nämnda exemplet (kommun A) kan man räkna med 12 pojkar och 12 flickor i årskurs 8, vilka önskar välja en praktisk inriktning och skall erhålla en praktisk yrkesorientering. För att ungdomarnas val inte skall bli alltför ensidigt, måste yrkesläraren se till att bygdens resurser i fråga om praktikplatser verkligen utnyttjas. Lika väl som en centralskola inte alltid kan placera ut ungdomarna på de arbetsplatser de helst skulle önska, har även glesbygderna svårigheter att tillfredsställa vissa önskemål om praktikplats. I de fall elevernas önskemål är klart uttalade, verk-

51 lighetsbetonade och inriktade mot ett speciellt yrke, som inte finns representerat på orten, bör först en mera djupgånde teoretisk yrkesorientering rörande yrket sättas in kombinerad med individuell yrkesvägledning. Härvid kan efter samråd med föräldrar den yrkesväljande anvisas praktikplats på närmaste centrala ort där den praktiska yrkesorienteringen kan genomföras under en koncentrerad tidsperiod. I regel måste i sådana fall eleven inackorderas. Möjligheten att praktisera under ferietid bör undersökas, och i de fall detta låter sig göra, bör elev ges motsvarande ledighet under skoltid. I en skola med korrespondensundervisning torde dessa smärre ingrepp i undervisningen inte medföra några organisatoriska svårighter. Säkerligen kommer det att visa sig, att denna form av praktisk yrkesorientering inte blir särskilt omfattande. Glesbygdsutredningen räknar med att det för ett enkelt högstadium fordras ett elevantal av minst 20 per årskull. Det torde knappast vara nödvändigt att göra en sådan avgränsning. Ett högstadium med lärarledd korrespondensundervisning kan ur pedagogiskt synpunkt mycket väl bygga på ett lägre elevantal än vad som ovan angivits. Man kan svårligen fixera det lägsta befolkningsunderlag, som kan bli erforderligt för ett högstadium med lärarledd korrespondensundervisning. På den schematiska uppställningen på sid. 48 har gränsen satts vid 1.000 inv. (12 elever per årskull), men även den gränsen kan utan olägenhet underskridas. Här får man tänka sig samläsning med elever från olika årskurser. Detta utgör ingen svårighet i en korrespondensavdelning. Exempel C kunde möjligen utgöra en gräns för anordnande av särskild 9 y-grupp, och man skulle i ett sådant fall kunna tänka sig en husmoderskurs för flickor (grundkurs) och en allmänpraktisk kurs för pojkar. En samundervisning i vissa praktiska ämnen mellan 9 y-elever och grupper från årskurserna 7 och 8 är även möjlig (t. ex. handels- och kontorsämnen). En sådan samläsning kan bli nödvändig i ex. D. Vid bildandet av 9 y-grupper får man givetvis inte tvinga in elever i en avdelning för att få till stånd en tillfredsställande organisation. Elevernas förutsättningar och intressen måste komma i första hand. Önskan att fullgöra skolgången i hemortens skola är i allmänhet mycket stark. Antagligen räknar man också med att den teoretiska och praktiska grund man där kan få är av ett visst värde, oavsett om vederbörande senare tänker påbörja en yrkesutbildning eller nöjer sig med den undervisning skolan kan ge. I ett högstadium med lärarledd korrespondensundervisning uppgår en folkskollärares årslön (inklusive dagarvode å 3 kr) beräknad efter ortsgrupp 3 till 18.903 kronor i löneklass 16 och 22.239 kronor i löneklass 19. Därest inom samma högstadieum direktundervisning under 27 veckotimmar (folkskollärarens undervisningsskyldighet) meddelades av adjunktsbehörig lärare med 24 veckotimmars undervisningsskyldighet skulle årslönen (inklusive timarvode för 3 veckotimmar) uppgå till 29.868 kronor i löneklass 23 och 34.968 kronor i löneklass 26 (timarvode efter löne-

52 klass 24). Skillnaden i lön för de båda lärarna upppgår till (29.868—18.903 = ) 10.965 kronor i lägsta löneklassgruppen och till (34.969—22.239 = ) 12.729 kronor i högsta löneklassgruppen. Om man räknar med 30 elever per klass, skulle merkostnaden för direktundervisning i medeltal utgöra c:a 400 kronor per elev. Kostnaderna per elev i en högstadieklass med lärarledd korrspondensundervisning för korrespondenskurser (samt i kurserna ingående läroböcker) torde inte behöva överstiga detta belopp. Om lärarbrist nödvändiggör korrespondensundervisning på ett högstadium, borde alltså kostnadsfrågan inte utgöra något allvarligt hinder.*) Brevskoleutredningen är av den uppfattningen, att elever i glesbygdshögstadier med fördel kan genomföra sina studier på hemorten genom lärarledd korrespondensundervisning utan att behöva förlägga en del av studierna till en centralskola. De goda resultaten från korrespondensrealskolorna och enhetsskolans högstadium, där lärarledd korrespondensundervisning anordnats talar för en sådan lösning. Att, som glesbygdsutredningen föreslår, under vissa perioder rycka eleverna från hemortens skola och inackordera dem på centralskolorten synes varken vara nödvändigt eller önskvärt. Som angivits på sidan 47 i detta avsnitt är inackordering av elever en jämförelsevis dyr anordning, men det föreslagna arrangemanget har bl. a. även den olägenheten, att undervisningen blir lidande på grund av elevernas miljöbyte. För flertalet elever dröjer det en viss tid, innan de hunnit anpassa sig i sin nya miljö på centralorten, och för en del elever kan anpassningssvårigheterna bli märkbara under en stor del av vistelsen vid den nya skolan. Vid återkomsten till hemortens skola kan det också dröja en viss tid, innan eleverna kommer in i sin vanliga studierytm. Man får kanske inte heller underskatta de svårigheter många föräldrar säkerligen skulle få att på lämpligt sätt utrusta sina barn för vistelse på annan ort. Om vid ett glesbygdshögstadium vissa svårigheter rörande undervisningens anordnande skulle uppstå (t. ex. genomförandet av vissa laborationer i fysik eller kemi — hittills har dock denna fråga kunnat lösas på ett i stort sett tillfredsställande sätt — ) , skulle man möjligen kunna tänka sig att för en kortare period, t. ex. en eller två veckor, anordna skolskjutsar till centralskolan, där koncentrationsläsning i ämnet kunde ske. En tänkbar möjlighet vore även att anordna specialinredda laborationsbussar, som kunde alternera mellan olika skolor. En medföljande facklärare skulle härvid meddela undervisning vid vistelsen på skolorten. I ett större glesbygdsområde med flera korrespondensläsande högstadier kunde en sådan anordning prövas. Lämpligheten av glesbygdsutredningens förslag att koncentrationsläsa sådana ämnen som matematik och språk kan även ifrågasättas. Fördelen med att eleverna fördelar studierna av dessa ämnen över hela läsåret är påtaglig. Dels behöver kunskaperna en viss mognadstid, dels fordrar dessa ämnen en fortlöpande självständig insats från elevernas sida, och den tid, som krävs härför, kan svårligen läggas in på elevernas tidsschema för hemarbete under en koncentrerad period. *) Besparingar kan i viss mån göras genom att man inte behöver inrätta fullt antal grupper i tillvalsämnen, eftersom samläsning kan äga rum vid korrespondensundervisning.

53 Brevskolutredningen vill i detta sammanhang föreslå, att försök med lärarledd korrespondensundervisning vid glesbygdshögstadier utförs i större utsträckning än hittills. Dessa försök bör inriktas på dels att pröva för detta stadium särskilt utarbetade korrespondenskurser, dels att systematiskt utnyttja olika pedagogiska hjälpmedel och specialanordningar i anslutning till denna undervisning. Så snart ske kan, bör den lärarledda korrespondensundervisningen inordnas som en reguljär undervisningsform i skolväsendet, i likhet med vad som skett vid korrespondensrealskolorna. Det bör ankomma på vederbörande länsskolnämnd att avgöra om korrespondenshögstadium skall inrättas inom ett skolområde eller om centralisering av undervisningen bör ske. Härvid bör beaktas, att betungande skolskjutsar och inackordering av elever i görligaste mån undviks. Enbart kostnadsskäl får inte vara avgörande för ställningstagandet, men rimlig hänsyn bör även tas till kostnaderna.

Korrespondensgymnasier De goda resultaten vid korrespondensrealskolorna gav anledning förmoda, att en liknande undervisning på gymnasiestadiet skulle utfalla väl, allra helst som de gymnasiestuderande i allmänhet nått en sådan mognad, att de borde ha goda förutsättningar att bedriva självständiga studier. De hittills vunna erfarenheterna visar, att dessa tankar var riktiga. Korrespondensgymnasierna har kunnat föra fram sina elever till mycket goda resultat, vilket utgör ett gott betyg på såväl undervisningen som den organisatoriska form varunder den bedrivs. Korrespondensgymnasierna har organisatoriskt anknutits till befintliga realskolor, vilka har erforderliga lokaler, undervisningsmateriel och lärarkrafter, som i viss utstäckning kan tjänstgöra vid gymnasiet. Som administrativ ledare har realskolans rektor fungerat. Försöksverksamhet med korrespondensgymnasium startade läsåret 1958/59 i tre kommuner, nämligen Jokkmokk, Torsås och Undersåker. Enligt kungl. beslut den 15 augusti 1958 har statsbidrag utgått till gymnasierna i Torsås och Jokkmokk. Gymnasiet i Undersåker erhöll inget statsbidrag under första läsåret men ställdes enligt kungl. beslut den 24 oktober 1958 under Skolöverstyrelsens ledning. Från och med budgetåret 1959/60 utgår dock statsbidrag även till detta gymnasium, dock inte för den årskurs elever, som påbörjade sina studier läsåret 1958/59 (enligt kungl. beslut den 11 juni 1959). Enligt uppgifter, som utredningen erhållit från de olika inspektionsområdena, föreligger ett stort behov av korrespondensgymnasier inte enbart inom glesbygdsområden utan även på mindre tätorter, som har dåliga kommunikationer med närmaste gymnasieort eller saknar möjlighet att upprätta gymnasium av normal typ. Man torde därför kunna räkna med att denna skolform ganska lång tid framåt kommer att utgöra en god lösning på sådana orters gymnasieproblem. Verksamheten vid korrespondensgymnasierna bedrivs huvudsakligen på basis av planer utarbetade av Hermods, som även tillhandahåller erforderligt korrespondens-

54 material. Enligt en från Hermods till Skolöverstyrelsen översänd berättelse över korrespondensgymnasiernas verksamhet läsåret 1958/59 bedrivs undervisningen på följande sätt: Väsentligen har eleverna individuellt arbetat med sina undervisningsbrev, till vilka insändningsuppgifter och lösningar skickats till Hermods för granskning och kommentering. Handledning, omfattande organisation av arbetet, övervakning av studietakten, förklaringar, studietekniska anvisningar och muntliga förhör har meddelats vid resp. skolor. Dessutom har kompletterande muntlig undervisning i viss utsträckning meddelats, framför allt i moderna språk och i laboratorieämnen. Efter samråd mellan de lokala ledarna av gymnasierna och rektor vid Hermods har ett antal skriftliga prov utförts, i flertalet fall utarbetade av lärare vid Hermods, där elevernas arbeten likaså rättats.

Vid korrespondensgymnasierna bedrivs koncentrationsläsning på så sätt, att eleverna läser två ämnen samtidigt och undergår tentamen allt efter som ämnena avslutats. Dessa tentamina omfattar dels de så kallade avslutade ämnena, som inte förs upp till studentexamens nivå, dels sådana ämnen, i vilka eleverna skall undergå särskild prövning enligt studentexamens fordringar. Den slutliga examen omfattar endast fyra ämnen, i vilka ingår de så kallade karaktärsämnena. Prövningarna i före studentexamen avslutade ämnen har hittills skett vid högre allmänna läroverken i Kalmar (elever från Torsås), i Malmberget (elever från Jokkmokk) samt i Östersund (elever från Undersåker). Studentexamen kan avläggas antingen vid något annat allmänt läroverk (privatistexamen) eller vid Hermods, där de studerande går upp som skolans egna elever. För de sistnämnda är särskilda av Hermods anordnade preparandkurser obligatoriska. Vid början av läsåret 1958/59 var elevantalet i Torsås 17, i Jokkmokk 21 och i Undersåker 19. Vid läsårets slut var antalet resp. 17, 17 och 18. I genomsnitt torde man kunna räkna med 18 elever i varje årsavdelning eller 54 vid vart och ett av de tre gymnasierna. Trots att elevantalet i korrespondensgymnasierna är lågt, kan eleverna välja den av gymnasiets linjegrenar som passar bäst. Under nämnda läsår förekom vid gymnasierna i Jokkmokk och Undersåker fem linjegrenar och i Torsås fyra. Samläsning förekommer i stor utsträckning mellan de olika grenarna. Vårterminen 1961 avlade de första eleverna från korrespondensgymnasierna studentexamen. Från början var man hos Hermods inställd på en starkt individualiserad undervisning. Strax innan korrespondensgymnasierna startade, meddelade rektor vid Hermods gymnasium följande i en skrivelse till en av rektorerna: Handledaren kommer inte att arbeta med en homogen grupp av elever, som befinner sig på samma ställe i kursen och som han kan undervisa kollektivt, utan han kommer att finna sin klass ganska brokigt sammansatt och får hjälpa de enskilda eleverna eller grupperna av elever att tillgodogöra sig undervisningsbrevens innehåll.

Det har emellertid visat sig svårt att genomföra en långt driven individualisering vid korrespondensgymnasierna. Lärarna har önskat hålla samman så stora enheter av de studerande som möjligt för att på så sätt kunna effektivisera undervisningen. Det faktum att korrespondensgymnasierna är treåriga samt att de i undervisningen ingående hermodskurserna är mycket omfattande medför, att studierna måste forceras. I viss utsträckning har man sökt lösa problemet genom att reducera brev-

55 kurserna och befria eleverna från att skicka in lösningar på ett antal provuppgifter. Hermods rekommenderar även att då så anses behövligt tillgripa sommarläsning. Vid fortsatt försöksverksamhet med korrespondensgymnasier bör enligt utredningens mening åtgärder vidtagas för att avhjälpa de brister i undervisningen som framkommit. Bland annat bör undervisningen bedrivas så, att eleverna kan utnyttja de speciella möjligheter korrespondensmetoden bjuder t. ex. då det för eleverna gäller att efter vars och ens individuella takt bedriva lärarledda studier. De korrespondenskurser, som kommit till användning vid korrespondensgymnasierna, bör i stor utsträckning skrivas om. Härvid bör man eftersträva att begränsa det ofta allt för omfattande lärostoffet. En sådan beskärning av brevinnehållet får dock inte gå så långt, att erforderliga förklaringar måste överflyttas från text till handledande lärare, vilket inte skulle medföra någon tidsbesparing för de studerande. Av helt naturliga skäl får lärare vid korrespondensgymnasier i sin undervisning inte använda en metodik, som i princip avviker från eller motverkar den i korrespondensbreven tillämpade. Därför måste sådana lärare göra sig väl förtrogna med korrespondenskursernas särskilda metodik. En självklar förutsättning för att en lärare skall kunna handleda sina elever är givetvis, att han även tillägnat sig kursernas innehåll. Korrespondensgymnasiets lärare bör vidare vara väl förtrogna med "arbetsskolemetodik", vilken måste tillämpas vid den lärarledda korrespondensundervisningen. Visserligen skaffar sig goda lärare denna erfarenhet efter hand, men mycket skulle vinnas, om lärarna finge tillfälle att genomgå en speciell av Skolöverstyrelsen anordnad metodikkurs. Vid en sådan kurs bör behandlas arbetsskole. metodik, ämnesmetodik och studieteknik med tillämpning på korrespondensundervisning samt frågor rörande betygssättning, samläsning, utnyttjande av tekniska hjälpmedel m.m. Lärare från olika korrespondensinstitut samt andra experter kan anlitas som föreläsare och ledare av seminarieövningar. Även vissa av de lärare, som med gott resultat tjänstgjort vid korrespondensgymnasier, kan medverka som instruktörer vid dessa kurser. Det är av vikt, att lärarna vid korrespondensgymnasierna får en inblick i korrespondensmetodiken sådan den tillämpas vid de två institut, som tillhandahåller gymnasiekurser. 1 ) Man torde nämligen i framtiden kunna räkna med att kurser från olika institut kommer till användning vid lärarledd korrespondensundervisning. Vid läroverket för vuxna, Norrköping, används sedan skolans start kurser från olika korrespondensinstitut, och kollegiet där har endast goda erfarenheter av detta system. 2 ) I ämnet yrkesteori inom klass 9y används med framgång korrespondenskurser från olika institut i samma arbetsgrupp. Under de två första läsveckorna bör studierna vid korrespondensgymnasierna bedrivas helt under lärares ledning. Härvid bör eleverna introduceras i de ämnen, som upptas på schemat för denna termin. Respektive ämneslärare går igenom studiepro1

Lärarna bör få korrespondensmetodiken så allsidigt belyst som möjligt, så att de blir oberoende av vilket eller vilka institut som får i uppdrag att leverera kursmaterial. 2 Förhållandet är detsamma vid kompletteringsgymnasiet i Bollnäs.

56 grammet, lämnar råd och anvisningar, för eleverna in i studiesättet och stimulerar dem samtidigt till att självständigt arbeta sig fram mot ett angivet mål. Under denna period bör växelvis förekomma direktundervisning samt individuella studier med handledning. Vid varje tillfälle ett nytt läroämne tas upp på schemat, bör eleverna av ämnesläraren erhålla en information rörande kursens uppläggning och ämnets metodik. Troligen torde det räcka med några dagars sammanhängande handledning vid dessa ämnesintroduktioner, då nämligen mycket av det som tidigare sagts är tillämpligt även på andra ämnen. Dessutom har eleverna efter en tids studier fått en viss erfarenhet av det nya arbetssättet. Glesbygdsutredningen har i sitt betänkande rörande undantagsformer av allmänbildande gymnasier (februari 1959) föreslagit särskilda fristående introduktionskurser, som skulle äga rum före terminens början och som skulle kunna förläggas även till annan ort än den, där vederbörande korrespondensgymnasium är beläget. Brevskoleutredningen vill i korthet anföra några synpunkter på glesbygdsutredningens förslag i detta hänseende. Genom den föreslagna anordningen skulle gymnasieelevernas studietid onödigtvis förlängas, vilket bl.a. skulle medföra att kostnaderna för resor, kost och logi skulle ökas. Det förefaller, som om glesbygdsutredningen anser, att en introduktionskurs — om den förläggs till ordinarie skoltid — allvarligt skulle inkräkta på den egentliga undervisningen. Då emellertid det material, som skulle komma till användning under den inledande kursen, bör bestå av de första undervisningsbreven i respektive korrespondenskurs, blir enligt brevskoleutredningens mening en sådan introduktionskurs helt enkelt endast en integrerande del av den normala undervisningen. Under den introducerande delen av terminen bör det muntliga inslaget i undervisningen till en början bli dominerande med avbrott för individuella studier under vissa lektioner. För att studierna snabbt skall komma igång, bör under de två första veckorna ges vissa hemuppgifter eller "beting" ur korrespondenskurserna. Det lärostoff, som på så sätt inhämtats genom individuella studier, kan av läraren tas upp som exempel vid den fortsatta undervisningen i metodik och studieteknik. Småningom bör skolarbetet mer och mer övergå till individuella studier under lärarens ledning. Glesbygdsutredningen anser, att den fristående introduktionskursen skall vara frivillig. Härigenom kan den situationen uppstå, att en del elever inte deltar i kursen och därför blir mindre väl förberedda än de övriga. Om emellertid den förberedande kursen ingår som en integrerande del av undervisningen, kommer samtliga elever vid korrespondensgymnasiet att få samma förberedelse för den avsedda undervisningsformen. Man torde dessutom kunna utgå från att ur pedagogisk synpunkt åtskilligt skulle kunna vinnas, om de lärare, som har hand om elevernas undervisning, även kunde ge dessa elever den introduktion i respektive ämnen, som måste anses nödvändig. Utöver speciell ämnesmetodik bör eleverna även erhålla en orientering i studieteknik. För detta ändamål kunde lämpligen anslås en lektionstimme per dag under

57 läsårets första vecka. Eventuellt kunde extra lektionstimmar utanför det ordinarie schemat inläggas vissa dagar för denna orientering. Gymnasiets rektor eller lärare, som deltagit i ovan föreslagen kurs för korrespondenslärare, torde kunna svara för en sådan genomgång. Vid denna kan de speciella anvisningar och lärobrev i studieteknik, som utarbetats av olika korrespondensinstitut, komma till användning. Brevskoleutredningen förutsätter, att i framtiden ytterligare hjälpmedel framställs genom Skolöverstyrelsens försorg. De enskilt studerande som anmält sig till gymnasiekurs per korrespondens och önskar genomgå en särskild introduktionskurs, kan på de villkor glesbygdsutredningen föreslår (sid. 71) beredas tillfälle deltaga antingen i de introduktionskurser, som anordnas av Läroverket för vuxna i Norrköping (ev. även på några andra platser) eller vid de korrespondensgymnasier, som kan bereda plats för dessa elever. Som tidigare antytts i detta avsnitt, har studietakten vid korrespondensgymnasierna av olika anledningar inte varit tillfredsställande. Genom reducering av brevkurserna samt i vissa fall studier under ferier räknar man med att de flesta eleverna skall kunna avlägga studentexamen på den stipulerade tiden. För en del elever skulle det emellertid behövas en fyraårig studiegång. Skolöverstyrelsen kan bevilja förlängd studietid för elever efter prövning från fall till fall. Man torde därvid kunna räkna med att normal kvarsittningsrätt medges. De hittills uppnådda resultaten vid prövningar i före studentexamen avslutade ämnen har varit mycket goda. Så utdelades t.ex. till eleverna vid Torsås korrespondensgymnasium 2 A, 11 a, 22 AB, 15 Ba, 9 B och 3 BC. Vid Jokkmokks gymnasium var resultatet 2 A, 14 a, 15 AB, 14 Ba, 14 B och 2 C samt vid gymnasiet i Undersåker 4 a, 19 AB, 18 Ba, 13 B och 2 BC. Betygsresultaten för de första studenterna, som utgått från korrespondensgymnasierna, framgår av nedanstående översikt. Betygs för delning

i studentexamen

vårterminen

1961 för elever från

Skriftligt A

Ämne

Matematik

1 1 Summa

korrespondensgymnasierna.

prov

a

AB

Ba

B

3 1 2

1 1

6 1 6 2 1 1

4 1 5 3 4 2 3 3

5 2 1 5 6 26

25 C

2 De korrespondensstuderande, som hittills avlagt studentexamen som privatister, har genomgående erhållit mycket goda betyg. Nedanstående sammanställning av medelbetygspoäng för perioden 1948—1955, dels för hermodsprivatister, dels för totala antalet abiturienter, visar, att skillnaden i betygsstandard är obetydlig. På reallinjen är överensstämmelsen nästan fullständig i ämnena matematik, biologi och fysik,

58 Muntligt

prov

Ämne

AB

Kristendomskunskap Svenska språket och litteraturen . . . . Latin Engelska Tyska Franska Historia med samhällslära . Geografi Filosofi Matematik Biologi med hälsolära . . . . Fysik Kemi

11 Summa

6 1 4

33 Ba

2 6 1 4 2 2 3 1

5 5 3 10 2 2 6 2 4 5

medan hermodseleverna är något underlägsna i kemi. I några ämnen är antalet deltagare så ringa, att jämförelserna inte kan tillmätas något bevisvärde. (Se tab. sid. 59.) Medeltal av samtliga betygspoäng under samma tid framgår av nedastående översikt. Alla abiturienter

Hermodselever

1,72 1,76

1,68 1,69

Reallinjen . Latinlinjen

I denna jämförelse har institutet på reallinjen uteslutit ämnena spanska, italienska och filosofi och på latinlinjen grekiska, fysik och kemi, eftersom detagarantalet i dessa ämnen varit så ringa, att medelbetygspoängen lätt kan bli missvisande. I de svar på en enkät, som i april 1958 tillställts folkskolinspektörerna inom de olika inspektionsområdena, framhölls behovet av korrespondensgymnasier på ett flertal platser. Brevskoleutredningen, som vill understryka värdet av att sådana gymnasier kommer till stånd, är emellertid inte beredd att föreslå, var dessa gymnasier bör placeras. Utredningen räknar med att den pågående gymnasieutredningen kommer att ta ställning till denna fråga. Statsbidrag till

korrespondensgymnasier

Den 15 augusti 1958 bemyndigades Skolöverstyrelsen att meddela allmänna bestämmelser och anvisningar för korrespondensgymnasiernas organisation och verksamhet. Enligt dessa bestämmelser (D. nr 1925/58 Fö.) erfordras, för att statsbidrag skall kunna erhållas, att kommunen inträder som huvudman för korrespondensgymnasiet och bestrider alla kostnader för undervisningen vilka inte täcks av statsmedel. Så skall t.ex. kommunen ställa lokaler och viss undervisningsmateriel till förfogande samt bestrida elevernas kostnader för kost och logi vid de av korrespondensinstitutet anordnade preparandkurserna. Undervisningen vid korrespondensgymnasierna skall vara avgiftsfri.

59 t— e~

ve

t—

cc

i—

o

•"

i—

<=

CO f r

er CC

LO

r—

o

v o er e<i ve

O t--

vo

'""

p-

o

o\ ec

ec

LO

CN r - K

"?.

US

er

— " « £ IT5

o

u<

t-

O

C

FH

C;

o

s

'O

o

ec

LO

O

ve

^H

1—1

ON l-H

I-H

CD CM rl— ' I-H

VO t^ l-H

i—t e c

r- r f

ec rf

" * l-H

pH

cc ec l-H

ON CC (—<

O ON JM CO rt H

t— CO FH

Lft C CM C -

O

o CN O O

ON

ON

s

co

|4

r -s eo 0

C/3 cd

LO CC

^r

<N_T

CQ

co

rf

rf" CM o ve

•.

O

F-

^rA"

b

1—1

r— t r

t— r co ve

t4

ec O

, 1

ON

er

LO LO

1)

CO

CO ve

O

U<

o ec er

K

O CC <M , _

CN CC i—1

ed

LO

U<

er O ve CN , _

rf ve

b

00 0\

i—

C o

I-H

^ c

r » ve vo t i—i

CC I—1

i—i es o t-

er CC

K

o o C3 K

rf O

CN O O

Öv CO

t—

c=r

l-H

CN O O

cd

LO

i-H

1-1

r~- o>

F* t-

CN O

H

1—1

i-T

i—

O

ec C

O C-J

e

CN VO l-H

b

v\>

o

v© ec O

C

CC LO rn

r f ve I-H

e SL

C

CN , _

a

rt

s

o

LO

in

c

11 F—1 O"

O

c

ev <M

1-1

•l-i

O

rf

rf

ri

if

o

PH

NJ

N

_

o

ec t o CC

rf c

c Ec

„

LO LO * H

«

l-H 1—1

o

O

|

!

C LO <M

-e M

er CC

1—

©JO

rf O

cd

vo O

o

a

i-H

CO

O ec

e

C/3

CN

i—

c

O

t - - LO

5S tr-

CO

b0

e

o

Q-

i—i es o o

hl

o

ve

VC OC rt

«*.

<=

" * F H "

O

CL 05

c= O

(M ve

CC t—

CN

"* H

i-T

O

ed ed

cd

o

o

:«

•3 • B •

«« 5

•

cd

.

«

B '•

•

3 v

. .

CO it

(0

V

•

cd

:

fc.

6 B

k

v a

i

•2 3

•~ •

SJ

cd

.

•A

C

E v

c

:

>

tt

S

9)

B

**<$

K

i i >£

>-< .

<D

^£

Ii

S B

co '• T 3 cc

t! - H -

2"«

*

;

B « V

i)

S "ö ä o

S B ^ cd O -3

S i.

S 2

4J

C o

C c &:<!£ ä1 ^s? M K oj c

v c. >-c

>

4 C

ii K

K

a

S 4)

> *. > *• ' Si

4.

s

e

ti

"° '1 £ ST;

k 5J

•

i» S

Q

b.D

ca

cu . "3 • B •

k

«

*-

60 Statsbidrag utgår till avgifter för korrespondensbrev och granskning av elevernas svarsuppgifter genom institutets försorg samt till kostnader för litteratur, som hör till korrespondenskursen, med sammanlagt högst 850 kronor per läsår och elev. Vidare utgår statsbidrag till avgifter för elevernas deltagande i två preparandkurser med högst 500 kronor per kurs och elev och till kostnader för elevernas resor från hemorten till kursorten och åter*) (beräknade enligt klass C i allmänna resereglementet) samt till stadgade avgifter för de särskilda prövningar, som hör till studiegången. Antalet sådana prövningar per elev utgör i genomsnitt fyra under det första läsåret (avslutade ämnen) och två under det andra (särskild prövning). Prövningarna i samband med studentexamen bekostas av korrespondensinstitutet. I K.br. den 3 juni 1960 bemyndigas Skolöverstyrelsen att medgiva statsbidrag till arvode åt administrativ ledare vid korrespondensgymnasium med 1.200 kronor under gymnasiets första år, med 1.500 kronor under dess andra år och med 1.800 kronor fr.o.m. dess tredje år. Till avlöning av studiehandledare utgår statsbidrag, beräknat per undervisningstimme (handledning) enligt timlärarkungörelsen. Varje korrespondensgymnasium förutsätts under första läsåret erhålla tre tvådagarsbesök av representant från korrespondensinstitutet samt därefter ett två-dagarsbesök per läsår. Kostnaderna för dessa resor samt traktamenten skall till 80 % bestridas av statsmedel. I statsverkspropositionen för år 1960 (sid. 399) hemställde departementschefen, att frågan om ändrade normer för medelstilldelning m.m. vid korrespondensgymnasier skulle kunna upptagas till prövning av Kungl. Maj :t vid senare tillfälle. I 1961 års statsverksproposition beräknades statsbidraget till de tre korrespondensgymnasierna enligt hittills gällande grunder. Anslaget för korrespondensgymnasierna är för budgetåret 1961/62 uppfört med 443.000 kronor.

Korrespondensundervisning

för

vuxna

Flertalet av de kurser, som utarbetats av korrespondensinstituten riktar sig till vuxna. För ungdomar, som önskar studera dessa kurser, har detta förhållande i flera fall inneburit en hel del olägenheter, och instituten planerar därför att vid nyinskrivning av korrespondenskurser tillgodose skolväsendets behov av kurser för olika åldersstadier. För de skolor, som tar sikte på vuxna studerande, har korrespondenskurserna visat sig kunna fylla en viktig funktion i undervisningen. I det följande skall behandlas några områden, inom vilka korrespondensundervisning för vuxna kommit till användning eller där sådan undervisning planeras. 1. Läroverket för vuxna, Norrköping Läroverket för vuxna, som tillkom den 1 januari 1956 efter en utredning inom Skolöverstyrelsen ( D nr 1080 L, 14/1 1952) och i enlighet med proposition nr 158 till *

Kostnader för inackordering under kursen skall bestridas av kommunen.

61 1953 års riksdag, är ett allmänt läroverk med examensrätt, och omfattar både realskola och gymnasium. Organisationen regleras enligt K. kung. 398/56 samt K. br. av den 15/6 1956. Bestämmelser rörande den särskilda styrelsen återfinns i K. br. av den 3 0 / 6 1960. Skolan är i första hand avsedd för vuxna elever, som inte tidigare erhållit högre skolutbildning men som äger begåvning och intresse för studier. Såväl manliga som kvinnliga elever äger tillträde till läroverket. För att kunna intagas vid läroverket skall sökanden det kalenderår, under vilket han avser att påbörja sina studier, uppnå en ålder av lägst 16 år, då fråga är om realskolan och lägst 20 år, då fråga är om gymnasiet. I realskolan intages elever från lägst årskurs 6 av A- eller B-form. De elever, som kommer från skolor av C-form, kan efter komplettering exempelvis genom folkhögskolekurs eller korrespondenskurs vinna inträde vid läroverket. För inträde i gymnasiet fordras lägst 16.5 poäng i realskolans läroämnen. Elever, som inte uppnått denna poängsumma, har möjlighet att genomgå inträdesprov. Intagningsnämnden består av rektor, en representant utsedd av skolöverstyrelsen och en av kollegiet. Läroverkets elever rekryteras från hela landet. En stor del av dem har sin bostadsort i Östergötland jämte närliggande landskap. De långa resorna verkar givetvis hämmande, när det gäller rekrytering av elever från avlägset belägna orter. Vuxenläroverk skulle därför även behövas på en del andra platser, bl.a. på någon ort i västra Sverige samt i Norrland. (Förslag, se sid. 65. Genomsnittsåldern för läroverkets elever är ungefär 25 år. Avgången från läroverket på grund av bristande förmåga att följa undervisningen är ringa. De äldre eleverna, som i regel är familjeförsörjare, måste oftast ha sitt förvärvsarbete kvar under studietiden, och begär endast tjänstledighet (eller tar ut semester) under läsperioderna i Norrköping. Åtskilliga av de yngre eleverna har däremot inte förvärvsarbete jämsides med studierna. Såväl realskolans som gymnasiets elever beräknas fullgöra sina studier på 4 år. En del elever kan dock avlägga sin examen på kortare tid — i enstaka fall endast efter 1 års studier. Studietiden är uppdelad i sex muntliga kurser i Norrköping samt fem mellanliggande perioder med korrespondensundervisning på elevernas hemort. Den muntliga undervisningen inleds med en introduktionskurs. De elever, som endast har folkskola som grund, genomgår en särskild introduktionskurs för nybörjare och följer sedan i allmänhet det uppgjorda studieschemat. Övriga elever fördelas allt efter förkunskaper på olika mer eller mindre avancerade grupper och beräknas kunna avlägga examen på kortare tid än 4 år. Vid introduktionskurserna, som är muntliga, bedriver eleverna i stor utsträckning individuella studier. Cirka 40 % av tiden för varje muntlig kurs (utom introduktionskursen) används till kontroll och repetition av inläst kurs. Resten av skoltiden används till preparation (bl.a. laborationer), varvid lärarna går igenom med eleverna vissa viktiga avsnitt av den korrespondenskurs, som skall studeras på hemorten.

62 Veckotimtalet för den muntliga undervisningen är för såväl realskolan som för gymnasiet 37 timmar. Korrespondensundervisningen sker i samarbete med de tre största korrespondensinstituten, Brevskolan, Hermods och NKI-skolan. Rektor vid läroverket samordnar studieverksamheten såväl organisatoriskt som pedagogiskt och kontrollerar fortlöpande att studierna bedrivs på ett tillfredsställande sätt. När Läroverket för vuxna planlades, var det meningen att eleverna skulle få välja korrespondenskurser från det eller de institut, som de själva önskade begagna sig av. Denna ordning kom emellertid inte att tillämpas, utan redan från läroverkets första termin föreslog ämneskonferenserna lämpliga kurser, vilka Skolöverstyrelsen därefter fastställde. Detta förfarande, som alltjämt tillämpas, har medfört den fördelen, att lärarna av de olika institutens produktion kunnat välja ut den bästa korrespondenskursen i varje läroämne. Det förhållandet, att en klassavdelning i ett ämne får korrespondensundervisning genom Hermods, i ett annat genom NKI-skolan och i ett tredje genom Brevskolan, är för lärare och elever lika naturligt, som att läroböcker från skilda förlag kommer till användning i olika ämnen. Den pedagogiska ledningen åvilar helt läroverkets rektor, som bland annat har ansvaret för att eleverna fullföljer sina korrespondensstudier samt att institutens granskning och rättning av insända svarsuppgifter genomförs på ett tillfredsställande sätt. Konkurrensen mellan de olika korrespondensinstituten har medfört, att dessa strävat efter att erbjuda en allt bättre service och att meddela en så god undervisning som möjligt. De vid läroverket använda korrespondenskurserna har varit föremål för en ingående granskning av rektor och lärare. Brevskoleutredningen, som tagit del av det omfattande granskningsmaterialet, har funnit, att valet av korrespondenskurser är väl motiverat, och att granskarnas uppfattning om dessa kurser i flera avseenden överenstämmer med brevskoleutredningens. Brevskoleutredningen har även kunnat konstatera, att det inte medför några pedagogiska olägenheter eller administrativa svårigheter för läroverket att arbeta med korrespondenskurser från skilda institut. På gymnasiet har NKI-skolan sammanlagt 9 korrespondenskurser medan Hermods har sammanlagt 5. I ämnet grekiska har korrespondenskurs ännu inte fastställts (september 1961). I realskolan läses 4 korrespondenskurser från NKI-skolan, 7 från Hermods samt 2 från Brevskolan. Enligt bestämmelserna för läroverket skall de svarsuppgifter, som ingår i sista klassens och högsta ringens korrespondenskurser, rättas i Norrköping. Detta har dock ännu inte varit möjligt på grund av lärarbrist, varför för närvarande — enligt medgivande av Kungl. Maj :t — samtliga brev rättas av instituten. I ämnena modersmålet, engelska, tyska, kemi och biologi saknas särskilda av institut utarbetade repetitionsbrev. Inom läroverket har man planer på att utarbeta speciella repetitionskurser i dessa ämnen. Mellan Skolöverstyrelsen och vardera av de medverkande korrespondensinstituten

63 upprättas årligen ett avtal rörande ersättning för lärobrev, som levererats till läroverket, samt för utförd rättning av i kursbreven ingående svarsuppgifter. (Se bil. I — I I I ) . Detta ersättningssystem har visat sig vara fördelaktigare för staten än det som tillämpas vid andra korrespondensläsande skolor. Brevskoleutredningen återkommer till denna fråga i annat sammanhang. Betygsresultaten vid Läroverket för vuxna har varit överraskande goda. Vårterminen 1958 avlade de första av läroverkets elever realexamen efter två års studier vid skolan. Till de i examen deltagande sju eleverna utdelades följande betyg (inkl. skriftliga p r o v ) : 10 A, 24 a, 23 AB, 21 Ba, 25 B samt 2 C. Vid den senaste realexamen fördelades betygen på följande sätt: Översikt av antalet betyg i läroämnen vt 1946 vid den muntliga i realexamen Betyg (betygspoäng) A a AB Ba B b

Kristendom

(3) (2,5) (2) (1,5) (1) (0)

7 9 6 1

Summa Medelbetyg

23 1.98

Sv. spr. o. EngelTyska littera- ska turen

Historia ni. samhällslära

3 8 9 3

3 3 9 3 5

1 4 9 6 2 1

7 11 4 1

23 2.24

23 1.91

23 1.83

23 2.02

Geografi

prövningen

Mate- Biolomatik gi

Fysik

Kemi

2 12 6 3

2 6 3 7 4 1

1 7 12 3

1 5 10 6 1

7 11 5

23 2.28

23 1.80

23 2.13

23 1.98

23 2.04

Av de 23 eleverna hade 11 avlagt examen på 2 år, 4 på 3 år, 4 på 4 år och 4 på 5 år. Studentexamen avlades första gången vid skolan vt. 1960. Vid de muntliga prövningarna utdelades 15 A, 44 a, 47 AB, 33 Ba, 14 B och 3 C. Av de 14 examinanderna hade 1 avlagt examen på 2 år, 1 på 2,5 år, 6 på 3 år och 6 på 4 år. Vid den senaste studentexamen fördelades betygen på följande sätt: Översikt av antalet betyg i läroämnen vt 1961 vid den muntliga i

Latinlinjen, Ha Betyg (betygspoäng)

Krisstendom

A (3) a (2,5) AB (2) Ba (1,5) B (1) C (0)

1 1 2

Summa Medelbetyg

4 2.38

Sv. spr. o. Latin litteraturen 1 2 1

4 2.38

prövningen

studentexamen Engelska

Tyska (avsl. ämne)

Histo- GeoFran- ria m. grafi ska samh.- (avsl. lära ämne)

Filosofi

Biologi (avsl. ämne)

1 2 2

1 2 1

1 3

1 1 1 1

1 1 1 1

4 2.00

4 1.75

4 2.25

4 2.00

4 2.13

4 2.25

2 2

1 1 1 1

4 1.25

4 1.75

64 Reallinjen, ma och biol. gren Betyg (betygspoäng) A (3) a (2,5) AB (2) Ba (1,5) B (1) C (0) Summa Medelbetyg

Sv. Fran- Histo- GeoKrisspr. o. Eng- Tyska ska ria m. grafi Mateten(avsl. dom littera- elska ämne) (avsl. samh.- (avsl. matik turen ämne) lära ämne) 2 3 3

3 4 1

8 1.94

8 2.13

2 4 1 1

3 4 1

4 2 1 1

1 6 1

8 1.94

8 1.63

8 2.06

8 2.00

1 3 3 1 8 1.19

4 2 2

Biologi

1 5 2

Fysik

Kemi

2 4

1 5 2

2 8 1.63

8 1.94

8 1.25

8 1.44

Av samtliga 12 elever hade 1 avlagt examen på 1 år, 1 på 2 år, 1 på 3 år, 8 på 4 år samt 1 på 5 år. Rätt att undergå studentexamen såsom skolans elever har endast de som deltagit i de två sista muntliga kurserna samt i mellanliggande korrespondenskurs. All undervisning vid Läroverket för vuxna — såväl muntliga kurser som korrespondenskurser — är kostnadsfri. Obemedlade eller mindre bemedlade elever kan få studiehjälp på statsmedel i form av stipendier eller studielån. Stipendierna är maximerade till 800 kronor per elev och läsår. Studielån utan borgensförbindelse eller annan säkerhet kan erhållas till ett belopp av högst 2.500 kronor per läsår. Under läsåren 1956/60 utbetalades sålunda 419 lån på sammanlagt 287.800 kronor. Av dessa elever fick 331 dessutom stipendier till ett belopp av sammanlagt 92.250 kronor. En del elever erhöll kommunala stipendier. Kollgiet vid Läroverket för vuxna består av rektor, 2 eo lektorer (i engelska samt matematik och fysik) samt c:a 30 timlärare. På expeditionen är anställt 1 eo kanslibiträde. Höstterminen 1960 hade läroverket 420 elever, varav 235 manliga och 185 kvinnliga. Av dessa tillhörde 282 realskolan och 138 gymnasiet. Utredningens

synpunkter

och förslag

Trots förbättrade utbildningsmöjligheter finns det i vårt samhälle många vuxna, som inte fått den utbildning utöver den grundläggande skolan, som de kunnat tillgodogöra sig, och som de i dagens läge behöver. Betydelsen av att denna begåvningsreserv tillvaratags framgår klart, om man betänker, att samhället f.n. har brist på utbildad arbetskraft, samtidigt som man noterar minskade årskullar. Läroverket för vuxna i Norrköping har med sin på korrespondensstudier och muntlig handledning baserade undervisning kunnat ge ett begränsat antal elever utbildning fram till real- och studentexamen. Läroverkets elever kommer huvudsakligen från Östergötland och kringliggande län. Övriga delar av landet är svagt representerade. Det vore därför motiverat att vuxenutbildningen av denna karaktär bleve bättre geografiskt fördelad.

65 I glesbygdsutredningens betänkande Undantagsformer av allmänbildande gymnasier, sid. 30 o.f. påvisas förekomsten av ett latent behov av gymnasial utbildning i Norrlands glesbygder. I viss mån tillfredsställs detta behov genom den undervisning i ett eller flera av gymnasiets läroämnen, vilken på en del orter bedrivs av bildningsorganisationer i samarbete med Statens kompletteringsgymnasium. Studiesociala utredningen berör frågan om vuxenutbildningen i en skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet av den 2 juni 1961. I denna skrivelse framhålls på sid. 9 bl. a. följande: Starka skäl kan anföras för att inrätta ytterligare ett läroverk för vuxna, i första hand kanske i Norrland. Därvid bör såväl den allmänbildande som den tekniska och merkantila utbildningen uppmärksammas.

Brevskoleutredningen är av den uppfattningen, att en utbyggnad av vuxenundervisningen på gymnasiestadiet är högst angelägen och vill därför livligt tillstyrka att ett läroverk för vuxna inrättas i Norrland. 2. Statens kompletteringsgynwasium i Stockholm I utredningen Vidgat tillträde till högre skolor (SOU 1952:29) föreslogs, att statliga kompletteringsgymnasier skulle inrättas på ett flertal platser i landet. Efter ytterligare utredningsarbete inom Skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet förordnade Kungl. Maj:t den 4 juni 1954, att tills vidare endast ett kompletteringsgymnasium skulle inrättas. Detta skulle vara förlagt till Stockholm och skulle benämnas Statens kompletteringsgymnasium i Stockholm. Gymnasiet skulle dock ha rätt att anordna kurser även i landsorten. Föreskrifter angående kompletteringsgymnasiet är givna dels i några kungliga brev till Skolöverstyrelsen, dels i särskild stadga för gymnasiet. Erfarenheterna av undervisningen vid Statens kompletteringsgymnasium och av den till gymnasiet knutna kursverksamheten ger vid handen, att korrespondenskurser inom denna undervisningsform är av stort värde. Därest den av rektor föreslagna utbyggnaden av läroverkets verksamhet komme till stånd, skulle kostnaderna för korrespondenskurser i första hand uppgå till ca 30.000 kronor, varav till stödkurser 10.000 kronor. Brevskoleutredningen vill tillstyrka att staten för budgetåret 1962/63 anslår 30.000 kronor till en begränsad försöksverksamhet med korrespondensundervisning inom Kompletteringsgymnasiet. Därvid bör i föreskrifter för denna försöksverksamhet det olika verksamhetsområden, inom vilka Kompletteringsgymnasiet och Läroverket för vuxna arbetar klart avgränsas från varandra. Korrespondenskurser vid seminarier och lärarhögskolor Allteftersom korrespondensundervisningen får vidgad användning inom skolväsendet blir det allt nödvändigare att de blivande lärarna får undervisning i korrespondensmetodik samt kunskap om korrespondensmetodens användningsmöjligheter i dagens skola. Sådan undervisning har hittills endast förekommit vid Folkskoleseminariet i Karlstad, där lärarkandidaterna under särskilda metodiktimmar erhållit undervisning om i huvudsak följande:

66 1. Korrespondensundervisning för a) enskilda elever, b) studiecirklar, c) elever inom det allmänna undervisningsväsendet (lärarledd korrespondensundervisning). 2. Korrespondensundervisningens omfattning inom skolväsendet a) korrespondenshögstadier, b) korrespondensrealskolor, c) korrespondensgymnasier, d) övrig korrespondensundervisning inom skolväsendet. 3. Metodiska synpunkter på den lärarledda korrespondensundervisningen. 4. Vidareutbildning av lärare samt akademiska 'korrespondenskurser. 5. Brevskolestipendier. Försöket har hittills endast omfattat den 2-åriga förskollärarlinjen vid seminariet, då nämligen de lärare, som tjänstgör som studieledare vid skolor med korrespondensundervisning, i regel måste ha studentexamen. Det vore emellertid värdefullt, om även övriga lärarkandidater vid seminarierna samt blivande lärare inom yrkesundervisningen finge en orientering om korrespondensmetodiken samt om lärares möjligheter till vidareutbildning per korrespondens. Försök med korrespondensundervisning som ett led i lärarutbildningen har bedrivits vid Folkskoleseminariet i Jönköping läsåret 1958/59 och leddes av seminarierektor Börje Svensson. Hermods Korrespondensinstitut tillhandahöll erforderligt kursmaterial. Avsikten med detta försök var närmast att pröva korrespondensmetoden i ämnet fysik och omfattade sådana elever vid den tvååriga linjen, som genomgick kompletteringskurs i ämnet. De deltagande eleverna delades upp i två grupper. Grupp I började med laborationer och fortsatte därefter med korrespondensstudier. Grupp II började med korrespondensstudier och avslutade kursen med laborationer. Båda grupperna elever var mycket nöjda med denna studieform och de förklarade sig hysa stor respekt för korrespondensstudier. Försöket gav bl. a. vid handen, att laborationer helst bör föregå korrespondensstudier i ämnet fysik, under förutsättning att en orientering om kursen lämnas i samband med laborationerna. På så sätt kan dessa laborationer göras meningsfyllda. Rektor förklarade, att ett stort antal av de studerande hade mycket dåliga förkunskaper i såväl matematik som fysik. Flera av dem hade avlagt studentexamen på latinlinjen och hade avslutat sina matematik- och fysikstudier för flera år sedan. Trots detta nåddes mycket goda resultat med korrespondensundervisningen. (Se även kommentarer i bilaga V I ) . Som framgår av översikten på sid. 68 är det ofta ett fåtal elever, som deltar i varje särskild kompletteringskurs vid seminarierna. Det är helt naturligt, att vanlig klassundervisning för ett fåtal elever ställer sig mycket dyrbar för staten. I de fall elevantalet i en kompletteringskurs är mycket lågt borde enligt Brevskoleutredningens mening studierna mycket väl kunna bedrivas per korrespondens med specialläraren vid seminariet som handledare. Läraren vid seminariet skulle se till att eleverna fullföljde sina korrespondensstudier inom föreskriven tid, vid behov instruera eleverna samt anordna ett avslutande prov och avge betyg. Denna form av lärarledd korrespondensundervisning blir under nämnda förhållanden billigare än direktundervisning och bidrar till att lära eleverna att studera på egen hand. Enligt Kungl.

67 Maj :t kungörelse nr 310/1960 skall för lärarkandidater på tvåårig folkskollärarlinje anordnas kompletteringskurser i ämnena fysik och kemi (3 veckotimmar i årskurs I 2 ) samt för lärarkandidater på tvåårig småskollärarlinje i ämnena geografi, matematik och biologi med hälsolära (2 veckotimmar i årskurs I 2 ) . Kostnaderna för direktundervisning vid kompletteringskurs i fysik uppgår f.n. till 3.655:80 kronor (ortsgrupp 3. 108 lektionstimmar å 33:85 kronor). Hermods uppger att kostnaderna för korrespondenskurser i samma ämne utgör 123—160 kronor per elev (bilaga 21). Därest antalet elever understiger 13 och antalet handledartimmar beräknas till 50 ( 5 0 X 3 3 : 8 5 == 1.692:50 kronor) kommer korrespondensundervisningen att ställa sig billigare än enbart direktundervisning. Brevskoleutredningen vill i anslutning till ovanstående föreslå, att då deltagarantalet vid kompletteringskurs på tvåårig folk- eller småskollärarlinje understiger 13. undervisningen skall bedrivas enligt korrespondensmetoden under ledning av vederbörande ämneslärare (därest timantalet ej kan ingå i lärarens undervisningsskyldighet, att kollegiet vid vederbörande seminarium efter förslag från ämnesläraren skall avgöra vilket korrespondensinstitut, som skall anlitas, samt att undervisning i korrespondensmetodik skall meddelas vid seminarier och lärarhögskolor.

Övrig

lärarutbildning

Inom yrkesundervisningen föreligger ett stort behov av kvalificerade lärare. 1955 års sakkunniga för utbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning uppskattar det stadigvarande behovet av årlig nyrekrytering inom yrkesundervisningen till 210 yrkeslärare och 90 handelslärare. Vidare räknar man med att utbildningen av ämneslärare i tekniska ämnen, matematik m.m. tills vidare skall omfatta 36 lärare. Den nämnda utredningen anser, att utbildningsbehovet kommer att kulminera under förra hälften av 1960-talet. Man får bl.a. därför räkna med en tillfälligt organiserad utbildning omfattande 120 yrkeslärare och 30 handelslärare per år. Den planerade lärarutbildningen skulle lättare kunna genomföras, om korrespondensundervisning i viss utsträckning komme till användning. De lärare, som f. n. är verksamma inom yrkesundervisningen, har stort behov av fortsatt utbildning, bl. a. med hänsyn till den snabba utvecklingen inom näringslivet. En stor grupp yrkeslärare är yrkesmän utan pedagogisk utbildning och har främst behov av att skaffa sig insikt i grundläggande pedagogiska och psykologiska frågor samt ämnesmetodik. Överstyrelsen för yrkesutbildning anordnar årligen vissa muntliga kurser för lärare inom yrkesundervisningen, men behovet av ytterligare fortbildningskurser är stort. En del av det lärostoff, som är avsett att behandlas vid sådana kurser, torde med fördel kunna läsas per korrespondens. I yttrande över de ovannämnda sakkunnigas betänkande "Utbildning av lärare i yrkesämnen" (SOU 1959:8) har Brevskoleutredningen bl. a. framhållit följande:

68 i

^—s

B j - es *£> • p2 cs t3 se "S bi 13 £ :es B ca "•" ea CD M

b, g>.S

CM « N CN »C

> * «i-H »« "-

eN •t •^

ON

w> V» CO 10 o «a

ca

§

CN TJI eo

CS B

3 Cfi

6 b.

i—1 O CO t N w o v e PH

gB

t-

cn

»B B •

W)

•

i2

CN vo

a a

k. Q

'a (O

oo ec

in

I o ve

b< :ca

a a

ca bC

p

g

B

S "o

cC3

"o

E p .

•i".

|

w i f l w

1 LO v© CO

3 Q "O B 9 hj

c

o e^

1 1

T3 B 9

e m e u

1 CN vo •*»

1 PJ

i v •5 Q

•S "o "O ^3 ik B

3 H H C O W

na

"3

"3 B ca

_ * ^ :cs 35 •Se . es 60 •J a - * : 0 <*• w "5 J*

bi ca bi

ea bi

M M

Tf oe

*

HCCOiff

.2 xi "C

1 •3 •< Ul

*"j

B SPS ** a .

N M

CO vC

:Q »— J< w

13 B ca

S

.2-o

3 CS be

c

13 c

B CO

H n r - \ C

ca J4 bi

E

B

is a

<<

tt

H H O M -

B

a c

«ks 2

i<3

k

"t 12

e a t»

|

•S c

f—1 P -

pH p—

NO CN »o \ o

B.5

rj

:C O, <-t :© M

HNOive

:c a p-> JO JM

6C—4 bl CS

O 13 -Q V V C

CN CN O i—

ca

bO

Ö.S

k v •4 t3 -i: 2 8 .)

cs

g

00 t - oo u-

B « W «

M i n r-T)

bfi k , g O --J 4, «

vO^ds"

e

O

.2 "o,

v

o

"> :ea

g

-i;

N r t O i vC

O

V • :cs

n n n o

O

»«O> e

^

-M

s C

a V

« st-a! ~

3 1 £*

"B es

£ £ »ca

4)

-3 c

es bC

£

k

T3

-a

ca

c u oj

5 > u o

-

•S CP

c C

ca bi _* ca

ca

ca 00

•5

bi

-o

*

£ SJ-

69 Brevskoleutredningen är av den uppfattningen, att det vore värdefullt för lärarkandidaterna och speciellt då för de blivande branschlärarna, om de hade personlig erfarenhet av korrespondensstudier. En sådan erfarenhet skulle erhållas, om de finge möjlighet att genom korrespondensstudier bereda sig för sin skolmässiga utbildning. De sakkunniga har eftersträvat att ge lärarkandidaterna en utbildning under en mycket begränsad kurstid. Härigenom torde dock vissa kursavsnitt få en mycket knapphändig behandling, såvida inte de studerande på förhand tillägnat sig en del grundläggande kunskaper. En effektivisering av undervisningen skulle enligt brevskoleutredningens åsikt kunna ske, om vissa kursavsnitt inlästes per korrespondens före kurstiden. Sådana kursmoment som yrkesvalsfrågor, arbetsmarknadsfrågor, arbetsfysiologi och måhända kultur- och samhällsorientering synes i väsentliga delar kunna inhämtas genom korrespondensstudier. Vissa avsnitt av de olika lärarkategoriernas kurs i pedagogik (t. ex. pedagogikens historia) lämpar sig väl för självstudier. Vid behandlingen av den speciella undervisningsmetodiken bör enligt de sakkunniga särskilt beaktas vad som behandlas i bl. a. psykologi och pedagogik. Undervisningen i nämnda metodik skulle dock väsentligt underlättas, om lärarkandidaterna redan på förhand vore förtrogna med vissa pedagogiska och psykologiska problem. Den del av kurstiden, som frigöres genom den här föreslagna omläggningen av studierna, kan disponeras för seminarieövningar, kompletterande redogörelser och samtal. På sid. 65 i betänkandet anför de sakkunniga beträffande gymnasie- och högskoleingenjörernas ämnesstudier, att dessa under den första terminen så vitt möjligt bör leda till samma kunskapsstandard som i de s. k. vidareutbildningskurserna per korrespondens, som med statsmedel erbjuds folkskollärare och med framgång prövats under ett flertal år. Det synes brevskoleutredningen därför lämpligast, att ämneslärarna i tekniska ämnen, matematik, m. m. bereds möjlighet ordna sin ämneskomplettering på liknande sätt. För statsverket såväl som för lärarkandidaterna skulle dessa korrespondensstudier innebära en väsentlig besparing, då nämligen lärarkandidaterna härigenom kunde avkorta sin vistelse på kursorten med mer än en fjärdedel. Enligt Kungl. brev av den 28 juli 1960 har yrkesöverstyrelsen fått tillstånd till utbildning av yrkeslärare per korrespondens. På uppdrag av Skolöverstyrelsen har rektor Sixten Björkblom företagit en utredning med förslag till åtgärder för att göra samhällskunskap till ett självständigt läroämne i gymnasiet. Av Skolöverstyrelsens utredning framgår, att man torde kunna räkna med ett stort behov av och intresse för fortbildning bland de historielärare, som önskar åta sig undervisning i ämnet samhällskunskap. En del av dessa lärare anser sig troligen inte kunna komplettera sin utbildning med akademiska studier vid universitet i vanlig ordning och utredningen föreslår därför särskilda anordningar. Dels föreslås sommarkurser förlagda i första hand till universitets- eller högskoleorter, dels korrespondenskurser i kombination med en eller två veckokurser vid universitet eller högskola. De nämnda korrespondenskurserna skall huvudsaklign komma till användning för utbildning av lärare, som skall undervisa i ämnet samhällskunskap. Såväl Hermods som NKI förklarade sig beredda att utarbeta speciella korrespondenskurser för ändamålet (i nationalekonomi). Hermods ansåg sig behöva särskilt statsanslag för ändamålet (ca 25.000 k r o n o r ) , medan NKI var berett att utarbeta sådana kurser utan särskilda anslag av statsmedel och önskade dessutom fastställa kursavgifter i samråd med central myndighet. Den 30 juni 1960 erhöll Hermods uppdraget att utarbeta nämnda kurser. Undervisningen i samhällskunskap som självständigt ämne skall börja läsåret 1962 /63.

70 Korrespondenskurser

på

högskolenivå

Såväl Hermods som NKI har redan ett stort antal korrespondenskurser på högskolenivå. En del av dessa kurser kan efter smärre korrigeringar komma till användning vid lärarnas fortsatta utbildning. Vissa kurser kan användas i oförändrat skick. Brevskoleutredningen har vänt sig till Hermods och NKI med en begäran om uppgifter rörande de båda institutens möjligheter att utarbeta ytterligare korrespondenskurser avsedda för lärares fortsatta utbildning. Hermods meddelar i sitt svar till utredningen (23.2.59) bl.a. följande: I den mån staten är intresserad, kan vi mycket väl utarbeta akademiska kurser i ytterligare ämnen. I tidigare sammanhang har vi övervägt möjligheten att få till stånd akademiska kurser i nationalekonomi och statskunskap med tanke på de lärare i historia, vilka saknar utbildning i de nämnda ämnena. Såvitt vi har kunnat utröna, har statsmakternas intresse för detta emellertid inte varit stort.

I nämnda skrivelse uttalar Hermods sitt intresse av att ordna vidareutbildning för lärare genom olika slags korrespondenskurser. Utredningen har även från Hermods erhållit en förteckning över korrespondenskurser, som kan anses ligga på högskolenivå. Förutom de tidigare omnämnda akademiska kurserna upptar förteckningen följande:*) Högskolekurs i matematik för ingenjörer (kursen motsvarar i stort sett tekniska högskolans kurs i ämnet och en del av universitetens två-betygskurs) (funktioner av en variabel, funktioner av flera variabler, differentialekvationer). Tele- och servoteknik (påbyggnadskurser i teleteknik för ingenjörer) Bokföringsproblem, brev 7—11 Reklamekonomi Balansteknik Utrikeshandelsteknik Balansanalys och kreditbedömning Modern kontorsorganisation Industriell redovisning Elektronisk databehandling Kostnadsberäkning och kostnadsanalys Arbetsledning på kontor Företagsstatistik Praktisk kurs i affärsjuridik Revisionsteknik Aktiebolagsrätt Distributionsteknik Företagsbeskattning Reklamteknik Ett stort antal kurser ligger delvis på högskolenivå. Bland dessa kan nämnas: Hållfasthetslära (ingenjörskurs), Ångturbiner, Värmeöverföring, Jordartskännedom, Byggnadsmekanik, Statistiska beräkningar. NKI-skolan har lämnat nedanstående uppgifter rörande hittills utarbetade korrespondenskurser för högskolenivå. 1) Korrespondenskurser på teknisk högskolenivå. NKI-skolan har tagit initiativet till en serie korrespondenskurser på teknisk högskolenivå, avsedda i första hand för ingenjörer, som ej genomgått teknisk högskola, * Sedan dessa uppgifter lämnats, har institutet utkommit med de första breven i en akademisk kurs i nationalekonomi samt påbörjat en två-betygskurs i matematik.

71 men önskar komplettera sina kunskaper i vissa ämnen upp till denna nivå. Den första kursen tillkom 1956, och hittills har tekniska högskolekurser i högre matematik, vektoralgebra och mekanik öppnats för studier vid NKI. Intresset för dessa NKI-kurser har varit påfallande stort, och de har bl. a. tagits i bruk vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vidareutbildning liksom vid enskilda företag, som i egen regi bedriver civilingenjörsutbildning. Kursplanerna följer helt Tekniska Högskolans kursplaner, och som kursförfattare står professorer och lärare vid Tekniska Högskolan i Stockholm. NKI-skolans kurs i Vektoralgebra användes nu som lärobok vid KTH. 2) Påbyggnadskurser för ingenjörer i tekniska ämnen. Den tekniska utvecklingen har medfört ett stort behov av vidareutbildning på högre nivå av ingenjörer som avlagt examen under högskolenivå och nu är verksamma i ingenjörsbefattningar. Detta slag av utbildning har aktualiserats för många olika områden genom initiativ främst från Kungl. Överstyrelsen för Yrkesutbildning och branschorganisationer samt ledande företag och verk. Det har därvid visat sig, att praktiska svårigheter för denna utbildning kunnat i stor utsträokning övervinnas genom att av NKI-skolan framlagda förslag till kombination av korrespondenskurser med muntliga kurser antagits och förverkligats. I början av år 1960 startades den första av dessa kursserier, en påbyggnadskurs för ingenjörer i Värme- och Sanitetsbranschen, anordnad av KÖY och branschföreningarna i samverkan med NKI-skolan. 3) Akademiska korrespondenskurser

i universitetsämnen.

(Under utarbetande se

sid. 74). 4) Korrespondenskurser på handelshögskolenivå. NKI-skolans kursprogram upptar ett betydande antal ämneskurser, som visserligen ej är upplagda med syfte att direkt motsvara kursfordringarna vid Handelshögskolorna, men dock täcker viktiga delar av dessa. Nedanstående uppställning visar, vilka handelshögskoleämnen det gäller och vilka av NKI-skolans ämneskurser som avses:

Företagsekonomi: Statistik

Affärsföretagets statistik I—II

Propedeutisk företagsekonomi

Allmän företagsekonomi och Industriell ekonomi Handelslära II (allmän merkantil försäkringslära) Handelslära III (Bankaffärer) Handelslära IV (Kommunikations- och tullteknik) Handelslära VI (Näringslivets organisationer)

Personaladministration

Anlagspsykologiska metoder Arbetsledarens ansvarsställning

72 Arbetsledaren som personlighet Arbetsledningspsykologi Arbetspsykologi Personalpsykologi Personlighetspsykologi Arbetsfysiologi Arbetsstudier Kontors- och driftsorganisation

Kontorsorganisation I—III och Blanketteknik Automatisk databehandling (under tryckning) Lager- och inköpsorganisation Driftsorganisation

Redovisning och finansiering

Bokföringsorganisation med maskinbokföring Balansteknik Balanskritik med kreditvärdighetsbedömning Revisionsteknik

Kostnads/intäktsanalys och admi-Budget och budgetkontroll nistrativ ekonomi Industriell redovisning enligt Mekanförbundets normalkontoplan Industriell sj älvkostnadsberäkning Distribution och marknadspolitik Distribution (undertryckning) Marknadsundersökning Försäljningsekonomi och försäljningsorganisation Företaget och försäljaren Försäljarens arbetsmetoder Försäljningspsykologi Modern reklam Reklamens form I—IV Reklamens praktik I—IV Reklamens strategi I—III Reklamens teori I—II Några av ovan uppräknade kurser håller på att ersättas med helt nya NKI-kurser. Vidare kan erinras om att NKI-skolan i samarbete med Föreningen Sveriges Flotta lagt upp en stor serie merkantila sjöfartskurser, som ligger över handelsgymnasienivå. Vad som ovan anförts om behovet av olika slag av vidareutbildningskurser per korrespondens utgör endast exempel. De vill bl.a. påvisa, att den snabba utvecklingen inom vårt samhälle kräver snabba utbildningsvägar och utbildningsformer, som smidigt kan anpassas efter skiftande behov. Korrespondensundervisningen har visat sig vara ett fullgott och billigt medel i utbildningens tjänst. En utbildning, som bygger på korrespondensundervisning kombinerad med koncentrerade muntliga kurser, gör

73 det möjligt för studerande att jämsides med ett förvärvsarbete fördjupa insikterna i ett ämne eller att förvärva meriter för annan tjänst. Utredningens synpunkter

och förslag

I en del länder har under ett flertal år bedrivits akademiska studier per korrespondens i vissa fall upp till fil. lic.-examen. Resultaten av denna form av undervisning har varit mycket goda. Många avlägset boende och sådana, som av andra skäl haft svårt att besöka universitet, har genom korrespondensmetoden beretts tillfälle avlägga akademiska examina, vilket eljest inte varit möjligt. Även i Sverige kan man nu konstatera, att korrespondensmetoden vid akademiska studier leder till goda resultat. Som tidigare nämnts i detta kapitel är de akademiska korrespondenskurser, som hittills utarbetats, i första hand avsedda för folkskollärare. Dock har ett relativt stort antal övriga studerande genomgått nämnda kurser. Ur samhällets synpunkt vore det av stort värde, om förutom lärare även andra kategorier studieintresserade i större utsträckning än hittills kunde beredas möjlighet bedriva akademiska studier per korrespondens. Många av dem som efter avlagd studentexamen ämnar bedriva akademiska studier har föga erfarenhet av att studera på egen hand. Det akademiska studiesättet innebär för denna kategori studerande en ofta tidsödande och besvärlig omställningsprocess. Med hjälp av korrespondensundervisning kan emellertid de studerande snabbt ledas in på ett självständigt studiesätt. Korrespondenskursernas övningar och uppgifter tillsammans med institutets kommentarer till elevernas lösningar av svarsuppgifer understryker det väsentliga i lärostoffet och underlättar inlärningsprocessen. De som bedriver akademiska studier per korrespondens lär sig att studera planmässigt och effektivt, och de kommer härigenom snabbt in i den akademiska arbetsrutinen. Efter en koncentrerad introducerande föreläsningsserie kan dessa studera på hemorten och före en akademisk tentamen delta i särskilda muntliga kurser med seminarieövningar. Genom ett sådant studiesätt kan universitetens lokaler utnyttjas av ett betydligt större antal studerande än vad som nu sker. Särskilt under en period, då vissa fakulteter har svårigheter att ta emot de studerande och en överproduktion av akademiker inte är att befara, är ett sådant förfaringssätt att rekommendera. För såväl staten som för den enskilde innebär det skisserade studiesättet avsevärda besparingar. Enligt utredningens mening talar såväl pedagogiska som organisatoriska skäl för att korrespondensundervisning — i den form den nu bedrivs — med fördel kan tillgripas vid inledande akademiska studier. Akademiska korrespondenskurser bör i första hand erbjudas sådana studerande, som äger behörighet att inskrivas vid universitet och som dessutom 1. av personliga skäl (sjukdom, ekonomiska svårigheter, nödvändigheten av närvaro i hemmet etc.) inte kan besöka universitet eller fortsätta påbörjade akademiska studier, 2. inte kan beredas plats vid universitet (platsbrist),

74 3. i likhet med folkskollärare önskar bedriva akademiska studier jämsides med förvärvsarbete, speciellt för dem som önskar sysselsättning inom yrkesområden med rekryteringssvårigheter och där samhället samtidigt har intresse av att vidga rekryteringsmöjligheterna. Utöver vad som nämnts under punkterna 1—3 ovan, bör särskilt framhållas önskvärdheten av att de som efter korrespondensstudier avlagt studentexamen som enskilt studerande eller som elever vid korrespondensgymnasium och därefter önskar bedriva akademiska studier enligt samma metod bereds tillfälle utnyttja akademiska korrespondenskurser. Behovet av ökad utbildning på olika områden har klargjorts av olika utredningar och myndigheter. Så framhåller exempelvis universitetsutredningen i sitt betänkande Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle (SOU 1959:45) bl. a. följande: Ökad utbildning och forskning är en förutsättning för en fortsatt väsentlig höjning av vår levnadsstandard i vidaste bemärkelse. Därpå beror utvecklingen av vårt näringslivs produktivitet och samhällslivets anpassning till förändrade förutsättningar. För att människorna skall kunna känna sig behärska ett allt mera komplicerat samhälle, fordras också en höjd bildningsoch utbildningsstandard (sid. 434). På den högre och lägre utbildningens samt forskningens områden finns det inom överskådlig tid inte någon gräns för behovsutvecklingen — förutom den ekonomiska — än den som tillgång på lämplig personal sätter (sid. 10). de yrkesverksamma akademikernas sammanlagda antal bör öka betydligt snabbare under 1960-talet än under 1940- och 1950-talen (sid. 100—101). Utredningen anser vidare, att den stigande studentfrekvensen bland ungdomskullarna bl. a. måste leda till en starkt stigande tillströmning av studenter och studentskor till de läroanstalter och utbildningsområden av olika slag, som nu icke formellt kräver studentexamen för inträde. Det stigande utbildningsintresset överhuvudtaget kommer sannolikt att leda till en allt starkare efterfrågan på yrkesutbildning av dessa slag, och universitetsutredningen vill uttala, att man av dessa skäl torde ha anledning till att i tid överse, att även den icke-akademiska utbildningsorganisationen får en kapacitet, som svarar emot de närmaste årens efterfrågan på utbildningsplatser (sid. 436).

I sitt betänkande föreslår universitetsutredningen, att en särskild utbildningsväg till läroverksingenjörsutbildning tillskapas för studenter från allmänbildande gymnasier. Vidare föreslås bl. a., att förstärkta möjligheter till vidareutbildning för läroverksingenjörer skapas. Beträffande vidareutbildningen säger utredningen på sid. 381 följande: Vid planeringen av denna vidareutbildning måste man ta särskild hänsyn till de snabba förändringarna på det tekniska området och till att all teknisk utbildning måste vara så utformad, att en snabb anpassning möjliggöres.

Vid skilda tillfällen har Brevskoleutredningen under samtal med representanter för olika korrespondensinstitut påpekat behovet av korrespondenskurser på akademisk nivå och särskilt understrukit vikten av att den tekniska utbildningen blir tillgodosedd. Av särskilt intresse är i detta sammanhang de förslag till vidgad akademisk korrespondensundervisning, som framlagts av en år 1959 av NKI särskilt tillkallad utredningskommitté med professor Torgny Segerstedt som ordförande. I kommittén ingick som ledamöter professorerna Göran Borg, Sune Carlsson, Gunnar Westerlund och Herman Wold. Fil. dr Rune Forsman fungerade som sekreterare i kommittén.

75 De kommittérade, som framlade sina förslag den 17 maj 1960, framhåller behovet av korrespondensundervisning på akademisk nivå särskilt för sådana, som genom tidig familjebildning önskar behålla sitt förvärvsarbete. Akademiska korrespondenskurser skulle även kunna bidraga till att tillgodose önskvärda krav på differentiering av de akademiska studierna inom skilda ämnen. Sedan de kommittérade närmare inventerat behovet av korrespondensundervisning inom olika kategorier, har de stannat inför ingenjörer, som erhållit utbildning vid de tekniska läroverken. Dessa ingenjörer har utöver behovet av fortsatt teknisk utbildning, som kan väl tillgodoses på annat sätt, även behov av utbildning inom andra angränsande områden beroende på vilka arbetsuppgifter de anförtrotts. Sådana arbetsuppgifter kan röra inköp, försäljning och planering, utbildning och rekrytering eller allmän personaltjänst och lönesättning. Kommittén anser, att arbetet i första hand bör inriktas på ämnena företagsekonomi, matematik, nationalekonomi, pedagogik, psykologi, sociologi, statistik och statskunskap.*) De angivna ämnena kan antas vara av värde även för andra än läroverksingen j örer. Den föreslagna korrespondensutbildningen avses bli begränsad till nivån Med beröm godkänd och uppdelas i fyra avgränsade etapper, vardera motsvarande en halv betygsenhet. Kunskapsintyg förutsätts endast komma att utfärdas för y 2 , 1 och 2 betygsenheter. Större delen av de stipulerade kurserna inhämtas genom ett kombinerat studium av kurslitteratur och särskilda korrespondenskurser. Som ett komplement till självstudierna anordnas särskilda muntliga kurser under handledning av akademiska lärare. Tentamen i resp. ämne sker på gängse sätt vid universitet eller högskola. Undervisningen bör enligt komittérades mening ej bindas till en viss bestämd akademisk läroanstalt. Sammanfattningsvis uttalar kommittén följande: . . . det skulle vara till fördel ur såväl samhällets som individens synpunkt om man vid sidan av de "normala" akademiska utbildningsvägarna kunde få till stånd någon form av akademisk korrespondensundervisning. Denna bör ge de studerande samma kompetens och möjligheter som den "normala" akademiska vägen gör.

Brevskoleutredningen vill helt instämma i de kommittérades synpunkter och förslag och anser, att statsbidrag bör lämnas för täckande av kursavgifter dock högst motsvarande kostnaderna för ordinär akademisk utbildning. Brevskoleutredningen vill föreslå, att

korrespondenskurser skall komma till vidgad användning vid den fortsatta utbildningen av lärare inom skolväsendet,

att

akademiska korrespondenskurser skall komma till vidgad användning och i första hand erbjudas sådana studerande, som äger behörighet att inskrivas vid universitet och som dessutom 1) av personliga skäl (sjukdom, ekonomiska

* Sedan dessa uppgifter lämnades har institutet utkommit med en ett-betygskurs i matematik.

76 svårigheter, nödvändigheten av närvaro i hemmet etc) inte kan besöka universitet eller fortsätta påbörjad akademiska studier, 2) inte kan beredas plats vid universitet (platsbrist), 3) i likhet med folkskollärare önskar bedriva akademiska studier jämsides med förvärvsarbete, speciellt sådana som önskar sysselsättning inom yrkesområden med rekryteringssvårigheter och där samhället samtidigt har intresse av att vidga rekryteringsmöjligheterna, att att

behovet av nämnda korrespondenskurser närmare utreds och förslag i ärendet snarast framläggs samt elever med utpräglad studiebegåvning får möjlighet att i sista ringen av gymnasiet påbörja akademiska studier per korrespondens.

Brevskoleutredningen har inte gått in på studiesociala frågor beträffande vuxenundervisningen utan förväntar, att den pågående studiesociala utredningen skall komma med förslag i detta avseende. Likaså räknar Brevskoleutredningen med att gymnasieutredningen skall komma med detalj förslag rörande gymnasieutbildning på vuxennivå.

Korrespondensundervisning

inom

yrkesutbildningen

De första korrespondenskurserna i Sverige behandlade handelsämnen, och då försöket med dessa kurser slog väl ut, tillkom ytterligare yrkeskursr. För närvarande förekommer korrespondenskurser inom flertalet yrkesområden. Den skeptiska inställning, som till en början kom till uttryck bland såväl enskilda som myndigheter beträffande yrkesutbildning per korrespondens, har ersatts av ett allt mer ökat förtroende för denna undervisningsform. En rad statliga utredningar har rekommenderat korrespondensundervisning inom yrkesutbildningen. Metoden har dock inte kommit till någon större användning. Systematiska försök med korrespondensundervisning såsom hjälpmedel vid yrkesutbildning har företagits endast i mindre omfattning. Enligt vad som framkommit genom de undersökningar, som Brevskoleutredningen bedrivit, har korrespondensundervisning förekommit vid en del yrkesskolor — speciellt mindre sådana — där kvalificerade lärare saknats. I viss utsträckning har dessutom korrespondenskurser använts som läroböcker. Någon central pedagogisk försöksverksamhet har hittills inte kommit till stånd på detta område. Man torde kunna räkna med att korrespondensundervisningen blir erforderlig inom såväl den förberedande som den egentliga yrkesutbildningen. Av denna orsak vore det värdefullt, om olika lärarkategorier under sin utbildning erhöllo kännedom om korrespondensundervisningens speciella metodik och korrespondenskursernas användning i studiearbetet. Det skulle även vara av stor betydelse, om de blivande lärarna finge personlig erfarenhet av korrespondensstudier. En sådan erfarenhet kan erhållas, om lärarkandidaterna genom korrespondensstudier finge bereda sig för sin skolmässiga utbildning, eller om korrespondensstudier i någon form kunde ingå i lärarnas utbildning.

77 Den förberedande yrkesutbildningen inom enhetsskolan 1946 års skolkommission utgick ifrån att undervisning i yrkesteori i årskurs 9 y till viss del måste grundas på korrespondensstudier under lärares ledning. Det har senare visat sig. att utvecklingen också gått i denna riktning. Enligt uppgifter, som lämnats i början av år 1960 av de olika korrespondensinstituten, fanns det då mer än 900 korrespondensläsande elever tillhörande 9 y. (Inom årskurs 8 förekom vid samma tidpunkt korrespondensundervisning i yrkesämnen i ännu större omfattning.) Samtliga institut har ej fört statistik över sådana kurser, men antalet korrespondensläsande elever i denna årskurs var med säkerhet mer än 1.700. De korrespondenskurser, som hittills kommit till användning i yrkesteori, omfattar ett stort antal yrken. Elevernas yrkesintressen har genom den lärarledda korrespondensundervisningen kunnat väl tillgodoses. I samma studiegrupp kan vitt skilda yrken vara representerade. Lärarens uppgift blir i sådana fall att stimulera, kontrollera och instruera eleverna under lektionerna. I viss mån har denna uppgift försvårats av att en del korrespondenskurser varit mindre lämpade för ifrågavarande åldersstadium. Som framgår av särskilt yttrande av de specialister, som granskat 9y-kurser från olika korrespondensinstitut (se utredningens stencilerade betänkande, bihang nr 2 ) , är ett ganska stort antal korrespondenskurser mindre lämpliga eller olämpliga för sitt ändamål. En viss nyskrivning av teknologikurser har på senare år skett, men behovet av för detta stadium speciellt utarbetade korrespondenskurser är fortfarande stort. Ovissheten rörande den framtida utvecklingen inom den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolan har visat sig vara hämmande på kursutgivandet. Enligt förslag från skolberedningen kommer den yrkesförberedande linjen i årskurs nio att koncentreras till grundutbildning inom fyra huvudområden (en mekanisk, en huslig, en handelsbetonad och en allmänpraktisk gren). Undervisningen, som alltså inriktas mera på yrkesområden än på speciella yrken, avses ge en allmän grundkunskap inom respektive huvudområde. Yrkesbestämda elever, som önskar utbilda sig för visst yrke, som inte inryms i de nämnda huvudområdena, hänvisas till förberedande yrkesutbildning utanför grundskolan. Troligen kommer det en lång tid framåt att bli svårt att få lärare, som har en tillräckligt bred teoretisk eller praktisk branschkännedom för att kunna undervisa inom ett stort yrkesområde. Likaså kan ett lågt elevantal omöjliggöra inrättandet av särskild grupp för ett eller flera sådana huvudområden. Varje skolstyrelse önskar dock säkerligen organisera undervisning i samtliga fyra huvudområden för att därigenom öka elevernas yrkesvalmöjligheter. På många platser kommer därför den lärarledda korrespondensundervisningen förmodligen att tillgripas för att lösa de svårigheter, som uppstår vid organiserandet av elevernas grundutbildning. Inom det handelsbetonade huvudområdet borde korrespondensundervisning komma väl till pass. Erfarenheterna av handelsutbildning per korrespondens är mycket goda, och i de fall man vid en högstadieskola saknar handelslärare, kunde dock handelsbetonad gren inrättas, om någon intresserad lärare vid skolan tjänstgjorde som lärare-handledare i en korrespondensläsande avdelning. Samläsning med elever

78 från olika huvudområden låter sig lätt göra vid korrespondensundervisning, förutsattt att elevantalet inte blir för stort. Likaså kan det vara lämpligt att i yrkesteori samimanföra till en korrespondensavdelning sådana yrkesbestämda elever, som erhållor sin yrkesutbildning inom ortens näringsliv. Sannolikt kommer så att bli förhållande;! inom glesbygdsområden. Den föreslagna omläggningen av 9y-undervisningen medför bl. a., att nya l ä x böcker och korrespondenskurser måste utarbetas. Lämpligen kunde detta lösas pjå så sätt, att en och samma författare i samråd med representanter för något korresponidensinstitut finge skriva såväl grundbok som korrespondensbrev i yrkesteori för ettt yrkesområde. Läroboken kunde användas som grundbok för samtliga 9y-avdelninga.r inom vederbörande huvudområde. På platser, där kvalificerad lärare saknas, kundie de till kursboken hörande korrespondensbreven komma till användning och vederböirande lärare i yrkespraktik vara handledare. Många yrkeslärare använder f. n. korrespondenskurser som läroböcker i sina avdelningar för att få den teoretiska delen a v yrkesundervisningen behandlad på ett pedagogiskt riktigt och effektivt sätt. Ett stort antal dugande yrkesmän skulle säkerligen vilja åtaga sig den förberedande yrkesunidervisningen inom något huvudområde, om den metodiska och pedagogiska sidan av ämnets teori meddelades genom korrespondensundervisning med yrkesmannen själv som lärare-handledare. Av de övriga huvudområdena skulle man kunna tänka sig en viss form av samundervisning inom den mekaniska och allmänpraktiska grenen på orter, där svårigheter uppstår att upprätta två skilda grenar. Inom den praktiska delen av undervisningen skulle säkerligen en viss differentiering kunna ske genom att de "mekaniskt' inriktade eleverna finge för dem speciellt utformade övningar. Den teoretiska delen av undervisningen skulle genom korrespondensmetoden helt kunna tillgodose de båda intresseriktningarna inom det "blandade" huvudområdet. På likande sätt skulle inom den allmänpraktiska grenen viss hänsyn tas till önskemål från sådana elever inom skogsbruks- eller lantbruksområden, som önskar en inriktning mot dessa yrkesgrupper. Då de teoretiska kurserna för de fyra huvudområdena skall utgöra en grund för ett flertal närbesläktade yrken måste i första hand det gemensamma för dessa yrken behandlas. Som exempel på lämpliga kursavsnitt kan nämnas följande: arbetsprocedurer och verktyg, miljöskildringar, arbetsmarknadsfrågor, arbetshygien och arbetarskydd med inriktning på det speciella branschområdet. Som ett komplement till den i tidigare årskurser meddelade yrkesorienteringen bör ges en speciell orientring om de möjligheter till val av yrke och fortsatt utbildning, som huvudområdet har att erbjuda. Exempel på några av huvudområdets mest frekventerade yrken bör i detta sammanhang mera ingående 'behandlas. Erfarenheten har visat, att många av 9y-eleverna har svårighet att tillgodogöra sig texten i korrespondenskurserna. I många fall har läraren fått "översätta" vissa avsnitt eller sortera bort mindre väsentliga partier. En del av eleverna är studietrötta och avskräcks lätt av allt för tungläst text. Kurser för 9y bör därför avfattas på klar och

79 lättfattlig svenska, och de olika kunskapsmomenten bör i stor utsträckning belysas med intresseväckande illustrationer. Många 9y-lärare har förklarat, att de måste "frisera" elevernas skriftliga arbeten, innan svarsuppgifterna sänds till korrespondensinstitutet. Detta merarbete för läraren kan i viss mån undvikas, om insändningsuppgifterna utformas så, att lösningarna inte kräver allt för omfattande skrivning. I vissa fall torde frågor av multiple-choicetyp kunna användas. Det är även av vikt, att eleverna i kursbreven serveras korta studieavsnitt och att svårighetsgraden successivt ökas. Att beräkna det framtida behovet av korrespondenskurser i 9y är förenat med vissa svårigheter. Det är ännu för tidigt att förutspå utvecklingen i de av skolberedningen föreslagna huvudområdena, hur organisationen — särskilt i glesbygderna — kommer att organiseras, och hur behovet av korrespondenskurser kommer att påverkas. Skolöverstyrelsen har i sin petita för budgetåren 1961/62 räknat med ett minskat behov av korrespondenskurser för 9y. Härvid har överstyrelsen tagit hänsyn till den tendens till en mera skolmässigt anordnad förberedande yrkesutbildning, som kunnat förmärkas under senare år samt till det inom skolberedningen framförda förslaget att samla den förberedande yrkesutbildningen till större yrkesområden. För korrespondensundervisningen begär Skolöverstyrelsen 15.000 kronor (minskning med 4.000 kronor). Av Skolöverstyrelsens redogörelse för försöksverksamhet med enhetsskola redovisningsåret 1959/60 framgår, att den skolmässigt anordnade förberedande yrkesutbildningen läsåret 1959/60 haft i stort sett samma procentuella omfattning som läsåret 1958/59, d. v. s. cirka 65 % . Enligt korrespondensinstitutets rapporter för läsåret 1958/59 skulle cirka 26%*) av samtliga 9y-elever undervisats per korrespondens. Statsbidrag till korrespondenskurser i 9y utgår efter framställning hos Skolöverstyrelsen med 100 % av kostnaderna. Skolöverstyrelsen rapporterar, att 223 elever inom 9y erhöll statsbidrag till korrespondenskurser under läsåret 1958/59, och att motsvarande antal elever för 1959/60 utgjorde 437. För läsåret 1960/61 kan antalet beräknas till 450. Kostnaderna uppgick för 1958/60 till 10.000 respektive 16.000 kronor; för 1960/61 kan kostnaderna uppskattas till cirka 22.000 kronor. Brevskoleutredningen utgår ifrån att de olika korrespondensinstituten liksom hittills tar initiativ till utarbetande av nya korrespondenskurser för skolväsendets behov. Därest inget institut önskar stå de ekonomiska risker, som utgivandet av en korrespondenskurs med låg upplaga kan innebära, bör statsbidrag kunna utgå för ändamålet. Brevskoleutredningen förväntar, att Skolöverstyrelsen respektive Yrkesöverstyrelsen genom de av Brevskoleutredningen föreslagna konsulenterna i de båda överstyrelserna tillser, att för skolornas undervisning erforderliga korrespondenskurser kommer till stånd. * De uppgivna 26 % av 9y-eleverna har med all säkerhet inte undervisats per korrespondens. I procentsiffran har förmodligen även sådana elever medräknats, som erhållit kurshrev, vilka använts såsom lärobok. Undervisning enligt korrespondensmetoden kan här ej sägas ha praktiserats.

80 Den egentliga yrkesutbildningen Såsom antytts i föregående avsnitt, syftar den förberedande yrkesutbildningen inom enhetsskolan till att ge en bred yrkesbas såsom grund för en fortsatt successivt specialiserad yrkesutbildning. Var gränsen skall sättas för den av samhället organiserade yrkesutbildningen, har länge diskuterats, men man börjar allt mer luta åt den uppfattningen, att någon sådan gränsdragning över huvud inte bör ske. Yrkesutbildningen måste erbjudas i takt med teknikens och produktionsmetodernas snabba förändring, om inte de nyutbildade ungdomarna skall bli hopplöst efter i ttvecklingen inom sitt yrkesområde. Omskolning, nyutbildning av vuxna och vidareutbildning måste utgöra olika grenar i utbildningsväsendet. En sådan utveckling ställer emellertid stora krav på centrala myndigheter för yrkesutbildning och på de läraie, som är verksamma inom yrkesundervisningen. Men lika väl som dessa parter måste följa med i utvecklingen, måste också läroböcker hållas å jour, så att inte yrkesteorin släpar efter yrkespraktiken. Inom korrespondensundervisningen har strävan alltid varit att så vitt möjligt utforma lärostoffet så, att det får aktualitetsvärde. I regel anlitas de främsta specialisterna inom olika områden, såväl när det gäller att utarbeta nya kurser, som när det är fråga om att omarbeta kurser och komplettera vissa avsnitt i inaktuella kursbrev. Landets yrkesskolor har också observerat detta faktum och i stor utsträckning använt korrespondenskurser som läroböcker. Lärarna har säkerligen också haft stor hjälp av de oftast pedagogiskt väl utformade kursbreven vid den metodiska behandlingen av det förekommande ämnet. Behovet av en kraftigt expanderande yrkesutbildningsapparat tvingar fram en inventering av olika utbildningsformer, som kan leda fram till samma resultat. Korrespondensmetoden har visat sig vara en god och anpassningsbar utbildningsform. Den lärarledda korrespondensundervisningen och den med korrespondensstudier kombinerade muntliga undervisningsformen har visat sig vara av synnerligen stort värde. Isolerade försök med lärarledd korrespondensundervisning har gjorts vid en del av lantbrukets skolor samt vid några mindre yrkesskolor. Erfarenheterna av de^sa försök är mycket goda, och endast bristande anslag från staten har medfört, att dessa enstaka försök inte kunnat fortsätta. En form av kombinerad skriftlig och muntlig undervisning har av LTK introducerats under benämningen kombinerad korrespondensundervisning. Kurserna är underställda hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelsen och i enstaka fall en skola. Statsbidrag och stipendier utgår till eleverna. Korrespondenskurser inom den högre yrkesutbildningen (tekniskt korrespondensläroverk, företagsekonomisk kursverksamhet, handelsgymnasie- eller ingenjörsutbildning per korrespondens m. fl.), vilka refererats på annan plats i utredningen, har vunnit allmänt erkännande bl. a. därför, att studierna kunnat avslutas med en ur meritsynpunkt värdefull examen. Inom en serie yrkesområden studerar emellertid många enskilda elever sådana yrkeskurser, som avslutas utan något officiellt prov.

81 Korrespondensinstituten utfärdar visserligen betyg, men dessa tillmäts i vissa fall inte samma värde som betyg från vanliga skolor. Tidigare utredningar har föreslagit, att det allmänna skulle ge sin sanktion åt bestämda korrespondenskurser som underlag för bestämda kompetensbevis, vilka borde grundas på vissa under betryggande former genomförda prov eller examina. En förutsättning för ett sådant förfarande är dock, att korrespondensundervisningen organisatoriskt anpassas efter ifrågavarande skolmässiga utbildning. Det måste ur samhällets synpunkt anses vara av synnerligen stort värde, att de, som av olika skäl inte kan delta i den reguljära yrkesutbildningen och som genom korrespondensundervisning och praktiskt arbete skaffat sig en yrkesutbildning, också skall få möjlighet att få denna officiellt prövad och värdesatt. Varje tillskott av meriterad yrkesutbildad arbetskraft i vårt samhälle är en tillgång, som på bästa sätt måste tillvaratas och utnyttjas. Det är också skäligt, att den, som på ett tillfredsställande sätt manifesterat sina kunskaper också får sina studiekostnader ersatta. I första hand gäller detta de ungdomar, som utbildar sig för sitt framtida yrke.

att

att att att att

att

Brevskoleutredningen vill därför föreslå, av vederbörande myndighet godkända yrkesutbildande korrespondenskurser skall kunna läggas till grund för studier, vilka avslutas med av myndighet utarbetade prov, elev efter slutförda och godkända prov tilldelas kompetensbevis, som kontrollanter vid provs avläggande må kunna förordnas lärare (exempelvis yrkeslärare, folkskollärare, annan fack- eller ämneslärare), närmare bestämmelser rörande examensregler utarbetas och fastställas, ungdomar under 21 års ålder efter genomgångna, godkända prov skall av statsmedel ersättas för så stor del av studiekostnaderna, som motsvarar statens genomsnittliga kostnader för närmast jämförbar utbildning vid yrkesskola, samt för utarbetande av vissa kursböcker och korrespondenskurser för 9y reserveras 50.000 kronor.

Vidareutbildningskurser för lärare samt akademiska kurser Vidareutbildning

av

folkskollärare

Enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser den 16.5 58 (ändrade 28.5.59) kan vidareutbildning av folkskollärare för vinnande av behörighet till folkskollärartjänst i lönegrad Ao 19 på enhetsskolans högstadium ske på två vägar, nämligen a) genom en huvudsaklig akademisk utbildningsväg, innefattande dels förvärv av minst två betygsenheter för filosofisk ämbetsexamen i ett eller sammanlagt flera av ämnena nordiska språk, litteraturhistoria, tyska, engelska, historia, statskunskap, geografi, botanik, zoologi, matematik, fysik och kemi eller av godkända vitsord vid genomgång av den grundläggande studiekursen i ämnet kristendomskunskap för nämnda examen, dels genomgång av en i det följande närmare angiven biämneskurs, dels

82 ock genomgång antingen av den i filosofisk ämbetsexamen i vissa fall ingående kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia eller av en särskild kurs i psykologi och pedagogik; b) genom särskilda vidareutbildningskurser. Vidareutbildningskurserna, som anordnas av Skolöverstyrelsen, består av egentliga vidareutbildningskurser, vidareutbildningskurser i merkantila ämnen och vidareutbildningskurser för hjälpklasslärare. Egentlig vidareutbildningskurs består av två terminskurser, en biämneskurs samt en kurs i psykologi och pedagogik. I vartdera av ämnena modersmålet och biologi omfattar utbildningen två terminskurser och i vartdera av ämnena historia, samhällskunskap, geografi, matematik, fysik och kemi en terminskurs. En treveckors biämneskurs kan anordnas i läroämne, som Skolöverstyrelsen bestämmer, dock ej i främmande språk, och skall avse genomgång ur metodisk synpunkt av det för högstadiet aktuella lärostoffet i ämnet. Särskilda bestämmelser gäller för den, som genomgått akademisk ett-betygskurs i matematik, fysik eller kemi enligt brevskolemetoden. Efter särskild tentamen kan vederbörande erhålla intyg, vilket skall gälla såsom intyg över genomgång med vitsordet godkänd av terminskurs, som ingår i egentlig vidareutbildningskurs. Vidareutbildningskurs i merkantila ämnen skall förutom minst fem månaders praktiktjänstgöring omfatta två terminer. En kurs för hjälpklasslärare skall omfatta en termin för dem som genomgått en 18- eller 12-veckors kurs anordnad av Skolöverstyrelsen. För övriga deltagare skall kursen omfatta två terminer. Vid slutet av läsåret 1960/61 hade sammanlagt 623 deltagare förvärvat den särskilda ämnesutbildning, som erfordras för behörighet till folkskollärartjänst i lönegrad Ao 19. Enligt Kungl. brev den 6 juni 1952 (ändrat 29 april 1960) skall stipendier utgå till folkskollärare, som i vederbörlig ordning undergår godkänd tentamen i vissa ämnen vid universitetet. Frågan om lärarnas vidareutbildning med anlitande av korrespondensmetoden har behandlats bl.a. i betänkande av 1946 års skolkommission om den första lärarhögskolan (SOU 1952:23) och av inom Skolöverstyrelsen tillsatt utredning om lärarnas fortbildning (16 mars 1957). I skolkommissionens betänkande sägs bl.a. följande: Skolkommissionen är inte främmande för tanken att till lärarhögskolan knyta en ordnad korrespondensundervisning i den formen, att högskolans expertis ställdes till förfogande för besvarande av förfrågningar och meddelandet av råd till skolor och lärare, som planlägger eller utför experiment av olika slag. Det bör vara en angelägen uppgift för lärarhögskolan själv att undersöka förutsättningarna för en sådan verksamhet och begära medelstilldelning för densamma. Lämpligast är, att en sådan verksamhet får framväxa organiskt och utvidgas i takt med det intresse skolor och lärare visar. Men redan från början bör fastslås, att en sådan verksamhet ingår i lärarhögskolans uppgifter och att del åligger högskolans ledning att på allt sätt främja den. Redan deltagandet i denna korrespondenskurs kan räknas som vidareutbildning.

Brevskoleutredningen vill instämma i de av skolkommissionen ovan framförda synpunkterna. Genom korrespondensmetoden (ev. i kombination med kortare sommar-

83 kurser) har lärarhögskolorna möjlighet att till intresserade lärare vid landets olika skolor snabbt förmedla nya rön och erfarenheter samt lämna råd och vägledning i pedagogiska frågor. I utredningen om lärarnas fortbildning rekommederas utarbetandet av speciella vidareutbildningskurser enligt korrespondensmetoden. För lärarnas fortbildning borde korrespondensundervisningen erbjuda ett smidigt mediate. Av de i tabell nr 35* (s. 105) uppförda kurstyper skulle särskilt de pedagogiska studiecirklarna ha god nytta av brevskolemetoden. Även vissa specialkurser skulle kunna förkortas, om kursdeltagarna uttoges i god tid och under ett halvt år i förväg finge arbeta sig igenom' en korrespondenskurs. Främst kan väl dock denna metod komma till användning, då det gäller att fördjupa insikterna i ett ämne eller en pedagogisk-metodisk teknik. Bland ämneslärarna skulle historic- och språklärarna kunna ifrågakomma. För klass- och övningslärare föreligger säkerligen behov av antingen fördjupade kunskaper i ämne, som redan ingår i examen, eller orientering på områden, sådana som barnpsykologi, yrkesvägledning eller andra, där yrkeserfarenheten har visat att behov föreligger. Skolöverstyrelsens filmkonsulent har också föreslagit fortbildningskurser per korrespondens ifråga om de audivisuella hjälpmedlen, särskilt i teoretisk apparatkunskap och metodik, och från gymnastiklärarhåll har anmälts behov av korrespondensstudier i modern arbetsfysiologi. I fortsättningen blir det nödvändigt att noggrant följa utvecklingen och vid behov föranstalta om utarbetandet av nya kurser.

I utredningen om lärarnas fortbildning föreslås, att 100.000 kronor ställs till förfogande för utarbetande av sådana korrespondenskurser, som kan användas för lärarnas fortbildning. På initiativ av Hermods korrespondensinstitut kom år 1953 en statsunderstödd ettbetygskurs i engelska till stånd under universitetskanslerns överinseende. Deltagare i institutets behörighetskurs för folkskollärare i ämnet engelska hade uttryckt önskemål om korrespondenskurser, som skulle leda fram till akademisk kompetens, och början gjordes därför med detta ämne. Denna kurs består dels av en brevkurs, dels av en muntlig sommarkurs förlagd till Lunds universitet. Sommarkursen skall motsvara en termins akademisk undervisning. Efter samma modell har institutet utarbetat kurser även i andra ämnen, och f.n. föreligger kurser på universitetsstadiet förutom i engelska även i tyska, kristendomskunskap, matematik, fysik och kemi. Kurserna i engelska, tyska, matematik, fysik och kemi förbereder för ett betyg i filosofie kandidat- och filosofisk ämbetsexamen. Kursen i kristendomskunskap motsvarar de teologiska fakulteternas s.k. översiktskurs och ger efter vederbörliga tentamina två betyg i ovannämnda filosofiska examina. Brevkurserna är utarbetade som en vägledning i samband med studiet av den kurslitteratur, som ingår i tentamensfordringarna och hjälper den studerande att kontrollera sina kunskaper genom övningsuppgifter. De provuppgifter, som ingår i kursen, granskas och korrrigeras av universitetslärare genom Hermods försorg, och på så sätt erhåller den studerande ytterligare kontroll av sina kunskaper och dessutom en viss tentamensvana. Sedan brevkursen avverkats, deltar den studerande i en koncentrerad * Den nämnda tabellen upptar dels feriekurser dels läsårskurser. De pedagogiska studiecirklarna upptas som läsårskurser, och studierna skall bedrivas på kvällstid under 1—2 terminer. Kurserna är avsedda för olika lärarkategorier.

84 sommarkurs, som leds av professor och andra universitetslärare. Kursdeltagarna i fysik och kemi bevistar två sommarkurser per ämne. Samtliga sommarkurser är kostnadsfria. För budgetåret 1961/62 uppskattade Skolöverstyrelsen medelsbehovet för sin vidareutbildningsverksamhet till 895.000 kronor. Därtill kom för Hermods akademiska kursverksamhet omkring 310.000 kronor. Till studiestipendier åt folkskollärare, som förvärvat akademiskt betyg i vissa naturvetenskapliga ämnen och till stipendier, som utgår i anslutning till Hermods akademiska kurser, beräknades c:a 90.000 kronor. De som ej avslutar sina studier med godkänd examen får själva betala kostnaderna för dessa. Av tabellen på sidan 85 framgår att fram till år 1961 flertalet av de till akademisk brevkurs anmälda i ämnena engelska, tyska och kristendom utgjordes av folkskollärare (1.157 folkskollärare och 617 övriga) medan motsatta förhållandet rådde i ämnena matematik, fysik och kemi (327 folkskollärare och 664 övriga). Fram till samma tidpunkt hade i tentamen godkänts 327 folkskollärare och 187 övriga. Totalt hade 24 folkskollärare och 6 övriga underkänts. Vid förnyad prövning hade ytterligare 15 folkskollärare och 3 övriga godkänts. I kategorien "övriga" ingår bl.a. studerande, akademiker av olika slag och ingenjörer. (Se även bil. I V ) . Folkskollärare, som genomgår någon av de i tabellen på sidan 85 angivna kurserna, kan ha sitt förvärvsarbete kvar under hela studietiden och behöver alltså inte begära tjänstledighet med B-avdrag. Härigenom blir utgifterna för statsverket betydligt lägre än motsvarande kostnader för studier vid universitet. Man vinner dessutom, att lärare, som kanske eljest inte skulle ha studerat vid universitet, nu skaffar sig akademiska betyg i ett eller flera ämnen.

Korrespondensundervisning

åt sjuka och handikappade

elever

Genom Kungl. Maj:ts proposition nr 116 (den 3 mars 1961) till riksdagen angående vissa organisationsfrågor inom skolväsendet m.m. upptogs till behandling frågan om rätt till undervisning för sådana skolpliktiga elever, som på grund av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan deltaga i vanlig skolundervisning. Till grund för denna proposition låg dels en inom Skolöverstyrelsen av skoldirektören i Gävle Folke Brodow år 1957 företagen utredning i ärendet, dels till Konungen från Skolöverstyrelsen avlämnade yttranden och förslag (25 sept. 1959 samt 24 maj 1960). Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj :ts proposition i ärendet. Enligt Skolöverstyrelsens förslag borde även elever, som inte är skolpliktiga förutom elever som tillhör obligatorisk skola och gymnasieelever, även elever i övrigt, inskrivna vid högre kommunala skolor och allmänna läroverk

beredas undervisning vid längre tids skolfrånvaro. Detta förslag rimmar också väl med den av departementschefen i proposition deklarerade uppfattningen om rätten för alla barn här i landet att efter måttet av sin förmåga erhålla undervisning genom samhällets försorg.

nda lyad ing

85 co

C

co

- * :0 > ~ «— :0

- — - fa LO r H >

SO

O

SO

fa

CN

O

CM CN

HM

CN

C

• * Tj"

CO

fa

C— CO

O

SO

U Q S 13 "O m

*^ - /a_ * £c

•.

CN

*

SO CN

T}<

-C te

ti

^

CO

o

A C CN

s a c SL

p-i

o

CO

F — 1

— ca

cu

C :ca

CN

fa co

i t

c

•<* CN

CO LO

,_,

fa

CO o SO i—i

CO

"*

M T3

LO ro

co

CO

"«

CN

O

O

•. O

-2

o CN

».9

1—1

T3 S C > "O

c

c o

5,

CN T t rH

CN LO

fa

t—

O CO

eltagar ömmar kurs

O CN l—H

o

Q.:

fa co

O o Os CO

Tji

ca

<o

Anmä till brevk

2 g o

4-1

fa

S

**

co v

oca

c 9

r i <0 T3 to 3 60

CN LO

SO O '"J so

cs S

«.5 « 5

CN

co

B

r H ~ O S

CA

cg

4)

=

o

CO 4 )

3 a

c

O so "S •"* -a T * CO « r H r H l—1 rJ

rJ

Tj< CO O CO CO Tji r H LO

T}<

CO

CO SO

H

— ca

^

1 s

CN

og •*J| co

I äm avla tenta förs gånge

v

O

CN O co i—i

vi

SO

CN i—1 00 rH

O t - rH CN CN CO CN CN

CO t— LO LO OS Os 1—1 l—t

CO LO O LO LO SO O Os O i—lr-ir^

Os t—1

co

<*

T c»

ca

•g % CJ

CO

E

2 S ro

a

g

2 2

C/3

ca 3 ca | 5." .i

ca

M

*

v

s< ca "S SO

s-a

faO

* -a

i na ^ S h

m

86 Betänkligheterna mot att även icke-skolpliktiga elever skulle få rätt till undervisning motiveras i propositionen med att en sådan undervisning skulle i praktiken bli svår att genomföra. Många av ifrågavarande elever har sitt hem på annan plats än skolorten och det skulle givetvis ställa sig svårt att ordna en tillfredsställande direktundervisning för dem. Liknande svårigheter kommer emellertid också att uppstå beträffande de skolpliktiga eleverna, speciellt för dem som bor inom glesbygdsområden. Brevskoleutredningen har kunnat konstatera, att många sjuka och handikappade här i landet bedriver studier per korrespondens, och det finns många exempel på sådana studerande, som på detta sätt fullföljt påbörjade studier eller skaffat sig en god yrkesutbildning. Korrespondensstudierna kan även bidraga till att skänka de sjuka och handikappade arbetsglädje och livsmod. (Se bilaga V I I I ) . För många sjuka har korrespondensundervisningen blivit det medel, som brutit isoleringen och skapat kontakt med yttervärlden. Brevskoleutredningen anser i likhet med Skolöverstyrelsen att rätten till undervisning bör utsträckas även till den kategori icke-skolpliktiga elever, som tidigare nämnts. Denna vidgade rätt till undervisning för sjuka och handikappade torde inte medföra några organisatoriska svårigheter, om korrespondensmetoden kommer till användning. Visserligen räknar Brevskoleutredningen med att en särskild lärare periodvis skall besöka dem som studerar hemma per korrespondens, men kravet på en sådan lärares kompetens behöver inte ställas lika högt som vid direktundervisning, då ju eleverna alltid har tillgång till läraren-specialisten vid korrespondensinstitutet. Läraren-handledaren bör vid hembesöken hos den korrespondensläsande eleven ge denne studiehjälp i form av råd och anvisningar eller som det uttryckts på annat ställe i denna utredning — han bör instruera, stimulera och kontrollera eleven. Frågan om korrespondensundervisning för sjuka och handikappade elever har tidigare bl.a. berörts i ett till TCO från Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund och Sveriges småskollärarförbund avgivet yttrande över 1958 års cp-utrednings betänkande angående cp-vården. Härvid anfördes bl.a. följande: Förutsättningar bör vidare skapas för cp-barnens undervisning i hemmet av särskilda lärare periodvis eller vissa timmar i veckan. Denna hemundervisning synes för de äldre barnen i viss utsträckning kunna kombineras med korrespondensundervisning. Förbundet vill i detta sammanhang erinra om att skolöverstyrelsen till kmt överlämnat förslag om ordnande av undervisning för elever som på grund av lyte m. m. ej kan delta i vanlig skolundervisning. Ett genomförande av detta förslag synes i huvudsak lösa frågan om hemundervisning av cp-bam.

Vid remissbehandlingen av den tidigare nämnda propositionen nr 116:1961 avstyrkte statskontoret statsbidrag till enskild, i hemmet meddelad undervisning på grund av de höga kostnaderna samt rådande brist på lärare men tillade i sitt yttrande följ ande: Möjligheterna till undervisning enligt korrespondensmetoden anses böra närmare undersökas.

I en hel del länder har, som påvisats i utredningens stencilerade betänkande, korrespondensundervisningen för sjuka och handikappade kommit till användning i relä-

87 tivt stor omfattning och med synnerligen gott resultat. Brevskoleutredningen är därföi övertygad om att korrespondensundervisning för den kategori elever det här är fråga om även med fördel skulle kunna genomföras i vårt land. Kostnaderna för en vidgad rätt till undervisning åt sjuka elever skulle enligt av Skolöverstyrelsen år 1959 gjorda beräkningar uppgå till inte fullt 1 miljon kronor. Överstyrelsen synes härvid räkna med enbart muntlig undervisning. Då enligt Brevskoleutredningens mening flertalet av ifrågavarande elever skullle kunna undervisas per korrespondens, och folkskollärare med studentexamen i stor utsträckning skull kunna tjänstgöra som handledande lärare, anser utredningen att de av Skolöverstyrelsen beräknade kostnaderna skulle kunna nedbringas. De studerande, som genom längre tidsfrånvaro från undervisning tvingas gå om en eller flera klasser eller kanske helt avbryta sina studier, åsamkar såväl sina målsmän som samhället stora utgifter. Såväl ur ekonomisk som humanitär synpunkt vore det därför önskvärt, att nya vägar prövades för att bereda dessa elever lämplig undervisning. Brevskoleutredningen vill med hänvisning till vad ovan anförts tillstyrka Skolöverstyrelsens ovannämnda förslag, att även sådana sjuka och handikappade elever, som inte är skolpliktiga bereds undervisning vid längre tids skolfrånvaro och vill dessutom föreslå, att i samband med hemundervisning — efter länsskolnämndens medgivande — korrespondensmetoden skall kunna komma till användning i kombination med lärarhandledning, samt att 1 miljon kronor anslås för detta ändamål.

Preparandkurser och examination Preparandkurser De två största korrespondensinstituten anordnar i anslutning till examensprövningar muntliga preparandkurser. Sådana preparandkurser förekommer som förberedelse för bl. a. studentexamen, realexamen, handelsgymnasieexamen och ingenjörsexamen. I anslutning till de akademiska korrespondenskurserna anordnas muntliga kurser dels som förberedelse för akademiska studier, dels som ett komplement till dessa. Preparandkurserna är förlagda till Stockholm (NKI) och Malmö (Hermods). Vissa av Hermods kurser är förlagda till Falsterbo och Lund. Vid preparandkurserna erhåller eleverna genom muntlig undervisning en snabbrepetition av den inlästa kursen under några månaders tid. Eleverna trimmas genom ofta återkommande förhör och skrivningar och får på så sätt större säkerhet inför examen. Kurserna är frivilliga utom för dem som önskar avlägga real- eller studentexamen vid Hermods såsom skolans egna elever. Elev som genomgår korrespondensrealskola erhåller statsstipendier enligt särskilda bestämmelser. För deltagande i preparandkurs erhåller elev enligt dessa bestämmelser för närvarande 300 kronor.

88 Korrespondensgymnasiernas kursplan förutsätter, att eleverna vid två tillfällen genomgår preparandkurser vid Hermods i Malmö. Kurserna, som är av sex veckors längd, är avsedda som förberedelse dels för s.k. särskilda prövningar, dels för själva slutexamen. Laborationskurser i biologi, fysik och kemi anordnas en gång varje våroch hösttermin. Preparandkurserna för korrespondensgymnasiernas elever bekostas dels av staten, dels av vederbörande kommun. Kursavgift (f.n. 500 kronor) samt elevs resa till och från kursorten (i genomsnitt 200 kronor) bestrids av statsmedel, medan kommunen står för kostnaderna för inackordering under kursen. De elever, som läser gymnasiekurser vid NKI-skolan har möjlighet att genomgå särskilda preparandkurser, som är förlagda till Enskilda gymnasiet i Stockholm. Av de tre korrespondensgymnasierna är två belägna i Norrland (Jokkmokk och Undersåker), och ytterligare sådana gymnasier planeras i de nordliga delarna av Sverige. Enligt brevskoleutredningens mening är det nödvändigt, att preparandkurserna anordnas på geografiskt lämpliga platser, så att kostsamma och tidsödande resor undviks. I längden är det inte försvarbart att koncentrera denna kursverksamhet till Malmö. I sitt betänkande Undantags former av allmänbildande gymnasier, framhåller glesbygdsutredningen bl. a. följande. Att preparandkurserna äger rum i sistnämnda stad (Malmö), har hittills främst motiverats med att särskilt erfarna lärare bör tjänstgöra vid dem. Ett dylikt skäl kan respekteras under en kortare övergångstid men kan inte i längden betraktas som hållbart. Det torde nämligen vara möjligt att vid ett högre allmänt läroverk i Norrland anordna dylika kurser och att i denna landsdel finna lämpliga handledare med betryggande erfarenhet av kunskapskrav oeh förhörsteknik i studentexamen.

Brevskoleutredningen, som tillsammans med representanter för glesbygdsutredningn diskuterat frågan om preparandkursernas förläggning, är av den uppfattningen, att ifrågavarande problem mycket väl kan lösas på föreslaget sätt. En närmare till hands liggande lösning skulle emellertid vara att förlägga preparandkurserna till Läroverket för vuxna, Norrköping samt till det av utredningen föreslagna vuxenläroverket i Norrland (ev. även i västra Sverige) (sid. 61 och 65). Denna lösning har bl. a. följande fördelar: 1. Lärarna vid vuxenläroverk är synnerligen väl förtrogna med korrespondensundervisningens metodik och har erfarenhet av korrespondenskurser från olika institut. 2. Preparandkursens lärare, som är examinatorer i såväl real- som studentexamen, har möjligheter att lära känna eleverna före sluttentamen. Eleverna får under preparandkursen en viss vana vid lärarnas sätt att förhöra, vilket skapar trygghet och säkerhet hos eleverna före examen. 3. Elever från olika korrespondensinstitut kan mottagas i vuxenläroverkens preparandkurser. Även enskilt studerande elever, som styrker, att de förvärvat erforderliga kunskaper, kan mottagas vid preparandkurserna. 4. Elever från olika korrespondensinstitut blir likvärdigt bedömda. Enligt vad Brevskoleutredningen erfarit, är möjligheterna till inackordering av

89 elever under kurstiden lika stora på de föreslagna platserna som i Malmö och Stockholm. De elever, som vid de olika korrespondensinstituten studerar för att avlägga student- eller realexamen, utgör ett tillräckligt underlag för att kunna bilda särskilda avdelningar vid vuxenläroverken. Det bör dock anmärkas, att möjligheter även finns att i viss utsträckning inordna de nytillkommande eleverna i de vid varje tillfälle existerande undervisningsgrupperna. Med hänvisning till vad sålunda framhållits vill Brevskoleutredningen härmed föreslå, att preparandkurser för studerande, som ämnar avlägga student- eller realexamen, förläggs till Läroverket för vuxna, Norrköping samt till det av utredningen föreslagna vuxenläroverket i Norrland (Härnösand eller Luleå). Därest ett läroverk för vuxna inrättas i västra Sverige, bör preparandkurser även förläggas dit. Studiesociala utredningen har informerat Brevskoleutredningen om att den ämnar föreslå, att Läroverket för vuxna i Norrköping (samt föreslaget vuxenläroverk i Norrland) kompletteras med linjer, som leder fram till handelsgymnasie- respektive ingenjörsexamen. Brevskoleutredningen ansluter sig till ett sådant förslag och vill dessutom föreslå, att preparandkurser avseende dessa studerande förläggs till nämnda vuxenläroverk. Examination Som tidigare framhållits i detta betänkande, erhöll Hermods vårterminen 1959 examensrätt (student- och realexamen) under en tidsperiod av tre år. Studerande från andra korrespondensinstitut jämte de Hermodselever, som ej bevistar av Hermods anordnade preparandkurser, är hänvisade till att avlägga examen som privatister. Detta förhållande är givetvis inte tillfredsställande. Samtliga elever som studerar per korrespondens till student- eller realexamen bör enligt Brevskoleutredningens mening undergå tentamen under likartade förutsättningar. I anslutning till vad som i föregående avsnitt framhållits rörande preparandkursernas förläggning, får Brevskoleutredningen föreslå, att samtliga korrespondensstuderande, som vid vuxenläroverk genomgått preparandkurs, även examineras vid sådan läroanstalt.

Vidgad användning av korrespondenskurser

inom skolväsendet

Som framgår av tidigare avsnitt i denna utredning har korrespondensundervisningen fått en allt större plats inom vårt skolväsen. Ur pedagogisk synpunkt utgör den lärarledda korrespondensundervisningen en med direktundervisning jämförbar undervisningsform. I skolor där denna korrespondensmetod kommit till användning har man kunnat notera mycket goda kunskapsresultat, men eleverna har dessutom tillägnat sig en riktig studieteknik, vilket är av stor vikt speciellt för dem som skall fortsätta med högre studier. Korrespondenseleverna har även lärt sig att skriftligen

90 behandla svenska språket, genom de ständigt återkommande skriftliga redogörelserna. Den traditionella form av direktundervisning, som innebär, att läraren håller ett kort läxförhör och ägnar återstoden av lektionen åt genomgång av ny läxa kan ge gott resultat, endast om eleverna under hela lektionen med uppmärksamhet följer undervisningen. I klasser med stora elevantal — d.v.s. flertalet klasser inom skolväsendet — ställer det sig mycket svårt för läraren att varje lektion engagera samtliga elever och fortlöpande kontrollera deras kunskaper. Av denna anledning strävar man i undervisningen efter att på olika sätt aktivisera eleverna. En lämplig avvägning mellan självverksamhet hos eleverna och muntlig undervisning torde vara idealet. Brevskoleutredningen anser, att korrespondensundervisning eller korrespondenskursliknande undervisningsmaterial som komplement till muntlig direktundervisning kan främja elevernas självverksamhet och förbättra arbetsresultatet i en avdelning. Korrespondenskurser eller vissa delar av sådana kan möjliggöra en mycket individualiserad undervisning. Differentieringsfrågan utgör inget problem i en avdelning med lärarledd korrespondensundervisning. Varje elev kan få den undervisning som motsvarar hans behov och förutsättningar, och därigenom uppstår inte heller några större svårigheter, om en elev önskar övergå till annan linje, läsa ett nytt ämne eller studera en större kurs i ett visst ämne. Korrespondensmetoden gör det möjligt för läraren att sätta in hjälp i undervisningen vid rätt tidpunkt och där den bäst behövs. Ännu saknas emellertid i stor utsträckning korrespondenskurser, som kan användas för att tillgodose alla skolans skiftande behov. Så borde t. ex. särskilda minimikurser, grundkurser och överkurser i olika ämnen på högstadiet utarbetas. För närvarande läser c:a 60.000 skolungdomar stödkurser vid landets korrespondensinstitut. En del elever har valt denna studieform för att få ett "toppbetyg" i ett eller flera ämnen, men flertalet elever läser stödkurser för att "ta igen" vad de gått miste om i undervisningen eller för att kunna följa de studiebegåvade kamraternas arbetstakt. För de mindre begåvade utgör denna form av extraläsning på egen hand en mycket tung arbetsbelastning. Det vore säkerligen bättre, om de begåvade eleverna finge lämpliga överkurser per korrespondens, och om den övriga delen av klassen finge en intensifierad direktundervisning. Man kan fråga sig, om elever som saknar intresse för teoretiska studier har någon behållning av korrespondensundervisning. De försök med korrespondensundervisning, som gjorts i ett flertal 9y-avdelningar visar emellertid, att sådana farhågor är betydligt överdrivna. Inom 9y finns ett stort antal elever, som inte är teoretiskt lagda eller har tröttnat på teoretiska studier. Dessa elever har dock i allmänhet klarat den teoretiska delen av yrkeskunskapen på ett tillfredsställande sätt med hjälp av lärarledd korrespondensundervisning. Relativt goda resultat har nåtts, trots att flertalet korrespondenskurser, som kommit till användning, inte utarbetats för detta åldersstadium. Det skulle kunna invändas, att det i många klasser av den obligatoriska skolan

91 med dess odifferentierade elevmaterial kommer att finnas elever, som inte kan tillgodogöra sig innehållet i ett korrespondensbrev, trots att de kan få hjälp med svårare avsnitt av klassläraren. Det kommer vidare alltid att finnas sådana elever, som inte kan lämna skriftliga svar på insändningsuppgifterna eller som skriver en så dålig svenska, att den rättande läraren endast med svårighet kan förstå vad eleven menar. Det är inte meningen att här lämna en lösning på detta undervisningsproblem, men så mycket kan sägas, att särskilda, speciellt för dessa elever utarbetade undervisningsbrev kan väcka intresse hos de unga för den teoretiska delen av den praktiska utbildningen. Ett förenklat skrivsätt i sådana korrespondensbrev, ett bättre utnyttjande av bilder och teckningar samt ett förenklat system för redovisning av svaren på insändningsuppgifterna, ev. i kombination med muntlig redovisning, kan ge önskat resultat. Man skall emellertid inte begära att elever, som inte ens vid muntlig direktundervisning kan tillgodogöra sig den för stadiet fastställda kursen, skall kunna göra detta med hj älp av korrespondensstudier. De exempel, som ovan angivits, vill visa, att korrespondensundervisning kan tillgripas inom skolväsendet för att åstadkomma en aktivisering och individualisering av undervisningen. Vad som anförts gäller i särskilt hög grad den obligatoriska skolan ovanför mellanstadiet. Hittills har korrespondensundervisning på mellanstadiet inte varit aktuell i vårt land, men i sådana länder som Australien och Nya Zeeland förekommer korrespondensmetoden på såväl låg- som mellanstadiet. Korrespondensstudier har mycket gemensamt med den på flera håll i vårt land tillämpade arbetsskolemetodiken, och med utgångspunkt från de erfarenheter, som vunnits av detta arbetssätt, borde speciella korrespondensbrev utarbetas, som kan föra in eleverna i korrespondensundervisningens metodik redan på mellanstadiet. Även för högre skolor finns behov av hjälpmedel för att aktivisera eleverna och för att differentiera undervisningen. Brevskoleutredningen anser, att korrespondenskurser eller delar av sådana skall kunna användas i detta syfte även vid undervisning i dessa. Utöver vad som ovan anförts kan sammanfattningsvis sägas, att korrespondensundervisningen inom skolväsendet bör kunna komma till användning i följande fall: 1. inom glesbygdsområden, 2. på orter som saknar ett tillräckligt differentierat skolsystem, 3. i skolor som saknar lärare i visst eller vissa ämnen, 4. i skolor där ett begränsat elevantal omöjliggör inrättandet av viss linje eller gren, 5. för elever vilkas hälsa inte tillåter dem att följa reguljär undervisning, 6. för dem som av andra orsaker inte önskar eller kan följa reguljär undervisning, exempelvis för sådana som vistas i utlandet, för dem som önskar undervisning i hemmet eller vill förkorta studietiden, 7. som ett komplement till lägre och högre yrkesutbildning,

92 8. för vuxna, som önskar komplettera sina grundstudier samt 9. för sådana, som önskar vidareutbilda sig.

Brevskolestipendier Stipendium som bidrag till kostnader för kursavgifter vid korrespondensinstitut utgår till den, som genomgått minst folkskolans sjätte klass eller inhämtat motsvarande kunskaper och som bedriver enskilda studier enligt korrespondensmetoden med realeller studentexamen som mål, eller som där statlig eller kommunal skola saknas, bedriver studier vid enskild realskola*) med korrespondens- och muntlig undervisning. Stipendium utgår med högst 300 kronor per läsår till elev, som studerar per korrespondens med real- eller studentexamen som mål, och med högst 450 kronor per läsår till elev vid enskild skola med förenad korrespondens- och muntlig undervisning. Stipendier kan utgå under fyra läsår vid studier för realexamen och under fem läsår vid studier för studentexamen. Sista studieåret kan stipendiet ökas till 600 kronor för elev, som deltagit i preparandkurs, anordnad vid korrespondensinstitut. (I ömmande fall kan till elev med utmärkt studielämplighet utgå högre belopp.) Stipendium utgår även till den som bedriver korrespondensstudier med handelsgymnasie- eller läroverksingenjörsexamen som mål. Som villkor för stipendium gäller, att eleven visat god studielämplighet och inger grundade förhoppningar om framgång i studierna, samt att han är i behov av ekonomisk hjälp för sin utbildning. Stipendierna beviljas genom studiehjälpsnämnden. Studiebidrag (utan behovsprövning) utgår inte till brevskolestuderande. Beviljat stipendium utbetalas till vederbörande korrespondensinstitut, som utfäst sig att inte av eleven utkräva den del av kursavgiften, som motsvarar stipendiet. (SFS 1958:326 m. ändr.) Studiehjälpsnämnden framlade för budgetåret 1961/62 förslag till förbättrat stöd åt enskilda brevskolestuderande samt åt elever vid realskolan i Björkvik. Nämnden föreslog bl.a. bidrag till inackordering och resor i samband med deltagande i preparandkurser, höjning av stipendiemaximum för övriga kurskostnader samt ändrad ordning för stipendiernas utbetalande. Departementschefen ansåg sig inte kunna tillstyrka förslaget, som inte heller föranledde någon riksdagens åtgärd. I nämnda skrivelse framhöll studiehjälpsnämnden att en elev, som fullföljer sina studier vid statlig eller kommunal realskola eller gymnasium och som tillhör högsta behovsklassen, kan åsamka statsverket en kostnad på mer än 10.000 kronor under sin studietid, om man räknar med de stipendier och studiebidrag, som kan utgå samt beaktar att undervisningen är kostnadsfri. En brevskolestuderande i samma behovsklass skulle enligt studiehjälpsnämndens förslag kunna få högst 2.100 kronor för realexamen och 2.500 för studentexamen eller sammanlagt 4.600 kronor. Brevskolestipendier skulle vidare kunna utgå med 1.500 kronor för handelsgym* Korrespondensrealskolan i Björkvik är den enda återstående av de i bestämmelserna avsedda skolorna.

93 nasleexamen och 3.400 kronor för ingenjörsexamen därest studierna grundar sig på realexamen. Angående frågan om utbetalning av brevskolestipendier anförde studiehjälpsnämnden i sin skrivelse bl.a. följande. Brcvskolestipendierna utbetalas icke till elever utan till brevskolan och först då eleven avlagt examen, för vars uppnående stipendium erhållits. Eleven får del av stipendierna på så sätt att brevskolan icke får av eleven uttagna kursavgifter, som motsvarar stipendierna. Att stipendierna konstruerades på detta sätt motiverades bl. a. med att avbrott i studierna särskilt kunde befaras vid denna form av undervisning. Nämndens erfarenhet av denna gren av slipendievcrksamheten visar emellertid, alt avbrott i studierna knappast är mer utmärkande för stipendiaterna vid brevskolorna än för stipendiaterna vid andra läroanstalter. I eget intresse tillstyrker brevskolan till stipendium inga andra elever än dem, som skolan har grundad anledning tro kommer att fullfölja sina studier, och urvalet av stipendiater har också visat sig vara gott. Då dessutom den kredit, som genom stipendierna lämnas eleverna vid ett större antal stipendiater kan bli ganska betungande för brevskolan anser nämnden ändring i fråga om utbetalningen motiverad. Stipendierna bör dock fortfarande utanordnas till skolan, då härigenom stipendierna går till vad de äro avsedda för eller till kursavgifter och med kursen direkt sammanhängande utgifter. Nämnden föreslår sålunda, att de för ett läsår beviljade stipendierna utanordnas vid läsårets slut, sedan brevskolan hos studiehjälpsnämnden anmält, att stipendierna tillfredsställande skött sin utbildning. Stipendierna för preparandkurser, bidragen till inackordering och resebidrag bör utanordnas i samband med utanordning av stipendierna det år, då preparandkursen är genomgången.

Nu behandlade brevskolestipendier gäller dem, som bedriver enskilda studier enligt korrespondensmetoden. För den enskilda korrespondensrealskolan i Björkvik föreslog studiehjälpsnämnden en höjning av stipendium från högst 450 kronor till högst 500 kronor per läsår. Enligt förslaget borde elever i denna skola dessutom få studiehjälp för preparandkurser enligt samma grunder som föreslagits för enskilda elever, d. v. s. högst 500 kronor i stipendium för kursen och bidrag till inackordering på kursorten samt för resor från hemorten till kursorten och åter. Sedan man nu kan konstatera, att enskilt studerande genom korrespondensmetoden med gott resultat kan nå fram till önskad utbildning, och att denna studieform kommer till användning i ökad omfattning, torde det framstå som ett önskemål och ett rättvisekrav att bereda även dessa studerande förmåner, som åtminstone i någon mån jämställer dem med övriga studerande med samma studiemål. Brevskoleutredningen vill därför ansluta sig till studiehjälpsnämndens framförda förslag om ändrade bestämmelser för brevskolestipendier. Nämndens synpunkter på frågan om stipendiernas utbetalande delas helt av Brevskoleutredningen. Det kan inte vara rimligt, att berörda korrespondensinstitut skall behöva för statens räkning förskottera stora belopp under flera års tid. Studiehjälpsnämndens förslag på denna punkt torde ur såväl korrespondensinstitutens som statens synpunkt vara tillfredsställande. Utredningen är inte beredd att faställa en övre åldersgräns för erhållande av brevskolestipendium utan anser, att varje framställning om sådant stipendium av stipendiemyndigheten bör behandlas individuellt med hänsynstagande till de särskilda omständigheter under vilka vederbörande bedriver studierna.

94 Audivisuella hjälpmedel som komplement till lärarledd korrespondensundervisning Det pedagogiska värdet av audivisuella hjälpmedel i undervisningen har utförligt belysts i skolberedningens betänkande Hjälpmedel i skolarbetet (SOU 1961:17). I den reguljära undervisningen utgör de audivisuella hjälpmedlen av olika slag ett värdefullt komplement till lärarens undervisning. Inom korrespondensläsande skolor är behovet av hjälpmedel av naturliga skäl mycket stort, då ju den studerande korrespondenseleven så gott som uteslutande är hänvisad till textläsning. Erfarenheter från andra länder visar, att en kombination av korrespondensstudier och olika slag av audivisuella hjälpmedel kan ge mycket goda resultat. I Sverige är denna form av korrespondensundervisning inte oprövad, men ett systematiskt inordnande av olika audivisuella hjälpmedel i den lärarledda korrespondensundervisningen har hittills inte förekommit. På sid. 16 i denna utredning omnämns det försök med korrespondensoch radioundervisning i engelska som bedrivs sedan 1945 vid skolor, som saknar lärare med erforderlig behörighet i ämnet. Till en början utgjorde korrespondensundervisningen en mycket viktig del i denna kombinerade undervisning, och eleverna kunde uppvisa mycket goda kunskapsresultat. Allt eftersom verksamheten svällde ut, uppstod svårigheter att organisera rättningen av de provuppgifter, som insändes från eleverna till Skolradions lärare. Man saknade erfarenhet av denna verksamhet, och det fåtal lärare, som sysslade med dessa uppgifter, kunde inte snabbt nog komma till rätta med den tidtals kraftiga ansvällningen av arbetsuppgifter på korrespondenssidan. Man såg sig därför nödsakad att inskränka på korrespondensundervisningen, och för närvarande förekommer endast radiolektioner, som bygger på texthäften. Eleverna besvarar varje termin ett fåtal provuppgifter, av vilka huvuddelen rättas av vederbörande klasslärare. Då dessa lärare saknar behörighet att undervisa i ämnet, måste uppgifterna förenklas, så att rättningen kan ske efter mall. Provuppgifter, som kan ge anledning till "fria" och utförliga svar föreko-mer dock. Av varje provomgång infordras c:a 200 provskrivningar av Skolradions ledning. Dessa uppgifter granskas och rättas av Skolradions lärare. Under läsåret 1961/62 beräknas följande antal elever deltaga i den kombinerade korrespondens- och radioundervisningen i engelska för årskurserna 5—7. Första studieåret, årskurs 5 Andra „ , „ 6 Tredje „ , „ 7 Totalt

17.400 elever 16.000 „ 6.700 » 40.600 elever

Kostnaderna för denna undervisning beräknas uppgå till 173.000 kronor. För stödkurser för lärare med behörighet beräknas 36.000 kronor och för sommarkurser åt handledande lärare utan behörighet 18.000 kronor. Härtill kommer televerkets kostnader med 432.000 kronor. Radioundervisningen i engelska har liksom andra former av undervisning såväl

95 fördelar som nackdelar. En undersökning företagen inom Skolöverstyrelsen rörande undervisningen i engelska i årskurs 6 vårterminen 1958*) behandlar särskilt radions engelskundervisning. I tabellform redovisas svar på en enkät till ett antal skolledare. De tillfrågade fick bl a. besvara följande: Var god meddela Era synpunkter på fördelar respektive nackdelar med regelbunden användning av radions undervisning. Svar: Fördelar Skoltyp 1

Intonation

Fö S Fö L Fo SS Summa

Skoltyp

Fö S Fö I Fo SS 1

1 Schematekniska svårigheter

Goda lärare, god God kursplane- Bra som komplering, god under- ment, stimulans metodik visningstakt och stöd

9 26 4

5 17 3

2 8

3 2 5

10 Ställer stoLuckor Beroende av tek- Olikheter i uppstå ge- nisk utrustning kurser i ra- Opersonlig ra krav på elevernas nom lov- och mottagnings- dio och an- undervisnan underning förmåga att dagar förhållanden visning lyssna 6

....

4 10 4

Summa

2 7

1 4

1 4

— 9

Fö S betyder här försöksdistrikt i stad. Fö L betyder här försöksdistrikt på landsbygd. Fo SS betyder här distrikt med folkskola i årskurs 6 Stockholm, Söderort.

För att undanröja de största nackdelarna har i flertalet fall radiolektionerna bandats på skolorten. Detta förfarande medför emellertid dryga extrakostnader. Skolberedningen har i sitt betänkande (SOU 1961:17) lagt följande synpunkter på denna fråga. Det skulle kunna hävdas, att eftersom radioprogrammen inte avlyssnas vid direktsändningen ulan användes i bandat skick borde den svenska radion befrias från skyldigheten att producera dem. Det torde dock vara omotiverat att på denna grund avstå från en väl inarbetad och pedagogiskt tjänlig service till skolorna. Om de kommersiella producenterna skulle visa upp en helt ny livaktighet i sina strävanden att förse skolorna med ljudband av samma karaktär som skolradions bästa program, kan möjligen ett nytt läge uppkomma.

Engelskundervisningen i radio tillhör den programtyp, som skolberedningen kallar "direkt inlärande". Det är av synnerligen stor vikt, att sådana radiolektioner sätts in i sitt rätta sammanhang, att klassläraren får möjlighet att avlyssna lektionerna, innan de spelas upp inför klassen, och att han kan göra uppehåll i en lektion, när så kan anses påkallat. Om ifrågavarande undervisning i engelska baserades på korrespondenskurser -f inspelade lektioner i stället för. radiolektioner -f bandning av dessa, skulle man kunna nå bättre resultat till lägre kostnader. En förutsättning är * Aktuellt från skolöverstyrelsen nr 32, I960.

96 emellertid att de inspelade lektionerna blir av samma höga kvalitet som flertalet radiolektioner i engelska. Brevskoleutredningen har tillsammans med NKI-skolan närmare undersökt frågan om undervisning i engelska i folkskolan på grundval av inspelade lektioner och korrespondenskurser. Resultaten av denna undersökning redovisas nedan (sid. 96 —99). Allmänna synpunkter Det tillvägagångssätt, som f.n. tillämpas vid skolradions undervisning i engelska i folkskolan för de tre första studieåren i detta ämne, förutsätter, att lektionerna skall avlyssnas, varför de enskilda elevernas aktivitet måste lockas fram på andra vägar. Utan att bortse från den mycket betydelsefulla insats, som de lokala lärarna i resp. klasser under alla omständigheter måste göra — inte minst genom att intressera och entusiasmera för ämnet samt organisera studierna — förefaller alla skäl tala för att det bör finnas en rätt stark direkt kontakt mellan eleverna och centralt arbetande, fullt kompetenta speciallärare i engelska. Resultaten av elevernas arbete blir då på rätt sätt kontrollerade och värderade, och behövliga anvisningar kan ges under studiernas gång. Korrespondensmetoden lämpar sig väl för detta och kan numera ytterligare effektiviseras genom utnyttjande av ljudband för insändande av uttalsprov. Huruvida radio, television, ljudband eller grammofonskivor bör väljas för förmedling av de centralt givna lektionerna, kan diskuteras. En inte oviktig synpunkt är dock, att det för de lokala skolorna och lärarna måste framstå som ett starkt önskemål att inte vara bundna vid bestämda utsändningstider. Också med tanke på elever, som är frånvarande eller eljest har behov av att repetera lektioner, förefaller det angeläget, att lektionerna finns på ljudband eller grammofonskiva och kan utnyttjas, då behov härav finns. Detta utesluter inte, att de inspelade lektionerna eventuellt kan kombineras med ett litet antal direkta radiosändningar för att på så sätt ta vara på möjligheterna att få en snabb och livfull kontakt med alla elevgrupperna och deras lärare. Utgångspunkter

för

kostnadsberäkningen

I det följande framlägges kostnadsförslag för engelskundervisningen i folkskolan, byggd på inspelade lektioner och individuell korrespondensundervisning. Vid beräkningen, som utfördes 1959, har utgångspunkterna varit följande: 1. Det förutsätts att kursplaner och fordringar är i stort sett desamma som gällde läsåret 1957/58 för engelskundervisningen i folkskolan under de första studieåren i ämnet (årskurserna 5—7). 2. Textomfång och lektionsantal förutsätts vara detsamma som nämnda läsår gällde för radioundervisningen. 3. Kostnader för inspektion och kontroll genom utsända konsulenter eller inspek-

97 törer har ej medtagits i kostnadsberäkningen, då sådan kontroll förutses bli tillgodosedd i särskild ordning genom de centrala skolmyndigheternas försorg. 4. Utgifter för framställning av textböcker har ej medtagits i kostnadsberäkningen, då dessa förutsattes bli inköpta i vanlig ordning av kommunerna. 5. Alternativa beräkningar har gjorts för korrespondensundervisningen, avseende dels 5 insända uppgifter, dels 2 insända uppgifter per årskurs. 6. Alternativa beräkningar har gjorts för kombination av sedvanlig korrespondensundervisning med insändande av uttalsprov på ljudband och intalad rättning av dessa. 7. Alternativa beräkningar har gjorts för inspelning av lektionerna på ljudband och på grammofonskiva. 8. Alternativa beräkningar har gjorts för olika expeditionsmetoder för ljudband eller skivor. 9. Vid bedömandet av de sannolika årskostnaderna måste hänsyn tas till att investeringar för anskaffat material lämpligen slås ut på 5 år. Kostnadsberäkning A. Kostnader för anordnande av mönsterlektioner samt inspelning av dessa på ljudband (alt. I) eller grammofonskivor (alt. II). I.

Inspelning på ljudband Intalningskostnad Anskaffningskostnad för originalhand 1 till årskurs 5. 34 st. band å 128: — Anskaffningskostnad för originalband till årskurs 6. 31 st. band å 12ö:— Anskaffningskostnad för originalband till årskurs 7. 34 st. band å 123: — Bandkostnad för 108.800 band (å 14: 50 ./. 45 % — 8: —) Kopieringskostnad för 108.800 band (å 11: 50 ./. 60 % — 4: 60) Portokostnad 2X3.200 försändelser = 6.400 st. å 2: — 2 Emballage 3.200 adressplåtar å —: 50 Exp.-kostnad 6.400 å 1: —

60.000: 4.352: — 4.352: — 4.352: — 870.400: — 500.480: — 12.800: — 5QQ . 1.600: 6.400:

Kronor 1.465.236: — II. Inspelning på grammofonskivor (30 cm LP-skivor) Intalningskostnad 60.000: Anskaffningskostnad för originalskivor till årskurs 5 3 . 34 skivor å 866: — 29.444: — Anskaffningskostnad för originalskivor till årskurs 6. 34 skivor a 866:— 29.444: — Anskaffningskostnad för originalskivor till årskurs 7. 34 skivor å 866:— 29.444: — Kopieringskostnad för 108.800 skivor 380.800: Skivalbum (självkostnad utan reklamtryck) 6.400 st. å 5: — 32.000: — Transport 561.132: — 1

Inspelningskostnad för 1 band. 4 tim. å 30: — Bandkostnad . (14: 50 ./. 45 % =)

2 Portokostnad för 1 band - : 75 Portokostnad för 17 band 2: — 3 30 cm LP-skiva 26 min. speltid på varje sida Inspelningskostnad 4 tim. å 75: — pr timme 2 matriser å 125: 50 pr sida 2 pressmatriser å 158: — pr sida Anskaffningskostnad pr skiva

120: — 8: — Kronor

128:

~

300: — 250: — 316: — Kronor

866: —

98 Transport 6.400 kartonger å —: 75 Porto 6.400 försändelser å 2: — 1 Exp.-kostnad 6.400 försändelser å 1: — 3.200 adressplåtar å —: 50 Kronor

561.132 4.800 12.800 6.400 1-600 586.732

B. Kostnader för anordnande av korrespondensundervisning (med insändande av skriftliga studiesvar för rättning och kommentering). I.

Med insändning av endast 2 uppgifter pr årskurs (Övriga rättas av lärare på platsen) Brevkostnad för 42.000 elever, 5 studiebrev (Författararvode, redigering, bildoriginal, klichéer, expeditionskostnader porto, etc.) Anvisningar till lärare vid 3.200 klasser ((Författararvode, redigering, expedition, porto). Rättning och kommentering av 84.000 studiesvar (Lärarinstruktion, rättning, kontroll av lärare, betygskatalog, korrespondens med lokala skolledare, korrespondens med Skolöverstyrelsens konsulenter, etc.) Sammanlagt: Kronor

266.500: — 266.500: —

II. Med insändning av 5 uppgifter pr årskurs Brevkostnad för 42.000 elever, 5 studiebrev (Författararvode, redigering, bildoriginal, klichéer, expeditionskostnader, porto, etc.) Anvisningar till lärare vid 3.200 klasser (Författararvode, redigering, expedition, porto). Rättning och kommentering av 210.000 studiesvar (Lärarinstruktion, rättning, kontroll av lärare, betygskatalog, korrespondens med lokala skolledare, korerspondens med Skolöverstyrelsens konsulenter, etc.) Sammanlagt: Kronor

581.500: — 581.500: —

C. Kostnader för anordnande av uttalsprov genom insändande av ljudband för rättning. Insändning av entimmesband med elevintalningar Anskaffningskostnad 6.400 band å 8: — Rättningskostnad 6.400 band å 37: 50 Porto 6.400 band å —: 75 Emballage Exp.-kostnad 1: — pr försändelse

2 band pr

läraravdelning

Kronor

51.200 240.000 4.800 500 6.400 302.900

I anslutning till ovanstående beräkningar lämnas tom en jämförelse följande uppgifter om radioengelskan läsåret 1957/58: Årskurs 5 18.385 elever^ 6 16.474 „ 40.594 elever „ 7 5.735 „ Hallo Boys and Girls I o. II 31.600 „ 1

Portokostnad för 1 skiva Portokostnad för 17 skivor

2: 75 2: —

99 Kostnaderna för denna verksamhet har för tiden 1/6 1957—31/5 1958 uppgått till 589.852: 17 kronor enligt nedanstående fördelning: Honorar för program och förfatlararvodc Tryckningskostnader Korrigering Instruktionsresor och inspektion Allmänna kontorskostnader: Lokaler, material, rep., porto Personal Prov och undersökningar Televerkets kostnader

59.888: 83 4.814: 56 3.572 : 08 108.431: 13 3.311:79 64.657: 78 1.176: — 344.000: — Kronor

589.852:17

Kostnaderna för handledande lärare har inte inräknats i ovanstående belopp. Enbart kostnaderna för radiolektioner i engelska för årskurserna 5—7 uppgick till c:a 460.000 kronor. Som en kommentar till kostnadsberäkningen under C kan följande meddelas. Radioundervisningen har för de tre årskurserna omfattat två 30-minuterslektioner per årskurs och vecka under 34 veckor (204 lektioner). Härtill kommer kursen Hallo Boys and Girls, som har sänts en gång per vecka under samma tidsperiod. Den senare kursen är avsedd för klasser med lärare, som har behörighet att undervisa i engelska, medan övriga kurser riktar sig till avdelningar, där läraren saknar sådan behörighet. Fem skriftliga prov har under läsåret utsänts till skolorna. Dessa uppgifter har rättats av handledarna i enlighet med särskilda bedömningsnormer. Av varje prov har c:a 200 skrivningar rättats av lärare inom Skolradion. Dessutom har infordrats statistik över 200 skrivlag, varigenom man kunnat utöva en viss kontroll. Under läsåret har 65 konsulenter varit verksamma varav 15 varit engelsmän. En sommarkurs har anordnats i Sveg under två veckor för ett 50-tal lärare. Brevskoleutredningen finner, att kostnaderna för genomförandet av central inspelning av lektioner på ljudband enl. alternativ I — 1.465.236 kronor — blir onödigt höga även om kostnaderna fördelas på fem år (c:a 293.000 pr å r ) . Korrespondensundervisning kombinerad med grammofonlektioner torde enligt Brevskoleutredningens mening utgöra en mycket god lösning på frågan om engelskundervisningen i skolor, där lärarna saknar behörighet att undervisa i engelska. Förslaget innebär ett förbilligande och förenklande av engelskundervisningen, samtidigt som kvalitetskravet blir väl tillgodosett. Av särskilt värde är, att samtliga elever får vissa provuppgifter sakkunnigt bedömda, samt att ett korrespondensinstituts erfarna lärarkår står till lärarnas och elevernas förfogande. Grammofoner finns i de flesta skolor och kan om så skulle behövas anskaffas till lågt pris. Det är vidare betydligt enklare att sköta en grammofon än en bandspelare.

100 Den årliga kostnaden under fem år för den föreslagna undervisningen framgår av nedanstående fördelning: Framställning av grammofonlektioner Totala kostnaden 586.732 kronor fördelad på 5 år = 117.346 kronor Framställning av korrespondenskurs i engelska innehållande 5 kursbrev Totala kostnaden 50.000 kronor fördelad på 5 år = 10.000 kronor Rättning av 2 provuppgifter per årskurs (3 uppgifter per årskurs rättas av handledande lärare)

117.346: — 10.000: — 216.500: — Kronor

343.846: —

Statens kostnader för radiolektionerna uppgick — som tidigare nämnts — till c:a 460.000 kronor. Därtill bör läggas skolkommunernas kostnader med c:a 1 milj. kronor för bandning av radioprogram ute i skolorna (förutsatt att flertalet skolor utför sådan bandning). Enligt Brevskoleutredningens förslag erbjuds en kvalitetsmässigt hög undervisning till ett för samhället betydligt lägre pris. Konsulentverksamheten kan med denna undervisning avsevärt begränsas. Kostnader för viss konsulentverksamhet samt instruktionskurser för lärare, som saknar behörighet att undervisa i engelska, uppskattas av Brevskoleutredningen till 30.000 kronor årligen. Allt eftersom antalet lärare med behörighet i engelska ökar, kommer behovet av centralt anordnad undervisning i engelska att minska. Därest radioundervisningen bibehålles, kommer de relativt höga fasta kostnaderna för denna undervisning att slås ut på ett färre antal klassavdelningar, vilket medför högre kostnader per avdelning. Tillämpas däremot det av Brevskoleutredningen föreslagna systemet, minskar kostnaderna per avdelning, allteftersom dessa minskar i antal. Det kan tilläggas, att försök med uttalsprov (elevintalningar på ljudband, som rättas centralt) kan rymmas inom den kostnadsram (460.000 kronor), som ovan angivits för radiolektionerna i engelska. Brevskoleutredningen föreslår, med hänsyn till vad ovan anförts, att undervisningen i engelska i årskurserna 5—7 med lärare, som saknar behörighet att undervisa i ämnet, skall ske genom korrespondensundervisning och grammofonlektioner i enlighet med utredningens ovan återgivna förslag samt, att under det år förslagel börjar tillämpas medel anvisas enligt följande: 266.500 kronor för utarbetande av korerspondenskurser för 5 år 12.000 „ för tryckning av en upplaga för ytterligare 4 år (hela upplagan) 586.732 „ för framställning av grannnofonlektioner för 5 år 30.000 „ för konsulentverksamhet och instruktionskurser Summa 895.232 kronor i anslag första året eller avrundat 900.000 kronor.

I anslutning till ovanstående får Brevskoleutredningen föreslå, att

undervisning i engelska vid skolor där lärare saknar behörighet att undervisa i ämnet, skall ske genom korrespondenskurser i kombination med grammofonlektioner*, samt

* Liknande åtgärder bör övervägas beträffande motsvarande undervisning i ämnet tyska.

101 a 1t 900.000 kronor anslås av statsmedel för utarbetande av ovannämnda korrespondenskurser i engelska samt inspelning av tillhörande engelsklektioner på grammofonskivor. På de platser i utlandet, där televisionen kommer till användning som ett komplement till korrespondensundervisning, är erfarenheterna av denna samverkan mycket goda. En del amerikanska pedagoger anser, att man i televisionen har ett medel, som kan delvis avhjälpa bristen på lärare och skollokaler, och att användandet av televisionsundervisningen är det mest betydelsefulla, som f.n. sker inom amerikanskt skolväsen. I allmänhet ser man dock i televisionen endast ett värdefullt hjälpmedel, som kompletterar läraren men inte ersätter denne. Skoltelevisionen i Sverige började med ett mindre försök redan 1951. Sändningar i något större skala företogs år 1957, då tre TV-program sändes till skolor i Stockholm med omnejd. Såväl lärare som elever vid dessa skolor fick vid detta tillfälle besvara ett frågeformulär och meddela sina erfarenheter av försöket. På rekommendation av skolberedningen startade i februari 1961 försök med skoltelevision omfattande hela TV-nätets sändningsområde. Försöket har hittills pågått under våroch höstterminen 1961. Skol-TV-programmen, som riktar sig till elever på enhetsskolans högstadium och jämförliga stadier inom andra skolformer, syftar till att sända ett sådant stoff, som läraren i skolrummet inte själv har tillgång till. Givetvis kan skol-TV vara av stort värde även för korrespondensläsande elever. Den form av lärarkontakt, som eleverna får i TV-lektionerna, torde innebära en stark stimulans för de korrespondensstuderande, och i vissa ämnen, som t. ex. fysik och kemi, där särskilt stora krav ställs på den studerande, kan TV-läraren — specialisten åskådligt förklara svårare kursmoment. Enligt Brevskoleutredningens mening kan TV-lektioner väsentligt förbättra studiesituationen för korrespondenseleverna. Televisionsnätet täcker för närvarande så gott som hela Sverige. Teoretiskt sett skulle alltså flertalet skolor kunna utnyttja TV-sändningarna. Anskaffningskostnaderna för TV-anläggningar i skolorna beräknas av skolberedningens Av-grupp till 1.500—2.000 kronor per klassrum. Många skolkommuner avskräcks säkerligen av en sådan utgift och man torde därför böra räkna med statliga bidrag för inköp av TVanläggningar, om skol-TV skall kunna komma till allmän användning i skolorna. Den programtyp, som förekommer i skol-TV, är ej "direkt inlärande", men för att kunna komma till full användning måste TV-lektionerna dock fogas in som en integrerande del av det behandlade kursområdet. Erfarenheten visar emellertid, att det i många skolkommuner uppstår schematekniska svårigheter, då det gäller att utnyttja TV-programmen på de tider dessa sänds. Möjligheter att beställa filmkopior finns, men kostnaderna härför är relativt stora. (I framtiden torde det bli möjligt att framställa videoband till rimligt pris). Filminspelningar av lektioner (enl. samma pedagogiska principer som används vid inspelning av TV-program) är en annan möjlighet. Kostnaderna för en TV-lektion om 30 minuter utgör enligt uppgift från Sveriges

102 Radio-TV f. n. c:a 25.000 kronor (inklusive televerkets kostnader). Om i framtiden filmade TV-program kommer till stor användning i skolorna parallellt med TVsändningar, uppstår frågan, huruvida det kan vara lämpligt att helt övergå till filminspelade lektioner*. För korrespondensskolornas del torde det vara aktuellt, att utnyttja filminspelning av smärre avsnitt i exempelvis fysik och kemi. Bildband, bildserier, filmer och filmslingor utnyttjas f.n. i mycket begränsad omfattning i de lärarledda korrespondensskolorna. Orsakerna till att de audivisuella hjälpmedlen inte kommer till större användning i de nämnda skolorna torde bl.a. vara följande: 1. I flertalet korrespondenskurser har audivisuella hjälpmedel ej fogats in i undervisningen som en integrerande del av denna. 2. Korrespondenskurserna är ofta av sådan omfattning, att lärare och elever inte anser sig ha tid att använda de åsyftade hjälpmedlen. 3. Studierna bedrivs i elevernas individuella arbetstakt, varför läraren finner det svårt att samla de grupper av elever, som studerar samma kursavsnitt, till deltagande i audivisuella lektioner. 4. Erforderliga audivisuella hjälpmedel saknas. Användandet av audivisuella hjälpmedel i undervisningen är speciellt för korrespondensskolornas del av stort pedagogiskt värde. Åtgärder bör därför vidtagas för att systematiskt inordna dessa i korrespondensundervisningen. Brevskoleutredningen vill därför föreslå, att

att

hänvisning till lämpliga audivisuella hjälpmedel görs (inne i texten) i de korrespondenskurser, som skall komma till användning inom skolväsendet, samt frågan om statligt stöd för inköp av audivisuella hjälpmedel särskilt till korrespondensskolor utreds.

En nödvändig förutsättning för att audivisuella hjälpmedel skall kunna användas i samband med korrespondenskurser, är, att omfattningen av de nuvarande korrespondenskurserna begränsas. Frågan om begränsning av lärostoffet i korrespondenskurserna berörs även på annat ställe i denna utredning. Ett intressant förslag rörande auditiva hjälpmedel som komplement till lärarledd korrespondensundervisning, utarbetat av docent Max Gorosch, redovisas i utredningens stencilerade betänkande.

* Utredningen förbigår här s. k. videobandning, som f. n. saknar betydelse inom vårt skolväsende.

K A P I T E L III

Korrespondensstudier inom statliga verk och institutioner

Vid en del stadiga verk och institutioner bedrivs en ganska omfattande korrespondensundervisning. Denna undervisning, som bekostas av statliga medel, ingår som ett led i de anställdas utbildning. Såväl grundutbildning av lärlingar som vidareutbildning förekommer. Korrespondensmetoden har tillgripits främst av det skälet, att de anställda genom denna undervisningsform bereds möjlighet att studera vid sidan av sitt ordinarie förvärvsarbete. Bidragande orsaker har även varit svårigheten att centralt samla de anställda för utbildning samt de stora kostnader, som är förenade med en sådan utbildningsform. Brevskoleutredningen föreslår på annat ställe i detta betänkande, att statlig myndighet får till uppgift att dels granska och godkänna korrespondenskurser, som avses komma till användning inom skolväsendet, dels träffa avtal med respektive korrespondensinstitut rörande korrespondenskursernas pris. Det synes utredningen önskvärt, att även sådana korrespondenskurser, som kommer till användning inom statliga verk och institutioner, blir föremål för kvalitets- och priskontroll. Brevskoleutredningen har sökt skaffa sig en uppfattning om i vilken omfattning korrespondensundervisning förekommer vid några större statliga verk och institutioner, kostnaderna för denna undervisning samt erfarenheter av verksamheten. I detta syfte har uppgifter inhämtats från: Flygvapnets utbildningsdetalj, Försvarets Fabriksstyrelse, Kungl. Domänstyrelsen, Kungl. Fångvårdsstyrelsen, Kungl. Generalpoststyrelsen, Kungl. Generaltullstyrelsen, Kungl. Järnvägsstyrelsen, Kungl. Lantbruksstyrelsen, Kungl. Luftfartsstyrelsen, Kungl. Skogsstyrelsen, Kungl. Vattenfallsstyrelsen, Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Statens brandskola, Statens sjöbefälsskola samt Teleskolan. Omfattningen av denna verksamhet redovisas i utredningens stencilerade betänkande. De nämnda verken och institutionerna, utgör endast ett urval men torde dock ge en god uppfattning om korrespondensundervisningens betydelse inom olika statliga verksamhetsområden. Kostnaderna för korrespondensundervisning vid de statliga verk och institutioner, som brevskoleutredningen tillfrågat, kan uppskattas till c:a 500.000 kronor. Härtill kommer kostnaderna för korrespondenskurser, som används som läroböcker (c:a 50.000 kronor). Utredningen har inte ansett det vara nödvändigt infordra uppgifter från samtliga statliga verk och institutioner och har endast i detta sammanhang velat konstatera, att betydande summor årligen disponeras av statliga medel för korrespondensundervisning.

101 Brevskoleutredningen får härmed föreslå, a t t föreskrifter utarbetas rörande korrespondensundervisning inom statliga verk och institutioner, innebärande bl. a. att såväl lärlings- och aspirantutbildning som vidareutbildning av anställda, om så anses lämpligt, må kunna ske med statsmedel, därest kostnaderna inte överskrider utgifterna för motsvarande erforderlig undervisning, a 11

nämnda korrespondenskurser, som kommer till användning, skall granskas och godkännas av vederbörande statliga verk eller institution, samt a 11 prisavtal rörande nämnda korrespondenskurser uppgörs genom vederbörande statliga upphandlingsorgan enligt principer, som föreslagits rörande korrespondenskurser inom skolväsendet. Korrespondensundervisning för interner vid fångvårdsanstalter De vid fångvårdsanstalterna intagna bedriver i viss omfattning studier per korrespondens. Erfarenheterna av denna undervisning framgår av de skrivelser, som återges i bilaga V. Sammanfattningsvis kan sägas, att korrespondensundervisning för interner under vissa förutsättningar kan vara av synnerligen stor betydelse främst som ett led i resocialiseringssträvandena. Därest korrespondensstudier bedrivs under lämplig ledning, kan goda kunskapsresultat nås. Eleverna stärks i medvetandet, att strafftiden inte är bortkastad tid, och stämningen på de anstalter, där studier bedrivs effektivt, är mycket god. För att korrespondensundervisning vid fångvårdsanstalter skall bli effektiv, fordras, att eleverna får ett aktivt stöd vid sina studier. Då anstaltspersonalen i de flesta fall inte har möjlighet att så som vore önskvärt hjälpa och stimulera eleverna i deras studier, borde särskilda studieledare deltidsanställas. Brevskoleutredningen anser, att särskilda anslag bör lämnas för interners studier per korrespondens. Genom prisavtal mellan fångvårdsstyrelsen och berörda korrespondensinstitut torde en betydande prisreducering kunna åstadkommas. Avtal kunde lämpligen göras enligt samma principer, som föreslås för skolväsendet. Likaså bör de korrespondenskurser, som kommer till användning inom fångvården, granskas och godkännas av Skolöverstyrelsen respektive Yrkesöverstyrelsen.

K A P I T E L IV

Korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation

Kort historik Redan 1939 framhöll herr Wallentheim i en riksdagsmotion (II motion nr 132), att samhället genom korrespondensundervisning på ett helt annat och effektivare sätt än tidigare kunde nå den stora breda massan av vårt folk. Statligt understödda, privata korrespondensinstitut eller statliga korerspondensinstitut med biträde av radiotjänst torde här vara ett uppslag att närmare ompröva. Riksdagen anhöll hos Kungl. Maj:t om en utredning "huruvida och under vilka former ett främjande av denna undervisning skulle kunna ske." Vid 1943 års riksdag tog man upp frågan om statligt stöd åt korrespondensundervisningen, men ärendet hänsköts till 1940 års skolutredning för överväganden. I skolutredningens delbetänkande 1944:22 angående Vidgade undervisning

för landsbygdens

möjligheter

till

högre

ungdom framhölls bl. a. följande.

Det synes — särskilt med tanke på landsbygdsungdomen — angeläget, att statliga åtgärder vidtagas för underlättande av korrespondensundervisningen, och vi har funnit, att det åtminstone för närvarande torde vara lämpligast, att utdelning av årliga stipendier möjliggöres. Ett statligt korrespondensinstitul torde åtminstone för närvarnade icke böra ifrågasättas. De starkaste skälen mot inrättandet av ett sådant institut äro de ekonomiska. Härtill kommer att det skulle ta flera år innan ett nyinrättat statligt institut skulle kunna effektivt bedriva sin verksandiet. Ett omfattande förberedande arbete med uppgörande av kurser och studiebrev bleve nämligen ofrånkomligt, och dessutom bleve det säkerligen förenat med stora svårigheter att finna personer, som behärskade korrespondensundervisningens metodik och teknik. Vi äro icke heller förvissade om att korrespondensundervisningen ännu nått sådan stadga att staten lämpligen bör, åtminstone i större omfattning, ägna sig ål bedrivandet av denna verksamhet. Beträffande frågan om statligt understöd åt privata korrespondensinstitut skriver skolutredningen: Denna utväg till korrespondensundervisningens förbilligande synes oss icke vara tillrådlig med hänsyn till svårigheten för staten att på ett fullt tillfredsställande sätt kontrollera, att de anslagna statsmedlen verkligen i första han komma de studielämpliga lärjungarna till godo. Ett lämpligare tillvägagångssätt synes oss vara att — såsom vi också i annat sammanhang föreslå — utdela personliga stipendier åt sådana elever, som bedriva studier vid korrespondensinstitut. Svårigheterna att anordna effektiv kontroll och inspektion av korrespondensinstitutens verksamhet torde också mana till försiktighet, då det gäller att taga ståndpunkt till frågan om inrymmande av rätt för dessa anstalter att själva anordna real- och studentexamen. Vi äro därför icke beredda att på sakens nuvarande ståndpunkt biträda de önskemål, som härutinnan framförts i ovannämnda motioner vid 1943 års riksdag.

106 År 1945 påpekades i en motion i andra kammaren (nr 463) följande: I delta sammanhang vilja vi också framhålla att tanken på upprättandet av ett statligt korrespondensinslitut inte får släppas ur sikte.

1946 års skolkommission framhöll i sitt betänkande (SOU 1948:27) värdet och behovet av korrespondensundervisning inom skolväsendet men gick inte in på frågan om korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation. Under senare år har korrespondensundervisningen fått allt större betydelse inom skolväsendet, och frågan om denna undervisnings centrala ledning och organisation har vid skilda tillfällen aktualiserats inom Skolöverstyrelsen. Enligt Brevskoleutredningens direktiv av den 16 maj 1957 skall utredning verkställas rörande de organisatoriska formerna för tillhandahållande av korrespondenskurser inom skolväsendet och därmed sammanhängande frågor. I Skolöverstyrelsens skrivelse till Konungen den 23 april 1957 framhålls bl.a. följande: Korrespondensundervisningen har redan en viss omfattning, och allteftersom enhetsskolan genomförts, torde det bli allt vanligare — särskilt i glesbygdsdistrikten — att utbildningsproblemen på högstadiet löses med hjälp av korerspondensundervisning. Under dessa omständigheter blir det en fråga av stor räckvidd, under vilka organisatoriska former det för korrespondensundervisningen nödvändiga materialet skall tillhandahållas liksom också, hur undervisningsväsendets intressen härvid bäst skall tillgodoses. Olika möjligheter är därvid tänkbara — fritt konkurrerande korrespondensinstitist, statligt korrespondensinstitut eller statsunderstödda institut. Erfarenheterna av den hittills på området bedrivna verksamheten och de i utlandet tillämpade organisationsformerna torde kunna giva värdefull ledning vid den utredning i ämnet, som enligt överstyrelsens mening med hänsyn till frågans betydelse ur principiella och ekonomiska synpunkter är erforderlig.

Nuvarande

förhållanden

1. Korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation Skolöverstyrelsen har den centrala ledningen av korrespondensundervisningen i de skolor, som faller under överstyrelsens kompetensområde. De försök, som hittills gjorts med korrespondensundervisning inom skolväsendet, har tillkommit på förslag av skolöverstyrelsen, som också följer denna undervisning och utövar tillsyn över densamma genom rektorer, skolinspektörer och konsulenter. Dessutom besöker representanter för resp. korrespondensinstitut några gånger om året korrespondenshögstadier, korrespondensrealskolor och korrespondensgymnasier. Som tidigare nämnts i detta betänkande, utgår av statsmedel 80 % av resekostnader och traktamenten för sistnämnda besök. Institutens representanter har bl. a. till uppgift att vid sina besök vid korrespondensskolorna tillse, att korrespondensmaterialet används på rätt sätt och att lärarna följer av instituten utarbetade instruktioner. På grundval av vunna erfarenheter föreslår de nämnda representanterna erforderliga kompletteringar och ändringar av korrespondenskurser. Inom ykesskoleväsendet har förekommit isolerade försök med korrespondensundervisning, men dessa försök har inte tillkommit genom centrala direktiv utan av den anledning att den lokala skolledningen funnit detta arrangemang lämpligt. I en

107 del fall har man tillgripit korrespondensmetoden, då man saknat lämplig lärare, och i andra fall därför att undervisningsgrupperna varit för små för att kunna bilda särskilda avdelningar med var sin lärare. I sistnämnda fall har man sammanfört elevgrupper, som läser olika yrkesämnen, till en enda undervisningsavdelning, vilken studerar per korrespondens med en lärare som handledare. I den mån speciell inspektion av denna verksamhet skett, har den utförts av representanter för Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning, som är den centrala myndigheten för de nämnda skolorna. Av samtliga korrespondensinstitut är endast Hermods ställt under Skolöverstyrelsens inseende. I stort sett innebär detta, att Hermods till Skolöverstyrelsens inlämnar årliga rapporter angående korrespondensundervisningen vid de skolor, där institutet är verksamt. Uppgifter lämnas härvid bl. a. om antalet elever, elevernas arbetsresultat, undervisningens bedrivande och undervisande lärare. På grundval av till Skolöverstyrelsen inkomna räkningar från skolkommunerna bildar överstyrelsen sig en uppfattning om kostnaderna för korrespondensundervisningen. Någon regelbunden officiell granskning av de inom skolväsendet använda korrespondenskurserna har hittills inte skett. Den kombinerade korrespondens- och radioundervisningen, som med statsmedel årligen anordnas sedan år 1945, står under inseende av Skolöverstyrelsen och organiseras i enlighet med av överstyrelsen meddelade anvisningar. Verksamheten kontrolleras av representanter för såväl Sveriges Radio (skolavdelningen) som Skolöverstyrelsen. Skolradioavdelningen lämnar årligen en skriftlig rapport över sin verksamhet till ecklesiastikdepartementet och Skolöverstyrelsen. 2. Prissättning av korrespondenskurser och inköpsförfarande Till bestridande av kostnader för korrespondenskurser, som efter Skolöverstyrelsens medgivande kommer till användning i den obligatoriska skolan, utgår för närvarande statsbidrag med 100 % . Vid stödundervisning för elever, som önskar helt eller delvis inhämta för övergång till ny studiegång erforderliga kunskaper och färdigheter, används i någon utsträckning korrespondenskurser. Kostnaderna för dessa bestrids av statsmedel men får dock inte utan särskilt tillstånd från Skolöverstyrelsen överstiga kostnaderna för tillgängliga stödundervisningstimmar. I viss utsträckning betalas för undervisningen erforderliga korrespondenskurser av vederbörande skolkommun, av företag eller av enskild person. I den mån behov av korrespondenskursre blivit aktuellt inom skolväsendet, har vederbörande skola eller skolkommun beställt erforderliga korrespondenskurser hos respektive korrespondensinstitut, vilket har åsätt sina korrespondenskurser ett visst pris, som grundar sig på kalkyler uppgjorda inom institutet. Någon egentlig förhandsöverenskommelse beträffande kostnader för kurserna kan inte sägas ha träffats vid sådan beställning. Skäligheten av det åsatta priset har prövats, endast då — som fallet är betr. Läroverket för vuxna i Norrköping — särskilt avtal träffats mellan Skol-

108 överstyrelsen och vederbörande institut, eller då Kungl. Maj :t uppdragit åt ett institut att utarbeta en speciell kurs, exempelvis akademisk kurs för folkskollärare. I det förstnämnda fallet sänder korrespondensinstituten räkning till vederbörande skolkommun, varefter rektor attesterar densamma och översänder den till överstyrelsen för utanordning. Några enhetliga normer för kvantitetsrabatter till skolor har hittills inte förekommit. För enskild studerande fastställer vanligen vederbörande institut en terminsavgift, vilken inkluderar kostnader för korrespondenskurser, rättning av provuppgifter samt övrig service, såsom studierådgivning, uppläggning av studieplaner m. m. Under vissa förutsättningar erhåller enskild studerande rabatt på kurspriset. För den händelse institutets medverkan vid uppläggning och genomförande av en kurskombination eller ett antal kurser vid en skola sträcker sig utöver den sedvanliga servicen, har i vissa fall kurserna åsatts ett högre pris än det reguljära. Så betalades t.ex. år 1959 för en fullständig realskolekurs utan franska till ett institut (Hermods) 2.000 kronor av elev i korrespondensrealskola mot 1.525 kronor av enskild elev, som läste samma kurs. Tillägget, drygt 30 %, beräknades enligt uppgift täcka institutets kostnader för merarbete (planering, instruktionskurs för lärare m.m.). De övriga korrespondensinstituten (NKI och Brevskolan) tillämpar ett rabattsystem för korrespondensrealskolorna grundat på katalogpriset. Enligt för samma tid uppgjort avtal mellan Skolöverstyrelsen och de anlitade korrespondensinstituten gällande Läroverket för vuxna i Norrköping, utgick ersättning enligt följande grunder: Ersättning per lärobrev utgjorde kr 1:10 för realskolekurs och kr 1:40 för gymnasiekurs. Ersättning för rättning av varje lärobrev uppgick till kr 2:50 för i realskolekurs ingående brev och kr 3:50 för i gymnasiekurs ingående brev. Dessutom utgick ersättning för viss i kurserna ingående övrig materiel enligt till skolöverstyrelsen ingiven offert. Ersättning utgick endast för lärobrev och övrig materiel, som mottagits av lärjunge. Om lärjunge avbröt påbörjad kurs och detta meddelades institutet, behövde skolan inte betala den outnyttjade delen av kursen. Kostnaderna för kurser och undervisning fr. o. m. ht. 1961 framgår av avtalen bil. 10 a, b och c. För läsåret 1960/61 beräknade Skolöverstyrelsen kostnaderna för korrespondenskurser åt korrespondensrealskolornas elever till 500 kronor per elev och läsår. För korrespondensgymnasiernas del var motsvarande belopp 850 kronor*). Enligt uppgift till Brevskoleutredningen från Hermods den 5/10 1961 kommer medelkostnaden per elev och läsår (för dem som anmäls ht. 1961) att uppgå till c:a 825 kronor för realskoleelever och 950 kronor för gymnasieelever. För Läroverket för vuxna (som använder korrespondenskurser från olika institut, nämligen Hermods, NKI och Brevskolan) var motsvarande kostnader under läsåret 1960/61 c:a 300 kronor för realskoleelev och läsår samt c:a 500 kr för gymnasieelev. Till detta bör emellertid anmärkas, att vid Läroverket för vuxna en del korrespondensbrev genomgås under de muntliga perioderna vid skolan, och att svarsuppgifterna i dessa brev inte insänds till in* För läsåret 1962/63 har Skolöverstyrelsen beräknat beloppet till 900 kronor.

109 stituten för rättning. Även om man tar hänsyn till den minskning av kostnaderna, som härigenom uppstår, synes emellertid skillnaden i pris vara för stor. För korrespondenshögstadiets (Finnskoga-Dalby) del beräknade Skolöverstyrelsen kostnaderna för läsåret 1960/61 till 470 kronor för elev. Den verkliga kostnaden uppgick till 484:60 kronor. Kostnaderna för korrespondensundervisningen under det första läsåret 1958/59 vid högstadiet i Finnskoga-Dalby framgår av nedanstående tabell*).

Termin Ht 1958 Vt 1959

Linje

Antal elever

7a(y) 7 b (a) 7 c (g) 7 a (y) 7 b (a) 7 c (g)

31 32 32 33 32 28

Kostnader per elev

totalt

205 220 275 205 220 275

6.355: — 7.040: — 8.800: — 6.765: — 7.040: — 7.700: —

—

Summa: 43.700: —

Enligt tabelluppgifterna skulle medelkostnaden för elev under första läsåret sålunda vara c:a 470 kronor. T det ovannämnda försöket inom högstadiet har huvudsakligen realskolans brev kommit till användning.

kurs-

Kostnaderna för fullständig realskolekurs för enskild studerande upptogs i Hermods katalog för nämnda tid till 1.575 kr med franska ( 3 : 37 per brev) och 1.525 kr utan franska (3:36 per brev). I vissa fall har vid undervisningen i Finnskoga-Dalby en del kursbrev uteslutits, och ett antal svarsuppgifter slopats. Två extra provskrivningar per termin har rättats av institutet. Följande uppställning avser att belysa frågan om prissättningen av korrespondensbrev. Prisjämförelse beträffande

korrespondenskurser

på realskolesladiet, läsåret 1958/59

vilka

kommit

till

användning Pris per brev kronor

, r .. r 1. Läroverket for vuxna, Enligt avtal mellan Skolöverstyrelsen och korrespondensNorrköping instituten gällande korrespondensbrev för realskolan till Läroverket för vuxna** 3: 60 2. Enskild elev Enligt ämnespris för hel kurs (exkl. franska) Hermods 4:59

Då samtliga erforderliga uppgifter ännu ej föreligger för senare läsår, har beräkningarna grundats på kostnaderna för första läsåret. *.* SÖ har 1959 utverkat följande rabatter på kostnaderna för korrespondens&ref (utan rättning) till Läroverket för vuxna, Norrköping. (Vid ovanstående beräkning har hänsyn dock ej tagits till den eventuella rabatt, som i berörda fall kunnat lämnas.) 25.000—50.000 brev 5 % 50.000—75.000 brev 10 % över 75.000 brev 15 %

110 3.

Finnskoga-Dalby.

Enligt räkning* till SÖ från Hermods för de korrespondenskurser som kommit till användning vid högstadiet i Finnskoga-Dalby. (Ej teckning, franska, historia o. geografi. Endast två brev i kristendomskunskap. 2 extraprov per termin. En del kursbrev uteslutna samt ett antal svarsuppgifter slopade. Uppgifterna lämnade av rektor vid högstadieskolan.) Priset beräknat efter 101 brev per elev (planerade antalet 4: 62

Preliminära för framställning

beräkningar

vid FBrevS av vissa kurser för årskurserna 7, 8 och 9 i

enhetsskolan

Chefen för Försvarets brevskola har på framställning av Brevskoleutredningen överlämnat en kostnadsberäkning beträffande vissa korrespondenskurser för enhetsskolans högstadium. Denna beräkning ger en viss uppfattning om den statliga brevskolans möjligheter att framställa korrespondenskurser till rimliga priser. Det är emellertid ej utredningens avsikt att jämföra kurspriser vid Försvarets brevskola med priserna på motsvarande kurser från andra institut. Som framgår av tabellen på sid. 114 har beträffande framställningen av kurserna endast medtagits författararvode, kostnader för manuskriptgranskning, illustrationer och tryckning. Dessutom redovisas kostnader för lärarnas rättningsarbete. Administrationskostnader är alltså ej upptagna i kostnadsberäkningen. Beräkningarna gäller, för ämnena matematik, modersmålet och engelska, varvid 4.000 elever per ämne och år förutsattes. Kostnaderna för nedanstående kurser framgår av tabell på sid. 114. Matematik Beräkningarna är gjorda för kurser, som avses kunna användas med endast smärre tillägg eller ändringar under 5 resp. 10 år. Kostnader för smärre rättelser m.m. samt nya svarsuppgifter för provräkningar (för 5-årsperioden en ny omgång per år, för 10-årsperioden en ny omgång vartannat år; alltså sammanlagt i båda fallen fem omgångar svarsuppgifter) ingår i beräkningen av framställningskostnaderna. Årskurs 7 Antal brev: 9 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 20 Kursinnehåll: 4 brev i aritmetik, 3 brev i ekvationslära och 2 brev i geometri. * Enligt uppgift från institutet har räkningen uppgjorts efter ämnespris för de i försöket ingående korrespondensnämnderna + c:a 30 % för service i likhet med vad fallet är beträffande korrespondensrealskolorna. Full terminsavgift har erlagts även då korrespondenskurs endast delvis kommit till användning. ** Priset per brev blir i verkligheten högre, eftersom det verkliga antalet utnyttjade brev ar färre än det planerade antalet.

Ill Beräknad studietid: 8 tim. per brev Provräkningar (en per brev å 2 tim.) Reservtid

= 72 tim. =18 „ = 15 „ 105 tim.

Årskurs 8 Antal brev: 10 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 20 Kursinnehåll: 8 brev i ekvationslära och algebra, 2 brev i geometri. Beräknad studietid. 9 tim. per brev Provräkningar (en per brev å 2 tim.) Reservtid

= 90 tim. = 20 „ = 30 „ 140 tim.

Årskurs 9 Antal brev: 10 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 20 Kursinnehåll: 5 brev i algebra och 5 brev i geometri. Beräknad studietid: 9 tim. per brev Provräkningar (en per brev å 2 tim.) Reservtid

= 90 tim. =20 „ = 30 „ 140 tim.

Modersmålet Kurserna behandlar språklära. skriftlig framställning och muntlig framställning. Vid beräkningarna förutsätts, att särskild språklära står till elevernas förfogande,

till

vilken breven lämnar kommentarer, övningsuppgifter

ej

m.m. Kurserna omfattar

litteraturläsning, som helt sköts av läraren. Kurserna förutsätts bli använda under 3 resp. 5 år. Någon större omarbetning skall ej behöva ske under de båda tidsperioderna. Kostnader för smärre rättelser och för provskrivningar ingår i framställningskostnaderna. Årskurs 7 Antal brev: 8 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 24 Kursinnehåll: 5 brev i språklära och 3 brev i skriftlig framställning. Beräknad studietid: 10 tim. per brev Skrivningar (en per brev å 2 tim.) Litteraturläsning Reservtid Årskurs 8 Antal brev: 6 Antal illustrationer per brev: 5 Antal sidor per brev: 24 Kursinnehåll: 2 brev i språklära och 4 brev i stilistik.

= 80 tim. =16 „ = 30 „ = 14 „ 140 tim.

112 Beräknad studietid: 6 tim. per brev Skrivningar (6 uppsatser å 3 tim., 2 grammatikskrivningar å 1 tim.). . Litteraturläsning Reservtid

— 36 tim. =20 „ — 45 4 105 tim. =

Årskurs 9 Antal brev: 8 Antal illustrationer per brev: 5 Antal sidor per brev: 24 Beräknad studietid: 6 tim. per brev Skrivningar (8 uppsatser å 3 tim.) Litteraturläsning Reservtid

— 48 tim. =24 „ — 60 „ = 8 „ 140 tim.

Engelska Vid beräkningarna förutsätts att det grammatiska stoftet är inarbetat i breven för årskurs 7, medan däremot för årskurserna 8 och 9 särskild grammatik står till elevernas förfogande, till vilken kommentarer och anvisningar sker i kurserna. Beträffande texternas meddelande föreligger två möjligheter. Antingen meddelas erforderliga texter i själva breven följda av kommentarer m. m., eller också används av Skolöverstyrelsen lämpligförklarade textböcker, som breven hänvisar till och kommenterar. Den förstnämnda metoden innebär avsevärt ökade kostnader, även om befintligt textmaterial får utnyttjas. Kostnadsberäkningarna utgår från den senare metoden, varvid dock förutsätts, att Skolöverstyrelsen vidtar sådana åtgärder att erforderligt antal av de textböcker, som används vid kursernas utarbetande, står till förfogande under hela den tidsperiod, som kursen avses utnyttjas. Ur jämförelsesynpunkt har beräkningar gjorts även för en kurs i årskurs 7 utarbetad enligt den första metoden. Kurserna förutsätts bli använda under 3 resp. 5 år. Någon större omarbetning skall ej behöva ske under de båda tidsperioderna. Kostnader för smärre rättelser och för provskrivningar ingår i framställningskostnaderna. Årskurs 7 Antal brev: 8 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 24 Beräknad studietid: 12 tim. per brev Skrivningar (en per brev å 2 tim.) Reservtid Årskurs 8 Antal brev: 8 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 24

= 96 tim. =16 „ = 10,5 „ 122,5 t.

113 Beräknad studietid: 14 tim. per brev Skrivningar (en per brev å 2 tim.) Reservtid

=112 tim. =16 „ == 12 „ 140 tim.

Årskurs 9 Antal brev: 6 Antal illustrationer per brev: 10 Antal sidor per brev: 24 Beräknad studietid: 14 tim. per brev Skrivningar (en per brev å 2 tim.) Reservtid

= 84 tim. =12 „ = 9 „ 105 tim.

Exempel på kurs i engelska för årskurs 7 där hela textmaterialet Årskurs 7 Antal brev: 8 Antal illustrationer per brev: 15 Antal sidor per brev: 36 Beräknad studietid: 12 tim. per brev Skrivningar (en per brev å 2 tim.) Reservtid Framslällningskoslnad (engelska,

i

= 96 tim. =16 „ = 1 0 , 5 , , 122,5 t.

per exemplar

årskurs

av en kurs om 8 st 24-sidiga

7) vid upplagor

i r 5.000

ingår i breven

av 1.000—20.000

i 10.000 Upplaga

exemplar.

i r 15.1

brev

6.000 300 6.000 24.000

•

Ssl|

i

o c oo

a

•

I 1 !! 1 3

T. u

\

ge

I'll 1 R *

o c § c

c

* -i i MM -

j-

|

3SM 1.

\-

BS

i

cc

| -.

- -i § 1111

2 3

S

-' S

MM

*

Pil § 5

•* -1 | « 3 ||

-

|

S

PJj } * 3 PI§ | ?.

B

-

5 Pil 1 £

• <

-

=

J

!*!! 1 E. •

• *

. =

^

S= :< 1 H - • Si

i? *

i s * S3

115 Utredningens överväganden och förslag 1. Korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation Av historiken i detta kapitel framgår, att frågan om ett statligt korrespondensinstitut varit aktuell vid skilda tillfällen. Ur vissa synpunkter vore det, enligt utredningens mening, lämpligt om staten helt toge hand om den korrespondensundervisning, som bedrivs inom skolväsendet. Ett statligt korrespondensinstitut skulle exempelvis kunna framställa korrespondenskurser till ett lägre pris än vad skolväsendet nu får betala. Enligt de beräkningar, som på Brevskoleutredningens initiativ gjorts inom Försvarets brevskola, sjunker kostnaderna för en korrespondenskurs snabbt apdan vid relativt små upplageökningar (sid. 113). Vidare skulle ett statligt korrespoadensinstitut inte behöva lägga ned så stora summor på reklam, som de existerande instituten gör. Enligt en sammanställning, som gjorts 1959 av Tidningsstatistik AB beträffande riksannonseringen, var korrespondensskolorna den "varugrupp", som låg på sjätte plats av de i rikspress mest annonserade varorna. Här redovisas endast de sex största varugrupperna. 1. Bilar 2. Tvättmedel 3. Bensin, oljor 4. Kaffe 5. Veckotidningar 6. Korrespondensskolor

15.448.000: 6.513.000: 5.735.000: 4.934.000: 4.601.000: 2.705.000:

De två största korrespondensinstituten står för huvuddelen av ovanstående annonseringskostnader. Dessa institut lägger dessutom ned avsevärda summor på broschyrer, kataloger, direktreklam m. m. Även om reklamkostnaderna är stora, måste man dock ha i minnet, att korrespondensinstitutens reklam är av stor betydelse, då det gäller att väcka människors intresse för studier, skapa ökad förståelse för vidareutbildning och sprida kunskap om olika studiemöjligheter. Ett statligt korrespondensinstitut skulle kunna placera många dugande lärare, som av olika anledningar ej finner sig till rätta vid direktundervisning inom skolväsendet. Ur såväl humanitära som ekonomiska synpunkter vore en sådan åtgärd av stor betydelse. För skolkommunernas del skulle det troligen ställa sig enklare att ha med ett statligt institut att göra än med flera enskilda korrespondensinstitut, både då det gäller beställningar av korrespondenskurser, och i de fall vederbörande skola önskar råd och anvisningar rörande korrespondensundervisningens speciella metodik. Anordnandet av preparandkurser för elever och utbildningskurser för lärare i korrespondensskolor, examination av korrespondensstuderande, betygssättning av elevernas prestationer m. m. skulle kunna ombesörjas på ett enhetligt och rationellt sätt, om staten helt hade hand om (korrespondensundervisningen. Möjligheten att förstatliga något av de större korrespondensinstituten har undersökts av Brevskoleutredningen. Hermods korrespondensinstitut är, som tidigare nämnts i denna utredning, numera en stiftelse, och denna organisationsform omöjliggör ett

116 förstatligande av företaget. Av de övriga korrespondensinstituten önskar NKI-skolan inte för närvarande bli förstatligat. Företaget undersöker möjligheten att ombilda skolan till en stiftelse. Brevskolans organisation utesluter inte ett förstatligande av skolavdelningen. Den del av Brevskolans verksamhet, som arbetar med korrespondenskurser direkt avsedda för de till Brevskolan knutna organisationerna, kan emellertid svårligen kontrolleras av ett statligt organ. Ett partiellt förstatligande av Brevskolans skolavdelning skulle kunna ske på rimliga ekonomiska villkor, men samtidigt skulle en sådan åtgärd medföra vissa organisatoriska svårigheter. Även om erforderliga lokaler till en början skulle kunna förhyras inom Brevskolan och vissa av skolans lärartjänster skulle kunna överföras till den statliga sektorn, skulle det dock av såväl praktiska som ekonomiska skäl vara lämpligt, att expedition och lagerhållning till en början bleve gemensam för de båda skolorna. Ett sådant samgående mellan en statlig och enskild verksamhetsform torde emellertid inte ha någon tidigare motsvarighet, och utredningen är tveksam, när det gäller att avgöra, om den nämnda organisationen skulle kunna tillfredsställande genomföras. Brevskolan saknar för närvarande helt kurser på gymnasiestadiet. Ett förstatligande av skolavdelningen skulle därför medföra, att en nyskrivning av gymnasiekurser måste göras. Dessutom måste i övrigt en omfattande nyproduktion av korrespondenskurser ske för att tillgodose skolväsendets krav. Bl. a. av nämnda skäl skulle man ganska snart behöva räkna med en avsevärd personalökning samt ett ökat behov av lokaler. Då ytterligare lokaler inte står att få inom Brevskolan, skulle behovet av en nybyggnad snart bli aktuellt, varvid det skulle bli nödvändigt att skapa ett självständigt statligt institut. Som tidigare nämnts i denna utredning, är Försvarets brevskola ett helt statligt korrespondensinstitut. En utbyggnad av denna skola till ett institut, som även kunde betjäna skolväsendet, har övervägts inom utredningen. Försvarets brevskola utarbetar redan vissa korrespondenskurser för civilt bruk, och ett fåtal kurser används även inom det obligatoriska skolväsendet. En del befintliga kurser kan efter vissa justeringar användas i skolornas undervisning. I begränsad omfattning kan Försvarets brevskola framställa och distribuera ytterligare korrespondenskurser till skolväsendet med utnyttjande av de resurser brevskolan för närvarande disponerar över. Inom brevskolans nuvarande ram skulle en utökning kunna ske med högst 30.000 elever. En personalförstärkning skulle emellertid i samband härmed bli nödvändig. Beräknade kostnadsökningar för en sådan utvidgning av kursverksamheten framgår av följande översikt. Beräknade kostnadsökningar för FBrevS därest skolans nuvarande verksamhet skulle komma att utökas med kursverksamhet för max. 30.000 elever inom enhetskolans högstadium. /. Avlöningsanslaget torde böra uppräknas med c:a 70.000 kronor enligt följande specifikation:

117 1. Uppräkning av chefen för FBrevS lön från A 24 till A 26 3.264: — 2. Nyanställning av en adjunkt i lönegrad A 23 med erfarenhet av korrespondensundervisning inom skolväsendet 28 416 • 3. Nyanställning av en kassörska i lönegrad A 12 16.116: — 4. Nyanställning av en expeditionsvakt i lönegrad A 5 och ett kontorshiträde i reglerad befordringsgång (A 5) 22.440: . Kronor 70.236: — Anm. Samtliga kostnader för FBrevS verksamhet synes böra fördelas på anslag från IV och VIII huvudtitlarna. Kostnadsfördelningen bör därvid ske efter det antal elever, som genom krigsmakten respektive det allmänna skolväsendet utnyttjar FBrevS.

//.

Omkostnadsanslaget

Såsom engångskostnader för nyanskaffning av möbler, skrivmaskiner, räknemaskin, stencilapparat, adresschabloner, registerskåp, registerkort, lagerhyllor m.m. torde erfordras minst 20.000 kronor. Härtill kommer årliga merkostnader för papper, kuvert, annan förbrukningsmaterial samt telefonavgifter på c:a 5.000 kronor. En utökning av verksamheten vid Försvarets brevskola utöver den angivna ramen skulle kräva ytterligare personal och lokaler, vilket skulle nödvändiggöra en nybyggnad speciellt anpassad efter skolväsendets behov. Utredningen har sålunda kommit fram till att ett partiellt förstatligande av ett institut eller en utbyggnad av Försvarets brevskola inom kort skulle resultera i ett särskilt för skolväsendets behov avsett korrespondensinstitut. Att från grunden bygga upp ett statligt korrespondensinstitut skulle kräva stora initialkostnader — utredningen räknar med drygt 10 milj. kronor, varav såsom större poster kan nämnas byggnader 4 milj., korrespondenskurser 3.5 milj., löner och pensioner 2 milj. och inventarier 0.5 milj. kronor. Det skulle också ta ganska lång tid, innan man inom ett statligt institut hunnit skaffa sig den stora erfarenhet, som onekligen samlats inom nu befintliga korrespondensinstitut. Man måste nämligen utgå ifrån, att ett statligt institut i olika avseenden måste vara minst likvärdigt med de större brevskolorna. Den största expansionen på korrespondensundervisningens område inom skolväsendet kan väntas inom de närmaste åren, och i detta läge blir det nödvändigt att utnyttja den expertis våra ledande korrespondensinstitut kan erbjuda. Ett statligt korrespondensinstitut, som skulle tillhandahålla samtliga kurser för skolväsendets behov, skulle med all sannolikhet verka som ett statligt monopol. En sådan utveckling är enligt utredningens mening inte önskvärd särskilt med tanke på att staten genom ett monopol skulle frånhända de ledande korrespondensinstituten ett viktigt verksamhetsfält, där de utfört ett pionjärarbete, investerat stora belopp och vidtagit åtgärder för att motsvara skolväsendets krav på korrespondensundervisning. Så som korrespondensundervisningen utvecklats i vårt land, kan man knappast räkna med att genom ett statligt institut få fram kurser, som skulle bli kvalitetsmässigt bättre än vad instituten kan leverera. De ledande korrespondensinstituten bedriver en undervisning av hög kvalitet, och vad som på vissa punkter brister hos det ena institutet

118 uppvägs ofta av fördelar hos ett annat. Utredningen har funnit, att konkurrensen emellan de olika korrespondensinstituten lett till en fortlöpande kvalitetsförbättring av kurserna, vad det gäller såväl innehållet som utformningen. Brevskoleutredningen har även diskuterat möjligheten att låta ett av de nu existerande instituten få monopol på korrespondenskurser för skolväsendets och statliga verks behov. Inget av våra ledande korrespondensinstitut är emellertid så avgjort överlägset de andra, att man i nuvarande läge obetingat kan förorda ett av dem. Av tidigare redovisade skäl är emellertid ett monopol ej önskvärt. Erfarenheten har också visat, att monopoltendenser i en eller annan form kan få en mindre gynnsam effekt på produktionsresultatet. Utredningen är sålunda inte beredd att föreslå inrättandet av ett statligt korrespondensinstitut, men anser dock att det är ett samhälleligt intresse, att staten — i likhet med vad fallet är inom övrig undervisning — har kontrollen även över den inom skolväsendet bedrivna korrespondensundervisningen. I viss mån sker en sådan kontroll redan nu, men staten kan endast i ringa mån påverka korrespondensinstitutens prissättning av kurser, och möjlighet saknas helt att granska och godkänna korrespondenskurser, i likhet med vad som nu sker beträffande läroböcker. Det har också visat sig svårt att få fram sådana kurser, som undervisningen har behov av, men som kan förväntas få en relativt blygsam efterfrågan inom skolväsendet. Brevskoleutredningen anser, att de särskilda fördelar, som ett statligt korrespondensinstitut skulle kunna erbjuda, kan vinnas om systemet med fritt konkurrerande institut kompletteras med föreskrifter om viss statlig kontroll av instituten och granskning av korrespondenskurser samt statliga initiativ avsedda att stimulera verksamheten inom korrespondensundervisningens område. Som tidigare framhållits i detta betänkande, lämnas för närvarande i begränsad omfattning statliga anslag till utarbetandet av vissa korrespondenskurser för skolväsendet. En del statliga verk och institutioner beställer dessutom speciella kurser från korrespondensinstituten. Enligt utredningens mening bör statliga anslag till korrespondensinstitut för utarbetande av korrespondenskurser för skolans behov endast lämnas, om vederbörande institut ställs under statlig tillsyn och även ställer sig till efterrättelse de närmare bestämmelser rörande korrespondensundervisningen, som de centrala skolmyndigheterna kan komma att utfärda. När det för utredningen gällt att ta ställning till frågan om korrespondensundervisningens centrala ledning och organisation samt i samband därmed lämpligaste formen för tillhandahållande av korrespondenskurser för skolväsendets behov, har bl.a. följande principer varit vägledande. 1. Den pedagogiska ledningen vid skolor med korrespondensundervisning skall helt ligga hos den centrala skolmyndigheten och denna myndighet uderställda organ. 2. Korrespondenskurser för skolväsendets behov levereras av fritt konkurrerande institut. 3. Skolans behov av korrespondenskurser måste tillgodoses, även om vissa av dessa kurser beräknas få en relativt blygsam efterfrågan.

119 4. Beställning och distribution av korrespondenskurser skall ske på ett för skolorna enklast möjliga sätt. 5. Staten skall ha möjlighet att fortlöpande kontrollera korrespondenskursernas kvalitet samt att följa undervisningen vid vederbörande korrespondensinstitut. Tveksamhet har i flera fall uppstått, huruvida rektor i vederbörande skolkommun eller rektor vid korrespondensinstitutet har att fatta avgöranden i frågor rörande korrespondensskolas undervisning. Under korrespondensrealskolornas och korrespondensgymnasiernas organisationsperiod var det värdefullt att korrespondensinstitutens representanter (oftast institutets rektor) i direkt kontakt med respektive skolors lärare och rektorer fick lägga upp verksamheten på ett ändamålsenligt sätt. Nu, när de olika korrespondensskolorna börjat finna sin form, är det helt naturligt, att vederbörande skolmyndighet helt övertar såväl den organisatoriska som den pedagogiska ledningen av korrespondensundervisningen. Härigenom utesluts givetvis inte möjlighet för korrespondensinstituten att ta del av erfarenheterna från undervisningen vid skolor med korrespondensundervisning och lämna råd beträffande ifrågavarande undervisning. Det kommer emellertid inte, om ovanstående princip godkänns, att i fortsättningen föreligga något behov att, som nu sker, med statsmedel bidraga till resor för institutens representanter i samband med dessas besök vid korrespondensskolor. Det är vidare enligt utredningens mening naturligt, att den handledande läraren, som har direkt kontakt med eleverna och fortlöpande följer dessas arbete, också avger betyg över elevernas prestationer. Härvid skall givetvis dessa lärare utgå från de vitsord, som avlämnats av lärarna vid vederbörande institut. Tillsynen av korrespondensinstitutens verksamhet inom skolväsendet och inspektionen av brevundervisningen inom detsamma bör åvila Skolöverstyrelsen, som redan har till uppgift att inspektera skolor med lärarledd korrespondensundervisning. Dock bör överstyrelsen för yrkesutbildning ha motsvarande uppgift när det gäller skolor, som lyder under denna överstyrelse. Något formellt godkännande av korrespondensinstituten behöver emellertid inte komma i fråga. Det torde vara tillräckligt att föreskriva, att de korrespondensinstitut, som önskar få sina kurser godkända för användning inom skolväsendet, också ställs under Skolöverstyrelsens tillsyn. För den ovannämnda tillsynen och inspektionen skulle det enligt Brevskoleutredningens mening bli nödvändigt att förstärka personalen vid de båda överstyrelserna med en konsulent i vardera av dem. Dessa konsulenter skulle bl.a. ha till uppgift att följa den pedagogiska utvecklingen inom korrespondensundervisningens område, förmedla uppslag och erfarenheter, som vinns inom denna undervisnigsform, samt ta initiativ till konferenser och utbildningskurser för lärare vid skolor med korrespondensundervisning. Som ett viktigt led i konsulenternas arbetsuppgifter borde ingå anordnandet av informationsdagar vid seminarier och lärarhögskolor. De blivande lärarna bör få inblick i korrespondensundervisningens speciella metodik, och de bör även få möjlighet att praktiskt pröva denna undervisningsform under studietiden. Korrespondensmetoden främjar nämligen god studieteknik, vilket varje studerande har stort behov av.

120 Konsulenterna bör även utarbeta lämpligt informationsmaterial, metodiska anvisningar för lärare och elever m.m. Som exempel på sådant informationsmaterial kan nämnas en för korrespondensskolornas elever gemensam tidning, vilken kunde skapa kontakt mellan de korrespondensstuderande i olika delar av landet, stimulera dem och ge dem en känsla av gemenskap. 2. Prissättning av korrespondenskurser och inköpsförfarande Som framgår av den tidigare redogörelsen i detta kapitel om korrespondensinstitutens prissättning av korrespondenskurser, har man hittills tillämpat olika system. I vissa fall har erforderliga korrespondenskurser översänts till vederbörande skola, utan att prisöverenskommelse gjorts, varefter räkning översänts till skolkommunen för attestering. Skolöverstyrelsen har därefter utanordnat beloppet. I andra fall har prisuppgift begärts från ett eller flera institut, varefter vederbörande skola eller skolkommun insänt beställning på önskade kurser. Sedan korrespondensrealskolorna organisatoriskt inordnats i skolväsendet, har i allmänhet anbud på erforderliga korrespondenskurser inlämnats till vederbörande skolkommun. I regel har priserna fastställts i form av terminsavgifter för varje klass. Liknande system tillämpas fr.o.m. höstterminen 1961 även beträffande de olika årskurserna vid högstadium. Korrespondensgymnasierna har likaså från det medverkande korrespondensinstitutet erhållit anbud med angivande av terminsavgifter. Läroverket för vuxna i Norrköping tillämpar det särskilda avtal, som uppgjorts mellan Skolöverstyrelsen och de medverkande instituten. Systemet med fasta terminsavgifter har vissa nackdelar. Erfarenheten visar, att många elever inte helt utnyttjar rekvirerade korrespondenskurser. Ett stort antal korrespondensbrev, för vilka avgifter erlagts, kan sålunda bli liggande i skolkommunerna till ingen nytta. Brevskoleutredningen vill därför föreslå, att ersättning till vederbörande korrespondensinstitut utgår för varje i undervisningen använt korrespondensbrev i enlighet med det inköpsförfarande, som tillämpas vid Läroverket för vuxna i Norrköping. I de fall undervisningen har behov av viss korrespondenskurs och det visar sig nödvändigt att anslå statsmedel för utarbetandet av en sådan, skall vederbörande centrala skolmyndighet införskaffa anbud från olika korrespondensinstitut samt avgöra vilket institut, som skall få i uppdrag att framställa kursen. Sådan korrespondenskurs skall tillhandahållas av institutet i fråga. Det förutsätts härvid, att överenskommelse träffas med respektive överstyrelse angående upplagans storlek. Utökning av upplagan bör få ske endast efter medgivande av vederbörande överstyrelse. När den mellan vederbörande överstyrelse och ett institut överenskomna upplagan av en korrespondenskurs, till vilken statsbidrag lämnats, är slut, bör nytt anbudsförfarande komma till stånd, så att eventuellt nyskrivna kurser av högre kvalitet även kan komma ifråga vid bedömningen. Kostnadsfrågan får ej ensam vara avgörande, när en kurs antages, utan rimliga hänsyn bör givetvis tagas även till kursernas kvalitet och utformning. Brevskoleutredningen vill i detta sammanhang erinra om betydelsen av att den av utredningen hävdade principen om sinsemellan fritt konkurrerande institut iakttages, så att ett

121 faktiskt monopol inom något område av korrespondensundervisningen i görligaste mån förhindras. Skolkommuner, som önskar använda korrespondenskurser i undervisningen, har att i enlighet med utfärdade föreskrifter göra en framställning härom till vederbörande länsskolnämnd, vilken skall bedöma behovet av korrespondenskurser och lämna vederbörligt tillstånd för inköp av sådana kurser inom ramen för tillgängliga anslag. I enlighet med sin allmänna instruktion har länsskolnämnden att utöva kontroll och inspektion av undervisningen i de skolor, där korrespondenskurser kommer till användning. 3. Granskning av korrespondenskurser Brevskoleutredningen anser, att korrespondenskurser bör bli föremål för granskning, i likhet med vad som nu sker beträffande läroböcker. Visserligen är de ledande korrespondensinstitutens kurser i regel av god kvalitet, men den omfattande översyn av korrespondenskurser, som utredningen företagit, har klargjort behovet av ett statligt granskningsförfarande. De experter, som på Brevskoleutredningens anmodan granskat vissa korrespondenskurser på enhetsskolans högstadium, har avgivit särskilda yttranden, vilka fogas till den stencilerade delen av denna utredning som bilaga (Bihang 2, Granskningsutlåtanden.) De korrespondensinstitut, som till experterna överlämnat korrespondenskurser för granskning, har beretts tillfälle skriftligen avge sina synpunkter på granskarnas yttranden. Institutens skrivelser återfinns som bilagor till stencilupplagan. Det bör anmärkas, att granskningsutlåtandena grundar sig på det kursmaterial, som vid granskningstillfället överlämnades till experterna. En del av dessa kurser, som redan då var föråldrade, har man nu tvingats omarbeta och modernisera med hänsyn till utvecklingen inom skolväsendet. Utredningens ledamöter kan konstatera, att en förändring till det bättre skett på många punkter. Som en generell kritik av de olika institutens korrespondenskurser, vilka kommit till användning inom skolväsendet, kan dock följande särskilt framhållas: 1. I en del fall överensstämmer inte lärostoffet i korrespondenskurserna med respektive kursplaner. 2. Särskilt angivna minimikurser, grundkurser och överkurser saknas så gott som genomgående. 3. Vissa korrespondenskurser är väl kompakta och omfattande. 4. Korrespondenskurserna är ofta avsedda för ett högre åldersstadium än det inom vilket nämnda kurser används. 5. Korrespondenskurserna är i allmänhet inte utarbetade för skolor med lärarledd korrespondensundervisning. Utöver vad ovan nämnts har även observerats en del smärre sakfel och metodiska otympligheter, som vid ett framtida granskningsförfarande kan rättas till. En del granskare föreslår, att systemet korrespondensbrev -f- lärobok i framtiden bör tilllämpas. Liknande synpunkter framkommer även i de enkätsvar, som bifogas den

122 stencilerade utredningen (Bihang 3 ) , och även utländska erfarenheter talar för en sådan åtgärd. Brevskoleutredningen ansluter sig till dessa synpunkter men vill dessutom tillägga, att vissa ämnen som exempelvis matematik bättre lämpar sig för behandling i enbart kursbrevform. I närmast föregående avsnitt föreslår Brevskoleutredningen, att korrespondensbrev, som levereras till skolväsendet, åsätts ett visst genomsnittspris per brev i enlighet med det avtal, som gäller för Läroverket för vuxna i Norrköping. Om ett sådant prissystem skall tillämpas, måste emellertid tillses, att korrespondensbreven erhåller en viss minimiomfattning och att insändningsuppgifterna utformas på ett för varje åldersstadium lämpligt sätt och till ett väl avpassat antal. På sidan 12 o. f. i detta betänkande redogörs för det brevskoleråd, som sedan 1948 är verksamt i Norge. Rådet lyder direkt under Kirke- og Undervisningsdepartementet. Detta råd, som består av ordförande, v. ordförande, sekreterare och tre ledamöter, har till huvudsaklig uppgift att föreslå departementet, vilka korrespondenskurser och korrespondensinstitut som bör godkännas. Till rådet är knutna ett femtiotal experter med uppgift att granska korrespondenskurser. Om en expert inte anser sig kunna godkänna en kurs, överlämnas kursen till en annan expert för förnyad granskning. I vissa fall kan även en tredje expert tillkallas. Brevskolorna betalar hälften av Brevskolerådets kostnader för granskningsarbetet. Även i Nederländerna förekommer en omfattande granskning av korrespondenskurser. Brevskoleutredningen anser det vara principiellt oriktigt och dessutom opraktiskt, att en för skolväsendet så viktig uppgift som granskning av korrespondenskurser läggs utanför berörda överstyrelser och föreslår därför, att denna granskning utförs inom skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning. För granskningen erfordras enligt utredningens mening, att Skolöverstyrelsen resp. överstyrelsen för yrkesutbildning tar i anspråk expertis inom olika ämnesområden (härför krävs en uppräkning av överstyrelsernas avlöningsstat, i vad den avser arvoden till ovan föreslagna experter och tillfällig personal m.m.) Innan en korrespondenskurs godkänns av Skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning, måste denna bedömas i pedagogiskt hänseende. Vidare bör metodiken i densamma vara väl tillrättalagd efter korrespondensundervisningssynpunkt och måste dess användbarhet för viss årskurs eller vissa årskurser avgöras m.m. Dessa uppgifter synes väl kunna omhändertagas av de båda överstyrelserna med deras nuvarande expertis inom skilda ämnesområden samt av de av utredningen tidigare föreslagna konsulenterna. För de mera administrativt betonade göromålen såsom kontakten ocli korrespondensen med skolmyndigheter, korrespondensinstitut och manuskriptgranskare, uppgörande av leveransavtal för kurser, inhämtande av anbud angående framställning och rättning av kurser, uppgörande av utbetalningsbeslut m.m., bör de båda överstyrelsernas personal förstärkas med en härför lämpad befattningshavare inom amanuens-byråsekreterarkarriären. En granskning av korrespondenskurser bör ej enbart omfatta l ä r o b r e v e n .

123 Det är också nödvändigt att u n d e r v i s n i n g e n vid korrespondensinstituten inspekteras och att härvid tillses, att kvalificerade lärare anlitas vid denna undervisning. Utredningen förutsätter, att lämplig samarbetskontakt upprättas mellan Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, även när det gäller det föreslagna granskningsförfarandet, så att onödigt dubbelarbete inte behöver förekomma. För granskning bör uttagas en avgift. Åt de båda överstyrelserna bör uppdragas att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till föreskrifter för granskning av korrespondenskurser och finansiering av dessa samt övriga därmed sammanhängande frågor. Över godkända korrespondenskurser bör inom överstyrelserna upprättas en förteckning, som på lämpligt sätt tillhandahålls skolkommunerna. I denna förteckning bör uppgifter lämnas om korrespondensinstitutets namn, kursens omfattning och pris, det stadium för vilket korrespondenskursen är avsett samt år för kursens godkännande. Brevskoleutredningen anser, att ett särskilt distributionsorgan för korrespondenskurser till skolväsendet inte är behövligt. Korrespondensinstituten levererar nu kursmaterialet till skolorna per post. I regel sänds material avsett för eleverna i en klass direkt till läraren, som sedan fördelar detta i klassen. Svarsuppgifterna samlas upp av läraren, som skickar in dessa till institutet i ett gemensamt kuvert. Detta system har fungerat tillfredsställande. Varje skolkommun bör ha frihet att välja korrespondenskurser, som godkänts för användning inom skolväsendet, från de institut, med vilka Skolöverstyrelsen träffat prisavtal. Härigenom får man en garanti för att de bästa kurserna från de olika instituten kommer att användas. I anslutning till vad ovan anförts får Brevskoleutredningen föreslå, att Skolöverstyrelsen får i uppdrag att i huvudsaklig överensstämmelse med utredningens synpunkter utarbeta anvisningar, som möjliggör vidgad användning av korrespondensmaterial inom skolväsendet.

BILAGA I Preliminärt

avtal.

Mellan Hermods Korrespondensinstitut, Malmö (nedan benämnt Hermods) och Kungl. Skolöverstyrelsen är denna dag följande överenskommelse träffad. För av Hermods till Läroverket för vuxna i Norrköping levererad materiel skall av rektor vid sagda läroverk ersättning utbetalas enligt följande. Ersättning per lärobrev: kr 1:35 för realskolekurs, kr 1:75 för gymnasiekurs. Dessutom skall ersättning utgå för viss i kurserna ingående övrig materiel enligt till Skolöverstyrelsen ingiven offert. På den årliga ersättningen för lärobrev, lärobrev bundna till böcker samt all övrig undervisningsmateriel, som ingår i kurserna lämnas följande rabatt: Rabatt Bruttobelopp

vid skiktets undre gräns

inom skiktet

0 1250 3750

0% 5 % 10% 15 %

25.000 25.000—50.000 75.000

Ersättning för rättning av varje

lärobrev:

kr 3:15 för i realskolekurs ingående brev, kr 4:15 för i gymnasiekurs ingående brev. Ersättning skall utgå endast för lärobrev och övrig materiel, som på rektors rekvisition av Hermods skickats till Läroverket för vuxna och av rektor emottagits eller som efter överenskommelse med rektor sänts direkt till lärjunge i samband med återsändande av granskad lösning. Om lärjunge avbryter påbörjad kurs och detta meddelas Hermods, skall rektor icke äga skyldighet ersätta icke levererad respektive med rättning icke utnyttjade delar av kursen. All ersättning skall utbetalas vid läsårets slut. Denna överenskommelse gäller för tiden räknat från och med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1963. Av detta avtal är tvenne exemplar upprättade och växlade. Stockholm den 17 oktober 1961. För Kungl. Skolöverstyrelsen Gunnar Engström

För Hermods Korrespondensinstitut Gunnar Gaddén

BILAGA II

Preliminärt

avtal.

Mellan NKI-skolan, Stockholm och Kungl. Skolöverstyrelsen är denna dag följande överenskommelse träffad. För av NKI-skolan till Läroverket för vuxna i Norrköping levererad materiel skall av rektor vid sagda läroverk ersättning utbetalas enligt följande. Ersättning per lärobrev: kr 1:35 för realskolekurs, kr 1:75 för gymnasiekurs. Ersättning per inbunden kurs för lärarens räkning skall utgöra 25 % av kontantpriset för resp. korrespondenskurs enligt NKI-skolans gällande prislista, sedan kostnad för eventuellt ingående materiel fråndragits, jämte tillägg av standardkostnaden för bindning. På den årliga ersättningen för lärobrev bundna till böcker, ävensom all övrig undervisningsmateriel (med undantag för vanliga läroböcker), som ingår i kurserna, lämnas följande rabatt: Rabatt Bruttobelopp

vid skiktets undre gräns

inom skiktet

0 1250 3750

0% 5% 10% 15%

25.000 25.000—50.000 50.000—75.000 75.000

/ kurserna ingående handelspriset.

vanliga

läroböcker

Ersättning för till språkkurser skolan, per styck kr 4 : — .

hörande

faktureras med 6 % rabatt på bokgrammofonskivor,

inspelade

av

NKI-

Ersättning för rättning av lärobrev: kr 3:15 per styck för i realskolekurs ingående brev, kr 4:15 per styck för i gymnasiekurs ingående brev. Ersättning skall utgå endast för studiebrev och övrig materiel, som på rektors rekvisition av NKI-skolan skickats till Läroverket för vuxna och av rektor emottagits, eller som efter överenskommelse med rektor sänts direkt till lärjunge i samband

126 med återsändande av granskad lösning. Om lärjunge avbryter påbörjad kurs och detta meddelas NKI-skolan, skall rektor icke äga skyldighet ersätta icke levererad respektive med rättning icke utnyttjade delar av kursen. All ersättning skall utbetalas vid läsårets slut. Denna överenskommelse gäller för tiden räknat från och med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1963. Av detta avtal är tvenne exemplar upprättade och utväxlade. Stockholm den 17 oktober 1961. För Kungl. Skolöverstyrelsen Gunnar Engström

För NKI-skolan Sven Hartman

BILAGA III

Preliminärt

avtal.

Mellan Brevskolan, Stockholm och Kungl. Skolöverstyrelsen är denna dag följande överenskommelse träffad. För av Brevskolan till Läroverket för vuxna i Norrköping levererad materiel skall av rektor vid sagda läroverk ersättning utbetalas enligt följande. Ersättning per lärobrev: kr 1:10 för realskolekurs, kr 1:40 för gymnasiekurs. På den årliga ersättningen för lärobrev lämnas följande rabatt: Rabatt Bruttobelopp

vid skiktets undre gräns

inom skiktet

0 1250 3750

0% 5 % 10% 15 %

25.000 25.000—50.000 50.000—75.000 75.000

Ersättning för rättning av varje

lärobrev:

kr 3 : — för i realskolekurs ingående brev, kr 3:30 för i gymnasiekurs ingående brev. Ersättning skall utgå endast för lärobrev och övrig materiel, som på rektors rekvisition av Brevskolan skickats till Läroverket för vuxna och av rektor emottagits, eller som efter överenskommelse med rektor sänts direkt till lärjunge i samband med återsändande av granskad lösning. Om lärjunge avbryter påbörjad kurs och detta meddelas Brevskolan, skall rektor icke äga skyldighet ersätta icke levererade respektive med rättning icke utnyttj ade delar av kursen. All ersättning skall utbetalas vid läsårets slut. Denna överenskommelse gäller för tiden räknat från och med den 1 juli 1961 till och med den 30 juni 1963. Av detta avtal är tvenne exemplar upprättade och växlade. Stockholm den 17 oktober 1961. För Kungl. Skolöverstyrelsen Gunnar Engström

För Brevskolan Artur Olsson

BILAGA IV

Förutom folkskollärare har följande kategorier deltagit i de akademiska

sommarkurserna

(fram till år 1961). Matematik för 1 betyg Ingenjörer Studerande Officerare Farm. kand Fil. stud Lektor Gymnastikdirektörer Aktuarie Jur. kand Fil. mag Postexpeditör Fil. kand Civilekonom Pol. mag Telegrafist Telekontrollör Teknolog Odont. kand Assistent Meteorologer Docent Korrespondent Timlärare Bitr. avd.-chef Fil. lic Adjunkt Stationsskrivare Fru Fröken Herr

Fysik för 1 betyg 50 8t. 79 4

2 st.

1 1

2 Akademisk

kurs i

Fil. kand Fil. mag Fil. lic Småskollärare Köpman Missionär Teol. stud Pastor Direktör Kand Fru Herr

kristendom 4 st. 2 2 2 1 2 6 2 1 1 2 1

Kemi för 1 betyg

4 3 16

Revisor Ingenjörer Timlärare Fil. mag Fröken Herr

1 st. 3 1 1 1 1

BILAGA V R e d o g ö r e l s e r rörande k o r r e s p o n d e n s u n d e r v i s n i n g för i n t e r n e r v i d fångvårdsanstalter

Fångvårdsanstalten

å Hall

Med anledning av Eder begäran att bli delgiven synpunkter på korrespondensundervisningen vid fvanstalten å Hall vill jag meddela följande: Av de studieformer som använts på anstalten har korrespondensundervisningen visat sig vara den mest populära. Under år 1959 var c:a 30 intagna mer eller mindre engagerade i denna form av undervisning, medan den s.k. studiecirkelverksamheten var omöjlig att genomföra. NKI-skolan och Hermods är de institut som visat sig ha det bästa kursprogrammet. De flesta som haft för avsikt att anmäla sig till en korrespondenskurs synes ha överskattat sin förmåga att studera. Detta har bl.a. resulterat i önskemål om att få anmäla sig till omfattande kurser, vilket anstaltsledningen i samtliga fall har avrått vederbörande ifrån. Åtskilliga har även slutat sin kurs efter 1 å 2 brev. Kortare 'kurser, som man relativt snabbt kan "komma igenom", synes öka intresset för fortsatta studier. I allmänhet önskar de intagna studera s. k. yrkeskurs av något slag. Med hänsyn till den praktik i tvätteriyrket, som kan förmedlas till ett stort antal intagna på denna anstalt, har en teoretisk kurs i tvätteknik varit populär. Förvånansvärt många har fullföljt denna kurs på c:a 25 undervisningsbrev. Då flera av dem som här sysselsattes med tvätteriarbete har för avsikt att fortsätta inom yrket efter sin utskrivning, har denna teoretiska utbildning för den skull fått stor betydelse. Korrespondensundervisning i grupp har icke praktiserats här och torde icke heller vara någon givande form av undervisning på en anstalt som denna, där ett blottställande av okunnigheten inför en medintagen i anstaltskollektivet ger prestigeförlust, som tages mycket allvarligt av den drabbade. Till korrespondensundervisningens nackdelar hör den relativt dryga kursavgiften. Med nuvarande inkomster har den intagne svårt att klara månadsamorteringen, om kursen är mera omfattande, och i synnerhet de som betalar underhåll till sin hemmavarande familj. Ökad möjlighet till bidrag av fvmedel synes mig inte som den bästa lösningen. Genom central överenskommelse borde kursavgiften kunna beskäras till förmån för anstaltsklientel. Genom själva undervisningens karaktär ges givetvis rika tillfällen till fusk, som kanske på en anstalt som denna i högre grad än vanligt sättes i system. I den mån det

130 kommit till anstaltsledningens kännedom att lösningar på givna uppgifter "köpts" av andra, som behärskar området, har detta lett till allvarlig tillsägelse. Tyvärr kan dock inte dylika affärer bli upptäckta i samma mån som de förekommer. Fångvårdsanstalten å Hall den 7 oktober 1960. Enligt uppdrag Sven Söderström Fvass. Ungdomsanstalten

i Hällby

Med anledning av Eder skrivelse den 8 september 1960 med anhållan om synpunktei på korrespondensstudier får jag härmed meddela följande. Korrespondensundervisningen vid uanst i Hällby har en relativt stor omfattning, och vissa perioder är ca hälften av de intagna sysselsatta med studier av detta slag. För de intagna, som är arbetsplacerade vid svagströmsverkstaden, är korrespondensundervisning i första hand i matematik absolut nödvändig som komplement till den övriga undervisningen. Bland övriga intagna bedrivs studier i främst matematik och svenska. För de som tidigt kommer igång med studierna blir det även fråga om mer omfattande specialkurser av olika slag. Någon gång förekommer det även, att en elev påbörjar kurs i hobby ämnen exempelvis teckning, vilket kan ha en allmänt stimulerande effekt eller motiveras av önskvärdheten, att specialintressen tillgodoses. Vi brukar låta studieintresserade elever börja med en mindre kurs för att utröna om de har uthållighet och förmåga att bedriva studier av detta slag. Är så fallet får de fortsätta med mera omfattande kurser. Något procenttal på hur många som fortsätter med mer än en kurs är svårt att ge, beroende på omplaceringar mellan ungdomsanstalterna. Man har givetvis ett allmänt intryck av att många kurser aldrig fullföljs, men dels sållas de studieolämpliga bort genom kravet på genomgång av en mycket kort kurs för att erhålla ytterligare kurser, dels har i ej alltför ringa utsträckning kunnat konstateras en förvånansvärd ambition och förmåga att genomföra även längre kurser av yrkesförberedande karaktär. Att korrespondensundervisningen som helhet är av stort värde på en ungdomsanstalt, kan utan vidare vitsordas, i synnerhet där erforderlig personal finns för nödvändig handledning och uppmuntran. Beträffande eleverna inom ungdomsfängelse må rent allmänt framhållas, att de brister i den elementära skolunderbyggnaden, som dessa nästan regelmässigt företer, gör det särskilt angeläget att sådana kurser kan erhållas som på ett effektivt och meningsfullt sätt meddelar grunderna i folkskolans ämnen i synnerhet svenska och matematik men även s.k. läsämnen. Det begränsade antal yrkesgrenar, som är företrädda inom ungdomsfängelse, medför också ett behov av yrkesförberedande undervisning, t.ex. inom kontors- och affärs- och serviceyrken, inom en rad yrken, där elever före ungdomsfängelsevistelsen påbörjat utbildning etc. Ungdomsanstalten i Hällby den 20 september 1960. Åke Nordin Styresman

131 Fångvårdsanstalten

i Kristianstad

Med anledning av skrivelse av den 8 sept. 1960, där upplysning anhålles om korrespondensstudier bland internerna får jag härmed anföra följande: Våra erfarenheter är tyvärr icke de bästa. I genomsnitt torde man kunna räkna med att ett 10-tal interner på vår anstalt på ett eller annat sätt är engagerade i korrespondensstudier. Knappt hälften av dessa resulterar i fullbordade studier. Detta sammanhänger med att särskilt i begynnelsen av strafftiden är internerna optimistiska i överkant, då det gäller att ge sig in på korrespondensstudier. De överskattar uppenbarligen sina krafter och förmåga att bedriva den krävande form av studier, som korrespondensstudier utgör. Det ovan anförda hindrar naturligtvis icke, att vi kan uppvisa verkliga topprestationer ifråga om studieresultat, men dessa är mer undantag, som bekräftar regeln. Det är dock inte osannolikt, att korrespondensstudierna skulle uppvisa bättre resultat, om man från anstaltens sida kunde vara mer aktivit stödjande vid desammas bedrivande och ävenledes hade tid att på ett annat sätt ge den intagne goda råd vid studiernas påbörjande. F.n. går det till så, att den intagne, som regel vid initialkollegiet, uppmanas att tänka över om han icke skulle kunna utnyttja anstaltstiden till någon form av studier. Glad över denna form av uppmuntran kommer han om några dagar in och förklarar, att han omedelbart vill börja studier, t. ex. till elektroingenjör, ta real- eller studentexamen. Ofta är det de allra minst studiebegåvade, som hyser så storslagna planer. Man lyckas väl i regel ta ner honom på jorden genom att föreslå att han börjar med någon liten delkurs ur det stora kurskomplexet, som han omedelbart vill gripa sig an med, för att han skall pröva sin studiekapacitet. Det ordnas då som regel så, att han får något litet bidrag av fångvårdsmedel till gäldande av kurskostnader. De allra flesta går inte i land med denna uppgift. Stundom händer det, att vederbörande skriver till korrespondensinstitutet för att få studievägledning mot det mål, som han tänkt sig. Det måste tyvärr konstateras, att de råd, som vid dylika tillfällen ges av korrespondensinstitutet ofta röjer minst lika stora kommersiella som pedagogiska talanger. De kurser, som de intagna klarar bäst är lägre tekniska studier. De har då ofta en viss anknytning till deras sysselsättning på anstalten, och de teoretiska studierna kan få direkt praktisk tillämpning. Språkkurserna är däremot ett betydligt dystrare kapitel. Det är tydligen lockande för en hel del interner, men förutsättningarna för att föra även mycket elementära språkstudier till slut är mera sällan för handen. De brister i interners utbildning, som är mest påtaglig, är deras oförmåga att hantera svenska språket, framför allt i skrift. En värdefull träning erhålles visserligen genom deras brevskrivning till de anhöriga, men man tycker, att en korrespondenskurs skulle kunna ha mycket att ge. Oviljan mot dessa kurser är emellertid kompakt och intresse för dessa studier ges endast till känna rent undantagsvis. Även om den bild av internernas förmåga att tillgodogöra sig korrespondensstudier, som jag ovan tecknat, ter sig ganska mörk, följer dock icke, att vi från anstaltens sida ser på företeelsen med ovilja. Stor generositet att bevilja studiebidrag, även då

132 det gäller sökande med tvivelaktig studiebegåvning praktiseras. Detta beror på att vi anser att det här rör sig om en nyttig fritidssysselsättning, även om det icke avsätter konkreta resultat i form av ökat kunskapsinnehav. Att misslyckas i en sådan här angelägenhet kan t.o.m. bli en nyttig erfarenhet för internen. Vi ifrågasätter emellertid, om det icke skulle finnas förutsättningar att få ut mera av korrespondensstudierna, än vad som nu är fallet, genom lämplig handledning. Inom den nuvarande personalorganisationen finns det knappast några möjligheter att ge hjälp i större utsträckning, än som nu sker. Det skulle enligt vår mening vara försvarligt att anställa en utomstående kraft och praktisera någon form av "Robertforsmetod". Många fångvårdsmän har nog det intrycket, att nuvarande form för korrespondensstudier är alltför slentrianmässig och i själva verket innebär, att vägen till varaktig social missanpassning blir stenlagd med ofullbordade korrespondenskurser. Redan nu borde det vara möjligt att t.ex. genom fångvårdsstyrelsens försorg få vissa korrespondensinstitut "legaliserade". Företag, som har korrespondensstudier i sitt program, har på senare år växt upp som svampar ur jorden. Som redan tidigare antytts, är hos flera av dem det kommersiella intresset minst lika framträdande som det pedagogiska, och det måste anses stötande att fångvården skall bevilja medel för studiers bedrivande hos dylik inrättning. Fvanst i Kristianstad den 20 sept. 1960. J.G. Lindberg

Fångvårdsanstalten

å Långholmen

Som en allmän regel gäller på härvarande anstalt, att intagen ej får anmäla sig till en stor kombinerad kurs, t. ex. verkmästarkurs, utan endast till ett eller två delämnen. Denna bestämmelse infördes för ca 2 år sedan efter framställning från rektorn vid NKI och var föranledd av dennes erfarenhet, att ett stort antal elever ej fullföljde påbörjade stora kurser. De ämnen, som visat sig särskilt lämpliga för korrespondensstudier är matematik, tekniska ämnen på lågstadiet, svenska, vissa handelsämnen m.fl. Mindre lämpade är studier i främmande språk. Dessa kurser är ofta förenade med grammofonstudier och lokalbristen gör det ej möjligt att kontinuerligt ställa grammofon till förfogande. Även tecknings- och målningskurser är svåra att genomföra. I dessa kurser ingår t.ex. att efter förebild rita ett stycke sammetstyg, en sko eller en väska, och det kan vara mycket svårt att på anstalt tillhandahålla dylikt material. Över huvud kan sägas, att ämnen, som kan läsas enbart med det kursmaterial, som ingår i korrespondensbreven, är lämpliga att studeras på anstalt, medan ämnen till vilka erfordras material utöver korrespondensbreven eller kräver utförande av experiment, i regel bereder bekymmer för såväl elever som personal. F.n. studerar trettio intagna per korrespondens. En tillförlitlig uppgift över antalet elever, som börjar, fullföljer eller avbryter studierna kan ej lämnas på grund

133 av anstaltens stora omsättning av intagna och att vi helt släpper kontakten med de intagna, som förflyttas till andra anstalter. För att intagen skall kunna fullfölja kurserna med gott resultat, synes samma regel gälla på anstalt som annorstädes, nämligen att han har möjlighet att bedriva studierna i avskildhet. Av de intagna, som är placerade på anstaltens gemensamhetsavdelningar, krävs mer självdisciplin och större förmåga till koncentration än av intagna som bor i enkelrum, för att de skall kunna genomföra sina studieföresatser. Fvanst å Långholmen, fritidsavdelningen den 15 september 1960. Maj Törnkvist-Jonson Ungdomsanstalten

å Skenas

Med anledning av Kungl. Fångvårdsstyrelsens förfrågan den 8/9 1960 angående erfarenheterna inom ungdomsgruppen av de intagnas korrespondensstudier får jag härmed vördsamt anföra: Korrespondensstudier bedrives inom ungdomsgruppen dels i form av studiecirklar under ledning av befattningshavare vid de olika anstalterna eller av särskilt engagerade studieledare, dels också som individuell studieform. I vissa fall har korrespondensstudier ingått i den reguljära teoretiska yrkesundervisningen, och då delvis bedrivits på arbetstid, varvid kurserna användas som komplement till läroböcker och muntlig undervisning. Av ungdomsgruppens anslag å littera 6 f (fritidssysselsättning och undervisning) har i regel ca 10.000:— kronor per år anvisats för bekostande av korrespondenskurser. Beloppet har vissa år inte helt tagits i anspråk. Under budgetåret 1959—60 måste det däremot höjas med ca 800:— kronor. Resultatet av elevernas individuella korrespondensstudier har visat sig mycket intimt sammanhänga med anstalternas möjligheter till personlig hjälp och handledning åt de studerande. Sådana studieledaruppgifter har på de flesta ungdomsanstalter kunnat åläggas assistentpersonalen. I viss utsträckning har också eleverna sökt hjälpa varandra. Fritidsstudier på korrespondens äro ju merendels så upplagda, att de skola kunna genomföras helt individuellt. Det torde dock vara mycket ovanligt, att anstaltsklientelet besitter den uthållighet och ambition, som erfordras för att genomföra en korrespondenskurs på fritid och helt på egen hand. Utan den ovannämnda studiehjälpen från anstaltspersonalens sida skulle därför troligen — åtminstone bland ungdomsklientelet — de flesta misslyckas med sina studieplaner. Likaså torde det vara vanligt, att eleven från början binder sig för en alltför stor studieuppgift t. ex. i form av ingenjörskurser o. dyl. Inom ungdomsgruppen har detta kunnat undvikas, genom att de som förklarat sig vilja studera en större kurs, har fått binda sig endast för en eller två mindre delkurser i taget, vilka sedan kompletterats med stöd av efter hand vunna erfarenheter om vederbörandes studieförmåga. Sådana försiktighetsmått jämte det förhållandet, att inom ungdomsgruppen under senaste år assistentorganisationen stabiliserats och utbyggts, har medverkat till, att de i början ganska nedslående siffrorna beträffande fullföljda korrespondensstudier (1957—58

134 ca 15 % av hela antalet beställda kurser) förbättras, och att en preliminär beräkning för 1959—60 visar, att 60—70 % av de beställda kurserna kunnat genomföras. Vi har försökt sålla bort sådana elever, som kan misstänkas sakna den ambition som fordras för att genomföra en korrespondenskurs. Därvid ha vi också i möjligaste mån sökt undvika att beställa kurser innan vi hunnit bilda oss en uppfattning om vederbörandes studiebegåvning och förmåga. I detta fall har den teoretiska undervisningen i Yrkes- och allmänbildande ämnen, som bedrivits på anstalten, varit till god nytta. Elever, som placerats i extern utbildning av olika slag såsom folkhögskolor, yrkesskolor, lantbruksskolor e t c , har tillåtits genomgå någon eller några korrespondenskurser för att ge oss möjlighet att bedöma deras förmåga till självständigt studiearbete. Det torde vara relativt sällsynt, att anstaltsinterner under den merendels relativt korta tid, som de vistas på anstalt, hinner genomföra korrespondensstudier i sådan utsträckning, att dessa kan sägas ha avgörande betydelse för internens framtida utkomstmöjligheter. Däremot är nog ofta en fullföljd korrespondenskurs ett viktigt terapeutiskt hjälpmedel för den intagna att återvinna självförtroende och känsla för den egna förmågan att kunna genomföra en positiv arbetsinsats. Samtidigt fyller studierna en viktig uppgift som fritidssysselsättning och som motvikt mot anstaltsapati. Även om kursen är av relativt liten omfattning, kan den också för en blivande arbetsgivare utgöra ett bevis på att den frigivne arbetssökanden gjort allvarliga ansträngningar att utnyttja anstaltsvistelsen i resocialiseringssyfte. De icke genomförda korrespondensstudierna däremot torde lika ofta kunna ha en negativ påverkan på den intagne. De bli ofta ett "dåligt samvete", som ökar hans anstaltsoro och olust och som ytterligare stadfäster hans känsla av otillräcklighet och misslyckande. Enligt vår uppfattning synes därför korrespondensstudier vara till verklig nytta, endast i de fall då anstalten äger, dels en så ingående kännedom om sitt klientel, att man med relativt liten flemarginal kan bedöma, vilka som ha förutsättningar att lyckas med studierna, dels har resurser att ingripa med hjälp och handledning i de fall, där studiearbetet trots goda intellektuella förutsättningar av ett eller annat skäl stannats upp. Ungdomsanstalten å Skenas, Östra Husby den 12 oktober 1960. V. Karlström tjf fångvårdsdirektör

Fångvårdsansialten

i Västerås

Anmodad inkomma med synpunkter på korrespondensundervisningen vid härvarande anstalt får jag härmed anföra: Under år 1959, då medeltalet intagna var 38, bedrev 31 elever korrespondensstudier. År 1958 var motsvarande siffror 35.6 och 27. Från tidigare år saknas uppgift om antalet korrespondensstuderande. Företrädesvis ha ämnena metodik och svenska

135 samt ämnen som ingå i utbildningen vid härvarande verkstadsskola, t.ex. svetsteori, studerats. I regel beviljas eleverna endast bidrag till kortare ämneskurser omfattande ett fåtal brev. Antalet brukar variera mellan 5—10. Villkoret för att erhålla ytterligare bidrag är att tidigare beställd kurs är fullföljd med godkänt betyg. Någon statistik över hur många elever, som fullföljer sina kurser, har ej förts på anstalten. Det är dock ej ovanligt, att eleverna läser två eller flera kurser under den tid de är intagna här. Två elever har under de två senaste åren i det närmaste fullföljt ingenjörskurser omfattande över 500 brev. (Kurserna har fullföljts efter frigivningen). Korrespondensundervisningen är obestridligen av stort värde. Den utgör för studieintresserade elever ett utmärkt komplement till den teoriundervisning, som meddelas på anstalten. Så är det t. ex. för elever, som önskar avlägga prov för svetsningslicens obligatoriskt att genomgå korrespondenskurs i ämnet. Vidare utgör korr. studierna en utmärkt fritidssysselsättning, som hos eleverna stärker medvetandet om att strafftiden ej är bortkastad tid. Det har ofta kunnat konstateras, att då många elever bedriver flitiga studier, är sämningen i anstalten god. Slutligen bör det framhållas, att korrespondensstudierna ej endast genom kunskapsinhämtandet utan även genom den intresseriktning de ger är av stort värde som ett led i resocialiseringssträvandena. Åtskilliga elever, som börjar med korrespondensstudier under anstaltsvistelsen, har fortsatt med dessa eller andra studier efter frigivningen. Fångvårdsanstalten i Västerås den 20 sept. 1960. K.-V. Jacobson tf anst.dir.

BILAGA VI

Rapport om korrespondenskurs i fysik i klass F l 2 på tvåårig folkskollärarlinje läsåret 1958—59

1. Kompletteringskursen i fysik på tvåårig folkskollärarlinje upptar till behandling väsentliga moment av den fyraåriga förskollärarlinjens kurs i fysik. 2. Försöksverksamheten bedrivs i samband med Hermods Korrespondensinstitut. Lämpliga korrespondenskurser utvaldes av lektorn i fysik Hjalmar Trane och mig. 3. Ett stort antal av de studerande hade mycket svaga förkunskaper såväl i matematik som i fysik. Flera av deltagarna hade avlagt studentexamen på latinlinjen, och det var flera år sedan de läst både matematik och fysik. 4. Normalt omfattar kompletteringskursen 3 veckotimmar. Kursdeltagarna var delade i två grupper. Grupp 1. Först laborationer och sedan korrespondensstudier. Grupp II. Först korrespondensstudier och sedan laborationer. Under första halvåret genomgick således grupp I gängse laborationsprogram, varvid lektor Trane gav en kortfattad och nödvändig orientering om kursen för att göra laborationerna meningsfyllda. Under det senare halvåret bedrev deltagarna korrespondensstudier i sedvanlig ordning. Studiebreven utlämnades från rektorsexpeditionen, och svaren inlämnades på rektorsexpeditionen, som sedan sände dem till korrespondensinstitutet för rättning. Eleverna fick sedan tillbaka breven direkt från institutet. Grupp II bedrev korrespondensstudier under första halvåret och under andra halvåret genomgicks laborationsprogrammet. Studierna bedrevs således i helt omvänd ordning i jämförelse med grupp I. 5. Kursdeltagarna fick av korrespondensinstitutet betyg på genomgångna kurser. Det slutgiltiga betyget bestämdes dock av lektor Trane, varvid hänsyn togs till såväl resultat av korrespondensstudierna som laborationernas utförande och i samband därmed förda diskussioner. 6. Deltagarna i grupp I visade sig ha väsentligt större förutsättningar att tillgodgöra sig korrespondensstudierna än deltagarna i grupp II. Resultatet av den kombinerade undervisningsmetoden gav praktiskt taget samma studieresultat, som direktundervisning normalt ger. Direktundervisningen var hälften av den som normalt meddelas. 7. Kursdeltagarna uttalade som sin åsikt, att korrespondensstudierna var mer arbetskrävande än direktundervisningen, och de ansåg, att de fått arbeta mer för sina

137 betyg än vad de normalt skulle ha behövt. Ä andra sidan fick kursdeltagarna en träning i att bedriva studier enligt korrespondensmetoden, vilket bör betraktas som värdefullt inslag i en lärarutbildning. Samtliga kursdeltagare fick en utomordentlig respekt för korrespondensstudier. Jönköping den 21 oktober 1961. Börje Svensson

BILAGA VII

Brevskoleutredningen co Seminarielärare Malte Eurenius Nygatan 8 KARLSTAD Vid folkskoleseminariet i Jönköping har med början under höstterminen 1958 bedrivits studier i fysik med hermodskurser. I studierna har deltagit två grupper, vardera om 9 elever. Den ena gruppen har läst följande kurser: Fysik IV (Elektricitetslära), realskolans kurs Fysik A I (Värmelära), gymnasiekurs på allmänna linjen, brev 1—4 Fysik A III (Optik), gymnasiekurs på allmänna linjen Fysik I (Allmän fysik), reallinjens kurs Den andra gruppen, som anmäldes höstterminen 1959, har läst följande kurser: Fysik, första årskursen, brev 1—3 (Allmän fysik) Fysik IV, realskolans kurs Fysik A I Fysik A III Betygsresultaten har genomgående varit goda, i en del fall mycket goda. På ingen av de insända lösningarna har underbetyg förekommit. Däremot kan konstateras serier av mycket höga betyg. Kostnader per elev i vardera gruppen skulle enligt dagens prisläge vara 160 resp. 123 kr vid kontant betalning, 176 resp. 135 kr vid betalning månadsvis. Malmö den 19 oktober 1961. Hermods korrespondensinstitut Helmer Larsson tf. rektor

BILAGA VIII

Avskrift av brev begärd av Brevskoleutredningens sekr. seminarielärare Malte Eurenius. Ekshärad den 8 dec. 1957

NKI-skolan Stockholm

Jag vill härmed tacka för betyget i Handelslära och Svensk handelskorrespondens. Tidigare har jag vid NKI-skolan slutfört kurser i Stenograf i, Maskinskrivning, Bokföring för detalj affär, Grosshandelsbokföring och Aritmitik och är mycket tacksam för den goda undervisning NKI-skolan alltid givit. Ännu har jag inte kunnat få någon direkt praktisk nytta av studierna på grund av att jag i många år varit sjuk och långa tider vistats på sjukhus. Detta förklarar också min långsamma studietakt, studierna har pågått under omkring 14 år. Trots sjukdom och ekonomiska svårigheter har jag dock aldrig gett upp hoppet om en bättre framtid, och jag tror också att korrespondensstudierna sporrat min livsvilja att övervinna sjukdomen. På sjukhuset sade läkaren det var bra, att jag sökte bedriva studier. För närvarande är jag mycket bättre, och om inget oförutsett inträffar så tror jag mig kunna få praktisk nytta av mina NKI-studier så småningom. Jag är glad för att jag sökte kontakt med NKI-skolan, ty utan korrespondensundervisningen hade jag inte haft någon möjlighet att söka förverkliga min utbildningsplan. Nu har jag värdefullt NKI-betyg på mina kunskaper — vilket ger ökat självförtroende — och så snart förhållandena medger ämnar jag söka plats på kontor. — Ett studiebrev då och då kan förefalla obetydligt under årens lopp, men "dropparna urholkar stenen", som det h e t e r . . . Mina NKI-studier är säkert inte härmed avslutade, utan jag torde återkomma till nya kurser, alltefter jag känner behov att komplettera och fortbilda för ev. mera kvalificerade uppgifter. Till alla tveksamma studieintresserade ville jag säga: När Ni står i valet och kvalet vid de olika studiemöjligheternas "vägkors", välj då NKI-vägen som på ett effek-

140 tivt, stimulerande och ekonomiskt sätt leder till målet. Tveka inte, tag NKI-skolan till hjälp! NKI-studier — resultatstudier! Högaktningsfullt Ingvar Persson L.-b. 1152 Ekshärad (HK 18492) Rätt avskrivet intyga Gunnar Roswall

C. Månsson

BILAGA IX

Brevskoleutredningen, Ecklesiastikdepartementet, Stockholm

Angående

korrespondensundervisning

i matematik

vid seminariets

övningsskola.

I seminariets redogörelse för läsåret 1958/59 redovisas följande: "Försök med nivågruppering i matematik har på uppmaning av Brevskoleutredningen inom Ecklesiastikdepartementet gjorts i klasserna 7a och 8a i samarbete med NKI-skolan. Försöken har letts av övningslärarna Olof Skarhed och Henrik Anderö. Arbetssättet har verkat stimulerande på eleverna och animerat dem till ökat frivilligt hemarbete. Både lärare och elever önskar fortsätta denna verksamhet under nästa läsår." Försöket har beklagligtvis ej kunnat fullföljas under innevarande läsår på grund av bl.a. följande omständigheter: 1) en radikal omorganisation av klasserna ifråga har medfört, att många av deltagarna i försöket lämnat seminariet, 2) elevantalet i de nybildade klasserna 8a och 9a är så litet, att en nivågruppering ej ansetts önskvärd, 3) kursen i klass 8 har upptagit många nya moment, som krävt samtidig inlärning, varigenom ingen tid blivit över till korrespondensundervisning, 4) praktikbelastningen har varit synnerligen hård. Linköping den 10 juni 1960. Henrik Anderö Rektors sekr. Klassförest, i 9a.

KUNG!.

3 Dl '

W

;. lOCK

.1

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1962 Systematisk

förteckning

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Atomansvarighet II. [14] Utrikesdepartementet Aspekter på utvecklingsbiståndet. [12J Försvarsdepartementet Totalförsvarets personalfrågor. [3] Socialdepartementet Skogstillgångarna i Jämtlands län. [1] Kommunikationsdepartementet Statsbidrag till enskild väghållning, m. m. 61 Finansdepartementet Finansplan för budgetåret 1962/63 samt Peliminär nationalbudget för år 1962. [8] Städernas särskilda rättigheter och skyldgheter i förhållande till staten. [9] 1959 års långtidsutredning. 1. Svensk ekorum! i»bu —1965. [10] 2. Svensk ekonomi 1960—1965. Bilagor 1—5. [11] Skärpta regler för rusdrycksinköp. [13] Ecklesiastikdepartementet Vidgad vuxenutbildning på gymnasiestadie- [5] Korrespondensundervisningen inom skol*asenaet. [16]

Jordbruksdepartementet Yrkesutbildningen på trädgårdsområdet. [2 Handelsdepartementet Den allmänna näringslagstiftningen. [15] Inrikesdepartementet Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjikvårdspersonal. [4] Kommunal beredskap. [7]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1962