Sjuksköterskeutbildningen D. 3,betänkande.

1X33 Z National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966:73 Ecklesiastikdepartementet

SJUKSKÖTERSKE UTBILDNINGEN IE. Vidareutbildning BETÄNKANDE AV 1962 ÅRS U T R E D N I N G ANGÅENDE SJUKSKÖTERSKEUTBILDNINGEN

Stockholm 1966

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Kronologisk förteckning

Svensk e k o n o m i 1966—1970. Esselte. 294 s F l 92 s ° F i ° C h l £ n p o r t 1 9 6 6 ~ 1 9 7 ° - B l l a 8 a 1- Esselte Y r k e s u t b i l d n i n g e n . H å k a n Ohlssons b o k t r y c k e r i , L u n d . 586 s. E. .. 4. N y m y n t s e r i e . B e c k m a n . 87 s. F i . 5. 61 01161 l?,! ?^ " ftedsforskningsinstitut i Sverige. N o r s t e d t & S ö n e r . 61 s. U. 6. f £ , r w 4 k l ^ d " t a t e b i d r a g s g i v n l n g till h ä l s o - o c h n 157 s s ° h l s s o n s boktryckeri, Lund. 7. U t s ö k n i n g s r ä t t I V . Esselte. 147 s. J u . 8. Tillgången p å a r b e t s k r a f t 1960—1980. 9.

Essette^m T

S

p s y k i s k t

utv

Bilaga 2

ecklingshämmade.

10.

?r.a^eiuf " b e t s k r a f t s - och investeringsbehov f r a m till 1970. Esselte. 82 s. F i 11. T ygforvaltningens centrala organisation, favenska R e p r o d u k t i o n s A B . 164 s. F ö 12. R e n b e t e s m a r k e r n a . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B 273 s. + i k a r t b i l a g a . J o . 13. y t v ^ i n g s t e n d e n s e r I n o m u n d e r v i s n i n g , h ä l s o S a m t socialvård 6 Esselte 1966—1970. Bilaga 14. N y h y r e s l a g s t i f t n i n g . N o r s t e d t & S ö n e r . 473 s. J u . 15. U n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e h y r e s s p l i t t r i n g e n . A B Kopia. 205 s. J u . 16. N y f o l k b o k f ö r i n g s f ö r o r d n i n g m . m . Esselte. *41 S. Fi, 17. 9 4 r s e t J u r ° m e m 0 r l 0 r l l ö r f a t t n l n g s f r a g a n - Esselte. 18. S t r a t e g i i v ä s t o c h öst. Esselte. 173 s. F ö . 19. 7™ SL b e t ä n k a n d e n 1961—1965. K i h l s t r ö m . 170 S. Fi. 20. ^ e t n t i f l l s e r I . n g a v naturalisationsärenden m. m. o r s t e d t & S ö n e r . 50 s. J u . 21. N O l j e b r a n s c h e n . Esselte. 71 s. F i . 22. Lagstiftning m o t r a d i o s t ö r n i n g a r . Esselte. Jl S. H. 23. M a r k f r å g a n I. N o r s t e d t & S ö n e r . 330 s. J u . 24. M a r k f r å g a n I I . Bilagor. N o r s t e d t & S ö n e r . 231 s. J u . 25. S ä l l s k a p s r e s o r . Haeggström. 229 s. H 26. B o s t a d s a r r e n d e m . m . Esselte. 247 s J o . 27. S k e p p s h o l m e n s f r a m t i d a a n v ä n d n i n g . K i h l s t r ö m . 114 s. -t- i u t v i k s b l a d . F ö . 28. L ä k e m e d e l s f ö r m å n e n . B e c k m a n 228 s. S 29. A t o m a n s v a r i g h e t I I I . N o r s t e d t & S ö n e r . 391 s. J u . 30. ~ e n £ r a . m t l d a J o r d b r u k s p o l i t i k e n . H å k a n O h l s sons b o k t r y c k e r i , L u n d . 361 s. J o . 31. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . B . Esselte. 411 s. J o . 32. K o m m u n e r n a o c h u n g d o m e n . Esselte. 214 s. S. 33. n i ! / « V e t i , ? v f r i g e . D e l I I I . A n l ä g g n i n g a r för det rörliga friluftslivet m . m . S v e n s k a R e py r o d u k t i o n s A B . 248 s. K

34.

Ess f elt a e r t S 134 r k 3 t S e k o n o m i o c h o r g a n i s a t i o n . 35. M i l i t ä r s j u k v å r d e n . Esselte. 196 s. F ö . 3G. V a g f r a k t a v t a l e t I. N o r s t e d t & S ö n e r . 197 s. J u . 37. D e s t a t l i g a u n d e r v i s n i n g s s j u k h u s e n s o r g a n i s a tion. Esselte. 132 s. S.

U t s ö k n i n g s r ä t t V. Esselte. 81 s. J u . Lagstiftning o m e l e k t r i s k a a n l ä g g n i n g a r . Esselte. 153 s. H. A r b e t s p s y k o l o g i s k v e r k s a m h e t . Haeggström. 116 s. E. F o r d o n s k o m b i n a t i o n e r . Esselte. 246 s. K. Utkommer senare. K o n s u m t i o n s k r e d i t e r i S v e r i g e . Esselte. 274 s. Fi. V å r d u t o m skola a v u n g d o m s v å r d s s k o l e e l e v e r K i h l s t r ö m . 85 s. S. B o s t a d s p o l i t i s k t k r e d i t s t ö d . Esselte. 474 s. I A k t i v å l d r i n g s v å r d o c h h a n d i k a p p v å r d . Esselte 42 s. S. Jaktstadgan m. m. Svenska Reproduktions AB 248 s. J o . U n g d o m e n s f ö r e n i n g s - o c h fritidsliv. Esselte. 302 s. E. P r i s s a m v e r k a n o c h k o n k u r r e n s . Esselte. 278 s. H. 50. L a n t b r u k s n ä m n d e r n a s n y a o r g a n i s a t i o n m . m 51. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 405 s. + 1 u t v i k s blad. J o . 52. S m i t t s k y d d s l a g s t i f t n i n g . K i h l s t r ö m . 210 s. S F r a m t i d s p e r s p e k t i v för s v e n s k I n d u s t r i 1965— 53. 1980. Bilaga 4. Esselte. 184 s. F l . Skoglig f o r s k n i n g . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 54. 132 s. J o . 55. V ä r d e s ä k r i n g a v t r a f i k l i v r ä n t o r . Esselte. 56. 57. 138 s. Fi. Y r k e s s k a d e f ö r s ä k r i n g . Esselte. 343 s. S k o l g å n g b o r t a o c h h e m m a . K i h l s t r ö m . 390 s E 58. S S v e n s k s ä k e r h e t s p o l i t i k . Esselte. 158 s. F ö . 59. C e n t r a l t statligt p e r s o n a l u t b l l d n i n g s o r g a n . K i h l s t r ö m . 112 s. C. 60. M i l i t ä r t a n d v å r d e n . Esselte. 115 s. F ö . R e m i s s y t t r a n d e n ö v e r 1965 å r s l å n g t i d s u t r e d * 61. n i n g s h u v u d r a p p o r t . Esselte. 253 s. F i . Offentlighet o c h s e k r e t e s s . B e r l i n g s k a B o k t r y c keriet, Lund. J u . U t k o m m e r senare. 62. Offentlighet o c h s e k r e t e s s . Bilagor. B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 287 B. J U . U t k o m m e r s e 63. n a r e . R i k e t s v a p e n o c h flagga. N o r s t e d t & S ö n e r 64. IV + 106 s. J u . F a s t i g h e t s r e g i s t r e r i n g . Esselte. 317 s. + 6 s ill 65. J u . Statens och kyrkans marköverlåtelser. 66. Esselte. 93 s. I. L uftförorening, buller och andra immissioner. 67. Esselte. 249 s. J u . U n g d o m s l e d a r e . Esselte. 333 s. E. F o r s k a r u t b i l d n i n g o c h f o r s k a r k a r r i ä r . Haeggs t r ö m . 408 s. E. F o r s k a r u t b i l d n i n g o c h f o r s k a r k a r r i ä r . Bilagor. A l m q v i s t & Wlksell, Uppsala. 289 s. E. 70. T r a f i k u t v e c k l i n g o c h t r a f i k i n v e s t e r i n g a r . B i 71. laga 5. Esselte. 217 s. F i . 72. F ö r v a l t n i n g s r ä t t s k i p n i n g . Esselte. 824 s. J u . Otillbörlig k o n k u r r e n s . Esselte. 383 s. J u E k o n o m i s k a f ö r m å n e r till k o m m u n a l a f ö r t r o 73. e n d e m ä n m e d h e l t i d s t j ä n s t g ö r i n g . Kihlström. 62 s. I. S j u k s k ö t e r s k e u t b i l d n i n g e n TJI. V i d a r e u t b i l d n i n g Esselte. 289 s. E.

A n m . O m särskild t r y c k o r t ej angives, ä r tryckorten Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 73 Ecklesiastikdepartementet

SJUKSKÖTERSKEUTBILDNINGEN III. Vidareutbildning

BETÄNKANDE AV 1962 ÅRS U T R E D N I N G ANGÅENDE SJUKSKÖTERSKEUTBILDNINGEN

E S S E L T E AB, S T O C K H O L M 1 9 6 6

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet Kapitel 1. Inledning Kapitel 2. Nuvarande specialutbildning m. m Kapitel 3. Specialutbildning m. m. i Finland, Danmark och Norge Medicinsk och kirurgisk sjukvård Operationssköterskearbete Röntgensköterskearbete Hälsovårdsarbete m. m. (distriktsvård) Mentalsjukvård Barnsjukvård Barnmorskearbete Anestesisjukvård Annan specialutbildning m. m Kapitel 4. Gällande bestämmelser angående grundutbildning av sjuksköterskor Kapitel 5. Behovet av vidareutbildning Allmänna synpunkter Behovet av särskilda vidareutbildningslinjer Kapitel (5. Allmänna riktlinjer för vidareutbildningen Tillträde till vidareutbildning Rekrytering. Intagning Läsår, terminer m. m Arbetsveckan Riktlinjer för utbildningens uppläggning Lärostoffet Utbildningens längd Verksamhetsformer. Den praktiska utbildningens organisation . Undervisningshjälpmedel Prov, bedömning och betygsättning. Efterprövning Kapitel 7. Läroplaner Administration och arbetsledning samt katastrofmedicin . . . Medicinsk och kirurgisk sjukvård Funktions- och ansvarsområde Utbildningsmål Tillträde till utbildningen Utbildningens utformning och innehåll Riktlinjer för utbildningens uppläggning Lärostoffet Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Prov, bedömning och betygsättning Intensivvård, anestesisjukvård och operationssjukvård . . . .

9 12 22 22 22 23 23 23 24 24 25 26 28 30 30 31 37 37 38 38 39 39 40 41 42 43 44 47 47 48 48 48 49 49 49 50' 51 54 55

4 Intensivvård Funktions- och ansvarsområde Utbildningsmål Tillträde till utbildningen Utbildningens utformning och innehåll Riktlinjer för utbildningens uppläggning Lärostoffet Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Prov, bedömning och betygsättning Anestesisjukvård Funktions- och ansvarsområde Utbildningsmål Tillträde till utbildningen Utbildningens utformning och innehåll Riktlinjer för utbildningens uppläggning Lärostoffet Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Prov, bedömning och betygsättning

56 56 57 58 58 58 58 58 61 62 62 64 65 65 65 65 65 67

Operationssjukvård Funktions- och ansvarsområde Utbildningsmål Tillträde till utbildningen Utbildningens utformning och innehåll Riktlinjer för utbildningens uppläggning Lärostoffet Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Prov, bedömning och betygsättning

69 69 70 71 71 71 71 73 75

Mentalsjukvård Funktions- och ansvarsområde Utbildningsmål Tillträde till utbildningen Utbildningens utformning och innehåll Riktlinjer för utbildningens uppläggning Lärostoffet Den praktiska utbildningens organisation Prov, bedömning och betygsättning

77 77 78 78 79 79 80 81 88

Rarnsjukvård Funktions- och ansvarsområde Utbildningsmål Tillträde till utbildningen Utbildningens utformning och innehåll Riktlinjer för utbildningens uppläggning Lärostoffet Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Prov, bedömning och betygsättning Öppen hälso- och sjukvård Funktions- och ansvarsområde

84 84 84 85 85 85 85 85 90 91 91

5 Utbildningsmål Tillträde till utbildningen Utbildningens utformning och innehåll Riktlinjer för utbildningens uppläggning Lärostoffet Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Prov, bedömning och betygsättning Förlossnings- och mödravård Funktions- och ansvarsområde Utbildningsmål Tillträde till utbildningen Utbildningens utformning och innehåll Kapitel 8. Fortbildning m. m Kompletterande vidareutbildning Obligatorisk fortbildning Kapitel 9. Utbildningens dimensionering Personalutveckling Utbildningsbehov . . . . . . .... Kapitel 10. Huvudmannaskap. Lokalisering . . . . ; . . . Huvudmannaskap Lokalisering Kapitel 11. Lärare Kapitel 12. Studiesociala förhållanden . . . . . . . . Kapitel 13. Förslagens genomförande m. m. ... . . ...., . . . . . Författningsfrågor m. m. . . . Tidplan för omläggningen Kapitel 14. Statsbidrag. Kostnadsberäkningar Statsbidrag Kostnadsberäkningar . Kapitel 15. Sammanfattning

Reservation och särskilda yttranden

92 93 93 93 94 95 97 98 98 101 101 101 105 105 106 108 108 120 139 139 140 144 150 153 153 156 159 159 160 162

166 Bilagor Bilaga 1. Bilaga 2. Bilaga 3.1—3.8 Bilaga 4. Bilaga 5. Bilaga 6.

Expertgrupper Kursplaneexperter

171 172

Kursplaner Expertförslag till läro- och kursplaner i obstetrisk och gynekologisk vård Expertförslag till utbildning i förebyggande mödravård för distriktssköterskor Sjuksköterske- och barnmorskekårernas förvärvsverksamhet. . .

173 253 277 281

a Tabellförteckning Tabell 2.1 7.1 7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 7.7 7.8 7.9 7.10 7.11 7.12 7.13 7.14 7.15 7.16 7.17 7.18 7.19 7.20 7.21 7.22 7.23 7.24 7.25 7.26 9.2 9.3 9.4 9.5 9.6 9.7 9.8 9.9 9.10 9.11 9.13 9.14 10.1 10.2 10.3 11.1 13.1

Specialutbildning 1962—1965 Medicinsk och kirurgisk sjukvård Schematisk översikt Timplan Fördelning av undervisningen på olika perioder Intensivvård Schematisk översikt Timplan Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 1 Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 2 Anestesisjukvård Schematisk översikt Timplan Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 1 Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 2 Operationssjukvård Schematisk översikt Timplan Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 1 Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 2 Mentalsjukvård Schematisk översikt Timplan Fördelning av undervisningen på olika perioder Barnsjukvård Schematisk översikt Timplan Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 1 Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 2 öppen hälso- och sjukvård Schematisk översikt Timplan Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 1 Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 2 Sjuksköterskor-, laboratorie-, operations-, radioterapi- och röntgenassistenter. Tjänster, vakanser (omräknade till heltid) och personer vid rikets samtliga kroppssjukhus Tjänster för sjuksköterskor, barnmorskor och tekniska assistenter vid lasarett o. dyl. 1965 enligt enkäter Vårdplatsunderlag i enkäter m. m Vårdplatsutveckling 1964—1970 Vårdplatsutveckling inom hälso- och sjukvården 1964—1970 Viss personalutveckling vid ålderdomshemmen 1965—1970 Vårdplatsutveckling inom intensivvården 1966—1975 Personal vid vissa intensivvårdsavdelningar Beräknad personalutveckling till början av 1970-talet Beräknade årsverken av sjuksköterskekåren 1971—1980 vid vissa utbildningsdimensioner från 1967/68 Beräknad årsexamination i vidareutbildningen Föreslagen vidareutbildning och nuvarande specialutbildning m. m Elevintag i grundutbildningen inom sjukvårdsområdena 1966/67 och 1970 Elevintag i vidareutbildningen vid vissa grundutbildningsdimensioner . . . Vidareutbildningens regionala lokalisering Avslutade lärarkurser och utbildade lärare 1958/59—1965/66 vid statens instit u t för högre utbildning av sjuksköterskor samt beräknad utveckling 1966/67 —1967/68 Elevintag i vidareutbildningen från 1969

12 50 52 53 57 58 59 59 64 65 66 67 72 73 74 75 79 81 81 86 87 88 88 94 95 96 97 111 112 112 113 115 116 118 118 125 127 133 134 140 141 142 148 157

Till Herr Statsrådet

och Chef en för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 30 m a r s 1962 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för översyn av sjuksköterskeutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 6 april 1962 såsom sakkunniga förbundssekreteraren Einar Binett, professorn K. Gunnar W. Biörck, landstingsdirektören Hans O. F . Gröndal, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare E. Harald Kärrlander, ordföranden i svensk sjuksköterskeförening Gerd Zetterström Lagervall, rektorn Karin M. Lundgren samt expeditionschefen, numera överdirektören A. V. Lennart Rydback. Tillika uppdrogs åt Rydback att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Gröndal blev på egen begäran entledigad från sakkunniguppdraget den 21 oktober 1963, och i hans ställe tillkallades organisationssekreteraren Inga H. L. Johnsson. Sedanj Inga Johnsson på egen begäran entledigats från uppdraget den 16 oktober 1964 tillkallades i hennes ställe landstingsdirektören N. Gillis Albinsson. Karin Lundgren blev samma dag på egen begäran entledigad från uppdraget att vara sakkunnig och i hennes ställe tillkallades numera avdelningsdirektören Alice Lindström. De sakkunniga har antagit benämningen 1962 års utredning angående sj uksköterskeutbildningen. Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 19 april 1963 överflyttades utredningen från och med den 1 juli 1963 från inrikesdepartementet till socialdepartementet samt genom beslut den 4 februari 1966 från socialdepartementet till ecklesistikdepartementet räknat från och med den 1 januari 1966. Såsom utredningens sekreterare har tjänstgjort numera sekreteraren i Svenska stadsförbundet K. E. Henry Björinder från och med den 1 j u n i 1962 till och med den 16 oktober 1964 samt juris kandidaten Hugo G. Bildt från och med den 17 oktober 1964. Biträdande sekreterare i utredningen har

8 varit numera rektorn Berit Östling under tiden den 1 juni 1963—den 16 oktober 1964; drätselsekreteraren Psyche Nyström under tiden den 1 januari —den 30 juni 1964 samt Bildt under tiden den 1 juli—den 16 oktober 1964. Följande experter har biträtt utredningen i dess arbete, nämligen från och med den 10 september 1962 nuvarande byrådirektören B. Maria (Majsa) K. Andrell, numera direktören Kurt O. Eländer och konsulenten Kurt E. Forslund; från och med den 5 oktober 1962 docenten Joachim Israel och Inga H. L. Johnsson (intill datum för inträde som ledamot av utredningen, se o v a n ) ; från och med den 29 april 1963 Alice Lindström (intill datum för inträde som ledamot av utredningen, se ovan); från och med den 1 j u n i 1963 laboratorn David N. Magnusson; från och med den 23 september 1963 lektorn Jon S. Naeslund; från och med den 1 april 1964 biträdande rektorn Gudrun Björnegård; från och med den 17 oktober 1964 Björinder och studiesekreteraren Mäjt Rabo; samt från och med den 1 december 1965 kanslidirektören E. M. Åke Haeggström. Björnegård och Haeggström har jämväl utfört sekreteraruppgifter. Vidare har experter biträtt utredningen vid behandlingen av särskilda utbildningsfrågor. Förteckning över dessa experter återfinns i bilaga 1. Utredningen överlämnade i oktober 1964 betänkandena Sjuksköterskeutbildningen, 1. Grundutbildning (SOU 1964:45) och Sjuksköterskeutbildningen, 2. Vissa grundläggande undersökningar (SOU 1964: 46). På grundval av däri framlagda förslag har proposition framlagts till 1965 års riksdag. I föreliggande betänkande lägger vi fram våra förslag till vidareutbildning av sjuksköterskor. Reservation angående utbildningen i förlossnings- och mödravård har avgivits av ledamöterna Gillis Albinsson, Gunnar Biörck och Gerd Zetterström Lagervall. Ledamoten Biörck har avgivit särskilt yttrande beträffande kap. 11. Särskilda yttranden till kap. 7 och 11 har avgivits av experterna Astrid Anderson, Dagmar Ericsson och Harald Johansson. Experterna Matts Halldin och Marianne Dahlbeck har avgivit särskilt yttrande i fråga om fortbildning i intensivvård. 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen får härmed vördsamt överlämna sitt tredje betänkande. Stockholm den 8 december 1966 Lennart

Rydback

Gillis Albinsson

Einar Binett

Harald Kärrlander

Gerd Zetterström Lagervall

Gunnar Alice

Biörck Lindström

I Hugo Bildt

KAPITEL 1

Inledning

Sedan vi enligt Kungl. Maj:ts beslut dén 30 mars 1962 erhållit i uppdrag att verkställa översyn av sjuksköterskeutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål, avgav vi den 9 september 1964 ett betänkande under titeln Sjuksköterskeutbildningen, I. Grundutbildning (SOU 1964:45) med vissa bilagor i en separat volym Sjuksköterskeutbildningen, II. Vissa grundläggande undersökningar (SOU 1964:46). Beträffande direktiven för vårt arbete får vi hänvisa till inledningskapitlet i förstnämnda betänkande (s. 9 ff). Sedan förenämnda betänkanden avgavs h a r vissa ärenden överlämnats till oss att tas under övervägande vid fullgörande av uppdraget. Sålunda h a r chefen för socialdepartementet den 30 november 1964 överlämnat en framställning om fastställande av viss alternativ utbildningsgång samt chefen för ecklesiastikdepartementet den 3 september 1965 en framställning från elevföreningen vid barnmorskeläroanstalten i Stockholm angående barnmorskeutbildningen och den 29 mars 1966 en framställning från statens sjuksköterskeskolas elevförening m. fl. angående specialkurs i hälso- och sjukvård. I fråga om utredningsarbetet framhöll vi i betänkandet angående grundutbildningen att vi funnit det lämpligt att dela upp utredningsarbetet i två etapper samt att den i nämnda betänkande slutförda etappen omfattade grundutbildning av sjuksköterskor fram

till examen som skulle ge rätt till legitimation. Vi angav emellertid i sammanhang därmed även vissa riktlinjer, som vi avsåg att följa vid uppläggningen av vidareutbildning och högre utbildning av sjuksköterskor. Vi framhöll också att utredningsarbetet beträffande dessa högre nivåer pågått parallellt med färdigställandet av det första betänkandet. Under den fortsatta utredningen h a r vi arbetat dels med vidareutbildning av sjuksköterskor för olika områden inom hälso- och sjukvården, dels med högre utbildning av sjuksköterskor för ledande administrativa befattningar inom hälso- och sjukvården och för lärartjänster inom vårdyrkesutbildningen. Beträffande dessa senare frågor h a r vi funnit det angeläget att undersöka möjligheterna att samordna högre utbildning av sjuksköterskor med motsvarande utbildning av andra personalgrupper inom hälso- och sjukvård. Vi återkommer till denna fråga i särskild skrivelse denna dag. För arbetet med läro- och kursplaner för olika vidareutbildningslinjer har tillkallats särskilda expertgrupper, vilka arbetat i nära samråd med utredningens kansli. Besultaten av expertgruppernas arbete h a r successivt behandlats vid överläggningar mellan utredningen och vederbörande expertgrupp. Sammansättningen av de olika expertgrupperna framgår av bilaga 1. Särskilt vid utarbetandet av kursplanerna h a r expertgrupperna haft kon-

H) takt med olika specialister, vilka förtecknats i bilaga 2. Under utredningsarbetets gång h a r vi haft överläggningar med representanter för olika myndigheter och organisationer, såsom medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska barnmorskeförbundet, läkarnas ocli sjuksköterskornas specialistföreningar (motsvarande) för bl. a. pediatrik och röntgenologi, Medicinsk-tekniska assistentföreningen samt Sveriges sjuksköterskeelevers förbund. Även med representanter för andra utredningar h a r överläggningar ägt rum. Särskilt bör nämnas yrkesutbildningsberedningen, arbetarskyddsstyrelsens företagshälsovårdsutredning och medicinalstyrelsens arbetsgrupp för utredning av den medicinska intensivvården. Vi h a r vidare genom enkäter till bl. a. sjukvårdshuvudmän, elever vid sjuksköterskeskolor m. m. samt läkare vid förlossningsanstalter (motsvarande) inhämtat underlag för vårt arbete. Från skilda organisationer, sammanslutningar m. m. h a r inkommit ett flertal skrifter rörande olika problem på sjukvårdsutbildningens område. Vi h a r vidare gjort vissa studiebesök. Sålunda h a r expertgruppen för vidareutbildning i mentalsjukvård samt sekreteraren gjort studiebesök i Finland, Norge och Danmark. Vid studiebesöken i Norge och Danmark deltog även ledamoten Lindström och experten Björnegård. Vi h a r avgivit följande remissutlåtanden, nämligen den 4 november 1964 över styrelsens för statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor anslagsäskanden för budgetåret 1965/66, den 18 november 1964 angående en inom skolöverstyrelsen utarbetad timplan för utbildning av röntgenassisten-

ter, samma dag angående medicinalstyrelsens anslagsäskande för budgetåret 1965/66 till barnmorskeläroanstalten i Stockholm, den 20 januari 1965 angående utbildningsplan för barnmorskeelever vid Danderyds sjukhus, den 17 mars 1965 angående fortbildning av deltidsanställda skolsköterskor, den 22 juni 1965 angående preliminärt förslag till s. k. blandad medicinsk och annan utbildning, samma dag angående framställning från centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor om dispens från vissa bestämmelser i gällande stadga för centralskolan, samma dag angående framställning från Gävleborgs läns landstingskommun om inrättande av en särskild vårdyrkesskola i länet, samma dag angående hemställan från Svensk sjuksköterskeförening om ändring av bestämmelserna för elevfonderna vid barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg, den 25 augusti 1965 angående en av medicinalstyrelsen verkställd utredning av behovet av lärare för utbildning av viss sjukvårdspersonal m. m., den 22 september 1965 angående framställningar från styrelsen för statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor om dels anordnande av vissa fortbildningskurser, dels tilläggsundervisning för vissa blivande lärare i vårdyrken, dels ock anordnande av lärarkurs för laboratoriesköterskor, samma dag över ett av nordiska kommittén för utbildning i sjukhusadministration avgivet betänkande »Utbildning av sjukhusadministratörer i Norden», den 27 oktober 1965 över en framställning av styrelsen för statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor om anordnande av fortbildningskurs för lärarpersonal vid institutet, den 24 februari 1966 över ett inom nordiska rådet väckt förslag om högre utbildning av sjuksköterskor, den 8 december 1966 över yr-

11 kesutbildningsberedningens betänkande I »Yrkesutbildningen», samma dag över 1962 års försvarssjukvårdsutrednings betänkande II »Militärsjukvården; ledning, utbildning, personal och materiel» samt samma dag över 1963 års klinikutrednings betänkande »De statliga undervisningssjukhusens organisation».

Vi använder begreppen »avdelningssköterska» och »assistentsköterska». Därmed avses vad som med något varierande termer även benämnes översköterska respektive sjuksköterska i reglerad befordringsgång (sjuksköterska grupp III, II eller I ) .

12 KAPITEL 2

Nuvarande specialutbildning, m.m.

Enligt hittills gällande plan för sjuksköterskeutbildningen följer efter allmänutbildning om ca 24 månader (exklusive ferier) specialutbildning som en obligatorisk avslutande period under det tredje året. Utbildning ges då för det område inom hälso- och sjukvården, som eleven tänker ägna sig åt. Specialutbildningen har en längd av 6—10, vanligen 8 månader. Barnmorskeutbildningen pågår dock 14 månader. Tillsynen ankommer fr. o. m. den 1 januari

19G6 pä skolöverstyrelsen, där ej annat i det följande särskilt anges. De olika specialutbildningslinjerna framgår av tabell 2.1, i vilken även angivits de nyexaminerades fördelning på dessa linjer under åren 1962—1965. Elevernas val av specialutbildning föregås av orientering och rådgivning såväl i början av utbildningen som under läskurs II, d å valet av specialisering behandlas mer ingående. Valet är i princip fritt. I fråga om vissa utbild-

Tabell 2.1. Specialutbildning

Utbildningsområde

1962—1965

Antal nyexaminerade

Andel av hela antalet examinerade

antal

%

1964 Medicinsk sjukvård Kirurgisk sjukvård Medicinsk och kirurgisk sjukvård

225 227 173

286 293 216

282 315 253

321 + 96 + 42,7 358 + 131 + 57,7 282 + 109 + 63,0

13,9 14,1 10,7

15,3 17,1 13,5

Summa

961 + 336 + 53,8

38,7

45,9

Operationssköterskearbete Röntgensköterskearbete Kliniskt laboratoriearbete Förberedelse för vidareutbildning till distriktssköterska Mentalsjukvård Barnavård och b a r n s j u k v å r d . . . . Barnmorskearbete 1 övrigt (kirurgisk mottagning, öron-, ögon- och hudsjukvård socialhögskola m. m.) ,

248 103 90

282 85 62

314 83 21

359 + 111 + 44,8 85 — 18 — 17,5 13 — 77 — 85,6

17,2 4,1 0,6

181 151 63 122

204 154 63 117

244 186 61 111

240 222 63 136

11,5 10,6 3,0 6,5

Summa s:um

ökning resp, minskning 1962—1965 /o

+ 59 + 32,6 + 71 + 47,0 ± 0 ± 0 + 14 + 11,5

29 15 13 12 17 — 58,6 0,6 1 612 | 1 775 | 1 885 | 2 091 | + 479|+ 29,7| 100,0 | 100,0

1 Dessutom har under angivna år 3, 5, 16 resp. 7 legitimerade sjuksköterskor avslutat barnmorskeutbildning.

13 ningsgrenar är dock antalet elevplatser begränsat. Under tredje utbildningsåret kan elev få uppehålla sjukskötersketjänst som vikarie, om skolan avdelat eleven härför och vissa villkor om bl. a. vikariattjänstgöringens anordnande uppfylls. Enligt uppgifter i skolornas årsredogörelser h a r under år 1965 sammanlagt 1 501 elever haft sjuksköterskevikariat under i genomsnitt en månads tid. Efter genomgången specialutbildning följer en avslutande läskurs. Den som förvärvat erforderliga kunskaper och färdigheter erhåller avgångsbetyg med vitsord över både teoretiska kunskaper och praktisk duglighet och får av medicinalstyrelsen legitimation som sjuksköterska. Den som genomgått barnmorskeutbildning får därutöver barnmorskebrev och legitimation som barnmorska. Specialutbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård ges vid den sjuksköterskeskola, där eleven genomgått allmänutbildning, och omfattar 6 eller oftast 8 månaders teoretiskt-praktisk undervisning. Antalet teoritimmar varier a r något mellan de olika skolorna men uppgår vanligen till ca 100 timmar. Den praktiska utbildningen förläggs till vårdavdelningar av såväl allmänmedicinsk eller allmänkirurgisk som mer specialiserad karaktär. Även utbildningen för operationssköterskearbete ges regelmässigt vid vederbörande sjuksköterskeskola. Den omfattar 8—10 månaders teoretiskt-praktisk utbildning. Antalet teoritimmar uppgår till omkring 100. För elever vid sjuksköterskeskolorna i södra Sverige ges den teoretiska undervisningen i en gemensam kurs på ca en månad vid skolan i Malmö. Den praktiska utbildningen förläggs dels till allmänkirurgisk, dels till specialkirurgisk opera-

tionsavdelning eller kirurgisk mottagningsavdelning. Alla skolor ger dessutom minst två månaders undervisning i anestesiarbete. Specialutbildningen i röntgensköterskearbete, som är såväl teoretisk som praktisk, meddelas i vissa fall helt vid den skola där eleven fått sin allmänutbildning. En teoretisk kurs, öppen för elever från flera skolor, ges dock både vid Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola i samarbete med Uppsala stads yrkesskola och vid sjuksköterskeskolan i Gävle. Vid Södra Sveriges sjuksköterskehems sjuksköterskeskola i Lund anordnas en kurs med såväl teoretisk som praktisk utbildning. Utbildningen i röntgensköterskearbete varierar mellan 8 och 10 månader. Teoriundervisningen omfattar ca 190— 220 timmar. Den praktiska utbildningen anordnas huvudsakligen vid avdelning för röntgendiagnostik. En kortare tid förläggs till avdelning för radioterapi. Under senare tid har vissa sjuksköterskeskolor i stället för att anordna egen specialutbildning samarbetat med yrkesskolor, där röntgenassistentutbildning bedrivs. Sjuksköterskeeleverna kan där få sin specialutbildning genom att följa assistentutbildningens sista år eller i vissa fall genom att enbart deltaga i den teoretiska undervisningen. Specialutbildning i kliniskt laboratoriearbete förekommer numera i ringa utsträckning inom sjuksköterskeutbildningen. Skolorna har tidigare organiserat utbildning antingen var för sig eller i samarbete med varandra. Medicinalstyrelsen anordnade under en följd av år en kurs i fysikalisk och organisk kemi för sjuksköterskeelever. Även laboratoriesköterskor antogs. Numera kan sjuksköterskeelever, som önskar specialutbilda sig för laboratoriearbete,

14 erhålla sådan utbildning genom att deltaga i laboratorieassistentutbildningen under dess andra läsår (klinisk-kemisk linje). Förberedelse för vidareutbildning till distriktssköterska omfattar barnsjukvård och epidemivård. Eleven skall inklusive allmänutbildningens avsnitt praktisera sammanlagt sex månader i barnavård och barnsjukvård, två månader i epidemisjukvård och en månad på sanatorium eller tuberkulosavdelning. Teoriundervisningen omfattar ca 75 timmar. Enligt Kungl. Maj:ts beslut har fr. o. m. läsåret 1964/65 försöksvis inträdeskraven till distriktssköterskeutbildning ändrats. Kravet på utbildning vid sanatorium eller tuberkulosavdelning h a r borttagits och utbildningstiden på infektionsklinik eller epidemisjukhus minskats till en månad.

Specialutbildning i mentalsjukvård anordnas av staten vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala och S:t Lars sjukhus i Lund. När landstingen den 1 januari 1967 övertar mentalsjukvården, övertar de också ansvaret för utbildning av mentalsjukvårdspersonal. Tillsynen över mentalsjukvårdsutbildningen utövas f. n. av medicinalstyrelsen. Kursen i mentalsjukvård för sjuksköterskeelever omfattar 6 månader. Som inträdesfordringar gäller att ha genomgått allmänutbildning vid sjuksköterskeskola och att därunder ha erhållit minst två månaders utbildning i mentalsjukvård. Vid vartdera sjukhuset anordnas två kurser per år med ca 25 elever i varje. Utbildningskapaciteten för denna specialutbildning är således omkring 100 elever årligen. Den teoretiska utbildningen ges som jämsidesundervisning och omfattar ca 150 lektioner och seminarier i psykiatri och psykologi

samt psykiatrisk sjukvårdslära m. m. Den praktiska utbildningen ges dels vid mentalsjukhus (i regel 4 m å n a d e r ) , dels vid psykiatrisk klinik (i regel 2 m å n a d e r ) . Under denna tid ingår eleverna inte i personalstaten och räknas således inte som arbetskraft. Efter kursens slut återvänder eleverna till sin sjuksköterskeskola för genomgång av den avslutande läskursen jämte eventuellt annan återstående del av allmänutbildningen, varefter de erhåller avgångsbetyg. F ö r de elever, som efter grundutbildning i mentalsjukvård genomgår avkortad sjuksköterskeutbildning, anordnas en specialkurs i psykiatri u n d e r två mån a d e r vid Ulleråkers sjukhus. Vid statens sjuksköterskeskola i Stockholm, d ä r en särskild linje anordnas för dessa elever, organiseras även denna avslutande psykiatrikurs vid skolan. Nu gällande villkor för behörighet till vissa tjänster vid statens mentalsjukh u s återfinns i ett kungl. brev den 28 april 1961 (MF n r 80). Därav framgår bl. a. följande För tjänst som överskötare och förste skötare fordras antingen att ha genomgått av staten godkänd sjuksköterskeskola och erhållit av medicinalstyrelsen föreskriven eller därmed jämförlig specialutbildning i mentalsjukvård eller att ha genomgått dels grundutbildning vid statens mentalsjukhus eller motsvarande utbildning vid kommunalt mentalsjukhus eller därmed jämförlig utbildning, dels ock högre utbildning vid av staten godkänd sjuksköterskeskola enligt av Kungl. Maj :t godtagna riktlinjer; dock att fordran å specialutbildning i mentalsjukvård icke skall gälla i fråga om behörighet till tjänst såsom överskötare och förste skötare vid laboratorium, röntgenavdelning eller centralförråd för läkemedel. Utbildning i barnavård och barnsjukvård meddelas vid centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköters-

15 kor som är förlagd till karolinska sjukhuset. Bestämmelser för centralskolan är utfärdade den 11 november 1966. Specialutbildningen i barnavård och barnsjukvård (benämnd kurs A) omfattar 1072 månader (exkl. ferier) och syftar till att ge dels kunskaper i det friska barnets fysiska och psykiska utveckling och vård i olika åldrar och förståelse för den förebyggande fysiska och psykiska hälsovårdens betydelse och barnsjuksköterskans uppgifter inom densamma, dels kunskaper om barnsjukdomar och deras behandling och om sjuka barns fysiska och psykiska omvårdnad. För att antagas till elev vid kurs A fordras att u n d e r minst två år ha erhållit teoretisk och praktisk utbildning vid sjuksköterskeskola. Ett tidigare krav att eleven skulle ha erhållit två månaders utbildning på epidemisjukhus h a r minskats till minst en månad. I kurs A omfattar den teoretiska utbildningen ca 260 timmar, fördelade på en läsperiod om två veckor vid kursens början och i övrigt jämsidesundervisning. Den praktiska utbildningen består av tio månaders praktik bland både friska och sjuka barn i åldern 0—15 år och avser såväl sluten som öppen vård. Efter genomgången kurs återgår eleven till respektive sjuksköterskeskolas avslutande läskurs. Vid centralskolan anordnas även vidareutbildning i social barnavård för legitimerade sjuksköterskor, kurs B, den sociala barnavårdskursen. Denna omfattar omkring fyra månader och syftar till att ge sjuksköterskor, specialutbildade i barnavård och barnsjukvård, utvidgade och fördjupade kunskaper inom dessa specialområden, vidare utblick över samhällets barnavård och större pedagogiska insikter för att bereda dem för undervisande uppgifter inom barnavården. F ö r att antagas till

elev vid kurs B fordras att ha genomgått kurs A eller ha erhållit därmed jämförlig utbildning i barnavård och barnsjukvård. I kurs B omfattar den teoretiska undervisningen omkring tio veckor (ca 270 timmar) och den praktiska utbildningen sex veckor. Den sociala barnavårdskursen ger behörighet för tjänst på barnavårdscentral och som skolsköterska. En inom medicinalstyrelsen tillsatt delegation för översyn av distriktssköterskeutbildningen m. m. h a r föreslagit att kurs B skall upphöra i samband med omläggning av distriktssköterskeutbildningen. Vi återkommer senare till dessa frågor. Specialutbildning i barnmorskearbete anordnas vid barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg. Dessutom anordnas försöksutbildning av barnmorskor vid Danderyds sjukhus. Samtliga utbildningar drivs i statlig regi. Bestämmelser angående barnmorskeutbildningen h a r meddelats i kungl. brev den 29 juni 1966. Ledningen av läroanstalten i Stockholm liksom försöksutbildningen i Danderyd utövas av en styrelse gemensam med statens sjuksköterskeskola i Stockholm. Läroanstalten i Göteborg h a r gemensam styrelse med statens sjuksköterskeskola i Göteborg. Utbildningen är i Stockholm förlagd till södersjukhuset med kliniska utbildningsplatser även vid Södra barnbördshuset och i Göteborg till kvinnokliniken II vid Sahlgrenska sjukhuset med kliniska utbildningsplatser även vid Borås och Uddevalla lasaretts kvinnokliniker. Den som vill bli antagen till barnmorskeelev skall vid kursens början ha fyllt 20 år och under minst två år ha deltagit i undervisningen vid sjuksköterskeskola och därvid med goda vitso r d ha tillgodogjort sig den teoretiska

16 undervisningen under två läskurser samt erhållit undervisning och praktik under följande minimitider, nämligen på invärtesmedicinsk avdelning 3 mån. » kirurgisk avdelning 3 » » operationsavdelning eller kirurgisk poliklinik 2 » » barnbördsavdelning 2 » » infektionsavdelning 1 » inom barnavård och barnsjukvård 3 » » mentalsjukvård 2 » Lärokursen vid barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg omfattar 14 månader (exklusive 1 månads ferier) enligt följande utbildningsplan.

Läskurs Teoretisk och praktisk utbildning förlossningsavdelning . . obstetrisk vårdavdelning gynekologisk vårdavdelning med gynekologisk poliklinik gynekologisk operationsavdelning inklusive viss narkosutbildning mödravårdscentral Läskurs

Månader

Omräknat i veckor

2 1/3

10,0

4 1/2 2

19,5 8,7

1 1/2

6,5

1 1/2 1 1/2 2/3

6,5 6,5 3,0

60,7

Den teoretiska undervisningen upptar sammanlagt 490 timmar, varav större delen ges under de båda läsperioderna och knappt en fjärdedel ges som jämsidesundervisning. Legitimerad sjuksköterska, som genomgår barnmorskeläroanstalt, kan av skolöverstyrelsen efter särskild framställning beviljas förkortning av utbildningstiden. Planen för försöksutbildningen vid Danderyds sjukhus omfattar följande:

Veckor Läskurs 9 Introduktion till den praktiska utbildningen 1 Teoretisk och praktisk utbildning förlossningsavdelning 18 obstetrisk vårdavdelning 6 gynekologisk vårdavdelning och mottagningsavdelning 6 gynekologisk operationsavdelning med viss narkosutbildning 6 mödravårdscentral 6 Läskurs 3 55 Den teoretiska undervisningen omfattar 530 timmar. Av dessa t i m m a r ges i det närmaste två tredjedelar under läsperioderna och drygt en tredjedel som jämsidesundervisning under de teoretriskt-praktiska perioderna. Sjuksköterskeelev, som genomgår barnmorskeutbildning, deltar icke i läskurs III vid sin sjuksköterskeskola. Enligt gällande reglemente är barnmorska skyldig att vart tionde år efter legitimation genomgå repetitionskurs, om hon uttages därtill av medicinalstyrelsen. Kurser anordnas årligen vid barnmorskeläroanstalterna i Göteborg och Stockholm. En typ av kurs omfattar två veckor och är närmast avsedd för vikarierande barnmorskor samt barnmorskor i sluten vård utom vid kvinnoklinik. Undervisningen omfattar 78 timmar, varav ungefär en tredjedel ägnas åt nya rön inom obstetrik, gynekologi, bakteriologi och familjeplanering. Andra ämnen är anestesiologi, nyföddhetsvård, mödragymnastik och arbetsledning. För barnmorskor inom öppen vård omfattar repetitionskurserna undervisning i bl. a. befruktningskontroll, obste-

17 trik och förebyggande mödravård, bakteriologi, hygien, könssjukdomar, abortoch steriliseringsfrågor, anestesiologi och intensivvård, socialkunskap, sexualpsykologi, familjerådgivning, psykiatri, mödragymnastik, nyföddhetsvård samt pedagogik och undervisningsövningar. Kursen pågår fyra veckor och undervisningen omfattar 140 timmar. Utöver angivna kurser anordnas i Stockholm vartannat år en speciell repetitionskurs på 8 veckor företrädesvis för de barnmorskor utan sjuksköterskeutbildning som h a r tjänster vid utbildningssjukhus och som önskar gå igenom sådan kurs. Kursplanen upptar bl.a. pedagogik och undervisningsövningar, psykologi och psykiatri, obstetrik, gynekologi och förebyggande mödravård, bakteriologi, hygien och hälsovård, administration och arbetsledning samt socialkunskap. Det totala timantalet är 220. Dessutom h a r det under senaste året en försökskurs för instruktörer i cytologisk provtagnings- och undersökningsmetodik anordnats i Stockholm. I denna kurs deltog främst instruktionsbarnmorskor och barnmorskor från vissa mödravårdscentraler. Kursen pågick i fem dagar. Detta ämne h a r numera också införts i samtliga repetitionskurser. Utbildning vid socialhögskola kan ersätta specialutbildning för elev som deltagit i samtliga läsperioder och genomgått fastställd praktisk utbildning under minst 18 månader vid sjuksköterskeskola. I allmänhet väljer eleverna den sociala linjen. Samma behörighetskrav för antagning gäller för dem som för andra aspiranter. Sjuksköterskeeleverna följer också samma utbildningsplan som övriga studerande vid högskolan. Efter avlagd examen samt deltagande i tredje läsperioden vid sjuksköterskeskola er2—612671

håller eleven förutom diplom som socionom avgångsbetyg från sin sjuksköterskeskola samt legitimation som sjuksköterska. Specialutbildning till distriktssköterska meddelas vid statens distriktssköterskeskola, som ingår som ett led i den av statens institut för folkhälsan bedrivna undervisningsverksamheten. Institutets styrelse är sålunda styrelse även för skolan. Bestämmelser för skolan är utfärdade den 11 november 1966. Enligt stadgan fordras för att vinna inträde att sökanden antingen fullständigt genomgått statlig eller av staten godkänd sjuksköterskeskola eller under minst två år åtnjutit undervisning vid sådan sjuksköterskeskola och avser att fullfölja sin sjuksköterskeutbildning vid distriktssköterskeskolan eller ock av medicinalstyrelsen förklarats hava förvärvat ett mått av kunskaper och färdigheter motsvarande det, som godkänd sjuksköterskeskola avser att bibringa. Sjuksköterskeelev kan således vinna inträde efter två års utbildning vid sjuksköterskeskola, men denna bestämmelse saknar numera praktisk betydelse. Utöver vad som sagts skall sökande före inträde vid distriktssköterskeskola med goda vitsord ha fullföljt praktisk utbildning under följande minimitider: Mån. på medicinsk och kirurgisk avdelning vardera » operationsavdelning eller kirurgisk poliklinik » barnbördsavdelning inklusive orientering i förebyggande mödravård » mentalsjukhus » infektionssjukhus » barnavårdsinrättning varav på barnsjukhus minst

3 2

2 2 1 6 4

18 Beträffande fordringarna på utbildning i barnavård och barnsjukvård finns detalj föreskrifter utfärdade. Vid distriktssköterskeskolan påbörjas två dubbelkurser varje år med i allmänhet 2 0 ^ 2 5 deltagare i varje kurs. Medelåldern hos kursdeltagarna ligger regelmässigt omkring 30 år. Utbildningen, som omfattar sammanlagt 6,5 månader, är upplagd i tre avsnitt: teoretisk period — praktisk period — teoretisk period. Den första teoretiska perioden omfattar ca åtta veckor. Den praktiska perioden består av tio veckors utbildning hos distriktssköterskor, vid barnavårdscentraler, hos skolsköterskor vid det obligatoriska skolväsendet och vid? dispensärer. Den andra teoretiska perioden omfattar också ca åtta veckor. Den teoretiska undervisningen u p p t a r sammanlagt omkring 390 timmar. Avgångsbetyg utfärdas med graderade vitsord för insikter i distriktsvård, sociallagstiftning, psykiatri och mentalhygien, barnsjukvård, hygien, undervisningsmetodik och hälsovårdsundervisning. Betyg ges även för den praktiska utbildningen. Utbildningen ger behörighet för tjänst som distrikts-, dispensär- och skolsköterska och även för tjänst vid barnavårdscentral u n d e r förutsättning att den föregående barnavårds- och barnsjukvårdsutbildningen motsvarar fordringarna för tillträde till barnsjuksköterskeskolans B-kurs. Tidigare h a r nämnts att medicinalstyrelsen genom en särskild delegation företagit en översyn av den nuvarande distriktssköterskeutbildningen. Delegationens förslag, som remissbehandlats, har av Kungl. Maj :t överlämnats till oss att tas under övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget. Förslaget har dock på en punkt redan föranlett beslut. Från och med budgetåret 1963/64 anordnas nämligen — främst med anledning av bristen på distrikts-

sköterskor — i Göteborg en försökskurs för utbildning av distriktssköterskor. Kursen anordnas för sjuksköterskor, som inte inom sjuksköterskeskolans ram erhållit den specialutbildning, som fordras för inträde vid distriktssköterskeskolan i Stockholm. Denna försökskurs startades i medicinalstyrelsens regi. Det administrativa ansvaret överflyttades sedermera till statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor. Försökskursen for utbildning av distriktssköterskor omfattar såväl teoretisk som praktisk undervisning. Den teoretiska undervisningen ges dels under särskilda läsperioder på tillsammans 16 veckor dels söm jämsidesundérvisning u n d e r 26 praktikveckör. Utbildningstiden är sålunda 42 veckor och antalet undervisningstimmar ca 1 350. Den teoretiska Undervisningen omfattar socialkunskap, epidemiologi och hygien, sjukdoms- och sjukvårdslära, psykologi, psykiatri och mentalhygien samt hälsovårdsundervisning. I sjukdomsoch sjukvårdslära är medicinsk, kirurgisk och psykiatrisk barnsjukvård det största ämnesområdet och ges såväl i teoriperiod som jämsides med den praktiska utbildningen. Den teoretiska undervisningen ges under tre läsperioder, i början, i mitten och i slutet av utbildningen, omfattande vardera sju, sex och tre veckor. Den praktiska utbildningen fördelar sig sålunda: medicinsk barnsjukvård åtta veckor, psykisk barnaoch ungdomsvård fyra veckor, mentalsjukvårdens hjälpverksamhet fyra veckor, distriktsvård fem veckor, barnavårdscentral och skolhälsovård två och en halv vecka vardera. Avgångsbetyg utfärdas med graderade vitsord för insikter i socialmedicin, epidemiologi och hygien, sociallagstiftning, barnavård och barn sjukvård, psykiatri och mentalhygien samt hälsovårdsundervisning och undervisningsmetodik.

i<j Betyg ges också från den praktiska utbildningen i barnsjukvård och distriktsvårdens olika grenar. Kursen ger behörighet till tjänst som distriktssköterska, dispensärsköterska och skolsköterska samt, efter viss komplettering av utbildningen i barnsjukvård, tjänst på barnavårdscentral. För distriktssköterskor anordnas årligen kompletterings- och fortbildningskurser som är avsedda att bereda tjänstgörande distriktssköterskor tillfälle ätt följa hälsö- och sjukvårdens utveckling; Kurstiden som tidigare var sex veckor är numera fyra veckor. Undéf denna tid meddelas undervisning i nioderskapsvård och barnavård, hygien inklusive skolhygien, epidemiologi, söciällagstiftning, socialmedicin, psykö^ logi med méntalhygien, distriktsvård och sjukdomslära med rehabilitering. Timantalet uppgår till mellan 100 och 125 timmar. Genomgång av denna kurs uppställes av medicinalstyrelsen som krav för dem som beviljas dispens från distriktssköterskeutbildrting. 1 detta sammanhang bör vidare redovisas att kurser i förebyggande mödravård m. m. anordnas för tjänstgörande distriktssköterskor. Kurser har hittills anordnats vid Danderyds sjukhus och Mölndals lasarett. Kursverksamheten administreras av styrelserna för barnmorskeläroanstalterna i Stockholm och Göteborg. Utbildningen avser att ge sådana kunskaper i förebyggande mödravård och vård vid hastigt påkommande förlossningar och graviditetskomplikationer, att distriktssköterskan i sitt distrikt kart ersätta distriktsbarnmorskan, utom i vad avser den direkta förlossningsvården. Denna vård förutsätts äga rum på sjukhus. Utbildningen omfattar 20 veckor, varav sex veckor inledande teoretisk undervisning, åtta veckor praktisk utbildning (fyra veckor på

på inödravårdscentral) : saiiit två veckors avslutande teoretisk undervisning. Denna utbildning kompletteras därefter ined fyra veckors hospitering på kvinnoklinik vid lasarett inom vederbörande distriktssköterskas egen landstingskommun. ' '

Vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor hieddélas även annan utbildning, som berörs ä!v; vårt utredningsuppdrag, nämligen avdelningssköterskekurser, kurser för sjuksköterskor/husmödrar vid sjukstugor och ändra mindre sjUkvåMsansfalter sanft kurser för anestesisköterskor. Verksamheten vid institutet regleras genom bestämmelser söm utfärdats dért 11 november 1966. institutets huvudsakliga uppgift är ätt Utbilda läräré i häisb- och sjukvård saint husmödrar och avdelningssköterskor vid s)ukvårdsänstältei\ Undervisningen meddelas vid k u r s e r i Stockholm och Göteborg- och flå 'försök sedan hösten 1965 i Malmö och Ufriéå samt fr. o. m. hösten 1966 ä v e h i Örebro. För tillträde till samtliga linjer och kurser vid institutet fordras legitimation som sjuksköterska, förutsättningar att väl tillgodogöra sig uridervisniilgén samt god hälsa. Dessutom gäller speciella krav för olika linjer. Avdelningssköterskekursén syftar till att utbilda sjuksköterskor för ledande befattningar på vårdåvdelniftgar och. specialavdelningar vid sjiikvårdsanstal L ter. Undervisningen avser bl. a. att ge deltagarna vidgade kunskapei* i medicinska, psykologiska och administrativa ämnesområden liksom i hälso- och sjukvård samt ökade förutsättningar för ätt leda avdelningsarbetet och att medverka i undervisningen av olika slag av elever. För att vinna inträde till utbildningen fordras omkring ett års väl vits-

20 ordad tjänstgöring på sjukhus. Utbildningstiden är elva veckor, som i sin helhet ägnas åt teoretisk undervisning jämte tillämpningsövningar och vissa studiebesök. Det totala antalet undervisningstimmar uppgår till 264. Läroplanen u p p t a r fyra ämnesområden: medicinska och sjukvårdande ämnen, psykologi och pedagogik, administration och arbetsledning samt socialmedicin. Vid utbildningens slut får kursdeltagarna intyg över genomgången kurs. På mindre sjukvårdsinrättningar är en av a vdelningssköterske tjänsterna kombinerad med husmoderstjänst. F ö r att göra innehavare av dylik befattning rustad för sima arbetsuppgifter anordnas en k u r s för sjuksköterskor/husmödr a r vid sjukstugor och a n d r a mindre sjukvårdsanstalter omfattande fem veckor efter genomgången avdelningssköterskekurs. Undervisningen syftar till att ge insikt om nödvändigheten av ändamålsenlig sjukvårds- och personaladministration, kunskaper om princip e r n a härför samt kunskap om de arbetsuppgifter som åvilar husmoder vid en mindre sjukvårdsanstalt. Inträdesfordringarna är omkring ett års väl vitsordad tjänstgöring på sjukhus samt ledaregenskaper och organisationsförmåga ävensom avdelningssköterskekurs. Läroplanen bygger på den plan som gäller för avdelningssköterskekursen. Teoretisk undervisning ges under fyra veckor. En vecka anslås till hospitering p å m i n d r e sjukvårdsanstalt. Det totala antalet undervisningstimmar ä r 120. Av tiden för teoretisk undervisning ägnas två tredjedelar åt sjukvårdsadministration och arbetsledning, och en tredjedel anslås till medicinska och sjukvård a n d e ämnen. Avsikten är att ge kursdeltagarna kännedom om vad som hänt inom dessa områden under den tid som förflutit sedan de gick avdelningssköterskekurs. De båda kurserna behöver

nämligen inte genomgås i en följd. Kursdeltagarna erhåller intyg över genomgången kurs. Kurs för specialutbildning av anestesisköterskor h a r förekommit på institutets program sedan läsåret 1959/60. Den centraliserade utbildningen började dock redan år 1954 och administrerades då av statens sjuksköterskeskola i Göteborg. 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen hade år 1951 avgivit förslag om centraliserad utbildning av narkossköterskor. Man rekommenderade att utbildningen skulle vara ettårig och att den skulle rymmas inom ramen för sjuksköterskeutbildningens längd och påbörjas efter den a n d r a läsperioden. Även utbildade sjuksköterskor skulle kunna antagas. Utbildningen skulle omfatta såväl teoretisk som praktisk undervisning. När den centraliserade utbildningen startade nedskärs utbildningstiden till fem månader. Endast legitimerade sjuksköterskor antogs till utbildningen. För närvarande är inträdesfordringarna omkring ett års tjänstgöring på anestesiavdelning med vitsordad lämplighet för anestesisköterskans arbetsuppgifter. Operationsutbildning är önskvärd. Undervisningen skall bl. a. ge fördjupade teoretiska kunskaper inom anestesiologin och angränsande medicinska områden, ökad praktisk erfarenhet och förbättrad teknik inom skilda arbetsuppgifter på olika anestesiologiska områden, fördjupad insikt om patientens behov i den aktuella situationen, god kännedom om a p p a r a t u r och andra hjälpmedel samt inriktning på aktiv insats i undervisning av elever och personal. Utbildningen omfattar åtta veckors teoretisk undervisning och 13 veckors teoretiskt-praktisk undervisning, tillsammans 21 veckor. Det totala antalet undervisningstimmar är 590. Nästan halva tiden ägnas åt teoretisk

21 undervisning i anestesiologi, fysiologi, patologi och farmakologi. Två tredjedelar härav ges i teoriperiod och en tredjedel som jämsidesundervi&ning under den praktiska utbildningen. Denna, som leds av anestesiöverläkare, omfattar utbildning i allmänkirurgisk anestesi, thoraxkirurgisk, neurokirurgisk och barnkirurgisk anestesi, stundom även ortopedisk, plastik- eller öronkirurgisk anestesi. Dessutom ingår utbildning i intensivvård eller postoperativ vård. Efter genomgången anestesi-

sköterskekurs tilldelas deltagarna betyg med graderade vitsord för insikter i anestesiologi, fysiologi och farmakologi. Åren 1962—1965 har 163 sjuksköterskor genomgått anestesisköterskekurs. Sedan budgetåret 1965/66 ges även viss fortbildning vid institutet. Kurser h a r hittills anordnats för sjuksköterskor på intensivvårdsavdelningar, för deltidsanställda skolsköterskor och för lärare i hälso- och sjukvård samt för institutets studieledare.

KAPITEL 3

Specialutbildning m.m. i Finland, Danmark och Norge

I första betänkandet redogjorde vi för sjuksköterskeutbildningen i bl. a. Finland, Danmark och Norge. Under det fortsatta utredningsarbetet h a r vi inhämtat ytterligare upplysningar om utvecklingen i dessa länder. En av utredningens ledamöter och vissa experter h a r vid studieresor haft överläggningar med såväl representanter för resp. lands medicinalstyrelse (eller motsvarande) som med utbildningsledare för särskilda skolor. Här lämnas en sammanfattning av de informationer vi inhämtat. Lärarutbildning och högre administrativ utbildning redovisas emellertid inte i detta sammanhang.

med att den utbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård som givits i grundutbildningen är tillräcklig (i Danmark minst sex månader på såväl medicinsk som kirurgisk vårdavdelning och i Norge 32 veckor inom vartdera sjukvårdso m r å d e t ) . Den norska sjuksköterskeföreningens utbildningskommitté arbetar dock med förslag till vidareutbildning inom förevarande vårdområden. I båda länderna ges möjlighet till avdelningssköterskeutbildning, i Danmark vid sygeplejerskeh0jskolen i Århus och i Norge vid Norges H0gre sykepleieskole i Oslo. (Se s. 26.) Operationsskölerskearbete

Medicinsk

och kirurgisk

sjukvård

Särskild utbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård efter genomgången grundutbildning ges f. n. endast i Finland. Utbildningen är ettårig (två terminer) och leder fram till avdelningssköterskekompetens. Som inträdeskrav gäller bl. a. att ha arbetat ca ett år inom området. Huvudämnet är antingen inremedicinsk eller kirurgisk sjukvård med tillval t. ex. iav hudsjukvård resp. cancersjukvård eller öron- resp. ögonsjukvård. Dessutom ingår bl. a. ämnena administration, undervisningsmetodik, hälsovård, psykologi, sociologi och socialpolitik. Timplanen varierar mellan 900 och 960 timmar varav halva tiden ä r praktisk utbildning. I Danmark och Norge r ä k n a r man

I Finland där grundutbildningen omfattar fyra veckors praktisk utbildning på operationsavdelning resp. mottagningsavdelning finns en vidareutbildning i operationssjukvård omfattande två terminer. Vidareutbildningen upptar ca 920 timmar med bl. a. praktisk operationsutbildning och praktisk utbildning i anestesiologiskt arbete. Teoretisk undervisning ges i bl. a. operationsarbete, sjukdomslära, hälsovård, psykologi och sociologi samt administration och undervisning i sjukvård. I Danmark anser man att den utbildning som givits under grundutbildningen — minst två månader —• tillsammans med undervisning på arbetsplatsen ger tillräcklig grund för att kunna arbeta på en operationsavdelning. Inte

23 haller i Norge h a r man f. n. centralt anordnad operationssköterskeutbildning. Vissa sjukhus anordnar dock ettåriga utbildningsprogram alltefter sitt eget behov av personal. Även i fråga om operationssjukvård arbetar den norska sjuksköterskeföreningens utbildningskommitté med planer för en särskild vidareutbildningslinje. Röntgensköterskearbete I Finland h a r man en tvåårig direktutbildning av röntgenpersonal. Denna utbildning ger en viss grund dels i sjukvård, dels i röntgenteknik. Den teoretiska undervisningen omfattar 960 timmar. Den praktiska utbildningen förläggs till dels medicinska och kirurgiska vårdavdelningar, dels röntgenavdelningar. Denna röntgenpersonal skall kunna gå fortsättningskurser, ,som möjliggör avancemang till de ledande posterna på en röntgenavdelning. I Danmark och Norge h a r sjuksköterskorna vid röntgenavdelningarna inskplats på arbetsplatsen. I Danmark h a r emellertid nyligen avgivits ett betänkande om specialutbildning i radiologi för sjuksköterskor, och dessutom överväger man att påbörja en utbildning av röntgentekniker. I Norge arbetar sjuksköterskeföreningens utbildningskommitté på planer för vidareutbildning av röntgensköterskor. Hälsovårdsarbete

m. m.

(distriktsvård)

I Finland omfattar utbildningen för hälsosysterarbete liksom vidareutbildningen för vårdavdelnings- och specialsjuksköterskebefattningar två terminer. Sjuksköterskan bör efter grundutbildningen ha arbetat minst ett år i sjukvård för att vinna inträde. Timplanen upptar ca 960 timmar varav 480 är praktisk utbildning i hälsosysterdistrikt

och industrihälsovård. Man studerar bl. a. hälsovård, hälsosysterarbete, psykologi, arbetsfysiologi, pedagogik och didaktik, sociologi och socialpolitik. En hälsosysters arbetsuppgifter sammanfaller i stort med en distriktssköterskas. I Danmark bedrivs utbildningen av sundhedsplejersker vid sygeplejerskeh0jskolen ved Århus universitet. En redogörelse för denna utbildning följer längre fram. Sundhedsplejerskens arbetsuppgifter omfattar förebyggande barnavård och skolhälsovård men däremot ej dispensärvård och hemsjukvård. F ö r hemsjukvård finns särskild utbildning. I Norge ges motsvarande utbildning vid statens utdanningscenter för helsepersonell. Utbildningen är ettårig (nio månader) och bygger på den grundläggande sjuksköterskeutbildningen. Som inträdeskrav gäller att ha tjänstgjort minst ett år i sjukvård. Undervisning ges i administration och organisation av hälsovårdsarbete, hygien, sjukdomslära, psykologi och mentalhygien, undervisningsprinciper och hälsosysterarbete. Den praktiska utbildningen omfattar ca 16 veckor varav större delen i hälsosysterdistrikt. En översyn av läroplanen pågår. Den n o r s k ä h ä l s o s y s terns arbetsuppgifter omfattar dels förebyggande hälsovård, dels hälsovårdsinspektion.

Mentalsjukvård I Finland finns möjli gliet för sjuksköterskor att vidareutbilda sig i mentalsjukvård under två terminer. Efter omkring ett års arbete i mentalsjukvård kan de påbörja sina vidarestudier. Programmet u p p t a r 920 timmars undervisning varav 460 är praktisk utbildning. Huvudämnet är psykiatrisk sjukvård. Dessutom ingår bl. a. medicin, hälso-

24 vård, psykologi, sociologi, administration och undervisning i sjukvård. I Danmark anses grundutbildningen ge tillräckliga kunskaper för tjänstgöring inom mentalsjukvård. Den praktiska utbildningen omfattar minst fyra månaders erfarenhet från mentalsjukh u s eller psykiatrisk avdelning med jämsidesundervisning. Sjuksköterskorna kan vidareutbilda sig vid den tidigare nämnda sygeplejerskeh0jskolen. I Norge bedrivs vidareutbildning i psykiatrisk sjukvård vid särskilda specialskolor. För att vinna inträde skall man vara legitimerad sjuksköterska. Krav på mellanliggande tjänstgöring uppställs ej. Utbildningen sträcker sig över 12 månader och fördelas mellan ca 16 veckor teoretisk undervisning, 25 veckor praktisk utbildning, två veckor exkursioner samt tre veckor tentamensläsning och tentamen. Den teoretiska undervisningen omfattar 400 timmar. Bl. a. studerar man psykologi, anatomi och fysiologi, barn- och ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri, psykiatrisk sjukvård samt administration och undervisning. Barnsjakvård Även för detta område anordnas i Finland två terminers vidareutbildning för sjuksköterskor som tjänstgjort i barnsjukvård — helst ett år — efter sin grundutbildning. Huvudämnet är barnsjukvård, men dessutom ingår bl. a. medicin, hälsovård, psykologi, undervisningsprinciper, sociologi samt administration och undervisning i sjukvård. Timantalet är ca 900 varav 450 timmar praktisk utbildning. Danmark h a r ingen särskild vidareutbildning i barnsjukvård. I grundutbildningen ingår minst fyra månaders praktisk utbildning på barnavdelning och teoretisk undervisning om minst

35 timmar. Sjuksköterskor inom detta område h a r möjlighet att vidareutbilda sig vid sygeplejerskeh0jskolen. Inte heller i Norge ges f. n. särskild vidareutbildning i barnsjukvård. Utbildningskommittén inom den norska sjuksköterskeföreningen arbetar dock med planer för en särskild vidareutbildning i barnsjukvård. I grundutbildningen ingår 14 veckors praktisk utbildning på barnavdelning inklusive spädbarnsavdelning och barnbördsavdelning samt en teorikurs omfattande ca 70 timmar. Sjuksköterskan inom detta område kan också söka till den avdelningssköterskekurs som ges vid h0gre sykepleieskolen. Barnmorskearbete Utbildning till barnmorska ges i Finland på två olika vägar. Det finns dels en direktutbildning som omfattar två år exklusive viss prövningstid, dels en studiegång på tre terminer (13 m å n a d e r ) , som tillrättalagts för dem som h a r sjuksköterskeutbildning. Ett statligt barnmorskeinstitut h a n d h a r utbildningen på båda linjerna. Direktutbildningen till barnmorska är uppdelad på fyra terminer. Undervisningen inleds med fyra månaders teori. Timplanen u p p t a r 810 timmar. Undervisning ges i sociala och psykologiska ämnen, i medicinska och biologiska ämnen inklusive förlossningslära samt i hälsovårds- och sjukvårdsämnen inklusive obstetrisk vård. Den praktiska utbildningen förläggs till barnsängsavdelning, förlossningsavdelning, gynekologisk vårdavdelning och poliklinik, mödravårdscentral, barnavårdscentral samt barnmorskedistrikt. Härtill kommer praktik på observationsavdelning för nyfödda eller på prematuravdelning eller på laboratorium. Den barnmorskeutbildning, som ges

25 till sjuksköterskor, inleds med en månads teoretisk undervisning. Under 11 månader praktisk utbildning ges jämsidesundervisning i åtta månader. Timplanen omfattar omkring 380 timmar teoretisk undervisning i medicinska ämnen, i ämnen av sociologisk och psykologisk karaktär samt hälsovård inklusive förlossnings- och mödravård. Den praktiska utbildningen förläggs till förlossningsavdelning, mödravårdscentral, barnmorskedistrikt, obstetrisk vårdavdelning och gynekologisk vårdavdelning eller poliklinik. Dessutom ges möjlighet att välja utbildning i spädbarnsvård på barnbördsavdelning eller observationsavdelning för nyfödda eller prematuravdelning eller på laboratorium. Efter avslutad utbildning erhåller barnmorskan legitimation. I Danmark h a r man treårig barnmorskeutbildning som inte bygger på sjuksköterskeutbildning. Utbildningen ges vid en statlig barnmorskeskola förlagd till Rigshospitalet i Köpenhamn. Av de ca 145 utbildningsveckorna (ferierna ej inräknade) används drygt 39 veckor till teoretisk undervisning, fördelad på tre läsperioder om tillsammans 36 veckor och tre veckors läs- och tentamensperiod. Under den praktiska utbildningen ges jämsidesundervisning en dag i veckan. Timplanen upptar ca 920 timmar bl. a. obstetrik och obstetrisk vård, biologi, anatomi och fysiologi, bakteriologi och hygien, samhälls- och socialkunskap, fysik och kemi, pediatrik samt kulturhistoria. Den praktiska utbildningen fördelas mellan förlossningsavdelning, barnsängsavdelning, graviditets- och gynekologisk avdelning, distriktsvård samt barnkrubba. Efter avslutad utbildning erhåller barnmorskan legitimation (autorisasjon). Barnmorskeutbildningen är f. n. föremål för översyn. I Norge pågår barnmorskeutbildning-

en ett kalenderår och bygger på genomgången sjuksköterskeutbildning. Det finns två statliga jordmorskolor. Normalplanen upptar ca 310 timmar teoretisk undervisning exklusive de demonstrationer på 100 timmar som ges under den teoretiskt-praktiska utbildningen. De praktiska utbildningsavsnitten förläggs till förlossningsavdelning, isoleringsavdelning, barnsängsavdelning, laboratorium och mödravårdscentral. Varje elev bör ha utfört 50 förlossningar. Barnmorskan är skyldig att tjänstgöra som distriktsbarnmorska två år under de närmaste tre åren efter sin examen. I december 1965 framlade en statlig kommitté förslag om barnmorskeutbildningen, innebärande i korthet följande. Läroplanen, som förutsätter sjuksköterskeutbildning, omfattar 12 månader inklusive fyra veckors ferier. Den är uppdelad på två avsnitt, vartdera på fem och en halv månader. Den teoretiska undervisningen omfattar i det närmaste 500 timmar. Den praktiska undervisningen fördelas mellan mödravårdscentral, barnavårdscentral och förlossningsavdelning. Efter denna utbildning följer 12 månaders obligatorisk tjänstgöring på förlossningsavdelning under ledning av barnmorska och specialutbildad läkare. Först efter denna tid kan barnmorskan erhålla legitimation (autorisasjon) . Anestesisjukvård I Finland h a r man två terminers vidareutbildning i anestesisjukvård. Timplanen u p p t a r ca 950 timmar varav halva tiden praktisk utbildning. Man studerar bl. a. anestesiologisk sjukvård, sjukdomslära, psykologi, sociologi, hälsovård samt administration och undervisning i n o m sjukvård. I Danmark anordnas utbildning av anestesisköterskor vid vissa stora sjuk-

26 hus. Så finns t. ex. vid Århus universitets- och kommunsjukhus en tvåårig utbildning. Utbildningen avslutas med skriftlig, muntlig och praktisk examen. Diplom utfärdas. Vid Rigshospitalet i Köpenhamn anordnas en ettårig utbildning för anestesisköterskor. F. n. finns ingen särskild utbildning av anestesisköterskor i Norge. Ett förslag till tvåårig utbildning har avgivits är 1964 av en grupp inom den norska sjuksköterskeföreningen i samarbete med anestesiläkarföreningen. Annan

specialutbildning

m. m.

Varken i Finland, Danmark eller Norge specialutbildas numera sjuksköterskor för laboratoriearbete. Man har i stället laboratorietekniker. I Finland finns möjlighet för sjuksköterskor att vidareutbilda sig för arbete som kurator inom medicinskt och psykiatriskt socialt arbete. Utbildningen omfattar två terminer och är såväl teoretisk som praktisk. Kompletteringskurser på sex veckor för hälsosystrar och sex till åtta veckor för sjuksköterskor på sjukhus anordnas regelbundet. För hälsosystrar är dylika kurser obligatoriska vart tionde år. All vidareutbildning av sjuksköterskor ges vid statliga sjuksköterskeinstitut. I Danmark äger vidareutbildning av sjuksköterskor rum vid Danmarks Sygeplejerskeh0jskole ved Århus universitet. Vid högskolan ges utbildningen i tre olika avsnitt. Den första och andra delen (tillsammans två terminer) är avsedd för utbildning av hälsovårdssköterskor (sundhedsplejersker), avdelningssköterskor och sjuksköterskelärare. Det tredje avsnittet (två terminer) är avsett för högre utbildning i administration och undervisning. F ö r att vinna inträde till avdelningssköterskekursen krävs bl. a. minst två

års erfarenhet som sjuksköterska. Utbildningen omfattar nio m å n a d e r och bygger på nuvarande grundutbildning. För sjuksköterskor, som erhållit utbildning längre tillbaka, anordnas en prep a r a n d k u r s på fyra månader, och därefter kan även de genomgå vidareutbildning. Den första terminen är lika för alla studerande och avser att ge allsidiga kunskaper utöver grundutbildningen om grundläggande p r i n c i p e r för sjuksköterskearbetet samt en fördjupad förståelse för hälso- och sjukvård i dess helhet. Vidare skall sjuksköterskan bibringas insikter i problem av hygienisk, hälsovårdande, sjukvårdande och rehabiliterande natur, vilka förekommer inom alla grenar av sjukvården, samt förutsättningar att medverka till lösning av dylika problem. Under denna termin ges därför till samtliga studerande — oavsett vilken gren de tänker ägna sig åt — undervisning i en rad olika ämnen. Huvudämnet är hälso- och sjukvård. Dessutom förekommer ämnena människans normala utveckling (inkl. ärftlighetslära), samhällslära, undervisningsprinciper och undervisningsmetoder, arbetsledning, fysiologi och näringslära. Den andra terminen syftar till att ge sjuksköterskorna kvalifikationer för antingen arbete som hälsovårdssköterska eller det ledande och undervisande arbete, som vilar på avdelningssköterskor och sjukvårdslärare. Dessa två grupper h a r i princip samma utbildning, då deras arbetsuppgifter i de flesta fall är såväl administrativa som undervisande. De flesta läroämnena är gemensamma för de tre olika elevkategorierna: hälsooch sjukvård, människans normala utveckling (inkl. ärftlighetslära), samhällslära, sociologi och socialpsykologi. För de blivande hälsovårdssköterskorna tillkommer ämnet hälsovårdssköterske-

27 arbete, dess uppgifter och arbetsmetoder. För de blivande avdelningssköterskorna och sjukvårdslärarna tillkommer avdelningsledning och sjukvårdsundervisning. Handledd praktik ordnas inom hälsovård, hemsjukvård, avdelningsadministration och sjukvårdsundervisning. Vid sygeplejerskeh0jskolen ämnar man också anordna kompletteringkurs för sjuksköterskor som redan innehar tjänster som avdelningssköterskor. Kursen beräknas bli fyra månader. Man har också repetitionskurser på tre veckor för hälsovårdssköterskor. I Norge driver den norska sjuksköterskeföreningen Norges h0gre sykepleieskole, vars funktion är att utbilda ledare och lärare inom sjukvård. Statsbi drag utgår för verksamheten. Undervisning bedriys p å två linjer, admi.nistrationslinjen och lärarlinjen. Inom

den förra finns en gren för avdelningssköterskor. F ö r att vinna inträde till denna krävs bl. a. två års erfarenhet som sjuksköterska varav minst ett år vid medicinsk eller kirurgisk avdelning. Utbildningen syftar till att sjuksköterskorna skall förvärva bl. a. insikt i principer för allmän administration och undervisning samt dessas tillämpning i sjukvård, förståelse för sitt ansvar för och medverkan i undervisningen av personal, elever, patienter och anhöriga samt färdighet i att leda avdelningsarbetet. Undervisningen pågår två terminer. Huvudämnena är allmän administration och avdelningsadministration. Dessutom studeras bl. a. etik, farmakqlogj, medicinalkunskap, pedagogisk teori och didaktik, psykologi och sjukvård. ,

KAPITEL 4

Gällande bestämmelser angående grundutbildning av sjuksköterskor

De förslag vi framlagt i vårt första betänkande blev efter vederbörlig remissbehandling i väsentliga delar underställda 1965 års riksdag (prop. 1965:161). Sedan riksdagen, som till alla delar biföll departementschefens hemställan, i skrivelse den 16 december 1965 (SU 181; rskr 430) anmält sina beslut i detta ärende, h a r Kungl. Maj:t den 30 december 1965 utfärdat vissa bestämmelser angående sjuksköterskeskolor. Dessa skall gälla utan hinder av vad i författning eller annan föreskrift finnes stadgat däremot stridande. Inledningsvis meddelas i nämnda beslut vissa allmänna bestämmelser. Sjuksköterskeskola med landstingskommun eller kommun som huvudman må inrättas efter medgivande av skolöverstyrelsen och enskild skola efter medgivande av Kungl. Maj:t (2 §). Skola skall ha tillgång till erforderligt antal utbildningsplatser av olika slag vid sjukvårdsanstalter och i öppen vård samt då så påfordras medverka vid utbildning av lärare inom vårdyrken (3 §). Huvudmannen för skolan h a r även att svara för lokaler och inventarier samt i övrigt för de kostnader, vilka inte täckas av andra medel (4 §). Ledningen av sjuksköterskeskola skall utövas av en styrelse och rektor (föreståndare) (7 §). Skolöverstyrelsen skall vara central myndighet och svara för inspektionen av skolorna (9 §). Beträffande arbetets anordning stadgas bl. a. följande. Undervisningen, som

bygger på grundskolan, avser att ge eleverna för verksamhet som sjuksköterska (sjukskötare) erforderlig teoretisk och praktisk utbildning i allmän hälso- och sjukvård. Utbildningen omfattar fem terminer och leder fram till legitimation (13 §). överstyrelsen utfärdar läroplan. Under den praktiska utbildningen må elev icke ingå i personalen för arbetsstället (14 §). Läsåret skall omfatta 42 veckor fördelade på två terminer om vardera 21 veckor (17 §). Antalet veckotimmar utgör lägst 37 och högst 40, men under period med huvudsakligen teoretisk undervisning må överstyrelsen nedsätta antalet till lägst 30 (18 §). I fråga om elever stadgas bl. a. att för behörighet att intagas som elev i sjuksköterskeskola fordras förutom god hälsa att ha fyllt 18 år och genomgått årskurs 9 i grundskolan eller ha motsvarande kunskaper (21 §). Vidare föreskrivs att för intagning i sjuksköterskeskola ej må fordras provtjänstgöring eller särskilda inträdesprov. Slutbetyg skall utfärdas och innehålla uppgifter om undervisningens art och omfattning, om särskilda betyg över elevens kunskaper och färdigheter samt om elevens lämplighet för yrket (25 §). Skolstyrelses befogenheter regleras i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för landstingskommuns yrkesskola (32—39 §§). Det föreskrives vidare (41 §) att vid sjuksköterskeskola skall finnas rektor

29 och lärare för såväl undervisningen i skolan som handledningen av eleverna under den praktiska utbildningen. I övergångsbestämmelserna stadgas bl. a. att skola, som erhållit medicinalstyrelsens godkännande enligt tidigare gällande bestämmelser, skall anses ha erhållit sådant medgivande som avses i 2 § samt att övergång till den nya läroplanen skall efter skolöverstyrelsens medgivande i varje särskilt fall påbörjas den 1 januari 1966, den 1 juli 1966 eller den 1 januari 1967. Kungl. Maj:t h a r vidare den 30 december 1965 utfärdat bestämmelser om statsbidrag till sjuksköterskeskola. Jämlikt detta brev utgår statsbidrag dels till kostnader för anskaffande av skollokaler och till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel samt till anskaffande eller förhyrande av elevhem, dels till driftkostnader. Villkoren för erhållande av investeringsbidragen är utformade i huvudsaklig överenstämmelse med vad som gäller för landstingskommunala yrkesskolor. Driftbidrag utgår med 15 900 kronor per klass om 15 elever och termin. I enlighet med vad som föreskrivits i bestämmelserna angående sjuksköterskeskolor har skolöverstyrelsen den 15 mars 1966 utfärdat läroplan för grundutbildning av sjuksköterskor. Denna överensstämmer beträffande det sakliga innehållet i allt väsentligt med den av oss i det förra betänkandet framlagda läroplanen. Den av skolöverstyrelsen utfärdade läroplanen innehåller även bestämmelser om särskilda fordringar utöver fullgjord skolplikt, som gäller för tillträde till grundutbildning av sjuksköterskor. I fråga om skolunderbyggnad är dessa särskilda fordringar i huvudsak följande att antingen ha slutbetyg från grundskolans årskurs 9 (med undervisning i

enlighet med läroplan för grundskolan) i ämnena samhällskunskap, geografi, biologi, ävensom från någon av linjerna g, h, t, s (eller e) i ämnena svenska, engelska, kristendomskunskap, historia, matematik, fysik, kemi (9 m ger behörighet efter komplettering i fysik), eller realexamen med godkända betyg från realskolans högsta klass i svenska, engelska, biologi, matematik, fysik och kemi, eller avgångsbetyg från normalskollinje (normalskolekompetens) med godkända betyg i svenska, engelska, biologi, kemi ävensom matematik från högsta eller näst högsta klassen på humanistisk linje B, allmän linje A och reallinje A eller högsta klassen på humanistisk linje A, allmän linje B och reallinje B och fysik i näst högsta klassen på humanistisk linje B, allmän linje A/B eller reallinje A/B, eller slutbetyg från fackskola (gäller sökande som icke före fackskolan h a r fullständig lärokurs enligt någon av ovanstående skolformer), social linje, naturvetenskaplig gren i ämnena svenska, engelska, religionskunskap, historia, samhällskunskap, matematik, fysik, kemi och biologi; för sökande som före fackskolan genomgått någon av ovannämnda skolformer ger fackskolan merit utöver grundskolan, eller intyg om mycket god studieförmåga från två teoretiska årskurser vid folkhögskola med normalkurs för sjuksköterskeaspiranter (30 + 30 veckor eller minst 56 veckor), eller motsvarande kunskaper. I detta sammanhang bör även framhållas att kungörelsen den 11 februari 1966 (nr 24) om grundskolans kompetensvärde m. m. är tillämplig på sjuksköterskeutbildningen. Detta innebär bl. a. att vid urval av sökande till grundutbildningen gäller det kvoteringssystem som där föreskrivs.

KAPITEL 5

Behovet äv vidareutbildning

Allmänna

synpunkter

I vårt förra betänkande h ä r vi lämnat redogörelse för sjuksköterskans och övrig sjukvårdspersonals uppgifter och arbetsförhållanden (kap. 5) samt belyst den medicinska utvecklingens inflytande på sjuksköterskornas arbetsuppgifter (kap. 6). Vi h ä r Vidare angivit målsättningen for sjukskötérskeutbildningen (kap. 7). Mot denna bakgrund lade vi fram förslag till uppdelning av sjukskötefskeutbildnirigen i grundutbildning och vidareutbildning. Beträffande vidareutbildningen anförde vi i huvudsak följande: Vidareutbildningen, som måste vara uppdelad på ett antal linjer med hänsyn till de skilda verksamhetsområdena, skiljer sig från grundutbildningen därigenom att den skall ge dels fördjupade insikter samt nya kunskaper och färdigheter i den speciella vårdgrenen, dels vidgad utbildning i arbetsledning och administration i övrigt för att ge förutsättningar för mera självständiga befattningar. På den nivån tillkommer exempelvis planläggnings- och samordningsuppgifter i större skala. Till vidareutbildningsnivån bör sålunda hänföras sådana utbildningsmoment, som icke i större utsträckning rimligen kan krävas av samtliga sjuksköterskor oavsett var i organisationen de tjänstgör. Vi angav även riktlinjer för vidareutbildning och högre utbildning (kap. 12). I det följande kommer vi att närmare utveckla och lägga fram förslag till vidareutbildning på grundval av dessa riktlinjer. I förevarande kapitel behandlar vi främst frågan om behovet

av vidareutbildning av olika slag inom såväl sluten som öppen vård. Verksamheten för flertalet sjuksköterskor i öppen vård skiljer sig på väsentliga punkter från avdelningsskötérskans, vilket vi närmare utvecklar p å sid. 91 ff. Här begränsar vi oss till vissa synpunkter på de arbetsuppgifter som är gemensamma för Sjuksköterskor i arbetsledande ställning inom sluten vård. ; Inom #11 sluten vård, kroppssjukvård .såväl som mentalsjukvård, intar ävdelningssköterskän (motsvarande) en central ställning. Det förhållandet, att avdélningsskötérskan har ansvaret för att det praktiska sjukvårdsarbetet utförs så att patienterna får den omsorg ocb vård som är adekvat i förhållande till deras individuella, växlande behov och de medicinska ordinationer som har givits, medför att tyngdpunkten i hennes arbete förskjuts mot ett större administrativt ansvar i förhållande till assistentsköterskans. Avdelningssköterskan måste således kontinuerligt planlägga, övervaka och överblicka avdelningens hela arbete, samordna tillgängliga resurser och fortlöpande informera och instruera medlemmarna i arbetslaget. Hennes sjukvårdskunnande måste därför vara gediget. Behovet av fackkunskaper framgår närmare av förslagen till läroplaner. Avdelningssköterskans eget sätt att bemöta patienter och personal, hennes attityder mot sjukhusledning, arbetskamrater, patienter och deras anhöriga, hennes uppfattning

31 om sitt eget och andras arbete, hennes intentioner och vilja, allt detta kommer att prägla hennes arbete och därmed avdelningsmiljön. På avdelningssköterskan vilar också ansvaret för samarbetet med de andra avdelningarna inom sjukhuset, vilka på olika sätt bidrar till patientens omhändertagande, vård eller reaktivering. Dessutom fordras att hon, efter läkares bestämmande odh eventuellt i samarbete med kurator eller annan personal, vidtar åtgärder för patientens överför a n d e till annaii institution för fortsatt behandling eller, i saniarbété med distriktssköterska eller annan företrädare för öppen Vård, förbereder Och underlättar patientens återvändande till hem och arbete. Vi vill även fästa uppmärksamheten på det förhållandet att ävdelningssköterskan (motsvarande) på sjukhusen de facto är underställd två sinsemellan fristående chefer. Detta hår på sina håll kommit till klart uttryck i arbetsordningar ö. d. enligt vilka vederbörande i medicinskt hänseende är underställd klinikchefen men i andra hänseenden klinik- och sjukvårdsföreståndare (husmoder). Vidareutbildningen skall således syfta till att göra den legitimerade sjuksköterskan skickad att inom sitt ansvarsområde planera, organisera, leda och kontrollera arbetet inom vårdavdelning eller annan arbetsenhet så att personella och materiella resurser används rationellt för att bereda varje patient bästa möjliga vård samt så att god anda och trivsel skapas inom enheten. Behovet linjer

av särskilda

vidareutbildnings-

Mot denna allmänna bakgrund har vi prövat vilka särskilda vidareutbild-

ningslinjer som bör anordnas, varvid vi funnit ängeläget att göra en riktig avvägning mellan, å ena sidan, specialisering och, å andra sidan, behovet av att vidareutbildningen skall kunna ge sjuksköterskan tillträde till ett så brett verksamhetsfält som möjligt. I den mån detta behov tillgodoses, skapas bättre förutsättningar för den enskilda sjuksköterskan att fortsätta sin yrkesverksamhet, exempelvis vid flyttning till annan ört. Vi har även sökt underlätta övergång från ett verksamhetsfält till ett annat genom viss samordning av de olika vidareutbildningslinjérna. Härtill återkommer vi i del följande. Även om enligt våra tidigare förslag en betydande del av grundutbildningen ägnas åt medicinsk och kirurgisk sjukvård, krävs enligt vår mening vidare-^ utbildning för kompetens till avdelningsskötersketjänst inom detta vårdområde. Vi föreslår emellertid att den nuvarande möjligheten att specialisera sig på antingen medicinsk eller kirurgisk sjukvård skall tagas bort. T praktiken torde det ej vara möjligt att upprätthålla en klar gräns mellan dessa vårdformer. Akut-, intagnings- och intcnsivvårdsavdelningar är för övrigt på många håll gemensamma för medicinsk och kirurgisk sjukvård. Enligt vår mening bör den vidareutbildade sjuksköterskan kunna tjänstgöra på medicinsk eller kirurgisk avdelning beroende på egna önskemål och omständigheterna på sjukhuset vad beträffar organisationsmönster för sjukvården, personaltillgång m. m. Vi föreslår sålunda en vidareutbildningslinje i medicinsk och kirurgisk sjukvård. Med åberopande av vad vi i det föregående allmänt anfört om behovet av vidareutbildning för tjänstgöring på avdelningssköterskenivå föreslår vi en särskild linje för mentalsjukvård.

32 För verksamhet inom skilda slag av öppen hälso- och sjukvård fordras vidareutbildning. Vi avser då inte bara verksamhet som distriktssköterska utan även annan öppen vård utanför sjukhusorganisationen.

Under senare år har det blivit allt vanligare att vid våra sjukhus sammanföra de patienter, som befinner sig i ett kritiskt stadium av sin sjukdom eller av annan orsak kräver skärpt övervakning och behandling, till särskilda behandlingsenheter för intensivvård. Inom intensivvård är övervakning av och ingripande i vitala funktioner såsom andning, cirkulation, njurfunktion och vätskebalans huvuduppgifter. Intensivvård är ett lagarbete, där olika specialiteters särskilda möjligheter — personellt och utrustningsmässigt — i högre grad än annorstädes kan koncentreras och utnyttjas. Av det anförda framgår att intensivvården är en krävande arbetsform, som av personalen fordrar omfattande och i flera avseenden speciella och avancerade medicinska och tekniska kunskaper. Medicinalstyrelsens arbetsgrupp för utredning av den medicinska intensivvården h a r i en rapport, benämnd Om intensivbehandling och avlämnad i maj 1966, anmält att arbetsgruppen enats om begreppen intensivbehandling och intensivbehandlingsavdelning i stället för begreppen intensivvård respektive intensivvårdsavdelning. Vi h a r övervägt att använda de föreslagna benämningarna men avstått, då rapporten ännu inte slutbehandlats.

F ö r närvarande anordnas särskilda kurser i anestesisjukvård för legitimerade sjuksköterskor. Behovet av särskild utbildning för detta arbete h a r blivit alltmer framträdande på grund av anestesiologins utveckling. Vårt förslag upptar därför en vidareutbildningslinje för anestesisjukvård. Utöver nu nämnda vidareutbildningslinjer, som alla h a r sin motsvarighet i nuvarande utbildningssystem, h a r vi funnit skäl föreligga för en särskild vidareutbildningslinje i intensivvård.

Vi övergår härefter till att i ett sammanhang behandla frågan om behovet av vidareutbildning av sjuksköterskor för vissa tekniskt betonade områden av sjukvården. För närvarande anordnas, såsom tidigare nämnts, specialutbildning till operationssköterska, röntgensköterska och — i alltmer begränsad utsträckning — laboratoriesköterska. Inom laboratorieområdet h a r sedan flera år tillbaka använts annan personal med laboratorie-

Den nuvarande specialutbildningen i barnavård och barnsjukvård för sjuksköterskeelever tar i första hand sikte på arbete inom sluten barnsjukvård. Vi h a r icke funnit anledning ifrågasätta behovet av en sådan utbildning. Såsom n ä r m a r e framgår av det följande h a r vi emellertid ansett lämpligt att föreslå en vidareutbildning i barnsjukvård som även omfattar vissa ämnen och prakti kområden av betydelse i olika former av öppen barnavård. Därest detta förslag godtages, behöver i framtiden icke någon motsvarighet till kurs B vid centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor anordnas. Sjuksköterskeelev, som önskar utbilda sig till barnmorska, får för närvarande specialutbildning vid barnmorskeläroanstalt. Vi har funnit det naturligt att undersöka möjligheterna att få en fullständig samordning av sjuksköterskeutbildning och barnmorskeutbildning på så sätt att den senare utbildningen organiseras som en vidareutbildningslinje i förlossnings- och mödravård.

33 utbildning än sjuksköterskor. Under senare år h a r även anordnats utbildning av assistenter, vilka avses i väsentlig grad övertaga sjuksköterskornas arbetsuppgifter inom röntgendiagnostik och radioterapi samt även inom kirurgisk operativ verksamhet. Laboratorieassistentutbildningen, som är tvåårig, är första läsåret i stort sett odifferentierad och andra läsåret specialiserad på fem linjer, nämligen klinisk kemi, klinisk fysiologi, mikrobiologi, histo-patologi och allmän kemi. Första läsåret i röntgen-, radioterapioch operationsassistentutbildningarna omfattar en teoretiskt-praktisk kurs i allmän sjukvård samt en grundläggande teoretisk kurs i naturvetenskapliga och medicinska ämnen. I det andra läsåret ingår en teoretiskt-praktisk kurs, förlagd till en röntgen-, radioterapi- respektive operationsavdelning, och en avslutande teoretisk period. Vid några skolor prövas en röntgenassistentutbildning om fem terminer med ett ökat inslag av sjukvårdsutbildning. Det år 1962 avgivna betänkandet »Arbetsuppgifter och utbildning för viss sjukvårdspersonal» (SOU 1962:4), den s. k. Thapperutredningen, redogör för undersökningar av arbetet vid bl. a. operationsavdelningar, laboratorier och röntgenavdelningar. Dessa undersökningar omfattade landets samtliga kliniskt-kemiska laboratorier (motsvarande) och röntgenavdelningar samt varannan av operationsavdelningarna (utom kombinerade mottagnings- och operationsavdelningar vid ögon- och öronkliniker). I det avsnitt, som behandlade arbetsuppgifterna vid kliniskt-kemiska laboratorier, framhöll Thapperutredningen, att sjuksköterskor borde tilldelas sådana uppgifter, som innehöll sjukvårdande moment. I övrigt ansågs det vara möjligt att överlämna arbetet till la3 — 612671

boratriser och undersköterskor. Utredningen utgick från att även vid röntgenavdelningarna sjuksköterskor skulle användas för uppgifter, där sjukvårdande moment ingick. I övrigt skulle i stor utsträckning arbetet h a n d h a s av röntgenassistenter och undersköterskor. Vid operationsavdelningarna på lasarett borde undersköterskor enligt utredningens förslag kunna tilldelas flera arbetsuppgifter och ökat ansvar. Någon operationsassistentutbildning var då ännu ej anordnad. Thapperutredningen framhöll vidare, att man borde genom fortsatta undersökningar söka erhålla kunskaper och erfarenheter om vilken storlek och sammansättning sjukvårdslaget borde ha för att kunna tillgodose de inom ifrågavarande arbetsenheter förekommande vårdbehoven och i övrigt fullgöra nödvändiga arbetsuppgifter med ett ändamålsenligt utnyttjande av olika grupper av befattningshavare. Sådana fortsatta undersökningar borde med utgångspunkt i den av utredningen gjorda klassificeringen av arbetsuppgifterna bl. a. söka ge ett mått på de skilda arbetsuppgifternas absoluta och relativa omfattning. Vissa undersökningar av denna typ h a r också genomförts. Så t. ex. har Svenska landstingsförbundets organisationsavdelning år 1963 utfört en tillsammans med oss planlagd frekvensstudieundersökning av arbetsuppgifterna vid kroppssjukhusens vård-, mottagnings-, operations- och röntgenavdelningar samt kemiska laboratorier. En redogörelse för resultaten från de undersökta vårdavdelningarna h a r publicerats. Materialet från berörda mottagnings- och serviceavdelningar är ännu inte helt bearbetat. Detta synes emellertid inte lämna en tillfredsställande vägledning för nu ifrågavarande ändamål, dvs. en avgränsning mellan sjuksköterskornas respektive assistenternas

34 arbetsområden. Detta galler även övriga av oss kända undersökningar på dessa områden. Medicinalstyrelsens anvisningar från år 1964 angående fördelningen av sjukvårdspersonalens arbetsuppgifter m. m. innebär bl. a. följande. Sjuksköterskorna bör i största möjliga utsträckning användas för sådana arbetsuppgifter, för vilka de är oundgängligen nödvändiga. Där så icke är fallet bör de helt eller delvis ersättas av annan personal. På kemiska laboratorier kan sjuksköterskor efter hand praktiskt taget helt bytas ut mot laboratorieassistenter. Vissa undersökningar t. ex. vissa belastningsprov kan emellertid kräva medverkan av sjuksköterska. Vid bakteriologiska laboratorier behöver sjuksköterskor ej finnas. På röntgen- och radioterapiavdelningar torde röntgen- respektive radioterapiassistenter i betydande omfattning successivt kunna ersätta sjuksköterskor. Avancerad undersökningsmetodik och patienternas stundom dåliga tillstånd föranleder dock att sjuksköterska tills vidare bör finnas anställd vid samtliga avdelningar. Den föreslagna röntgenassistentutbildningen med ett ökat inslag av sjukvård kan komma att medföra en omprövning av denna rekommendation. På operationsavdelningar finnes möjlighet att utbyta sjuksköterskor mot operationsassistenter,, dock ej då det gäller narkosgivning. I förevarande hänseende h a r medicinalstyrelsen vidare i cirkulär den 12 november 1965 till sjukvårdsstyrelser och sjukhusdirektioner anfört i huvudsak följande. önskemålen om ytterligare utbildning i ämnet läkemedelslära och — särskilt beträffande röntgenassistenterna — ökad sjukvårdspraktik har genom omläggningar och kompletteringar av kursplanerna i stort sett blivit tillgodosedda. Undervisningen i ämnet läkemedelslära har utökats. I röntgenassistentutbildningen, som förlängts med en termin, ingår numera sjukvårdspraktik i betydligt större omfattning än tidigare. Författningsmässigt har ändringar vidtagits, som torde bidraga till ett klarläggande av de medicinskt-tekniska assistenternas arbetsuppgifter och ansvar. Operations-,

radioterapi- och röntgenassistenter hänföres till medicinalpersonalen varigenom de fått medicinskt ansvar. Vidare må teknisk sjukvårdsassistent förestå vid sjukvårdsinrättning anordnat avdelningsförråd för läkemedel ävensom uttaga läkemedel ur förrådet och iordningställa dos härav för patient. Med hänvisning härtill kan sjuksköterska såväl i operationsarbete som på röntgen- eller radioterapiavdelning ersättas av operations-, röntgen- eller radioterapiassistent med de inskränkningar, som betingas av att utbildningen i sjukvård är mera begränsad än en sjuksköterskas. Styrelsen anser att tjänster för alternativt sjuksköterska — medicinskt-teknisk assistent bör i största möjliga utsträckning inrättas, där det med hänsyn till arbetets art befinnes lämpligt. Innan detta sker bör arbetsorganisationen överses så att avvägningen mellan sjuksköterske- och alternativa tjänster blir den mest lämpliga ur sjukvårds- och personalsynpunkt. Skilda specialistföreningar inom läkarförbundet h a r skrivit till oss i hithörande frågor. I fråga om operationsassistentutbildningen h a r Svensk kirurgisk förening anfört bl. a. följande. Operationssköterskor måste även fortsättningsvis utbildas i minst samma utsträckning som för närvarande. Vidare bör utbildningen av operationssköterskor och operationsassistenter ske parallellt och vara samordnad. Operationssköterskeutbildning bör vara särskilt betydelsefull för högre poster inom en operationsavdelning. Det är vidare betydelsefullt, att assistenterna efter viss kompletterande utbildning kan få tillfälle att avancera till högre poster inom operationsavdelning. Svenska radiologförbundet h a r framhållit att röntgensköterskor även fortsättningsvis måste utbildas. Detta gäller i varje fall så länge inte röntgenassistentelevernas sjukvårdsutbildning förbättras. Från företrädare för de klinisktfysiologiska laboratorierna har framförts den synpunkten att sjuksköterskor är nödvändiga för vissa patientvårdande uppgifter på dessa laboratorier. För att erhålla en mer nyanserad

35 bild av förhållandena nu och i framtiden på berörda specialavdelningar och därmed ett säkrare underlag för att bedöma den aktuella frågan om utbildningens avgränsning har vi haft överläggningar med representanter för huvudmannaorganisationerna och berörda ämbetsverk samt i vissa fall även med representanter för vederbörande specialsektioner inom lakar- och sjuksköterskeorganisationer inklusive företrädare för de medicinskt-tekniska assistenterna. På grundval av sålunda föreliggande och eljest inhämtade upplysningar h a r vi dragit följande slutsatser. I den mån sjuksköterskor behövs för patientvård i laboratorier, synes deras behov av specialutbildning icke vara av den omfattning och karaktär att en särskild vidareutbildningslinje behöver anordnas. Utbildningsbehovet synes i huvudsak kunna tillgodoses genom inskolning på arbetsplatsen av sjuksköterska, som erhållit vidareutbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård eller intensivvård. I den först nämnda utbildningslinjen kommer även att finnas möjlighet att ge viss del av utbildningstiden speciell laboratorieinriktning. I fråga om operationsavdelningarna h a r det varit svårt att finna en entydig linje för bedömning av behovet av operationssköterskor och/eller operationsassistenter. Detta sammanhänger bland annat med att personalorganisationen växlar i hög grad alltefter operationsavdelningens storlek och personalens antal. Vid större sjukhus finns eller kommer att finnas en eller flera anestesiavdelningar med särskilt utbildad personal. I dessa fall torde den nödvändiga operationsassistansen och den s. k. instrumenteringen kunna bestridas av operationsassistenter. Vid mindre sjukhus måste däremot en och samma sjukskö-

terska kunna svara för såväl assistans och instrumentering som anestesiarbete. Behov av en sjuksköterska med utbildning för dessa dubbla arbetsuppgifter torde komma att föreligga inom överskådlig framtid. Från huvudmannahåll har vidare framhållits att förekomsten på en operationsavdelning av såväl operationssköterskor som operationsassistenter med sinsemellan olika saklig kompetens medför särskilda komplikationer vid organisationen av avdelningens arbete, exempelvis i fråga om jourtjänst. Sjuksköterskeeleverna visar även ett starkt intresse för operationsutbildning. Av dem som avslutade sin sjuksköterskeutbildning under år 1965 hade sålunda 359 eller 17,2 procent valt att specialutbilda sig i operationssjukvård. Antalet utbildade operationsassistenter uppgår f. n. till ca 175. Under läsåret 1965/66 intogs 116 elever i operationsassistentutbildning. Av vad som anförts från huvudmannahåll har vi bibringats den uppfattningen att på längre sikt personalorganisationen inom operationsavdelningen bör bygga på operationssköterskor, undersköterskor och sjukvårdsbiträden. Vi har stannat för att föreslå en särskild utbildningslinje i operationssjnkvård och därvid i första hand tagit sikte på att behov föreligger av en operationssköterska som besitter kunskaper och färdigheter i såväl egentlig operation ssjukvård som anestesiarbete. Vi förutsätter att huvudmännen och berörda myndigheter noga följer utvecklingen av personalorganisationen p å operationsavdelningarna och, vidtar d e ändringar i operationssköterskeutbildningens målsättning och kapacitet, som kan föranledas av organisatoriska förändringar. För operationsassistenterna bör sedermera anordnas kompletteringsutbildning så att de i fråga om kompetens och möjligheter till befordran

36 inom operationsavdelningen blir jämställda med sjuksköterskorna. Så länge operationssköterskeutbildning och operationsassistentutbildning består vid sidan av varandra, bör alla möjligheter att samordna dessa utbildningar tillvaratas. Vi h a r undersökt, hur en samordning skall kunna ske. Vi avser att till skolöverstyrelsen överlämna resultatet av denna undersökning. I fråga om personaluppsättningen på röntgen- och radioterapiavdelningar har enighet i stort sett förelegat om att röntgen- och radioterapiassistenter med en utbildning på fem terminer bör kunna svara även för den sjukvårdande verksamheten på dessa avdelningar. Det har därvid förutsatts att utbildningen i sjukvård blir tillräckligt kvalificerad och inriktad på omhändertagande av även svårt sjuka patienter. Det h a r i detta sammanhang riktats kritik mot anordnandet av den praktiska utbildningen i sjukvård för dessa assistenter. 1 den mån denna kritik är berättigad, synes anledningen vara att söka i ett bristande samarbete mellan den för den teoretiska utbildningen ansvariga skolan och den till sjukhuset förlagda inbyggda skolan för praktikperioden. Vi vill därför understryka angelägenheten av att all vårdyrkesutbildning liksom sjuksköterskeutbildningen organiseras med samtliga lärare helt knutna till skolan. Vad angår hittillsvarande utbildning av röntgensköterskor vill vi erinra om att antalet utexaminerade sjuksköterskor med specialutbildning i röntgenarbete år 1965 uppgick till 85 eller 4,1 procent av antalet examinera-

de. Antalet utbildade röntgenassistenter uppgår f. n. till ca 180 och antalet radioterapiassistenter till ca 55. Under läsåret 1965/66 intogs 126 elever till röntgenassistentutbildning och 29 till radioterapiassistentutbildning. För rekryteringen av kvalificerad personal till röntgen- och radioterapiavdelningarna skulle det vara till fördel, om nuvarande oklarhet beträffande personalorganisationen kunde hävas. Det synes angeläget att snarast fastställa, om assistenter eller sjuksköterskor skall avses för denna verksamhet. Vi har på grundval av inhämtade upplysningar ansett oss kunna utgå från att förevarande personalbehov på röntgen- och radioterapiavdelning på längre sikt tillgodoses med assistenter. Då detta gäller även de ledande befattningarna pä dessa avdelningar, bör särskild vidareutbildning främst i fråga om administration och arbetsledning anordnas för assistenter. I den mån sjuksköterskor önskar utbilda sig för röntgenarbete, torde de såsom redan sker i viss utsträckning böra hänvisas till att genomgå assistentutbildningens två sista terminer. Sammanfattningsvis föreslår vi att vidareutbildning för grundutbildade sjuksköterskor anordnas i medicinsk och kirurgisk sjukvård intensivvård anestesisj ukvård operationssjukvård mentalsjukvård barnsjukvård öppen hälso- och sjukvård förlossnings- och mödravård.

KAPITEL 6

Allmänna riktlinjer för vidareutbildningen

I detta kapitel behandlar vi allmänna frågor om tillträde till vidareutbildningen, läsår, terminer, arbetsveckan, riktlinjer för utbildningens uppläggning, lärostoffet och utbildningens längd. Kapitlet omfattar även allmänna synpunkter på verksamhetsformer, den praktiska utbildningens organisation, undervisningshjälpmedel, prov, bedömning, betygsättning samt efterprövning. Tillträde

till

vidareutbildning

Alla legitimerade sjuksköterskor, som genomgått grundutbildning, bör i princip äga tillträde till vidareutbildningslinje. I vårt förra betänkande framhöll vi emellertid att det i allmänhet borde ligga viss tids praktisk tjänstgöring inom sjukvården mellan grundutbildning och vidareutbildning. Därmed skulle sjuksköterskan enligt vår mening vinna värdefull erfarenhet av dels det direkta sjukvårdsarbetet, dels arbetsledningsoch administrationsproblem m. m. Ur utbildningssynpunkt är det önskvärt att genomgång av vidareutbildning inte dröjer alltför lång tid efter grundutbildningen. Lämplig tid för sådan praktisk tjänstgöring torde — enligt vad vi framhöll — vara 6—12 månader. Kunskaperna från den grundläggande utbildningen borde nämligen vara i stort sett aktuella. Våra fortsatta överväganden i denna fråga har inte föranlett någon ändring i vår principiella uppfattning. Det är framförallt för en ökad förståelse

för och inblick i sjuksköterskans administrativa och arbetsledande funktioner i hög grad önskvärt med en viss tids tjänstgöring med eget ansvar inom sjukvården. De avsnitt av vidareutbildningen som tar sikte på dessa funktioner kommer därigenom att få en mer konkret innebörd för sjuksköterskan-eleven. Diskussioner under seminarieövningar och liknande studieaktiviteter torde också bli mycket värdefullare, om deltagarna h a r en tids praktisk erfarenhet bakom sig. Vi har emellertid ansett oss böra göra avsteg från denna princip i fråga om barnsjukvård, operationssjukvård, anestesisjukvård samt förlossnings- och mödravård bl. a. av det skälet att sjuksköterskan ur sjukvårdssynpunkt inte bör tjänstgöra inom dessa verksamhetsområden utan vidareutbildning. F ö r att dessa discipliner snarast skall få nytta av de sjuksköterskor, som ä m n a r vidareutbilda sig, h a r vi inte heller ansett oss böra för dem uppställa krav på tjänstgöring inom andra vårdområden, som är öppna för enbart grundutbildade sjuksköterskor, även om en sådan tjänstgöring skulle vara värdefull u r de synpunkter vi tidigare redovisat. Av de sjuksköterskor som vill ägna sig åt öppen hälso- och sjukvård bör krävas praktisk tjänstgöring på sjukhus under minst två år före vidareutbildningen, då kravet på erfarenhet och omdöme gör sig särskilt gällande i deras självständiga arbete.

38 Rekrytering.

Intagning

I detta sammanhang vill vi framhålla betydelsen av att sjuksköterskornas intresse för vidareutbildning stimuleras. Det måste för sjukvården vara angeläget att, i den mån tillgång på lärare och andra resurser medger det, så många grundutbildade sjuksköterskor som möjligt skaffar sig lämplig vidareutbildning. Vid enkäter som vi företagit med över 1 500 elever vid sjuksköterskeskölorna förklarade ca 1300 ( 8 5 % ) att de skulle skaffat sig vidareutbildning om de följt den nya studiegången. Av de övriga angav flertalet familjeförhållanden som det viktigaste skälet till att de skulle avstå. Den yrkesorientering, som ges under grundutbildningen, bör ha som huvuduppgift att informera eleverna om vidareutbildningens mål, organisation och omfattning. Där bör givetvis även upplysningar lämnas om i vilken utsträckning genomgången vidareutbildning utgör- kompetenskrav för olika tjänster samt om, föreliggande vakanssituationer inom olika områden och andra informationer av betydelse för valet av vidareutbildningslinje. Det bör vara av intresse för sjukvårdshuvudmännen att denna information grundas på aktuella prognosuppgifter om personalutvecklingen såväl på riksplanet som inom det egna sjukvårdsområdet. Den offentliga yrkesvägledningen måste också vara beredd att lämna upplysningar om vidareutbildningsmöjligheter, gällande tillträdeskrav, studiesociala förhållanden, val av vidareutbildning med sikte på högre administrativa tjänster eller lärartjänster m. m. Vi förutsätter att huvudmännen skall finna det angeläget att på allt sätt underlätta den grundutbildade sjuksköterskans strävanden att skaffa sig lämplig vidareutbildning. Att bedömning av

exempelvis frågan om tjänstledighet för dylik utbildning inte får ske enbart med beaktande av det egna sjukhusets eller sjukvårdsområdets intresse är väl så självklart att det ej behöver särskilt påpekas. I vårt första betänkande föreslog vi att elevintagningen till grundutbildningen skulle samordnas genom att ett gemensamt ansökningsförfarande infördes. Vi får beträffande den n ä r m a r e utformningen av systemet hänvisa till sid. 90 i betänkandet. Det väsentligaste skälet härför var att man skulle slippa dubbelansökningar med allt vad detta kan medföra av olägenheter och merarbete för såväl skolmyndigheter som enskilda sökande. Centralt antagningsförfarande har inte genomförts, när det gäller grundutbildningen. Beträffande vidareutbildningen, som kommer att i stor utsträckning centraliseras, har vi funnit skälen för ett centralt antagningsförfarande ännu starkare än i fråga om grundutbildningen. I detta sammanhang vill vi erinra om att gemensamt ansökningsförfarande för närvarande förekommer till centraliserade specialutbildningar. Vi förordar alltså en central intagning för vidareutbildningen.

Läsår, terminer m. m. I gällande bestämmelser angående sjuksköterskeskolor stadgas, att läsåret omfattar 42 veckor, som fördelas på två terminer om vardera 21 veckor. Detta överensstämmer med våra förslag i grundutbildningsbetänkandet. De skäl vi då anförde för ett läsår uppbyggt av två lika långa terminer gäller även vidareutbildningslinjerna. Vi har inte heller funnit anledning ifrågasätta någon ändring i läsårets eller terminernas längd.

39 Arbetsveckan Under grundutbildningen skall antalet veckotimmar utgöra normalt 37 och högst 40. Under period med huvudsakligen teoretisk undervisning må skolöverstyrelsen nedsätta antalet veckotimmar till lägst 30. Enligt vår mening bör man under vidareutbildningen förutsätta en ökad förmåga och vilja till självständig studieaktivitet från elevernas sida. Undervisningen bör även läggas så att den kräver egna insatser av eleverna i form av seminarieuppsatser, rapporter o. d. Med hänsyn härtill föreslår vi att antalet veckotimmar nedsätts, under avsnitt med övervägande teoretisk undervisning till lägst 25 och under övriga avsnitt till lägst 35.

Riktlinjer

för utbildningens

uppläggning

Vidareutbildningen skall ge eleverna teoretiska och praktiska kunskaper och förmåga att tillämpa dessa i praktiken. Utbildningen innehåller alltså såväl teoretiska som praktiska moment. Vidareutbildningen bör dock —- i likhet med grundutbildningen — vara övervägande praktiskt inriktad. Detta gäller särskilt de utbildningslinjer som syftar till verksamhet inom vårdområden som i grundutbildningen tillgodoses endast med begränsade kurser. Liksom i fråga om grundutbildningen föreslår vi att den teoretiska undervisningen dels samlas till vissa avsnitt, dels läggs in under praktikperioden såsom jämsidesundervisning. Erfarenheten visar att man härigenom uppnår en effektivare inlärning. Det är därför angeläget att denna undervisningsform ytterligare utvecklas. De framlagda läroplanerna förutsätter s. k. rotation, vilket är nödvändigt med hänsyn till att antalet utbildningsplatser är begränsat.

En långt driven rotation med ett flertal korta avsnitt förlagda till olika praktikområden försvårar uppläggningen av en effektiv jämsidesundervisning. En sådan undervisningsform förutsätter att den teoretiska och praktiska undervisningen löper parallellt så att aktuella patientfall tas till utgångspunkt för teoriundervisning samt att även elevens upplevelser och aktuella erfarenheter kan bilda illustrationer till teorilektionerna. Vid detaljuppläggning av undervisningen på skolorna kräver dessa problem särskild uppmärksamhet. Fördelen av jämsidesundervisning i direkt anslutning till praktikperiod måste vägas mot det krav på ökning av lärarresurserna, som följer av en i och för sig önskvärd dubblering av teorilektionerna. Vi har under vårt arbete med vidareutbildningen alltmer kommit till insikt om svårigheten för sjukhusen att möta de såväl kvantitativt som kvalitativt allt starkare kraven på praktisk utbildning för olika slag av vårdyrken. Nya utbildningsvägar tillskapas, utbildningsmålen höjs och intagningen av elever ökar. Inom all vårdyrkesutbildning måste en stor del av utbildningen bedrivas på sjukhusen. Eleverna måste få träning i att utföra olika sjukvårdande moment i den verkliga arbetsmiljön kring patienterna. Situationerna växlar ideligen, och uppgifterna måste alltid utföras på ett sådant sätt att patienterna får rätt vård och behandling. De åtgärder vi föreslagit för att möjliggöra en effektivare sjuksköterskeutbildning torde — även om de utsträcks till hela vårdyrkesutbildningen •— inte vara tillräckliga. Det är angeläget att alla möjligheter tillvaratas som — utan att utbildningsresultaten försämras — kan begränsa den tid av utbildningen som måste förläggas till sjukhus. Dylika åtgärder bör emellertid grundas på in-

40 gående studier av vilken metodik som skapar de bästa förutsättningarna för eleverna att tillgodogöra sig sådan undervisning. Kärnan i den praktiska vårdyrkesutbildningen är undervisning i direkt anknytning till patientvården, men det finns en del moment av praktisk karaktär som åtminstone delvis kan förberedas eller inläras genom vissa undervisningsformer som inte kräver den direkta kontakten med patientvården. Enligt vår mening är tidpunkten nu inne för en särskild utredning som omfattar all vårdyrkesutbildning. Utredningen bör i första hand omfatta metodstudier i avsikt att utröna, hur vårdyrkesutbildningen under praktiken skall läggas upp för att säkerställa ett gott utbildningsresultat. Utredningen bör få möjlighet att lägga upp och genomföra systematiska försök. Systematisk uppföljning och bedömning av resultaten bör läggas till grund för de uttalanden och rekommendationer som kan bli följden. Vi h a r övervägt om det skulle vara möjligt och lämpligt alt lägga upp vidareutbildningen med en friare studiegång än under grundutbildningen. Principiellt skulle sjuksköterskan själv kunna välja de ämnen, såväl teoretiska som kliniska, som hon vill studera. Vissa ramar skulle dock behöva uppställas, där det angavs vilka ämnen som var obligatoriska för att uppnå kompetens inom visst yrkesområde och vilka ämnen som var alternativa eller frivilliga samt i vilken inbördes ordning ämnena borde studeras. Ett sådant system skulle göra vidareutbildningen mer anpassningsbar till de utbildningsbehov, som den medicinska utvecklingen kan komma att medföra, men även och framför allt till enskilda elevers önskemål. Detta skulle kunna öka vissa sjuksköterskors motivation att vidareutbilda sig. Men

det är också möjligt att effekten hos andra skulle bli den motsatta, då dylika studier ställer större krav på den studerande. En på detta sätt upplagd vidareutbildning kan bli svår att planera och genomföra framför allt med tanke på föreliggande brist på lärare och kliniska utbildningsplatser. Dessa måste på grund av det stora utbildningsbehovet inom den samlade vårdsektorn utnyttjas så effektivt som möjligt. Svårigheten att organisera den praktiska utbildningen i en fri studiegång skulle kunna medföra att den blir tillbakasatt. Det är också sannolikt att den totala utbildningstiden skulle förlängas, vilket varken sjuksköterskan-arbetstagaren eller arbetsgivaren är betjänt av. Vi har därför kommit fram till att även vidareutbildningen bör anordnas med fast studiegång. I vårt arbete med läroplanerna har vi emellertid strävat efter att åstadkomma en viss samordning mellan de olika vidareutbildningslinjerna för att uppnå ett flexibelt utbildningssystem. Därigenom vinnes bl. a. möjlighet till viss samläsning, övergång från en linje till en annan och komplettering av genomgången vidareutbildning i ett senare skede genom möjlighet att genomgå viss del av annan linje. Dessa strävanden h a r i viss utsträckning påverkat läroplaner och kursplaner, vilket närmare framgår av det följande. Lärostoffet Undervisningen skall i samtliga ämnen på de olika vidarutbildningslinjerna bygga på det kunskapsstoff, som inhämtats i motsvarande ämne under grundutbildningen. Vi h a r i stor utsträckning använt samma ämnesbenämning på olika linjer, även om kursinnehållet inte är identiskt. Ämnesbenämningen farmakologi täcker exempelvis ett varierande

11 innehåll på olika linjer. I fråga om undervisningen i administration och arbetsledning gäller att den i sin huvudsakliga del är densamma för alla linjer i vilka den förekommer. I utbildningslinjen för öppen hälso- och sjukvård har det befunnits lämpligt att erforderlig undervisning i detta ämne integreras i andra kursplaner. Förslag till kursplaner i de olika ämnen som ingår i respektive linje h a r samlats i särskilda bilagor. Med hänsyn till kursplaneförslagens karaktär av expertarbete har vi icke ansett oss böra ingå på någon samlad detaljgranskning av planernas innehåll. I huvudsak bör förslagen, som vi i princip ansluter oss till, kunna ligga till grund vid utförandet i praktiken av vårt utbildningsförslag. Till sin natur bör kursplanerna betraktas som normalplaner, som i sina enskildheter icke bokstavligen behöver följas. I allt väsentligt bör dock eleverna bibringas det kunskapsinnehåll planerna ger uttryck för. En angelägen uppgift för såväl de medicinska som de pedagogiska myndigheterna blir att uppmärksamt följa utvecklingen på medicinens och sjukvårdens område och att successivt företaga de justeringar och moderniseringar i fråga om lärostoffet, som betingas av utvecklingen. I vårt första betänkande föreslog vi att en mindre kurs i krigsmedicin skulle ges i grundutbildningen och följas av fortsatt utbildning i ämnet i vidareutbildningen. Vi anser dock att undervisningen bör utvidgas till att omfatta hälso- och sjukvård vid olika former av medicinska katastrofer i tider av såväl fred som krig. Med den nuvarande tekniska, industriella, sociala och ekonomiska utvecklingen ökar nämligen riskerna för katastrofsituationer av olika slag. F. n. arbetar medicinalstyrelsens katastrofkommission för att ge-

nom råd och anvisningar höja beredskapen vid medicinska katastrofer i fredstid. Mot bakgrunden av det anförda föreslår vi att ämnet benämnes katastrofmedicin i stället för krigsmedicin eller försvarsmedicin. Vi utgår från att samtliga sjuksköterskor bör ha samma kunskaper häri. Vi har funnit det lämpligt att inarbeta undervisningen i vidareutbildningen. Denna delkurs bör emellertid stå öppen för alla sjuksköterskor, även dem som ej genomgår vidareutbildning. För sjuksköterskor som utbildats enligt äldre studiegång torde särskilda kurser böra anordnas.

Utbildningens

längd

Enligt vår uppfattning är det önskvärt att de olika utbildningslinjerna blir ungefär lika långa. Detta möter vissa svårigheter, eftersom lärostoffet är av mycket växlande omfattning i de särskilda linjerna. Dessa variationer beror inte bara av målsättningen för de olika linjerna utan även av i vilken grad grundutbildningen ger kunskaper och färdigheter inom de aktuella ämnesområdena. Vad först angår vidareutbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård samt mentalsjukvård har vi funnit att med hänsyn till angivna förhållanden och med beaktande av att eleven kommer att ha fullgjort viss praktiktjänstgöring före inträdet i vidareutbildningen denna utbildning kan begränsas till en termin. Beträffande övriga vidareutbildningslinjer anser vi att med hänsyn bland annat till kravet på utbildning inom visst fackområde utbildningen bör omfatta två terminer. I stort sett kan således sägas att elev, som börjar sjuksköterskeutbildning, kan räkna med att efter tre och ett halvt år ha genomgått såväl grund- som vidareutbildning.

42 Verksamhetsformer. Den praktiska bildningens organisation

ut-

Vi utgår från att eleverna under vidareutbildningen när det gäller såväl teoretisk som praktisk undervisning delas in i grupper (kurser) enligt i huvudsak samma riktlinjer som vi angav för grundutbildningen. Detta skulle innebära att en elevgrupp under läsperiod skall omfatta högst 30 elever och under övervägande praktiskt utbildningsavsnitt 8—16 elever. Beträffande grundutbildningen räknade vi med att den pågående utvecklingen mot mera elevaktiverande arbetsformer skulle fortsätta. På vidareutbildningsnivån finner vi det än mer angeläget att en sådan utveckling ägnas stor uppmärksamhet. Rena lektionsserier måste dock förekomma även på denna nivå. Det är emellertid ytterst angeläget att sådana serier följs upp i den praktiska undervisningen och kompletteras med u p p satsseminarier, undervisningsronder, vårdkonferenser och andra seminarieövningar. Eleven skall självständigt inhämta och redovisa viss litteraturkurs. När det gäller verksamhetsformerna i övrigt vill vi hänvisa till vad vi anfört härom i betänkandet om grundutbildningen. I nämnda betänkande ägnade vi stor uppmärksamhet åt frågan om den praktiska utbildningens organisation (s. 101 if). Vad vi där anfört äger motsvarande tillämpning på vidareutbildningens praktikperioder. Sammanfattningsvis innebar våra förslag följande. Den praktiska utbildningen bör så långt möjligt intensifieras och effektiviseras. Eleverna skall under den praktiska utbildningen gå vid sidan av sjukhusets personalstat och således icke sättas in i sjukhuspersonalens tjänstgöringsschema. Sjukhusets personal bör vara så dimensionerad, att patientvården kan

tillgodoses genom viss omdisponering, när eleverna vissa tider är frånvarande från avdelningen för teoretiska eller praktiska studier på annat håll. Under den praktiska utbildningen skall eleverna under handledning aktivt deltaga i verksamheten och erhålla sådan erfarenhet och övning, som ligger i linje med utbildningsmålen. Det är angeläget att sjuksköterskorna på de olika avdelningarna och i olika former av öppen vård aktivt deltar i handledningen av eleverna. Därför måste sjuksköterskorna ha ingående kännedom om den utbildningsplan eleverna följer, syftet med avdelningspraktiken och hur de som handledare skall kunna bidra till att detta uppnås. Detta kan klargöras vid konferenser mellan skolans ledning och sjukhusens föreståndarinnor och sjuksköterskor och följas upp genom kontinuerlig kontakt mellan klinikläraren och avdelningens sjuksköterskor. Härigenom underlättas en samordning av den teoretiska och praktiska utbildningen. I våra förslag till läroplaner för de olika vidareutbildningslinjerna h a r vi varit angelägna om att lägga in sådan undervisning, som kan göra sjuksköterskorna väl rustade att tillgodose de utbildningsbehov som finns bland såväl personal som olika elevgrupper inom resp. arbetsenhet. Härutöver kan särskilda studiedagar anordnas för att n ä r m a r e belysa handledningsmetodiska frågor. Det är också väsentligt att sjuksköterskornas arbetsuppgifter avpassas så att erforderligt utrymme ges åt instruktion och handledning. Den praktiska utbildningens organisation och uppläggning måste delvis få en i förhållande till grundutbildningen avvikande utformning. De olika utbildningslinjerna h a r bl. a. det gemensamt, att de skall ge tillräcklig utbildning för chefsskap som avdelningssköterska och motsvarande. Detta måste

43 sätta sin prägel på de uppgifter eleven skall lösa. Mot bakgrunden av att avdelningssköterskan h a r ansvaret för att personalen utför det praktiska sjukvårdsarbetet, vilket innebär en förskjutning av tyngdpunkten i hennes arbete mot ett större administrativt ansvar, bör alltså vidareutbildningen i möjligaste mån alltid innehålla inslag av arbetsledning och/eller administrativa moment. Uppläggningen bör göras så, att eleven uppfattar åtgärder av administrativ och arbetsledande art som ett naturligt medel för att åstadkomma en vård som är adekvat för patienten. För patienterna individuellt utformade vårdplaner kan vara ett värdefullt hjälpmedel. Eleven skall därför tränas att göra såväl långsiktig som daglig planering av patientens vård med hänsynstagande till såväl läkares ordinationer som patientens tillstånd och behov. Det är också väsentligt att uppgifter ges så, att eleven kan skaffa sig en helhetsbild. På så sätt kan eleven erhålla ökad förståelse för vikten av samverkan såväl inom sjukhuset som mellan sjukhuset och organ utanför sjukhuset. Som ett led häri bör eleven delta i de konferenser som sjukhusets eller skolans ledning anordnar för personalen.

Undervisningshjälpmedel I vårt förslag om grundutbildning har vi i kapitel 10 redovisat vår syn på de undervisningshjälpmedel, som bör komma till användning. Till det vi där anförde vill vi foga ytterligare några synpunkter. Vad först beträffar läroböcker .så föreligger ett stort behov av sådana lämpade för olika utbildningsområden. Så är fallet i ämnet administration och arbetsledning och huvudämnena på flera linjer. Här bör nämnas sådana äm-

nen som akut medicinsk och kh'urgisk sjukvård, speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård, psykiatrisk sjukvård, förlossnings- och mödravård, operationslära, anestesiologisk sjukvård och intensivvård samt socialmedicin. Såväl elever som lärare bör ha tillgång till s. k. läromedelspaket med lärobok, studieplaner, studieuppgifter för självständig bearbetning, diskussionsuppgifter, diagnostiska prov (»självtests») och förslag till referensläsning. Läroböckerna bör också kompletteras med lärarhandledningar med råd t. ex. om den studietekniska träningen av eleverna, användning av bl. a. studiebeting, överkurser, samverkan med andra ämnen, planering och genomförande av studiebesök och hospiteringar. Dessutom bör förslag till litteratur, bilder (för projektion eller i tryck) och ljudband ingå. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att ta erforderliga initiativ härtill. I detta sammanhang vill vi också understryka vikten av att skolornas elev- och lärarbibliotek utrustas så, att de kan motsvara de krav, som undervisningen på vidareutbildningsnivå kommer att ställa. Av betydelse är att såväl svenska som utländska facktidskrifter finns tillgängliga. Dessutom vill vi framhålla den användning som videotape med »lagrade» TV-inspelningar torde komma att få, bl. a. när det gäller att återge situationer från olika avdelningar vad beträffar patientvård eller arbetsledning. På vissa linjer är det ett starkt önskemål att eleverna skall få en konkret uppfattning om sådana situationer, som förekommer relativt sällan men som är av vikt att de fått inblick i. Detta gäller t. ex. vidareutbildning i anestesioch operationssjukvård samt förlossnings- och mödravård. Utvecklingen på området intern television och videotape går mycket snabbt, och man tor-

44 de kunna räkna med att dessa undervisningshjälpmedel kan tagas i mer allmänt bruk vid den tidpunkt, då vidareutbildningen skall påbörjas. Det vore därför fördelaktigt, om planeringsoch förberedelsearbete på detta område kunde igångsättas så snart som möjligt. Detta bör ske centralt genom tillsynsmyndighetens försorg. Genom central planering på detta område torde onödig dubblering av dessa kostnadskrävande åtgärder kunna undvikas. Prov, bedömning terprövning

och betygsättning.

Ef-

Under vidareutbildningen måjste liksom under grundutbildningen en fortlöpande bedömning av undervisningsresultaten äga rum för att säkerställa att utbildningsmålen uppnås. Vi anser det också nödvändigt att sjuksköterskan efter genomgången vidareutbildning tilldelas slutbetyg. Proven bör vara av i huvudsak två typer, dels formella kunskapsprov som syftar till betygsättning i viktigare ämnen, dels diagnostiska prov. Den senare benämningen använder vi dels för sådana prov, som anordnas i början av en kurs för att ge läraren en uppfattning om elevernas kunskapsnivå, dels också prov som ges för att visa om eleverna tillgodogjort sig undervisningen i ett ämne på ett tillfredsställande sätt. De förra skall givetvis inte medräknas i betyg över genomgången kurs i ämnet. Den senare formen av diagnostiskt prov förekommer i vårt förslag till läroplaner i mindre omfångsrika ämnen där proven h a r till uppgift att avgöra om eleven nöjaktigt inhämtat kursen eller ej. Enbart kunskapsredo\ i s n i n g i form av muntliga tentamina, där eleven vid ett enstaka tillfälle får en chans att visa vilket kunskapsstoff hon inhämtat, bör inte förekomma. Så-

dana prov liar ofta låg tillförlitlighet och bör därför inte läggas till grund för ett betyg. I huvudämnen bör flera prov utgöra grundval för betyg i resp. ämne. I mindre ämnen, där man inte gärna kan ha mer än ett prov, bör man inrikta sig på att utfärda bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat. Vi har övervägt, huruvida betyg skall ges i praktisk duglighet på denna utbildningsnivå. I vårt förslag till grundutbildning ansåg vi det nödvändigt att åstadkomma en bedömning av den praktiska skickligheten, men vi framhöll också att det är utomordentligt svårt att erhålla objektiva bedömningsgrunder. Vi förordade att någon form av systematiskt bedömningsförfarande borde användas. I samband med den försöksverksamhet med standardiserat urvalsförfarande vid sjuksköterskeskolorna, som på förslag av ess genomfördes vid avdelningen för tillämpad psykologi vid Stockholms universitets psykologiska institution, konstruerades ett instrument för bedömning av sjuksköterskeeleverna under den praktiska utbildningen. I den rapport som undersökningsledaren laborator David Magnusson och fil. kand. Göran Zetterblom framlade om denna försöksverksamhet 1 presenterades även bedömningsinstrumentet. Det framhålls i rapporten, att detta instrument efter vissa modifieringar skulle kunna tas i allmänt bruk vid sjuksköterskeskolorna. Vi h a r i skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet framhållit bl. a. att vi anser, att de erfarenheter som vunnits bör tillgodogöras sjuksköterskeskolorna och att det är väsentligt att denna del av försöksverksamheten fullföl1

Urval av elever till sjuksköterskeskolor. Rapport rörande försöksverksamhet på uppdrag av 1962 års utredning angående sjuksköterskeutbildningen.

45 jes. En kopia av denna skrivelse har också tillställts skolöverstyrelsen. Det system som utarbetats för bedömning av eleverna under grundutbildningen bör utvecklas ytterligare. Ett sådant arbete bör också kunna komma inte bara all vårdyrkesutbildning utan även andra Yrkesutbildningar till godo. Det är många vanskligheter förknippade med bedömning av den praktiska dugligheten, vilket gör att osystematiskt insamlade skattningar utgör ett mycket svagt underlag för betygsättning. De personlighetsmässiga faktorerna kan bedömas i stället för de arbetsprestationer som utförts. Bedömningen kan vara sporadisk i stället för kontinuerlig, varigenom antalet observationstillfällen blir för få. Baseras betyget på utlåtande av en enda bedömare eller på utlåtande, som avgivits gemensamt av flera bedömare, så minskas dess värde. Dessutom kan referensramen hos bedömaren/betygsättaren skilja sig från den som betygsläsaren bar. Kunde man för den praktiska utbildningen finna ett bedömningssystem, som uppfyller kraven på tillförlitlighet i dess olika aspekter, vore betyg över praktisk duglighet onekligen värdefullare än betyg i teoretiska kunskaper. Sjuksköterskan måste nämligen kunna föra ut och tillämpa i det praktiska arbetet de teoretiska kunskaper hon inhämtat. Än så länge är emellertid betyg i teoretiska kunskaper betydligt bättre underbyggda än betyg i praktisk duglighet och därigenom mer tillförlitliga. Mot slopandet av praktikbetyg talar den betydelse betyget tillmäts av t. ex. arbetsgivare och utbildningsanstalter, framför allt vid meritvärdering i en konkurrenssituation. Vi föreslår att utlåtande över praktisk duglighet skall utfärdas efter de olika praktikavsnitten, men endast om vissa betingelser är uppfyllda. Utlåtandet skall vara grun-

dat på helst tre bedömares individuellt avgivna omdömen. Vidare skall det vara baserat på fortlöpande iakttagelser över det sätt på vilket förelagda uppgifter lösts och inte på bedömning av personlighetsmässiga drag. Utlåtandet bör ge besked, om eleven genomgått den praktiska utbildningen med godkänt resultat eller inte. Vidareutbildningen kommer därvidlag att skilja sig från grundutbildningen. Skälet är att på flera linjer förekommer så korta praktiska utbildningsperioder att vi bedömt det vara svårt att få fram väl underbyggda betyg i praktisk duglighet. Det är också önskvärt att enhetliga normer för utvärdering av den praktiska utbildningen tillämpas på samtliga vidareutbildningslinjer. Av läroplanen för grundutbildningen framgår att terminsbetyg skall utfärdas. Vi anser att detta inte är befogat för vidareutbildningen som är betydligt kortare. Eleven bör kontinuerligt underrättas om de resultat hon uppnår. Vi föreslår i princip att slutbetyget skall omfatta följande betyg och uppgifter om utbildningen: graderat betyg för insikter i teoretiska huvudämnen bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i teoretiska ämnen av mindre omfång intyg över genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i hälsovårds- resp. sjukvårdsämne Dessutom skall på betyget anges inom vilka områden praktiken varit förlagd, de skalor som används och betygens fördelning inom elevgruppen. Elever som inte uppnått godkänt resultat måste beredas möjlighet till förnyad prövning. Slutbetyg skall ej utfärdas, förrän godkänt resultat uppnåtts. I likhet med vad vi föreslog beträffande grundutbildningen föreslår vi att möjlighet bör finnas till efterprövning för

46 höjande av betyg i sådant teoretiskt ämne där graderat betyg utfärdats. Vi vill slutligen framhålla att, om i framtiden tillförlitligare instrument för

bedömning av elevens u p p n å d d a resultat i den praktiska utbildningen erhålles, så bör de förslag vi här framlagt bli föremål för omprövning.

KAPITEL 7

Läroplaner

Administration

och arbetsledning

Samtliga läroplaner — på något undantag när — upptar ämnena administration och arbetsledning respektive katastrofmedicin. Kursplanerna för dessa ämnen är identiska och har intagits i bilaga 3.1. Större delen av undervisningen i administration och arbetsledning samt hela undervisningen i katastrofmedicin ges under de tre första veckorna av utbildningen. Katastrofmedicin kan lämpligen koncentrationsläsas under en vecka. Av de 70 timmar, som kursplanen i administration och arbetsledning upptar, ges 50 timmar under den inledande läsperioden. Resten läggs som jämsidesundervisning under teoretiskt-praktisk period mot slutet av utbildningen. I de moment, där läro-

samt

katastrofmedicin

stoffet är sådant att det meddelas i föreläsningsform, kan elever från flera vidareutbildningslinjer delta samtidigt. I seminarier och diskussioner måste grupperna vara förhållandevis små, men även här kan det vara värdefullt, om elever från olika linjer deltar för en mer allsidig belysning av problemen. I vilken utsträckning det blir möjligt att genomföra samläsning blir beroende av de lokala förhållandena. På vidareutbildningslinjerna i intensivvård samt anestesi- och operationssjukvård har 20 av de 70 timmar, som hela ämnet upptar, brutits ut till ett särskilt ämne kallat speciell administration. Kursplanen är intagen i kursplanebilagan för respektive linje.

Medicinsk

och kirurgisk

Funktions- och ansvarsområde

Vidareutbildningslinjen i medicinsk och kirurgisk sjukvård är avsedd för blivande avdelningssköterskor (motsvarande), i den mån de ej är verksamma inom områden som kräver en mer specialinriktad vidareutbildning, exempelvis för barnsjukvård, mentalsjukvård eller operationssjukvård. Efter grundutbildning och ett halvt års praktik vid vårdavdelning bör sjuksköterskan ha en relativt god erfarenhet av vård av patienter med såväl medicinska som kirurgiska sjukdomar samt av planering och anpassning av vården med hänsyn till den enskilde patientens behov. Det krävs emellertid av en avdelningssköterska att hon snabbt kan bedöma akuta situationer med plötsliga, eventuellt livshotande förändringar i patienternas tillstånd. Det ankommer på henne att avgöra när läkare skall tillkallas. I avvaktan på ytterligare ordinationer åligger det sjuksköterskan att ge patienten den vård som bäst svarar mot det aktuella behovet, samt förbereda behandlingar som kan komma att krävas. I sådana situationer krävs förutom kunskap om de aktuella sjukdomstillstånden även förmåga att överblicka de personalresurser som finns och att snabbt omfördela den tillgängliga personalen. Ju större erfarenhet en sjuksköterska h a r av kritiska situationer och omhändertagande av svårt sjuka patienter, desto bättre rustad är hon att möta akut upp-

sjukvård

kommande situationer i arbetet p å allmänna vårdavdelningar. Inblick i och viss erfarenhet av intensivvård gör sjuksköterskan bättre rustad att förstå när en patient kan vara i behov av sådan vård och hur patienten bör omhändertagas före och efter en period av intensivvård. Sjukhusinfektioner har blivit ett allt större problem inom den moderna sjukvårdens alla specialiteter. Sjuksköterskan måste vara väl införstådd med de risker som sjukhusinfektionerna medför för patienterna och på ett effektivt sätt kunna tillämpa sjukhushygieniska principer och god isoleringsteknik. Hon bör därför tränas i den skärpta hygieniska disciplin som infektionsavdelningarna tillämpar, så att hon kan omsätta sina kunskaper och anpassa de hygieniska åtgärderna på ett adekvat sätt på avdelningar med mindre möjligheter till isolering och sämre resurser vad beträffar sanitär utrustning. Beträffande avdelningssköterskas funktions- och ansvarsområde i övrigt får vi hänvisa till kap. 5.

Utbildningsmål

Vidareutbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård bör göra sjuksköterskan skickad att självständigt leda en vårdavdelning, även specialiserad sådan, inom vårdgrenar sorterande under huvuddisciplinerna medicinsk och kirurgisk sjukvård eller att inneha sådana

49 specialbefattningar inom dessa vårdgrenar, som kräver särskilda kunskaper utöver dem som meddelas i grundutbildningen. Undervisningen avser att ge sjuksköterskan fördjupade kunskaper och ökad skicklighet i allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård grundläggande kunskaper om de särskilda sjukvårdsproblemen inom någon eller några av medicinens och kirurgins subspecialiteter fördjupade kunskaper i administration, organisation och undervisningsmetodik samt ökad skicklighet att leda och handleda personal och elever. Utbildningen skall dessutom vidareutveckla sådana egenskaper och attityder, som är önskvärda för yrkesutövningen. Sjuksköterskan bör bli medveten om den psykologiska miljöns betydelse för patienter och personal och om sitt ansvar för denna.

Tillträde till utbildningen

Den sjuksköterska, som vill vidareutbilda sig inom medicinsk och kirurgisk sjukvård, bör efter sin legitimation skaffa sig större erfarenhet av vård av patienter med olika sjukdomar än vad som kunnat erhållas under grundutbildningen. Hon bör konfronteras ytterligare med de arbetsledande uppgifter, som möter i arbetet på en vårdavdelning. Grundutbildningen syftar bland annat till att göra den blivande sjuksköterskan medveten om och lära henne acceptera sin roll som arbetsledare. Den skall också ge förutsättningar för att deltaga i personalutbildning inom arbetsområdet. Vidareutbildningen skall fördjupa hennes kunskaper och göra henne bättre skickad att kunna påtaga sig det ansvar det innebär att fungera som ledare för personalen i vårdavdelningsarbetet. En 4—612671

tids mellanliggande praktik bör därför enligt vår uppfattning krävas för tillträde till vidareutbildningen. Tjänstgöringen bör förläggas till medicinsk eller kirurgisk vårdavdelning och skall omfatta sex månader. Det är önskvärt att icke alltför lång tid förflutit efter grundutbildningen innan vidareutbildningen påbörjas. Om en avsevärd tid förflyter mellan grundutbildningens avslutande och vidareutbildningens påbörjande, kan det bli nödvändigt att sjuksköterskan friskar upp sina teoretiska kunskaper för att hon skall kunna följa vidareutbildningen.

Utbildningens utformning och innehåll

Riktlinjer

för utbildningens

uppläggning

Under grundutbildningens sista termin har, förutom en sammanfattande översikt av huvudkursens viktigaste avsnitt i medicinsk respektive kirurgisk sjukdoms- och sjukvårdslära, en orientering givits om vissa medicinska och kirurgiska subspecialiteter, som finns företrädda på skolorten eller för vilka man kunnat kalla specialföreläsare. I utbildningsmålet för vidareutbildningen h a r vi angivit, att sjuksköterskan bör kunna tjänstgöra på sådan medicinsk och kirurgisk vårdavdelning, där specialiserad sjukvård bedrives. F ö r att kunna göra detta måste hon därför beredas tillfälle att på en specialiserad klinik lära sig förekommande utrednings-, behandlings- och vårdmetoder. Till detta kommer att sjuksköterskan ytterligare skall förberedas för sina uppgifter som ledare av arbetet p å vårdavdelning. Vi har tidigare redogjort för den undervisning som av detta skäl bör ingå i vidareutbildningen. Med beaktande av vad vi ovan anfört h a r vi funnit att utbildningen bör omfatta en termin och koncentreras till tre ämnesområden: allmän medicinsk

50 och kirurgisk sjukvård, en medicinsk och/eller en kirurgisk specialitet samt administration och arbetsledning. Samtliga ämnesområden är obligatoriska, men i speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård föreligger möjlighet att välja mellan en rad olika specialiteter i fasta kombinationer. Denna organisation möjliggör även komplettering inom ytterligare specialitet efter genomgången vidareutbildning. Både teoretisk och praktisk undervisning skall förekomma, väl samordnade och givetvis understödda av sjuksköterskans egna studier och följda av tentamina. Den teoretiska utbildningen omfattar drygt 40 % och den praktiska utbildningen inemot 60 % av den totala utbildningstiden.

Lärostoffet Lärostoffet har samlats i 11 ämnen, av vilka administration och arbetsledning, fysiologi och speciell fysiologi, infektionssjukvård, allmän och speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård samt katastrofmedicin beretts störst utrymme. Innehållet i ämnena framgår av kursplanerna, som återfinnes i bilaga. I speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård har kursplan utarbetats endast för hjärt- och lungmedicinsk samt thoraxkirurgisk sjukvård i samarbete med företrädare för dessa områden för att visa vad som lämpligen kan ingå i detta avsnitt. Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att ombesörja ut-

7.1 Schematisk Teori

Läsperiod

Akut- Intensivmottag- vårdsningsav- avdeldelning ning

Infektionsavdelning

2 Antal vtr teori praktik...

10 25

10 25

10 25

Summa v t r .

35 Läs- och Specialmedicinsk Läs- och tentaoch/eller tentamensspecialkirurgisk mensperiod avdelning period 8

teori 265 praktik 350 615

10 25

—

21 veckor

Terminens längd

Teori

Speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård

Allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård

Antal veckor

Summa timmar

Teori och praktik

Teori

Teori och praktik

Administration och arbetsledning Katastrofmedicin

Läsperiod

översikt

%

43,0 57,0 100,0

Teori: Teori och praktik: akut mottagningsavdelning intensivvårdsavdelning infektionsavdelning specialmedicinsk och/eller specialkirurgisk avdelning

7 v. 14 v. 21 v.

—

51 arbetandet av kursplaner för de alternativa ämnesområdena. De övriga kursplanerna har i huvudsak uppgjorts av vår expertgrupp för medicinsk och kirurgisk sjukvård med bistånd av expertgruppen i anestesiologi och intensivvård. I fråga om ämnet infektionssjukvård har särskilda specialister anlitats. Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Av den schematiska översikten 7.1 framgår hur de olika ämnesområdena inplaceras i utbildningen, terminens indelning i läsperioder, teoretiskt-praktiska perioder och tentamensperioder samt antal teori- och praktiktimmar per vecka. Administration och arbetsledning sanit katastrofmedicin inleder terminen i form av en tre veckors teoriperiod. Därefter följer en nio veckors period som ägnas allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård. Läsperioden på två veckor omfattar undervisning i fysiologi, speciell fysiologi och andra ämnen, grundläggande för akut- och intensivvård samt infektionssjukvård. Därefter följer två veckors teoretiskt-praktisk undervisning i vartdera ämnet akutsjukvård, intensivvård och infektionssjukvård. Under dessa avsnitt fördelas deltagarna på tre grupper, som roterar mellan de olika praktikfälten. På akutmottagning och intensivvårdsavdelning beräknas eleverna delta i såväl morgon- och förmiddagsarbetet som eftermiddags- och kvällsarbetet. Den praktiska utbildningen under avsnittet infektionssjukvård bör få formen av hospitering som fördelas mellan befintliga avdelningar. Den längsta tiden bör eleven få tillbringa på intagnings- eller observationsavdelning. Av de tio veckotimmar som disponeras för jämsidesundervisning anslås sex

till studietid för inläsning av särskild litteraturkurs i allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård samt infektionssjukvård. Under den kliniska utbildningen bör eleven bl. a. insamla uppgifter av olika slag som kan läggas till grund för grupparbeten, diskussioner, enskilda arbeten etc. Hela perioden avslutas med en vecka för sammanfattande tentamensläsning och tentamen i fysiologi och speciell fysiologi, infektionssjukvård samt allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård. Sist kommer en nio veckors period, omfattande speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård. Kursdeltagarna har, här möjlighet att välja mellan olika äm r nesområden. Avsikten med utbildning inom olika subspecialiteler inom medicin och kirurgi är dels att ge ökade kunskaper och vidgad erfarenhet för sjuksköterskor som avser att tjänstgöra vid allmänna medicinska eller kirurgiska avdelningar, dels att tillgodose utbildningsbehovet av sjuksköterskor för specialklinikerna. Följande ämnesområden föreslås för utbildning i speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård: neurologisk och neurokirurgisk sjukvård bjärt- och lungmedicinsk samt thoraxkirurgisk sjukvård endokrinologisk och gynekologisk sjukvård dermatologisk och plastikkirurgisk sjukvård reumatologisk och ortopedisk sjukvård njurmedicinsk och kirurgisk urologisk sjukvård infektionssjukvård samt öron-, näsoch halssjukvärd ögonsjukvård , , .; långtidssjukvård .'• PVIUtöver dessa ämnesområden kan gi-

52 vetvis utbildning anordnas inom andra specialiteter om behovet av vidareutbildade sjuksköterskor motiverar detta. Utbildning i långtidsvård skall omfatta såväl vård och rehabilitering av långvarigt sjuka och invalidiserade patienter som åldringsvård och geriatrisk sjukvård. Den lämpar sig för sjuksköterskor, som vill utbilda sig för avdelningsskötersketjänst inom långtidsvården. Den torde vidare kunna vara lämp a d för blivande ålderdomshemsföreståndare. Möjligheter att orientera sig inom laboratoriedisciplinerna (klinisk kemi och klinisk fysiologi) kan också infogas i detta schema. Om det visar sig önskvärt att vid dylikt laboratorium anställa sjuksköterska för att bl. a. övervaka patienternas tillstånd under påfrestande undersökningar m. m., så kan inom ramen för den h ä r anslagna tiden en viss utbildning för detta område ges. Utbildningen syftar alltså inte till någon egentlig laboratorieutbildning utan avser de sjukvårdande moment som kan förekomma på ett sjukhuslaboratorium. Utbildningen under denna period måste för vissa ämnesområden centraliseras. Den bör belysa vissa specialiteter ur såväl medicinsk som kirurgisk synpunkt. I princip bör sjuksköterskan kunna välja fritt mellan olika ämnesområden. Vid anordnandet av utbildningen måste dock hänsyn tagas till det aktuella behovet av sjuksköterskor inom de olika specialiteterna. Kurser inom vårdgrenar med litet personalbehov kommer förmodligen inte att anordnas varje termin. Om sjuksköterskornas eget val skulle visa sig leda till en sned belastning på olika utbildningsområden kan en viss styrning av valet bli nödvändig. Sjuksköterskorna bör under den teoretiskt-praktiska utbildningen, omfattande åtta veckor, aktivt deltaga i arbe-

tet på vårdavdelning inom vederbörande klinik. I regel förläggs fyra veckor till medicinsk och fyra veckor till kirurgisk vårdavdelning. Dessutom bör sjuksköterskan beredas tillfälle att följa patient till serviceavdelningar och övervara vissa undersökningar, operationer och andra behandlingar som patienten genomgår. Hon skall också lära känna verksamheten inom den öppna hälsooch sjukvården och kontakterna med denna. Under utbildningen på vårdavdelning skall sjuksköterskan göras förtrogen med avdelningssköterskans arbetsuppgifter samt med de för avdelningen speciella vård- och behandlingsmetoderna. Sålunda bör hon bland annat ges tillfälle att genom iakttagelser och övervakning fortlöpande skaffa sig kunskap om inneliggan-

7.2 Timplan Antal undervisningstimmar

Ämnen

Administration och arbetsledFysiologi och speciell fysiologi Vätskebalans och vätsketerapi Materialkunskap och materiel-

70 20 8 6

Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk 8 8 34 Allmän medicinsk och ki22 Speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård

58 25 6

Klinisk praktik Akut medicinsk och kirur50 50 50

Infektionssjukvård Speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård

200 Summa

53 de patienters bakgrund, sjukdomstillstånd och aktuella vårdbehov, med iakttagande av läkares ordinationer individuellt planera och ombesörja patienternas vård och behandling och därvid söka tillgodose den enskildes behov såväl fysiskt som psykiskt, informera och undervisa patienter och deras anhöriga samt upprätthålla god kontakt med dessa, aktivt deltaga i information och rapportgivning till personalen, i samråd med avdelningssköterska organisera och självständigt leda avdelningskonferenser samt planera och hålla kortare avdelningslektioner, skaffa sig kunskap om på avdelningen förekommande tjänstgöringsschemata och arbetsordningar, 7.3 Fördelning

observera vårdavdelningens hygieniska förhållanden och medverka till förbättringa r i dessa, delta i utvecklandet av avdelningens a r betsmetoder. Den teoretiska undervisningen, som u n d e r denna period i sin helhet ges som jämsidesundervisning, kan organiseras något olika beroende på utbildningsgruppens storlek och lokala förhållanden. Ämnena bör i p r i n c i p vara t v å : sjukdoms- och sjukvårdslära samt administration och arbetsledning. Teoretisk undervisning bör a n o r d n a s under 10 timmar per vecka. Därav ägnas förslagsvis 7,5 timmar åt special-

av undervisningen

Antal undervisningstimmar i läsperiod

Ämnen

Administration och arbetsledning Fysiologi och speciell fysiologi . Vätskebalans och vätsketerapi . Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk bedömning Intensivvård Infektionssjukvård Allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård Speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård Katastrof medicin Utbildningsorientering Klinisk praktik Akut medicinsk och kirurgisk sjukvård Intensivvård Infektionssjukvård Speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård Summa

50 16 8

på olika

perioder

Antal underAntal under- visningstimvisningstimmar under mar under teoretisktteoretisktpraktisk praktisk peperiod i riod i allmän speciell medimedicinsk och cinsk och kirurgisk kirurgisk sjukvård sjukvård

20 4

4 8 20

8 8 34

22 58

25 2

58 25 6 50 50 50

50 50 50

70 20 8 6

6 4

Summa undervisningstimmar

54 området i form av läkarföreläsningar, undervisning av specialutbildade sjuksköterskor m. fl. experter samt litteraturkurs. Resterande 2,5 timmar anslås åt seminarieövningar, grupparbete m. m. i administration och arbetsledning med anknytning till den teoretiska undervisningen i terminens början. För sjukdoms- och sjukvårdslära anslås sålunda 58 timmar, varav 10 timmar är avsedda för en litteraturkurs. Administration och arbetsledning omfattar 20 timmar. I denna undervisning bör speciell vikt läggas vid problemställningar inom vårdavdelningens funktionsområde. Tentamensveckan omfattar förberedelser för och tentamen i respektive specialitet samt i administration och arbetsledning. Ingen schemabunden undervisning :bör förekomma under läs- och tentam e n s p e r i o d e r n a , utan tiden ägnas helt åt självständiga studier och kunskapsi prov. Fördelningen av undervisningen i skilda ämnen på de olika perioderna I framgår av tab. 7.3.

Prov, bedömning

och

betygsättning

Kunskapsprov skall avläggas i fysiologi och speciell fysiologi, allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård, akut medicinsk och kirurgisk sjukvård (sjukdomslära med klinisk bedömning, vätskebalans och vätsketerapi samt intensivvård), infektionssjukvård, speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård, administration och arbetsledning samt katastrofmedicin. Betyget i medicinsk och kirurgisk sjukvård är en sammanfattning av betygen i de olika sjukvårdsämnena. Slutbetyget bör omfatta följande uppgifter: Graderat betyg för insikter i administration och arbetsledning medicinsk och kirurgisk sjukvård Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i katastrofmedicin. Intyg om genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i medicinsk och kirurgisk sjukvård. Uppgift om var den praktiska utbildningen ägt rum.

Intensivvård,

anestesisjukvård

Sjuksköterskor verksamma inom intensivvård samt anestesi- och operationssjukvård har åtskilliga funktioner gemensamma och deras arbetsuppgifter medför krav på en i många hänseenden likartad utbildning. Vi har därför valt att utforma en utbildningsgång för dessa sjuksköterskor, som under den första terminen är identisk, och som under den andra terminen innebär en uppdelning på tre olika grenar med speciell inriktning på intensivvård, anestesisjukvård resp. operationssjukvård. Såväl intensivvårdssköterskan som operationssköterskan behöver för sin verksamhet grundläggande kunskaper i anestesisjukvård och för både intensivvård och anestesiologisk sjukvård krävs vissa kunskaper i operationssjukvård. Genom en delvis gemensam utbildning bör sjuksköterskorna kunna få ökad förståelse för varandras arbetsuppgifter och ansvarsområden, vilket underlättar det viktiga samarbetet mellen de olika enheterna vid ett sjukhus. En samordnad utbildning underlättar även en senare komplettering och möjliggör en övergång från ett verksamhetsområde till ett annat genom att vederbörande deltar i den undervisning som ges under den andra terminen.

och

operationssjukvård

Det har visat sig omöjligt att göra en strikt gränsdragning mellan operationssköterskans och anestesisköterskans funktions- och ansvarsområden. Vid större sjukhus finnes särskilda anestesiavdelningar med specialutbildade sjuksköterskor för handläggning av anestesiologiskt arbete. Vid sådana sjukhus h a r operationssköterskan övervägande tekniskt operativa funktioner. Utvecklingen torde gå mot inrättande av anestesiavdelningar i allt större utsträckning, men särskilt på mindre sjukhus torde det alltjämt bli nödvändigt med viss anestesiologisk medverkan av operationssköterskepersonalen. Vid centraloperationsavdelningar behövs en sjuksköterska med chefsbefattning som samordnande ledare för operations- och anestesiverksamheten. Det är h ä r väsentligt att få en person med utpräglad förmåga att planera, organisera och leda arbetet. Gedigna kunskaper i och erfarenheter av administration och arbetsledning är för denna befattning huvudsaken. Denna sjuksköterska bör vara vidareutbildad i operations- och/ eller anestesisjukvård.

Intensivvård

Funktions- och ansvarsområde

Intensivvård är en tung och krävande arbetsform, som ställer stora krav på sin utövare beträffande såväl allmänmedicinska och allmänkirurgiska som speciella sjukvårdskunskaper, men också vad beträffar psykisk och fysisk kondition. Sjuksköterskans uppgifter inom detta verksamhetsområde är synnerligen mångfasetterade, men innebär alltid vård av nyopererade eller svårt sjuka patienter och omspänner dessutom ingripande i livshotande respiratoriska och cirkulatoriska sjukdomstillstånd. I i n t e n s i w å r d e n ingår övervakning av patienterna som ett oavvisligt led i kontrollen av respiration, cirkulation, medvetandegrad, neurologisk status etc. Denna övervakning, som med nödvändighet måste vara kontinuerlig dygnet runt, sker genom sjukvårdspersonalen, som till sitt förfogande h a r instrument, ofta elektroniska, med vars hjälp nämnda funktioner eller detaljer i dessa kan övervakas akustiskt eller visuellt, ev. under samtidig registrering. Tillgången till dylika tekniska hjälpmedel snarare ökar än minskar kravet på övervakaren. Ingående kunskaper om användning av elektroniska registrerings- och övervakningsinstrument samt förmåga till bedömning av dessa liksom av laboratorieresultat erfordras, övervakaren skall också äga förmåga till aktivt ingripande vid svik-

tande vitala funktioner i form av akuta livsräddande åtgärder såsom konstgjord andning och konstgjord cirkulation. Det krävs sålunda av intensivvårdssköterskan förmåga att bedöma svårt sjuka patienters aktuella status i fråga om såväl vitala som psykiska funktioner och att på grundval härav fullfölja de av läkare givna behandlingsföreskrifterna eller påkalla dennes uppmärksamhet för förnyat ställningstagande. Den rutinmässiga intensivvården måste ske på ett följdriktigt sätt, som förenar skonsamhet och nödvändig aktivitet. Respiratorpatienter fordrar i detta avseende en mycket stor insats och en aldrig sviktande uppmärksamhet från vårdpersonalens sida. Särskild vikt måste läggas vid vården av de respiratorpatienter, som är vakna och medvetna och där det psykologiska omhändertagandet av patienten är särskilt betydelsefullt. Rikedomen på instrumentarium på en avdelning för intensivvård h a r ovan antytts. Dessa instrument och apparater är ofta ömtåliga och dyrbara och kräver för sin funktion ett omsorgsfullt handhavande och noggrann vård. Utnyttjandet av dylik apparatur kräver därför en omfattande och kontinuerlig översyn av kvalificerad personal. En avdelning för intensivvård medför också en mångfald administrativa uppgifter, delvis av särpräglad natur. Behandlingsformen fordrar en effektiv organisation med god funktion. Detta

57 avdelning för behandling och övervakning av svårt sjuka patienter. Undervisningen avser att ge sjuksköterskan fördjupade kunskaper och praktisk färdighet i övervakning och intensivvård av svårt sjuka patienter särskilt vad gäller respiration, cirkulation, njurfunktion, vätskebalans och nutrition, fördjupade kunskaper i administration, organisation och undervisningsmetodik samt ökad skicklighet att leda och handleda personal och elever. Dessutom skall vidareutbildningen ytterligare utveckla sådana egenskaper och attityder, som är önskvärda för yrkesutövningen. Sjuksköterskan bör bli medveten om den psykologiska miljöns betydelse för patienter och personal och om sitt ansvar för denna.

nödvändiggör en jämförelsevis stor personalstab med betydande personalvårdande problem. Särskilt belastande på personal och administration är de oavvisligt höga krav på hygienen, som i varje situation måste ställas på avdelningen, dess personal, utrustning och lokaliteter. Handledning och instruktion av olika personalgrupper är därför en viktig uppgift. En ständig undervisning vid sjuksängen h a r en lika naturlig som nödvändig plats, liksom demonstrationer, konferenser och lektioner för personal och elever.

Utbildningsmål Vidareutbildningen till sjuksköterska vid intensivvårdsavdelning syftar till att göra den legitimerade sjuksköterskan skickad att fullgöra arbetet på en

7.4 Schematisk

översikt Termin 2

Termin 1 Teori

Teori och praktik

Teori

Teori och praktik

Teori

Allmän anestesio- Akut- Intensivvård logisk sjukvård sjukvård

Läs- och tentamensperiod

Läsperiod

Allmän operationssjukvård

Grundläggande anestesiologisk sjukvård

Läsperiod

Veckor. . .

1 Antal vtr. teori. . . praktik

6 29

6 29

25 G 29

6 29

6 29

25 Summa vtr....

Terminens längd 21 veckor Summa timmar teori 240 praktik 435 675 Teori: Teori och praktik: operationssjukvård 5 grundläggande anestesiologisk sjukvård 10 allmän anestesiologisk sjukvård 4 akutsjukvård 3 intensivvård 9

21 veckor Summa timmar teori 221 praktik 464 685

11 v

31 v 42 v

Summa timmar i termin 1 och 2 teori 461 praktik 899

1 360

0/

/o 33,9 66,1

100,0

58 Tillträde till utbildningen

I sin grundutbildning har sjuksköterskan fått erfarenhet av h u r man omhändertar patienter, som befinner sig i ett akut sjukdomstillstånd. Även om den erfarenhet hon fått av arbetet på en intensivvårdsavdelning är förhållandevis ringa, h a r hon dock en mycket god utbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård. Vi anser det även naturligt om sjuksköterskan först efter viss tids tjänstgöring inom praktisk sjukvård beslutar sig för att välja ett så krävande verksamhetsfält som intensivvård. Som vi framhållit i kapitel 6 är det dock angeläget att kunskaperna från grundutbildningen alltjämt h a r hög aktualitet.

Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Av den schematiska översikten 7.4 framgår, h u r de olika ämnesområdena inplaceras i utbildningen, terminernas fördelning i läsperioder, teoretisktpraktiska perioder och läs- och tentamensperiod samt antal teori- och praktiktimmar p e r vecka. Den första terminen inleds med en läsperiod på sex veckor varav halva tiden avses för administration och arbetsledning samt katastrofmedicin. Återstoden av läsperioden avses för de ämnen, som är grundläggande för de följande perioderna i allmän operationssjukvård och grundläggande anes7.5

Utbildningens utformning och innehåll

Riktlinjer ning

för

utbildningens

Timplan Antal undervisningstimmar

Ämnen

upplägg-

Utbildningstiden föreslås till ett läsår d. v. s. två terminer om vardera 21 veckor. Utbildningen omfattar såväl operationssjukvård som anestesisjukvård och intensivvård. Det är som vi tidigare anfört önskvärt att söka skapa största möjliga bredd i utbildningen liksom också möjlighet till framtida komplettering inom närliggande specialområden.

Lärostoffet Lärostoffet är uppdelat på 17 ämnen. Till de mest omfattande ämnena hör fysiologi, anestesiologisk sjukvård, intensivvård samt administration och arbetsledning. Innehållet i samtliga ämnen framgår av kursplaner, som återfinns i bilaga.

Administration och arbetsledning Speciell administration Anatomi och fysiologi Allmän fysiologi Klinisk fysiologi Klinisk kemi Fysik Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjuk-

50 20 30 30 39 10 15 15 30 10

Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk Intensivvård Anestesiologisk sjukvård . . Operationslära Katastrof medicin Utbildningsorientering Klinisk praktik

20 20 42 55 25 25 6

Anestesiologisk sjukvård . . Operationssjukvård

348 406 145 19

Summa

1 360

59 7.6 Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 1 Antal undervisAntal undervisningstimmar ningstimmar under teoretisktunder läsperiod praktisk period

Ämnen

Administration och arbetsledning Fysiologi Allmän fysiologi Klinisk kemi Vätskebalans Fysik Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk bedömning.. Anestesiologisk sjukvård Operationslära Katastrofmedicin Utbildningsorientering Klinisk praktik Anestesiologisk sjukvård Operationssjukvård Summa

Summa undervisningstimmar 50

16 10

30 10 5 10 15 6 10

—

—

10 10

— 5 6 10

— — 5 10 10 25 4

4 31 15

— —

9 41 25 25 4

—

290 145

290 145

7.7 Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 2 Antal undervisnings- Antal undervisningstimtimmar under Summa mar under läsperiod undervisteoretisktningstimmar praktisk 1 period

Ämnen

Speciell administration Fysiologi Klinisk fysiologi Speciell fysiologi Vätskebalans

12 10 30 10 5

Fysik

Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien. Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk bedömning.. . Intensivvård Anestesiologisk sjukvård Utbildningsorientering Klinisk praktik Intensivvård Anestesiologisk sjukvård Timmar till förfogande Summa

2 3

18 6 15 10

12 100

30 39 10 5 15 4 10

11 12 14

11 42

348 116 2

348 116 19

14 2

60 tesiologisk sjukvård, fem respektive tio veckor. Fördelningen av undervisningen under denna termin framgår av tab. 7.6. För den praktiska utbildningen bör ett rotationsschema utarbetas. Beträffande anvisningar för praktisk utbildning i operationssjukvård hänvisar vi till den redogörelse, som lämnas för motsvarande avsnitt i läroplanen för operationssjukvårdslinjen (sid. 73). Anvisningar för praktisk utbildning i grundläggande anestesiologisk sjukvård återfinnes i motsvarande avsnitt i läroplanen för vidareutbildning i anestesisjukvård (sid. 66). Den andra terminen inleds med läsperiod på fyra veckor och därefter följer teoretiskt-praktisk utbildning i allmän anestesiologisk sjukvård, akutvård och intensivvård på vardera fyra, tre och nio veckor. Terminen avslutas med en läs- och tentamensvecka. Fördelningen av undervisningen under denna termin framgår av tab. 7.7. F ö r den praktiska utbildningen måste även h ä r ett rotationsschema utarbetas. Beträffande anvisningar för praktisk utbildning i allmän anestesiologisk sjukvård hänvisar vi till den redogörelse, som lämnas för motsvarande avsnitt i läroplanen för anestesisjukvårdslinjen (sid. 67). Perioden i akutsjukvård förlägges till akut mottagningsavdelning. Eleverna kan lämpligen deltaga i arbetet under såväl morgon- och förmiddagstid som eftermiddags- och kvällstid. Eleven skall lära sig hur patienterna tages emot, behandlas och övervakas. Det är också angeläget, att hon lär sig, hur kontakten med anhöriga och den insjuknades arbetsplats etableras och upprätthålles. Vidare bör eleven få kännedom om administrationen av en sådan avdelning samt den kontinuerliga information och instruktion som måste ges

såväl till personalen som de elever som där utbildas. Den praktiska utbildningen i intensivvård kan om det visar sig önskvärt viss tid förläggas till natten. Med tanke på den fortlöpande undervisning, som bör meddelas av såväl läkare som sjuksköterska, är det dock fördelaktigt, om denna period inte blir längre än högst två veckor. Eleven skall systematiskt tränas i att övervaka patienterna och bedöma deras tillstånd och skiftningarna däri för att kunna r a p p o r t e r a sina iakttagelser och vidtaga adekvata vårdåtgärder. Hon skall i samband därmed lära sig använda de registrerings- och övervakningsinstrument som finns. Vidare skall hon ges tillfälle att utföra o r d i n e r a d e u n d e r s ö k n i n g a r och behandlingar, som är av sådan art att de anförtros sjuksköterskan, och att assistera vid sådana, som utföres av läkare. Eleven skall dessutom lära sig att aktivt ingripa med konstgjord andning samt understödd och konstgjord cirkulation, när detta är påkallat. Det är väsentligt att eleven i sin kontakt med patienterna strävar efter att utveckla förtroendefulla relationer med dessa och även mellan patienterna, läkarna och övrig personal. Detsamma gäller även patienternas anhöriga. Det är av betydelse att eleven ges tillfälle att tillämpa den undervisning som givits i ämnet administration och arbetsledning genom att aktivt deltaga i de administrativa arbetsuppgifter, som avdelningssköterskan har. Häri inkluderas även de undervisande uppgifterna. Till de administrativa uppgifterna räknas vidare bl. a. kontroll och övervakning av avdelningens hygieniska standard samt åtgärder som är nödvändiga för att avdelningens tekniska anordningar skall vara funktionsdugliga och tillförlitliga.

(il Den andra terminen avslutas med en läs- och tentamensvecka. Prov, bedömning

och

betygsättning

Av kursplanerna framgår i vilka ämnen kunskapsprov avlägges. Slutbetyget bör omfatta följande uppgifter: Graderat betyg för insikter i administration och arbetsledning fysiologi farmakologi intensivvård anestesiologisk sjukvård

operationslära Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i klinisk kemi och vätskebalans materialkunskap och materielvård sjukdomslära med klinisk bedömning katastrofmedicin Intyg om genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i intensivvård anestesiologisk sjukvård allmän operationssjukvård Uppgift om var den praktiska utbildningen ägt rum.

A

nestesisjukvård

Funktions- och ansvarsområde

Anestesisköterskans uppgifter präglas i sin väsentliga del av att hon under ledning av läkare har h a n d om patienter, som på farmakologisk väg erhållit en lokal bedövning eller allmänanestesi (narkos). Under detta tillstånd skall patienten ytterligare belastas genom operativt ingrepp. Narkos försätter patienten i medvetslöst tillstånd genom tillförande av narkosmedel i inandningsluften eller genom injektion i blodkärl. Tillståndet anestesi och då särskilt narkos kan med skäl betecknas som ett allvarligt ingrepp i kroppens fysiologiska funktioner. Uppgiften för anestesören (läkare eller sjuksköterska) är att vid narkos balansera graden av medvetslöshet så, att operatörens krav på erforderlig muskelavslappning och därmed goda operationsmöjligheter tillgodoses, samtidigt som de vitala funktionerna andning och cirkulation påverkas så litet som möjligt, eller på konstlad väg upprätthålls på fysiologiskt följdriktigaste sätt. Härvid krävs även förmåga att använda och bedöma elektroniska och andra vanliga registrerings- och mätningsmetoder samt resultaten därav. Detta kräver ständig vaksamhet av anestesören samt fordrar förmåga till snabba bedömanden, ställningstaganden och handlingskraft. Anestesören skall dessutom kunna följa operationens gång, uppmärksamma, bedöma och ersätta vätske- och

blodförluster. I anestesisköterskans funktioner ingår vidare ett flertal uppgifter av samverkande natur inom verksamhetsområdet, syftande till att möta de krav på säkerhet, effektivitet, hygien och undervisning, som gäller för själva anestesigivandet. Anestesisköterskans arbete inom dagens och morgondagens anestesiologi är enligt vår mening avancerat, ansvarsfullt och kvalificerat. Därtill kommer att hennes uppgift och arbete är psykiskt mycket ansträngande. Arbetet är också yrkeshygieniskt krävande genom den ständiga, nära kontakt anestesören, alla försiktighetsmått till trots, h a r med patientens utandningsluft och luftvägar. Administration. Anestesisköterskan h a n d h a r det anestesiologiska arbetet vid operationsenheten och organiserar detta tillsammans med anestesiläkare. Vi vill understryka, att arbetet vid en operationsenhet är ett utpräglat lagarbete mellan läkare, sjuksköterskor och övrig personal från såväl operationssjukvården som anestesisjukvården. Det är därför angeläget att betona vikten av en organisatorisk och planeringsmässig samhörighet. Anestesisköterskans arbetsfält är operationsenheten. På de sjukhus där centraloperation ej finns blir avdelningens arbetsfält fördelat på flera enheter. Detta medför i sin tur administrativa uppgifter också inom de enskilda enheterna. I begreppet administration inbegriper vi såväl personalfrågor som plane-

63 rings-, funktions- och materialanskaffningsfrågor. Anestesisköterskan skall äga ingående kunskaper om gällande medicinalförfattningar och säkerhetsföreskrifter inom sitt verksamhetsområde. Omhändertagande av patienten före, under och efter operation. Arbetet måste, även där särskild anestesiläkare finns, betecknas som en verksamhet, som av sin utövare kräver kunskap, omdömesförmåga och sådana praktiska erfarenheter att hon av ansvarige läkaren kan lämnas att på egen h a n d sköta anestesin. Det är angeläget att betona, att det av anestesisköterskan sålunda krävs förmåga att från journal och status (anamnesuppgifter, status och laboratorieresultat) kunna utläsa sådana väsentligheter, att hon i samråd med den för anestesin ansvarige läkaren kan bedöma och förstå patientens narkosrisk och de särskilda hänsyn, som med anledning h ä r a v och av den tilltänkta operationens karaktär och omfattning krävs för en medicinskt tillfredsställande planering, val avanestesiform och genomförande av anestesin. Enligt vår mening är detta en för sjuksköterskan kvalificerad medicinsk uppgift, eftersom det inte torde vara praktiskt möjligt att läkare finns tillgänglig i varje situation. Anestesisköterskan skall äga förmåga att ta h a n d om patienten vid dennes ankomst till operationsavdelningen och svara för dennes identitet. Anestesisköterskan bör också kunna handha patientjournalen och under anestesin föra erforderlig anestesijournal. Till patientens omhändertagande före operationen h ö r också patientens uppläggning på operationsbordet inför anestesins påbörjande. Anestesigivningen påbörjas i allmänhet i särskilda förberedelserum och patienten handhas då helt av anestesipersonalen. Den slut-

liga uppläggningen sker dock i samråd med operationssköterskan och/eller operatören. Ansvaret för lägets atraumatiska riktighet åvilar därför i vissa delar operationsavdelningens personal och i andra delar anestesiavdelningens. Anestesisköterskan måste dessutom kunna assistera och instrumentera vid vissa ingrepp, som är påkallade på grund av t. ex. nedsatt eller upphävd andning eller cirkulation, t. ex. tracheotome friläggning av ven m. m. Förberedelser till och avslutande av anestesier. Härmed avses iordningställande av farmakologiska lösningar, inklusive spädningar av läkemedel, som skall användas vid anestesigivningen, iordningställande av infusionsmaterial, etikettering av injektionssprutor, kontroll av apparatur och koppling av densamma samt utprovning av dess tillförlitlighet. Härtill kommer rekvisition av blodflaskor och iordningställande av dessa för transfusion. I det avslutande arbetet inbegripes kontroll av pågående infusion, rapportgivning till personal vid uppvaknings- eller intensivvårdsenhet etc. Apparat- och materielvård. En anestesiavdelning h a r omfattande materiel, som kräver noggrann vård. Av den som h a r ansvaret för denna vård krävs teknisk läggning och tekniskt kunnande, inte minst vad beträffar elektroniska instrument. Materielvården omfattar omhändertagande av engångsmateriel och flergångsmateriel. Desinfektionsförfarande och sterilisering är viktiga led i denna vård. Särskilda krav måste ställas på vård och skötsel av elektriska instrument, sugar och narkosapparater. I materielvården ingår självklart täta kontroller av maskinernas funktionsduglighet och tillförlitlighet. Undervisning. Där elever finns föreligger ett naturligt och viktigt undervisningsbehov. Därutöver finns ett

64 stort behov av kontinuerlig undervisning av avdelningens egen personal om nya farmaka, instrument, apparater, metoder och säkerhetsbestämmelser. Undervisningen kan meddelas dels vid operationsbordet, dels genom demonstrationer, lektioner, film och dylikt. Anestesisköterskan bör genom sin utbildning och praktiska erfarenhet vara väl skickad att undervisa även annan personal i det akuta omhändertagandet av medvetslösa och svårt sjuka patienter.

Utbildningsmål Vidareutbildning till anestesisköterska syftar till att göra den grundutbildade

sjuksköterskan skickad att under läkares ledning utföra anestesiologiskt arbete samt administrera sådant arbete. Efter ytterligare praktisk erfarenhet bör hon även kunna som avdelningssköterska vid operationsavdelning fungera som samordnande ledare för operations- och anestesiverksamheten. Undervisningen avser att ge sjuksköterskan kunskaper och skicklighet i anestesisjukvård vid såväl allmänna som specialkirurgiska ingrepp ökad kännedom om de vanligaste kirurgiska ingreppen och undersökningarna samt kunnighet att instrumentera och assistera vid operativa mindre ingrepp

7.8 Schematisk

översikt

Termin 1

Termin 2

Teori Teori o. prakt. Teori

Teori och praktik

GrundAllAlllägmän män gande anesLäs- opera- aneste- Läs- tesioperiod tions- siolo- period logisk sjuk- gisk sjukvård sjukvård vård

Teori

Speciell anestesiologisk sjukvård

Obstetrisk

2 Läsoch Neu- ThotentaOto- Pedia- roki- raxmenslogisk trisk rur- kirurperiod gisk gisk

3 Veckor

1 Antal vtr teori praktik

6 29

6 29

6 29

6 29

25 Terminens längd 21 veckor Summa timmar teori 240 praktik 435 675 Teori: Teori och praktik: allmän operationssjukvård grundläggande anestesiologisk sjukvård allmän anestesiologisk sjukvård speciell anestesiologisk sjukvård

11 v.

10^31 v. 4 12. 42 v.

21 veckor Summa timmar teori 221 praktik 464 685 Summa timmar i termin 1 och 2 /o teori 461 33,9 praktik 899 66,1 1 360 100,0

65 fördjupade kunskaper i administration, organisation och undervisningsmetodik samt ökad skicklighet att leda och handleda personal och elever. Dessutom skall vidareutbildningen ytterligare utveckla sådana egenskaper och attityder, som är önskvärda för yrkesutövningen. Sjuksköterskan bör bli medveten om den psykologiska miljöns betydelse för patienter och personal och om sitt ansvar för denna. Tillträde till utbildningen

Ämnet anestesiologi inom grundutbildningen har helt naturligt fått en ringa omfattning och sjuksköterskan är därför vid sin legitimation inte skickad för anestesiologiskt arbete. Vidareutbildningen bör därför kunna påbörjas i omedelbar anslutning till grundutbildningens avslutande. F ö r den som så önskar föreligger givetvis inget hinder att börja utbildningen efter viss praktik inom annan sjukvårdsgren.

Utbildningens utformning och innehåll

Riktlinjer ning

för

utbildningens

upplägg-

Utbildningstiden föreslås till ett läsår, d. v. s. två terminer om vardera 21 veckor. Utbildningen omfattar ämnet anestesiologisk sjukvård samt dessutom viss operationssjukvård och vissa för samtliga vidareutbildningslinjer gemensamma ämnen. Första terminen har utformats på samma sätt som motsvarande termin för operationssjukvårds- och intensivvårdslinjerna och omfattar dels allmän operationssjukvård, dels grundläggande anestesiologisk sjukvård. Termin 2 omfattar såväl allmän som speciell anestesiologisk sjukvård. Lärostoffet Lärostoffet är uppdelat på 17 ämnen. Till de mest omfattande ämnena hör fy5—612671

siologi, anestesiologisk sjukvård samt administration och arbetsledning. Innehållet i ämnena framgår av kursplaner, som återfinnes i bilaga. Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Av den schematiska översikten 7.8 framgår, hur de olika ämnesområdena inplaceras i utbildningen, terminernas indelning i läsperioder, teoretiskt-praktiska perioder och tentamensperiod samt antal teori- och praktiktimmar per vecka. Den första terminen inleds med en läsperiod på sex veckor varav halva tiden avses för administration och arbetsledning samt katastrofmedicin. De

7.9 Timplan Antal undervisningstimmar

Ämnen

Administration och arbetsledning Anatomi och fysiologi Allmän fysiologi Klinisk fysiologi Speciell fysiologi Klinisk kemi Vätskebalans Fysik Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk bedömning Anestesiologisk sjukvård . . Operationslära Orientering om operationsteknik Katastrofmedicin Utbildningsorientering Klinisk praktik Anestesiologisk sjukvård . . Operationssjukvård Timmar till förfogande Summa

50 20 30 30 35 10 10 15 25 6 20 20 105 25 10 25 6 754 145 19 1 360

66 7.10 Fördelning av undervisningen

Ämnen

på olika perioder i termin 1

Antal underAntal under- visningstimmar Summa undervisningstimmar under teoretiskt- visningstimmar under läsperiod praktisk period

Administration och arbetsledning Fysiologi Allmän fysiologi Klinisk kemi Vätskebalans Fysik Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk bedömning. Anestesiologisk sjukvård Operationslära Katastrof medicin Utbildningsorientering Klinisk praktik Anestesiologisk sjukvård Operationssjukvård Summa

övriga veckorna avses för de ämnen, som är grundläggande för de följande teoretiskt-praktiska perioderna i allmän operationssjukvård och grundläggande anestesiologisk sjukvård, fem respektive tio veckor. Fördelning av undervisningen under denna termin framgår av tab. 7.10. För den praktiska utbildningen bör ett rotationsschema utarbetas. Beträffande anvisningar för praktisk utbildning i operationssjukvård hänvisas till den redogörelse som lämnats för motsvarande avsnitt i läroplanen för operationssjukvårdslinjen (sid. 73). Den praktiska utbildningen i grundläggande anestesiologisk sjukvård bör planeras så att eleven lär sig omhändertagande av patienten på operationsavdelningen såväl före som under och efter operativa ingrepp, undersökningar och behandlingar. Detta innebär bl. a. att eleven skall lära sig att ge patienten det emotionella stöd och den tillsyn han kan behöva. Hon skall fastställa patientens identitet, kontrollera

att ordinerade preoperativa förberedelser har utförts och iakttaga deras effekt på patienten. Genom uppgifter i patientens journal och iakttagelser i övrigt skall eleven tränas i att bilda sig en uppfattning om patientens tillstånd. Den ansvarige anestesören bör tillsammans med eleven diskutera vilken anestesiform som skall ges vederbörande patient och h u r anestesien skall handläggas. Eleven skall tränas i kontinuerlig övervakning av sövd eller lokalbedövad patient och under ledning få utföra enklare inhalationsanestesi och intravenös anestesi samt biträda vid intubationer, lokal-, intra- och extraduralanestesier m. m. Anspråken på eleven bör ökas och större uppgifter tilldelas henne successivt. Hon skall också lära sig att ta h a n d om patienten efter avslutad anestesi och att lämna r a p p o r t till ansvarig sjuksköterska på den avdelning, dit patienten överföres för fortsatt vård. Omhändertagande av utensilier och a p p a r a t u r är också uppgifter, som skall övas under denna period.

16 10 10 10

5 10 10 25 4

14 5 5 6 10 4 31 15

30 10 5 10 15 6 10 9 41 25 25 4

290 145

290 145

67 7.11 Fördelning av undervisningen

Ämnen

Speciell administration Fysiologi Klinisk fysiologi Speciell fysiologi Vätskebalans Fysik Farmakologi Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk bedömning Anestesiologisk sjukvård Orientering om operationsteknik Utbildningsorientering Klinisk praktik Anestesiologisk sjukvård Timmar till förfogande Summa Den andra terminen inleds med en läsperiod på fyra veckor och därefter följer en teoretiskt-praktisk utbildning i allmän och speciell anestesiologisk sjukvård på fyra respektive tolv veckor. Terminen avslutas med en läs- och tentamensvecka. Fördelningen av undervisningen under denna termin framgår av tab. 7.11. För den praktiska utbildningen bör ett rotationsschema utarbetas. Den praktiska utbildningen i allmän anestesiologisk sjukvård skall baseras på de kunskaper och erfarenheter som eleven inhämtat under den första terminen. Eleven skall ges tillfälle att under ledning — men mer självständigt än tidigare — få utföra vissa uppgifter och även medverka i handläggning av anestesier som kräver större kunnande och teknisk skicklighet. Förutom inhalationsanestesi bör hon lära sig tekniken vid intravenös anestesi, intubationer, rektal anestesi, anestesi med total eller partiell återandning med kolsyreabsorber eller icke-återandningssystem

på olika perioder i termin 2 Antal undervisningstimmar under läsperiod 1

—

10 30

— 5

— — .

— — — — —

Antal undervisningsSumma timmar undervisunder teoreningstimmar tiskt-praktisk period 4

20 5 5

30 35 5 5 10 10

— 10 10

—

— —

11 64 10 2

—

464 7

464 19

34 7 2

6 3

.

11 24

samt manuellt och maskinellt assisterad och kontrollerad andning. Hur utbildningsperioden i speciell anestesisjukvård fördelas framgår av den schematiska översikten 7.8. Eleven skall under denna period genom studier vid olika specialavdelningar få praktisk kännedom om de särskilda anestesiologiska förhållanden som råder inom området ifråga. Givetvis måste eleven även u n d e r denna tid få arbeta under erfaren anestesörs ledning och få tillfälle att diskutera patienternas tillstånd, planering och handläggning av olika anestesier, förebyggande av och åtgärder vid komplikationer m. m. Rapportgivning och fortlöpande materielvård hör också till detta avsnitt.

Prov, bedömning och betygsättning Av kursplanerna framgår i vilka ämnen kunskapsprov avlägges. Slutbetyget bör omfatta följande uppgifter :

68 Graderat betyg för insikter i administration och arbetsledning fysiologi farmakologi anestesiologisk sjukvård operationslära Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i klinisk kemi och vätskebalans

materialkunskap och materielvård sjukdomslära med klinisk bedömning katastrofmedicin Intyg om genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i anestesiologisk sjukvård allmän operationssjukvård Uppgift om var den praktiska utbildningen ägt rum.

Operations

Funktions- och ansvarsområde

Operationssköterskans arbetsuppgifter och ansvar blir beroende av storleken på det sjukhus och den avdelning, där verksamheten är förlagd. Dessutom var i e r a r såväl arbetsuppgifter som ansvar beroende på vederbörandes tjänsteställning i avdelningsorganisationen. På vissa sjukhus är avdelningen för operationsverksamheten uppdelad i en avdelning för operationsarbete och en för anestesiarbete. Operationssköterskan h a r där i stor utsträckning arbetsuppgifter som innebär medverkan i patientens specifika, kirurgiska behandling. På andra sjukhus däremot, i synnerhet de mindre, utgör operationssköterskans arbete en kombination av tidigare nämnda uppgifter och sådana uppgifter som på större sjukhus hör till anestesiavdelningens sjuksköterskor. Operationsavdelningens storlek och personalantal påverkar i hög grad sjuksköterskans ansvar. Den arbetsledande uppgiften kan även variera betydligt för olika sjuksköterskor inom samma avdelning beroende på vederbörandes tjänstenivå och arbetslagets personalantal. Förutom de grundfunktioner som gäller alla legitimerade sjuksköterskor, och som vi angivit i vårt tidigare betänkande (kap. 7) och i kap. 5 i detta betänkande anser vi operationssköterskans funktioner vara följande: att fungera som ledare för under-

sjukvård

ställd personal inom operationslaget att inom operationslaget själv eller under medverkan av därtill avdelad personal sörja för patientens personliga omvårdnad och säkerhet på operationsavdelningen att medverka i patientens kirurgiska vård i dess vidaste bemärkelse. Detta innefattar bl. a. att ansvara för operationsavdelningens hygien, aseptik och antiseptik, att tillse att tillgänglig materiel är i fullgott skick, att ge läkare erforderlig assistans vid undersökningar, operationer och övriga kirurgiska behandlingar och att under ansvarig läkares ledning handlägga anestesiologiskt arbete. De ovan angivna grundfunktionerna omfattar operationssköterskans ansvarsområde i hennes dubbla funktion med arbetsuppgifter av såväl tekniskt operativ som anestesiologisk art. I de fall särskild anestesisköterska finns kommer en del av uppgifterna att avlastas operationssköterskan. Funktionen att fungera som ledare för underställd personal inom operationslaget innebär att operationssköterskan planerar, leder, övervakar och samordnar arbetet för den personal som arbetar inom ett operationslag. Arbetet inom en sådan enhet kräver ofta ett intimt samarbete mellan gruppens samtliga medlemmar för att nå det gemensamma målet att, ofta i en akut situation, tillgodose patientens erforderliga kirurgiska vård. Operationsskö-

70 terskan måste därför undervisa och handleda personal och elever samt fördela arbetsuppgifterna med hänsyn till personalens utbildning, kunnighet och kapacitet. I funktionen ingår alltså att skapa en gruppanda som baseras på samarbete och förtroende. Denna är nödvändig på en operationsavdelning där akuta förändringar ställer krav på snabba ingripanden och där gruppmedlemmarnas inbördes relationer och psykiska balans kan bli direkt avgörande för behandlingsresultatet. Dessutom ingår i operationssköterskans funktion att upprätthålla ett gott samarbete med övriga arbetsenheter såväl inom som utom avdelningen. Funktionen att sörja för patientens personliga omvårdnad och säkerhet på operationsavdelning är i många avseenden en anestesiologisk uppgift och innebär att mottaga patient som kommer till avdelningen, kontrollera identitet och handlingar samt taga emot rapport angående patienten. Vidare innebär denna funktion att tillgodose patientens behov av personlig omtanke och emotionellt stöd inför en förestående undersökning eller operation. Det är också nödvändigt att genom övervakning och kontroll uppmärksamma förändringar i patientens reaktion och tillstånd, som fordrar sjuksköterskans ingripande och ev. rapportgivande till läkare. Att tillgodose patientens behov av säkerhet innefattar, utom vad ovan nämnts, bl. a. att åstadkomma rätt läge för patienten på operationsbordet och därigenom gardera patienten mot komplikationer såsom nerv- och tryckskador m. m. I det tillstånd av narkos och bedövning som föreligger kan sådana skador lätt uppstå om ej tillräcklig omsorg iakttages. Detta ansvar åvilar såväl operations- som anestesisköterska. Vid operationer ansvarar operationssköterskan för bukduks- och instrument-

kontroll samt omhändertagande av eventuella prov och preparat som tages i samband med ingreppet. Funktionen att medverka i patientens kirurgiska vård innebär dels ett direkt deltagande vid undersökningar och operationer, dels att ha överinseende över avdelningens lokaler, inventarier och övrig utrustning samt tillse att de alltid befinner sig i sådant skick att avdelningens kirurgiska verksamhet kan fungera tillfredsställande. Liksom vid tidigare beskrivna funktioner innebär detta i vissa situationer egna arbetsinsatser och vid andra tillfällen delegering till medarbetare. Med utgångspunkt i detta kan funktionen uppdelas i ett flertal åligganden. Operationssköterskan ansvarar för att avdelningens hygieniska standard är tillfredsställande, att aseptisk och antiseptisk teknik tillämpas på erforderligt sätt samt att steriliseringsapparatur fungerar. I operationssköterskans uppgifter ingår även ansvar för underhåll, skötsel och nyanskaffning av all på avdelningen förekommande utrustning, så att denna ständigt är i funktionsdugligt skick. Att ge läkare erforderlig assistans i samband med operativa ingrepp innefattar beträffande patientens vård förberedelser till, åtgärder under samt omhändertagande efter operationen samt beträffande materiell utrustning iordningställande och kontroll av denna. Till denna uppgift kan även hänföras handläggandet av anestesiologiskt arbete under ansvarig läkares ledning. Däri ingår sådana uppgifter som svar a r mot sjuksköterskans utbildning, erfarenhet och praktiska kunnande inom anestesiologien. Utbildningsmål

Vidareutbildningen till operationssköterska skall ge sjuksköterskan skicklig-

71 het i operationssjukvård samt sådana kunskaper i administration och arbetsledning att hon kan fungera som ledare för ett arbetslag och — efter ytterligare praktisk erfarenhet — som avdelningssköterska vid operationsavdelning av allmän eller specialiserad karaktär samt vid kirurgisk mottagningsavdelning. Utbildningen skall även göra henne skickad att utföra anestesiologiskt arbete. Undervisningen avser att ge sjuksköterskan fördjupade kunskaper om principer för allmän operationssjukvård och kunnighet att tillämpa dessa kunskaper om grundläggande principer för valfri speciell operationssjukvård eller speciell sjukvård för akutmottagning samt erfarenhet från tilllämpning därav förmåga att under sakkunnig ledning utföra anestesiologiskt arbete samt fördjupade kunskaper i administration, organisation och undervisningsmetodik samt ökad skicklighet att leda och handleda personal och elever. Vidareutbildningen skall dessutom ytterligare utveckla sådana egenskaper och attityder som är önskvärda för yrkesutövningen. Sjuksköterskan bör bli medveten om den psykologiska miljöns betydelse för patienter och personal och om sitt ansvar för denna.

Tillträde till utbildningen

Under grundutbildningen h a r sjuksköterskan erhållit begränsad undervisning i operations- och anestesisjukvård. Vid tidpunkten för legitimationen h a r sjuksköterskan ej de kunskaper som behövs för att bestrida operationssköterskans nuvarande funktioner. F ö r att kunna arbeta på en operationsavdelning skulle alltså kontinuerlig praktisk handledning och teoretisk undervis-

ning behövas. Med den personalstat, som f. n. finns på operationsavdelningarna, torde detta vara omöjligt att genomföra för de flesta av landets sjukhus. Vi förordar därför att vidareutbildningen kommer som en direkt fortsättning på grundutbildningen. För dem som så önskar föreligger givetvis inget hinder att börja utbildningen efter viss tids praktik inom annan sjukvårdsgren. Utbildningens utformning och innehåll

Riktlinjer ning

för

utbildningens

upplägg-

För att uppnå utbildningsmålet h a r vi funnit att vidareutbildningen till operationssköterska bör omfatta såväl operations- som anestesisjukvård. Utbildningen föreslås omfatta en längd av ett läsår d. v. s. två terminer om vardera 21 veckor. Teoretisk och praktisk undervisning bör nära samordnas och timantalet h a r avvägts så att den teoretiska delen utgör cirka Vs och den praktiska V3. Klinisk praktik omfattar sammanlagt 17 veckor operationssjukvård och 14 veckor anestesisjukvård. Den första terminen har utformats på samma sätt som motsvarande termin för vidareutbildning i anestesisjukvård och intensivvård och omfattar dels allmän operationssjukvård, dels grundläggande anestesiologisk sjukvård. I termin 2 är operationssjukvården uppdelad i ett allmänt och ett speciellt avsnitt. Det senare innebär för eleven fyra veckors klinisk praktik på en operationsavdelning inom valfri kirurgisk subspecialitet. Sådan specialutbildning kan om så önskas utbytas mot utbildning på akut eller kirurgisk mottagning för de sjuksköterskor som ämnar ägna sig åt tjänstgöring på sådan avdelning. Lärostoffet Lärostoffet är uppdelat i 15 ämnen. Till de mest omfattande ämnena utom ope-

72 7.12 Schematisk

översikt Termin 2

Termin 1 Teori och praktik

Teori

Teori

Teori och praktik

Teori

Operationssjukvård

Allmän operationssjukvård

Läsperiod

Grundläggande anestesiologisk sjukvård

Läsperiod

Speciell operationsAllmän sjukvård Läs- och tentaaneste- Allmän eller siologisk opera- sjukvård menssjukvård tions- på akut/ period sjukvård kirurgisk mottagningsavdelning 8

Veckor

6 29

6 29

6 29

6 29

25 Antal vtr. praktik Summa v t r . . . . Terminens längd

21 veckor

21 veckor

Summa timmar teori 221 praktik 464

Summa timmar teori 240 praktik 435

675 Teori: 11 v. Teori och praktik: allmän operationssjukvård 13 v. grundläggande anestesiologisk sjukvård 10 v. allmän anestesiologisk 31 v. sjukvård 4 v. speciell operationssjukvård eller sjukvård på akut/kirurgisk mottagning 4 v.J

0/ Summa timmar i termin 1 och 2 /o Teori 461 33,9 Praktik 899 66,1 100,0 1 360

42 v.

rationslära och anestesiologisk sjukv å r d h ö r administration och arbetsledning samt katastrofmedicin. Ämnenas innehåll framgår av kursplanerna, som återfinnes i bilaga. De kursplaner som b e r ö r anestesisjukvård h a r utarbetats av expertgruppen för anestesi-

sjukvård och intensivvård. De kursplaner som b e r ö r operationssjukvård är uppgjorda av expertgruppen för operationssjukvård med undantag för ämnena farmakologi samt klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien, där särskilda specialister anlitats.

73 timplaner

och arbetsledning. I denna läsperiod ingår dessutom hela kursavsnittet av ämnet katastrofmedicin. Förslag till ämnesfördelning framgår av tab. 7.14.

Antal undervisningstimmar

För den kliniska praktiken bör ett rotationsschema utarbetas för terminen i dess helhet. Klinisk utbildning i operationssjukvård bör planeras så att eleven lär sig tillämpa principer för aseptiskt och antiseptiskt handlande. Detta innebär förberedelse och uppdukning till operativa ingrepp samt assistans till operatören under operationer. I största möjliga utsträckning bör eleven ges tillfälle att fungera som första assistent under pågående operationer för att få tillfälle att följa operationens gång samt operatörens och operationssköterskans arbete. Detta bör genomföras som en förberedelse till den utbildning i instrumentering som därefter vidtar. Eleven bör under handledning instrumentera vid mindre operativa ingrepp, såsom provexcision, friläggning av ven, tracheotomi, bråckoperationer, appendectomi m. m. I samband med instrumentering bör eleven under handledning inhämta och lämna erforderliga rapporter om patienten och det operativa ingreppet. Vidare bör eleven under ledning utföra erforderliga kontrollåtgärder i samband med instrumentering, såsom bukduks- och instrumentkontroll samt omhändertagande av prov och preparat. I detta utbildningsavsnitt ingår övning i förberedelse till och assistans vid endoskopiska undersökningar samt assistans vid gipsningar och övriga fixationsbehandlingar. I samband härmed bör eleven ges tillfälle att deltaga i erforderlig patientinformation. Efter operativa ingrepp och undersökningar bör eleven medverka vid omhändertagande av instrument och övriga utensilier samt av apparatur.

Utbildningens organisation, samt metodiska anvisningar 7.13

Timplan

Ämnen

Administration och arbetsledning Anatomi och fysiologi Anatomi Allmän fysiologi Klinisk kemi Vätskebalans Fysik Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk bedömning Anestesiologisk sjukvård . . Operationslära

50 20 15 30 10 5 10 30 36 42 9 55 90 25 9

Utbildningsorientering Klinisk praktik Anestesiologisk sjukvård . . Operationssjukvård Timmar till förfogande

406 493 25

Summa

1 360

Av den schematiska översikten 7.12 framgår, hur de olika ämnesområdena inplaceras i utbildningen, terminernas indelning i läsperioder, teoretiskt-praktiska perioder och tentamensperiod samt antal teori- och praktiktimmar per vecka. Den första terminen uppdelas på följande avsnitt. Läsperiod 6 veckor Praktik vid allmän operationsavdelning 5 » anestesiavdelning 10 » Den inledande läsperioden avser att ge eleven teoretiska kunskaper som är nödvändiga för den praktiska utbildningen under termin 1 och inkluderar huvuddelen av ämnet administration

Beträffande

anvisningar för

klinisk

74 7.Ii

Fördelning

av undervisningen

på olika perioder

i termin

1 Antal undervis- Antal undervisningstimmar Summa underningstimmar under läsperiod under teoretiskt- visningstimmar praktisk period

Ämnen

Administration och arbetsledning Fysiologi Allmän fysiologi Klinisk kemi Vätskebalans Fysik Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Sjukdomslära med klinisk bedömning.. Anestesiologisk sjukvård Operationslära Katastrof medicin Utbildningsorientering Klinisk praktik Anestesiologisk sjukvård Operationssjukvård Summa

16 10 10 10

5 10 10 25 4

p r a k t i k i a n e s t e s i s j u k v å r d h ä n v i s a s till d e n r e d o g ö r e l s e s o m l ä m n a s för m o t s v a r a n d e a v s n i t t i l ä r o p l a n e n för v i d a r e u t b i l d n i n g i anestesisjukvård (sid. 66). D e n a n d r a t e r m i n e n u p p d e l a s p å följande avsnitt. Läsperiod Praktik vid anestesiavdelning allmän operationsavdelning valfri specialoperationsavdelning eller akut/kirurgisk mottagningsavdelning Tentamensperiod

4 veckor 4 8

» »

4 1

» »

I den inledande läsperioden ingår speciell a d m i n i s t r a t i o n , ö v r i g a t e o r e t i s k a ä m n e n fördelas p å l ä s p e r i o d e n och de teoretiskt-praktiska perioderna samt s a m o r d n a s i största möjliga utsträckning med den kliniska praktiken. Tentamensp e r i o d e n som utgör u t b i l d n i n g e n s sista v e c k a b ö r h e l t u t n y t t j a s till k u n s k a p s p r o v o c h f ö r b e r e d e l s e r för d e s s a . F ö r s l a g t i l l ä m n e s f ö r d e l n i n g f r a m g å r av t a b . 7.15. F ö r d e n k l i n i s k a p r a k t i k e n b ö r ett r o t a t i o n s s c h e m a u t a r b e t a s för t e r m i n e n i dess helhet.

50 14

5 6 10

30 10 5 10 15 6 10

4 31 15

9 41 25 25 4

290 145

290 145

675 Beträffande a n v i s n i n g a r för klinisk praktik i anestesiologisk sjukvård hänv i s a s till d e n r e d o g ö r e l s e s o m l ä m n a s för m o t s v a r a n d e a v s n i t t i l ä r o p l a n e n för v i d a r e u t b i l d n i n g i anestesisjukvård (sid. 67). Klinisk praktik i operationssjukvård ä r u p p d e l a d i en allmän o c h en speciell del. D e n a l l m ä n n a d e l e n u t g ö r e n d i r e k t fortsättning på utbildningen i termin 1 och skall v i d a r e u t v e c k l a de färdigheter e l e v e n d ä r i n h ä m t a t . E l e v e n s k a l l ges tillfälle a t t d e l t a g a i för- o c h e f t e r a r b e t e i samband med m i n d r e och större operativa ingrepp och undersökningar. Däri inkluderas även rapportgivning och kontrollåtgärder samt fortlöpande materielvård. I största möjliga utsträckn i n g b ö r e l e v e n ges ö v n i n g a t t i n s t r u mentera vid medelstora och större operationer, första tiden u n d e r h a n d l e d n i n g , för a t t s e d a n s u c c e s s i v t a l l t m e r självständigt utföra uppgifterna. I samb a n d m e d dessa u t b i l d n i n g s m o m e n t b ö r e l e v e n få tillfälle a t t p l a n e r a , l e d a , ö v e r v a k a och s a m o r d n a arbetet för den p e r sonal som ingår i operationslaget.

75 7.15 Fördelning

av undervisningen

på olika perioder under termin 2

Antal undervisSumma Antal underningstimmar undervisningsvisningstimmar under teoretiskttimmar under läsperioder praktisk period

Ämnen

Speciell administration Anatomi och fysiologi Anatomi Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Anestesiologisk sjukvård Operationssjukvård Utbildningsorientering Klinisk praktik Anestesiologisk sjukvård Operationssjukvård : Timmar till förfogande Summa

För att lära arbetsledning och avdelningsadministration är det nödvändigt att eleven får följa och aktivt deltaga i första operationssköterskans såväl personella som tekniska arbetsuppgifter. Detta innebär bl. a. introduktion av nyanställd personal och elever, bedömning av arbetsresultat, personbedömning samt i övrigt tillämpning av de moment som ingår i kursplanen för administration och arbetsledning. Det är väsentligt att varje elev under detta utbildningsavsnitt själv får undervisa genom att praktiskt handleda personal och elever samt hålla avdelningslektioner eller ge klassundervisning. De tekniska arbetsledande uppgifterna innefattar bl. a. kontroll och övervakning av avdelningens hygieniska standard samt åtgärder .som är nödvändiga för vidmakthållande av avdelningens tekniska funktionsduglighet och tillförlitlighet. För att få erfarenhet av operationsavdelningens arbete under hela dygnet bör eleven under cirka en vecka praktisera nattetid. Klinisk praktik i speciell operationssjukvård omfattar fyra veckor. Om utbildningen är förlagd till centraloperationsavdelning bör eleven få tillfälle

15 10 23 17

5 7 15

15 15 30 32

14 40

14 65 5

116 348 5

116 348 25

25 5

till övning inom olika grenar av operationssjukvården. Övriga elever bör under dessa veckor praktisera inom en valfri operationsavdelning för speciell kirurgi t. ex. thorax-, neuro-, plastik-, ögon-, öron-, näs- och halskirurgi, ortopedi eller gynekologi. Uppgifterna innebär under detta avsnitt att under handledning följa och aktivt deltaga i operationssköterskornas arbete, speciellt beträffande assistans och instrumentering. Om eleven så önskar kan den kliniska praktiken i speciell operationssjukvård utbytas mot praktik vid akut kirurgisk mottagning. Eleven bör även där följa och aktivt deltaga i sjuksköterskornas arbetsuppgifter. Speciell vikt bör där läggas på de uppgifter som berör avdelningens organisation, omhändertagande och information av patienter och anhöriga samt samarbete med övriga organ och institutioner för öppen vård. Prov, bedömning och betygsättning Av kursplanerna framgår i vilka ämnen kunskapsprov skall avläggas och förläggning av dessa. Slutbetyget bör omfatta följande uppgifter:

76 Graderat betyg för insikter i administration och arbetsledning allmän fysiologi farmakologi klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien materialkunskap och materielvård anestesiologisk sjukvård operationslära Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i klinisk kemi och vätskebalans

katastrofmedicin Intyg om genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i anestesiologisk sjukvård allmän operationssjukvård speciell operationssjukvård eller sjukvård vid akut/kirurgisk mottagningsavdelning Uppgift om var den praktiska utbildningen ägt rum.

Men talsjukvå rd

Funktions* och ansvarsområde Mentalsjukvårdens personaldelegation har i sitt betänkande »Mentalsjukhusens personalorganisation» (SOU 1965: 50) angivit de arbetsuppgifter som enligt delegationens mening bör åvila överskötare, överskötare på de statliga mentalsjukhusen motsvaras på kroppssjukhusen av avdelningssköterska. Delegationen har indelat arbetsuppgifterna i fyra grupper, nämligen a) arbetsledning, b) information, instruktion och undervisning, c) administrativa funktioner samt d) direkt sjukvårdande funktioner. Vad beträffar de tre första grupperna h a r vi i annat sammanhang redan behandlat hithörande problem. Vi vill bara h ä r åter konstatera att dessa arbetsuppgifter i sina grundläggande delar är gemensamma för alla avdelningar inom den slutna vården, den psykiatriska likaväl som den somatiska. De direkt sjukvårdande funktionerna anger delegationen sålunda. 1 Överskötaren skall givetvis även fullgöra sjukvårdsarbete, främst psykologisk sjukvård men även viss teknisk och elementär sjukvård (undersökningar, behandlingar, medicinutdelning), i den mån dessa uppgifter ej lämpligen kan åläggas förste skötare eller annan befattningshavare. En stor del av sin tid behöver överskötaren ägna åt läkarronderna, antingen dessa har formen av »sittande» rond eller konferens, varvid man gemensamt går igenom problem, som berör avdelningens pa1

SOU 1965: 50 sid 163.

tienter, eller »gående» rond, då man går runt på avdelningen och kontaktar patienterna. Enligt moderna vårdprinciper torde läkarens kontakt med patienterna i allt större omfattning få formen av enskilda samtal. Det bör ligga i såväl läkarens som överskötarens intresse, att dessa inte alltför mycket inkräktar på överskötarens övriga arbetsuppgifter. Överskötaren bör spela en framträdande roll i utformningen av den fysiska och psykiska miljön, så att denna så långt möjligt motsvarar den enskilde patientens behov. Han måste bl.a. vara lyhörd för samarbetsproblem och engagera sig i att lösa dessa, allt med sikte på att förbättra patientvården. Han bör så långt möjligt avlastas allt rutinarbete för att i stället ägna sig åt ovan angivna arbetsledande och sjukvårdande uppgifter. Vi vill i allt väsentligt instämma i vad personaldelegationen h a r anfört. Det synes oss dock önskvärt att ytterligare understryka några principiella synpunkter på överskötarens (avdelningssköterskans) roll i det psykiatriska vårdprogrammet. I ett intensifierat lagarbete under psykiaters ledning bör — även ansvarsmässigt — olika delfunktioner i det totala behandlingsprogrammet kunna delegeras. De personalkategorier som kan tänkas representerade i sådant arbetslag utgöres av kuratorer, psykologer, sjukgymnaster, sjuksköterskor, arbetsterapeuter och företrädare för arbetsvärd samt socioterapeuter. De inom ramen för lagarbetet utvidgade arbetsuppgifterna innebär framförallt även ett engagemang i mera kvalificer a d e sammanhang än hittills. Sjuksköterskornas arbetsområde kommer otvi-

78 velaktigt i väsentligt större utsträckning än nu att präglas av psykologisk patientbehandling inkluderande även vissa direkt psykoterapeutiska uppgifter, främst inom ramen för olika former av gruppverksamhet. Ett intensifierat psykiatriskt lagarbete av detta slag torde till betydande del få karaktären av återkommande konferenser. Denna arbetsform måste sjuksköterskan i sin tur kunna tillämpa och utveckla i sina arbetsledande funktioner på vårdavdelningen. Det innebär att hon även p å egen h a n d till den övriga avdelningspersonalen för vidare arbetslagets intentioner i fråga om vården, både beträffande den enskilde patientens behandlingsprogram och vad gäller mera allmänna vårdprinciper, framförallt av psykologisk art, i form av terapeutisk miljö o. d. Självklart är att hon på detta sätt samtidigt skaffar sig ett brett underlag av information från avdelningen för sin egen medverkan i det terapeutiska laget. Den i mentalsjukvård vidareutbildade sjuksköterskan bör enligt vår mening vara skickad att inneha befattningar ej blott som överskötare inom sluten vård utan även som ensam eller främsta sjuksköterska på psykiatriska mottagningar, fristående eller i anslutning till mentalsjukhus eller kroppssjukhus, psykiatriska kliniker och liknande, vidare inom alla former av dagoch nattsjukvård, hjälpverksamhet och familjevård, hemsjukvård, nykterhetsvård, psykisk barna- och ungdomsvård, vård av psykiskt utvecklingsstörda, familjerådgivning m. fl. institutioner.

Utbildningsmål

Vidareutbildningen i mentalsjukvård bör göra sjuksköterskan skickad att självständigt såväl leda en vårdavdelning inom psykiatrisk sjukvård som

tjänstgöra inom skilda slag av öppen mentalsjukvård. Undervisningen avser att ge fördjupade kunskaper och ökad skicklighet inom ämnesområdet utveckla för mentalsjukvården lämpliga egenskaper och attityder ge fördjupade kunskaper i administration, organisation och undervisningsmetodik samt ökad skicklighet att leda och handleda personal och elever inom olika utbildningsområden.

Tillträde till utbildningen

En legitimerad sjuksköterska, som vill vidareutbilda sig inom mentalsjukvården, bör tjänstgöra en tid icke understigande sex månader som biträdande avdelningssköterska i psykiatrisk sjukvård. Det är dock önskvärt att icke alltför lång tid förflutit efter grundutbildningen. Praktiktiden bör enligt vår uppfattning i huvudsak förläggas till sluten psykiatrisk sjukvård och helst fördelas på ett par i sjukvårdshänseende olika typer av vårdavdelningar samt i största möjliga utsträckning äga rum på biträdande avdelningssköterskenivå under en specialutbildad sjuksköterskas ledning. Vi är väl medvetna om att detta för närvarande kan te sig orealistiskt med den stora brist på legitimerade sjuksköterskor som råder vid de statliga mentalsjukhusen. I februari 1966 uppgick sålunda deras antal till ca 410 u n d e r det att antalet förmanstjänster utgjorde ca 2 500. Vid de kommunala mentalsjukhusen samt vid psykiatriska kliniker är emellertid situationen något gynnsammare, eftersom där endast legitimerade sjuksköterskor anställs som avdelningssköterskor. Vissa av dessa är emellertid ej själva specialutbildade för sitt arbetsområde. Des-

79 sa brister får dock ej vara ett skäl att sänka kraven på god förpraktik eftersom ett sådant förhållande sannolikt skulle få olycklig återverkan i rekryteringshänseende. Ställer man däremot höga krav på praktiktiden och ger eleven en väl planerad vidareutbildning, kommer detta att verka rekryteringsfrämjande, och arbetsområdet te sig mer tilltalande för de grundutbildade sjuksköterskorna. På längre sikt kan man även räkna med allt fler vidareutbildade legitimerade sjuksköterskor på avdelningsskötersketjänsterna, varigenom förpraktiken kan beräknas bli av bättre kvalitet på alla avdelningar. Förpraktiken kan även under viss tid förläggas till mer speciella vårdformer av betydelse, t. ex. regionvård för psykiskt utvecklingsstörda och psykiskt abnorma (»psykopater»). De skolor, som kommer att ge vidareutbildning i mentalsjukvård kan i viss utsträckning tänkas bli rådgivande när det gäller val av lämplig förpraktik; dock bör någon skyldighet att hänvända sig till skolan i detta avseende ej föreligga. Däremot bör skolan alltid göra en viss bedömning av den erhållna praktikens värde, innan någon antages till vidareutbildning. Det är angeläget att sjuksköterskan under praktiktiden deltager i den undervisning sjukhuset erbjuder de anställda i form av konferenser och annan informationsverksamhet.

Utbildningens utformning och innehåll Riktlinjer ning

för

utbildningens

upplägg-

Vi föreslår, att vidareutbildningslinjen i mentalsjukvård skall omfatta en termin, dvs. 21 veckor. Härav avses tre veckor för ämnen som är gemensam-

ma för de flesta vidareutbildningarna. Den teoretiska och praktiska utbildningen bör liksom när det gäller grundutbildningen nära samordnas. Av bl. a. detta skäl bör en väsentlig del av den teoretiska undervisningen ges i form av jämsidesundervisning. Utbildningen utformas så att — bortsett från de tre veckorna för gemensamma ämnen — endast en vecka i början och två veckor i slutet av utbildningen omfattar enbart teoretisk utbildning. Resten av utbildningen blir teoretiskt-praktisk. I det inledande teoretiska avsnittet om sammanlagt fyra veckor förläggs undervisningen i katastrofmedicin och de grundläggande delarna av ämnesområdet administration och arbetsledning till de tre första veckorna samt en mera översiktligt betonad introduktion till framförallt de kliniska ämnena till den fjärde veckan. Utbildningens, organisation i stort framgår av den schematiska översikten 7.16.

7.16 Schematisk

översikt

Teori

Teori och praktik

Teori

Läsperiod

Mentalsjukvård

Läs- och tentamensperiod

Veckor

2 Antal vtr teori praktik...

10 25

25 Summa v t r .

25 Terminens längd 21 veckor Summa timmar % teori 300 44,4 praktik 375 55^6 675 100,0

80 Lärostoffet I en rapport, som utgivits av världshälsoorganisationen, »The nurse in mental health practice», Public Health Papers n r 22, 1963, har gjorts ett försök att i sju punkter ange inom vilka områden den psykiatriskt verksamma sjuksköterskan behöver särskilda kunskaper och färdigheter, oberoende av på vilken nivå hon arbetar inom såväl sluten som öppen vård. Det betonas emellertid att, även om dessa kunskaper och färdigheter i klarhetens intresse skönsmässigt delats upp i grupper, de i realiteten naturligt övergår i varandra. Rapporten upptar kunskaper och färdigheter beträffande 1. elementär sjukvård, varmed åsyftas de uppgifter för sjuksköterskan som sammanhänger med tillgodoseendet av de behov, som är gemensamma för alla patienter, oberoende av sjukdomens art (personlig o m v å r d n a d ) ; 2. teknisk sjukvård, varmed förstås temperatur- och pulstagning, injektionsgivning, omhändertagande av olika slags apparatur e t c ; 3. arbets- och sysselsättningsterapi som medel för rehabilitering; 4. organisation, varmed åsyftas planläggning, som inte bara säkerställer att arbetet flyter jämnt på avdelningen och/eller att rutinsysslor genomföres utan även skapar en atmosfär som befrämjar patientens tillfrisknande; 5. interpersonella relationer, dvs. förmågan att i terapeutiskt syfte använda sin egen personlighet i kontakten med patienterna och medvetet utnyttja den i ledningen av och samarbetet med personal; 6. observation av patienten och h a n s tillstånd med hänsyn till såväl somatisk som psykiatrisk vård; 7. kommunikation med patienter och medarbetare. Vi instämmer för egen del i att kunskaper och praktisk skicklighet inom

dessa sju områden krävs av all mentalsjukvårdspersonal men vill framhålla att dessa erfordras i större eller mindre omfattning beroende på det speciella arbetsområde eller de särskilda arbetsuppgifter vederbörandes ställning kräver. Till de uppräknade områdena kommer att sjuksköterskan, framförallt överskötaren (avdelningssköterskan), för att bemästra de undervisningsuppgifter som åligger henne i förhållande till såväl övrig personal som patienter, behöver kunskaper om olika undervisningsmetoder och dessas tillämpning på både individer och grupper. Med utgångspunkt i vad vi i det föregående anfört finner vi att vidareutbildningen i mentalsjukvård bör omfatta i förhållande till grundutbildningen utvidgade och fördjupade kunskaper inom följande ämnesgrupper, nämligen: psykiatrisk sjukvård psykiatri, inkl. barn-, ungdoms- och rättspsykiatri socialkunskap psykologi och mentalhygien sociologi neurologi farmakologi allmän medicin administration arbetsledning inkl. intervju- och konferensteknik information, instruktion och undervisning etik utbildningsorientering Vissa av dessa ämnesgrupper h a r samordnats till större enheter för att göra utbildningen mer integrerad. Timplan 7.17 utgör en sammanfattning av kursinnehållet. Uppdelningen av de skilda ämnena på de olika perioderna framgår av tab. 7.18. Timmar till förfogande h a r beräknats för seminarier, grupparbeten eller konferenser kring något aktuellt vård-

81 7.17

Timplan Antal undervisningstimmar

Ämnen

Administration och arbetsledFarmakologi Socialmedicin (speciellt socialpsykiatri) Psykologi Hälso- och sjukvård Psykiatrisk sjukvård Neurologi och klinisk neurofvsiolosi Utbildningsorientering Klinisk praktik Psykiatrisk sjukvård Timmar till förfogande Summa

70 10 20 20 45 70 14 25 6 375 20 675

problem eller för att kunna behandla ämnesområden, som inte direkt hör till de i timplanen upptagna ämnena. Kursinnehållets fördelning mellan de tre undervisningperioderna är i princip följande: Under den första teoriperiodens senare del har förlagts en kortare introduktionskurs av övervägande klinisk karaktär som syftar till att ge eleven största möjliga utbyte av den följande

undervisningen. Introduktionskursen är av översiktlig karaktär och skall förbereda eleven för den teoretiskt-praktiska perioden. Under denna period skall ett fördjupat studium av ämnesområdet äga rum med en kontinuerlig strävan efter största möjliga samordning av teori och praktik. Eleven skall härvid aktivt engageras i olika slag av konferenser, seminarier, patientdemonstrationer, litteraturstudier, gruppdiskussioner över viktiga specialproblem samt planering av dags- och vårdprogram för enskilda patienter i varierande vård- och behandlingssituationer och vid olika typer av avdelningar. Under den avslutande läsperioden skall undervisningen ha en allmän sammanfattande och avslipande karaktär. Viss kunskapsredovisning bör kunna ske i form av seminariebetonade övningar avseende arbetsuppgifter som redan vid kursens början utdelats till elever eller grupper av elever. Den praktiska utbildningens organisation Skolan bör till utbildningssjukhusen ange riktlinjer för den praktiska ut-

7.18 Fördelning av undervisningen på olika perioder

Ämnen

Antal undervisningstimmar under läsperiod 1

Administration och arbetsledning Farmakologi Socialmedicin (speciellt socialpsykiatri) . Psykologi Hälso- och sjukvård Psykiatri Psykiatrisk sjukvård Neurologi och klinisk neurofysiologi.... Katastrof medicin Utbildningsorientering Klinisk praktik Psykiatrisk sjukvård Timmar till förfogande Summa 6—612671

50 2 4

19 Antal undervisSumma ningstimmar undervisunder teoretiskt- ningstimmar praktisk period 20 6 11 20

70 10 20 20

29 43 14

45 70 14 25 6

375 6

375 20

25 3

14 50

82 bildningen. D e t . ä r nödvändigt att skolan håller en intim kontakt direkt med avdelning, där utbildning äger rum, för att tillse att teori och praktik kontinuerligt integreras på ett naturligt sätt. Det är önskvärt att eleven i sin verksamhet är mer knuten till avdelningssköterskan än till biträdande avdelningssköterskan (motsvarande). Väsentligt är att eleven ingår som aktiv medlem i det terapeutiska laget. Ett gott utbyte av den praktiska utbildningen ställer stora krav på handledarens förmåga att engagera och entusiasmera eleven. Detta måste ske genom en långt gående delegering av arbetsuppgifter under ständigt hänsynstagande till kontinuitet, enhetlighet och sammanhang i vårdavdelningens arbetsfunktioner. I varje arbetsuppgift som rör enskilda patienter eller patienter i grupp bör särskilt framhävas betydelsen av sådant engagemang som h a r en motiverande karaktär. Handledaren bör kontinuerligt sträva efter att klargöra för eleven de medel och möjligheter som står till buds för att uppnå detta. I den realistiska utbildningsmiljö som en vårdavdelning utgör bör eleven tilldelas arbetsuppgifter av sjukvårdande, arbetsledande, undervisande och administrativ natur, så att hon efter avslutad utbildning är väl insatt i en avdelningssköterskas funktionsområde. För att få möjlighet att växa in i de krävande arbetsuppgifterna bör eleven helst placeras på en och samma vårdavdelning under hela sin utbildningstid, företrädesvis en avdelning av annan typ än hon tidigare har erfarenhet av. Vederbörlig hänsyn måste tas till att eleven till följd av teoretisk undervisning, hospitering och studiebesök ej kommer att vistas mer än ca 3—4 dagar per vecka på vårdavdelningen.

Under avdelningssköterskans ledning skall eleven lära sig följande: Sjukvårdande arbetsuppgifter aktivt deltaga i den allmänna vården av patienten såväl den psykiatriska som den somatiska genom att ansvara för vissa enskilda patienter, helst även en grupp sådana animera, underlätta och förmedla kontakter med omvärlden informera och motivera de sjuka och deras anhöriga i fråga om behandlingsprogrammet aktivera och engagera patienterna individuellt och i grupp observera och inregistrera de sjukas beteende lämna rapport vid ronder skriva daganteckningar göra förslag till vårdplan lägga upp en patients dagsprogram i form av veckoschema i samråd med socioterapeuten organisera fritidssysselsättning såsom utflykter, teaterbesök m. m. för patienter lämna förslag till lösning av vissa vårdproblem förbereda, assistera vid/utföra undersökningar och behandlingar ge eftervård Arbetsledande arbetsuppgifter planera avdelningsarbetet delegera arbetsuppgifter fortlöpande bedöma arbetsfördelning kontrollera utfört arbete ha ansvaret för genomförandet av avdelningens behandlingsprogram medverka vid personalbedömning och betygsättning Undervisande arbetsuppgifter aktivt deltaga i olika typer av konferenser organisera och leda avdelningskonferenser lägga upp och hålla avdelningslektioner informera och handleda personal på olika nivåer Administrativa arbetsuppgifter lägga upp arbetsordningar och tjänstgöringsschemata se över avdelningens utrustning samarbeta med olika funktionärer inom och utom sjukhuset

83 Eleven bör hospitera hos klinikföreståndare samt följa socioterapeutisk, arbetsterapeutisk och annan rehabiliterande verksamhet. Vad det socialpsykiatriska området beträffar bör eleven informeras om kurators arbetsuppgifter, hjälpverksamhet och familjevård jämte andra former av öppen och halvöppen vård. Eleven skall redogöra för såväl studiebesök som hospitering. Prov, bedömning och betygsättning Kunskapsprov skall avläggas i psykiatri, psykiatrisk sjukvård samt administration och arbetsledning. Någon form av kontroll att eleverna väl tillgodo-

gjort sig undervisningen i övriga ämnen bör även förekomma. Slutbetyget bör omfatta följande uppgifter : Graderat betyg för insikter i administration och arbetsledning psykiatrisk sjukvård Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i katastrofmedicin Intyg om genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i psykiatrisk sjukvård Uppgift om var den praktiska utbildningen ägt rum.

Barnsjukvård

Funktions- och ansvarsområde

Utbildningsmål

Vidareutbildningen i barnsjukvård är avsedd att ge fördjupad fackutbildning i detta ämnesområde. Den syftar till att ge tillräckliga kunskaper för att sjuksköterskan skall kunna tjänstgöra vid barnmedicinsk, barnkirurgisk och barnpsykiatrisk vårdavdelning eller mottagningsavdelning, även som avdelningssköterska. Utbildningen bör även ge kompetens till tjänst som föreståndarinna på spädbarnshem, konvalescenthem för barn samt institution för barn med handikapp. Vi har tidigare anfört att vidareutbildning i barnsjukvård, följd av ett års tjänstgöring inom sluten barnsjukvård, även skall ge kompetens för tjänst inom förebyggande barnavård, d. v. s. som sjuksköterska vid barnavårdscentral och som skolsköterska. Motivet härför är bl. a. att vidareutbildningen skall kunna ge barnsjuksköterskan ett så stort verksamhetsfält som möjligt. Vi har ansett att den förlängning av utbildningen som detta medför, väger mindre tungt än den större flexibilitet som vinnes. Som framgår av vårt förslag till vidareutbildning i öppen hälso- och sjukvård skall även denna linje ge kompetens för förebyggande barnavård. Vi har i detta förslag stöd i den uppfattningen som kom till uttryck vid en av oss anordnad konferens med representanter för bl. a. barnläkarnas och barnsjuksköterskornas organisationer.

"Vidareutbildningen i barnsjukvård b ö r göra sjuksköterskan skickad att självständigt leda en vård- eller mottagningsavdelning för barn samt att tjänstgöra som sjuksköterska vid barnavårdscentral och som skolsköterska. Undervisningen avser att ge sjuksköterskan förståelse för barnet som en individ i utveckling, vars personlighet måste respekteras insikt om barnets behov av trygghet och goda relationer till de vuxna som grund för en harmonisk utveckling fördjupad kunskap om det friska barnet, dess vård, uppfödning och utveckling i olika åldrar fördjupade kunskaper om de i barnaåldern förekommande fysiska och psykiska sjukdomarna, utvecklings- och beteenderubbningarna, deras förebyggande och behandling samt sociala betydelse förmåga att utöva en god vård av friska och sjuka barn i olika åldrar fördjupade kunskaper om sociala hjälpåtgärder och vikten av ett gott samarbete mellan öppen och sluten vård fördjupade kunskaper i administration, organisation och undervisningsmetodik samt ökad skicklighet att leda ett arbetslag. Dessutom skall vidareutbildningen ytterligare utveckla sådana egenskaper och attityder som är önskvärda för yr-

85 kesutövningen. Sjuksköterskan bör bli medveten om den psykologiska miljöns betydelse för patienter och personal och om sitt ansvar för denna. Tillträde till utbildningen

Enligt gällande läroplan för grundutbildningen bör eleven under utbildningen i barnsjukvård praktisera endast på en vårdavdelning under åtta veckor. Detta ger helt naturligt en begränsad erfarenhet av barnsjukvård. Med tanke på den differentierade barnsjukvården, speciellt på de större sjukhusen, med helt olika vårdklientel såväl vad gäller ålder som vårdbehov, ställes i dag vitt skilda krav på den legitimerade sjuksköterskan på olika typer av barnavdelningar. Enligt vår åsikt saknar den legitimerade sjuksköterskan efter grundutbildningen tilll äcklig fackutbildning för att tjänstgöra på samtliga typer av vårdavdelningar för barn utan föregående vidareutbildning. Av bl. a. detta skäl kan det vara motiverat att vidareutbildningen i barnsjukvård följer direkt efter grundutbildningen utan mellanliggande tjänstgöring på assistentsköterskenivå. Erfarenhet av vård av friska barn anser vi emellertid nödvändig för den blivande barnsjuksköterskan. För tillträde till vidareutbildningen bör därför fordras minst åtta veckors väl vitsordad praktik bland friska barn på t. ex. spädbarnshem, upptagningshem, daghem eller barnkoloni. Denna praktik kan lämpligen skaffas före grundutbildningen, under ferier eller före vidareutbildningens början.

Utbildningens utformning och innehåll

Riktlinjer ning

för

utbildningens

upplägg-

Vidareutbildningen beräknas omfatta 42 veckor fördelade på två terminer. Av utbildningstiden disponeras 12 vec-

kor för enbart teoretisk och 30 veckor för teoretiskt-praktisk undervisning. Timantalet h a r avvägts så att den teoretiska delen utgör Vs och den praktiska 2/3 av utbildningstiden. Teoretisk och praktisk undervisning skall i möjligaste mån samordnas. Vid utformningen av läroplanen har vi strävat efter att undervisningen om friska barn och deras vård ur tidssynpunkt skall komma före undervisningen om sjuka barn, deras omhändertagande och vård. Lärostoffet Tyngdpunkten är lagd på ämnesgrupperna pediatrik, administration och arbetsledning, psykologi och psykiatri samt socialmedicin. I ämnena medicinska barnsjukdomar samt i barn- och ungdomspsykiatri och socialmedicin har kursplanerna utformats med tanke på att en samundervisning med vidareutbildningslinjen i öppen hälso- och sjukvård skall vara möjlig. För sjuksköterskor inom såväl sluten barnsjukvård som förebyggande barnavård är hälsovårdsundervisning en viktig uppgift. Förberedelse för denna uppgift skall ske i anslutning till undervisning i samtliga ämnen, varvid sjuksköterskan vinner erforderlig sakkunskap. Därutöver bör övningar att meddela hälsovårdsundervisning kunna inordnas i undervisningen i administration och arbetsledning, barnavård, barnoch ungdomspsykologi och socialmedicin samt under praktik inom skolhälsovård, vid barnavårdscentral samt på vård- och mottagningsavdelning. Utbildningens organisation, samt metodiska anvisningar

timplaner

Av den schematiska översikten 7.19 framgår hur de olika ämnesområdena inplaceras under utbildningen, terminernas indelning i läsperioder och teoretiskt-praktiska perioder samt antalet teori- och praktiktimmar per vecka.

86 7.19 Schematisk

översikt Termin 2

Termin 1

Läsperiod

Teori

Teori och praktik

Teori

Teori

Teori och praktik

Mot- InfekVårdavd Barn- Läs- och BarnBarntagn.för späda medi- kirurgisk psykiat- tentations- LäsSkooch pre- BVC av- avdel- period cinsk av- avdel- risk av- mensla matura delperiod delning ning delning ning barn ning

Antal veckor

2 Antal vtr. teori praktik...

5 30

5 30

5 30

5 30

5 30

5 30

5 30

5 30

25 Summa v t r .

25 Terminens längd Summa timmar teori 245 praktik 420

21 veckor

665 Teori: Teori och praktik: sluten barnsjukvård öppen barnsjukvård barnpsykiatrisk sjukvård förebyggande barnavård (BVC) skolhälsovård

12 v. 16 v. 1 2 v. 8 v. •30 v.

21 veckor Summa timmar teori 205 praktik 480 685 Summa timmar i termin 1 och 2 % teori 450 33,3 praktik 900 66,7 100,0 1350

2 v.

2 v.J 42 v.

Av antalet timmar till förfogande h a r 7 timmar under den första och 30 timmar under den avslutande teoretiska perioden beräknats för enskilt arbete inkluderande tid för förberedelser för de seminarier, där redovisning av arbetet skall ske. Ämne för detta enskilda arbete kan väljas inom olika ämnesområden. Vidareutbildningen i barnsjukvård skall dels ge eleven fördjupade insikter och nya kunskaper och färdigheter inom barnavård och barnsjukvård och dels förbereda henne för ledande funktioner. Det är därför väsentligt att den blivande barnsjuksköterskan under sin praktiska yrkesutbildning får både tillräcklig erfarenhet av den direkta sjukoch hälsovården av barnen och tillfälle att självständigt tillämpa administrations- och arbetsledningsprinciper i arbetet.

Under de praktiska utbildningsperioderna skall eleven inte ingå i personalstaten. Med tanke på elevens tidigare begränsade erfarenhet av barnsjukvård är det dock av största vikt att hon bereds tillfälle att aktivt deltaga i vården av barnen. F ö r att rätt kunna bedöma barnens speciella sätt att reagera vid olika sjukdomstillstånd samt på ett adekvat sätt kunna tillgodose deras växlande vårdbehov krävs stor praktisk erfarenhet. För att eleven skall få tillräcklig träning i dessa betydelsefulla utbildningsmoment måste alla praktiska inlärningstillfällen utnyttjas och eleven tilldelas ansvar för egna arbetsuppgifter. De praktiska uppgifterna skall vara av successivt ökande svårighetsgrad och täcka kompetensområdena för såväl barnsköterskan som barnsjuksköterskan. En tillräckligt lång praktisk erfaren-

87 7.20

Timplan Antal undervisningstimmar

Ämnen

Administration och arbetsledning Näringsfysiologi Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshvgien Socialmedicin Psykologi Barn- och ungdomspsykologi

70 12 10 13 45 28

Hälso- och sjukvård Barnavård Pediatrik Medicinska barnsjukdomar Kirurgiska barnsjukdomar Pediatrisk sjukvård inklusive infektionssjukvård. . Barn- och ungdomspsykiatri Katastrof medicin Utbildningsorientering Klinisk och socialmedicinsk praktik Vård av späda och prematura barn Förebyggande barnavård (BVC) Skolhälsovård Infektionssjukvård ö p p e n barnsjukvård Medicinsk b a r n s j u k v å r d . . . Kirurgisk barnsjukvård. . . Barnpsykiatrisk sjukvård . Timmar till förfogande Summa

18 74 20 61 22 25 7

180 60 60 60 60 120 120 240 40 1 345

het av späda och prematura barns vård rnåste anses grundläggande för barnsjuksköterskeutbildningen. Det synes därför lämpligt att denna praktik ges redan under första terminen av vidareutbildningen. Vid elevernas placering på utbildningssjukhuset bör man beakta, att praktiken ej blir för specialinriktad, utan att varje elev får erfarenhet såväl av den vård som det nyfödda prematura barnet kräver som av övrig spädbarnsvård. Erfarenhet av hälsovård bland barn på barnavårdscentral och i skola ger

eleven en allsidig bild av det pediatriska verksamhetsfältet. Denna erfarenhet är nödvändig för kommande uppgifter bland såväl friska som sjuka barn. Praktiktiden på mottagningsavdelning skall ge eleven en inblick i den öppna barnsjukvården och förståelse för de ställningstaganden, som ligger till grund för intagning av barn på sjukhus. En viss möjlighet bör h ä r finnas för eleven att välja mellan medicinsk och kirurgisk mottagning allt efter intresseinriktning. Eftersom grundutbildningen ej omfattar praktik i infektionssjukvård och infektionssjukdomar är synnerligen vanliga i barnaåldern är det av vikt, att den blivande barnsjuksköterskan får praktik vid infektionsklinik. Erfarenhet av barnpsykiatrisk vård är nödvändig med tanke på den ökade frekvensen av psykiska störningar och psykosomatiska sjukdomstillstånd bland barn. Under praktiktiden på barnpsykiatrisk avdelning bör eleven få tillfälle att regelbundet delta i ronder och vårdkonferenser. Intensivvård av barn skall inrymmas i barnsjuksköterskeutbildningen. Denna praktik kan inrymmas alternativt under avsnitten i spädbarnsvård, medicinsk eller kirurgisk barnsjukvård beroende på hur intensivvården är organiserad på utbildningssjukhuset. Liksom grundutbildningen bygger vidareutbildningen i barnavård och barnsjukvård till stor del på personlig kontakt mellan den enskilda eleven och barnet. Under de praktiska utbildningsavsnitten vid barn- och infektionsklinik skall eleven därför dagligen ansvara för ett antal barns psykiska och fysiska omvårdnad. Barnen skall noggrant utväljas för att ge eleven en representativ erfarenhet av vårdavdelningens klientel. I omvårdnaden skall ingå skötning och bad av spädbarn och äldre barn, av- och påklädning, förbe-

7.21 Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin Antal undervisAntal undervisningstimmar Summa underningstimmar under teoretiskt- visningstimmar under läsperiod praktisk period

Ämnen

5 4

50 Administration och arbetsledning

55 4 10 13 45

10 13

Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien 45 Psykologi Barn- och ungdomspsykologi Hälso- och sjukvård Barnavård Pediatrik Medicinska barnsjukdomar Pediatrisk sjukvård inklusive inf ekUtbildningsorientering Klinisk och socialmedicinsk praktik Vård av späda och prematura b a r n . . . Förebyggande barnavård (BVC)

2 2

20 2

180 60 60 60 60

180 60 60 60 60

665 Infektionssjukvård Öppen barnsjukvård Summa

7.22 Fördelning av undervisningen på olika perioder i termin 2 Antal undervisAntal undervisSumma ningstimmar under ningstimmar undervisläsperiod under teoretisktningstimmar praktisk period 1 2

Ämnen

15 8

Administration och arbetsledning Psykologi Barn- och ungdomspsykologi Hälso- och sjukvård Pediatrik Medicinska barnsjukdomar Kirurgiska barnsjukdomar Pediatrisk sjukvård Barn- och ungdomspsykiatri

4 4 4

16 4 37

20 20 41 22 25 5

120 120 240

120 120 240 40

22 25 4

Utbildningsorientering Klinisk praktik Medicinsk barnsjukvård Kirurgisk barnsjukvård Barnpsykiatrisk sjukvård Timmar till förfogande

7 Summa

33 50

15 8

89 redelser och servering av barnens måltider, matning, skötsel av barnens säng, rum och kläder, tillgodoseende av barnens behov av kontakt, lek och sysselsättning, vila och sömn samt sjukvårdande åtgärder. Till elevens betydelsefulla uppgifter hör även att genom umgänge med barnen skapa en för dem trygg och harmonisk miljö och därigenom minska risken för psykiska skador under sjukhusvistelsen. Till barnsjukvårdens speciella svårigheter hör de små barnens oförmåga att själva meddela smärta, obehag och a n d r a sjukdomsyttringar. Även äldre barn felplacerar och felbedömer ofta symtom. Stora krav ställs därför på barnsjuksköterskans omdöme och iakttagelseförmåga. Under utbildningstiden bör hon få god träning i att göra iakttagelser över barnens allmäntillstånd, beteende, utvecklingsgrad, sjukdomssymtom e t c , att tolka gjorda iakttagelser, bedöma nödvändigheten av vidare rapportering till läkaren samt inom sjuksköterskans kompetensområde själv besluta om omedelbara ändringar i barnens vård. Eleven skall vidare tränas i att genomföra de provtagningar, undersökningar och behandlingar som ligger inom barnsjuksköterskans ansvarsområde. I övrigt skall eleven biträda barnläkaren i h a n s åtgärder med patienterna. Vid genomförandet av dessa uppgifter skall eleven även anstvara för psykisk och fysisk förberedelse, vård och observation av barnet. Inom barnsjukvården förekommer mycket kvalificerad sjukvård och det är därför väsentligt att den blivande barnsjuksköterskan får lära sig att själv utföra avancerade vårduppgifter. Till dessa hör infusion till späda barn, hjärtlung-livräddning av barn samt vård av barn i kuvös och respirator. Under

praktiken vid infektionsklinik skall stor vikt läggas vid isoleringsteknik och smittskydd. På samtliga vårdavdelningar bör eleven få praktisk övning i att förebygga olycksfall bland barnen. Slutligen bör eleven tränas i att handskas med inventarier, apparatur och instrument på ett ekonomiskt och hygieniskt tillfredsställande sätt. Ett viktigt utbildningsmål är att inge eleven förståelse för barnets sociala situation. Barnet måste alltid ses som medlem i sin familj och vid all vård och behandling av det sjuka barnet måste även föräldrar eller andra anhöriga engageras. Därför bör eleven få mesta möjliga kontakt med barnens familj och aktivt deltaga i barnsjuk;;köterskans rådgivande och undervisande verksamhet. Vad gäller all klinisk praktik fordras stor uppmärksamhet från utbildningsledarens sida så att undervisning och handledning hålles ständigt aktuell och modifieras i takt med framstegen inom såväl pediatrik som teknik. Till utbildningsmålet hör även, som tidigare nämnts, att förbereda eleven för hennes roll som administratör och arbetsledare. Hon måste därför beredas tillfälle att på varje vårdavdelning taga del i avdelningssköterskans planering av avdelningsarbetet, fördelning av arbetsuppgifterna, kontroll av uppgifternas genomförande, uppläggning av vårdprogram för det enskilda barnet och samarbete med personal på andra arbetsenheter inom sjukhuset samt inom den öppna vården. Eleven bör även få träning i personalbedömning. Under de praktiska utbildningsavsnitten på barnavårdscentral och i skolhälsovård skall eleven deltaga i sjuksköterskans verksamhet för att förh i n d r a vård- och uppfostringsfel samt att förebygga psykisk och fysisk ohälsa bland barn.

90 Eleven skall därvid delta i förberedandet av och biträda vid barnläkarens och barnpsykologens mottagningar, närvara vid sjuksköterskans egna mottagningar samt få tillfälle att med henne diskutera de råd som givits. Eleven skall även lära sig att göra hembesök på ett psykologiskt riktigt sätt samt att därvid uppmärksamma sådana förhållanden, som kan tänkas vara av betydelse för barnens hälsa t. ex. risk för olycksfall i hemmet. I huvudsak skall eleven följa sjuksköterskan på hennes hembesök men även genomföra en del besök på egen hand. För kommande yrkesutövning på barnavårdscentral och i skolhälsovård behöver eleven träna sig i att bedöma vilka barn, som är i behov av specialistvård t. ex. barn som visar försenad utveckling, syn-, hörsel- och talrubbningar eller psykisk särart. Det är därför angeläget, att hospitering eller studiebesök anordnas vid institutioner för fysiskt och psykiskt handikappade barn. Hälsovårdsundervisning är en av de mest betydelsefulla uppgifterna för sjuksköterskan inom den öppna vården. Under sin praktiktid skall barnsjuksköterskeeleven inges förståelse för detta och aktivt deltaga i denna undervisning genom att själv hålla s. k. hälsostunder för både barn och föräldrar. Samarbete med olika myndigheter och med den slutna barnsjukvården skall ingå i elevens arbetsuppgifter under denna tid. För att utbildningen på de nu nämnda praktikfälten skall bli effektiv och leda fram till önskat resultat — en väl meriterad barnsjuksköterska — fordras kvalificerad handledning. Förutom skolans lärare måste vederbörande barnsjuksköterska, hos vilken eleven praktiserar, aktivt deltaga i denna handledning och planera utbildningen med

successivt ökande svårighets- och ansvarsgrad. Varje elev bör under den andra terminen tilldelas ämne för ett skriftligt enskilt arbete. Ämnena för dessa bör väljas främst inom ämnesgrupperna pediatrik, psykologi, barn- och ungdomspsykiatri samt socialmedicin. Avsikten är att eleven skall ges möjlighet till fördjupning inom vissa kursavsnitt. Enskilda arbeten bör redovisas i seminarieform under den avslutande läsperioden. Prov, bedömning

och

betygsättning

Kunskapsprov skall avläggas i pediatrik och pediatrisk sjukvård, barn- och ungdomspsykologi, barn- och ungdomspsykiatri, socialmedicin samt administration och arbetsledning. Betyget i pediatrik och pediatrisk sjukvård är en sammanfattning av bet} r gen i ämnena medicinska barnsjukdomar, kirurgiska barnsjukdomar och pediatrisk sjukvård. Någon form av kontroll av att eleverna tillgodogjort sig undervisningen i Övriga ämnen bör även förekomma. Slutbetyget bör omfatta följande uppgifter: Graderat betyg för insikter i administration och arbetsledning socialmedicin barn- och ungdomspsykologi pediatrik och pediatrisk sjukvård barn- och ungdomspsykiatri Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i katastrofmedicin Intyg om genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i pediatrisk sjukvård barnpsykiatrisk sjukvård Uppgift om var den praktiska utbildningen ägt rum.

öppen

hälso- och

Funktions- och ansvarsområde Enligt gällande normalinstruktion av den 30 juli 1964 (MF nr 68) h a r distriktssköterskan till uppgift att bedriva allmän hälsovårdsupplysning medverka i den förebyggande barnavården medverka i den förebyggande mödravården (om hon genomgått därför föreskriven utbildning) medverka i dispensärvården medverka i skolhälsovården vid det obligatoriska skolväsendet lämna sjukvård såväl i hemmen som på egen mottagning med kuratorsgöromål bistå sjuka, konvalescenter, handikappade och alkoholskadade medverka vid bekämpandet av smittosamma sjukdomar verka för en god bostadshygien Distriktssköterskans arbetsuppgifter granskades på sin tid av den delegation inom medicinalstyrelsen som den 17 oktober 1962 lade fram sina förslag i en promemoria angående distriktssköterskeutbildningen m. m., vilken medicinalstyrelsen överlämnade till Kungl. Maj:t med skrivelse den 10 november 1962. Denna promemoria jämte däröver avgivna yttranden har, såsom tidigare nämnts, överlämnats för att tagas under övervägande vid fullgörandet av vårt utredningsuppdrag. I promemorian anföres i huvudsak följande beträffande distriktssköterskans arbetsuppgifter.

I fråga om förebyggande mödravård och öppen förlossningsvård anses att hemförlossningar i princip bör upphöra. Inom öde-

sjukvård

marks- eller ödistrikt med långt avstånd till närmaste förlossningsanstalt bör möjlighet till hemförlossning dock finnas. Det minskade antalet hemförlossningar har medfört att man på försök låtit distriktssköterskor, efter viss kompletterande utbildning, överta den förebyggande mödravården. Denna kompletterande utbildning skall ge sådana kunskaper och färdigheter att distriktssköterskorna skall kunna biträda inom den förebyggande mödravården samt ge första hjälpen vid hastigt inträffande förlossningar och graviditetskomplikationer. Den pågående försöksverksamheten på detta område bör fortsätta. Vad gäller förebyggande barnavård understrykes värdet av en ökad mentalhygienisk insats av distriktssköterskorna. Småbarnsvården bör utbyggas. Inom skolhälsovården torde behovet av mentalvårdande verksamhet komma att tilltaga. Hälsoupplysningen bör ges ökad omfattning i skolorna. Distriktssköterskorna bör vara kompetenta att ha schemabunden undervisning i hälsovård, hemsjukvård, barnavård och olycksfallsvård. Distriktssköterskans arbete inom dispensärvården har på grund av den sjunkande frekvensen tuberkulosfall blivit allt mindre omfattande. Distriktssköterskan bör sköta »fältarbetet» inom tuberkulosvården, varför någon ytterligare minskning av hennes uppgifter inom vårdgrenen knappast kan väntas. Bostadsinspektion bör icke åvila distriktssköterskan. Hon bör dock vara skyldig att till hälsovårdsnämnden anmäla, när hon påträffar bostäder av sådan beskaffenhet att en inspektion av nämnden kan anses påkallad. I den epidemibekämpande verksamheten är skyddsympningarna den del av arbetet, som upptar distriktssköterskans mesta tid. Vid ympningar i större skala föreslås, att distriktssköterskan får hjälp av annan personal. I distriktssköterskans hälsovårdande

92 verksamhet ingår även att meddela hälsoupplysning. I all verksamhet som utövas av distriktssköterskor m. fl. ingår individuellt meddelad hälsoupplysning. Denna bör kompletteras med undervisning i grupp där en allsidig diskussion kan belysa problemen. Betydelsen av att distriktssköterskorna får göra en insats inom mentalsjukvården, t. ex. i fråga om mentalsjuka som varit intagna på sjukhus, understryks. Utökad mentalvårdsutbildning bör ingå i den blivande distriktssköterskans utbildning. Även inom nykterhetsvården synes distriktssköterskans arbete komma att öka. Distriktssköterskans sjukvårdande uppgifter ökar för närvarande i omfattning bl. a. vad det gäller vården av långvarigt sjuka och åldringar. Hon behövs även inom rehabiliterande verksamhet. Tillkomsten av flerläkarstationer med särskild sjuksköterskepersonal anses emellertid komma att underlätta distriktssköterskans arbete i synnerhet när det gäller injektioner och omläggningar. Inom hälso- och sjukvården i industriföretag torde distriktssköterskans arbete komma att ha samma omfattning som hittills. Det anses förmånligt om industrisköterskor har speciell utbildning i hälsovård. I allt väsentligt kan vi instämma i vad som här anförts. Vi vill särskilt understryka att ökningen av distriktssköterskans sjukvårdande verksamhet kommer att fortsätta. Stora krav ställs härvid på kunskaper i framförallt långtidsvård och vård av åldringar, emedan sådan vård på grund av otillräckliga institutionella resurser i stor utsträckning kommer att få förläggas till hemmen. Vi vill också betona att distriktssköterskan i stor utsträckning bör kunna medverka i hälsovårdsundervisning i skola och samhälle. Beträffande företagshälsovården vill vi här erinra om att arbetarskyddsstyrelsen h a r i uppdrag att i samråd med medicinalstyrelsen utreda företagshälsovården. Bakgrunden till denna utredning är en rekommendation av International Labour Organization (ILO) av

år 1959. Vi har haft upprepade överläggningar med representanter för denna utredning och därvid funnit att slutlig ställning till frågan om behovet och omfattningen av särskild utbildning för sjuksköterskor inom företagshälsovården icke kan tas förrän resultatet av nämnda utredning föreligger. Vi har emellertid ansett oss böra räkna med att distriktssköterskorna kommer att i större utsträckning få uppgifter inom företagshälsovården. Småindustrin torde i flertalet fall inte kunna lösa sin företagshälsovård, om icke distriktssköterskan får anlitas för denna. I nämnda promemoria föreslås att samma behörighetskrav fastställes för distrikts- och skolsköterskor samt sjuksköterskor vid barnavårdscentraler. Detta förslag tillstyrks av de flesta av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Vi h a r beaktat detta förslag vid utformningen av vidareutbildningslinjen i öppen hälso- och sjukvård. Möjlighet bör emellertid föreligga för sjuksköterskor, som önskar utbildning för sådana befattningar i öppen hälso- och sjukvård där man ej har krav på barnavård, barnsjukvård och skolhälsovård, att vidareutbilda sig utan att delta i dessa utbildningsavsnitt.

Utbildningsmål

Den fullständiga vidareutbildningen i öppen hälso- och sjukvård bör göra sjuksköterskan skickad att tjänstgöra såsom distriktssköterska, skolsköterska eller sjuksköterska vid barnavårdscentral. Undervisningen avser att ge sjuksköterskan ökade kunskaper i socialmedicin, barnavård och barnsjukvård insikter i företagshälsovård kännedom om mentalsjukvårdens hj älp verksamhet

93 ökade kunskaper om somatiska sjukdomar av särskild betydelse i den öppna vården ökad förmåga att tillgodose patienternas varierande vårdbehov i öppen vård ökad skicklighet att meddela hälsovårdsundervisning. Utbildningen skall dessutom vidareutveckla sådana egenskaper och attityder som är önskvärda för yrkesutövningen. Tillträde till utbildningen

Distriktssköterskan arbetar självständigt. Härför fordras personlig mognad och god erfarenhet av arbete inom sjukvård. Vi finner det nödvändigt att den blivande sjuksköterskan inom öppen hälso- och sjukvård efter grundutbildningen tjänstgjort två år vid vårdavdelning eller — till viss del — vid mottagningsavdelning. Denna tjänstgöring bör avse minst två olika områden. Huvuddelen av tiden bör ligga inom ämnesområdena allmän medicin och kirurgi. Även tjänstgöring inom obstetrik och gynekologi är värdefull, liksom erfarenhet av långtidsvård. Förutom kraven på minst två års tjänstgöring som sjuksköterska vill vi framhålla önskvärdheten av erfarenhet av vård av friska barn. Sådan praktik kan skaffas före grundutbildningen eller under ferier under denna. Utbildningens utformning och innehåll

Riktlinjer ning

för

utbildningens

upplägg-

Erfarenheterna från den försöksutbildning som under de sista åren bedrivits i Göteborg är av naturliga skäl ännu ganska blygsamma när det gäller att bedöma om utbildningen har gett sjuksköterskan den reella kompetens hon behöver för att klara sina arbetsupp-

gifter på ett tillfredsställande sätt. För att kunna göra en sådan bedömning bör man ha haft tillfälle att följa upp resultatet av utbildningen under en längre tid. Man kan dock säga att erfarenheterna hittills är lovande. Undervisningen i barnpsykiatri samt om mentalsjukvårdens hjälpverksamhet h a r visat sig värdefull. Den utbildning vi föreslår överensstämmer i stora delar med denna försöksutbildning. Vi föreslår, att vidareutbildningen i öppen hälso- och sjukvård skall omfatta två terminer om vardera 21 veckor. Vid utformningen av utbildningen har vi haft att väga mot varandra sådana områden som barnavård och vuxenvård framförallt med hänsyn till den tidigare utbildning och erfarenhet, som eleverna har. Grundutbildningen ger en mycket god grund inom medicinsk och kirurgisk vuxensjukvård. Vidare har vi för tillträde till öppnavårdslinjen förordat två års erfarenhet av arbete som sjuksköterska inom sluten vård, företrädesvis medicinsk och kirurgisk sjukvård. Sjuksköterskan bör alltså vid vidareutbildningens början äga goda kunskaper i och erfarenhet av vuxenvård. Annorlunda är förhållandet med barnavård och barnsjukvård. Undervisning i barnsjukvård under grundutbildningen har en översiktlig karaktär, och sjuksköterskans erfarenhet av denna vårdform torde i allmänhet vara begränsad vid tillträdet till vidareutbildningen. Av anförda skäl måste utbildningen i barnsjukvård tilldelas ett förhållandevis stort utrymme under vidareutbildningen. Vi har emellertid utformat denna linje så, att den som avser att utbilda sig för befattning i vilken icke fordras kunnighet i barnsjukvård inte skall behöva delta i denna del av utbildningen. Den teoretiska undervisningen förlägges dels till läsperiod dels som jäm-

94 ett genomsnitt. Under utbildningen i barnpsykiatri gäller liknande förhållanden som under avsnitten i öppen vård. Av de gemensamma ämnen som ingår i de olika linjerna återfinnes här katastrofmedicin. Som tidigare nämnts upptages ej administration och arbetsledning som en speciell ämnesgrupp, då vissa avsnitt av detta ämne ingår i socialmedicin och hälsovårdsundervisning.

sidesundervisning till de praktiska perioderna. Jämsidesundervisningen h a r fått något mindre omfång på denna linje i jämförelse med andra utbildningslinjer och läsperioderna h a r förlängts. Under de teoretiskt-praktiska avsnitten i öppen vård är det ofta förenat med stora svårigheter att arrangera jämsidesundervisning. Eleverna är ibland spridda över stora områden. Det kan ta avsevärd tid för en elev att förflytta sig till skolorten eller annan ort där undervisningen kan ske. Vi h a r därför minskat omfånget av sådan undervisning mer än vad som i och för sig varit önskvärt. Den tid per vecka vi avsatt för ändamålet får betraktas som

Lärostoffet Lärostoffet h a r samlats i bl. a. följande ämnen: socialmedicin, pediatrik och pediatrisk sjukvård, psykiatri (inklusi-

7.23 Schematisk

översikt Termin 2

Termin 1

Läsperiod

BarnpsykiaBarntrisk sjukvård sjukvård

Teori

Teori

Teori och praktik

BVC

Skolhälsovård

Läsperiod

Mentalsjukvår- Läs- och Ditentadens strikts- hjälpmensvård verksam- period het

Teori och praktik

Teori

Veckor

3 Antal vtr. teori

6 29

2 33

2 33

2 33

5 30

2 33

25 Summa vtr

25 Terminens längd

21 veckor Summa timmar teori 267 praktik 378

21 veckor

Summa timmar teori 235 praktik 430

665 Teori: Teori och praktik: Barnsjukvård Barnpsykiatrisk sjukvård Förebyggande barnavård (BVC) Skolhälsovård Distriktsvård Mentalsjukvårdens hjälpverksamhet

16 v. 8 v. 4 v. 2 v. 2 v. 26 v. 6 v. 4 v..

42 v.

Summa timmar i termin 1 och 2 % teori 502 38,3 praktik 808 61,7 100,0 1 310

95 ve barn- och ungdomspsykiatri), hygien, företaghälsovård, hälsovårdsundervisning, katastrofmedicin samt som ett samlingsämne en s. k. medicinsk översiktskurs. Innehållet i dessa ämnen framgår av kursplanerna, som återfinnes i bilaga. Vissa delar av ämnet socialmedicin samt ämnena pediatrik och barn- och ungdomspsykiatri h a r utformats med tanke på att en samundervisning med vidareutbildningslinjen i barnsjukvård skall kunna ske om så befinnes lämpligt och önskvärt. Undervisningen i katastrofmedicin kan, om det vid planering av utbildningen kan anses motiverat att anordna särskild kurs för eleverna på denna utbildningslinje, eventuellt minskas några timmar, då viss del av innehållet i kursplanen täcks av andra ämnen, t. ex. hygien och socialmedicin.

Utbildningens organisation, timplaner samt metodiska anvisningar Av den schematiska översikten 7.23 framgår h u r utbildningen organiseras, terminernas indelning i läsperioder och teoretiskt-praktiska perioder samt antal teori- och praktiktimmar per vecka. Den första terminen ägnas åt socialmedicin, barnavård och barnsjukvård inklusive barn- och ungdomspsykiatri, hälsovårdsundervisning samt katastrofmedicin. Förslag till ämnesfördelning framgår av tab. 7.25. Kliniklärare i barnsjukvård bör ha erfarenhet av öppen vård. I samråd med sjukhusets personal bör hon planlägga de olika elevernas placering och arbetsuppgifter under den praktiska utbildningen. Ett rotationsschema bör utarbetas. Praktikplatserna bör individuellt utväljas för eleverna med hänsyn till deras placering under barnsjukvårdsavsnittet i grundutbildningen

.7.24

Timplan Antal undervisningstimmar

Ämnen

Hygien Socialmedicin Hälso- och sjukvård Pediatrik Pediatrisk sjukvård inkl. infektionssjukvård Psykiatri Barn- och ungdomspsykiatri Vuxenpsykiatri Medicinsk översiktskurs... Företagshälsovård Hälsovårdsundervisning. . . Katastrof medicin Utbildningsorientering Klinisk och socialmedicinsk praktik Förebyggande barnavård (BVC) Skolhälsovård Pediatrisk sjukvård Barnpsykiatrisk sjukvård.. Distriktsvård öppen m e n t a l s j u k v å r d . . . . Timmar till förfogande

66 66 232 132 180 132 6

Summa

1 310

32 141 55 27 22 24 46 46 72 25 6

och eventuell senare tjänstgöring. Praktiken bör förläggas till två olika avdelningar av företrädesvis internmedicinsk karaktär. Under den praktiska utbildningen i barnsjukvård bör eleven få tillfälle att deltaga i den direkta vården av barnen. Det är väsentligt att eleverna lär sig iakttaga och umgås med barn. Undervisningen kan förläggas till natten, dock ej mer än en vecka. Eleven skall lära sig enkla behandlingsmetoder. Viktigt är att eleven kan iakttaga och redogöra för den kliniska bilden. Undervisningen skall läggas så att socialmedicinska aspekter inom barnsjukvården belyses. Under tiden på avdelning bör hospitering ske vid mottagningsavdelning. Eleverna skall även genom hospitering eller studiebesök vid institutioner för såväl fysiskt som psykiskt handikappade barn beredas till-

96 7.25 Fördelning av undervisningen

på olika perioder i termin 1

Antal undervisAntal undervisningstimmar Summa underningstimmar under teoretiskt- visningstimmar under läsperiod praktisk period

Ämnen

Socialmedicin Hälso- och sjukvård Pediatrik Pediatrisk sjukvård inkl. infektionssjukvård Psykiatri

60 42

Hälsovårdsundervisning Katastrof medicin Utbildningsorientering Klinisk och socialmedicinsk praktik Förebyggande barnavård (BVC) Pediatrisk sjukvård Timmar till förfogande Summa

fälle att studera de möjligheter som finns till vård och behandling av dessa barn. Den praktiska utbildningen i barnoch ungdomspsykiatri avser att i första hand ge eleven en helhetsbild av patientens omhändertagande. Förebyggande åtgärder, regler för intagning på barnpsykiatrisk avdelning ävensom uppföljning och eftervård är naturliga undervisningsmoment. Eleven skall också ges tillfälle till inblick i det lagarbete som bedrivs inom avdelningen ävensom i varje enskild lagmedlems uppgifter. Under sjukhuspraktiken bör eleven också deltaga i sjuksköterskans uppgifter vad gäller arbetsledning och avdelningens administration, samt kontakter och samarbete med olika organ för öppen vård. Genom den ökade förståelse för problemen inom sjukhuset som härvid vinnes kan senare samarbete med den slutna vården underlättas. Under praktisk utbildning vid barnavårdscentral skall stor vikt läggas vid att eleven får tillfälle att göra hembesök dels som auskultant vid ordinarie sjuksköterskas hembesök dels på egen hand.

60 13

22 36 25 4

66 232 132 4

66 232 132 6

22 22 25 2

14 Under såväl sjukhuspraktik som praktik inom förebyggande barnavård bör eleven få tillfälle till vård av och kontakt med barn i varierande åldrar. I övrigt hänvisas till vad som i detta avseende sagts i läroplanen för vidareutbildning i barnsjukvård. Detta gäller även den praktiska utbildningen i skolhälsovård. Den andra terminen ägnas åt socialmedicin, hygien och hälsovård jämte hälsovårdsundervisning samt vuxensjukvård i form av teoretisk undervisning i psykiatri och en medicinsk översiktskurs. Förslag till ämnesfördelning framgår av tab. 7.26. Den praktiska utbildningen i skolhälsovård skall bl. a. belysa skolsköterskans arbetsuppgifter och hennes samarbete med skolläkare, skolpsykolog, skolkurator, lärare och målsmän. Eleverna bör om möjligt beredas tillfälle att deltaga i klasskonferenser och hälsovårdsundervisning i skolan. Eleverna bör u n d e r sin praktiska utbildning i distriktsvård som regel placeras hos en distriktssköterska som handh a r alla grenar av distriktsvården. Under detta avsnitt skall hon få en över-

97 7.26 Fördelning av undervisningen

Ämnen

Antal undervis- Antal undervisSumma ningstimmar ningstimmar undervisunder läsperiod under teoretiskt- ningstimmar praktisk period

Hygien Socialmedicin Hälso- och sjukvård Psykiatri Vuxenpsykiatri Medicinsk översiktskurs Företagshälsovård Hälsovårdsundervisning Utbildningsorientering Klinisk och socialmedicinsk praktik Skolhälsovård Distriktsvård öppen mentalsjukvård Summa blick av landstingets hela verksamhet inom den öppna hälso- och sjukvården, ö v e r huvud skall stor vikt läggas vid elevens samhällskontakter. Eleven bör få deltaga i samarbetet med tjänsteläkare, distriktsbarnmorska, hälsovårdsnämnd, barnavårdsnämnd, hemhjälpsnämnd och nykterhetsnämnd. Vidare skall hon göras förtrogen med distriktssköterskans samarbete med Röda korset och andra privata organisationer. Tiden bör också utnyttjas till studiebesök t. ex. inom företagshälsovård, förebyggande mödravård, socialvård och vid ålderdomshem. Eleven skall ges tillfälle till hälsovårdsundervisning såväl individuellt som i grupp. Den praktiska utbildningen vid mentalsjukvårdens hjälpverksamhet eller liknande organisation skall ge möjligheter till studier av samarbetet mellan denna form av öppen ATård och andra former av öppen och sluten vård. Eleven skall ges tillfälle att följa föreståndaren på hembesök. Under den avslutande perioden skall undervisningen ha en allmänt sammanfattande och avslipande karaktär. Under denna period sker också en del av kunskapsredovisningen. 1—612671

på olika perioder i termin 2

28 40 24 9 30

17 2

4 15

37 4 15

12 4

32 81 24 46 46 36 2

66 180 132

66 180 132

645 Prov, bedömning och betygsättning Av kursplanerna framgår i vilka ämnen kunskapsprov avlägges. Slutbetyget för den som genomgått fullständig vidareutbildning i öppen hälso- och sjukvård bör omfatta följande uppgifter: Graderat betyg för insikter i socialmedicin pediatrik och pediatrisk sjukvård barn- och ungdomspsykiatri vuxenpsykiatri hygien och företagshälsovård hälsovårdsundervisning Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i katastrofmedicin Intyg om genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i distriktsvård mentalsjukvårdens hjälpverksamhet pediatrisk sjukvård Uppgift om var den praktiska utbildningen ägt rum. Slutbetyget för den som inte genomgått den fullständiga vidareutbildningen i öppen hälso- och sjukvård måste givetvis ges en annan utformning.

Förlossnings-

Funktions- och ansvarsområde Barnmorskan är verksam dels i sluten vård, främst på förlossningsavdelningar och obstetriska vårdavdelningar (barnbördsavdelningar) men även på gynekologiska vårdavdelningar, dels ock inom öppen vård. Den samhälleliga organisationen för förlossnings- och mödravården h a r förändrats mycket snabbt. Medan ännu år 1930 68 procent av antalet förlossningar ägde rum i hemmet, var motsvarande andel år 1940 29 procent, år 1950 5,9 procent och år 1960 0,6 procent. Minskningen av antalet hemförlossningar följes av en utveckling, enligt vilken anstaltsförlossningarna i allt större ut-

Förlossningarna

procentuellt fördelade efter vårdform

Anstalter av t y p År

1950 1955 1960 1963 1964

Anm. Typ I

I

II

III

45,6 59,0 67,3 73,9 75,0

41,4 33,3 30,8 25,1 24,2

7,1 5,3 1,3 0,7 0,6

Öppen Total vård 5,9 2,4 0,6 0,3 0,2

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

= Förlossningsavdelning med egen specialutbildad läkare Typ II = Annan förlossningsavdelning än typ I vid lasarett eller förlossningshem vid sjukstuga Typ III = övriga förlossningshem Öppen vård = Utom förlossningsanstalt under barnmorskas vård.

och

mödravård

ven skall ges tillfälle att följa förestånavdelningar med egen specialutbildad läkare. Belysande i detta hänseende är här intagna statistik som hämtats från Allmän hälso- och sjukvård 1964 (s. 99). Antalet förlossningar i riket år 1964 var 121 788, varav 91 429 på avdelning av typ I, 29 429 på avdelning eller förlossningshem av typ II och 693 på fristående förlossningshem (typ III) samt 237 i öppen vård. I detta sammanhang må erinras att sjukvårdshuvudmännen synes vara beredda att ta konsekvenserna av att än större säkerhet för barnaföderskorna torde stå att vinna, om förlossningsvården helt anknytes till kvinnokliniken I det av Skaraborgs läns landsting i huvudsak godtagna förslaget till organisation av hälso- och sjukvården inom landstingsområdet föreslås sålunda att samtliga förlossningsplatser i princip samordnas med vårdplatserna för gynekologi i särskilda kvinnokliniker. Enligt planen för Norrbottens läns landstings hälso- och sjukvård skall i detta vidsträckta sjukvårdsområde förlossningarna i princip koncentreras till kvinnokliniker. Dessa kliniker blir ändock förhållandevis små. Endast i Arvidsjaur och Pajala bibehålls enligt planen förlossningsavdelningar utanför kvinnoklinik. Icke m i n d r e än åtta förlossningsavdelningar avses att dras in. Det bör även nämnas att bara sedan år 1965 har enligt uppgifter från medicinalstyrelsen i riket nedlagts två förloss-

99 ningsavdélningar vid odelade lasarett och två förlossningsavdelningar vid sjukstugor (typ II) samt två fristående förlossningsanstalter. Det är att förvänta att andelen förlossningar vid kvinnokliniker kommer att fortsätta att öka. Om man med utgångspunkt i ökningen av denna andel åren 1960—-1964 räknar med en 2-procentig stegring per år, skulle i början av 1970-talet ca 85 procent av antalet förlossningar äga rum på kvinnokliniker. Man kan enligt vår mening dra den slutsatsen av de organisatoriska förändringarna inom förlossningsvården att barnmorskornas ställning och ansvar blir i huvudsak samma som för vissa andra vidareutbildade sjuksköterskor. Vi är emellertid medvetna om att inom förlossningsvården liksom inom sjukvården läkarbristen under många år framåt kommer att medföra att större krav än som normalt borde vara fallet ställs på barnmorskor och sjuksköterskor. Vid målsättningen för utbildningen i förlossnings- och mödravård måste även beaktas den snabba utveckling som utmärker förlossningsvården liksom all annan hälso- och sjukvård. Enligt reglemente för barnmorskor den 11 november 1955 (SFS 592) omfattar barnmorskans verksamhet huvudsakligen vården av den friska gravida kvinnan och den normala förlossningen och barnsängen ävensom vården av det friska barnet under i regel de första tio dagarna efter förlossningen. Vid oregelbundenheter och sjukdomstillstånd hos barnaföderska eller hennes barn må barnmorska biträda, förutom i nödfall, endast efter läkares anvisning. Den obstetriska förvården spelar en allt viktigare roll, då det gäller att förutse förlossningskomplikationer och därmed bidra till den nuvarande låga perinatala dödligheten (antalet dödföd-

da och döda under första levnadsveckan) i landet. Den h a r även bidragit- ] till att mödradödligheten sjunkit till ettminimum. Effektiviteten hos denna för- ; vård beror tio icke ringa del på barnmorskornas förmåga att förutse eller misstänka förlossningskomplikationer. En aldrig så effektiv förvård torde dock inte kunna utesluta oväntade, hastigt uppkommande komplikationer. Dessa uppträder många gånger så snabbt att barnmorskan kan bli ställd inför överhängande livshotande till* stånd, varvid hon utan möjlighet till omedelbart bistånd från läkare måste handla självständigt vid t. ex; eklantpsi, fosterasfyxier och livshotande blödningar i samband med förlossning samt vidta för modern och barnet livsavgörande åtgärder. De senare årens vidgade kännedom om barnets metabolism och andningsfysiologi i samband med födelsen medför ökade möjligheter att rädda barnet men detta ställer å andra sidan större krav på barnmorskan i den akuta situationen vid t. ex. asfyxitillstånd. Modern och barnet är i hög grad beroende av att mentalhygieniska och psykosomatiska synpunkter beaktas inom den obstetriska vården. Barnmorskan måste ha god insikt i dessa frågor och vara väl förtrogen med olika metoder och möjligheter att förbereda den blivande modern för förlossning och moderskap. Förlossningsvården omfattar ett flertal områden av anestesiologisk karaktär (jfr. medicinalstyrelsens cirkulär den 15 juni 1960 n r 54 med råd och anvisningar rörande av barnmorskor given smärtlindring vid förlossning i sluten v å r d ) . Även analgesiproblemen, som fått en vidgad betydelse, kräver allt större kunskaper. Olika typer av blockadteknik har införts för att minska smärtan vid förlossning, vilket kräver kunskaper om smärtans fy-

100 siologi och om vissa farmaka. Den snabba utvecklingen inom intensiv- och akutvård ställer krav på barnmorskans insikter i vätskebalans och elektrolytförhållanden speciellt under graviditet och förlossning. Barnmorskan måste ha ingående teoretiska och praktiska kunskaper inom sitt område. Hon skall kunna på ett objektivt sätt tolka sina iakttagelser. Hon måste också själv bedöma angelägenheten av omedelbar och senare rapportering till läkaren eller — i brådskande fall — själv vidta terapeutiska åtgärder. Sådana situationer ställer krav på förmåga till snabba bedömanden och ställningstaganden samt handlingskraft. Med utgångspunkt i instruktioner, data från den av oss företagna enkäten och i övrigt inhämtade uppgifter kan barnmorskans verksamhet inom olika arbetsområden beskrivas p å följande sätt. Administration och arbetsledning. Barnmorskan måste vara kompetent att klara det administrativa arbetet på dels en obstetrisk eller gynekologisk vårdavdelning och dels en förlossningsavdelning, varvid är att märka att det administrativa arbetet på en stor förlossningsavdelning i viss utsträckning skiljer sig från det som förekommer på en vårdavdelning. Handledning och instruktion av olika personalgrupper är viktig. En ständig undervisning vid sängen är lika naturlig som nödvändig, liksom demonstrationer, konferenser och lektioner för personal och elever. Vård före förlossning. Barnmorska, som arbetar inom s. k. förebyggande mödravård, skall lämna vård under graviditeten, iaktta och till läkaren rapportera avvikelser från normal graviditet. I arbetsuppgiften ingår att medverka vid läkarmottagning, att hålla egen mottagning för blivande mödrar, att göra hembesök samt att bedriva viss

kursverksamhet (hälsovårdsundervisning med mödragymnastik och avslappningsteknik). På obstetriska vårdavdelningar kan det även bli fråga om komplicerad graviditetsvård. Barnmorskan utövar också upplysande och rådgivande verksamhet i hälsovård inom sitt yrkesområde, t. ex. kostråd och familjeplanering (befruktningskontroll). Vård under förlossning. Barnmorskans uppgifter i samband med normala förlossningsfall innefattar bl. a. intagning, anamnesupptagning, undersökning, journalföring, övervakning och klinisk bedömning av moderns och barnets tillstånd under förlossningens gång, givande av viss obstetrisk analgesi och anestesi, medverkan vid barnets framfödande, suturering av första gradens bristning eller klipp, skötsel av efterbördsskifte och administration av vissa läkemedel enligt stående ordination. Vidare skall barnmorska uppmärksamma betydelsen av barnaföderskans tidigare genomgångna sjukdomar samt undersöknings- och behandlingsresultat. Hon skall till läkare rapportera, om det kan antas att den väntade förlossningen kommer att avvika från det normala. Hon skall även i övrigt under förlossningens gång iaktta och rapportera avvikelser till läkaren. Barnmorskan skall slutligen också kunna medverka i vården vid komplicerade förlossningar, obstetriska operationer och anestesigivning ävensom upplivning av barnet samt, om förhållandena så kräver, själv vidta erforderliga åtgärder. Hon ansvarar för den första vården av det nyfödda barnet. Vad nu sagts gäller i tillämpliga delar även förlossningsfall i hemmet. Vård efter förlossning. Barnmorska svarar i öppen eller sluten vård för skötseln av nyblivna mödrar och deras barn. Barnmorska undervisar modern i hälsovård och vården av barnet.

101 Gynekologisk hälso- och sjukvård. Barnmorska skall kunna tjänstgöra som avdelningssköterska och svarar då med hjälp av övrig personal för vården av patienter med gjmekologiska sjukdomar. Hälsovård. Barnmorska medverkar i hälsovårdsupplysning och rådgivningsverksamhet samt i provtagning för gynekologisk hälsokontroll.

Utbildningsmål

Vidareutbildningen i förlossnings- och mödravård bör göra sjuksköterskan skickad att tjänstgöra som barnmorska samt att självständigt leda en förlossningsavdelning ävensom en obstetrisk eller gynekologisk vård- eller mottagningsavdelning. Hon bör vidare få underlag för tjänstgöring som distriktsbarnmorska eller som barnmorska vid mödravårdscentral. Undervisningen skall ge fördjupad kunskap i obstetrik och gynekologi skicklighet att på egen h a n d leda och biträda vid normal förlossning erfarenhet av oregelbundenheter och komplikationer vid förlossning förmåga att ge smärtlindring under förlossning skicklighet i obstetrisk för- och eftervård kunnighet i gynekologisk vård ökad kunskap i pediatrik samt ökad kunnighet i vården av nyfödda barn ökad förmåga att meddela hälsovårdsundervisning fördjupad kunskap i administration, organisation och undervisningsmetodik samt ökad skicklighet att leda och handleda personal och elever. Undervisningen skall dessutom vidareutveckla sådana egenskaper och attityder som är önskvärda för yrkesutövningen.

Tillträde till utbildningen

Under grundutbildningen h a r sjuksköterskan erhållit en undervisning i obstetrik och gynekologi, som begränsats till det kunskapsmått som anses erforderligt för alla grundutbildade sjuksköterskor. Hon saknar kompetens för barnmorsketjänster. Vi förordar därför att vidareutbildningen skall kunna följa direkt efter grundutbildningen. För den som så önskar bör inte föreligga något h i n d e r att börja utbildningen efter viss tids praktik inom annan sjukvårdsgren, lämpligen gynekologisk vårdavdelning. Under avsnittet barnavård och barnsjukvård i grundutbildningen får inte alla elever praktisk utbildning i spädbarnsvård. För dem som önskar vidareutbildning i förlossnings- och mödravård är sådan tjänstgöring värdefull. Vi föreslår att för tillträde till vidareutbildningen föreskrivs att vederbörande skall antingen ha erhållit sådan erfarenhet under sin grundutbildning eller ha fullgjort barnsköterskeuppgifter på spädbarnsavdelning vid barnklinik eller lämpligt spädbarnshem u n d e r minst fyra veckor. Sådan tjänstgöring kan lämpligen förläggas till ferietid före tillträdet till vidareutbildningen.

Utbildningens utformning och innehåll

Såsom framgår av inledningskapitlet och bilaga 1 h a r utredningen vid arbetet med vidareutbildningslinjen för förlossnings- och mödravård biträtts av särskilda experter, nämligen förste byråinspektören Astrid Anderson, föreståndaren Dagmar Ericsson, överläkaren, docenten Harald Johansson och studierektorn Dagmar von Walden. Av dessa h a r Anderson, Ericsson och Johansson gemensamt lagt fram ett förslag till utbildning i obstetrisk och gyneko-

102 logisk vård som omfattar 51 veckor (2V2 t e r m i n ) . Utbildningens utformning och innehåll enligt detta förslag samt anslutande kursplaneförslag framgår av bilaga 4. Enligt det framlagda förslaget skall av utbildningstiden 10 veckor avses för teori, varav två tentamensveckor. Den teoretiskt-praktiska utbildningen, som omfattar sammanlagt 40 veckor, föregås av en propedeutisk klinisk period om en vecka. Av praktiktiden skulle 18 veckor förläggas till förlossningsavdelning, sex veckor till obstetrisk vårdavdelning, två veckor till prematur- eller spädbarnsavdelning, fyra veckor till anestesi- och intensivvårdsavdelning, fyra veckor till gynekologisk vårdavdelning, två veckor till gynekologisk mottagning och fyra veckor till mödravårdscentral. Ur rotationssynpunkt har den sammanlagt 40 veckor långa praktiktiden uppdelats i två avsnitt om 20 veckor, vilka i sin tur uppdelats i kortare perioder. Detta medför att tre femtedelar av eleverna får sina 18 veckor på förlossningsavdelningen uppdelade i fyra perioder, åtskilda av annan praktik eller av tentamensperiod eller ferier. Tre perioder omfattar fyra veckor och en sex veckor. Återstående två femtedelar av eleverna får tiden på förlossningsavdelning uppdelad i fem perioder, varav fyra om fyra veckor och en om två veckor. Utredningen har ingående studerat expertgruppens förslag. Den föreslagna läroplanen säkerställer det utbildningsmål vi angivit. Det kan emellertid enligt vår mening starkt sättas i fråga, om icke detta mål kan nås på kortare tid. Som stöd för denna uppfattning, vilken delas av experten von Walden, vill vi framhålla följande. Utredningens förslag om grundutbildning till sjuksköterska, vilket för närvarande genomförs vid sjuksköterskeskolorna, innebär i de delar som här

är av intresse att utbildningen breddats för att ge en så god grund som möjligt i de ämnesområden, som vi fann vara gemensamma för all sjuksköterskeverksamhet, nämligen medicinsk och kirurgisk sjukvård samt mentalsjukvård. Den praktiska delen av utbildningen h a r reformerats. Eleverna ersätter ej längre personal i arbetsschema. Härigenom blir det möjligt att effektivt utnyttja praktiktiden för utbildning. Enligt vår mening innehåller den nya grundutbildningen många moment som är av särskild betydelse för vidareutbildningen i förlossnings- och mödravård. I medicinsk och kirurgisk sjukvård får de blivande sjuksköterskorna en gedigen utbildning under termin 2 och termin 5. De får härvid erfarenheter som måste betydligt underlätta deras vidareutbildning inom olika linjer, varvid förlossnings- och mödravården icke utgör något undantag. Vi vill vidare erinra om att eleven under termin 4 får såväl erfarenhet av hur man skall omhänderta patient som befinner sig i akut sjukdomstillstånd eller blir föremål för operativt ingrepp som kännedom om arbetet och dess organisation på en operationsavdelning. Den blivande eleven i förlossnings- och mödravård har således en god grund att stå på, då hon under vidareutbildningen skall tränga in i de speciella problem som sammanhänger med förlossning och obstetrisk vård, även i komplicerade fall. Sjuksköterskeeleven kan även ha stiftat närmare bekantskap med gynekologisk operation och/eller gynekologisk vård under termin 4 och 5, eftersom gynekologiska operationsavdelningar och gynekologiska vårdavdelningar måste tas i anspråk för utbildningen under dessa avsnitt. Samtliga elever får under termin 4 lära känna de oftast förekommande anestesier-

103 na, anestesimetoderna och anestesimedlen. Slutligen h a r utbildningen i mentalsjukvård ökats, vilket torde ge eleven bättre möjligheter att förstå de speciella psykiska problem som kan uppstå i samband med havandeskap och barnsbörd. Mot den nya grundutbildningen h a r riktats kritik från representanter för förlossnings- och mödravård därför att tiden på barnbördsavdelning minskat från två månader till fyra veckor. Vi har emellertid den bestämda uppfattningen att eleven, som numera icke är bunden till personalens arbetstidsschema, skall kunna på denna tid få ett väl så stort kunskaps- och erfarenhetsmått som enligt den tidigare utbildningsplanen. Detta bestyrks av resultaten vid de skolor som redan prövat en effektiv integrerad teoretiskt-praktisk utbildning inom olika vårdområden. En sådan utbildning vidgar elevens förståelse för helhetsbilden i den medicinska vården av patienten, samtidigt som onödig repetition undvikes. Vi anser oss alltså kunna på goda grunder hävda att för såväl utbildningen i förlossningsvård som övrig utbildning på förlossnings- och mödravårdslinjen den nya grundutbildningen utgör en bättre och mer enhetlig grund än den tidigare allmänutbildningen vid sjuksköterskeskolorna. Grundutbildningen sker enligt fastställd läroplan, vilket ger en god garanti för att samtliga grundutbildade sjuksköterskor h a r i huvudsak samma kunskaps- och erfarenhetsmått. Denna utbildning h a r ju också på vårt förslag godkänts som grund för legitimation av sjuksköterskor. Vi h a r redan tidigare berört de svårigheter som kan föreligga för vårdyrkesutbildning överhuvudtaget att finna utrymme för erforderlig praktik p å sjukhusen, utan att dessa belastas i

orimligt hög grad av elever och deras handledning. Vad särskilt angår förlossnings- och mödravården skulle det väl i och för sig vara möjligt att med en spridning av utbildningen på ett stort antal orter få tillräckligt underlag för utbildningen i förlossningsvård. Vi vill emellertid understryka att dessa möjligheter begränsas av att läkarutbildningen tar i anspråk flera sjukhus med stora förlossningsavdelningar. Det är också angeläget att beakta att utbildning i förlossnings- och mödravård kräver tillgång till bl. a. lärare i pediatrik och anestesiologi. Enligt expertgruppens mening måste varje elev ha praktiserat på förlossningsavdelning i 18 veckor och därunder ha medverkat vid minst 50 förlossningar. Trots att förslaget till läroplan mycket väl tillvaratagit möjligheterna att utnyttja förlossningsavdelningar genom en stor spridning av praktiken, innebär det att endast ca två tredjedelar av förlossningarna under ett år på undervisningssjukhuset tas i anspråk för utbildningen. Av bortfallet beror emellertid GO procent på att förlossningar under ferietid ej kan utnyttjas och 40 procent på schematekniska svårigheter. Sistnämnda procenttal motsvarar endast 13 å 14 procent av hela antalet förlossningar under ett år. I anslutning härtill vill vi gärna vitsorda att experterna haft att brottas med speciella svårigheter, då det gällt att applicera ett normalt terminssystem på utbildningen av barnmorskor. Vi har även tillsammans med experterna övervägt, om inte — med hänsyn till att förlossningsfallen är i stort sett jämnt fördelade över året — förevarande utbildning borde pågå året om. Det torde emellertid bli svårt att skaffa lämpliga lärare och handledare under sommarmånaderna. Vi har därför avstått från att söka en lösning efter denna linje. Den stora spridningen av utbild-

104 ningstiden på förlossningsavdelning i förening med det förhållandet att rotationen sker inom så långa avsnitt som 20 veckor försvårar en effektiv integration av teori och praktik under utbildningen. En sådan integration kan då endast uppnås, om man u p p r e p a r jämsidesundervisningen flera gånger. Detta skulle ställa orimliga krav på lärarresurserna, i synnerhet om elevintagen per termin på en ort blir små. Om utbildningen måste läggas ut på orter med endast ca 2 000 förlossningar per år, blir hela elevintaget per termin sålunda begränsat till ca 12 elever. Mot bakgrunden av vad vi h ä r anfört synes alla möjligheter böra tillvaratas att med bibehållande av utbildningsmålet nedbringa utbildningstiden för dem som skall vara verksamma inom förlossnings- och mödravård. Man bör härvid särskilt klarlägga, om kravet på 50 förlossningsfall per elev utgör ett minimum för ett fullgott utbildningsresultat. Vi har därför stannat för att förorda att förevarande utbildning omedelbart blir föremål för en särskild utredning med hjälp av pedagogisk expertis med särskilda insikter i moderna pedagogiska metoder och hjälpmedel och deras användning inom teoretisktpraktisk utbildning. Eventuellt skulle den av oss i kapitel 6 föreslagna utredningen kunna få i uppdrag att börja med en snabbutredning av utbildningen i förlossnings- och mödravård. Om vi hade igångsatt en sådan ut-

redning, skulle det ha försenat utredningsarbetet i dess helhet, vilket icke varit acceptabelt med hänsyn till att organisationen av vidareutbildningen enligt våra förslag måste vara färdig, i sådan tid att utbildningen kan påbörjas från och med vårterminen 1969. Enligt vår mening bör det vara möjligt att nu ta ställning till frågan om huvudmannaskap och övriga organisatoriska frågor för all vidareutbildning och endast underkasta läroplanen för utbildningen i förlossnings- och mödravård en ny utredning. Utredningen synes även böra omfatta frågan, huruvida målsättningen för utbildningen kan begränsas i förhållande till vårt förslag, om för behörighet inom förlossningsvården uppställs krav på någon form av aspiranttjänstgöring inom förlossningsvården efter avslutad utbildning. Vi vill avslutningsvis framhålla att, därest icke heller den av oss föreslagna utredningen skulle leda till en godtagbar utbildningstid, annan utväg inte synes stå till buds än att återgå till en direktutbildning av personal för förlossnings- och mödravården. En sådan lösning medför emellertid en både för individen och sjukvården mindre önskvärd begränsning av vederbörandes möjligheter att arbeta inom hälso- och sjukvården.

KAPITEL 8

Fortbildning m. m.

1 vårt första betänkande har vi i kapitel 15 — efter en redogörelse för olika slag av fortbildning som redan finns anordnad för sjuksköterskor — angett vår allmänna syn på behovet av fortbildning och dess organisation. Sammanfattningsvis (kapitel 23) anförde vi följande. Fortbildning av sjuksköterskor bör förekomma i ökad omfattning, främst inom områdena medicin och medicinsk teknik, administration och personaltjänst. Verksamheten bör i princip anordnas och bekostas av sjukvårdshuvudmännen. Samråd med berörda myndigheter och personalorganisationer förutsätts. Kursverksamheten bör vara central, regional och lokal. Vi framhöll även att obligatorisk fortbildning för alla sjuksköterskor för närvarande skulle ställa orimliga krav på utbildningsinsatser och innebära svårbemästrade organisatoriska problem. På lång sikt är emellertid fortbildningskurser för alla, exempelvis vart åttonde eller tionde år, ett eftersträvansvärt mål. Vårt fortsatta arbete har icke gett oss anledning att ändra vår allmänna syn på fortbildningsproblemen. Vi vill bara allmänt framhålla angelägenheten av att det betydelsefulla arbete med fortbildning, som redan pågår inom landstingen, de landstingsfria städerna och deras huvudorganisationer samt de berörda personalorganisationerna, fortsattes och utvecklas vidare. Vi anser oss icke ha att pröva frågan om fortbildning för de sjuksköterskor, som är anställda inom försvaret. 1962

års försvarssjukvårdsutredning h a r i sitt betänkande om krigsmaktens förbandssjukvård (SOU 1964: 20) bl. a. lagt fram förslag om en särskild kurs för sjuksköterskor inom krigsmaktens förbandssjukvård. Vi vill vidare erinra om att vi i kapitel 6 föreslagit att kursen i katastrofmedicin skall stå öppen för samtliga sjuksköterskor, även för dem som inte genomgår vidareutbildning. Vi begränsar oss i det följande till att behandla dels sådan utbildning som närmast innebär en breddning av vederbörandes vidareutbildning, dels sådan fortbildning som bör vara obligatorisk för innehavare av vissa befattningar. Den centrala planeringen av kurser för angivna ändamål bör åvila skolöverstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen och de berörda sjukvårdshuvudmännen.

Kompletterande

vidareutbildning

Vidareutbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård skall enligt förslaget bestå av dels ett avsnitt som är gemensamt för alla, dels ett avsnitt där möjlighet till val mellan olika ämnesområden föreligger. På denna linje vidareutbildade sjuksköterskor kan senare komplettera sin utbildning inom annat medicinskt och kirurgiskt specialområde genom att delta i undervisningen de sista nio veckorna inom önskat ämnes-

106 område. Härigenom vinnes bl. a. att, om ett sjukhus skall påbörja verksamhet inom en specialitet och saknar sjuksköterskor som är vidareutbildade härför, sjukvårdshuvudmannen kan stimulera någon av de medicinskt och kirurgiskt vidareutbildade sjuksköterskorna att genomgå det sista avsnittet av vidareutbildningen, denna gång inriktat på den specialsjukvård som aktualiserats. För sjuksköterska med vidareutbildning inom i n t e n s i w å r d , anestesisjukvård eller operationssjukvård finns också möjlighet till kompletterande utbildning på en termin inom annat av nämnda verksamhetsområden. För att erhålla en tillfredsställande rekrytering av sjuksköterskor till intensivvårdsavdelningar kan det även bli önskvärt att bereda sjuksköterskor med vidareutbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård möjlighet att komplettera sin utbildning, så att de blir kompetenta att tjänstgöra inom intensivvården. Om en sådan utbildning kommer till stånd, bör den givetvis anpassas till dessa sjuksköterskors tidigare utbildning och erfarenhet. Den andra terminen av utbildningen i öppen hälso- och sjukvård har till innehåll och utformning avvägts så att en vidareutbildad barnsjuksköterska kan uppnå full kompetens för tjänst som distriktssköterska genom att gå endast denna termin. Praktiken i skolhälsovård kan då utbytas mot annan praktik allt efter vederbörandes tidigare erfarenhet. Sådan barnsjuksköterska bör dock före distriktssköterskeutbildningen ha 24 månaders erfarenhet av sjukhusvård, varav 12 månader inom medicinsk och kirurgisk vuxensjukvård. Även erfarenhet av långtidssjukvård är betydelsefull. Det kommer även i framtiden att finnas behov av utbildning i förebyggande mödravård för vissa distriktssköterskor.

Medicinalstyrelsen har den 3 maj 1966 utfärdat ett cirkulär om tillägg till normalinstruktionen för den förebyggande mödra- och barnavården (MF nr 30), där det sägs att distriktssköterska som genomgått därför föreskriven utbildning även skall biträda i den förebyggande mödravården efter sjukvårdsstyrelsens bestämmande. Instruktion för distriktssköterska med utbildning i förebyggande mödravård m. m. h a r utfärdats samma dag (MF nr 31). Det är uppenbart att de distriktssköterskor som tilldelas arbetsuppgifter inom den förebyggande mödravården måste få utbildning härför. Eftersom dessa uppgifter åvilar endast en mindre del av distriktssköterskorna, ingår inte sådan utbildning i den reguljära vidareutbildningen i öppen hälso- och sjukvård. Utbildningen i förebyggande mödravård måste därför som hittills anordnas i form av särskilda kurser. Dessa bör syfta till att ge i tjänst varande distriktssköterskor sådana kunskaper att de kan meddela förebyggande mödravård, ge råd i befruktningskontroll m. m. samt ge första hjälpen vid störtförlossning och missfall. Ett förslag till uppläggning av utbildningen har utarbetats av expertgruppen i förlossnings- och mödravård och redovisas i bilaga 5. Som framgått av det föregående har inte enighet kunnat nås inom utredningen beträffande läroplan för vidareutbildning i förlossnings- och mödravård, utan majoriteten föreslår en förnyad utredning. Med hänsyn härtill avstår vi från att ta ställning till h u r utbildningen i förebyggande mödravård för distriktssköterskor bör utformas.

Obligatorisk

fortbildning

Vissa grupper av sjuksköterskor syns vara i större behov av fortbildning än

107 a n d r a . Detta gäller de sjuksköterskor 5ora inom sitt verksamhetsområde arbetar självständigt och relativt isolerat, främst distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor. Vad först beträffar fortbildning för barnmorskor inom den öppna vården r ä k n a r vi med att kurser såsom hittills skett skall anordnas för att bereda dessa befattningshavare möjlighet att få del av de senaste rönen i fråga om havandeskap, förlossning och barnsäng jämte utvecklingen inom angränsande områden. Kurstiden bör lämpligen omfatta fyra veckor. Programmet bör vara så aktuellt som möjligt och kan därför var i e r a från kurs till kurs, företrädesvis i n o m följande ämnesområden socialmedicin inklusive familjeplanering och familjerådgivning obstetrik och obstetrisk vård förebyggande mödravård gynekologisk hälsokontroll vård av nyfödda barn hälsovårdsundervisning Det förefaller naturligt att dessa kurser anordnas vid de skolor, där vidareutbildning i förlossnings- och mödravård kommer att anordnas. Varje barnmorska som är verksam inom den öppna vården bör genomgå en sådan kurs förslagsvis vart åttonde år. Den delegation inom medicinalstyrelsen, som framlade förslag till ändring a v den nuvarande distriktssköterskeutbildningen, föreslog att kompletteringskurser på tre i stället för — såsom dittills — sex veckor skulle anordnas och att varje distriktssköterska skulle vara skyldig att genomgå en sådan kurs vart å t t o n d e år. Vid remissbehandlingen var man enig om behovet av komplettering.

De flesta som yttrade sig ansåg det rimligt att distriktssköterskan deltog i en kurs vart åttonde år. Dock ansåg flera att åtta år var för lång tidsintervall, medan ett par remissinstanser framhöll att det borde räcka med vart tionde år. Det betonades också att sjuksköterskor som arbetar inom den öppna vården i städer utanför landsting borde få tillträde till fortbildningen. För egen del vill vi föreslå att obligatorisk fortbildning anordnas för distriktssköterskor. Syftet bör vara att ge distriktssköterskorna tillfälle att få kännedom om de medicinska framstegen liksom även utvecklingen inom hälsovård, sjukvård och socialmedicin. Undervisningen kan lämpligen koncentreras till fyra veckor och inriktas på följande ämnesområden hygien socialmedicin pediatrik och pediatrisk sjukvård sjukdomslära företagshälsovård hälsovårdsundervisning Dessa kurser bör anordnas vid de skolor, där vidareutbildning i öppen hälsooch sjukvård kommer att anordnas. Varje distriktssköterska bör genomgå en sådan kurs förslagsvis vart åttonde år. Det bör ankomma på huvudmännen att vidta åtgärder, så att vederbörande sjuksköterska genomgår föreskriven fortbildning. Huvudmannen skall sålunda årligen till skolöverstyrelsen lämna uppgift om de tjänstgörande distriktssköterskor och barnmorskor, som står i tur att genomgå föreskriven fortbildning, samt bereda erforderlig tjänstledighet för dem som uttas till utbildning.

KAPITEL 9

Utbildningens dimensionering

i första betänkandet konstaterade vi att informationsbasen för prognosberäkningar angående den framlida efterfrågan på sjuksköterskor är osäker. Våra beräkningar med stöd av läkarprognosutredningens underlag för bedömning av det framtida sjukvårdsbehovet och på basis av statistiska centralbyråns befolkningsprognos visade att utbildningskapaciteten måste ökas så långt de praktiska förutsättningarna medger. Med tillgängliga medicinska och kirurgiska vårdavdelningar samt med hänsyn tagen till lärarresurser och behovet att utöka jämväl annan sjukvårdsutbildning syntes för det dåvarande ett större intag än 3 300 sjuksköterskeelever per år knappast realistiskt. Vi underströk emellertid nödvändigheten att successivt överse prognoserna. Vid riksdagsbehandlingen framhölls att frågan om dimensioneringen i sista hand avgörs av huvudmännen för utbildningen men underströks kraftigt vikten av att kapaciteten ökas så snabbt det är möjligt under hänsynstagande till resurserna i fråga om bl. a. övrig sjukvårdsutbildning. Mot denna bakgrund h a r vi funnit angeläget att med stöd av 1965 års långtidsutredning och nyare specialutredningar inom särskilda sektorer av hälso- och sjukvården samt nu föreliggande framskrivningar av sjuksköterske- och barnmorskekårerna m. fl. utredningar och statistiska uppgifter söka ge en bild av den sannolika personal-

utvecklingen och bedöma den önskvärda dimensioneringen av såväl grundutbildningen som framför allt vidareutbildningen. Vi vill emellertid förutskicka att detta prognosarbete måste följas upp kontinuerligt.

Personalutveckling Sjuksköterskeoch barnmorskekårernas förvärvsverksamhet enligt tillgänglig statistik och företagna framskrivningar redovisas i bilaga 6. Det framgår där att det totala antalet sjuksköterskor vid slutet av år 1965 var 38 616, av vilka 2 142 legitimerats under året. I september 1965 var 21 480 sjuksköterskor aktiva, därav 4 456 på deltid. Barnmorskekåren uppgick vid slutet av år 1964 till 2 623 personer, av vilka 128 utbildats under året och 1 558 var yrkesverksamma. I denna barnmorskekår ingick emellertid 1 350 sjuksköterskebarnmorskor som även är inkluderade i sjuksköterskekåren. Kårerna uppgick sålunda totalt till ca 39 900 personer. Med hittills tillgängliga och f. n. planerade elevplatser skulle sjuksköterskekåren enligt framskrivningarna komma att omfatta ca 50 070 personer år 1970 och 60 430 personer år 1975 samt barnmorskekåren 3 240 personer år 1970 (varav 2 210 sjuksköterskebarnmorskor) och 3 990 personer år 1975 (varav 3 150 sjuksköterskeb a r n m o r s k o r ) . År 1970 respektive 1975

109 Fig. 9.1. Sjuksköterskornas

förvärvs intensitet

1965 Årsverken

8(H 7(H *%.

60-E

5(K

40^

30^

20^

10^

Årsverken — — —Årsverken » » ^ ! '•• Årsverken ————•• Årsverken -24

25-29

per 100, sam+liga per 100 ogifta per 100 gifta per 100 aktiva

30-34

35-39

40-44 Ålder

skulle kårerna sålunda tillsammans omfatta ca 51 100 respektive 61 260 personer. Andelen gifta skulle enligt framskrivningarna öka i sjuksköterskekåren till 68 % år 1970 och 72 % år 1975 samt i barnmorskekåren till 64 % år 1970 och 65 % år 1975. Det framgår också hur förvärvsverksamheten inom sjuksköterske- och barnmorskekårerna växlar efter ålder och civilstånd samt vilken betydelse strukturförskjutningen inom kårerna därför har för den samlade arbetsinsatsen. Om man t. ex. ser på sjuksköterskekåren år 1965, var antalet årsverken (ett årsverke = 11,5 månader) per 100 sjuksköterskor (exkl. nylegitimerade) 73,9 bland de ogifta och 35,9 bland de gifta. Variationerna illustreras i fig. 9.1. Med den fortgående struktur för skjut-

45-49

50-54

55-59

60-65 ar

ningen sjunker förvärvsintensiteten. Antalet årsverken per 100 registrerade sjuksköterskor (inkl. nylegitimerade) beräknas sålunda vara 47 år 1965, 46 år 1970, 45 år 1975 och 43 under 1980-talet. Specialundersökningar av den kvinnliga förvärvsverksamheten i vissa utbildnings- och yrkesgrupper synes ge vid handen att sjuksköterskornas förvärvsverksamhet knappast är särskilt låg i jämförelse med en del andra gruppers. Sjuksköterskorna ligger åtminstone till vissa delar på en liknande förvärvsverksamhetsnivå som t. ex. farmaceuter, civilekonomer och socionomer, om man håller sig till de gifta kvinnornas krets. Även om strävandena att genom särskilda åtgärder främja sjuksköterskornas förvärvsverksamhet intensifieras, så saknas det enligt vår mening hållpunk-

110 ler för att räkna med en högre förvärvsintensitet inom sjuksköterskekåren än vad som skett i medicinalstyrelsens framskriyning. I enlighet härmed skulle den framskrivna sjuksköterskekårens förvärvsverksamhet — år 1965 utförde sjuksköterskekåren (inkl. de nylegitimerade) ca 18 260 årsverken — bli följande med hittills tillgängliga och från år 1967 planerade elevplatser: år » » » »

1970 ca 23 190 årsverken 1975 » 26 900 » 1980 » 30 370 » 1985 » 34 230 » 1990 » 37 920 »

Ökningen från år 1965 skulle alltså vara 4 930 årsverken eller 27 % år 1970 och 8 640 årsverken eller 47 % år 1975. Barnmorskekåren (inkl. nyutbildade) beräknas utföra 51 årsverken per 100 utbildade år 1964 och 52 årsverken per 100 år 1970 respektive 1975. I detta sammanhang är emellertid ett årsverke 12 månader. Räknar man i stället ett årsverke till 11,5 månader — liksom för sjuksköterskorna — blir barnmorskekårens förvärvsintensitet ca 54 årsverken per 100. Barnmorskekåren får sålunda en betydligt högre förvärvsintensitet än sjuksköterskekåren enligt föreliggande uppgifter och beräkningar. Av särskilt intresse i sammanhanget är emellertid barnmorskornas (inkl. sjuksköterskebarnmorskornas) förvärvsverksamhet i distrikt samt vid förlossningsavdelning och mödravårdscentral — dvs. arbete i s. k. »grupp I», där barnmorskeutbildning krävs. I sådant arbete var antalet årsverken (ett årsverke = 12 månader) per 100 utbildade icke mer än 40 år 1964 samt beräknas vid framskrivningen sjunka till 37 år 1970 och 34 år 1975. Detta har samband med att sjuksköterskebarnmorskornas andel av barnmorskekåren ökar avsevärt och att dessa till en icke obetydlig del ägnar

sin arbetsinsats åt andra vårdgrenar som inte kräver barnmorskeutbildning. Med dessa utgångspunkter skulle den framskrivna barnmorskekårens förvärvsverksamhet — år 1964 utförde b a r n morskekåren (inkl. de nyutbildade) c a 1 350 årsverken, varav ca 1 020 årsverken i grupp I — med hittills tillgängliga och från år 1967 planerade elevplatser bli ca 1 685 årsverken år 1970 o c h 2 060 årsverken år 1975. I distrikt samt vid förlossningsavdelning och m ö d r a vårdscentral skulle kårens arbetsinsats emellertid endast bli ca 1 190 årsverken år 1970 och 1 340 årsverken 1975. Ökningen från år 1964 skulle alltså totalt vara 335 årsverken eller 25 % år 1970 och 710 årsverken eller 53 % år 1975. I distrikt samt vid förlossningsavdelning och mödravårdscentral skulle ökningen endast bli 170 årsverken eller 1 7 % år 1970 och 320 årsverken eller 31 % år 1975. Det bör i sammanhanget slutligen observeras att framskrivningen av barnmorskekåren bl. a. förutsätter 25 nya elevplatser från år 1967 i Borås, om vars anordnande intet beslut föreligger. Rörande assistentkåren och dess förvärvsverksamhet föreligger ännu e] bearbetade uppgifter. Medicinalstyrelsen har emellertid enligt uppgift r e gistrerat 84 operationsassistenter, 94 röntgenassistenter och 24 radioterapiassistenter. Laboratorieassistenter h a r ej registrerats av medicinalstyrelsen. Assistentkårens utveckling h a r ej analyserats på samma sätt som skett för sjuksköterske- och barnmorskekårerna. Det må emellertid nämnas att man för denna kår ansett sig böra räkna med ca 50 % förvärvsintensitet överlag. Approximativa uppskattningar tyder på att det f. n. finns ca 3 000 laboratorieassistenter. Antalet utbildade röntgenassistenter uppgår f. n. till ca 180 och antalet radioterapiassistenter till ca 55.

in Antalet utbildade operationsassistenter ä r n u c a 175. L ä s å r e t 1964/65 i n t o g s c a 900 e l e v e r i a s s i s t e n t u t b i l d n i n g . Med ett e l e v i n t a g av d e n s t o r l e k s o r d n i n g e n v a r j e år skulle kåren grovt skattat vara u p p e i d r y g t 7 000 p e r s o n e r å r 1970 o c h u t f ö r a d r y g t 3 500 å r s v e r k e n . L a b o r a t o r i e assistentkårens förvärvsverksamhet kan e m e l l e r t i d till u n g e f ä r h ä l f t e n a n t a g a s falla u t a n f ö r h ä l s o - o c h s j u k v å r d s s e k torn. Personalsituationen vid kroppssjukhusen h ö s t e n 1965 e n l i g t m e d i c i n a l s t y -

r e l s e n s s t a t i s t i k f r a m g å r a v tab* 9.2. H ä r u p p t a g e s 13 836 s j u k s k ö t e r s k e t j ä n s t e r (7,1 % v a k . ) o c h 1 024 t e k n i s k a a s s i s t e n t t j ä n s t e r (10,7 % v a k . ) s a m t 743 t j ä n s t e r för b a r n m o r s k o r i s l u t e n v å r d (5,2 % v a k . ) . D e t t o t a l a a n t a l e t t j ä n s t e r av i f r å g a v a r a n d e slag s k u l l e a l l t s å v a r a 15 603. S j u k s k ö t e r s k e t j ä n s t e r n a f ö r d e l a d e sig m e d 656 i a d m i n i s t r a t i v t j ä n s t ( v i d s a m t l i g a s j u k h u s ) , 11 926 v i d l a s a rett och lasarettsliknande sjukhus samt 1 254 v i d s j u k s t u g o r o c h s j u k h e m . A v s j u k s k ö t e r s k e t j ä n s t e r n a v i d l a s a r e t t o. dyl. v a r 7 1 6 7 placerade p å vårdavdel-

Tabell 9.2. Sjuksköterskor, laboratorie-, operations-, radioterapi-och röntgenassistenter Tjänster, vakanser (omräknade till heltid) och personer vid rikets samtliga kroppssjukhus 1 oktober 1965 Antal personer

Antal tjänster Personalkategori

Sjuksköterskor med administrativ sjuksköterske befattning 1 (samtliga sjukhus) , Sjuksköterskor vid lasarett och lasarettsliknande sjukhus: På anestesi » apotek » blodgivarcentral i mottagning » laboratorium » operation * radioterapi » röntgen » vårdavdelning, dag. . . )> vårdavdelning, natt . . övriga Sjuksköterskor vid sjukstugor och s j u k h e m . . . .

Utan Samtliga personal. I % av enligt Vikarie samtliga stat erfordras

Utom stat Helt uppehållna

655,5

42,5

6,5

394,5 18 114 1 408,5 790 1069 61,5 768 5 797,5 1369 136

35,5

9,0

6 68,5 62 103,5 5 82,5 398 80,5 24,5

5,3 4,9 7,8 9,7 8,1 10,7 6,9 5,9 18,0

344 16,5 101 1 276,5 689 931 49 654,5 4 952,5 1 176,5 87,5

Delvis uppehållna

27,5 79 68 4

74,5

5,9

1 115,5

7,1

11 995,5

330 Barnmorskor

743,5

38,5

5,2

9 Laboratorieassistenter. Operationsassistenter. Radioterapiassistenter Röntgenassistenter. . .

851 58 21 94

74,5 9,5 1 25

8,8 16,4 4,8 26,6

744 48,5 11 67

1 Deltidsarbetande

42 4

9 23

72 2

10 1

2 1

7 38 31,5 24

13 835,5

Samtliga'sjukskoterskor. .

Heltidsarbetande

2 1

Husmor, chefssjuksköterska, personalföreståndare, klinikföreståndare etc.

112 ning, varav 1 369 eller 19,1 % i nattjänst, samt 1 069 på operation, 768 på röntgen, 62 på radioterapi och 790 på laboratorium. Det sammanlagda antalet sjuksköterske- och assistenttjänster var 1 127 på operation, 1 641 på laboratorium, 854 på röntgen och 82 på radioterapi. I enkäter genom Svenska landstingsförbundets och vår försorg h a r inhämtats uppgifter rörande bl. a. antalet sjuksköterske-, barnmorskeoch assistent* tjänster vid lasarett o. dyl. Landstingsförbundets enkät genomfördes sommaren 1965 och vår enkät på nyåret. Antalet tjänster skulle här anges enligt gällande personalstat eller motsvarande och omräknas till heltidstjänster; ambulerande eller ständigt natttjänstgörande sjuksköterska eller barnmorska skulle därvid inte medräknas. Till de nära 12 200 tjänster, som framkom vid dessa enkäter enligt tab. 9.3, bör alltså läggas minst 1 200 nattjänster. Vidare saknas uppgifter för en del avTabell 9.3. Tjänster för sjuksköterskor, barnmorskor och tekniska assistenter vid lasarett o.dyl. 1965 enl. enkäter Antal tjänster

Verksamhet Vård- och mottagningsavd:

Gynekologi Långtidssjukvård Övr. regionspecialiteter (inkl. radioter.) Övr. länsspecialiteter Intensivvård Anestesi Operation: Regionspecialiteter Länsspecialiteter Röntgen Laboratorier Övrigt sjukhusarbete Summa

50 457 101 818 337 292 547 639 4 165 274 252 113 843 775 2 427 96 12 186

delningar vid de av enkäterna berörda sjukhusen; vissa avdelningar var för övrigt stängda vid tillfället. Utanför enkäterna finns det slutligen en hel del fristående sjukhem, vanföreanstalterna och vissa reumatikersjukhus samt privata sjuk- och vilohem m. m. med tillhopa över 20 000 vårdplatser och omkring 1 800 sjukskötersketjänster. Helt vid sidan av enkäterna låg mentalsjukhusen samt den öppna hälso- och sjukvården ävensom administrativa sjukskötersketjänster och sjukvårdslärartjänster. Omfattningen av enkätmaterialet jämte de övriga vårdplatsresurser som torde böra beaktas i sammanhanget framgår av tab. 9.4, där detta material fördelat efter vårdform ställts vid sidan av den i det följande omförmälda långtidsutredningens motsvarande uppgifter. Totalt r ö r sig skillnaden om 1 125 Tabell 9.4. Vårdplatsunderlag m.m.

Vårdform

i enkäter

Enl. våra enkäter 1965 enkät

övr

s:a

Enl. långtidsutr. 1964

Regionspecia3 600 1 034 4 634 4 338 Med.,kir., barnmed., ögon, öron, infekt., 141 32 193 33 058 lungmed. . . . 32 052 Obstetrik och 366 5 668 5 504 gynekologi . . 5 302 Psykiatri (las.) 2 048 48 2 096 2 065 Barn- o. ungdomspsyk. . . 331 46 377 324 Långtidssjuk7 344 14 516 21 860 22 517 övriga specialiteter . . . . 1 843 943 2 786 3 219 Allmän sjuk1 436 1 987 3 423 3 427 Konvalescentvård 251 2 580 2 831 2 541 o. dyl Summa 54 207 21 661 75 868 76 993

113 vårdplatser eller knappt 1,5 %. Vårt enkätmaterial får därför anses ha den omfattningen att det i varje fall bör kunna användas för den fördelning av tjänsterna på vissa vårdformer och personalkategorier, som vi behöver för att kunna få erforderlig specifikation av personalutvecklingen. Inom ramen för 1965 års långtidsutredning h a r olika statliga myndigheter utarbetat redogörelser för vad som pågår, förbereds och planeras med sikte på de kommande åren. Undersökningarna h a r avsett både den statliga och den kommunala verksamheten. Uppgifter om kommunernas planer har i vissa fall inhämtats via enkäter. Detta material angående myndigheternas planer eller bedömningar h a r varit utgångspunkter för den behandling av utvecklingstendenserna inom den offentliga tjänstesektorn som presenteras i långtidsutredningens huvudrapport (SOU 1 9 6 6 : 1 ) . I en bilaga till långtidsutredningen (SOU 1966:13) återges planmaterialet för de tre största delområdena av civil offentlig tjänsteproduktion: undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård. Redogörelserna h a r utarbetats av ecklesiastikde-

partementet och socialdepartementet främst på grundval av material från vederbörande ämbetsverk. För hälso- och sjukvården h a r medicinalstyrelsen inhämtat erforderliga uppgifter från bl. a. hälso- och sjukvårdsstyrelserna i landslingen och städerna utanför landsting, de statliga undervisningssjukhusen, mentalsjukvårdsberedningen, statens institut för folkhälsan, de statliga laboratorierna, epileptikeranstalterna och vanföreanstalterna. Uppgifter h a r alltså inte inhämtats från p r i m ä r k o m m u n e r som ingår i landstingskommuner och inte heller — med undantag för epileptikervården — från enskilda huvudmän om den sjukvård som omhänderhas av dem. Styrelsen har i princip inte inhämtat uppgifter beträffande sådan sjukvård som sorterar under andra statliga organ, såsom fångvården, socialstyrelsen eller skolöverstyrelsen. Riksförsäkringsverkets anstalter ingår dock i redovisningen. F ö r socialvården h a r socialstyrelsen inhämtat motsvarande uppgifter från primärkommunerna m. fl. angående vården av åldringar och invalider, öppen och halvöppen nykterhetsvård, barnstugor och familjedaghem samt ungdomsvård m. m.

Tabell 9.5. Vårdplatsutveckling Antal vårdplatser Vårdform

1964—1970 ökning till 1970

Årlig ökning till 1970

absolut

%

absolut

%

Vård av långvarigt kroppssjuka Övrig kroppssjukvård

22 517 51 943

35 800 57 600

13 283 5 657

59,0 10,9

2 200 950

8,8 2,0

All kroppssjukvård Mentalsjukvård exkl. läsarettspsyk Vård av psykiskt efterblivna exkl. särskolor Övrigt (epileptikervård, konvalescentvård)

74 460

93 400

18 940

25,4

3 150

4,1

34 714

36 250

1 536

4,4

12 135

15 420

3 287

27,1

3 570

3 830

7,3

124 879

148 900

24 023

19,2

3 990

Samtliga vårdformer 8—612671

3,1

114 Den svenska sjukvårdens konstruktion med tyngdpunkten lagd på sluten vård innebär att vårdplatsutvecklingen har en avgörande betydelse när det gäller att bedöma arbetskraftsbehov m. m. Medicinalstyrelsen h a r därför i samband med infordrandet av uppgifter om investeringar etc. även begärt uppgifter om vårdplatsantal åren 1964— 1970 med fördelning på olika vårdområden. En sammanställning av vårdplatsutvecklingen inkl. långtidsvård under sociala myndigheter perioden 1964— 1970 lämnas i tab. 9.5. De till medicinalstyrelsen redovisade planerna visar att man förutser en mycket kraftig ökning av vårdresurserna fram till år 1970. Det totala platsantalet i all sluten vård anges öka från ca 125 000 år 1964 till n ä r m a r e 150 000 år 1970. Planerna innebär att man på sex år skulle försöka erhålla ett platstillskott ungefär lika stort som det som kommit till stånd under de fjorton åren sedan år 1950. Den kraftigaste ökningen planeras i fråga om antalet platser för vården av långvarigt kroppssjuka, nämligen från 22 500 år 1964 till 35 800 år 1970. Detta innebär att av den totala ökningen med ca 4 000 platser per år mer än hälften (2 200) är avsedd för en förstärkning av långtidssjukvårdens resurser. Det årliga platstillskottet inom annan kroppssjukvård skulle bli ca 950, inom mentalsjukvård ca 250 och inom övriga vårdområden ca 600. I medicinalstyrelsens enkät till huvudmännen förutsattes att antalet sysselsatta den 1 oktober resp. år skulle redovisas. Av naturliga skäl måste uppgiftslämnarna antas ha haft svårigheter att beräkna vakansernas omfattning i framtiden. Uppgifterna för åren 1965 och 1970 torde därför avse tjänsternas antal. Medicinalstyrelsens redovisning av den beräknade utvecklingen beträf-

fande bl. a. sjuksköterskor och/eller assistenter samt barnmorskor åren 1964 —1970, bearbetad inom vederbörande departement, framgår av tab.9.6. I denna ingår ej långtidsvård under socialnämnd. För sjukvården i dess helhet ökade personaltätheten under perioden 1955 —1963 med drygt 2,6 % p e r år. Härtill h a r bidragit under perioden genomförda arbetstidsförkortningar, delningen av lasarett och utvecklingen av olika specialiteter, som är särskilt personalkrävande, samt expansionen vid sjukhusens serviceavdelningar. För den närmaste framtiden är en ytterligare förkortning av arbetstiden aktuell. Vidare kan förutses ytterligare utbyggn a d av specialiteter och serviceavdelningar. Även om betydande personalbesparingar punktvis kan uppnås bl. a. genom effektivare hjälpmedel, anses detta inte vara tillräckligt för att kompensera de faktorer som påverkar personaltätheten i ökande riktning. En utbyggnad av platsantalet vid sjukhusen med 3 % per år fram till år 1970 i enlighet med huvudmännens planer skulle — i förening med en fortsatt ökning av personaltätheten med ca 2,6 % per år — kräva en total ökning av vårdpersonalen med 5—6 % per år i stället för av huvudmännen beräknade 3,8 % för perioden 1963—1970. För perioden 1965—1970 har huvudmännen beräknat den årliga procentuella ökningen av vårdpersonalen till endast 3,4. Att den beräknade ökningen blivit så låg beror sannolikt på att huvudmännen inte tillräckligt beaktat den fortgående ökningen av personaltätheten. Vården på åldershem utgör den dominerande delen av socialvården. Kommunerna uppskattade sitt platsbehov år 1970 till sammanlagt omkring 70 000 men räknade med att inte kunna nå upp till mer än omkring 63 500 platser, dvs.

TH

CM

Cl

m

m

co o

co oo

oo m

TI

CO CM

co TH

t^ Tf

Tf

co

a>

i>

co

TH

CM

00 CO

CO

C )

CM

TI

TI

m

m CM 00

00 00

O Tf

o

TH

CM

Tf

00 Ti

CM 1-H

CO CO

00 CO

m

co

TH

CO

TH

Tf"

OT

in

ci" o

TH

CN

•n

CN

CM

in

O

co

TD"

•n

CM

Tf

CM

TI

CM

o

m

CM

T f

TH

I>

TH

TH

00 co

Tf CM

m

O

co

•d

o TI

^> C

ed

2 g .B «

c c O

CM

CD

in

oo

oo

Tf

O

Ti

co C3

-Ö

CO

n

TH TH

CO 00 |>

TH 1-H

Cl

CD

T"

O CM

o CM

CM

TH

co

r~

co

O •n

O TI

O CO

CM CM m

:

SP c

E 2 > p>

•5 £

T3

•a «

oo°«

C

(H

"C 5

^5 co •Q 03

O

<s -fl > -Z,

>> m

CD C

co CO

o

Bi o •-o

Tj;

<« s-

cT

oo"

00 TH

CO

CM C l

O

Ti

o

m

Tf

co

Cl

Q,

^ <

•J

p

m

oo

Cl

TH

r>

i>

J3

00 t^

• !> i-H

CO O

00 Cl

ci m •n

co

CD Tf

O t^

CO CO

. ci ci CM

m

CM

I>

CD

TH

co_

. in

in Tf

Tf1 I>

TH

Tf

O l^

TH

O O

co

1 CM

ci

1 Tf^

Tf"

00 CD

00 CO

o m

•n CO Cl

CM

I> Ti o Tf

CO CO O

Cl I"»

Cl Tf

CO Tf

co Cl

O

CD

r-

CM

00 CM

Cl

00 •n CO

m

•-,

Tf Tf

TI

•a

CM

>

6C

CM* CM

C

ID

'S

h "Oj

>

C/3

-Q cd

O o r-

73 O CO

1 1

O CO CO

I

Cl TH

+->

c

Cl CO'

eo

CO CM

Ti

Cl

o o

m CM

•

Tf

o

CO

CD Tf

Cl

ci"

TH

co

CO 00

-n Ti

Tf

co

Cl O CM

-

Tf

Ti

Cl Tf Cl CM

Cl [> 00

Tf

m

l >

CO

CM

CM

l>

TH

m

^' Ti

TH

CM

Tf

I^ CM Cl

oo o

r» oo

t> co

CO

Tf

m

Cl CO

CO

TH

CD CO 00

CM

<CO*

-T-,

o>

Tf

TH 00

&

Tf

r-^

TH

Tf CO •n

CO

TI

00 CD CM CM Tf

1 |

o

IO

TI

Cl

CM Tf

m

»

TI

s

co

Ti

CM

Cl Cl TH I>

m

05 Ä

t , CO

oo

CO O

Tf CO

0£

3 ca

c

CD CM

O CD

l> Cl

"3 >

3 Öl S

ci

o

CO 00

t>

CM co T J t i >H

oo

co m Cl

1^ O

CM

Tf

Tf"

Tf Tf

CO

CM

•ii 3

co o CM

CM Tf CO Cl

Cl

CM Tf

CO CO

O

a O

CO

TH

Tf

v

Ti TH

TH

CO CO

oj

TH

O

00 CO

00 00 Tf

c c o r»

Cl

CM

[> CO

oi

c

TTf 00

Tf

Tf CM Tf

TH

CO

I> 00

CD

CO

se

O

CO

O 00

00 Cl CM

a

CO ci

TI

30,7

Ti

22,3

I> CM CM

O l>

o

>

Cl CM i-H

Oj

o

H

13,5

.a

CO

7,6

H-> O

CO

26,5

C M O

11,0

^9

fl

26,4

ci Cl

t>

co co CM CO C l

TH

co

m

o

Tf m

co Tf oo

o

TI

o -co m

•n

CM

co

CM

o Tf CO Cl

c o ÖC

a>

H->

os M

O

i>

1 CM

S « fl £ o

CO CM 00

m

.1:3

• -Q : » B 3 g

3 ^ 3 5 w» ö BP "° o S B is *s - S ^ S ^ r t

Ö g

S j2 ° c fe^-251

fl s

3 Bc « B H2 ._

"3 c o

.EIS « g

tH

PH

*H

oo w . - , TSJ

.TH ^

To

o t

oo i i -c E c

H S5-S

1§I

oo To o

oo >

T3

CS

H «a

c

>

S 3 00

se

II c

C/3 co

CO

m I>

C/ •-

> c1

CD

116 en nettoökning från år 1963 med ca 17 800 platser. Av dessa 63 500 platser skulle 4 638 gälla avdelning för långvarigt sjuka, 90 avdelning för mentalsjuka och 1 133 annan sjukavdelning. Socialstyrelsen finner det emellertid inte troligt att man kan komma upp till mer än närmare 61 000 platser år 1970, dvs. en ökning med ca 16 000 platser eller 35 % från år 1963. Det av kommunerna väntade personalbeståndet åren 1965 och 1970 h a r därför reducerats i enlighet med den antagna vårdplatsutvecklingen. Den personal, som här har intresse, framgår av tab. 9.7., där personalen uttryckts i heltidstjänster. Enligt myndigheternas planer skulle den offentliga konsumtionen av hälsooch sjukvårdstjänster resp. socialvårdstjänster öka med 8,5 resp. 6,5 % om året under 1965—1970, men långtidsutredningen r ä k n a r i sin kalkyl med en långsammare ökning, nämligen med ca 7 % för hälso- och sjukvården samt 5 % för socialvården. En nedskärning h a r också gjorts i investeringsplanerna. Dessa nedskärningar måste enligt utredningen ses mot bakgrunden av den förutsedda personaltillgången. De under senare år ökade rekryteringssvårigheterna har medfört alt efterfrågan på personal (uttryckt i antal tjänster) har stigit snabbare än tillgången. På större kroppssjukhus ökade sålunda efterfrågan på sjuksköterskor åren 1958—1963 Tabell 9.7. Viss personalutveckling ålderdomshemmen 1965—1970

vid

ökning

Föreståndare . . 1327 Bitr. föreståndare 547 Andra sjuksköterskor 419

1 332

5 0,4 %

300 54,8 %

Personal

Summa

187 44,6 %

2 293 2 785

492 21,5 %

med 26 % men tillgången bara med 19 %. Som allmänt omdöme h a r medicinalstyrelsen framhållit att en alltför stor optimism vad angår utbyggnadsplanernas tidsmässiga förverkligande och framförallt i fråga om möjligheterna att få fram sjukvårdspersonal synes framträda i sjukvårdshuvudmännens planering. Ett något retarderat program kan innebära en bättre personalsituation och förordas därför av styrelsen. Långtidsutredningen framhåller för sin del bl. a. följande i detta sammanhang. Ansvaret för värderingen av skilda behov inom hälso- och sjukvården v i l a r givetvis på h u v u d m ä n n e n . H ä r skall endast några synpunkter framhållas. Tyngdpunkten i de aktuella planerna ligger i en kraftig utbyggnad av långtidssjukvården. Med h ä n s y n till de behov som föreligger anser medicinalstyrelsen en sådan utveckling v a r a särskilt tillfredsställande. Det kan n ä m n a s a t t det planerade platsantalet något understiger det platsbehov som beräknas för 1970 av läkarprognosutredningen. För närvarande binds akutsjukvårdens resurser i alltför hög grad för vårduppgifter av k r o n i k e r k a r a k t ä r . En avlastning från akutsjukvården av de långvarigt sjuka m å s t e — förutom den rationalisering som u p p s t å r genom större specialisering mellan s j u k h u s — möjliggöra väsentliga personalbesparingar. En stark prioritering av långtidsvården förordas av medicinalstyrelsen också med h ä n syn till det ökade antalet åldringar. Även om en omfattande öppen långtidsvård i form av hemsjukvård etc. skapas, måste dock institutionell vård a n o r d n a s för hälften å två tredjedelar av det b e r ä k n a d e antalet långtidssjuka. Härtill b i d r a r s a m h ä l lets ändrade sociala struktur, urbaniseringen, bostadsutvecklingen och k v i n n o r n a s ökade yrkesverksamhet. När det gäller kroppssjukvården i övrigt visar prognosen en starkt ökad utbyggnadst a k t j ä m f ö r t med tidigare år. Det b e r ä k n a d e platsantalet 1970 överstiger något det av läkarprognosutredningen b e r ä k n a d e p l a t s behovet. Med h ä n s y n till utfallet av t i d i gare prognoser på detta o m r å d e och till den aktuella personalsituationen synes den r e dovisade vårdplatsutvecklingen i denna del v a r a alltför optimistisk. I v å r kalkyl h a r vi därför r ä k n a t med en förskjutning i u t -

117 byggnadsprogrammet motsvarande en reducering av platstillskottet med 30 %. Antalet vårdplatser 1970 skulle därmed bli ca 53 000. Den planerade utbyggnaden av mentalsjukvården ger ett något lägre vårdplatsantal 1970 än vad som framkommer enligt läkarprognosutredningens behovsberäkningar. Det är med anledning av huvudmannareformen svårt att erhålla material till grund för en bedömning av utbyggnadstakten. Man kan utgå från att visst utrymme också bör reserveras åt öppen vård utanför sjukhus. Medvetna insatser är här nödvändiga då denna vårdgren har svårt att nå någon stark utveckling om den håra får vad som eventuellt blir över sedan utbyggnaden på andra områden tagit sitt. Mängden och omfattningen av olika utvecklingsbehov som konkurrerar med varandra kräver en ömsesidig anpassning mellan utbyggnads- och personalplanering och en genomtänkt prioritering som i första hand tar hänsyn till den trängsta sektorn, nämligen personaltillgången. Personalbristens negativa verkningar är alltför kända för att man här behöver understryka vikten av verksamma rekryteringsfrämjande insatser. Detsamma gäller behovet av åtgärder för rationalisering. Behovet av rationaliseringar i personalbesparande syfte är särskilt aktuellt i fråga om sluten vård, som tar i anspråk större delen av personalen. Man kan här notera att personaltätheten successivt har stigit. I hela kroppssjukvården uppgick vårdpersonal per 100 platser till 62,3 år 1955, till 71,0 år 1960 och till 75,3 år 1963. Medräknas även ekonomi- och förvaltningspersonalen blir siffran för 1963 93,4. Även i fråga om socialvården utgörs den viktigaste expansionsbegränsande faktorn enligt långtidsutredningen av möjligheter att rekrytera personal. Utredningen framhåller härvid bl. a. följande. Vårdområdena måste här betraktas i ett sammanhang. Hälso- och sjukvårdens och socialvårdens tjänster är — åtminstone i vissa delar — substituerbara. En inte oväsentlig del av vårdbehovet kommer i båda fallen från åldringarna. Båda sektorerna efterfrågar också delvis samma slags personal. Vid överväganden om olika vårdformer bör kostnadsfrågan observeras. Myc-

ket synes här tala för en satsning på den friare ej anstaltsbundna vården, vilken dessutom möjliggör en smidigare omfördelning av resurserna vid ändrade förhållanden. Även rekryteringen torde underlättas genom eventuella tillskott från lokalt bunden arbetskraft, som ej är tillgänglig för arbete på kanske mera avlägset belägna anstalter. Slutligen skulle härigenom investeringsresurser frigöras för andra ändamål. I samband med rationaliseringen av anstaltsvården kommer bl. a. strukturförhållandena i blickpunkten. Det kan nämnas att en viss strukturomvandling mot större enheter kan bli följden av arbetstidsförkortningen i och med att vårdhem med 1 å 2 anställda med sjuksköterske- eller föreståndarinneutbildning kan få svårigheter att upprätthålla driften. Kungl. Maj:t h a r i maj 1966 beslutat bl. a. att under tiden den 1 oktober 1966—31 december 1967 må igångsättningstillstånd meddelas för sjukhus och sjukhem, som här avses, i sådan omfattning att den sammanlagda byggnadskostnaden under nämnda tid uppgår till högst 325 milj. kr. Härutöver må igångsättningstillslånd meddelas dels för vissa reparations- och underhållsarbeten, dels ock för byggnadsarbeten som är avsedda för den av landstingskommunerna fr. o. m. år 1967 bedrivna psykiatriska vården samt påbörjas under nämnda år och därunder beräknas medföra en byggnadskostnad av sammanlagt högst 30 milj. kr. Vid prövningen av ansökan om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete avseende sjukhus eller sjukhem till en totalkostnad för varje anläggning av mer än 300 000 kr skall samråd ske med medicinalstyrelsen samt de riktlinjer följas som socialdepartementets sjukvårdsdelegation må meddela. Socialdepartementets sjukvårdsdelegation har enat sig om följande riktlinjer för användningen av igångsättningsramen. Igångsättningstillstånd bör huvudsakligen beviljas för sjukhem för långvarigt kropps-

118 sjuka och sjukhem för psykiskt sjuka, vilka behöver vård under avsevärd tid, samt för sådana byggnadsföretag vid undervisningssjukhus som ä r nödvändiga för att fastställda program för utökning av läkarutbildningen skall k u n n a genomföras. Även önskvärdheten att i viss utsträckning ersätta särskilt förslitna sjukhusbyggnader med nya eller förbättrade bör beaktas. För reparations- och underhållsarbeten bör igångsättningstillstånd regelmässigt k u n n a beviljas i fråga om alla slag av sjukvårdsanstalter.

Till komplettering av långtidsutredningens material må följande specialutredningar redovisas. Rörande den medicinska intensivvården (i vidsträckt mening, alltså ej t. ex. enbart speciell internmedicinsk eller neurologisk intensivvård) har bl. a. behovsutvecklingen analyserats i en rapport av medicinalstyrelsens arbetsgrupp lör utredning av den medicinska intensivvården maj 1966. Sveriges läkarförbunds arbetsgrupp för studium av sjukhusorganisation (LASSO) h a r även verkställt en utredning angående nya vårdformer inom och i anslutning till sjukhusen, daterad den 19 februari 1965. I LASSOS utredning, som främst h a r karaktären av en inventering med hjälp av enkät, är av särskilt intresse de uppgifter som finns rörande förekomsten av intensivvårdsavdelningar, deras personalförhållanden och administration. Sålunda anges här att sommaren 1964 var det totala antalet intensivvårdsplatser 500 samt att antalet intensivvårdsplatser fram till slutet av 1960-talet torde öka till ca 900, dvs. med ca 80 %. Sjukskötersketätheten var i genomsnitt en på sex patienter dygnet r u n t vilket motsvarar tre sjuksköterskor med åttatimmarspass, dvs. en sjuksköterska på två patienter (vårdplatser) . Medicinalstyrelsens arbetsgrupp har för ytterligare belysning genom enkäter till samtliga huvudmän

Tabell

9.8. Vårdsplatsutveckling intensivvården 1966—1975

inom

Vårdform

1975 Intensivvård Postoperativ vård . . . Intensiv- -f- postop. vård

183 118

447 251

771 520

859 Summa

1 522 2 150

infordrat uppgifter om såväl den befintliga intensivbehandlingen som den planerade utbyggnaden av dessa resurser. Därvid har så långt möjligt gjorts en uppdelning mellan intensivvård och postoperativ vård (uppvakning). Sammanfattningsvis framgår vårdsplatsantalen av tab. 9.8. Personalbehovet vid intensivbehandlingsavdelningar varierar väsentligt, och arbetsgruppen finner det därför svårt att lämna generella rekommendationer på lämpligaste personalstyrka. Arbetsgruppen rekommenderar därför att sådana faktorer som patienternas vårdbehov samt avdelningens storlek, utformning och planlösning ävensom administrativ och teknisk service m. m. beaktas vid upprättandet av personalslat. Det konstateras emellertid att vid befintliga avdelningar finnes från 1,5 till 2 eller fler anställda per vårdplats. Arbetsgruppen redovisar också följande exempel på personalsammansättningen Tabell

9.9. Personal vid vissa vårdsavdeln ingår.

intensiv-

UnderS:a Vård- Sjuk- sköterskor Avd. platser sköter- el. sjuk- personal skor vårdsbitr. 8 1 (am) 2 » 5—6 8 3 (sv) 4 » 13 15 5 i 1

6 3 10 5 1/4 5 1/4

Inkl. 2.5 med.kand.

3 3 8+ 4 7+ 6 22

9 6 22 18 1/4 *29 3/4

119 vid två amerikanska »intensive care units» och tre svenska intensivvårdsavdelningar, som framgår av tab. 9.9. Om man överslagsvis räknar med en sjuksköterska på två patienter (vårdplatser) vid en renodlad intensivvårdsavdelning och en sjuksköterska på fem patienter vid postoperativ vårdavdelning samt en sjuksköterska på tre patienter vid blandad intensiv- och postoperativvårdsavdelning, skulle ca 550 sjuksköterskeårsverken behövas för de år 1970 planerade ca 1 525 vårdplatserna. I en inom medicinalstyrelsen våren 1965 upprättad PM ang. behovsberäkningar för vissa yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården h a r berörts bl. a. personalutvecklingen beträffande sjuksköterskor och assistenter för laboratorier, röntgen och operation. I huvudsak avser dessa beräkningar behovet av utbildad personal omkring 1970 och bygger på medicinalstyrelsens uppgifter till socialdepartementet i samband med den ovan redovisade långtidsutredningen. Utgångspunkten är att personalen inom dessa sektorer kommer att öka lika mycket som hela den av långtidsutredningen omfattade sjuksköterske- och assistentpersonalen, dvs. med 25 %, I räkneexemplets form har gjorts följande försök till fördelning. Inom laboratorier var enligt uppgifter i vakansstatistiken hösten 1964 antalet sjuksköterskor 760, räknat i heltidsarbetande, och antalet assistenter 600. Till dessa lägges ett uppskattat antal om 125 verksamma i laboratorier inom öppen vård och mentalsjukvård. Totalt alltså 760 sjuksköterskor och 725 assistenter = 1 485 heltidsarbetande. Om man antar samma utvecklingstakt för enbart laboratorier i fråga om personal av här diskuterad art som enligt uppgifter till långtidsutredningen beträffande laboratorier, röntgen och

operation tillhopa, dvs. en ökning med 25 % till år 1970, skulle antalet sjuksköterskor och assistenter då uppgå till ca 1 900. Härtill måste läggas minst 725 laboratorieassistenter, verksamma utanför den berörda sektorn, och h ä r h a r behovsutvecklingen ej bedömts. Inom röntgen och radioterapi (kroppssjukhusen) var hösten 1964 antalet heltidsarbetande sjuksköterskor ca 750. Antalet assistenter inom motsvar a n d e område var endast omkring 40. Härtill lägges uppskattningsvis ca 125 verksamma inom öppen vård och mentalsjukvård. Sammanlagda antalet sjuksköterskor och assistenter vid sagda lidpunkt blir alltså drygt 900. Om man räknar med en utvecklingstakt (jfr laboratorier) av 25 % fram till år 1970, skulle antalet heltidsarbetande då uppgå till ca 1 150, en absolut ökning med 250. Inom operation fanns hösten 1964 930 sjuksköterskor och 25 assistenter, alltså sammanlagt omkring 950 heltidsarbetande. En ökning med 25 % fram till år 1970 betyder då 1 200 heltidsarbetande. Mentalsjukvårdens personaldelegation h a r i ett betänkande (SOU 1965:50) funnit det vara riktigt att kräva sjuksköterskeutbildning jämte specialutbildning i mentalsjukvård för innehav av tjänst som överskötare och förste skötare. Enligt delegationen torde det emellertid dröja länge innan ens huvuddelen av ifrågavarande tjänster kan besättas med befattningshavare med sådana kvalifikationer, varför man måste räkna med att nämnda tjänster under en relativt lång övergångsperiod kommer att till övervägande del innehas av personer med en mer begränsad utbildning. Antalet tjänster för överskötare och förste skötare vid de statliga och primärkommunala primärsjukhusens vårdavdelningar var i januari

120 1964 ca 2 220, av vilka bara 226 eller ca 10 % var besatta med sjuksköterskor. Härtill kom ett 100-tal föreståndare för inre sjukvård (mottagningssköterskor). F. n. finns det vid statens samtliga mentalsjukbus inemot 1 000 överskötartjänster och 1 500 förste skötartjänster. För sjukvårdsföreståndare, klinikföreståndare, personalföreståndare e. dyl. finns det vid statens mentalsjukbus f. n. ca 150 tjänster. För instruktionssköterska och rektor finns slutligen vid dessa sjukhus f. n. 55 tjänster. Antalet examinerade sjuksköterskor på dessa ca 2 700 tjänster är nu ca 410. Det kan i sammanhanget också nämnas att det vid storstädernas mentalsjukhus i slutet av år 1963 fanns ca 295 examinerade sjuksköterskor. Vid landstingens sjukhem för lätlskötta psjduskt sjuka finnes ett 100-tal examinerade sjuksköterskor.

tare, 35 förste skötare, 2 föreståndare/ mottagningssköterskor i öppen vård, 1 röntgensassistent och 1 laboratorieassistent. För ett uppskattat antal av ca 30 000 vårdplatser av h ä r förevarande slag skulle det enligt angivna n o r m behövas åtminstone 3 500 överskötare och förste skötare samt föreståndare' mottagningssköterskor.

Mentalsjukvårdens personaldelegation b a r funnit att inom en överläkaravdelning om 290 vårdplatser med relativt omfattande akutsjukvård 13 överskötare och 16 förste skötare erfordras, och inom en avdelning om 300 vårdplatser med relativt omfattande långtidsvård beräknas motsvarande personalbehov vara 12 resp. 15,5. I båda alternativen tillkommer tjänster för 2 nattöverskötare. Här ifrågavarande personalbehov skulle alltså röra sig om 31 för avdelningen om 290 vårdplatser och 29,5 för avdelningen om 300 vårdplatser. Vid mottagningsavdelning skall därjämte finnas en överskötare (mottagningssköterska). Dessutom bör mentalsjukhus enligt delegationens förslag ha sjukvårdsföreståndare samt en klinikföreståndare på 150 vårdplatser. Vid ett friliggande mentalsjukhus om två överläkaravdelningar med tillhopa 500 —600 vårdplatser h a r delegationen beräknat behovet till 1 sjukvårdsföreståndare, 3 klinikföreståndare, 31 överskö-

1962 års försvarssjukvårdsutredning h a r redovisat sitt uppdrag i två betänkanden. Det första betänkandet avser krigsmaktens förban dssjukvård (SOU 1964:20). Sjuksköterskekadern — som f. n. består av 119 överskötersketjänster och 9 tjänster för ambulerande sjuksköterska, varav den 1 januari 1961 113 var besatta — beräknas behöva omfatta 136 heltidstjänster, samtliga avsedda för översköterska, dvs. en nettoökning med 8 tjänster. Det a n d r a betänkandet har titeln Militärsjukvården (SOU 1966:65). Här föreslås bl. a. att behovet av instruktörer för kvalificerad sjukvårdsutbildning åt värnpliktiga sjukvårdare m. m. skall tillgodoses genom att två nya kategorier av civilmilitär personal införs, kallade m e d i cinaltekniker och militärsjuksköterskor, båda med sjuksköterskekompetens som grund. Sammanlagt har redovisats behov av tillhopa omkring 140 tjänster, varav t. v. minst ett 50-tal tjänster bör avses för militärsjuksköterskor. I sam-

Beträffande utbildning av ålderdomshemsföreståndare h a r Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet i skrivelse till Konungen april 1966 hemställt om en förutsättningslös utredning. Enligt kommunförbundens uppfattning synes kunna ifrågasättas om inte utbildningen helt kan slopas och ersättas med den nya sjuksköterskeutbildningen (grundutbildning) jämte vidareutbildning i likhet med vad som planeras för avdelningssköterskor i sjukvården.

121 b a n d h ä r m e d kan de 12 befintliga tjänst e r n a för instruktionssköterska dras in. Uppbyggnadsperioden beräknas till ca 10 år, och den årliga rekryteringen bedöms till en början böra uppgå till ett 15-tal medicinaltekniker och ett 10-tal militärsjuksköterskor. Krigsorganisationens behov av sjuksköterskor får liksom f. n. tillgodoses med tjänstepliktiga civila sjuksköterskor. Försvarets reservsjuksköterskekår behålls för tjänstgöring främst inom förbandssjukvården. Denna kår är nu maximerad till 40, men den 1 juli 1965 fanns endast 18 reservsjuksköterskor. Barnanstaltsutredningen h a r i sitt a n d r a betänkande (SOU 1965:55) behandlat bl. a. internatföreståndarnas kompetens och utbildning på elva vårdområden, nämligen skolor för blinda och synsvaga, skolor för döva och hörselskadade, skolor för barn med epileptiska symtom, särskolor och vårdanstalter för psykiskt efterblivna, läkepedagogiska institut, hem för psykopatiska och nervösa barn, institutioner för rörelsehindrade b a r n och ungdomar, barnhem, elevhem för skolbarn .samt normalskolehem. Sammanfattningsvis h a r utredningen därvid förordat en utbildning i huvudsak motsvarande den som nu meddelas vid sociala barna- och ungdomsvårdsseminariet i Stockholm såsom lämplig för berörda internatföreståndare och biträdande föreståndare. Vid de fyra vanföreanstalterna och Eugeniahcmmet samt de f- n. tre cp-institutionerna torde emellertid med hänsyn till barnens handikapp sjuksköterskeexamen med någon social påbyggnad enligt utredningen vara lämplig. För föreståndare vid de fem psykopatbarnhemmens elevhem h a r utredningen funnit att utbildning antingen vid barna- och ungdomsvårdsseminarium eller också sjuksköterskeutbildning med social fortbild-

ning och anstaltspedagogisk yrkeskurs kan vara lämplig. Vid små institutioner kan det enligt utredningen vara lämpligt att liksom hittills vanligtvis ställa krav på sjuksköterskeutbildning, och vid många institutioner, kanske framför allt vid vårdanstalter för psykiskt efterblivna och för epileptiker, behövs jämte personal med den h ä r föreslagna utbildningen sjukvårdskunnig personal i ansvarig ställning. Endast 37 av de 125 barnhem som ingått i utredningens undersökning h a r sålunda mer än 20 platser, och utvecklingen mot mindre enheter beräknas fortsätta. Utredningens undersökning omfattar 69 vårdanstalter för psykiskt efterblivna barn och 31 särskoleinternat, och detta område kännetecknas av en stark utveckling. Enligt »Allmän hälso- och sjukvård 1963» ingick bland vårdpersonalen vid anstalter för psykiskt efterblivna ett 60-tal examinerade sjuksköterskor. Medicinalstyrelsens delegation för översyn av distriktssköterskeutbildningen m. m. h a r i sitt år 1962 avgivna betänkande bl. a. gjort vissa beräkningar av dåvarande och framtida tillgång och behov i fråga om barnmorskor samt distriktssköterskor m. fl. sjuksköterskor i statsunderstödd öppen vård. Vad gäller barnmorskor kan från detta betänkande bl. a. inhämtas att det år 1960 fanns 652 barnmorsketjänster i sluten vård, 489 distriktsbarnmorsketjänster, 43 barnmorsketjänster på mödravårdscentraler och 101 distriktssköterskebarnmorsketjänster. Hösten 1965 var antalet barnmorsketjänster i riket 1 176, varav 743 i sluten vård, och härtill b ö r läggas 75 distriktssköterskebarnmorsketjänster. Med oförändrat antal förlossningar per barnmorska (156) behövs enligt delegationens beräkningar år 1970 ca 800 tjänster i den slutna vården. På grundval av en prognos av sta-

122 tistiska centralbyrån år 1962 uppskattades därvid antalet förlossningar till ca 125 000 år 1970. Med oförändrad utbildningskapacitet och yrkesaktivitet skulle vid denna tidpunkt tillgång finnas till ca 3 000 barnmorskor, som kan antagas utföra omkring 1 200 årsverken ( = 12 mån a d e r ) . Den öppna vården skulle enligt delegationen sålunda kunna förfoga över högst ca 400 årsverken (tjänster) å r 1970, sannolikt mindre. Dessa 400 tjänster måste enligt delegationens mening placeras dels såsom heltidstjänster vid mödravårdscentralerna, dels inom de områden där den öppna förlossningsvården ännu ej avvecklats. Ett m i n d r e antal av sistnämnda tjänster kan tänkas placerade i isolerade landsbygdsområden. I dessa bör emellertid i första h a n d distriktssköterskebarnmorskor anställas, och dessas antal har av delegationen beräknats till ca 70. En fortsatt nedgång av antalet distriktsbarnmorsketjänster till ett 100-tal år 1970 är enligt delegationen att förvänta, samtidigt som antalet heltidsanställda inom den förebyggande mödravården väntas öka. För den förebyggande mödr a v å r d e n s tillgodoseende å centraler (ca 80 000 blivande mödrar) beräknar delegationen ca 250 årsverken (tjänster) år 1970. Antalet distriktsskötersketjänster i landet uppgick år 1960 enligt betänkandet till 1 627 exkl. de 101 tjänsterna för distriktssköterskebarnmorskor. Därjämte fanns det 7 reservskötersketjänster. Av sjukskötersketjänster med krav på hälsovårdsutbildning fanns det vidare 284 i förebyggande barnavård, 294 i skolhälsovård och 89 i dispensärvård, tillhopa 667 tjänster. I icke statsunderstödd öppen vård redovisas slutligen 821 heltidstjänster, därav 132 stadssjuksköterskor och kommunsköterskor (för sjuk- och socialvård), 215 församlingssystrar och diakonissor, 435

industrisköterskor samt 39 i annan öppen vård. I slutet av år 1965 var antalet inrättade distriktsskötersketjänster 1 797 varav 75 var kombinerade distriktsskötersebarnmorsketjänster. Den 1 januari 1960 fanns i de sex landstingsfria städerna en tjänst för i hälsovård särskilt utbildad sjuksköterska på 4 700 invånare och i landet i övrigt en på 2 800 invånare. Vid samma tid var antalet dylika tjänster i landstingskommunerna 2 048, varav 225 vakania utan kompetent innehavare. Antalet invånare p e r befattningshavare var ca 3 200. I princip ansluter sig delegationen till de beräkningsgrunder som medicinalstyrelsen använt sig av i en PM 1954, nämligen en distriktssköterska på 2 500 möjligen 2 000 invånare. öHS-kommittén, som avgivit betänkande om hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena (SOU 1958: 15), har stannat för relationen 1 : 2 000 i landstingskommuner och 1 : 3 000 i städer utanför landsting. Delegationen anser dock att i de större städerna en i hälsovård specialutbildad sjuksköterska på 4 000 invånare tills vidare är tillräckligt. Man räknar med att den öppna sjukvården åvilar sjuksköterskor utan särskild hälsovårdsutbildning. Man har ej tagit ställning till personalbehovet för denna vård, vilket bl. a. blir beroende av i vilken omfattning sjukhusen kommer att engagera sig i öppen sjukvård. Med hänsyn till sjuksköterskesituationen i landet och möjligheten att få ett tillräckligt rekryteringsunderlag för ökad distriktssköterskeutbildning anser delegationen en minskning av de genomsnittliga proportionerna till 1: 2 500 i landstingskommuner och städer under 50 000 invånare och 1: 4 000 i städer med invånareantal över 50 000 vara den mest lämpliga. Om man i runda tal r ä k n a r med att landets invånarantal år 1970 är 8 milj. och hypotetiskt antar att 2,2 milj. av des-

123 sa är invånare i städer med mer än 50 000 invånare, skulle efter denna n o r m enligt delegationen erfordras ca 2 870 årsverken. När det gäller högre administrativa sjukskötersketjänster, h a r ju mentalsjukvårdens personaldelegation enligt ovan r ä k n a t med att varje mentalsjukh u s bör ha en sjukvårdsföreståndare samt p e r 150 vårdplatser en klinikföreståndare, dvs. vid ett friliggande mentalsjukhus med tillhopa 500—600 vårdplatser en sjukvårdsföreståndare och tre klinikföreståndare. För 40 mentalsjukhus med beräknade ungefär 30 000 vårdplatser skulle det i enlighet härm e d behövas 40 sjukvårdsföreståndare och ca 150 klinikföreståndare. Vid kroppssjukhusen fanns det hösten 1965 enligt medicinalstyrelsens vakansstatistik 656 tjänster på stat för sjuksköterskor med administrativ sjuksköterskebefattning. Totala antalet tjänst e r för annan personal än läkare och berörda administrativa sjukskötersk o r vid kroppssjukhusen var enligt samma statistik 54 460. Detta innebär en administrativ sjukskötersketjänst på 83 andra tjänster. Klinikföreståndarorganisationen, som f. n. endast omfattar drygt 120-talet tjänster vid kroppssjukhusen, h a r emellertid än så länge intörts bara vid ett dussintal sjukhus. Under alla förhållanden måste man enligt vår mening utgå från att denna organisation kommer att införas vid lasarett med 600—700 eller fler vårdplatser, och sannolikt bör man för framtiden räkna med klinikföreståndar e vid det stora flertalet delade lasarett. I så fall skulle klinikföreståndare komm a att behöva anställas vid inemot 100 lasarett i riket. Enligt sjukhusens förvaltningsekonomiska statistik hade dessa lasarett den 31 december 1964 tillhopa ca 47 000 vårdplatser och drygt 52 000 anställda. Om vårdplatserna ökar

med ca 3 800 för långtidssjukvård vid delade lasarett och 1 100 för regionsjukvård samt (70 % av ca 3 200) ca 2 250 för övriga specialiteter vid lasaretten eller tillhopa med ca 7 150 eller 15,2 % fram till år 1970 samt dessutom personaltätheten under samma period ökar med ca 13,7 % — allt enligt långtidsutredningens kalkyler — skulle antalet anställda vid de delade lasaretten då ha ökat med i det närmaste 29 % upp till omkring 67 000. Totalantalet tjänster per klinikföreståndare torde knappast böra överstiga 150, och i så fall skulle man ha att räkna med ungefär 450 klinikföreståndare vid lasarett i början av 1970-talet. Detta skulle betyda omkring 120 vårdplatser p e r klinikföreståndare eller ungefär en klinikföreståndare på i genomsnitt två överläkaravdelningar (nu finns n ä r m a r e 900 överläkaravdelningar vid de b e r ö r d a lasaretten), varvid även andra än rena klinikbehov bör kunna täckas in (t. ex. mottagnings-, operations- samt röntgenoch laboratorieavdelningar). Detta skulle innebära ungefär 330 nya klinikföreståndartjänster vid kroppssjukhusen. Vid kroppssjukhusen behövs dessutom ett 170-tal sjukvårdsföreståndare (därav 5—40 bitr. sjukvårdsföreståndare) eller husmödrar. Därmed skulle de f. n. befintliga 656 administrativa sjukskötersketjänsterna vara uppe i omkring 1 000 för att täcka de uppskattade behoven. Slutligen bör man nog för centralförvaltning i detta sammanhang räkna med åtminstone 100-talet organisationsassistenter e. d. Sammanlagt skulle det alltså röra sig om (40 + 150 + 1 000 + 100) i det allra närmaste 1 300 administrativa sjukskötersketjänster i början av 1970-talet. I fråga om sjukvårdslärare h a r skolöverstyrelsen gjort vissa uppskattningar år 1965. Sammanlagt beräknas sjukvårdslärarbehovet för yrkesskolornas

124 teoriundervisning samt sjuksköterskeskolornas teoretiska och praktiska grundutbildning läsåret 1969/70 vara 820 heltidsanställda lärare. För instruktion i yrkesarbete vid yrkesskolor skulle härjämte fordras 1 010 heltidsanställda lärare, men i nuvarande läge torde denna uppgift i avsevärd omfattning få läggas på den ordinarie personalen vid vårdinstitutionerna, enligt vad skolöverstyrelsen framhållit i detta sammanhang. Det påpekas emellertid att lärarbehovet troligen kommer att stegras ytterligare genom en fortsatt ökning av sådan yrkesutbildning, för vilken sjukvårdslärare anlitas, och genom tillkomst av nya utbildningsområden för sjukvårdslärare. I r a p p o r t e r från Svenska landstingsförbundets arbetsgrupper för vårdyrkesutbildningen maj 1965 h a r även redovisats en preliminär uppskattning av lärarbehovet fram till å r 1970. Det framhålls här att det i rådande situation ter sig hart när omöjligt att räkna fram det verkliga behovet av sjukvårdslärare men att en grov uppskattning ger till resultat att nuvarande lärarantal förmodligen måste tredubblas för att det beräknade årliga utbildningsbehovet skall kunna fyllas. Framlagda planer visar i första hand på möjligheten att samordna vissa ämnen inom vårdyrkesskolans ram och därmed utnyttja tillgängliga lärarkrafter mer rationellt än f. n. För samtliga kurser har räknats med 16 elever per kurs, för siuksköterskeutbildningen dock 30 elever per kurs. I den praktiska utbildningen h a r räknats med en lärare (utbildningsledare) per 32 elever inom sjukvårdsbiträdes- och undersköterskeutbildningen samt sjukvårdsdelen för assistentutbildningen, under specialutbildning dock en lärare per 16 elever. För grundutbildning av 4 000 sjuksköterskor om året skulle enligt beräk-

ningarna behövas ca 420 sjukvårdslärare, dvs. en ökning med ca 100 (f. n. finns ca 320), och för vidareutbildningen uppskattas behovet till ca 100, alltså en sammanlagd ökning med ca 200. För viss övrig vårdyrkesutbildning uppskattas behovet av sjukvårdsteorilärare till 288 eller 359, beroende av om undervisningskyldigheten skall vara 30 eller 24 timmar per vecka, dvs. en ökning med 138 eller 209 (f. n. finns ca 150 sådana lärare vid berörda yrkesskolor). För praktisk handledning inom undersköterske- och sjukvårdsbiträdes- samt assistentutbildningen beräknas behovet till drygt 315. Inom mentalsjukvården beräknas behovet till ca 60, dvs. en ökning med ett tiotal. Ca 200 av de nuvarande lärarna vid sjuksköterske- och vårdyrkesskolorna saknar emellertid lärarkompetens. Vissa utbildningar (t. ex. åldringsvården) är inte medtagna i dessa beräkningar, inte heller annan vidareutbildning än för sjuksköterskor liksom inte fortbildning, introduktion och information m. m. Det framhålls också att en ökad aktivitet inom den högre utbildningen av sjuksköterskor kommer att kräva flera sjukvårdslärare. Antalet deltidstjänster för lärare påverkar ävenledes behovet av heltidstjänstgörande lärare. Slutligen påpekas att revidering av gällande kursplaner och tillkomsten av nya utbildningslinjer inverkar på lärarbehovet. I kap. 11 har vi för egen del uppskattat behovet av sjuksköterskor för lärartjänst till 635 för grundutbildningen och 130 för vidareutbildningen av sjuksköterskor eller sammanlagt nära 770 lärare. Vi har därvid utgått från årliga elevintag om ca 3 800 i grund- och 2 700 i vidareutbildningen samt i genomsnitt en lärare per 15 elever. Redan de reservationer och divergerande resultat som framkommit i des»

125 sa beräkningar visar svårigheten att göra något så när riktiga uppskattningar av sjukvårdslärarbehovet. I avvaktan på möjligheter härtill h a r vi i detta sammanhang approximativt räknat ined åtminstone drygt 1 000-talet årsverken för sjukvårdslärare i början på 1970-talet. Detta innebär emellertid att man i varje fall ej kan få tillgång till kliniklärare för den praktiska vårdyrkesutbildningen i all den utsträckning som i och för sig får anses önskvärt. Tabell

9.10. Beräknad

Vi anser därför att sjukvårdslärarbehovet måste underkastas en särskild prövning, så snart förutsättningar härför föreligger. Sammanfattningsvis h a r vi för egen del med stöd av tillgängliga statistiska uppgifter, enkäter och prognoser funnit rimligt i stort sett räkna med den personalutveckling fram till början av 1970-talet, som i runda tal redovisas i tab. 9.10. I enlighet med långtidsutred-

personalutveckling

till

början av

1970-talet

Tjänster (helårsverken) för sjuksköterskor, barnmorskor och/eller tekniska assistenter Verksamhet F.n.

Början av 1970-talet

Index

ökning

Vård- och mottagningsavdelningar: långtidssjukvård regionspecialiteter länsspecialiteter (inkl. psykiatri och konvalescentvård) mentalsjukvård m. m

1 900 900

3 250 1 300

171 144

1 350 400

6 900 3 000

8 350 3 800

121 127

1 450 800

Summa vård- o. mottagningsavd

12 700

16 700

4 000

Intensivvård

240 Anestesisjukvård

115 1 085

170 1 320

148 122

55 235

1 200

1 490

290 300

Operationssj ukvård: regionspecialiteter länsspecialiteter Summa operationssjukvård Röntgen

1 000

130 Laboratorium

2 400

3 000

600 Summa sjukhusvård Öppen hälso- och sjukvård Distriktsvård Skolhälsovård Förebyggande barnavård Dispensärvård, stads- o. kommunsjukvård övrig hälso- o. sjukvård m. m

18 040

23 600

5 560

1 800 550 335

1 975 600 375

110 109 112

175 50 40

215 1 600

225 1 675

105 105

10 75

Summa öppen hälso- o. sjukvård

4 500

4 850

350 Förlossnings- och mödravård

1 180

1 300

120 Ålderdomshem

2 280

2 700

420 Sjukhusadministration

300 Sjukvårdsundervisning

1 050

27 700

34 800

7 100

Summa summarum

126 ningens kalkyler har vi därvid utgått från att personaltätheten vid sjukhusen praktiskt taget genomgående fortsätter att öka med ca 2,6 % om året eller ca 13,7 % på fem år samt att långtidssjukvårdens och regionsjukvårdens ävensom den öppna hälso- och sjukvårdens resurser kommer att kunna ökas i stort sett enligt huvudmännens redovisade planer, liksom att intensivvården blir utbyggd i överensstämmelse med vad ovan angivits och mentalsjukvården blir prioriterad, men att den planerade utbyggnadstakten för övriga specialiteter på det hela taget måste dämpas med ca 30 % för tiden fram till 1970-talets början. Vi h a r inte ansett oss kunna förutsätta någon mera genomgripande omfördelning av arbetsuppgifter på sådant sätt, att behovet av sjuksköterskor, barnmorskor och tekniska assistenter inte skulle stiga i den takt som långtidsutredningen kalkylerat med. Enligt dessa kalkyler skulle emellertid övrig vårdpersonal öka relativt starkare än sjuksköterske- och assistentpersonalen, och härmed måste en viss omfördelning av arbetsuppgifter vara förutsatt. Enligt våra beräkningar skulle det i början på 1970-talet behövas ca 34 800 årsverken av h ä r ifrågavarande personal eller en ökning med ca 7 100 under den närmaste femårsperioden. Den största relativa ökningen beräknas gälla långtidssjukvården och intensivvården (drygt 70 %) samt regionsjukvården (ca 45 % ) , medan ökningen för sjukhusvården i övrigt skulle stanna vid 20—30 % samt för öppen hälso- och sjukvård vid knappt 10 %. F ö r sjukvårdsundervisning h a r h ä r preliminärt räknats med en drygt femtioprocentig ökning av lärarbehovet. Av de beräknade 7 100 nya tjänsterna faller 1 400 på länsspecialiteternas vård- och mottagningsavdelningar och nästan lika mycket på långtidssjukvården. Det bör

även observeras att den helt övervägande delen av de angivna 5 300—6 500 tjänsterna vid mentalsjukhusen och ålderdomshemmen är sådana som nu icke regelmässigt besätts med sjuksköterskor men som avses besättas med sålunda utbildad arbetskraft. Utbildningsbehov Med tillgängliga och planerade elevplatser skulle sjuksköterske- och barnmorskekårerna tillsammans enligt tab 6 och 12 i bilaga 6 år 1970 vara uppe i (50 069 1 + 1 0312) 51 100 individer med (23 1891 + 5502) 23 740 utförda årsverken och år 1975 (60 428 1 + 8332) 61 260 individer med (26 902 1 + 4432) 27 345 årsverken. Behovet blir i början av 1970-talet enligt tab. 9.10 totalt 34 800 årsverken (tjänster). F r å n detta totalbehov bör man emellertid räkna av dels ca 3 500 årsverken vid mentalsjukhusen och ålderdomshemmen, där införandet av sjuksköterskor får tänkas ske successivt i samband med vakanser, dels ock ca 3 000 årsverken för röntgenoch laboratorieassistenter. Vid röntgenavdelningar och laboratorier gör sjuksköterskor f. n. ca 1 500 årsverken, och denna sjuksköterskeinsats torde icke minska nämnvärt under den aktuella perioden. Vad gäller operationssjukvård förutsätts sjuksköterskor liksom hittills svara för det helt övervägande antalet årsverken, och något försök att särskilt uppskatta antalet årsverken av operationsassistenter h a r inte gjorts. Behovet av årsverken från sjuksköterske- och barnmorskekårerna skulle med dessa utgångspunkter vara ca 28 300 i början av 1970-talet. Ställer man sålunda tillgång mot behov, framkommer 1

Sjuksköterskor och sjuksköterskebarnmorskor 2 Barnmorskor exkl. sjuksköterskebarnmorskor

127 en brist om ca 4 500 årsverken. Det blir därför nödvändigt att öka utbildningskapaciteten ytterligare. F ö r att beräkna den erforderliga ökningen av grundutbildningen för sjuksköterskor h a r vi stött oss på en uträkning av det antal årsverken, som 1 000 åren 1970—1979 årligen examinerade sjuksköterskor kan antas utföra under perioden 1971—1980, verkställd av medicinalstyrelsens statistiska avdelning och redovisad i bilaga 6. Det bör framhållas att dessa beräkningar bygger på vissa antaganden om de examinerades ålders- och civilståndsfördelning samt förvärvsverksamhet under de närmaste tio åren efter legitimation. I tab. 9.11 och fig. 9.12 anges det beräknade antalet årsverken av sjuksköterskekåren (inkl. sjuksköterskebarnmorskorna) åren 1971—1980 vid vissa utbildningsdimensioner från år 1967/68. I detta räkneexempel har vi utgått från att antalet elevplatser kommer att vara uppe i ca 2 800 fr. o. m. år 1967 enligt nu före-

liggande planer. Vi h a r vidare haft den givna utgångspunkten att ytterligare elevplatser inte kan tillskapas förrän fr. o. m. år 1968. Årsverkestillskottet vid varje 1000-tal ytterligare elevplatser h a r med tanke på en avbrottsfrekvens av 5 % — i enlighet med de senaste årens erfarenheter och vad medicinalstyrelsen antagit vid framskrivningen av sjuksköterskekåren — beräknats utgöra 95 % av årsverkestillskottet för varje 1 000-tal examinerade enligt tab. 7 i bilaga 6. I tab. 9.11 h a r med fet stil markerats årsverkestalen de år man vid vissa elevplatsantal når upp till omkring 28 300 årsverken. Fig. 9.12 innefattar även en framskrivning av behovsutvecklingen på basis av den beräknade utvecklingen fram till början av år 1970 enligt tab. 9.10, d. v. s. en ökning med ca 4,75 % om året. Om man i det sammanhanget utgår från att behovet är 28 300 årsverken år 1971, skulle behovet vara ca 34 100 årsverken år 1975 och ca 43 000 årsverken år 1980. Denna framskrivning är emellertid inte alls grun-

Tabell 9.11. Beräknade årsverken av sjuksköterskekåren 1971—1980 vid vissa utbildningsdimensioner från 1967/68. 1971

1980 Årsverkestillgång med fr.o.m. 1967 planerade 2 800 elevplatser 24 475 25 200 25 925 26 640 27 345 28 030 28 710 29 380 30 045 30 700 Årsverkestillskott med 1 000 ytterligare elevplatser fr.o.m. 1968.. , 642 1 247 1 797 2 294 2 744 3 153 3 535 3 903 4 264 4 623 Årsverkestillgång med följande elevplatsantal fr.o.m. 1968: 3 000 elevplatser 24 603 25 449 26 284 27 099 27 894 28 661 29 417 30 161 30 898 31 625 24 731 25 698 26 643 27 558 28 443 29 292 30 124 30 942 31 751 32 550 3 200 »> 24 924 26 073 27 183 28 246 29 266 30 238 31 185 32 113 33 030 33 937 3 500 » 25 117 26 447 27 722 28 934 30 089 31 184 32 246 33 284 34 309 35 324 3 800 »> 4 000 »> 25 245 26 696 28 081 29 393 30 638 31 814 32 952 34 064 35 162 36 248 25 566 27 320 28 980 30 540 32 010 33 391 34 720 36 016 37 294 38 560 4 500 »> 25 887 27 943 29 878 31 687 33 382 34 967 36 487 37 967 39 426 40 871 5 000 » 26 208 28 567 30 777 32 834 34 754 36 544 38 255 39 919 41 558 43 183 5 500 »

128 1000-ta I årsverken 45-

5 500 elevplatser

— — • Beräknad å r s v e r k e s t i l l g ä n g ^—•^Framskrivet årsverkesbehov

f r å n 1968

+ 4,75 °/o per år 5 000 e l e v p l a t s e r f r ä n 1968

404 500 e l e v p l a t s e r f r f i n 1968

4 0 0 0 elevplatser f r å n 1968 + 2,6 °/o per å r

3 500 e l e v p l a l s e r

f r ä n 1968

2 800 elevplatser

f r f i n 1967

28 300 årsverken

^

1980 År

Figur 9.12. Beräknade årsverken av sjuksköterskekåren vid vissa utbildningsdimensioner i jämförelse med två behovsökningsalternativ. dad på någon behovsprövning, och såvitt nu kan bedömas finns anledning förmoda att utvecklingen inte kan eller bör ske i så hög takt — det må erinras om att den beräknade ökningen fram till början av 1970-talet innefattar bl. a. en extra stark ökning av sjuksköterskeinsatsen i mentalvården samt i långtidsoch åldringsvården. Därför h a r angivits ett andra framskrivningsalternativ för behoven, nämligen en ökning med ca 2,6 % om året, d. v. s. den hittills-

varande personaltäthetsökningen. Med en sådan framskrivning skulle 28 300 årsverken år 1971 motsvara ca 31 400 årsverken år 1975 och ca 35 700 årsverken år 1980. Ungefär det antalet årsverken skulle man få ut vid slutet av 1970talet, om man r ä k n a r med 3 800 elevplatser från år 1968. Med stöd av dessa beräkningar har vi för vår del kommit fram till att man enligt de nu föreliggande p l a n e r n a bör räkna med ca 2 800 elevplatser år 1967

129 och därefter inrikta sig på en ökning av elevplatserna upp till ca 3 800. Därest 3 800 elevplatser skulle komma till stånd redan år 1968, skulle man enligt räkneexemplet uppnå de behövliga ca 28 300 årsverkena omkring år 1974, alltså inte som önskvärt i början utan först mot mitten av 1970-talet. I själva verket finner vi det inte heller praktiskt möjligt att på ett år tillskapa 1 000 ytterligare elevplatser vid sjuksköterskeskolorna, varför vi måste tänka oss en successiv utbyggnad av utbildningskapaciteten fr. o. m. år 1968 utöver 2 800 elevplatser. Med hänsyn till beräkningsresultaten finner vi angeläget att ökningen upp till 3 800 elevplatser kommer till stånd så snart som möjligt, så att man kan nå balans mellan tillgång och efterfrågan utan allt för stor tidsutdräkt. Vi vill i detta sammanhang erinra om att våra beräkningar bl. a. grundas på den hittillsvarande studieavbrottsfrekvensen av 5 %, vilket måhända kan visa sig alltför optimistiskt. Om studieavbrottsfrekvensen skulle komma att stegras till t. ex. 10 % skulle detta på 3 800 elevplatser fr. o. m. år 1968 betyda ett reducerat tillskott år 1974 av mellan 400 och 500 årsverken. Men årsverkestillgången skulle ändå det året ha blivit 28 500, så en måttlig förskjutning i studieavbrottsfrekvensen slår inte i någon högre grad igenom under prognostiden. På lång sikt får dock en ökad studieavbrottsfrekvens större inverkan. Å andra sidan är våra räkneexempel baserade på en sjuksköterskekår, där kvinnorna helt dominerar med en strukturförskjutning som leder till en sjunkande förvärvsintensitet, och det kan inte uteslutas att inslaget av män kommer att öka och kårens genomsnittliga förvärvsintensitet därmed blir högre än vad som antagits i förestående beräkningar. Detta skulle i så fall vara ägnat att reducera utbildningsbehovet. 9—612671

I vad mån och i vilken takt det manliga inslaget i sjuksköterskekåren kan komma att öka kan man emellertid enligt vår mening än så länge inte bedöma med någon säkerhet. I vart fall tror vi inte att en utveckling i den riktningen kan få någon påtaglig inverkan på utbildningsbehovet under den närmaste framtiden. Import av utländska sjuksköterskor slutligen kan enligt vår mening knappast få den omfattningen att utbildningsbehovet skulle kunna reduceras i någon nämnvärd omfattning. När allt kommer omkring finner vi därför ingen anledning att inte hålla fast vid en målsättning av 3 800 elevplatser för grundutbildning vid sjuksköterskeskolorna. Vi utgår från en sådan grundutbildningskapacitet i det följande. Häri inkluderas då jämväl elevplatser för den avkortade studiegång för viss i sjukvården verksam pesonal, som skall sättas i gång vid sjuksköterskeskola vid sidan av femterminsutbildningen. Vidare har vi förutsatt att barnmorskeutbildningen liksom hittills skall vara grundad på sjuksköterskeutbildningen. För den händelse man skulle återgå till direktutbildning av barnmorskor, reduceras naturligtvis elevplatsbehovet för sjuksköterskeutbildningen i motsvarande mån. En fortsatt direktutbildning av operationsassistenter reducerar likaså utbildningsbehovet för sjuksköterskor, men totalbehovet påverkas knappast i någon större grad. När det gäller dimensioneringen av vidareutbildningen för sjuksköterskor (inkl. barnmorskeutbildningen), h a r vi redan tidigare framhållit angelägenheten av att så många grundutbildade sjuksköterskor som möjligt skaffar sig lämplig vidareutbildning. Vid vår enkät med drygt 1 100 elever vid sjuksköterskeskolorna förklarade ca 85 % att de skulle skaffat sig vidareutbildning, om de följt

130 den nya studiegången. Även om resultatet av denna enkät bör bedömas med försiktighet, torde man kunna dra den slutsatsen att en hel del sjuksköterskor icke kommer att skaffa sig vidareutbildning. Detta torde främst bero på att de av familjeskäl inte kan eller vill utöva sitt yrke under de närmaste åren efter examen, då det eljest skulle vara aktuellt för dem att skaffa sig vidareutbildning. Enligt tab. 4 i bilaga 6 var av totala antalet registrerade i de två lägsta åldersklasserna 17,1 % ej alls aktiva och ej mindre än 30 % icke heltidsaktiva. Eftersom en tids tjänstgöring förutsätts äga rum efter grundutbildningen före inträde till vissa linjer av vidareutbildningen, kan man ej heller räkna med att alla tjänstgörande sjuksköterskor skall vara vidareutbildade. Av angivna skäl finner vi inte anledning räkna med någon vidareutbildning för ungefär 20—25 % av de grundutbildade. Frågan är då, hur de återstående 75—80 % av de grundutbildade bör vidareutbildas. Inom vissa verksamhetsgrenar bör alla tjänstgörande sjuksköterskor ha erhållit vidareutbildning för att rätt kunna fylla sin uppgift. Detta gäller enligt vår mening intensivvårdsavdelningarna, anestesisjukvården och operationssjukvården samt kirurgmottagningarna, barnsjukvården, distriktsvården, barnavårdscentralerna och skolhälsovården och dispensärvården samt annan liknande öppen hälso- och sjukvård ävensom distriktsbarnmorskeverksamheten, förlossningsavdelningarna och mödravårdscentralerna samt barnbördsavdelningarna. För att uppskatta den behövliga dimensioneringen av vidareutbildningen för dessa grenar torde följande resonemang kunna föras. Antalet yrkesverksamma år efter genomgången utbildning kan uppskattas till drygt 40, om man räknar med tjänst-

göring från 23 års ålder (som är de nyutbildades medianålder) till 66 års ålder (enligt medicinalstyrelsens framskrivningar). Om man för 100 tjänster varje år vidareutbildar 4,5 sjuksköterskor och dessa arbetar i 40 år, får man (40 x 4,5) 180 vidareutbildade sjuksköterskor för dessa 100 tjänster. Dessa 180 sjuksköterskor behöver då utföra 100 årsverken eller i medeltal drygt 55 årsverken per 100 räknat för att hålla varje tjänst besatt året runt. Med hänsyn till att de som vidareutbildas måste förutsättas tillhöra den del av sjuksköterskekåren som är aktiv samt att de aktiva enligt tab. 4 i bilaga 6 utförde 69,7 årsverken per 100 aktiva räknat finner vi fullt rimligt att räkna med åtminstone 55 årsverken per 100 vidareutbildade mot ca 45 årsverken per 100 registrerade i hela kåren enligt framskrivningen. För besättning av de nya tjänster, som kan beräknas tillkomma under en femårsperiod, bör årsutbildningsvolymen vara (40: 5) 8 gånger så stor eller (8 x 4,5) 36 per 100 tjänster för att hålla takten med tjänsteutvecklingen och garantera 1,8 utbildade per tjänst. Även för besättning av vakanta tjänster torde man lämpligen kunna räkna med en utbildningsvolym av 36 % per tjänst, vilket skulle innebära en femårig övergångstid för avverkning av vakanserna och därefter ge överskott som dock blir ganska måttligt på grund av att de vakanta tjänsterna representerar så pass ringa del av hela antalet berörda tjänster. När det gäller barnmorsketjänst i distrikt och på förlossningsavdelning samt vid mödravårdscentral (barnmorskearbete i grupp I) kan man emellertid inte räkna med så pass mycket som 55 årsverken per 100 utbildade barnmorskor. Enligt framskrivningen beräknas barnmorskekåren (inkl. sjuksköterskebarnmorskorna) utföra endast ca 35 årsverken per 100 i grupp I i början av

131 1970-talet. För att hålla 100 sådana tjänster besatta skulle det med den utgångspunkten behöva finnas ca 285 utbildade. Med 40 yrkesverksamma år skulle årsexaminationen behöva vara (285:40) 7,1 per 100 tjänster. Om nyrekryteringen såsom vi förutsatt skall bestå av enbart sjuksköterskebarnmorskor, vilka vid framskrivning beräknats ha en yrkesverksamhet i grupp I om endast ca 30 årsverken per 100, skulle man på sikt behöva ca 335 utbildade för att hålla 100 sådana tjänster besatta samt därför gå in för en årsexamination av (335: 40) 8,4 per 100 tjänster. I samband med sin framskrivning av barnmorskekåren har medicinalstyrelsen emellertid, vid konstaterandet att yrkesaktiviteten i grupp I är lägre för sjuksköterskebarnmorskorna än för de enbart barnmorskeutbildade, erinrat om att förändringar av skilda orsaker på kort tid kan ske i yrkesaktiviteten, vilket kan medföra en annan utveckling än den redovisade. Vi vill även framhålla att examinationen av sjuksköterskebarnmorskor tog sin början i mitten av 1940-talet, varför endast knappt 150 eller 11 % av de 1 350 sjuksköterskebarnmorskorna ännu uppnått högre ålder än 45 år. År 1975 skulle denna åldersklass enligt framskrivningen endast vara uppe i 450 individer eller 14 % av de 3150 sjuksköterskebarnmorskorna. Sjuksköterskebarnmorskekåren får således en ojämn och ur förvärvssynpunkt mindre gynnsam åldersfördelning samt i de mera yrkesverksamma åldersklasserna ringa storleksordning i början av 1970-talet. Under sådana förhållanden bör man nog inte tillmäta den gjorda framskrivningen alltför stor prognoskraft i detta sammanhang, i all synnerhet inte när det gäller fördelningen av sjuksköterskebarnmorskornas arbetsinsatser mellan grupp I och annat sjukvårdsarbete. Det synes oss därför be-

fogat att i denna del inrikta sig på en mer programmatisk prognos än den rena framskrivningen. Eftersom en del av barnmorskekåren under en lång tid framöver dock kommer att bestå av enbart barnmorskeutbildade med betydligt större yrkesaktivitet i arbete inom grupp I än vad som gäller för sjuksköterskebarnmorskor samt det borde vara möjligt och önskvärt att söka inrikta sjuksköterskebarnmorskekåren mera på egentligt barnmorskearbete än vad de teoretiska framskrivningarna utvisar, har vi ansett oss böra räkna med en årsexamination motsvarande 7 % av samtliga berörda tjänster i grupp I. För besättning av nya eller vakanta tjänster under en femårsperiod skulle man då räkna med en årsexamination av (8 x 7) 56 % för varje sådan tjänst. Årsexaminationen för de 1 175 besatta och 195 vakanta eller nya barnmorsketjänsterna i grupp I skulle enligt dessa beräkningsgrunder vara ca 190 barnmorskor. Med 194 elevplatser från år 1967 skulle barnmorskekåren enligt medicinalstyrelsens framskrivning utföra ca 1 340 årsverken år 1975 i grupp I, vilket kan jämföras med de 1 370 årsverken (tjänster) i grupp I som skulle täckas in med den av oss h ä r beräknade årsexaminationen — således en god överensstämmelse i vad gäller arbete i grupp I. Vid sin framskrivning av barnmorskekåren har medicinalstyrelsen på grundval av statistiska centralbyråns prognos i maj 1965 ansett sig kunna räkna med 124 000 levande födda barn år 1965, 136 000 år 1970 och 140 000 år 1975. Om man för år 1975 räknar med 900 barnmorsketjänster på anstalt och antager att praktiskt taget samtliga förlossningar i framtiden kommer att äga rum på anstalt, skulle antalet levande födda bli 155 p e r barnmorska år 1975. Medicinalstyrelsens delegation för översyn av distriktssköters-

132 keutbildningen m. m. kom i sina behovsberäkningar till 156 förlossningar per barnmorska. Nu har emellertid antalet levande födda inte blivit så stort som enligt dessa prognoser. År 1965 var antalet levande födda således 122 806 enligt den officiella statistiken. Allmän månadsstatistik 1966:9, September, redovisar följande antal levande födda under de första fem månaderna ar 1965 respektive 1966:

jan feb mars april maj Summa

1965 9 928 9 834 11 957 12 123 11 427

1966 9 831 9 905 11 654 11641 10 831

Skillnad —1,0 % + 0,7 % — 2,5 % — 3,4 % — 5,2 %

55 269

53 862

— 2,5 %

Medan man i hittills gjorda prognoser räknat med en fortgående ökning av antalet levande födda barn, har det alltså i år i stället inträtt en nedgång i detta antal. Minskningen motsvarar under de fem första månaderna i genomsnitt 2,5 %. Den var i januari 1 % och i maj 5,2 %. Mot denna bakgrund måste man enligt vår mening iakttaga en viss försiktighet i nuläget, när det gäller att öka barnmorskeutbildningskapaciteten. Vi vill därför i vart fall inte gå högre än angivna årsexamination av 190 barnmorskor för arbete i grupp I. Efter angivna beräkningsgrunder skulle det med utgångspunkt i den väntade personalutvecklingen enligt tab. 9.10 och föreliggande vakansstatistik gälla att inom berörda sektorer, där alla tjänstgörande sjuksköterskor bör ha vidareutbildning, årligen vidareutbilda dels för intensivvård, anestesisjukvård, operationssjukvård och kirurgiska mottagningar samt barnsjukvård ävensom distriktsvård och viss annan öppen hälso- och sjukvård 4,5 % av 5 880 besatta tjänster eller 265 sjuksköterskor jämte 36 % av 1 640 nya eller

vakanta tjänster eller 590 sjuksköterskor, d. v. s. tillhopa 855 sjuksköterskor, dels för barnmorskeverksamhet vid barnbördsavdelningar 4,5 % av 455 besatta tjänster eller 20 sjuksköterskor jämte 36 % av 45 nya eller vakanta tjänster eller 15 sjuksköterskor, d. v. s. tillhopa 35 sjuksköterskor till barnmorskor, dels ock för barnmorskeverksamhet i distrikt, på förlossningsavdelning och vid mödravårdscentral 7 % av 1 175 besatta tjänster eller 82 sjuksköterskor jämte 56 % av 195 nya eller vakanta tjänster eller 109 sjuksköterskor, d. v. s. tillhopa 190 sjuksköterskor till barnmorskor. Den sammanlagda årsexaminationen för dessa ändamål skulle alltså röra sig om ca 1 080 sjuksköterskor eller drygt 35 % av den vidareutbildningsvolym som man enligt vad ovan anförts kan tänkas disponera med hänsyn till att inte alla grundutbildade sjuksköterskor kommer att skaffa sig någon vidareutbildning. Den återstående vidareutbildningsvolymen skulle sålunda ägnas de hälsooch sjukvårdsgrenar, där inte alla tjänstgörande sjuksköterskor kan eller behöver vara vidareutbildade. Det är här fråga om vård- och mottagningsavdelningar vid kropps- och mentalsjukhusen samt långtidssjukvården och ålderdomshemmen ävensom viss öppen hälso- och sjukvård. Det rör sig om ca 14 250 besatta tjänster och 4 600 nya eller vakanta tjänster. Huvudsakligen är det avdelningssköterskorna som behöver få del av denna vidareutbildning. Man bör kunna räkna med åtminstone 45 årsverken per 100 utbildade. Om man årligen vidareutbildar 3 % av varje besatt tjänst och 24 % av varje ny eller vakant tjänst, borde man kunna besätta varannan till var tredje tjänst inom hela denna sektor med vidareutbildad arbetskraft. Detta skulle innebära en årsexamination av (3 % av 14 250 + 24 %

Tabell

9.13. Beräknad

årsexamination i

Årsexamination för personalomsättning

vidareutbildningen

Årsexamination för vakanta och nya tjänster

S:a S:a årsBeVak. Nya vak. examisatta Exam Årsex. tj äns- tjäns- o. nya Exam Årsex. nation o/ tjäns/o % ter ter tjänster ter

Linje

Med. och kir. sjukvård: akutsjukvård långtidssjukvård ålderdomshem

5 315

159 53 68

320 150

2 280

3,0 3,0 3,0

1 350 1 670 1 350 1 500 420 420

24 24 24

400 360 101

559 413 169

9 345

3,0

3 120

3 590

1 141

Intensivvård

4,5

104 Anestesisjukvård

4,5

1 100 665

4,5 4,5

50 30

100 35

290 175

390 210

36 36

140 76

190 106

1 765

4,5

290 3 000

3,0 3,0

9 90

110 800

130 800

24 24

31 192

40 282

3 290

3,0

322 Summa

Operationssjukvård: operationsavdelning kir.mottagn. Summa Mentalsjukvård: lasarettspsykiatri mentalsjukhus m. m Summa

1 75C

Barnsjukvård: barnkirurgi barnmedicin barn- och ungdomspsykiatri barnavårdscentral skolhälsovård

55 480

4,5 4,5

2 22

5 20

25 110

30 130

36 36

11 47

13 69

110 170 275

4,5 4,5 4,5

5 8 12

60 20 25

65 20 25

36 36 36

23 7 9

28 15 21

Summa

1 090

4,5

146 Öppen hälso- och sjukvård: distriktsvård 1 675 barnavårdscentral 165 skolhälsovård 275 dispensärvård m.m 215 annan hälso- och sjukvård 1 600

4,5 4,5 4,5 4,5

75 7 12 10

175 20 25 10

300 20 [ 25 ; 10

36 36 36 36

108 7 9 4

183 14 21 14

3,0

\

3 930

3,9

75 430

24 Summa

298 Förlossnings- och mödravård: distrikt, förlossningsavdelning, mödravårdscentral barnbördsavdelning

1 175 455

7,0 4,5

82 20

75 25

120 20

195 45

56 36

109 16

191 36

Summa

1 630

6,3

227 Summa s:um

21 745

3,7

5 550

6 475

1 817 2 611

134 mellan linjerna för barnsjukvård respektive öppen hälso- och sjukvård må påpekas att tjänsterna för barnavårdscentraler och skolhälsovård delas lika dem emellan med hänsyn till att båda linjerna avses för dessa utbildningsbehov. I tabellen är det årsexaminationsbehovet som uträknats, och elevintaget måste därför sättas något högre med hänsyn till avbrott i utbildningen. I vidareutbildningen torde man inte behöva räkna med högre avbrottsfrekvens än en eller annan procent. Vi räknar med ca 1,5 % avbrottsfrekvens och får då fram de runda tal för elevintaget per år i de olika vidareutbildningslinjerna, som framgår av tab. 9.14. I sammanhanget redovisas även den procentuella fördelningen mellan de olika linjerna liksom den nuvarande specialutbildningens dimensioner samt den in-

av 4 600) ungefär 1 530 sjuksköterskor eller ytterligare mellan 50 och 55 % av den disponibla utbildningsvolymen. De årsverken, som faller på de återstående 10—15 % av sjuksköterskekåren, som ägnar sig åt sitt yrke under de närmaste åren efter grundutbildningen, måste nog förbehållas för den tjänstgöring som skall äga rum före inträdet på vissa vidareutbildningslinjer. I enlighet härmed skulle vidareutbildningen få de dimensioner på de olika linjerna, som framgår av tab. 9.13. Vad gäller fördelningen mellan operationsoch anestesilinjerna må här framhållas att operationslinjen även innefattar tjänster på mottagningsavdelningar och i första h a n d siktar på att tillgodose behovet av en operationssköterska som besitter kunskaper och färdigheter i såväl egentlig operationssjukvård som anestesiarbete. Beträffande fördelningen

Tabell 9.14. Föreslagen vidareutbildning

Vidareutbildningslinje

och nuvarande specialutbildning

övrig Specialutbild- speSumma ning inom cialutFöreslagen bild- specialutbildsjukskötervidareutbildning 1965, ning skeutbildning, årsintag ningen 1965, 1965, examination examination examination Antal

/o

Antal

°/

Antal Antal

1 160 105 80 Anestesisjukvård 300 Operationssjukvård 325 150 300 Öppen hälso- och sjukvård Förlossnings- och mödra230 Samtliga

2 650

43,9 4,0 3,0 11,4 12,3 5,7 11,4

968 1

48,6

359 222 63 240

18,1 11,2 3,2 12,1

8,3

6,8

100,0

1 988 100,0

Enkät

Antal

0/

/o

/o

/o

Medicinsk och kirurgisk

°/

m.m.

18 2 48 HO 3 444 5 2277

968 18 48 469 222 107 240

43,7 0,8 2,2 21,2 10,0 4,8 10,8

26,4

18 195 70 78 196

1,9 20,8 7,5 8,3 21,0

6,5

14,1

2 215

100,0

936 6

100,0

Inkl. 7 med specialutbildning i öron- resp. ögonsjukvård. Extra kurs om 8 veckor. Operationsassistentutbildning läsåret 1964/65. Sociala barnavårdskursen läsåret 1965/66. Legitimerade sjuksköterskor som avslutat barnmorskeutbildning. Exkl. röntgen- och laboratoriearbete.

135 Figur 9.15. Vidare- och specialutbildningens

procentuella

fördelning

50-

JFöreslagen

vidareutbildning

11965 års

specialutbildning

Önskemål

enligt

enkät

30-

20-

10-

Med.-kir. sjukvård (inkl. intensivvård)

Operationsoch anestesisjukvård

Mentalsjukvård

tresseinriktning som vår elevenkät antydde. Det bör emellertid framhållas att alla jämförelser mellan den föreslagna vidareutbildningen och den nuvarande specialutbildningen samt enkätresultat måste halta betydligt. Så siktar vår dimensionering av vidareutbildningen till en avsevärd resursökning (årsintaget i grundutbildningen skulle öka från 2 600 till 3 800) och en ny linje (intensivvårdslinjen) samt delvis andra mål för flera av speciallinjerna (jfr sambandet mellan operations- och anestesisjukvårdslinjerna samt mellan barnsjukvårds- och öppnavårdslinjerna). Därjämte skall i det nya utbildningssystemet vidareutbildningen vara åtskild från grundutbildningen och ej omfatta alla grundutbildade, medan den hittillsvarande sjuksköterskeutbildningen innefattar specialutbildning för alla elever. Enkäten slutligen gjordes under fiktiva förhållanden och omfattade endast drygt 1 100 elever samt kunde av naturliga skäl inte grundas på fullstän-

DM

Barnsjukvård

Öppen hälso- och sjukvård

Förlossnings och mödravård

diga konkreta förutsättningar. I fig. 9.15 har den procentuella fördelningen av den föreslagna vidareutbildningen och den nuvarande specialutbildningen inom sjuksköterskeutbildningens r a m samt önskemålen enligt enkät illustrerats grafiskt. Härvid har vår föreslagna intensivvårdslinje inkluderats i medicinsk och kirurgisk sjukvård med hänsyn till att särskild intensivvårdsutbildning inte ingår i den nuvarande specialutbildningen inom sjuksköterskeutbildningen och inte heller omfattades av enkäten. Likaså har operations- och anestesisjukvård här sammanslagits för bättre jämförbarhet. I avseende på fördelningen mellan de olika sektorerna (fig. 9.15) faller det genast i ögonen att önskemålen enligt enkäten går från allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård mot specialsköterskeuppgifter i långt högre grad än vad den hittillsvarande specialutbildningen inneburit eller vår föreslagna vidareutbildning skulle motsvara. Det är bara

136 inom mentalsjukvården, som förhållandet är det omvända. Å andra sidan överensstämmer våra förslag påfallande väl med den hittillsvarande fördelningen av specialutbildningen inom de allra flesta sektorerna. I fråga om medicinsk och kirurgisk sjukvård representerar sålunda vår föreslagna linje 43,9 % av hela vidareutbildningen och den nuvarande specialutbildningen 43,7 % av hela specialutbildningen (inkl. viss specialutbildning utanför den reguljära sjuksköterskeutbildningens r a m ) . Av sådana skolorganisatoriska och . , ., .. . , .., „ . . *-,, statsbidragsmassiga skal som vi i foJ, , . , . . . ,, ... jande kapitel närmare utvecklar b o r - . . .., • • x • ii arsintagen raknäs i intagningsklasser ^c , . • , Qft „,„ om 15 elever per termin, d. v. s. 30 elever per läsår. Ärsintaget i varje vidareutbildningslinje b ö r därför bestämmas till ett antal, som är jämt delbart med 30, och i möjligaste mån synes man böra eftersträva tal som är jämnt delbara j en i i • t „ on „ x„„ med 60, d. v. s. elevintag om 30 per termin. Vid val mellan två alternativ för en sålunda omräknad dimensionering

yr

^>v

/ ^JL^-

V

>c<^v$vc^%lvv^ _^^^^^^^^y/^y^K-——

^'^JlirlDnffl^lB^r X

^ll|l|iiJv

medicinsk och kirur. 1 200 arsintag

gisk sjukvård „ intensivvård

»

....

»

operationssjukvård mentalsjukvård barnsjukvård ö P P e n h ä l s 0 " o c h sJuk"

300 330 150

» » »

anestesisjukvård J

v a r

förlossnings- och mödö

ravard

210 * 2 670 arsintag

H Grundutbildning + medicinsk och

H l

\"^

h a r vi ansett oss böra avrunda uppåt för medicinsk och kirurgisk sjukvård och avrunda nedåt för intensivvård med tanke p å att den förstnämnda linjen h a r en bred och dokumenterad funktion men den senare ä r ny och oprövad. F ö r förlossnings- och mödravård h a r vi ansett oss böra avrunda nedåt med tanke p å den n u inträffade nedgången i förlossningsfrekvensen, Våra åtta vidareutbildningslinjer föreslås i enlighet härmed få följande dimensioner:

31 6 °/o

EEE Grundutbildning + operationssjukvård 7 , 9 % y^Z Grundutbildning + mentalsjukv3rd

8,7 °/o

KSSj Grundutbildning + öppen

hö I so- och

7 g o/0

" l 6rundutbildning + f ö r l o s s n i n g s - och

5 5 o/0

Figur 9.16. Elevintag i vidareutbildning vid ett arsintag av 3 800 elever i grundutbildning, procentuell fördelning

137 Enligt våra beräkningar skulle sålunda ca 2 670 av de årligen grundutbildade ca 3 800 sjuksköterskorna erhålla vidareutbildning på någon av angivna linjer, d. v. s. 70 % av de grundutbildade skulle vidareutbildas, på sätt framgår av fig. 9.16. För varje tjänst (årsverke) skulle därmed genomsnittligt finnas drygt en vidareutbildad sjuksköterska. Eftersom de vidareutbildades yrkesaktivitet torde få förutsättas vara högre än icke vidareutbildades samt det inom stora sektorer — framför allt vård- och mottagningsavdelningar vid kropps- och mentalsjukhus — icke kan anses behövligt att mer än varannan till var tredje sjuksköterska är vidareutbildad, bör en sådan dimensionering av vidareutbildningen enligt vår mening vara tillfredsställande med hänsyn till såväl sjukvårdsintressena som yrkesambitionerna. De utbildningsdimensioner vi här skisserat bör man enligt vår mening ha som riktmärke för en successiv uppbyggnad av vidareutbildningsorganisationen under ständigt aktgivande på utvecklingen av intresset hos sjuksköterskekåren och behoven inom hälsooch sjukvården. Man bör sålunda börja rätt försiktigt i takt med grundutbildningens utveckling samt tid efter annan ompröva vidareutbildningens såväl totala dimensionering som fördelning på olika linjer. I kapitel 13 skisserar vi en tidplan för denna utveckling under det närmast aktuella skedet. När det gäller dimensioneringen av assistentutbildningen, har vi varken anledning eller möjlighet att göra motsvarande beräkningar. Man saknar sålunda bl. a. uppgifter om kårernas struktur och yrkesverksamhet. Om man kan utgå från i medeltal 50 årsverken per 100 utbildade inom dessa kårer, skulle man emellertid behöva ha 2 ut-

bildade per tjänst och i så fall med utgångspunkt i 40 yrkesverksamma år årligen utbilda till ett antal av 5 % per besatt tjänst samt 40 % per ny tjänst. I så fall skulle man med hänsyn till den beräknade personalutvecklingen enligt tab. 9.10 på sikt behöva årligen utbilda (5 % av 1 000 + 40 % av 300) ca 170 röntgenoch radioterapiassistenter samt (5 % av 2 400 + 40 % av 600) 360 laboratorieassistenter. I den mån operationsassistenter utbildas i fortsättningen, bör detta vara ägnat att minska det av oss enligt ovan beräknade utbildningsbehovet för operationssköterskor i ungefär motsvarande grad. Slutligen kan det vara på sin plats att här redovisa elevantalet i den hittillsvarande och den nya sjuksköterskeulbildningen enligt våra beräkningar. Antalet elever i den av oss föreslagna utbildningen kan genomsnittligt beräknas enligt följande sammanställning: grundutbildningen (5 term.) 3 800 x 2,5 = 9 500 vidareutbildning med. kir., mental (1 term.) 1 530 x 0,5 = 765 övriga linjer (2 term.) *1 140 x 1,0 = *! 140 Summa 11 405 Därest man skulle ha dimensionerat den hittillsvarande odelade sextermins sjuksköterskeutbildningen för ett behövligt årsintag av 3 800 elever, utan att enligt den nya ordningen dela upp dem på grundutbildning och vidareutbildning, så skulle antalet elever ha blivit (3 800 x 3) 11 400 elever eller ungefär samma totalantal som enligt vårt förslag. Vi h a r ju också föreslagit en förkortad studiegång i grundutbildning för viss i sjukvård verksam personal. 1

Hit har hänförts även vidareutbildning i förlossnings- och mödravård.

138 Vårt förslag därutinnan bearbetas f. n. inom skolöverstyrelsen. Eftersom denna studiegång inte är klar ännu och man i vart fall svårligen kan förutsäga hur stor del av den framtida sjuksköterskeutbildningen som kommer att tillgodoses den vägen, kan vi inte här ange den reduktion av antalet innevarande elever som blir följden därav. Som ett räkneexempel må dock nämnas, att om 1/5 av de 3 800 årsintagen skulle avse en förkortad studiegång om 3 terminer i grundutbildningen, skulle antalet elever i denna utbildning minska med 760 till ca 8 750 samt totalantalet elever i grundoch vidareutbildningen därmed kunna nedbringas till ca 10 650. Lägger man slutligen elevantalet i befintliga specialkurser till ovan angivna 11 400 elever, kan man konstatera att antalet elever

enligt våra förslag i själva verket blir lägre än det skulle ha blivit vid ett bibehållande av hittillsvarande utbildningssystem. När det gäller barnmorskeutbildningen har vi i det förestående bedömt utbildningsbehoven med tanke på en vidareutbildning av sjuksköterskor till barnmorskor. Om man i stället skulle återgå till en direktutbildning av barnmorskor, skulle grovt räknat på sikt årsintagen minskas med 210 (vidareutbildningslinjen i förlossnings- och mödravård) och denna utbildning kunna ske inom ramen för 3 800 årsintag till dels grundutbildning för sjuksköterskor och dels direktutbildning för barnmorskor. Om en sådan direktutbildning av barnmorskor skulle omfatta 5 terminer, skulle antalet elever minskas med 210.

K A P I T E L 10 Huvudmannaskap.

Huvudmannaskap Den särskilda utbildningen av barnmorskor, distriktssköterskor, barnsjuksköterskor och anestesisköterskor är f. n. statlig, vilket även gäller den s. k. avdelningssköterskekursen. De i det föregående föreslagna utbildningslinjerna i medicinsk och kirurgisk sjukvård samt operationssjukvård motsvaras närmast av specialutbildning inom sjuksköterskeutbildningens ram och bedrivs alltså av kommunala eller enskilda huvudmän. Specialutbildningen i mentalsjukvård är förlagd till de intill den 1 januari 1967 statliga Ulleråkers och S:t Lars sjukhus. Någon undervisning i intensivvård svarande mot den i det föregående föreslagna vidareutbildningslinjen finns f. n. inte. I fråga om huvudmannaskapet för sjuksköterskeutbildningen anförde vi i vårt första betänkande i huvudsak följande. Sjuksköterskeutbildningens postgymnasiala prägel är i flera avseenden tydlig. Trots detta bör sjuksköterskeutbildningen inte nu anknytas till den akademiska utbildningsorganisationen i fastare former. Inordnandet av sjuksköterskeskolorna i utbildningsorganisationen bör ske genom anslutning till yrkcsskoleväsendet. Vid övervägande av huvudmannaproblcmen framstår det som klart att planeringssynpunkter är väsentliga. Förutom behovet av samplanering med andra skolformer oeh samordnad utveckling inom utbildningsväsendet som helhet måste dock även andra planeringssynpunkter beaktas. Prognoser för yrkesutbildning torde regelmässigt behöva upprättas för större område än primärkoinmun liksom yrkesutbildningen i

Lokalisering

åtskilliga fall kräver större befolkningsunderlag än primärkommunen. Detta gäller hl. a. utbildningen av mera kvalificerad sjukvårdspersonal såsom sjuksköterskor, laboratories operations- och röntgenassistenter, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. För dessa personalgrupper är även en landstingskommun en alltför liten enhet ur prognos- och planeringssynpunkt. Den förhärskande principen när det gäller sjuksköterskeutbildningens huvudmannaskap är att sjukvårdshuvudmannen (landstingen och de landstingsfria städerna) svarar för sjuksköterskeutbildningen. Denna princip är rationell, bör bestå och renodlas ytterligare. Sjuksköterskeutbildningen, som till stor del äger rum på sjukhusen, kräver intim medverkan från sjukvårdshuvudmannen. I proposition 1965: 161 angående omläggning av utbildningen av sjuksköterskor m. m. har föredragande departementschefen anfört bl. a. följande. Departementschefen finner det angeläget att vårdyrkesutbildningen samordnas och framhåller att formerna för bedrivande av yrkesutbildning, även vårdyrkesutbildning, utreds av yrkesutbildningsberedningen. För att en rationell och långtgående samordning av lärarpersonalen skall kunna genomföras fordras enligt departementschefen att utbildningens organisation för skilda slag av vårdyrkesutbildning blir så likartad som möjligt. Departementschefens överväganden i dessa frågor utmynnar emellertid i att det — i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete — är lämpligast att bibehålla sjuksköterskeutbildningen vid i huvudsak hittillsvarande organisation. Detta innebär bl. a. att landstingskommuner, lands-

140 tingsfria städer och enskilda stiftelser tills vidare förblir huvudmän för sjuksköterskornas grundutbildning. Departementschefen förordar att de statliga sjuksköterskeskolorna med hänsyn till bl. a. önskvärdheten av samordning med övrig vårdyrkesutbildning skall övertas av kommunal huvudman. Kungl. Maj :t bar sedermera uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar härom med vederbörande landsting, kommuner och landstingsfria städer. Vårt fortsatta arbete med vidareutbildningen har inte gett oss anledning att ifrågasätta annat än att landstingen och de landstingsfria städerna skall

Tabell 10.1 Elevintag i grundutbildningen

Sj ukvårdsområde

Intag enligt SÖ 1966/67

vara huvudmän för denna utbildning. Detta innebär att av staten anordnad utbildning av barnmorskor, distriktssköterskor, barnsjuksköterskor och anestesisköterskor bör upphöra och ersättas av vidareutbildning i huvudmannens regi. Lokalisering Som en bakgrund till vad vi i det följande föreslär i fråga om vidareutbildningens lokalisering har vi i tabell 10.1 angett intaget till grundutbildning inom de olika sjukvårdsområdena under läsåret 1966/67 enligt skolöverstyrelsen ocb

inom sjukvårdsområdena Intag proportionellt till invånareantalet 1970 vid ett totalt intag av 2 800

3 300

3 800

Stockholms stad (A) Stockholms län (B) Uppsala län (C) Södermanlands län (D) Östergötlands län (E)

495 60 1 180 75 1502

268 261 73 82 132

318 309 86 96 155

366 355 99 111 179

Jönköpings län (F) Kronobergs län (G) Kalmar läns norra (Hn) Kalmar läns södra (Hs) Gotlands län (I) Blekinge län (K) Kristianstads län (L) Malmöhus län (M) Malmö stad Hallands län (N) Göteborgs och Bohus län (O) . . Göteborgs stad Älvsborgs län (P) Skaraborgs län (R) Värmlands län (S) Örebro län (T) Västmanlands län (U) Kopparbergs län (W) Gävleborgs län (X) Västernorrlands län (Y) Jämtlands län (Z) Västerbottens län (AC) Norrbottens län (BD) Summa

75 75 3

60 240 120 60 90 105 60 60 90 120 60 105 120

105 55 30 52 18 53 91 144 106 62 87 164 132 91 99 94 88 98 102 95 43 81 94

123 65 36 61 22 63 107 169 124 73 102 194 156 107 117 110 103 115 120 112 51 95 111

112 75 41 70 25 73 123 195 143 84 117 222 180 123 135 127 119 133 139 129 58 110 127

2 775

2 800

3 300

| 3 800

5 6 7

75 165 75 8

1966/67 och 1970

Anm.

1 Inkl. utb. för I

2 Inkl. utb. för Hn

»Inkl. utb. för N SeE Inkl. utb. för K 6 SeB 7 Se Hs 4 5

8 Se G

141 hur ungefär samma totala elevintag skulle fördelas på sjukvårdsområdena, om detta skedde proportionellt efter invånarantal enligt statistiska centralbyråns befolkningsframräkning till år 1970 (Statistiska meddelanden B 1965: 20). Vidare redovisas en proportionell fördelning av ett årligt intag av 3 300 respektive 3 800 elever. En jämförelse mellan intaget under läsaret 19(56/67 enligt skolöverstyrelsen och en folkmängdsmässig fördelning av ungefär samma antal elever eller ca 2 800 visar en i vissa fall ganska god överensstämmelse, men i andra fall åter stora skillnader. Några av de största skillnaderna utjämnas emellertid, om man lägger samman vissa närliggande huvudmannaområden, som t. ex. Stockholms stad med Stockholms län och Göteborgs stad med Göteborgs och Bohus län. Med utgångspunkt i den utbildningsvolym som redovisats för de fyra nordligaste sjukvårdsområdena torde flertalet övriga sjukvårdsområden i landet ha möjlighet att öka sjuksköterskeutbildningens omfattning. Så vitt vi h a r oss bekant är icke annan vårdyrkesutbildning på något sätt eftersatt i dessa nordliga sjukvårdsområden i jämförelse med landet i övrigt. I fråga om vidareutbildningen h a r vi i kapitel 9 framhållit att vid en grundutbildningskapacitet, motsvarande 3 800 elever för år, vidareutbildningen bör omfatta ett intag av ca 2 700 elever för år. I tabell 10.2 har vi angett h u r dessa elever bör fördelas på olika linjer med utgångspunkt i tidigare redovisade prognoser. I tabellen har vi även angett vidareutbildningens beräknade omfattning och fördelning på olika linjer vid ett till 2 800 respektive 3 300 begränsat intag i grundutbildningen. Det bör uppmärksammas att vidareutbildningen i medicinsk och kirurgisk

Tabell 10.2 Elevintag i vidareutbildningen vid vissa grundutbildningsdimensioner

Vidareutbildningslinje

Medicinsk och kirurgisk sjukvård Intensivvård Anestesisjukvård.... Operationssjukvård. . Mentalsjukvård Barnsjukvård Öppen hälso- och sjukvård Förlossnings- och mödravård Summa

Årligt elevintag vid ett intag till grundutbildningen av 2 800

3 300

900 60 60 210 240 120

1 050 1200 90 90 90 90 270 300 300 330 150 150

3 800

1 980 2 400

2 670

sjukvård samt mentalsjukvård omfattar en termin, vilket gör att endast hälften av det angivna elevantalet på dessa linjer samtidigt befinner sig på skolan. Totala vidareutbildningsvolymen per termin blir ca 1 900, varav ca 600 inom medicinsk och kirurgisk sjukvård, vid ett årligt intag i grundutbildningen av 3 800 elever och närmare 1 400 elever, varav 450 inom medicinsk och kirurgisk sjukvård, vid ett intag av 2 800 elever. Grundutbildning synes på något undantag när böra anordnas av samtliga sjukvårdshuvudmän. Annorlunda ställer det sig med vidareutbildningen. Utbildningen på en viss linje bör enligt vår mening ej fördelas på flera orter än att elevintaget per termin blir tillräckligt för att rationellt utnyttja framför allt lärarresurserna. Liksom för grundutbildningen räknar vi med en genomsnittlig storlek på undervisningsgruppen av 15 elever. Med denna utgångspunkt bör man sträva efter att elevintaget per skola och termin i regel inte understiger 30 och i varje fall inte 15. Intagning bör normalt ske varje termin.

142 Det slutliga ansvaret för vidareutbildningens dimensionering och lokalisering vilar på huvudmännen. Vid sin prövning av dessa frågor måste huvudmännen givetvis samråda med skolöverstyrelsen och andra berörda myndigheter som skall ha en central överblick av behovsutvecklingen och ansvara för den centrala planeringen av utbildningsverksamheten. Vi har för vår del inte ansett oss böra driva arbetet i denna del längre än att föreslå hur vidareutbildningen bör fördelas på de olika sjukvårdsregionerna. Utgångspunkten för våra förslag har varit att vidareutbildningen på de olika linjerna i första hand bör — med beaktande av tillgången på elevplatser — anpassas till vederbörande sjukvårdsregions behov av sjuksköterskor med utbildning på respektive linje, varvid behovet ansetts utgöra en mot invånarantalet proportionell andel av det totala behovet för riket. Denna fördelningsnorm kan i huvudsak följas beträffande linjen för medicinsk och kirurgisk sjukvård. Linjerna för intensivvård, anestesisjukvård och operationssjukvård har en enhetlig första termin. Sammanlag-

da elevintaget på dessa tre linjer har därför i förevarande avseende behandlats som en enhet och i huvudsak fördelats proportionellt på de sju regionerna. Det vore önskvärt att även mentalsjukvårdslinje kunde anordnas i varje region. Övervägande skäl synes dock tala mot en sådan fördelning av utbildningen, som skulle medföra flera relativt små elevgrupper. I fråga om barnsjukvård, öppen hälso- och sjukvård samt förlossnings- och mödravård är det uppenbart att utbildningen inte kan fördelas på samtliga regioner. Det synes då lämpligt att utbildningen på dessa linjer koncentreras med beaktande av tillgången på elevplatser och lämpliga lärare, framför allt på läkarsidan. För barnsjukvårdslinjen synes härvid en förläggning till Stockholms- och Göteborgsområdena vara lämpligast med den relativt goda tillgången på barnavdelningar inom dessa områden. Utbildning i öppen hälso- och sjukvård beräknas omfatta ett intag på 300 om året. En del av eleverna torde såsom framgår av det föregående endast behöva gå den andra terminen. Det är svårt att på förhand uppskatta, h u r många

Tabell 10.3. Vidareutbildningens Sjukvårdsregion

lokalisering

Förlossöppen OperaMed. och nings- o. BarnIntensiv- Anestesi- tions-^ Mental hälso- o. kir. sjukvård sjukvård sjukvård sjukvård sjukvård sjukvård mödravård vård

Uppsala Linköping Lund — Malmö Göteborg Örebro Umeå 2

240 150 150 210 210 120 120

Summa

1 200

regionala

30 30

30 30

60 60 30 30 30 30 60 300

60+601

60 60 60 30

60 60

60 60

60 300

210 Avser elever, som med hänsyn till sin kommande verksamhet endast har behov av att genomgå termin 2. 2 Till Umeå-regionen har här lagts hela Västernorrlands län. Viss del av utbildningen för denna region, t. ex. en del av medicinsk och kirurgisk sjukvård samt öppen hälso- och sjukvård, bör med hänsyn till det vidsträckta området lokaliseras till Västernorrlands läns landstingskommun.

143 som kommer att gå denna kortare utbildning. Vi har emellertid räknat med 00 per ar, för vilka utbildningen lämpligen bör förläggas till Stockholmsområdet. Utbildningen för återstående 240 elever synes böra förläggas till fyra områden, nämligen liksom hittills Stockholms- och Göteborgsområdena samt vidare till Lund—Malmö-regionen och till Umeåregionen. Vad slutligen angår förlossnings- och mödravården synes slutlig ställning till lokaliseringen inte kunna tas, förrän resultatet av den av oss i det föregående föreslagna utredningen föreligger. Vi har emellertid preliminärt stannat för att förorda en förläggning till Stockholms- och Göteborgsområdena, som synes erbjuda de bästa möjligheterna att inom jämförelsevis begränsade räjonger tillgodose behovet av elevplatser inom förlossningsvården. Detta är en förutsättning för att jämsidesundervisning skall kunna ord-

nas med ett rimligt utnyttjande av lärarresurserna. Förestående överväganden har lett oss fram till den fördelning av de olika vidareutbildningslinjerna på sjukvårdsregionerna, som framgår av tabell 10.3. Denna fördelning avser den slutliga utbyggnaden av vidareutbildningen med ett intag av ca 2 700 för år. Såsom närmare framgår av kap. 13 räknar vi med en successiv utbyggnad av vidareutbildning enligt de nya läroplanerna. Av vad vi redan anfört framgår att det torde få ankomma på huvudmännen att i samråd med skolöverstyrelsen bestämma utbildningens numerära omfattning och lokalisering på de olika regionerna år för år. För att åstadkomma en effektiv planering på huvudmannasidan torde det bli nödvändigt att såväl huvudmannaorganisationerna som regionsjukvårdsnämnderna inkopplas på dessa frågor.

K A P I T E L 11

Lärare

I vårt första betänkande behandlade vi ingående frågan om i vilken form den praktiskt-kliniska utbildningen på sjukhusen skulle meddelas. Vi fann att avgörande vikt bör fästas vid det förhållandet att det ur pedagogisk synpunkt syns bäst att en lärare inom ett visst ämne (ämnesområde) svarar för såväl den teoretiska undervisningen i skolan som ledningen av den praktiskt-kliniska utbildningen på sjukhuset. Av i huvudsak detta skäl föreslog vi att den praktiskt-kliniska utbildningen skall äga rum i skolans regi och undervisningen handhas av vid skolan anställda lärare. övrig vårdyrkesutbildning meddelas f. n. inom yrkesskolans ram och till övervägande del i den skolform som betecknas inbyggd skola. Detta innebär att undervisningen i yrkesarbete meddelas helt vid arbetsställe utanför skolan, dvs. i regel vid sjukhus. Vidare innebär detta att lärarna i yrkesarbete är anställda vid arbetsstället-sjukhuset och inte vid skolan. I propositionen 1965:161 uttalade departementschefen, sedan han konstaterat skillnaderna mellan vårt förslag och de vanliga vårdyrkesutbildningarna i förevarande hänseende, att det i avvaktan på resultatet av yrkesutbildningsberedningens arbete var lämpligast att bibehålla sjuksköterskeutbildningen vid i huvudsak nuvarande organisation. Samtliga tjänster vid skolorna — möjligen med undantag för en för sjuksköterskeutbildningen och öv-

rig vårdyrkesutbildning gemensam rektor — skulle inrättas och regleras av huvudmannen. Vad vi i vårt första betänkande anförde om behovet av integration mellan teoretiska och praktiskt-kliniska avsnitt eller moment i sjuksköterskeutbildningen gäller givetvis också vidareutbildningen. Vid utformandet av läroplanerna för såväl grundutbildningen som vidareutbildningen har vi förutsatt att samtliga lärare är knutna till skolan och därigenom delar det fulla ansvaret för utbildningsresultatet. Detta synes nödvändigt för att säkerställa utbildningsmålen. Vi utgår således från att lärarna inom sjuksköterskeutbildningen även i fortsättningen anställs av skolan. Enligt vår mening skulle det vara till fördel för annan vårdyrkesutbildning, om samma system valdes för denna. I vårt första betänkande diskuterade vi även införande av två olika typer av lärare — i första hand sjuksköterskor — inom vårdyrkesutbildningen, nämligen ämneslärare och lärare för den grundläggande sjukvårdsutbildningen. Ämnesläraren blir särskilt användbar på vidareutbildningsnivån. Som exempel på ämnesområden för ämneslärare på denna nivå kan n ä m n a s : allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård, anestesiologisk sjukvård, operationslära, psykiatrisk sjukvård, pediatrisk sjukvård, socialmedicin och hälsovårdsundervisning samt obstetrik och obstetrisk vård.

145 Beträffande fördelningen av undervisningen mellan skolans fast anställda lärare och timlärare gäller för vidareutbildningen — liksom för grundutbildningen — att det främst av skolorganisatoriska skäl är önskvärt att så stor del som möjligt faller på de fast anställda lärarna. Som framgår av läroplanerna förekommer inom vidareutbildningen färre ämnen av icke medicinsk karaktär än i grundutbildningen. Den övervägande delen av undervisningen kommer att ligga på sjuksköterskor och läkare samt endast en mindre del på andra lärare. Den praktiska undervisningen upptar omkring två tredjedelar av den totala utbildningstiden (55—68 % ) . Eleverna kommer under denna utbildning att vara spridda på många olika avdelningar, ibland även på flera sjukhus. En ständig rotation av elevgrupper pågår. De olika grupperna bör i så stor utsträckning som möjligt erhålla jämsidesundervisning, som ansluter till elevernas aktuella praktiska utbildning. För att utbildningstiden skall kunna utnyttjas så ändamålsenligt som möjligt fordras en omsorgsfull planering och ledning från skolans sida. Detta gäller schemaläggning, utarbetande av studieplaner, information av timlärare, samråd med ledningen för sjukhusen eller institutioner inom den öppna vården, placering av eleverna på lämpliga sjukhus och sjukhusavdelningar eller socialmedicinska institutioner, planering av rotationen, information till och samråd med handledare. För dessa och liknande mycket betungande pedagogiskt administrativa uppgifter bör rektor erhålla hjälp av en särskild befattningshavare, t. ex. en studierektor. Alternativt kan en av lärarna vid varje vidareutbildningslinje utses att biträda rektor med ifrågavarande göromål. Vilken lösning som väljs torde bl. a. bli 10—622671

beroende av antalet vidareutbildningslinjer vid skolan. Huvudmannen bör ha frihet att bestämma den organisation, som i det särskilda fallet syns mest effektiv. I detta sammanhang vill vi erinra om att det vid gymnasier och fackskolor finns ett system med huvudlärare i olika ämnen och att yrkesutbildningsberedningen även har föreslagit att huvudlärare skall finnas i den framtida gymnasieskolan. Huvudlärarens uppgifter beskrivs i läroplanen för gymnasiet på följande sätt. Huvudlärarna skall verka för a t t de generella anvisningar som ges i läroplanen kommer till uttryck inom respektive ä m n e och ämnesgrupp. De skall inom sina ämnesområden följa utvecklingen inom vetenskap och teknik, den metodiska utvecklingen och de pedagogiska hjälpmedlens möjligheter och utnyttjande och tillse a t t d e t t a p å lämpligt sätt tillförs undervisningen. De har vidare att utforma och efter hand anpassa institutioner, ämnesrum och andra erforderliga lokaler p å ett för undervisningen ändamålsenligt sätt. Huvudläraren skall i samarbete med skolledningen hålla ämneskonferenser och tillse att de beslut som d ä r fattas verkställs inom respektive ämne. övriga lärare i ämnet skall genom huvudläraren få upplysningar och råd beträffande ämnesinnehåll och metodik. Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas de yngre lärarna och deras introduktion i undervisningen liksom naturligtvis de vikarier som för kortare eller längre tid t r ä d e r in i skolans arbete.

Departementschefen har i den tidigare nämnda propositionen understrukit önskvärdheten av en långtgående samordning av vårdyrkesutbildningen bl. a. beträffande utnyttjandet av lärarpersonalen. En samlad vårdyrkesskola torde inom vissa av de tidigare nämnda ämnesområdena kräva ett stort antal undervisningstimmar. Om detta blir så stort att det blir flera lärare i samma ämnesområde och att det därför behövs särskilda huvudlärare undan-

146 drar sig för närvarande vårt bedömande. Utvecklingen bör emellertid följas med uppmärksamhet. Vidareutbildningen kommer att kräva medverkan av läkare såsom lärare i stor utsträckning. Läkare behövs som lärare även för annan vårdyrkesutbildning inklusive grundutbildning av sjuksköterskor. Läkarna har hittills anlitats som timlärare i sjuksköterskeutbildningen ifråga om såväl allmän- som specialutbildning, dock att det vid barnmorskeläroanstalterna finns särskilda lärartjänster förbundna med läkarbefattningar vid kvinnoklinik. För skolorna är det en administrativt besvärlig uppgift att organisera en stor del av undervisningen med timlärare. Detta beror inte minst på det förhållandet att arbetssituationerna i sjukvården kan växla synnerligen snabbt och göra det omöjligt för en läkare att frigöra sig från sjukvårdsarbetet för att fullgöra en kanske sedan lång tid tillbaka schemalagd undervisningstimma. Läkaren tvingas därigenom att med kort varsel lämna återbud. Detta kan medföra att skolan måste vidta ibland vittgående schemaomläggningar, vilka med hänsyn till det korta varslet kan medföra en olycklig ryckighet i undervisningen. Dessa snabba, oväntade schemaändringar kan vidare medföra att skolan för att över huvud taget klara undervisningen tvingas att anlita läkare som är mindre väl lämpade för undervisningsuppgifter. 1963 års klinikutredning, som haft till uppgift att se över organisationen vid de statliga undervisningssjukhusens kliniker och avdelningar i vad avser ledningen av den sjukvårdande verksamheten och därtill knutna organisatoriska och administrativa arbetsuppgifter ävensom övriga därmed sammanhängande frågor, har i sitt betänkande De statliga undervisningssjukhu-

sens organisation (SOU 1966:37) lagt fram vissa förslag av intresse i förevarande sammanhang. Klinikutredningen anför härom i huvudsak följande. Inom en undervisningsklinik förekommer arbetsuppgifterna sjukvård, utbildningsverksamhet i form av undervisning och examination, forskning och till samtliga dessa tjänstegrenar hörande administration. För att man i framtiden på ett bättre och mera adekvat sätt skall kunna beräkna klinikernas behov av erforderliga läkartjänster har utredningen sökt att i arbetstimmar ange de olika arbetsuppgifterna för skilda typer av befattningshavare. När det gäller undervisningsvolymen har utredningen beaktat att undervisning kräver tid för förberedelse. Utredningen har härvid byggt på föreskrifter utfärdade av kanslern för rikets universitet den 21 juni 1962 rörande beräkningsgrunder vid jämförelse mellan olika former av undervisning m. m. som åligger innehavare av docenttjänst. I dessa föreskrifter stadgas bl. a. att sex t i m m a r s institutionsarbete av kvalificerad a r t skall anses motsvara en undervisningstimma.

1963 års klinikutrednings förslag avser visserligen endast de statliga undervisningssjukhusen men kan få betydelse även vid de kommunala undervisningssjukhusen. Utbildningen av vårdpersonal av skilda kategorier blir säkerligen vid många sjukhus så omfattande att det finns anledning att på motsvarande sätt särskilt beakta de krav, som denna utbildning kommer att ställa på läkarna. Det syns lämpligt att varje skola gör en noggrann analys av den undervisningsbörda som kommer att falla på läkarna inom varje klinik. Med stöd av en sådan analys bör sedan medicinalstyrelsen på framställning av sjukvårdshuvudmannen kunna beakta undervisningsbehovet vid sin beräkning av antalet läkartjänster vid berörda kliniker. Vid beräkning av undervisningsbehovet bör i likhet med vad klinikutredningen föreslagit tid för förberedelsearbete beaktas. Man bör dock använda andra evalveringsnormer. Detta bör leda till att medicinal-

147 styrelsen reviderar vissa nuvarande normer vid beräkning av antalet läkartjänster. Vad här anförts bör i tillämpliga delar även gälla läkare i öppen vård. När det gäller fördelningen av undervisningen på klinikens olika läkare vill vi framhålla att 1963 års klinikutredning inte ansett att någon undervisningsskyldighet bör ingå i en underläkarbefattning vid förordnande på endast ett år. Det syns oss rimligt att även undervisning av sjuksköterskor på vidareutbildningsnivån uppehälles av läkare med god klinisk erfarenhet. Förhållandet mellan det antal undervisningstimmar som bör bestridas av läkare på en viss klinik eller avdelning och antalet läkare där kan medföra att det av organisatoriska skäl blir motiverat att förena vissa läkartjänster med en bestämd undervisningsskyldighet. Detta kan exempelvis gälla inom barnsjukvård samt förlossnings- och mödravård. Vid barnmorskeläroanstalterna finns dels en överlärare, dels en biträdande överlärare eller en barnmorskelärare, som alla är läkare, överläraren som tillika är överläkare vid gynekologiskobstetrisk avdelning vid sjukhus med vilket läroanstalten samverkar, tillsätts av Kungl. Maj:t efter gemensamt förslag av medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen. Biträdande överlärare eller barnmorskelärare tillsätts av medicinalstyrelsen, överläraren skall bl. a. under styrelsen leda och svara för undervisningen, vara förman för personalen samt föredraga vid styrelsens sammanträden förekommande ärenden, i den mån styrelsen ej utser annan därtill. (Kungl. brev den 29 juni 1966.) En sådan tjänst, där läkaren är överlärare, syns inte förenlig med den framtida skolorganisationen. Enligt vårt förslag kommer vidareutbildningslinjen i förlossnings- och mödravård att ingå som en del i den skola, där övrig sjuk-

sköterskeutbildning ges. Det bör ankomma på skolans rektor att under styrelsen ha ansvaret för undervisningens bedrivande. Tjänsterna som överlärare och biträdande överlärare (barnmorskelärare) bör därför avvecklas. Kravet på kvalificerade lärare i utbildningen av blivande barnmorskor bör kunna tillgodoses genom vårt förslag om läkartjänster förenade med bestämd undervisningsskyldighet. Förutom sjuksköterskor och läkare behövs dessutom lärare som kan undervisa t. ex. i vissa delar av administration och arbetsledning, i fysik och vissa delar av ämnet materialkunskap och materielvård, i vissa delar av ämnet socialmedicin, i psykologi samt i vissa delar av hygien och företagshälsovård. I grundutbildningsbetänkandet föreslog vi att antalet lärartjänster för sjuksköterskor skulle beräknas enligt genomsnittsnormen en lärare per 15 elever. Vid denna bedömning tog vi hänsyn till att lärare vid viss undervisning bör ha färre elever än 15, i a n d r a undervisningssammanhang flera än 15. Vi underströk att beräkningen en lärare per 15 elever var ett medeltal som vi använde med hänsyn till olika undervisningssynpunkter. Kungl. Maj:ts bestämmelser angående statsbidrag till sjuksköterskeutbildningen utgår också från en elevgrupp om 15 elever. Med den föreslagna dimensioneringen av vidareutbildningen och normen en lärare per 15 elever kommer behovet av lärare som är sjuksköterskor att bli följande på de olika linjerna: medicinsk och kirurgisk sjukvård . intensivvård anestesisjukvård operationssjukvård mentalsjukvård barnsjukvård öppen hälso- och sjukvård förlossnings-och mödravård

40 lärare 6 » 6 » 20 » H » 10 » 20 » 18 » 131 lärare

148 Tabell 11.1 Avslutade lärarkurser och utbildade lärare 1958/59—1965/66 vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor samtberäknad utveckling 1966/67—1967/68. Summa

Lär arkurs omfattande 3 terminer

2 terminer

1 termin

antal

antal

antal

Budgetår

avslutade kurser

avslutade kurser

utbildade lärare

1 1 2 3 3 3 5 4

15 18 28 46 39 34 66 51

1966/67 1967/68

7 11

126 220

Totalt 1958/59— 1967/68

1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 Summa

utbildade lärare

avslutade kurser

utbildade lärare

avslutade kurser

utbildade lärare

15 18 28 46 39 62 91 257

2 3 10

28 25 193

1 1 2 3 3 5 8 15

1 1

19 20

10 10

194 200

18 22

339 440

1335 För grundutbildningen skulle — om den dimensioneras för ett årligt intag av i runt tal 3 800 elever — behövas 635 lärare. Tillsammans utgör detta 766 lärare. Enligt uppgifter från medicinalstyrelsen baserade på sjuksköterskeskolornas årsberättelser uppgick antalet lärartjänster den 31 december 1965 till 332. Detta motsvarar en lärare per 21 elever. Till dessa tjänster skall fogas de 28 tjänster (inklusive rektorer) som finns vid de centrala skolorna för specialutbildning. Grund- och vidareutbildningen av sjuksköterskor skulle således efter full utbyggnad jämfört med dagens läge kräva ytterligare ca 400 lärare. Som jämförelse kan nämnas att, om den nuvarande dimensioneringen av grundutbildningen bibehålls och vidareutbildningen dimensioneras till 70 procent av grundutbildningsvolymen, lärarbehovet skulle stanna vid 560 motsvarande en ökning med 200 lärare. Skulle det med hänsyn till den be-

gränsade tillgången på elevplatser inom vissa praktikområden visa sig nödvändigt för skolorna att sprida eleverna för den teoretiskt-praktiska utbildningen till fler orter än som i och för sig är önskvärt, kan elevgruppen i vissa fall bli mindre än som motsvarar normtalet, som ju är ett genomsnittstal. På grund härav kan — om inte samordning kan ske med annan vårdyrkesutbildning — behovet av lärare komma att bli större än det ovan beräknade. Den årliga utbildningskapaciteten av lärare vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor har successivt byggts ut framför allt under de sista åren. Lärarutbildningen omfattar kurser på tre och två terminer respektive en termin. Enterminsutbildningen tillkom för att i rådande bristsituation så snabbt som möjligt kunna tillgodose det ökade lärarbehovet bl. a. för den expanderande utbildningen av sjuk-

149 Antal kurser

1958/59

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

Fig. 11.2. Lärarkurser vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor 1958J59—1967)68

vårdsbiträden och undersköterskor. Av tabell 11.1 framgår antalet avslutade lärarkurser och antalet utbildade lärare under budgetåren 1958/1959—1965/1966. Dessutom anges den beräknade utvecklingen under innevarande och nästkommande budgetår. Till grund för beräkningarna för budgetåret 1967/1968 ligger det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget om utbildningskapacitet beträffande lärarkurserna. Utvecklingen åskådliggörs grafiskt i figur 11.2. I avvaktan på förslag om den framtida lärarutbildningen bör dagens utbildning av sjuksköterskor till lärare anpassas till de nya läroplanerna. Framför allt syns det angeläget att anordna fördjupad ämnesutbildning i bl. a. de hälso- och sjukvårdsämnen för vilka sådana lärare behövs. Redan innevarande budgetår anordnas för övrigt vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor viss ämnesfördjupning

för de lärarkandidater som genomgår tre terminers utbildning. I mån av tillgång på utbildningsplatser antas även tidigare utbildade lärare till ifrågavarande kursavsnitt. Motsvarande planeras även för följande år. De erfarenheter som vinns bör vara till nytta för den fortsatta utvecklingen av sådana fackstudier. Vi vill avslutningsvis framhålla att det synes angeläget att bereda de lärare, som inte har pedagogisk utbildning, möjlighet att genomgå sådan. Detta gäller både sjuksköterskor, läkare och andra yrkesutövare, som regelbundet anlitas som lärare inom såväl sjuksköterskeutbildning som annan vårdyrkesutbildning. Enligt vad vi erfarit lär ett liknande behov föreligga för läkare som tas i anspråk för läkarutbildning. Denna fråga utreds för närvarande inom universitetskanslersämbetet.

K A P I T E L 12

Studiesociala förhållanden

Sedan den 1 juli 1965 är elever vid bl. a. sjuksköterskeskolor, barnmorskeläroanstalter, statens distriktssköterskeskola, centralskolan för utbildning av barnsjuksköterskor och statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor berättigade till studiemedel enligt studiemedelsförordningen (SFS 1964:401). Elever vid dessa skolor kan således erhålla studiemedel med ett belopp för läsår räknat av f. n. 7 700 kronor. 1 750 kronor utgör studiebidrag, medan återstoden skall återbetalas enligt särskilda regler. Det beräknas att vederbörande normalt skall ha fullgjort sin återbetalningsskyldighet vid fyllda 50 år. En förutsättning för att erhålla studiemedel till fullt belopp är att den sökandes inkomster av arbete, stipendier eller understöd sammanlagt u n d e r läsåret ej överstiger ett visst belopp, f. n. 4 400 kronor. Som inkomst i detta avseende räknas även förmån av t. ex. fri kost och logi, beräknade till de belopp vartill dessa förmåner enligt vederbör a n d e länsstyrelse skall upptas vid taxeringen. Vid en inkomst överstigande de nämnda 4 400 kronorna reduceras rätten till studiemedel gradvis i fråga om såväl det återbetalningsfria studiebidraget som studiemedlen i övrigt — för att vid en inkomst av f. n. ca 15 500 kronor för läsår helt bortfalla. Intill den 1 juli 1965 h a d e eleverna vid de landstingskommunala sjuksköterskeskolorna utbildningsbidrag från huvudmannen med 150 kronor för må-

nad jämte fri kost och logi. Kontanta utbildningsbidrag utöver förmånen av fri kost och logi utgick även till eleverna vid statliga m. fl. skolor. Utbildningsbidragen ansågs utgöra ersättning för det arbete eleverna utförde vid utbildningssjukhusen. I vårt första betänkande förordade vi att huvudmännen överlag skulle slopa utgående natura- och kontantförmåner. Föredragande departementschefen har i prop. 1965:161 i överensstämmelse härmed förordat att några huvudmannaförmåner inte skall utgå till elever i den nya sjuksköterskeutbildningen. Landstingsförbundets styrelse har därefter i skrivelse den 18 januari 1966 rekommenderat landstingskommunernas förvaltningsutskott bl. a. att fr. o. m. den termin då den av riksdagen beslutade nya utbildningen av sjuksköterskor igångsätts vid respektive landstings sjuksköterskeskola ej utbetala några stipendier till nyintagna elever vid skolan. Elever, som följer den äldre studiegången och således ersätter personal vid utbildningssjukhusen, skall enligt samma rekommendation erhålla ett stipendium eller utbildningsbidrag av 250 kronor kontant för månad men ej fri kost eller fritt logi. Om kost och logi tillhandahålls genom landstingets försorg, skall de ej betinga ett högre pris än 250 kronor för månad. Dessa rekommendationer torde i huvudsak bli vägledande även för övriga huvudmän för sjuksköterskeutbildning.

151 Vid de statliga skolorna har dock eleverna i äldre studiegång fortfarande kvar fri kost och fritt logi. Några kontanta utbildningsbidrag utöver studiemedel utgår numera ej vid statens skolor. Eleverna vid vissa av de inledningsvis nämnda skolorna, nämligen distriktssköterskeskolan och institutet för liögre utbildning av sjuksköterskor, kan utöver eller i stället för studiemedel erhålla andra statliga förmåner. I kungl. brev den 3 juni 1965 föreskrivs att vid av institutet anordnad kurs med undantag av försökskurs för utbildning av distriktssköterskor må deltagare, vilka ej bar anställning hos statlig eller kommunal huvudman, under kurstiden åtnjuta avlöningsförmåner, som om vederbörande innehade anställning med full tjänstgöring i lönegraden Ag 13 på kursorten (i 1966 års löner 1 808 kronor för månad i ortsgrupp 5). Dessa bestämmelser gäller deltagare i lärarkurscr (tre eller två terminer), yrkeslärarkurser (19 v ) , avdelningssköterskekurser, husmoderskurser av olika slag samt kurser i anestesigivning. Elev vid distriktssköterskeskolans ordinarie kurser må enligt kungl. brev den 25 oktober 1963 tilldelas bidrag med högst 600 kronor för månad, i den mån hon inte har anställning hos statlig eller kommunal sjukvårdshuvudman. Härutöver kan elev, som ej är bosatt på utbildningsorten, erhålla ersättning för faktisk bostadskostnad i hemorten, uppvärmningskostnad inräknad, familjetillägg samt resekostnadsersättning och traktamente för resor mellan hemorten och utbildningsorten. Samma regler gäller för deltagare vid institutets försökskurs för utbildning av distriktssköterskor. Eleverna vid institutet för högre utbildning av sjuksköterskor är legitimerade och har i allmänhet anställning hos någon sjukvårdshuvudman. Dessa

elever torde i överensstämmelse med en av landstingsförbundet utfärdad rekommendation i flertalet fall åtnjuta tjänstledighet och stipendium till ett belopp svarande mot oavkortade löneförmåner. I stor utsträckning har en sådan förmån från huvudmannen förbundits med skyldighet att under viss tid efter utbildningens slut tjänstgöra hos huvudmannen. Eleverna vid distriktssköterskeskolan, vilka så gott som undantagslöst är legitimerade, har endast i obetydlig utsträckning någon anställning vid inträdet i skolan. Dessa elever har varit hänvisade till studiemedel och det särskilda bidraget. Mot bakgrunden av denna redogörelse kan det till en början vara av intresse att se i vilken utsträckning eleverna vid de föreslagna vidareutbildningslinjerna kan komma att gå direkt från grundutbildningen till vidareutbildningen. Så beräknas normalt bli fallet beträffande linjerna för barnsjukvård, operationssjukvård, anestesisjukvård samt förlossnings- och mödravård. Det årliga intaget för dessa linjer kan vid fullt utbyggd vidareutbildning beräknas till sammanlagt ca 750 elever. Beträffande vidareutbildningslinjerna för medicinsk och kirurgisk sjukvård (årsintag ca 1 200 elever), mentalsjukvård (årsintag ca 300 elever) och öppen hälso- och sjukvård (årsintag ca 300 elever) h a r vi utgått från att den grundutbildade sjuksköterskan skall ha haft viss tids anställning före inträdet till vidareutbildningen. Även i fråga om intensivvårdslinjen (årsintag ca 100 elever) h a r vi räknat med att så skall bli fallet. Vi utgår från att sjuksköterskor under vidareutbildningen — oavsett om denna följer direkt efter grundutbildningen eller ej — blir berättigade till studiemedel enligt studiemedelsförordningen. De blir således i detta hänseende järn-

152 ställda med elever inom andra utbildningsgrenar på samma nivå. Enligt vår mening bör det ankomma på sjukvårdshuvudmännen att efter överläggningar med personalorganisationerna fastställa, om och i vad mån förmåner härutöver bör utgå under utbildningstiden. Vi vill endast understryka angelägenheten av att förmånerna under studietid regleras enligt enhetliga riktlinjer hos samtliga huvudmän. Vi saknar anledning att nu gå in på frågan om förmåner till elever under lärarutbildning och högre administrativ utbildning. Däremot vill vi beröra frå-

gan om förmåner till barnmorska och distriktssköterska under av oss föreslagen obligatorisk fortbildning för dessa grupper. Med hänsyn till dessa kursers karaktär av obligatorium bör innehavare av tjänst under dessa kurser bibehålla lönen. Skulle undantagsvis elev icke inneha någon tjänst, bör särskilt stipendium utgå. Enligt kungl. brev den 28 maj 1959 må till barnmorska, som deltager i repetitionskurs och ej åtnjuter löneförmåner under kursen, utgå stipendium med högst 600 kronor om kursen är fyra veckor och med högst 400 kronor om kursen omfattar två veckor.

K A P I T E L 13

Förslagens genomförande m. m.

Författningsfrågor

m. m.

I vårt första betänkande anmälde vi bl. a. att vi i samband med behandlingen av vidareutbildningen skulle komma att avge förslag beträffande den behörighet till olika slag av befattningar, som borde följa med denna utbildning. Behörighetsbestämmelser av denna art finns redan nu såsom framgår av följande redogörelse. I 37 § sjukvårdsstadgan föreskrivs bl. a. att till innehavare av tjänst såsom sjuksköterska eller barnmorska må endast antas den som vunnit vederbörlig legitimation. Detta skall, om inte medicinalstyrelsen medgett undantag, gälla även i fråga om vikarie på sådan tjänst. Enligt kungl. brev den 28 april 1961 fordras för behörighet till tjänst som överskötare och förste skötare vid statens mentalsjukhus antingen att ha genomgått av staten godkänd sjuksköterskeskola och erhållit av medicinalstyrelsen föreskriven eller därmed jämförlig specialutbildning i mentalsjukvård eller att ha genomgått dels grundutbildning vid statens mentalsjukhus eller motsvarande utbildning vid kommunalt mentalsjukhus eller därmed jämförlig utbildning, dels ock högre utbildning vid av staten godkänd sjuksköterskeskola enligt av Kungl. Maj:t godtagna riktlinjer; dock att fordran å specialutbildning icke skall gälla i fråga om behörighet till tjänst såsom överskötare och förste skötare vid laboratorium, röntgenavdelning eller centralförråd för läkemedel.

För tjänst som skötare fordras att ha antingen undergått grundutbildning vid statens mentalsjukhus eller motsvar a n d e utbildning vid kommunalt mentalsjukhus eller därmed jämförlig utbildning eller genomgått av staten godkänd sjuksköterskeskola och erhållit av medicinalstyrelsen föreskriven eller därmed jämförlig specialutbildning i mentalsjukvård. I fråga om distriktssköterska föreskrivs i kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 428) angående statsbidrag till distriktsvård att hon skall vara legitimer a d sjuksköterska och, om inte medicinalstyrelsen medgett undantag, ha nöjaktigt genomgått fullständig distriktssköterskeutbildning. Enligt av medicinalstyrelsen den 13 april 1942 utfärdade bestämmelser angående behörighet för vinnande av anställning såsom sjuksköterska vid barnavårdscentral av typ I respektive sjuksköterska för den förebyggande barnavården vid mödra- och barnavårdscentral av typ II skall sådan behörighet tillkomma 1) den som fullständigt genomgått centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor, 2) den som fullständigt genomgått statens distriktssköterskeskola och dessutom förvärvat lika lång utbildning i barnavård och barnsjukvård, som den av nämnda centralskola anordnade Akursen meddelar, och 3) den som av medicinalstyrelsen förklarats i avseende på barnavård och barnsjukvård ha förvärvat ett mått av

154 kunskap och färdighet svarande mot det, som nämnda centralskola avser att bibringa, eller den som eljest av medicinalstyrelsen förklarats behörig att tjänstgöra i förebyggande barnavård. Skolöverstyrelsen har år 1962 utfärdat bestämmelser angående behörighet som skolsköterska. Som sådan kan anställas endast den som är legitimerad sjuksköterska. För heltidsanställning fordras härutöver att ha fullständigt genomgått ovannämnda centralskola eller statens distriktssköterskeskola eller ha av medicinalstyrelsen förklarats ha förvärvat ett mått av kunskap och färdighet svarande mot vad dessa skolor avser att bibringa eller av skolöverstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen ha förklarats behörig. Enligt av medicinalstyrelsen den 30 september 1964 utfärdade bestämmelser skall behörighet för vinnande av heltidsanställning såsom barnmorska eller sjuksköterska vid mödravårdscentral av typ I och II tillkomma legitimerad barnmorska. För behörighet till vissa tjänster krävs sålunda antingen viss särskilt angiven specialutbildning inom sjuksköterskeutbildningens ram eller viss utbildning efter sjuksköterskelegitimation. För att säkerställa en tillräcklig saklig kompetens hos innehavaren av vissa tjänster

kan enligt vår mening krav på att innehavaren har lämplig utbildning med samma fog resas i fråga om andra tjänster än som angivits i den lämnade redogörelsen. Bestämmelser härom är enligt vår mening påkallade. Sådana bestämmelser torde för övrigt även vara ägnade att stimulera sjuksköterskorna att skaffa sig vidareutbildning. Enligt vår mening bör dessa frågor handläggas av medicinalstyrelsen. Vi förutsätter att styrelsen därvid i erforderlig utsträckning samråder med sjukvårdshuvudmännen. Med utgångspunkt i de mål vi redovisat för de olika vidareutbildningslinjerna och våra överväganden i samband härmed lägger vi fram följande förslag till riktlinjer för behörighetsbestämmelser, avsedda att utgöra underlag för medicinalstyrelsens prövning. Vi har därvid förutsatt att den föreslagna utredningen angående läroplan för utbildningen i förlossningsoch mödravård kommer att leda till att denna utbildning blir en vidareutbildningslinje. Förslagen tar endast sikte på väsentliga verksamhetsområden och bygger givetvis på dagens sjukvårdsorganisatoriska situation.

Tjänst

Vidareutbildningslinje

Avdelningssköterska (motsvarande) vid vård-, behandlings- och mottagningsavdelning av medicinsk karaktär och vårdavdelning av kirurgisk karaktär Avdelningssköterska (motsvarande) vid obstetrisk eller obstetrisk-gynekologisk avdelning Avdelningssköterska (motsvarande) vid vård-, mottagnings- eller hjälpverksamhetsavdelning vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus

Medicinsk och kirurgisk sjukvård. Anm. Vid gynekologisk vårdavdelning alt. Förlossnings- och mödravård

Till innehavare av följande tjänster som sjuksköterska eller barnmorska må endast antas legitimerad sjuksköterska med nedan angiven vidareutbildning:

Förlossnings- och mödravård

Mentalsjukvård

155 Tjänst Sjuksköterska vid intensivvårdsavdelning Sjviksköterska vid anestesiavdelning Sjuksköterska vid operationsavdelning Sjuksköterska vid kirurgisk mottagningsavdelning Sjuksköterska vid vård-, behandlingseller mottagningsavdelning av barnmedicinsk eller barnkirurgisk karaktär Sjuksköterska vid barn- och ungdomspsykiatrisk avdelning Barnmorska vid förlossningsavdelning Distriktsbarnmorska Barnmorska vid mödravårdscentral av typ I eller II Distriktssköterska Skolsköterska Sjuksköterska vid

barnavårdscentral

För behörighet som distriktsbarnmorska och barnmorska vid mödravårdscentral krävs utöver föreskriven utbildning ett års praktik som barnmorska i sluten vård varav minst sex månader vid förlossningsavdelning. För att barnsjuksköterska skall vinna behörighet som skolsköterska eller sjuksköterska vid barnavårdscentral skall hon efter vidareutbildning ha ett års praktik i sluten barnsjukvård. Vad ovan föreslagits i fråga om innehav av tjänst som barnmorska vid förlossningsavdelning eller mödravårdscentral och distriktsbarnmorska samt sjuksköterska vid operations- och anestesiavdelning skall också gälla vikarie på sådan tjänst. Den som genomgått vidareutbildningslinjen i operationssjukvård eller intensivvård bör kunna medges rätt att vikariera på anestesiavdelning. Vidare bör man som vikarie

Vidareutbildningslinje Intensivvård Anestesisjukvård Operationssjukvård Operationssjukvård Barnsjukvård

Barnsjukvård eller Mentalsjukvård Förlossnings- och mödravård Förlossnings- och mödravård Förlossnings- och mödravård Öppen hälso- och sjukvård Öppen hälso- och sjukvård eller Barnsjukvård Öppen hälso- och sjukvård eller Barnsjukvård

på barnmorsketjänst i öppen vård kunna förordna även barnmorska som ej har för behörighet till ordinarie tjänst föreskriven praktisk tjänstgöring. I fråga om vikarier på andra tjänster kan det vara svårt att i nuvarande rekryteringsläge upprätthålla bestämda behörighetskrav. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att efter samråd med huvudmännen pröva i vilken utsträckning behov och förutsättningar föreligger för att beträffande dessa tjänster vidga behörighetskraven till att avse jämväl vikarier. Vi vill understryka att de behörighetsregler vi föreslagit avser att säkerställa viss saklig kompetens hos innehavarna av respektive tjänster. Om någon i annan ordning förvärvat motsvarande kunskaper och erfarenhet, bör hon av medicinalstyrelsen kunna förklaras behörig. Generellt bör detta gälla dem

156 som har specialutbildning enligt äldre studiegång inom respektive verksamhetsområde. Vi förutsätter också att övergångsbestämmelser av sådan innebörd utfärdas att den som innehar eller innehaft tjänst för vilken särskilda behörighetsvillkor nu föreslås fortfarande skall anses behörig till sådan tjänst, även om vederbörande saknar adekvat specialutbildning enligt äldre studiegång. Den av oss föreslagna vidareutbildningen kräver ändringar i gällande bestämmelser angående sjuksköterskeskolor. Bestämmelserna om statsbidrag till sjuksköterskeskola behöver även kompletteras. Fortfarande gällande föreskrifter angående sjuksköterskeutbildning enligt äldre studiegång synes böra upphävas efter hand. Därest kombinerade tjänster för sjukvård och undervisning införes för läkare, blir det aktuellt med ändringar i sjukvårdslagen och sjukvårdsstadgan i fråga om de bestämmelser som reglerar tillsättningen av läkartjänster och läkarnas åligganden i tjänsten. Ändring av sjukvårdsstadgan torde också krävas för att föreslagna behörighetsbestämmelser skall kunna utfärdas.

Tidplan för

omläggningen

Vårterminen 1966 började övergången till den nya grundutbildningen för sjuksköterskor. Då gick emellertid endast tre skolor med ett terminsintag om tillsammans ca 100 elever över till den nya utbildningsplanen. Höstterminen 1966 och vårterminen 1967 följer skolor med ett sammanlagt terminsintag av ca 675 respektive 600 elever. Första examinationen enligt den nya studieordningen sker alltså i slutet av vårterminen 1968 och omfattar ca 100

elever. Dessa elever är enligt vårt förslag formellt kompetenta att börja vidareutbildning i intensivvård, anestesisjukvård, operationssjukvård, barnsjukvård samt förlossnings- och mödravård. Elevantalet utgör dock enligt vår mening inte tillräckligt underlag för dessa utbildningar redan höstterminen 1968. Först när de elever som enligt nya studiegången började sin utbildning höstterminen 1966 examinerats, dvs. vid slutet av höstterminen 1968, kan underlaget (ca 775) betraktas som tillfyllest för dessa utbildningslinjer. Angivna linjer bör alltså börja vårterminen 1969. De linjer som kräver ett halvt års praktik, dvs. linjerna för medicinsk och kirurgisk sjukvård samt mentalsjukvård, bör inte sätta igång förrän höstterminen 1969. Underlaget för denna utbildning utgör i början av år 1969 endast ca 100, varav ca 30 kan beräknas för medicinsk och kirurgisk sjukvård. Detta innebär att utbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård visserligen skulle kunna anordnas på en ort vårterminen 1969, men det synes inte innebära någon större olägenhet för vare sig dessa sjuksköterskor eller för sjukvården, om de får vänta med sin vidareutbildning i ett halvt år. Utbildningen i öppen hälso- och sjukvård bör i princip börja först vårterminen 1971. Under förutsättning att grundutbildningen relativt snabbt utbygges till ett årligt intag av 3 800 elever, torde utbyggnaden av vidareutbildningen kunna ske i huvudsak enligt tabell 13.1. Vi vill betona att detta utbyggnadsprogram är preliminärt och måste anpassas efter såväl grundutbildningens omfattning som sjukvårdens behov. Den centraliserade utbildningen enligt äldre studiegång för barnsjukskö-

157 Tabell 13.1. Elevintag Utbildningslinjer

Medicinsk och kirurgisk sjukvård Intensivvård Anestesisjukvård Operationssjukvård Mentalsjukvård Barnsjukvård Öppen hälso- och sjukvård Förlossnings- och mödravård Summa

i vidareutbildningen

från 1969

Vt 69

H t 69

Vt 70

H t 70

Vt 71

H t 71 resp. Vt 72

H t 72 följande

30 30 60

240 30 45 120 60 60

450 30 45 120 150 60

450 45 45 120 150 60

480 45 45 150 150 75

600 45 45 150 165 75

600 45 45 150 165 75

90 270

1 140

terskor, barnmorskor och distriktssköterskor måste fortfarande anordnas så länge att elever, som påbörjat sina studier enligt den gamla studieordningen med allmänutbildning, skall kunna slutföra denna. Detta innebär att intagning till utbildning av barnmorskor och barnsjuksköterskor enligt nu gällande bestämmelser måste ske fram t. o. m. höstterminen 1968. Det är av vikt att man trots ett minskande rekryteringsunderlag i den äldre studiegången söker hålla elevintaget till dessa utbildningar t. o. m. höstterminen 1968 på minst nuvarande nivå. Det kan därför bli nödvändigt att söka intressera redan färdigutbildade sjuksköterskor att utbilda sig inom något av dessa vårdområden. Utbildningen av distriktssköterskor enligt nu gällande bestämmelser borde som en konsekvens av vad vi tidigare anfört pågå t. o. m. ett sista intag höstterminen 1970. Sjuksköterskeutbildningen enligt äldre studiegång är som basutbildning för vidareutbildningslinjen i öppen hälso- och sjukvård på det stora hela tagel likvärdig med grundutbildningen. Den i Göteborg försöksvis gällande studieordningen för distriktssköterskor överensstämmer i väsentliga

hänseenden med vidareutbildningslinjen i öppen hälso- och sjukvård. Det synes därför möjligt och lämpligt att snarast successivt genomföra den av oss föreslagna läroplanen för distrikssköterskeutbildningen såväl i Göteborg som i Stockholm. I mån av behov kan även en utökning av distriktssköterskeutbildningens kapacitet ske genom att utbildning enligt den nya läroplanen startar på någon annan ort före vårterminen 1971. Behov av de nuvarande kurserna i anestesigivning kan tänkas komma att föreligga för dem som har operationsutbildning enligt den äldre studiegången även någon tid efter det att vidareutbildningen i anestesi börjat. Den nuvarande specialutbildningen i mentalsjukvård måste fortsätta — fr. o. m. den 1 januari 1967 i landstingens regi — så att de som påbörjat sin utbildning enligt äldre studiegång kan erhålla denna specialisering. Sådana kurser måste alltså pågå t. o. m. vårterminen 1969. De nuvarande avdelningssköterskekurserna kan successivt avvecklas efter det att sjuksköterskeutbildning enligt äldre studiegång upphört. Vi h a r tidigare föreslagit att landstingen och de landstingsfria städerna

158 skall vara huvudmän för vidareutbildningen. Nu bedrivs som vi tidigare nämnt viss mot vidareutbildningen svarande utbildning med staten som huvudman. Vi är medvetna om att många komplicerade problem sammanhänger med en kommunalisering av dessa ut-

bildningar och föreslår att Kungl. Maj.t måtte föranstalta om förhandlingar i dessa frågor med vederbörande huvudmän. Givetvis fordras även överläggningar med de berörda personalorganisationerna.

K A P I T E L 14

Statsbidrag. Kostnadsberäkningar

Statsbidrag Till grundutbildning av sjuksköterskor med landstingskommun eller stad utanför landsting som huvudman utgår statsbidrag enligt följande grunder. Statsbidraget till driftkostnader uppgår till 15 900 kronor per termin för varje påbörjat 15-tal i undervisningen deltagande elever. Vidare utgår statsbidrag till anskaffande av permanenta skollokaler och elevhem med hälften av ett på sätt som anges i kungörelsen den 31 maj 1957 (nr 480) angående statsbidrag till yrkesskolor beräknat bidragsunderlag och till anskaffande av provisoriska lokaler med 325 kronor per kvadratmeter. Slutligen utgår statsbidrag också till anskaffning av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmaterial med hälften eller, i undantagsfall, högst två tredjedelar av kostnaderna enligt de för yrkesskola gällande villkoren. Till enskild huvudman, som anordnar sjuksköterskeutbildning, må utgå statsbidrag enligt Kungl. Maj :ts bestämmande. Vissa av de vidareutbildningslinjer som vi föreslår motsvaras i dag av utbildning, vars kostnader bestrids helt eller delvis av statsmedel. Detta gäller utbildning av barnmorskor, barnsjuksköterskor och distriktssköterskor samt utbildning i mentalsjukvård och anestesigivning. Statens kostnader för dessa utbildningar uppgick budgetåret 1965/66 till

ca 2,35 miljoner kronor i 1965 års löner. I beloppet är även inräknat kostnaderna för avdelningssköterskekurserna. Så gott som alla sjukvårdshuvudmän har egna sjuksköterskeskolor, där grundutbildning äger eller kommer att äga rum. I annat fall deltager de i bestridandet av kostnaderna för någon skola tillsammans med annan huvudman. Efter en ytterligare utbyggnad torde man kunna räkna med att grundutbildningen blir ungefär jämnt fördelad mellan huvudmännen i förhållande till invånarantal. Vidareutbildningen blir däremot enligt vårt förslag centraliserad i betydande utsträckning. Den teoretiskt-praktiska utbildningen av sjukvårdspersonal utgör i viss mån en belastning för sjukvårdsarbetet men torde å andra sidan även innebära fördelar för sjukvårdshuvudmännen, främst genom att rekryteringen till utbildningssjukhuset och närliggande sjukhus underlättas. Ur ekonomisk synpunkt måste emellertid vidareutbildningen — om statsbidraget till driftkostnader beräknas efter samma grunder som bidraget till grundutbildningen — bli betungande för huvudmannen och den ekonomiska belastningen på de skilda huvudmännen ojämn och missvisande i förhållande till dessas behov av personal. Detta kan komma att medföra krav p å kostnadsutjämning de olika huvudmännen emellan. En ekonomisk utjämning av detta slag orsakar

160 en tämligen invecklad och tungarbetad förvaltningsapparat. Enligt tidigare statsbidragssystem hade de centrala yrkesskolkurserna högre statsbidrag än övriga. Vi föreslår att statsbidraget till driftkostnader för vidareutbildningen beräknas efter andra grunder än för grundutbildningen och kommer att omfatta såväl de totala lärarlönekostnaderna som andra omkostnader. Statsbidragsbeloppet för grundutbildningen bestämdes efter överläggningar med utbildningshuvudmännen. Vi har därför utgått från att överläggningar skall komma till stånd även beträffande statsbidraget till vidareutbildningen. Vi förutsätter att statsbidrag enligt angivna grunder skall utgå även för de obligatoriska fortbildningskurserna för barnmorskor och distriktssköterskor ävensom för andra fortbildningskurser som med skolöverstyrelsens godkännande förläggs till sjuksköterskeskola. Bidraget till investeringskostnader för grundutbildningen täcker i regel hälften av en schablonberäknad kostnad. Från ovan angivna utgångspunkter borde bidraget till investeringskostnader när det gäller vidareutbildningen också omfatta den totala kostnaden. Grund- och vidareutbildningen torde ofta komma att samordnas i en byggnad, vilken även disponeras för annan vårdyrkesutbildning. Det torde vara förenat med betydande praktiska olägenheter att ha statsbidrag av olika storlek till en och samma byggnad, i synnerhet som det många gånger kan vara svårt för att inte säga omöjligt att precisera den merkostnad som skulle uppstå genom att en viss del av byggnaden disponeras för vidareutbildning. Svårigheterna torde ej vara mindre i fråga om undervisningsmateriel. Vi förordar därför att statsbidrag till investeringar utgår efter samma grunder som gäller grundutbildningen av sjukskö-

terskor. Viss kompensation för övriga investeringskostnader kan invägas i driftbidragsbeloppet. Kostnadsberäkningar Även om kostnaderna för de enskilda linjerna kan bli olika, har vi räknat med att statsbidraget blir detsamma per termin och grupp om 15 elever i alla linjer. Vi har för vår del som grund för kostnadsberäkningarna lagt ett genomsnittsbelopp av 25 000 kronor i 1965 års löneläge. Vid full utbyggnad — alltså med ett årligt intag av 2 670 elever — blir kostnaden för driftbidrag enligt vår beräkningsgrund tillhopa ca 6 500 000 kronor för år. Full utbyggnad av vidareutbildningen kan nås tidigast budgetåret 1972/ 73. Med utgångspunkt i den i kapitel 13 angivna utbyggnadsplanen blir kostnaden under utbyggnadstiden i runda tal budgetåret 1968/69 ca 450 000 kronor, budgetåret 1969/70 ca 3 700 000 kronor, budgetåret 1970/71 ca 4 800 000 kronor, budgetåret 1971/72 ca 6 100 000 kronor samt budgetåret 1972/73 ca 6 500 000 kronor, allt beräknat på en kostnadsbas av 1965 års löner. Statens nuvarande kostnader för specialutbildning av sjuksköterskor (ca 2 350 000 kronor) kommer att minska i takt med att nuvarande utbildning ersätts av de nya vidareutbildningslinjerna. Kostnaden för bidrag till investeringar blir i hög grad beroende av i vilken takt huvudmännen kan bygga ut vidareutbildningen. Vi finner det inte möjligt att i nuvarande situation göra någon uppskattning av kostnaderna. Avslutningsvis får vi erinra om att vårt förslag innebär att elev i vidareutbildningslinje icke skall ersätta annan personal under sin utbildning. Ehuru så i viss utsträckning redan är förhållandet enligt gällande studieordningar

161 för specialutbildning, kan det bli aktuellt att i samband med vidareutbildningens genomförande anskaffa ytterligare personal vid sjukhusen. I vårt första betänkande behandlade vi dessa frågor dels i samband med redovisningen av en enkät angående lärlingssystemet (s 103 f) dels i anslutning till kostnadsberäkningarna (s 206). Enkäten omfattade såväl allmänutbildning som specialutbildning till sjuksköterska (inkl. barnmorskeutbildning). I fråga om kostnadsberäkningarna framhöll vi att de

11—612671

personalmässiga och ekonomiska konsekvenserna av lärlingssystemets avskaffande ej gick att bedöma utan ingående prövning av förhållandena vid varje enskild skola och dess utbildningssjukhus. Detta omöjliggjorde en tillförlitlig förhandsuppskattning av dessa kostnader. I anslutning härtill bör uppmärksammas att kostnaderna för en väsentlig del av specialutbildningen hittills burits av huvudmännen och att statsbidrag icke utgått för denna utbildning.

K A P I T E L 15

Sammanfattning

I vårt första betänkande föreslog vi en reformerad sjuksköterskeutbildning. Den tidigare utbildningen, som normalt omfattade tre år, bestod av allmänutbildning ocli specialutbildning samt ledde fram till legitimation. Den av oss föreslagna utbildningen omfattar dels grundutbildning, lika för alla, om fem terminer, som leder till legitimation, dels ock vidareutbildning. I det nämnda betänkandet behandlade vi i huvudsak grundutbildningen. I föreliggande betänkande behandlas vidareutbildningen. Som en bakgrund för våra överväganden och förslag lämnar vi dels en översikt av nuvarande specialutbildning i Sverige (kap. 2) samt i Finland, Danmark och Norge (kap. 3), dels ock en redogörelse för nuvarande bestämmelser angående grundutbildning av sjuksköterskor (kap. 4). Vidareutbildningen skall ge fördjupade insikter samt nya kunskaper och färdigheter i den speciella vårdgren sjuksköterskan valt samt göra henne skickad att inom sitt ansvarsområde planera, leda och kontrollera arbetet inom vårdavdelning eller annan arbetsenhet, så att personella och materiella resurser används rationellt för att bereda varje patient bästa möjliga vård samt så att god anda och trivsel skapas inom enheten. Detta gäller i tilllämpliga delar även sjuksköterskans verksamhet inom öppen vård, såsom distriktsvård, skolhälsovård och företagshälsovård.

Mot denna allmänna bakgrund h a r vi prövat, vilka skilda vidareutbildningslinjer som bör anordnas. Vid denna prövning har vi ägnat särskild uppmärksamhet åt de problem som sammanhänger med sjuksköterskeutbildningens samordning med och avgränsning mot utbildningen av medicinsktekniska assistenter. Vi r ä k n a r med att utbildning av röntgen-, radioterapi- och laboratorieassistenter skall bli bestående och att motsvarande utbildningslinjer för sjuksköterska inte erfordras. Vi föreslår att vidareutbildning av sjuksköterskor anordnas i medicinsk och kirurgisk sjukvård intensivvård anestcsisjukvård operationssjukvård mentalsjukvård barn sjukvård öppen hälso- och sjukvård förlossnings- och mödravård. (Kap. 5) För tillträde till de olika vidareutbildningslinjerna bör i princip krävas viss tids tjänstgöring inom sjukvården, framför allt av det skälet att de avsnitt av utbildningen som avser sjuksköterskans administrativa och arbetsledande funktioner då kan få mer konkret innebörd. I fråga om vissa linjer h a r vi ansett oss böra göra avsteg från denna princip. Rekryteringen till vidareutbildningen bör stimuleras. Sjuksköterskeeleverna bör redan under grundutbildningen informeras om vidareutbildningens mål,

163 organisation och omfattning samt andra härmed sammanhängande frågor. Antagning till vidareutbildningens olika linjer bör ske genom ett centraliserat förfarande. Läsåret skall — liksom i fråga om grundutbildningen — omfatta två terminer om vardera 21 veckor. Antalet veckotimmar skall kunna bestämmas till lägst 25 under avsnitt med övervägande teoretisk undervisning och till lägst 35 under de praktiskt betonade avsnitten. Den praktiska utbildningen omfattar i genomsnitt två tredjedelar av utbildningstiden. Den teoretiska undervisningen skall dels samlas till vissa avsnitt, dels läggas in under praktikperioderna såsom jämsidesundervisning. För att bättre utnyttja det begränsade antalet utbildningsplatser har för den praktiska utbildningen förutsatts s. k. rotation. De problem som denna rotation skapar vid uppläggningen av jämsidesundervisningen måste ägnas särskild uppmärksamhet. Vi h a r prövat att lägga upp vidareutbildningen med en friare studiegång än under grundutbildningen. En sådan studiegång skulle innebära att eleven inom vissa angivna ramar själv valde de ämnen, såväl teoretiska som kliniska, som hon önskade. Bristen på lärare och kliniska utbildningsplatser har medfört att vi avvisat en sådan lösning. En elevgrupp bör under läsperioderna omfatta högst 30 elever och under utbildningsavsnitt med övervägande praktiska inslag 8—16 elever. Det är angeläget att elevaktiverande arbetsformer användes i stor utsträckning. Eleverna skall under den praktiska utbildningen gå vid sidan av personalstaten och under handledning aktivt delta i sådana vårduppgifter som ger erfarenhet och övning av betydelse för utbildningen. Undervisningen bör läggas upp

så att eleven uppfattar åtgärder av administrativ art som ett naturligt medel för att åstadkomma en vård som är adekvat för patienten. Slutbetyget bör omfatta dels graderat betyg för insikter i teoretiska huvudämnen, dels bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i teoretiska ämnen av mindre omfång, dels ock intyg över genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i hälso- respektive sjukvårdsämne. Dessutom skall på betyget anges inom vilka områden praktiken varit förlagd, de betygsskalor som används och betygens fördelning inom elevgruppen. Det är med hänsyn till sjukhusens möjligheter att bereda tillfällen till praktisk utbildning angeläget att söka begränsa den tid av utbildningen som måste förläggas till sjukhus. Vi förordar en särskild utredning om den praktiska utbildningen inom all vårdyrkesutbildning. Utredningen bör i första h a n d omfatta metodstudier i avsikt att utröna hur vårdyrkesutbildningen under praktiken skall läggas upp för att säkerställa ett gott utbildningsresultat. Utredningen bör få möjlighet att lägga upp och genomföra systematiska försök. Systematisk uppföljning och bedömning av resultaten bör läggas till grund för de uttalanden och rekommendationer som kan bli följden. (Kap. 6) För de föreslagna linjerna, utom linjen för förlossnings- och mödravård, har vi utarbetat läroplaner och kursplaner. Läroplanerna för medicinsk och kirurgisk sjukvård samt mentalsjukvård omfattar en termin och för de övriga linjerna två terminer. Den senare delen av vidareutbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård innehåller flera alternativa ämnesområden. En på denna vidareutbildningslinje utbildad sjuksköterska kan bredda sin kompetens genom att också

164 skaffa sig utbildning inom annat av dessa ämnesområden. Läroplanerna i intensivvård, anestesisjukvård och operationssjukvård har en identisk första termin. Detta medför att en på en av dessa linjer utbildad sjuksköterska kan komplettera sin utbildning och därmed bredda sin behörighet genom att gå andra terminen inom annan av dessa vidareutbildningslinjer. Barnsjuksköterska kan erhålla full kompetens inom öppen hälso- och sjukvård genom att följa den andra terminen av utbildningen i öppen hälso- och sjukvård. Läroplanen i öppen hälsooch sjukvård innehåller viss utbildning i företagshälsovård. Till frågan om behovet och omfattningen av särskild utbildning för sjuksköterskor inom företagshälsovården kan ställning inte tas, förrän resultatet föreligger av pågående utredning rörande denna vårdorganisation. För utbildningen i förlossnings- och mödravård har en expertgrupp utarbetat ett förslag till läroplan omfattande 51 veckor, fördelade på två och en halv termin. Vi finner oss av flera skäl ej övertygade om att utbildningstiden behöver vara så lång och föreslår att läroplanen för denna utbildning blir föremål för särskild utredning. Gemensamt för alla linjer är en kurs i katastrofmedicin, vilken bör genomgås även av de sjuksköterskor som i övrigt ej genomgår vidareutbildning. (Kap. 7) I fråga om fortbildning hänvisar vi i huvudsak till vad vi anfört härom i vårt första betänkande och behandlar här endast sådan utbildning, som närmast innebär en breddning av vederbörandes vidareutbildning, samt sådan fortbildning, som bör vara obligatorisk för innehavare av vissa befattningar. Förslag framläggs om obligatoriska fortbildningskurser för distriktssköterskor och barnmorskor i öppen vård. (Kap. 8)

Vi liar gjort en ny beräkning av behovet av grundutbildade sjuksköterskor och funnit att man bör sträva efter att snarast uppnå en utbildningskapacitet, svarande mot ett årligt elevintag av 3 800 elever. För vidareutbildningen förordar vi ett årligt elevintag om ca 2 700 elever, därav ca 1 200 på linjen för medicinsk och kirurgisk sjukvård, 90 på vardera linjen för intensivvård och anestesisjukvård, 300 på linjen för operationssjukvård, 330 på linjen för mentalsjukvård, 150 på linjen för barnsjukvård, 300 på linjen för öppen hälsooch sjukvård samt 210 på linjen för förlossnings- och mödravård. (Kap. 9) Huvudmannaskapet för vidareutbildningen bör liksom i fråga om grundutbildningen åvila landstingskommuner och städer utanför landsting. För att erhålla en lämplig storlek på elevgrupperna bör vidareutbildningen enligt vår mening centraliseras, i vissa fall tämligen starkt. Det bör ankomma p å huvudmännen i samråd med skolöverstyrelsen att fastställa den slutliga dimensioneringen och lokaliseringen av vidareutbildningen. Vi har inskränkt oss till en preliminär fördelning av utbildningslinjerna på sjukvårdsregioner enligt följande, nämligen medicinsk och kirurgisk sjukvård samt operationssjukvård i samtliga regioner, mentalsjukvård i samtliga regioner utom Linköpings, intensivvård i Stockholms-, Linköpings- och Göteborgsregionerna, anestesisjukvård i Stockholms-, Göteborgsoch Lund-Malmöregionerna, barnsjukvård samt förlossnings- och mödravård i Stockholms- och Göteborgsregionerna, samt öppen hälso- och sjukvård i Stockholms-, Göteborgs-, Lund-Malmö- och Umeåregionerna. (Kap. 10) Lärarna för vidareutbildningen skall vara anställda av skolan. Det är angeläget att man beräknar arbetskraft till den nödvändiga och för vårdyrkesutbild-

165 ning tidskrävande planeringen. Vi erinrar om vad 1963 års klinikutredning anfört i fråga om läkarnas deltagande i undervisningen och föreslår att medicinalstyrelsen vid prövning av framställning från sjukvårdshuvudman om inrättande av läkartjänst beaktar behovet av undervisning inom vårdyrkesområdet. Läkartjänster förenade med undervisningsskyldighet skall kunna inrättas. (Kap. 11) Sjuksköterskan erhåller studiemedel under vidareutbildningen. Huruvida förmåner härutöver skall utgå är en fråga för huvudmännen och personalorganisationerna. Det är emellertid angeläget med en enhetlig lösning. (Kap. 12) Vi föreslår att medicinalstyrelsen utfärdar behörighetsbestämmelser för betydligt fler tjänstetyper än nu. Detta gäller i första hand vissa inom sluten vård särskilt angivna tjänster. Behörighetsbestämmelserna skall innefatta krav på genomgång av viss vidareutbildningslinje samt i undantagsfall krav på viss tjänstgöring.

Vidareutbildningen kräver vissa ändringar i gällande bestämmelser angående såväl sjuksköterskeskolor som statsbidrag till sådana. Vissa ändringar i sjukvårdslagen och sjukvårdsstadgan torde även vara nödvändiga. Utbildning enligt de föreslagna läroplanerna bör ta sin början vårterminen 1969 såvitt avser intensivvård, anestesisjukvård, operationssjukvård, barnsjukvård samt förlossnings- och m ö d r a v å r d och höstterminen 1969 vad beträffar linjerna medicinsk och kirurgisk sjukvård samt mentalsjukvård. Utbildningen i öppen hälso- och sjukvård för sjuksköterskor med grundutbildning bör i princip börja först vårterminen 1971. (Kap. 13) Vi föreslår, att statsbidrag utgår till vidareutbildningen med i p r i n c i p 100 procent. Kostnaderna för driftbidrag beräknas vid full utbyggnad till i runt tal 6,5 miljoner kronor. Kostnaderna för investeringsbidrag blir beroende av bl. a. utbyggnadstakten och låter sig inte beräknas. (Kap. 14)

Reservation och särskilda yttranden Reservation

av ledamöterna

Gerd Zetterström

Gillis Albinsson,

av ledamoten Gunnar

och Harald

av experterna

Särskilt

dicinsk ledning och att inga ändringar av utbildningsorganisationen vidtages, som riskerar utbildningens kvalitet. Av detta skäl ansluter jag mig till det särskilda yttrande till kap. 11, som avgivits av experterna Anderson, Ericsson och Johansson.

Astrid Anderson,

Dagmar

Ericsson

Johansson

Experterna har som särskilt yttrande åberopat av dem framlagt förslag till

yttrande

och Harald

hithörande avseende utan förordar arbetsgruppens förslag till läroplan för vidareutbildning i obstetrisk och gynekologisk vård.

Biörck

En barnmorska kan i sin verksamhet behöva påtaga sig ansvar för arbetsuppgifter, som är mera jämförbara med vad som åvilar vissa läkare än vad som krävs av sjuksköterskor. Det är därför naturligt att barnmorskeutbildningen även i framtiden står under direkt me-

Särskilt yttrande

och

Lagervall

Då vi icke anser oss ha kompetens att gå emot de sakliga synpunkter som framförts av expertgruppen för förlossnings- och mödravård, anser vi oss icke kunna biträda utredningens förslag i

Särskilt yttrande

Gunnar Biörck

av experterna

Astrid

läro- och kursplaner i obstetrisk och gynekologisk vård, se bilaga 4.

Anderson,

Dagmar

Ericsson

Johansson

Det av oss utarbetade förslaget till barnmorskeutbildning (Bilaga 4, kapitel 7) är, med beaktande av utbildningens

mål samt med hänsynstagande till vad som från medicinsk synpunkt kan vara försvarbart, att betrakta som ett mini-

167 mikrav i fråga om utbildningens innehåll och längd. Förslaget grundar sig även på erfarenheter, som erhållits genom den försöksverksamhet beträffande barnmorskeutbildning, som alltsedan 1 september 1965 på utredningens förslag försiggår på Danderyds sjukhus och som en av oss (Johansson) är ansvarig för. Även om det angivna målet för barnmorskeutbildningen enligt vår åsikt kan nås genom det av oss framlagda förslaget, är det angeläget för oss framhålla att det är nödvändigt att hänsyn även tas till vissa bestämda riktlinjer för barnmorskeundervisningen såväl i fråga om lärarstaben som beträffande andra med utbildningen sammanhängande problem. Eftersom landstingen och de landstingsfria städerna avses bli huvudmän för all vidareutbildning, blir den hittillsvarande statliga utbildningen till barnmorska övertagen av kommunal huvudman. De nu statligt engagerade lärarna avses bli kommunalt anställda. Enligt vad som framhålles i kapitel 11 torde huvudmannen böra ha frihet bestämma den organisation, som i det särskilda fallet synes mest effektiv. För ett rationellt utnyttjande av de 51 veckor, som enligt vårt förslag står till förfogande för barnmorskeundervisningen, bör vissa bestämda krav vara uppfyllda. Sålunda kräver utbildningen tillgång till väl utbyggda lokaler för såväl förebyggande vård, sluten förlossningsvård och gynekologisk sjukvård som nyföddhetsvård. På grund av den intensiva kliniska undervisningen bör undervisningslokalerna anslutas till kliniken. Utbildningen förutsätter även att kliniken har personella, ekonomiska och lokalmässiga möjligheter till forskning. Barnmorskelärarens-klinikchefens kompetens bör därför vara likvärdig med

en universitetsprofessors. Barnmorskeutbildningen bör organiseras fristående från undervisningen för medicine kandidater och bör således icke förläggas till klinik, där medicine kandidatundervisning bedrivs. Den kliniska forskningen är en viktig tillgång för samhället icke endast med hänsyn till resultaten. Det är obestridligt att standarden på den kliniska undervisningen har ett visst samband med kvaliteten på den forskning, som bedrivs vid den aktuella kliniken. De kliniska lär a r n a får möjlighet att hålla föreläsningar på den nivå, som den snabba utvecklingen kräver. De internationella kontakterna har även stort värde för utbildningen. En klinik utan sådana kontakter ger — oavsett om det gäller medicine kandidater eller barnmorskeelever — en otidsenlig utbildning. Forskningsanslagen bör vara i paritet med dem, som kommer akademiska kliniker till del. Barnmorskeutbildningen, som bör koncentreras till ett fåtal skolor med ett relativt stort patientunderlag, kräver en relativt stor stab av fasta lärare. En sådan organisation möjliggör emellertid en bättre undervisning och en stor utbildningskapacitet. Den ordinarie läkarstaben på kliniken förutsattes deltaga i utbildningen. Klinikchefen-barnmorskeläraren leder och ansvarar för undervisningen. Förutom denna läkarstab erfordrar undervisningen följande tjänster: a) en biträdande barnmorskelärare, tillika biträdande överläkare b) en läkare (amanuens) c) specialistkompetent pediater och anestesiolog, helst knutna till kliniken. Därtill kommer timanställda läkare som speciallärare. Dessa synpunkter anknyter till vad som framhållits i kapitel 11 beträffande nödvändigheten av att läkare-lärare

168 blir fastare knutna till skolan än som blir fallet, om läkare anlitas som timlärare. Vi ansluter oss givetvis till vad som anförts om betydelsen av en stab av fast anställda läkare-lärare så som för närvarande är fallet på våra barnmorskeläroanstalter. Varför en läkare-läraretjänst, där läkaren är klinikchefen-barnmorskeläraren utan att vara administrativ chef för barnmorskeundervisningen, icke synes förenlig med den framtida skolorganisationen, undandrar sig vårt bedömande. Kravet på kvalificerade lärare i utbildningen av blivande barnmorskor blir enligt vår bestämda uppfattning icke tillgodosett genom de fasta läkare-läraretjänster, som föreslagits i kapitel 11. Endast specialistkompetens inom obstetrik och gynekologi enligt nu gällande bestämmelser tillika med pedagogisk skicklighet räcker icke som kompetenskrav för den huvudansvarige läkar-läraren i fråga om barnmorskeutbildningen. För att på ett ändamålsenligt sätt inordna undervisningen i den patientvårdande verksamheten måste förordnandet som biträdande barnmorskelärare sammankopplas med en tjänst som biträdande överläkare vid kliniken. Biträdande barnmorskeläraren skall ha specialistutbildning och erfarenhet i förlossningskonsten och läran om kvinnosjukdomarna samt ha förmåga att undervisa i dessa ämnen. Undervisningsbördan för barnmorskeläraren och biträdande barnmorskeläraren skall vara av rimlig storleksordning och timantalet förslagsvis detsamma som de akademiska lärarnas. För övrigt kan tillfälliga förordnanden av andra läkare vid kliniken erfordras för den teoretiska undervisningen liksom också förordnande av handledare med specialistkompetens vid eventuell till undervisningen knuten satellitklinik.

Amanuenstjänsten är i realiteten liktydig med en underläkartjänst. Tillkomsten av denna ytterligare tjänst utöver ordinär kvotering av underläkare innebär att klinikens samtliga läkare får skyldighet att fullgöra den för undervisningen betydelsefulla praktisktkliniska undervisningen. Moderna hjälpmedel (videotape, TV) har blygsamt värde, när det gäller klinisk skolning på denna nivå. Den obstetrisk-gynekologiska specialiteten har sedan länge haft stora rekryteringssvårigheter, då det gällt att besätta underläkartjänsterna. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse om kommunala undervisningssjukhus (SFS 1960/ 713) är varje vid kommunalt undervisningssjukhus anställd läkare skyldig att biträda vid handledning av de studerande. Enligt medicinalstyrelsens regler för meritbedömning äger underläkare att vid sökande av överläkartjänst tillgodoräkna sig vissa ytterligare meriter. Jämlikt de meritfördelningsgrunder för sökande till överläkartjänst, vilka godkänts av medicinalstyrelsen den 8 februari 1962 och som i full utsträckning tillämpas från och med 1 januari 1965, må för läkare i underordnad ställning av tjänstetid förvärvad genom tjänstgöring på klinik för undervisning av medicine kandidater 3 år fördubblas. För att förbättra rekryteringen av underläkare till kvinnoklinik, till vilken barnmorskeskola är knuten, bör ovannämnda kungörelse liksom också de angivna meritfördelningsgrunderna i tilllämpliga delar gälla. Denna anordning kommer även den sjukvårdande verksamheten till godo. Givetvis kräver den av oss föreslagna organisationen av barnmorskeundervisningen vissa ändringar i nu gällande bestämmelser. I kapitel 13 har också påpekats att landstingens och de landstingsfria städernas huvudmannaskap

169 för vidareutbildningen torde kräva ändringar i sjukvårdslagen och sjukvårdsstadgan i fråga om bestämmelser rörande tillsättning av läkartjänster och läkarnas åliggande i tjänsten. På föreståndaren (studierektorn) ankommer att efter samråd med barnmorskeläraren ha den omedelbara ledningen av verksamheten: organisera och samordna undervisningen, ansvara för att kursplanerna följs och att vara arbetsledare för personalen. Hon meddelar viss undervisning. I fråga om undervisningen skall föreståndaren samrada med barnmorskeläraren om införande av erforderliga förbättringar och pedagogiska försök med hänsyn till utvecklingen inom obstetriken och hithörande områden. Barnmorska-lärare (instruktionsbarnmorska) skall finnas i erforderligt antal enligt fastställda normer. Undervisningsuppgifterna bör fördelas så att de olika utbildningsavsnitten blir tillgodosedda: a) förvårdssektorn med sociala problem etc. b) förlossningsverksamheten inkl. anestesi c) puerperalvården och prematurvården d) gynekologivården inkl. operationssjukvård och intensivvård. Därtill kommer planering med ut-

Särskilt

yttrande av experterna

formning av cirkulationsplaner för elevernas praktiska utbildning. Liksom inom annan vidareutbildning anknyter instruktionsbarnmorskan sin undervisning till läkarens. Särskilt inom de obstetriska avsnitten kan hon på så sätt komma att komplettera läkarens undervisning på en förhållandevis avancerad nivå såväl teoretiskt som praktiskt. Det föreligger ett trängande behov av högre utbildning av sjuksköterskebarnmorskor för barnmorskeundervisningen. För närvarande sker lärarutbildning vid SIHUS, som ger en generell lärarkompetens men ingen speciell obstetrisk högre utbildning. Även om det gäller ett mindre antal, är det synnerligen angeläget att frågan penetreras och att en sådan utbildning förverkligas. För att tillfredsställa de berättigade anspråken på en rationalisering och effektivisering av barnmorskeundervisningen är det nödvändigt att utnyttja alla resurser, som står till buds. Det måste därför fastslås att samtliga vid klinik som är knuten till barnmorskeskola samt vid mödravårdscentral tjänstgörande läkare, barnmorskor, kuratorer och sjukgymnaster bör delta i undervisningen och bistå barnmorskeeleverna med orientering och handledning i det kliniska arbetet.

Marianne Dahlbeck och Matts

Såsom medlemmar av expertgruppen för anestesi- och intensivbehandling reserverar vi oss mot att kommittén ej tagit upp av oss föreslagen möjlighet att också via medicinsk och kirurgisk sjuk-

Halldin

vårdsutbildning vidareutbilda sig till intensivvårdssköterska. Vi anser nämligen en sådan möjlighet vara av utomordentligt stor betydelse för rekryteringen till den nya specialiteten.

170 Av kommittén godkänd

utbildningslinje

Läsper.

Grundl. anest.

Op. praktik

Grundl. anest.

Läsper.

Allmän anest.

Akut vårdmott.

Intensivv. praktik

Läsper.

6v

5v

5v

5v

4v

4v

3v

9v

1 v

150 t

30 t

30 t

30 t

loot

24 t

18 t

54 t

25 t

21 veckor

21 veckor

Av oss föreslagen ytterligare Admin. Arfa etsl. Katastrofm. Läsper.

utbildningslinje

Spec, medicinsk och kirurgisk sjukvård

Allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård

Läs- Akut Int. In- Ten- Läs- Op. Grund, per. mot- vårds fek- taper. anest. tagn. avd tions men sj.v. avd avd

Speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård

Läsper.

Grundläggande anest. sjukv.

Intensivvård

Läsper.

3v

2v

2v

2v

2v

lv

3v

2v

4v

4v

8v

8v

lv

75 t

50 t

12 t

12 t

12 t

25 t

75 t 12 t

24 t

100 t

48 t

48 t

25 t

21 veckor Vår målsättning har under arbetet med utformningen av denna alternativa linje varit att göra den så överensstämmande med den av kommittén antagna, att likvärdighet i utbildning praktiskt taget kan anses uppnådd. Avvikelser som uppstår i utbildningen anser vi vara av jämförligtvis underordnad betydelse. Den föreslagna programmeringen skulle även ur planeringssynpunkt göra att undervisningen mellan de två alternativa linjerna kunde samordnas. Grundtanken i planeringen är att de nio sista veckorna av terminen för vidareutbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård även skulle innehålla möjlighet till intensivvårdsval med fortsättning

21 veckor under en följande termin. Uppläggningen skulle också ge möjlighet att ifrågavarande nio veckor jämte efterföljande termin tillsammans skulle kunna utgöra en fortbildningskurs för den inom medicinsk-kirurgisk sektor redan vidareutbildade sjuksköterskan, som under sitt arbete inom praktisk sjukvård önskar komplettera sin utbildning för innehav av tjänst vid intesivvårdsavdelning. Vi finner det av oss föreslagna alternativet till en andra vidareutbildningslinje i intensivvård ge vidgade möjligheter till rekryteringen och finner att kommitténs ställningstagande att avstå från densamma medför betydande nackdelar.

BILAGA 1

Expertgrupper

Medicinsk och kirurgisk sjukvård

Bitr. överläkaren docenten Karl-Erik Arosenius, Falun Bitr. överläkaren docenten Lars-Erik Bottiger, Lidingö Studieledaren Kerstin Henschen, Stockholm Instruktionssköterskan fil. kand. Gunnel Magnusson, Stockholm Intensivvård och anestesisjukvård

Leg. sjuksköterskan Marianne Dahlbeck, Pukavik Leg. sjuksköterskan Margareta Glimvik, Göteborg Överläkaren Matts Halldin, Lidingö överläkaren Kjell Stenberg, Göteborg

Förste föreståndaren Gertrud Olsson, Uppsala Medicinalrådet docenten Henry Sälde, Uppsala Barnsjukvård

Bitr. överläkaren docenten Sven Kraepelien, Stockholm Instruktionssköterskan Kerstin Lindquist, Stockholm Klinikläraren Eva Hellung Strohl, Uppsala Öppen hals o- och sjukvård Andre stadsläkaren Bengt Mollstedt, Göteborg Bektorn Inga Britta Ohlin, Danderyd

Oper ationssj ukvård

Bitr. överläkaren docenten Karl-Erik Arosenius, Falun Klinikläraren Svea Eklund, Eskilstuna Rektorn Berit Östling, Gävle Mentalsj ukvård

Rektorn Ulla Broman, Uppsala Byrådirektören Jane Emers, Stockholm

Förlossnings- och mödravård

Förste byråinspektören Astrid Anderson, Solna Föreståndaren Dagmar Ericsson, Nacka Överläkaren docenten Harald Johansson, Stockholm Studierektorn Dagmar von Walden, Roslags-Näsby

BILAGA 2

Kursplaneexperter

Administration och arbetsledning

Civilekonomen Stockholm

Edgar

Borgenhammar,

Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Leg. sjuksköterskan Ulla Carlson, Uppsala Professorn Gunnar Laurell, Uppsala

Katastrofmedicin

Byråchefen Hans von Holst, Stockholm Laboratorn Evert E:son Schildt, Stockholm

Mentalsjukvård

Medicinsk och kirurgisk sjukvård

Neurologi och klinisk neurofysiologi Underläkaren docenten Sigfrid Blom, Uppsala

Infektionssjukvård Överläkaren docenten Elias Bengtsson, Stockholm Klinikläraren Ingeborg Ekström, Stockholm Hjärt- och lungmedicinsk samt thoraxkimrgisk sjukvård Överläkaren professorn Olov Björk, Uppsala Överläkaren professorn Stig Björkman, Stockholm Leg. sjuksköterskan Ingegärd Karlsson, Stockholm Leg. sjuksköterskan Lena Thorsson, Stockholm

Psykologi Psykologen fil. lic. Eric Österberg, Uppsala

Barnsjukvård

Barn- och Psykologen Stockholm

fil.

ungdomspsykologi kand. Lars Billing,

Kirurgiska barnsjukdomar Bitr. överläkaren laboratorn Nils-Olof Ericsson, Stockholm Barn- och ungdomspsykiatri Överläkaren Elsa-Brita Nordlund, Stockholm Öppen hälso- och sjukvård

Operationssjukvård

Farmakologi Professorn Håkan Bydin, Stockholm

Barn- och ungdomspsykiatri Överläkaren Elsa-Brita Nordlund, Stockholm

BILAGAS

KURSPLANER

Innehållsförteckning

Gemensamma kursplaner (Bilaga 3.1) Administration och arbetsledning 176 Katastrofmedicin 179 Medicinsk och kirurgisk sjukvård (Bilaga 3.2) 181 Intensivvård (Bilaga 3.3) 191 Anestesisjukvård (Bilaga 3.4) 205 Operationssjukvård (Bilaga 3.5) 211 Mentalsjukvård (Bilaga 3.6) 221 Barnsjukvård (Bilaga 3.7) 231 öppen hälso- och sjukvård (Bilaga 3.8) 243 Register över olika ämnen finns för varje vidareutbildning på ovan angiven sida.

B I L A G A 3.1

Gemensamma kursplaner

Administration 70 timmar

och

arbetsledning

Mål Målet för utbildningen är att göra den legitimerade sjuksköterskan skickad att planera, organisera, leda och kontrollera arbetet inom vårdavdelning eller annan arbetsenhet så att personella och materiella resurser används rationellt för att bereda varje patient bästa möjliga vård samt skapa god anda och trivsel inom enheten. Undervisningen skall ge ökad kunskap om administrationslärans grunder och utvecklingstendenser, ökad kunskap om administrationslärans tillämpning i hälso- och sjukvården. Huvudmoment

Administrationslära Hälso- och sjukvårdsorganisation Sjukhusorganisation Personalledning Instruktion. Systematisk personbedömning Utrednings- och utvecklingsarbete Föralag till disposition av studieplan Administrationslära Administrationsbegreppets innebörd Målet för det administrativa arbetet inom hälso- och sjukvården Klassisk och nyare syn på administrationen

Administrationens inverkan på beteendet Administrationen som ett informationsproblem Hälso- och sjukvårdsorganisation Hälso- och sjukvårdens mål och uppbyggnad Val av olika vårdformer och samspelet mellan vårdformer Administrationen som ett medel att nå målen Verksamhetens reglering Effektivitetsbegreppet och problem i samband med mätning av måluppfyllelser Sjukhusorganisation Samspelet mellan olika enheter inom sjukhuset De trånga sektorerna inom verksamheten Metoder för uppdelning av arbetsuppgifter, ansvar och befogenheter inom en avdelning Aktuella utvecklingslinjer beträffande sjukvårdsarbetets organisation För- och nackdelar med centralisering och decentralisering Automatisk databehandling i sjukvården Personalledning Samspelet mellan formell och informell organisation Olika synsätt på ledarskapet. Sätt att påverka motivationen inom arbetet. Anpassning av arbetsledningen till olika kategorier av arbetskraft. Arbetsmiljöns betydelse för benägenhe-

177 ten till yrkesverksamhet inom hälsooch sjukvården Arbetstagarens rättigheter och skyldigheter Företagsdemokrati inom hälso- och sjukvården. Olika slag av samråd användbara inom arbetsenheten. Kompletterande åtgärder vid sidan av företagsnämndsavtalets bestämmelser Konflikter i verksamheten, deras förebyggande och behandling Rapportsystemets syften och uppbyggnad Instruktion. Systematisk personbedömning Utbildningen inom hälso- och sjukvården och sjuksköterskans uppgifter i denna Undervisningsprinciper, formell instruktionsmetodik och hjälpmedel i undervisningen Demonstration, analys och diskussion av konkreta instruktionssituationer Systematisk personbedömning Utrednings- och utvecklingsarbete Behovet av förändringar i verksamheten. Indikationer på sådana behov. Rationaliseringsarbetet som ett normalt led i arbetsenhetens verksamhet Problem i samband med förändringar, deras orsaker och behandling Utredningsmetoder

Anvisningar

Undervisningen bör klargöra att administrativa och arbetsledande åtgärder är nödvändiga medel för en god patientvård. De kunskaper, som inhämtats i grundutbildningen, och den yrkeserfarenhet, som vissa sjuksköterskor skaffat sig, innan vidareutbildning påbörjas, medför att undervisningen p å detta stadium främst bör ta fasta på uppgifter av planläggande, samordnande och undervisande art. Enskilda uppgifter såväl som grupparbeten och diskussioner 12—612672

bör förekomma i stor utsträckning. Lämplig litteratur skall ligga till grund för studierna. Kunskapsprov skall förekomma. Större delen av kursen (50 tim.) ges under de olika vidareutbildningslinjernas inledande teoriperiod. Två veckor anslås härför. Anknytning bör göras till den undervisning i administration, arbetsledning och arbetsledningspsykologi, sociologi och instruktionsmetodik, som givits under grundutbildningen. Resten av undervisningen (20 tim.) ges under teoretiskt-praktiskt avsnitt och skall bygga på vad som genomgåtts i den inledande perioden och anknytas till problem inom vederbörande specialitet. Det är önskvärt att en del av dessa timmar används för gemensamma diskussioner mellan grupper från flera linjer, som finns på studieorten. Konkreta vårdsituationer bör tas till utgångspunkt för att visa h u r sådana situationer direkt kan kräva åtgärder av såväl administrativ som arbetsledande art. I samband härmed tas upp problem rörande sjukhusorganisation i fråga om såväl personal som förråd o. dyl. Härvid bör man belysa bl. a. vikten av snabbt fungerande order- och rapportvägar, god samverkan med andra enheter, en väl avvägd förrådshållning samt väl fungerande administrativa rutiner o. dyl. Undervisningen i administrationslära syftar bl. a. till att ge sjuksköterskan en viss kringsyn i fråga om sin administrativa uppgift. Den bör meddelas av lärare med företagsekonomisk eller högre administrativ utbildning och omfatta föreläsningar ca fyra timmar. Som bakgrund till undervisningen i hälso- och sjukvårdsorganisation repeteras i korthet hälso- och sjukvårdens mål och uppbyggnad avseende såväl sluten som öppen vård. Härvid genomgås också nyheter på dessa områden.

178 Under avsnittet verksamhetens reglering genomgås de olika sätt på vilka verksamheten beskrives, t. ex. i förordningar, reglementen, arbetsordningar, budget, personalstater, organisationsschemata, flödesschemata etc. Tonvikten i detta avsnitt ligger på föreläsningar, som bör meddelas av lärare med högre administrativ utbildning. Läraren bör ha speciell sjukvärdsadministrativ utbildning eller åtminstone god erfarenhet av sjukvårdsadministration. Undervisningen bör omfatta ca sex timmar. I delmomentet aktuella utvecklingslinjer beträffande sjukvårdsarbetets organisation diskuteras bl. a. sals- resp. rondsystem, lagarbete, differentierad vård resp. indelning efter sjukdomens karaktär etc. Undervisningen i huvudmomentet sjukhusorganisation meddelas lämpligen i form av föreläsningar av samma lärare som undervisat i föregående huvudmoment och bör omfatta ca fyra timmar. Den nära samhörigheten mellan huvudmomenten personalledning och instruktion bör starkt betonas. Uppdelningen i skilda huvudmoment är gjord närmast av tekniska skäl, då det kan visa sig svårt att få gemensam lärare i dessa båda avsnitt. Lärare i personalledning torde lämpligen ha antingen administrativ eller arbetspsykologisk utbildning medan särskilda krav på pedagogisk utbildning och erfarenhet bör ställas på lärare i avsnittet instruktion. Undervisningen, som huvudsakligen meddelas i form av praktikfallsdiskussioner och tillämpningsövningar, bör i dessa båda moment omfatta tillsammans ca 26 timmar. Huvudmomentet instruktion bör inledas med en kortfattad genomgång av h u r utbildningen inom hälso- och sjukvården är organiserad. Tyngdpunkten i

framställningen lägges på frågan om de förväntningar som därvid ställes på avdelningssköterskan och hennes roll i utbildningsprogrammet. Kursavsnittet fortsattes med en summarisk repetition av innehållet i momentet »Studieteknik och instruktionsmetodik» i grundkursen. Huvudvikten lägges vid de där nämnda viktigare undervisnings- (instruktions-) principerna. Dessutom bör utrymme ägnas åt problemet lärare/ elevrelationer, varvid anknytning lämpligen kan ske till momentet om personalledning. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid det förhållandet, att instruktionen gäller å ena sidan olika elevkategorier och å den andra patienter, anhöriga eller annan allmänhet och att instruktionen bör anpassas till dessa gruppers skilda förutsättningar att ta emot instruktion resp. information. Huvuddelen av kursavsnittet ges en konkret utformning med utgångspunkt i demonstrationer av kortare instruktionsepisoder. Dessa bör spänna över hela den bredd av olika instruktionssituationer som kan möta avdelningssköterskan (och motsvarande) och göras till föremål för analys. För demonstrationerna kan komma i fråga »uppspel» av lärare (eller elever) och AV-materiel i form av kortare film- eller videobandupptagningar. Mot bakgrunden av att avdelningssköterskan h a r att bedöma de elever hon handleder bör även utvärderingsfrågor tas upp till behandling. Då det här mestadels r ö r sig om subjektiv bedömning, bör felkällorna vid denna och möjligheterna att undvika dessa särskilt beaktas. I avsnittet utredningsmetoder i huvudmomentet utrednings- och utvecklingsarbete berörs bl. a. normtals användning samt felkällor vid användningen av sådana tal. Undervisningen i huvudmomentet delas mellan föreläsningar och praktikfallsdiskussioner och

179 ges lämpligen av lärare med högre administrativ utbildning. Läraren bör ha speciell sjukvårdsadministrativ utbildning eller åtminstone god erfarenhet av sjukvårdsadministration. Undervisningen bör omfatta ca 10 timmar.

materiel Hälso- och sjukvård under katastrofförhållanden i såväl fred som krig Sjukvård i samband med ABC-krigföring Krigspsykologi och krigspsykiatri

Samverkan

Förslag till disposition av studieplan

Undervisningen i detta ämne skall i möjligaste mån samordnas med det eller de ämnen på respektive vidareutbildningslinje, där undervisningens tyngdpunkt är lagd på någon form av hälsooch sjukvårdsarbete. F ö r vidareutbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård innebär det t. ex. ämnet speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård, för vidareutbildning i mentalsjukvård ämnet psykiatrisk sjukvård, för vidareutbildning i barnsjukvårdämnet pediatrisk sjukvård o. s. v.

Moderna angreppsmetoder och vapenverkningar mot såväl militära som civila mål Totalförsvarets och totalförsvarssjukvårdens uppgifter, ledning och organisation (repetition) Övergång från fred till beredskapstillstånd samt därifrån till krigstillstånd Verksamheten inom öppen vård (krigssjukvårdsområde) i samband med krigsorganisering, utrymning och inkvartering, omhändertagande av flyktingar samt vid krigsskador Samverkan med den slutna vården Verksamheten inom krigsorganiserad kommun, särskilt vad avser hälsovårdsberedskap Verksamheten inom sluten vård (beredskapssjukhus m. m.) i samband med dels utrymning av fredssjukhus, dels krigsorganisering av beredskapssjukhus och dels omhändertagande m. m. av patienter (skadade). Samverkan med den öppna vården Personalberedskap Verksamheten i samband med fredskatastrof (järnvägs-, flyg- eller industriolycka) Verksamheten i samband med biologisk krigföring Inom krigssjukvårdsområde I högre ledningsinstanser Verksamheten i samband med katastrofskada i krig (kärnladdningsanfall) Inom skadad ort Inom krigssjukvårdsområdet Vid berörda beredskapssjukhus I högre ledningsinstanser

Katastrofmedicin 25 timmar Mål Undervisningen har till uppgift att ge fördjupad kunskap om såväl den civila som den militära hälso- och sjukvårdsberedskapen i fred och krig, varvid särskild uppmärksamhet ägnas katastrofförhållanden, ökad kunskap om de somatiska och psykiska skador som kan bli en följd av katastrofer i fred och krig samt av krigshandlingar i övrigt, ökad förmåga att meddela sjukvård under nämnda förhållanden. Huvudmoment

Det allmänt civila medicinalväsendet Civilförsvarets sjukvårdstjänst Militär hälso- och sjukvård Försörjning med personal, läkemedel, blod, infusionslösningar och sjukvårds-

180 Verksamheten i samband med kemisk krigföring Olika stridsgaser, verkan och användning Skyddsåtgärder Profylax och behandling Krigspsykologi och krigspsykiatri Psykiska besvär vid t. ex. utrymning Krigspsykoser Det psykologiska försvarets organisation och verksamhet Anvisningar Kursen skall bygga på den undervisning i bl. a. försvarsmedicin som givits i grundutbildningen och ges som koncentrationsujndervisning under någon av de tre första veckorna i början av höst- eller vårtermin. En vecka anslås härtill. I största möjliga omfattning skall självverksamhet eftersträvas. Med hänsyn till att elevernas utbildningsståndpunkt i regel icke medger att undervisningen bedrivs i form av »försvarsspel» bör seminarieövningar i möjligaste mån anordnas. Åskådningsmateriel i form av film, ljudbildband, stillbilder och skriftprojektorbilder etc bör utnyttjas i största möjliga utsträckning, och i synnerhet bör dylikt material till-

handahållas för användning vid seminarieövningarna. Litteraturhänvisningar bör göras till lämpliga avsnitt i följande litteratur Totalförsvarets författningshandbok, handboken Försvarsoch katastrofmedicin (FKM), utgiven av medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, råd och anvisningar för den kommunala hälsovårdsberedskapen, medicinalstyrelsens katastrof kommissions råd och anvisningar till sjukvårdshuvudmännen för planering av medicinsk katastrofberedskap i fredstid samt skrifterna Skyddsinstruktion för civilförsvaret (Skydd I ef), FOA orienterar om atomstridsmedel, FOA orienterar om BG-stridsmedel och boken Människan och kriget utgiven av riksförbundet för Sveriges försvar. Medicinalstyrelsen och övriga totalförsvarsmyndigheter bör svara för tillhandahållandet av erforderligt utbildningsunderlag. Som lärare bör förutom skolans egna lärarkrafter anlitas experter från länsstyrelse, länsläkarorganisation, landsting, sjukhus och militär myndighet. Kunskapsprov skall förekomma och intyg om deltagande i undervisningen med godkänt resultat utfärdas.

BILAGA 3.2

Medicinsk och kirurgisk sjukvård

Alfabetiskt register Administration och arbetsledning Fysiologi och speciell fysiologi Infektionssjukvård Intensivvård Katastrofmedicin Materialkunskap och materielvård Medicinsk och kirurgisk sjukvård, allmän Medicinsk och kirurgisk sjukvård, speciell Sjukdomslära med klinisk bedömning Utbildningsorientering Vätskebalans och vätsketerapi

182 182 185 184 189 183 186 186 184 189 183

Medicinsk och kirurgisk s j u k v å r d

Administration

och

arbetsledning

70 timmar Gemensam kursplan har utarbetats för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 176.)

Fysiologi

och speciell

fysiologi

20 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap i fysiologi och speciell fysiologi avseende i första hand respirations-, cirkulations-, matsmältnings- och utsöndringsorganen.

Huvudmoment

Respiration Cirkulation Matsmältning Utsöndring

Förslag till disposition av studieplan Respiration Andningsvägar och gastransport Atelektaser, emfysem, bronchiektasier, infektioner Parenchymreduktion av olika slag Cirkulation Hjärtats retledningssystem, innervation och rytmrubbningar Hjärtats pumpmekanism med möjliga insufficiensorsaker

Central och perifer kärlregulation, hyper- och hypotoni Matsmältning Mag-tarmkanalen — resorption och insöndring Utsöndring Njurens cirkulation och rubbningar av denna Filtration och resorption samt rubbningar i dessa funktioner Oliguri — anuri Anvisningar

Undervisningen i fysiologi och speciell fysiologi skall bygga på tidigare kunskaper och erfarenheter och skall huvudsakligen inriktas på ökad förmåga att förstå terapeutiska åtgärder som inriktas på att vidmakthålla vitala funktioner i ett akut sjukdomsskede. Diagnostiskt prov bör ges för att läraren skall få en bättre uppfattning om de enskilda elevernas kunskapsnivå. Den katedrala undervisningen bör kompletteras med demonstrationer och experimentella försök. Timantalet fördelas lämpligen så att 16 timmar ges i läsperiod och fyra timmar under teoretiskt-praktisk period. Undervisningen bör ledas av kliniskt verksam läkare med fysiologisk inriktning. Kunskapsprov skall förekomma. Samverkan

Samordning skall ske med undervisningen i olika hälso- och sjukvårdsäinnen.

183 Vätskebalans

och

Materialkunskap

vätsketerapi

8 timmar

6 timmar

Mål Undervisningen skall ge fördjupad insikt i vätskebalansproblem i samband med akuta sjukdomstillstånd ocb i intensivvård.

Mål

Huvudmoment

Vatten- och elektrolytomsättningsrubbningar Metaboliska förändringar efter trauma

och

materielvård

Undervisningen skall ge ökad kunskap och fördjupad insikt om funktionsområde, användningssätt och vård av materiel för intensivvård, kännedom om sådana fysikaliska lagar som utgör förutsättningen för förståelse av apparaturens användning och utfärdade föreskrifter. Huvudmoment

Förslag

till disposition

av

Enklare operationsmateriel Teknisk apparatur Fysik

studieplan

Dehydrering — h y p e r h y d r e r i n g Elektrolytrubbningar vid olika domstillstånd i bukorganen Postoperativ metabolisk vård

sjuk-

Anvisningar

Undervisningen ges under den inledande teoriperioden. Kursen bör inledas med en kort repetition av den normala vätskebalansen. I övrigt koncentreras undervisningen på vätskebalansrubbningar vid svåra sjukdomstillstånd eller olycksfall och metoder att behandla dessa. Undervisningen meddelas av läkare i samråd med skolans lärare. Kunskapsprov anordnas tillsammans med prov i ämnena sjukdomslära med klinisk bedömning och intensivvård och ges under läs- och tentamensperioden i omedelbar anslutning till den teoretiskt-praktiska perioden i allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård. Samverkan

Undervisningen bör samordnas med fysiologi och speciell fysiologi, sjukdomslära med klinisk bedömning och intensivvård samt kursen i allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård.

Förslag

till disposition

av

studieplan

Materiel Enklare operationsmateriel främst för friläggning Återupplivningsmateriel Respiratorer Gasbomber Sugar Enklare övervakningsinstrument Fysik Förgasning Partialtryck Statisk elektricitet Explosionsfara

Anvisningar

Undervisningen skall inriktas p å att ge sjuksköterskan ökad förståelse för grundläggande fysikaliska principer (gaslagar, elektricitetslära etc.) samt ökad kunskap om den materiel och apparatur som används i patientvården. Undervisningen meddelas av skolans lärare i samråd med anestesiolog, sjukhusingenjör, intensivvårdssköterska m. fl.

184 Samverkan

Undervisningen samordnas med undervisning i fysiologi och speciell fysiologi samt intensivvård.

Sjukdomslära 8 timmar

med klinisk

och bedöma uppgifter av intresse för det akuta sjukdomstillståndet eller bakgrunden till detta. Undervisningen bör meddelas av läkare.

bedömning Intensivvård

Mål

8 timmar

Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om akuta sjukdomars symtomatologi, ökad förmåga att genom bedömningar av viktiga journaluppgifter och egna iakttagelser av den sjuke komplettera bilden av dennes aktuella status.

Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om vård av svårt sjuka patienter. Huvudmoment

Speciella behandlingsformer och vård i anslutning därtill Vård vid medvetslöshet Hygien

Huvudmoment

Symtomatologi Journalbedömning Klinisk bedömning

Förslag Förslag

till disposition

av

studieplan

Symtomatologi, journalbedömning och klinisk bedömning vid sjukdomar i respirationsorgan cirkulationsorgan digestionsorgan utsöndringsorgan

till disposition

av

studieplan

Behandling och vård vid medvetslöshet Vård av andningsvägar Vård av tracheotomi- och respiratorpatient Hypotermi som behandlingsform Syrgasbehandling Arbetsplatshygien och isoleringsteknik inom intensivvård Anvisningar

Anvisningar

Timantalet fördelas lika mellan den inledande läsperioden och den teoretisktpraktiska perioden i allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård. Vid undervisning om akuta sjukdomars symtomatologi 1 'bör huvudvikten läggas vid de syrhtom : nsöm i kan-Hankas ha samband med den vitala''funktionensnitys-iologi och den behandling som kan påkallas av> dessa; symtom. Eleverna bör tränas att i journalerna snabbt kunna finna

Undervisningen ges under den teoretiskt-praktiska perioden i allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård. Dess främsta uppgift är att ge sjuksköterskan fördjupade kunskaper om vården av svårt sjuka och medvetslösa patienter samt utnyttjande av särskilda vårdmetoder (bl. a. återupplivning) och beaktande av de särskilda hygieniska knän • som kan ställas på intensiv- och isoleringsvåbd. Mentalhygieniska synpunkter bör integreras i undervisning-

185 en om patienternas omhändertagande och vård. Undervisningen bör meddelas av skolans lärare i samråd med intensivvårdssköterskor och läkare. Kunskapsprov anordnas gemensamt med prov i ämnena vätskebalans och vätsketerapi samt sjukdomslära med klinisk bedömning och ges i läs- och tentamensperioden. Samverkan

Undervisningen skall samordnas med undervisningen i fysiologi och speciell fysiologi, vätskebalans och vätsketerapi, sjukdomslära med klinisk bedömning, materialkunskap och materielvård samt kursen i allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård.

34 timmar Mål Undervisningen skall ge bakgrunden till den svenska lagstiftningen och organisationen rörande infektionssjukvården, ökad kunskap om smittspridningsvägar utom och inom sjukhus, ökad kunskap om motiven för isolering vid infektionssjukdomar, särskilt dess praktiska genomförande på vårdavdelning, ökad kunskap om olika grupper av infektionssjukdomar och grunderna för terapi och profylax.

Huvudmoment

Lagstiftning om och organisation av vården av patienter med infektionssjukdomar Principer för isolering Principer för desinfektion vid olika infektionssjukdomar

Patientvård och hälsovårdsupplysning Antibiotikas användning Vaccination

Förslag till disposition av studieplan Epidemilag, karantänsförordningar, länsläkares, hälsovårdsnämnds och distriktssköterskas uppgifter Principer för isolering på infektionssjukhus vid luftburna infektioner kontaktinfektioner inokulationsöverförda infektioner Principer för desinfektion vid olika infektionssjukdomar Patientvård vård av patient med tarminfektion lungaffektion hudinfektion meningit och encephalit pertussis halsinfektion Hälsovårdsupplysning Antibiotika, indikationer och komplikationer Vaccination och serumprofylax för sjukvårdspersonal patienter på infektionssjukhus utlandsresenärer

Anvisningar

Undervisningen skall i huvudsak inriktas på fördjupande av kunskaperna om smittspridning och dess förebyggande samt isoleringsteknik. Timantalet fördelas lämpligen så att 14 timmar ges under läsperioden och 20 timmar under den teoretiskt-praktiska perioden. Av timmarna för jämsidesundervisning bör 10 timmar anslås åt särskild litteraturkurs. I denna bör ingå aktuella nytillskott på infektionssjukvårdens område, såväl böcker som tidskriftsartiklar. Åtta timmar ägnas åt seminarier i anslutning

186 till såväl de kliniska erfarenheterna som de fortlöpande litteraturstudierna. Seminarierna bör kunna få formen av horisontella översikter beträffande differentialdiagnos, epidemiologi, terapi, patientvård och profylax. Ämnen för seminarierna bör kunna hämtas från följande o m r å d e n : exanthemsjukdomar, luftvägssjukdomar, tarmsjukdomar, oklar feber och parasitologi. Undervisningen bör meddelas av läkare med specialistutbildning, skolans lärare och specialutbildad sjuksköterska. Kunskapskontroll skall förekomma dels på genomgånget lärostoff, dels på litteraturkursen. Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i fysiologi och speciell fysiologi.

Allmän medicinsk sjukvård 22 timmar

och

kirurgisk

Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap i allmän cinsk och kirurgisk sjukvård.

dervisningen ej blott blir en repetition av tidigare genomgånget lärostoff. Stor möda bör därför nedläggas på urval av lämplig litteratur. Lärostoffet bör på detta stadium inte vara fixerat till vissa bestämda sjukdomsgrupper utan kunna varieras med hänsyn till nya medicinska rön och aktuella behandlingsmetoder. Medicinska och kirurgiska ämnen bör beredas ungefär samma utrymme. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att utfärda principiella anvisningar beträffande storleken av litteraturkursen, föreslå lämpliga facktidskrifter eller böcker varur urvalet kan göras samt ange den ungefärliga proportionen mellan svensk och utländsk litteratur. Varje skola bör inom den givna ramen ha frihet att själv vid lärarkollegium fastställa innehållet i litteraturkursen. Kunskapsprov skall ges och förlägges till läs- och tentamensperioden.

Hjärt- och lungmedicinsk kirurgisk sjukvård medi-

samt

thorax-

58 timmar (inkl. litteraturkurs) (Exempel på kursplan i speciell medicinsk och kirurgisk sjukvård)

Anvisningar

Mål

Det totala antalet lektionstimmar anslås till studier av särskild litteraturkurs. Denna bör kontinuerligt förnyas så att sjuksköterskorna får tillfälle att utvidga sina kunskaper i medicinsk och kirurgisk sjukvård med de aktuella forskningsnyheterna. Valet av denna undervisningsform motiveras av att eleverna på detta stadium bör vara betydligt mer mogna för självstudier än under tidigare utbildningsskeden. Sjuksköterskorna bör vid sin legitimation ha goda grundkunskaper i medicinsk och kirurgisk sjukvård. Det är av största vikt att dessa kunskaper nu fördjupas och vidgas och att un-

Undervisningen skall ge ökad kunskap om de sjukdomar eller skador för vilka patienterna behandlas, ökad kunskap om riktlinjer för patienternas vård och rehabilitering.

Huvudmoment

Medfödda och förvärvade sjukdomar och skador i hjärta och kärl lungor och luftvägar mediastinum thoraxskelett Riktlinjer för vård av patienter med ovan nämnda sjukdomar eller skador

187 Förslag till disposition av studieplan i sjukdomslära och traumatologi (28 timmar) Kort historik Sjukdomar i hjärta och kärl missbildningar klaffel coronarsjukdom infektionstillstånd arytmier aneurysm Skador i hjärta och kärl Sjukdomar i luftrör, lungparenchym och lungsäck tuberkulos övriga infektioner allergier tumörer respirationsinsufficiens Skador i luftrör, lungparenchym och lungsäck Sjukdomar i mediastinum intrathoracal struma hiatusbråck mediastinit oesophagusvaricer tumörer Sjukdomar i thoraxskelettet missbildningar deformiteter inflammatoriska förändringar tumörer Skador i thoraxskelettet

Förslag till disposition av studieplan sjukvårdslära (20 timmar)

i

Orientering om thoraxklinikerna Förberedelse och eftervård av patienter i samband med undersökningar och behandlingar såsom röntgenundersökningar funktionsprover scopier, biopsier och punktioner dränagebehandling cytostatikabehandling strålbehandling

Andnings-, hållnings- och konditionsträning, rörelseterapi Pre- och postoperativ vård vid thoraxkirurgiska ingrepp Sjuksköterskans ansvar och uppgifter i vården av patienter med sjukdomar och skador i hjärta lungor och luftvägar mediastinum thoraxskelett

Anvisningar

Under grundutbildningen har vissa delar av denna kurs berörts i medicinsk och kirurgisk sjukvård. Undervisningen på denna nivå bör därför knyta an till tidigare kunskaper och en inventering ske av elevernas kännedom om och erfarenheter av denna vårdform. Dessutom skall undervisningen bygga p å det lärostoff, som inhämtats under vidareutbildningens första avsnitt i allmän medicinsk och kirurgisk sjukvård. Thoraxmedicinska och thoraxkirurgiska aspekter vid undervisningen om patienterna, deras tillstånd, behandling och vård skall integreras. I dispositionen av studieplanen har en uppdelning av ämnet gjorts i sjukdomslära respektive sjukvårdslära framför allt därför att de båda områdena kräver olika lärare. I undervisningen bör man sträva efter en omsorgsfull samordning av dessa områden. Vid behandling av sjukdomsläran bör orsakssammanhang, manifestationer och diagnostik klargöras, möjligheterna till terapi och val av behandlingsform penetreras, riktlinjer för vården diskuteras — inkluderande även åtgärder för patienternas rehabilitering. Det är också värdefullt att belysa vilka åtgärder, som samhället och/eller den enskilde vidtager eller kan vidtaga i profylaktiskt hänseende. Denna undervisning bör meddelas genom lektioner och diskussioner. Lämpligt är dessutom

188 att komplettera med patientdemonstrationer, undervisningsronder och vårdkonferenser varigenom goda möjligheter till ökad förståelse av lärostoffet och förbättrad inlärning vinnes. Vid behandling av sjukvårdsläran måste en viss del av tiden användas till undervisning om förberedelser av patienter inför speciella undersökningar och behandlingar, ävensom den eftervård som kan bli erforderlig. Studiebesök bör göras vid behandlings- och undersökningsavdelningar. Helst bör detta anordnas så att sjuksköterskan medföljer patienten från vårdavdelningen och biträder denne samtidigt som hon kan följa undersökningen eller behandlingen. Planering av dessa studiebesök måste ske individuellt för varje elev beroende på vederbörandes tidigare erfarenhet. Som exempel på undersökningar och behandlingar, som kan ifrågakomma bör nämnas hjärtkateterisering, angiografier, oesophagoscopi, lungbiopsi, pleurapunktion, bronchografi, pericardpunktion, pneumothoraxbehandling, hjärt- och lungoperation. Eftersom andnings-, hållnings- och konditionsträning samt rörelseterapi spelar en stor roll för patientens tillfrisknande måste detta moment behandlas ingående såväl teoretiskt som praktiskt genom att eleverna aktivt deltar med sjukgymnast i genomförandet av olika träningsprogram, som lagts upp för patienter. I avsnittet preoch postoperativ vård beröres endast det som är speciellt för denna vårdform. Hur tillämpningen av dessa olika moment skall göras i det enskilda fallet bör sedan ytterligare belysas i delmomenten sjuksköterskans ansvar och uppgifter i vården av patienter med olika sjukdomar eller med skador. Stor vikt bör härvid läggas vid att diskutera h u r personal, patient och stundom anhöriga tillsammans skall kunna medverka till

patientens tillfrisknande och rehabilitering. Aktiv insats från patientens sida är av stor vikt för behandlingsresultatet i sådana fall. Detta innebär bl. a. att betydelsen av information till och instruktion av såväl patient som anhöriga måste framhållas i undervisningen. Härigenom kan sjuksköterskan hjälpa patienten att på ett realistiskt sätt möta sin situation och bli motiverad att engagera sig i det många gånger påfrestande vårdprogrammet. Synpunkter på h u r personalen skall kunna stimulera patienten till förtröstan och uthållighet och bekämpa nedstämdhet eller resignation är ytterligt väsentliga. En helt naturlig tillämpning kan h ä r göras av den undervisning i instruktionsmetodik som tidigare givits i ämnet administration och arbetsledning. Planering av patientens eftervård och konvalescens bör också beaktas i undervisningen. Vårdkonferenser är i detta avsnitt en mycket lämplig undervisningsform. Förutom den undervisning som ges i sjukdoms- och sjukvårdslära, tillsammans 48 timmar, har 10 timmar reserverats för inlärning av en särskild litteraturkurs. Den tid som den enskilda eleven använder härtill blir säkerligen många gånger betydligt längre. Berörda lärare bör ge förslag till lämplig litteratur och i samråd med skolan fastställa litteraturkursen. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att utfärda anvisningar om storleken av denna. Kunskapsprov, omfattande kontroll såväl av den genomgångna lärokursen som litteraturkursen skall anordnas och förlägges till den avslutande läs- och tentamensperioden. Som lärare bör, förutom skolans lärare, anlitas läkare, specialutbildade sjuksköterskor, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator, sjukhusingenjör m. fl.

189 Samverkan

Förslag till disposition av studieplan

Undervisningen skall samordnas med den del av kursen i administration och arbetsledning som ges under denna period.

översikt över utbildningen Utbildningens uppläggningmål, ämnen, studiegång, lärare och handledare, utbildningsplatser, kursfordringar Orientering om möjlighet till fortsatta studier fortbildning, högre administrativ utbildning, lärarutbildning, akademiska studier samt studier utomlands Kompetenskrav och anställningsförhållanden

Katastrofmedicin 25 timmar Gemensam kursplan har utarbetats för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid 179.)

Utbildningsorientering 6 timmar Mål Undervisningen skall ge förtrogenhet med utbildningens uppläggning och orientering om möjligheter till fortsatta studier, orientering om kompetenskrav till olika sjuksköterskebefattningar samt anställningsförhållanden.

Anvisningar

Förutom information om utbildningens uppläggning skall eleven informeras om sitt ansvar för utbildningsresultatet och vikten av aktivt engagemang i diskussioner och seminarier samt stimuleras att noga planera sina studier. En stor del av kursinnehållet i olika ämnen skall inhämtas genom studier av anvisad litteratur, vilket ställer stora krav på elevens förmåga till planering av studietiden och till självständigt arbete. Utöver den orientering som ges vid terminens början av skolans lärare bör en introduktion till varje ämne ges av vederbörande lärare.

B I L A G A 3.3

Intensivvård

Alfabetiskt register Administration och arbetsledning Administration, speciell Anestesiologisk sjukvård Farmakologi Fysik Fysiologi, allmän Fysiologi, klinisk Fysiologi, speciell Intensivvård Katastrofmedicin Klinisk kemi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Operationslära Sjukdomslära med klinisk bedömning Utbildningsorientering Vätskebalans

192 192 202 197 196 193 194 194 201 204 195 198 199 203 200 204 195

Intensivvård

Administration 50 timmar

och

arbetsledning

Gemensam kursplan har utarbetats för samtliga vidareutbildningslinjer (Se Bilaga 3.1, sid 176.)

Speciell administration 20 timmar Kursplanen är gemensam för intensivvårds- och anestesisjukvårdslinjerna. Mål Undervisningen skall ge kunskap om anestesi- och intensivvårdsavdelningars organisation, insikt i de administrativa funktioner, som är speciella för ifrågavarande avdelningar, och insikt i deras tillämpning inom såväl akutvård som programmerad vård, ökad förståelse för arbetsledarens uppgifter, ökad förståelse för vikten av samarbete mellan olika arbetsgrupper inom avdelningen och sjukhuset i övrigt, ökad förståelse för vikten av adekvat, fortlöpande undervisning av skilda personalkategorier och elever. Huvudmoment

Sjuksköterskans ansvarsområde Avdelningens funktion och organisation Riktlinjer för sjuksköterskans administrativa och arbetsledande funktioner.

Förslag till disposition av studieplan termin 2 (20 timmar) Anestesi- resp. intensivvårdssköterskans ansvarsområde Anestesiavdelningens resp. intensivvårdsavdelningens funktion och organisation Kommunikation och samarbete inom resp. avdelning och med sjukhusets avdelningar i övrigt Arbetsplanering och personalledning Riktlinjer för instruktion och handledning av personal och elever. Anvisningar

I undervisningen behandlas de administrativa och personalledande uppgifter, som är speciella för anestesi- resp. intensivvårdsavdelning. De särskilda personalvårdsproblem, som kan uppkomma vid en dylik avdelning med dess speciella och h å r d a arbetstempo, kräver särskilt beaktande. Vikten av gott samarbete med övriga avdelningar skall betonas, inte minst vad gäller anestesisköterskans arbete inom operationsenheten med dess olika personalgrupper. Fortlöpande undervisning av personalen liksom av olika elevgrupper är en oavvislig nödvändighet såväl vid anestesi- som intensivvårdsavdelningar. Eleverna bör tränas för sådana uppgifter genom undervisnings- och instruktionsövningar av olika slag. Undervisningen ges i form av lektioner och diskussioner samt meddelas av skolans lärare och specialutbildade sjuksköterskor.

193 Undervisningen skall ge fördjupad och kompletterande kunskap i fysiologi jämte för studierna i klinisk fysiologi och anestesiologi nödvändiga särskilda kunskaper i respirations-, cirkulations- och njurfysiologi.

Blodtrycks- och flödesregulation Perifer cirkulation Central och perifer kärlregulation Respiration Regulation av andningen: central och perifer regulation Lungvolymer: statiska och dynamiska Andningsgaser: diffusion och transport Matsmältning Mag-tarmkanalen — motorik och sensibilitet, enzymverkan, resorption och exkretion Leverfunktion Utsöndring Njurens cirkulation Glomerulusfiltration Tubulär funktion Hud Värmereglering Vätskereglering

Huvudmoment

An visningar

Nervsystem Cirkulation Respiration Matsmältning Utsöndring

Erforderliga kunskaper i anatomi anses vara inhämtade under grundutbildningen. Skriftligt diagnostiskt kunskapsprov i anatomi bör inleda kursen för kontroll av kunskapsnivån. Under kursen bör anatomi behandlas endast där så är erforderligt för förståelsen av det fysiologiska skeendet. Huvudvikten i undervisningen bör ägnas respirations- och cirkulationsfysiologi, vätskeregulation, det autonoma nervsystemet samt de delar av neurofysiologin som har avgörande betydelse för bedömningen av medvetandegraden. Undervisningen bör meddelas av läkare med fysiologisk och klinisk utbildning. Kunskapsprov skall förekomma.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i administration och arbetsledning samt anestesiologisk sjukvård och intensivvård. Allmän

fysiologi

30 timmar Kursplanen är gemensam för intensivvårds-, anestesisjukvårds- och operationssjukvårdslinjerna. Mål

Förslag till disposition av studieplan min 1 (30 timmar)

ter-

Centrala och perifera nervsystem Motorik och motoriska rubbningar Smärta, sensibilitet och sensibilitetsrubbningar Medvetande och medvetanderubbningar Impulsbildning och impulstransmission Reflexer och reflexrubbningar Autonoma nervsystemet Cirkulation Blodets fysiologi Hjärtats retledningssystem och innervation Hjärtats pumpmekanism 13—612671

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kurserna i klinisk fysiologi, speciell fysiologi, farmakologi och anestesiologisk sjukvård.

J94 Klinisk

fysiologi

Samverkan

30 timmar Kursplanen är gemensam för intensivvårds- och anestesisjukvårdslinjerna.

Undervisningen skall samordnas med kursen i allmän och speciell fysiologi, anestesiologisk sjukvård och intensivvård.

Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om fysiologiska undersökningsmetoder och bedömning av undersökningsresultatet.

39 timmar

Huvudmoment

Mål

Funktionsundersökningar toder Teknik och bedömning

och

mätme-

Förslag till disposition av studieplan min 2 (30 timmar)

ter-

Teknik och apparatur vid samt värdering av EKG (i vila och under arbete) Tryck-flödesmätning Blodvolymmätning Blodgasanalys Pletysmografi Lungfunktionsprov Njurfunktionsprov EEG EMG Anvisningar

Undervisningen skall ges dels i form av lektioner, dels som demonstrationer. I kursen skall sådana undersökningar som h a r betydelse för anestesiologisk och intensivvårdande verksamhet prioriteras. F ö r demonstration av olika undersökningsmetoder och apparater bör beräknas ca 12 timmar. För att demonstrationerna skall bli effektiva ur inlärningssynpunkt bör en gruppindelning göras så att varje grupp ej omfattar fler än fyra elever. Undervisningen bör meddelas av läkare vid företrädesvis kliniskt-fysiologiskt laboratorium. Kunskapsprov skall ges.

Speciell

fysiologi

Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om vanligt förekommande avvikelser i respirations-, cirkulations- och utsöndringsorganens fysiologi samt inom nutritionen. Huvudmoment

Respiration Cirkulation Nutrition Utsöndring

Förslag till disposition av studieplan min 2 (39 timmar) Respiration Atelektaser Emfysem Bronchiektasier Ödem och infektioner Fibros Allergier Pneumo-, hydro-, hemothorax Cirkulation Rytmrubbningar Hjärtinsufficiens Hyper- och hypotoni Perifera kärlrubbningar Nutrition Ämnesomsättningsrubbningar Utsöndring Glomeruliaffektion Tubuliaffektion Oliguri-anuri

ter-

195 Anvisningar

Undervisningen i speciell fysiologi skall vara inriktad på ett fördjupande av tidigare kunskaper. De särskilda faktorer som har betydelse i det anestesiologiska arbetet skall härvid framhållas. Undervisningen skall dessutom ge ytterligare kunskaper om de särskilda problemställningar inom fysiologin, som ur respirations-, cirkulations- och nutritionssynpunkt uppkommer vid vården av svårt sjuka, nyopererade, intoxikerade eller medvetslösa patienter. Undervisningen bör meddelas av anestesiolog i samarbete med invärtesmedicinare. Kunskapsprov skall förekomma och ges gemensamt med prov i sjukdomslära med klinisk bedömning. Samverkan

Samordning skall ske med kursen i allmän och klinisk fysiologi, sjukdomslära med klinisk bedömning, anestesiologisk sjukvård och intensivvård.

Klinisk

kemi

Förslag till disposition av studieplan min 1 (10 timmar)

ter-

Blodvolym Hematokrit Blodgruppering Koagulationsmekanism Blodets äggvite- och elektrolytsammansättning Leverfunktions- och enzymprov Ämnesomsättningsprov Njurfunktionsprov Urinsediment Liquoranalys

Anvisningar

Undervisningen skall bygga på det kunskapsstoff, som inhämtats under grundutbildningen. Kursen avser främst att bibringa eleven fördjupad kännedom om indikation för olika laboratorieprov och provens värde för klinisk bedömning i anestesiologiskt sjukvårdsarbete och intensivvård. Kursen bör ledas av läkare vid kliniskt-kemiskt laboratorium. Kunskapsprov skall ges gemensamt med prov i ämnet vätskebalans.

10 timmar Kursplanen är gemensam för intensivvårds-, anestesisjukvårds- och operationssjukvårdslinjerna. Mål Undervisningen skall ge fördjupad insikt om laboratorieprover, indikationer för och bedömning av dessa. Huvudmoment

Blod Urin Vätskebalans Leverfunktion Enzymdiagnostik Liquor cerebrospinalis

Samverkan

Samordning skall ske med undervisningen i klinisk fysiologi, speciell fysiologi, vätskebalans och sjukdomslära med klinisk bedömning.

Vätskebalans 15 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om vätskeomsättning, elektrolytbalans och syra-basjämvikt vid olika operativa ingrepp, vid komplicerade akuta operativa in-

196 grepp samt vid komplicerade postoperativa förlopp och övrig intensivbehandling.

Huvudmoment

Vätskeregulation Elektrolytomsättning Metaboliska förändringar efter trauma Syra-basjämvikt

Förslag till disposition av studieplan min 1 (S timmar)

ter-

Dehydrering — hyperhydrering Elektrolytbalans Syra-basjämvikt i samband med okomplicerade kirurgiska sjukdomar

Förslag till disposition av studieplan min 2 (10 timmar)

ter-

Vätske- och elektrolytförhållanden i samband med komplicerade akuta ingrepp och därav föranledd vätske- och elektrolytterapi Rubbningar i syra-basjämvikten. Acidos och alkalos Pediatrisk vätskebehandling Peroral- och parenteral vätske- och elektrolyttillförsel vid komplicerade såväl medicinska som kirurgiska sjukdomar

Anvisningar

Undervisningen skall bygga på och fördjupa tidigare inhämtade kunskaper och erfarenheter. Efter att man under den första terminen h a r ägnat den disponibla tiden åt förhållanden vid okomplicerade kirurgiska ingrepp, ägnas tiden under den andra terminen åt förhållanden vid komplicerade ingrepp och i samband med operationer på barn. Cirka fem timmar avdelas för att belysa förhållandena vid medicins-

ka sjukdomar av allvarlig natur. Undervisningen bör meddelas av anestesiolog, kirurg, invärtes medicinare eller annan läkare med insikt i ämnet. Kunskapsprov skall ges gemensamt med prov i klinisk kemi.

Samverkan

Samordning skall ske med undervisningen i speciell fysiologi, klinisk kemi, sjukdomslära med klinisk bedömning samt anestesiologisk sjukvård och intensivvård.

Fysik 15 timmar Kursplanen är gemensam för intensivvårds- och anestesisjukvårdslinjerna.

Mål Undervisningen skall ge ökad kunskap om de fysikaliska lagar, som har betydelse för förståelse av olika fysikaliska skeenden inom anestesiologi och intensivvård.

Huvudmoment

Gaslagar Elektricitetslära med elektronik Värmelära Mekanik

Förslag till disposition av studieplan min 1 (10 timmar)

ter-

Ångtryck Partialtryck Förgasning, flöde, diffusion och osrnios Statisk elektricitet Tillämpad elektricitetslära jämte säikerhetstest Ventiler

197 Flödesmätare Tryckmätning Sugar

Förslag till disposition av studieplan min 2 (5 timmar)

Huvudmoment

ter-

Registreringsinstrumentarium och dess kliniska användning

Anvisningar

Undervisningen skall inriktas på att bibringa eleven fördjupade kunskaper om gaser och deras kliniska användning, kännedom om elektronikens grundläggande principer tillämpade pä användningsområden inom anestesi-, operationssjuk- och intensivvård samt kännedom om mekanikens principer tillämpade på anestesiologisk och kirurgisk apparatur. Undervisningen bör meddelas av fysiker eller sjukhusingenjör och anestesiolog.

Centrala och perifera nervsystemets farmakologi Respirationens och cirkulationens farmakologi Antiinfektiösa läkemedel Läkemedlens kontroll och förvaring

Förslag till disposition av studieplan min 1 (15 timmar)

ter-

Analgetika Sedativa Hypnotika Allmänanestetika Lokalanestetika Farmaka påverkande andning och andningsorgan Farmaka påverkande cirkulation och cirkulationsorgan Muskelrelaxantia

Anvisningar Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i materialkunskap och materielvård, klinisk fysiologi och anestesiologisk sjukvård samt på intensivvårdslinjen även ämnet intensivvård.

Farmakologi 30 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap i speciell farmakologi omfattande läkemedel, som förekommer inom anestesi- och operationssjukvård samt intensivvård, kunskap om kontroll av läkemedel samt deras förvaring på anestesi- och intensivvårdsavdelningar.

Undervisningen skall utgöra en fortsättning och fördjupning av grundutbildningens farmakologi. Diagnostiskt prov bör ges för att lärarna skall få en uppfattning om enskilda elevers kunskapsnivå. Kursen skall syfta till att ge eleven en ingående kännedom om de inom anestesiologin, operationssjukvården och intensivvården använda farmakas inverkan på organ och organsystem. Särskilt skall h ä r framhållas att vid det anestesiologiska arbetet ett flertal farmaka brukar användas samtidigt och att dessa farmaka ofta är mycket verksamma medel som används till patienter i ett kritiskt sjukdomsskede. Dessutom bör framhållas de biverkningar, som vissa av dessa läkemedel kan framkalla. Undervisningen bör fördelas mellan klinisk farmakolog, anestesiolog och apotekare. Kunskapsprov skall ges.

198 blem, som är speciella för anestesi- och operationssjukvård samt intensivvård.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i fysiologi, sjukdomslära med klinisk bedömning, klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien, operationslära och anestesiologisk sjukvård.

Förslag till disposition av studieplan min 2 (15 timmar)

Huvudmoment

Yrkeshygien Personlig hygien Isoleringsteknik

ter-

Antiinfektiösa läkemedel Blodfarmaka Hormoner Toxikologi Farmaka påverkande matsmältningskanalen Dermatologiska medel Läkemedelskontroll Läkemedelsförvaring

Förslag till disposition av studieplan min 1 (6 timmar)

ter-

Arbetsplatshygien på anestesi- och operationsavdelning Hälsokontroll Förebyggande åtgärder mot infektion från patients luftvägar och utandningsluft Åtgärder mot kontaktsmitta.

Anvisningar

Anvisningar

Undervisningen utgör en fortsättning av farmakologiundervisningen i termin 1. En väsentlig del bör omfatta genomgång av antiinfektiösa läkemedel, dermatologiska medel samt toxikologi. Undervisningen bör fördelas mellan klinisk farmakolog, anestesiolog och apotekare. Kunskapsprov skall ges.

Undervisningen, som bygger på under grundutbildningen inhämtade kunskaper i bl. a. mikrobiologi, bör ske i början av praktikperioden, så att eleverna redan från början handlar på ett ur såväl patient- som personalsynpunkt hygieniskt betryggande sätt. Undervisningen bör meddelas av sjukhushygieniker (bakteriolog) i samråd med anestesiolog och skolans lärare.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med speciell fysiologi, sjukdomslära med klinisk bedömning, anestesiologisk sjukvård och intensivvård.

Förslag till disposition min 2 (4 timmar)

av studieplan ter~

Arbetsplatshygien på intensivvårdsavdelning Isoleringsteknik i intensivvård. Klinisk mikrobiologi sjukvårdshygien

och

10 timmar Mål Undervisningen skall ge ökad kunskap om de hygieniska p r o -

Anvisningar

De särskilda förhållanden som krävs ur arbetshygienisk synpunkt på en isoleringsavdelning eller intensivvårdsavdelning skall behandlas. Med isoleringsteknik förstås såväl patienthygieniska

199 som lokalhygieniska problem. Undervisningen bör meddelas av sjukhushygieniker i samråd med anestesiolog och skolans lärare.

Samverkan

Under den första terminen skall samo r d n i n g ske med undervisningen i operationslära och anestesiologisk sjukvård. Under den andra terminen skall samordning ske med undervisningen i intensivvård.

Materialkunskap

och

materielvård

20 timmar Kursplanen är gemensam för intensivvårds- och anestesisjukvårdslinjerna.

Mål Undervisningen skall ge ökad kunskap och fördjupad insikt om funktionsområden och funktionssätt samt vården av den materiel, som används inom anestesiologisk sjukvård, kunskap och fördjupad insikt om respiratorer och elektroniska övervakningsinstrument samt dialysapparatur, kunskap om säkerhetskrav och säkerhetsföreskrifter samt tillämpning av dessa.

Förslag till disposition av studieplan min 1 (10 timmar)

ter-

Operationsavdelningens fasta och lösa inventarier, såsom operationsbord, operationsbelysning m. m. Teknisk apparatur Rengörings- och steriliseringsapparatur Diatermiapparater Elektriska apparater, ledningar och kontakter Sugar Narkos- och andra gasapparater Kirurgiska instrument och utensilier Allmänkirurgiska instrument Optiska instrument Suturmaterial Plastmaterial Injektions-, infusions- och transfusionsmateriel Förbandsmaterial Övrigt förbrukningsmaterial Säkerhetskrav och säkerhetsbestämmelser.

Förslag till disposition av studieplan min 2 (10 timmar)

ter-

Respiratorer Apparatur för oblodiga mätnings- och registreringsmetoder Apparatur för blodiga mätnings- och registreringsmetoder Apparatur för peritoneal- och hemodialys Säkerhetskrav och säkerhetsbestämmelser.

Huvudmoment

Operationsmateriel Injektions-, infusions- och transfusionsmateriel Narkosapparatur Respiratorer Registreringsapparatur Dialysapparatur Annan teknisk apparatur

Anvisningar

Undervisningen avser att ge eleven ingående kunskap om de mångskiftande engångs- och flergångsmateriel, som förekommer på operations- och intensivvårdsavdelningar. Denna kunskap utgör en grundförutsättning för rätt sköt-

200 sel av respektive materiel. Såväl daglig som fortlöpande vård belyses med hänsyn till tekniska och hygieniska synpunkter. I avsnittet om teknisk apparatur behandlas konstruktion, funktion, skötsel samt kontroll- och säkerhetsåtgärder. Därvid bör undervisningen anknytas till elevens kunskaper i elektricitetslära och övriga tillämpliga delar i ämnet fysik. Speciell vikt bör läggas vid förebyggande av statisk elektricitet. Vid undervisning om de kirurgiska instrumenten och deras vård betonas de speciella åtgärder, som är nödvändiga i den dagliga och fortlöpande skötseln för vidmakthållande av instrumentens funktionsduglighet och tillförlitlighet. Synpunkter på tillämpningen av gällande författningar, cirkulär och allmänna anvisningar för att öka säkerheten vid handhavandet av olika materiel och apparater bör integreras. Undervisningen bör meddelas av läkare och sjukhusingenjör samt av skolans lärare. Kunskapsprov skall förekomma.

Huvudmoment

Symtomatologi Journalföring och journalbedömning Klinisk bedömning

Förslag till disposition av studieplan termin 1 (9 timmar) Symtomatologi och klinisk bedömning av patienter med de vanligaste sjukdomarna i respirationsorganen cirkulationsorganen nervsystemet utsöndringsorganen

Förslag till disposition av studieplan termin 2 (11 timmar)

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i fysik, klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien, operationslära, anestesiologisk sjukvård respektive intensivvård.

Sjukdomslära 20 timmar

kännedom om viktigare journaluppgifter om anamnes, status, laboratorieoch röntgenundersökningar, förmåga att genom egna iakttagelser av den sjuke komplettera bilden av aktuellt status så att det kan ge förståelse för och vägledning i arbetet, fördjupad kunskap inom pediatrik och geriatrik.

med klinisk

bedömning

Kursplanen är gemensam för intensivvårds- och anestesisjukvårdslinjerna. Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om vanliga sjukdomars symtomatologi,

Symtomatologi och klinisk bedömning av barn och åldringar med sjukdomar i respirationsorganen cirkulationsorganen nervsystemet Symtomatologi och klinisk bedömning av patient med sjukdom i de endokrina organen Symtomatologi och klinisk bedömning av patienter med systemsjukdomar sjukdomar i digestionskanalen. Anvisningar

Vid undervisningen om de vanligaste sjukdomarnas symtomatologi bör hu-

201 vudvikten läggas vid de symtom, vars underlag kan tänkas integrera i de vitala funktionernas fysiologi och den behandling som därav kan erfordras. I den andra terminen skall tyngdpunkten i undervisningen ligga på de avsnitt som berör barn och åldringar. Undervisningen bör meddelas av läkare inom berörda specialiteter i samråd med anestesiolog och skolans lärare. Kunskapsprov skall ges gemensamt med prov i speciell fysiologi. Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i speciell fysiologi och anestesiologisk sjukvård respektive intensivvård.

Intensivvård 42 timmar

Förslag till disposition av studieplan min 2 (42 timmar)

ter-

Allmänna principer för vården av medvetslösa patienter Vård och behandling vid akut hjärtaffektion Vård och behandling av hypo- och hypertermiska patienter Hypotermi som behandlingsform Behandling av hyper- och hypotensionstillstånd Syrgasbehandling inklusive h y p e r b a r behandling Vård av brännskadad med avseende på lokalbehandling och aseptik Tekniskt förfarande vid peritonealdialys och hemodialys Respiratorbehandling, indikationer och utförande jämte apparatkännedom och vård av patienter inom olika åldersgrupper.

Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om principer för speciella vård- och behandlingsformer som används vid intensivvård av patienter samt därtill hörande former av teknisk och personell övervakning. Huvudmoment

Behandling och vård av patienter vid medvetslöshet vid akut hjärtaffektion vid hypo- och hypertermi vid hypo- och hypertension vid brännskada Behandling av patienter med konstgjord andning med understödd och konstgjord cirkulation med hypotermi med dialys med respirator Övervakning med och utan tekniska hjälpmedel

Anvisningar

Undervisningen skall ges i den andra terminen. Undervisningen avser främst att ge sjuksköterskan mentalhygieniska, tekniska och allmänt praktiska synpunkter på nämnda vårdformers tilllämpning inom intensivvården. Man bör sträva efter ett fördjupande av elevens kunskaper om de särskilda psykiska faktorer, som rör vården av svårt sjuka inom en särskild enhet jämte de nödvändiga kontakterna med de sjukas anhöriga. Eleven skall också bibringas ingående kännedom om inom intensivvården använd specialapparatur och dess praktiska handhavande och därmed sammanhängande säkerhetsföreskrifter. Olika typer av respiratorer skall genomgås och deras användning i olika kliniska sammanhang ingående behandlas. Defibrillatorer, pace makers och apparatur för registrering av EKG, EEG, respiration, olika tryckförhållan-

202 den m. m. liksom övrig apparatur torde med fördel genomgås i seminarier och diskussioner, samt med utnyttjande av film. Film torde för demonstration av flertalet behandlingsförlopp vara en utmärkt undervisningsform. Synpunkter på tillämpningen av gällande författningar, cirkulär och allmänna anvisningar för att öka säkerheten vid handhavandet av olika läkemedel, materiel och apparater bör integreras. Undervisningen bör meddelas av anestesiolog och läkare inom berörda specialområden samt skolans lärare. Kunskapsprov skall ges.

Samverkan

Undervisningen bör samordnas med kursen i klinisk och speciell fysiologi, farmakologi, klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien, vätskebalans och sjukdomslära med klinisk bedömning.

Anestesiologisk

sjukvård

55 timmar Kursplanen är gemensam för vidareutbildningslinjerna i intensivvård, anestesisjukvård och operationssjukvård. Mål Undervisningen skall ge kunskap i handläggning av anestesiologiska arbetsuppgifter inom allmänkirurgisk operationsverksamhet, ingående klinisk kunskap om olika anestesimedels administration och verkningssätt, kunnighet i omhändertagandet av patient med sviktande vitala funktioner. Huvudmoment

Omhändertagande av patient med akut sviktande vitala funktioner Anestesiformer, förberedelse, utförande

och avslutning vid allmänkirurgiska ingrepp Säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder vid anestesiologiskt arbete Narkosapparatur Övervakning under operation och i uppvakningsskedet

Förslag till disposition av studieplan termin 1 (41 timmar) och termin 2 (14 timmar) Konstgjord andning, understödd och konstgjord cirkulation Preoperativa åtgärder för anestesins genomförande inklusive premedicinering och premedicineringsmedel Iordningställande av a p p a r a t u r och anestesimateriel Omhändertagande av patient Uppläggning av patient på operationsbord Punktionsteknik Apparatur. Explosionsprofylax Anestesijournal Utrustning och teknik för intubation Narkosstadier Anestesimedel och anestesimetoder Inhalationsmedel och inhalationsnarkos Intravenösa narkosmedel och intravenös narkos Rektalnarkos Muskelrelaxantia Lokalbedövningsmedel, lokalanestesier Anvisningar

I undervisningen skall stor vikt läggas vid omhändertagandet av patient ur såväl mentalhygienisk som övriga synpunkter, vad gäller såväl förberedelser och inledning av olika anestesier som övervakning av patienten under pågående och efter avslutad anestesi. De tekniska åtgärderna för iordningställande av apparatur och anestesimedel måste ingående behandlas. Delmomentet

203 säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder vid anestesiologiskt arbete och vid handhavandet av narkosapparatur penetreras noggrant. Förslaget till studieplanens disposition är gemensamt för termin 1 och 2 för att ge lärarna valfrihet beträffande uppdelningen. Undervisningen skall meddelas av anestesiolog och skolans lärare. Kunskapsprov skall ges.

Samverkan

Undervisningen kräver samordning med övriga ämnen, där fysiologi, farmakologi och sjukdomslära med klinisk bedömning särskilt må framhållas.

Operationslära 25 timmar Kursplanen är gemensam för intensivvårds-, anestesisjukvårds- och operationssjukvårdslinjerna.

Mål Undervisningen skall ge kunskap om allmänna principer och metoder för operativa ingrepp samt för övriga kirurgiska behandlingar och undersökningar som förekommer på operationsavdelningar, kunnighet i instrumentering och assistans vid mindre kirurgiska ingrepp och undersökningar, kunskap om operationsförberedelser och erforderligt efterarbete.

Huvudmoment

Operationsavdelningens planering och utformning Instrumentering och assistans vid operationer och undersökningar samt föroch efterarbete i samband därmed.

Förslag till disposition av studieplan min 1 (25 timmar)

ter-

Operationsavdelningens planering och utformning Läge, rum, ventilation, belysning m. m. Operationsförberedelser Patient Personal Operationsrum Utensilier Patientens olika lägen vid operationer och undersökningar Allmän operationsteknik Snitt Blodstillning Suturteknik Dränage Friläggning av ven Tracheotomi m. m. Transplantationer Endoskopier Gipsar och övriga fixationsförband Anvisningar

Beträffande operationsavdelningens planering och utformning bör endast principiella synpunkter behandlas. Detaljer som berör avdelningens utrustning ingår i ämnet materialkunskap och materielvård. I avsnittet om operationsförberedelser behandlas omhändertagandet av patienten, såsom kontroll av patientens identitet, planerat ingrepp m. m. För övrigt bör tonvikt läggas på det tekniska utförandet. Där upptages t. ex. tekniken vid handtvätt och handdesinfektion, sterilklädsel, uppdukning till operation, desinfektion och sterilklädning av operationsfältet. Synpunkter som direkt berör mikrobiologiska problem hänförs till ämnet klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien. Undervisning i operationsteknik ges av såväl läkare som kliniklärare. De

204 avsnitt som berör det tekniskt operativa utförandet i förhållande till patientens sjukdom meddelas av läkare. Klinikläraren undervisar om de moment, som omfattar instrumentering, varvid p r i n c i p e r beträffande instrument, suturer m. m. behandlas. Instrument- och bukdukskontroll bör speciellt beaktas. Beträffande åtgärder efter operation upptages speciella synpunkter som berör patientens förband, dränage, överflyttning från operationsbord, rapport om ordinationer m. m. Vidare behandlas åtgärder för avslutande kontroller, omhändertagande av p r e p a r a t och prov m. m. samt speciella åtgärder angående operationsrum och utensilier. Mikrobiologiska synpunkter belyses i ämnet klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien. Undervisningen meddelas av läkare, skolans lärare, specialutbildad sjuksköterska m. fl. Kunskapsprov skall ges. Samverkan

Som ovan nämnts samordnas undervisningen med klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien, materialkunskap och materielvård samt dessutom med anestesiologisk sjukvård. Katastrofmedicin 25 timmar Gemensam kursplan är utarbetad för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 179.) Utbildningsorientering 6 timmar Kursplanen är gemensam för intensivvårds- och anestesisjukvårdslinjerna.

Mål Undervisningen skall ge förtrogenhet med utbildningens uppläggning och orientering om möjligheter till fortsatta studier, orientering om kompetenskrav till olika sjuksköterskebefattningar samt anställningsförhållanden. Förslag till disposition av studieplan Översikt över utbildningen Utbildningens uppläggning i respektive termin mål, ämnen, studiegång, lärare och handledare, utbildningsplatser, kursfordringar Orientering om möjlighet till fortsatta studier fortbildning, högre administrativ utbildning, lärarutbildning, akademiska studier samt studier utomlands Kompetenskrav och anställningsförhållanden Anvisningar

Timmarna fördelas mellan de två terminerna. Förutom information om utbildningens uppläggning skall eleven informeras om sitt ansvar för utbildningsresultatet och vikten av aktivt engagemang i diskussioner och seminarier samt stimuleras att noga planera sina studier. En stor del av kursinnehållet i olika ämnen skall inhämtas genom studier av anvisad litteratur, vilket ställer stora krav på elevens förmåga till planering av studietiden och till självständigt arbete. Utöver den orientering som ges vid respektive termins början av skolans lärare bör en introduktion till varje ämne ges av vederbörande lärare.

B I L A G A 3.4

Anestesisj ukvard

Alfabetiskt register Administration och arbetsledning Administration, speciell Anestesiologisk sjukvård Farmakologi Fysik Fysiologi, allmän Fysiologi, klinisk Fysiologi, speciell Katastrofmedicin Klinisk kemi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Operationslära Orientering om operationsteknik Sjukdomslära med klinisk bedömning Utbildningsorientering Vätskebalans

206 206 208 207 207 206 206 206 210 207 208 208 210 210 208 210 207

Anes tesisj ukvård

Administration

och

arbetsledning

50 timmar Gemensam kursplan har utarbetats för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 176.)

Speciell administration 20 timmar Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Allmän

fysiologi

30 timmar Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Klinisk

fysiologi

30 timmar Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Speciell

fysiologi

Huvudmoment

Respiration Cirkulation Nutrition Utsöndring Förslag till disposition av studieplan termin 2 (35 timmar) Respiration Atelektaser Emfysem Bronchiektasier Ödem och infektioner Fibros Allergier Pneumo-, hydro-, hemothorax Cirkulation Rytmrubbningar Hjärtinsufficiens Hyper- och hypotoni Perifera kärlrubbningar Nutrition Ämnesomsättningsrubbningar Utsöndring Glomeruliaffektion Tubuliaffektion Oliguri-anuri

35 timmar Mål

Anvisningar

Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om vanliga avvikelser i respirations-, cirkulationsoch utsöndringsorganens fysiologi samt inom nutritionen.

Undervisningen i speciell fysiologi skall vara inriktad på ett fördjupande av tidigare kunskaper jämte framhållande av sådana avvikelser från normala fysiologiska förhållanden, som

207 h a r betydelse i det anestesiologiska ar*betet. Undervisningen bör meddelas av anestesiolog i samarbete med invärtesmedicinare. Kunskapsprov skall förekomma och ges gemensamt med prov i sjukdomslära med klinisk bedömning.

Samverkan

Samordning skall ske med kursen i allmän och klinisk fysiologi, anestesiologisk sjukvård, sjukdomslära med klinisk bedömning och orientering om operationsteknik.

Klinisk

kemi

10 timmar Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Vätskebalans 10 timmar

Förslag till disposition av studieplan termin 2 (5 timmar) Vätske- och elektrolytförhållanden i samband med komplicerade akuta ingrepp och därav föranledd vätske- och elektrolytterapi Rubbningar i syra-basjämvikten. Acidos och alkalos Pediatriska vätskebalansproblem Anvisningar

Undervisningen skall bygga på och fördjupa tidigare inhämtade kunskaper och erfarenheter. Efter att under den första terminen ha ägnat den disponibla tiden åt förhållanden vid okomplicerade kirurgiska ingrepp ägnas tiden under den andra terminen åt förhållanden vid komplicerade ingrepp och i samband med operationer på barn. Undervisningen bör meddelas av anestesiolog, kirurg eller annan läkare med insikt i ämnet. Kunskapsprov skall ges gemensamt med prov i klinisk kemi. Samverkan

Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om vätskeomsättning, elektrolytbalans och syra-basjämvikt vid operativa ingrepp samt i samband med komplicerade akuta operationsingrepp.

Samordning skall ske med undervisningen i speciell fysiologi, klinisk kemi, sjukdomslära med klinisk bedömning och anestesiologisk sjukvård.

Fysik

Huvudmoment

15 timmar

Vätskeregulation Elektrolytomsättning Metaboliska förändringar efter trauma Syra-basjämvikt

Se kursplanen intensivvård.

för vidareutbildning i

Farmakologi Förslag till disposition av studieplan min 1 (5 timmar)

ter-

Dehydrering — hyperhydrering Elektrolytbalans Syra-basjämvikt i samband med okomplicerade kirurgiska sjukdomar

25 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap i farmakologi omfattande läkemedel, som används inom anestesi- och operationssjukvård,

208 kunskap om kontroll av läkemedel och deras förvaring på en anestesiavdelning.

Klinisk mikrobiologi sjukvårdshygien 6 timmar

och

Mål Huvudmoment

Centrala och perifera nervsystemets farmakologi Respirationens och cirkulationens farmakologi Antiinfektiösa läkemedel Läkemedlens kontroll och förvaring

Förslag till disposition av studieplan min 1 (15 timmar)

Huvudmoment

Yrkeshygien Personlig hygien

ter-

Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Förslag till disposition av studieplan min 2 (10 timmar)

Undervisningen skall ge ökad kunskap om de hygieniska problem, som är speciella för anestesi- och operationssjukvård.

Förslag till disposition av studieplan min 1 (6 timmar)

ter-

Se kursplanen för vidareutbildning intensivvård.

i

ter-

Antiinfektiösa läkemedel Blodfarmaka Hormoner, särskilt binjurehormoner Toxikologi Läkemedelskontroll Läkemedelsförvaring

Anvisningar

Undervisningen utgör en fortsättning av farmakologiundervisningen i termin 1. Stor vikt skall läggas vid genomgång av läkemedelskontroll och -förvaring samt antibiotikas användning och blandbarhet med olika infusionslösningar och farmaka. Undervisningen bör fördelas mellan klinisk farmakolog, anestesiolog och apotekare. Kunskapsprov skall ges. Samverkan

Undervisningen skall samordnas med speciell fysiologi, sjukdomslära med klinisk bedömning och anestesiologisk sjukvård.

Materialkunskap

och

materielvård

20 timmar Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Sjukdomslära

med klinisk

bedömning

20 timmar Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Anestesiologisk

sjukvård

105 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap i handläggning av anestesiologiska arbetsuppgifter inom allmänkirurgisk operationsverksamhet, kunskap i handläggning av anestesiologiskt arbete inom kirurgins olika specialområden,

209 ingående klinisk kunskap om olika anestesimedels administration och verkningssätt inom såväl allmänkirurgisk som specialkirurgisk operationsverksamhet, kunnighet i omhändertagandet av patient med sviktande vitala funktioner inom såväl allmänkirurgisk som specialkirurgisk operativ verksamhet.

Huvudmoment

Omhändertagande av patient med akut sviktande vitala funktioner Anestesiformer, förberedelse, utförande och avslutning vid allmänkirurgiska ingrepp Anestesiformer, förberedelse, utförande och avslutning vid specialkirurgiska ingrepp Säkerhetsföreskrifter och säkerhetsåtgärder vid anestesiologiskt arbete Narkosapparatur Apparatur för maskinell konstgjord andning Övervakning under operation och i uppvakningsskedet

Förslag till disposition av studieplan termin 1 (41 timmar) och termin 2 (14 timmar) Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Förslag till disposition av studieplan min 2 (50 timmar)

ter-

Specialutrustning och respirator Praktisk användning av mät- och registreringsapparatur Specialproblem vid thoraxoperationer inklusive konstgjord cirkulation neurokirurgiska operationer hypotension hypotermi 14— 612671

öron-, näs- och halsingrepp barnanestesier obstetriska operationer

Anvisningar

Undervisningen är en direkt fortsättning på det som givits under den första terminen samt under andra terminens 14 första timmar i anestesiologisk sjukvård. Undervisningen skall ge ingående kunskaper i de problem, som möter inom områden för speciell anestesiologi samt erforderlig fördjupning av tidigare inhämtade kunskaper. Mentalhygieniska och övriga synpunkter på bemötande, omhändertagande och vård av patienter inom dessa specialområden skall integreras i undervisningen. Eleven skall också få en ingående kännedom om de olika specialapparaternas funktion och praktiska användning och de säkerhetsföreskrifter som gäller samt tillämpningen av dem. Olika typer av respiratorer skall ingående behandlas, liksom den kliniskt anestesiologiska användningen av respiratorn i samband med narkos. Vidare skall undervisning ges om defibrillatorer samt elektronisk utrustning för övervakning och registrering av temperatur, puls, elektrocardiogram, elektroencefalogram och olika former av tryckmätning. Undervisningen inom de enskilda specialområdena bör till en del med fördel kunna ske i form av seminarier och diskussioner. Undervisningen skall meddelas av anestesiolog och skolans lärare. Skriftligt kunskapsprov i speciell anestesiologi skall ges.

Samverkan

Undervisningen kräver samordning med övriga ämnen, där fysiologi, farmakologi och sjukdomslära med klinisk bedömning särskilt må framhållas.

210 Operationslära 25 timmar Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Orientering 10 timmar

om

operationsteknik

Mål Undervisningen skall ge en allmän orientering om de operativa ingreppens teknik och om krav på anestesins handläggning.

Huvudmoment

Orientering om operationsteknik vid intrakraniella ingrepp intrathorakala ingrepp intraabdominella ingrepp kärl- och transplantationsingrepp ortopediska ingrepp ingrepp i öron, näsa och hals urologiska och gynekologiska ingrepp ingrepp på endokrina organ Krav på handläggning av anestesier i anslutning till nämnda ingrepp. Förslag till disposition av studieplan min 2 (10 timmar)

gallvägs- och parenchymingrepp mag-tarmingrepp i bäcken- och urogenitalregion i kärl i skelett i öron, näsa och hals i endokrina organ vid organtransplantationer Krav på handläggning av anestesier i anslutning till nämnda operativa ingrepp.

Anvisningar

Vid undervisningen skall huvudvikten läggas vid en sådan orientering om det kirurgiska ingreppet, att anestesi och vätskebehandling kan samordnas med detta och minska operationstraumat. Undervisningen bör meddelas av anestesiolog med erfarenhet från respektive specialområde eller av i anestesiologi erfaren kirurg inom berörda specialområden.

Samverkan

Samordning skall ske med undervisningen i anestesiologisk sjukvård.

ter-

Orientering om operativa ingrepp och operationsteknik i centrala nervsystemet vid blödningar missbildningar tumörer i thorax vid trauma ingrepp på lunga, hjärta och kärl i buken vid trauma

Katastrofmedicin 25 timmar Gemensam plan är utarbetad för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 179.)

Utbildningsorientering 6 timmar Se kursplanen för vidareutbildning intensivvård.

i

B I L A G A 3.5

Operationssjukvård

Alfabetiskt register Administration och arbetsledning Administration, speciell Anatomi Anestesiologisk sjukvård Farmakologi Fysik Fysiologi, allmän Katastrofmedicin Klinisk kemi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Operationslära Sjukdomslära med klinisk bedömning Utbildningsorientering Vätskebalans

212 212 212 218 214 213 213 219 213 215 216 218 217 219 213

Operationssjukvård

Administration 50 timmar

och

arbetsledning

Gemensam kursplan har utarbetats för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se bilaga 3.1, sid. 176.)

Speciell administration 20 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap om operationsavdelningens organisation, insikt i administrativa funktioner och rutiner på en operationsavdelning samt kunnighet i att tillämpa dessa, förmåga att fungera som lagledare för underställd personal inom en kirurgisk operativ enhet. Förslag till disposition av studieplan min 2 (20 timmar)

ter-

Operationssköterskans ansvarsområde Operationsavdelningens funktion och organisation Kommunikation och samarbete inom avdelningen och med sjukhusets övriga avdelningar Arbetsplanering och personalledning

gruppanda inom det arbetslag, som bildar en kirurgisk operativ enhet. Vidare behandlas de speciella kommunikationsproblem, som förekommer på en operationsavdelning samt mellan operationsavdelningen och sjukhusets övriga avdelningar. Vid genomgång av avdelningens organisation och arbetsplanering ägnas speciell tid åt diskussion om principer för planering av operationsprogram. Där behandlas operationernas ordningsföljd med utgångspunkt i patientens tillstånd, tillgänglig personal, antal operationsrum och övriga resurser. Eleverna bör ges övning i att göra upp arbetstidsschemata, arbetsinstruktioner, arbetsbeskrivningar m. m. Undervisningen ges i form av diskussioner och seminarier. Undervisningen meddelas av skolans lärare och specialutbildad sjuksköterska. Samverkan

Undervisningen samordnas med kursen i administration och arbetsledning samt operationslära.

Anatomi 15 timmar Mål

Anvisningar

I undervisningen behandlas operationssköterskans roll som lagledare och speciella principer för skapande av god

Undervisningen skall ge fördjupad anatomikunskap som nödvändig grund för undervisningen i operationslära.

213 Vätskebalans

Huvudmoment

5 timmar

Topografisk anatomi Mål Förslag till disposition av studieplan min 2 (15 timmar)

ter-

Bukväggens och bröstväggens anatomi med särskild hänsyn till operationssnitten Bukorganens topografiska anatomi särskilt med hänsyn till dess betydelse inom kirurgin Bröstorganens topografi Nerv- och kärlsystemets topografi med speciell hänsyn till operativa ingrepp

Undervisningen skall ge fördjupad insikt om vätskeomsättning och elektrolytbalans samt syra-basjämvikt vid operativa ingrepp. Huvudmoment

V ätskeregulation Elektrolytomsättning Metaboliska förändringar efter trauma Syra-basjämvikt

Förslag till disposition av studieplan min 1 (5 timmar) Anvisningar

Grundläggande kunskaper i anatomi förutsattes inhämtade u n d e r grundutbildningen. Stor vikt bör vid undervisningen läggas vid praktiskt viktiga anatomiska faktorer. Undervisningen bör meddelas av kirurgiskt verksam läkare.

Samverkan

Undervisningen bör nära samordnas med kursen i operationslära.

Allmän

ter-

Dehydrering — hyperhydrering Elektrolytbalans Syra-basjämvikt i samband med okomplicerade kirurgiska sjukdomar

Anvisningar

Undervisningen skall ge fördjupade kunskaper om vätske- och elektrolytbalansproblemen samt syra-basjämvikten i samband med okomplicerade kirurgiska sjukdomar. Kunskapsprov ges gemensamt i ämnena vätskebalans och klinisk kemi. Undervisningen bör meddelas av anestesiolog, kirurg eller annan läkare med insikt i ämnet. Samverkan

fysiologi

30 timmar Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Undervisningen samordnas med kursen i allmän fysiologi, klinisk kemi och anestesiologisk sjukvård.

Fysik Klinisk

10 timmar

kemi

10 timmar Se kursplanen för vidareutbildning intensivvård.

Mål i

Undervisningen skall ge ökad kunskap om de fysikaliska lagar,

214 som utgör förutsättningar för förståelse av olika fysikaliska skeenden inom anestesiologi och operationssjukvård.

Farmakologi 30 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap i speciell farmakologi omfattande läkemedel, som förekommer inom anestesi- och operationssjukvård, kunskap om läkemedlens förvaring på en operationsavdelning.

Huvudmoment

Gaslagar Elektricitetslära med elektronik "V ärmelära Mekanik

Huvudmoment

Förslag till disposition av studieplan min 1 (10 timmar)

ter-

Ångtryck Partialtryck Förgasning, flöde, diffusion och osmos Statisk elektricitet Tillämpad elektricitetslära jämte säkerhetstest Ventiler Flödesmätare Tryckmätning Sugar

Antiinfektiösa läkemedel Centrala och perifera nervsystemets farmakologi översikt av röntgenkontrastmedel Läkemedlens kontroll och förvaring

Förslag till disposition av studieplan min 1 (15 timmar)

Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Förslag till disposition av studieplan min 2 (15 timmar) Anvisningar

Undervisningen skall inriktas på att bibringa eleven fördjupade kunskaper om gaser och deras kliniska användning, kännedom om elektronikens grundläggande principer, tillämpade på användningsområden inom anestesi och operation samt kännedom om mekanikens principer tillämpade på anestesiologisk och kirurgisk apparatur. Undervisningen bör meddelas av sjukhusingenjör.

ter-

ter-

Antiinfektiösa läkemedel Blodfarmaka Hormoner Röntgenkontrastmedel Toxikologi Läkemedelskontroll Läkemedelsförvaring Anvisningar

Samverkan

Undervisningen utgör en fortsättning av farmakologiundervisningen i termin 1. En väsentlig del bör omfatta genomgång av antiinfektiösa läkemedel. Undervisningen bör meddelas av klinisk farmakolog, anestesiolog och apotekare. Kunskapsprov skall ges.

Undervisningen samordnas med kursen i materialkunskap och materielvård, anestesiologisk sjukvård samt operationslära.

Undervisningen samordnas med kursen i allmän fysiologi, klinisk mikrobiologi

Samverkan

215 och sjukvårdshygien, anestesiologisk sjukvård och operationslära.

Klinisk mikrobiologi sjukvårdshygien

och

36 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om de smittämnen som kan förorsaka infektioner inom såväl den allmänna kirurgin som kirurgins subspecialiteter, ökad kunskap om smittspridningsvägar p å operations- och intensivvårdsavdelningar samt om förebyggande åtgärder mot spridning av sjukhusinfektioner, ökad kunskap om hur en hög hygienisk standard upprätthålls på en operationsavdelning. Huvudmoment

Yrkeshygien Personlig hygien Sjukdomsalstrande mikroorganismer Postoperativa infektioner Smittvägar Desinfektion och desinfektionsmetoder Sterilisering och steriliseringsmetoder Förslag till disposition av studieplan min 1 (6 timmar)

ter-

Arbetsplatshygien på operationsavdelning Hälsokontroll Förebyggande åtgärder mot infektion från patients luftvägar och utandningsluft Åtgärder mot kontaktsmitta Förslag till disposition av studieplan min 2 (30 timmar)

ter-

Kort historik. De viktigaste bakterierna och de sjukdomar de förorsakar särskilt inom kirurgin

Sjukhusinfektionernas roll i dåtida, nuvarande och framtida sjukvård Sjukhusets särprägel som epidemiologisk miljö Smittkällor: personal, patienter, aktiviteter Smittvägar: direkt kontaktsmitta, droppsmitta, indirekt kontaktsmitta, miljösmitta Smittad population: patientens allmänna hälsotillstånd och ålder, typ av operation, inplantering av främmande kroppar m. m. Provtagningsteknik samt förvaring och transport av kliniska prov. Metoder vid epidemiologiska miljöundersökningar Förebyggande åtgärder mot sjukhusinfektioner Operationsavdelningens planering Speciella åtgärder för att öka operationsavdelningens hygieniska standard Avdödning av smittämne Dekontaminering, desinfektion, sterilisering Fysikaliska metoder: flambering, torr värme, fuktig värme, ultraviolett ljus, joniserande strålning Kemiska metoder: vätskor, gaser Kombinationsmetoder Metoder för kontroll av avdödning Biologiska metoder: stickprov, sporpaket Processkontroll: tape, temperaturtryckmätning, dosimetri Praktisk tillämpning av allmänna hygieniska metoder för att förebygga smittspridning Hand- och huddesinfektion Munsky ddshygien Omhändertagande och smittrening av viss teknisk utrustning Städfunktioner Förutsättningar — inredningsteknik Organisation Metodik: torra, fuktiga, våta metoder

216 Förhållande mellan material och metod Skyddskläder Rengöring efter ren operation Smittrening efter oren operation Omhändertagande av infektiöst avfall och transporter inom operationsavdelningen Bädden som hygieniskt problem Engångsmateriel: fabriks- och sjukhusförpackade, hantering och lagerhållning CSB:s färgkod för karakterisering av materiel ur hygienisk synpunkt Organisatoriska synpunkter Personalproblem. Bakteriologisk kontroll. Intermittenta och kroniska bacillbärare. Problemet farliga spridareavstängning-omplacering Personalläkarens uppgifter Registrering av sjukhusinfektioner Hygien och smittskyddskommittéer Kommittéernas sammansättning och arbetsformer Bakteriologens och infektionsläkarens uppgifter Infektionssjuksköterskor med särskild uppgift inom hygienisk verksamhet.

själva operationssalen, interna komnunikationer, förbindelser med postoperativa enheter och vårdavdelningar, ventilation, ljusbestrålning, material för golv och väggar m. m. Under avsnittet hand- och huddesinfektion bör hudens bakteriologi under friska och sjukliga förhållanden behandlas. Handdesinfektion bör kcmpletteras med bakteriologisk demonstration. I avsnittet omhändertagande cch smittrening av viss teknisk utrustning skall behandlas den speciella utrustning, som inte kan smittrenas genmi gängse metoder. Dit räknas t. ex. en loskopiska instrument, narkosapparatur, hjärt-lungmaskin, operationsbord m. m. Undervisningen bör meddelas av bakteriolog, skolans lärare och sjuksköterska med särskild uppgift inom hygienisk verksamhet. Kunskapsprov skall ges. Samverkan

Undervisningen samordnas med kursen i operationslära, anestesiologisk sjukvård, materialkunskap och materielvård.

Anvisningar Undervisningen skall speciellt inriktas på de smittämnen som sprids inom operationsavdelningen. Desinfektions- och steriliseringsteknik bör behandlas ingående från såväl teoretiska som praktiska synpunkter och kompletteras med bakteriologiska demonstrationer. Eleven skall beredas tillfälle att själv utföra olika kontrollåtgärder, t. ex. placering av sporprover i gods som skall steriliseras. I avsnittet operationsavdelningens planering och speciella åtgärder för att öka operationsavdelningens hygieniska standard bör t. ex. följande behandlas: de olika rumsenheterna, deras inbördes placering för att nå ökad hygien inom

Materialkunskap

och

materielvård

42 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om operationsavdelningens inredning, apparatur, instrument och övrig materiel samt om tillämpningen av gällande författningar och säkerhetsföreskrifter, kunnighet i materielvård.

Huvudmoment

Fasta och lösa inventarier Teknisk apparatur Kirurgiska instrument och utensilier

217 Inplantationsmaterial Suturmaterial Injektions-, infusions- och transfusionsmateriel Förbandsmaterial Materialanskaffning

Förslag till disposition av studieplan min 1 (10 timmar) Se kursplanen intensivvård.

ter-

för vidareutbildning i

Förslag till disposition av studieplan min 2 (32 timmar)

instrumenten och deras vård betonas de speciella åtgärder, som är nödvändiga i den dagliga och fortlöpande skötseln för vidmakthållande av instrumentens funktionsduglighet och tillförlitlighet. Synpunkter på tillämpningen av gällande författningar, cirkulär och allmänna anvisningar för att öka säkerheten vid handhavandet av olika materiel och apparatur bör integreras. Undervisningen bör meddelas av läkare och sjukhusingenjör samt av skolans lärare. Kunskapsprov skall ges.

ter-

Teknisk apparatur Respiratorer Defibrillatorer Registreringsapparatur Orientering om TV-apparatur för operationsavdelningar Kirurgiska specialinstrument Inplantationsinstrument Materialanskaffning Säkerhetskrav och säkerhetsbestämmelser Anvisningar

Undervisningen avser att ge eleven ingående kunskap om de mångskiftande engångs- och flergångsmaterial, som förekommer på en operations- och anestesiavdelning. Denna kunskap utgör en grundförutsättning för rätt skötsel av respektive material. Såväl daglig som fortlöpande vård belyses med hänsyn tagen till tekniska och hygieniska synpunkter. I avsnittet om teknisk apparatur behandlas konstruktion, funktion, skötsel samt kontroll- och säkerhetsåtgärder. Därvid bör undervisningen anknytas till elevens kunskaper i elektricitetslära. Speciell vikt bör läggas vid förebyggande av statisk elektricitet. Vid undervisning om de kirurgiska

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i fysik, klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien, operationslära och anestesiologisk sjukvård.

Sjukdomslära

med klinisk

bedömning

9 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap om vanliga sjukdomars symtomatologi, kännedom om viktigare journaluppgifter inom anamnes, status, laboratorie- och röntgenundersökningar, förmåga att genom egna iakttagelser av den sjuke komplettera bilden av det aktuella tillståndet så, att det kan ge förståelse för och vägledning i arbetet. Huvudmoment

Symtomatologi Journalföring och journalbedömning Klinisk bedömning Förslag till disposition min 1 (9 timmar)

av studieplan

ter-

Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

218 Vid undervisningen om de vanligaste sjukdomarnas symtomatologi bör huvudvikten läggas vid de symtom, vars underlag kan tänkas integrera i de vitala funktionernas fysiologi och den behandling, som därav kan erfordras. Undervisningen bör meddelas av läkare inom berörda specialiteter i samr å d med anestesiolog och skolans lärare.

tioner, mindre ingrepp och undersökningar Instrumentering och assistans vid operationer och undersökningar samt föroch efterarbete i samband därmed.

Förslag till disposition av studieplan min 1 (25 timmar)

ter-

Se kursplanen för vidareutbildning i intensivvård.

Samverkan

Undervisningen samordnas med kursen i anestesiologisk sjukvård.

Anestesiologisk 55 timmar

sjukvård

Se kursplanen intensivvård.

för vidareutbildning i

Operationslära 90 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap om principer och metoder för operativa ingrepp samt för övriga kirurgiska behandlingar och undersökningar, som förekommer på operationsavdelning eller akut respektive kirurgisk mottagning, kunnighet i instrumentering och assistans vid kirurgiska ingrepp och undersökningar, kunnighet i operationsförberedelser och erforderligt efterarbete.

Huvudmoment

Operationsavdelningens planering och utformning Indikationer och principer för opera-

Förslag till disposition av studieplan min 2 (65 timmar)

ter-

Operationsförberedelser för speciella operationer Speciell operationsteknik Operationer av huvud, hals och bröst brösthåla bukvägg magsäck och tarm gallvägar, lever och mjälte njurar och urinvägar kvinnliga könsorgan genom laparotomi Vaginaloperationer Operationer av manliga könsorgan Operationer vid ortopediska sjukdomar frakturer, led-, ligament- och muskelskador neurokirurgiska sjukdomar och skador Operationer av öron, näsa och hals ögon Plastikoperationer Kärloperationer Endoskopier Tillämpliga delar av medicinalförfattningar, anvisningar och cirkulär som reglerar arbetet på en operationsavdelning.

219 Anvisningar

Undervisningen bygger på inhämtade kunskaper i termin 1 och avser h ä r att ge en fördjupning av dessa. Vidare behandlas principer för speciell opelationsteknik som förekommer vid olika avancerade operativa ingrepp och operationssköterskans uppgifter i samband därmed. Undervisningen om författningar, anvisningar och cirkulär ges lämpligen i form av diskussioner med utgångspunkt från valda ansvarighetsfall. Kunskapsprov ges. Utöver den undervisning, som är gemensam för alla elever, tillkommer speciell undervisning i anslutning till den kliniska praktik inom valfri kirurgisk subspecialitet respektive akut eller kirurgisk mottagning, som eleven själv valt. Denna undervisning kan bedrivas i form av enskilda studier eller grupparbeten med utgångspunkt från anvisad litteratur och avslutas med någon form av kunskapsredovisning. Undervisningen meddelas av läkare, skolans lärare, specialutbildad sjuksköterska m. fl.

Utbildningsorientering 9 timmar Mål Undervisningen skall ge förtrogenhet med utbildningens uppläggning och orientering om möjligheter till fortsatta studier, orientering om kompetenskrav till olika sjuksköterskebefattningar samt anställningsförhållanden. Förslag till disposition av studieplan Översikt över utbildningen Utbildningens uppläggning i respektive termin mål, ämnen, studiegång, lärare och handledare, utbildningsplatser, kursfordringar Orientering om möjlighet till fortsatta studier fortbildning, högre administrativ utbildning, lärarutbildning, akademiska studier samt studier utomlands Kompetenskrav och anställningsförhållanden. Anvisningar

Samverkan

Undervisningen samordnas med klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien, materialkunskap och materielvård samt anestesiologisk sjukvård.

Katastrofmedicin 25 timmar Gemensam kursplan är utarbetad för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 179.)

Timmarna fördelas mellan de två terminerna. Förutom information om utbildningens uppläggning skall eleven informeras om sitt ansvar för utbildningsresultatet och vikten av aktivt engagemang i diskussioner och seminarier samt stimuleras att noga planera sina studier. En stor del av kursinnehållet i olika ämnen skall inhämtas genom studier av anvisad litteratur, vilket ställer stora krav på elevens förmåga till planering av studietiden och till självständigt arbete. Utöver den orientering som ges vid respektive termins början av skolans lärare bör en introduktion till varje ämne ges av vederbörande lärare.

BILAGA 3.6

Mentalsjukvård

Alfabetiskt register Administration och arbetsledning Farmakologi Katastrofmedicin Neurologi och klinisk neurofysiologi Psykologi Psykiatri Psykiatrisk sjukvård Socialmedicin Utbildningsorientering

222 222 229 228 223 224 226 223 229

Men talsj ukvård

Administration 70 timmar

och

arbetsledning

Gemensam kursplan är utarbetad för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 176.)

Farmakologi 10 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap om farmakologiens ställning inom psykiatrien, kunskap om läkemedel i psykiatrisk praxis, deras indikationer, egenskaper, verkningar, biverkningar och administration, kunskap om risken för tillvänjning och om möjligheterna och metoderna att förebygga läkemedelsberoende.

Huvudmoment

Psykofarmakologiens avgränsning Allmän och speciell psykofarmakologi Risken för läkemedelsberoende

Förslag till disposition av studieplan l den kliniska introduktionskursen under slutet av teoretisk period 1 Farmakoterapiens ställning i psykiatrien allmän översikt och historisk tillbakablick

De vanligaste läkemedelsgrupperna Under den teoretiskt-praktiska perioden Läkemedlens farmakodynamiska egenskaper Klinisk användning av psykofarmaka — indikationer, kontraindikationer, doseringar, effekter, biverkningar I teoretisk period 2 Läkemedelsberoende och dess förebyggande Anvisningar

Undervisningen skall bygga på den tidigare, i grundutbildningen ingående farmakologikursen och inleds förslagsvis med diagnostiskt prov. Undervisningen inriktas på att ge eleven ingående kunskaper i psykofarmakologien. Tonvikten lägges därvid på den kliniska farmakoterapien med klargörande av dess roll som en del i det totala behandlingsprogrammet. Understrykas skall dessutom vikten av noggrann observation av den sjuke under pågående behandling med registrering av effekter och biverkningar. Särskilt beaktas den långvariga farmakoterapiens problem och främst risken för läkemedelsberoende. Undervisningen bör ges av psykiater eller om möjligt fördelas mellan psykiater och klinisk farmakolog. Samverkan

Undervisningen bör så långt möjligt samordnas med lämpliga delar av psy-

223 liiatri och psykiatrisk sjukvård samt neurologi och klinisk neurofysiologi.

Socialmedicin

(speciellt

socialpsykiatri)

20 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap om de delar av socialmedicinen som h a r speciell anknytning till den psykiatriska sjukvården, kunskap om socialpsykiatrin.

Huvudmoment

Samhällets olika sociala stöd- och hjälpformer för olika åldrar och vid olika slag av tillfälligt eller långvarigt handikapp Socialpsykiatri

Förslag till disposition av studieplan I den kliniska introduktionskursen under slutet av teoretisk period 1 Översikt över de socialmedicinska verksamhetsområdena och samhällets olika hjälp- och stödorgan Historisk tillbakablick Socialförsäkringssystemet Under den teoretiskt-praktiska perioden Socialhjälp, social hemhjälp och åldringsvård Barna- och ungdomsvård Nykterhetsvård Rehabilitering och arbetsvärd Familjerådgivning, abort-, steriliseringsoch kastreringsfrågor Au visningar

Undervisningen skall i introduktionsdelen ge eleven en kortfattad, översiktlig rekapitulation av det socialmedicinska ämnesområdet som grund för den följande koncentrationen på för-

djupade kunskaper inom socialpsykiatrien. Härvid skall huvudvikten läggas på de vårdområden som utgör en flytande gräns mellan psykiatrisk sjukvård och egentlig socialvård. Särskilt bör beaktas den problematik ur främst psykologisk synpunkt som är förknippad med möjligheterna för social återanpassning och risken för bestående invaliditet vid långvarig inaktivering. I avsnittet familjerådgivning skall även behandlas de mentalhygieniska aspekterna på verksamheten, vilket även är fallet i fråga om abort, steriliseringsoch kastreringsfrågorna. Undervisningen fördelas lämpligen mellan medicinsk och social expertis.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med motsvarande delar av psykiatrien. På vissa områden, åldringsvård, ungdomsvård, nykterhetsvård och familjerådgivning samt rehabilitering och arbetsvärd, torde detta även kunna genomföras i form av seminarier över enskilda fall med samtidig behandling ur psykiatrisk sjukvårdssynpunkt, klinisk psykiatrisk och socialpsykiatrisk synpunkt.

Psykologi 20 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap i psykologi, speciell kunskap i psykologi inom mentalsjukvård.

Huvudmoment

Repetition av huvudmoment i tidigare psykologiundervisning

224 Psykodynamik Gruppdynamik Klinisk psykologi

Förslag till disposition av studieplan Repetition av huvudmoment i tidigare psykologiundervisning historisk bakgrund, arbetsområden, metoder motivation perception inlärning Psykodynamik frustrations- och konfliktbeteende anpassningsmekanismer och deras anknytning till psykopatologi Gruppdynamik samspel mellan individ och grupp störningar i socialt samspel och dessas återverkan på individen gruppdynamiska aspekter på mentalsjukvården, dess vård- och arbetsmiljö Klinisk psykologi diagnostiska metoder terapeutiska metoder Anvisningar

Undervisningen i psykologi skall främst ge eleven handledning i psykologisk analys av olika psykiska störningar samt av yrkesroller, vård- och arbetsmiljö inom mentalsjukvården. Den skall bidraga såväl till etablerandet av önskvärd professionell attityd som till yrkets mentalhygien. Undervisningen bör ges jämsides med elevens praktik på vårdavdelning. Det är lämpligt att den ges i seminarieform och att pedagogiskt avpassade tillämpningsfall blir föremål för analys, såväl patienters sjukdomsanamneser som tillrättalagda exempel på sociala interaktionsstörningar på vårdavdelningar m. m. Läraren bör hjälpa eleven att integrera nytillfördja teoretiska kun-

skapsmoment och att överföra allmänna p r i n c i p e r till praktisk tillämpning genom att låta eleven själv b i d r a med exempel från sin egen erfarenhet, genom att utnyttja rollspel, AV-hjälpmedel och litteraturavsnitt liksom t i l lämpningsövningar i form av observationer, intervjuer, terapiåtgärder m. m. i samband med den praktiska vårdutbildningen. Träning bör bibringas i tekniken att använda handbokslitteratur etc. Den subjektiva bedömningens problematik bör belysas och metoder för säkrare observation och rapportgivning genomgås. Viss orientering om tackpsykologens roll i arbetslaget skall ges. En lämplig fördelning av timantalet kan vara att anslå fyra timmar till repetition och resten till psykodynamik, gruppdynamik och klinisk psykologi. Undervisningen bör meddelas av psykolog med klinisk inriktning.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med administration och arbetsledning samt psykiatri och psykiatrisk sjukvård. Enskilda arbetsuppgifter inom nämnda ämnen, vilka h a r utpräglad psykologisk anknytning, kan lämpligen genomföras med psykologiläraren såsom handledare. Likaså kan fackpsykologisk handledning äga rum vid praktik på vårdavdelning. Psykologiläraren kan vidare undervisa i vissa speciellt psykologiskt betonade moment inom andra ämnesområden.

Psykiatri 45 timmar Mål Undervisningen skall ge vidgad och fördjupad kunskap i psykiatri och mentalhygien,

225 utökad kunskap om de psykiska sjukdomstillståndens speciella problematik, framför allt ur diagnostisk och terapeutisk synpunkt, ökad förståelse för betydelsen av en integrerad behandling av psykiskt sjuka, varvid hänsyn särskilt bör tagas till interpersonella kommunikationsproblem, terapeutisk miljö och bästa möjliga återanpassning av den sjuke i samhället. Huvudmoment

Psykiatrins undersöknings- och behandlingsmetoder Legala aspekter på psykisk sjukdom Mentalhygien Barn- och ungdomspsykiatri De olika psykiska sjukdomssyndromen Rättspsykiatri Preventiv psykiatri Förslag till disposition av studieplan I den kliniska introduktionskursen under slutet av teoriperiod 1 Psykiatrisk undersökningsmetodik och psykiatrisk diagnos översikt av de psykiatriska behandlingsmetoderna Legala aspekter på psykisk sjukdom Mentalhygien Under den teoretiskt-praktiska

perioden

Barn- och ungdomspsykiatri Psykiska utvecklingsstörningar Psykopatier Toxikomanier Organiska hjärnsyndrom och organiskt betingade psykiska sjukdomstillstånd Psykotiska syndrom Neurotiska tillstånd Psykosomatiska sjukdomar Rättspsykiatri / teoriperiod 2 Preventiv psykiatri Familjepsykiatri 15—612671

Rådgivningsverksamhet Psykisk hälsovård och hälsovårdsupplysning Information och utbildning

Anvisningar

Kursen skall bygga på den tidigare, i grundutbildningen ingående undervisningen i psykiatri. Under den kliniska introduktionskursen i teoriperiod 1 ges en kortfattad och översiktlig rekapitulation av psykiatrisk undersökningsmetodik och diagnostik samt psykiatriska behandlingsmetoder med beaktande av nya principiella rön och framsteg inom ämnesområdet. Samma gäller beträffande mentalhygien och i fråga om legala aspekter på psykisk sjukdom. I förstnämnda hänseende skall särskilt beaktas interpersonella kommunikations- och relationsproblem i psykiatrisk sjukvård. De i introduktionskursen mera översiktligt behandlade ämnena skall i den fortsatta undervisningen kontinuerligt och naturligt vävas in i de olika delavsnitten med målsättningen att leda till ökad förmåga hos eleven att i en terapeutisk miljö kunna rätt förstå och aktivt engagera sig i det psykiatriska behandlingsprogrammet. Under den teoretiskt-praktiska perioden bör den katedrala undervisningen så mycket som möjligt anknytas till praktiska sjukvårdsproblem, helst genom att låta undervisningen byggas upp kring kliniska typfall som presenteras i form av patientdemonstrationer eller inom ramen för seminarier, gemensamma med annan undervisning, främst psykiatrisk sjukvård och socialmedicin. Under teoriperiod 2 skall de i det föregående inhämtade kunskaperna läggas till grund för undervisningen om den preventiva psykiatrien. Därvid

226 skall särskilt beaktas de allmänna och för olika sjukdomstillstånd mera speciella mentalhygieniska principer som syftar till att eliminera de psykologiska och sociala följderna — och därmed förebygga recidiv — av genomgången psykisk sjukdom. Familjepsykiatriens roll i detta sammanhang bör understrykas liksom rådgivningsverksamhet av olika slag. Den psykiska hälsovården och hälsovårdsupplysningen skall framhållas som medel för en bättre förståelse för psykisk sjukdom än vad hittills varit fallet i samhället. Bidragande härtill är informerande kontakt med och kontinuerlig fortbildning av icke direkt psykiatriskt engagerad personal inom sjukvård och socialvård. Undervisningen skall meddelas av psykiater. Kunskapsprov skall avläggas.

Huvudmoment

Psykologisk patientbehandling Grupp verksamhet Sjukvårdsteknik

Förslag till disposition av studieplan teoretisk period 1 Ämnesorientering kursplan självstudier, enskilda uppgifter, grupparbeten presentation av sjukhuset Inventering av de erfarenheter som gjorts under praktiktiden Den vidareutbildade sjuksköterskans funktionsområde och arbetsuppgifter

Anvisningar till teoretisk period 1 Samverkan

Undervisningen skall under alla tre utbildningsperioderna på ett smidigt sätt nära samordnas med psykiatrisk sjukvård, vilket kräver ett ständigt samarbete mellan psykiater och skolans lärare. Seminarieformen bör därvid utnyttjas så mycket som möjligt. De socialmedicinska, socialpsykiatriska och mentalhygieniska aspekterna på psykisk sjukdom kan samtidigt väl tillgodoses.

Psykiatrisk

sjukvård

70 timmar Mål Undervisningen skall skapa förutsättningar för den vidareutbildade sjuksköterskan att utöva psykiatrisk sjukvård på olika omhändertagandenivåer i såväl öppen som halvöppen och sluten vård.

I orienteringen skall kursens omfattning, uppläggning och integrering med andra ämnen genomgås. Man redogör även för de undervisningsmetoder som skall komma till användning och anknytningen till den praktiska utbildningsperioden. För att lära känna den enskilda elevens kunskapsnivå bör under denna period ett diagnostiskt prov genomföras. Man får därigenom en bättre uppfattning om elevernas förutsättningar och kan anpassa undervisningen därefter. I diskussioner där eleverna fått förbereda sig för korta anföranden får de redogöra för sina erfarenheter från praktiktiden t. ex. vilka problem de mött som arbetsledare, som medlem i ett arbetslag och som sjuksköterskor. Eleverna lär på detta sätt snabbt känna varandra. Till de olika problemen kan man återkomma under kursens gång. Beträffande den vidareutbildade sjuksköterskans arbetsuppgifter redogöres här i översiktsform för hennes roll i

227 sjukvården samt som arbetsledare och handledare i såväl öppen som halvöppen och sluten vård. Särskilt bör hennes roll i sjukvården betonas, då den arbetsledande och undervisande funktionen ej kan genomföras på rätt sätt om ej vederbörande själv behärskar dessa arbetsuppgifter.

Förslag till disposition av studieplan teoretiskt-praktisk period

för

Psykologisk patientbehandling och gruppverksamhet Den enskilde patientens behandlingsbehov och vård psykiska störningar som grund för avvikande beteende observation av patientens psykiska och fysiska tillstånd, rapportering aktivering och rehabilitering som ledmotiv i patientbehandling anpassning av omhändertagande och vård av patienten till det minimum som krävs för att denna effektivt skall kunna utnyttja sina egna resurser så långt tillståndet medger (lägsta effektiva omhändertagandenivå) enhetlig vård vårdplaner lnterpersonella relationer samarbete mellan patienter och personal arbetslaget samarbetsfrågor inom sjukhuset samarbete med hem, anhöriga, arbetsplats, olika sociala instanser etc. personalkonferenser personal- och patientkonferenser Den terapeutiska miljön Sjukvårdsteknik vid undersökningar och behandlingar förberedelse av patienten samt iordningställande och kontroll av materiell utrustning utförande av eller assistans vid undersökning och behandling

eftervård och observation av patienten Anvisningar till teoretiskt-praktisk period

Undervisningen i psykologisk patientbehandling avser främst sjuksköterskans relationer i behandlingshänseende till den enskilde patienten. För gruppverksamheten måste sjuksköterskan även äga förmåga att indirekt via annan vårdpersonal agera med grupper av patienter. Undervisningen skall i första h a n d syfta till att ge sjuksköterskan insikt om betydelsen av och förmåga att kunna skapa den terapeutiska miljö som motsvarar patientens behov. Det bör framgå av undervisningen vilka förväntningar och krav omgivningen har på henne härvidlag, både inom och utom sjukhuset. I all psykiatrisk sjukvård är de inlerpersonella relationerna ett huvudtema, särskilt relationerna till patienterna. I detta sammanhang skall även betonas h u r sjukhuset fungerar som ett socialt system, sett ur sociologisk synpunkt, och hur man får en arbetsgrupp välmotiverad och samarbetsvillig. När det gäller den öppna och halvöppna vården kommer frågor in som berör hemmet, familjen, arbetsplatsen osv. För att få fram ett gott samarbete på alla nivåer torde konferenser av olika slag vara den bästa metoden. Detta kräver mycket undervisning i fråga om initiativtagande, självförtroende och uthållighet, eftersom en konferens i första h a n d skall vara det forum där varje deltagare kan yttra sig fritt och redogöra för sina relationer till olika patienter. Även när det gäller undervisningen i sjukvårdsteknik bör en helhetssyn eftersträvas, vilket i detta sammanhang innebär att även rent tekniska metoder används på ett psykologiskt riktigt sätt.

228 Stor vikt skall fästas vid elevens självverksamhet. Litteraturanvisningar bör genom skolans försorg ha tillställts eleven före kursens början. Vid kursens slut skall den anvisade kurslitteraturen vara inläst och redovisning av inhämtat kunskapsstoff ha skett. Viss del av undervisningen bör kunna läggas upp som diskussioner där en eller flera elever inleder. Eventuellt kan del av undervisningen läggas upp som övningslektioner där eleven får öva sig att undervisa i psykiatrisk sjukvård. Grupparbeten, framförallt i seminarieform, bör utnyttjas i största möjliga utsträckning. Särskilt betydelsefullt är att den teoretiska undervisningen utformas på ett sådant sätt att den kommer att utgöra ett naturligt underlag för elevens arbetsuppgifter i det praktiska avsnittet.

Förslag till disposition av studieplan teoretisk period 2

för

Litteraturstudier och tentamensläsning Redovisning av inhämtade kunskaper

las till regelbundet återkommande ämneskonferenser. Detta kan göra undervisningen enhetlig och välplanerad och anpassad till mentalsjukvårdens utveckling och därav uppkomna förändringar som berör sjuksköterskans arbetsuppgifter inom psykiatrisk sjukvård.

Neurologi och klinisk 14 timmar

neur o fysiologi

Mål Undervisningen skall ge kunskap om de cerebrala anfallssjukdomarna, särskilt epilepsi, kunskap om de övriga neurologiska sjukdomar som h a r allmänt psykiatriskt intresse och som förekommer inom ett mentalsjukvårdsklientel, kunskap om de speciella neurologiska undersökningsmetoderna inom neuroradiologi och neurokemi, kunskap om de kliniskt neurofysiologiska undersökningsmetoderna, särskilt EEG.

Huvudmoment Anvisningar till teoretisk period 2

Under denna period skall eleven slutföra sina arbetsuppgifter och skriftligt redovisa inhämtade kunskaper. Viss komplettering i olika ämnen kan bli nödvändig. Någon helt schemabunden undervisning bör ej anordnas. Undervisningen bör meddelas av skolans lärare.

Samverkan

Ämnet psykiatrisk sjukvård bör samordnas med framför allt ämnena psykiatri och psykologi, administration och arbetsledning. För att denna samordning skall kunna ske, är det nödvändigt att lärarna i dessa ämnen sam-

Neurofysiologi Neurologisk undersökningsmetodik Neurologiska syndrom av betydelse för psykiatrien

Förslag till disposition av studieplan Neurofysiologi Allmänna neurologiska undersökningsmetoder och deras teoretiska bakgrund De cerebrala vaskulära sjukdomstillstånden och omhändertagande av patienter med sådana tillstånd De degenerativa cerebrala sjukdomarna. Klassificering, klinik och behandlingsmöjligheter Epilepsins olika manifestationer. De s. k. e x t r a p y r a m i d a l sjukdomarnas kläs-

229 sificering och klinik med särskild hänsyn till de typer som uppträder i samb a n d med medikamentell terapi Postencephalitiska och posttraumatiska tillstånd Neurotraumatologi, särskilt epi- och subduralhematom Hjärntumörer De neuroradiologiska undersökningsmetoderna, utförande, patientförberedelser och eftervård. De kemiska undersökningsmetoderna, särskilt liquordiagnostik EEG-undersökningen. Bakgrund, utför a n d e och indikationer Förberedelser av patienterna. EEG och farmaka. EEG och sömn Neurologisk terapi, särskilt akutvård och rehabilitering

Anvisningar

Undervisningen om olika neurologiska sjukdomstillstånd bör kompletteras med demonstrationer av patienter med typiska symptombilder. Neurologisk rehabilitering bör demonstreras genom studiebesök. Undervisning om EEG-undersökningen och EEG-apparaturens viktigaste beståndsdelar och huvudmomenten i dess skötsel bör utvidgas i förhållande till grundutbildningen eftersom EEG troligen i framtiden kommer att föras ut på vårdavdelningarna och sjuksköterskorna då delvis får övervaka undersökningen. Epilepsityperna behandlas utförligt och demonstreras lämpligen på film, när undervisningsfilmer finns tillgängliga. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de karakteristiska dragen hos olika anfallstyper, beskrivning av dessa och behandlingen i det akuta skedet. Vikten av en noggrann och korrekt rapportering om anfallets utseende bör poängteras. De 14 timmarna fördelas lämpligen på 10 timmar neurologi (in-

klusive neuroradiologi och neurokirurgi) och fyra timmar neurofysiologi med klinisk tillämpning. Undervisningen bör ges av neurolog eller läkare med neurologisk utbildning. Denna bör också kunna meddela undervisning i de delar som berör neurokirurgi, neuroradiologi och rehabilitering samt akutsjukvård. Undervisningen i klinisk neurofysiologi bör meddelas av en häri utbildad läkare. Samundervisning mellan neurolog och klinisk neurofysiolog bör vara lämplig speciellt när det gäller epilepsi. Samverkan

Samordning bör ske med undervisning i psykiatri och psykiatrisk sjukvård samt psykologi och farmakologi.

Katastrofmedicin 25 timmar Gemensam kursplan är utarbetad för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 179.)

Utbildningsorientering 6 timmar Mål Undervisningen skall ge förtrogenhet med utbildningens uppläggning och orientering om möjligheter till fortsatta studier, orientering om kompetenskrav till olika sjuksköterskebefattningar samt anställningsförhållanden. Förslag till disposition av studieplan översikt över utbildningen Utbildningens uppläggning mål, ämnen, studiegång, lärare och handledare, utbildningsplatser, kursfordringar

230 Orientering om möjlighet till fortsatta studier fortbildning, högre administrativ utbildning, lärarutbildning, akademiska studier samt studier utomlands Kompetenskrav och anställningsförhållanden Anvisningar

Förutom information om utbildningens uppläggning skall eleven informeras om sitt ansvar för utbildningsresultatet och

vikten av aktivt engagemang i diskussioner och seminarier samt stimuleras att noga planera sina studier. En stor del av kursinnehållet i olika ämnen skall inhämtas genom studier av anvisad litteratur, vilket ställer stora krav på elevens förmåga till planering av studietiden och till självständigt arbete. Utöver den orientering som ges vid terminens början av skolans lärare bör en introduktion till varje ämne ges av vederbörande lärare.

B I L A G A 3.7

Barnsjukvård

Alfabetiskt register Administration och arbetsledning Barnavård . Barn- och ungdomspsykiatri Barn- och ungdomspsykologi Farmakologi Katastrofmedicin Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Näringsfysiologi Kirurgiska barnsjukdomar Medicinska barnsjukdomar Pediatrisk sjukvård inklusive infektionssjukvård Socialmedicin Utbildningsorientering

• • •

232 236 241 235 232 242 233 232 238 237 239 234 242

Barnsjukvård

Administration 70 timmar

och

arbetsledning

Fabriksframställd barnmat Fostran till goda kostvanor

Gemensam kursplan är utarbetad för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 176.)

Förslag till disposition av studieplan min 2 (8 timmar)

ter-

Dieter vid olika sjukdomstillstånd hos barn samt den näringsfysiologiska motiveringen härtill.

Näringsfysiologi 12 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om näringsfysiologiskt fullvärdig kost för barn i olika åldrar, fördjupad kunskap om vikten av att skapa goda kostvanor, fördjupad kunskap om specialkoster för sjuka barn.

Anvisningar

Övning i att uppgöra ur näringsfysiologisk synpunkt fullvärdiga matsedlar bör ingå i undervisningen. Undervisningen bör meddelas av dietist eller skolans lärare. Studiebesök i mjölkkök samt dietkök bör ingå.

Huvudmoment

Fullvärdig kost för barn Skapande av goda kostvanor Specialkoster för sjuka barn

Förslag till disposition av studieplan min 1 (4 timmar)

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i medicinska och kirurgiska barnsjukdomar samt pediatrisk sjukvård. ter-

Närings- och kaloribehov under barnaåldern Spädbarnets uppfödning: bröstuppfödning, konstgjord uppfödning, avvänjning Barnkostens sammansättning efter spädbarnsåldern

Farmakologi 10 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap om läkemedlens verkan hos barn,

233 kunskap om läkemedlens kliniska användning inom pediatriken, ökad kunskap om gällande säkerhetsföreskrifter r ö r a n d e läkemedelsförvaring.

Läkemedel i barnterapi Läkemedlens förvaring

av studieplan

och

13 timmar Mål Undervisningen skall ge ökad kunskap om allmänna smittspridningsvägar, ökad kunskap om smittrening enligt epidemilagen, kunskap om speciella smittspridningsrisker inom barnavård och barnsjukvård, kunskap om isoleringsteknik bland barn.

Huvudmoment

Förslag till disposition min 1 (10 timmar)

Klinisk mikrobiologi sjukvårdshygien

ter-

Läkemedel (inklusive psykofarmaka) avsedda för barnterapi Olika läkemedels verkan hos barn Läkemedelsdosering till barn Administrationssätt i barnterapi Förvaring av läkemedel och gifter med tanke på olycksfallsrisken bland barn

Huvudmoment

Allmänna smittspridningsvägar Smittrening Smittspridningsrisker inom barnavård och barnsjukvård Isoleringsteknik

Förslag till disposition av studieplan min 1 (13 timmar) Anvisningar

Undervisningen skall bygga på elevens tidigare kunskaper i allmän och speciell farmakologi. De speciella förhållanden som gäller vid medicinering av barn måste poängteras. Likaså måste i undervisningen diskuteras h u r man skall förebygga att b a r n av misstag — i hem eller på sjukhus — kommer över läkemedel. Giftinformationscentralens uppgifter bör belysas. Undervisningen bör meddelas i lektionsform av pediatriker eller farmakolog.

ter-

Allmänna smittspridningsvägar Förebyggande åtgärder mot smittspridning Smittrening: desinfektion, sterilisering enligt gällande författningar Speciella problem inom barnsjukvården: barnens stora mottaglighet för smitta, risken för smittöverföring mellan barnen Isoleringsteknik: tekniska och psykologiska svårigheter i samband med isolering av barn.

Anvisningar Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i medicinska och kirurgiska barnsjukdomar, barn- och ungdomspsykiatri samt pediatrisk sjukvård.

Kunskaperna i de moment som tidigare behandlats i grundutbildningen, t. ex. »allmänna smittspridningsvägar» och »förebyggande åtgärder mot nosokorniala infektioner» kan med fördel in-

234 venteras genom diagnostiskt prov och den undervisning som behöver ges bedrivas i diskussions- eller seminarieform. Större delen av tiden anslås till de moment som berör hygien i pediatrisk sjukvård. Den teoretiska undervisningen skall åtföljas av demonstration och praktisk tillämpning Undervisningen bör ges av skolans lärare och bakteriolog.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i medicinska och kirurgiska barnsjukdomar samt pediatrisk sjukvård.

Socialvårdslagstiftning Barnavårdslagstiftning inkl. adoption Nykterhetsvårdslagstiftning Lex veneris Befolkningsstatistik och sjukdomsstatistik Sexual- och familjerådgivning Lagstiftning om psykiskt utvecklingshämmade Habilitering och rehabilitering Arbetsuppgifter för barnavårdscentralsköterska och skolsköterska Historik Organisation inklusive författningar Sjuksköterskans arbetsuppgifter på BVG Sjuksköterskans arbetsuppgifter i skola Halvöppen och sluten barnavård Yrkesrådgivning Orientering om arbetsuppgifter för sjukhuskurator vid barnklinik.

Socialmedicin 45 timmar Mål

Anvisningar

Undervisningen skall ge ökad kunskap om socialvårdens samt hälso- och sjukvårdens verksamhet och samverkan samt de faktorer i samhället som påverkar den enskilde individens hälsotillstånd särskilt under barndoms- och ungdomstiden.

Undervisningen skall bygga på de kunskaper som inhämtats i grundutbildningen. Diagnostiskt prov kan med fördel ges vid kursens början för att underlätta anpassningen till elevernas kunskapsnivå. Undervisningen bör ges i form av lektioner och seminarier. Som lärare bör anlitas specialister inom de olika avsnitten jämte skolans lärare. Kunskapsprov skall ges i ämnet. Ämne för enskilt arbete kan eventuellt väljas inom ämnet socialmedicin efter samråd med skolans lärare.

Huvudmoment

Hälso- och sjukvårdsorganisation Socialkunskap Arbetsuppgifter för barnavårdscentralsköterska och skolsköterska

Förslag till disposition av studieplan min 1 (45 timmar) Hälso- och sjukvårdsorganisation Socialkunskap Socialförsäkringar

ter-

Samverkan

Viss samordning bör ske med undervisningen i administration och arbetsledning samt pediatrisk sjukvård och barn- och ungdomspsykiatri.

235 Barw

och

ungdomspsykologi

28 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap i utvecklingspsykologien och dess tillämpning i barnavård och barnsjukvård, grundläggande kunskap i samtalsteknik och utsageanalys.

Huvudmoment

Utvecklingspsykologi Psykodynamisk utvecklingslära Inlärningspsykologisk utvecklingslära Observations- och utredningsmetodik Intervjuteknik

Förslag till disposition av studieplan ter~ min 1 (16 timmar) i läsperiod Utvecklingspsykologins metodik Utvecklingspsykologi (barn- och ungdomspsykologi) Spädbarnstiden Småbarnstiden Förskoleåldern Tidigare skolåldern Pubertetstiden Psykodynamisk utvecklingslära Inlärningspsykologisk utvecklingslära Barnklinisk-psykologisk observationsoch utredningsmetodik

Anvisningar

Undervisningen bör vara en påbyggnad av tidigare undervisning i barn- och ungdomspsykologi (termin III i grundutbildningen) och torde i mycket bli en fördjupning och utökning av inhämtade kunskaper och en anknytning av normativa data till praktisk verksamhet. Undervisningen i utvecklingspsykologi bör förläggas till den inledande läs-

perioden. Goda kunskaper i barnpsykologi är en viktig förutsättning för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig den praktiska utbildningen i barnavård och barnsjukvård och få en riktig bakgrund för handhavandet av barnen, där det psykologiskt adekvata redan från början bör ingå som en integrerad del av sjukvården. Inlärningen av utvecklingspsykologiska data bör underlättas genom att undervisningen göres så konkret som möjligt med hjälp av demonstrationer, bildmateriel, film m. m. Olika utvecklingsperioder bör i undervisningen tillgodoses i likartad utsträckning då klientelet inom barnsjukvården fördelas inom alla åldrar. Spädbarns- och småbarnstiden bör ej beredas större utrymme än att skolåldern kan behandlas adekvat inom den givna tidsramen. Undervisningen i psykodynamisk psykologi (psykoanalys) bör integreras i den övriga undervisningen i utvecklingspsykologi så att den inte kommer att stå frikopplad från denna. Samma är förhållandet med inlärningspsykologin.

Förslag till disposition av studieplan min 1 (8 timmar) i teoretiskt-praktisk riod Intervjuteknikens teori Intervjuteknikens användning sjukvård Utsageanalytisk teori Intervju och psykoterapi

terpe-

inom

Anvisningar

Undervisningen skall syfta till att hos eleverna skapa riktiga attityder för att kunna genomföra en intervju på ett adekvat sätt lägga upp intervjun med hänsyn till dess syfte

236 avgränsa intervjun mot en psykoterapi, som den lätt kan glida in i ge intervjufrågorna ett innehåll som är avpassat till intervjuobjektet systematiskt registrera svaren samt analysera dessa med hänsyn till deras uppkomstbetingelser. De kunskaper som eleven h ä r bibringas skall tjäna som bakgrund för en ökad förståelse för intervjuns användbarhet och exakta värde inom sjukvården. Undervisningen bör huvudsakligen ske i seminarieform, där konkret intervjumaterial kan diskuteras. Undervisningen bör meddelas av psykolog i samråd med sociolog, barnpsykiater och skolans lärare.

i hög grad är beroende av utvecklingspsykologiska data i det diagnostiska ställningstagandet. En sådan samverkan är också nödvändig då gränserna mellan den normala utvecklingens psykologi och barnpsykiatri är flytande. En samordning bör även ske med undervisningen i medicinska barnsjukdomar, där en översikt ges om det normala barnets fysiska och psykiska utveckling.

Barnavård 18 timmar Mål

Förslag till disposition av studieplan ter~ min 2 (4 timmar) Utvecklingspsykologi Anvisningar

Undervisningsavsnittet förlägges till den avslutande läsperioden och h a r som syfte att anknyta den tidigare teoretiska undervisningen till elevernas praktiska erfarenhet av barnklientelet och problematiken kring detta. Undervisningen bör ske i seminarieform så att eleverna har möjlighet att redovisa egna fall och få undervisning i hur iakttagna fakta skall relateras till tidigare inlärda teoretiska moment (normativa data, psykodynamisk teori, inlärningspsykologisk teori). Ämne för enskilt arbete kan eventuellt väljas inom ämnet barn- och ungdomspsykologi efter samråd med skolans lärare. Undervisningen bör meddelas av psykolog med barnklinisk specialitet. Kunskapsprov skall förekomma. Samverkan

Undervisningen skall noga samordnas med barn- och ungdomspsykiatri, som

Undervisningen skall ge ökad kunskap om vad som krävs för att utöva en god b a r n a v å r d med särskilt betonande av åtgärder som befrämjar hälsa, ökad insikt om h u r man skapar en för barnet positiv och utvecklande miljö i fysisk och psykisk bemärkelse.

Huvudmoment

Omvårdnad Fostran Sysselsättning

Förslag till disposition av studieplan ter~ min 1 (18 timmar) Krav man bör ställa på den, som vårdar barn Spädbarnets, småbarnets och skolbarnets utrustning: rum, möbler, bädd, kläder, tillbehör för skötning, m. m. Daglig v å r d : toalett, bad, klädsel, måltider, tandvård Dagordning för spädbarn, småbarn och skolbarn med hänsyn till barnens behov av aktivitet, social kontakt och vila Praktisk-pedagogisk tillämpning av ut-

237 vecklingspsykologien i olika vårdsituationer Lekens betydelse för barnets utveckling: olika lekstadier Lämpligt lekmaterial: färg, form, struktur Barnlitteratur och barnvisor Tillverkning och underhåll av leksaker

delse för förståelsen av olika sjukdomstillstånd hos barn, fördjupad kunskap om de internmedicinska barnsjukdomarna inklusive epidemiska barnsjukdomar samt deras behandling och profylax.

Huvudmoment Anvisningar

Undervisningen avser att fördjupa elevens tidigare erfarenheter av teoretisk och praktisk barnavård. De tre första delmomenten bör ges som en repetition av den undervisning, som givits under grundutbildningen. I stor utsträckning kan detta ske i form av grupparbeten och diskussioner. Tyngdpunkten i undervisningen bör ligga på de följande delmomenten. Även här kan stor del av undervisningen ges i form av grupparbeten och seminarier. Praktiska övningar skall ingå. Studiebesök på t. ex. spädbarnshem, daghem och lekskola skall företagas. Lektionerna bör fördelas mellan skolans lärare och förskollärare. Diagnostiskt prov skall förekomma.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i näringsfysiologi, barn- och ungdomspsykologi samt pediatrisk sjukvård.

Medicinska

barnsjukdomar

74 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om det normala barnets fysiska och psykiska utveckling, kunskap om barnets anatomiska och fysiologiska särdrag, vilka är av bety-

Översikt av det normala barnets fysiska och psykiska utveckling Översikt över speciella anatomiska och fysiologiska särdrag hos barn Prematura och dysmatura barn Nyföddhetsperiodens sjukdomar Övriga internmedicinska barnsjukdomar Infektionssjukdomar och epidemiska barnsjukdomar Barn med fysiska handikapp. Habilitering Barnolycksfall och deras profylax Förslag till disposition av studieplan termin 1 och 2 (74 timmar) Barnets fysiska och psykiska utveckling Prenatal och perinatal pediatrik Nyföddhetsperiodens speciella anatomiska och fysiologiska förhållanden och omställningen från intra- till extrauterint liv Medfödda missbildningar Sjukdomar under nyföddhetsperioden (inklusive förlossningsskador) Prematura och dysmatura barn Vitaminbristsjukdomar Ämnesomsättningssjukdomar Sjukdomar i luftvägar och lungor Allergiska sjukdomar Hudsjukdomar Infektionssjukdomar (inklusive epidemiska barnsjukdomar) akuta infektionssjukdomar kroniska infektionssjukdomar parasitära sjukdomar Vaccinationer

238 Hjärtsjukdomar Matsmältningsorganens sjukdomar Njur- och urinvägssjukdomar Nervsystemets sjukdomar (inklusive krampsjukdomar) Endokrina sjukdomar Sjukdomar i blod- och kärlsystem, mjälte och lymfkörtlar Bindvävssjukdomar Barn med fysiskt handikapp (Cp-barn, barn med syn-, hörsel- och talrubbningar) Hållningsfel Barn olycksfall och deras profylax Intensivvård (upplivning, vätskebalans och vätsketerapi etc.) Differentialdiagnoser —• horisontella översikter Anvisningar

Den teoretiska undervisningen är fördelad över båda terminerna, men huvuddelen (42 timmar) är dock förlagd till den första terminens inledande teoriperiod för att eleven härigenom på ett bättre sätt skall kunna tillgodogöra sig erfarenheterna av den efterföljande praktiktiden. Undervisningen bygger på under grundutbildningen inhämtade kunskaper och skall syfta till fördjupning och betydande utvidgning av dessa. I samband med varje sjukdom skall behandlas sjukdomarnas förekomst, orsaker, symtom, diagnostisering, undersökningsmetoder, sjukdomsförlopp, behandling (inklusive läkemedel och dess dosering), komplikationer och deras förebyggande, sjukdomarnas prognos och profylax, habilitering och rehabilitering. I undervisningen bör även beaktas att eleverna måste få kännedom om hur samverkan mellan de olika subspecialiteterna inom pediatriken sker. Framför allt bör detta framhållas i delmomentet differentialdiagnoser — horisontella översikter.

Lektionerna skall i största möjliga utsträckning kompletteras med patientdemonstrationer. Under praktikperioderna bör regelbundna undervisningsronder förekomma. Ämne för enskilt arbete kan eventuellt väljas inom ämnet medicinska barnsjukdomar efter samråd med skolans lärare. Undervisningen skall meddelas av barnläkare. Kunskapsprov skall förekomma.

Samverkan

Undervisningen i medicinska barnsjukdomar skall samordnas med kursen i näringsfysiologi, farmakologi, kirurgiska barnsjukdomar, pediatrisk sjukvård, socialmedicin samt barn- och ungdomspsykologi. Kirurgiska

barnsjukdomar

20 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap om de vanligaste och viktigaste kirurgiska sjukdomarna hos barn, kunskap om barnets speciella anatomiska och fysiologiska särdrag av betydelse för bedömning av barnets symtom och reaktionssätt vid kirurgiska sjukdomar och i samband med operationer. Huvudmoment

Fysiologiska särdrag Pre- och postoperativ vård Missbildningar, sjukdomar och skador Tumörer Sammanfattning ur symtomatologisk synpunkt. Förslag till disposition av studieplan min 2 (20 timmar) Fysiologiska särdrag hypoxibenägenhet

ter-

239 termolabilitet ödemtendens blödningstendens vätske-elektrolytbalans njurfunktion P r e - och postoperativ vård vätske-elektrolytbalans blodtransfusion andningsvård anestesi tarm- och njurfunktion Missbildningar, sjukdomar och skador inom huvud och hals andningsorgan mag-tarmkanal lever, bukspottkörtel och mjälte urinvägar och könsorgan nervsystem skelett och skelettmuskulatur Tumörer haemangiom naevus retroperitoneala tumörer Sammanfattning huvudsakligen ur symtomatologisk synpunkt Nyfödda akuta andningshinder kräkningar blödningar från tarm- och urinvägar Äldre barn akuta buksjukdomar blödningar från tarm- och urinvägar gångrubbningar omhändertagande av olycksfall

en tidig diagnos. Den teoretiska undervisningen bör kompletteras med undervisningsronder och demonstrationer och förläggas i nära anslutning till den praktiska utbildningen. Undervisningen avser även att ge eleven uppfattning om vilka fall som ur sjukvårdssynpunkt kan kräva vård på barnkirurgisk avdelning och vilka som kan vårdas på allmänkirurgiska avdelningar. Ämne för enskilt arbete kan eventuellt väljas inom ämnet kirurgiska barnsjukdomar efter samråd med skolans lärare. Undervisningen skall ges av b a r n k i r u r g och kunskapsprov skall förekomma.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i näringsfysiologi, farmakologi, medicinska barnsjukdomar, pediatrisk sjukvård och socialmedicin.

Pediatrisk sjukvård infektionssjukvård) 61 timmar

(inklusive

Mål Undervisningen skall ge ökad kunskap om principer för en god vård av det sjuka barnet med beaktande av dess utvecklingsstadium och behov.

Huvudmoment Anvisningar

Undervisningen bygger på under grundutbildningen inhämtade kunskaper. Kursen bör ge eleverna kännedom om barnkirurgiens omfattning. Undervisningen bör främst avse viktiga och vanliga sjukdomar. Den skall fästa största vikt vid förståelsen av barnets reaktionssätt och symtom och därmed vid

Vård av nyfödda barn prematura och dysmatura barn barn med internmedicinska sjukdomar barn med infektionssjukdomar barn med kirurgiska sjukdomar barn med fysiska och psykiska handikapp

240 Förslag till disposition av studieplan min 1 (20 timmar)

ter-

Krav på den som vårdar sjuka barn Kontakt och kommunikation barn—vårdare—föräldrar Allmän vård av nyfödda b a r n med hänsyn till deras extrauterina anpassningssvårigheter Vård av prematura och dysmatura barn Vård av nyfött barn till diabetisk mor Vård av spädbarn med andnings- och cirkulationssvårigheter medfödda anomalier och sjukdomar skador inom centrala nervsystemet erythroblastos och hyperbilirubinemi hud- och navelsjukdomar näringsrubbningar ämnesomsättningssjukdomar Allmän vård av barn med infektion och feber Vård av barn med infektiösa exanthemsjukdomar infektiösa sjukdomar inom munhåla, svalg, övre luftvägar och lungor infektiösa mag- och tarmsjukdomar infektiösa sjukdomar inom nervsystemet Principer för provtagningar, undersökningar och behandlingar, speciella för barnsjukvård.

Förslag till disposition av studieplan min 2 (41 timmar)

ter-

Allmän vård av akut sjuka äldre barn Vård av äldre barn med vitaminbristsjukdomar allergiska sjukdomar hudsjukdomar hjärtsjukdomar matsmältningsorganens sjukdomar njur- och urinvägssjukdomar nervsystemets sjukdomar endokrina sjukdomar

sjukdomar i blod och kärlsystem bindvävsjukdomar ämnesomsättningssjukdomar Allmän vård av barn med kirurgiska sjukdomar Pre- och postoperativ vård av barn med missbildningar, sjukdomar och skador i huvud och hals andningsorgan mag- tarmkanal lever, bukspottkörtel, mjälte urinvägar och könsorgan nervsystem skelett och skelettmuskulatur Vård av barn med synnedsättning hörselnedsättning talrubbning rörelserubbning psykisk utvecklingshämning

Anvisningar

Undervisningen skall bygga på tidigare meddelade kunskaper. I vårdlektionerna bör följande beaktas: det sjuka barnets allmänna behov och sjuksköterskans uppgifter i samband med vården av barnet sjukdomens och sjukhusvistelsens inverkan på barn och föräldrar samt förebyggande av hospitaliseringseffekter hos barnet iakttagelser av barnets fysiska och psykiska tillstånd förekommande prov, undersökningar och behandlingar: förberedelse, teknik, kontroll av barnets reaktioner hälsovårdsupplysning och praktisk handledning av föräldrar, speciellt den nyblivna modern sysselsättning av sjuka barn åtgärder för habilitering och rehabilitering förebyggande av smittspridning förebyggande av olycksfall bland barn.

241 I undervisningen skall även ingå: praktiska övningar i handhavandet av speciell utrustning t. ex. kuvös, respirator, utensilier för vätsketerapi samt a p p a r a t u r för återupplivning av barn, vård av långvarigt sjuka barn, svårt sjuka och döende barn samt den hänsyn som måste tagas till sådana barns föräldrar. Om möjligt bör undervisningen anknytas till en bestämd patient och meddelas i form av grupparbeten och vårdkonferenser. Studiebesök på institutioner för barn med fysiska och psykiska handikapp skall ingå. Undervisningen bör fördelas mellan skolans lärare, sjukgymnast, lekterapeut m. fl. Kunskapsprov skall förekomma.

Samverkan

Förslag till disposition av studieplan termin 2 (22 timmar) Barn på sjukhus Familjepsykopatologi Skolpsykiatri Uppfostringsprinciper med speciell hänsyn till neurosprofylax Diagnostik, kla,ssifikation och terapi inom barnpsykiatri Barnpsykosomatik Beteenderubbningar Barnneuroser Barnpsykoser Handikappade barns psykopatologi Pubertetsårens psykopatologi Anvisningar

Samordning skall ske med ningen i samtliga ämnen.

Barn- och 22 timmar

Det fysiskt och psykiskt handikappade barnets reaktioner Barna- och ungdomsårens psykopatologi

undervis-

ungdomspsykiatri

Kursplanen är gemensam för vidareutbildningslinjerna i barnsjukvård och öppen hälso- och sjukvård. Mål Undervisningen skall ge kunskap om det normala barnets reaktion vid psykisk stress, kunskap om det fysiskt och psykiskt handikappade barnets speciella reaktioner samt en generell översikt av barnaålderns psykopatologi och en på denna kunskap grundad förståelse för barns psykiska reaktioner, hur dessa skall tolkas, bemötas och behandlas.

I delmomentet barn på sjukhus beröres bl. a. barnets reaktion vid sjukhusvistelse, operation eller olycksfall. Undervisningen skall om möjligt kombineras med patientdemonstrationer. Dessa skall inte bara demonstrera den psykiska störningen respektive sjukdomen utan dessutom bör sådana patienter väljas för vilka behandlingsprogrammet just upplagts eller behandling pågår respektive avslutas samt eventuellt även patienter, som följts upp en längre tid. Denna form av demonstration ger eleven möjlighet att få en total bild av h u r det barnpsykiatriska laget arbetar. Ämne för enskilt arbete kan eventuellt väljas inom ämnet barn- och ungdomspsykiatri efter samråd med skolans lärare. Undervisningen skall ges av barnpsykiater. Kunskapsprov skall förekomma. Samverkan

Huvudmoment

Det normala barnets reaktion på psykisk stress 16—612671

Kursen skall i så hög grad som möjligt samordnas med undervisningen i ämnet barn- och ungdomspsykologi.

242 Katastrofmedicin 25 timmar Gemensam kursplan är utarbetad för samtliga linjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 179.)

Utbildnings 7 timmar

orientering

Mål Undervisningen skall ge förtrogenhet med utbildningens uppläggning och orientering om möjligheter till fortsatta studier, orientering om kompetenskrav till olika sjuksköterskebefattningar samt anställningsförhållanden.

Förslag till disposition av studieplan Översikt över utbildningen Utbildningens uppläggning i respektive termin mål, ämnen, studiegång, lärare och handledare, utbildningsplatser, kursfordringar

Orientering om möjlighet till fortsatta studier fortbildning, högre administrativ utbildning, lärarutbildning, akademiska studier samt studier utomlands Kompetenskrav och anställningsförhållanden

Anvisningar

Timmarna fördelas mellan de två terminerna. Förutom information om utbildningens uppläggning skall eleven informeras om sitt ansvar för utbildningsresultatet och vikten av aktivt engagemang i diskussioner och seminarier samt stimuleras att noga planera sina studier. En stor del av kursinnehållet i olika ämnen skall inhämtas genom studier av anvisad litteratur, vilket ställer stora krav på elevens förmåga till planering av studietiden och till självständigt arbete. Noggranna anvisningar bör ges om det enskilda arbetets syfte, omfattning och utformning. Utöver den orientering som ges vid respektive termins början av skolans lärare bör en introduktion till varje ämne ges av vederbörande lärare.

B I L A G A 3.8

Öppen hälso- och sjukvård

Alfabetiskt register Företagshälsovård Hygien Hälsovårdsundervisning Katastrofmedicin Medicinsk översiktskurs Pediatrik Pediatrisk sjukvård Barn- och ungdomspsykiatri Vuxenpsykiatri Socialmedicin Utbildningsorientering

250 244 251 252 250 246 247 248 248 244 252

Öppen hälso- och sjukvård

Hygien 32 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om omgivningens påverkan på individen samt de förebyggande åtgärder, som kan vidtagas för att skydda mot skada eller ohälsa.

ning men utvidgas väsentligt. Större delen av undervisningen bör ges under den andra teoretiska perioden. En stor del av undervisningen bör ges i lektionsform. Studiebesök skall förekomma och ligga till grund för av läraren ledda seminarieövningar. Undervisningen bör meddelas av länsläkare, näringsfysiolog och andra funktionärer inom hälsovården. Kunskapsprov skall förekomma.

Huvudmoment

Lagstiftning Teknisk hygien Skadliga fysikaliska och kemiska faktorer Livsmedelshygien och kostfrågor

Förslag till disposition av studieplan termin 2 (32 timmar)

Samverkan

Samordning bör ske med undervisningen i socialmedicin, företagshälsovård, hälsovårdsundervisning och katastrofmedicin.

Socialmedicin 141 timmar

Hälsovårdslagstiftning Vatten, avlopp, renhållning Bostadshygien, samhällsplanering Luftföroreningar Industrihygien (damm, gaser, buller, övertryck etc.) Livsmedelshygien Kostfrågor Personlig hygien

Undervisningen skall ge ökad kunskap om socialvårdens och hälso- och sjukvårdens verksamhet och inbördes samverkan samt de faktorer i samhället, som påverkar den enskilde individens hälsotillstånd.

Anvisningar

Huvudmoment

Undervisningen skall bygga på de i grundutbildningen inhämtade kunskaperna och de erfarenheter, som sjuksköterskan gjort under sin yrkesutöv-

Socialkunskap Epidemiologi, befolkningsstatistik Sjuksköterskans arbetsuppgifter i öppen hälso- och sjukvård

Mål

245 Rehabilitering Administration

Förslag till disposition av studieplan Socialkunskap Hälso- och sjukvårdsorganisationen och dess plats i samhället Kort översikt och repetition av sociologiska begrepp och normer Socialförsäkringar Socialvårdslagstiftning Barna- och ungdomsvård (inkl. lagstiftning) Familjesociala åtgärder Epidemiologi och befolkningsstatistik Epidemiologisk metodik Statistiska metoder Födelsetal, sjuklighet, dödlighet, dödsorsaker Internationella problem Infektionsproblem och infektionsbekämpning Sjuksköterskans arbetsuppgifter i öppen hälso- och sjukvård Historik Principer och metoder i hälsovårdsarbetet Sjuksköterskans arbetsuppgifter enligt normalinstruktion Författningar angående olika grenar av den öppna hälso- och sjukvården Rehabilitering Medicinsk rehabilitering Yrkesmässig rehabilitering Administration Administrationslära Personalledning Utrednings- och utvecklingsarbete

bör komma i den första teoretiska perioden. De moment som huvudsakligen avser vuxna samt epidemiologi och befolkningsstatistik, rehabilitering, vissa delar av sociallagstiftning m. m. bör komma i den a n d r a teoretiska perioden. Större delen av den anslagna tiden för undervisning om sjuksköterskans arbetsuppgifter i öppen vård bör ges under den andra teoretiska perioden och en del under den teoretisktpraktiska utbildningen, dels av handledaren, dels vid konferenser med lärare från skolan. Fördelningen av timantalet på de olika huvudmomenten kan ges enligt följande. Socialkunskap 64 timmar varav cirka 36 timmar för socialförsäkringar, socialvårdslagstiftning samt barna- och ungdomsvård, epidemiologi och befolkningsstatistik 12 timmar, sjuksköterskearbete i öppen hälsooch sjukvård 40 timmar, rehabilitering 12 timmar och administration 12 timmar. I den tredje teoretiska perioden bör viss repetition ges eventuellt i form av diskussioner. Studiebesök bör företas vid lämpliga institutioner både under den teoretiska och praktiska utbildningen. Undervisningen bör fördelas mellan länsläkare, socialvårdsexpert och skolans lärare. Kunskapsprov bör ges på avsnitten socialkunskap, epidemiologi och befolkningsstatistik samt sjuksköterskans arbetsuppgifter i öppen hälso- och sjukvård. Dessa prov bör leda fram till ett sammanfattningsbetyg i socialmedicin.

Samverkan Anvisningar

Diagnostiskt prov kan med fördel ges vid kursens början. De avsnitt av undervisningen som gäller barnavård och skolhälsovård, hälso- och sjukvårdens organisation och sociologisk översikt

Samordning skall ske med undervisningen i pediatrik och pediatrisk sjukvård, hygien, företagshälsovård, psykiatri, medicinsk översiktskurs, hälsovårdsundersvisning och katastrofmedicin.

246 Pediatrik 55 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om det normala barnets fysiska och psykiska utveckling, kunskap om barnets anatomiska och fysiologiska särdrag, vilka är av betydelse för förståelsen av olika sjukdomstillstånd hos barn, fördjupad kunskap om de vanligast förekommande barnsjukdomarna (inklusive epidemiska barnsjukdomar) samt deras behandling och profylax.

Hu vndm omen t

Översikt av det normala barnets fysiska och psykiska utveckling översikt över speciella anatomiska och fysiologiska särdrag hos barn Prematura och dysmatura barn Nyföddhetsperiodens sjukdomar övriga internmedicinska sjukdomar Infektionssjukdomar och epidemiska barnsjukdomar Barn med fysiska handikapp. Habilitering och rehabilitering Barnolycksfall och deras profylax Kirurgiska barnsjukdomar

Förslag till disposition av studieplan min 1 (55 timmar)

ter-

Barnets fysiska och psykiska utveckling Nyföddhetsperiodens speciella anatomiska och fysiologiska förhållanden och omställningen från intra- till extrauterint liv Medfödda missbildningar Sjukdomar under nyföddhetsperioden (inklusive förlossningsskador) Prematura och dysmatura barn Vitaminbristsjukdomar

Ämnesomsättningssjukdomar Sjukdomar i luftvägar och lungor Allergiska sjukdomar Hudsjukdomar Infektionssjukdomar akuta infektionssjukdomar kroniska infektionssjukdomar parasitära sjukdomar Vaccinationer Hjärtsjukdomar Matsmältningsorganens sjukdomar Njur- och urinvägssjukdomar Nervsystemets sjukdomar (inklusive krampsjukdomar) Endokrina sjukdomar Sjukdomar i blod- och kärlsystem, mjälte och lymfkörtlar Bindvävssjukdomar Barn med fysiskt handikapp (Cp-barn, barn med syn-, hörsel- och talrubbning) Hållningsfel Barnolycksfall och deras profylax Kirurgiska barnsjukdomar sårskador frakturer commotio cerebri akuta buksjukdomar tumörer missbildningar

Anvisningar

Kursen bygger på tidigare utbildning i barnavård och barnsjukvård och är avsedd att ge de kunskaper om barnsjukdomar, som är nödvändiga för sjuksköterskans verksamhet inom öppen barnavård och barnsjukvård. Cirka 10 timmar disponeras för de moment som berör barnkirurgi och barnolycksfall. Undervisningen om de olika sjukdomarna skall behandla sjukdomarnas förekomst, orsaker, symtom, diagnostisering, undersökningsmetoder, sjukdomsförlopp, behandling (inklusive läkemedel och deras dosering), komplikationer och deras förebyggande, prognos och

247 profylax. Habilitering och rehabilitering. Under den praktiska utbildningen bör regelbundna undervisningsronder anordnas. Undervisningen skall meddelas av barnläkare. Kunskapsprov skall förekomma.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i pediatrisk sjukvård, socialmedicin, hälsovårdsundervisning samt barn- och ungdomspsykiatri.

Pediatrisk sjukvård tionssjukvård)

(inklusive

infek-

27 timmar Mål Undervisningen skall ge sådan kunskap i barnavård och barnsjukvård att sjuksköterskan kan ge råd och anvisningar om sjuka barns omhändertagande och vård.

krampsjukdomar Allmän vård av barn med infektion och feber Vård av barn med infektiösa exanthemsjukdomar infektiösa sjukdomar inom munhåla, svalg, luftvägar och lungor infektiösa mag- och tarmsjukdomar infektiösa sjukdomar inom nervsystemet Vård av barn med långvariga svåra sjukdomar t. ex. diabetes medfödda hjärtfel astma eksem leukemi kramp sjukdom Vård av barn med fysiska handikapp rörelserubbningar synrubbningar hörselrubbningar talrubbningar Vård av psykiskt utvecklingshämmade barn Anvisningar

Huvudmoment

Vård av nyfödda barn Vård av barn med internmedicinska sjukdomar Vård av barn med infektionssjukdomar Vård av barn med handikapp Förslag till disposition av studieplan min 1 (27 timmar)

ter-

Krav på den som vårdar sjuka barn Allmän vård av nyfödda med hänsyn till deras extrauterina anpassningssvårigheter Vård av spädbarn med medfödda anomalier och sjukdomar andningssvårigheter uppfödningssvårigheter näringsrubbningar hud- och navelsjukdomar

I vårdlektionerna bör följande beaktas: Det sjuka barnets behov och vårdarens uppgifter Iakttagelser över barnets fysiska och psykiska tillstånd Kälsovårdsupplysning och praktisk handledning av föräldrar, speciellt nyblivna mödrar. Särskild vikt skall läggas vid uppfödningsproblem Åtgärder för habilitering och rehabilitering Förebyggande av smittspridning Förebyggande av olycksfall Undervisningen skall ges av skolans lärare. Kunskapsprov skall förekomma. Samverkan

Undervisningen samordnas med kursen i pediatrik och socialmedicin samt barnoch ungdomspsykiatri.

248 Barn,' och 22 timmar

ungdomspsykiatri

Kursplanen är gemensam för vidareutbildningslinjerna i barnsjukvård och öppen hälso- och sjukvård.

Mål Undervisningen skall ge kunskap om det normala barnets reaktion vid psykisk stress, kunskap om det fysiskt och psykiskt handikappade barnets speciella reaktioner samt en generell översikt av barnaålderns psykopatologi och en på denna kunskap grundad förståelse för barns psykiska reaktioner, hur dessa skall tolkas, bemötas och behandlas.

Huvudmoment

Det normala barnets reaktion på psykisk stress Det fysiskt och psykiskt h a n d i k a p p a d e barnets reaktioner Barna- och ungdomsårens psykopatologi Förslag till disposition av studieplan min 1 (22 timmar)

ter-

Barn på sjukhus Familjepsykopatologi Skolpsykiatri Uppfostringsprinciper med speciell hänsyn till neurosprofylax Diagnostik, klassifikation och terapi inom barnpsykiatri Barnpsykosomatik Beteenderubbningar Barnneuroser Barnpsykoser Handikappade barns psykopatologi Pubertetsårens psykopatologi

telse, operation eller olycksfall. Föreläsningarna skall om möjligt kombineras med patientdemonstrationer. Dessa skall inte bara demonstrera den psykiska störningen respektive sjukdomen utan dessutom bör sådana patienter väljas för vilka behandlingsprogrammet just upplagts eller behandling pågår respektive avslutats samt eventuellt även patienter, som följts upp en längre tid. Denna form av demonstration ger eleven möjlighet att få en total bild av h u r det barnpsykiatriska laget arbetar. Undervisningen skall ges av barnpsykiater. Kunskapsprov skall förekomma.

Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i pediatrik och pediatrisk sjukvård.

Vuxenpsykiatri 24 timmar Mål Undervisningen skall ge vidgad och fördjupad kunskap om psykiska sjukdomstillstånd och deras speciella problematik, särskilt med avseende på tidigdiagnostik, avvägning mellan olika vård- och behandlingsformer samt rehabiliterande och resocialiserande behandlingsmetodik, utökad kunskap om den preventiva psykiatrin och dess betydelse i öppen vård, särskilt i form av mentalhygienisk verksamhet.

Huvudmoment Anvisningar

I delmomentet barn på sjukhus beröres bl. a. barnets reaktion vid sjukhusvis-

Klinisk psykiatri Rättspsykiatri Preventiv psykiatri

249 Föralag till disposition av studieplan ter~ min 2 (24 timmar) Legala aspekter på psykisk sjukdom Psykiatrisk sjukdomsdiagnostik med genomgång av de viktigaste kliniska syndromen Översikt av de psykiatriska behandlingsmetoderna och deras relationer till olika vårdformer Psykisk sjukdom som ett socialt anpassningsproblem Rättspsykiatri Preventiv psykiatri och arbetsanpassningsproblem Anvisningar

Undervisningen ges till största delen i den andra teoretiska perioden. Den skall anknyta till den tidigare, i grundutbildningen ingående psykiatrikursen men utformas med huvudvikten lagd på psykiatrins roll i öppen hälso- och sjukvård. De legala aspekterna på psykisk sjukdom skall belysa den sjukes ställning i rättshänseende såväl ute i samhället som i samband med ett omhändertagande för behandling och vård. Den psykiatriska sjukdomsdiagnostiken med genomgång av de viktigaste kliniska sj r ndromen är ett kursavsnitt, som framför allt skall syfta till att lära eleven känna igen de tidigaste yttringarna av en begynnande eller recidiver a n d e psykisk insufficiens resp. karakteristiska rest- eller defektsymptom vid en avklingande eller utläkt psykisk sjukdom. Översikten av de psykiatriska behandlingsmetoderna skall framför allt åskådliggöra vikten av samordning inom ramen för ett genomtänkt behandlingsprogram med en rehabiliterande, resocialiserande målsättning. En kontinuitet i vården efter principen lägsta effektiva omhändertagandenivå, d. v. s. ett upptrappningssystem (via öppen och

halvöppen vård) till och ett avtrappningssystem (via t. ex. konvalescentoch inackorderingshem resp. hemsjukvård) från den slutna vården bör därvid eftersträvas. Psykisk sjukdom som ett socialt anpassningsproblem bör lämpligen behandlas med den utgångspunkten, att man alltid måste vara beredd på och kunna bemöta diskriminerande värderingar av psykisk sjukdom hos såväl den sjuke själv som hans omgivning, t. ex. i form av svårigheter att få den sjuke till adekvat vård och till att acceptera erforderlig behandling både före och, icke minst betydelsefullt, efter sluten vård. Som särskilt viktigt i sammanhanget bör framhållas strävanden att så långt möjligt bibehålla en kontinuitet i kontakten mellan den sjuke och samhället — även vid ett omhändertagande i sluten vård — för att möjliggöra en fullgod social återanpassning. Medlen härför, främst kuratorsverksamhet och arbetsvärd, bör ingående behandlas. I fråga om den preventiva psykiatrin skall först och främst beaktas de allmänna och de för olika sjukdomstillstånd mera specifika mentalhygieniska principer, som syftar till att eliminera psykologiska och sociala följder — och därmed förebygga recidiv — av genomgången psykisk sjukdom. Psykisk hälsovård och hälsovårdsupplysning samt annan rådgivningsverksamhet, t. ex. i form av familjerådgivning, är andra exempel på mentalhygienisk aktivitet med sjukdomsförebyggande syfte och verkande som medel för en bättre förståelse för de psykiskt sjuka och deras problem i samhället. Samverkan

Samordning skall ske med undervisningen i socialmedicin och företagshälsovård.

250 Medicinsk 46 timmar

översiktskurs

kursen i företagshälsovård, hälsovårdsundervisning och katastrofmedicin.

Mål Undervisningen skall ge ökad kunskap av särskild betydelse för sjuksköterskan i öppen vård om somatiska sjukdomar och behandling av patienter med dylika. Orientering om aktuella rön.

Huvudmoment

Internmedicinska sjukdomar Hud- och könssjukdomar Infektionssjukdomar Kirurgiska sjukdomar Gynekologi och obstetrik Olycksfallsvård Geriatrik

Anvisningar

Kursen ges i teoriperioderna under termin 2. Timantalet fördelas ungefär lika mellan de olika huvudmomenten. Skolans ledning bör ha frihet att inom det angivna timantalet med respektive lärare bestämma aktuella ämnen. Tyngdpunkten i undervisningen bör läggas vid vanliga sjukdomar och de nya rön som gjorts beträffande diagnostik och terapi, så att den blivande sjuksköterskan i öppen vård får kännedom om de möjligheter till behandling och vård som står till buds. I samband med undervisning i infektionssjukvård bör undervisningsronder vid infektionssjukhus anordnas. Som lärare bör främst anlitas läkare inom de berörda ämnesområdena.

Samverkan

Undervisningen bör samordnas dels inbördes mellan olika avsnitt dels med

Företagshälsovård 46 timmar Mål Undervisningen skall ge kännedom om h u r man, främst på mindre arbetsplatser, kan minska sjukoch olycksfallsrisken i anslutning till arbete.

Huvudmoment

Hälsokontroll, metodik Bioteknologi och arbetsplatsbedömning Olycksfall i arbete, arbetarskyddslagstiftning Företagsorganisation

Förslag till disposition av studieplan min 2 (46 timmar)

ter-

Hälsokontrollernas mål och metodik Rutinundersökningar Syn- och hörselprövningar Yrkessjukdomar Arbetsbedömning, arbetsställningar Olycksfallsproblem och organisation av olycksfallsvård Arbetsmarknadsorganisationer, arbetarskydd, samarbete

Anvisningar

Undervisningen förlägges till största delen till andra teoretiska perioden. Den bör ges i form av lektioner, demonstrationer och grupparbete. Studiebesök bör företagas dels under den praktiska utbildningen dels under den andra teoretiska perioden. Elevernas erfarenheter från studiebesök skall redovisas — eventuellt i form av skriftliga redogörelser — och diskuteras. Huvudde-

251 len av undervisningen bör ges av erfaren industriläkare. Kunskapsprov skall förekomma.

Samverkan

Samordning skall ske med undervisningen i socialmedicin, hygien, hälsovårdsundervisning, psykiatri och katastrofmedicin.

Hälsovårdsundervisning 72 timmar Mål Undervisningen skall ge ökad förståelse för betydelsen av hälsovårdsupplysning inom den öppna hälso- och sjukvården och sjuksköterskans ansvar härför samt god förmåga att meddela hälsovårdsupplysning.

Huvudmoment

Hälsovårdsundervisningens mål och medel Planläggning av hälsovårdsundervisning Meddelande av hälsovårdsundervisning till enskild och till grupp Förslag till disposition av studieplan Repetition av utvecklings- och inlärningspsykologin Hälsovårdsundervisningens mål, medel och innehåll Pedagogiska p r i n c i p e r och hjälpmedel i undervisningen Hälsovårdsundervisningens anpassning till den enskildes behov och förutsättningar Uppläggning av en serie informationsövningar Användande av enskilda samtal, intervjuer och konferenser i undervisningen Propaganda och reklam i hälsovårdsupplysningen

Anvisningar

Undervisningen skall bygga på det som inhämtats i grundutbildningen beträffande utvecklings- och inlärningspsykologin samt instruktionsmetodik. Några timmar bör anslås till repetition av centrala delar. Huvudvikten bör läggas vid behovet av och förutsättningen för hälsovårdsupplysning, faktorer som bör beaktas vid planläggning av dylik undervisning och de olika sätt på vilka man kan sprida information om hälsan och dess bevarande. Större delen av denna undervisning bör ges under den första teoretiska perioden. Eleverna skall hålla, åhöra och bedöma övningslektioner. Klassen bör delas i två grupper och varje elev framföra övningsuppgifter. Dessutom bör dylika uppgifter ges u n d e r den teoretiskt-praktiska perioden i distriktsvård. Ämnena för dessa övningar bör väljas från olika områden inom hälso- och sjukvården, så att eleverna samtidigt som de uppövar sin undervisningsskicklighet, får en fördjupning av sina sjukvårdskunskaper. Ett lämpligt ämne är t. ex. barnavård, som i stor utsträckning kommer att ingå i distriktssköterskans arbetsuppgifter. Samtals-, intervju- och konferensteknik bör behandlas dels genom lektioner men framför allt genom tillämpningsövningar med efterföljande diskussion och kritik under erfaren lärares ledning. Spridande av propaganda och reklam genom massmedia sett ur hälsovårdsupplysningens synpunkt bör ingående penetreras, övningslektionerna skall betygsättas. Undervisningen bör meddelas av skolans lärare och psykolog m. fl.

Samverkan

Samordning bör ske med undervisningen i socialmedicin, hygien, företags-

252 hälsovård, pediatrisk sjukvård, barn-, ungdoms- och vuxenpsykiatri samt i medicinsk översiktskurs.

Katastrofmedicin 25 timmar Gemensam kursplan har utarbetats för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se Bilaga 3.1, sid. 179.)

mål, ämnen, studiegång, lärare och handledare, utbildningsplatser, kursfordringar Orientering om möjlighet till fortsatta studier fortbildning, högre administrativ utbildning, lärarutbildning, akademiska studier samt studier utomlands Kompetenskrav och anställningsförhållanden

Anvisningar

Utbildningsorientering 6 timmar Mål Undervisningen skall ge förtrogenhet med utbildningens uppläggning och orientering om möjligheter till fortsatta studier, orientering om kompetenskrav till olika sjuksköterskebefattningar samt anställningsförhållanden.

Förslag till disposition av studieplan Översikt över utbildningen Utbildningens uppläggning i respektive termin

T i m m a r n a fördelas mellan de två terminerna. Förutom information om utbildningens uppläggning skall eleven informeras om sitt ansvar för utbildningsresultatet och vikten av aktivt engagemang i diskussioner och seminarier samt stimuleras att noga planera sina studier. En stor del av kursinnehållet i olika ämnen skall inhämtas genom studier av anvisad litteratur, vilket ställer stora krav på elevens förmåga till planering av studietiden och till självständigt arbete. Utöver den orientering som ges vid respektive termins början av skolans lärare bör en introduktion till varje ämne ges av vederbörande lärare.

BILAGA 4

Expertförslag till läro- och kursplaner i obstetrisk och gynekologisk vård Inledning

Inom de olika sjukvårdsområdena har man strävat efter att förlossningarna i allt större omfattning skall ske på kliniker, där det finns tillgång till specialistutbildad läkare inom obstetrik och gynekologi samt dessutom om möjligt även tillgång till pediater. Antalet förlossningar i riket år 1964 utgjorde 121 788, varav 91 429 på kvinnoklinik med egen specialistutbildad läkare (typ I ) , 29 429 på övriga lasarett och på sjukstugor (typ I I ) , 693 på fristående förlossningshem (typ III) samt 237 i hemmet. Trots dessa strävanden finns det således fortfarande och torde inom överskådlig framtid alltjämt finnas ett flertal sjukhus, där den ansvarige läkaren saknar specialistutbildning i obstetrik och gynekologi — år 1964 fanns 89 förlossningsanstalter av typ II. Ej heller torde där finnas tillgång till pediater eller pediaterkonsult. Läkare, som arbetar inom den slutna förlossningsvården, saknar ofta specialistutbildning i såväl vård av nyfödda barn som analgesi och anestesi. Visserligen synes sjukvårdshuvudmännen, som ovan nämnts i en allt större utsträckning vara beredda att i princip anknyta förlossningsvården till kvinnoklinik. På icke så få kvinnokliniker (cirka 20 % av totala antalet enl. medicinalstyrelsens matrikel över läkare m. fl. 1966) är emellertid överläkaren den ende, som h a r specialistutbildning i obstetrik och gynekologi och på en del

håll är han under långa perioder den ende läkaren på kliniken. På kvinnoklinik tjänstgörande underläkares erfarenhet av obstetrik är f. ö. ofta tämligen ringa. Detta framgår bl. a. av den enkät med olika förlossningsanstalter som utredningen företagit och som omnämnts i kapitel 1. Barnmorskans ställning och ansvar skiljer sig i livsavgörande moment även med hänsyn till dessa förhållanden från andra vidareutbildade sjuksköterskors ställning och ansvar.

Funktions- och ansvarsområde

Jämlikt Kungl. Maj:ts reglemente för barnmorskor den 11 november 1955 (SFS 1955:592) omfattar barnmorskans verksamhet huvudsakligen vården av den friska gravida kvinnan, den normala förlossningen och barnsängen även som vården av det friska barnet u n d e r i regel de första tio dagarna efter förlossningen. Vid oregelbundenheter och sjukdomstillstånd hos barnaföderska eller hennes barn må barnmorska biträda, förutom i nödfall, endast efter läkares anvisningar. Denna barnmorskans verksamhet äger r u m dels i sluten vård — då främst på förlossningsavdelningar eller obstetriska (BB-) vårdavdelningar men även på gynekologiska vårdavdelningar — dels inom öppen vård. Även om den obstetriska vården utgör ett centralt avsnitt av barnmorskans funktions- och ansvarsområde, är obstetrik och gynekologi från vårdsyn-

254 punkt att betrakta som en medicinsk enhet. Dessa specialiteter måste därför även i barnmorskeundervisningen betraktas som oskiljaktliga. Den obstetriska förvården har kommit att spela en allt viktigare roll, då det gällt att förutse förlossningskomplikationer och har därmed bidragit till den nuvarande låga perinatala dödligheten i landet. Den h a r även medfört att mödradödligheten sjunkit till ett minimum. Effektiviteten hos denna förebyggande vård beror till icke ringa del på barnmorskornas förmåga att förutse eller misstänka förlossningskomplikationer. En aldrig så effektiv förvård torde dock inte kunna utesluta förekomsten av oväntade, hastigt uppkommande sådana. Dessa komplikationer uppträder många gånger så snabbt att barnmorskan kan bli ställd inför överhängande livshotande tillstånd, varvid hon utan möjlighet till omedelbart bistånd från läkare måste handla mycket självständigt, t. ex. vid eklampsi, fosterasfyxi och livshotande blödningar i samband med förlossningen och kan tvingas vidtaga för modern och barnet livsavgörande åtgärder. De senare årens vidgade kännedom om barnets metabolism och andningsfysiologi i samband med födelsen medför ökade möjligheter att rädda barnet men ställer å andra sidan större krav på barnmorskan i den akuta situationen, t. ex. vid asfyxitillstånd. Modern och barnet är i hög grad beroende av att mentalhygieniska och psykosomatiska synpunkter beaktas inom den obstetriska vården. Barnmorskan måste ha god insikt i dessa frågor och göras väl förtrogen med olika metoder och möjligheter att förbereda den blivande modern för förlossning och moderskap. Förlossningsvården omfattar ett flertal områden av anestesiologisk karaktär (Jfr medicinalstyrelsens cirkulär

1960:54 med råd och anvisningar rör a n d e av barnmorskor given smärtlindring vid förlossning i sluten v å r d ) . Även analgesiproblemen, som fått en vidgad betydelse, kräver allt större kunskaper. Olika typer av blockadteknik h a r införts för att minska smärtan vid förlossning, något som kräver kunskaper om smärtans fysiologi och om vissa farmaka. Den snabba utvecklingen inom intensiv- och akutvård ställer krav p å barnmorskans insikter i vätskebalans och elektrolytförhållanden, speciellt under graviditet och förlossning. Den inriktning, som barnmorskans arbete har, kräver att hon h a r ingående teoretiska och praktiska kunskaper. Hon måste själv på ett objektivt sätt kunna tolka sina iakttagelser, själv kunna bedöma angelägenheten av omedelbar eller senare rapportering till läkaren eller — i brådskande fall — själv vidtaga terapeutiska åtgärder. Sådana situationer ställer krav på förmåga till snabba bedömanden och ställningstaganden samt handlingskraft. Barnmorskans verksamhet omfattar någon eller några av följande uppgifter. Administration och arbetsledning. Barnmorskan måste vara kompetent att dels klara det administrativa arbetet på en obstetrisk eller gynekologisk vårdavdelning dels ock h a n d h a detta vid en förlossningsavdelning. Detta ställer stor a krav på hennes administrativa förmåga och utbildning i synnerhet som det administrativa arbetet på en stor förlossningsavdelning i viss utsträckning skiljer sig från det som förekommer på en vårdavdelning. Handledning och instruktion av olika personalgrupp e r är viktig. En ständig undervisning vid sängen h a r en lika naturlig som nödvändig plats liksom demonstrationer, konferenser och lektioner för personal och elever.

255 öppen obstetrisk vård. Barnmorskan skall lämna vård under graviditeten samt iakttaga och till läkaren rapporter a avvikelser från normal graviditet. Hon skall söka förutse och förebygga sådana. I arbetsuppgifterna ingår att medverka vid läkarmottagning och att hålla egen mottagning för blivande mödrar, göra hembesök hos sådana samt bedriva viss kursverksamhet, d. v. s. hälsovårdsundervisning med mödragymnastik och avslappningsteknik. Hon utövar också upplysande och rådgivande verksamhet i hälsovård inom sitt yrkesområde, t. ex. kostråd och familjeplanering (befruktningskontroll). Vård under förlossning. Barnmorskan ansvarar för den normala förlossningen innefattande bl. a. intagning, anamnesupptagning, undersökning, journalföring, övervakning och klinisk bedömning av moderns och barnets tillstånd under förlossningens gång, givande av obstetrisk analgesi och anestesi, medverkan vid barnets framfödande, suturering av första gradens bristning eller klipp, skötsel av efterbördsskifte och administration av vissa läkemedel enl. stående ordination. Vidare skall barnmorskan uppmärksamma betydelsen av barnaföderskans tidigare genomgångna sjukdomar samt av undersöknings- och behandlingsresultat. Hon skall till läkaren rapportera om dessa ger anledning till antagande att den väntade förlossningen kommer att avvika från det normala. Hon skall även i övrigt under förlossningens gång iakttaga och rapportera avvikelser till läkaren. Barnmorskan skall slutligen också kunna medverka i vården vid komplicerade förlossningar, obstetriska operationer och anestesigivning ävensom upplivning av barnet samt om förhållandena så kräver själv vidtaga erforderliga åtgärder. Hon ansvarar för den första vården av det nyfödda barnet. Vad nu sagts

gäller i tillämpliga delar barnmorskans handläggning av förlossningsfall i hemmet. Vård efter förlossning. Barnmorskan skall ansvara för vården av den nyblivna modern och hennes barn, även prematura. Hon skall undervisa modern i hälsovård och vården av barnet. På obstetrisk vårdavdelning skall hon svara även för vården av kvinnor i behov av komplicerad graviditetsvård. Gynekologisk sjukvård. Barnmorskan skall som avdelningssköterska svara för vården av patienter med gynekologiska sjukdomar. övrig öppen vård. Barnmorskan medverkar i hälsovårdsupplysning och rådgivningsverksamhet samt i provtagning för gynekologisk hälsokontroll. Tillträde till utbildningen

Under grundutbildningen har sjuksköterskan fått undervisning i obstetrik och gynekologi, begränsad till de kunskap smått som övriga grundutbildade sjuksköterskor erhållit. Vid tidpunkten för legitimation saknar sjuksköterskan kompetens att inneha barnmorsketjänst. Vi förordar därför att vidareutbildning skall följa direkt efter grundutbildningen. För den som så önskar bör det vara möjligt att börja utbildningen även efter viss tids praktik inom annan sjukvårdsgren. Praktisk utbildning inom spädbarnsvård ingår ej obligatoriskt i grundutbildningen. F ö r den som önskar vidareutbildning i obstetrisk och gynekologisk vård är sådan tjänstgöring värdefull. Vi föreslår, att för tillträde till vidareutbildningen föreskrives att vederbör a n d e antingen under sin grundutbildning skall ha erhållit sådan erfarenhet eller tjänstgjort som barnsköterska eller ha fullgjort barnsköterskeuppgifter på spädbarnsavdelning vid barnklinik under minst fyra veckor. Sådan tjänstgö-

256 ring kan lämpligen förläggas till ferietid före tillträdet till vidareutbildningen. Utbildningsmål

Vidareutbildningen i obstetrisk och gynekologisk vård skall göra sjuksköterskan skickad att tjänstgöra som barnmorska samt att självständigt kunna leda en förlossningsavdelning ävensom obstetrisk eller gynekologisk vård- eller mottagningsavdelning. Hon bör vidare få kunskapsunderlag för att kunna tjänstgöra som distriktsbarnmorska eller som barnmorska vid mödravårdscentral. Undervisningen skall ge fördjupad kunskap i obstetrik och gynekologi, skicklighet att på egen h a n d leda och biträda vid normal förlossning och att bedöma och ingripa, när förlossningen avviker från det normala förloppet, erfarenhet om den kliniska bilden och handläggning av obstetriska komplikationer, förmåga att ge smärtlindring u n d e r förlossning, skicklighet i obstetrisk för- och eftervård, inkl. vård av det nyfödda barnet, ökad kunskap i pediatrik samt kunnighet i vården av nyfödda sjuka barn, skicklighet i gynekologisk vård, ökad förmåga att meddela hälsovårdsundervisning, fördjupade kunskaper i administration, organisation och undervisningsmetodik samt ökad skicklighet att leda och handleda personal och elever. Undervisningen skall dessutom vidareutveckla vissa egenskaper och attityder, som är önskvärda för yrkesutövningen. Läroplanen för utbildning i obstetrisk och gynekologisk vård syftar således till en vidareutbildning av den efter grundutbildningen legitimerade sjuksköterskan.

I avsikt att »säkerställa viss saklig kompetens» hos innehavare av vissa tjänster inom obstetriska och gynekologiska vårdområdet h a r utredningen föreslagit behörighetsregler för ifrågavarande tjänster (Kapitel 13). För att säkra samhällets och därmed den enskilda barnaföderskans krav på vård i enlighet med vetenskap och beprövad medicinsk erfarenhet, för att ge garantier för huvudmannen och för att ge trygghet åt yrkesutövaren föreslår vi att barnmorskelegitimationen bibehålles och ges formen av en kombinerad legitimation som sjuksköterska-barnmorska. Var och en som genomgått grundutbildning till sjuksköterska och därefter vidareutbildning i obstetrisk och gynekologisk vård skall således beredas möjlighet utbyta sin sjuksköterskelegitimation mot legitimationen som sjuksköterska-barnmorska. Endast den, som genomgått vidareutbildning i obstetrisk och gynekologisk vård och därigenom utbildats till barnmorska h a r rätt till legitimation som sjuksköterska-barnmorska. Vidare bör föreskrivas att annan än läkare eller legitimerad sjuksköterska-barnmorska må endast i nödfall handlägga förlossning. Möjlighet till återgång från barnmorskans till sjuksköterskans yrke skall givetvis finnas och följer av legitimation som sjuksköterska-barnmorska. Den kombinerade legitimationen gör yrkesutövaren således behörig tjänstgöra som barnmorska och är en förutsättning för bibehållande av yrkesklassifikationen och den hävdvunna rätten att benämnas barnmorska. Detta har stor betydelse för nordisk arbetsmarknad (Jfr Kapitel 3) och internationellt samarbete (Jfr WHO Technical Report Series nr 93 Expert committee on Midwifery Training, Geneva 1955).

257 För övrigt bör vad som angivits i Kungl. reglemente 11 november 1955 för barnmorskor i tillämpliga delar överföras till Kungl. Maj:ts reglemente 22 nov. 1957 för sjuksköterskor.

Utbildningens utformning och innehåll

Riktlinjer

för utbildningens

uppläggning

Det centrala avsnittet i en vidareutbildning avseende obstetrisk och gynekologisk vård är den praktisk-kliniska utbildningen på förlossningsavdelning. Längden och utformningen av detta avsnitt kommer därför i stor utsträckning att prägla hela utbildningen. Eleven skall vid slutet av sin utbildning ha uppnått skicklighet i att leda normala förlossningar. Detta måste anses innebära att eleven då under lärares eller barnmorskas ledning medverkat vid så många förlossningar, att hon har erhållit viss rutin i fråga om normala sådana. Hon bör även bibringas viss rutin i fråga om de förlossningar, som företer de oftast förekommande oregelbundenheterna. Eleven bör därutöver ha erfarenhet av komplicerade förlossningar. För att förvärva sådan rutin och vinna sådana erfarenheter bör eleven ha medverkat vid minst 50 förlossningar. Denna medverkan måste dessutom ha viss spridning i tid för att ge eleven möjlighet att utveckla förmåga till objektivt bedömande, till kritiskt tänkande och till självständighet i handlandet, som varje förlossning kan ge upphov till. Detta har kommit att bli vägledande vid utformningen av denna utbildning, såväl när det gäller själva läroplanen som organisationen. Vi återkommer i annat sammanhang till denna senare fråga. Mot bakgrund härav h a r det inte bedömts möjligt att låta eleverna få praktisk-klinisk utbildning p å 17—612671

förlossningsavdelning kortare tid än 18 veckor. Till övrig praktisk-klinisk utbildning beräknas sammanlagt 22 veckor, varav 6 veckor till obstetrisk vårdavdelning, 2 veckor till prematur- eller spädbarnsavdelning, 4 veckor till anestesi- och intensivvårdsavdelning (med studiebesök å förlossningsavdelning), 4 veckor till gynekologisk vårdavdelning, 2 veckor till gynekologisk mottagningsavdelning och 4 veckor till mödravårdscentral. Den sammanlagt 40 veckor långa praktiktiden har uppdelats i två avsnitt om 20 veckor, vilka i sin tur uppdelats i rotationsperioder om i regel fyra veckor. För läsperioder anslås 11 veckor inklusive en veckas propedeutisk-klinisk period. Vidareutbildningen i obstetrisk och gynekologisk vård kommer alltså att pågå i 51 veckor. Av flera skäl har vi stannat för att dela upp dessa 51 veckor på tre terminer enligt följande: två terminer om vardera 21 veckor och en om 9 veckor. Under den praktisk-kliniska utbildningen på förlossningsavdelning måste man sträva efter att utbildningstillfällena, d. v. s. förlossningarna, tillvaratas i så stor utsträckning som möjligt. Det är därför önskvärt att antalet elever under praktisk-klinisk utbildning på förlossningsavdelning såvitt möjligt hålles konstant. Vårt förslag har byggts upp från denna utgångspunkt. En jämn fördelning av antalet elever förutsätter att en rotationsplan uppgöres. För att hålla elevantalet så konstant som möjligt h a r vi tvingats att tillgripa ett så långt avsnitt som 20 veckor. Detta medför att jämsidesundervisningen för att bli effektiv, d. v. s. meddelas under eller i n ä r a anslutning till det praktiskkliniska utbildningsskede till vilket undervisningen hänför sig, för pediaterns och anestesiologens del måste upprepas två gånger. Förutsättningen härför är att utbildningskliniken h a r en viss stor-

258 leksordning med tillräckligt antal förlossningar. Övergångsbestämmelser Under omorganisationen av den nya vidareutbildningslinje, som leder till legitimation som sjuksköterska-barnmorska, bör finnas övergångsbestämmelser för att tillfredsställa utbildningskapaciteten under övergångstiden. Lärostoffet

Lärostoffet h a r samlats i 17 ämnen, av vilka obstetrik och obstetrisk vård, administration och arbetsledning, gynekologi och gynekologisk sjukvård, pediatrik och pediatrisk sjukvård samt socialmedicin beretts största utrymmet. Innehållet i dessa ämnen framgår av kursplaner, som återfinns i bilaga. Utbildningens organisation, och metodiska anvisningar

timplaner

Av den schematiska översikten framgår, hur de olika ämnesområdena inplaceras under utbildningstiden, terminernas indelning i läs- och tentamensperioder, teoretisk-praktiska perioder samt antal teori- och praktiktimmar per vecka. Vid utarbetandet av timplan för undervisningen har viss hänsyn tagits till utredningens krav på särskild koncentrerad kurs i administration och arbetsledning samt katastrofmedicin. Timplan och kursplaner h a r uppgjorts i samråd med utredningens kansli. Med hänsyn till speciella krav beträffande fördelning av kurs i administration i de olika perioderna innebär vårt förslag i detta hänseende en kompromiss. Kursplanerna är således uppgjorda enligt de pedagogiska principer, som överensstämmer med övriga vidareutbildningslinjers. Följande timplan utgör en sammanfattning av lärostoffet.

Den första terminen inleds med en läsperiod om åtta veckor. Under denna period ges i likhet med vad som gäller andra linjers inledande läskurs undervisningen i katastrofmedicin i sin helhet. Kursen i administration och arbetsledning har delats upp med knappt hälften under denna läsperiod och resten under termin 2 och 3. I övrigt ges en dryg tredjedel av den teoretiska undervisningen i obstetrik och obstetrisk vård. Del av utbildningen i gynekologi och gynekologisk sjukvård, pediatrik och pediatrisk sjukvård samt anestesioch intensivvård ges som en grund för de följande teoretiskt-praktiska perioderna. En veckas propedeutisk-klinisk kurs inleder denna utbildning. Fördelningen av undervisningen i övrigt på de olika terminerna framgår av följande tablåer. En viss flexibilitet beträffande timantalets fördelning under de olika perioderna måste kunna godtagas med hänsyn till skilda organisatoriska förhållanden vid barnmorskeskolorna och deras eventuella »satellit»-kliniker. Uppläggningen med perioder har beskrivits under rubriken »utbildningens utformning och innehåll». Detaljerade planer måste göras upp betr. kombinationer av grupper om 12 —18 elever i jämsidesundervisningen under de olika perioderna med schema för varje elevs praktisk-kliniska undervisning. Under det första avsnittet bör eleven inte placeras på undervisningsskift nattetid. Vidare bör jämsidesundervisningen förläggas till studiedagar eller fastställd studietid. Jämsidesundervisningen i obstetrik och obstetrisk vård bör i stor utsträckning grundas på aktuella kliniska fall och nära samordnas med den handledning som i första h a n d läkaren-läraren men även barnmorskan-läraren meddelar i samband med ronder eller eljest

259 H CO

M

c g

Si

'UIB1U9X

C/3 V3

bi °ca

& O

o 'C o u

H

"2 -o

C/3

0(3

OJ

CN

H

c £

te

fl

Mödravårdscentral

rl ° «

*.§ c/3

CO

"C

o

'fl o o

H

•J9d

Aneste- ObsLetrisk vård si- o. in- o. gynekologisk tensivsjukvård vård

s-, p, "o o

ca

m co

ca

m co

-<t

O OS CM

m co

CN

CD OJ

m co

CD

O

>> 2 B?> o £ .2 «

to

h

CS

m co

m m

o

•sd

CO C5

Tj<

>

t/j ca 3 °ca

-UIB1U9X

É -"S-d AnestePrema- siavd. turavd. + in- Förlos seller tensiv- ningsspäd- vårds- avdelning barnsavd. avd. 3+1 v.

"fl o

ca

O

S-

o

CO (33

•*}<

fa K

C

O

m ca

i

ca 1

o 'S

C/3

'C o

CJ

« ti.

tace

m

TH

fl = w>

-G

1 C/3

o

Förlossningsavdelning

OJ

H

•J9d

ca

°

co co

TH

Q

C3

C 5 G. m

TH

|

ca 1

CO O )

">*

ca

rf

CO OJ

ca

m

m co

o p*

m co

-tf

CO OS

m co

ca

co os ca

m co

ca

co os

m co

-$

CO OS

ca

m co

o m ca

m ca

ca

T3

o

-a

H

C/3

0) c/3

faO-Sca

XI

>>

o

>

T-(

O

TT"

T-I

O

> > >

>>

•jgd -mpt

-dojj

TH

t» • 00 co ca T r f ca - 1 * T-l

TJ

'fl o w

H

'fl tu

' -o I

> . > se G ca .

Tj O

C3 CO

00 C

ca 1

ca

M C

TI bl •ca

00 ,£ C as • a - o se

c/3

:cS

> >

G

t>D

.

"S G

rdavd ttagni ral...

CL>

>

a .5 > . . os ca a tu < 8 o * J ^ X3 T3 a M —1

ii

ca u

£

s- > -r c M c c c +•

t/3

s

£ l s

> <

ti

5 B O i3 -4 3 -a 'E o O

H

i

G

e« ° 5 • d

H

c3

,

as

ti^ M c C/3

o

c/3

c/:

ologi ologi vård

"fl o

1H

°ca Ä >

ori och pra förlossning obstetrisk

C

ti,

—>ca s -^ ^ 2 — G . C3 SD 6c G c/3 O

260 Timplan Ämnen Administration och arbetsledning Speciell administration. . . Anatomi och fysiologi.... Klinisk kemi Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Socialmedicin Psykologi och mentalhygien Materialkunskap och materielvård Hälso- och sjukvård Obstetrik och obstetrisk vård Gynekologi och gyneko-

Antal undervisningstimmar

Antal undervisningstimmar

Ämnen Pediatrik och pediatrisk sjukvård Anestesi- och intensivvård Hälsovårdsundervisning Katastrof medicin Utbildningsorientering. . . Klinisk och socialmedicinsk praktik Obstetrik och obstetrisk vård Förebyggande mödra-

50 20 12 6 4 8 44 22

36 20 18 25 4

701 116 174 58

6 Gynekologisk sjukvård. Barnsjukvård Anestesi- och intensivvård Timmar till förfogande...

200 38

116 21 1 699

Summa

Fördelning

av undervisningen

på olika perioder

i termin

1 Antal under- Antal underAntal under- visningstim- visningstimvisningsmar under under teoretimmar introduk- tiskt praktisk i läsperiod tionsperiod period

Ämnen

Administration och arbetsledning.. . Anatomi och fysiologi Klinisk kemi Farmakologi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Socialmedicin Psykologi och mentalhygien Materialkunskap och materielvård. . Hälso- och sjukvård Obstetrik och obstetrisk v å r d . . . . Gynekologi och gynekologisk sjukvård Pediatrik och pediatrisk sjukvård Anestesi- och intensivvård Hälsovårdsundervisning Katastrof medicin Utbildningsorientering Klinisk och socialmedicinsk praktik Obstetrik och obstetrisk v å r d . . . . Barnsjukvård Anestesi- och intensivvård Timmar till förfogande

32 12 6 4

Summa

224 Summa undervisningstimmar 32 12 6 4

8 8 18

14 10 10

22 18 6

20 7

25 2

16 32 17 6 25 2

174 58 116 5

179 58 116 5

261 Fördelning

av undervisningen

Antal under- Antal under- Antal undervisningstim- visningstim- visningstimSumma mar under mar under mar under undervisnings teoretiskt tentamensteoretiskt timmar praktisk per. period praktisk per.

Ämnen

Administration och arbetsledning.. . Speciell administration Socialmedicin Hälso- och sjukvård Obstetrik och obstetrisk v å r d . . . . Gynekologi och gynekologisk sjukvård Pediatrik och pediatrisk sjukvård Anestesi- och intensivvård Hälsovårdsundervisning Utbildningsorientering Klinisk och socialmedicinsk praktik Obstetrik och obstetrisk v å r d . . . . Gynekologi och gynekologisk sjukvård Förebyggande mödravård Timmar till förfogande Summa

Fördelning

på olika perioder i termin 2

4 5

11 12

18 11 17

4 4 3

6 7

1 116

10 280

25 Speciell administration Socialmedicin Psykologi och mentalhygien Hälso- och sjukvård Obstetrik och obstetrisk vård Hälsovårdsundervisning Utbildningsorientering Klinisk och socialmedicinsk praktik Obstetrik och obstetrisk vård Timmar till förfogande Summa

(se vidare kursplan sid. 269—271). All praktisk-klinisk u n d e r v i s n i n g skall integreras inte blott med teoretisk sådan utan även på så sätt att de olika ämnena får komplettera v a r a n d r a och bringas i samklang för att så vitt möjligt ge eleven en total bild av patienten från såväl rent obstetrisk, anestesiologisk, pedia-

174 116 10

på olika perioder i termin 3

Antal undervis- Antal undervisningstimmar ningstimmar ununder teoretiskt der tentamenspraktisk period period

Ämnen

174 58 116

av undervisningen

22 4 3 7 1

Summa undervisningstimmar

4 5 4

9 5 4

31 5 1

43 5 1

232 6 280

232 6 25

trisk, mentalhygienisk som social synpunkt. De analgetiska metoderna ingår därför naturligt i undervisningen på förlossningsavdelningen. Under det första teoretiskt-praktiska avsnittet samordnas utbildningen på obstetrisk avdelning och p å barnklinik. Den senare ledes av p e d i a t e r och pediat-

262 riskt utbildad sjuksköterska. Eleven kommer här i kontakt med de barn, vilkas m ö d r a r vistas på kvinnokliniken och kan etablera en god kommunikation mellan mor och barn. Utbildning i isoleringsteknik förutsattes ingå i undervisningen. Perioden i anestesiologisk v å r d på allmän eller gynekologisk operationsavdelning ledes av anestesiolog och anestesiologiskt utbildad sjuksköterska, som helst bör ha barnmorskeutbildning. I kursen ingår förberedelser och inledning av olika anestesier samt övervakning av patienten u n d e r pågående och avslutad anestesi. Den obstetriska anestesien studeras även under studiebesök på förlossningsavdelningen i samband med aktuella fall (förekommande oper a t i o n e r ) . Intensivvården samordnas med anestesivården och avser obstetriska, gynekologiska och pediatriska fall.

barnmorska. Självständiga besök i barnaföderskans hem utf öres efter instruktion. Den sista perioden på obstetrisk vårdavdelning upptar särskilt de psykologiska synpunkterna i vården av mor och barn, aspekterna på hälsovårdsundervisning och kontakten med andra samhällsorgan. Eleven följer också de administrativa och arbetsledande momenten i arbetet på avdelningen. Under den sista perioden på förlossningsavdelning handlägger eleven så gott som självständigt normala förlossningar. Eleven bör då ha en klar uppfattning av den kliniska bilden i olika vårdsituationer efter den erfarenhet hon fått under handläggning av obstetriska komplikationer. Barnmorskan-läraren bör tillse att de komplicerade förlossningarna fördelas så jämnt som möjligt.

Perioden på gynekologisk vårdavdelning ger eleverna en samlad bild av den slutna vårdens bedrivande även med hänsyn till den särskilda operativa verksamheten. Studiebesök anordnas på röntgendiagnostisk och radioterapeutisk avdelning. Det a n d r a avsnittet u p p t a r bl. a. utbildning i öppen gynekologisk sjukvård och hälsokontroll och ger eleven insikt om de sjukdomar, som ej kräver intagning på sjukhus. Barnmorska avses också medverka i den planerade hälsokontrollen för tidigupptäckt av cancer i livmoderhalsen. På mödravårdscentral utbildas eleven i förekommande rutinmässiga undersökningsmetoder och rådgivning åt blivande mödrar. Hon undervisar även mödr a r n a i särskilda kurser, hälsovårdsundervisning med bl. a. mödragymnastik och avslappningsteknik under ledning av

Prov, bedömning och betygsättning Av kursplanerna framgår i vilka ämnen kunskapsprov avlägges. Slutbetyget bör omfatta följande uppgifter: Graderat betyg för insikter i administration och arbetsledning socialmedicin obstetrik och obstetrisk vård gynekologi och gynekologisk sjukvård pediatrik Bevis om deltagande i undervisningen med godkänt resultat i anestesiologisk sjukvård katastrofmedicin Intyg om genomgången praktisk utbildning med godkänt resultat i obstetrik och obstetrisk vård gynekologisk sjukvård Uppgift om var den praktiska utbildningen ägt rum.

Kursplaner

Alfabetiskt register Administration och arbetsledning Administration, speciell Anatomi och fysiologi Anestesi- och intensivvård Barnavård och barnsjukvård Farmakologi Gynekologi och gynekologisk sjukvård Hälsovårdsundervisning Katastrofmedicin Klinisk kemi Klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien Materialkunskap och materielvård Obstetrik och obstetrisk vård Perinatal pediatrik Psykologi och mentalhygien Socialmedicin Utbildningsorientering

264 264 265 274 273 266 271 275 276 265 266 269 269 272 268 267 276

Kursplaner

Administration

och

arbetsledning

50 timmar Gemensam kursplan har utarbetats för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se bilaga 3.1, sid. 176.)

Speciell

administration

20 timmar Mål Undervisningen skall ge kunskap om förlossningsavdelningars, obstetriska och gynekologiska vårdavdelningars organisation, insikt i de administrativa funktioner, som är speciella för ifrågavarande avdelningar och kunnighet i att utöva dessa, förståelse för vikten av samarbete mellan olika arbetsgrupper inom nämnda avdelningar och sjukhuset i övrigt, förståelse för vikten av adekvat, fortlöpande undervisning av skilda personalkategorier och elever.

Huvudmoment

Barnmorskans ansvarsområde Avdelningarnas funktion och organisation Riktlinjer för barnmorskans administrativa och arbetsledande funktioner i såväl sluten som öppen vård

Förslag till disposition av studieplan termin 2 (11 Limmar) Barnmorskans ansvarsområde på förlossningsavdelning och gynekologisk vårdavdelning Förlossningsavdelningens och den gynekologiska vårdavdelningens funktion och organisation Kommunikation och samarbete inom avdelningen och med övriga berörda avdelningar inom sjukhuset Arbetsplanering och personalledning Riktlinjer för instruktion och handledning av personal och elever Anvisningar

Undervisningen skall bygga på det lärostoff, som inhämtats i den allmänna kursen i administration och arbetsledning och påbörjas därför först när detta ämne avslutats. Under denna termin ägnas undervisningen åt de administrativa och arbetsledande uppgifterna på förlossningsavdelning och gynekologisk vårdavdelning. Eleverna bör ges övning i att göra upp arbetstidsschemata, arbetsinstruktioner och arbetsbeskrivningar av olika slag. Undervisningen ges i form av lektioner och diskussioner och meddelas av skolans lärare (barnmorska-lärare). Förslag till disposition av studieplan min 3 (9 timmar)

ter-

Barnmorskans ansvarsområde stetrisk vårdavdelning

ob-

på

265 Den obstetriska vårdavdelningens funktion och organisation Kommunikation och samarbete inom den obstetriska vårdavdelningen och med övriga berörda avdelningar inom sjukhuset och med socialmedicinska institutioner Arbetsplanering och personalledning Riktlinjer för instruktion och handledning av personal och elever Anvisningar

Under denna termin ägnas undervisningen åt de administrativa och arbetsledande uppgifterna på obstetrisk vårdavdelning. Eleverna bör tränas för arbetsledande uppgifter genom övningar av olika slag som följs av diskussioner och seminarier. Undervisningen bör meddelas av skolans lärare (barnmorska-lärare). Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i administration och arbetsledning, obstetrik och obstetrisk vård samt gynekologi och gynekologisk sjukvård.

Anatomi

och fysiologi

12 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om de delar av anatomin och fysiologin, som är av betydelse för studier i obstetrik och gynekologi, ökad kunskap om fullvärdig kost under graviditet, förlossning och amningsperiod.

Förslag till disposition av studieplan termin 1 (12 timmar) Räckenets anatomi Renbäckenet, bäckenmätning, olika bäckenvarianter Manliga och kvinnliga reproduktionsorganens utveckling, anatomi och topografi Muskler, ligament, blodförsörjning och innervation Sexualhormonala systemet P r i m ä r a och sekundära könskaraktärer, menarche, menstruationscykel, menopaus Sammansättning av näringsfysiologiskt fullvärdig kost för den blivande och nyblivna modern Anvisningar

De kunskaper som inhämtats i grundutbildningen skall fördjupas för att ligga till grund för de kommande studierna främst i obstetrik och gynekologi. Undervisningen bör meddelas i lektionsform men även genom demonstrationer och studium av skelett, fantomer och planscher. Undervisningen skall meddelas av skolans lärare (obstetriker och barnmorska-lärare) och näringsfysiolog. Uppföljning av undervisningen sker lämpligen i anslutning till kunskapsprov i obstetrik och obstetrisk vård. Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kurserna i obstetrik och obstetrisk vård, gynekologi och gynekologisk sjukvård samt pediatrik och pediatrisk sjukvård. Klinisk

kemi

6 timmar

Huvudmoment

Mål

Reproduktionsorganen Sexualhormonala systemet Näringsfysiologi

Undervisningen skall ge fördjupad insikt om laboratorieprov och bedömning av analysresultat.

266 kologi omfattande läkemedel som förekommer inom obstetrik och obstetrisk vård samt gynekologi och gynekologisk sjukvård.

Huvudmoment

Blod Urin Sperma Vätskebalans Leverfunktion Förslag till disposition av studieplan min 1 (6 timmar)

Förslag till disposition av studieplan min 1 (4 timmar) ter-

Hematokrit Blodgruppering Koagulationsmekanism Blodets äggvite- och elektrolytsammansättning Leverfunktions- och enzymprov Nj urf unktionspro v Urinsediment Immunologisk graviditetstest Hormonanalys Spermaanalys Phenylketonanalys Blodgasanalys Anvisningar

De moment som inhämtats i grundutbildningen repeteras kortfattat. Tyngdpunkten skall läggas på de nya avsnitten nämligen graviditetstest, hormonanalys och phenylketonanalys. Undervisningen bör meddelas av obstetriker. Uppföljning av undervisningen sker lämpligen i anslutning till kunskapsprov i obstetrik och obstetrisk vård. Samverkan

Samordning skall ske med undervisningen i obstetrik och obstetrisk vård, gynekologi och gynekologisk sjukvård, pediatrik och pediatrisk sjukvård samt anestesi- och intensivvård. Farmakologi 4 timmar Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap i speciell farma-

ter-

Analgetika Sedativa Värkstimulerande medel övriga läkemedel Läkemedlens kontroll och förvaring Anvisningar

Utöver den samlade undervisningen på fyra timmar, som ges i den första terminens inledande läsperiod, bör ämnet dessutom belysas i närstående ämnen. Läkemedel som används för obstetrisk analgesi och anestesi behandlas dock helt i ämnet anestesi- och intensivvård. Undervisningen meddelas av skolans lärare (obstetriker och barnmorskalärare). Samverkan

Undervisningen samordnas med obstetrik och obstetrisk vård, gynekologi och gynekologisk sjukvård samt pediatrik och pediatrisk sjukvård.

Klinisk mikrobiologi hygien 8 timmar

och

sjukvårds-

Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om de smittämnen, som kan förorsaka infektioner inom obstetrisk vård och gynekologisk sjukvård, fördjupad kunskap om infektionssjukdomarnas betydelse i samband med obstetrik och pediatrik och deras förebyggande.

267 Huvudmoment

Huvudm oment

Mikrobiologi Hygien

Socialkunskap Den obstetriska vårdens och gynekologiska hälsovårdens organisation Barnmorskans verksamhet inom öppen och sluten vård

Förslag till disposition av studieplan min 1 (8 timmar)

ter-

Sjukdomsalstrande mikroorganismer Immunologi Infektionssjukdomar Isoleringsteknik Veneriska sjukdomar Sjukhushygien Personlig hygien och yrkeshygien Profylax mot sjukhusinfektioner Anvisningar

Tyngdpunkten skall läggas på infektionssjukdomarnas betydelse vid graviditet och förlossning, profylax mot sjukhusinfektioner och isoleringstekniska problem. Undervisningen bör ges i form av grupparbeten och seminarier, som leds av skolans lärare (obstetriker och barnmorska-lärare). Uppföljning av undervisningen sker lämpligen i anslutning till kunskapsprov i obstetrik och obstetrisk vård. Samverkan

Undervisningen skall samordnas med kursen i obstetrik och obstetrisk vård, gynekologi och gynekologisk sjukvård samt pediatrik och pediatrisk sjukvård.

Socialmedicin 44 timmar Mål Undervisningen skall ge ökad kunskap om socialmedicinens uppgifter och verksamhetsformer inom obstetrisk och pediatrisk vård samt gynekologisk hälso- och sjukvård, ingående kunskap om författningar rörande barnmorskans verksamhet.

Förslag till disposition av studieplan min 1 (22 timmar)

ter-

Socialkunskap Socialförsäkringar Befolkningspolitiska synpunkter Familjeplanering Abort- och steriliseringslag Abortförebyggande verksamhet Lex veneris Barnavårdslag Adoption Den öppna och slutna förlossningsvårdens organisation

Förslag till disposition av studieplan min 2 och 3 (22 timmar)

ter-

Den förebyggande mödravårdens organisation Den gynekologiska hälsovårdens organisation Barnmorskans verksamhet inom öppen och sluten vård Historik Barnmorskans arbetsuppgifter Författningar som reglerar barnmorskans verksamhet Samarbete med andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård samt med olika samhällsorgan Internationellt arbete Anvisningar

Undervisningen bör ges i form av lektioner, grupparbeten och seminarier. Eleven bör beredas tillfälle närvara vid konferens rörande abortfrågor. Sociala och socialmedicinska problem diskute-

268 ras under teoretiskt-praktiska perioder med utgångspunkt i aktuella patienter. Studiebesök anordnas vid institutioner för barn med förlossningsskador, gomdefekter och övriga handikapp. I avsnittet barnmorskans arbetsuppgifter betonas den upplysande och rådgivande verksamheten. Undervisningen meddelas av kurator samt skolans lärare (obstetriker och barnmorska-lärare). Kunskapsprov skall ges. Samverkan

Samordning bör ske med undervisningen i obstetrik och obstetrisk vård, gynekologi och gynekologisk sjukvård, pediatrik och pediatrisk sjukvård samt hälsovårdsundervisning.

Psykologi

och

mentalhygien

22 timmar Mål Undervisningen skall ge psykologiska kunskaper om moderskap, kunskap om mentalhygieniska insatser under graviditet, förlossning och barnsängstid, kunskap om den normala sexuella samlevnaden och om sexuella störningar. Huvudmoment

Moderskap Mentalhygien under graviditet, förlossning och barnsängstid Psykosomatiska och psykiska rubbningar Normal sexuell samlevnad Sexuella störningar Förslag till disposition av studieplan min 1 (18 timmar)

åtgärder för att förebygga störningar däri (individuellt och i grupp) Olika typer av psykosomatisk mödraförberedelse Psykosomatiska graviditetskomplikationer Emotionella störningar Samlevnadsproblem Förlossningen Förlossningsupplevelsen: triaden fruktan—spänning—smärta Psykologiskt omhändertagande Barnafaderns roll Barnsängstiden Den psykosomatiska inställningen efter förlossningen, psykiska insufficienser, puerperalpsykoser Kontakten mellan mor och barn, rooming-in-systemet Psykologiska synpunkter på amningen Samlevnadsproblem, barnafaderns roll Problemen skadat, sjukt, dött barn Den normala sexuella samlevnaden Sexualitet i ungdomen, i ålderdomen, under graviditet och efter barnsbörd Sexuella avvikelser Sexuella svårigheter, frigiditet, vaginism, impotens

Förslag till disposition av studieplan min 3 (4 timmar)

ter-

Timantalet anslås till grupparbeten och seminarier där problemställningar, som eleverna mött under de teoretiskt-praktiska perioderna, belyses. Anvisningar

Undervisningen bör ges i form av lektioner, grupparbeten och seminarier och meddelas om möjligt av läkare med utbildning i psykosomatisk obstetrik.

ter-

Graviditeten Den psykologiska anpassningen och

Samverkan

Undervisningen samordnas med kursen i obstetrik och obstetrisk vård, gyne-

269 kologi och gynekologisk sjukvård, pediatrik och pediatrisk sjukvård, anestesi- och intensivvård samt hälsovårdsundervisning.

Materialkunskap 6 timmar

och

Samverkan

Samordning skall ske med undervisningen i obstetrik och obstetrisk vård, gynekologi och gynekologisk sjukvård samt anestesi- och intensivvård.

materielvård

Mål Undervisningen skall ge ökad kunskap och fördjupad insikt om funktionsområden, funktionssätt och vård av materiel, som används inom förlossningsvård och gynekologisk sjukvård. Huvudmoment

Förlossningsmateriel Operationsmateriel Teknisk apparatur Förslag till disposition av studieplan min 1 (6 timmar)

ter-

Förlossningsinstrument Gynekologiska operationsinstrument Suturmaterial Teknisk apparatur Vacuumextraktor Upplivningsbord Sugar Mjölkpump Rengörings- och steriliseringsapparatur Anvisningar

Undervisningen skall ägnas åt sådan utrustning som används vid förlossning och förlossningsoperation med undantag av utrustning för analgesi och anestesi. Dessa avsnitt behandlas i anestesioch intensivvård. Såväl funktionsområden, funktionssätt som daglig och fortlöpande vård belyses med hänsyn tagen till tekniska och hygieniska synpunkter samt säkerhetskrav. Undervisningen bör meddelas av skolans lärare.

Obstetrik och obstetrisk 200 limmar

vård

Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om graviditetens, förlossningens och puerperiets fysiologi så att barnmorskan på egen h a n d kan ansvara för vården av den friska gravida kvinnan, för den normala förlossningen och puerperiet samt för det nyfödda barnet, kunskap om komplikationer under graviditet, förlossning och puerperium så att barnmorskan kan medverka i profylax och behandling, förståelse för mentalhygieniska, socialmedicinska och hälsovårdande aspekter inom den obstetriska vården så att barnmorskan kan medverka i rådgivning och hälsovårdsundervisning. Huvudmoment

Normal graviditet och förlossning samt normalt puerperium Komplikationer under graviditet, förlossning och puerperium Operativ obstetrik Vård under graviditet, förlossning och puerperium. Förslag till disposition av studieplan termin 1 (79 timmar) i läsperiod och propedeutisk-klinisk period Normal graviditet Befruktning Fosterutveckling

270 Förändringar i moderorganismen Graviditetsdiagnostik inklusive undersökningsmetodik Den förebyggande mödravårdens medicinska, socialmedicinska, mentalhygieniska omfattning Normal förlossning Anamnesupptagning, undersökningsmetodik, journalskrivning Förlossningens fysiologi Barnmorskans åligganden under förlossningen Vård och kontroll av det nyfödda barnet Normalt puerperium Återbildning och sårläkning Vård av moder och barn, amning, undervisning, eftergymnastik Graviditetsbesvär Sjukdomar av speciell betydelse under graviditet och förlossning Vissa sjukdomar med relation till graviditeten Komplikationer under graviditet Blödningar under senare hälften av graviditeten Bh- och ABO-inkompatibilitet Graviditetstoxicos lntrauterin asfyxi Oregelbundenheter i fråga om graviditetens längd Flerbörd Vård av patient med graviditetskomplikationer Komplikationer under förlossning Oregelbundenheter i värkarbetet Oregelbundna fosterlägen Oregelbundenheter under efterbördsskiftet Vård av patient med förlossningskomplikationer Pre- och postoperativ vård samt omhändertagande av barnet vid kejsarsnitt

Förslag till disposition av studieplan termin I, 2 och 3 (121 timmar) i teoretiskpraktiska perioder samt tentamensperioder Komplikationer under graviditet och förlossning Vissa sjukdomar med relation till graviditeten Blödningar under tidigare hälften av graviditeten Bubbningar i syra-basbalansen hos moder och foster Oregelbundenheter hos fostret Oregelbundenheter i placenta, hinnor och fostervatten Oregelbundenhet i förlossningsvägens anatomi inklusive relativ bäckenträngsel Navelsträngsprolaps Uterusruptur lntrauterin fosterdöd Infektioner Operativ obstetrik Förlossningsskador hos barnet Vätskebalans, chockbehandling Vissa sjukdomar med relation till förlossning Obstetrisk mortalitet Perinatal mortalitet Komplikationer under puerperiet Bubbningar i återbildning och sårläkning Genital infektion Urinvägssjukdomar Tarmsjukdomar Trombos, tromboflebit och emboli Oregelbundenheter i fråga om amningen Vård av patient vid förlossningskomplikationer och vid komplikationer under puerperiet Mödragymnastik och avslappningsteknik Anvisningar

Undervisningen skall u n d e r första terminens läsperiod och propedeutisk-

271 kliniska period ge sådana teoretiska kunskaper att eleven under första avsnittet av klinisk praktik i obstetrisk v å r d under ledning kan h a n d h a barnmorskas uppgifter vid normal förlossning, normalt puerperium samt vid de vanligast förekommande komplikation e r n a i samband med förlossning. Under de teoretiskt-praktiska perioderna skall eleven erhålla ytterligare kunskap e r om avvikelser från det normala förloppet under graviditet, förlossning och p u e r p e r i u m samt barnmorskans åligganden i samband därmed, så att eleven under sista utbildningsperioden på förlossningsavdelningen handlägger så gott som självständigt normala förlossningsfall och h a r erfarenhet av visst antal patologiska fall. Undervisningen sker i form av lektioner, demonstrationer, tillämpningsövningar (i avsnitten anamnesupptagning, undersökningsmetodik och journalskrivning), ronder i form av kliniska demonstrationer på förlossnings- och vårdavdelning samt genomgång med analys av aktuella fall inom kliniken. Härigenom får hon under de praktiskt-kliniska avsnitten p å såväl förlossnings- och vårdavdelning som mödravårdscentral en vidgad erfarenhet om den kliniska bilden och handläggningen av obstetriska komplikationer och kan ge akt på och bedöma betydelsen av olika symtom. I seminarier, grupparbeten och vid vårdkonferenser integreras mentalhygieniska, socialmedicinska och hälsovårdande aspekter på patientvården. I undervisningen skall också synpunkter på läkemedel, apparatur och sjukvårdsmateriel integreras. Redovisning av seminarieuppgifter, grupparbeten och viss litteraturkurs förläggs i första h a n d till tentamensperioderna. L ä r a r e i ämnet skall vara dels obstetriker, dels barnmorska-lärare som genom att anknyta sin undervisning till

obstetrikerns kompletterar dennes undervisning på en förhållandevis avancerad nivå såväl teoretiskt som praktiskt. Samverkan

Samordning skall ske med undervisning i samtliga i läroplanen ingående ämnen utom katastrofmedicin och utbildningsorientering. Gynekologi och gynekologisk 38 timmar

sjukvård

Mål Undervisningen skall ge fördjupad kunskap om gynekologiska sjukdomars symtom, behandling och profylax, fördjupad kunskap om principer och metoder för gynekologisk sjukvård, skicklighet att utöva sådan vård med beaktande av patientens somatiska, psykiska och sociala situation, kunnighet att medverka i gynekologisk hälsokontroll. Huvudmoment

Gynekologiska sjukdomar Gynekologins undersöknings- och behandlingsmetoder Gynekologisk sjukvård Gynekologisk hälsokontroll Metoder för befruktningskontroll Förslag till disposition av min 1 (16 timmar)

studieplan'ter-

Gynekologins arbetsområde Sekretessproblem Undersökningsmetoder Förberedelse för och assistans vid undersökningar och behandlingar Endokrina rubbningar Menstruationsrubbningar Psykosomatisk gynekologi Inflammatoriska tillstånd Vård av patienter med gynekologisk sjukdom

272 Pre- och postoperativ vård Förslag till disposition av studieplan min 2 (22 timmar)

ter-

Specifika infektioner Traumatiska tillstånd Lägeförändringar av uterus Tumörer Missbildningar Infertilitet Gynekologisk hälsokontroll Metoder för befruktningskontroll Anvisningar

Undervisningen skall bygga pä de kunskaper som inhämtats i grundutbildningen. Diagnostiskt prov ges vid kursens början för att underlätta anpassningen till elevernas kunskapsnivå. Undervisningen som skall omfatta såväl sjukdomslära som sjukvårdslära ges i form av lektioner och patientdemonstrationer. Vid vårdkonferenser betonas även psykologiska, hygieniska och socialmedicinska aspekter. Skolans lärare (obstetriker och barnmorska-lärare) undervisar i ämnet. I vårdkonferenser deltar även kurator. Kunskapsprov skall ges. Samverkan

Undervisningen skall samordnas med ämnena klinisk mikrobiologi och sjukvårdshygien, socialmedicin, psykologi och mentalhygien, obstetrik och obstetrisk vård samt hälsovårdsundervisning. Perinatal

pediatrik

20 timmar Undervisningen skall ge kunskap om den förebyggande mödravårdens betydelse för det nyfödda barnets hälsotillstånd, ökad kunskap om det nyfödda barnets anatomiska och fysiologiska särdrag,

ökad kunskap om de vanligaste sjukdomstillstånden under nyföddhetsperioden, ökad kunskap om socialmedicinsk barnavård, speciellt med hänsyn till det nyfödda barnet. Huvudmoment

Översikt av fosterutvecklingen Anatomiska och fysiologiska särdrag hos det nyfödda barnet Nyföddhetsperiodens sjukdomar Socialmedicinska aspekter på det nyfödda barnet Förslag till disposition av studieplan termin 1 (20 timmar) Grunddragen i fosterutvecklingen och patologiska avvikelser av olika etiologi Fostrets funktionssätt och omställningen från intra- till extrauterint liv Praktisk-klinisk värdering av det normala nyfödda barnets utseende och beteende Medfödda missbildningar Prematura och dysmatura barn Nyfött barn till diabetisk moder De vanligaste sjukdomsbilderna under nyföddhetsperioden Asfyxia neonatorum Traumatiska förlossningsskador Erythroblastos och hyperbilirubinemi Näringsrubbningar Kongenitala och neonatala infektioner Verksamheten vid barnavårdscentralen Omhändertagande av handikappade barn Anvisningar

I samband med varje sjukdom skall behandlas sjukdomarnas förekomst, orsaker, symtom, diagnostisering, undersökningsmetoder, sjukdomsförlopp, behandling (inkl. läkemedel och dess dosering), komplikationer och deras förebyggande, prognos och profylax. Habilitering.

273 Lektionerna skall i största möjliga utsträckning kompletteras med patientdemonstrationer. Under praktiktiden bör regelbundna undervisningsronder förekomma. Undervisningen skall meddelas av barnläkare. Kunskapsprov skall förekomma. Barnavård 16 timmar

och

barnsjukvård

Mål Undervisningen skall ge förmåga att utöva en god barnavård under nyföddhets- och spädbarnsperioden, förmåga att utöva en god vård av sjuka nyfödda barn. Huvudmoment

Spädbarnets utrustning, uppfödning och utveckling Omvårdnad av friska nyfödda och späda barn sjuka nyfödda barn Förslag till disposition min 1 (12 timmar)

av studieplan

ter-

Krav på den som vårdar nyfödda och späda barn Spädbarnets utrustning Dagordning för spädbarnet Spädbarnets uppfödning: bröstuppfödning, konstgjord uppfödning, kosttilllägg, avvänjning Amningsteknik Grunddragen i det nyfödda barnets vidareutveckling under spädbarnsåret Allmän vård av nyfödda och späda b a r n : skötning, bad, hud- och navelvård, matning m. m. Vård av prematura och dysmatura barn Vård av nyfött barn till diabetisk moder Vård av nyfött barn med andnings- och cirkulationssvårigheter skador inom centrala nervsystemet 18— 612671

erythroblastos och hyperbilirubinemi näringsrubbningar infektionssjukdomar missbildningar Orientering om allmän kirurgisk värd av nyfödda barn Anvisningar

Undervisningen skall bygga på tidigare inhämtade kunskaper i barnavård och barnsjukvård och inleds med diagnostiskt prov, som framför allt skall inventera elevernas kunskaper om de krav som ställs på den som vårdar barn, spädbarnets utrustning och dagordning. Avsnittet om spädbarnets uppfödning bör behandlas ingående. Undervisningen om friska nyfödda och späda barn ges lämpligen i läsperioden och undervisningen om vård av sjuka nyfödda barn under den teoretiskt-praktiska perioden. Eleven bör få god träning i att göra iakttagelser över barnets fysiska och psykiska tillstånd och att tolka gjorda iakttagelser på ett adekvat sätt. Den blivande barnmorskan bör få övning i att utföra de inom barnsjukvården förekommande undersökningar, provtagningar och behandlingar som ligger inom hennes framtida kompetensområde. I undervisningen skall ingå praktiska övningar i handhavandet av speciella vårdutensilier för barn t. ex. kuvös, respirator samt utensilier för vätsketerapi. Vikten av att förebygga smittspridning och olycksfall bland barn bör framhållas. Hälsovårdsundervisningens betydelse skall understrykas i samtliga barnavårdslektioner och eleven bör få tillfälle till praktisk handledning av föräldrar speciellt nyblivna mödrar. Undervisningen bör om möjligt anknytas till en bestämd patient och meddelas i form av grupparbeten och vårdkonferenser. Undervisningen skall meddelas av

274 sjukvårdslärare med specialutbildning inom barnsjukvård och barnmorskalärare. Vissa lektioner bör ges av barnläkare. Kunskapsprov skall förekomma. Förslag till disposition min 2 (4 timmar)

av studieplan

ter-

Timantalet är gemensamt för ämnena perinatal pediatrik samt barnavård och barnsjukvård och avses för avslutande kunskapsprov och uppföljning av undervisningen Samverkan

Samordning skall ske med undervisningen i obstetrik och obstetrisk vård, hälsovårdsundervisning samt socialmedicin. Anestesi-

och

intensivvård

20 timmar Mål Undervisningen skall ge ökad kunskap om obstetrisk analgesi och anestesi, ingående kännedom om återupplivning av nyfödda barn, kunnighet i att medverka i sådan vård. Huvudmoment

Fysiologi och farmakologi som grund för obstetrisk analgesi och anestesi Chock och vätsketerapi Teknisk a p p a r a t u r och materielvård Narkosförberedelser Narkosstadier Förlossningsanalgesi jämte tillämplig lokalanestesi och blockadteknik Inhalationsnarkos och intravenös narkos jämte slutnarkos Resuscitation och akutvård av nyfödda barn Förslag till disposition av studieplan min 1 (17 timmar) Fysiologi Respiration

ter-

Cirkulation Utsöndring Farmakologi Analgetika Anestetika Muskelrelaxantia Blodtrycksreglerande farmaka Chock och vätsketerapi Hämo dynamik Vätskeregulation och vätskebehov Teknisk apparatur och materielvård Utrustning för fri luftväg Analgesi- och narkosapparatur Kontroll och rengöring av apparatur Narkosförberedelser Premedicinering Aspirationsprofylax Uppläggning av patienten Narkosstadier Olika anestesimedels särdrag Förlossningsanalgesi jämte tillämplig lokalanestesi Medel: petidin, N 2 0 , trikloretylén, lokalanestetika, övriga medel Metoder: injektionsanalgesi, inhalationsanalgesi, lokalanalgesi: slemhinne-, infiltrations- och ledningsanestesi Inhalationsnarkos och intravenös narkos Medel: divinyleter, eter, halothane, barbiturater, muskelrelaxantia, övriga medel Metoder: inhalationsmetoder, system utan återandning, system med återandning, intravenös anestesi Resuscitation och akutvård av nyfödda barn Utrustning Konstgjord andning och cirkulation

Förslag till disposition av studieplan min 2 (3 timmar)

ter-

Timantalet anslås till kort repetition och kunskap om nya rön samt avslutande kunskapsprov.

275 Anvisningar

Under läsperioden undervisas huvudsakligen om de delar av fysiologi och farmakologi, som är av särskild betydelse för det anestesiologiska handlandet. Vidare berörs avsnitten chock och vätsketerapi, teknisk apparatur och materielvård samt narkosförberedelser och narkosstadier. De övriga momenten ges som jämsidesundervisning. Särskild vikt skall läggas vid analgesins och anestesins tillämpning inom obstetriken samt vid återupplivning och akutvård av nyfödda barn. Undervisningen meddelas av anestesiläkare och anestesibarnmorska. Diagnostiskt prov ges vid kursens slut. Samverkan

Samordning skall ske med obstetrik och obstetrisk vård samt pediatrik och pediatrisk sjukvård.

Hälsovårdsund

irvisning

18 timmar Mål Undervisningen skall ge förmåga att planlägga hälsovårdsundervisning till individer och grupper, förmåga att meddela undervisning i hälsovård, mödragymnastik med avslappningsteknik, övrig förberedelse för förlossning och eftervård med eftergymnastik samt barnavård, förmåga att inom barnmorskans yrkesområde utöva övrig rådgivande och upplysande verksamhet. Huvudmoment

Hälsovårdsundervisningens mål och medel inom obstetrisk vård och gynekologisk hälso- och sjukvård Planläggning av hälsovårdsundervisning till blivande och nyblivna mödrar samt i samband med gynekologisk hälsokontroll och sjukvård

Meddelande av hälsovårdsundervisning till enskild och till grupp

Förslag till disposition av studieplan min 1 (6 timmar)

ter-

Hälsovårdsundervisningens mål, medel och innehåll Användande av enskilda samtal, intervjuer och konferenser i undervisningen Propaganda och reklam i hälsovårdsupplysningen Anvisningar

Undervisningen skall bygga på dels det som inhämtats i grundutbildningen beträffande utvecklings- och inlärningspsykologin samt instruktionsmetodiken dels vidareutbildningens ämne administration och arbetsledning. De sex timmar som disponeras för hälsovårdsundervisning under denna termin bör göra eleven skickad att under de följande terminerna lägga upp och hålla informationsstunder, demonstrationer och lektioner inom de speciella ämnesområden det är fråga om. övning i att leda samtal, intervjuer och konferenser bör anordnas. Anknytning bör därvid göras till den undervisning som eleven fått i detta under grundutbildningen. Kortfattat bör även belysas den roll som propaganda och reklam spelar i hälsovårdsupplysningen. Undervisningen bör ledas av skolans lärare (barnmorska-lärare). Förslag till disposition min 2 (7 timmar)

av studieplan

ter'

Meddelande av undervisning till blivande mödrar beträffande hälsovård under graviditeten och förberedelser till förlossning omfattande bl. a. mödragymnastik med avslappningsteknik. Information i anslutning till gynekologisk hälsokontroll och meddelande av gynekologisk sjukvård.

276 Katastrofmedicin 25 timmar

Anvisningar

Under den teoretiskt-praktiska perioden på mödravårdscentral och den senare perioden på förlossningsavdelning bör eleven dels närvara vid barnmorskans undervisning, dels själv hålla ca fem lektioner under överinseende av barnmorska och/eller sjukgymnast. Eleven bör få tillfälle att med sin handledare diskutera uppläggningen av lektionen och det sätt på vilket den framförts. På gynekologisk mottagningsoch vårdavdelning bör eleven dessutom få tillfälle att ta del av den information som lämnas till patienterna och även själv få informera patienter.

Förslag till disposition av studieplan min 3 (5 timmar)

ter-

Meddelande av undervisning till nyblivna mödrar beträffande hälsovård, innefattande även s. k. eftergymnastik, och barnets vård. Anvisningar

Under den teoretiskt-praktiska perioden på obstetrisk vårdavdelning bör eleven ges tillfälle att hålla fem lektioner för mödrarna under överinseende av barnmorska vad det gäller moderns hälsovård och under överinseende av barnsjuksköterska eller barnmorska vad det gäller barnets vård. Eleven bör få tillfälle att med sin handledare diskutera uppläggningen av lektionen och det sätt på vilket den framförts. Samverkan

Samordning bör ske med kursen i administration och arbetsledning, socialmedicin, obstetrik och obstetrisk vård, gynekologi och gynekologisk sjukvård samt pediatrik och pediatrisk sjukvård.

Gemensam kursplan har utarbetats för samtliga vidareutbildningslinjer. (Se bilaga 3.1, sid. 179.) Utbildningsorientering 4 timmar Mål Undervisningen skall ge förtrogenhet med utbildningens uppläggning och orientering om möjligheter till fortsatta studier. Förslag till disposition av studieplan Översikt över utbildningen Utbildningens uppläggning i respektive termin mål, ämnen, studiegång, lärare och handledare, utbildningsplatser, kursfordringar Orientering om möjlighet till fortsatta studier fortbildning, högre administrativ utbildning, lärarutbildning, akademiska studier samt studier utomlands Anvisningar

Timmarna fördelas mellan de tre terminerna. Förutom information om utbildningens uppläggning skall eleven informeras om sitt ansvar för utbildningsresultatet och vikten av aktivt engagemang i diskussioner och seminarier samt stimuleras att noga planera sina studier. En stor del av kursinnehållet i olika ämnen skall inhämtas genom studier av anvisad litteratur, vilket ställer stora krav på elevens förmåga till planering av studietiden och till självständigt arbete. Utöver den orientering som ges vid respektive termins början av skolans lärare bör en introduktion till varje ämne ges av vederbörande lärare.

BILAGA 5

Expertförslag till utbildning i förebyggande mödravård för distriktssköterskor

Utbildningsmål

Utbildningen skall göra distriktssköterskan skickad att biträda i den förebyggande mödravården och vid hastigt påkommande förlossning. Undervisningen skall ge distriktssköterskan ökad kunskap om graviditet, förlossning och barnsäng förmåga att bedöma graviditetens förlopp och att spåra komplikationer förmåga att meddela förebyggande mödravård kunnighet i att ge första hjälpen vid hastigt påkommande förlossning förmåga att medverka i gynekologisk hälsokontroll Tillträde till utbildningen

F ö r att vinna inträde fordras att efter sjuksköterskelegitimation ha genomgått vidareutbildning i öppen hälso- och sjukvård (eller hittillsvarande distriktssköterskeutbildning) och att tjänstgöra eller ha tjänstgjort som distriktssköterska. Utbildningens organisation, timplan och metodiska anvisningar

Undervisningen bör meddelas såväl teoretiskt som praktiskt. Organisationen av utbildningen framgår av den schematiska översikten. Av timplanen framgår vilka ämnen som bör ingå i undervisningen och timfördelningen. Efter en inle19—612671

dande läsperiod om sex veckor vidtar sex veckors teoretiskt-praktisk utbildning. En kortare läsperiod om två veckor följs av fyra veckors hospitering vid kvinnoklinik i regel inom vederbörande distriktssköterskas landstingskommun. Antalet veckotimmar . uppgår under läsperioderna till 28 och under de teoretiskt-praktiska perioderna till 35. Av dessa anslås i medeltal tre veckotimmar till bl. a. patientdemonstrationer och diskussioner. Under hospiteringsperioden i hemorten förekommer ingen schemabunden undervisning. Det är önskvärt att eleven deltar i förekommande undervisningsverksamhet och konferenser. Obstetrik och obstetrisk vård är huvudämne och omfattar bl. a. undervisning dels om normal graviditet och förlossning, dels om obstetriska komplikationer, dels ock om förebyggande mödravård. Undervisning i socialmedicin bör omfatta bl. a. förlossningsvårdens och den förebyggande mödravårdens organisation, familjerådgivning, abortförebyggande verksamhet, samhällets hjälpåtgärder vid havandeskap och barnsbörd, författningar och cirkulär rörande tjänsteutövning m. m. Undervisningen på förlossningsavdelning bör koncentreras på inlärning av den normala förlossningens förlopp. Eleven bör lära sig hur den blivande

278 Schematisk Teori

Veckor Antal v t r teori praktik Summa v t r Terminens längd

översikt

Teori och praktik

Teori

Hospitering

Läsperiod

Förlossningsavd

Mödravårdscentra]

Läsperiod

Mödravårdscentral

Gyn. vårdavd.

3 32

3 32

28 35

18 veckor /o

Summa Teori: Teori och praktik samt hospitering: förlossningsavd mödravårdscentral gynekologisk vårdavd

242 332

42,2 57,8

100,0

8 v 3V 5 2 v \ 10 v

l

18v

Timplan Antal undervisningstimmar under Ämnen

läsperiod

Anatomi, fysiologi Näringsfysiologi, dietetik Socialmedicin Hälso- och sjukvård Obstetrik och obstetrisk v å r d . . . . "Vård av nyfödda Psykologi och mentalhygien . . . . Gynekologi (inklusive gynekologisk hälsokontroll) Hälsovårdsundervisning Utbildningsorientering Klinisk och socialmedicinsk praktik och hospitering Förlossningsvård Förebyggande mödravård (MVC) Gynekologisk sjukvård Timmar till förfogande Summa

8 4 12

teoretisktpraktisk period

10 4 26

100 6 8

6 5 3

4 5 1

56 Summa undervisningstimmar

130 6 12 10 18 4

96 166 70

96 166 70 22

279 modern omhändertas, anamnesupptagning, undersökningsteknik och journalskrivning. Hon bör tränas i att bedöma h u r förlossningsarbetet fortskrider och biträda vid ett antal normala förlossningar (ca 10). Hon bör få kunnighet i att övervaka efterbördsskiftet och att granska placenta. I undervisningen bör vidare läggas vikt vid komplikationer som förekommer och åtgärder i samband därmed. Den personliga omsorgen och vården av modern och det första omhändertagandet av det nyfödda barnet bör beaktas.

Undervisningen under perioden på mödravårdscentral bör omfatta anamnesupptagning, undersökningsteknik, rådgivning åt blivande mödrar, eftervårdskontroll samt provtagningsteknik för gynekologisk hälsokontroll. Eleven bör också delta i hembesök och medverka i mödravårdskurser. Hospiteringen skall förläggas till mödravårdscentral typ I två veckor och till gynekologisk vårdavdelning två veckor. Intyg över genomgången utbildning bör utfärdas.

BILAGA 6

Sjuksköterske- och barnmorskekårernas förvärvsverksamhet

Sjuksköterskekåren (inkl. sjuksköterskebarnmorskor) och dess hittillsvarande förvärvsverksamhet redovisas på grundval av medicinalstyrelsens statistik »Sjuksköterskekåren 1965» i tab. 1—5. Antalet årsverken per 100 registrer a d e sjuksköterskor — ett årsverke = 11,5 månader, en uppskattning av den tid en tjänst i genomsnitt bör vara besatt under ett år — har mellan åren 1960 och 1965 successivt minskat från 52,4 till 48,6. Andelen heltidsaktiva h a r på samma tid minskat från 43,8 till 37,7 %, medan andelen övriga aktiva ökat från 23,5 till 32 %. De giftas förvärvstal är oförändrat 35,9 sedan år 1962 och ligger obetydligt under 1960 års tal (37,0). De ogiftas förvärvstal är 73,9 och har minskat ganska måttligt sedan år 1960 (76,0). Andelen gifta i kåren har ökat från 60,6 till 66,7 % under sexårsperioden. Sjuksköterskorna i

åldern upp till 35 år (inkl. nylegitimerade) representerade av totala antalet registrerade år 1960 41,8 % och år 1965 44,8 %. Såsom också påvisades i vårt förra betänkande får nedgången i den genomsnittliga arbetsinsatsen således till stor del sin förklaring i strukturförskjutningar inom kåren. De aktiva sjuksköterskorna motsvarar nära 70 % av hela kåren och utför 69,7 årsverken per 100 aktiva räknat. Ca 22 % av de aktiva arbetar på deltid. Aktiviteten är på det hela taget högst i de lägsta åldrarna och lägst i 30—40-årsåldern för att sedan stegras successivt u p p till 55—60-årsåldern samt åter nedgå i den högsta åldersklassen. I 55—60-årsåldern är antalet årsverken per 100 aktiva uppe i 81,2. Antalet årsverken per 100 aktiva ligger genomgående 12—16 % över antalet årsverken per 100 registrerade i de olika åldrarna.

Tabell 1. Sjuksköterskekåren

Summa leg. sjuksköterskor (exkl. nylegitimcrade) Ogifta % Gifta 0/ /O

29 436 11 605 39,4 17 831 60,6 12 907 43,8 6 906 23,5 9 623 32,7 1 491

30 721 11 611 37,8 19 099 62,2 9 316 30,3 13 262 43,2 8 310 27,0 9 149 29,8 1 607

31 996 11 696 36,6 20 300 63,4 9 379 29,3 12 907 40,3 9 228 28,8 9 861 30,8 1 660

33 353 11 855 35,5 21498 64,5 10 072 30,2 12 975 38,9 10 379 31,1 9 999 30,0 1 823

34 806 11 933 34,3 22 873 65,7 10 801 31,0 13 382 38,4 11 069 31,8 10 355 29,8 1 945

36 474 12 151 33,3 24 323 66,7 11 574 31,7 13 763 37,7 11 656 32,0 11 055 30,3 2 142

30 927

32 328

33 656

35 176

38 751

38 616

Gifta med barn < 7 år /o

Heltidsaktiva > 9 mån /o

övriga aktiva 0/

/o

Ej aktiva O'

/o

Nylegitimeradc Totala antalet registrerade

1960—1965

282 Tabell 2. Sjuksköterskornas åldersfördelning 1960—1965 Ålder —24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—65

1051 5 852 4 536 4 221 4 075 3 168 2 671 2 117 1 745

980 6 220 5 003 4 061 4 298 3 340 2 734 2 247 1 838

981 6 442 5 484 4 035 4 447 3 516 2 795 2 333 1 963

1 049 6 606 5 952 4 166 4 456 3 674 2 920 2 446 2 084

1 082 6 900 6 372 4 446 4 432 3 744 3 074 2 563 2 193

1 236 7 155 6 757 4 754 4 275 4 091 3 152 2 648 2 406

Tabell 3. Årsverken per 100 sjuksköterskor efter ålder och civilstånd 1962—1965 Samtliga

Ogifta

Gifta

Ålder 1962 1963 1964 1965 1962 1963 1964 1965 1962 1963 1964 1965 —24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—65

Tabell

76,3 57,4 42,2 43,2 46,8 55,2 58,6 58,6 31,3

76,6 56,9 40,5 41,0 46,0 53,2 58,3 59,1 32,3

75,4 57,0 38,9 39,4 47,4 53,2 59,9 59,9 32,5

74,4 56,4 38,6 38,6 45,9 52,1 59,0 61,0 31,6

81,0 81,3 79,0 78,8 80,3 82,5 83,0 78,1 38,2

82,5 80,6 77,5 77,0 79,4 81,3 81,5 79,0 38,8

81,2 80,4 76,9 75,1 80,8 82,1 83,1 79,0 38,7

79,4 80,0 76,9 75,5 77,2 80,1 82,1 80,0 37,9

70,0 45,0 30,0 29,0 32,2 40,2 39,4 35,5 16,3

70,1 44,9 28,9 28,6 31,5 37,8 40,4 37,4 19,0

69,0 45,6 27,9 28,1 33,2 38,4 42,9 39,5 21,4

68,7 45,5 27,7 28,1 33,2 38,4 43,5 41,2 21,1

Samtliga

50,4

49,5

49,3

48,6

75,7

74,9

74,9

73,9

35,9

35,5

35,9

35,9

4. Aktiva

sjuksköterskor

och deras förvärvsverksamhet

i olike t åldrar

1964/65

Aktiva Registrerade

Ålder

absolut

—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—65 Samtliga

Därav deltidsaktiva

Totalt

per 100 registre- absolut rade

Årsverken

per 100 aktiva

absolut

per 100 aktiva

1 236 7 155 6 757 4 754 4 275 4 091 3 152 2 648 2 406

1 141 5 814 4 261 2 867 2 876 2 881 2 386 1 988 1 205

92,3 81,3 63,1 60,3 67,3 70,4 75,7 75,1 50,1

59 1 020 1282 823 800 648 452 284 209

5,2 17,5 30,1 28,7 27,8 22,5 18,9 14,3 17,3

920 4 033 2 605 1 837 1 960 2 130 1 860 1 614 761

80,6 69,4 61,1 64,1 68,2 73,9 78,0 81,2 63,2

36 474

25 419

69,7

5 577

21,9

17 720

69,7

283 Tabell

5.

Sjuksköterskornas 1965

Verksamhet

Vård- och mottagningsavdelning: Barnkirurgi Barnmedicin Obstetrik Gynekologi Långtidssjukvård Mentalsjukvård Övriga regionspecialiteter övriga länsspecialiteter. Intensivvård Anestesi Operation: Regionspecialiteter Övriga länsspecialiteter Förlossningsavd Röntgenterapi Röntgendiagnostik Laboratorium Övrigt sjukhusarbete , Barnavårdscentral Mödravårdscentral Skolhälsovård Distriktssköterskebarnmorskearbete Övrig öppen förlossnings vård Stadssjukvård Dispensärer Distriktsvård Övrig hälsovårdsadministration Centrala verk etc Industrier Personalläk. och mottagn Militärsjukvård Församling Kuratorer etc Sjukhusadministration. . Lärare, kursverksamhet. övrigt Summa

verksamhet

Registrerade sjuksköterskor 31/12 1965, yrkesverksamma sept. 1965 antal

därav deltid

58 568 124 418 1 565 962

16 154 28 115 521 179

635 5 702 263 386

125 1 427 70 51

100 928 472 83 767 844 543 353 20 723

14 138 72 4 117 195 148 13 4 282

78 63 91 123 1 717

4 1 10 20

144 65 382 423 163 209 147 1 223 776 362

10 8 101 239 32 6 33 79 139 101

21 480 | 4 456

I e n u t r e d n i n g » L e g i t i m e r a d e sjuks k ö t e r s k o r 1965—1990» h a r m e d i c i n a l s t y r e l s e n g j o r t en j'ramskrivning av

sjuksköterskekåren (inkl. sjuksköterskeb a r n m o r s k o r ) till s l u t e t av å r e n 1970, 1975, 1980, 1985 o c h 1990 m e d u t g å n g s p u n k t i k å r e n s s a m m a n s ä t t n i n g å r 1965 och m e d det tillskott som k å r e n skulle få v i d f ö l j a n d e a n t a l t i l l g ä n g l i g a o c h enligt s k o l ö v e r s t y r e l s e n s b e r ä k n i n g a r p l a nerade elevplatser vid sjuksköterskes k o l o r n a , n ä m l i g e n fr. o. m . å r 1963 2 297 e l e v p l a t s e r , fr. o. m . å r 1964 2 486 p l a t s e r , fr. o. m . å r 1965 2 636 p l a t s e r , fr. o. m . å r 1966 2 688 p l a t s e r o c h fr. o. m . å r 1967 2 799 e l e v p l a t s e r . S t u d i e a v b r o t t s frekvensen h a r p å g r u n d v a l av de senaste årens erfarenheter antagits vara 5 %. I n g e n h ä n s y n h a r t a g i t s till ev. legit i m a t i o n av u t l ä n d s k s j u k s k ö t e r s k a . D e t h a r a n t a g i t s att d e i j u n i l e g i t i m e r a d e resten av året tjänstgör på heltid, vilket b e t y d e r att a n t a l e t å r s v e r k e n u t f ö r d a av d e s s a u n d e r l e g i t i m a t i o n s å r e t b l i r ca 25 % a v t o t a l a a n t a l e t u n d e r å r e t legit i m e r a d e sjuksköterskor. Resultatet av b e r ä k n i n g a r n a r e d o v i s a s i t a b . 6, s o m a l l t s å till s k i l l n a d f r å n t a b . 2—4 o m f a t t a r j ä m v ä l d e n y l e g i t i m e r a d e . År 1965 k a n d e 38 616 r e g i s t r e r a d e s j u k s k ö t e r s k o r n a ( i n k l . 2 143 n y l e g i t i m e r a d e ) i åld e r n u n d e r 66 å r b e r ä k n a s h a u t f ö r t 18 260 å r s v e r k e n ( v a r a v d e n y l e g i t i m e r a d e c a 535 å r s v e r k e n ) . J ä m f ö r t h ä r m e d s k u l l e å r 1970 a n t a l e t s j u k s k ö t e r s k o r h a ö k a t m e d c a 11 450 o c h d e s s a s a r b e t s i n s a t s m e d c a 4 930 å r s v e r k e n , i n n e b ä r a n de en n e d g å n g av antalet årsverken p e r 100 s j u k s k ö t e r s k o r ( i n k l . n y l e g i t i m e r a d e ) f r å n 47 till 46. J ä m f ö r m a n b e r ä k n i n g a r n a f ö r å r 1975 m e d r e s u l t a t e n å r 1965, s k u l l e m o t s v a r a n d e ö k n i n g s t a l v a r a c a 21 810 i n d i v i d e r o c h 8 640 å r s v e r k e n , i n n e b ä r a n d e e n n e d g å n g av a n t a l e t å r s v e r k e n p e r 100 s j u k s k ö t e r s k o r t i l l 4 5 . Å r e n 1980—1990 s k u l l e a n t a l e t å r s v e r k e n p e r 100 s j u k s k ö t e r s k o r v a r a n e r e i 43. Den fortgående strukturförskjutn i n g e n i n o m k å r e n l e d e r till a n g i v n a nedgång i förvärvsintensiteten. Procent-

284 Tabell 6. Sjuksköterskekåren

1970—1990

1990 Gifta Antal sjuksköterskor Utförda årsverken . . Årsverken per 100. .

34 169 12 261

43 488 15 211

52 351 18 048

59 926 20 781

67 833 23 786

35 Ogifta Antal sjuksköterskor Utförda årsverken . . Årsverken per 100. .

15 900 10 928

16 940 11 691

17 899 12 317

19 329 13 447

20 015 14 133

71 Samtliga Antal sjuksköterskor Utförda årsverken .. Årsverken per 100. .

50 069 23 189

60 428 26 902

70 250 30 365

79 255 34 228

87 848 37 919

andelen gifta beräknas sålunda stiga till 68,2 år 1970 och 72,0 år 1975. Åldersgrupperna 25—34 år beräknas öka till 39,8 % år 1970 och 40,8 % år 1975. Medicinalstyrelsens statistiska avdelning har gjort en beräkning av det antal årsverken som 1 000 åren 1970—1979 årligen examinerade sjuksköterskor kan antagas utföra under perioden 1971— 1980. Man har därvid utgått från sjuksköterskekårens sammansättning år 1965 med hänsyn till civilstånd och ålder. På grundval av det redovisade an-

talet arbetsmånader etc. under år 1965 har antalet årsverken för varje årsklass beräknats. De under åren 1970—1979 legitimerade sjuksköterskornas fördelning på ålder och civilstånd har beräknats på grundval av motsvarande fördelning för de år 1965 legitimerade. I dessa beräkningar bestämmer alltså åldersåret graden av förvärvsverksamhet, ej tiden efter examen/legitimation. Resultatet av denna räknekonstruktion redovisas i tab. 7.

Tabell 7. Beräknade årsverken 1971—1980 av 1 000 1970—1979 årligen sjuksköterskor

examinerade

Arbetsår Examensår 1971

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979

637 676

579 637 676

523 579 637 676

473 523 579 637 676

431 473 523 579 637 676

402 431 473 523 579 637 676

387 402 431 473 523 579 637 676

380 387 402 431 473 523 579 637 676

378 380 387 402 431 473 523 579 637 676

Summa årsverken

676 1313 1 892 2 415 2 888 3 319 3 721 4 108 4 488 4 866

285 Barnmorskekåren (inkl. sjuksköterskebarnmorskor) och dess hittillsvarande förvärvsverksamhet redovisas på grundval av medicinalstyrelsens utredning »Barnmorskekårens utveckling 1965—1975» i tab. 8—11. Till gruppen legitimerade barnmorskor räknas här dels sådana med enbart barnmorskeutbildning (barnmorskor) och dels sådana med både sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (sjuksköterskebarnmorskor — som även ingår i tab. 1—5). År 1964 bestod barnmorskekåren av ca 1 270 enbart barnmorskeutbildade och 1 220 sjuksköterskebarnmorskor (exkl. nyleg.). I åldern upp till 35 år var endast 65 av barnmorskorna (5 %) men ej mindre än nära 740 av sjuksköterskebarnmorskorna (60 % ) . 45 år eller mer var endast 135 sjuksköterskebarnmorskor (11 %) men drygt 820 barnmorskor (65 % ) . Gifta var 870 barnmorskor (69 %) och 750 sjuksköterskebarnmorskor (62 %). Antalet årsverken (i detta sammanhang 12 månader) per 100 utbildade var högre för sjuksköterskebarnmorskorna (53,5) än för barnmorskorna (52,1). Av de 52,8 årsverkena per 100 utbildade föll endast 39,7 eller 990 årsverken på arbete i distrikt eller vid förlossningsavdelning eller vid mödra-

vårdscentral, representerande 75 % av hela arbetsinsatsen. Det är sjuksköterskebarnmorskorna, som till rätt stor del lagt sin förvärvsverksamhet på annat sjukvårdsarbete, nämligen 273 årsverken eller 42 % av hela deras arbetsinsats. Om man liksom för sjuksköterskekåren räknar årsverkena för barnmorskekåren i 11,5 månader, får man fram talet 55,0 för barnmorskekårens hela arbetsinsats år 1964, vilket ligger avsevärt högre än motsvarande tal för sjuksköterskekåren (48,6). I sin förenämnda utredning »Barnmorskekårens utveckling 1965—1975» har medicinalstyrelsen för framskrivning av kåren till början av åren 1970 och 1975 utgått från kårens sammansättning vid slutet av år 1964 och det tillskott (enbart sjuksköterskebarnmorskor) som kåren skulle få vid följande tillgängliga och planerade elevplatser, nämligen fr. o. m. år 1964 143 elevplatser, fr. o. m. år 1965 169 platser och fr. o. m. år 1967 194 elevplatser (25 nya elevplatser har förutsatts i Borås — men ej ännu beslutats). Utbildningen h a r beräknats till 15 månader. Ingen hänsyn h a r tagits till avgång under studietiden, icke heller till ev. tillskott genom

Tabell 8. Barnmorskekåren

1962 och 1964 1964

1962 Summa yrkesverksamma Ej yrkesverksamma Pensionerade Nyutbildade Övriga (missions- och utlandstjänst m. m.) Samtliga barnmorskor SB = sjuksköterskebarnmorskor B = barnmorskor 1 Avser i utlandet utbildad.

SB

B

S:a

SB

B

S:a

628 262 5 122

941 164 154

1 569

749 270 194

—

809 276 6 127

1 558

426 159 122

1 167

1 325

2 492

1 350

1 273

2 623

n

546 200 128

286 Tabell

9. Barnmorskornas

ålders-

och civilståndsfördelning

SB

1964 B

S:a

Ålder

—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—65 Samtliga

og

g

s:a

26 153 80 63 65 42 29 7 8

33 251 194 145 79 30 12 5 1

59 404 274 208 144 72 41 12 9

9 21 60 60 59 71 126

1 223

og

g

s:a

s:a

og

g

56 126 178 139 121 106 140

65 147 238 199 180 177 266

26 153 89 84 125 102 88 78 134

33 251 250 271 257 169 133 111 141

59 404 339 355 382 271 221 189 275

1 272

2 495

SB = sjuksköterskebarnmorskor B = barnmorskor og = ogifta g = gifta

Tabell 10. Årsverken per 100 barnmorskor efter ålder och civilstånd 1963/64 SB

B

Ålder

—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—65 Samtliga

og

g

og

g

68,6 73,7 68,0 52,9 75,8 65,5 67,1 66,7 72,9

61,0 47,3 32,7 38,6 49,3 69,0 60,4 62,5 91,7

74,1 72,6 67,6 74,2 71,9 79,0 30,8

41,3 41,6 51,7 55,0 52,8 64,0 30,1

68,7

43,9

60,2

48,2

SB = sjuksköterskebarnmorskor B = barnmorskor og = ogifta g = gifta legitimering av utländsk barnmorska. Som underlag för beräkningarna av barnmorskekårens fördelning efter civilstånd har den vid slutet av år 1964 redovisade civilståndsfördelningen legat, varvid dock antagits en något högre procentdel gifta i åldrar över 40 år. Vissa av talen (i högre åldersgrupper) bygger visserligen på ett mycket ringa underlag, men då motsvarande grupper

år 1970 och 1975 fortfarande är små, får dessa tal enligt medicinalstyrelsen obetydlig inverkan på totalresultatet. Det har antagits att de i juni legitimerade resten av året tjänstgör på heltid helt inom grupp I, d. v. s. i distrikt eller vid förlossningsavdelning eller vid mödravårdscentral, vilket betyder att antalet årsverken utförda av dessa under året blir 25 % av totala antalet legitimerade under samma år. Resultatet av beräkningarna redovisas i tab. 12, som alltså till skillnad från tab. 8—11 omfattar jämväl de nylegitimerade. År 1964 kan de 2 623 registrerade barnmorskorna (inkl. nyutbildade) i åldern under 66 år beräknas ha utfört ca 1 350 årsverken (varav de nylegitimerade ca 30 årsverk e n ) . Jämfört härmed skulle år 1970 antalet barnmorskor ha ökat med ca 615 och dessas arbetsinsats med ca 335 årsverken, innebärande en något förhöjd förvärvsintensitet. Jämför man beräkningarna för år 1975 med resultaten för år 1964, skulle motsvarande ökningstal vara ca 1 360 individer och 710 årsverken. Inom grupp I, d. v. s. arbete i distriktsvård, på förlossningsavdelning och vid mödravårdscentral, blir andelen

287 Tabell 11. Barnmorskornas

förvärvsverksamhet

Antal årsverken

Antal yrkesverksamma (exkl. pensionerade och nyutbildade)

Verksamhet

Grupp I. I distrikt, vid förlossningsavd. (inkl. komb. förlossnings- o. vårdavd.)samt vid mödravårdscentral Grupp II. På övriga tjänster i förlossningsvård eller gynekologisk sjukvård (inkl. obstetrisk avd.) Grupp I I I . På övriga tjänster inom sjukvården Grupp IV. På högre tjänster Summa

per 100 utbildade

absolut

SB

B

S:a

SB

B

S:a

SB

B

S:a

1 160

31,1

47,9

39,7

10,4

1,9

6,0

7,8

2,0

4,9

4,1

0,3

2,2

1 558

53,5

52,1

52,8

809 SB = sjuksköterskebarnmorskor B = barnmorskor

Tabell 12. Barnmorskekåren

1970—1975 1975

1970 SB

B

S:a

Utförda årsverken Årsverken per 100

1337 581 43

734 368 50

2 071 949 46

Ogifta Antal barnmorskor Utförda årsverken Årsverken per 100

871 553 63

297 182 61

2 208 1 0 3 1 1 134 550 51 53

Därav i grupp I

Därav i grupp I

SB

B

S:a

672 32

1 984 869 44

615 311 51

2 599 1 180 45

755 29

1 168 735 63

520 45

1 168 750 64

218 132 60

1 386 882 64

583 42

3 239 1 684 52

1 192 37

3 152 1 619 51

833 443 53

3 985 2 062 52

1 338 34

Gifta

Samtliga Antal barnmorskor Utförda årsverken Årsverken per 100

SB = sjuksköterskebarnmorskor B = barnmorskor Grupp I = arbete inom distriktsvård, förlossningsavdelning och mödravårdscentral

288 av samtliga årsverken utförda av sjuksköterskebarnmorskor och barnmorskor tillsammans ca 75 % år 1964, 70 % år 1970 och 65 % år 1975. Dessa årsverken blir därför ca 1 190 år 1970 och ca 1 340 år 1975, innebärande från år 1964 en ökning med 170 år 1970 och 320 år 1975. Yrkesaktiviteten som barnmorska (i grupp I) är lägre för sjuksköterskebarnmorskorna än för de enbart barnmorskeutbildade, och när andelen sjuksköterskebarnmorskor i barnmorskekåren enligt beräkningarna stiger från 51,5 % år 1964 till 68,2 % år 1970 och 79,1 % år 1975, får man den angivna utvecklingen med en relativt blygsamt ökad arbetsinsats i grupp I av en i och för sig rätt kraftigt ökad barnmorskekår. Slutligen kan det i detta sammanhang vara av intresse att lämna några uppgifter från en rapport i december 1965 av statistiska centralbyråns prognosinstitut rörande utförda specialundersökningar över den kvinnliga förvärvsverksamheten i vissa utbildningsoch yrkesgrupper bl. a. sjuksköterskor (»Kvinnornas förvärvsverksamhet II. En kartläggning av kvinnornas utbildning och yrkesval.» Information i prognosfrågor 1965:7). 1960 års folkräkning, på vilken rapporten bygger, h a r inte särskilt beaktat sjuksköterskorna som utbildningsgrupp, men det har ansetts att de resultat som erhålls vid jämförelse mellan en bearbetning av medicinalstyrelsens sjuksköterskeregister och antalet förvärvsarbetande sjuksköterskor är tillförlitliga nog att användas för en studie av sjuksköterskornas förvärvsverksamhet sett i relation till de utbildningsgrupper folkräkningen lämnar data över. Olikheter mellan folkräkningens och sjuksköterskeregistrets redovisning gör emellertid att en viss underskattning av sjuksköterskornas för-

värvsverksamhet sannolikt h a r skett vid denna jämförelse. En översiktlig nivågruppering av gifta kvinnor, med uteslutande av den högsta åldersklassen, ger vid handen att på den högsta nivån kommer läkare, tandläkare och folkskollärare (75— 95 % förvärvsintensitet), därnäst jurister och samhällsvetare samt personer med examen vid filosofisk fakultet (ca 60 %), sedan farmaceuter, socionomer och sjuksköterskor (45—60 %) — det kan noteras att till förvärvsverksamheten i denna tredje utbildningsgrupp ansluter sig relativt nära förvärvsverksamheten för de gifta kvinnorna i Borås, där de gifta kvinnorna h a r en anmärkningsvärt hög förvärvsverksamhet (jfr bl. a. bilaga 2 till 1965 års långtidsutredning, SOU 1966:8, rörande tillgången på arbetskraft 1960—1980) — och sist studenterna (32—44 % förvärvsintensitet). För nästan samtliga utbildningsgrupper sjunker förvärvsverksamheten i åldern 30—34 år och är låg även i 35— 39-årsintervallet. Nedgången i förvärvsverksamheten i åldrarna 30—39 år visar samma mönster som gäller för gifta kvinnor i allmänhet, och i dessa åldrar är det genomsnittliga antalet hemmavarande b a r n under 16 år störst. En noggrannare beskrivning av förvärvsverksamhetens variation med avseende på åldern ges i tab. 13, där förvärvsverksamheten i åldern 30—39 år genom indexberäkning satts i relation till förvärvsverksamheten dels i åldern 25—29 år, dels i åldern 40—59 år. Sjuksköterskorna ligger alltså på det hela taget lägst i förvärvsintensitet bland de jämförda utbildningskategorierna enligt denna sammanställning — om man bortser från personer med enbart studentexamen som ju inte h a r karaktären av yrkesutbildning. Särskilt

289 Tabell 13. Andel förvärvsarbetande gifta kvinnor med viss utbildning och i vissa åldersgrupper 1960 25—29 år

30—39 år

40—59 år

Utbildning

Förvärvsint. (%)

Index

Förvärvsin!. (%)

Index

Förvärvsint. (o/0)

Index

I. Medicinsk fakultet , Tandläkarhögskola Folkskollärare Teknisk högskola II. Juridisk och samhällsveten skaplig fakultet Filosofisk fakultet III. Socialhögskola Handelshögskola Farmaceutiskt institut Sjuksköterskor , IV. Studenter

78,7 83,7 82,6 81,6

96 92 110 110

82,0 91,1 75,1 74,2

100 100 100 100

90,1 85,5 84,4 56,3

110 92 112 76

70,1 65,6 63,4 62,1 65,6 56,1 43,3

110 108 122 119 139 127 132

64,0 61,0 52,1 52,0 47,1 44,2 32,7

100 100 100 100 100 100 100

59,5 62,9 50,6 54,2 57,1 54,6 38,9

93 103 97 104 121 124 119

markant är förvärvsnedgången i de barnrikaste åldrarna för sjuksköterskorna och även för övriga kategorier med relativt låg förvärvsintensitet, i första hund då farmaceuterna. Sjuksköterskor och farmaceuter ligger ganska nära varandra i förvärvsverksamhetsnivå (sjuksköterskorna ligger under farmaceuterna med 14,5 % i åldersklassen 25—29 år, 6,2 % under i åldersklassen 30—39 år och endast 4,4 % under i åldersklassen 40—59 å r ) . I de yngre åldrarna ligger sjuksköterskorna knappt 10 % under civilekonomernas förvärvsintensitet, och i medelåldern har de högre förvärvsintensitet än både civilekonomer och socionomer. För att få ett sammanfattande mått på hur förvärvsverksamheten varierar med

inkomsten har en linjär regressionsekvation anpassats till materialet. I denna analys har endast förvärvsintensiteten i åldersgruppen 40—59 år betraktats. Beräkningarna —• som även omfattar sjuksköterskorna — visar att en ökning i nettoinkomsten med 1 000 kr om året motsvarar en ökning i förvärvsintensiteten med 1,6—1,8 procentenheter. Enligt en i rapporten omnämnd amerikansk undersökning finns det också ett negativt samband mellan mannens inkomst och hustruns förvärvsintensitet samt ett positivt samband mellan hustruns inkomstmöjligheter och hennes förvärvsintensitet, d. v. s. ju större hennes möjligheter är till höga inkomster ju troligare är det att hon är förvärvsarbetande.

it?

>

<

m

1 O FEB 1967

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1966 1. La Cooperation intemordique 2. Vägtrafikregler Del I 3. Vägtrafikregler Del II 4. Nordisk skattekonference i Kobenhavn 5. Europavägförbindelse mellan Finland och Sverige med anknytning till Aland

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen) Justitiedepartementet Lagberedningen. 1. Utsökningsrätt IV. [7] X. Utsöknlngsrätt V. [38] Hyreslag<=tiftningssakkunnlga. 1. Ny Hyreslagstiftning. [14] 2. Undersökning angående hyresspllttrlngen. [15] Arbetspromemorier i författningsfrågan. [17] Decentralisering av naturallsationsärenden m. m. [20] 1963 års markvärdekommitté. 1. Markfrågan I. [23] 2. Markfrågan II. Bilagor. [24] Atomansvarighet n i . [29] Vägfraktavtalet I. [36] Offentlighetskommittén. 1. Offentlighet och sekretess. [60] 2 Offentlighet och sekretess. Bilagor. [61] Rikets vapen och flagga. [62] Fastighetsregistrering. [63] Luftförorening, buller och andra immissioner. [65] Förvaltningsrättskipning. [70] Utrikesdepartementet Internationellt fredsforskningsinstitut i Sverige. [5] Försvarsdepartementet Tygförvaltningens centrala organisation. [11] 1965 års försvarsutredning. 1. Strategi i väst och öst [18] 2. Svensk säkerhetspolitik. [56] Skeppsholmens framtida användning. [27] Militärsjukvården. [35] Militärtandvården. [58] Socialdepartementet Förenklad statsbldragsglvning till hälso- och sjukvården. [6] Omsorger om psykiskt utvecklingshämmade. [9] Läkemedelsförmånen. [28] Kommunerna och ungdomen. [32] De statliga undervisningssjukhusens organisation. [37]

Vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever. [43] Aktiv åldringsvård och handikappvård. [45] Smittskyddslagstiftning. [50] Yrkesskadeförsäkring. [54] Kommunikationsdepartementet Friluftslivet i Sverige. Del III. Anläggningar för det rörliga friluftslivet m. m. [30] Luftfartsverkets ekonomi och organisation. [34] Fordonskombinattoner. [41]

Finansdepartementet 1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966— 1970. [1] 2. Export och import 1966—1970. Bilaga 1. [2] 3. Tillgången på arbetskraft 1960—1980. Bilaga 2. [8] 4. Handelns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. Bilaga 3. [10] 5. Utvecklingstendenser inom undervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. [13] 6. Framtidsperspektiv för svensk industri 1965—1980. Bilaga 4. [51] 7. Remissyttranden över 1965 års långtidsutrednings huvudrapport. [59] 8. Trafikutveckling och trafikinvesteringar. Bilaga 5. [69] Ny myntserie. [4] Ny folkbokföringsförordning m. m. [16] Statliga betänkanden 1961—1965. [19] Oljebranschen. [21] Konsumtionskrediter i Sverige. [42] Värdesäkring av trafiklivräntor. [53] Ecklesiastikdepartementet Yrkesutbildningen. [3] Arbetspsykologisk verksamhet. [40] 1962 års ungdomsutredning. 1. Ungdomens föreningsoch fritidsliv. III. [47] 2. Ungdomsledare. IV. [66] Skolgång borta och hemma. [55] 1963 års forskarutredning. 1. Forskarutbildning och forskarkarriär. [67] 2. Forskarutbildning och forskarkarriär. Bilagor. [68] Sjuksköterskeutbildningen Hl. Vidareutbildning. [73] Jordbruksdepartementet Renbetesmarkerna. [12] Bostadsarrende m. m. [26] 1960 års jordbruksutredning. 1. Den framtida Jordbrukspolitiken. A. [30] 2. Den framtida Jordbrukspolitiken. B [31] Jaktstadgan m. m. [46] Lantbruksnämndernas nya organisation m. m. [49] Skoglig forskning. [52] Handelsdepartementet Ellagstiftningsutredningen. 1. Lagstiftning mot radiostörningar. [22] 2. Lagstiftning om elektriska anläggningar. [39] Sällskapsresor. [25] Prissamverkan och konkurrens. [48] Inrikesdepartementet Bostadspolitiskt kreditstöd. [44] Statens och kyrkans marköverlåtelser. [64] Ekonomiska förmåner till kommunala förtroendemän med heltidstjänstgöring. [72] Civildepartementet Centralt statligt personalutbildningsorgan. [97]

;**L'0+

°ckw&

1 0 FEL 1967

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1966