Förenklingar i utskänkningslagstiftningen. Ciderfrågan

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS-OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961:52 Finansdepartementet

FÖRENKLINGAR I UTSKÄNKNINGSLAGSTIFTNINGEN CIDERFRÅGAN B E T Ä N K A N D E AV 1959 ÅRS

UTSKÄNKNINGSUTREDNING

Stockholm

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Kronologisk förteckning

1. T o t a l i s a t o r v e r k s a m h e t e n . I d u n . 140 s. J o . 2. S p a r s t i m u l e r a n d e å t g ä r d e r . I d u n . 121 s. F l . 3. Effektivare p r i s ö v e r v a k n i n g . I d u n . 177 s. H. 4. A u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g i n o m f o l k b o k f ö r i n g s och u p p b ö r d s v ä s e n d e t . I d u n . 230 s. Fi. 5. B e g r a v n i n g s p l a t s e r och g r a v a r . N o r s t e d t & S ö n e r . 188 s. J u . 6. U n d e r r ä t t e r n a . I d u n . 339 s. J u . 7. Enhetlig l e d n i n g av k r i g s m a k t e n . B e c k m a n . 120 s. Fö. 8. Om l ä k a r b e h o v o c h l ä k a r t i l l g å n g . I d u n . 228 s. I. 9. P r i n c i p e r för e n n y k o m m u n i n d e l n i n g . B e c k m a n . 248 s. I. 10. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1961. Marcus. V + 105 s. Fi. 11. D e n a l l m ä n n a b r o t t s r e g i s t r e r i n g e n . K i h l s t r ö m . 318 s. Ju. 12. Statliga b e l a s t n i n g s b e s t ä m m e l s e r a v å r 1960 för b y g g n a d s v e r k . I d u n . 50 s. K. 13. L a n t b r u k e t s y r k e s s k o l o r . K i h l s t r ö m . 206 s. J o . 14. Pensionsstiftelser. I. M a r c u s . 184 s. J u . 15. Polisens b r o t t s b e k ä m p a n d e v e r k s a m h e t . I d u n . 251 s. -j- 2 s. ill. I. 16. K r i m i n a l v å r d i f r i h e t . I d u n . 137 s. J u . 17. H j ä l p m e d e l i s k o l a r b e t e t . I d u n . 244 s. + 1 2 s. ill. E. 18. T o t a l f ö r s v a r e t s u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t . K i h l s t r ö m . 90 s. Bö. 19. B y g g n a d s i n d u s t r i n s a r b e t s k r a f t . I d u n . 150 s. S. 20. Vissa frågor r ö r a n d e a l l m ä n n a val. I d u n . 173 s. Ju. 21. F ö r f a t t n i n g s u t r e d n i n g e n . V. O r g a n i s a t i o n e r . B e s l u t s t e k n i k . Valsystem. Idun. 362 s. J u . 22. Den svenska u t v e c k l i n g s h j ä l p e n s a d m i n i s t r a tion. K i h l s t r ö m . 74 s. U. 23. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . I. I d u n . 387 s. K. 24. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . II. I d u n . 163 s. K. 25. F l y g b u l l e r som s a m h ä l l s p r o b l e m . I d u n . 200 s. F ö . 26. R e v i d e r a d n a t i o n a l b u d g e t för å r 1961. M a r c u s . V + 87 s. Fi.

27. Skifferoljefrågan. N o r s t e d t & S ö n e r . 144 s. H . 28. K u n g l . T e a t e r n . V e r k s a m h e t o c h e k o n o m i . M a r c u s . 320 s. E. 29. F ö r t i d s p e n s i o n e r i n g o c h s j u k p e n n i n g f ö r s ä k r l n j m. m. I d u n . 341 s. S. 30. G r u n d s k o l a n . Haeggström. 881 s. E. 31. L ä r o p l a n e r för g r u n d s k o l a och f a c k s k o l o r . I d u n . 388 s. E. 32. H a n d l ä g g n i n g av b o s t a d s l å n . I d u n . 101 s. S. 33. R e d a r e a n s v a r e t s b e g r ä n s n i n g . I d u n . 101 s. J u . 34. H u v u d m a n n a s k a p e t för p o l i s v ä s e n d e t m. m . K i h l s t r ö m . 227 s. I. 35. Ä n d a m å l s e n l i g a s t u d e n t b o s t ä d e r . I d u n . 224 s. S 36. T a n d s j u k v å r d e n vid d e o d o n t o l o g i s k a l ä r o a n s t a l t e r n a . K i h l s t r ö m . 102 s. E. 37. S t ä m p e l - och e x p e d i t i o n s a v g i f t e r . I d u n . 294 s. Fi. 38. Stöd åt b a r n a f ö d e r s k o r . I d u n . 122 s. S. 39. Lag om a l l m ä n f ö r s ä k r i n g , m. m . I d u n . 143 s. S. 40. L ä n s i n d e l n i n g e n i n o m S t o c k h o l m s - o c h Göteb o r g s o m r å d e n a . I d u n . 384 s. + 2 st. u t v i k n i n g s blad. I. 41. R e v i d e r a d giftlagstiftning. I d u n . 326 s. I. 42. Mål o c h m e d e l i s t a b i l i s e r i n g s p o l i t i k e n . I d u n . 436 s. F i . 43. A n v ä n d n i n g e n a v A u g u s t A b r a h a m s o n s stiftelse å N ä ä s . I d u n . 93 s. E. 44. F o l k b i l d n i n g s a r b e t e och ungdomsverksamhet, I d u n . 233 s. E. 45. D j u r p l å g e r i , v e t e n s k a p l i g a d j u r f ö r s ö k s a m t djurs k y d d s o r d n i n g . K i h l s t r ö m . 46 s. J u . 46. B o x n i n g s s p o r t e n s s k a d e v e r k n i n g a r . I d u n . 104 s. I. 47. R e v i d e r a d h y r e s l a g . I d u n . 247 s. J u . 48. B y g g n a d s s t y r e l s e n s o r g a n i s a t i o n . N o r s t e d t & Sön e r . 124 s. K. 49. F ö r s l a g till j o r d f ö r v ä r v s l a g m . m . I d u n . 213 s. J o . 50. D e n s v e n s k a u t v e c k l i n g s h j ä l p e n . E x p e r t r e k r y t e r i n g och s t i p e n d i a t m o t t a g n i n g . K i h l s t r ö m . 79 s. U. 51. B o s t a d s b y g g n a d s b e h o v e t . I d u n . 53 s. S. 52. F ö r e n k l i n g a r i u t s k ä n k n i n g s l a g s t i f t n l n g e n — Cid e r f r å g a n . I d u n . 282 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort e j a n g i v e s , fir tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1961:52 Finansd epa

rtementet

FÖRENKLINGAR I UTSKÄNKNINGSLAGSTIFTNINGEN CIDERFRÅGAN BETÄNKANDE AV 1959 ÅRS UTSKÄNKNINGSUTREDNING

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1961

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet . .

9 Sammanfattning

\\

Författningsförslag

13 Förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)

13 Förslag till förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159)

24 Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker

33 Förslag till förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m

35 Förslag till förordning om skatt på sprit och vin

37 Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och vin

41 Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

42 Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker . . . .

43 Förslag till förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)

48 Förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 21 november 1913 (nr 282) angående areometrar

49.

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955 (nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen

5Q

Förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 1 förordningen den 15 november 1912 ( nr 298) om provianteringsfrilager

51 Förslag till förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet

52 Förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

53 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 216) om kostnadsersättning för utskänkning av spritdrycker

4 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ kungörelsen den 23 mars 1961 (nr 161) om utskänkning av öl i militära mässar

55 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 14 § instruktionen den 12 november 1954 (nr 647) för intendenter för utskänkningsärenden

56 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 1 § kungörelsen den 17 juni 1955 (nr 512) angående skyldighet för domstolar m. fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen

57 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 186) om skyldighet att inhämta utdrag av det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret

58 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 6 § kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 300) angående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga transportmedel

59 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 6 § kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager

60 Förslag till kungörelse om ändrad lydelse av 1 § kungörelsen den 6 maj 1955 (nr 172) angående resandes r ä t t till införsel av rusdrycker

60 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 128) med särskilda bestämmelser om utförsel av obeskatt a d e varor i fartygstrafiken över Öresund

62 Direktiven för utredningen

63 I. Hittillsvarande förhållanden inom rusdrycksutskänkningen

66 Kapitel

1. Utskänkningsrättigheter och utskänkningsvolym Inledning Utskänkningsrättigheternas antal och fördelning Utskänkningen av rusdrycker i kvantitet och värde

66 66 67 72

Kapitel

2. Utskänkningens andel av totalförsäljningen och dess inverkan på nykterhets tillståndet Försäljningsutvecklingen Fylleriförseelserna

77 '0

3. Utskänkningsskatten på spritdrycker och restauratörernas inkomster på rusdrycksutskänkningen Utskänkningsskatten 1920—1957 Ändringsförslag 1959 Utskänkningsskatten enligt nuvarande ordning Gällande grunder för kostnadsersättning vid spritutskänkning . Utskänkningsvärdets beräkning Restauratörernas bruttovinster på utskänkningen

82 82 85 86 88 91 95

4. Förtärings- och förvaringsförbuden Gällande bestämmelser Av kontrollstyrelsen utfärdade anvisningar Definitions- och tillämpningssvårigheter Konkurrensproblemet 1953 års utskänkningsvinstkommittés förslag Förbudens betydelse för de allmänna samlingslokalerna . . . .

102 102 103 104 105 107 108

Kapitel

Kapitel

5 Kapitel

Kapitel

5. Utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång Inledning Gällande bestämmelser Anordnande av försöksverksamhet med måltidsfri spritutskänkning Speciella villkor för försöksverksamheten Erfarenheter av försöksverksamheten Försöksverksamhetens inverkan på nykterhetstillståndet . . . Självbetjäning vid utskänkning av rusdrycker 6. Meddelande av tillstånd till utsträckt tid, dans och varietéföreställning Den kommunala vetorättens utveckling Kommunernas nuvarande inflytande på utskänkningstillstånden Utskänkningstidcrna Utskänkning i samband med offentlig dans Den hittillsvarande lagstiftningen 131.

Ill \\\ 112 112 115 116 120 121 124 124 126 128 131

Gällande ordning 134.

Utskänkning i samband med varietéföreställning Länsstyrelsernas anvisningar till polismyndigheterna rörande utsträckt tid och dans Av polismyndigheterna lämnade medgivanden till utsträckt tid samt till utskänkning i samband med dans

140 IL Utskänkningsutredningens överväganden och förslag rörande rusdrycksutskänkningen

138 Kapitel

7. Allmänna synpunkter

144 Kapitel

8. Måltidstvånget Försöken med måltidsfri spritutskänkning Allmänna synpunkter på måltidsfri spritutskänkning Drinkbarerna och restauranglokalernas utformning Självbetjäning vid utskänkning av rusdrycker Ekonomiska villkor vid måltidsfri utskänkning Utredningens slutsatser och förslag Särskilda villkor

149 149 150 152 155 157 157 159

Kapitel

9. Förtärings- och förvaringsförbuden Nuvarande tillämpning Utredningens överväganden Utredningens förslag Fråga om utskänkning av alkoholsvagare spritdrycker på vinrestauranger

162 162 164 167

Kapitel 10. Utskänkningsskatten på spritdrycker Inledning Utskänkningsskattens betydelse för konkurrensen mellan restauranger och fria festvåningar Utskänkningsskattens betydelse ur nykterhetssynpunkt . . . . Utskänkningsskatten ur administrativ synpunkt Utskänkningsskatten ur statsfinansiell synpunkt Utredningens förslag Beskattningsförfarandet vid utskänkningsskattens u t t a g a n d e . . Kapitel 11. Dans, varieté och utskänkningstider Inledning

172 174 174 174 178 182 183 184 186 188 188

c Restaurangdansen Den praktiska tillämpningen av »dansförbudet» 189. Utredningens överväganden och förslag 193. Varietéförbudet Utskänkningstiderna Tiden för utskänkningens avslutande 199. Utskänkningstidens början 203.

189 Kapitel 12. Övriga frågor Inledning Förenklad handläggning av ärenden rörande tillfällig utskänkning av rusdrycker Utskänkning av spritdrycker på färdmedel i inrikes trafik. . . . Prissättning m. m. vid utskänkning av spritdrinkar Utskänkning av starköl

205 205

Kapitel 13. Detaljmotivering

217 I I I . Ciderfrågan

224 Kapitel 14. Frågans tidigare behandling

224 Kapitel 15. Förutsättningarna för inhemsk cidertillverkning Äppleodlingen i Sverige De tekniska förutsättningarna för en inhemsk cidertillverkning

228 228 230

Kapitel 16. Utredningens överväganden och förslag Inledning Ciderfrågan ur nykterhetspolitisk synpunkt Försäljningsformerna Beskattningen Sammanfattande förslag Den författningsmässiga regleringen

233 233 234 237 238 241 242

Bilagor 1. Utskänkningsrättigheter samt förtärings- och förvaringsförbud i de nordiska grannländerna 2. Utdrag ur kontrollstyrelsens PM att tjäna till ledning vid tillämpningen av de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden 3. Sammanställning länsvis av de yttranden fullmäktige i vissa kommuner avgivit över ifrågasatt försöksverksamhet med måltidsfri spritutskänkning 4. Senaste t i d p u n k t för den ordinarie utskänkningens avslutande under år 1960, länsvis 5. Översikt över de grunder kommunernas fullmäktige jämlikt 53 § Rff föreskrivit för medgivande till utsträckt tid för utskänkning vid särskilt tillfälle (47 § 4 mom. Rff) under oktrojperioden den 1 oktober 1957— den 30 september 1961 6. Översikt över de grunder kommunernas fullmäktige jämlikt 53 § Rff föreskrivit för medgivande till utskänkning i samband med danstillställningar för allmänheten (51 § Rff) under oktrojperioden den 1 oktober 1957—den 30 september 1961 7. Antal rusdrycksrestauranger som enligt av polismyndigheterna meddelade tillstånd anordnat dans under april och juli 1959,länsvis . . . .

198 199

205 207 210 213

246 251

257 261

267 270

7 8. Antal av polismyndigheterna meddelade tillstånd till utsträckt tid och dans på rusdrycksrestauranger under april och juli 1959, länsvis . . . 271 9. Undersökningar över ciderdryckers verkan i den mänskliga organismen. Av professor Leonard Goldberg 273

Förkortningar

Aff = 1955 års förordning om försäljning av alkoholfria drycker BevU = Riksdagens bevillningsutskott NÖff = 1961 års ölförsäljningsförordning Prop. = Kungl. Maj:ts proposition Rff = 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning SOU — Statens offentliga utredningar SärskU = 1954 års riksdags särskilda utskott Öff = 1954 års ölförsäljningsförordning

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet

Genom beslut den 5 juni 1959 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande vissa ändringar i rusdryckslagstiftningen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga kanslirådet i finansdepartementet N. E. B. Fjellander, numera byrådirektören hos kontrollstyrelsen J. P. E. Collett, intendenten för utskänkningsärenden T. Deutgen, direktören i Nya systemaktiebolaget S. Hafström samt byråchefen i bank- och fondinspektionen K. W. Ström. Åt Fjellander uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete samt åt Collett att vara sekreterare åt de sakkunniga. Deutgen har på grund av sjukdom delvis varit förhindrad att deltaga i de sakkunnigas arbete. Utredningen har antagit benämningen 1959 års utskänkningsutredning. Den 1 december 1960 uppdrogs åt biträdande intendenten för utskänkningsärenden Å. G. V. Beurling att såsom expert biträda utredningen. Till utredningen har den 30 juni 1959 överlämnats, för att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget, en av Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund m. fl. gjord framställning angående tillverkning och försäljning av ciderdrycker. Genom beslut den 26 september 1960 medgavs utredningen att låta utföra en undersökning angående ciderns verkningar på den mänskliga organismen. På utredningens uppdrag har professor L. Goldberg utfört en dylik undersökning och även utarbetat en såsom bilaga till betänkandet fogad redogörelse för densamma. Utredningen har vid upprepade tillfällen berett representanter för restaurangnäringen och nykterhetsorganisationerna ävensom företrädare för den inhemska fruktodlingen tillfälle att framföra sina synpunkter i de frågor som innefattats i utredningsuppdraget. Sedan detta uppdrag nu slutförts, får utredningen härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till författningsändringar. Stockholm den 5 september 1961. Nils

Fjellander

John Collett

Tore

Deutgen

Sten Hafström

K. W.

Ström

Sammanfattning

Utskänkningsutredningens uppdrag har inneburit att, mot bakgrunden av de senaste årens utveckling, överväga vissa lättnader i den samhälleliga regleringen på rusdrycksutskänkningens område, nämligen måltidstvångets definitiva slopande, förenkling av formerna för meddelande av tillstånd till utsträckt utskänkningstid och utskänkning i samband med dans och varieté på restaurangerna ävensom utskänkningsskattens slopande. I samband härmed har det ålegat utredningen att ompröva de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden i syfte att åvägabringa en mera rationell avgränsning av de fall, där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen är påkallad. Slutligen har utredningen haft att pröva om förutsättningar finnes för tillverkning och försäljning inom landet av ciderdrycker under betingelser som ansluter sig till vad som gäller för maltdrycker. Utredningens förslag på utskänkningens område bör ses som en enhet och därför bedömas i ett sammanhang. I korthet innebär förslagen att måltidstvånget definitivt slopas vid servering av alla slag av spritdrycker utom egentligt brännvin och att utskänkningsskatten bibehålles tills vidare, ehuru med vissa lättnader i detaljfrågor. Förtärings- och förvaringsförbuden anknytes till förekomsten av yrkesmässig serveringsrörelse och uthyrning av lokaler i stället för som nu till enbart utskänkning av drycker av olika slag och regleras i en särskild förordning. Utredningen anser att utskänkningsskatten i förening med nu gällande regler rörande ersättning till restauratörerna för utskänkningens handhavande alltjämt har en viktig funktion att fylla när det gäller dels att motverka restauratörernas ekonomiska intresse av ökad spritutskänkning dels att leda konsumtionen från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker. Med hänsyn härtill samt till vissa tendenser i det moderna, i viss utsträckning nöjesbetonade restauranglivet bör man tills vidare bibehålla skatten i avvaktan på utvecklingen efter måltidstvångets generella avskaffande. Det har icke heller kunnat bekräftas att utskänkningsskatten skulle utgöra något avgörande hinder för en rationell lösning av de med förtärings- och förvaringsförbuden sammanhängande problemen. Det nuvarande principiella förbudet mot utskänkning av rusdrycker i samband med dans föreslås slopat, likaså den kommunala vetorätten när det gäller medgivande till såväl utsträckt tid för särskilt tillfälle som ut-

12 skänkning i samband med danstillställning och tillfällig varietéföreställning. Polismyndigheterna, som i nu nämnda hänseenden har att meddela tillstånd, blir därvid i fortsättningen bundna endast av de direktiv som vederbörande länsstyrelse — efter kommunernas hörande — kan ha meddelat. Vidare föreslås, att den ordinarie tidpunkten för rusdrycksutskänkningens avslutande skall flyttas från klockan 22 till klockan 24 och att utskänkningen av starköl på vardagar skall få börja klockan 11. Kommunernas vetorätt slopas i vad avser fastställandet av tidigare tidpunkt för den ordinarie utskänkningens avslutande än klockan 24. I övrigt framlägger utredningen på rusdrycksutskänkningens område förslag om förenklad handläggning av ärenden rörande tillfällig utskänkning av rusdrycker, om införande av möjlighet till utskänkning i vissa speciella fall av spritdrycker på färdmedel i inrikes trafik samt om fri prissättning på spritdrinkar och starköl. Sedan det genom särskilt företagna försök med ciderdrycker visat sig att berusningseffekten av dylika drycker icke är större än av maltdrycker med motsvarande alkoholhalt, har utredningen funnit sig böra föreslå, att ciderdrycker skall få försäljas under mindre restriktiva former än för närvarande och därvid lagtekniskt jämställas med maltdrycker. Tre huvudtyper bör kunna förekomma, nämligen starkcider, cider och lättcider. Utredningen föreslår, att skatten bestämmes för starkcider till 90 öre per liter mot 1 krona 41 öre för starköl och för cider till 48 öre per liter liksom för öl. För lättcider, som närmast kominer att konkurrera med läskedryckerna, finnes enligt utredningens mening icke anledning att fastställa lägre skatt än för dessa eller 33 öre per liter. I valet mellan att reglera tillverkning, beskattning och försäljning av ciderdrycker i en särskild förordning eller att verkställa ändringar i samtliga nu befintliga av förslagen berörda förordningar har utredningen föredragit det senare alternativet.

FORFATTNINGSFORSLAG

Förslag till Förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521) Härigenom förordnas, att 1 och 6 §§, 9 § 3 mom., 12 § 3 och 4 mom., 28, 30, 31, 35, 37, 38, 41, 41a och 46 §§, 47 § 1—4 mom., 49 och 51 §§, 52 § 2 mom. samt 53 och 83 §§ rusdrycksförsäljningslörordningen den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att till 80 § samma förordning skall fogas ett nytt moment, benämnt 5 mom., av nedan angiven lydelse samt att 54 § samma förordning skall upphöra att gälla. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

1 §• Till r u s d r y c k e r hänföras i denna förordning spritdrycker, vin och starköl. Med s p r i t d r y c k — Med v i n förstås varje dryck, som er framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå volymprocent etylalkohol. Med s t a r k ö l

—

1 §• Till r u s d r y c k e r hänföras i denna förordning spritdrycker, vin, starköl och starkcider. eller apoteksvara. Med v i n förstås varje dryck, tiderdrycker undantagna, som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än två och en fjärdedels men ej mer än tjugutvå volymprocent etylalkohol. tiondels viktprocent. Med s t arkcider förstås ciderdryck, vars alkoholhalt överstiger två och åtta tiondels men icke fyra och fem tiondels viktprocent.

6 §. 1 m o m . Utan hinder — Om försäljning av vin och starköl för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål är särskilt stadgat.

6 §. av kontrollstyrelsen. Om försäljning av vin, starköl och starkcider för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål är särskilt stadgat.

14 (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 2 m o m. Genom vad å tullflygplats. Om rätt särskilt föreskrivet. Vin och starköl, som enligt 12 § 4 Vin, starköl och starkcider, som mom. under g) införas såsom pro- enligt 12 § 4 mom. under g) införas viant på järnvägståg i internationell såsom proviant på järnvägståg i intrafik, må utan hinder av vad i denna ternationell trafik, må utan hinder förordning stadgas användas för så- av vad i denna förordning stadgas lunda avsett ändamål. användas för sålunda avsett ändamål.

9§. 3 m o m . Inom riket tillverkat starköl, som ej säljes för export, må försäljas endast till partihandelsbolaget, det i 13 § nämnda detaljhandelsbolaget eller bryggeri med rätt att tillverka starköl eller öl.

9§. 3 m o m . Starköl och starkcider, som tillverkats inom riket och som ej säljas för export, må försäljas endast till partihandelsbolaget, det i 13 § nämnda detaljhandelsbolaget eller, vad beträffar starköl, till bryggeri med rätt att tillverka starköl eller öl och, vad beträffar starkcider, till tillverkare av starkcider eller cider.

12 §. 3 m o m . Starköl soni införes till riket må icke utlämnas från partihandelsbolaget, med mindre varan antingen då den inkommer hit är eller ock därefter av bolaget blivit försedd med uppgift om tillverkarens n a m n och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas av kontrollstyrelsen godkänd beteckning. 4 m o m. Utan hinder — g) vin och starköl, som medföras såsom proviant på järnvägståg i internationell trafik, införas i den utsträckning som erfordras för bespisning av passagerare under tågets gång inom riket.

12 §. 3 m o m . Starköl och starkcider som införas till riket må icke utlämnas från partihandelsbolaget, med mindre varan antingen då den inkommer hit är eller ock därefter av bolaget blivit försedd med uppgift om tillverkarens namn och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas av kontrollstyrelsen godkänd beteckning. meddelar; samt g) vin, starköl och starkcider, som medföras såsom proviant på järnvägståg i internationell trafik, införas i den utsträckning som erfordras för bespisning av passagerare under tågets gång inom riket.

15 (Nuvarande lydelse) 28 §. över anmälan som i 27 § sägs skall intendenten för utskänkningsärenden, utom i fall som i 33 § avses, inhämta yttranden från länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Fullmäktige skola höra kommunens nykterhetsnämnd.

Intendenten åligger Sedan utredningen slutförts, skall den i 13 § angivna nämnden höras.

30 §. I ansökan enligt 29 § skall angivas, var utskänkningen skall bedrivas samt huruvida densamma skall omfatta alla slag av rusdrycker eller vin och starköl eller endast starköl. Ansökan må jämväl innehålla förslag till föreskrifter för utskänkningens bedrivande.

(Föreslagen lydelse) 28 §. över anmälan som i 27 § sägs skall intendenten för utskänkningsärenden, utom i fall som i 33 § avses, inhämta yttranden a) i fråga om årsutskänkning från länsnykterhetsnämnden samt polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas, b) i fråga om tillfällig utskänkning från polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Fullmäktige skola i båda fallen höra kommunens nykterhetsnämnd. - finnes erforderlig. Är fråga om årsutskänkning skall, sedan utredningen slutförts, den i 13 § angivna nämnden höras. 30 §.

I ansökan enligt 29 § skall angivas, var utskänkningen skall bedrivas samt huruvida densamma skall omfatta alla slag av rusdrycker eller vin, starköl och starkcider eller starköl och starkcider. Ansökan må jämväl innehålla förslag till föreskrifter för utskänkningens bedrivande.

31 §. 31 §. meddela tillstånd. Till utskänkning Finna fullmäktige med hänsyn till Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränksärskilda förhållanden inskränkningar erforderliga i fråga om ut- ningar erforderliga i fråga om utskänkningens bedrivande, är läns- skänkningens bedrivande, är länsstyrelsen skyldig att vid tillstånds styrelsen skyldig att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäk- meddelande fastställa vad fullmäktige i sådant hänseende föreslagit, i tige i sådant hänseende föreslagit, i den mån inskränkningarna icke den mån inskränkningarna icke

16 (Nuvarande lydelse) 1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i denna förordning eller annan allm ä n författning, 2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkningens början eller

(Föreslagen lydelse) 1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i denna förordning eller annan allmän författning, 2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkningens början, 3) röra utskänkning ens avslutande före klockan 24 eller 3) innebära förbud mot utskänk4-) innebära förbud mot utskänkning till viss person eller viss kate- ning till viss person eller viss kategori av personer. gori av personer, Hava fullmäktige — i fråga.

35 §. 35 §. Tillstånd till utskänkning på farTillstånd till utskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på tyg, järnvägståg eller luftfartyg som järnvägståg eller på luftfartyg som i i linjefart befordrar passagerare linjefart befordrar passagerare (t r a- ( t r a f i k u t s k ä n k n i n g ) medf i k u t s k ä n k n i n g ) meddelas av delas av länsstyrelsen i det län, där länsstyrelsen i det län, där rederiet, rederiet, järnvägens styrelse eller järnvägens styrelse eller luftfarts- luftfartsföretaget har sitt säte. Har företaget har sitt säte. Har rederiet, rederiet eller luftfartsföretaget icke järnvägens styrelse eller luftfarts- säte inom riket, meddelas tillstånd företaget icke säte inom riket, med- av överståthållarämbetet. delas tillstånd av överståthållarämbetet. Dei — å trafikföreta, ;et. 37 §. Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning må avse alla slag av rusdrycker, vin och starköl eller, om särskilda skäl därtill är o, endast starköl. Tillstånd till trafikutskänkning må avse vin och starköl. För fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flyg-

37 §. Rätt till annan utskänkning än trafikutskänkning må avse alla slag av rusdrycker eller vin, starköl och starkcider eller starköl och starkcider. Tillstånd till trafikutskänkning må avse vin, starköl och starkcider eller starköl och starkcider eller, om särskilda skäl därtill äro, alla slag av rusdrycker. För fartyg, som förmedlar regel-

17 (Nuvarande lydelse) plats, må dock tillståndet avse alla slag av rusdrycker.

(Föreslagen lydelse) bunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må tillståndet avse alla slag av rusdrycker.

38 §. När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen vid tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommunen föreslagna inskränkningar enligt 31 §, lämna föreskrifter rörande utskänkningen, dock ej av sådan art som angives under 1)—3) i andra stycket av n ä m n d a paragraf.

38 §. När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen vid tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommunen föreslagna inskränkningar enligt 31 §, lämna föreskrifter rörande utskänkningen, dock ej av sådan art som angives under 1), 2) och 4-) i andra stycket av n ä m n d a paragraf.

41 §. Beträffande överlåtelse Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldighet för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker. Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning medför skyldighet att hos bolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning i restaurangvagn samt på fartyg och luftfartyg via" färd mellan svenska h a m n a r och svenska flygplatser. Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen utfärdar, meddela bestämmelser rörande prissättning på utskänkta spritdrycker och starköl, så ock rörande vad därmed äger samband.

41 §. avtal upprättas. Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldighet för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker, överlåtelse av tillstånd till trafikutskänkning medför skyldighet att hos bolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning på järnvägståg samt på fartyg och luftfartyg vid färd mellan svenska hamnar och svenska flygplatser. Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter kontrollstyrelsen utfärdar, meddela bestämmelser rörande utskänkningspris på spritdrycker, spritdrinkar undantagna, så ock rörande vad därmed äger samband.

41a§. Priset på utskänkta spritdrycker skall motsvara utminuteringspriset

41 a §. Utskänkningspris på spritdrycker, spritdrinkar undantagna, skall

2—104919

18 (Nuvarande lydelse) för varan jämte därå belöpande utskänkningsskatt.

I samband

(Föreslagen lydelse) motsvara utminuteringspriset för varan jämte därå belöpande utskänkningsskatt. Utskänkningspris på spritdrinkar skall innefatta därå belöpande utskänkningsskatt. av Konungen.

46 §. 1 m o m . Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå. Vad nu sagts gäller dock ej utskänkning av vin som äger rum i samband med servering av konditorivaror. 2 m o m. Spritdrycker må utskänkas endast i samband med måltid. Föreskrifter angående lägsta pris å sådan måltid utfärdas av kontrollstyrelsen. Styrelsen må vidare i mån av behov utfärda anvisningar till vägledning vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket. Konungen må beträffande viss ort eller visst område medgiva undantag från stadgandet i första stycket. Innan sådant beslut fattas, skola fullmäktige i därav berörda kommuner genom intendentens för utskänkningsärenden försorg erhålla tillfälle att yttra sig i frågan. Medgivande må ej lämnas, om fullmäktige i kommunen förklarat att utskänkning av spritdrycker utan samband med måltid icke bör äga rum i kommunen. Lämnas medgivande, utfärdar Konungen de särskilda föreskrifter i avseende å utskänkningen som prövas erforderliga. Medgivandet må när som helst återkallas.

46 §. 1 m o m . Vid utskänkning lagad mat vara att tillgå.

skall

2 m o m. Egentligt brännvin må ut skänkas endast i samband med måltid bestående av lagad mat. Föreskrifter angående vad som är att hänföra till egentligt brännvin utfärdas av kontrollstyrelsen. Styrelsen må vidare i mån av behov utfärda anvisningar till vägledning vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket.

19 (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

3 mom. Utskänkning av spritdrycker och vin till allmänheten må icke bedrivas på sådant sätt att gäst därvid betjänar sig själv. Från nämnda förbud äger länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill äro, medgiva undantag beträffande sådan utskänkning av vin som icke äger rum i samband med utskänkning av spritdrycker. Medgivande som nyss sagts skall lämnas i samband med utskånkningstillståndet eller, då fråga därom uppkommer under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för utskänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäktige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen. Hava fullmäktige avstyrkt sådan utskänkning, må medgivande ej /ömnas.

47 §. 1 m o m . Rusdrycker må ej utskänkas före klockan 12 å sockendagar samt ej före klockan 13 å sönoch helgdagar.

2 m o m. Utskänkning skall avslutas senast klockan 22, där ej tidigare tidpunkt föreskrivits enligt 38 eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs, dock att utskänkning som avses i 33 § utan sådant medgivande må fortgå till

47 §. 1 m o m . Rusdrycker må ej utskänkas före klockan 12 å sockendagar samt ej före klockan 13 å sönoch helgdagar, dock att utskänkning av starköl och starkcider må börja klockan 11 å söckendagar. 2 m o m . Utskänkning skall avslutas senast klockan 24, där ej tidigare tidpunkt föreskrivits enligt 38 eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs, dock att utskänkning som avses i 33 § utan sådant medgivande må fortgå till

20 (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) klockan 1, där ej detalj handelsbola- klockan 1, där ej detaljhandelsboget finner skäligt föreskriva att ut- laget finner skäligt föreskriva att utskänkningen skall avslutas tidigare. skänkningen skall avslutas tidigare. 3 m o m. Föreligger stadigvarande 3 m o m . Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan behov av utskänkning efter klockan 22, äger länsstyrelsen lämna medgi- 24, äger länsstyrelsen lämna medgivande därtill i samband med ut- vande därtill i samband med utskänkningstillståndet eller, då så- skänkningstillståndet eller, då sådant dant behov yppas under oktroj perio- behov yppas under oktroj perioden, den, genom beslut efter särskild an- genom beslut efter särskild ansökan. sökan. I sistnämnda fall skall inten- I sistnämnda fall skall intendenten denten för utskänkningsärenden in- för utskänkningsärenden inhämta hämta yttranden från polismyndig- yttranden från polismyndigheten och heten och fullmäktige i kommunen fullmäktige i kommunen samt därsamt därefter med eget utlåtande efter med eget utlåtande överlämna överlämna handlingarna till läns- handlingarna till länsstyrelsen. styrelsen. Ej må — — fullmäktige förordat. 4 m o m. Yppas för isärskilt till4 m o m . Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den fälle behov av utskänkning efter den eljest bestämda tiden, må polismyn- eljest bestämda tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. digheten lämna medgivande därtill. Sådant medgivande må ej lämnas i Sådant medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i strid med de grunder länsstyrelsen kommunen eller länsstyrelsen kan kan hava bestämt. hava bestämt. 49 §. På passagerarfartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och passagerare. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.

49 §. På fartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och passagerare. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.

51 §. Vid danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, må rusdrycker ej utskänkas. Förbudet gäller även lokal, som står i inre förbindelse med danslokalen.

51 §. Vid offentlig danstillställning må rusdrycker utskänkas endast efter medgivande av polismyndigheten. Medgivande må ej lämnas i strid med de grunder länsstyrelsen kan hava bestämt.

21 (Nuvarande lydelse) Från det i första stycket stadgade förbudet må polismyndigheten medgiva undantag för särskilda fall. Sådant medgivande må ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige i kommunen eller länsstyrelsen kan hava bestämt.

(Föreslagen

lydelse)

52 §.

52 §.

2 m o m . Medgivande att utskänka rusdrycker vid föreställning eller underhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs lämnas av länsstyrelsen. Vill utskänkningsinnehavare regelbundet å restaurang anordna underhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs, må medgivandet lämnas i samband med utskänkningstillståndet eller, då fråga därom uppkommer under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för utskänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäktige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen.

2 m o m. Medgivande att utskänka rusdrycker vid föreställning eller underhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs lämnas i den ordning nedan stadgas. Vill utskänkningsinnehavare regelbundet å restaurang anordna underhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs, må medgivandet lämnas av länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndet eller, då fråga därom uppkommer under oktroj perioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för utskänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäktige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen. Medgivande må icke lämnas i strid med vad fullmäktige förordat. Vill utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställning eller underhållning som i första stycket sägs, äger polismyndigheten, efter den utredning som finnes erforderlig, lämna medgivande därtill. Medgivande må icke lämnas i strid med de grunder länsstyrelsen kan hava bestämt.

Vill utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställning eller underhållning som i första stycket sägs, äger länsstyrelsen, efter den utredning som finnes erforderlig, lämna medgivande därtill. Medgivande må icke lämnas i strid med de grunder fullmäktige kunna hava bestämt.

22 (Nuvarande lydelse) 53 §. Intendenten för utskänkningsärenden skall i god tid före varje oktrojperiods början lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att yttra sig dels angående den omfattning i vilken enligt fullmäktiges mening rätt till utskänkning som avses i 33 § bör överlåtas, dels angående de grunder enligt vilka medgivande, varom stadgas i 47 § 4 mom., 51 § och 52 § 2 mom. tredje stycket, må lämnas. Intendenten skall därefter i förekommande fall med eget utlåtande överlämna inkomna yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall meddela polismyndigheterna erforderliga anvisningar för utövandet av den beslutanderätt som på dem ankommer.

(Föreslagen lydelse) 53 §. Intendenten för utskänkningsärenden skall i god tid före varje oktrojperiods början lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att yttra sig angående de grunder enligt vilka medgivande, varom stadgas i 47 § 4 mom., 51 § och 52 § 2 mom. tredje stycket, må lämnas. Intendenten skall därefter med eget utlåtande överlämna inkomna yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall meddela polismyndigheterna erforderliga anvisningar för utövandet av den beslutanderätt som på dem ankommer.

80 §.

80 §. 5 mom. Den som olovligen utskänkt spritdrycker skall dömas att för den utskänkta myckenheten gälda utskänkningsskatt med en tredjedel av varornas beräknade utminuteringsvärde, dock minst etthundra kronor.

83 §. Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe mot 54 eller 55 §, straffes med böter, högst etthundra kronor,

83 §. Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe mot 55 §, straffes med böter, högst etthundra kronor.

Övergångsbestämmelser 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962, dock att bestämmelserna i 31 och 38 §§,47 § 2—4 mom., 51 § och 52 § 2 mom. skola träda i kraft den 1 januari 1963. Förordningens bestämmelser skola gälla redan före

23 ikraftträdandet i avseende å åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning med avseende å förhållanden, som äro hänförliga till tiden före förordningens ikraftträdande. 2. I den mån de ändrade bestämmelserna medföra inskränkning i den rätt att utskänka rusdrycker som av detalj handelsbolaget överlåtits på viss restauratör enligt avtal avseende oktrojperioden den 1 oktober 1961—den 30 september 1965 eller del därav, skola motsvarande äldre bestämmelser gälla intill avtalsperiodens slut. 3.1 de fall länsstyrelsen jämlikt 47 § 2 mom. föreskrivit att utskänkningen skall avslutas tidigare än klockan 24, skola fullmäktige i vederbörande kommun av intendenten för utskänkningsärenden beredas tillfälle att före den 1 november 1962 inkomma med yttrande över förlängningen av utskänkningstiden till klockan 24. Länsstyrelsen skall därefter pröva i vad mån tidigare tidpunkt för utskänkningens avslutande bör föreskrivas. Har länsstyrelsen förut föreskrivit tidigare stängningstid än klockan 22, skall beslutet härom icke omprövas. 4. Kommunernas fullmäktige skola av intendenten för utskänkningsärenden beredas tillfälle att före den 1 november 1962 för tiden den 1 j a n u a r i 1963—den 30 september 1965 avgiva sådant yttrande som avses i 53 § enligt dess ändrade lydelse. Sedan intendenten med eget utlåtande överlämnat de inkomna yttrandena till länsstyrelsen, har denna att före den 1 januari 1963 besluta om eventuella ändringar av de anvisningar, enligt vilka polismyndigheterna utöva sin beslutanderätt.

24 Förslag till Förordning om ändring i öl förs äljningsförord ningen den 23 mars 1961 (nr 159) Härigenom förordnas, att 1—7, 9, 10, 17, 18, 20—23 §§, 24 § 1 och 3 mom. samt 25, 27, 28, 32, 34—36 och 38 §§ ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att 33 § samma förordning skall upphöra att gälla samt att förordningens rubrik skall hava följande ändrade lydelse. (Nuvarande

lydelse)

ölförsäljningsför

ordning

1 §• Med öl

(Föreslagen

lydelse)

Förordning om försäljning av öl och cider

1 §. 2,8 viktprocent. Med cider förstås ciderdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent.

2§. 2 §• Under f ö r s ä l j n i n g inbegriUnder f ö r s ä l j n i n g inbegripes allt tillhandahållande av öl mot pes allt tillhandahållande av öl och ersättning. Som försäljning skall cider mot ersättning. Som försäljdock icke anses att arbetsgivare på ning skall dock icke anses att arbetsgrund av arbetsavtal utan särskild givare på grund av arbetsavtal utan gottgörelse tillhandahåller öl åt an- särskild gottgörelse tillhandahåller anställd sådana drycker. ställd. Till p a r t i h a n d e l — —• - — på stället. 3§. öl må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt denna förordning. Hembryggt öl må icke säljas.

3 §. öl och cider må säljas endast av den som äger rätt därtill enligt denna förordning. Hembryggt öl och hemtillverkad cider må icke säljas. Rätt att sälja öl hänför sig till viss Rätt att sälja öl och cider hänför lokal ( f ö r s ä l j n i n g s s t ä l l e ) . sig till viss lokal ( f ö r s ä l j n i n g s s t ä l 1 e). Vid varje försäljningen ( f ö r e s t å n d a r e ) .

25 (Nuvarande

lydelse)

4§. öl som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke varan antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med uppgift om tillverkarens namn och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas av kontrollstyrelsen godkänd beteckning. öl som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hänförlig. Generaltullstyrelsen äger — 5 §. Partihandel må Efter anmälan hos kontrollstyrelsen må partihandel därjämte utövas av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt inför öl till riket. Vid partihandel 6§. Rätt att utminutera öl tillkommer den som erhållit tillstånd därtill, såi ock den som äger utminutera rusdrycker. Tillstånd till utminutering av ölI skall, om ej hinder möter enligt 7 §i eller eljest särskilda skäl äro däremot, meddelas a) den som yrkesmässigt försäljerr matvaror till allmänheten (m a t v aruhandlare), b) den som yrkesmässigt tillver-

(Föreslagen lydelse) 4 §. öl eller cider som införes till riket må icke utlämnas från tullverket, om icke varan antingen då den inkommer hit eller därefter genom varuhavarens försorg under tillsyn av tullpersonal blivit försedd med uppgift om tillverkarens namn och om varuslaget. I stället för uppgift om varuslaget må användas av kontrollstyrelsen godkänd beteckning. öl eller cider som nu sagts må icke förses med uppgift ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hänförlig. —- — denna paragraf. 5 §. 1 utminutering. Efter anmälan hos kontrollstyrelsen må partihandel därjämte utövas av den som yrkesmässigt bedriver partihandel med matvaror eller yrkesmässigt inför öl eller cider till riket, jrförsälia varan. 6 §. Rätt att utminutera öl och cider tillkommer den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utminutera rusdrycker. Tillstånd till utminutering av öl och cider skall, om ej hinder möter enligt 7 § eller eljest särskilda skäl äro däremot, meddelas a) den som yrkesmässigt försäljer matvaror till allmänheten ( m a t v a ruhandlare), b) den som yrkesmässigt tillver-

26 (Nuvarande lydelse) kar öl, lättöl eller läskedrycker ( t i l l v e r k a r e ) , samt

(Föreslagen lydelse) kar öl, cider, lättöl, lättcider eller läskedrycker (tillverkare), samt c) företag som avses i 9 §. c) företag som avses i 9 §. Den som äger rätt till öppetDen som äger rätt till öppethållanhållande efter den vanliga affärsti- de efter den vanliga affärstidens slut dens slut eller till utskänkning av eller till utskänkning av rusdrycker, rusdrycker, öl eller alkoholfria dryc- öl och cider eller alkoholfria drycker ker må dock erhålla tillstånd till ut- må dock erhålla tillstånd till utminuminutering endast om så finnes på- tering endast om så finnes påkallat kallat med hänsyn till särskilda för- med hänsyn till särskilda förhållanhållanden. den. Tillstånd för — — av drycker. 7 §. Ölförsäljare som är enskild person och själv handhar utminutering ävensom föreståndare för utminutering skall med hänsyn till personliga förhållanden vara lämplig att utöva verksamheten.

7 §. Försäljare av öl och cider, vilken är enskild person och själv handhar utminutering, ävensom föreståndare för utminutering skall med hänsyn till personliga förhållanden vara lämplig att utöva verksamheten.

9§. Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om matvaruhandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försäljningen genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av myckenheten sålt öl, och finnas därvid föreslagna grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall förslaget fastställas av länsstyrelsen. Beslut i sådan fråga skall tillställas polismyndigheten i kommunen. Fastställer länsstyrelsen — —

9 §. Föreslå kommunens fullmäktige den inskränkningen i fråga om matvaruhandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försäljningen genom inrättande av särskilt företag göres oberoende av försåld myckenhet öl och cider, samt finnas därvid föreslagna grunder för försäljningens ordnande i övrigt lämpliga, skall förslaget fastställas av länsstyrelsen. Beslut i sådan fråga skall tillställas polismyndigheten i kommunen. beviljas malvaruhandlare.

10 §. Rätt att utskänka öl tillkommer, förutom i fall som i andra stycket

10 §. Rätt att utskänka öl och cider tillkommer, förutom i fall som i andra

27 (Nuvarande lydelse) sägs, den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utskänka rusdrycker. Öl må utskänkas vid slutet bord

(Föreslagen lydelse) stycket sägs, den som erhållit tillstånd därtill, så ock den som äger utskänka rusdrycker. öl och cider må utskänkas vid slutet bord a) till inackorderade gäster vid a) till inackorderade gäster vid matservering i hem ( u t s k ä n k matservering i hem (utskänkning vid heminackordening vid heminackordering), ring), b) till dem som bo i bostadshus b) till dem som bo i bostadshus med gemensam matsal, vid servering med gemensam matsal, vid servei denna ( u t s k ä n k n i n g i k o l - ring i denna ( u t s k ä n k n i n g i l e k t i v h u - s m a t s a l ) , samt k o l l e k t i v h u s m a t s a l ) , samt c) till anställda vid institution c) till anställda vid institution eller företag i för dem avsedd matsal eller företag i för dem avsedd matsal eller därmed jämförlig lokal ( u t - eller därmed jämförlig lokal ( u t skänkning i personalmatskänk ning i personalmatsal), sal). Rätt till — förestår lokalen. Kungl. Maj :t till personalmatsal. Utskänkning i medgivande härtill. 17 §. Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med öl bedrives efter tillstånd, må ske efter medgivande av tillståndsmyndigheten.

17 §. Ombyte av försäljningsställe, där detaljhandel med öl och cider bedrives efter tillstånd, m å ske efter medgivande av tillståndsmyndigheten.

18 §. Har den som erhållit tillstånd till utminutering eller utskänkning av öl avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall därom inom två månader från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen göras anmälan hos tillståndsmyndigheten. Såvida myndigheten icke finner skäl bestämma kortare tid, m å rörelsen

18 §. Har den som erhållit tillstånd till utminutering eller utskänkning av öl och cider avlidit, försatts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, konkursboet eller förmyndaren fortsätta rörelsen, skall därom inom två månader från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen göras anmälan hos tillståndsmyndigheten. Såvida myndigheten icke finner skäl bestämma kortare tid,

28 (Nuvarande lydelse) fortsättas, om tillståndet avser bestämd tid, intill utgången av samma tid, och utan tidsbegränsning om tillståndet gäller tills vidare. I fall

——

(Föreslagen lydelse) må rörelsen fortsättas, om tillståndet avser bestämd tid, intill utgången av samma tid, och utan tidsbegränsning om tillståndet gäller tills vidare. på annan.

20 §. Var och en som har befattning med försäljning av öl skall därvid verka för att nykterhet och ordning främjas. Vid utövande av försäljningsrätt må innehavaren anlita biträde endast av hos honom anställda. Försålt öl må dock på hans ansvar försändas genom annan till känd köpare.

20 §. Var och en som har befattning med försäljning av öl och cider skall därvid verka för att nykterhet och ordning främjas. Vid utövande av försäljningsrätt må innehavaren anlita biträde endast av hos honom anställda. Försålda drycker må dock på hans ansvar försändas genom annan till känd köpare.

21 §. 21 §. Vid utminutering •— — — och omfattning. Matvaruhandlare må av matvaror. På försäljningsställe må öl icke På försäljningsställe må öl och förvaras i annat kärl än det vari cider icke förvaras i andra kärl än drycken levererats av tillverkaren. dem vari dryckerna levererats av tillEj heller m å öl, som är avsett för verkaren. Ej heller må sådana drycförsäljning, av återförsäljare för- ker, som är o avsedda för försäljning, ändras. av återförsäljare förändras. Hembryggd maltdryck må icke Hembryggd maltdryck och hemförvaras på försäljningsställe. tillverkad ciderdryc\<. må icke förvaras på försäljningsställe. 22 §.

22 §.

öl må icke utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt 16 år.

öl eller cider må icke utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt 16 år. Nämnda drycker må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppehålla sig på försäljningsställe.

öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person må icke tilllåtas uppehålla sig på försäljningsställe.

29 (Nuvarande lydelse) Ej heller må öl utlämnas, då särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.

(Föreslagen lydelse) Ej heller må öl eller cider utlämnas, då särskild anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.

23 §.

23 §.

Om de tider då öl må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är stadgat. Under sön- eller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från fordon.

Om de tider då öl och cider må utminuteras gäller vad i butikstängningslagen är stadgat. Under söneller helgdag må dock utminutering icke bedrivas från fordon.

24 §.

24 §.

1 m o m . Utskänkning av öl må ej börja före klockan 7. Utskänkningen skall 3 m o m . Då utskänkning av öl bedrives på grund av rätt till utskänkning av rusdrycker må, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, öl utskänkas under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.

1 m o m . Utskänkning av öl och cider må ej börja före klockan 7. — 3 mom. 3 m o m . Då utskänkning av öl och cider bedrives på grund av rätt till utskänkning av rusdrycker må, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, öl och cider utskänkas under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden.

25 §. / lokal, där öl må utskänkas efter tillstånd enligt denna förordning, är det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller ersättningsmedel därför. Ej heller må rusdrycker eller sådana ersättningsmedel förvaras, i lokalen eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att de förtäras av gästerna. Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles öl på sätt i 2 § sägs, öl icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat därintill beläget område, varöver ölförsäljaren äger förfoga.

25 §.

Vid utminutering må, utom i fall då anställd tillhandahålles öl eller cider på sätt i 2 § sägs, sådana drycker icke utlämnas till förtäring på försäljningsstället eller på annat därintill beläget område, varöver försäljaren äger förfoga.

30 (Nuvarande lydelse) 27 §. Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav meddelade föreskrifter, må polismyndigheten eller, när tillstånd meddelas av länsstyrelsen, denna, efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd, meddela ölförsäljaren varning. Därest rättelse ej vinnes eller varning ej finnes vara tillfyllest, må försäljningen helt eller delvis förbjudas eller tillståndet återkallas, med verkan för viss tid eller tills vidare. Om så finnes lämpligt på grund av särskilda förhållanden, må föreskrifter som i 16 § sägs meddelas.

(Föreslagen lydelse) 27 §. Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd därav meddelade föreskrifter, må polismyndigheten eller, när tillstånd meddelas av länsstyrelsen, denna, efter hörande av kommunens nykterhetsnämnd, meddela försäljaren varning. Därest rättelse ej vinnes eller varning ej finnes vara tillfyllest, må försäljningen helt eller delvis förbjudas eller tillståndet återkallas, med verkan för viss tid eller tills vidare. Om så finnes lämpligt på grund av särskilda förhållanden, må föreskrifter som i 16 § sägs meddelas.

Tillstånd till — stycket sägs I ärende, som avses i första stycI ärende, som avses i första stycket, skall polismyndigheten, där frå- ket, skall polismyndigheten, där fråga är om försäljning från ölbryggeri, ga är om försäljning från ölbryggeri inhämta yttrande från kontrollsty- eller tillverkningsställe för cider, inrelsen. hämta yttrande från kontrollstyrelsen.

28 §. För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen eller polismyndigheten förbjuda utminutering och utskänkning av öl eller föreskriva inskränkningar däri. Då så prövas nödvändigt under krig eller vid krigsfara eller när arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, länsstyrelsen förbjuda utminutering och utskänkning av öl eller föreskriva inskränkningar däri.

28 §. För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande, må länsstyrelsen eller polismyndigheten förbjuda utminutering och utskänkning av öl och cider eller föreskriva inskränkningar däri. Då så prövas nödvändigt under krig eller vid krigsfara eller när arbetslöshet eller nöd i större omfattning råder, må Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, länsstyrelsen förbjuda utminutering och utskänkning av öl och cider eller föreskriva inskränkningar däri.

31 (Föreslagen lydelse) 32 §. 1 m o m . Den som säljer öl eller cider utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning av sådan dryck med dagsböter. I ringa fall skall dock ej till straff dömas. Är brottet större omfattning. 2 m o m . Har någon sålt öl eller 2 m o m . Har någon sålt öl utan att äga rätt därtill, skola, i den mån cider utan att äga rätt därtill, skola, särskilda skäl ej annat föranleda, på i den mån särskilda skäl ej annat försäljningsstället med därtill hö- föranleda, på försäljningsstället med rande utrymmen befintliga eller el- därtill hörande utrymmen befintlijest för försäljning avsedda förråd ga eller eljest för försäljning avsedav öl tillika med kärl och emballage da förråd av sådana drycker tillika med kärl och emballage förklaras förklaras förverkade. förverkade.

(Nuvarande lydelse) 32 §. 1 m o m . Den som säljer öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller överskrider sådan rätt, straffes för olovlig försäljning av öl med dagsböter. I ringa fall skall dock ej till straff dömas.

34 §. Bryter någon i annat fall än i 32 eller 33 § sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.

34 §. Bryter någon i annat fall än i 32 § sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst trehundra kronor.

35 §. Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över ölförsäljningen må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

35 §. Vad som med stöd av denna förordning inhämtats vid granskning av handelsböcker med tillhörande verifikationer eller eljest vid tillsyn över öl- och ciderförsäljningen må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som

av målsägande.

32 (Nuvarande lydelse) 36 §. Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av öl begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom om förseelsen begåtts av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla denne såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken föreståndaren har att utöva tillsyn.

(Föreslagen lydelse) 36 §. Husbonde ansvarar för förseelse som i samband med försäljning av öl eller cider begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom om förseelsen begåtts av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja. Vad nu sagts om husbonde skall, där föreståndare enligt förordningen finnes, i stället gälla denne såvitt angår förseelse av anställd inom den del av rörelsen över vilken föreståndaren har att utöva tillsyn.

38 §. Har domstol avgjort mål mot någon som bedriver yrkesmässig försäljning av öl eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående brott som avses i 32—54 §§, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från domens meddelande översända avskrift av domen till den myndighet som utfärdat tillståndsbevis eller, om sådant bevis ej utfärdats, till länsstyrelsen.

38 §. Har domstol avgjort mål mot någon som bedriver yrkesmässig försäljning av öl eller cider eller mot någon hos sådan försäljare anställd angående brott som avses i 32 och 3k §§, åligger det domstolen att inom fjorton dagar från domens meddelande översända avskrift av domen till den myndighet som utfärdat tillståndsbevis eller, om sådant bevis ej utfärdats, till länsstyrelsen.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962. Förordningens bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 juli 1962. 2. Utan särskilt tillståndsförfarande skall den som den 1 juli 1962 innehar rätt att försälja öl för den tid och på de villkor varmed sagda rätt innehaves äga försälja även cider.

33 Förslag till Förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§', 3 § 2 mom., 4 § samt 10 § 2 mom. förordningen den 25 februari 1955 om försäljning av alkoholfria drycker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives och att 6 § samma förordning skall upphöra att gälla. (Nuvarande

lydelse)

1 §• Med a l k o h o l f r i d r y c k förstås i denna förordning dels lättöl, dels varje annan dryck som antingen är helt fri från alkohol eller icke håller mer än två och en fjärdedels volymprocent alkohol. Vad som är att hänföra till lättöl angives i förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Under

försäljning

(Föreslagen

lydelse)

1 §• Med a l k o h o l f r i d r y c k förstås i denna förordning dels lättöl, dels lättcider, dels ock varje annan dryck som antingen är helt fri från alkohol eller icke håller mer än två och en fjärdedels volymprocent alkohol. Med lättöl förstås maltdryck, vars alkoholhalt icke överstiger 1,8 viktprocent. Med lättcider förstås ciderdryck, vars alkoholhalt icke överstiger 1,8 viktprocent. på stället.

Försäljning av • i allmänhet. Har länsstyrelsen jämlikt 8 § 1 elHar länsstyrelsen jämlikt 8 § 1 eller 2 mom. nedan meddelat eller ler 2 mom. nedan meddelat eller fastfastställt förbud mot utskänkning av ställt förbud mot utskänkning av alalkoholfria drycker eller med stöd koholfria drycker eller med stöd av av 43 § rusdrycksförsäljningsförord- 43 § rusdrycksförsäljningsförordom ningen eller 49 § ölförsäljningsför- ningen eller 27 § förordningen ordningen meddelat beslut, varige- försäljning av öl och cider meddenom rätt till utskänkning av rus- lat beslut, varigenom rätt till utdrycker eller öl upphört att gälla, skänkning av rusdrycker eller öl och må dock den som innehade rörelsen, cider upphört att gälla, må dock den då förbudet eller beslutet meddela- som innehade rörelsen, då förbudet 3—104919

34 (Nuvarande lydelse) des, icke bedriva utskänkning av alkoholfria drycker, förrän länsstyrelsen i det län, där han första gången ånyo vill idka sådan utskänkning, lämnar honom tillstånd därtill. Hembryggt lättöl må icke säljas.

(Föreslagen lydelse) eller beslutet meddelades, icke bedriva utskänkning av alkoholfria drycker, förrän länsstyrelsen i det län, där han första gången ånyo vill idka sådan utskänkning, lämnar honom tillstånd därtill. Hembryggt lättöl och hemtillverkad lättcider må icke säljas.

3 §.

3 §.

2 m o m . I fall, då rusdrycker eller öl få utskänkas efter klockan 22, må alkoholfria drycker utskänkas under samma tid.

2 m o m. I fall, då rusdrycker eller öl och cider få utskänkas efter klockan 22, må alkoholfria drycker utskänkas under samma tid.

4 §• Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara lättöl och läskedrycker i andra kärl än dem i vilka drycken levererats av tillverkaren. Ej heller m å lättöl, som är avsett för försäljning, av återförsäljaren förändras. Hembryggd maltdryck må icke förvaras på tillverkningsställe.

4 §• Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara lättöl, lättcider och läskedrycker i andra kärl än dem i vilka drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må lättöl eller lättcider, som avses för försäljning, av återförsäljaren förändras. Hembryggd maltdryck och hemtillverkad ciderdryck må icke förvaras på tillverkningsställe.

10 §. 2 m o m . Låter den som bedriver utskänkning eller någon hos honom anställd rusdrycker, ersättningsmedel därför eller öl förtäras eller förvaras i strid mot 6 § första stycket, straffes med dagsböter. Bryter gäst mot 6 § första stycket, eller utskänker någon alkoholfria drycker på otillåten tid, straffes med böter, högst trehundra kronor.

10 §. 2 m o m. Utskänker någon alkoholfria drycker på otillåten tid, straffes med böter, högst trehundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962. Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

35 Förslag till Förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m.m. Härigenom förordnas som följer. 1 §• Med serverings rörelse förstås i denna förordning varje yrkesmässigt bedriven verksamhet, i vilken livsmedel mot ersättning tillhandahålles allmänheten till förtäring på stället. Vad som är att hänföra till rusdrycker angives i rusdrycksförsäljningsförordningen. Vad som är att hänföra till öl och cider angives i förordningen om försäljning av öl och cider. 2 §• 1 mom. I lokal eller å plats, där serveringsrörelse bedrives, samt i lokal, som eljest yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster i slutna sällskap, vid vilka mat eller dryck tillhandahålles av lokalinnehavaren eller genom dennes försorg, må rusdrycker, öl eller cider, som icke i laga ordning utskänkts därstädes, icke förtäras. Drycker, som ej få utskänkas i lokalen eller på platsen, ävensom ersättningsmedel för rusdrycker må ej förvaras, därstädes eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att de förtäras av gästerna. Förbuden gälla även lokaler, som organiskt eller affärsekonomiskt sammanhänga med sådana lokaler, som i första stycket sägs. 2 mom. Från bestämmelserna i 1 mom. undantagas i 10 § förordningen om försäljning av öl och cider omförmälda kollektivhusmatsalar och personalmatsalar, dock att vad nu sagts gäller endast då sådan lokal användes av dem för vilka den är avsedd. 3 §• Om förtäring och förvaring av rusdrycker vid offentlig tillställning stadgas i allmänna ordningsstadgan. 4 §.

Bryter den som bedriver serveringsrörelse eller tillhandahåller lokaler av slag, som i 2 § angivits, eller någon hos honom anställd mot bestämmelserna i förordningen, straffes med dagsböter.

36 Husbonde ansvarar för brott mot denna förordning, som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett utan hans vetskap och vilja. 5 §• Bryter gäst mot bestämmelserna i denna förordning, straffes med böter, högst trehundra kronor. 6 §•

Där någon under tid, då han är ställd under åtal för brott mot denna förordning, fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott anses vad han före varje åtal förbrutit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

37 Förslag till Förordning om skatt på sprit och vin Härigenom förordnas som följer. 1 §• Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas omsättningsskatt för sprit och vin samt för spritdrycker därjämte utskänkningsskatt. Omsättningsskatt 2 §• 1 mom. Omsättningsskatt upptages vid detalj handelsbolagets inköp av sprit och vin och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas, a) för sprit dels med en grundavgift av 11 kronor 60 öre för liter, om spritens alkoholhalt överstiger 40 volymprocent, 10 kronor 40 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 35 volymprocent och högst 40 volymprocent, 8 kronor 50 öre för liter, om alkoholhalten är lägst 30 volymprocent men understiger 35 volymprocent samt 8 kronor, om alkoholhalten understiger 30 volymprocent, och dels med en procentavgift motsvarande 50 procent av utminuteringspriset; samt b) för vin, vars alkoholhalt överstiger 14 volymprocent (starkvin), dels med en grundavgift av 2 kronor för liter och dels med en procentavgift motsvarande 37 procent av utminuteringspriset samt för annat vin (lättvin) med en procentavgift motsvarande 36 procent av utminuteringspriset. Utminuteringspriset utgöres av det belopp, som, skatten inberäknad, betingas vid varornas utminutering. 2 mom. För här i riket tillverkat vin skall omsättningsskatt därjämte utgå med en särskild tillverkningsavgift av 50 öre för liter, om vinets alkoholhalt överstiger 14 volymprocent eller vinet är mousserande eller därmed jämförligt, men eljest av 20 öre för liter. Vid beräkning av procentavgiften för vin, varom nu är fråga, skall i utminuteringspriset inräknas jämväl tillverkningsavgiften. 3 mom. För teknisk sprit som av annan än detaljhandelsbolaget inköpes hos partihandelsbolaget eller som införes till riket för att användas i denaturerat skick för tillverkning av varor hänförliga till tulltaxenummer 22.09 C, 33.04 A och 33.06 A eller ock i odenaturerat skick skall omsättningsskatt utgå med 2 kronor 70 öre för liter. Sådan skatt skall dock icke

38 utgå för odenaturerad teknisk sprit, som under särskild kontroll skall användas för annat ändamål än tillverkning av nyss angivna varor. Skatt skall ej heller utgå för odenaturerad teknisk sprit, som skall användas för tillverkning av apoteksvaror eller är avsedd att av apotek utlämnas mot vederbörligt recept. 3 §• 1 mom. Sker inköp av sprit eller vin hos partihandelsbolaget, skall vid varans betalning omsättningsskatt för densamma erläggas till detta bolag; och åligger det bolaget att i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, till statsverket inleverera omsättningsskatten. 2 mom. Vid inköp av sprit eller vin annorledes än hos partihandelsbolaget åligger det detaljhandelsbolaget att senast den femtonde dagen i månaden näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, antingen å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning insätta å varan belöpande omsättningsskatt. Till grund för procentavgiften skall läggas varans beräknade utminuteringspris. Detaljhandelsbolaget skall senast den tjugonde dagen i månaden näst efter den, under vilken inköpet ägt rum, till kontrollstyrelsen avlämna en till riktigheten bestyrkt uppgift rörande köpeskillingens storlek, däri inberäknad tull- och fraktkostnad. 3 mom. Den, som enligt kontrollstyrelsens tillstånd till riket inför teknisk sprit, skall genom insättning antingen å kontrollstyrelsens postgirokonto eller å statsverkets checkräkning i riksbanken för kontrollstyrelsens räkning erlägga å spriten belöpande omsättningsskatt. Importören har att, om så påfordras, i samband med ansökning om införseltillstånd hos kontrollstyrelsen ställa av styrelsen godkänd säkerhet för å spriten belöpande omsättningsskatt. Det åligger kontrollstyrelsen att vid beviljandet av tillstånd till införseln meddela de föreskrifter, som erfordras för erhållande av en betryggande kontroll å utgörandet av omsättningsskatten, ävensom att övervaka, att skatten vederbörligen inbetalas till statsverket. 4 §• Näringsidkare, som ur riket utfört här framställda alkoholhaltiga preparat, må under de villkor kontrollstyrelsen bestämmer återbekomma sådan omsättningsskatt, som avses i 2 § 3 mom. och som erlagts för den i exportvaran ingående spriten. Utskänkningsskatt 5 §• Den å vilken rätt till utskänkning av spritdrycker överlåtits (utskänkningsinnehavare) skall för utskänkta spritdrycker, däri inbegripet sprit-

39 drinkar, erlägga utskänkningsskatt med belopp, motsvarande 25 procent av utskänkningsvärdet. 6 §. Utskänkningsinnehavare må icke i sin rörelse utskänka andra spritdrycker än som inköpts i den ordning detaljhandelsbolaget bestämmer för förvärv av sådana drycker till utskänkningsändamål. 7 §• Beskattningsmyndighet i fråga om utskänkningsskatt är kontrollstyrelsen. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning. Kontrollstyrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och särskilda kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för skattekontrollens utövande. För skattekontrollen äger kontrollstyrelsen anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän. 8§. Utskänkningsinnehavare är pliktig att ordna sin bokföring och kassaredovisning på sådant sätt, att de enligt kontrollstyrelsens beprövande möjliggöra kontroll över utskänkningsskatten. Det åligger vidare utskänkningsinnehavare att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar för att erhålla en betryggande kontroll över utskänkningsskattens behöriga utgörande, ävensom de anvisningar som kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna. 9 §. Detaljhandelsbolaget åligger att vid anfordran till kontrollstyrelsen lämna till riktigheten bestyrkta uppgifter rörande försäljningen av spritdrycker för utskänkningsändamål. 10 §. Utskänkningsinnehavare skall senast å tjugonde dagen i månaden efter utgången av den redovisningsperiod, som deklarationen avser, till kontrollstyrelsen avlämna deklaration angående de spritdrycker som av honom utskänkts under sagda redovisningsperiod. Redovisningsperioderna under ett kalenderår utgöras av, den första månaderna januari och februari, den andra månaderna mars och april, den tredje månaderna maj och juni, den fjärde månaderna juli och augusti, den femte månaderna september och oktober samt den sjätte månaderna november och december. Kontrollstyrelsen äger, om särskilda skäl därtill äro, fastställa kortare tidsperiod såsom redovisningsperiod.

40 När fråga är om utskänkning enligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen skall, utan hinder av vad i första stycket sägs, deklaration för kontrollstyrelsens räkning avlämnas till intendenten för utskänkningsärenden i länet; sådan deklaration skall vara avlämnad senast å tredje dagen efter det utskänkningen ägt rum eller, om intendenten efter kontrollstyrelsens bemyndigande lämnar medgivande därtill, senast å tjugonde dagen i den följande månaden. 11 §• I deklaration äger utskänkningsinnehavare från den utskänkningsskatt, som belöper å deklarerat utskänkningsvärde, göra avdrag för den ersättning för kostnader i samband med utskänkningen, som tillkommer honom enligt vad därom är stadgat. 12 §. Den som utskänker spritdrycker i strid med bestämmelsen i 6 §, straffes med böter, högst sexhundra kronor. 13 §. Husbonde ansvarar för brott som avses i 12 § och som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett utan hans vetskap och vilja. 14 §. Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962, då förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin skall upphöra att gälla; dock att sistnämnda förordning alltjämt skall äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra sig till tiden dessförinnan.

11 Förslag till Förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och vin Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 26 maj 1961 om tillverkning av sprit och vin skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

1 §• Med s p r i t förstås vara, som innehåller etylalkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent. Med tillverkning av sprit förstås varje förfarande, varigenom etylalkohol i sådan koncentration framställes eller utvinnes. Såsom sprit skall dock icke anses vin eller maltdryck. Ej heller utgör framställning av dylik vara tillverkning av sprit. Till v i n hänföres dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än 2,25 men ej mer än 22 volymprocent etylalkohol. Med tillverkning axvin avses varje förfarande, varigenom vin sålunda framställes. T i l l v e r k a r e kallas

(Föreslagen

lydelse)

1 §• Med s p r i t förstås vara, som innehåller etylalkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent. Med tillverkning av sprit förstås varje förfarande, varigenom etylalkohol i sådan koncentration framställes eller utvinnes. Såsom sprit skall dock icke anses vin, maltdryck eller ciderdryck. Ej heller utgör framställning av dylik vara tillverkning av sprit. Till v i n hänföres dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar och som håller mer än 2,25 men ej mer än 22 volymprocent etylalkohol. Till vin hänföres dock icke ciderdryck. Med tillverkning av vin avses varje förfarande, varigenom vin framställes. omnämnda partihandelsbolaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

42 Förslag till Förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

1 §• 1 §• Med t e k n i s k s p r i t förstås Med t e k n i s k s p r i t förstås sprit som är avsedd att användas för sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, ve- tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ända- tenskapligt eller annat likartat ändamål och som är hänförlig till tull- mål och som är hänförlig till tulltaxenummer 22.08 eller 22.09 A eller taxenummer 22.08 eller 22.09 A eller B. Vad i denna förordning stadgas B. Vad i denna förordning stadgas om teknisk sprit skall jämväl gälla om teknisk sprit skall jämväl gälla vin och starköl, avsedda för ändamål vin, starköl och starkcider, avsedda som nu sagts. för ändamål som nu sagts. Teknisk sprit, —— st ar k d e n a t u r e r a d s p r i t . Med a l k o h o l h a l t i g t — — eller B. Med p a r t i h a n d e l s b o l a g e t — omnämnda detaljhandelsbolaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

43 Förslag till Förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker Härigenom förordnas, att 1—9 §§ förordningen den 27 maj 1960 om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att förordningens rubrik skall hava följande ändrade lydelse. (Nuvarande

(Föreslagen

lydelse)

Förordning om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker

lydelse)

Förordning om tillverkning och beskattning av malt-, cider- och läskedrycker

Till l ä s k e d r y c k e r — — T i l l v e r k a r e kallas den som bedriver tillverkning av malt- eller läskedrycker för försäljning.

1 §• viktprocent alkohol. som l a g r a t . Med ciderdryck förstås dryck, som är framställd genom alkoholisk jäsning av äppel- eller päronsaft och som innehåller högst 4,5 viktprocent alkohol. Ciderdryck betecknas som lättcider, om alkoholhalten icke överstiger 1,8 viktprocent, som cider, om alkoholhalten överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent, och som starkcider, om alkoholhalten överstiger 2,8 viktprocent. och choklad. T i l l v e r k a r e kallas den som bedriver tillverkning av malt-, cidereller läskedrycker för försäljning.

2 §• 1 m o m . Utan hinder av förordningens föreskrifter må var och en i hemmet framställa öl och starköl för eget behov.

1 m o m . Utan hinder av förordningens föreskrifter må var och en i hemmet framställa öl, starköl, cider och starkcider för eget behov.

1 Med m a l t d r y c k Maltdryck betecknas

•

44 (Nuvarande lydelse) 2 m o m. Omförpackning av maltdrycker må företagas endast av tillverkare av sådana drycker. 3 m o m. Tillverkning för

(Föreslagen lydelse) 2 m o m. Omförpackning av malt' och ciderdrycker må företagas endast av tillverkare av sådana drycker. likartat ändamål.

3 §. Beskattningsmyndighet är Kontrollstyrelsen äger Det åligger tillverkare att lämna kontrollstyrelsen de uppgifter som erfordras för upprättande av statistik över tillverkningen och försäljningen av malt- och läskedrycker.

3 §. äga tillämpning. kontrollens utövande. Det åligger tillverkare att lämna kontrollstyrelsen de uppgifter som erfordras för upprättande av statistik över tillverkningen och försäljningen av malt-, cider- och läskedrycker.

4§. 1 m o m. För rätt att tillverka öl eller starköl erfordras tillstånd av kontrollstyrelsen. Tillstånd skall gälla tills vidare. Rätt att tillverka öl och starköl må av kontrollstyrelsen indragas, om den icke längre utövas eller om så finnes påkallat med hänsyn till kontrollen över tillverkningen och över utgörandet av skatt för öl och starköl. Innan beslut om indragning meddelas, skall tillverkaren beredas tillfälle att yttra sig.

4 §.

Den som erhållit tillstånd som i första stycket sägs eller övertager rörelse som där avses skall hos kontrollstyrelsen göra förhandsanmälan om dagen för upptagandet av tillverkningen eller för övertagandet. Sådan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläggande av tillverkning och försäljning av öl och starköl.

1 m o m. För rätt att tillverka öl, starköl, cider eller starkcider erfordras tillstånd av kontrollstyrelsen. Tillstånd skall gälla tills vidare. Rätt att tillverka öl och starköl eller cider och starkcider må av kontrollstyrelsen indragas, om den icke längre utövas eller om så finnes påkallat med hänsyn till kontrollen över tillverkningen och över utgörandet av skatt för öl och starköl eller cider och starkcider. Innan beslut om indragning meddelas, skall tillverkaren beredas tillfälle att yttra sig. Den som erhållit tillstånd som i första stycket sägs eller övertager rörelse som där avses skall hos kontrollstyrelsen göra förhandsanmälan om dagen för upptagandet av tillverkningen eller för övertagandet. Sådan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläggande av tillverkning och försäljning av öl och starköl eller cider och starkcider.

45 (Nuvarande lydelse) 2 m o m. Den som avser att upptaga tillverkning för försäljning av färskt lättöl, lagrat lättöl eller läskedrycker eller att övertaga rörelse med sådan tillverkning skall hos kontrollstyrelsen göra förhandsanmälan om dagen för upptagandet av tillverkningen eller för övertagandet. Sådan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläggande av tillverkning och försäljning av lagrat lättöl eller läskedrycker samt om nedläggande av tillverkning av färskt lättöl. 3 m o m. Om fullgjord

För tillverkning Lättöl må

(Föreslagen lydelse) 2 m o m. Den som avser att upptaga tillverkning för försäljning av färskt lättöl, lagrat lättöl, lättcider eller läskedrycker eller att övertaga rörelse med sådan tillverkning skall hos kontrollstyrelsen göra förhandsanmälan om dagen för upptagandet av tillverkningen eller för övertagandet. Sådan anmälan skall även göras om avbrott i och nedläggande av tillverkning och försäljning av lagrat lättöl, lättcider eller läskedrycker samt om nedläggande av tillverkning av färskt lättöl. utfärda bevis.

5 §. råvaror användas. — 6 procent. För tillverkning av ciderdrycker må endast användas saft av äpplen eller päron samt jäst och vatten, såvida icke kontrollstyrelsen medgiver, att även andra råvaror användas.

6§. Malt- och läskedrycker må för annat ändamål än utförsel ur riket eller till svensk frihamn eller, såvitt avser starköl, uppläggning på provianteringsfrilager utlämnas från tillverkningsställe endast på slutna kärl eller behållare, vilka godkänts av kontrollstyrelsen eller med avseende på rymden blivit märkta på sätt i 14 § lagen om mått och vikt sägs. Sådana kärl och behållare skola vara försedda med uppgift om tillverkarens namn samt, beträffande maltdrycker, om varuslag (lättöl, öl, starköl) och, beträffande läskedryc-

6 §. Malt-, cider- och läskedrycker må för annat ändamål än utförsel ur riket eller till svensk frihamn eller, såvitt avser starköl och starkcider, uppläggning på provianteringsfrilager utlämnas från tillverkningsställe endast på slutna kärl eller behållare, vilka godkänts av kontrollstyrelsen eller med avseende på rymden blivit märkta på sätt i 14 § lagen om mått och vikt sägs. Sådana kärl och behållare skola vara försedda med uppgift om tillverkarens namn samt, beträffande malt- och ciderdrycker, om varuslag

46 (Nuvarande lydelse) ker, om dryckens benämning. Tillverkarens n a m n må ersättas med dennes inregistrerade varumärke eller av kontrollstyrelsen godkänd förkortning av namnet. Varuslag må angivas med särskild beteckning, som godkänts av kontrollstyrelsen. Kärl eller behållare, innehållande maltdryck, må icke förses med uppgift, ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hänförlig.

Utan hinder

(Föreslagen lydelse) (lättöl, öl, starköl, lättcider, cider, starkcider) och, beträffande läskedrycker, om dryckens benämning. Tillverkarens namn må ersättas med dennes inregistrerade varumärke eller av kontrollstyrelsen godkänd förkortning av namnet. Varuslag må angivas med särskild beteckning, som godkänts av kontrollstyrelsen. Kärl eller behållare, innehållande malt- eller ciderdryck, må icke förses med uppgift, ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat varuslag än det till vilket den är hän-

förlig. vederbörligen justerad.

7§. För lagrat lättöl, öl, starköl och läskedrycker skall tillverkare, där ej annat följer av 8 §, erlägga skatt. Skatten utgår för liter med tolv öre för lagrat lättöl, fyrtioåtta öre för öl, en krona fyrtioett öre för starköl, och trettiotre öre för läskedrycker.

Skattskyldigheten inträder, då varan utlämnas från tillverkningsstället eller, såvitt angår öl eller starköl, där fortares.

För lagrat lättöl, öl, starköl, cider- och läskedrycker skall tillverkare, där ej annat följer av 8 §, erlägga skatt. Skatten utgår för liter med tolv öre för lagrat lättöl, fyrtioåtta öre för öl, en krona fyrtioett öre för starköl, trettiotre öre för lättcider, fyrtioåtta öre för cider, nittio öre för starkcider och trettiotre öre för läskedrycker. Skattskyldigheten inträder, då varan utlämnas från tillverkningsstället eller, såvitt angår öl, starköl, cider eller starkcider, där fortares.

8§. Deklaration skall avlämnas till kontrollstyrelsen för varje kalendermånad, under vilken tillverkning eller utlämning av skattepliktiga drycker förekommit, och innehålla uppgift om den mvckenhet sådana drvc-

Deklaration skall avlämnas till kontrollstyrelsen för varje kalendermånad, under vilken tillverkning eller utlämning av skattepliktiga drycker förekommit, och innehålla uppgift om den myckenhet sådana dryc-

47 (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) ker, som utlämnats från tillverk- ker, som utlämnats från tillverkningsstället, samt den myckenhet på ningsstället, samt den myckenhet på tillverkningsstället förtärt öl eller tillverkningsstället förtärt öl, starkstarköl, som där tillverkats. Särskild öl, cider eller starkcider, som där tilldeklaration skall avgivas för varje verkats. Särskild deklaration skall avgivas för varje tillverkningsställe. tillverkningsställe. Deklarationen skall deklarationen avser Om särskilda — deklarationen avser. I deklaration må särskilt för varI deklaration må särskilt för varje varuslag avdrag göras för myc- je varuslag avdrag göras för myckenhet, som kenhet, som a) utförts ur riket eller till svensk a) utförts ur riket eller till svensk frihamn ävensom, såvitt avser stark- frihamn ävensom, såvitt avser starköl, upplagts på provianteringsfrila- öl och starkcider, upplagts på proger, vianteringsfrilager, b) tillverkats vid annat tillverkb) tillverkats vid annat tillverkningsställe, ningsställe, c) utlämnats såsom kontrollprov, c) utlämnats såsom kontrollprov, d) efter utlämning återinförts till d) efter utlämning återinförts till tillverkningsställets lager och för vil- tillverkningsställets lager och för ken avdrag icke gjorts med stöd av vilken avdrag icke gjorts med stöd bestämmelserna under a)—c) ovan, av bestämmelserna under a)—c) eller ovan, eller e) förstörts utanför tillverkningse) förstörts utanför tillverkningsstället, medan varan befunnit sig i stället, medan varan befunnit sig i tillverkarens besittning. tillverkarens besittning. 9§. Tillverkar någon starköl eller öl utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller utlämnar någon för annat ändamål än i 2 § 3 mom. sägs starköl med en alkoholhalt överstigande 4,5 viktprocent eller bryter någon mot vad i 2 § 2 mom. stadgas, straffes med dagsböter. Är brottet Innefattar brott — —

9 §. Tillverkar någon starköl, öl, starkcider eller cider utan att äga rätt därtill enligt denna förordning eller utlämnar någon för annat ändamål än i 2 § 3 mom. sägs starköl med en alkoholhalt överstigande 4,5 viktprocent eller bryter någon mot vad i 2 § 2 mom. stadgas, straffes med dagsböter. — större omfattning. straff frias.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962. I fråga om rätt att tillverka ciderdrycker för försäljning inom riket skola de genom förordningen ändrade bestämmelserna äga tillämpning även före nämnda dag.

48 Förslag till Förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475) Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

Bilaga Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika

22.07 Andra jästa drycker, såsom cider (äppel- och päronvin) och mjöd: A. cider, med en alkoholhalt icke överstigande 4,5 viktprocent: 1. med en alkoholhalt icke överstigande 2,8 viktprocent: a. på kärl rymmande högst 10 liter b. på andra kärl 2. med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent : a. på kärl rymmande högst 10 liter b. på andra kärl B. musserande, andra än cider C. andra slag, med en alkoholhalt: 1. icke överstigande 14 volymprocent: a. på kärl rymmande högst 10 liter b. på andra kärl 2. överstigande 14 volymprocent: a. på kärl rymmande högst 10 liter b. på andra kärl

100 1 100 1

98: 68:

100 1 100 1

140: 110:

100 1

200: —

100 1 100 1

50: 20:

100 1 100 1

135 100:

49 Förslag till Förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 21 november 1913 (nr 282) angående areometrar Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 21 november 1913 angående areometrar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

1 §• 1 §• 1. Vid handel med samt beskatt1. Vid handel med samt beskattning, förtullning och leverering av ning, förtullning och leverering av brännvin eller sprit, vid beskatt- brännvin eller sprit, vid beskattning ning av maltdrycker ävensom vid av malt- och ciderdrycker ävensom handel med flytande ämne, vars vär- vid handel med flytande ämne, vars de är beroende av ämnets egentliga värde är beroende av ämnets egentvikt, må icke nyttjas annat instru- liga vikt, må icke nyttjas annat inment till provning och undersökning strument till provning och underän sådant, som blivit här i riket i ve- sökning än sådant, som blivit här i derbörlig ordning justerat. riket i vederbörlig ordning justerat. Dylikt instrument sjätte år. 2. Instrument (areometrar) till areometrarna. Med justering och stämpling. 3. Justering verkställes nämnda ämbetsverk.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

4—104919

50 Förslag till Förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 12 maj 1955 (nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 12 maj 1955 med särskilda bestämmelser angående behandling i tullhänseende av rusdrycker, som införas eller disponeras av aktiebolaget Vin- & spritcentralen, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

2 §. Förtullade rusdrycker — — Om rätt att å provianteringsfrilager upplägga inom riket tillverkat starköl stadgas i förordningen om provianteringsfrilager.

(Föreslagen

lydelse)

2 §• å provianteringsfrilager. Om rätt att å provianteringsfrilager upplägga starköl och starkcider, som tillverkats inom riket, stadgas i förordningen om provianteringsfrilager.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

51 Förslag till Förordning angående ändrad lydelse av § 1 förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager Härigenom förordnas, att § 1 mom. 1 förordningen den 15 november 1912 om provianteringsfrilager skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

§ 1. 1. Från utrikes ort infört gods, som är avsett till proviantering och utrustning av fartyg eller luftfartyg eller, enligt vad därom särskilt stadgas, till försäljning till flygpassagerare på tullflygplats och som tillika är belagt med tull eller annan införselavgift, må efter verkställd tulltaxering, utan att dylika avgifter erläggas men, såvitt avser andra varor än rusdrycker och tobaksvaror, mot ställande av säkerhet för belopp som motsvarar avgifterna, uppläggas i särskilt magasin under vård av godsets ägare (provianteringsf r i l a g e r ) . Å provianteringsfrilager må jämväl uppläggas tobaksvaror och starköl, som tillverkats inom riket. Om uppläggning å provianteringsfrilager av spritdrycker och vin, som tillverkats inom riket, ävensom av förtullade rusdrycker är särskilt stadgat. Rätt till Rätt till

lydelse)

§ 1. 1. Från utrikes ort infört gods, som är avsett till proviantering och utrustning av fartyg eller luftfartyg eller, enligt vad därom särskilt stadgas, till försäljning till flygpassagerare på tullflygplats och som tillika är belagt med tull eller annan införselavgift, må efter verkställd tulltaxering, utan att dylika avgifter erläggas men, såvitt avser andra varor än rusdrycker och tobaksvaror, mot ställande av säkerhet för belopp som motsvarar avgifterna, uppläggas i särskilt magasin under vård av godsets ägare (provianter i n g s f r i l a g e r ) . Å provianteringsfrilager må jämväl uppläggas tobaksvaror, starköl och starkcider T som tillverkats inom riket. Om uppläggning å provianteringsfrilager av spritdrycker och vin, som tillverkats inom riket, ävensom av förtullade rusdrycker är särskilt stadgat. för tullverket sådan rätt

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

52 Förslag till Förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1) angående utvidgad näringsfrihet Härigenom förordnas, att § 8 förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande lydelse) §8. Vad genom § 1 är stadgat om rättighet att idka handel eller annat näringsfång äger icke tillämpning å: a) bokhandel eller boktryckeri; b) tillverkning och försäljning av sprit, vin, starköl och öl samt rening av sprit; c) källare-, vinskänks-,

(Föreslagen lydelse) §8. Vad genom § 1 är stadgat om rättighet att idka handel eller annat näringsfång äger icke tillämpning å: a) bokhandel eller boktryckeri; b) tillverkning och försäljning av sprit, vin, starköl, starkcider, öl och cider samt rening av sprit; särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

53 Förslag till Lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård skall erhålla följande ändrade lydelse. (Nuvarande lydelse) 2 §. Med alkoholhaltiga drycker förstås i denna lag spritdrycker och vin ävensom sådana maltdrycker, som innehålla mer än en och åtta tiondels viktprocent alkohol. Vad i lagen sägs om alkoholhaltiga drycker skall ock gälla alkoholhaltiga ersättningsmedel för sådana drycker.

(Föreslagen lydelse) 2 §. Med alkoholhaltiga drycker förstås i denna lag spritdrycker och vin ävensom sådana malt- och ciderdrycker, som innehålla mer än en och åtta tiondels viktprocent alkohol. Vad i lagen sägs om alkoholhaltiga drycker skall ock gälla annan sprit än spritdrycker.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962.

54 Förslag till Kungörelse angående ändrad lydelse av 1 och 4 §§ kungörelsen den 24 maj 1957 (nr 216) om kostnadsersättning för utskänkning av spritdrycker Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ kungörelsen den 24 maj 1957 om kostnadsersättning för utskänkning av spritdrycker skola erhålla följande ändrade lydelse. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

1 |. Utskänkningsinnehavare äger vid annan utskänkning än som avses i 33 och 35 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen åtnjuta särskild ersättning för kostnader i samband med utskänkningen av spritdrycker med belopp motsvarande 15 procent av dryckernas utskänkningsvärde. Ersättning må dock icke utgå för den del av spritdrycksutskänkningen vars värde överstiger 35 procent av det sammanlagda värdet av omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och öl, ej heller för den del av nämnda utskänkning, vars värde överstiger 70 procent av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl.

1 §• Utskänkningsinnehavare äger vid annan utskänkning än som avses i 33 och 35 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen åtnjuta särskild ersättning för kostnader i samband med utskänkningen av spritdrycker med belopp motsvarande 15 procent av dryckernas utskänkningsvärde. Ersättning må dock icke utgå för den del av spritdrycksutskänkningen vars värde överstiger 35 procent av det sammanlagda värdet av omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker, öl och cider.

4§. Utskänkningsinnehavare, som avses i 1 §, skall i deklaration rörande utskänkningsskatt för spritdrycker uppgiva värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl under den tid deklarationen avser.

4 §. Utskänkningsinnehavare, som avses i 1 §, skall i deklaration rörande utskänkningsskatt för spritdrycker uppgiva värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker, öl och cider under den tid deklarationen avser.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962; dock att äldre bestämmelser alltjämt skola äga tillämpning med avseende å utskänkning som ägt rum dessförinnan.

55 Förslag till Kungörelse angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ kungörelsen den 23 mars 1961 (nr 161) om utskänkning av öl i militära mässar Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ kungörelsen den 23 mars 1961 om utskänkning av öl i militära mässar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att kungörelsens rubrik skall hava följande ändrade lydelse. (Nuvarande

lydelse)

Kungörelse om utskänkning av öl i militära mässar

(Föreslagen

lydelse)

Kungörelse om utskänkning av öl och cider i militära mässar

1 §• 1 §• Till p e r s o n a l m a t s a l , som Till p e r s o n a l m a t s a l , som avses i 10 § ölförsäljningsförordavses i 10 § förordningen om försäljningen, må endast hänföras militär ning av öl och cider, m å endast hänmäss, vilken föras militär mäss, vilken a) i huvudsak — — sammanslutningens medlemmar. 3 §. Det åligger befälhavaren att övervaka, att bestämmelserna i ölförsäljningsförordningen iakttagas inom militär mäss, beträffande vilken medgivande lämnats enligt 2 §. Befälhavaren må, när skäl därtill äro, återkalla medgivandet eller föreskriva erforderliga inskränkningar i fråga om utskänkning av öl samt förtäring och förvaring av rusdrycker inom personalmatsalen.

3 §. Det åligger befälhavaren att övervaka, att bestämmelserna i förordningen om försäljning av öl och cider iakttagas inom militär mäss, beträffande vilken medgivande lämnats enligt 2 §. Befälhavaren må, när skäl därtill äro, återkalla medgivandet eller föreskriva erforderliga inskränkningar i fråga om utskänkning av öl och cider samt förtäring och förvaring av rusdrycker inom personalmatsalen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.

£6

Förslag till Kungörelse om ändrad lydelse av 14 § instruktionen den 12 november 1954 (nr 647) för intendenter för utskänkningsärenden Härigenom förordnas, att 14 § instruktionen den 12 november 1954 för intendenter för utskänkningsärenden skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande lydelse) 14 §. Förekommer anledning till antagande att i hotell, pensionat, allmän samlingslokal, festvåning eller därmed jämförlig lokal, i vilken utskänkning av rusdrycker ej må äga rum, sådana drycker förtäras eller förvaras i strid med gällande bestämmelser, skall intendenten så långt ske kan göra sig underrättad om förhållandena i lokalen. Härvid äger intendenten, i den mån länsstyrelsen förordnar därom, begära biträde av polismyndighet.

I fall Kan rättelse

(Föreslagen lydelse) 14 §. Förekommer anledning till antagande att i hotell, pensionat, allmän samlingslokal, festvåning eller därmed jämförlig lokal, i vilken utskänkning av rusdrycker ej må äga rum, sådana drycker förtäras eller förvaras i strid med förordningen med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m., skall intendenten så långt ske kan göra sig underrättad om förhållandena i lokalen. Härvid äger intendenten, i den mån länsstyrelsen förordnar därom, begära biträde av

polismyndighet. till utskänkning. till polismyndigheten.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.

57 Förslag till Kungörelse om ändrad lydelse av 1 § kungörelsen den 17 juni 1955 (nr 512) angående skyldighet för domstolar m. fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen Härigenom förordnas, att 1 § kungörelsen den 17 juni 1955 angående skyldighet för domstolar m. fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

1 §•

Fälles någon av underrätt till ansvar för: fylleri, olovlig försäljning eller olovligt innehav av rusdrycker eller olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker, olovlig försäljning av öl, brott som avses i 7, 8 eller 9 § förordningen om tillverkning av sprit och vin, brott som avses i 9 eller 10 § förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, brott som avses i 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott eller annan straffbelagd handling, som enligt vad utredningen visar begåtts under påverkan av starka drycker, skall från rätten inom fjorton dagar efter domens meddelande avsändas uppgift därom till kontrollstyrelsen. Vad i i2

(Föreslagen

lydelse)

1 §• Fälles någon av underrätt till ansvar för: fylleri, olovlig försäljning eller olovligt innehav av rusdrycker eller olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker, olovlig försäljning av öl eller cider, brott som avses i 7, 8 eller 9 § förordningen om tillverkning av sprit och vin, brott som avses i 9 eller 10 § förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, brott som avses i 4 § lagen om straff för vissa trafikbrott eller annan straffbelagd handling, som enligt vad utredningen visar begåtts under påverkan av starka drycker, skall från rätten inom fjorton dagar efter domens meddelande avsändas uppgift därom till kontrollstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.

58 Förslag till Kungörelse angående ändrad lydelse av kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 186) om skyldighet att inhämta utdrag av det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret Härigenom förordnas, att kungörelsen den 26 maj 1961 om skyldighet att inhämta utdrag av det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Föreslagen lydelse) (Nuvarande lydelse) Utdrag av det hos kontrollstyrelUtdrag av det hos kontrollstyrelsen förda straffregistret rörande fyl- sen förda straffregistret rörande fylleri och vissa andra brott skall in- leri och vissa andra brott skall införskaffas, innan någon fälles till förskaffas, innan någon fälles till ansvar för: ansvar för: olovlig försäljning eller olovligt olovlig försäljning eller olovligt innehav av rusdrycker eller olovligt innehav av rusdrycker eller olovligt tillhandagående med anskaffande av tillhandagående med anskaffande av sådana drycker, sådana drycker, olovlig försäljning av öl eller cider, olovlig försäljning av öl, brott som avses i 7 § förordningen brott som avses i 7 § förordningen om tillverkning av sprit och vin, om tillverkning av sprit och vin, eller eller brott som avses i 9 eller 10 § förbrott som avses i 9 eller 10 § förordningen om försäljning av teknisk ordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. sprit och alkoholhaltiga preparat. Utdrag av för alkoholmissbrukare Då anledning — — —- punkten sägs.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.

59 Förslag till Kungörelse om ändrad lydelse av 6 § kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 300) angående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga transportmedel Härigenom förordnas, att 6 § kungörelsen den 14 juni 1928 angående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga transportmedel skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande lydelse) 6 §. Under förberedelse till eller under resa från eller till tullområdet må å svenskt krigsfartyg icke tagas ombord spritdrycker annat än för vederbörande mässars räkning samt vin eller starköl annat än för fartygets eller vederbörande mässars räkning, allt i enlighet med vad därom är särskilt stadgat samt efter fartygschefens medgivande och till myckenhet, som av honom bestämmes. Under resa,

(Föreslagen lydelse) 6 §. Under förberedelse till eller under resa från eller till tullområdet m å å svenskt krigsfartyg icke tagas ombord spritdrycker annat än för vederbörande mässars räkning samt vin, starköl eller starkcider annat än för fartygets eller vederbörande mässars räkning, allt i enlighet med vad därom är särskilt stadgat samt efter fartygschefens medgivande och till myckenhet, som av honom bestämmes, honom bestämmes.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.

60 Förslag till Kungörelse om ändrad lydelse av 6 § kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager Härigenom förordnas, att 6 § kungörelsen den 5 juni 1953 med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 15 november 1912 om provianteringsfrilager skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

6§. Beträffande anmälan Vid uppläggning å provianteringsfrilager av tobaksvaror och starköl, som tillverkats inom riket, skall till tull anstalten avgivas skriftlig anmälan rörande godset. Anmälan skall ha det närmare innehåll samt avlämnas i den ordning, som generaltullstyrelsen bestämmer.

lydelse)

6 §• — eller transitupplag. Vid uppläggning å provianteringsfrilager av tobaksvaror, starköl och starkcider, som tillverkats inom riket, skall till tullanstalten avgivas skriftlig anmälan rörande godset. Anmälan skall ha det närmare innehåll samt avlämnas i den ordning, som generaltullstyrelsen bestämmer.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962 men skall äga giltighet redan dessförinnan med avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter.

Förslag till Kungörelse om ändrad lydelse av 1 § kungörelsen den 6 maj 1955 (nr 172) angående resandes rätt till införsel av rusdrycker Härigenom förordnas, att 1 § kungörelsen den 6 maj 1955 angående resandes rätt till införsel av rusdrycker skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

1 §• Resande, som är hemmahörande i annat land än Sverige eller Dan-

(Föreslagen

lydelse)

1 §• Resande, som är hemmahörande i annat land än Sverige eller Dan-

61 (Nuvarande lydelse) mark, Finland eller Norge och som ankommer från utrikes ort, må, såframt det icke finnes uppenbart att resan företagits i huvudsakligt syfte att till riket införa rusdryck, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt medföra högst två buteljer, vardera om högst en liter, innehållande spritdrycker eller vin, ävensom högst två liter starköl. Resande, som är hemmahörande i Sverige eller Danmark, Finland eller Norge, må, under de betingelser, som angivas i föregående stycke, tullfritt medföra högst en tredjedels liter spritdrycker och en liter vin ävensom högst två liter starköl; dock att vad nu sagts icke skall äga tillämpning om den resande kan antagas ej hava fyllt tjuguett år. Utöver myckenhet som i första och andra styckena sägs må resande, under där angivna förutsättningar, mot erläggande av stadgad tull medföra högst fem liter spritdrycker eller vin, som avses i anmärkning efter kapitel 22 i tulltaxan, ävensom högst fem liter starköl; 1 dock att vad nu sagts, jämväl i det i första stycket avsedda fallet, icke skall äga tillämpning om den resande kan antagas ej hava fyllt tjuguett år.

(Föreslagen lydelse) mark, Finland eller Norge och som ankommer från utrikes ort, må, såframt det icke finnes uppenbart att resan företagits i huvudsakligt syfte att till riket införa rusdryck, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt b r u k tullfritt medföra högst två buteljer, vardera om högst en liter, innehållande spritdrycker eller vin, ävensom högst två liter starköl eller starkcider. Resande, som är hemmahörande i Sverige eller Danmark, Finland eller Norge, må, under de betingelser, som angivas i föregående stycke, tullfritt medföra högst en tredjedels liter spritdrycker och en liter vin ävensom högst två liter starköl eller starkcider; dock att vad nu sagts icke skall äga tillämpning om den resande kan antagas ej hava fyllt tjuguett år. Utöver myckenhet som i första och andra styckena sägs må resande, under där angivna förutsättningar, mot erläggande av stadgad tull medföra högst fem liter spritdrycker eller vin, som avses i anmärkning efter kapitel 22 i tulltaxan, ävensom högst fem liter starköl eller starkcider; dock att vad nu sagts, j ä m väl i det i första stycket avsedda fallet, icke skall äga tillämpning om den resande kan antagas ej hava fyllt tjuguett år.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.

62 Förslag till Kungörelse angående ändrad lydelse av 2 och 4 §§ kungörelsen den 26 maj 1961 (nr 128) med särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ kungörelsen den 26 maj 1961 med särskilda bestämmelser om utförsel av obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen

lydelse)

2§. 2 §• Obeskattade rusdrycker — — 18 år; c) att spritdrycker, vin eller maltc) att spritdrycker, vin, maltdrycker icke utlämnas till passage- eller ciderdrycker icke utlämnas till rare för att föras i land; passagerare för att föras i land; d) att spritdrycker gram röktobak. 4§. Framgår av omständigheterna — såsom att dans eller uppträdande3 förekommer ombord eller att passagerarna icke i vanlig ordning lämnai fartyget vid ankomsten till Danmarki — att huvudsyftet med turen icke ärr att upprätthålla trafik i egentlig be-märkelse, må obeskattade spritdrycker, vin, maltdrycker, tobaksvaror och chokladvaror icke medföras.

4§. F r a m g å r av omständigheterna — såsom att dans eller uppträdande förekommer ombord eller att passagerarna icke i vanlig ordning lämna fartyget vid ankomsten till Danm a r k — att huvudsyftet med turen icke är att upprätthålla trafik i egentlig bemärkelse, må obeskattade spritdrycker, vin, malt- eller ciderdrycker, tobaksvaror och chokladvaror icke medföras.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1962.

Direktiven för utredningen

D i r e k t i v e n för u t r e d n i n g e n f r a m g å r av följande av chefen för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t S t r ä n g , d e n 5 j u n i 1959 inför H a n s Maj :t K o n u n g e n i statsrådet hållna anförande: »När den nuvarande rusdrycksförsäljningsförordningen antogs i samband med 1954 års reformer inom nykterhetspolitiken, räknade man med att utvecklingen p å nykterhetsområdet skulle följas med oavlåtlig uppmärksamhet och att förordningen som ett resultat härav tid efter annan borde bli föremål för översyn. Vissa ganska genomgripande ändringar beslöts också vid 1957 års riksdag. Huvudsyftet var därvid att, utan frångående av principen om fri försäljning, skärpa reglerna om utminutering av spritdrycker så att vissa missförhållanden, som framträtt i samband med övergången till det nya systemet, kunde motverkas. Vid sidan h ä r a v beslöts emellertid åtgärder för att inrikta konsumtionen på svagare drycker än sprit. Utvecklingen efter 1957 års beslut karakteriseras av en fortgående förbättring av nykterhetsläget, framför allt vad angår förbrukningen av sprit. För närvarande är spritkonsumtionen lägre än under åren närmast före motbokens avskaffande. Jämsides härmed h a r förbrukningen av svagare drycker, särskilt vin, stegrats, dock inte mera än att den totala förbrukningen av alkohol är mindre än före det nya systemets ikraftträdande. Det bör i sammanhanget understrykas, att de olägenheter som framträtt under övergångsskedet icke har gällt utskänkningen. Tvärtom kan man konstatera, att förhållandena på restaurangerna förbättrades redan vid det nya systemets start och att utvecklingen på detta område under hela tiden i stort sett varit tillfredsställande. Tiden torde nu vara inne att ånyo upptaga frågan om ändringar i rusdryckslagstiftningen. Uppmärksamheten synes därvid i första hand böra inriktas på reglerna för utskänkningen. Sedan den 1 juli 1956 har försök pågått med utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång. Försöken h a r efter h a n d utvidgats till allt större delar av landet. Av de rapporter som erhållits från kontrollstyrelsen har framgått, att erfarenheterna av dessa försök varit genomgående goda. I enlighet med vad som förutsattes år 1954 bör nu övervägas att generellt avskaffa måltidstvånget. Ett särskilt problem blir därvid huruvida behov föreligger av inskränkande föreskrifter. Frågan härom får prövas i ljuset av vunna erfarenheter och med beaktande av den år 1954 antagna grundsatsen att man så långt möjligt bör avstå från detaljregleringar och i stället bör överlämna åt restauratörerna att under utskänkningsintendenternas kontroll själva ta ansvaret för utskänkningsverksamheten. En närliggande fråga, som föranlett vissa svårigheter i tillämpningen, gäller formerna för meddelande av tillstånd till utsträckt tid, dans och varietéföreställningar. Såsom ett i viss mån återhållande moment i tillståndsgivningen föreskrevs år 1954 kommunal vetorätt beträffande dylika tillstånd. Erfarenheterna torde ha

64 givit vid handen att denna anordning i och för sig varit välmotiverad. Vissa olägenheter har emellertid framträtt, vilket synes sammanhänga med att vetorätten omfattat även detaljfrågor. Svårigheter h a r förelegat att i förväg göra en riktig avvägning i dessa hänseenden och tillräckligt snabbt beakta ändrade förhållanden. En förenkling av bestämmelserna på området synes därför önskvärd. Därvid skulle eventuellt kunna ifrågakomma att ge de tillståndsbeviljande myndigheterna något större rörelsefrihet. Detta skulle, med i huvudsak bibehållet kommunalt inflytande, kunna åstadkommas så, att vetorätten får gälla frågan om tillstånd av ifrågavarande slag skall få meddelas inom kommunen eller ej. Även andra utvägar bör självfallet kunna prövas. En grundförutsättning för samhällets reglering av utskänkningen är att förtäring av medhavda rusdrycker inte får äga rum i utskänkningslokaler o. dyl. Detta har åstadkommits genom de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden. E h u r u i och för sig självklara har förbuden i vissa gränsområden medfört avsevärda svårigheter vid tillämpningen. Eftersom utskänkningsskatt skall erläggas för utskänkt sprit, har förbuden även blivit en faktor i konkurrensen mellan restaurangerna och festlokaler av annat slag. Vissa förbättringar i reglerna h a r genomförts 1954 och 1957. Det oaktat synes svårigheterna i väsentlig mån kvarstå. Mot bakgrunden härav h a r krav rests på avskaffande av utskänkningsskatten. Vid årets riksdag har sålunda väckts motioner av denna innebörd. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 38 uttalade bevillningsutskottet, att utskänkningsskattens betydelse ur nykterhetssynpunkt snarast torde ha minskat sedan år 1957, då frågan om denna skatt senast behandlades. Det är därför enligt utskottets mening inte uteslutet att utskänkningsskatten i framtiden kan sänkas eller rentav avvecklas. Erfarenheterna har enligt min mening visat, att nu nämnda frågor inte kan lösas på ett tillfredsställande sätt inom de gällande bestämmelsernas ram. Det vill även synas som om utskänkningsskatten — ehuru dennas betydelse på sina håll överdrivits — utgör ett hinder för mera genomgripande reformer p å området. Det bör därför i första hand prövas, om förutsättningar föreligger att avskaffa denna skatt och att kompensera statsverket för det härav föranledda inkomstbortfallet genom en mindre jämkning av skatten på utminuterade spritdrycker eller på annat sätt, t. ex. genom ä n d r i n g av de statliga monopolbolagens vinstmarginaler. Om utskänkningsskatten avskaffas, bortfaller det n u v a r a n d e systemet för restauratörernas utskänkningsersättning. Härvid bör övervägas huruvida och i vilken form motsvarighet bör skapas till de regler för utskänkningsersättningens bestämmande, som tillkommit för att upprätthålla en godtagbar relation mellan matservering och spritutskänkning. Det torde vara erforderligt att i någon form bibehålla en kontroll över utskänkningspriserna på sprit. Frågan härom bör övervägas närmare under tillbörligt beaktande av intresset att på restaurangerna så långt möjligt erhålla en ur nykterhetssynpunkt lämplig avvägning av priset på d r y c k e r av olika alkoholhalt. Om det visar sig genomförbart att avskaffa utskänkningsskatten, kan lagstiftningen i högre grad än nu inriktas på en rationell avgränsning av de fall där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen är påkallad. Det torde med andra ord i och för sig vara mindre betydelsefullt vem som tillhandahåller de rusdrycker som fortares i en festlokal än under vilka förhållanden förtäringen äger rum. Samhällets p r i m ä r a krav måste vara att dryckerna serveras under lokalinnehavarens ansvar och under kontroll av utskänkningsintendenterna med möjlighet till ingripande mot missförhållanden. De närmare förutsättningarna för ©n ändring av lagstiftningen i nu antydd riktning bör klarläggas. En tänkbar utgångs-

G5 punkt kan härvid vara det förslag till ändrad utformning av förtärings- och förvaringsförbuden som på sin tid framlades av 1953 års utskänkningsvinstkommitté. Under en lång följd av år har framförts önskemål om möjligheter att tillverka och sälja cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent under betingelser som ansluter sig till vad som gäller maltdrycker av klass II. Även denna fråga har i anledning av motioner behandlats av bevillningsutskottet innevarande år. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 33 framhöll utskottet, att det i vissa avseenden kunde dela de av motionärerna framförda synpunkterna. Utskottet var emellertid inte berett att tillstyrka omedelbar lagstiftning i ämnet. Innan lagstiftningsåtgärder övervägdes, borde enligt utskottets mening ytterligare utredning ske i ändamål att klarlägga verkningarna i olika hänseenden av framställning och försäljning av ciderdrycker. Även enligt min åsikt kan man hysa viss tvekan inför förslaget att införa en lättillgänglig alkoholhaltig ciderdryck på marknaden. Såsom bevillningsutskottet funnit, bör emellertid en närmare utredning i frågan äga rum. För att underlätta ett framtida ställningstagande från statsmakternas sida bör utredningen även omfatta de tekniska förutsättningarna för en lagstiftning på området och — liksom förslagen i övrigt — åtföljas av författningsförslag.»

5—104919

I. HITTILLSVARANDE FÖRHÅLLANDEN INOM RUSDRYCKSUTSKÄNKNINGEN

KAPITEL 1 U t s k ä n k n i n g s r ä t t i g h e t e r och

utskänkningsvolym

Inledning Som framgår av direktiven, har utredningsuppdraget beträffande utskänkningen av rusdrycker begränsats till vissa särskilda frågor. Utskänkningsutredningen har alltså icke haft att verkställa någon omprövning av själva rättighetssystemet, sådant det utformats i 1954 års lagstiftning. Ej heller har det ålegat utredningen att ompröva den sedan den 1 oktober 1957 gällande ordningen beträffande de ekonomiska villkoren för rusdrycksulskänkningen, vari i princip icke förutsattes några ändringar. På grund härav och då 1953 års utskänkningsvinstkommitté i sitt betänkande (SOU 1956:56) utförligt redogjort för utvecklingen inom utskänkningsområdet under åren 1937—1956, har det statistiska material, som redovisas i detta och följande kapitel, inskränkts till att i huvudsak belysa utvecklingen under den senaste femårsperioden. Tillstånd att utskänka rusdrycker meddelas det för detaljhandel med sådana drycker särskilt bildade Nya systemaktiebolaget. Detta bolag — som själv icke äger bedriva utskänkning — skall därefter överlåta de erhållna rättigheterna på restauratörerna. Med hänsyn till utskänkningstillståndens art skiljer man mellan årsutskänkning och tillfällig utskänkning. Som speciella typer av utskänkningstillstånd förekommer turistutskänkning och trafikutskänkning. Med årsutskänkning avses utskänkning, som skall bedrivas året runt eller årligen under viss tidsperiod (25 § a Rff) och med tillfällig utskänkning sådan utskänkning som skall äga rum vid enstaka tillfälle eller under enstaka tidsperiod (25 § b ) . För såvitt icke särskilt anges att utskänkningen skall begränsas till klubbar eller slutna sällskap, gäller vid såväl årsutskänkning som tillfällig utskänkning att tillståndet avser utskänkning till allmänheten. Är fråga om utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap, erfordras icke särskilt tillstånd för systembolaget utan det ankommer jämlikt 33 § Rff på bolaget att efter prövning i varje särskilt fall överlåta rätt till sådan utskänkning på annan. Årsutskänkningstillstånden avser i regel en för alla sådana tillstånd gemensam tidsperiod om fyra år, oktrojperiod, löpande fr. o. m. den 1 oktober

67 första året t. o. m. den 30 september det fjärde året. Nu löpande oktroj period omfattar tiden den 1 oktober 1957—den 30 september 1961; ny oktrojperiod börjar alltså den 1 oktober 1961. Tillstånd till utskänkning meddelas av vederbörande länsstyrelse. En förutsättning för att länsstyrelsen skall kunna meddela utskänkningstillstånd är att kommunens fullmäktige icke avstyrkt utskänkningen. Endast i de fall då det finnes vara ur allmän synpunkt påkallat att å någon för turistväsendet i riket betydelsefull ort årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat, äger Kungl. Maj :t jämlikt 34 § Rff meddela tillstånd, även om sådan utskänkning avstyrkts av kommunens fullmäktige (turistutskänkning). Med trafikutskänkning avses utskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på tåg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (35 § Rff). Tillstånd till sådan utskänkning avser antingen årsutskänkning — och meddelas då liksom vanliga tillstånd för fasta oktroj perioder — eller tillfällig utskänkning enligt 25 § b) Rff. Någon kommunal vetorätt föreligger icke beträffande trafikutskänkning. Tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län där trafikföretaget har sitt säte. Utskänkningstillstånd kan liksom rätt till utskänkning enligt 33 § Rff avse alla slag av rusdrycker eller vin och starköl eller endast starköl. Möjligheten att begränsa en utskänkningsrätt till enbart starköl infördes fr. o. m. den 1 juli 1957. Tillstånd till utskänkning i inrikes trafik kan dock endast avse vin och starköl.

Utskänkningsrättigheternas

antal och fördelning

En översikt över de under åren 1955—1960 överlåtna tillstånden till å r s utskänkning av rusdrycker meddelas i tabell 1. Sammanlagda antalet överlåtna tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker av alla slag uppgick under år 1960 till 880. Härtill kominer 643 rättigheter till utskänkning av vin och starköl och 51 rättigheter till utskänkning av endast starköl. Totalantalet årsutskänkningstillstånd för rusdrycker uppgick följaktligen till 1 574. Motsvarande siffra för år 1956 stannade vid 1 309. ökningen uppgår till 265 rättigheter. Därav faller huvudparten på vin- och starkölsrättigheter. Antalet restauranger med tillstånd att året runt bedriva utskänkning av alla slag av rusdrycker till allmänheten har ökat från 551 år 1956 till 576 år 1960. Av sistnämnda antal föll 132 på det allmänna restaurangbolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, som utövar tillstånden genom sina fem dotterbolag. Utskänkning av spritdrycker, vin och starköl till allmänheten förekom år 1960 vidare vid ett 100-tal restauranger som hölls öppna endast under sommarsäsongen. Å andra sidan hölls vissa restauranger med helårsrättigheter stängda under en större eller mindre del av sommaren.

68 Tabell 1. Antal

under åren 1955—1960 inkl.

i hela riket överlåtna trafikutskänkning

tillstånd

År

Till allmänheten

1955 3 1956 1957 1958 1959 1960

Helår

Säsong

150 146 133 130 132 132

5 6 7 5 8 8

Enskilda företag KlubTill allmänbar och heten slutna sällHelår Säsong skap 378 405 427 432 433 444

106 s 92 6 82 5 87 5 84 5 92

159 157 184 200 203 204

årsutskänkning

Vin resp. vin och starköl 1

Rusdrycker av alla slag Allmänna företag

till

Summa

798 806 833 5 854 5 860 5 880 5 5

Därav Därav Endast till Samt- trafik- starköl 2 allmän- liga utheten, företag skänkhelår ning

«528 551 5 560 5 562 8 565 8 576 5

466 503 554 581 611 643

46 24 39 33 35 35

— 9 38 45 51

1 Under tiden 1/10 1955—30/6 1957 hade endast vissa vinrestauranger rätt att även utskänka starköl. 2 Fr. o. m. 1/7 1957. 3 Tiden 1/1—30/9. 4 Därav 21 tillstånd till trafikutskänkning, av vilka flertalet icke utnyttjades. 5 Därav 1 tillstånd till trafikutskänkning.

Av de s. k. fullständiga rättigheterna avsåg 65 utskänkning endast till klubbar och 139 utskänkning endast till slutna sällskap. I 67 fall var tillstånd att utskänka spritdrycker till slutna sällskap förenat med tillstånd att utskänka vin och starköl till allmänheten. Antalet vinrättigheter har från år 1956 till år 1960 ökat från 503 till 643. Häri ingår 24 resp. 35 rättigheter avseende trafikutskänkning av vin och starköl. Nästan alla vinrättigheter och samtliga rättigheter avseende endast starköl utövas av enskilda företagare. De allmänna restaurangbolagen driver endast två vinrestauranger. — I ett fall har tillstånd till utskänkning av vin och starköl meddelats av Kungl. Maj:t (turistutskänkning). Hur de under år 1960 överlåtna tillstånden till årsutskänkning, exklusive tillstånden till trafikutskänkning, fördelade sig på olika län framgår av tabell 2. De fullständiga rättigheterna visar koncentration till tre områden — Stockholms stad och län, Skåne samt Göteborgs och Bohus län — vilka tillsammans representerar omkring hälften av samtliga rättigheter av detta slag. Av samtliga vinrättigheter föll 42 procent på dessa tre områden. Dessas andel av den totala folkmängden i riket var 37 procent. Antalet fullständiga rättigheter i förhållande till folkmängden var störst i Malmöhus län, närmast följt av Kristianstads, Hallands och Uppsala län. I de tre förstnämnda länen har restaurangtätheten sedan gammalt varit jämförelsevis stor, icke blott i städerna utan även på landsbygden. Sålunda är antalet säsongrättigheter (badortsrestauranger) jämförelsevis stort i dessa tre län. Särskilt i Skåne förekommer alltjämt ett flertal gästgivargår-

69 Tabell 2. Antal under år 1960 överlåtna tillstånd till årsutskänkning, exkl. trafikutskänkning, länsvis Antal utskänkn.stalien per 100 000 inv.

Rusdrycker av alla slag Allmänna företag Län

Enskilda företag

Till allmän- Till allmän- Klubbar heten heten och slutna SäSäHelår Helår song song sällskap 4

2 Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands.. Östergötlands. . .

25 3 2 5 8

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

4 1 4 1 4

Kristianstads. . . Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs

3 17 5

Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands . . Kopparbergs . . .

6 3 5 4 1

1 Gävleborgs Västernorrlands. Jämtlands Västerbottens. . . Norrbottens. . . .

5 4 2

1 Hela riket landsbygden.. städerna

132 3 129

3 2 1

1 2

14 6

5 Vin Endast Rusoch Sumstarköl starköl drycker ma av alla slag (kol. 7)

Vin och starköl (kol. 8)

98 40 35 26 33

96 25 26 8 26

12 9 21 12 9

12 6 16 4 7

5 11 10 10 17

5 7 6 22 3

24 25 22

10 7 9

55 23 10 12 10

1 5 1 3

15 9 23 7 12

8 8 11 2 12

1 1 3 1 5

1 7 6 1 3

14 17 24 5 24

15 11 15 12 4

44 76 9

10 28 8

5 35 13

62 157 37

27 46 16

32 20

14 1

24 5

85 32

60 22

14 9

10 6

9 12 10 10 20

1 2 3 1 1

16 23 21 18 24

15 17 10 13 39

6 3 2 2

6 8 8 8 8

6 6 4 6 14

19 19 48 11 8

22 29 14 5 18

7 10 10 2 7

6 7 34 5 3

204 83 121

879 324 555

608 291 317

51 4 47

12 9 14

8 8 8

6 14 9 5 17 444 187 257

91 51 40

11 10 3

1 4

dar med spriträttigheter. I Uppsala län avser flertalet tillstånd endast utskänkning till slutna sällskap. Bland dessa senare märkes 13 tillstånd för studentnationer. I fråga om vinrättigheter var den relativa frekvensen störst i Jämtlands län med dess många turistorter. Av samtliga rättigheter till årsutskänkning av alla slags rusdrycker utövades 555 eller 63 procent i städerna, 87 eller 10 procent i köpingarna och 237 eller 27 procent på landsbygden i övrigt. Av vin- och starkölsrättigheterna föll 317 på städerna, 30 på köpingarna och 261 på landsbygden

70 Tabell 3. Tillfällig utskänkning under åren 1956—1960 Slag av utskänkning

1956 Tillstånd enligt 25 § b) Alla slag av rusdrycker Vin och starköl 1

11 12

7 6

10 10

19 8

14 10

6 903 325

11 247 590 6

13 966 1 262 22

17 884 1 770 73

20 381 2 205 139

Summa

7 228

11 843

15 250

19 727

22 725

därav i lokal med tillstånd till årsutskänkning

1 886

2 698

3 100

4 193

5 125

Summa Rätt till utskänkning Vin och starköl

enligt 33 §

1 Före 1/7 1957 i vissa fall endast vin.

i övrigt. De flesta starkölsrestaurangerna var belägna i Stockholm och Göteborg. Antalet fall då länsstyrelse jämlikt 25 § b) Rff meddelat tillstånd till tillfällig utskänkning är i allmänhet obetydligt. Under år 1960 förekom endast 24 sådana tillstånd, varav 14 avsåg alla slags rusdrycker samt 10 vin och starköl. Rätt till utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap enligt 33 § Rff har under samma år överlåtits vid närmare 23 000 tillfällen. Den tillfälliga utskänkningen belyses närmare i tabell 3. Omkring 90 procent av antalet utskänkningstillfällen enligt 33 § Rff avser alla slag av rusdrycker, omkring 10 procent vin och starköl och ett fåtal endast starköl. Vanligen bedrives utskänkningen i lokal där rusdrycksutskänkning eljest icke är medgiven. Endast något mer än en femtedel av samtliga tillställningar har förlagts till lokaler där årsutskänkning i någon form utövas. Den tillfälliga utskänkningsrätten kan t. ex. avse rätt att utskänka spritdrycker i en lokal med årsutskänkning av vin och starköl. Det kan även vara fråga om att vintertid utskänka spritdrycker i en lokal där utskänkning av spritdrycker till allmänheten är medgiven endast under sommarsäsongen. Antalet utskänkningstillfällen enligt 33 § Rff redovisas i tabell 4 länsvis. Av tabellen framgår att antalet utskänkningstillfällen under de senaste åren varit störst i Malmöhus län. År 1956 hade Östergötlands län det största antalet, men detta län har sedermera överträffats av fem andra län. I förhållande till folkmängden hade under år 1960 Kristianstads län det största antalet, närmast följt av Hallands och Malmöhus län. Man finner alltså att de län som enligt tabell 2 hade den största restaurangtätheten i fråga om spritrestauranger även har det relativt största antalet tillfälliga utskänkningsrättigheter.

71 Den starka ökningen från år 195G till år 1980 av antalet utskänkningstillfällen enligt 33 § Rff skulle ha varit ännu större om icke företag, som till en början arbetat med tillfälliga sådana rättigheter, i vissa fall förvärvat tillstånd till årsutskänkning för slutna sällskap såsom fallet varit exempelvis i Uppsala län. Till större delen torde ökningen bero på det arbete som utskänkningsintendenterna nedlagt i syfte att vinna respekt och förståelse för gällande förtärings- och förvaringsförbud, vilka särskilt under den första tiden efter försäljningsreformens genomförande i stor omfattning överträddes i de s. k. fria festvåningarna och i vissa allmänna samlingslokaler.

Tabell 4. Antal tillfällen till utskänkning enligt 33 § Rff under åren 1956—1960, länsvis Specifikation för år 1960

Hela antalet tillfällen, år

Slag av utskänkning Län 1956

1960 Antal tillfällen per 100 000 inv.

218 171 22 102 124

17 22 10 5

372 345 87 41 282

2 066 921 358 809 849

302 284 267 376 316

713 613 736 135 433

88 52 58 11 15

1 1 1 2

194 146 98 25 101

608 520 697 123 347

282 418 336 269 310

1 618 1 750 1 683 1 507 1 998 2 780 3 052 2 700 893 653 703 732

175 303 239

1 49 1

240 447 75

1 443 2 605 818

654 491 527

1 009 440

298 34

232 176

1 097 298

214 127

670 566 734 613 924

573 531 707 568 904

97 35 25 44 2C

256 112 83 346 399

414 454 651 267 525

268 194 281 267 323

699 447 489 619 544

673 438 482 602 525

24 8 7

177 178 224 348 141

522 269 265 271 403

238 155 346 258 208

139 | 5 125| 17 600J

343 347 436 682 761

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

248 150 381 14 121

473 235 631 26 114

Kristianstads.... Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs

474 707 148

1 212 1 102 550

442 180

597 216

645 336

1 254 441

1 329 474

Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands . . . Kopparbergs

144 250 199 318 155

210 423 265 475 352

442 478 394 515 593

507 575 597 606 746

173 90 51 348 66

487 120 205 347 125

548 298 257 399 269

535 412 372 465 36S |

Hela riket

Rustillstånd till EnVin drycårsutskänkdast ker av och ning alla starköl starköl slag

466 1 023 1 772 2 438 2 203 418 787 1 176 1 266 1 073 445 413 770 218 224 850 743 938 808 825 1 086 1 031 1 111 1 131 1 007

Stockholms stad . Stockholms Uppsala Södermanlands.. . Östergötlands. . . .

Gävleborgs Västernorrlands. . Jämtlands Västerbottens. . . . Norrbottens

I lokal med 1 utan

611 376 752 31 120

708 565 769 70 366

802 666 795 148 448

ie is

7 228 11 843 15 250 19 727| 22 725 20 38l| 2 205|

2 1

.— 2 1 1

—

72 Utskänkningen

av rusdrycker i kvantitet och värde

Utskänkningen av rusdrycker i kvantitet och värde under åren 1956—1960 redovisas i tabell 5. De meddelade litertalen är hämtade från Nya systemaktiebolagets försäljningsstatistik och avser följaktligen de kvantiteter som av restauratörerna inköpts under ifrågavarande år. Dessa kvantiteter torde i allmänhet nära överensstämma med de under respektive år utskänkta kvantiteterna. Värdet av de utskänkta kvantiteterna är däremot behäftat med viss osäkerhet. Särskilt gäller detta tiden efter den 1 oktober 1957, då det förut gällande vinstkvantitetssystemet för spritdrycker och starkvin slopades och nya ekonomiska grunder för rusdrycksutskänkningen började tillämpas. Det bör beaktas, att fr. o. m. år 1960 2,4 procent av utskänkningsvärdet utgöres av pristillägg för allmän varuskatt. Närmare redogörelse för beräkningen av utskänkningsvärdet av de utskänkta rusdryckerna meddelas i kapitel 3. Tabell 5. Total utskänkning av rusdrycker i kvantitet och värde åren 1956—1960 Varuslag och år

Utskänkningsvärde 1 000 kronor

1 000 liter

Kronor per liter

AllmänAllmänAllmänEnskilda Samtliga Enskilda Samtliga Enskilda Samtliga na förena förena föreföretag företag företag företag företag företag tag tag tag

Spritdrycker 1956 1957 1958 1959 1960

1 530 1 311 1 250 1 182 1 158

1 810 1 791 1 853 1 864 1 935

3 340 3 102 3 103 3 046 3 093

57 666 54 873 55 087 54 493 56 441

79 510 84 204 89 702 93 421 103 789

137 176 139 077 144 789 147 914 160 230

37,70 41,87 44,07 46,10 48,72

43,93 47,00 48,41 50,11 53,65

41,08 44,84 46,66 48,55 51,80

Starkvin 1956 1957 1958 1959 1960

31 40 47 55 61

237 277 342 379 429

268 317 389 434 490

763 896 1 040 1 343 1 610

6 979 7 306 9 059 9 747 11 541

7 742 8 202 10 099 11 090 13 151

24,40 22,21 22,28 24,51 26,52

29,42 26,45 26,50 25,69 26,88

28,83 25,91 25,99 25,54 26,83

Lättvin 1956 1957 1958 1959 1960

164 238 244 249 246

1 107 1 262 1 436 1 514 1 578

1 271 1 500 1 680 1 763 1 824

2 526 3 576 3 639 4 325 4 708

22 384 24 432 26 473 30 303 32 342

24 910 28 008 30 112 34 628 37 050

15,41 15,01 14,91 17,36 19,10

20,22 19,36 18,44 20,01 20,50

19,60 18,67 17,92 19,64 20,31

Starköl 1956 1957 1958 1959 1960

783 901 819 865 916

2 384 2 494 3 053 3 562 4 082

3 167 3 395 3 872 4 427 4 998

4 113 4 705 4 558 5 040 5 828

13 363 14 084 18 069 21 710 26 960

17 476 18 789 22 627 26 750 32 788

5,25 5,22 5,57 5,83 6,36

5,60 5,65 5,92 6,09 6,60

5,52 5,53 5,84 6,04 6,56

73 Av tabellen framgår att spritdrycksutskänkningen i liter räknat gått något tillbaka sedan år 1956, samtidigt som utskänkningen av vin och starköl ökat avsevärt. Den totalt utskänkta kvantiteten spritdrycker, ca tre miljoner liter per år, är dock alltjämt väsentligt större än motsvarande kvantitet vin, som först år 1958 översteg två miljoner liter. Vid denna jämförelse bör även observeras, att många restauranger över huvud icke utskänker spritdrycker utan endast vin och starköl. Utskänkningen av starkvin är av jämförelsevis liten omfattning. Mot varje utskänkt liter starkvin svarar närmare fyra liter utskänkt lättvin. Ökningen av starkölsutskänkningen under de båda senaste åren torde i icke obetydlig utsträckning ha medfört en minskad utskänkning av vanligt öl. Av viss betydelse för den kvantitativa ökningen torde ha varit slopandet den 1 juli 1957 av tidigare gällande måltidstvång för starköl, samtidigt som rätten att utskänka starköl utvidgades till att gälla dels samtliga vinrestauranger, dels ytterligare ett antal restauranger med enbart starkölsrättigheter. Minskningen av spritdrycksutskänkningen sedan år 1956 gäller huvudsakligen de allmänna företagen, vilka redan under nämnda år i hög grad drabbades av en allmän omsättningsminskning efter ikraftträdandet av den nya rusdryckslagstiftningen den 1 oktober 1955. Särskilt var detta fallet med de s. k. folkrestaurangerna. 1 Omsättningen av vin och starköl på det allmänna bolagets restauranger har visserligen ökat betydligt under de senaste åren, men dessa varor spelar en förhållandevis liten roll på dessa restauranger, ett förhållande som framträder ännu tydligare om man även betraktar värdet av de utskänkta rusdryckerna. För de enskilda restaurangernas del var nedgången i spritdrycksförsäljningen efter försäljningsreformen relativt mindre. Under de tre senaste åren har försäljningen ökat något. Samtidigt har försäljningen av vin och starköl ökat avsevärt. I liter räknat konsumeras sedan år 1959 mera vin än spritdrycker på de enskilda restaurangerna. Räknat i kronor var den totala utskänkningen av spritdrycker, 160 miljoner kronor under år 1960, nästan dubbelt så stor som den sammanlagda utskänkningen av vin och starköl. Sedan år 1956 har nämnvärd prisstegring ägt rum endast beträffande spritdryckerna. Lättvinerna betingar genomsnittligt ett obetydligt högre pris än år 1956 och starkvinerna, som till följd av utskänkningsskattens slopande den 1 oktober 1957 fick vidkännas en prisreduktion med omkring tio procent, har alltjämt lägre utskänkningspris än år 1956. Utvecklingen beträffande genomsnittsvärdet per liter av de utskänkta spritdryckerna får ses mot bakgrunden av att omsättningsskatten på sprit1 I samband med att de allmänna restaurangbolagens ensamrätt att bedriva spritutskänkning vid s. k. folkrestauranger i princip avskaffades fr. o. m. 1/10 1957 har begreppet folkrestaurang helt slopats. Vissa av dessa restauranger har efter försäljningsreformen 1/10 1955 nedlagts, medan andra omändrats för att motsvara utvecklingens krav.

74 drycker den 5 november 1958 höjdes med i genomsnitt omkring fem kronor per liter och den 12 februari 1958 med ytterligare omkring tre kronor per liter. Vid det förstnämnda tillfället ändrades utskänkningsskatten från 40 till 33 procent av dryckernas utminuteringspris, vilket syftade till ett bibehållande av den absoluta skillnaden mellan utskänkningspriset och utminuteringspriset. I samband med införandet den 1 oktober 1957 av ändrade ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen fastställdes utskänkningsskatten till 25 procent av utskänkningsvärdet, motsvarande Vs av utminuteringspriset, vilket innebar ett återställande i huvudsak av de utskänkningspriser, som gällde före den 5 november 1956. Införandet fr. o. m. år 1960 av allmän varuskatt rubbade icke denna relation, såtillvida som utskänkningsskatten skall beräknas på ett med allmän varuskatt reducerat utskänkningsvärde. Omsättningsskatten på vin har under ifrågavarande tid ändrats vid endast ett tillfälle, nämligen den 12 februari 1958. Omsättningsskatten på starkvin höjdes då med i genomsnitt ca två kronor per liter och motsvarande Tabell 6. Tillfällig ulskänkning av rusdrycker i kvantitet och värde åren 1956—1960 Varuslag och år

Utskänkningsvärde kronor

Liter

Kronor per liter

Allmän- Enskilda Samtliga Allmän- Enskilda Samtliga Allmän- Enskilda Samtliga na före- företag na förena föreföretag företag företag företag företag tag tag tag

Spritdrycker 1956 1957 1958 1959 1960

883 337 537 839 1 186

30 192 47 025 59 904 74 517 83 495

31 075 47 362 60 441 75 356 84 681

39 585 15 578 24 678 41 611 60 921

Starkvin 1956 1957 1958 1959 1960

684 147 397 503 382

8 908 14 136 20 448 27 222 29 271

9 592 14 283 20 845 27 725 29 653

15 527 2 424 7 579 10 689 9 057

Lättvin 1956 1957 1958 1959 1960

1 421 504 802 1 122 1 273

13 990 24 381 30 861 45 954 54 626

15 411 24 885 31 663 47 076 55 899

Starköl 1956 1957 1958 1959 1960

1 039 564 68 25 32

11 825 15 822 14 191 18 615 28 172

12 864 16 386 14 259 18 640 28 204

1 154 178 1 193 763 1 903 972 1 919 550 2 531 036 2 555 714 3 246 427 3 288 038 3 905 435 3 966 356

44,83 46,23 45,96 49,60 51,37

38,23 40,49 42,25 43,57 46,77

38,42 40,53 42,28 43,63 46,84

181 150 270 887 452 989 591 638 670 637

196 677 273 311 460 568 602 327 679 694

22,70 16,49 19,09 21,25 23,71

20,34 19,16 22,15 21,73 22,91

20,50 19,14 22,09 21,73 22,92

27 979 8 975 12 229 22 398 23 327

172 432 279 162 387 716 627 397 786 464

200 411 288 137 399 945 649 795 809 791

19,69 17,81 15,25 19,96 18,32

12,33 11,45 12,56 13,65 14,40

13,00 11,58 12,63 13,80 14,49

5 460 2 946 378 146 204

66 278 89 326 83 997 113 453 186 042

71 738 92 272 84 375 113 599 186 246

5,25 5,22 5,57 5,83 6,36

5,60 5,65 5,92 6,09 6,60

5,58 5,63 5,92 6,09 6,60

75 skatt på lättvin med i genomsnitt ca 30 öre per liter. Utskänkningsskatten på starkvin, som slopades den 1 oktober 1957, inbragte dessförinnan i genomsnitt fyra kronor 30 öre per liter. Den tillfälliga utskänkningen, som nästan uteslutande avser utskänkning med stöd av 33 § Rff (jfr tabell 3), omfattar inga större kvantiteter, se tabell 6. Under år 1960 omsattes ca 85 000 liter spritdrycker och ungefär lika mycket vin. Omkring 2,7 procent av de totalt utskänkta spritdryckerna och 3,7 procent av det totalt utskänkta vinet hänförde sig till tillfällig utskänkning. Att andelen är något större för vin än för spritdrycker får antas sammanhänga med att den tillfälliga utskänkningen till slutna sällskap ofta gäller särskilt festliga tillfällen, såsom bröllop, jubileer o. dyl. Vidare synes man vid den tillfälliga utskänkningen i stort sett nöja sig med ett något billigare sortiment av både spritdrycker och vin än som vanligen förekommer vid årsutskänkning. Endast en mycket ringa del av den tillfälliga utskänkningen försiggår i de allmänna företagens regi.

Tabell 7. Total utskänkning av rusdrycker i olika län år 1960 1 000 liter Län

Spritdrycker

Liter per invånare

Stark vin Lätt vin

Starköl

Spritdrycker

Starkvin Lättvin

Starköl

Stockholms stad Stockholms. . . . Uppsala Södermanlands. Östergötlands. .

970 133 62 82 130

124 26 10 10 12

788 90 36 28 44

1 956 214 95 72 155

1,20 0,30 0,37 0,36 0,36

0,15 0,06 0,06 0,04 0,03

0,98 0,20 0,22 0,12 0,12

2,42 0,48 0,57 0,32 0,43

Jönköpings. . . . Kronobergs. . . . Kalmar Gotlands Blekinge

61 37 54 18 37

8 12 8 6 6

26 12 18 14 16

84 47 57 36 50

0,22 0,23 0,23 0,33 0,26

0,03 0,07 0,03 0,12 0,04

0,09 0,08 0,08 0,26 0,11

0,30 0,29 0,24 0,66 0,35

Kristianstads. . Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs

68 285 57

12 47 11

29 162 29

89 443 93

0,26 0,46 0,33

0,05 0,08 0,06

0,11 0,26 0,17

0,34 0,71 0,55

357 94

53 15

235 38

694 109

0,58 0,25

0,09 0,04

0,38 0,10

1,12 0,29

Skaraborgs.... Värmlands . . . . Örebro Västmanlands . Kopparbergs.. .

54 76 77 57 72

8 18 9 10 18

19 24 26 26 35

56 75 81 71 129

0,22 0,26 0,30 0,25 0,25

0,03 0,06 0,04 0,05 0,06

0,08 0,08 0,10 0,11 0,12

0,22 0,26 0,31 0,31 0,45

Gävleborgs.... Västernorrlands Jämtlands Västerbottens. . Norrbottens. . .

73 87 36 38 78

19 10 18 10 10

33 26 25 17 2S

121 68 65 42 96

0,25 0,30 0,25 0,16 0,30

0,06 0,03 0,13 0,04 0,04

0,11 0,09 0,18 0,07 0,11

0,41 0,24 0,46 0,18 0,37

3 093 |

1 824 |

4 998

0,41

0,07

0,24

0,67

Hela riket

76 Uppgifter om rusdrycksutskänkningens omfattning i olika län under år 1960 meddelas i tabell 7. Tabellen visar att den utskänkta kvantiteten per invånare av olika rusdrycker är väsentligt större i Stockholms stad än i något av de övriga länen. Även Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län ligger genomgående över riksgenomsnittet. Denna skillnad mellan storstadslänen och de övriga länen är relativt sett något starkare markerad i fråga om vin och starköl än i fråga om spritdrycker. Av övriga län visar Gotlands län jämförelsevis höga siffror för vin och starköl, vilket uppenbarligen är att tillskriva den stora tillströmningen av turister under sommarmånaderna. I tabellerna 5 och 7 är inbegripna följande för trafikutskänkning inköpta kvantiteter rusdrycker. Spritdrycker liter

Starkvin liter

Lättvin liter

Starköl liter

73 103 179 99 45

7 306 8 351 9 685 10 712 12 307

8 146 9 244 9 132 10 022 10 876

85 145 105 305 127 702 149 910 170 894

KAPITEL 2

U t s k ä n k n i n g e n s a n d e l a v t o t a l f ö r s ä l j n i n g e n och dess i n v e r k a n på nykterhets tillståndet

Försäljningsutvecklingen Utskänkningen av spritdrycker och vin har i vårt land icke tillnärmelsevis så stor omfattning som utminuteringen. Detta förhållande har ytterligare accentuerats efter genomförandet av 1954 års försäljningsreform, se tabell 8. Denna medförde nämligen en kraftig uppgång i fråga om utminuteringen av spritdrycker, samtidigt som utskänkningen minskade med omkring 40 procent. Efter år 1956, då den totala spritdrycksomsättningen nådde sitt maximum, har både utminuteringen och utskänkningen gått tillbaka. MinskTabcll 8. Den totala rusdrycksförsäljningen och utskänkningens andel därav åren 1954—1960

Total försäljning i milj. I Spritdrycker därav egentligt brännvin andra spritdrycker Vin därav starkvin lättvin Starköl Utskänkning i milj. I Spritdrycker därav egentligt brännvin andra spritdrycker Vin därav starkvin lättvin Starköl Utskänkning i % av total försäljning Spritdrycker därav egentligt brännvin andra spritdrycker Vin därav starkvin , lättvin Starköl

43,6 33,2 10,4 14,0

48,4 37,7 10,7 15,7

57,7 44,3 13,4 14,4

50,5 39,9 10,6 19,3

44,3 35,8

43,8 35,2

43,0 33,8

7,0 6,4 0,2

7,9 7,8 8,3

5,7 8,7 9,5

7,7

8,0

8,7

9,5

11,6

13,0

14,2

15,0

7,5

7,6

8,7

9,6

5,3 3,4 1,9 1,6 0,4 1,2

4,7 3,0 1,7 1,8 0,3 1,5 1,7

3,3 1,9 1,4 1,5 0,3 1,2 3,2

3,1 1,8 1,3 1,8 0,3 1,5 3,4

3,1 1,7 1,4 2,1 0,4 1,7 3,9

3,0 1,6 1,4 2,2 0,4 1,8 4,4

3,1 1,6 1,5 2,3 0,5 1,8 5,0

12 10 18 11 5 19

10 8 16 11 4 18 20

6 4 10 11 5 15 33

6 4 13 9 4 13 45

7 5 17 10 5 13 51

7 5 17 10 5 12 51

7 5 17 9 5 12 52

—

8,5

8,6

9,2

21,0

22,9

24,5

78 ningen har dock varit både absolut och relativt störst inom utminuteringen. Utskänkningens andel av hela spritdrycksförsäljningen, som år 1954 låg vid tolv procent och år 1956 sjunkit till sex procent, har därefter ökat något och ligger numera vid sju procent. Nedgången i restaurangernas spritdrycksomsättning gäller huvudsakligen det egentliga brännvinet, av vilket numera endast fem procent omsattes på restaurangerna mot tio procent år 1954. För övriga spritdrycker utgjorde restaurangernas andel år 1960 17 procent mot 18 procent år 1954. Beträffande vin har utskänkningens andel icke undergått några större förändringar sedan den tid då motbokssystemet tillämpades. Den starka ökning av vinförsäljningen, som pågått i stort sett under hela 1950-talet, har framträtt även inom utskänkningen. I fråga om lättviner har dock ökningen gått avsevärt snabbare inom utminuteringen än inom utskänkningen. Från år 1954 till år 1960 har utskänkningen av lättvin ökat med 49 1 procent och utminuteringen av lättvin med icke mindre än 153 procent. Samtidigt har utskänkningen av starkvin ökat med 42 procent och motsvarande utminutering med 25 procent. Utskänkningens andel av hela starkvinsförsäljningen kvarligger vid oförändrat 5 procent, medan dess andel av den totala lättvinsförsäljningen nedgått från 19 procent år 1954 till 12 procent år 1960. Starkölet slutligen säljes numera i ungefär samma kvantiteter som starkvin, men omsättningen fördelar sig i motsats till vad som gäller för spritdrycker och vin ungefär lika mellan utminutering och utskänkning. Efter den 1 oktober 1955 torde ett betydande bortfall ha inträffat av sådana restaurangbesökare, som under ransoneringen icke kunde tillfredsställa sitt behov av spritdrycker genom utminuteringsköp. Dessutom synes för restauranggäster i allmänhet ransoneringens slopande direkt eller indirekt ha främjat en övergång till sobrare dryckesvanor. Här må även erinras om de speciella åtgärder som vidtagits i syfte att förskjuta konsumtionen från starkare till svagare drycker — skattepolitiken, vinstbegränsningens slopande i fråga om starkvin, upphävandet av måltidstvånget för starköl samt upplysnings- och propagandaverksamhet. På restaurangsidan har de senaste årens utveckling medfört att vissa restauranger av typen folkrestauranger nedlagts eller omändrats för att bättre motsvara utvecklingens krav. Den ökade konkurrensen om gästerna har medfört att andra restauranger givits en mera nöjesbetonad karaktär. Omläggningen av allmänhetens konsumtionsvanor återspeglas även i ökningen av antalet vinrestauranger. Denna utveckling av restaurangbeståndet är dock icke uteslutande en produkt av den förda nykterhetspolitiken utan måste givetvis även ses mot bakgrunden av den fortgående urbaniseringen med åtföljande omläggning 1 I detta stycke angivna procenttal är beräknade på icke avrundade litertal, medan avrundningar skett i tabell 8.

79 av befolkningens levnadsvanor, till stor del efter mönster från utlandet. En höjning av den allmänna levnadsstandarden har under denna tid ägt rum, vilken bl. a. tagit sig uttryck i privatbilismens snabba tillväxt. Denna företeelse torde, genom det allmänt omfattade kravet på nykterhet vid ratten, ha haft en nykterhetsfrämjande effekt. Fylleriförseelserna Nykterhetstillståndets utveckling sedan tiden före restriktionssystemets slopande belyses i tabell 9, som visar antalet omhändertaganden för fylleri i städerna under de senaste fem åren i jämförelse med tolvmånadersperioden 1 oktober 1954—30 september 1955. Ransoneringens slopande medförde omedelbart en dryg fördubbling av fyllerifallen. Under de tre senaste åren har visserligen en viss förbättring inträtt, men frekvensen ligger alltjämt 90 procent högre än för basåret. Om hänsyn tages till folkmängdstillväxten i städerna under samma tid, stannar ökningen vid 78 procent. Av tabellen framgår vidare, att den relativa ökningen av fyllerifrekvensen icke skett likformigt. Den har sålunda varit särskilt stor i de båda största städerna, Stockholm och Göteborg. Att ökningen vidare varit större på enskilt område än på allmän plats får ses mot bakgrunden av att konsumtionsökningen huvudsakligen faller på i utminuteringen inköpt brännvin. Bortsett från själva övergångstiden har fylleriökningen vidare varit något större för kvinnor än för totalbefolkningen, varvid kan hänvisas till att under motbokstiden kvinnor behandlades tämligen restriktivt i tilldelningshänseende. Tabell 9. Antal omhändertaganden för fylleri i städerna under tiden 1/10 1954—30/9 1955 samt under åren 1956—1960 Därav Tid

1/10 1954— 30/9 1955 1956 1957 1958 1959 1960

På allmän plats

44 847 93 945 94 012 87 805 85 918 84 326

På enskilt Summa område1

2 165 5 089 5 284 4 786 4 904 5 034

47 012 99 034 99 296 92 591 90 822 89 360

Kvinnor

1 089 1 888 2 234 2 440 2 423 2 462

Personer Stockholm2 under 1 21 år

1 916 3 706 3 652 3 597 4 107 4 874

8 939 24 429 28 605 28 220 25 512 23 561

Göteborg2

Malmö

7 231 19 217 18 534 17 730 18 422 18 365

2 274 3 342 3 742 3 590 3 917 3 768

+ + + + +

+ 47 + 65 + 58 + 72 4- 66

•ing från tiden 1/10 1954—c»0/9 1955 Procentuc 11 förändi 1956 1957 1958 1959 1960 1 2

+ 109 + 110 + 96 + 92 + 88

+ 135 + 144 + 121 + 127 + 133

Exkl. Stockholm och Göteborg. Endast på allmän plats.

+ 111

+ Hl + 97 -I- 93 - 90

+ 73 + 105 + 124 + 122 + 126

+

+ 91 -!- 88 + 114 + 154

+ 173 + 220 + 216 + 185 + 164

166 156 145 155 154

80 Beträffande ungdomar under 21 år var utvecklingen under de tre första åren efter försäljningsreformens genomförande något mindre ogynnsam, men från och med år 1959 har en markant försämring inträtt. Nykterhetstillståndet bland ungdom ger för närvarande anledning till allvarliga betänkligheter. Till någon del kan utvecklingen återföras på det förhållandet, att åldersgränsen för rätt att verkställa inköp av alla slags rusdrycker i systembolagets butiker nu ligger vid 21 år, medan under motbokstiden även personer i åldrarna 21—24 år i regel saknade inköpsrätt. Även ungdom under 21 år torde härigenom i praktiken ha fått lättare att komma över spritdrycker. Tydligen har dock även andra orsaker varit verksamma. Kontrollstyrelsens statistik över avdömda fylleriförseelser visar nämligen, att ökningen har varit förhållandevis störst i åldrarna under 18 år, d. v. s. under den åldersgräns, som gäller för servering av rusdrycker på restaurang. På begäran av kontrollstyrelsen har polismyndigheterna i städerna införskaffat vissa uppgifter om berusningskällorna beträffande de personer, som omhändertagits för fylleri under juni månad åren 1957 och 1959. Den procentuella fördelningen efter huvudsakligt berusningsmedel framgår av följande sammanställning. 1957

1959 Spritdrycker 90 Vin 2 Starköl 0 Öl 2 Annat alkoholhaltigt berusningsmedel 1 Tabletter o. dyl 1 Uppgift saknas 4 Summa procent 100

84 4 0 3 1 1 7 100

M o t s v a r a n d e f ö r d e l n i n g efter p l a t s e n för b e r u s n i n g e n v a r På rusdrycksrestaurang I egen eller annans bostad På fest- eller nöjesplats På annan plats (ex. ölkafé) Uppgift saknas

följande.

1957 11 43 1 33 12

1959 11 47 2 26 14

Summa procent 100

100 N å g o n å l d e r s u p p d e l n i n g av d e t t a m a t e r i a l föreligger icke. V a d u n g d o m e n b e t r ä f f a r f i n n e s e m e l l e r t i d vissa u p p g i f t e r r ö r a n d e b e r u s n i n g s k ä l l o r n a i den i n t e r v j u u n d e r s ö k n i n g b l a n d u n g d o m s f y l l e r i s t e r u n d e r 25 år, s o m p å i n i t i a t i v av S a m a r b e t s n ä m n d e n i a l k o h o l f r å g a n g e n o m f ö r d e s av n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a i r i k e t s s t ä d e r h ö s t e n 1958.* 1 En preliminär redogörelse för denna undersökning finnes meddelad i tidskriften Alkoholfrågan, häfte 5/1959. En specialbearbetning av materialet från Stockholm är redovisad i häftena 4 och 5/1960 av samma tidskrift. Vissa frågor rörande dels själva fylleritillfället, dels alkoholvanorna belyses närmare i häftena 3 och 4/1961.

81 Enligt dessa uppgifter skulle vin vara något vanligare som berusningsmedel bland ungdomar än bland äldre personer, i det att tolv procent av samtliga ungdomar uppgivit endast vin, 15 procent både spritdrycker och vin samt 64 procent enbart spritdrycker som orsak till berusningen. Från återstående nio procent saknas uppgift om berusningsmedel. Andelen som berusat sig med vin synes ha varit betydligt större bland dem som var hemmahörande i Stockholm än bland de övriga. På fråga om i vilken lokal vederbörande förtärt de rusdrycker, som lett till omhändertagandet för fylleri, uppgav närmare en tredjedel av samtliga att förtäringen skett i egen eller annans bostad. I det närmaste lika många hade förtärt rusdryckerna utomhus, medan ungefär en fjärdedel av de tillfrågade uppgav restaurangbesök som orsak till berusningen. E n mindre del av de sistnämnda hade dessutom förtärt rusdrycker på annan plats. En viss skillnad föreligger mellan Stockholm och övriga städer genom att i Stockholm en något större andel berusat sig på restaurang och i gengäld en något mindre andel utomhus. Återstående ca tio procent av samtliga uppgav sig ha förtärt rusdryckerna på någon annan plats än som här nämnts. Jämför man de båda undersökningsresultaten, visar det sig att relativa andelen av dem, som uppger att restaurangbesök ligger bakom fylleriförseelsen, är större bland ungdomarna än bland fyllerister i allmänhet och i förra fallet större bland stockholmare än bland andra. Enligt intervjuundersökningen hade ungefär en fjärdedel av dem som var över 18 år uppgivit att de förtärt rusdryckerna på restaurang; av 15—17-åringarna, som enligt lag ej får serveras rusdrycker på restaurang, var det en tiondel. Givetvis kan man ifrågasätta, om fylleriförseelsen vållats uteslutande av restaurangbesöket, även i de fall inget annat uppgivits. Någon betydelse torde även få tillmätas den omständigheten att den som vill inköpa rusdrycker utminuteringsvis måste ha fyllt 21 år, medan åldersgränsen vid servering av rusdrycker på restaurang som nämnts ligger vid 18 år. Det är därför icke osannolikt, att personer under 21 år hellre hänvisat till restaurangbesök än vidgått olaga utminuteringsköp. Det förhållandet att i Stockholm jämförelsevis många fyllerifall vållats av vinförtäring, samtidigt som en större andel omhändertagna än som redovisades för övriga städer besökt en restaurang, antyder slutligen att även vinrestaurangerna, direkt eller indirekt, kan ha haft sin betydelse i detta sammanhang. I övrigt kan på grundval av förefintligt material inga uttalanden göras om restaurangernas roll som berusningskälla. över huvud taget torde man i denna fråga till följd av materialets ofullständighet och förekomsten av olika, statistiskt icke mätbara faktorer få iakttaga stor försiktighet i sina slutsatser. Dock torde man kunna våga det påståendet, att ingenting finnes som tyder på att den pågående försöksverksamheten med utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång skulle ha medfört någon försämring av nykterhetstillståndet på i försöken ingående orter (jfr s. 120). 6—104919

KAPITEL 3

U t s k ä n k n i n g s s k a t t e n p å s p r i t d r y c k e r och r e s t a u r a t ö r e r n a s i n k o m s t e r på rusdrycksutskänkningen

Utskänkjiijigsskatten

1920—1957

Utskänkningsskatten på spritdrycker tillkom år 1920 som ett led i strävandena att bemästra de då rådande statsfinansiella svårigheterna. Den utgick till en början med ett fast belopp per liter, först två och senare fyra kronor, och lika för alla slag av spritdrycker. En förändring härvidlag genomfördes år 1923, då man till motverkande av smuggling och hembränning fann skäl att helt slopa utskänkningsskatten på renat brännvin å 40 procent och samtidigt sänka utskänkningsskatten på annat egentligt brännvin till två kronor per liter. För andra spritdrycker bibehölls skattesatsen vid fyra kronor per liter. Utskänkningsskatten bibehölls därefter oförändrad ända till år 1943, då man för att motverka den under krigsåren starka försämringen i nykterhetsläget fann det erforderligt att bl. a. höja samtliga skattesatser med fyra kronor per liter. Samtidigt belades renat brännvin å 40 procent med en utskänkningsskatt på samma belopp, fyra kronor per liter. Återinförandet av utskänkningsskatten på renat brännvin ansågs härvid så mycket mera önskvärt som dettas andel av den totala spritkonsumtionen sannolikt inom kort kunde komma att märkbart öka på grund av tilltagande brist på vissa importerade rusdrycker. Det underströks särskilt, att utskänkningen å de företag, där det vanliga renade brännvinet var den förhärskande standardvaran, det senaste året ökat väsentligt starkare än å övriga utskänkningsställen. Motiveringen för den år 1943 företagna skatteskärpningen xar alltså i första hand av nykterhetspolitisk art. Samtidigt infördes utskänkningsskatt på vin, vilket motiverades med att utskänkningen av vin i det då rådande samhällsekonomiska läget ansågs ha karaktär av lyxkonsumtion. Nästa förändring genomfördes den 1 april 1954, då — samtidigt med att omsättningsskatten på spritdrycker anpassades efter alkoholhalten och tilllika höjdes — utskänkningsskatten fastställdes till 40 procent av utminuteringspriset, samma procentsats för alla spritdrycker. Denna omläggning syftade till att genom en differentierad beskattning främja övergången från starkare till svagare drycker. I överensstämmelse med denna målsättning slopades utskänkningsskatten på lättvin.

83 Den 40-procentiga utskänkningsskatten på spritdrycker innebar tillika en avsevärd skärpning av skatten. Genom denna höjning, som var relativt störst i fråga om det vanliga brännvinet, åstadkoms att utskänkningspriset å detta brännvin kom att bibehålla den förutvarande relationen till utniinuteringspriset. Det kan tilläggas, att i den mån 1954 års skattereform innebar en höjning av det totala skatteuttaget var den baserad på vissa förslag av 1952 års kommitté för indirekta skatter. Kommittén ansåg en sådan åtgärd försvarbar med hänsyn till den reella sänkning av beskattningen som ägt rum i förhållande till penningvärdets och löneinkomsternas förändring under de närmast föregående åren. I samband med att 1954 års nykterhetslagstiftning trädde i kraft den 1 oktober 1955, skedde ingen annan förändring i fråga om utskänkningsskatten än att kontrollen över skattens fullgörande skärptes och överflyttades från systembolagen till kontrollstyrelsen. Motivet härtill var att den nya ordningen med friare försäljning av rusdrycker nödvändiggjorde en skärpt kontroll över restaurangernas inköp och försäljning av rusdrycker i syfte att förhindra att utminuterade rusdrycker användes till utskänkning. På grund av den efter reformens genomförande starkt ökade försäljningen av spritdrycker i utminuteringen och därav följande försämring av nykterhetstillståndet skedde den 5 november 1956 en höjning av omsättningsskatten på spritdrycker, i allmänhet innebärande en höjning av utminuteringspriset med 5—7 kronor per liter. Samtidigt bestämdes att utskänkningsskatten på spritdrycker skulle utgå med 33 i stället för med 40 procent av utminuteringspriset. Förändringen av utskänkningsskatten innebar, att den tidigare absoluta skillnaden mellan utskänknings- och utminuteringspris i stort sett bibehölls, medan den relativa skillnaden mellan dessa priser minskades. I samband med behandlingen av de förslag, som framlades av 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956:56), förekom en mera ingående diskussion av utskänkningsskatten. I sina direktiv hade kommittén fått i uppdrag att överväga frågan om sänkning eller borttagande av skatten, därvid dåvarande finansministern uttalat, att skatten kunde antagas få mindre betydelse ur nykterhetssynpunkt, sedan restriktionssystemet inom utminuteringen slopats. En förändring hade inträtt även i statsfinansiellt hänseende, då trots en markerad minskning i inkomsterna av utskänkningsskatten statens sammanlagda intäkter på spritbeskattningens område ökat. Kommitténs förslag innebar emellertid, att den dåvarande prisnivån vid utskänkning av spritdrycker i stort sett skulle bibehållas oförändrad. Genom att utskänkningspriset för alla spritdrycker föreslogs skola sättas i fast relation till utminuteringspriset — 50 procent över sistnämnda pris — medförde förslaget dock en viss prissänkning på dyrare spritsorter. Tidigare hade nämligen utskänkningspåläggen, som kalkylerades med utgångspunkt från partipriserna, varit väsentligt större för dyrare än för billigare varu-

84 slag. I tekniskt hänseende innebar förslaget, att hela skillnaden mellan utskänkningspris och utminuteringspris skulle omvandlas till skatt. Vid inleverans av skatt skulle restauratörerna få göra visst avdrag för kostnader för utskänkningens handhavande. Kommitténs ställningstagande grundades på dess bedömning, att utskänkningen — ehuru dess betydelse statistiskt sett begränsats — ur nykterhetssynpunkt icke kunde anses vara en fråga av mindre vikt än tidigare och att åtgärder som främjade spritkonsumtionen över huvud icke kunde komma i fråga i det dåvarande nykterhetsläget. Härjämte framhölls att en oförändrad prisnivå för spritdryckerna utgjorde en förutsättning för en sådan prisavvägning på drycker av olika alkoholhalt, att en övergång till de svagare dryckerna främjades. Reservanter i kommittén liksom flertalet remissinstanser hävdade häremot, att utskänkningsskatten efter motboksransoneringens slopande saknade betydelse ur nykterhetssynpunkt. Ett slopande av skatten skulle dessutom vara ett verksamt medel att undanröja den konkurrens med den reguljära restaurangnäringen som bedrevs av s. k. fria festvåningar, i vilka förtäring av utminuteringssprit ansågs förekomma i ett stort antal fall. Finansministern (prop. 1957: 94 s. 49) biträdde i viss grad reservanternas uppfattning men ansåg dock att man på restauranghåll överdrivit det problem som konkurrensen med de fria festvåningarna erbjöd. Han var icke heller, av skäl som redovisas i kapitel 4 (s. 107), benägen att tillstyrka den skärpning av förtärings- och förvaringsförbuden som kommittén föreslagit i syfte att komma till rätta med detta konkurrensproblem. Vidare skulle ett fullständigt avskaffande av utskänkningsskatten omöjliggöra upprätthållandet av en önskvärd prisrelation till svagare drycker. Som en lämplig avvägning föreslogs att prisnivån i enlighet med ett av kontrollstyrelsen framlagt förslag skulle återställas till vad som gällde före den 5 november 1956. Skatten borde därför sänkas till en tredjedel av utminuteringspriset, motsvarande en fjärdedel av utskänkningspriset, och restauratörerna erhålla sin ersättning för utskänkningen genom visst avdrag vid redovisningen av utskänkningsskatt. Samtidigt föreslogs, att — såsom utskänkningsvinstkommittén förordat — utskänkningsskatten på starkvin skulle slopas. Bevillningsutskottet (BevU 1957: 43 s. 39) underströk i likhet med departementschefen att en bedömning av förslagen rörande de framtida ekonomiska villkoren för utskänkningen av rusdrycker främst måste ske från nykterhetspolitiska utgångspunkter. Härvidlag kunde visserligen konstateras, att utskänkningens betydelse ur nykterhetssynpunkt i väsentlig mån minskat efter den 1 oktober 1955, icke minst genom att det ur nykterhetssynpunkt mera ömtåliga klientelet bland restauranggästerna till stor del bortfallit. Det oaktat vore det, såsom departementschefen framhållit, otvivelaktigt, att en reglering av utskänkningens ekonomiska villkor alltfort måste vara ett väsentligt element i samhällets nykterhetspolitiska åtgärder. Detta syntes erforderligt bl. a. med tanke på att restaurangernas betydelse

85 på längre sikt torde komma att öka till följd av stigande levnadsstandard. Dessutom måste beaktas att utskänkningen, i den mån det visade sig m ö j ligt att slopa måltidstvånget, kunde komma att kräva ökad uppmärksamhet. Propositionsförslaget hade i enlighet härmed utformats med sikte på att skapa garantier för att restaurangernas utskänkning av rusdrycker icke blott under dåvarande förutsättningar utan även i framtiden skulle ske på ett ur nykterhetssynpunkt godtagbart sätt. Det ändrade läge, som inträtt efter motbokssystemets avskaffande, gjorde det emellertid möjligt att koncentrera regleringsåtgärderna till de punkter, som vore av mera väsentlig betydelse ur nykterhetssynpunkt. Utskottet fann sig böra tillägga, att om den nya ordningen kunde leda till att en del av den okontrollerade konsumtionen av utminuterad sprit ersattes med en kontrollerad förtäring på restaurangerna, detta i dåvarande läge måste anses som en betydelsefull nykterhetspolitisk fördel. I likhet med departementschefen fann utskottet att en restaurangnäring, som arbetade under ekonomiskt betryck, icke k u n de utgöra någon nykterhetsfrämjande faktor, då man i så fall kunde befara att nykterhetsintresset obehörigen bleve undanskjutet. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Ändringsförslag 1959 Utskänkningsskatten har sedermera behandlats av 1959 års riksdag i anledning av vissa inom riksdagen väckta motioner, nämligen 1) de likalydande motionerna 1:161 och 11:210, vari hemställdes, »att den nuvarande utskänkningsskatten på spritdrycker reduceras i sådan utsträckning att den endast kommer att motsvara restauratörernas ersättning för utskänkningen» samt 2) motionen I: 9, vari hemställdes, »dels om förslag till sådan ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, att bl. a. folkets hus och bygdegårdar icke kommer att falla under förtärings- och förvaringsförbuden, dels ock om sådana ändringar i förordningen angående skatt å spritdrycker och vin, att utskänkningsskatten slopas samt omsättningsskatten höjes så mycket som motsvarar inkomstbortfallet av utskänkningsskatten». Det huvudsakliga motivet för dessa motioner, som alla tog sikte på en avveckling i större eller mindre omfattning av utskänkningsskatten, vore enligt bevillningsutskottet (BevU 1959:38) önskvärdheten att bereda den reguljära restaurangnäringen möjligheter att konkurrera på lika villkor med anordnarna av privata fester i festvåningar och andra samlingslokaler. Motionerna avvisades emellertid av riksdagen. Utskottet ville för sin del understryka att frågan om utskänkningsskatten främst måste bedömas från nykterhetspolitiska utgångspunkter men medgav att skattens betydelse ur nykterhetssynpunkt snarast torde ha minskat sedan år 1957, då den senast var föremål för omprövning. Det vore enligt utskottets me-

86 ning icke uteslutet att skatten i framtiden skulle kunna sänkas eller rent av avvecklas. Därvid borde dock självfallet det nykterhetspolitiska intresset av en lämplig avvägning mellan priset på drycker av olika alkoholhalt tillbörligt beaktas liksom även frågan om restauratörernas ersättning. Bevillningsutskottet ansåg vidare, att prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker icke vore den främsta anledningen till att vissa fester förlades till andra lokaler än de restaurangerna kunde erbjuda, även om en sådan minskning av prisskillnaden som motionärerna avsett skulle leda till ett i viss mån förbättrat konkurrensläge för restaurangnäringen. I det rådande statsfinansiella läget borde emellertid beaktas att en sänkning av utskänkningsskatten i den omfattning motionärerna åsyftat skulle medföra ett icke oväsentligt inkomstbortfall för staten. Såvitt utskottet kunde bedöma med ledning av erfarenheterna från tidigare höjningar av omsättningsskatten på sprit och vin, vore det föga troligt att detta skattebortfall i det dåvarande läget kunde kompenseras genom höjning av omsättningsskatten. Utskänkningsskatten enligt nuvarande ordning Enligt den nu gällande ordningen skall hela skillnaden mellan utskänkningspriset och utminuteringspriset i princip betraktas som skatt, därvid dock restauratörerna vid inleverans till kontrollstyrelsen av utskänkningsskatt äger tillgodoräkna sig ersättning för kostnader för utskänkningens handhavande i enlighet med vad därom särskilt är stadgat. Till skillnad från tidigare beräknas skatten på restauratörernas försäljning och icke på deras inköp av spritdrycker. Skatten fastställdes fr. o. m. den 1 oktober 1957 till 25 procent av utskänkningsvärdet, vilket är liktydigt med 33 Vs procent av utminuteringsvärdet. Detta innebar en reduktion av utskänkningspriserna med i genomsnitt omkring fem kronor per liter och ett återställande i huvudsak av den prisnivå som gällde före omsättningsskattens höjning den 5 november 1956. F r å n och med år 1960 är nämnda procenttal tillämpliga endast på de med allmän varuskatt reducerade utminuterings- respektive utskänkningsvärdena. Därvid bör observeras, att allmän varuskatt utgår på restaurangernas försäljning med 2,4 procent mot eljest fyra procent. Utskänkningspriserna på samtliga spritdrycker fastställes av kontrollstyrelsen. Därvid tillämpas sedan gammalt den regeln att utskänkningspriset per glas om två cl (före den 1 oktober 1955 2 Va cl) skall vara j ä m n t delbart med fem öre. Härigenom tillföres restauratören en avrundningsvinst, vilken ingår i den beskattade försäljningen med i genomsnitt omkring 75 öre per liter. Därutöver uppkommer vinst genom s. k. övermål, vilken vinst likaledes ingår i försäljningsvärdet och följaktligen blir beskattad. 1 över1 Mervinst i form av övermål kan t. ex. uppkomma därigenom att flaskorna i vissa fall innehåller större volym än den för vilken restauratören debiteras. Även bortsett härifrån uppkommer ofta ett visst övermål vid uppmätning av spritdrycker glasvis.

87 målets storlek uppgår i genomsnitt till fyra ä fem procent av utskänkningsvärdet. Till följd av avrundningsvinster och övermål har det försäljningsvärde, varpå utskänkningsskatten beräknas, i allmänhet kommit att ligga betydligt över 133 V3 procent av motsvarande utminuteringsvärde. Sålunda förhöll sig under år 1960 det av samtliga årsutskänkningsinnehavare deklarerade utskänkningsvärdet till motsvarande utminuteringsvärde som 141 till 100. Efter avdrag i båda fallen för allmän varuskatt erhålles relationen (137,62 : 96 = ) 143,4 : 100 i stället för 133 Va : 100. Detta innebär, att restauratörernas extravinst genom avrundning och övermål under året motsvarade sammanlagt omkring sju procent av försäljningsvärdet. Av dessa sju procent avgår dock V4 i form av utskänkningsskatt. I följande sammanställning redovisas för åren 1956—1960 den på varje års försäljning belöpande utskänkningsskatten på spritdrycker samt till statsverket under samma tid inlevererade belopp.

År

På året belöpande skatt 1 000 kr

1956 1957 1958 1959 1960 1

31 303 26 026 20 361 20 073 20 831

Därav vid årsutskänkning 1 000 kr

tillfällig utskänkning 1 000 kr

19 981 19 550 20 213

380 523 618

ÖvergångsTill kontrollersättning styrelsen till det allm. erlagd skatt 1 rest.-bolaget 1 000 kr 1 000 kr 31 601 20 208 19 840 18 402 20 120

550 2 017 1 283 550

Exkl. övergångsersättning enligt sista kolumnen.

Den stora skillnaden mellan det påförda och det influtna skattebeloppet för år 1957 förklaras av den övergångsanordning, som tillämpades vid omregleringen av de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen fr. o. m. den 1 oktober 1957 och som innebar, att av Nya systemaktiebolaget under tredje kvartalet 1957 uppburen utskänkningsskatt användes till att gottgöra restauratörerna för prissänkningar å inneliggande lager av spritdrycker och vin vid den nya ordningens införande. Efter denna reglering återstående skattebelopp inlevererades av bolaget till kontrollstyrelsen i början av år 1958. I och med att de allmänna restaurangbolagen efter den 1 oktober 1957 övertog kostnaderna för ordningsvakthållningen från systembolaget tillerkändes de övergångsvis en mot dessa kostnader svarande särskild ersättning utöver den som eljest skulle tillkomma dem. Detta ersättningsbelopp, som fick avdragas vid bolagens inleverans av utskänkningsskatt, fastställdes för det första året efter den nya ordningens införande till 2,2 milj. kronor, för andra året till 2/3 av detta belopp och slutligen för tredje året till Va av samma belopp. Den bristande överensstämmelsen mellan den på ett visst år belöpande skatten och den under samma år erlagda skatten förkla-

88 ras i övrigt av att skatten i regel inbetalas till statsverket först månaden efter det den skattepliktiga försäljningen ägt rum. Härtill kommer att vissa skattskyldiga mer eller mindre regelbundet mankerar med inbetalningarna.

Gällande grunder för kostnadsersättning vid

spritutskänkning

Efter förslag av 1953 års utskänkningsvinstkommitté genomfördes som redan nämnts fr. o. m. den 1 oktober 1957 en ny reglering av de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen. Endast spritdryckerna är numera underkastade särskild vinstreglering. Vinstbegränsningen för starkvinsutskänkningen har sålunda upphört. Beträffande starköl har dock kontrollstyrelsen med stöd av bestämmelsen i 41 § tredje stycket Rff meddelat vissa föreskrifter angående högsta utskänkningspris. Huvudbestämmelsen för vinstregleringen i fråga om spritdrycker lämnas i 41 a § Rff. Häri fastslås principen, att restauratörerna äger åtnjuta ersättning endast för kostnader i samband med utskänkningen. Närmare föreskrifter om ersättningens storlek m. m. har, i enlighet med vissa av riksdagen godkända riktlinjer (prop. 1957:94 och BevU 1957:43), meddelats av Kungl. Maj:t i förordningen den 24 maj 1957 (nr 216) om kostnadsersättning för utskänkning av spritdrycker. Den grundläggande förutsättningen för regleringen är, att restauratörerna icke skall få göra någon egentlig vinst på utskänkningen av spritdrycker. Kostnadstäckning har i princip medgivits endast för de med utskänkningen förenade särkostnaderna, eller de kostnader som skulle bortfalla, därest utskänkningen upphörde respektive de kostnader som skulle tillkomma, om spritdrycksutskänkning infördes. Vid ersättningens fastställande har beaktats, att restaurangföretagen även erhåller inkomster genom övermål på försäljningen av spritdrycker samt att själva utskänkningsrättigheten har ett visst monopolvärde, även om detta efter motboksransoneringens slopande numera torde vara mindre än tidigare. Vid annan utskänkning än trafikutskänkning och tillfällig utskänkning till slutna sällskap enligt 33 § Rff, d. v. s. för vanliga restauranger, har en ersättning motsvarande 15 procent av utskänkningsvärdet bedömts som skälig. För att i möjligaste mån motverka en alltför stor omsättning av spritdrycker på restaurangerna i förhållande till omsättningen av andra varor har därutöver införts en särskild spärregel. Enligt denna spärregel utgår ingen kostnadsersättning för den del av spritomsättningen, som till värdet överstiger 35 procent av den sammanlagda försäljningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och öl (ersättningsgräns I) eller 70 procent av omsättningen av de sistnämnda tre varuslagen (ersättningsgräns II). Spärrregelns senare led, vilket utgör en skärpning av det förstnämnda, kan även uttryckas så, att ingen som helst ersättning utgår för den spritomsättning som överstiger värdet av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl.

89 Diagram 1. Begränsningen av ersättningen för spritdrycksutskänkningen till följd av gällande spärregel Procent av spritomsättningen å vilken ersättning utgår

\

.

•v

— • * . ^

n 35

70 Spritdrycker i % av spritdrycker + mat + alkoholfria drycker + öl

Den närmare innebörden av denna regel har åskådliggjorts i diagram 1, som visar hur den ersättningsberättigade delen av spritdrycksomsättningen minskar, när spritdrycksomsättningens procentuella andel av den sammanlagda omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och öl ökar utöver 35 procent. Kurvan har som synes ett »knä» vid 50 procent på den horisontala skalan, vilket föranledes av att spärregelns senare led träder i funktion, när ifrågavarande procenttal överstiger 50. Funnes icke denna tilläggsbestämmelse, skulle kostnadsersättningen i stället begränsas på sätt den streckade linjen utvisar. Vid trafikutskänkning och tillfällig utskänkning enligt 33 § Rff utgår ersättningen med tio procent av utskänkningsvärdet. Någon särskild spärrregel gäller icke i dessa fall.

90 De angivna ersättningsgrunderna har gällt oförändrade sedan den 1 oktober 1957. Avsikten är att de efter hand skall anpassas till inträffade prisoch kostnadsförändringar. Beslut härom fattas av Kungl. Maj:t efter förslag från kontrollstyrelsen. Endast mera betydande förskjutningar i prisoch kostnadsläget skall föranleda sådan omprövning av ersättningsreglerna. Dessa bör med andra ord så långt möjligt vara stabila. Någon ändring i de urspungligen fastställda ersättningsgrunderna har hittills icke skett 1 . Ersättningen beräknas på grundval av månatliga deklarationer av restauratörerna rörande omsättningen av spritdrycker respektive mat, alkoholfria drycker och öl. Dessa deklarationer ligger också till grund för beräkningen av utskänkningsskatten. Tillfällig utskänkning enligt 33 § Rff deklareras för varje särskilt utskänkningstillfälle. Dock äger intendent för utskänkningsärenden efter kontrollstyrelsens bemyndigande medge lokalupplåtare att upprätta gemensam deklaration för alla utskänkningstillfällen under en kalendermånad. I deklaration av tillfällig utskänkning enligt 33 § och av trafikutskänkning upptages icke omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl. Förekommer spritdrycksutskänkning på flera avdelningar inom samma restaurang, äger kontrollstyrelsen föreskriva, att deklaration för utskänkningsskatt och kostnadsersättning skall göras särskilt för varje avdelning. Denna bestämmelse, som syftar på de fall då en restaurang har två eller flera avdelningar med olika standard och omsättningsstruktur, har tillkommit för att syftet med den särskilda spärregeln skall uppnås och således förhindra att en avdelning med relativt hög spritomsättning undgår spärrregelns verkan genom sammanslagning med en annan avdelning med relativt låg spritomsättning. Under år 1960 var sådan särredovisning anbefalld för 48 allmänna och 17 enskilda restaurangföretag. Regleringen av restauratörernas ersättning sker i samband med inbetalningen av utskänkningsskatten. Restauratörerna tillgodoföres sålunda kostnadsersättningen på så sätt att denna — reducerad med den partihandelsrabatt som Nya systemaktiebolaget lämnar vid inköp av spritdryckerna — i deklarationerna avdrages från upplupen utskänkningsskatt. Endast återstoden inbetalas sålunda till kontrollstyrelsen. Detta innebär att ersättningen för flertalet utskänkningsinnehavare regleras månadsvis. De av restauratörerna beräknade beloppens riktighet granskas av kontrollstyrelsen, varefter eventuellt för litet eller för mycket inbetalda belopp utkräves respektive återbetalas.

1 Kontrollstyrelsen har i juli 1961 gjort framställning hos Kungl. Maj:t om höjning av ersättningen från 15 till 18 procent av utskänkningsvärdet. Beslut av Kungl. Maj:t föreligger ännu ej.

91 Utskänkningsvärdets

beräkning

I ett efterföljande avsnitt behandlas restauratörernas bruttovinster på utskänkningen. Då vad som där anföres i stor utsträckning är grundat på utskänkningsvärdena för olika rusdrycker, är det på sin plats att först redogöra för hur dessa beräknas. Kontrollstyrelsens statistik över omsättningen av rusdrycker på restaurangerna bygger i första hand på Nya systemaktiebolagets redovisning av sin försäljning för utskänkningsändamål (jfr s. 72). När det gäller litertalet, kan denna redovisning antagas ge en i stort sett rättvisande bild av omsättningen på restaurangerna. Man torde nämligen i allmänhet icke behöva r ä k n a med några större förändringar i restaurangernas lagerhållning. När det gäller värdet av utskänkta rusdrycker redovisar emellertid bolaget sedan den 1 oktober 1957 som en följd av beskattningssystemets omläggning endast utminuteringsvärdet av till restaurangerna försålda kvantiteter 1 . För beräkning av motsvarande utskänkningsvärde är man numera hänvisad till vissa approximativa förfaranden. Vid bestämmandet av utskänkningsvärdet för utskänkta spritdrycker har därvid förfarits på följande sätt. Genom stickprovsbearbetning av deklarationer för utskänkningsskatt och kostnadsersättning h a r beräknats den genomsnittliga relationen mellan utminuteringsvärde och utskänkningsvärde för utskänkta spritdrycker. I sistnämnda värde ingår, förutom avrundningsvinsterna, det övermål som kan ha uppkommit vid försäljningen. Det totala utskänkningsvärdet har därefter beräknats genom att applicera förutnämnda relationstal på det från systembolaget erhållna utminuteringsvärdet för samtliga de kvantiteter restauratörerna inköpt. I fråga om vin är utskänkningsvärdet betydligt svårare att beräkna, eftersom restauratörerna icke längre har skyldighet att uppge utskänkningspriserna vid sina inköp från systembolaget och prissättningen är helt fri. Någon statistik över restaurangernas försäljning av vin föreligger icke. Utminuteringsvärdet av för utskänkning inköpta viner kan dock erhållas från Nya systemaktiebolaget. För att få en uppfattning om utskänkningspriserna och därmed om det totala utskänkningsvärdet är man hänvisad till bearbetning av restaurangernas egna vinprislistor. När utskänkningsskatten på starkvin och de tidigare reglerna för beräkning av restauratörernas vinst på starkviner och lättviner slopades den 1 oktober 1957, samtidigt med att Nya systemaktiebolaget införde viss partirabatt vid försäljning till restauranger, förutsattes att dessa lättnader skulle medföra motsvarande sänkningar i utskänkningspriserna. Riksdagen un1 Före den 1 oktober 1957 fakturerades samtliga av systembolaget för utskänkningsändamål försålda rusdrycker till utskänkningspris och bolaget kunde därför till kontrollstyrelsen fortlöpande redovisa det totala utskänkningsvärdet av denna försäljning. Till följd av vid utskänkningen glasvis vanligen uppkommande övermål visade dock restaurangernas egen försäljning i allmänhet ett något högre värde, i varje fall i fråga om spritdrycker och starkviner.

92 Tabell 10. Av restaurangerna tillämpade utskänkningspriser på viner i procent au motsvarande utminuteringspriser i april 1960 Antal restauranger resp. restaurangavdelningar (med särskilda vinprislistor) Allmänna restaurangbolag Procent av utminuteringspriset

Starkviner 100—119 120—139 140—159 160—179 180—199 200—219 220—239 240—259 260—

Lättviner 100—119 120—139 140—159 160—179 180—199 200—219 220—239 240—259 260—279 280—299 300—319 320—339 340—359 360—

1 15 47 56 28 31

2 16 134 17

10 17 2 146

150 22 1

6 78 200 105 18 5

412 1 5 14 38 39 96 69 51 55 12 19 13 8 4

1 Summa

Enskilda vinrestauranger

Helbutelj VerHelbutelj VerHclbutelj Vermouth mouth mouth billi- medel- origi- billi- medel- origi- billi- medel- origigaste dyrt nal 4 cl gaste dyrt nal 4 cl gaste dyrt nal 4 cl

2 18 136 21

Summa

Enskilda spritrestauranger

—

6 81 184 68 20 4

8 16 36 26 227 36 18 11 378

7 38 148 94 86 32 4 o

—

6 95 104 28 10 2

11 46 61 15 4 1

10 31 48 i 33 ; 48

M

2 ' 182 :

3 28 60 49 89 45 25 17 1 3 1

11 44 84 34 16 4

'

f

.

Anm. De allmänna restaurangbolagen driver nästan uteslutande spritrestauranger. derströk, att bibehållandet av den fria prissättningen måste betraktas som en försöksanordning och att det måste ankomma på restauratörerna själva att genomföra en sådan prispolitik i fråga om vinerna, att en övergång till dessa från spritdryckerna främjades på ett verksamt sätt. Därest tillfredsställande resultat icke uppnåddes på denna väg, borde den av utskänkningsvinstkommittén upptagna men av departementschefen för det dåvarande avvisade frågan om införande av maximiprisreglering upptagas till förnyad prövning. I syfte att följa utvecklingen på detta område och samtidigt erhålla underlag för bestämmandet av utskänkningsvärdet på utskänkta viner har kontrollstyrelsen vid olika tillfällen — i juli och oktober 1957, februari 1958, september 1959 och april 1960 — infordrat vinprislistor från samtliga

93 restauranger med årsrättigheter. Styrelsen har härvid funnit, att anledning till anmärkning mot prissättningen på lättviner efter den 1 oktober 1957 i allmänhet icke förelegat. Beträffande starkviner kunde däremot konstateras att vissa restauranger helt eller delvis underlät att omedelbart verkställa de vid 1957 års riksdagsbeslut åsyftade prissänkningarna. Vinstmarginalerna har emellertid i flertalet av dessa fall minskats i samband med skattehöjningen på vin den 12 februari 1958. Senare har åter prishöjningar verkställts på såväl starkviner som lättviner. Till viss del har dessa prishöjningar inneburit kompensation för den från och med år 1960 införda allm ä n n a varuskatten. Den fria prissättningen på vin har medfört att priserna varierar starkt mellan olika restauranger. Förhållandet belyses i tabell 10, som utarbetats inom kontrollstyrelsen på grundval av de vinprislistor som tillämpades av restaurangerna i april 1960. Det må framhållas, att restaurangerna i allmänhet för ett tämligen stort sortiment av olika vinmärken och att bearbetningen endast avser priserna per helbutelj av ett begränsat antal av de mest sålda standardmärkena. Beräkningen av de genomsnittliga prispåläggen är därför att betrakta som approximativ men torde ändock ge en i huvudsak rättvisande bild av prissättningen. Som en allmän regel gäller, att de procentuella påläggen i stort sett är högst i fråga om de billigaste vinerna för att därefter successivt sjunka med stigande utminuteringspriser. I den mån viner utskänkes i glas eller karaff är de procentuella påläggen i allmänhet icke oväsentligt större än de som angivits i tabell 10. Det bör vidare observeras, att de i tabell 10 angivna procenttalen är beräknade på de priser konsumenterna betalar och följaktligen icke utvisar restauratörernas verkliga vinstpålägg på inköpspriset. I följande sammanställning har därför beräknats genomsnittsvärden för dels utskänkningspriset i procent av utminuteringspriset enligt tabell 10 och dels utskänkningspriset exklusive allmän varuskatt i procent av inköpspriset ( = utminuteringspriset minskat med häri ingående allmän varuskatt samt partirabatt).

Utskänkningspris i procent av utminuteringspris

Utskänkningspris exkl. allmän varuskatt i procent av inköpspris

Allm. rest.bolag

spritrest.

vinrest.

Allm. rest.bolag

spritrest.

vinrest.

| Starkvin i Helbutelj billigaste » medeldyrt j Vermouth original 4 e l . . . .

150 150 200

152 151 208

143 143 180

162 162 216

164 163 225

155 155 195

Lältvin I Helbutelj billigaste t medeldyrt

244 172

226 181

204 169

270 190

250 200

225 187

Enskilda företag

Enskilda företag

94 Som jämförelse kan nämnas, att utskänkningspriserna för viner under år 1960 vid ett genomförande av utskänkningsvinstkommitténs förslag till maximiprisreglering för starkviner torde ha kommit att stanna vid omkring 140 procent och för lättviner vid omkring 150 procent av utminuteringspriset. Motsvarande procenttal skulle ha uppgått till 150 respektive 185 om man utgår från relationen mellan utskänkningspriset exklusive allmän varuskatt och inköpspriset. Slutligen redovisas i följande sammanställning de relationstal (utskänkningspris i procent av utminuteringspris) som av kontrollstyrelsen använts vid beräkningen av utskänkningsvärdena för utskänkta spritdrycker och viner efter den 1 oktober 1957. Allmänna restaurangbolag Före år 1959

Spritdrycker Starkvin Lättvin 1

Enskilda företas

År 1959 År I960 1 Före år 1959

År 1959 År I960 1

Utm inuteringsvärdet = 100 142 141 140 141 144 150 154 149 166 172 164 179

140 134 144

141 151 181

Inklusive allmän varuskatt

Vid utskänkning av starköl har restauratörerna haft att iakttaga vissa av kontrollstyrelsen meddelade prisföreskrifter. Enligt dessa föreskrifter har restauratörernas handelsmarginaler vid utskänkning av en butelj starköl om Vs liter varit maximerad till i följande sammanställning angivna öretal. Inköpspris i öre per butelj om ] / 3 liter

Tid

högst 100

1/10 20/3 1/7 1/1 1/2

1955—19/3 1958—30/6 1959—31/12 1960—31/1 1961—

1958 1959 1959 1961

80 90 100 110 130

101—140

141—180

Handclsmarginal i öre 85 90 95 100 105 110 115 120 135 1-10

mer än 180

95 105 115 125 140

Utskänkningsvärdet för starköl har erhållits genom att till restauratörernas inköpspris ( = utminuteringspriset exklusive allmän varuskatt och dessutom minskat med av Nya systemaktiebolaget medgiven partirabatt om 5 öre per butelj om V3 liter) lägga vissa schablonmässigt beräknade belopp per liter. Starköl försäljes mestadels på butelj och man behöver därför i allmänhet icke kalkylera med något övermål på försäljningen. Endast ett fåtal restauranger, vilka dock har jämförelsevis stor omsättning av starköl, inköper detta på fat och utskänker det glasvis.

95 Restauratörernas bruttovinster på

utskänkningen

I förevarande avsnitt lämnas först en ungefärlig beräkning av restauratörernas bruttovinster på utskänkningen av spritdrycker och vin under åren 1956—1960 med utgångspunkt från de beräknade totala utskänkningsvärdena (jfr kapitel 1). Därefter redogöres närmare för bruttovinsterna på spritdrycker enligt de deklarationer för utskänkningsskatt och kostnadsersättning som avgivits för år 1960 av restauratörer med årsrättigheter. Vid jämförelse mellan utminuteringsvärdet och utskänkningsvärdet för utskänkta rusdrycker bör observeras, att restauratörerna vid inköpen från Nya systemaktiebolaget erhåller avdrag för allmän varuskatt (fr. o. m. år 1960) samt dessutom viss partirabatt. Sådan rabatt har sedan den 1 oktober 1957 utgått med följande andel av utininuteringspriset. För spritdrycker 3,5 procent, » starkvin 6 » och » lätt vin 8 » När sålunda exempelvis de allmänna restaurangbolagen enligt ovanstående (s. 93) under år 1960 beträffande starkviner tillämpade ett utskänkningspålägg på utininuteringspriset av i genomsnitt 50 procent, utgjorde bolagets nettovinstpålägg 62 procent av inköpspriset. Vidare må erinras om att utskänkningsvärdena för tiden före den 1 oktober 1957 beräknats på ett annat sätt än för tiden därefter. För att jämförelsen med tiden före den 1 oktober 1957 icke skall bli missvisande, har beträffande spritdrycker endast den till kontrollstyrelsen på deklarationerna redovisade bruttovinsten medräknats. Större delen av övermålet ingår alltså icke. Det sagda torde böra klargöras genom ett räkneexempel. Om spritdrycker med ett utminuteringsvärde inklusive allmän varuskatt av 100 kronor vid utskänkning inbringar 141 kronor, skall därav först erläggas allmän varuskatt med 2,4 procent. Av återstående belopp, 137,62 kronor, skall 25 procent eller 34,41 kronor redovisas som utskänkningsskatt. Om icke spärregeln träder i funktion, skall dock 15 procent av 137,02 kronor eller 20,64 kronor utgöra restauratörens kostnadsersättning. På det med allmän varuskatt reducerade utminuteringsvärdet, d.v.s. i detta fall 96 kronor, erhåller restauratören vid inköpet partirabatt med 3,5 procent (=3,36 kronor), vilket i skattedeklarationerna av praktiska skäl beräknas utgöra 2,5 procent av utskänkningsvärdet (=3,44 kronor). Sistnämnda belopp betraktas jämlikt 3 § kungörelsen om kostnadsersättning för utskänkning av spritdrycker som ett förskott på ersättningen. Utskänkningsskatt skall därför av restauratören inbetalas med (34,41—20,64 + 3,44=) 17,21 kronor. Detta innebär att restauratören av skillnaden mellan nettoförsäljningsvärdet, 137,62 kronor, och nettoinköpsvärdet, (96,00 — 3,36=) 92,64 kronor, d. v. s. 44,98 kronor, får behålla (44,98 — 17,21=) 27,77 kronor, varav 20,64 kronor utgör den reguljära kostnadsersättningen och 7,13 kronor restauratörens icke redovisade vinst dels på övermålet, dels genom avrundning av utskänkningspriserna.

96 Tabell 11. Restauratörernas beräknade bruttovinster, exkl. övermål1, vid årsutskänkning av spritdrycker och vin åren 1956—1960 Kronor per liter

1 000 cronor Företag och år

S:a

Spritdrycker

Starkvin

Lätt vin

938 1 353 1 308 1 918 2 167

2 775 4 732 8 462 9 178 9 675

1,18 2,50 5,48 5,76 5,97

1,03 2,45 6,65 8,57 9,98

5,72 5,68 5,38 7,73 8,84

1 100 1 607 3 264 3 275 3 984

10 248 10 939 11 345 14 330 15 298

18 859 21 327 27 313 30 697 33 100

4,22 5,03 7,09 7,31 7,47

4,98 6,33 10,46 9,58 10,27

9,45 8,90 8,13 9,83 10,12

1 132 1 705 3 570 3 738 4 583

11 186 12 292 12 653 16 248 17 465

21 634 26 059 35 775 39 875 42 775

2,82 3,95 6,43 6,69 6,89

4,49 5,80 9,97 9,44 10,23

8,96 8,38 7,72 9,52 9,94

Spritdrycker

Starkvin

Lätt vin

1 805 3 281 6 848 6 797 6 909

32 98 306 463 599

Enskilda företag 1956 1957 2 1958 1959.. I960

7 511 8 781 12 704 13 092 13 818

Samtliga förelag 1956 19572 1958 1959 1960

9 316 12 062 19 552 19 889 20 727

Allmänna 1956 19572 1958 1959 I960

restaurangbolag

1 Beträffande bruttovinsterna på spritdrycker inklusive övermål, se tabell 15. Fr. o. m. 1/10 1957 ändrades de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen. Bl. a. slopades tidigare gällande vinstreglering i fråga om spritdrycker och starkvin. 2

Ett sammandrag av de sålunda beräknade bruttovinsterna exklusive övermål i vad avser företag med årsutskänkning av rusdrycker, dock ej trafikutskänkning, meddelas i tabell 11. Tillfällig utskänkning har alltså utelämnats. Som synes har en betydande ökning av bruttovinsterna på såväl spritdrycker som vin ägt rum efter år 1956. Den totala bruttovinsten exklusive övermål har ökat från 21,6 till 42,8 miljoner kronor, d. v. s. i det närmaste fördubblats. De allmänna restaurangföretagen, som före den 1 oktober 1957 hade en särskilt låg ersättning för spritdrycksutskänkningen, är numera i princip jämställda med övriga restauranger i ersättningshänseende och uppnådde år 1960 en sammanlagd bruttovinst som var 3 Vi gånger så stor som år 1956. Att deras ersättning per liter spritdryck räknat alltjämt är något lägre än de enskilda restaurangernas motsvarande ersättning, beror dels på att de för ett genomsnittligt billigare varusortiment, dels på att de till följd av en i allmänhet lägre prissättning på övriga varor hårdare drabbas av den förut nämnda spärregeln. Den relativt största förbättringen av bruttovinsterna gäller starkvinerna, vilka förut på samma sätt som spritdryckerna var underkastade vinstkvantitetsbegränsningen. I viss mån torde den förut nämnda eftersläpningen i prisanpassningen enligt 1957 års riksdagsbeslut även ha inverkat (jfr s. 91).

97 i a

ca

-C4

"G

^

C

b

t-i

T i

o o o

^>

£ c

N C 1 1—1 (35 r f T|< ifl r f

•ef CO O

O Ifl (35

r f O

so

co

T« H

M

T-

c

c.

c o

OC

CM l > CO

i—

cq

-rf Ifl CM

ZO

t > - * T f

00 00 CO

CO Ifl

c

o o

1—

CM

TH

T H

os

M T—

oo

00 IT

« f

T f

I >

*

00 C5 00

(35 l >

i * S3

CC CD

3 CM - T CN

o o o c O O i-i

c

l > co O (33 M

CN

0C

(T

OC CT

O (35

o

r^ CO

C35

i-

i-i

CN

C35

t^-

CO (35

co C35 ( 3 5

IH

.^

ca G g O i —-

«

E5 4)

CO

O

^«

o o

. O

öt " s ~"

1-1

1-1

CN - r T f

O O 00

O O T H

O O t~-

,,

^

IT

c\

i-i

C>1

CO

CO 1—1

CN

t ^ ifl

r f

—

-

Jl

**

§•0

u

S * °ca G

G £

o

O

C/3

,y

o o

> ca i f l •

ifl

-^

o o o

_: Sr- >

o •

O

o

ritcker mat Ik.fria eker öl

K

& r> - | ,- ca f> + C/3 M M T3

G C

^3

+

+-> :C3 C/3

G

.ti ^

ö

i-

CJ

O, >> b XJ

ärav ven av sättngsräns II

c/3

CO

CO

C O

O O O 5 O 0 Lfl O - ? i-i

i -

CC

oc er

i-c

\c.

• *

OC Tf

o o C O Cu fOl CO C O

CM

CM co co CO r f

t ^ O l l >

o CN

O O Ifl

X

oc

c l>

u ii! o o o

CD

^ . o o o

CC

er

O O

i -

O ifl

(35

0" CT C

Ifl (35 i-i co oc o o 3 5 Ci fOl -- ee ff -ef CO

0C

c o

i-l

(35

CM

co r-

-ef

CO

T H

1-1

CN

0 0 CO

c

CN

CO

c

o rs C M

CO CO

O CO

CN CO

l > CM T T CM

l> i -

CO CN

CC CN

00 CM

CO CO CM CO

rf CN

C

co

i r

CC CN

l > irt Ifl

00 00 l >

C3S C N CO 0 0

oc

(35

l ^

1-1

• * l > CO

CM CM o

T-i ifl CO

(M

CM

H CM

CN 1-

c

ifl O

r t

oc oc

ifl CO

<35 O

ifl C0 CO C ^ CM T f

CO CO

l > CO

(35 CM

c

0C

U"

CC

CO CO

«

CO CO O

c

C"

lT

OC CN

CO

c

ifl

r f r f CM CM CN

- ^ CO (35

(35 C O C73 (35

oc oc

-^

co co

IT

1—

c^

c-

IT IT

CN CN

oe'-

»fl i-i co ( N H T H

er

oc

Tt

Ifl

O

^

O CM

(33 CN

ifl -ef (35

O

O CD i—i

-ef i—t

(35 O ifl

CM CM

(33 ifl

-* >fl — CO ifl

(33 (35

CO CM

(35 CM

00 r f 1—1

1-1

- f

g '3 W)

Antal företag som drabbats av spärrregeln

Q =«

O

1-1

'

00 O [ >

•^

-.. o

»fl

>a

O

1-1

-^ t

T-

C5

Q3

co

r^

1 CM

cec er

a

O"

IT OC

I > -ef

Tt

er

1 ,

co

CT

CN

1 -

r^

-tf "*

1 o 1 CM

05 CM 1-H

CO

CJ5 (35

O I >

CM I >

co

•

cu oo tN

o-

uo i -

oo -er

CM O

« j *H

oc ca v

G

c

> so _ca 1«

X o OO

ca

"

•*-G»

s * :«

n;

(D

KA

a. CJ "C t. CJ

-= G > c ;ca ca

w

t,

G —

:!S

:-3

CS +->

c

'C Oj

1 B

•

<u ec

; c ap «

4 j

^ j

'G

G

C

CJ

* :o j 2

=

c

OJ

X

CJ

t.

C ra

« 1%

C/3

II

(^

in

ca

CJ - O

41 C

G

SJ

CJ

•2

CJ

w

t.

C8

n 3 « — G

o

C :cc •z : b > G « ca

k <! o

CO CO 00

•

ta : 0

+ J . 2

t

r f 1-H CM

: 0

5! a> t-

3 CM 0O

So i 2 oo^

u

<

b

00 G O

*- .5 5 co "O p c o e c «

oo

ca (H

3c

t-

0 0

CJ

CH

C G:S C :ca

c

•

:0

+ J

t.

•

CH

4a | 0

•

ca

: 0

c5 <->

_ 2 "c

oc 4-> CJ

eten å redovi; bättr enkla

00 G G

I >

1 -

en åre iovisn: lättre

r:ca :«<«(, <s

-Ö G c 5 :ca -O G -Q

£

03 C

<3 03

.2P

98 I syfte närmast att belysa verkningarna av den förut omtalade spärrregeln har inom kontrollstyrelsen de från innehavare av årsutskänkningstillstånd inkomna deklarationerna för utskänkningsskatt och kostnadsersättning för år 1960 underkastats särskild bearbetning. Ett sammandrag av denna bearbetning meddelas i tabell 12. Uppdelning har verkställts på företag med olika slag av utskänkning (till allmänheten året runt eller endast under säsong eller endast till klubbar och slutna sällskap). I de fall företag med utskänkning till allmänheten året runt ålagts särredovisning av olika avdelningar, har dessa bearbetats var för sig. Enligt tabellen var det inalles 372 företag som under år 1960 under åtminstone någon månad drabbades av spärregeln. Av dessa kom inalles 70, varav 36 allmänna, under åtminstone någon månad i beröring med ersättningsgräns II. Inalles 86 företag, varav 60 allmänna, fick under samtliga 12 månader vidkännas reduktion av kostnadsersättningen. Av dessa 86 var det slutligen endast 19, varav 14 allmänna, som under samtliga 12 månader kom i beröring med ersättningsgräns II. Särskilt bland de enskilda företagen fanns jämförelsevis många, som endast under enstaka månader fick vidkännas reduktion av kostnadsersättningen. Av tabell 12 framgår vidare, att det för kostnadsersättningen avgörande procenttalet (spritdrycker i procent av spritdrycker -f mat + alkoholfria drycker + öl) för allmänna restauranger uppgick till i genomsnitt 36,0, för övriga företag till i genomsnitt 26,2 och för samtliga företag med årsutskänkning till i genomsnitt 29,1. För säsongföretagen låg medeltalet betydligt lägre, nämligen vid 22,6 för allmänna och 22,2 för enskilda företag. Det kan tilläggas, att det genomsnittliga spritprocenttalet även på helårsrestaurangerna visade nedgång under sommarmånaderna. Genomsnittet för månaderna juni—augusti var nämligen både på allmänna och enskilda restauranger drygt två enheter lägre än genomsnittet för de övriga nio månaderna. Genom spärregeln minskades kostnadsersättningen för allmänna restauranger till 12,7 procent, för enskilda restauranger till 14,7 procent och i genomsnitt för samtliga restauranger till 14,0 procent, i stället för de 15 procent, som skulle ha utgått om spärregeln icke tillämpats. Särredovisning för olika avdelningar var under året föreskriven för 48 allmänna och 17 enskilda företag. För dessa restauranger medförde spärregeln betydligt större reduktion av procenttalet för kostnadsersättningen än för övriga restauranger, nämligen till 11,9 respektive 13,6 procent. Sammanlagt har till kontrollstyrelsen inkommit 9 622 deklarationer avseende årsutskänkning under år 1960. Dessa har i tabell 13 fördelats med hänsyn till utfallet av spritprocenttalet (spritdrycker i procent av spritdrycker + mat + alkoholfria drycker + öl), vilket är avgörande för hur kostnadsersättningen skall beräknas. Av tabellen kan utläsas, att detta procenttal i 2 379 fall (ca 1/i av samtliga) översteg siffran 35, varigenom spärr-

99 Tabell 13. Spritdryckernas andel av den sammanlagda omsättningen av spritdrycker, mat, alkoholfria drycker och öl år 1960 Antal månadsdeklarationer från företag med årsutskänkning Enskilda företag

Allmänna restaurangbolag

Spritdryckernas andel i procent

Allmänheten året runt

Allmänheten året runt Särr edovisning

All-

Särredovisning

Ej särheten Klub- Ej särredounder bar re doEnkEnkvis- Bättre lare säsong vis- Bättre lare ning avdel- avdelning avdel- avdelning ning ning ning 12

72 148 228 335 321 275 252

146 271 522 1 018 1 550 1 977 1 759

21 31 21

10 1

206 105 54

1 040 558 350

31 22 16 7 1

— .— — — — —

27 12 5 3

255 137 25 10 1 2

13 80 158 108

2 6 10 15 42

— 3 7 1 4

— —

35,0—39,9 40,0—44,9 45,0—49,9

149 139 81

108 58 28

72 62 77

— — —

Ersältningsgräns I 460 14 — 158 4 84 2

50,0—54,9 55,0—59,9 60,0—64,9 65,0—69,9 70,0—74,9 75,0—79,9 80,0 och däröver

46 9

— — — —

140 93 4

— — —

— — — — — —

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Summa

4 717

2 045

1 9 622

högst 34,9 35,0—49,9 50,0 och däröver

567 369

359 194

87 211

—

—

4 007 702

170 20

27 73

367 14

1 631 365

7 243 1 948

—

—

—

—

— — — — —

1 Ersätt ningsgräns 6 1 — •

—

— — — —

— — •— —

3 9 2 21 46 45 44

10 27 40 90 99 69 32

1 9 15 26 108 191 217

—.

36 74 231 517 873 1 222 1 054

11 1

högst 4,9 5,0— 9,9 10,0—14,9 15,0—19,9 20,0—24,9 25,0—29,9 30,0—34,9

— —

1 2 4 3 2

Klub- SamtAllbar liga mänföreheten och tag under slutna sällsäsong skap

•

—

4 4 1 6

Q

II

— — — — — —

—

—

regeln trädde i funktion. Dessa 2 379 fall fördelade sig med 1 948 på intervallet 35—49,9 procent (ersättningsgräns I) och 431 på intervallet 50 procent och däröver (ersättningsgräns II). Ersättningsgräns II kom företrädesvis att tillämpas beträffande allmänna företag, som ålagts särredovisning. — Vid särredovisade företag hade den enklare avdelningen i allmänhet betydligt högre spritprocent än den bättre avdelningen. Betydelsen av ersättningsgräns II belyses närmare i tabell 14. Härav framgår, att restauratörerna för år 1960 genom denna särskilda begränsning av ersättningen fick sitt ersättningsbelopp reducerat med sammanlagt ca 125 000 kronor. Av detta belopp föll 118 000 kronor på de allmänna och endast 7 000 kronor på de enskilda restaurangerna.

100 Tabell 14. Verkningarna under år 1960 av ersättningsgräns II

Företag och slag av utskänkning

Allmänna restaurangbolag Allmänheten året runt (företag utan särredovisning) Allmänheten året runt (företag med särredovisning) Allmänheten under säsong . . . Klubbar och slutna sällskap . . Allmänheten året runt (företag utan särredovisning) Allmänheten året runt (företag med särredovisning) Allmänheten under säsong . . . Klubbar och slutna sällskap. . Samtliga företag

Antal drabbade restauranger

Därav under samtliga månader

Erhållen kostnadsersättning kr

Ersättning om ersättningsgräns II ej tillämpats kr

2 501 919

2 619 678

117 759

473 774

487 773

13 999

2 028 145

2 131 905

103 760

213 095

220 449

7 354

43 857

44 293

436 6 842

5 Skillnad kr

143 707

150 549

25 531

25 607

2 840 127

125 113

2 715 014

Restauratörernas bruttovinster på spritdrycksutskänkningen är i verkligheten som redan nämnts tack vare avrundningsvinster och övermål icke oväsentligt större än som framgår av tabellerna 11 och 12. Förhållandet klargöres närmare i tabell 15. Denna extravinst, som direkt framgår vid Tabell 15. Beräkning av restauratörernas totala bruttovinst inkl. övermål å utskänkningen av spritdrycker under år 1960 i 1 000-tal kronor Rad Utskänkningsvärde inklusive allmän varuskatt Relationstal Utminuteringsvärde inklusive allmän varu skatt Utminuteringsvärde exklusive allmän varuskatt Restaurangernas inköpsvärde 1 (96,5 % av rad 4) Utskänkningsvärde exklusive allmän varu skatt = deklarerat utskänkningsvärde. Utskänkningsskatt (25 %) jämte parti rabatt (2,5 %) ( = 27,5 % av rad 6). . . Därav kostnadsersättning utskänkningsskatt att inleverera. . . övrig bruttovinst (rad 6—rad 5—rad 7). . . Total bruttovinst (rad 8 + rad 10) D:o i % av deklarerat utskänkningsvärde 1

9 10 11 12

Allmänna restaurangbolag

Enskilda företag

55 672 (141)

96 265 (141)

151 937 (141)

39 484

68 273

107 757

37 905

65 542

103 447

36 578

63 248

99 826

54 336

93 955

148 291

14 942 6 909 8 033 2 816 9 725 (17,9)

25 838 13 818 12 020 4 869 18 687 (19,9)

40 780 20 727 20 053 7 685 28 412 (19,2)

Utminuteringsvärdet minskat med partirabatten 3,5 , o -

Samtliga företag

101 en analys av de deklarerade utskänkningsvärdena (jfr s. 95), uppgick under år 1960 till 7,7 miljoner kronor. Genom en sammanslagning härav och den på deklarationerna framräknade kostnadsersättningen, 20,7 miljoner kronor, erhålles en total bruttovinst på spritdrycksutskänkningen om 28,4 miljoner kronor eller 19,2 procent av det deklarerade utskänkningsvärdet 1 . Då motsvarande litertal var 3,01 miljoner liter, var alltså den beräknade bruttovinsten för år 1960 per liter 9 kronor 44 öre (8 kronor 41 öre för allmänna och 10 kronor 10 öre för enskilda företag).

1 Härutöver torde restauratörerna ha kunnat tillgodogöra sig viss vinst på tomglas från härtappade spritdrycker och viner.

KAPITEL 4

F ö r t ä r i n g s - och

förvaringsförbuden

Gällande bestämmelser Enligt 54 § Rff är det förbjudet för gäst att på utskänkningsställe förtära rusdrycker, som icke i laga ordning utskänkts till honom, ävensom ersättningsmedel för sådana drycker. Vidare är det förbjudet att på utskänkningsställe förvara rusdrycker, som ej där får utskänkas, samt ersättningsmedel därför på sådant sätt att det kan befaras att de kommer att förtäras av gästerna. Liknande bestämmelser återfinnes i 45 § öff, enligt vilken det är förbjudet att å utskänkningsställe för öl förtära eller förvara rusdrycker eller ersättningsmedel därför, samt i 6 § Aff, där förbud stadgas att å utskänkningsställe för enbart alkoholfria drycker förtära eller förvara rusdrycker, ersättningsmedel därför eller öl. Nämnda bestämmelse i öff har oförändrad överförts till Nöff (25 § första stycket). De av förbuden omfattade lokalerna kan anges sålunda: beträffande rusdrycker avser förbuden dels utskänkningsställe för sådana drycker, dels lokal, där öl må utskänkas efter särskilt tillstånd, dels ock lokal, där utskänkning av alkoholfria drycker bedrives; beträffande öl avser förbuden endast lokal av det sistnämnda slaget. Undantag har medgivits endast för vissa lokaler av enskild karaktär, i vilka öl får utskänkas utan tillstånd. De lokaler, som här avses, är heminackorderingsställen, kollektivhusmatsalar och personalmatsalar, däri inbegripet s. k. kårhushåll enligt öff. I samtliga dessa fall rör det sig om utskänkning vid s. k. slutet bord, vilket innebär att man kan räkna med en bestämt markerad kontinuitet i kundkretsens sammansättning. Festvåning, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang med utskänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker, skall anses ingå i utskänkningslokalerna och är således underkastad förbuden. En restauratör kan alltså icke kringgå dessa genom att hyra ut sin festvåning till en festarrangör och låta denne beställa måltiden på annat håll. Lokaler, där utskänkning överhuvudtaget icke bedrives, beröres däremot ej av bestämmelserna. Så är ofta fallet med vissa samlingslokaler, såsom bygdegårdar och medborgarhus. För att möjliggöra anordnandet under lagliga former av olika slags festligheter på hotell och pensionat utan rättighet till årsutskänkning av rusdrycker infördes år 1955 en möjlighet att efter ett enkelt anmälningsförfarande anordna tillfällig utskänkning till slutna sällskap (33 § Rff).

103 Denna möjlighet att legalisera förekommande utskänkning till slutna sällskap har under de senaste åren kommit till användning i alltmer ökad utsträckning, se s. 71. Oberoende av bestämmelserna i de olika försäljningsförordningarna gäller förtärings- och förvaringsförbuden i de fall som anges i 16 § allmänna ordningsstadgan. Vid offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller utomhus inom inhägnat område, får rusdrycker sålunda icke förtäras annat än i samband med tillåten utskänkning därav. Polismyndigheten kan dock med hänsyn till särskilda omständigheter medge undantag från detta förbud. Rusdrycker, som icke får förtäras vid tillställningen, får ej heller förvaras i lokalen eller på platsen. Innebörden av försäljningsförordningarnas förtärings- och förvaringsförbud är således, att gäst icke får förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller öl som icke i laga ordning utskänkts och att starkare drycker än som får serveras på vederbörande lokal icke får förvaras — i lokalen eller eljest — på sådant sätt att det kan befaras att de fortares av gästerna. Förbuden intager en central ställning i rusdryckslagstiftningen. Härom anförde föredragande departementschefen i propositionen 1954: 151 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken (s. 423) bl. a. följande. Erfarenheterna har givit vid handen, att det ur sociala synpunkter är nödvändigt att begränsa antalet utskänkningsställen för rusdrycker. Rätten att utskänka sådana drycker har därför gjorts beroende av en mycket noggrann prövning. Länsstyrelser, kommunala organ och systembolag tar på olika sätt del i detta prövningsförfarande. Den som erhåller ntskänkningsrätt är skyldig att följa detaljerade föreskrifter vid utövningen av sin verksamhet. För att rättighetssystemet och de ordningsföreskrifter, som utfärdats på detta område, över huvud taget skall ha någon mening, måste utskänkningsreglerna kompletteras med bestämmelser, som förbjuder förtäring eller förvaring på utskänkningsställe av alkoholstarkare drycker än sådana som där får utskänkas. Skulle förtäring av medhavda spritdrycker tillåtas i lokaler där endast vin, öl eller alkoholfria drycker må serveras, bleve förhållandet detsamma som om man tilläte en obegränsad spritutskänkning. Bestämmelser motsvarande våra förtärings- och förvaringsförbud finnes även i andra länder, där handeln med alkoholhaltiga drycker är föremål för tillståndsreglering. En redogörelse för de föreskrifter på detta område som gäller i de övriga nordiska länderna återfinnes i bilaga 1.

Av kontrollstyrelsen utfärdade anvisningar Anvisningar att tjäna till ledning vid tillämpningen av förtärings- och förvaringsförbuden har meddelats av kontrollstyrelsen i en promemoria av den 30 maj 1958. Ett utdrag av denna promemoria återfinnes i bilaga 2. Styrelsen har här först definierat de lokaler, i vilka förbuden är tillämpliga. Såvitt gäller rusdrycksrestauranger anges lokalerna i utskänkningskontraktet, och i fråga om ölrestauranger eller ölkaféer blir i första hand innehållet i ut-

104 skänkningstillståndet avgörande. Förbuden gäller eljest de lokaler, där ölutskänkning enligt praxis får bedrivas. Beträffande alkoholfria serveringar slutligen får frågan bedömas med hänsyn till var utskänkning faktiskt bedrives. Styrelsen understryker, att förbuden gäller även under tider då lokalerna är stängda för allmänheten. Den omständigheten, att utskänkning tillfälligt bedrivits i en lokal, föranleder däremot icke att förtäring eller förvaring av rusdrycker sedan ej får förekomma. Om sålunda en lokal användes för tillfällig utskänkning av rusdrycker enligt 25 eller 33 § Rff eller tillfällig utskänkning av öl enligt 26 eller 31 § öff, gäller förtäringsförbudet endast vid själva utskänkningstillfället. Är det fråga om utskänkningsställe (restaurang, pensionat, konditori e. dyl.) utan rusdrycks- eller ölrättigheter, gäller förtäringsförbudet i den mån regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker bedrives. Med regelbunden utskänkning avser styrelsen de fall, då servering förekommer i allmänhet minst en gång i veckan. Häri inbegripes även utskänkning till slutet sällskap, under förutsättning likväl att utskänkningen bedrives av lokalinnehavaren eller eljest yrkesmässigt. Handhas däremot utskänkningen av förening e. dyl., som anordnar fester i lokalerna, och sker utskänkningen endast till föreningsmedlemmarna (och deras gäster), kan sådan servering icke sägas utgöra ett led i en regelbunden utskänkning, som föranleder att förtäringsförbud inträder mellan utskänkningstillfällena. Vid de tillfällen, då dylik utskänkning äger rum, gäller självfallet förtäringsförbudet. Förvaringsförbudet är uppenbarligen endast ett komplement till förtäringsförbudet och syftar till att göra detta effektivt. Förbudet har i sin nuvarande utformning endast i begränsad omfattning påkallat kompletterande föreskrifter från kontrollstyrelsens sida (se bilaga 2 s. 251).

Definitions- och tillämpningssvårigheter Ehuru förtärings- och förvaringsförbuden enligt vad förut anförts är väl motiverade och utförliga anvisningar utarbetats rörande deras giltighetsområde, har oklarhet likväl ofta varit rådande om förbudens tillämplighet i enskilda fall. Dessa oklarheter har givetvis icke kunnat undgå att ytterligare försvåra den i och för sig besvärliga övervakningen och kontrollen av förbudens efterlevnad. De praktiska svårigheterna att avgränsa förbudens tillämpningsområde synes i huvudsak ha anslutit sig dels till definitionen av begreppet utskänkningslokal för alkoholfria drycker och dels till själva begreppet utskänkning. Det gäller i båda fallen närmast de s. k. fria festvåningarna, d. v. s. lokaler, i vilka mer eller mindre regelbundet anordnas fester med förtäring av medhavda rusdrycker. Beträffande de mera framträdande av dessa svårigheter må, på grundval av upplysningar och synpunkter som utredningen inhämtat från utskänkningsintendenterna i de tre län, där problemet med de

105 fria festvåningarna varit mest framträdande, nämligen Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, framhålles följande. Kontrollstyrelsen har i sin förenämnda promemoria fastslagit, att förbuden gäller alla lokaler, där regelbunden utskänkning faktiskt bedrives. Med regelbunden utskänkning skulle därvid avses de fall, då servering förekommer i allmänhet minst en gång i veckan. Fråga har uppkommit om hur länge utskänkningen skall ha pågått, innan den kan anses regelbunden. Om vidare utskänkningen pågått en viss tid men därefter upphör, hur lång tid måste då förflyta, innan lokalen kan anses ha förlorat sin karaktär av utskänkningsställe? Hittillsvarande praxis har icke givit någon anvisning om hur dessa frågor skall besvaras. Anordnandet av tillfällig utskänkning enligt 33 § Rff har icke något inflytande härvidlag. Enligt kontrollstyrelsens anvisningar skulle sådan utskänkning kunna förekomma flera gånger i veckan eller t. o. m. dagligen utan att fördenskull förbuden bleve tillämpliga på ifrågavarande lokal annat än vid själva utskänkningstillfället. Huruvida utskänkning i lagens mening förekommer vid en fest för ett slutet sällskap är ofta svårt för att icke säga omöjligt att bedöma utan kännedom i detalj om de arrangemang som träffats. Då emellertid utskänkning i princip avser allt tillhandahållande, mot ersättning, av drycker till förtäring på stället, ligger det i sakens natur att man måste särskilt uppmärksamma de fall där deltagarna betalar var för sig. I sådana fall kan man i regel utgå från att tillhandahållande mot ersättning äger rum. Om däremot festarrangören själv svarar för alla kostnader, så som vanligen torde vara förhållandet vid familjefester o. dyk, behöver man i regel icke räkna med att dryckerna försäljes. För att med bestämdhet kunna avgöra när utskänkning överhuvud kan anses föreligga, är det tydligen nödvändigt att veta icke blott hur dryckerna betalas utan även hur de anskaffas. Självfallet kan det dock beträffande de alkoholfria dryckerna vara svårt för en utomstående att avgöra vem som verkligen anskaffar och tillhandahåller dessa. Anskaffandet kan nämligen ske på ett sätt som innebär ett kringgående av förtärings- och förvaringsförbuden, t. ex. så att lokalinnehavaren i verkligheten anskaffar och serverar dryckerna men lägger kostnaden för detta sitt besvär på lokalhyran eller måltidspriset. Fråga h a r även uppkommit huruvida utskänkning kan anses äga rum när dryckerna anskaffas genom samköp, d. v. s. när var och en på förhand betalat för sin förtäring genom att lämna pengar till en gemensam inköpskassa.

Konkurrensproblemet Från restauratörhåll har framhållits, att konkurrensen från de fria festvåningarna, häri inräknat vissa samlingslokaler, där fester med förtäring

106 av medhavda rusdrycker anordnas, på sina håll varit besvärande. Inom vissa delar av landet säges sådana festvåningar efter den 1 oktober 1955 ha lagt beslag på praktiskt taget samtliga slutna tillställningar, vilket medfört mycket stora svårigheter för de reguljära restaurangerna. En i detta sammanhang betydelsefull faktor säges vara, att nämnda restauranger i vissa fall sedan gammalt till stor del baserat sin ekonomi på festvåningsrörelse och icke har möjlighet att kompensera minskningen i denna rörelse genom en ökning av försäljningen i matsalen. Man gör från restauratörhåll gällande, att ett slopande av utskänkningsskatten i väsentlig mån skulle förbättra konkurrensläget för de reguljära restaurangerna. Som ett led i strävandena att motverka överträdelser av förbuden och därmed i möjligaste mån legalisera den spritförtäring, som sker vid slutna tillställningar i privata festvåningar och liknande lokaler, kan betraktas vissa av 1957 års riksdag genomförda ändringar i rusdrycksbeskattningen i syfte att minska prisskillnaden mellan utskänkta och utminuterade rusdrycker. Fastställandet av den nuvarande relationen mellan utskänkningspris och utminuteringspris på spritdrycker (jfr s. 84) innebar sålunda en icke obetydlig sänkning av utskänkningspriserna. Ett fullständigt slopande av utskänkningsskatten på spritdrycker var även föremål för övervägande vid detta tillfälle, men det ansågs icke möjligt att i sådant fall upprätthålla en önskvärd prisrelation till svagare drycker. Samtidigt slopades dock som förut har nämnts utskänkningsskatten på starkvin. Något ingrepp gjordes ej i restauratörernas rätt att själva bestämma utskänkningspriserna på viner. De har därigenom haft möjlighet att konkurrera med privata festvåningar genom att erbjuda låga utskänkningspriser på vin. Av viss betydelse för konkurrensproblemet är den ändring i öff, som år 1957 antogs av riksdagen och som innebar, att personalmatsalar, i vilka rätt till ölservering erhålles efter särskild anmälan till länsstyrelsen, i likhet med vad som tidigare föreskrivits i fråga om kollektivhusmatsalar, undantogs från förtärings- och förvaringsförbuden. Detta medförde emellertid ingen rubbning i förut gällande förbud mot att upplåta personalmatsal till utomstående. 1957 års ändring aktualiserades av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning, som därvid hänvisade till att ifrågavarande lokaler ganska allmänt användes för firmafester, representation o. dyl. Gällande bestämmelser hade visat sig medföra vissa olägenheter för företag, som bemödat sig om att följa föreskrifterna. Det framhölls även, att kontrollen över förbudens efterlevnad inom sådana lokaler mötte vissa svårigheter. Finansministern (prop. 1957: 143 s. 83) erinrade om, att företagsledningarna och arbetstagarorganisationerna hade ett gemensamt intresse av att nykterhet, ordning och trevnad rådde i personalmatsalarna. Häri låge den viktigaste garantin för att olämplig rusdrycksförtäring icke ägde rum i sådana lokaler. — I Nöff är kravet på anmälan slopat när det gäller utskänkning i personal-

107 matsal. I sak innebär detta icke någon annan ändring än att myndigheterna icke hålles underrättade om inrättandet av personalmatsalar. Denna omständighet är av betydelse i den mån lokalerna kan komma att upplåtas till utomstående, då ju förbuden, såsom förut nämnts, träder i kraft. 1953 års utskänkningsvinstkommittés

förslag

Med lagstiftningens nuvarande konstruktion har det som framgår av det förut sagda i vissa fall varit svårt att med bestämdhet avgöra huruvida förbuden varit tillämpliga eller icke. I syfte att ge lagstiftningen en klarare innebörd föreslog 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956:56) att förbuden skulle anknytas till serveringsrörelse i stället för till utskänkning samt att förbuden sålunda skulle utsträckas till att gälla i varje lokal, som organiskt tillhör en restaurangrörelse, samt i s. k. privata festvåningar, som upplåtes för servering av måltider vid festtillfällen. I fråga om sistnämnda lokaler skulle förbuden gälla vare sig måltiden tillhandahölles av lokalens innehavare eller av en särskilt anlitad restauratör eller annan företagare. Det sagda skulle i lika mån gälla alla samlingslokaler — även folkets hus och bygdegårdar -— där restaurangrörelse varaktigt eller tillfälligt bedrives. Någon förtäring av medhavda rusdrycker skulle överhuvud icke få förekomma inom dessa lokaler, utan så snart förtäring av sådana drycker var avsedd att äga rum borde utskänkningsrättighet sökas i form av antingen tillstånd till årsutskänkning eller rätt till tillfällig utskänkning enligt 33 § Rff. Med hänsyn till konstruktionen av gällande försäljningsförordningar — Rff, Öff och Aff — ansåg utredningen det icke möjligt att i dessa förordningar införa bestämmelser, som icke ägde samband med utskänkningsrörelse. De nya stadgandena ansågs därför böra intagas i en särskild förordning, som stadgade förtärings- och förvaringsförbud oberoende av huruvida utskänkning förekomme eller ej. Samtidigt skulle de gällande bestämmelserna om förtärings- och förvaringsförbud i de tre försäljningsförordningarna upphävas. Vid anmälan av den proposition till riksdagen, vari utskänkningsvinstkommitténs förslag behandlades (prop. 1957:94), uttalade departementschefen (s. 113) att de sålunda föreslagna skärpningarna skulle skapa bättre möjligheter att motverka de påtalade olägenheterna. Verkningarna kunde emellertid komina att sträcka sig längre än som i och för sig vore motiverat. De föreslagna bestämmelserna skulle sålunda även komma att träffa den verksamhet med anordnande av privata fester som för närvarande i lagliga former bedreves i folkets hus och bygdegårdar. Denna verksamhet ansåg departementschefen utan tvivel fylla ett legitimt behov. Härtill korarae — något som bestyrktes av erfarenheterna från de dittillsvarande bestämmelsernas tillämpning — att de avsedda skärpningarna knappast kunde väntas komma att möta förståelse från allmänhetens sida, varigenom kontrollen

108 skulle ytterligare försvåras. Å andra sidan syntes de föreslagna bestämmelserna icke utesluta möjligheter till kringgående. Departementschefen ansåg sig därför icke kunna tillstyrka kommitténs förslag på denna punkt, men uttalade att de problem, som sammanhängde med konkurrensen från festvåningarna, i stället borde angripas genom en minskning av prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker, varom förslag samtidigt framlades. Riksdagen anslöt sig till denna uppfattning. Bevillningsutskottet (BevU 1957: 43 s. 44), som erinrade om att frågan om de berörda förbudens omfattning varit föremål för ingående prövning från riksdagens sida så sent som i samband med 1954 års stora nykterhetspolitiska reform, ansåg icke de framlagda förslagen innebära någon mer tillfredsställande lösning än den som då genomfördes. Det kunde således icke anses rimligt kräva att rätt till tillfällig utskänkning jämlikt 33 § Rff skulle utverkas i samtliga fall då privata fester ägde rum på offentliga lokaler och själva måltiden serverades på särskild beställning. De svårigheter att i praktiken upprätthålla förbuden, som sammanhängde med de relativt små kontrollmöjligheterna och allmänhetens bristande förståelse för bestämmelsernas tillämpning, skulle enligt utskottets mening också starkt öka om förslagen genomfördes.

Förbudens betydelse för de allmänna

samlingslokalerna

Den av utskänkningsvinstkommittén föreslagna skärpningen av förtäringsoch förvaringsförbuden strandade alltså bl. a. på de speciella hänsyn man ansåg sig böra visa mot den verksamhet med anordnande av privata fester, som bedrives av folkets hus och bygdegårdar. Enligt 1959 års samlingslokalutredning (stencilerat betänkande) finnes i vårt land f. n. ca 900 folkets hus och G00—700 bygdegårdar. Samtliga bygdegårdar och det övervägande flertalet (87 procent) av folketshuslokalerna ä r belägna på landsbygden. Någon tillnärmelsevis fullständig statistik över lokalernas användning finnes däremot icke. Samlingslokalutredningen redovisar endast en kommunenkät, avseende tiden oktober 1958—april 1959 och omfattande landsbygden i Kronobergs, Västmanlands och Västerbottens län. Enligt denna undersökning skulle i genomsnitt 37,6 procent av folketshuslokalerna och 32,2 procent av bygdegårdarna med viss regelbundenhet och i nämnvärd omfattning användas för familjefester. Lokalerna användes dessutom för sammankomster av ideell, facklig och politisk art samt för filmförevisningar och danstillställningar. Det genomsnittliga antalet familjefester per månad för samtliga lokaler var mycket litet och varierade mellan 0,2 och 0,8. Utskänkningsutredningen har hos motsvarande riksorganisationer, Folketshusföreningarnas riksorganisation och Bygdegårdarnas riksförbund, hemställt om närmare upplysningar rörande förekomsten av fester med för-

109 taring av rusdrycker samt om de särskilda problem eller svårigheter som förtärings- och förvaringsförbuden i sin nuvarande utformning kan ha medfört för föreningarna. Därvid har följande meddelats. På flertalet av folketshuslokalerna förekommer regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker. Reguljär restaurangrörelse förekommer i cirka 125 folkets hus. Av dessa är omkring 50 belägna i städerna. De lokaler, som användes vid fester av olika slag, har i regel förbindelse med de lokaler som användes för regelbunden serveringsrörelse (genom låsbar d ö r r ) . Sedan möjlighet att anordna tillfällig utskänkning enligt 33 § Rff införts, synes föreningarna i stor utsträckning ha begagnat sig härav. Meningarna synes emellertid vara delade om värdet av denna reform. Vissa föreningar framhåller, att övergången från okontrollerad förtäring av medhavda spritdrycker till regelrätt utskänkning befrämjat nykterheten och trevnaden, medan andra menar att festhyresgästerna endast förflyttat sig till mera okontrollerade fria lokaler. Viss enighet synes däremot råda om att deklaration och redovisning av utskänkningsskatt innebär ett »onödigt» merarbete och att denna skatt bör helt slopas. Från Bygdegårdarnas riksförband föreligger mera detaljerad statistik beträffande lokalernas användning. Enligt svaren på en i maj 1959 av förbundet utsänd rundskrivelse, vilken besvarades av 427 av samtliga 433 anslutna föreningar, skulle hela antalet bygdegårdar i landet, vars föreståndare mer ä n 25 gånger årligen serverar mat eller dryck till sådana som hyr lokalen, stanna vid 26. Vid endast tio av dessa har mat serverats mer än 50 gånger under året. Nio av de sistnämnda ligger i Skåne. Endast ett fåtal föreningar har heltidsanställd vaktmästare. Förbundet framhåller, att det endast i undantagsfall finnes någon restaurang eller gästgivargård inom en bygdegårds publikområde. Bygdegårdarna ligger nämligen så gott som undantagslöst på den rena landsbygden. Det finnes ingen bygdegård i någon stad och endast ett fåtal är belägna i tätorter. Enligt förbundets statistik anordnades under år 1958 sammanlagt 3 185 familjefester och 1 796 större enskilda föreningsfester. Förstnämnda antal motsvarar 0,4 tillfällen per lokal och månad, vilket innebär god överensstämmelse med den nyssnämnda, av samlingslokalutredningen redovisade kommunenkäten. I detta sammanhang må erinras om att förbundet i sitt remissyttrande •över utskänkningsvinstkommitténs förslag avböjde att uttala sig om utskänkningsskattens vara eller icke vara. Det fanns endast en till förbundet ansluten bygdegård, som drev restaurangrörelse och som följaktligen kunde beröras av denna skatt. De familjefester, som anordnas i bygdegårdarna, kunde beräknas varken komma att öka eller minska efter ett slopande av skatten, eftersom det med ytterst få undantag icke funnes några restauranger inom bygdegårdarnas publikområden. Förbundet framhöll vidare, ;att det med bygdegårdar avsåge endast sådana lokaler, som ägdes antingen

110 av kommuner eller av föreningar som vore bildade på grundval av Bygdegårdarnas Riksförbunds normalstadgar. Utöver dessa bygdegårdar i egentlig mening funnes ett mindre antal lokaler, vilka ägdes av en enskild förening eller kanske av en enskild person, som också kallade sina lokaler för bygdegårdar. Enligt förbundets mening vore det möjligt att bland dessa »bygdegårdar» fanns sådana där man ansåg det besvärligt att driva lokalen som samlingslokal och i stället hyrde ut densamma till en »källarmästare». Dessa lokaler sades som regel ha endast namnet gemensamt med de verkliga bygdegårdarna.

KAPITEL 5

Utskänkning av spritdrycker u t a n måltidstvång

Inledning Strävandena att minska alkoholförtäringens skadliga verkningar genom föreskrifter om måltidstvång och tillhandahållande av mat vid utskänkning är av gammalt datum. Bestämmelser härom finnes meddelade alltsedan början av 1800-talet. Den nuvarande föreskriften att lagad mat skall vara att tillgå vid utskänkning har gällt oförändrad sedan år 1885. Till motverkande av den s. k. disksupningen, d. v. s. brännvinsförtäring utan samband med måltid, antogs samtidigt en föreskrift att utskänkning av brännvin å sön- och helgdagar skulle i allmänhet vara tillåten endast vid måltider åt spisande gäster. Sistnämnda bestämmelse gällde sedan oförändrad fram till år 1919, men de lokala utskänkningsbolagen skärpte efter hand måltidstvånget inom sina olika försäljningsområden. Enligt en år 1910 verkställd utredning hade disksupningen fullständigt avskaffats å vederbörande systembolags egna utskänkningsställen i Stockholm och å ett flertal andra platser. I 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning förbjöds utskänkning av alla slags rusdrycker till andra än spisande gäster generellt å sön- och helgdagar samt före klockan 3 eftermiddagen å andra dagar. Under trycket av den då rådande kristiden hade emellertid under åren 1917 och 1918 betydligt hårdare restriktioner införts inom både utminuteringen och utskänkningen. Därvid föreskrevs bl. a. generell begränsning av den kvantitet spritdrycker som fick utskänkas till en och samma gäst. De gynnsamma verkningar i nykterhetshänseende, som krisrestriktionerna visade sig medföra, föranledde att liknande bestämmelser föreskrevs även då de speciella kristidsförhållandena icke längre nödvändiggjorde dylika inskränkningar. Med ingången av år 1919 började tillämpas vissa av kontrollstyrelsen meddelade föreskrifter om måltidstvång och kvantitetsbegränsning vid utskänkning av spritdrycker och starkvin. Dessa bestämmelser förblev i stort sett gällande så länge restriktionssystemet ägde bestånd. I samband med den år 1954 beslutade försäljningsreformen uppställdes den principen att andra generella restriktioner än sådana, som har en klart nykterhetsfrämjande verkan, icke skulle bibehållas eller införas. De skulle därtill vara väl motiverade och till sin innebörd så klara som möjligt; deras efterlevnad borde kunna effektivt kontrolleras. Sedan motbokssystemet

112 slopats, fanns icke anledning att bibehålla kvantitetsbegränsningarna inom utskänkningen. Det skulle i stället ankomma på restauratören att på eget ansvar avgöra hur mycket som borde serveras varje gäst. Den andra klassiska svenska utskänkningsrestriktionen, måltidstvånget, bibehölls däremot tills vidare, dock endast vid utskänkning av spritdrycker och för den nya drycken starköl. Måltidstvånget för starköl upphävdes emellertid fr. o. m. den 1 juli 1957. Gällande bestämmelser Enligt gällande författningsbestämmelser, som återfinnes i 46 § Rff, må utskänkning av spritdrycker äga rum endast i samband med måltid. Vin och starköl är däremot undantagna från måltidstvång. Måltiden i fråga behöver icke nödvändigtvis bestå av lagad mat utan kan utgöras av t. ex. smörgåsar. Vid utskänkning i allmänhet gäller dock att lagad mat skall vara att tillgå. Undantag från sistnämnda föreskrift är medgivet endast vid utskänkning av vin som äger rum i samband med servering av konditorivaror. Enär måltidstvång icke gäller vid utskänkning av vin, får detta undantagsstadgande, som är tillämpligt endast beträffande vinkonditorier, tolkas så, att konditorigäst som vill beställa vin icke behöver beställa även konditorivaror för att få vinet serverat. Tillämpningsföreskrifter till bestämmelserna angående måltidstvånget meddelas av kontrollstyrelsen, som bl. a. har att fastställa lägsta pris på sådan måltid som måste serveras för att utskänkning av spritdrycker skall få förekomma. Styrelsen har senast genom cirkulär den 27 augusti 1957 utfärdat föreskrifter angående måltidspris vid utskänkning av spritdrycker att gälla fr. o. m. den 1 oktober 1957. Däri anges bl. a., att måltiden skall finnas upptagen på den allmänna matsedeln och till där angivet pris vara tillgänglig även för gäster, som icke beställer spritdrycker eller spritdrinkar. I måltidspriset får icke inräknas betalning för drycker av något slag. Priset på måltid, som berättigar till utskänkning av spritdrycker och spritdrinkar, skall enligt cirkuläret utgöra minst 1 krona 50 öre. Måltidstvånget omfattar alla slag av spritdrycker, följaktligen även blandningar av spritdrycker och andra varor, såsom spritdrinkar och groggar. Det före den 1 oktober 1955 gällande undantaget från måltidstvånget beträffande lättgroggar har slopats.

Anordnande av försöksverksamhet med måltidsfri

spritutskänkning

Det kunde ha förefallit mera överensstämmande med den nya principen om frihet under ansvar att i 1954 års lagstiftning slopa måltidstvånget även i fråga om spritdrycker, men finansministern ansåg att en sådan reform endast kunde ske steg för steg och hänvisade därvid till att denna restrik-

113 tion under årtiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utformning (prop. 1954: 151 s. 394). För att bättre kunna bedöma vilka förutsättningar som skulle kunna finnas för att i en framtid slopa måltidstvånget och vilka konsekvenser detta skulle kunna tänkas få ur nykterhets- och trivselsynpunkter förordades att en försöksverksamhet med spritutskänkning utan måltidstvång skulle igångsättas. Förslag till sådan försöksverksamhet hade i december 1953 avgivits av särskilt tillkallade sakkunniga (stencil). Riksdagen beslöt att måltidsfri spritutskänkning försöksvis skulle anordnas (SärskU 1954: 1 s. 117). Enligt bestämmelserna i deras fr. o. m. den 1 juli 1957 gällande lydelse må Kungl. Maj:t beträffande viss ort eller visst område medge undantag från stadgandet om måltidstvång. En förutsättning för att sådant undantag skall kunna medges är att fullmäktige i kommunen icke motsatt sig att försöksverksamhet anordnas inom kommunen. I december 1955 tog Kungl. Maj:t initiativ till påbörjande av den avsedda försöksverksamheten och fastställde därvid försökens omfattning samt de villkor som skulle gälla för densamma. I enlighet med vad som förutsattes vid riksdagsbehandlingen av frågan om sådan försöksverksamhet har verksamheten bedrivits i olika etapper och därvid successivt utvidgats. Den första etappen, som tog sin början den 1 juli 1956, avsågs skola omfatta endast några mindre och medelstora orter med någorlunda väl avgränsat uppland. Med anledning härav utvaldes, efter hörande av fullmäktige i respektive kommuner, ett 50-tal restauranger i Borgholm, Visby jämte Slite köping, Simrishamn, Höganäs jämte Brunnby och Väsby kommuner, Varberg, Strömstad, Borås, Karlstad jämte Hammarö köping samt Östersund jämte Frösö köping. Fullmäktige i Växjö begagnade sin vetorätt till att motsätta sig ifrågasatt försöksverksamhet i denna stad. Storstäderna med deras speciella problem berördes alltså icke av denna första etapp, vilken endast avsåg att utröna om en måltidsfri spritutskänkning överhuvud läte sig genomföra utan risker ur nykterhetssynpunkt. Med den andra etappen, som tog sin början den 1 januari 1958, utvidgades verksamheten till att beröra elva län. Den kom därvid att omfatta inalles 96 kommuner, varav 32 städer, däribland storstäderna Göteborg och Malmö. Till en tredje etapp kan hänföras dels Stockholms stad, dels vissa kommuner i Stockholms och Norrbottens län, vilka tillkom den 1 juli 1959 respektive den 1 december 1959. Avsikten var att försöken fr. o. m. den andra etappen skulle omfatta några relativt stora sammanhängande områden. Detta har dock endast delvis kunnat genomföras, beroende på att omkring halva antalet kommuner begagnat sin vetorätt. Detta har särskilt varit fallet med landskommunerna. Sistnämnda förhållande belyses av följande sammanställning avseende de län, i vilka samtliga kommuner, där årsutskänkning av spritdrycker före8—104919

114 kommer, beretts tillfälle att taga ställning till frågan om eventuell försöksverksamhet. Redovisningen avser i förekommande fall kommunernas senast intagna ståndpunkt.

Län i vilka samtliga kommuner med spriträttigheter hörts

Kommuner där fullmäktige Kommuner där fullmäktige icke avstyrkt avstyrkt Städer

Stockholms stad Stockholms Östergötlands Gotlands Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Örebro Kopparbergs Västernorrlands Norrbottens

1 9 4 1 4 9 4 4 2 1 3 2 Summa

44 Landskommuner

S:a

1 12 8 2 19 46 7 6 3 1 3 4

3 4 1 15 37 3 2 1

— —

Städer

Landskommuner

S:a

2 3

10 1

12 4

— — .—

—

—

1 3 4 5 2 3

14 6 12 10 4 7 10 5

14 6 13 13 8 12 12 8

I två av länen, nämligen Örebro och Kopparbergs, ansågs bortfallet av kommuner genom det kommunala vetot vara så betydande eller de bortfallna kommunerna så väsentliga att försök i de tillstyrkande kommunerna skulle lämna alltför ringa erfarenhet och dessa län uteslöts därför helt. En fullständig förteckning belysande fullmäktiges ställningstaganden i de kommuner, som ansetts kunna ifrågakomma för försöksverksamheten, meddelas i bilaga 3. Denna redovisning omfattar även antalet restauranger av olika slag i de aktuella kommunerna. Bland de kommuner som ingår i försöksverksamheten märkes två kommuner i Malmöhus län samt en kommun i Göteborgs och Bohus län, vilka först avgivit avstyrkande yttranden men senare lämnat medgivanden. Däremot har ingen av de kommuner, som från början tillstyrkt försöksverksamhet, sedermera ändrat sitt beslut. Försöksverksamheten berör för närvarande 14 län, nämligen de i tabellen nämnda med undantag av Örebro och Kopparbergs län samt dessutom Kalmar, Älvsborgs, Värmlands och Jämtlands län. Sammanlagt är 45 av rikets 133 städer och 69 av dess 898 landskommuner inbegripna. Härvid bör dock observeras att endast en stad men 668 landskommuner saknar årsutskänkningstillstånd för spritdrycker. Sammanlagda befolkningen i försökskommunerna utgör ca 35 procent av totalbefolkningen i landet. I dessa kommuner finnes 452 spritrestauranger med årsrättigheter eller 51 procent av samtliga 879 dylika restauranger.

115 Speciella villkor för försöksverksamheten I de fall Kungl. Maj:t sålunda medgivit, att utskänkning av spritdrycker må äga r u m utan iakttagande av det i 46 § Rff föreskrivna måltidstvånget, har särskilda villkor föreskrivits. Dessa har f. n. följande lydelse. 1. Det ankommer på restauratör att vid utskänkning utan samband med måltid tillse, att urvalet av drycker är sådant, att de särskilda krav som med hänsyn till nykterhet, ordning och trevnad bör uppställas på restaurangrörelsen icke eftersattes. Brännvin, akvaviter och genever samt gin i outspätt eller oblandat skick må icke serveras utan samband med måltid. 2. Måltidsfri utskänkning må äga rum inom de utrymmen i restaurang, som vederbörande restauratör och intendent för utskänkningsärenden i samråd bestämmer. Uppgift å dylika utrymmen skall intagas i mellan restauratören och Nya systemaktiebolaget gällande överlåtelsekontrakt. 3. Det erhållna medgivandet må icke av restauratören utnyttjas i reklamsyfte. 4. Det åligger restauratören att i den ordning kontrollstyrelsen bestämmer lämna uppgifter rörande försöksverksamhetens bedrivande samt att i övrigt medverka vid undersökningar angående dess verkningar i ekonomiskt och socialt hänseende. Med avseende på den första etappen av försöksverksamheten gällde härutöver en föreskrift, att den måltidsfria spritutskänkningen företrädesvis skulle bedrivas inom kafélokal eller särskilt avdelat utrymme i varje restaurang. Dessa utrymmen skulle bestämmas av vederbörande restauratör och intendent för utskänkningsärenden i samråd. I vissa fall avdelades för detta ändamål några bord i matsalen, i andra fall ett särskilt rum. Det befanns emellertid att denna begränsning till kafélokal eller särskilt avdelat utrymme var obehövlig och medförde komplikationer i skilda hänseenden och den slopades därför bland de av Kungl. Maj :t föreskrivna villkoren för försökens andra etapp. I vissa fall fanns särskilda baravdelningar redan inrättade, antingen i en särskild lokal eller som del av matsal, och då föll det sig naturligt att även utan särskilda föreskrifter förlägga den måltidsfria spritutskänkningen till dessa avdelningar. Även i andra fall kunde det framstå som fördelaktigt för restauratören att till vissa bord eller viss del av restaurangen kunna hänvisa icke spisande gäster. Var däremot efterfrågan på måltidsfri utskänkning liten, fanns icke anledning till några särskilda arrangemang, utan restaurangen i dess helhet kunde i så fall användas för detta ändamål. Som framgår av de föreskrivna villkoren inbegripes icke brännvin och vissa därmed jämställda spritdrycker i försöksverksamheten. Denna omfattar däremot konjak, whisky, likör, punsch o. dyl. samt spritdrinkar och groggar. Det bör understrykas, att varje restauratör själv äger avgöra huruvida och i så fall i vilken omfattning han önskar begagna sig av lämnat medgivande till måltidsfri spritutskänkning.

116 Erfarenheter av försöksverksamheten Uppgiften att följa utvecklingen av den pågående försöksverksamheten har i första hand åvilat kontrollstyrelsen. Styrelsen har i detta syfte genom särskilt utfärdade anvisningar till utskänkningsintendenterna anmodat dessa att redogöra för sina iakttagelser och till styrelsen inkomma med de förslag som kan ha föranletts av utvecklingen. Sedermera har utskänkningsutredningen direkt från intendenterna infordrat yttranden över försöksverksamheten. Enligt av kontrollstyrelsen i mars 1958 från utskänkningsintendenterna infordrade uppgifter bedrevs försöksverksamheten under vintern 1958 vid inalles 214 restauranger, varav 180 med utskänkning till allmänheten, 16 med klubbutskänkning och 18 med utskänkning endast till slutna sällskap. Vid ytterligare 40 utskänkningsställen hade måltidsfri spritutskänkning varit medgiven men icke förekommit. Ett flertal restauranger hade tillämpat särskilda inskränkningar i fråga om den måltidsfria utskänkningen av spritdrycker. Dessa inskränkningar hade gällt: 1. Begränsning till viss del av restaurangen. 2. Måltidstvång i samband med dans eller under vissa veckodagar. 3. Begränsning av de utskänkta kvantiteterna. Av de 180 restaurangerna med utskänkning till allmänheten var det endast 138 som bedrev förevarande verksamhet i hela restaurangen. Undantagen, som tillkommit i samråd med vederbörande intendent, avsåg i en del fall en till restaurangen hörande trädgård eller del av denna. Vid danskvällar tillämpades i regel måltidstvång, åtminstone i själva danslokalen. Dessutom hade 28 restauranger tillämpat måltidstvång både lördagar och söndagar, 21 endast söndagar och 3 endast lördagar. Av de förstnämnda hade en dessutom haft måltidstvång måndagar och fredagar efter kl. 19. Måltidstvångets bibehållande under lördagar och söndagar motiverades av vederbörande restauratörer med dels ekonomiska skäl, dels nykterhetshänsyn. I det senare fallet uppgavs åtgärden vara riktad mot ett visst gästklientel, som normalt icke frekventerar restaurangerna under veckan utan besöker dessa först då tillgång till utminuteringssprit icke längre finnes och som erfarenhetsmässigt visat sig vara ett mindre önskvärt klientel i samband med den måltidsfria spritutskänkningen. Några restauranger hade infört speciella restriktioner beträffande dryckesurval och kvantiteter. Sålunda serverades på vissa restauranger spritdrycker endast i samband med alkoholfri dryck, såsom vatten eller kaffe. Såvitt framgick av de inhämtade uppgifterna, serverades icke på någon restaurang, som lämnat uppgift om kvantitetens storlek, större kvantitet per glas än 8 cl. Vissa restauranger hade maximerat den totala kvantitet spritdrycker som utan samband med måltid fick serveras en och samma gäst. Maximikvantiteten varierade från 4 till 24 cl. De flesta restaurangerna

117 syntes dock icke tillämpa några särskilda regler beträffande de kvantiteter som utan samband med måltid fick utskänkas per gång eller per gäst. Sedermera av kontrollstyrelsen infordrade uppgifter rörande 43 säsongföretag, som tillkommit under sommaren 1958, visade att 39 av dessa utnyttjat medgivandet till måltidsfri spritutskänkning. Av dessa hade 33 bedrivit försöksverksamheten inom samtliga lokaler. Av utredningen framgick vidare, att sommarrestaurangerna i regel tillämpade supétvång under danskvällarna, men att de för övrigt endast i ringa utsträckning tillämpade sådana restriktioner, som ovan redovisats för vissa av helårsrestaurangerna. I några fall förekom måltidsfri spritutskänkning i en baravdelning, samtidigt som man i den övriga delen av restaurangen tillämpade supétvång i samband med dans. Därvid hade i ett fall den måltidsfria spritutskänkningen begränsats till drinkar och groggar. Vid 15 sommarrestauranger, på vilka dans i regel icke förekom, sades överhuvudtaget inga särskilda inskränkningar ha tillämpats beträffande den måltidsfria spritutskänkningen. I några fall motiverades detta med att efterfrågan på sådan utskänkning var obetydlig. Detta gällde särskilt företag, vilka huvudsakligen karaktäriserades som familjehotell eller eljest frekventerades huvudsakligen av turister, vilka där kunde komma i åtnjutande av helpension. Ifrågavarande utskänkning på sommarrestaurangerna hade i allmänhet icke föranlett någon anmärkning i nykterhetshänseende. Undantaget utgjordes av en restaurang med drinkbar och synes närmast ha föranletts av att baren hade en särskild ingång vid sidan av restaurangens huvudingång. Efter framställning av vederbörande intendent stängdes den särskilda ingången till baren och därmed upphörde de påtalade missförhållandena. I övrigt hade icke konstaterats någon försämring i avseende på nykterhet, ordning och trevnad på sommarrestaurangerna som följd av den måltidsfria spritutskänkningen. I skrivelse till vederbörande utskänkningsintendenter den 30 november 1959 anhöll utskänkningsutredningen att senast den 1 april 1960 få taga del av deras och — i den mån så läte sig göra — av de olika restauratörernas uppfattning om utvecklingen, sådan den dittills gestaltat sig. I skrivelsen framhölls bl. a., att restaurangrörelsen i allmänhet, sådan den nu bedrives, i stort sett uppbyggts på tillhandahållandet i första hand av måltider, men att efter restriktionssystemets slopande en uppdelning av verksamheten kommit till stånd, i det att allt fler restauranger öppnat s. k. drinkbarer. Denna tendens syntes ha förstärkts av försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning av spritdrycker. Intendenterna anmodades även uttala sig rörande villkoren för ett definitivt slopande av måltidstvånget i framtiden. Svaren skulle grundas på de iakttagelser, som redan gjorts eller kunde komma att göras under de närmast följande månaderna.

118 Sedermera har utskänkningsutredningen berett intendenterna tillfälle att inkomma med kompletterande yttranden i den mån utvecklingen av den måltidsfria utskänkningen gav anledning därtill. Det material utredningen genom intendenterna fått till sitt förfogande täcker härigenom tiden intill februari 1961. Sammanfattningsvis framgick av de inkomna svarsskrivelserna att den måltidsfria spritutskänkningen i allmänhet icke fått någon större omfattning och att den — bortsett från vissa snabbt övervunna övergångssvårigheter — icke medfört några svårbemästrade problem för restauratörerna. Ingen av intendenterna har framfört några betänkligheter mot måltidstvångets definitiva slopande med bibehållande i huvudsak av de föreskrifter som gäller för den nuvarande försöksverksamheten. En närmare redogörelse för svaren på de olika frågorna lämnas i det följande. Dessförinnan må dock anföras vissa uppgifter angående den nuvarande förekomsten av drinkbarer. Vid 1960 års utgång fanns vid spritrestaurangerna i landet anordnade sammanlagt 152 barer, varav 48 i vanlig matsal och 104 i särskilt avgränsad lokal. Av samtliga barer var 130 belägna på sådana orter, där försöksverksamhet med måltidsfri spritutskänkning medgivits. De tre största städerna svarade för sammanlagt 57 barer. I de övriga städerna fanns 69 och i köpingar och landskommuner sammanlagt 26 barer. Redan innan den måltidsfria utskänkningen aktualiserats, hade några restauranger anordnat särskilda baravdelningar. Till dessa avdelningar, där luncher, mindre måltider och smårätter serverades, förlades sedan försöksverksamheten påbörjats i huvudsak den måltidsfria utskänkningen. De flesta restauranger uppges göra inskränkningar i den måltidsfria utskänkningen, när dans eller varieté anordnas. Dessa inskränkningar består i allmänhet av supé- eller complétvång och i vissa fall av särskild entréeller kuvertavgift. Dessa inskränkningar, som närmast torde syfta till att finansiera musik och annan underhållning, omfattar i de flesta fall restaurangens samtliga serveringslokaler, sålunda även eventuell drinkbar. Undantag har i allmänhet gjorts för sådana avdelningar, som icke har inre förbindelse med den eller de lokaler, där dans eller varieté varit anordnad. Det har förekommit att man låst dörren mellan baren och matsalen, där dansen försiggått, och då tillämpat mattvång i matsalen men ej i baren. Om baren ligger på visst avstånd från danslokalen och även eljest, då m a n av ekonomiska eller andra skäl ej ansett sig ha anledning att göra några inskränkningar, har man bibehållit den måltidsfria utskänkningen i barerna även under danskvällar och i samband med varietéunderhållning. Vid sådana tillfällen har en ökad tillströmning av ungdom och kvinnliga gäster till barerna kunnat förmärkas. Denna utveckling har väckt betänkligheter hos vissa intendenter. Enligt några intendenter synes barerna, framför allt under danskvällar och lördagskvällar även då dans ej anordnats, ha utövat en betydande

119 dragningskraft på yngre publik. Detta har på sina håll medfört vissa svårigheter för restauratörerna vid sovring av publiken. Därmed är dock icke sagt att det just är möjligheten till måltidsfri spritutskänkning som lockar. Snarare torde lockelsen ligga hos baren som sådan. En intendent uttrycker saken så, att problemet ligger icke i frågan måltidsfri eller icke måltidsfri utskänkning utan snarare i frågan drinkbar eller icke drinkbar. Barernas särskilda dragningskraft kan antagas ligga i den speciella miljö som skapas av lokalens ofta påkostade inredning. Sålunda finner en intendent det uppenbart, att barerna blivit populära och att de mest frekventeras av personer som strävar efter att vara mondäna och att personer med sådan läggning torde vara vanligare bland yngre än bland äldre. En annan intendent h a r funnit, att de yngre gästerna kanske i någon mån flyttat från matsal till bar, där sådan finnes nyinrättad. Ungdomen torde nämligen tilltalas mer av en modern bar i dunklare belysning än av en stor stel matsal med vita dukar och skarp belysning. Den vill gärna intaga en »litet vårdslöst slängig attityd», och detta tycker den sig lättare kunna göra i en bar än i en matsal. Ehuru vissa intendenter iakttagit en viss nytillströmning av gäster, har dock en fråga om baravdelningarna tillfört restaurangerna nya gäster, som regelbundet frekventerar dessa avdelningar för måltidsfri utskänkning, antingen besvarats nekande eller lämnats obesvarad. Någon utpräglad skillnad i gästsammansättningen mellan barerna och restaurangmatsalarna i allmänhet säges icke heller föreligga. Några intendenter framhåller, att en eventuell förändring av gästklientelets sammansättning knappast kan väntas framträda förrän på något längre sikt. I barerna synes den måltidsfria utskänkningen företrädesvis avse drinkar. Groggdrickandet anses däremot vara på avskrivning, vilket flera intendenter finner vara en utveckling till det bättre, då groggdrickande ofta får en prägel av omåttlighet. Vid vissa barer serveras endast s. k. korta drinkar. Den aktuella modedrycken anges vara »whisky on the rocks», d. v. s. whisky med is. I de egentliga restaurangmatsalarna har någon ändring i gästfrekvens och gästsammansättning i allmänhet icke kunnat iakttagas sedan försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning påbörjades. Slopandet av ett måltidstvång på lägst 1 krona 50 öre kunde knappast väntas medföra någon ändring i dryckesvanorna i den riktningen, att de brännvinsdrickande gästerna på en restaurang i större utsträckning skulle övergå till att bli groggdrickare. Det anses snarare ha verkat så, att de gäster, som vant sig vid att dricka grogg, slutat att beställa mat till spriten efter måltidstvångets upphävande. P å några restauranger, som ej har särskild drinkbar, synes dock en mindre ökning av antalet »groggäster» ha inträffat. Det torde därvid mest röra sig om manlig ungdom, som önskar förtära rusdrycker före besök på danslokaler eller dansbanor. Enligt vad intendenterna inhämtat från vederbörande restauratörer skul-

120 le den måltidsfria utskänkningen icke ha medfört några särskilda problem, om man undantager det förhållandet att när de måltidsfria spritdrinkarna började utskänkas en del mindre önskvärda element drogs till barerna. Genom sovring av gästerna, bl. a. genom höjning av åldersgränsen över 18 år för tillträde till baren och krav på legitimation i tveksamma fall eller genom införande av mattvång under vissa dagar, har detta problem kunnat bemästras. Som redan nämnts har vissa företag även funnit skäl begränsa den kvantitet spritdrycker, som utan samband med måltid får utskänkas till en och samma gäst. Några ytterligare kvantitetsbegränsningar, utöver dem som gällt från början och som redovisats till kontrollstyrelsen i mars 1958, synes dock icke ha införts. Snarare anses behovet av sådana restriktioner ha minskat. Flertalet intendenter anser att de nuvarande föreskrifterna beträffande den måltidsfria utskänkningen är nödvändiga även efter ett definitivt slopande av måltidstvånget. Någon skärpning av föreskrifterna anses däremot icke erforderlig. Egentligt brännvin borde även i fortsättningen få serveras endast i samband med måltid. I detta sammanhang har dock sex intendenter ifrågasatt ändamålsenligheten av föreskriften att gin, vilken spritdryck huvudsakligen användes till grogg, icke får serveras i outspätt eller oblandat skick. Syftet med detta förbud torde ha varit att förhindra att gin användes som ersättning för brännvin. Efterlevnaden av förbudet säges ej varit helt tillfredsställande, men å andra sidan har ingenting framkommit som tyder på att det angivna syftet blivit åsidosatt, eftersom gästerna själva regelmässigt ombesörjer utspädningen i de fall groggen serveras oblandad. Två intendenter har därutöver förordat att även genever, som är något alkoholsvagare än gin, måtte få utskänkas i oblandat skick utan samband med måltid.

Försöksverksamhetens inverkan på nykterhetstillståndet Med hänsyn till vad som upplysts om allmänhetens jämförelsevis ringa intresse för den måltidsfria utskänkningen och erfarenheterna av denna finnes knappast anledning antaga att försöksverksamheten skulle ha avsatt några spår i fylleristatistiken. I tabell 16 har sammanställts av kontrollstyrelsen från polismyndigheterna infordrade uppgifter om antalet omhändertaganden under tiden den 1 januari 1956—den 31 december 1960 i de städer som omfattas av försöksverksamheten. I tabellen har genom tvärstreck markerats tidpunkten för påbörjandet av försöksverksamheten med den måltidsfria utskänkningen inom de olika försöksstäderna. Det bör beaktas, att fyllerifrekvensen varierar med årstiderna och att siffran för andra halvåret i allmänhet är högre än motsvarande siffra för första halvåret. Siffrorna ger icke något stöd åt ett antagande att försöksverksamheten skulle ha medfört försämrat nykterhetstillstånd. Tvärtom har antalet om-

121 Tabell 16. Antal omhändertaganden för fylleri i de städer där försöksverksamhet med måltidsfri spritutskänkning bedrivits Etapp II Tid

Etapp III

Etapp I Göteborg Övriga

Summa

Stockholm

Övriga

Summa

Samtliga städer i riket

1956 1—2 kv. 3—4 kv.

2 597 2 947

5 777 5 934

14 640 16 288

47 380

12 938

1 895 1 758

13 386

10 354

14 696

51 654

1957 1—2 kv. 3—4 kv.

2 250 2 704

9 473 9 061

5 386 5 998

14 859 15 059

14 150 14 455

1 838 1 796

15 988 16 251

48 498 50 798

1958 1—2 kv. 3—4 kv.

2 207 2 532

8 280 9 450

5 300 5 459

13 580 14 909

13 891

14 329

1 319 1 715

15 210 16 044

44 415 48 176

1959 1—2 kv. 3—4 kv.

2 196 2 525

8 945

5 214 5 564

14 159

12 900 12 612

1 491 1 405

14 391

44 427

15 041

14 017

46 395

1960 1—2 kv. 3—4 kv.

2 245 2 562

8 727

5 162 5 812

13 889 15 450

10 659 12 902

1 310 1 602

11 969 14 504

41 319 48 041

8 863

9 477

9 638

händertaganden mestadels varit mindre efter försöksverksamhetens påbörjande än under motsvarande tid året före i såväl försöksstäderna som städerna i allmänhet. Denna nedåtgående tendens, som närmast får ses mot bakgrunden av den efter år 1956 minskade spritdrycksförsäljningen utminuteringsvis, bröts under andra halvåret 1960, då en uppgång inträffade jämfört med andra halvåret 1959. Uppgången var dock relativt sett något mindre i försöksstäderna än i rikets städer i övrigt. Avslutningsvis bör framhållas, att siffrorna i fylleristatistiken påverkas av flera olika faktorer och att det i allmänhet är mycket svårt, för att icke säga omöjligt, att särskilja effekten av någon enstaka faktor.

Självbetjäning vid utskänkning av rusdrycker Traditionellt har i vårt land utskänkning av rusdrycker i regel ägt rum genom servering vid bord av särskild serveringspersonal. Även om gästerna i viss utsträckning betjänat sig själva beträffande mat, såsom då allmänt smörgåsbord tillhandahållits, har i allmänhet serveringspersonal anlitats för servering av drycker av olika slag. De i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning intagna bestämmelserna om måltidstvång och kvantitetsbegränsning, vilka bibehölls i stort sett oförändrade fram till den 1 oktober 1955, förutsatte praktiskt taget anlitandet av särskild serveringspersonal, som kunde kontrollera vad varje särskild gäst förtärde på restaurangen. På vissa restauranger av enklare typ och utan rätt till rusdrycksutskänkning, såsom personalmatsalar och mjölkbarer, har däremot självbetjäningsprincipen allmänt tillämpats under många år. Syftet därmed torde ha varit att möjliggöra snabbare servering till lägre priser.

122 I och med kvantitetsbegränsningarnas slopande den 1 oktober 1955 och måltidstvångets följande successiva avveckling öppnades möjligheten till införande av självbetjäningsprincipen även på rusdrycksrestaurangerna. Flera olika faktorer torde ha medverkat till en utveckling i denna riktning, bl. a. den ökade konkurrensen mellan restaurangföretagen, förändringar i allmänhetens konsumtionsvanor och de ökade personalkostnaderna. Även möjligheten till tidsbesparing torde ha spelat in, särskilt på restauranger med många lunchgäster. Av viss betydelse i sammanhanget torde vidare ha varit att man på senare år inom detaljhandeln i övrigt i tämligen stor utsträckning infört självbetjäningsprincipen. Denna princip har därigenom på ett annat sätt än tidigare kommit att ingå i det allmänna medvetandet. Till följd av dessa förhållanden har i vårt land införts en ny typ av för självbetjäning inrättade restauranger, s. k. grillbarer eller liknande. Dessa barer har ofta en sådan standard att rusdrycksutskänkning ansetts kunna ifrågakomma. I sådana fall har de tillerkänts rätt att utskänka vin och starköl eller endast vin (före den 1 juli 1957) eller endast starköl (efter nämnda d a t u m ) . Hade möjlighet funnits före den 1 juli 1957 att meddela utskänkningstillstånd för endast starköl, är det troligt att så skulle ha skett i viss utsträckning. Härigenom skulle sannolikt en begränsning av antalet vinrättigheter för restauranger av denna typ ha ernåtts. I några fall har restauranger av den traditionella typen, d. v. s. med uteslutande bordsservering, ändrats om till grillbarer eller i varje fall försetts med särskilda bardiskar i syfte att kunna tillämpa självbetjäningsprincipen. I den mån dessa restauranger tidigare haft rätt att utskänka rusdrycker av olika slag, har denna rätt icke rubbats av omändringen. Restauratörerna har nämligen haft fria händer att omändra sina en gång godkända utskänkningslokaler på olika sätt och följaktligen även att bygga om dem till grillbarer eller liknande. De har icke ens varit skyldiga att göra anmälan om förändringen till systembolaget. I några fall har dock, sedan under hand överenskommelse därom träffats med vederbörande intendent för utskänkningsärenden, i överlåtelsekontraktet intagits bestämmelser om att utlämning av rusdrycker till gästerna skall ske genom särskild serveringspersonal. Självbetjäningsprincipen har då genomförts endast beträffande andra varor än rusdrycker, d. v. s. mat, alkoholfria drycker och öl. Ett allmänt restaurangbolag hade redan under motbokstiden infört självbetjäningsprincipen på några av sina enklare spritrestauranger. Denna tilllämpades därvid i fråga om alla varor som tillhandahölls i restaurangen, följaktligen även spritdrycker. Under senare år har därutöver några förutvarande folkrestauranger gjorts om till grillbarer eller liknande. I den mån självbetjäning i fråga om spritdrycker förekommer, tillämpas denna endast i samband med utlämning av måltider, varvid dock gäst som redan ätit k a n få konjak eller likör till kaffet. Dessa restauranger har alltså genom restaurangbolagets eget föranstaltande ställts utanför den pågående försöksverksamheten med utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång.

123 F r å n bolagets sida har framhållits, att utvecklingen på de restauranger respektive restaurangavdelningar, som omändrats på angivet sätt, varit utpräglat gynnsam; man säljer förhållandevis mera mat och mindre spritdrycker än före omändringen och vissa mindre önskvärda gäster har försvunnit. Viss försiktighet har dock ansetts påkallad, när det gäller självbetjäning i fråga om spritdrycker, och man har därför uppställt den regeln, att varje gäst skall själv vid bardisken avhämta den sprit han vill ha. Man anser sig därmed ha tillräcklig garanti för att spritdrycker icke utlämnas till berusade eller minderåriga personer. Självfallet måste dessutom viss övervakning av lokalen anordnas antingen från bardisken eller genom rörlig personal, t. ex. hovmästare. Flertalet av grillbarerna är emellertid privata företag och utskänker i allmänhet icke spritdrycker utan endast vin och starköl eller endast starköl. I några fall står s. k. allmännyttiga kafébolag som ägare. Restauranger av här ifrågavarande typ förekommer framför allt i Stockholm. I syfte att förhindra medförandet från lokalen av utskänkt vin tillämpas på dessa grillbarer i Stockholm efter överenskommelse med intendenten för utskänkningsärenden i regel den ordningen att vin utskänkes endast i glas eller karaff. Därmed anser m a n sig även i möjligaste mån h a motverkat risken för överdriven konsumtion och missbruk. Har en vanlig restaurangmatsal försetts med en bardisk, kan det förekomma att självbetjäning tillämpas i full omfattning endast under lunchen och att bardisken under eftermiddagen och kvällen användes endast för utlämning av drinkar e. d. Det kan vidare förekomma, att självbetjäning från bardisk tillämpas endast beträffande en del av matsalen. Särskilda bord finnes i sådana fall reserverade för de gäster som önskar bli serverade på vanligt sätt.

KAPITEL 6 Meddelande av tillstånd till utsträckt tid, d a n s och varietéföreställning

Den kommunala vetorättens utveckling Enligt 1855 års brännvinsförsäljningsförordning, som innehåller grunden till den nuvarande, i huvudsak restriktiva försäljningspolitiken, gällde, att länsstyrelserna icke fick lämna tillstånd till inrättande av nya eller bibehållande av gamla utminuterings- och utskänkningsställen för brännvin, om kommunala organ — i stad magistrat och stadens äldste samt på landet sockenstämma och sockennämnd — avstyrkt ansökan därom. Meningen med denna vetorätt var »att de vältänkande och kloke bland församlingarnas och kommunernas invånare måtte kunna från den mindre stadgade delen av befolkningen avlägsna lockelser och tillfällen till missbruk av starka drycker» (BevU 1853—1854). Dessa bestämmelser bars fram av de starka nykterhetssträvandena under denna tid. Uppenbarligen var man främmande för tanken, att lokala försäljningsförbud kunde förlora sin väsentliga betydelse genom att handeln utsträcktes över de kommunala gränserna. Under de följande decennierna inriktade sig de nykterhetsintresserade på att ytterligare utbygga den kommunala vetorätten genom att överflytta magistratens och kommunalnämndens medbestämmanderätt till stadsfullmäktige eller allmän rådstuga i stad samt kommunalstämma på landet. Dessa reformer genomfördes också år 1877 i fråga om landsbygden och år 1895 för städernas del. Genom antagandet av 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning utökades kommunernas medbestämmanderätt väsentligt, i det att de jämväl fick rätt att med bindande verkan för länsstyrelsen föreslå inskränkningar i fråga om rusdrycksförsäljningens bedrivande. Deras befogenhet utökades sålunda till att omfatta grunderna för försäljningsställenas förläggning, på vilka tider och hur försäljningen skulle bedrivas, o. s. v. Kommunernas medbestämmanderätt var nu mycket omfattande och gällde alltjämt både utminutering och utskänkning. Kommunerna var dock ej inkopplade på frågan om anordnande av dans och varietéföreställningar i samband med rusdrycksutskänkning. Båda dessa kombinationer var i princip förbjudna, men länsstyrelsen kunde för särskilda tillfällen medgiva undantag.

125 Under 1920-talet uppkom starka meningsbrytningar om lämpligheten av att bibehålla den kommunala vetorätten i denna vidsträckta form. Då denna diskussion i det väsentliga alltjämt äger aktualitet, må här återges 1928 års rusdryckslagstiftningsrevisions sammanfattning av densamma (SOU 1934: 39 s. 261). Till stöd för den gällande ordningen hava anförts bland andra följande synpunkter. Vetorätten har så småningom blivit fast rotad i svensk tradition och rättsuppfattning och har möjliggjort åtskilliga nykterhetsgagnande åtgärder, som eljest icke skulle kunnat genomföras. Den medgiver också en sådan tilllämpning av försäljningslagstiftningen, som är anpassad efter den på olika orter skiftande inställningen till nykterhetsfrågan. Vetorättens utvidgning till att avse närmare villkor för försäljningens bedrivande har ock möjliggjort praktisk prövning av olika uppslag i fråga om begränsning av försäljningens skadliga verkningar. Slutligen har vetorätten varit ägnad att inom kommunerna skapa en känsla av ansvar för upprätthållandet av de inskränkande föreskrifter, som kommit till stånd på kommunernas eget initiativ. Å andra sidan har anmärkts mot den kommunala vetorätten, såsom den hittills utvecklats, att tillämpningen av densamma i vissa fall förhindrat inrättande av försäljningsställen, beträffande vilka förelegat ett mera allmänt intresse inom kontrollområdet, samt att de kommunala myndigheterna stundom utnyttjat sin ifrågavarande befogenhet för att gynna kommunala särintressen av ekonomisk art. Framförallt har emellertid kritiken riktats däremot att den kommunala medbestämmanderätten åstadkommit ojämnhet och olikformighet i fråga om lagstiftningens tillämpning i olika delar av landet samt i vissa fall medfört lokala inskränkningar, som icke visat sig möjliga att genomföra i tillämpningen. Den vidsträckta kommunala självbestämmanderätten har ock ansetts leda till en icke gagnelig politisering av nykterhetsfrågan. Som en följd av kritiken befanns lämpligt att i samband med antagandet av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning slopa kommunernas bestämmanderätt i fråga om utminuteringen och inskränka densamma inom utskänkningen. I sistnämnda hänseende skulle kommunerna visserligen som förut i allmänhet kunna förhindra att utskänkning anordnades inom deras områden, men möjlighet tillskapades att i fråga om turistorter medgiva utskänkning även i strid med kommunernas uttalade vilja (turistutskänkning). Antagandet år 1954 av den nu gällande nykterhetslagstiftningen medförde ytterligare inskränkningar i den kommunala vetorätten på utskänkningens område. I enlighet med principen att frångå vissa restriktioner och lägga ett ökat ansvar på den enskilde tillerkändes fullmäktige befogenhet att vid tillstånds- eller dispensgivningen föreskriva särskilda villkor och inskränkningar endast när så befanns påkallat i det enskilda fallet. På ett speciellt område skedde emellertid år 1954 en utökning av den kommunala vetorätten. I syfte att motverka alkoholförtäring bland ungdomen liksom också ett alltför nöjesbetonat restaurangliv fick kommunerna befogenhet att med för länsstyrelserna bindande verkan uttala sig om medgivande av undantag från förbuden mot utskänkning i samband med dans och varieté.

126 Kommunernas nuvarande inflytande på

utskänkningstillstånden

Enligt de meddelade direktiven har utredningen haft att överväga möjligheterna till förenklingar av förfarandet vid meddelande av tillstånd till utsträckt utskänkningstid samt utskänkning i samband med dans- och varietéf öreställningar. Utredningen skulle därvid bl. a. undersöka, om fördelar kunde vinnas genom begränsning av den kommunala vetorätten på detta område. För att underlätta bedömningen av denna fråga redogöres i det följande för kommunernas inflytande överhuvud på utskänkningstillstånden. Den som vill bedriva års utskänkning av rusdrycker äger jämlikt 27 § Rff att före varje oktrojperiods början göra anmälan därom hos intendenten för utskänkningsärenden i länet, vilken därefter jämlikt 28 § Rff införskaffar erforderlig utredning. Därvid skall länsnykterhetsnämnden, polismyndigheten och fullmäktige i vederbörande kommun höras. Fullmäktige skall i sin tur höra kommunens nykterhetsnämnd. Slutligen skall intendenten även höra den rådgivande nämnd, som i varje län skall finnas anknuten till detaljhandelsbolaget. Fullmäktige i vederbörande kommun är sålunda obligatorisk remissinstans i ärenden om utskänkningstillstånd. Huvudbestämmelserna rörande den kommunala medbestämmanderätten återfinnes i 31 § Rff. Enligt vad däri stadgas äger kommunernas fullmäktige vetorätt i fråga om all tillståndsbunden utskänkning med undantag av turistutskänkning (34 §), som kan medgivas av Kungl. Maj :t även mot kommuns önskan, samt trafikutskänkning (35 §), som är helt undantagen från kommunalt inflytande. Har kommun sålunda avgivit ett avstyrkande yttrande, utgör detta hinder för länsstyrelsen att meddela tillstånd. Fullmäktige behöver icke ange några skäl för sitt beslut. Skulle det oaktat ett avstyrkande yttrande stödjas av en motivering, är hållbarheten i de anförda skälen utan betydelse. Yttrandet måste dock innebära ett klart avstyrkande. I annat fall har veto ej ansetts föreligga mot meddelande av utskänkningstillstånd. Vetorätten kommer till uttryck även däri att utskänkningsställenas antal ej får sättas högre än vad fullmäktige förordat. Ej heller får utskänkningsställe förläggas till del av kommun, där fullmäktige föreslagit förbud mot utskänkning. Fullmäktiges avstyrkande är bindande för länsstyrelsen och med undantag för turistutskänkning även för Kungl. Maj :t. Tillstyrkes den gjorda anmälan utan förbehåll eller krav på inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande, har länsstyrelsen däremot fri prövningsrätt. Därest fullmäktige tillstyrker en rättighetsanmälan och därvid uppställer villkor vartill de saknar befogenhet (se nedan), får beslutet icke vetokaraktär, d. v. s. villkoret betraktas som obefintligt och anmälan anses tillstyrkt. Ytterligare en form av kommunal medbestämmanderätt kommer till synes i den initiativrätt beträffande inrättande av nya utskänkningsställen

127 inom kommunen som tillagts fullmäktige i det fall detalj handelsbolaget icke gjort ansökan om utskänkningstillstånd. Fullmäktige äger i sådant fall att i bolagets ställe hos länsstyrelsen ansöka om tillstånd (29 § andra stycket). En förutsättning för sådan ansökan från kommunens sida är dock, att vederbörande restauratör hos intendenten anmält att han önskar bedriva utskänkning. Om bolaget begränsat en ansökan om fullständig utskänkningsrätt till att avse en vin- och starkölsrättighet, kan fullmäktige ansöka att tillståndet skall utvidgas att avse även spritdrycker. Vidare äger fullmäktige när som helst hos länsstyrelsen ansöka om tillstånd till tillfällig utskänkning (29 § fjärde stycket). Kommun har också möjlighet att med bindande verkan föreslå inskränkande föreskrifter i fråga om utskänkningsrörelses bedrivande (31 § andra stycket). Såsom exempel på dess befogenheter i sistnämnda hänseende kan nämnas möjligheten att begränsa ett utskänkningstillstånd till att avse endast vin och starköl eller utskänkning till endast slutna sällskap samt rätten att förbjuda utskänkning i vissa lokaler inom en restaurang och att angiva tidigare stängningstid än den i Rff generellt fastställda. I den mån sådana inskränkningar föreskrives, skall de vara förestavade av särskilda förhållanden. 1954 års riksdag (SärskU 1954: 1 s. 101) underströk, att kommunerna borde begagna ifrågavarande befogenheter med varsamhet och endast när särskilda omständigheter i ett enskilt fall gåve anledning därtill. Kommunernas nu nämnda befogenheter ingår i vetorätten. Har komm u n föreslagit sådana inskränkningar beträffande utskänkningen, får länsstyrelsen icke meddela utskänkningstillstånd utan att samtidigt fastställa inskränkningarna. Vissa områden, bl. a. måltidstvång, tiden för utskänkningens början, kvantitetsbegränsningar och utskänkningsåldern, har undantagits från kommunernas bestämmanderätt. Försöksverksamhet med utskänkning av spritdrycker utan samband med måltid har dock ej kunnat anordnas i de fall fullmäktige i kommunerna avgivit avstyrkande yttranden (jfr kapitel 5). Fullmäktige kan icke heller föreskriva kategoriklyvning i avseende på ekonomiska eller sociala förhållanden beträffande de personer, till vilka utskänkning får äga rum. Kommun äger icke föreskriva vilken person som skall handha utskänkningen och är vidare förhindrad föreskriva villkor som ej har karaktär av inskränkningar i fråga om rörelsens bedrivande, exempelvis om anställande av viss personal (såsom t. ex. hovmästare och ordningsvakter) vid ett utskänkningsställe. Det må anmärkas, att såväl remissförfarandet, med ett obligatoriskt hörande av ett flertal myndigheter, som kommunernas direktivrätt i lika mån gäller årsutskänkning och tillfällig utskänkning, i senare fallet dock endast beträffande utskänkning till allmänheten. För utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap (33 §) tillämpas ett i hög grad förenklat förfaringssätt. Därvid erfordras icke något remissförfarande, enär detalj-

128 handelsbolaget genom författningsbestämmelsen tillagts rätt till sådan utskänkning och befogenhet att efter prövning i varje särskilt fall överlåta denna rätt på annan. I samband med den av utskänkningsintendenterna ombesörjda förberedande remissbehandlingen av föreliggande anmälningar om utskänkningstillstånd har kommunerna att för varje oktrojperiod taga ställning även till frågor om stadigvarande behov av utsträckt utskänkningstid (47 § 3 mom.) och om regelbundet anordnad underhållning av visst slag (52 § 2 mom. andra stycket). Utan särskilt tillstånd (varietétillstånd) får nämligen jämlikt 52 § 1 mom. icke förekomma annan underhållning än sång, konsert, uppläsning, radio, television el. dyl. 1 samtliga dessa tillståndsfrågor skall polismyndigheten höras. Vidare skall intendenten jämlikt 53 § ge fullmäktige tillfälle att med avseende på den kommande oktroj perioden avge yttrande rörande grunderna för medgivande av tillfällig utsträckning av utskänkningstiden (47 § 4 mom.), utskänkning i samband med danstillställning för allmänheten (51 §) samt undantagsvis för särskilt tillfälle utskänkning i samband med offentlig föreställning (52 § 2 mom. tredje stycket). Observeras bör, att kommunernas inflytande i de tre sistnämnda fallen avser utsträckning av utskänkningsrätten utöver vad som eljest är medgivet. Slutligen skall fullmäktige beredas tillfälle att yttra sig angående den omfattning, i vilken enligt fullmäktiges mening rätt till tillfällig utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap enligt 33 § bör överlåtas. Yttrande av sistnämnda slag är dock ej bindande för detaljhandelsbolaget. Bestämmelsen i 53 § innebär icke ett obligatoriskt hörande av alla kommuner före varje oktroj periods början. Intendenten utväljer de kommuner, där de fall som avses i paragrafen kan tänkas bli aktuella. Har kommun beretts tillfälle att yttra sig men ej begagnat sig därav, behöver ej nytt tillfälle till yttrande lämnas, när ett aktuellt fall uppstår i kommunen. Å andra sidan skall givetvis varje kommun, som förut ej haft tillfälle att yttra sig, ges möjlighet därtill, innan medgivande lämnas.

Utskänkningstiderna I 47 § 1 mom. Rff föreskrives, att rusdrycker ej må utskänkas före klockan 12 å söckendagar samt ej före klockan 13 å sön- och helgdagar. Denna bestämmelse är av absolut natur och kan icke ändras i någondera riktningen av de tillståndsgivande myndigheterna. Däremot står det givetvis en restauratör fritt att påbörja utskänkningen vid en senare Lidpunkt än klockan 12 respektive klockan 13. Utskänkningen skall i regel avslutas senast klockan 22 (47 § 2 m o m . ) . Länsstyrelsen äger dock, när särskilda förhållanden påkallar detta, föreskriva tidigare tidpunkt för utskänkningens avslutande (38 och 43 §§).

129 Har kommunen i samband med oktrojprövningen framlagt sådant förslag, är länsstyrelsen, enligt vad förut sagts, bunden därav. Initiativ kan även tagas av länsstyrelsen själv eller av utskänkningsintendenten. Utskänkning som avses i 33 § får dock utan särskilt medgivande fortgå till klockan 1 på natten, utan att kommunen därvid äger föreskriva tidigare tidpunkt för utskänkningens upphörande. Motsvarande generella utsträckning gäller ej för de vanliga restaurangernas festvåningar, för vilka erfordras särskilt medgivande av länsstyrelsen till utsträckt tid. Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan 22, kan medgivande härtill lämnas i samband med utskänkningstillståndet eller, då sådant behov yppas under oktroj perioden, genom beslut efter särskild ansökan (47 § 3 mom. Rff). Senare tidpunkt för utskänkningens avslutande får ej bestämmas än vad fullmäktige förordat. Detta innebär, att fullmäktige kan helt förhindra varje generell förlängning av utskänkningstiden. Den omfattning i vilken länsstyrelserna jämlikt nyssnämnda författningsrum för år 1960 föreskrivit tidigare stängning respektive lämnat medgivande till utsträckt utskänkningstid för restauranger eller restaurangavdelningar med årsutskänkning till allmänheten framgår av tabell 17. För jämförelse mellan olika län hänvisas till bilaga 4. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter klockan 22 eller efter den eljest bestämda tiden, äger enligt 47 § 4 mom. Rff polismyndigheten lämna medgivande därtill. Sådant medgivande må dock ej lämnas i strid med de grunder fullmäktige eller länsstyrelsen kan ha bestämt. Kommunen skall här icke yttra sig i varje särskilt fall; detta skulle tynga och Tabell 17. Senaste tidpunkt för utskänkning till allmänheten under år 1960 Antal restauranger eller restaurangavdelningar Spritrestauranger Utskänkningen skall upphöra klockan

Hela antalet Städer

15.00 19.00 19.30 20.00 20.30 21.00 22.00 22.30 23.00 23.30 24.00 0.30 1.00 Summa %—10i919

Landsbygd

Därav med säsongutskänkning Städer

1 3 88 2 34 61 183 17 128 518

Städer

Landsbygd

Starkölsrestauranger

Städer

Landsbygd

— —

Landsbygd

Vinrest auranger

.— — —

70 4 76 24 66

.

— — .—

1 249 3 32 8 13

169 5 35 20 32 2 40

—

.—

—

—

1 3 33 5 6

—

14 4 20

.

1 1 1 1 25

130 fördröja förfarandet. Därför skall intendenten, som förut nämnts, i god tid före varje oktrojperiods början lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att avge yttrande bl. a. angående de grunder, enligt vilka medgivande till utsträckt tid vid enstaka tillfälle må lämnas. Inkomna yttranden överlämnas därefter av intendenten till länsstyrelsen, som skall meddela polismyndigheterna erforderliga anvisningar för utövande av den beslutanderätt som ankommer på dem. Om kommunens förslag enligt länsstyrelsens uppfattning leder till en alltför frikostig praxis, kan länsstyrelsen föreskriva snävare regler. Har länsstyrelsen åter en välvilligare inställning än kommunen, blir kommunens åsikt avgörande. Den mening som är mest restriktiv blir sålunda avgörande för polismyndighetens möjlighet att meddela dispens. Tillstånd av polismyndigheten erfordras även om utskänkning enligt 33 § undantagsvis skall pågå efter klockan 1 på natten. Från utskänkningsintendenterna har utredningen inhämtat upplysningar angående de grunder kommunernas fullmäktige jämlikt 53 § Rff föreskrivit för medgivande av utsträckt tid för utskänkning vid särskilt tillfälle. Uppgifterna avser oktrojperioden den 1 oktober 1957—den 30 september 1961. Vad först angår de 132 städer som beretts tillfälle att yttra sig (endast Djursholm saknade utskänkningsställe), har icke mindre än 54 helt underlåtit att avge yttrande. Därtill kommer 18 städer som endast hänvisat till förutvarande -ppaxis, d.,v, s. i a l l m ä n h e t e n ordiyn,g ,som tillämpats • före den 1 oktober 1955. Av de återstående har 32 nöjt sig med att förorda vissa klockslag för utskänkningens upphörande. Detta klockslag varierar mellan 24 och 2 och med 1 som vanligast förekommande tidpunkt; 17 av de 32 städerna medgav undantagsvis ytterligare utsträckning av tiden med i allmänhet en hel timme eller (i sex fall) till icke närmare angiven tidpunkt. Två städer har ej tillåtit utsträckt tid utöver vad som stadigvarande medgivits. Återstående 26 städer har uppställt mera specificerade villkor för medgivande av utsträckt tid vid särskilda tillfällen. Man har därvid ansett att sådant medgivande företrädesvis bör lämnas i samband med vissa helger (sex städer) eller till slutna sällskap (fem städer) eller göras beroende av huruvida offentlig dans anordnas eller ej (fem städer). Slutligen förekommer ett antal kombinationer av olika villkor (tio städer), varvid förutom de nämnda omständigheterna även veckosluten och yrkeskategorier med oregelbundet kvällsarbete blivit beaktade. Av de landskommuner, som tillfrågats i ämnet, har flertalet icke avgivit något yttrande. Detta gäller även de 178 kommuner i vilka årsutskänkning av spritdrycker till allmänheten förekommer. Endast fyra av dessa har helt motsatt sig att utsträckt tid medges, medan 35 angivit bestämda klockslag på liknande sätt som vissa städer. Av de övriga har 14 kommuner medgivit

131 utsträckt tid vid vissa helger och tre respektive två kommuner för slutna sällskap respektive i samband med dans. De landskommuner, i vilka endast begränsade utskänkningsrättigheter förekommer, har i ännu mindre utsträckning uttalat sig i ämnet. Anmärkas må slutligen, att sammanlagt 37 landskommuner, varav 23 med spritutskänkning till allmänheten, avgivit yttrande endast i allmänna ordalag och utan att sålunda förorda några bestämda inskränkningar i polismyndighetens befogenhet att lämna medgivande till utsträckt tid. En sammanställning av kommunernas sålunda avgivna yttranden meddelas i bilaga 5.

Utskänkning i samband med offentlig dans Den hittillsvarande lagstiftningen

Förbudet mot rusdrycksutskänkning i samband med offentlig dans infördes genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning och var i första hand riktat mot vissa s. k. danssalonger, å vilka vid ifrågavarande tid osedlighet och missförhållanden i nykterhetshänseende framträtt i ganska stor utsträckning. Däremot förekom då knappast någonsin dans på egentliga restauranger. Sedan med stöd av förbudet utskänkningen på de nämnda danssalongerna upphört, kom det att tillämpas endast på vanliga restauranger. Dispens från förbudet kunde emellertid meddelas av länsstyrelserna. Redan rusdryckslagstiftningsrevisionen (SOU 1934:39 s. 369) kunde konstatera, att undantag från förbudet meddelats i »synnerligen stor omfattning». Det vore därför »knappast försvarbart att bibehålla en föreskrift med karaktär av undantagsbestämmelse, då den i tillämpningen förvandlats till allmän regel». Enligt revisionens mening hade man närmast att välja mellan två nya alternativ. Enligt det ena skulle man upphäva länsstyrelsernas rätt att medgiva undantag från förbudet annat än möjligen i alldeles speciella fall och sålunda borttaga möjligheten att anordna utskänkning och dans samtidigt. Den motsatta utvägen skulle bestå däri, att man direkt medgåve bedrivandet av utskänkning i samband med danstillställningar, eventuellt med den begränsning som kunde finnas lämplig. Av dessa båda alternativ kunde det förstnämnda enligt revisionens mening knappast komma i allvarlig åtanke redan av den anledningen att det bland allmänheten ansågs finnas ett mycket starkt intresse för dans å restauranger. Skulle förbudet helt genomföras eller dispensmöjligheterna i väsentlig grad beskäras, finge man räkna med en uppblomstring av de nämnda danssalongerna, nattklubbar o. d. med åtföljande överträdelser av förtärings- och förvaringsförbuden. Under hänvisning till att offentlig danstillställning fick anordnas endast efter tillstånd av polismyndighet fann sig revisionen böra förorda en så-

132 dan jämkning av bestämmelserna, att särskilt medgivande icke längre skulle erfordras för att bedriva utskänkning i samband med offentlig danstillställning å lokal som huvudsakligen vore avsedd för restaurangrörelse. Mot revisionens förslag i denna del reserverade sig tre ledamöter, vilka hävdade att länsstyrelserna i klar motsättning till lagstiftarens mening nyttjat rätten att medgiva undantag till att införa ett regelrätt tillståndsförfarande. Reservanternas uppfattning var »att restaurangdansen skapade alkoholvanor och alkoholförbrukning hos många, som eljest helt skulle underlåtit att dricka», och att de nya dansföretag, som kunde väntas komma att uppstå efter ett förbjudande av restaurangdansen, icke skulle komma att bli någon hemvist för olaga handel. Förbudet borde därför bibehållas med möjlighet till dispens endast på synnerliga skäl och vid enstaka danstillställning. Revisionens förslag upptogs i propositionen nr 242 till 1937 års riksdag. Riksdagen ställde sig därvid närmast på reservanternas ståndpunkt. Bevillningsutskottet anförde, att enligt dess mening de gällande bestämmelserna om utskänkning i samband med danstillställning av myndigheterna på vissa håll tillämpats på ett sätt, som kunde giva anledning till allvarliga erinringar. För framtiden måste anses önskvärt att tillstånd till dans i samband med utskänkning å restaurang meddelades med större urskillning och varsamhet än som dittills skett. Särskilt fann utskottet det icke vidare böra ifrågakomma att medgivande lämnades för viss tidsperiod utan angivande av de särskilda dagar då dans skulle äga rum. Då det för tillgodoseende av dessa synpunkter icke ansågs vara tillräckligt att lägga avgörandet enbart i polismyndighetens hand, ville utskottet för sin del förorda sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag att för utskänkning i samband med dans å restaurang alltjämt skulle erfordras medgivande från länsstyrelsens sida. Resultatet blev att de gamla bestämmelserna bibehölls med den ändringen, att dispens skulle kunna lämnas för »särskilda fall» i stället för vid »särskilt tillfälle». Krav på förbudets effektivisering restes senare vid olika tillfällen. Sålunda konstaterade den s. k. snabbutredningen i sitt betänkande angående nykterhetstillståndet under krigsåren (SOU 1944:3 s. 200—215), att dispensgivningen tilltagit och att man i dåvarande läge — med stark tillströmning av gäster till spritrestaurangerna och en oroväckande stegring av könssjukdomarna — borde helt stoppa restaurangdans i samband med utskänkning. Även ungdomsvårdskommittén (SOU 1945: 22 s. 308) gick på denna linje. Vid 1946 års riksdag väcktes motioner (I: 212 och II: 343) om viss ändring i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning i syfte att öka det kommunala inflytandet på utskänkning i samband med restaurangdans. Bevillningsutskottet, som inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrel-

133 sen och kontrollstyrelsen, anförde i sitt utlåtande bl. a. följande (BevU 1946: 33 s. 5). Socialstyrelsen har framhållit, att länsstyrelsernas tillståndsgivning i förevarande avseende sedan lång tid tillbaka varit ojämn och att de meddelade tillstånden på sina håll torde ha varit långt talrikare än som motsvarade lagstiftarens ursprungliga intentioner. Utskottet, som helt ansluter sig till det vid 1937 ärs riksdag gjorda uttalandet om önskvärdheten av att tillstånd till dans i samband med utsträckning å restaurang meddelas med urskillning och varsamhet, finner de av socialstyrelsen sålunda påpekade bristerna vid tillämpningen av gällande bestämmelser betänkliga. Såsom framhållits av kontrollstyrelsen i likaledes avgivet yttrande torde kommunerna få anses äga speciella förutsättningar för att bedöma, i vad mån särskilda bestämmelser äro påkallade med avseende på omfattningen och villkoren för anordnande av restaurangdans, kombinerad med utskänkning. Det torde därför vara ett rimligt krav, att i fall, då fullmäktige ansett sig böra förorda vissa regler för tillständsgivningen, dessa regler skola •— liksom redan nu är förhållandet beträffande av fullmäktige förordade grunder för tillfällig utsträckning av utskänkningstiden — bliva för länsstyrelsen bindande. Ehuru utskottet fann skäl tala för en lagändring i den av motionärerna åsyftade riktningen, föreslog det dock riksdagen att i avvaktan på de förslag som väntades från 1944 års nykterhetskommitté icke vidtaga någon åtgärd i anledning av motionerna. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag. I sitt betänkande (SOU 1952:54 s. 300) konstaterade 1944 års nykterhetskommitté, att rätt till utskänkning vid danstillställningar beviljats i så stor utsträckning att danskvällarna på inånga håll knappast längre hade den karaktär av undantag som gällande bestämmelser otvivelaktigt syftat till. På de flesta orter förekom dock restaurangdans i samband med rusdrycksutskänkning tämligen sällan. Genom särskilda undersökningar ansåg kommittén sig ha funnit, att restaurangdansen hade betydelse för kvantitativt tämligen begränsade kategorier. Enligt kommitténs mening borde dans i samband med rusdrycksutskänkning icke ges ökad betydelse i det moderna nöjeslivet. Undantag från dansförbudet borde därför medgivas med större försiktighet än dittills. Väsentligen i syfte att vinna garantier för en återhållsammare tillståndsprövning föreslog kommittén i likhet med motionärerna vid 1946 års riksdag att den kommunala representationen skulle äga fastställa allmänna grunder för beviljande av tillstånd att utskänka rusdrycker vid danstillställning. Nykterhetskommitténs förslag upptogs i propositionen 1954: 151 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken m. m. Finansministern anförde därvid bl. a. (s. 443). De olägenheter, som är förknippade med restaurangdansen, synes icke böra överdrivas. Det kan emellertid icke förbises att denna nöjesform kan innebära viss fara för utbredning av alkoholförtäring bland ungdomen. Det torde därför vara befogat att bibehålla gällande förbud. Kommitténs åsikt att medgivande till undantag bör lämnas med större försiktighet än hittills torde ävenledes vara väl-

134 grundad. Beträffande kommitténs förslag att införa kommunalt veto må framhållas att hithörande frågor synes i väsentlig mån besläktade med de ordningsoch nykterhetsfrågor som i övrigt ligger under kommunens bestämmanderätt. Jag kan därför biträda kommittéförslaget även i denna del. Såsom kommittén föreslagit bör kommunen icke höras i varje särskilt fall utan före varje oktrojperiods början erhålla tillfälle att ange grunder för tillståndsgivningen. Genom införandet av det kommunala vetot skulle enligt propositionen i de flesta fall garantier skapas för en återhållsam dispensgivning. Riksdagen, som beslöt i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag, underströk att beträffande restaurangdansen en något restriktivare dispensgivning borde äga rum och delade finansministerns uppfattning att införandet av kommunal vetorätt skulle utgöra en viss garanti härför (SärskU 1954: 1 s. 135). Gällande ordning

I 51 § Rff stadgas förbud mot utskänkning av rusdrycker vid offentlig danstillställning. Förbudet gäller icke blott lokal eller plats, där tillställningen äger rum, utan också annan därmed i inre förbindelse stående lokal. Undantag från förbudet, d. v. s. rätt till utskänkning i samband med danstillställning för allmänheten, kan beviljas av vederbörande polismyndighet, som därvid har att iakttaga de grunder för dispensgivningen fullmäktige i kommunen eller länsstyrelsen kan ha bestämt. Om fullmäktige motsatt sig utskänkning i samband med offentlig dans, kan följaktligen något undantag ej medges. Kommunen kan eljest bestämma att offentlig dans i samband med rusdrycksutskänkning får äga rum exempelvis endast visst antal dagar i veckan eller månaden eller att endast viss eller vissa restauranger kan erhålla medgivande därtill. Om kommunen anser att dans i samband med spritutskänkning icke bör få förekomma, kan den göra sitt tillstyrkande beroende av att vid danstillställningen serveras endast svagare rusdrycker. Fullmäktiges yttrande angående grunderna för ifrågavarande dispensgivning skall enligt 53 § Rff av intendenten inhämtas i god tid före varje oktrojperiods början. På grundval av dessa yttranden har länsstyrelsen att utarbeta anvisningar till polismyndigheterna för utövande av den beslutanderätt som ankommer på dem. Länsstyrelsen kan därvid, om den finner att kommun visat för liten återhållsamhet, intaga en mera restriktiv hållning än denna. Därest länsstyrelsen, såsom i vissa fall förekommit, icke meddelar några särskilda anvisningar, får polismyndigheten handlägga ifrågavarande ärenden under iakttagande av vad fullmäktige uttalat. Har fullmäktige icke avgivit något yttrande, har länsstyrelsen givetvis fria händer att meddela de anvisningar den finner erforderliga. Om en restauratör med fullständiga rättigheter förbinder sig att under danskvällar icke utskänka spritdrycker, kan hans ansökan om undantag

135 från förbudet — inom ramen för vad fullmäktige medgivit — bedömas välvilligare och medgivande lämnas efter mindre stränga grunder än som eljest tillämpas. För offentliga danstillställningar fordras enligt 1956 års allmänna ordningsstadga tillstånd av polismyndigheten. Då dessa ärenden ofta är förenade med prövning av fråga om utsträckt utskänkningstid, finns alltså förutsättning för att alla hithörande ärenden blir behandlade i ett sammanhang. Utskänkningsutredningen har på samma sätt som i fråga om medgivande till utsträckt tid för rusdrycksutskänkning inhämtat upplysningar om de grunder kommunerna för oktrojperioden den 1 oktober 1957—den 30 september 1961 bestämt för medgivande av undantag från förbudet mot utskänkning av rusdrycker i samband med dans för allmänheten. Därvid har även vissa i efterhand — under den löpande oktrojperioden — gjorda jämkningar blivit beaktade. Av städerna, har inemot hälften icke avgivit något yttrande eller nöjt sig med att hänvisa till förutvarande praxis. Endast en stad har meddelat förbud mot utskänkning i samband med offentlig danstillställning. De övriga har lämnat medgivande, »danstillstånd», i mycket varierande utsträckning, från några enstaka gånger årligen och då vanligen på vissa helgdagsaftnar, till regelbundet tre a fyra gånger i veckan på varje restaurang. Har begränsning skett till en a två gånger i veckan, har därutöver i flera fall medgivits ytterligare undantag vissa helgdagsaftnar (nyårsafton, valborgsmässoafton, midsommarafton m. fl.). Ett tiotal städer har föreskrivit mera detaljerade villkor, varibland kan nämnas: utökning av »danstillstånden» under sommaren, begränsning till viss-a restauranger eller lokaler, angivande av klockslag för utskänkningens upphörande, utökning av »danstillstånden» om endast vin utskänkes. Av särskilt intresse i detta sammanhang är Stockholm och Göteborg med deras av naturliga skäl mera differentierade och i viss utsträckning nöjesbetonade restaurangliv. I Stockholm har fullmäktige uttalat sig i tämligen obestämda ordalag. Ursprungligen hade man endast angivit att medgivande borde lämnas med stor återhållsamhet men att någon skärpning av de dittills gällande grunder.ia icke vore erforderlig. Enligt dessa grunder finge danstillstånd lämnas högst två gånger i veckan per restaurang, vid särskilda omständigheter tre gånger i veckan. Sedan ansökningar inkommit om s. k. nattklubbstillstånd för turistsäsongen 1958, uttalade sig stadsfullmäktige för »en liberalare tillståndsgivning under turistsäsongen» och för en omarbetning av gällande grunder för tillståndsgivningen överhuvud i enlighet därmed. Någon närmare precisering härutinnan gjordes dock icke. Påföljande år, 1959, förordade fullmäktige generellt en mera liberal dispensprövning. Man hänvisade därvid bland annat till de särskilda arrangemang för ungdomens

136 fritids- och nöjesliv som funnes i staden, vilka skulle haft till följd att publiken på dansrestaurangerna till övervägande delen utgjordes av medelålders personer. I Göteborg har fullmäktige endast uttalat, att utskänkning i samband med dans finge medgivas i huvudsak enligt de under närmast föregående oktrojperiod gällande principerna. Detta innebar i praktiken, att undantag kunde medges högst fyra gånger i veckan per restaurang. På liknande sätt som i Stockholm synes även i andra städer omsorgen om turismen ha föranlett fullmäktige att sträcka sig något längre i fråga om medgivande till restaurangdans än som eljest skulle ha blivit fallet. Vad beträffar de 178 landskommuner, i vilka spritutskänkning till allmänheten förekommer, har 98 icke avgivit yttrande i ämnet, vartill kommer tio som ansett beslutanderätten utan förbehåll kunna överlämnas till vederbörande polismyndighet och två som förklarat sig icke ha någon erinran att göra mot de av länsstyrelsen tidigare föreskrivna grunderna. Av de övriga har 14 begagnat sin vetorätt och alltså helt motsatt sig restaurangdans, medan 40 lämnat medgivande till restaurangdans i varierande omfattning —• från vissa helgdagsaftnar till regelbundet tre gånger i veckan — o c h fyra hänvisat till förutvarande praxis. De återstående tio har avgivit yttranden förbundna med ogiltiga villkor, t. ex. att samråd skall ske med nykterhetsnämnden i varje särskilt fall. Av de 115 kommuner slutligen, där endast vin utskänkes till allmänheten, har 83 icke avgivit yttrande, tre överlämnat till polismyndigheten eller länsstyrelsen att bestämma och 24 meddelat förbud. De övriga fem har medgivit utskänkning i samband med dans i viss begränsad omfattning. Närmare uppgifter om de grunder fullmäktige i kommunerna bestämt rörande medgivanden till undantag från förbudet mot utskänkning av rusdrycker i samband med danstillställning för allmänheten återfinnes i bilaga 6. Utskänkning i samband med varietéföreställniiig Redan i 1895 års brännvinsförsäljningsförordning infördes förbud mot utskänkning i samband med s. k. varietéföreställningar, skådespel och andra dylika offentliga tillställningar. Förbudet motiverades med att dessa föreställningar medförde »ökad förtäring av spritdrycker och en lockelse till osedlighet på grund av beskaffenheten av de prestationer som erbjöds vid flera av dem, särskilt de s. k. varietéerna». Med hänsyn till svårigheten att definiera begreppet varietéföreställning gjordes förbudet dock ej ovillkorligt utan länsstyrelserna tillerkändes rätt att för särskilt tillfälle medgiva undantag från detsamma. Varietéförbudet bibehölls därefter i stort sett oförändrat i senare försäljningsförordningar. I samband med antagandet av den nuvarande nyk-

137 terhetslagstiftningen skedde dock en viss uppmjukning av det generella förbudet. Enligt 52 § 1 mom. Rff fordras visserligen särskilt medgivande till utskänkning av rusdrycker vid föreställning, till vilken allmänheten äger tillträde, men denna huvudregel är försedd med ett undantagsstadgande av stor räckvidd. Förbudet avser sålunda icke sång, konsert, uppläsning, radioeller televisionsutsändning eller annan därmed jämförlig underhållning på restaurang. Enligt äldre förordningar gällde generellt undantag endast beträffande konsert. Genom denna avgränsning har alla artistuppträdanden av annan art än som i det generella undantaget uttryckligen angivits blivit principiellt uteslutna. Icke någon form av dans, teaterstycken, sketcher, filmförevisning, akrobatuppvisningar, trolleriföreställningar eller underhållning av tivolibetonad karaktär är sålunda generellt tillåten. Dock kan underhållning av nu nämnt slag få anordnas efter särskilt medgivande av länsstyrelsen, som därvid har att följa de grunder fullmäktige kan ha bestämt. Medgivande erfordras även i det fall restauratör vill anordna ett sammansatt program och åtminstone något däri ingående nummer icke kan hänföras till generellt medgiven underhållning. Även underhållning av sådan art som enligt nämnda paragraf utan särskilt tillstånd enligt Rff må anordnas i samband med utskänkning faller dock liksom den offentliga dansen under den allmänna ordningsstadgan. Tillstånd till anordnande av sådan underhållning behöver visserligen icke sökas men anmälan därom skall göras hos polismyndigheten och anordnaren är skyldig att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter polismyndigheten meddelar. På grund härav torde det närmast ankomma på polismyndigheten att kontrollera att underhållning på restaurang, som äger rum utan särskilt medgivande av länsstyrelsen, verkligen är av sådant slag att den är generellt tillåten. I den mån rusdrycksutskänkning skall ske i samband med föreställning eller underhållning av annat slag än den generellt tillåtna fordras såsom förut nämnts medgivande därtill av länsstyrelsen (52 § 2 mom.). Här kan bli frågan om två fall, dels sådan underhållning på restaurang, som ej är generellt tillåten, dels utskänkning på teatrar, konsertlokaler, revyer, varietéer och liknande lokaler, där icke serveringen utan föreställningen är det primära. Det senare alternativet har dock föga praktisk betydelse. Av vikt är däremot att numera medgivande till regelbunden underhållning av nu nämnt slag kan lämnas i samband med utskänkningstillståndet. Denna möjlighet fanns icke i äldre lagstiftning. En sammanfattning av de grunder fullmäktige i städerna jämlikt 53 § Rff föreskrivit för medgivande av undantag för särskilt tillfälle från varietéförbudet ger vid handen, att 45 städer icke avgivit yttrande, 54 icke funnit anledning föreskriva några särskilda grunder, fem hänvisat till förutva-

138 rande praxis och fyra förklarat att undantag får medgivas. Sammanlagt 108 städer har alltså lämnat möjligheten öppen för länsstyrelsen att meddela varietétillstånd. Härtill kommer sju städer, som ansett att fullmäktiges yttrande bör inhämtas i varje särskilt fall. Endast 17 städer har ställt sig helt avvisande, varav fem med den motiveringen att de ansett bestämmelserna i 52 § 1 mom. tillräckliga. I detta sammanhang bör dock beaktas, att de restauranger, som önskar anordna varietéunderhållning, i allmänhet söker tillstånd till regelbunden sådan underhållning i samband med utskänkningstillståndet. Länsstyrelsernas anvisningar till polismyndigheterna rörande utsträckt tid och dans Länsstyrelserna har för oktrojperioden den 1 oktober 1957—den 30 september 1961 i skiftande omfattning meddelat anvisningar till polismyndigheterna för utövandet av den beslutanderätt som ankommer på dem jämlikt 47 § 4 mom. och 51 § Rff. En sammanfattning av dessa anvisningar lämnas i det följande. Länsstyrelserna i Stockholms, Hallands och Västernorrlands län har helt avstått från att föreskriva polismyndigheterna i respektive län några riktlinjer. Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands och Norrbottens län har icke meddelat några direktiv utöver vad kommunernas fullmäktige uttalat. Länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens län har icke meddelat några föreskrifter beträffande undantag från dansförbudet utan endast beträffande medgivande till utsträckt tid. I det förra länet får utskänkning medges i städerna längst till klockan 1 och på landsbygden längst till klockan 24, i det senare länet generellt längst till klockan 1. Länsstyrelsen i Örebro län har icke uppställt några bestämda direktiv utan endast givit vissa allmänna rekommendationer till polismyndigheterna att i stort sett hålla sig till före den 1 oktober 1955 gällande praxis. I tveksamma fall säges samråd böra ske mellan polismyndigheten och intendenten för utskänkningsärenden. Ytterligare ledning säges böra hämtas av den sansade opinionen i orten, däremot icke av ytterlighetsriktningar. I Stockholms stad, där fullmäktige som förut nämnts (s. 135) endast i allmänna ordalag uttryckt önskemål om återhållsamhet med dispensgivningen men dock medgivit en liberalare tillståndsgivning än förut, har överståthållarämbetet lämnat polismyndigheten i huvudsak följande föreskrifter. Utskänkningen må å nyårsafton, valborgsmässoafton och midsommarafton pågå till klockan 2.30, varvid utlämningen av rusdrycker skall upphöra klockan 1.30. Om särskilda skäl föreligger eller då fråga är om utskänkning till slutet sällskap i festvåning, kan utskänkningstiden jämväl i andra fall än nyss sagts få utsträckas till klockan 2. Den omständigheten

139 att tillstånd meddelats till rusdrycksutskänkning i samband med danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, skall icke anses i och för sig utgöra skäl för tillstånd till utsträckt utskänkningstid. Tillstånd till danstillställning i samband med utskänkning av rusdrycker får lämnas högst tre gånger i veckan till restaurang, som medgivits utskänkning av rusdrycker till klockan 1, och två gånger i veckan till övriga restauranger. I förra fallet kan utökning förekomma till fyra gånger i veckan, därest särskilda skäl föreligger, såsom att å restaurang i mera betydande utsträckning anordnas jämväl annan underhållning eller att fråga är om restaurang av särskilt hög klass. Restaurang med utskänkning av enbart vin och starköl må ock medgivas tillstånd till dans tre gånger i veckan, dock endast under förutsättning att restaurangen under tid då dans anordnas kan betraktas som verkligt matställe. Föreligger därjämte sådana särskilda skäl som förut nämnts, må tillstånd lämnas till dans fyra gånger i veckan. Slutligen gäller, att vissa restauranger, vilka efter särskilt beslut meddelats tillstånd till utskänkning under utsträckt tid (s. k. nattklubbsutskänkning), må för ifrågavarande tidsperiod (sommarsäsongen) meddelas tillstånd till dans sju gånger i veckan. Dansen skall i andra än sistnämnda fall avslutas senast klockan 1, såvida ej synnerliga skäl föreligger att undantagsvis låta dansen fortsätta till senare tidpunkt. Över ansökan om anordnande av dans mer än tre gånger i veckan skall yttrande inhämtas från intendenten för utskänkningsärenden. Sådant yttrande bör jämväl eljest inhämtas, därest tveksamhet föreligger. Tilläggas må att medgivandet till dans sju gånger i veckan på vissa restauranger tillkom efter beslut i besvärsärende av Kungl. Maj :t den 16 juli 1959. Länsstyrelsen i Jönköpings län har med vissa undantag maximerat den utsträckta tiden till klockan 24 och beträffande dansen rekommenderat polismyndigheterna att följa av länsstyrelsen före den 1 oktober 1955 tilllämpad praxis och att vid behov av avvikelser därifrån samråda med länsstyrelsen. Återstående 14 län har närmare preciserat i vilken omfattning danstillstånd må lämnas och till vilka klockslag utskänkningstiden i särskilda fall må utsträckas. För dessa län anges här nedan högsta antal danskvällar per vecka som i allmänhet får medges varje restaurang. Antal danskvällar per restaurang och vecka Högst 1

Län Kopparbergs och Jämtlands

2 Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs (10 län)

»>

3 Gotlands

»>

4 Göteborgs och Bohus

»

140 Flertalet har som synes icke ansett sig kunna medge mer än två danskvällar per restaurang och vecka. Mest liberal är länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som medgivit upp till fyra danskvällar per vecka, vilket antal under sommaren får utökas till sju danskvällar per vecka på badortsrestaurangerna. I övrigt har en extra danskväll per restaurang och vecka under vissa förhållanden medgivits i den omfattning som framgår av följande sammanställning. Utökning må förekomma

Län

För särskilt välskött restaurang Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Skaraborgs (5 län) Under sommarsäsongen Östergötlands, Gotlands, Blekinge och Värmlands (4 län) Om endast vin och starköl utskänkes Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och Gävleborgs (5 län)

Flertalet länsstyrelser har lämnat medgivande till överskridande av nämnda maximiantal i samband med de större helgerna eller vid enstaka tillfällen om synnerliga skäl kan åberopas. Av de 18 länsstyrelser, som angivit särskilda grunder för medgivande av utsträckt tid vid särskilt tillfälle, har flertalet maximerat tiden till i allmänhet klockan 1, se tabell 18. Nämnas må slutligen, att ingen länsstyrelse i något fall funnit sig böra föreskriva större restriktivitet än fullmäktige i vederbörande kommun förordat. Detta gäller såväl dans som utsträckt tid vid särskilt tillfälle. I de fall anvisningar till polismyndigheterna lämnats av länsstyrelserna, har vissa länsstyrelser utöver egna anvisningar även meddelat de av fullmäktige i respektive kommuner föreskrivna grunderna med anmodan till polismyndigheterna att iakttaga dessa i den mån de är mer restriktiva än länsstyrelsens egna anvisningar.

Av polismyndigheterna lämnade medgivanden till utsträckt tid samt till utskänkning i samband med dans Till komplettering av den förut lämnade redogörelsen för de olika k o m m u nernas uttalanden angående grunderna för meddelande av tillstånd till utsträckt tid, dans och varieté i samband med rusdrycksutskänkning samt de av länsstyrelserna meddelade direktiven för tillståndsgivningen har utredningen av utskänkningsintendenterna begärt redovisning jämväl beträffande av polismyndigheterna lämnade medgivanden till utsträckt tid för rusdrycksutskänkning och dans i samband med sådan utskänkning u n d e r

141 Tabell 18. Av länsstyrelserna

i vissa län angivna senaste klockslag för vid särskilt tillfälle

utskänkning

Utskänkningen får under här angivna förhållanden utsträckas till nedan angivet klockslag Län

Efter Vid För särsärOm samI På Vid För särråd all- lands- offent- slutna skilda skilt män- bygsäll- yrkes- an- skilda med lig 1 länshet den dans skap kate- givna skäl gorier helger stn 1

Stockholms stad Östergötlands Jönköpings

1 1 24

Kronobergs Kalmar

24 1

Gotlands

1 Blekinge Kristianstads

1 1

•24

Malmöhus

*24

Göteborgs och Bohus

1 Skaraborgs

1 Värmlands 1 Västmanlands . . . . 1 Kopparbergs Gävleborgs *24 Jämtlands 1 Västerbottens . . . . 1 Norrbottens 1

•2.30

2 *1

*24

senare

**\

* Även teater ** 5 tillfällen per år

senare senare

**1.30

* Juni—aug. kl. 1 ** 3 tillfällen per år

**2

senare

* Före S.o.H.dag kl. 1 ** 3 tillfällen per år

**2

senare

* Före S.o.H.dag kl. 1 ** 3 tillfällen per år

*2

**2

senare

*0.30

* 3 tillfällen per år

**2

1 1

*24

2 senare

Anm.

1 2

2 el. senare

* Före S.o.H.dag kl. 1 ** 3 tillfällen per år

* Vid regattor o. d. samt för slutna sällskap * Före S.o.H.dag kl. 1 ** 3 tillfällen per år

senare 24 1 2 1.30

•1

1 senare

•1.30

* 4 tillfällen per år * Före S.o.H.dag kl. 1 * 2 tillfällen per år

1 Med »senare» be .ecknas att utskänkningstiden må utsträckas utöver vad i de föregående kolumnerna angivits.

dels april 3ch dels juli månad 1959. Uppgifterna skulle avse antalet för varje restaijrang lämnade tillstånd. Av det s ålunda införskaffade materialet framgår, att iLinder dessa båda månader, s om ansågs representativa för dels vintersäsong;en och dels sommarsäsongt ;n, förekom utskänkning av spritdrycker i sa mband med dans på 389 res] )ektive 289 av de 565 respektive 656 spritresta uranger, som under nämnd a månader hölls öppna för allmänheten. Trot s att sålunda äntalet i gåm l varande restauranger var betydligt större un der juli än under april, var a ntalet restai urang*ir, sor n någ()n går ig unc er mé maden anordnade

142 dans, betydligt större under april än under juli månad. Totala antalet danstillstånd var emellertid större under juli än under april, nämligen 3 717 respektive 2 875. Härtill kommer 48 respektive 32 danstillfällen utan samband med utskänkning av rusdrycker. I omkring hälften av samtliga fall hade medgivandet till utskänkning i samband med dans kombinerats med ett medgivande till utsträckt tid jämlikt 47 § 4 mom. Utsträckt tid var förhållandevis vanligare under april än under juli. I ett mindre antal fall hade utsträckt tid medgivits även för andra tillfällen än då offentlig dans var anordnad. Detta gäller särskilt för april månad. Såvitt framgår av det insamlade materialet har det endast i Östergötlands län och där vid ett 40-tal tillfällen förekommit att utskänkningen i samband med dansen på spritrestaurangerna begränsats till att avse endast svagare rusdrycker, nämligen lättvin och starköl. Av de 467 respektive 535 vinrestauranger, som under april och juli månader 1959 hölls öppna för allmänheten, erhöll 33 respektive 22 medgivande att under nämnda månader anordna dans för allmänheten och därvid bedriva utskänkning av vin och starköl. Därtill kommer tre respektive fyra vinrestauranger, som under samma tid anordnade dans med utskänkning av endast alkoholfria drycker. Antalet vinrestauranger, som under nämnda månader anordnade dans för allmänheten, var sålunda förhållandevis ringa. Förklaringen härtill torde vara att dessa restauranger i allmänhet är mindre lämpade för restaurangdans. Antalet danstillstånd på vinrestaurangerna under de båda månaderna var 232 respektive 272, varav flertalet i samband med utsträckt tid enligt 47 § 4 mom. Dans utan samband med utskänkning av vin och starköl förekom dessutom vid inalles 144 respektive 107 tillfällen. Det förhållandevis stora antalet tillfällen av det sistnämnda slaget sammanhänger med att vissa vinrestauranger önskar anordna dans all kvällar i veckan. Antalet danstillfällen per månad för restaurang med danstillstånd kom härigenom att på vinrestaurangerna under juli månad uppgå till i medeltal 15 mot 10 under april månad. På spritrestaurangerna var motsvarande medeltal 13 respektive 7. Antalet alkoholfria danstillställningar utgjorde på vinrestaurangerna en tredjedel av hela antalet mot endast en procent för spritrestaurangerna. På samtliga rusdrycksrestauranger förekom under nämnda båda månader sammanlagt ca 7 000 danstillställningar i samband med rusdrycksutskänkning, varav 6 500 på spritrestaurangerna och 500 på vinrestaurangerna. Man torde därför icke göra sig skyldig till någon överdrift om man uppskattar totalantalet för hela året till minst 35 000. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande antal under år 1949 enligt 1944 års nykterhetskommitté (SOU 1952:54 s. 300) utgjorde 15 250, varav 14 354 på spritrestaurangerna och

143 896 på vinrestaurangerna. Totalsiffran för år 1949 innebar i sin tur en minskning sedan år 1939, då den uppgick till närmare 19 000, men var högre än för år 1929, då den stannade vid cirka 12 000. I Stockholm har antalet danstillfällen på spritrestaurangerna femfaldigats sedan år 1949. Utskänkning av rusdrycker i samband med offentlig dans förekommer alltså numera i väsentligt större omfattning än någonsin tidigare. I det övervägande flertalet fall förekommer därvid utskänkning av spritdrycker. Närmare uppgifter om av polismyndigheterna lämnade medgivanden i förevarande hänseenden meddelas i bilagorna 7 och 8.

II. UTSKÄNKNINGSUTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG RÖRANDE RUSDRYCKSUTSKÄNKNINGEN

KAPITEL 7 Allmänna synpunkter

Den samhälleliga regleringen av rusdrycksntskänkningen består till den del den är nykterhetspolitiskt motiverad dels av en begränsning av själva rätten att utskänka, dels av en begränsning av vinstmöjligheterna vid utövandet av utskänkningsverksamhet. I det förstnämnda hänseendet har sedan gammalt lokala myndigheter — främst kommunernas fullmäktige och länsstyrelserna — tillerkänts ett väsentligt inflytande. Bestämmandet av de ekonomiska villkoren för utskänkningen, inbegripet påläggandet av den särskilda utskänkningsskatten, är däremot en rent statlig angelägenhet. Därutöver är utskänkningens bedrivande föremål för fortlöpande kontroll och övervakning från polisens och utskänkningsintendenternas sida. Som ett led i den samhälleliga kontrollen över rusdrycksutskänkningen torde få anses även det förhållandet att det allmänna genom egna företag bedriver utskänkning på ett antal restauranger. Dessa företag är beträffande såväl rätten att utskänka som de ekonomiska villkoren för verksamheten numera underkastade samma villkor som den enskilda restaurangnäringen. Här drives alltså en konkurrens på lika villkor mellan statliga och privata företag. Utskänkningsutredningens uppdrag har inneburit att, mot bakgrunden av de senaste årens utveckling på rusdrycksutskänkningens område, överväga vissa lättnader i den samhälleliga regleringen, nämligen måltidstvångets definitiva slopande, förenkling av formerna för meddelande av tillstånd till utsträckt utskänkningstid och utskänkning i samband med dans och varieté på restaurangerna ävensom utskänkningsskattens slopande. I samband härmed har det ålegat utredningen att ompröva de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden i syfte att åvägabringa en mera rationell avgränsning av de fall, där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen är påkallad. Redan här vill utskänkningsutredningen understryka, att de förslag i huvudfrågorna, som utredningen i fortsättningen kommer att framlägga beträffande rusdrycksutskänkningen, bör ses som en enhet. Denna ståndpunkt grundas därpå, att det råder ett nära samband i synnerhet mellan den måltidsfria spritutskänkningen och de ekonomiska villkoren för spritutskänk-

145 ning överhuvudtaget, men även mellan dessa båda frågor samt frågorna rörande utformningen av förtärings- och förvaringsförbuden och tillståndsgivningen. Även om utredningen i vissa hänseenden hade kunnat tänka sig andra lösningar, därest de spörsmål som utredningen haft att överväga k u n n a t behandlas fristående från varandra, har utredningen vid en sammanvägning av hela problemkomplexet funnit sig böra framlägga de förslag, som redovisas i det följande. Utredningen har i kapitel 1 lämnat uppgifter om antalet restaurangföretag med rätt till utskänkning av rusdrycker av olika slag samt den sammanlagda volymen av denna utskänkning under de senaste åren. Det framgår härav, att 1954 års försäljningslagstiftning, vilken trädde i kraft den 1 oktober 1955, medförde en markant nedgång i restaurangomsättningen av framför allt spritdrycker, och att beträffande detta varuslag därefter endast en obetydlig uppgång ägt rum. Det må vid en bedömning av restaurangernas betydelse ur nykterhetssynpunkt särskilt beaktas, att den totala konsumtionen av egentligt brännvin — det i vårt land utan tvekan vanligaste berusningsmedlet •— numera endast till fem procent kan hänföras till restaurangkonsumtion. År 1954 var motsvarande andel tio procent. Å andra sidan har under de senaste åren utskänkningen av vin ökat tämligen starkt, dock ej i fullt samma grad som motsvarande utminutering. Restaurangernas andel av den totala vinförsäljningen utgjorde sålunda år 1960 nio procent mot elva procent år 1954. Betecknande för utvecklingen på utskänkningens område under de senaste åren är att antalet spritrestauranger visar endast måttlig ökning, medan däremot antalet vinrestauranger ökat väsentligt mer. Sistnämnda förhållande innebär dock icke, att ökningen av vinutskänkningen skulle vara begränsad till enbart vinrestaurangerna. Tillgängliga uppgifter ger även vid handen, att restaurangernas bidrag till det offentliga fylleriet numera är relativt mindre än under restriktionssystemets tid. Enligt av 1944 års nykterhetskommitté redovisat material från åren 1938—1948 hade mellan V4 och Va av de omhändertagna fylleristerna uppgivit restaurangbesök som berusningskälla. Enligt av kontrollstyrelsen införskaffat material från åren 1957 och 1959 har denna andel numera nedgått till drygt V10, jfr s. 80. Förändringar i allmänhetens konsumtionsvanor i förening med den efter motbokssystemets slopande ökade konkurrensen mellan restaurangföretagen har på många håll framtvingat en omläggning och modernisering av rörelsen. Vissa restauranger har sålunda helt ändrat karaktär. Detta gäller särskilt de förutvarande s. k. folkrestaurangerna, vilka i flera fall gjorts om till moderna grillbarer, bodegor, bierstuben o. dyl. efter utländska förebilder. Den s. k. självbetjäningsprincipen har genomförts i stor utsträckning. Andra restauranger har vidtagit särskilda åtgärder i syfte att öka gästernas trivsel. Ett stort antal företag, framför allt i de större städerna och på ty10—104919

146 piska turistorter, har sålunda anordnat särskilda drinkbarer, i allmänhet i nära anslutning till matsalarna. Möjligheterna att anordna dans för allmänheten i samband med rusdrycksutskänkning har utnyttjats i betydligt ökad omfattning och många restauranger har därutöver anordnat regelbunden underhållning i form av varietéföreställningar och rulettspel. En viss tendens till utsträckning av utskänkningstiden har även gjort sig gällande och bl. a. resulterat i ett antal s. k. nattklubbstillstånd. Sådana tillstånd har dock meddelats endast för sommarmånaderna. Vissa restauranger har genom åtgärder av nu nämnda slag i viss grad fått karaktären av nöjesetablissemang. Utredningen har funnit, att denna utveckling i riktning mot ett mera fritt och differentierat restaurangliv på det hela taget icke medfört några påtagliga missförhållanden. Härmed är dock icke sagt att denna utveckling icke i sig kan inrymma tendenser, t. ex. till ökad rusdryckskonsumtion bland ungdom, som kan kräva särskild uppmärksamhet, såväl från restauratörernas som från samhällets sida. En faktor som därvid icke får förbises är den fortgående ökningen av antalet drinkbarer, vilka på många håll visat sig attraktiva för det yngre gästklientelet. I detta sammanhang bör erinras om det ökade ansvar för utskänkningens bedrivande, som försäljningsreformen lagt på restauratörerna. Såväl rusdryckskonsumtionen i dess helhet som fylleriförseelserna har visat en utpräglat ogynnsam utveckling under första halvåret 1961. Det förtjänar emellertid framhållas, att försämringen huvudsakligen hänför sig till utminuteringsvis inköpta spritdrycker. Ett betänkligt förhållande är att antalet omhändertaganden för fylleri visar ovanligt stor ökning bland personer under 21 år. Vad beträffar de ekonomiska villkoren för utskänkningen tillämpas sedan den 1 oktober 1957 nya regler beträffande spritdrycker och vin. Den nya ordningen, för vilken närmare redogörelse lämnats i kapitel 3, innebär i korthet, att restauratörerna vid utskänkning av spritdrycker icke skall uppbära någon vinst utan endast få ersättning för de med utskänkningen förenade kostnaderna. När omsättningen av spritdrycker tenderar att bli för stor i förhållande till omsättningen av andra varor — i vilka dock icke inräknas vin och starköl — reduceras ersättningen enligt en särskild spärrregel. Prissättningen på viner är helt fri, medan utskänkningspriserna på starköl är underkastade maximiprisreglering. Utskänkningsskatten på spritdrycker medverkar i detta läge till att upprätthålla en med hänsyn till statsmakternas nykterhetspolitiska målsättning lämplig avvägning av priset på drycker av olika alkoholhalt. Denna ordning synes ur nykterhetspolitiska aspekter hittills ha fungerat i stort sett tillfredsställande. Den år 1957 införda formen för vinstregleringen i fråga om spritdrycker har otvivelaktigt medverkat till att på ett bättre och ur restauratörernas synpunkt rättvisare sätt än tidigare hålla tillbaka sprit-

m drycksförsäljningen på restaurangerna. Om prisregleringen i fråga om starköl haft någon nämnvärd nykterhetsfrämjande effekt är däremot svårt att bedöma. Sannolikt har maximipriserna efter hand snarast fått en viss konsumtionsökande effekt på grund av att priset på vanligt öl, vilket icke är underkastat reglering, på många restauranger numera ligger så nära priset på starköl, att den ringa prisdifferensen kan ha medverkat till en förskjutning i konsumtionen från svagare till starkare öl. Att starkölet skulle ha blivit ett verksamt alternativ till starkspriten och då framför allt till brännvinet är däremot icke troligt. De meddelade direktiven avser icke någon principiell omprövning av de ekonomiska villkoren för utskänkningen. Enligt utredningens mening utövar icke endast själva vinstbegränsningen utan även den därmed förenade kontrollen en viss återhållande effekt. Man uttalar icke något misstroende mot restauratörkåren, om man fastslår att de alkoholhaltiga dryckerna och särskilt då spritdryckerna på många människor utövar en sådan dragningskraft, att riskerna för omåttlighet och missbruk aldrig kan helt elimineras. Detta är huvudmotivet för den sedan gammalt gällande grundprincipen, att spritutskänkningen icke får bli något privatekonomiskt intresse. Vissa jämkningar i detaljfrågor rörande de ekonomiska utskänkningsvillkoren synes emellertid kunna ske. Om tillståndsgivningen inom utskänkningens område över huvud skall ha någon mening, måste den kompletteras med bestämmelser, som förbjuder förtäring av utminuteringsvis inköpta rusdrycker på alla utskänkningslokaler och sätter bestämda gränser för sådan förtäring på andra offentliga samlingslokaler. I senare fallet måste rimlig hänsyn tagas till att lämpliga rusdrycksrestauranger icke alltid finnes tillgängliga på orten och till att sådan representation, som normalt äger rum i hemmen, tillfälligtvis kan behöva förläggas till en offentlig lokal utan att fördenskull de detaljerade föreskrifter, som gäller för utskänkningsrörelse i allmänhet, skall behöva träda i kraft. Ett samtidigt beaktande av rådande rättsuppfattning och allmänhetens önskemål, den reguljära restaurangnäringens ekonomiska villkor samt svårigheten att utöva en effektiv kontroll gör det utomordentligt svårt att på detta område uppställa koncisa och entydiga bestämmelser. Det förslag till ändrad utformning av förtärings- och förvaringsförbuden som utredningen i det följande framlägger torde emellertid kunna verksamt begränsa de nuvarande svårigheterna. Beträffande utskänkningstidens slut framlägger utskänkningsutredningen förslag, som innebär en begränsning av den kommunala vetorätten på detta område. Vidare föreslås slopande av den år 1954 införda rätten för kommunerna att med för länsstyrelsen bindande verkan motsätta sig utskänkning i samband med dans och tillfällig varietéföreställning, samtidigt som det principiella förbudet mot utskänkning i samband med offentlig danstillställning avskaffas. Tillståndsgivningen förutsattes dock även i fortsättningen komma

148 att äga r u m under viss medverkan från kommunernas sida. I samband härmed har utredningen funnit skäl att även i andra avseenden föreslå lättnader i den samhälleliga regleringen på utskänkningens område, varigenom önskemålen om administrativa förenklingar kan tillgodoses utan att därmed den nykterhetspolitiska målsättningen för denna reglering rubbas.

KAPITEL 8 Måltidstvånget

Försöken med måltidsfri

spritutskänkning

Av den närmare redogörelse för försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning som lämnats i kapitel 5 framgår, att inga påtagliga nackdelar framträtt under försöken. Verksamheten har därför, såsom avsikten redan från början varit, successivt utvidgats och omfattar numera 51 procent av landets samtliga spritrest-ruranger med årsrättigheter. Med hänsyn till att alla restauranger inom försökskommunerna haft möjlighet att medverka i försöken och med få undantag utnyttjat denna möjlighet, har erfarenhet erhållits av måltidsfri utskänkning på olika typer av näringsställen. Även i geografiskt hänseende får försöksområdena anses tillräckligt representativa. I försöken har sålunda ingått både större och mindre städer och olika slags landsbygd, såsom tättbefolkad slättbygd och norrländsk skogsbygd samt typiska turist- och semesterorter. Man hade kunnat befara att försöksresultaten skulle bliva allt för gynnsamma genom att kommuner, där nykterhetsläget varit särskilt bekymmersamt, genom kommunala veton skulle undantagas från försöken. Otvivelaktigt har försöksområdena begränsats på dylikt sätt; dock kan erfarenheterna angående måltidsfri utskänkning på sådana ur nykterhetssynpunkt känsliga orter anses tillräckliga, bl. a. med hänsyn till att landets största städer ingått i försöken. Icke beträffande någon kommun har tillståndet behövt återkallas av Kungl. Maj :t och ingen enda kommun har återtagit sitt en gång lämnade medgivande till försöksverksamhet inom dess område. Däremot har några kommuner, som från början ställde sig avvisande, sedermera ändrat sitt beslut och kommit att deltaga i försöken. Även med tanke på försökstidens längd — varierande från ett och ett halvt till fem år — får den hittills bedrivna försöksverksamheten anses tillräcklig för ett ställningstagande i frågan om måltidstvångets generella slopande. Av de uppgifter som inhämtats rörande försöksverksamheten framgår, att vederbörande restauratörer i stort sett handhaft den friare utskänkningsrätten med ansvar och omtanke samt haft vilja och förmåga att anpassa verksamheten efter de lokala förhållandena och efter lägets krav i de enskilda fallen. Sålunda har restauratörerna i viss utsträckning självmant tilllämpat olika slag av restriktioner, såsom begränsning av de utskänkta kvantiteterna och/eller bibehållande av måltidstvång i samband med dans eller under vissa veckodagar. En del restauratörer h a r ej uppställt särskilda

150 restriktioner utan har från fall till fall avgjort den omfattning i vilken utskänkning utan samband med måltid lämpligen bort förekomma. Restauratörernas handhavande av den måltidsfria utskänkningen har underlättats av att denna på det hela taget haft liten omfattning och väckt ringa uppmärksamhet bland den restaurangbesökande allmänheten. Förhållandevis många restauranger har, delvis under påverkan av den måltidsfria utskänkningen, under de senaste åren inrättat särskilda drinkbarer och dessa synes i viss grad ha tilldragit sig den yngre publikens intresse, särskilt i samband med att dans anordnats. En av utredningen till intendenterna för utskänkningsärenden framställd förfrågan, om baravdelningarna tillfört restaurangerna nya gäster, som regelbundet frekventerar desamma, har dock besvarats nekande. Icke heller säges någon utpräglad skillnad i gästsammansättningen mellan barerna och restaurangmatsalarna föreligga. Såvitt framgår av intendenternas yttranden torde den nya ordningen icke ha medfört någon försämring av vare sig nykterhet, ordning eller trevnad på restaurangerna. Än mindre kan av fylleristatistiken utläsas att någon försämring i nykterhetshänseende skulle ha inträffat på de orter, där försöken pågått. På förfrågan av utredningen har samtliga utskänkningsintendenter inom försöksområdena sagt sig icke hysa några betänkligheter mot måltidstvångets definitiva slopande under förutsättning att de föreskrifter, som gäller för den nuvarande försöksverksamheten, i huvudsak bibehålles. Ej heller har vederbörande restaurangorganisationer, vilka av utredningen beretts tillfälle yttra sig i ämnet, haft något att invända mot att måltidstvånget avskaffas. Allmänna synpunkter på måltidsfri

spritutskänkning

Efter genomförandet av den år 1954 beslutade försäljningsreformen har måltidstvånget framstått som en ur sakliga synpunkter mindre starkt motiverad restriktion än tidigare. Ett konsekvent accepterande av principen om frihet under ansvar hade krävt dess upphävande samtidigt med de tidigare gällande kvantitetsbegränsningarna. Motiveringen för att måltidstvånget tills vidare bibehölls var emellertid att denna restriktion under årtiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utformning; det är sålunda i hög grad på grund av måltidstvånget som restaurangerna numera i större utsträckning än under åren före första världskriget har karaktär av matställen. Vidare ansågs år 1954 verkningarna på längre sikt ur nykterhetsoch trivselsynpunkter av måltidstvångets eventuella slopande vara svåra att förutse. Genom den år 1956 påbörjade försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning har emellertid viss vägledning härvidlag erhållits. Till en början kan konstateras, att ett slopande av måltidstvånget gör spritdryckerna i stort sett mera lättåtkomliga på restaurangerna. Redan

151 möjligheten att få enbart sprit kan innebära en lockelse till restaurangbesök. Den som besöker en spritrestaurang i huvudsakligt syfte att förtära spritdrycker kommer antingen att till samma totalkostnad kunna öka sin spritkonsumtion eller att kunna genomföra restaurangbesöket med oförändrad spritkonsumtion till lägre kostnad än tidigare. I senare fallet kan förbilligandet av restaurangbesöken medföra en viss ökning av besöksfrekvensen genom ökat antal besök per person eller en ökning av antalet personer som besöker spritrestauranger. Därigenom kan nya kategorier kunder komma att tillföras restaurangerna. Till den del dessa nya kunder utgöres av ungdomar, får man räkna med risken för en tidigare tillvänjning vid alkoholförtäring än som kanske eljest skulle ha inträffat för deras del. Därvid bör dock observeras, att tillvänjning väsentligen torde härröra från konsumtion av utminuteringsvis inköpta rusdrycker. Ett slopande av måltidstvånget ökar givetvis det ansvar som lägges på restauratörerna. Alkoholförtäring som sker utan samband med måltid medför i allmänhet en högre grad av alkoholpåverkan än samma alkoholförtäring i samband med mat. Härav följer att restauratörerna vid måltidsfri utskänkning måste öka sin vaksamhet och vara beredda att i det enskilda fallet avbryta utskänkningen tidigare än eljest. Särskilt vid utskänkning till ungdom måste stor försiktighet iakttagas. Kvantiteter, som utan risk kan utskänkas till den mera mogna delen av kundkretsen, kan vara för stora när det gäller yngre och vid alkoholförtäring kanske ovana personer. Ingenting hindrar en restauratör att i sådana fall tillämpa särskilda restriktioner som t. ex. högre åldersgräns för tillträde till baren, inställande av barutskänkning på danskvällar eller begränsning av kvantiteterna. Anmärkas må, att Sveriges hotell- och restaurangförbund under maj 1961 i en särskild skrivelse till sina medlemmar uppmanat dessa att ägna ökad uppmärksamhet åt den yngre publiken icke blott när det gäller utskänkningen av sprit utan även i vad avser serveringen av vin och starköl. Som en första åtgärd i syfte att främja en sund utveckling rekommenderar förbundet sina medlemmar att icke utskänka sprit vid barerna till gäster som ej fyllt 21 år. Förbundet understryker därjämte de särskilda problemen rörande alkoholförtäring i samband med dans. Samtidigt har inom de allmänna restaurangbolagen en överenskommelse träffats att ingen utskänkning av rusdrycker vid spritbarerna skall ske till person som bedömes ej ha fyllt 21 år, varvid i tveksamma fall legitimation bör begäras. Tydligt är vidare, som antyddes i 1954 års proposition, att i den mån efterfrågan på måltidsfri spritutskänkning ökar, restauratörerna kan föranledas att omdisponera sina lokaler, t. ex. genom inrättandet av särskilda drinkbarer eller på annat sätt. Restaurangernas utformning kan komma att i sin tur återverka på både omsättning, gästfrekvens och kundkretsens sammansättning. Av betydelse i detta sammanhang är de övriga arrangemang restauratö-

152 ren kan vidtaga i syfte att underhålla och sysselsätta sina gäster, såsom anordnande av musik, dans, varietéunderhållning och rulettspel. Härvidlag aktualiseras gärna även en förlängning av utskänkningstiden. I den mån restaurangerna genom sådana åtgärder, av tillfällig eller varaktig natur, får karaktären av nöjesetablissemang, drager de även till sig en publik, som kanske från början icke har intresse för spritdrycker, men som av omständigheternas makt kan komma att tillägna sig alkoholvanor. Utredningen anser sig här böra fästa uppmärksamheten på den vid rulettspel på rusdrycksrestaurangerna tillämpade ordningen, enligt vilken de eventuella vinsterna å spelet jämlikt lotteriförordningen måste utgöras av varor eller av anvisningar, gällande såsom betalningsmedel allenast inom restaurangen. Det ligger nära till hands att spelvinsterna omsattes i rusdrycker och därmed leder till en alkoholförtäring, som kanske eljest icke skulle ha kommit till stånd. Detta finner utredningen vara en ur nykterhetssynpunkt olämplig anordning. Förslag om eventuella motåtgärder faller dock utanför det utredningen lämnade uppdraget. En restaurang kan i hög grad ändra karaktär även på andra sätt än de nu nämnda, t. ex. genom införandet av det s. k. självbetjäningssystemet. Fråga uppkommer då, om det ur ordnings- och nykterhetssynpunkt kan vara lämpligt att detta system tillämpas i fråga om utskänkning av rusdrycker. Slutligen måste i detta sammanhang beaktas de ekonomiska villkoren vid utskänkning av spritdrycker och andra rusdrycker. Självfallet är priserna på spritdrycker i förhållande till priserna på andra rusdrycker av direkt betydelse för efterfrågan, men det är även uppenbart att restauratörernas vinstmöjligheter kan indirekt påverka gästernas beställningar. Har restauratören icke något ekonomiskt intresse av att omsättningen av spritdrycker ökar i förhållande till omsättningen av andra varor, har han olika möjligheter till sitt förfogande att motverka eller hindra en sådan förskjutning i omsättningen. I det följande kommer dessa särskilda problem kring den måltidsfria utskänkningen att upptagas till närmare behandling. Drinkbarerna och restauranglokalernas

utformning

Vid övervägandena angående ett allmänt avskaffande av måltidstvånget måste särskild uppmärksamhet ägnas åt de s. k. drinkbarerna. Sådana till de egentliga restaurangavdelningarna knutna baravdelningar, inrättade huvudsakligen för servering av spritdrinkar, fanns redan under motbokssystemets tid, men då endast på ett mindre antal högklassiga restauranger. Ofta var dessa avdelningar närmast avsedda som en tillfällig uppehållsplats för gäster, som väntade på bord i matsalen. I andra fall användes barerna huvudsakligen för servering av smårätter och enklare måltider. Utskänkning vid bardisk förekom i allmänhet icke. Under de senaste åren har bar-

153 avdelningar, stundom benämnda cocktailbarer, blivit en allt vanligare företeelse. Vid 1960 års utgång fanns på spritrestaurangerna inalles 152 drinkbarer, av vilka 19 tillkommit sedan närmast föregående årsskifte. Av dessa 19 var 17 hänförliga till restauranger, som deltager i försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning. Under de senaste åren har barerna i någon m å n ändrat karaktär, i det att de även kommit att vända sig till en publik, som eljest icke besöker restauranger av detta slag utan endast söker en tillfällig uppehålls- eller mötesplats. Det bör framhållas, att ett stort antal barer endast har ett mycket begränsat utrymme för dryckesservering direkt över bardisken. I sådana fall då baren är placerad i själva matsalen — detta gäller omkring Vs av samtliga drinkbarer — präglas lokalen som helhet av matserveringen, men även i de fall då baren förlagts till ett särskilt rum har lokalen ofta de flesta platserna vid vanliga bord, där matservering kan förekomma. I flertalet barer serveras mindre varmrätter. På drinklistorna skall enligt föreskrift av kontrollstyrelsen alkoholfria alternativ finnas upptagna på ett i jämförelse med spritdrinkar likvärdigt sätt. Sannolikt har försöken med måltidsfri utskänkning och utsikterna till måltidstvångets generella slopande i viss grad medverkat till att nya drinkbarer undan för undan öppnats. Restauranger är ju affärsföretag och syftet med inrättandet av dessa baravdelningar har givetvis främst varit att direkt, genom en utökning av kundkretsen, eller indirekt, genom rationalisering, öka omsättningen respektive förbättra lönsamheten. I det förstnämnda hänseendet kan man ha räknat med baren som en samlingspunkt för gäster, som icke besöker restaurangen i (det primära) syftet att intaga måltid eller som nöjer sig med en enklare måltid än som serveras i matsalen. I det sistnämnda hänseendet har man strävat till en sådan uppdelning av rörelsen på matsalar och baravdelningar, att matsalarna kunnat utnyttjas mera effektivt till betjäning av gäster, som intager måltid, medan övriga gäster hänvisas till baravdelningarna. Erfarenhetsmässigt fordras emellertid för deras bärighet ett gästunderlag, som man återfinner endast i större städer eller på vissa turistorter. På andra platser finnes i allmänhet icke en tillräckligt stor kundkrets, som uppskattar denna form av utskänkning. I några dylika fall har barerna icke varit ekonomiskt lönande och därför slopats. Det h a r visat sig, att barerna genom sin speciella inredning och atmosfär kan verka mera attraherande på vissa kategorier av gäster, bl. a. ungdom, än en vanlig restaurangmatsal. Man får icke heller bortse från att en del gäster kan komma att stanna kvar i barerna, inskränka sitt ätande och i stället öka sin konsumtion av spritdrinkar. Som motvikt till eventuella olägenheter i nykterhets- och ordningshänseende av den måltidsfria spritutskänkningen får man emellertid även i fortsättningen räkna med olika återhållande faktorer, i första hand själva tillståndsgivningen, där vederbörande myndigheter får förutsättas iakttaga nödig återhållsamhet. Uppmärksamhet

a 54 torde därvid böra ägnas åt frågan om restauranglokalernas utformning. Det må här även erinras om bestämmelsen i 38 § Rff, enligt vilken länsstyrelsen, när det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger lämna föreskrifter rörande utskänkningen, exempelvis särskilda ordningsföreskrifter eller förbud att utskänka rusdrycker över bardisk. Vidare må erinras om att kommunen jämlikt 31 § Rff äger med för länsstyrelsen bindande verkan förbjuda utskänkning i vissa lokaler, exempelvis i en barlokal i en restaurang. Den främsta orsaken till att måltidstvånget icke slopades redan år 1954 var, som tidigare anförts, att denna restriktion under årtiondenas gång på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utformning. Mot denna bakgrund får man betrakta Kungl. Maj :ts föreskrift med avseende på den första etappen av försöksverksamheten, att denna företrädesvis skulle bedrivas inom kafélokal eller särskilt avdelat utrymme i varje restaurang. Denna begränsning visade sig emellertid i fortsättningen obehövlig och medtogs därför icke bland de villkor som uppställdes för försöksverksamhetens andra etapp. Erfarenheterna från försöksverksamhetens senare del visar icke några olägenheter av att måltidsfri utskänkning i princip är tillåten i restaurangen i dess helhet. Anledning saknas således enligt utredningens mening till inskränkande bestämmelser i detta hänseende vid ett generellt avskaffande av måltidstvånget. I princip bör en drinkbar vara en underordnad och sålunda icke dominerande del av restaurangen. Den bör därför vara placerad på sådant sätt att den framstår som ett bihang till den egentliga matsalen, d. v. s. ligger i omedelbar närhet av denna eller åtminstone har gemensam tambur och bekväm inre förbindelse med densamma. I enlighet härmed är det olämpligt att baren har egen ingång direkt från gatan. För närvarande har en restauratör full frihet att inom de i överlåtelseavtalet angivna utskänkningslokalerna vidtaga de dispositioner han själv finner lämpliga, häri inräknat inrättandet av drinkbarer. Enligt kontrollstyrelsens cirkulär om utskänkningsskatt och kostnadsersättning är han dock skyldig att till intendenten för utskänkningsärenden för kontrollstyrelsens räkning meddela, när han avser att anordna spritdrycksutskänkning från särskild drinkbar. För att förebygga att olämpliga lokaler användes för barutskänkning bör för framtiden gälla att barlokalernas utformning skall godkännas av intendenten. Om baren skall uppfylla sin funktion att vara ett bihang till matsalen, bör den i allmänhet icke hållas öppen under andra tider än matsalen och i varje fall icke efter det matsalen stängts. Det må här erinras om föreskriften i 46 § 1 mom. Rff att lagad mat skall vara att tillgå vid all utskänkning. Någon anledning att upphäva eller ändra denna bestämmelse föreligger icke. Sådana anordningar bör därför även i fortsättningen vidtagas att mat kan serveras i baren. Inredningen bör därför icke inskränkas till en bardisk utan bör även omfatta ett antal vanliga bord med sittplatser. Skulle rörelsen till för-

155 fång för nykterhet, ordning och trevnad utvecklas så att tyngdpunkten lägges p å baren och på serveringen av drinkar eller andra spritdrycker, torde det ankomma på intendenten att överväga åtgärd jämlikt 43 § Rff, d. v. s. alltefter omständigheterna antingen tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rättelse eller hos länsstyrelsen påkalla förklaring att överlåtelseavtalet skall upphöra att gälla eller, om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, hos länsstyrelsen hemställa om särskilda föreskrifter rörande utskänkningen.

Självbetjäning vid utskänkning av rusdrycker Självbetjäningsprincipen syftar uppenbarligen till att möjliggöra snabba och billiga restaurangbesök för gäster, som är beredda att avstå från den bekvämlighet det innebär att bli serverad vid borden. Denna serveringsform hör därför icke hemma på restauranger i högre prisklass, som är inriktade på att lämna bästa möjliga service och därutöver tillfälle till samvaro, för dem som så önskar, under mera festliga former. Det är här fråga om en beträffande rusdrycksrestauranger relativt ny serveringsform, som i likhet med måltidstvånget är ägnad att i hög grad påverka icke blott restauranglokalernas utformning utan även deras allmänna standard och kundkretsens sammansättning. Redan av vad här anförts torde framgå, att frågan om självbetjäningsprincipens tillämpande på en rusdrycksrestaurang rätteligen bör beaktas i samband med tillståndsprövningen. Analogien med måltidstvånget ger vidare vid handen, att man härvid icke kan behandla alla slag av rusdrycker lika. Några större olägenheter ur ordnings- och nykterhetssynpunkt har icke veterligen uppkommit genom självbetjäningsprincipens införande och tilllämpning vid utskänkning av rusdrycker. När från det allmänna restaurangbolagets sida framhålles, såsom förut (s. 123) nämnts, att omändrandet av vissa av bolagets tidigare s. k. folkrestauranger av enklare typ till moderna grillbarer påverkat relationen spritdrycker/mat i gynnsam riktning, bör dock framhållas, att detta i första hand måste ses som en följd av att restaurangernas gästsammansättning ändrat karaktär efter omläggningen till självbetjäning. Dessa restauranger har vidare bibehållit måltidstvånget och man saknar därför erfarenhet från självbetj aning i samband med måltidsfri utskänkning av spritdrycker. Det är dock klart, att slopandet av serveringspersonalen i och för sig innebär minskade möjligheter till kontroll av gästernas rusdryckskonsumtion och uppträdande. På något sätt måste detta kompenseras. I en serveringslokal, där personalen bakom disken, från vilken rusdryckerna utlämnas till gästerna, icke har god överblick över samtliga bord, fordras en hovmästare eller annan person som företar regelbundna inspektioner. En gäst som av-

156 hämtar spritdrycker vid bardisken kan nämligen göra detta icke endast för egen räkning utan även för någon person i sitt sällskap, vilken kanske hade blivit vägrad servering om denne själv hade gått fram till disken. Även om endast vin och starköl utskänkes, måste betryggande övervakning av utskänkningen anordnas. Bl. a. måste tillses, att utskänkta rusdrycker icke av gästerna medföres från lokalen och att förtärings- och förvaringsförbuden icke overtrades. Enligt utskänkningsutredningens mening talar starka skäl för att man åtminstone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenheter av måltidstvångets definitiva slopande, helt utesluter spritdryckerna från självbetjäning. I den mån restauranger med självbetjäning innehar spriträttigheter, bör utlämningen av spritdrycker ske genom särskild serveringspersonal. Det må här anmärkas, att ett förbud mot självbetjäning vid spritutskänkning icke är riktat mot drink- eller cocktailbarerna, vilka icke är inrättade för självbetjäning i egentlig mening. Det kan visserligen i drinkbarerna förekomma att gästerna själva hämtar sina drinkar vid bardisken, men det förekommer icke att de bär mat o. d. på brickor som i de egentliga självbetjäningsrestaurangerna. Gemensamt för drinkbarerna är vidare att de är att betrakta som bihang till vanliga matsalar, där bordsservering av måltider förekommer. När det gäller självservering av vin, vill utredningen däremot icke gå så långt som till att föreslå ett generellt förbud häremot. Kvar står dock betydelsen av att kunna kontrollera till vem vinet i verkligheten utskänkes och att förtärings- och förvaringsförbuden icke overtrades. Det torde vidare böra beaktas, att tillhandahållandet av vin glasvis till en måttlig kostnad i restauranger av självbetjäningstyp gör vinet lättåtkomligare än som kanske varit lagstiftarens mening. På vinrestaurangerna framstår ju vinet icke som något alternativ till spritdryckerna. Som regel bör därför enligt utskänkningsutredningens mening självbetjäning av vin icke förekomma. Det synes emellertid lämpligt att en möjlighet hålles öppen för den tillståndsgivande myndigheten att kunna meddela dispens om särskilda skäl härtill föreligger. Kommunens fullmäktige bör därvid ha vetorätt. Som särskilt skäl för medgivande av undantag från det föreslagna förbudet att bedriva utskänkning av vin genom självbetjäning m å beträffande vinrestaurang kunna godtagas, att denna serveringsform tillämpas endast i begränsad omfattning samt att företaget har mycket god standard och i övrigt är lämpat för denna serveringsform. I fråga om starköl slutligen torde bedömningen kunna ske efter mindre stränga grunder. Enligt utredningens mening bör restaurangerna k u n n a låta gästerna betjäna sig själva i vad det gäller starköl.

157 Ekonomiska villkor vid måltidsfri

utskänkning

E n väsentlig fråga är i vad mån de ekonomiska villkoren för utskänkningen k a n antagas påverka dennas omfattning eller inriktning. Det är härvid av vikt att de allmänna ekonomiska betingelserna erhåller en sådan utformning, att de förebygger eller motverkar en icke önskvärd utveckling av en måltidsfri utskänkning. Man torde härvidlag kunna fastslå, att vid ett bibehållande tills vidare, såsom utredningen i det följande förutsätter, av de nuvarande principerna för utskänkningsersättningen restauratörerna i allmänhet knappast har något intresse av att den måltids-fria utskänkningen utökas och ännu mindre av att den får dominera rörelsen. Utredningen vill h ä r särskilt erinra om den nuvarande spärregeln, enligt vilken ersättningen för spritdrycksutskänkningen på visst sätt begränsas, när spritdrycksomsättningen växer utöver en viss gräns i förhållande till omsättningen av vissa a n d r a varor. Vad speciellt drinkbarerna beträffar, är det med hänsyn till dessa regler ovisst om en ökad spritutskänkning i och för sig innebär någon ekonomisk lockelse för restauratören. En höjning av restauratörernas ersättning för utskänkningens handhavande — utöver vad som kan vara motiverat av stigande kostnader — skulle otvivelaktigt innebära ett ökat utrymme för enskilt vinstintresse. En sådan utveckling skulle emellertid stå i direkt motsättning till de av statsmakterna senast år 1957 fastslagna riktlinjerna för nykterhetspolitiken. Enligt dessa är det även av stor vikt att upprätthålla en viss prisnivå på spritdrycker i förhållande till svagare drycker för att därigenom motverka en eventuellt ökad spritdrycksförsäljning. Om, i enlighet med vad utredningen kominer att föreslå, utskänkningsskatten tills vidare bibehålies, har statsmakterna möjlighet att genom en höjning av skatten åstadkomma en sådan efterfrågebromsande effekt. Utredningens slutsatser och förslag Föreskriften i 46 § Rff att spritdrycker må utskänkas endast i samband med måltid innebär utan tvivel en inskränkning, som numera i avsevärt mindre grad än förut är av behovet påkallad. Det år 1954 främst anförda skälet för bibehållande av måltidstvånget, att detta starkt påverkat restauranglokalernas utformning, måste numera anses ha i huvudsak förlorat sin styrka. Erfarenheterna av försöksverksamheten — det relativt ringa intresse allmänheten, även ungdomen, visat för den måltidsfria utskänkningen som sådan och de obetydliga förändringarna i gästsammansättningen på försöksrestaurangerna — tyder på att ett generellt slopande av måltidstvånget i allmänhet icke kominer att förorsaka några allvarliga problem ur ordnings- och nykterhetssynpunkt. Visserligen kan restaurangbesöken genom måltidstvångets slo-

tié pande i vissa fall komma att förbilligas och man får räkna med att detta i och för sig kan medföra någon ökning i gästfrekvensen på längre sikt. Av betydelse i detta sammanhang är därjämte lokalernas anordning och inredning samt de olika arrangemang till gästernas sysselsättning och underhållning som restauratörerna själva kan vidtaga. Risk finnes alltid för att restaurangerna genom sådana åtgärder får en ökad dragningskraft, vilket när det gäller yngre personer kan leda till en tidigare tillvänjning vid alkoholförtäring. Denna risk kan dock icke anses vara av sådan storleksordning att den bör hindra måltidstvångets definitiva slopande. Vad särskilt gäller den yngre publiken, måste man i detta sammanhang kunna förutsätta, att ungdomarna efter att ha uppnått den åldersgräns, efter vilken rusdrycksservering på restaurang nu är lagligen medgiven, skall vara beredda att själva bära ansvaret för sina handlingar. Ett annat betraktelsesätt borde leda till förslag om en höjning av minimiåldern vid utskänkning. Frågan om utskänkningsålderns höjning från 18 till 21 år vidrördes i samband med antagandet av 1954 års nykterhetsreform. Finansministern (prop. 1954: 151 s. 402) ansåg emellertid, att ungdomens nykterhetsproblem huvudsakligen borde lösas på annat sätt än genom restriktioner och erinrade i likhet med nykterhetskommittén om att en sådan höjning skulle kunna föranleda svårigheter i tillämpningen. Vidare finge man icke bortse från att en suggestionseffekt skulle kunna skapas, om ungdomar i åldrarna 18—20 år varken skulle få köpa rusdrycker i utminuteringsaffärer eller erhålla sådana drycker på restaurang. Utskänkningsutredningen, som anser dessa synpunkter alltjämt äga giltighet, har för sin del icke funnit erfarenheterna av försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning motivera ett förslag om generellt höjd utskänkningsålder. Man torde också kunna förvänta att restauratörerna även i fortsättningen bedriver utskänkning till ungdom med särskild försiktighet. I varje fall måste de förhindra att drinkbarerna utvecklas till samlingspunkter för yngre personer. I den mån så är påkallat av förhållandena i det särskilda fallet får en restauratör anses ha både rätt och skyldighet att tillämpa sådana speciella restriktioner som kan tillgodose detta syfte. Det är också av vikt, att den upplysningsverksamhet, som i olika sammanhang bedrives om alkoholen och dess verkningar, ger ungdomen tillräcklig information om de risker som följer med bruket av spritdrycker. Under förutsättning slutligen att de ekonomiska villkoren för spritutskänkningen i princip förblir oförändrade och därmed en spärr även i fortsättningen förefinnes mot restauratörernas eventuella intresse av ökad spritutskänkning, anser utredningen sig kunna förorda att måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker definitivt upphäves. Något skäl att härvidlag generellt undantaga vissa typer av restauranger från den måltidsfria utskänkningen har utredningen icke funnit i erfarenheterna från försöksverk-

159 samheten. I den mån de lokala förhållandena gör måltidsfri spritutskänkning olämplig på ett visst näringsställe, bör detta beaktas vid tillståndsprövningen på så sätt att restaurangen vägras tillstånd till spritutskänkning. I anslutning härtill synes det vara skäl fastslå, att med upphävandet av måltidstvånget icke göres något avkall på föreskriften i 46 § 1 mom. Rff, enligt vilken vid utskänkning lagad mat skall vara att tillgå. Borttagandet av måltidstvånget kan därigenom och genom utskänkningsersättningens konstruktion icke väntas medföra tillkomsten av restauranger, som väsentligen är inriktade på servering av enbart rusdrycker. Den i nyssnämnda moment intagna undantagsbestämmelsen att tillgång till lagad mat ej erfordras vid utskänkning av vin som äger rum i samband med servering av konditorivaror har däremot numera mycket ringa betydelse och föreslås därför slopad. Till motverkande av en ogynnsam utveckling anser utredningen det vara angeläget att det s. k. självbetjäningssystemet vid utskänkning av rusdrycker icke vinner ökad utbredning, i varje fall icke när det gäller spritdrycker och vin. Starkölet torde i detta sammanhang kunna bedömas mindre strängt. Ifrågavarande serveringsform bör därför vara helt utesluten på spritrestaurangerna när det gäller spritdrycker och vin samt i fråga om vin på vinrestauranger kunna tillämpas endast undantagsvis efter särskilt medgivande i samband med tillståndsprövningen. Därvid bör dock till förekommande av alltför frikostig dispensgivning särskilda skäl kunna åberopas. S. k. grillbarer och liknande restauranger, där självbetjäningsprincipen är konsekvent genomförd, bör sålunda normalt icke ha rätt att utskänka starkare drycker än starköl. En följd av måltidstvångets principiella avskaffande blir vidare att måltidsfri utskänkning, som under försökstiden varit begränsad till årsrättigheter, kan förekomma även vid tillfällig utskänkning enligt såväl 25 § b) som 33 § Rff. Särskilda villkor Det återstår att behandla frågan om i vad mån de särskilda, inskränkande föreskrifter som gällt för försöksverksamheten skall bibehållas sedan måltidstvånget definitivt slopats och om i övrigt några ändrade regler bör införas. Enligt de nuvarande föreskrifterna om dryckesurval vid måltidsfri spritutskänkning får brännvin, akvaviter och genever samt gin i outspätt eller oblandat skick icke serveras utan samband med måltid. Flertalet av utskänkningsintendenterna har ansett att denna inskränkning bör bibehållas för framtiden. Några intendenter har dock ifrågasatt ändamålsenligheten av den särskilda föreskriften beträffande gin, vars efterlevnad varit svår att kontrollera. Det torde dock i praktiken sällan förekomma att gin, som huvudsakligen användes i grogg eller i drinkar, nyttjas som ersättning för brännvin. Utskänkningsutredningen vill därför föreslå, att måltidstvång

160 bibehålles endast för egentligt brännvin 1 , vartill utredningen hänför okryddat brännvin (inkl. vodka), akvaviter och genever. Härigenom kommer gin att i likhet med andra spritdrycker, såsom konjak, whisky, likörer och drinkar av olika slag, bli helt undantaget från måltidstvång. Bibehållandet av måltidstvång vid servering av egentligt brännvin innebär icke att de bestämmelser rörande tillämpningen av måltidstvånget som hittills varit gällande bör kvarstå oförändrade. För närvarande skall enligt av kontrollstyrelsen med stöd av 46 § 2 mom. Rff utfärdade bestämmelser måltid, som berättigar till utskänkning av spritdrycker, betinga ett lägsta pris av 1 krona 50 öre. Maten behöver därvid icke vara lagad. Ett tidigare gällande villkor härom slopades i 1954 års lagstiftning därför att man ville komma ifrån vissa svårigheter som varit förenade med kravet på generellt måltidstvång vid utskänkning av spritdrycker. Genom att fastställa lägsta pris på sådan måltid som berättigar till utskänkning av spritdrycker har man sökt förebygga att måltidstvånget blir en tom formalitet. I och med att tillämpandet av måltidstvång begränsas till servering av egentligt brännvin, finner utskänkningsutredningen det lämpligt att återinföra kravet på att maten skall vara lagad. Utskänkning av egentligt brännvin, som icke sker i samband med förtäring av lagad mat, synes nämligen icke stå i överensstämmelse med god bordskultur. För den som på restaurang önskar förtära spritdrycker utan samband med måltid står ändå tillräckliga möjligheter till förfogande. Samtidigt bör föreskriften om lägsta pris på måltiden slopas. En sådan bestämmelse kunde vara av behovet påkallad när det gällde utskänkning av spritdrinkar och groggar m. m. men synes, om måltidstvånget begränsas till egentligt brännvin, dels vara obehövlig och dels kunna locka till kringgående genom att maten icke serveras utan endast debiteras gästen. Det torde vara tillräckligt kräva att sådan måltid, som berättigar till servering av egentligt brännvin, skall vara upptagen på den allmänna matsedeln. Bestämmelse att egentligt brännvin får serveras endast i samband med måltid bestående av lagad mat bör intagas i Rff. Det må här erinras om förordningens principiella uppbyggnad, enligt vilken utskänkningsrestriktionerna i allt väsentligt skall uttömmande anges i förordningen. Kontrollstyrelsens uppgift i förevarande sammanhang bör följaktligen i stort sett inskränkas till att föreskriva vilka drycker som skall hänföras till egentligt brännvin och till att vid behov ge anvisningar rörande tolkningen av begreppet lagad mat. I och med att måltidstvånget generellt avskaffas i vad avser andra spritdrycker än egentligt brännvin, bortfaller givetvis behovet av den nuvarande föreskriften om att i avtal om överlåtelse av tillstånd till Tusdrycksutskänk1 Uttrycket »egentligt brännvin» har tidigare förekommit i författningstext; se 1923 års förordning (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, som gällde till den 1/4 1954.

161 ning skall intagas uppgift på de utrymmen i restaurang, där måltidsfri utskänkning må äga rum. Till förekommande av att drinkbarer anordnas i strid med de av utredningen angivna grunderna torde dock Kungl. Maj :t med stöd av 44 § tredje stycket Rff böra bemyndiga kontrollstyrelsen att utfärda erforderliga föreskrifter. Dessa föreskrifter synes därvid kunna begränsas till att kontrollstyrelsen i det av styrelsen fastställda formuläret till överlåtelseavtal intager en bestämmelse om att inrättande av särskilda baravdelningar får äga rum endast i samråd med vederbörande utskänkningsLntendent. Slopas måltidstvånget definitivt, erfordras ej heller den under försöksverksamheten gällande föreskriften, att ett erhållet medgivande till måltidsfri spritutskänkning icke får utnyttjas av restauratören i reklamsyfte. I den mån inom restauranglokalerna i någon form förekommer särskild reklam för rusdrycker bör denna i likhet med annan reklam för rusdrycker bedrivas med känsla för det därmed förbundna ansvaret och med undvikande av uttalanden som kan uppfattas som propaganda för dryckesseden (prop. 1957: 143 s. 90). På drinkprislista bör liksom på varje annan prislista för rusdrycker — och i förekommande fall på matsedeln — såsom för närvarande gäller, alkoholfria alternativ finnas upptagna på likvärdigt sätt.

i l — 104919

KAPITEL 9 F ö r t ä r i n g s - och f ö r v a r i n g s f ö r b u d e n

Nuvarande

tillämpning

De s. k. förtärings- och förvaringsförbuden omfattar alla utskänkningslokaler, vare sig utskänkningen avser rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker. Lokaler, där utskänkning överhuvudtaget icke bedrives, beröres däremot icke av förbuden. Vid de tillfällen, då förbuden varit föremål för offentlig diskussion, synes allmän enighet ha rått om att förbuden är en nödvändig följd av att utskänkningen av rusdrycker och öl är underkastad tillståndsprövning. Rättighetssystemet vore meningslöst, om det exempelvis vore tillåtet att förtära medhavda spritdrycker i lokaler, där enligt meddelat tillstånd endast vin eller öl får serveras. Denna principiella syn på de förevarande problemen redovisades av finansministern i 1954 års proposition angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken m. m., där han förklarade det vara ofrånkomligt att förbuden i princip kvarstode även i fortsättningen. I anslutning härtill uttalade riksdagen, att förbuden utgör en nödvändig förutsättning för att samhället skall kunna på ett tillfredsställande sätt reglera och kontrollera utskänkningen av olika drycker. Sedermera underströks samma sak vid 1957 års riksdagsbehandling av då föreliggande förslag angående ändrade ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen. Till de principiella synpunkter rörande förtärings- och förvaringsförbudens nödvändighet som sålunda i olika sammanhang framförts (jfr kapitel 4 s. 103) kan utskänkningsutredningen helt ansluta sig. Så länge en reglering av utskänkningen skall upprätthållas, är förbuden oundgängliga och självklara. I de senaste årens debatt kring förbuden har ingenting framkommit som enligt utskänkningsutredningens mening kan rubba denna principiella inställning. Det har emellertid i praktiken visat sig svårt att upprätthålla förtäringsoch förvaringsförbuden och de torde överträdas i ganska stor utsträckning. Sålunda förekommer att enskilda gäster, vanligen i samband med måltid och ibland även med lokalinnehavarens goda minne, förtär medhavda spritdrycker på hotell och pensionat utan spriträttigheter (det s. k. fickflaskeproblemet). Dessa företag utskänker åtminstone alkoholfria drycker och är följaktligen underkastade förbuden.

163 Överträdelser i annan form sker genom rusdrycksförtäring vid s. k. slutna tillställningar i fria festvåningar och andra offentliga samlingslokaler. Man torde nämligen i stort sett kunna bortse från lokaler, där restauratören har tillstånd att utskänka vin, starköl eller öl. Svårigheterna hänför sig i huvudsak till sådana tillställningar som anordnas av enskilda personer eller föreningar på lokaler, för vilka tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker eller öl icke meddelats, men där i vart fall utskänkning av alkoholfria drycker förekommer regelbundet. Vare sig tillfällig utskänkningsrätt i sådana fall förvärvats eller icke, föreligger viss risk för att gästerna förtär medhavda spritdrycker och därmed gör sig skyldiga till överträdelse av förbuden. Problemet kompliceras av att oklarhet eller bristande kännedom i många fall råder om förbudens räckvidd och tillämpningsområde samt om nödvändigheten av att i förekommande fall söka tillfällig utskänkningsrätt. Till en del kan de berörda tillämpningssvårigheterna antagas sammanhänga med att förbuden kommit i konflikt med intressen, som av vederbörande parter uppfattas såsom legitima. Man får även beakta den roll som prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta spritdrycker kan spela i detta sammanhang. Vidare möter man i vissa fall den uppfattningen att rusdrycksförtäring, som av olika anledningar sker på lokaler utanför hemmet, är en privat angelägenhet och därför icke skall vara jämställd med sådan förtäring som sker i tillståndsbundna restauranger. Detta kan vara fallet då familjetillställningar av utrymmesskäl eller andra orsakeranordnas på allmänna eller enskilda samlingslokaler, varvid intrycket avlegitimitet förstärkes av att dessa lokaler oftast icke tillkommit i förvärvssyfte utan för att tillgodose föreningslivets behov av utrymmen för möten, studieverksamhet o. dyl. Det torde även på sina håll anses vara en privat angelägenhet när semestergäster på hotell och pensionat förtär medhavda rusdrycker. Respekten för förbuden blir än mindre genom svårigheterna att kontrollera deras efterlevnad. Någon effektiv övervakning av den förtäring, som äger rum på hotell och pensionat, går självfallet icke att genomföra,, och när det gäller slutna tillställningar är det i praktiken mycket svårt för en utomstående att inspektera lokaler, där sådana tillställningar pågår, överträdelser torde begås, som aldrig kommer till myndigheternas kännedom. Detta förhållande är i och för sig — i den mån insikt föreligger om att lagöverträdelser förekommit — ägnat att hos allmänheten minska respekten för såväl de nu avhandlade bestämmelserna som andra bestämmelser som faller inom rusdrycksutskänkningens område och kan dessutom medföra minskad respekt för myndigheternas föreskrifter överhuvud. Då vidare myndigheterna har en viss benägenhet att överse med överträdelserna, uteblir i någon mån den åsyftade verkan med förbuden. Tidigare anfördes som en av de viktigaste anledningarna till att förbuden

164 överträddes den omständigheten, att man i stora delar av landet hade små möjligheter att förlägga tillställningar till restauranger med utskänkningsrättigheter. Detta förhållande har fått minskad betydelse genom den från och med den 1 oktober 1955 införda möjligheten att erhålla tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 § Rff. För att ytterligare motverka benägenheten för överträdelser genomfördes vid 1957 års riksdag en minskning av prisskillnaden mellan ntskänkta och utminuterade spritdrycker. Ett fullständigt slopande av utskänkningsskatten på spritdrycker var då även föremål för övervägande, men det ansågs icke möjligt att, om skatten borttoges, upprätthålla en ur nykterhetspolitisk synpunkt önskvärd prisrelation till svagare drycker. Här må även nämnas den samma år genomförda lättnaden i tillämpningen av förtärings- och förvaringsförbuden i vad gäller personalmatsalar (jfr kap. 4 s. 106). Från restauratörhåll har framhållits, att ett tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker blir mindre värt i den mån möjligheterna ökas att anordna tillställningar med rusdrycksförtäring utanför de reguljära restaurangerna. Konkurrensen med de s. k. fria festvåningarna säges ha känts mycket besvärande för restaurangerna i vissa landsdelar, i det att sådana festvåningar på sina håll anses ha lagt beslag på praktiskt taget alla slutna tillställningar i orten. Restauratörernas missnöje gäller i första hand sådana lokaler, för vilka utskänkningstillstånd saknas, men där tillställningar med förtäring av medhavda rusdrycker anordnas. I den mån innehavarna av sådana lokaler genom utskänkningsintendenternas bemödanden eller av andra skäl övergått till att söka utskänkningsrätt enligt 33 § Rff och sålunda betala utskänkningsskatt i vanlig ordning, har kritiken likväl icke upphört. Från restauratörhåll har därvid ifrågasatts om icke tillämpningen av detta lagrum blivit generösare än som avsetts av lagstiftarna och man har exempelvis efterlyst en strängare prövning av lokalernas lämplighet, så att i detta hänseende samma krav ställes på dessa lokaler som på de reguljära restaurangerna. Utredningens överväganden Det torde icke vara möjligt att finna en i alla avseenden tillfredsställande lösning på de med förtärings- och förvaringsförbuden sammanhängande problemen. Möjligheterna till kringgående torde aldrig kunna helt elimineras. Ej heller torde kunna tillskapas eller accepteras en kontrollapparat av sådan effektivitet att varje överträdelse av förbuden kan upptäckas och beivras. Dock måste — som förut framhållits — förbuden bibehållas så länge utskänkningen är tillståndsbunden. Med denna utgångspunkt blir det nödvändigt att finna utvägar ur den nuvarande besvärliga situationen, som karakteriseras av svåra gränsdragningsproblem, förut i korthet berörda i kapitel 4 och ytterligare illustrerade av kontrollstyrelsens promemoria med

165 tillämpningsbestämmelser (bilaga 2). Man får försöka finna den i förhandenvarande läge bästa lösningen och därjämte räkna med att, efter hand som förhållandena i samhället ändras, successivt göra de jämkningar i lagstiftningen som kan bli aktuella. Vad först beträffar själva rättighetssystemet synes icke från något håll ha bestritts, att även andra lokaler än sådana med årsutskänkningsrättigheter bör kunna få användas för tillställningar med förtäring av rusdrycker. P å landsbygden finnes exempelvis ofta icke tillgång till någon rusdrycksrestaurang, och behovet att för familjefester o. dyl. nyttja de lokaler som står till buds framstår i sådana fall som fullt legitimt. Även om en rusdrycksrestaurang finnes på platsen, är det icke självklart att denna skall ha företrädesrätt till sådana slutna tillställningar med rusdrycksförtäring, vilka av olika skäl icke kan äga rum i hemmen. Sålunda kan en viss konkurrens mellan tillståndsbundna restauranger och andra lokaler, där förtäring av rusdrycker förekommer i lagliga former, innebära en fördel ur konsumentsynpunkt. I riksdagen har problemet vidrörts senast år 1959 i samband med behandlingen av den förut (s. 85) omnämnda motion, vari bl. a. hemställdes, att folkets hus och bygdegårdar icke skulle falla under förtärings- och förvaringsförbuden. Riksdagen (BevU 1959: 38) ansåg emellertid, att dylika undantag i princip icke borde göras. Självfallet borde möjligheter finnas för den del av befolkningen, som av ekonomiska eller andra skäl icke ansåg sig k u n n a utnyttja restaurangerna för anordnande av privata fester, att hålla sådana i andra lokaler. Ehuru gällande lagstiftning i stort sett torde ge tillräckliga möjligheter härtill, var riksdagen dock medveten om att i vissa lägen författningsbestämmelserna kunde framstå såsom alltför rigorösa. Utredningen kan för sin del konstatera, att antalet tillfällen, då rätt till utskänkning enligt 33 § Rff överlåtits, visat stark ökning under de senaste åren. Sålunda har antalet sådana utskänkningstillfällen stigit från cirka 7 200 år 1956 till närmare 23 000 år 1960, en utveckling som till stor del torde vara en följd av utskänkningsintendenternas verksamhet och vartill även 1957 års sänkning av utskänkningsskatten kan antagas ha bidragit. Denna ökning skulle ha varit ännu något större om icke ett antal lokalinnehavare, som tidigare utnyttjat möjligheterna att erhålla rätt till tillfällig utskänkning, efter hand förvärvat tillstånd till årsutskänkning för slutna sällskap. Trots den starka ökningen av antalet utskänkningstillfällen utgör fortfarande den tillfälliga utskänkningen kvantitetsmässigt en mycket ringa del av den totala utskänkningen. Beträffande spritdrycker uppgick den sålunda år 1960 till endast 2,7 procent. I fråga om vin och starköl var motsvarande andelar 3,7 respektive 0,6 procent.

166 Någon olägenhet nr allmän synpunkt har icke veterligen uppkommit genom ökningen av antalet utskänkningstillfällen enligt 33 § Rff. Tvärtom har, enligt vad som genomgående vitsordas av utskänkningsintendenterna, både lokalinnehavare och anordnare av tillställningar i allt större utsträckning insett att utskänkning under lagliga former är att föredraga framför en mer eller mindre okontrollerad förtäring av medhavda rusdrycker. Det förbrukas i allmänhet mindre kvantiteter spritdrycker, vilket är en bestämd fördel ur nykterhets- och trevnadssynpunkt, och dessutom blir därigenom kostnaden för anordnaren, trots utskänkningsskatten, ofta lägre. I detta sammanhang bör nämnas, att lokalinnehavarna genom kontakten med utskänkningsintendenterna i många fall har fått sin uppmärksamhet riktad på fördelarna av att servera vin i stället för spritdrycker. Därvid torde bl. a. ha framhållits, att innehavare av tillfällig utskänkningsrätt i likhet med övriga utskänkningsinnehavare även med måttliga vinstpålägg kan göra sig viss förtjänst på utskänkning av vin i motsats till vad fallet är i fråga om servering av spritdrycker, vid vilken endast kostnadsersättning är medgiven. Enligt den i kapitel 1 meddelade statistiken inköptes för tillfällig utskänkning under år 1956 75 liter vin per 100 liter spritdrycker. År 1960 hade siffran för vin stigit till 101, vilket innebär att vin serverades i något större kvantitet än spritdrycker. Mot bakgrunden av vad sålunda sagts synes anledning icke föreligga att beskära möjligheterna för innehavare av lokaler, lämpade för slutna tillställningar med rusdrycksförtäring, att erhålla tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 § Rff. Det må i sammanhanget framhållas, att utskänkningsrätten med hänsyn till rättighetssystemets utformning i princip bör överlåtas icke på arrangören utan på lokalinnehavaren eller någon hos denne anställd person eller annan som vid tillställningen tillhandahåller mat och dryck. Av den i bilaga 1 lämnade redogörelsen för hithörande bestämmelser i de nordiska grannländerna framgår, att man där icke har någon motsvarighet till den svenska bestämmelsen i 33 § Rff angående tillfällig utskänkningsrätt vid enstaka tillfälle för slutet sällskap. I Norge får rusdrycker principiellt förekomma endast i sådana lokaler, för vilka tillstånd att utskänka dylika drycker meddelats. Detsamma gäller Danmark, med det undantaget att privata fester med servering av »starka drycker» kan få anordnas i vissa samlingslokaler på landsbygden, till vilka eljest erforderligt serveringstillstånd av något slag icke kan knytas. Även i Finland är utskänkning av alkoholdrycker tillåten endast i samband med restaurangrörelse. Några undantagsbestämmelser om utskänkning till slutna sällskap finnes icke. Hinder möter visserligen icke att i en enkom för ändamålet hyrd lokal anordna en privat bjudning eller familjefest med förtäring av medhavda alkoholdrycker, men å andra sidan uppges att det i Finland,

167 bortsett från restaurangerna, ej finnes många lokaler, som är lämpade för sådana ändamål. Sammanfattningsvis framgår sålunda av den nyssnämnda internordiska redogörelsen, att vår svenska lagstiftning är tämligen liberal, när det gäller möjligheterna att erhålla tillfällig utskänkningsrätt. Det bör vidare observeras, att den i Sverige gällande ordningen, enligt vilken förbudens giltighet är bunden till serveringen av enbart drycker av olika slag, icke äger någon motsvarighet i de övriga nordiska länderna, där man genomgående anknyter till förekomsten av serverings- eller restaurangrörelse. I syfte att ge lagstiftningen en klarare innebörd föreslog 1953 års utskänkningsvinstkommitté, att förtärings- och förvaringsförbuden skulle anknytas till serveringsrörelse i stället för utskänkning och sålunda utsträckas till att gälla i varje lokal, som organiskt tillhör en restaurangrörelse, samt i s. k. privata festvåningar, som upplåtes för servering av måltider vid särskilda tillfällen (jfr kapitel 4 s. 107). Detta förslag till ändrad lagstiftning avvisades emellertid av finansministern (prop. 1957: 94 s. 113) under hänvisning till att verkningarna syntes sträcka sig längre än som i och för sig vore motiverat. Dock har i utskänkningsutredningens direktiv samma förslag angivits som en tänkbar utgångspunkt för en ändring av lagstiftningen i syfte att ernå en mera rationell avgränsning av de fall, där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen är påkallad. Det ligger då närmast tifl hands att pröva om icke utskänkningsvinstkommitténs förslag kan modifieras, så att huvudsyftet med detsamma ändock uppnås.

Utredningens förslag Såsom torde ha framgått av det föregående, finner utskänkningsutredningen icke någon ändring i själva rättighetssystemet erforderlig för att behovet av en striktare tillämpning av förtärings- och förvaringsförbuden skall kunna tillgodoses. En viss jämkning av förtärings- och förvaringsförbudens giltighetsområde synes däremot ofrånkomlig, om de nuvarande tillämpningssvårigheterna i möjligaste mån skall kunna elimineras. Dock skulle det, som riksdagen framhållit, föra för långt att lägga samtliga enskilda tillställningar på offentliga lokaler under utskänkningsbestämmelserna. Det är tvivelaktigt om man skulle vinna allmänhetens förståelse för en sådan lagstiftning. Det måste nämligen beaktas, att många människor både av kostnadsskäl och ur allmän trivselsynpunkt föredrar att ordna sina familjefester o. dyl. utan hjälp av restauratör. Vidare skulle så långtgående bestämmelser ställa alltför stora krav på kontroll och övervakning från myndigheternas sida. Om man till en början betraktar de lokaler, i vilka serveringsrörelse av något slag bedrives, delar utskänkningsutredningen den av utskänkningsvinstkommittén uttalade uppfattningen, att tillämpningen av förtärings-

168 och förvaringsförbuden — som fallet är i de övriga nordiska länderna — i princip bör anknyta till förekomsten av serveringsrörelse över huvud och sålunda icke enbart till den utskänkning av drycker av olika slag som kan förekomma på lokalen i fråga. Genom att på detta sätt utgå från förekomsten av serveringsrörelse undgår man den oklarhet som i många fall varit rådande om förbudens tillämplighet och minskar dessutom möjligheterna till kringgående. Utskänkningsutredningen vill i begreppet rörelse uttryckligen inlägga den innebörden, att verksamheten skall vara av yrkesmässig natur. Detta får anses vara fallet då den utmärkes av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet 1 . I vad mån rörelsen drives regelbundet torde få bedömas med utgångspunkt i kontrollstyrelsens i bilaga 2 återgivna anvisningar rörande tillämpningen av förtärings- och förvaringsförbuden. Styrelsen har här med regelbunden utskänkning betecknat de fall, då servering förekommer i allmänhet minst en gång i veckan. Vidare anser utskänkningsutredningen i likhet med utskänkningsvinstkommittén, att s. k. privata festvåningar, som upplåtes för servering av måltider vid särskilda tillfällen, i princip bör vara underkastade förtäringsoch förvaringsförbuden. Den erforderliga modifikationen av utskänkningsvinstkommitténs förslag synes kunna vinnas genom att man härtill fogar tvenne inskränkande villkor. För det första bör lokalupplåtelsen på samma sätt som den i föregående stycke nämnda serveringsrörelsen ha karaktär av yrkesmässighet och för det andra torde begränsning böra ske till de fall, då mat eller dryck för tillställningen i fråga tillhandahålles av lokalinnehavaren eller genom dennes försorg. Dessa inskränkningar synes nödvändiga både av allmänna skälighetshänsyn och med tanke på myndigheternas kontrollmöjligheter. Den, som endast upplåter lokal för anordnandet av sammankomster i slutna sällskap och icke tar någon som helst befattning med den servering som därvid kan äga rum, bör rimligen icke ha något personligt ansvar för den förtäring av rusdrycker och öl som förekommer vid sammankomsterna. Det bör m. a. o. finnas möjligheter att på enkom för tillfället förhyrda lokaler anordna sammankomster i slutna sällskap, vid vilka inbjudaren eller deltagarna själva drager försorg om förtäringen, utan att fördenskull förtärings- och förvaringsförbuden träder i kräfta. Därvid måste dock gälla, att i den mån serveringen ombesörj es av någon — i förhållande till lokalinnehavaren utomstående — restauratör eller annan i facket verksam person och denna verksamhet får karaktär av rörelse, lokalen givetvis blir underkastad förbuden. 1

Beträffande begreppet rörelse jfr bl. a. Geijer, E., Rosenqvist, E. och Sterner, H., Skattehandbok del I, 4:e uppl. 1958 s. 144. 2 Anmärkas må, att i Danmark uthyrningen av lokaler till avhållande av sammankomster, vid vilka inbjudaren eller deltagarna själva sörjer för förtäringen, generellt är underkastade utskänkningsbestämmelserna, så snart själva uthyrningen sker yrkesmässigt (jfr bilaga 1).

169 Genom att på angivet sätt i fråga om såväl serveringsrörelse som lokalupplåtelse i samband med tillhandahållandet av mat och dryck uppställa kravet på yrkesmässighet torde man kunna förebygga att verkningarna av lagskärpningen sträcker sig längre än som ur allmänna synpunkter är motiverat. En förutsättning för att medhavda rusdrycker skall få förtäras vid en sluten tillställning är givetvis att därvid försäljning av dryckerna icke äger r u m . Vid tillställningar som anordnas av föreningar o. dyl. ligger det närmast till hands att varje deltagare betalar för sin egen förtäring. Något undantag från förtärings- och förvaringsförbuden när det gäller föreningar är med hänsyn härtill enligt utskänkningsutredningens mening icke motiverat. Icke heller synes — såsom riksdagen enligt tidigare (s. 165) återgivet uttalande av år 1959 också framhållit — något dylikt undantag för lokaler av ideell eller allmännyttig karaktär här kunna ifrågakomma. En sådan uppdelning skulle svårligen kunna göras efter objektiva grunder och skulle därför få viss karaktär av godtycklighet. Genom begränsningen av förbudens räckvidd till lokaler, som regelbundet disponeras för slutna sammankomster, vid vilka mat och dryck tillhandahålles genom lokalinnehavarens försorg, blir emellertid ett stort antal samlingslokaler, som huvudsakligen användes för andra ändamål än privata tillställningar, såsom för föreningsmöten, sammanträden, föreläsningar, biograf- och teaterföreställningar, gymnastik och idrottsövningar m. m., undantagna från förbuden, när fråga är om familjefester och liknande tillställningar. Däremot kommer förbuden i fortsättningen att gälla även för sådana tillställningar, i den mån de anordnas på lokaler, som yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster med utskänkning enligt 33 § Rff. Det bör observeras att, även om en lokal som i allmänhet upplåtes yrkesmässigt för sammankomster med förtäring, tillhandahållen av lokalinnehavaren, undantagsvis ställes till förfogande för sammankomst i slutet sällskap som själv ordnar förtäringen, förtärings- och förvaringsförbuden skall gälla. Överlåtelse av utskänkningsrätt enligt 33 § Rff erfordras således i dylikt fall. Den grundläggande principen blir att den, som i förvärvssyfte driver serveringsrörelse av något slag, måste ta konsekvenserna därav, d. v. s. finna sig i att förtärings- och förvaringsförbuden gäller inom lokalerna och att det fordras tillstånd vid servering av rusdrycker och öl. Detta gäller vare sig utskänkningsskatten bibehålles eller ej. Ett eventuellt borttagande av den nuvarande utskänkningsskatten kan således i och för sig icke ge förbuden något annat innehåll eller förändra deras räckvidd. Det nu förda resonemanget överfört på folkets hus och bygdegårdar innebär, att dessa, i den mån inom lokalerna bedrives regelbunden serveringsrörelse, måste vara underkastade förbuden. Som framgått av de uppgifter

170 utredningen inhämtat och som redovisats i kapitel 4 (s. 109), drives reguljär restaurangrörelse i cirka 125 av sammanlagt omkring 900 folkets hus. I övrigt lär servering i olika former bedrivas i växlande omfattning i flertalet folkets hus. I de egentliga bygdegårdarna förekommer däremot endast undantagsvis regelbunden serveringsrörelse. Gemensamt för både folkets hus och bygdegårdar är, att de i tämligen liten utsträckning — enligt vad som framgår av vissa av samlingslokalutredningen utförda undersökningar genomsnittligt mindre än en gång per lokal och månad — disponeras för familjesammankomster. Vid sådana tillfällen torde för övrigt redan nu tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 § Rff förvärvas i viss utsträckning. Man kommer därför fram till att en skärpning av förtärings- och förvaringsförbuden i enlighet med vad här föreslagits skulle få mycket ringa praktisk betydelse för folkets hus och bygdegårdarna. Däremot skulle ökad klarhet vinnas beträffande bestämmelsernas tillämpning på sådana lokaler, som regelbundet och i förvärvssyfte upplåtes för sammankomster i slutna sällskap. Någon ändring synes icke vara påkallad i de undantag från förtäringsoch förvaringsförbuden, som är medgivna enligt nu gällande lagstiftning beträffande kollektivhusmatsalar och personalmatsalar. Det må här erinras om det i 10 § NÖff (liksom i 24 och 25 §§ Öff) intagna villkoret att serveringen i dessa lokaler skall ske vid slutet bord, vilket innebär att det skall finnas en bestämt markerad kontinuitet i kundkretsens sammansättning. Vad personalmatsalarna beträffar, avses de skola disponeras endast av vid företaget anställda och deras tillfälliga gäster. När personalmatsalarna år 1957 undantogs från förtärings- och förvaringsförbuden, var avsikten att firmafester, representation o. d. med förtäring av rusdrycker skulle kunna äga rum utan särskilt tillstånd. Det torde därvid ha förutsatts att lokalerna i fråga icke disponerades av de anställda för familj esammankomster såsom 50-årsdagar o. d., varvid flertalet av de inbjudna utgöres av företaget utomstående personer. Ännu mindre har det varit lagstiftarens mening att lokalerna skulle få användas av företagen helt utomstående personer för privata tillställningar. I detta sammanhang må anmärkas, att utskänkning av öl i personalmatsal enligt 10 § NÖff må bedrivas endast om företagets ledning lämnat medgivande därtill. Saknas sådant medgivande — vilket innebär att endast alkoholfria drycker får utskänkas —- skall matsalen enligt utredningens förslag vara underkastad förtärings- och förvaringsförbuden (jfr detaljmotiveringen s. 221). Kollektivhusmatsalarna, som närmast har hemkaraktär, torde i förevarande hänseende få bedömas efter mindre stränga grunder. Tilläggas må, att i 10 § NÖff omförmäld utskänkning vid heminackordering över huvud icke är aktuell i detta sammanhang. Sådan utskänkning sker nämligen varken till allmänheten eller till slutna sällskap i den bemärkelse som avses i 33 § Rff. Vid en lösning enligt det härmed framlagda förslaget kan antalet till-

171 fallen, då rätt till utskänkning enligt 33 § Rff överlåtes, väntas komina att ytterligare öka. Någon olägenhet torde icke ligga häri. I någon mån torde dock ökningen av antalet utskänkningstillfällen enligt 33 § Rff komma att siffermässigt motverkas av en övergång till årsutskänkningstillstånd för slutna sällskap. Utredningen förutsätter, att intendenterna, såsom redan nr. skett och sker i stor omfattning, verkar för att hos restauratörer och lokalinnehavare sprida kännedom om lagstiftningens syfte och innebörd, häri inräknat önskemålet att främja sobrare dryckes- och umgängesvanor. Utskänkningsskattens betydelse för konkurrensen mellan restauranger •och fria festvåningar diskuteras närmare i nästa kapitel. Redan här må det dock anmärkas, att en beräkning på grundval av förhållandena i mars 1961 utvisar att skillnaden mellan utskänknings- och utminuteringspris vid utskänkning enligt 33 § Rff stannar vid i genomsnitt cirka 1 krona 40 öre per person och utskänkningstillfälle. Ett belopp av denna storleksordning kan knappast spela någon större roll ur konkurrenssynpunkt. Även d e i förhållande till den totala utskänkningen obetydliga kvantiteter, som redovisas för den tillfälliga utskänkningen (se s. 74), tyder allmänt sett på att konkurrensens negativa verkningar för de reguljära restaurangerna icke skall överdrivas. Icke heller ur de enskilda festarrangörernas synpunkt synes den fördyring av totalkostnaden för tillställningen som vållas av utskänkningsskatten på spritdrycker kunna utgöra någon utslagsgivande faktor i valet mellan lokaler med och utan utskänkningsrätt. Det skulle i så fall kunna inträffa vid sådana familjefester och liknande, där kostnaden för tillställningen i dess helhet skall bäras av en enda person. För sådana fall — egentliga familjetillställningar utan anlitande av utomstående restauratör och i regel även utan anlitande av lejd arbetskraft överhuvud — finns emellertid även efter ett genomförande av utredningens förslag möjligheter att -anordna tillställningar på lokaler, där förtärings- och förvaringsförbuden icke gäller, i sådana former att utskänkningsskatt icke skall utgå. I andra fall åter, då beställaren icke själv svarar för arrangemangen, blir tillställningen mera jämförbar med sådan på restaurang och därmed bortfaller även det huvudsakliga skälet för befrielse från utskänkningsskatt. I likhet med 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956: 56 s. 253) finner utskänkningsutredningen, att det med hänsyn till konstruktionen av försäljningsförordningarna — rusdrycksförsäljningsförordningen, ölförsäljningsförordningen och förordningen om försäljning av alkoholfria drycker — knappast torde vara möjligt att i dessa förordningar införa regler, som icke äger samband med utskänkningsrörelse. De erforderliga bestämmelserna rörande förtärings- och förvaringsförbud i fråga om rusdrycker och öl samt de enligt utredningens förslag tillkommande ciderdryc-

172 kerna torde därför böra sammanföras i en särskild förordning, varav följer att de nuvarande bestämmelserna bör upphävas. Utskänkningsutredningen framlägger förslag till en dylik förordning.

Fråga om utskänkning av alkoholsvagare spritdrycker på vijirestaurang°r Som tidigare anförts (s. 162) förekommer i viss utsträckning överträdelser av förtärings- och förvaringsförbuden i den formen att enskilda gäster förtär medhavda spritdrycker på hotell och pensionat utan spriträttigheter (det s. k. fickflaskeproblemet). För att i någon mån motverka dessa överträdelser har från vissa håll ifrågasatts att för företag med vinrättigheter öppna en möjlighet att utan formligt utskänkningstillstånd för spritdrycker få servera alkoholsvaga aperitifer samt likörer. I första hand har man därvid avsett att sådana drycker skulle få försäljas på samma sätt som vin, d. v. s. utan erläggande av utskänkningsskatt. Om detta icke läte sig göra, finge utskänkningsskatt erläggas i vanlig ordning. En sådan utökning av rätten att utskänka skulle vara av intresse i synnerhet för hotell och pensionat på typiska turistorter, bl. a. med tanke på helinackorderade gäster. De framförda önskemålen bör ses mot den bakgrunden att det finnes spritdrycker eller blandningar av spritdrycker och alkoholfria ingredienser, som i fråga om alkoholhalt kan jämställas med starkvin. Enligt utskänkningsutredningens mening är det ur nykterhetssynpunkt icke lämpligt att på sätt som sålunda ifrågasatts utvidga rätten att utskänka vin till att omfatta även alkoholsvagare spritdrycker. Många innehavare av dylika rättigheter skulle genom påtryckningar från gästernas sida och av konkurrensskäl frestas att överskrida en på sådant sätt utökad utskänkningsrätt. Ej heller skulle det vara rimligt med hänsyn till andra företagare att medge befrielse från skyldigheten att erlägga utskänkningsskatt för de utskänkta spritdryckerna. Ett alternativ vore att tillskapa ett nytt slag av utskänkningstillstånd, omfattande förutom vin och starköl även spritdrycker med en viss högsta alkoholhalt, t. ex. 30 volymprocent. Därest en sådan tillståndsform infördes, skulle denna emellertid icke rimligen kunna begränsas till enbart hotell och pensionat av helinackorderingskaraktär. Möjlighet måste föreligga för i princip vilket näringsställe som helst att söka en dylik ny typ av tillstånd. Detta skulle innebära att utöver redan befintliga utskänkningsalternativ i Rff — alla slag av rusdrycker, vin och starköl, enbart starköl — skulle komma ytterligare ett, varigenom alternativens antal skulle stiga till fyra. Detta synes knappast lämpligt, då rättighetssystemet härigenom skulle kompliceras och svårigheter uppkomma för allmänheten att skilja på restauranger med olika slag av rättigheter. De i varje särskilt fall gällande bestämmelserna skulle bli svåra att tillämpa och deras efterlevnad svår att övervaka. Icke heller enligt detta alternativ vore det rimligt — bl. a. med

173 tanke på restauranger med fullständiga rättigheter — att befria innehavare av en sådan ny typ av rättighet från skyldighet att erlägga utskänkningsskatt. I den mån syftet varit att öppna möjlighet till begränsad spritdrycksutskänkning utan det besvär med utskänkningsskatten, som för rättighetsinnehavaren följer med deklarationsplikten, kan syftet sålunda icke skäligen tillgodoses på denna väg. Utöver det sagda tillkommer, att gällande gränsdragning mellan spritdrycker och vin, som är internationellt vedertagen, anknyter icke enbart till alkoholhalten utan även till tillverkningsförfarandet. Till vin hänföres sålunda nu endast alkoholdrycker, som är framställda genom alkoholisk jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller andra växtdelar. Är drycken framställd på annat sätt, är den antingen spritdryck eller maltdryck. Någon ändring i fråga om denna gränsdragning — bortsett från vad som föranledes av utskänkningsutredningens förslag om ciderdrycker — finner utredningen icke skäl ifrågasätta. Utredningen anser sig alltså icke kunna framlägga förslag till någon lagändring i denna fråga men vill dock framhålla, att flera av de företag, för vilka problemet med begränsad spritutskänkning är aktuellt, torde vara av sådan standard, att fullständiga rättigheter efter ansökan borde kunna erhållas. En sådan rättighet behöver icke utnyttjas i större omfattning än vederbörande rättighetsinnehavare själv finner lämpligt. Den, som icke vill utskänka egentligt brännvin eller annan starksprit utan endast alkoholsvagare spritdrycker, är följaktligen oförhindrad att tillämpa en sådan begränsning men kan — till skillnad från det ifrågasatta fallet med begränsad utskänkningsrätt — ändock vid något speciellt tillfälle utskänka även starkare drycker utan att därmed överskrida sin lagliga befogenhet.

K A P I T E L 10 Utskänkningsskatten på spritdrycker

Inledning Som framhållits i kapitel 1, avser det utskänkningsutredningen lämnadeuppdraget ingen omprövning av de allmänna ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen. Däremot har det ålegat utredningen att undersöka huruvida förutsättningar föreligger att avskaffa utskänkningsskatten på spritdrycker. Det har därvid gällt att pröva hållfastheten i de argument, som anförts för skattens borttagande, och att ställa dessa argument mot de skäl som, kanske främst ur nykterhetssynpunkt, kan tala för ett bibehållande av skatten. Tyngdpunkten i motiven för utskänkningsskatten har, såsom visats i kapitel 3, legat olika under den tid skatten funnits. Sammanfattningsvis kan sägas, att skatten ursprungligen infördes av statsfinansiella skäl, men att senare en motivförskjutning inträtt och att skatten numera väsentligen är ett nykterhetspolitiskt instrument. Detta innebär dock icke att de fiskala synpunkterna saknar intresse. Det må i detta sammanhang erinras om att i de direktiv som utredningen erhållit för sitt arbete förutsatts, att ett av utskänkningsskattens borttagande föranlett inkomstbortfall för statsverket skulle kompenseras genom ökade statsinkomster på andra vägar.

Utskänkningsskattens

betydelse för konkurrensen mellan restauranger och fria festvåningar

I den allmänna debatt, som förts under de senaste åren, har ofta hävdats att utskänkningsskatten är ett hinder för en rationell lösning av problemen kring förtärings- och förvaringsförbuden. Detta argument har stundom framförts med sådan styrka, att det kommit att framstå som det viktigaste motivet för skattens borttagande. Det är naturligtvis riktigt att statens intresse att övervaka spritutskänkningen finge ett annat innehåll, därest denna utskänkning förlorade den statsfinansiella betydelse, som följer med uttagandet av utskänkningsskatt. Tyngdpunkten skulle i stället komma att ligga på de rent nykterhetspolitiska och ordningsmässiga problemen. Önskemålet om begränsning av spritutskänkningen på ett eller annat sätt skulle emellertid med all säkerhet kvarstå; det skulle med andra ord fortfarande erfordras

175 någon form av rättighetssystem. Hur ett sådant system än må konstrueras, måste det med nödvändighet kompletteras med förtärings- och förvaringsförbud av den principiella innebörden, att på varje särskild serveringslokal icke må förtäras eller åtkomliga för gästerna förvaras starkare drycker än sådana som där lagligen får utskänkas. Det sagda gäller oberoende av om systemet i fråga bygger på förlänande av vissa rättigheter eller om det förutsätter förbudsvis meddelade inskränkningar i en ursprunglig, i princip obegränsad rättighet. De båda förbuden är således ofrånkomliga även om det icke finnes någon utskänkningsskatt, för såvitt man ej är beredd tillåta fullständig frihet inom utskänkningsområdet. I direkt anslutning till den från restauratörhåll anförda argumenteringen för utskänkningsskattens borttagande har även pekats på den för den reguljära restaurangnäringen besvärande konkurrens, som utövas av s. k. fria festvåningar och övriga samlingslokaler av olika slag. Det har härvid hävdats, att denna konkurrens varit möjlig i främsta rummet genom att förtäring kunnat ske av medförda spritdrycker till utminuteringspris, d. v. s. utan att utskänkningsskatt utgått. De reguljära restaurangerna skulle härigenom ha lidit orättmätigt avbräck i rörelsen och fått de ekonomiska möjligheterna att i olika hänseenden upprätthålla sin standard beskurna. Dessa synpunkter kan icke helt frånkännas berättigande. Otvivelaktigt har, i synnerhet i vissa delar av landet, de fria festvåningarna — stundom i förening med att förtärings- och förvaringsförbuden överträtts — berövat de reguljära restaurangerna en del av deras presumtiva kunder. Att det finnes restauranger som därigenom fått vidkännas ett visst inkomstbortfall torde ej heller kunna bestridas. En närmare precisering av detta avbräcks faktiska omfattning och betydelse låter sig dock ej göra. I syfte att minska den ekonomiska lockelsen att överträda gällande bestämmelser och att samtidigt stärka de tillståndsbundna restaurangernas konkurrenskraft genomfördes år 1957 såsom förut redovisats en avsevärd sänkning av utskänkningsskatten. Vidare har intendenterna för utskänkningsärenden vinnlagt sig om att hos lokalinnehavarna sprida kännedom om gällande bestämmelser och för dem framhålla lämpligheten av att även i tveksamma fall söka tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 § Rff. Därvid torde förutom de påtagliga fördelarna ur ordnings- och nykterhetssynpunkt, som en lagligen bedriven utskänkning medför, ha påvisats de ekonomiska förmåner i form av partirabatt på rusdrycker och utskänkningsersättning för spritdrycksutskänkningen som vederbörande i sådant fall kan tillgodogöra sig. De lokalinnehavare som försöksvis begärt tillfällig utskänkningsrätt har vid utövandet av denna i allmänhet gjort goda erfarenheter och i fortsättningen föredragit att använda sig av denna möjlighet. Detta har i väsentlig mån bidragit till den betydande ökningen av antalet tillfällen, då rätt till utskänkning enligt 33 § överlåtits (jfr kapitel 1). Det synes vidare icke osannolikt,

176 att både lokalupplåtares och beställares motstånd mot användandet av tillfälliga utskänkningsrättigheter försvagats genom att den år 1957 genomförda skattesänkningen begränsat den ekonomiska favör som ett arrangemang med medförda, ntminnteringsvis inköpta rusdrycker kunnat innebära. I den mån sistnämnda synpunkt är riktig kunde däri ligga ett motiv för en ytterligare sänkning eller ett borttagande av utskänkningsskatten. Motivet är emellertid vid nuvarande skattenivå icke särskilt starkt. Enligt en inom kontrollstyrelsen företagen utredning avseende de tillfällen under tiden den 1—den 14 mars 1961, då utskänkning bedrivits enligt 33 § Rff, uppgick den genomsnittliga spritkonsumtionen per person till 10,4 cl med ett utskänkningsvärde av 4 kronor 69 öre. Motsvarande utminuteringsvärde utgjorde cirka 3 kronor 30 öre. Inklusive den kostnadsersättning, som tillkommer rättighetsinnehavaren, stannar utskänkningsskattens belopp vid i genomsnitt omkring 1 krona 40 öre per person. Endast i omkring Vio av samtliga fall uppgår genomsnittsbeloppet till mer än 3 kronor. Härutöver må framhållas, att även om skatten avskaffas de reguljära restaurangernas priser även i övrigt — beroende bl. a. på högre lokal- och personalkostnader — säkerligen kommer att ligga väsentligt högre än de priser, som kan erbjudas eller tillämpas på de andra lokalerna. Sålunda meddelas årsutskänkningstillstånd för spritdrycker endast om lokalerna uppfyller vissa krav, vilka icke i samma omfattning ställes på de fria festvåningarna och andra samlingslokaler. Vidare torde samlingslokaler ofta ha tillkommit med statsbidrag eller understöd i annan form, vilket kan innebära lägre krav på förräntning av insatt kapital. Utövare av årsutskänkningstillstånd måste i regel hålla sig med mera kvalificerad personal och betala sina anställda avtalsenliga löner. Innehavaren av en fri festvåning kan däremot i regel anlita tillfälligt anställd personal med lägre löneanspråk än som vanligen förekommer inom facket. Vidare blir de sociala omkostnaderna för personalen betydligt högre i en vanlig restaurangrörelse. Visserligen blir gästerna på fria festvåningar och andra tillfälliga utskänkningslokaler icke alltid betjänade på ett fullt förstklassigt sätt, men man får räkna med att beställare, som av kostnadsskäl undviker de reguljära restaurangerna, är beredda att överse härmed, såvida de icke — trots de enklare arrangemangen — rentav erfar större trivsel på en annan lokal än en vanlig restaurang med dess mera anspråksfulla miljö. Av viss betydelse för konkurrensläget torde vidare vara att utskänkning enligt 33 § Rff får generellt fortgå till klockan 1. Inom den tillståndsbundna restaurangrörelsen på landsbygden och i flertalet städer stänger man däremot vanligen senast klockan 24. Polismyndigheten äger visserligen för särskilt tillfälle lämna medgivande till förlängning av utskänkningstiden, dock endast i den mån kommunen icke motsatt sig sådan förlängning. Det bör här anmärkas, att problemet med de fria festvåningarna existe-

177 rade även före oktober 1955. Möjligheter fanns redan då att förlägga privata tillställningar till lokaler utan utskänkningsrätt av något slag, men när det gällde förtäring av medhavda spritdrycker var man hänvisad till tilldelningen på motböckerna, vilken i sådana sammanhang ofta var knapp. Extratilldelning av spritdrycker medgavs endast för särskilt högtidliga tillfällen. Var det bekant att tillställningen skulle äga rum på en lokal, där utskänkning av något slag förekom, medgavs ingen extratilldelning. Myndigheternas kontroll över de fria festvåningarna underlättades av att utskänkningen av alkoholfria drycker då var underkastad ett anmälningsd i e r tillståndsförfarande. Fr. o. m. den 1 oktober 1955 är utskänkningen av alkoholfria drycker däremot en i princip fri näring. Under de år som gått, sedan den nuvarande försäljningslagstiftningen trädde i kraft den 1 oktober 1955, synes en förskjutning ha ägt rum i restauratörernas uppfattning rörande konkurrensen från de fria festvåningarna. Man hade till en början icke något emot att den fria festvåningsrörelsen existerade och man kunde t. o. m. acceptera att den ytterligare utbyggdes, blott intendenterna tillsåge att utskänkningsrätt i vederbörlig ordning söktes och följaktligen utskänkningsskatt erlades. Kunde man endast få konkurrera på lika villkor, d. v. s. med tillämpande av samma utskänkningspris på spritdrycker, funnes intet att invända. När sedermera intendenternas arbete medförde att antalet ansökningar om tillfällig utskänkningsrätt ökade, framfördes emellertid klagomål från de ordinarie restauratörerna mot att sådana ansökningar bifölls i alltför stort antal. Utskänkningsskatten har, redan av skäl som i det föregående redovisats, så vitt utredningen kan finna ingen utslagsgivande betydelse i detta konkurrenssammanhang. Vidare torde prissättningen på andra drycker än spritdrycker ha lika stor betydelse som utskänkningsskatten. Det ligger nära till hands att undersöka vilken betydelse prissättningen på viner kan ha. Denna är ju helt fri och ingenting hindrar en restauratör från att vid utskänkning i en festvåning tillämpa ett lägre vinpris än som upptagits på den ordinarie vinprislistan. Om detta skulle anses mindre lämpligt, återstår möjligheten att i festvåningarna tillhandahålla viner, som icke serveras i matsalen, och åsätta dessa relativt låga priser. De jämförelsevis höga vinpriser, som enligt vad som framgår av kapitel 3 tillämpas på många restauranger, kan ju möjligen till en del motiveras av att lagerhållningen drager vissa kostnader och att viner i allmänhet — särskilt gäller detta lättviner — bibehåller sin kvalitet endast under en begränsad tidsrymd. Vid en festvåningsbeställning behöver dessa synpunkter icke anläggas, utan den erforderliga kvantiteten av de viner beställaren önskar kan utan större dröjsmål fås levererade från systembolaget. Trots detta lär det höra till undantagen, att en restaurang i konkurrens med de privata festvåningarna tillämpar lägre vinpriser i sin festvåning än i den allmänna matsalen. Detsamma torde gälla beträffande öl och alkoholfria drycker. 12—104919

178 Den omständigheten, att folkets hus och bygdegårdar, såsom framgår av tidigare (s. 108) redovisade uppgifter, i jämförelsevis ringa omfattning användes för privata tillställningar av sådant slag att rusdrycksutskänkning kan antagas förekomma där, tyder även på att man från restauratörhåll överskattat betydelsen av konkurrensen från dessa slag av lokaler. Bygdegårdarna är för övrigt till skillnad från övriga samlingslokaler i allmänhet belägna på den egentliga landsbygden, vilket innebär att restauranger med utskänkningsrätt endast undantagsvis förekommer inom bygdegårdarnas publikområden. Även vissa andra typer av mer eller mindre offentliga samlingslokaler, såsom medborgarhus, hantverkshus och ordenslokaler m. m., torde endast i begränsad utsträckning användas för privata tillställningar. Beträffande de främst på större platser förekommande fria festvåningarna, med eller utan matserveringsrörelse, vilka yrkesmässigt upplåtes för tillställningar i slutna sällskap, torde numera i allmänhet tillfällig utskänkningsrätt sökas och utskänkningsskatt erläggas. Den starka ökningen av antalet utskänkningstillfällen enligt 33 § Rff tyder på, att antalet lokaler av detta slag, där tillställningar anordnas utan att därvid utskänkningsrätt sökes, numera icke är alltför betydande. Vad här anförts utesluter som förut sagts icke, att konkurrensen från de fria festvåningarna i vissa delar av landet kan ha varit och alltjämt är märkbar för restaurangerna. För en enskild restaurang kan ett större bortfall av beställningar för slutna sällskap givetvis få kännbara ekonomiska verkningar. Argument hänförliga till dylika lokala förhållanden måste dock i ett större sammanhang tillmätas begränsad betydelse; en viss konkurrens måste för övrigt — som sagts redan i föregående kapitel — ligga i konsumenternas intresse. Slutsatsen av det anförda blir, att utskänkningsskatten numera icke kan spela någon större roll i konkurrensen mellan utskänkningsrestaurangerna och andra lokaler. Därest utredningens förslag till ändrad utformning av förtärings- och förvaringsförbuden godtages, kan utskänkningsskattens betydelse för konkurrensläget mellan restauranger och fria festvåningar väntas bli ännu mindre genom ^ t t antalet lokaler, där utskänkningstillstånd skulle erfordras, utökas.

Utskänkningsskattens

betydelse ur

nykterhetssynpunkt

Som utgångspunkt för det följande resonemanget torde få tjäna ett uttalande av finansministern vid anmälan av 1954 års proposition angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken m. m., enligt vilket utskänkningsskatten uppbäres icke minst av nykterhetspolitiska skäl. Den i kapitel 3 lämnade redogörelsen för vidtagna ändringar och väckta förslag avseende utskänkningsskatten visar också, att skatten numera väsentligen

179 är ett nykterhetspolitiskt instrument. Det må även erinras om att bevillningsutskottet vid 1959 års riksdag underströk att frågan om utskänkningsskatten främst måste bedömas från nykterhetspolitiska utgångspunkter men att utskottet samtidigt icke höll för uteslutet — med hänsyn till utskänkningens numera minskade betydelse — att skatten i framtiden skulle k u n n a sänkas eller rent av avvecklas (BevU 1959: 38). Avgörande för frågan om utskänkningsskattens eventuella avskaffande måste alltså vara om denna skatt i fortsättningen kan väntas få någon nämnvärd betydelse ur nykterhetssynpunkt, d. v. s. om den i och för sig har någon efterfrågehämmande verkan eller om den — i förening med avkopplingen av restauratörernas vinstintresse — åtminstone bidrager till den av statsmakterna önskade övergången från starkare till svagare drycker. Som liktydigt med krav på skattens avskaffande torde man här få betrakta det i de i kapitel 3 (s. 85) nämnda motionerna vid 1959 års riksdag gjorda yrkandet om sådan reduktion av den nuvarande utskänkningsskatten, att den endast komme att motsvara restauratörernas ersättning för utskänkningen. Om man i enlighet med detta motionsyrkande reducerade skatten i sådan grad, att den kom att motsvara endast restauratörernas ersättning för utskänkningen, skulle detta vid i övrigt oförändrade förhållanden medföra en nominell prissänkning med (27,5 — 15,0 =) 12,5 procent. Utskänkningspriset på ett glas om fyra cl av de vanligaste spritdrycksmärkena skulle härigenom komma att sänkas med 10 å 20 öre. Det måste emellertid observeras, att den som på restaurang konsumerar spritdrycker i samband med måltid även har att vidkännas kostnaderna för annan förtäring, betjäning m. m. Den totala kostnaden för ett sådant restaurangbesök kommer följaktligen genom utskänkningsskattens avskaffande att nedgå med betydligt mindre än 12,5 procent, i många fall måhända med endast en eller annan procent. Någon större stimulans till ökad förtäring av spritdrycker i samband med måltid torde därför icke behöva befaras genom ett slopande av utskänkningsskatten. Av väsentlig betydelse i delta sammanhang är emellertid att utredningen förordar, att måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker i princip skall upphävas. Denna åtgärd skulle i kombination med ett borttagande av utskänkningsskatten leda till en väsentlig reduktion av kostnaderna för sådana restaurangbesök, som huvudsakligen företages i syfte att förtära spritdrycker. Även om allmänhetens intresse för den måltidsfria utskänkningen vid försöksverksamheten icke varit särskilt stort, finner utredningen det icke välbetänkt att statsmakterna, innan erfarenhet av ett generellt slopande av måltidstvånget vunnits, avhänder sig det nykterhetspolitiska instrument som utskänkningsskatten utgör. Det måste här erinras om, att det allmänna nykterhetstillståndet i landet alltjämt lämnar mycket övrigt att önska och att detta förhållande icke minst gäller ungdomen. Skulle olägenheter i nykterhetshänseende — i motsats till vad utredningen anser san-

180 nolikt — framträda på restaurangerna efter ett allmänt genomförande av måltidsfri utskänkning, torde i praktiken ett återinförande av måltidstvånget svårligen låta sig genomföra. I ett dylikt läge torde en höjning av utskänkningspriset på spritdrycker vara ett av de mest effektiva dämpande medel som står till buds. Har man då utskänkningsskatten kvar, är det jämförelsevis enkelt att åstadkomma den avsedda prisstegringen genom en skattehöjning. Ett alternativ till den av ett eventuellt skattebortfall följande prissänkningen på spritdrycker skulle vara att restauratörernas ersättning för utskänkningens handhavande höjdes med ett belopp som svarade mot den borttagna skatten. Detta skulle emellertid innebära ett ökat utrymme för enskilt vinstintresse i spritutskänkningen, vilket skulle stå i direkt motsättning till de av statsmakterna senast år 1957 fastslagna riktlinjerna för nykterhetspolitiken. Restauratörernas sammanlagda bruttovinster på utskänkningen av spritdrycker, inklusive övermål, har för år 1960 beräknats till något över 28 miljoner kronor (jfr tabell 15 s. 100). Utredningen vill erinra om att det enligt den av riksdagen beslutade ordningen icke är fråga om att ge restauratörerna ersättning annat än för vissa kostnader vid spritutskänkningen och bl. a. icke för den del av företagens samkostnader som belöper på denna utskänkning. Utskänkningsutredningen vill i detta sammanhang även peka på vissa tidigare nämnda tendenser, som för närvarande framträder inom den svenska restaurangvärlden och som under senare tid tagit sina mest synliga uttryck i tillkomsten av ett ökat antal drinkbarer och många restaurangers omdaning i riktning mot nöjeslokaler. Framför allt barerna har, som förut sagts, visat sig ha en viss dragningskraft på yngre publik, och restauratörerna har i många fall ställts inför särskilda problem när det gällt sovring av gästerna, främst på danskvällar. Att i detta läge, innan de nu pågående tendenserna stabiliserats och restauratörerna visat sig även på längre sikt kunna bemästra uppkommande svårigheter, slopa utskänkningsskatten och därmed antingen åstadkomma en prissänkning på de spritdrycker, som tillhandahålles i barerna, eller öka restauratörernas ekonomiska intresse av barförsäljningen, vore icke välbetänkt. Utöver de förut anförda synpunkterna må understrykas den under alla förhållanden kvarstående målsättningen att främja en förskjutning i efterfrågan från starkare till svagare drycker, d. v. s. att tränga tillbaka spritdryckerna till förmån för i första hand vin och maltdrycker. Det synes utredningen betänkligt, att i ett läge, då måltidsfri utskänkning av spritdrycker genomföres, riskera motverka en sådan utveckling genom en åtgärd, som medför prissänkning på spritdrycker på restaurangerna. Det må också i detta sammanhang erinras om att finansministern så sent som år 1957 i propositionen angående de ekonomiska villkoren för rusdrycksutskänkningen uttalade, att ett fullständigt avskaffande av utskänkningsskatten

181 å spritdrycker skulle omöjliggöra upprätthållandet av en önskvärd prisrelation till svagare drycker. Detta uttalande finner utredningen alltjämt äga giltighet. Saken skulle måhända komma i ett annat läge, om man kunde räkna med motsvarande prissänkningar på vin. Tillgängliga erfarenheter, förut redovisade i kapitel 3, ger emellertid icke stöd åt antagandet, att några prissänkningar av betydelse kan genomföras på frivillighetens väg. Trots den av bevillningsutskottet vid 1957 års riksdag uttalade möjligheten att införa prisreglering på utskänkta viner har restauratörerna under de båda senaste åren icke obetydligt höjt sina marginaler vid utskänkning av vin. Visserligen ökar vinkonsumtionen alltjämt på restaurangerna i förhållande till motsvarande spritdryckskonsumtion, men om vinpriserna fortsätter att skjuta i höjden, samtidigt med att spritdryckerna genom måltidstvångets slopande blir lättare åtkomliga, kan denna utveckling komma att brytas. Såsom inledningsvis anförts i detta kapitel ingår icke i utredningens uppdrag att ompröva de nuvarande ekonomiska villkoren för utskänkningen. Då emellertid de i den allmänna diskussionen från restauratörhåll framförda yrkandena på utskänkningsskattens avskaffande torde få ses som ett första led i strävandena att ernå full frihet för restaurangerna vid prissättningen på utskänkta spritdrycker, är det anledning att med några ord vidröra de tänkbara konsekvenserna av en sådan förändring. Utskänkningspriserna skulle då med största sannolikhet komma att stiga på de flesta restauranger med den redan nu ofta framförda motiveringen, att spritdryckerna bör bära sin andel av de gemensamma kostnaderna. Att en sådan utveckling ytterligare skulle öka restaurangernas svårigheter att konkurrera med de fria festvåningarna har man i debatten ofta förbisett. Möjligt är att priserna på andra varor, såsom mat, vin, öl och alkoholfria drycker, i gengäld skulle k u n n a sänkas och att restaurangbesöken i stort sett icke skulle bli nämnvärt dyrare. Det skulle emellertid otvivelaktigt bli ekonomiskt mera lönande för restauratörerna att sälja spritdrycker. Principen om begränsningen av det enskilda vinstintresset vid rusdrycksförsäljningen skulle därmed vara helt slopad såvitt det gäller utskänkning. Bortsett från restauratörernas ambition att hålla rörelsen på en hög nivå skulle man icke längre ha någon effektiv spärr mot en sådan omläggning av rörelsen på restaurangerna att tyngdpunkten förflyttades från försäljning av mat till försäljning av spritdrycker. Vidare skulle serveringspersonalen, som förutsattes behålla sina tio procent på all försäljning, få ett ökat intresse av att sälja spritdrycker. En tänkbar möjlighet är givetvis att man vid en eventuell fri prissättning på spritdrycker till motverkande av det enskilda vinstintresset bibehåller den nuvarande spärregeln (jfr s. 88), kombinerad med en straffavgift vid överskridande av spärrgränserna. Detta vore dock icke tillräckligt, eftersom denna regel icke alltid får den avsedda effekten. Sålunda kan restauranger, som under kvällarna säljer jämförelsevis stora kvantiteter spritdrycker —

182 i förhållande till andra varor — tack vare stor matomsättning under luncherna helt undgå att drabbas av spärregeln. För andra restauranger finnes i nuvarande läge en viss marginal för ökad omsättning av spritdrycker, innan spärregeln börjar verka. Bibehållandet av spärregeln förutsätter uppenbarligen även bibehållandet av det nuvarande deklarationsförfarandet, vilket stundom på restauratörhåll anses som en större olägenhet än utskänkningsskatten i och för sig. Det är vidare troligt att en deklarationsskyldighet, som icke längre hade någon fiskalisk utan endast en rent nykterhetspolitisk bakgrund, för restauratörerna skulle komma att framstå som en onödig administrativ belastning.

Utskänkningsskatten

ur administrativ

synpunkt

Såsom skäl för utskänkningsskattens avskaffande skulle kunna anföras den administrativa förenkling som kan vinnas genom att restauratörernas arbete med deklarationer för utskänkningsskatt samt uppbörds- och kontrollarbetet i kontrollstyrelsen och dess lokalförvaltning försvinner. Denna vinst torde dock icke böra överdrivas. Det nuvarande deklarationsförfarandet, som förutsattes bygga på restauratörernas egen bokföring, kan knappast anses komplicerat eller särskilt betungande. Antalet befattningshavare hos kontrollstyrelsen och dess lokalförvaltning för uppbörd och kontroll av skatten uppgår f. n. till endast 8 å 9, varjämte flertalet utskänkningsintendenter vid sidan av övriga arbetsuppgifter ombesörjer utskänkningsskattekontroll. Även om skatten borttages, torde det vidare — såsom framhållits i utredningsdirektiven och som även något berörts i slutet av närmast föregående avsnitt — vara erforderligt att i någon form bibehålla en kontroll över spritutskänkningen. Bl. a. skulle enligt utredningens uppfattning behövas regler i syfte att garantera ur nykterhetspolitiska synpunkter godtagbara relationer mellan spritutskänkning och servering av mat och alkoholfria drycker. Även önskemålet att genom prissättningen stimulera en övergång från alkoholstarkare till alkoholsvagare drycker skulle i ett läge utan utskänkningsskatt kunna påkalla vissa särskilda åtgärder. Det skulle sålunda, även om skatten ej längre utginge, fordras obligatoriska uppgifter av något slag från restauratörerna till kontrollstyrelsen, som med biträde av sina lokalorgan, däri inbegripet utskänkningsintendenterna, skulle ha att ombesörja granskning samt därefter överväga och vidtaga eventuella åtgärder. Det är därför icke säkert att ett slopande av utskänkningsskatten skulle medföra någon vinst ur administrativ synpunkt. I all synnerhet skulle detta icke bli fallet om den nuvarande automatiskt verkande spärrregeln ersattes av på skönsmässiga bedömanden grundade åtgärder.

183 Utskänkningsskatten

ur statsfinansiell

synpunkt

E n förutsättning för ett eventuellt slopande av utskänkningsskatten på spritdrycker är enligt de för utredningen meddelade direktiven att statsverket kompenseras för det härav föranledda inkomstbortfallet genom en jämkning av skatten på utminuterade spritdrycker eller på annat sätt, t. ex. genom ändring av de statliga monopolbolagens vinstmarginaler. Under de fem senaste budgetåren 1 har inkomsterna av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt omsättningsskatt å vin utfallit med följande belopp. Spritdrycker Vin Omsättningsskatt Budgetår

För konsum- För tekniskt tionsändamål ändamål

Utskänkningsskatt

Summa

Omsättningsskatt

1 099,7 1 114,7 1 121,7 1 136,2 1 161,2

51,5 69,6 85,6 94,5 100,2

Miljoner kronor 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61

1 065,8 1 095,2 1 100,0 1113,1 1 136,3

3,5 3,5 3,6 3,8 3,7

30,4 16,0 18,1 19,3 21,2

För budgetåret 1960/61 uppgick den sammanlagda inkomsten å riksstatstiteln omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker till 1 161 miljoner kronor. Den årliga ökningen under den senaste femårsperioden uppgår till en å två procent. Att märka är emellertid, att höjningen av omsättningsskatten å spritdrycker för konsumtionsändamål i februari 1958 med omkring tre kronor per liter medförde en endast obetydlig ökning av skatteinkomsten. Vinförsäljningen och skatteinkomsten av densamma h a r under de senaste åren ökat avsevärt, men takten i inkomstökningen befinner sig i avtagande. Vilken väg att kompensera ett inkomstbortfall motsvarande utskänkningsskatten man än väljer, måste det enligt utredningens mening vara svårt att i efterhand fastställa i vad mån den avsedda omfördelningen av skattebördan verkligen kommit till stånd, då efterfrågan samtidigt påverkas av ett flertal mer eller mindre obestämbara faktorer. Varje kompensationshöjning förblir därför närmast en teoretisk beräkning. Särskilt gäller detta om höjningen är så stor att den i och för sig påverkar efterfrågan. Det första av de i utredningsdirektiven angivna alternativen för kompensation av inkomstbortfallet — jämkning av omsättningsskatten — skulle 1 Medan den statistiska redovisningen i det föregående, jfr kapitlen 1 och 3, följer kalenderårsindelningen, synes det lämpligt att vid behandlingen av utskänkningsskattens betydelse ur statsfinansiell synpunkt ansluta till den i sådana sammanhang brukliga indelningen i budgetår.

184 enklast kunna genomföras så, att omsättningsskattens procentuella del höjdes från 50 till 51 procent av utminuteringspriset. Det genomsnittliga utminuteringspriset, som för närvarande utgör cirka 30 kronor per liter, skulle då behöva höjas med två procent eller 60 öre per liter 1 . På 1960 års totala omsättning av 43 miljoner liter skulle detta ge en inkomstökning av 25,8 miljoner kronor. Ett liknande resultat skulle kunna ernås genom det andra alternativet — ändring av de statliga monopolbolagens vinstmarginaler. Ett sådant förfaringssätt skulle dock innebära att Aktiebolaget Vin- & spritcentralen och/eller Nya systemaktiebolaget komme att utöva en beskattningsrätt, vilken nu icke tillkommer nämnda företag. Enligt sina avtal med staten, vilka i så fall måste ändras på denna punkt, är de båda bolagen förbundna att vid sin försäljning av rusdrycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna på samma gång som bolagen erhåller täckning för sina omkostnader samt skälig inkomst av rörelsen. Det kan vidare nämnas, att den nuvarande utskänkningsskatten inflyter till statsverket i mindre poster regelbundet månaden efter försäljningsmånaden, medan däremot de båda bolagen inlevererar sina vinstmedel, rusdrycksförsäljningsmedlen, i engångsposter i juni månad året efter försäljningsåret och att dessförinnan en del av bolagens totala årsvinst tillfallit kommunerna i form av kommunalskatt. För att via monopolbolagens vinster tillgodoföra statsverket ett belopp, fullt ut svarande mot den slopade utskänkningsskatten, måste man således höja priserna utöver vad en ren matematisk beräkning ger vid handen. För den händelse ett slopande av utskänkningsskatten skulle bli aktuellt, anser utredningen att det förstnämnda alternativet skulle vara det smidigaste sättet att kompensera ett väntat inkomstbortfall. Ur allmän rättvisesynpunkt kan det vidare ifrågasättas, om det är riktigt att höja utminuteringspriserna för alla konsumenter — häri inräknat dem som sällan eller aldrig besöker spritrestauranger -— i det enda syftet att möjliggöra utskänkningsskattens borttagande och därigenom åstadkomma prissänkning för en spritkonsumtion, som för den stora allmänheten torde framstå som mera lyxbetonad än annan spritförtäring.

Utredningens förslag Vid en summering av de olika synpunkter, som i det föregående anförts beträffande utskänkningsskatten, finner utskänkningsutredningen att denna skatt har en viktig funktion att fylla när det gäller att motverka restauratörernas ekonomiska intresse av ökad spritutskänkning. Det föreligger därför enligt utskänkningsutredningens mening skäl att avvakta utveck1 5 0 % skatt på 30 kronor ger 15 kronor och 51 % skatt på 30:60 kronor ger 15:60 kronor, vilket innebär a t t även skatten komme att öka med 60 öre per liter.

185 lingen efter måltidstvångets generella avskaffande innan frågan om utskänkningsskattens vara eller icke vara slutligt prövas. Icke minst motiveras detta av vissa tendenser, som framträtt under den allra senaste tiden och som kan väcka tvekan om lämpligheten av att nu avskaffa det nykterhetspolitiska instrument, som utskänkningsskatten dock alltjämt utgör. Härvid åsyftas i första hand den allt mera framträdande benägenheten att inrätta drinkbarer och de särskilda problem som följer med dessa barer samt vidare omändrandet av många restauranger till mera nöjesbetonade lokaler, med upptagandet av särskilda entré- eller bordsavgifter som ett karakteristiskt inslag. Vad 1957 års riksdag uttalade om intresset att upprätthålla en lämplig prisrelation till svagare drycker gäller också alltjämt. Utredningen har vidare funnit, att utskänkningsskattens avskaffande icke skulle lösa de med förtärings- och förvaringsförbuden sammanhängande problemen. Slutligen har utredningen ansett det ur rättvisesynpunkt föga tilltalande att på andra spritdryckskonsumenter än restauranggäster övervältra den nuvarande utskänkningsskatten. Utskänkningsutredningen anser sig därför böra föreslå, att utskänkningsskatten bibehålles tills vidare. Sedan närmare erfarenhet vunnits i olika hänseenden beträffande verkningarna av utredningens övriga förslag, bör frågan om skattens slopande ånyo prövas. Vissa lättnader bör dock nu — främst i rationaliseringssyfte — kunna genomföras i detaljfrågor. Sålunda synes de månatliga deklarationerna för utskänkningsskatt och kostnadsersättning i princip kunna ersättas av tvåmånadersdeklarationer, lämpligen i anslutning till deklarationerna för allmän varuskatt. Arbetet med den av deklarationsförfarandet nödvändiggjorda lagerinventeringen reduceras härigenom. Kontrollstyrelsen bör dock ha befogenhet att kräva månatlig deklaration av sådana skattskyldiga, som erfarenhetsmässigt brustit i fullgörandet av sin deklarations- och betalningsskyldighet eller eljest när särskilda skäl så motiverar. Vidare synes vid beräkningen av restauratörernas ersättning för spritdrycksutskänkningen den nuvarande spärregeln kunna modifieras på så sätt att ersättningsgräns II slopas. Som visats i kapitel 3, var det under år 1960 av inalles 866 företag endast 70, varav 36 tillhörde det allmänna restaurangbolaget, som drabbades av denna extra reduktion. I flera fall inträffade detta endast under någon enstaka månad. Antalet företag, som drabbades av denna reduktion under årets alla månader, stannade vid 19, varav 14 tillhörde det allmänna bolaget. Sammanlagt minskades de 70 restaurangernas kostnadsersättning för året till följd av ersättningsgräns II med 125 000 kronor, vilket belopp fördelade sig med 118 000 kronor på det allmänna bolaget och endast 7 000 kronor på de enskilda företagen. Samtliga 866 restauranger har emellertid i sina månatliga redovisningar haft att göra vissa beräkningar med hänsyn till även denna ersättningsgräns, varför

186 en allmän administrativ förenkling skulle ske om gränsen slopades. Även kontrollen av deklarationerna skulle underlättas, om spärregeln på detta sätt förenklades genom att antalet erforderliga räkneoperationer bleve avsevärt reducerat. De nu föreslagna lättnaderna anser utredningen kunna genomföras utan att de sedan år 1957 gällande principerna för restauratörernas utskänkningsersättning rubbas; åtgärderna bör närmast ses som detalj justeringar, vilka med hänsyn till de numera gjorda erfarenheterna framstår som önskvärda. F r å n restauratörhåll har framförts önskemål om möjlighet till årsutj amning i efterskott av den enligt månadsdeklarationerna uträknade kostnadsersättningen. Vissa företag, som exempelvis har en gynnsammare spritrelation under sommaren än under vintern, skulle därigenom helt eller delvis undgå reduktion av kostnadsersättningen. Den föreslagna övergången till tvåmånadersdeklarationer tillgodoser i någon mån detta önskemål. Det synes rimligt att ett överskridande av spärrgränsen under en enstaka månad härigenom skall kunna utjämnas och sålunda icke medföra reduktion av kostnadsersättningen. En resultatutjämning över ännu längre perioder skulle däremot enligt utredningens mening icke stå i överensstämmelse med den princip som ligger bakom uppställandet av den ifrågavarande spärregeln. Restauratören bör nämligen h a anledning att ständigt, oberoende av säsongväxlingar inom rörelsen, eftersträva en ur nykterhetssynpunkt godtagbar relation mellan spritutskänkningen och omsättningen av andra varor. Avslutningsvis må nämnas, att utredningen i kapitel 12 behandlar ytterligare ett par frågor av betydelse i detta sammanhang, nämligen frågorna om prissättning och redovisning av spritdrinkar samt om utskänkningspris på starköl. Beskattningsförfarandet

vid utskänkningsskattens

uttagande

E n tänkbar möjlighet till förenkling av utskänkningsskattens administration vore att åt detalj handelsbolaget uppdraga uppbörden av utskänkningsskatt som belöper på utskänkning enligt 33 § Rff. Bolaget skulle i så fall, liksom före den 1 oktober 1957 skedde beträffande all försäljning för utskänkningsändamål, uppbära skatten vid försäljningen till innehavare av utskänkningsrätt enligt 33 §. De senare skulle följaktligen vid inköpet erlägga utskänkningspriset med avdrag för fastställd ersättning för kostnader i samband med utskänkningen och i förekommande fall allmän varuskatt. Detaljhandeisbolaget skulle sedermera månadsvis redovisa influtna skattebelopp till statsverket. Ett sådant system skulle dock komplicera skatteförordningen. Även skattekontrollen skulle försvåras, därigenom att vissa rättighetsinnehavare bedriver utskänkning både till allmänheten och — på annan lokal eller

187 under annan del av året — till slutna sällskap enligt 33 §. Inköpspriserna bleve i det senare fallet högre, vilket skulle innebära frestelse till oegentligheter. Det skulle nämligen bli mera lönande än hittills att utskänka utminuteringsvis inköpta spritdrycker. För kontrollstyrelsen, som även vid utskänkning enligt 33 § måste övervaka att icke andra spritdrycker utskänkes än sådana som inköpts i behörig ordning, bleve den administrativa vinsten av förenklingen obetydlig. Utskänkningsutredningen anser sig av dessa skäl icke böra föreslå någon omläggning av skatteuppbörden vid utskänkning enligt 33 § Rff. Däremot har utredningen i enlighet med vad som förutsattes vid tillkomsten av 1959 års förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (prop. 1959: 3 s. 36 och 53) ansett sig böra föreslå att denna förordning göres tillämplig även på utskänkningsskatten. Förordningen den 27 maj 1957 (nr 209) angående skatt å spritdrycker och vin, vars rubrik genom förordningen den 26 maj 1961 (nr 182) ändrats till förordning om skatt p å sprit och vin, torde i anslutning härtill böra ersättas av en ny förordning med enahanda rubrik. Utredningen framlägger förslag till en dylik förordning. Angående de särskilda paragraferna hänvisas till detalj motiveringen.

KAPITEL 11 D a n s , v a r i e t é och u t s k ä n k n i n g s t i d e r

Inledning Enligt sina direktiv har utskänkningsutredningen haft att överväga förenklingar i de bestämmelser, enligt vilka tillstånd meddelas till rusdrycksutskänkning i samband med dans- och varietéföreställning samt till utsträckt utskänkningstid. Därvid skulle bl. a. prövas, om det kommunala inflytandet på denna tillståndsgivning kunde begränsas. Enligt nu gällande ordning äger kommunerna att i samband med oktrojprövningen med bindande verkan yttra sig angående stadigvarande förlängning av utskänkningstiden samt om anordnande av annan regelbunden underhållning än den i Rff generellt medgivna. Därutöver har kommunerna — likaledes med bindande verkan — att uttala sig rörande den omfattning, i vilken tillstånd till utsträckt tid för särskilt tillfälle och till utskänkning i samband med danstillställning för allmänheten må lämnas av polismyndigheten samt tillstånd till tillfällig varietéföreställning må lämnas av länsstyrelsen. Av den redogörelse, som lämnats i kapitel 6 för kommunernas yttranden samt länsstyrelsernas på grund därav utfärdade anvisningar till polismyndigheterna, framgår att i nämnda hänseenden ett stort antal divergerande uppfattningar kommit till uttryck samt att rådande bestämmelser följaktligen erbjuder en provkarta på olika detaljföreskrifter och, särskilt i fråga om de s. k. danstillstånden, stor spännvidd i fråga om den omfattning, i vilken tillstånd får meddelas. Vad restaurangdansen beträffar, har antalet danstillfällen på spritrestaurangerna ökat i sådan grad att enbart av denna anledning en omprövning av det nuvarande förbudet mot utskänkning i samband med dans är befogad. I jämförelse med restaurangdansen är varietéfrågan av jämförelsevis underordnad betydelse. De bestämmelser som gäller för varietéunderhållning på restaurangerna torde dock kunna förenklas. Då det vidare är uppenbart, att behovet av särskilt tillstånd till utsträckt utskänkningstid skulle k u n n a begränsas i den mån tidpunkten för den ordinarie utskänkningens avslutande kunde framflyttas, har utredningen funnit anledning ingå på en diskussion även av denna fråga. Sedan gammalt har kommunerna tillerkänts ett väsentligt medinflytande vid beslut rörande försäljningen av rusdrycker inom deras områden. Denna

189 befogenhet har dock under årens lopp undergått betydande förändringar med avseende på såväl form som innehåll, samtidigt som motiven för densamma har förskjutits. Den tämligen vidsträckta medbestämmanderätt, som tillkom kommunerna enligt 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, har sedermera i väsentlig mån inskränkts, särskilt i vad det gäller utminuteringen. På utskänkningens område har kommunerna däremot alltjämt möjlighet att förhindra tillkomsten av utskänkningsställen i kommunen eller viss del därav. De kan däremot ej med för länsstyrelsen bindande verkan föreslå sådana inskränkningar i rörelsens bedrivande som icke är påkallade av särskilda förhållanden eller som står i strid mot bestämmelserna i Rff eller annan allmän författning. Exempelvis kan fullmäktige ej förhindra att tillfällig utskänkning enligt 33 § Rff äger rum i kommunen. Föreslår en kommun andra villkor än sådana som har karaktär av inskränkningar i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen icke skyldig att fastställa dessa. I ett hänseende innebar emellertid 1954 års lagstiftning en utökning av det kommunala vetot, nämligen då det gäller medgivande av undantag från förbudet mot utskänkning av rusdrycker vid danstillställningar och varietéföreställningar, till vilka allmänheten äger tillträde. Sådana undantag kan som tidigare medges för särskilda fall och från och med den 1 oktober 1955 i den mån kommunens fullmäktige lämnat medgivande därtill. En nyhet i 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning är vidare den form, i vilken kommunerna har att uttala sig rörande ifrågavarande tillståndsgivning, nämligen genom att fastställa för varje oktrojperiod generellt gällande grunder. Kommunerna behöver därigenom icke höras i varje särskilt fall. Samma ordning gäller för kommunernas hörande i ärenden angående utsträckt utskänkningstid för särskilt tillfälle. Slutligen har kommunerna även att uttala sig angående överlåtelse av rätt till utskänkning enligt 33 § Rff. I sistnämnda fall är kommunernas uttalanden dock icke bindande för detaljhandelsbolaget. Restaurangdansen Den praktiska tillämpningen av »dansförbudet»

Det generella förbudet mot rusdrycksutskänkning i samband med dans infördes genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning och har gällt sedan den 1 januari 1919. Förbudet var dock redan från början icke absolut utan länsstyrelserna kunde efter ansökan meddela dispens. Sådan dispens lämnades ursprungligen »för särskilt tillfälle», vilket i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning ändrades till »för särskilda fall». Trots att lagstiftaren härmed avsett en tämligen restriktiv dispensgivning har, såsom framgår av den i kapitel 6 lämnade redogörelsen, danstillstånd under årens lopp meddelats i mycket stor utsträckning. Vid genomförandet

190 av 1954 års nykterhetsreform anfördes starka betänkligheter mot detta förhållande. Finansministern ansåg att restaurangdans kunde innebära en viss fara för utbredning av alkoholförtäring bland ungdomen och framhöll beträffande nykterhetskommitténs förslag att införa kommunal vetorätt på detta område, att hithörande frågor syntes i väsentlig m å n besläktade med de ordnings- och nykterhetsfrågor som i övrigt låge under kommunens bestämmanderätt. Även riksdagen ansåg att en restriktivare dispensgivning borde äga rum och biträdde finansministerns uppfattning att införandet av kommunal vetorätt skulle utgöra en garanti härför. Den följande utvecklingen har dock icke motsvarat lagstiftarens intentioner. Totalantalet danstillfällen på restaurangerna visar under det senaste årtiondet en mycket stark ökning och kan beräknas ha uppgått till omkring 35 000 under år 1959 mot 15 000 år 1949. Denna ökning faller huvudsakligen på spritrestaurangerna, vilka emellertid under samma tid antalsmässigt stigit med endast 13 procent. Även om danstillfällena å flertalet restauranger varit begränsade till högst ett eller två i veckan, har i de större städerna fördelningen av de olika restaurangernas danstillstånd på olika veckodagar i förening med den mera frikostiga dispensgivningen medfört att allmänheten på dessa orter haft tillfälle till restaurangdans upp till sju dagar i veckan. I vissa delar av landet har man av omsorg om turistnäringen lämnat tillstånd i relativt stor utsträckning. Sålunda har exempelvis på vissa turistorter i Bohuslän under sommarsäsongen från och med år 1958 ett antal restauranger haft tillstånd till utskänkning i samband med dans varje dag i veckan. Dans anordnas eljest företrädesvis på lördagar och därnäst på onsdagar. Enligt vissa av kontrollstyrelsen införskaffade uppgifter, avseende veckan 9—15 februari 1958, fördelade sig de under denna vecka meddelade 588 danstillstånden för rusdrycksrestaurangerna i riket med 35 procent på lördagen, 21 procent på onsdagen, 10 procent på envar av söndagen, tisdagen, torsdagen och fredagen samt 4 procent på måndagen. Förklaringen till den bristande överensstämmelsen mellan målsättning och tillämpning synes ligga i att kommunerna — som enligt förarbetena till den nuvarande lagstiftningen antogs ha särskilt intresse av restriktiv dispensgivning — i praktiken icke visat detta i någon högre grad. Närmare hälften av samtliga städer och drygt två tredjedelar av landskommunerna har nämligen helt underlåtit att deklarera sin uppfattning rörande utövandet av tillståndsgivningen, medan andra gjort endast vaga uttalanden. Utan tvivel har vetorätten på vissa orter begagnats effektivt — en stad och 38 landskommuner har sålunda helt motsatt sig utskänkning i samband med dans. P å andra håll har föreskrifter uppställts som föranlett ett icke obetydligt administrativt merarbete för de tillståndsgivande myndigheterna utan att därmed några fördelar i nykterhetshänseende kunnat p å visas. För en stor del av den restaurangbesökande allmänheten måste den

191 ofta betydande ojämnheten i tillståndsgivningen mellan olika kommuner, häri inräknat bestämmelserna rörande stängningstid, framstå som svårförklarlig eller omotiverad. Den mera restriktiva linjen synes i stort sett ha haft sina anhängare på landsbygden och i de mindre städerna, medan däremot de större städerna visat jämförelsevis stor generositet. Såväl i Stockholm som i Göteborg och Malmö har sålunda fullmäktige intagit en relativt liberal attityd. Här må särskilt erinras om att fullmäktige i Stockholm i ett under år 1959 avgivet utlåtande ansett sig kunna tillstyrka en liberalare dispensgivning med hänvisning till de olika arrangemang som staden, utanför restaurangerna, vidtagit till ungdomens trivsel och underhållning och som anses ha medverkat till att publiken på dansrestaurangerna till övervägande delen utgöres av medelålders personer. P å de orter, där kommunernas fullmäktige intagit en mera negativ attityd, anser restaurangföretagen sig stundom missgynnade i konkurrenshänseende gentemot företag på närbelägna orter, där fullmäktige varit mer liberala. Man framhåller, att de kommunala restriktionerna förlorat i betydelse genom de förbättrade kommunikationerna och framförallt privatbilismens snabba tillväxt. Hänsyn hade enligt restauratörernas mening även bort tagas till att publiken på vissa hotell med tillhörande restauranger till övervägande delen utgöres av semesterfirare och andra resande och endast i mycket ringa grad av ortens egna invånare. Det nuvarande dansförbudets bristande effektivitet har kommit till uttryck även däri, att restaurangdans i stor utsträckning förekommer i strid med eller vid sidan av meddelade tillstånd. Härmed avses främst problemet med den s. k. spontana dansen, d. v. s. sådan dans som icke är anordnad eller avsedd av restauratören utan grundar sig på hos publiken spontant uppkommen lust att dansa. Angående lagligheten i visst fall av spontan dans kan hänvisas till ett utslag av Svea hovrätt den 1 juli 1938 i mål mot dåvarande innehavaren av stadshotellet i Karlstad. Rådhusrätten hade fällt denne till ansvar för att han i strid med gällande förbud utskänkt rusdrycker å hotellets terrass vid ett flertal regelbundet återkommande tillfällen under sommaren 1937, därvid offentliga danstillställningar måste anses ha förekommit å terrassen. Hovrätten fann emellertid, att under nämnda aftnar på terrassen utförts huvudsakligen konsertmusik och att endast ett fåtal, högst två eller tre, dansmusiknummer då spelats. Den dans, som därvid förekommit, kunde enligt hovrättens mening ej anses hänförlig till danstillställning och innehavaren befriades därför från i målet ådömt ansvar. Hovrättens utslag vann laga kraft. I vad mån detta hovrättens utslag sedermera kan ha avhållit åklagarmakten från att ingripa i liknande fall, där restauratören skulle kunnat betraktas som anordnare av dansen, är svårt att bedöma, men det förefaller icke osannolikt att så kan ha varit fallet.

192 Den s. k. spontana dansen synes icke ha varit föremål för särskild uppmärksamhet i samband med antagandet av 1937 och 1954 års rusdrycksförsäljningsförordningar. Förekomsten av sådan dans är emellertid under alla förhållanden ett tecken på att dansförbudet och den restriktiva dispensgivningen icke ingår i det allmänna rättsmedvetandet eller uppbäres av någon bredare opinion. Vidare ger den relativt ofta förekommande spontana dansen vid handen, att allmänhetens intresse av att få dansa på restaurangerna är större än vad som framgår av statistiken över antalet av polismyndigheterna medgivna danstillställningar. I detta sammanhang må beröras en praktisk olägenhet som hänför sig till det tillståndsgivande organet, polismyndigheten. Arrangören av restaurangdans måste begära tillstånd dels enligt allmänna ordningsstadgan att få anordna danstillställning för allmänheten och dels enligt Rff att därvid få utskänka rusdrycker. I senare fallet sökes ofta samtidigt medgivande till förlängd utskänkningstid. Tillstånd lämnas i samtliga fall av polismyndigheten och förutsättningar skulle alltså finnas för att alla hithörande frågor bleve prövade i ett sammanhang. Detta låter sig dock icke alltid göra, beroende på att begreppet polismyndighet i vissa fall har en annan innebörd enligt allmänna ordningsstadgan än enligt Rff. I senare fallet är definitionen på polismyndighet given i lagen den 15 juni 1944 om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses, nämligen i stad med poliskammare denna och i övriga delar av riket polischefen i orten. Enligt 32 § allmänna ordningsstadgan liksom enligt 14 § lagen om allmänna sammankomster skall i stad, där poliskammare ej finnes, med polismyndighet avses magistraten eller kommunalborgmästaren och således icke polischefen, dock att stadsfullmäktige äger besluta att polischefen i orten skall vara polismyndighet i stället för magistrat eller kommunalborgmästare. Enligt ett av stadsdomstolsutredningen i februari 1961 avgivet betänkande (SOU 1961: 6) skall emellertid magistraten upphöra och dess uppgifter fördelas på olika statliga och kommunala organ samtidigt som kommunalborgmästarinstitutionen avvecklas. Magistrats och kommunalborgmästares uppgifter enligt ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster föreslås bli överflyttade till polischefen i orten. Lagtekniskt föreslås detta skola ske genom upphävande av 32 § ordningsstadgan och 14 § lagen om allmänna sammankomster. Därmed skulle begreppet polismyndighet i dessa författningar få samma innebörd som i lagen den 15 juni 1944 om vad i allmänhet skall med polismyndighet avses. Därest detta förslag godtages av statsmakterna, kommer nämnda dualism beträffande begreppet polismyndighet och därmed följande praktiska olägenheter att försvinna inom en nära framtid. Utskänkningsutredningen finner följaktligen icke anledning att nu föreslå några åtgärder i frågan.

193 Utredningens överväganden och förslag

Utskänkningsutredningen har funnit sig böra överväga att som ett led i förenklingen av tillståndsförfarandet innehållsmässigt närma lagstiftningen och den faktiska utvecklingen till varandra genom en liberalisering av bestämmelserna. Reglerna för tillståndsgivningen bör därvid utformas på ett sådant sätt, att de — utan att regionala särdrag går förlorade — skapar möjligheter till en utjämning av de interkommunala olikheterna. Frågan är då närmast huruvida ur nykterhetspolitisk synpunkt bärande skäl kan anföras häremot. Några påtagliga missförhållanden i form av en allmän försämring av nykterhetstillståndet eller ordningen har icke uppkommit på restaurangerna genom att restaurangdansen fått ökad omfattning. Nykterhetskommitténs av finansministern i 1954 års proposition åberopade uttalande, att restaurangdansen har betydelse endast för kvantitativt tämligen begränsade kategorier, äger alltjämt relevans. Därmed torde bl. a. ha åsyftats det förhållandet, att deltagandet i restaurangdans genom det i regel tillämpade supétvånget medför så stora kostnader, att endast personer ined jämförelsevis goda inkomster har råd att mera regelbundet besöka spritrestauranger i avsikt att få dansa. Här må även erinras om stadsfullmäktiges i Stockholm förut återgivna yttrande, enligt vilket publiken på dansrestauranger med spriträttigheter i denna stad till övervägande delen utgöres av medelålders personer. De nu nämnda förhållandena har emellertid icke generell giltighet. Även ungdomar har numera i många fall så goda inkomster att de mera regelbundet kan besöka dansrestauranger. Härtill kommer att på sådana orter som inbegripes i försöksverksamheten med måltidsfri spritdrycksutskänkning måltidstvång på danskvällar icke är obligatoriskt, även om en del restauranger på eget initiativ — oftast av företagsekonomiska skäl — tillämpar supétvång i samband med dans. På dessa orters dansrestauranger finnes numera i många fall tillgång till drinkbarer, där dock måltidstvång ofta ej tilllämpas ens under danskvällar. Därest måltidstvånget i enlighet med utredningens förslag definitivt slopas i Rff, kan antalet sådana restauranger komma att öka ytterligare. Erfarenheterna från försöksverksamheten har visat, att barerna i sådana fall liksom eljest utövar en viss dragningskraft på yngre personer. Några intendenter har gett uttryck åt betänkligheter inför kombinationen dans och måltidsfri spritutskänkning. På vissa håll — särskilt gäller detta mindre orter —- finnes alltjämt inga andra lokaler än spritrestauranger att tillgå för ungdomar som vill dansa. Sammanfattningsvis kan det därför icke förnekas, att restaurangdans under vissa omständigheter kan innebära en risk för utbredning av alkoholförtäring bland ungdom. Utskänkningsutredningen anser emellertid, på grundval av erfarenheterna allmänt sett från förhållandena på restaurangerna, denna risk icke vara av sådan storleksordning att den i och för sig nödvändiggör bibehållandet av den principiellt hävdade restriktiva mål13—104919

194 sättningen för tillståndsgivningen. Vidare är det mot bakgrunden av den utveckling, som — trots programförklaringar av motsatt innebörd vid olika tillfällen, den första redan på 1930-talet — fortlöpande ägt rum, enligt utskänkningsutredningens mening icke längre realistiskt att betrakta rusdrycksutskänkning i samband med offentlig danstillställning som en undantagsföreteelse, som kräver ett omständligt tillståndsförfarande. Utskänkningsutredningen anser, att det är tämligen meningslöst att på sätt som nu sker begränsa danstillstånden på sådana större orter, där genom danstillståndens fördelning på olika restauranger och olika veckodagar tillfälle till restaurangdans regelbundet föreligger under samtliga veckodagar. Det är vidare önskvärt att förbättra de enligt nuvarande ordning begränsade möjligheterna att anpassa förekomsten av restaurangdans till det skiftande behovet på olika orter och på olika typer av näringsställen. I detta hänseende må som exempel framhållas, att på sådana orter, där danspubliken till övervägande delen utgöres av i orten boende semesterfirare, utskänkning i samband med dans under turistsäsongen normalt bör vara medgiven dagligen på sådana restauranger, som i övrigt är lämpade därför. Ej heller kan dansförbudet sägas fylla någon egentlig funktion på exempelvis sådana turisthotell och pensionat, där gästerna vistas under hemliknande förhållanden. Utredningen finner det sålunda rimligt att dansen betraktas som en normal företeelse i restauranglivet och förordar därför att de nuvarande i princip restriktiva bestämmelserna liberaliseras. Samtidigt härmed måste tillses, att de garantier finnes som med denna utgångspunkt kan behövas mot missbruk och avarter. En väsentlig förutsättning för en sådan liberalare bedömning är vidare enligt utredningens mening, att restauratörernas ekonomiska intresse av att sälja spritdrycker icke ökar och att prisrelationen mellan spritdrycker och svagare drycker icke förändras i sådan riktning, att den animerar till ökad spritkonsumtion på de svagare dryckernas bekostnad. Det är bl. a. mot denna bakgrund som utredningen föreslår att utskänkningsskatten och regleringen av utskänkningsersättningen tills vidare bibehålles i princip oförändrade. En förenkling och liberalisering av bestämmelserna kan ske efter olika linjer. Den mest radikala utvägen vore att slopa den författningsmässiga regleringen i Rff och sålunda medge frihet för restauratörerna att bedriva utskänkning utan hinder av att dans samtidigt anordnas men med möjlighet för myndigheterna att i händelse av missbruk ingripa med inskränkande föreskrifter eller förbud. En annan lösning vore att bibehålla det nuvarande principiella utskänkningsförbudet men möjliggöra en mera liberal dispensgivning under beaktande i huvudsak av endast allmänna ordningssynpunkter. Som en mellanform kan man tänka sig att ersätta den nuvarande dispensgivningen med ett regelrätt tillståndsförfarande. Gällande förbud m o t

195 rusdrycksutskänkning vid danstillställningar skulle därmed utgå ur Rff och rätten att utskänka i samband med dans kunna förvärvas på liknande sätt som övriga särskilda tillstånd enligt förordningen. Utskänkningsutredningen är för sin del icke beredd att gå så långt som att föreslå ett fullständigt avskaffande av kravet på särskild tillståndsgivning för anordnande av dans i samband med rusdrycksutskänkning. Å andra sidan kan utredningen med sin tidigare deklarerade allmänna inställning i frågan icke godtaga ett bibehållande av det nuvarande principiella utskänkningsförbudet. Utredningen får därför förorda det angivna mellanalternativet. Tillstånd att utskänka rusdrycker i samband med offentlig danstillställning skulle i så fall allt efter omständigheterna kunna lämnas för enstaka tillfälle eller för längre eller kortare tid. Däremot bör det icke förekomma att tillstånd lämnas att gälla tills vidare. I fråga om välrenommerade restauranger bör tillstånd kunna ges t. ex. för en hel sommarsäsong eller för upp till tolv månader, i andra fall för den kortare tid som kan prövas lämplig. Dock bör även vid tillståndsgivning för viss tidsperiod angivas de tillfällen då utskänkning i samband med dans får äga rum. Hinder bör härvid icke möta att medge att utskänkning i samband med dans får förekomma dagligen. Då sådant tillstånd förutsattes skola lämnas utifrån allmänna ordningssynpunkter, bör liksom hittills polismyndigheten vara tillståndsmyndighet. Det är så mycket större skäl härtill, som polismyndigheten enligt allmänna ordningsstadgan ändock har att meddela tillstånd till anordnande av offentlig danstillställning oberoende av var tillställningen skall äga rum. De båda tillstånden bör följaktligen, som redan nu i stor utsträckning sker, kunna lämnas i ett sammanhang och enligt en enhetlig bedömning. Polismyndigheten bör liksom nu vid sin tillståndsgivning vara bunden av direktiv meddelade av länsstyrelsen. Det må tillläggas, att vad som är att hänföra till danstillställning skall bedömas enligt allmänna ordningsstadgans bestämmelser. Något hinder att vid den av utredningen föreslagna ordningen bibehålla det nuvarande kommunala vetot — innebärande dels förbudsrätt, dels rätt att ge bindande direktiv — föreligger givetvis icke. Detta speciella veto infördes emellertid som tidigare nämnts genom 1954 års lagstiftning i det av både finansministern och riksdagen uttalade syftet att skapa garanti för en något restriktivare dispensgivning i samband med övergången till det friare försäljningssystemet. Även om vetot ej saknat betydelse på vissa orter är det tydligt att ett stort antal kommuner ej funnit anledning utnyttja detsamma. I den mån vetot använts har det vidare lett till ojämnheter i tillståndsgivningen mellan olika orter. Dessa ojämnheter har i viss utsträckning kommit att framstå som utslag av administrativt krångel. Genom de i allmänhet goda kommunikationerna, främst på grund av bilismens snabba utveckling, har nämligen den danslystna publiken successivt erhållit allt större möjlighet att vid behov förflytta sig till orter där restaurangdans är under-

196 kastad mindre stränga restriktioner. Härigenom har ojämnheten i tillståndsgivningen icke kunnat undgå att av både allmänheten och restauratörerna uppfattas som meningslös och orättvis. Ett borttagande av vetorätten skulle skapa erforderliga förutsättningar för ett eliminerande av denna interkommunala ojämnhet. Bibehållandet av den absoluta vetorätten för kommunerna skulle ej heller stå i samklang med den liberala inställning till restaurangdansen som utskänkningsutredningen hävdar. Dessa omständigheter talar för ett upphävande av ifrågavarande vetorätt. Å andra sidan kan alltjämt skäl anföras även för ett bibehållande av den kommunala vetorätten på detta område. I vissa för nykterhetsfrågor särskilt intresserade landsdelar kan man anse sig ha rätt att ge nöjesindustrin en mera restriktiv prägel. Enligt detta betraktelsesätt skulle det med hänsyn till olikheterna i tänkesätt vara fullt naturligt att det uppstår lokala olikheter i tillståndsgivningen. Det faktum att vetorätten när det gäller danstillstånd i stor utsträckning lämnats obegagnad skulle kunna ha sin grund i att förhållandena på restaurangerna hittills icke givit anledning till bekymmer. Det kommunala vetot skulle emellertid i händelse av en ogynnsam utveckling av restaurangdansen efter måltidstvångets definitiva avskaffande kunna komma att få större betydelse. Vad angår de kommunala särmeningarna på detta område bör till att börja med beaktas, att den kommunala vetorätten i fråga om rusdrycksförsäljning över huvud tillkom på en tid, då den vida övervägande delen av befolkningen var bosatt på den egentliga landsbygden. Kommunerna var betydligt flera och samtidigt mindre än nu och genom kommunikationsväsendets ringa utveckling jämförelsevis isolerade från varandra. Vidtagna restriktiva åtgärder kunde därför verka effektivt inom det begränsade område för vilket de var avsedda. I våra dagar bor däremot mer än hälften av rikets befolkning i städer och stadsliknande samhällen, och de som bor på landsbygden kan i allmänhet lätt ta sig in till närmaste större samhälle. Den differentiering av förhållandena inom rusdrycksutskänkningens och nöjeslivets områden som kan åstadkommas genom respekterandet av kommunala särmeningar kan därför numera icke få samma nykterhetsfrämjande betydelse som tidigare. Däremot kommer olägenheterna av differentieringen att bli mera iögonenfallande. En begränsning av den kommunala medbestämmanderätten på förevarande område framstår därför icke som orimlig. Utredningen finner det emellertid angeläget, att den nya ordning som bör införas, samtidigt som den skapar förutsättningar för en mera enhetlig tillståndsgivning, gör det möjligt för olika landsdelars regionala särarter att komma till uttryck. Fullständig likformighet för landet i dess helhet synes varken möjlig att åstadkomma eller ens önskvärd. Den åsyftade begränsningen av vetorätten skulle kunna ske på så sätt att kommunerna förlorade möjligheten att med bindande verkan uppställa särskilda villkor för utskänkning i samband med offentlig dans men bibehölls

197 vid rätten att helt förbjuda sådan utskänkning. Genom en sådan absolut vetorätt skulle dock riskeras att de påtalade ojämnheterna i tillståndsgivningen mellan närbelägna och i olika hänseenden likartade kommuner kunde ökas. Kommuner, som hittills medgivit restaurangdans i begränsad omfattning, skulle kanske på grund av befarad ökning av restaurangdansen komma att begagna sin vetorätt till att helt förhindra sådan dans, samtidigt som i andra kommuner med en liberalare inställning till restaurangdansen en ökning av antalet danstillfällen sannolikt skulle äga rum. Av väsentlig vikt är vidare att, utifrån den liberalare ståndpunkt i principfrågan dans-rusdrycksutskänkning som utskänkningsutredningen i det föregående intagit, det år 1954 åberopade huvudskälet för den absoluta kommunala vetorätten på detta område faller. Den restriktiva linje vid till— ståndsgivningen som skulle garanteras genom vetorätten har utredningen, som framgår av det föregående, funnit böra övergivas. Även i övrigt anser utredningen de skäl, som talar för en begränsning av vetorätten, väga tyngre än skälen för vetorättens bibehållande. Utredningen förordar emellertid, att kommunerna liksom hittills beredes tillfälle att före varje oktrojperiod yttra sig angående de grunder, enligt vilka tillstånd till utskänkning i samband med dans bör lämnas. Däremot bör dessa yttranden icke vara bindande för länsstyrelsen. Detta hindrar icke att kommunernas inställning kan få inflytande på tillståndsgivningen. Har ett flertal kommuner inom länet uttalat sig för stark återhållsamhet beträffande förekomsten av restaurangdans, torde få förutsättas, att länsstyrelsen tar hänsyn härtill och vid sin direktivgivning till polismyndigheterna i länet gör en lämplig avvägning av de olika kommunernas önskemål. Har endast enstaka kommuner givit uttryck åt en från majoriteten starkt avvikande uppfattning, torde det icke kunna anses orimligt att länsstyrelsen vid sin bedömning fäster mindre vikt vid dessa kommuners önskemål, för så vitt ej sådana omständigheter åberopats som ger dessa önskemål särskild tyngd. Dock är det — även om en enhetligare bedömning än den hittillsvarande bör eftersträvas — icke nödvändigt att länsstyrelsen meddelar samma föreskrifter för hela länet. Om tillräckliga skäl anförts av kommunerna eller länsstyrelsen eljest finner anledning därtill, bör viss del av länet kunna behandlas annorlunda än länet i övrigt. Länsstyrelsen bör emellertid söka undvika en alltför långt gående differentiering härvidlag. Vidare finner utredningen det principiellt riktigt och dessutom angeläget, att de riktlinjer som länsstyrelserna utfärdar till polismyndigheterna verkligen är ett uttryck för länsstyrelsernas egen uppfattning, baserad bl. a. på en bedömning av de synpunkter och önskemål som anförts från kommunerna. Länsstyrelsernas medverkan bör alltså icke inskränkas till att innebära endast ett vidarebefordrande till polismyndigheterna av vad kommunerna anfört. För närvarande är kommunerna icke skyldiga att motivera de grunder,

198 enligt vilka de anser att medgivande till utskänkning i samband med dans bör lämnas. Om kommunernas yttranden, i enlighet med vad utredningen här föreslagit, icke göres bindande för länsstyrelsen, får kommunerna emellertid ett större intresse av att lämna sådan motivering, och länsstyrelsen, som har att pröva bärigheten av de anförda skälen, erhåller härigenom vägledning för sitt beslut. Utskänkningsutredningens förslag under förevarande avsnitt innebär sålunda, att gällande principiella förbud mot rusdrycksutskänkning i samband med offentlig danstillställning upphäves och att rätten till sådan utskänkning får förvärvas på liknande sätt som övriga särskilda tillstånd enligt Rff. Medgivande lämnas som tidigare av polismj^ndigheten inom ramen för av länsstyrelsen utfärdade direktiv. Kommunerna beredes även i fortsättningen tillfälle att uttala sig om grunderna för tillståndsgivningen, men dessa uttalanden blir icke längre bindande för länsstyrelsen. Slutligen vill utskänkningsutredningen framhålla angelägenheten av att länsstyrelserna i sin direktivgivning till polismyndigheterna ägnar uppmärksamhet åt frågan huruvida utskänkning över bardisk bör vara medgiven när dans är tillåten och vid behov meddelar förbud mot sådan utskänkning. Varietéförbudet Det år 1895 införda förbudet mot utskänkning i samband med s. k. varietéföreställning o. d. har i stort sett bibehållits oförändrat i senare försäljningsförordningar. Enligt nuvarande bestämmelser, som innebär en viss uppmjukning av före den 1 oktober 1955 gällande föreskrifter, stadgas generellt undantag från utskänkningsförbudet i samband med underhållning i form av sång, konsert, uppläsning, radio- eller televisionsutsändning eller annan därmed jämförlig underhållning på restaurang. I Rff infördes dessutom en praktisk möjlighet att i samband med utskänkningstillståndet erhålla tillstånd till regelbunden underhållning på restaurang av annan art än nyss sagts. Enligt den i kapitel 6 lämnade redovisningen av de grunder kommunernas fullmäktige bestämt enligt 53 § Rff har fullmäktige i flertalet av städerna -—• på landsbygden saknar denna fråga i regel aktualitet — icke uppställt något hinder mot att för särskilt tillfälle undantag medges från det i 52 § stadgade förbudet mot utskänkning i samband med varietéunderhållning. Härvid måste dock beaktas, att de restauranger som önskar anordna varietéunderhållning i allmänhet begär tillstånd till regelbunden sådan underhållning i samband med att utskänkningstillstånd sökes. Det kan vidare konstateras, att endast ett mindre antal restauranger, företrädesvis i storstäderna och på vissa utpräglade semesterorter, visat intresse för att anordna sådan underhållning. I de mindre städerna finnes som regel icke publikunderlag för anordnande av underhållning av detta slag och restaurangerna torde i

199 allmänhet icke heller vara lämpade härför, överhuvudtaget torde man kunna säga, att i jämförelse med restaurangdansen varietéunderhållningen på restaurangerna är en företeelse av begränsad betydelse. Erfarenheterna av restaurangvarietén från tiden efter den 1 oktober 1955 har på det hela taget varit gynnsamma och någon anledning till inskränkande åtgärder kan utskänkningsutredningen icke finna. Visserligen har ett mindre antal restauranger i de större städerna genom att mer eller mindre regelbundet anordna dans och varietéunderhållning — erhållna medgivanden till regelbunden underhållning har icke alltid utnyttjats i full utsträckning — i viss grad fått karaktär av nöjesetablissemang. Rörelsen på dessa företag har emellertid i stort sett hållits på en hög nivå även om vissa tendenser till mindre lämpliga programinslag förekommit. De vidtagna arrangemangen har dock icke medfört någon påvisbar försämring av ordning och nykterhet. Serveringen av måltider har förblivit dominerande i rörelsen — vartill torde ha bidragit de i kapitlen 3 och 10 omförmälda regierna för beräkning av ersättningen för spritdrycksutskänkningen — och inslaget av ungdomar bland publiken har icke varit påfallande stort. Enligt utskänkningsutredningens mening finnes emellertid icke anledning att slopa det principiella förbudet mot rusdrycksutskänkning i samband med varietéunderhållning. Sålunda torde en viss övervakning och kontroll av programvalet i samband med restaurangernas varietéunderhållning även i fortsättningen vara av behovet påkallad till förhindrande av programinslag, som är mindre lämpade för restauranger. Härtill kominer att antalet varietétillstånd är så litet, att en ändring av den nuvarande ordningen icke kan väntas medföra någon nämnvärd administrativ vinst. De regler som gäller för meddelande av tillstånd till regelbunden underhållning på restaurang av annat slag än den generellt tillåtna bör därför bibehållas oförändrade. När det gäller undantag från varietéförbudet för särskilt tillfälle bör däremot den kommunala vetorätten avskaffas. Detta innebär, att de yttranden, som kommunerna jämlikt 53 § Rff har att före varje oktrojperiod avgiva angående den omfattning, i vilken medgivande må lämnas till undantag för särskilt tillfälle från ifrågavarande förbud, icke skall vara bindande för länsstyrelsen. Det torde vidare icke vara nödvändigt att länsstyrelsen själv handlägger dessa ärenden, utan det bör överlämnas till polismyndigheten att — på samma sätt som när det gäller utskänkning i samband med dans — inom ramen för av länsstyrelsen meddelade direktiv lämna medgivande till sådant undantag. Utskänkningstiderna Tiden för utskänkningens avslutande

Enligt 47 § 2 mom. Rff skall utskänkningen av rusdrycker avslutas klockan 22, försåvitt icke tidigare tidpunkt föreskrivits eller medgivande till ut-

200 sträckt tid i särskild ordning lämnats. Bestämmelsen att utskänkningen normalt skall vara avslutad klockan 22 har övertagits oförändrad från äldre förordningar med början i 1860 års brännvinsförsäljningsförordning. Enligt 1885 års motsvarande förordning skulle dock detta klockslag gälla endast i städer och köpingar, medan på landet utskänkningen ej fick fortfara längre än till klockan 20. Sistnämnda undantagsbestämmelse slopades i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, sedan det konstaterats, att »förhållandena i åtskilliga samhällen på landet, såsom stations- och municipalsamhällen, icke väsentligen skilja sig från dem, som råda i ett flertal mindre städer». I förarbetena till 1954 års lagstiftning berördes frågan om utskänkningstidens slut endast i förbigående. Såsom framgår av den i kapitel 6 lämnade redogörelsen, har den nu gällande huvudregeln om utskänkningens avslutande klockan 22, med möjlighet att vid behov erhålla medgivande till utsträckt tid, medfört en omfattande dispensgivning. Utskänkningsutredningen har ansett det angeläget att även på detta område eftersträva en administrativ förenkling. I första hand skulle en begränsning av den särskilda tillståndsgivningen avseende utsträckt tid för rusdrycksutskänkning kunna vinnas, om antalet fall, då särskilt tillstånd härför erfordras, kunde minskas. Utredningen har därför funnit skäl undersöka om icke den enligt Rff generellt gällande tidpunkten för utskänkningens avslutande, klockan 22, kunde förskjutas. Procentuell fördelning efter tiden för utskänkningens avslutande Restauranger eller restaurangavdelningar med utskänkning till allmänheten

Hela antalet

Spritrestauranger i städerna » på landsbygden Vinrestauranger i städerna » på landsbygden Starkölsrestauranger i städerna » på landsbygden . . . Samtliga restauranger

Kl. 22.00 eller tidigare

Kl. 22.30— 23.00

Kl. 23.30— 24.00

518 248 319 314 47 4

18 28 58 80 64 100

7 33 13 11

47 36 16 7 36

28 3 13 2

1 450

14 Efter kl. 24.00

Enligt den i tabell 17 (s. 129) lämnade redovisningen, avseende år 1960, över den senaste tidpunkt, som länsstyrelserna fastställt för utskänkningens avslutande på rusdrycksrestaurangerna, varav ett sammandrag meddelas här ovan, gäller för 57 procent av samtliga restauranger med utskänkning till allmänheten ett senare klockslag än 22. Av samtliga restauranger stänger (13 + 30—) 43 procent mellan klockan 22.30 och klockan 24, medan 14 procent får hålla öppet till ett senare klockslag än 24. Förhållandena är dock något varierande på olika håll. I stort sett gäller att sena stängningstider förekommer företrädesvis på spritrestauranger och är vanligare i städerna än på landsbygden.

201 De jämförelsevis sena stängningstiderna återspeglar i viss m å n befolkningens levnadsvanor. Det kan hänvisas till att en ständigt växande andel av bostäderna i de större städerna numera ligger mera periferiskt än förr och till att teatrar och biografer i allmänhet icke stänger förrän omkring klockan 23. Vissa grupper av befolkningen har — tidvis eller mera permanent — sitt arbete förlagt till dygnets senare timmar. F r å n restauratörhåll har också omvittnats att publiken numera kommer senare än förr. Skall nämnvärd minskning av antalet beslut om förlängd utskänkningstid kunna vinnas, måste uppenbarligen tidpunkten för den ordinarie utskänkningens slut flyttas till klockan 24. För närvarande har som förut nämnts 14 procent av samtliga rusdrycksrestauranger rätt att utskänka efter detta klockslag. Om man stannade vid klockan 23, skulle enligt förhållandena under år 1960 för icke mindre än 44 procent av samtliga restauranger ha krävts beslut i särskild ordning angående utskänkningstidens slut. En utsträckning av den generellt medgivna utskänkningstiden exempelvis till klockan 24 torde icke behöva medföra några olägenheter ur nykterhetssynpunkt. Dels har de redan nu ofta förekommande sena utskänkningstiderna icke medfört några sådana konsekvenser, dels är det icke sannolikt att de restauranger, som hittills avslutat utskänkningen före klockan 24, i någon större omfattning skulle finna det ekonomiskt lönande att utöka öppethållandet. Vidare skall länsstyrelserna givetvis, liksom hittills, ha befogenhet att, om skäl därtill föreligger, vid meddelandet av utskänkningstillstånd föreskriva en tidigare stängningstid. Det må här även erinras om att tillfällig utskänkning till slutna sällskap enligt 33 § Rff får pågå till klockan 1 utan särskilt tillstånd. Utredningen vill därför föreslå, att den ordinarie tidpunkten för utskänkningens avslutande enligt Rff fastställes till klockan 24. Härigenom skulle enligt nu rådande förhållanden 86 procent av alla rusdrycksrestauranger komma att falla inom ramen för den i Rff generellt medgivna utskänkningstiden. Vissa skäl, framför allt det förhållandet att trots en sådan senareläggning av stängningstiden ett relativt stort antal restauranger, framför allt i städerna, fortfarande komme att behöva särskilt medgivande till förlängd utskänkningstid, skulle kunna tala för en ytterligare förskjutning av tidpunkten för utskänkningens upphörande. Utredningen har emellertid icke ansett lämpligt att gå längre än som föreslagits. Ej heller har utredningen velat förorda olika klockslag för restauranger i städerna och på landsbygden. Med hänsyn till syftet med förslaget om generell utsträckning av utskänkningstiden till klockan 24 är det tveksamt, om kommunernas befogenhet att med för länsstyrelserna bindande verkan föreskriva tidigare respektive motsätta sig förlängd utskänkningstid bör bibehållas. I de jämförelsevis få fall, då kommun enligt nuvarande ordning påfordrat tidigare stängningstid än som angivits i vederbörande anmälan om utskänkningstillstånd, h a r detta vanligen endast motiverats med att behov av längre utskänkningstid icke

202 synes föreligga. Uppenbarligen har man i sådana fall befarat att möjligheten till förlängning av restaurangbesöken komme att utnyttjas till en ökad och ur sociala synpunkter icke önskvärd alkoholkonsumtion. Utskänkningsutredningen finner för sin del att dylika farhågor i allmänhet är överdrivna. De restriktiva synpunkterna kan dock få ökad betydelse vid ett genomförande av utskänkningsulredningens förslag om framflyttandet av den ordinarie tidpunkten för utskänkningens avslutande till klockan 24. Utredningen anser likväl att länsstyrelserna, som kan överblicka förhållandena inom hela länet, bör ha befogenhet att, med ledning av bl. a. de yttranden som föreligger från kommunernas fullmäktige, besluta om den tidigare stängningstid som kan vara lämplig. När det gäller utsträckning av den ordinarie utskänkningstiden till ett senare klockslag än 24, bör dock kommunerna, liksom hittills, ha möjlighet att inlägga sitt veto. Efter en förlängning av den ordinarie utskänkningstiden från klockan 22 till klockan 24 kan även behovet av utsträckt utskänkningstid för särskilt tillfälle jämlikt 47 § 4 mom. Rff beräknas komma att minska och sålunda en viss ytterligare administrativ förenkling vinnas. Enligt utredningens mening finnes icke någon anledning att ändra på den polismyndigheten tillerkända befogenheten att för särskilt tillfälle lämna medgivande till förlängd utskänkningstid. Denna ordning synes ha fungerat tillfredsställande även i de fall, då varken länsstyrelsen eller kommunen lämnat några särskilda direktiv för beslutanderättens utövande. Med hänsyn härtill finner utskänkningsutredningen tillräckliga skäl icke föreligga att bibehålla det kommunala vetot i denna del. Utredningen får med hänvisning till vad här förut anförts föreslå, att den kommunala vetorätten upphäves i vad avser fastställandet av tidigare tidpunkt än klockan 24 för utskänkningens avslutande samt när det gäller medgivande till utsträckt tid för särskilt tillfälle. Vad avser förfarandet innebär den av utredningen föreslagna ordningen följande. Kommunen får som hittills yttra sig angående den ordinarie tidpunkten för utskänkningens avslutande på varje särskild restaurang i samband med oktrojprövningen samt — jämlikt 53 § Rff — rörande den omfattning, i vilken medgivande till utsträckt tid för särskilt tillfälle må lämnas. Till skillnad mot nu skall dock dessa yttranden vara bindande endast i fråga om en utsträckning av den ordinarie tiden efter klockan 24. I detta sammanhang vill utskänkningsutredningen erinra om att anordnande av offentlig dans i viss utsträckning ansetts utgöra skäl för medgivande av förlängd utskänkningstid vid särskilt tillfälle (se kapitel 6 och bilaga 5). Emellertid har utredningen i det föregående betraktat dansen som en normal och regelmässigt återkommande företeelse på restaurangerna. Med hänsyn härtill och till den nu föreslagna förlängningen av den ordinarie utskänkningstiden finner utredningen, att anordnande av danstillställning

203 icke längre bör betraktas som ett sådant skäl som kan motivera utskänkning etter den eljest bestämda tiden. Även enligt öff ocb Aff gäller för närvarande, att utskänkningen, försåvitt icke en tidigare tidpunkt föreskrivits eller en senare tidpunkt medgivits, skall avslutas senast klockan 22. Föreligger stadigvarande behov av längre utskänkningstid, äger länsstyrelsen respektive polismyndigheten lämna medgivande därtill. De lokaler, varom här är fråga, synes emellertid med enstaka undantag icke ha behov av längre utskänkningstid. Enligt kontrollstyrelsens statistik fanns den 1 januari 1961 inalles 3 013 utskänkningsställen för enbart öl. Av dessa hade tre tillstånd att bedriva utskänkning till klockan 22.30, 39 till klockan 23, 23 till klockan 23.30 och 52 till klockan 24. Längre utskänkningstid än till klockan 24 hade medgivits i endast ett fåtal fall. De lokaler, där öl utskänkes med stöd av Öff, utgöres i allmänhet av — i förhållande till rusdrycksrestauranger — enklare matställen. Dessa stänges, liksom ett antal rusdrycksrestauranger med inriktning på att servera snabba och billiga måltider, ofta före klockan 22. Konditorier och kaféer åter, där endast alkoholfria drycker utskänkes, utgör under kvällarna ofta samlingspunkt för ungdomar i tonåren, vilket i och för sig gör att ett generellt längre öppethållande än till klockan 22 framstår som mindre lämpligt. Utskänkningsutredningen, som icke anser någon olägenhet vara förenad med att utskänkningen normalt skall upphöra två timmar senare enligt Rff än enligt öff och Aff, finner därför ej anledning framlägga något förslag om förlängd utskänkningstid enligt sistnämnda två författningar. Bestämmelserna om utskänkningstidens slut har i Nöff övertagits oförändrade från öff. Vad i detta avsnitt anförts om öff, gäller därför även NÖff. Utskänkningstidens början

Enligt gällande bestämmelser får rusdrycker av något slag icke serveras på restaurangerna före klockan 12 på vardagar och ej före klockan 13 på sönoch helgdagar. Denna regel är av absolut natur och någon annan tidpunkt kan följaktligen icke föreskrivas av vare sig kommun eller länsstyrelse. Däremot står det givetvis restauratören fritt att påbörja utskänkningen vid den senare tidpunkt han kan finna lämplig. Önskemål har framförts om viss jämkning i dessa bestämmelser, innebärande att utskänkning av starköl på vardagar skulle få börja klockan 11. Förslag härom har tidigare framlagts av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning (stencil) under motivering att affärsluncher och liknande icke så sällan börjar före klockan 12. Det antogs att man i många fall skulle föredraga en något tidigare lunch, men att man inväntade 12-slaget för att kunna

204 få starkare drycker och därmed ge lunchen en något festligare prägel. Resultatet bleve då ofta brännvinsförtäring. Finge starköl serveras redan från klockan 11, antogs detta komma att motverka förekomsten av affärsluncher o. dyl. med en ur arbetseffektivitetens synpunkt icke önskvärd spritförtäring. Förslaget tillstyrktes eller lämnades utan erinran av flertalet remissinstanser. Något närmare motiverat avstyrkande förekom icke. Bland dem som ställde sig negativa till förslaget märkes kontrollstyrelsen, vars ställningstagande dock icke var särskilt starkt markerat (»tveksam, anser sig icke böra tillstyrka»). På grund av de betänkligheter som framfördes fann departementschefen emellertid icke skäl tillstyrka det framlagda förslaget (prop. 1957: 143 s. 79). Utskänkningsutredningen anser i likhet med rusdrycksförsäljningsutredningen att en tidigare utskänkningstid för starköl skulle kunna få en i fråga om spritdrycker konsumtionshämmande effekt. Den skulle samtidigt vara till fördel för både restauranggästerna och restauratörerna genom den större spridning av gästtillströmningen som därmed skulle vinnas. Den nuvarande koncentrationen omedelbart efter 12-slaget skulle lätta. Det må även framhållas, att behovet av tidigare lunchtid under veckans fem första arbetsdagar är större än för endast några år sedan, beroende på att lördagen numera på många håll blivit arbetsfri, vilket medfört en förlängning av arbetstiden under övriga dagar, i många fall med en tidigare början på arbetsdagen som följd. Utredningen vill därför förorda att utskänkning av starköl på vardagar får ta sin början klockan 11.

K A P I T E L 12 Ö v r i g a frågor

Inledning Under utredningsarbetets gång har aktualiserats vissa spörsmål, vilka — utan att vara särskilt nämnda i de för utskänkningsutredningen meddelade direktiven — har ett nära samband med de frågor som hänskjutits till utredningen. Då de vidare är begränsade till sin räckvidd och deras lösning enligt utredningens mening skulle främja en utveckling i samma riktning som avses med utredningens övriga förslag, d. v. s. syftar till sådana förenklingar i den samhälleliga regleringen, som icke rubbar den nykterhetspolitiska målsättningen i stort, har de tagits upp till behandling i förevarande kapitel. Förenklad handläggning av ärenden rörande tillfällig av rusdrycker

utskänkning

Om tillfällig utskänkning till allmänheten skall anordnas, måste tillstånd enligt 25 § b) Rff sökas. Det kan härvid stundom röra sig om restauration i samband med tämligen stora evenemang, som kan pågå under flera månader, t. ex. mässor eller utställningar. I andra fall kan det vara fråga om en till ett enstaka tillfälle knuten utvidgning av rätten att utskänka, t. ex. då en vinrestaurang söker tillstånd att under nyårsafton eller valborgsmässoafton även utskänka spritdrycker. Vid handläggningen av ärenden rörande tillstånd till sådan tillfällig utskänkning gäller samma tämligen omständliga remissförfarande som för årsutskänkning. Intendenten för utskänkningsärenden skall sålunda inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäktige i vederbörande kommun samt länsnykterhetsnämnden och den till detalj handelsbolaget knutna rådgivande nämnden i länet. Fullmäktige skall före sitt ställningstagande höra kommunens nykterhetsnämnd. Tillståndsfrågan avgöres av länsstyrelsen. En förutsättning för att länsstyrelsen skall kunna meddela tillstånd är att kommunen icke begagnat sin vetorätt. Är däremot fråga om utskänkning vid enstaka tillfälle till slutet sällskap har detalj handelsbolaget redan enligt Rff generell rätt till sådan utskänkning. Det ankommer jämlikt 33 § på bolaget att efter prövning i varje särskilt fall överlåta denna rätt på annan. Kommunernas fullmäktige skall

206 visserligen jämlikt 53 § Rff beredas tillfälle att före varje oktrojperiods början yttra sig angående den omfattning, i vilken enligt deras uppfattning rätten till ifrågavarande utskänkning bör överlåtas. Dylikt yttrande ar emellertid icke bindande för detalj handelsbolaget. Något remissförfarande i övrigt förekommer ej. Yttranden angående utskänkning enligt 33 § har avgivits av en del kommuner, medan andra har underlåtit att uttala sig. I yttrandena har i allmänhet framhållits att utskänkningsrätten borde överlåtas tämligen restriktivt, såsom i samband med 50-årsdagar, bröllop eller liknande högtider samt läns-, distrikts- eller riksorganisationers årsmöten, konferenser, jubileer och andra därmed jämförliga tillställningar. Några kommuner har motsatt sig att utskänkningsrätten överlåtes i samband med föreningsfester, under hänvisning till att därvid ungdomar i större utsträckning kunde beräknas komma att deltaga. Andra kommuner har tillstyrkt att utskänkningsrätten överlåtes till innehavare av vissa namngivna restauranger, medan åter andra ansett att överlåtelse överhuvud icke borde äga rum. I några fall har därvid hänvisats till en redan befintlig lokal med årsutskänkningstillstånd, som ansetts kunna täcka alla uppkommande behov av förevarande art. Flera kommuner slutligen har förklarat sig tillfreds med den prövning av hithörande ärenden som äger rum genom detalj handelsbolagets försorg. I praktiken har dessa mer eller mindre restriktiva yttranden icke fått nämnvärd betydelse. Utskänkningsrätten har nämligen regelmässigt överlåtits av bolaget, så snart de formella förutsättningarna varit uppfyllda och det ej funnits anledning befara att rätten skulle missbrukas. Denna frikostiga praxis torde böra ses i samband med de förhållanden, som närmare berörts i kapitlen om förtärings- och förvaringsförbuden. Den formella prövning som äger rum gäller dels att tillställningen i fråga verkligen är av sluten karaktär och dels att den till vilken överlåtelsen skall ske uppfyller de krav som måste ställas på en sådan person. Prövningen har icke varit mera restriktiv beträffande de kommuner, där fullmäktige motsatt sig utskänkning enligt 33 §. Veterligen har inga olägenheter härav uppstått och såvitt bekant har kommunerna icke gjort några invändningar mot de rättighetsöverlåtelser som förekommit. Slutsatsen härav blir enligt utskänkningsutredningens mening, att kommunernas hörande på denna punkt innebalen onödig omgång och att bestämmelsen härom i Rff därför kan slopas. Ej heller är det ur saklig synpunkt, med hänsyn till förutnämnda förhållanden, anledning till erinran mot den praxis som utvecklat sig. Den begränsade procedur, som oavsett nyss föreslagen förenkling tillämpas vid avgörandet av ärenden jämlikt 33 §, är motiverad redan därav, att tiden för prövning av ansökningar om sådan tillfällig utskänkningsrätt i allmänhet är knapp. Detta gäller ofta även tillfällig utskänkning enligt 25 § b), där tiden från det anmälan inkommit till dess utskänkningen avses skola ta sin början kan variera från någon vecka till några månader.

207 Befogenheten för kommunens fullmäktige att med för länsstyrelsen bindande verkan uttala sig om ansökningar av det sistnämnda slaget anser utskänkningsutredningen böra bibehållas. Dock torde, utan att denna kommunala vetorätt inskränkes, proceduren utan olägenhet kunna förenklas. I och med att allmänheten skall äga tillträde till utskänkningslokalen, måste ordningssynpunkterna beaktas. Polismyndighetens yttrande bör därför under alla förhållanden inhämtas, innan ärendet avgöres av länsstyrelsen. Det synes däremot icke nödvändigt att i ärenden av detta slag, där givna tillstånd dock har en relativt kortvarig giltighetstid, höra både kommunens nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnden. Vid valet mellan dessa nämnder bör den förstnämnda bibehållas som remissinstans. Enligt nuvarande regler skall yttrande av nykterhetsnämnden föreligga vid fullmäktiges ställningstagande. Någon ändring i detta avseende är därför icke påkallad. Hörandet av den kommunala nämnden får även anses vara mest praktiskt, då denna torde vara bättre underrättad om de lokala förhållandena än länsnykterhetsnämnden och dessutom lättare tillgänglig i brådskande fall. Av betydelse härvidlag är därjämte att fullmäktige i många fall jämlikt 32 § Rff uppdragit åt nykterhetsnämnden att i fullmäktiges ställe avgiva yttranden över anmälningar om tillstånd till tillfällig utskänkning enligt 25 § b) Rff. Det kan även vålla oläglig tidsutdräkt att, innan ärendet överlämnas till länsstyrelsen, sammankalla den rådgivande nämnden. Enligt utskänkningsutredningens mening bör intendenten för utskänkningsärenden i frågor av förevarande slag ha rätt att själv avgöra om den rådgivande nämnden behöver höras. Stadgandet om att nämndens yttrande obligatoriskt skall inhämtas bör därför begränsas till frågor rörande årsutskänkning. Det må i detta sammanhang erinras om 5 § instruktionen för intendenter för utskänkningsärenden, vilken stadgar skyldighet för intendent att, utöver vad därom är föreskrivet i Rff, så långt möjligt hålla den rådgivande nämnden underrättad om förekommande ärenden och rådföra sig med nämnden i viktigare frågor.

Utskänkning av spritdrycker på färdmedel i inrikes trafik Vid inrikes trafik kan utskänkning av rusdrycker jämlikt 37 § Rff endast avse vin och starköl. För fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må tillståndet dessutom avse spritdrycker. Av de i kapitel 1 omförmälda under år 1960 gällande 36 tillstånden till trafikutskänkning var ett meddelat Aktiebolaget Trafikrestauranger för utskänkning på järnvägståg, ett Scandinavian Airlines System för utskänkning på vissa inhemska flyglinjer och de övriga 34 olika rederier för ut-

208 skänkning på fartyg, varav alla utom ett i uteslutande inrikes trafik. De för trafikutskänkning inköpta kvantiteterna av olika rusdrycker finnes redovisade på s. 76. Redan år 1950 framförde järnvägsstyrelsen till turistutredningen önskemål om möjlighet att bereda de utländska resenärerna på de s. k. kryssningstågen till norra Sverige tillgång till spritdrinkar eller cocktails. Framställningen vidarebefordrades av turistutredningen till 1944 års nykterhetskommitté. Kommittén fann emellertid icke tillräckliga skäl föreligga att i detta speciella fall göra avsteg från regeln att spritdrycker icke får serveras på järnvägståg. Denna uppfattning biträddes av 1954 års riksdag vid antagandet av den nya nykterhetslagstiftningen (prop. 1954: 151 s. 607). Några närmare motiv för denna restriktiva linje anfördes icke. Ifrågavarande önskemål har ånyo tagits upp av Aktiebolaget Trafikrestauranger, som under hand framfört dem till 1959 års utskänkningsutredning. Framställningen avser nu icke endast de nämnda kryssningstågen utan även abonnerade tåg och vagnar i allmänhet. Om årsutskänkningstillstånd icke kan erhållas, önskar bolaget få möjlighet att komma i åtnjutande av tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 § Rff. Som stöd för sin framställning hänvisar bolaget till svårigheten eller rättare omöjligheten att upprätthålla förtärings- och förvaringsförbuden i fråga om spritdrycker på dessa tåg och vagnar. Bolaget framhåller därjämte, att man i de flesta andra europeiska länder serverar spritdrycker i tågens restaurangvagnar. För närvarande utövar Aktiebolaget Trafikrestauranger tillstånd till årsutskänkning — trafikutskänkning — av vin och starköl i statens järnvägars restaurangvagnar och buffévagnar samt i snabbmotortågen, i vilka vagnar och tåg bolaget bedriver restaurangrörelse enligt överenskommelse med järnvägsstyrelsen. Dessutom innehar bolaget tillstånd att till resande med statens järnvägars tåg utskänka öl dels i serveringskupéer, dels ock i andra vagnar, därest behov därav förefinnes samt överenskommelse om dylik utskänkning blivit träffad med järnvägsstyrelsen. I praktiken kan det sålunda förekomma, att bolaget på ett och samma tåg bedriver utskänkning i restaurangvagn eller buffévagn, i kafévagn (serveringskupé) och i övriga sittvagnar. Då alltså utskänkning av åtminstone öl och alkoholfria drycker kan förekomma inom samtliga passagerarutrymmen i tågen, följer därav, att dessa är underkastade förtärings- och förvaringsförbuden. Dessa förbud måste till sin natur vara generella och några möjligheter till dispens för sådana särskilda tillfällen, varom här är fråga, finnes icke. Om förhandenvarande problem skall kunna bemästras, måste följaktligen möjlighet öppnas för Aktiebolaget Trafikrestauranger att förvärva utskänkningsrätt i någon form, varvid man skulle göra avkall på principen att spritdrycker icke får serveras på järnvägståg.

209 Bakom hävdandet av nämnda princip torde ha legat uppfattningen att järnvägstågens restaurangvagnar, som ju skall betjäna samtliga resande på tågen, närmast är avsedda för servering av snabba och relativt enkla måltider och mindre för etablerande av sällskaplig samvaro under mera påkostade former. Särskilda risker ur nykterhetssynpunkt kan också ha ansetts föreligga vid en fortgående spritförtäring, som en m å h ä n d a enformig tågresa kan fresta till. Det torde vidare finnas talesmän för åsikten att den del av den resande allmänheten, som icke själv nyttjar spritdrycker, bör ha möjlighet att intaga sina måltider i restaurangvagnarna utan att behöva komma i kontakt med spritförtärande gäster. Dessa synpunkter äger emellertid knappast relevans med avseende på de speciella tågresor, varom här är fråga. Vid turistresor i lyxklass samt vid resor av officiell natur eller av övervägande representationskaraktär, varvid tåget helt eller delvis är abonnerat, kan tillhandahållandet av spritdrycker sägas utgöra en typisk serviceåtgärd. Den spritförtäring, som därvid kan förekomma, lär icke vara förenad med några särskilda nykterhetsproblem. Utskänkningsutredningen finner därför starka skäl tala för tillskapandet av en undantagsbestämmelse om rätt till spritdrycksutskänkning på tåg i inrikes trafik i speciella fall av här angiven karaktär. Vad därefter beträffar de tekniska förutsättningarna för medgivande av rätt till spritutskänkning på järnvägståg, föreligger i princip inga hinder att begränsa ett eventuellt utskänkningstillstånd till de egentliga serveringsutrymmena, d. v. s. restaurangvagnar med eventuellt tillhörande baravdelningar. För kryssningståg samt för vissa i sin helhet abonnerade tåg skulle utskänkningsrätt dock kunna medges för tåget i dess helhet. Däremot torde det icke vara lämpligt att tillåta utskänkning av spritdrycker i serveringsutrymmena i sådana fall, då endast en del av tåget är abonnerad, medan den övriga delen disponeras av allmänheten, eftersom ju serveringsutrymmet måste betjäna samtliga passagerare. Ej heller bör utskänkning av rusdrycker äga rum i en abonnerad vagn eller kupé i ett eljest icke abonnerat tåg. Vad beträffar möjligheten att tillämpa 33 § Rff med avseende å järnvägståg, torde passagerarna i ett abonnerat tåg eller en abonnerad vagn i allmänhet icke kunna anses utgöra ett slutet sällskap i den bemärkelse som avses i nämnda lagrum. Den gemenskap som förenar dem är nämligen oftast av rent tillfällig natur och knuten just till den föreliggande resan. Att rätten till utskänkning enligt 33 § Rff icke är avsedd för rörlig utskänkning framgår även av den i 64 § 1 mom. tredje stycket Rff föreskrivna skyldigheten för detaljhandelsbolaget att underrätta polismyndigheten i orten och kommunens nykterhetsnämnd när rätt till sådan utskänkning överlåtits. Utskänkningsrätt enligt 33 § synes därför icke kunna ifrågakomma när det gäller exempelvis de s. k. kryssningstågen. 14—104919

210 Vad i det föregående sagts om utskänkning av spritdrycker på järnvägståg gäller i tillämpliga delar även sådan utskänkning ombord på fartyg. Utskänkningsutredningen kommer därför fram till, att skapandet av formell möjlighet att meddela utskänkningstillstånd för spritdrycker är den lämpligaste lösningen av föreliggande problem. Såväl årsutskänkning som tillfällig utskänkning enligt 25 § b) Rff bör därvid kunna ifrågakomma. Tillstånd bör emellertid enligt utredningens mening lämnas endast då särskilda skäl föreligger och följaktligen med stor restriktivitet. En förutsättning bör vara, att färdmedlet, såsom gäller beträffande bl. a. de förut nämnda kryssningstågen och vissa för turisttrafiken betydelsefulla båtleder, under resan fungerar såsom tillfällig bostad för deltagarna och att resan således sträcker sig över minst ett dygn. Man synes vidare böra fordra att resan i varje särskilt fall har ett bestämt, för deltagarna gemensamt syfte och att ressällskapet i stort sett förblir detsamma under hela tiden. Mindre förändringar i ressällskapets sammansättning under själva resan bör dock icke hindra att utskänkningstillstånd meddelas eller medföra att ett erhållet sådant tillstånd förverkas. Under angivna förutsättningar bör tillstånd kunna meddelas att på ifrågavarande färdmedel bedriva fullständig utskänkning. De nämnda villkoren är däremot regelmässigt icke uppfyllda vid t. ex. inrikes flygtrafik eller beträffande skärgårdsbåtar. I dessa fall bör därför endast begränsade utskänkningsrättigheter kunna ifrågakomma.

Prissättning m.m. vid utskänkning av spritdrinkar Med stöd av 41 § Rff fastställer kontrollstyrelsen priserna på bl. a. utskänkta spritdrycker. Denna befogenhet har ansetts innefatta skyldighet att besluta angående prissättning även på spritdrinkar, inklusive däri ingående alkoholfria ingredienser och viner. Däremot har kontrollstyrelsen enligt ett uttalande i proposition 1954: 151 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken (s. 356) ej rätt att bestämma vilka drinkar som får serveras. Sin n ä m n d a befogenhet har kontrollstyrelsen hittills utövat så, att styrelsen, sedan vederbörande restauratör eller restaurangorganisation inkommit med förslag till drinkarnas sammansättning, benämning och prissättning, bestämt ett högsta utskänkningspris för varje särskild drink. Till ledning för restauratörernas deklaration för utskänkningsskatt och kostnadsersättning har även särskild priskalkyl för varje drink fastställts. Vid sagda deklaration har endast värdet av i drink ingående spritdryck skolat redovisas som skattepliktig omsättning, medan värdet av övriga ingredienser fått upptagas under någon av rubrikerna mat, alkoholfria

211 drycker eller vin. På grund av de praktiska svårigheterna för restauranger med stor drinkomsättning att i enlighet härmed verkställa en exakt redovisning av hela sin drinkförsäljning har kontrollstyrelsen medgivit att redovisning alternativt får verkställas enligt en schablonregel. Denna innebär att 65 procent av den totala drinkomsättningen redovisas som spritdrycker, 10 procent som vin och återstående 25 procent som mat eller alkoholfria drycker. Då prissättningen på viner är fri, finnes inga särskilda föreskrifter rörande prissättning på vindrinkar. Intresset för sådana drinkar synes vara av ringa omfattning. Utskänkning av spritdrinkar förekommer framförallt i drink- eller cocktailbarer och har med barväsendets starkt ökade utbredning under senare år kommit att få allt större betydelse inom restaurangnäringen. Drinkarnas sammansättning är mycket varierande och även om uppgift härom jämlikt kontraktet rörande överlåtelse av tillstånd till rusdrycksutskänkning finnes intagen i restaurangens drinkprislista, torde gästerna ofta icke ha klart för sig vad drinkarna innehåller och speciellt icke hur stora kvantiteter alkohol som ingår i desamma. Efter hand som nya drinkbarer tillkommit och intresset för servering av spritdrinkar ökat, har drinkfloran vuxit i omfattning. På förslag av Sveriges hotell- och restaurangförbund fastställde kontrollstyrelsen i september 1957 högsta utskänkningspris på 56 olika drinkar. Sedermera har på förslag av enskilda restauratörer tillkommit ytterligare ett stort antal drinkar, så att totalantalet numera uppgår till över 200. Flera av dessa drinkar förekommer i olika varianter, t. ex. med fyra alternativt sex cl gin eller whisky, med eller utan bär etc. Utskänkningsutredningen har mot bakgrund av den här redovisade utvecklingen funnit anledning undersöka möjligheterna till förenkling av kontrollstyrelsens nuvarande funktioner för bestämmande av utskänkningspriser på spritdrinkar. Såvitt utredningen kan bedöma, är det nämligen knappast möjligt och icke heller rimligt att i längden bibehålla denna arbetskrävande och administrativt tungrodda detaljreglering av drinkpriserna. Därtill kommer att själva huvudsyftet med regleringen, att begränsa restauratörens ekonomiska utbyte av spritutskänkningen, kan tillgodoses endast i den m å n man kan erhålla en effektiv kontroll över att drinkarna verkligen innehåller just de kvantiteter av olika spritdrycker som upptagits i den fastställda priskalkylen. Erfarenheten har emellertid givit vid handen att en sådan kontroll ligger utanför de praktiska möjligheternas gräns. Då ett förbud mot utskänkning av spritdrinkar måste betraktas som orealistiskt, är det svårt att finna något annat gångbart alternativ till nuvarande ordning än helt fri prissättning på spritdrinkar. Man måste där-

212 vid acceptera att detta kan medföra en höjning av drinkpriserna, i varje fall på de restauranger som i övrigt tillämpar jämförelsevis höga priser och motiverar detta med sin höga standard och sina speciella anordningar till gästernas trivsel. Här liksom på andra områden finge man dock räkna med ett visst köpmotstånd från allmänhetens sida vid alltför höga priser, vilket ur nykterhetspolitisk synpunkt i och för sig icke skulle innebära någon olägenhet. Skall fri prissättning på spritdrinkar införas, måste emellertid de nuvarande reglerna för deklaration av på drinkförsäljningen belöpande utskänkningsskatt ändras. Härvid förutsattes alltså, att utskänkningsskatten på spritdrycker — i enlighet med vad utredningen föreslagit i kapitel 10 — bibehålles tills vidare. Om liksom hittills endast de i drinkarna ingående kvantiteterna av olika spritdrycker beskattas, finnes olika möjligheter. För det första kan restauratören åläggas att göra en exakt redovisning av sin försäljning. Därvid måste antingen fördelningen på olika varuslag (spritdrycker, vin, mat, alkoholfria drycker) ske redan vid försäljningen, vilket förutsätter tillgång till en kassaapparat med olika räkneverk, eller också måste fortlöpande anteckningar göras om hur många drinkar av varje särskilt slag som säljes. P å grundval av dessa anteckningar kan sedan vid redovisningsperiodens slut beräknas h u r mycket av försäljningssumman, som faller på bl. a. spritdrycker. En annan möjlighet är att — såsom för närvarande är medgivet — tillämpa en av beskattningsmyndigheten godkänd schablonregel, enligt vilken en på förhand fastställd andel av försäljningssumman skall anses belöpa på spritdrycker. Ytterligare en möjlighet slutligen är att beskatta endast de spritdrycker, som under varje redovisningsperiod utlämnats från lagret till baren för försäljning. Inget av dessa redovisningsalternativ möjliggör emellertid en tillfredsställande skattekontroll. Det första, exakta alternativet blir vid stark tillströmning av gäster i baren praktiskt taget omöjligt att tillämpa. Det är då alltför stor risk att hela drinkförsäljningen slås in på en och samma knapp i kassaapparaten eller att redovisningen av de olika drinkar som försålts blir ofullständigt eller felaktigt gjord. Tillämpandet av en schablonregel, som rimligen måste fastställas av kontrollstyrelsen enhetligt för alla restauranger, skulle medföra ojämnheter och följaktligen i vissa fall framstå som oskälig, då man måste utgå från att drinkpriserna — i motsats till nu — kommer att kalkyleras olika på olika restauranger och att försäljningens fördelning på olika drinkar eller typer av drinkar — bl. a. till följd av den fria prissättningen — kan k o m m a att starkare än nu variera från den ena restaurangen till den andra. Även det tredje alternativet har sina nackdelar. Dels är det svårt att inventera ett lager som delvis består av öppnade flaskor, dels blir icke det vid försäljningen verkligen influtna beloppet beskattat. Därigenom av-

213 händer man sig den skatt som belöper på det vid försäljning av spritdrycker glasvis vanligen uppkommande övermålet. Då sålunda någon redovisning enbart av de i drinkarna ingående kvantiteterna av olika spritdrycker knappast kan komma i fråga, återstår endast den möjligheten att betrakta spritdrinken i dess helhet som spritdryck och följaktligen hela spritdrinksomsättningen som skattepliktig försäljning. Som stöd härför kan hänvisas till definitionen i 1 § förordningen om tillverkning av sprit och vin, enligt vilken med sprit förstås vara som innehåller etylalkohol i en koncentration av mer än 2,25 volymprocent; såsom sprit skall dock icke anses vin eller maltdryck. Enligt Rff förstås med spritdryck sådan sprit som icke är att hänföra till teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat eller apoteksvara. Av dessa definitioner framgår att spritdrinkar är hänförliga till spritdrycker. Med hänsyn till dels att enligt den nu tillämpade schablonregeln endast 35 procent av spritdrinkarnas genomsnittliga värde utgör icke utskänkningsskattepliktig omsättning och dels att skattens nettobelopp efter avdrag av kostnadsersättning motsvarar endast 12,5 procent av försäljningssumman, skulle en redovisning enligt den här ifrågasatta linjen vid oförändrade utskänkningspriser innebära en minskning av restauratörernas vinst med endast 4,4 procent av drinkarnas utskänkningsvärde eller i praktiken 10 å 20 öre per drink. Genom ett införande av fri prissättning torde restauratörerna få möjlighet att kompensera sig för denna ökning av skatteuttaget. Den fria prissättningen i förening med den här ifrågasatta ändringen av redovisningsgrunderna skulle förmodligen åtminstone på vissa restauranger medföra en värdemässig ökning av spritdrycksomsättningen, men man får då räkna med att spärregeln för kostnadsersättningen (jfr kapitel 3) kan komma att träda i kraft. Restauratörerna skulle därefter icke göra sig någon ekonomisk vinst på ytterligare försäljning av vare sig spritdrycker eller spritdrinkar. Däri ligger, så vitt utredningen kan bedöma, en i huvudsak tillräcklig garanti mot att tillhandahållandet av spritdrinkar på en restaurang blir ett dominerande inslag i rörelsen. Utredningen får därför föreslå att prissättningen på spritdrinkar ges fri och att som en konsekvens härav spritdrinksomsättningen i sin helhet skall redovisas som försäljning av spritdrycker.

Utskänkning av starköl Starkölet infördes vid motbokssystemets slopande för att skapa ett alternativ till spritdryckerna, särskilt brännvinet. Bestämmelserna om starkölet gjordes emellertid medvetet restriktiva i avbidan på närmare erfarenheter,

214 varvid det dock förutskickades att lättnader kunde få övervägas senare. Bland annat åsattes starkölet en förhållandevis hög omsättningsskatt, 1 krona 35 öre per liter, vilket helopp den 20 mars 1958 i samband med den allmänna skattehöjningen på olika drycker under februari och mars sagda år höjdes till 1 krona 41 öre. Utskänkningen av starköl ansågs påkalla särskild försiktighet (prop. 1954: 151 s. 491). Enligt finansministerns förslag skulle starkölet inom utskänkningen helt jämställas med spritdryckerna. Riksdagen ansåg dock att även vissa vinrestauranger av hög standard borde få möjlighet att utskänka starköl (SärskU 1954: 1 s. 149). Vinkonditorier skulle däremot icke få servera starköl. Utskänkning skulle vidare få äga r u m endast i samband med måltid och med iakttagande av de prisföreskrifter kontrollstyrelsen kunde komina att utfärda. Sedan det visat sig, att konsumtionen av starköl, efter en ganska stor försäljning i ingångsskedet, stannade på en jämförelsevis låg nivå och att denna dryck kom att spela en långt mindre roll än väntat, genomfördes efter förslag av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning från och med den 1 juli 1957 vissa lättnader i fråga om starkölsförsäljningen (prop. 1957: 143 s. 75 ff). Den dittillsvarande differentieringen i fråga om rätten för vinrestaurangerna att servera starköl avskaffades. Rätten att servera starköl skulle med andra ord automatiskt följa en vinrättighet. Även vinkonditorier fick rätt att servera starköl under förutsättning att lagad mat samtidigt fanns att tillgå. Därutöver infördes en ny rättighetstyp omfattande endast starköl. Sådan utskänkningsrätt skulle kunna ges åt vissa välskötta ölrestauranger, som var typiska matställen, men däremot icke åt s. k. ölkaféer och därmed jämförbara lokaler. Vidare slopades måltidstvånget vid utskänkning av starköl. Betydelsen av att tillstånd till utskänkning av endast starköl skall meddelas med försiktighet har markerats genom föreskriften i 37 § Rff att särskilda skäl måste föreligga för att en dylik utskänkningsrätt skall lämnas. Denna formulering förutsätter att rätt till utskänkning av endast starköl skulle ges efter strängare prövning än rätt att utskänka alla slag av r u s drycker eller både vin och starköl, vilket icke torde ha varit meningen. I praktiken har tillstånd till utskänkning av enbart starköl meddelats endast välskötta ölrestauranger med jämförelsevis stor matomsättning, utan att därvid några andra särskilda skäl kunnat åberopas. Någon ändring i denna praxis har icke från något håll ifrågasatts. Kravet på särskilda skäl bör därför enligt utskänkningsutredningens mening utgå ur författningstexten. Vidare bör kommunerna få möjlighet att förorda rätt till utskänkning av endast starköl eller att begränsa en sökt rättighet avseende rusdrycker av alla slag eller vin och starköl till att omfatta endast starköl. Detta förutsätter att det nuvarande kravet på särskilda skäl slopas i 37 §.

215 Utskänkningen av starköl har alltsedan den nya försäljningslagstiftningen trädde i kraft varit underkastad maximiprisreglering, medan prissättningen på viner varit helt fri. I sitt år 1956 avgivna betänkande föreslog 1953 års utskänkningsvinstkommitté införande av maximipriser vid utskänkning av vin och i konsekvens härmed bibehållande av maximiprisregleringen vid utskänkning av starköl. Någon reglering av vinpriserna kom emellertid ej till stånd. Trots denna frihet beträffande vinet slopades ej prisregleringen för starköl i samband med omläggningen av de ekonomiska villkoren för utskänkningen den 1 oktober 1957. Finansministern ansåg det vara av särskild betydelse att en rimlig prisrelation upprätthölls gentemot spritdryckerna, i synnerhet brännvinet (prop. 1957:94 s. 105). Enligt de föreskrifter angående utskänkningspris på starköl, som kontrollstyrelsen utfärdat med stöd av 41 § Rff, får utskänkningspriset utgöra högst det sammanlagda beloppet av restauratörens inköpspris och en viss högsta bruttovinst. De av styrelsen ursprungligen medgivna bruttovinstpåläggen har sedermera efter framställningar från restaurangorganisationerna höjts vid fyra olika tillfällen, se sammanställning å s. 94. Särskilda bruttovinster beräknade i proportion till de nu nämnda har fastställts för utskänkning av starköl i glas eller krus. Det kan tilläggas att bruttovinstpåläggen från och med år 1960 innefattar kompensation för allmän varuskatt med 2,4 procent av utskänkningsvärdet. Redan vid sina överväganden rörande utskänkningsskatten på spritdrycker h a r utskänkningsutredningen beaktat det vid olika tillfällen uttalade önskemålet om en ur nykterhetspolitisk synpunkt lämplig avvägning av priset på drycker av olika alkoholhalt. Härmed torde i första hand få avses önskemålet att på restaurangerna vin och starköl icke blir för dyra i förhållande till spritdryckerna. Starkölet synes emellertid i betydande omfattning ha kommit att utgöra ett alternativ icke endast såsom avsågs till spritdryckerna utan även till ölet. Till denna utveckling kan den jämförelsevis obetydliga prisskillnaden mellan öl och starköl på restaurangerna antagas ha verksamt bidragit. Någon fortlöpande prisstatistik på detta område föreligger icke, men det kan nämnas, att enligt uppgifter, som tillhandahållits av vederbörande restaurangorganisationer, tillämpades i augusti 1961 på spritrestauranger av god standard ett utskänkningspris per butelj om en tredjedels liter öl av i genomsnitt 1 krona 75 öre mot 2 kronor 20 öre för det vanligast förekommande starkölet. Skillnaden mellan dessa utskänkningspriser får anses vara relativt liten. Den stimulans till övergång från en svagare till en starkare dryck, som den nuvarande prissättningen sålunda innebär, står som torde framgå av det sagda i direkt motsättning till syftet med införandet av starkölet år 1955. Med hänsyn härtill samt då prissättningen på de betydligt alkohol-

216 starkare vinerna är helt fri och starkölet hittills icke visat sig medföra några påtagliga risker ur nykterhetssynpunkt (jfr s. 80), finnes enligt utskänkningsutredningens mening icke tillräckliga skäl att bibehålla den nuvarande maximiprisregleringen i fråga om starköl. Utredningen föreslår därför att denna prisreglering slopas.

K A P I T E L 13 Detalj motivering

De förslag till författningsändringar, som utskänkningsutredningen framlägger på rusdrycksutskänkningens område, har i allt väsentligt motiverats i det föregående. I vissa detaljfrågor torde emellertid en närmare motivering vara erforderlig. Ciderfrågan som behandlas i de tre följande kapitlen, är med något undantag icke i behov av ytterligare motivering, varför det ansetts lämpligt att redan nu lämna detaljmotivering till de föreslagna författningsändringarna.

Rusdrycksförsäljningsförordningen 35 §. Tillämpningsområdet för trafikutskänkning bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande definition i 14 § Nöff. Därvid bör observeras, att utskänkning av rusdrycker enligt beslut av 1961 års riksdag icke skall k u n n a medgivas på flygplan i chartertrafik (prop. 1961: 135 s. 33 f). Vidare har det synts lämpligt att i Rff bibehålla själva begreppet trafikutskänkning, vilket återkommer på andra ställen i förordningen (37, 41,47, 62 och 64 §§). 37 §. Såsom förut motiverats i kapitel 12 (s. 214) bör kravet på särskilda skäl icke längre uppställas för meddelande av tillstånd att utskänka enbart starköl. I analogi härmed bör även vid trafikutskänkning k u n n a ges utskänkningstillstånd avseende endast starköl (jämte den nya drycken starkcider). Att ett färdmedel går i utrikes trafik finner utredningen icke i och för sig vara sådant särskilt skäl, som avses i paragrafens föreslagna andra stycke. Å andra sidan har utredningen ej haft anledning göra någon inskränkning i den nuvarande möjligheten att meddela tillstånd att utskänka alla slag av rusdrycker på fartyg med regelbunden persontrafik eller luftfartyg i linjefart, vilka befordrar passagerare till eller från utlandet. Den senare punkten av paragrafens nuvarande andra stycke har därför bibehållits och i den föreslagna lydelsen överförts till ett nytt, tredje stycke.

218 41 §. Ändringen i paragrafens andra stycke föranledes av ändringen av 35 §. Den fria prissättningen på spritdrinkar förutsätter att kontrollstyrelsen definierar vad som är att hänföra till spritdrinkar. Erforderliga befogenheter härvidlag tillkommer styrelsen genom denna paragrafs tredje stycke. Vissa enkla blandningar av spritdrycker och alkoholfria ingredienser, såsom groggar, whisky on the rocks (whisky med is) o. dyl., kan uppenbarligen icke hänföras till spritdrinkar. 46 §. / mom. Utskänkningsutredningen har föreslagit, att kravet på tillhandahållande av lagad mat skall omfatta även utskänkning av vin på de s. k. vinkonditorierna. Detta hindrar icke att vin och starköl kan få utskänkas i samband med konditorirörelse, under förutsättning att lagad mat finnes att tillgå, även om butikförsäljning förekommer i lokalerna. Jfr 44 § andra stycket om utskänkning i samband med butikförsäljning, vilken bestämmelse därför föreslås skola bibehållas. 49 §. Ändringen av uttrycket passagerarfartyg till enbart fartyg har skett i anslutning till den föreslagna nya lydelsen av 35 §. 51 §. Med hänsyn till att tillstånd av polismyndigheten alltid erfordras för anordnande av offentlig danstillställning, finnes ej anledning bibehålla den nuvarande bestämmelsen om utskänkningsförbud för lokal som står i inre förbindelse med danslokalen. 54 §. Denna paragraf bör upphävas samtidigt med att den av utskänkningsutredningen föreslagna förordningen med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m. träder i kraft, se kapitel 9. 80 §. Enligt nuvarande bestämmelser kan utskänkningsskatt icke utdömas av den som befinnes ha olovligen utskänkt spritdrycker. Detta kan, särskilt i sådana fall då domstolarna utdömer relativt ringa bötesstraff, innebära alltför obetydlig ekonomisk påföljd. Utskänkningsutredningen vill därför föreslå att, i analogi med vad som stadgas i 7 § 3 mom. förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och vin, i Rff meddelas föreskrift om att utskänkningsskatt skall uttagas av den som bedrivit den olagliga utskänkningen. Bestämmelsen kan lämpligen infogas i förevarande paragraf som ett nytt, femte moment och bör innehålla att utskänk-

219 ningsskatt skall utdömas med en tredjedel av de utskänkta varornas beräknade utminuteringsvärde. I de fall svårigheter kan föreligga att fastställa utminuterings värdet, torde närmast jämförbara artiklar i detalj handelsbolagets sortiment få tagas som utgångspunkt vid beräkningen. Liksom i tillverkningsförordningens nyssnämnda paragraf bör här stadgas ett minimibelopp för den utdömda skatten av etthundra kronor. Övergångsbestämmelserna Punkt 1. Det är önskvärt, att de föreslagna författningsbestämmelserna får träda i kraft snarast möjligt, d. v. s. den 1 juli 1962. De ändringar, som föranleder att kommunernas fullmäktige måste beredas tillfälle att yttra sig på nytt rörande återstående del av oktroj perioden den 1 oktober 1961— den 30 september 1965 (se nedan), synes dock av praktiska skäl icke kunna träda i kraft förrän den 1 januari 1963. Vad nu sagts hindrar ej att 53 § i dess ändrade lydelse träder i kraft redan den 1 juli 1962. Punkt 2. Det övervägande flertalet av de föreslagna ändringarna innebär lättnader i de bestämmelser som gäller för utskänkning av rusdrycker och rubbar icke grunden för de avtal om utskänkning som träffats med avseende å hela eller någon del av oktroj perioden den 1 oktober 1961—den 30 september 1965. Skulle i något hänseende, exempelvis när det gäller utskänkning av rusdrycker enligt självbetjäningsprincipen, tillämpandet av de föreslagna bestämmelserna i 46 § 3 mom. medföra en inskränkning i den i överlåtelseavtalet fastslagna rätten att utskänka, synes det skäligt, att avtalet får gälla under den tid som överenskommits. Rättighetsinnehavaren skulle eljest genom författningsändringen kunna åsamkas ekonomisk förlust. Motsvarande gäller införandet i 46 § 1 mom. av kravet på tillhandahållande av lagad mat vid utskänkning av vin som äger rum i samband med servering av konditorivaror. Om avtalstiden utlöper före oktroj periodens slut, blir de nya författningsbestämmelserna emellertid tillämpliga från och med första dagen av det nya avtalets giltighetstid. Det nu förda resonemanget kan icke tillämpas på utredningens förslag att utskänkningsintendenterna skall godkänna nyinrättade drinkbarer, enär i dylika fall någon inskränkning icke sker i restauratörernas avtalsenliga utskänkningsrätt. Då det är angeläget att drinkbarer icke anordnas i därför olämpliga lokaler eller ges en olämplig utformning, bör Kungl. Maj:t så snart som möjligt jämlikt 44 § Rff bemyndiga kontrollstyrelsen att utfärda erforderliga bestämmelser. De under oktrojperioden 1961/65 gällande överlåtelsekontrakten lägger icke hinder i vägen härför. Punkt 3. Framflyttandet av den ordinarie tidpunkten för utskänkningens avslutande från klockan 22 till klockan 24, samtidigt som kommunens rätt att föreskriva tidigare stängningstid slopas, föranleder omprövning från länsstyrelsens sida av de fall, där utsträckt utskänkningstid medgivits men

220 föreskrift meddelats att utskänkningen skall upphöra tidigare än klockan 24. Har däremot beslut meddelats om stängning före klockan 22, förutsattes att detta beslut skall stå fast. Även om kommunerna enligt de föreslagna bestämmelserna icke skall äga med för länsstyrelsen bindande verkan föreskriva tidigare stängning än klockan 24, bör de dock beredas tillfälle att uttala sina eventuella önskemål i detta hänseende och att därvid lämna erforderlig motivering. I analogi med vad som anförts under punkt 2 bör länsstyrelsen icke utan särskilda skäl föreskriva tidigare stängningstid än som redan förut medgivits för ifrågavarande oktrojperiod. Därest i något fall skäl kan föreligga att för rättighetsinnehavare, som hittills enligt den generella regeln skolat avsluta utskänkningen klockan 22, vägra den föreslagna generella förlängningen till klockan 24, bör det ankomma på vederbörande intendent för utskänkningsärenden att taga initiativ till erforderliga åtgärder (jfr 43 § Rff). Punkt 4. Hörandet på nytt av kommunerna synes påkallat med hänsyn till att deras önskemål i fortsättningen skall vara vägledande för länsstyrelsen. I anslutning till vad som anförts under punkterna 2 och 3 förutsattes, att medgivanden, varom här är fråga, under återstående del av oktrojperioden i princip skall lämnas i åtminstone samma omfattning som hittills.

Ölförsäljningsförordningen Ändringsförslagen är hänförliga till NÖff, vilken träder i kraft den 1 oktober 1961. Ändringarna i denna förordning föranledes i flertalet fall av utskänkningsutredningens förslag beträffande försäljning av ciderdrycker. Det må dock särskilt påpekas, att upphävandet av 25 § första stycket och 33 § samt ändringen i 34 § sammanhänger med att utredningen föreslagit en särskild förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m.

Förordningen om försäljning av alkoholfria drycker 1—4 §§. Ändringsförslagen beträffande dessa paragrafer föranledes av utredningens i kapitel 16 framlagda förslag angående försäljning av ciderdrycker. Med hänsyn till att cider med en alkoholhalt, icke överstigande två och en fjärdedels volymprocent alkohol, redan enligt nu gällande bestämmelser hänföres till alkoholfri dryck, är vissa av de ifrågasatta ändringarna icke i och för sig nödvändiga. Utredningen har emellertid funnit lämpligt att författningsmässigt behandla lättcider på samma sätt som lättöl.

221 6 §. Paragrafens första stycke bör upphävas samtidigt med att den av utskänkningsutredningen föreslagna förordningen med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m. träder i kraft. Andra stycket har numera förlorat sin praktiska betydelse, sedan möjlighet införts enligt 10 § NÖff att utan särskild anmälan i personalmatsal utskänka öl till de anställda. 10 §. Se kommentaren till 6 § första stycket.

Förordningen med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m.m. 1 §• Begreppet livsmedel bör i denna förordning anses ha samma innebörd som enligt livsmedelsstadgan. 2 §•

2 mom. Såsom utvecklats i kapitel 9 (s. 170) skall personalmatsal, där endast alkoholfria drycker får utskänkas, vara underkastad förtärings- och förvaringsförbuden. Detta är anledningen till att personalmatsal enligt 3 § 4 mom. b) Aff ej upptagits i förevarande undantagsbestämmelse. 4—6 §§. Ansvarsbestämmelserna har i huvudsak formulerats i saklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i Rff. Dock har det högsta bötesbelopp, som kan ifrågakomma för gäst som bryter mot förtärings- och förvaringsförbuden, höjts från etthundra kronor enligt 83 § Rff till trehundra kronor enligt den föreslagna 5 §. Denna höjning har skett i anslutning till 34 § NÖff, där motsvarande bötesbelopp upptagits till trehundra kronor. Förordningen om skatt på sprit och vin I den nya förordningen överensstämmer 1 § samt avsnittet angående omsättningsskatten (2—4 §§) helt med motsvarande bestämmelser i den nu gällande förordningen om skatt på sprit och vin. Avsnittet berörande utskänkningsskatten har omarbetats efter samma normer som följts vid ändringar i andra författningar angående indirekta skatter, beträffande vilka förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning gjorts till-

222 lämplig. I övrigt må beträffande vissla paragrafer i den föreslagna förordningen nämnas följande. 5§. Vid beräkning av utskänkningsvärdet för spritdrinkar skall spritdrinken till hela sin kvantitet anses såsom spritdryck. Se i övrigt kapitel 12 (s. 212 f). 6 och 9 §§. Dessa paragrafer är helt oförändrade i jämförelse med samma paragrafer i nu gällande förordning. 10 §. Ändringarna i denna paragraf sammanhänger med utskänkningsutredningens förslag att deklaration angående utskänkta spritdrycker i fortsättningen skall avlämnas varannan kalendermånad i stället för som nu varje kalendermånad. Redovisningsperioderna har härvid anknutits till de perioder som gäller beträffande deklaration av allmän varuskatt. Vidare har tiden för deklarationens avlämnande utsträckts från nu gällande senast femtonde dagen till senast tjugonde dagen i månaden efter den redovisningsperiod som deklarationen avser. Denna utsträckning har föreslagits efter önskemål från restauratörhåll, där man förklarat svårigheter föreligga att hinna med deklarationsarbetet inom nu föreskriven tid. Några olägenheter ur statsverkets synpunkt torde icke uppkomma genom förlängningen. Att utredningen föreslår den tjugonde dagen och icke — i anslutning till vad som gäller beträffande den allmänna varuskatten — den adertonde dagen i redovisningsmånaden sammanhänger med att det synes skäligt att restauratörerna får olika slutdagar för de olika deklarationerna. I fråga om utskänkning enligt 33 § Rff gäller enligt nuvarande förordning en särskild ordning för deklarationernas avlämnande. I denna del har ingen saklig ändring skett av paragrafen. 11 §• Denna paragraf har oförändrad överförts från den nuvarande till den föreslagna förordningen. Av paragrafens ordalydelse följer, att vid beräkning av avdrag för kostnadsersättning varje deklaration skall behandlas för sig. Detta innebär, att utskänkningsinnehavare för vilken kontrollstyrelsen med stöd av 10 § första stycket fastställer kortare redovisningsperiod än två månader, därigenom även får en begränsning av sina möjligheter att utjämna tillfälliga överskridanden av gällande ersättningsgräns (jfr s. 186). 12 §. I sak motsvarar denna paragraf 19 § sista stycket i nu gällande förordning.

223 13 §. Med undantag för paragrafhänvisningen är denna paragraf lika med 20 § i nuvarande förordning. 14 §. Denna paragraf överensstämmer helt med nuvarande förordningens 22 §. Lagen om nykterhetsvård 2 §• Utformningen av andra stycket torde böra bringas i överensstämmelse med 1961 års lagstiftning om tillverkning och försäljning av sprit och vin.

III. CIDERFRÅGAN

K A P I T E L 14 Frågans tidigare behandling

Med cider förstår man i de flesta länder en fruktdryck, framställd genom jäsning av äppelsaft och med en alkoholhalt från Va upp till 8 volymprocent, varierande efter konsumenternas önskemål och vanor. Vanligen håller sig alkoholhalten mellan 4 och 6 volymprocent. På vissa håll föredras en sötaktig cider, på andra en mera torr. Cider lär vara världens största äppelprodukt med en uppgiven årsförbrukning av i medeltal omkring 2,5 miljoner ton äpplen. Av europeiska länder bedriver framförallt Frankrike, England, Schweiz och Tyskland en betydande cidertillverkning. Cider som innehåller högst 2 Vi volymprocent alkohol får i Sverige försäljas fritt enligt Aff och torde i beskattningshänseende få betraktas som läskedryck. Skatt skulle i så fall utgå med 33 öre per liter. Är alkoholhalten högre, gäller samma bestämmelser som för vin, d. v. s. tillverkning får bedrivas endast efter tillstånd av Kungl. Maj:t och försäljning inom landet får ske endast genom Nya systemaktiebolaget. Omsättningsskatt enligt förordningen om skatt på sprit och vin utgår i så fall liksom för lättvin, d. v. s. med 36 procent av utminuteringspriset. I detta pris skall dessutom enligt samma förordning ingå särskild tillverkningsavgift med 20 öre per liter. På dessa villkor har det emellertid icke ansetts ekonomiskt lönande att i större skala tillverka och saluföra svensk cider. Från fruktodlarhåll har därför framställningar gjorts hos statsmakterna i syfte att skapa bättre förutsättningar för inhemsk produktion och avsättning av cider, varigenom den inhemska äppleodlingen skulle kunna beredas ett såsom välbehövligt ansett stöd. Det har därvid anförts, att den svenska yrkesfruktodlingen med hänsyn till stegrade arbetskostnader och hårdnande konkurrens med utländsk frukt är i starkt behov av nya avsättningsmöjligheter. År 1950 gjordes från fruktodlarhåll framställning hos Kungl. Maj :t att ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande den för maltdrycker av andra respektive tredje klassen fastställda måtte få försäljas efter samma regler som gällde för dessa maltdrycker. Framställningen remitterades till lantbruksstyrelsen, kontrollstyrelsen och statens institut för folkhälsan samt överlämnades därefter till 1944 års nykterhetskommitté. Lantbruksstyrelsen tillstyrkte framställningen under hänvisning till att saluförandet av en alkoholsvag cider kunde väntas högst avsevärt under-

225 lätta avsättningen av utsorterad och stormriven frukt. Statens institut för folkhälsan ansåg, att cider ur livsmedelssynpunkt närmast vore att jämföra med en alkoholsvag läskedryck eller ett svagt vin och att dess betydelse som näringsgivande livsmedel måste anses ringa. Institutet fann det icke vara lämpligt ur nykterhetssynpunkt att tillhandahålla en alkoholhaltig äppelsaftdryck och avstyrkte bifall till framställningen. Kontrollstyrelsen avstyrkte omedelbara åtgärder i avvaktan på nykterhetskommitténs förslag. Motioner vid 1951 och 1952 års riksdagar i samma riktning som fruktodlarnas framställning avslogs av riksdagen, likaledes i avvaktan på kommitténs förslag. Nykterhetskommittén framlade i sitt principbetänkande (SOU 1952: 53 s. 117—121) icke något förslag i ämnet. Kommittén ansåg att man hellre borde u p p m u n t r a den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen av färsk, konserverad och torkad frukt samt fruktmuster. Som stöd för sitt ståndpunktstagande åberopade kommittén vissa uttalanden från dåvarande chefen för svenska institutet för konserveringsforskning, fil. dr Georg Borgström. Enligt denne kunde säljbar cider framställas endast av särskilda cideräpplen men däremot icke av vanliga hushålls- eller dessertäpplen. För den händelse man trots detta på allvar övervägde svensk cidertillverkning, borde man snarast inrikta sig på lättcider, som gåve en god bordsdryck. En sådan vara skulle även låta äpplets speciella smak och aromämnen på ett helt annat sätt komma till sin rätt. Nykterhetskommittén ansåg att cidern i jämförelse med ölet hade den fördelen att den på grund av sin fruktsyrehalt endast i mindre grad kunde användas i berusningssyfte. Enligt kommitténs mening skulle emellertid cidern komma att konkurrera snarare med de alkoholfria läskedryckerna än med vin och öl. Den enda alkoholförtäring, som möjligen skulle kunna minska genom en ciderkonsumtion, vore den som gällde svaga viner. Denna konsumtion ansåg emellertid kommittén vara relativt ofarlig och mycket obetydlig. Under år 1950 såldes sålunda endast 2,5 miljoner liter svaga viner mot 43 miljoner liter spritdrycker och 5,6 miljoner liter starkvin. Cidern skulle därför icke kunna få någon nykterhetsfrämjande effekt av betydelse, även om den mot förmodan skulle minska svagvinskonsumtionen. Ej heller kunde man vänta någon nämnvärd övergång från öl till cider som måltidsdryck. Däremot skulle cidern komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna, såväl de rena fruktmusterna som de kolsyrade lemonaderna. Det fanns sålunda anledning befara att cidern skulle få en viss utbredning bland den ungdom som huvudsakligen konsumerade läskedrycker, vilket vore ogynnsamt ur nykterhetssynpunkt. Olägenheterna därav skulle ökas, om fruktodlarnas intressen inriktades på tillverkning av alkoholhaltig cider i stället för alkoholfri must. I likhet med nykterhetskommittén fann chefen för finansdepartementet vid anmälan av proposition i ämnet (prop. 1954: 151 s. 587) ej anledning 15—104919

föreslå ändrade bestämmelser rörande cider. Genom de från fruktodlarhåll ifrågasatta lättnaderna skulle marknaden tillföras en ny lättillgänglig alkoholdryck, som antogs icke kunna minska konsumtionen av starkare drycker men däremot väl kunna konkurrera med alkoholfria fruktdrycker och läskedrycker. Enligt departementschefens mening måste här som eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintresset träda i bakgrunden. Vid sin behandling av propositionen jämte i anledning därav väckta motioner biträdde riksdagens särskilda utskott denna uppfattning och framhöll att delade meningar var rådande om en eventuell cidertillverknings möjligheter att stödja fruktodlingen (SärskU 1954: 1 s. 185). Frågan om eventuella stödåtgärder för denna näringsgren borde prövas i ett vidare sammanhang. Utskottet erinrade om trädgårdsutredningens år 1952 avgivna betänkande med förslag rörande avsättningen av trädgårdsprodukter m. m., vilket vore beroende av Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet kunde sålunda icke tillstyrka att åtgärder vidtoges från riksdagens sida, innan sådan prövning ägt rum. Vid utskottets utlåtande fanns fogad en av flera ledamöter avgiven reservation, vari med anledning av de i ämnet väckta motionerna hemställdes om förslag till 1954 års höstriksdag om ändrade bestämmelser rörande tillverkning, beskattning och försäljning av ciderdrycker, framställda av svensk frukt. Detta yrkande avvisades emellertid av riksdagen. I motioner vid 1955, 1956 och 1957 års riksdagar hemställdes ånyo, att cider med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få tillverkas och försäljas enligt samma bestämmelser som gällde för maltdrycker. Samtliga motioner avvisades av vederbörande riksdag under hänvisning till att införandet på marknaden av en ny lättillgänglig alkoholdryck, som skulle kunna konkurrera med läskedrycker, icke vore lämpligt ur nykterhetssynpunkt. En sådan dryck antogs komma att bli särskilt begärlig för ungdomen. Bevillningsutskottet vid 1957 års riksdag medgav dock, att man i och för sig knappast behövde befara att en ciderdryck i nämnvärd utsträckning skulle kunna bli berusningskälla och att det inte vore uteslutet att en sådan dryck skulle kunna få en viss betydelse för en övergång till svagare drycker (BevU 1957:43). När frågan åter aktualiserades genom motioner vid 1959 års riksdag k u n de bevillningsutskottet (bet. nr 33) konstatera, att bl. a. som en följd av genomförda reformer och Nya systemaktiebolagets vinkampanj en m a r k a n t övergång till svagare drycker ägt rum. Likaså hade den totala konsumtionen av alkohol sedan år 1956 nedgått betydligt trots att antalet personer i de åldersgrupper, där alkohol konsumeras, hade ökat. Enligt utskottets mening var det angeläget, att den totala alkoholkonsumtionen, uttryckt i ren alkohol, som år 1958 uppgick till 3,70 liter per invånare, ytterligare minskade. Utskottet vidhöll, att det i motionerna behandlade spörsmålet främst måste bedömas ur nykterhetspolitiska synpunkter. Mot bakgrunden av de

227 nämnda erfarenheterna antogs dock, att införandet av ciderdrycker icke skulle medföra de konsekvenser i nykterhetshänseende, som tidigare kunnat befaras. Cidern skulle sålunda, såsom motionärerna framhållit, icke vara ägnad att i nämnvärd utsträckning konkurrera med läskedryckerna. Utskottet var dock icke berett att tillstyrka lagstiftningsåtgärder, innan ytterligare utredning skett i ändamål att klarlägga verkningarna i olika hänseenden av framställning och försäljning av ciderdrycker. Riksdagen beslöt i enlighet härmed. Sedan utskänkningsutredningen tillkallats på sommaren 1959, hemställdes i en motion vid 1960 års riksdag, att riksdagen måtte besluta att uppdraga åt utredningen att undersöka möjligheterna att tillverka cider med en alkoholhalt av icke endast 2,8 viktprocent utan även 4,5 viktprocent. Bevillningsutskottet meddelade i sitt betänkande (nr 22) över motionen, att utskottet från utredningen under hand erfarit att utredningen hade för avsikt att även undersöka möjligheterna att tillverka ciderdrycker med en alkoholhalt av 4,5 viktprocent. Enär syftet med motionen med hänsyn härtill redan finge anses tillgodosett, beslöt riksdagen att motionen skulle lämnas utan åtgärd.

KAPITEL 15 Förutsättningarna för i n h e m s k cidertillverkning

Appleodlingen i Sverige Följande redogörelse är i huvudsak baserad på ett av utskänkningsutredningen från lantbruksstyrelsen erhållet yttrande. Vissa kompletterande upplysningar har även inhämtats från statens jordbruksnämnd, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund m. fl. I vårt land är de klimatiska betingelserna i stort sett sådana, att äppleodling kan bedrivas söder om Dalälven och i kusttrakterna norr därom ganska långt upp. Säkra statistiska uppgifter saknas om fruktträdens antal här i landet. I 1951 års jordbruksräkning redovisades fruktträden —• på grund av brister i det till jordbruksräkningen inkomna materialet — endast vid brukningsdelar med över en hektar åker. Det totala antalet fruktträd vid dessa brukningsdelar var då cirka 4,6 miljoner, varav 3,2 miljoner eller 69 procent äppleträd. Icke mindre än 45 procent av fruktträden hade planterats under åren 1941—1950. Jordbruksräkningen anförde emellertid, att man på goda grunder hade anledning antaga, att det totala antalet fruktträd i samtliga trädgårdar i landet uppgick till lågt räknat tolv miljoner. Antalet äppleträd skulle då, om man räknar med samma procentuella andel av trädantalet som den partiella räkningen utvisade, ha uppgått till cirka 8,5 miljoner. Under 1950-talet har nyplanteringarna av fruktträd varit av mindre omfattning än tidigare men torde enligt lantbruksstyrelsen ha varit stora nog för att mer än väl ersätta de fruktträd som blivit bortröjda av åldersskäl. Man torde därför i dagens läge kunna räkna med minst samma antal som år 1951. Den totala inhemska skörden av äpplen har dock under 1950-talet successivt ökats, efterhand som de under 1940-talet nyplanterade träden uppnått bördig ålder. Enligt en av Sveriges pomologiska förening under tioårsperioden 1941— 1950 genomförd kontroll av skördeutfallet inom svensk fruktodling skulle äppleträd, som uppnått fem års ålder, genomsnittligt lämna en årsskörd av cirka 27 kg per träd. Den årliga genomsnittsskörden hade enligt undersökningen växlat mellan 16 och 40 kg, beroende på väderleksförhållandena och andra yttre odlingsbetingelser. På de över fem år gamla äppleträden, vilkas antal lantbruksstyrelsen beräknat uppgå till 7,5 miljoner, skulle man följaktligen normalt erhålla en total årsskörd av 200 000 ton äpplen. Denna

229 kvantitet skulle under goda skördeår k u n n a beräknas stiga till 300 000 ton och under svaga skördeår kanske stanna vid mindre än 150 000 ton. Den svenska äppleodlingen bedrives sedan gammalt såsom husbehovsodling i trädgårdar, ofta koncentrerad i egnahems- och koloniområden i anslutning till städer och större samhällen. Som yrkesodling är den jämförelsevis ung, med m a r k a n t a ökningar i anslutning till de båda världskrigen. Denna odlingsform är koncentrerad till de fem områden av vårt land, som äger de bästa betingelserna för äppleodling, nämligen Mälardalen, ostkusten fr. o. m. Tjustbygden söderut med öarna Öland och Gotland, Urshultsbygden, de tvenne sydkustlandskapen Blekinge och Skåne samt västkusten. I husbehovsodlingen domineras sortvalet av sommar-, höst- och tidiga vinteräpplen. Till grund för denna odlingsform ligger i regel inga ekonomiska eller odlingstekniska bedömanden och den anses bland yrkesodlarna vara starkt överdimensionerad i fråga om såväl antal träd som sortval. Odlingarnas läge kan ofta vara oförmånligt och skötseln stundom otillfredsställande, överskottet söker man sälja till uppköpare, varvid ett lågt pris vanligen accepteras. Yrkesodlarna har som målsättning att inom en snävt begränsad sortram förse den allmänna handeln med ett sortiment äpplen, som uppfyller internationellt gängse kvalitetsnormer. Verksamheten kräver god yrkesskicklighet och ett gynnsamt odlingsläge. De naturliga förutsättningarna för yrkesmässigt bedriven odling finnes i regel inom de förut angivna fem distrikten och anses vara lika goda där som i andra länder. Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund har på grundval av statistiska uppgifter från medlemmarna beräknat, att yrkesmässig fruktodling i de viktigaste distrikten bedrives på cirka 4 500 hektar. En genomsnittlig årsskörd av äpplen från dessa odlingar uppskattas till mellan 50 000 och 60 000 ton. Det goda skördeåret 1958 ansågs skörden ha uppgått till cirka 70 000 ton. Under år 1960, då den totala äppleskörden i landet var rekordartad, stannade dock yrkesodlarnas sammanlagda skörd vid 54 000 ton. Tilläggas må, att skörden under ett år av genomsnittlig karaktär kan utfalla väsentligt olika inom skilda delar av landet. Den inhemska odlingens kapacitet är mer än tillräcklig för att täcka behovet av färska äpplen under den del av året, då svensk frukt har huvudsäsong. En sedan krigsåren bibehållen importreglering förhindrar införsel av äpplen och päron under de perioder, då den inhemska odlingen kan täcka behovet. Importen av citrusfrukter, plommon, persikor, bananer och vindruvor samt fruktkonserver är emellertid icke på samma sätt reglerad, varför stora mängder av dessa fruktslag införes och konsumeras jämsides med svenska äpplen, vilket självfallet måste begränsa efterfrågan på dessa. Konsumenterna har emellertid behov av omväxling och krav på ett rikhaltigt varusortiment. Effektivare försäljningsmetoder och ökad reklam skulle en-

230 ligt lantbruksstyrelsens uppfattning möjligen kunna öka de svenska äpplenas andel i fruktkonsumtionen. Enligt beräkningar av statens jordbruksnämnd undergår konsumtionen av frukt och bär här i landet en ständig stegring. År 1939 konsumerades per invånare 39 kg frukt och bär, varav 24 kg av inhemskt ursprung. År 1960 var motsvarande siffror 68 och 39. Med den omfattning den svenska fruktodlingen nu har torde m a n trots utsikterna till ökad konsumtion och avsättning ändock icke kunna undgå att i synnerhet under rika fruktar få ett överskott av äpplen, som det är svårt att placera på färskvarumarknaden. Om de europeiska frihandelssträvandena skulle resultera i att den nu tillämpade säsongmässiga importregleringen för äpplen blir slopad, kommer detta enligt lantbruksstyrelsen att innebära svåra påfrestningar, som kan få oöverskådliga återverkningar på den inhemska fruktodlingen. Det är inom fruktodlingen ett normalt förhållande att viss del av skörden icke uppnår de egenskaper, som fordras för att den skall kunna säljas i kvalitetsförpackade handelssorteringar. Denna del jämte s. k. stormriven frukt klassificeras som fabriksfrukt och omhändertages i möjligaste mån för industriell bearbetning och förädling. Storleken av denna frånsortering växlar från år till år, beroende på yttre odlingsbetingelser, men anses normalt kunna uppskattas till 25 procent av totalskörden. Procentsatsen stiger under rika fruktar, då man till fabriksfrukt tvingas hänföra icke blott vissa mellansorteringar, som normalt skulle ha kunnat säljas som konsumtionsfrukt, utan även huvudskörden av numera mindre efterfrågade äpplesorter. Anmärkas må, att nämnda procenttal sannolikt är lägre vid yrkesmässig fruktodling än vid husbehovsodling. För att för framtiden säkra avsättningen av fabriksfrukt är det enligt lantbruksstyrelsens mening nödvändigt att tillvarataga alla till buds stående möjligheter att genom förädling av denna frukt skapa en säljbar konsumtionsvara. Endast om marknaden effektivt befrias från osorterad frukt, som skadar den svenska fruktens anseende och pressar priserna på den högklassiga frukten, torde det finnas utsikter till en framtida lönsam fruktproduktion. De tekniska förutsättningarna för en inhemsk

cidertillverkning

Utgår man från att en normal äppleskörd som förut nämnts är 200 000 ton och räknar med att 25 procent av denna klassificeras som fabriksfrukt, skulle årligen för industriell bearbetning stå till förfogande icke mindre än cirka 50 000 ton, en siffra som ett rikt fruktar skulle kunna ytterligare stegras. De mindre husbehovsodlingarnas överskottsfrukt torde dock icke finna vägen till fabrikerna; i stället förfares den i stor utsträckning eller också föres den av tillfälliga uppköpare ut på marknaden till förfång för yrkesfruktodlingen.

231 Av den nämnda kvantiteten om cirka 50 000 ton fabriksäpplen kommer för närvarande cirka 10 000 ton årligen industrierna tillhanda för mos-, mustoch marmeladberedning. Hur mycket av den återstående kvantiteten som skulle k u n n a användas för cidertillverkning finner lantbruksstyrelsen svårt att bedöma, då detta bleve beroende av industriens möjligheter att tillverka en välsmakande och säljbar cider och göra den efterfrågad bland konsumenterna. F r å n fruktodlarhåll har emellertid uppgivits, att råvarutillgången skulle möjliggöra ett omhändertagande för cidertillverkning av omkring 25 000 ton äpplen per år motsvarande cirka 15 miljoner liter färdig cider. De anförda siffrorna tyder på att betydande kvantiteter äpplen skulle kunna användas för cidertillverkning utan att därmed tillgången på äpplen för annan fabrikstillverkning rubbades. Som anfördes i kapitel 14 (s. 225) hade 1944 års nykterhetskommitté från dåvarande chefen för Svenska institutet för konserveringsforskning Georg Borgström inhämtat att säljbar cider kunde framställas endast av särskilda cideräpplen men däremot icke av vanliga hushålls- eller dessertäpplen. Häremot hävdas nu från fruktodlarhåll, där man under senare år företagit upprepade försök med tillverkning av cider av olika slags äpplen, att till skillnad från vad fallet är med utländska äpplen samtliga svenska äpplesorter kan användas för sådan tillverkning. Vissa äpplesorter ger dock en bättre cider än andra. En del märken, såsom Gravensteiner, Signe Tillisch och ytterligare några sorter, säges kunna användas var för sig, medan övriga svenska äpplesorter däremot lämpligen bör blandas. Höst- och vinteräpplen anses på det hela taget användbara för cidertillverkning under förutsättning att de icke är maskstungna. Sommarfrukt säges däremot i allmänhet vara mindre lämpad för sådan tillverkning men av dylik frukt framställd cider lär kunna användas till förskäring av cider, som tillverkats av hosteller vinteräpplen. Viss reservation göres dock för de klimatiska betingelserna för olika sorter. Bortsett från sommarfrukt, som bör plockas innan den faller från träden, kan enligt lantbruksstyrelsen även stormriven frukt användas som fabriksfrukt. Under förutsättning att den kommer fabriken tillhanda inom kort tidrymd, innan förskämning inträtt, är den mycket väl användbar till industriell bearbetning, däri inbegripen cidertillverkning. Då fruktindustrierna är lokaliserade till de mera betydande fruktodlingsbygderna, torde det icke orsaka några större svårigheter att omhändertaga den stormrivna frukten åtminstone i yrkesfruktodlingarna. Det anses vara ett ekonomiskt intresse av första ordningen för fruktodlarna att på snabbast möjliga sätt kunna leverera in sådan frukt till fabrikerna. Även med hänsyn till transportkostnaderna är det av betydelse att avståndet till fabrikerna icke är för stort. Vid fullständig förjäsning av outspädd saft av vanliga svenska äpplen och utan tillsats av socker erhålles cider med en alkoholhalt som i allmänhet icke torde överstiga sex volymprocent, motsvarande 4,8 viktprocent. Om

232 mindre söta äpplen användes, blir alkoholhalten lägre. Enligt uppgift från fruktodlarhåll äger dock total ut jäsning av äppelsaften mera sällan rum. Å andra sidan kan man genom att tillsätta socker erhålla cider med betydligt högre alkoholhalt än nyss sagts. Det kan i många fall visa sig lämpligt att utspäda den färdigjästa cidern med vatten eller oförjäst äpplesaft. Alkoholhalten hos den konsumtionsfärdiga varan kan därför utan olägenhet maximeras till en något lägre alkoholhalt, exempelvis den som gäller för starköl, d. v. s. 4,5 viktprocent. För tillverkning av cider med lägre alkoholhalt, t. ex. högst samma alkoholhalt som föreskrives för öl, eller 2,8 viktprocent, står olika utvägar till buds. Ett sätt är att avbryta jäsningen på ett tidigare stadium. Råvaruåtgången per liter färdig vara blir då densamma som enligt starkcideralternativet, men den färdiga drycken kommer att innehålla en större mängd oförjäst extrakt. Billigast och enklast ur tillverknings- och lagringssynpunkt är att utspäda den slutför jästa cidern med vatten. Ett tredje sätt slutligen är att verkställa utspädningen med vatten innan jäsningen påbörjas. Utspädningen bör då lämpligen avpassas så, att alkoholhalten hos den slutförjästa produkten icke överskrider det på förhand fastställda maximivärdet. Tillämpas den första av dessa tre metoder, måste särskild efterbehandling äga rum, lämpligen genom pastörisering, för att icke jäsningen skall fortsätta. Därigenom fördyras tillverkningsprocessen, utan att produkten torde bli mera hållbar eller lättare att lagra än enligt starkcideralternativet. Även enligt utspädningsmetoden tillverkad svagare cider kan fordra viss efterbehandling för att i dessa hänseenden kunna konkurrera med den starkare cidern, som i högre grad kan tillgodogöra sig alkoholens konserverande egenskaper. Då råvaran vid cidertillverkning utgöres av äpplesaft, är det naturligt att tillverkningen försiggår i nära anslutning till redan befintliga musterier. Själva cidertillverkningen är emellertid väsensskild från musttillverkningen och kräver sin särskilda apparatur, vilken i sin tur fordrar relativt stora investeringar. Storleksordningen härav kan i dagens läge icke angivas. Antalet tillverkningsställen måste under alla förhållanden bli tämligen begränsat. För en cidertillverkning i den skala råvarutillgången medger skulle det enligt uppgift från fruktodlarhåll vara tillräckligt om en fabrik uppfördes i vart och ett av de fem i det föregående nämnda fruktodlingsdistrikten. Man måste emellertid räkna med att även maltdrycksbryggerier, musterier och läskedryckstillverkare kan komma att starta cidertillverkning. I den mån redan befintliga anläggningar härvid kan utnyttjas minskas givetvis investeringskostnaderna i motsvarande grad.

KAPITEL 16 Utredningens överväganden och förslag

Inledning Cider kan enligt nu gällande lagstiftning tillverkas och försäljas i Sverige såsom alkoholfri dryck eller vin, beroende på om alkoholhalten uppgår till högst 2 l/i volymprocent eller överstiger denna gräns. Någon tillverkning för avsalu förekommer för närvarande icke. Av redogörelsen i kapitel 14 för ciderfrågans behandling i riksdagen under den senaste tioårsperioden framgår emellertid, att det vid upprepade tillfällen motionsvägen framförts önskemål om skapande av gynnsammare betingelser för upptagande av cidertillverkning. Dessa framstötar har varit inspirerade från fruktodlarhåll, där man velat öppna nya avsättningsmöjligheter för landets yrkesmässiga fruktodling. Denna har för närvarande vissa svårigheter att hävda sig i konkurrensen från dels importörerna av utländsk frukt av olika slag, dels den icke yrkesmässiga inhemska fruktodlingen. Endast genom tillverkning av ciderdrycker anser yrkesodlarna sig ha möjlighet att på ekonomiskt godtagbara villkor få en ökad avsättning för sådana äpplen, som icke uppfyller de höga krav man med hänsyn till den utländska konkurrensen måste ställa på konsumtionsfrukt. Det anses nämligen icke tillräckligt ekonomiskt lönande att för en mos- och musttillverkning, som redan nu täcker marknadens behov och som icke väntas få nämnvärt förbättrade avsättningsmöjligheter, försälja äpplen av god kvalitet, vilka på grund av olämplig storlek eller mindre skönhetsfel ej fyller de krav man ställer på fullgod frukt. Som förhållandena nu är, måste även sådana äpplen föras ut i marknaden som konsumtionsfrukt och för att få dem sålda tvingas man till prissänkningar, som återverkar på prissättningen i de högsta kvalitetsklasserna. Från fruktodlarhåll har framförts, att råvarutillgången skulle möjliggöra en användning av genomsnittligt omkring 25 000 ton äpplen årligen för cidertillverkning. Det har tidigare rått delade meningar i frågan huruvida den svenska frukten är lämplig som råvara vid cidertillverkning. De erfarenheter som numera föreligger visar emellertid att så är fallet och att de tekniska förutsättningarna för tillverkning av inhemska ciderdrycker således är för handen. Flertalet av våra vanliga höst- och vinteräpplen är, enligt vad som framgår av på fruktodlarhåll företagna försök, väl ägnade för ciderframställning. I mindre utsträckning kan även sommarfrukt och stormriven frukt

234 användas under förutsättning att frukten utan längre tidsspillan kommer fabriken tillhanda. I de sistnämnda fallen måste man dock räkna med lägre kvalitet på den färdiga varan, men denna produkt torde närmast komma till användning vid förskäring. Ciderdryckernas alkoholhalt uppgår vid fullständig för jäsning av saft från svenska äpplen till omkring sex volymprocent, motsvarande 4,8 viktprocent, men kan utan större svårighet begränsas till den alkoholhalt som för närvarande gäller för starköl, nämligen 4,5 viktprocent. Icke heller erbjuder det några tekniska problem att framställa cider med lägre alkoholhalt, t. ex. 2,8 eller 1,8 viktprocent, d. v. s. de maximivärden, som gäller för öl respektive lättöl. Framhållas må slutligen, att tillverkningen av cider skiljer sig från tillverkningen av must och kräver sin särskilda apparatur. Ciderfrågan ur nykterhetspolitisk

synpunkt

När ciderfrågan under 1950-talet behandlades i riksdagen, motiverades de negativa besluten av nykterhetspolitiska betänkligheter mot försäljning inom landet av ciderdrycker. Dessa betänkligheter har dock efter hand minskat, även om finansministerns år 1954 gjorda uttalande, enligt vilket här som eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintresset måste träda i bakgrunden, alltjämt torde gälla. Det främsta argumentet mot saluförandet av ciderdrycker har varit att införandet på marknaden av en ny lättillgänglig alkoholdryck, som kunde befaras konkurrera med alkoholfria läskedrycker och därför bli särskilt begärlig för ungdomen, icke vore lämpligt ur nykterhetssynpunkt. Därvid synes man närmast ha haft i tankarna en ciderdryck med högst samma alkoholhalt som öl, d. v. s. 2,8 viktprocent. Uppfattningen torde ha varit, att yngre personer, som ej förtär vare sig spritdrycker, vin eller öl, kunde börja dricka cider och därigenom vänja sig vid alkoholförtäring för att efter hand övergå till starkare drycker. I vad mån försäljning av alkoholstarkare respektive alkohol svagare ciderdrycker skulle kunna få samma effekt har överhuvud icke diskuterats. Utskänkningsutredningen måste för sin del konstatera, att det i dagens läge, med en förnyad ökning i utminuteringen av spritdrycker och en stegrad fyllerifrekvens, icke minst bland ungdomen, skulle vara betänkligt att på marknaden släppa ut en ny alkoholhaltig dryck, därest denna kunde antagas antingen locka köpare, som icke förut regelmässigt använde alkoholdrycker, eller medförde en kraftigare berusningseffekt än redan saluförda drycker med motsvarande alkoholhalt. Vid en bedömning av cidern utifrån dessa synpunkter må emellertid följande framhållas. Redan tillgängliga svagviner och maltdrycker företer en stor provkarta på olika typer av drycker med varierande innehåll och smak. Att i detta läge en

235 ny alkoholhaltig dryck, framställd enbart av äpplen och följaktligen jämförelsevis enhetlig till sin sammansättning, i och för sig skulle kunna framkalla ett ökat antal alkoholkonsumenter finner utredningen icke sannolikt under förutsättning att denna nya dryck med hänsyn till pris och försäljningsbestämmelser icke placeras i någon gynnad ställning i förhållande till andra drycker med motsvarande alkoholhalt. Den enda omständighet som skulle kunna få en sådan effekt vore om ciderdryckernas inverkan på den mänskliga organismen vore märkbart större än de andra dryckernas. Närmast kommer härvid i fråga en jämförelse mellan ciderdrycker och maltdrycker. För att få klarhet i om någon skillnad i sagda hänseende föreligger har utredningen uppdragit åt professor L. Goldberg att utföra en särskild undersökning, vilken redovisas i bilaga 9 till detta betänkande. Av Goldbergs undersökning framgår, att blodalkoholkurvan efter förtäring av ciderdrycker stiger relativt långsamt och når sitt maximum efter 30—60 minuter. Maximivärdet är relativt lågt. De utförda försöken talar enligt Goldberg för att det för maltdrycker tidigare påvisade sambandet mellan dryckernas sammansättning och blodalkoholkurvan (SOU 1959: 46) också synes äga sin tillämpning för ciderdrycker. Detta innebär, kort sagt, att vid jämförelse av drycker med samma alkoholhalt de drycker, som har en relativt hög extrakthalt i förhållande till alkoholhalten och en låg förjäsningsgrad förväntas kunna uppvisa en lägre blodalkoholkurva än drycker med låg extrakthalt och hög förjäsningsgrad samt att såväl malt- som ciderdrycker synes kunna jämföras sinsemellan på basis av den relativa extrakthalten och förjäsningsgraden. Sammanfattningsvis har Goldberg på basis av de utförda försöken funnit, att ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande öl, men med något högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, vid förtäring ger upphov till en blodalkoholkurva, som i allt väsentligt överensstämmer med den för öl och med säkerhet ej förlöper på en högre nivå. Snarare talar försöken för att sådana ciderdrycker skulle kunna medföra en något lägre blodalkoholkurva än öl. Av ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande starköl, men likaledes med högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, erhölls en blodalkoholkurva, som med säkerhet ej översteg den för starköl påvisade och i flertalet fall förlöpte på en något lägre nivå. Utskänkningsutredningen finner av den gjorda undersökningen att cider med hänsyn till berusningseffekten är i stort sett jämförbar med maltdryck av motsvarande alkoholstyrka. Härtill kommer, som vitsordades redan av 1944 års nykterhetskommitté (SOU 1952:53 s. 117) och som bekräftats under Goldbergs försök, att cidern på grund av sin fruktsyrehalt svårligen kan konsumeras i några större kvantiteter. Den kan därför av rent fysiologiska orsaker i mindre utsträckning än maltdryckerna användas i berusningssyfte. Slutsatsen blir följaktligen att saluhållande av cider ur nykterhetssynpunkt medför mindre risker än försäljning av maltdrycker.

236 Nykterhetskommittén ansåg, att den enda alkoholförtäring som möjligen skulle kunna minska genom en ciderkonsumtion, vore den som gällde svaga viner. Denna konsumtion ansåg emellertid kommittén vara relativt ofarlig och mycket obetydlig. Sålunda såldes under år 1950 endast 2,5 miljoner liter svaga viner mot 43 miljoner liter spritdrycker och 5,6 miljoner liter starkviner. Läget idag är väsentligt annorlunda. År 1960 hade enligt tabell 8 den totala konsumtionen av lättvin stigit till 15 miljoner liter, d. v. s. sexfaldigats på tio år. Spritdryckskonsumtionen utgjorde oförändrat 43 miljoner liter, men starkvinskonsumtionen hade ökat till 9,5 miljoner liter. Om ciderdryckerna skulle visa sig kunna, om än i ringa omfattning, konk u r r e r a med svagvinerna, innebär detta ur nykterhetssynpunkt en fördel. I den mån cidern kan ersätta starköl eller öl som måltidsdryck, innebär detta med hänsyn till vad förut anförts icke heller någon olägenhet ur nykterhetssynpunkt. Det återstår då frågan om ciderdryckerna, såsom bl. a. nykterhetskommittén befarade, kan komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna, häri inräknat såväl de kolsyrade lemonaderna som de rena fruktmusterna. Svaret på denna fråga är i hög grad beroende av det konsumentpris som kommer att åsättas de olika produkterna. Priset bestämmes i sin tur såväl av produktionskostnaden som, icke minst, av hur beskattningen av ciderdryckerna utformas. Redan här vill utskänkningsutredningen framhålla, att ciderdrycker torde ställa sig dyrare i tillverkning än nyssnämnda alkoholfria produkter och att de i likhet med andra alkoholhaltiga drycker icke kan bli befriade från skatt, så som fallet är med de rena fruktmusterna. Utredningen vill också erinra om att cider av lägsta alkoholhalt redan nu kan produceras och säljas som alkoholfri dryck. Någon konkurrens med läskedryckerna har likväl icke etablerats, synbarligen därför att sådan cider vid försök till introduktion på marknaden icke efterfrågats av konsumenterna. Det bör i detta sammanhang också framhållas, att utskänkningsutredningen utgår från att försäljning av cider med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent får ske under samma betingelser som nu gäller, vilket betyder att dylik cider fortfarande skall betraktas som vin samt försäljas och beskattas som sådant. Ur nykterhetspolitisk synpunkt innebär detta således icke någon förändring i förhållande till nuläget. De otillfredsställande nykterhetsförhållanden, som på vissa håll i utlandet kan ha skapats av överdriven konsumtion av företrädesvis hemtillverkad cider med en högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent — efter svenska förhållanden således hänförlig till vin bör alltså icke påverka bedömningen av frågan om tillverkning och försäljning av cider med lägre alkoholhalt. Sammanfattningsvis finner utskänkningsutredningen, att det ur nykterhetspolitiska synpunkter icke föreligger tillräckliga skäl att motsätta sig de från fruktodlarhåll framförda önskemålen om ett saluförande av ciderdrycker under gynnsammare betingelser än nu. Utredningen förutsätter

237 härvid dock, att försäljningsformerna för ciderdryckerna icke utformas förmånligare än för drycker av andra slag med motsvarande alkoholhalt. Försäljningsformerna För en allsidig belysning av ciderfrågan har utskänkningsutredningen ansett det nödvändigt att överväga försäljning av ciderdrycker med högst 4,5 viktprocents alkoholstyrka. Det ligger då närmast till hands att behandla ciderdrycker under nämnda alkoholgräns på samma sätt som maltdrycker av motsvarande styrka. Ciderdryck med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent skulle alltså jämställas med starköl och följaktligen såsom rusdryck få säljas till allmänheten endast i systembolagets butiker samt på rusdrycksrestaurangerna. Dylik ciderdryck skulle på så sätt icke framstå som något alternativ till de alkoholfria dryckerna, vilka får säljas fritt till allmänheten. På motsvarande sätt skulle ciderdryck, vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent, i försäljningshänseende komina att likställas med öl och bli underkastad den tillståndsgivning, övervakning och kontroll, som gäller för handeln med öl. Ciderdryck med högst 1,8 viktprocents alkoholhalt slutligen skulle liksom nu betraktas som alkoholfri dryck. I anslutning till vad som sagts i föregående avsnitt må framhållas, att utredningen icke anser något större marknadsmässigt behov av ciderdrycker föreligga ur konsumentsynpunkt. Utredningen betraktar ciderdryckerna som alternativ till på marknaden redan nu förekommande drycker, och en försäljning av ciderdrycker av nämnvärd omfattning torde förutsätta en i stort sett motsvarande nedgång av försäljningen av andra drycker, närmast maltdrycker respektive läskedrycker. Någon större försäljning av ciderdrycker är knappast sannolik. De kalkylerade försäljningssiffror som stundom framförts från fruktodlarhåll — 15 miljoner liter eller lika stor kvantitet som den nuvarande lättvinskonsumtionen eller halvannan gång starkölskonsumtionen — torde icke tillnärmelsevis kunna uppnås ens på mycket lång sikt. Mot denna bakgrund har utredningen övervägt om försäljningen av ciderdrycker åtminstone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenhet, borde begränsas till någon av de grupper som bildas genom de nyssnämnda alkoholhaltsgränserna. Något bärande skäl att utesluta ciderdrycker med viss alkoholhalt har utskänkningsutredningen emellertid ej kunnat finna. Tvärtom förefaller i dagens läge, då marknadsmässiga erfarenheter saknas, riktigast att icke i förväg dirigera den efterfrågan som kan finnas utan låta konsumenterna själva göra sitt val. Utredningen föreslår därför, att ciderdrycker med de gränser i fråga om alkoholhalten, som gäller för starköl, öl och lättöl, får tillverkas och försäljas inom riket under samma villkor som nämnda maltdrycker, dock med avvikelser i beskattningshänseende. För motsvarande ciderdrycker föreslår utredningen beteckningarna starkcider, cider och lättcider.

238 Tillstånd att tillverka starkcider och cider, som för närvarande — med hänsyn till att cider betraktas som vin — kan meddelas endast av Konungen, skulle vid denna lösning kunna lämnas av kontrollstyrelsen, vars prövning i huvudsak skulle begränsas till att omfatta frågan huruvida tillverkningsställets tekniska utrustning är av sådan standard, att en betryggande kontroll av tillverkning och beskattning kan anordnas. Någon bedömning av om det i övrigt kan vara lämpligt att tillverkning upptages skulle sålunda icke komma i fråga. Meddelat tillverkningstillstånd bör kunna indragas om det skulle visa sig att rörelsen icke längre uppfyller de angivna kraven eller om tillståndet icke längre utnyttjas genom någon egentlig tillverkning. Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom cidertillverkningen på samma sätt som när det gäller maltdryckshanteringen. (Beträffande grunderna för denna övervakning jfr prop. 1961: 8 s. 54.) I försäljningshänseende skulle förslaget bl. a. innebära, att starkcider på samma sätt som nu är fallet med starköl skulle få säljas av tillverkare direkt till detaljhandelsbolaget (Nya systemaktiebolaget) och följaktligen bli undantagen från Aktiebolaget Vin- & spritcentralens monopolrätt till inköp av rusdrycker. Beskattningen Möjligheterna att inom riket vinna avsättning för där tillverkade ciderdrycker blir uppenbarligen i främsta rummet avhängiga av de priser som kan komma att åsättas dessa drycker i detaljhandelsledet. Därmed träder beskattningsfrågan i förgrunden. Som vidrörts redan i inledningen till kapitel 14, har det icke ansetts ekonomiskt lönande att på nu gällande beskattningsvillkor, enligt vilka ciderdrycker med en alkoholhalt överstigande 2,25 volymprocent är att hänföra till vin, tillverka och saluföra svensk cider. Med hänsyn till att någon försäljning av cider icke förekommit kan den beloppsmässiga skattebelastningen •— vilken beräknas med 36 procent på utminuteringspriset jämte en särskild tillverkningsavgift på inhemskt vin om 20 öre per liter — icke angivas. Bortsett från nämnda tillverkningsavgift är skatten på vin alltså utformad som en värdeskatt, medan däremot skatten på malt- och läskedrycker utgår per liter. Av betydelse i detta sammanhang är även att tullsatserna på såväl vin som malt- och läskedrycker är bestämda till vissa belopp per 100 liter. Det är därför av vikt att få klarlagt vilken beskattningsform som är den mest ändamålsenliga när det gäller ciderdrycker. Nya systemaktiebolaget har i remissyttrande över förslaget till ny tulltaxa (prop. 1958: 90 s. 340) uttalat sig för övergång till värdefull på maltdrycker i samband med en samtidig förändring av maltdrycksbeskattningen. Gällande system för uttagande av maltdrycksskatt innebar enligt bolagets

239 mening, att priskonkurrensen emellan fabrikanterna motverkades. Bolaget rekommenderade i sitt yttrande införandet av värdeskatt och värdetull, baserad på fabrikantens partipris inklusive skatt. Svenska bryggareföreningen avstyrkte detta förslag under hänvisning till att i så fall varje av kostnadsutvecklingen förorsakad höjning av producentpriset måste medföra ökad beskattning och ökad tullbelastning till konsumenternas nackdel. Finansministern ansåg icke skäl föreligga att överväga någon ändring i frågan om beräkningsgrunden för tull och skatt på maltdrycker. Kontrollstyrelsen har på utskänkningsutredningens under hand gjorda förfrågan upplyst, att styrelsen skulle föredra en literskatt på ciderdrycker. Styrelsen har nämligen under en följd av år haft stora svårigheter att vid beskattning efter värde fastställa beskattningsvärdet. Detta säges vara beroende på till vem försäljningen äger rum. Enligt underhandsuppgift från generaltullstyrelsen föreligger däremot icke några större svårigheter att enligt regler som är baserade på den s. k. Bryssel-överenskommelsen beräkna olika varors tullvärde. Literskatt skulle dock vara att föredraga på ciderdrycker, eftersom tullsatserna på övriga drycker är beräknade på kvantitet. I Norge och Danmark utgår både tull och skatt på ciderdrycker med vissa fasta belopp per liter. I Norge tillkommer dock vid försäljning omsättningsskatt på vin, häri inräknat inhemskt fruktvin, med viss procent av utminuteringspriset. Utskänkningsutredningen finner under nu relaterade förhållanden övervägande skäl tala för att beskattningen av ciderdrycker utformas som en ren literskatt. Det skulle då ligga närmast till hands att på ciderdryckerna tillämpa de skattesatser som gäller för motsvarande maltdrycker, d. v. s. för starköl 1 krona 41 öre per liter, för öl 48 öre per liter och för lagrat lättöl 12 öre per liter. Färskt lättöl är emellertid skattefritt. Å andra sidan får m a n icke bortse från att lättcider i praktiken närmast torde få karaktär av läskedryck och att läskedrycker är belagda med en skatt av 33 öre per liter. Den låga skatten på lagrat lättöl har till uppgift att främja en förskjutning i konsumtionen från vanligt öl till lättöl, medan den jämförelsevis höga skatten på starköl har sin förklaring i att man vid starkölets återinförande i samband med motbokssystemets slopande ville motverka en befarad försämring av nykterhetstillståndet genom övergång från öl till starköl. Farhågorna för starkölet som berusningskälla har sedermera visat sig överdrivna. Redan dessa förhållanden ger vid handen, att de skattesatser som för närvarande tillämpas beträffande maltdrycker icke utan vidare bör komma i fråga för ciderdrycker. Det måste vidare beaktas, att ciderdrycker torde komma att ställa sig dyrare i tillverkning än motsvarande maltdrycker och att ciderdryckernas saluförande icke har någon mening om de icke kan åsättas ett konkurrenskraftigt pris. Skatten måste följaktligen avvägas med hänsyn härtill. Ett skäl för en något lägre beskattning av cider och starkcider än av öl och starköl skulle kunna ligga däri, att de båda förstnämnda

240 dryckerna ur nykterhetssynpunkt — såsom förut närmare utvecklats — kan anses medföra mindre risk än motsvarande maltdrycker. För att bättre klargöra utgångsläget vid skattesatsernas avvägning har utarbetats följande sammanställning över nuvarande beskattning och prissättning på maltdrycker och läskedrycker. Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt i de genomsnittspriser som enligt socialstyrelsens statistik över konsumentpriserna gällde i juli 1961. Kompletterande upplysningar har inhämtats från Nya systemaktiebolaget samt Svenska bryggareföreningen och Sveriges vattenfabrikanters riksförbund. Samtliga belopp avser en flaska om V3 liter exklusive glas.

Varuslag

Starköl

öl

Lagrat lättöl Sockerdricka

öre

öre

Maltresp. läskedrycksskatt öre

97 53 38 46

93 51 37 44

47 16 4 11

Genomsnittligt D:o exkl. utminute- allmän ringspris varuskatt

UtminuDetaljteringshandelspris exkl. marginal skatt

Bryggeriets pris

öre

öre

öre

46 35 33 33

14 10 10 10

32 25 23 23

Enligt underhandsuppgift från producenthåll skulle cider vid försäljning från tillverkare till återförsäljare kunna betinga ett pris av preliminärt 55 å 60 öre per Vs liter exklusive glas och med en felmarginal av fem öre i båda riktningarna bl. a. med hänsyn till ovissheten om produktionsvolymen. För starkcider skulle priset bli cirka fem öre högre och för lättcider något lägre, beroende på vilken tillverkningsmetod som användes (avbrytande av jäsningen eller utspädning med vatten). I fråga om lättcider finnes enligt utskänkningsutredningens mening ingen anledning att ens vid ett beaktande av behovet att stödja fruktodlingen fastställa en lägre skatt än för läskedryckerna, med vilka lättcidern närmast kominer att konkurrera. Även läskedryckerna är ju i många fall framställda med äpplen som råvara. Skattesatsen för lättcidern bör sålunda bestämmas till 33 öre per liter. På cider och starkcider bör skatten med hänsyn till den högre alkoholhalten utgå med högre belopp. Bestämmandet av dessa måste — med hänsyn till att försäljningsmässig erfarenhet saknas och till svårigheterna att i avvaktan på resultatet av trädgårdsnäringsutredningens arbete bedöma behovet av stöd åt fruktodlarna -— ske skönsmässigt. Med beaktande dels av att skillnaderna i skattesatserna å de olika slagen av ciderdrycker icke bör vara alltför obetydliga, dels av de förut lämnade uppgifterna rörande produktions- och försäljningskostnader föreslår utredningen, att skatten bestämmes för cider till 48 öre per liter, d. v. s. densamma som för 61, och för starkcider till 90 öre per liter. Vid ett genomförande av utredningens förslag angående ciderförsäljningen

241 får man r ä k n a med att även utländska ciderdrycker kan komma att utbjudas på den svenska marknaden. Med hänsyn härtill bör erforderliga ändringar göras i tulltaxan. Detta synes lämpligen kunna ske genom att ciderdryck med en alkoholhalt icke överstigande 4,5 viktprocent i tulltaxan upptages i en särskild underavdelning under tulltaxenummer 22.07. Denna underavdelning får i sin tur uppdelas på två sådana med hänsyn till om alkoholhalten överstiger 2,8 viktprocent eller icke. Det må framhållas, att beteckningarna starkcider och lättcider icke lämpligen kan införas i tulltaxan, vars terminologi bygger på en internationell överenskommelse. Lättcider kommer även i fortsättningen att vara hänförlig till tulltaxenummer 22.02 med en tullsats av 35 kronor för 100 liter. Härvid bör observeras att någon gränsdragning efter alkoholhalten mellan de olika rubrikerna i tulltaxan icke förekommer (se tulltaxekommitténs betänkande del II, detaljmotivering, SOU 1956: 15 s. 165). De tullsatser som för närvarande gäller för maltdrycker, tulltaxenummer 22.03, innefattar dels viss skyddstull, dels mot maltdrycksskatten svarande finanstull. Tullen å öl utgår sålunda med (12 + 48 = ) 60 kronor för 100 liter och tullen å starköl med (18 + 141 =0 159 kronor för 100 liter. För cider liksom för vin utgår tull för närvarande uteslutande med skyddstull om 50 kronor eller 20 kronor per 100 liter beroende på om varan tillhandahålles på kärl rymmande högst 10 liter eller på andra kärl. Någon finanstull utgår icke, eftersom omsättningsskatt sedermera debiteras av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen som har ensamrätt att importera vin. I det av utskänkningsutredningen framlagda förslaget till ändring i tulltaxan har tullen å cider respektive starkcider (enligt utredningens terminologi) analogt med vad som gäller för maltdrycker beräknats som summan av nuvarande skyddstullar för cider och de av utredningen föreslagna särskilda skattebeloppen. Sammanfattande förslag Utskänkningsutredningen anser, att fruktodlarnas förhoppningar om ett verksamt stöd för den yrkesmässiga fruktodlingen i landet endast i mycket begränsad omfattning kan väntas bli tillgodosedda genom upptagande av en svensk cidertillverkning. Å andra sidan finner utredningen ingen anledning att ur nykterhetspolitiska synpunkter motsätta sig en sådan cidertillverkning eller ifrågasätta någon författningsmässig begränsning därav. Utredningen föreslår därför, att ciderdrycker skall få tillverkas och försäljas såsom lättcider om de innehåller högst 1,8 viktprocent alkohol, såsom cider om de innehåller mer än 1,8 men högst 2,8 viktprocent alkohol samt som starkcider om alkoholhalten är högre än 2,8 men icke högre än 4,5 viktprocent. Beträffande tillverkning och försäljning av nämnda ciderdrycker bör tilllämpas de bestämmelser som gäller för motsvarande slag av maltdrycker. 16—104919

242 De skatte- och tullsatser som utredningen föreslår framgår av följar.de sammanställning. Tull Ciderdryck

Starkcider Cider Lättcider

Skatt

på kärl rymmande högst 10 liter

90 öre/1 48 öre/1 33 öre/1

140 kr/100 1 110 kr/100 1 98 kr/100 1 68 kr/100 1 SK i-r/mn i

på andra kärl

Sådan cider, vars alkoholhalt överstiger 4,5 viktprocent, bör liksom hittills behandlas som vin. Den författningsmässiga

regleringen

Beteckningarna cider och ciderdrycker finnes icke omnämnda i den svenska alkohollagstiftningen. Sådana drycker omfattas därför av definitionerna på vin eller läskedrycker, beroende på om alkoholhalten överstiger 2,25 volymprocent eller icke. För närvarande är tillverkningen av vin reglerad i förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och vin, beskattningen av vin i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin i dess fr. o. m. den 1 juli 1961 gällande lydelse samt försäljningen av vin i Rff. Tillverkningen och beskattningen av läskedrycker är reglerad i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker. Försäljningen av alkoholfria drycker slutligen är reglerad i Aff. Utskänkningsutredningens i det föregående framlagda förslag innebär bl. a. att starkcider skall få tillverkas och försäljas under samma betingelser som starköl och att cider skall få tillverkas och försäljas under samma betingelser som gäller för öl. Lättcider hänföres i tillverknings- och beskattningshänseende till läskedrycker samt i försäljningshänseende till alkoholfria drycker. Som gemensam beteckning på starkcider, cider och lättcider föreslår utredningen begreppet ciderdrycker. Erforderliga bestämmelser rörande tillverkning och beskattning av ciderdrycker finner utredningen lämpligen böra intagas i förordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker samtidigt som förordningens rubrik ändras till förordning om tillverkning och beskattning av malt-, cider- och läskedrycker. Som en konsekvens härav måste i förordningen om tillverkning av sprit och vin anges att ciderdrycker icke skall anses som sprit eller vin. Under utredningsarbetets gång har icke ifrågasatts att ciderdrycker skulle tillverkas med annan råvara än äpplen, men då i tulltaxan cider definierats

243 som äppel- och päronvin, torde i tillverkningsförordningen möjligheten att även använda päron böra hållas öppen. I försäljningshänseende skall starkcider enligt utredningens förslag jämställas med starköl och måste följaktligen hänföras till rusdrycker. Utredningen föreslår därför att Rff göres tillämplig å starkcidern. På motsvarande sätt bör försäljningen av cider regleras i NÖff, varvid förordningens rubrik bör ändras till förordning om försäljning av öl och cider, samt försäljningen av lättcider i Aff. Även i övrigt fordrar införandet av det särskilda begreppet ciderdrycker eller förekomsten av cider och starkcider ändringar i ett antal författningar. Någon särskild förordning om tillverkning, beskattning och försäljning av ciderdrycker eller för reglering av övriga förhållanden rörande ciderdryckerna erfordras icke med den föreslagna metoden. Visserligen hade det varit författningstekniskt betydligt enklare att utarbeta en enda förordning, vars innehåll i huvudsak kunde inskränkts till en generell föreskrift att vad som annorstädes stadgades om starköl, öl och lättöl i tillämpliga delar skulle gälla även starkcider, cider och lättcider. Enligt utskänkningsutredningens uppfattning är det emellertid i praktiskt hänseende förenat med stora fördelar att direkt i varje tillämplig författning kunna utläsa vad som gäller angående respektive ciderdryck. Utredningen har därför föredragit det lagtekniskt mera omständliga förfarandet med ändringar i samtliga berörda författningar. Därigenom elimineras bl. a. riskerna för förbiseenden, vilka i synnerhet när det gäller de nu aktuella bestämmelserna — som i betydande omfattning berör personer utan större vana vid författningstext — är avsevärda. Med hänsyn till det förslag utskänkningsutredningen i kapitel 12 framlagt om slopande av maximiprisregleringen på starköl finner utredningen ingen anledning ifrågasätta motsvarande prisreglering för starkcider.

BILAGOR

BILAGA 1

Utskänkningsrättigheter samt förtärings- och förvaringsförbud i de nordiska grannländerna

Vid sina strävanden att komma till rätta med de problem, som anknyter sig till förtärings- och förvaringsförbuden, har utredningen ansett det vara av värde att kunna jämföra med motsvarande förhållanden i de nordiska grannländerna. Det har därvid varit nödvändigt att jämväl beakta själva rättighetssystemet. En redogörelse för hithörande bestämmelser i dessa länder h a r därför utarbetats. Danmark Gällande bestämmelser är meddelade i bevserterloven av den 7 juni 1958. Tillstånd att driva hotell- och restaurangrörelse meddelas i städerna av en särskild bevillningsnämnd under ordförandeskap av borgmästaren och på landsbygden av länsstyrelsen (amtsrådet) efter hörande av kommunstyrelsen. Tillstånd kan utfärdas med eller utan rätt till utskänkning av starka drycker (staerke drikke). I förra fallet har kommunstyrelsen vetorätt. Med starka drycker förstås i lagen icke blott spritdrycker och vin utan även öl och cider, förutsatt att alkoholhalten uppgår till minst 21/* viktprocent. För uthyrning av lokaler till avhållande av sammankomster, h ä r i inräknat slutna sällskap, vid vilka inbjudaren eller deltagarna själva sörjer för förtäringen, erfordras det, såframt uthyrningen drives yrkesmässigt, medgivande från den nyssnämnda lokala tillståndsmyndigheten efter förut inhämtat yttrande från kommunstyrelsen, i Köpenhamn magistraten. Frågan om tillstånd erfordras, d. v. s. om uthyrningen sker yrkesmässigt eller ej, kan underställas handelsministern, som efter samråd med finansministern fattar avgörande beslut. Vid särskilda tillfällen, såsom allmänna fester, möten, marknader, val, tillfälliga utställningar o. dyl. kan polisen ge tillstånd för en därtill utsedd person att tillhandahålla mat och dryck (driva bevaertning) utanför de lokaler för vilka tillståndet till restaurangrörelse normalt gäller. Tillfälliga tillstånd till utskänkning av starka drycker får icke meddelas restauratörer utan stadigvarande rätt till utskänkning av starka drycker. Vid fester, möten, utställningar o. dyl. får tillstånd lämnas endast med samtycke av arrangörerna. Det rättsliga ansvaret för ett tillstånds utnyttjande åvilar såväl vederbörande restauratör som de för lokalernas administration ansvariga personerna. För s. k. heminackorderingsställen samt för rumsuthyrning under minst en vecka erfordras icke särskilt tillstånd enligt förevarande lag. På heminackorderingsställen får även starka drycker utskänkas i samband med måltiderna, så länge detta icke ger anledning till dryckenskap eller annan oordning. I föreningar får utskänkning av starka drycker mot betalning äga rum endast såframt tillstånd meddelats att i ifrågavarande lokal driva restaurangrörelse m e d

247 utskänkning av starka drycker eller såframt tillfälligt sådant tillstånd enligt vad ovan sagts erhållits. Detta gäller oavsett om utskänkningen sker utan personlig vinning. Dessa bestämmelser gäller vidare generellt, d. v. s. oberoende av om föreningen disponerar egen klubblokal eller tillfälligt samlas i en förhyrd eller lånad lokal. Äger utskänkning r u m i strid med nyssnämnda bestämmelser, påvilar ansvaret härför såväl den som äger eller hyr lokalen som föreningens styrelseledamöter, när de med kännedom om förhållandet icke efter förmåga söker förhindra detta. Till de samlingslokaler på landsbygden, som är avsedda för den bofasta befolkningens möten, idrottsövningar m. m., kan icke knytas restauratörtillstånd med rätt till utskänkning av starka drycker. I dessa lokaler kan därför anordnas privata tillställningar med förtäring av medhavda starka drycker. Bestämmelsen är dock icke tillämplig på sådana samlingslokaler, som dels har utrymmen med särskild ingång för nyssnämnda ändamål och dels har utrymmen, som är inrättade för restaurang- eller kaférörelse. I personalmatsalar (marketenterier) får öl utskänkas, däremot varken spritdrycker eller vin. Lokalerna kan dock med polismyndighetens medgivande i varje särskilt fall efter stängningstid användas till avhållande av sammankomster för slutna sällskap, vid vilka värden eller deltagarna själva sörjer för förtäringen. En förutsättning för dylikt medgivande är dock att i sammankomsten icke deltager a n d r a än vid företaget anställda och deras gäster. En sådan användning av personalmatsalarna svarar mot den i inledningen omnämnda yrkesmässiga uthyrningen av lokaler och medför skyldighet att erlägga utskänkningsskatt på omsättningen av starka drycker. Polismyndigheten skall noga kontrollera, att denna möjlighet att använda personalmatsalarna icke missbrukas. I restauranglokaler utan utskänkningsrätt får varken restauratören eller hans medhjälpare, vare sig mot betalning eller utan betalning, utskänka starka drycker till någon eller förhjälpa någon till förtäring av sådana drycker eller upplåta sina lokaler för sådant ändamål. Likaledes är det förbjudet för gästerna att förtära medhavda starka drycker och restauratören och hans medhjälpare får ej tillåta att så sker. Ej heller får restauratören eller restaurangpersonalen förtära starka drycker i serveringslokalerna. Den, som driver restaurang- eller hotellrörelse utan rätt till utskänkning av starka drycker, får icke förvara sådana drycker i den byggnad (egendom) vari rörelsen bedrives; ej heller får han förvara starka drycker i byggnadens grannskap varövcr han äger förfoga Detta gäller även hans medhjälpare och medlemmar av hans hushåll. Den, som driver restaurang- eller hotellrörelse utan rätt att utskänka starka drvcker, får icko vid slutet bord (heminackordering) tillhandahålla sådana drycker.

Finland Grundläggande bestämmelser finnes meddelade i förordningen den 20 februari 1960 om härbärgerings- och förplägnadsrörelser samt i lagen den 9 februari 1932 om alkoholdrycker med senare tillägg och ändringar. Med alkoholdrycker förstås i lagen alla ämnen, vilka innehåller mer än 21/t viktprocent etylalkohol och ej är denaturerade. Tillverkning, import och handel med alkoholdrycker är i Finland med ensamrätt förbehållna ett statligt aktiebolag, Oy Alkoholiliike Ab, i lagen benämnt alkoholbolaget.

248 Alkoholbolaget är berättigat att bedriva utskänkning av alkoholdrycker i städer och köpingar och äger överlåta sådan rätt på annan. Kommunerna har härvidlag icke tillerkänts inflytande i annan mån än att alkoholbolaget skall höra fullmäktige angående antalet utskänkningsställen samt deras förläggning så ock de slag av alkoholdrycker, som skall utskänkas. Utskänkning av alkoholdrycker är tillåten endast i samband med restaurangrörelse. Den, som vill bedriva utskänkning, måste därför först hos vederbörande länsstyrelse ansöka om tillstånd till bedrivande av restaurangrörelse (förplägnadsrörelse). Han kan, sedan tillstånd härtill erhållits, av alkoholbolaget erhålla rätt att under viss tid, ej utöver tre år åt gången, i samband med restaurangrörelsen för alkoholbolagets räkning utskänka alkoholdrycker eller något slag av dem. I n n a n alkoholbolaget beslutar om anordnande av utskänkning å visst utskänkningsställe eller om utskänknings överlåtande till annan, skall dock länsstyrelsens utlåtande i saken inhämtas. I restaurang får icke utskänkas eller förvaras andra alkoholdrycker än sådana som restaurangen inom ramen för sina utskänkningsrättigheter och i enlighet med utskänkningsavtalets föreskrifter anskaffat från alkoholbolaget och på uppdrag av bolaget där utskänker. I undantagsfall, och endast med tillstånd av alkoholbolaget, är det tillåtet att i restaurang utskänka gästernas egna alkoholdrycker (t. ex. vid specialtillställningar anordnade av utländska beskickningar). Förtäring av medförda alkoholdrycker är eljest icke tillåten för gästerna i utskänkningsrestaurang. I restaurang får alkoholdrycker endast utskänkas för förtäring på ort och ställe. Det är förbjudet att sälja alkoholdrycker, som restauranggäst har för avsikt att bortföra. Restaurangerna är ålagda övervaka att gäster icke bortför alkoholdrycker, som utskänkts åt dem. F ö r t ä r i n g av alkoholdrycker är ej heller tillåten i restaurang som ej har utskänkningsrätt, i kafé eller å annan plats, där allmänheten mot betalning serveras kaffe, té, läskedrycker eller annat dylikt eller i lokal eller å annan plats, där allmän sammankomst, fest-, nöjes- eller annan dylik tillställning anordnats och där utskänkning ej är tillåten. [ lokal eller å plats, som i föregående stycke nämnts, får ej heller alkoholdrycker förvaras. Medtagande av alkoholdrycker till offentliga eller privata nöjestillställningar är förbjudet. Som nöjestillställningar betraktas härvid icke bjudning i enskild persons hem eller andra liknande tillatälIn ingår, till vilka endast särskilt inbjudna äger tillträde. Några undantagsbestämmelser om utskänkning till slutna sällskap finnes ej. Hinder möter däremot icke att i en enkom för ändamålet hyrd lokal anordna en privat bjudning eller familjefest med förtäring av medhavda alkoholdrycker. Det finnes emellertid, enligt vad ntskaukningsutredningen inhämtat, i Finland ej många lokaler, »om är lämpade för sådana ändamål. Det anses inte lönande att h y r a ut sådana lokaler, om man icke samtidigt får driva förplägnadsrörelse. Förtärings- och förvaringsförbuden gäller även kiosker men däremot icke personalmatsalar. Militära klubbrestauranger är likställda med vanliga utskänkningsrestauranger. Norge Bestämmelser om hotell- och restaurangrörelse finnes meddelade i lagen den 5 april 1957 om hotell, andra härbärgen och serveringslokaler. Den, som vill driva

249 restaurang- eller serveringsrörelse med rätt till utskänkning av rusdrycker, måste först ha kommunalt tillstånd att driva restaurang- eller serveringsrörelse. Enligt lagen fordras särskilt tillstånd för att driva såväl hotell- eller pensionatsrörelse som enbart restaurang- eller serveringsrörelse. Benämningarna hotell och restaurang får användas endast om rörelsen uppfyller vissa av Konungen uppställda föreskrifter. Konungen kan likaledes undantaga vissa grupper av härbärgen och serveringslokaler från tillståndstvånget. För uthyrning av högst fyra rum fordras i allmänhet icke tillstånd. Beträffande utskänkning av rusdrycker gäller bestämmelserna i lagen den 5 april 1927 om införsel och omsättning av spritdrycker, vin, fruktvin, mjöd och öl (rusdryckslagen) med ändringar och tillägg senast genom lag den 2 mars 1956. Lagen har särskilda bestämmelser för å ena sidan spritdrycker och å den andra vin, fruktvin, mjöd och öl. öl, som innehåller högst 272 volymprocent alkohol, är i allmänhet undantaget från lagens bestämmelser. Som utskänkning räknas det när den, som säljer några av de i lagen behandlade dryckesvarorna, tillåter att något av det försålda fortares på stället. Detsamma gäller när han vet om, att förtäring äger r u m i någon del av hans hus, varöver han äger förfoga, eller på a n d r a platser i hans ägo eller i husets närmaste omgivningar. Utskänkningsrätt kan vara begränsad till att avse utskänkning endast till resande eller till matgäster. I fråga om vin och öl kan utskänkningsrätten även avse endast slutet sällskap i dettas lokal, d. v. s. den lokal sällskapet för tillfället förfogar över. Utskänkning av spritdrycker kan endast bedrivas i städer i vilka stadsstyrelsen lämnat sitt medgivande därtill. Tillstånd kan vidare ges endast i städer med minst 4 000 invånare och endast om genom lokal folkomröstning i sådan stad ett önskemål om dylik utskänkning blivit uttalat. Socialdepartementet kan dock meddela tillstånd till spritutskänkning på turist- och högfjällshotell i landsorten till icke ortsbor, utan att någon folkomröstning behöver äga rum. Det statliga monopolbolaget, A/S Vinmonopolet, har ensamrätt till utskänkning av spritdrycker. Närmare bestämmelser om Vinmonopolets utövande av denna utskänkningsrätt återfinnes i en kunglig resolution av den 22 november 1929. Dessa bestämmelser är f. n. föremål för revision. Sålunda h a r en av socialdepartementet tillsatt kommitté under hösten 1960 framlagt förslag till ändringar av gällande regler rörande i första h a n d de ekonomiska villkoren för utskänkningen. Vinmonopolet har rätt att utse ägaren av eller föreståndaren för ett utskänkningsställe till utskänkningsföreståndare (skjenkebestyrer). Utskänkning av spritdrycker är förbjuden på sön- och helgdagar, den 1 och 17 maj och vissa valdagar. Vidare är sådan utskänkning förbjuden på dagar före sön- och helgdagar och dagarna före den 1 och 17 maj. Polismästaren kan dock för särsKiit tillfälle tillåta utskänkning av spritdrycker efter kl. 15 på dag före sön- och helgdag till medlemmar av slutet sällskap i dettas lokal, förutsatt att stadsstyrelsen lämnat medgivande till utskänkning därstädes. Bestämmelsen gäller även en vanlig restauranglokal, förutsatt att det slutna sällskapet disponerar ett eget rum eller en egen lokal i restaurangen. Den som vill utskänka vin, fruktvin, mjöd eller öl måste ha tillstånd därtill. Tillståndet kan avse ett eller flera av de nämnda varuslagen och meddelas efter polismyndighetens hörande av kommunstyrelsen, som även äger bestämma utskänkningstiderna. Vid tillståndsgivningen kan bl. a. ställas som villkor att utskänkningsrätten utövas endast i vissa lokaler eller i viss del av kommunen. Kommunstyrelsen äger även fastställa inskränkningar i utskänkningstiderna.

250 Det är förbjudet att i utskänkningslokal (med omgivningar) förtära eller överlämna till annan för förtäring sådan rusdryck som icke i laga ordning utskänkts till honom av restaurangens innehavare. Det är vidare förbjudet att i samband med vissa offentliga förrättningar eller sammankomster utskänka, utdela eller låta utdela rusdrycker. Likaså är förbjudet att i en samlingslokal tillhandahålla rusdrycker, även om det sker utan gottgörelse. Förbudet gäller även förtäring av sådan vara. Dessa bestämmelser har socialdepartementet tolkat så, att förbudet är absolut när det gäller en samlingslokal (forsamlingslokale), även om denna för tillfället användes för viss matservering. Genom ett utslag i högsta domstolen år 1930 fastslogs emellertid att nyssnämnda föreskrift icke utgör hinder för att en förening, som vid ett enstaka tillfälle, t. ex. i samband med årsmöte, avhåller fest för sina medlemmar med gäster, därvid serverar rusdrycker, förutsatt att de använda lokalerna icke kan betecknas som serveringslokaler i lagens mening. Rusdryckerna skall alltså vara att betrakta som en bisak i den meningen, att den festliga samvaron har sin naturliga motivering i andra omständigheter och oberoende av huruvida rusdrycker förekommer eller icke. Spörsmålet löstes i förevarande fall helt konkret. Domen har avseende endast på föreningar eller sammanslutningar och kan icke åberopas när det gäller t. ex. familjefester. Det är i förekommande fall domstolen, som skall avgöra om en fest är laglig och som bl. a. skall taga ställning till frågan om alkoholserveringen var en biomständighet eller ej. Enligt ovannämnda kommittéförslag förekommer i Oslo och på andra platser kringgående av bestämmelserna därigenom att firmor (större kontor, fabriker m. m.) som har egna lokaler för möten och sammankomster, för vilka kommunalt serveringstillstånd icke föreligger, hyr ut dessa till privatpersoner för sällskaplig samvaro, varvid vederbörande själva ordnar med mat och drycker. Man anser att detta är en sak som bör förhindras. För detta ändamål kräves en lagändring, vilken enligt kommittén borde gå ut på att förbud utfärdas mot servering och förtäring av alkohol i lånad eller förhyrd lokal utan utskänkningsrättigheter.

BILAGA 2

Utdrag av kontrollstyrelsens PM att tjäna till ledning vid tillämpningen av de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden 1

Förbudens

utformning

och

tillämpning

Förtäringsförbuden

Förtärings- och förvaringsförbuden är knutna till vissa i författningarna angivna lokaler. I det följande göres en sammanställning över förbudens tillämplighet på olika lokaler. S. k. inackorderingsutskänkning enligt 24 och 25 §§ Öff och 3 § 4 mom. b) Aff — dvs. heminackordering, kårhushåll, kollektivhusmatsalar och personalmatsalar — omfattas icke av redogörelsen. 1. Utskänkningsställe för årsutskänkning av rusdrycker (spritdrycker, vin eller starköl). Restaurang, för vilken enligt 25 § a) Rff meddelats tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker, är under oktrojperioden (26 § Rff) underkastad förtäringsförbudet i 54 § Rff. Förbudet gäller även då lokalerna är stängda för allmänheten. Vilka lokaler som omfattas av förbudet framgår av överlåtelsekontraktet. Föreligger tillstånd till utskänkning av vin och starköl till allmänheten och sprit till slutna sällskap, får sprit icke — utan att tillfällig utskänkningsrättighet meddelats — förtäras vid andra tillfällen än dem som omfattas av det begränsade spritutskänkningstillståndet. 2. Utskänkningsställe för årsutskänkning av öl (klass II). Restaurang (pensionat, kafé e. d.), för vilken enligt 26 § Öff meddelats tillstånd till årsutskänkning av öl, är under tillståndstiden (27 § Öff) underkastad förtäringsförbudet i 45 § öff. Förbudet gäller även då lokalerna är stängda för allmänheten. Vilka lokaler som omfattas av förbudet bör framgå av tillståndsbeviset. Om så ej är fallet gäller förbudet de lokaler, där ölutskänkning enligt praxis får bedrivas. 3. Utskänkningsställe för regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker (läskedrycker, lättöl, kaffe o. d.). Nu avsett utskänkningsställe (restaurang, pensionat, kafé, konditori e. d.) utan rusdrycks- eller ölrättigheter omfattas av förtäringsförbudet i 6 § Aff. Förbudet gäller även då lokalerna är stängda för allmänheten och omfattar de lokaler, där ifrågavarande regelbundna utskänkning faktiskt bedrives. Med regelbunden utskänkning torde få avses de fall då servering förekommer i allmänhet minst en gång i veckan. Vad här sagts gäller även om utskänkning i nyss nämnd omfattning sker till slutna sällskap, under förutsättning likväl att utskänkningen bedrives av lokalinnehavaren eller eljest yrkesmässigt. Handhas däremot utskänkningen av föreningar e. d. som anordnar fester eller möten i lokalerna och sker utskänkningen endast till föreningsmedlemmarna (och deras gäster) på sådant sätt, att serveringen icke sker till allmänheten, kan sådan servering icke sägas utgöra ett led i en regelbunden utskänkning, som föranleder att förtäringsförbud inträder mellan utskänkningstillfällena, utan får betraktas som tillfällig utskänkning — se 1

Ett inledande avsnitt med en allmän översikt över förbuden har icke medtagits här.

252 punkt 6 nedan. Vid de tillfällen då dylik utskänkning äger rum gäller självfallet detta förbud. Det är i detta sammanhang att märka, att försäljning av alkoholfria drycker i huvudsak är en fri näring, som är tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet (2 § 1 stycket Aff). Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersättning (1 § 3 stycket Aff), oavsett om denna utgår direkt eller indirekt eller i form av pengar, varor eller tjänster. Med beaktande härav bör uppkommande frågor, huruvida utskänkning av alkoholfria drycker äger rum och vem som försäljer dryckerna, bedömas efter vanliga rättsgrunder. 4. Lokal där tillfällig utskänkning av rusdrycker får bedrivas. I de fall, då en lokal tillfälligt enligt 25 § b) eller 33 § Rff får användas för rusdrycksutskänkning, gäller förtäringsförbudet i 54 § Rff vid själva utskänkningstillfället (eller under utskänkningsperioden). Förbudet gäller de lokaler som anges i överlåtelsekontraktet. 5. Lokal där tillfällig utskänkning av öl får bedrivas. Vid tillfälle (eller under tidsperiod), då utskänkning av öl får äga rum enligt 26 eller 31 § öff, gäller förtäringsförbudet i 45 § Öff. De lokaler som avses framgår av tillståndsbeviset eller av de faktiska förhållandena. 6. Lokal eller plats där tillfällig utskänkning av alkoholfria drycker bedrives. Här åsyftas lokal eller plats, där alkoholfria drycker tillfälligt utskänkes utan att rätt föreligger att utskänka rusdrycker eller öl. Med tillfällig utskänkning avses sådan servering av alkoholfria drycker som enligt vad under punkt 3 sägs icke är regelbunden. Det är att märka att även om inga andra drycker än bordsvatten eller kaffe till maten utskänkes, så är det fråga om alkoholfri utskänkning. Vid nu ifrågavarande utskänkningstillfällen gäller förbudet i 6 § Aff och omfattar lokal eller plats där utskänkningen faktiskt bedrives. Vad som skall förstås med utskänkning av nu avsedda drycker, beröres i punkt 3. Förvaringsförbuden

7. I de fall, då enligt vad i punkterna 1—6 sägs förtäringsförbud gäller i viss lokal (plats), är det även förbjudet att — i lokalen (platsen) eller eljest — förvara av förbuden omfattade drycker på sådant sätt att det kan befaras att de fortares av gästerna. 8. Om i en lokal, där förvaringsförbud råder enligt vad nyss sagts, förvaras dryck som ej får förtäras där, har förvaringsförbudet överträtts. Förvaras drycken i gästs kläder eller väska, portfölj e. d. utan att flaskan framtages, torde någon åtgärd dock inte kunna komma i fråga. Förvaras och handhas eljest drycken på sådant sätt, att förtäring i lokalen kan förhindras, är förvaringsförbudet ej giltigt (t. ex. inom ett varuhus med självbetjäningssystem, där alkoholfri bar och avhämtningsförsäljning av öl finnes anordnade). 9. Förvaras i fall, som i punkt 7 sägs, drycken i en till utskänkningslokalen angränsande lokal eller utrymme på sådant sätt att det kan befaras att gästerna kommer att förtära drycken, har förvaringsförbudet överträtts. 10. Vad nyss sagts blir i vissa fall giltigt då i samma hus förekommer dels en lokal där servering pågår, dels en festlokal där medhavda rusdrycker fortares och förvaras. Om inre förbindelse finnes, så att gästerna kan passera mellan lokalerna, kan det befaras att gäster från utskänkningslokalen i festlokalen erhåller rusdrycker för förtäring. Förvaringsförbudet är således giltigt. Om utskänkningen och festen skall pågå samtidigt måste därför eventuell inre förbindelse hållas stängd. Kan detta ej ske, får utskänkningen upphöra under den tid

253 festen pågår. Att rusdrycker i nu avsedda fall förvaras inom för utskänkningslokalen och festlokalen gemensamma ekonomilokaler innebär icke en överträdelse av förvaringsförbudet, om blott garantier finnes för att gästerna i utskänkningslokalen icke får tillgång till dryckerna. Tillämpning av förbuden i särskilda fall

11. Festlokal (festvåning), som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang med utskänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker, anses ingå i utskänkningslokalerna och således vara underkastad förtärings- och förvaringsförbuden. Vad här och i fortsättningen av detta avsnitt sägs om festlokal gäller också samlingslokal o. d. 12. Med restaurang avses stadigvarande utskänkningsställe för årsutskänkning av rusdrycker eller öl eller för regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker (se punkterna 1—3). 13. Festlokalen förutsattes i detta sammanhang icke vara »insynad», dvs. i förekommande fall ingå bland i överlåtelsekontrakt eller tillståndsbevis angivna utskänkningslokaler. Att festlokalen organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang innebär i första hand att den är belägen i anslutning till restaurangen (exempelvis i samma hus eller på samma tomt) och att från restaurangen tillhandahålles mat till festlokalen. 14. Om utskänkningsstället enligt punkt 12 är hänförligt till restaurang och i punkt 13 avsett samband är för handen, blir festlokalen automatiskt underkastad samma förtärings- och förvaringsförbud som gäller för restaurangen. I förekommande fall bör därvid tillses att dylik festlokal genom ändring av överlåtelsekontrakt eller tillståndsbevis införlivas med restaurangens utskänkningslokaler. 15. Festlokal, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör rusdrycks- eller ölrestaurang, bör i princip icke »avsynas» genom ändring av överlåtelsekontrakt eller tillståndsbevis. Förtärings- och föryaringsförbuden enligt ordningsstadgan

16. Oberoende av vad ovan anförts gäller förtärings- och förvaringsförbuden i 16 § allmänna ordningsstadgan. Vid offentlig tillställning — dvs. dans-, teatereller annan tillställning för allmänheten — som äger rum inomhus eller utomhus inom inhägnat område (festplats o. d.), får rusdrycker inte förtäras annat än i samband med tillåten utskänkning därav. Polismyndigheten kan dock med hänsyn till särskilda omständigheter medge undantag från detta förbud. Rusdrycker, som inte får förtäras vid tillställningen, får ej heller förvaras i lokalen eller på platsen. Sammanfattning

17. I punkterna 1—16 har redogjorts för de fall då förtärings- och förvaringsförbuden gäller. Här nedan anges sammanfattningsvis de förutsättningar under vilka förbuden icke blir tillämpliga. Dessa är: a) att det ej är fråga om ett stadigvarande utskänkningsställe för årsutskänkning av rusdrycker eller öl eller för regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker; b) att lokalen icke är hänförlig till festlokal som organiskt och affärsekonomiskt tillhör sådant stadigvarande utskänkningsställe;

254 c) att tillfällig utskänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker icke äger rum i lokalen vid den aktuella tidpunkten; d) att lokalen icke står i direkt inre förbindelse med annan lokal, där utskänkning av något slag bedrives vid den aktuella tidpunkten; samt e) att offentlig tillställning, som avses i allmänna ordningsstadgan, icke är anordnad i lokalen vid den aktuella tidpunkten. 18. I en festlokal, som icke utgör stadigvarande utskänkningsställe och icke heller är belägen i anslutning till sådant utskänkningsställe, kan en privat festtillställning lagligen anordnas enligt något av följande alternativ: a) Beställaren hyr festlokalen och svarar själv för all traktering vid festen. Beställaren anskaffar således mat, som skall serveras, ävensom samtliga dryckesvaror (uthyrningsalternativet). b) Festlokalens innehavare tillhandahåller den mat, som skall serveras; beställaren anskaffar samtliga dryckesvaror (matserveringsalternativet). Härvid förutsattes, att anskaffandet av alkoholfria drycker, såsom läskedrycker och kaffe, icke sker på ett sätt om innebär ett kringgående av förtärings- och förvaringsförbuden (t. ex. genom fingerad »bjudning» i förening med dold debitering). Om så sker, är tillhandahållandet av de alkoholfria dryckerna att anse såsom utskänkning och alternativ c) blir tillämpligt. c) Festlokalens innehavare eller särskild festarrangör svarar såväl för maten som för samtliga dryckesvaror (utskänkningsalternativet). I fallen a) och b) är förbuden icke tillämpliga och medhavda alkoholdrycker får således förtäras. I fall c) är förbuden tillämpliga; för utskänkning av alkoholdrycker erfordras således rätt till utskänkning. 19. I en festlokal, som icke utgör stadigvarande utskänkningsställe men som är belägen i anslutning till sådant utskänkningsställe, får medhavda alkoholdrycker förtäras endast vid det i punkt 18 angivna uthyrningsalternativet (jfr punkterna 12—14). Att m ä r k a är dessutom att, om inre förbindelse finns mellan festlokalen och utskänkningsstället, förtäring av medhavda alkoholdrycker ej får äga rum i festlokalen samtidigt som utskänkning pågår i serveringslokalen (se punkt 10). Exempel

på förbudens

tillämpning

I nedan återgivna exempel anges vissa förutsatta sakförhållanden och en bedömning i anslutning härtill. Hänvisningarna avser ifrågakommande punkter i föregående avsnitt. Utöver vad i exemplen redovisas gäller de i ordningsstadgan avsedda förbuden vid offentlig tillställning. 1. I ett folkets hus finnes dels en danssalong, dels en s. k. festvåning omfattande ett styrelserum och två mindre rum. Ekonomiutrymmen, entré, m. m. är gemensamma för samtliga lokaler. Danssalongen användes för offentlig dans varje lördag utom under sommaren. Härvid utskänker lokalinnehavaren genom särskild föreståndare alkoholfria drycker. I övrigt uthyres lokalerna till föreningar och enskilda. Vid festligheter ordnar beställaren själv med maten samt medför eller anskaffar rusdrycker och övriga drycker. Vid några enstaka tillfällen utskänker föreståndaren i samband med föreningssammanträden alkoholfria drycker i styrelserummet. Någon matservering förekommer icke i festvåningen. Bedömning: Danssalongen utgör ett utskänkningsställe för regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker och är alltså permanent underkastad förbuden (punkt 3). Övriga r u m är icke hänförliga till stadigvarande utskänkningsställe. I fall, då

255 tillfällig utskänkning av alkoholfria drycker förekommer i dessa rum, gäller förbuden (punkt 6). Så är även fallet, när alkoholfri utskänkning samtidigt bedrivcs i danssalongen (punkt 10). I övrigt är nu ifrågavarande r u m icke underkastade förbuden, eftersom det här ej är fråga om festlokal som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang (punkt 18 a ) , jfr punkt 13). Om något av rummen skulle komma att användas för regelbunden alkoholfri utskänkning, blir ifrågakommande rum hänförligt till utskänkningslokal och således underkastat förbuden (punkt 3). 2. En bygdegård omfattar en stor och en liten festsal, hobbyrum samt gemensam entré, ekonomiutrymmen m. m. Vissa dagar i veckan förekommer i lokalerna förenings- och klubbmöten, varvid alkoholfria drycker utskänkes av föreståndaren. I festsalarna anordnas dessutom 1—2 gånger i veckan privata fester, varvid föreståndaren serverar mat, medan rusdrycker och samtliga övriga drycker medtages eller anskaffas av beställaren. Bedömning: Lokalerna utgör utskänkningsställe för regelbunden utskänkning av alkoholfria drycker och är således permanent underkastade förbuden (punkt 3). Om den regelbundna alkoholfria utskänkningen begränsas till någon av lokalerna, blir förbuden stadigvarande gällande endast för denna lokal. Levererar föreståndaren därvid mat till den andra lokalen, blir även denna — i egenskap av festlokal som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang — underkastad förbuden (punkt 14). Om den alkoholfria utskänkningen skulle h a n d h a s av föreningarna själva, blir förbuden icke stadigvarande tillämpliga utan endast vid de tillfällen då alkoholfri utskänkning — vare sig i föreningarnas regi eller vid privata fester — förekommer (punkt 6). 3. En bygdegård innehåller en stor festsal, ett klubbrum samt gemensam entré etc. Flera dagar i veckan bedriver bygdegårdens föreståndare (arrendator av utskänkningsrörelsen) alkoholfri utskänkning i samband med föreningssammanträden o. d. Privata fester anordnas 1—2 gånger i veckan. Härvid tillhandahåller föreståndaren endast mat, medan rusdrycker, öl, läskedrycker och kaffe medtages eller anskaffas av beställaren. Bedömning: Lokalerna är permanent underkastade förbuden (punkt 3). Se i övrigt föregående exempel. 4. I en bygdegård finnes en stor festsal, en salong samt gemensamma utrymmen. Under år 1957 hade bygdegården uthyrts vid 270 tillfällen, varav 78 »kalas». Vid flertalet spritfria sammankomster (med föreningar o. d.) hade föreståndaren serverat alkoholfria drycker. Vid kalasen hade beställaren fått välja mellan att själv medtaga eller anskaffa rusdrycker och övriga drycker eller att föreståndaren serverade dryckerna. I förra fallet tillhandahöll föreståndaren endast maten, i senare fallet all förtäring, varvid utskänkningsrättighet enligt 33 § Rff utverkades. Bedömning: I lokalerna bedrives regelbunden alkoholfri utskänkning. Förbuden är alltså permanent giltiga (punkt 3). Se i övrigt exempel 2. 5. En privat festvåning omfattar flera rum jämte gemensamma utrymmen. Innehavaren tillhandahåller endast maten. Kostnader för blommor, musik m. m. debiteras även. Beställaren medtager eller anskaffar själv samtliga drycker. Alkoholfri utskänkning förekommer icke i lokalen. Bedömning: Förbuden är icke tillämpliga (punkt 18 b ) . 6. I en bygdegård finnes en stor festsal, ett par sällskapsrum samt gemensamma utrymmen. Sommartid anordnas offentlig dans på den utomhus belägna dansbanan. Ett av sällskapsrummen uthyres då till dansanordnaren, som använder

256 detsamma för alkoholfri servering. I övriga lokaler förekommer alkoholfri u t skänkning endast vid föreningssammankomster o. d., varvid föreningarna själva ombesörjer serveringen. Vid privata fester svarar beställarna för såväl mat som dryck. En vaktmästare sköter uthyrningen och anlitas ibland av föreningar o. d. för kaffekokning och biträde vid läskedrycksservering. Bedömning: Det särskilt använda sällskapsrummet är permanent underkastat förbuden (punkt 3). Beträffande övriga lokaler gäller förbuden endast vid tillfällen, då alkoholfri utskänkning förekommer (punkterna 6 och 10), men är eljest icke gällande (punkt 18 a ) . 7. Lokaler i ett hantverkshus. Föreståndaren tillhandahåller enbart maten men ej drycker av något slag. I vissa fall tillhandahålles icke någon förtäring av Bedömning: Förbuden är ej tillämpliga (punkt 18 b, ev. a ) . 8. Lokalerna i ett folkets hus uthyres dels till föreningssammankomster o. d. föreståndaren, utan beställaren ombesörjer själv denna. dels till »grillen». I förra fallet sköter vederbörande förening själv eventuell alkoholfri servering. I senare fallet ombesörjer beställaren själv all förtäring. En vaktmästare sköter uthyrningen. Bedömning: Förbuden är icke tillämpliga i andra fall än då förening e. d. bedriver alkoholfri utskänkning (punkt 6, jfr punkt 18 a ) . 9. Ett medborgarhus, omfattande bl. a. en stor festsal, drives på uthyrningsbasis. Vid föreningssammanträden brukar ibland — normalt dock mindre ofta än en gång i veckan — lokalens städerska servera kaffe o. d. Vid »grillen» svarar beställaren själv för all förtäring. En kokerska i samhället brukar dock ofta tillhandahålla maten. Bedömning: Lokalerna är ej permanent underkastade förbuden (jfr punkt 18 a ) . Vid de tillfällen då alkoholfria drycker serveras av städerskan gäller förbuden (punkt 6). Skulle den vid gillena anlitade kokerskan tillhandahålla alkoholfria drycker, blir förbuden ävenledes tillämpliga. 10. En bygdegård innehåller en stor festsal, flera mindre sällskapsrum samt gemensamma utrymmen. En särskild föreståndare står för rörelsen. Under år 1957 uthyrdes lokalerna vid 338 tillfällen, varav drygt hälften avsåg föreningssammankomster o. d. och resten kalas. Vid flertalet föreningsmöten serverade föreståndaren kaffe o. d. Kalasen ordnades enligt två alternativ. I flertalet fall tillhandahölls endast maten, i ett mindre antal fall — huvudsakligen då kalaset arrangerades av föreningar e. d. — serverades mat och drycker av alla slag, inkl. rusdrycker, varvid utskänkningsrättighet enligt 33 § Bff utverkades. Bedömning: Eftersom regelbunden alkoholfri utskänkning förekommer i lokalerna, är de permanent underkastade förbuden (punkt 3). I övrigt hänvisas till exempel 2. 11. I ett folkets hus finns dels en serveringslokal, där alkoholfria drycker utskänkes till allmänheten, dels vissa samlingslokaler, vilka restauratören eller beställaren hyr per gång. Bestauratören har ensamrätt beträffande förekommande tillagning av mat i det till lokalerna hörande köket. Någon utskänkning av drycker äger ej rum i samlingslokalerna, utan alla drycker medföres eller anskaffas av beställaren. I vissa fall då beställaren själv hyr lokalerna, medföres också maten av denne. Bedömning: Serveringslokalen är permanent underkastad förbuden (punkt 3). Med hänsyn till att restauratören — åtminstone i viss utsträckning — levererar mat till samlingslokalerna, är dessa att hänföra till festlokaler, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang, och följaktligen ävenledes permanent underkastade förbuden (punkt 14). Stockholm den 30 maj 1958.

BILAGA 3

Sammanställning länsvis av de yttranden fullmäktige i vissa kommuner avgivit över ifrågasatt försöksverksamhet med måltidsfri spritutskänkning

Kommuner där fullmäktige tillstyrkt

Kommuner där fullmäktige avstyrkt

Antal restauranger med utskänkning till Län

Kommun

Allmänheten Totalt

Sthlms stad

Stad Stockholm

Sthlms

Städer Lidingö Nacka Norrtälje Nynäshamn . . . Sigtuna Solna Sundbyberg . . . Södertälje Vaxholm Landskommuner Boo Danderyd Saltsjöbaden.. .

Östergötlands

Städer Motala Norrköping... . Skänninge Vadstena Landskommuner Finspångs köp. Valdemarsviks köp Västra K i n d a . . ö s t r a Vikbolandet

Kronobergs

17—104919

Kommun

Stad Visby.

Allmänheten Totalt

15 Städer öregrund östhammar.... Landskommuner Botkyrka Djurö Ekerö Gustavsberg. . . Huddinge Järna Knivsta Märsta Österhaninge . . österåker Städer Linköping Mjölby Söderköping. . . Landskommun Östgöta-Dal. . .

Stad Växjö.

K a l m a r Stad Borgholm. Gotlands

82 Klubbar Därav o. slutna säsällskap song

Antal restauranger med utskänkning till Klubbar Därav o. slutna säsällskap song

258 Landskommun Slite köp Kristianstads

Städer Hässleholm.... Kristianstad. . . Simrishamn... . Ängelholm . . . .

Städer Landskommuner Barkåkra Broby Degeberga Fjälkinge Knislinge Löderup Osby köp Smedstorp Tollarp Tommarp Tyringe Vinslövs köp.. . Västra Bjäre . . Åhus köp

Landskommuner Borrby Bromölla k ö p . . Brösarp Båstads k ö p . . . Everöd Förslövsholm. . Hammenhög. . . Hjärnarp Kivik Klippans k ö p . . Perstorps » Riseberga Sösdala Tomelilla k ö p . . Åstorps » . Malmöhus

Städer Eslöv Hälsingborg. . . Höganäs Landskrona . . . Lund Malmö Skanör m. Falsterbo Trelleborg Ystad Landskommuner Anderslöv Bjuvs köp Blentarp Bosarp Brunnby Burlöv Dalby Ekeby Flädie Genarp Hörby k ö p . . . . Höörs » .... Jonstorp Kattarp Klagstorp Kävlinge k ö p . . Löberöd Marieholm Mörarp Rydsgård

Rang

Städer 3 12 2 4 8 21 4 4 4

1 1 2 1 10 1 2 1 1 1 2 1 4 1 2 1 1 2

3 11

Landskommuner Bara Billesholm B j är sjölagård. . Lomma köp. . . Månstorp Veberöd

259 1

1 Hallands

1 3 1 4

Rönneberga Röstånga Sjöbo köp Skurups köp. 1 . . . Snogeröd Staffanstorp Svalöv 1 Svedala köp Södra Sandby . . . Teckomatorp.... Vellinge Vemmenhög Vollsiö Väsby Ödåkra Östra Färs

1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 2 1

Städer Falkenberg Halmstad Laholm Varberg

2 5 1 4

1 1

2 Landskommuner Karup Onsala Söndrum

1 1 5

1 1 3

1 1

GöteStäder borgs 0. Göteborg Bohus Lysekil 1 Marstrand Strömstad Landskommuner Askim Torslanda

Älvsborgs

Stad Borås

Värmlands

Stad

1 1

31 2 3 4

Kungsbacka....

3 1 1 2

1 1

3 1

Efter att först ha avstyrkt försöksverksamhet.

17*—104919

1 Stad

4 Landskommun Hammarö köp. . .

1 1

1 Landskommuner Eldsberga Harplinge Knäred Laholms lk Lindberga Löftadalen Oskarströms köp. Simlängsdalen . . Torup Veinge Vessigebro Värö Städer Kungälv Mölndal Uddevalla Landskommuner Kville. . Landvetter Ljungskile Munkedal Skaf tö Stenungsund.. . . Södra S o t e n ä s . . Tanum Tjörn Tossene

1 1 1 1 1

1 1 2

1 1 2 1 1 1 2 1 6

2 2

2 1

1 1

1 2 2 2 2

i

260 Örebro 1

Städer Kumla. . . . Lindesberg.

Städer Askersund Karlskoga Nora Örebro

Landskommun Degerfors köp.. . .

Landskommuner Grythyttan Hallsbergs köp. . Hällefors » Kopparbergs köp Kopparbergs 1

Städer Avesta Borlänge Falun Ludvika Säter

Stad Hedemora.

Landskommuner Idre Leksand Malung Mora köp Rättvik Smedjebackens köp Transtrand Västernorrlands

Jämtlands

Städer Härnösand Kramfors . Sollefteå. .

Städer Sundsvall Örnsköldsvik . . . Landskommuner Alnö Fj ällsj ö Noraström Nordingrå Ramsele Timrå köp Torp Ullånger Ådals-Liden Ange köp

Stad Östersund Landskommun Frösö köp

Norrbottens

Städer Haparanda.... Luleå

Städer Boden Kiruna Piteå

Landskommuner Gällivare Nederkalix. . . .

Summa 1

Landskommuner Arjeplog Arvidsjaur . . . . Jokkmokk Överkalix Övertorneå.... 364

90 Kungl. Maj:t medgav ej försöksverksamhet i detta län.

Summa

BILAGA 4

Senaste tidpunkt för den ordinarie utskänkningens avslutande under år 1960, länsvis

A.

Spritrestauranger

eller avdelningar av spritrestauranger till allmänheten

med

utskänkning

Klockslag Län

Före 22.00 22.30 23.00 23.30 24.00 22.00

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

— — — •

—

1 Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

— — — —

17 6 6 5 7

—

— — —

1 2 1

— 12 2

2 5 6 3 10

1 2 6 1 7

6 3

—

.— — —

12 2 14

11 34 2 7 6

7 5 4 3 12

11 46 17 25 4

1 5 1 1 7

12 1 3 3 4

2 10 10 10 10

,

2 1

—

7 15

2 4 1 2 2

— — —

32 25 3 8 7

— — — —

6 2 5 3 1

— — .— —

2 Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus. . . Ålvsborgs

— — —

Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs

— —

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

— —

4 6 4

—

—

—

—

1 1

Hela riket

1 110

2 2

— .—.

249 S:a

67 23

96 36 13 25 30

— —

—

4 3 16

— — 1

—

. — — — — ,

15 11 19 6 23

— .—.

—

—

62 135 26 66 31

— — — —

— — -—

22 18 19 18 23

— —

— —

— 17

•

—

15 23 12 5 17 766

262 B.

Vinrestauranger med utskänkning till allmänhetvn (inkl. 67 restauranger med utskänkning av spritdrycker till slutna sällskap) Klockslag Län

Före 22.00

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

21 16 21 2 18 13 8 12 9 4

Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus.. . Älvsborgs

31 47 21 45 7

6 3 5 2

Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs

7 3 6 13 28

2 11 3 1 6

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

15 19 46 3 3 17

13 1

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

Hela riket

1.00 38 7 1

10 1

BILAGA 5 Översikt

över

de

grunder

kommunernas

fullmäktige

jämlikt 53 §

R f f f ö r e s k r i v i t för m e d g i v a n d e t i l l u t s t r ä c k t t i d för u t s k ä n k n i n g v i d särskilt tillfälle (47 § 4 m o m . Rff) u n d e r oktrojperioden d e n 1 o k t o ber 1957 — den 30 september 1961

I. Städer

(samtliga

utom

Djursholm)

54 städer har icke avgivit yttrande. 18 » hänvisar till förutvarande praxis. 2 » medger ej utsträckt tid utöver vad som normalt gäller, nämligen Sigtuna och Södertälje (kl. 1). 32 » har fastställt tidsbegränsning enligt följande uppställning och utan ytterligare villkor: Därav undantagsvis ytterligare till Utskänkningen skall upphöra klockan

Hela antalet

klockan 1.00

24.00 0.30 1.00 1.30 2.00

4 1 21 2 4

ej närmare angiven tidpunkt

4 6 1

Återstående 26 städer har uppställt särskilda villkor. Dessa redovisas här nedan individuellt, ordnade efter villkorens art. Vissa helger (6 städer) Vadstena Värnamo Höganäs Fagersta Hedemora Luleå

Längst till kl. 24, nyårsnatten till kl. 0.30. Till kl. 1 påsk-, valborgs- och midsommarafton, annandag jul, nyårsafton samt vid utskänkning enligt 33 § Rff. Längst till kl. 1; nyårs-, valborgs- och midsommarafton till kl. 2; vid speciellt tillfälle senare tidpunkt. Nyårsafton och valborgsmässoafton till kl. 1. Vissa helgdagsaftnar till kl. 1. » » » »2.

Slutna sällskap (5 städer)

Solna Mariefred

Som regel icke efter kl. 1. För slutna sällskap undantagsvis till kl. 4. E n d a s t för slutna sällskap. E n d a s t i särskilda undantagsfall längre än till kl. 0.30.

264 Simrishamn Till kl. 1 en gång i veckan och till kl. 2 för slutna sällskap. Kalmar För slutna sällskap till kl. 2. Västervik » » » » »2. Dans (5 städer)

Nacka

Ej längre än till kl. 24 när offentlig dans anordnas och i övrigt, vid vissa högtidliga tillfällen, till kl. 1. Sundbyberg = Nacka. Gränna Längst till kl. 1. Medges ej vid enbart danstillställning. Falkenberg » » » 1.30. » » » » » Lycksele Danskvällar till kl. 1, därvid dock utlämning av rusdrycker ej får ske efter kl. 23. För visst tillfälle till kl. 1.30, varvid utlämningen skall upphöra kl. 24. Speciella och kombinerade villkor (10 städer)

Nynäshamn Till kl. 1.30 lördagar. Norrtälje Till kl. 1 då dans förekommer eller till kl. 1.30 för slutna sällskap i festvåningen. Vetlanda Till kl. 1 för slutna sällskap, vid teaterföreställningar i staden och vid dans för allmänheten å Stadshotellet annandag jul, nyårs-, påsk- och midsommarafton samt till kl. 24 vid dans lördagar. Vid fest för yrkeskategorier med regelbundet kvällsarbete till kl. 3. Oskarshamn Till kl. 1 dels högst en gång i veckan i samband med dans å Stadskällarens restaurang 1 tr. upp, Stadshotellet och Alphyddan och dels u t a n inskränkning från stadens sida till slutna sällskap. Halmstad I samband med varietéföreställning till kl. 0.30 lördagar och helgdagsaftnar samt övriga dagar till kl. 23.30. Tidaholm Till kl. 1; beträffande första klass restauranger till kl. 2 högst 3 gånger om året. Hagfors Vid 50-årsdagar, bröllop, konferenser, jubileer o. d. samt vissa helgdagsaftnar till kl. 1. De dagar då det är teaterföreställningar i Folkets Hus eller Folkets Park till kl. 0.30. Borlänge Till kl. 2 vissa helgdagsaftnar och f. ö. till slutna sällskap. Säter Lördagar och helgdagsaftnar till kl. 1 och övriga dagar till kl. 24. I samband med dans å Stadshotellet nyårsafton till kl. 2, påskafton, valborgsmässoafton och pingstafton till kl. 1 ävensom å söndagar till kl. 24 samt å hotell Sätergården nyårsafton till kl. 2, påskafton och annandag jul till kl. 1. Kramfors Till kl. 2 nyårsafton och vid restaurangpersonalens fester samt till kl. 1 vid 50- och 60-årsdagar, bröllop, årsmöten o. d. samt valborgs- och midsommarafton.

II. A. 178 kommuner med årsutskänkning

Landskommuner av spritdrycker

till

allmänheten

93 kommuner har icke avgivit yttrande. 23 » har avgivit yttrande utan a t t förorda inskränkningar. 4 » hänvisar till förutvarande praxis.

265 4 kommuner medger ej utsträckt tid. 35 » har fastställt tidsbegränsning enligt följande uppställning och utan ytterligare villkor: Därav undantagsvis ytterligare till Utskänkning till allmänheten skall upphöra klockan

Hela antalet

klockan 24.00

22.00 22.30 23.00 23.30 24.00 1.00

3 1 15 4 11 1

1 1 5

6 2 5

1 1 1

ej närmare angiven tidpunkt

1 Vissa helger (14 kommuner)

1 k o m m u n till kl. 24. 7 kommuner » » 1 (därav 1 till kl. 2 nyårsnatten). 3 » » » 2. 2 » utöver kl. 24 endast för utskänkningsrätt enligt 33 §. 1 k o m m u n om endast »svagsprit» eller viner utskänkes (klockslag ej angivet). Slutna sällskap (3 kommuner)

1 kommun till kl. 24. 2 kommuner » » 1. Dans (2 kommuner)

1 kommun 1

»

till kl. 1 i de fall då dans förekommer. Undantagsvis kan längre tid medgivas. intill kl. 23 vid offentlig danstillställning.

B. 50 kommuner

med årsutskänkning

av spritdrycker till slutna

sällskap

39 kommuner har icke avgivit yttrande. 5 » har avgivit yttrande utan a t t förorda inskränkningar. 2 » hänvisar till förutvarande praxis. 1 kommun medger utsträckt tid till kl. 24 söckendagar. 2 kommuner » » » » » 24. 1 kommun r> » » » » 1. C. 115 kommuner

med årsutskänkning

av vin och starköl till

allmänheten

83 kommuner har icke avgivit yttrande. 9 » har avgivit yttrande utan att förorda inskränkningar. 1 k o m m u n hänvisar till förutvarande praxis. 4 kommuner medger ej utsträckt tid utöver vad som normalt gäller. 18 » har fastställt tidsbegränsning enligt följande uppställning:

266 Vinutskänkning till allmänheten skall upphöra klockan 22.00 23.00 1.00

Därav undantagsvis ytterligare till Hela antalet

14 3 1

klockan 23.00

8 1

1 2

1 kommun medger utsträckt tid endast för slutna sällskap och 1 endast nyårsafton och sommarafton till klockan 3.

D. Ii kommuner med årsutskänkning

av vin och starköl till slutna

10 kommuner har icke avgivit yttrande. 1 kommun hänvisar till förutvarande praxis. 2 kommuner medger ej utsträckt tid. 1 kommun medger utsträckt tid till kl. 2.

sällskap

mid-

BILAGA 6

Översikt över de grunder kommunernas fullmäktige jämlikt 53 § Rff föreskrivit för medgivande till utskänkning i samband med danstillställningar för allmänheten (51 § Rff) under oktrojperioden den 1 oktober 1957 — den 30 september 1961

I. Städer

(samtliga

utom

Djursholm) Antal städer med spritutskänkning

Inget yttrande Hänvisat till förutvarande praxis Förbud (Skänninge) Dans medgiven: Vid ytterst särskilda tillfällen såsom sylvesterbal o. d. (Sävsjö) Mycket restriktivt och endast på särskild anledning (Arvika) E n d a s t i begränsad omfattning och då mycket starka skäl föreligger (Fagersta) E n d a s t vissa helgdagsaftnar (Sala, Borlänge) Högst 1 gång årligen (Köping) » 3 gånger » (Tidaholm) » 20 » » (Lycksele) » 21 » » (Ulricehamn) Högst 1 gång i veckan » 1 » » » + vissa helgdagsaftnar » 1 » » » + ytterligare 6 ggr per år (Piteå) » 1 » » » + ytterligare 1 g/v om endast vin utskänkes (Luleå) » 2 gånger i veckan » 2 » » » samt vissa helgdagsaftnar » 2 » » » och mer om endast vin u t s k ä n k e s . . » 3 » » » E n d a s t tidsbegränsning och ej längre än till kl. 2 (Trosa och Karlshamn)

Därav med angivande av lokaler

45 15 1 1 1 1 2 1 1 1 1 11 9 1 1 17 5 1 5

.

3 7

11 2 2

2 Specialfall (10 städer)

Norrtälje: Högst 2 kvällar i veckan; m. h. t. turismens krav och strävandena att göra Stadshotellet till ett populärt utflyktsmål sommartid bör u n d a n t a g kunna medges även övriga kvällar i veckan under månaderna maj—september, under förutsättning a t t utsträckt utskänkningstid ej medges i samband därmed. Anm. Under april 1959 förekom 8 danskvällar och under juli 1959 27 danskvällar.

268 Öregrund: Högst 4 gånger i veckan under sommaren, eljest 2 » » » Motala: a) Beviljande av utskänkning av rusdrycker i samband med danstillställningar skall ske med stor försiktighet, varvid en och samma restaurang ej skall kunna erhålla dylikt tillstånd mer än för högst två gånger i veckan. Därest tidigare fler danstillställningar medgivits per vecka bör inskränkning dock ej ske. b) Oberoende av vad som sagts under a) skall tillstånd för utskänkning i samband med en tredje danstillställning i veckan kunna lämnas, därest restauratören förbinder sig a t t under minst en av dessa tre tillställningar icke servera andra rusdrycker än vin. Därest tidigare fler danstillställningar medgivits per vecka bör inskränkning dock ej ske. c) Utsträckt utskänkningstid i samband med danstillställning kan beviljas intill kl. 24 dock med undantag av nyårs- och midsommarafton samt under månaderna juni—augusti. Under juni—augusti kan utsträckt tid beviljas intill kl. 0.30. d) H a r uppenbara missförhållanden i samband med danstillställning med rusdrycksservering förekommit och beror dessa missförhållanden på förekomsten av rusdrycksserveringen, skall, efter nykterhetsnämndens hörande, vidare undantagstillstånd under viss bestämd tid förvägras restaurangen, dock högst under en tid av sex månader. Vadstena: Högst 2 gånger i veckan. Önskvärt a t t utskänkningen begränsas till lättvin, där danstillställningarna besökes av övervägande ungdom. Finns ej fullständiga rättigheter, bör endast vin förekomma. Visby: Liksom hittills, men ej vid s. k. ungdomsdans. Huskvarna: Hittills varje tisdagskväll året runt samt lördagskvällar under vinterhalvåret på Industrihotellet. Ytterligare medgivande bör ej lämnas. Kungsbacka: Utskänkning i samband med dans bör icke förekomma. Fullmäktige vill med detta icke taga avstånd från den s. k. restaurangdansen som sådan, men sammankopplingen sprit-dans medverkar till a t t hos ungdomen grundlägga ej önskvärda alkoholvanor vid s. k. uteliv. I varje fall bör riktlinjerna för tillstånd i d e t t a avseende utformas så a t t restaurangdansen i samband med utskänkningen inte ges ökad betydelse i det moderna nöjeslivet. Anm. Dans förekommer normalt 2 gånger i veckan på Stadshotellet, därav 1 gång i samband med utsträckt tid. Varberg: E n successiv minskning förordas, dock bör hänsyn tas till a t t staden sommartid kan vara i behov av relativt god tillgång till dansrestauranger. Falköping: Bör medges alla lördagar till kl. 1, dessutom högst 3 gånger årligen till kl. 2. Kristinehamn: Som regel en kväll i veckan å Stadshotellet. Undantag från denna regel göres vid särskilda tillfällen t. ex. i anslutning till vissa helger och högtidsdagar. I princip skall dansen vara avslutad kl. 24. Utsträckt tid lämnas vissa danskvällar till kl. 1. Vid ytterligare behov bör thédans anordnas.

269 17.

Landskommuner Kommuner med utskänkning till allmänheten av spritdrycker vin

Inget y t t r a n d e Överlämnas till polismyndigheten Hänvisat till förutvarande praxis Ingen erinran mot länsstyrelsens allmänna grunder Yttrande förbundet med ogiltigt villkor Förbud Tillstånd må lämnas: I begränsad omfattning Endast vissa helgdagsaftnar E n å t v å gånger per månad Högst 1 gång i veckan » 6 gånger i månaden » 2 » »veckan » 3 » » » Endast tidsbegränsning Endast för vissa restauranger Summa

18—10i$19

98 10 4 2 10 14

83 2 — 1 2 24

6 5 3 11 1 1 3 4 6

— — 1 — — 2 — — —

BILAGA 7

Antal rusdrycksrestauranger som enligt av polismyndigheterna meddelade tillstånd anordnat dans under april och juli 1959, länsvis

April 1959

Juli 1959

Län Spritrest. Stockholms stad Stockholms Uppsala Östergötlands

38 16 5 15 14

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

10 5 12 3 14

Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus. . . Älvsborgs

22 69 9 29 18

Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs

12 17 11 8 13

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

9 19 5 5 13

Hela riket 1

i

Vinrest. 7 3

i

Spritrest. 1

20 19 4 7 8

8 4 10 4 11

1 5 1 4 2

1 1

4 2 4

1 2 2

6 15 5 3 8

1 2 1 1 1

3 Därav med utskänkning av endast alkoholfria drycker.

i

5 2

2 Vinrest.

5 9 9 5 7

20 45 16 33 10

i

BILAGA 8

Antal av polismyndigheterna meddelade tillstånd till utsträckt tid och dans på rusdrycksrestauranger under april och juli 1959, länsvis A = antal tillstånd till utsträckt tid (enl. 47 § 4 mom. Rff) B = därav i samband med dans

I.

C = antal tillstånd till dans utan samband med utsträckt tid D = antal tillstånd till dans utan samband med rusdrycksutskänkning

Spritrestauranger

Antal restauranger

Län

April 1959

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

49 25 11 16 14

374 52 47 125 J 38

343 26 29 101 J 32

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

11 6 14 4 14

33 44 61 32 74

11 33 52 32 74

Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs

33 92 18 51 23

121 361 22 78 109

Skaraborgs Värmlands Örebro Kopparbergs

13 15 13 9 13

Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

11 20 6 5 13

Västmanlands

Hela riket 1 2

»

»

»

257 35 27 54 2 21

256 33 27 48 2 18

44 7 24

5 29 64 62 105

4 26 67 62 105

96 232 17 69 80

34 187 90 259 73

191 307 35 190 62

171 254 33 190 60

109 115 71 67 25

69 112 44 30 20

33 88 49 38

27 88 46 27 6

32 100 26 33 35

24 72 18 31 21

120 12 18 89 54

4 35 51 30 29

»

12 64 17 12 12

2 184J 1 668} 1 207J

Därav 21 endast lättvin och starköl. »

Juli 1959

| 1 770 1 665 2 052

272 II. Vinrestauranger Antal restauranger

Län

11 3

Stockholms Uppsala Södermanlands

Juli 1959

April 1959 A

B

C

D

A

B

C

D

11 7

27 4

27 4

4 9

2 Kronobergs 1 1 2

Gotlands Blekinge Kristianstads Hallands Göteborgs och Bohus Ålvsborgs

1 8 3 8 4

Skaraborgs Värmlands Örebro

2 Kopparbergs

2 Gävleborgs 1 Västernorrlands Jämtlands Västerbottens

2 4 1 2 3

3 Hela riket

4 4 4

13 8

3 4 12

1 1

31 9 27 9

18 6 1 1 11 4 147

65 13 62 3

52 12 62

5 9 2

5 9

2 1 11 116 1

14 116

8 37

9 71

BILAGA 9

Undersökningar över ciderdryckers verkan i den mänskliga organismen Av Professor Leonard

Goldberg1

Några tidigare systematiska undersökningar över blodalkoholkurvans förlopp efter tillförsel av cider, i vilka kurvförloppet relaterats till den givna mängden, till alkoholhalten och till dryckens sammansättning och jämförts med förloppet efter andra slag av drycker, föreligga ej. Det har emellertid klarlagts, bland annat framlagt i en undersökning över maltdryckernas verkan (SOU 1959:46), att alkoholhalt, sammansättningen i övrigt av en alkoholdryck och den förtärda mängden utgöra några av de faktorer, som bestämma alkoholhalten i blodet och därmed dryckens verkan. För att kunna besvara frågan huru cider verkar på den mänskliga organismen är det därför nödvändigt att som en första orientering företaga direkta försök på människa med tillförsel av cider av varierande sammansättning och i varierande mängd för att studera ciderns verkan och klarlägga den uppträdande blodalkoholkurvans förlopp. Undertecknad har på uppdrag av 1959 års utskänkningsutredning verkställt en dylik orienterande undersökning. Problemställningen för den föreliggande studien är: 1) Att fastställa blodalkoholkurvans förlopp efter tillförsel av varierande mängder cider av olika sammansättning. 2) Att undersöka huruvida för olika slag av ciderdrycker ett samband kan fastställas mellan sammansättning och verkan. 3) Att jämföra verkan av olika slag av cider med den av andra drycker med motsvarande alkoholhalt, främst maltdrycker med varierande sammansättning. I. Material

och metoder

1. Försökspersoner

Som försökspersoner i de direkta ciderförsöken ha tjänat 12 män i åldern 20—25 år, vikt 60—87 kg, vana vid måttlig alkoholförtäring. Försökspersonerna deltogo i sammanlagt 43 försök. Därjämte ha 22 försökspersoner deltagit i försök med öl, och 18 i försök med starköl. Resultaten ha slutligen jämförts med resultaten av omkring 1 000 tidigare på laboratoriet utförda försök med ett 30-tal olika drycker på omkring 600 personer. 2. Drycker

Cider (ciderdryck med samma alkoholhalt som vanligt öl d. v. s. högst 2,8 viktprocent) : Den använda produkten framställdes för experimentella ändamål i två 1

Från Institutionen för teoretisk alkoholforskning, Karolinska Institutet, Stockholm.

274 omgångar av AB Fruetus Fabriker. Utgångsmaterialet utgjordes vid varje tillfälle av ett koncentrat av äppelsaft med en invägd halt (motsvarande stamvörtstyrkan hos maltdrycker) av omkring 11,6 procent. Koncentratet fick jäsa tills alkoholhalten uppgick till omkring 6 volymprocent alkohol, då jäsningen avbröts. Den jästa produkten späddes med tunnsaft till omkring 2,6—-2,8 viktprocent alkohol. Analysvärdena för båda serierna voro helt överensstämmande. Alkoholhalten visade sig vara 2,67 viktprocent, och halten verkligt extrakt var 6,69 procent. Ur dessa värden har utgångshalten (motsvarande stamvörtstyrkan hos maltdrycker) beräknats enligt Berglunds formel (se SOU 1959:46, s. 103) och befanns vara 11,72 procent, således en god överensstämmelse med den invägda halten av omkring 11,6 procent. Liksom för maltdrycker har en förjäsningsgrad beräknats ur alkoholhalt och extrakthalt (se SOU 1959: 46, s. 103); den var 42,9 procent. Starkcider (ciderdryck med samma alkoholhalt som starköl d. v. s. högst 4,5 viktprocent): Den använda produkten var framställd för experimentella ändamål i Urshult (Hvembo cider). Vid analys var alkoholhalten 3,96 viktprocent och den verkliga extrakthalten 6,97 procent. Den ur dessa data som för maltdrycker enligt Berglund beräknade utgångshalten (motsvarande stamvörtstyrkan för maltdrycker) var 14,32 procent. Förjäsningsgraden, beräknad som för maltdrycker ur alkoholhalt och extrakthalt, var 51,3 procent. Öl: Som en jämförelsedryck användes öl, klass II, med en alkoholhalt av 2,74 viktprocent, en stamvörtstyrka av 8,50 procent, en verklig extrakthalt av 3,25 procent och en förjäsningsgrad av 61,9 procent. Beträffande tidigare studerade ölsorter se SOU 1959: 46, s. 102. Starköl: Som andra jämförelsedryck tjänade exportöl, klass III, alkoholhalt 4,38 viktprocent, med en stamvörtstyrka av 12,67 procent, en verklig extrakthalt av 4,47 procent och en verklig förjäsningsgrad av 64,7 procent. Beträffande tidigare studerade starkölsorter se SOU 1959: 46, s. 102. En översikt av sammansättningen av de prövade dryckerna återfinnes i tabell 1. 3. Alkoholbestämning Blodprov för alkoholanalys togos i preparerade Widmark-kapillärer, 3 kapillärer vid varje provtagning, 6—8 gånger under ett försök, sammanlagt 18—24 kapillärer per försök. Urinprov för alkoholanalys samlades i plastflaskor och överTabell 1. Sammansättning

av prövade drycker Kvot FörjäsningsAlkoholhalt grad % /Extrakthalt

%

Extrakthalt % Verklig

Stamvörtstyrka % Beräknad

6 Cider Starkcider

2,67 3,96

6,69 6,97

11,72 14,32

42,9 51,3

0,40 0,57

Öl Starköl

2,74 4,38

3,25 4,47

8,50 12,67

61,9 64,7

0,84 0,98

Dryck 1

Alkoholhalt

Kol. 4. Beräknad (se t. ex. SOU 1959:46, s. 103). Kol. 5. » (set. ex. SOU 1959:46, s. 103). Kol. 6. Beräknad som kvoten mellan Kol. 2 och Kol. 3. En översikt av tidigare prövade drycker återfinnes i tabell 1 i SOU 1959:46, s. 102.

275 fördes efter uppmätning av totala mängden till preparerade provrör, ur vilka 3 Widmark-kapillärer fylldes för alkoholanalys. Alkoholhalten i blod och urin bestämdes enligt den Widmarkska mikrometoden. Försöksfelet i en trippelanalys uppgick i genomsnitt till ± 0,025 promille. Sammanlagt ha omkring 1 200 analyser verkställts. För detaljer, se SOU 1953: 20. 4. Analys a r blodalkoholkurvans förlopp

För att medge en matematisk-statistisk bearbetning av blodalkoholkurvans förlopp ha följande av professor E. M. P. Widmark 1 uppställda formler använts: a. Mängden tillförd alkohol per kg kroppsvikt (a): Mängden tillförd alkohol per kg (a) har beräknats enligt formeln:

där A = total mängd tillförd alkohol i gram, p — kroppsvikt i kg. b. Eliminationshastigheten (fi): Den hastighet, varmed alkoholen försvinner ur blodet, betecknas med {} och definieras som lutningen av blodalkoholkurvans fallande, rätlinjiga del. {} beräknas på den del av kurvan, som följer efter det resorptionen och distributionen äro avslutade (jfr SOU 1951: 44, s. 18—20 och 1953: 20, s. 275). fi uttryckes i promille per min och beräknas enligt formeln: = P

S(c) x S(t) — nX S ( c Q n x S(*2) — S(ty

där n = antalet prov, c = blodalkoholhalten i resp. blodprov, t = tiden för resp. blodprovstagning i min efter förtäringens S( ) = summan av alla f-värden, resp. c-värden.

(

'

början,

c. Totala tiden för alkoholens försvinnande (T0): Den tid, det tar för alkoholen att helt lämna blodet kan beräknas enligt formeln:

To = °j

(3)

där c 0 = alkoholhalten i promille vid tiden 0 (se formel 4), {3 = eliminationshastigheten i promille per min (se formel 2). d. Alkoholhalten vid tiden 0 (c0): Den teoretiska halt, som alkoholhalten i blodet skulle uppnå vid tiden 0, om all intagen alkohol hade momentant uppsugits, betecknas med c 0 och kan beräknas enligt formeln: c00 =

S(c) x S(t*) — S(t) x S(c-t) n X S(t2) — S(t)2

v(4)

'

där n = antalet prov, c = blodalkoholhalten i resp. blodprov, t = tiden i min för resp. blodprov, S( ) = summan av alla f-värden, resp. c-värden. 1

»Die theoretischen Grundlagen und die praktische Verwendbarkeit der gerichtlich-medizinischen Alkoholbestimmung.» Berlin och Wien 1932.

276 e. Fördelningen av alkohol (t): Fördelningen av alkohol mellan organismen i sin helhet och blodet betecknas med r, och beräknas enligt formeln:

där a = mängd tillförd alkohol per kg kroppsvikt (formel 1), c 0 = teoretisk blodalkoholhalt vid tiden 0 (formel 4). f. Totala mängden försvunnen alkohol: Den per tidsenhet ur organismen totalt försvunna mängden alkohol beräknas enligt formeln: Totalt försvunnen mängd alkohol = /3 • r • 60 gram/kg/tim

(7)

g. Maximum (cmax): Vid bestämning av blodalkoholkurvans maximum ha två olika kriterier evalverats: Maximivärdet, således kurvmaximums höjd i promille, Tiden för maximivärdets insättande, beräknad i minuter efter förtäringens början. Beräkning av medeltal, standarddeviation, medelfel, regressionslinjer enligt minsta kvadratmetoden, regressionskoefficienter och korrelationskoefficienter och kovariansanalys har skett enligt gängse formler (se t. ex. Bonnier och Tedin, Biologisk variationsanalys, Stockholm 1940).

17.

Resultat

1. Cider Den vid denna undersökning studerade cidern hade en alkoholhalt av 2,67 viktprocent, motsvarande alkoholhalten i öl, klass II (se tabell 1). 1 flaska cider (Vs lit.) innehöll 8,9 gram alkohol. Tolv försökspersoner fingo förtära cider, som tillfördes på fastande mage och förtärdes inom 15—20 minuter. Den givna mängden, som varierades mellan lVi och 5 flaskor, motsvarande 0,13—0,71 gram alkohol per kg, fördelades dels slumpvis genom lottning, dels gavs den till de personer, som tidigare deltagit i försök med starkcider, i en mängd, som innehöll lika mycket alkohol som givits i starkciderförsöken. Även i starkciderförsöken fördelades den givna mängden slumpvis. Blod- och urinalkoholkurvorna följdes med upprepade prov, tagna med täta intervaller. Några schematiserade typkurvor återfinnas i figur 1. De vid försöken funna värdena ha därvid omräknats till att gälla drycker med en alkoholhalt av 2,8 respektive 4,5 viktprocent. Ur figur 1 framgår att blodalkoholhalten liksom för andra prövade drycker med låg alkoholhalt, t. ex. maltdrycker (SOU 1951:44, SOU 1959:46), stiger relativt långsamt och når ett maximum efter 30—60 minuter. Maximums storlek beror i första hand på mängden tillförd alkohol, men även på andra faktorer, främst ciderns sammansättning i övrigt, uppsugningshastigheten m. m. Tidpunkten då kurvan når sitt maximum beror likaledes på mängden tillförd cider, på dennas sammansättning och på uppsugningshastigheten. Förbränningsfasen, som ansluter sig till kurvans nedgående del, uppvisade liksom för samtliga andra hittills studerade drycker ett rätlinjigt fall. Förbränningshastigheten j3 var låg, sammanhängande med de relativt små mängderna given cider, och visade sig, beroende på mängden tillförd cider, variera mellan 0,0011

277 CIDER - OL

2 flaskor

1 flaska

STARKCIDER- STARKÖL

0.40.2-

starfccider

Fig. 1. Blodalkoholkurvans förlopp efter förtäring av 1, resp. 2 flaskor cider, starkcider, öl eller starköl. Schematiserade typkurvor, hånförande sig till en kroppsvikt av 70 kg och en alkoholhalt för cider och öl av 2,8 viktprocent och för starkcider och starköl av 4,5 viktprocent. De funna r-värdena återfinnas i figur 2, de funna maximivärdena i figur 3. Kurvorna äro medeltal av 12 försök med varierande mängder av cider, resp. starkcider, 22 försök med öl och 18 försök med starköl.

och 0,0020 promille per min. Denna hastighet motsvarar 0,07—0,12 promille per timme och är av samma storleksordning som för en rad andra tidigare prövade drycker, t. ex. maltdrycker förtärda i mindre mängder (SOU 1951:44, 1959:46). Som exempel må nämnas att för en genomsnittlig tillförd mängd alkohol av 0,40 gram alkohol per kg fi i genomsnitt var 0,0016 promille per min eller 0,10 promille per timme. Förbränningshastigheten ökade med mängden tillförd dryck, liksom tidigare visats gälla för andra drycker (se t. ex. SOU 1951:44). Fördelningskvoten r var hög, i genomsnitt 0,85—1,27. För en alkoholmängd av 0,40 gram alkohol per kg var r-värdet 1,00. Detta höga r-värde innebär att kurvans allmänna nivå under den nedgående fasen var låg. I figur 2 h a de enskilda r-värdena återgivits i relation till den i varje enskilt fall givna mängden alkohol. Den totalt försvunna mängden alkohol var i genomsnitt 68—110 mg alkohol per kg och timme och visade sig likaledes öka med stigande tillförsel; för en tillförsel av 0,40 gram alkohol per kg var den försvunna mängden 92 mg alkohol per kg och timme. Förtäring av en flaska cider ger i genomsnitt en högsta blodalkoholhalt av 0,08— 0,09 promille. Alkoholen har helt försvunnit ur blodet på omkring IV2 timme. Efter förtäring av två flaskor cider ligger den maximala blodalkoholhalten om-

278 CIDER

STARKCIDER

l.tt-

1,8-

1,6-

1.6-

O O

O

14-

1.4-

o 1.2-

1.2-

O

O 1.0-

o

o

.<©

0.8-

1.0-

o.. oo

o

0..^

°

ODO

O

o

0,8öt

0.6-

o

1 l.og/kg

starköl 0,60/5

l.o g/kg

Fig. 2. Sambandet mellan blodalkoholkurvans r-värde och den förtärda mängden alkohol per kg kroppsvikt. (Ett högt r-värde innebär en lågt förlöpande kurva, ett lågt r-värde en högt förlöpande kurva.) Punkterna representera de enskilda r-värdena. Regressionslinjen är beräknad enligt minsta kvadratmetoden. Öl: 0,97 — 0,26 x; S ± 0,12 (n = 22) y Starköl: y = 0,82—0,04 x; S y = ± 0,09 (n = 18).

kring 0,17—0,20 promille, och alkoholen har försvunnit ur blodet efter i genomsnitt 3 timmar. I figur 3 ha samtliga funna maximivärden på de erhållna blodalkoholkurvorna återgivits i relation till den i varje enskilt fall givna mängden alkohol. Ett starkt samband mellan maximum och given mängd återfinnes. Korrelationskoefficienten r var 0,94 ± 0,03 (P < 0,001) och regressionskoefficienten b var 0,84 ± 0,09 ( P < 0,001). 2. Starkcider

Den prövade starkcidern höll 3,96 viktprocent alkohol, således omkring samma alkoholhalt som starköl (se tabell 1). 1 flaska starkcider (å Vs lit) innehåller 13,3 gram alkohol. Sammanlagt 12 försökspersoner fingo förtära starkcider i mängd, varierande mellan 1 och 3 flaskor. Mängden fördelades slumpvis genom lottning. Den givna alkoholmängden motsvarade 0,13—0,65 gram alkohol per kg. Blod- och urinalkoholkurvor följdes genom upprepade prov, tagna med täta intervaller. Några schematiserade typkurvor återfinnas i figur 1. Ur figuren framgår att blodalkoholkurvan uppvisade ett förlopp, som principiellt erinrade om ciderkurvan. Blodalkoholkurvan stiger relativt långsamt och når sitt maximum efter 30—60 minuter. Maximivärdet var relativt lågt. Maximums storlek beror i första hand på mängden tillförd alkohol men även på andra faktorer, främst starkciderns sammansättning i övrigt, uppsugningshastigheten m. m.

279 CIDER

STARKCIDER

MAXIMUM

MAXIMUM

l,0-i

starköl 0,5-

A0Q /s

cs'/

i

starkcider

l.o g/kg

1.og/kg

Fig. 3. Sambandet mellan blodalkoholkurvans maximum (i promille) och den förtärda mängden alkohol per kg kroppsvikt. Punkterna representera de enskilda maximivärdena. Regressionslinjerna äro beräknade enligt minsta kvadratmetoden. U - - 0,03 + 0,84 x; Su_ v = ± 0,06 %0 (n = 12) Cider: Starkcider: y = —0,01 + 0,78 x; S ± 0,05 %0 (n = 12) ± 0,08 %0 (n = 22) Öl0,04 + 0,78 x; S _ y y y =

Starköl:

y =

V

Förbränningsfasen uppvisade ett rätlinjigt fall. Förbränningshastigheten (fi) varierade mellan 0,0010 och 0,0016 promille per min, motsvarande 0,07—0,10 promille per timme, således samma hastighet som efter förtäring av smärre mängder maltdrycker. För en genomsnittlig tillförd mängd av 0,40 gram alkohol per kg var förbränningshastigheten i genomsnitt 0,0013 promille per min eller 0,09 promille per timme. Förbränningshastigheten visade sig öka med stigande mängd tillförd starkcider. Detsamma gäller den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol. Denna uppgick i genomsnitt till 66—90 mg alkohol per kg per timme, och var t. ex. vid 0,40 gram alkohol per kg i genomsnitt 83 mg alkohol per kg och timme. Den totall försvunna mängden ökade med stigande tillförsel. Fördelningskvoten r hade ett högt värde, 0,96—1,40. I genomsnitt t. ex. vid 0,40 gram alkohol per kg var r = 1,08. Det höga r-värdet innebär att kurvan förlöpte på en relativt låg nivå. I figur 2 ha de enskilda r-värdena återgivits i relation till den i varje enskilt fall givna mängden alkohol. Tillförsel av en flaska starkcider visade sig i genomsnitt ge en maximihalt av 0,14—0,15 promille. Den tillförda alkoholen hade lämnat organismen efter i genomsnitt 2 timmar. Tillförsel av två flaskor medförde en genomsnittlig maximihalt av 0,29—0,30 promille. Alkoholen hade lämnat blodet efter i genomsnitt 4 timmar. I figur 3 ha samtliga maximivärden på de erhållna blodalkoholkurvorna relaterats till den i varje enskilt fall givna alkoholmängden. Ett starkt samband framkommer. Korrelationskoefficienten r var 0,93 ± 0,04 (P < 0,001) och regressionskoefficienten b var 0,78 ± 0,10 (P < 0,001).

280 3. Jämförelse mellan cider och starkcider

Sammansättning. I fråga om sin sammansättning uppvisade såväl den prövade cidern som starkcidern en relativt hög inbryggningsstyrka (motsvarande »stamvörtstyrka» i fråga om maltdrycker) och en i förhållande till alkoholhalten hög extrakthalt, vilket innebär en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt och en låg förjäsningsgrad (se tabell 1). Den prövade cidern hade i förhållande till starkcidern en något lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt, 0,40 mot 0,57, och en något lägre förjäsningsgrad, 42,9 % mot 51,3 %. Blodalkoholkurva. Båda dryckerna gåvo en låg blodalkoholkurva med relativt långsam uppsugning och lågt maximum, en låg kurvnivå, motsvarande ett högt r-värde, och en förbränningshastighet av samma storleksordning som hos andra drycker, förtärda i relativt liten mängd. Om jämförelse sker vid en och samma mängd förtärd alkohol, har cider i förhållande till starkcider samma uppsugningshastighet, ungefär samma maximum och samma förbränningshastighet. Detsamma gäller fördelningskvoten r; skillnaderna äro icke statistiskt säkerställda. 4. Jämförelse med olika slag av maltdrycker

För att belysa betydelsen av de med ciderdrycker funna förhållandena ha omfattande jämförelser gjorts med olika slags maltdrycker. Dessa ha dels givits till samma försökspersoner som deltagit i ciderförsöken, dels även till andra försökspersoner, vilka icke deltagit i ciderförsöken. Enär de med maltdrycker på »cidermaterialet» erhållna kurvorna helt överensstämde med dem, erhållna på andra försökspersoner, har jämförelsen kunnat utsträckas att omfatta hela det vid institutionen undersökta materialet, omfattande sammanlagt 350 försök med maltdrycker. a. Cider — öl Sammansättning: Den prövade cidern hade en högre extrakthalt och en högre utgångshalt (»stamvörtstyrka») i förhållande till sin alkoholhalt än öl och därmed en lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt och en lägre förjäsningsgrad (se tabell 1). Ciderns sammansättning motsvarar närmast den för specialölsorterna (jmf. SOU 1959:46), vilka ha en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, omkring 0,4—0,6, och en låg förjäsningsgrad, omkring 40—55 %. Blodalkoholkurva: Cidern ger samma eller något lägre blodalkoholkurva än öl. Maximivärdet var samma eller något lägre än för öl. Skillnaden var i genomsnitt 10—15 %. I figur 3 är regressionslinjen för ölets maximivärden införd och visar den systematiska tendensen till något högre värden för öl. Fördelningskvoten r var högre för cider, i genomsnitt 1,0 mot 0,87 för öl, vilket innebär att ciderkurvan förlöpte på en något lägre nivå än motsvarande ölkurva. Förhållandet belyses i figur 2, i vilken regressionslinjen för ölvärdena i ölförsöken införts. Den hastighet /?, varmed alkoholen försvinner ur blodet, var densamma för båda dryckerna, och den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol var omkring 15 % högre för cider än för öl. Verkan: Vid de tidigare utförda mycket omfattande försöken med olika slag av maltdrycker studerades verkan av olika drycker med en rad kvantitativa prov, bland annat genom studier av den upprätta kroppsställningen, av nystagmus och av hjärnaktiviteten. En klar relation mellan verkan och blodalkoholhalt framkom.

281 Med ciderdrycker ha vissa orienterande försök företagits över verkan, vilka uppvisat samma förhållanden som tidigare iakttagits med maltdrycker, nämligen ett klart samband mellan verkan och blodalkoholhalt och samma samband som för maltdrycker. Diskussionen om de olika dryckernas verkan baseras därför i fortsättningen på deras blodalkoholkurva. Relationen mellan sammansättning, blodalkoholkurva och verkan: I överensstämmelse med det samband som tidigare visats råda för maltdrycker mellan sammansättning, blodalkoholhalt och verkan (se SOU 1959:46), skulle man förvänta sig — om samma förhållande skulle gälla för cider som för maltdrycker — att cider på grund av sin i förhållande till alkoholhalten något högre extrakthalt, lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt och lägre förjäsningsgrad än öl skulle uppvisa en lägre blodalkoholkurva. Så var också tendensen i de här gjorda försöken, vilket tyder på att det för maltdrycker funna sambandet mellan sammansättning och blodalkoholhalt synes äga sin tillämpning även för cider. b. Starkcider — starköl

Sammansättning: Starkcidern hade en i förhållande till sin alkoholhalt högre extrakthalt än de vanligaste slagen av i handeln förekommande starköl (exportöl), en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg förjäsningsgrad (se tabell 1). Blodalkoholkurva: Om jämförelse sker vid en och samma mängd tillförd alkohol förlöpte starkciderns blodalkoholkurva på en lägre nivå än starkölets. Maximivärdet var 20—25 % lägre än för starkölet. Förhållandet belyses i figur 3, där regressionslinjen för starkölkurvornas maximivärden finnes införd. Fördelningskvoten r var i genomsnitt 1,08 mot 0,80 för starkölet, vilket innebär att den allmänna kurvnivån för starkcidern låg omkring 20—30 % lägre än för starkölet. Se figur 2, där regressionslinjen för de enskilda r-värdena efter starköl införts. Sammansättning — blodalkoholhalt: Skillnaden i sammansättning mellan starkcider och starköl förlöpte parallellt med den skillnad som påvisats mellan blodalkoholkurvorna för de båda dryckerna. Om det för olika slag av maltdrycker påvisade sambandet mellan sammansättning och blodalkoholkurva även skulle ha viss giltighet för starkcider, skulle man med hänsyn till skillnaden i sammansättning av starkcider och starköl förvänta sig att starkciderns blodalkoholkurva skulle förlöpa på en lägre nivå än starkölets. Så var också fallet, vilket talar för att det för maltdrycker påvisade sambandet mellan sammansättning, blodalkoholhalt och verkan synes äga sin tillämpning även för starkcider. III.

Diskussion

Urinalkoholkurvan. I samtliga 12 cider- och 12 starkciderförsök samt i 6 ölförsök och 6 starkölförsök, utförda på samma försökspersoner som i cider- resp. starkciderförsöken, följdes även urinalkoholvärdena genom upprepade prov. Urinalkoholkurvorna uppvisade samma principiella förlopp som tidigare visats gälla för maltdrycker (SOU 1951:44) och följde således blodalkoholkurvorna med viss tidsförskjutning, de förlöpte under uppsugningsfasen under blodalkoholkurvan, för att efter IV2—2 timmar korsa densamma och sedan systematiskt förlöpa över densamma. Liksom för blodalkoholkurvorna visade det sig att urinalkoholkurvornas maximivärden i cider- och starkciderförsöken voro desamma eller lägre än motsva-

282 rande maximivärden i öl- och starkölförsöken, vid samma mängd förtärd alkohol, således en vacker bekräftelse på resultaten av blodalkoholkurvorna. Sammansättning — blodalkoholkurva. De orienterande försöken tala för att det för maltdrycker påvisade sambandet mellan sammansättning och blodalkoholkurva också synes äga sin tillämpning för ciderdrycker. Detta innebär först att vid jämförelse av drycker med samma alkoholhalt de drycker, som ha en relativt hög extrakthalt i förhållande till alkoholhalten och en låg förjäsningsgrad, förväntas kunna uppvisa en lägre blodalkoholkurva än drycker med låg extrakthalt och hög förjäsningsgrad. Vidare innebär det funna sambandet att ciderdrycker med olika alkoholhalt i viss utsträckning torde kunna jämföras på basen av den relativa extrakthalten och förjäsningsgraden. Slutligen innebär det funna förhållandet, att såväl malt- som ciderdrycker synas kunna jämföras sinsemellan på basen av den relativa extrakthalten och förjäsningsgraden. IV.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas på basen av de orienterande försöken, att den prövade cidern med en alkoholhalt motsvarande öl, klass II, men med något högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, vid förtäring gav upphov till en blodalkoholkurva, som — efter omräkning till samma alkoholhalt som öl — i allt väsentligt överensstämde med den för öl, klass II, och som med säkerhet ej förlöpte på en högre nivå. De skillnader som framkommit i dessa orienterande försök, tala för att cider med relativt hög extrakthalt och låg förjäsningsgrad snarare skulle kunna medföra en något lägre blodalkoholkurva än öl. Den prövade starkcidern med en alkoholhalt motsvarande starköl, men med högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, visade sig — efter omräkning till samma alkoholhalt som starköl — leda till en blodalkoholkurva, som med säkerhet ej översteg den för starköl, och i flertalet fall förlöpte på en något lägre nivå. En analys av blodalkoholkurvornas förlopp i förhållande till de studerade dryckernas relativa extrakthalt och förjäsningsgrad antyder förekomsten av ett samband mellan ciderdryckernas sammansättning och den resulterande blodalkoholhalten, ett samband, som i allt väsentligt torde vara av samma slag som tidigare iakttagits för maltdrycker.

K u;• G

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1961 1. Den nordiske husholdshegskolen. 2. Nordens folkelige akademi. 3. Nordisk filmsamarbeid. 4. Internordiske flytteattester.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutrednlngen. V. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem. [21] Redareansvarets begränsning. [33] Djurplågeri, vetenskapliga djurförsök samt djurskyddsordning. [45] Reviderad Lyreslag. [47]

Utrikesdepartementet Administrationsutredningen för biståndet till utvecklingsländerna. 1. Den svenska utvecklings' hjälpens administration. [22] 2. Den svenska utvecklingshjälpen. Expertrekrytering och stipendiatmottagning. [50]

Finansdepartementet Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokföringsoch uppbördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [26] Stämpel- och expeditionsavgifter. [37] Mål och medel i stablliseringspolitiken. [42] Förenklingar i utskänkningslagstiftningen — Ciderfrågan. [52] Ecklesiastikdepartementet 1957 års skolberedning. 5. Hjälpmedel i skolarbetet. [17] 6. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grundskola och fackskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28] Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna. [36] Användningen av August Abrahamsons stiftelse å Nääs. [43] Folkbildningsarbete och ungdomsverksamhet. [44]

Försvarsdepartementet Enhetlig ledning av krigsmakten. [7] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [25]

Jordbruksdepartementet Totalisatorverksamheten. [1] Lantbrukets yrkesskolor. [13] Förslag till jordförvärvslag m. m. [49]

Socialdepartementet Byggnadsindustrins arbetskraft. [19] Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. [29] Handläggning av bostadslån. [32] Ändamålsenliga studentbostäder. [35] Stöd åt barnaföderskor. [38] Lag om allmän försäkring, m. m. [39] Bostadsbyggnadsbehovet. [51]

Kommunikationsdepartementet Statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. [12] 1953 års trafikutredning. 1. Svensk trafikpolitik. I. [23] 2. Svensk trafikpolitik. II. Bilagor. [24] Byggnadsstyrelsens organisation. [48]

Handelsdepartementet Effektivare prisövervakning. [3] Skiff erolj ef rågan. [27]

Inrikesdepartementet Om läkarbehov och läkartillgång. [8] Principer för en ny kommunindelnlng. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15] Huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. [34] Länsindelningen inom Stockholms- och Göteborgsområdena. [40] Reviderad giftlagstiftning. [41] Boxningssportens skadeverkningar. [46]

IDUNS TRYCKBRIAKTIBBOLAG, IS8ELTE AB. STOCKHOLM 19»