("med förslag till förord\xad ning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195'r (nr 521), m. m.",)

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 1

Nr 82

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­ ning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195'r (nr 521), m. m.; given Stockholms slott den 8 mars 1963.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521); 2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159); 3) förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker; 4) förordning om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rus­ drycker och öl m. m.; 5) förordning angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat; 6) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; 7) lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.; 8) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling; samt 9) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

De i propositionen framlagda förslagen berör ett flertal avsnitt av lagstift­ ningen på det nykterhctspolitiska området. Förslagen bygger bl. a. på de ut­ redningar som verkställts av 1961 års nykterhetslagkommitté och 1959 års utskänkningsutredning. De viktigaste innebär skärpningar i reglerna för rusdrycksinköpen och i ansvarsbestämmelserna för olovlig försäljning av rusdrycker. 1 lliliang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

När det gäller utminuteringen, förordas en begränsad inköpsregistrering beträffande personer som misstänks för missbruk eller langning. En allmän registrering av rusdrycksinköpen avstyrkes däremot. Det nuvarande avstängningsförfarandet föreslås utvidgat. Sålunda skall den, som inom viss tid gjort sig skyldig till fylleri eller xattfylleri vid mer än ett tillfälle, auto­ matiskt avstängas från inköp. Systemet med spärrlistor göres effektivare för att motverka langarnas inköp. I samma syfte rekommenderas vissa in­ skränkningar i fråga om brännvinsförsäljningen. En obligatorisk allmän legitimationskontroll avstyrkes. I stället förordas en väsentlig skärpning av kontrollen inom de nuvarande bestämmelsernas ram. Legitimationshandlingarna skall i fortsättningen vara försedda med fotografi. Reglerna för ombudsköp skärpes i viss utsträckning. Den nu inom vissa områden pågående försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning föreslås fortgå ännu någon tid, innan definitiv ställning tas till måltidstvångets slopande. Samtidigt förordas en utvidgning av försöksverk­ samheten till att omfatta hela landet. I samband härmed föreslås vissa be­ stämmelser, avsedda att ge bättre tillsynsmöjligheter och ökade befogenhe­ ter för de övervakande myndigheterna i fråga om drinkbarer och självser­ vering av rusdrycker. De s. k. förtärings- och förvaringsförbuden ges en klarare utformning. Utskänkningsutredningens förslag om liberalisering av bestämmelserna angående tillverkning, försäljning och beskattning av ciderdrycker avstyrkes. I syfte att skapa bättre förutsättningar för bekämpandet av den illegala sprithanteringen föreslås strängare straffbestämmelser för langning. Straffet för grovt brott föreslås sålunda höjt till straffarbete i högst två år. Förver­ kande skall kunna användas i större utsträckning. Vidare föreslås bl. a. ett förenklat förfarande med beslagtagna rusdrycker och ändrade regler om gåvoförsändelser. De nya reglerna skall enligt förslaget i huvudsak träda i kraft den 1 ok­ tober 1963.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år J963 3

Förslag

till

Förordning

om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas dels att 54 och 82 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 skola upphöra att gälla, dels att 1 §, 12 § 4 mom., 17, 18, 20, 35, 37, 41, 44 och 45 §§, 46 § 2 mom., 47 § 1 mom., 49 och 55 §§, 63 § 2 mom., 64 § 1 mom., 80 § 1 och 4 mom., 81 § 1 mom. samt 83, 86 och 90 §§ samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Till rusdrycker------------- och Till rusdrycker------------ och starköl. starköl. Med spritdryck förstås så­ Med spritdryck förstås så­ dan sprit som icke är att hänföra till dan sprit som icke är att hänföra till teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat eller apoteksvara. eller läkemedel. Med vin-------------- volymprocent Med vin------- — volymprocent etylalkohol. etylalkohol. Med starköl-------- — tiondels Med starköl — — — tiondels viktprocent. viktprocent.

12 §. 12 §.

4 mom. Utan hinder — -------- 4 mom. Utan hinder------------ vanlig ordning; vanlig ordning; c) resande, som ankommit från ut­ c) resande, som ankommit från ut­ rikes ort, eller person, som varit an­ rikes ort, eller person, som varit an­ ställd på fartyg men därifrån av- ställd på fartyg men därifrån av­ mönstrar, för eget eller familjens mönstrar, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt eller mot för hans eller hans familjs personliga erläggande av stadgad tull införa rus­ bruk tullfritt eller mot erläggande av drycker i enlighet med av Konungen stadgad tull införa rusdrycker i en­ meddelade bestämmelser; lighet med av Konungen meddelade bestämmelser; d) till proviant — — — föreskri­ d) till proviant-------- — föreskri­ ven ordning; ven ordning;

1 Senaste lydelse av 1 §, 12 § 4 mom., 18 och 35 §§, 80 § 1 och 4 mom., 81 § 1 mom. samt 90 § 2 mom. se 1961: 184, av 17, 20, 37 och 41 §§, 46 § 2 mom. samt 90 § 1 mom. se 1957: 212 Ävensom av 86 § se 1959:133, 1960:430 och 1961: 184.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

f) rusdrycker transiteras i enlig­ f) rusdrycker transiteras i enlig­ het med de föreskrifter generaltull­ het med de föreskrifter generaltull­ styrelsen meddelar; samt styrelsen meddelar; g) vin och starköl, som medföras g) vin och starköl, som medföras såsom proviant på järnvägståg i in­ såsom proviant på järnvägståg i in­ ternationell trafik, införas i den ut­ ternationell trafik, införas i den ut­ sträckning som erfordras för bespis­ sträckning som erfordras för bespis­ ning av passagerare under tågets ning av passagerare under tågets gång inom riket. gång inom riket; samt h) rusdrycker, som inkomma till riket i enstaka gåvoförsändelse till enskild person för hans eller hans fa­ miljs personliga bruk, tullfritt eller mot erläggande av stadgad tull infö­ ras i enlighet med av Konungen med­ delade bestämmelser.

17 §. 17 §• Vid utminutering-------- — varan Vid utminutering —------- - varan crlagts. erlagts. Innan rusdrycker utlämnas eller Innan rusdrycker utlämnas eller försändas till köpare, skall denne på försändas till köpare, skall denne på begäran styrka sin identitet och ålder begäran styrka sin identitet och ålder medelst av myndighet utfärdad hand­ medelst av myndighet utfärdad eller ling eller på annat sätt som finnes därmed likvärdig handling försedd kunna godtagas. Samma skyldighet med fotografi. Samma skyldighet åvi­ åvilar ombud för köpare i fråga om lar ombud för köpare i fråga om så­ såväl honom själv som köparen. Om­ väl honom själv som köparen. Om­ bud skall tillika på begäran styrka bud skall tillika på begäran styrka sin behörighet medelst skriftlig full­ sin behörighet medelst skriftlig full­ makt, i vilken angivas de varor som makt, i vilken angivas de varor som skola köpas. skola köpas.

18 §. 18 §. Rusdrycker må------------- tjuguett Rusdrycker må--------- — tjuguett år. år. Utminutering må vägras den, beträf­ Utminutering må vägras den som fande vilken nykterhetsnämnd med­ är upptagen på särskild förteckning delat beslut som avses i 14 § 2 mom. ( spärrlista). lagen om nykterhetsvård, så ock På spärrlista skall upptagas den, som icke må försälja rusdryc­ 1) den beträffande vilken nykter­ ker och som enligt underrättelse hetsnämnd meddelat beslut som av­ från nykterhetsnämnd, genom laga ses i 14 § 2 mom. lagen om nykter­ kraftägande dom högst ett år dess­ hetsvård; förinnan befunnits skyldig till brott 2) den som icke må försälja rus­ som avses i 80 eller 81 § eller till för­ drycker och som genom laga kraft­ sök eller medverkan som avses i 89 ägande dom befunnits skyldig till § 1 och 2 mom. denna förordning. brott som avses i 80 eller 81 § eller Det åligger detalj handelsbolaget att till försök eller medverkan som av­ för kommun eller annat lämpligt ses i 89 § 1 och 2 mom. denna för­ område upprätta och till utminute- ordning eller till sådant förfarande ringsställena inom området utsända med alkoholhaltiga drycker som av-

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 5

förteckning över dem, som sålunda ses i 69 § lagen om nykterhetsvård må vägras utminutering, samt att eller 89 § barnavårdslagen; så ock minst en gång varje kvartal med ve­ 3) den som genom laga kraftderbörande nykterhet snämnd uppta­ ägande dom befunnits hava vid mer ga frågan om vilka som böra uppta­ än ett tillfälle inom en tidrymd av gas på sådan förteckning. tolv månader gjort sig skyldig till rattfylleri eller fylleri. Spärrlista skall av detaljhandels­ bolaget upprättas för län eller an­ nat lämpligt område. Den som enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras utminutering skall upp­ tagas på mer än en sådan förteck­ ning i den mån så finnes erforderligt för att hindra honom från inköp. Förteckningarna skola förnyas för varje månad. Om upptagande på spärrlista be­ slutar kontrollstyrelsen. Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som under 1) i tred­ je stycket avses vid utgången av den tid som nykterhetsnämnden be­ stämt, i det under 2) i tredje styc­ ket nämnda fallet efter tolv måna­ der samt i det under 3) i samma stycke avsedda fallet efter sex må­ nader.

20 §. 20 §.

Ej må någon såsom ombud eller på Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaf­ därmed jämförligt sätt med anskaf­ fande av rusdrycker tillhandagå den fande av rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej hava fyllt tjugu- som kan antagas ej hava fyllt tjuguett år eller missbruka alkoholhaltiga ett år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel. drycker eller annat berusningsmedel eller den som enligt 18 § må vägras utminutering. Ej heller må någon genom särskild, Ej må någon genom särskild, för för ändamålet driven rörelse eller el­ ändamålet driven rörelse eller eljest i jest i större omfattning och mot er­ större omfattning tillhandagå annan sättning tillhandagå annan med an­ med anskaffande av rusdrycker. skaffande av rusdrycker. Det är------------ på utminuterings- Det är ■— — -— på utminuteringsställe. ställe.

35 §. 35 §. Tillstånd till ulskänkning på pas­ Tillstånd till utskänkning på far­ sagerarfartyg, i restaurangvagn på tyg, på järnvägståg eller på luftfartyg järnvägståg eller på luftfartyg som i som i linjefart befordrar passagerare linjefart befordrar passagerare (t r a- (trafik utskänkning) medde­ fikutskänkning) meddelas av las av länsstyrelsen i det län, där re-

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

länsstyrelsen i det län, där rederiet, deriet, järnvägens styrelse eller luft­ järnvägens styrelse eller luftfartsfö­ fartsföretaget har sitt säte. Har rede­ retaget har sitt säte. Har rederiet, riet, järnvägens styrelse eller luft­ järnvägens styrelse eller luftfartsfö­ fartsföretaget icke säte inom riket, retaget icke säte inom riket, medde­ meddelas tillstånd av överståthållarlas tillstånd av överståthållarämbe- ämbetet. Tillstånd till utskänkning tet. på järnvägståg må endast om sär­ skilda skäl därtill äro avse annan del av tåget än restaurangvagn. De i —--------- å trafikföretaget. De i — -------- å trafikföretaget.

37 §. 37 §. Rätt till------------ endast starköl. Rätt till ------------- endast starköl. Tillstånd till trafikutskänkning må Tillstånd till trafikutskänkning må avse vin och starköl. För fartyg, som avse vin och starköl eller alla slag av förmedlar regelbunden persontrafik rusdrycker. Tillstånd att utskänka till utländsk hamn, eller luftfartyg, alla slag av rusdrycker må dock en­ som i linjefart befordrar passagerare dast om särskilda skäl därtill äro till eller från utländsk flygplats, må meddelas i fråga om järnvägståg eller dock tillståndet avse alla slag av rus­ i fråga om fartyg, som ej förmedlar drycker. regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som ej i linje­ fart befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats.

41 §. 41 §. Beträffande överlåtelse------------av­ Beträffande överlåtelse —------- av­ tal upprättas. tal upprättas. Är ej fråga om trafikutskänkning, Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldig­ följer med sådan överlåtelse skyldig­ het för rättighetsinnehavaren att hos het för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker. rörelsen erforderliga rusdrycker. Överlåtelse av tillstånd till trafikut­ Överlåtelse av tillstånd till trafikut­ skänkning medför skyldighet att hos skänkning medför skyldighet att hos bolaget inköpa sådana rusdrycker, bolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning i som äro avsedda för utskänkning på restaurangvagn samt på fartyg och järnvägståg samt på fartyg och luft­ luftfartyg vid färd mellan svenska fartyg vid färd mellan svenska ham­ hamnar och svenska flygplatser. nar och svenska flygplatser. Vid överlåtelse —---------- äger sam­ Vid överlåtelse — --------äger sam­ band. band.

44 §. 44 §. Utskänkningsställe skall — — -— Utskänkningsställe skall-------------ej försvåras. ej försvåras. Utskänkning må------- -— av kondi­ Utskänkning må-------------av kon­ torivaror. ditorivaror. Angående beskaffenheten av ut­ Angående utskänkningslokalernas skänkningsställe äger Konungen ut­ anordnande och beskaffenhet äger färda de bestämmelser som kunna er- Konungen eller, efter Konungens be­

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 t

fordras utöver vad i livsmedelsstad- myndigande, kontrollstyrelsen utfär­ gan föreskrives om serveringslokal. da de bestämmelser som kunna er­ fordras utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrives om serveringslokal.

45 §. 45 §. Ombyte av------------ - vederbörande Ombyte av —---------- vederbörande tillståndsmyndighet. tillståndsmyndighet. Inrättande av drinkbar eller annan väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnande eller införande av självservering för rusdrycker må ske endast efter godkännande av inten­ denten för utskänkningsärenden.

46 §. 46 §. 2 m o m. Spritdrycker må------------ 2 m o m. Spritdrycker må — — — med måltid. med måltid. Föreskrifter angående — — — Föreskrifter angående — — — första stycket. första stycket. Konungen må beträffande viss ort Konungen må medgiva undantag eller visst område medgiva undantag från stadgandet i första stycket. In­ från stadgandet i första stycket. In­ nan sådant beslut fattas, skola full­ nan sådant beslut fattas, skola full­ mäktige i kommun, som ber öres av mäktige i därav berörda kommuner beslutet, genom intendentens för ut­ genom intendentens för utskänk- skänkningsärenden försorg erhålla ningsärenden försorg erhålla tillfäl­ tillfälle att yttra sig i frågan. Medgi­ le att yttra sig i frågan. Medgivande vande må ej lämnas, om fullmäktige må ej lämnas, om fullmäktige i kom­ i kommunen förklarat att utskänk­ munen förklarat att utskänkning av ning av spritdrycker utan samband spritdrycker utan samband med mål­ med måltid icke bör äga rum i kom­ tid icke bör äga rum i kommunen. munen. Lämnas medgivande, utfär­ Lämnas medgivande, utfärdar Ko­ dar Konungen de särskilda föreskrif­ nungen de särskilda föreskrifter i av­ ter i avseende å utskänkningen som seende å utskänkningen som prövas prövas erforderliga. Medgivandet må erforderliga. Medgivandet må när när som helst återkallas. som helst återkallas.

47 §. 47 §. 1 mom. Rusdrycker må ------- —- 1 mom. Rusdrycker må----------- och helgdagar. och helgdagar. Utskänkning i drinkbar må ej fö­ rekomma med mindre utskänkning samtidigt bedrives i annan del av ut­ skänkning slokalerna.

49 §. 49 §. På passagerarfartyg må rusdrycker På fartyg må rusdrycker utskän­ utskänkas endast till besättning och kas endast till besättning och passa­ passagerare. På luftfartyg må ut­ gerare. På luftfartyg må utskänkning skänkning äga rum endast under äga rum endast under färd. färd.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Ej må den som handhar utskänk- Den som handhar utskänkning el­ ning eller någon hos honom anställd ler hos honom anställd må ej söka söka förmå gäst att å utskänknings- förmå gäst att å utskänkningsstället stället inköpa rusdrycker eller tillåta, inköpa rusdrycker. Från utskänkatt något av det sålda medföres däri­ ningsställe må icke någon medföra el­ från; oek vare det gäst förbjudet att ler tillåtas medföra utskänkt eller el­ sålunda medföra utskänkt rusdryck. jest utlämnad rusdryck.

63 §. 63 §. 2 m o m. Beslut som länsstyrelse 2 m o m. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt eller polismyndighet meddelat enligt denna förordning länder omedelbart denna förordning sd ock beslut som till efterrättelse, där ej annorlunda kontrollstyrelsen meddelat enligt 18 § är föreskrivet eller särskilt förord­ förordningen länder omedelbart till nas. efterrättelse, där ej annorlunda är fö­ reskrivet eller särskilt förordnas.

64 §. 64 §. 1 m o m. Meddelande om beslut, som avses i 18 § fjärde stycket för­ ordningen, skall av kontrollstyrel­ sen i rekommenderat brev snarast tillsändas den som beslutet avser. 1 mom. Avskrift av — — — Avskrift av------------- kommunens kommunens nykterhetsnämnd. nykterhetsnämnd. Har polismyndighet------------- un­ Har polismyndighet — — — un­ derrättas därom. derrättas därom. Har detalj handelsbolaget —-------- Har detaljhandelsbolaget------------nykterhetsnämnd underrättas. nykterhetsnämnd underrättas.

80 §. 80 §. 1 m o m. Den som säljer rusdryc­ 1 mom. Den som till någon säl­ ker utan att äga rätt därtill enligt jer rusdrycker utan att äga rätt där­ denna förordning eller överskrider så­ till enligt denna förordning eller dan rätt, straffes för olovlig försälj­ som överskrider sådan rätt, straffes ning med dagsböter eller fängelse i för olovlig försäljning med dagsböter högst sex månader. I ringa fall skall eller fängelse i högst sex månader. 1 dock ej till straff dömas. ringa fall skall dock ej till straff dö­ mas. Är brottet grovt, vare straffet fäng­ Är brottet grovt, vare straffet fäng­ else i högst ett år. else eller straffarbete i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om för­ grovt skall särskilt beaktas, om för­ säljningen bedrivits i större omfatt­ säljningen utgjort led i en verksam­ ning eller yrkesmässigt. het som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. 4 m o m. Rusdrycker, som — — — 4 m o m. Rusdrycker, som----------förklaras förverkade. förklaras förverkade. Vid olovlig försäljning av rus­ drycker uppburet vederlag må, efter vad som prövas skäligt, förklaras

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 ar 1963 9

förverkat till kronan. Utgjordes ve­

derlaget av annat än penningar och

finnes det ej i behåll, må i stället

värdet förklaras förverkat.

1 m o in. Den som tillhandagår an­ 1 mom. Den som tillhandagår nan med anskaffande av rusdrycker någon med anskaffande av rusdryc­ i strid med föreskriften i 20 § första ker i strid med föreskriften i 20 § stycket, straffes såsom för olovlig för­ första stycket, straffes såsom för säljning enligt vad i 80 § stadgas. olovlig försäljning enligt vad i 80 § stadgas. Rusdrycker, med----------- - förklaras Rusdrycker, med-------------- förkla­ förverkade. ras förverkade.

83 §. 83 §. Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänk- eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe mot 54 eller 55 §, straffes ningsställe mot 55 §, straffes med bö­ med böter, högst etthundra kronor. ter, högst etthundra kronor.

86 §. 86 §.

1 mom. Rusdrycker som till ri­ 1 mom. Rusdrycker som till ri­ ket införas av annan än den vilken ket införas av annan än den vilken enligt 12 § är berättigad till införsel enligt 12 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest varan i av sådana drycker må, därest varan i behörig ordning anmälts till tullkla- behörig ordning anmälts till tullklarering, åter utföras i enlighet med de rering, åter utföras i enlighet med de föreskrifter generaltullstyrelsen äger föreskrifter generaltullstyrelsen äger meddela. Sker ej återutförsel inom meddela. Sker ej återutförsel inom två månader efter det varan enligt två månader efter det varan enligt vad i tullstadgan sägs skall anses ha­ vad i tullstadgan sägs skall anses va mottagits av tullanstalt, tillfaller hava mottagits av tullanstalt, tillfal­ varan kronan, och skall för dess räk­ ler varan kronan, och skall för dess ning med varan förfaras på sätt i räkning med varan förfaras på sätt i 90 § 2 mom. är stadgat. 90 § 2 mom. andra stycket är stad­ gat. Av resande medförda rusdrycker, Rusdrycker, vilka medföras av re­ vilka efter utgången av tid som i fö­ sande eller inkomma i gåvoförsänregående stycke sägs kvarligga hos delse till enskild person och vilka ef­ tullverket, skola, ändå att den resan­ ter utgången av tid som i föregåen­ de enligt 12 § är berättigad till inför­ de stycke sägs kvarligga hos tullver­ sel av dryckerna, behandlas på sätt i ket, skola, ändå att den resande eller nämnda stycke för där avsedda rus­ den till vilken försändelsen är ställd drycker är föreskrivet. enligt 12 § är berättigad till införsel av dryckerna, behandlas på sätt i nämnda stycke för där avsedda rus­ drycker är föreskrivet. 2 mom. Angående påföljd för 2 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av rusdrycker och för olovlig införsel av rusdrycker och försök därtill stadgas i lagen om för försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling. I fråga om straff för varusmuggling. I fråga om || Bihang till riksdagens protokoll 1!)63. 1 samt. Nr 82

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

försäljning av olovligt införda rus­ förfarandet med rusdrycker, som en­ drycker skall gälla vad i 90 § 2 mom. ligt samma lag förklarats förverkade, sägs. skall gälla vad i 90 § 2 mom. andra stycket sägs. Vad där stadgas skall gälla även beträffande rusdrycker, som ej förklaras förverkade men sko­ la säljas på grund av bestämmelser i tullstadgan eller annan författning. 3 mom. Med den erlagda köpe­ summan för rusdrycker, som för­ sålts på grund av stadgandet i 1 mom. eller bestämmelser i tullstad­ gan, skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives be­ träffande köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom tullverkets försorg försålt å auk­ tion; och skall, därest enligt tullstad­ gan viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den dag, då betalning kommit tull­ verket till handa. 4 m o m. Den som ------------- med 4 mom. Den som —--------med dagsböter. dagsböter. 5 m o m. Erfordras i------- — skall 5 m o m. Erfordras i —------- skall förfaras. förfaras.

90 §. 90 §. 1 mom. Rättighet att verkställa 1 mom. Angående beslag av beslag tillkommer tulltjänsteman i egendom skall vad i allmänhet är fall som i 86 § sägs. 1 övrigt gäller an­ stadgat om beslag i brottmål äga mot­ gående beslag vad därom finnes stad­ svarande tillämpning, där icke annat gat i rättegångsbalken, dock icke i följer av vad nedan stadgas. fråga om den tid inom vilken åtal sist Rätt att verkställa beslag i fall, som skall hava väckts. i 86 § sägs, skall tillkomma tulltjäns­ teman. Bestämmelserna i 2 § lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkohol­ haltiga drycker m. m. skola tillämpas jämväl då beslag skett av egendom, som kan antagas vara förverkad en­ ligt denna förordning. 2 mom. Rusdrycker som enligt 2 mom. Förverkad egendom till­ denna förordning eller annan författ­ faller kronan. ning förklarats förverkade skola, Med förverkad egendom skall för­ därest de äro i försäljningsdugligt faras på sätt i 3 § lagen den 9 maj skick, hembjudas till detaljhandels­ 1958 om förverkande av alkoholhal­ bolaget eller partihandelsbolaget. tiga drycker m. m. är föreskrivet. Kunna förverkade drycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hemb judas till partihandelsbolaget. Bolag till vilket rusdrycker sålunda hembjudits vare skyldigt att till skäligt pris inköpa

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 11

1. Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 1 § den 1 januari 1964 och såvitt avser 17 § den 1 april 1964, samt i övrigt den 1 oktober 1963. Brott, som begåtts före sistnämnda dag och som ej enligt tidigare bestäm­ melser kunnat föranleda upptagande på sådan förteckning som avses i 18 §, må icke till följd av de nya bestämmelserna läggas till grund för beslut om sådan åtgärd. 2. Förordningens bestämmelser skola gälla redan före ikraftträdandet i avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre be­ stämmelser skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet, dock skola de nya bestämmelserna i 90 § 1 mom. äga tillämpning jämväl å beslag som består den 1 oktober 1963.

Förslag

till

Förordning

om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159)

Härigenom förordnas dels att 33 § ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 skall upphöra att gälla dels att 25 §, 32 § 1 mom., 34 och 38 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Vid utminutering —--------- äger för­ Vid utminutering — — — äger foga. förfoga. 32 §. 32 §. 1 mom. Den som säljer öl utan 1 m o m. Den som till någon säl­ att äga rätt därtill enligt denna för­ jer öl utan att äga rätt därtill en­ ordning eller överskrider sådan rätt, ligt denna förordning eller som över­ straffes för olovlig försäljning av öl skrider sådan rätt, straffes för olov­ med dagsböter. I ringa fall skall dock lig försäljning av öl med dagsböter. ej till straff dömas. I ringa fall skall dock ej till straff dömas. Är brottet grovt, vare straffet dags­ Är brottet grovt, vare straffet dags­ böter eller fängelse i högst sex måna­ böter eller fängelse i högst sex måna­ der. Vid bedömande huruvida brottet der. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om är grovt skall särskilt beaktas, om den olovliga försäljningen bedrivits i försäljningen utgjort led i en verk­ större omfattning. samhet som bedrivits i större omfatt­ ning.

34 §. 34 §. Bryter någon i annat fall än i 32 Bryter någon i annat fall än i 32 § eller 33 § sägs mot vad i denna för­ sägs mot vad i denna förordning är ordning är stadgat eller mot före­ stadgat eller mot föreskrift som med­ skrift som meddelats med stöd av delats med stöd av förordningen, förordningen, straffes med böter, straffes med böter, högst trehundra högst trehundra kronor. kronor.

38 §. 38 §. Har domstol avgjort mål mot nå­ Har domstol avgjort mål mot nå­ gon som bedriver yrkesmässig för­ gon som bedriver yrkesmässig för­ säljning av öl eller mot någon hos så­ säljning av öl eller mot någon hos så­ dan försäljare anställd angående dan försäljare anställd angående brott som avses i 32 —-34 §§, åligger brott som avses i 32 eller 34 §, åligger det domstolen att inom fjorton dagar det domstolen att inom fjorton dagar från domens meddelande översända från domens meddelande översända avskrift av domen till den myndig­ avskrift av domen till den myndighet het som utfärdat tillståndsbevis eller, som utfärdat tillståndsbevis eller, om om sådant bevis ej utfärdats, till läns­ sådant bevis ej utfärdats, till länssty­ styrelsen. relsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 13

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker

Härigenom förordnas dels att 6 § förordningen den 25 februari 1955 om försäljning av alkoholfria drycker skall upphöra att gälla dels att 1 § och 10 § 2 mom. samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §• 1 §•

Med alkoholfri -— —- — vo­ Med alkoholfri------------ vo­ lymprocent alkohol. lymprocent alkohol. Vad som är att hänföra till 1 ä 11- Vad som är att hänföra till 1 ä 11ö 1 angives i förordningen angående ö 1 angives i förordningen om till­ tillverkning och beskattning av malt­ verkning och beskattning av maltdrycker. och läskedrycker. Under försäljning -— -------- Under försäljning------------på stället. på stället.

10 §. 10 §. 2 m o m. Låter den som bedriver utskänkning eller någon hos honom anställd rusdrycker, ersättningsmedel därför eller öl förtäras eller förvaras i strid mot 6 § första stycket, straffes med dagsböter. Bryter gäst mot 6 § första stycket, 2 mom. Utskänker någon alko­ eller utskänker någon alkoholfria holfria drycker på otillåten tid, straf­ drycker på otillåten tid, straffes med fes med böter, högst trehundra kro­ böter, högst trehundra kronor. nor.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

Förslag

till

Förordning

om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker och öl m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §’

Rusdrycker eller öl, som ej i laga ordning utskänkts, eller ersättnings­ medel för rusdrycker må icke någon förtära eller tillåtas förtära i lokal eller på plats där serveringsrörelse bedrives; där innehavaren yrkesmässigt upplåter lokalen eller platsen för anord­ nande av sammankomster i slutna sällskap, då han genom anskaffande eller servering eller annorledes tillhandagår med mat eller dryck; eller då där i annat fall än nu sagts rätt till utskänkning av rusdrycker eller öl föreligger. Drycker, som icke få utskänkas i lokalen eller på platsen, eller ersätt­ ningsmedel för rusdrycker må ej förvaras på sådant sätt att det kan befa­ ras att de förtäras av gästerna. Förbuden skola gälla varje lokal eller plats, som användes i eller för så­ dan verksamhet som avses i första stycket. Med serveringsrörelse förstås varje yrkesmässigt bedriven verksamhet, i vilken mat eller dryck mot ersättning tillhandahålles till förtäring på stäl­ let.

Bestämmelserna i 1 § skola icke gälla, där på grund av stadgande i 10 § andra stycket ölförsäljningsförordningen öl må utskänkas utan tillstånd.

3 §• Bryter den som bedriver serveringsrörelse, yrkesmässigt upplåter lokal eller plats eller i annat fall innehar rätt till utskänkning eller någon hos ho­ nom anställd mot bestämmelse i denna förordning, dömes till dagsböter. Bryter annan mot bestämmelse i denna förordning, dömes till böter, högst trehundra kronor. Husbonde ansvarar för sådant i första stycket avsett brott, som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt att brottet skett utan hans vetskap och vilja.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 15

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ samt 5 § 1 mom. förordningen den 26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Med teknisk------------ nu sagts. Med teknisk------------nu sagts. Teknisk sprit — — — starkd e- Teknisk sprit------------ starkd enaturerad sprit. naturerad sprit. Med alkoholhaltigt pre­ Med alkoholhaltigt pre­ parat förstås vara som innehåller parat förstås vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktpro­ avser icke flytande vara, 1,8 viktpro­ cent etylalkohol och som icke är apo­ cent etylalkohol och som icke är hän­ teksvara eller hänförlig till tulltaxe- förlig till tulltaxenummer 22.03— nummer 22.03—22.08 eller 22.09 A el­ 22.08 eller 22.09 A eller B och ej hel­ ler B. ler är sådant läkemedel, för vilket läkemedels förordningens bestämmel­ ser gälla. Med partihandelsbolaget Med partihandelsbolaget ------- - •—- omnämnda detaljhandelsbo­ ----------- omnämnda detalj handelsbo­ laget. laget.

4 §• 4 §• Teknisk sprit må utan särskilt till­ Teknisk sprit må utan särskilt till­ stånd införas till riket av partihan­ stånd införas till riket av partihan­ delsbolaget. Tillstånd erfordras ej delsbolaget. Tillstånd erfordras ej heller i fall då denaturerad teknisk heller i fall då denaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat sprit eller alkoholhaltiga preparat införas annorledes än i handelssyfte av resande införas annorledes än i eller för yrkesmässig förbrukning. handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning. För annan------------ av kontrollsty­ För annan----------- -av kontrollsty­ relsen. relsen. Vad i — — — generaltullstyrel­ Vad i — — — generaltullstyrel­ sen meddelar. sen meddelar.

5 §• 5 §• 1 mom. Försäljning av--------— 1 mom. Försäljning av--------— i allmänhet. i allmänhet. För försäljning av alkoholhaltiga För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel på apotek gälla de särskil- läkemedel gälla de särskilda bestäm-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1963

da bestämmelser som Kungl. Maj :t melser som Kungl. Maj :t meddelar, meddelar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964. Äldre bestämmelser skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §. 10 §. 1 mom. Från skatteplikt — — — 1 mom. Från skatteplikt-----------till sjukhus. till sjukhus. 9. Spritdrycker och viner samt to- 9. Spritdrycker och viner samt tobaksvaror och cigarrettpapper, vilka baksvaror och cigarrettpapper, vilka införas i den ordning som avses i 12 införas i den ordning som avses i 12 § 4 mom. c) rusdrycksförsäljnings- § 4 mom. c) och h) rusdrycksförförordningen eller 1 § andra stycket säljningsförordningen eller 1 § andra förordningen om tobaksskatt. stycket förordningen om tobaksskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

1 Senaste lydelse av 10 § 1 mom. se 1961:165.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 17

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 om förverkan­ de av alkoholhaltiga drycker m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Angående beslag av egendom som Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i allmänhet är avses i 1 § skall vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga mot­ stadgat om beslag i brottmål äga mot­ svarande tillämpning, med följande svarande tillämpning, med följande avvikelser: avvikelser: 1. Beslagtagen egendom må bevisli­ gen förstöras, om dess värde är ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. I annat fall må egendomen försäljas, rusdrycker till det i rusdrycks försäljnings förord­ ningen omnämnda partihandelsbola­ get, öl till tillverkare av sådan vara och annan egendom på sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning av beslagtagen egen­ dom, tillfaller kronan. Beslut om förstörande eller försälj­ ning meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren. Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd el­ ler såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp, som motsva­ rar egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning medde­ las av åklagaren. Är den som drab­ bats av beslaget missnöjd med beslut om ersättning, äge han inom en må­ nad från det han erhöll del av beslu­ tet påkalla rättens prövning därav. Ansökan härom göres vid den dom­ stol, som ägt upptaga fråga om besla­ gets bestånd. Ersättning utbetalas av

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

länsstyrelsen efter framställning av

åklagaren.

1. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal­ 2. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal­ ken är stadgat om att åtal skall väc­ ken är stadgat om att åtal skall väc­ kas inom viss tid skall ej gälla i an­ kas inom viss tid skall ej gälla i an­ nat fall än då rätten utsatt sådan tid. nat fall än då rätten utsatt sådan tid. 2. Väckes ej åtal, prövar åklagaren, 3. Väckes ej åtal, prövar åklagaren, huruvida egendomen skall vara för­ huruvida egendomen skall vara för­ verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord­ verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord­ nande därom meddelas skriftligen. nande därom meddelas skriftligen. Där ej påföljden förelagts och god­ Där ej påföljden förelagts och god­ känts i samband med strafföreläggan­ känts i samband med strafföreläggan­ de, äge den, från vilken beslaget skett, de, äge den, från vilken beslaget skett, hos åklagaren anmäla missnöje med hos åklagaren anmäla missnöje med förordnandet inom en månad från förordnandet inom en månad från det han erhöll del därav. Anmäles det han erhöll del därav. Anmäles missnöje, har åklagaren att, om ej missnöje, har åklagaren att, om ej beslaget finnes böra hävas, väcka ta­ beslaget finnes böra hävas, väcka ta­ lan om egendomens förverkande. Sker lan om egendomens förverkande. Sker det ej inom en månad från det anmä­ det ej inom en månad från det anmä­ lan gjorts, skall beslaget gå åter. lan gjorts, skall beslaget gå åter.

3 §. 3 §. Med rusdrycker som förklarats för­ Egendom, som förklarats förver­ verkade enligt denna lag skall förfa­ kad enligt denna lag, skall, i den mån ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks- så ej förut skett, bevisligen förstöras försäljningsförordningen föreskrives. eller försäljas efter vad i 2 § är stad­ Annan förverkad egendom skall på gat om beslagtagen egendom. lämpligt sätt föryttras eller, om myc­ kenheten är ringa, bevisligen förstö­ ras. Belopp, som------------ tillfaller kro­ Belopp, som------------ tillfaller kro­ nan. nan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning jämväl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 19

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 30 juni 1960 om straff för varu­ smuggling skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Är beslagtagen — — — egendo- Är beslagtagen — — —- egendo­ mens avyttring. mens avyttring. Då beslag lagts å rusdrycker, som kunna antagas vara förverkade enligt denna lag, skola bestämmelserna i 2 § 1 lagen den 9 maj 1958 om förverkan­ de av alkoholhaltiga drycker m. m. äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning jäm­ väl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 63 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Påträffas alkoholhaltiga — — — Påträffas alkoholhaltiga -------- — för anstalten. för anstalten. Med rusdrycker som omhänderta­ Med egendom, som omhändertagits gits enligt första stycket skall förfa­ enligt första stycket, skall förfaras ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks- på sätt i 3 § lagen den 9 maj 1958 om försäljningsförordningen föreskrives. förverkande av alkoholhaltiga dryc­ Annan omhändertagen egendom skall ker m. m. föreskrives. Belopp, som på lämpligt sätt föryttras eller, om erhållits vid försäljning av omhän­ myckenheten är ringa, bevisligen för­ dertagen egendom, tillfaller kronan. störas. Belopp, som erhållits vid för­ säljning av omhändertagen vara, till­ faller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963.

1 Senaste lydelse av 63 § se 1958:206.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 21

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari 1963.

N är varande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L indström , L änge , L indholm , K ling , S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A spling .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, m. m., samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 oktober 1961 tillkalla­ de jag den 20 i samma månad såsom utredningsmän med uppdrag att verk­ ställa utredning angående frågan om alkoholreklamen och angående de tekniska förutsättningarna för registrering av inköp vid utminute­ ring av rusdrycker regeringsrådet S. S. Walberg, tillika ordförande, di­ rektören i Aktiebolaget Vin- & spritcentralen G. F. Bergendal, direktören i Nya systemaktiebolaget K. G. Erbacke, byråchefen i kontrollstyrelsen A. O. Hillbo och lagbyråchefen i finansdepartementet, numera rättsavdelningschefen i kommunikationsdepartementet B. G. Holmquist. I direktiven för ut­ redningsmännen framhöll jag att utredningen angående registrering av rusdrycksinköp borde bedrivas så skyndsamt som omständigheterna tillät. Utredningen, som antagit benämningen 1961 års nykterhetslagkommitté, överlämnade med skrivelse den 22 februari 1962 delbetänkande (SOU 1962: 13) med förslag till skärpta regler för rusdrycksinköp. Betänkandet var enhälligt i samtliga huvudfrågor. Av nykterhetslagkommitténs författningsförslag torde förslaget till för­ ordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen (Rff) få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang A. över betänkandet har yttranden inkommit från kontrollstyrelsen, stats­ kontoret, riksåklagarämbetet, överbefälhavaren, socialstyrelsen, statspolisintendenten, generalpoststyrelsen, statens ungdomsråd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kop­ parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr­ bottens län, länsnykterhetsnämnderna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, utredningen för översyn av brottsre-

22 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

gistreringen, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svens­ ka nykterhetsvårdsförbundet, Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Svenska nykterhetsfrämjandet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation, Tjänstemännens cen­ tralorganisation, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Högerns ungdomsförbund. Vid riksåklagarämbetets yttrande har fogats utlåtanden av statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Länsstyrelserna i Uppsala, Östergöt­ lands, Kronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län har inkommit med av dem infordrade yttranden från länsnykterhetsnämnden i vederbörande län. Vidare har flertalet av länsstyrelserna bifogat yttranden från olika lokala organ, överståthållarämbetet har överlämnat yttranden från poliskammaren och stadsfullmäktige i Stockholm, som i sin tur inhäm­ tat yttrande från nykterhetsnämnden. Länsstyrelsen i Uppsala län har över­ lämnat yttranden från poliskammaren i Uppsala samt nykterhetsnämnderna i Uppsala och Enköping, länsstyrelserna i Östergötlands och Kronobergs län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i vederbörande län, länsstyrelsen i Blekinge län yttranden från nykterhetsnämnderna i Karlskrona, Karlshamn, Ronneby och Sölvesborg, länsstyrelsen i Malmö­ hus län yttranden från poliskamrarna och nykterhetsnämnderna i Hälsing­ borg och Malmö samt Föreningen Malmöhus läns landsfiskaler, länssty­ relsen i Hallands län yttrande från intendenten för utskänkningsärenden i länet, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden från intenden­ ten för utskänkningsärenden i länet, poliskammaren i Göteborg, polische­ fen i Uddevalla samt nykterhetsnämnderna i Göteborg och Uddevalla, läns­ styrelsen i Skaraborgs län yttranden från landsfogden i länet, stadsfiskalerna i Lidköping och Skövde, nykterhetsnämnderna i Falköping, Lidkö­ ping, Skara och Skövde samt Tibro köping, Binnebergs, Järpås och Stentorps kommuner samt Skaraborgs distrikt av Svenska nykterhetsvårdsför­ bundet, länsstyrelsen i Värmlands län yttranden från landsfogden i länet, poliskammaren i Karlstad, stadsfiskalen i Kristinehamn samt nykterhets­ nämnderna i Arvika, Karlstad, Kristinehamn och Säffle, länsstyrelsen i Örebro län yttranden från poliskammaren och nykterhetsnämnden i Öre­ bro samt nykterhetsnämnden i Karlskoga, länsstyrelsen i Västmanlands län yttrande från intendenten för utskänkningsärenden i länet, länssty­ relsen i Kopparbergs län yttranden från intendenten för utskänknings­ ärenden i länet samt nykterhetsnämnderna i Borlänge, Hedemora, Ludvika och Mora köping ävensom Grangärde och Stora Tuna kommuner, länsstyrel­ sen i Västernorrlands län yttranden från landsfogden i länet samt drätsel­ kamrarna i Härnösand, Kramfors, Sollefteå, Sundsvall och Örnsköldsvik, länsstyrelsen i Jämtlands län yttrande från nykterhetsnämnden i Östersund

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 23

samt, slutligen, länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från nykterhetsnämnderna i Haparanda, Kiruna, Luleå och Gällivare kommun. Sveriges akademikers centralorganisation har överlämnat yttrande av Sveriges so­ cionomers riksförbund. I detta sammanhang synes det lämpligt att till behandling upptaga även vissa andra föreliggande förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen. Jag avser här dels de förslag som tidigare framlagts av 1959 års utskänkningsutredning, dels vissa förslag som i olika sammanhang fram­ förts från riksåklagarämbetet m. fl. beträffande bl. a. förordningens ansvars­ bestämmelser. 1959 års utskänkningsutredning tillkallades med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 för att utreda vissa frågor rörande u tskänkningen. Ledamöter i utredningen var kanslirådet i finansde­ partementet N. E. B. Fjellander, ordförande, numera byrådirektören hos kontrollstyrelsen J. P. E. Collett, intendenten för utskänkningsärenden T. Deutgen, direktören i Nya systemaktiebolaget S. Hafström samt byråche­ fen i numera bankinspektionen K. W. Ström. Sitt betänkande, »Förenklingar i utskänkningslagstiftningen — Ciderfrå­ gan» (SOU 1961:52), överlämnade utredningen med skrivelse den 5 sep­ tember 1961. Betänkandet var enhälligt. Av utskänkningsutredningens författningsförslag torde förslagen till för­ ordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen samt förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m. få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang B och C. Över betänkandet har yttranden inkommit från kontrollstyrelsen, gene­ raltullstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen (efter hörande av med­ lemmen av styrelsens vetenskapliga råd docenten G. Lundquist), järnvägs­ styrelsen (efter hörande av Aktiebolaget Trafikrestauranger), lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, överståthållarämbetet och samtliga länssty­ relser, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, Nya systemaktiebolaget, För­ eningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande intenden­ ter, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Central­ förbundet för nykterhetsundervisning, Svenska nyktcrhetsfrämjandet, Sve­ riges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges storloge av IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Östergötlands läns nykterhetsförbund, Kronobergs läns nykterhetsförbund, Falu nykterhets­ förbund, Västerås nykterhetsförbund och Kretslogen Viljan av IOGT, För­ eningen Skattepliktiga bryggerier, Malt- och läskedrycksförbundet, Svensk industriförening, Svenska bryggareföreningen, Kooperativa förbundet, Sve­ riges köpmannaförbund, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Svenska turisthotellens riksförbund, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Hotelloch restauranganställdas förbund, Föreningen Allmännyttiga kafébolag, Stockholms kaféidkareförening, Bygdegårdarnas riksförbund, Folketshus-

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1968

föreningarnas riksorganisation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges pomologiska förening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Urshultsbygdens fruktintressenters samorganisation, Svenska landsbygdens ungdoms­ förbund samt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Ett flertal av de i ärendet hörda myndigheterna har bifogat särskilda yttranden från av dem hörda instanser. Sålunda har kontrollstyrelsen över­ lämnat yttranden från distriktsöverkontrollörerna inom styrelsens lokalför­ valtning och socialstyrelsen yttranden från bl. a. nio länsnykterhetsnämnder. Kommerskollegium har överlämnat yttranden från samtliga handelskamrar i riket. Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergöt­ lands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kop­ parbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län har överlämnat yttranden från länsnykterhetsnämnden i vederbörande län. Fler­ talet av länsstyrelserna har vidare överlämnat yttranden från olika lokala organ, överståthållarämbetet har bifogat yttranden från poliskammaren och stadsfullmäktige i Stockholm. Länsstyrelsen i Uppsala län har överläm­ nat yttranden från poliskammaren i Uppsala, Föreningen Uppsala läns landsfiskaler samt nykterhetsnämnderna i Enköping och Uppsala, läns­ styrelsen i Södermanlands län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i länet och poliskammaren i Eskilstuna, länsstyrelsen i Östergöt­ lands län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i länet, poliskainmaren i Norrköping och stadsfullmäktige i Linköping, länsstyrelsen i Jönköpings län yttrande från Jönköpings länsavdelning av Föreningen Sve­ riges landsfiskaler, länsstyrelsen i Kronobergs län yttranden från intenden­ ten för utskänkningsärenden i länet, stadsfiskalen i Växjö, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiskaler, drätselkammaren i Växjö, stadsfull­ mäktige i Ljungby samt kommunalfullmäktige i Alvesta och Älmhults kö­ pingar, länsstyrelsen i Gotlands län yttrande från stadsfiskalen i Visby, läns­ styrelsen i Kristianstads län yttranden från intendenten för utskänknings­ ärenden i länet, stadsfullmäktige i Simrishamn och Ängelholm samt kommu­ nalfullmäktige i Åhus köping, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från poliskamrarna i Hälsingborg och Malmö, föreningen Malmöhus läns lands­ fiskaler, stadsfullmäktige i Hälsingborg och Malmö, kommunalfullmäktige i Brunnby, Klagstorp och Rängs kommuner samt Malmöhus läns hushåll­ ningssällskap, länsstyrelsen i Hallands län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i länet, poliskammaren i Halmstad, stadsfiskalen i Varberg, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfull­ mäktige i Halmstad, Kungsbacka och Varberg samt kommunalfullmäktige i Söndrums kommun, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden och landsfogden i länet, polis­ kammaren i Göteborg, stadsfullmäktige i Göteborg, Kungälv, Lysekil, Mar­ strand, Strömstad och Uddevalla samt kommunalfullmäktige i Ljungskile, Munkedals, Stenungsunds, Södra Sotenäs och Tanums kommuner, länsstyrel­ sen i Älvsborgs län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i lä­ net samt stadsfullmäktige i Alingsås, Borås, Trollhättan, Ulricehamn, Väners­

Kungl. Maj:ts proposition nr 8C2 år 1963 25

borg och Åmål, kommunalfullmäktige i Bengtsfors, Rinna, Lilla Edets, Melleruds, Skene och Svenljunga köpingar, Dals Eds, Herrljunga, Starrkärrs, Stora Lundby och Tranemo kommuner samt kommunalnämnden i Björketorps kom­ mun, länsstyrelsen i Skaraborgs län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden, landsfogden och hushållningssällskapet i länet, föreningen Ska­ raborgs läns landsfiskaler, Västergötlands köpmannaförbund, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare samt Skaraborgs läns fruktodlareförbund, länsstyrelsen i Värmlands län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i länet, poliskammaren i Karlstad, stadsfiskalerna i Ar­ vika och Kristinehamn, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiska­ ler, stadsfullmäktige i Arvika, Filipstad, Hagfors, Karlstad, Kristinehamn och Säffle samt kommunalfullmäktige i Sunne köping, Fryksände och Värmlandsbergs kommuner, länsstyrelsen i Örebro län yttranden från landsfiska­ lerna i Karlskoga, Lindesberg och Nora distrikt, stadsfullmäktige i Karlsko­ ga, Rumla och Örebro, kommunalnämnden i Degerfors köping samt nvkterhetsnämnderna i Askersund och Degerfors, länsstyrelsen i Västmanlands län yttranden från intendenten för utskänkningsärenden i länet och poliskam­ maren i Västerås, länsstyrelsen i Kopparbergs län yttranden från intenden­ ten för utskänkningsärenden i länet, stadsfiskalen i Falun, landsfiskalerna i Avesta, Ludvika, Mora, Rättviks och Säters distrikt, länsavdelningen av Föreningen Sveriges landsfiskaler, stadsfullmäktige i Avesta, Borlänge, Lud­ vika och Säter, kommunalfullmäktige i Mora köping, Leksands, Malungs och Rättviks kommuner, nykterhetsnämnden i Falun, Kopparbergs läns nyk­ terhetsförbund samt Nykterlietsnämndernas Dalaförbund, länsstyrelsen i Gävleborgs län yttranden från stadsfiskalen i Söderhamn, landsfiskalerna i Ovanåkers och Ljusdals distrikt, drätselkammaren i Hudiksvall, kommu­ nalnämnden i Valbo kommun, nykterhetsnämnden i Gävle samt Gävleborgs läns nykterhetsvårdsförbund, länsstyrelsen i Västernorrlands län yttran­ den från nykterhetsnämnderna i Härnösand, Kramfors och Sundsvall, Sköns och Ange köpingar samt Ramsele och Själevads kommuner, länsstyrelsen i Jämtlands län yttranden från rådgivande nämnden i länet, stadsfiskalen i Östersund, landsfiskalen i Frösö distrikt, stadsfullmäktige och nykterhets­ nämnden i Östersund samt kommunalfullmäktige i Frösö köping ävensom slutligen länsstyrelsen i Norrbottens län yttranden från poliskammaren i Luleå, polischeferna i Kiruna och Gällivare, landsfiskalerna i Haparanda och Jokkmokks distrikt, stadsfullmäktige i Haparanda, Kiruna och Luleå, kommunalfullmäktige i Gällivare och Nederkalix kommuner samt kommu­ nalnämnden i Jokkmokks kommun. De av länsstyrelsen hörda stads- och kommunalfullmäktige har i flertalet fall bifogat yttranden från vederbö­ rande nykterhetsnämnder. Såsom redan nämnts, föreligger utöver nu berörda två betänkanden ett flertal särskilda framställningar med förslag till ändringar i Rff:s an­ svar s b e s t ä m m e 1 s c r. Sålunda bar riksåklagarämbetet i en till finansdepartementet den 20 juni

26 Kungl. Mcij.ts proposition nr 82 år 1963

1961 inkommen skrivelse hemställt om sådan ändring av Rff, att maximi­ straffet för grov olovlig försäljning av rusdrycker skärpes från fängelse i högst ett år till straffarbete. Över framställningen har yttranden avgivits av kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, 1961 års nykterhetslagkommitté, utred­ ningen rörande specialstraffrätten och Nya systemaktiebolaget. Två av de i sistnämnda ärende hörda remissinstanserna — 1961 års nyk­ terhetslagkommitté och utredningen rörande specialstraffrätten — har i sina yttranden framfört förslag till ytterligare ändringar i Rff:s ansvarsbe­ stämmelser. Nykterhetslagkommitténs förslag avser ändrad utformning av stadgandet om straff för grov olovlig försäljning i syfte att klarlägga frågan om brottskonkurrens. Förslaget från utredningen rörande specialstraffrätten syftar till att möjliggöra förverkande av vinning vid olovlig försäljning, över nu nämnda förslag har yttranden avgivits av kontrollstyrelsen, riksåklagar­ ämbetet och Nya systemaktiebolaget ävensom av utredningen rörande special­ straffrätten respektive nykterhetslagkommittén. Riksåklagarämbetet har bi­ fogat yttranden av statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Från poliskammaren i Göteborg samt Stockholms stads rätts- och polis ■ direktion har i skrivelser den 28 november 1961 respektive den 24 januari 1962 framlagts förslag om förenklingar i förfarandet med beslagtagna och förverkade rusdrycker, över förstnämnda framställning har yttranden av­ givits av kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen, riksåklagarämbetet, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, utredningen rörande specialstraffrätten, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen och Nya systemaktiebolaget. Åtskilliga av dessa re­ missmyndigheter har bifogat yttranden från lokala instanser. Sålunda har generaltullstyrelsen överlämnat yttranden från tulldirektionerna i Stock­ holm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna i Gävle, Hälsingborg och Norrköping, riksåklagarämbetet yttranden från statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, överståthållarämbetet yttranden från poliskammaren i Stockholm samt Stockholms stads rätts- och polisdirektion, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från poliskammaren och andre stadsfogden i Mal­ mö ävensom länsstyrelsen i Västernorrlands län yttranden från polismästa­ ren i Sundsvall samt landsfiskalerna i Borgsjö, Hotings, Kramfors, Njurunda, Ramsele och Sollefteå distrikt. Statsåklagaren i Stockholm har till sitt yttrande fogat bl. a. ett yttrande av t.f. byråchefen M. Börjesson vid åklagar­ myndigheten i Stockholm, över framställningen från Stockholms stads rättsoch polisdirektion — som grundar sig på ett av direktionens hittegodskommitté avgivet betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående av polisen omhändertagna rusdrycker —- har yttranden avgivits av länsstvrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom Nya systemak­ tiebolaget. Länsstyrelsen i Malmöhus län har därvid överlämnat yttranden av poliskammaren och andre stadsfogden i Malmö.

Ansvarsbestämmelserna i Rff beröres också i en den 24 augusti 1962 dagtecknad skrivelse från kontrollstyrelsen, i vilken styrelsen hemställer

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 27

om införande av uttryckligt förbud för gäster att från utskänkningsställe medföra till dem utlämnade rusdrycker och öl. Över detta förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län, utredningen rörande specialstraffrätten, Nya systemaktiebolaget, Sve­ riges hotell- och restaurangförbund, Föreningen Allmännyttiga kafébolag samt Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Riksåklagarämbetet har bifo­ gat yttranden från statsåklagare i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen Sveriges stadsfiskaler och För­ eningen Sveriges landsfiskaler, överståthållarämbetet yttrande från polis­ kammaren i Stockholm samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Kop­ parbergs län yttranden från länsnykterhetsnämnden i respektive län.

Vidare liar den 28 september 1962 från kontrollstyrelsen inkommit för­ slag om ändrade bestämmelser beträffande införsel av rusdrycker i gåvoförsändelser. Över framställningen har yttranden avgivits av gene­ raltullstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, Aktiebolaget Vin- & spritcentralen samt Nya systemaktiebolaget.

Tillkomsten av läkemedelsförordningen den 14 december 1962 (nr 701), vilken träder i kraft den 1 januari 1964 och genom vilken bl. a. den nu gäl­ lande apoteksvarustadgan upphäves, har aktualiserat vissa detalj änd­ ringar i Rff och andra författningar. Förslag härom har inkommit från kontrollstyrelsen i skrivelse den 12 november 1962. Över denna skrivelse har yttrande avgivits av medicinalstyrelsen.

Slutligen må nämnas att ett flertal skrivelser i här berörda lagstiftnings­ frågor inkommit från olika organisationer och enskilda.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga förevarande lag­ stiftningsfrågor. II.

II. Allmänna synpunkter

Utredningsförslagen De olika förslag som nu föreligger till behandling griper in i flera bety­ delsefulla avsnitt av den nykterhetspolitiska lagstiftningen — de berör så­ väl utminuteringen och utskänkningen som ansvarsbestämmelserna för olov­ lig försäljning av rusdrycker. När det gäller utminuteringen, har nykterhetslagkommitténs upp­ drag i första hand varit att utreda de tekniska förutsättningarna för en all­ män registrering av rusdrycksinköpen. Härvidlag har kommittén efter en prövning av de till buds stående möjligheterna kunnat konstatera, att flera registreringsmetoder rent tekniskt sett är genomförbara. Alla de föreliggan-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

de alternativen har emellertid i andra hänseenden befunnits förenade med allvarliga nackdelar — främst stora olägenheter för allmänheten och bety­ dande kostnader. Då härtill kommer att en allmän inköpsregistrering enligt kommitténs mening skulle ha ringa betydelse som nykterhetsfrämjande åt­ gärd, har det för kommittén framstått som uppenbart att införandet av en sådan registrering inte kan förordas. Kommittén avstyrker sålunda en dylik åtgärd. I stället förordar kommittén att reglerna för rusdrycksinköpen skärpes i olika hänseenden utan införande av en allmän inköpsregistrering. För­ slagen innefattar bl. a. utvidgning av möjligheterna för avstängning av miss­ brukare och langare samt införande av allmän legitimationskontroll. Som bakgrund till sina ställningstaganden framlägger kommittén vissa allmänna synpunkter på de nykterhetspolitiska åtgärderna. Till att börja med framhåller kommittén att konsumtionsutvecklingen — ehuru åtskilliga positiva drag kan påvisas — i flera hänseenden är ägnad att inge oro. Även om de skötsamma konsumenterna synes använda mindre sprit nu än förr, har de som missbrukar alkohol eller står på gränsen till missbruk ökat sin konsumtion. Totalt sett ligger alkoholmissbruket avsevärt högre än under motbokstiden. Som särskilt oroväckande framhålles den fort­ löpande starka ökningen av missbruket bland ungdomar. En av kommittén verkställd undersökning har, påpekas det, bekräftat tidigare antaganden att de kategorier som missbrukar alkohol svarar för en förhållandevis mycket stor del av konsumtionen. Det anförda ger enligt kommittén stöd för den uppfattningen att sam­ hällets nykterhetsfrämjande åtgärder även beträffande försäljningspolitiken i främsta rummet bör inriktas på ungdomsåldrarna och de alkoholskadade. I fråga om den praktiska tillämpningen av en sådan målsättning konstaterar kommittén till en början, att ungdomar under 21 år redan enligt nuvarande bestämmelser är utestängda från att själva göra inköp i systembolagets bu­ tiker. Likaledes är åtskilliga grova missbrukare avstängda från inköp. Det gällande systemet för avstängning är emellertid inte helt effektivt och har inte heller avsetts att vara detta. Ungdomar och missbrukare anskaffar så­ lunda i huvudsak sin sprit på annat sätt än genom inköp i systembutikerna, nämligen från langare men också från vänner och mer eller mindre tillfäl­ liga bekanta. Dessa omständigheter ger dock enligt kommitténs mening inte anledning att avstå från tanken på skärpta regler för utminuteringen. Såsom redan framgått har kommittén tvärtom kommit till den uppfattningen att vissa skärpningar är motiverade. Kommittén vill emellertid understryka att de framlagda förslagen inte framträder med anspråk på att ensamma lösa dagens nvkterhetsproblem. Vid förslagens utformning har kommittén själv­ fallet också, påpekas det, tagit hänsyn till att endast begränsade samt — när det gäller ungdom och missbrukare — huvudsakligen indirekta resultat kan uppnås genom åtgärder inom utminuteringen. Om effekten av de föreslagna åtgärderna gör kommittén, slutligen, bl. a. följande allmänna uttalande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 29

Tillsammaatagna torde de av oss föreslagna åtgärderna vara ägnade att försvåra åtkomsten av rusdrycker för missbrukare och langare och indirekt för sådana ungdomar och missbrukare som skaffar sin sprit i den illegala handeln. Möjligheterna att bevisa langning ökas. Något avgörande hinder kommer de nya bestämmelserna självfallet inte att innebära, och de torde bli utan nämnvärd effekt i fråga om överlåtelser mellan arbetskamrater och i liknande fall. Det synes emellertid realistiskt att räkna med att vissa missbrukare kan få ett stöd för en nyktrare livsföring. Man äger även utgå ifrån att langarnas verksamhet blir så pass försvårad, att utbudet på den illegala marknaden blir mindre och priserna på denna kommer att stiga. Att samhället vidtager åtgärder i medvetande om att de kan få den sistnämnda effekten kan synas stötande. Det bör emellertid hållas i minne, att prishöjningen på den illegala marknaden kan sägas utgöra en spegelbild av att åtkomsten av rusdrycker försvåras för ungdomar, missbrukare och langare. Den innebär också, i vart fall för de missbrukare som använder alla tillgängliga kontanter på sprit, att de förtärda mängderna minskar. Såsom inledningsvis framhållits kan skärpningar i utminuteringsbestämmelserna ensamma icke lösa de föreliggande nykterhetsproblemen. Företages sådana skärpningar tillsammans med intensifierade positiva åtgärder och en anpassning av spritpriserna till den ekonomiska utvecklingen, synes emel­ lertid vissa förbättringar ligga inom det möjligas gräns. Självfallet kommer de av oss föreslagna åtgärderna att förorsaka allmän­ heten vissa, om än ej alltför allvarliga olägenheter. De kommer även att med­ föra icke obetydliga kostnader, tillhopa ca åtta milj. kronor om året. En be­ klaglig konsekvens av ekonomisk natur blir vidare, att det framgångsrika rationaliseringsarbete som bedrivits inom Nya Systemaktiebolaget icke längre synes kunna fullföljas enligt förut uppdragna riktlinjer. Det får bli en av­ vägningsfråga om de möjliga nykterhetspolitiska vinningarna kan anses upp­ väga olägenheterna för allmänheten och kostnaderna. För vår del har vi fun­ nit att så är fallet.

De förslag till förenklingar i utskänkningen, som framlagts av 1959 års utskänkningsutredning, innefattar ett definitivt slopande av måltidstvånget vid servering av andra spritdrycker än egentligt brännvin. Därjämte förordas en liberalisering av nuvarande bestämmelser om bl. a. utskänkning i samband med dans samt införande av fri prissättning på spritdrinkar och starköl. Förslag framlägges också om ändrad gränsdragning för de s. k. förtä­ rings- och förvaringsförbuden i syfte att i möjligaste mån eliminera nuva­ rande tillämpningssvårigheter. Utskänkningsskatten bör enligt utredningens mening tills vidare bibehållas. De sålunda framlagda förslagen innebär, sedda som en helhet, inte obe­ tydliga lättnader i den nuvarande regleringen av utskänkningen. De är, som utredningen framhåller, att se mot bakgrunden av att utvecklingen på restaurangområdet ända sedan 1955 i stort sett varit tillfredsställande. Ut­ redningen bar sålunda funnit att utvecklingen under senare tid i riktning mot ett mera fritt och differentierat restaurangliv på det hela taget inte medfört några påtagliga missförhållanden. Även erfarenheterna av försöken med måltidsfri utskänkning har enligt utredningens uppfattning varit gynn­ samma. Den ogynnsammare utveckling av alkoholkonsumtionen som in­

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

trädde 1961 hänför sig huvudsakligen, påpekas det, till utminuteringen. De föreslagna förenklingarna skulle enligt utredningens mening med hän­ syn till vad nu sagts inte innebära någon fara från nykterhetssynpunkt. Vad beträffar ciderfrågan har 1959 års utskänkningsutredning inte funnit anledning att ur nykterhetspolitisk synvinkel motsätta sig tillverk­ ning och försäljning av ciderdrycker på mindre restriktiva villkor än de som gäller för närvarande. Utredningens förslag innebär att ciderdrycker i allt väsentligt jämställes med maltdrycker. Av de övriga frågor, som tagits upp i de inledningsvis redovisade framställningarna, är självfallet de, som avser ansvarsbestämmelserna för olovlig rusdrycksförsäljning, av den största betydelsen. Syftet med dessa framställningar är att bl. a. genom skärpning av straffen möjliggöra ett ef­ fektivare bekämpande av den illegala hanteringen. Vad som därvid särskilt betonas är det tydliga sambandet mellan spritmissbruket och langningen.

Remissyttrandena

De av 1961 års nykterhetslagkommitté framlagda förslagen rörande utminuteringen har givit ett stort antal remissinstanser anledning att framföra mera principiella synpunkter på nykterhetspolitikens utform­ ning. Man har dock i intet fall ifrågasatt ett frångående av de grundläggan­ de principerna i det system med fri försäljning, som infördes genom 1954 års reformbeslut. I flera yttranden betonas särskilt, bl. a. av Svenska nykterhetsvårdsförbundet, att någon anledning till ändring i den hittillsvarande in­ ställningen i detta hänseende inte föreligger. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller sålunda att den gällande lagstiftningen om försäljning av rusdrycker — med vissa nu aktuella ändringar — alltjämt torde vara väl ägnad som underlag för samfällda åtgärder med syfte att motarbeta sociala skadeverkningar av den i princip fria försäljningen. Svenska nykterhetsfrämjandet uttalar bl. a. följande. Nykterhetsfrämjandets principståndpunkt är att 1954 års nykterhetslagstiftning utgör den grund på vilken åtgärder mot alkoholmissbruk för avse­ värd tid framåt måste bygga. Motiveringen till lagstiftningsreformen var ju den, att ransoneringsidén hade visat sig i stort sett verkningslös. Senare utredningar har endast be­ styrkt de rön som nykterhetskommittcn härutinnan redovisade. Givetvis kan framtiden medföra nya erfarenheter men ännu kan tiden inte vara inne för en vare sig hel eller halv återgång till det utdömda systemet.

Samtidigt som enighet sålunda råder om att den nuvarande ordningen för försäljning av rusdrycker i det väsentliga bör bibehållas, ansluter man sig å andra sidan allmänt till kraven på effektiva åtgärder för att förbättra det rådande nykterhetstillståndet, även om bedömningen av det nuvarande läget skiftar mellan olika yttranden. Särskild vikt fäster man genomgående vid att missbruket bland ungdomen bekämpas. När det sedan gäller frågan om den lämpligaste utformningen av de nyk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 31

terhetspolitiska åtgärderna, betonas i alla remissyttranden — liksom i kom­ mittébetänkandet — den utomordentliga betydelse som måste tillmätas posi­ tiva och förebyggande åtgärder på alla områden, såsom upplysning och forskning liksom ungdoms- och nykterhetsvård. Beträffande frågan i vad mån jämte andra åtgärder skärpningar i reglerna för rusdrycksförsäljning­ en bör genomföras råder däremot delade meningar. Även om en majoritet av de hörda remissinstanserna ansett sig kunna stödja kommitténs förslag i varje fall på någon eller några punkter, har de allra flesta ifrågasatt det lämpliga och ändamålsenliga i att genomföra kommitténs förslag i hela dess omfattning. Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs och Västerbottens län liksom Svenska nykterhetsfrämjandet, Svenska arbetsgi­ vareföreningen och Sveriges akademikers centralorganisation avstyrker helt kommitténs förslag. Ett par länsnykterhetsnämnder liksom Centralförbun­ det för nykterhetsundervisning ifrågasätter om inte viss försöksverksamhet bör genomföras innan man tager definitiv ställning till de framlagda för­ slagen. De remissinstanser som helt avstyrkt kommittéförslaget har kommit till den uppfattningen att förslagets genomförande skulle åsamka den sköt­ samma delen av allmänheten alltför stora olägenheter och dra alltför stora kostnader. Man betvivlar också att de förordade försäljningsrestriktionerna skulle kunna få någon egentlig effekt. Samhällets resurser bör i stället, tramhålles det, inriktas på positiva nykterhetsfrämjande åtgärder. Länsstyrelsen i Södermanlands län förklarar sig för sin del inte kunna dela kommitténs åsikt att de nykterhetspolitiska vinningar som kan upp­ nås med förslagen uppväger de därmed förenade olägenheterna och kostna­ derna. Länsstyrelsen anför. Att söka komma till rätta med missförhållandena genom de skärpningar av utminuteringsbestämmelserna, som de sakkunnigas förevarande förslag innebär, anser länsstyrelsen icke vara rätta vägen. Länsstyrelsen betvivlar, att man härigenom kan erhålla åsyftat resultat i nämnvärd utsträckning. Även om förslagen skulle genomföras, kommer missbrukarna säkerligen att finna på utvägar för att få tillgång till rusdrycker. Dessutom torde missbru­ karnas antal få betraktas som relativt litet i förhållande till antalet sköt­ samma förbrukare av rusdrycker. Att detta till trots belasta sistnämnda kategori med de föreslagna skärpta inköpsrestriktionerna anser länsstyrel­ sen icke vara rimligt.

Kommitténs förslag måste, framhåller länsstyrelsen i Jönköpings län, an­ ses i så hög grad präglade av den förutvarande lagstiftningens karaktär, atl förslaget med fog torde kunna betecknas som ett nytt restriktionssystem. Länsstyrelsen anför. Ett nytt restriktionssystem enligt kommitténs förslag torde icke nämn­ värt förbättra nykterhetsförhållandena utan endast skapa irritation bland allmänheten och en negativ inställning till nykterhetsfrämjande åtgärder samt medföra höga kostnader i förhållande till den sannolikt begränsade effekt som eventuellt kan vinnas.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

De erfarenheter som gjorts under motbokssystemets tid torde visa att det i längden sannolikt ej finns möjlighet att genom restriktioner av olika slag begränsa alkoholmissbruk. För främjande av folknykterheten måste allt­ jämt, såsom fastslogs i samband med 1954 års riksdagsbeslut, de viktigaste medlen vara positiva åtgärder: undervisning, upplysning, ungdomsvårdan­ de åtgärder, forskning samt medicinsk och annan vård av alkoholskadade. Det torde vidare vara erforderligt med en utbyggnad av de personella resur­ serna inom nykterhetsvården i de större tätorterna. Svenska arbetsgivareföreningen gör bl. a. följande uttalande. På alkoholens konto torde i många fall få skrivas en hög frekvens av yrkesskador och frånvaro i företagen. Nykterhet på arbetsplatsen är regel­ mässigt ett oeftergivligt ordningskrav, som är inskrivet i kollektivavtalen, och arbetsgivarna är berättigade vidta disciplinära åtgärder, om detta krav åsidosättes. Alkoholproblemen kan emellertid inte helt bemästras härmed utan arbetsmarknadsparterna har funnit det nödvändigt att i samråd söka ingripa genom upplysning och undervisning. Erfarenheterna visar emellertid, att alkoholproblemen i arbetslivet utgör en återspegling av det allmänna nykterhetstillståndet, varför även den sam­ hälleliga nykterhetspolitiken är av betydande intresse också från ren arbetsmarknadssynpunkt. Föreningen hälsar givetvis med tillfredsställelse alla samhälleliga åtgärder, som har en positiv nykterhetspolitisk verkan, under förutsättning att de icke har i övrigt menliga följder. Enligt föreningens me­ ning är det dock synnerligen tveksamt, om utredningens förslag uppfyller dessa krav. Med viss ledning av de erfarenheter, som arbetslivet tillhandahåller be­ träffande alkoholproblemen, skulle föreningen vilja ifrågasätta, om icke de största nykterhetspolitiska vinningarna står att vinna icke genom gene­ rellt verkande åtgärder utan genom intensifiering av undervisning och upp­ lysning samt av medicinska och andra vårdåtgärder. Föreningen vill därmed emellertid icke ha sagt, att nuvarande rusdrycksförsäljningsregler skulle vara helt idealiska. Svenska nykterhetsframjandet vill som sin mening uttala att återhållsam­ het och försiktighet bör iakttagas när det gäller nykterhetslagstiftningen. Lagbestämmelser som redan på förhand kan väntas bli i huvudsak sken­ paragrafer torde, framhåller nykterhetsfrämjandet vidare, på längre sikt motverka sina tänkta goda syftemål. Så länge man i huvudsak håller fast vid 1954 års nykterhetslagstiftning med i princip fri utminutering och utskänkning av rusdrycker bör man enligt nykterhetsfrämjandets mening undvika en kompletterande, inskränkande lagstiftning kring detaljer av ingen eller föga betydelse och bestämmelser som inte torde komma att föl­ jas. Som redan antytts har de remissinstanser, som på en eller flera punkter ansett sig kunna godta kommitténs förslag till skärpta försälj ningsbestämmelser, ansett åtgärder i sådant hänseende vara en — åtminstone i någon mån — värdefull komplettering till andra åtgärder. Tyngdpunkten i sam­ hällets nykterhetspolitik bör även enligt dessa remissinstansers mening lig­ ga på de positiva åtgärderna. De synpunkter på de av kommittén framlag­ da förslagen, som framförts i detta hänseende, kommer att redovisas i det följande. Här må endast återges några uttalanden av mera allmän natur.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 33

Landsorganisationen framhåller att man fäster stor vikt vid kommitténs uttalande om att de viktigaste medlen för att främja folknykterheten allt­ jämt måste vara positiva åtgärder. Det nykterhetsvårdande arbetet bör emellertid enligt organisationens mening i framtiden i högre grad än tidi­ gare vara av förebyggande karaktär. Även enligt länsstyrelsen i Norrbot­ tens län torde de bästa resultaten på längre sikt nås med andra åtgärder än restriktioner, ehuru ett visst resultat synes kunna uppnås genom skärpt kontroll vid spritköp. Statens ungdomsråd gör bl. a. följande uttalande. Det måste bli en avvägningsfråga, om de genom ett genomförande av kommittéförslagen uppkomna fördelarna kan anses bli lika stora som — eller större än —- de, som skulle uppstå, om motsvarande belopp ställdes till förfogande för åtgärder inom något eller några av de övriga områden, där insatser kan göras för att förbättra folknykterheten, t. ex. inom upp­ lysningsverksamheten eller nykterhetsvården. Man kan då konstatera, att fördelarna med kommitténs förslag inte ter sig särskilt stora, men att de föreslagna åtgärderna dock kan ha verkan bland sådana kategorier, som normalt inte är mottagliga för upplysning, och där nykterhetsvårdande åt­ gärder endast på längre sikt kan tänkas leda till avsedda resultat. Statens ungdomsråd ställer sig mycket tveksamt till att de av kommittén föreslag­ na åtgärderna vidtages, men om de av kommittén föreslagna åtgärderna vidtages, vill rådet kraftigt betona, att ett genomförande av dessa åtgärder inte gör ökade insatser från statens sida i syfte att förbättra främst upp­ lysnings- och vårdmöjligheterna mindre nödvändiga. Socialstyrelsen framhåller att det torde vara en spridd uppfattning att de positiva åtgärderna inte fått den omfattning och den tyngd, som man väntade vid genomförandet av 1954 års reformer. Det är enligt styrelsens mening angeläget att samhället, även om vissa repressiva åtgärder befinnes nödvändiga, fullföljer den positiva linjen. Liknande synpunkter anlägges av Svenska nykterhetsvårdsförbundet och flera länsstyrelser, som kräver en förstärkning av ungdoms- och nykterhetsvårdens resurser.

1 yttrandena över nykterhetslagkommitténs betänkande har man anlagt även andra synpunkter på nykterhetspolitiken än de hittills berörda. Så­ lunda framhålles i åtskilliga yttranden alkoholbeskattningens betydelse när det gäller att minska alkoholkonsumtionen och leda över denna från alko­ holstarka till alkoholsvaga drycker. Nämnas må också att från många håll framförts yrkanden om förstärkning av polisens resurser för bekämpning­ en av den illegala spritförsäljningen. Effektiva åtgärder mot langningen är, betonar man, av största betydelse när det gäller att förhindra spritmiss­ bruket, inte minst bland ungdomen. Slutligen må nämnas att flera remissinstanser framfört önskemål om samordning av olika nykterhetspolitiska åtgärder i syfte att därigenom uppnå en större effekt av samhällets insatser.

De förslag, som framlagts med avseende på bestämmelserna om u tskänkningen, har, i varje fall såvitt avser de viktigaste avsnitten, till- 2 liihang till riksdagens protokoll 11)63. 1 samt. Nr 82

34 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

styrkts av flertalet remissinstanser. I ett stort antal yttranden, bl. a. de som avgivits av nykterhetsorganisationerna, har emellertid uttalats starka farhågor för att de föreslagna liberaliseringarna skulle bidra till en för­ sämring av nykterhetstillståndet, särskilt bland ungdomen. Utskänkningsutredningens förslag i ciderfrågan har blivit föremål för mycket delade meningar. Bl. a. har åtskilliga länsstyrelser liksom nyk­ terhetsorganisationerna intagit en helt avvisande hållning. Framställningarna i övriga frågor har över lag vunnit anslutning bland de hörda remissinstanserna.

Departementschefen Såsom framgått av det tidigare anförda, berör de nu föreliggande försla­ gen en rad betydelsefulla avsnitt av lagstiftningen inom det nykterhetspolitiska området. I främsta rummet påkallar givetvis de förslag uppmärksam­ het, som tar sikte på de centrala nykterhetspolitiska problemen för närva­ rande — det oroväckande alkoholmissbruket i vissa åldersgrupper och den omfattande spritlangningen. Jag avser här förslagen till skärpningar i reg­ lerna för rusdrycksinköpen och i ansvarsbestämmelserna för olovlig försälj­ ning av rusdrycker. De skilda spörsmål som sålunda föreligger till avgörande ämnar jag i det följande behandla närmare var för sig i särskilda avsnitt. Det har emeller­ tid synts mig lämpligt att dessförinnan, som en utgångspunkt för mina ställ­ ningstaganden i olika frågor, översiktligt redovisa det aktuella nykterhetsläget. När det gäller försäljningen av spritdrycker, måste man beklagligtvis konstatera att den nedåtgående tendens, som rådde under 1950-talets senare år och fram till slutet av 1960, nu brutits och förbytts i en uppgång. Det finns emellertid inte något som tyder på att förändringen skulle vara av mera djupgående natur, och spritkonsumtionen ligger fortfarande inte över den nivå som rådde före motbokens avskaffande. Försäljningsökningen — som för övrigt knappast berör utskänkningen -— var 1962 mindre än 1961. Ett positivt drag är vidare att försäljningen av brännvin — den viktigaste missbrukskällan -— fortfarande synes vara på tillbakagång eller i varje fall stagnera. Vad sedan beträffar den totala konsumtionen av alla alkoholhal­ tiga drycker, mätt i ren alkohol, har denna genom de två sista årens ut­ veckling —- efter att ha sjunkit under nivån före motbokssystemets av­ skaffande — åter kommit att ligga något över denna nivå. Jämfört med motbokstiden har dock en förskjutning ägt rum inom konsumtionen från spritdrycker till vin. Fyllerifrekvensen har sedan 1956 i stort sett varit stadigt nedåtgående. Även om under 1961 en uppgång inträffade, förbyttes denna mot slutet av året återigen i en fortsatt nedåtgående tendens. Enligt de senast föreliggan­ de uppgifterna har antalet omhändertaganden för fylleri i städerna fr. o. m. slutet av 1961 t. o. m. sommaren 1962 legat lägre än under motsvarande må­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 35

nader föregående år. För tiden augusti—december 1962 är siffrorna obe­ tydligt högre än för motsvarande tid 1961. År 1962 visar emellertid i dess helhet en minskning från 1961 med fem procent. I fråga om ungdomarna är utvecklingen dock något oförmånligare. Till det nu sagda bör fogas ett par anmärkningar av mera allmän natur. Vid en bedömning av läget sådant det här skisserats måste man sålunda heakta att rusdryckskonsumtionen är ytterst ojämnt fördelad. Medan den all­ deles övervägande delen av allmänheten inte brukar alkohol eller har mått­ liga alkoholvanor, faller en oproportionerligt stor del av inköpen på mycket begränsade grupper av köpare. Det är till alkoholmissbruket bland de sist­ nämnda konsumentkategorierna och till den stigande spritkonsumtionen bland ungdomen, som de stora nykterhetspolitiska problemen i dag är knut­ na. Det bör tilläggas att en betydande del av ansvaret för de rådande miss­ förhållandena faller på den omfattande spritlangningens konto. Sammanfattningsvis kan konstateras att det allmänna nykterhetsläget alltjämt innefattar många svårbedömda problem och i flera hänseenden ger anledning till bekymmer. Det kan emellertid också slås fast att det — även om situationen under den senaste tiden i vissa hänseenden försämrats — inte synes föreligga skäl att nu anlägga en annan principiell syn på de nyk­ terhetspolitiska frågorna än tidigare under de år som gått efter motbokssystemets slopande. För närmare detaljer vill jag hänvisa till en inom finans­ departementets rättsavdelning upprättad promemoria, vilken torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som Bihang D. Det torde sålunda stå klart att ingenting av verklig betydelse står att vin­ na genom mera radikala ingrepp i den fria inköpsrätten eller i andra grund­ läggande principer för den gällande försäljningslagstiftningen. Tyngdpunk­ ten i de direkt nykterhetsfrämjande strävandena måste alltjämt ligga på en fortsatt utbyggnad av de positiva och förebyggande åtgärderna. Jag vill tilllägga att den uppfattning jag nu givit uttryck åt delas av praktiskt taget alla de organisationer och myndigheter som yttrat sig vid remissbehandlingen av de föreliggande förslagen. I många fall har man särskilt betonat vikten av att den inledda politiken fullföljes. Vad först beträffar de av 1961 års nykterhetslagkommitté framlagda för­ slagen syftar dessa inte heller till några ändringar i den nuvarande ordning­ ens grunddrag. Syftet är i stället, som redan nämnts, att genom skärpning­ ar på speciella punkter i reglerna för rusdrycksinköpen i görlig inån hindra ungdomar och missbrukare från att komma över rusdrycker och att försvåra langarnas verksamhet. Förslagen har i väsentliga hänseenden godtagits av ett stort antal remissinstanser. På andra punkter har de däremot blivit föremål för delade meningar. Även enligt min uppfattning är flera av kommitténs förslag ägnade att skapa bättre förutsättningar för strävandena att be­ gränsa och undanröja rådande missförhållanden. Jag kommer därför också att i det följande förorda vissa ändringar i den nu gällande försäljningslagstiftningen. Jag vill även redan nu nämna att jag ■— i likhet med praktiskt taget alla de remissinstanser som yttrat sig i de olika ärendena — funnit

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

de föreliggande förslagen till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningens ansvarsbestämmelser väl ägnade att läggas till grund för lagstiftningsåtgär­ der. De förslag åter, som föreligger i betänkandet av 1959 års utskänkningsutredning, avser i väsentliga delar lättnader i regleringarna på utskänkningsområdet. Att utredningen ansett sig kunna förorda en fortsatt liberalisering av bestämmelserna på detta område får ses mot bakgrunden av det förhål­ landet, att utvecklingen här under de år som gått efter restriktionssystemets slopande i stort sett infriat de ställda förväntningarna och sålunda knap­ past medfört några egentliga nykterhetspolitiska problem. Förhållandena under tiden efter den period som kunnat redovisas i betänkandet synes inte heller innebära någon väsentlig förändring i de tidigare tendenserna. Det rådande allmänna nykterhetsläget visar emellertid åtskilliga oroande drag — inte minst när det gäller alkoholvanornas utveckling bland ungdo­ mar. Jag har därför kommit till den uppfattningen att försiktighet bör iakt­ tas även när det gäller lättnader inom utskänkningen. Härtill kommer att en helt säker bedömning av den måltidsfria utskänkningens inverkan på formerna för utskänkningens bedrivande och på restauranglivet överhuvud knappast torde vara möjlig för närvarande. Jag är därför inte beredd att — annat än på speciella punkter — ingå på en närmare prövning av utred­ ningens förslag. Jag inskränker mig sålunda nu till att behandla de frågor som rör den måltidsfria utskänkningen samt förtärings- och förvaringsförbudens utformning liksom de förslag av mera begränsad innebörd som rör trafikutskänlcningen och förfarandet vid utskänkningsskattens uttagande. Utöver nyss berörda frågor angående utskänkningen har utskänkningsutredningen också behandlat den sedan flera år vid olika tillfällen aktualise­ rade ciderfrågan. Det är enligt min mening lämpligt att i detta sammanhang taga upp denna fråga till avgörande. Jag kommer därför att i det följande redovisa mitt ställningstagande även till detta problem. Till vissa frågor, som upptagits av utslcänkningsutredningen och som inte kommer att behandlas nu, kan det bli anledning att återkomma i annat sammanhang. Jag övergår nu närmast till att behandla nykterhetslagkommitténs för­ slag till skärpta regler för rusdrycksinköpen. III.

III. Utminuteringen

Gällande ordning Sedan motbokssystemet slopats föreligger i princip i fråga om alla slag av rusdrycker fri inköpsrätt. De begränsningar i denna rätt, som för när­ varande gäller, återfinnes i 17—20 §§ Rff. Rusdrycker får inte säljas till den som kan antas ej ha fyllt 21 år. Vi­ dare får utminutering vägras den som nykterhetsnämnd avstängt från in­ köp av rusdrycker. Beslut om sådan avstängning kan enligt 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård meddelas, där det prövas vara till gagn för den

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 37

som befunnits missbruka alkoholhaltiga drycker. Utminutering får även vägras den som inte har rätt att sälja rusdrycker och som genom lagakraftägande dom högst ett år tidigare befunnits skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker (langning), olovligt innehav av eller olovligt tillhandagående med anskaffande av sådana drycker. Försök och medverkan till nämnda brott — i fråga om olovligt innehav dock endast medverkan — kan också medföra att inköp vägras. Rusdrycker får inte heller utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusnings­ medel. Slutligen får utlämning av rusdrycker vägras, när det finns anled­ ning misstänka att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas någon. Köpare av rusdrycker är skyldig att på begäran styrka sin identitet och ålder med en av myndighet utfärdad handling eller på annat godtagbart sätt. Legitimationskontrollens omfattning bestämmes av systembolaget. En­ ligt de av bolaget utfärdade tillämpningsbestämmelserna skall försäljningspersonalen begära legitimation, då kund misstänkes vara avstängd, då det kan antagas att kunden ej fyllt 25 år eller då butikschef ger order om sär­ skild legitimationskontroll. I sistnämnda fall kan ordern avse antingen ge­ nerell legitimationskonlroll, vilket innebär att personalen begär legitimation av alla kunder under viss del av expeditionstiden, eller stickprovskontroll. Generell legitimationskontroll har på senare år förekommit under ungefär 25 procent av expeditionstiden och stickprovskontroll i ungefär samma om­ fattning. över personer, som enligt vad förut sagts kan på grund av nykterhetsnämnds beslut eller till följd av lagakraftägande dom vägras inköp, skall systembolaget för kommun eller annat lämpligt område upprätta och till bo­ lagets utminuteringsställen inom området utsända förteckning, spärrlista. Bolaget skall vidare minst en gång i kvartalet med vederbörande nykterhetsnämnd ta upp frågan vilka som bör uppföras i spärrlistan. För närva­ rande upprättas normalt spärrlistor för områden motsvarande en medel­ stor stad med kringliggande landsbygd. Antalet spärrlistor för hela landet uppgår till omkring 110. Langare är i allmänhet spärrade inom stora områ­ den och således upptagna på mer än en spärrlista. Den 1 november 1961 var totalt 10 935 personer uppförda på spärrlistor. Härav var 10 496 män och 439 kvinnor. I dessa siffror är inräknade langare till ett antal av 1 072 män och 47 kvinnor. Inköp av rusdrycker kan även ske genom ombud. Som ombud får dock inte anlitas person, som kan antagas ej ha fyllt 21 år. Inköp får vidare väg­ ras, när ombudet är avstängt från att göra inköp för egen räkning. Ombudskap får inte utövas som särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i större omfattning och mot ersättning. Det är vidare förbju­ det att som ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande av rus­ drycker tillhandagå den som kan antas inte ha fyllt 21 år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat be­ rusningsmedel. Ombud skall på begäran styrka sin identitet och ålder liksom uppdrags­

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

givarens identitet och ålder. Dessutom skall ombud på begäran visa sin be­ hörighet genom skriftlig fullmakt, i vilken de varor som inköpsuppdraget avser skall vara angivna.

Nykterhetslagkommittén

Nykterhetslagkommittén avstyrker, som redan framgått, ett införande av allmän inköpsregistrering. I stället förordas skärpningar i olika hänseenden av de nuvarande utminuteringsbestämmelserna. Enligt förslaget skall sålunda, på begäran av polismyndighet eller nykterhetsnämnd, anteckning om inköp göras hos systembolaget i fall då langning eller missbruk kan misstänkas. Liksom redan nu i viss utsträckning ansetts kunna ske skall anteckningar om inköp i enskilda fall kunna göras för polis­ myndighets eller nykterhetsnämnds räkning på initiativ av såväl dessa myn­ digheter som systembolaget. Vidare förordas att automatisk avstängning från inköp skall införas i de fall då någon befunnits skyldig till rattfylleri eller till mer än en fylleriförseelse inom en tidrymd av tolv månader. Av­ stängning anses också böra ske av person, vilken dömts för att ha lämnat alkoholhaltiga drycker eller ha varit behjälplig med anskaffande av sådana drycker till den som nykterhetsnämnd föreskrivit avhållsamhet från bruk av alkoholhaltiga drycker eller till den som är intagen på alkoholistanstalt eller barnhem eller åtnjuter vård i ungdomsvårdsskola. I rattfylleri- och fyllerifallen skall avstängningen gälla sex månader, i de övriga fallen ett år. Spärrlista skall av systembolaget upprättas för län eller annat lämpligt om­ råde och förnyas varje månad. Langare kan upptagas på flera sådana listor om så är erforderligt. Som ett komplement till de nämnda åtgärderna före­ slås att systembolagets butikspersonal ges möjlighet vägra utlämning av rus­ drycker, inte som nu endast då langning misstänkes utan även då det finns anledning räkna med att varorna kommer att missbrukas och då nära anhöriga till spärrad person önskar göra inköp. För att de tidigare berörda inköpsanteckningarna skall kunna göras till­ förlitliga och för att få den utvidgade avstängningen effektiv är det enligt kommittén erforderligt att införa en allmän legitimationskontroll. Som giltig legitimationshandling bör härvid — efter en övergångsperiod på ett halvt år —- endast pass, körkort, postens identitetskort eller annan likvärdig hand­ ling med fotografi godkännas. Utöver vad hittills berörts föreslår kommittén vissa åtgärder med syfte att motverka försök till kringgående av försäljningsbestämmelserna genom ombudsköp. Förslagen innebär, till en början, att den nuvarande möjligheten för butikspersonalen att vid sådant köp kräva legitimation ändras till en skyldighet att verkställa legitimationskontroll vid varje ombudsköp. Vidare skall fullmakt, tecknad på särskild blankett, alltid avkrävas ombudet, som skall vid straffansvar intyga riktigheten av köparens namnteckning och av datum för fullmaktens upprättande. Därjämte föreslås att förbudet mot att tillhandagå med anskaffande av rusdrycker i större omfattning blir tillämp­ ligt även i fall då ersättning inte uppbäres. Enligt kommitténs förslag blir det

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 39

även förbjudet att såsom ombud tillhandagå den som är upptagen på spärrlista. Slutligen föreslås att rusdrycker inte skall få säljas till uniformsklädd värnpliktig under 23 år. Enligt kommitténs beräkningar kommer de sålunda föreslagna åtgärderna att medföra en årlig sammanlagd kostnadsökning på drygt 8 miljoner kro­ nor, som huvudsakligen skulle falla på systembolaget. Härtill kommer kost­ nader i övergångsskedet om 0,5 miljoner kronor, fördelade på två år. När det gäller frågan om en allmän in köpsregistrering, fram­ håller nykterhetslagkommittén till en början att dess undersökningar av­ sett de tekniska förutsättningarna för en registrering av samtliga rusdrycksinköp. En registrering kan visserligen, påpekar kommittén, begränsas till att omfatta spritdrycker och sådana viner som företrädesvis användes av miss­ brukare. Tekniskt och även kostnadsmässigt blir emellertid härvid, framhålles det, förutsättningarna i princip desamma som vid en registrering av samtliga inköp, eftersom förfarandet ändå skulle omfatta det stora flertalet kunder. I vad avser utformningen av en allmän inköpsregistrering har kommittén kommit till den uppfattningen att en sådan, om den skall kunna bli någor­ lunda tillförlitlig, i princip måste bygga på något av fyra i kommitténs be­ tänkande närmare redovisade alternativ. Två av dessa grundas i huvudsak på de båda metoder, som 1944 års nykterhetskommitté på sin tid presente­ rade i sitt — sedermera av statsmakterna avvisade — förslag om införande av inköpsregistrering. De två andra bygger på särskilda utredningar som ut­ förts inom Nya systemaktiebolaget. De olika alternativen innebär i huvud­ sak följande. Den ena av de metoder, som grundas på förslaget av 1944 års nykterhets­ kommitté, karakteriseras av att inköp kan göras i vilken utminuteringsaffär som helst i hela riket av var och en som fyllt 21 år och som inte är upptagen i en tryckt, var eller varannan månad förnyad spärrlista över langare och missbrukare. Förhandsanmälan eller särskild registrering som köpare er­ fordras ej. Nykterhetslagkommittén beskriver förfarandet vid registreringen på följande sätt. Rekvisitionsblankett skulle avlämnas av köparen; blanketten skulle vara egenhändigt undertecknad och försedd med uppgift om önskad kvantitet spritdrycker respektive vin eller starköl, över inköpen skulle föras ett cen­ tralt register, bestående av de maskinellt sammansorterade rekvisitionsblanketterna; dessa skulle insändas till en för hela riket gemensam registreringscentral. Såväl registret som spärrlistan ordnades efter födelsenummer. Le­ gitimation vid inköp skulle ske med hjälp av födelsenummer. Beslut om avstängning från inköpsrätt skulle meddelas av länsnvkterhetsnämnderna till registercentralen. Registrering av missbrukare avsågs skola ske hos länsnykterhetsnämnderna.

Enligt nykterhetskommitténs andra metod skulle köpare anknytas till visst utminuteringsställe, sedan han anmält sig för erhållande av inköpsrätt. Vid anmälan skulle kunden skriva sin namnteckning på ett inköpskort, på vil-

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

ket hans inköp sedermera skulle antecknas. Det av nykterhetskommittén tänkta förfarandet sammanfattas i det nu framlagda betänkandet sålunda.

Innan hänvisning skedde till utminuteringsaffär, kontrollerades hos länsnykterhetsnämnden, att hinder icke förelåg för försäljning till personen i fråga. I varje affär fanns inköpskorten ordnade i nummerföljd, och på des­ sa antecknades eventuell avstängning. Vid inköp av rusdrycker avlämnade köparen, liksom vid det första alternativet, en egenhändigt undertecknad rekvisition. Namnteckningen kontrollerades mot inköpskortet, på vilket da­ tum för inköpet samt kvantiteten inköpta rusdrycker antecknades. När kor­ ten blivit fullskrivna överfördes de till respektive bolags huvudkontor och bildade inköpsregister, varifrån uppgifter kunde lämnas till nykterhetsvårdsorganen. Medgivande till inköp inom annat systembolags område skulle ges, sedan kontroll skett att vederbörande icke spärrats på grund av nykterhetsanmärkning. Tillvägagångssättet var att medgivandet stämplades på ett antal inköpsrekvisitioner, gällande för sökanden.

Båda de nu berörda av 1944 års kommitté utarbetade metoderna måste, framhåller nykterhetslagkommittén, för en tillämpning i dagens läge under­ kastas vissa modifikationer. Härom anmärkes följande. Sålunda har köparna i regel inte, såsom nykterhetskommittén förutsatt, tillgång till lämpliga legitimationshandlingar där födelsenumret är angivet. Vidare torde få erinras om att alternativet med bundenhet till viss butik organisatoriskt bygger på den gamla systembolagsorganisationen. Beträf­ fande båda alternativen synes även önskvärt att undvika att avkräva kun­ derna skriftliga inköpsrekvisitioner.

De två alternativ, som utarbetats av systembolaget, bygger på att kun­ derna erhåller särskilda inköpskort. Enligt det ena alternativet har kunderna klippkort, på vilka inköpen mar­ keras genom hålklippning, ett system som, påpekas det, eventuellt kan ut­ formas så att kunderna hänvisas göra sina inköp i en viss butik. Registre­ ringen sker genom bearbetning av korten, sedan dessa blivit förbrukade och avfordrats kunderna i samband med utlämning av nya kort. Vid det andra av systembolaget utarbetade alternativet begagnar man den teknik som på senare år använts för att utfärda bevis om rätt att kö­ pa bensin och andra varor på kredit. Kunderna erhåller identitetskort av plast, försedda med såväl klartext som hålkortsmarkering. Butikspersonalens arbete blir i avsevärd grad mekaniserat och även det efterföljande ar­ betet med sortering, sammanställning m. m. kan till större delen utföras maskinellt. Enligt de kostnadsberäkningar, som redovisas i kommitténs betänkande, kan kostnaderna för de två alternativ till registrering, som bygger på 1944 års nykterhetskommittés förslag, uppskattas till 26 respektive 27 miljoner kronor per år, för metoden med klippkort till 16 miljoner kronor per år och för metoden med plastkort till 23 miljoner kronor per år. Vid sin bedömning av de sålunda skisserade alternativen för inköpsregistreringens utformning finner kommittén att betydande nackdelar är för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 41

bundna med dem alla, även om de i och för sig kan anses tekniskt genom­ förbara. Från rent tekniska utgångspunkter synes enligt kommittén systemet med identitetskort av plast vara de andra överlägset. Det bygger emellertid, på­ pekas det, på att ett särskilt för rusdrycksinköp avsett identitetskort i för­ väg tillställes kunden. Kunden måste därför självfallet ta initiativet i form av en ansökan. Det måste också kontrolleras att han inte är spärrad eller förut fått kort. Från kundens synpunkt skulle detta system, framhåller kom­ mittén, ha stora likheter med det vid 1954 års reform diskuterade alternati­ vet att behålla motboken men slopa ransoneringen. Att man då icke ville närmare ingå på sistnämnda alternativ torde enligt kommittén ha berott på farhågor för att åtskilligt av motbokens negativa psykologiska verkningar skulle stå kvar. Dessa verkningar ansågs nämligen i väsentlig mån förknip­ pade med förhandenvaron av ett särskilt bevis om rätt till spritinköp och med den förprövning och de formaliteter som föregick dess utfärdande. Det finns enligt kommitténs mening inte anledning att nu anlägga en annan syn på denna fråga. Även andra nackdelar är, framhåller kommittén, förbundna med detta alternativ. Om korten endast skulle innehålla namn och övriga identifieringsuppgifter, skulle finnas risk för illegal försäljning av t. ex. av­ lidna personers inköpskort till ungdomar, avstängda missbrukare eller langa­ re. För att avlägsna denna risk skulle det vara nödvändigt att förse kor­ ten med fotografi. Härigenom skulle den administrativa apparaten ytterli­ gare kompliceras och allmänheten betungas. Svårigheter skulle vidare fö­ religga att avfordra avstängda köpare deras kort, att utöva kontroll vid ut­ färdande av duplettkort i stället för förkomna kort o. s. v. Mot alternativet med klippkort kan enligt kommitténs mening riktas vä­ sentligen samma invändningar som mot systemet med identitetskort av plast. Beträffande det av 1944 års nykterhetskommitté framlagda alternativ, som bygger på att kunderna skulle bindas till viss butik, framhåller nykterhetslagkommittén att även detta har betydande likheter med motbokssystemet, nämligen förprövningen och begränsningen i kundens valfrihet beträffande inköpsstället. Något bevis om inköpsrätt erfordras visserligen inte, men kontrollen av att kunden inte förut tilldelats annan butik måste bli både arbetskrävande och tidskrävande. Kommittén anför.

Vad gäller de negativa psykologiska verkningar, varmed motbokssystemet ansetts förenat, torde dessa i lika hög grad ha varit anknutna till förfaran­ det med ansökan om inköpsrätt som till förhandenvaron av ett särskilt be­ vis om sådan rätt. För allmänheten, som numera vant sig vid att kunna utan formaliteter göra inköp i vilken systembutik som helst, skulle en bind­ ning till viss butik utan tvivel kännas betungande, över huvud synes det nu diskuterade systemet mindre lämpligt i städer med flera butiker. Erinras kan, att Stockholmssystemet under de sista åren före motbokens avskaffan­ de tillät inköp i samtliga stadens butiker. Även andra praktiska olägenhe­ ter skulle följa med det här diskuterade systemet, bl. a. vid flyttningar mel­ lan olika orter. Slutligen är delta alternativ del dyraste. 2f Bihang till riksdagens protokoll 10G3. 1 samt. Nr 82

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Mot det alternativ, slutligen, som bygger på huvudförslaget från 1944 års nykterhetskoinmitté, kan enligt nykterhetslagkommittén allvarligare in­ vändningar från psykologisk synpunkt knappast göras, i vart fall om man befriar kunderna från bestyret att göra skriftliga inköpsrekvisitioner. Inkö­ pen skulle kunna ske utan större formaliteter och tillgå ungefär som nu. Emellertid är detta system, framhåller nykterhetslagkommittén, tungrott och liksom de andra dyrbart. Systemet har också, framhålles det, vissa tek­ niska svagheter. Kommittén vill särskilt peka på svårigheterna för persona­ len att göra korrekta anteckningar under försäljningstopparna på fredagar och lördagar. Härjämte väntas olägenheter uppkomma för allmänheten i form av köbildning och långa väntetider, även om alla möjligheter tillvara­ tas att avpassa personalstyrkan efter de nya uppgifterna och att skaffa nya butiker. För att bilda sig en uppfattning om vad man från nykterhetspolitisk syn­ punkt kan vinna med en allmän inköpsregistrering har kommittén genom­ fört närmare undersökningar av rusdrycksinköpen på vissa utlämningsställen. Genom dessa undersökningar har såvitt avser spritinköpen — de köpta vinkvantiteterna var förhållandevis obetydliga — sammanfattningsvis fram­ kommit följande. En stor del av kunderna, nära 25 procent, gjorde under undersökningsperioden inköp om högst en liter spritdrycker under året, in­ te fullt 35 procent av dem köpte mellan en och tre liter, medan en ungefär lika stor grupp gjorde inköp om mellan tre och aderton liter. Samtliga dessa kunder, tillhopa omkring 94 procent, hade sålunda, framhåller kommittén, inköpsvanor som måste betecknas som måttliga. Den återstående delen av kunderna, omkring sex procent, svarade tillsammans för icke mindre än 26 procent av de inköpta spritkvantiteterna. Beträffande denna grupp gör kom­ mittén följande kommentarer. Endast ett litet fåtal inom denna grupp hade inköpsvanor, som skulle kunna tyda på missbruk eller langning. För de flesta stannade de inköpta kvantiteterna vid 30—40 liter om året, motsvarande i genomsnitt omkring tre liter i månaden, alltså den högsta kvantitet som tilläts under motbokstidens slutskede. Mindre än två procent av samtliga köpare hade gjort större inköp. Beträffande några köpare med särskilt stora inköp har förfråg­ ningar gjorts under hand. I ett par fall förelåg särskilda förhållanden, så­ som stor representationsskyldighet eller dylikt. Beträffande andra uppgavs att nvkterhetsnämnden, trots de stora inköpen, ansett vederbörande sköt­ sam och icke funnit anledning att ingripa. Beträffande den sålunda verkställda undersökningens representativitet måste enligt kommittén vissa reservationer göras. Kommittén anför. Vid en bedömning av undersökningens resultat får givetvis beaktas, att undersökningen avsett begränsade områden, huvudsakligen mindre tätorter med någon eller några större industrier jämte kringliggande landsbygd. Sannolikt är också att vissa kunder vid besök på ort med systembutik be­ gagnat möjligheten att göra inköp utan den omgång som rekvisitionsförfarandet på utlämningsstället innebär; viss komplettering av inköpen kan således ha skett. Undersökningen har icke heller berört något storstadsdistrikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 43

Även om man sålunda vid bedömning av undersökningsresultatet måste iakttaga viss försiktighet, synes emellertid, framhåller kommittén, tenden­ serna vara så klara, att de måste antas äga viss allmängiltighet. Mot bakgrunden av de föreliggande undersökningsresultaten synes man, betonas det, med skäl kunna ställa frågan om införandet av en inköpsregistrering överhuvud skulle kunna bli till någon nytta då det gäller att nå det i första hand uppställda syftet, d. v. s. att komma till rätta med ungdomsfylleri och annat missbruk eller med den illegala hanteringen. Ung­ domar under 21 år skulle alls icke omfattas av registreringen, eftersom de är utestängda från att själva göra inköp i systembutikerna. Vad sedan an­ går vuxna missbrukare och langare är det enligt kommittén uppenbart, att myndigheternas möjligheter att vidtaga åtgärder inte förbättras av att man registrerar de inköp som göres av de drygt 95 procenten skötsamma kun­ der. Vad som i detta sammanhang skulle kunna vara av värde vore, fram­ håller kommittén, om nykterhetsnämnderna i särskilda fall kunde få upp­ gift om vad en missbrukare eller en såsom missbrukare misstänkt per­ son köper, likaså att polisen kunde få uppgifter om inköp av personer som är misstänkta för langning. Men för sådant ändamål fordras icke mer än att anteckningar göres om just dessa personers inköp. Från här aktuella synpunkter framstår sålunda, sammanfattar kommittén, en allmän inköpsregistrering såsom meningslös. Att en allmän inköpsregistrering däremot skulle kunna bjuda på åtskil­ ligt av intresse för den vetenskapliga forskningen finner kommittén uppen­ bart. Sålunda skulle bl. a. förändringarna i inköpsvanorna kunna närmare kartläggas. Man skulle få tillgång till uppgifter om de inköpta varornas fördelning på olika åldersgrupper. Bl. a. skulle övergången från spritdrycker till vin kunna närmare belysas. Å andra sidan lider, erinrar kommittén, all inköpsstatistik av den be­ gränsningen, att den inte säger något om vem som förtär de inköpta kvan­ titeterna. Särskilt i storstäderna, där erfarenhetsmässigt betydande mäng­ der sprit omsättes i den illegala hanteringen, skulle en inköpsstatistik få begränsat värde. Belysande härvidlag är, påpekar kommittén, att 1944 års nykterhetskommitté inte ansåg tillräckligt att utnyttja den förnämliga in­ köpsstatistik som fanns under motbokssystemets tid. Nykterhetslagkommittén finner sålunda att en allmän inköpsregistrering skulle få ett i och för sig obestridligt men begränsat värde för den vetenskapliga forskningen. För kommittén framstår, heter det sammanfattningsvis, som uppenbart att en allmän inköpsregistrering inte kan förordas om man mot varandra ställer å ena sidan de invändningar om olägenheter för allmänheten och stora kostnader, som kan riktas mot ett vart av de tidigare diskuterade alternativen, samt å andra sidan registreringens relativt begränsade värde från vetenskaplig synpunkt och ringa betydelse som nykterhetsfrämjande åtgärd. Kommittén har stärkts i denna uppfattning av att man i Finland övergivit ett system med allmän inköpsregistrering för att i stället göra inköpsanteckningar rörande ett begränsat antal missbrukare och langare.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Även om kommittén sålunda ansett sig böra avråda från införande av en allmän inköpsregistrering, har den likväl kommit till den uppfattningen att en begränsad registrering av inköpen i vissa fall kan vara av värde, nämligen i de fall då misstanke om langning eller om missbruk föreligger. Kommittén erinrar härvid om att butikspersonalen redan nu i enstaka fall antecknar sig till minnes inköp, som görs av personer vilka kan misstänkas för missbruk eller langning, och lämnar anteckningarna till nykterhetsnämnd eller polismyndighet. Av lätt insedda skäl har dock, framhål­ ler kommittén, sådana anteckningar kunnat vara av värde endast på mindre orter, där kunderna varit hänvisade till en och samma butik för sina inköp och där personalen genom en sådan bundenhet till butiken lärt känna kun­ derna. Om man nu i enlighet med kommitténs förslag genomför en allmän legitimationskontroll, skulle emellertid även i storstäderna, där problemen är allvarligast, vissa kunders inköp kunna bli föremål för anteckning. Så­ dan anteckning bör emellertid i allmänhet ske endast på begäran av nykterhetsnämnd eller polismyndighet. Kommittén anför. I samband med legitimationskontrollen skall slagning ske i en gemensam spärr- och registreringslista, där de som är avstängda och de som är före­ mål för inköpsanteckning markeras på olika sätt. Om personalen vid sin kontroll av legitimationshandlingen mot spärrlistan finner, att kunden vis­ serligen inte är spärrad från inköp men att vederbörandes inköp skall an­ tecknas, bör det icke möta några större svårigheter att i samband med kö­ pet göra en anteckning om kundens namn och födelsedatum samt om de kvantiteter han inköpt. En förutsättning för att registreringen skall kunna utföras utan alltför stor omgång och kostnad är emellertid att den gäller ett begränsat antal kunder. Därför bör registrering i allmänhet icke ske an­ nat än på särskild begäran av polismyndighet eller nykterhetsnämnd.

Åtgärden bör sålunda enligt kommittén i första hand vidtagas endast när nykterhetsnämnden eller polisen anser sig ha särskilt intresse av att få kunskap om inköpens storlek. Det kan emellertid också förekomma sådana fall, framhålles det, där butikspersonalen på grund av tidigare erfarenheter anser sig ha anledning misstänka missbruk eller langning. Hinder bör enligt kommittén i dylikt läge ej möta mot att personalen antecknar vederböran­ des inköp och sedermera -—• om så befinnes lämpligt —- överlämnar anteck­ ningarna till nykterhetsnämnd eller polismyndighet för eventuell åtgärd. Kommittén betonar att de sålunda förordade inköpsanteckningarna i och för sig inte innebär ett ingripande mot eller en olägenhet för kunden. Det anses därför inte vara erforderligt att ett beslut om registrering delgives den som beslutet avser. Tvärtom talar enligt kommitténs mening goda skäl för att anteckningarna göres på ett sådant sätt, att kunden i görligaste mån ej uppmärksammar vad som sker. Gäller det en misstänkt langare, är det, påpekar kommittén, nämligen av vikt, att polisens spaningsarbete inte för­ svåras genom att den misstänkte känner till att inköpen antecknas. Åsyftar anteckningen en person, som misstänkes för missbruk, är det angeläget att så långt det är möjligt ej utpeka honom för övriga kunder i butiken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 45

Den nu föreslagna anordningen åsyftar att ge underlag för åtgärder från nykterhetsnämnds eller polismyndighets sida. I de flesta fall torde därför enligt kommittén en relativt kort registreringstid ge tillräckligt underlag för en bedömning. Registreringstiden föreslås sålunda bli begränsad till en tid av högst tre månader. Anser vederbörande myndighet att registrering bör ske ytterligare någon tid, bör ny framställning härom göras.

I sin motivering till förslaget om skärpta regler angående avstäng­ ning från inköpsrätt erinrar kommittén inledningsvis om att den nuva­ rande möjligheten att avstänga missbrukare och langare infördes 1957. Denna åtgärd torde, framhåller kommittén, ha inneburit ett steg i rätt rikt­ ning. En successiv ökning av antalet avstängda har också skett, sedan be­ stämmelserna trädde i kraft. Alltjämt uppgår dock det sammanlagda an­ talet på spärrlistor upptagna inte till mer än omkring 11 000, en siffra som i betraktande av missbrukets kända utbredning förefaller kommittén myc­ ket låg. En av kommittén verkställd undersökning har också visat, att nyk- 4erhetsnämnderna i mycket skiftande omfattning begagnat sina befogenheter att avstänga missbrukare. Härom anföres bl. a. följande. Ett närmare studium av hur antalet spärrade fördelar sig på olika län ger dock vid handen, att antalet varierar i så hög grad att detta måste bero på väsentliga olikheter i praxis mellan skilda nykterhetsnämnder. Ställes an­ talet avstängda män i respektive län i förhållande till samtliga manliga in­ vånare i länet, visar det sig, att genomsnittssiffran för hela riket är 2,89 spärrade män per 1 000 manliga invånare. Stor-Stockholm (Stockholm, Sol­ na, Sundbyberg och Lidingö) liar den ojämförligt högsta relationen, näm­ ligen 6,45 spärrade män per 1 000 manliga invånare. Därnäst kommer stä­ derna Malmö—Lund, som har siffran 5,37. Göteborg—Mölndal kommer se­ dan med 3,95 spärrade män per 1 000 manliga invånare. Storstäderna Stock­ holm, Göteborg och Malmö ligger således högst inte bara totalt sett i fråga om antalet spärrade utan också relativt sett. Ett mycket litet antal spärrade har däremot Gotlands län med 0,95 och Västernorrlands län med 0,98 på tusen. Som uttryck för hur bedömningsnormerna synes skifta kan anföras, att man i två närliggande län, där befolkningsförhållandena torde kunna anses vara relativt likartade, har i ena länet relationen 2,48 och i det andra 1,49.

Kommittén hävdar nu att, i den mån tillämpad praxis i fråga om avstäng­ ning beror på att vederbörande nykterhetsnämnd ej ansett uppförande på spärrlista utgöra något verksamt medel för att hindra en missbrukare från egna inköp i systembolagets butiker, den av kommittén föreslagna allmänna legitimationskontrollen torde innebära sådana garantier alt tveksamhet ej längre behöver kvarstå. Förutsättningar skapas sålunda för större likformig­ het. Det finns därför enligt kommittén anledning räkna med att man kan förverkliga den år 1957 uppställda målsättningen alt avstängningsbeslut skall meddelas beträffande de alkoholmissbrukare, som är föremål för ak­ tuellt tvångsintagningsbeslut och i följd härav är inskrivna å allmän vård­ anstalt eller villkorsutskrivna från sådan anstalt eller åtnjuter anstånd med inlagningsbeslut. Man äger vidare förutsätta, anser kommittén, att nykter-

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

hetsnämnderna i större utsträckning än nu kommer att använda sig av möj­ ligheten att avstänga andra grova alkoholmissbrukare. Kommittén framhåller att, även om det sålunda finns anledning antaga att redan den av kommittén föreslagna allmänna legitimationskontrollen indirekt kommer att medföra en viss ökning av antalet avstängda missbrukare, det bör hållas i minnet att 1957 års lagstiftning i huvudsak endast tar sikte på de grova missbrukarna. Utanför detta klientel finns stora grupper med mer eller mindre avancerat missbruk. Från social synpunkt framstår det för kommittén som stötande, att det allmänna skall vara nödsakat att genom systembutikerna tillhandahålla sådana missbrukare berusningsmedel. En individuell prövning av dylika fall anses emellertid knappast kunna anord­ nas. De enda organ, som härvid skulle kunna komma i fråga, vore nykterhetsnämnderna. Men för dessa skulle enligt kommitténs mening en pröv­ ning av sådant slag bli betungande och även kunna komma i konflikt med intresset att vinna klienternas förtroende. Önskemålet att vidga avstängningsförfarandet till de avsedda grupperna kan emellertid, framhåller kommittén, i betydande utsträckning tillgodoses på annat sätt. Om man begränsar sig till fall, där misskötsamheten i nykterhetsavseende är klart dokumenterad, kan avstängningen inträda som en auto­ matiskt verkande åtgärd utan individuell prövning. En sådan klart doku­ menterad misskötsamhet får enligt kommitténs mening anses föreligga, om någon gjort sig skyldig till mer än en fylleriförseelse under loppet av tolv månader eller till rattfylleri. Att personer med en så allvarlig belastning för en tid avstänges från inköp anser kommittén inte behöva möta någon rimlig invändning. Avstängningen kan enligt kommitténs mening sägas förstärka samhällets reaktion och innebär samtidigt en hjälp till missbrukaren att av­ hålla sig från rusdrycker. Att kommittén ansett sig böra göra en så förhål­ landevis snäv begränsning sammanhänger, understryker den, både med in­ tresset att icke medtaga fall, om vilka delade meningar kan råda, och med den praktiska synpunkten att spärrlistorna i storstadsområdena inte skall bli alltför ohanterliga. Den tilltänkta automatiska avstängningen från inköp kommer självfallet, framhåller kommittén, att till en del även inbegripa den personkrets, som nu är föremål för avstängning genom beslut från nykterhetsnämnd. En för­ frågan, som kommittén gjort hos nykterhetsnämnderna, visar nämligen att totalt 3 998 personer (varav 3 842 män) av de 10 935, som var upptagna på spärrlista den 1 november 1961, dömts för minst två fylleriförseelser under året närmast före avstängningen. Det har varit svårt att få en fullt klar upp­ fattning om hur dessa personer fördelar sig i fråga om den primära avstängningsorsaken. En uppskattning ger dock vid handen att ungefär hälf­ ten har avstängts i anledning av att de är intagna på vårdanstalt för alkohol­ missbrukare. Kommittén anser vidare att spärrlistorna även bör omfatta personer, vilka genom lagakraftägande dom dömts för brott som avses i 69 § lagen om nykterhetsvård och i 89 § barnavårdslagen. Enligt den förstnämnda paragrafen

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 47

straffas den som lämnar alkoholhaltiga drycker åt någon vilken honom ve­ terligen är enligt lagen om nykterhetsvård underkastad föreskrift om avhållsamhet från bruk av sådana drycker eller vilken är intagen på allmän vård­ anstalt. Straff ådömes även den som eljest hjälper dylik person att åtkomma alkoholhaltiga drycker. Motsvarande gäller enligt den nämnda bestämmel­ sen i barnavårdslagen med avseende på den som är intagen i barnhem eller åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola. Vad beträffar avstängningstidens längd föreslår kommittén att det för de enligt förslaget nytillkommande missbrukarkategorierna, d. v. s. de som dömts för rattfylleri eller befunnits skyldiga till mer än en fylleriförseelse under en tidrymd av tolv månader, tillämpas en kortare avstängningstid än den ettåriga som nu gäller. Kommittén förordar sex månader. I övrigt före­ slås en ettårig avstängningstid. Den av kommittén föreslagna utökningen av spärrlistorna förutsätter, att systembolaget underrättas om de fall, då mer än en fylleriförseelse begåtts under loppet av tolv månader, och om andra brott, som enligt kommitténs förslag skall medföra avstängning. För närvarande erhåller systembolaget från länsnykterhetsnämnd uppgifter om lagakraftvunna domar beträffande personer som befunnits skyldiga till olovlig försäljning o. dyl. Länsnykterlietsnämnderna i sin tur erhåller dessa uppgifter från kontrollstyrelsen. Med hänsyn till att kommitténs förslag i fråga om upprepat fylleri fordrar en genomgång av tidigare förseelser synes det kommittén ändamålsenligt, att kontrollstyrelsen — som erhåller de behövliga uppgifterna från domsto­ lar och åklagare — lämnar uppgifterna direkt till systembolaget. Kommit­ tén föreslår vidare att bestämmelserna konstrueras så, att beslut i sådana frågor fattas av kontrollstyrelsen — det blir därmed möjligt att överklaga dem — och att systembolaget endast skall ha att vidtaga verkställighetsåtgärder. De utökade spärrlistorna kan enligt kommittén beräknas komma att totalt innehålla cirka 25 000 namn mot för närvarande cirka 11 000. En sådan ut­ ökning kommer givetvis, framhåller kommittén, att medföra vissa svårig­ heter för butikspersonalen i Stockholms-området, där listan helt naturligt får det största omfånget. Tidsåtgången för varje slagning i spärrlistan ökar sålunda, samtidigt som kommitténs förslag om obligatorisk legitimation inne­ bär en betydande ökning av antalet slagningar. Dessa konsekvenser torde emellertid enligt kommittén vara ofrånkomliga. För närvarande upprättas spärrlistorna normalt för områden motsvarande en medelstor stad med kringliggande landsbygd. Antalet spärrlistor uppgår, som tidigare nämnts, till omkring 110 stycken. Langare är i allmänhet spär­ rade inom stora områden och således upptagna i mer än en spärrlista. Un­ der de fem år 1057 års lagstiftning tillämpats har spärrlistorna successivt fått omfatta allt större områden. Enligt kommitténs mening skulle det vara värdefullt, om denna utveckling fullföljdes. Ju större områden spärrlistorna omfattar, desto bättre blir möjligheterna att hindra, att de avstängda skaf­ far rusdrycker på annan butiksort. Kommittén anser alt spärrlistorna i prin­

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

cip bör omfatta helt län eller annat lämpligt område. Beträffande langarna visar erfarenheten, att dessa ofta gör sina inköp inom vidsträckta räjonger. Langarna bör därför spärras inte bara i hemortslänet utan också i angrän­ sande län. Spärrlistorna skall enligt kommitténs förslag förnyas varje må­ nad. Det bör enligt kommittén liksom hittills ankomma på Nya systemaktie­ bolaget att bestämma områden för spärrlistorna och praktiskt utforma dessa. I anslutning till det sist återgivna förslaget förordar kommittén införande av en möjlighet för personalen i systembutikerna att vägra inköp, då missbruk kan misstänkas och då nära anhörig till spärrad person önskar göra inköp. Enligt nuvarande bestämmelser kan butikspersonalen, påpekar kommit­ tén, neka en kund inköp, när det finns anledning misstänka att varan är av­ sedd att olovligen tillhandahållas någon. Med denna regel åsyftas fall, då langning eller olovligt tillhandagående kan misstänkas, men den har också enligt kommittén, ehuru något oegentligt, använts mot synbart alkoholise­ rade kunder som återkommer flera gånger om dagen. Enligt kommitténs mening bör butikspersonalen få uttrycklig befogenhet att neka kunden in­ köp i dylika och därmed jämförliga fall, då det finns anledning misstänka att inköpt vara kommer att missbrukas. För att ge personalen erforderligt stöd och för att främja en enhetlig tillämpning föreslår kommittén att i lagtexten anges exempel på fall då inköp, där ej annat framgår av omstän­ digheterna, av här nämnda anledningar får vägras. Förutom det nyss nämn­ da fallet att inköp gjorts förut samma dag bör enligt kommittén såsom ex­ empel anges, att inköpet avser påfallande stor myckenhet varor som ofta missbrukas -— exempelvis renat brännvin, särskilt i halvbuteljer, vissa vermouthsorter och vita viner — samt att köparen inom butiken eller i dess närhet iakttagits tillsammans med någon som är alkoholpåverkad eller un­ derårig eller som är upptagen i spärrlista. För att avstängning skall bli effektiv bör även, understryker kommittén, försiktighet iakttagas vid försäljning till nära anhöriga till spärrade. Dessa anhöriga kan, framhålles det, medvetet eller omedvetet vara medbrottslingar till avstängda langare och kan, i vad gäller avstängd missbrukare, bli före­ mål för starka påtryckningar från missbrukarens sida att hjälpa honom med anskaffning av rusdrycker. Kommittén föreslår därför en bestämmelse, att även nära anhörig till avstängd person bör vägras inköp när det inte är fråga om så små kvantiteter att vederbörande uppenbarligen ämnar själv bruka dem. Vad härefter angår förslaget om allmän legitimationsko ntroll erinrar kommittén inledningsvis om att kunderna redan nu är skyldiga att på begäran legitimera sig. Denna legitimationskontroll har emellertid, påpekar kommittén, ett förhållandevis begränsat syfte, nämligen att bidra till att hindra grova alkoholmissbrukare och langare från in­ köp. Den har därför kunnat göras relativt begränsad till sin omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år i963 49

I fråga om den hittillsvarande kontrollen gör kommittén bl. a. följande anmärkningar. Bestämmelserna har lett till att butikspersonalen — speciellt på orter med en eller ett fåtal butiker — kommit att erhålla en relativt god känne­ dom om kundkretsen, såväl den skötsamma delen som missbrukarna. Allt­ eftersom personalen vunnit ökad kännedom om kundkretsen, torde _den i praktiken ha inskränkt kraven på legitimation, även om generell legitimationskontroll varit föreskriven. Det har nämligen för personalen framstått såsom meningslöst att begära legitimation av personer som den känner till namnet och om vilka den vet, att vederbörande ej finnes upptagna i spärr­ listan. En omständighet, som på ett avgörande sätt bidragit till att denna lättnad i bestämmelserna kunnat genomföras, är att spärrlistan omfattat en speciell personkrets (missbrukare samt langare), vilken varit ganska liten.

Om spärrlistorna utökas i den omfattning som kommittén föreslår, torde det enligt kommittén vara omöjligt att bibehålla det nu tillämpade syste­ met. En avgörande faktor för det nuvarande systemets effektivitet har näm­ ligen varit, påpekas det, att personalen tämligen lätt kunnat bedöma, när legitimation skall krävas på den grund att man kan misstänka att köparen är avstängd. Utökas nu spärrlistorna med ytterligare persongrupper, anses det bli mycket svårt, om inte omöjligt, att bedöma om vederbörande kan antagas vara upptagen på spärrlista eller ej. De nytillkomna kategorierna hör nämligen, framhåller kommittén, endast i viss utsträckning till den krets av personer, som på grund av sitt uppförande eller sin klädsel kan ge anledning till misstanke om att vederbörande är avstängd. Kommittén har därför kommit till den uppfattningen, att redan den före­ slagna ökningen av spärrlistorna kräver en obligatorisk legitimationskontroll. Den föreslagna rätten för nykterhetsnämnd och polismyndighet att begära anteckningar om vissa kunders inköp torde likaledes enligt kom­ mitténs mening nödvändiggöra en allmän legitimationskontroll. Endast ge­ nom en sådan kontroll skulle försäljaren säkert kunna få veta, när och på vem inköp skall registreras. En allmän legitimationskontroll skulle, anför kommittén vidare, i övrigt ha den fördelen, att den innebär ett återhållande moment för en del köpare. Man synes nämligen enligt kommittén kunna förutsätta att åtminstone vissa köpare drar sig för att göra påfallande stora eller täta inköp, när de vet att deras identitet blir känd för butikspersonalen. Legitimationskontrollen skulle sålunda i sig själv kunna få viss betydelse som självständig nykterhetsfrämjande åtgärd. Kommittén framhåller att den är medveten om att den obligatoriska le­ gitimationskontroll, som den sålunda föreslår, skulle innebära olägenheter för både allmänheten och butikspersonalen. När det gäller allmänheten, erinrar man emellertid om att kunderna redan nu är skyldiga att legitimera sig på butikspcrsonalens begäran och sålunda vant sig vid att medtaga legitimationshandling vid köp i systembutikerna. Det har också ingått i all-

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

mänhetens medvetande, att man inte kan hämta ut pengar på posten eller i bank utan legitimation. Beträffande tillämpningen av en allmän legitimationskontroll gör kommit­ tén i övrigt följande anmärkningar. Det bör sålunda föreskrivas, att legitimation skall ske vid alla inköp av rusdrycker. Undantag härifrån bör i princip icke få förekomma. I offentlig verksamhet gäller emellertid som en allmän regel, att bevis icke skall krävas för vad som är notoriskt. Om försäljaren säkert vet såväl vem kunden är som att han inte är upptagen på spärrlista eller föremål för inköpsanteckning — men endast under dessa förutsättningar — bör han kunna avstå från att begära legitimation; kontrollen skulle i sådana fall icke ge honom andra upplysningar än som han redan besitter. Försäljaren måste själv­ fallet personligen vara ansvarig för att misstag inte begås. Han måste även taga hänsyn till övriga kunder, som finnes i butiken, och räkna med ris­ ken att dessa reagerar, om åtskillnad göres. Finnes sålunda flera kunder inne i butiken och försäljaren endast känner en av kunderna, bör han be­ gära legitimation även av den kände kunden, om han inte tror att de öv­ riga kunderna accepterar ett frångående av legitimationstagningen för denne. Kommittén påpekar i detta sammanhang att den ej funnit skäl avvika från den nuvarande ordningen, enligt vilken legitimationsbestämmelserna formellt riktar sig mot kunderna och icke mot försäljarna. Straffansvar för försäljare, som bryter mot legitimationsbestämmelserna, föreslås därför inte. Med hänsyn till det sätt, varpå bolagets anställda i allmänhet sköter sina grannlaga uppgifter i fråga om försäljningskontrollen, har kommittén an­ sett tillräckligt, att frågor om eventuella misstag handlägges inom bolaget. För att legitimationskontrollen skall bli effektiv förutsättes enligt kom­ mitténs mening en skärpning av kraven på legitimationshandlingarna. En handling bör för att kunna godkännas som legitimationshandling vara av så kvalificerad art, att den endast med svårighet kan missbrukas. Utöver pass, körkort och postens identitetskort anser kommittén endast sådana av myndighet eller större företag utställda identitetskort, som är försedda med fotografi, böra godkännas. När det gäller att avgöra vilka handlingar som skall få användas för le­ gitimation, måste, framhåller kommittén, tillses att man inte kräver andra handlingar än sådana som allmänheten vanligen redan har eller lätt kan skaffa sig. Det måste emellertid också hållas i minnet att risken för miss­ bruk är större ju fler typer av handlingar som får begagnas. Kommittén konstaterar att de nu vanligen använda sjukförsäkringsbeskeden och skattekorten inte längre bör accepteras som legitimation om den föreslagna kontrollen inte skall bli meningslös. Härom anför kommittén bl. a. följande. För närvarande accepteras som legitimationshandling exempelvis kör­ kort, postens identitetskort, skattekort, sjukförsäkringsbesked, pass eller åldersbetyg, alltså samma handlingar som normalt användes vid legitima­ tion på posten eller i bank. Erfarenheterna visar emellertid, att en del av dessa handlingar missbrukas av obehöriga i vidsträckt omfattning. Detta

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 51

gäller främst sjukförsäkringsbeskeden. Att så blivit fallet sammanhänger bl. a. med att dessa besked icke har någon tidsbegränsning och att beske­ den icke återfordras, när nytt besked utlämnas, exempelvis vid övergång till annan sjukpenningklass. Även skattekort missbrukas i en icke godtagbar omfattning. Mot att underkänna sjukförsäkringsbeskeden som legitimationsbevis ta­ lar, att nämnda slags besked för närvarande är den legitimationshandling som är bekvämast för allmänheten. Vid de försök med legitimationskonlroll som Nya systemaktiebolaget företagit på hemställan av kommittén visade det sig sålunda, att en mycket stor del av kunderna legitimerade sig med hjälp av sjukförsäkringsbesked. Det står emellertid enligt vår mening klart, att det icke föreligger några svårigheter för en avstängd missbrukare eller langare att komma över ett sjukförsäkringsbesked eller skattekort som till­ hör annan. Nämnda handlingar måste därför betecknas såsom praktiskt taget värdelösa vid legitimationskontroll i systembutikerna.

Kommittén framhåller avslutningsvis att det, därest förslaget om legiti­ mationskontroll godtages, blir nödvändigt för en stor del av kunderna att anskaffa ny legitimationshandling. Visserligen har, påpekar kommittén, såväl körkort som pass blivit ganska allmänt förekommande, men det tor­ de inom framför allt äldre åldersklasser finnas många som ej innehar dy­ lik med fotografi försedd handling. Den legitimationshandling, som därvid enligt kommittén närmast torde ifrågakomma, är postens identitetskort. Från postverkets sida har man vid förfrågan från kommittén ansett möj­ ligt att utfärda det stora antal sådana kort som skulle fordras. Man över­ väger även vissa förenklingar i proceduren, som skulle kunna genomföras utan att kraven på säkerhet eftersättes.

Beträffande om budsköpen erinrar kommittén om att i den fria ordning, som infördes år 1954, frågan om ombudsköpen trädde i bakgrun­ den. De skärpningar i utminuteringsreglerna, som beslöts år 1957, gjorde frågan åter — liksom under motbokstiden — aktuell. Med hänsyn till det begränsade syftet med 1957 års skärpningar kunde den emellertid då i stort sett lämnas åsido. Man nöjde sig med att förbjuda ungdomar under 21 år att uppträda som ombud. Vidare fick butikspersonalen befogenhet att i förekommande fall avkräva ombudet fullmakt samt legitimationshandlingar för ombudet och uppdragsgivaren. Sistnämnda befogenhet har enligt kom­ mittén utnyttjats i obetydlig utsträckning. Genomföres de föreslagna skärpningarna i utminuteringsbestämmelserna, kommer frågan om inköp genom ombud enligt kommitténs mening i ett ändrat läge. De nya reglerna tar sikte på att hindra missbrukare och langare från att köpa rusdrycker i systembutikerna så långt detta är möj­ ligt utan att ge de stora, skötsamma konsumentgrupperna en känsla av närgången kontroll. Detta syfte skulle inte kunna uppnås, om inköp genom ombud finge ske på samma sätt som nu. Å andra sidan kan, anmärker kommittén, ombudsköpen, bl. a. med tanke på sjuka och avlägset boende, inte helt förbjudas. Enligt kommittén torde det vara en tämligen självklar konsekvens av in­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

förandet av allmän legitimationskontroll, att ombudet, utöver fullmakt, alltid skall uppvisa legitimationshandling för såväl sig själv som uppdragsgiva­ ren. Förslaget innebär här endast, att den nuvarande möjligheten för butikspersonalen att utöva legitimationskontroll — i analogi med inköp utan ombud —- vidgas så att kontroll skall ske vid varje inköp. Den omstän­ digheten att legitimationshandling alltid skall krävas även för den uppgivne uppdragsgivaren torde, framhåller kommittén, utgöra visst hinder mot att dennes namn användes till inköp för annans räkning. De legitimationshandlingar, som enligt förslaget skall få användas, anses vara så värde­ fulla för innehavaren, att man kan räkna med att han inte alltför lättvin­ digt avhänder sig eller utlånar en sådan handling. Det är enligt kommittén vidare av vikt att man motverkar användningen av fullmakter som i förväg undertecknats in blanco. Fullmaktsgivaren bör alltså själv i samband med undertecknandet ha angivit vilka varor som skall köpas. För att detta syfte skall kunna nås bör man kräva, att ombu­ det med sin namnunderskrift intygar såväl att uppdragsgivarens namnteck­ ning är riktig som att uppdragsgivaren egenhändigt i fullmakten angivit de önskade varorna. Är intyget oriktigt, kan ombudet enligt kommittén dömas för osant intygande jämlikt 13 kap. 11 § strafflagen. Vad angår den organiserade ombudsverksamheten erinrar kommittén om att fall förekommit, då ombud ostridigt tillhandagått med anskaffande av rusdrycker i större omfattning men det däremot varit tveksamt om ersätt­ ning kan anses ha utgått. Kommittén anför. Vederbörande har exempelvis drivit annan rörelse och har ej tagit sär­ skild betalning för sina tjänster med anskaffandet av rusdrycker. Syftet med tillhandagåendet torde dock ha varit kommersiellt genom att vederbö­ rande erhållit ökad goodwill hos sina kunder och därmed större möjlighe­ ter till försäljning av sina produkter i den ordinarie rörelsen.

Då det kan vara tveksamt hur sådana och liknande fall skall bedömas enligt nuvarande regler, har kommittén ansett sig böra föreslå en omfor­ mulering, innebärande att tillhandagående i större omfattning skall vara förbjudet även om ersättning inte uppburits. Kommittén framhåller att de legitima möjligheterna för framför allt landsortsbefolkningen att anlita busschaufförer och andra liknande personalkategorier som ombud ej för­ svåras av en dylik ändring, så länge vederbörande ej tillhandagår som om­ bud i större omfattning, något som i dessa fall — då ersättning normalt ut­ går — redan nu är förbjudet. I detta sammanhang gör kommittén slutligen några anmärkningar be­ träffande vissa tillämpningsfrågor. Kommittén anför. Yi vill i detta sammanhang framhålla, att de nuvarande bestämmelserna om ombudsköp i princip innebär, att exempelvis en arbetskamrat ej kan tormlöst uppträda som ombud för annan utan att därmed i regel göra sig skyldig till olovlig försäljning av rusdrycker. Ett dylikt fall är emellertid ur ansvarssynpunkt att bedöma som ringa brott, och ansvarsbestämmelserna för sådana fall innebär, att straff normalt ej skall utdömas. Detta betyder

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 53

i praxis, att dylika fall ej heller blir föremål för åtal. Någon ändring avses ■ej skola ske i dessa hänseenden. Avslutningsvis vill vi betona, att sådana inköp som hustru eller annan familjemedlem gör för familjens behov naturligtvis ej är att betrakta så­ som inköp för annans räkning. Fullmakt skall således ej behövas i dvlika fall. J J

Slutligen föreslår kommittén höjd ålder i vissa fall för utminute­ ring till värnpliktiga. Enligt gällande bestämmelser är personalen i systembolagets butiker skyl­ dig tillse, att rusdrycker inte säljs till någon som är under 21 år. Härigenom utestänges automatiskt flertalet av de ungdomar som fullgör sin första värnpliktstjänstgöring. Enstaka sådana värnpliktiga kan emellertid, fram­ håller kommittén, på grund av uppskov eller av annan anledning ha upp­ nått 21 år och kan då inte nekas inköp. Kommittén anför i detta samman­ hang följande. En erfarenhet, som gjorts bl. a. i vissa garnisonsstäder, är att sådana värnpliktiga gör inköp även för sina yngre kamraters räkning. De värnplik­ tiga är förbjudna att medtaga rusdrycker till förläggningen och förfogar en­ dast undantagsvis över privatrum. Dryckerna förtäres i regel i parker, port­ gångar el. dyl.; ofta tages de värnpliktiga sedan för fylleri. Denna trafik, som även påtalats från militärt håll, kan inte stoppas med nuvarande be­ stämmelser. Efter samråd med chefen för försvarsstaben förordar kommittén därför att en högre åldersgräns, förslagsvis 23 år, tillämpas i fråga om värnplik­ tiga i uniform. Den fast anställda personalen, vilken givetvis inte bör in­ laga någon särställning i förhållande till personer med andra yrken, kan, enligt vad som framgått av överläggningarna mellan kommittén och che­ fen för försvarsstaben, styrka denna sin ställning genom militära identi­ tetskort. Kommittéledamoten Holmquist förklarar sig inte kunna biträda kommit­ téns förslag i denna del. Vad beträffar kostnaderna för de nu föreslagna åtgärderna har kommittén i betänkandet lämnat en redogörelse för gjorda kostnadsberäk­ ningar. Denna redogörelse torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som Bihang E.

Remissyttrandena

Nykterhetslagkommitténs avstyrkande av en allmän in köps re­ gis trering har vunnit anslutning från det helt övervägande flertalet av remissinstanserna. Några av de hörda nykterhetsorganisationerna har emellertid kommit till uppfattningen att frågan om det nykterhetspolitiska värdet av en allmän inköpsregistrering inte blivit tillräckligt utredd. Bland dessa organisationer uttalar dock IOGT att anledning inte föreligger att på grundval av nu tillgängliga utredningar och erfarenheter införa en sådan registrering, och Nationaltemplarordcn finner för sin del frågan inte äga sådan aktualitet att ett yrkande om allmän inköpsregistrering förefaller me­

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

ningsfullt. Ett par länsnykterhetsnämnder ifrågasätter om inte viss försöks­ verksamhet bör genomföras, innan man tar definitiv ställning till de fram­ lagda förslagen. De flesta remissinstanser, som ansluter sig till kommitténs ståndpunkt, har förklarat det framlagda utredningsmaterialet vara fullt tillräckligt föl­ en bedömning av en inköpsregistrerings värde. Några remissinstanser gor dock i och för sig vissa reservationer beträffande allmängiltigheten av de slutsatser kommittén dragit av sin undersökning rörande spritinköpen på vissa utlämningsställen. De kristna samfundens nykterhetsrörelse anmärker sålunda att resultatet utan tvekan skulle ha blivit ett annat, om någon eller några av de större städerna kommit med i bilden. Trots detta anser organi­ sationen att utredningen ger värdefulla upplysningar om inköpstendenserna. Också överståthållarämbetet och nykterhetsnämnden i Stockholm påpekar att de framlagda resultaten måhända inte helt återspeglar förhållandena i de större städerna men anser dem likväl tillräckligt representativa. Läns­ styrelsen i Östergötlands län uttalar att man, även om det statistiska mate­ rialet kanske inte helt motsvarar vad som skulle framkomma vid en allmän inköpsregistrering, likväl synes på grundval av de gjorda utredningarna våga konstatera att endast en ringa del av systembolagets kunder regelmässigt gör inköp som överstiger den högsta ransonen under motbokstiden. De remissinstanser, som i likhet med kommittén avstyrker en allmän in­ köpsregistrering, delar helt kommitténs uppfattning, att fördelarna med en sådan registrering inte kan anses uppväga de därmed förbundna olägenhe­ terna för allmänheten och de stora kostnaderna. Kontrollstyrelsen understryker utredningens uttalande att åtgärder i all­ mänt inköpsbegränsande syfte i och för sig skulle kunna vara motiverade men att en inköpsregistrering, som omfattade samtliga kunder i systembuti­ kerna, från nykterhetssynpunkt inte skulle medföra fördelar, som ens till­ närmelsevis motsvarade därmed förbundna olägenheter och kostnader. Vi­ dare framstår det enligt styrelsens mening som fullt klart — även utan till­ gång till statistik över inköpens fördelning på olika köpare — att eventuella åtgärder i främsta rummet bör inriktas på ungdomsåldrarna och de alkoholskadade. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter för sin del starkt om kost­ naderna för en allmän registrering står i rimlig proportion till det resultat man kan vänta av en sådan registrering med hänsyn till det förhållandet att redan nu ungdomar under 21 år inte får köpa rusdrycker och i varje fall de grövre alkoholmissbrukarna liksom langarna är avstängda från in­ köp av rusdrycker. Länsstyrelsen tillägger.

Det torde icke heller vara uteslutet att man genom införande av en all­ män inköpsregistrering skulle få tillbaka någonting av den psykologiska följdverkan motbokssystemet på sin tid ansågs ha, för mången innebärande att han varje månad måste »ta ut ransonen». Länsstyrelsen förmenar att det lätt skulle kunna skapas en nimbus omkring inköpsrätten som ur nykter­ hetssynpunkt vore ofördelaktig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 55

Nya systemaktiebolaget, som utan reservation ansluter sig till kommit­ téns ståndpunkt, hävdar att en allmän inköpsregistrering utan maximering av inköpsrätten vore meningslös. Bolaget anför vidare. Även om en registrering kombineras med en bearbetning av materialet som syftar till att spåra upp missbrukare och langare, skulle den sedan motbokstiden starka ökningen av antalet köpare — som kan beräknas till 70 å 80 procent -—- göra det omöjligt att av det svällande materialet kunna erhålla upplysningar om köparna av något större värde, för så vitt man icke återgick till en av grundprinciperna för erhållande av motbok, nämligen att inköpsrätt i regel beviljades endast en av familjens medlemmar. Resul­ tatet skulle emellertid i praktiken otvivelaktigt bli ett motbokssystem i mo­ difierad och moderniserad form, vilket enligt direktiven för utredningen överhuvud icke kan ifrågakomma.

Enligt länsstyrelsen i Blekinge län skulle en registrering av samtliga rusdrycksinköp otvivelaktigt komma att utgöra ett hinder för professionella langare att köpa rusdrycker. Andra s. k. skaffare skulle emellertid inte komma att nämnvärt hindras genom en sådan åtgärd. Dessa skaffare är, erinrar länsstyrelsen, en mycket utbredd och till sin sammansättning högst växlande skara, till största delen bestående av anhöriga, arbetskamrater och grannar. En allmän inköpsregistrering skulle enligt länsstyrelsens mening avslöja endast ett fåtal av skaffarna. Också för De kristna samfundens nykterhetsrörelse är det uppenbart att de avsevärda kostnader som är förenade med en allmän registrering, oberoen­ de av vilket alternativ man väljer, och de olägenheter en sådan registrering i övrigt skulle innebära inte uppvägs av de fördelar man kan vinna. En in­ köpsregistrering kan på sin höjd ge upplysning om vem som köper rus­ dryckerna men inte om vem som förtär dem, heter det i detta yttrande. Organisationen framhåller emellertid att, om en inköpsregistrering kan få en utformning som gör den effektivt konsumtionshämmande och i ansen­ lig grad kan hindra åtkomsten av rusdrycker för langare och missbrukare, kostnadsfrågan inte bör få vara avgörande. Såsom tidigare antytts, intar några nykterhetsorganisationer en från öv­ riga remissinstanser i vissa hänseenden avvikande ståndpunkt. Enligt Sveriges nykterhetsvänners landsförbund utgör det aktuella nykterhetsläget i och för sig tillräckligt skäl för att kräva en allmän inköps­ registrering. Landsförbundet hävdar vidare att varken utredningens analys av konsumtionsutvecklingen efter den 1 oktober 1955 med den därvid för­ utsatta fördelningen av inköpen på olika kategorier eller den speciella un­ dersökningen bland kunder, som inte köper direkt i butik utan i stort sett är hänvisade till skriftligt rekvisitionsförfarande, från nykterlietspolitisk synpunkt utgör tillräcklig grund för utredningens avvisande av den all­ männa inköpsregistreringen. Förbundet medger dock att stora praktiska svårigheter uppenbarligen skulle möta, om man genomförde en allmän in­ köpsregistrering i dagens läge i jämförelse med vad som skulle ha blivit fallet om en sådan ordning införts omedelbart vid motbokens avskaffande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Kostnaderna skulle också, påpekas det, bli mycket betydande. Kostnads­ frågan bör emellertid, understryker förbundet, inte få tillmatas avgörande roll, om enighet kan uppnås om den nykterhetspolitiska motiveringen för allmän inköpsregistrering. Sammanfattningsvis uttalar landsforbundet att förbundet mot bakgrunden av dagens nykterhetsläge vill lämna frågan om värdet av en registrering öppen i avvaktan på en grundligare utredning av denna fråga än den nykterhetslagkommittén presterat. Om kommitténs utredning rörande spritinköpen anför förbundet i övrigt följande.

Den undersökning, som utredningen gjort rörande spritmkopen på vissa utlämningsställen, lider av svagheter, som kommittén sjalv angivit bestå i att den avsett »begränsade områden, huvudsakligen mindre tätorter med någon eller några större industrier jämte kringliggande landsbygd» och icke heller berört något storstadsdistrikt. Vidare forutsattes att vissa kun­ der som i princip varit hänvisade till rekvisitionsförfarandet, begagnat möjligheten att göra inköp vid besök på ort, där systembutik finnes. De undersökta orterna har varit Tierp, örkelljunga, Grebbestad, Bengtsfors Töreboda, Tor sby, Vansbro, Malung, Ange, Åsele och Vilhelmina. Att bland de 40 000 invånarna i dessa områden skulle finnas ett representativt urval av rusdrycksköpare förefaller Landsforbundet mindre troligt. De reservatio­ ner, som utredningen själv gör beträffande representativiteten i denna undersökning, måste enligt Landsförbundets mening bedömas som mera vägande än utredningen finner vara fallet.

Inte heller 10GT anser att frågan om en allmän inköpsregistrering blivit tillräckligt utredd. IOGT anför bl. a. följande. Det aktuella nykterhetspolitiska läget är enligt Godtemplarordens mening så allvarligt, att det i och för sig skulle kunna ge anledning till en mkopsregistrering. De utredningar, som nykterhetslagkommittén presterat som motiv för kommitténs nykterhetspolitiska slutsatser på denna punkt, kan emellertid inte Godtemplarorden finna övertygande. Undersökningarna har utförts på ett material, som icke kan anses fullt representativt. De lider dessutom av andra brister, som kommittén själv påpekat. Liknande synpunkter framförs av Nationaltemplarorden. Beträffande kommitténs utredning om spritinköpen gör även Centralför­ bundet för nykterhetsundervisning vissa uttalanden. Sålunda finns det en­ ligt förbundets mening inte någon täckning för kommitténs uttalande att tendenserna i undersökningen äger viss allmängiltighet. Då undersökningen huvudsakligen omfattat mindre tätorter och inte heller kunnat inkludera alla inköp på dessa orter, kan den, menar förbundet, inte ge ens en någor­ lunda riktig uppfattning för hela landet om kundernas fördelning på olika inköpsnivåer eller om andelen missbrukare bland kunderna, allra minst i de största städerna. Som tidigare nämnts, har ett par länsnykterhetsnämnder ifrågasatt en försöksverksamhet med allmän registrering. Enligt länsnykt erhet snämnden i Stockholms län skulle man härigenom vinna större klarhet i frågan, om värdet av en inköpsregistrering från nykterhetssynpunkt är så stort att det motiverar de avsevärda kostnaderna för en sådan registrering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 57

Kommitténs förslag om en begränsad registrering av inköp, avseende sådana fall då misstanke om langning eller missbruk föreligger, tillstyrkes av riksåklagarämbetet, statspolisintendenten, statens ungdoms­ råd, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Blekinge, Malmö­ hus, Skaraborgs, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län, nykterhetsnämnden i Stockholm och sju länsnykterhetsnämnder, Föreningen Sve­ riges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Landsorganisationen och Högerns ungdomsförbund, överståthållarämbetet har intet att erinra mot att anteckning på begäran av nykterhetsnämnd kan ske beträffande inköp av personer som misstänks för al­ koholmissbruk. Av de remissinstanser, som uttalat sig särskilt i fråga om den begränsa­ de registreringen, har kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västerbottens län, ett par läns­ nykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges stadsfiskaler samt Sveriges akademikers centralorganisation avstyrkt förslaget, me­ dan länsstyrelsen i Kronobergs län för sin del betvivlar dess praktiska värde. Flera av de avstyrkande remissinstanserna anser att någon särskild före­ skrift om samarbete mellan systembolaget och polismyndigheterna samt de nykterhetsvårdande myndigheterna inte är erforderlig. Enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län torde den nuvarande ordningen kunna tillämpas även i fortsättningen. De remissinstanser, som tillstyrker nykterhetslagkonmiitténs förslag, fram­ håller att det för polisen i dess brottsbekämpande verksamhet liksom för de nykterhetsvårdande myndigheterna skulle bli till stor nytta att få tillgång till uppgifter om misstänkta personers inköp. Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar, i likhet med nykterhetslagkommittén, om att personalen i systembutikerna redan nu i vissa fall för an­ teckningar om inköp, som tyder på missbruk eller ger anledning till miss­ tanke att de inköpta varorna är avsedda för den illegala sprithandeln. Er­ farenheterna av denna inköpsregistrering har enligt länsstyrelsens mening hittills varit goda. De nykterhetsvårdande myndigheterna har i inte få fall fått sin uppmärksamhet riktad på personer, vilkas missbruk varit okänt och blivit röjt genom inköpens omfattning. Vidare har, framhåller länssty­ relsen, inköpsrapporterna från systembutikerna i ett flertal fall givit po­ lisen värdefulla upplysningar vid bekämpningen av langningen. Om man såsom orealistisk avvisar tanken på en allmän inköpsregistrering, utgör enligt länsstyrelsen denna begränsade registrering ett av de få verksam­ ma medel, som för närvarande står till buds när det gäller att vid försälj­ ningen göra en insats mot rusdrycksmissbruket, ungdomsfylleriet och lang­ ningen. Även riksåklagarämbetet framhåller att en partiell inköpsregistrering skulle kunna vara till god hjälp för nykterhetsnämnder och polismyndig­ heter när det gäller att inringa langare och missbrukare. Ämbetet vill emel­

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

lertid understryka angelägenheten av att registreringen ordnas så, att de ifrågavarande köparna och andra kunder i försäljningslokalen inte upp­ märksammar antecknandet av inköpet, en ordning som enligt ämbetet inte torde vara omöjlig att genomföra. Ämbetet utgår från att det samarbete, som redan nu förekommer mellan polis och systembolag, kan fortgå i stort sett som hittills även efter införandet av ett system med partiell registrering. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anför. Länsnykterhetsnämnden vill understryka, att den procentuellt lilla del av befolkningen, som är misskötsam ur nykterhetssynpunkt eller sysselsät­ ter sig med spritlangning, utgör en allvarlig belastning i samhället. Det kan därför anses befogat, att denna inköparkategori blir föremål för speciell uppmärksamhet med avseende å sina inköp. De försöksvis hittills företag­ na inköpsregistreringarna av sådana fall ha givit värdefulla upplysningar, särskilt vid uppspårandet av langare. Det har emellertid också i flera fall lett till upptäckt av alkoholmissbrukare, vilka kommit under behandling. I den mån registreringen begäres av polismyndighet eller nykterhetsnämnd är den ett värdefullt komplement i utredningsverksamheten. Länsnykter­ hetsnämnden har funnit, att sådan registrering väl går att genomföra även i så stora städer som Malmö och Hälsingborg. En förutsättning för ett gott resultat är emellertid, att affärspersonalen både kvalitativt och kvantitativt utrustas på sådant sätt, att den grannlaga uppgiften kan genomföras.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund och IOGT tillstyrker visserligen kommitténs förslag på denna punkt men framhåller samtidigt att man inte bör överskatta effekten av en partiell inköpsregistrering. För det fall att en begränsad inköpsregistrering av nu ifrågasatt typ skulle införas hemställer några remissinstanser om vissa modifikationer i kom­ mitténs förslag. Länsnykterhetsnämnden i Östergötlands län och Svenska nykterhetsvårdsförbundet föreslår sålunda att särskilda skäl skall krävas för registrering. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalar att registrering på sy­ stembolagets initiativ bör få ske endast efter beslut av person i ansvarig ställ­ ning inom systembolaget, medan länsstyrelsen i Östergötlands län slutligen menar att registrering skall kunna påkallas även av allmän åklagare. Flera av de remissinstanser, som avstyrker kommitténs förslag om be­ gränsad registrering, delar kommitténs uppfattning om värdet för polis­ myndigheter och nykterhetsnämnder av att få uppgifter om inköp i fall, då langning eller missbruk misstänkes, men anser, som antytts i det föregå­ ende, att uppgiftslämnandet kan ske utan särskild föreskrift i Rff. Kontrollstyrelsen framhåller sålunda att det i många fall kan vara av stort intresse för nykterhetsnämnd eller polismyndighet att få upplysning om anmärkningsvärda inköp eller om fall då inköp vägrats. Då ett samar­ bete mellan dessa myndigheter och systembolaget redan nu förekommer, anser emellertid styrelsen någon särskild föreskrift härom inte vara erfor­ derlig. Även enligt Nya systemaktiebolaget bör syftet med kommitténs förslag kunna nås genom att den form av samarbete, som nu bedrives mellan bo­ laget samt nykterhetsnämnder och polismyndigheter, får en vidgad omfatt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 59

ning. Särskilda föreskrifter för samarbetet finner inte heller systembolaget vara erforderliga. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelserna i Värm­ lands och Västerbottens län. Föreningen Sveriges stadsfiskaler anför. Föreningen anser effektiva åtgärder mot langning vara ett av de angeläg­ naste medlen mot spritmissbruket inte minst bland ungdomen. Bekämpning­ en av langarverksamheten är främst ett polistaktiskt problem. Ett intimt samarbete mellan polisen och systembolagen bör vara självklart. I stor ut­ sträckning bör god effekt kunna uppnås genom överenskommelser om un­ derrättelseskyldighet och interna noteringar utan lagstiftning.

Socialstyrelsen hävdar för sin del att man, om inköpshindrande åtgärder skall vidtagas mot enskilda personer, bör vara övertygad om dessa åtgärders nytta och effektivitet. Man bör vidare, framhåller styrelsen, väga denna nyt­ ta och effektivitet mot det obehag och ohägn som genom åtgärden vållas de skötsamma kunderna. Från dessa synpunkter är kommitténs förslag enligt styrelsens mening inte tillfredsställande. Styrelsen anför härom. De personer för vilka inköpsregistrering kommer i fråga, torde i stor ut­ sträckning vara sådana, som ändock ådrar sig butikspersonalens uppmärk­ samhet och eventuellt blir vägrade inköp eller är medvetna om sin svaghet och i görligaste mån gör sina inköp genom annan. Registreringen blir med säkerhet tidskrävande, varigenom den kommer att vålla olägenhet för kun­ derna, inte minst för dem som inte beröres av registreringen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför. Värdet av den av kommittén föreslagna registreringen av vissa köpare av rusdrycker synes länsstyrelsen framförallt vara, att nykterhetsnämnd där­ igenom skulle kunna erhålla viss bevisning angående misstänkta fall av alkoholmissbruk. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om nykterhetsnämnderna i större utsträckning skulle komma att begagna sig härav. Att regist­ reringen skulle ha någon större betydelse för uppspårandet av langare förefaller länsstyrelsen mindre sannolikt. De, som sysslar med detta slags hantering torde, med vetskap om att deras inköp kunna registreras inom det egna och kringliggande län, säkerligen utan större svårigheter kunna förflytta sig till för dem säkrare platser för inköp. Risk föreligger också att langningen kan bliva fast organiserad och att langarnas tjänster bliva mera efterfrågade och lönande. Dessutom torde överlåtelserna komma att avsevärt tilltaga i omfattning. Nyktcrhetslagkommitténs förslag om skärpning av reglerna angående a vstängning av vissa missbrukare från inköpsrätt tillstyrkes eller läm­ nas i princip utan erinran av riksåklagarämbetet, socialstyrelsen, statens ungdomsråd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Blekinge, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län, tre länsnykterhetsnämnder, utredningen för översyn av brottsrcgistreringen, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarordcn, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Landsorganisationen samt Högerns ungdomsförbund, överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Skaraborgs län är dock tveksam­ ma, om rattfylleri bör tas med bland de brott som föranleder avstängning.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

BI. a. riksåklagarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasät­ ter vissa jämkningar av kommitténs förslag. Riksåklagarämbetet anser så­ lunda att minst två rattfylleribrott skall fordras för avstängning, medan länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar att för avstängning skall krävas minst tre vanliga fylleriförseelser. Förslaget avstyrkes av kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göte­ borgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Jämtlands och Norrbot­ tens län, nykterhetsnämnden i Stockholm och tio länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sve­ riges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet samt Svenska nykterhetsfrämjandet. Förslaget om automatisk avstängning av personer, som gjort sig skyldiga till vissa brott mot nykterhetsvårdslagen eller barnavårdslagen, tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser som berört frågan.

De remissinstanser, som tillstyrker kommitténs förslag, anser i likhet med kommittén en utökad användning av avstängningsinstitutet värdefullt och väl motiverat. Några remissinstanser, däribland socialstyrelsen samt länsstyrelserna i Blekinge och Kopparbergs län, har inskränkt sig till mera allmänna uttalanden i sådan riktning. Landsorganisationen uttalar för sin del att den förändring i försäljningslagstiftningen, som gjordes 1957 i syfte att begränsa möjligheterna för grova missbrukare att inköpa rusdrycker, inte lett till önskat resultat. Ungdomsfylleriet har i stället ökat. Landsor­ ganisationen finner därför ytterligare åtgärder nödvändiga för att motverka missbruket i samband med den fria utminuteringen. Den reaktion från samhällets sida mot fylleri- och rattfylleribrotten, som ett genomförande av förslaget skulle innebära, finner man från nykterhetsorganisationernas sida väl motiverad. Nationaltemplarorden anför sålunda. Här införes en avstängningsregel som skiljer sig från tidigare. National­ templarorden finner det emellertid väl motiverat att samhället på detta sätt krattigare reagerar mot rattfylleribrott. Att mer än en fylleriförseelse under senaste 12 månaderna på samma sätt skulle föranleda avstängning finner inte heller Nationaltemplarorden omotiverat. Ett bruk som fått sådan om­ fattning att samhället måste ingripa bör betraktas som så allvarligt, att ve­ derbörande får erfara den samhällets reaktion som avstängning innebär, även om han icke i lagens mening kan betraktas som missbrukare. Avstäng­ ningen får sin främsta betydelse som ett uttryck för samhällets allvarliga reaktion. &

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, som särskilt uppehåller sig vid rattfylleribrottet, anför för sin del bl. a. följande. Landsförbundet finner det vara angeläget, att möjligheterna till avstäng­ ning från spritinköp av alkoholmissbrukare av skilda kategorier utvidgas och effektiveras. De kostnader och besvär detta kan medföra måste anses vara väl motiverade. Att samhällets reaktion mot rattfylleriet ytterligare

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 61

skärps genom att den dömde automatiskt avstänges från spritinköp hälsar förbundet med tillfredsställelse. Å andra sidan får väl detta ingripande icke betraktas som så särskilt betydelsefullt i sak utan mera som ännu ett offi­ ciellt uttryck för samhällets allvarliga syn på brott mot trafiknykterhetslagstiftningen. Automatisk avstängning av den som begått mer än en fylleri­ förseelse under en tolvmånadersperiod kan måhända te sig som en i viss mån diskutabel åtgärd men Landsförbundet anser sig icke böra resa någon invändning däremot.

IOGT framför liknande synpunkter. Att låta även rattfylleri medföra avstängning från rusdrycksinköp finner De kristna samfundens nykterhetsrörelse vara ägnat att ytterligare inskärpa allvaret i kravet på nykterhet i trafiken. Med den nu rådande trafikinten­ siteten och med hänsyn till vad man vet om även små alkoholmängders roll vid trafikolyckorna anser organisationen, att även rattonykterhet bör föranleda avstängning. Som förut nämnts, önskar ett par av de remissinstanser, som i princip inte haft något att invända mot kommitténs förslag, att vissa jämkningar vidtages däri. Sålunda anser riksåklagarämbetet det vara tveksamt, om en person, som befunnits skyldig till ett enda rattfylleribrott, skall anses ha därigenom blivit så allvarligt belastad från nykterhetssynpunkt att avstängning är mo­ tiverad. Flertalet av dem, som åtalas för rattfylleri, torde visserligen, fram­ håller ämbetet, utgöras av verkliga alkoholmissbrukare. Ämbetet vill emel­ lertid ändock ifrågasätta, om ett rattfylleribrott i tillräcklig grad indicerar missbruk, och vill för sin del som förutsättning för avstängning uppställa två rattfylleribrott inom en tid av tolv månader före ett avstängningsbeslut. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser den av kommittén föreslagna re­ geln om avstängning i samband med fylleri vara alltför sträng och förordar att åtminstone tre tylleriförseelser skall föreligga innan avstängning kom­ mer i fråga. över st åthållar ämbetet har visserligen inte i och för sig velat motsätta sig ett genomförande av kommitténs förslag på förevarande punkt. Ämbetet hy­ ser emellertid betänkligheter beträffande lämpligheten av att rattfylleri skall medföra avstängning. Rattfylleri är, anför överståthållarämbetet, väsentligen ett brott riktat mot trafiksäkerheten, och det rätta ingripandet för att un­ danröja den fara i detta hänseende, som en rattfyllerist representerar, är enligt ämbetet körkortsåterkallelse. Länsstyrelsen i Skaraborgs län intager i princip samma ståndpunkt som överståthållarämbetet och anmärker bl. a. följande. Beträffande de kategorier, som föreslagits skola uppföras å sådan lista (spärrlista), finner länsstyrelsen det kunna ifrågasättas, om personer, vilka gjort sig skyldiga till rattfylleri, enbart på grund härav under viss tid böra avstängas från spritinköp. Lagen om trafikonykterhet har införts ur pre­ ventiv trafiksäkerhetssynpunkt och har sålunda i och för sig ringa berö­ ringspunkt med förslaget i övrigt, som omfattar missbrukare och personer, som genom sina lagstridiga åtgärder möjliggöra spritmissbruk eller förleda

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

ungdom till bruk av alkohol. Det torde vidare böra uppmärksammas, att lagen om trafikonykterhet för närvarande är föremål för översyn. Ingripan­ det mot personel-, som under ett år gjort sig skyldiga till mer än en fylleri­ förseelse, finner länsstyrelsen ur preventiv synpunkt ändamålsenligt. Emel­ lertid finns en varierande »fyllerifrekvens» mellan orterna, vilken i sin mån torde vara beroende av polisens aktivitet gentemot fylleristerna. En icke enhetlig avspärrningsnorm kan sålunda i praktiken uppstå. Länsstyrelsen i Värmlands län, som för sin del inte velat ta bestämd ståndpunkt till förslaget, anför följande. Det kan över huvud ifrågasättas om detta brott, som ju har sin grund i vederbörandes trafikfarlighet och förutsätter ett relativt måttligt alkohol­ bruk, bör föranleda avstängning. Samhället reagerar ju här redan med både straff och indragning av körkort. Därtill kommer emellertid, att personer kan visa en jämförlig omdömeslöshet i närliggande situationer t. ex. vid förande av båt, tåg eller flygplan. Andra fall torde ävenledes utan svårig­ het kunna anföras, där personer till följd av alkoholbruk i vissa situationer visar en omdömeslöshet jämförlig med en rattfyllerists. Med hänsyn till det sagda bör antingen kretsen av missbrukare vidgas eller begränsas till en­ dast fyllerister. Några remissinstanser gör vissa erinringar mot förslaget i fråga om av­ stängningstidens bestämmande. Utredningen för översgn av brottsregistreringen erinrar sålunda om att lagakraftägande dom, särskilt beträffande rattfylleri och langning, föreligger först lång tid efter gärningens begå­ ende. Detta förhållande synes utredningen böra föranleda en omprövning av grunderna för spärrtidens beräkning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län förordar att spärrtiden i de nu aktuella fylleri- och rattfyllerifallen bör vara ett år och inte, som kommittén föreslagit, endast sex månader. Även Sve­ riges nykterhetsvänners landsförbund och IOGT anser den föreslagna av­ stängningstiden i dessa fall väl kort. I det nu aktuella sammanhanget framför slutligen överståthållarämbetet yrkande om att avstängningstiden för langare — vilka redan nu kan bli föremål för avstängning — i särskilt kvalificerade fall skall kunna omfatta längre tid än ett år. Beslut om sådan förlängning anser ämbetet böra fattas av nykterhetsnämnd. Bland de remissinstanser, som avstyrker kommittéförslaget, sätter några i fråga, huruvida avstängningsförfarandet över huvud skulle kunna få någon verkan i nykterhetshänseende i de nu aktuella fallen. Kontrollstyrelsen anser sålunda att ett första villkor för att en kontrollåtgärd skall bli effektiv up­ penbarligen är att både de som påkallar den och de som skall verkställa den, d. v. s. nykterhetsnämnderna respektive systembolagets personal, är över­ tygade om dess nytta. Styrelsen anför. En sådan automatiskt verkande avstängningsregel, som utredningen före­ slår och som icke är förbunden med närmare prövning av de avstängdas alkoholproblem och personliga förhållanden i allmänhet, får lätt viss karak­ tär av godtycklighet. Det finns många personer med svåra alkoholproblem, som aldrig eller endast undantagsvis gör sig skyldiga till fylleriförseelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 63

I den mån de icke blir föremål för åtgärd från nykterhetsnämnd, kommer det efter ett eventuellt genomförande av utredningens förslag alltid att finnas en relativt stor grupp av personer, som med minst lika goda skäl borde slå i spärrlistorna som många av dem som skulle komma att finnas upptagna däri. Då därtill kommer att de avstängdas psykologiska reaktioner kan vara svåra att förutse, blir den nykterhetspolitiska effekten av det ökade avstängningsförfarandet svår att bedöma.

Styrelsen uttalar vidare att viss uppmärksamhet även borde ägnas åt de avstängdas egna reaktioner på avstängningsåtgärden. Särskilt svårare miss­ brukare torde ofta ha svårt, påpekar styrelsen, att själva inse nyttan av en avstängning eller nyttan av avhållsamhet från alkoholbruk över huvud. Skul­ le de därtill märka att avstängningsåtgärden inte är effektiv, minskas där­ med respekten för samhällets nykterhetsvårdande verksamhet, anser kon­ trollstyrelsen. En viktig fråga, som inte får förbises i detta sammanhang, är enligt Nya systemaktiebolaget, hur en sådan generell sanktion som den föreslagna kommer att uppfattas av vänner och anhöriga till den som drabbas. Risken att den andra fylleriförseelsen i stor utsträckning kommer att betecknas som en olyckshändelse är uppenbarligen mycket stor, menar bolaget. Den­ na risk ökar i den mån rena tillfälligheter — t. ex. den omständigheten att en fylleriförseelse inträffar omedelbart före eller efter slutet på en tolvmånadersperiod — kan bli avgörande för en avstängningsåtgärd. I så­ dana fall skulle den sannolika effekten bli, att vänner och släktingar till den som drabbats av åtgärden villigt skulle hjälpa den avstängde med över­ låtelser. Än mera negativa biverkningar kan enligt bolaget befaras, om den uppfattningen skulle tränga genom att åtgärden verkar orättvist på grund av att vissa samhällsmedborgare har större möjligheter än andra att undgå den förödmjukande påföljd som en tidsmässig avstängning från alkoholinköp av många anses innebära. En sådan avstängning skulle, liksom på sin tid en motboksindragning, komma att betraktas på samma sätt som förlust av en medborgerlig rättighet, uttalar bolaget. Detta erinrar också om den möj­ lighet att undgå effekten av en avstängning som restaurangbesök skulle ut­ göra. Länsnyktcrhetsnumnden i Stockholms län anför. Även om länsnämnden icke vill beteckna avstängningsförfarandet som helt verkningslöst som nykterhetsvårdande åtgärd, förefaller Kommitténs förslag om ytterligare utökning av antalet avstängda icke vara av större värde ur nykterhetsvårdssynpunkt. För att ett sådant förslag skall genomföras måste, enligt länsnämndens mening, mera konkreta bevis om avstängningens nytta föreligga. Sådana bevis har Kommittén icke förebragt. Därutöver må anföras, beträffande de nya kategorier som Kommittén föreslår skola avstängas, att ingripandet för dessa merendels kommer att te sig oförståeligt och med största sannolikhet medför ökning av ombudsinköpen. Även utformningen av bestämmelserna om den automatiska avstängningen kan föranleda tvekan. Anledningen till avstängning skall vara själva fylleriförseelsen (den uppre­ pade) eller rattfylleribrottet. Avstängning sker dock icke förrän lagakraftägande dom föreligger, vilket kan vara åtskilligt senare. Avstängningen skall

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

sedan gälla viss tid efter införandet i spärrlistan, vilket ger den karaktär av ett slags straffpåföljd, som icke anknyter till den aktuella situationen. Det har vidare icke klargjorts, hur medverkan eller anstiftan av rattfylleribrott skall behandlas.

Beträffande de kostnader för statsverket, som de föreslagna åtgärderna skulle medföra, uttalar länsstyrelsen i Norrbottens län att resultatet av åt­ gärderna inte synes komma att stå i skäligt förhållande till de med åtgär­ derna förenade kostnaderna och inte heller till arbetsbelastningen för för­ sälj ningspersonalen. Länsstyrelsen i Kalmar län ifrågasätter om man inte inom ramen för den gällande ordningen kan åstadkomma en effektivisering av avstängningsförfarandet genom intimare kontakt mellan systembolaget, å ena, samt polis och nykterhetsnämnder, å andra sidan, utan att personer dömda för ratt­ fylleri eller flera fylleriförseelser automatiskt skall behöva uppföras på spärrlistor genom omständligt uppgiftslämnande. Härigenom skulle, anser länsstyrelsen, de ökade olägenheter för allmänheten och de avsevärda mer­ kostnader, som förslagen medför, bortfalla samtidigt som man likväl skulle nå syftet med de föreslagna åtgärderna, nämligen att göra åtkomsten av rus­ drycker svårare för ungdomar, missbrukare och langare. Åtskilliga av de remissinstanser, som avstyrkt kommitténs förslag, beto­ nar att det bör ankomma på de nykterhetsvårdande organen att i varje sär­ skilt fall pröva, huruvida avstängningsåtgärd bör ifrågakomma. De grupper av missbrukare, som föreslås bli föremål för automatisk avstängning, om­ fattar inte alltid, framhåller dessa remissinstanser, personer som är hem­ fallna åt alkoholmissbruk. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör sålunda av såväl systematiska som praktiska skäl ett beslut om avstängning i princip ankomma på de nyk­ terhetsvårdande organen och meddelas endast efter närmare prövning av det enskilda fallet. Allmänna uttalanden av samma innebörd gör också För­ eningen Sveriges landsfiskaler. Svenska nykterhetsvårdsförbundet finner likaledes att alla avstängningar bör ske efter individuell prövning i varje särskilt fall av ett nykterhetsvårdsorgan — länsnykterhetsnämnd eller kommunal nykterhetsnämnd — och att nykterhetsvårdande synpunkter bör få vara avgörande i frågan om avstäng­ ning skall komma till stånd. För dessa avstängningar är enligt förbundet be­ stämmelserna i 14 § 2 mom. nykterhetsvårdslagen tillfyllest. Förbundet an­ för vidare. Den av kommittén föreslagna generella avstängningen av personer med mer än en fylleriförseelse under en tidsperiod av tolv månader eller den som gjort sig skyldig till rattfylleri kan givetvis vara föremål för olika upp­ fattningar. Sett ur nykterhetsvårdssynpunkt vore ett generellt avstängningsförfarande av visst psykologiskt värde då den negativa åtgärd, som av­ stängning från inköp innebär, icke behövde beslutas av det nykterhetsvår­ dande organet. En generell åtgärd är dock alltid otymplig och kan i sin tilllämpning förorsaka negativa reaktioner ur vårdsynpunkt. Detta särskilt som lagakraftvunnen dom måste vara förutsättning för avstängningsåtgärden,

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 65

Med kännedom om att i många fall en betydande tid kan förflyta mellan förseelsens begående och att dom avkunnas och vunnit laga kraft kan en av­ stängning tidvis träda i funktion först långt efter förseelsens begående och då icke få avsedd effekt utan enbart skapa negativa reaktioner hos den av­ stängde.

Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län anför. Länsnykterhetsnämnden kan icke finna, att den som gjort sig skyldig till fylleriförseelser mer än en gång under de senaste tolv månaderna eller ratt­ fylleri automatiskt bör betraktas som en grov alkoholmissbrukare. I icke så få fall kan man räkna med att alkoholmissbruket är lindrigt och av engångsnatur och i andra fall kan man räkna med att alkoholmissbruk över huvud taget är svårbevisbart. Som ett minimikrav bör uppställas, att alla som anses böra bli föremål för avstängning från rätten att inköpa rusdrycker blir före­ mål för en noggrann utredning från nykterhetsnämndens sida.

Länsstyrelsen i Kronobergs län framför liknande synpunkter. Vissa skäl kan, framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län, utan tvekan anses tala för den föreslagna automatiska avstängningsmetoden. De för­ delar, som kan vinnas genom en obligatorisk avstängning av rattfyllerister och återfallsfyllerister, motsvarar emellertid enligt länsstyrelsens mening på intet sätt de med förfarandet förbundna olägenheterna, till vilka länsstyrel­ sen först och främst räknar den nödvändiga kombinationen med allmän legitimationskontroll. Länsstyrelsen anser vidare att den automatiska av­ stängningen skulle innebära ett frångående av den nuvarande huvudprin­ cipen inom nykterhetsvården, nämligen den individuella behandlingen. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län hävdar å sin sida att, liksom hittills, endast grova missbrukare och sådana lindrigare missbrukare som själva lämnar sitt medgivande till åtgärden bör tas upp på spärrlista. Av­ stängning bör här ske efter beslut av de nykterhetsvårdande organen — automatisk avstängning bör förekomma endast beträffande langare och där­ med jämförliga. En automatisk avstängning i fall av missbruk kan enligt nämnden komma att inverka menligt, då den som blir avstängd redan är föremål för pågående nykterhetsvårdande åtgärder. Länsnykterhetsnämn­ den finner det för övrigt inte helt uteslutet att avstängningsåtgärder vinner viss resonans hos allmänheten, om endast grova alkoholmissbrukare och langare blir föremål för sådana åtgärder. Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar att, eftersom de föreslagna avstängningsåtgärderna förutsätter lagakraftvunnen dom, relativt lång tid kan komma att förflyta mellan förseelsens begående och avstängningens ikraft­ trädande. Större fördelar skulle enligt länsstyrelsen stå att vinna, om nykterhetsnämnden vid underrättelse angående sådan förseelse som här är ak­ tuell, omedelbart verkställde utredning om vederbörandcs alkoholvanor och därefter vidtog de åtgärder som kunde anses påkallade. I flera av de yttranden, i vilka kommittéförslaget på denna punkt av­ styrkts, har som en olägenhet med den föreslagna utvidgningen av avstängningsinstitutet anförts att spärrlistorna skulle bli alltför omfattande. il Bihang till riksdagens protokoll 1963. t samt. /Yr 82

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Några remissinstanser förordar för sin del en effektivare tillämpning av nu gällande lagstiftning eller en utökning inom nykterhetsvårdslagens ram av avstängningsmöjligheterna framför den föreslagna automatiska avstäng­ ningen av missbrukare. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför sålunda. Nu gällande lagstiftning ger vidsträckta möjligheter till ökat ingripande på detta område. Det är därför enligt länsstyrelsen onödigt att under så­ dana förhållanden föreslå nya regler, som för övrigt presumerar missbruk även i sådana fall, där missbruk i vedertagen mening icke visats föreligga. Länsstyrelsen vill i stället föreslå, att åtgärder vidtages för en effektivare tillämpning av nu gällande lagstiftning. Bland annat torde det vara påkallat att göra en undersökning, i vilken omfattning länsnykterhetsnämnder och därtill bemyndigade lokala nämnder utnyttjat avstängningsrätten, samt att söka skapa likformighet i bedömningen nämnderna emellan.

Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län skulle en bättre nykterhetsfrämjande effekt uppnås, om avstängningsåtgärderna i större utsträckning än hittills riktades mot sådana alkoholmissbrukare som i en eller annan form är före­ mål för åtgärder från nykterhetsnämnds sida. Avstängningsåtgärderna bör enligt länsstyrelsen i dessa fall i erforderlig utsträckning kombineras med positiva hjälpåtgärder. Nya systemaktiebolaget anser att, om en utvidgning av avstängningsförfarandet skall genomföras, detta bör ske genom nykterhetsnämnderna, som bör få ändrade direktiv härför, baserade på att avgörandet inte skall träf­ fas efter schablon med fixerat antal fylleriförseelser utan efter bedömning av de enskilda fallen. Bolaget anför. En sådan ändring av nuvarande praxis skulle icke utesluta möjligheterna för en väsentlig ökning av antalet avstängda. Det skulle däremot bättre har­ moniera med den inställning till frågan om tvångsåtgärder vid upprepade fylleriförseelser som nykterhetsvårdsutredningen givit uttryck åt i sitt år 1961 avgivna betänkande. Utredningen föreslog nämligen, att bestämmelsen om att tvångsåtgärder skall kunna vidtagas mot den som under en tvåårs­ period dömts för minst tre fylleriförseelser skall utgå ur nyktershetsvårdslagen. Ingå erinringar har framförts mot nykterhetslagkommitténs förslag såvitt avser de områden spärrlistorna skall omfatta. Länsstyrelsen i Blekinge län anser det riktigt att langare spärras även i angränsande län, dock endast under förutsättning att en tillfredsställande identifiering av de spärrade kan ske på försäljningsställena. Länsstyrelsen i Värmlands län har fram­ fört önskemål om att listorna skall utformas och distribueras så, att de erbjuder möjlighet till avstängning från inköp även i angränsande län på utminuteringsställen nära länsgränsen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att det är angeläget att spärrlistorna kommer att omfatta lämp­ ligt avvägda områden.

Nykterhetslagkommitténs förslag om befogenhet för personalen i system­ butikerna att vägra inköp då missbruk kan misstänkas och då nära

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 67

anhörig till spärrad person önskar göra inköp tillstyrkes eller lämnas utan erinran av socialstyrelsen, statens ungdomsråd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Skaraborgs, Värm­ lands, Västmanlands och Norrbottens län, nykterhetsnämnden i Stockholm och sex länsnykterhetsnämnder, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund samt De kristna samfundens nykterhetsrörelse. Kontrollstyrelsen samt länsstyrelsen i Malmöhus län och två länsnykterhetsnämnder tillstyrker förslaget utom i vad avser inköpsvägran riktad mot nära anhörig till spärrad. Nya system­ aktiebolaget vill inte motsätta sig förslaget men anmäler viss tveksamhet i frågan. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län ifrågasätter lämpligheten av att genomföra förslaget. Förslaget avstyrkes, i den mån det särskilt berörts i yttrandena, helt av riksåklagarämbetet, länsstyrelserna i Kronobergs och Kalmar län, tre läns­ nykterhetsnämnder samt Sveriges akademikers centralorganisation. Av de remissinstanser, som tillstyrker kommitténs förslag, har länssty­ relsen i Östergötlands län och Sveriges nykterhetsvänners landsförbund en­ dast gjort mera allmänna uttalanden om värdet av att genomföra förslaget. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller sålunda att vunna erfarenhe­ ter synes visa alt vidgade befogenheter för systembutikernas personal att vägra inköp är erforderliga. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund un­ derstryker att det är angeläget att hutikspersonalen får auktoritativ möjlig­ het att vägra inköp även i de här berörda fallen. Även överståthållarämbetet framhåller värdet av att möjligheterna att vägra inköp vidgas. Ämbetet anför.

De föreslagna i viss mån utvidgade befogenheterna för butikspersonalen att vägra utlämning av rusdrycker innebära givetvis, att på denna läggas mycket grannlaga uppgifter. Väl torde med de föreslagna bestämmelserna icke kunna uteslutas, att undantagsvis lojala köpare bli utsatta för obehag. Enligt överståthållarämbetets mening äro dock fördelarna med skärpt vak­ samhet vid försäljningen så uppenbara, att de olägenheter, vilka må kunna uppkomma, motvägas. överståthållarämbetet har således i huvudsak ej något att erinra mot förslaget i denna del. Jämkning synes emellertid böra ske i den bestämmelse enligt vilken, där ej annat framgår av omständig­ heterna, illojalt försäljningssyfte skall anses föreligga hos den, som iaktta­ gits tillsammans med någon, som kan antagas ej ha fyllt 21 år. Sådan/ syfte torde i nu angivet fall böra antagas föreligga allenast därest särskilda skäl därtill äro.

Länsstyrelsen i Uppsala län påpekar för sin del att en tillämpning av de föreslagna bestämmelserna kommer att ställa stora krav på butikspersona­ len. Länsstyrelsen förutsätter vidare att varje vägran skall anmälas till per­ sonal i ansvarig ställning inom systembolaget. Enligt länsstyrelsen i Stockholms län synes ett genomförande av försla­ get inte medföra alltför stora olägenheter för allmänheten. Det finns en­ ligt länsstyrelsen å andra sidan ej heller anledning afl hysa alltför stora

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

förväntningar beträffande den föreslagna åtgärdens nykterhetspolitiska ef­ fekt. Nya systemaktiebolaget hyser för sin del viss tveksamhet beträffande det praktiska värdet av förslaget. Bolaget anför. Även om man bortser från att den mänskliga faktorn alltid innebär risk för en subjektiv bedömning, synes de av kommittén i lagtexten införda indikationerna för vägran att utlämna rusdrycker endast i mycket begrän­ sad omfattning kunna utnyttjas. I de större städerna torde sålunda täta inköp samma dag icke kunna uppmärksammas, eftersom kunden kan för­ dela inköpen på flera butiker. Icke heller torde personalen annat än rent undantagsvis bli i tillfälle att iaktta, om en köpare inom butiken eller i dess närhet uppehåller sig tillsammans med person som är berörd av alko­ holhaltiga drycker eller kan antagas ej hava fyllt 21 år eller som är upp­ tagen på spärrlista.

Svenska nykterhetsvårdsförbnndet, som i övrigt tillstyrker kommitténs förslag i denna del, anser det tveksamt om det i Rff skall lämnas anvis­ ningar rörande fall då vägran att utlämna rusdrycker bör ske på grund av misstanke om missbruk. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län ifråga­ sätter som nämnts lämpligheten av att genomföra förslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att möjligheten för butikspersonalen att vägra inköp bör anknytas till ett klart iakttagbart faktum, såsom att köparen är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det kan ifrågasättas om enbart det förhållan­ det att misstanke om missbruk föreligger skall få vara tillräcklig grund för att vägra utlämning eller försändning. Länsstyrelsen anför. Enligt förslaget skall bland annat den omständigheten att köpare inom eller i närheten av utminuteringsstället iakttagits tillsammans med någon, som varit synbarligen berusad av alkoholhaltiga drycker, kunna utgöra grund för vägrat inköp. I det fall kunden varit tillsammans med synbart påverkad person inom utminuteringsstället torde det för butikspersonalens vidkomman­ de ej erbjuda några svårigheter att göra sådana iakttagelser som kunna ligga till grund för vägrad försäljning. I den andra situationen torde det vara tveksamt vems eller vilkas iakttagelser som skola få utgöra grund för väg­ rat inköp. Det torde nämligen för butikspersonalen vara omöjligt att kunna få någon överblick av förhållandena utanför lokalerna såvida icke någon eller några av personalen får till uppdrag att bedriva »spaningsverksamhet» utanför lokalerna och rapportera misstänkta fall. Givetvis skola inkom­ mande meddelanden från patrullerande polismän eller personal från nykterhetsnämnder och dylika också få beaktas. Anonyma anmälningar böra dock under inga förhållanden få ligga till grund för vägrat inköp.

Av de remissinstanser, som helt avstyrker förslaget, framhåller flera att svårigheter kommer att uppstå vid tillämpningen av de föreslagna bestäm­ melserna. Sålunda anför länsstyrelsen i Kronobergs län. I fråga om rätten för utminuteringsbutikernas personal att avvisa icke avstängda kunder från inköp anser länsstyrelsen att denna rätt bör in-

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 69

skrankas till att avse fall, som för personalen äro relativt lätt bedömbara eller till de fall, som redan finnas angivna i nu gällande rusdrycksförsäljningsförordning. De av kommittén föreslagna exempelfallen synes länssty­ relsen till en del vara alltför svårbedömbara och kunna lätt giva anledning till en formalistisk tillämpning och irritation.

Även länsstyrelsen i Kalmar län, som inte kan dela kommitténs uppfatt­ ning om behovet av den föreslagna åtgärden, framhåller att det goda om­ dömet hos personalen kommer att sättas på ytterst svåra prov vid tillämp­ ningen av de föreslagna bestämmelserna. Länsnykterhetsnämnden i Västernorrlands län tar helt avstånd från tan­ ken på att systembolagets personal enbart på grund av misstankar av olika slag skulle kunna vägra kunder inköp. Länsnykterhetsnämnden anför. Det är här en betydelsefull skillnad mellan rätten att notera inköpens omfattning och rätten att på enbart misstankar vägra inköp. Länsnykter­ hetsnämnden finner att det klart strider mot kravet på klara bevis innan någon skall kunna vägras rätten att inköpa rusdrycker. Rusdrycksförsäljningen och nykterhetsvården är redan nu omgärdade av en mur av ovilja och misstro från störa grupper i samhället. Det torde finnas all anledning antaga att en mer eller mindre godtycklig vägran att försälja rusdrycker i stor utsträckning kommer att förstärka oviljan och misstron mot nykterhetsvård och nykterhetspolitik överhuvud taget.

Riksåklagarämbetet understryker att man i detta sammanhang även bör beakta att butikspersonalen ej är underkastad ämbetsansvar. Ämbetet anför. Det principiellt riktiga synes vara att i fall, då butikspersonalen miss­ tänker missbruk, inköpskontroll igångsättes eller hänvändelse sker till nykterhetsnämnd. Om förslaget dock finnes böra genomföras, vill ämbetet ifrågasätta lämpligheten av den lämnade exemplifieringen av de fall då vägran skall kunna ske. Å ena sidan kan misstanke om missbruk föreligga i andra fall än de angivna, medan å andra sidan de angivna fallen ej alltid behöva indicera missbruk. Exemplifieringen synes därför ägnad att på ett icke önskvärt sätt binda personalens handlande. Som nämnts avstyrker bl. a. kontrollstyrelsen och länsstyrelsen i Malmön hus län förslaget att butikspersonalen skall ges möjlighet att vägra försälj­ ning till person som är nära anhörig till spärrad. Enligt kontrollstyrelsen kommer en föreskrift härom endast i begränsad omfattning att kunna efterlevas, då butikspersonalen oftast skulle sakna kännedom om de spärrades familjeförhållanden. Även med ingående kän­ nedom om köparens anhöriga och hans levnadsvanor över huvud kan det i praktiken, framhåller styrelsen, vara ytterst svårt att bedöma vem varorna i verkligheten är avsedda för. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att systembolagets personal skulle ställas inför oöverskådliga svårigheter vid tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen.

Även om nykterhetslagkommitténs förslag angående allmän 1 e g i- 1 imationskontroll råder bland remissinstanserna delade meningar. Förslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran av riksåklagarämbetet, över-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

ståthållaräinbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län, nykterhetsnämnden i Stockholm och fem länsnykterhetsnämnder, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska nvkterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden samt De kristna samfundens nykterhetsrörelse. Landsorga­ nisationen och Högerns ungdomsförbund accepterar att legitimationskontrollen försöksvis skärpes. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län föror­ dar att legitimationskontrollen skall avse endast yngre personer, förslagsvis sådana som kan antas inte ha fyllt 25 år. Länsstyrelsen i Blekinge län och länsnykterhetsnämnden i Stockholms län ställer sig tveksamma till för­ slaget. Generalpoststyrelsen framhåller att förslagets genomförande in­ direkt skulle få mycket stor betydelse för lösningen av postverkets legitimationsproblem. Av de nu nämnda remissinstanserna avstyrker länsstyrelsen i Jämtlands län förslaget om att legitimationshandling skall vara försedd med foto. Av de remissinstanser, som särskilt berört frågan om allmän legitimationskontroll, har konlrollstyrelsen, statskontoret, socialstyrelsen, länsstyrelser­ na i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Västmanlands län, sex länsnykter­ hetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Svenska nykterhetsfrämjandet samt Sveriges socialdemokratiska ungdoms­ förbund avstyrkt kommitténs förslag. Bland dessa remissinstanser tillstyr­ ker dock kontrollstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelsen i Skaraborgs län och två länsnykterhetsnämnder kravet att legitimationshandling skall vara försedd med foto. Länsstyrelsen i Västernorrlands län och statspolisintendenten, vilka i öv­ rigt inte tar ställning till förslaget om allmän legitimationskontroll, anser att som legitimation endast bör godtas handling försedd med foto. Av de remissinstanser, som biträder nykterhetslagkommitténs förslag om allmän legitimationskontroll, framhåller flera att införandet av en sådan kontroll är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna genomföra kommitténs övriga förslag. Överståthållarämbetet anför sålunda bl. a. föl­ jande. De föreslagna anordningarna öka förvisso riskerna för langare att bli upptäckta och kunna därför antagas ha brottsförebyggande effekt. I själva verket torde, såsom kommittén framhållit, skärpta utminuteringsregler va­ ra tämligen meningslösa utan fullgod legitimationskontroll. Och för sådan kontroll erfordras otvivelaktigt legitimationshandling, försedd med foto­ grafi. Den enskildes kostnad för dylik legitimationshandling är, i jämfö­ relse exempelvis med inköpskostnaden för alkohol, obetydlig. Förvaltnings­ kostnadernas ökning till följd av den allmänna legitimationskontrollen är ju ringa i förhållande till intäkterna av alkoholförsäljningen.

Enligt riksåklagarämbetet är den föreslagna legitimationskontrollen otvi­ velaktigt behäftad med icke obetydliga olägenheter, men ämbetet vill inte motsätta sig att en sådan kontroll införes, eftersom den synes vara nödvän­

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 71

dig för att genomföra de övriga nu aktuella förslagen. Det bör emellertid, anför ämbetet vidare, framgå av författningstexten att butikspersonalen skall kunna avstå från att begära legitimation i fall då kundens identitet är känd för försäljaren. Närvaron av andra kunder i försäljningslokalen bör ej utgöra tillräckligt skäl för att, trots kännedom om kundens identitet, kräva legitimation, anser ämbetet.

Föreningen Sveriges landsfiskaler anför. Den föreslagna allmänna legitimationskontrollen innebär onekligen ett avsteg från den »fria linje», som på senare år tillämpats beträffande rusdrycksförsäljning, och förslaget därom kan med hänsyn härtill vara ägnat att inge betänkligheter. Då emellertid en sådan legitimationskontroll torde vara oundgängligen nödvändig för att avstängningsförfarandet och bestäm­ melserna i övrigt rörande inköpsrätt över huvud taget skall kunna fungera, anser sig styrelsen icke kunna motsätta sig kommitténs ifrågavarande för­ slag. Måhända kan mot förslaget invändas, att genom en allmän legitima­ tionskontroll icke kan förhindras rusdrycksinköp genom bulvan, men det kan enligt styrelsens mening icke vara försvarligt att taga en sådan invänd­ ning till intakt för att underlåta att så långt sig göra låter förhindra eller försvåra här aktuella personkategoriers rusdrycksinköp.

I fråga om den nykterhetspolitiska effekten av en allmän legitimationskontroll råder i viss mån delade meningar inom den nu berörda gruppen av remissinstanser. Sveriges ngkterhetsvänners landsförbund framhåller -— förutom att ett krav på allmän legitimationsplikt är nödvändigt för att man skall kunna genomföra även tillfälliga registreringar av vissa kundkategoriers inköp — att ett strikt upprätthållet krav på obligatorisk legitimation måste få vissa allmänna positiva verkningar på förhållandena i spritbutikerna. Det­ ta bekräftas enligt förbundet av de prov som redan gjorts i vissa butiker. Landsförbundet framhäver särskilt att den obligatoriska legitimationen yt­ terligare måste förstärka de möjligheter att hindra ungdom under 21 år från inköp, som butikspersonalen redan har. Det betonas emellertid att garantier måste skapas för att legitimationskontrollen blir fullt effektiv och för att missbruk av legitimationshandlingar förebyggs. Även IOGT anser att krav på obligatorisk legitimation kommer att få positiva verkningar på för­ hållandena i spritbutikerna och öka möjligheterna att hindra ungdomar att köpa sprit. Organisationen vill starkt understryka att legitimationskon­ trollen måste göras fullt effektiv, även om detta kan medföra visst besvär för kunderna. Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län anför bl. a. följande. En allmän legitimationskontroll kan tänkas avsevärt försvåra langarnas upplagring av varor, vilket skulle vara att hälsa med tillfredsställelse. Så­ som förut i samband med inköpsregistreringen påpekats, utgör den sköt­ samma befolkningen en överväldigande stor del av systembolagens kund­ krets. Det kan under sådana förhållanden förefalla opåkallat, att föreslå en allmän legitimationskontroll för alla. Det kan emellertid tänkas, att många invändningar häremot skulle utebli, om den lojala kundkretsen äg-

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

de mera kännedom om de tragedier, som ständigt utspelas i samhället på grund av alkoholmissbruk.

De kristna samfundens nykterhetsrörelse hävdar för sin del att den ob­ ligatoriska legitimationskontrollen inte kommer att skapa några avsevär­ da hinder för överlåtelser mellan t. ex. arbetskamrater. En sådan kontroll ensam torde inte heller få någon avgörande betydelse, då det gäller att tillbakatränga langningen. De av kommittén föreslagna åtgärderna tillsam­ mantagna kan dock, framhålles det, vara ägnade att försvåra åtkomsten av rusdrycker för missbrukare och langare. I den mån langarna hindras i si­ na inköp blir det också svårare att skaffa sprit för dem som anlitar den illegala handeln. En annan vinst skulle vara att de som gör stora inköp, antingen för missbruk eller för langning, tvingas ut ur anonymiteten och får sin identitet känd. Detta får säkerligen en hämmande effekt, anser or­ ganisationen, och därigenom också en nykterhetsfrämjande verkan. Orga­ nisationen anför vidare. Utredningen framhåller, att de föreslagna åtgärderna kommer att inne­ bära en viss olägenhet för allmänheten och butikspersonalen. För vår del tror vi dock inte att denna följd bör överdrivas. Enligt av utredningen gjor­ da tidsstudier visar det sig, att de arbetsmoment, som hör samman med här föreslagna legitimationskontroll, tar omkring 30 sekunder att utföra. Denna tidsförlängning kan inte vara av sådan betydelse, att den bör hindra denna kontrolls genomförande. Därtill kommer även, såsom utredningen betonat, att legitimation på många områden nu är en helt vanlig företeelse, exempelvis på posten.

Enligt Nationaltemplarorden kommer visserligen legitimationstvånget sannolikt att få ett begränsat värde, men organisationen anser det ändå motiverat att genomföra en sådan kontroll. Den ansvarsfulla uppgift, som personalen i systembutikerna har, gör att samhället bör ge personalen det stöd och den ökade auktoritet som ett legitimationstvång innebär. De sköt­ samma kunderna bör kunna acceptera en anordning, som för dem medför ringa besvär men som kan vara ett stöd för butikspersonalen och som dess­ utom är en ofrånkomlig nödvändighet om de föreslagna åtgärderna — av­ stängning och inköpsanteckningar — skall kunna genomföras. Även länsstyrelsen i Stockholms län är tveksam huruvida en allmän legitimationsplikt skulle medföra sådana fördelar från nykterhetsvårdssynpunkt att de motiverar därav föranledda kostnader och besvär. I ett läge på nykterhetsområdet, som direkt fordrar ett ingripande från det allmän­ nas sida, anser länsstyrelsen det dock försvarligt att utan dröjsmål prak­ tiskt pröva de föreslagna åtgärdernas effektivitet och lämplighet. Landsorganisationen är för sin del medveten om de svårigheter, som har uppstått i samband med den fria utminuteringen, men är samtidigt inte övertygad om att man genom en allmän legitimationskontroll kommer till rätta med dem. Landsorganisationen vill dock inte motsätta sig att man på försök inför sådan kontroll. Landsorganisationen anför.

Kung!. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 73

LO vill understryka att om en allmän legitimationskontroll eventuellt in­ föres är det av stor betydelse att personalen, som handhar försäljningen, in­ strueras på ett sådant sätt att onödiga konflikter i samband med legitimationsförfarandet undvikes. Personalens instruktioner bör vara väl genom­ arbetade och även fortlöpande ses över, så att de föreslagna åtgärderna vinner förståelse hos den skötsamma delen av kundkretsen och inte upp­ fattas som onödigt tillkrånglad.

Som tidigare nämnts ställer sig länsstyrelsen i Blekinge län och länsnykterhetsnämnden i Stockholms län tveksamma till förslaget. Länsstyrel­ sen i Blekinge län anför. Mot den av kommittén föreslagna allmänna legitimationskontrollen kunna anföras vissa betänkligheter. Frånsett de betydande kostnader en sådan kon­ troll kommer att medföra, synes det vara i hög grad betänkligt att införa en lagbestämmelse, som utan undantag kräver legitimation genom företeende av viss angiven handling även där försäljningspersonalen väl vet, vem kö­ paren är. Det torde bli svårt att vinna allmänhetens förståelse för en sådan bestämmelse, i varje fall på orter utanför storstäderna. Mellan den nuva­ rande mycket begränsade legitimationskontrollen och en allmän kontroll borde man kunna finna utrymme för en mera elastisk anpassning av legiti­ mationskontrollen efter lokala förhållanden.

I yttrandet från länsnykterhetsnämnden i Stockholms län göres bl. a. följande anmärkningar. Som ett medel att effektivisera avstängningarna föreslår Kommittén, att varje köpare av rusdrycker skall avkrävas legitimation. Utöver den verkan till försvårande för de avstängda att anskaffa sprit, som härigenom åstad­ kommes, kan en sådan anordning knappast ha annan verkan på spritinkö­ pen än att de underåriga effektivt utestängas från direkta köp. I huru stor utsträckning sådana inköp nu förekommer har Kommittén emellertid icke klarlagt. Med hänsyn till det anförda är länsnämnden tveksam, om Kommitténs förslag kan medföra så stora fördelar ur nykterhetsvårdssynpunkt, att de kan motivera de kostnader och de besvär för de skötsamma alkoholförbru­ karna, som är förbundna därmed.

Av de remissmyndigheter, som avstyrker kommitténs förslag, anför fler­ talet som grund för sitt avstyrkande att förslaget medför alltför störa olä­ genheter för de skötsamma kunderna och alltför störa kostnader i förhål­ lande till nyttan av åtgärden. I stor utsträckning betvivlar man också att en legitimationskontroll kan få något egentligt värde som nykterhetspolitiskt instrument. Statskontoret finner anledning befara att antalet avstängda personer — och därmed spärrlistornas omfattning — kan komma att öka utöver vad kommittén beräknat. Detta innebär risk för att en allmän legitimationskon­ troll skulle komma att verka avsevärt tyngande på verksamheten vid system­ butikerna samtidigt som administrationskostnaderna för registren över av­ stängda personer skulle öka. Det synes statskontoret vara ofrånkomligt att en allmän legitimationskontroll skulle medföra olägenheter för kunderna i Sf llilunuj till riksdagens protokoll l'J63. 1 samt. Nr 82

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

form av längre väntetider. Det torde nämligen enligt statskontoret dröja åtskillig tid, innan den av kommittén förutsatta anpassningen av butiker och personal hinner bli fullständig. Statskontoret ställer sig vidare tvivlande till en obligatorisk legitimationskontrolls värde för bekämpandet av sprit­ missbruket och anför därom följande. De personer man i första hand önskar hindra från spritinköp är grova missbrukare, langare och ungdomar under 21 år. Att dessa kategorier lyckas få tag på alkohol synes innebära, att de antingen själva gör inköp under »legitimationsfria» perioder eller att kamrater eller tillfälliga bekanta kö­ per till dem. En allmän legitimationskontroll skulle förhindra »självköpen» men knappast »kamratköpen». Snarare synes det finnas risk för att dessa får större omfattning än nu. Det torde nämligen kunna befaras vara svårt att få en obligatorisk legitimationskontroll att ingå i det allmänna rätts­ medvetandet. De av kommittén gjorda jämförelserna med post- och bank­ besök saknar relevans, då det i dessa fall är helt i vederbörandes eget intresse att legitimationskontroll företages.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner den föreslagna legilimationskontrollen både för omständlig och dyrbar samt för oviss till sina verkningar. Även länsstyrelsen i Malmöhus län uppehåller sig vid de väntade olägen­ heterna för allmänheten. Man bör enligt länsstyrelsen undvika att i sin strä­ van efter att nå ett relativt fåtal missbrukare vidta en åtgärd, som skulle medföra fördröjning av expeditionsarbetet samt besvär och irritation för det störa flertalet kunder. Det torde vara av stor vikt, anför länsstyrelsen vi­ dare, att ansträngningarna att hindra missbrukare och langare från att komma åt rusdrycker omfattas med sympati och förståelse av den sköt­ samma delen av kundkretsen. Detta kan lätt äventyras genom alltför om­ fattande åtgärder. En betydelsefull invändning av psykologisk art mot ob­ ligatorisk legitimationskontroll är också, uttalar länsstyrelsen vidare, den förslitning, som legitimationsvapnet skulle komma att utsättas för genom att ständigt användas även i fall då personalen anser sådan kontroll obe­ hövlig eller meningslös. Det är enligt länsstyrelsens mening värdefullare med en intermittent kontroll, utövad med helhjärtade insatser från försäljningspersonalens sida, än med en obligatorisk kontroll, som småningom ut­ övas slentrianmässigt. Länsstyrelsen finner det sannolikt, att man kan nå ungefär lika goda resultat med en stickprovsmässig legitimation som med en allmän kontroll, och fortsätter. En viktig förutsättning för att så skall bli fallet är emellertid, att den per­ sonal, som skall handhava denna kontroll, är tillräcklig och har tillräckliga kvalifikationer för att utföra detta grannlaga och maktpåliggande arbete. Det bör framhållas, att systembolaget icke endast är ett distributionsföretag, utan att bolaget och därmed personalen även har viktiga sociala uppgifter, vilkas fullgörande får taga skälig tid och draga skälig kostnad. Av speciell vikt är att kvalificerad försäljningspersonal finns tillgänglig i tillräcklig ut­ sträckning sådana dagar och under sådana tider på dagen, då försäljningen är störst och då största risken föreligger, att langare, ungdom och inköpsspärrade försöker kringgå legitimationskontrollen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 75

Kontrollstijrelsen finner — med hänsyn till att det övervägande antalet kö­ pare är anmärkningsfria — att den föreslagna omfattande kontrollen inte torde ge nämnvärt bättre resultat i nykterhetshänseende än partiell kontroll eller stickprovskontroll. Nya systemaktiebolaget framhåller att kravet på en allmän legitimation in­ nebär att de många skötsamma kunderna kommer att utsättas för en kontroll, vilken av dessa liksom av bolagets personal skulle uppfattas som mer eller mindre meningslös därför att den inte — såsom under motbokstiden — är kombinerad med en maximering av inköpsrätten. Detta kommer ofel­ bart, anser bolaget, att leda till ökad irritation mellan kund och försäljare samt till slentrian från den sistnämndes sida. Systembolaget ställer sig emel­ lertid inte avvisande till en legitimationskontroll över huvud taget utan på­ pekar att det inom ramen för nu gällande bestämmelser finns möjligheter att tillämpa en sådan intermittent eller selektiv legitimationskontroll att all­ män legitimation får omväxla med kontroll av endast sådana kunder som misstänkes vara langare eller missbrukare. Bolaget anför slutligen, att in­ förandet av en allmän legitimationskontroll skulle på grund av personaloch lokalsvårigheter kräva en övergångstid som inte anses komma att un­ derstiga fem år. Vad angår den nykterhetspolitiska effekten av förslaget anser Svenska nykterhetsf ram jandet det föga sannolikt att en allmän legitimationsplikt skulle medföra ett förbättrat nykterhetstillstånd. Nykterhetsfrämjandet an­ för. Nykterhetsfrämjandet vill hänvisa till att denna åtgärd i minst lika hög grad som registrering drabbas av erfarenheten att all inköpsstatistik även grundad på perfekt legitimering lider av begränsningen att man inte får veta något om vem som förtär de inköpta kvantiteterna. När det gäller en vara som rusdrycker har efterfrågan visat sig så stark att olika slag av re­ gistreringar och ransoneringar både i Sverige, Norge och Finland tidigare lett till — och i Finland och Norge fortfarande leder till — ganska omfat­ tande smuggling och hembränning. Ransoneringens upphörande efter den 1 oktober 1955 har i vårt land lett till en inte obetydlig langning. Det syns då föga sannolikt att obligatorisk legitimering skulle medföra ett förbätt­ rat nykterhetstillstånd. Även Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund anser att den nykterhetsfrämjände effekten av en allmän legitimationskontroll skulle bli liten. Länsnykterhetsncimnden i Västernorrlands län förklarar sig inte kunna finna att en obligatorisk legitimation kan fylla någon positiv funktion, när det gäller att komma åt de kategorier för vilkas kontroll legitimationen främst är avsedd. Länsnykterhetsnämnden instämmer dock i att ett behov av vidgad kontroll föreligger. En sådan kontroll måste emellertid enligt nämnden vara utformad så, att den effektivt möjliggör kontroll av en be­ gränsad grupp människor medan alla övriga — enligt utredningen inte mindre än ca 94 % — icke utsättes för onödig kontroll. Vad angår allmänhetens inställning till legitimationskrav i allmänhet, uttalar generalpoststyrelsen, att styrelsen inte kan dela kommitténs upp­

76 Knngl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

fattning att det ingått i allmänhetens medvetande att man inte kan hämta ut pengar på posten eller i bank utan legitimation. Styrelsen anför härom. Styrelsen har emellertid ett intryck av att många lojala postkunder fin­ ner postens legitimationskrav väl rigoröst och detta inte minst på mindre och medelstora orter, där man gärna vill räkna med att vara känd. I stor­ städerna finner sig kanske de flesta i legitimationskravet, även om mening­ arna är delade, om en viss legitimationshandling skall vara tillräcklig eller inte. Ofta möts postfunktionären av påståendet, att det inte behövs legiti­ mation vid bankbesök. Enligt styrelsens erfarenhet erfordras ständig upp­ lysning och propaganda, för att det hos allmänheten skall kunna skapas förståelse för legitimationskravet och för att kassafunktionärerna skall kunna hjälpas i deras grannlaga arbete med legitimationskontrollen.

I åtskilliga remissyttranden har man särskilt uppehållit sig vid frågan om legitimationshandlingarnas beskaffenhet. Generalpoststyrelsen framhåller till en början att införandet av en obliga­ torisk legitimationskontroll vid spritinköp indirekt skulle få mycket stor be­ tydelse för lösningen av de legitimationsproblem som postverket har. Efter­ som en mycket stor del av den vuxna befolkningen är kunder vid systembo­ lagen och därigenom skulle tvingas att förse sig med en god legitimations­ handling för att i fortsättningen kunna köpa sprit, skulle postverket få ett betydligt bättre utgångsläge än för närvarande vid utformningen av sitt legitimationssystem. Givetvis kan inte de postala synpunkterna, framhåller styrelsen, tillmätas avgörande betydelse vid ställningstagandet till de förslag nykterhetslagkommittén framlagt, men styrelsen vill begagna tillfället att framhålla önskvärdheten av att de vuxna medborgarna genom det allmän­ nas försorg utrustas med en identitetshandling av god kvalitet. Styrelsen fortsätter. Genomföres utredningens förslag, att systembolagens kunder skall vara skyldiga att legitimera sig med av myndighet utfärdad (eller därmed likvär­ dig) handling som försetts med foto, torde, som utredningen antagit, en mängd personer som nu saknar legitimationshandling med foto komma att anskaffa postens identitetskort. Såsom framhållits i betänkandet har gene­ ralpoststyrelsen vid kontakt med utredningen förklarat det möjligt för post­ verket att tillgodose den stora efterfrågan på postens identitetskort, som i så fall skulle uppkomma. Som förutsättning gäller, att principbeslut i legitimationsfrågan fattas i så god tid, att postverket hinner anskaffa erforder­ liga blanketter m. m.

Enligt styrelsens mening bör en legitimationshandling, såsom kommittén föreslagit, vara försedd med foto, om man vill nå största möjliga garanti mot missbruk. Det råder ingen tvekan, anmärker styrelsen, om att särskilt sjukförsäkringsbeskeden i stor utsträckning kommit i händerna på obehö­ riga och missbrukas som legitimationshandlingar. Angående postverkets krav på legitimation anför styrelsen i sammanhanget följande. Enligt postverkets legitimationsbestämmelser sker legitimation bäst med pass, körkort, postens identitetskort och liknande handlingar med foto. Men eftersom flertalet postkunder inte är innehavare av dylika förstklassiga

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 77

legitimationshandlingar, tvingas postverket godtaga även åtskilliga andra handlingar, främst försäkringsbesked och skattekort. Det blir beroende på postfunktionärens bedömande i varje särskilt fall, om företedd handling kan anses tillräckligt styrka identiteten. Vägledande för postfunktionärens be­ dömning blir beloppets storlek, uppgifter om ålder, kön m. m. på den före­ tedda handlingen, namnteckningens utseende etc. Med postverkets stora kundkrets skulle det i dagens läge vara omöjligt att kräva handling med fo­ to i samtliga fall. Även socialstyrelsen och statspolisintendenten anser att endast handling, försedd med foto, bör godkännas som legitimationshandling. Statspolisinten­ denten framhåller att gränsen för godkännande av en legitimationshandling bör dras snävt. Socialstyrelsen påpekar att många medborgare redan har så­ dan legitimationshandling med foto som regelmässigt är giltig i flera år. Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker att en skärpning av kravet på legitimationshandlingarnas beskaffenhet får anses önskvärd. En sådan skärpning kan, anser länsstyrelsen, genomföras utan större kostnader och olägenheter för berörda parter. Kommitténs förslag om skärpta krav på legitimationshandlingens be­ skaffenhet tillstyrkes också av länsstyrelsen i Kopparbergs län, som emel­ lertid anmärker att det från bl. a. psykologiska synpunkter skulle vara mindre lämpligt att tillskapa en särskild, för inköp av rusdrycker avsedd legitimationshandling. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansluter sig till förslaget att legitimationshandlingen skall vara försedd med fotografi men anför samtidigt följande. För att kunna köpa sprit i systembutikerna ha från spritinköp avstängda missbrukare och ungdom betjänat sig av på andra personer utställda legi­ timationshandlingar, främst sjukkassekort. Utan en rigorös allmän legitimationskontroll kan man svårligen komma till råtta med detta problem, därest icke förslaget om att legitimationshandling skall vara försedd med fo­ tografi beaktas. Länsstyrelsen ansluter sig till förslaget i denna del men vill dock framhålla, att inom den störa grupp medborgare, som gör sina sprit­ inköp mera sporadiskt, många troligen icke komma att skaffa en dylik legi­ timationshandling utan i stället komma att göra sina inköp genom andra, med därav följande minskad respekt för förbud mot överlåtelse.

Även ett par av de remissinstanser, som avstyrker kommittéförslaget i fråga om legitimationshandlingens beskaffenhet, anser att en skärpning av reglerna i detta hänseende är påkallad. Sålunda finner länsstyrelsen i Malmöhus län kommitténs kritik mot sjukförsäkringsbeskeden och skattekorten välgrundad. Länsstyrelsen delar kom­ mitténs uppfattning att dessa handlingar framdeles inte bör godtas som le­ gitimation. Dock anser länsstyrelsen kommitténs förslag om att en legitima­ tionshandling skall vara försedd med foto onödigt långtgående. Länsstyrel­ sen anför i detta sammanhang följande. Länsstyrelsen vill framhålla, att det effektivaste slaget av legitimations­ handlingar för rusdrycksinköp skulle vara särskilda inköpsbevis, utfärdade av lämplig myndighet för en var inköpsberättigad. Om man införde sådana

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

bevis, skulle spärrlistorna bliva obehövliga och kontrollen över att ung­ dom under 21 år inte verkställer inköp skulle kunna effektiveras. Vissa andra fördelar skulle också vinnas därigenom. En dylik anordning förutsät­ ter emellertid en ganska betydande administrativ apparat och medför även vissa problem i samband med indragning av bevis för personer som avlidit eller för personer som skall inköpsspärras och i samband med utfärdande av ersättningsbevis för förkomna sådana m. m. Införande av ett system med inköpsbevis kan därför knappast komma ifråga utan särskild utredning och bör därför ställas på framtiden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län vill inte ifrågasätta det motiverade i att i vissa situationer kräva att legitimationshandlingen är försedd med foto men anser inte ett generellt krav på sådan legitimation motiverat. För de fall, då butikspersonalen anser legitimation nödvändig men tvekan råder om företedd legitimationsbehandling anses vara tillfyllest, skulle enligt läns­ styrelsen personalen få rätt att vägra inköp. Ett par remissinstanser, slutligen, avstyrker helt kommitténs förslag om skärpta krav på legitimationshandlingarna. Sålunda framhåller länsstyrelsen i Jämtlands län att det icke är rimligt att tvinga alla som vill göra inköp av rusdrycker att skaffa fotografier. Enligt Nya systemaktiebolaget kommer en icke ringa del av allmänhe­ ten att anse kravet på att handlingen skall vara försedd med innehavarens fotografi som onödigt. Strökunder och personer som bor långt från butik samt många måttlighetsförbrukare skulle enligt systembolaget i stor ut­ sträckning inte skaffa sig sådan legitimationshandling utan i stället göra sina inköp genom andra. Dylika inköp genom annan person kommer aldrig, framhåller bolaget, att i det allmänna rättsmedvetandet befraktas som en olaglig handling, varför man med krav på sådan legitimation på ett betänkligt sätt skulle undergräva respekten för bestämmelserna om överlå­ telser. Bolaget är av den uppfattningen att hittills använda slag av legitimationshandlingar bör kunna godtagas även i fortsättningen och att någon ovillkorlig föreskrift om legitimationshandling med fotografi inte är nöd­ vändig.

Nykterhetslagkommitténs förslag om skärpta i’egler för ombudsköpen tillstyrkes eller lämnas utan erinran av kontrollstyrelsen, statspolisintendenten, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Kopparbergs och Norrbottens län, nykterhetsnämnden i Stockholm och fyra länsnykterhetsnämnder, För­ eningen Sveriges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden samt De krist­ na samfundens nykterhetsrörelse. Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker förslaget utom i vad avser legitimationsplikt för uppdragsgivare. Svenska nykterhetsfrämjandet tillstyrker den föreslagna skärpningen av reglerna för den organiserade ombudsverksamheten men ställer sig tveksamt inför förslaget i övrigt. Förslaget avstyrkes, i varje fall i dess väsentliga delar, av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Skaraborgs och Västmän­

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 79

lands län, tre länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget samt Lands­ organisationen. Länsstyrelserna i Östergötlands och Blekinge län samt Nya systemaktiebolaget tillstyrker dock förslaget om skärpta bestämmelser be­ träffande den organiserade ombudsverksamheten. Kontrollstyrelsen anser i likhet med kommittén att inköp genom ombud inte bör få ske på samma sätt som nu om kontrollen över rusdrycksförsäljningen skall kunna effektiveras. Systembolaget måste, framhåller sty­ relsen, ha möjlighet till en betryggande kontroll av vem som köper varorna. Åtgärder som i största möjliga utsträckning inskränker ombudsköpen är enligt IOGT önskvärda. Ju mer restriktivt ombudsköpen behandlas, desto färre och därmed lättare att kontrollera blir dessa köp, framhåller IOGT. Av de remissinstanser, som tillstyrker kommitténs förslag om legitimationsplikt m. m. för ombud och uppdragsgivare, ifrågasätter flera huruvida möjlighet till ombudsköp över huvud bör finnas. Länsstyrelsen i Uppsala län anför sålunda att den helst såg att ombudsköp inte var tillåtna. Enligt länsstyrelsen synes det nämligen vara anledning antaga att sådana köp i viss utsträckning missbrukas. Länsstyrelsen anser dock att det med hän­ syn till sjuka och avlägset boende personer knappast torde vara lämpligt att förbjuda ombudsköp. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund ifrågasät­ ter däremot för sin del, om inte ett fullständigt slopande av ombudsköpen borde övervägas. Hänsynen till sjuka och avlägset boende anser förbundet inte vara ett särskilt bärande skäl att behålla ombudsköpen. Ombudsköp förekommer, framhåller Svenska nykterhetsvårdsförbundet, ofta med syfte att dölja olaga rusdryckshantering. Förbundet rekommende­ rar därför att frågan om avskaffande av ombudsköpen blir föremål för en ingående prövning. Den rättighet till fri försändning som finns bör kunna ge tillräcklig service för köpare på orter belägna på längre avstånd från för­ säljningsställena. Ombudsköpen kan därför enligt förbundet inte anses nödvändiga. Av de remissinstanser, som avstyrker kommitténs förslag om legitimationsplikt m. m. för ombud och uppdragsgivare, befarar flera, att de skärpta bestämmelserna av praktiska skäl inte skall komma att följas av ombud och uppdragsgivare. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför följande i denna del. De föreslagna bestämmelserna om ombudsköp kunna, enligt länsstyrelsens uppfattning, leda till, att i övrigt laglydiga uppdragsgivare och ombud av rent praktiska skäl icke följa lagbestämmelserna, utan ombudet vid inköpet helt enkelt underlåter att meddela, att han icke gör inköp för egen räkning. Risken för honom kan betraktas som närmast obefintlig, då ombudsförhållandet, utan hans egen medverkan, svårligen kan uppdagas. De skärpta reg­ lerna måste också anses utgöra ett missgynnande av befolkningen i glesbyg­ derna. Länsstyrelsen avstyrker förty förslaget i denna del.

Även länsstyrelsen i Blekinge län framhåller att alltför stränga krav på formerna för ombudsköp torde medföra att ombudsköpen kommer att ske utan systembolagets vetskap. Länsstyrelsen anser för sin del att en skärp­

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

ning av formerna för ombudsköpen bör inskränkas till en skyldighet för butikspersonalen att i fall, där ombudsköp kan antas föreligga, vägra för­ säljning med mindre fullmakt enligt nu gällande formulär företes. Svenska nykterhetsframjandet anför att olagligt ombudsköp med säker­ het förekommer i mycket stor omfattning. 1 storstäderna torde det sålunda, heter det, höra till rena undantagen att man skaffar fullmakt och rekvisi­ tion från bekanta och goda vänner vid inköp för deras räkning. Från motbokstiden är det också bekant, framhåller nykterhetsfrämjandet vidare, hur föga folk tvekade att låna ut motböcker med outnyttjad inköpsrätt. Det inger därför enligt nykterhetsfrämjandet betänkligheter att kriminalisera åtgärder på ett sätt, som inte kan anses äga stöd i den allmänna folkmeningen, även om det sker i medvetandet om att lagföring och dom endast i undantagsfall kommer att följa. Landsorganisationen anför i detta sammanhang följande. LO, som har förståelse för utredningens synpunkter att man bör mot­ verka att bestämmelser om inköpsförbud kringgås genom ombudsköp, fin­ ner dock att de föreslagna åtgärderna inte kommer att få den effekt som kommittén avser. De missbrukare, som bestämmelsen riktar sig mot, kom­ mer trots de föreslagna åtgärderna att kunna skaffa sprit i lika stor ut­ sträckning som tidigare. Däremot kommer de nya bestämmelserna för den skötsamma delen av kundkretsen att skapa olägenheter, inte minst för per­ soner, som på grund av sin arbetstid är beroende av att inköp sker genom ombud. LO anser att man inom ramen för de nuvarande bestämmelserna och de övriga nya som föreslås i utredningen ändå bör kunna motverka missbruk i samband med ombudsinköpen. Med hänsyn härtill anser sig LO inte nu beredd att tillstyrka förslaget om ändring av bestämmelserna för ombudsinköp.

De föreslagna reglerna för ombudsköp innebär enligt Nya systemaktiebo­ lagets mening ett påtagligt missgynnande av de köpare på landsbygden som inte har möjlighet att själva göra sina inköp på butiksort. Enligt nuvarande bestämmelser skall såväl köpare som ombud endast på begäran styrka sin identitet. Redan denna föreskrift innebär, anför bolaget, en viss belastning på ombudsköpen för den kategori kunder det här gäller, men förhållandena skulle i avsevärd grad försvåras om allmän legitimationskontroll skulle in­ föras. Sålunda skulle en busschaufför, som gör inköp för ett större eller mindre antal personer utmed sin busslinje, bli nödsakad att, förutom full­ makter, medföra samtliga köpares legitimationshandlingar. Om kontrollen verkligen skulle fungera, måste köparens identitet fastställas genom jäm­ förelse med legitimationshandlingen, vilket skulle förutsätta längre uppe­ hållstider vid hållplatserna och försening av trafiken. Krångligheten i för­ farandet skulle enligt bolaget sannolikt medföra ökat antal ombudsköp ulan fullmakter genom vänner och bekanta för att minska bekymren för buss­ chaufförerna. Minst lika svår att praktiskt tillämpa blir enligt bolaget före­ skriften att fullmakt skall skrivas på särskild av bolaget fastställd blankett och att ombudet skall styrka sin behörighet genom att med sin namn­ underskrift på fullmakten intyga såväl att uppdragsgivarens namnteckning

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 81

är riktig som att uppdragsgivaren egenhändigt i fullmakten angivit de önska­ de varorna. Bolaget anser att kommitténs förslag knappast är praktiskt ge­ nomförbart och att resultatet blir att ifyllandet av fullmaktsblanketten blir en ren formalitet utan reellt värde från kontrollsynpunkt. Ytterligare eu väsentlig olägenhet uppkommer, anför bolaget, genom att köparen under viss tid måste lämna från sig sin legitimation. Denna olägenhet blir särskilt påtaglig om legitimationsbeviset utgöres av körkort. Eftersom tillämpningen av bestämmelserna av praktiska skäl måste kunna anpassas och differentie­ ras med hänsyn till uppdragsgivarens bostadsort och ombudets kvalifikatio­ ner, hävdar bolaget att det bör ankomma på detta att tillse att inköpen ge­ nom ombud sker på betryggande sätt. Bolaget anser att det bör kunna ske inom ramen för nuvarande bestämmelser. Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar endast att kravet på legitimation både för köpare och ombud otvivelaktigt kommer att bli besvärande för den allmänhet som är hänvisad till inköp genom t. ex. busschaufförer. Beträffande den organiserade ombudsverksamheten för avsides boende framhåller kontrollstyrelsen att denna verksamhet numera, enligt vad sty­ relsen erfarit, förekommer i mindre omfattning än tidigare. Styrelsen anför. En starkt bidragande orsak härtill har givetvis varit de förbättrade kom­ munikationerna och särskilt privatbilismens snabba tillväxt under de se­ naste åren. Kontrollstyrelsen får även erinra om att avsides boende, som icke har tillfälle att själva besöka utminuterings- eller utlämningsställe för rus­ drycker, icke är nödsakade att anlita ombud utan kan själva skriftligen rekvirera de varor de önskar från närmaste systembutik. Antages de sak­ kunnigas förslag till skärpt legitimationskontroll, torde därigenom ombudsverksamhet i större skala bli ytterligare försvårad. Några ytterligare åtgärder mot denna verksamhet torde därför knappast vara erforderliga. Då det emellertid i praktiken visat sig svårt att avgöra huruvida, när tillhandagående i större omfattning konstaterats, ersättning i egentlig mening utgått eller icke, har kontrollstyrelsen inget att erinra mot de sakkunnigas förslag att generellt förbjuda tillhandagående i större om­ fattning, även om ersättning icke uppburits. Nykterhetslagkommitténs förslag att åldersgränsen vid utminute­ ring till värnpliktiga i uniform skall sättas vid 23 år har inte tillstyrkts av någon remissinstans. I yttrandena har främst hänvisats till att den föreslagna regeln skulle innebära en diskriminering av en sär­ skild grupp medborgare. Beträffande kostnaderna för de av kommittén förordade åtgärderna har i allmänhet inga uttalanden gjorts vid remissbehandlingen. Nya system­ aktiebolaget har emellertid gjort vissa anmärkningar mot kommitténs kost­ nadsberäkningar. Enligt bolagets uppfattning har sålunda kostnaderna för den föreslagna utökningen av legitimationskontrollen satts 1,6 miljoner kro­ nor för lågt.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Departementschefen I nykterhetslagkommitténs utredningsuppdrag har i första hand ingått att undersöka de tekniska förutsättningarna för en allmän registre­ ring av rusdrycksinköpen och att söka bedöma om man genom en sådan registrering kunde vinna några nykterlietspolitiska fördelar bland annat i syfte att motverka langning av spritdrycker till missbrukare och ungdomar. Efter att ha prövat olika möjligheter har kommittén kommit till den upp­ fattningen att fyra olika, tekniskt sett genomförbara alternativ för en all­ män inköpsregistrering föreligger. Två av alternativen har utformats med utgångspunkt från de lösningar som på sin tid framlades av 1944 års nykterhetskommitté men då avvisa­ des av statsmakterna. Registreringen skulle enligt det ena av dessa alter­ nativ grundas på rekvisitionsblanketter som kunderna lämnade vid varje inköp — eller på en däremot svarande notering •— enligt det andra på an­ teckningar om inköpen på ett särskilt för kunden utfärdat inköpskort. I det förra av dessa båda fall skulle inköpen kunna ske utan större formali­ teter och tillgå ungefär som nu. Systemet förutsätter emellertid en spärr­ lista för hela riket över missbrukare och andra som avstängts från inköps­ rätt. I det senare av de båda fallen undvikes visserligen den riksomfattan­ de spärrlistan, men det blir å andra sidan nödvändigt att, innan inköpsrätt medges, kontrollera att hinder härför ej föreligger. Härtill kommer att kun­ den måste hänvisas till en bestämd butik för sina inköp. Även enligt de två övriga av nykterhetslagkommittén framlagda alternati­ ven sker registreringen genom bearbetning av inköpskort — här emellertid av modernare typ i form av identitetskort, där inköpsmarkering sker genom hålklippning, eller identitetskort av plast med markeringar för hålkortsbearbetning. Vid klippkortsalternativet skulle registreringen ske genom att kortet, sedan det förbrukats, återställdes till systembolaget för bearbet­ ning. Vid plastkortsalternativet skulle registreringen däremot kunna ske på maskinell väg vid varje inköp. Vid bägge alternativen skulle krävas viss förprövning innan inköpskortet utfärdades, däremot inte bundenhet till sär­ skild butik. Från rent tekniska utgångspunkter har kommittén ansett det sistnämn­ da alternativet med plastkort överlägset de andra tre alternativen. Även om samtliga nu antydda registreringsmetoder är tekniskt genomför­ bara, är de dock alla enligt kommitténs mening förbundna med betydande nackdelar. Särskilt anses detta gälla de metoder som bygger på inköpskort. I dessa fall skulle bl. a. krävas en inte minst för allmänheten besvärande kontrollapparat för att hindra att korten kommer i orätta händer eller blir föremål för illegal överlåtelse. Den största nackdelen med dessa metoder består emellertid enligt kommitténs mening i den förprövning, som innan inköpskort utfärdas måste ske för kontroll att vederbörande verkligen har inköpsrätt och inte är upptagen på spärrlista. En sådan ordning har, fram­ håller kommittén, stora likheter med ett motbokssystem utan ransonering och drar med sig en väsentlig del av motbokssystemets negativa psykolo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 83

giska verkningar. Ehuru nackdelar av denna art inte skulle vara förbundna med en registrering byggd på kundernas egna rekvisitioner e. d., anser kom­ mittén även en sådan metod medföra så störa olägenheter alt den inte kan förordas. Enligt kommitténs mening står vidare mycket litet att vinna från nykterhetspolitisk synpunkt med införandet av en allmän inköpsregistrering. För att tå uppgifter om missbrukares och langares inköp — vilket från nykterhetssynpunkt skulle vara det viktigaste syftet med åtgärden — är det så­ lunda, framhåller kommittén, inte nödvändigt att införa en allmän regist­ rering. Samma syfte kan lämpligen nås genom att man i annan ordning gör särskilda anteckningar om dessa kategoriers inköp. Inte heller för allmän vägledande information eller för vetenskaplig bearbetning skulle en allmän inköpsregistrering vara till någon mera väsentlig hjälp, främst av det skälet att den inte skulle kunna ge besked om konsumtionens utan endast om in­ köpens fördelning. Med hänsyn till de nu anförda förhållandena har det för kommittén fram­ stått som uppenbart att en allmän inköpsregistrering inte kan förordas. I denna uppfattning har kommittén vid remissbehandlingen vunnit stöd från praktiskt taget alla myndigheter och organisationer som uttalat sig i frå­ gan. Ingen remissinstans över huvud har förordat att en allmän inköpsre­ gistrering nu genomföres. Även enligt min mening har — i varje fall så långt det är erforderligt föl­ en praktisk-politisk bedömning — genom den nu utförda utredningen bli­ vit klargjort, att en allmän inköpsregistrering har mycket litet att ge som nykterhetspolitiskt instrument. Däremot skulle en sådan registrering inne­ bära betydande olägenheter för den helt övervägande del av allmänheten, som har mattliga alkoholvanor och förhållandevis sällan besöker system­ butikerna. Dessutom skulle varje form av allmän inköpsregistrering bli myc­ ket kostnadskrävande. Till dessa förhållanden, som synes mig i och för sig avgörande, kommer att de från teknisk synpunkt -— i varje fall för närva­ rande — klart lämpligaste registreringsmetoderna, nämligen de som bygger på inköpskort, uppenbarligen skulle föra med sig en betydande del av de negativa psykologiska verkningar, som ansetts förknippade med motbokssystemet och som utgjorde ett av de väsentligaste skälen för att slopa detta system. Av det sagda torde ha framgått att jag för mitt ställningstagande till frå­ gan om inköpsregistreringens möjligheter som ett praktiskt nykterhetsfräinjande hjälpmedel inte funnit anledning närmare pröva, huruvida de framlagda särskilda undersökningsresultaten från mera vetenskapliga syn­ punkter är i alla hänseenden tillförlitliga. Jag vill endast konstatera att den klara tendens som framkommit synes bekräfta redan tidigare erfaren­ hetsmässigt belagda uppfattningar. För ett ställningstagande till den före­ liggande frågan är det sålunda enligt min mening inte påkallat att verk­ ställa ytterligare undersökningar eller att genomföra en sådan försöksverk­ samhet med inköpsregistrering som ifrågasatts från ett par håll.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1968

Med hänvisning till det anförda vill jag bestämt avstyrka, att en allmän registrering av rusdrycksinköpen införes.

I stället för att förorda generella åtgärder för registrering av rusdrycksinköp har nykterhetslagkommittén, såsom framgått av den tidigare redo­ görelsen, förordat en begränsad registrering av sådana inköp och föresla­ git skärpningar i de nuvarande utminuteringsbestämmelserna i skilda hän­ seenden. Redan nu förekommer en form av begränsad registrering, då systembolagets butikspersonal — utan att författningsenlig skyldighet därtill föreligger — för eventuell befordran till nykterhetsnämnd eller po­ lismyndighet verkställer minnesanteckningar om inköp, som görs av perso­ ner vilka kan misstänkas för missbruk eller langning. Nykterhetslagkom­ mittén har nu föreslagit en författningsföreskrift, enligt vilken på begäran av nykterhetsnämnd eller polismyndighet skulle för en tid av högst tre månader i sänder föras anteckningar om viss persons inköp av rusdryc­ ker. Enligt kommitténs avsikt skulle detta förfarande tillämpas i fråga om personer, som misstänks för missbruk eller langning. I sådana fall bör emellertid enligt kommittén butikspersonalen liksom hittills kunna även utan föregående framställning göra inköpsanteckningar och överlämna des­ sa till nykterhetsnämnd eller polismyndighet. I denna del har kommitténs förslag mött en positiv inställning hos det övervägande antalet remissinstanser. Från flera håll har emellertid fram­ hållits, att syftet med det framlagda förslaget kan förverkligas utan infö­ rande av särskilda författningsföreskrifter. I stället har förordats ett in­ formellt samarbete mellan systembolaget och berörda myndigheter av sam­ ma art som redan praktiseras i viss utsträckning. Därvid har man fäst sär­ skild vikt vid att ett sådant samarbete, om det inte är bundet av formella regler, kan bättre anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall. Även enligt min mening är ett samarbete mellan systembolagets personal och de berörda myndigheterna i nykterhetsvårdande och brottsbekämpande syfte av största värde. Uppgifter om vissa personers inköp av rusdryc­ ker kan sålunda vara av betydelse för nvkterhetsnämnder och polismyndig­ heter. Jag vill därför ansluta mig till kommitténs tanke att effektivera samarbetet i detta hänseende. När del gäller formen för att nå detta syfte, har jag emellertid, i enlighet med vad som framförts från flera håll under remissbehandlingen, funnit den smidigaste och lämpligaste lösningen vara att utvidga det redan inledda informella samarbetet mellan systembolaget samt polisen och nykterhetsnämndcrna. Detta bör sålunda enligt min me­ ning utbyggas utan att förfarandet närmare regleras i rusdrycksförsäljningsförordningen. Jag utgår därvid givetvis från att denna begränsade re­ gistrering kan bedrivas på ett effektivt sätt utan att den skötsamma kund­ kretsens intressen trädes för nära. I I fråga om skärpningar av utminuteringsbestämmelserna har nykterhets­ lagkommittén lagt huvudvikten vid en utbyggnad av reglerna om a v-

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 85

stängning från inköp av rusdrycker. I detta hänseende innefattar kom­ mitténs förslag främst bestämmelser om automatisk avstängning i fall, då någon genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till rattfylleri eller till mer än en fylleriförseelse under loppet av tolv månader. Sedan 1957 gäller regler om möjlighet för nykterhetsnämnd att avstänga missbrukare från inköp och om avstängning av langare. Kommitténs förslag i denna del har vid remissbehandlingen vunnit stöd från ett stort antal remissinstanser. I åtskilliga yttranden har visserligen hävdats, att avstängning inte bör ske som en automatisk följd av dom för fylleri eller rattfylleri utan endast efter beslut i varje särskilt fall av de nykterhetsvårdande organen, men även i dessa yttranden har man i regel vitsordat behovet av en vidgad avstängning. För egen del finner jag den av kommittén föreslagna anordningen innebära betydande fördelar. Jag vill sålunda erinra om att syftet med den genomförda utredningen främst har varit att finna lämpliga metoder för att hindra missbrukare och langare från att komma över rusdrycker i systembutikerna. Från social synpunkt måste det vara angeläget att förebygga inköp i sådana fall. Alltför stora förvänt­ ningar i detta hänseende får givetvis inte ställas på en isolerad åtgärd som den nu aktuella. Vad det här gäller är att utforma ett system vilket, så långt det är praktiskt möjligt, eliminerar de olägenheter som för närvarande är för­ knippade med den fria försäljningen. I de fall där avstängning enligt kom­ mitténs förslag skall ske, d. v. s. då någon under relativt kort tid mer än en gång dömts för fylleri eller rattfylleri, får anses, att olägenheter av sådant slag manifesterats. Det är sålunda här inte fråga om åtgärder av egentligt nykterhetsvårdan­ de karaktär. Nykterhetsvårdsorganen skulle inte heller ha möjlighet att till bedömning ta upp alla de fall det här rör sig om. I åtskilliga av dessa fall torde för övrigt inte finnas förutsättningar för ingripande enligt nykterhetsvårdslagen. Även från nykterhetsvårdens synpunkt torde kunna sättas i frå­ ga, om det inte är lämpligare att avstängningen i de här aktuella fallen får karaktären av en rutinmässig åtgärd av ett från nykterhetsvården friståen­ de organ. I enlighet med de överväganden jag nu redovisat finner jag mig höra i princip tillstyrka nykterhetslagkommitténs förslag om utvidgad användning av avstängningsförfarandet. Dock synes enligt min mening bestämmelserna härom böra utformas så, att avstängning skall ske när en person enligt laga­ kraftägande dom gjort sig skyldig till brott av här ifrågavarande art vid två tillfällen inom en tidrymd av tolv månader, oavsett huruvida det därvid va­ rit fråga om fylleri eller rattfylleri. Enbart dom för rattfylleri vid ett tillfäl­ le skall alltså inte medföra avstängning. Ej heller skall dom för sådant brott som avses i 4 § 2 mom. lagen om straff för vissa trafikbrott, s. k. rattonyk­ terhet, eller dom för anstiftan av eller medhjälp till här nämnda brott läg­ gas till grund för avstängning. Vad därefter angår avstängningstidens längd har jag inte funnit anled­ ning att frångå kommitténs förslag. Tiden hör således i de här berörda, ny­

86 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

tillkommande fallen av avstängning bestämmas till sex månader. Liksom hittills böi avstängningstiden vara ett år för langare och andra personer, som kan spärras redan enligt nuvarande regler. b rån min sida föreligger ej heller någon erinran mot kommitténs förslag om avstängning för ett år av personer, som försett vissa enligt nykterhets- \årdslagen eller barnavårdslagen omhändertagna med rusdrycker. Detta förslag har också tillstyrkts av samtliga remissinstanser. De personer, som enligt gällande bestämmelser kan vägras inköp på grund av nykterhetsnämnds beslut eller till följd av dom för langning och liknan­ de brott, skall uppföras på en spärrlista. Denna upprättas av systembolaget för kommun eller annat lämpligt område. Nykterhetslagkommittén har nu föreslagit, att spärrlistorna i stället skall upprättas för län eller annat lämp­ ligt område och att listan skall förnyas varje månad mot för närvarande varje kvartal. Mot dessa förslag har några erinringar ej framställts under remissbehandlingen. Även jag kan biträda förslagen. Därvid vill jag emel­ lertid framhålla angelägenheten av en smidig anpassning efter inköpsvanor­ nas utveckling, vilken motiverar en utvidgning av de enskilda spärrlistornas giltighetsområden. En fastlåsning till länsgränserna får således inte ske. Så­ som kommittén föreslagit, bör vidare langare upptagas på flera spärrlistor i den mån detta är behövligt för att göra avstängningen effektiv. I enlighet med vad nu förordats bör 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen undergå vissa ändringar.

Kommittén har också föreslagit att systembolagets personal skall få be­ fogenhet att vägra inköp — inte bara, såsom nu, då den som vill gorå inköpet är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berus­ ningsmedel eller då misstanke om langning föreligger — utan även då miss­ bruk av inköpt vara kan befaras och då nära anhörig till spärrad person öns­ kar göra inköp. Jag vill här erinra om att ett liknande förslag var föremål för statsmakternas prövning i samband med 1957 års nykterhetspolitiska lag­ stiftning och därvid avvisades. För min del framhöll jag vid detta tillfälle, att införandet av en sådan ordning skulle vara förenat med störa svårigheter och att besvärliga kontroverser mellan butikspersonalen och kunderna inte skulle kunna undvikas. Den nuvarande försäljningsorganisationen var inte och borde inte vara uppbyggd, framhöll jag också, för tillgodoseendet av nykterhetsvårdande uppgifter och därmed sammanhängande bedömningar. Un­ der remissbehandlingen har från flera håll understrukits de olägenheter, som i praktiken skulle vara förenade med de föreslagna bestämmelserna om befo­ genhet att vägra inköp, och jag finner för min del, att i detta sammanhang inte framkommit något som givit mig anledning att ändra uppfattning i den­ na fråga. Jag anser mig därför inte kunna biträda kommitténs förslag om vidgad befogenhet för systempersonalen att vägra inköp. Jag vill emellertid samtidigt understryka betydelsen av att strävandena från systempersonalens sida att med stöd av de gällande bestämmelserna söka hindra langarnas uppköpsverksamhet fullföljes i största möjliga ut­

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 87

sträckning. De eventuella olägenheter, som härigenom i undantagsfall kan uppkomma för den lojala delen av kundkretsen, synes få accepteras med hänsyn till det allmänna intresset av ett effektivt ingripande mot de all­ varliga och svårbemästrade missförhållanden, som skapas genom den illegala sprithanteringen. Såsom jag i tidigare sammanhang uttalat, ger enligt min mening redan den omständigheten att kunden, utan klart godtagbar förklaring, begär att få köpa brännvin i kvantiteter utöver vad som är normalt eller att han ofta återkommer för köp av sådan vara i större kvantiteter anledning vägra kun­ den inköp. Såsom jag samtidigt framhöll, gäller detta i synnerhet, när det rör sig om halvbuteljer. Enligt min uppfattning bör det som regel inte kunna möta någon berättigad invändning, om inköp vägras vid beställning av mer än en eller annan halvbutelj åt gången. Regeln bör alltså vara att den som gör en sådan beställning tillfrågas om anledningen härtill. Om godtagbar förklaring inte lämnas, bör inköp vägras. I detta sammanhang vill jag även uttala, att jag inte har någon erinran mot nuvarande praxis att ej betjäna kunder som kommer flera gånger samma dag. I sådana fall kan i regel — om kunden är nykter och alltså inte kan avvisas på grund av alkoholpå­ verkan — finnas anledning misstänka att varan skall olovligen tillhandahål­ las annan person. I detta sammanhang vill jag också erinra om de insatser, som försäljningspersonalen kan göra och redan gör för att hindra langares och miss­ brukares inköp genom att vid försäljningen i erforderlig omfattning hålla uppsikt över butikslokalen och även i viss utsträckning ägna uppmärksam­ het åt dess närmaste omgivning. I den mån särskilda kostnader härigenom kan uppkomma synes detta inte kunna föranleda någon erinran. Även genom samarbete mellan försäljningspersonalen och polismyndigheten torde kunna uppnås värdefulla resultat i samma syfte att hindra langares och missbru­ kares rusdrycksanskaffning.

Enligt nuvarande bestämmelser är kunderna i systembutikerna skyldiga att på anfordran styrka sin identitet. Detta skall ske genom en av myndig­ het utfärdad handling eller på annat godtagbart sätt. Därutöver har några speciella krav på legitimationshandlingens beskaffenhet inte fastslagits. Nykterhetslagkommittén har för sin del kommit till uppfattningen att ett ge­ nomförande av kommitténs förslag om skärpningar i utminuteringsreglerna skulle påkalla en väsentlig intensifiering av kundkontrollen. Kommittén har därför funnit en obligatorisk allmän legitim ationskontroll nödvändig. Kravet på legitimationshandlingens beskaffenhet har samtidigt skärpts genom att endast vissa handlingar, som försetts med fotografi, före­ slagits bli godtagna. Vid remissbehandlingen har förslaget om allmän legitimationskontroll blivit föremål för delade meningar. Vad som främst ansetts tala mot den obligatoriska legitiinationskontrollcn har varit de olägenheter en sådan skulle förorsaka de skötsamma kunderna och en befarad brist på förståelse för

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

åtgärderna från allmänhetens sida. Samtidigt har uttalats tvivel om behovet och effektiviteten av en så radikal åtgärd. Som ytterligare ett skäl mot kontrollen har framhållits kostnaderna för denna. För egen del kan jag såtillvida ansluta mig till kommitténs uppfattning, att jag finner en skärpning av legitimationskontrollen böra genomföras. Spritlangningen och därmed sammanhängande missbruk skulle, även om utminuteringsreglerna inte ändrades, göra en sådan skärpning påkallad. Här­ till kommer, att jag i det föregående uttalat mig för att alkoholmissbru­ kare i större utsträckning än för närvarande skall avstängas från inköp. Jag har emellertid varken i detta eller andra hänseenden funnit mig böra gå så långt som utredningen föreslagit. De skäl som anförts mot en obliga­ torisk allmän legitimationskontroll synes också beaktansvärda. Under för­ utsättning att en väsentlig skärpning av kontrollen genomföres inom de nuvarande bestämmelsernas ram anser jag därför, att regler om obligato­ risk allmän legitimationskontroll kan undvaras. För att en ökad intermittent kontroll skall få önskvärd effektivitet torde det vara nödvändigt att avkräva kunderna legitimation även under tider av större kundanhopningar. Givetvis bör man samtidigt eftersträva att i möj­ ligaste mån undvika olägenheter för allmänheten. Att den skärpta legitima­ tionskontrollen drar med sig ökade kostnader för att tillgodose dessa båda önskemål torde vara oundvikligt. Enligt min mening bör detta emellertid inte ge anledning till tvekan inför en ökning av legitimationskontrollen. De i vart fall relativt begränsade belopp, som det här rör sig om, måste anses väl använda, om man härigenom i större utsträckning än hittills kan begränsa möjligheterna för langare och missbrukare att komma över sprit i systembutikerna. Vad sedan beträffar de krav, som bör ställas på legitimationshandlingens beskaffenhet, har kommitténs förslag att begränsa valet av legitimation till handlingar, som är försedda med fotografi, i stort sett inte mött erinringar vid remissbehandlingen. För min del vill jag inte heller motsätta mig detta förslag, och jag vill således förorda en däremot svarande ändring i 17 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen. Även om vissa lättill­ gängliga legitimationsmedel härigenom blir undantagna, synes olägenhe­ terna därav bli förhållandevis obetydliga för allmänheten, eftersom en råd fullvärdiga och med fotografi försedda legitimationshandlingar — såsom körkort och postens identitetskort — numera blivit alltmer vanliga. I varje fall synes det besvär och de kostnader, som är förenade med anskaffande av exempelvis ett postens identitetskort, vara av så ringa betydelse, att några hinder mot en skärpning av kraven på legitimationshandlingens beskaffen­ het inte kan anses föreligga. Såsom kommittén förordat, bör viss över­ gångstid medges, innan de skärpta kraven tillämpas. I detta hänseende tor­ de en tid av sex månader vara fullt tillräcklig. När det slutligen gäller kommitténs förslag till skärpningar av de nuvaran­ de bestämmelserna beträffande ombudsköpen, synes mig dessa för­ slag __ mot bakgrunden av mina ställningstaganden i de tidigare berörda

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 89

frågorna — knappast vara av sådan betydelse att de bör komma i fråga för närvarande. Förslagen har även varit föremål för mycket delade me­ ningar. I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser har jag emel­ lertid ingen erinran mot en ändring av bestämmelserna i 20 § andra stycket rusdrycksförsäljningsförordningen, varigenom ombudsverksamhet i större omfattning blir förbjuden även när ersättning inte utgår. Ej heller vill jag motsätta mig ett förbud mot att som ombud tillhandagå spärrad person med anskaffande av rusdrycker. Ett sådant förbud bör införas i 20 § första stycket rusdrycksförsäljningsförordningen. Förslaget om höjd ålder i vissa fall för utminutering till värn­ pliktiga har överlag avstyrkts vid remissbehandlingen. Inte heller jag finner mig kunna tillstyrka detta förslag.

IV. Utskänkningen

Gällande ordning och utskänkningsutredningens förslag

Måltidstvånget. Enligt 46 § Rff får spritdrycker utskänkas endast i sam­ band med måltid. Måltidstvånget omfattar alla slag av spritdrycker, således även spritdrinkar och groggar, däremot inte vin och starköl. Måltiden behö­ ver inte bestå av lagad mat utan kan utgöras av exempelvis smörgåsar. Lagad mat skall dock finnas att tillgå vid spritutskänkning liksom vid all annan rusdrycksutskänkning utom utskänkning av vin i samband med ser­ vering av konditorivaror. Anvisningar till vägledning vid tillämpningen av bestämmelsen om måltidstvång meddelas av kontrollstyrelsen. Denna har även att fastställa lägsta pris för sådan måltid som förutsättes för utskänkning av spritdrycker. Det för närvarande föreskrivna lägsta måltidspriset, som fastställdes 1957, är 1 krona 50 öre. Måltiden skall finnas upptagen på den allmänna matsedeln och till där angivet pris vara tillgänglig även för gäster som inte beställer spritdrycker. I priset får inte inräknas betalning för drycker av något slag. Det sålunda i Rff stadgade måltidstvånget motsvarar i princip den ord­ ning som gällde före motbokssystemets avskaffande. Ett omedelbart slo­ pande av de gamla restriktionerna även på denna punkt skulle i och för sig ha överensstämt med de grundläggande principer som den nya lagstift­ ningen byggde på. Det ansågs emellertid att en sådan reform borde ske en­ dast steg för steg och att ett slutligt beslut i saken borde föregås av en syste­ matisk försöksverksamhet med måltidsfri utskänkning. I 46 § Rff infördes därför ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att i vissa fall medge undantag från det generella måltidstvånget. Enligt bestämmelsen i dess nu gällande lydelse kan sådant medgivande lämnas för viss ort eller visst område. Med­ givande får dock inte lämnas, om fullmäktige i vederbörande kommun för­ klarat att måltidsfri utskänkning ej bör äga rum i kommunen. Lämnat med­ givande kan när som helst återkallas. Påpekas må för övrigt att restauratö-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

rerna på de orter, där rätt till måltidsfri utskänkning medgives, själva får avgöra om och i vilken omfattning de vill deltaga i försöksverksamheten. Försöksverksamhet med måltidsfri utskänkning påbörjades i begränsad omfattning den 1 juli 1956. Den kom då att omfatta omkring femtio restau­ ranger i nio städer och fem landskommuner. En andra etapp inleddes den 1 januari 1958 då försöken utvidgades till att omfatta 96 kommuner i elva län, däribland Malmö, Göteborg och 30 andra städer. I en tredje etapp, slut­ ligen, inbegreps år 1959 bl. a. Stockholms stad i försöksverksamheten. Från och med den andra etappen har avsikten varit att försöken skulle omfatta relativt stora sammanhängande områden. Denna avsikt har dock endast delvis kunnat genomföras då omkring hälften av de ifrågasatta kommu­ nerna, främst landskommuner, begagnat sin vetorätt. Försöksverksamheten berör för närvarande 14 län samt omfattar 45 av rikets 133 städer och 64 av dess 893 landskommuner. Den sammanlagda folkmängden i försökskommunerna utgör ca 35 procent av landets befolk­ ning. Inom försökskommunerna fanns år 1961 374 spritrestauranger med årsutskänkning till allmänheten, vilket motsvarar 54 procent av samtliga sådana restauranger i riket. Praktiskt taget samtliga restauranger, som så­ lunda fått möjlighet till måltidsfri utskänkning, har också begagnat denna möjlighet. Den tillfälliga utskänkningen har, med ett par undantag, inte be­ rörts av försöksverksamheten. Försöksverksamhetens omfattning år 1961 — utom såvitt avser klubbutskänkning o. d. — belyses närmare i en inom kontrollstyrelsen upprättad sammanställning, vilken torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende såsom Bihang F. I samband med att medgivande till måltidsfri utskänkning lämnats har Kungl. Maj :t utfärdat särskilda föreskrifter för utskänkningens bedrivande m. m. För den försöksverksamhet, som för närvarande bedrives, gäller så­ lunda följande föreskrifter. 1. Det ankommer på restauratör att vid utskänkning utan samband med måltid tillse, att urvalet av drycker är sådant, att de särskilda krav som med hänsyn till nykterhet, ordning och trevnad bör uppställas på restau­ rangrörelsen icke eftersättes. Brännvin, akvaviter och genever samt gin i outspätt eller oblandat skick må icke serveras utan samband med måltid. 2. Måltidsfri utskänkning må äga rum inom de utrymmen i restaurang, som vederbörande restauratör och intendent för utskänkningsärenden i sam­ råd bestämmer. Uppgift å dylika utrymmen skall intagas i mellan restauratören och Nya Systemaktiebolaget gällande överlåtelsekontrakt. 3. Det erhållna medgivandet må icke av restauratören utnyttjas i reklam­ syfte. 4. Det åligger restauratören att i den ordning kontrollstyrelsen bestäm­ mer lämna uppgifter rörande försöksverksamhetens bedrivande samt att i övrigt medverka vid undersökningar angående dess verkningar i ekono­ miskt och socialt hänseende. Utskänkningsutredningens förslag innebär att försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning avslutas och att måltidstvånget såväl vid års­ utskänkning som vid tillfällig utskänkning definitivt upphäves för utskänk­ ning av alla slag av spritdrycker utom egentligt brännvin. Till egentligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 91

brännvin hänför utredningen härvid okryddat brännvin, akvaviter och genever. Utskänkning av sådant brännvin bör få ske endast i samband med mål­ tid. Denna bör enligt utredningens mening — till skillnad från vad som krävs enligt gällande bestämmelser om måltidstvång — bestå av lagad mat. Föreskrifter om lägsta pris på måltiden anser utredningen inte vara erforder­ liga. Kontrollstyrelsen föreslås få befogenhet att utfärda närmare föreskrifter om vad som skall hänföras till egentligt brännvin och att vid behov ge an­ visningar för måltidsbestämmelsernas tillämpning. Vidare förordar utredningen att det undantag från regeln om tillgång till lagad mat vid utskänkning slopas, som nu gäller för utskänkning av vin i samband med konditoriservering. Slutligen framlägger utredningen vissa förslag rörande dels den s. k. självbetjäningen i samband med utskänkning dels inrättandet av drinkba­ rer. Beträffande spritrestauranger förordas införande i Rff — åtminstone tills vidare — av ett principiellt förbud mot att ordna utskänkning av sprit­ drycker och vin så att gästerna betjänar sig själva. För vinrestauranger före­ slås ett motsvarande förbud mot självservering av vin. Undantag skall dock, om fullmäktige i kommunen inte motsätter sig detta, få medges av läns­ styrelse då särskilda skäl föreligger. Såvitt angår inrättandet av drinkbarer anser utredningen en skärpning av kontrollen erforderlig. Sålunda föreslås att Kungl. Maj :t med stöd av 44 § tredje stycket Rff bemyndigar kontroll­ styrelsen att utfärda föreskrifter i ämnet. I sin motivering till de sålunda framlagda förslagen gör utredningen in­ ledningsvis vissa anmärkningar om bakgrunden till försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning. Efter genomförandet av den år 1954 beslutade försäljningsreformen har måltidstvånget framstått som en ur sakliga synpunkter mindre starkt mo­ tiverad restriktion än tidigare. Ett konsekvent accepterande av principen om frihet under ansvar hade krävt dess upphävande samtidigt med de tidigare gällande kvantitetsbegränsningarna. Motiveringen för att måltids­ tvånget tills vidare bibehölls var emellertid att denna restriktion under år­ tiondenas lopp på ett avgörande sätt påverkat restauranglokalernas utform­ ning; det är sålunda i hög grad på grund av måltidstvånget som restau­ rangerna numera i större utsträckning än under åren före första världskri­ get har karaktär av matställen. Vidare ansågs år 1954 verkningarna på läng­ re sikt ur nykterhets- och trivselsynpunkter av måltidstvångets eventuella slopande vara svåra att förutse. Genom den år 1956 påbörjade försöksverksamheten har emellertid enligt utredningens uppfattning erforderligt material samlats för ett ställningsta­ gande till frågan om måltidstvångets definitiva slopande. Om de allmänna konsekvenserna av ett slopande av måltidstvånget gör utredningen i fortsättningen hl. a. följande påpekanden. Till en början kan konstateras, att ett slopande av måltidstvånget gör spritdryckerna i stort sett mera lättåtkomliga på restaurangerna. Redan möjligheten att få enbart sprit kan innebära en lockelse till restaurangbe­ sök. Den som besöker en spritrestaurang i huvudsakligt syfte att förtära

92 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

spritdrycker kommer antingen att till samma totalkostnad kunna öka sin spritkonsumtion eller att kunna genomföra restaurangbesöket med oför­ ändrad spritkonsumtion till lägre kostnad än tidigare. I senare fallet kan förbilligandet av restaurangbesöken medföra en viss ökning av besöksfre­ kvensen genom ökat antal besök per person eller en ökning av antalet per­ soner som besöker spritrestauranger. Därigenom kan nya kategorier kun­ der komma att tillföras restaurangerna. Till den del dessa nya kunder utgöres av ungdomar, får man räkna med risken för en tidigare tillvänjning av alkoholförtäring än som kanske eljest skulle ha inträffat för deras del. Därvid bör dock observeras, alt tillvänjning väsentligen torde härröra från konsumtion av utminuteringsvis inköpta rusdrycker. Ett slopande av måltidstvånget ökar givetvis, understryker utredningen, det ansvar som lägges på restauratörerna. Alkoholförsäljning som sker utan samband med måltid medför i allmänhet en högre grad av alkoholpåverkan än samma alkoholförtäring i samband med mat. Härav följer att restaura­ törerna vid måltidsfri utskänkning måste öka sin vaksamhet och vara be­ redda att i det enskilda fallet avbryta utskänkningen tidigare än eljest. Sär­ skilt vid utskänkning till ungdom måste stor försiktighet iakttagas. Kvan­ titeter, som utan risk kan utskänkas till den mera mogna delen av kundkret­ sen, kan vara för stora när det gäller yngre och vid alkoholförtäring kanske ovana personer. Ingenting hindrar emellertid, erinrar utredningen, en restau­ ratör att i sådana fall tillämpa särskilda restriktioner som t. ex. högre ål­ dersgräns för tillträde till bar, inställande av barutskänkning på danskväl­ lar eller begränsning av kvantiteterna. Sveriges hotell- och restaurangför­ bund har för övrigt, påpekar man, i en särskild skrivelse i maj 1961 till sina medlemmar uppmanat dessa att ägna ökad uppmärksamhet åt den yng­ re publiken, inte bara när det gäller utskänkningen av sprit utan även i vad avser serveringen av vin och starköl. Som en första åtgärd i syfte att främja en sund utveckling rekommenderade förbundet sina medlemmar att inte utskänka sprit vid barer till gäster som ej fyllt 21 år. Förbundet un­ derströk därjämte de särskilda problemen rörande alkoholförläring i sam­ band med dans. Samtidigt har inom de allmänna restaurangbolagen en överenskommelse träffats att ingen utskänkning av rusdrycker vid spritba­ rer skall ske till person som bedömes ej ha fyllt 21 år, varvid i tveksamma fall legitimation bör begäras. Då alla restauranger i försökskommunerna haft möjlighet att medverka i försöksverksamheten och med få undantag utnyttjat denna möjlighet, har enligt utredningens mening tillräcklig erfarenhet erhållits av måltidsfri ut­ skänkning på näringsställen av olika typer. Även i geografiskt hänseende anser utredningen försöksområdena ha varit tillräckligt representativa. I försöken har sålunda ingått både större och mindre städer liksom landsbygd av olika karaktär, såsom tätbefolkad slättbygd och norrländsk skogsbygd samt typiska turist- och semesterorter. Det hade visserligen kunnat befaras, anmärker utredningen, att försöksresultaten skulle bli alltför gynnsamma genom att kommuner, där nykterhetsläget varit särskilt bekymmersamt, ge­ nom utövande av den kommunala vetorätten skulle undantas från försöken.

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 93

Även om härigenom försöksområdena i praktiken otvivelaktigt också be­ gränsats, kan likväl erfarenheterna av måltidsfri utskänkning på sådana från nykterhetssynpunkt känsliga orter enligt utredningens mening anses tillräckliga, bl. a. med hänsyn till att landets största städer ingått i försöken. Kungl. Maj :t har inte beträffande någon kommun behövt återkalla ett med­ givande till måltidsfri spritutskänkning, och ingen kommun har återtagit sitt en gång lämnade medgivande till sådan försöksverksamhet inom dess område. Däremot har några kommuner, som från början ställt sig avvisan­ de, sedermera ändrat sitt beslut och kommit att delta i försöken. Även i frå­ ga om försökstidens längd —- varierande från ett och ett halvt till fem år — anser utredningen den hittills bedrivna försöksverksamheten vara tillfyllest. Några påtagliga nackdelar har, enligt vad utredningen funnit, inte varit förenade med försöksverksamheten. Restauratörerna har sålunda i stort sett handhaft den friare utskänkningsrätten med ansvar och omtanke samt visat vilja och förmåga att anpassa verksamheten efter de lokala förhål­ landena och lägets krav i de enskilda fallen. Restauratörerna har också i viss utsträckning självmant tillämpat olika slag av restriktioner, såsom begränsning av de utskänkta kvantiteterna och/eller bibehållande av måltidstvång i samband med dans eller under vissa veckodagar. En del restauratörer har ej uppställt särskilda restriktioner utan från fall till fall avgjort den omfattning i vilken utskänkning utan samband med måltid lämpligen bort förekomma. Handhavandet av den måltidsfria utskänkningen har för övrigt, påpekar utredningen, underlättats av att den på det hela taget haft liten omfattning och väckt ringa uppmärksamhet bland den restaurangbesö­ kande allmänheten. Enligt yttranden, som utredningen inhämtat från vederbörande intenden­ ter för utskänkningsärenden, har försöksverksamheten inte medfört någon försämring av vare sig nykterhet, ordning eller trevnad på restaurangerna. Inte heller kan av fylleristatistiken utläsas någon försämring i nykterhetshänseende på de orter där försöken pågått. Samtliga utskänkningsintendenter inom försöksområdena har också förklarat, att de inte hyser några betänkligheter mot måltidstvångets definitiva slopande under förutsättning att de föreskrifter, som gällt för den nuvarande försöksverksamheten, i hu­ vudsak bibehålies. Ej heller har vederbörande restaurangorganisationer, som utredningen berett tillfälle att yttra sig i ämnet, haft något att invända mot att måltidstvånget avskaffas.

Måltidstvånget innebär, uttalar utredningen sammanfattningsvis, utan tvi­ vel en inskränkning, som numera i avsevärt mindre grad än förut är av behovet påkallad. Det skäl som år 1954 främst anfördes för att bibehålla måltidstvånget, nämligen att detta starkt påverkat restauranglokalernas ut­ formning, anser utredningen numera ha i huvudsak förlorat sin styrka. Er­ farenheterna av försöksverksamheten — det relativt ringa intresse allmän­ heten, även ungdomen, visat för den måltidsfria utskänkningen som sådan och de obetydliga förändringarna i gästsammansättningen på försöksrestau-

94 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 är 1963

rangerna — tyder enligt utredningen på att ett generellt slopande av måltidstvånget i allmänhet inte skulle förorsaka några allvarliga problem från ordnings- och nykterhetssynpunkt, även om restaurangbesöken genom måltidstvångets slopande i vissa fall skulle förbilligas och detta kan medföra någon ökning i gästfrekvensen på längre sikt. Av betydelse i detta sammanhang är också, framhåller utredningen, loka­ lernas anordning och inredning samt de olika arrangemang till gästernas sysselsättning och underhållning som restauratörerna själva kan vidtaga. Risk finns enligt utredningen alltid för att restaurangerna genom sådana åt­ gärder får en ökad dragningskraft, vilket när det gäller yngre personer kan leda till en tidigare tillvänjning vid alkoholförtäring. Denna risk anser ut­ redningen dock inte vara av sådan storleksordning, att den bör hindra måltidstvångets definitiva slopande. Vad särskilt gäller den yngre publiken, måste man, framhåller utredningen, kunna förutsätta att ungdomarna efter att ha uppnått den åldersgräns, efter vilken rusdrycksservering på restau­ rang nu är lagligen medgiven, skall vara beredda att själva bära ansvaret för sina handlingar. Enligt utredningen torde man även kunna vänta att restau­ ratörerna i fortsättningen liksom hittills bedriver utskänkning till ungdom med särskild försiktighet. I varje fall måste de, betonar utredningen, för­ hindra att drinkbarerna utvecklas till samlingspunkter för yngre personer. I den mån så är påkallat av förhållandena i det särskilda fallet får nämligen en restauratör anses ha både rätt och skyldighet att tillämpa sådana spe­ ciella restriktioner som kan tillgodose detta syfte. Det är också av vikt, framhåller utredningen, att den upplysningsverksamhet, som i olika sam­ manhang bedrives om alkoholen och dess verkningar, ger ungdomen till­ räcklig information om de risker som följer med bruket av spritdrycker. Utredningen anser sig sålunda — dock under förutsättning att de ekono­ miska villkoren för spritutskänkningen i princip förblir oförändrade och därmed även i fortsättningen en spärr mot restauratörernas eventuella in­ tresse av ökad spritutskänkning bibehålies — kunna förorda att måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker definitivt upphäves. Något skäl att härvidlag generellt undantaga vissa typer av restauranger från den måltidsfria utskänkningen har utredningen inte funnit. Med avseende på den föreslagna skärpningen av måltidskravet vid serve­ ring av egentligt brännvin framhåller utredningen att utskänkning härav utan samband med lagad mat inte kan anses stå i överensstämmelse med god bordskultur. För den som på restaurang önskar förtära spritdrycker utan samband med måltid står ändå, påpekar utredningen, tillräckliga möj­ ligheter till förfogande. Enligt utredningens mening är, såsom tidigare nämnts, inte erforderligt att fastställa lägsta pris för sådan måltid som förutsättes för utskänkning av egentligt brännvin. En bestämmelse härom kunde enligt utredningen vara av behovet påkallad, när det gällde utskänkning av spritdrinkar och groggar m. m., men synes utredningen — om måltidstvånget begränsas till egentligt brännvin — dels vara obehövlig dels kunna locka till kringgående

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 95

genom att maten inte serveras utan endast debiteras gästen. Utredningen anser tillräckligt att sådan måltid, som krävs för servering av egentligt brännvin, skall vara upptagen på den allmänna matsedeln. Nu gällande krav på att lagad mat skall vara att tillgå vid all utskänkning bör enligt utredningen bibehållas. Förhandenvaron av ett sådant krav hindrar, framhålles det, liksom utformningen av restauratörernas utskänkningsersättning tillkomsten av restauranger, som väsentligen är inriktade på servering av enbart rusdrycker. Det nuvarande undantaget beträffande utskänkning av vin i samband med konditoriservering synes utredningen däremot numera ha så ringa betydelse att det bör kunna slopas. När det sedan gäller frågan om självbetjäning vid utskänkning av rusdrycker, anmärker utredningen följande om tillkomsten av denna utskänkningsform. Traditionellt har i vårt land utskänkning av rusdrycker i regel ägt rum genom servering vid bord av särskild serveringspersonal. Även om gästerna i viss utsträckning betjänat sig själva beträffande mat, såsom då allmänt smörgåsbord tillhandahållits, har i allmänhet serveringspersonal anlitats för servering av drycker av olika slag. De i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning intagna bestämmelserna om måltidstvång och kvantitetsbegränsning, vilka bibehölls i stort sett oförändrade fram till den 1 oktober 1955, förutsatte praktiskt taget anlitandet av särskild serveringspersonal, som kunde kontrollera vad varje särskild gäst förtärde på restaurangen. På vissa restauranger av enklare typ och utan rätt till rusdrycksutskänkning, såsom personalmatsalar och mjölkbarer, har däremot självbetjäningsprincipen all­ mänt tillämpats under många år. Syftet därmed torde ha varit att möjlig­ göra snabbare servering till lägre priser. I och med kvantitetsbegränsningarnas slopande den 1 oktober 1955 och måltidstvångets följande successiva avveckling öppnades möjligheten till införande av självbetjäningsprincipen även på rusdrycksrestaurangerna. Flera olika faktorer torde ha medverkat till en utveckling i denna riktning, bl. a. den ökade konkurrensen mellan restaurangföretagen, förändringar i allmänhetens konsumtionsvanor och de ökade personalkostnaderna. Även möjligheten till tidsbesparing torde ha spelat in, särskilt på restauranger med många lunchgäster. Av viss betydelse i sammanhanget torde vidare ha varit att man på senare år inom detaljhandeln i övrigt i tämligen stor ut­ sträckning infört självbetjäningsprincipen. Denna princip har därigenom på ett annat sätt än tidigare kommit att ingå i det allmänna medvetandet.

Till följd av de berörda förhållandena har, framhåller utredningen, i vårt land införts en ny typ av restauranger, som är inrättade för självbetjäning, s. k. grillbarer eller liknande. Dessa barer har ofta en sådan standard, att rusdrycksutskänkning ansetts kunna ifrågakomma. I några fall har härjäm­ te restauranger av den traditionella typen, d. v. s. med uteslutande bords­ servering, ändrats till grillbarer eller i varje fall försetts med särskilda bardiskar i syfte att kunna tillämpa självbetjäningsprincipen. I den mån dessa restauranger tidigare haft rätt att utskänka rusdrycker av olika slag har donna rätt inte rubbats av omändringen. Restauratörerna har nämligen, påpekar utredningen, haft fria händer att ändra sina en gång godkända ut-

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

skänkningslokaler på olika sätt och följaktligen även att bygga om dem till grillbarer eller liknande. De har inte ens varit skyldiga att göra anmälan om förändringen till systembolaget. I några fall har dock, uppger utredning­ en, sedan överenskommelse därom under hand träffats mellan restauratören och vederbörande intendent för utskänkningsärenden, i överlåtelsekon­ traktet intagits bestämmelser om att utlämning av rusdrycker till gästerna skall ske genom särskild serveringspersonal. Självbetjäningsprincipen har då genomförts endast beträffande andra varor än rusdrycker, d. v. s. mat, alkoholfria drycker och Öl. Även några förutvarande folkrestauranger har, anmärker utredningen, gjorts om till grillbarer eller liknande. I den mån självbetjäning i fråga om spritdrycker här förekommer tillämpas denna endast i samband med utlämning av måltider, varvid dock gäst som redan ätit kan få konjak eller likör till kaffet. Självbetjäningsprincipen syftar, uttalar utredningen, uppenbarligen till att möjliggöra snabba och billiga restaurangbesök för gäster, som är be­ redda att avstå från den bekvämlighet det innebär att bli serverad vid bor­ den. Denna serveringsform hör därför enligt utredningens mening inte hem­ ma på restauranger i högre prisklass, som är inriktade på att lämna bästa möjliga service och därutöver tillfälle till samvaro under mera festliga for­ mer. Det är nämligen här, påpekas det, fråga om en beträffande rusdrycksrestauranger relativt ny serveringsform, som i likhet med måltidstvånget är ägnad att i hög grad påverka inte bara restauranglokalernas utformning utan även deras allmänna standard och kundkretsens sammansättning. Några större olägenheter från ordnings- och nykterhetssynpunkt har en­ ligt utredningen veterligen inte uppkommit genom självbetjäningsprincipens införande och tillämpning vid utskänkning av rusdrycker. Det är dock klart, framhåller utredningen, att slopandet av serveringspersonalen i och för sig innebär minskade möjligheter till kontroll av gästernas rusdryckskonsumtion och uppträdande. På något sätt måste detta kompenseras. I en serveringslokal, där personalen bakom disken från vilken rusdryckerna utläm­ nas till gästerna inte har god överblick över samtliga bord, fordras en hov­ mästare eller annan person som företar regelbundna inspektioner. En gäst som avhämtar spritdrycker vid bardisken kan nämligen göra detta, inte bara för egen räkning utan även för någon person i sitt sällskap vilken kanske blivit vägrad servering om han själv gått fram till disken. Även om endast vin och starköl utskänkes, måste, framhåller utredningen vidare, betryggan­ de övervakning av utskänkningen anordnas. Bl. a. måste tillses att gästerna inte medför utskänkta rusdrycker från lokalen samt att förtärings- och förvaringsförbuden inte överträdes. Enligt utredningens mening talar därför starka skäl för att man åtmins­ tone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenheter av måltidstvångets de­ finitiva slopande, helt utesluter spritdryckerna från självbetjäning. I den mån restauranger med självbetjäning innehar spriträttigheter bör utlämningen av spritdrycker ske genom särskild serveringspersonal. När det gäller självservering av vin bör man, framhåller utredningen, be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 97

akta att tillhandahållande av vin glasvis till en måttlig kostnad i restau­ ranger av självbetjäningstyp gör vinet lättåtkomligare än som kanske varit lagstiftarens mening. På vinrestaurangerna framstår vinet inte heller som något alternativ till spritdryckerna. Som regel bör därför enligt utredning­ ens mening självbetjäning av vin inte förekomma. Utredningen anser det emellertid vara lämpligt att en möjlighet hålles öppen för den tillståndsgivande myndigheten att meddela dispens om särskilda skäl härtill föreligger. Kommunens fullmäktige föreslås därvid få vetorätt. Som särskilt skäl för att medge undantag från det föreslagna förbudet mot att bedriva utskänkning av vin genom självbetjäning må, anser utredningen, beträffande vin­ restaurang kunna godtagas, att denna serveringsform tillämpas endast i be­ gränsad omfattning samt att företaget har mycket god standard och i öv­ rigt är lämpat för serveringsformen. I fråga om starköl slutligen torde enligt utredningen bedömningen kunna ske efter mindre stränga grunder. Sålunda bör restaurangerna kunna låta gästerna betjäna sig själva i fråga om starköl.

Det sålunda ifrågasatta förbudet mot självbetjäning avser inte, påpekar utredningen, s. k. drink barer. Det kan visserligen i dessa barer före­ komma att gästerna själva hämtar sina drinkar vid bardisken, men det före­ kommer inte att de bär mat o. d. på brickor såsom i de egentliga självbetjäningsrestaurangerna. Gemensamt för drinkbarerna är vidare att de är att betrakta som bihang till vanliga matsalar, där bordsservering av måltider förekommer. Utredningen understryker att man, då ett allmänt avskaffande av måltidstvånget överväges, bör ägna särskild uppmärksamhet åt drinkbarerna. Angående den nuvarande förekomsten av sådana barer anför utredningen följande. Vid 1900 års utgång fanns vid spritrestaurangerna i landet anordnade sammanlagt 152 barer, varav 48 i vanlig matsal och 104 i särskilt avgrän­ sad lokal. Av samtliga barer var 130 belägna på sådana orter, där försöks­ verksamhet med måltidsfri spritutskänkning medgivits. De tre största stä­ derna svarade för sammanlagt 57 barer. I de övriga städerna fanns 69 och i köpingar och landskommuner sammanlagt 26 barer. Redan innan den måltidsfria utskänkningen aktualiserats, hade några restauranger anordnat sär­ skilda baravdelningar. Till dessa avdelningar, där luncher, mindre måltider och smårätter serverades, förlädes, sedan försöksverksamheten påbörjats, i huvudsak den måltidsfria utskänkningen. De flesta restauranger uppges göra inskränkningar i den måltidsfria ut­ skänkningen, när dans eller varieté anordnas. Dessa inskränkningar består i allmänhet av supé- eller complétvång och i vissa fall av särskild entréeller kuvertavgift. Dessa inskränkningar, som närmast torde syfta till att finansiera musik och annan underhållning, omfattar i de flesta fall restau­ rangens samtliga serveringslokaler, sålunda även eventuell drinkbar. Undan­ tag har i allmänhet gjorts för sådana avdelningar, som icke har inre för­ bindelse med den eller de lokaler, där dans eller varieté varit anordnad. Det har förekommit att man låst dörren mellan baren och matsalen, där dansen försiggått, och då tillämpat mattvång i matsalen men ej i baren. Om baren 4 Bihang till riksdagens protokoll 1963. I sam/. Nr 82

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

ligger på visst avstånd från danslokalen och även eljest, då man av ekono­ miska eller andra skäl ej ansett sig ha anledning att göra några inskränk­ ningar, har man bibehållit den måltidsfria utskänkningen i barerna även under danskvällar och i samband med varietéunderhållning. Vid sådana tillfällen har en ökad tillströmning av ungdom och kvinnliga gäster till ba­ rerna kunnat förmärkas. Denna utveckling har väckt betänkligheter hos vissa intendenter.

Enligt vad utredningen inhämtat från några utskänkningsintendenter sy­ nes barerna, framför allt under danskvällar och även på andra lördagskväl­ lar, utöva en betydande dragningskraft på yngre publik. Detta har på sina håll medfört vissa svårigheter för restauratörerna vid sovring av publiken. Därmed är dock inte sagt, anmärker utredningen, att det just är möjlighe­ ten till inåltidsfri spritutskänkning som lockar. Snarare torde lockelsen lig­ ga hos baren som sådan. Utredningen fortsätter. En intendent uttrycker saken så, att problemet ligger icke i frågan måltidsfri eller icke inåltidsfri utskänkning utan snarare i frågan drinkbar eller icke drinkbar. Barernas särskilda dragningskraft kan antagas ligga i den speciella miljö som skapas av lokalens ofta påkostade inredning. Sålunda finner en intendent det uppenbart, att barerna blivit populära och alt de mest frekventeras av personer som strävar efter att vara mondäna och att personer med sådan läggning torde vara vanligare bland yngre än bland äld­ re. En annan intendent har funnit, att de yngre gästerna kanske i någon mån flyttat från matsal till bar, där sådan finnes nyinrättad. Ungdomen torde nämligen tilltalas mer av en modern bar i dunklare belysning än av en stor stel matsal med vita dukar och skarp belysning. Den vill gärna in­ taga en »litet vårdslöst slängig attityd», och detta tycker den sig lättare kunna göra i en bar än i en matsal. Ehuru vissa intendenter iakttagit en viss nytillströmning av gäster, har dock en fråga om baravdelningarna tillfört restaurangerna nya gäster, som regelbundet frekventerar dessa avdelningar för måltidsfri utskänkning, aniingen besvarats nekande eller lämnats obesvarad. Någon utpräglad skill­ nad i gästsammansättningen mellan barerna och restaurangmatsalarna i allmänhet säges icke heller föreligga. Några intendenter framhåller, att en eventuell förändring av gästklientelets sammansättning knappast kan vän­ tas framträda förrän på något längre sikt. I barerna synes den måltidsfria utskänkningen företrädesvis avse drinkar. Groggdrickandet anses däremot vara på avskrivning, vilket flera intendenter finner vara en utveckling till det bättre, då groggdrickande ofta får en prä­ gel av omåttlighet. Vid vissa barer serveras endast s. k. korta drinkar. Den aktuella modedrycken anges vara »whisky on the rocks», d. v. s. whisky med is. Utredningen håller för sannolikt att försöken med måltidsfri utskänkning och utsikterna till måltidstvångets generella slopande i viss grad medverkat till att nya drinkbarer undan för undan öppnats. Restauranger är, påpekar utredningen, affärsföretag, och syftet med inrättandet av dessa baravdel­ ningar har givetvis främst varit att direkt, genom en utökning av kundkret­ sen, eller indirekt, genom rationalisering, öka omsättningen respektive för­ bättra lönsamheten. I det förstnämnda hänseendet kan man ha räknat med baren som en samlingspunkt för gäster, som inte besöker restaurangen i

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 99

syfte att intaga måltid eller som nöjer sig med en enklare måltid än en så­ dan som serveras i matsalen. I det sistnämnda hänseendet har man strävat till en sådan uppdelning av rörelsen på matsalar och häravdelningar, att matsalarna kunnat utnyttjas mer effektivt till betjäning av gäster, som in­ tager måltid, medan övriga gäster hänvisas till baravdelningarna. Erfaren­ hetsmässigt fordras emellertid, fortsätter utredningen, för barernas bärig­ het ett gästunderlag, som man återfinner endast i större städer eller på vissa turistorter. På andra platser finns i allmänhet inte en tillräckligt stor kund­ krets, som uppskattar denna form av utskänkning. I några sådana fall har de inte varit ekonomiskt lönande och därför slopats. Det har visat sig, påpekar utredningen, att barerna genom sin speciella inredning och atmosfär kan verka mera attraherande på vissa kategorier av gäster, bl. a. ungdom, än en vanlig restaurangmatsal. Man får enligt ut­ redningen inte heller bortse från att en del gäster kan komma att stanna kvar i barerna, inskränka sitt ätande och i stället öka sin konsumtion av spritdrinkar. De erfarenheter beträffande utskänkningen i drinkbarer, som vunnits vid försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning, motiverar enligt utred­ ningen inte någon inskränkning av rätten till utskänkning där. Dock bör, framhålles det, en drinkbar vara en underordnad och inte en dominerande del av restaurangen. Den bör vara placerad på sådant sätt att den framstår som ett bihang till den egentliga matsalen, d. v. s. den bör ligga i omedel­ bar närhet av denna eller åtminstone ha gemensam tambur och bekväm inre förbindelse med matsalen. I enlighet härmed är det olämpligt, anser utredningen, att baren har egen ingång direkt från gatan. Om baren skall vara ett bihang till matsalen, bör den i allmänhet inte heller hållas öppen under andra tider än matsalen och i varje fall inte efter det att matsalen stängts. Utredningen erinrar i detta sammanhang om föreskriften att lagad mat skall vara tillgänglig vid all utskänkning. Sådana anordningar bör där­ för, framhåller utredningen, även i fortsättningen vidtagas att mat kan serveras i baren. Inredningen i barerna får inte inskränkas till en bardisk utan bör omfatta ett antal vanliga bord med sittplatser. Det böi enligt utredningen åligga vederbörande intendent för utskänkningsärenden att följa och övervaka utvecklingen på området. För att be­ mästra de olägenheter i nykterhets- och ordningshänseende, som eventuellt kan uppkomma av systemet med drinkbarer, får enligt utredningen de hjälpmedel, som enligt Rff för närvarande står de tillståndsbcviljande och övervakande myndigheterna till buds, anses tillräckliga. Till förekommande av att drinkbarer anordnas i strid med de av utredningen här angivna grunderna föreslår utredningen emellertid att Kungl. Maj :t med stöd av 44 § tredje stycket Rff bemyndigar kontrollstyrelsen utfärda erforderliga före­ skrifter i ämnet. Detta synes enligt utredningen kunna ske genom alt i över­ låtelsekontrakten intages en bestämmelse att särskilda baravdelningar får inrättas endast i samråd med vederbörande intendent för utskänkningsärenden.

100 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Förtärings- och förvaringsförbuden. Enligt 54 § Rtf får gäst på utskänkningsställe för rusdrycker inte förtära eller tillåtas förtära andra rusdryc­ ker än sådana som i laga ordning utskänkts till honom. Detta s. k. förtäringsförbud gäller även ersättningsmedel för rusdrycker. Rusdrycker, som inte får utskänkas på utskänkningsställe, liksom ersättningsmedel för rus­ drycker får inte heller — på utskänkningsstället eller eljest — förvaras på sådant sätt att det kan befaras att de förtäres av gästerna. Liknande be­ stämmelser finns i ölförsäljningsförordningen (Öff) och förordningen om försäljning av alkoholfria drycker (Aff). Enligt 25 § Öff är det förbjudet att förtära eller låta någon förtära rusdrycker eller ersättningsmedel för sådana drycker i en lokal, där öl efter särskilt tillstånd får utskänkas. I 6 § Aff stadgas förbud mot att på utskänkningsställe för enbart alkoholfria dryc­ ker förtära eller låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel för sådana drycker eller öl. Mot förtäringsförbuden svarande förvaringsförbud finns även i öff och Aff. Innebörden av försälj ningsförordningarnas förtärings- och förvaringsför­ bud är att gäst i princip inte får förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller öl, som inte utskänkts i laga ordning, och att starkare drycker än sådana som får serveras i lokalen inte heller får förvaras — i lokalen eller eljest —- på sådant sätt att det kan befaras att de förtärs av gästerna. Förbuden omfattar alla lokaler, där utskänkning av rusdrycker, Öl eller alkoholfria drycker bedrives, med undantag för sådana utskänkningslokaler där öl får utskänkas utan tillstånd (heminackorderingsställen, kollektivhusmatsalar och personalmatsalar inklusive vissa militära mässar). Lokaler, där ingen utskänkning bedrives, berörs inte av bestämmelserna.

På grund av förbudsbestäminelsernas hittillsvarande utformning har det i vissa fall varit svårt att med bestämdhet avgöra om förbuden i visst fall va­ rit tillämpliga eller inte. I syfte att ge lagstiftningen en klarare innebörd föreslog därför 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956: 56) att förbuden inte skulle anknytas till bedrivandet av utskänkning utan till servering av måltider. Förbuden skulle enligt förslaget gälla vare sig mål­ tiden tillhandahölls av den ifrågavarande lokalens innehavare eller av en särskilt anlitad restauratör eller annan företagare. Förslaget innebar att gäst i lokal eller på plats, som användes för rörelse i vilken livsmedel mot ersättning tillhandahölls för förtäring på stället, inte skulle få förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller Öl, som inte där i laga ordning utskänkts till honom. Drycker, som inte fick utskänkas i lokalen eller på platsen, skulle inte få förvaras — där eller eljest — så att gästerna kunde få tillgång till dem. Vid anmälan av den proposition till riksdagen, vari utskänkningsvinstkommitténs förslag behandlades (prop. 1957:94), uttalade departements­ chefen att de föreslagna skärpningarna visserligen i och för sig skulle skapa bättre möjligheter att motverka de förekommande olägenheterna. Verkning­ arna kunde emellertid enligt departementschefen komma att sträcka sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 101

längre än som i och för sig vore motiverat. Bestämmelserna skulle sålunda komma att träffa även den verksamhet med anordnande av privata fester som i lagliga former bedrevs av folketshus och bygdegårdar och som utan tvivel, framhölls det, fyllde ett legitimt behov. Härtill kom, påpekade de­ partementschefen, att de avsedda skärpningarna knappast kunde väntas komma att möta förståelse från allmänhetens sida, och kontrollen skulle därigenom ytterligare försvåras. Inte heller de föreslagna bestämmelserna kunde för övrigt väntas utesluta möjligheter till kringgående. Med hänsyn till de sålunda anförda omständigheterna ansåg sig departementschefen inte kunna tillstyrka kommitténs förslag. De problem, som hängde samman med konkurrensen från festvåningarna, borde i stället angripas genom en minsk­ ning av prisskillnaden mellan utminuterade och utskänkta rusdrycker. För­ slag härom framlades samtidigt. I övrigt förutsatte departementschefen att festvåning, som organiskt och affärsekonomiskt tillhör restaurang med utskänkning av rusdrycker, öl eller alkoholfria drycker, skulle anses ingå i utskänkningslokalerna och således vara underkastad förtärings- och förvaringsförbuden. 1959 års utskänkningsutredning föreslår nu, i huvudsaklig anslutning till kommittéförslaget från 1956, en sådan jämkning av förbudens giltighetsom­ råde att förbuden kommer att gälla för lokal eller plats, där yrkesmässig serveringsrörelse bedrives, samt för lokaler, som yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster i slutna sällskap vid vilka mat eller dryck tillhandahålls av lokalinnehavaren eller genom dennes försorg. Förbuden töreslås även liksom nu gälla för lokaler, som organiskt eller affärsekono­ miskt sammanhänger med de av förbuden primärt omfattade lokalerna. Kol­ lektivhusmatsalar och personalmatsalar, där öl får utskänkas utan sär­ skilt tillstånd, föreslås däremot bli undantagna, dock endast då de användes av dem för vilka matsalarna är avsedda. Utredningen konstaterar i sin motivering till förslagen att det vid de tilliällen, då förbuden varit föremål för offentlig diskussion, synes ha rått all­ män enighet om att de är en nödvändig följd av att utskänkningen av rusdrycker och Öl är underkastad tillståndsprövning. Rättighetssystemet har ansetts bli meningslöst, om det skulle vara tillåtet exempelvis att förtära medhavda spritdrycker i lokaler där enligt meddelat tillstånd endast vin eller Öl får serveras. Utskänkningsutredningen delar helt denna uppfattning samt betonar att förbuden är oundgängliga och självklara så länge en särskild reglering av utskänkningen skall upprätthållas. Ehuru förtärings- och förvaringsförbuden sålunda är väl motiverade ocli utförliga anvisningar utarbetats rörande deras giltighetsområde, har, påpe­ kar utredningen, likväl ofta rått oklarhet om förbudens tillämplighet i en­ skilda fall. Dessa oklarheter har givetvis inte, framhåller utredningen vida­ re, kunnat undgå att ytterligare försvåra den i och för sig besvärliga över­ vakningen och kontrollen av förbudens efterlevnad. De praktiska svårighe­ terna att avgränsa förbudens tillämpningsområde anses i huvudsak ha sam­

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

manhängt med själva begreppet utskänkning och med definitionen av be­ greppet utskänkningslokal för alkoholfria drycker. Det har i båda fallen närmast varit fråga om de s. k. fria festvåningarna, d. v. s. lokaler där fester med förtäring av medhavda rusdrycker mer eller mindre regelbundet an­ ordnas. Utredningen anser för sin del inte möjligt att finna en i alla avseenden tillfredsställande lösning på de problem som sammanhänger med förbuden. Möjligheterna till kringgående torde, framhålles det, aldrig helt kunna eli­ mineras. Ej heller skulle en kontrollapparat av sådan effektivitet kunna tillskapas eller accepteras, att varje överträdelse upptäckes och beivras. En ändring av förtärings- och förvaringsförbudens giltighetsområde synes dock utredningen ofrånkomlig. Att gå så långt som att lägga samtliga enskilda tillställningar på offentliga lokaler under utskänkningsbestämmelserna sy­ nes utredningen uteslutet. Det anses tvivelaktigt om man skulle vinna all­ mänhetens förståelse för en sådan lagstiftning. Det måste nämligen enligt utredningens mening beaktas att många människor både av kostnadsskäl och från allmän trivselsynpunkt föredrar att ordna sina familjefester o. dyl. utan hjälp av restauratör. Vidare skulle så långtgående bestämmelser ställa alltför stora krav på kontroll och övervakning från myndigheternas sida. De rådande tillämpningssvårigheterna skulle emellertid, anför utredning­ en vidare, i viss mån kunna elimineras genom att förbuden i princip anknytes till förekomsten av serveringsrörelse och till sådan yrkesmässig upplåtelse av lokaler åt slutna sällskap, där lokalinnehavaren tillhandahål­ ler mat eller dryck. Beträffande anknytningen till förekomsten av serveringsrörelse anför ut­ redningen följande. Om man till en början betraktar de lokaler, i vilka serveringsrörelse av något slag bedrives, delar utskänkningsutredningen den av utskänkningsvinstkommittén uttalade uppfattningen, att tillämpningen av förtäringsoch förvaringsförbuden — som fallet är i de övriga nordiska länderna — i princip bör anknyta till förekomsten av serveringsrörelse över huvud och sålunda icke enbart till den utskänkning av drycker av olika slag som kan förekomma på lokalen i fråga. Genom att på detta sätt utgå från förekoms­ ten av serveringsrörelse undgår man den oklarhet som i många fall varit rådande om förbudens tillämplighet och minskar dessutom möjligheterna till kringgående. Utskänkningsutredningen vill i begreppet rörelse uttryckligen inlägga den innebörden, att verksamheten skall vara av yrkesmässig natur. Detta får anses vara fallet då den utmärkes av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet. I vad mån rörelsen drives regelbundet torde få bedömas med utgångspunkt i kontrollstyrelsens anvisningar rörande tillämpningen av förtärings- och förvaringsförbuden. Styrelsen har här med regelbunden utskänkning betecknat de fall, då servering förekommer i allmänhet minst en gång i veckan. Utredningen anser vidare att de s. k. privata festvåningarna, som upplåtes för servering av måltider vid särskilda tillfällen, i princip skall vara underkastade förtärings- och förvaringsförbuden. Däremot bör enligt ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1968 103

redningen festvåningar, som uthyres utan att inåt eller dryck för tillställ­ ningen i fråga tillhandahålles av lokalinnehavaren eller av person som dri­ ver serveringsrörelse, inte falla under förbuden. Denna inskränkning sy­ nes utredningen nämligen nödvändig både av allmänna skälighetshänsyn och med tanke på myndigheternas kontrollmöjligheter. Utredningen anför följande. Den, som endast upplåter lokal för anordnandet av sammankomster i slutna sällskap och icke tar någon som helst befattning med den serve­ ring som därvid kan äga rum, hör rimligen icke ha något personligt an­ svar för den förtäring av rusdrycker och Öl som förekommer vid samman­ komsterna. Det bör m. a. o. finnas möjligheter att på enkom för tillfället förhyrda lokaler anordna sammankomster i slutna sällskap, vid vilka in­ bjudaren eller deltagarna själva drager försorg om förtäringen, utan att fördenskull förtärings- och förvaringsförbuden träder i kraft. Därvid mås­ te dock gälla, att i den mån serveringen ombesörjes av någon — i förhål­ lande till lokalinnehavaren utomstående — restauratör eller annan i facket verksam person och denna verksamhet får karaktär av rörelse, lokalen givetvis blir underkastad förbuden.

Kravet på yrkesmässighet såväl beträffande serveringsrörelse som i fråga om upplåtelse av lokaler anser utredningen medföra, att verkningarna avförtärings- och förvaringsförbuden inte sträcker sig längre än som är mo­ tiverat från allmänna synpunkter. Att från förbuden undanta lokaler av ideell eller allmännyttig karaktär finner utredningen inte heller kunna komma i fråga. Utredningen anför härom. En förutsättning för att medhavda rusdrycker skall få förtäras vid en sluten tillställning är givetvis att därvid försäljning av dryckerna icke äger rum. Vid tillställningar som anordnas av föreningar o. dyl. ligger det när­ mast till hands att varje deltagare betalar för sin egen förtäring. Något un­ dantag från förtärings- och förvaringsförbuden när det gäller föreningar är med hänsyn härtill enligt utskänkningsutredningens mening icke moti­ verat. Icke heller synes något dylikt undantag för lokaler av ideell eller allmän­ nyttig karaktär här kunna ifrågakomma. En sådan uppdelning skulle svår­ ligen kunna göras efter objektiva grunder och skulle därför få viss karak­ tär av godtycklighet. Genom begränsningen av förbudens räckvidd till lo­ kaler, som regelbundet disponeras för slutna sammankomster vid vilka mat och dryck tillhandahålles genom lokalinnehavarens försorg, blir emel­ lertid ett stort antal samlingslokaler, som huvudsakligen användes för andra ändamål än privata tillställningar, såsom för föreningsmöten, sam­ manträden, föreläsningar, biograf- och teaterföreställningar, gymnastik och idrottsövningar m. m., undantagna från förbuden, när fråga är om familje­ fester och liknande tillställningar. Däremot kommer förbuden i fortsätt­ ningen att gälla även för sådana tillställningar, i den mån de anordnas på lokaler som yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster med utskänkning enligt 33 § Rff.

Det bör observeras, framhåller utredningen, att förbuden skall gälla även i fall då en lokal, som i allmänhet upplåtes yrkesmässigt för sammankoms-

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

ler och där förtäring tillhandahålles av lokalinnehavaren, undantagsvis stäl­ les till förfogande för sammankomst i slutet sällskap som självt ordnar förtäringen. Den grundläggande principen blir, understryker utredningen, alt den som i förvärvssyfte driver serveringsrörelse av något slag måste ta konsekven­ serna därav, d. v. s. finna sig i att förtärings- och förvaringsförbuden gäller inom lokalerna och att det fordras tillstånd vid servering av rusdrycker och öl. För folketshus och bygdegårdar kommer den föreslagna ändringen en­ ligt utredningen att få ringa praktisk betydelse. Utredningen anför härom följande. Det nu förda resonemanget överfört på folkets hus och bygdegårdar in­ nebär, att dessa, i den mån inom lokalerna bedrives regelbunden serverings­ rörelse, måste vara underkastade förbuden. Som framgått av de uppgifter utredningen inhämtat, drives reguljär restaurangrörelse i cirka 125 av sam­ manlagt omkring 900 folkets hus. I övrigt lär servering i olika former be­ drivas i växlande omfattning i flertalet folkets hus. I de egentliga bygdegårdarna förekommer däremot endast undantagsvis regelbunden serverings­ rörelse. Gemensamt för både folkets hus och bygdegårdar är, att de i täm­ ligen liten utsträckning — enligt vad som framgår av vissa av samlings­ lokalutredningen utförda undersökningar genomsnittligt mindre än en gång per lokal och månad — disponeras för familjesammankomster. Vid sådana tillfällen torde för övrigt redan nu tillfällig utskänkningsrätt enligt 33 § Rif förvärvas i viss utsträckning. Man kommer därför fram till att en skärpning av förtärings- och förva­ ringsförbuden i enlighet med vad här föreslagits skulle få mycket ringa praktisk betydelse för folkets hus och bygdegårdarna. Däremot skulle ökad klarhet vinnas beträffande bestämmelsernas tillämpning på sådana lokaler, som regelbundet och i förvärvssyfte upplåtes för sammankomster i slutna sällskap.

Utredningen anser inte någon ändring vara påkallad i de undantag från förtärings- och förvaringsförbuden som nu gäller för kollektivhusmatsalar och personalmatsalar. I detta sammanhang anför utredningen.

Det må här erinras om det i 10 § öff (liksom i 24 och 25 §§ i den tidi­ gare gällande ölförsäljningsförordningen) intagna villkoret att serveringen i dessa lokaler skall ske vid slutet bord, vilket innebär att det skall finnas en bestämt markerad kontinuitet i kundkretsens sammansättning. Vad perso­ nalmatsalarna beträffar, avses de skola disponeras endast av vid företaget anställda och deras tillfälliga gäster. När personalmatsalarna år 1957 undantogs från förtärings- och förvaringsförbuden, var avsikten att firmafester, representation o. dyl. med förtäring av rusdrycker skulle kunna äga rum utan särskilt tillstånd. Det torde därvid ha förutsatts att lokalerna i fråga icke disponerades av de anställda för familjesammankomster såsom 50-årsdagar o. dyl., varvid flertalet av de inbjudna utgöres av företaget utomstå­ ende personer. Ännu mindre har det varit lagstiftarens mening att lokalerna skulle få användas av företagen helt utomstående personer för privata tillställningar. I detta sammanhang må anmärkas, att utskänkning av Öl i personalmatsal enligt 10 § Öff må bedrivas endast om företagets ledning lämnat medgivande därtill. Saknas sådant medgivande — vilket innebär att

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 105

endast alkoholfria drycker får utskänkas — skall matsalen enligt utred­ ningens förslag vara underkastad förtärings- och förvaringsförbuden. Kol­ lektivhusmatsalarna, som närmast har hemkaraktär, torde i förevarande hänseende få bedömas efter mindre stränga grunder. Tilläggas må, att i 10 § öff omförmäld utskänkning vid heminackordering över huvud icke är aktuell i detta sammanhang. Sådan utskänkning sker nämligen varken till allmänheten eller till slutna sällskap i den bemärkelse som avses i 33 § Rff. Från restauratörhåll har enligt utredningen framhållits att konkurren­ sen från de fria festvåningar, där fester med förtäring av medhavda rus­ drycker anordnas, på sina håll varit mycket besvärande och att ett slopan­ de av utskänkningsskatten skulle i väsentlig mån förbättra konkurrens­ läget för de reguljära restaurangerna. Utredningen finner emellertid för sin del att skatten ej kan spela någon större roll i detta sammanhang. Den fin­ ner inte heller att den fördyring av totalkostnaden för tillställningen, som vållas av utskänkningsskatten, från den enskilde festarrangörens synpunkt kan vara någon utslagsgivande faktor i valet mellan lokaler med och utan utskänkningsrätt. Utredningen väntar att antalet tillfällen, då rätt till utskänkning enligt 33 § Rff överlåtes, kan komma att öka om förtärings- och förvaringsförbu­ den utformas enligt utredningens förslag. Någon olägenhet anser utred­ ningen dock inte ligga i en sådan utveckling. I någon mån borde denna ökning enligt utredningens antagande komma att motverkas av en övergång till årsutskänkningstillstånd för slutna sällskap. Beträffande den formella utformningen av bestämmelserna om förtäringsoch förvaringsförbuden anför utredningen följande. I likhet med 1953 års utskänkningsvinstkommitté (SOU 1956: 56 s. 253) finner utskänkningsutredningen, att det med hänsyn till konstruktionen av försäljningsförordningarna — rusdrycksförsäljningsförordningen, ölförsäljningsförordningen och förordningen om försäljning av alkoholfria drycker — knappast torde vara möjligt att i dessa förordningar införa regler, som icke äger samband med utskänkningsrörelse. De erforderliga bestämmelser­ na rörande förtärings- och förvaringsförbud i fråga om rusdrycker och Öl samt de enligt utredningens förslag tillkommande ciderdryckerna torde därför böra sammanföras i en särskild förordning, varav följer att de nu­ varande bestämmelserna bör upphävas. Utskänkning av rusdrycker på färdmedel i inrikes trafik. Enligt gällande bestämmelser (35 och 37 §§ Rff) kan meddelas tillstånd till s. k. trafikutskänkning på passagerarfartyg, i restaurangvagn på järnvägståg eller på luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare. Tillstånd till trafikutskänkning i inrikes trafik får avse endast vin och starköl. För fartyg i re­ gelbunden persontrafik till utländsk hamn liksom för luftfartyg i linjefart med passagerare till eller från utländsk flygplats får tillstånd till trafikutskänkning däremot avse alla slag av rusdrycker inklusive spritdrycker. Utskänkningsutredningen föreslår nu att alla slag av rusdrycker, alltså även spritdrycker, i vissa fall skall få utskänkas på färdmedel i inrikes trafik. Tillstånd till sådan utskänkning bör dock enligt utredningen ges en- 4f Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

dast då särskilda skäl föreligger och följaktligen med stor restriktivitet. En­ dast sådana fall anses böra komma i fråga, då färdmedlet fungerar som tillfällig bostad för deltagarna, resan har ett bestämt för deltagarna ge­ mensamt syfte och ressällskapet i stort sett förblir detsamma under hela resan. Färdmedlet skall enligt förslaget anses tjäna som tillfällig bostad, om resan sträcker sig över minst ett dygn. Såväl tillstånd till årsutskänkning som tillstånd till tillfällig utskänkning bör enligt utredningen kunna ges. Tillstånd skall kunna meddelas för utskänkning i hela färdmedlet men också kunna begränsas till utskänkning endast i de egentliga serveringsutrymmena. I sina motiv uttalar utredningen att den nuvarande principen att sprit­ drycker inte får serveras på järnvägståg torde vara grundad på den uppfatt­ ningen, att järnvägstågens restaurangvagnar närmast är avsedda för snab­ ba och relativt enkla måltider och mindre för etablerande av sällskaplig sam­ varo under mera påkostade former. Det torde enligt utredningen även ha ansetts föreligga särskilda risker från nykterhetssynpunkt i en eventuellt fortgående spritförtäring, som en måhända enformig tågresa kan fresta till. Vidare synes enligt utredningen den åsikten ha vunnit viss anslutning att den del av den resande allmänheten, som inte själv nyttjar spritdrycker, bör ha möjlighet att inta sina måltider i restaurangvagnarna utan att be­ höva komma i kontakt med spritförtärande gäster. Enligt utredningens mening är emellertid de nu berörda synpunkterna knappast relevanta i fråga om sådana turistresor i lyxklass, som anordnas för utländska turister med s. k. kryssningståg till norra Sverige. Detsam­ ma anses gälla resor av officiell natur eller av övervägande representationskaraktär, då färdmedlet helt eller delvis är abonnerat. I sådana sam­ manhang kan enligt utredningen tillhandahållandet av spritdrycker sägas utgöra en typisk serviceåtgärd. Sådan utskänkning torde inte heller vara förenad med särskilda nykter hetsproblem. Utskänkningsutredningen finner för sin del starka skäl tala för en undan­ tagsbestämmelse om rätt till spritdrycksutskänkning på tåg i inrikes trafik i speciella fall av här angiven karaktär. Bestämmelsen blir enligt utredning­ ens förslag tillämplig även på andra färdmedel i inrikes trafik. De inled­ ningsvis angivna förutsättningarna för tillstånd till fullständig utskänkning av rusdrycker torde emellertid, anmärker utredningen, regelmässigt inte vara uppfyllda vid inrikes flygtrafik eller i fråga om passagerarfartyg exem­ pelvis i skärgårdstrafik. I sådana fall bör därför enligt utredningen, liksom hittills, tillstånd till trafikutskänkning få avse endast vin och starköl. Beträffande meddelandet av tillstånd till spritutskänkning på tåg göres bl. a. följande anmärkningar.

Vad beträffar de tekniska förutsättningarna för medgivande av rätt till spritutskänkning på järnvägståg, föreligger i princip inga hinder att be­ gränsa ett eventuellt utskänkningstillstånd till de egentliga serveringsutrymmena, d. v. s. restaurangvagnar med eventuellt tillhörande baravdel­ ningar. För kryssningståg samt för vissa i sin helhet abonnerade tåg skulle

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 107

utskänkningsrätt dock kunna medges för tåget i dess helhet. Däremot torde det icke vara lämpligt att tillåta utskänkning av spritdrycker i serveringsutrymmena i sådana fall, då endast en del av tåget är abonnerad, medan den övriga delen disponeras av allmänheten, eftersom ju serveringsutrymmet måste betjäna samtliga passagerare. Ej heller bör utskänkning av rus­ drycker äga rum i en abonnerad vagn eller kupé i ett eljest icke abonne­ rat tåg.

Övriga frågor. Såsom tidigare nämnts har utskänkningsutredningen i sitt betänkande också framlagt vissa förslag rörande förfarandet vid uttagande av utskänkningsskatt m. m. Sålunda förordar utredningen att deklaration för utskänk­ ningsskatt, som enligt nuvarande regler i 10 § förordningen den 24 maj 1957 om skatt på sprit och vin avges för varje månad, i stället skall avse en tvåmånadersperiod. Den skulle på så sätt kunna få lämnas i anslutning till deklarationen för allmän varuskatt. Härigenom skulle arbetet med de lager­ inventeringar, som är nödvändiga för deklarationens upprättande, reduceras. Kontrollstyrelsen bör dock, enligt utredningens mening, få befogenhet att kräva månatlig deklaration av sådana skattskyldiga, som brister i fullgöran­ det av sin deklarations- eller betalningsskyldighet, eller då särskilda skäl eljest föreligger. Vidare föreslår utredningen viss förenkling av reglerna för beräkning av restauratörernas kostnadsersättning för spritdrycksutskänkningen. Förslaget innebär slopande av den bestämmelse, enligt vilken ersättning inte utgår för den del av spritdrycksutslcänkningen vars värde överstiger 70 procent av omsättningen av mat, alkoholfria drycker och öl (ersättningsgräns II). Utredningen anför.

Under år 1960 drabbades av inalles 866 företag endast 70, varav 36 till­ hörde det allmänna restaurangbolaget, av denna extra reduktion. I flera fall inträffade detta endast under någon enstaka månad. Antalet företag, som drabbades av denna reduktion under årets alla månader, stannade vid 19, varav 14 tillhörde det allmänna bolaget. Sammanlagt minskades de 70 res­ taurangernas kostnadsersättning för året till följd av ersättningsgräns II med 125 000 kronor, vilket belopp fördelade sig med 118 000 kronor på det allmänna bolaget och endast 7 000 kronor på de enskilda företagen. Samt­ liga 866 restauranger har emellertid i sina månatliga redovisningar haft att göra vissa beräkningar med hänsyn till även denna ersättningsgräns, varför en allmän administrativ förenkling skulle ske om gränsen slopades. Även kontrollen av deklarationerna skulle underlättas, om spärregeln på detta sätt förenklades genom att antalet erforderliga räkneoperationer bleA'e av­ sevärt reducerat.

De nu föreslagna förenklingarna anser utredningen kunna genomföras utan att de sedan 1957 gällande principerna för restauratörernas utskänkningsersättning rubbas. Åtgärderna bör enligt utredningen närmast ses som detalj justeringar, vilka med hänsyn till numera gjorda erfarenheter framstår som önskvärda. I enlighet med vad som förutsattes vid tillkomsten av 1959 års förordning

108 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 dr 1963

om förfarandet vid konsumtionsbeskattning föreslår ut­ redningen vidare att denna förordning genom stadgande i 7 § förordningen om skatt på sprit och vin göres tillämplig även på utskänkningsskatten.

Remissyttrandena

Måltidstvånget. Utskänkningsutredningens förslag att försöksverksamhe­ ten med mål t i ds fri utskänkning skall avslutas och att måltids­ tvånget skall definitivt upphävas vid utskänkning av andra spritdrycker än egentligt brännvin tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran av kon­ trollstyrelsen, socialstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelserna i Stock­ holms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Gotlands, Ble­ kinge, Kristianstads, Malmöhus, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämt­ lands och Norrbottens län, Nya systemaktiebolaget, Föreningen Nya system­ aktiebolagets distriktschefer och biträdande intendenter, Föreningen Sveri­ ges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska nykterhetsfrämjandet, Föreningen Allmännyttiga kafébolag, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Malt- och läskedrycksförbundet, Svensk industriförening, Kooperativa förbundet, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Svenska turisthotellens riksförbund, Sveriges hotelloch restaurangförbund samt Hotell- och restauranganställdas förbund. Me­ dicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Västerbottens län, Svenska stadsför­ bundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska nykterhetsvårdsförbundet samt Riksförbundet landsbygdens folk motsätter sig inte i princip förslaget. Övervägande antalet av de länsnykterhetsnämnder som yttrat sig i frågan tillstyrker i princip förslaget eller lämnar detta utan erinran. Av de nämnda remissinstanserna tillstyrker länsstyrelsen i Jämtlands län och Riks­ förbundet landsbygdens folk samt några länsnykterhetsnämnder förslaget under förutsättning att en generell höjning av utskänkningsåldern till 21 år genomföres. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förutsätter för sitt tillstyrkande att ett borttagande av måltidstvånget kombineras med en höjning av ut­ skänkningsåldern till 21 år när det gäller spritdrycker. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Sveriges centrala restaurang­ aktiebolag, Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Hotell- och restau­ ranganställdas förbund avstyrker förslaget att måltiden vid utskänkning av egentligt brännvin skall bestå av lagad mat, medan kontrollstyrelsen av­ styrker förslaget om slopande av den undantagsbestämmelse enligt vilken lagad mat ej behöver finnas vid utskänkning av vin i samband med kon­ ditoriservering. Detta senare förslag avstyrkes även av Svenska bryggareföreningen, som anser att undantagsbestämmelsen skall utsträckas att gälla även starköl. Förslaget att definitivt avskaffa måltidstvånget utom beträffande egent­ ligt brännvin avstyrkes av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Koppar­ bergs län, flera länsnykterhetsnämnder, Sveriges nykterhetsvänners lands-

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 1963 109

förbund, IOGT, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Folketshusföreningarnas riksorganisation och Svenska landsbygdens ungdomsförbund. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser det för närvarande inte vara lämp­ ligt att genomföra den föreslagna liberaliseringen. Länsstyrelsen i Krono­ bergs län ställer sig tveksam till förslaget. Nationaltemplarorden anser att frågan om verkningarna av ett avskaffan­ de av måltidstvånget inte är tillräckligt utredd. De remissinstanser, som tillstyrker förslaget om huvudsakligt avskaffande av måltidstvånget, delar utredningens uppfattning att genom försöksverk­ samheten tillräcklig erfarenhet vunnits för ett ställningstagande till denna fråga. I likhet med kommittén har de också funnit erfarenheterna av denna försöksverksamhet så positiva att ett definitivt slopande av måltidstvånget är motiverat. En rad remissinstanser, bland dem flera länsstyrelser, inskränker sig i sina yttranden till allmänna uttalanden i den angivna riktningen. Kontrollstyrelsen anför för sin del följande. Av de uppgifter utskänlcningsintendenterna lämnat rörande utfallet av för­ söksverksamheten framgår att ingå påtagliga olägenheter framträtt under försöken. Den härunder tillämpade måltidsfriheten har enligt intendenterna inte medfört någon försämring av vare sig nykterhet, ordning eller trevnad på restaurangerna. Kontrollstyrelsen ansluter sig, under hänvisning till så­ lunda gjorda erfarenheter, till utskänkningsutredningens förslag om att det generella måltidstvånget vid utskänkning av spritdrycker nu skall slopas. Inte heller enligt socialstyrelsens mening har några påtagliga nackdelar framträtt under försöksverksamheten. Detta vitsordas också i allmänhet, framhåller socialstyrelsen, av de av styrelsen hörda länsnykterhetsnämnderna, som alla utom en tillstyrker definitivt avskaffande av måltidstvånget. Även Föreningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande intendenter menar att försöksverksamheten lämnat i stort sett goda erfaren­ heter. Föreningen anför härom. Till icke ringa del torde detta förvisso bero på restauratörernas vinstin­ tresse, som tagit sig uttryck i att måltidstvånget i mycket stor omfattning bi­ behållits, bl. a. vid offentliga danstillställningar och under kvällar med varietéunderhållning.

De erfarenheter Sveriges centrala restaurangaktiebolag haft av försöks­ verksamheten har enligt bolaget likaledes till övervägande delen varit goda. Bolaget anför. Försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning bedrevs år 1960 vid 73 restauranger inom bolagets verksamhetsområde, motsvarande drygt en sjättedel av hela antalet spritrestauranger inom nuvarande försöksområden och något mera än halva antalet av bolagets spritrestauranger, d. v. s. unge­ fär samma andel som för landet i dess helhet. I ett tämligen stort antal fall har emellertid medgivandet till måltidsfri utskänkning icke helt utnyttjats. Undantagen har i dessa fall huvudsakligen gällt vissa tider lördagar, sön- och helgdagar samt danskvällar men har i vissa fall haft mera generell omfatt­ ning inom speciella lokaler.

110 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

Bolagets erfarenheter av den måltidsfria spritutskänkningen sammanfaller i stort sett med de av utredningen redovisade. Där särskild anledning fun­ nits att befara störningar, har det visat sig möjligt att genom förebyggande åtgärder undgå dessa. Där ogynnsamma tendenser med avseende på ord­ ning, nykterhet och trevnad i speciella sammanhang (vissa tider, vissa loka­ ler) yppat sig, har dessa kunnat bemästras utan större svårigheter. Detta har också i skilda sammanhang vitsordats från tillsyningsorganens sida. Det sagda har haft avseende på de sociala förhållandena. I ekonomiskt av­ seende har försöksverksamheten i vissa fall medfört en försämrad relation mellan mat- och spritförsäljningen och därmed ett sämre utbyte av rörelsen. Ett generellt upphävande av måltidstvånget kan väntas förstärka denna ef­ fekt, och uteslutet är icke, att vissa svagare rörelser härigenom kan komma i ett kritiskt läge. Med hänsyn till den fortlöpande anpassning till växlingar i de ekonomiska betingelserna, som är nödvändig — och i regel möjlig — inom en affärsrörelse, torde emellertid farhågor för en sådan utveckling i ett eller annat fall icke kunna tillmätas väsentlig betydelse. Överhuvudtaget torde frågan om en generell övergång till måltidsfri utskänkning icke kunna avgöras på grundval av ekonomiska överväganden.

Sveriges hotell- och restaurangförbund framhåller att försöken med mål­ tidsfri utskänkning numera pågått avsevärd tid och att fullt tillräckliga er­ farenheter bör ha vunnits. De omdömen om verksamheten, som kommit till synes från utskänkningsintendenternas och kontrollstyrelsens sida, har, så­ vitt förbundet har sig bekant, varit helt positiva. Det förefaller därför för­ bundet uppenbart att måltidstvånget bör definitivt slopas. Några av de remissinstanser, som tillstyrker utredningens förslag i fråga om den måltidsfria utskänkningen, framför vissa mera allmänna synpunk­ ter av nykterhetspolitisk art på denna fråga. Sålunda framhåller medicinalstyrelsen för sin del att den ökning av ungdomstylleriet, som försiggått under de sista åren och som även motiverat en särskild kampanj, är ägnad att inge betänkligheter. Styrelsen anför emel­ lertid vidare.

Som även från utredningens sida påpekats, utgör det ökade antalet drink­ barer, som tillkommit under de sista åren, ett betydande riskmoment. För att svårigheterna i detta avseende skall kunna bemästras, är en fortsatt posi­ tiv medverkan från restauratörernas sida alltjämt nödvändig. Ur rent medi­ cinsk synpunkt är intagandet av måltid i samband med utskänkning av spritdrycker givetvis att föredraga. Ehuru styrelsen är medveten om att måltidstvångets slopande särskilt för ungdomen kan komma att innebära bety­ dande frestelser och leda till en ökad alkoholkonsumtion, anser sig styrelsen dock sakna tillräcklig anledning att mot bakgrunden av de vanna erfaren­ heterna motsätta sig måltidstvångets slopande. Svenska stadsförbundet påpekar att den ganska omfattande försöksverk­ samhet, som legat till grund för utredningens ställningstagande i denna fråga, visat att den måltidsfria spritutskänkningen rönt ett relativt ringa in­ tresse hos allmänheten och även bland ungdomen samt att denna utskänkningsform i allmänhet inte förorsakat några allvarliga problem från ord­ nings- och nykterhetssynpunkt. Visserligen föreligger risk, framhåller för­ bundet, för att restaurangerna genom måltidstvångets generella slopande får

Kungl. Maj:is proposition nr 82 år 1963 111

en störx-e dragningskraft särskilt på yngre personer, men det torde enligt förbundet också kunna väntas att restauratörerna kommer att känna sitt ökade ansvar i detta hänseende och även i fortsättningen bedriva utskänkning till ungdom med särskild försiktighet. Även länsstyrelsen i Kalmar län understryker det ansvar restauratörerna har för ett gott resultat av måltidsfri utskänkning. Länsstyrelsen anför härom.

Länsstyrelsen vill icke motsätta sig förslaget om måltidstvångets generel­ la slopande men önskar framhålla att de framtida nykterhetsförhållandena i samband med måltidsfri spritutskänkning är i hög grad beroende på restauratörernas ansvarskänsla för handhavandet av denna verksamhet och att betydelsen av den myndigheter och andra offentliga organ enligt 57 § försälj ningsförordningen ålagda övervakningen kommer att ytterligare accen­ tueras. Det är därför av största vikt att någon inskränkning icke sker i den tillsynsskyldighet över utskänkningsbestämmelsernas efterlevnad och res­ taurangrörelsens bedrivande i övrigt, som å länsstyrelsens vägnar verkstäl­ les av intendenten för utskänkningsärenden. En på längre sikt eventuellt planerad minskning av antalet intendenter bör enligt länsstyrelsens bedö­ mande icke ske.

Kooperativa förbundet framhåller att det skulle vara ogenomförbart att avbryta den numera accepterade måltidsfria utskänkningen. Förbundet an­ för vidare i sitt av förbundets styrelse avgivna yttrande. Styrelsen vill i anslutning till förslagen i denna punkt erinra om att enligt gammal hävd den allmänna folkmeningen alltid betraktat förtärande av starka drycker vid andra tillfällen än vid måltiderna som en stötande osed och, sedan de organiserade nykterhetssträvandena kommit i gång, såsom nå­ got ägnat att särskilt starkt motverka dessa och folknykterheten i allmän­ het. Då också av fysiologiska skäl starkare alkoholhaltiga drycker anses ha minst skadliga verkningar när de förtärs i samband med måltider, synes mål­ tidstvångets införande i lagstiftningen ha varit väl motiverat. De nya former av samhälls- och nöjesliv, som ansetts motivera en måltidsfri spritutskänk­ ning — t. ex. rese- och turisttrafiken, representation i olika sammanhang, behovet av avspänning i storstadsstressen, nya former av rekreation för oli­ ka åldrar, etc. — har lett till den uppluckring av måltidstvånget, som lag­ fästes i samband med motboksreformen, då måltidsfri utskänkning av lättoch starkvin och senare av starköl tilläts. En ytterligare uppluckring skedde genom den förutnämnda, år 1957 genomförda försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning. De obestämda gränser, som genom bestämmel­ serna för denna drogs mellan måltidsfri spritutskänkning och måltidstvång i de restaui-anger, som erhållit tillstånd till spritutskänkning i vissa delar av lokalerna, har givetvis så kraftigt avtrubbat medvetandet om de berättigade motiven för måltidstvånget, att ett upphävande av tillstånden för försöks­ verksamheten under alla förhållanden skulle ha varit ogenomförbart. Utskänkningsutredningens förslag synes styrelsen i huvudsak endast innebära ett formellt lagfästande av en faktisk utveckling efter de linjer, som uppdragits av statsmakterna och nu i fem år praktiserats med det samtycke av dessa, som en särskild tillståndslagstiftning innebär.

Såsom tidigare nämnts, ställer sig ett par remissinstanser tveksamma till förslaget. De anser att det för närvarande inte bör genomföras.

112 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

Sålunda bör enligt länsstyrelsen i Kronobergs län förslaget om måltidstvångets avskaffande inte genomföras så länge berättigad kritik kan riktas mot det rådande nykterhetstillståndet. Länsstyrelsen har emellertid ingen­ ting att invända mot fortsatta försök med måltidsfri utskänkning. Det bör dock i fortsättningen ankomma på Kungl. Maj :t att själv bestämma var så­ dan utskänkning skall äga rum och att fastställa villkoren därför. Kommu­ nernas vetorätt bör alltså enligt länsstyrelsens mening avskaffas vid en fort­ satt försöksverksamhet. Därigenom får man, framhåller länsstyrelsen, en mera allsidig erfarenhet för bedömning av frågan. Länsstyrelsen anför vi­ dare. Eftersom försök med utskänkning av spritdrycker utan måltidstvång ic­ ke förekommit inom Kronobergs län har länsstyrelsen ingen egen erfaren­ het av sådan utskänkning. Där sådana försök förekommit anses de emeller­ tid enligt utredningen ha utfallit relativt väl. För egen del ifrågasätter läns­ styrelsen emellertid om tillräcklig erfarenhet kan anses ha vunnits genom dessa försök. Utredningens uppfattning att risken för att ungdomen efter ett definitivt slopande av måltidstvånget i allt större utsträckning skulle dra­ gas till restaurangerna icke kan anses vara av den storleksordning att den bör hindra tvångets avskaffande, förefaller länsstyrelsen i varje fall vara en alltför optimistisk bedömning. Enligt länsstyrelsens mening finns det sna­ rare anledning hysa oro för den föreslagna reformen. Såsom utredningen an­ fört kan slopandet av den måltidsfria utskänkningen komma att påverka restaurangernas utformning. Deras karaktär kan komma att förändras från matställen till nöjesetablissemang. Tendenser härtill synes redan ha visat sig under försöksverksamheten. Härtill kommer att den måltidsfria utskänk­ ningen utgör förutsättning för inrättande av spritbarer, en anordning som otvivelaktigt har en särskild lockelse på restaurangbesökarna och icke minst på ungdomen.

Även länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det för närvarande inte är lämpligt att genomföra den liberalisering i utskänkningslagstiftningen som förslaget innebär. Länsstyrelsen gör bl. a. följande uttalande. Det alltmer ökade alkoholmissbruket bland ungdomen och även bland kvinnorna inger redan i och för sig allvarliga betänkligheter. Länsstyrelsen befarar att ett slopande av måltidstvånget kommer att bidraga till att än mer öka alkoholkonsumtionen hos ifrågavarande klientel. Länsstyrelsen an­ ser emellertid att de pågående experimenten med slopandet av måltidstvång­ et å vissa restauranger bör fortsätta och även i viss mån utökas, så att möj­ lighet gives att — under längre tid än nu varit fallet — studera resultatet av ifrågavarande åtgärd. Frågan om en definitiv lösning angående måltidstvångets slopande bör därför uppskjutas under ytterligare någon tid.

De remissinstanser, som avstyrker utredningens förslag, framhåller främst de risker från nykterhetssynpunkt, som ett avskaffande av måltidstvånget kan innebära. Särskilt pekar man på den försämring av ungdomens alkohol­ vanor som på senare tid inträtt. Sålunda förordar överståthållarämbetet att måltidstvånget tills vidare bibehålles, tills man vunnit ytterligare erfarenheter av den måltidsfria ut­ skänkningen och fått ett mera omfattande material för en bedömning av

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 113

dess inflytande på ungdomens alkoholvanor. Ämbetet påpekar att ungdomens alkoholvanor hittills försämrats oroväckande och att någon tendens till för­ bättring ännu inte kunnat skönjas. I ett sådant läge anser ämbetet det mind­ re välbetänkt att genom ett definitivt upphävande av måltidstvånget ytter­ ligare vidga möjligheterna för ungdom i vissa åldrar att få tillgång till sprit­ drycker. I nuvarande läge med särskilt allvarliga bekymmer för ungdomens alko­ holvanor finns det enligt länsstyrelsen i Kopparbergs län starka skäl att in­ te ändra gällande bestämmelser. Länsstyrelsen anser det nödvändigt att lå­ ta frågan om lättnader i måltidstvånget bli beroende av huruvida nykterhetstillståndet bland ungdomen kan förbättras. Först när man kan konsta­ tera att en förbättring inträtt bör frågan om måltidstvångets avskaffande tas upp till övervägande, anser länsstyrelsen. Länsstyrelsen anför vidare. Som utredningen framhåller innebär ett slopande av måltidstvånget att spritdryckerna bliva mera lättåtkomliga på restaurangerna samt att den restaurangbesökare som huvudsakligen uppsökt restaurangen för att förtä­ ra spritdrycker kan erhålla en större mängd spritdrycker för samma kost­ nad som han tidigare erlagt för mat och spritdrycker. Uppenbarligen före­ ligger enligt länsstyrelsens mening vid ett slopande av måltidstvånget stora risker för ökad spritkonsumtion bland de kategorier som samhället är sär­ skilt angeläget att skydda. Särskilt för ungdom kan möjligheten att få en­ bart sprit innebära en lockelse till restaurangbesök. Försöksverksamheten har också visat att ungdom, som tidigare ej sökt sig till restauranger, dra­ gits till de drinkbarer, som inrättats i allt flera restauranger.

Från nykterhetsorganisationernas sida uttalas att några bestämda slutsat­ ser om effekten av ett definitivt slopande av måltidstvånget inte kan dras av den hittillsvarande försöksverksamheten. Organisationerna betonar också måltidstvångets betydelse från näringsfysiologisk synpunkt. IOGT anför för sin del bl. a. följande. Beträffande den måltidsfria utskänkningen vill Godtemplarorden framhål­ la, att den försöksverksamhet som bedrivits icke kan anses ha givit belägg för att en utskänkning i de av utredningen föreslagna formerna är tillrådlig från nykterhetssynpunkt. Det framgår av utredningens redogörelse för för­ söksverksamheten, att denna ofta effektivt begränsats till sin omfattning på grund av restauratörernas egna intressen av att få förtjänst på servering av mat. Den måltidsfria utskänkningen har därför ej fått den omfattning och utformning, som försöksbestämmelserna i och för sig skulle ha medgivit. Då därtill så många andra faktorer under försökstiden har påverkat nykterlietstillståndet på de berörda orterna, torde några bestämda slutsatser icke kunna dras av föreliggande material beträffande effekten av ett definitivt slopande av måltidstvånget vid utskänkning. Då därjämte få bestämmelser i vår alkohollagstiftning är så väl grundade på fysiologiska fakta beträffan­ de alkoholens verkningar som måltidstvånget, bör den sanering av restau­ rangmiljön som detta åstadkommit icke äventyras.

IOGT vill också rikta uppmärksamheten på risken för att restaurang­ branschen tar ett upphävande av måltidstvånget som utgångspunkt för krav på ändrade grunder för kostnadsersättning vid spritutskänkning.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund kan för sin del inte heller fin­ na att övertygande skäl talar för att måltidstvånget, som utredningen före­ slår, begränsas till brännvinsdryckerna. Enligt förbundet bör det föreslagna måltidstvånget gälla över hela starkspritområdet. Till de tidigare under så lång tid accepterade skälen för måltidstvång vid spritservering kan nu även läggas, menar förbundet, att försöksverksamheten med måltidsfri utslcänkning lett till uppkomsten av ett stort antal drinkbarer. Förbundet anför vi­ dare. Det nykterhetspolitiska huvudskälet till måltidstvånget — den mildare påverkan av sprit, som förtärs i samband med mat och som enligt Landsförbundets mening måste gälla all slags sprit — kvarstår givetvis med sin fulla kraft. Utredningen gör inget försök att bestrida detta. Nu föreslår man ju, att måltidstvånget skall alltjämt gälla för brännvinsdrycker — och där i skärpt form i jämförelse med vad som gällt under de senaste åren — medan däremot de ännu starkare spritsorterna skall befrias från måltidstvång. For­ merna för förtäring av whisky, konjak, likör, gin o. d. skulle alltså vara så­ dana, att den fysiologiskt motiverade huvudregeln icke skulle vara tillämp­ lig. Om dessa drycker gäller, att de röner ökad efterfrågan icke bara i utskänkningen i förhållande till brännvinet utan inte minst i utminuteringen. På restaurangerna skall emellertid dessa spritsorter enligt utredningens för­ slag njutas på ett friare sätt än brännvinet. Detta måste komma att stärka deras ställning även i andra sammanhang. I verkligheten har de högre alkoholhalt än brännvinet. På flera sätt skulle alltså en övergång från svagare till starkare drycker gynnas inom starkspritsektorn. Här kommer nu också in drinkbarerna med deras särskilda lockelse för ungdom och deras av ingen bestridda uppgift att skaffa nya kunder till restaurangerna, främst då ungt och »modernt» inriktat folk. Även De kristna samfundens nykterhetsrörelse understryker den stora be­ tydelse som måltidstvånget har från fysiologisk synpunkt. Organisationen anför. De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse anser det välbetänkt att mål­ tidstvånget bibehålies för utskänkning av egentligt brännvin. Dock anser vi att det icke är motiverat att utesluta drycker med högre alkoholhalt från måltidstvånget. De fysiologiska överväganden, som låg bakom måltidstvångets införande, anser vi äga en sådan tyngd, att förbudet mot att servera spritdrycker utan måltid fortfarande bör gälla. Huvudsyftet med måltids­ tvånget är att minska alkoholdryckernas berusningseffekt. Med hänsyn till att utskänkning av alkoholdrycker sker under arbetsdagen är av utredning­ en föreslagen liberalisering ägnad att oroa, då man väl vet alkoholens roll i olyckorna inom såväl arbetsliv som trafik. Konsekvensen av utredningens resonemang att utskänkning av egentligt brännvin, som icke sker i samband med förtäring av lagad mat, icke synes stå i överensstämmelse med god bordskultur, måste bli att utskänkning av betydligt starkare alkoholdrycker gör det. Den kulturella legitimation, som förtäring av alkoholdrycker på så sätt erhåller, anser vi kunna ha ogynn­ sam inverkan på den allmänna, och särskilt ungdomens hållning, gentemot alkoholen. Nationaltemplarorden anser som nämnts för sin del att tillförlitlig utred­ ning inte förebragts huruvida ett avskaffande av måltidstvånget kan ske utan risker. Organisationen anför.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 115

Det på fysiologiska skäl grundade måltidstvånget vill utredningen å ena sidan skärpa — beträffande brännvin, akvaviter och genever — å andra sidan uppmjuka — beträffande gin. Skälen för denna åtskillnad är svåra att acceptera. Prisskillnaden kan inte tillmätas någon större effekt med hänsyn till pågående inkomstutveckling. Den risken kan lätt uppstå, att de dyrare och alkoholstarkare dryckerna, vilka skulle befrias från måltidstvång, vin­ ner i popularitet, varvid den ökade penningtillgången kommer att verka som en pådrivande faktor. NTO ställer sig tveksam inför ett sådant perspektiv. Skulle emellertid de hittills pågående försöken med visshet kunna tolkas så, vilket kommittén icke helt klart fastslår, att måltidstvångets uppluckrande icke medför ökade risker, inte ens med tanke på vad de måltidsfria drin­ karna kan spela för roll för bilförare och därmed för säkerheten på vägarna, motsätter sig NTO icke en sådan förenkling. Ännu synes emellertid proble­ met inte vara tillräckligt belyst.

Flertalet av de remissinstanser, som i princip inte har något att invända mot utredningens förslag om avskaffande av måltidstvånget, har ej närmare berört utredningens uttalande, att slopandet av detta tvång endast bör ske under förutsättning att de ekonomiska villkoren för spritutskänkningen förblir i princip oförändrade. Ett par remissinstanser har dock tagit upp problemet till behandling. De delar utredningens uppfattning i frågan. Kontrollstijrelsen framhåller sålunda att regleringen av utskänkningspriserna, reglerna om utskänkningsskatten och om kostnadsersättningen för utskänkningens handhavande m. m. vid en måltidsfri utskänkning motver­ kar restauratörernas ekonomiska intresse att öka spritförsäljningen. I detta sammanhang må nämnas att flera remissinstanser i anslutning till utredningens förslag om bibehållande av utskänkningsskatten tagit upp frågan rörande de ekonomiska villkoren för utskänkningen.

Några remissinstanser tar till behandling upp frågan om utformningen av måltidstvånget vid utskänkning av egentligt brännvin. Länsstyrelserna i Gotlands, Kristianstads och Skaraborgs län tillstyrker förslaget att måltiden skall bestå av lagad mat medan däremot länsstyrel­ sen i Göteborgs och Bohus län anser förslaget inte vara sakligt underbyggt. Från restaurangnäringens sida avstyrkes förslaget helt. Sveriges centrala restaurangaktiebolag anför sålunda.

Från försöksverksamheten har inga erfarenheter redovisats, som skulle kunna motivera en sådan skärpning. Så länge måltidsfri spritutskänkning förekommit på halva antalet av rikets spritrestauranger och samtliga slag av spritdrycker fått utskänkas på dessa utan krav på servering av lagad mat, har veterligen ingen ansett det för dålig bordskultur att också egentligt brännvin -— om i övrigt ingenting talade däremot — utskänktes till måltid, även om denna icke utgjordes av lagad mat. Än mindre synes en sådan upp­ fattning ha förelegat, då försöksverksamheten infördes, ty i så fall hade väl villkoren för försöksverksamheten på denna punkt redan från början fått eu annan utformning. Enligt den av utredningen lämnade redogörelsen för utskänkningsintendenternas yttranden rörande villkoren för ett definitivt slo­ pande av måltidstvånget i framtiden synes icke heller någon av dessa med restaurangförhållandena väl förtrogna funktionärer ha förordat någon

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

skärpning av ifrågavarande villkor. Bolaget vill också erinra om departe­ mentschefens motivering för utmönstringen av begreppet lagad mat ur rusdryckslagstiftningen (prop. nr 151/1954, s. 397). Åtskilliga av de svårigheter som mött vid tillämpningen av måltidstvånget torde sammanhänga med föreskriften att maten skall vara lagad. Många av de restauranggäster det här gäller önskar icke förtära sådan mat i samband med spritförtäringen på restaurangen men skulle kanske icke ha något emot mat i annan form. Frångår man kravet på att maten skall vara lagad, kan restauratörerna lättare tillgodose gästernas olika önskemål om måltidernas sammansättning. Man torde kunna räkna med att om möjlighet införes att få servera sprit till en måltid bestående exempelvis av några smörgåsar eller av en smörgåsbricka, skulle man kunna uppnå att den serverade maten i större utsträckning än nu är fallet verkligen blev förtärd; de avsedda fysio­ logiska verkningarna skulle sålunda uppnås bättre. Liknande synpunkter anför Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Hotell- och restauranganställdas förbund. Förslaget om slopande av bestämmelsen att lagad mat ej behöver finnas vid utskänkning av vin i samband med servering av konditorivaror tas upp till behandling av kontrollstyrelsen och Svenska bryggareföreningen. Dessa remissinstanser avstyrker båda att krav på lagad mat vid detta slag av ut­ skänkning uppställes. Kontrollstyr elsen framhåller att den nuvarande be­ stämmelsen endast avser vinkonditorier som ej utnyttjar sin rätt att utskänka starköl. Enligt Svenska bryggareföreningen kan det från nykterhetspolitisk synpunkt vara önskvärt att bereda den som så önskar möjlighet att i lokaler utan spritservering inta svagare alkoholdrycker under enkla och städade for­ mer. Möjligheten att på vinkonditorier utan servering av mat förtära ett glas vin bör därför inte onödigtvis beskäras, uttalar föreningen. Tvärtom bör rätten härtill enligt föreningen utvidgas att omfatta även starköl. I detta sammanhang må nämnas att flera remissinstanser till behandling tagit upp såväl frågan om generell höjning av utskänkningsåldern vid måltidsfri utskänkning som frågan om dans i samband med sådan utskänkning. Utredningens förslag beträffande självbetjäning i samband med utskänkning tillstyrkes i princip av flertalet remissinstanser, som yttrat sig i frågan. Kontrollstyrelsen, länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads och Gäv­ leborgs län, några länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, För­ eningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande intendenter samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet avstyrker dock förslaget om att dispens från förbudet mot utskänkning genom självbetjäning skall kunna meddelas beträffande utskänkning av vin. Länsstyrelsen i Västerbottens län, några länsnykterhetsnämnder och IOGT anser att förbudet bör avse alla slag av rusdrycker. Länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens län ifrå­ gasätter också en utökning av förbudet. Utredningens förslag i denna del avstyrkes av Sveriges centrala restau­ rangaktiebolag, Hotell- och restauranganställdas förbund samt Föreningen Allmännyttiga kafébolag. Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig tveksam

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 117

till förslaget. Sveriges Hotell- och restaurangförbund anför vissa erinringar mot detta. Flera av de remissinstanser, som i princip tillstyrker utredningens förslag, framhåller —- i likhet med utredningen — att utskänkning genom självbe­ tjäning är en utskänkningsform, som från nykterhetssynpunkt är mindre lämplig bl. a. med hänsyn till svårigheten att övervaka ordning och nykter­ het i utskänkningslokalerna. Sålunda framhåller kontrollstyrelsen, att utskänkning av spritdrycker -—■ och även vin — kan anses mindre lämplig, då en sådan utskänkningsform försvårar möjligheten att effektivt övervaka nykterhetstillståndet bland gäs­ terna. Styrelsen hemställer därför att förhud meddelas mot utskänkning ge­ nom självbetjäning av både sprit och vin. Däremot anser kontrollstyrelsen att hinder inte bör föreligga mot att använda självbetjäning vid utskänk­ ning av starköl under förutsättning att kontrollen är betryggande. Nya systemaktiebolaget anser att utskänkning av spritdrycker och vin över huvud taget ej bör få äga rum då självbetjäning av mat sker i restau­ ranglokalen. Bolaget anför.

Bolaget delar helt utredningens uppfattning, att självservering av sprit ej bör få äga rum. Enligt bolagets mening bör samma regel gälla för vin, d. v. s. utan den dispensmöjlighet som utredningen föreslagit. Bolaget anser dock, att kraven för servering av sprit och vin ytterligare borde skärpas på så sätt att utskänkning av dessa drycker överhuvudtaget ej får äga rum under de tider då självbetjäning av mat sker i en restauranglokal. Det är enligt bola­ get ej förenligt med det allmänna önskemålet om förbättring av alkohol­ vanorna, som kommit till uttryck bl. a. i den av bolaget bedrivna och av statsmakterna godkända propagandan för övergång till alkoholsvagare drycker, att kombinera sprit och vin med den enklare, och mera vardagsmässiga form av restaurangförtäring som tar sig uttryck i självservering av maten. Självserveringarna har i regel större delen av sin kundkrets bland anställda som på grund av avståndet till bostaden dagligen måste intaga måltider utom hemmet. Detta gör det ytterligare önskvärt, att sprit och vin inte tillhandahålles då självservering förekommer. Det bör vidare i detta sammanhang särskilt starkt framhållas, att restauranger med enbart själv­ servering i stor utsträckning frekventeras av ungdomar och att detsamma gäller beträffande övriga restauranger under den "tid, då självservering före­ kommer. Under sådana förhållanden bör det vara angeläget, att på dessa restauranger förhindra konsumtion av sprit och vin i samband med självservering.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner liksom utredningen att utlämning av spritdrycker bör ske genom särskild serveringspersonal. Länsstyrelsen fort­ sätter.

Mera tveksamt är huruvida en sådan ordning hör krävas ifråga om vin. I de till länsstyrelsen avgivna yttrandena har man för vinets del i allmänhet avstyrkt självbetjäning. Enligt vad länsstyrelsen inhämtat från intendenten tör utskänkningsärenden har emellertid denna utskänkningsform icke givit anledning till anmärkningar inom Uppsala län. Såsom utredningen föreslagit bör därför den lillståndsgivande myndigheten äga rätt att tillåta sådan utskankning under förutsättning alt företaget har en mycket god standard och

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

att lokalerna äro lämpade för utskänkning genom självbetjäning. Att därut­ över kräva »särskilda skäl» för sådant tillstånd finner länsstyrelsen däremot knappast påkallat.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det visserligen i princip riktigt att försäljning av rusdrycker genom självbetjäning ej bör anordnas men ifrågasätter om ej förslagets formulering kan medföra att det angivna för­ budet drabbar även former av utskänkning, mot vilka hinder ej bör resas. Enligt vad som framhålles i yttrandet har länsstyrelsen härvid närmast i åtanke det ganska vanliga fall då utskänkning i slutet sällskap, t. ex. vid be­ märkelsedagar och dylikt, sker genom att drycker framsättes i lokalen och gästerna därefter själva får förse sig med vad de önskar. Någon anledning att hindra ett sådant förfarande bör ej föreligga, men det synes ej uteslutet att den föreslagna bestämmelsen kan tolkas såsom ett förbud mot dylikt förfarande, anser länsstyrelsen. Även länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar en uppfattning om denna form av rusdrycksutskänkning, som i stort sett sammanfaller med utredningens. Länsstyrelsen anför vidare. Beträffande utredningens förslag till bestämmelser i ämnet vill emellertid länsstyrelsen, delvis på grund av erfarenheter från tillämpningen av nyssnämnda ordningsföreskrift, framhålla önskvärdheten av att förbudet ges en sådan utformning, att det endast åsyftar utlämning av spritdrycker och vin vid självbetjäningsdisk. Det finns nämligen även en annan form av utskänk­ ning genom självbetjäning än den utredningen torde ha åsyftat, nämligen den på restaurangerna praktiserade metoden att framsätta hela flaskor sprit­ drycker och viner på bordet, från vilka gästerna serverar sig själva. Häremot torde i allmänhet icke finnas anledning till invändning, då det gäller exem­ pelvis viner eller punsch. Då det är fråga om andra spritdrycker än punsch kan möjligen finnas fog för en annan uppfattning. På grund av den relativt ringa frekvensen i sistnämnda fall, anser dock länsstyrelsen icke tillräckliga skäl föreligga för att denna specialform av självbetjäning bör innefattas av förbudet. I klarläggande syfte bör vidare enligt länsstyrelsens mening dis­ pensregeln (rörande utskänkning av vin genom självbetjäning) tydligt ange, att det här är fråga om utskänkning av vin å vinrestaurang och att undantag icke skall kunna medgivas för vin å restaurang, som äger utskänka även spritdrycker. Utskänkning av vin förekommer ju nämligen mycket ofta på en spritrestaurang utan samband med utskänkning av spritdrycker.

De remissmyndigheter, som ställer sig tveksamma till förslaget eller av­ styrker detta, anser att kontrollen inte är sämre på en restaurang med själv­ betjäning än på en restaurang med vanlig bordsservering. Länsstyrelsen i Hallands län föreslår att frågan tas upp till förnyat över­ vägande. Dock anser länsstyrelsen att måltidstvånget skall bibehållas vid självbetjäning av rusdrycker. Länsstyrelsen anför.

Den rationalisering av restaurangrörelsen som detta system innebär har nödvändiggjorts av personalbrist eller andra likartade orsaker. Möjligheter­ na till kontroll av gästernas rusdryckskonsumtion och uppträdande torde inte behöva bli väsentligt sämre på en självbetjäningsrestaurang än på en restaurang där serveringspersonal betjänar gästerna vid borden. Härvid ut-

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 119

gar dock länsstyrelsen från att måltidstvånget bibchålles för tillstånd be­ träffande utskänkning på restaurang, där sådan form av servering skall före­ komma. Länsstyrelsens uppfattning i denna sak synes för övrigt vinna stöd av vad som utredningen uppgivit rörande de erfarenheter, som man hittills hatt av självbetj äningsprincipens införande och tillämpning vid utskänkning av rusdrycker vid vissa restauranger.

Sveriges hotell- och restaurangförbund framhåller att självbetjäning av sprit och vin i mindre omfattning förekommit även under den nuvarande försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning samt att förbundet i be­ tänkandet icke funnit något uttalande vare sig från utskänkningsintendenterna eller från kontrollstyrelsen, som gör gällande att några olägenheter följt med denna form av rusdrycksförsäljning. Förbundet framhåller vidare att det med hänsyn till de allmänna kostnadsstegringarna inom restaurangnäi ingen är synnerligen viktigt att inte försvåra rationaliseringar och per­ sonalminskningar. Sveriges centrala restaurangbolag åberopar som stöd för sitt avstyrkande den erfarenhet bolaget vunnit i den egna verksamheten. Den 1 juli 1961 tanns inom bolaget, framhåller detta, 29 självserveringar med rätt till ut­ skänkning av rusdrycker, i flertalet fall omfattande en avdelning inom en större restaurangrörelse men i vissa fall hela företagsenheten. Skälen för avstyrkande sammanfattar bolaget på följande sätt.

a) Erfarenheterna har icke visat, att något behov av den föreslagna skärp­ ta regleringen föreligger. Utredningen, vars konstaterande av detta förhål­ lande redan förut åberopats, har vid motiveringen av sitt nu ifrågavarande förslag varit hänvisad till allmänna uttalanden av typen att slopandet av serveringspersonalen »i och för sig» skulle innebära minskad kontroll av gäs­ ternas konsumtion och uppträdande. Då detta alltså skulle gälla, trots"att ingå skadeverkningar därav framträtt, hade en närmare utveckling av ar­ gumentets innebörd varit i hög grad påkallad. Är det utan vidare givet, att bär- och kassapersonalen — som ingenting har att vinna på en ökad alko­ holförsäljning — är sämre skickad än serveringspersonalen att handha ut- 1 amningen? Om den förstnämnda personalens möjlighet av tillsyn och över­ blick under rusningstillfällen kan försvåras, har då de av företagen med hänsyn härtill vidtagna åtgärderna visat sig otillräckliga? Är det lättare att konstatera en eventuell alkoholberördhet hos den gäst som sitter stilla vid ett bord, än hos den som har att röra sig mellan bordet och bardisken? Är risken för överlämnande av rusdrycker gäster emellan eller för medförande Irån lokalen större, om dryckerna måste hämtas i kassan eller vid baren, an om de serveras vid bordet? Är det bärandet av »mat o. dyl.» som är spe­ ciellt belastande för självserveringarna mera än bärandet av rusdrycker, vil­ ket ju kan förekomma även på drinkbarerna? Och, slutligen, om alla dessa frågor besvaras jakande, hur kan det då komma sig att'alla dessa olägen­ heter i samband med utskänkningen på självserveringarna icke resulterat i otrevnad, dålig ordning, onykterhet på dessa restauranger? Utredningen lamnar ingen förklaring till detta, och bolaget kan icke tillmäta dess vaga argumentation för förslaget i denna del vitsord gentemot bolagets vid ett tlertal rörelser under åtskilliga år vunna erfarenheter. b) Där behov av eu sådan reglering, som utredningen föreslår, skulle vppa sig och lfrågakommande företagare icke visar sig kunna bemästra situatio­

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

nen, har länsstyrelsen redan med nuvarande lagstiftning möjlighet att in­ gripa och kan därvid meddela föreskrifter exempelvis av det slag utredning­ en avser. Det nya i utredningens förslag är alltså, dels att bordsservering genom särskild serveringspersonal beträffande spritdrycker skall vara ge­ nerellt föreskriven utan hänsyn till behovet, dels att kommunen skall med för länsstyrelsen bindande verkan kunna påyrka införandet av sådan serveringsform även beträffande vin. I sistnämnda hänseende innebär förslaget ett principiellt avsteg från de grunder för bestämmandet av den kommu­ nala vetorättens innebörd, som antogs av 1954 års riksdag. c) Förslaget står enligt bolagets uppfattning i dålig samklang med den i utredningsdirektiven åberopade grundsatsen, att man så långt möjligt bör avstå från detaljregleringar och i stället överlämna åt restauratörerna att under utskänkningsintendenternas kontroll själva ta ansvaret för utskänkningsverksamheten.

Bolaget anför vidare. Ett lagstiftningsvägen infört åläggande för restauratörerna att på själv­ serveringarna anordna utskänkningen enligt utredningens förslag skulle vi­ dare i ett särskilt avseende medföra en oformlighet, som skulle kunna inne­ bära komplikationer även av annan art än rent driftsmässiga. Om nämligen avsikten icke är att omintetgöra självservering av andra varor i samband med utskänkning av spritdrycker och vin, skulle den föreslagna ordningen medföra, att man finge en kår av serveringspersonal, som väsentligen hade till uppgift att servera spritdrycker och (eventuellt) vin, och vars inkomst helt eller till övervägande del skulle vara beroende av denna försäljning. En personalgrupp med sådana uppgifter och sådan ställning skulle försättas i en påfrestande situation med oavlåtliga konflikter mellan vederbörandes egna ekonomiska intressen och lojaliteten mot det allmänna. Vid ett av dot­ terbolagen har man gjort den erfarenheten, att då man vissa veckodagar ersatt utlämningen av rusdrycker genom kassa med bordsservering genom särskild serveringspersonal, så har försäljningen av dessa drycker stigit jämfört med motsvarande veckodagar tidigare. Erfarenheten hade begrän­ sad räckvidd och skulle måhända icke åberopats här, om icke ett bifall till utredningens förslag i förevarande del enligt bolagets mening skulle inne­ bära en stark ökning av riskerna för en liknande utveckling i större skala.

Så gott som samtliga remissinstanser, som yttrat sig över utredningens förslag om skärpning av kontrollen över drink barer, tillstyrker detta förslag. Ett flertal remissinstanser föreslår en ytterligare skärpning av be­ stämmelserna för denna utskänkning. Några remissinstanser föreslår att drinkbarerna skall helt förbjudas. Härvid framhålles särskilt barernas dåliga inverkan på ungdomens alkoholvanor. Kontrollstyrelsen har inte något att invända mot utskänkningsutredningens förslag i denna del. Enligt styrelsens mening bör man söka hindra att olämpliga lokaler användes för barutskänkning. Baren bör t. ex. inte få ha egen ingång direkt från gatan. Inrättande av drinkbar i rusdrycksrestaurang bör enligt styrelsen inte heller få ske förrän intendenten för utskänkningsärenden godkänt barlokalens utformning. Det synes kontroll­ styrelsen ändamålsenligt att Kungl. Maj:t, såsom utredningen förutsatt, bemyndigar styrelsen att utfärda föreskrifter i ämnet. Socialstyrelsen erinrar om vikten av att restauranglokalernas utform­

Kunyl. Maj.ts proposition nr S2 år 1963 121

ning ägnas uppmärksamhet. Det är här av betydelse, framhåller styrelsen, att barlokalerna godkännes av intendenten för utskänkningsärenden. Sveriges centrala restaurangaktiebolag förklarar sig inte ha något alt erinra mot vad utredningen föreslagit i ämnet. Bolaget förutsätter emeller­ tid att intendentens prövningsrätt beträffande barlokalernas utformning ge­ nom uttryckliga föreskrifter begränsas till förläggningen och planeringen i stort av dessa lokaler i anslutning till vad utredningen anfört härom och således inte kommer att beröra lokalernas mera detaljmässiga inredning eller utrustning. Enligt länsstyrelsen i Örebro län bör måltidsfri spritutskänkning få ske i drinkbar endast under förutsättning att baren är anordnad i restaurangens matsal. Barer förlagda till andra rum har enligt länsstyrelsen med hänsyn till den särskilda inredning och dunkla belysning, som oftast förekommer där, en stor dragningskraft på de yngre gästerna. De kan därför bli sam­ lingspunkter för ungdom. På grund av de risker för ökat alkoholmissbruk, som sådana barer innebär, anser länsstyrelsen att spritutskänkning där en­ dast bör få ske i samband med måltid. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att drinkbarerna under försöks­ verksamheten med måltidsfri utskänkning blivit allt vanligare. Det finns enligt länsstyrelsens mening anledning förmoda att denna tendens kommer att fortsätta, om måltidstvånget slopas. Länsstyrelsen anför i detta sam­ manhang följande. Utvecklingen inom restaurangnäringen har på senare år medfört, att ett flertal restauranger i större utsträckning än tidigare inriktat sig på att till­ godose allmänhetens behov av nöje och avkoppling genom att anordna artistuppträdanden och dans. Härigenom har en ny typ av näringsställen uppkommit, nämligen nöjesrestaurangerna. Det är framför allt denna typ av restauranger som har inrättat drinkbarer. Sådana förekommer visserligen även på några typiska matställen, men tjänar där i allmänhet ändamålet att vara en samlingspunkt före måltiden. På de flesta nöjesrestauranger sker utskänkningen i barerna ofta utan samband med intagande av mat. Utred­ ningens uppfattning, att baravdelningarna icke tillfört restaurangerna nya gäster, som regelbundet frekventerar desamma, och att någon utpräglad skillnad i gästsammansättningen mellan barerna och matsalarna icke före­ ligger kan länsstyrelsen utifrån sina erfarenheter icke dela, när det gäller nöjesrestauranger. Det är tvärt om ganska påfallande, inte minst på senare tid, att ungdom i högre grad än förr besöker sådana restauranger och att de företrädesvis håller till i barerna. Frekvensen av ungdomliga gäster är givetvis störst under kvällar med dans. Ungdomarnas dragning till dessa av­ delningar torde sammanhänga med den lockelse baren utövar på dem genom sin speciella inredning och det förefaller som om den risk för utbildning av tidigare alkoholvanor, vilken föreligger även när det gäller de utskänkta rusdryckerna, är störst i fråga om serveringen i drinkbarerna. En fara för så­ dan tidig vanebildning torde även ligga däri, att de drinkar som vanligen ser­ veras där har en för ungdom tilltalande och ofta oskyldig smak och därför kan ha särskilt förrädiska verkningar för den vid starka drycker ovane. En annan omständighet, som i detta sammanhang är värd uppmärksamhet, är drinkbarens placering inom ett restaurangföretag. När baren är belägen i själva matsalen eller i dess omedelbara närhet, understrykes dess uppgift

122 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

att vara en matserveringen tillhörande serviceavdelning. En helt annan ka­ raktär får ofta en avsides belägen bär, där övervakningen försvåras. Detta torde alldeles särskilt vara fallet, om baren har direkt ingång från gatan.

Eftersom gästtillströmningen till barerna är störst under danskvällar och inslaget av yngre gäster då ofta är framträdande, förordar länsstyrelsen ett uttalande om restauratörernas särskilda ansvar vid servering till ungdom i barerna och om vikten av att utskänkningen där ägnas speciell uppmärk­ samhet vid övervakningen. Om rörelsen i en drinkbar lämnar rum för anmärkning mot nykterhet, ordning och trevnad eller om denna rörelse utvecklas till att bliva den dominerande på en restaurang, bör det ankom­ ma på vederbörande intendent att åvägabringa rättelse. Vidare bör sådana omständigheter utgöra en anledning för polismyndighet att antingen tem­ porärt eller helt vägra en restaurang danstillstånd, framhåller länsstyrel­ sen. Som nämnts förordar flera remissinstanser en skärpning av bestämmelser­ na beträffande utskänkningen i drinkbarerna. Sålunda föreslås höjd utskänkningsålder och förbud mot utskänkning i samband med dans. Länsstyrelsen i Hallands län anser att frågan om högre åldersgräns, mattvång eller förbud mot spritutskänkning i samband med dans bör över­ vägas beträffande drinkbarerna. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller att en höjning av åldern för ut­ skänkning av spritdrycker till 21 år avsevärt skulle minska problemen be­ träffande barutskänkningen, medan länsstyrelserna i Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län liksom Föreningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande intendenter för sin del föreslår förbud mot servering av rusdrycker vid eller från bar i samband med dans i restaurang­ lokalerna. Förslag om sådant förbud och om höjning av utskänkningsåldern till 21 år framföres av kontrollstyrelsen. Även Nya systemaktiebolaget anser att vådorna med barerna är så stora, att de inte bör få hållas öppna i samband med dans inom restaurangloka­ lerna. För att undvika att utskänkningen av drinkar utan samband med in­ tagande av måltid endast flyttas från baren till matsalen föreslår bolaget även att måltidstvång skall tillämpas vid de tillfällen, då allmän dans pågår i restauranglokalen. Bolaget anför vidare.

Beträffande den av utredningen föreslagna ordningen, att inrättande av särskilda baravdelningar skulle få ske endast efter samråd med vederbö­ rande utskänkningsintendent, anser bolaget att man rent principiellt bör utgå från, att ett tillstånd till rusdrycksutskänkning givits under så be­ stämda förutsättningar, innefattande såväl lokalernas utformning som deras användning ur utskänkningssynpunkt, att ändringar i dessa förutsättningar måste föranleda ny ansökan om ändrat eller utvidgat tillstånd. I den mån en restauratör, sedan utskänkningstillstånd erhållits för en viss oktrojperiod, skulle önska inrätta särskild baravdelning bör härför krävas särskilt tillstånd, varvid samma remissförfarande bör användas som vid behand­ ling av ansökan om ny utskänkningsrättighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 123

De remissinstanser, som förordar eller ifrågasätter förbud mot inrättan­ de av drinkbarer, betonar särskilt den fara från nykterhetssynpunkt som ba­ rerna utgör. Länsstyrelsen i Västerbottens län finner det betänkligt att drinkbarer in­ rättas. Länsstyrelsen anser vissa restriktioner nödvändiga och anför föl­ jande.

Det synes uppenbart att barerna utgöra en lockelse för ungdom, som vill pröva på spritförtäring och som ej vill besöka restaurangmatsalar, där de ej torde känna sig hemma. Ett besök där för också med sig större utgifter. I anslutning till restaurangerna finns numera ofta ruletter, som drar ung­ dom till sig. Då såväl drinkbarer som rulettspel förekommer i anslutning till lokaler där restaurangdans förekommer blir frestelserna för ungdom mycket stora. Med den senaste tidens ökade ungdomsfylleri för ögonen synes det nödvändigt att vissa restriktioner införes.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar bl. a., att drinkbarerna från nykterhetssynpunkt måste anses särskilt farliga därför att de genom sin spe­ ciella inredning och atmosfär blir en samlingsplats för ungdom. Det finns enligt länsstyrelsens mening grundad anledning antaga att de spritdrin­ kar och spritdrycker, som där får serveras utan samband med lagad mat, från tillvänjningssynpunkt utgör en fara för personer, som tidigare ej har några alkoholvanor. Det kan, fortsätter länsstyrelsen, över huvud taget ifrågasättas om särskilda drinkbarer, som ej utgör del av restaurangmat­ salen, med hänsyn till dessa barers speciella lockelse för ungdom bör få förekomma ens i samband med måltidsbunden ulskänkning. Några från nykterhetssynpunkt positiva verkningar av drinkbarer kan inte påvisas, medan risken för en stegring av alkoholvanorna särskilt för ungdom är på­ taglig, anser länsstyrelsen. Sveriges nykterhetsvänners landsförbund förordar ett generellt förbud mot drinkbarer. Förbundet anför.

Restaurangägarna har genom sina organisationer utfärdat varningar för att sprit utskänkes till omyndig ungdom och kontrollstyrelsen har även fäst uppmärksamheten på denna sak. Därtill kommer den oro man visat bland företrädarna för samhällets nykterhetsvård på denna punkt. Den ståndpunkt Landsförbundet vill hävda rörande drinkbarernas sociala skad­ lighet delas sålunda även av en opinion utanför nykterhetsrörelsen. Utred­ ningen hävdar att försöksverksamheten inte medfört olägenheter ur nyk­ terhetssynpunkt. Men utredningens egen beskrivning av drinkbarernas funk­ tion talar för sannolikheten av att dessa barer ogynnsamt påverkat nykterlietsförliållandena bland ungdomen under de senaste åren. Då ett genom­ förande av utredningens förslag om måltidstvångets avgränsning till brännvinsdryckerna skulle stimulera till en snabb och omfattande utbyggnad av drinkbarsystemet påyrkar Landsförbundet att, om denna lagändring ge­ nomföres, ett generellt och bestämt förbud mot drinkbarer meddelas inne­ fattande även att hittills upprättade sådana barer försvinner. Även en måltidsfri utskänkning måste enligt Landsförbundets mening hänvisas till att äga rum under samma former som den som kombineras med måltid.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Även IOGT framhåller att de erfarenheter, som vunnits under de senaste åren, berättigar till slutsatsen att den form av måltidsfri utskänkning, som bedrivs genom drinkbarer, är skadlig från nykterhetssynpunkt och framför­ allt utgör ett hot mot ungdomens nykterhet. Denna utskänkningsform bör därför enligt organisationen avskaffas. Liknande synpunkter anför Nationaltemplarorden. Länsstyrelsen i Kristianstads län slutligen framhåller för sin del att ut­ redningens förslag i denna fråga inte synes helt klart. Länsstyrelsen an­ för härom. Sålunda framhåller utredningen att barlokalernas utformning för fram­ tiden skall godkännas av intendenten. Någon föreskrift om krav på sådant godkännande synes dock icke ha lämnats. I annat sammanhang rekommen­ derar utredningen Kungl. Maj :t att med stöd av 44 § tredje stycket rusdrycksförsäljningsförordningen bemyndiga kontrollstyrelsen att utfärda be­ stämmelser om att inrättande av särskilda baravdelningar får äga rum en­ dast i samråd med (alltså ej efter godkännande av) vederbörande utskänkningsintendent. I sagda lagrum talas dock endast om Konungens rätt att utfärda de bestämmelser angående beskaffenheten av utskänkningsställe som kunna erfordras utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrives om serveringslokal. Enligt länsstyrelsens mening kan det ifrågasättas om särskilt författningsstöd erfordras för att i överlåtelsekontrakt eller i tillägg därtill intaga föreskrift om skyldighet att inhämta intendentens godkännande för vissa slag av omändringar av »insynade» utskänkningslokaler. Skulle emel­ lertid så ej anses kunna ske, bör en särskild bestämmelse i frågan lämpli­ gen införas i rusdrycksförsäljningsförordningen. Hur denna fråga än löses bör möjlighet att anföra besvär mot intendentens beslut i nu förevarande hänseende givetvis föreligga. Förtärings- och förvaringsförbuden. Utredningens förslag angående dessa förbud tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran av flertalet remiss­ instanser, som berört frågan. Folketshusföreningarnas centralorganisation har — under viss av organisationen i yttrandet närmare angiven förutsätt­ ning — förklarat sig intet ha att invända mot att förslaget prövas på för­ sök under några år. Bygdegårdarnas riksförbund accepterar förslaget i princip men föreslår att vederbörande kommun i vissa fall skall kunna be­ sluta om undantag från förbuden. Förslaget avstyrkes helt av länsstyrelsen i Södermanlands län, medan överståthållarämbetet samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställer sig tveksamma. Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår överarbetning av förslaget, och Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser att lagstiftning i ämnet bör anstå till dess en omläggning av utskänkningsbeskattningen blir aktuell. Enligt de remissinstanser, som tillstyrker utredningens förslag i denna fråga, bör ett genomförande av förslaget kunna undanröja vissa av de nu föreliggande tillämpningssvårigheterna. Förslaget anses sålunda vara god­ tagbart, även om det innebär en viss skärpning i förhållande till nuvarande ordning. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att förtärings- och förvarings-

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 125

förbuden blir enklare och entydigare genom de föreslagna ändringarna och att dessa även i övrigt får anses väl motiverade. Mot bakgrunden av de svå­ ra gränsdragningsproblem, som nuvarande lagstiftning på området vållat, finner Föreningen Sveriges landsfiskaler nödvändigt att klarare bestäm­ melser meddelas. Enligt föreningens mening torde utredningens förslag va­ ra ägnat att undanröja många av de oklarheter som nu råder. Även kontrollstyrelsen anser för sin del utredningens förslag väl moti­ verat. Beträffande den skärpning, som förslaget innebär i förhållande till nuvarande bestämmelser, gör styrelsen bl. a. följande uttalanden. Enligt nuvarande ordning medför ett tillhandahållande av mat i och för sig icke att förbuden blir tillämpliga. Så blir däremot fallet om någon dryck, t. ex. kaffe, serveras till maten. För att undgå förbudens tillämpning har då i vissa fall tillgripits (eller fingerats) det tillvägagångssättet, att beställa­ ren själv fått medföra kaffe i fast form, som sedan kokats på platsen. Den­ na tillämpning av bestämmelserna — som innebär att frågan huruvida och på vad sätt kaffe tillhandahålles till maten skall vara avgörande för om förbuden blir gällande i sådana fall — måste anses otillfredsställande. En ändring av bestämmelserna i huvudsaklig anslutning till utredningens för­ slag för att undanröja nuvarande olägenheter vid förbudens tillämpning på denna punkt synes därför väl motiverad. Enbart tillhandahållande av mat i samband med yrkesmässig lokalupplåtelse skulle alltså, om maten tillhan­ dahålles av lokalinnehavaren eller genom dennes försorg, medföra att för­ buden blir tillämpliga.

Den föreslagna skärpningen synes, anmärker styrelsen vidare, få mycket ringa betydelse med avseende på folketshus och bygdegårdar. Styrelsen ifrågasätter för övrigt i detta sammanhang, om inte innebörden av förbudsbestämmelserna skulle kunna mildras något när det gäller att bedöma hu­ ruvida regelbunden verksamhet föreligger. Man skulle nämligen enligt sty­ relsen för sådan verksamhet kunna kräva, att servering eller upplåtelse i all­ mänhet sker minst två gånger i veckan. Folketshus föreningarnas riksorganisation har intet att invända mot att utredningens förslag prövas under några år, dock endast, uttalar organisa­ tionen, under förutsättning att bestämmelserna i författningen utformas så att gränsdragningen i praktiken bedömes så som utredningen synbarligen avsett, d. v. s. att förtärings- och förvaringsförbuden inträder först då lokaluthyraren yrkesmässigt driver serveringsrörelse eller lokaluthyrning för slutna sällskap. Det är vidare viktigt, framhåller organisationen, att tilllämpningen kan bringas att ske i samma anda som utredningen avsett. Även Bygdegårdarnas riksförbund accepterar i princip förslaget och ut­ talar att de föreslagna bestämmelserna bör gälla som allmän regel. Förbun­ det föreslår emellertid alt kommun i vissa fall skall kunna undanta inom kommunen befintliga allmänna samlingslokaler från förbudens tillämp­ ningsområde. Förbundet anför härom. Vi föreslår följande: För att kommun skall äga rätt bevilja befrielse från tillämpningen av förtärings- och förvaringsförbuden för en samlingslokal fordras att sam­

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

lingslokalen är att betrakta som allmän samlingslokal enligt SFS nr 367/ 1957, att serveringsverksamhet i lokalen inte får en sådan omfattning att föreningslivets behov av lokaler blir eftersatt samt att nettovinsten på serveringsverksamheten icke får användas till annat ändamål än täckandet av omkostnader för samlingslokalens drift och underhåll samt till räntor och amorteringar på befintliga lån. Skulle det visa sig att en så viktig befogenhet som att meddela undantag från en allmän bestämmelse inte ryms inom den kommunala bestämman­ derätten, vill vi som alternativt förslag föreslå att allmänna samlingsloka­ ler beviljas generell befrielse från tillämpningen av förtärings- och förvaringsförbuden, men att kommun äger rätt besluta att förtärings- och förvaringsförbuden skall tillämpas på inom kommunen befintliga samlings­ lokaler om detta visar sig vara ett kommunalt och allmänt intresse — inte minst med hänsyn till eventuell konkurrens med inom kommunen verk­ samma och önskvärda näringsställen.

Flera av de remissinstanser, som tillstyrker förslaget, framhåller att, även om ett genomförande av detta skulle undanröja en hel del av de nuvaran­ de oklarheterna, stora tillämpningssvårigheter kommer att kvarstå i fort­ sättningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför sålunda bl. a. följande.

Länsstyrelsen anser, att utredningens förslag är ett steg i rätt riktning. Det vidgar förbudens tillämplighetsområde till att omfatta även sådana lo­ kaler, där medhavda rusdrycker hittills opåtalt kunnat förtäras inom serveringsrörelse, som endast till namnet skiljer sig från verklig restaurang­ rörelse, och det tillgodoser i viss mån allmänhetens legitima behov av att helt i festarrangörens regi kunna anordna familjetillställningar i lokaler, som eljest användes för andra ändamål såsom sammanträden och dylikt. Förslaget är emellertid behäftat med vissa brister, liknande dem som vid­ låder de nu gällande bestämmelserna. Av utredningens motivuttalande sy­ nes framgå, att de tre omständigheter — självständighet, viss regelbunden­ het och varaktighet — som skall karaktärisera yrkesmässigheten hos en serveringsrörelse, samtidigt skall vara förhanden, för att förbuden skall vara tillämpliga. I det avseendet vill länsstyrelsen framhålla, att en självstän­ digt bedriven serveringsrörelse som pågår regelbundet under en kortare tid, exempelvis under en vecka eller fjorton dagar i samband med en utställ­ ning eller mässa, bör anses såsom yrkesmässig, trots att kravet på varak­ tighet knappast kan sägas vara uppfyllt. I praktiken torde vidare vid de föreslagna reglernas tillämpning besvärliga gränsdragningsproblem kom­ ma att uppstå, då det gäller att avgöra hur länge en serveringsrörelse skall ha pågått för att kunna sägas vara regelbunden och varaktig och hur lång tid som skall förflyta, innan den kan anses ha förlorat sin karaktär av yr­ kesmässighet på grund av upphörd regelbundenhet. Vidare torde liknande svårigheter som hittills förelegat, då det gällt att avgöra när utskänkning förekommit, komma att uppstå, när man skall ta ställning till frågan om vem som försäljer, anskaffar eller tillhandahåller mat och dryck i festvå­ ningar. Kvar såsom olöst står också problemet om samköp, vilket genom de föreslagna reglerna icke endast kommer att som hittills få betydelse för gemensamma inköp av drycker utan även för gemensamhetsköp av andra varor, som anskaffas för exempelvis en föreningsfest.

Sveriges hotell- och restaurangförbund förklarar för sin del att förbun­ det är väl medvetet om att lagstiftningen på detta område alltid måste ge

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 127

anledning till besvärliga gränsdragningsproblem och att man sannolikt in­ te kan åstadkomma en författningstext som på ett fullt tillfredsställande sätt undanröjer alla svårigheter. En huvudsynpunkt i sammanhanget mås­ te därför enligt förbundet alltid bli, att restaurangerna skall ha förutsätt­ ningar att konkurrera med de fria festvåningarna under fullt jämställda ekonomiska villkor. Detta skulle i första hand innebära att kontrollen över festvåningarna kraftigt skärps med avseende på lokalernas utformning och sanitära beskaffenhet, personalens kvalifikationer och lönevillkor samt icke minst utskänkningsintendenternas och polisens kontroll över ordning, nyk­ terhet och trevnad. En grundläggande förutsättning för att lösa frågan mås­ te också, anser förbundet, vara att man slutligt slopar den del av utskänkningsskatten, som för närvarande inlevereras till statsverket, så att utskänkningspriserna på sprit överstiger utminuteringspriserna endast med det be­ lopp, som svarar mot restauratörens ersättning för utskänkningen. Förbun­ det delar visserligen utredningens uppfattning, att man icke löser festvåningsproblemet helt genom att slopa utskänkningsskatten, men vill fram­ hålla att en sådan åtgärd är en första förutsättning för den eftersträvade lösningen. Med den uppmjukning av förbuden, som utredningens förslag enligt förbundets mening innebär, finner förbundet denna åtgärd än mera påkallad. Svenska turisthotellens riksförbund har intet att erinra mot förslaget. Förbundet framhåller att den föreslagna ordningen kommer att ytterligare eliminera ännu förefintlig illojal konkurrens. Sveriges centrala restaurangaktiebolag finner för sin del att det framlag­ da förslaget har vissa förtjänster men förordar att ny lagstiftning i ämnet får anstå till dess förslag till ändringar av utskänkningsbeskattningen kan genomföras. I övrigt anmärker bolaget bland annat att förslaget, såvitt av­ ser lokalupplåtelse utan samband med rörelse, för att icke vid tillämpning­ en lämna alltför stora luckor öppna borde ha skärpts till att avse upplåtel­ se av lokal annorledes än rent tillfälligt. Bolaget vill också ifrågasätta om in­ te anmälningsplikt bort föreskrivas för lokaler, vilka annat än tillfälligtvis upplåtes för sådana ändamål som avses i den föreslagna förbudsbestämmelsen. Nya systemaktiebolaget föreslår för sin del att förbuden, för att man skäll få en klarare avgränsning av deras tillämpningsområde, utformas så att de omfattar även sådana lokaler som uthyres yrkesmässigt för festända­ mål utan att lokalinnehavaren tar någon befattning med anskaffning av mat och dryck. Bolaget anför härvid följande. Bolaget har för sin del ingenting att invända mot bestämmelser som inne­ bär att innebörden av förtärings- och förvaringsförbuden blir klarare fast­ ställd. Det framlagda förslaget, som med vissa modifikationer är detsamma som 1953 års utskänkningsvinstkommittés, innebär elt dylikt klarläggande avförbuden men innehåller emellertid ett moment, som med all sannolikhet kommer att vålla svårigheter i tillämpningen, nämligen begreppet »rörelse». Vissa former av rörelse kommer fortfarande att kunna drivas utan att på­ verkas av förbudens ändrade innehåll. Bolaget tänker härvid närmast på lo­

128 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

kaler som yrkesmässigt uthyres, men där lokaluthyraren i varje fall rent formellt inte har något att göra med anskaffningen av varor m. m. Med hän­ syn till den stora omfattning som vissa sådana rörelser har, vore det enligt bolagets mening önskvärt att giltighetsområdet för förbuden anknöts inte bara till förekomsten av serveringsrörelse utan även till fall av yrkesmässig uthyrning av lokaler, även om lokalinnehavaren inte på något sätt medver­ kar vid anskaffningen av varorna. Det är möjligt att ett dylikt utformat system skulle komma att innebära, att ett något större antal av bygdegårdar m. fl. kom att bli berörda av förtärings- och förvaringsförbuden, men olä­ genheterna för dessa kan knappast bli av en sådan storleksordning att de skulle överväga fördelarna av att få en utformning av förbuden som gav en klarare avgränsning.

De remissinstanser, som avstyrker förslaget eller ställer sig tveksamma till detta, hävdar att det inte innebär några avgörande förbättringar. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför sålunda bl. a. följande.

De nu gällande förtärings- och förvaringsförbuden torde tillhöra de före­ skrifter för rusdrycksförsäljningen, som ofta skapar irritation hos allmän­ heten, särskilt vid anordnande av privata tillställningar. Överträdelser av förbuden torde förekomma i stor utsträckning utan att bli föremål för beiv­ rande. Detta har lett till minskad respekt för gällande lag. Om föreskrifter, som i och för sig är mindre lyckligt utformade, blir föremål för skärpning, torde irritationen i motsvarande grad öka och respekten för lagen ytterli­ gare minska. Länsstyrelsen anser sig därför icke kunna godtaga någon som helst skärpning av förbuden. De sakkunnigas förslag innebär delvis en sådan skärpning. Visserligen syftar förslaget till erhållande av en mera rationell avgränsning av de fall, där en offentlig kontroll av rusdrycksförtäringen är påkallad, men länsstyrelsen betvivlar att detta syfte i någon högre grad uppnås genom ändringsförslaget i synnerhet som det knappast blir möjligt att i erforderlig utsträckning beivra överträdelser. Även om en del gränsfall bortfaller genom förslaget i fråga, kommer säkerligen nya sådana att träda i stället. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget i sin nuvarande utformning.

Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att man med den föreslagna konstruktionen visserligen har vunnit klarhet i vissa avseenden men att ändock betydande tillämpningssvårigheter kvarstår. Länsstyrelsen linner det därför tveksamt om utredningens förslag bör läggas till grund för lagstiftning. Överståthållarämbetet ifrågasätter, om något står att vinna genom att man inför nya bestämmelser på området, och anför.

De praktiska svårigheterna vid tillämpningen av nu gällande förtäringsoch förvaringsförbud ha enligt utredningen främst rört tolkningen av be­ greppen utskänkning och utskänkningslokal för alkoholfria drycker samt oftast gällt de så kallade fria festvåningarna. Genom den under de senaste åren väsentligt ökade tillståndsgivningen avseende tillfällig utskänkning sy­ nes tolkningssvårigheterna emellertid i stor utsträckning ha kunnat undvi­ kas i vad avser de fria festvåningarna. De av utredningen föreslagna änd­ rade bestämmelserna avseende förtärings- och förvaringsförbuden innebära, att förbuden komma att utsträckas till lokaler, som nu icke beröras av desamma. Härjämte införas i bestämmelserna en del nya begrepp, vilka kunna komma att bliva svårtolkade. Dessa omständigheter kunna enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 129

ämbetets uppfattning väntas medföra minst lika stora, om icke större pro­ blem vid den praktiska tillämpningen än vad som varit fallet vid tillämp­ ningen av de nu gällande bestämmelserna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län, slutligen, anser att de nya bestämmelserna visserligen är mera klart och koncist utformade än de nu gällande men häv­ dar att de likväl kan föranleda tolkningssvårigheter. Då de nya bestämmel­ serna dessutom väntas bli väl rigorösa i tillämpningen, förordar länsstyrel­ sen en överarbetning av förslaget.

Utskänkning av rusdrycker på färdmedel i inrikes trafik. Utskänkningsutredningens förslag i denna del tillstyrkes av det övervägande antalet re­ missinstanser, som yttrat sig i frågan. Länsstyrelsen i Gävleborgs län stäl­ ler sig dock mycket tveksam till förslaget och säger sig närmast vara böjd att avstyrka detta. Även länsstyrelsen i Kronobergs län hyser viss tveksam­ het i frågan. De remissinstanser som tillstyrker förslaget finner det väl avvägt. Kontrollstyrelsen anser sålunda att utredningens förslag utgör en lämplig kompromiss mellan samfärdsel- och nykterhetsintressena. Även socialstyrel­ sen finner förslaget väl avvägt. Aktiebolaget Trafikrestauranger framhåller att förslaget är välmotiverat och anser det vara i sin ordning med restriktiv tillståndsgivning för den föreslagna utskänkningen. Beträffande de villkor, som uppställts för med­ givande av spritutskänkning, anför bolaget att utskänkningstillstånd bör kunna få meddelas, även om resan inte sträcker sig över ett dygn, samt att det inte synes vara motiverat att fordra att hela tåget är abonnerat. Det borde enligt bolaget vara till fyllest att de abonnerade vagnarna är så place­ rade i tåget, att deltagarna i sällskapet under resans gång inte behöver till­ träde till övriga vagnar. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter som nämnts för sin del om inte de särskilda risker från nykterhetssynpunkt, som torde ha förorsakat gällande begränsningar inom trafikutskänkningen, i stort sett föreligger även vid sådana resor som avses i utredningens förslag. Det är dock, anför länsstyrelsen, möjligt att riskerna i dessa fall får anses mindre framträ­ dande, men å andra sidan torde det förekomma tågkryssningar och lik­ nande företag, som är av helt annan karaktär än de av utredningen avsedda, och där de angivna riskerna torde vara avsevärt större. Om fullständig ut­ skänkning anses böra medgivas, bör enligt länsstyrelsen tillstånd härtill läm­ nas ytterst restriktivt och avse endast tillfällig utskänkning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län säger sig, som nämnts, närmast vara böjd för att avstyrka förslaget. Förutom att tillstyrka utredningens förslag har järnvägsstyrelsen, efter förslag från Aktiebolaget Trafikrestauranger, även föreslagit viss utvidgning av tillämpningsområdet för den föreslagna spritutskänkningen utöver vad utredningen föreslår. Sålunda anser järnvägsstyrelsen att spritutskänkning .■> Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 82

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

bör få ske även i restaurang- och byffévagnar i de större för vanliga rese­ närer upplåtna tågen på huvudlinjerna. Med hänvisning till svårigheterna att övervaka efterlevnaden av förtärings- och förvaringsförbuden på tågen an­ för styrelsen att en restriktivt ökad utskänkning skulle tjäna rusdryckslagstiftningens ändamål. Ordningshållningen i tågen skulle inte försvåras, och smygdrickandet i övriga delar av tågen skulle minska, menar styrelsen. Utskänkningen skulle enligt styrelsens uppfattning kunna hållas på ofarlig nivå genom restriktioner liknande dem som för närvarande tillämpas vid utskänkning av starköl och viner. Styrelsen framhåller att den med sitt förslag i första hand avsett att skapa möjlighet till en försöksverksamhet med spritutskänkning i ett par större tåg på någon linje. Skulle denna verk­ samhet inte utfalla väl, skulle styrelsen, enligt vad vidare sägs i yttrandet, kunna avskriva ytterligare försök med sådan friare utskänkning. Aktiebolaget Trafikrestauranger anför för sin del följande.

Inom Iratikutskänkningen intar emellertid de stora järnvägstågen en sär­ ställning så tillvida, att de för ett mycket stort antal människor regelmäs­ sigt utnyttjas för dagslånga resor, vilka omfattar ett eller flera reguljära lunch- eller middagsmål. Att resenärerna i dessa tåg vid intagandet av måltid i restaurangvagnen ej kan erbjudas samma service i utskänkningshänseende som vid flertalet »fasta» restauranger runt om i landet synes ej rimma med dessa tågs ställning och nuvarande allmänna lagstiftningsprinciper inom området. De stora järnvägstågen mellan Stockholm, Malmö, Göteborg och Norrland är exempel härpå. Det förtjänar även att framhållas, att spritutskänkning är tillåten ombord på järnvägstågen i flertalet europeiska länder (Danmark, England, Finland, Frankrike, Italien, Spanien, Schweiz, Tyskland, Österrike m. fl.). Att upprätthålla förtärings- och förvaringsförbuden i järnvägstågen har efter spritens frisläppande inom utminuteringen blivit svårare och restriktiviteten med avseende på restaurangvagnens utskänkningsrättigheter har blivit ett slag i luften. Man torde i stället ha anledning förmoda, att möj­ lighet att i restaurangvagnen få en spritdryck till måltiden komme att mins­ ka resenärernas benägenhet att medföra egen sprit. I så fall skulle möjlig­ heterna att upprätthålla ordning, nykterhet och trevnad i tågen snarast öka. I de fall där berusning förekommer i järnvägståg i Sverige är denna i alldeles övervägande antalet fall föranledd av medhavda och ej av utskänkta rusdrycker.

Sedan de nu återgivna förslagen om spritutskänkning även på de regul­ jära tågen kommit till allmän kännedom, har protestskrivelser mot försla­ gen, såsom antytts i inledningen, inkommit från bl. a. ett flertal organisa­ tioner.

Övriga frågor. Utredningens förslag att deklaration för utskänkningsskatt skall avse tvåinånadersperioder i stället för, som nu, en må­ nad tillstyrkes eller lämnas utan erinran av i stort sett alla remissinstanser som berört frågan. Kontrollstyrelsen föreslår dock för sin del att deklarationerna skall av­ ges kvartalsvis. Styrelsen framhåller att det skulle te sig mest rationellt att

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1!)63 131

gå över till kvartalsdeklarationer i enlighet med vad som redan nu gäller i fråga om flera punktskatter. Förslaget om viss förenkling av reglerna för beräkning av restauratörernas kostnadsersättning för spritdrycksutskänkningen tillstyrkes eller lämnas utan erinran av de remissinstanser, som berört frågan, utom Nya systemaktiebolaget. Kontrollstyrelsen framhåller att ett genomförande av förslaget skulle möjliggöra administrativa förenklingar. Nya systemaktiebolaget kan däremot inte finna att den föreslagna åtgär­ den skulle minska besväret med fastställandet av utskänkningsersättningen i sådan omfattning att åtgärden är motiverad. Förslaget att göra förordningen om förfarandet vid konsum­ tion sbeskattning tillämplig även på utskänkningsskatten har godta­ gits av alla remissinstanser.

Departementschefen Av de nu aktuella förslagen på utskänkningsområdet är endast de som rör måltidsfri utskänkning av egentlig nykterhetspolitisk bety­ delse. De övriga kan i stort sett sägas mera vara av teknisk natur. Att utskänkning av spritdrycker bör förekomma endast i samband med måltid har länge varit en ledande princip i den nykterhetspolitiska lagstift­ ningen. I sin tidigaste utformning infördes detta s. k. måltidstvång redan vid mitten av 1800-talet. Under motbokstiden utgjorde det vid sidan av de speciella kvantitetsrestriktionerna ett av de viktigaste momenten i regle­ ringarna på utskänkningsområdet. Under den långa tid måltidstvånget varit gällande har det kommit att starkt inverka på restaurangernas allmänna karaktär liksom på utformningen av restaurangvanorna hos den stora all­ mänheten. När motbokssystemet slopades och hela den samhälleliga regleringen på rusdrycksområdet omformades efter nya principer, kunde det i och för sig hävdas att måltidstvånget efter övriga restriktioners avskaffande inte längre var lika motiverat som tidigare och att dess bibehållande i viss mån stred mot den nya ordningens grundläggande idéer. Med hänsyn till den stora be­ tydelse måltidstvånget sedan länge haft fann man det emellertid lämpligast att ta upp frågan till slutligt bedömande först sedan närmare kännedom om verkningarna av en måltidsfri utskänkning vunnits genom särskild för­ söksverksamhet. Efter vissa förberedande utredningar påbörjades under sommaren 1950 på ett mindre antal orter den alltfort pågående försöksverksamheten. Den har sedermera successivt utvidgats till att omfatta allt större områden, och måltidsfri utskänkning förekommer nu på över hälften av de för allmän­ heten öppna spritrestaurangerna i landet. Såtillvida har försöken hela tiden varit begränsade, att de endast omfattat andra spritdrycker än brännvin. När utskänkningsutredningen tillkallades, fann jag lämpligt att i utred­ ningsuppdraget låta ingå att följa upp försöksverksamhetens utveckling

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1!)63

och alt närmare granska de efter hand samlade erfarenheterna av den måltidsfria utskänkningen. Efter slutförandet av sina utredningar har de sak­ kunniga kommit till uppfattningen att tillräckliga erfarenheter nu vunnits för ett ställningstagande. Enligt de sakkunnigas mening är de vunna erfa­ renheterna av så positiv art, att det finns anledning antaga att ett generellt slopande av måltidstvånget i allmänhet inte skulle orsaka några allvarliga problem i ordnings- eller nykterhetshänseende. Utredningen har därför an­ sett sig kunna förorda att måltidstvånget nu definitivt slopas för andra spritdrycker än brännvin. Vid remissbehandlingen har det helt övervägan­ de antalet hörda myndigheter och organisationer anslutit sig till denna upp­ fattning. Även hos många av dessa remissinstanser kan dock konstateras oro inför de mera långsiktiga verkningarna av en måltidsfri spritutskänkning. Såvitt jag för egen del kunnat finna synes den måltidsfria utskänk­ ningen i de områden, där den hittills förekommit, ha från restauratörernas sida bedrivits med ansvarskänsla och tillbörligt hänsynstagande till de spe­ ciella svårigheter och problem en måltidsfri utskänkning alltid kan medfö­ ra. Några egentliga olägenheter i nykterhets- eller ordningshänseende synes hittills inte heller ha förorsakats av den friare ordning som en sådan ut­ skänkning inneburit. Flera skäl kan sålunda i och för sig anses tala för att tiden nu är mogen för ett definitivt avskaffande av måltidstvånget. Vissa omständigheter av mer allmän natur synes emellertid motivera att man tills vidare intar en avvaktande hållning. Såsom jag inledningsvis framhållit, har flera oroande drag under senare tid kommit att i viss mån prägla utvecklingen på det nykterhetspolitiska området — ett förhållande som för övrigt klart framträtt först efter det att utskänkningsutredningens betänkande framlagts. Även om de negativa ten­ denserna inte i högre grad gjort sig gällande på restaurangområdet, måste den allmänna situationen anses påkalla försiktighet också när det gäller ut­ skänkningen. Inte minst bör det beaktas att de aktuella nykterhetspolitiska problemen i stor utsträckning är knutna till ett vidgat alkoholbruk bland ungdomen och att — såsom också belysts i betänkandet — den måltidsfria utskänkningen, exempelvis på drinkbarerna, ofta kan öva ett olyckligt in­ flytande på ungdomens alkoholvanor. Jag vill vidare erinra om att endast en relativt kort tid förflutit sedan den måltidsfria utskänkningen blev tillåten i mera betydande utsträckning. Visserligen har åtskillig erfarenhet vunnits, som belyser de mera näralig­ gande problem vilka kan vara förbundna med denna utskänkning. En säk­ rare bedömning av den nya ordningens mera långsiktiga inverkan på former­ na för utskänkningens bedrivande och på restauranglivet överhuvud synes emellertid knappast ännu möjlig. Till svårigheterna bidrar också det förhål­ landet att restaurangbranschen, som under tiden närmast efter motbolcssystemets avskaffande undergick mycket genomgripande omvälvningar, fortfarande befinner sig i ett skede av stark förändring. Det synes därför i många hänseenden vara svårt att nu bedöma den roll som den måltidsfria

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1063 133

utskänkningen kan få och det behov av reglerande bestämmelser som kan komma att föreligga efter ett definitivt slopande av måltidstvånget. Med hänsyn till de nu antydda förhållandena har jag kommit till den uppfattningen, att försöksverksamheten bör fortgå ännu någon tid innan de­ finitiv ställning tas till frågan om måltidstvångets slopande. Samtidigt sy­ nes erfarenhetsunderlaget för den kommande bedömningen böra breddas genom att försöken utvidgas till att i princip omfatta hela landet. Jag för­ ordar sålunda att försöksverksamheten med måltidsfri utskänkning tills vi­ dare fortsättes och att den nuvarande begränsningen i 46 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen till viss ort eller visst område upphör. Någon anledning alt för den fortsatta försöksverksamheten vidtaga änd­ ringar i villkoren för utskänkningens bedrivande föreligger enligt min me­ ning inte. Ändring synes inte heller böra ske i fråga om den kommunala vetorätten mot måltidsfri utskänkning. Jag vill dock framhålla att värdet av försöksverksamheten givetvis blir större ju flera orter med varierande struktur och skilda lokala förhållanden i övrigt som blir i tillfälle att deltaga. Det torde böra ankomma på kontrollstyrelsen att — vid behov även genom särskilda undersökningar — närmare följa försöksverksamhetens fortsatta utveckling och att vid lämplig tidpunkt inkomma med den utredning och de förslag som kan vara erforderliga för ett slutligt ställningstagande. Mot bakgrunden av de erfarenheter, som hittills vunnits av den måltidsfria utskänkningen, har utredningen i ett par hänseenden funnit sig föran­ låten att föreslå skärpningar i den allmänna regleringen på utskänkningsoinrådet, nämligen dels med avseende på drinkbare r, dels beträffan­ de utskänkning genom självbetjäning. När det gäller barerna, har utredningen kommit till uppfattningen, att varken den allmänna utvecklingen på området eller erfarenheterna från den måltidsfria utskänkningen motiverar några inskränkningar i själva rät­ ten att bedriva utskänkning i barer. Enligt utredningens mening är det emellertid tydligt att barerna bland annat genom sin speciella atmosfär kan verka särskilt attraherande på vissa kategorier av gäster, inte minst ung­ dom, och att de även i övrigt kan främja en ökad alkoholkonsumtion. Ut­ redningen har därför funnit påkallat att skärpa kontrollen över barerna. Sålunda bör man se till att baren endast blir en underordnad och inte en do­ minerande del av restaurangen. Den bör därför förläggas i nära anslutning till den egentliga matsalen och inte förses med egen ingång. Vidare bör den vara tillgänglig endast under de tider då matsalen är öppen. Vad åter angår frågan om självbetjäning, har utredningen funnit skäl ta­ la för att man åtminstone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenheter av en vidgad måltidsfri utskänkning, helt utesluter självbetjäningssystemcl för utskänkning av spritdrycker och vin på spritrestaurangerna. För vinrestaurangerna bör enligt utredningens mening i princip motsvarande ord­ ning gälla. Utredningen framhåller visserligen att några större olägenheter i ordnings- eller nykterlietshänseende veterligen inte uppkommit genom

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

självbetjäningssystemet. Detta system innebär enligt utredningens uppfatt­ ning — genom inskränkningen av personal och genom den ändrade organi­ sationen av rörelsen i övrigt — att möjligheterna till övervakning av gäster­ nas rusdryckskonsumtion och uppträdande måste bli avsevärt mindre än på vanliga restauranger. Utredningen anser detta motivera att självbetjäning tills vidare inte tillåtes på spritrestauranger och i princip inte heller på vin­ restauranger. Vid remissbehandlingen har utredningens förslag om skärpning av kon­ trollen över drinkbarerna tillstyrkts av så gott som samtliga remissinstan­ ser. Förslaget i fråga om självserveringarna har också i princip tillstyrkts av ett flertal remissinstanser. Från restaurangnäringens sida har man dock i stort sett ställt sig avvisande till det sistnämnda förslaget, varvid man un­ derstrukit att några olägenheter av de hittills inrättade självserveringarna inte kunnat påvisas och att ett förbud av nu föreslagen art skulle utgöra ett avsevärt hinder för en fortsatt rationalisering av restaurangverksamheten. Såväl drinkbarerna som självbetjäningen på rusdrycksrestaurangerna får anses vara relativt nya företeelser i vårt land. Egentliga förutsättningar för anordnande av barer eller självserveringar har förelegat först efter restriktionssystemets slopande. Självservering av spritdrycker förekommer fort­ farande på mycket få ställen och praktiskt taget endast inom det allmänna restaurangbolagets sektor. Båda företeelsernas uppkomst får i övrigt ses mot bakgrunden av å ena sidan rent affärsmässiga strävanden från restau­ rangföretagens sida — inte minst ansträngningarna att genom kostnadsbe­ sparingar förbättra lönsamheten — å andra sidan ändrade konsumtionsva­ nor hos allmänheten och en ändrad inriktning av efterfrågan på restaurang­ ernas service överhuvud. Det förhållandet att barerna och självserveringarna först på senare tid blivit ett inslag i restaurangernas verksamhet återspeglas i viss mån i av­ saknaden av särskilda föreskrifter beträffande dessa former av utskänkning. Att sådana föreskrifter inte infördes i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen sammanhänger emellertid ej minst med att man rent principiellt sökte undvika speciella detaljregleringar och att man ville lägga en väsent­ lig del av ansvaret för en tillfredsställande utveckling på företagarna själva. Avsaknaden av bestämmelser har emellertid, som det sedermera visat sig, medfört att vederbörande myndigheter — främst utskänkningsintendenterna — inte haft några egentliga möjligheter att kontrollera utvecklingen och effektivt ingripa mot icke önskvärda tendenser. De nu framlagda förslagen syftar till att fylla den lucka i den författningsmässiga regleringen på utskänkningsområdet som sålunda i viss ut­ sträckning kan sägas föreligga. Även om — såsom framgått av det förut an­ förda — några direkta olägenheter i nykterhets- eller ordningshänseende hittills inte kunnat påvisas i samband med utskänkningen i barer eller själv­ serveringar, föreligger också enligt min mening ett klart behov av bättre tillsynsmöjligheter och ökade befogenheter för de övervakande myndighe­ terna. Att sådana tillskapas synes fullt motiverat inte minst med hänsyn till den allt större betydelse den måltidsfria utskänkningen kan väntas få.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 135

Vad beträffar barerna har jag sålunda för min del i huvudsak intet att erinra mot utredningsförslaget. För dess genomförande synes dock enligt min mening erforderligt att i rusdrycksförsäljningsförordningen införa en särskild bestämmelse i 45 § att en så väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnande som inrättandet av en bar innebär får ske först efter godkännande av utskänkningsintendenten. Vidare bör i 47 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen införas en särskild regel om tiden för utskänkning i drinkbar. De allmänna regler som skall gälla för anordnandet av barutskänkning bör i övrigt — i huvudsaklig överensstämmelse med de rikt­ linjer utredningen föreslagit —- kunna fastställas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av kontrollstyrelsen. Något obetingat krav på egen ingång till baren bör dock inte uppställas. Sålunda utfärdade bestämmelser blir självfallet en utgångspunkt för bedömningen också vid rättighetsöverlåtelserna inför en ny oktrojperiod. I övrigt förutsätter jag — i likhet med utredningen och ett stort antal remissinstanser — att de över­ vakande myndigheterna ägnar förhållandena på drinkbarerna särskild upp­ märksamhet och effektivt ingriper vid förekommande missförhållanden även med de befogenheter som försäljningsförordningen redan erbjuder. Vad härefter angår självserveringarna har ej heller beträffande dessa några direkta missförhållanden påvisats. Med hänsyn härtill och då tillräck­ lig kontroll enligt min mening synes kunna uppnås genom åtgärder motsva­ rande dem jag nyss förordat i fråga om drinkbarerna har jag kommit till den uppfattningen, att en så radikal åtgärd som det av utredningen före­ slagna förbudet bör undvikas i varje fall tills vidare. Jag förordar sålunda att även inrättande av självservering i fortsättningen skall godkännas av ut­ skänkningsintendenten. Likaledes bör även i fråga om självserveringar er­ forderliga föreskrifter rörande utskänkningslokalernas anordnande och be­ skaffenhet kunna utfärdas av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts be­ myndigande, av kontrollstyrelsen. Vad jag här förordat synes böra gälla all självservering av rusdrycker, vare sig utskänkningen avser spritdrycker, vin eller starköl. Givetvis utgår jag från att självserveringarna, liksom drink­ barerna, ägnas särskild uppmärksamhet från de övervakande myndigheter­ nas sida. Såsom den tidigare lämnade redogörelsen visar, har utskänkningsutredningen även framlagt förslag till ändrad utformning av de s. k. fört ärings- och förvaringsförbud, som finns införda i såväl rusdrycksförsäljningsförordningen och ölförsäljningsförordningen som förord­ ningen om försäljning av alkoholfria drycker. Dessa förbud syftar, som ock­ så redan antytts, till att hindra gäster på ett utskänkningsställe från att dricka medförd sprit eller på liknande sätt kringgå utskänkningsbestämmelserna. Gästerna får sålunda i princip inte förtära eller tillåtas förtära rusdrycker eller öl, som inte utskänkts i laga ordning på utskänkningsstället. Starkare drycker än sådana som får serveras där får inte heller förva­ ras i lokalen eller eljest på sådant sätt att det kan befaras att de förtärs av gästerna. Förbuden omfattar enligt gällande bestämmelser, med vissa smär­

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

re undantag, alla lokaler där utskänkning bedrivs. Lokaler, i vilka utskänkning överhuvud ej förekommer, berörs inte av bestämmelserna. Förtärings- och förvaringsförbuden fyller en mycket väsentlig funktion i regleringarna på utskänkningsområdet. Rent generellt är de en nödvändig följd av själva rättighetssystemet, vilket skulle bli meningslöst om det vore tillåtet exempelvis att förtära medförda spritdrycker i lokaler där endast vin eller öl får serveras. I sin nuvarande utformning har förbuden emeller­ tid gett upphov till avsevärda tillämpningssvårigheter. Dessa har i stor utsträckning varit knutna till de s. k. fria festvåningarna, d. v. s. lokaler där fester med förtäring av medförda rusdrycker mer eller mindre regel­ bundet anordnas. Under senare år har betydande ansträngningar nedlagts på försök att med olika metoder komma till rätta med de uppkomna problemen. Bland annat har förslag framlagts — av 1953 års utskänkningsvinstkommitté — i syfte att nå en lösning genom ändrad utformning av förbuden. Detta förslag möt­ te emellertid vid remissbehandlingen allvarliga erinringar och ledde inte heller till några lagstiftningsåtgärder. Det nu framlagda förslaget bygger visserligen i väsentliga delar på vad utskänkningsvinstkommittén förordade. På flera punkter innebär det emeller­ tid betydande modifikationer avsedda att tillmötesgå den kritik som riktades mot det tidigare förslaget. Det har också tillstyrkts av det stora flertalet hörda remissinstanser. Endast i ett par yttranden har man motsatt sig dess genomförande. I huvudsak går det nu föreliggande förslaget ut på en sådan ändring i be­ stämmandet av förbudens tillämpningsområde, att förbuden kommer att gälla för lokal eller plats, där yrkesmässig serveringsrörelse bedrives, samt för lokaler, som yrkesmässigt upplåtes för sammankomster i slutna säll­ skap vid vilka mat eller dryck tillhandahålles av lokalinnehavaren eller ge­ nom dennes försorg. Förbuden avses, liksom för närvarande, även omfatta lokaler, vilka organiskt eller affärsekonomiskt sammanhänger med de loka­ ler som primärt omfattas av förbuden. Även enligt min mening synes det nu framlagda förslaget i jämförelse med den nuvarande ordningen innebära inte oväsentliga fördelar genom att förbudens giltighetsområde får klarare konturer. Man torde därför också kun­ na utgå från att en ändring i enlighet med vad utredningen förordat i be­ tydande mån skulle undanröja de hittillsvarande tillämpningssvårigheterna och överhuvud underlätta kontrollen över förbudens efterlevnad. En fördel med förslaget är vidare — och inte minst — att den klarare gränsdragning­ en kan väntas öka förståelsen bland allmänheten för förbudens upprätt­ hållande. Med den lösning utredningen kommit fram till har man visser­ ligen inte kunnat undvika en viss utvidgning av området för förbudens till­ lämplighet. Då de fall det härvidlag är fråga om inte synes ha nämnvärd betydelse i praktiken och några egentliga olägenheter överhuvud inte torde uppkomma genom förändringen, torde man emellertid inte heller i detta hänseende kunna resa berättigade invändningar mot förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 137

Jag finner mig sålunda i allt väsentligt kunna biträda utredningens för­ slag om förtärings- och förvaringsförbuden. Detta innebär, att jag inte kan tillstyrka den betydande skärpning av förbuden som föreslagits av Nya systemaktiebolaget i syfte att göra dem tillämpliga på all yrkesmässig lokal­ uthyrning för feständamål. En så radikal skärpning synes nämligen enligt min mening inte motiverad och skulle för övrigt knappast möta förståelse från allmänheten. Inte heller kan jag förorda att kommunerna — såsom Bygdegårdarnas riksförbund ifrågasatt — får möjlighet att i vissa fall un­ danta allmänna samlingslokaler från förbuden. Det torde nämligen stå fullt klart att förbud av nu ifrågavarande typ knappast kan upprätthållas utan allvarliga svårigheter eller olägenheter — om det överhuvud låter sig göra — därest de inte tillämpas generellt och utan undantag för särskilda områ­ den eller särskilda institutioner eller företag. Mot utredningens förslag att bryta ut bestämmelserna om förtärings- och förvaringsförbuden ur de olika försäljningsförfattningarna och sammanföra dem i en särskild förordning föreligger från min sida ingen erinran. Jag tillstyrker sålunda förslaget även i detta hänseende. Utskänkningsutredningens förslag att möjlighet i speciella fall öppnas för spritutskänkning på tåg och andra färdmedel i inrikes trafik, huvudsakligen i samband med vissa särskilt arrangerade gruppresor, har vid remissbehandlingen inte mött några egentliga invändningar. Jag kan också lör egen del tillstyrka förslaget och förordar däremot svarande ändringar av 37 och 41 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen. Vidare bör i detta sam­ manhang, i anslutning till vad som gäller enligt ölförsäljningsförordningen, vissa mindre jämkningar ske i 35 och 49 §§ förstnämnda förordning. Att såsom järnvägsstyrelsen förordat genomföra en generell utvidgning av rätten till rusdrycksutskänkning på tågen till att omfatta även spritdrycker bör däremot inte komma i fråga. Vad slutligen angår de övriga förslag, som utredningen framlagt rörande bland annat förfarandet vid utskänkningsskattens uttagande, finner jag ingen anledning att motsätta mig genomförande av dessa. Den år 1959 an­ tagna processordningen för punktskatterna blir härigenom tillämplig även på utskänkningsskatten. Det sagda innebär vidare, att jag funnit övervä­ gande skäl tala för att deklaration för utskänkningsskatt — liksom för all­ män varuskatt — i enlighet med utredningens förslag i princip lämnas för en tvåmånadersperiod och inte, såsom kontrollstyrelsen i sitt yttrande ifrå­ gasatt, för ett kvartal. Det anförda föranleder ändringar i 7, 10, 19 och 24 §§ förordningen om skatt på sprit och vin samt upphävande av 8, 12—18, 21 och 23 §§ samma förordning.

r>f Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82

138 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

V. Ciderfrågan

Inledning Med cider förstår man i de flesta länder ett fruktvin som erhållits genom förjäsning av äpple- eller päronsaft. Alkoholhalten kan variera mellan 0,5 och 8 men håller sig vanligen mellan 4 och 6 volymprocent. Någon egentlig cidertillverkning förekommer för närvarande inte i Sverige. En betydande tillverkning äger däremot rum i åtskilliga andra europeiska länder, främst England, Frankrike, Schweiz och Tyskland. För cider som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol gäller i Sverige såväl beträffande tillverkning och försäljning som i beskattningshänseen­ de samma bestämmelser som för annat lättvin. Detta innebär att sådan cider i princip får tillverkas endast efter tillstånd av Kungl. Maj :t och säljas inom landet endast genom Nya systemaktiebolaget. Skatt uttages enligt för­ ordningen angående skatt å spritdrycker och vin i form av omsättningsskatt och utgår dels med en särskild tillverkningsavgift av 20 öre för liter dels med en procentavgift motsvarande 36 procent av utminuteringspriset. Cider med lägre alkoholhalt än 2,25 volymprocent betraktas som alkoholfri dryck. Den får sålunda tillverkas fritt och enligt förordningen om försäljning av alkoholfria drycker säljas utan särskilt tillstånd. Skatt utgår här enligt för­ ordningen om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker med 33 öre per liter liksom för andra läskedrycker.

Frågan om ändrade bestämmelser för ciderdryckerna aktualiserades hos statsmakterna första gången år 1950 genom en framställning till Kungl. Maj :t från fruktodlarhåll. Härvid föreslogs att ciderdrycker med en alkohol­ halt högst motsvarande den för öl respektive starköl tillåtna skulle få säljas efter samma regler som gällde för dessa drycker. Framställningen föran­ ledde dock ej annan åtgärd än att ärendet — efter remissbehandling — för närmare utredning överlämnades till 1944 års nykterhetskommitté, vars ar­ bete då pågick. Motioner i frågan vid 1951 och 1952 års riksdagar lämnades utan bifall under hänvisning till det sålunda påbörjade utredningsarbetet. Nykterhetskommittén kom för sin del (SOU 1952: 52) — efter att ha slut­ fört sitt utredningsuppdrag i denna del — till uppfattningen att en libera­ lisering av de bestämmelser, som gällde för cidern, snarast kunde väntas bidra till en breddning av alkoholkonsumtionen i landet. Någon ändring i den gällande ordningen föreslogs därför inte från kommitténs sida. Visser­ ligen hade cidern i förhållande till ölet den fördelen att den på grund av sin fruktsyrehalt endast i mindre utsträckning kunde användas i berusnings­ syfte. Man kunde emellertid enligt kommitténs mening befara att cidern snarare skulle komma att konkurrera med de alkoholfria läskedryckerna än med öl eller vin. Kommittén anförde vidare. Den enda alkoholförtäring, som möjligen skulle kunna minska genom en ciderkonsumtion, torde vara den som gäller svaga viner. Konsumtionen härav är emellertid relativt ofarlig och mycket obetydlig. Cidern kan därför inte

Kungl. Ma j. ts proposition nr 82 år 1903 139

få en nykterhetsfrämjande effekt av någon betydelse, även om den mot förmodan skulle minska svagvinskonsumtionen. Ej heller kan man vänta att de personer som för närvarande använder den traditionella beska mål­ tidsdrycken, öl, i någon nämnvärd omfattning skulle övergå till cider. Där­ emot torde cidern komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna; så­ väl de rena fruktmusterna som de kolsyrade lemonaderna. Det finns så­ lunda anledning befara att cidern skulle få en viss utbredning bland den ungdom, som nu huvudsakligen är läskedryckskonsumenter. Varje landvin­ ning, som cidern skulle göra på läskedryckernas bekostnad, skulle innebära en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Ur de synpunkter, som nykterhets­ kommittén har att beakta, måste en sådan nettoökning av alkoholkonsum­ tionen betraktas som icke önskvärd.

Vidare måste — framhöll kommittén — beaktas den från experlliåll fram­ förda uppfattningen, att en cidertillverkning inte skulle medföra de ekono­ miska fördelar för fruktodlingen som väntades bland odlarna. Frågan om fruktöverskottets tillvaratagande syntes, menade kommittén, inte kunna lö­ sas genom tillkomsten av en cidertillverkning. I stället borde man enligt kommitténs mening uppmuntra den för folkhälsan betydligt värdefullare konsumtionen av färsk, konserverad och torkad frukt samt fruktmuster. När ciderfrågan på grundval av nykterhetskommitténs betänkande seder­ mera upptogs till behandling i 1954 års proposition angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken, anslöt sig departementschefen till den ståndpunkt, som nykterhetskommittén intagit. Han anförde bl. a. följande.

Om man skulle genomföra de från fruktodlarhåll framkomna förslagen, skulle detta innebära att marknaden tillföres en ny lättillgänglig alkohol­ dryck. Möjligt är att man härigenom skulle vinna någon minskning av kon­ sumtionen av starkare drycker. Den totala effekten skulle emellertid troligen bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen. Såsom nykterhetskommittén och flera remissorgan framhållit, finns nämligen stor anledning antaga att cidern i första hand skulle konkurrera med alkoholfria fruktdrycker och läskedrycker. Jag finner därför liksom nykterhetskommittén icke anledning att föreslå ändrade bestämmelser rörande cider. Självfallet måste här som eljest i frågor av nykterhetspolitisk betydelse producentintresset träda i bak­ grunden.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen och de i anledning av denna väckta motionerna — i vilka framfördes såväl det tidigare nämnda förslaget om ändrade försäljningsregler för cider som förslag om lättnader i fråga om beskattningen av ciderdrycker — gjorde det för ärendet tillsatta särskilda utskottet bl. a. följande uttalande.

Departementschefen har ej funnit anledning att föreslå ändrade bestäm­ melser rörande cider. De ifrågasatta lättnaderna skulle innebära att mark­ naden tillfördes en ny lättillgänglig alkoholdryck. Den totala effekten härav skulle troligen bli en nettoökning av alkoholkonsumtionen, då cidern icke väntas kunna minska konsumtionen av starkare drycker men väl kunna konkurrera med alkoholfria fruktdrycker och läskedrycker. Utskottet vill framhålla att delade meningar råder om en eventuell cidertillverknings möjligheter att stödja fruktodlingen. Frågan om eventuella stödåtgärder för denna näringsgren torde böra prövas i ett vidare samman­ hang. Utskottet får härvid erinra om trädgårdsutredningens år 1952 avgivna

140 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

betänkande med förslag rörande avsättningen av trädgårdsprodukter m. m., vilket för närvarande är beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka att åtgärder i motionens syfte, innan sådan prövning ägt rum, vidtages från riksdagens sida. Riksdagen anslöt sig till utskottets ståndpunkt. Vid 1955, 1956 och 1957 års riksdagar väcktes ånyo motioner om att cider­ drycker med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent skulle få tillverkas och säljas enligt samma bestämmelser som gällde för maltdrycker med motsva­ rande alkoholhalt. Samtliga motioner avslogs dock under hänvisning till att det från nykterhetssynpunkt inte kunde anses vara lämpligt att på mark­ naden införa en ny lättillgänglig alkoholdryck, som skulle kunna konkurrera med läskedryckerna. Ciderfrågan aktualiserades åter genom motioner vid 1959 års riksdag. I dessa motioner föreslogs att cider med en alkoholhalt motsvarande den som tinns i det vanliga ölet skulle jämställas med detta i fråga om försäljning och beskattning. Bevillningsutskottet konstaterade i sitt utlåtande att en markant övergång trån starkare till svagare drycker inom alkoholkonsum­ tionen hade ägt rum under den senaste tiden. Även den totala konsumtionen av alkohol hade gått ned betydligt. Med hänsyn härtill ansåg man sig kunna antaga att införandet av ciderdrycker inte skulle medföra de konsekvenser i nykterhetshänseende som tidigare befarats. Cidern ansågs av utskottet inte heller vara ägnad att i nämnvärd utsträckning konkurrera med läskedryc­ kerna. Utskottet var emellertid inte berett att i den dåvarande ovissa nykterhetspolitiska situationen tillstyrka lagstiftningsåtgärder, innan ytterligare utredning förelåg som klarlade verkningarna i olika hänseenden av en cidertillverkning, och föreslog att motionerna inte skulle föranleda någon riks­ dagens åtgärd. Riksdagen beslutade i enlighet med vad utskottet sålunda föreslagit.

Utskänkningsutredningen Utskänkningsutredningen har för sin del kommit till uppfattningen, att upptagandet av en svensk cidertillverkning endast i mycket begränsad om­ fattning kan väntas bli ett verksamt stöd för den yrkesmässiga fruktodlingen i landet. Utredningen har emellertid å andra sidan inte funnit anledning föreligga att från nykterhetspolitiska synpunkter motsätta sig vissa lättnader för tillverkning och försäljning av cider. De lättnader, som utredningen sålunda förordar, avser ciderdrycker med en högsta alkoholhalt av 4,5 viktprocent — starkare cider bör enligt utred­ ningens mening fortfarande omfattas av de bestämmelser som gäller för vin. De ciderdrycker, som har en lägre alkoholhalt än 4,5 viktprocent, före­ slås i anslutning till den uppdelning, som gäller för maltdryckerna, få be­ nämningarna starkcider om alkoholhalten överstiger 2,8 viktprocent, cider om alkoholhalten överstiger 1,8 men inte 2,8 viktprocent och lättcider om alkoholhalten inte överstiger 1,8 viktprocent vilket motsvarar 2,25 volym­

Kung}. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 141

procent eller den övre gränsen för s. k. alkoholfria drycker. I fråga om rät­ ten att tillverka starkcider och cider förordas att tillstånd — liksom fallet är beträffande starköl och öl •— skall meddelas av kontrollstyrelsen och inte av Kungl. Maj:t, såsom nu gäller enligt de för cider tillämpliga bestämmelserna om vin. För försäljningen av ciderdrycker med en alkoholhalt överstigande 2,8 men inte 4,5 viktprocent (starkcider) föreslås ingen ändring i gällande ordning. Detta innebär att försäljning enligt förslaget liksom för närvarande inte skall få ske annat än genom systembutikerna. Cider skulle däremot enligt förslaget få säljas efter de bestämmelser, som gäller för öl, sålun­ da bl. a. i alla egentliga livsmedelsbutiker. Lättcider, slutligen, skulle lik­ som hittills få tillverkas och säljas i huvudsak fritt på samma sätt som andra alkoholfria drycker. Såsom tidigare nämnts, beskattas sådana cider­ drycker som inte betecknas som alkoholfria för närvarande som lättvin. Utredningsförslaget innebär att skatt skall uttagas med 90 öre per liter för starkcider och med 48 öre per liter för cider. Någon ändring av beskatt­ ningen för lättcider förordas inte. Skatt förutsättes således liksom hittills utgå som för läskedrycker med 33 öre per liter. Utredningen framlägger slutligen förslag till erforderliga ändringar i tull­ taxan. Härvid har förordats att tullen på cider och starkcider skall utgöras av nuvarande tull med tillägg för den skatt som föreslås av utredningen. I sina motiv framhåller utredningen inledningsvis att i riksdagen under den senaste tioårsperioden vid upprepade tillfällen motionsvägen framförts önskemål om gynnsammare betingelser för cidertillverkningen här i landet. Man har särskilt från fruktodlarhåll varit intresserad av att få nya avsätt­ ningsmöjligheter för landets yrkesmässiga fruktodling, som haft vässa svå­ righeter att hävda sig i konkurrensen med importörerna av utländsk frukt och med den icke yrkesmässiga inhemska fruktodlingen. Utredningen anför härom. Endast genom tillverkning av ciderdrycker anser yrkesodlarna sig ha möjlighet att på ekonomiskt godtagbara villkor få en ökad avsättning för så­ dana äpplen, som icke uppfyller de höga krav man med hänsyn till den ut­ ländska konkurrensen måste ställa på konsumtionsfrukt. Det anses nämli­ gen icke tillräckligt ekonomiskt lönande att för en mos- och musttillverk­ ning, som redan nu täcker marknadens behov och som icke väntas få nämn­ värt förbättrade avsättningsmöjligheter, försälja äpplen av god kvalitet, vil­ ka på grund av olämplig storlek eller mindre skönhetsfel ej fyller de krav man ställer på fullgod frukt. Som förhållandena nu är, måste även sådana äpplen föras ut i marknaden som konsumtionsfrukt och för att få dem sålda tvingas man till prissänkningar, som återverkar på prissättningen i de högsta kvalitet sklasserna. Från fruktodlarhåll har framförts, att råvaru­ tillgången skulle möjliggöra en användning av genomsnittligt omkring 25 000 ton äpplen årligen för cidertillverkning.

Om möjligheten att använda den svenska frukten för cidertillverkning har tidigare rått delade meningar, framhåller utredningen. De erfarenheter, som numera vunnits, visar emellertid enligt utredningens mening, att den svenska frukten lämpar sig för sådan tillverkning och att det sålunda vad

142 Kungl. Maj.ls proposition nr 82 år 1963

råvaran beträffar finns tekniska förutsättningar för en inhemsk cidertill­ verkning. Utredningen anför. Flertalet av våra vanliga höst- och vinteräpplen är, enligt vad som framgår av på fruktodlarhåll företagna försök, väl ägnade för ciderframställning. I mindre utsträckning kan även sommarfrukt och stormriven frukt använ­ das under förutsättning att frukten utan längre tidsspillan kommer fabri­ ken tillhanda. I de sistnämnda fallen måste man dock räkna med lägre kva­ litet på den färdiga varan, men denna produkt torde närmast komma till användning vid förskäring.

Utredningen framhåller att ciderdryckernas alkoholhalt vid fullständig för jäsning av saft från svenska äpplen uppgår till omkring sex volympro­ cent, motsvarande 4,8 viktprocent, men att den utan större svårighet kan begränsas till den alkoholhalt som för närvarande gäller för starköl, nämli­ gen 4,5 viktprocent. Enligt utredningen erbjuder det inte heller några tekniska problem att framställa cider med lägre alkoholhalt, t. ex. 2,8 eller 1,8 viktprocent, d. v. s. de maximivärden som gäller för öl respektive lättöl. Utredningen framhåller vidare att tillverkningen av cider skiljer sig från tillverkningen av must och kräver särskild apparatur. Enligt utredningens mening kan, som tidigare nämnts, upptagande av en svensk cidertillverkning endast i mycket begränsad omfattning väntas till­ godose fruktodlarnas förhoppningar om ett verksamt stöd för den yrkes­ mässiga fruktodlingen i landet. För närmare uppgifter om den svenska äppleodlingen och förutsättningarna för en inhemsk cidertillverkning må i övrigt hänvisas till den särskilda redogörelse härom, som lämnats i betän­ kandet. Redogörelsen torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som Bihang G. När man tidigare från statsmakternas sida motsatt sig en liberalisering av bestämmelserna för ciderdrycker, har detta, erinrar utredningen, motive­ rats med betänkligheter från nykterhetspolitisk synpunkt. Enligt utred­ ningens uppfattning har emellertid dessa betänkligheter efter hand mins­ kat. Utredningen anför i detta sammanhang bl. a. följande. Det främsta argumentet mot saluförandet av cidcrdrycker har varit att införandet på marknaden av en ny lättillgänglig alkoholdryck, som kunde befaras konkurrera med alkoholfria läskedrycker och därför bli särskilt begärlig för ungdomen, icke vore lämpligt ur nykterhetssynpunkt. Därvid synes man närmast ha haft i tankarna en ciderdryck med högst samma alkoholhalt som öl, d. v. s. 2,8 viktprocent. Uppfattningen torde ha varit, att yngre personer, som ej förtär vare sig spritdrycker, vin eller öl, kunde börja dricka cider och därigenom vänja sig vid alkoholförtäring för att efter hand övergå till starkare drycker. I vad mån försäljning av alkoholstarkare respek­ tive alkoholsvagare ciderdrycker skulle kunna få samma effekt har över­ huvud icke diskuterats. Utredningen konstaterar för sin del rent allmänt att det i ett läge med en ökning i utminuteringen av spritdrycker och en stegrad fyllerifrekvens, inte minst bland ungdomen, skulle vara betänkligt att på marknaden släppa ut en ny alkoholhaltig dryck, om denna kunde antagas antingen locka köpare, som inte tidigare regelmässigt använt alkoholdrycker, eller medföra en

Knngl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 143

kraftigare berusningseffekt än redan saluförda drycker med motsvarande alkoholhalt. Utredningen anför emellertid att för närvarande redan tillgäng­ liga svagviner och maltdrycker företer en stor provkarta på olika typer av drycker med varierande innehåll och smak. Med hänsyn härtill finner utred­ ningen inte sannolikt att införandet av en ny alkoholhaltig dryck, framställd enbart av äpplen och följaktligen jämförelsevis enhetlig till sin samman­ sättning, i och för sig skulle kunna medföra en ökning av antalet alkohol­ konsumenter, under förutsättning att denna nya dryck med hänsyn till pris och försäljningsbestämmelser inte placeras i någon gynnad ställning i för­ hållande till andra drycker med motsvarande alkoholhalt. Den enda omstän­ dighet, som enligt utredningens mening skulle kunna få en sådan effekt, vore om ciderdryckernas inverkan på den mänskliga organismen vore märk­ bart större än de andra dryckernas. Närmast kommer härvid i fråga en jämförelse mellan ciderdrycker och maltdrycker. För att få klarhet i sist berörda hänseende har utredningen uppdragit åt professorn Leonard Goldberg vid Karolinska institutets institution för teore­ tisk alkoholforskning att utföra en särskild undersökning rörande ciderdryckers verkan i den mänskliga organismen. Resultatet av Goldbergs undersökning har närmare redovisats i en sär­ skild bilaga till utredningens betänkande. Denna redogörelse torde få fo­ gas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som Bihang H. Utskänkningsutredningen har för sin del sammanfattat undersöknings­ resultaten på följande sätt. Av Goldbergs undersökning framgår, att blodalkoholkurvan efter förtä­ ring av ciderdrycker stiger relativt långsamt och når sitt maximum efter 30—60 minuter. Maximivärdet är relativt lågt. De utförda försöken talar enligt Goldberg för att det för maltdrycker tidigare påvisade sambandet mel­ lan dryckernas sammansättning och blodalkoholkurvan (SOU 1959: 46) ock­ så synes äga sin tillämpning för ciderdrycker. Detta innebär, kort sagt, att vid jämförelse av drycker med samma alkoholhalt de drycker, som har en relativt hög extrakthalt i förhållande till alkoholhalten och en låg förjäsningsgrad förväntas kunna uppvisa en lägre blodalkoholkurva än drycker med låg extrakthalt och hög förjäsningsgrad samt att såväl malt- som cider­ drycker synes kunna jämföras sinsemellan på basis av den relativa extrakthalten och förjäsningsgraden. Sammanfattningsvis har Goldberg på basis av de utförda försöken funnit, att ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande Öl, men med något högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, vid förtäring ger upphov till en blod­ alkoholkurva, som i allt väsentligt överensstämmer med den för Öl och med säkerhet ej förlöper på en högre nivå. Snarare talar försöken för att sådana ciderdrycker skulle kunna medföra en något lägre blodalkoholkurva än öl. Av ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande starköl, men likaledes med högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, erhölls en blodalkoholkurva, som med säkerhet ej översteg den för starköl påvisade och i flertalet fall förlöpte på en något lägre nivå. Av vad sålunda framkommit drar utskänkningsutredningen den slutsat­ sen alt cider i fråga om berusningseffekten i stort sett är jämförbar med maltdrycker av motsvarande alkoholstyrka. Härtill kommer, framhåller ut­ redningen, del av 1944 års nykterhetskommitté vitsordade och av Goldbergs

144 Kiuigl. Maj:ts proposition nr 82 år 1063

försök bekräftade förhållandet att cidern på grund av sin fruktsyrehalt svårligen kan konsumeras i större kvantiteter. Den kan följaktligen enligt utredningens mening av rent fysiologiska orsaker i mindre utsträckning än maltdryckerna användas i berusningssyfte. Utredningen anser därför att ci­ dern från nykterhetssynpunkt medför mindre risker än maltdryckerna. Utredningen kommer därefter in på frågan i vad mån ciderdrycker skulle komma att konkurrera med och tränga ut andra alkoholdrycker inom kon­ sumtionen. Såvitt angår konkurrensen med lätta viner, starköl eller öl, skulle det enligt utredningens mening inte vara någon olägenhet från nyk­ terhetssynpunkt, om cidern ersatte någon av dessa drycker. Att ciderdrycker­ na åter skulle komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna betvivlas av utredningen. Utredningen anför härom. 1944 års nykterhetskommitté ansåg, att den enda alkoholförtäring som möjbgen skulle kunna minska genom en ciderkonsumtion, vore den som gällde svaga ■vaner. Denna konsumtion ansåg emellertid kommittén vara re­ lativt ofarlig och mycket obetydlig. Sålunda såldes under år 1950 endast 2,5 miljoner liter svaga viner mot 43 miljoner liter spritdrycker och 5,6 miljo­ ner liter starkviner. Läget i dag är väsentligt annorlunda. År 1960 hade den totala konsumtionen av lättvin stigit till 15 miljoner liter, d. v. s. sexfaldigats på tio år. Spritdryckskonsumtionen utgjorde oförändrat 43 miljoner li­ ter, men starkvinskonsumtionen hade ökat till 9,5 miljoner liter. Om ciderdryckerna skulle visa sig kunna, om än i ringa omfattning, kon­ kurrera med svagvinerna, innebär detta ur nykterhetssynpunkt en fördel. I den mån cidern kan ersätta starköl eller öl som måltidsdryck, innebär detta med hänsyn till vad förut anförts icke heller någon olägenhet ur nyk­ terhetssynpunkt. Det återstår då frågan om ciderdryckerna, såsom bl. a. nykterhetskommittén befarade, kan komma att tävla med de alkoholfria läskedryckerna, häri inräknat såväl de kolsyrade lemonaderna som de rena truktmusterna. Svaret på denna fråga är i hög grad beroende av det konsu­ mentpris som kommer att åsättas de olika produkterna. Priset bestämmes i sin tur såväl av produktionskostnaden som, icke minst, av hur beskatt­ ningen av ciderdryckerna utformas. Redan här vill utskänkningsutredningen framhålla, att ciderdrycker torde ställa sig dyrare i tillverkning än nyss­ nämnda alkoholfria produkter och att de i likhet med andra alkoholhal­ tiga drycker icke kan bli befriade från skatt, så som fallet är med de rena fruktmusterna. Utredningen vill också erinra om att cider av lägsta alkoholhalt redan nu kan produceras och säljas som alkoholfri dryck. Någon kon­ kurrens med läskedryckerna har likväl icke etablerats, synbarligen därför att sådan cider vid försök till introduktion på marknaden icke efterfrågats av konsumenterna.

Avslutningsvis påpekar utredningen i detta sammanhang att försäljning av cider med högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent enligt utredningens för­ slag skall ske under samma betingelser som för närvarande, d. v. s. enligt samma bestämmelser som för vin. Utredningen tillägger. De otillfredsställande nykterhetsförhållanden, som på vissa håll i utlan­ det kan ha skapats av överdriven konsumtion av företrädesvis hemtillverkad cider med en högre alkoholhalt än 4,5 viktprocent — efter svenska förhål­ landen således hänförlig till vin — bör alltså icke påverka bedömningen av frågan om tillverkning och försäljning av cider med lägre alkoholhalt.

Kungl. ,)laj:ts proposition nr 82 år 1963 145

Sammanfattningsvis finner utskänkningsutredningen att det från nykterhetspolitiska synpunkter inte föreligger tillräckliga skäl att motsätta sig de tran Iruktodlarhåll framförda önskemålen om ett saluförande av eiderdrycker under gynnsammare betingelser än nu. Utredningen förutsätter dock därvid att törsäljningsformerna inte utformas förmånligare än för drycker av andra slag med motsvarande alkoholhalt. Såsom tidigare nämnts, föreslår utredningen lättnader i försäljningsbestämmelserna för såväl starkcider som cider. Starkcider skulle sålunda få säljas enligt samma bestämmelser som gäller för starköl och cider enligt bestämmelserna i ölförsäljningsförordningen. Lättcider skulle få säljas på samma sätt som lättöl och läskedrycker. I sin motivering för dessa förslag anför utredningen följande.

För en allsidig belysning av ciderfrågan har utskänkningsutredningen an­ sett det nödvändigt att överväga försäljning av ciderdrycker med högst 4,5 viktprocents alkoholstyrka. Det ligger då närmast till hands att behandla ci­ derdrycker under nämnda alkoholgräns på samma sätt som maltdrycker av motsvarande styrka. Ciderdryck med högre alkoholhalt än 2,8 viktprocent skulle alltså jämställas med starköl och följaktligen såsom rusdryck få säl­ jas till allmänheten endast i systembolagets butiker samt på rusdrycksrestaurangerna. Dylik ciderdryck skulle på så sätt icke framstå som något alternativ till de alkoholfria dryckerna, vilka får säljas fritt till allmänheten. På motsvarande sätt skulle ciderdryck, vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 2,8 viktprocent, i försäljningshänseende komma att likställas med öl och bli underkastad den tillståndsgivning, övervakning och kontroll, som gäller för handeln med öl. Ciderdryck med högst 1,8 viktprocents alkoholhalt slutligen skulle liksom nu betraktas som alkoholfri dryck. i anslutning till vad som sagts i föregående avsnitt må framhållas, alt utredningen icke anser något större marknadsmässigt behov av ciderdryc­ ker föreligga ur konsumentsynpunkt. Utredningen betraktar ciderdrycker­ na som alternativ till på marknaden redan nu förekommande drycker, och en försäljning av ciderdrycker av nämnvärd omfattning torde förutsätta en i stort sett motsvarande nedgång av försäljningen av andra drycker, närmast maltdrycker respektive läskedrycker. Någon större försäljning av ciderdryc­ ker är knappast sannolik. De kalkylerade försäljningssiffror som stundom framförts från fruktodlarhåll — 15 miljoner liter eller lika stor kvantitet som den nuvarande lättvinskonsumtionen eller halvannan gång starköls­ konsumtionen — torde icke tillnärmelsevis kunna uppnås ens på mycket lång sikt. Mot denna bakgrund har utredningen övervägt om försäljningen av ciderdrycker åtminstone tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenhet, bor­ de begränsas till någon av de grupper som bildas genom de nyssnämnda alkoholhaltsgränserna. Något bärande skäl att utesluta ciderdrycker med viss alkoholhalt har utskänkningsutredningen emellertid ej kunnat finna. Tvärtom löretaller i dagens läge, då marknadsmässiga erfarenheter saknas, rikligast att icke i förväg dirigera den efterfrågan som kan finnas utan låta konsumenterna själva göra sitt val.

Vad beträffar tillverkningsrätten föreslår utredningen den ändringen att tillstånd för tillverkning av starkcider och cider skall meddelas av kontroll­ styrelsen, d. v. s. i samma ordning som nu gäller för starköl och öl. Tillstånd att tillverka motsvarande ciderdrycker kan nu, enligt de regler som gäller

140 Kungl. Maj. ts proposition nr S2 år 1963

för vin, meddelas endast av Kungl. Maj :t. Liksom nu gäller beträffande starköl och öl skulle tillståndsprövningen i huvudsak begränsas till en be­ dömning, huruvida tillverkningsställets tekniska utrustning är av sådan standard att betryggande kontroll av tillverkning och beskattning kan ord­ nas. Någon prövning av lämpligheten i övrigt att upptaga tillverkning bör sålunda enligt utredningens mening inte komma i fråga. I övrigt föreslås att det bör ankomma på kontrollstyrelsen att följa utvecklingen inom cidertillverkningen på samma sätt som beträffande maltdryckshanteringen. Vad sedan gäller beskattningen av ciderdrycker framhåller utredningen att möjligheterna att inom landet vinna avsättning för sådana drycker up­ penbarligen i främsta rummet är avhängiga av vilka priser som kan komma att åsättas dryckerna i detaljhandelsledet. Frågan om ciderdryckernas be­ skattning är därför enligt utredningens mening av stor betydelse. Utredning­ en har funnit övervägande skäl tala för att beskattningen av dryckerna ut­ formas som en ren literskatt. Det skulle då ligga närmast till hands, menar utredningen, att på de olika ciderdryckerna (starkcider, cider och lättcider) tillämpa samma skattesatser som gäller för motsvarande maltdrycker, d. v. s. för starkcider 1 krona 41 öre per liter, för cider 48 öre per liter och för lättcider 12 öre per liter. Utredningen har emellertid kommit till uppfattningen att skatten för starkcider inte bör sättas högre än 90 öre per liter och att skatten för lätt­ cider bör utgå med samma belopp som för läskedrycker, d. v. s. 33 öre per li­ ter. Någon anledning att för cider tillämpa annan skattesats än den som gäl­ ler för öl anser utredningen inte föreligga. Utredningen anför. Man får icke bortse från att lättcider i praktiken närmast torde få karak­ tär av läskedryck och att läskedrycker är belagda med en skatt av 33 öre per liter. Den låga skatten på lagrat lättöl har till uppgift att främja en förskjutning i konsumtionen från vanligt öl till lättöl, medan den jämfö­ relsevis höga skatten på starköl har sin förklaring i att man vid starkölets återinförande i samband med motbokssystemets slopande ville motverka en befarad försämring av nykterhetstillståndet genom övergång från öl till stark­ öl. Farhågorna för starkölet som berusningskälla har sedermera visat sig överdrivna. Redan dessa förhållanden ger vid handen, att de skattesatser som för när­ varande tillämpas beträffande maltdrycker icke utan vidare bör komma i fråga för ciderdrycker. Det måste vidare beaktas, att ciderdrycker torde komma att ställa sig dyrare i tillverkning än motsvarande maltdrycker och att ciderdryckernas saluförande icke har någon mening om de icke kan åsät­ tas ett konkurrenskraftigt pris. Skatten måste följaktligen avvägas med hänsyn härtill. Ett skäl för en något lägre beskattning av cider och stark­ cider än av öl och starköl skulle kunna ligga däri, att de båda förstnämnda dryckerna ur nykterhetssynpunkt — såsom förut närmare utvecklats — kan anses medföra mindre risk än motsvarande maltdrycker. I fråga om lättcider finnes enligt utskänkningsutredningens mening ingen anledning att ens vid ett beaktande av behovet att stödja fruktodlingen fast­ ställa en lägre skatt än för läskedryckerna, med vilka lättcidern närmast kommer att konkurrera. Även läskedryckerna är ju i många fall framställda med äpplen som råvara. Skattesatsen för lättcidern bör sålunda bestämmas

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 147

till 33 öre per liter. På cider och starkcider bör skatten med hänsyn till den högre alkoholhalten utgå med högre belopp. Bestämmandet av dessa måste — med hänsyn till att försälj ningsmässig erfarenhet saknas och till svårig­ heterna att i avvaktan på resultatet av trädgårdsnäringsutredningens arbete bedöma behovet av stöd åt fruktodlarna — ske skönsmässigt. Med beaktan­ de dels av att skillnaderna i skattesatserna å de olika slagen av ciderdrycker icke bör vara alltför obetydliga, dels av de förut lämnade uppgifterna röran­ de produktions- och försäljningskostnader föreslår utredningen, att skatten bestämmes för cider till 48 öre per liter, dvs. densamma som för öl, och för starkcider till 90 öre per liter.

Remissyttrandena Om utredningens förslag i ciderfrågan råder bland remissinstanserna de­ lade meningar. Förslaget tillstyrkes i princip eller godtages av generaltull­ styrelsen, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, länssty­ relserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Ble­ kinge, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gäv­ leborgs, Västernorrlands och Jämtlands län, Aktiebolaget Vin- & spritcentra­ len, Föreningen Nya s 3 rstemaktiebolagets distriktschefer och biträdande in­ tendenter, Föreningen Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges stadsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska landskommunernas förbund, Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Malt- och läskedrycksförbundet, Svensk industriförening, Svenska bryggareföreningen, Kooperativa förbundet, Sveri­ ges köpmannaförbund, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Sveriges ho­ tell- och restaurangförbund, Hotell- och restauranganställdas förbund, Stock­ holms kaféidkareförening, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges poraologiska förening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Urshultsbygdens fruktintressenters samorganisation samt Svenska landsbygdens ungdomsför­ bund. Flera av dessa remissinstanser uttrycker dock tveksamhet inför för­ slaget. Medicinalstyrelsen och länsstyrelsen i Jönköpings län anser bl. a. att verkningarna från nykterhetssvnpunkt av en vidgad ciderkonsumtion bör ut­ redas ytterligare innan definitiv ställning tas i frågan. Länsstyrelsen i Hal­ lands län tillstyrker förslaget endast under förutsättning att cider med en alkoholhalt över 1,8 upp till och med 2,8 viktprocent skall följa samma reg­ ler som starköl. Länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasätter, huruvida till­ räckliga skäl föreligger att nu införa ciderdrycker på den svenska markna­ den. Länsstyrelsen i Östergötlands län avstyrker förslaget i vad det avser den friare försäljningen av starkcider men anser att hinder inte bör resas mot tillverkning och försäljning av annan cider. Förslaget avstyrkes av kontrollstyrelsen, överståtliållarämbetet, länssty­ relserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs, Väster­ bottens och Norrbottens län, övervägande antalet länsnykterhetsnämnder, Nya systemaktiebolaget, Svenska stadsförbundet, Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Centralförbundet för nykterhetsundervisning, Svenska nykterlietsfrämjandet, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, IOGT, Nationaltemplarorden, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, Föreningen All­

148 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

männyttiga kafébolag, Folketshusföreningarnas riksorganisation samt Sve­ riges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Åtskilliga av de remissinstanser, som tillstyrker utredningens förslag, framhåller den betydelse en cidertillverkning här i landet skulle få för den inhemska fruktodlingen. Sålunda påpekar lantbruksstyrelsen att den föreslagna tillverkningen och försäljningen av cider kan komma att innebära förbättrade möjligheter för avsättningen av överskottsfrukt från de svenska fruktodlingarna. Styrelsen anmärker, att styrelsen i olika sammanhang framhållit angelägenheten av att alla möjligheter att genom industriell bearbetning omvandla överskottsfrukten till en lagringsduglig och säljbar konsumtionsvara hålles öppna. För närvarande användes en stor del av denna överskottsfrukt till must-, mos- och marmeladberedning, men överskottet är enligt styrelsen ofta för stort för att kunna tillvaratagas för enbart dessa ändamål. I flertalet fruktproducerande länder i Europa är cidertillverkning en vanlig metod att nyt­ tiggöra överskottsfrukt, framhåller styrelsen. Även kommerskollegium understryker den stora betydelsen för de svenska fruktodlarna av en cidertillverkning. Enligt kommerskollegium bör vidare beaktas att de europeiska marknadsförhållandena efter hand kan leda till att det stöd, som från statens sida för närvarande lämnas fruktodlingen i form av importförbud och skyddstullar, väsentligt måste minskas eller rent av slopas. Med hänsyn härtill finner kommerskollegium ändamålsen­ ligt att redan nu åtgärder, ägnade att underlätta för fruktodlarna att anpassa sig till de ändrade förhållandena, förberedes. Härvidlag anses det naturligt att öppna möjligheter till användning av frukt för cidertillverkning. Länsstyrelsen i Kristianstads län erinrar för sin del om att fruktodlingen utgör en viktig näringsgren inom länet och att det synes länsstyrelsen ange­ läget att den möjlighet att ekonomiskt utnyttja överskottsfrukt, som upp­ tagande av cidertillverkning medför, tillvaratages. Även Riksförbundet Lands­ bygdens folk vill starkt poängtera den betydelse som en cidertillverkning kan få för den inhemska fruktodlingen. Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, som med stor tillfredsställelse tagit del av förslaget, framhåller att värdet av en cidertillverkning för yrkesfruktodlingen inte ligger i att man får avsättning för yrkesodlad frukt utan i det förhållandet att den icke yrkesodlade frukten, med undantag för den s. k. villafrukten, vinner avsättning, vilket indirekt skulle främja yrkesodlingen. Enligt förbundet är det svårt att i dag ange vilka kvantiteter äpplen man vid ciderframställning kan tänkas få avsättning för. Intresse för saken tinns emellertid bland såväl befintliga musterier som vissa bryggerier. Sveriges pomologiska förening framhåller att tillverkning av cider från svenska äpplen enligt utredningens förslag för fruktodlingen skulle bli ett värdefullt komplement till mos- och musttillverkningen, detta inte minst på grund av att cidern efter buteljering kan lagras under förhållandevis lång tid. Ett rikt fruktår kan enligt föreningen topparna i utbudet av industri­

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 149

trakt kapas, förutsatt att tillverkningen konnner att bedrivas i relativt stoi skala och att fabrikerna utrustas med erforderliga lagerutrymmen. Vidare skulle en ciderproduktion enligt föreningen kunna ge ett bättre ekonomiskt underlag för investeringar inom fruktindustrin än vad enbart musttillverk­ ning möjliggjort. Föreningen anför vidare. Den svenska fruktodlingen av i dag är ungefär 2,5 gånger större än år 1959. Den kraftigaste expansionen ägde rum under tiden för det andra världskriget och föranleddes av att vi i Sverige då huvudsakligen var hänvi­ sade till egen fruktproduktion. Även inom andra länder i Europa ökade fruktodlingen, främst då odlingen av äpple, starkt under dessa år och det anges att exempelvis den italienska äppleodlingen nu är 6 gånger så stor som 1939, den holländska 4 gånger, den danska 3 gånger osv. Dessa förhål­ landen har rika fruktår medfört överproduktion av äpplen i Europa, och i samband med att för Sveriges del de kvantitativa importrestriktionerna slo­ pades i början av 1950-talet ökade de svenska fruktodlarnas avsättningssvå­ righeter ytterligare. Som exempel kan anföras att år 1960 kunde miljontals kilo svensk frukt inte tas tillvara utan fick förfaras. Det industriella tillvaratagandet av svensk frukt har tidigare i huvudsak begränsats till musttillverkning och mosframställning och inte minst inom föreningen har störa ansträngningar nedlagts på en utveckling av dessa in­ dustrigrenar. Rika fruktår har emellertid kapaciteten varit otillräcklig vår­ tor stora mängder industrifrukt fått gå tillspillo. Detta ur nationalekono­ misk och folkhushållningssynpunkt mindre önskvärda förhållande har lett till att man från fruktodlarhåll genom upprepade motioner i ciderfrågan sökt få denna avsättningsmöjlighet öppen. När utskänkningsutredningen nu efter noggrant övervägande föreslagit att cider skall få tillverkas av svens­ ka äpplen och försäljas efter i princip samma bestämmelser som gäller för maltdrycker hälsar föreningen förslaget med stor tillfredsställelse.

Vad angår de svenska äpplesorternas lämplighet som råvara vid cidertill­ verkning anser föreningen att det genom den försökstillverkning av cider från svenska äpplen, som Knut R. Stanler bedrivit vid sin fabrik i Urshult, blivit klarlagt att flertalet i Sverige odlade äpplesorter lämpar sig för till- \erkning av cider. Den stanlerska cidern har enligt föreningen ingått i jäm­ förande prov vid försöksstationen i Long Ashton i England och befunnits helt jämförbar med engelsk cider av »medium sweet» typ. Enligt Urshultsbygdens fruktintressenters samorganisation kan alla svens­ ka äpplesorter komma till användning för cidertillverkning. Sommarfrukten liksom trädgårds- och skogsbär bör kunna användas till förskärning. I ytt­ randet åberopas i övrigt ett uttalande av Stanler enligt vilket cider, fram­ ställd av svenska äpplen, erhållit mycket högt betyg av ciderexpertis. Aktiebolaget Vin- & spritcentralen förklarar för sin del att vissa svårighe­ ter att anskaffa äpplen för bolagets vintillverkning kan väntas bli accentue­ rade om tillverkning av ciderdrycker upptas. Bolaget anför härvidlag bl. a. följande.

Spritcentralen vill med det sagda peka på den svårighet, som tydligen kommer att uppstå att förse tillverkarna av ciderdrycker med frukt under svaga fruktår. Det har upplysts, att ciderdrycker icke lämpligen kan lagras mycket längre tid än ett år, varför tillverkning av en större kvantitet under

150 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 dr 1!)63

rika fruktår, för att motverka en bristsituation under svaga år, icke torde kunna genomföras. Svenska bryggareföreningen, som i och för sig inte har något att erinra mot förslaget, framhåller att fruktodlarnas förhoppningar om ett verksamt stöd för den yrkesmässiga fruktodlingen i landet endast i begränsad om­ fattning kan väntas bli tillgodosedda genom upptagande av en svensk cider­ tillverkning. Beträffande de tekniska förutsättningarna för sådan tillverk­ ning anför föreningen. Utredningen har i korthet redogjort för de tekniska förutsättningarna vid tillverkning av ciderdrycker men därvid främst uppehållit sig vid jäsningsgraden och dryckernas slutliga alkoholinnehåll. Väsentligt viktigare är en­ ligt föreningens uppfattning frågan om dryckernas kvalitet. Skall en inhemsk cidertillverkning kunna ge fruktodlarna ett verkligt stöd, fordras nämligen en god hållbarhet hos drycken och en avsevärt högre kvalitet än hos den cider som ofta utomlands, vanligtvis enligt uråldriga metoder, produceras i musterier och andra företag utan laboratoriemässiga och andra tekniska resurser. Det är för åsyftat resultat också nödvändigt att tillverkningen sker enligt kontrollerbara metoder och att den i möjligaste mån göres oberoende av variationerna i äpplenas kvalitet och fluktuationerna i frukttillgång år från år. Tekniska förutsättningar för en sådan tillverkning av högklassiga cider­ drycker föreligger och tillämpas med mycket gott resultat på ett par platser i Europa. För att vara lönsam innebär en dylik fabrikation en komplicerad framställning av lagringsbeständigt äpplesaftkoncentrat och ett noggrant till­ varatagande av fruktens naturliga smak- och aromämnen. Vidare måste man för att kunna hålla jäsningsprocessen under kontinuerlig kontroll och däri­ genom alltid kunna garantera en jämn kvalitet använda renodlade jästkul­ turer och även i övrigt arbeta under strängt hygieniska former. Beredning av ciderdrycker med den kvalitet som här avses kan med framgång ske blott i industriell skala och i fabriker med avancerad teknisk utrustning. De kapitalkrävande anläggningar, som erfordras härför, saknas i stort sett i vårt land. Endast för tappning av den färdiga varan torde apparatu­ ren vid vissa bryggerier och läskedrycksfabriker — vilka ju borde ligga när­ mast till för en rationell tillverkning och distribution av ciderdrycker — kunna tagas i anspråk utan alltför kostsamma kompletteringar. Under förut­ sättning av en ekonomiskt betingad koncentration av tillverkningen kan emellertid den svenska bryggeri- och läskedrycksindustrin inom ramen av en måttlig kapitalinvestering vid ett befintligt närstående företag upptaga tillverkning av högklassiga ciderdrycker, om så skulle bli aktuellt.

Svensk industriförening, Föreningen Skattepliktiga bryggerier samt Maltoch läskedrycksförbundet anser att en tillverkning av ciderdrycker i vårt land kräver avsevärt större investeringskostnader än vad utredningen synes ha förutsatt. Vid företag av den storleksordning, som föreningarna represen­ terar, anses de kapitalkrävande anläggningar, som fordras för cidertill­ verkning, i allmänhet överstiga företagens ekonomiska resurser. Däremot torde, heter det, de mindre och medelstora malt- och läskedrycksfabrikanterna kunna starta ett par ciderfabriker i landet genom producentkooperativt samarbete. För närvarande kan man dock inte bedöma huruvida intresse för att starta sådana fabriker föreligger bland de mindre malt- och läskedryckstillverkarna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 11)63 131

I ett flertal av de yttranden, vari kommittéförslaget avstyrkes, betvivlar man att införandet av en svensk cidertillverkning skulle bli till större hjälp lör den svenska fruktodlingen. Kontrollstyrelsen anser det sålunda vara tvi­ vel underkastat, om tillverkning och försäljning av cider i mera betydande mån skulle öka de svenska äppleodlarnas avsättningsmöjligheter. Det kan i stället med visst fog göras gällande, framhåller styrelsen, att cidertillverk­ ningen kan medföra minskad avsättning av den inhemska frukten. Bryggeri­ industrin, som för närvarande förbrukar betydande kvantiteter svenska äpp­ len för tillverkning av läskedrycker, skulle nämligen i samband med att en intörsel av äppleextrakt för cidertillverkningen kommer till stånd kunna finna fördelaktigt att tillgodose även sitt behov av fruktextrakt för läskedryckstillverkning på denna väg. Vidare anser styrelsen det icke vara möj­ ligt att under nu rådande handelspolitiska förhållanden införa skyddstullar tör truktextrakt. En sådan åtgärd skulle te sig helt främmande i en even­ tuellt blivande europamarknad, där även den säsongmässiga importregle­ ringen för äpplen kan bli slopad. Styrelsen anför vidare i denna fråga. Enligt vad kontrollstyrelsen erfarit beträffande förhållandena i de länder i Europa, där ciderproduktionen är av större omfattning, bl. a. Schweiz och England, förekommer där huvudsakligen två typer av cidertillverkare, näm­ ligen dels mindre företag som bedriver försäljning inom ett begränsat om­ råde kring tillverkningsstället, dels riksförsäljande större företag av sam­ ma typ som bryggerikoncernerna och delvis i samarbete med dessa. De sistnämnda ciderföretagen svarar för den övervägande delen av produktio­ nen. Det kan finnas anledning anta att utvecklingen av en eventuell cider­ produktion här i landet skulle bli likartad. Det är vidare troligt att en svensk cidertillverkning på grund av lagrings­ problem m. m. kommer att ske med användande icke av den färska pres­ sade saften utan av extrakt eller koncentrat av sådan saft. Dylikt saftextrakt kan enligt uppgift lagras under avsevärt längre tid än den färska saften och kan även importeras utan hinder av de temporära införselförbud, som nu skyddar den inhemska frukten under hösten. Möjligheterna att under dessa förutsättningar garantera att den svenska fabriksfrukten i första hand skulle finna avsättning för ciderframställning blir därför helt beroende av dess möjlighet att prismässigt konkurrera med importerat fruktextrakt. Till frå­ gan hör också att industrin torde ha möjlighet att lagra extrakt för mer än ett års förbrukning och att den således kan utnyttja de lägre fruktpriserna under goda skördeår.

En stor del av cidertillverkningens äpplebehov skulle vidare enligt styielsens mening tillgodoses av andra än yrkesodlarna. Härom anmärkes bl. a. följande. Men även om man förutsätter att all cidertillverkning skulle ske med an­ vändande av uteslutande inhemsk frukt, synes tvekan kunna råda om man härigenom skulle bereda yrkesfruktodlarna några avsättningsgarantier. Av de ca 50 000 ton äpplen, som anses utgöra fabriksfrukt och kan vara dispo­ nibla för cidertillverkning, torde yrkesodlarna svara för endast ca 15 000 ton. Cidertillverkarnas behov av beräknade 25 000 ton äpplen kan alltså, även med hänsyn tagen till den nuvarande förbrukningen av 10 000 ton fabrikstrukt för andra ändamål (must, mos o. d.), komma att i större eller mindre utsträckning tillgodoses av de icke yrkesmässiga odlarna, som i allmänhet torde kunna leverera billigare frukt än yrkesodlarna.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Centralförbundet för nykterhetsundervisning har för att utarbeta sitt ytt­ rande bl. a. inhämtat material från olika ciderproducerande länder såsom Schweiz, England, Frankrike, Tyskland och Österrike. Av detta utrednings­ material framgår enligt förbundet att endast en begränsad del av de svenska äpplesorterna kan användas för framställning av cider. Vid gjorda under­ sökningar har sålunda framkommit att sommarfrukt och tidig höstfrukt, som mognar snabbt, inte lämpligen kan användas till vare sig ciderfram­ ställning eller förskärning. Vidare har, enligt vad förbundet anför, framgått att exempelvis Cox Orange, den troligtvis vanligaste äpplesorten inom yrkesodlingen i vårt land, inte är lämplig för cidertillverkning. För övrigt skulle man, menar förbundet, vid en tillverkning med vår bättre frukt som råvara inte kunna erhålla en cider av så hög kvalitet att den kan tävla med bättre, utländska produkter. Den svenska cidern skulle därtill enligt förbundets beräkningar troligen bli förhållandevis dyr att framställa. Förbundet påpekar vidare att de ciderproducerande länderna utan undan­ tag har en betydande odling av speciell ciderfrukt som bas för produktionen, även om andra sorter också kommer till användning. Förbundet har sig inte heller bekant huruvida det finns något land utan egna odlingar av ci­ derfrukt som kunnat bedriva en cidertillverkning av mera nämnvärd om­ fattning. För övrigt skulle öppnandet av en svensk cidermarknad, hävdar förbundet, få till följd en avsevärd import av cider eller av koncentrat för cidertillverkning från utlandet. Avslutningsvis uttalar förbundet att utvecklingen i andra länder ger an­ ledning förmoda att den alkoholfria musten alltmer kommer att vinna terräng. Enligt förbundets mening talar mycket för att den svenska frukten lämpar sig bättre för framställning av alkoholfri äpplemust än av cider. Om vi i Sverige fick tillgång till tekniskt välutrustade industrier, skulle det tro­ ligen gå att göra ännu bättre produkter än dem som nu saluföres. Nationaltemplarorden hävdar att en förutsättningslös utredning om de tekniska förutsättningarna för svensk cidertillverkning med ganska stor viss­ het skulle ha för alltid avfört ciderfrågan ur debatten. Enligt denna organi­ sations mening finns det inte i Sverige någon frukt som lämpar sig för fram­ ställning av högklassig cider. En jämförelse med prisförhållandena i andra länder ger vidare enligt Nationaltemplarorden vid handen att svensk cider inte skulle kunna hävda sig ens på hemmamarknaden. I övrigt gör Nationallemplarorden bl. a. följande uttalande. Nationaltemplarorden vill på denna punkt med skärpa framhålla, att även om det skulle varit möjligt att genom cidertillverkning lösa problemet med överskottsfrukten, borde denna synpunkt inte på något sätt ha varit av­ görande. Huvudlinjen i svensk nykterhetspolitik har varit och är alltjämt att eliminera det privata vinstintresset ur alkoholhanteringen. Det skulle därför vara ett uppenbart brott mot dessa principer att öppna ett nytt fält för det privata vinstintresset på alkoholfrågans område. Även i andra yttranden uttalas tvivel om betydelsen för den svenska fruktodlingen av en ciderproduktion. De kristna samfundens nykterhetsrö­ relse anför sålunda.

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 153

Bakgrunden till utredningens förslag angående lagstiftning om framställ­ ning och försäljning av svensk alkoholhaltig cider är fruktodlingens be­ tryckta läge. Fruktodlarna talar om mycket stora avsättningssvårigheter, i det läget anser man framställning av alkoholhaltig cider som en lösning av problemet. Här anser vi det yttrande, som Vin- och Spritcentralen avgivit, innebära en viss korrigering. Däri säges att bolaget haft svårigheter att svaga fruktår kunna få tillräckliga mängder svensk frukt för tillverkning av starkvinet Dessert. Vidare kan erinras om att enligt uppgift, som inkommit från länder, där cidertillverkning är vanlig, man där anser att för en fullgod vara fordras en speciell sorts frukt med särskilt hög sockerhalt. Frukt av den typ som den svenska betyder en sämre kvalitet på den framställda ci­ dern. Om man tar detta i beaktande, kan man inte blunda för risken alt under svaga fruktår och även eljest en icke oväsentlig import av för cidertillverkning lämplig frukt kan komma att ske. Likaledes kan man befara en nyplantering av fruktträd, som ger för ciderframställning lämplig frukt. Detta kan då i sin tur leda till försök att ytterligare öka ciderkonsumtionen. Flertalet av de remissinstanser, som tillstyrkt utredningens förslag, delar utredningens uppfattning att det från nykterhetspolitisk synpunkt inte finns anledning motsätta sig en liberalisering av bestämmelserna om cider. Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att det i den allmänna diskus­ sionen stundom uttalats farhågor för att ciderdryckerna på grund av sin karaktär och smak skulle bli en tillvänjningsdryck för ungdom. Även om så­ dana farhågor måhända inte anses böra avfärdas såsom under alla förhål­ landen helt ogrundade, är länsstyrelsen likväl närmast benägen att ansluta sig till uppfattningen att nykterhetspolitiska hänsyn knappast ger tillräck­ lig anledning motsätta sig de från fruktodlarhåll framförda önskemålen om vidgade möjligheter för cidertillverkning. Liknande uttalanden gör länssty­ relserna i Kronobergs och Jämtlands län. Länsstyrelsen i Örebro län anser för sin del att konsumtionen av cider­ drycker knappast torde komma att bli av sådan omfattning att den från nykterhetssynpunkt kan medföra någon fara. Enligt länsstyrelsen i Gävle­ borgs län skulle det stå i överensstämmelse med de tidigare uppdragna nykterhetspolitiska riktlinjerna att söka skapa lämpliga alternativ till sprit­ dryckerna. Prissättningen på cidern måste emellertid ägnas särskild upp­ märksamhet så att cidern inte blir ett alternativ till de alkoholfria drycker­ na, betonar länsstyrelsen. Sveriges pomologiska förening hävdar att de från olika håll tidigare fram­ förda farhågorna beträffande ciderns skadliga verkningar nu visat sig obe­ fogade. Föreningen framhåller sålunda särskilt att blodalkoholkurvan vid ciderförtäring enligt den undersökning, som gjorts genom utredningens för­ sorg, ligger lägre än för motsvarande maltdrycker och att cidern genom sin halt av fruktsyra normalt inte kan konsumeras i samma kvantiteter som maltdryckerna. Man måste också beakta, framhåller föreningen, att de fö­ reslagna försäljningsbestämmelserna kan betraktas som rigorösa och att till­ verkningskostnaden oundgängligen måste bli högre än för motsvarande malt­ drycker med högre försäljningspris som följd. Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund anför.

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 är 1963

De av professor L. Goldberg gjorda undersökningarna bekräftar de påstå­ enden, vilka hävdats av förbundet vid de olika framställningar som gjorts i ciderfrågan under senare år. Med den mycket rika tillgång på alla slags alkoholdrycker, inte minst importerade sådana som finnes i Sverige, kan en alkoholsvag fruktdryck som cider inte vara avgörande för alkoholmiss­ bruket i landet. Ett motsättande av utredningens förslag, på grund av nyklerhetspolitiska skäl, att tillverka och försälja cider i landet enl. anförda principer, får anses som helt omotiverat och är det förbundets förhoppning att dylika argument med de vetenskapliga bekräftelser utredningen erhål­ lit, skall vara avförda från diskussionen om ciderfrågan.

Urshultsbygdens fruktintressenters samorganisation tillstyrker, som förut nämnts, förslaget. Organisationen anmärker dock följande.

Vi ställer oss betänksamma mot tillverkning av klass I cider. I starkcider är syrahalten så hög som 0,8 %, denna höga syrahalt motverkar ökad kon­ sumtion i berusningssyfte, en syrahalt som är ungefär lika med den som finns i flertalet äppelsorter, medan den ringa syrahalten i klass I cider gör det möjligt att konsumera avsevärt mera och därför kan verka skadlig och farlig för barn och ungdom vid ökad användning, då denna dryck vid för­ säljning blir lika lättillgänglig som klass I Öl.

Som tidigare nämnts har medicinalstyrelsen och länsstyrelsen i Jönkö­ pings län för sin del hävdat att de verkningar i nykterhetshänseende, som en framtida ciderförsäljning kan få, bör utredas ytterligare innan man tar definitiv ståndpunkt i frågan. Särskilt anses de utländska erfarenheterna böra studeras närmare. Sålunda framhåller medicinalstyrelsen att de eventuella vådor för nykterhetstillståndet, som en svensk cidertillverkning skulle kunna komma att medföra, inte låter sig bedömas enbart i belysning av ett studium av den akuta berusningseffekten. Styrelsen anför.

Det torde för närvarande vara svårt att med någon större grad av säker­ het bedöma den inriktning konsumtionsvanorna kan förväntas taga under förutsättning av fri tillgång till olika ciderdrycker. Mot utredningens upp­ fattning att cidern på grund av sin fruktsyrehalt svårligen torde komma att konsumeras i några större kvantiteter talar de erfarenheter som föreligger i länder med egen cidertillverkning såsom Schweiz och Frankrike, och som ger vid handen, att ciderns betydelse ur nykterhetsvårdssynpunkt icke bör underskattas. Inom vissa socialskikt spelar nämligen cidern i dessa länder en framträdande roll som berusningskälla och de kvantiteter, som kan för­ täras av en enskild individ per dygn, är betydande. Därtill kommer, att i den mån en svensk cider till smak och kvalitet icke skulle kunna konkurrera med utländska cidersorter en import kan bli följden, varigenom det främsta syftet med de nu föreslagna åtgärderna — nämligen stödet åt de svenska fruktodlarna — skulle äventyras. En svårbedömd fråga är vidare i vilken utsträckning cidern kan komma att tänkas konkurrera med å ena sidan vin och å den andra sidan läskedrycker. Utredningen drar emellertid vissa slut­ satser som torde kunna tjäna som utgångspunkt för ett bedömande härav. Det framhålles sålunda bl. a., att starkölsutskänkning i icke obetydlig ut­ sträckning torde ha medfört en minskad utskänkning av vanligt Öl. I den mån denna tendens låter sig appliceras även på ciderdrycker, torde en mot­ svarande övergång från läskedrycker till ciderdrycker kunna befaras. I be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 11)63 155

lysning av de erfarenheter beträffande konsumtion av cider som otvivelaktigt föreligger utomlands, hyser medicinalstyrelsen betänkligheter, särskilt med tanke på ungdomen, mot att ytterligare öka sortimentet av alkoholhaltiga drycker. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner att förtäring av cider inte i och för sig synes innebära större olägenheter från nykterhetssynpunkt än förtäring av öl med motsvarande alkoholstyrka, eftersom enligt Goldbergs undersök­ ningar berusningseffekten snarare är mindre av ciderdrycker än av malt­ drycker med motsvarande alkoholhalt. Länsstyrelsen anser det emellertid vara tveksamt, om man bör introducera cidern då problemet ungdom och alkohol är så allvarligt som för närvarande. Enligt länsstyrelsens mening hade det varit värdefullt, om utredningen kunnat redovisa utländska erfa­ renheter rörande ciderkonsumtionen och dess verkningar.

Av de remissinstanser, som avstyrker utredningens förslag, framhåller flertalet att det från nvkterhetspolitisk synpunkt måste anses betänkligt att på marknaden införa en ny alkoholdryck som kan väntas tilltala ungdomen. Kontrollstyrelsen hävdar att det inte kan betraktas som uteslutet att en svensk cider av lämplig söthetsgrad kommer att falla den svenska publiken, särskilt ungdomen, i smaken och att efterfrågan på sådan dryck kan bli mycket större än utredningen beräknat. Prisfrågan anses härvid vara av relativt underordnad betydelse, eftersom stora delar av ungdomen numera har god tillgång på pengar för privat konsumtion. Cider av mellantypen, med 1,8—2,8 viktprocent alkohol, skulle därtill, framhåller styrelsen, med de föreslagna försäljningsbestämmelserna bli mycket lättillgänglig. I sam­ band med en ökad försäljning av sådan mellancider kan det enligt styrelsen även tänkas uppkomma en marknad för den ännu lättillgängligare lätt­ cidern, exempelvis bland barn och yngre tonåringar. Styrelsen erinrar dess­ utom om att den sammanlagda konsumtionen av läskedrycker och malt­ drycker här i landet rör sig om cirka 500 miljoner liter per år. Det behövs inte många procents förskjutning i efterfrågan, påpekar styrelsen, för att den beräknade ciderkonsumtionen om cirka 15 miljoner liter per år skall upp­ nås. Kontrollstyrelsen kan inte heller biträda utredningens slutsats att salu­ hällande av cider från nykterhetssynpunkt skulle medföra mindre risker än försäljning av maltdrycker. Utredningens påstående att erfarenheterna från Goldbergs försök bekräftat uppfattningen att cider på grund av sin fruktsyrehalt svårligen kan konsumeras i större kvantiteter anser styrelsen jävas av tillgängliga uppgifter om ciderkonsumtionen i de europeiska cider­ länderna. I dessa länder finns, påpekar styrelsen, cider av mycket skiftande fruktsyrehalt. Särskilt i England och Frankrike förekommer cider med låg fruktsyrehalt men ofta med stor sockerhalt. Styrelsen finner det sanno­ likt att om en ciderkonsumtion i Sverige skulle inriktas på sådana söta dryc­ ker — eventuellt baserad på importerat extrakt — cider mycket väl skulle kunna konsumeras i större kvantiteter.

156 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år i963

Även länsstyrelsen i Kopparbergs län befarar att cidern kan komma att bli en populär ungdomsdryck. Länsstyrelsen anför. Länsstyrelsen vill erinra om att när ciderfrågan tidigare behandlats i riks­ dagen har det främsta skälet mot saluförandet av ciderdrycker varit att dessa skulle kunna bliva en konkurrent till de alkoholfria dryckerna och bliva särskilt begärliga för ungdomen. Detta skäl anser länsstyrelsen fortfa­ rande ha relevans. Det kan befaras att cidern genom sin smak kommer att bliva en populär ungdomsdryck. Vanlig cider, som kommer att hålla samma alkoholhalt som ölet, skulle komma att bliva tillgänglig i de flesta livsmedels­ butiker och sålunda synnerligen lättåtkomlig. Det vore en ur nykterhetssynpunkt olycklig utveckling om cidern delvis komme att ersätta läskedryc­ kerna som speciell ungdomsdryck. Särskilt allvarligt är enligt länsstyrelsens mening att cidern — även om den icke användes som egentligt berusnings­ medel — genom sin karaktär av fruktdryck kan leda till tillvänjning av alkoholhaltiga drycker hos ungdomen. Vid en tidpunkt då samhället insätter särskilda kraftåtgärder mot alko­ holmissbruket hos ungdomen synes det länsstyrelsen vara oriktigt att sam­ tidigt på marknaden utsläppa en ny alkoholdryck, vilken kan av nyss an­ givna skäl befaras bliva särskilt skadlig för ungdomen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser för sin del att konsumtionen av i varje fall lättcider och cider företrädesvis kommer att ske bland ungdom. Dessa drycker torde nämligen enligt länsstyrelsen lämpa sig mera som läs­ kedrycker än för förtäring i samband med måltid. Länsstyrelsen erinrar vi­ dare om att ungdom i allmänhet ej torde dricka lättöl och öl. Ciderdrycker­ na väntas därför knappast komma att bli ett alternativ till maltdryckerna. Man skulle sålunda genom att tillåta tillverkning och försäljning av alko­ holhaltiga ciderdrycker under samma former som maltdrycker vidga kretsen av människor som mer vanemässigt begagnar alkoholhaltiga drycker, hävdar länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Värmlands län finner det, särskilt med tanke på den oro­ väckande tendens till ökning som ungdomsfylleriet under senare tid visat, betänkligt att införa ännu en alkoholhaltig dryck, som kan väntas bli sär­ skilt attraktiv för ungdom och om vars verkningar man helt saknar erfa­ renhet här i landet. Länsstyrelsen anser att fruktodlarnas intressen måste få vaka med hänsyn till de befarade konsekvenserna i nykterhetshänseende. Svenska nykterhetsvårdsförbundet anför bl. a. följande. Erfarenheterna från England tyder på att cidern — med annan smak­ sättning än t. ex. den i Schweiz vanliga -— med hjälp av intensiv reklam blivit en rätt vanlig ungdoms- och kvinnodryck. Den aktuella situationen är icke sådan att man bör tillåta sig en chanstagning, där risken för ytter­ ligare alkoholtillvänjning hos ungdomen står mot en hypotetisk vinst för vissa svenska fruktodlare. Utredningens påstående att cidern på grund av sin fruktsyrehalt svårli­ gen kan konsumeras i större kvantiteter motsägs av erfarenheter från andra länder, särskilt Schweiz. Där förekommer ett icke obetydligt missbruk av cider och alkoholister med cider som huvudsaklig berusningsdryck är inte ovanligt. Av utredningar om på vårdhem intagna »cideralkoholister» har det framkommit, att en dagsförtäring av upp till tio liter cider (i enstaka fall även större mängd) förekommer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 157

Svenska nykterhets fram jandet anser det visserligen inte uteslutet att ex­ periment med alkoholsvaga drycker av den typ som cidern representerar kan vara motiverade i vissa lägen men hävdar att ett införande av cider och starkcider inte bör tillåtas för närvarande. Nykterhetsfrämjandet anmärker i sammanhanget bl. a. följande. ^.f1 ny> läskande äppledryck, vilken på förhand av den stora allmänheten bedöms som »ofarlig» men som ändå är alkoholhaltig, skulle kunna få en genomslagskraft bland ungdom väl jämförbar med den som Coca-Cola-drycken på sin tid erhöll. Den skulle kunna bli ett tonårsmode och därmed den givna introduktionsdrycken till en lätt alkoholvana — vilket Coca-Colan inte kunde bli.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund finner utredningens undersök­ ningar om förutsättningarna för tillverkning och försäljning av alkoholhal­ tig cider otillfredsställande och behäftade med stora brister. Sålunda borde man enligt förbundet ha bättre belyst riskerna för att ciderdryckerna skall komma att hos ungdomen och bland kvinnorna konkurrera med läskedryc­ kerna på ett helt annat sätt än maltdryckerna förmår. Förbundet pekar också på de erfarenheter, som kan hämtas från andra länder i dessa hän­ seenden, och understryker behovet av en ingående analys av hithörande pro­ blem mot bakgrunden av dagens nykterhetsläge. Förbundet antar att utred­ ningen, om den skaffat upplysningar angående alkoholhaltig ciders ogynn­ samma inverkan på nykterhetstillståndet i andra länder (t. ex. Schweiz, Frankrike, Storbritannien och Väst-Tyskland), säkerligen inte skulle ha framlagt sitt förslag. Förbundet anför. Det försök till vetenskaplig underbyggnad av sina förslag om tillverkning i Sverige av alkoholhaltiga ciderdrycker, som utredningen gjort genom att låta professor Leonard Goldberg på grundval av en ingående undersökning bekräfta, att cider med samma alkoholhalter som motsvarande maltdrycker icke ger annan rusverkan än dessa maltdrycker, saknar enligt Landsförbundets mening värde som bidrag till den nykterhetspolitiska bedömningen av en tänkt situation i vårt land med tillgång för ungdomen av även läskedrycksliknande alkoholdrycker. Risken för ytterligare ökning av alkoholtillvänjningen bland ungdomen är enligt Landsförbundets mening uppen­ bar. Här framstår ett begränsat och påtagligt enskilt näringsintresse i skarp motsättning till samhällets krav på att inte ytterligare risker och frestelser skapas för vår ungdom.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning anser all det hade varit önsk­ värt att utredningen införskaffat upplysningar om ciderkonsumlionen från så­ dana länder där ett utbrett ciderbruk förekommer. Till frågans belysning har förbundet för sin del därför samlat material från flera länder, som när­ mare redovisas i remissyttrandet. Enligt förbundets uppfattning skulle ett genomförande av utredningens förslag bidraga till en ökning av alkohol­ skadorna. Förbundet anför. De undersökningar som gjorts i utlandet visar, att en utbredd konsumtion av cider åtminstone med den alkoholstyrka, som starkcidern skulle få, är förknippad med ett betydande alkoholmissbruk. Påståendet att cidern inte

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1063

kan drickas i större kvantiteter är ohållbart. Det kan troligen sägas om vissa konsumenter, att de relativt fort får en mättnadskänsla av cider. Men i det stora hela har man i ciderländerna inte erfarenheten, att den påstådda »fruktsyrahalten» skulle bromsa konsumtionen. I det föregående har också anförts en rad konkreta exempel som visar, att konsumtionen i själva ver­ ket kan bli mycket hög. Det verkar vidare, som om själva sättet att dricka cider medför särskilda risker. Den dricks av många tämligen kontinuerligt och detta medför en alkoholpåverkan utan avbrott. Av redogörelserna för ciderfrågan i några olika länder tramgår, att ut­ bredda cidervanor inte bara orsakar akut missbruk utan också kan skapa en avsevärd kronisk alkoholism. Bäst synes detta kunna studeras i Schweiz, där det sedan länge finnes en relativt väl utbyggd alkoholistvård och där man sålunda har en skärpt uppmärksamhet på alkoholismens yttringar och or­ sakssammanhang. Det framgår att cidermissbruket vallar såväl medicinska som sociala skadeverkningar av stor omfattning. Förutom det starkt tradi­ tionsbundna i cidervanan torde till det utbredda bruket och missbruket bi­ draga, att cidern är en billig alkoholhaltig dryck. Det är uppenbart, att ci­ dern missbrukas och orsakar både medicinska och sociala skadeverkningar också i andra ciderländer. Särskilt för Storbritanniens del omvittnas, att vissa cidertyper där i betydande utsträckning användes av ungdom och också orsakar missbruk bland ungdom. Vid diskussionerna i ciderfrågan har, uttalar förbundet, såsom något po­ sitivt för ciderns del framhållits att den skulle kunna i viss utsträckning ersätta utländska viner, i synnerhet lättviner. Det undersökningsmaterial, som förbundet förfogar över, anses inte ge belägg för att cidern har för­ måga att i smakhänseende konkurrera med vinet. Bland tillfrågade sak­ kunniga i Schweiz var det t. ex. en enhällig mening att folk inte går över från vin till cider, framhåller förbundet. Det finns, uttalar förbundet vidare, stora möjligheter att variera ciderty­ perna. Att den vanliga schweiziska cidern med dess ganska sträva, sura smak inte passar ungdom och kvinnor särskilt bra anser förbundet ganska naturligt. I England är emellertid, erinrar förbundet, de sötare typerna van­ ligast, och dessa har en betydande marknad bland ungdomar och kvin­ nor. Härtill har enligt förbundet inte minst bidragit den kraftiga reklam som inriktats på dessa grupper. Erfarenheterna visar, anför förbundet sam­ manfattningsvis, att cidern kan grundlägga en vana att förtära alkohol­ drycker. De långsiktiga skadliga verkningarna av att införa cider i Sverige kan därför bli betydande. Även De kristna samfundens nykterhetsrörelse och Nationaltemplarorden ställer sig från nykterhetssynpunkt kritiska till förslaget. Nationaltemplarorden anser de sakkunnigas utredning i frågan vara ytterst bristfälligt ge­ nomförd. För att råda bot mot denna påstådda brist redovisar organisatio­ nen i sitt yttrande material, som organisationen inhämtat från sådana ciderproducerande länder som Frankrike, Schweiz, Storbritannien, Väst-Tysk land och Österrike. Nationaltemplarorden framhåller till en början att de undersökningar av blodalkoholhalten, som genomförts genom utredningens försorg, har högst begränsat värde och anför härom följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 1!)63 159

I sin bilaga till utredningen omtalar professor Goldberg att lian vid sina experiment haft tillgång till jäst pressaft från AB Fructus. Denna har sedan utspätts med tunnsaft så att man erhållit varierande nivåer av alkoholhalt. Blandningsprodukten har i försöken kallats cider. Under benämningen stark­ cider har försök anställts med en produkt från Urshult med en alkoholhalt på 3,96 viktprocent. Om denna alkoholhalt uppnåtts genom full utjäsning och spädning eller genom avbruten jäsning anges icke i redogörelsen. Under alla omständigheter torde det vara klart att dessa båda laboratoriemässigt framställda jäsningsprodukter högst osannolikt kommer att överens­ stämma med i fabriksmässig skala framställd svensk cider och under inga omständigheter kommer att ha några större likheter med hit importerad utländsk cider. Och det bör också framhållas att man inte helt utnyttjat ens den snäva grund, som försökens begränsning till två svenska laboratorieprodukter inneburit. Sålunda är det svårt att förstå varför starkcideriörsöken begränsats till en jäsningsprodukt med en alkoholhalt på 3,96 vikt­ procent, när man hade tillgång till en jäsningsprodukt, som nådde upp till den föreslagna övre gränsen 4,5 procent. Dessutom anställdes inga försök med »cider» framställd efter utredningens billigaste alternativ — den utjästa pressaftens spädning med vatten. Om dylika försök anställts skulle sannolikt grunden ryckts undan för de antydningar, som framförts om att blodalkoholkurvorna vid ciderförtäring skulle förlöpa ännu lägre än vid ölförtäring, antydningar, som för övrigt med fördel bort lämnas outtalade re­ dan på grund av undersökningens speciella material och begränsade omfattnmg. Som motiv för den åt professor Goldberg uppdragna specialundersök­ ningen, ånger utskänkningsutredningen att man velat utröna om ciderdryc­ kernas inverkan på den mänskliga organismen vore märkbart större än andia drycker av motsvarande alkoholhalt. Här har utredningen, synbarligen mera av en slump, rakat snudda vid ett problem som faktiskt diskuteras i ciderländerna: Har cidern speciella fysiologiska verkningar som inte enbart slår i samband med alkoholen. I Storbritannien finns en segt fasthållen folk­ lig föreställning att cidern i större utsträckning än andra alkoholdrycker av motsvarande styrka »slår sig på benen». I Tyskland talar man ständigt om att cidern »köpft schnell» även om de flesta tillskriver detta fenomen den omständigheten att cidern är ganska alkoholstark. Skolbarnens efterblivenhet i typiska ciderdistrikt är ofta omvittnad och bär också blivit föremål för särskilda undersökningar. Frågan om ciderns eventuella särskilda fysiologiska verkningar kan inte anses uttömmande besvarad genom att 12 män underkastats enkla blodalkoholkurveundersökningar på ett laboratorium i Stockholm.

Flertalet av de remissinstanser, som i princip tillstyrker utredningens för­ slag i ciderfrågan eller lämnar det utan erinran, har inte närmare berört 1 rågan om beskattningen av ciderdryckerna. Några av dem tar dock upp trägan till behandling. Sålunda har Sveriges pomologiska förening för sin del intet att erinra mot utredningens förslag. Föreningen anför. Beträffande skattesatserna för olika typer av cider har viss modifikation skott i förhållande till maltdryckerna, och även om sålunda lättcidern före­ slagits en högre beskattning än lättölet bör det som föreningen ser det vara tillrådligt att åsätta dylik cider samma skatt som gäller för läskedrycker. Skattesatsen för starkcider har satts lägre än för öl med motsvarande alko­ holhalt men på grund av högre tillverkningskostnader torde starkcidern likväl komma att betinga ett högre pris än starkölet i handeln.

160 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Lantbruks styr elsen anser, med hänsyn till att ciderdryckerna ställer sig dyrare i tillverkning och från nykterhetssynpunkt är ofarligare än motsva­ rande maltdrycker, det vara motiverat med en lindrigare beskattning av ciderdryckerna än den utredningen föreslagit. Styrelsen anmärker vidare att rävaran för ciderframställning kommer att utgöras av svenska äpplen utan inblandning av socker eller liknande tillsatsmedel och att fruktmust, som också tillverkas av svenska äpplen, är skattefri. Styrelsen anför i detta sammanhang. Under förutsättning att de tre olika cidersorterna kan åsättas ett tillver­ karepris av 60, 55 och 50 öre per 1/3 liter samt med de beräkningsgrunder i övrigt, som utredningen använt sig av skulle en jämförelse mellan utförsäljningspriserna för de olika dryckerna per 1/3 liter exklusive glas giva föl­ jande resultat.

Jämförelsen visar, att priserna för ciderdrycker med de föreslagna skatte­ satserna blir väsentligt högre än för maltdrycker. Urshultsbygdens fruktintressenters förening framhåller att en förutsätt­ ning för att cidertillverkningen skall bli ett verksamt stöd för den svenska äppleodlingen är att cidern inte beskattas. Föreningen anför. I de flesta länder där cidertillverkning sker, är denna dryck ej skattebelagd utan i skattehänseende jämställd med mustdrycker. Om cidern blir skattebelagd måste detta främst gå ut över odlarna, som då endast kan er­ hålla ett pris av 10—15 öre pr. kg. För att odlarna skall kunna få sina kost­ nader för odlingarna täckta fordras ett pris av 25—30 öre pr. kg, då det gäller, att bland den för industriproduktion avsedda frukten få fram en vara som fyller kraven för cidertillverkning. En viktig sak i detta sammanhang är att ciderdrycken inte får bli dyrare i konsumentledet än ölet. Med det pris som här nämnts för råvaran till cidern, blir denna dyrare än vad som torde vara fallet för maltdryckerna. För odlarna är det av största betydelse att ciderfrukten blir så betald att den täcker produktionskostnaden. Beträffande de särskilda skattesatser, som utredningen föreslagit för de olika ciderdryckerna, hyser några av de remissinstanser, som i princip ac­ cepterar utredningens förslag i ciderfrågan, en i förhållande till utredningen avvikande mening. Sålunda framhåller länsstyrelserna i Jämtlands och Kal­ mar län ävensom Föreningen Nya systemaktiebolagets distriktschefer och biträdande intendenter samt Svenska bryggareföreningen att det bör vara samma skattesats för starkcider som för starköl. Kommerskollegium anser visserligen att samma skattesats bör gälla för starkcider som för starköl men hävdar att denna skattesats bör sättas väsentligt lägre än den som nu gäller för starköl. Föreningen Skattepliktiga bryggerier, Malt- och läskedrycks förbundet samt Svensk industriförening anser att fullständig likformighet i fråga om beskattningen bör råda mellan maltdrycker och ciderdrycker. Sveriges

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 161

yrkesfruktodlares riksförbund framhåller för sin del att det för ciderdryc­ ker med en alkoholhalt av högst 2,8 viktprocent vore önskvärt med en lind­ rigare beskattning än den föreslagna. Av de remissinstanser, som avstyrker utredningens förslag i ciderfrågan, har endast ett par tagit upp frågan om beskattningen av ciderdryckerna till behandling. Sålunda anser kontrollstijrelsen och Nya systemaktiebolaget att skatten för starkcider bör vara densamma som för starköl. Beträffande tullskyddet för ciderdrycker över 1,8 viktprocent anför kontrollstyrelsen. Tullskyddet på ciderdrycker över 1,8 viktprocent alkohol har av utred­ ningen föreslagits alltjämt skola vara detsamma som för vin. Detta förslag kan kontrollstyrelsen icke biträda. Därest ciderdryckerna (bortsett från ci­ der med mer än 4,5 viktprocent alkohol, vilken alltjämt skall betraktas som vin) i fortsättningen skall i tillverknings-, försäljnings- och beskattnings­ hänseende jämställas med resp. läskedrycker, öl och starköl, fordrar kon­ sekvensen, inte minst ur handelspolitisk synpunkt, att även tullskyddet på ciderdryckerna blir detsamma som för dessa drycker.

Departementschefen Cider har i vårt land aldrig tillverkats eller konsumerats i nämnvärd ut­ sträckning. Sedan gammalt är cider däremot en vanlig dryck i vissa väst­ europeiska länder, bl. a. i England, Frankrike och Schweiz. De i dessa länder förekommande ciderdryckerna är i hög grad varierande i fråga om såväl smaktyp som alkoholhalt. Alkoholhalten kan skifta från 0,5 till omkring 8 volymprocent. De alkoholsvagaste sorterna motsvarar sålunda de produkter som hos oss faller under begreppet alkoholfria drycker. Vanligen har de emel­ lertid en alkoholhalt av 4—6 volymprocent, motsvarande halten i vårt stark­ öl eller något högre. Ett karakteristiskt drag har varit och är att ciderkon­ sumtionen ofta nått en stor omfattning inom vissa lokalt begränsade om­ råden, där samtidigt framställningen ofta äger rum vid smärre tillverknings­ ställen eller i hemmen, medan den vidare utbredningen av cidern baseras på större och mera kommersiellt inriktade företag som saluför andra typer av drycken ägnade att tilltala en allmännare smakinriktning. Enligt hittills gällande ordning har i vårt land ciderdrycker med en alko­ holhalt av mer än 2,25 volymprocent såväl i tillverknings- och försäljningshänseende som i fråga om beskattning följt samma bestämmelser som an­ nat lättvin. Ciderdrycker med en alkoholhalt av högst 2,25 volymprocent — motsvarande 1,8 viktprocent — har däremot fått tillverkas och försäljas enligt de regler som gäller för alkoholfria läskedrycker. Beskattningen har också varit densamma som för dessa drycker. Från fruktodlarehåll, där man efter den betydande utvidgningen av den svenska fruktodlingen under kriget varit starkt intresserad av ökade avsätt­ ningsmöjligheter för frukten, har sedan 1940-talets slut flera framställningar gjorts i syfte att få till stånd lättnader främst i de bestämmelser, som gäller för de starkare ciderdryckerna d. v. s. de som håller mer än 2,25 volympro­ cent alkohol. Därvid har de framställda önskemålen varit att dessa drycker Ii Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82

162 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1U63

skulle få tillverkas och säljas enligt de bestämmelser som gäller för malt­ drycker med motsvarande alkoholhalt. Krav på lättnader i beskattningen har också framförts. När utskänkningsutredningen nu haft att närmare utreda de med cider­ frågan sammanhängande spörsmålen, har den kommit till uppfattningen, att en svensk cidertillverkning visserligen endast i mycket begränsad om­ fattning kan väntas bli ett stöd för den yrkesmässiga fruktodlingen i landet. Den har emellertid å andra sidan inte funnit anledning föreligga att från nykterhetspolitiska synpunkter motsätta sig vissa lättnader för ciderdryc­ kerna. Utredningens förslag innebär att ciderdrycker med en alkoholhalt motsvarande starkölets respektive ölets skulle få tillverkas och säljas enligt de regler som gäller för dessa drycker. Beskattningen av dessa cidersorter skulle enligt förslaget i princip utformas på samma sätt som för maltdryc­ kerna med det undantaget att skattesatsen för starkcider satts till 90 öre per liter i stället för vid den nivå — 1 krona 41 öre -— som gäller för starköl. Vid remissbehandlingen har förslaget blivit föremål för delade meningar, och från många håll har stark oro uttalats för de verkningar i nykterhetshänseende som tillkomsten av en ny typ alkoholdrycker skulle kunna med­ föra. Ett ställningstagande till frågan om en liberalisering av villkoren för fram­ ställning och försäljning av ciderdrycker måste givetvis — såsom också framhållits vid olika tillfällen då frågan tidigare varit aktuell —- i alldeles avgörande utsträckning ske från nykterhetspolitiska utgångspunkter. Frå­ gan om eventuella åtgärder för främjande av fruktodlingens avsättnings­ möjligheter måste prövas och avgöras i annat sammanhang. Det må här endast anmärkas att motsatta uppfattningar nu liksom tidigare uttalats om möjligheterna att genom cidertillverkning i mer avsevärd grad förbättra fruktodlarnas avsättningsvillkor. Till de många obekanta faktorerna hör bland annat frågan vilken roll import av exempelvis fruktextrakt på den svenska marknaden skulle få. När det sedan gäller att från nykterhetssynpunkt ta ställning till den föreliggande frågan, måste det konstateras, att den nu genomförda utredning­ en lämnat bidrag av stort värde för bedömningen. Av de undersökningar, som på utredningens uppdrag utförts av professorn Leonard Goldberg, synes — även om vissa reservationer måste göras med hänsyn till det relativt be­ gränsade undersökningsmaterialet — framgå, att ciderdryckerna till sin verkan i stort sett inte skiljer sig från maltdryckerna. Värdefullt material till frågans belysning har också framkommit vid remissbehandlingen, inte minst rörande förhållandena i de länder där cidern sedan gammalt haft en ej obetydlig andel i alkoholkonsumtionen. Trots att åtskilligt utredningsmaterial sålunda nu är tillgängligt, måste en bedömning av verkningarna i nykterhetshänseende av ciderns införande på den svenska marknaden alltjämt till väsentlig del bygga på antaganden. Man har sålunda inte någon närmare kännedom om vilka typer av ciderdrycker, som skulle komma att saluföras. Självfallet vet man än mindre om

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 163

hur dessa drycker skulle mottagas av allmänheten och hur konsumtionen på längre sikt skulle utvecklas. Vad som synes vara obestridligt är däremot att stor risk finns för att införandet av en helt ny typ av alkoholdryck skulle bidraga till en ökad alkoholkonsumtion och sprida alkoholvanorna till nya grupper främst bland ungdomen. I detta sammanhang må anmärkas att de tidigare redovisade erfarenheterna från andra länder tyder på att ciderns förmåga att konkurrera med de egentliga vinerna är förhållandevis begrän­ sad och på att farhågorna för att cidern skulle i viss mån tränga ut de alko­ holfria läskedryckerna inte utan vidare kan avvisas. Hur stora de nu an­ tydda riskerna är kan man självfallet i dag inte bedöma. Det förhållandet att de föreligger måste emellertid inge betänkligheter mot åtgärder av nu ifrågasatt art. Då härtill kommer att det aktuella nykterhetspolitiska läget — såsom jag tidigare haft anledning att närmare belysa — är ägnat att inge bekymmer och särskilt med hänsyn till att alkoholmissbruket bland ung­ domen intar en så central ställning i det aktuella problemkomplexet, har jag blivit övertygad om att en liberalisering av bestämmelserna på ciderom­ rådet inte nu är tillrådlig. Jag finner mig därför böra avstyrka utskänkningsutredningens förslag i denna fråga.

VI. Ansvarsbestämmelser m. m.

Gällande ordning

Straffbestämmelser. Rff:s straffbestämmelser finns, såvitt nu är i fråga, intagna i 80 § 1 mom., som är huvudbestämmelsen, samt i 81, 83 och 85 §§. Enligt 80 § 1 mom. straffas den, som säljer rusdrycker utan att äga rätt därtill eller överskrider sådan rätt, för olovlig försäljning med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall straff dock inte utdö­ mas. Är brottet grovt kan straffet enligt samma lagrum sättas till fängelse i högst ett år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beak­ tas, om försäljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. Bortsett från en rent formell ändring år 1961 erhöll 80 § 1 mom. sin nu­ varande lydelse genom förordning den 24 maj 1957 (nr 212). Tidigare före­ skrevs dagsböter som normalstraff, medan straffet för grovt brott var dags­ böter, minst trettio, eller fängelse i högst ett år. Vid bedömande huruvida brottet var grovt skulle särskilt beaktas bl. a. om försäljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt eller skett till underårig. Olovligt innehav av rusdrycker är straffbelagt i 80 § 2 mom. Rff. Enligt detta stadgande skall sålunda den, som innehar rusdrycker i uppenbart syf­ te att olovligen försälja dem, straffas med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. 1 20 § första stycket Rff stadgas förbud mot att såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande av rusdrycker tillhandagå den, som kan antagas inte ha fyllt ljugoett år eller missbruka alkoholhaltiga

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel. Jämlikt 81 § 1 mom. första stycket bestraffas brott mot 20 § första stycket Rff såsom olovlig försäljning enligt bestämmelserna i 80 § samma förord­ ning. Såsom olovlig försäljning enligt 80 § 1 mom. bestraffas även viss för­ säljning och anskaffande av teknisk sprit enligt 9 § och 10 § 2 mom. förord­ ningen den 26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. Försäljning av rusdrycker på restauranger och andra utskänkningsställen i annan form än genom utskänkning är förbjuden. I 3 § Rff finns näm­ ligen förbud stadgat mot all försäljning av rusdrycker, vartill rätt ej före­ ligger enligt Rff. Detaljhandel får enligt förordningen ske antingen ge­ nom utminutering, vartill endast detaljhandelsbolaget äger rätt, eller ge­ nom utskänkning. Rätt att bedriva utskänkning innebär rätt att sälja till förtäring på stället. Annan försäljning av rusdrycker på utskänkningsställe strider mot försäljningsförbudet i 3 § Rff. Överträdelse av detta förbud be­ straffas enligt 80 § 1 mom. Under försäljning inbegripes enligt 3 § Rff allt tillhandahållande mot ersättning. Utlåning av rusdrycker är däremot inte straffbelagd. Enligt 55 § Rff får den som handhar utskänkning eller den som är an­ ställd hos honom inte tillåta att rusdrycker, som sålts på utskänkningsstället, medföres därifrån. Förseelse mot detta stadgande straffas enligt 85 § med dagsböter. 55 § Rff stadgar också förbud för gäst att medföra utskänkt rus­ dryck från utskänkningsstället. Överträdelse av detta förbud kan enligt 83 § medföra böter, högst etthundra kronor. Anmärkas må i detta sammanhang att Rff ger möjlighet att även på ad­ ministrativ väg komma till rätta med den som bryter mot bestämmelserna för utskänkning. I sådana fall äger nämligen intendenten för utskänkningsärenden enligt 43 § Rff tillhålla rättighetsinnehavaren att vidtaga rät­ telse. Intendenten kan också hos länsstyrelsen hemställa om förklaring att överlåtelseavtalet skall upphöra att gälla eller, om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, att länsstyrelsen meddelar särskilda före­ skrifter rörande utskänkningen.

Bestämmelser om förverkande m. m. Bestämmelser om förverkande av rus­ drycker meddelas i åtskilliga författningar. I Rff föreskrives förverkande av rusdrycker jämte kärl och emballage i samband med olovlig rusdrycksförsäljning och olovligt innehav av rusdryc­ ker (80 § 3 mom.) samt vid olovligt tillhandagående med anskaffande av rusdrycker (81 § 1 mom. andra stycket). Med sålunda förverkade rusdryc­ ker skall enligt 90 § 2 mom. första stycket förfaras på följande sätt. Rus­ drycker i försäljningsdugligt skick skall hembjudas till detalj handelsbola­ get eller partihandelsbolaget. Kan dryckerna på grund av sin beskaffenhet inte tillhandahållas allmänheten, skall de hembjudas till partihandelsbola­ get. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda hembjuds, är skyldigt att till skä­ ligt pris inköpa den hembjudna varan. Är emellertid värdet så litet, att det

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 105

inte kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan bevisligen för­ störas i stället för att hembjndas till detaljhandels- respektive partihandels­ bolaget. Bestämmelser om förverkande finns vidare i 9 § lagen den 30 juni 1960 om straff för varusmuggling. Där stadgas förverkande av gods jämte em­ ballage och förvaringskärl, som varit föremål för smuggling eller smugglingsförsök. Dessa regler gäller enligt 2 § lagen den 30 juni 1960 om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker även sådana spritdrycker som in­ förts i strid mot bestämmelserna i denna lag. Enligt 1 § lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga dryc­ ker m. m. skall sådana drycker eller andra berusningsmedel, vilka påträffas hos bl. a. den som gör sig skyldig till fylleri eller rattfylleri, vara förverkade, om ej särskilda skäl är däremot. Vidare gäller enligt 63 § lagen om nykterhetsvård att polisman får om­ händerta alkoholhaltiga drycker, vilka påträffas hos den som enligt samma lag är underkastad föreskrift om avhållsamhet från bruk av sådana dryc­ ker. Samma befogenhet tillkommer föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare i fråga om alkoholhaltiga drycker, som ankommer till eller påträffas hos den som är intagen på anstalten. I samtliga nu angivna fall gäller beträffande förfarandet med de förver­ kade respektive omhändertagna rusdryckerna 90 § 2 mom. första stycket Rff. Enligt andra stycket i detta moment skall samma förfarande tillämpas beträffande rusdrycker, som inte förklarats förverkade men som skall säl­ jas på grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar. Slutligen må nämnas att enligt 27 kap. 10 § rättegångsbalken beslagtagen egendom skall vårdas väl och noggrann tillsyn skall hållas över att egen­ domen inte förbytes eller förändras eller att på annat sätt missbruk sker med densamma.

Förslag och remissyttranden I sin inledningsvis omnämnda framställning förordar riksåklagarämbe­ tet ali straffet för grov olovlig rusdrycksförsäljning skärpes genom att straffskalan ulsträckes att omfatta straffarbete. Som mo­ tivering för sin hemställan hänvisar ämbetet till vad som anförts i en skri­ velse från åklagarmyndigheten i Göteborg. I denna skrivelse uttalas bl. a. följande. I Göteborg har den olovliga rusdrycksförsäljningen tagit sådana propor­ tioner att den för samtliga berörda myndigheter blivit ett problem, som för närvarande svårligen kan bemästras. Detta så mycket mera som några möj­ ligheter att på utredningsstadiet omhändertaga yrkeslangare, som fortsätter sin brottsliga verksamhet, normalt icke förefinnes. Enligt statistiska redo­ görelser ligger över 45 % av samtliga i landet avdömda mål på detta områ­ de i Göteborg. Av dom den 3 maj 1961 av hovrätten för Västra Sverige framgår, att cn person dömts för bl. a. grova olovliga rusdrycksförsäljningar till det i 88 § ovannämnda förordning bestämda straffmaximum fängelse i två år. Nu

166 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

föreligger misstanke mot henne för ett flertal dylika försäljningar begång­ na ett par dagar innan huvudförhandlingen i hovrätten samt en sådan för­ säljning i mitten av maj månad detta år. Skulle åtalen för dessa nya brott bifallas av härvarande rådhusrätt föreligger antingen en s. k. 4: 3-situation, varigenom hovrättens ovanstående dom undanröjes och den dömdes brottsliga verksamhet, som är under prövning, bedömes i ett sammanhang, vid vilket förhållande regeln om straffmaximum såvitt jag kan se måste tillämpas, eller också kommer 4 kap. 4 § strafflagen att tillämpas på verkställighetsstadiet något som principiellt icke synes kunna leda till annat resultat än att den dömde tvingas avtjäna fängelse i två år. Någon möjlig­ het att tvångsmässigt avhålla den dömde från brottslig verksamhet eller att döma till högre straff torde således icke finnas. Den dömde kan fortsätta sin hantering utan risk för vidare påföljd intill dess straffet börjar verk­ ställas. Situationen har enligt mitt förmenande blivit helt orimlig — detta så mycket mer som hennes möjligheter att ytterligare skjuta på straffverk­ ställigheten ännu icke äro uttömda. Myndigheternas strävanden att stävja hennes asociala beteende har blivit helt illusoriska.

Av de i ärendet hörda remissinstanserna har kontrollstyrelsen, socialsty­ relsen, 1961 års nykterhetslagkommitté och Nya systemaktiebolaget till­ styrkt framställningen, medan utredningen rörande specialstraffrätten ställt sig avvisande. I yttrandet från kontrollstyrelsen framhålles att spritlangningen kraf­ tigt ökat i omfattning under de senare åren. Antalet domar för olovlig för­ säljning av rusdrycker och olovligt tillhandagående med anskaffande av så­ dana drycker har — efter en minskning från 700 år 1954 till 260 år 1956 — därefter varit stadigt stigande. Sålunda var antalet domar 500 år 1957, 760 år 1958, 1 300 år 1959, 1 640 år 1960 och 1 980 år 1961. Denna kraftiga stegring får enligt styrelsens uppfattning anses återspegla en tilltagande aktivitet inom den illegala rusdryckshanteringen. Enligt styrelsens mening föreligger ett orsakssammanhang mellan den illegala försäljningen och det växande ungdomsfylleriet. Styrelsen erinrar i övrigt om att den tidigare i olika sammanhang före­ slagit åtgärder mot langning och liknande verksamhet. Behovet av sådana åtgärder framträder, betonar styrelsen, med alldeles särskild styrka i da­ gens nykterhetspolitiska läge. Ett genomförande av riksåklagarämbetets framställning om skärpt straff för grov olovlig rusdrvcksförsäljning måste därför, uttalar styrelsen, anses angeläget. Det saknas enligt styrelsens me­ ning anledning att bedöma illegal rusdrvcksförsäljning mildare än olovlig sprittillverkning, för vilken maximistraffet är straffarbete i högst två år. Även enligt socialstyrelsens mening är den nu föreslagna straffskärp­ ningen av behovet påkallad. Enligt vad Nya systemaktiebolaget anför synes nuvarande straffsats för langningsbrott åtminstone i vissa fall inte vara tillräcklig för att utgöra en effektiv spärr mot langningen. Bolaget finner det därför önskvärt att över­ väga alla förslag, som innebär att missbrukare och ungdomar får svårare att komma åt rusdrycker.

Kungl. Maj:ts proposition nr S2 år 1963 167

1961 års nykterhctslagkommitté framhåller för sin del till en början att frågan, om straffarbete bör införas som påföljd för grov olovlig rusdrycksförsäljning, hittills framstått som tveksam, eftersom brottet åtminstone formellt endast består i överträdelse av monopolbestämmelser. Dessa be­ stämmelser har visserligen, påpekar kommittén, ett socialt syfte, men de framträder inte med anspråk på att utgöra ett effektivt hinder för ungdom och missbrukare att komma åt rusdrycker. Kommittén erinrar i detta sam­ manhang om att under motbokstiden svårare straff än fängelse inte kunde ådömas för olovlig försäljning. Från etisk synpunkt finner kommittén emel­ lertid den yrkesmässiga langningen till ungdomar och missbrukare djupt förkastlig. Kommittén anför. Den oroväckande ansvällningen av langningsbrotten alltsedan 1956 — som föranlett skärpningar av straffbestämmelserna 1957 och 1961 —- inne­ bär också ett tungt vägande skäl för att med särskild energi ingripa mot denna art av brottslighet. Det i remisshandlingarna behandlade fallet pe­ kar vidare på att den nuvarande straffsatsen i vissa fall framstått som otill­ räcklig. Några tendenser till minskning av langningsverksamheten kan inte förmärkas. Tvärtom tyder vissa tecken från senaste tid på att spritlangning­ en tager alltmer elakartade former.

Kommittén tillägger att ett genomförande av dess förslag om skärpta regler för rusdrycksinköp kan befaras öka efterfrågan på langarsprit och medföra ökade förtjänstmöjligheter i den illegala hanteringen, även om man kan förutsätta att det också för langarna blir svårare att anskaffa rus­ drycker. I ett sådant läge är det enligt kommitténs mening angeläget att spritlangning kan beivras med kraft. Kommittén anför. Viktigast härvidlag blir utan tvivel vilka resurser polisen kan insätta. Det torde emellertid icke bli betydelselöst om straffarbete införes i skalan för grova fall. En särskild fördel med den föreslagna skärpningen av straff­ satsen är, att häktning i extrema fall kan tillgripas för att hindra en åtalad att fortsätta sin brottsliga verksamhet. Enligt vad utredningen rörande specialstraffrätten anser bör avgörande för frågan om höjning av straffmaximum vara, om brottet bedömes vara av så allvarlig art att det i grova fall och vid upprepad brottslighet bör för­ skylla högre straff än som är möjligt att utdöma inom nu gällande straff­ latituder. I

I sitt nyss redovisade yttrande över riksåklagarämbetets framställning har utredningen rörande specialstraffrätten även tagit upp frågan om brotts kon k urrens vid olovlig försäljning. Utredningen erinrar inledningsvis om alt i Rff:s ansvarsbestämmelser tidigare ingått ett stadgande (88 §), enligt vilket -— i fall då någon fortsatte sitt brottsliga för­ farande under tid då han var ställd under åtal — som särskilt brott skulle anses vad han före varje åtal förbrutit. För brotten gemensamt ådömt fäng­ elsestraff fick enligt denna regel inte överstiga två år. När det gäller att bedöma konsekvenserna av upphävandet av nyssnämn­ da lagrum, föreligger enligt utredningens mening tre möjliga tolkningsalternativ.

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

I de två första alternativen förutsattes att olovlig rusdrycksförsäljning är ett s. k. kollektivdelikt, d. v. s. att flera sådana försäljningar i vissa fall betraktas som ett enda brott. Enligt det ena av dessa båda alternativ kan upphävandet av 88 § Rff ha inneburit att nytt brott fortfarande anses före­ ligga, då olovlig rusdrycksförsäljning begås efter åtal för tidigare brott. Enligt det andra av dessa alternativ skulle såsom nytt brott betraktas blott gärningar, som begås efter dom för tidigare gärningar. Upphävandet av 88 § Rff skulle med denna senare tolkning ha inneburit att all olovlig försälj­ ning, som ligger i tiden före en dom, alltid betraktas som ett brott. Enligt det tredje alternativet, åter, skulle olovlig rusdrycksförsäljning inte längre betraktas som ett kollektivdelikt utan varje försäljning utgöra ett brott för sig. En sådan lösning synes enligt utredningen sakligt ha fog för sig. Utredningen påpekar emellertid att valet mellan de tre antydda tolkningsalternativen är vanskligt utan stöd av lagstiftaren. Om straffbestämmel­ serna i Rff ändras, skulle det därför enligt utredningens åsikt vara synner­ ligen önskvärt, att i samband därmed i någon form — helst genom en juste­ ring av lagtexten — klargjordes hur konkurrensfrågorna vid utmätandet av straff för olovlig rusdrycksförsäljning skall lösas. Även 1961 års mjkterhetslagkommitté behandlar detta problem i sitt ytt­ rande över riksåklagarämbetets framställning. Därvid framlägger kommittén förslag till ändring av 80 § 1 mom. tredje stycket Rff. I sitt yttrande erinrar kommittén till en början om att i praxis tvekan synes ha uppkommit huru­ vida varje olovlig försäljning skall anses som särskilt brott eller flera försälj­ ningar skall tillsammans betraktas som ett enda brott. Kommittén gör här­ vidlag följande anmärkningar. Den ståndpunkt som intages härvidlag får betydelse vid tillämpning av strafflagens konkurrensregler. Ännu betydelsefullare är måhända, att ut­ gången blir olika i det fallet att en langare dömts för två olovliga försäljning­ ar och det sedan upptäckes att han gjort sig skyldig till ytterligare försälj­ ningar begångna under tiden mellan det första brottet och delgivningen av stämning i det redan avdömda malet. Anses varje försäljning som ett särskilt brott, kan de senare upptäckta försäljningarna atalas och bestraffas i \anlig ordning. Betraktar man däremot den olovliga försälj ningsverksamhet som be­ drivits under viss tidsperiod som ett enda brott, gar langaren fri flan straff för de senare upptäckta brotten på grund av reglerna om res judicata. En hovrätt har nyligen av här återgivna skäl avvisat ett åtal för en olovlig för­ säljning, för vilken den åtalade fällts till ansvar i underrätten (SvJT 1960 ref. s. 74), en utgång som från materiell synpunkt givetvis är otillfredsstäl­ lande.

Det sagda ger enligt kommitténs mening vid handen att straffbestämmel­ serna i Rff i deras nuvarande utformning inte är tillfredsställande. Kommit­ tén finner visserligen inte ordalagen i 80 § 1 mom. första stycket — där det talas om den som säljer rusdrycker utan att äga rätt därtill eller överskrider sådan rätt — ge stöd för åsikten att flera olovliga försäljningar skulle utgöra ett enda brott. Däremot anser kommittén att avfattningen av 80 § 1 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 169

tredje stycket, där det sägs att vid bedömande huruvida brottet är grovt sär­ skilt skall beaktas om försäljningen skett i större omfattning eller yrkes­ mässigt, liksom stadgandet i den nu upphävda 88 § skulle kunna åberopas som belägg för en sådan åsikt. Under hänvisning till det nu anförda föreslår kommittén en sådan avfatt­ ning av 80 § 1 mom. tredje stycket Rff, att vid bedömande huruvida brottet är grovt särskilt skall beaktas om gärningen utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. Nykterhetslagkommitténs förslag har, som nämnts i inledningen, gjorts till föremål för särskild remissbehandling. Förslaget har därvid i princip tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Utredningen rörande specialstraff­ rätten har dock i sitt yttrande uttryckt viss tvekan huruvida avfattningen av förslaget ger klart uttryck åt det eftersträvade syftet. Någon invändning mot utformningen har dock inte gjorts. Samma ståndpunkt intar statsåklagaren i Malmö. Vidare har kontrollstyrelsen menat att man bör beakta be­ stämmelserna om grovt brott även i vissa andra författningar. Riksåklagarämbetet finner att kommitténs förslag ger tillräckligt klart ut­ tryck för att brottet inte skall betraktas som kollektivdelikt. Ämbetet anmär­ ker dock att i den föreslagna bestämmelsen om grovt brott inte anges det fall, då en enda försäljning av stor omfattning föreligger. Enligt ämbetets mening torde en sådan försäljning emellertid vanligen böra bedömas som grovt brott, även om särskild föreskrift härom inte lämnas i författningstexten. Förslaget tillstyrkes också av Nya systemaktiebolaget, som bl. a. anför föl­ jande. Det kan inte anses tillfredsställande, om domstolarna skulle anse, att nu­ varande utformning av straffbestämmelserna i Rff skall innebära, att den olovliga försäljningsverksamhet, som bedrivits under viss tidsperiod, bör betraktas som ett enda brott. Detta medför, att om det sedermera upptäck­ tes, att en langare, som dömts för två olovliga försäljningar, gjort sig skyldig till ytterligare försäljningar begångna under tiden mellan tidigare omnämn­ da brott, så går han fri från straff för de senare upptäckta brotten. Utredningen rörande specialstraffrätten utvecklar i sitt yttrande de tanke­ gångar, som framkommit redan i utredningens yttrande över riksåklagaräm­ betets framställning, och anför. Det torde förhålla sig så, att varje försäljning i allmänhet utgör en så själv­ ständig och lätt särskilj bar företeelse att det leder till både otillfredsställande och konstlade resultat, om man låter en person gå fri från straff för vissa försäljningar endast därför att han redan dömts för likartat handlande vid helt andra tillfällen. Varken hänsyn till rättssäkerheten eller några andra särskilt beaktansvärda skäl torde egentligen tala för att olovlig rusdrycksförsäljning alltjämt skall betraktas som ett kollektivdelikt. Tvärtom synes ett bedömande av varje försäljning som ett särskilt brott ligga helt i linje med de allmänna tendenser till ett mera kraftfullt ingripande mot langning, som på senare tid gjort sig gällande. Utredningen finner det emellertid tveksamt, om den av nykterhetslagkoinmittén föreslagna avfattningen ger ett alldeles klart uttryck för vad man åsyf- 6t Hihanij till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82

170 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

tar. Doktrin och rättspraxis har, påpekas det, visat en tendens att anta kollekthdelikt i de fall, då förhöjt straff avses skola inträda för upprepade brottsliga handlingar och detta anges genom t. ex. uttrycken »vanemässigt» eller »yrkesmässigt». I sådana fall har erforderligt straff ansetts kunna ut­ mätas för hela den upprepade brottsligheten utan anlitande av strafflagens konkurrensregler. Att finna en formulering, som fullständigt klart ger ut­ tryck för ett avståndstagande från denna tolkningstendens, är dock inte lätt, framhåller utredningen. Emellertid skulle -— om kommitténs förslag genom­ föres — vad som förekommit i ärendet enligt utredningens uppfattning ge de rättstillämpande myndigheterna klart belägg för att lagstiftaren velat frånkänna olovlig rusdrycksförsäljning karaktären av kollektivdelikt. Statsåklagaren i Malmö ifrågasätter om det inte kan ytterligare understry­ kas, att varje försäljning bör bedömas som ett särskilt brott, genom att även 80 § 1 mom. första stycket Rff ändras så att orden »Den som säljer rusdryc­ ker utan att äga rätt därtill» utbytes mot »Den som till annan säljer rus­ drycker utan att äga rätt därtill». Kontrollstgrelsen, slutligen, påpekar att man i detta sammanhang också bör beakta bestämmelserna om grovt brott i 32 § 1 mom. andra stycket Öff, i 7 § 1 mom. tredje stycket förordningen om tillverkning av sprit och vin samt i 9 § andra stycket förordningen den 27 maj 1960 om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker.

I sitt yttrande över riksåklagarämbetets tidigare berörda framställning har utredningen rörande specialstraffrätten påpekat att vid sidan av straff även förverkande av vinning är en tänkbar sanktion mot olovlig rus­ drycksförsäljning. Enligt utredningens uppfattning kan det knappast riktas principiella erinringar mot att man — efter mönster i 2 kap. 16 § andra styc­ ket strafflagen —- i Rff inför ett stadgande, som gör det möjligt att förverka vinning av olovlig rusdrycksförsäljning. Det skulle emellertid i detta fall, framhåller utredningen, av praktiska skäl möjligen vara motiverat att utfor­ ma en sådan regel så, att förverkande får avse inte endast vinningen utan värdet av hela det vederlag, som utgått vid försäljningen. Utredningen finner det dock ovisst om en förverkanderegel av det antydda slaget i praktiken skulle få mera väsentlig betydelse vid bekämpandet av spritlangningen.

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag i denna del tillstyrkts i huvudsak, även om i några fall tvekan uttalats om betydelsen av den före­ slagna förverkanderegeln. Vad angår bestämmelsernas utformning har det stora flertalet remissinstanser ansett, att det bör överlåtas åt domstolarna att avgöra om och i vilken utsträckning förverkande bör ske. Riksåklagarämbetet framhåller att ett stadgande, som möjliggör konfis­ kation av vinning vid olovlig rusdrycksförsäljning, enligt ämbetets mening kan få viss betydelse i kampen mot den yrkesmässiga spritlangningen. Äm­ betet anser att det, såsom utredningen antytt, av praktiska skäl torde bli nödvändigt att låta förverkandepåföljden anknyta till det vederlag säljaren

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 171

uppburit. Detta kan emellertid i vissa fall, påpekar ämbetet, leda till obilliga resultat. För att undvika detta och möjliggöra att förverkandepåföljden som regel begränsas till vad som efter uppskattning kan antagas motsvara vin­ ningen bör bestämmelsen enligt riksåklagarämbetets mening utformas så, att domstolen efter vad som anses skäligt kan förklara vederlag för olovli­ gen försålda rusdrycker förverkat. Statsåklagaren i Göteborg anför bl. a. följande. Erfarenheterna från detta slag av brott utvisa, att de i hög grad kommit till stånd för att förbättra säljarens ekonomi. Ofta börjar den olovliga han­ teringen med att säljaren inköper en relativt liten kvantitet rusdrycker för att, sedan dessa försålts, med de erhållna medlen inköpa en häremot svaran­ de större kvantitet. För att förhindra ett sådant förfaringssätt vore det lyck­ ligast om icke blott vinningen utan hela vederlaget av den olovliga försälj­ ningen kunde förverkas. För sistnämnda utformning av förverkandebestäm­ melsen talar att förverkande kan ske av de rusdrycker, som äro avsedda för försäljning. Säljaren skulle då drabbas av samma ekonomiska förlust vare sig han hunnit sälja sitt lager eller ej. Statsåklagaren framhåller att en förverkanderegel av nu ifrågavarande art enligt hans förmenande skulle få väsentlig betydelse i kampen mot den olov­ liga rusdrycksförsäljningen. Även Nya systemaktiebolaget anser det önskvärt att överväga alla förslag, som innebär att ungdomar och missbrukare får svårare att komma åt rus­ drycker, och tillstyrker därför i princip utredningens förslag. Bolaget påpe­ kar dock att en undantagslös lagbestämmelse med det av utredningen före­ slagna innehållet skulle kunna medföra en dubbel konfiskation i sådana fall, då varan redan kan ha beslagtagits och förverkats hos köparen. Skulle fråga uppkomma om att hos köpare förverka rusdrycker, för vilka langaren sam­ tidigt fått avstå från vederlaget, synes det enligt bolagets mening rimligt, att domstolen får möjlighet att underlåta förverkande av de hos köparen beslag­ tagna varorna. 1961 års nykterhetslagkommitté ifrågasätter i och för sig, om behov finns av att införa ytterligare en förverkandepåföljd vid olovlig rusdrycksförsäljning. Kommittén anför. Förverkandebestämmelserna i Rff tar sedan gammalt uteslutande sikte på att oskadliggöra varor, som användes i illegal hantering. Härvidlag har man emellertid gått ganska långt. Hos försäljaren skall hans lager av för försäljning avsedda drycker i regel förklaras förverkat — en påföljd, som ofta nog är betydligt mera kännbar än ett förverkande av den vinning han haft av försäljningstransaktioner, om vilka han kan överbevisas. Kommittén anser att, om ytterligare en förverkandepåföljd införes, denna bör avse hela det vederlag säljaren uppburit. Vidare bör förverkandebestäm­ melserna enligt kommitténs mening utformas så, att domstolarna får möj­ lighet att efter fri prövning förklara vederlaget förverkat. Kommittén anför. Tydligt är, alt om den ifrågasatta förverkandepåföljden skulle bli det nor­ mala, en och samma olovliga försäljning ofta skulle medföra en hel serie förverkandepåföljder avseende vederlaget, säljarens lager och till äventyrs

172 Kungl. \Iaj:ts proposition nr 82 år 1963

även den försålda varan. Enligt nykterhetslagkommitténs mening måste man ställa sig tveksam inför en sådan ordning. Däremot skulle ett förver­ kande av vederlaget i och för sig kunna te sig motiverat i särskilda fall, exempelvis då något lager icke kunnat anträffas hos säljaren och den sålda varan inte finnes kvar, likaså i fall då förverkande av säljarens lager är ute­ slutet, därför att säljaren äger rätt att sälja rusdrycker, såsom fallet är då den olovliga försäljningen innebär ett överskridande av utskänkningsrätt. Kontrollstyrelsen ansluter sig till den utformning av bestämmelsen, som sålunda föreslagits av nykterhetslagkommittén. Styrelsen anser visserligen att värdet av den regel utredningen rörande specialstraffrätten föreslagit troligen blir ringa på grund av svårigheter vid tillämpningen. Eftersom det enligt styrelsens mening -— med hänsyn till alkoholmissbruket bland ung­ dom -— är angeläget att söka på olika vägar bekämpa langningen, bör man dock, anser styrelsen, överväga åtgärder av ifrågasatt art. Statsåklagaren i Malmö förordar för sin del att domstolarna ges möjlighet förklara vederlag förverkat då fråga är om langning som skett i större om­ fattning eller yrkesmässigt.

Förslag om förenklingar av förfarandet med beslagtagna eller omhändertagna rusdrycker har, såsom framgår av in­ ledningen, framlagts av poliskammaren i Göteborg samt av Stockholms stads rätts- och polis dir ek tion. De har därvid hemställt om erforderliga för­ fattningsändringar. De remissmyndigheter, som yttrat sig över framställningarna, har fram­ hållit behovet av ändring i de nuvarande bestämmelserna. Dessa medför nämligen enligt remissmyndigheternas uppfattning, att förfarandet med för­ säljning och redovisning av förverkade och eljest omhändertagna rusdryc­ ker blir alltför arbets- och kostnadskrävande.

Poliskammaren i Göteborg har i sin framställning anhållit om sådan ändring av 90 § 2 mom. Rff att rusdrycker, som förklarats förverkade, utan undantag skall få förstöras. I framställningen påpekas att det nuvarande förfarandet med sådana rusdrycker orsakar stora kostnader. I Göteborg be­ räknas dessa uppgå till 7 850 kronor årligen, varav endast 550 kronor hän­ för sig till transporter. Av totalbeloppet kan vidare kostnaderna för sprit­ drycker i obruten förpackning beräknas till 3 438 kronor. Mot dessa siffror bör, påpekar poliskammaren vidare, ställas inkomsterna av de rusdrycker, som säljes till partihandelsbolaget i obruten förpackning. Dessa inkomster uppgår till omkring 2 200 kronor årligen, motsvarande 1 krona 55 öre per liter. Stockholms stads rätts- och polisdirektion har för sin del hemställt om sådana författningsändringar att innehållet i brutna spritbuteljer, som på­ träffats hos för fylleri gripna personer eller omhändertagits enligt 63 § la­ gen om nykterhetsvård, omedelbart får förstöras samt att innehållet i obrut­ na och oskadade buteljer omedelbart får säljas till Nya systemaktiebolaget. I de fall, då en för fylleri misstänkt frikänts eller åklagare avskrivit målet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 11)63 173

bör enligt förslaget i princip spritens ägare i förekommande fall erhålla ekonomisk kompensation. Sådan kompensation föreslås dock av praktiska skäl inte skola utgå, när fråga är om brutna buteljer. Direktionen har, framhålles det, begränsat förslaget på det nu angivna sättet under hänvisning till att i Stockholm huvuddelen av ärendena om förverkande av sprit hänlör sig till de av förslaget berörda kategorierna. Direktionens förslag grun­ das på ett av direktionens hittegodskommitté avgivet betänkande.

Det förslag, som framlagts av poliskammaren i Göteborg, har vid remiss­ behandlingen tillstyrkts av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen och av läns­ styrelsen i Malmöhus län. I något modifierad form har det godtagits av Nya systemaktiebolaget liksom av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Västernorrlands län. Dessa remissinstanser föreslår sålunda att större, oska­ dade partier rusdrycker inte skall förstöras utan liksom hittills hembjudas för försäljning till detaljhandelsbolaget eller partihandelsbolaget. Riksåkla­ garämbetet och generaltullstyrelsen föreslår att försäljning av varor skall ske endast i sådana fall då inkomsten kan antas täcka inte bara, såsom nu, transportkostnaderna utan alla kostnader som föranledes av försäljningen. Förslaget från Stockholms stads rätts- och polisdirektion har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kontrollstyrelsen, överståthållarämbetet och utredningen rörande specialstraffrätten. Kontrollstyrelsen har dock föreslagit att det förenklade förfarandet bör få tillämpas även i andra fall, då rusdrycker beslagtagits. Överståthållarämbetet intar en liknande ståndpunkt. Vissa detaljfrågor i anslutning till direktionens förslag har av en del remissmyndigheter upptagits till särskild behandling. Sålunda har statsåklagaren i Stockholm framhållit att ett särskilt förverkandebeslut inte kan undvaras. Enligt hans mening bör sådant beslut ankomma på polismyndighet. Vidare har Nya systemaktiebolaget och överståthållarämbetet framfört betänkligheter mot förslaget att ersättning vid frikännande inte skall utgå för rusdrycker i brutna buteljer.

Av de remissinstanser, som förordar förslaget av poliskammaren i Göte­ borg, förklarar sig Aktiebolaget Vin- & spritcentralen inte ha något att erin­ ra mot förslaget under förutsättning att förbrutna varor förstörs hos poli­ sen under betryggande kontroll. Generaltullstyrelsen anser att rusdrycker, som befinner sig i försäljningsdugligt skick, bör mot ersättning överlämnas direkt till detaljhandelsbola­ get utan omgång över partihandelsbolaget. Vad åter angår de instanser, som närmast anslutit sig till förslaget från Stockholms stads rätts- och polisdirektion, förklarar överståthållarämbetet att ett genomförande av förslaget visserligen skulle medföra viss inkomst­ minskning för statsverket men att denna minskning dock avsevärt skulle understiga besparingarna med det förenklade förfarandet, särskilt för polis­ myndigheterna. Utredningen rörande specialstraffrätten framhåller alt, även om vissa

174 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

principiella invändningar kan göras mot direktionens förslag, detta likväl har så stora praktiska fördelar att det förtjänar övervägande. Kontrollstgrelsen anser att skäl talar för en reform i anslutning till direk­ tionens förslag. Förfarandet bör dock, menar styrelsen, tillämpas även i andra fall än de av direktionen föreslagna. Styrelsen framlägger därvid föl­ jande förslag. Förfarandet utvidgas till att omfatta också andra rusdrycker som avses i spritförverkandelagen, dvs. sådana som påträffats vid militärfylleri, tra­ fikfylleri och brott mot förvaringsförbudet enligt allmänna ordningsstadgan, ävensom rusdrycker som i övrigt avses i 90 § 2 mom. Rff, dvs. som påträf­ fats vid langning, smuggling o. d. eller omhändertagits enligt tullstadgan, bittegodslagen in. m. Vidare bör inte bara försäljningsodugliga varor (brut­ na och skadade buteljer) utan också eljest varor av ringa värde kunna få bevisligen förstöras. Förekommande försäljning bör liksom hittills kunna ske till systembolaget eller spritcentralen. Närmare föreskrifter om bestäm­ melsernas tillämpning bör förslagsvis utfärdas av kontrollstyrelsen. I sist angivna föreskrifter skulle innefattas en värdegräns. Rusdryckspartier med värde under denna gräns skulle få förstöras.

Vissa detaljfrågor i anslutning till direktionens förslag har, som nämnts, särskilt behandlats av några remissmyndigheter. Överståthållaråmbetet anför sålunda att reglerna angående förverkande och beslag inte torde kunna göras tillämpliga i fråga om rusdrycker, som omedelbart efter omhändertagandet förstörs utan ersättningsrätt för den en­ skilde. Begreppet förverkande synes nämligen, fortsätter ämbetet, kunna användas endast om vid en judiciell prövning skall bedömas huruvida den enskilde skall gå miste om godset (dess värde) eller ej. Om beslagtaget gods gäller som allmän regel, påpekar ämbetet slutligen under hänvisning till 27 kap. 8 § rättegångsbalken, att rätten då målet avgöres skall pröva huruvi­ da beslaget skall bestå. Frågan om ersättning vid frikännande eller åtalseftergift tas upp av Nya systemaktiebolaget, som anser att ersättning i dessa fall bör utgå även för rusdrycker i brutna förpackningar och då efter en skönsmässig och ungefär­ lig uppskattning av kvantiteten. Det synes nämligen bolaget kunna vålla be­ tänkligheter, om en person som frikänts skall åsamkas ekonomisk förlust på grund av att polismyndigheterna av besparingsskäl fått tillstånd att fritt förfoga över rusdryckerna redan i samband med att dessa beslagtagits. Överståthållarämbetet ifrågasätter, om förslaget i denna del står i överens­ stämmelse med allmänna rättsgrundsatser. Ämbetet hänvisar till innehållet i § 16 regeringsformen. Ämbetet anför vidare. Väl finnes en reglering, likartad med den av direktionen föreslagna, inta­ gen i 63 § nykterhetsvårdslagen. I denna paragraf är dock fråga om perso­ ner, vilka antingen brutit mot en dem genom särskilt beslut ålagd förplik­ telse att iakttaga avhållsamhet i fråga om bruk av starka drycker eller äro intagna på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Fråga synes således vara mera om en nykterhetsvårdande åtgärd än om ett konfiskatoriskt för­ farande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1968 175

Vissa remissmyndigheter har berört frågan om prissättning av hembjudna rusdrycker. Kontrollstyrelsen anför. För närvarande är praxis i detta hänseende växlande. I Stockholm m. fl. orter inköps sådana rusdrycker i stor utsträckning av systembolaget, i Göte­ borg och Malmö däremot regelmässigt av spritcentralen. Frågan härom är betydelsefull med hänsyn till den stora skillnaden i fråga om det pris som utbetalas (av systembolaget: minutpris minus »oms» och rabatt; av spritcentralen: visst partipris).

Kontrollstyrelsen föreslår att exempelvis styrelsen skall kunna utfärda föreskrifter med prisregler vid försäljning till de båda bolagen samt eventuellt även riktlinjer för de fall, i vilka försäljning skall ske till det ena eller andra bolaget. Aktiebolaget Vin- & spritcentralen upplyser att man i de fall, då buteljen är bruten, betalar 1 krona 4 öre per liter 50-procentig vara samt att, då frå­ ga är om obruten vara, ersättning utgår efter ett grundpris, som ungefär motsvarar inköpspriset minskat med 10 procent. Bolaget påpekar vidare att det pris bolaget betalar för bruten vara överstiger vad bolaget erlägger för råvara av den egna tillverkningen och att inte heller ersättningen för obrut­ na varor ger täckning för de kostnader bolaget har för att mottaga och han­ tera varorna. Bolaget upplyser i detta sammanhang att förverkad vara inte i något fall säljes direkt till detaljhandelsbolaget utan att varan i stället omdestilleras eller på annat sätt användes för beredning av rusdrycker. Stockholms stads rätts- och polisdirektion påpekar att sprit i obrutna buteljer återförsäljes till Nya systemaktiebolaget till 90 procent av katalog­ värdet under det att sprit i brutna förpackningar återförsäljes till Aktiebo­ laget Vin- & spritcentralen till ett genomsnittspris av ungefär 50 öre per li­ ter, varför problemet rent ekonomiskt sett blir olika i Stockholm och Göte­ borg.

Vissa ansvarsbestämmelser i Bff berörs även av den fråga kontrollstyrel­ sen tagit upp i sin framställning rörande utlämning av rusdryc­ ker från utskänkningsställen. Styrelsen hemställer om sådana ändringar i Rff och Öff, att det blir klart utsagt att gäst inte får medföra rusdrycker eller öl från utskänkningsstäile. De nuvarande bestämmelserna i Rff (55 §) kan, heter det i framställningen, inte i avsedd omfattning förhindra, att gäster medför utlämnade rusdrycker från utskänkningsställen. Bl. a. hänvisas härvid till en av rådhusrätten i Kalmar i juni 1962 meddelad dom, vilken enligt styrelsens mening innebär att utlåning till gäst av rusdrycker från det för utskänkningen avsedda för­ rådet inom restaurangen är tillåten och att gästen inte är förhindrad att från restaurangen medföra rusdryck som ej blivit utskänkt. Styrelsen anför. Ur nykterhctssynpunkt måste en sådan utlåning, vilken lätt kan ta for­ men av en förtäckt utminutering, anses vara olämplig. Utlåningen torde regelmässigt ske under tider, då utminuteringen på systembolagets försälj­

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1!)63

ningsställen icke är öppen. Den, som önskar begagna sig av denna möjlighet till anskaffning av rusdrycker, kan vara påverkad av rusdrycker, förtärda under besöket på restaurangen. Skadeverkningarna av en sådan utlåning kan jämställas med den olovliga försäljning — langning — som, särskilt i tätorter, förekommer under kvällar och helgdagar och som för de skador den åstadkommer måste betecknas vara samhällsvådlig. Styrelsen föreslår att 55 § Rff ändras så, att det där stadgade förbudet kommer att avse utlämnade rusdrycker i stället för sålda respektive utskänkta rusdrycker. Ett liknande problem föreligger, framhåller styrelsen vidare, beträffande utskänkningsställen för Öl. Öff innehåller emellertid inte något stadgande motsvarande 55 § Rff. Styrelsen finner det därför önskvärt med en ny be­ stämmelse i Öff av samma innebörd som de föreskrifter styrelsen nu före­ slår införda i 55 § Rff.

Kontrollstyrelsens förslag har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran av överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län, utredningen rörande specialstraffrätten, Nya systemaktiebolaget, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Föreningen Sveriges stadsfiskaler samt Föreningen Sveriges landsfiskaler. Av dessa re­ missinstanser har Nya systemaktiebolaget ifrågasatt, om inte den som bryter mot 55 § Rff borde straffas enligt 81 § såsom för olovlig rusdrycksförsäljning i stället för, såsom nu, enligt 85 §. Föreningen Sveriges landsfiskaler ställer sig tveksam inför den av kontrollstyrelsen föreslagna utformningen av 55 § Rff. Riksåklagarämbetet anser att de av kontrollstyrelsen åsyftade missförhållandena borde kunna undanröjas genom föreskrifter i överlåtelse­ avtalen i stället för genom författningsändring. Föreningen Sveriges lands­ fogdar, Sveriges hotell- och restaurangförbund samt Föreningen Allmännyt­ tiga kaféföretag avstyrker helt kontrollstyrelsens framställning. Bland de remissinstanser, som tillstyrker förslaget, finner överståthållar­ ämbetet ett genomförande av detta vara nykterhetspolitiskt motiverat. Sve­ riges centrala restaurangaktiebolag förklarar att kontrollstyrelsens uttalan­ den torde stå i full överensstämmelse med den allmänna uppfattningen i frågan. Nya systemaktiebolaget framhåller att det — om domstolen i det av kon­ trollstyrelsen anförda rättsfallet tolkat 55 § Rff riktigt — i praktiken skulle ges mycket små möjligheter att fälla en restauratör, som förfarit på det i rättsfallet angivna sättet. Liksom kontrollstyrelsen anser bolaget att utlå­ ning av rusdrycker från restauranger kan jämställas med langning i fråga om skadeverkningarna. I anslutning till kontrollstyrelsens förslag förordar bolaget sådan ändring av ansvarsbestämmelserna, att den som bryter mot 55 § Rff straffas enligt 81 § 1 mom. såsom för olovlig rusdrycksförsäljning. Bolaget anför. Brott mot 55 § Rff torde för närvarande i allmänhet straffbeläggas enligt 85 § Rff, vilket innebär att straffet är dagsböter. Enligt bolagets mening sy­ nes emellertid den såväl av Kontrollstyrelsen som bolaget accepterade järn-

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 är 11)63 177

ställigheten mellan utlåning i dessa fall och langning medföra, att straffbe­ stämmelser samt förverkandemöjligheter borde vara i stort sett identiska för bägge förseelserna.

Statsåklagaren i Stockholm anlägger liknande synpunkter på frågan och anför. Vad till en början angår utskänkningsinnehavaren torde för dennes vid­ kommande straffbarhet för överträdelse av förbudet i dess föreslagna nya lydelse inträda jämlikt 85 § rusdrycksförsäljningsförordningen resp. 34 § ölförsäljningsförordningen. Med hänsyn till arten av brottet, som uppenbarligen ligger den olaga utminuteringen nära, får det emellertid anses påkal­ lat, att överträdelse av förbudet skall föranleda ansvar jämlikt de strängare straffbestämmelserna i 80 § rusdrycksförsäljningsförordningen resp. 32 § ölförsäljningsförordningen. De i förhållande till förslaget mera vittgående författningsändringar, som föranledas härav torde lämpligen böra intagas i, såvitt angår rusdrycksförsäljningsförordningen, 81 § och, såvitt angår öl­ försäljningsförordningen, 33 §.

Utredningen rörande specialstraffrätten anser den föreslagna ändringen i Rff välmotiverad. Det är även enligt utredningens mening i och för sig befo­ gat att uttryckligen kriminalisera medförande av utlämnat öl från utskänkningsställe. Utredningen ifrågasätter emellertid, om man inte borde undvika att kriminalisera bagatellfall. Härom anför utredningen. Ett beivrande av bagatellfall kan ge allmänheten intryck av trakasseri från myndigheternas sida. Detta gäller t. ex. då en kund vid ett enstaka tillfälle medför en flaska Öl från utskänkningsstället, särskilt om det därvid är frå­ ga om ett sådant ställe, där tillstånd till utskänkning icke erfordras. Må­ hända kunde det med hänsyn härtill böra övervägas, om icke i den straff­ bestämmelse, som blir tillämplig — vilken torde vara 34 § — infördes en motsvarighet till stadgandet i 32 § 1 mom. 1 st., enligt vilket i ringa fall av olovlig försäljning av öl ej skall till straff dömas.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler förklarar att föreningen inte vill mot­ sätta sig de föreslagna författningsändringarna men beklagar det intrång i utlåningsrätten som därigenom sker. Föreningen medger dock att betydelse­ tulla skillnader föreligger mellan lån från en privatperson och lån från en restauratör. Stod det restauratören fritt att låna ut rusdrycker, kunde detta sätt att överlåta sprit, anser föreningen, om det blev mera allmänt känt lätt bli flitigt utnyttjat. Föreningen Sveriges landsfiskaler finner det tveksamt, om den av kon­ trollstyrelsen föreslagna utformningen av 55 § Rff är tillfredsställande. För­ eningen ifrågasätter, huruvida inte bestämmelserna skulle bli klarare och mer entydiga om det direkt utsädes att den som handhar utskänkning eller någon hos honom anställd inte på utskänkningsstället får utlämna dryck som mot­ tagaren kan antagas medföra därifrån. Riksåklagarämbetet finner det för sin del angeläget från nykterhetssynpunkt att söka hindra nu ifrågavarande förtäckta utminutering men ifråga­ sätter om kontrollstyrelsens förslag är ändamålsenligt. Ämbetet anser att de av kontrollstyrelsen åsyftade missförhållandena borde kunna undanröjas

178 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år li)63

genom föreskrifter i överlåtelseavtalen i stället för genom författningsänd­ ring. Överträdelse av sådana föreskrifter skulle kunna beivras både genom åtgärd — anpassad efter det enskilda fallet — enligt 43 § Rff och genom ut­ dömande av straff enligt 85 § Rff. Föreningen Sveriges landsfogdar ifrågasätter, om man genom den före­ slagna författningsändringen skulle effektivt avhjälpa de svårigheter i be­ vishänseende som kan möta i de av kontrollstyrelsen åsyftade situationerna. Föreningen anför bl. a. följande. Uttrycket »utlämnad rusdryck» torde väl icke kunna avse annat än det som kan visas vara uttaget ur restaurangens förråd. Invänder den som misstänkes för brott mot ifrågavarande bestämmelser, att det som överlämnats till restauranggästen utgör gåva eller lån av egendom som privat tillhörde restaurangens ägare eller någon av dess personal, så torde åklagaren ställas inför bevissvårigheter av minst lika allvarlig natur som de i kontrollstyrel­ sens rättegångsreferat antydda. Skulle den företeelse som förslaget riktar sig mot verkligen utgöra en så allvarlig fara ur nykterhetsvårdssynpunkt att Rff och öff böra omarbetas, torde böra övervägas bestämmelser av större räckvidd än de nu föreslagna. Sveriges hotell- och restaurangförbund framhåller att, såvitt förbundet har sig bekant, utlämning av rusdrycker på det av kontrollstyrelsen angivna sättet förekommer i mycket ringa utsträckning. Förbundet finner det därför tveksamt, om någon ändring är påkallad från nykterhetssynpunkt, och ifrå­ gasätter riktigheten av den jämförelse med langning som antytts av kon­ trollstyrelsen. Förbundet anför. Skulle i något enskilt fall ett ingripande vara befogat, har enligt förbun­ dets mening kontrollmyndigheterna redan nu tillräckliga medel av administ­ rativ art för att vinna rättelse. I sista hand kan ju vederbörande restaura­ tör skiljas från sin utskänkningsrättighet. Det synes för övrigt kunna ifrå­ gasättas, om den av Kontrollstyrelsen föreslagna ändrade lydelsen täcker det avsedda syftet. Förslaget reglerar endast en restauranggästs rätt att medtaga utlämnad rusdryck; man skulle kunna draga den slutsatsen att andra personer skulle ha rätt att — exempelvis såsom lån — medföra rus­ drycker från en restaurang. Beträffande ölförsäljningen finner förbundet den föreslagna skärpning­ en än mindre påkallad från nykterhetssynpunkt. Förbundet ifrågasätter här, om man inte i stället borde återinföra den rätt att idka viss minuthandel med öl som intill 1954 års alkohollagstiftning tillkom restauranger och ka­ féer med ölrättighet. Förbundet fortsätter. På många välskötta smårestauranger förekommer avhämtning av smör­ gåsar eller enklare färdiglagad mat i icke ringa utsträckning. Det förefaller inte orimligt, att kunderna i samband därmed även skulle få köpa och med­ föra vanligt öl. Det torde vara tillräckligt om polismyndighet har möjlighet att, därest på något ställe olägenhet skulle uppstå ur nykterhets- eller ordningssynpunkt, ingripa med lämpliga åtgärder. Förbundet uttalar slutligen att kontrollstyrelsen inte anfört några skäl för införande av ett förbud för restauratör att söka förmå gäst att inköpa öl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 179

Departementschefen

I det föregående har jag i olika sammanhang haft anledning framhålla hur stor omfattning spritlangningen numera fått och i hur hög grad rå­ dande missförhållanden är att hänföra till den illegala sprithanteringen. Självfallet är det angeläget att denna verksamhet bekämpas effektivt. Up­ penbart är likaledes att skärpningar av straffsanktionerna kan bidraga till att skapa bättre förutsättningar för den brottsbekämpande verksamheten. Då det numera torde stå fullt klart att den illegala sprithanteringen repre­ senterar en brottslighet som från social synpunkt är av utomordentligt all­ varlig natur, är relativt stränga straffsanktioner på detta område påkalla­ de. Några avgörande principiella invändningar synes inte kunna riktas här­ emot. De förslag till skärpningar i ansvarsbestämmelserna för olovlig rusdrycksförsäljning som nu föreligger har också vid remissbehandlingen i allt vä­ sentligt vunnit anslutning bland de hörda instanserna. Även för min del kan jag i huvudsak tillstyrka de framlagda förslagen. Däremot har jag in­ te funnit lämpligt att, såsom i något sammanhang ifrågasatts, utvidga det straffbelagda området till att omfatta exempelvis fall där minderårig bli­ vit bjuden på sprit. I enlighet med det sagda förordar jag sålunda att, såsom riksåklagaräm­ betet föreslagit, straffskalan för grov olovlig rusdryckstörsäljning i 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen utsträckes till att omfatta straffarbete. Detta innebär att man kan häkta den, som misstänkes för langning, om det finns anledning antaga att han skall fort­ sätta sin brottsliga verksamhet. Maximitiden för straffarbete synes — lik­ som vid olovlig sprittillverkning — böra bestämmas till två år. Av det tidigare anförda har framgått att viss osäkerhet för närvarande råder i frågan om brottskonkurrens vid olovlig försälj­ ning. Sålunda har tvekan framkommit, huruvida varje särskild försälj­ ning skall anses som ett särskilt brott eller om flera försäljningar tillsam­ mans skall betraktas som ett brott. De flesta instanser som yttrat sig i frå­ gan har, bland annat med hänsyn till gärningens karaktär, i sak ansett det rimligt att varje försäljning behandlas som ett särskilt brott. För egen del tillstyrker jag att ansvarsbestämmelserna i 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen ändras så alt däri klart kommer till uttryck att varje försäljning utgör ett särskilt brott. Detta bör ske genom ändring i beskriv­ ningen av olovlig försäljning och genom den av nykterhetslagkommittén föreslagna ändringen i beskrivningen av grov olovlig försäljning. Den se­ nare brottsbeskrivningen bör sålunda utformas så att domstolen vid bedö­ mande huruvida ett brott är grovt särskilt skall beakta, om gärningen ut­ gjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmäs­ sigt. Ändringar bör ske även i vissa andra ansvarsbestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen och i 82 § t mom. ölförsäljningsförordningen be­ träffande olovlig försäljning av öl.

180 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

I detla sammanhang bör ansvarsbestämmelsen i 82 § rusdrycksförsäljningsförordningen såsom numera obehövlig upphävas. När det gäller den ifrågasatta vidgade användningen av f ö r v e r k a nd e i n s t i t u t e t, har vid ärendets behandling enighet i stort sett förelegat om att förverkande skall kunna ske av inte blott vinningen utan hela det vederlag som utgått vid olovlig försäljning och att det bör överlåtas åt dom­ stolarna att avgöra om och i vilken utsträckning förverkande bör ske. Jag delar denna uppfattning och förordar således att en i enlighet härmed ut­ formad bestämmelse om förverkande av vederlag vid olovlig rusdrycksförsäljning införes i 80 § 4 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen. När det gäller förfarandet med beslagtagna rusdryc­ ker, synes, såsom av det föregående framgått, den nuvarande ordningen för försäljning och redovisning ha blivit alltför arbets- och kostnadskrä­ vande för polismyndigheterna. Betydande förenklingar bör kunna genom­ föras. Rusdrycker, vilka varit föremål för olovlig försäljning eller smugg­ ling eller påträffats hos den som gjort sig skyldig till fylleri, rattfylleri eller vissa liknande brott, skall enligt gällande bestämmelser tas i beslag och se­ dermera, regelmässigt i samband med dom eller strafföreläggande, förklaras förverkade. Beslagtagen egendom skall enligt de allmänna reglerna i rätte­ gångsbalken vårdas väl av vederbörande myndighet tills beslaget häves eller egendomen förklaras förverkad. Förverkade rusdrycker skall hembjudas till Nya systemaktiebolaget eller Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, vilka är skyldiga att till skäligt pris inköpa hembjudna varor. Av de förslag om förenklingar, som nu föreligger, innebär ett — framlagt av poliskammaren i Göteborg — att rusdrycker som förklarats förverkade utan undantag skall få förstöras. Ett annat förslag — framlagt av Stock­ holms stads rätts- och polisdirektion — är i huvudsak begränsat till de fall, då rusdrycker påträffas hos personer som gripits för fylleri och rattfylleri. För dessa fall har förordats att innehållet i brutna spritbuteljer skall få omedelbart förstöras samt att innehållet i obrutna och oskadade buteljer skall få omedelbart säljas till Nya systemaktiebolaget. De olika remissinstanser, som yttrat sig över förslagen, har allmänt an­ slutit sig till kravet på förenklingar i det nuvarande förfarandet. Även en­ ligt min mening synes betydande förenklingar utan olägenhet kunna ge­ nomföras. Av olika tillgängliga utredningar framgår, att härigenom kan vinnas avsevärda besparingar och rationaliseringar. Den lämpligaste lös­ ningen härvidlag har jag funnit vara att förfarandet regleras på följande sätt. Beslagtagna rusdrycker skall kunna omedelbart förstöras, om varans vär­ de är ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. Hit hör bland annat fall där varan med hänsyn till det skick, vari den be­ finner sig, eller av annan orsak överhuvud inte går att avyttra eller att det vederlag, som kan påräknas vid en försäljning av varan, inte kan antagas nämnvärt överstiga kostnaderna för tillvaratagande av varan och en separat

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 181

försäljning av denna. I andra fall skall möjlighet stå till buds att redan på beslagsstadiet försälja varan till Vin- & spritcentralen. Även i sådana fall som nu nämnts kan givetvis omständigheterna någon gång vara sådana, att egendomen bör bevaras. Exempel härpå är det fall att den beslagtagna varan kan antagas bli av betydelse för utredningen i målet. Beslut om för­ störande eller försäljning meddelas av åklagaren eller undersökningsledaren. Förstörande av varan skall ske på sådant sätt, att bevisning om vad som förekommit tryggas. Om beslagtagen vara säljes, skall köpeskillingen omedelbart tillfalla kro­ nan. Frågan om förverkande av den beslagtagna varan skall handläggas i vanlig ordning, även om varan förstörts eller försålts. Går i fall, där varan sålts eller förstörts, beslaget åter, skall av allmänna medel betalas ersätt­ ning för varan. Ersättningen skall motsvara det pris varan betingar vid för­ säljning till allmänheten. Om sådant pris inte kan fastställas, får ersätt­ ningen bestämmas efter en skälighetsbedömning med ledning av detaljhandelspriset för närmast jämförbara varor. Beslut om ersättning skall med­ delas av åklagaren. Den som drabbats av beslaget, skall kunna påkalla rättens prövning av ersättningsbeslutet. Ersättning för beslagtagen vara skall efter framställning av åklagaren utbetalas av länsstyrelsen. De kostnader, som i detta hänseende kan upp­ komma under budgetåret 1963/64, torde få bestridas från förslagsanslaget till landsfiskalerna m. fl.: omkostnader. Den beräknade anslagsramen på­ verkas ej härav. Förklaras beslagtagen vara, som fortfarande finnes i behåll, förverkad skall försäljning och förstörande ske efter samma principer som gäller då åtgärden vidtages på beslagsstadiet. Regler om det nu beskrivna förfarandet bör intagas i 1958 års lag om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. som avser främst fylleri och rattfylleri. Reglerna bör göras tillämpliga inte enbart på rusdrycker utan i princip även på annan egendom som skall vara förverkad enligt denna lag. Beslagtaget öl bör dock säljas till tillverkare av sådan vara. Annan beslag­ tagen egendom än rusdrycker eller öl bör avyttras på det sätt som befinnes lämpligt med hänsyn till egendomens särskilda beskaffenhet. Genom ändring av 90 § rusdrycksförsäljningsförordningen bör det nya förenklade förfarandet införas även i fråga om beslag och förverkande en­ ligt denna förordning. Det kommer således att bli tillämpligt på varor, som tagits i beslag i samband med exempelvis olovlig försäljning av rusdrycker. Samma förfarande bör genom föreskrift i 23 § av 1960 års lag om straff lör varusmuggling införas i fråga om rusdrycker, som tagits i beslag enligt denna lag. Då i enlighet härmed beslagtagen rusdryck blivit såld eller för­ störd, blir vid tillämpning av förverkandereglerna i 9 § första stycket av samma lag den sålda eller förstörda egendomen och givetvis inte dess värde föremål för förverkande. I detta sammanhang bör även viss jämkning ske i nvkterhetsvårdslagens

182 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

bestämmelser rörande rusdrycker, vilka omhändertages bl. a. hos den som är underkastad föreskrift om avhållsamhet från bruk av sådana drycker. Kontrollstyrelsens förslag om förbud mot medförande av utskänkt eller eljest utlämnad rusdryck från u tskänkningsställe har vid remissbehandlingen i någon mån blivit föremål för delade meningar. Sålunda har viss tveksamhet uttalats om be­ hovet av ett sådant förbud. Bland annat har hävdats, att tillräckliga möj­ ligheter redan finns att på administrativ väg komma till rätta med de av kontrollstyrelsen berörda missförhållandena. Flertalet remissinstanser har dock i stort sett lämnat förslaget utan erinran. Också enligt min mening bör de påtalade förfarandena vara principiellt förbjudna samt belagda med straff och inte enbart föranleda administrativa åtgärder. Jag tillstyrker därför kontrollstyrelsens förslag om ändring i 55 § rusdrycksförsäljningsförordningen, som i samband därmed bör ges en enklare utformning. Så­ lunda bör, såsom styrelsen förutsatt, överträdelse av förbudet straffas med böter enligt 83 eller 85 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Någon anled­ ning att låta överträdelsen medföra högre straff synes inte föreligga. Inte heller synes det vara påkallat att i ölförsäljningsförordningen införa ett förbud av här ifrågavarande slag.

VII. Övriga frågor

Såsom inledningsvis nämnts, har kontrollstyrelsen inkommit med förslag om ändrade bestämmelser beträffande införsel av rusdrycker i gåvoförsändelser. Vidare har, som också omtalats i inledningen, genom ny lagstift­ ning på läkemedelsområdet aktualiserats vissa detaljändringar i Rff och andra författningar. Förslag till sådana ändringar har framlagts av kon­ trollstyrelsen.

Gällande ordning Gåvoförsändelser. Enligt 12 § 1 mom. Rff får endast partihandelsbolaget införa rusdrycker till Sverige. I 12 § 2 mom. föreskrives att rusdrycker, som inkommit från utlandet, får utlämnas endast till partihandelsbolaget eller den som erhållit bolagets medgivande att mottaga varorna. I 12 § 4 mom. anges vissa undantag från de nu återgivna huvudreglerna. Sålunda får bl. a. resande, som ankommit från utrikes ort, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt eller mot erläggande av stadgad tull införa rusdrycker i enlighet med särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. Enligt numera tillämpad praxis kan emellertid privatinförsel av rusdryc­ ker, vilken annars inte vore tillåten, ske på så sätt att mottagaren av en från utrikes ort inkommen försändelse med rusdrycker vid införseltillfäl­ let överlåter förfoganderätten på partihandelsbolaget. Därvid tillgår i prak­ tiken på följande sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 183

Den postanstalt (utväxlingspostanstalten), till vilken försändelsen först inkommer från utlandet, underrättar adressaten om försändelsens ankomst och informerar samtidigt adressaten om vad han bör iakttaga för att för­ sändelsen skall kunna lämnas ut till honom. Adressaten uppmanas härvid kontakt med någon av Nya systemaktiebolagets minutaffärer. ;.ld oesok i Sadan affär överlämnar mottagaren, såvida han inte önskar att försändelsen skall returneras eller vill avstå de alkoholhaltiga dryckerna till tullverket, fullmakt för AB Vin- & spritcentralen att utkvittera försändelsen från postverket. Därvid deponerar mottagaren ett belopp, som unget årligen motsvarar de beräknade avgifter (skatt, expeditionsavgifter, post­ os*1 tullavgifter) vilka kan komma att påläggas försändelsens innehåll av AB Vin- & spritcentralen, postverket resp. tullverket. Adressaten under­ rattar sedan utväxlingspostanstalten om bl. a. vilken systembolagsaffär, som han anlitat, medan vederbörande affär informerar AB Vin- & spritcentralen om mottagarens önskemål att få införa den ifrågavarande försändelsen. AB v in- & spritcentralen lämnar därefter i skrivelse till utväxlingspostanstJ~ten besked om a*t försändelsen skall expedieras till en systembolagsaffär, om adressaten är bosatt på ort med tullkammare, och i annat fall J;"1 Yin- &. spritcentralen i Stockholm. Utväxlingspostanstalten skickar försändelsen till adresspostanstalten för vederbörande systembolagsaffär på lullkammarort eller till postkontoret Stockholm Tull. Efter det att försän­ delsen fortullats, överlämnas den till ifrågavarande systembolagsaffär eller till AB ^ in- & spritcentralen mot erläggande av tull- och postavgifter. Om­ sättningsskatten beräknas sedan. Därefter översändes försändelsen i före­ kommande fall från AB Vin- & spiätcentralen till den systembolagsaffär, som förmedlat uppdraget. Slutligen lämnas försändelsen ut till adressaten mot att denne erlägger omsättningsskatt, expeditionsavgifter samt tull- och nostavgifter. 1 Vidare gäller generellt beträffande frankosedelsförsändelser alt avsändalen är skyldig betala alla postala eller icke postala avgifter (således även eventuella varuskatter), som kan komma att påföras försändelsen. Detta innebär åliggande för postverket att för avsändarens räkning förskottera skatt och andra avgifter, som AB Vin & spritcentralen debiterar de ifråga­ varande dryckerna. ö

Läkemedelslagstiftningen. Inom alkohollagstiftningen förekommer defini­ tioner och andra bestämmelser, som bygger på stadganden i den nu gällan­ de läkemedelslagstiftningen. Sålunda definieras i 1 § Rff som spritdryck sådan sprit, som inte är att hänföra till bl. a. apoteksvara. Vidare skall en­ ligt 1 § förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat med alkohollialtigt preparat förstås vara, som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktprocent etylalkohol och som inte är hl. a. apoteksvara. I 5 § 1 mom. andra stycket sam­ ma förordning föreskrives att för försäljning av alkoholhaltiga läkemedel På apotek skall gälla de särskilda bestämmelser som Kungl. Maj:t medde­ lar. Vidare skall enligt 2 § 3 mom. förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt pa sprit och vin omsättningsskatt, som i övrigt utgår för teknisk sprit, inte utgå för bl. a. odenaturerad teknisk sprit, vilken skall användas för tillverkning av apoteksvaror eller är avsedd alt av apotek utlämnas mot vederbörligt recept.

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Förslag och remissyttranden

Gåvoförsändelser. Kontrollstyrelsen syftar i sin framställning beträffande gåvoförsändelser till att åstadkomma förenklingar i det nuvarande förfa­ randet. Detta skulle enligt styrelsen kunna ske genom att i 12 § 4 mom. Rff införes ett nytt stadgande av innehåll att rusdrycker, som inkommer till riket i enstaka gåvoförsändelser till enskild person för eget eller famil­ jens bruk, får införas mot erläggande av stadgad tull i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser. I anslutning härtill förordas vissa formella ändringar i 86 § 1 mom. Rff samt i tulltaxan och i förordningen om allmän varuskatt. Till grund för kontrollstyrelsens framställning ligger en skrivelse från generalpoststyrelsen med förslag till författningsändringar i det inlednings­ vis angivna syftet. Generalpoststyrelsen påpekar i sin skrivelse att den nuvarande procedu­ ren är både omständlig och tidsödande samt upplyser att ett rutinschema vid Stockholms tullpostkontor vid införsel av postpaket upptar 21 och vid frankosedelspaket 30 olika rutiner. Styrelsen framhåller vidare att det för postverket och förmodligen även för tullverket skulle innebära stora för­ delar om det förfarande, som numera i vissa fall tillämpas beträffande rus­ drycker vilka medföres av resande, kunde få användas även beträffande drycker, som inkommer till riket i postförsändelser. Enligt gällande bestäm­ melser kan resande, framhåller generalpoststyrelsen, mot erläggande av stadgad tull införa högst fem liter spritdrycker eller vin, som avses i an­ märkning efter kapitel 22 i tulltaxan, samt högst fem liter starköl. Proce­ duren vid införsel av postförsändelser, som i allmänhet innehåller små rusdrycksmängder, skulle i hög grad förenklas om enskild person, mot erläg­ gande av den för resande i nämnda fall gällande tullen, kunde i postför­ sändelse importera samma mängd rusdrycker som resande är berättigad införa från utrikes ort. Generalpoststyrelsens hemställan till kontrollstyrelsen har av denna för yttrande remitterats till Aktiebolaget Vin- & spritcentralen samt Nya sy­ stemaktiebolaget. Aktiebolaget Vin- & spritcentralen har härvid för sin del uttalat att bo­ laget befarar att den av generalpoststyrelsen föreslagna metoden — som innebär att tull inklusive skatter och andra avgifter skall erläggas med scha­ blonbelopp — skulle komma att missbrukas. Bolaget erinrar bl. a. om att 21 § Rff ålägger bolaget att på vissa villkor anskaffa sådana rusdrycker som privatpersoner önskar inköpa och som inte hålles i lager, om så lämpligen kan ske och hinder inte möter till följd av särskilda bestämmelser i Rff. En utvidgning av tillämplighetsområdet för import mot erläggande av scha­ blonavgifter skulle enligt bolagets mening sätta ifrågavarande bestämmel­ ser ur kraft. Bolaget vill i stället föreslå följande lösning. Då gåvoförsändelser innehållande rusdrycker inkommit från utlandet, aviserar tullmyndigheten bolaget härom för att bolaget skall prissätta va­

Kung!. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 185

rorna. Sedan detta skett, underrättas varumottagaren av tullmyndigheten om försändelsens ankomst samt om kostnaderna, d. v. s. tull inklusive skat­ ter och andra avgifter. Försändelsen avhämtas därefter av varumottagaren hos tullmyndigheten, och i samband därmed betalas kostnaderna.

Bolaget påpekar att det sålunda föreslagna tillvägagångssättet är enkelt men att det har vissa konsekvenser som bör beaktas. Bolaget anför härom. Nya System AB:s medverkan har helt eliminerats och likaså den förskotts­ betalning av skatter och övriga kostnader som för närvarande förekommer. Vidare medför förslaget, att tullmyndighetens inleverans av de av varu­ mottagaren erlagda kostnaderna kommer att ske såsom tull oaktat en del därav utgöres av omsättningsskatt, vilken rätteligen skulle redovisas i an­ nan ordning. Denna ojämnhet bör dock inte ingiva några större betänklig­ heter, eftersom en sådan ordning redan tillämpas vid inleverans av tull in­ klusive skatt, som uttages genom schablonavgifterna för resandegods. Dess­ utom torde det här gälla relativt små skattebelopp. Spritcentralen vill på­ peka, att någon större minskning av bolagets arbetsuppgifter med hithö­ rande ärenden icke kan förväntas. Det kan också antagas, att arbetet för tullmyndigheterna kommer att öka. Däremot innebär det nyss skisserade förslaget sådana förenklingar, att allmänhetens besvär och tidsutdräkt nedskäres till ett minimum. En sannolik följd av förslagets genomförande kan emellertid bli, att antalet ärenden av ifrågavarande typ kommer att öka.

Bolaget påpekar slutligen att det utgår från att den nuvarande ordningen bibehålies vid andra slag av privatimport än gåvoförsändelser. Nya systemakticbolaget framhåller i sitt yttrande bl. a. att ett införande av schablonavgifter i stor utsträckning skulle beröva de statliga monopol­ bolagen för rusdrycker deras möjligheter till ingripande i fall, där import av olika orsaker lämpligen inte bör ske. Bolaget förordar därför den lös­ ning, som föreslagits av Aktiebolaget Vin- & spritcentralen. Generaltullstyrelsen, som under hand tagit del av handlingarna i ärendet, har framfört två alternativa författningsförslag. Det första alternativet av­ ser ett förfarande med tillämpning av schablontull i likhet med vad som gäller för resandes införsel av rusdrycker. Det andra alternativet innebär att tull efter Aktiebolaget Vin- & spritcentralens beprövande skall utgå an­ tingen enligt nyssnämnda schablonregel eller med belopp, som Aktiebolaget Vin- & spritcentralen räknar ut i varje särskilt fall. Generaltullstyrelsen förordar för sin del det förstnämnda alternativet. Kontrollstyrelsen anför i sin framställning att en lösning i strid mot de båda statliga monopolbolagens uppfattning inte synes böra förekomma. Sam­ ma mening har för övrigt, anmärker styrelsen, vid överläggningar med ge­ neraltullstyrelsen och gencralpostslyrelsen uttalats från dessa båda sty­ relsers sida. Kontrollstyrelsens förslag ansluter sig också till vad de båda bolagen för­ ordat. Kontrollstyrelsen anför härom. Det av spritcentralen föreslagna förfarandet, som även förordats av sy­ stembolaget, skulle innebära icke oväsentliga förenklingar. Särskilt för all­ mänheten, som i normalfallen icke skulle aviseras om försändelsen förrän

186 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

lullkostnaden är uträknad och försändelsen klar för avhämtning, skulle denna ordning vara fördelaktig och underlätta kontakten med tull- och post­ verkens personal. Samtidigt innebär detta förslag, att den risk för miss­ bruk som ett schablonförfarande skulle kunna innebära, uteslutes. Med den aktivitet som i vissa fall präglar försäljare av utländska rusdrycker kan det vara välbetänkt att icke medvetet lämna sådana möjligheter öppna som är frestande att utnyttja för ekonomisk vinning. En lösning enligt general­ tullstyrelsens alternativ 2 med antingen schablontull eller med i varje sär­ skilt fall uträknad tull skulle innebära, att spritcentralen kontinuerligt fick komplettera och till olika tullmyndigheter utsända spärrlistor över vissa företag och märken. Detta skulle för spritcentralen och även för tullverket medföra särskilda arbetsuppgifter, samtidigt som spritcentralen ändock icke på ett betryggande sätt kunde följa införseln av rusdrycker genom gåvoförsändelser.

Kontrollstyrelsen upplyser i övrigt att bl. a. frågan om kontroll av mot­ tagarens ålder behandlats vid överläggningarna mellan kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen. Enighet rådde därvid, enligt vad kontrollstyrelsen uppger, om att bl. a. rätten att anlita bud och ombud vid avhämtning av försändelser gör det omöjligt att upprätthålla en fullt betryggande kontroll av mottagarens ålder. Det ansågs dock att åtgärder skulle kunna vidtagas för att i görligaste mån fullfölja en ålderskontroll. Kontrollstyrelsens framställning har vid remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Generaltullstyrelsen förordar för sin del i första hand ett system, varige­ nom en viss mindre kvantitet rusdrycker får fritt införas mot erläggande av schablontull i likhet med vad som nu gäller för resande. Styrelsen vill emellertid inte motsätta sig ett genomförande av kontrollstyrelsens förslag. Generalpoststyrelsen förklarar sig inte ha något att erinra mot kontroll­ styrelsens förslag, om den av generalpostslyrelsen tänkta lösningen med hänsyn till vad de båda monopolbolagen anfört inte anses kunna realiseras.

Läkemedelslagstiftningen. Såsom inledningsvis nämnts, har den 14 de­ cember 1962 utfärdats en läkemedelsförordning, som ersätter bl. a. den nu gällande apoteksvarustadgan. Till följd härav kommer det i denna stadga de­ finierade begreppet apoteksvara att försvinna ur lagstiftningen och ersättas med begreppet läkemedel. Detta begrepp är definierat i 1 § 1 mom. i den an­ tagna läkemedelsförordningen, vilken som nämnts träder i kraft den 1 ja­ nuari 1964. Enligt 1 § 3 mom. samma förordning skall dock vissa läkeme­ del i regel vara undantagna från tillämpningen av förordningens bestäm­ melser. Som ovan nämnts, användes bl. a. begreppet apoteksvara inom alkohol­ lagstiftningen. Genom att apoteksvarustadgan upphör att gälla aktualiseras således ändringar i de tidigare angivna författningarna inom alkohollag­ stiftningen. Kontrollstyrelsen påpekar i sin skrivelse till en början att de skiljaktig­ heter, som finns mellan det nuvarande begreppet apoteksvara och det nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 187

begreppet läkemedel, medför vissa ändringar i sak, om man i de berörda för­ fattningarna utbyter ordet apoteksvara mot ordet läkemedel. Styrelsen an­ för härom vidare. Vid en dylik ändring skulle vissa alkoholhaltiga varor, som enligt läkemedelsförordningens definition är läkemedel, men för vilka förordningens stadganden icke skall gälla, komma att brytas ut ur alkohollagstiftningen utan att bli reglerade i annan författning annat än i den mån de säljes på apotek. I huvudsak gäller detta alkoholhaltiga varor, som avses i 1 § 3 mom. läkemedelsförordningen. Ett väsentligen oförändrat läge kan uppnås om ordet apoteksvara ersättes med »läkemedel på vilka lälcemedelsförordningens stadganden äro tillämpliga». En sådan formulering skulle i viss mån tynga definitionen av spritdryck respektive alkoholhaltigt preparat. Syftet med att införa läkemedelsbegreppet torde till dels vara att få ett ur defini­ tions- och språksynpunkt mera allmängiltigt begrepp än apoteksvara. Me­ ningen torde även vara att tulltaxans och läkemedelsförordningens i viss mån skiljaktiga läkemedelsbegrepp skall samordnas så att terminologin på detta område blir mera entydig. Det synes under sådana förhållanden lämp­ ligt att ändra alkohollagstiftningen i överensstämmelse med dessa inten­ tioner genom att införa läkemedelsförordningens läkemedelsbegrepp i de nämnda definitionerna.

Styrelsen framhåller att genom den sålunda förordade ändringen inte sker någon innehållsändring i definitionen av spritdrycker. Däremot skulle, fortsätter styrelsen, genom den förordade ändringen en mindre sektor över­ föras från gruppen alkoholhaltiga preparat till läkemedelsområdet, där för närvarande reglering med hänsyn till varornas alkoholhalt förekommer en­ dast vid försäljning av vissa läkemedel på apotek. Vidare bör man, anför styrelsen, för att erhålla en likformig reglering av de alkoholhaltiga läke­ medlen ändra det i 5 § 1 mom. andra stycket förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat givna bemyndigandet för Kungl. Maj :t att meddela särskilda föreskrifter för försäljning av alkoholhaltiga läkemedel på apotek till att avse alla alkoholhaltiga läkemedel. I fråga om bestämmelsen i 2 § 3 mom. förordningen om skatt på sprit och vin skulle, anför styrelsen vidare, ett utbyte av ordet apoteksvara mot ordet läkemedel medföra en viss icke avsedd rubbning av denna beskatt­ ning. Styrelsen anför härom. Sålunda skulle sprit som användes för tillverkning av exempelvis liniment och antiseptiska lösningar bli obeskattad, medan skatt nu utgår för sådan sprit om varorna icke är apoteksvaror. Visserligen är varuområdet som be­ rörs härav av mindre omfattning, men en saklig ändring i beskattnings­ hänseende synes likväl i detta sammanhang opåkallad. Den erforderliga författningsändringen, som här icke berör någon definition, kan göras så att ordet apoteksvara ersättes med »läkemedel, för vilka läkemedelsförordning­ ens bestämmelser gälla».

Styrelsen erinrar om att detta i sak innebär en ändring i fråga om de homeopatiska läkemedlen. Dessa är nu, påpekar styrelsen, apoteksvaror och kan därför tillverkas av obeskattad sprit. Eftersom läkemedelsförordningens bestämmelser inte skall tillämpas beträffande homeopatiska läkemedel, blir

188 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

dessa framdeles fria handelsvaror, fortsätter styrelsen. Denna menar emel­ lertid att det torde stå i överensstämmelse med den nya läkemedelslagstiftningens syfte att homeopatiska läkemedel och andra för den allmänna han­ deln fria läkemedel behandlas på samma sätt i fråga om beskattningen av i varorna ingående sprit. Styrelsen påpekar i detta sammanhang att viss import av alkoholhaltiga homeopatiska läkemedel synes förekomma. För att undvika ett missgynnande av de inhemska tillverkarna av dessa varor ifrågasätter styrelsen införande av en mot den svenska spritskatten sva­ rande tilläggstull pa sådana alkoholhaltiga läkemedel som inte omfattas av läkemedelsförordningens stadganden. Styrelsen har vid sin framställning fogat förslag till ändringar i 1 § rusdrycksförsäljningsförordningen, 1 § och 5 § 1 mom. förordningen om för­ säljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt 2 § 3 mom. för­ ordningen om skatt på sprit och vin. Över kontrollstyrelsens framställning har, efter remiss, yttrande avgi­ vits av medicinalstyrelsen. Denna tillstyrker, efter underhandskontakt med apotekarsocieteten, de föreslagna ändringarna i de tre av kontrollstyrelsen berörda förordningarna.

Departementschefen Kontrollstyrelsens förslag till förenkling av det nuvarande omständliga förfarandet beträffande gåvoförsändelser med rusdrycker från utlandet in­ nebär uppenbarligen väsentliga fördelar för såväl allmänhet som myndig­ heter. Det har också vid remissbehandlingen mottagits med tillfredsstäl­ lelse av de instanser vars verksamhet berörs, även om man i ett par fall skulle ha föredragit ett ytterligare förenklat förfarande. För egen del fin­ ner jag styrelsens förslag väl avvägt. I samband härmed bör — på mot­ svarande sätt som i fråga om tobak och andra varor — ges möjlighet att i begränsad utsträckning mottaga enstaka gåvoförsändelser tull- och skatte­ fritt. Med en sådan jämkning vill jag tillstyrka att de av kontrollstyrelsen förordade författningsändringarna genomföres. De närmare bestämmelserna torde sålunda, liksom i fråga om gåvoförsändelser av andra varor, få utfär­ das av Kungl. Maj :t. Därvid kan en lämplig avvägning vara att anknyta till den värdegräns, 100 kronor, som enligt tulltaxeringskungörelsen gäller i fråga om enstaka gåvor av tull- och skattebelagda varor i allmänhet. Vid be­ stämmelsernas utformande torde få övervägas i vad mån särskilda före­ skrifter fordras i syfte att hindra missbruk av tull- och skattefriheten för gåvoförsändelser med rusdrycker. Förslaget till de ändringar i alkohollagstiftningen, som sammanhänger med införandet av en ny läkemedelslagstiftning, innebär i allt väsentligt en­ dast en formell anpassning av de berörda stadgandena. När det gäller änd­ ringarna i förordningen om skatt på sprit och vin, innefattar emellertid för­ slaget den sakliga ändringen att teknisk sprit som används för tillverkning av homeopatiska läkemedel — vilken hittills varit skattefri — i fortsätt­

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 189

ningen skulle bli beskattad. Då andra ändringar i de nu aktuella författ­ ningarna än sådana som direkt följer av den nya läkemedelslagstiftningen inte synes böra komma i fråga, förordar jag att ifrågavarande bestämmelser utformas så att denna sprit även i fortsättningen blir obeskattad. Med nu angivna undantag och en annan mindre avvikelse beträffande förordningen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat vill jag till­ styrka det av kontrollstyrelsen framlagda förslaget.

VIII. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartemen­ tet upprättats förslag till 1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordninqcn den 26 mai 195b (nr 521); J 2) förordning om ändring i ölförsäljnings förord ningen den 23 mars 1961 (nr 159); 3) förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker; 4) förordning om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rus­ drycker och öl m.m.; 5) förordning angående ändring i förordningen den 2b maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin; 6) förordning angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat; 7) förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr bl5); 8) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959 (nr 507) om allmän varuskatt; 9) lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.; 10) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr b!8) om straff för varusmuggling; samt 11) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 195b (nr 579) om nykterhetsvård. Författningsförslagen torde som Bilaga få fogas vid statsrådsprotokol­ let för denna dag. Föredragande departementschefen hemställer härefter att lagrådets ut­ låtande över det under 1) nämnda förslaget till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen, såvitt avser ändringarna i 80, 81, 86, 89 och 90 §§, samt de under 9)—11) nämnda förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet. Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen. Ur protokollet: Sven-Olof Norberg

190 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Bilaga

Förslag

till

Förordning

om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas dels att 54 och 82 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 19541 skola upphöra att gälla, dels att 1 §, 12 § 4 mom., 17, 18, 20, 35, 37, 41, 44 och 45 §§, 46 § 2 mom., 47 § 1 mom., 49 och 55 §§, 63 § 2 mom., 64 § 1 mom., 80 §, 81 § 1 mom., 83 §, 86 § 1 och 2 mom., 89 § 2 mom. samt 90 § samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §• 1 §•

Till rusdrycker — — — och Till rusdrycker — — — och starköl. starköl. Med spritdryck förstås så­ Med spritdryck förstås så­ dan sprit som icke är att hänföra till dan sprit som icke är att hänföra till teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat teknisk sprit, alkoholhaltigt preparat eller apoteksvara. eller läkemedel. Med vin — — — volymprocent Med vin •— — — volymprocent etylalkohol. etylalkohol. Med starköl — — — tiondels Med starköl —-------- tiondels viktprocent. viktprocent.

12 §. 12 §. 4 mom. Utan hinder-------- — 4 mom. Utan hinder-------- — vanlig ordning; vanlig ordning; c) resande, som ankommit från ut­ c) resande, som ankommit från ut­ rikes ort, eller person, som varit an­ rikes ort, eller person, som varit an­ ställd på fartyg men därifrån av­ ställd på fartyg men därifrån avmönstrar, för eget eller familjens mönstrar, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk tullfritt eller mot för hans eller hans familjs personliga erläggande av stadgad tull införa rus­ bruk tullfritt eller mot erläggande av drycker i enlighet med av Konungen stadgad tull införa rusdrycker i en­ meddelade bestämmelser; lighet med av Konungen meddelade bestämmelser; d) till proviant-------------föreskri­ d) till proviant-------- -— föreskri­ ven ordning; ven ordning; f) rusdrycker transiteras i enlig­ f) rusdrycker transiteras i enlig­ het med de föreskrifter generaltull­ het med de föreskrifter generaltull­ styrelsen meddelar; samt styrelsen meddelar; 1 Senaste lydelse av 1 §, 12 § 4 mom., 18, 35 och 80 §§, 81 § 1 mom. samt 90 § 2 mom. se 1961: 184, av 17, 20, 37 och 41 §§, 46 § 2 mom., 89 | 2 mom. samt 90 § 1 mom. se 1957: 212, av 86 § 1 mom. se 1959:133 och av 86 § 2 mom. se 1960:430.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) o g) vin och starköl, som medföras g) vin och starköl, som medföras såsom proviant på järnvägståg i in­ såsom proviant på järnvägståg i in­ ternationell trafik, införas i den ut­ ternationell trafik, införas i den ut­ sträckning som erfordras för bespis­ sträckning som erfordras för bespis­ ning av passagerare under tågets ning av passagerare under tågets gång inom riket. gång inom riket; samt h) rusdrycker, som inkomma till riket i enstaka gåvoförsändelse till enskild person för hans eller hans fa­ miljs personliga bruk, tullfritt eller mot erläggande av stadgad tull infö­ ras i enlighet med av Konungen med­ delade bestämmelser.

17 §. 17 §. Vid utminutering-------- — varan Vid utminutering------------- varan erlagts. erlagts. Innan rusdrycker utlämnas eller Innan rusdrycker utlämnas eller försändas till köpare, skall denne på försändas till köpare, skall denne på begäran styrka sin identitet och ålder begäran styrka sin identitet och ålder medelst av myndighet utfärdad hand­ medelst av myndighet utfärdad eller ling eller på annat sätt som finnes därmed likvärdig handling försedd kunna godtagas. Samma skyldighet med fotografi. Samma skyldighet åvi­ åvilar ombud för köpare i fråga om lar ombud för köpare i fråga om så­ såväl honom själv som köparen. Om­ väl honom själv som köparen. Om­ bud skall tillika på begäran styrka bud skall tillika på begäran styrka sin behörighet medelst skriftlig full­ sin behörighet medelst skriftlig full­ makt, i vilken angivas de varor som makt, i vilken angivas de varor som skola köpas. skola köpas.

18 §. 18 §. Rusdrycker må------------- tjuguett Rusdrycker må------------- tjuguett år. år. Utminutering må vägras den, beträf­ Utminutering må vägras den som fande vilken nykterhetsnämnd med­ är upptagen på särskild förteckning delat beslut som avses i 14 § 2 mom. ( spärrlista). lagen om nykterhetsvård, så ock På spärrlista skall upptagas den, som icke må försälja rusdryc­ 1) den beträffande vilken nykter­ ker och som enligt underrättelse hetsnämnd meddelat beslut som av­ från nykterhetsnämnd, genom laga ses i 14 § 2 mom. lagen om nykter­ kraftägande dom högst ett år dess­ hetsvård; förinnan befunnits skyldig till brott 2) den som icke må försälja rus­ som avses i 80 eller 81 § eller till för­ drycker och som genom laga kraft­ sök eller medverkan som avses i 89 ägande dom befunnits skyldig till § 1 och 2 mom. denna förordning. brott som avses i 80 eller 81 § eller Det åligger detaljhandelsbolaget att till försök eller medverkan som av­ för kommun eller annat lämpligt ses i 89 § 1 och 2 mom. denna för­ område upprätta och till utminute- ordning eller till sådant förfarande ringsställena inom området utsända med alkoholhaltiga drycker som av­ förteckning över dem, som sålunda ses i 69 § lagen om nykterhetsvård må vägras utminutering, samt att eller 89 § barnavårdslagen; så ock minst en gång varje kvartal med ve- 3) den som genom laga kraft-

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

derbörande nykterhetsnämnd uppta­ ägande dom befunnits hava vid mer ga frågan om vilka som böra uppta­ än ett tillfälle inom en tidrymd av gas på sådan förteckning. tolv månader gjort sig skyldig till rattfylleri eller fylleri. Spärrlista skall av detalj handels­ bolaget upprättas för län eller an­ nat lämpligt område. Den som enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras utminutering skall upp­ tagas på mer än en sådan förteck­ ning i den mån så finnes erforderligt för att hindra honom från inköp. Förteckningarna skola förnyas för varje månad. Om upptagande på spärrlista be­ slutar kontrollstyrelsen. Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som under 1) i tred­ je stycket avses vid utgången av den tid som nykterhetsnämnden be­ stämt, i det under 2) i tredje styc­ ket nämnda fallet efter tolv måna­ der samt i det under 3) i samma stycke avsedda fallet efter sex må­ nader.

20 §. 20 §.

Ej må någon såsom ombud eller på Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaf­ därmed jämförligt sätt med anskaf­ fande av rusdrycker tillhandagå den fande av rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej hava fyllt tjugu- som kan antagas ej hava fyllt tjuguett år eller missbruka alkoholhaltiga ett år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel. drycker eller annat berusningsmedel eller den som enligt 18 § må vägras utminutering. Ej heller må någon genom särskild, Ej må någon genom särskild, för för ändamålet driven rörelse eller el­ ändamålet driven rörelse eller eljest i jest i större omfattning och mot er­ större omfattning tillhandagå annan sättning tillhandagå annan med an­ med anskaffande av rusdrycker. skaffande av rusdrycker. Det är-------------på utminuterings- Det är------------ på utminuteringsställe. ställe.

35 §• 35 §\. Tillstånd till utskänkning på pas- Tillstånd till utskänkning på farsagerarfartyg, i restaurangvagn på tyg, på järnvägståg eller på luftfartyg järnvägståg eller på luftfartyg som i som i linjefart befordrar passagerare linjefart befordrar passagerare (t ra- (trafikutskänkni n g) meddefi k utskänkning) meddelas av las av länsstyrelsen i det län, där relänsstyrelsen i det län, där rederiet, deriet, järnvägens styrelse eller luftjärnvägens styrelse eller luftfartsfö- fartsföretaget har sitt säte. Har rede-

Kung!. Maj. ts proposition nr 82 år 1263 193

retaget har sitt säte. Har rederiet, riet, järnvägens styrelse eller luft­ järnvägens styrelse eller luftfartsfö­ fartsföretaget icke säte inom riket, retaget icke säte inom riket, medde­ meddelas tillstånd av överståthållarlas tillstånd av överståthållarämbe- ämbetet. Tillstånd till utskänkning tet. på järnvägståg må endast om sär­ skilda skäl därtill äro avse annan del av tåget än restaurangvagn. De i------------- å trafikföretaget. De i------- — å trafikföretaget.

37 §. 37 §. Rätt till —------- endast starköl. Rätt till------------endast starköl. Tillstånd till trafikutskänkning må Tillstånd till trafikutskänkning må avse vin och starköl. För fartyg, som avse vin och starköl eller alla slag av förmedlar regelbunden persontrafik rusdrycker. Tillstånd att utskanka till utländsk hamn, eller luftfartyg, alla slag av rusdrycker må dock en­ som i linjefart befordrar passagerare dast om särskilda skäl därtill äro till eller från utländsk flygplats, må meddelas i fråga om järnvägståg eller dock tillståndet avse alla slag av rus­ i fråga om fartyg, som ej förmedlar drycker. regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som ej i linje­ fart befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats.

41 g. 41 §. Beträffande överlåtelse----------- av­ Beträffande överlåtelse — — — tal upprättas. avtal upprättas. Är ej fråga om trafikutskänkning, Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldig­ följer med sådan överlåtelse skyldig­ het för rättighetsinnehavaren att hos het för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker. rörelsen erforderliga rusdrycker. Överlåtelse av tillstånd till trafikut­ Överlåtelse av tillstånd till trafikut­ skänkning medför skyldighet att hos skänkning medför skyldighet att hos bolaget inköpa sådana rusdrycker, bolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning i som äro avsedda för utskänkning på restaurangvagn samt på fartyg och järnvägståg samt på fartyg och luft­ luftfartyg vid färd mellan svenska fartyg vid färd mellan svenska ham­ hamnar och svenska flygplatser. nar och svenska flygplatser. Vid överlåtelse-------------- äger sam­ Vid överlåtelse------------ äger sam­ band. band. 44 §. 44 §. Utskänkningsställe skall — —• -— Utskänkningsställe skall —-------ej försvåras. ej försvåras. Utskänkning må-------------av kondi­ Utskänkning må----------av kon­ torivaror. ditorivaror. Angående beskaffenheten av ut­ Angående utskänkningslokalernas skänkningsställe äger Konungen ut­ anordnande och beskaffenhet äger färda de bestämmelser som kunna er­ Konungen eller, efter Konungens be­ fordras utöver vad i livsmedelsstad- myndigande, kontrollstyrelsen utfär­ gan föreskrives om serveringslokal. da de bestämmelser som kunna er­ fordras utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrives om serveringslokal. 7 Uihang till riksdagens protokoll 1903. 1 samt. Nr 82

194 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Ombyte av-------------vederbörande Ombyte av-------------vederbörande tillståndsmyndighet. tillståndsmyndighet. Inrättande av drinkbar eller annan väsentlig ändring i utskänkningslokalernas anordnande eller införande av självservering för rusdrycker må ske endast efter godkännande av inten­ denten för utskänkning särenden.

46 §. 46 §. 2 m o m. Spritdrycker må------------ 2 m o m. Spritdrycker må-----------med måltid. med måltid. Föreskrifter angående — — — Föreskrifter angående -— — — första stycket. första stycket. Konungen må beträffande viss ort Konungen må medgiva undantag eller visst område medgiva undantag från stadgandet i första stycket. In­ från stadgandet i första stycket. In­ nan sådant beslut fattas, skola full­ nan sådant beslut fattas, skola full­ mäktige i kommun, som beröres av mäktige i därav berörda kommuner beslutet, genom intendentens för utgenom intendentens för utskänk- skänkningsärenden försorg erhålla ningsärenden försorg erhålla tillfäl­ tillfälle att yttra sig i frågan. Medgi­ le att yttra sig i frågan. Medgivande vande må ej lämnas, om fullmäktige må ej lämnas, om fullmäktige i kom­ i kommunen förklarat att utskänk­ munen förklarat att utskänkning av ning av spritdrycker utan samband spritdrycker utan samband med mål­ med måltid icke* bör äga rum i kom­ tid icke bör äga rum i kommunen. munen. Lämnas medgivande, utfär­ Lämnas medgivande, utfärdar Ko­ dar Konungen de särskilda föreskrif­ nungen de särskilda föreskrifter i av­ ter i avseende å utskänkningen som seende å utskänkningen som prövas prövas erforderliga. Medgivandet må erforderliga. Medgivandet må när när som helst återkallas. som helst återkallas.

47 §. 47 §. 1 mom. Rusdrycker må------------ 1 mom. Rusdrycker må-----------och helgdagar. och helgdagar. Utskänkning i drinkbar må ej fö­ rekomma med mindre utskänkning samtidigt bedrives i annan del av utskänkningslokalerna.

49 §. 49 §. På passagerarfartyg må rusdrycker På fartyg må rusdrycker utskän­ utskänkas endast till besättning och kas endast till besättning och passa­ passagerare. På luftfartyg må ut­ gerare. På luftfartyg må utskänkning skänkning äga rum endast under äga rum endast under färd. färd. 55 §. 55 §. Ej må den som handhar utskänk­ Den som handhar utskänkning el­ ning eller någon hos honom anställd ler hos honom anställd må ej söka söka förmå gäst att å utskänknings- förmå gäst att å utskänkningsstället

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 195

stället inköpa rusdrycker eller tillåta, inköpa rusdrycker. Från utskänkatt något av det sålda medföres däri­ ningsställe må icke någon medföra el­ från; ock vare det gäst förbjudet att ler tillåtas medföra utskänkt eller el­ sålunda medföra utskånkt rusdryck. jest utlämnad rusdryck.

63 §. 63 §. 2 m o m. Beslut som länsstyrelse 2 m o m. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt eller polismyndighet meddelat enligt denna förordning länder omedelbart denna förordning så ock beslut som till efterrättelse, där ej annorlunda kontrollstyrelsen meddelat enligt 18 är föreskrivet eller särskilt förord­ förordningen länder omedelbart tiil nas. efterrättelse, där ej annorlunda är fö­ reskrivet eller särskilt förordnas.

64 §. 64 §. 1 m o m. Meddelande om beslut, som avses i 18 § fjärde stycket för­ ordningen, skall av kontrollstyrel­ sen i rekommenderat brev snarast tillsändas den som beslutet avser. 1 m o m. Avskrift av — — -— Avskrift av —-----------kommunens kommunens nykterhetsnämnd. nykterhetsnämnd. Har polismyndighet — — — un­ Har polismyndighet--------------- un­ derrättas därom. derrättas därom. Har detaljhandelsbolaget------------- Har detaljhandelsbolaget — — — nykterhetsnämnd underrättas. nykterhetsnämnd underrättas.

80 §. 80 §.

1 m o m. Den som säljer rusdryc­ 1 m o m. Den som säljer rusdryck ker utan att äga rätt därtill enligt utan att äga rätt därtill enligt den­ denna förordning eller överskrider så­ na förordning eller som överskrider dan rätt, straffes för olovlig försälj­ sådan rätt, straffes för olovlig för­ ning med dagsböter eller fängelse i säljning med dagsböter eller fängelse högst sex månader. I ringa fall skall i högst sex månader. I ringa fall skall dock ej till straff dömas. dock ej till straff dömas. Är brottet grovt, vare straffet fäng­ Är brottet grovt, vare straffet fäng­ else i högst ett år. else eller straffarbete i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om för­ grovt skall särskilt beaktas, om för­ säljningen bedrivits i större omfatt­ säljningen utgjort led i en verksam­ ning eller yrkesmässigt. het som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. 2 mom. Innehar någon rusdryc­ 2 mo m. Innehar någon rusdryck ker i uppenbart syfte att olovligen i uppenbart syfte att olovligen försäl­ försälja dem, straffes för olovligt in­ ja den, straffes för olovligt innehav nehav av rusdrycker med dagsböter av rusdryck med dagsböter eller fäng­ eller fängelse i högst sex månader. else i högst sex månader. 3 m o m. Begår någon, som icke 3 mom. Begår någon, som icke må försälja rusdrycker, gärning som må försälja rusdrycker, gärning som i 1 eller 2 mom. sägs, skola, i den mån i 1 eller 2 mom. sägs, skall, i den mån särskilda skäl ej annat föranleda, på särskilda skäl ej annat föranleda, på försäljningsstället med därtill höran- försäljningsstället med därtill höran-

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1968

de utrymmen befintliga eller eljest de utrymmen befintlig eller eljest för för försäljning avsedda rusdrycker försäljning avsedd rusdryck jämte tillika med kärl och emballage för­ kärl och emballage förklaras förver­ klaras förverkade. kad. Hava rusdrycker av annat slag än Har rusdryck av annat slag än som som avses med utskänkningstillstån- avses med utskänkningstillståndet ut­ det utskänkts, skall i fråga om såda­ skänkts, skall i fråga om sådan dryck na drycker med kärl och emballage jämte kärl och emballage tillämpas tillämpas vad nyss sagts. vad nyss sagts. 4 m o m. Rusdrycker, som olovli­ 4 mom. Rusdryck, som olovligen gen försålts, skola, jämte kärl och försålts, skall jämte kärl och embal­ emballage, förklaras förverkade. lage förklaras förverkad. Vid olovlig försäljning av rus­ dryck uppburet vederlag må, efter vad som prövas skäligt, förklaras förverkat till kronan. Utgjordes ve­ derlaget av annat än penningar, och finnes det ej i behåll, må i stället värdet förklaras förverkat.

81 §• 81 §. 1 m o m. Den som tillhandagår an­ 1 m o m. Den som tillhandagår nan med anskaffande av rusdrycker annan med anskaffande av rusdryck i i strid med föreskriften i 20 § första strid med föreskriften i 20 § första stycket, straffes såsom för olovlig för­ stycket, straffes såsom för olovlig för­ säljning enligt vad i 80 § stadgas. säljning enligt vad i 80 § stadgas. Rusdrycker, med vilka förfarits på Rusdryck, med vilken förfarits på sätt i första stycket sägs, skola, jäm­ sätt i första stycket sägs, skall jämte te kärl och emballage, förklaras för­ kärl och emballage förklaras förver­ verkade. kad.

83 §. 83 §. Bryter någon mot 46 § 1 inom., 48 Bryter någon mot 46 § 1 inom., 48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänk- eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe mot 51 eller 55 §, straffes ningsställe mot 55 §, straffes med bö­ med böter, högst etthundra kronor. ter, högst etthundra kronor.

86 §. 86 §.

1 m o m. Rusdrycker som till ri­ 1 m o m. Rusdryck som till riket ket införas av annan än den vilken införes av annan än den vilken enligt enligt 12 § är berättigad till införsel 12 § är berättigad till införsel må, av sådana drycker må, därest varan i därest varan i behörig ordning an­ behörig ordning anmälts till tullkla- mälts till tullklarering, åter utföras rering, åter utföras i enlighet med de i enlighet med de föreskrifter gene­ föreskrifter generaltullstyrelsen äger raltullstyrelsen äger meddela. Sker ej meddela. Sker ej återutförsel inom återutförsel inom två månader efter två månader efter det varan enligt det varan enligt vad i tullstadgan sägs vad i tullstadgan sägs skall anses ha­ skall anses hava mottagits av tullan­ va mottagits av tullanstalt, tillfaller stalt, tillfaller varan kronan, och skall varan kronan, och skall för dess räk­ för dess räkning med varan förfaras ning med varan förfaras på sätt i på sätt i 90 § 2 mom. är stadgat. 90 § 2 mom. är stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 197

Av resande medförda rusdrycker, Rusdryck, vilken medföres av re­ vilka efter utgången av tid som i fö­ sande eller inkommer i gåvoförsänregående stycke sägs kvarligga hos delse till enskild person och vilken ef­ tullverket, skola, ändå att den resan­ ter utgången av tid som i föregåen­ de enligt 12 § är berättigad till inför­ de stycke sägs kvarligger hos tullver­ sel av dryckerna, behandlas på sätt i ket, skall, ändå att den resande eller nämnda stycke för där avsedda rus­ den till vilken försändelsen är ställd drycker är föreskrivet. enligt 12 § är berättigad till införsel, behandlas på sätt i nämnda stycke för där avsedda rusdrycker är före­ skrivet. 2 mom. Angående påföljd för 2 mom. Angående påföljd för olovlig införsel av rusdrycker och för olovlig införsel av rusdrycker och för försök därtill stadgas i lagen om försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling. I fråga om straff för varusmuggling. I fråga om försäljning av olovligt införda rus­ försäljning av olovligt införd rus­ drycker skall gälla vad i 90 § 2 mom. dryck, som förklarats förverkad, skall sägs. gälla vad i 90 § 2 mom. sägs. Vad i första stycket av nämnda moment stadgas skall gälla även i fråga om rusdryck, som ej förklarats förver­ kad men skall säljas på grund av be­ stämmelser i tullstadgan eller annan författning.

89 §. 89 §. 2 mom. Hava flera medverkat till 2 mom. Hava flera medverkat till gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom. gärning, som i 80 § eller 81 § 1 mom. sägs, eller vid försök till sådan gär­ sägs, eller vid försök till sådan gär­ ning eller ock till brott, som avses i ning eller ock till brott, som avses i 81 § 2 mom., gäller vad i 3 kap. 4 81 § 2 mom., gäller vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den till vilken rusdrycker försålts eller el­ till vilken rusdryck försålts eller el­ jest anskaffats vare dock ej förfallen jest anskaffats vare dock ej förfallen till ansvar för annan medverkan än till ansvar för annan medverkan än anstiftan. anstiftan.

90 §. 90 §. 1 mom. Rättighet att verkställa 1 mom. Angående beslag av beslag tillkommer tulltjänsteman i egendom skall vad i allmänhet är fall som i 86 § sägs. I övrigt gäller an­ stadgat om beslag i brottmål äga mot­ gående beslag vad därom finnes stad­ svarande tillämpning, där icke annat gat i rättegångsbalken, dock icke i följer av vad nedan stadgas. fråga om den tid inom vilken åtal sist Rätt att verkställa beslag i fall, som skall hava väckts. i 86 § sägs, skall tillkomma tulltjäns­ teman. Bestämmelserna i 2 § lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkohol­ haltiga drycker m. m. skola tillämpas jämväl då beslag skett av egendom, som kan antagas vara förverkad en­ ligt denna förordning. 7f liihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 82

198 Kungi. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

2 mom. Rusdrycker som enligt 2 mom. Förverkad egendom till­ denna förordning eller annan författ­ faller kronan. Med sådan egendom ning förklarats förverkade skola, skall förfaras på sätt i 3 § lagen den därest de äro i försäljningsdugligt 9 maj 1958 om förverkande av alko­ skick, hembjudas till detaljhandels­ holhaltiga drycker m. m. är föreskri­ bolaget eller partihandelsbolaget. vet. Kunna förverkade drycker på grund av sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till partihandelsbolaget. Bolag till vilket rusdrycker sålunda hembjudits vare skyldigt att till skäligt pris inköpa den hembjudna varan. Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan be­ visligen förstöras. Samma lag vare där rusdrycker som ej förklaras förverkade skola försäljas på grund av bestämmelser i tullstadgan eller andra författningar. Med den-------------till handa. Med den —----------till handa. 3 mom. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 1 § den 1 januari 1964 och såvitt avser 17 § den 1 april 1964, samt i övrigt den 1 oktober 1963. Brott, som begåtts före sistnämnda dag och som ej enligt tidigare bestäm­ melser kunnat föranleda upptagande på sådan förteckning som avses i 18 §, må icke till följd av de nya bestämmelserna läggas till grund för beslut om sådan åtgärd. 2. Förordningens bestämmelser skola gälla redan före ikraftträdandet i avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre be­ stämmelser skola alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet, dock att de nya bestämmelserna i 90 § 1 mom. skola äga tillämpning jämväl å beslag som består den 1 okto­ ber 1963.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 199

Förslag

till

Förordning

om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159)

Härigenom förordnas dels att 33 § ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 skall upphöra att gälla dels att 25 §, 32 § 1 mom., 34 och 38 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydeli på sätt nedan angives.

Vid utminutering----------- - äger för­ Vid utminutering------------äger för­ foga. foga.

32 §. 32 §. 1 mom. Den som — — — straff 1 m o m. Den som-------------straff dömas. dömas. Är brottet grovt, vare straffet dags­ Är brottet grovt, vare straffet dags­ böter eller fängelse i högst sex måna­ böter eller fängelse i högst sex måna­ der. Vid bedömande huruvida brottet der. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om är grovt skall särskilt beaktas, om den olovliga försäljningen bedrivits i försäljningen utgjort led i en verk­ större omfattning. samhet som bedrivits i större omfatt­ ning.

34 §. 34 §. Bryter någon i annat fall än i 32 Bryter någon i annat fall än i 32 § eller 33 § sägs mot vad i denna för­ sägs mot vad i denna förordning är ordning är stadgat eller mot före­ stadgat eller mot föreskrift som med­ skrift som meddelats med stöd av för­ delats med stöd av förordningen, ordningen, straffes med böter, högst straffes med böter, högst trehundra trehundra kronor. kronor.

38 §. 38 §. Har domstol avgjort mål mot nå­ Har domstol avgjort mål mot nå­ gon som bedriver yrkesmässig för­ gon som bedriver yrkesmässig för­ säljning av öl eller mot någon hos så­ säljning av öl eller mot någon hos så­ dan försäljare anställd angående dan försäljare anställd angående brott som avses i 32 — 3b §§, åligger brott som avses i 32 eller 3b §, åligger det domstolen att inom fjorton dagar det domstolen att inom fjorton dagar från domens meddelande översända från domens meddelande översända

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

avskrift av domen till den myndig­ avskrift av domen till den myndighet het som utfärdat tillståndsbevis eller, som utfärdat tillståndsbevis eller, om om sådant bevis ej utfärdats, till läns­ sådant bevis ej utfärdats, till länssty­ styrelsen. relsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker

Härigenom förordnas dels att 6 § förordningen den 25 februari 1955 om försäljning av alkoholfria drycker skall upphöra att gälla dels att 1 § och 10 § 2 mom. samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Med alkoholfri — — — vo­ Med alkoholfri — — — vo­ lymprocent alkohol. lymprocent alkohol. Vad som är att hänföra till 1 ä 11- Vad som är att hänföra till 1 ä 11ö 1 angives i förordningen angående ö 1 angives i förordningen om till­ tillverkning och beskattning av malt­ verkning och beskattning av maltdrycker. och läskedrycker. Under försäljning------------- Under försäljning------------på stället. på stället.

10 §. 10 §.

2 mom. Låter den som bedriver utskänkning eller någon hos honom anställd rusdrycker, ersättningsmedel därför eller öl förtäras eller förvaras i strid mot 6 § första stycket, straffes med dagsböter. Bryter gäst mot 6 § första stycket, 2 mom. Utskänker någon alko­ eller utskänker någon alkoholfria holfria drycker på otillåten tid, straf­ drycker på otillåten tid, straffes med fes med böter, högst trehundra kro­ böter, högst trehundra kronor. nor.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963. Äldre bestämmelser

skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 201

Förslag

till

Förordning

om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rusdrycker och öl m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Rusdrycker eller öl, som ej i laga ordning utskänkts, eller ersättnings­ medel för rusdrycker må icke någon förtära eller tillåtas förtära i lokal eller på plats där serveringsrörelse bedrives; där innehavaren yrkesmässigt upplåter lokalen eller platsen för anord­ nande av sammankomster i slutna sällskap, då han genom anskaffande eller servering eller annorledes tillhandagår med mat eller dryck; eller då där i annat fall än nu sagts rätt till utskänkning av rusdrycker eller öl föreligger. Drycker, som icke få utskänkas i lokalen eller på platsen, eller ersätt­ ningsmedel för rusdrycker må ej förvaras på sådant sätt att det kan befa­ ras att de förtäras av gästerna. Förbuden skola gälla varje lokal eller plats, som användes i eller för så­ dan verksamhet som avses i första stycket. Med serveringsrörelse förstås varje yrkesmässigt bedriven verksamhet, i vilken mat eller dryck mot ersättning tillhandahålles till förtäring på stäl­ let.

2 §.

Bestämmelserna i 1 § skola icke gälla, där på grund av stadgande i 10 § andra stycket ölförsäljningsförordningen öl må utskänkas utan tillstånd.

3 §.

Bryter den som bedriver serveringsrörelse, yrkesmässigt upplåter lokal eller plats eller i annat fall innehar rätt till utskänkning eller någon hos ho­ nom anställd mot bestämmelse i denna förordning, dömes till dagsböter. Bryter annan mot bestämmelse i denna förordning, dömes till böter, högst trehundra kronor. Husbonde ansvarar för sådant i första stycket avsett brott, som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt att brottet skett

utan hans vetskap och vilja.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

202 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin

Härigenom förordnas dels att 8, 12—18, 21 och 23 §§ förordningen den 24 maj 1957 om skatt på sprit och vin1 skola upphöra att gälla dels att 2 § 3 mom., 7, 10, 19 och 24 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 mom. För teknisk sprit som av 3 mom. För teknisk sprit som annan än detalj handelsbolaget inkö- av annan än detaljhandelsbolaget inpes hos partihandelsbolaget eller som köpes hos partihandelsbolaget eller införes till riket för att användas i som införes till riket för att använ­ denaturerat skick för tillverkning av das i denaturerat skick för tillverk­ varor hänförliga till tulltaxenummer ning av varor hänförliga till tulltaxe­ 22.09 C, 33.04 A och 33.06 A eller ock nummer 22.09 C, 33.04 A och 33.06 i odenaturerat skick skall omsätt­ A eller ock i odenaturerat skick skall ningsskatt utgå med 2 kronor 70 öre omsättningsskatt utgå med 2 kronor för liter. Sådan skatt skall dock icke 70 öre för liter. Sådan skatt skall utgå för odenaturerad teknisk sprit, dock icke utgå för odenaturerad tek­ som under särskild kontroll skall an­ nisk sprit, som vändas för annat ändamål än tillverk­ a) under särskild kontroll skall an­ ning av nyss angivna varor. Skatt vändas för annat ändamål än tillverk­ skall ej heller utgå för odenaturerad ning av varor hänförliga till ovan an­ teknisk sprit, som skall användas för givna tulltaxenummer; tillverkning av apoteksvaror eller är b) skall användas för tillverkning avsedd att av apotek utlämnas mot av läkemedel, för vilka läkemedelsvederbörligt recept. förordningens bestämmelser gälla, el­ ler för tillverkning av sådant medel som avses i 1 § 3 mom. första styc­ ket läkemedelsförordningen; eller c) är avsedd att av apotek utläm­ nas mot vederbörligt recept.

7 §• 7 §■ Kontrollen av utskänkningsskat- Beskattningsmyndighet i fråga om tens behöriga utgörande utövas av utskänkningsskatt är kontrollstyrel­ kontrollstyrelsen. sen. Beträffande sådan skatt skall För skattekontrollen äger kontroll­ vad i förordningen om förfarandet styrelsen anlita biträde av särskilda vid viss konsumtionsbeskattning är kontrolltjänstemän. stadgat äga tillämpning. Kontrolltjänsteman äger att på an­ Kontrollstyrelsen äger utfärda de fordran när som helst erhålla tillträ­ föreskrifter rörande redovisning och de till lokaler och utrymmen, som an- särskilda kontrollanordningar, som

1 Senaste lydelse av 2 § 3 mom. se 1961:182 och av 10 § se 1958:172.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 203

vändas för utskänkningsrörelsen, däri styrelsen finner erforderliga för skat­ inbegripna lokaler och utrymmen för tekontrollens utövande. lagerhållning av rusdrycker eller and­ ra varor, avsedda att tillhandahållas i rörelsen.

10 §. 10 §.

Utskänkningsinnehavare skall se­ Utskänkningsinnehavare åligger att nast å femtonde dagen i varje kalen­ utan anmaning avgiva deklaration rö­ dermånad till kontrollstyrelsen av­ rande sin utskänkning av spritdryc­ lämna en på tro och heder upprättad ker. Deklaration skall avse redovis­ deklaration angående de spritdrycker ningsperiod om två månader. Redo­ som av honom utskänkts under näst­ visningsperioderna under ett kalen­ föregående månad. När fråga är om derår utgöras av, den första måna­ utskänkning enligt 33 § rusdrycks- derna januari och februari, den and­ försäljningsförordningen, skall dock ra månaderna mars och april, den deklaration för kontrollstyrelsens tredje månaderna maj och juni, den räkning avlämnas till intendenten för fjärde månaderna juli och augusti, utskänkningsärenden i länet; sådan den femte månaderna september och deklaration skall vara avlämnad se­ oktober samt den sjätte månaderna nast å tredje dagen efter det utskänk- november och december. Kontrollsty­ ningen ägt rum eller, om intendenten relsen äger, om särskilda skäl därtill efter kontrollstyrelsens bemyndigan­ åro, beträffande viss skattskyldig fö­ de lämnar medgivande därtill, senast reskriva kortare redovisningsperiod å femtonde dagen i den följande må­ än nu sagts. naden. Deklaration skall upprättas å blan­ Deklaration skall avgivas till kon­ kett enligt formulär som fastställes trollstyrelsen senast å tjugonde dagen av kontrollstyrelsen. i månaden närmast efter utgången av den redovisningsperiod, som deklara­ tionen avser. När fråga är om utskänkning en­ ligt 33 § rusdrycksförsäljningsförordningen, skall dock deklaration för kontrollstyrelsens räkning avlämnas till intendenten för utskänknings­ ärenden i länet; sådan deklaration skall vara avlämnad senast å tredje dagen efter det utskänkningen ägt rum eller, om intendenten efter kon­ trollstyrelsens bemyndigande lämnar medgivande därtill, senast å femton­ de dagen i den följande månaden.

19 §. 19 §. Den som utskänker spritdrycker i Den som utskänker spritdrycker i strid med förbud, som meddelats med strid med bestämmelsen i 6 § straffes stöd av 12 eller 14 § eller 15 § andra med böter, högst trehundra kronor. stycket, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Försummar utskänkningsinneha-

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Förseelse, som avses i 19 § andra Förseelse, som avses i 19 §, må av och tredje styckena, må av åklagare åklagare åtalas allenast efter anmä­ åtalas allenast efter anmälan av kon­ lan av kontrollstyrelsen. trollstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft, såvitt avser 2 § den 1 januari 1964, och i övrigt den 1 oktober 1963 men skall icke äga tillämpning å utskänkningsskatt, för vilken deklaration avgivits eller bort avgivas till kontrollstyrelsen före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ samt 5 § 1 mom. förordningen den 26 maj 1961 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §• 1 §•

Med teknisk------------ nu sagts. Med teknisk------------ nu sagts. Teknisk sprit------------ st arkd e- Teknisk sprit------------ starkd enaturerad sprit. naturerad sprit. Med alkoholhaltigt pre­ Med alkoholhaltigt pre­ parat förstås vara som innehåller parat förstås vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt mer än 2,25 volymprocent eller, såvitt avser icke flytande vara, 1,8 viktpro­ avser icke flytande vara, 1,8 viktpro­ cent etylalkohol och som icke är apo­ cent etylalkohol och som icke är hän­ teksvara eller hänförlig till tulltaxe- förlig till tulltaxenummer 22.03—nummer 22.03—22.08 eller 22.09 A el­ 22.08 eller 22.09 A eller B och ej hel­ ler B. ler är sådant läkemedel, för vilket

Kung!. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 205

läkemedelsförordningens bestämmel­

ser gälla.

Med partihandelsbolaget Med partihandelsbolaget ------------ omnämnda detalj handelsbo­ ------------ omnämnda detalj handelsbo­ laget. laget.

4 §• 4 §. Teknisk sprit må utan särskilt till­ Teknisk sprit må utan särskilt till­ stånd införas till riket av partihan­ stånd införas till riket av partihan­ delsbolaget. Tillstånd erfordras ej delsbolaget. Tillstånd erfordras ej heller i fall då denaturerad teknisk heller i fall då denaturerad teknisk sprit eller alkoholhaltiga preparat sprit eller alkoholhaltiga preparat införas annorledes än i handelssyfte av resande införas annorledes än i eller för yrkesmässig förbrukning. handelssyfte eller för yrkesmässig förbrukning. För annan —----------av kontrollsty­ För annan —--------av kontrollsty­ relsen. relsen. Vad i — — — generaltullstyrel­ Vad i — — — generaltullstyrel­ sen meddelar. sen meddelar.

5 §• 5 §. 1 mom. Försäljning av------------ 1 mom. Försäljning av — — — i allmänhet. i allmänhet. För försäljning av alkoholhaltiga För försäljning av alkoholhaltiga läkemedel på apotek gälla de särskil­ läkemedel gälla de särskilda bestäm­ da bestämmelser som Kungl. Maj :t melser som Kungl. Maj :t meddelar. meddelar.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964. Äldre bestämmelser skola dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)

Härigenom förordnas, att tulltaxan den 12 september 1958 skall i angi­ ven del erhålla ändrad lydelse på sätt framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

206 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Bilaga

Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika

Anm. För spritdrycker-------------75 centiliter:

För spritdrycker eller viner, vilka införas i den ordning som avses i 12 § i mom. h)

rusdrycksförsäljningsförordningen, skall, där tullfrihet ej åtnjutes, tull utgå med av partihandelsbolaget för rusdrycker fastställt belopp, motsvarande: 1) tull enligt vad i kap. 22 sägs; 2) omsättningsskatt enligt 2 § 1 mom. förordningen om skatt på sprit och vin; samt 3) allmän varuskatt.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december

1959 (nr 507) om allmän varuskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959 om allmän varuskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §. 10 §.

1 mom. Från skatteplikt — — — 1 mom. Från skatteplikt-----------till sjukhus. till sjukhus. 9. Spritdrycker och viner samt to- 9. Spritdrycker och viner samt tobaksvaror och cigarrettpapper, vilka baksvaror och cigarrettpapper, vilka införas i den ordning som avses i 12 införas i den ordning som avses i 12 § 4 mom. c) rusdrycksförsäljnings- § 4 mom. c) och h) rusdrycksförförordningen eller 1 § andra stycket säljningsförordningen eller 1 § andra förordningen om tobaksskatt. stycket förordningen om tobaksskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1963.

1 Senaste lydelse av 10 § 1 mom. se 1961:165.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 207

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Härigenom förordnas, att 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 om förverkan­ de av alkoholhaltiga drycker m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Angående beslag av egendom som Angående beslag av egendom som avses i 1 § skall vad i allmänhet är avses i 1 § skall vad i allmänhet är stadgat om beslag i brottmål äga mot­ stadgat om beslag i brottmål äga mot­ svarande tillämpning, med följande svarande tillämpning, med följande avvikelser: avvikelser: 1. Beslagtagen egendom må bevisli­ gen förstöras, om dess värde är ringa eller egendomens förstörande eljest måste anses försvarligt. I annat fall må egendomen försäljas, rusdryck till det i rusdrycksförsäljningsförordningen omnämnda partihandelsbola­ get, öl till tillverkare av sådan vara och annan egendom på sätt som med hänsyn till egendomens beskaffenhet finnes lämpligt. Belopp, som erhållits vid försäljning av beslagtagen egen­ dom, tillfaller kronan. Beslut om förstörande eller försälj­ ning meddelas av åklagaren eller un­ der sökningsledar en. Går beslag åter och är egendomen jämlikt denna paragraf förstörd el­ ler såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp, som motsva­ rar egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning medde­ las av åklagaren. Är den som drab­ bats av beslaget missnöjd med beslut om ersättning äge han inom en må­ nad från det han erhöll del av beslu­ tet påkalla rättens prövning därav. Ansökan härom göres vid den dom­ stol, som ägt upptaga fråga om besla­ gets bestånd. Ersättning utbetalas av

208 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

länsstyrelse efter framställning av

åklagaren.

1. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal­ 2. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbal­ ken är stadgat om att åtal skall väc­ ken är stadgat om att åtal skall väc­ kas inom viss tid skall ej gälla i an­ kas inom viss tid skall ej gälla i an­ nat fall än då rätten utsatt sådan tid. nat fall än då rätten utsatt sådan tid. 2. Väckes ej åtal, prövar åklagaren, 3. Väckes ej åtal, prövar åklagaren» huruvida egendomen skall vara för­ huruvida egendomen skall vara för­ verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord­ verkad enligt vad i 1 § sägs. Förord­ nande därom meddelas skriftligen. nande därom meddelas skriftligen. Där ej påföljden förelagts och god­ Där ej påföljden förelagts och god­ känts i samband med strafföreläggan­ känts i samband med strafföreläggan­ de, äge den, från vilken beslaget skett, de, äge den, från vilken beslaget skett» hos åklagaren anmäla missnöje med hos åklagaren anmäla missnöje med förordnandet inom en månad från förordnandet inom en månad från det han erhöll del därav. Anmäles det han erhöll del därav. Anmäles missnöje, har åklagaren att, om ej missnöje, har åklagaren att, om ej beslaget finnes böra hävas, väcka ta­ beslaget finnes böra hävas, väcka ta­ lan om egendomens förverkande. Sker lan om egendomens förverkande. Sker det ej inom en månad från det anmä­ det ej inom en månad från det anmä­ lan gjorts, skall beslaget gå åter. lan gjorts, skall beslaget gå åter.

3 §. 3 §• Med rusdrycker som förklarats för­ Egendom, som förklarats förver­ verkade enligt denna lag skall förfa­ kad enligt denna lag, skall, i den mån ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks- så ej förut skett, bevisligen förstöras försäljningsförordningen föreskrives. eller försäljas efter vad i 2 § är stad­ Annan förverkad egendom skall på gat om beslagtagen egendom. lämpligt sätt föryttras eller, om myc­ kenheten är ringa, bevisligen förstö­ ras. Belopp, som------------ tillfaller kro­ Belopp, som------------ tillfaller kro­ nan. nan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning jämväl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 209

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling

Härigenom förordnas, att 23 § lagen den 30 juni 1960 om straff för varu­ smuggling skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Är beslagtagen — egendo- Är beslagtagen —-----------egendo­ mens avyttring.-----------------------------------mens avyttring. Då beslag lagts å rusdryck, som kan antagas vara förverkad enligt denna lag, skola bestämmelserna i 2 § 1 lagen den 9 maj 1958 om förverkan­ de av alkoholhaltiga drycker m. m. äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963 och skall äga tillämpning jämväl å beslag, som består vid lagens ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 63 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Påträffas alkoholhaltiga------------- Påträffas alkoholhaltiga-------------------för anstalten. för anstalten. * Senaste lydelse av 63 § se 1958: 206.

210 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

Med rusdrycker som omhänderta- Med egendom, som omhändertagits gits enligt första stycket skall förfa- enligt första stycket, skall förfaras ras på sätt i 90 § 2 mom. rusdrycks- på sätt i 3 § lagen den 9 maj 1958 om försåtjningsförordningen föreskrives. förverkande av alkoholhaltiga dryc- Annan omhändertagen egendom skall ker m. m. föreskrives. Belopp, som på lämpligt sätt föryttras eller, om erhållits vid försäljning av omhänmyckenheten är ringa, bevisligen för- dertagen egendom, tillfaller kronan. störas. Belopp, som erhållits vid för­ säljning av omhändertagen vara, till­ faller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1963.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 211

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 8 mars 1963.

Närvarande: justitieråden R omanus , D igman , N ordström , regeringsrådet H olmgren .

Enligt lagrådet den 22 februari 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 25 januari 1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas över upprättade för­ slag till 1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195b (nr 521), såvitt avser ändringar i 80, 81, 86, 89 och 90 §§; 2) lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.; 3) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr bl8) om straff för varusmuggling ; samt 4) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 195b (nr 579) om nykterhetsvård. Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av lagbyråchefen Sven-Eric Nilsson.

Förslagen föranledde följande uttalande av lagrådet. Förslaget till ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen avser bl. a. an­ svarsbestämmelserna i 80 § 1 mom. Enligt departementschefen böra dessa bestämmelser ändras så, att däri klart kommer till uttryck att varje för­ säljning utgör ett särskilt brott. Lagrådet ansluter sig härtill. Den åsyftade ändringen har i det remitterade förslaget skett på så sätt, att i beskrivningen av olovlig försäljning i 80 § 1 mom. första stycket »rus­ dryckers. utbytts mot »rusdryck» och att tredje stycket — där det nu sägs att vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om för­ säljningen bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt — jämkats där­ hän att särskilt skall beaktas, om försäljningen utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. Den i första stycket vid­ tagna ändringen tar emellertid ej sikte på det i förevarande sammanhang väsentliga, nämligen huruvida flera försäljningar tillsammans skola betrak­ tas som ett eller flera brott. Det vill synas som om brottsbeskrivningen ger

212 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

bättre uttryck för att varje försäljning skall betraktas som ett brott, om ut­ trycket »den som säljer» utbytes mot »den som till någon säljer». Med den­ na avfattning kan ordet »rusdrycker» — som i övrigt är det vanliga i rusdrycksförfattningarna — bibehållas. Genom den nyssnämnda brottsbeskrivningen tillsammans med tillägget i tredje stycket torde i författningstexten tillräckligt tydligt komma till uttryck, hur konkurrenssituationen enligt förslaget skall bedömas. Lagrådet förordar sålunda, att 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen ändras på sätt nu angivits. Godtages den föreslagna ändrade brottsbeskrivningen, bör motsvarande ändring i brottsbeskrivningen ske i 81 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen, liksom i 32 § 1 mom. ölförsäljningsförordningen. Vidare föranleder bibehållande av uttrycket »rusdryc­ ker» redaktionella jämkningar på åtskilliga punkter i de remitterade försla­ gen. I övrigt lämnas förslagen utan erinran.

Ur protokollet: Margit Hirén

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 213

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1963.

Närvarande: Statsråden S träng , A ndersson , L indström , L änge , L indholm , K ling , S koglund , E denman , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A spling .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets denna dag av­ givna utlåtande över det den 25 januari 1963 i vissa delar till lagrådet re­ mitterade förslaget till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 195b (nr 521) samt de samma dag till lagrådet re­ mitterade förslagen till lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m., lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr bl8) om straff för varusmuggling samt lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 27 juli 195b (nr 579) om nykterhetsvård. Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför vidare. Mot den av lagrådet föreslagna utformningen av gärningsbeskrivningen beträffande olovlig försäljning i 80 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen samt däremot svarande ändring av gärningsbeskrivningarna i 81 § 1 mom. samma förordning och 32 § 1 mom. ölförsäljningsförordningen har jag ingen erinran. Härav följer vissa redaktionella jämkningar i de remitterade författningsförslagen. I sammanhanget hör också ske vissa andra tekniska justeringar av dessa förslag. Förslagen till ändringar i förordningen om skatt på sprit och vin samt i tulltaxan avser jag att i annat sammanhang framlägga senare denna dag. Föredraganden hemställer härefter att Kungl. Maj:t, med nyss angivna jämkningar, måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga de vid statsrådsprotokollet den 25 januari 1963 fogade förlagen till 1) förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1951 (nr 521); 2) förordning om ändring i ölförsäljningsförordningen den 23 mars 1961 (nr 159); 3) förordning angående ändring i förordningen den 25 februari 1955 (nr 38) om försäljning av alkoholfria drycker; 4) förordning om förbud i vissa fall mot förtäring och förvaring av rus­ drycker och öl m. m.;

214 Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963

5) förordning angående ändring i förordningen den 26 maj 1961 (nr 181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat; 6) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 1 december 1959 (nr 501) om allmän varuskatt; 71 lag angående ändrad lydelse av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.; 8) lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 30 juni 1960 (nr M8) om straff för varusmuggling; samt 9) lag angående ändrad lydelse av 63 § lagen den 21 juli 195i (nr 519) om nykterhetsvård.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­ tokoll utvisar.

Ur protokollet: Lars Wettergren

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 215

Bihang .4

Nykterhetslagkommitténs förslag

till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (ni 521)

Härigenom förordnas, att 17—20 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

17 §. Vid utminutering-------- •— varan erlagts. Innan rusdrycker utlämnas eller försändas till köpare, skall denne styrka sin identitet och ålder medelst av myndighet utfärdad eller därmed likvärdig handling, som försetts med fotografi. Samma skyldighet åvilar ombud för köpare i fråga om såväl honom själv som köparen. Ombud skall tillika styr­ ka sin behörighet medelst skriftlig fullmakt, i vilken angivas de varor som skola köpas. Fullmakt skall tecknas å blankett, vartill formulär fastställes av detaljhandelsbolaget.

18 §. 1 mom. Rusdrycker må ej utminuteras till den som ej fyllt tjuguett år eller, såvitt angår värnpliktig krigsman i uniform, tjugutre år. Utminutering må vägras den som upptagits på spärrlista. På spärrlista skall upptagas 1) den, beträffande vilken nykterhetsnämnd meddelat beslut som avses i 14 § 2 mom. lagen om nykterhetsvård; 2) den, som icke må försälja rusdrycker och som, enligt underrättelse från kontrollstyrelsen, genom laga kraftägande dom befunnits skyldig till brott som avses i 80 eller 81 § eller till försök eller medverkan som avses i 89 § 1 och 2 mom. denna förordning eller till sådant förfarande med alkoholhaltiga drycker som avses i 69 § lagen om nykterhetsvård eller 89 § barnavårdslagen; 3) den som, enligt underrättelse från kontrollstyrelsen, genom laga kraft­ ägande dom befunnits skyldig till rattfylleri eller till mer än en fylleriför­ seelse inom en tidrymd av tolv månader. Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som avses i tredje stycket vid 2), efter ett år, i fall som vid 3) omförmälas, efter sex månader samt, i de vid 1) avsedda fallen, efter utgången av den tid som nykterhetsnämnden bestämt. Spärrlista skall av detal j handelsbolaget upprättas för län eller annat lämp­ ligt område. Den, som skall antecknas på spärrlista med stöd av tredje stycket vid 2), skall upptagas på flera spärrlistor, om så erfordras för att på betryggande sätt hindra honom från inköp. Spärrlista skall förnyas varje månad. 2 mom. På begäran av nykterhetsnämnd eller polismyndighet skola föl­ en tid av högst tre månader i sänder anteckningar föras om viss persons ' Senaste lydelse av 17, 19 och 20 §§ se 1957:212 samt av 18 § se 1961:184.

216 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

inköp av rusdrycker. Anteckningarna skola en gång i månaden överlämnas till den som begärt deras förande. Anteckningar om inköp må jämväl eljest av detalj handelsbolaget föras och överlämnas till nykterhetsnämnd eller polismyndighet.

19 §. Rusdrycker må ej utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkohol­ haltiga drycker eller annat berusningsmedel. Utlämning och försändning av rusdrycker må vägras, när anledning till misstanke föreligger, att varan är avsedd att olovligen tillhandahållas nå­ gon eller att missbrukas. Anledning till sådan misstanke skall, där ej an­ nat framgår av omständigheterna, anses föreligga, om inköp gjorts förut samma dag, om inköpet avser påfallande stor myckenhet varor, som ofta missbrukas, eller, om köparen inom utminuteringsstället eller i dess närhet iakttagits tillsammans med någon som varit synbarligen berörd av alkohol­ haltiga drycker eller kan antagas ej hava fyllt tjuguett år eller som är upptagen på spärrlista. Utlämning eller försändning må ävenledes vägras, om köparen är nära anhörig till någon som är upptagen på spärrlista och det icke med hänsyn till myckenheten av de varor som skola inköpas eller andra omständigheter är uppenbart att varorna äro avsedda för köparens personliga bruk. Rusdrycker må ej inköpas genom ombud som ej fyllt tjuguett år eller, såvitt angår värnpliktig krigsman i uniform, tjugutre år. Är ombud upptagen på spärrlista som i 18 § 1 mom. sägs, må utlämning av rusdrycker vägras.

20 §.

Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaf­ fande av rusdrycker tillhandagå den som kan antagas ej hava fyllt tjugu­ ett år eller, såvitt angår värnpliktig krigsman i uniform, tjugutre år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel, ej heller den som är upptagen på spärrlista som i 18 § 1 mom. sägs. Ej må någon genom särskild, för ändamålet driven rörelse eller eljest i större omfattning tillhandagå annan med anskaffande av rusdrycker. Det är —---------- på utminuteringsställe.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1962. Före den 1 april 1963 må dock för ändamål som i 17 § sägs godtagas handling utan fotografi. Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning i avseende å förhållan­ den, som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 1962.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 217

Bihang B

Utskänkningsutredningens förslag

till

förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)1

Härigenom förordnas, att 28, 31, 35, 37, 38, 41, 41a och 46 §§, 47 § 1—4 mom., 49 och 51 §§, 52 § 2 mom. samt 53 och 83 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att till 80 § samma förordning skall fogas ett nytt moment, be­ nämnt 5 mom., av nedan angiven lydelse samt att 54 § samma förordning skall upphöra att gälla.

28 §. Över anmälan som i 27 § sägs skall intendenten för utskänkningsärenden, utom i fall som i 33 § avses, inhämta yttranden a) i fråga om årsutskänkning från länsnykterhetsnämnden samt polis­ myndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas, b) i fråga om tillfällig utskänkning från polismyndigheten och fullmäk­ tige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Fullmäktige skola i båda fallen höra kommunens nykterhetsnämnd. Intendenten åligger------------ finnes erforderlig. Är fråga om årsutskänkning skall, sedan utredningen slutförts, den i 13 § angivna nämnden höras.

31 §. Till utskänkning------------ meddela tillstånd. Finna fullmäktige med hänsyn till särskilda förhållanden inskränkningar erforderliga i fråga om utskänkningens bedrivande, är länsstyrelsen skyldig att vid tillstånds meddelande fastställa vad fullmäktige i sådant hänseende föreslagit, i den mån inskränkningarna icke 1) strida mot det i 7 § angivna syftet eller eljest mot bestämmelserna i denna förordning eller annan allmän författning, 2) röra måltidstvång, kvantitetsbegränsning eller tiden för utskänkning­ ens början, 3) röra utskänkningens avslutande före klockan 24 eller 4) innebära förbud mot utskänkning till viss person eller viss kategori av personer. Hava fullmäktige------------ i fråga.

35 §. Tillstånd till utskänkning på fartyg, järnvägståg eller luftfartyg som i linjefart befordrar passagerare (trafikutskänkning) meddelas av länsstyrelsen i det län, där rederiet, järnvägens styrelse eller luftfarts­

1 Av utredningens förslag har uteslutits de delar som avser enbart försäljningen av ciderdryelcer. 8 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt. Nr 82

218 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

företaget har sitt säte. Har rederiet eller luftfartsföretaget icke säte inom riket, meddelas tillstånd av överståthållarämbetet. De i------------ å trafikföretaget. 37 §. Rätt till annan utskänlcning än trafikutskänkning må avse alla slag av rusdrycker eller vin, starköl och starkcider eller starköl och starkcider. Tillstånd till trafikutskänkning må avse vin, starköl och starkcider eller starköl och starkcider eller, om särskilda skäl därtill äro, alla slag av rus­ drycker. För fartyg, som förmedlar regelbunden persontrafik till utländsk hamn, eller luftfartyg, som i linjefart befordrar passagerare till eller från utländsk flygplats, må tillståndet avse alla slag av rusdrycker.

38 §. När det finnes påkallat av särskilda förhållanden, äger länsstyrelsen vid tillstånds meddelande, jämte det länsstyrelsen fastställer av kommunen fö­ reslagna inskränkningar enligt 31 §, lämna föreskrifter rörande utskänkningen, dock ej av sådan art som angives under 1), 2) och 4) i andra styc­ ket av nämnda paragraf.

41 §. Beträffande överlåtelse------------ avtal upprättas. Är ej fråga om trafikutskänkning, följer med sådan överlåtelse skyldig­ het för rättighetsinnehavaren att hos detaljhandelsbolaget inköpa alla för rörelsen erforderliga rusdrycker. Överlåtelse av tillstånd till trafikutskänk­ ning medför skyldighet att hos bolaget inköpa sådana rusdrycker, som äro avsedda för utskänkning på järnvägståg samt på fartyg och luftfartyg vid färd mellan svenska hamnar och svenska flygplatser. Vid överlåtelse skall bolaget, med iakttagande av de föreskrifter kontroll­ styrelsen utfärdar, meddela bestämmelser rörande utskänkningspris på spritdrycker, spritdrinkar undantagna, så ock rörande vad därmed äger samband.

41 a §. Utskänkningspris på spritdrycker, spritdrinkar undantagna, skall mot­ svara utminuteringspriset för varan jämte därå belöpande utskänkningsskatt. Utskänkningspris på spritdrinkar skall innefatta därå belöpande utskänkningsskatt. I samband — — — av Konungen.

46 §. 1 mom. Vid utskänkning skall lagad mat vara att tillgå. 2 mom. Egentligt brännvin må utskänkas endast i samband med mål­ tid bestående av lagad mat. Föreskrifter angående vad som är att hänföra till egentligt brännvin ut­ färdas av kontrollstyrelsen. Styrelsen må vidare i mån av behov utfärda an­ visningar till vägledning vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket. 3 mom. Utskänkning av spritdrycker och vin till allmänheten må icke bedrivas på sådant sätt att gäst därvid betjänar sig själv. Från nämnda förbud äger länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill äro, medgiva undantag beträffande sådan utskänkning av vin som icke äger rum i samband med utskänkning av spritdrycker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 219

Medgivande som nyss sagts skall lämnas i samband med utskänkningstillståndet eller, då fråga därom uppkommer under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för utslcänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäk­ tige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingar­ na till länsstyrelsen. Hava fullmäktige avstyrkt sådan utskänkning, må medgivande ej lämnas.

47 §. 1 mom. Rusdrycker må ej utskänlcas före klockan 12 å söckendagar samt ej före klockan 13 å sön- och helgdagar, dock att utskänkning av stark­ öl och starkcider må börja klockan 11 å söckendagar. 2 mom. Utskänkning skall avslutas senast klockan 24, där ej tidigare tidpunkt föreskrivits enligt 38 eller 43 § eller ock medgivande till utsträckt tid lämnats i den ordning nedan i 3 eller 4 mom. sägs, dock att utskänkning som avses i 33 § utan sådant medgivande må fortgå till klockan 1, där ej detaljhandelsbolaget finner skäligt föreskriva att utskänkningen skall avslu­ tas tidigare. 3 mom. Föreligger stadigvarande behov av utskänkning efter klockan 24, äger länsstyrelsen lämna medgivande därtill i samband med utskänkningstillståndet eller, då sådant behov yppas under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för utskänkningsärenden inhämta yttranden från polismyndigheten och fullmäk­ tige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen. Ej må------- —■ fullmäktige förordat. 4 mom. Yppas för särskilt tillfälle behov av utskänkning efter den eljest bestämda tiden, må polismyndigheten lämna medgivande därtill. Sådant medgivande må ej lämnas i strid med de grunder länsstyrelsen kan hava bestämt.

49 §. På fartyg må rusdrycker utskänkas endast till besättning och passagera­ re. På luftfartyg må utskänkning äga rum endast under färd.

51 §. Vid offentlig danstillställning må rusdrycker utskänkas endast efter med­ givande av polismyndigheten. Medgivande må ej lämnas i strid med de grunder länsstyrelsen kan hava bestämt.

52 §. 2 mom. Medgivande att utskänka rusdrycker vid föreställning eller un­ derhållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs lämnas i den ord­ ning nedan stadgas. Vill utskänkningsinnehavare regelbundet å restaurang anordna under­ hållning av annat slag än i 1 mom. andra stycket sägs, må medgivandet lämnas av länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndet eller, då fråga därom uppkommer under oktrojperioden, genom beslut efter särskild ansökan. I sistnämnda fall skall intendenten för utskänkningsärenden in­ hämta yttranden från polismyndigheten och fullmäktige i kommunen samt därefter med eget utlåtande överlämna handlingarna till länsstyrelsen. Med­ givande må icke lämnas i strid med vad fullmäktige förordat. Vill utskänkningsinnehavare för särskilt tillfälle anordna föreställning

220 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

eller underhållning som i första stycket sägs, äger polismyndigheten, efter den utredning som finnes erforderlig, lämna medgivande därtill. Medgivan­ de må icke lämnas i strid med de grunder länsstyrelsen kan hava bestämt.

53 §. Intendenten för utskänkningsärenden skall i god tid före varje oktroj periods början lämna fullmäktige i kommunen tillfälle att yttra sig angåen­ de de grunder enligt vilka medgivande, varom stadgas i 47 § 4 mom., 51 § och 52 § 2 mom. tredje stycket, må lämnas. Intendenten skall därefter med eget utlåtande överlämna inkomna yttranden till länsstyrelsen. Länsstyrel­ sen skall meddela polismyndigheterna erforderliga anvisningar för utövan­ det av den beslutanderätt som på dem ankommer.

80 §. 5 mom. Den som olovligen utskänkt spritdrycker skall dömas att för den utskänkta myckenheten gälda utskänkningsskatt med en tredjedel av varornas beräknade utminuteringsvärde, dock minst etthundra kronor.

83 §. Bryter någon mot 46 § 1 mom., 48 eller 59 § eller bryter gäst å utskänkningsställe mot 55 §, straffes med böter, högst etthundra kronor.

övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962, dock att bestämmel­ serna i 31 och 38 §§, 47 § 2—4 mom., 51 § och 52 § 2 mom. skola träda i kraft den 1 januari 1963. Förordningens bestämmelser skola gälla redan fö­ re ikraftträdandet i avseende å åtgärder, som erfordras för tillämpningen därefter. Äldre bestämmelser skola alltjämt äga tillämpning med avseende å för­ hållanden, som äro hänförliga till tiden före förordningens ikraftträdande. 2. I den mån de ändrade bestämmelserna medföra inskränkning i den rätt att utskänka rusdrycker som av detaljhandelsbolaget överlåtits på viss res­ tauratör enligt avtal avseende oktrojperioden den 1 oktober 1961—den 30 september 1965 eller del därav, skola motsvarande äldre bestämmelser gäl­ la intill avtalsperiodens slut. 3. I de fall länsstyrelsen jämlikt 47 § 2 mom. föreskrivit att utskänkningen skall avslutas tidigare än klockan 24, skola fullmäktige i vederbörande kommun av intendenten för utskänkningsärenden beredas tillfälle att före den 1 november 1962 inkomma med yttrande över förlängningen av utskänkningstiden till klockan 24. Länsstyrelsen skall därefter pröva i vad mån tidigare tidpunkt för utskänkningens avslutande bör föreskrivas. Har länsstyrelsen förut föreskrivit tidigare stängningstid än klockan 22, skall beslutet härom icke omprövas. 4. Kommunernas fullmäktige skola av intendenten för utskänkningsären­ den beredas tillfälle att före den 1 november 1962 för tiden den 1 januari 1963—den 30 september 1965 avgiva sådant yttrande som avses i 53 § enligt dess ändrade lydelse. Sedan intendenten med eget utlåtande överlämnat de inkomna yttrandena till länsstyrelsen, har denna att före den 1 januari 1963 besluta om eventuella ändringar av de anvisningar, enligt vilka polismyndig­ heterna utöva sin beslutanderätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 221

Bihang C

Utskänkniugsutrednmgens förslag

till

förordning med vissa bestämmelser om förtäring och förvaring av rusdrycker m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Med servering srörelse förstas i denna förordning varje yrkesmässigt be­ driven verksamhet, i vilken livsmedel mot ersättning tillhandahålles allmän­ heten till förtäring på stället. Vad som är att hänföra till rusdrycker angives i rusdrycksförsäliningsförordningen. Vad som är att hänföra till öl och cider angives i förordningen om för­ säljning av öl och cider.

2 §• 1 mom. I lokal eller å plats, där serveringsrörelse bedrives, samt i lokal, som eljest yrkesmässigt upplåtes för anordnande av sammankomster i slut­ na sällskap, vid vilka mat eller dryck tillhandahålles av lokalinnehavaren eller genom dennes försorg, må rusdrycker, öl eller cider, som icke i laga ordning utskänkts därstädes, icke förtäras. Drycker, som ej få utskänkas i lokalen eller på platsen, ävensom ersätt­ ningsmedel för rusdrycker må ej förvaras, därstädes eller eljest, på sådant sätt att det kan befaras att de förtäras av gästerna. Förbuden gälla även lokaler, som organiskt eller affärsekonomiskt sam­ manhänga med sådana lokaler, som i första stycket sägs. 2 n}oni-. ^rån bestämmelserna i 1 mom. undantagas i 10 § förordningen om försäljning av öl och cider omförmälda kollektivhusmatsalar och perso­ nalmatsalar, dock att vad nu sagts gäller endast då sådan lokal användes av dem för vilka den är avsedd.

3 §. Om förtäring och förvaring av rusdrycker vid offentlig tillställning stad­ gas i allmänna ordningsstadgan.

4 §■ Bryter den som bedriver serveringsrörelse eller tillhandahåller lokaler av slag, som i 2 § angivits, eller någon hos honom anställd mot bestämmelserna i förordningen, straffes med dagsböter. Husbonde ansvarar för brott mot denna förordning, som begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att brottet skett utan hans vetskap och vilja.

5 §-

Bryter gäst mot bestämmelserna i denna förordning, straffes med böter, högst trehundra kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

6 §.

Där någon under tid, då han är ställd under åtal för brott mot denna för ordning, fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskilt brott an ses vad han före varje åtal förbrutit.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1962.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 223

Bihang D

PM ang. konsumtionsutvecklingen för spritdrycker och vin samt frekvensen av fylleri1

För att få en överblick över konsumtionsutvecklingen för spritdrycker och vin under de senaste åren bör jämförelsen utsträckas till åren före motbokssystemets slopande. Som lämplig utgångspunkt har valts 1949, vilket tillika är basår för konsumentprisindex och kännetecknades av relativt nor­ mala ekonomiska förhållanden.

Tab. 1. Försäljning av spritdrycker och vin i liter per invånare över 15 år 1949—1962

År Spritdrycker Vin

Utmi- Ut- S: a Därav Utmi- Ut- S:a Därav

nute- 1 , 1 , X , , 1 ,

nutering ning Bränn- Andra ring ning Stark- Lätt- | vin sprit- vin vin drycker

1949 6,88 0.97 7,85 5,80 2,05 1,28 0,19 1,47 1,08 0,39 1950 7,01 0,99 8,00 6,07 1,93 1,30 0,20 1,50 1,04 0,46 1951 6,71 1,06 7,77 5,89 1,88 1,42 0,21 1,63 1,06 0,57 1952 6,96 1,07 8,03, 5,45 2,58 1,78 0,24 2,02 1,26 0,76 1953 7,22 1,06 8,28 5.91 2,37 2,02 0,25 2,27 1,33 0.94 1954 6,96 0,97 7,93 6,04 1,89 2,25 0,29 2,54 1,37 1,17 1955 7,88 0,86 8,74 6,81 1,93 2,51 0,32 2,83 1,42 1,41 1956 9,74 0,60 10,34 7,94 2,40 2,31 0,27 2,58 i;o2 1,56 1957 8,42 0,55 8,97 7,09 1,88 3,10 0,32 3,42 1,37 2;05 1958 7,25 0,54 7,79 6,29 1,50 3.33 0,36 3,69 1,40 2,29 1959 7,09 0,53 7,62 6,13 1,49 3,61 0,38 3,99 1,52 2,47 1960 6,88 0,53 7,41 5,82 1,59 3,82 0,40 4,22 1,64 2’58 1961 7,26 0,54 7,80 5,96 1,86 4,19 0,40 4,59 1|79 2;80 1962 7,44 0,54 7,98 5,93 2,05 4,41 0,40 4,81 1,80 3;oi

I tab. 1 redovisas den totala försäljningen av spritdrycker och vin i liter per invånare över 15 år under åren 1949—1962. Uppdelning har gjorts på ut­ minutering och utskänkning samt på varugrupper (brännvin och andra sprit­ drycker resp. starkvin och lättvin). Den totala konsumtionen av spritdrycker är för närvarande av ungefär samma omfattning som under de senaste motboksåren. Motbokssystemets slopande den 1 oktober 1955 medförde en markant ökning, men efter skat­ tehöjningarna i november 1956 och februari 1958 sjönk efterfrågan tillbaka under den tidigare nivån. Dessförinnan hade omsättningsskatten på sprit­ drycker höjts i december 1950 och i april 1954. Under senare år har införan­ det av allmän varuskatt den 1 januari 1960 och höjningen av samma skatt den 1 januari 1962 inneburit en viss prishöjning på rusdryckerna.

1 PM upprättad inom finansdepartementets rättsavdelning av byrådirektören i kontrollsty­ relsen John Collctt.

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

De totala kvantiteter spritdrycker och vin som försålts under olika redo­ visningsperioder under åren 1960—1962 samt nämnda kvantiteter i relation till befolkningen över 15 år framgår av tab. 2.

Tab. 2. Spritdrycks- och vinförsäljningen 1960 — 1962

År Spritdrycker Vin

jan.— mars— maj— 3 kv. 4 kv. jan.— mars— maj— 3 kv. 4 kv. febr. april juni febr. april juni

1 000 liter 5 714 7 034 6 972 11140 12 146 3 354 4105 3 909 5 527 7 588 1960 7 594 7 515 11743 12 795 3 649 4 434 4 315 6175 8 371 1961 6130 6 225 7 662 7 923 12 130 13 408 3 925 4 663 4 669 6.513 8 747 1962 liter per inv över 15 år 1960 0,99 1,22 1,21 1,92 2,09 0,58 0,71 0,68 0,95 1,31 1,05 1,30 1,29 2,00 2,18 0,63 0,76 0,74 1,05 1,43 1961 1962 1,05 1,30 1,34 2,05 2,26 0,66 0,79 0,79 1,10 1,48

De variationer i konsumtionsutvecklingen för spritdrycker och vin som fö­ rekommit sedan 1954 belyses ytterligare i tab. 3.

Tab. 3. Spritdrycks- och vinförsäljningen 1954 — 1962. Procentuell förändring av litertalet sedan motsvarande period året före

År Spritdrycker Vin jan.— mars— 'maj— 3 kv. 4 kv. jan.— mars— maj— 3 kv. 4 kv. febr. april juni febr. april juni

1954 - 0,1 + 12,3 - 14,9 8.4 4,8 + 12,6 + 16,5 + 6,2 + 10,0 + 14,4 1955 - 12,2 + 15,8 + 12,7 + 32,8 + 18,7 + 23,1 + 32,4 + 32,9 16,2 - 6,1 1956 + 37,6 + 32,8 + 37,9 + 28,7 — 9,7 - 15,5 - 19,0 - 14,6 — 26,9 + 25,9 1957 - 12,3 - 13,7 - 17,1 16,4 — 4,6 + 41,9 + 39,7 + 31,3 + 43,0 + 24,1 1958 - 5,9 - 19,0 - 15,1 — 11,1 — 10,6 + 22,7 + 7,5 + 10,2 + 10,8 + 2,1 1959 -10,1 + 2,1 - 0,9 — 0,6 + 1,5 - 3,5 + 9,7 + 7,4 + 12,2 + 14,6 - 7,4 - 1,8 - 0,2 + 0,8 2,2 + 7,4 + 11,8 + 11,6 + 7,7 + 1,0 1960 — 1961 + 7,3 + 8,0 + 7,8 + 5,4 + 5,3 + 8,8 + 8,0 + 10,4 + 11,7 + 10,3 1962 + 1,5 + 0,9 + 5,4 + 3,3 + 4,8 + 7,6 + 5,2 + 8,2 + 5,5 + 4,5

Utskänkningen svarar numera för ca 7 procent av spritkonsumtio­ nen och 8 procent av vinkonsumtionen. Jämfört med motbokstiden har utskänkningen av spritdrycker minskat med omkring 50 procent, sam­ tidigt som utskänkningen av vin ökat med ungefär 1/3 (se tab. 1). Den 1 oktober 1957 ändrades de ekonomiska grunderna för utskänk­ ningen i syfte bl. a. att främja en förskjutning från starkare till sva­ gare drycker på restaurangerna. En förskjutning i denna riktning före­ kom också under åren 1958—1960, men därefter har vinutskänkningen stag­ nerat samtidigt som spritutskänkningen ökat något. Detta har skett sam­ tidigt med den kraftiga ökningen i utminuteringen av vin. Restauratörerna har även icke oväsentligt höjt sina utskänkningspriser på vin, samtidigt som utskänkningspriserna på spritdrycker, vilka författningsenligt fastställes av kontrollstyrelsen, förblivit i stort sett oförändrade.

Kungl. Maj. ts proposition nr 82 år 1963 227

Bihang E

Nykterhetslagkommitténs beräkningar av kostnaderna för genomförandet av framlagda förslag1

Den av oss föreslagna obligatoriska legitimationskontrollen omfattar föl­ jande arbetsmoment: 1) försäljaren begär legitimation och kunden skall — om han i något fall inte skulle ha legitimationshandlingen i beredskap — ta fram denna ur ficka, handväska, plånbok eller dylikt, 2) försäljaren skall förvissa sig om att legitimationshandlingen är ut­ ställd för den som visar upp den, 3) försäljaren skall kontrollera i spärrlistan att kunden ej är avstängd från inköp och att inköpsanteckning inte skall göras, 4) försäljaren skall lämna tillbaka legitimationshandlingen till kunden. Gjorda tidsstudier visar att dessa arbetsmoment vid slagning i den nuva­ rande stockholmsspärrlistan — inberäknat viss spilltid — tar omkring 30 sekunder att utföra. Detta innebär vid expediering av 77 milj. kunder 642 000 timmar per år eller ca 86 000 dagsverken ä 7,5 timmar. Såsom framgår av det föregående föreslår vi att nykterhetsnämnder och polismyndigheter skall få rätt att begära att viss persons inköp antecknas under en tid av högst tre månader. Sådana anteckningar torde i första hand komma i fråga beträffande personer som misstänkes för langning. Det kan förutsättas att dylika inköpsuppgifter endast kommer att begäras i tämligen begränsad omfattning. Antalet framställningar om inköpsanteckningar låter sig dock icke på förhand bestämmas. Här räknas med att dylika anteckningar kommer att begäras för 8 000 personer per år. Detta antal antages bli relativt jämnt fördelat över året. Genomsnittligt innebär detta att ca 2 000 personer samtidigt kommer att vara antecknade i de gemen­ samma spärr- och registreringslistorna av denna anledning. Om man an­ tar att nämnda personer i medeltal gör tre inköp per vecka blir det i hela landet ca 25 000 inköp per månad efler 1 000 inköp per försäljningsdag. Bestyret med inköpsanteckning och rapportering beräknas kräva ca 2 000 dagsverken per år. Inköpen i butikerna är starkt koncentrerade till veckosluten och dagarna före storhelger. Närmare hälften av veckoförsäljningen äger rum på freda­ gar och lördagar med sammanlagt 13 expeditionstimmar. Dessa båda dagar sker ungefär en tredjedel av dagsförsäljningen sista timmen. En generell legitimationskontroll vid sådana tillfällen kräver att butikscheferna får ägna betydligt mer tid än hittills åt att informera personalen samt medverka till att klara upp de missförstånd och den irritation som åtminstone den första tiden kan väntas följa med denna kontroll. Butikscheferna i större butiker bör under rusningstid i princip vara avkopplade från själva försälj­ ningen och bör då huvudsakligen ägna sig åt förut nämnda uppgifter samt övervakning av kunderna. Man måste räkna med att köbildning emellanåt kan uppstå vissa tider, i vart fall innan butiksnätet hunnit anpassas till den större personalstyrkan och den längre expeditionstiden för varje kunds inköp. Det förutsättes att viss personal vid sådana tillfällen måste avde­ las för att ordna med kundernas in- och utpassering och att hjälpa för- 1 Redogörelsen lämnad av kommittén på s. 77—80 i dess betänkande (SOU 1962:13).

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1063

säljarna att tillse, att alkoholpåverkade personer inte får göra inköp, alt hålla uppsikt över att rusdrycker inte säljes till kunder, som i butiken el­ ler i dess omedelbara närhet varit tillsammans med ungdomar och alko holpåverkade o. s. v. De föreslagna skärpningarna i försäljningsbestämmelserna kan med ut­ gångspunkt från vad ovan anförts beräknas medföra en ökning med i runt tal 90 000 dagsverken. Löne- och pensionskostnader till den personal som skall fullgöra dessa arbetsuppgifter har beräknats till ca 5 milj. kronor. Pensionskostnaderna har härvid beräknats utgöra 25 procent av lönekost­ naden. Vi har vidare räknat med att i de minsta butikerna de nya uppgif terna skall kunna lösas utan nämnvärt ökade personalkostnader. Utökningen av butikspersonalen och den längre tidsutdräkten för varje expedition drar med sig ett ökat behov av lokalutrymmen. Detta behov kom­ mer att bli än mer märkbart under de närmaste åren på grund av ökningen av antalet invånare i inköpsberättigad ålder. De lokalutrymmen det är fråga om är de egentliga butikslokalerna, vilka är de i kostnadshänseende dyraste utrymmena. Denna utökning torde kunna erhållas endast genom att nya butikslokaler anskaffas och'i vissa fall genom att äldre butikslokaler ut­ bytes mot nya. Kostnaderna för nya lokaler är väsentligt högre än i mot­ svarande äldre lokaler. Systembolagets kvadratmeterpris på äldre butiker ligger mellan 40—60 kronor. Motsvarande kostnader i nya butiker varierar mellan ca 80—120 kronor. Gjorda beräkningar rörande kostnaderna för ut­ ökning av butikslokalerna visar att dessa kostnader torde komma att uppgå till ungefär 3 milj. kronor per år, inklusive inredning och utrustning samt löpande kostnader. För distriktskontorens del beräknas kostnaderna för upprättande av spärrlistorna komma att uppgå till 150 000 kronor per år. Beräkningarna är gjor­ da med ledning av kostnaderna för systembolagets nuvarande spärrlistor. För huvudkontorets och i viss utsträckning även för vissa distriktskontors del torde särskild personal behöva avdelas för att fortlöpande utöva tillsyn över att försäljningsbestämmelserna följes. I likhet med vad för­ hållandena var under motbokstiden får man också räkna med att avstäng­ nings- och registreringsåtgärderna kommer att föranleda klagomål från personer, som är missnöjda med och oförstående inför åtgärderna. För att behandla dessa klagomål, ävensom för att fortlöpande uppehålla kontakt med nykterhetsnämnder och polismyndigheter, fordras härför kvalificerad personal. De årliga kostnaderna för nu nämnda arbetsuppgifter jämte övriga kostnadsökningar inom den centrala administrationen uppskattas till 200 000 kronor. Kostnaderna för kontrollstyrelsens medverkan genom uppgiftslämning har av verket beräknats till 50 000 kronor.

För information om de nya bestämmelserna torde bolaget behöva genom­ föra en omfattande upplysningsverksamhet. Allmänheten bör informeras om innebörden av de nya reglerna genom annonsering i pressen, genom an­ slag i systembolagsbutikerna och på postanstalterna samt genom tryckta meddelanden, som lägges i paketen till kunderna. Härutöver får man räkna med att butikspersonalen i viss utsträckning får ge sig tid till att muntligen informera kunderna om legitimationsbestämmelserna och om vart kunder­ na skall vända sig för att erhålla fotografi och legitimationskort etc. Vi förutsätter att butikspersonalen erhåller noggranna informationer — exempelvis vid lokala konferenser — om de nya bestämmelserna och den praktiska tillämpningen av desamma. Sådana informationer kan behöva upprepas med vissa mellanrum.

Kimgl. Maj.ts proposition nr 82 år 1063 231

Bihang G

Redogörelse av 1959 års utskänkningsutredning angående förutsättningarna för inhemsk cidertillverkning1

Äppleodlingen i Sverige

Följande redogörelse är i huvudsak baserad på ett av utskänkningsutredningen från lantbruksstyrelsen erhållet yttrande. Vissa kompletterande upp­ lysningar har även inhämtats från statens jordbruksnämnd, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund m. fl. I vårt land är de klimatiska betingelserna i stort sett sådana, att äpple­ odling kan bedrivas söder om Dalälven och i kusttrakterna norr därom ganska långt upp. Säkra statistiska uppgifter saknas om fruktträdens an­ tal här i landet. I 1951 års jordbruksräkning redovisades fruktträden -— på grund av brister i det till jordbruksräkningen inkomna materialet — endast vid brukningsdelar med över en hektar åker. Det totala antalet fruktträd vid dessa brukningsdelar var då cirka 4,6 miljoner, varav 3,2 miljoner eller 69 procent äppleträd. Icke mindre än 45 procent av fruktträden hade plan­ terats under åren 1941—1950. Jordbruksräkningen anförde emellertid, att man på goda grunder hade anledning antaga, att det totala antalet frukt­ träd i samtliga trädgårdar i landet uppgick till lågt räknat tolv miljoner. Antalet äppleträd skulle då, om man räknar med samma procentuella andel av trädantalet som den partiella räkningen utvisade, ha uppgått till cirka 3,5 miljoner. Under 1950-talet har nyplanteringarna av fruktträd varit av mindre omfattning än tidigare men torde enligt lantbruksstyrelsen ha varit stora nog för att mer än väl ersätta de fruktträd som blivit bortröjda av åldersskäl. Man torde därför i dagens läge kunna räkna med minst samma antal som år 1951. Den totala inhemska skörden av äpplen har dock under 1950-talet successivt ökats, efterhand som de under 1940-talet nyplanterade träden uppnått bördig ålder. Enligt en av Sveriges pomologiska förening under tioårsperioden 1941—- 1950 genomförd kontroll av skördeutfallet inom svensk fruktodling skulle äppleträd, som uppnått fem års ålder, genomsnittligt lämna en årsskörd av cirka 27 kg per träd. Den årliga genomsnittsskörden hade enligt undersök­ ningen växlat mellan 16 och 40 kg, beroende på väderleksförhållandena och andra yttre odlingsbetingelser. På de över fem år gamla äppleträden, vilkas antal lantbruksstyrelsen beräknat uppgå till 7,5 miljoner, skulle man följ­ aktligen normalt erhålla en total årsskörd av 200 000 ton äpplen. Denna kvantitet skulle under goda skördeår kunna beräknas stiga till 300 000 ton och under svaga skördeår kanske stanna vid mindre än 150 000 ton. Den svenska äppleodlingen bedrives sedan gammalt såsom husbehovsodling i trädgårdar, ofta koncentrerad i egnahems- och koloniområden i anslutning till städer och större samhällen. Som yrkesodling är den jämförel­ sevis ung, med markanta ökningar i anslutning till de båda världskrigen. Denna odlingsform är koncentrerad till de fem områden av vårt land, som äger de bästa betingelserna för äppleodling, nämligen Mälardalen, ostkusten fr. o. m. Tjustbygden söderut med öarna Öland och Gotland, Urshultsbygden, de tvenne sydkustlandskapen Blekinge och Skåne samt västkusten. 1 Redogörelsen lämnad av utredningen på s. 228—232 i dess betänkande (SOU 1961:52).

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

I husbehovsodlingen domineras sortvalet av sommar-, höst- och tidiga vinteräpplen. Till grund för denna odlingsform ligger i regel ingå ekono­ miska eller odlingstekniska bedömanden och den anses bland yrkesodlarna vara starkt överdimensionerad i fråga om såväl antal träd som sortval. Od­ lingarnas läge kan ofta vara oförmånligt och skötseln stundom otillfreds­ ställande. Överskottet söker man sälja till uppköpare, varvid ett lågt pris vanligen accepteras. Yrkesodlarna har som målsättning att inom en snävt begränsad sortram förse den allmänna handeln med ett sortiment äpplen, som uppfyller inter­ nationellt gängse kvalitetsnormer. Verksamheten kräver god yrkesskicklig­ het och ett gynnsamt odlingsläge. De naturliga förutsättningarna för yrkes­ mässigt bedriven odling finnes i regel inom de förut angivna fem distrikten och anses vara lika goda där som i andra länder. Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund har på grundval av statistiska uppgifter från medlemmarna beräknat, att yrkesmässig fruktodling i de viktigaste distrikten bedrives på cirka 4 500 hektar. En genomsnittlig årsskörd av äpplen från dessa odlingar uppskattas till mellan 50 000 och 60 000 ton. Det göda skördeåret 1958 ansågs skörden ha uppgått till cirka 70 000 ton. Under år 1960, då den totala äppleskörden i landet var rekordartad, stannade dock yrkesodlarnas sammanlagda skörd vid 54 000 ton. Tilläggas må, att skörden under ett år av genomsnittlig karaktär kan utfalla väsent­ ligt olika inom skilda delar av landet. Den inhemska odlingens kapacitet är mer än tillräcklig för att täcka be­ hovet av färska äpplen under den del av året, då svensk frukt har huvud­ säsong. En sedan krigsåren bibehållen importreglering förhindrar införsel av äpplen och päron under de perioder, då den inhemska odlingen kan täcka behovet. Importen av citrusfrukter, plommon, persikor, bananer och vindru­ vor samt fruktkonserver är emellertid icke på samma sätt reglerad, varför stora mängder av dessa fruktslag införes och konsumeras jämsides med svenska äpplen, vilket självfallet måste begränsa efterfrågan på dessa. Kon­ sumenterna har emellertid behov av omväxling och krav på ett rikhaltigt varusortiment. Effektivare försäljningsmetoder och ökad reklam skulle en­ ligt lantbruksstyrelsens uppfattning möjligen kunna öka de svenska äpple­ nas andel i fruktkonsumtionen. Enligt beräkningar av statens jordbruksnämnd undergår konsumtionen av frukt och bär här i landet en ständig stegring. År 1939 konsumerades per invånare 39 kg frukt och bär, varav 24 kg av inhemskt ursprung. År 1960 var motsvarande siffror 68 och 39. Med den omfattning den svenska fruktodlingen nu har torde man trots utsikterna till ökad konsumtion och avsättning ändock icke kunna undgå att i synnerhet under rika fruktår få ett överskott av äpplen, som det är svårt att placera på färskvarumarknaden. Om de europeiska frihandelssträvandena skulle resultera i att den nu tillämpade säsongmässiga import­ regleringen för äpplen blir slopad, kommer detta enligt lantbruksstyrelsen att innebära svåra påfrestningar, som kan få oöverskådliga återverkningar på den inhemska fruktodlingen. Det är inom fruktodlingen ett normalt förhållande att viss del av skörden icke uppnår de egenskaper, som fordras för att den skall kunna säljas i kvalitetsförpackade handelssorteringar. Denna del jämte s. k. stormriven frukt klassificeras som fabriksfrukt och omhändertages i möjligaste mån för industriell bearbetning och förädling. Storleken av denna frånsortering växlar från år till år, beroende på yttre odlingsbetingelser, men anses normalt kunna uppskattas till 25 procent av totalskörden. Procentsatsen stiger under rika fruktår, då man till fabriksfrukt tvingas hänföra icke blott vissa

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 233

mellansorteringar, som normalt skulle ha kunnat säljas som konsumtionsfrukt, utan även huvudskörden av numera mindre efterfrågade äpplesorter. Anmärkas må, att nämnda procenttal sannolikt är lägre vid yrkesmässig fruktodling än vid husbehovsodling. För att för framtiden säkra avsättningen av fabriksfrukt är det enligt lantbruksstyrelsens mening nödvändigt att tillvarataga alla till buds stående möjligheter att genom förädling av denna frukt skapa en säljbar konsum­ tionsvara. Endast om marknaden effektivt befrias från osorterad frukt, som skadar den svenska fruktens anseende och pressar priserna på den hög­ klassiga frukten, torde det finnas utsikter till en framtida lönsam frukt­ produktion.

De tekniska förutsättningarna för en inhemsk cidertillverkning

Utgår man från att en normal äppleskörd som förut nämnts är 200 000 ton och räknar med att 25 procent av denna klassificeras som fabriksfrukt, skulle årligen för industriell bearbetning stå till förfogande icke mindre än cirka 50 000 ton, en siffra som ett rikt fruktår skulle kunna ytterligare stegras. De mindre husbehovsodlingarnas överskottsfrukt torde dock icke finna vägen till fabrikerna; i stället förfares den i stor utsträckning eller också föres den av tillfälliga uppköpare ut på marknaden till förfång för yrkesfruktodlingen. Av den nämnda kvantiteten om cirka 50 000 ton fabriksäpplen kommer för närvarande cirka 10 000 ton årligen industrierna tillhanda för mos-, mustoch marmeladberedning. Hur mycket av den återstående kvantiteten som skulle kunna användas för cidertillverkning finner lantbruksstyrelsen svårt att bedöma, då detta bleve beroende av industriens möjligheter att tillverka en välsmakande och säljbar cider och göra den efterfrågad bland konsumen­ terna. Från fruktodlarhåll har emellertid uppgivits, att råvarutillgången skulle möjliggöra ett omhändertagande för cidertillverkning av omkring 25 000 ton äpplen per år motsvarande cirka 15 miljoner liter färdig cider. De anförda siffrorna tyder på att betydande kvantiteter äpplen skulle kunna användas för cidertillverkning utan att därmed tillgången på äpplen för annan fabrikstillverkning rubbades. I sitt principbetänkande (SOU 1952: 53) har 1944 års nykterhetskommitté redovisat ett uttalande av dåvarande chefen för Svenska institutet för konserveringsforskning Georg Borgström att säljbar cider kunde framställas en­ dast av särskilda cideräpplen men däremot icke av vanliga hushålls- eller dessertäpplen. Häremot hävdas nu från fruktodlarhåll, där man under se­ nare år företagit upprepade försök med tillverkning av cider av olika slags äpplen, att till skillnad från vad fallet är med utländska äpplen samtliga svenska äpplesorter kan användas för sådan tillverkning. Vissa äpplesorter ger dock en bättre cider än andra. En del märken, såsom Gravcnsteiner, Signe Tillisch och ytterligare några sorter, säges kunna användas var för sig, medan övriga svenska äpplesorter däremot lämpligen bör blandas. Höst- och vinteräpplen anses på det hela taget användbara för cidertillverkning under förutsättning att de icke är maskstungna. Sommarfrukt säges däremot i all­ mänhet vara mindre lämpad för sådan tillverkning men av dylik frukt fram­ ställd cider lär kunna användas till förskäring av cider, som tillverkats av höst- eller vinteräpplen. Viss reservation göres dock för de klimatiska beting­ elserna för olika sorter. Bortsett från sommarfrukt, som bör plockas innan den faller från träden, kan enligt lantbruksstyrelsen även stormriven frukt användas som fabriks­ frukt. Under förutsättning att den kommer fabriken tillhanda inom kort

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

tidrymd, innan förskämning inträtt, är den mycket väl användbar till indu­ striell bearbetning, däri inbegripen cidertillverkning. Då fruktindustrierna är lokaliserade till de mera betydande fruktodlingsbygderna, torde det icke orsaka några större svårigheter att omhändertaga den stormrivna frukten åtminstone i yrkesfruktodlingarna. Det anses vara ett ekonomiskt intresse av första ordningen för fruktodlarna att på snabbast möjliga sätt kunna leverera in sådan frukt till fabrikerna. Även med hänsyn till transportkost­ naderna är det av betydelse att avståndet till fabrikerna icke är för stort.

Vid fullständig förjäsning av outspädd saft av vanliga svenska äpplen och utan tillsats av socker erhålles cider med en alkoholhalt som i allmänhet icke torde överstiga sex volymprocent, motsvarande 4,8 viktprocent. Om mindre söta äpplen användes, blir alkoholhalten lägre. Enligt uppgift från fruktodlarhåll äger dock total utjäsning av äpplesaften mera sällan rum. Ä andra sidan kan man genom att tillsätta socker erhålla cider med betydligt högre alkoholhalt än nyss sagts. Det kan i många fall visa sig lämpligt att utspäda den färdigjästa cidern med vatten eller oför jäst äpplesaft. Alkohol­ halten hos den konsumtionsfärdiga varan kan därför utan olägenhet maxi­ meras till en något lägre alkoholhalt, exempelvis den som gäller för starköl, d. v. s. 4,5 viktprocent. För tillverkning av cider med lägre alkoholhalt, t. ex. högst samma alko­ holhalt som föreskrives för öl, eller 2,8 viktprocent, står olika utvägar till buds. Ett sätt är att avbryta jäsningen på ett tidigare stadium. Råvaruåtgången per liter färdig vara blir då densamma som enligt starkcideralternativet, men den färdiga drycken kommer att innehålla en större mängd oförjäst extrakt. Billigast och enklast ur tillverknings- och lagringssynpunkt är att utspäda den slutför jästa cidern med vatten. Ett tredje sätt slutligen är att verkställa utspädningen med vatten innan jäsningen påbörjas. Utspäd­ ningen bör då lämpligen avpassas så, att alkoholhaltcn hos den slutförjästa produkten icke överstiger det på förhand fastställda maximivärdet. Tillämpas den första av dessa tre metoder, måste särskild efterbehandling äga rum, lämpligen genom pastörisering, för att icke jäsningen skall fort­ sätta. Därigenom fördyras tillverkningsprocessen, utan att produkten torde bli mera hållbar eller lättare att lagra än enligt starkcideralternativet. Även enligt utspädningsmetoden tillverkad svagare cider kan fordra viss efter­ behandling för att i dessa hänseenden kunna konkurrera med den starkare cidern, som i högre grad kan tillgodogöra sig alkoholens konserverande egenskaper. Då råvaran vid cidertillverkning utgöres av äpplesaft, är det naturligt att tillverkningen försiggår i nära anslutning till redan befintliga musterier. Själva cidertillverkningen är emellertid väsensskild från musttillverkningen och kräver sin särskilda apparatur, vilken i sin tur fordrar relativt stora investeringar. Storleksordningen härav kan i dagens läge icke angivas. An­ talet tillverkningsställen måste under alla förhållanden bli tämligen be­ gränsat. För en cidertillverkning i den skala råvarutillgången medger skulle det enligt uppgift från fruktodlarhåll vara tillräckligt om en fabrik upp­ fördes i vart och ett av de fem i det föregående nämnda fruktodlingsdistrikten. Man måste emellertid räkna med att även maltdrycksbryggerier, muste­ rier och läskedryckstillverkare kan komma att starta cidertillverkning. I den mån redan befintliga anläggningar härvid kan utnyttjas minskas givet­ vis investeringskostnaderna i motsvarande grad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 235

Bihang H

Undersökningar över ciderdryckers verkan i den mänskliga organismen1

Några tidigare systematiska undersökningar över blodalkoholkurvans för­ lopp efter tillförsel av cider, i vilka lcurvförloppet relaterats till den givna mängden, till alkoholhalten och till dryckens sammansättning och jämförts med förloppet efter andra slag av drycker, föreligga ej. Det har emellertid klarlagts, hland annat framlagt i en undersökning över maltdryckernas ver­ kan (SOU 1959: 46), att alkoholhalt, sammansättningen i övrigt av en alko­ holdryck och den förtärda mängden utgöra några av de faktorer, som be­ stämma alkoholhalten i blodet och därmed dryckens verkan. För att kunna besvara frågan huru cider verkar på den mänskliga organismen är det därför nödvändigt att som en första orientering företaga direkta försök på människa med tillförsel av cider av varierande sammansättning och i varierande mängd för att studera ciderns verkan och klarlägga den uppträdande blodalkohol­ kurvans förlopp. Undertecknad har på uppdrag av 1959 års utskänkningsutredning verk­ ställt en dylik orienterande undersökning. Problemställningen för den föreliggande studien är: 1. Att fastställa blodalkoholkurvans förlopp efter tillförsel av varierande mängder cider av olika sammansättning. 2. Att undersöka huruvida för olika slag av ciderdrycker ett samband kan fastställas mellan sammansättning och verkan. 3. Att jämföra verkan av olika slag av cider med den av andra drycker med motsvarande alkoholhalt, främst maltdrycker med varierande samman­ sättning. I. 2

I. Material och metoder

1. Försökspersoner Som försökspersoner i de direkta ciderförsöken ha tjänat 12 män i åldern 20—25 år, vikt 60—87 kg, vana vid måttlig alkoholförtäring. Försöksperso­ nerna dellogo i sammanlagt 43 försök. Därjämte ha 22 försökspersoner del­ tagit i försök med öl och 18 i försök med starköl. Resultaten ha slutligen jämförts med resultaten av omkring 1 000 tidigare på laboratoriet utförda försök med ett 30-tal olika drycker på omkring 600 personer.

2. Drycker

Cider (ciderdryck med samma alkoholhalt som vanligt öl d. v. s. högst 2,8 viktprocent): Den använda produkten framställdes för experimentella ändamål i två omgangar av AB Fructus Fabriker. Utgångsmaterialet utgjor­ des vid varje tillfälle av ett koncentrat av äppelsaft med en invägd halt (mot­ svarande stamvörtstyrkan hos maltdrycker) av omkring 11,6 procent. Kon­ centratet fick jäsa tills alkoholhalten uppgick till omkring 6 volymprocent 1 Redogörelsen, som utarbetats av professorn Leonard Goldberg, Institutionen för teoretisk alkoholforskning. Karolinska Institutet, Stockholm, återfinnes å s. 273—282 i utskänkninesutredningens betänkande (SOU 1961:52).

236 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

alkohol, då jäsningen avbröts. Den jästa produkten späddes med tunnsaft till omkring 2,6—2,8 viktprocent alkohol. Analysvärdena för båda serierna voro helt överensstämmande. Alkohol­ halten visade sig vara 2,67 viktprocent, och halten verkligt extrakt var 6,69 procent. Ur dessa värden har utgångshalten (motsvarande stamvörtstvrkan hos maltdrycker) beräknats enligt Berglunds formel (se SOU 1959:46, s. 103) och befanns vara 11,72 procent, således en god överensstämmelse med den invägda halten av omkring 11,6 procent. Liksom för maltdrycker har en förjäsningsgrad beräknats ur alkoholhalt och extrakthalt (se SOU 1959: 46, s. 103); den var 42,9 procent. Starkcider (ciderdryck med samma alkoholhalt som starköl d. v. s. högst 4,5 viktprocent): Den använda produkten var framställd för experimentella ändamål i Ursliult (Hvembo cider). Vid analys var alkoholhalten 3,96 vikt­ procent och den verkliga extrakthalten 6,97 procent. Den ur dessa data som för maltdrycker enligt Berglund beräknade utgångshalten (motsvarande stamvörtstyrkan för maltdrycker) var 14,32 procent. Förjäsningsgraden, be­ räknad som för maltdrycker ur alkoholhalt och extrakthalt, var 51,3 procent. Öl: Som en jämförelsedryck användes öl, klass II, med en alkoholhalt av 2,74 viktprocent, en stamvörtstyrka av 8,50 procent, en verklig extrakthalt av 3,25 procent och en förjäsningsgrad av 61,9 procent. Beträffande tidigare studerade ölsorter se SOU 1959: 46, s. 102. Starköl: Som andra jämförelsedryck tjänade exportöl, klass III, alkohol­ halt 4,38 viktprocent, med en stamvörtstyrka av 12,67 procent, en verklig extrakthalt av 4,47 procent och en verklig förjäsningsgrad av 64,7 procent. Beträffande tidigare studerade starkölsorter se SOU 1959: 46, s. 102. En översikt av sammansättningen av de prövade dryckerna återfinnes i tabell 1.

Tabell 1. Sammansättning av prövade drycker

Extrakthalt Stamvört­ Kvot Alkoholhalt Förjäsnings­ Dryck % styrka % Alkoholhalt % grad % Verklig Beräknad /Extrakthalt

1 2 3 4 5 6

Kol. 4. Beräknad (se t. ex. SOU 1959: 46, s. 103). Kol. 5. » (se t. ex. SOU 1959: 46, s. 103). Kol. 6. Beräknad som kvoten mellan Kol. 2 och Kol. 3. En översikt av tidigare prövade drycker återfinnes i tabell 1 i SOU 1959:46, s. 102.

3. Alkoholbestämning Blodprov för alkoholanalys togos i preparerade Widmark-kapillärer, 3 ka­ pillärer vid varje provtagning, 6—8 gånger under ett försök, sammanlagt 18 —24 kapillärer per försök. Urinprov för alkoholanalys samlades i plastflas­ kor och överfördes efter uppmätning av totala mängden till preparerade provrör, ur vilka 3 Widmark-kapillärer fylldes för alkoholanalys.

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 237

Alkoholhalten i blod och urin bestämdes enligt den Widmarkska mikrometoden. Försöksfelet i en trippelanalys uppgick i genomsnitt till ± 0,025 promille. Sammanlagt ha omkring 1 200 analyser verkställts. För detaljer, se SOU 1953:20.

4. Analys av blodaikoliolkurvans förlopp För att medge en matematisk-statistislc bearbetning av blodalkoholkurvans förlopp ha följande av professor E. M. P. Widmark1 uppställda form­ ler använts: a) Mängden tillförd alkohol per kg kroppsvikt (a): Mängden tillförd alko­ hol per kg (a) har beräknats enligt formeln: A a = — ( 1 ) P där A = total mängd tillförd alkohol i gram, p — kroppsvikt i kg.

b) Eliminationshastigheten (fi): Den hastighet, varmed alkoholen försvin­ ner ur blodet, betecknas med fl och definieras som lutningen av blodalkoholkurvans fallande, rätlinjiga del. d beräknas på den del av kurvan, som följer efter det resorptionen och distributionen äro avslutade (jfr SOU 1951:44, s. 18—20 och 1953: 20, s. 275). /? uttryckes i promille per min och beräknas enligt formeln: 8 — S(g) X S(t)—n X S(c • t) 1 n x S(P) — S(ty- w där n = antalet prov, c = blodalkohollialten i resp. blodprov, i = tiden för resp. blodprovstagning i min efter förtäringens början, S( ) — summan av alla t -värden, resp. c-värden.

c) Totala tiden för alkoholens försvinnande (T0): Den tid, det tar för alko­ holen att helt lämna blodet kan beräknas enligt formeln:

där c0 = alkoholhalten i promille vid tiden 0 (se formel 4), /? = eliminationshastigheten i promille per min (se formel 2).

d) Alkoholhalten vid tiden 0 (c0): Den teoretiska halt, som alkoholhalten i blodet skulle uppnå vid tiden 0, om all intagen alkohol hade momentant uppsugits, betecknas med c0 och kan beräknas enligt formeln:

S(c) x S(P) - S(t) x S(c-t) n x S(P) — S(ty (4)

där n = antalet prov, c = blodalkohollialten i resp. blodprov, t = tiden i min för resp. blodprov, S( ) = summan av alla f-värden, resp. c-värden.

’ »Die theoretischen Grundlagen und die praktische Verwendbarkeit der gerichtlich-medizinlschen Alkoholbestimmung.* Berlin och Wien 1932.

238 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

e) Fördelningen av alkohol (r): Fördelningen av alkohol mellan organis­ men i sin helhet och blodet betecknas med r, och beräknas enligt formeln:

r — — (5) Co där a = mängd tillförd alkohol per kg kroppsvikt (formel 1), c0 = teoretisk blodalkoholhalt vid tiden 0 (formel 4).

f) Totala mängden försvunnen alkohol: Den per tidsenhet ur organismen totalt försvunna mängden alkohol beräknas enligt formeln: Totalt försvunnen mängd alkohol = /? • r ■ 60 gram/kg/tim (7) g) Maximum (cmat): Vid bestämning av blodalkoholkurvans maximum ha två olika kriterier evalverats: Maximivärdet, således kurvmaximums höjd i promille, Tiden för maximivärdets insättande, beräknad i minuter efter förtäringens början.

Beräkning av medeltal, standarddeviation, medelfel, regressionslinjer en­ ligt minsta kvadratmetoden, regressionskoefficienter och korrelationskoefficienter och kovariansanalys har skett enligt gängse formler (se t. ex. Bonnier och Tedin, Biologisk variationsanalys, Stockholm 1940).

II. Resultat

1 Gder Den vid denna undersökning studerade cidern hade en alkoholhalt av 2,67 viktprocent, motsvarande alkoholhalten i öl, klass II (se tabell 1). 1 flaska cider (1/3 lit.) innehöll 8,9 gram alkohol. Tolv försökspersoner fingo förtära cider, som tillfördes pa fastande mage och förtärdes inom 15—20 minuter. Den givna mängden, som varierades mel­ lan 1 1/2 och 5 flaskor, motsvarande 0,13—0,71 gram alkohol per kg, förde­ lades dels slumpvis genom lottning, dels gavs den till de personer, som tidi­ gare deltagit i försök med starkcider, i en mängd, som innehöll lika mycket alkohol som givits i starkciderförsöken. Även i starkciderförsöken fördela­ des den givna mängden slumpvis. Blod- och urinalkoholkurvorna följdes med upprepade prov, tagna med täta intervaller. Några schematiserade typkurvor återfinnas i figur 1. De vid försöken funna värdena ha därvid omräknats till att gälla drycker med en alkoholhalt av 2,8 respektive 4,5 viktprocent. Ur figur 1 framgår att blodalkoholhalten liksom för andra prövade dryc­ ker med låg alkoholhalt, t. ex. maltdrycker (SOU 1951:44, SOU 1959:46), stiger relativt långsamt och når ett maximum efter 30—60 minuter. Maxi­ mums storlek beror i första hand på mängden tillförd alkohol, men även på andra faktorer, främst ciderns sammansättning i övrigt, uppsugningshastigheten m. m. Tidpunkten då kurvan når sitt maximum beror likaledes på mängden tillförd cider, på dennas sammansättning och på uppsugningshastigheten. Förhrånningsfascn, som ansluter sig till kurvans nedgående del, uppvisade liksom för samtliga andra hittills studerade drycker ett rätlinjigt fall. Förbränningshastigheten var låg, sammanhängande med de relativt små mäng­ derna given cider, och visade sig, beroende på mängden tillförd cider, variera

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 239

CIDER - ÖL

1 flaska 2flaskor

7 ..

STARKCIDER - STARKÖL

0.4 -

■stark cider ■starkö I

4 TIM.

Fig. 1. Blodalkoholkurvans förlopp efter förtäring av 1, resp. 2 flaskor cider, starkcider, öl eller starköl. Schematiserade typkurvor, hänförande sig till en kroppsvikt av 70 kg och en alkoholhalt för cider och öl av 2,8 viktprocent och för slarkcider och starköl av 4,5 viktprocent. De funna r-värdena återfinnas i figur 2, de funna maximivärdena i fi­ gur 3. Kurvorna äro medeltal av 12 försök med varierande mängder av cider, resp. starkcider, 2 försök med Öl och 18 försök med starköl.

mellan 0,0011 och 0,0020 promille per min. Denna hastighet motsvarar 0,07 —0,12 promille per timme och är av samma storleksordning som för en rad andra tidigare prövade drycker, t. ex. maltdrycker förtärda i mindre mäng­ der (SOU 1951: 44, 1959: 46). Som exempel må nämnas att för en genom­ snittlig tillförd mängd alkohol av 0,40 gram alkohol per kg yS i genomsnitt var 0,0016 promille per min eller 0,10 promille per timme. Förhränningshastigheten ökade med mängden tillförd dryck, liksom tidi­ gare visats gälla för andra drycker (se t. ex. SOU 1951: 44). Fördelningskvoten r var hög, i genomsnitt 0,85—1,27. För en alkohol­ mängd av 0,40 gram alkohol per kg var r-värdet 1,00. Detta höga r-värde innebär att kurvans allmänna nivå under den nedgående fasen var låg. I figur 2 ha de enskilda r-värdena återgivits i relation till den i varje en­ skilt fall givna mängden alkohol. Den totalt försvunna mängden alkohol var i genomsnitt 68—110 mg alko­ hol per kg och timme och visade sig likaledes öka med stigande tillförsel; för en tillförsel av 0,40 gram alkohol per kg var den försvunna mängden 92 mg alkohol per kg och timme. Förtäring av en flaska cider ger i genomsnitt en högsta blodalkoholhalt av 0,08—0,09 promille. Alkoholen har helt försvunnit ur blodet på omkring

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

CIDER STARKCIDER

r

1 , 8 —|

1,6

1,4-

1,2

1 , 0 -

0 , 8 -

starköl 0 , 6 -

1,og/kg 1,o g/kg

Fig. 2. Sambandet mellan blodalkoholkurvans r-värde och den förtärda mängden alkohol per kg kroppsvikt. (Ett högt r-värde innebär en lågt förlöpande kurva, ett lågt r-värde en högt förlöpande kurva .)| . Punkterna representera de enskilda r-värdena. Regressionslinjen är beräknad enligt mins­ ta kvadratmetoden. Öl: y = 0,97 — 0,26 x; Sy — y= ± 0,12 (n = 22) Starköl: y = 0,82 — 0,04 x; Sy — r = ± 0,09 (n = 18).

11/2 timme. Efter förtäring av två flaskor cider ligger den maximala blodalkoholhalten omkring 0,17—0,20 promille, och alkoholen har försvunnit ur blodet efter i genomsnitt 3 timmar. I figur 3 ha samtliga funna maximivärden på de erhållna blodalkoholkurvorna återgivits i relation till den i varje enskilt fall givna mängden alkohol. Ett starkt samband mellan maximum och given mängd återfinnes. Korrelationskoefficienten r var 0,94 ± 0,03 (P < 0,001) och regressionskoefficienten b var 0,84 ± 0,09 (P < 0,001).

2. Starkcider Den prövade starkcidern höll 3,96 viktprocent alkohol, således omkring samma alkoholhalt som starköl (se tabell 1). 1 flaska starkcider (å 1/3 lit) innehåller 13,3 gram alkohol. Sammanlagt 12 försökspersoner fingo förtära starkcider i mängd, varie­ rande mellan 1 och 3 flaskor. Mängden fördelades slumpvis genom lottning. Den givna alkoholmängden motsvarade 0,13—0,65 gram alkohol per kg. Blod- och urinalkoholkurvor följdes genom upprepade prov, tagna med täta intervaller. Några schematiserade typkurvor återfinnas i figur 1. Ur fi­ guren framgår att blodalkoholkurvan uppvisade ett förlopp, som principiellt erinrade om ciderkurvan. Blodalkoholkurvan stiger relativt långsamt och når sitt maximum efter 30—60 minuter. Maximivärdet var relativt lågt. Maximums storlek beror i första hand på

Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963 241

CIDER STARKCIDER

MAXIMUM MAXIMUM

Öl

starköl

cider 0,5- •o

starkcider

0,0

0,5 l.o g/kg 0.5 1,o g/kg

Fig. 3. Sambandet mellan blodalkoholkurvans maximum (i promille) och den förtärda mängden alkohol per kg kroppsvikt. Punkterna representera de enskilda maximivärdena. Regressionslinjerna äro beräknade enligt minsta kvadratmetoden. Cider: y = — 0,03 + 0,84 x; Sy — y = ± 0,06 %„ (n = 12) Starkcider: y = — 0,01 + 0,78 x; Sy — y = ± 0,05 % o (n = 12) Öl: y= 0,04 + 0,78 x; Sr — y= ±0,08°L(n= 22) Starköl: y = 0,03 + 1,00 x; Sy — y = ± 0,08 °L (n = 18).

mängden tillförd alkohol men även på andra faktorer, främst starkciderns sammansättning i övrigt, uppsugningshastigheten m. m. Förbränningsfasen uppvisade ett rätlinjigt fall. Förbränningshastigheten (/S) varierade mellan 0,0010 och 0,0016 promille per min, motsvarande 0,07 —0,10 promille per timme, således samma hastighet som efter förtäring av smärre mängder maltdrycker. För en genomsnittlig tillförd mängd av 0,40 gram alkohol per kg var för­ bränningshastigheten i genomsnitt 0,0013 promille per min eller 0,09 pro­ mille per timme. Förbränningshastigheten visade sig öka med stigande mängd tillförd stark­ cider. Detsamma gäller den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol. Denna uppgick i genomsnitt till 66—90 mg alkohol per kg per timme, och var t. ex. vid 0,40 gram alkohol per kg i genomsnitt 83 mg alkohol per kg och timme. Den totalt försvunna mängden ökade med stigande tillförsel. Fördelning skvoten r hade ett högt värde, 0,96—1,40. I genomsnitt t. ex. vid 0,40 gram alkohol per kg var r = 1,08. Det höga r-värdet innebär att kur­ van förlöpte på en relativt låg nivå. I figur 2 ha de enskilda r-värdena återgivits i relation till den i varje en­ skilt fall givna mängden alkohol. Tillförsel av en flaska starkcider visade sig i genomsnitt ge en maximihalt av 0,14 0,15 promille. Den tillförda alkoholen hade lämnat organismen ef­ ter i genomsnitt 2 timmar. Tillförsel av två flaskor medförde en genomsnittlig maximihalt av 0,29__ 0,30 promille. Alkoholen hade lämnat blodet efter i genomsnitt 4 timmar. I figur 3 ha samtliga maximivärden på de erhållna blodalkoholkurvorna

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963

relaterats till den i varje enskilt fall givna alkoholmängden. Ett starkt sam­ band framkommer. Korrelationskoefficienten r var 0,93 ± 0,04 (P < 0,001) och regressionskoefficienten b var 0,78 ± 0,10 (P <0,001).

3. Jämförelse mellan cider och starkcider Sammansättning: I fråga om sin sammansättning uppvisade såväl den prö­ vade cidern som starkcidern en relativt hög inbryggningsstyrka (motsvaran­ de »stamvörtstyrka» i fråga om maltdrycker) och en i förhållande till alkokolhalten hög extrakthalt, vilket innebär en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt och en låg förjäsningsgrad (se tabell 1). Den prövade cidern hade i förhållande till starkcidern en något lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt, 0,40 mot 0,57, och en något lägre förjäsningsgrad, 42,9 % mot 51,3 %. Blodalkoholkurva: Båda dryckerna gåvo en låg blodalkoholkurva med rela­ tivt långsam uppsugning och lågt maximum, en låg lcurvnivå, motsvarande ett högt r-värde, och en förbränningshastighet av samma storleksordning som hos andra drycker, förtärda i relativt liten mängd. Om jämförelse sker vid en och samma mängd förtärd alkohol, har cider i förhållande till stark­ cider samma uppsugningshastighet, ungefär samma maximum och samma förbränningshastighet. Detsamma gäller fördelningskvoten r; skillnaderna äro icke statistiskt säkerställda.

4. Jämförelse med olika slag av maltdrycker För att belysa betydelsen av de med ciderdrycker funna förhållandena ha omfattande jämförelser gjorts med olika slags maltdrycker. Dessa ha dels givits till samma försökspersoner som deltagit i ciderförsöken, dels även till andra försökspersoner, vilka icke deltagit i ciderförsöken. Enär de med malt­ drycker på >; cidermaterialet» erhållna kurvorna helt överensstämde med dem, erhållna på andra försökspersoner, har jämförelsen kunnat utsträckas att omfatta hela det vid institutionen undersökta materialet, omfattande sam­ manlagt 350 försök med maltdrycker.

a) Cider — Öl Sammansättning: Den prövade cidern hade en högre extrakthalt och en högre utgångshalt (»stamvörtstyrka») i förhållande till sin alkoholhalt än öl och därmed en lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt och en lägre förjäs­ ningsgrad (se tabell 1). Ciderns sammansättning motsvarar närmast den för specialölsorterna (jmf SOU 1959: 46), vilka ha en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, omkring 0,4—0,6, och en låg förjäsningsgrad, omkring 40—55 %. Blodalkoholkurva: Cidern ger samma eller något lägre blodalkoholkurva än öl. Maximivärdet var samma eller något lägre än för öl. Skillnaden var i genomsnitt 10—15 %. I figur 3 är regressionslinjen för ölets maximivärden införd och visar den systematiska tendensen till något högre värden för öl. Fördelningskvoten r var högre för cider, i genomsnitt 1,0 mot 0,87 för öl, vilket innebär att ciderkurvan förlöpte på en något lägre nivå än motsva­ rande ölkurva. Förhållandet belyses i figur 2, i vilken regressionslinjen för ölvärdena i ölförsöken införts. Den hastighet fl, varmed alkoholen försvinner ur blodet, var densamma för båda dryckerna, och den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol var omkring 15 % högre för cider än för öl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 82 år 1963 243

Verkan: Vid de tidigare utförda mycket omfattande försöken med olika slag av maltdrycker studerades verkan av olika drycker med en rad kvanti­ tativa prov, bland annat genom studier av den upprätta kroppsställningen, av nystagmus och av hjärnaktiviteten. En klar relation mellan verkan och blodalkoholhalt framkom. Med ciderdrycker ha vissa orienterande försök fö­ retagits över verkan, vilka uppvisat samma förhållanden som tidigare iakt­ tagits med maltdrycker, nämligen ett klart samband mellan verkan och blod­ alkoholhalt och samma samband som för maltdrycker. Diskussionen om de olika dryckernas verkan baseras därför i fortsättningen på deras blodalkoholkurva. Relationen mellan sammansättning, blodalkoholkurva och verkan: I över­ ensstämmelse med det samband som tidigare visats råda för maltdrycker mellan sammansättning, blodalkoholhalt och verkan (se SOU 1959: 46),"skul­ le man förvänta sig — om samma förhållande skulle gälla för cider som för maltdrycker — att cider på grund av sin i förhållande till alkoholhalten nå­ got högre extrakthalt, lägre kvot alkoholhalt/extrakthalt och lägre förjäsningsgrad än öl skulle uppvisa en lägre blodalkoholkurva. Så var också ten­ densen i de här gjorda försöken, vilket tyder på att det för maltdrycker fun­ na sambandet mellan sammansättning och blodalkoholhalt synes äga sin tilllämpning även för cider.

b) Starkcider — starköl Sammansättning: Starkcidern hade en i förhållande till sin alkoholhalt högre extrakthalt än de vanligaste slagen av i handeln förekommande stark­ öl (exportöl), en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg förjäsningsgrad (se tabell 1). Blodalkoholkurva: Om jämförelse sker vid en och samma mängd tillförd alkohol förlöpte starkciderns blodalkoholkurva på en lägre nivå än stark­ ölets. Maximivärdet var 20—25 % lägre än för starkölet. Förhållandet bely­ ses i figur 3, där regressionslinjen för starkölkurvornas maximivärden fin­ nes införd. Fördelningskvoten r var i genomsnitt 1,08 mot 0,80 för starkölet, vilket innebär att den allmänna kurvnivån för starkcidern låg omkring 20—30 % lägre än för starkölet. Se figur 2, där regressionslinjen för de enskilda r-värdena efter starköl införts. Sammansättning — blodalkoholhalt: Skillnaden i sammansättning mellan starkcider och starköl förlöpte parallellt med den skillnad som påvisats mel­ lan blodalkoholkurvorna för de båda dryckerna. Om det för olika slag av maltdrycker påvisade sambandet mellan samman­ sättning och blodalkoholkurva även skulle ha viss giltighet för starkcider, skulle man med hänsyn till skillnaden i sammansättning av starkcider och starköl förvänta sig att starkciderns blodalkoholkurva skulle förlöpa på en lägre nivå än starkölets. Så var också fallet, vilket talar för att det för malt­ drycker påvisade sambandet mellan sammansättning, blodalkoholhalt och verkan synes äga sin tillämpning även för starkcider.

III. Diskussion

Urinalkoholkurvan. I samtliga 12 cider- och 12 starkciderförsök samt i 6 ölförsök och 6 starkölförsök, utförda på samma försökspersoner som i ci­ der- resp. starkciderförsöken, följdes även urinalkoholvärdena genom uppre­ pade prov. Urinalkohol kurvorna uppvisade samma principiella förlopp som tidigare visats gälla för maltdrycker (SOU 1951 : 44) och följde således blod-

244 Kungl. Maj.ts proposition nr 82 år 1963

alkoholkurvorna med viss tidsförskjutning, de förlöpte under uppsugningsfasen under blodalkoholkurvan, för att efter 1 1/2—2 timmar korsa densam­ ma och sedan systematiskt förlöpa över densamma. Liksom för blodalkoholkurvorna visade det sig att urinalkoholkurvornas maximivärden i cider- och starkciderförsöken voro desamma eller lägre än motsvarande maximivärden i öl- och starkölförsöken, vid samma mängd för­ tärd alkohol, således en vacker bekräftelse på resultaten av blodalkoholkur­ vorna. Sammansättning — blodallcoholkurva. De orienterande försöken tala för att det för maltdrycker påvisade sambandet mellan sammansättning och blodalkoholkurva också synes äga sin tillämpning för ciderdrycker. Detta innebär först att vid jämförelse av drycker med samma alkoholhalt de dryc­ ker, som ha en relativt hög extrakthalt i förhållande till alkoholhalten och en låg förjäsningsgrad, förväntas kunna uppvisa en lägre blodalkoholkurva än drycker med låg extrakthalt och hög förjäsningsgrad. Vidare innebär det funna sambandet att ciderdrycker med olika alkoholhalt i viss utsträckning torde kunna jämföras på basen av den relativa extrakthalten och förjäsningsgraden. Slutligen innebär det funna förhållandet, att såväl malt- som ciderdrycker synas kunna jämföras sinsemellan på basen av den relativa extrakt­ halten och förjäsningsgraden.

IV. Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas på basen av de orienterande försöken, att den prövade cidern med en alkoholhalt motsvarande Öl, klass II, men med något högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, vid förtäring gav upphov till en blodalkoholkurva, som — efter omräkning till samma alkoholhalt som öl — i allt väsentligt överensstämde med den för öl, klass II, och som med säkerhet ej förlöpte på en högre nivå. De skillnader som framkommit i dessa orienterande försök, tala för att cider med relativt hög extrakthalt och låg förjäsningsgrad snarare skulle kunna medföra en något lägre blodalkoholkurva än öl. Den prövade starkcidern med en alkoholhalt motsvarande starköl, men med högre extrakthalt och lägre förjäsningsgrad, visade sig — efter omräk­ ning till samma alkoholhalt som -starköl — leda till en blodalkoholkurva, som med säkerhet ej översteg den för starköl, och i flertalet fall förlöpte på en något lägre nivå. En analys av blodalkoholkurvornas förlopp i förhållande till de stude­ rade dryckernas relativa extrakthalt och förjäsningsgrad antyder förekoms­ ten av ett samband mellan ciderdryckernas sammansättning och den resul­ terande blodalkohalhalten, ett samband, som i allt väsentligt torde vara av samma slag som tidigare iakttagits för maltdrycker.