Alkoholreklamen : slutbetänkande

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964:6 Finansdepartementet

ALKOHOLREKLAMEN S L U T B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV 1961 ÅRS N Y K T E R H E T S L A G K O M M I T T É

Stockholm 1964

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Kronologisk förteckning

1. Indexlån. Del I. Kihlström. 96 s. FL 2. Indexlån. Del II. Kihlström. 526 s. Fl. 3. Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. Esselte. 212 s. I. 4. Effektivare konsumentupplysning. Esselte. 111 s. H. 5. Bättre åldringsvård. Esselte. 121 s. S. 6. Alkoholreklamen. Norstedt & Söner. 278 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964: 6 Finansdepartementet

ALKOHOLREKLAMEN SLUTBETÄNKANDE AVGIVET AV 1961 ÅRS NYKTERHETSLAGKOMMITTÉ

KUNGL. BOKTRYCKERIET P. A. NORSTEDT & SÖNER STOCKHOLM 1964

Innehåll Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet . . 5 Sammanfattning 7 Författningsförslag 9 Rusdrycksförsäljningsförordningen 9 Kungörelse med vissa bestämmelser om reklam för spritdrycker. . . 12 Kap. 1. Direktiven för kommittén m . m 13 Kap. 2. Historik och gällande r ä t t 19 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning 19 1926 års monopolkontrollutredning 20 1937 års lagstiftning 21 Reklamfrågan under slutet av 1930-talet och fram till avgivandet av 1944 års nykterhetskommittés betänkande 21 1944 års nykterhetskommitté 22 Utredning angående upplysningskampanj 24 Regeringsförslaget år 1954 24 Särskilda u t s k o t t e t år 1954 26 1954 års lagstiftning 27 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning 28 Regeringsförslaget år 1957 29 Bevillningsutskottet år 1957 30 Nu gällande lagstiftning 31 K a p . 3. Förhållandena i vissa främmande länder 32 Finland 32 Norge 35 Storbritannien 36 Västtyskland 37 Frankrike 37 U. S. A 39 Kanada 47 K a p . 4. Agenterna och deras verksamhet 50 K a p . 5. Undersökning rörande whiskyreklamen 57 K a p . 6. Tryckfrihetsrättsliga synpunkter 62 Historik 62 Överväganden 70 K a p . 7. Handelspolitiska synpunkter 73 Kap. 8. Den kommersiella reklamen 75 Inledning 75 Undersökningar 78 Överväganden 82 Förslag 90 K a p . 9. Den statliga övergångspropagandan 100 Reservationer 106 1) av herr Erbacke angående rätten för agenterna a t t tillhandahålla varuprover 106 2) av herr Hillbo angående den statliga propagandan för övergång från sprit till lättare drycker 110

4 Bilaga A

Redogörelse för en undersökning av reklamen och propagandan kring vin och sprit 115 1. Undersökningens planering och genomförande 115 2. Surveyundersökningens resultat 137 3. Resultat av experimentet 162 4. Tabellbilagor 172 Bilaga B Sammanställningar rörande whiskyreklamen 276 Bilaga G Utkast till alternativ avfattning av den föreslagna 20 a § Rff, innebärande förbud mot spritreklam 278

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet

I februari 1962 avgav 1961 års nykterhetslagkommitté betänkande rörande den ena delen av sitt utredningsuppdrag med titeln »Skärpta regler för rusdrycksinköp» (SOU 1962: 13). På grundval av betänkandet antogs ändrade bestämmelser vid 1963 års riksdag (prop. 1963: 82, BevU. 1963: 41, SFS 1963: 221 m. fl.). Under den senare delen av utredningsarbetet, som omfattat frågan om alkoholreklamen, har direktören i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen R. Arfwedson såsom expert deltagit i kommitténs arbete. Enligt vederbörligt bemyndigande har statistiska centralbyråns utredningsinstitut på kommitténs uppdrag utfört en intervjuundersökning rörande reklamen och propagandan kring vin och sprit. Byråchefen i centralbyrån E. Rapaport och förste aktuarien H. Zetterström, vilka inom centralbyrån haft ansvaret för intervjuundersökningen, har efter dennas slutförande knutits till kommittén såsom experter. Beträffande undersökningens uppläggning och vissa andra frågor har samråd ägt rum med företrädare för Sveriges Grossistförbund och Sveriges Nykterhetsvänners Landsförbund. Yttranden har under nu ifrågavarande del av utredningsarbetet avgivits över 1) förslag av utredningen rörande specialstraffrätten om förverkande av vinning av olovlig rusdrycksförsäljning, 2) skrivelse från Nya Systemaktiebolaget med hemställan om ändring av 16 § rusdrycksförsäljningsförordningen, samt 3) interpellation i andra kammaren av herr Rimmerfors angående statens järnvägars medverkan vid systembolagets spritdistribution. 1961 års nykterhetslagkommitté får härmed, till slutförande av sitt uppdrag, vördsamt överlämna betänkande angående alkoholreklamen. Förslagen biträdes i deras helhet av experten Arfwedson och, i de delar i vilka de medverkat, av experterna Rapaport och Zetterström. Vid betänkandet har fogats reservationer i vissa frågor av dels ledamoten Erbacke och dels ledamoten Hillbo. Stockholm den 19 februari 1964 Sten Gustaf Bergendal Arne Hillbo

Walberg K. G. Erbacke Bertil

Holmquist

/Gunnar

Linder

SAMMANFATTNING

För att minska befarade skadeverkningar av den kommersiella reklamen för sprit, vin och maltdrycker har sedan 1955 gällt vissa begränsningar, modifierade genom riksdagens beslut år 1957. Reglerna har emellertid haft provisorisk karaktär, och de nuvarande liberala bestämmelserna på området betecknades vid sin tillkomst år 1957 såsom ett försök. Nykterhetslagkommittén har haft i uppdrag att framlägga förslag till mera permanenta regler på området. Till grund för kommitténs direktiv har legat ett betänkande av bevillningsutskottet, vari utskottet gav uttryck för uppfattningen att man borde överväga varaktiga och väsentliga begränsningar av den kommersiella alkoholreklamen samt att det icke vore orimligt att leverantörerna av spritdrycker helt avstod från att göra reklam för sina varor i Sverige. I kommitténs direktiv har även ingått att undersöka, huruvida den propaganda för övergång från sprit till vin, som enligt statsmakternas direktiv göres av Nya Systemaktiebolaget och Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, kunde ha haft några inte avsedda biverkningar, särskilt i fråga om ungdomen. Tyngdpunkten i kommitténs utredningsarbete har legat på en av statistiska centralbyrån under hösten 1962 utförd intervjuundersökning. För att försöka skapa klarhet i fråga om förekomsten av eventuella ogynnsamma verkningar av systembolagets propaganda företogs därvid ett experiment. Bolagets propaganda koncentrerades under en fjortondagarsperiod helt på vissa landsortstidningar med begränsade spridningsområden. Intervjuer företogs i dessa områden och i likvärdiga kontrollområden — där alltså propaganda icke förekom — före och efter propagandans insättande, varefter resultaten jämfördes. Därvid kunde konstateras, att propagandan haft viss effekt i önskad riktning, om än mindre än som kunnat väntas. Det framkom emellertid icke något som kunde tyda på att propagandan skulle ha haft skadliga biverkningar. Med hänsyn härtill föreslår kommittén icke någon ändring i fråga om denna propaganda. Den kommersiella reklamens verkningar mättes genom en samtidigt verkställd intervjuundersökning av beskrivande karaktär, en s. k. surveyundersökning. Därvid framkom, att personer med hög kunskap om vin- och spritmärken även visat hög konsumtionsfrekvens. Även om detta resultat i och för sig icke behöver säga något om vad som är orsak och verkan, kan det likväl bedömas som ett eventuellt indicium för att reklamen ökar den totala konsumtionen och inte enbart leder till en omfördelning olika märken emellan. Kommittén har, när även andra rön och erfarenheter tages med i bilden, ansett att ett sådant antagande icke är osannolikt. Ett ytterligare stöd härför synes kunna hämtas från en särskild undersökning som kommittén

företagit rörande reklaminsatser för och försäljning av whisky. Ett omedelbart samband mellan reklamkostnader och försäljningssiffror kunde i regel påvisas men inte i fråga om alla märken. Stora reklaminsatser för ett visst märke motsvarades sålunda inte alltid av stor försäljning och vice versa. Däremot visade totalt sett såväl reklamen för som försäljningen av whisky en stadig och snabb ökning. Sedan 1953 har reklamen fyrdubblats och försäljningen av butelj importerad whisky tredubblats; räknar man även med den härtappade whiskyn, har försäljningen sexdubblats. Kommittén har på grund härav icke ansett osannolikt, att märkesreklamen för whisky även verkat såsom en propaganda för varuslaget som sådant. Resultaten av kommitténs undersökningar samt förekommande missbruk från vissa agenters och rusdrycksleverantörers sida har föranlett kommittén att, med betonande av reklamfrågans begränsade betydelse för det allmänna nykterhetsläget, i allt väsentligt ansluta sig till den uppfattning varåt bevillningsutskottet tidigare givit uttryck. Vid utformningen av sina förslag har emellertid kommittén även beaktat, att en självsaneringsverksamhet inom branschen numera igångsatts under ledning av Sveriges Grossistförbund och med en av Stockholms Handelskammare utvald granskningsnämnd såsom dömande instans. Kommitténs förslag går i första hand ut på att, delvis i anslutning till normer som branschen numera antagit, skärpa de redan gällande förbudsbestämmelserna mot personlig propaganda hos allmänheten och mot gåvor av rusdrycker m. m. och att införa effektivare sanktioner mot överträdelser. Beträffande viner föreslås därutöver icke särskilda inskränkningar, utan kommittén har ansett, att branschens självsaneringsåtgärder kan vara tillräckliga. Vad angår maltdrycker föreslås icke någon ändring i nuvarande ordning. I fråga om spritdrycker har kommittén däremot ansett nödvändigt att föreslå tämligen långtgående inskränkningar. I första hand förordas förbud mot att använda mera påträngande reklammedel, exempelvis film, affischer, skyltar på allmänna platser o. dyl., för spritreklamen. Vidare föreslås, i viss anslutning till de provisoriska regler som tillämpades under tiden den 1 mars 1956—den 30 juni 1957, att annonser för spritdrycker endast får innehålla en bild av flaska eller etikett samt uppgift om varans namn, varuslag, tillverkare och tillverkningsområde ävensom pris och katalognummer hos systembolaget. I förening med en begränsning av annonsstorleken torde dessa inskränkningar komma att medföra, att reklamen för sprit i huvudsak endast får karaktär av en neutralt hållen varuinformation. De föreslagna reglerna har undersökts från tryckfrihetsrättsliga och handelspolitiska synpunkter. Några hinder i dylika hänseenden har icke ansetts föreligga.

Förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521)

Härigenom förordnas, att 5, 7, 20, 69 och 84 §§ ävensom 89 § 3 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i samma förordning efter 20 § skall införas en ny paragraf, benämnd 20 a §, av nedan angiven lydelse. (Nuvarande

lydelse)

5 §• 1 m o m. Den som har rätt att tillverka eller försälja rusdrycker må ej genom gåva annat än i form av varuprov avhända sig sådan dryck i samband med rörelsens bedrivande. 2 m o m . Den som bedriver agenturverksamhet för rusdrycker må ej genom gåva annat än i form av varuprov avhända sig sådan dryck i samband med rörelsens bedrivande. 3 m o m. Vid yrkesmässig detaljhandel med andra varor än rusdrycker är utdelning av sådan dryck även utan betalning förbjuden.

7 §•

All försäljning ligt.

(Föreslagen

lydelse)

5 §. Den som tillverkar eller försäljer eller bedriver agenturverksamhet för rusdrycker må ej avhända sig sådan dryck genom gåva, ej heller eljest i samband med rörelsen medgiva eller utlova någon som försäljer eller medverkar vid försäljning av rusdrycker särskild förmån. Vad nu sagts skall dock icke utgöra hinder för att tillhandahålla prover av rusdrycker åt den som för tillåten partihandel inköper rusdrycker eller att till utskänkningsinnehavare överlämna enstaka prov av rusdryck som denne icke försäljer, ej heller att utöva sedvanlig representation. Vid yrkesmässig detaljhandel med andra varor än rusdrycker är utdelning av sådan dryck även utan betalning förbjuden. 7 §•

som möj-

1 Senaste lydelse av 5, 69 och 84 §§ samt 89 § 3 mom, se 1957: 212 ävensom av 20 §, se 1963: 221.

All försäljning som möjligt. Vad nu sagts skall jämväl iakttagas vid reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet.

(Nuvarande lydelse) 20 §. Ej må vägras utminutering. Ej må av rusdrycker. Det är vidare förbjudet att, genom personlig hänvändelse eller genom ombud, för egen eller annans vinning söka förmå annan än återförsäljare av rusdrycker att inköpa sådana drycker på utminuteringsställe.

(Föreslagen lydelse) 20 §. Ej må vägras utminutering. Ej må — av rusdrycker.

20 a §. Skylt, affisch, ljusbild, film eller högtalare må ej begagnas vid reklam för spritdrycker. Ej heller på annat sätt än nu sagts må sådan reklam bedrivas så att den lätteligen kan iakttagas från allmän plats utomhus. Ej må någon, genom utsändning av brev eller trycksaker eller eljest genom personlig hänvändelse eller genom ombud, för egen eller annans vinning söka förmå annan att inköpa rusdrycker, om denne icke har att för tillåten försäljning inköpa sådana drycker. Vid reklam för rusdrycker skola i övrigt iakttagas de särskilda begränsningar som må föreskrivas av Konungen. 69 §. Bolaget är skyldigt att verka för att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives på sätt som finnes uppenbarligen stå i strid med det i 7 § angivna syftet.

69 §. Bedrives reklam för rusdrycker eller därmed jämförlig verksamhet i uppenbar strid med bestämmelserna i 7 eller 20 a § eller föreskrifter som meddelats med stöd av sistnämnda paragraf, äger bolaget för en tid av högst ett år i sänder besluta att icke inköpa vara för vilken reklam sålunda bedrivits, så ock att för tid som nu sagts icke försälja varan.

84 §.

84 §. Bryter någon mot 5 § eller bedriver någon reklam eller därmed järn-

För bry t er sig någon mot stadgandena i 5 § 2 eller 3 mom. eller bryter

(Nuvarande lydelse) någon som ej handhar försäljning enligt denna förordning mot 20 § tredje stycket, straffes med dagsböter.

(Föreslagen lydelse) förlig verksamhet i strid med bestämmelserna i 20 a § eller föreskrift som meddelats med stöd därav, straffes med dagsböter. Brott som nu sagts må åtalas endast efter anmälan av kontrollstyrelsen.

89 §. 3 m o in. Husbonde ansvarar — och vilja.

89 §. 3 m o m. Husbonde ansvarar — och vilja. Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om brott som avses i &h §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

12 Förslag till kungörelse med vissa bestämmelser om reklam för spritdrycker

Med stöd av 20 a § rusdrycksförsäljningsförordningen förordnas som följer. 1 §• Vid reklam för spritdrycker må ej begagnas avbildning av annat än flaska eller etikett, som användes vid varans försäljning i Sverige. 2 §.

Text, som användes vid reklam för spritdrycker, må ej innehålla annat än uppgift om varuslag, namn, tillverkare, tillverkningsområde samt pris och katalognummer vid utminutering. 3 §.

Annons för spritdrycker må icke omfatta i dagspress mer än 450 spaltmillimeter och i annan press mer än en halv sida. I varje exemplar må ej införas mer än en annons för samma vara. 4 §•

Reklam för spritdrycker må ej bedrivas tillsammans med reklam för annan vara eller därmed jämförlig verksamhet. Vad nu sagts skall dock icke utgöra hinder för att inomhus å utminuteringsställe eller utskänkningsställe utställa flaskor för spritdrycker eller att förevisa sådana drycker å varumassa. 5 §• Reklam för spritdrycker må ej annat än å varumassa bedrivas genom broschyr eller därmed jämförlig skrift. 6 §•

Bestämmelserna i denna kungörelse utgöra ej hinder för att på sedvanligt sätt upptaga spritdrycker i vinlista eller annan prislista.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1965.

KAP. 1

D I R E K T I V E N F Ö R K O M M I T T É N M. M.

D i r e k t i v e n för v å r t a r b e t e — i v a d det gäller f r å g a n o m a l k o h o l r e k l a m e n — f r a m g å r a v f ö l j a n d e u t t a l a n d e a v S t a t s r å d e t och Chefen för F i n a n s d e p a r t e m e n t e t ( a n f ö r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 13 o k t o b e r 1 9 6 1 ) : I samband med 1954 års nykterhetspolitiska reformer behandlades även frågan om inskränkningar i r e k l a m e n för alkoholhaltiga drycker. Den då antagna lagstiftningen innefattade väsentliga begränsningar: totalt reklamstopp under en övergångstid och därefter en övervakning, som i huvudsak uteslöt annan reklam än en neutralt hållen presentation av varorna. Vid 1957 års riksdag beslöts, att sistnämnda inskränkning i stort sett skulle upphöra. Kvar står emellertid en allmän övervakning av reklamverksamheten genom Aktiebolaget Vin- & spritcentralen, som därvid biträdes av en samarbetsnämnd med representanter för olika intresserade organ och sammanslutningar. 1957 års riksdagsbeslut innebar även, att de statliga monopolbolagen skulle få bedriva propaganda för en övergång från spritdrycker till vin, öl och alkoholfria drycker. Att statsmakterna år 1957 ansåg sig kunna avskaffa den mera detaljerade övervakning, som upprätthållits dessförinnan, var icke ett uttryck för uppfattningen att den kommersiella alkoholreklamen skulle vara utan skadliga verkningar. Beslutet föranleddes närmast av insikten att de efter år 1954 prövade metoderna visat sig mindre ändamålsenliga. Den år 1957 beslutade friare ordningen betecknades emellertid uttryckligen som ett försök. Under de senare åren h a r diskussionen om alkoholreklamen och dess verkningar fortsatt, och förslag om reklambegränsningar h a r tid efter annan framförts i olika sammanhang. Motioner i ämnet vid 1961 års riksdag ledde till att riksdagen på förslag av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 48 hemställde om en utredning av frågan om begränsning av alkoholreklamen. I n ä m n d a betänkande framhöll utskottet, att vissa drag i konsumtionsutvecklingen var ägnade att inge farhågor. I sådant hänseende pekades bl. a. på fylleriförseelsernas stegring, särskilt bland kvinnor och ungdom. Utvecklingen syntes också, uttalade utskottet, ge vid handen att bruket av rusdrycker spritt sig till nya befolkningskategorier, hos vilka förtäringen relativt ofta övergår till missbruk. Enligt utskottets mening var det inte uteslutet att alkoholreklamen hade en suggererande effekt, särskilt på ungdom, och att således reklamverksamheten kunde vara en av orsakerna till den antydda utvecklingen. Dessutom kunde frågan ställas, framhöll utskottet, huruvida den nu bedrivna reklamen från andra synpunkter är förenlig med vår nykterhetspolitik. Som framgår av vad jag h ä r sagt h a r sedan tillkomsten av 1954 års lagstiftning olika metoder prövats för reglering av alkoholreklamen. Åtskilliga erfarenheter på området har vunnits under denna tid. Vid 1957 års riksdagsbeslut förutsattes också att frågan skulle prövas på nytt längre fram. Starka skäl talar nu för att man utan dröjsmål igångsätter det utredningsarbete som erfordras för ett sådant mera slutgiltigt ställningstagande. Såsom bevillningsutskottet påpekat h a r vissa oroande drag i konsumtionsutvecklingen kunnat konstateras under de senaste åren. Därtill kommer, att spritinköpen ökat under den gångna sommaren och förhösten. Den nedgång i förbrukningen av spritdrycker som ägt rum sedan hös-

14 ten 1956 synes således ha avbrutits. Även om det knappast är troligt att den kommersiella alkoholreklamen —- som främst avsett dyrare varor med relativt begränsad efterfrågan — i högre grad inverkat på konsumtionsutvecklingen i stort, framstår det som ett befogat önskemål att söka förebygga skadeverkningar som kan följa med nämnda reklamverksamhet. I sammanhanget må erinras om att reklam inte förekommer för inom landet tillverkade spritdrycker. En n ä r m a r e utredning om alkoholreklamen bör sålunda nu komma till stånd. Utredningen bör avse alla former av reklam för alkoholhaltiga drycker. Reklamens omfattning och verkningar bör i möjlig mån belysas och analyseras. Såsom bevillningsutskottet framhållit bör utredningen även ingå på den verksamhet som bedrives av sprit- och vinagenterna. Vid utformningen av förslag till åtgärder bör även beaktas de tryckfrihetsrättsliga och handelspolitiska aspekter, som eventuellt kan anläggas på frågan. Bevillningsutskottet h a r understrukit, att den av de statliga monopolbolagen bedrivna propagandan för övergång till svagare drycker synes ha haft gynnsamma verkningar. Utskottet har emellertid ansett att man bör undersöka om nämnda verksamhet likväl kan ha haft vissa icke önskvärda biverkningar. Jag delar utskottets uppfattning i denna fråga. Tillgängliga erfarenheter av verksamheten bör alltså granskas. D e t i d e p a r t e m e n t s c h e f s u t t a l a n d e t å b e r o p a d e b e t ä n k a n d e t f r å n bevilln i n g s u t s k o t t e t ( n r 48 å r 1961) i n n e h å l l e r till d e n del det b e r ö r r e k l a m f r å g a n följande. Vad först angår frågan om alkoholreklamen må erinras om att en svensk eller utländsk tillverkare av rusdrycker — på grund av ensamrätten för AB Vin- och spritcentralen till försäljning av sådana drycker till återförsäljare — inte kan sälja till annan köpare inom landet än n ä m n d a bolag. Emellertid råder inte förbud för enskilda att verka som agenter för in- eller utländska tillverkare av rusdrycker och uppbära provision för denna verksamhet. Ej heller är det förbjudet att göra reklam för rusdrycker men enligt 69 § rusdrycksförsäljningsförordningen är Vin- och spritcentralen skyldig att verka för att reklam av rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet inte bedrives på ett sätt som uppenbarligen står i strid med det i 7 § förordningen angivna syftet att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Med b e r ö r d a stadgande avses att i första hand förhandlingsvägen motverka olämplig alkoholreklam. För detta ändamål finns ett särskilt organ som organisatoriskt är knutet till Vin- och spritcentralen, nämligen Samarbetsnämnden för alkoholreklam. Nämnden består av representanter för bl. a. Nya system AB, reklambyråerna, agenterna för utländska rusdrycksleverantörer och nykterhetsrörelsen. Beträffande alkoholreklamen föreslås i motionerna 1:460 och 11:639 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en utredning beträffande behovet av längre gående åtgärder för begränsning av alkoholreklamen än som nu tillämpas och om lämpliga former för en sådan begränsning. Även i motionerna 1:477 och 11:567 yrkas skrivelse till Kungl. Maj:t. Enligt motionärernas mening bör Kungl. Maj:t ta initiativ till förhandlingar med berörda p a r t e r för att begränsa alkoholreklamens omfattning. I samband med genomförandet av 1954 års reform av nykterhetslagstiftningen ägnades stor uppmärksamhet åt frågan om alkoholreklamen. I sitt betänkande rör a n d e rusdrycksförsäljning och nykterhetsvård (SOU 1952:54) föreslog 1944 års nykterhetskommitté — med hänsyn till att reklamen för olika rusdrycker enligt kommitténs mening bedrivits i olämpliga former — bl. a. att en särskild utredning av agentverksamheten skulle igångsättas i syfte att utröna lämpligheten av

15 ett koncessionstvång för agenterna eller eventuellt en monopolisering av denna verksamhet. Vad kommittén förordat i denna del avvisades emellertid i proposition nr 1 5 1 / 1954 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken. På förslag av departementschefen beslöt riksdagen att andra åtgärder skulle vidtas i syfte att begränsa reklamverksamheten. I enlighet med detta beslut träffade Vin- och spritcentralen avtal med representanter för vederbörande agenter om temporärt reklamstopp — under tiden den 1 september 1955 — den 29 februari 1956 — i samband med övergången till fri försäljning. Efter utgången av denna tid gällde till en början enligt avtalet vissa inskränkningar i reklamverksamheten, nämligen att reklamen blott skulle avse angivande av märke, ursprung, typ och pris. År 1957 omprövade emellertid statsmakterna sitt tidigare beslut i reklamfrågan. Därvid konstaterades att konsumtionen av spritdrycker ökat väsentligt efter övergången till fri försäljning, ökningen hade dock främst avsett brännvin och eau de vie, för vilka varor någon reklam inte bedrivits. Då de dittills tillämpade reklaminskränkningarna inte ansågs ha haft någon större betydelse ur nykterhetspolitisk synpunkt, beslöts att desamma i huvudsak skulle upphävas. I fortsättningen skulle endast en viss övervakning av reklamverksamheten äga rum. Denna verksamhet handhas såsom inledningsvis omnämnts av Samarbetsnämnden för alkoholreklam. 1957 års beslut innebar också att Nya system AB fick möjligheter att genom reklam söka inrikta kundernas intresse på alkoholsvaga drycker på bekostnad av de starkare. Då det gäller att bedöma reklamverksamhetens inflytande på alkoholkonsumtionen bör det till en början konstateras att utvecklingen i detta hänseende sedan 1957 års beslut i reklamfrågan fattades i väsentliga delar varit gynnsam. Sålunda visar konsumtionen av sprit under senare år en oavbruten nedgång, vilken är desto märkligare som den i stort sett sammanfaller med en högkonjunktur. Tidigare erfarenheter ger vid handen att den allmänna stegring av levnadsstandarden, som hör ihop med högkonjunkturen, brukar resultera i en stegrad konsumtion av sprit. Å andra sidan har efter motbokssystemets avskaffande en stark uppgång skett av vinkonsumtionen. Utvecklingen tyder på att en viss, i och för sig önskvärd övergång skett från konsumtion av starkare alkoholdrycker till svagare. Att varje förändring i denna riktning verkligen innebär ett framsteg framgår av vissa i Vin- och spritcentralens verksamhetsberättelse för åren 1960 och 1957 redovisade uppgifter. Sålunda utgör den genomsnittliga alkoholmängden i spritdrycker, som saluföres i Sverige, 40 %, medan motsvarande procentsats i fråga om viner uppgår till ca 14 %. Mätt i ren alkohol försålde Vin- och spritcentralen föregående år i Sverige 17,7 milj. liter i form av sprit och 3,6 milj. liter i form av vin, medan motsvarande siffror för år 1957 var 20,4 milj. liter för spritdrycker och 2,9 milj. liter för vin. Andra drag i utvecklingen visar emellertid inte en lika gynnsam tendens. I jämförelse med åren före nykterhetsreformens genomförande visar antalet fylleriförseelser en stark stegring. Sålunda beräknas antalet under år 1960 begångna fylleriförseelser, vilka skall antecknas i kontrollstyrelsens straffregister, uppgå till ca 74 400, medan motsvarande siffra för år 1954 utgjorde ca 42 700. Något m i n d r e ogynnsam framstår utvecklingen vid en jämförelse av antalet sakfällda personer som begått fylleri under resp. år. Dessa utgjorde under år 1954 nära 33 000 och beräknas u n d e r år 1960 uppgå till ca 46 500. Särskilt markant stegring h a r inträffat i fråga om kvinno- och ungdomsfylleriet. Utvecklingen synes ge vid h a n den att bruket av rusdrycker spritt sig till helt nya befolkningskategorier, och att alkoholförtäringen hos dessa relativt ofta övergår till missbruk. Utskottet de-

16 lar motionärernas uppfattning att denna utveckling inger allvarliga farhågor. Enligt utskottets mening måste det åligga statsmakterna att vidta åtgärder på skilda områden för att härutinnan söka bryta utvecklingen. Därvid kommer frågan om alkoholreklamen i blickpunkten även om huvudvikten för samhällets ingripanden i förevarande hänseende bör läggas på andra områden. Såvitt utskottet kan finna är det inte uteslutet att alkoholreklamen har en suggererande effekt, särskilt på ungdom, och att således reklamverksamheten kan vara en bidragande orsak till den nyss antydda ogynnsamma utvecklingen. Härtill kommer att frågan kan ställas huruvida den nu bedrivna alkoholreklamen ur andra synpunkter är förenlig med vår nykterhetspolitik. Anledning synes utskottet på grund härav föreligga att uppta frågan om alkoholreklamens utformning till närmare prövning. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att 1957 års bevillningsutskott i samband med slopandet av de tidigare gällande inskränkningarna i alkoholreklamen uttalat att detta beslut var att se som en försöksanordning som borde omprövas om den inte slog väl ut. För närvarande förekommer alkoholreklam huvudsakligen i två former. Den ena utgöres av den verksamhet som i enlighet med statsmakternas beslut år 1957 utövas av Nya system AB och som syftar till att främja en övergång hos konsumenterna från starkare alkoholdrycker till svagare sådana eller till alkoholfria drycker. Beträffande denna reklam har statsmakterna möjlighet att påverka dess omfattning och arten av densamma. Enligt utskottets mening måste det hållas för troligt att systembolagets reklam varit en bidragande orsak till den i det föregående berörda gynnsamma konsumtionsförskjutningen. I stort sett synes denna reklam ha givit ett positivt resultat såsom ett led i strävandena att dämpa spritkonsumtionen. Den andra formen av alkoholreklam bedrives av utländska leverantörer eller h ä r i riket verksamma agenter för dessa. Syftet med denna reklam är rent affärsmässigt: att öka försäljningen av s. k. buteljimporterade varor. Såsom framgår av systembolagets i bilaga till detta betänkande intagna yttrande till kontrollstyrelsen har under senare år importerats genom fria agenter ca 11 procent av den totala årliga vinimporten och ca 17 procent av den totala årliga spritimporten, motsvarande i värde ca 37 resp. ca 27 procent av sammanlagda värdet av Vinoch spritcentralens import av berörda varor. I absolut tal uppgår agentimporten till ca 2,7 milj. liter spritdrycker och ca 1,5 milj. liter vin. All övrig import av rusdrycker i partihandelsledet omhänderhas av Vin- och spritcentralen utan förmedling av agenter. Från agenternas och de av dem representerade leverantörernas sida föreligger givetvis ett starkt ekonomiskt intresse att genom skilda åtgärder öka försäljningen av sina varor. Ur agenternas synpunkt ter det sig med hänsyn härtill affärsmässigt naturligt att i detta syfte utnyttja de olika former av reklam såsom annonser, folders m. m., som kan tjäna ändamålet. Den nu tillämpade ordningen innebär att Vin- och spritcentralens order på varor att importeras på butelj i allmänhet lämnas till vederbörande leverantörs agent i Sverige, vilken vidarebefordrar ordern till leverantören. Själva leveransen sker sedan direkt från leverantören till Vin- och spritcentralen. Agentens verksamhet inskränker sig således till att förmedla ordern. Det förhållandet att ordern passerar agenten innebär för denne fördelen att han direkt kan avläsa effekten av den bedrivna reklamen. Genom konkurrensens inverkan kan förhållandet även innebära ett starkt incitament att öka omfattningen av reklamen eller att pröva nya former som kan tänkas ge bättre försäljningseffekt. Att vissa risker föreligger för en inte godtagbar utveckling i sådan riktning framgår av det av systembolaget påtalade förhållandet att

17 försök från agenthåll förekommit till obehörig påverkan i försäljningsfrämjande syfte av bolagets försäljningspersonal. I detta sammanhang må påpekas att förbud enligt rusdrycksförsäljningsförordningen föreligger mot att genom personlig påverkan söka förmå någon, som inte är återförsäljare av rusdrycker, att inköpa sådana drycker. En grundläggande p r i n c i p för vår nu gällande nykterhetslagstiftning är att försäljningen av r u s d r y c k e r inte skall vara förenad med enskilt vinstintresse. Sett mot denna bakgrund är systemet med provisionsavlönade agenter för utländska firmor inte tillfredsställande. Erinras kan att denna principiella uppfattning låg till grund för den inlösning av agenturer som staten åtog sig under åren efter rusdrycksmonopolets införande. I motionerna 1:477 och 11:567 har framförts tanken att förhandlingar skulle upptas med berörda parter i syfte att söka begränsa reklamens omfattning. Utskottet vill med anledning härav erinra om att de inskränkningar i förevarande hänseende, som hittills främst tillämpats, inte tagit sikte på reklamverksamhetens omfattning men väl dess utformning. Då emellertid, vad gäller reklam i tryckt form, inte minst skäl av tryckfrihetsrättslig art talar emot begränsningar i reklamens omfattning, anser utskottet det inte vara sannolikt att man genom förhandlingar med sådant syfte kan nå några resultat av betydelse, över huvud taget ställer sig utskottet tveksamt med hänsyn till de starka kapitalintressena i branschen till möjligheterna att förhandlingsvägen på längre sikt begränsa reklamverksamheten. Utskottet är visserligen medvetet om att den verksamhet i reklambegränsande syfte, som nämnden för alkoholreklam bedriver, haft betydelse för att förhindra olämplig reklam och att agenterna i stort sett lojalt ställt sig nämndens önskemål till efterrättelse. Med den inriktning nämndens arbete har enligt 1957 års beslut ligger det emellertid i sakens natur att nämndens ingripanden ofta kan ske först sedan den otillbörliga reklamen redan ägt rum. Även om nämnden därvid lyckas förhindra ett u p p r e p a n d e i det speciella fallet h a r dock den skadegörande effekt, som reklamen kan ha i initialskedet, inte förhindrats. Det kan för övrigt enligt utskottets mening inte uteslutas att även den reklam, som Samarbetsnämnden godkänner, på lång sikt kan ha icke önskvärda verkningar. Enligt utskottets mening talar starka skäl för att man nu överväger möjligheterna att erhålla varaktiga och väsentliga begränsningar av alkoholreklamen. En utredning med denna syftning kan såvitt utskottet förstår inte lämpligen äga rum utan att frågan om agentverksamheten blir föremål för överväganden. I de till utskottet avgivna utlåtandena, i vilka en utredning om alkoholreklamen förordats, har också frågan om agentverksamheten ansetts böra övervägas i samband med en sådan utredning. Därvid kan ifrågasättas huruvida behov verkligen föreligger av agenter eller om — såsom nykterhetskommittén på sin tid antytt — en monopolisering lämpligen bör genomföras. Ur konsumenternas synpunkt synes några olägenheter knappast kunna uppkomma, eftersom redan nu all import ombesörjes av Vin- och spritcentralen och agenternas egentliga verksamhet endast går ut på att söka förmå konsumenterna att inköpa just den vara vederbörande agent representerar. Å andra sidan bör ihågkommas att reklamen för de buteljimporterade varorna inte behöver handhas av agenterna i Sverige utan att den med minst lika god effekt kan ske på initiativ av leverantörerna utomlands. Så torde för övrigt inte sällan vara fallet för närvarande. Det kan med hänsyn härtill befinnas vara mer ändamålsenligt att i stället för monopolisering av agentverksamheten andra medel tillgripes, exempelvis att de statliga monopolföretagen inom rusdryckshanteringen erhåller vidgade befogenheter att avbryta sina affärskon-

18 takter med sådana leverantörer, som själva eller genom sina agenter bedriver ur samhällets synpunkt inte önskvärd reklam eller på annat sätt uppenbarligen handlar i strid mot strävandena att i Sverige begränsa konsumtionen av rusdrycker. Med hänsyn till att en fullständig statsmonopolisering av sociala skäl gäller i vårt land i fråga om försäljningen av rusdrycker och vidare samma regler bör gälla gentemot alla importländer, synes gentemot den antydda ordningen knappast kunna åberopas de skäl av handelspolitisk natur, som i tidigare sammanhang framförts mot ifrågavarande ingripanden. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att hinder enligt nu gällande lagstiftning knappast torde föreligga mot att t. ex. Sveriges bränneriidkareförening bedriver reklamverksamhet. Hittills har emellertid de inhemska brännvinsproducenterna avstått från att genom reklam söka förmå allmänheten till ökad brännvinskonsumtion. Det synes utskottet med hänsyn härtill inte vara ett orimligt krav att även de utländska leverantörerna av spritdrycker helt skulle avstå från att i Sverige göra reklam för sina varor. Den utredning av alkoholreklamen, som utskottet sålunda tillstyrker, bör pröva frågan i dess helhet, därvid även bör undersökas huruvida den på statsmakternas initiativ av Nya System AB bedrivna reklamverksamheten, vars gynnsamma verkningar utskottet redan understrukit, likväl kan ha haft vissa inte avsedda biverkningar, särskilt i fråga om ungdomen.

KAP.

HISTORIK

1917 års

2 OCH GÄLLANDE

RÄTT

rusdrycksförsäljningsförordning

En av huvudprinciperna för den svenska nykterhetslagstiftningen har sedan länge varit att försäljningen av rusdrycker icke skall vara förenad med enskilt vinstintresse. På partihandelsområdet genomfördes denna princip genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning i så måtto, att AB Vin- & Spritcentralen i praktiken fick ensamrätt till försäljning av rusdrycker till återförsäljare. En tillverkare kunde sålunda enligt 1917 års förordning icke sälja till någon annan köpare inom landet än Vin- & Spritcentralen. Lagstiftningen har emellertid icke innehållit förbud för enskilda att verka som agenter för in- eller utländska tillverkare och att uppbära provision för sådan verksamhet. Det är inte heller förbjudet att göra reklam för rusdrycker. År 1917 infördes i lagstiftningen en bestämmelse innebärande att man ej vid personligt besök eller genom ombud ägde rätt att utbjuda rusdrycker eller upptaga beställningar annat än hos innehavare av försäljningsrätt. Vidare förbjöds att eljest för egen eller annans vinning vid personligt besök eller genom ombud söka förmå annan att inköpa rusdrycker i utminuteringsbutik. Ett likartat förbud gällde för utskänkningsinnehavare och h a n s anställda mot att söka förmå gäst att inköpa rusdrycker på utskänkningsstället. 1911 års nykterhetskommitté, som utarbetat förslaget till försäljningsförordning, framhöll bl. a., att det sedan årtionden varit ett inom vida kretsar närt önskemål att stävja den verksamhet som bedrevs av utländska handelsresande. Kommittén erinrade om att förslag härom väckts vid ett flertal riksdagar under framförallt 1890-talet. Den franska handelstraktaten av år 1881 innehöll emellertid fram till år 1909 en bestämmelse om att franska handelsresande skulle äga rätt att upptaga beställningar. 1909 upphävdes nämnda bestämmelse och det stadgades att franska handelsresande skulle vara underkastade de inskränkningar som var ålagda vårt lands egna undersåtar. Med hänsyn till att enligt kommitténs — sedermera accepterade — förslag endast vissa bolag skulle äga rätt till utminutering av rusdrycker och sådan försäljning inte skulle göras beroende av något ekonomiskt intresse, ansåg kommittén det önskvärt med en förbudsparagraf, så allmänt avfattad att den träffade all form av utbjudande, bortsett från sådant som skedde via de godkända bolagen.

1917 års försäljningsförordning innebar emellertid formellt fortfarande vissa möjligheter till partihandel, varmed menades försäljning till återförsäljare i och för deras rörelse. Dylik partihandel skulle enligt förordningen få drivas av tre olika kategorier av utövare, nämligen: 1. den som till avsalu ägde tillverka rusdrycker eller bedriva rening av brännvin, 2. den som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel, och 3. den som idkade minuthandel med spritdrycker eller vin om han före den 1 januari 1919 gjorde anmälan hos kontrollstyrelsen. Den sist nämnda kategorin skulle emellertid endast få partihandelsrätt under en övergångsperiod om tre år. Som ovan nämnts var ett ledande syfte för 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning att avlägsna varje privatekonomiskt intresse inom detaljhandeln. Detta kom emellertid även att visa sig nödvändigt beträffande partihandelsledet, vilket ledde till bildandet av AB Vin- & Spritcentralen. Nämnda bolag inlöste praktiskt taget samtliga de enskilda bolag som fanns vid ikraftträdandet av 1917 års förordning. Detta övertagande gällde inte bara partihandelsbolag utan även rena agentföretag. Visserligen ansågs det att företag, vilka som agenter representerade utländska hus inom branschen, i stor utsträckning alltjämt skulle kunna bedriva sin verksamhet. De firmor som så önskade blev emellertid inlösta och en del av de större bland dem organiserades som dotterbolag till spritcentralen. Sammanlagt inlöstes under åren 1918—1921 25 agentfirmor. Av dessa kom nio att kvarstå som dotterbolag till spritcentralen. De sista åren har dotterbolagen varit åtta.

1926 års monopolkontrollutredning År 1926 tillsattes en monopolkontrollutredning som i början av år 1928 framlade ett förslag rörande Vin- & Spritcentralens organisation. I detta förslag berörde utredningen även frågan om agentbolagen och deras förhållande till spritcentralen. Utredningen framhöll, att den strävan att från agentverksamheten avlägsna privatekonomiskt intresse som tagit sig uttryck vid bildandet av de till spritcentralen anknutna agentbolagen stod i överensstämmelse med den utveckling, varigenom dylikt intresse i möjligaste mån avvecklats från såväl detaljhandeln som partihandeln med rusdrycker. Ur vissa synpunkter syntes det icke vara önskvärt med sammanförandet av agentur- och partihandeln. Något förslag om ändring på denna punkt framlades emellertid under åberopande av handelspolitiska hänsyn ej av utredningen. En av utredningsmännen yrkade dock reservationsvis ett åläggande för spritcentralen »att i sådan ordning, som låter sig förena dels med spritcentralens ekonomiska intresse, dels med synpunkter,

som i fråga om agenturorganisationen finnas äga betydelse, vidtaga åtgärder, varigenom till formen fristående men till Spritcentralen ansluten agentverksamhet avvecklas». Monopolkontrollutredningen föranledde ej några särskilda åtgärder när det gällde agentbolagen. Spritcentralen vidtog emellertid den förändringen att en viss omorganisation av bolagens styrelser genomfördes fr. o. m. år 1928. Genom omorganisationen kom samtliga bolag att som styrelseledamöter få ordföranden och vice ordföranden i spritcentralens styrelse samt dessutom spritcentralens verkställande direktör.

1937 års lagstiftning I 1937 års lagstiftning medtogs med vissa smärre ändringar de förbud mot påverkan av enskild i syfte att övertala denne att inköpa rusdrycker som intagits redan i 1917 års förordning. I syfte att förhindra även hänvändelse som sker i telefon eller genom personligt brev ersattes emellertid orden »vid personligt besök» med uttrycket »genom personlig hänvändelse». Inte heller 1937 års lagstiftning förbjöd reklam för rusdrycker eller inskränkte agenternas verksamhet utöver vad som följde av förbuden mot personlig hänvändelse m. m. Agenternas möjligheter att genom reklam och dylika försälj ningsbefrämj ande åtgärder få till stånd en marknad för sina varor underlättades av att utminuteringsbolagen även enligt den nya lagstiftningen hade skyldighet att på begäran anskaffa varor som ej hölls i lager.

Reklamfrågan under slutet av 1930-talet och fram till avgivandet av 1944 års nykterhetskommittés betänkande Den reklam som utländska firmor eller deras agenter drev i Sverige kom att väcka en del offentlig diskussion. Det ansågs, att reklamen i en del fall utformats så att den, utöver att främja det reklamerade varuslaget på bekostnad av andra, också uppfattats som en uppmaning till allmänheten att öka konsumtionen av rusdrycker överhuvudtaget. Den kritik som riktades mot rusdrycksreklamen — någon sådan bedrevs emellertid icke av Vin- & Spritcentralen eller av systembolagen — gällde även i viss omfattning ölreklamen. För bryggerierna fanns ingen inskränkning i rätten att göra reklam för varorna och ej heller fanns någon lagstadgad begränsning av det enskilda vinstintresset vid tillverkning och försäljning av öl. Diskussionen kring alkoholreklamen upptogs i en interpellation vid 1939

års lagtima riksdag. På denna svarade dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, att han ansåg det tydligt att åtgärder som är ägnade att stimulera förbrukningen av rusdrycker icke kan sägas vara väl förenliga med alkohollagstiftningens andemening. Statsrådet förklarade sig beredd att låta genom kontrollstyrelsen och Vin- & Spritcentralen rikta hänvändelser till vederbörande enskilda företag och sammanslutningar i syfte att begränsa alkoholreklamen. Skulle dessa hänvändelser icke medföra åsyftat resultat finge frågan upptagas till förnyat övervägande. Emellertid förlorade frågan till stor del sin aktualitet under krigsåren, då importen av utländska rusdrycker omöjliggjordes eller starkt begränsades. Efter kriget fick saken på nytt aktualitet. Förhållandena belystes i en till chefen för finansdepartementet i januari 1947 överlämnad promemoria utarbetad av dåvarande verkställande direktören i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, envoyén Sahlin. Promemorian överlämnades sedermera till 1944 års nykterhetskommitté. I promemorian erinrades om att det privatekonomiska intresset stegvis eliminerats från rusdryckshanteringens olika grenar, så att i fråga om rusdryckshandeln endast två områden kvarstod där någon begränsning inte fanns. Härvid åsyftades dels serveringspersonalens intresse av drickspengar, dels den verksamhet som inom landet bedrives av agenterna för utländska leverantörer av viner och spritdrycker. Det påpekades, att Vin- & Spritcentralen under de första åren efter sin tillkomst inlöste ett betydande antal agenturer för utländska hus inom branschen. I stor utsträckning övertogs de inlösta agentfirmornas representation och rörelse av för ändamålet bildade aktiebolag, vilka fick karaktären av dotterbolag till Vin- & Spritcentralen. Det kunde emellertid påvisas att dessa agentbolag sedermera alltmer överflyglats av de enskilda agenterna och att därmed ett viktigt och växande område av hanteringen ånyo utlämnats till fritt spelrum för enskild företagsamhet med direkt intresse av rusdryckskonsumtionens stegring, i uppenbar motsättning mot en av de ledande grundsatserna för reformarbetet på detta område. Sahlin ifrågasatte om inte agentverksamheten borde göras till föremål för närmare utredning med syfte att framlägga förslag till en lösning som kunde avhjälpa de med verksamheten i dess nuvarande form förenade olägenheterna.

1944 års n y k t e r h e t s k o m m i t t é Nykterhetskommittén, vars slutbetänkande avgavs i början av år 1953, inhämtade för att få ett underlag för sina bedömningar bl. a. vissa ytterligare uppgifter från Vin- & Spritcentralen. Av de lämnade uppgifterna framgick, att de fristående agenternas antal av spritcentralen uppskattades till ett 100-tal, medan bolaget själv endast hade 8 agenturer. Bolaget påpekade, att alla fatvaror dåmera köptes direkt från utlandet och att det endast var buteljvarorna som kunde bli föremål för en till allmänheten riktad reklam. Av uppgifterna framgick vidare, att år 1950 importerades för 33,2 milj. kronor, varav 17,6 milj. på buteljimport och 15,6 milj. på fatimport. Av de 17,6 milj. kronor på buteljvaror kom 8,0 milj. på spritcentralens agenturer och 9,2 milj.

på de fristående agenturerna, vilka enligt spritcentralen förtjänade 10—15 procent av denna summa. Bolaget framhöll vidare, att genom de fristående agenternas verksamhet hade ett starkt privatekonomiskt intresse återinförts som under de senaste 15 åren förstärkts. I fråga om agenternas verksamhet påpekade spritcentralen att utvecklingen medfört en ökad reklamverksamhet, särskilt genom annonser. Även annan form av propaganda bedrevs. Bl. a. uppgavs av spritcentralen att cirkulär med reklambroschyrer förekom och att systembolagschefer och restauratörer fortfarande uppsöktes personligen. Enligt uppgifter till spritcentralen förekom i viss utsträckning att ersättning lämnades till serveringspersonal, t. ex. hovmästare i festvåningar om de sålde av ett visst märke. I fråga om ingripanden från spritcentralens sida framhölls, att bolaget vid något tillfälle vägrat köpa av firmor som annonserat olämpligt, men detta hade hittills endast skett när det varit fråga om illojal reklam med falsk ursprungsbeteckning. Det påpekades vidare, att systembolaget på begäran av privatperson kunde importera direkt från utlandet om inte spritcentralen förde en viss vara. Dessa bestämmelser gjorde att spritcentralen knappast kunde vägra köpa ett märke som efterfrågats. I fråga om reklamens betydelse för efterfrågan framhölls, att denna märkts bl. a. under den stora annonskampanj för amerikansk whisky som pågick åren närmast efter kriget. Kommittén påpekade i sitt betänkande, att alla ingripanden på området försvårades genom att de berörde de handelspolitiska förbindelserna med utlandet. Kommittén förklarade sig emellertid dela uppfattningen, att förhållandena på agenturverksamhetens område icke var tillfredsställande, samt föreslog, att frågan om tillstånd för eller monopolisering av agenturverksamheten gjordes till föremål för särskild utredning. Kommittén uttalade vidare, att ett förbud mot en u r nykterhetssynpunkt olämplig reklamverksamhet syntes vara möjligt att genomföra men i praktiken skulle möta vissa svårigheter. Kommittén anförde härvidlag följande. I lagen om illojal konkurrens förekommer redan vissa bestämmelser som kriminaliserar osannfärdig reklam, bestickning m. m. i samband med utövning av näringsverksamhet. Genom skärpning eller precisering av dessa bestämmelser torde det vara möjligt att komma åt mera flagranta fall av olämplig reklam för alkoholdrycker. Men om man vill nå längre, synes svårigheterna att göra en rimlig gränsdragning bli mycket stora. Det torde för övrigt i ett stort antal fall kunna råda delade meningar om en viss reklams lämplighet. Avvägningen måste med nödvändighet bli i viss mån subjektiv. Gentemot bestämmelser, som avser att reglera reklam i tryckt form, kan också anföras de komplikationer som tryckfrihetsförordningen innebär i detta sammanhang. Vare sig ett koncessionssystem infördes eller ej ansåg kommittén det vara önskvärt med en rådgivande verksamhet från något centralt organs sida till tjänst för dem som bedrev reklam på området. Man hänvisade i detta sammanhang till den verksamhet som bedrevs av det finska alkoholbolaget och höll för troligt att en liknande verksamhet skulle vara till nytta även i Sverige. Kommittén anförde. Hänvändelser till annonsörer lär tidigare i vissa fall ha gjorts utom från kontrollstyrelsen och spritcentralen även från vissa systembolag samt från Central-

förbundet för nykterhetsundervisning (GFN) och dessa hänvändelser torde också ha givit resultat. Ett koncessionssystem skulle otvivelaktigt vara ägnat att medföra större försiktighet vid utformningen av reklamen och skulle också ge möjlighet att effektivt ingripa i händelse av missbruk. Alldeles oavsett om tillstånd kräves eller ej synes Vin- & Spritcentralen ävensom CFN, vilket enligt kommitténs förslag skall fungera som statens organ för nykterhetsupplysning, böra uppmärksamma ev. förekommande olämplig propaganda och påpeka saken för annonsörerna. En rådgivning kan tänkas få betydelse inte bara för agenturernas utan även för bryggeriernas och bränneriernas annonsering. Avslutningsvis uttalade kommittén, att en intensifierad upplysningsverksamhet i nykterhetsfrågan i och för sig borde vara en motvikt mot olämplig reklam, särskilt om densamma vid behov upplades direkt som motåtgärd mot olämplig reklam i konkreta fall.

Utredning angående upplysningskampanj En av chefen för finansdepartementet tillkallad utredning föreslog i betänkande avgivet i slutet av år 1953, att ledningen för en tilltänkt upplysningskampanj — som skulle äga rum i anslutning till övergången från motbokssystemet till ett friare försäljningssystem — på ett tidigt stadium skulle uppta förhandlingar med representanter för tidningar, annonsörer och agenter i syfte att på frivillighetens väg reducera reklamen för vin- och spritdrycker under den tid de särskilda propaganda- och upplysningsåtgärderna vid övergången till friare spritförsäljning utfördes. I betänkandet anfördes vidare beträffande reklamens verkningar. Även om alkoholreklamen till en del gäller mer eller mindre exklusiva utländska märken, som i regel ej nyttjas av ungdomen eller andra vid övergången särskilt utsatta grupper, kan dock själva reklamen för alkoholkonsumtion få ogynnsamma verkningar även på dessa grupper. Därmed skulle de motåtgärder som kommittén föreslår under övergångstiden för att minska spritbruket neutraliseras eller förlora en del av sin avsedda verkan. Det skulle av psykologiska skäl vara olämpligt om samtidigt med att av staten bekostade annonser för motverkande av spritmissbruk införes i tidningarna samma tidningar innehölle spritannonser, sannolikt t. o. m. i större omfattning än tidigare.

Regeringsförslaget år 1954 I propositionen (nr 151) framhölls bl. a., att reklam- och agenturverksamheten för rusdrycker kraftigt ökat under de senaste åren. Annonseringen för vin och sprit i storstadspressen hade bl. a. nära nog fördubblats under några få år. Enligt departementschefen torde den inträdda intensifieringen av alkoholreklamen sammanhänga med den hårdnande konkurrensen på den internationella vin- och spritmarknaden.

25 Beträffande reklamens verkningar anförde departementschefen följande. Den nutida reklamen har otvivelaktigt en kraftigt suggererande verkan. Detta gäller självfallet även om alkoholreklamen. Härpå erbjuder den för något år sedan i Sverige bedrivna Sherry-kampanjen ett näraliggande exempel. Genom denna propagandaaktion ökades konsumtionen av sherry högst avsevärt. Det är också klart att reklamen för ett visst märke eller ett visst slag av rusdrycker i och för sig åsyftar en stegring av efterfrågan på just den utbjudna varan. En ökning av efterfrågan på vissa alkoholdrycker torde å andra sidan i viss mån motsvaras av en minskning eller åtminstone en återhållen ökning av konsumtionen av andra alkoholdrycker. Resultatet kan alltså i första hand bli en omfördelning av alkoholkonsumtionen mellan olika drycker. I den mån som en dylik omfördelning av konsumtionen sker i riktning mot svagare drycker, möter den ingen erinran från nykterhetspolitisk synpunkt. Emellertid ägnas en stor del av alkoholreklamen åt starkare drycker, bl. a. konjak, whisky, likör, vermut och sherry. Risk finnes därför att effekten av de genom alkoholreklamen åstadkomna förskjutningarna i konsumtionen inte blir ur nykterhetssynpunkt gynnsamma. Det torde vidare förhålla sig så att en intensiv och omfattande alkoholreklam därutöver kan ha den effekten att allmänhetens intresse får en ökad inriktning på alkoholhaltiga drycker och att den totala alkoholförbrukningen till följd härav kan stiga. Det är i nu angivna hänseenden som alkoholreklamen med dess nuvarande omfattning och inriktning kommer i konflikt med de allmänna principerna för svensk nykterhetspolitik. Uppenbart är att åtgärder som är ägnade att stimulera rusdrycksförbrukningen inte är förenliga med vår alkohollagstiftnings andemening, oavsett hur denna lagstiftning är utformad i detaljerna. Önskvärdheten att minska alkoholreklamens konsumtionssuggererande verkan är därför påtaglig. Detta torde gälla så mycket mera som det kan antas att nuvarande utvecklingstendenser inom denna reklam kommer att alltmer förstärkas under konkurrensens tryck och med reklamteknikens utveckling. Vidare är att märka att verkningarna av reklamen på konsumtionen kan skärpas efter genomförandet av en friare rusdrycksförsäljning. I likhet med nykterhetskommittén ansåg departementschefen, att direkta förbudsbestämmelser mot ur nykterhetssynpunkt olämplig reklam icke torde vara möjliga att genomföra utan ändringar i tryckfrihetsförordningen. Bl. a. med hänsyn härtill ansåg departementschefen, att sådana åtgärder ej borde komma i fråga. Ej heller det av kommittén framlagda förslaget om utredning rörande koncessionstvång för rusdrycksagenturer ansåg sig departementschefen kunna biträda. Dels framhöll han, att ett sådant koncessionsförfarande — och ännu mer en eventuell monopolisering — skulle möta svårigheter ur bl. a. handelspolitiska synpunkter, dels kunde sådana åtgärder icke förväntas bli effektiva med hänsyn till att reklamkampanjer kunde bedrivas direkt av organisationer och andra inom exportländerna. I stället förordade departementschefen åtgärder som tog sikte på en begränsning i fråga om reklamens utformning. Reklamen skulle sålunda begränsas till att avse märke, ursprung, typ och pris. Däremot ansågs det icke

vara praktiskt lämpligt att genomföra kvantitativa begränsningar av reklamen. I fråga om de statliga försäljningsföretagen uttalade departementschefen, att det vore självklart att dessa icke bedrev någon reklamverksamhet. För att minska problemen vid den nya lagstiftningens ikraftträdande föreslog departementschefen att reklamen helt skulle upphöra under sex månader, då samtidigt en större propagandakampanj i syfte att stärka individens känsla av ansvar gentemot alkoholdryckerna skulle pågå. Enligt departementschefen borde det ankomma på spritcentralen att föra förhandlingar om den tänkta reklambegränsningen med leverantörerna inom ramen för sedvanliga affärsuppgörelser. Skulle uppgörelse ej kunna träffas, innebar detta, att inköp ej kom till stånd. Skulle säljaren sedermera ej hålla lämnad utfästelse, skulle detta få konsekvenser antingen för det aktuella köpeavtalets tillämpning eller för ev. nya köpeavtal med leverantören. Den föreslagna bestämmelsen om skyldighet för spritcentralen att föreskriva inskränkningar i reklamen borde enligt departementschefen kompletteras med en uppmjukning av den s. k. privatimportparagrafen, som borde få den innebörden, att vara som ej hölls i lager skulle anskaffas på begäran av kund, om så lämpligen kunde ske och hinder ej mötte på grund av åtgärd som spritcentralen ansåg befogad med hänsyn till ev. överträdelse från exportörens sida av reklambestämmelserna. Enligt departementschefen borde det blivande detaljhandelsbolaget för rusdrycker ha samma skyldighet att genomföra begränsning av reklamverksamheten i fråga om inhemskt starköl som ålåg spritcentralen i fråga om sprit, vin och importerat starköl. Beträffande vanligt öl förutsatte departementschefen att bryggeriindustrin självmant kom att följa de regler som statsmakterna kunde komma att acceptera för rusdrycker. Detsamma torde gälla även importerat vanligt öl. Skulle emellertid överträdelser inträffa, skulle dessa snabbt kunna beivras genom att Kungl. Maj :t tillades en befogenhet att förordna att utländskt öl endast skulle få införas i den ordning som var föreskriven för import av rusdrycker, d. v. s. i huvudsak import endast genom spritcentralen.

Särskilda u t s k o t t e t år 1954 Utskottet framhöll i sitt utlåtande nr 1, att de förestående reformerna och i synnerhet de med övergångstiden förbundna problemen gjorde det angeläget att bringa utvecklingen under viss kontroll. Med hänsyn härtill tillstyrktes de av departementschefen förordade inskränkningarna. I fråga om propositionsförslagets tryckfrihetsrättsliga konsekvenser erinrade utskottet om att de tilltänkta inskränkningarna riktade sig mot försäljare av rus-

drycker. P å dessa borde man kunna ställa särskilda krav rörande sättet att bedriva försäljningsverksamheten. Enligt utskottet torde ur tryckfrihetssynpunkt hinder icke föreligga för spritcentralen att redan före propositionsförslagets antagande vidtaga de åtgärder som i förslaget ålagts bolaget. För att undanröja varje berättigad tvekan borde emellertid författningen formuleras så, att bolaget skulle vara skyldigt att vid avtal med leverantör verka för att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives på sätt som finnes stå i strid med det i 7 § rusdrycksförsäljningsförordningen angivna syftet. Även beträffande reklamstoppet i samband med införandet av de nya försäljningsbestämmelserna anslöt sig utskottet till departementschefens förslag.

1954 års lagstiftning Genom 1954 års reformer, vilka trädde i kraft den 1 oktober 1955, infördes sålunda i lagstiftningen vissa begränsningar i den reklam för rusdrycker som fick bedrivas av agenter för utländska leverantörer av sådana drycker, inhemska bryggerier m. fl. Med avseende på den första övergångstiden till fri försäljning — september 1955 t. o. m. februari 1956 — skulle man försöka åstadkomma att alkoholreklamen helt upphörde. Därefter skulle reklamen inskränkas till ett angivande av märke, ursprung, typ och pris. För genomförande av reklaminskränkningarna träffade spritcentralen i april 1955 ett avtal med vinsektionen av Svenska Handelsagenters Förening. Avtalet innebar, att agenterna åtog sig att inte göra reklam under den förut nämnda halvårsperioden samt att spritcentralen skulle tillkalla en rådgivande samarbetsnämnd sammansatt av representanter för olika intresserade organ och sammanslutningar. Samarbetsnämnden utarbetade sedermera följande riktlinjer för alkoholreklamen från och med den 1 mars 1956, vilka godkändes av spritcentralen och delgavs bolagets leverantörer. Reklamen får icke så utformas, att den särskilt uppmanar eller suggererar till konsumtion av rusdrycker. Den får alltså icke vare sig i bild eller i text innehålla något utöver vad som fordras för att bekantgöra och i allmänhetens minne befästa märke, ursprung, typ och pris. Under sålunda angivna förutsättningar må i reklamen ingå, förutom firma och varunamn, 1) vid angivande av märke avbildningar av varumärke, ävensom av flasketiketter och flaskor, om de antingen var för sig eller i förening äro att jämställa med varumärke och i reklamen tjäna samma syfte som detta, 2) vid angivande av ursprung beskrivande text och bilder från orten och av lokaler, där framställningen sker,

28 3) vid angivande av typ sakliga uppgifter om dryckens art, karaktär och a n d r a därmed jämförliga konsumentupplysningar, samt 4) vid angivande av pris även katalognummer.

1956 å r s

rusdrycksförsäljningsutredning

I s l u t e t av å r 1956 t i l l s a t t e K u n g l . Maj :t en u t r e d n i n g , s o m a n t o g n a m n e t 1956 å r s r u s d r y c k s f ö r s ä l j n i n g s u t r e d n i n g , m e d uppgift a t t t a g a s t ä l l n i n g till i v a d m å n de v u n n a e r f a r e n h e t e r n a av l a g s t i f t n i n g e n s t i l l ä m p n i n g k u n d e ge u n d e r l a g för a t t ö v e r v ä g a j ä m k n i n g a r i d e n s a m m a . U t r e d n i n g e n tog i sitt b e t ä n k a n d e bl. a. u p p f r å g a n o m r u s d r y c k s r e k l a m e n . I sitt förslag a n f ö r d e u t r e d n i n g e n a t t s t a t s m a k t e r n a s b e s l u t å r 1954 att försöka å s t a d k o m m a i n s k r ä n k n i n g a r i alkoholreklamen framstod såsom n a t u r l i g t m e d t a n k e p å a t t m a n stod i n f ö r g e n o m f ö r a n d e t av en r e f o r m s o m i n n e b a r , a t t en s t o r del a v d i t t i l l s v a r a n d e r e s t r i k t i o n e r för r u s d r y c k s i n k ö p s k u l l e b o r t t a g a s . M a n ville u n d v i k a , a t t d e n s u g g e s t i o n till ö k a t i n k ö p , v a r m e d ö v e r g å n g e n till ett f r i a r e f ö r s ä l j n i n g s s y s t e m v a r f ö r e n a d , s k u l l e förs t ä r k a s g e n o m en o h ä m m a d r u s d r y c k s r e k l a m . S ä r s k i l t v i k t i g t v a r , a t t d e n p r o p a g a n d a k a m p a n j för n y k t e r h e t o c h a n s v a r som s k u l l e i n s ä t t a s u n d e r d e n f ö r s t a ö v e r g å n g s t i d e n i n t e m o t v e r k a d e s av a l k o h o l r e k l a m . R e k l a m i n s k r ä n k n i n g a r n a h a d e således, k o n s t a t e r a d e u t r e d n i n g e n , i v ä s e n t l i g m å n tagit s i k t e p å ö v e r g å n g s t i d e n till det f r i a r e f ö r s ä l j n i n g s s y s t e m e t o c h h a d e v a r i t g r u n d a d e p å f a r h å g o r för o g y n n s a m m a v e r k n i n g a r av r u s d r y c k s r e k l a m e n u n d e r d e n n a tid. Utredningen ansåg emellertid att det k u n d e finnas anledning att u p p t a r e k l a m f r å g a n till f ö r n y a d p r ö v n i n g , d å v i s s a e r f a r e n h e t e r av d e n n y a o r d n i n g e n n u m e r a förelåg. D e s s a e r f a r e n h e t e r s a m m a n f a t t a d e s a v u t r e d n i n g e n p å följande sätt. Till en början kan konstateras, att de avsedda reklaminskränkningarna kunnat genomföras och att de företag som står bakom reklamen i stort sett lojalt iakttagit statsmakternas beslut. Konsumtionsutvecklingen h a r efter den 1 oktober 1955 präglats av en stark ökning för spritdryckernas vidkommande, ökningen h a r emellertid i allt väsentligt fallit på brännvin och eau-de-vie, d. v. s. varor för vilka någon reklam inte gjorts. Detta förhållande utesluter givetvis inte att reklaminskränkningarna kan ha motverkat en ökad konsumtion av de varor, för vilka reklam bedrives. Det synes emellertid osannolikt att de haft någon större betydelse. De skäl som anförts för och emot ingrepp i alkoholreklamen kan sammanfattas på följande sätt. Reklamen för rusdrycker h a r liksom annan reklam till syfte att åstadkomma så stor försäljning som möjligt. Även om reklamen för en viss vara närmast h a r till effekt att denna varas försäljning ökar på andra varors bekostnad, kan en samtidig reklam för ett flertal sinsemellan konkurrerande märken leda till en ökning av den totala försäljningen. Den kan därigenom verka som en propaganda för ökad alkoholförtäring. I den mån reklam sker för starkare varor, t. ex. sprit-

29 drycker och starkviner, kan den leda till en övergång från svagare till starkare drycker. Vidare kan reklamen i enskilda fall ta sig sådana former, att den direkt motverkar de nykterhetspolitiska strävandena. Häremot har anförts, att alkoholreklamen hittills så gott som uteslutande avsett lättare drycker eller drycker, som med hänsyn till sitt pris i regel inte konsumeras annat än i mindre kvantiteter. I den mån reklam föres för lättare dryckker, kan den utgöra ett direkt stöd för strävandena att främja en övergång inom konsumtionen till sådana drycker. Härtill kommer de olägenheter som enligt sakens natur är förenade med inskränkningar i reklamen. Handläggningen av reklamfrågorna har visserligen, enligt vad vi inhämtat, kunnat ske smidigt med hjälp av den till spritcentralen knutna samarbetsnämnden, och nämndens beslut torde ha tillvunnit sig allmän respekt. Det har dock inte kunnat undvikas att nämnden vid prövning av annonsutkast och liknande blivit nödsakad att taga ståndpunkt till frågor av delvis mycket detaljmässig karaktär, t. ex. angående utsmyckning och textens innehåll. Ehuru sålunda skäl kunnat anföras både för och emot reklaminskränkningar, tydde enligt utredningens uppfattning erfarenheterna av de då tilllämpade inskränkningarna på att deras nykterhetseffekt varit ringa. I sådant läge fick, framhöll utredningen, skälen emot inskränkningar ökad tyngd. Utredningen fann sig därför böra föreslå, att de tidigare reklaminskränkningarna i huvudsak skulle avskaffas. Däremot ansågs det icke tillrådligt att lämna fältet helt fritt, utan reklamen borde förutsättas komma att bli bedriven i samma relativt måttfulla former som före den 1 oktober 1955. Skulle man borttaga alla inskränkningar, kunde man enligt utredningen inte bortse från risken att det fria försäljningssystemet från något håll kom att utnyttjas för en reklam som stod i strid med de nykterhetspolitiska strävandena, t. ex. i form av uppmaningar att dricka mera sprit och uttalanden om förment goda medicinska verkningar hos alkoholdrycker. Under påpekande att man genom reklaminskränkningarnas borttagande skulle vinna, att strävandena för en förskjutning inom konsumtionen mot svagare drycker kunde få stöd av kommersiell reklam för sådana drycker, framhöll utredningen, att om en sådan reklam ansågs inte bara godtagbar utan även önskvärd, borde konsekvensen härav bli att de statliga monopolbolagen — som tidigare principiellt ansetts icke böra göra reklam för sina varor — borde vara oförhindrade att själva försöka inrikta kundernas intresse på svagare drycker. Självfallet borde detta ske i former som strikt anpassades till den angivna nykterhetspolitiska målsättningen.

Regeringsförslaget år 1957 I propositionen (nr 143) uttalades bl. a., att handelspolitiska skäl kunde utgöra hinder för att utforma olika regler för skilda slag av rusdrycker. De önskemål som framförts om att bestämmelserna skulle göras strängare för spritdrycker än för vin och maltdrycker kunde därför enligt departements-

chefen icke tillgodoses. Det framhölls emellertid, att reklamen företrädesvis bedrevs för lättare drycker och att de spritsorter som reklamerades spelade en tämligen obetydlig roll, eftersom de var förhållandevis dyra och därför regel konsumerades i små kvantiteter. Enligt departementschefen var det tydligt, att de aktuella svårigheterm på det nykterhetspolitiska området icke i nämnvärd mån sammanhängd* med drycker för vilka reklam gjordes. Det påpekades vidare i propositionen, att en friare ordning i fråga om reklamen skulle k u n n a innebära ett visst stöd för strävandena att inrikta konsumtionen på svagare drycker. Med hänsyn härtill och då mera ingripande restriktioner på reklamområdet var förbundna med avsevärda nackdelar, föreslog departementschefen, att reklaminskränkningarna i huvudsak skulle avskaffas. Vidare borde de statliga monopolbolagen ha möjlighet att söka inrikta konsumenternas intresse på svagare drycker. Den till spritcentralen k n u t n a samarbetsnämnden borde enligt departementschefen finnas kvar för att i första hand stå till förfogande för konsultationer angående utformningen av reklam. I fråga om uppenbart olämplig reklam borde samarbetsnämnden ingripa under samma former som hittills skett. Departementschefen ansåg emellertid, att spritcentralen och dess samarbetsnämnd själv måste bedöma i vad m å n som en viss reklam var direkt olämplig eller inte. Man borde emellertid enligt departementschefen kräva, att all reklam på rusdrycksområdet bedrevs med känsla för det därmed förbundna ansvaret. Man borde sålunda undvika uttalanden som kunde uppfattas som propaganda för dryckesseden. Ingripande — i första hand genom föreställningar — borde ske i den mån r e klam bedrevs på ett sätt som för en ansvarskännande reklamman framstod som otillbörligt. Med hänsyn till den villighet till samarbete som företrädare för r e k l a m intressen givit uttryck för under remissbehandlingen av utredningens förslag förutsatte emellertid departementschefen, att spritcentralen endaslt skulle behöva ingripa i sällsynta undantagsfall.

Bevillningsutskottet år 1957 Enligt bevillningsutskottet (bet. nr 43) hade erfarenheterna givit vid handem att reklaminskränkningarna i fortsättningen knappast skulle kunna få såtdan betydelse att de med dessa inskränkningar förbundna olägenheterma uppvägdes. Utskottet ville därför ej motsätta sig departementschefens föreslag. Samtidigt framhöll emellertid utskottet, att en ohämmad reklam föir rusdrycker kunde innebära avsevärda olägenheter. Borttagandet av iniskränkningarna fick därför betraktas som en försöksanordning, som bordee omprövas om den inte skulle slå väl ut.

31 Nu gällande lagstiftning Genom 1957 års lagstiftning, som trädde i kraft den 1 juli 1957, kom reklamen att på sätt som föreslagits av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning i stor utsträckning bli fritagen från tidigare gällande inskränkningar. Den nuvarande lagstiftningen innebär sålunda i fråga om annonseringen att spritcentralen och dess nämnd ingriper endast i den mån annonserna fått en klart olämplig utformning. Det är alltså underförstått att ingripande endast skall ske i mera flagranta fall. Skulle vederbörande inte följa en uppmaning att ändra reklamen som meddelas av nämnden, kan spritcentralen och Nya Systemaktiebolaget inskrida med tvångsåtgärder mot agenterna eller dessas huvudmän. Enligt 69 § rusdrycksförsäljningsförordningen är nämligen spritcentralen skyldig att verka för att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrives på sätt som finnes uppenbarligen stå i strid med det i 7 § samma förordning angivna syftet, d. v. s. att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt. Motsvarande skyldighet åligger genom en hänvisning i 75 § jämväl Nya Systemaktiebolaget. Av motiven framgår, att eventuella tvångsåtgärder kan ta formen av att spritcentralen för någon tid inskränker eller upphör med inköp av viss vara. För att göra denna åtgärd effektiv har sedan 1955 den s. k. privatimportparagrafen (21 §) varit så utformad, att privatimport icke behöver ske av rusdrycker som är föremål för ovan nämnd minskning av inköpen till följd av obehörig reklam. Tvångsåtgärder av angivet slag har dock, enligt vad som inhämtats, hittills icke behövt tillgripas.

KAP. 3

F Ö R H Å L L A N D E N A I VISSA F R Ä M M A N D E

LÄNDER

Som framhölls bl. a. av 1944 års nykterhetskommitté har man i Finland sedan länge bedrivit granskning av reklamen genom det finska alkoholbolaget. De riktlinjer som gällt för nämnda gransknings verksamhet torde ha haft visst inflytande på utformningen av 1954 års svenska lagstiftning. Begränsningar av reklamen förekommer emellertid även i många andra länder, och vi har funnit det vara av värde att kunna redovisa, hur förhållandena gestaltar sig där. Genom välvillig medverkan från utrikesdepartementets sida har möjlighet givits att genom svenska beskickningar insamla erforderliga uppgifter. I det följande kommer därför att lämnas en översikt avseende förhållandena inte bara i våra nordiska grannländer — i Danmark förekommer dock icke några reklaminskränkningar — utan också i några större europeiska stater, samt antydas hur problemet behandlats i Kanada och inom vissa av USA:s delstater.

Finland Den finska lagen om alkoholdrycker innehåller icke några uttryckliga bestämmelser rörande reklam. I 5 § ges emellertid ett stadgande om alkoholbrukets inskränkande till det minsta möjliga. Detta stadgande är det enda i lagstiftningen som kan ge stöd för ingripande gentemot olämpligreklam. Det finska alkoholbolaget, som år 1932 öppnade sina butiker, behandlade redan i september 1934 frågan om reklamen för alkoholdrycker. Detta år utfärdade bolagets förvaltningsråd vissa direktiv. I direktiven belystes olämplig reklam med exempel. Dessutom innehöll direktiven en allmän regel, nämligen att »reklam, som överskrider gränserna för det passande och väcker anstöt, bör undvikas; vid reklam för alkoholdrycker bör sans och försiktighet iakttas». I början av år 1936 ägnade förvaltningsrådet även uppmärksamhet åt restaurangernas reklam, varvid reklam för alkoholdrycker utomhus samt i restaurangfönster förbjöds. Samma år anhöll en nykterhetsorganisation att socialministeriet skulle vidtaga åtgärder i syfte att »monopolbolaget måtte utnyttja de möjligheter till alkoholreklamens inskränkning till det minsta möjliga, som lagen er-

bjuder». Organisationen åberopade bl. a. en hemställan från riksdagen, vari sades, att alkoholreklamen ofta iklätts opassande former och att alkoholbolaget inom lagens ram hade rätt att övervaka reklamen. Framställningen föranledde alkoholbolagets förvaltningsråd att framhålla, att bolaget icke hade någon i lag grundad rätt att övervaka reklamen. Förvaltningsrådet konstaterade, att det försökt stävja missförhållanden inom reklamen men därvid icke ansett sig kunna tolka 5 § i alkohollagen som en fullmakt för bolaget att begränsa alkoholreklamen. Diskussionen föranledde emellertid förvaltningsrådet att rikta en vädjan till de inhemska bryggerierna, vin- och likörfabrikerna samt de utländska firmornas representanter om att reklam för alkoholdrycker borde skötas med eftertanke och försiktighet samt med beaktande av 5 § i alkohollagen. Samtidigt uppmanade förvaltningsrådet berörda parter att inskränka reklamen och i fortsättningen nöja sig med att endast publicera vissa fakta, exempelvis benämning, typ, ursprungsort, katalognummer, pris, tillverkare eller representant, företagets grundläggningsår samt bild av etikett eller butelj. Åtgärden väckte kritik, och bolaget fann sig föranlåtet att tillsätta en kommitté med företrädare för pressen, bryggeriindustrin, reklammän, agenter, nykterhetsrörelsen och bolaget. Kommitténs uppdrag var att planera en sådan frivillig inriktning av alkoholreklamen som kunde harmoniera med principerna i 5 § alkohollagen samtidigt som de tidigare givna direktiven från alkoholbolaget beaktades. Efter mycket kort tid framlade kommittén ett förslag till bolaget, vari konstaterades att tryckfrihetslagen och vissa handelsavtal möjliggjorde endast försiktiga och återhållsamma åtgärder beträffande reklambegränsningar. Kommittén ansåg det vidare omöjligt att åstadkomma tillräckligt klara allmänna definitioner för reklam. Med hänsyn härtill föreslog kommittén i stället utfärdandet av direktiv, som skulle belysa hur man i allmänhet icke borde annonsera. Direktiven, som upptog 10 punkter, nämnde som olämplig reklam sådan som innehöll uppmaning eller lockelse eller presenterade alkoholdrycker i beundrande ordalag eller vände sig särskilt till ungdom, kvinnor och arbetare. Kommitténs förslag accepterades och fastställdes 1936 av alkoholbolaget, för vilket direktiven kom att tjäna som ett rättesnöre vid övervakning av reklamen fram till slutet av år 1960. Sistnämnda år tillsatte bolaget en ny kommitté för att utreda frågan om alkoholreklamen. Bakgrunden härtill var, att Finlands nykterhetsorganisationers förbund år 1959 begärt åtgärder för neddämpning av alkoholreklamen. I kommittén fanns representanter för samtliga intressegrupper, vilkas verksamhet på något sätt tangerades av alkoholreklamen. Kommittén framlade i slutet av år 1960 ett betänkande, som innehöll nya direktiv rörande principerna för alkoholreklamen och övervakningen av denna. I betänkandet konstaterades, att ett totalt förbud mot alkoholreklam i praktiken bleve omöjligt att effektivt över2 — 631542

vaka, varför ett absolut förbud skulle åstadkomma mera skada än nytta. Däremot fanns det skäl att revidera de sedan år 1936 gällande reglerna, varvid emellertid den principiella grunden och målsättningen för reklamrestriktionerna borde förbli oförändrade; reklamen för alkoholdrycker skulle sålunda icke få syfta till en ökad omsättning. Detta innebar, att reklamen borde inskränkas till information om alkoholdryckernas u r s p r u n g och framställning, om märken, typer och priser samt om hur och för vilket ändamål dryckerna borde användas. Förslaget utmynnar i följande direktiv för reklamen. 1. Vid reklam för alkoholdrycker bör eftersträvas saklighet och dämpad form, såväl i fråga om ordval som illustrationer med särskilt beaktande av alkohollagens 5 §. 2. Reklamen bör begränsas till information om alkoholdryckernas ursprung, tillverkning, märken, typer och pris samt användningssätt och -ändamål. Det är icke tillåtet att vid reklam bl. a. — annonsera på ett sätt som eftersträvar ökad konsumtion av alkoholdrycker eller särskilt lovordar dessa; — använda uttryck såsom t. ex. »drick», »njut», »ha alltid hemma», »det köper ni säkert igen» osv. Man bör undvika reklam, som kan anses speciellt rikta sig till ungdomen, såsom att — på ett uppseendeväckande sätt framföra ungdomen i reklamen; — använda uttryckssätt, i vilka hänvisas till att en alkoholdryck är särskilt lämplig för ungdom, t. ex. »omtyckt av ungdom», »passar ungdomen», »användes av alla åldrar» osv. Förbjuden är även reklam, som sårar moral eller god sed, ävensom reklam, som icke kan anses överensstämma med lag eller allmän reklammoral, såsom — användning av opassande teckningar, bilder eller slagord; — reklam, som strider mot gällande lagstiftning om bl. a. illojal konkurrens; — framförande av påståenden, vilka enligt allmän uppfattning icke kan anses vara sannfärdiga; — utlovande av fördel eller gåva i samband med reklam; — vilseledande användning av alkoholbolagets firmanamn, bl. a. så som om alkoholbolaget självt vore annonsör. Vidare föreslog kommittén, att alkoholbolaget skulle tillsätta en särskild kontrollnämnd för alkoholreklam. Bolaget godkände kommitténs förslag, varför de ovan intagna bestämmelserna numera skall iakttagas beträffande alkoholreklam i Finland. I fråga om övervakningen gäller att denna handhas av »kontrollnämnden för alkoholreklam», i vilken representanter finnes såväl för nykterhetsorganisationer som för samtliga övriga intressegrupper, vilka beröres av reklamen. Nämnden är ett rådgivande organ, som avger utlåtanden i principfrågor och som kan föreslå bolaget komplettering eller justering av gällande direktiv. Det löpande arbetet med reklamen skötes av ett särskilt arbetsutskott, vari finnes representanter för bolaget, nykterhetsorganisationerna samt annonsörerna. Enligt uppgift har arbetsutskottet och dess synpunkter i stor utsträck-

35 ning accepterats av de berörda annonsörerna m. fl. Utskottet har ansett sig kunna konstatera en tydlig förbättring, även om anledning då och då funnits till ingripanden, exempelvis i fall, då annonserna och affischerna antingen genom innehållet eller genom storlek eller antal synes ha stridit mot de godkända principernas bokstav eller anda. Även om nykterhetsorganisationerna i Finland hela tiden yrkat på totalförbud mot alkoholreklam har t. ex. 1958 års alkoholkommitté, vari även nykterhetsrörelsen varit företrädd, i sitt nyligen framlagda betänkande enhälligt uttalat, att man inte kan gå så långt som till ett totalförbud mot alkoholreklam. I stället föreslår kommittén, att högsta övervakningen av reklamfrågan skall anförtros alkoholbolagets föreslagna högsta organ, det s. k. utvidgade förvaltningsrådet. Förslaget innebär, att den nuvarande metoden för övervakningen av alkoholreklamen bibehålles i en i praktiken oförändrad form.

Norge I Norge regleras frågan om reklam för rusdrycker av dels en kunglig resolution av den 24 juli 1927, dels de s. k. »mellemmannsforskriftene» som innehåller föreskrifter om vad som skall iakttagas vid upptagande av beställning på vin, fruktvin och mjöd. Bestämmelserna innebär ifråga om spritdrycker att agent inte kan taga kontakt med annan än det statliga monopolbolaget, Vinmonopolet. Han får inte heller, varken personligen eller skriftligen, skicka prislistor till andra än Vinmonopolet. Vidare får agentens namn icke förekomma i den utländska firmans reklam. ö n s k a r någon uppträda som agent, skall meddelande härom insändas till socialdepartementet, som också kontinuerligt skall hållas underrättat om vilka firmor vederbörande representerar. För att kunna bli agent fordras att man innehar firma. Skulle agenten överträda bestämmelserna, får han icke uppträda som agent utan särskild tillåtelse från departementet. Ifråga om övriga rusdrycker gäller, att agent inte får ta kontakt med eller uppta beställning hos andra än sådana som har rätt till försäljning antingen över disk eller i utskänkning. Däremot äger agenten rätt att skicka prislistor även till privatpersoner. Prislistan eller kuvertet får dock icke innehålla upplysning om agentens namn, utan förutom pris får den endast innehålla upplysning om att beställning kan göras hos Vinmonopolet. Liksom för spritdrycker gäller att agentens namn inte får förekomma i samband med vinreklam. Inte heller får vinreklamen innehålla någon form av beställningssedel. I fråga om rätten att idka agentverksamhet för vin gäller liksom beträffande agentverksamhet för spritdrycker, att socialdepartementet skall meddelas om vilka firmor vederbörande representerar.

36 Lagstiftningen ger en förmånsställning åt representanter för franska vinhus så tillvida, som dessa äger rätt att efter tillstånd från socialdepartementet uppta beställning hos privata förbrukare på vin som icke innehåller mer än 14 volymprocent alkohol. Tillstånd till dylik verksamhet medges dock endast, om agenten avger en skriftlig förklaring att h a n icke är agent för annat än franska vinhus och att han inte heller på annat sätt är intresserad i försäljningen av andra viner än franska. Storbritannien Den kommersiella reklamen för spritdrycker, vin och öl regleras ej av någon lagstiftning. Däremot föreligger en underhandsöverenskommelse mellan medlemmarna i »Wine & Spirit Association of Great Britain» om att icke reklamera för spritdrycker såsom whisky, gin, rom och konjak i brittisk television. Att döma av ett uttalande från associationen innebär överenskommelsen icke i första hand en nykterhetspolitiskt motiverad begränsning, utan överenskommelsen åsyftar att undvika den relativt kostbara form som televisionsreklamen utgör. En undersökning, »Advertising Alcohol», som publicerades i slutet av år 1960, ger vissa intressanta siffror rörande kostnaderna för alkoholreklam i Storbritannien. Totalkostnaden för reklamen uppskattades år 1959 till mellan 16 och 18 milj. pund. Detta innebär att reklamkostnaderna ökat 7 till 8 gånger i jämförelse med reklamkostnaderna 1928 och ungefär 5 gånger jämfört med år 1935. Av ovannämnda totalkostnad för reklamen drog tidningsannonseringen ungefär 40 procent. Kostnaderna för televisionsreklam kunde beräknas till ungefär 15 procent av totalkostnaden, medan de övriga reklamkostnaderna hänförde sig till utomhusreklam, fönsterskyltning o. dyl. Utredningen har sökt skilja mellan reklamkostnaderna för öl och för övriga alkoholhaltiga drycker. Det visar sig då att totalkostnaden — 16 å 18 milj. pund — fördelar sig med ca 7 milj. på öl samt mellan 10 och 11 milj. på övriga alkoholhaltiga drycker. Av annonseringen för övriga alkoholhaltiga drycker tog tidnings-, televisions- och utomhusannonseringen ca 7 milj. pund. En jämförelse med förhållandena år 1935 visar, att medan kostnaden för ölannonsering ökat omkring 5 gånger, hade kostnaden för annonsering av övriga alkoholhaltiga drycker ökat något mer eller ca 5 1/2 gånger. Utredningen har även särbehandlat reklamkostnaderna för vissa varor, exempelvis whisky. I fråga om whisky konstateras, att whiskykonsumtionen år 1952 endast var ungefär hälften av vad den var före världskriget 1939 samt att konsumtionen visserligen därefter stigit, men ännu 1959 ej nått upp till förkrigsnivån. En av förklaringarna härtill är, att hemmakonsumtionen av whisky inom Storbritannien ransonerades ända fram till 1959

för att möjliggöra stor export av denna vara. När ransoneringen hävdes i början av 1959, troddes allmänt att konsumtionen skulle öka kraftigt. Så blev emellertid ej fallet, åtminstone inte fram till tidpunkten för publiceringen av undersökningen i oktober 1960. De kostnader som nedlades på annonsering för whisky visade sig under perioden 1945—49 vara ca 154 000 pund om året i jämförelse med ca 350 000 pund omkring 1938—39. Annonseringskostnaderna ökade emellertid successivt och var 1955 ca 378 000 pund. År 1958 var siffran 536 000 pund. Är 1959, då ransoneringen hävdes, höjdes annonsinsatsen omgående till inte mindre än 825 000 pund. Västtyskland Reklamen för brännvin, likörer och apéritifer samt bitters regleras av en förordning av den 18 juli 1939. Bestämmelserna innehåller ett principiellt förbud mot att i reklamen framhålla nämnda drycker som hälsobefrämjande. I förordningen har i samband därmed förbjudits att låta reklamen innehålla uttryck som »aptitretande, befrämjande för matsmältningen, bra för hälsan» o. s. v.; likaså är illustrationer som vill antyda hälsofrämjande moment förbjudna. För apéritifer och bitters, som innehåller en hög halt av örter el. dyl. och som eljest kan ha en viss gynnsam effekt, är det dock tillåtet att i reklamen restriktivt påpeka nämnda gynnsamma verkningar. Det är emellertid förbjudet att kalla dryckerna för exempelvis »Magendoktor, Doktor, Sanitätsrat, Blutlikör, Mageninspektor» o. s. v. Tillåtna är däremot beteckningar såsom »Magenbitter, Magenlikör, Bitterlikör, Bittre Tropfen» och liknande. Det är emellertid alltid otillåtet att i reklamen använda doktorstitlar eller yrkesbeteckningar, som tagits från allmänna hälsovården, för att därigenom ge annonserna viss prägel av auktoritet. Framställare av apéritifer eller bitters, som önskar använda sig av det särskilda tillståndet att i reklamen för sådana drycker nyttja termer som hänvisar till dryckens nyttobringande egenskaper, måste på ett tydligt och iögonenfallande sätt utmärka på flasketiketten och i reklamen, att det rör sig om en produkt som innehåller kryddor. Även för vin gäller enligt förordning den 16 juli 1932 ett förbud mot beteckningar som tillskriver drycken särskilt botande eller stärkande egenskaper. Någon annan inskränkning i reklamen för vin förekommer emellertid inte. Frankrike Den franska lagstiftningen förbjuder rent principiellt all form av annonsering för rusdrycker på idrottsplatser, i sporthallar samt i lokaler som disponeras av ungdomsföreningar. Vidare förbjudes all utsändning av reklam-

material till ungdomar i den mån det utsända materialet omnämner någon alkoholdryck eller framhåller en sådans fördelar eller innehåller fabrikantmärke eller dylikt. Detta förbud avser exempelvis prospekt men även anteckningsböcker o. dyl. Bortsett från ovanstående absoluta reklamförbud innehåller lagstiftningen olika regler för olika grupper av rusdrycker. Reglerna hänför sig till den gruppindelning som finns intagen i lagstiftningen och som har betydelse inte bara för reklamfrågor. Enligt denna indelning hänföres till grupp 1 alkoholfria drycker; till grupp 2 jästa drycker, exempelvis vin och öl; till grupp 3 vinapéritifer och likörer gjorda på jordgubbar, hallon, svarta vinbär och körsbär i den mån de inte innehåller mer än 18 procent alkohol. Till grupp 4 räknas rom, alkoholdrycker gjorda på vindestillat, cider samt likörer tillsatta med viss mängd sötningsmedel. Grupp 5 omfattar alla övriga sorters alkoholdrycker, vilket innebär att hit föres exempelvis whisky, gin, akvavit och vodka etc. Lagstiftningen innebär totalt reklamförbud för drycker tillhörande grupp 5. Whisky och andra destillerade drycker — utom konjak och likörer — får man således överhuvudtaget icke göra reklam för. Beträffande drycker tillhörande grupp 3, d. v. s. en del likörer samt vinapéritifer, tillätes viss reklam. Denna reklam får dock endast omnämna varans benämning och sammansättning samt namn och adress på fabrikant och agenter m. m. För övriga alkoholhaltiga drycker, alltså viner och öl men även exempelvis rom och alkoholdrycker gjorda på vindestillat, såsom konjak och cider, finns ingen annan reklambegränsning än det rent allmänna reklamförbud som tidigare omnämnts avseende dels vissa typer av lokaler, dels propaganda till ungdomar. Lagstiftningen innehåller emellertid vissa regler om att i alla försäljningslokaler för rusdrycker det är obligatoriskt med skyltning på framträdande plats av de alkoholfria drycker som säljes i lokalen. Skyltningen bör innehålla minst IQ buteljer eller behållare och bör representera minst ett varuprov av var och en av följande kategorier alkoholfria drycker, nämligen a) frukt juicer b) kolsyrade fruktdrycker c) sodavatten d) lemonader e) koncentrerad saft f) vanligt vatten som kolsyrats på artificiell väg g) mineralvatten För alla slag av rusdrycker gäller att det är tillåtet att i brev till detaljhandlare angiva data kring produkten. Vidare tillätes viss affischering såväl i butiker som på utskänkningsställen. Denna affischering får dock icke innehålla annat än dryckens namn, dess sammansättning, pris samt namn

39 och adress på fabrikanten. Alla värdeomdömen är således förbjudna och även uttalanden som vill ge drycken sken av förmånliga medicinska verkningar m. m. Slutligen är det tillåtet att på de transportmedel som användes för leverans av varorna ange produktens namn samt adress och namn på fabrikant m. m. USA De olika delstaterna i USA kan beträffande nykterhetspolitiken indelas i två huvudgrupper, nämligen dels sådana där försäljningen av rusdrycker förbehållits delstatliga monopolföretag eller sådana företag som auktoriserats som säljare för dylika monopolföretag, »monopolstater» eller »kontrollstater», och dels sådana stater där försäljningen — i vissa fall dock efter erläggande av särskild avgift till delstaten — i princip är fri. Vi har funnit det vara av intresse att söka utröna i vad mån lagstiftningen beträffande reklambegränsningar m. m. är olika i monopolstater och övriga stater. I det följande kommer därför att lämnas en redovisning för förhållandena i några monopolstater och i några stater med fri försäljning. Urvalet av stater har gjorts bl. a. med hänsyn till konsumtionen av sprit och vin i respektive delstater. Som närmare framgår av nedan intagna tabell skiljer sig konsumtionen per kapita högst avsevärt mellan olika stater. Rent generellt kan konstateras, att monopolstaterna i allmänhet visar lägre konsumtionssiffror per invånare än stater med fri försäljning. Vi har vid valet av stater endast medtagit sådana, där konsumtionen kan sägas vara antingen ganska låg eller relativt hög räknat per invånare. Av de särskilda redogörelserna för olika stater framgår emellertid att lagstiftningen i skilda monopolstater visserligen kan vara olika restriktiv i fråga om reklamen men att detta inte ger något starkare utslag på konsumtionssidan. I detta sammanhang skall tillika erinras om att annonseringen för rusdrycker i USA ofta sker i stora veckotidningar med spridning inom samtliga delstater. Även om sålunda den enskilda delstatens lagstiftning eventuellt förbjuder eller inskränker reklam, så hindrar detta inte att allmänheten ändock nås av reklam via tidskrifterna. Det kan nämnas, att reklamen för spritdrycker i de stora tidskrifterna år 1958 drog en kostnad av totalt nära 33 milj. dollar. År 1959 hade reklamkostnaden stigit till drygt 39,6 milj. dollar. Ökningen har därefter fortsatt ehuru i minskat tempo. År 1960 uppgick sålunda reklamkostnaderna till ca 40 milj. dollar, och ungefär samma belopp anslogs 1961. För år 1962 hade kostnaderna för tidskriftsannonsering ökat till 42,4 milj. dollar. Annonseringen för vin i tidskrifterna har betydligt mindre omfattning än annonseringen för spritdrycker. År 1958 drog vinannonseringen sålunda en kostnad av 2,9 milj. dollar. Liksom för spritdrycker ökade emellertid reklamkostnaderna mellan år 1958 och 1959 och utgjorde sistnämnda år 3,0

40 Konsumtionen

per

invånare

i USA

under

åren

1959—1962 Vin (liter per inv.)

Spritdrycker (liter per inv.) 1959

2,61 3,26 2,69 4,84 4,01 4,16 8,59 3,07 4,47 4,50 3,86 2,88 5,19 5,79 4,69 3,07 5,34

2,38 3,26 2,84 4,96 4,31 4,39 8,93 3,44 4,31 4,50 3,97 2,95 5,68 5,68 4,81 3,22 5,26

2,38 3,33 2,80 4,92 4,09 4,47 9,12 3,56 4,24 4,54 3,90 2,99 5,34 5,15 4,81 3,10 5,26

2,50 3,37 2,88 5,00 4,24 4,47 9,35 3,67 4,24 4,54 4,05 2,95 5,79 5,22 4,96 3,22 4,81

0,95 1,06 0,53 1,44 2,50 1,59 1,85 1,14 2,42 3,75 2,95 1,67 3,86 2,23 3,44 1,70 1,70

0,83 1,10 0,57 1,36 2,50 1,63 1,85 1,25 2,46 3,79 3,10 1,67 3,75 2,35 3,37 1,48 1,70

0,91 1,10 0,57 1,32 2,35 1,63 1,85 1,44 2,57 4,31 3,03 1,70 3,75 2,38 3,44 1,40 1,74

0,91 1,06 0,57 1,25 2,50 1,48 1,85 1,44 2,31 3,97 3,03 1,59 4,01 2,42 3,56 1,44 1,55

3,90 2,42 6,74 5,11 8,36 6,70 19,83 7,42 3,07

9,20 3,97 2,31 6,62 5,11 8,48 7,15 22,82 7,23 2,80

9,20 3,97 2,35 6,74 5,56 8,21 7,15 21,31 7,19 3,29

8,63 4,01 2,61 6,96 5,56 8,25 7,31 24,80 7,42 3,86

4,43 1,82 7,87 3,07 4,92 4,16 9,42 3,37 0,87

2,91 4,28 1,70 7,99 2,95 4,96 4,43 10,75 3,41 0,87

2,80 4,28 1,85 8,14 3,22 5,00 4,20 11,24 3,44 0,83

2,95 3,75 1,74 7,87 2,99 4,81 3,56 9,35 3,44 0,76

6,17 2,84 3,44 3,56 5,07 5,56 6,59 4,92 4,62 4,47 14,99 7,12 3,48 6,89 4,01 3,22 5,15 3,79 4,31 2,69 3,26 5,37

6,51 3,10 3,37 3,60 5,26 5,94 6,96 5,26 4,66 4,47 15,06 7,49 3,67 7,04 4,05 3,37 5,03 3,79 4,28 2,73 3,26 5,15

2,38 1,48 1,25 0,95 4,96 3,82 4,13 1,74 2,80 1,44 7,34 5,11 4,92 5,45 1,44

4,54 3,29 4,01 2,38 3,37 5,00

6,06 3,10 3,18 3,60 4,84 5,49 6,47 4,88 4,54 4,24 14,69 7,12 3,63 6,85 3,71 3,03 5,03 3,56 4,05 2,38 3,07 5,30

4,16 1,14 1,70 1,02 2,01 2,46

3,22 1,55 1,06 0,95 4,73 3,71 4,16 1,74 2,61 1,59 7,34 5,30 4,73 5,49 1,40 1,40 4,62 1,06 1,70 0,95 2,08 2,50

3,44 1,59 1,17 0,95 5,15 3,75 4,20 1,78 2,50 1,67 7,99 5,26 4,50 5,53 1,40 1,59 4,81 1,14 1,70 0,98 2,12 2,84

3,37 1,51 1,10 1,06 4,47 3,67 4,13 1,82 2,50 1,55 6,70 5,22 4,54 5,45 1,40 1,67 4,69 1,10 1,70 0,98 2,01 2,38

4,84

4,96

5,00

5,19

3,22

3,33

3,41

3,33

Monopolstaterna Alabama Idaho Iowa Maine Michigan Montana New Hampshire. . North Carolina .. Ohio Oregon Pennsylvania Utah Vermont Virginia Washington West Virginia . . Wyoming , övriga stater Alaska Arizona Arkansas California Colorado Connecticut Delaware Dist. of Columbia Florida Georgia Hawaii Illinois Indiana Kansas Kentucky Louisiana Maryland Massachusetts . . Minnesota Missouri Nebraska Nevada New Jersey New Mexico New York North Dakota . . Oklahoma Rhode Island. . . . South Carolina . . South Dakota . . Tennessee Texas Wisconsin Summa U S A

5,41 2,88 3,18 3,52 5,15 5,37 6,28 4,88 4,92 3,82 13,82 6,81 3,90 6,66 3,75

milj. dollar för vin. År 1960 var reklamkostnaden 3,7 milj. dollar och ungefär samma belopp anslogs för 1961. År 1962 steg reklamkostnaden till ca 3,8 milj. dollar. Vid sidan om ovannämnda kraftiga reklaminsats via tidskrifter med spridning över hela USA förekommer dagspressannonsering, som drar en kostnad som något överstiger annonseringen i tidskrifter. Genom att tidningarnas annonsering inte på samma sätt som tidskriftsannonseringen når ut över samtliga delstater, blir emellertid effekten av dagspressannonseringen inte lika stor inom delstater som valt att för eget vidkommande begränsa reklamen. Federal

lagstiftning

De federala myndigheterna har genom särskild lagstiftning fastställt vissa regler för vad rusdrycksreklam får innehålla. Vid sidan om dessa regler har olika delstater infört kompletterande lagstiftning. I den federala lagstiftningen stadgas bl. a., att annonsen skall innehålla uppgift om namn och adress på annonsören. I fråga om varan skall annonsen ge uppgift om den typ, vartill varan hör. Annonser får inte innehålla påståenden som är felaktiga eller missledande. Vidare får inga påståenden innebära kritiserande jämförelser med en konkurrents produkter. Inte heller får där förekomma uttalanden eller hänvisningar till analyser m. m. som kan verka missledande för konsumenten. Reklam får vidare inte vara utformad på sådant sätt att den framstår som oanständig. Alla uppgifter i annonser m. m. måste överensstämma med vad som uppges på butelj etiketten. För att undvika att annonseringen får officiell prägel förbjudes varje hänvisning såväl i text som i bilder till den amerikanska flaggan eller andra emblem m. m. som nyttjas av statliga myndigheter eller av organisationer. Alla uppgifter som enligt lagstiftningen skall angivas i reklamen måste ges på sådant sätt att allmänheten lätt kan läsa desamma. Olika delstaters

bestämmelser

När det gäller spritdrycker har staterna Alaska, Arkansas, Florida, Nevada, North Dakota, South Carolina och Wisconsin inga speciella restriktioner för tidningsannonsering. Åtta andra stater har relativt få restriktioner. Detta gäller Arizona, som stadgar att reklam inte får innehålla några uppmaningar att inköpa rusdrycker från inköpskälla belägen utanför delstaten. I Colorado förbjuds annonsören att använda sig av lotteri eller att erbjuda föremål av värde. I Delaware förbjuds användandet av termen »pris» och likaså varje hänvisning till julhögtiden. Inom delstaten Hawaii skall uppgift ha lämnats vederbörande myndighet om lägsta pris till konsument, innan en vara får saluföras. I Louisiana föreligger förbud för statlig myndighet att reglera alkoholreklam. Dylik reglering får beslutas endast

av den lagstiftande församlingen. Nebraska förbjuder missledande reklam. I New Mexico förbjudes reklam som innehåller uppgifter om att exempelvis en viss kedja av restauranger ägs av en producent av rusdrycker. I delstaten New York innehåller lagstiftningen ingående bestämmelser rörande skyltreklam m. m. När det gäller tidningsannonsering finns emellertid endast några smärre begränsningar. Dessa innebär bl. a. att reklam som innehåller uppgifter om att exempelvis en viss kedja av restauranger ägs av en producent av rusdrycker är förbjuden. Vidare skall inga varor få annonseras eller säljas förrän den delstatliga myndighet som handlägger frågor rörande rusdrycker erhållit uppgift om det lägsta pris som skall tas vid försäljning till konsument. I det följande lämnas en närmare redovisning för lagstiftningen i Alabama, New Hampshire och Washington — vilka samtliga är kontrollstater — samt i Californien, Illinois och Nevada, där försäljningen i princip är fri. Beträffande New Hamsphire kan påpekas, att de speciella särbestämmelserna för n ä m n d a delstat i en nära framtid torde komma att försvinna. Alabama. I »kontrollstaten» Alabama gäller att den statliga kontrollmyndigheten liksom i andra kontrollstater noga övervakar reklamen och de former denna tar sig. Bl. a. gäller att skyltar icke får uppsättas utanför försäljningsställen. I övrigt tillätes reklam för rusdrycker endast i tidningar och över radio. Nyligen h a r framlagts ett lagförslag, vilket innebär, att ca 90 % av de hittillsvarande sprit- och vinagenterna i Alabama ej längre skulle få ägna sig åt agenturverksamhet. Endast 7 eller 8 agenter, vilka verkat minst 10 år i staten, skulle tillåtas att fortfarande driva sin verksamhet. Utöver att man genom åtgärden avser att få till stånd en kraftig reducering av agenternas verksamhet åsyftar man att öka statens intäkter genom att införa en 3 % skatt på årsomsättningen av de rusdrycker som säljes i Alabama. Meningen är att den särskilda skatten skall bäras av producenterna och man förutsätter att priset till konsument förblir oförändrat. Bakom förslaget om särskild beskattning ligger tanken att tillverkarna skall inbetala till statskassan ett belopp som ungefärligen motsvarar de löner som bortfaller i och med att agenterna kraftigt minskar i antal. New Hampshire. I »kontrollstaten» New Hampshire är annonsering och annan reklam kraftigt kringskuren. I princip får annonsering endast ske efter riktlinjer som uppdrages av den myndighet som svarar för försäljningen via statliga butiker. Enligt de regler som denna myndighet fastställt gäller bl. a. följande allmänna bestämmelser i fråga om reklamen. 1. Tillverkare och grossister får inte lämna återförsäljare (restauranger m. fl.) några gåvor annat än i form av exempelvis burköppnare, askfat el. dyl. Däremot äger fabrikanter och grossister tillstånd att lämna återförsäljare smakprover. All påverkan på anställda vid de statliga butikerna är förbjuden genom ett särskilt uttryckligt förbud för besök i avsikt att bedriva reklam eller att inhämta upplysningar om hur försäljningen har varit.

43 Vidare har förbjudits all form av reklam medelst upplysta skyltar inne i försäljningslokalerna eller utanför dessa. Inte heller får lastbilar eller andra fordon tillhörande tillverkare m. fl. vara utrustade med reklam eller på annat sätt göra propaganda. Rent allmänt gäller att ingen annonsering får innehålla uttryck som skulle tyda på att drycken i fråga har medicinskt värde. Alla uppgifter om pris på dryckerna är förbjudna i annonsering liksom uttryck som skulle tyda på att drycken i fråga utgjorde ett särskilt gott köp i förhållande till sitt pris. Enda undantaget är att prislistor får utges, men däremot får i det sammanhanget inte sägas något om att priserna är låga. 2. Annonsören skall minst 14 dagar i förväg lämna in ett avdrag på annonsen eller en uppgift om det meddelande som skall lämnas, så att den statliga myndigheten får tillfälle att bedöma om annonsen eller reklammeddelandet skall godkännas. Innan ett dylikt godkännande erhållits får annonsen eller annonsmeddelandet icke överlämnas till respektive tidning eller radio- och TV-station. Enligt de uppdragna riktlinjerna skall all annonsering vara värdig och återhållsam i utstyrseln och språket. Detta innebär bl. a., att reklamen skall inskränka sig till moderata värderingar när det gäller att omnämna den kvalitet m. m. som särskilt utmärker varan. Annonsen får inte heller innehålla något som strider emot vad som angivits på flasketiketten. Vidare är det förbjudet att antyda, att bruket av ett visst märke skulle medföra frånvaron av ev. nackdelar som normalt följer med konsumtion av rusdrycker. I kravet på en värdig utformning ligger vidare att annonsering eller reklam aldrig får innehålla något tävlingsmoment eller erbjudande om särskilda fördelar. Reklamen får ej heller innebära, att man använder illustrationer eller texter som riktar sig till ungdomen. Exempelvis får ingen annonsering innehålla illustrationer där barn är med eller där någon person dricker. Däremot är det tillåtet att avbilda en person med ett glas i handen. Reklamen får inte heller innehålla några påpekanden om att vissa personer eller företag rekommenderar köpet av den annonserade varan. 3. I fråga om reklam hos försäljare gäller, att dylik reklam skall godkännas av den statliga myndigheten. Granskningen innebär bl. a., att storleken på affischer o. dyl. blir föremål för överväganden. Ev. affischer får inte sättas upp i fönstren utan endast inne i lokalen. Washington. I »kontrollstaten» Washington har man liksom i övriga kontrollstater ingående reglerat vad som kan tillåtas i fråga om reklam. Enligt lagstiftningen är det statliga kontroll- och försäljningsorganet självt förbjudet att göra reklam för spritdrycker. Samtidigt har överlämnats till nämnda myndighet att föreskriva lämpliga inskränkningar i fråga om spritreklam. Dessa inskränkningar får dock inte innebära att reklamen helt förbjudes. Med stöd av lagstiftningen har kontrollorganet utfärdat bestämmelser rörande bl. a. hur etiketterna på flaskor innehållande inhemskt vin skall se ut och vilka uppgifter de får innehålla; det fordras godkännande från myndigheten av etiketten innan densamma får användas. Agenter för spritdrycker skall i förväg registrera sig hos myndigheten. Deras verksamhet regleras noga. De är förbjudna att vända sig till någon annan inom kontrollorganet än inköpschefen när de önskar diskutera för-

sälj ningen av något märke. För att förhindra obehörig påverkan på personalen i de statliga butikerna finns förbud för agenter o. dyl. att besöka butikerna i annat syfte än att göra normala inköp. Alla former av gåvor eller påverkan från agents sida är helt förbjudna när det gäller anställda hos kontrollmyndigheten. Vidare får agenterna inte på något sätt genom ekonomiska transaktioner främja försäljningen av sina märken hos andra återförsäljare (exempelvis restauranger). Skulle någon agent överträda bestämmelserna, kan kontrollorganet upphöra att föra de produkter som han är representant för. Reklamen är i detalj reglerad, dels genom en omfångsrik redogörelse för vad som är tillåtet eller icke tillåtet, dels genom särskilda anvisningar till denna redogörelse. Bestämmelserna innebär bl. a. att spritannonsering icke får innehålla referenser till det varunummer under vilket varan försälj es i de statliga butikerna. Särskilt spritannonseringen är föremål för kraftiga inskränkningar. Det är exempelvis utsagt, att ingen form av spritannonsering får finnas i t. ex. program som avser att upplysa om festligheter eller annat som sammanhänger med skolor eller universitet. Förbudet gäller även annonsering i publikationer som erhåller understöd från det allmänna eller från skolor samt publikationer som är avsedda i huvudsak för elever. Spritreklam får vidare ej vara sammanknuten med någon form av lotteri eller innehålla löften om förmåner av något speciellt slag. Reklammedia som är förbjudna är bl. a. reklam via högtalarbilar eller flygplan. Inte heller får reklam göras på teater eller bio i de förprogram som brukar förekomma. Utomhusreklam för spritdrycker får icke förekomma i närheten av skolor, kyrkor, eller andra allmänna institutioner. Kontrollmyndigheten har vidare möjlighet att förbjuda dylik annonsering även på andra platser. I bussar och dylika kommunikationsmedel får reklam göras för maltdrycker och vin men inte för spritdrycker. Spritdrycker får ej heller förekomma i någon reklam utanför restauranger. Spritreklam får inte sändas direkt till allmänheten annat än i form av cocktailrecept, vilka får skickas på direkt begäran. Dylika cocktailrecept får förekomma i annonser om de intar en underordnad ställning i förhållande till det övriga annonsinnehållet. I fråga om affischer eller annan typ av reklam i anslutning till restauranger gäller rent allmänt att de inte får verka utmanande. Dylik reklam för spritdrycker begränsas vidare på olika sätt; utomhusreklam får exempelvis bara omfatta en skylt som är noga begränsad till formatet. Detta gäller även eventuella skyltar inne i restaurangerna. I de anvisningar som kontrollorganet utgivit förklaras, att nämnda organ har rätt att förbjuda sådan reklam som det anser vara tvivelaktig. Man har exemplifierat när man bl. a. kan tänkas finna en annons tvivelaktig. Detta är förhållandet om annonsen innehåller felaktiga påståenden eller nedvärde-

45 ringar av någon konkurrentfirmas produkter eller är oanständigt utformad. Annonsen får inte heller antyda, att spritdrycken i fråga tillverkats eller säljes med stöd av någon form av statlig eller kommunal auktorisation. Det är vidare förbjudet att göra gällande att spritdrycken har något näringsvärde eller något värde som läkemedel. Flaggor eller dylikt är vidare förbjudna, eftersom de kan ge intryck av att produkten tillverkats för eller av någon viss stat. All form av hänvisning till att någon viss person eller företag använder eller rekommenderar den reklamerade drycken är vidare förbjuden. Speciellt förbjuden är spritreklam som är utformad så att den verkar särskilt tilldragande för ungdomar. Reklamen får vidare ej innebålla avbildningar eller annat av kvinnor, barn eller familjescener. Man får inte heller avbilda en person som serverar eller preparerar drinkar eller som håller i flaskor eller glas på ett sådant sätt att man får intrycket av konsumtion av drycken. Avbildningar i spritreklam av idrottsmän sysslande med exempelvis fotboll, baseball, boxning eller tennis är förbjudna. Detta förbud gäller emellertid icke rekreationsidrotter, till vilka räknas exempelvis simning, jakt, fiske och golf. Prisinformation får inte vara primärt tema i annonserna. Dessa får ej heller innehålla någon form av anknytning till de stora helgdagarna. Spritreklam får vidare inte förekomma i tidningar som utkommer på söndagar. Enda undantaget härifrån är s. k. allmän reklam, med andra ord sådan reklam som på intet sätt anknyter till någon viss vara som försälj es av företaget utan i stället exempelvis har formen av en understödsannons för något socialt ändamål. Den enda hänvisningen som får förekomma är att firmanamnet får utsättas för att angiva vem som bekostat införandet av annonsen. Californien. I Californien är försäljningen i princip fri. Lagstiftningen har dock reglerat bl. a. reklamen och har därvid fastslagit maximigränser för hur stora affischer får vara. Rent allmänt förbjuder bestämmelserna bruk av reklam som uppmanar ungdomar att bruka spritdrycker. Vidare får inte skyltar och annat reklammaterial inne i försäljningsställena vara så utformade, att de kan väcka anstöt. De får inte heller vara utformade på ett pråligt sätt eller på annat sätt verka utmanande. Lagstiftningen förbjuder tillverkare och grossister att till återförsäljare överlämna andra typer av reklammaterial än sådana som enbart har värde i egenskap av reklam. Illinois. Illinois hör till de stater för vilka ej införts delstatligt monopol. Förhållandena därstädes regleras emellertid i en speciell lagstiftning samt av regler fastställda av en särskild myndighet, som har tillsynen över rusdrycksförsäljningen. Enligt lagstiftningen får tillverkare eller grossist varken direkt eller indirekt understödja dem som erhållit tillstånd att försälja rusdrycker genom lån eller medelst uthyrning eller försäljning till förmånligt pris av utrustning och annat. Vidare är det förbjudet att på något sätt

46 åstadkomma att detalj försäljaren, vare sig denna detaljförsäljning avser utminutering eller utskänkning, kommer i någon form av ekonomiskt beroende i förhållande till tillverkaren eller grossisten. Slutligen får tillverkare eller grossist varken direkt eller indirekt vara ägare av detalj försäljningsställe eller äga lokaler där sådan försäljning äger rum. I fråga om skyltar gäller stränga bestämmelser. På orter med över 200 000 invånare får i viss utsträckning tillhandahållas reklammaterial. Sålunda får fabrikanten eller grossisten lämna detaljisten en utomhusskylt innehållande reklam för fabrikantens produkter. Skylten får dock inte vara större än högst ca 1,8 kvm eller kosta mer än 125 dollar. På samma sätt gäller att han kan få lämna skyltar att uppsättas inomhus. Även för dessa gäller emellertid en begränsning av storleken, i detta fall till ca 0,9 kvm och likaså en begränsning av kostnaden till högst 75 dollar. Annan form av reklam, som exempelvis askkoppar o. dyk, får lämnas till ett sammanlagt belopp av högst 25 dollar per år. På orter med under 200 000 invånare får man lämna en utomhusskylt samt dessutom inomhusskyltar, men totalkostnaden för all denna reklammateriel får icke överstiga 100 dollar på ett år. Därtill kommer dock möjligheten att lämna annan form av reklam till ett belopp av högst 25 dollar. Även för detalj försälj ningen gäller vissa bestämda regler i lagstiftningen. Sålunda är det förbjudet att i annonser eller i annan reklam använda orden »Saloon» eller »Bar». Härutöver finns speciella regler som fastställes av kontrollmyndigheten. Det finns sålunda bl. a. bestämmelser som innebär att annonseringen skall inskränka sig till den godkända etiketten för respektive varuslag. Den får inte heller innehålla bilder av barn eller överhuvudtaget någonting som kan innebära att speciellt ungdom lockas av annonserna och dess innehåll. Slutligen är det utsagt, att annonseringen inte får innehålla något som är felaktigt eller osant. Nevada. I staten Nevada, som är en »open state», gäller ingen särskild begränsning av reklamen enligt den lagstiftning som reglerar upplåtelse avförsäljningsrätt. Inte heller på annat sätt har frågan om begränsning av reklam blivit föremål för myndigheternas uppmärksamhet. Utredning rörande förenklade bestämmelser Med hänsyn till önskvärdheten av att få till stånd bestämmelser som mera allmänt tillämpas har under ett flertal år en kommitté bestående av medlemmar från olika delstater sökt att utforma regler för rusdrycksreklam, vilka mera allmänt skulle k u n n a accepteras av olika delstater. Dessa regler har blivit föremål för stort intresse och under hösten 1963 har fem delstater helt eller åtminstone i princip beslutat godkänna förslaget. Dessa delstater är Idaho, Iowa, Montana, West Virginia och New Hampshire. Bakgrunden till det framlagda förslaget är, enligt vad nämnda kommitté utta-

lat, att man icke har kunnat konstatera något sammanhang mellan konsumtion och utformning av lagbestämmelser för alkoholreklam. Delstater med mera restriktiva reklamregler visar sålunda icke lägre konsumtion än delstater med mer liberalt utformade regler. Kommitténs slutsats är, att konsumtionsutvecklingen mera bestämmes av lokala bruk och tänkesätt samt ekonomi, turism och den individuella smaken. Annonseringens inverkan på underåriga har av kommittén ansetts vara mindre betydande. Större vikt har tillmätts sådana faktorer som familjebruk och sociala vanor samt önskan att ej avvika från andra ungdomars beteendemönster. De nu föreslagna reglerna innebär i stort att de tidigare omnämnda federala bestämmelserna endast på enstaka punkter bör frångås av delstaterna. Härigenom uppnår man att annonsörerna kan använda sig av även delstatliga tidningar och tidskrifter och inte — som hittills varit fallet när det gällt stater med mera rigorösa bestämmelser — blir hänvisade till de ur upplagesynpunkt stora tidningar eller tidskrifter som sprids över hela USA.

Kanada I Kanada tillämpas skilda regler i de olika delstaterna. Vissa regler har dock erhållit allmän tillämpning. I S a s k a t c h e w a n gäller en lagstiftning från år 1960. Enligt denna lagstiftning förbjudes agenters och därmed jämförligas verksamhet. All form av påverkan på försäljare av alkoholhaltiga drycker är likaså förbjuden. Vidare förbjudes ljusreklam eller annan utomhusreklam och likaså all reklam som antyder att öl, vin, sprit o. dyl. serveras eller säljes. Likaså är all tidningsannonsering förbjuden liksom publicerandet av prislistor på alkoholhaltiga drycker. Den enda form av annonsering och reklam som sålunda når delstaten är den som kommer via tidningar och tidskrifter från andra delstater eller utländska tidskrifter. I O n t a r i o gäller liknande bestämmelser i fråga om annonsering. Det statliga monopolet kan emellertid auktorisera vissa typer av reklam. Detta har också skett i form av en lista innehållande följande. A. Public Service Advertising, med andra ord understödsannonser avseende att främja välgörande, uppfostrande eller kulturella ändamål, är tillåtna, men i dylika annonser får annonsören inte göra annan reklam för sig själv och sina produkter än att firmanamnet angives. B. I fråga om märkesannonsering tillätes icke annonsering som uppmuntrar till bruk av alkohol utan endast sådan annonsering som åsyftar att få konsumenten att föredra visst märke. Annonseringen får inte innehålla familjeinteriörer, avbildningar av tillfällen då alkoholförtäring förekommer, flaskor eller glas. An-

48 nonseringen skall vidare begränsas på så sätt att den endast får innehålla följande. a) Högst en avbildning av en etikett per annons. Dessa etiketter får dock icke åskådliggöras på sådant sätt att dessa kan antyda flaskans form. b) Varumärke. c) Varusort. d) Använda reklamfraser. e) Recept. f) Redogörelse för produktens förtjänster. I samtliga fall gäller att annonseringen måste uppfylla rimliga normer på god smak. Alla typer av annonsering skall före publiceringen underställas kontrollorganet för godkännande. I fråga om märkesannonseringen förbjudes bruk av firmanamn som innehåller hänvisning eller syftar på varunamn. Annonseringen är vidare kvantitetsbegränsad på följande sätt. I dagstidningar begränsas annonsen till maximum 1 000 »lines». Vidare får endast en annons per företag inflyta i en tidning. Ett företag får ej heller överskrida ett maximum om 15 000 »lines» per vecka. Liknande regler gäller för annonsering i veckotidningar. När det gäller annan typ av publikationer gäller att annonsering inte är tillåten i sådana publikationer som utkommer m i n d r e än två gånger per år. Vidare får annonsering inte förekomma i teaterprogram o. dyl. Annonseringen i tidskrifter omgärdas också av begränsningar i fråga om annonsernas införandestorlekar m. m. Sålunda får annonsen maximalt omfatta en sida och den får endast vara tryckt på ena sidan av ett blad. Förbudet får icke kringgås genom att sidan är vikt och därigenom kan vecklas ut till större format än normalsida. Annonsen får ej heller bifogas i publikationen såsom ett särskilt inlägg. Slutligen gäller att varje företag endast får ha två annonser per månad i samma publikation. Reklamen på spårvagnar, tunnelbanevagnar samt bussar är också begränsad. Sålunda får endast en annons per annonsör förefinnas i varje fordon och denna annons får ha högst storleken 4 2 x 1 1 " . Vidare tillätes endast sådan annonsering som kan hänföras till reklam för välgörande, uppfostrande eller kulturella ändamål. Annonseringen får dock innehålla en hänvisning till annonsörens märke. Annonsering får dessutom endast förekomma inne i vagnarna. För tunnelbanestationer och liknande gäller i stort sett samma regler med en begränsning av en annons per plattform och endast annonser av »Public Service»-typ. För reklam i radio och television gäller bl. a. att inget företag får bekosta mer än högst 1 1/2 timmes program i radio och television per vecka. Tidsgränsen kan dock få överskridas i den mån programmet avser kulturella eller sporthändelser som sändes gemensamt över samtliga provinsiella stationer. Reglerna begränsar även annan typ av reklam. I fråga om utomhusreklam gäller att dylik får uppsättas endast vid den fabrik eller vid de lokaler där produkten tillverkas eller säljes. Tillsynsorganet skall i varje särskilt fall godkänna reklamen. När det gäller företagets fordon får endast företagets namn utsättas på dessa. All form av presentreklam är förbjuden. Filmer med uppfostrande syfte får tillverkas och visas under förutsättning att de icke mer än i mycket ringa utsträckning innehåller hänvisning till den firma som bekostat framställningen av filmen. Visningen får vidare endast äga rum när ingen betalning tages och visningen får icke sammanhänga med kommersiella syften.

49 Annonser gällande adressändringar och ändring av telefonnummer m. m. tilllates, men såväl antalet införanden som storleken på annonserna är begränsade. Broschyrer tillätes om de är hållna i en objektiv anda och utgivna av branschsammanslutningar. De skall dock ha godkänts av tillsynsorganet före publiceringen. Företagen förbjudes vidare all form av reklam skickad per post till enskilda personer, bortsett från meddelanden som företagen lämnar sina aktieinnehavare. Priser och stipendier tillätes, men i fråga om priser som lämnas vid exempelvis idrottstävlingar m. m. gäller att man inte får utsätta namnet på det företag som givit priset. Bestämmelserna är vidare givna med den förutsättningen att kontrollorganet när som helst kan ändra föreskrifterna. De ovannämnda bestämmelserna för Ontarios del har i stort sett accepterats även av övriga stater i den mån man inte såsom i Saskatchewan föredragit ett totalt förbud för reklam. I Q u e b e c har man i lagstiftningen infört förbud mot att på något sätt göra gällande att alkoholhaltiga drycker skulle vara av hälsobefrämjande karaktär. Vidare får skyltar och plakat med reklam endast förekomma inomhus, och de får icke placeras på sådant sätt att de kan bli synliga utifrån. Skulle en dylik skylt uppsättas utanför ett försäljningsställe, kan domstol beordra borttagande eller förstörande av skylten på annonsörens bekostnad. För radio- och TV-reklam gäller, därest icke delstaten infört mera restriktiva regler, en särskild lagstiftning över hela Kanada. Enligt denna lagstiftning är all reklam för spritdrycker förbjuden. Vin- och ölreklam är tillåten men omgärdad av mycket stränga bestämmelser. Direkt reklam får ej ske, men däremot kan annonseringen äga rum på sådant sätt att det i anslutning till programmet namnes att det sända programmet bekostats av en viss firma eller av tillverkaren av ett visst märke.

KAP. 4

AGENTERNA OCH DERAS VERKSAMHET

Som tidigare omnämnts i kap. 2 kom AB Vin- & Spritcentralen att under åren omkring 1920 inlösa inte bara partihandelsbolag utan även rena agentföretag. I fråga om agentföretagen förutsattes visserligen, att dessa alltjämt skulle kunna driva sin verksamhet, men de som så önskade blev dock inlösta. Detta medförde, att spritcentralen övertog 25 agentfirmor, vilkas verksamhet överfördes till för ändamålet bildade aktiebolag; dessa fick karaktären av dotterbolag till spritcentralen. Antalet dotterbolag uppgick i mitten av 1920-talet till nio, vilka representerade de viktigaste utländska leverantörerna. Vid sidan om spritcentralens företag fanns fortfarande ett antal fria agentbolag. Antalet sådana kom så småningom att åter öka och enligt uppskattningar som gjordes i början av 1950-talet uppgick antalet fristående agenter vid den tidpunkten till ett 100-tal. Utvecklingen under 1950-talet kom emellertid att medföra en viss koncentration i branschen, varigenom större agentföretag bildades. I slutet av 1950-talet torde totalantalet agenter — inklusive spritcentralens dotterbolag, vilka då uppgick till åtta — kunna uppskattas till ett 50-tal. Spritcentralen fann emellertid att utvecklingen gjorde det önskvärt, att spritcentralens egen rörelse ej innefattade agenturer. Detta ledde till att de särskilda dotterbolagens verksamhet upphörde den 1 juli 1961. De märken som bolagen representerat överfördes antingen till andra tidigare fristående agenturer, eller också fick de tidigare direktörerna för dotterbolagen övertaga märkesrepresentationen i den mån de önskade fortsätta agentverksamhet i egen regi. För närvarande torde antalet agenter kunna uppskattas till ett 40-tal, varav 25 är medlemmar i den nedan närmare omförmälda organisationen Sveriges Vinhandlareförening. Flertalet agenturer drives som bolag, vilka som huvudsaklig sysselsättning ägnar sig åt agentverksamhet för rusdrycker. Vissa agentbolag har emellertid även andra agenturer, exempelvis för cigarrettmärken. Några relativt stora agenturer äges av företag, vilkas huvudsakliga verksamhet omfattar leveranser av matvaror o. dyl. till exempelvis restauranger. Slutligen kan nämnas, att i något fall, agentur för rusdrycker drives av huvudaktieägaren i restaurangföretag jämsides med denna rörelse. I fråga om de kvantiteter som förmedlas av agenterna kan påpekas, att alltsedan början av 1930-talet spritcentralen inköper fatvaror direkt från de olika utländska leverantörerna. Agenternas verksamhetsområde är sålunda begränsat till de buteljimporterade varorna. Det kan nämnas, att år

51 1950 spritcentralen importerade rusdrycker för totalt 33,2 milj. kronor, varav 17,6 milj. kronor avsåg butelj import och 15,6 fatimport. Av de 17,6 milj. kronor för butelj varor kom 8,0 milj. på spritcentralens egna dotterbolag och 9,2 milj. på de fristående agenturerna. Resterande 0,4 milj. kronor utgjordes av direktimport utan förmedling av agenter. Framförallt den på senare år kraftigt ökade vinkonsumtionen har emellertid medfört, att proportionerna mellan fatimport och butelj import numera ändrats, så att de absolut övervägande varukvantiteterna utgöres av fatimport. I början av 1960-talet uppgick agentimporten till ca 2,7 milj. liter spritdrycker och ca 1,5 milj. liter vin. Detta motsvarade ca 17 procent av den totala årliga spritdrycksimporten och ca 11 procent av den totala årliga vinimporten. De butelj importerade varorna betingar emellertid betydligt högre priser än de fatimporterade, varför nämnda andel av totalkvantiteten motsvarade ca 27 procent av spritcentralens sammanlagda importvärde för spritdrycker och ca 37 procent av importvärdet för viner. I kronor räknat uppgick år 1962 importen av spritdrycker till 40,4 milj. kronor och av vin till 48,3 milj. kronor eller tillhopa 88,7 milj. kronor. Av spritdryckerna utgjorde fatimporten 19,3 milj. kronor och butelj importen 21,1 milj. kronor, medan vin importerades på fat för 29,8 milj. kronor. Av det totala importvärdet för spritdrycker och vin, 88,7 milj. kronor, föll sålunda 49,1 milj. kronor på fat varor och 39,6 milj. kronor på butelj varor. Agenternas ersättning från respektive huvudmän varierar givetvis, men provisionerna synes i allmänhet ligga på ca 10 procent av importvärdet och uppgår sammanlagt till 4 å 5 milj. kronor om året. Till nämnda provision kommer oftast särskilda bidrag för reklamkostnader m. m. I fråga om agenternas verksamhet gäller, att dessas försäljningsarbete gentemot spritcentralen, som j u är huvudmännens enda kund, i stort sett inskränker sig till att agenten från spritcentralen erhåller en varubeställning som han sedan vidarebefordrar till huvudmannen. Alla leveranser sker sedan direkt från huvudmannen till spritcentralen. Agenterna har därför kommit att inrikta sitt arbete på bearbetning främst av restaurangerna och allmänheten. Bearbetningen av restaurangerna sker genom personliga besök, överlämnande av provflaskor och till helt nyligen i viss utsträckning även genom lämnande av bidrag, exempelvis för tryckning av vinlistor o. dyl. Det har också förekommit, att den anställda restaurangpersonalen bearbetats för att därigenom få till stånd ett ökat intresse för en viss agents märken. Bearbetningen av allmänheten sker i huvudsak genom tidningsannonsering men även i form av annan reklam, exempelvis utomhusreklam. Dessutom sker viss försäljning och utdelning av glas och andra reklamartiklar till privatpersoner. Däremot förbjuder lagstiftningen personlig hänvändelse, exempelvis i form av personliga besök eller i form av personliga brev, riktade direkt till konsumenter och innehållande reklam för agentens varor.

52 I syfte att åstadkomma ökad försäljning har tidigare förekommit en viss bearbetning av anställda i systembutiker. Efter olika påpekanden från Nya Systemaktiebolagets sida har emellertid dylik bearbetning upphört. I organisatoriskt hänseende var agenterna tidigare anslutna till Svenska handelsagenters förening, i vilken de bildade en särskild vinsektion. I början av 1960-talet skedde en omorganisation. En ny organisation, något oegentligt benämnd Sveriges Vinhandlareförening, bildades och anslöts till Sveriges Grossistförbund. Omorganisationen har, enligt vad som uppgivits, företagits bl. a. i syfte att skapa bättre förutsättningar för att sanera verksamheten, därvid de mera ansvarskännande inom branschen tagit avstånd från förekommande mindre önskvärda former av bearbetning. Den nya föreningen har fastställt normer för vad som bör gälla ifråga om tillåten och otillåten verksamhet. Normerna innehåller för närvarande följande. A. Relationer till allmänheten Tillåten

verksamhet

a) Tidningsannonsering enligt de regler som Nämnden för granskning av rusdrycksreklam kan finna lämpliga beträffande text och utformning. Vid annonsering i dagspressen får annons för sprit icke omfatta mer än 450 spaltmm och i veckopress maximalt en halv sida. För vin och öl gäller inga restriktioner beträffande annonsstorlek. Representanternas namn får icke förekomma i annonserna. Branschens fackpress beröres icke av ovannämnda restriktioner. Beträffande utformningen av text i annonser skall hänsyn tagas till de allmänna riktlinjer som Samarbetsnämnden för alkoholreklamen angivit. De regler och föreskrifter som gäller för representanterna skall självfallet även gälla huvudmännen. Vid dessas besök i Sverige bör publicitet i samband med besöken hållas inom måttliga gränser. b) Utomhusreklam i form av exempelvis skyltar och affischer. Beträffande skyltarnas utformning gäller i princip samma regler som för tidningsannonser. Hänsyn skall således tagas till de allmänna riktlinjer som Samarbetsnämnden för alkoholreklamen angivit. Liksom beträffande annonsering gäller beträffande skyltar och affischer att dessa, då det gäller sprit, bör begränsas till sin storlek och återhållsamhet måste iakttagas. Om en snedvridning konstateras, skall styrelsen omedelbart kunna vidtaga åtgärder, innebärande bl. a. storleksbegränsning. c) Försäljning och utdelning av glas och andra reklamartiklar till privatpersoner. Försäljning eller utdelning av glas och andra reklamartiklar, vilket meddelats allmänheten genom annons, får endast ske om rekvisition ställes till särskilt postboxnummer utan angivande av representantens namn. Ej tillåten

verksamhet

a) Det är enligt rusdrycksförsäljningsförordningen (Rff) förbjudet att genom personlig hänvändelse eller genom ombud för egen eller annans vinning söka

53 förmå annan än återförsäljare av rusdrycker att inköpa sådana drycker på utminuteringsställe. Kommentar: Det är således förbjudet att genom personlig hänvändelse, vari inbegripes såväl personliga besök som brev och trycksaker samt telefonförfrågningar, göra reklam hos konsumenterna för sina varor. I samband med mässor och utställningar får dock broschyrer utdelas. b) Gåvor av rusdrycker är förbjudna. Kommentar: Den skärpning av Rff:s bestämmelser som ett totalförbud för gåvor av rusdrycker innebär, har av styrelsen motiverats med att Rff:s stadganden och kommentarer i detta avseende är alltför vagt formulerade för att förh i n d r a olikartade och icke önskvärda tolkningar. B. Relationer till restauratörer och restaurangpersonal Tillåten verksamhet a) Besök hos restauratörer för lämnande av informationer beträffande priser, kvaliteter samt överlämnande av prover. Kommentar: Representanterna har full frihet att lämna prover på vin, spirituösa och öl till restauratörer i enlighet med Rff:s bestämmelser. b) Distribution av reklamartiklar är tillåten. Se dock nedan under »Ej tillåten verksamhet». c) Kontakt medger.

med restaurangpersonal

Ej

verksamhet

tillåten

är tillåten i den omfattning restauratörerna

Det är förbjudet enligt Rff att lämna rabatter eller annan ersättning kontant eller på annat sätt till restauratörer. Det är i konsekvens härmed förbjudet tillhandahålla ordinarie vinlistor och p ä r m a r eller lämna bidrag härtill. Det är likaså förbjudet att tillhandahålla tändsticksplån med reklamtext, oavsett om reklamen avser spirituösa, vin eller starköl och oavsett om reklamen gäller enbart ett rusdrycksmärke eller sker i kombination med t. ex. restaurangnamn. Kork- eller kapsylpengar eller annan ekonomisk ersättning till restaurangpersonal får ej lämnas. Det är också förbjudet enligt Rff att ge annan än restauratör prover. Prover får således icke lämnas till restaurangpersonal. Gåvor av rusdrycker vid jul och andra, även personliga, högtider är förbjudna. Beträffande förbudet mot gåvor av rusdrycker hänvisas till kommentaren under punkt A, »Ej tillåten verksamhet», punkt b) ovan. C. Relationer till AB Vin- & Spritcentralen Tillåten

verksamhet

a) Lämna offerter b) Taga emot order och vidarebefordra dem till huvudmännen c) Reglera reklamationer d) Fungera som kontaktman mellan huvudmän och AB Vin- & Spritcentralen

54 Ej tillåten verksamhet Att söka påverka personalen i försäljningsfrämjande syfte. D. Relationer till Nya System AB Tillåten

verksamhet

a) Lämna offerter b) Taga emot order och vidarebefordra dem till huvudmännen c) Reglera reklamationer d) Lämna informationer, exempelvis beträffande nya kvaliteter, ny utstyrsel på flaskor, förpackningar etc. Ej tillåten

verksamhet

Det är förbjudet, att i propagandasyfte besöka systembutikerna eller på annat sätt uppmuntra systempersonal att bedriva försäljning av visst märke. Samtliga medlemmar i föreningen —• för närvarande 25, vilka torde representera praktiskt taget alla större butelj importerade märken — har fått förbinda sig att följa och meddela sina huvudmän de fastställda normerna. I samband med omorganisationen har tillsatts en särskild granskningsnämnd, Nämnden för granskning av rusdrycksreklam. Medlemmarna har fått förbinda sig att jämväl följa de anvisningar beträffande verksamheten som kan komma att lämnas av denna nämnd. Granskningsnämnden har på begäran av föreningen och dennas huvudorganisation Sveriges Grossistförbund tillsatts av Stockholms Handelskammare. För nämnden, som konstituerades i slutet av år 1962, har fastställts stadgar, av vilka framgår, att nämnden har till uppgift att granska den reklam som i Sverige sker för rusdrycker och vaka över att den bedrives på ett ur sociala och andra allmänna synpunkter önskvärt sätt samt verka för att även försäljningsåtgärder av annat slag än reklam uppfyller dessa krav. Nämnden skall vidare på begäran tillhandagå dem som avser att vidta eller befatta sig med planeringen av reklam- eller annan försäljningsåtgärd beträffande rusdrycker med råd och anvisningar om den lämpliga utformningen av sådan åtgärd. Befinnes vidtagen reklam- eller annan sälj åtgärd icke uppfylla kraven enligt de riktlinjer som anges ovan skall nämnden söka avstyra att åtgärden upprepas. Nämnden består av ordförande och fem ledamöter. Beträffande sammansättningen gäller i övrigt, att ordföranden skall äga domarerfarenhet. I fråga om ledamöterna skall en företräda nykterhetsintressen, en äga särskilda insikter i pressens förhållanden, en äga särskilda insikter beträf-

55 fande reklam och en representera allmänheten. Den femte ledamoten, som samtidigt är verkställande ledamot och förestår det till nämnden knutna sekretariatet, är direktören hos Näringslivets Opinionsnämnd. Nämndens verksamhet åsyftar sålunda att åstadkomma en självsanering när det gäller agenternas reklamverksamhet. Under år 1963 har nämnden också meddelat utslag i ett antal fall. Dessa utslag har icke offentliggjorts, men vi har fått taga del av utslagen, och dessa innebär en relativt restriktiv linje i fråga om utformningen av tidningsannonsering och andra sälj främjande åtgärder. Som tidigare omnämnts har agenternas verksamhet till stor del kommit att bestå i att genom annonsbearbetning få konsumenterna att välja agenternas respektive märken. Det kan emellertid erinras om att vid sidan om dylik reklam för vissa märken förekommer också »länderreklam», vari exempelvis Frankrike eller något annat större vinproducerande land gör reklam just för nämnda lands produkter, t. ex. lättviner. Andra exempel på dylika större propagandainsatser för ett helt varuslag är den under början av 1950-talet insatta sherry-propagandan, vilken tillsammans med en för sherryn gynnsam ändring i prisrelationerna gav kraftigt utslag i form av försäljningsökning för sherry. I samband härmed kunde noteras en viss nedgång för madeira och, procentuellt, även för vissa andra starkviner. Den väsentliga propagandainsatsen göres emellertid för enskilda märken. Omfattningen av dylik propaganda har varierat ganska avsevärt mellan olika år. År 1949 omfattade annonseringen för vin- och spritmärken 54 524 standardspaltcentimeter riksannonsering i storstadspress (16 tidningar). År 1950 hade kvantiteten ökat till 74 680 standardspaltcentimeter för att år 1951 uppgå till 81 368 centimeter. Ökningen fortsatte, och kvantiteten riksannonsering i storstadspress var 1952 94 226 och 1953 102 228 centimeter. För år 1954 — det senaste hela år under vilket motbokssystemet gällde — finns ej motsvarande siffror, eftersom jämförbara siffror ej förelåg för Göteborgs-pressen. Stockholms- och Malmö-tidningarna, vilka år 1953 haft en annonsvolym för vin- och spritdrycker om totalt 80 250 hade år 1954 ökat nämnda annonsvolym till 101 445 spaltcentimeter eller med i r u n t tal 25 procent. Förutsattes en liknande ökning för Göteborgs-pressens vidkommande, skulle totalvolymen i storstadspress år 1954 kunna uppskattas till ca 128 000 spaltcentimeter. Ungefär samma omfattning av annonseringen gällde för år 1955, då annonsvolymen uppgick till 125 553 centimeter. Annonsvolymen år 1956 var icke mindre än 135 553 centimeter. Ovannämnda siffror är ganska anmärkningsvärda, eftersom reklamen för alkoholdrycker enligt statsmakternas beslut helt upphörde under tidsperioden september 1955 februari 1956. År 1957 visade en annonsvolym om 109 147 standardspaltcentimeter samt år 1958 109 309. Jämförbara tal för senare år föreligger inte, men en redovisning av totalantalet spaltcentimeter i såväl storstads-

56 som fack-, populär- och landsortspress visar att antalet spaltcentimeter för vin- och spritmärken år 1961 var totalt 122 361 och år 1962 totalt 118 080. Av sistnämnda siffra utgjorde annonseringen i storstadspress 97 890 centimeter. Utvecklingen under de senaste åren får självfallet ses mot bakgrunden av bevillningsutskottets behandling av reklamfrågan år 1961 och vår kommittés tillsättande. Av ovanstående framgår att totalvolymen av annonseringen för vin- och spritmärken kraftigt ökade i slutet på 1940-talet och i början på 1950-talet. Den omfattning som reklamen totalt hade vid tidpunkten för motbokens avskaffande är ungefär densamma som i nuläget, men under de första åren efter motbokens avskaffande var reklamen av betydligt större omfattning än för närvarande. De nu medtagna siffrorna gäller totalomfattningen av reklamen i tidningar för samtliga annonserade märken. Att vissa varugruppers annonsering har ökat synnerligen kraftigt jämfört med vad som gällde åren före motbokens avskaffande framgår emellertid av kapitel 5, vari närmare redogöres för whiskyreklamens omfattning.

KAP. 5

UNDERSÖKNING RÖRANDE W H I S K Y R E K L A M E N

En intressant utveckling i konsumtionsmönstret när det gäller spritdrycker kan iakttagas, om man närmare granskar hur spritdrycksförsäljningen fördelar sig mellan olika varuslag. År 1953, då motbokssystemet fortfarande innebar en viss begränsning av den möjliga konsumtionen av rusdrycker, var omsättningen av brännvin 32,3 milj. volymliter, övriga spritdrycker omsattes med 12,9 milj. liter. Av sistnämnda kvantitet svarade den billiga härtappade och förskurna eau-de-vien för sammanlagt 9,38 milj. liter, medan butelj importerad whisky omsattes med 0,51 milj. liter och den härtappade med endast ca 29 000 liter. Nämnda år var det första efter andra världskriget, under vilket härtappad whisky kunde tillhandahållas. F r å n år 1954 kan en omsvängning av fördelningen mellan varuslag iakttagas. Detta år såldes brännvin med ca 33,2 milj. liter, medan andra spritdrycker sjunkit till 10,4 milj. liter, en förändring som sannolikt äger samband med den nämnda år genomförda skattehöjningen. Den billiga eau-devien visade en kraftig minskning från 9,38 till 6,97 milj. liter, medan whiskyn visade en svag ökning, nämligen till 0,53 milj. liter för den buteljimporterade whiskyn. Den härtappade whiskyn omsattes ännu endast med ca 44 000 liter. Åren närmast efter motbokssystemets avskaffande visar, relativt sett, en fortsatt frammarsch för whiskyn på bekostnad av framför allt den billiga eau-de-vien. År 1957 var omsättningen av brännvin -— räknat i volymliter — 39,9 milj. liter samtidigt som övriga spritdrycker omsattes med sammanlagt 10,6 milj. liter. Av den senare mängden svarade den billiga eau-de-vien för 5,82 milj. liter medan den buteljimporterade whiskyn detta år omsattes med 0,63 milj. liter och den härtappade med 0,45 milj. liter. Speciellt whiskyn visade under slutet av 50-talet och början av 60-talet en kraftig ökning, som accelererat i synnerhet för den härtappade whiskyns vidkommande. År 1961 hade sålunda brännvinsomsättningen sjunkit från 39,9 milj. liter år 1957 till 34,9 milj. liter. Samtidigt hade den buteljimporterade whiskyn ökat från 0,63 milj. liter till 1,40 milj. liter och den härtappade från 0,45 milj. liter till inte mindre än 2,26 milj. liter. Dessa siffror innebär, att försäljningen av butelj importerad whisky i det närmaste tredubblats mellan år 1953 och år 1961. Medtages även den härtappade whiskyn, har försäljningen mer än sexdubblats. Den billiga eau-de-vien hade emellertid sjunkit från 5,82 milj. liter år 1957 till 3,42 milj. liter år 1961.

58 Vilken är då anledningen till den kraftiga minskningen av försäljningen av billigare spritdrycker samtidigt som försäljningen av dyrare spritdrycker — särskilt då whisky — kraftigt ökat? De skattehöjningar som beslöts åren 1956 och 1958 kan i och för sig knappast ha varit ägnade att befordra en sådan utveckling. De har visserligen bidragit till att minska totalkonsumtionen av spritdrycker, men i fråga om den inbördes fördelningen av konsumtionen mellan olika spritdrycker skulle de snarast kunna väntas ha verkat till förmån för de billigare dryckerna. Säkerligen kan framgången för whiskyn till någon del förklaras av att konsumenterna i och med den stigande levnadsstandarden ansett sig ha utrymme för en standardhöjning även på dryckesområdet. Då förändringen ägt rum, samtidigt med att konsumenterna minskat totalkonsumtionen av spritdrycker och därmed även de sammanlagda utgifterna för dessa drycker, förefaller det emellertid sannolikt att även andra faktorer medverkat. Det återstår vidare att förklara varför konsumtionen i så utpräglad grad koncentrerat sig till whisky. Försäljningen av kvalitetskonjak har nämligen inte alls ökat i samma omfattning som whiskyförsäljningen. Den buteljimporterade konjaken omsattes 1957 med ca 139 000 liter och den härtappade med 662 000 liter. År 1961 var omsättningen av butelj importerad konj a k 141 000 liter och av härtappad ca 660 000 liter, med andra ord praktiskt taget oförändrad konsumtion i förhållande till år 1957. Motsvarande gäller även exempelvis likörer, som 1957 såldes med 1,45 milj. liter och 1961 med 1,48 milj. liter. överhuvudtaget föreligger en utpräglad och anmärkningsvärt beständig modeinriktning till förmån för whisky. Det synes troligt, att den ökade konsumtionen av whisky till en del beror på att allmänheten tillägnat sig utländska dryckesvanor. Även utlandsresorna har spelat sin roll. Den i sammanhanget relevanta frågan blir då vilken roll som reklamen för denna vara här har spelat. För att få en uppfattning angående omfattningen av whiskyreklamen och för att försöka få svar på frågan om denna reklam kan sägas ha verkat så, att annonseringen enbart haft betydelse för konsumentens val av ett speciellt whiskymärke eller om annonseringen därjämte skulle kunna sägas verka främjande för whiskyförsäljningen totalt sett, har vi insamlat vissa uppgifter rörande whiskyreklamen under åren 1953—1961. Uppgifterna har erhållits från de olika whiskymärkenas representanter i Sverige och torde vara representativa såtillvida att undersökningen omfattar praktiskt taget alla butelj importerade whiskymärken som fördes i Sverige år 1961. Däremot är siffermaterialet inte till alla delar exakt, eftersom insamlingen omfattar material från en lång följd av år och det inte alltid lyckats vederbörande representant att i detalj klarlägga omfattningen av reklamkostnaderna just för whisky. Vidare har en del reklamkampanjer inte beordrats av märkesrepresentanten i Sverige utan direkt från den utländska huvudman-

59 nen. I dylika fall har representanten endast kunnat göra en ungefärlig beräkning av nedlagda reklamkostnader. Reklamkostnaderna har uppdelats i två grupper, av vilka den ena omfattar tidningsannonsering och den andra övriga sälj befrämjande åtgärder. I den senare innefattas inte bara exempelvis utomhusreklam och annan direkt reklam vid sidan om tidningsannonseringen utan också sådana åtgärder som speciellt riktar sig t. ex. till restauranginnehavare och hos honom anställda. Kostnaderna avser bl. a. exempelvis askkoppar och annan reklammateriel, men även provflaskor. De inkomna uppgifterna har bearbetats, varvid även jämförelser gjorts med försäljningen från spritcentralen av de märken som den speciella reklamen omfattat. Någon detaljerad redovisning av materialet med namngivande av de olika märkena kan inte lämnas, då vi eljest skulle röja affärshemligheter. Vi har emellertid i en i Bilaga B redovisad tablå samlat märkena i vissa grupper utan att ange vilka särskilda märken som ingår i respektive grupper. Grupperna har inbördes ordnats efter den försäljningsandel de hade år 1961. Försäljningsutveckling jämte nedlagda kostnader för grupperna har därefter angivits. En granskning av de i tablån redovisade uppgifterna visar, att försäljningen av de i undersökningen medtagna whiskymärkena i stort sett fyrdubblats mellan åren 1953 och 1961. Som tidigare påpekats innebär detta, att whiskyförsäljningen i motsats till försäljningen av de flesta andra spritdryckssorter visat en synnerligen kraftig ökning under 1950-talets senare hälft. Den reklaminsats som totalt gjorts för de medtagna whiskymärkena — vilka som ovan omnämnts är praktiskt taget samtliga butelj importerade märken som fördes i Sverige år 1961 — h a r stadigt ökat under åren. En viss nedgång inträffade i samband med det reklamstopp som rådde vid övergången från Bratt-systemet till nuvarande friare försäljningssystem. En granskning av totalkostnaderna visar emellertid att dessa ca femdubblats mellan åren 1953 och 1961. Om hänsyn tages till att reklamkostnaderna år 1953 antagligen varit något högre än vad som kunnat redovisas — beroende på svårigheterna att så lång tid efteråt särskilja kostnader för reklam för ett visst märke samt på kostnaderna för märken som bortfallit — torde man likväl kunna utgå ifrån att reklamkostnaderna ökat så att de åtminstone fyrdubblats. Härmed kan jämföras konsumtionsökningen av butelj importerad whisky under nämnda år, som innebär en tredubbling. Ser man enbart till de nu undersökta märkena, har försäljningen som nämnts blivit fyrdubblad. Här lämnade uppgifter om reklamkostnaderna innebär, att whiskyreklamens relativa andel av den totala reklamen — alltså jämväl för andra varor än rusdrycker — ökat, eftersom märkesvaruannonseringen överhuvudtaget enligt uppgift ungefär fördubblats mellan nämnda år. Av intresse i sammanhanget är också att studera utvecklingen av å ena sidan reklaminsatser och å andra sidan försäljningen för de skilda märke-

na. Ett närmare studium av uppgifterna i tabellerna i bil. B visar till att börja med, att nivån av reklamutgifterna företer stora variationer mellan de olika märkena. Medan några av dem satsar relativt stora belopp på reklamen i förhållande till försäljningen, nöjer sig andra med en ganska blygsam insats. Den starka variationen är tämligen oberoende av resp. märkes marknadsandel. Det finns »stora» märken som annonserar för ganska oansenliga belopp och »små» märken som annonserar för rätt stora summor. Man fäster sig vidare vid att utvecklingen av reklamutgifterna i förhållande till försäljningen tyder på skilda mönster av reklampolitik för de olika märkena. Så är det t. ex. tydligt att för vissa märken en reklambudget fastställs, som sedan tillämpas ett större eller mindre antal år u t a n ändring och utan hänsyn till försäljningsutvecklingen. För andra märken åter synes man anpassa reklambudgeten till försäljningen så, att reklamutgiften per försåld volymliter hålls ungefärligen konstant. Slutligen kan m a n även spåra ansatser i fråga om vissa märken att relativt sett mera intensivt söka påverka försäljningsutvecklingen, medan i en del fall någon bestämd reklampolitik ej kan utläsas. Exempel saknas ej heller på en till synes utpräglad likgiltighet för reklamen som faktor. Den bild man erhåller av reklamens betydelse för försäljningsutvecklingen hos de olika märkena är splittrad. I vissa fall framgår, att en i relation till försäljningen ökad eller minskad reklaminsats följts åt av motsvarande utveckling, mätt i märkets marknadsandel på försäljningssidan. I andra fall saknas positivt samband eller förbyts det t. o. m. i ett negativt sådant. Ej ovanligt är, såsom redan nämnts, att reklamen och försäljningen utvecklas på sådant sätt att reklamkostnaden per volymliter förblir i stort sett oförändrad. Det möter stora svårigheter att tolka ifrågavarande resultat. Det kan förtjäna påpekas, att de märken, för vilka annonseringen varit utan framgång, varken i fråga om kvalitet eller prisvärdhet nämnvärt skiljer sig från andra märken, i fråga om vilka relationen mellan reklaminsatser och försäljningsresultat varit gynnsammare. För bättre inblick i orsakssammanhangen och utvecklingsdynamiken hade det krävts tillgång till ytterligare information och en djupare analys. Här får man nöja sig att konstatera, att ur de individuella märkenas synpunkt reklamen långt ifrån haft en entydig och självklar effekt, ehuru den inte kan frånkännas verkan. Däremot föreligger det ett påtagligt samband mellan omfattningen av den totala whiskyreklamen och den totala mängden försåld whisky. I vilken mån reklamen inverkat på försäljningsökningen är givetvis svårt att uttala sig om. I all synnerhet gäller detta märkesreklamens betydelse för den härtappade whiskyn, för vilken reklam inte bedrivits. I fråga om den sistnämnda kan jämväl erinras om att den betingar ett avsevärt lägre

61 pris än den butelj importerade och att uppgången till en del motsvaras av en nedgång för den härtappade eau-de-vien. Ett intressant jämförelseobjekt föreligger i en annan utpräglad modedryck, vodkan, som icke varit föremål för nämnvärd reklam. Denna dryck såldes före år 1961 endast i mycket små kvantiteter. År 1961 började emellertid en svensktillverkad vodka att säljas. Denna blev mycket populär och försäljningen av vodka år 1961 blev inte mindre än ca 1,7 milj. liter. År 1962 sjönk emellertid försäljningen till ca 1,3 milj. liter. Under år 1963 synes den nedåtgående tendensen hålla i sig. Medan för vodkans del den snabba uppgången således ganska snart förbytts i en kraftig nedgång, har whiskykonjunkturen varit stabil, och tendensen pekar alltjämt uppåt. Det synes under sådana förhållanden rimligt att antaga, att märkesreklamens verkningar sträckt sig utöver de avsedda, d. v. s. att inrikta allmänhetens köplust på det reklamerade märket, och att denna reklam sålunda verkat som en propaganda för whisky överhuvudtaget. Den torde alltså även ha haft betydelse för den stora försäljningsökningen för härtappad whisky.

KAP.

6 T R Y C K F R I H E T S R Ä T T S L I G A SYNPUNKTER

Historik När det gäller att avgöra, huruvida olika tänkbara former för ingripanden mot rusdrycksreklam är förenliga med tryckfrihetslagstiftningen, får man i första hand falla tillbaka på den grundläggande bestämmelsen i 8G § regeringsformen. Där stadgas bl. a., att med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför straffas, än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning. I 1 kap. 1 § i nu gällande tryckfrihetsförordning av den 5 april 1949 (TF) föreskrives, att i överensstämmelse med de i regeringsformen fastställda grunderna för en allmän tryckfrihet och till säkerställande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning det skall stå varje svensk medborgare fritt att, med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i T F till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Det skall ock stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är föreskrivet i TF, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till dess författare eller utgivare eller, om för skriften finnes särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter till periodiska skrifter. Genom 1 kap. 2 § T F fastslås, att någon tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud mot tryckning därav ej må förekomma. Ej heller är det tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i TF, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten. Slutligen framgår av 1 kap. 3 §, att för missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri ej någon må i annan ordning eller i annat fall än T F bestämmer k u n n a tilltalas eller dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet eller skriften konfiskeras eller läggas under beslag. Med sist återgivna stadgande åsyftas dels straffbestämmelserna i 7 kap. TF, där i 4 § uttömmande uppräknas de slag av otillåtna yttranden som skall anses som tryckfrihetsbrott, dels de särskilda ansvarighetsreglerna i 8 kap., vari angives vem som i olika situationer har att svara för tryckfrihetsbrott, samt dels speciella,

från vad eljest gäller avvikande bestämmelser i 9—12 kap. om tillsyn och åtal, särskilda tvångsmedel, enskilt anspråk och om rättegången i tryckfrihetsmål med det för sådana mål egenartade jury systemet. Enligt 1 § äldre T F av 1812 i lagrummets år 1876 antagna lydelse fick icke någon i annan ordning eller i annat fall än förordningen stadgade för tryckt skrifts innehåll tilltalas eller straffas. Denna, i jämförelse med 1 kap. 3 § nuvarande T F mera kategoriska avfattning synes tidigare ha uppfattats så, att även andra medelst tryckt skrift begångna brott än som innefattar missbruk av det fria ordet skulle straffas i den för tryckfrihetsbrott stadgade ordningen. Sålunda infördes på förslag av 1881 års konstitutionsutskott i äldre T F ett stadgande om straff för inbjudningar till deltagande i otillåtet lotteriföretag (sedermera borttaget genom 1949 års T F ) . En motsatt uppfattning gjorde sig emellertid sedermera gällande. Sålunda anförde sedermera justitierådet N. E. Alexanderson i sina år 1907 utgivna »Föreläsningar över den svenska tryckfrihetsprocessen» följande. Däremot är det alldeles klart — ehuru motsatsen stundom påstås i missriktat nit om vad som förmenas vara tryckfrihet — att 1 § 1 mom. tryckfrihetsförordningen ingalunda innebär att varje åtalat förfarande, som begagnat det tryckta ordet för att förmedla sitt syftes uppnående, skulle falla under tryckfrihetsprocessens regler. Det oriktiga häri finner man lätt genom en befogad jämförelse mellan yttrandefrihet och tryckfrihet. Om en bedragare begagnar sig av en tryckt annons för att nå sitt mål, så är det lika litet ett tryckfrihetsbrott som det skulle kunna falla oss in att beteckna den muntliga bedrägliga framställningen som ett brottsligt överträdande av yttrandefrihetens gränser. Kriminaliseringen har i bägge fallen tydligen skett ur en alldeles annan synpunkt. Samma tankegång utvecklades i ett år 1912 avgivet kommittéförslag till ny TF och har vid olika tillfällen präglat senare lagstiftning. Enligt den år 1931 genomförda lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens straffas sålunda bl. a. illojal reklam i annons, cirkulär, prospekt eller priskurant. Bestämmelserna äger, såsom ordalydelsen angiver, tillämpning även på reklam i tryckt skrift. Av rättspraxis framgår, att exempelvis förargelseväckande beteende genom att bära omkring tryckta affischer bedömts enligt allmänna strafflagen och icke enligt TF, se Nytt Juridiskt Arkiv (NJA) 1935 s. 113 och där gjorda hänvisningar. Likaså straffas bedrägeri och svindleri enligt allmänna strafflagen även i fall då gärningsmannen begagnat tryckt skrift som hjälpmedel. Också förarbetena till nu gällande T F av år 1949 ger uttryck för samma uppfattning. 19H års tryckfrihets sakkunniga framhöll sålunda i sitt betänkande SOU 1947: 60, att den i T F uttryckta principen att förordningen ensam reglerade brottsligheten av tryckt skrifts innehåll hade en begränsad räckvidd. De sakkunniga framhöll fortsättningsvis följande. Den gäller icke i fråga om varje förfarande, i vilket skriftens innehåll, taget i bokstavlig mening ingår som ett led. Vissa brott, vid vilka tryckt skrift kom-

mit till användning, bedömas omedelbart enligt bestämmelser i annan lag. I praktiken h a r den uppdelning som skett mellan tryckfrihetsbrott och brott, vilka sålunda falla under allmän lag, vunnit en viss stadga. Förklaringen till att det måste anses naturligt och riktigt att omedelbart under straffbud i annan lag än tryckfrihetsförordningen hänföra vissa förfarande:!, som ske genom eller med tillhjälp av yttrande eller meddelande i tryckt skrift, ligger såsom Alexanderson framhållit däri att dessa förfaranden äro brottsliga i annat avseende än såsom ett överskridande av yttrandefrihetens gränser. Det är alltså tryckfrihetens innebörd och syfte som här måste vara avgörande. Tryckfriheten har i första rummet till uppgift att säkerställa en fri nyhetsförmedling och en obeskuren politisk debatt, och det är denna uppgift som föranlett att tryckfriheten, såsom en förutsättning för ett fritt samhällsskick, reglerats i grundlag. I nära samband med tryckfrihetens politiska uppgift står dess betydelse ur en mera vidsträckt kulturell synpunkt såsom grundval för en allmän upplysning. Som missbruk av tryckfriheten upptagas yttranden eller meddelanden, som äro menliga för staten eller samhällslivet eller som kränka den enskilde medborgaren. Däremot h a r tryckfrihetsförordningen icke tagit som sin uppgift att i alla avseenden reglera bruket av tryckta skrifter. Begagnandet av trycket såsom ett medel i den enskilda näringsverksamhetens tjänst kräver ej grundlagsskydd. Därför böra ej heller oredliga eller illojala yttranden och meddelanden kriminaliseras såsom tryckfrihetsbrott. Teoretiskt vore det tänkbart att tryckfrihetsförordningen finge anses reglera allt bruk av tryckta skrifter och att däri såsom missbruk av tryckfriheten upptoges varje brottsligt förfarande, vid vilket tryckt skrift kommit till användning. Något praktiskt syfte skulle en dylik utsträckning av tryckfrihetsförordningens ram dock icke tjäna. Det vore meningslöst och i vissa fall direkt olämpligt, att i de särskilda processuella former som utbildats för tryckfrihetsmål, behandla de brott som därigenom skulle dragas in under begreppet tryckfrihetsbrott. Den gränsdragning som genom rättsutvecklingen kommit till stånd mellan tryckfrihetsbrotten och andra genom eller med tillhjälp av tryckt skrift begångna brott är uppenbarligen ur praktisk synpunkt tillfredsställande. Den lämnar även en säker grund för bedömande av vad som åtnjuter grundlagsskydd. Inom de områden som hänförts till tryckfrihetsbrott kan någon ytterligare kriminalisering icke ske annat än i form av ett straffbud mot dylikt brott; tryckfriheten kan således icke inskränkas på annat sätt än genom grundlagsändring. Även en omarbetad tryckfrihetsförordning bör i fråga om innebörden av begreppet tryckfrihetsbrott principiellt intaga samma ståndpunkt som gällande rätt. B e t r ä f f a n d e f ö r h å l l a n d e t till s t r a f f b e s t ä m m e l s e r n a i l o t t e r i f ö r o r d n i n g e n y t t r a d e d e s a k k u n n i g a — v i l k a s förslag ej i n n e h ö l l n å g o n m o t s v a r i g h e t till b e s t ä m m e l s e n i d e n g a m l a t r y c k f r i h e t s f ö r o r d n i n g e n o m straff för i n b j u d n i n g a r till d e l t a g a n d e i otillåtet lotteri — bl. a. Vad i samma moment stadgas angående inbjudningar till deltagande i lotteri torde icke vara av beskaffenhet att utgöra tryckfrihetsbrott. Sådana inbjudningar kunna icke anses vara missbruk av yttrandefriheten med den innebörd detta begrepp, såsom tidigare anförts, bör äga. Något hinder att straffa dylika inbjudningar såsom delaktighet i anordnandet av otillåtet lotteri föreligger således icke. Även ett direkt förbud att utbjuda lotter blir utan h i n d e r av tryckfrihetsförordningens bestämmelser tillämpligt, ehuru utbjudandet sker i tryckt skrift. Utgivare av tryckt skrift kan straffas enligt 6 och 10 §§ lotteriförordningen den 19

maj 1939, då utbjudande eller annan otillåten gärning skett genom skriften och de subjektiva förutsättningarna för straffbarhet föreligga. Departementschefen anförde i proposition med förslag till ny tryckfrihetsförordning m. m. (nr 230/1948, s. 171) följande. Angivandet i tryckfrihetsförordningen av vad som är tryckfrihetsbrott tjänar två uppgifter: dels blir därigenom gränserna för den lagliga tryckfriheten utstakade i grundlagen och tryckfriheten sålunda skyddad mot förhastade inskränkningar och dels bildar detta begrepp utgångspunkt för de särbestämmelser som gälla bl. a. angående ansvarighet och rättegången i tryckfrihetsmål. Däremot avser regleringen av tryckfrihetsbrotten icke att i princip giva yttrandefriheten en annan utsträckning, då framställningen sker i tryckt skrift, än i andra fall; tvärtom har en anknytning till straffbuden i den allmänna strafflagen, såsom jag tidigare framhållit, ansetts motiverad. De synpunkter som sålunda äro bestämmande för begreppet tryckfrihetsbrott föranleda att dit räknas endast sådana brott som innebära ett missbruk av den yttrandefrihet tryckfrihetsförordningen avser att värna, under det att brott som icke äro av denna beskaffenhet böra kunna straffas omedelbart enligt allmän lag, även om framställning i tryckt skrift ingår som ett led i det brottsliga förfarandet. En sådan uppdelning har också kommit till stånd genom rättsutvecklingen; härom hänvisas till de sakkunnigas betänkande. Att giva de grundsatser, vara denna gränsdragning bygger, ett uttryck i lagtexten skulle ha till uppgift att vid en utvidgad kriminalisering i strafflagen underlätta ett bedömande av frågan huruvida denna, utan motsvarande ändring i tryckfrihetsförordningen, kan tillämpas i fråga om framställning i tryckt skrift. Emellertid möter det stora svårigheter att utforma ett dylikt principstadgande. Vad här avses är egentligen icke något annat än ett angivande av tryckfrihetens innebörd och syfte, vilket kommit till uttryck redan i 1 kap. 1 §. Att härutöver upptaga något ytterligare därom i detta kapitel synes icke påkallat. Vid tillkomsten av de bestämmelser om alkoholreklam som upptogs i 69 § av 1954 års rusdrycksförsäljningsförordning (Rff) ägnades åtskillig uppmärksamhet åt frågans tryckfrihetsrättsliga sida. 1944 års nykterhetskommitté diskuterade i betänkandet SOU 1952: 54 olika tänkbara åtgärder men framlade icke något egentligt förslag. Därvid anfördes bl. a., att gentemot bestämmelser, som avsåg att reglera reklam i tryckt form, kunde anföras de komplikationer som T F innebar i detta sammanhang. I prop. 151/1954 anförde departementschefen i anslutning härtill, att direkta förbudsbestämmelser mot en ur nykterhetssynpunkt olämplig reklam inte torde vara möjliga att genomföra utan ändringar i TF. Beträffande den i propositionen föreslagna lösningen — innebärande skyldighet för partihandelsbolaget att f ö r e s k r i v a sina leverantörer ett halvt års reklamstopp och därefter en neutral varuinformation — uttalades däremot, att denna inte syntes strida mot de intressen T F ville tillgodose. De tilltänkta inskränkningarna riktade sig mot försäljare av rusdrycker, och på dessa borde m a n k u n n a ställa särskilda krav rörande sättet att bedriva försälj ningsverksamheten. Det framhölls vidare, att det ur tryckfrihetsrättslig synpunkt helt naturligt icke mötte hinder att genomföra sådana försälj 3—631542

ningsbestämmelser för rusdrycker att annonsering icke blev lönande. Ett ingripande mot reklamen för rusdrycker var att betrakta som ett led i försäljningslagstiftningen, ehuru mindre ingripande än ett försäljningsförbud. En begränsning stod i god överensstämmelse med principerna för den svenska rusdryckslagstiftningen. Att märka var vidare, att inskränkningarna skulle i princip drabba alla berörda parter lika. Särskilda utskottet konstaterade i sitt utlåtande 1/1954, att ur tryckfrihetssynpunkt hinder icke torde ha förelegat för spritcentralen att redan då vidtaga de åtgärder som i prop, ålagts bolaget. För att undanröja varje berättigad tvekan om den tillämnade bestämmelsens förenlighet med T F förordade emellertid utskottet den ändrade avfattningen att bolaget skulle vara skyldigt att vid avtal med leverantör v e r k a f ö r att reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet icke bedrevs på sätt som funnes stå i strid med det allmänna syftet att all försäljning av rusdrycker skulle ordnas och handhavas så att därav uppkom så ringa skada som möjligt. — Utskottets förslag godkändes av riksdagen. Riksdagsbeslutet kritiserades av sedermera professorn H. Eek i en artikel i Svensk Juristtidning 1955 s. 154 f. Han utgick från förbuden mot censur och hinder mot utgivning i 1 kap. 2 § TF. Den i prop, föreslagna lydelsen ansåg han inte förenlig med TF. Om nämligen Kungl. Maj :t i enlighet med prop:s förslag ålade någon, vare sig partihandelsbolaget eller annan, att vidtaga åtgärder, som medförde hinder för skrifts utgivning, var det från »myndighet» hindret härrörde, och någon möjlighet att tryckfrihetsrättsligt särskilja prop:s förslag ur tryckfrihetssynpunkt från de direkta förbudsbestämmelser, som finansministern förkastade, fanns icke. Beträffande utskottets förslag — och därmed riksdagens beslut — uttalade Eek, att författningstextens lydelse — men icke dess motivering — var ur tryckfrihetsrättslig synpunkt oklanderlig. Han ansåg nämligen, att partihandelsbolaget intog ställning av allmänt organ och att de avsedda åtgärderna, innefattande avtal med leverantörerna om reklaminskränkningar och sanktioner i form av köpstopp vid överträdelser, stod i strid med 1 kap. 2 § TF. Vid samma tid riktade herr Svärd i första kammaren en interpellation i ämnet till dåvarande justitieministern. I sitt svar yttrade justitieministern efter en kort redogörelse för riksdagsbeslutet, följande. Att denna begränsning av alkoholreklamen ansågs vara mycket starkt motiverad ur nykterhetssynpunkt är ju ganska självklart. De tryckfrihetsrättsliga synpunkterna vållade emellertid vissa svårigheter och föranledde en ingående utredning och diskussion både i den av chefen för finansdepartementet anmälda propositionen och i utskottets utlåtande samt även en reservation, vilken dock avvisades av kamrarna. Ur den diskussion av frågan, som alltså förekom vid förra årets riksdag, bör främst observeras att varken departementschefen eller utskottet ville tillstyrka

G7 en allmän förbudsbestämmelse, riktad mot en ur nykterhetssynpunkt olämplig reklam. Det föreligger alltså icke någon inskränkning av den medborgerliga yttrandefriheten på denna punkt. Om t. ex. en tidning skulle taga sig för att i samband med övergången till den nya försäljningsordningen propagera för ökad spritkonsumtion, så strider detta icke mot några lagbestämmelser, utan tidningen kan använda sin yttrandefrihet på sådant sätt. Dess meningsyttring får naturligtvis bemötas, men den kan inte förbjudas. Tryckfrihetsförordningens uppgift är att skydda yttrandefriheten såsom grundval för ett fritt samhällsskick. Däremot bör tryckfrihetsförordningen inte tolkas på det sättet, att den reglerar varje förfarande, vari tryckt skrifts innehåll, taget i bokstavlig mening, kommit till användning. Den h i n d r a r därför icke tillämpningen av bestämmelser, som icke ingriper i yttrandefriheten, utan har ett annat syfte, t. ex. är av näringsrättslig natur. Den principfråga som det här gäller har vid åtskilliga tillfällen varit under debatt. Tidigare ställde man sig mer tveksam till möjligheterna att i olika hänseenden reglera förfaranden som sålunda berörde tryckt skrift. Det förekom till och med, att man i tryckfrihetsförordningen införde stadganden som uppenbarligen är ganska främmande för tryckfriheten, t. ex. straffbestämmelser rörande inbjudningar till otillåtet lotteri. Sedermera har emellertid en ändrad uppfattning slagit igenom på denna punkt. Ett principiellt ställningstagande av den innebörd som jag här antytt kom sålunda till stånd vid antagandet av 1931 års lagstiftning om illojal reklam. Bestämmelser därom ansågs icke h i n d r a s av tryckfrihetsförordningen, oaktat reklamen kunde förekomma i tryckt skrift. Frågan om tryckfrihetens innebörd undersöktes närmare av 1944 års tryckfrihetssakkunniga, och de kom till samma resultat som riksdagen hade gjort år 1931. Den nya tryckfrihetsförordningen bygger alltså på den nu angivna principuppfattningen. Med denna uppfattning om tryckfrihetens innebörd kan de av riksdagen förra året beslutade bestämmelserna om inskränkningar i alkoholreklamen icke anses strida mot tryckfriheten. Detta ställningstagande är grundat därpå, att det här icke är fråga om någon inskränkning i den medborgerliga yttrandefriheten, utan allenast om en skyldighet för vissa näringsidkare att visa återhållsamhet i sina ansträngningar att få avsättning för varor som de saluför. I enlighet härmed skulle det ej heller vara grundlagsstridigt, om Vin- och spritcentralen i enlighet med riksdagens beslut skulle nödgas att vidtaga repressalier i form av minskade eller uteblivna inköp från en leverantör. Riksdagen h a r genom sitt ställningstagande förra året givit ett klart uttryck åt denna tolkning av grundlagen. I det av riksdagen godkända utskottsutlåtandet anfördes sålunda, att det ur tryckfrihetssynpunkt icke torde föreligga något hinder för Vin- och spritcentralen att r e d a n n u vidtaga de åtgärder som i förslaget ålagts bolaget. Riksdagens beslut innebär alltså icke, såsom interpellanten menar, att reklaminskränkningar skulle kunna påfordras endast i sådana fall då de berörda parterna är beredda att positivt medverka därtill. Däremot uttalade riksdagen, att Vin- och spritcentralen vid sina förhandlingar med leverantörerna skulle äga viss handlingsfrihet och att det självfallet borde eftersträvas att vinna berörda parters positiva medverkan. Detta uttalande innebär uppenbarligen icke att en överenskommelse är nödvändig för att skyldighet att begränsa reklamen skall föreligga. Om ett förfarande är grundlagsstridigt, blir det ju inte mera förenligt med grundlagen genom att man vid utförandet så att säga tar silkesvantarna på. Riksdagens principiella ståndpunkt är tvärtom alldeles klar. Därtill har riksdagen endast fogat vissa anvisningar om det lämpliga förfaringssättet.

68 Med det angivna har jag besvarat herr Svärds principfrågor. För klarläggande av de tryckfrihetsrättsliga spörsmålen saknar jag anledning att ingå på de praktiska åtgärder som Vin- och spritcentralen har vidtagit. Jag vill emellertid tilllägga att dessa åtgärder synes överensstämma med riksdagens beslut. Därjämte kan lämnas den upplysningen att det numera föreligger en överenskommelse mellan Vin- och spritcentralen och vinsektionen av Svenska handelsagenters förening, enligt vilken en rådgivande samarbetsnämnd skall tillsättas samt vissa riktlinjer för reklambegränsningen uppgjorts. Slutligen vill jag understryka att det principiella ställningstagande, som här återgivits, icke får så förstås, att varje organiserad reklambegränsning skulle vara tillåten. En sådan kan nämligen överensstämma med tryckfrihetsförordningen endast under de givna betingelserna, att den icke ingriper i yttrandefriheten. Sedan herr Svärd i ett anförande efterlyst en närmare gränsdragning, yttrade justitieministern bl. a. Såsom jag har försökt att tala om i mitt svar, är tryckfrihetsförordningen till för att värna yttrandefriheten. Men det betyder inte att så fort någonting är satt på pränt är detta en sak som så att säga lyder under tryckfrihetsförordningen. Det kan röra sig om helt andra ting. Jag tror att jag såsom exempel nämnde det fall, då någon genom en annons eller genom en tidningsartikel utövar ett bedrägeri — det kan man ju göra genom att lämna de felaktiga uppgifterna i tryck — men det faller inte under tryckfrihetsförordningen. Det kan bedömas och bestraffas såsom ett vanligt brott. Eller låt oss ta den lagstiftning om illojal reklam, som jag hänvisade till i mitt svar. Kommittén, som lade fram förslaget, tänkte sig där, att i den del, som en reklam sker i tryckt skrift, faller hantdlingen under tryckfrihetsförordningen. Därför föreslog kommittén att det skulle ske en reglering av den frågan i tryckfrihetsförordningen. Men det godtog inte statsmakterna, utan enligt den nyare tolkning av tryckfrihetsförordningen, som jag här har refererat och som vid flera tillfällen blivit accepterad av regering och riksdag, faller inte ett sådant förfarande inom tryckfrihetsförordningens ram. Om man ingriper i dylika fall, är det inte fråga om att inskränka den medborgerliga yttrandefriheten, utan det rör sig om t. ex. begränsningar i näringsfriheten genom att man inskrider mot illojal reklam. I en slutreplik sammanfattade justitieministern. Saken är den, att tryckfrihetsförordningen, som är grundlag, griper över vanliga lagar. Om man alltså vill införa t. ex. straff för illojal reklam, som förut inte var straffbar, gäller det att ta reda på om det går för sig enligt tryckfrihetsförordningen eller om tryckfrihetsförordningen lägger hinder i vägen för detta i sådana fall, då den illojala reklamen sker exempelvis genom en annons, eftersom den är tryckt. Man kom till det resultatet, att det inte förelåg något hinder, utan att så kunde ske. Detta blev fastslaget, och varför? Jo, därför att det här inte är fråga om ingrepp i yttranderätten utan om en begränsning i näringsfriheten. Sådana begränsningar kan alltså göras oberoende av tryckfrihetsförordningen. I en ny artikel i Svensk Juristtidning 1955 (s. 504 f) tog Eek upp justitieministerns svar till kritisk granskning. Därvid konstaterade Eek, att justitieministern funnit de vidtagna åtgärderna grundlagsenliga, icke emedan 1 kap. 2 § T F skulle sakna tillämplighet utan emedan ett förbud för vineller spritproducenter att i tryckt skrift göra reklam för sina varor överhuvudtaget icke ingriper i tryckfriheten och därför faller utanför T F : s tilllämpningsområde. Innebörden av interpellationssvaret var, fortsatte förf.,

69 att hinder icke kunde anses möta mot att i författning vid sidan av T F gå längre än Rff gör och med mönster från lagstiftningen mot illojal reklam under straff hot direkt förbjuda uttalanden, som uppmanade till köp och konsumtion av alkoholdrycker, såvitt uttalandena härrörde från producenter eller försäljare av sådana drycker. Under erinran om den lagstiftningspraxis, som kommit till uttryck i lagstiftningen mot illojal konkurrens, framhöll Eek, att gränsdragningen var att söka i vad 1 kap. 1 § T F uttalar om friheten att »yttra tankar och åsikter» och att »meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst». Man kunde således inte generellt påstå, att »begränsningar i näringsfriheten» kunde göras utan hinder av T F : s bestämmelser, vilket väl också justitieministern medgivit, då han sagt att vissa reklambegränsningar kan ingripa i tryckfriheten. I fortsättningen diskuterade Eek gränsdragningen från den angivna utgångspunkten och ställde frågan i vilket annat avseende än som en uppmaning till en osed som en reklam för rusdrycker skulle kunna anses brottslig. Ett förbud mot sanningsenlig och ur kommersiell synpunkt lojal alkoholreklam, vare sig straffsanktionerat i lag eller i form av det hinder partihandelsbolaget då med stöd av rusdrycksförsäljningsförordningen uppställt, sökte sina motiv och sina enda möjliga legala kriterier i en politisk övertygelse, att statens och samhällslivets intressen påkallade, att alkoholreklam inte alls fick förekomma eller i varje fall särskilt reglerades. Frågan om i vilken utsträckning brott, som begåtts med hjälp av tryckt skrift, kan straffas enligt annan författning än T F har sedermera kommit på sin spets i ett av högsta domstolen den 29 november 1961 avgjort mål, refererat i NJA 1961 s. 715. I nämnda mål ådömdes en chefredaktör jämlikt 6 och 10 §§ lotteriförordningen ansvar för att en daglig tidning innehållit meddelanden om vinstnummer i utländskt lotteri. Målet behandlades i annan ordning än den för tryckfrihetsmål stadgade. Chefredaktören hade invänt att målet skulle handläggas såsom tryckfrihetsmål. I motiveringen till sin enhälliga, fällande dom yttrade högsta domstolen bl. a. följande. Stadgandet i TF, att för missbruk av tryckfriheten ej någon må kunna tilltalas eller dömas till ansvar i annan ordning eller i annat fall än nämnda förordning bestämmer, innebär icke, att ansvaret för innehållet i tryckt skrift undantagslöst skulle vara att bedöma enligt TF. Jämlikt 7 kap. 4 § nämnda förordning skall såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift anses sådan enligt lag straffbar framställning som innefattar något av de i stadgandet särskilt angivna brotten. Bland dessa brott hava förseelser mot lotteriförordningen icke medtagits. Avsikten har därvid varit, att förfaranden i strid mot lotteriförordningen, vilka ske medelst tryckt skrift, skola såsom icke berörande yttrandefriheten bedömas oberoende av TF. Med hänsyn till vad sålunda anförts föreligger ej hinder att till prövning i förevarande ordning upptaga frågan huruvida W., på sätt åklagaren påstått, gjort sig skyldig till förseelse mot lotteriförordningen genom att i tidningen låta införa notiserna om det tyska lotteriet.

70 Under hänvisning till den nu refererade domen yrkades i en motion vid 1962 års riksdag utredning angående sådan ändring av 1 kap. 3 § T F , att det av denna paragraf klart framginge i vilka avseenden innehållet i tryckt skrift kunde beivras i annan ordning än T F angiver. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 11 hemställde konstitutionsutskottet om avslag å motionen samt anförde därvid följande. För att tryckfrihetsförordningen skall äga tillämpning å brott som förövats medelst tryckt skrift förutsattes, såsom framgår av den föregående redogörelsen, att gärningen innefattar missbruk av den yttrandefrihet i tryckt skrift, d. v. s. i främsta rummet rätten till fri debatt samt till meddelande av upplysningar och nyheter, som tryckfrihetsförordningen avser att värna. Missbruk av yttrandefriheten bestraffas som tryckfrihetsbrott. Dessa är uttömmande angivna i 7 kap. tryckfrihetsförordningen. Inom det område som hänföres till tryckfrihetsbrott kan ytterligare kriminalisering icke ske annat än genom grundlagsändring. Medelst tryckt skrift begångna gärningar som är brottsliga i annat avseende än såsom ett överskridande av yttrandefrihetens gränser, exempelvis bedrägeri som förövats genom vilseledande uppgifter i tryckt skrift, faller däremot utanför tryckfrihetsförordningens tillämplighetsområde * och behandlas enligt vanliga straffrättsliga regler. I konsekvens härmed är det icke oförenligt med tryckfrihetsförordningen att utan ändring av denna i allmän lag straffbelägga förfaranden som sker med begagnande av tryckt skrift, om kriminaliseringen inte har med yttrandefriheten att göra. Denna gränsdragning mellan tryckfrihetsbrott och andra brott, på vilken förarbetena till tryckfrihetsförordningen bygger, har kommit till stånd genom rättsutvecklingen och vunnit stadga i tillämpningen både inom lagstiftningen och i rättskipningen. Det i motionen åberopade avgörandet av högsta domstolen, i vilket tidningsnotiser som var att likställa med dragningslistor i utländskt lotteri icke bedömdes enligt tryckfrihetsförordningen utan omedelbart enligt lotteriförordningen, står helt i överensstämmelse med nämnda principer. Det kan enligt utskottets mening icke uppfattas som uttryck för en tendens att vidga det område inom vilket utanför tryckfrihetsförordningen kriminalisering kan ske av förfarande vid vilket tryckt skrift kommit till användning. Att i tryckfrihetsförordningen närmare precisera dessa principer är såsom departementschefen utvecklat i propositionen nr 230/1948 förenat med betydande svårigheter. Härtill kommer att det sätt varpå gränsdragningen mellan tryckfrihetsbrott och brott som bedömes enligt vanliga regler skett i praxis icke visat sig medföra vådor för tryckfriheten.

Överväganden Till skydd för tryckfriheten stadgas i 1 kap. 3 § T F förbud mot att åtala eller döma någon för missbruk av tryckfriheten i annan ordning eller i annat fall än förordningen bestämmer. Detta stadgande innebär bl. a., att vid lagföring för tryckfrihetsmissbruk förordningens speciella regler skall tilllämpas i fråga om ansvarighet för tryckt skrifts innehåll och om rättegång med jury m. m. En annan viktig konsekvens är, att om missbruk av tryckfriheten anses föreligga men gärningen ej är kriminaliserad i TF, straff

71 inle kan ådömas enligt bestämmelse i annan lag, även om gärningen skulle täckas av sådan bestämmelse; gärningen blir straffri. Slutligen innebär förbudet, vilket i förevarande sammanhang är det väsentliga, att om lagstiftaren vill straffbelägga ett förfarande, som innefattar tryckfrihetsmissbruk, detta inte kan ske utan ändring i TF, d. v. s. icke utan att iakttaga den för grundlagsändring gällande ordningen. Trots att motsvarande förbud i den äldre T F hade en ännu mera kategorisk avfattning —• det avsåg åtal och straff för »tryckt skrifts innehåll», vilket kan jämföras med nya T F : s »missbruk av tryckfriheten» — har länge enligt stadgad praxis gällt, både i lagstiftning och rättskipning, att T F inte anses exklusivt tillämplig på varje gärning, som begås med hjälp av tryckt skrift. Bedrägeri och svindleri har straffats i vanlig ordning, även om tryckt skrift kommit till användning, och illojal reklam ansågs kunna straffbeläggas i särskild lag utan hinder av T F . Denna praxis h a r lagfästs genom 1949 års TF. Att så skett framgår såväl av nyss angivna ändring av det centrala förbudsstadgandets avfattning som därav att den äldre T F : s straff bud mot inbjudningar till deltagande i otillåtna lotterier icke medtagits i nya T F : s brottskatalog, varigenom sådan gärning, såsom också bekräftats genom det sist återgivna rättsfallet, blivit att bedöma enligt lotteriförordningens straffbestämmelser. Nya T F : s ståndpunkt härvidlag belyses ävenledes närmare av förordningens förarbeten. Gränsdragningen mellan å ena sidan gärningar, som exklusivt skall bedömas jämlikt TF, och å andra sidan övriga medelst tryckt skrift begångna brott brukar anges så, att under T F faller vad som är att anse som missb r u k av rätten att uttala åsikter och meddela upplysningar i tryckt skrift, medan gärningar, som är brottsliga i annat avseende, behandlas enligt annan lagstiftning. Hur gränsen skall dragas i de särskilda fallen är, såsom framgår av den förda diskussionen, stundom vanskligt att avgöra. Tydligt är, att avgörande vikt icke kan fästas vid exempelvis om ett meddelande i en tidning är redaktionellt eller införts såsom annons. Även då det gäller annonser kan uppenbarligen vara fråga om ett missbruk av yttrandefriheten, och i det nyss återgivna rättsfallet meddelades en fällande dom jämlikt lotteriförordningen, oaktat meddelandet varit redaktionellt. Uppenbarligen kan man inte heller hänföra ett fall till TF, enbart därför att det till någon del kan anses innebära meddelande av upplysningar eller uttalande av åsikter. Då skulle praktiskt taget all reklam kunna falla under T F . På motsvarande sätt synes det uppenbarligen felaktigt att utanför T F : s område föra alla fall, där något intresse föreligger av annan art än som sammanhänger med den politiska debatten och åsiktsbildningen samt institutioners och enskilda personers goda namn och rykte. Praxis i lagstiftning och rättskipning synes i stället kunna uppfattas så, att man i varje särskilt fall främst bör fästa sig vid förfarandets huvudsakliga karaktär, nämligen om detsamma väsentligen framstår som ett miss-

bruk av yttrandefriheten, eller i främsta rummet innebär ett angrepp på andra av rättsordningen skyddade intressen än dem som T F vill skydda. När det gäller lagstiftning om utövande av näringar, får det i enlighet härmed anses fastslaget, att tämligen långt gående inskränkningar i rätten att använda tryckt skrift för reklam- och liknande ändamål kan föreskrivas i denna lagstiftning, alltså i annan lagstiftning än T F . Den omständigheten att inbjudningar till otillåtna lotterier utmönstrats ur T F : s brottskatalog och att ansvar ådömts enligt lotteriförordningen i förut återgivna dom är härvidlag särskilt belysande. I sistnämnda fall kunde den åtalade chefredaktören ändå med fog åberopa, att det såsom brottsligt ansedda meddelandet i viss utsträckning hade karaktär av nyhetsmaterial. Likväl fann konstitutionsutskottet icke skäl att i anledning av det inträffade taga initiativ till författningsändring. Beträffande eventuella inskränkningar i alkoholreklamen liksom beträffande nykterhetspolitiska ingripanden överhuvudtaget kan visserligen sägas, att motivet är socialt och att ingripandenas art och omfattning bestämmes av statsmakternas nykterhetspolitiska uppfattning. Det sociala syftet försöker man emellertid, såvitt nu är i fråga, uppnå genom reglering av handeln med rusdrycker, främst monopolisering av partihandel och utminutering till företag utan enskilt vinstintresse, med andra ord genom en näringslagstiftning. Vad angår den verksamhet av tillverkare och agenter som det här gäller är denna — såsom också markerats genom vinagenternas anslutning till Sveriges Grossistförbund — närmast hänförlig till den i övrigt monopoliserade partihandeln med rusdrycker. Eventuella inskränkningar i eller förbud mot reklam för rusdrycker torde därför väsentligen få anses utgöra ett led i den näringslagstiftning som upprätthålles på rusdryckshanteringens område. I sammanhanget kan även erinras om vad som redan i 1954 års prop, framhölls om sambandet mellan försäljningslagstiftningens allmänna utformning och de faktiska förutsättningarna för att bedriva reklam för rusdrycker. I konsekvens med det sagda blir överträdelser av inskränkningar i eller förbud mot alkoholreklam i huvudsak att betrakta såsom brott mot en näringslagstiftning och inte såsom missbruk av tryckfriheten. De faller alltså utanför T F : s område. Härav torde följa, att T F icke lägger hinder i vägen för reklaminskränkningar av den art som genomfördes eller föreslogs år 1954. Likaså synes, såsom också torde framgå av justitieministerns år 1955 avgivna interpellationssvar, numera stå klart, att icke heller straffsanktionerade bestämmelser i Rff om inskränkningar i eller förbud mot alkoholreklam kan anses stridande mot TF.

KAP. 7

HANDELSPOLITISKA SYNPUNKTER Vid genomförande av den provisoriska reglering av rusdrycksreklamen som beslöts av 1954 års riksdag undersöktes de handelspolitiska konsekvenserna av de tilltänkta åtgärderna, särskilt åtgärdernas förenlighet med GATTavtalet. Några avgörande hinder ansågs icke föreligga ur de sålunda diskuterade synpunkterna. Härom anfördes följande i prop. 1954: 151. Vad härefter angår de handelspolitiska komplikationer som kan tänkas uppkomma genom nu åsyftade åtgärder mot rusdrycksreklamen må anföras följande. I första hand har undersökts huruvida de tilltänkta åtgärderna strider mot bestämmelserna i 1947 års allmänna tull- och handelsavtal (GATT). Av undersökningen har framgått att hinder enligt GATT inte möter mot att begränsa eller temporärt förhindra reklam för rusdrycker under förutsättning att åtgärderna i lika mån avser utländska och inhemska leverantörer. Detta torde gälla oavsett huruvida rusdryckshandeln — såsom fallet är i vårt land — är monopoliserad eller ej. Icke heller i handelsavtalen med de länder, som är våra viktigaste rusdrycksleverantörer, finns bestämmelser som utgör hinder för de nu planerade åtgärderna. Självfallet kan likväl vissa meningsskiljaktigheter av handelspolitisk art uppkomma. Dessa torde emellertid icke behöva medföra några nämnvärda komplikationer. Det här anförda ger vid handen att avgörande hinder mot det ifrågasatta alternativet icke kan anses föreligga ur de synpunkter som nu diskuterats. E n motsvarande undersökning har nu företagits i avseende å EFTA-avtalet och — med tanke på en eventuell framtida svensk associering — EECfördraget. Därvid har befunnits, att ingendera avtalet vare sig direkt eller indirekt innebär någon förpliktelse att icke företaga inskränkningar i eller stadga förbud mot rusdrycksreklam, självfallet under förutsättning att åtgärderna icke har diskriminatorisk karaktär; de får alltså icke gynna inhemsk produktion på importens bekostnad eller rikta sig mot importen från visst land eller vissa länder. Tvärtom framgår av avtalen, att m a n ansett sig böra taga speciell hänsyn till sådana intressen om vilka h ä r är fråga. Avtalen innehåller sålunda särskilda klausuler om rätt för de avtalsslutande länderna att vidtaga åtgärder till skydd för bl. a. den allmänna ordningen och moralen samt människors liv eller hälsa. Beträffande EFTAavtalet kan härvidlag hänvisas till artikel 12, låt vara att denna närmast tar sikte på kvantitativa importrestriktioner. Om det sålunda kan konstateras, att några i sammanhanget beaktansvärda avtalsmässiga hinder icke synes föreligga mot reklaminskränkningar, blott de icke har diskriminatorisk karaktär, måste självfallet hänsyn även tagas till eventuella handelspolitiska hinder av mera reell natur. Frågan i vad mån sådana hinder är för handen, kan helt naturligt icke besvaras en gång för alla. Avgörande blir fastmera den handelspolitiska situation som föreligger då statsmakterna går att fatta beslut i reklamfrågan.

74 Rent allmänt k a n emellertid sägas, att mera ingripande åtgärder mot rusdrycksreklamen, åtminstone teoretiskt, skulle kunna uppfattas som ett försvårande av importvarornas marknadsföring, särskilt i vad angår nya varor som m a n vill introducera på den svenska marknaden. Lika klart är å andra sidan, att samma invändning skulle kunna riktas mot praktiskt taget alla restriktioner i rusdrycksförsäljningen, ett område där olika länder av ålder förbehållit sig vidsträckt handlingsfrihet. Härtill kommer, att den av spritcentralen förda importpolitiken är så utformad att reklamen har en tämligen underordnad betydelse för möjligheterna att introducera rusdrycker på den svenska marknaden. Frågan om ett nytt märke skall importeras eller ej avgöres nämligen på grundval av en opartisk bedömning — innefattande i första hand s. k. blindprovning — av varans kvalitet och prisvärdhet, och flera exempel från senare år finnes på nya varor, som utan reklam införts på den svenska marknaden och vunnit betydande avsättning. Av större betydelse för de berörda ländernas reaktion synes vara — förutom de tillämnade åtgärdernas intensitet — om åtgärderna, ehuru formellt icke diskriminerande, likväl skulle k u n n a uppfattas såsom i praktiken diskriminatoriska. Det har för oss varit en självklar förutsättning, att åtgärderna icke skall få sådan karaktär, och de förslag som nu framlägges torde inte ens vid en mycket kritisk bedömning k u n n a ge anledning till erinran från dylika utgångspunkter; drycker av samma alkoholhalt behandlas i förslagen alltigenom på samma sätt från vilket land de än kommer. Iakttager man detta, synes däremot, såsom även belyses av redogörelsen i kap. 3 för lagstiftningen i vissa främmande länder, något hinder icke möta mot att upprätthålla den nykterhetspolitiskt naturliga principen, att drycker med högre alkoholhalt bör underkastas strängare regler än svagare drycker. Det kan här, i anslutning till vad bevillningsutskottet anfört i sitt betänkande 1961: 48, vara anledning att ytterligare erinra om följande. För spritdrycker och viner av utländskt ursprung har sedan åtskilliga år tillbaka bedrivits en omfattande reklam. Däremot h a r av ålder gällt, att någon kommersiell reklam inte skall få förekomma för spritdrycker av svenskt ursprung. För svenska viner har bedrivits endast obetydlig reklam. De utländska varorna har således i själva verket varit och blir även i fortsättningen gynnade på de svenskas bekostnad. Den analys av de handelspolitiska synpunkterna som för oss varit möjlig har sålunda gett till resultat, att icke diskriminatoriskt utformade inskränkningar av rusdrycksreklamen ej bör möta några avgörande hinder vare sig med hänsyn till avtalsmässiga bindningar eller med beaktande av de synpunkter av mera reell handelspolitisk natur som nyss diskuterats. I vart fall synes bärande handelspolitiska skäl icke k u n n a — såvitt nu är möjligt att bedöma — anföras mot de bestämmelser, som föreslås i detta betänkande och som endast innebär, att reklamen skall föras i former, som är godtagbara från nykterhetspolitisk synpunkt.

KAP.

8 DEN KOMMERSIELLA REKLAMEN

Inledning Grundvalen för svensk nykterhetspolitik utgöres alltjämt av de riktlinjei som beslöts vid 1954 års riksdag. Även om det då stod strid kring åtskilliga frågor, k a n m a n utan överdrift konstatera, att det i fortsättningen i stort sett rått enighet om de 1954 uppdragna riktlinjerna. Detta har icke uteslutit, att viktiga frågor senare ställts under debatt och att betydelsefulla reformer genomförts. Därvid har dock aldrig varit fråga om att ompröva de år 1954 beslutade nykterhetspolitiska grundlinjerna. Om sålunda de viktigaste nykterhetsfrågorna i princip fick sin definitiva lösning år 1954, gäller detta icke frågan om tillverkares och deras representanters reklam för alkoholhaltiga drycker. Frågan hade likväl sedan länge uppmärksammats. I samband med bildandet av Aktiebolaget Vin& Spritcentralen uppköptes sålunda flertalet då verksamma agenturer för rusdrycker. Några författningsbestämmelser, som hindrade tillkomsten av nya agenturer, infördes emellertid inte, och redan åtskilliga år före andra världskriget fanns det åtskilliga s. k. fria rusdrycksagenturer. Frågan fick förnyad aktualitet, när krigstidens och de första efterkrigsårens varuknapphet avlöstes av konkurrens mellan olika utländska producenter. 1944 års nykterhetskommitté ägnade åtskillig uppmärksamhet åt reklamfrågan men framlade icke några förslag härom. I stället förordades fortsatt utredning, närmast med sikte på att få grepp om agentverksamheten genom tillståndsprövning eller auktorisation. Inför avvecklingen av motbokssystemet ansågs det emellertid nödvändigt att provisoriskt åstadkomma inskränkningar i alkoholreklamen. Den lösning som föreslogs i 1954 års prop, och som godtogs av riksdagen innebar totalt reklamstopp en månad före och fem månader efter ikraftträdandet av beslutet om motbokens avskaffande och därefter en inskränkning av reklamen till en neutral varuinformation, innefattande endast angivande av varans märke, ursprung, typ och pris. Erfarenheterna av sistnämnda inskränkningar var icke goda, och vid 1957 års riksdag beslöts därför, att dessa inskränkningar skulle slopas på försök. Kvar står endast en möjlighet för det övervakande organet, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, att ingripa mot uppenbart olämplig reklam. Riksdagsbeslutet är även att se som ett uttryck för den år 1954 i olika hänseenden fastslagna principen om frihet under ansvar. Det förtroende som sålunda visades rusdrycksagenterna och deras upp-

dragsgivare har i en del fall lett till önskat resultat. Åtskilliga agenter har emellertid — i sin från kommersiell synpunkt i och för sig vällovliga önsk a n att öka omsättningen av uppdragsgivarnas varor — vidtagit åtgärder, som måste sägas stå i strid med de nykterhetspolitiska strävandena. Trots villkorligheten i den frihet på området, som medgavs 1957, har kontrollstyrelsen, spritcentralen och systembolaget genom vissa agenters verksamhet ställts inför svårbemästrade problem: påverkan eller försök till påverkan på personal i systembutiker och restauranger, däri inbegripet erbjudanden om provisioner och andra ekonomiska förmåner, samt vidare annonser och a n n a n reklam som — om än m e r a sällan av det slag att spritcentralen ansett sig kunna ingripa — likväl framstått som betänklig från nykterhetssynpunkt. Under senare år har även uppmärksammats olämplig reklam, som beordrats direkt från vederbörande utländske leverantör. Samtidigt har reklamen, med vissa variationer, i stort sett ökat i omfattning. Det enskilda vinstintresse som rusdryckslagstiftningen i princip velat eliminera har sålunda i fråga om utländska rusdrycker kommit att spela en viktig och med tiden alltmera framträdande roll. Samtidigt måste det konstateras, att det genom 1957 års riksdagsbeslut visade förtroendet icke motsvarats av åtskilliga agenter. Härom har också de ansvarskännande inom branschen varit medvetna. Deras strävanden har lett till — Jåt vara först efter vår utrednings igångsättande — anslutning av agenterna till Sveriges Grossistförbund och tillskapandet av Nämnden för granskning av rusdrycksreklam. Vi återkommer härtill i det följande. Alltsedan 1957 års riksdagsbeslut har, inom och utom riksdagen, rests allt starkare krav på utredning om inskridanden mot den kommersiella alkoholreklamen. Dessa krav vann framgång vid 1961 års riksdag. I ett av riksdagen godkänt och, bortsett från två blanka reservationer, enhälligi betänkande begärde bevillningsutskottet nämnda år utredning om inskränkningar i alkoholreklamen, inbegripet agentverksamheten. Utskottet gav i sitt betänkande klart uttryck för uppfattningen, att den kommersiella alkoholreklamen borde varaktigt och väsentligt begränsas. I fråga om spritdryckerna uttalade sig utskottet för att reklamen borde helt upphöra. Vad utskottet anfört lades till grund för de oss givna direktiven. Den utredningsfråga som sålunda anförtrotts oss är från många synpunkter vansklig. Trots flera tidigare utredningar har förslag till någon m e r a slutgiltig lösning icke framlagts. Därtill kommer, att frågan varit och är starkt kontroversiell; den har stundom i den allmänna diskussionen tillm ä t t s en betydelse, som, enligt vad som närmare utvecklas i det följande, knappast torde motsvara dess reella vikt. Enligt vad vi k u n n a t förstå torde svårigheterna att finna en slutgiltig lösning till stor del sammanhänga med att alkoholreklamens verkliga roll i den orsakskedja som ligger bakom alkoholvanorna är föga känd. Man har

i diskussionen i stället fått röra sig med antaganden, vilka helt naturligt rönt inverkan av vederbörandes allmänna grundinställning till de nykterhetspolitiska frågorna. Visst material har likväl funnits. I Å. Sundströms och J. Ekströms arbete Dryckeskonsumtionen i Sverige framföres sålunda vissa synpunkter på reklamfrågan. Författarna understryker (s. 152 f.), att den allmänna kunskap som står till förfogande angående inverkan av reklam och propaganda inte är särskilt omfattande eller definitiv. Att den s. k. märkesvarureklamen kan vara effektiv ur ifrågakommande företags synpunkt anses fullt klart. Såsom betydligt mera komplicerad betecknar författarna frågan om reklamens effekt på den totala avsättningen av en vara. Vad som här någorlunda invändningsfritt kan sägas är, fortsätter författarna, väl endast, att det är en process, som erfordrar långsiktiga och stora insatser, och att det knappast torde vara möjligt att åstadkomma en utveckling emot de övriga krafter som är i verksamhet, av vilka författarna anser det ekonomiska vara de viktigaste. Under hänvisning till ett amerikanskt arbete uttalas, att det anses att stora och koncentrerade reklaminsatser kan påskynda en varas introduktion eller försena dess bortfall. Samtidigt betonas, att man inte heller i det avseendet kan bortse från övriga försäljningsåtgärder, av vilka priset och formen för marknadsföringen anses vara de viktigaste. Visst intresse i detta sammanhang har också en uppgift från ett närliggande område, cigarrettreklamen, som lämnas i det engelska läkarsällskapets rapport om rökningens samband med lungkräfta och andra sjukdomar, översatt till svenska under titeln Rökning och hälsa. Där anföres (s. 22), att man inte kan antaga, att ökningen i cigarrettannonseringen är den enda eller ens den huvudsakliga orsaken till stegringen av tobakskonsumtionen i Storbritannien. Enligt rapporten är siffror tillgängliga från bara ett land, där det inte finns någon direkt annonsering av tobak, nämligen Tjeckoslovakien. Där steg den årliga konsumtionen av cigarretter per invånare i åldern över 15 år med 14 procent (från 3,6 till 4,1 pund) mellan 1953 och 1958. Under samma period ökade i Storbritannien den årliga konsumtionen av cigarretter per vuxen också med 14 procent (från 5 till 5,7 p u n d ) . I rapporten betonas emellertid, att det skulle vara oriktigt, att från denna jämförelse draga slutsatsen, att annonsering är utan effekt på cigarrettkonsumtionen, då de faktorer som bestämmer denna, säkert är komplicerade och en enstaka jämförelse mellan två länder, som skiljer sig på så många sätt, k a n vara missvisande. F ö r egen del får vi tillfoga, att ännu större försiktighet enligt sakens natur är påkallad, då det gäller att draga slutsatser med avseende å alkoholreklamen. Det rör sig här om en annan produkt, låt vara att vissa beröringspunkter finnes. Vi har också haft tillgång till resultaten av vissa intervjuundersökningar,

78 nämligen en undersökning i anslutning till den 1955 igångsatta kampanjen Ansvar och nykterhet, en undersökning i oktober 1955 av allmänhetens inställning till sprit- och vinreklam, några under 1958 och 1959 på föranstaltande av Nya Systemaktiebolaget gjorda undersökningar rörande attityder m. m. till vin och sprit samt en intervjuundersökning rörande observansen av den åren 1961 och 1962 bedrivna kampanjen Skaffa inte sprit till ungdom. Resultaten av dessa undersökningar har i allmänhet endast indirekt intresse för vårt utredningsuppdrag. Vissa rön synes dock böra nämnas här. Sålunda kan från undersökningen i oktober 1955 rörande allmänhetens inställning till sprit- och vinreklamen nämnas, att mer än hälften av de tillfrågade personerna synes ha varit okunniga om det då sedan mer än en månad gällande reklamstoppet, i det att de svarade, att det var lika mycket reklam som det brukar vara, respektive mer reklam än vanligt. Kampanjen Skaffa inte sprit till ungdom synes ha observerats ganska allmänt och kanske mera än den större kampanjen Ansvar och nykterhet. Särskilt synes den vid den förstnämnda kampanjen använda affischen ha observerats. Ca 70 procent av de tillfrågade ansåg nämligen att de sett kampanjbilden, när intervjuaren visade en bild utan text.

Undersökningar Efter granskning av det sålunda och i övrigt föreliggande materialet stod det klart för oss, att förslag till en mera definitiv lösning av frågan om den kommersiella alkoholreklamen inte borde framläggas utan att försök gjordes att erhålla säkrare kunskaper i ämnet. De undersökningar som vi i enlighet härmed företagit har i första hand omfattat en kartläggning av agenternas verksamhet och en analys av reklaminsatser för olika varor under jämförelse med försäljningsutvecklingen beträffande samma och närliggande varor. Från början av 1950-talet kan här erinras om den då förda sherry-kampanjen, vars framgång — motsvarad av en nedgång för madeira och, procentuellt sett, även för vissa andra starkviner — dock även måste tillskrivas för sherryn gynnsamma prisändringar. Särskilt intresse knyter sig under senare år till whiskyreklamen, då en betydande ökning av reklam och försäljning ägt rum. Resultaten av våra undersökningar i denna del visar ett klart om än ganska oregelmässigt samband mellan reklam och försäljning. Anmärkningsvärt är sålunda, att en del whiskymärken, trots en omfattande reklam, icke haft den framgång som man kunnat vänta. Å andra sidan föreligger ett tydligt samband mellan den totala reklaminsatsen för whisky och den totala försäljningen av butelj importerad sådan. För bådadera k a n under åren 1953—1961 konstateras en fyrdubbling. Den totala ökningen av whiskykonsumtionen, inbegripet den härtappade varan, har emellertid gott och väl sexdubblats. Försäljningsök-

ningen för den butelj importerade whiskyn motsvaras alltså av en långt större ökning för den härtappade whiskyn, för vilken reklam icke bedrivits. Att den härtappade varan hävdat sig väl sammanhänger helt naturligt med dess kvalitet och lägre pris. Att ökningen blivit så stor måste emellertid bero av andra orsaker, möjligen en modeinriktning av samma art, som synbarligen gjort sig gällande i fråga om den föga reklamerade vodkan. Av skäl som närmare redovisas i samband med undersökningen finns det även anledning räkna med en verkan av den omfattande reklamen för de buteljimporterade märkena. Till det här sagda bör emellertid göras den reservationen, att sambanden mellan reklam och försäljning alltid är svårtolkade och att andra faktorer, delvis av okänd art kan påverka utvecklingen. I övrigt torde få hänvisas till redogörelsen i kap. 5 och Bilaga B. Vi har vidare ansett vara av betydelse att taga del av utländsk lagstiftning och utländska erfarenheter. Vad som inhämtats i denna del redovisas i kap. 3, till vilket här får hänvisas. Framställningen i nämnda kapitel ger vid handen, att uppfattningarna i olika länder går starkt isär. Medan man i åtskilliga länder icke alls eller i helt obetydlig utsträckning ingripit mot reklamen, förekommer i andra länder mer eller mindre långt gående ingripanden, sinsemellan av starkt varierande utformning. I några fall synes det sannolikt, att även andra skäl än nykterhetspolitiska förestavat förekommande inskränkningar. Särskilt intresse knyter sig här till lagstiftningen i Frankrike, där förekommande reklaminskränkningar synbarligen är nykterhetspolitiskt motiverade. Lagstiftningen innebär, med undantag för konjak, vissa likörer m. m., bl. a. totalt förbud mot reklam för spritdrycker. Viktigast har emellertid synts vara att om möjligt erhålla närmare upplysningar angående den roll alkoholreklamen spelar för alkoholvanorna hos allmänheten och enskilda individer. Den centrala frågeställningen har därvid varit följande. Vi vet av erfarenhet, att reklam för ett märke eller en större varukategori kan medverka till en ökning av det ifrågavarande märkets eller den ifrågavarande varukategorins försäljning och att detta i regel sker på bekostnad av konkurrerande märken och varukategorier. Vi vet också, att reklamen i regel avser dyrare drycker, som inte är föremål för masskonsumtion. Men kan icke en intensiv och fortgående reklam för olika sinsemellan konkurrerande märken och varukategorier verka som en reklam för hela varusortimentet, alltså för spritdrycker, vin och maltdrycker i konkurrens med varandra och med andra mer eller mindre umbärliga varor, och sålunda medverka till en icke önskvärd ökning av den totala konsumtionen av alkoholhaltiga drycker? Särskilt intresse knyter sig till frågan, om reklamen för olika spritmärken kan vara ägnad att öka konsumtionen av sprit. En sådan verkan skulle kunna vara så mycket allvarligare, som den alltför stora spritförbrukningen utgör det svåraste nykterhetspolitiska problemet i vårt land. Den enda möjligheten att få svar på den uppställda frågan syntes oss vara

att anordna en större intervjuundersökning. En sådan undersökning var även erforderlig för att i enlighet med direktiven försöka utröna, huruvida den statliga propagandan för övergång från sprit till svagare drycker kunde vara förenad med icke önskvärda biverkningar. Undersökningarna planlades i samråd med statistiska centralbyråns utredningsinstitut, vilket även avsågs skola såsom en från vår kommitté fristående institution utföra undersökningarna och bearbeta resultaten. Vederbörligt tillstånd erhölls, och medel ställdes till förfogande dels från kommittéanslaget, dels — med hänsyn till undersökningarnas betydelse för ett ställningstagande till övergångspropagandan — från Nya Systemaktiebolagets sida. Vi ansåg även lämpligt att på planeringsstadiet diskutera uppläggningen med representanter för Sveriges Nykterhetsvänners Landsförbund och Sveriges Grossistförbund. I enlighet med de uppgjorda planerna genomförde utredningsinstitutet hösten 1962 en intervjuundersökning av beskrivande karaktär, en s. k. surveyundersökning, avsedd att belysa förut angivna frågor beträffande den kommersiella reklamen för rusdrycker samt, i kombination med surveyprojektet, en experimentundersökning, varvid särskilt utvalda delar av landet genom intensiv annonsering i lokalpress blev föremål för övergångspropaganda och resultaten mättes i nämnda områden under jämförelse med likvärdiga områden, i vilka sådan propaganda ej bedrivits. Resultaten av undersökningarna redovisades av centralbyrån i en hösten 1963 avlämnad rapport, som fogats vid detta betänkande såsom Bilaga A. Det finnes icke anledning att här upprepa vad som står i rapporten. Vi får i huvudsak hänvisa till denna, i vilken, vid sidan av de omedelbart relevanta resultaten, även såsom biprodukter erhållits intressanta rön, som torde kunna bli till viss nytta vid framtida vetenskaplig alkoholforskning. Det torde räcka att här erinra om slutresultatet, som innebär, att man funnit ett statistiskt säkerställt samband mellan möjlig reklampåverkan genom tidningsläsning, reklamobservans i form av kunskap om reklamerade märken samt en relativt sett högre konsumtionsnivå. Hade ett sådant samband icke funnits, hade detta inneburit ett starkt argument för uppfattningen att den kommersiella reklamen inte skulle ha någon allmänt konsumtionshöj ande effekt. Att ett sådant samband konstaterats innebär å andra sidan icke något bindande bevis för att reklamen skulle ha en dylik effekt. Det har nämligen icke varit möjligt att klarlägga kausalitetsriktningarna. Det kan sålunda förhålla sig så, att reklamen ökar konsumtionen, men det är också tänkbart, att en relativt sett högre konsumtionsnivå ger anledning till högre märkeskunskap. Man har vidare att räkna med möjligheten, att verkningar finnes i båda de angivna riktningarna och att en växelverkan äger rum. Centralbyrån har emellertid i sin, helt naturligt, försiktigt hållna kommentar framhållit, att det funna positiva sambandet mellan reklamobser-

81 vans och konsumtionsfrekvens eventuellt kan bedömas såsom ett indicium för hypotesen att genom kommersiell reklam erhållen märkeskunskap ökar konsumtionen. Ett eventuellt indicium utgör självfallet icke något bevis. Det bör dock framhållas, att ett dylikt indicium enligt sakens natur får ökad tyngd, när såsom i förevarande fall detta indicium pekar i samma riktning som antaganden grundade på andra erfarenheter. Man räknar sålunda allmänt med att suggestiva påverkningar av olika slag, t. ex. allmänna sedvänjor, andras exempel, modets växlingar, erfarenheter från utlandsresor, exempel från radio och television, teater, film och böcker o. s. v. kan påverka alkoholvanorna hos grupper och enskilda. Den kommersiella reklamen för rusdrycker är uppenbarligen en av de faktorer som sålunda kan påverka tänkesätt och vanor — det är ju dess syfte — och det synes föga realistiskt att räkna med att effekten skulle begränsa sig till den primärt åsyftade, d. v. s. att erinra om och skapa en gynnsam inställning till just det märke eller den varukategori en viss annons reklamerar för. Det synes tvärtom inte orimligt att räkna med möjligheten, att betydande reklaminsatser för sinsemellan konkurrerande märken, vid sidan av den omstrukturerande effekten olika märken emellan, kan verka som en propaganda för det varuslag de reklamerade märkena tillhör eller rentav för rusdrycker överhuvudtaget. Ett visst belägg härför har vi funnit i resultaten av den förut omtalade undersökningen av märkesreklamen för whisky, som ger anledning räkna med möjligheten att verkningarna av denna reklam sträckt sig utöver de avsedda, d. v. s. att inrikta allmänhetens köplust på det reklamerade märket. Ytterligare torde få erinras om följande. En betydande grupp av de större konsumenterna utgöres erfarenhetsmässigt av män, som, bortsett från maltdrycker, icke förtär andra alkoholdrycker än brännvin. I fråga om dessa synes icke finnas anledning räkna med att det föreligger något intresse för att skaffa sig kunskap om märken. Det statistiskt signifikanta samband mellan märkeskunskap och konsumtionsnivå som man kunnat konstatera, trots att de nu åsyftade personerna ingår i gruppen större konsumenter, blir härigenom så mycket märkligare. Med utgångspunkt från de erfarenheter som här nämnts synes det plausibelt att räkna med, att samtliga de förut angivna kausalitetsriktningarna föreligger, d. v. s. att reklamen kan vara ägnad att öka den totala konsumtionen, att en relativt sett hög konsumtionsnivå kan öka intresset och mottagligheten för den kunskap reklamen vill förmedla och att dessa verkningar kan förekomma vid sidan av varandra eller växelvis. Huruvida en eventuell konsumtionshöj ande effekt av reklamen, såsom antytts i Sundströms och Ekströms förut citerade arbete, skulle inskränka sig till att påskynda respektive fördröja en utveckling som ändå skulle ha ägt rum eller om reklamen därutöver skulle k u n n a vara verksam i strid med andra för konsumtionsutvecklingen bestämmande faktorer kan här

lämnas därhän. Det bör emellertid påpekas, att den nuvarande välståndsökningen innebär ökade möjligheter för den enskilde att tillfredsställa s. k. marginella behov, till vilka rusdryckerna normalt hör. Det skulle då i och för sig icke vara orimligt att antaga, att en intensiv och omfattande reklaminsats för olika slags rusdrycker skulle kunna få betydelse för fördelningen på olika slag av varor och tjänster av de ökade penningresurser som ställes till individernas förfogande för privat konsumtion. Sammanfattningsvis får vi uttala, att den verkställda undersökningen icke innebär något avgörande bevis vare sig för uppfattningen, att den kommersiella alkoholreklamen enbart har en omstrukturerande effekt, eller för antagandet, att denna reklam därutöver har en allmänt konsumtionshöjande verkan. Undersökningens resultat kan emellertid bedömas som ett eventuellt indicium för att reklamen har en konsumtionsökande effekt. När detta indicium pekar i samma riktning som de antaganden som kan göras på grundval av andra erfarenheter är detta emellertid allvarligt nog. Vi kan vid vårt ställningstagande icke bortse från möjligheten av och en viss sannolikhet för att alkoholreklamen har den angivna, från nykterhetspolitisk synpunkt ogynnsamma effekten. Till förebyggande av missförstånd bör det understrykas, att nämnda eventuella effekt troligtvis är tämligen begränsad. I dagens svenska samhälle möter individen, såsom redan nämnts, en rad olika faktorer, som kan påverka honom i hans alkoholvanor. Den kommersiella reklamen för rusdrycker är endast en av dessa faktorer och sannolikt icke en av de starkare. Härför talar bl. a. det förhållandet att reklamen företrädesvis avser exklusiva drycker som — bortsett från whiskyn — inte är föremål för större konsumtion. Här kan också erinras om de jämförelsevis begränsade verkningar, som, trots en visserligen kortvarig men intensiv annonskampanj, kunnat avläsas i experimentundersökningen rörande de statliga bolagens propaganda för övergång från sprit till vin. Enligt vår uppfattning har reklamens verkan på nykterhetstillståndet ofta överdrivits. Genom inskridande mot alkoholreklamen synes därför endast begränsade vinningar i fråga om det allmänna nykterhetstillståndet kunna ställas i utsikt. Det sagda hindrar givetvis icke, att man försöker uppnå dessa vinningar, i all synnerhet om jämväl andra skäl kan åberopas för de ifrågasatta åtgärderna.

Överväganden Med det förut anförda är de väsentliga förutsättningarna givna för ett ståndpunktstagande till den kommersiella reklamen för alkoholhaltiga drycker. Svensk nykterhetslagstiftning bygger på grundsatsen, att försäljningen

av rusdrycker skall verkställas utan enskilt vinstintresse, som kan föranleda säljarna att öka eller uppehålla omsättningen. I fråga om partihandel och utminutering upprätthålles denna princip konsekvent. Nämnda båda verksamhetsgrenar är överlämnade åt statliga monopolbolag. Även i fråga om utskänkningen har statsmakterna försökt motverka det enskilda vinstintresset. Att man numera borttagit den reglering som tidigare varit gällande på detta område innebär icke, att statsmakterna ändrat ståndpunkt i principfrågan. Beslutet föranleddes fastmera av insikten om att det är praktiskt ogörligt att upprätthålla principen om borttagandet av enskilt vinstintresse utan att samtidigt i andra hänseenden erhålla från nykterhetssynpunkt ogynnsamma biverkningar. Den kommersiella alkoholreklamen och rusdrycksagenternas verksamhet i övrigt går direkt ut på vad statsmakterna velat undvika genom principen om avveckling av enskilt vinstintresse, nämligen sälj främjande åtgärder, av vilka den på konsumenterna, d. v. s. allmänheten, inriktade reklamen spelar en dominerande roll. I ett föregående kapitel har lämnats en redogörelse för alkoholreklamens omfattning. Denna kan utan överdrift betecknas såsom betydande. Beträffande de varor, för vilka reklam föres, kan sålunda konstateras, att principen om avveckling av enskilt vinstintresse i partihandel och utminutering blivit i betydande mån åsidosatt. Såsom angivits i det föregående är det ostridigt, att vissa agenter och deras uppdragsgivare icke motsvarat det förtroende som visades dem genom 1957 års riksdags beslut att i stort sett borttaga då gällande reklambegränsningar. Till de olägenheter från nykterhetspolitisk synpunkt som följer av en kvantitativt betydande reklam har sålunda kommit, att reklamen i åtskilliga fall bedrivits i olämpliga former. Ett oroande drag i utvecklingen under senare år är även, att reklamen i till synes ökad utsträckning beordrats direkt av utländska leverantörer och därvid stundom fått en klart olämplig utformning. Samtidigt skall emellertid konstateras, att den i Sverige bedrivna alkoholreklamen ännu så länge, med vissa undantag, ter sig ganska måttfull i jämförelse med vad som förekommer i utlandet. En sådan jämförelse ger emellertid också en föreställning om vad som kunde vara att vänta, om alla återhållande faktorer skulle bortfalla i vårt land. I utredningsuppdraget har ingått att i samband med frågan om alkoholreklamen närmare överväga agenternas ställning och funktion. Utöver de sakuppgifter som lämnats i kap. 4 och de synpunkter som anförts tidigare i förevarande kapitel kan härvidlag anföras följande. Rusdrycksagenterna bedriver en kommersiell verksamhet, som, om den inte hade k u n n a t komma i konflikt med samhällets nykterhetspolitiska intressen, i och för sig skulle vara helt legitim. Det är också mycket sannolikt — även om vi icke haft anledning att gå närmare in på detta spörsmål — att agenterna i viss utsträckning tillgodoser sina utländska upp-

dragsgivares intressen. Analyserar man emellertid agenternas roll från renodlat svensk synpunkt, synes däremot agenterna knappast ha någon egentlig funktion att fylla. Varubeställningar och övriga kontakter sker billigare ocb effektivare när spritcentralen har direkt förbindelse med den utländska leverantören än när beställningarna förmedlas av agent. Bortsett från reklam och därmed jämförlig verksamhet synes agenten icke utföra tjänster, som icke utföres lika bra eller bättre vid direkt kontakt mellan spritcentralen och leverantören. Agenten skall emellertid ha sin provision, vilken varier a r mellan olika agenter, varor och varuslag men i flertalet fall uppgår till omkring 10 procent på importpriset. Denna provision betalas ytterst av de svenska konsumenterna. Av det sagda torde framgå, att agenterna, sedda från renodlat svensk synpunkt, närmast framstår som onödiga och fördyrande mellanled i partihandeln. Att detta antagande är riktigt synes även ha fått bekräftelse, när spritcentralen i en del fall i enlighet med sina befogenheter gått förbi tidigare agenturer och placerat sina order direkt hos utländska leverantörer. Det har därvid visat sig, att spritcentralen kunnat uppnå vissa prisreduktioner. Den av agenterna bedrivna reklamen skulle kunna tänkas ha visst värde för kunderna såsom upplysningskälla i fråga om varorna, deras kvalitet och prisvärdhet. Att en i saklig ton hållen reklam sålunda i och för sig skulle k u n n a ha viss betydelse skall icke förnekas. I den mån större reklaminsatser göres med påkostad utstyrsel och suggererande bild och text, måste emellertid konstateras, att reklamen i regel saknar värde såsom upplysningskälla. I sammanhanget kan framhållas, att vissa varor, för vilka större reklaminsatser göres, har jämförelsevis låg kvalitet och tillhör de relativt minst prisvärda. Såsom torde framgå av det förut anförda kan starka skäl anföras för att i anslutning till bevillningsutskottets enhälliga betänkande av år 1961 föreslå långtgående inskränkningar i den kommersiella reklamen för rusdrycker. De undersökningar som vi låtit verkställa, främst den förut diskuterade intervjuundersökningen, har enligt vår mening givit ytterligare argument för den uppfattning varåt utskottet givit uttryck. Intervjuundersökningen har sålunda bekräftat att reklamen kan ha en låt vara begränsad, allmänt konsumtionshöj ande effekt. Enligt vår förut redovisade bedömning måste vi räkna med att en sådan effekt icke blott är möjlig utan även sannolik. Utvecklingen under den tid som förflutit sedan utskottet avgav sitt betänkande har emellertid också inneburit, att nya omständigheter tillkommit, som kan tala för en något mindre restriktiv ståndpunkt. De vid tidpunkten för utskottsbetänkandet föreliggande planerna för en självsanering bland agenterna har sålunda i betydande mån förverkligats. Den tidigare organisationen av vinagenter har ombildats till Sveriges Vinhand-

lareförening, 1 som anslutits till Sveriges Grossistförbund. Medlemmarna är enligt sina stadgar förpliktade att noggrant följa vad som i lag eller annan författning är stadgat eller av myndighet föreskrivet rörande reklam för och försäljning av vin, spritdrycker och starköl. Medlem skall vidare lojalt följa de anvisningar som i anslutning härtill meddelas av en av föreningen inrättad nämnd för granskning av rusdrycksreklam. Enligt för nämnden gällande stadgar skall denna granska den reklam, som i Sverige sker för rusdrycker, och vaka över att den bedrives på ett ur sociala och andra allmänna synpunkter önskvärt sätt samt verka för att även sälj åtgärder av annat slag än reklam uppfyller dessa krav. Nämnden skall vidare på begäran tillhandagå dem som avser att vidta eller befatta sig med planeringen av reklam- eller annan sälj åtgärd beträffande rusdrycker med råd och anvisningar om den lämpliga utformningen av sådan åtgärd. Befinnes vidtagen reklam- eller annan sälj åtgärd icke uppfylla kraven enligt de riktlinjer som sålunda angivits, skall nämnden söka avstyra att åtgärden upprepas. Nämndens ordförande och fem ledamöter utses av Stockholms Handelskammare. Ordföranden skall ha domarkompetens och domarerfarenhet, övriga ledamöter skall var för sig företräda nykterhetsintressen, ha särskilda insikter i pressens förhållanden respektive reklam samt representera allmänheten, varjämte den femte och verkställande ledamoten är direktören för Näringslivets Opinionsnämnd. Nämndens ledamöter utsågs i början av år 1963. Vi har kunnat följa nämndens verksamhet genom att taga del av dess uttalanden, vilka ännu icke är offentliga, hittills ett femtontal. Uppenbarligen återstår i initialskedet mycket att göra för nämnden, och något slutgiltigt omdöme kan därför ännu icke avges. Nämndens sammansättning och vad hittills framkommit om dess verksamhet synes emellertid värda erkännande. Nämnden har bl. a. — såsom även vi finner nödvändigt — reagerat mot suggererande bilder och formuleringar av olika slag. Vi anser sannolikt, att den självsanering som äger r u m med nämndens hjälp så småningom skall kunna leda till att reklam och därmed jämförlig verksamhet bedrives i åtskilligt mera hyfsade och från nykterhetssynpunkt godtagbara former än för närvarande. Även om självsaneringsåtgärderna har ett otvetydigt samband med det hot om långtgående ingripanden som förelegat, synes anslutningen till Sveriges Grossistförbund och anknytningen till Näringslivets Opinionsnämnd innebära vissa garantier för att den ordning man nu håller på att skapa skall bli bestående även framdeles. Vad sålunda förekommit har bibragt oss den övertygelsen, att branschens självsaneringsåtgärder kan utgöra motiv för en något mindre restriktiv inställning än den som kommit till uttryck i bevillningsutskottets betänkande. Det är emellertid också för oss uppenbart, att självsaneringsåtgärderna icke innebär någon fullständig lösning av de problem som föreligger. 1 Att namnet med hänsyn till det spritcentralen tillkommande partihandelsmonopolet är mindre lämpligt bör måhända påpekas. Namnet har givetvis ingen reell betydelse.

86 Till en början kan framhållas, att redan ett genomförande av branschens självsaneringsprogram i längden torde förutsätta, att detta program får stöd i lagstiftning och andra åtgärder från det allmännas sida. Organisationens möjligheter att komma till rätta med tredskande eller illojala medlemmar är sålunda enligt sakens natur begränsade. Härtill kommer, att agenternas huvudmän kan bedriva reklam med förbigående av agenten. Exempel på sådan reklam med klart olämplig utformning har, som nämnts, redan förekommit och kan även befaras förekomma i framtiden. Det är sålunda erforderligt, att lagstiftningen inrymmer möjligheter till effektiva sanktioner. Regler om sanktioner förutsätter i sin tur, att lagstiftningen upptar materiella bestämmelser, mer eller mindre av ordningskaraktär, med förbud mot sådana åtgärder som skall kunna utlösa de avsedda sanktionerna. Det bör vidare framhållas, att även en i och för sig lojal kommersiell reklam, åtminstone om den bedrives i större omfattning, står i strid med principen om avveckling av enskilt vinstintresse i rusdryckshanteringen och att den kan ha och, enligt vår uppfattning, sannolikt även har en viss konsumtionshöj ande effekt. Den kommer härigenom i konflikt med nykterhetspolitikens centrala principer och syften. Vid den avvägning mellan olika sinsemellan motstridiga synpunkter som i enlighet med det anförda bör ske har det synts oss både möjligt och lämpligt att göra en åtskillnad mellan skilda slag av drycker efter deras alkoholhalt och sociala farlighet. F r å n statsmakternas sida föreligger en medveten strävan att hyfsa alkoholvanorna genom att främja en övergång inom konsumtionen från spritdrycker till vin, maltdrycker och alkoholfria drycker. Denna strävan kommer till uttryck i beskattningen och prissättningen samt i ett flertal detalj regler rörande utminutering och utskänkning. De statliga bolagen bedriver också enligt direktiv från statsmakterna propaganda för övergång från sprit till vin och alkoholfria drycker. I vårt uppdrag har ingått att ompröva jämväl denna propaganda och särskilt frågan om propagandan kan ha icke önskvärda biverkningar, framför allt i fråga om ungdomen. Resultaten av den intervjuundersökning av experimentkaraktär som anställts för att klarlägga nämnda fråga redovisas i Bilaga A och våra överväganden rörande densamma i kap. 9. Av vad där anföres framgår, att intet framkommit, som skulle k u n n a tyda på att propagandan skulle ha de befarade ogynnsamma verkningarna, och vi har därför ansett oss böra förorda, att propagandan fortsätter. Det synes då naturligt, att den kommersiella reklamen för de svagare dryckerna — oaktat denna i och för sig har en annan inriktning än den statliga propagandan — får ett friare spelrum än spritreklamen. I och med att större möjligheter finnes att göra reklam för lättare drycker än för sprit, synes statsmakternas strävanden för en övergång till sådana drycker och den därpå inriktade statliga propagandan k u n n a få ett visst stöd. Reträffande de lättare dryckerna blir under sådana förhållanden huvud-

87 intresset att tillse, att reklamen icke innehåller uttalat suggestiva bilder och texter och självfallet icke heller uttalanden, vilka kan uppfattas såsom propaganda för dryckesseden, samt att reklamen även i övrigt bedrives i hyfsade och eljest från nykterhetssynpunkt godtagbara former. Det sagda gäller självfallet icke blott agenternas reklamverksamhet utan även den s. k. länderreklamen. Att så sker synes ligga helt i linje med branschens självsaneringssträvanden. Vi har därför kommit till den uppfattningen, att statsmakterna, bortsett från förut antydda ordningsbestämmelser och därtill knutna sanktionsregler, bör i fråga om de svagare dryckerna k u n n a tills vidare lita till självsaneringsåtgärderna. Några särskilda inskränkningar därutöver skulle alltså inte behövas. Vad här sagts bygger självfallet på förutsättningen att branschens strävanden och granskningsnämndens verksamhet fortsätter efter samma riktlinjer som nu. En särskild fråga blir vilka drycker som skall omfattas av de tilltänkta liberalare reglerna. Att maltdrycker och lättviner bör föras hit torde vara självklart. Anledning till tveksamhet synes endast behöva föreligga i fråga om starkvinerna. Otvivelaktigt är, att starkvinerna ingalunda är ofarliga, och en del starkviner fortares i viss utsträckning av missbrukare. Någon större betydelse för missbrukarnas konsumtion torde emellertid annonseringen för starkvinerna inte ha. Därtill kommer, att starkvinerna synes kunna få särskild betydelse, när det gäller att försöka överföra en del av brännvinskonsumtionen till svagare drycker. Vi har därför, om än med tvekan, ansett oss böra föreslå, att för starkvinerna skall gälla samma regler som för lättviner och maltdrycker. Beträffande spritdryckerna är läget ett annat. Av det förut anförda tor* de framgå, att det icke är tillräckligt att motarbeta olämpliga reklammetoder. Även en i och för sig lojal reklam kan, i vart fall om den bedrives i större utsträckning, öka spritkonsumtionen. Här kan ytterligare erinras om att det svenska nykterhetsproblemet väsentligen är ett spritproblem och att sprit är den dominerande drycken bland missbrukarna. Att tränga tillbaka spritförbrukningen synes på längre sikt vara en av de mest angelägna nykterhetspolitiska uppgifterna. Huvuddelen av konsumtionen omfattar visserligen brännvin för vilket — med få undantag — någon reklam inte gores. Men whisky, konjak och eau-de-vie, liksom även i någon mån gin och likörer, har en betydande andel av förbrukningen. I fråga om whisky har försäljningen under senare år ökat på ett sätt som — sammanställt med den intensiva och delvis i olämpliga former bedrivna reklamen för vissa märken — är ägnat att inge betänkligheter. Det kan också förtjäna erinras om att det sedan länge ansetts självklart, att reklam icke skall föras av svenska tillverkare av spritdrycker. Att någon ändring härvidlag icke bör ifrågakomma, därom torde alla vara ense. Det här anförda torde ge vid handen, att man i fråga om spritdryckerna icke bör inskränka sig till att motverka olämpliga reklammetoder utan

därutöver bör åstadkomma avsevärda inskränkningar i reklamen. Starka skäl talar utan tvivel för att, såsom bevillningsutskottet antytt, helt förbjuda reklam för spritdrycker; ett sådant förbud skulle onekligen framstå som det mest logiska alternativet. Man skulle därmed, åtminstone i fråga om de farligaste dryckerna, kunna helt genomföra den för svensk nykterhetspolitik grundläggande principen, att partihandel och utminutering skall frigöras från enskilt vinstintresse. Emellertid kan man även i fråga om spritdryckerna anföra argument för en mildare linje. Ett sådant argument utgör branschens självsaneringsåtgärder, även om dessa på sätt förut angivits icke ensamma k a n tillmätas avgörande betydelse. Det ligger vidare i sakens natur, att de allt livligare förbindelserna med andra länder gör det svårare att inom ett enskilt land på ifrågavarande område upprätthålla en ordning, som alltför mycket skiljer sig från den som råder i kringliggande länder och andra länder med vilka Sverige har livliga förbindelser. Det sagda har i första hand avseende på handelsförbindelserna och pågående utveckling mot ökad ekonomisk integration men också på turistresorna till utlandet och den växande importen av utländska tidningar och populärtidskrifter, låt vara att denna import ännu endast motsvarar en obetydlig bråkdel av de svenska pressalstrens upplagor. Ytterligare kan hänvisas till beslutet vid 1963 års riksdag att slopa utskänkningsskatten samt pris- och vinstregleringen i fråga om utskänkta spritdrycker. Nämnda beslut innebär, som förut nämnts, ett visst avsteg från principen om borttagande av enskilt vinstintresse i rusdryckshanteringen. Med tanke på nu anförda förhållanden har vi ansett oss böra försöka utforma ett alternativ, som, utan att innebära ett förbud, likväl kan vara ägnat att motverka de skadeverkningar som befaras följa av spritreklamen sådan den nu bedrives. Farhågorna för sådana verkningar knyter sig helt naturligt främst till reklam med utpräglat suggestiv utformning, framför allt den braskande och insmickrande reklam som under senare år förts för vissa whiskymärken. Vi har vidare uppmärksammat den även från andra synpunkter stötande reklam för spritdrycker som bedrives på tunnelbanestationer och eljest på allmän plats. Vid sidan av den reklam mot vilken vi här vänt oss, bedrives emellertid, både för whisky och andra spritsorter, en mera neutralt hållen reklam, oftast i form av småannonser, t. ex. med en bild av en flaska, dryckens n a m n och eventuellt ytterligare några uppgifter. I fråga om sådan reklam bör betänkligheterna vara mindre. Överväganden av här antytt slag låg på sin tid bakom de provisoriska begränsningar i alkoholreklamen som beslöts vid 1954 års riksdag och upprätthölls under tiden den 1 mars 1956—den 30 juni 1957. Erfarenheterna av dessa begränsningar var visserligen mindre goda. Avsevärda svårigheter uppstod vid gränsdragningen mellan tillåten och otillåten reklam, och den till spritcentralen anknutna samarbetsnämnden nödgades därvid göra di-

89 stinktioner, som inte var tillfredsställande. Svårigheterna torde emellertid till stor del ha sammanhängt med att samma begränsningar skulle gälla i fråga om alla slags alkoholdrycker. Vidare var begränsningarna inte upptagna i författningstext utan i motivuttalanden, och dessa kunde på grund av tidsnöden och den därmed följande nödvändigheten att framlägga förslaget utan föregående remiss icke få nödig precision utan gav rum för skiftande tolkningar. Om begränsningarna, såsom här förutsatts, avser enbart spritdrycker och upptages i författningstext samt i anslutning härtill får en klarare och samtidigt även mera restriktiv utformning, synes flertalet av olägenheterna med de tidigare begränsningarna kunna bortfalla. Det bör särskilt understrykas, att begränsningarna måste vara klart preciserade, något som väsentligt inskränker möjligheterna till eljest önskvärda nyanseringar. Vid sidan därav synes det vara ett berättigat krav, att reklam genom särskilt påträngande media, såsom film, neonskyltar, affischer o. dyl. på allmän plats, icke vidare bedrives. Vi vill föreslå, att — i vart fall innan man skrider till ett förbud mot spritreklam — försök göres med begränsningar av här angiven art. En självklar förutsättning för att systemet skall kunna fungera är, att Sverikes grossistförbund och granskningsnämnden är beredda att helhjärtat medverka. I annat fall synes endast återstå att föreslå statsmakterna ett allmänt förbud mot reklam för spritdrycker. De riktlinjer för begränsning av alkoholreklamen som här förordats har närmare undersökts med avseende å därmed förbundna tryckfrihetsrättsliga spörsmål. Härom hänvisas till kap. 6. Vi har även, på sätt framgår av kap. 7, granskat förslagen ur handelspolitisk synvinkel. Av vad som anföres i nämnda båda kapitel torde framgå, att hinder från sålunda diskuterade synpunkter icke föreligger. Vad nu förordats — liksom för övrigt redan branschens självsaneringsåtgärder — inverkar helt naturligt på agenternas ställning. Utrymmet för deras verksamhet blir i viss mån förminskat. Den oss anförtrodda frågan om eventuella särskilda åtgärder mot agenterna får bedömas mot denna bakgrund. I den tidigare diskussionen har framskymtat möjligheterna att förbjuda agentverksamhet eller att införa tillståndsgivning eller auktorisation. Mot åtgärder av antytt slag synes i och för sig icke kunna åberopas, att agenterna skulle äga vad man kallar välförvärvade rättigheter att bedriva sin verksamhet. Denna verksamhet har redan från början stått i strid med statsmakternas klart uttalade intentioner, och frågan om ingripande mot denna verksamhet har genom åren hållits öppen. Å andra sidan anser vi, att viss hänsyn likväl bör tagas till att agenterna fått bedriva sin verksamhet så länge som skett. Gentemot ett eventuellt förbud mot agentverksamhet kan vidare anföras, att detta skulle vara mycket svårt att upprätthålla i praktiken. Vad åter angår frågan om en tillståndsgivning eller auk-

90 torisation kan erinras om att branschens egna självsaneringsåtgärder i viss mån tillgodoser syftena därmed. Mot en statlig tillståndsgivning eller auktorisation kan ytterligare — vid sidan av de uppenbara praktiska svårigheterna — åberopas, att en sådan åtgärd skulle innebära ett uttryckligt erkännande av agenternas verksamhet som ett legitimt led i handeln med rusdrycker. En åtgärd av dylik innebörd bör enligt vår mening undvikas. Det viktigaste önskemålet i fråga om agentverksamheten är, såvitt vi kunnat finna, att nykterhetspolitiska skadeverkningar av denna verksamhet förebygges. Detta önskemål synes kunna tillgodoses i behörig utsträckning genom vad vi förordat i det föregående. Vi anser oss alltså inte böra föreslå några särskilda på agenternas ställning och verksamhet omedelbart inriktade lagstiftningsåtgärder. Förslag Vad som förordats i det föregående kan sammanfattas på följande sätt. I rusdrycksförsäljningsförordningen (Rff) bör införas vissa allmänna regler, till större delen av ordningskaraktär och straffsanktionerade, vilka skall vara gemensamma för alla slag av rusdrycker. Beträffande viner och starköl uppställes därutöver icke särskilda restriktioner, utan förslaget bygger därvidlag på de principer som utarbetas av branschens egen granskningsnämnd och på dennas verksamhet för att tillse att nämnda principer efterleves. I fråga om spritdrycker bör däremot gälla särskilda föreskrifter med syfte alt i stort sett begränsa reklamen till annonser innehållande en neutral varuinformation, upptagande varuslag, namn, tillverkare, tillverkningsområde, pris och katalognummer samt bild av varans förpackning. Även dessa föreskrifter bör vara straffsanktionerade. Sanktionerna mot överträdelser av ordningsregler och mot reklam, som bedrives i strid med de föreslagna bestämmelserna, bör i första hand utgöras av bötesstraff. Stadgandena härom bör i enlighet med vad som närmare utvecklas i kap. 6 tillämpas även i fall, då tryckt skrift kommit till användning, och utan iakttagande av den särskilda i tryckfrihetsförordningen stadgade processordningen. För att åtal icke skall behöva anställas när ett från granskningsnämnden gjort påpekande kan bedömas vara tillräckligt för att förebygga återupprepande, föreslås emellertid att åtal göres beroende av prövning och anmälan från kontrollstyrelsens sida. De föreslagna bötessanktionerna torde inte i alla lägen vara tillräckliga. I det föregående har erinrats om att en del reklam, till synes i stigande omfattning, beordras direkt av vederbörande utländske leverantör och alltså utan medverkan av den här i landet bosatte agenten. Vidare kan bötesbestämmelserna icke avse överträdelser av de av granskningsnämnden fastställda principerna för vinreklam. Slutligen är det tänkbart, att reklam, som bedrivits i strid med de föreslagna bestämmelserna, fortsattes eller

att begångna överträdelser är av särskilt svår beskaffenhet. Med tanke på dessa fall bör de statliga monopolbolagen, i viss anslutning till de direktiv för spritcentralen som beslöts vid 1954 års riksdag, erhålla befogenhet att för viss tid besluta att icke köpa och saluföra vara för vilken obehörig reklam sålunda ägt rum. I enlighet med dessa riktlinjer bör i första hand i 7 § Rff upptagas en allmän bestämmelse, innebärande att den i paragrafen stadgade huvudprincipen — att all försäljning av rusdrycker skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt — skall iakttagas jämväl vid reklam för rusdrycker och därmed jämförlig verksamhet. De föreslagna ordningsreglerna och begränsningarna bör upptagas i 5 § och i en ny 20 a §. I 5 § bör gällande förbud mot gåvor av rusdrycker kompletteras för att motverka vissa mindre önskvärda förfaranden i samband med agenternas verksamhet, bl. a. gåvor och provisioner till restaurangpersonal. Till den nya 20 a § bör, efter vissa jämkningar, från 20 § tredje stycket överflyttas bestämmelserna om förbud mot s. k. personlig hänvändelse. 1 20 a § bör vidare stadgas förbud mot att bedriva reklam för spritdrycker på allmän plats utomhus eller med film, skyltar, affischer eller andra mera påträngande reklammedia. De avsedda inskränkningarna i spritreklamen synes i övrigt — med tanke på att utvecklingen kan aktualisera behov av tämligen snabba ändringar — lämpligen böra upptagas i en särskild administrativ kungörelse till vilken paragrafen hänvisar. Bestämmelser om bötesstraff för överträdelser av 5 eller 20 a § eller med stöd av i sistnämnda paragraf meddelade bestämmelser bör, i anslutning till vad redan gäller, upptagas i 84 §, varjämte en komplettering synes erforderlig i reglerna om husbondeansvar i 89 §. Reglerna om befogenhet för de statliga monopolbolagen att besluta inköps- och försäljningsstopp beträffande viss vara bör upptagas i 69 §, som redan innehåller bestämmelser om spritcentralens skyldigheter med avseende på alkoholreklam. Den omständigheten att förslaget i viktiga hänseenden bygger på granskningsnämndens verksamhet har inneburit särskilda problem. Den under Sveriges Grossistförbund lydande branschorganisation som tillsatt granskningsnämnden omfattar agenterna för sprit, vin och starköl av utländskt ursprung, däremot icke de svenska bryggerierna. De sistnämnda är sålunda vid sin reklam för svenskt starköl icke underkastade nämndens övervakning och har heller icke förbundit sig att iakttaga de av nämnden fastställda principerna för vin- och starkölsreklam. I den mån icke bryggeriföretagen framdeles skulle föredraga att underkasta sig övervakning av granskningsnämnden, får det, om våra förslag godtages av statsmakterna, ankomma på kontrollstyrelsen att inom ramen för sina allmänna uppgifter

92 på rusdryckshanteringens område ombesörja den övervakning och de övriga åtgärder som eljest i första hand skulle ankomma på nämnden. I detta sammanhang torde det även vara lämpligt att taga upp frågan om reklam för vanligt öl. Gällande ölförsäljningsförordning innehåller icke några bestämmelser om inskränkningar i reklamen för denna dryck. Detsamma var i stort sett fallet med den förordning i ämnet som gällde under tiden den 1 oktober 1955—den 30 september 1961. Bakom de båda förordningarnas ståndpunkt i denna fråga låg i första hand medvetandet om att vanligt öl är en jämförelsevis ofarlig dryck, något som utförligt belysts i det letänkande av bryggeriutredningen som låg till grund för 1961 års förordning. Man räknade emellertid också med att bryggeriindustrin, som i fråga cm starkölet var underkastad de vid olika tillfällen gällande reglerna för rnsdrycksreklam, utan särskilda bestämmelser skulle kunna förväntas föJja samma regler beträffande reklam för vanligt öl, självfallet med de modifikationer som betingas av denna drycks relativa ofarlighet. Enligt vår mening kan alltjämt samma synpunkter anläggas beträffanie ölreklamen. Särskilda bestämmelser rörande denna reklam synes alltså kunna undvaras. Erforderlig övervakning, inbegripet påpekanden vid övertramp, får, därest branschen inte skulle föredraga att i första hand underkasta sig granskningsnämndens övervakning, verkställas av kontrollstyrelsen. På denna får likaledes ankomma att vid eventuellt förefallande behov framlägga förslag till bestämmelser i ämnet. Ett annat särskilt problem ligger däri, att statsmakterna måste ha en viss beredskap, för den händelse agenternas organisation och granskningsnämnden icke skulle bestå eller eljest icke skulle lämna sin medverkan på sätt som förutsatts i det föregående. Eftersom granskningsnämnden får störst betydelse i fråga om reklamen för viner, är det erforderligt att ett snabbt ingripande kan ske på detta område. På grund härav synes det lämpligt, att den fullmakt att föreskriva reklaminskränkningar som förordats i den nya 20 a § får avse samtliga slag av rusdrycker, alltså icke endast spritdrycker. Kungl. Maj :.t kan då i ett kritiskt läge, utan att avvakta riksdagens godkännande, utfärda bestämmelser rörande vin- och starkölsreklam motsvarande dem vi förordat beträffande spritdryckerna, eventuellt med vissa modifikationer, betingade av dryckernas lägre alkoholhalt. Ett sådant beslut bör enligt vår mening snarast anmälas för riksdagen. Såsom tidigare angivits bör i det antydda läget reklam för spritdrycker i princip helt förbjudas. Förslag härom bör framläggas för riksdagen i samband med anmälan om inskränkningar i reklamen för starköl och vin. Ett för här antydda alternativ utarbetat utkast till avfattning av 20 a § Rff fogas vid betänkandet såsom Bilaga C. Rörande innehållet i de särskilda bestämmelser som vi föreslagit kan ytterligare anföras följande.

93 Rusdrycksförsäljnings

förordningen

5§. I nuvarande 5 § förbjudes de som äger tillverka eller försälja rusdrycker eller bedriver agenturverksamhet för sådana drycker att skänka bort rusdrycker annat än i form av varuprov. Därjämte innehåller paragrafen förbud mot att bjuda på rusdrycker vid yrkesmässig detaljhandel med andra varor. Såsom tidigare framhållits har från åtskilliga agenters sida tillämpats affärsmetoder i nu ifrågavarande hänseenden, som vållat svårbemästrade problem. Förhållandevis tidigt uppmärksammades, att systembolagets butikspersonal av agenter uppvaktades med gåvor eller erbjudanden om ekonomiska förmåner av olika slag. Denna uppenbart olämpliga verksamhet kunde bringas att upphöra först efter särskilda åtgärder från bolagsledningens sida. På samma sätt har personalen på vissa restauranger, särskilt hovmästare och servitörer, åtnjutit ekonomiska förmåner, såsom kapsylpengar o. d. Det torde stå utom diskussion, att även ett sådant förfarande är förkastligt. Det ger personalen ett särskilt ekonomiskt intresse för att servera så mycket som möjligt av vissa slags rusdrycker och torde därutöver innefatta illojal konkurrens. Icke heller agenternas relationer till restauratörerna torde gå fria från erinran. Möjligheten att tillhandahålla varuprover har utnyttjats i en omfattning som går långt utöver det angivna ändamålet. Därutöver förekommer gåvor av glas, askkoppar o. d. samt ekonomiska förmåner av andra slag. Ett särskilt problem utgör den ekonomiska intressegemenskap som stundom finnes mellan agenter och restauratörer, exempelvis på det sättet att agenten tillika är livsmedelsleverantör eller förlagsgivare till restauratören; det förekommer även, att restauratörer har egna agenturer. Nu angivna förhållanden avspeglar sig i åtskilliga restaurangers vinlistor. De privata restaurangerna upptager i sina vinlistor företrädesvis butelj importerade spritdrycker och viner, som representeras av agenter. I fråga om varornas prisvärdhet är de enskilda restaurangernas vinlistor ofta underlägsna de allmänna restaurangernas. Det är enligt vår mening sanolikt, att den av Sveriges Grossistförbund ledda självsaneringen bland agenterna kommer att få avsevärd betydelse för att motverka de mindre lämpliga affärsmetoder som här påtalats. Av skäl som tidigare anförts är det emellertid erforderligt att ge granskningsnämnden stöd genom ordningsregler, bl. a. i förevarande ämne. Därtill kommer, att vad som förevarit inneburit en verksamhet i så hög grad stridande mot nykterhetslagstiftningens grundprinciper, att en komplettering av bestämmelserna under alla förhållanden synes erforderlig. Bestämmelserna bör i första hand utformas så att gåvor av rusdrycker eller andra varor, provisioner eller andra ekonomiska förmåner samt löften därom blir vid bötesansvar (jfr 84 §) förbjudna, icke blott, när det gäller allmänheten, utan även i fråga om systembolagets och restauratörernas anställda.

94 Vad angår förhållandet till restauratörerna kan saken synas mera tveksam. I den mån man godkänner att agenterna över huvud bedriver verksamhet synes de ha ett befogat intresse att k u n n a taga kontakt med restauratörer och verka för att dessa för upp deras varor på vinlistorna. Å andra sidan synes det oss uppenbart, att man i detta sammanhang inte utan vidare kan godtaga de affärsmetoder som nu praktiseras. Visserligen har statsmakterna nyligen slopat de speciella regler, som tagit sikte på att hindra restauratörerna att uppbära vinst av spritutskänkningen. Detta förhållande får emellertid icke undanskymma, att restauratören alltjämt intager en särskild förtroendeställning, markerad genom det tillstånd till utskänkning h a n erhållit och i de särskilda förpliktelser han har enligt Rff och dess förarbeten. I dessa förpliktelser ingår, att restaurangerna i främsta rummet skall vara matställen, präglade av nykterhet, ordning och trevnad. Han har särskilda skyldigheter bl. a. i fråga om prissättningen; rusdrycker skall sålunda enligt 41 a § Rff åsättas sådana priser, att förtäring av drycker med högre alkoholhalt icke främjas. Nämnda regel är ett uttryck för statsmakternas strävanden att försöka åstadkomma en övergång inom konsumtionen från sprit till svagare drycker. Det ligger i sakens natur, att dessa strävanden icke gynnas, om vinlistorna, såsom ofta är fallet, huvudsakligen upptar dyrare butelj importerade viner, företrädda av agenter. Om restauratören erhåller särskilda förmåner genom utskänkning av vissa sprit-, vin- och starkölsmärken, kan detta även komma i konflikt med hans övriga, nyss antydda förpliktelser. Medan hans vinstintresse enligt lagstiftningen skall fördelas någorlunda j ä m n t mellan mat och drycker av olika slag, tillkommer sålunda i fråga om nämnda märken ett ytterligare vinstintresse, som kan fresta restauratören att positivt verka för en ökad omsättning av dessa märken. Av här angivna skäl har vi ansett, att även i agenternas förhållande till restauratörerna bör gälla ovillkorligt förbud mot att medgiva eller utlova ekonomiska förmåner. Vissa undantag synes dock k u n n a diskuteras. Det torde vara ett alltför långtgående ingrepp att förbjuda agenterna att utöva representation. Sådan bör enligt vår mening få äga r u m i hittills gällande former — varvid av huvudstadgandet framgår att representation icke får begagnas för att ge presenter eller bereda restauratörerna eller deras anställda andra särskilda ekonomiska förmåner. I agentverksamheten har också hittills ansetts naturligt, att agenten tillhandahåller restauratörerna varuprover för att informera dem om de märken som agenten företräder. Mot en fortsatt rätt för agenterna att överlämna varuprover till restauratörerna kan emellertid anföras åtskilliga betänkligheter. Den nuvarande rätten att ge gåvor i form av varuprover har, enligt vad som är allmänt känt, utnyttjats i vidsträckt omfattning. Man synes därvid ofta ha gått långt utöver det egentliga syftet; gåvorna synes företrädesvis ha lämnats i goodwillsyfte och för att göra restauratörerna väl-

95 villat stämda till agenten och de märken denne arbetar för. Det bör påpekis, att det reella behovet av att kunna tillhandahålla varuprover är obetydligt. Restauratörerna kan inte för sin rörelse inköpa andra rusdrycker än som tillhandahålles genom systembolaget; någon motsvarighet till enskilla konsumenters rätt att göra s. k. privatimport existerar inte för restuiratörerna i denna deras egenskap. Vidare kan framhållas, att de vinoch spritmärken som företrädes av agenter i regel utgöres av blandprodukter, vilkas kvalitet och övriga egenskaper tillverkaren försöker hålla så jämna som möjligt. Något behov av att demonstrera nya årgångar eller egenskaper föreligger sålunda i regel icke. Enligt vår mening skulle restauratörernas intresse av att kunna orientera sig 3land olika märken bättre k u n n a tillgodoses genom att en vidgad upplysningsverksamhet — i första hand genom vinprovningar men måhända också genom tillhandahållande av provflaskor — upptages av systembolaget. En sådan upplysningsverksamhet skulle bli allsidigare än den, som nu bed-ives av agenterna, och dessutom opartisk. Vi vill för vår del förorda, att derna fråga närmare prövas av bolaget. Även om en sådan vidgad informationsverksamhet skulle upptagas från systembolagets sida, kan emellertid, de förut anförda betänkligheterna till irot>, vissa skäl anföras för att inte helt betaga agenterna möjligheten att tilllandahålla restauratörerna varuprover. Om en agent vill försöka intressera en restauratör för att servera ett märke eller en årgång, som denne inte för men som finns i systembolagets katalog, är det naturligt att han har mec sig en flaska för avprovning och diskussion. Däremot erfordras givetvis inte något varuprov, om restauratören redan har varan i lager. Vi vill inte motsätta oss, att agenterna även i fortsättningen får tillhandahålla varuprov i denna strängt begränsade omfattning. Undantagsbestämmelsen här>m bör i enlighet härmed avse enstaka prov av vara som restauratören icke säljer. Provet får självfallet icke omfatta mer än en flaska av minsta av systembolaget tillhandahållen storlek och får givetvis icke upprepas med täta mellanrum. Julgåvor och andra goodwillgåvor kommer enligt vårt forslat att omfattas av huvudregeln om gåvoförbud. Vi vill särskilt understryka, att det föreslagna förbudet att, bortsett från sedvanlig representation och förut n ä m n d a varuprover, medge restauratör ekoiomiska förmåner avser icke blott gåvor, provisioner o. d. — inbegripet gåvor av glas, askkoppar m. m. — utan även osedvanligt gynnsamma villtor vid leveranser av andra varor, fördelaktiga krediter etc. Sisom framhållits i det föregående måste det anses stridande mot lagstiftningens grundprinciper att intressegemenskap föreligger mellan tillverkare eller agent, å ena, samt restauratör, å andra sidan. I 1937 års Rff föreskrevs, att den som äger till avsalu tillverka rusdrycker eller maltdrycker eller är ledamot i styrelsen för enskilt sådant företag skulle vara obeiörig att inneha utskänkningsrättigheter. Motsvarande förbud upptogs

96 icke i 1954 års Rff, varvid anmärktes (prop. 1954: 151 s. 609), att en dylik person vid lämplighetsprövningen i regel icke kunde godkännas som restauratör samt att det från fall till fall borde prövas huruvida han lämpligen kunde vara styrelseledamot i restaurangföretag. Under erinran om vad sålunda uttalats och om det då sagdas giltighet jämväl i fråga om agenter samt styrelseledamöter och befattningshavare i ledande ställning i agentföretag anser vi oss icke böra föreslå några nya bestämmelser på detta område. I överensstämmelse med det anförda föreslås, att 5 § Rff får det innehållet att den som tillverkar eller försäljer eller bedriver agenturverksamhet för rusdrycker ej må avhända sig sådan dryck genom gåva, ej heller eljest i samband med rörelsen medgiva eller utlova någon som försäljer eller medverkar vid försäljning av rusdrycker särskild förmån. Vad sålunda stadgats skall dock icke utgöra hinder för att tillhandahålla varuprov åt den som för tillåten partihandel inköper rusdrycker eller att till utskänkningsinnehavare överlämna enstaka prov av rusdryck, som denne icke säljer, ej heller att utöva sedvanlig representation. — I ett andra stycke bör upptagas gällande förbud att utdela rusdrycker vid detaljhandel med andra varor. 7 §• Den allmänna bestämmelse om reklam och därmed jämförlig verksamhet som föreslås upptagen i ett nytt andra stycke har avseende på såväl kommersiell reklam som den av de statliga bolagen bedrivna övergångspropagandan. För granskningnämndens verksamhet kommer den att innebära ett visst stöd. Den kan därutöver få självständig betydelse i fråga om vin- och starkölsreklamen på det sätt, att om sådan reklam bedrives i uppenbart olämpliga former eller vederbörande agent eller utländske tillverkare inte vill rätta sig efter granskningsnämndens eller, i fråga om inhemskt starköl, kontrollstyrelsens uttalanden, spritcentralen och systembolaget kan ingripa med stöd av ifrågavarande bestämmelse samt 69 och 75 §§. 20 a §. I denna paragraf har sammanförts de materiella regler rörande kommersiell rusdrycksreklam som, vid sidan av det allmänna stadgandet i 7 § andra stycket och ordningsreglerna i 5 §, ansetts böra upptagas i Rff. Första stycket innehåller förbud mot att använda skylt, affisch, ljusbild, film eller högtalare för spritreklam och att bedriva sådan reklam å allmän plats utomhus. Förbudet avser även reklam i skyltfönster och liknande, där alltså reklamen riktar sig mot den publik som finnes utomhus. Däremot utgör givetvis förbudet icke hinder för att, såsom nu sker, utställa spritflaskor på systembutikernas hyllor eller i restauranger bakom bardiskar, även om man utifrån skulle kunna se flaskorna.

97 I andra stycket upptages nu gällande förbud mot s. k. personlig hänvändelse. Författningstexten har utvidgats till att omfatta även hänvändelser till personalen i systembutiker och restauranger. Den har därutöver jämkats, så att det klart framgår att förbudet omfattar jämväl utsändning av brev eller trycksaker. Under utsändning inbegripes givetvis icke utlämnande av broschyrer o. dyl. i samband med systembolagets utminutering. Genom tredje stycket erhåller Kungl. Maj :t den i det föregående behandlade befogenheten att föreskriva ytterligare begränsningar i den kommersiella reklamen för rusdrycker. Såsom tidigare angivits är avsikten att fullmakten endast skall begagnas i fråga om spritdrycker, så länge branschens självsaneringsåtgärder fullföljes efter nu uppdragna riktlinjer. 69 §. Bakgrunden till den befogenhet att besluta köpstopp, eventuellt även försäljningsstopp, som inrymmes i förevarande paragraf, har angivits i det föregående. Denna befogenhet tillkommer i första hand spritcentralen. Då emellertid 75 § för systembolagets vidkommande hänvisar till 69 §, får även detta bolag motsvarande befogenhet. I särskilt svåra fall av otilllåten reklam kan sålunda totalt köp- och försäljningsstopp åstadkommas beträffande viss vara; jämför även 21 §. Ifrågavarande befogenhet är avsedd som en yttersta resurs, då granskningsnämndens respektive kontrollstyrelsens uttalanden eller eventuellt åtal varit utan verkan eller bedömes vara gagnlösa. Besluten skall vara tidsbegränsade och avse högst ett år. Fortsattes emellertid obehörig reklam för viss vara trots beslut om köp- och försäljningsstopp, kan beslut om ny stopptid fattas. Tillkomsten av granskningsnämnden och våra förslag aktualiserar frågan om den nuvarande till spritcentralen knutna samarbetsnämnden bör fortbestå. Vi finner det naturligt, att de båda bolagen, i första hand spritcentralen, skall, i de säkerligen mycket få fall där ett ingripande kan ifrågakomma, kunna rådföra sig med utomstående. Beträffande formerna härför synes det emellertid icke vara anledning att på förhand lämna några rekommendationer. Det bör alltså tillkomma i första hand spritcentralen att själv träffa avgörande härom. 84 §.

Denna paragraf har i huvudsak behandlats i det föregående. Tilläggas kan, att den riktar sig mot tillverkare, agenter m. fl. som bedriver obehörig reklam eller eljest vid reklam överträder givna regler. Den avser däremot icke innehavare eller anställda på reklambyråer och givetvis icke heller tidningsföretag. Då paragrafen inte stadgar svårare straff än böter, följer av allmänna regler, att ansvar för medverkan icke heller kan if rågakomma. 4 — 611542

98 Kungörelsen Förslaget upptager de särskilda begränsningar med avseende på spritreklamens innehåll som angivits i det föregående. Huvudbestämmelserna finnes i 1—3 §§. Därvid stadgas i 1 § förbud mot att begagna annan bild än en avbildning av flaska eller etikett, som användes vid varans försäljning i Sverige. Sistnämnda bestämning har tillkommit för att förhindra att man i reklamen avbildar andra och rikare utstyrda flaskor eller etiketter än som spritcentralen godkänt för försäljning i Sverige. Bild, som användes för spritreklam, får icke innehålla annat än en flaska eller en etikett som nyss sagts. Annan bildutstyrsel, såsom ramar, bilder eller färgning i bakgrunden m. ni., liksom bilder av flera flaskor eller flera etiketter eller av flaska och lös etikett tillsammans, blir förbjudna. Vi får erinra om att varje avsteg från den restriktiva linje vi här företräder innebär en återgång till de mindre lämpliga distinktioner som fick göras under tiden den 1 mars 1956—den 30 juni 1957. I 2 § anges vad texten må innehålla. Den skall begränsas till uppgift om varuslag, namn, tillverkare, tillverkningsområde samt pris och katalognummer vid utminutering. Med uppgift om varuslag avses här beteckningar av i princip ungefär samma art som i tulltaxan kan användas för att särskilja olika slags varor. Beträffande whisky skall exempelvis få anges från vilket land varan kommer: skotsk, irländsk, amerikansk eLlcr kanadensisk whisky. På samma sätt skall i fråga om likörer kunna anges såväl basen för drycken, exempelvis konjak eller whisky, som den smak som karakteriserar drycken, t. ex. banan, kakao eller apelsin. I fråga om spritdrycker använder sakkunskapen i regel icke sådana särskilda beteckningar för att karakterisera dryckens typ som är brukliga beträffande viner: frisk, rund, mjuk, fyllig o. dyl. När beteckningar av sådan art förekommer i spritdrycksannonser, är deras enda uppgift att framhålla v a r a n s förtjänster; de hör därför icke samman med den neutralt hållna varuinformation som enligt förslaget skall vara tillåten. I dryckens namn ingår däremot enligt vedertaget bruk kvalitetsbeteckningar, såsom v.s.o.p., x.o. eller liknande. I övrigt torde paragrafens bestämmelser icke kräva annan kommentar än att de avsedda uppgifterna icke får inarbetas i en löpande text och att vid angivande av dryckens namn eller varuslaget icke får begagnas suggererande, till dryckens namn ej hörande benämningar av typen »finest old» eller dylikt, även om drycken hittills brukat presenteras på detta sätt eller motsvarande uttryck till äventyrs återfinnes på etiketten. Annan text än den uttryckligen tillåtna blir förbjuden. För att motverka försök att åstadkomma suggestionseffekt enbart .genom annonsernas storlek föreslås i 3 § vissa begränsningar, som i stort sett redan upprätthålles inom ramen för branschens självsaneringsprogram. Begränsningen till en halv sida i annan press än dagspress är avsedd att gälla oberoende av sidans storlek.

99 Regeln i 4 § är i och för sig självklar. Den fyller även uppgiften att hindra försök att kringgå begränsningarna i 1—3 §§ genom att samordna reklam för spritdrycker med reklam för andra varor. Det blir sålunda i fortsättningen förbjudet att annonsera för exempelvis glas, avsedda för och försedda med namn eller symboler för visst spritmärke. Förbudet i 5 § mot spritreklam genom broschyrer o. dyl. kan sammanställas med förbudet i 20 a § Rff mot utsändning av trycksaker med rusdrycksreklam. I fråga om spritdrycker blir det jämväl förbjudet att utdela broschyrer med spritreklam, t. ex. i varuhus och butiker eller på restauranger. Restaurangernas vinlistor innehåller i regel även viss reklam för där upptagna drycker. I den mån man icke går utöver vad hittills varit brukligt, innebär förslaget icke hinder mot att även fortsättningsvis bedriva reklam i dylika former för spritdrycker.

KAP.

9 DEN STATLIGA ÖVERGÅNGSPROPAGANDAN

Fram till år 1957 förekom icke någon annan regelbunden statlig upplysningsverksamhet i nykterhetsfrågor än den propaganda för helnykter livsföring som med statsstöd bedrivits av eller med hjälp av Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Erinras må dock om den tidsbegränsade kampanj för ansvar och nykterhet som, under folkrörelsernas medverkan, fördes i samband med ikraftträdandet av beslutet om motbokssystemets avskaffande. Vid 1957 års riksdag beslöts emellertid, ursprungligen på initiativ av 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning, att då gällande provisoriska inskränkningar i den kommersiella alkoholreklamen försöksvis skulle i huvudsak bortfalla. Ett av motiven för detta beslut var, att den kommersiella reklamen för viner och maltdrycker kunde ha viss betydelse för statsmakternas strävanden att främja en övergång inom konsumtionen från spritdrycker till svagare drycker. Det ansågs då konsekvent, att de statliga monopolbolagen, som dittills icke bedrivit reklam eller propaganda, stödde dessa strävanden genom en upplysningsverksamhet riktad mot spritdryckerna och till förmån för de lättare dryckerna. I enlighet med de uttalanden som sålunda gjordes vid 1957 års riksdag har de statliga monopolbolagen därefter regelbundet bedrivit propaganda i syfte att försöka förmå konsumenterna att ersätta spritdrycker med lättare drycker. De alternativ som anvisats har i regel varit viner, företrädesvis lättviner, samt alkoholfria drycker. Maltdrycker har endast undantagsvis omnämnts i propagandan. När fråga varit om fester för ungdomar, exempelvis examensfester, har bolagen enbart propagerat för alkoholfria drycker. Propagandan föres till en del i Nya Systemaktiebolagets butiker genom skyltning, folders, i prislistor o. s. v. Tyngdpunkten har emellertid legat på tidningsannonsering. Denna statliga övergångspropaganda har varit föremål för delade meningar. Från många håll, både i pressen och i riksdagen, har propagandaverksamheten bedömts positivt. Man har pekat på att konsumtionen totalt sett förskjutits ganska avsevärt från spritdrycker till vin och har ansett, att denna utveckling även motsvaras av förändringar i vanorna hos ett betydande antal individer, som alltså i större eller mindre utsträckning minskat sin spritförbrukning och i stället druckit vin. Det har uttalats, att den statliga propagandan verksamt bidragit till denna förändring. Kritik och varningar har emellertid också framkommit, främst från re-

101 presentanter för nykterhetsrörelsen. Tankegångarna har därvid i stort sett varit följande. Även om den totala konsumtionen förskjutits från spritdrycker till vin, är därmed inte sagt, att denna förskjutning i någon större utsträckning motsvaras av ändringar i vanorna hos enskilda individer. Det kan med andra ord förhålla sig så, att av dem som minskat sin spritkonsumtion icke alla eller i vart fall icke det övervägande flertalet ökat sin vinkonsumtion och att den ökade vinkonsumtionen i avsevärd mån hänför sig till individer, som inte minskat sin spritförbrukning eller som, utan att dricka sprit, ökat en förut obetydlig vinförtäring eller ersatt en tidigare absolutism med vinkonsumtion. I den mån den statliga propagandan påverkat individer av sistnämnda båda konsumentkategorier anses den kunna direkt motverka de nykterhetspolitiska strävandena. Man framhåller risken för att de som under intryck av propagandan vänjer sig vid vin, respektive en ökad vinkonsumtion, så småningom även börjar dricka sprit och löper fara att bli missbrukare. Därvid har särskilt understrukits faran för att ungdomar skulle påverkas i sålunda antydd riktning. I det betänkande vid 1961 års riksdag, som ledde till beslutet att låta oss verkställa utredning om den kommersiella alkoholreklamen och den statliga övergångspropagandan, framhöll bevillningsutskottet, att det enligt utskottets mening måste hållas för troligt, att övergångspropagandan varit en bidragande orsak till den gynnsamma konsumtionsförskjutning som ägt r u m från spritdrycker till vin. Efter att ha förordat en utredning av den kommersiella reklamen uttalade emellertid utskottet, att utredningen borde pröva reklamfrågan i dess helhet, därvid även borde undersökas, huruvida den på statsmakternas initiativ av Nya Systemaktiebolaget bedrivna reklamverksamheten, vars gynnsamma verkningar utskottet redan understrukit, likväl kunde ha haft vissa inte avsedda biverkningar, särskilt i fråga om ungdomen. Utskottets betänkande var, bortsett från två blanka reservationer, enhälligt. I våra direktiv framhölls i anslutning till vad bevillningsutskottet anfört, att det borde undersökas, om propagandan för övergång till svagare drycker haft vissa icke önskvärda biverkningar, samt att tillgängliga erfarenheter av propagandaverksamheten borde granskas. Det erfarenhetsmaterial som förelåg vid tidpunkten för utredningsarbetets igångsättande var mycket begränsat. På grundval av uppgifter från systembutikschefer om kunder, som visat upp annonser med övergångspropaganda och rådfört sig med personalen, kunde det bedömas som sannolikt, att propagandan i en del fall haft åsyftad verkan. Beträffande effekten i stort och särskilt rörande förekomsten av eventuella skadliga biverkningar förelåg däremot icke något material. Att försöka få fram ett objektivt sådant material bedömde vi som så mycket mera angeläget som den i ämnet förda diskussionen haft stor intensitet

102 men, liksom i fråga om den kommersiella reklamen, fått föras på grundval av mer eller mindre sannolika antaganden, vanligen starkt influerade av vederbörandes nykterhetspolitiska grunduppfattning. Vid överläggningar med statistiska centralbyråns utredningsinstitut framkom möjligheten att anordna ett experiment, varvid begränsade delar av landet skulle bli föremål för övergångspropaganda i lokalpress. Resultatet skulle avläsas genom intervjuundersökningar före och efter propagandan dels i de delar av landet, där propagandan förts, dels i jämförliga kontrollområden. Den första undersökningen kunde samordnas med den surveyundersökning som skulle företagas för att utröna den kommersiella reklamens verkningar. Intervjuundersökningarna skulle verkställas av utredningsinstitutet såsom ett från kommittén fristående organ. Den fråga som skulle besvaras genom experimentet angavs vara, huruvida övergångspropagandan verkade på det sätt som avses, d. v. s. att den förmår folk att övergå från sprit till vin, eller om den skapar ett intresse för vin och kanske även sprit, som medför en ökning av alkoholkonsumtionen. Man skulle lägga särskild vikt vid yngre människors reaktioner. Sedan Nya Systemaktiebolaget välvilligt utlovat sin medverkan såväl i fråga om experimentets anordnande och vissa undersökningar rörande inköpsutvecklingen som med bidrag till övriga omkostnader, erhölls vederbörligt medgivande samt ytterligare erforderliga medel från kommittéanslaget. Den första intervjuomgången verkställdes under tiden den 15 september—den 14 oktober 1962. Under den följande fjortondagarsperioden insattes propagandan genom två annonser, som infördes vardera fem gånger i lokaltidningar inom de områden som täcktes av experimentet. Kampanjens kortvarighet ersattes sålunda i viss mån av en förhållandevis stark intensitet. Någon annan övergångspropaganda gjordes icke vid denna tid och förekom alltså icke i rikspress eller populärpress, givetvis inte heller i lokalpress i kontrollområdena. För att man vid mätningen av eventuella skadeverkningar skulle erhålla ett så korrekt resultat som möjligt innehöll annonserna icke propaganda för alkoholfria drycker. Därjämte fick annonserna en något mera extrem utformning än som eljest varit brukligt. Detta gällde i synnerhet den ena annonsen, som framhöll vinets relativa prisbillighet och försågs med bilder i stor skala av vinflaskor. För att få klarhet i förekomsten av eventuella ogynnsamma verkningar på ungdomen försågs denna annons därjämte med uttalanden till förmån för vinerna av olika personer, däribland ungdomsidoler. Annonsernas utformning var så extrem, att den framkallade protester från nykterhetshåll. — Återintervjuerna företogs därefter under tiden den 15 november—den 1 december 1962. För närmare granskning av experimentundersökningarnas genomförande och resultat får hänvisas till utredningsinstitutets rapport, vilken fogats vid detta betänkande såsom bilaga A.

103 Utredningsinstitutet sammanfattar undersökningarnas resultat med följande ord. Sammanfattningsvis kan sägas att propagandan tycks ha haft viss effekt med avseende på de attityder till vin och sprit som annonseringen kraftigast argumenterat för, nämligen det låga priset på vin i jämförelse med spritpriser. En signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollområden föreligger också med avseende på den procentuella andelen personer som mellan det första och andra intervjutillfället ändrat sin konsumtion, mätt i antal konsumtionstillfällen, i en önskvärd riktning. Därmed avses en ökning av antalet konsumtionstillfällen för vin samtidigt med en minst lika stor minskning av antalet konsumtionstillfällen för sprit. Genom att man ej kan komma åt propagandans effekt på mätfelen, i vad avser intervjupersonernas uppgifter om konsumtionen måste dock detta resultat bedömas med viss försiktighet. Några belägg för att propagandan skulle ha haft en höjande effekt på den sammanlagda konsumtionen föreligger inte. Propagandakampanjens verkan bör ses mot bakgrund av den relativt svaga observansen av denna kampanj. De personer som observerat propagandan är dock i större utsträckning mer högfrekventa i sin konsumtion än de som ej observerat propagandan. Huruvida resultaten av experimentet skulle ha blivit annorlunda vid en mer långvarig eller/och mer respektive mindre intensiv propagandakampanj än den som ägt rum, kan givetvis den nu utförda undersökningen ej ge besked om. Svaret på den i första hand uppställda frågan, nämligen om den statliga övergångspropagandan kunde ha några icke avsedda skadliga biverkningar blev alltså nekande. Några sådana biverkningar kunde icke alls konstateras och alltså icke heller i fråga om ungdomar. Detta resultat underbyggdes ytterligare av det vid surveyundersökningen konstaterade förhållandet, att de personer, som brukat observera systembolagets tidigare propagandakampanjer, i större utsträckning är mera högfrekventa i sin konsumtion än de som ej brukat observera nämnda kampanjer. De av utredningsinstitutet redovisade resultaten gäller, såsom institutet framhållit, självfallet endast det nu gjorda experimentet. Huruvida resultaten blivit andra vid en mera långvarig och/eller mer respektive mindre intensiv propagandakampanj än den som ägt rum kan den nu utförda undersökningen i och för sig icke ge besked om. Vad här sagts avser de vetenskapligt belagda resultaten. Det avser däremot icke de slutsatser, som på grundval av dessa resultat för praktiskt bruk kan och bör dragas i fråga om sannolikheten för den ena eller andra ståndpunkten i den nu diskuterade frågeställningen samt därpå grundade nykterhetspolitiska överväganden. Experimentundersökningen har nämligen upplagts så, att den så långt ske kunde skulle belysa övergångspropagandans verkningar och ge ett, med insats av rimliga resurser, så riktigt svar som möjligt. I praktiken måste härvid vissa begränsningar göras. Tidsmässigt bestämdes experimentets omfattning av intresset att undvika de speciella förhållanden som regelmässigt råder kring julhelgen samt de rubbningar som kunde förutses i samband med väntat förslag och beslut om ändring av skat-

104 tesatserna för sprit och vin. Det fick vidare tillses, att kostnaderna stod i rimligt förhållande till den föreliggande frågans vikt. Att sålunda vissa begränsningar måste uppställas, tidsmässigt och kostnadsmässigt, beaktades emellertid vid undersökningarnas uppläggning och kompenserades, såsom redan nämnts, på olika sätt, bl. a. genom intensiteten av propagandakampanjen och annonsernas förhållandevis extrema utformning. De i utredningsinstitutets rapport gjorda, nyss omtalade reservationerna angående undersökningsperiodens längd m. m. hade vid de överväganden av praktisk natur varom här är fråga fått tillmätas en helt annan vikt, om resultaten i alla avseenden blivit negativa, d. v. s. om man varken fått fram resultat, som kunde tyda på skadeverkningar eller resultat, som visade att propagandan haft avsedd effekt. Så blev emellertid inte fallet. Visserligen kan det sägas, att de resultat, som visade att propagandan haft den önskade verkan, blivit mindre än man måhända kunnat vänta. De resultat, som pekar i denna riktning, är emellertid i två betydelsefulla hänseenden signifikanta, nämligen i fråga om inställningen till priserna på sprit och vin och i fråga om antalet konsumtionstillfällen för sprit respektive vin. I det sistnämnda hänseendet har utredningsinstitutet visserligen gjort en reservation med hänsyn till risken för vissa mätfel. Enligt vad vi under hand inhämtat från de för rapporten ansvariga är emellertid denna risk förhållandevis obetydlig och kan inte nämnvärt förringa sannolikheten för att en verklig förändring i försökspersonernas beteende ägt rum i det ifrågavarande hänseendet. I den allmänna diskussion, som följt sedan vi, till åtlydnad av gällande regler om allmänna handlingars offentlighet, publicerat utredningsinstitutets rapport, har gjorts gällande, att vissa undersökningsfynd i samband med surveyundersökningen skulle ge belägg för att utvecklingen av vinvanor skulle innebära särskilda risker. Därvid har uttalats, att de grupper av män, som karakteriseras av mera utvecklade vinvanor, skulle ha en genomsnittligt större spritkonsumtion än andra grupper. Efter överläggning med de för utredningsinstitutets rapport ansvariga kan vi fastslå, att intet i rapporten ger belägg härför. De av utredningsinstitutet verkställda undersökningarna har alltså icke givit något resultat, som kan tyda på att övergångspropagandan är förenad med skadeverkningar. Tvärtom ger den relativt sett högre observansen av propagandan bland större konsumenter en antydan om att propagandan sannolikt icke i större utsträckning påverkar personer med ringa eller ingen konsumtion. Eftersom experimentundersökningen varit speciellt inriktad på att påvisa förekomsten av eventuella skadeverkningar, varvid annonserna för detta ändamål fått en mera extrem utformning än vanligt, måste det negativa resultatet enligt vår mening innebära, att nämnvärda skadliga biverkningar icke behöver befaras. Vi är medvetna om att de bevis för denna uppfattning som framkommit genom centralbyråns under-

105 sökning vid en rent vetenskaplig bedömning icke är helt bindande. Bevisen är emellertid sådana, att de innebär en mycket stark sannolikhet, och de argument som anförts för den motsatta uppfattningen har i betydlig mån vederlagts. Vi anser inte heller försvarligt att använda ytterligare allmänna medel för undersökning av den till sin nykterhetspolitiska vikt relativt underordnade fråga det här gäller. Under angivna förhållanden saknar vi anledning att förorda några inskränkningar i eller ändrad inriktning av övergångspropagandan. Enligt vår mening utgör denna propaganda, även om dess verkningar tydligen inte får överskattas, ett värdefullt inslag i den statliga nykterhetspolitiken. Den är och bör vara en propaganda mot spritdrycker. Att därvid vinerna utan alltför suggestiva formuleringar framhålles såsom ett bättre alternativ bör icke k u n n a möta någon berättigad erinran. Viktigt är emellertid att, såsom ock skett, de alkoholfria dryckerna jämte vinerna uppställes såsom ett alternativ till spritdryckerna och vid särskilda tillfällen ensamma presenteras såsom sådant alternativ. Det kan inte nog inskärpas, att bilkörning och alkoholförtäring icke hör ihop, att ungdomsbjudningar bör vara alkoholfria och att alkoholfria drycker bör tillhandahållas även vid andra tillställningar. I sistnämnda hänseende kan ytterligare erinras om det särskilda ansvar som åvilar restauratörerna. Såsom framgår av det nu anförda har vi icke funnit skäl att framlägga något förslag rörande den av de statliga monopolbolagen bedrivna propagandan för övergång från spritdrycker till svagare drycker.

RESERVATIONER 1) av herr Erbacke

R ä t t e n för agenterna a t t tillhandahålla varuprover När det gäller förhållandet mellan agenter och restanratörer synes kommittén enligt min mening ha bort draga andra slutsatser av sina framförda åsikter än som kommit till uttryck i dess förslag. Detta gäller frågan om agenternas rätt att få lämna s. k. provflaskor. Såsom kommittén anfört har den nuvarande rätten för agenterna att ge gåvor i form av varuprover utnyttjats i vidsträckt omfattning. Gåvorna synes därvid företrädesvis ha lämnats i goodwillsyfte för att göra restauratörerna välvilligt stämda till agenten och de märken han arbetar för. Kommittén konstaterar också att det reella behovet av att kunna tillhandahålla varuprover är obetydligt. Restauratörerna kan inte för sin rörelse inköpa andra rusdrycker än dem som tillhandahålles genom systembolagets butiker; någon motsvarighet till enskilda konsumenters rätt till s. k. privatimport existerar inte för restauratörerna i denna deras egenskap. Vidare utgöres de vinoch spritmärken som företrädes av agenter i regel av blandprodukter, vilkas kvalitet och övriga egenskaper tillverkaren försöker hålla så j ä m n a som möjligt. Något behov av att demonstrera nya årgångar eller deras egenskaper föreligger sålunda i regel icke, framhåller kommittén. De förut anförda betänkligheterna till trots har kommittén valt att föreslå rätt för agenterna att under vissa förutsättningar få lämna varuprover till restauratörerna. I viss begränsad omfattning har restauratörerna — liksom återförsäljare inom annan handel -— enligt min uppfattning ett legitimt behov av varuinformation. Denna information bör stå öppen för alla restauratörer, den bör vara objektiv och allsidig. Med hänsyn till den speciella lagstiftning som gäller för rusdrycker bör däremot något aktivt försäljningsintresse ej vara förbundet med denna information. Så har dock hittills varit fallet. Restauratörernas inköp av spritdrycker och vin utgöres av dels härtappade varor, som partihandelsbolaget tillverkat eller tappat på flaskor, och dels av butelj importerade varor. För de härtappade varorna — som utgör huvuddelen av försäljningen — har hittills icke förekommit någon information genom varuprover eller någon aktiv köppåverkan i annan form. Beträffande de butelj importerade varorna däremot har förhållandet varit ett annat. För dessa varor har, såsom kommittén anfört, varuprover förekommit långt utöver vad som kunnat motiveras med det egentliga syftet. I kommersiellt hänseende inlägges i begreppet varuprover antingen små

107 kvantiteter, som samtidigt är av värdemässigt ringa betydelse, eller större kvantiteter som betingar ett ringa värde. Värdet är således bestämmande för den allmänna definitionen. När det gäller varuprover på spritdrycker och vin har emellertid utbildats en praxis, som i fråga om såväl kvantitet som värde väsentligt avviker från denna allmänna sedvänja. Av dessa varor utlämnas nämligen hel- eller halvbuteljer såsom varuprov, vilket betyder att de restauratörer som erhåller dylika gåvor får icke oväsentliga förmåner och därigenom icke kan undgå att få en känsla av skyldighet till en mera aktiv insats för försäljningen av de varor »proverna» avser. Genom att spritdrycker och vin är relativt dyrbara varor medför kostnadssynpunkter att prover på sådana varor i regel icke lämnas till restauratörer med mindre omsättning av rusdrycker. Varuproverna torde sålunda i huvudsak ha kommit de restauratörer till del som har en omsättning av sådan storleksordning att det för agenten ur kostnads- och omsättningssynpunkt är motiverat att lämna sådana prover.

Systembolagets försäljning till innehavare av årsutskänkningstillstånd inom Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län under oktober månad 1963 i medeltal per restaurang och dag (grupp 1)

Varuslag

Restaurangernas storleksordn. efter totalförsäljning av resp. varuslag

Medelförsäljning per restaurang Antal restauranger

Härtappningar

Buteljimport

liter per dag

liter per dag

70 51 60

1,11 4,41 11,02

0,22 0,92 4,23

5,33

1,74

205 9 1

0,44 2,64 8,13

0,25 1,85 0,48

0,56

0,32

162 37 16

0,62 3,01 5,99

0,38 2,37 7,06

1,43

1,22

liter per dag Spritdrycker

Starkviner

Lättviner

under 3,4 3,4—8,0 över 8,0

under 3,4 3,4—8,0 över 8,0

under 3,4 3,4—8,0 över 8,0

För att ge en bild av omsättningens storlek har jag inom systembolaget låtit verkställa en undersökning av bolagets försäljning av rusdrycker till innehavare av tillstånd till årsutskänkning inom vissa delar av landet un-

108 der oktober månad 1963. Undersökningen omfattar dels åtta län, nämligen Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län (grupp 1) och dels Stockholms stad (grupp 2). För grupp 1 har restaurangerna indelats i tre kategorier efter inköpens storlek. För Stockholms del (grupp 2) har materialet icke hunnit bearbetas på samma sätt. Vid den medeltalsberäkning som gjorts har endast de restauranger medtagits som gjort inköp under perioden. Det antages att systembolagets försäljning i stort sett motsvarar restaurangernas omsättning under perioden. Undersökningen redovisas närmare i tablåerna på sid. 107 och 108. Inom Stockholmsområdet där såsom tidigare nämnts endast medeltalssiffror för samtliga restauranger med årsutskänkningstillstånd kunnat erhållas visar siffrorna följande: Systembolagets försäljning till innehavare av årsutskänkningstillstånd inom Stockholmsområdet under oktober månad 1963 i medeltal per restaurang och dag (grupp 2)

Varuslag

Starkvin Lättvin

Antal restauranger

124 201 201

Försålda liter i medeltal per restaurang och dag Härtappningar

Buteljimport

14,19 0,92 7,99

7,23 0,88 5,10

Siffrorna för restaurangerna inom de åtta länen (grupp 1) visar att i fråga om buteljimporterade spritdrycker 70 restauranger (39 %) av samtliga har en medelomsättning av endast 0,22 liter per dag, 51 har en omsättning av 0,92 liter per dag. Huvudparten av omsättningen kommer på tredjedelen av samtliga eller 60 av 181. För dem uppgår omsättningen till 4,23 liter per dag. Av de 215 restauranger som gjort inköp av starkvin har icke mindre än 205 eller 95 % en medelomsättning av endast 0,25 liter buteljimporterat starkvin per dag. Endast 10 av de 215 restaurangerna kom upp till någon nämnvärd kvantitet eller i medeltal 1,71 liter per dag. I fråga om lättvinerna har 162 eller 75 % av restaurangerna kommit upp till en omsättning av 0,38 liter buteljimporterat lättvin per dag, 37 har en omsättning av 2,37 liter per dag. Endast 16 (8 %) kommer upp till någon nämnvärd omsättning eller i genomsnitt drygt sju liter per dag. De anförda siffrorna visar att inom de åtta län som redovisas i grupp 1 den kvantitativt betydande delen av omsättningen kommer på ett mindre antal av de undersökta restaurangerna. Av intresse i detta sammanhang är även att jämföra omsättningen i Stockholmsrestaurangerna med restaurangerna inom de åtta länen. Medeltalssiffrorna i det föregående visar att omsättningen av buteljimporterade sprit-

109 drycker per restaurang är drygt fyra gånger så stor inom Stockholmsgruppen som inom landsortsgruppen. För starkvin är den nära tre gånger så stor och för lättvin drygt fyra gånger så stor. Bland Stockholmsrestaurangerna är variationerna i fråga om omsättningen betydande även om detta icke framgår av det redovisade materialet. Erfarenhetsmässigt vågar man påstå att bland Stockholmsrestaurangerna — liksom de undersökta landsortsrestaurangerna — större delen av butelj importerade varor faller på ett mindretal restauranger. Som framgår av den lämnade redovisningen är omsättningen på flertalet restauranger av så ringa storleksordning att agenterna av ekonomiska skäl knappast kan tänkas i någon nämnvärd grad ägna sina försäljningsansträngningar åt dessa. Kommitténs förslag skulle sålunda knappast komma att medföra några informationer m. m. från agenternas sida för dessa restauranger. De kommer i stället att inrikta sina säljåtgärder på de större restaurangerna, som ju utgör ett mindretal. Där är å andra sidan behovet av information och varuprover minst, enär dessa restauranger genom den av kommittén förutsatta informationen genom systembolaget — innefattande även provningar — får möjligheter att bilda sig en uppfattning om olika varor. Agenternas varuprover fyller därför icke någon uppgift. Med hänsyn härtill och då som ovan konstaterats övriga restauranger på grund av sin ringa omsättning ej torde kunna påräkna varuprover från agenterna synes kommitténs förslag beträffande rätten för dessa att under vissa förutsättningar få lämna varuprover överflödigt och bör därför utgå ur lagstiftningen. Härigenom vinnes också den fördelen att en strikt gränsdragning erhålles på detta område mellan tillåten och otillåten reklamverksamhet.

2) av herr Hillbo

Om den statliga propagandan för övergång från sprit till l ä t t a r e drycker Jag tycker att vår kommitté — som ju lagt ner stor möda på att utforma regleringen av den kommersiella alkoholreklamen — tagit lite väl lätt på den motsvarande statliga propagandan. Verkningarna av propagandan anses enligt våra direktiv i stort sett gynnsamma, men propagandan kan också, heter det, ha en del inte önskvärda biverkningar, särskilt bland ungdomen. Vi har därför fått till uppgift att granska tillgängliga erfarenheter av verksamheten. För det ändamålet har vi låtit statistiska centralbyrån göra det experiment som vi förut har presenterat. Vid experimentet har det kommit fram vissa, låt vara svagt belagda, resultat av propagandan som kan sägas vara positiva. Några negativa resultat har däremot inte konstaterats. Kommittémajoriteten låter sig nu nöja med detta och slår fast att nämnvärda skadliga biverkningar av propagandan inte behöver befaras. Mot majoritetens slutsats vill jag göra två invändningar. Först och viktigast: Centralbyrån anmärker avslutningsvis att experimentet givetvis inte kan ge besked om huruvida resultaten skulle ha blivit annorlunda vid en mer långvarig eller/och mer resp. mindre intensiv propagandakampanj än den som förekommit vid experimentet. Det förefaller j u också, allmänt sett, antagligt att propaganda av detta slag får verkningar framför allt på längre sikt. Några säkrare slutsatser bör därför knappast dras av kortfristiga verkningar. För det a n d r a : Man borde inte ha begränsat sig enbart till experimentet. Genom enklare och mera näraliggande undersökningar hade man kunnat få del av »tillgängliga erfarenheter av verksamheten». Ta som exempel en konfidentiell intervjuundersökning med systembolagets butikschefer om deras erfarenheter av allmänhetens och särskilt ungdomens reaktioner inför propagandan. Det hade varit värdefullt om en sådan undersökning låtit sig göra. I motsats till kommittémajoriteten är jag alltså av den uppfattningen att misstanken om skadliga biverkningar av övergångspropagandan fortfarande kvarstår, oberoende av det gjorda experimentet. De skadliga biverkningarna skulle väl närmast tänkas uppstå på så sätt, att staten genom att inte bara sälja alkoholdrycker utan också direkt reklamera — låt vara som utbytesalternativ — för en del sådana drycker s. a. s. sanktionerar alkoholförtäringen som sådan. Propagandan skapar lätt den uppfattningen att vin är en helt ofarlig eller ganska ofarlig dryck och kan på så sätt inverka särskilt ogynnsamt på konsumentgrupper, som förut inte alls druckit eller druckit mycket lite alkohol, t. ex. ungdomar och kvin-

Ill nor. Här kan det följaktligen bli fråga om tillkomsten av alkoholvanor för personer som, propagandan förutan, skulle ha varit helt eller nästan helt nyktra. Propagandan kan m. a. o. — liksom den kommersiella reklamen — på längre sikt få en viss konsumtionshöj ande och konsumtionsbreddande effekt. Jämför vårt uttalande om alkoholreklamen: »Vi kan vid vårt ställningstagande icke bortse från möjligheten av och en viss sannolikhet för att alkoholreklamen har den angivna, från nykterhetspolitisk synpunkt ogynnsamma effekten.» De betänkligheter jag här har framfört gör det enligt min mening nödvändigt med en översyn av propagandan. Jag är då till att börja med i likhet med kommittémajoriteten av den åsikten att propagandan bör få fortsätta, eftersom de positiva verkningarna trots allt får antas överväga. Jag tycker inte heller att det finns tillräcklig anledning att inskränka propagandan enbart till intern upplysningsverksamhet — dvs. skyltning, kataloger, broschyrer m. m. i systembolagets butiker — på motsvarande sätt som sker i Finland. Också extern propaganda, genom tidningsannonser, flygblad o. d., bör alltså kunna tillåtas. Problemet är nu hur denna, interna och externa, propaganda lämpligen bör utformas för att de befarade biverkningarna av verksamheten ska kunna så vitt möjligt elimineras. För det ändamålet bör vissa jämkningar göras i nu gällande ordning. 1. Propagandan får ej ha animerande karaktär. Det mesta av systembolagets här ifrågavarande tidningsannonsering har begränsats till appeller av typen »Byt till vin» o. d., med angivande av exempel på lämpliga viner, och är därför utan anmärkning ur den synpunkt som det här är fråga om. I andra fall förekommer emellertid i annonserna inslag av direkt konsumtionsanimerande k a r a k t ä r : t. ex. rubriken »Skål», uttryck som »Vin skapar en trevligare feststämning» och »Ett förnämligt franskt slottsvin», likaså en annons med rubriken »Visst kan Ni ta bilen» och med exemplifiering av bl. a. lättviner och t. o. m. starkviner. Även om i det sista fallet texten talar om att man bör dricka alkoholfritt vid bilkörning, kan dock denna annons ge anledning till farligt missförstånd. Systembolagets katalog innehåller åtskilliga till vinkonsumtion animerande uttalanden. Exempel, med av mig gjorda kursiveringar: att dricka vin kräver inga särskilda ceremonier, man kan dricka vilket vin som helst som man själv tycker om till praktiskt taget vad som helst (detta påstående måste f. ö. betecknas som överdrivet och missvisande); vinet kan mycket väl njutas utan dessa förberedelser (temperering osv.); utmärkta härtappade viner finns att få; speciellt sommartid kan det vara angenämt med ett svalt vitt vin till kött eller fågel; vill Ni bjuda på en aperitif före maten passar det utmärkt med ett svalt vitt vin, gärna musserande om det ska vara extra festligt; bordeauxvinerna har en rik, angenäm bouquet, osv. Spritcentralens och systembolagets propagandafilm »Ett glas vin», som

112 visades 1960/61, beskriver vinets odling och beredning på ett suggestivt sätt som kan antas stimulera till konsumtion. Det bör utan tvekan vara möjligt att undvika här exemplifierade och liknande propagandainslag, som glorifierar och glamoriserar vinet. Propagandan bör i stället inriktas på objektivt utformade bytesappeller. Filmen, som är ett starkt suggererande reklammedel, bör överhuvud inte användas i propagandan, liksom självfallet inte radio eller TV. 1 2. Propagandan inriktas också på övergång till maltdrycker. Propagandan har hittills nästan uteslutande inriktats på övergång från sprit till vin, i någon mån alkoholfritt vin. Maltdrycker som ersättningsalternativ har däremot — utom i en upplysningsbroschyr — inte nämnts i sammanhanget. Detta förefaller minst sagt diskutabelt och kan f. ö. inte ha varit avsett vid statsmakternas beslut 1957, se kap. 2. Om man vill gå över från starksprit till lättare drycker, bör det vara att föredra att man — om vi håller oss till systembolagets sortiment — väljer starköl (högst 5,6 vol.-% alkohol) framför lättvin (9—14 vol.-%). Härtill kommer att en ensidig propaganda för vin gynnar de utländska vinproducenterna på bekostnad av de inhemska bryggeriintressenterna. En sådan diskriminering är onödig och olämplig. Starkvin, som är en blandning av starksprit och vin, bör ej alls förekomma som utbytesalternativ. Det alkoholfria alternativet ska självfallet starkt framhävas i propagandan, framför allt när den riktas till ungdom. På den punkten är jag alltså av samma mening som kommittémajoriteten. Propagandans paroll föreslås bli: Byt till lättare drycker! 3. Propagandans ledning förstärks. Propagandan handhas nu praktiskt taget av systembolaget ensamt. Verksamheten får anses syfta till att främja hyfsade och måttliga alkoholvanor och är därför att betrakta som ett slags propaganda för moderation på det här området. Samtidigt driver emellertid staten i annan ordning, bl. a. genom det halvstatliga centralförbundet för nykterhetsundervisning, en upplysningsverksamhet med helnykterheten som grund, alltså i realiteten en absolutistisk propaganda. Invändningar kan helt naturligt riktas mot att statsmedel på detta sätt används för både moderatistisk och absolutistisk upplysningsverksamhet. Moderatism och absolutism är dock båda ur samhällets synpunkt godtagbara beteendemönster när det gäller alkoholen. Rådande tudelning av den statliga propagandan på området kan därför möjligen försvaras. I väntan på en mera meningsfylld lösning av problemet, bör åtminstone någon form av samordning försökas mellan de båda formerna av propaganda. Behovet av samordning antyddes redan av 1944 års nykterhetskommitté, som framhöll att bl. a. spritcentra1 Givetvis finns inget att invända mot propaganda, också i form av film e. d., riktad mot t. ex. överlåtelse av sprit till ungdom. Systembolagets insatser på det området är värda en eloge.

113 len och centralförbundet hade uppgifter att fylla vad gäller övervakning av och motåtgärder mot alkoholreklamen, se kap. 2. Ett särskilt skäl till samordning är att de båda monopolbolagen eljest inte har några egentliga sociala arbetsuppgifter. Förslagsvis skulle samordningsfrågan kunna lösas på följande sätt. Den statliga övergångspropagandans ledning anförtros åt en till systembolaget och spritcentralen knuten nämnd med fem ledamöter. De skulle utgöras av en av Kungl. Maj :t utsedd opartisk ordförande och en företrädare för vardera systembolaget, spritcentralen (som härigenom får direkt medansvar för verksamheten), centralförbundet och kontrollstyrelsen (i egenskap av central förvaltningsmyndighet i frågor rörande alkoholförsäljning och alkoholpolitik). Nämndens verksamhet bekostas av systembolaget och spritcentralen med hälften vardera. 4. Propagandans verkningar följs upp. Som jag tidigare sagt är propagandans verkningar och följaktligen också dess eventuella ogynnsamma biverkningar sannolikt till stor del en fråga på längre sikt. Det är därför viktigt att verkningarna fortlöpande följs upp genom statistiska och sociologiska undersökningar, t. ex. av intervjukaraktär. På grund av undersökningarnas resultat och för övrigt gjorda erfarenheter kan det bli anledning att efter hand modifiera verksamheten till innehåll och utformning. Dessa undersökningar och bedömningar skulle göras av den förut omtalade nämnden. Kostnaderna fördelas lika på systembolaget och spritcentralen. Sammanfattningsvis föreslår jag således att den statliga övergångspropagandan tillåts fortsätta, under villkor att alla inslag av animerande karaktär elimineras och att film inte används som propagandamedel, att propagandan inriktas på övergång från spritdrycker till lättare drycker, dvs. lättvin, starköl (öl) och alkoholfritt (ej till starkvin), att ledningen av propagandan överlämnas åt en vid systembolagets och spritcentralens sida ställd nämnd, och att verkningarna fortlöpande följs upp av nämnden, som också får genomföra sådana ändringar i propagandan, som kan visa sig behövliga.

BILAGA A

Redogörelse för en undersökning av reklamen och propagandan kring vin och sprit

1. U N D E R S Ö K N I N G E N S P L A N E R I N G O C H

GENOMFÖRANDE

1.1. Inledning I samband med 1954 års nykterhetspolitiska reformer behandlades även frågan om inskränkningar i reklamen för alkoholhaltiga drycker. Den då antagna lagstiftningen innefattade väsentliga begränsningar: totalt reklamstopp under en övergångstid och därefter en övervakning, som i huvudsak uteslöt annan reklam än en neutralt hållen presentation av varorna. Vid 1957 års riksdag beslöts att sistnämnda inskränkning skulle upphöra. Kvar står emellertid en allmän övervakning av reklamverksamheten genom AB Vin- och spritcentralen, som därvid biträdes av en samarbetsnämnd med representanter för olika intresserade organ och sammanslutningar. 1957 års riksdagsbeslut innebar även att de statliga monopolbolagen skulle få bedriva propaganda för en övergång från spritdrycker till vin, öl och alkoholfria drycker. Att statsmakterna år 1957 ansåg sig kunna avskaffa den mer detaljerade övervakning, som upprätthållits dessförinnan, var enligt föredragande statsrådet (anförande av statsrådet Sträng till statsrådsprotokollet den 13 oktober 1961) icke ett uttryck för uppfattningen att den kommersiella alkoholreklamen skulle vara utan skadliga verkningar. Beslutet föranleddes närmast av insikten att de efter år 1954 prövade metoderna visat sig mindre ändamålsenliga. Den år 1957 beslutade friare ordningen betecknades emellertid uttryckligen som ett försök. Vid 1961 års riksdag beslöts, att hos Kungl. Maj:t hemställa om det utredningsarbete som erfordrades för ett mera slutgiltigt ställningstagande till reglering av alkoholreklamen. Det ansågs även att tillgängliga erfarenheter av den av de statliga monopolbolagen bedrivna propagandan för övergång till svagare drycker borde granskas. Denna propaganda ansågs ha haft gynnsamma verkningar men man ansåg att det borde utredas om verksamheten likväl kunde ha haft vissa icke önskvärda biverkningar. 1961 års nykterhetslagkommitté, i vars utredningsdirektiv de ovan nämnda ut-

116 redningsuppdragen ingick, tog i april 1962 kontakt med statistiska centralbyråns utredningsinstitut för att diskutera planeringen av en intervjuundersökning avsedd att ge information om effekten av såväl den kommersiella vin- och spritreklamen som systembolagets propaganda. De frågeställningar som kommittén önskade få belysta var: 1. Medför den kommersiella reklamen, dvs. den reklam som vin- och spritagenterna gör för sina märken, en total ökning av vin- och spritkonsumtionen eller verkar den endast omstrukturerande på så sätt, att de som redan konsumerar alkohol övergår från ett märke till ett annat? 2. Verkar systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin på det sätt som avses, dvs. att den får folk att övergå från sprit till vin eller skapar den ett intresse för vin och kanske även sprit som medför en ökning i alkoholkonsumtionen? Frågeställningarna har ansetts speciellt intressanta beträffande yngre människor, då dessa antas vara mer påverkbara av reklam än äldre. Vid sidan av dessa p r i m ä r a frågeställningar ansågs det önskvärt att även insamla allmän information om alkoholvanor och inställningar till frågor i samband med alkoholförtäring. Statistiska centralbyråns utredningsinstitut utformade en undersökningsplan i samarbete med kommittén, enligt vilken intervjuarbetet skulle genomföras under hösten 1962 och resultaten föreligga under sommaren 1963. I samband med planeringen och bearbetningen av undersökningens experimentdel har vissa konsultationer ägt rum med statistiska institutionen vid Stockholms universitet. För vissa avsnitt av planeringsarbetet har docent Karl-Erik Wärneryd vid Handelshögskolan i Stockholm anlitats som konsult. Enbart utredningsinstitutet är emellertid ansvarigt för planeringen av undersökningen. Undersökningen finansierades med anslag beviljade dels av Kungl. Maj:t och dels av Nya System AB.

1.2. Ansatser att angripa

frågeställningarna

Problemet att mäta verkningarna av reklam bor i princip angripas med experimentella metoder. I ett experiment låter man vissa personer (experimentgruppen) ta del av reklam medan andra personer (kontrollgruppen) inte utsätts för denna reklam. Man mäter därefter skillnaden mellan grupperna i de attityder och det beteende som man velat påverka med reklamen. Med en korrekt statistisk uppläggning av experimentet kan man dra slutsatser om hur reklamen har påverkat dessa attityder och beteenden. Svårigheten med en experimentell ansats är speciellt i detta fall att skapa realistiska försöksbetingelser. Framför allt är det svårt att styra reklamen på ett sådant sätt att experiment- och kontrollgrupperna kan sammansättas på ett statistiskt invändningsfritt sätt. Den icke-experimentella ansatsen skulle tillgå så att man för ett urval av befolkningen kartlägger dels reklamobservans, dels konsumtion och attityder till vinoch spritvanor. Man studerar därefter sambandet mellan reklamorbservans och attityder respektive beteende. Problemet med denna ansats är, att man som regel statistiskt inte kan utläsa sambandens riktning och att det är svårt att eliminera (kontrollera) samtliga de faktorer som både påverkat reklamläsning och vin- och spritvanor (t. ex. ålder, kön, uppväxtmiljö, inkomst e t c ) .

117 I den undersökning, som utförts av utredningsinstitutet och som redovisas i det följande har båda ovan nämnda ansatser tillämpats. Den icke-experimentella ansatsen innebärande en kartläggning av förhållanden vid viss tidpunkt betecknas med termen survey (-undersökning). För belysning av den kommersiella vin- och spritreklamen är man uteslutande hänvisad till surveyansatsen, medan systembolagets propaganda belyses av såväl surveyundersökningen som ett experiment. Experiment och survey har i kostnadsbesparande syfte samordnats tekniskt på sätt som n ä r m a r e framgår av den följande redogörelsen.

1.2.1. E x p e r i m e n t Vad gäller systembolagets propaganda har det genom tillmötesgående från systembolaget varit möjligt att för undersökningens syften styra propagandan. Härigenom har det varit möjligt att genomföra denna del av undersökningen som ett experiment. Systembolaget annonserar i regel i rikspress. Det är dock inte möjligt att genom rikspress styra annonseringen så, att den når en experimentgrupp, men inte en kontrollgrupp. Det blir därför nödvändigt att gå ifrån riksannonseringen och annonsera i lokalpress och sålunda påverka experimentgruppen genom en lokal annonsering, som inte når kontrollgruppen. Detta är den första avvikelsen som man tvingats till vid den experimentella uppläggningen. Vi får således veta om propaganda genomförd i lokalpress har avsedd verkan eller inte. En annan restriktion är tidsfaktorn. Systembolagets propaganda har pågått i flera år och dess verkan kanske först märks efter längre tid. I detta experiment har man av praktiska skäl, för att genomföra och redovisa undersökningen inom relativt kort tid, varit tvungen att mäta effekten av propagandan tämligen omedelbart efter annonskampanjen. För att man med en kort annonseringsperiod över huvud taget skall få någon mätbar effekt är man tvungen att annonsera intensivare än vanligt. Den förenkling som man gör genom att i stället för sparsam annonsering under lång tid (i likhet med annonseringen för n ä r v a r a n d e ) , annonsera intensivt under en kort period är givetvis även det en svårtolkbar avvikelse i experimentet jämfört med de nu rådande förhållandena. Experimentet genomfördes på 15 par av områden. Inom varje par fördes ett område till experimentgruppen, det andra till kontrollgruppen. Områdesparen skulle så väl som möjligt täcka riket i fråga om olika näringsgeografiska typer. Varje p a r sammansattes av två områden, så lika varandra som möjligt beträffande folkmängd, tätortsgrad etc. Områdena skulle dessutom ha en stark lokalpress. Lokalpressens spridning skulle vara begränsad på sådant sätt, att den inte täckte något av de uttagna kontrollområdena. I experiment- och kontrollområden gjordes ett sannolikhetsurval på 1 170 resp. 585 personer i åldern 17—49 år. Vid annonseringen användes två annonser som sattes in 5 gånger vardera under en fjortondagarsperiod. Annonseringen byggde på temat »Drick vin i stället för brännvin». De två annonserna presenterade följande argument: 1. Ni får ett gott vin plus en härlig söndagsmiddag för samma pris som en butelj brännvin. 2. Allt talar för vin i stället för brännvin, den goda smaken, hälsan, trivseln. Vänd ryggen åt gammal slentrian, bjud på vin i stället för brännvin. De i experiment- och kontrollområdena uttagna personerna studerades dels

118 före, dels efter annonseringen, varvid förändringar som uppstått mellan undersökningstillfällena i attityder och beteenden observerades. De förändringar som uppstod testades för att pröva om experimentgruppen förändrat sig signifikant jämfört med kontrollgruppen. För personerna i experimentet observerades följande variabler: 1. Konsumtion av vin och sprit före och efter annonseringen. 2. Attityder till vin- och spritförtäring (ur flera synpunkter) före och efter annonseringen. 3. Attityder till »vin i stället för sprit» (ur flera synpunkter) före och efter annonseringen. 4. Observans av annonseringen. 5. Bakgrundsvariabler som kön, ålder, civilstånd, socioekonomisk status, tidigare alkoholvanor, alkoholvanor hos fadern. I experimentområdena har en extra kontrollgrupp på 200 intervjupersoner uttagits som bara intervjuats en gång, nämligen efter propagandan. Avsikten var att i någon mån få kontroll över den effekt som uppstår genom att intervjun före experimentet kan öka mottagligheten för propagandan. Inom experimentets ram studerades också försäljningsutvecklingen kontinuerligt under hösten 1962 i vissa av systembolagets butiker. Fjorton butiker liggande inom områden, som täcktes av experimentannonseringen, parades ihop med fjorton butiker, som låg utanför de områden som täcktes av propaganda, varefter en jämförelse mellan butikerna gjordes beträffande försäljningen av vin i relation till försäljningen av sprit. 1.2.2. S u r v e y Effekten av den kommersiella vin- och spritreklamen kan man ej mäta genom en experimentell ansats eftersom det inte är möjligt att styra importörernas annonsering för sina vin- och spritmärken eller i övrigt skapa realistiska försöksbetingelser. Man får därför nöja sig med att försöka komma åt den kommersiella alkoholreklamens effekt genom en rent beskrivande undersökning, en survey. Man kan genom denna undersökningsansats påvisa eventuella samband mellan reklamobservans och konsumtionsbeteende. Reklamobservans, varmed här avses den omfattning i vilken reklamen setts av intervjupersonerna, torde dock vara mycket svår att mäta direkt med den utformning som den kommersiella alkoholreklamen har. Vin- och spritannonserna består vanligen av en avbildad butelj med en kortare text och det måste vara svårt att avgöra om man sett annonsen eller till exempel buteljen i original. Visning av vissa annonser för intervjupersonerna kan därför ej gärna komma i fråga. Mellan kunskap om vissa reklamerade märken och reklamobservans bör finnas ett tämligen starkt samband. Eftersom reklamobservansen är svår att mäta, studerar man i stället sambanden mellan dess antagna effekt, dvs. kunskap om vissa reklamerade märken, och konsumtionsbeteende. Man får naturligtvis även försöka klarlägga om det finns något samband mellan reklam och kunskap om reklamerade märken, vilket man valt att göra genom att studera vilka tidningar och i vilken omfattning intervjupersonerna läser dessa och därav sluta sig till hur mycket alkoholreklam för vissa reklamerade märken de kan ha sett. Resultatet jämföres sedan med deras märkeskunskap. I motsats till experimentet kunde man i surveyundersökningen genomföra intervjuerna med ett urval som är representativt för åldersgruppen 17—49 år i hela riket.

119 Surveyen samordnades till viss del med experimentet. För surveyens räkning drogs ett sannolikhetsurval på 1 000 personer. Förutom dessa 1 000 personer ingick i surveyundersökningen även 1 200 av de 1 755 personer som uttagits för experimentet. Surveyundersökningen kom då att totalt omfatta 2 200 personer. I surveyen registrerades följande variabler: 1. Kunskap om vissa reklamerade märken 2. Konsumtion av vin och sprit 3. Konsumtion av vissa reklamerade märken 4. Attityder till vin- och spritförtäring (i olika avseenden) 5. Attityder till »vin i stället för sprit» (i olika avseenden) 6. Observans av systembolagets sedan några år tillbaka bedrivna »vin i stället för sprit»-propaganda 7. Uppgift om vilka tidningar som läses och hur ofta 8. Bakgrundsvariabler som kön, ålder, civilstånd, socioekonomisk status, tidigare alkoholvanor, faderns alkoholvanor.

1.3.

Undersökningsperiod

Vid diskussioner med uppdragsgivaren under planeringsstadiet våren 1962 ansågs intervjuarbetet böra genomföras redan under hösten 1962, detta med tanke på då allmänt väntade prishöjningar på vin och sprit. Vidare borde intervjuarbetet vara avslutat i god tid före julhelgen, då konsumtionen antogs vara ganska särpräglad. Det är ur kostnadssynpunkt fördelaktigt om intervjuerna i experiment- och surveyundersökningarna kan samordnas. Genom att låta de intervjuade i experimentets första etapp utgöra en del av surveyundersökningen blev detta möjligt. Nedanstående skiss exemplifierar förfarandet samt ger även tidsschemat.

Survey 2 200 ip. 1

Etapp I 15.9—14.10

15.10—1.11

Experimentgrupp 1 170 ip.

-> Propaganda

Kontrollgrupp

-> Ej propaganda ->

585 ip.

Etapp II 15.11—1.12 ->-

Experimentgrupp 1 170 ip. Kontrollgrupp

585 ip.

1000 ip. ip. = intervjuperson(er) 1 I surveyen ingår dels 1 200 ip. av dem som ingår i experiment- och kontrollgrupperna, dels de 1 000 ip. som enbart ingår i surveyen.

1.4. Population, urvalsram och

undersökningsenhet

Undersökningspopulationen bestämdes omfatta befolkningen i åldern 17—49 år under 1962. Det ansågs att man företrädesvis borde undersöka den yngre befolkningen varför en högsta åldersgräns på 49 år tillämpades. Det hade varit önskvärt att även låta 15- och 16-åringar ingå i populationen men mot bakgrund av de svårigheter som man haft vid tidigare undersökningar att intervjua dessa sattes den u n d r e åldersgränsen till 17 år. Den urvalsram, som användes var 1961 års mantalslängder. Mellan denna urvalsram och undersökningspopulationen finnes en differens, nämligen immigran-

120 ter under 1962, vilka ej ingår i ramen. Immigranterna uppgick 1961 dock till endast 0,6 % av rikets befolkning i åldern 17—49 år 1 varför denna skillnad kan lämnas utan avseende. F ö r experimentets del blir skillnaden mellan urvalsram och population större, eftersom inflyttade i experimentområdena under 1962 ej ingår i ramen. Hur stor skillnaden blir går ej att beräkna, men som jämförelse kan nämnas att utflyttningen uppgick till c:a 11 % (se punkt 1.10.2.d.).

1.5.

Urvalsförfarande

1.5.1. U r v a l a v o m r å d e n för

experimentet

Femton områdespar skulle tas ut, vardera paret bestående av ett experimentområde och ett kontrollområde. Områdesparen skulle så väl som möjligt täcka riket i fråga om näringsgeografiska områdestyper. Områdena i paren skulle sinsemellan vara så lika som möjligt beträffande folkmängd, tätortsgrad, andelen socialdemokratiskt röstande och andelen industri- respektive jordbruksbefolkning. Dessutom skulle varje område ha en stark lokalpress som ej i n ä m n v ä r d grad täckte något annat uttaget område. Vid urvalet av undersökningsområden h a r man utgått från basurvalets stratumindelning, där riket är uppdelat i 70 strata. (Beträffande basurvalet se exempelvis Dalenius, Tore: Utredningsinstitutet. I: Basurvalet, Statistisk tidskrift 1954: 1.) I basurvalet har speciella puen (primära urvalsenheter) utlottats, ett u r varje stratum. Man uttog 67 av basurvalets 70 puen och parade ihop dessa med andra områden inom resp. stratum så att paren blev så homogena som möjligt. I vissa fall uppstod överlappning mellan områdenas lokalpresspridning, varför parkomponenterna valdes ur olika strata. I sådana fall uttogs basurvalets puen i båda strata. De 3 storstadsstrata uttogs ej eftersom dessa helt domineras av rikspress. 59 par puen har sammanställts efter ovanstående principer. Därefter upprättades en lista på 15 olika områdeskategorier. De 59 paren inordnades i dessa kategorier och sedan uttogs ett par ur varje kategori, det som bäst stämde överens med kategoritypen, och om flera par var likvärdiga i detta avseende uttogs det som hade bästa värdena i fråga om tidningstäckning, antal tidningar och bäst överensstämmande homogenitetskriterier. Med hänsyn till uppläggningen gäller experimentets resultat de uttagna 15 områdesparen. En generalisering av resultaten till att gälla landet i övrigt kan icke göras med stöd av statistiska metoder, en situation som är ganska vanlig vid experimentellt upplagda undersökningar. Vid betraktande av resultaten bör emellertid de ovan nämnda strävandena att så allsidigt som möjligt sammansätta de uttagna områdena beaktas. Dessas befolkning uppgick sammanlagt till drygt 500 000 personer. I samband med lottningen inom paren för att utse experiment- resp. kontrollområden visade det sig vara svårt att undvika överlappning av experimentoch kontrollområdenas tidningsspridning, varför randomiseringsprincipen måste frångås i vissa par. Som kriterier på homogenitet mellan experiment- resp. kontrollområden an1

Källa: Befolkningsrörelsen 1961 (preliminära tabeller).

121 vändes 1945 års siffror för jordbrukare och industriarbetare, 1960 års valresultat för beräkning av procentuellt antal socialdemokratiskt röstande och 1960 års folkräkning för folkmängdssiffror.

1.5.2. U r v a l a v personer 1 experimentet uttogs 1 755 personer, vilka intervjuades 2 gånger vardera. Antalet intervjupersoner har bestämts av kostnadsramen. De 1 755 intervjupersonerna har fördelats så att 1 170 ingår i experimentområdena och 585 i kontrollområdena. Det övervägande antalet har således placerats i experimentgruppen. Varje person intervjuades två gånger. Resultaten från de båda intervjutillfällena kan jämföras, och kontrollgruppens syfte blir enkelt uttryckt att mäta vad andra faktorer än propagandan kan innebära under mätperioden, däri inberäknat att intervjuandet i två etapper kan ha påverkat svaren andra gången. Det har antagits att effekten av okontrollerade faktorer samt intervjueffekten är relativt liten och man h a r därför allokerat urvalet så att kontrollgruppen gjorts mindre än experimentgruppen. De 1 170 experimentpersonerna har fördelats lika på de 15 områdena, d. v. s. med 78 personer i varje område och kontrollpersonerna har fördelats på samma sätt med 39 personer i varje område. Som förut nämnts har en mindre extra kontrollgrupp uttagits i experimentområdena för att undersöka om intervjun före experimentet, i vart fall i väsentlig mån, ökat mottagligheten för propagandan. Kontrollgruppen omfattade 200 personer, som intervjuats enbart efter propagandakampanjen. För varje område h a r gjorts ett urval av personer i åldern 17—49 år genom ett systematiskt urval ur mantalslängderna. Urvalet har sedan substratifierats efter kön, ålder och civilstånd med skilda urvalsfraktioner. Urvalsfraktionerna är valda så att yngre personer är överrepresenterade i urvalet jämfört med äldre Tab. A Urval i kontrollområdena

Män

Kvinnor

Ålder

Samtliga Gifta

17—24 år 25—34 » 35—49 »

1 )5 75 90

Samtliga

Tab. B Urval i

Ogifta

45 45 3 30

Samtliga

Gifta

Ogifta

Samtliga

105 120 135

15 30 60

90 15 15

105 45 75

210 165 210

experimentområdena Män

Kvinnor

Ålder

Samtliga Gifta

17—24 år 25—34 » 35—49 » Samtliga

Ogifta 2 10

150 180

90 90 7 20

Samtliga

Gifta

Ogifta

Samtliga

210 240 270

30 60 120

180 30 30

210 90 150

420 330 420

1 170

122 och män överrepresenterade i förhållande till kvinnor. Urvalets fördelning på substrata i experimentet framgår av ovanstående tabeller. Urvalet av intervjupersoner i de 20 experiment- och kontrollområden, som ingår i basurvalet, har i den första intervjuomgången även ingått i survey-undersökningen. Dessa personer har kompletterats med ett urval ur basurvalets övriga 50 strata på 1 000 personer. I surveyen ingår således totalt 1 000 + 1 200 = 2 200 intervjupersoner.

1.6.

Provundersökning

Provundersökningens syfte var dels att pröva om intervjuformuläret var användbart, dels att få information som skulle göra det möjligt att konstruera fasta svarsalternativ på vissa frågor och dels att testa attitydfrågornas skalbarhet (d. v. s. tillhörighet till respektive skalor). För provundersökningen gjordes ett kvoturval på drygt 100 personer i 20 av basurvalets puen. Det preliminära intervjuformulär som användes var relativt omfattande, främst på grund av det stora antalet attitydfrågor som då ingick, varför intervjuerna i allmänhet tog 1—1,5 timme i anspråk. Intervjuformuläret visade sig vara fullt användbart, men vissa smärre justeringar fick vidtagas på vissa punkter. Intervjupersonerna ställde sig i allmänhet relativt positiva till undersökningen. Intervjupersonernas svar på vissa frågor med öppna svarsalternativ, d. v. s. frågor som besvarades med egna ord av intervjupersonen, visade sig ge god hjälp för konstruktionen av fasta svarsalternativ. Testningen av attitydfrågornas skalbarhet redovisas i punkt 1.7.2.

1.7. Metodik

vid mätning

av vissa

viktigare

undersökningsvariabler

1.7.1. K o n s u m t i o n a v v i n o c h s p r i t 1 såväl experimentet som i surveyen är man intresserad av personernas konsumtion av vin och sprit. Tidigare undersökningar h a r visat, att det är ytterst svårt att med frågor i en intervjuundersökning komma åt denna konsumtion. Medvetna och omedvetna fel i svaren från de intervjuade gör, att man får en underskattning av konsumtionen. Genom ett omfattande frågebatteri kan man undvika att minnesfelen blir alltför stora, men de uppgifter som medvetet uppges fel kan man ej komma åt. För att mäta konsumtionen har man gått fram på två olika vägar. Man har mätt dels konsumtionsfrekvens och dels konsumtionsmängd. Konsiimtionsfrekvens har mätts genom att fråga intervjupersonerna: »Hur ofta brukar Ni smaka vin?», »Hur ofta brukar Ni smaka sprit?». »Gör Ni det: dagligen eller nästan dagligen, en eller ett par gånger i veckan, en eller ett par gånger i månaden, 6—11 gånger om året, någon enstaka gång om året, aldrig?» Med samma teknik har intervjupersonerna tillfrågats om sin konsumtionsfrekvens i åldern 16—17 år och om faderns konsumtionsfrekvens vid denna tidpunkt. För att mäta konsumtionsmängden har man frågat intervjupersonerna om de-

123 ras konsumtion (i cl.) av vin och sprit under den senaste 14-dagarsperioden före intervjutillfället. Vid kartläggningen av konsumtionsmängden under 14-dagarsperioden har man sökt aktivera memoreringen genom frågor som: »När smakade Ni vin eller sprit på restaurang sist? Hur mycket vin drack Ni då? Hur mycket sprit? När smakade Ni vin eller sprit på restaurang dessförinnan? Vin? Sprit? När smakade Ni vin eller sprit borta hos någon bekant senast?» etc.

1.7.2. A t t i t y d e r till v i n och s p r i t Annonseringen i experimentet ville främst visa att vin är billigare än sprit samt att man bör sätta sig över fördomar som när, var och hur vin skall drickas. Väsentligt är därför att se förändringarna i 1. attityder till vinpriser 2. attityder till spritpriser 3. attityder till vinpriser i relation till spritpriser 4. attityder till fördomar, som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang 5. attityder till fördomar, som ger »starkspritdrickande (-drickare)» högre status än »vindrickande (-drickare)» 6. attityder till fördomar, som ger »vindrickande(-drickare)» högre status än »starkspritdrickande (-drickare)» En effekt av annonseringen kan vara att attityden till smaken på vin och sprit förändras. Argumentet att vin smakar bättre än brännvin h a r även använts i annonstexten, dock ej på ett iögonfallande sätt. Därför h a r följande attityder studerats: 7. attityden till h u r vin smakar 8. attityden till hur sprit smakar 9. attityden till hur vin smakar i relation till hur sprit smakar Ett annat argument i annonseringen var att det är trevligare med vin än med sprit. Med trevligare förstås främst nyktrare och därför trevligare. Inställningen till vin och sprit som berusningsmedel h a r även ansetts vara av intresse, varför följande attityder studerats i undersökningen: 10. attitjrder till berusning 11. attityder till berusning på vin resp. sprit Systembolagets propaganda är givetvis inte avsedd att påverka dem som inte dricker alkoholhaltiga drycker. Därför har även följande attityd studerats i undersökningen: 12. attityder till vin i relation till alkoholfria drycker De tolv attityddimensionerna testades på provundersökningens förutnämnda urval av drygt h u n d r a personer uttagna ur 20 av basurvalets puen. I provundersökningen hade intervjupersonerna att ta ställning till 112 olika påståenden om vin och sprit fördelade tämligen jämnt över de 12 ovan n ä m n d a attityddimensionerna. Påståendena var försedda med följande fasta svarsalternativ som intervjupersonerna hade att välja mellan: 1. instämmer absolut 2. instämmer i stort sett 3. instämmer knappast 4. instämmer absolut inte

124 Kunde intervjupersonerna inte bestämma sig för något av svarsalternativen noterades »vet inte». Provundersökningens resultat testades för att avgöra om de i resp. dimensioner ingående påståendena mätte olika nivåer av positivitet i en och samma attityd. Som mått på attityddimensionernas endimensionalitet beräknades reproducerbarhetskoefficienten enligt Guttmans metod 1 , vilken mäter det relativa antalet skalfel i dimensionen. Av de ursprungliga 112 frågorna visade sig ungefär hälften ej kunna inordnas i någon skala, varför i huvudundersökningen de tolv atityderna i genomsnitt endast kom att bestå av fem påståenden. För att förbättra reproducerbarheten sammankopplades påståenden i vissa dimensioner 2 , varvid samtliga tolv attityddimensioner uppfyllde Guttmans kriterium på skalbarhet, nämligen en reproducerbarhetskoefficient på minst 0.90. För att reproducerbarhetskoefficienten skall ge ett tillförlitligt mått på endimensionalitet skall helst även följande kriterier vara uppfyllda: 1. Antalet påståenden per attitydskala bör ej understiga 10. 2. Skalfelen skall vara slumpmässigt fördelade över de i skalan ingående påståendena. 3. Svarsfrekvenserna på de enskilda påståendena bör ej vara extremt positivt eller negativt fördelade. 4. De enskilda påståendenas reproducerbarhetskoefficienter bör ej understiga 0.85. 5. Antalet skalfel skall ej överstiga antalet icke skalfel. Av dessa fem kriterier på reproducerbarhetskoefficienten uppfylles inte det första, att antalet påståenden per dimension ej bör understiga 10. Under förutsättning att denna inskränkning ej i nämnvärd grad påverkar reproducerbarhetskoefficienternas tillförlitlighet h a r samtliga tolv attityddimensioner visat sig vara skalbara. Nedanstående tabell redovisar samtliga dimensioners reproducerbarhetskoefficienter. I redovisningen av antalet påståenden har antalet angivits efter utförda sammankopplingar. 4 redovisade påståenden kan således bestå av 6 påståenden varav 3 sammankopplats. Attityd fyra, »attityd till hur vin smakar» gjordes till föremål för en särskild studie som ett led i utredningsinstitutets metodutvecklingsarbete. Härvid användes kopplade frågor och vid analysen tillämpades en probabilistisk modell, så kallad latent-strukturanalys enligt Lazarfeld. 3 Fördelen med denna metod är att den ger möjlighet till en uppskattning av precisionen i klassificeringen av intervjupersonerna med avseende på attitydnivå. Precisionen i klassificeringen i dimension fyra var 0.964, d. v. s. 96 % av intervjupersonerna kan förväntas vara rätt klassificerade. Nackdelen med denna analysmetod är att den är relativt komplicerad och kostsam. Guttmans skalanalysmetod bedömdes med ledning därav som tillfredsställande i detta fall varför den har tillämpats på de övriga dimensionerna. Inom utredningsinstitutet pågick vid tiden för bearbetningen av alkoholreklamundersökningen vissa försök i samarbete med IBM Svenska AB att använda faktoranalys på intervjuundersökningar med hjälp av ett program för IBM 7090. Härför erfordrades lämpligt material för programtestning. F r å n alkoholreklam1 2

Se t. ex.: Georg Karlsson m. fl.: Sociologiska metoder, kap. 18. Se t. ex.: Stouffer, Borgatta, Hays, Henry: A technique for improving cumulative scales. Public Opinion Quarterly, 16, sid. 273—291. 3 Se t. ex.: Stouffer-Guttman-Suchman-Lazarfeld m. fl.: Studies in Social Psychology in World War II: Volume 4: Measurement and Prediction.

125 Atti Lyddimension

Rep. koeff.

1. Attityder till vinpriser 2. Attityder till spritpriser 3. Attityder till vinpriser i relation till spritpriser 4. Attityder till smak på vin

0,95 0,90 0,96 0,98

5. Attityder till smak på sprit 6. Attityder till smak på vin i relation till smak på sprit

0,98

7. Attityder till berusning

0,94

8. Attityder till berusning på vin i relation till berusning på sprit 9. Attityder till fördomar, som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang 10. Attityder till fördomar, som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande». . . . 11. Attityder till fördomar, som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» . . 12. Attityder till vin i relation till alkoholfria drycker

0,97

Ant. påI dimensionerna ståenden efter samman- ingår påståendena nr: koppling 17, 29, 41,46,54 4,12, 31,43,49 6, 14, 52,56 7, 15, 23, 27, 34, 39, 47 13, 32, 45,50 10, 20, 25, 37, 42,53 3,11,30,35, 48, 55

0,96

5,21, 33

0,93

8, 18, 28,40

0,94

16, 19, 24,57

0,97

22, 26, 38,51

0,97

9,36, 44

undersökningen förelåg då material som lämpade sig för denna analys. Materialet bestod av uppgifter från surveyundersökningen avseende c:a 400 gifta män i åldern 25—34 år. Faktoranalysen genomfördes efter »Principal factor»-metoden på det nyss nämnda materialet. Metoden avser, i detta fall, att avgöra om attityddimensionerna är homogena, d. v. s. om de i dimensionerna ingående påståendena huvudsakligen styrs av en och samma faktor eller annorlunda uttryckt, om frågorna endast mäter den dimension, de avser att mäta. Resultaten, som redovisas nedan, gäller för gifta män i åldern 25—34 år men ger trots detta ytterligare information vid bedömningen av attitydskalornas validitet. Faktoranalysens Dimension 1: » 2:

» » » » »

3: 4: 5: 6: 7:

» » » » »

8: 9: 10: 11: 12:

resultat: God skalhomogenitet De i skalan ingående påståendena tycks mäta olika faktorer varför skalan ej visat sig vara homogen. Intervjupersonerna h a r redan i denna skala i viss utsträckning gjort jämförelser med vinpriser som rör dimension 3 Ganska god skalhomogenitet God skalhomogenitet God skalhomogenitet Ganska god skalhomogenitet Denna attitydskala visade sig ej vara homogen. De negativt formulerade påståendena visade sig mäta en annan faktor än de positivt formulerade Dålig skalhomogenitet God skalhomogenitet Ganska god skalhomogenitet Ganska god skalhomogenitet Ganska god skalhomogenitet

126 Enligt faktoranalysen bildar tydligen inte de i dimensionerna 2, 7 och 8 ingående påståendena användbara skalor vad beträffar den undersökta gruppen. Enligt den tidigare utförda skalanalysen i provundersökningen h a r dimensionerna reproducerbarhetskoefficienter på resp. 0.90, 0.94 och 0.96. Då faktoranalysen kan anses vara en mer exakt metod än Guttmans skalanalys och dessutom bygger på ett större homogent stickprov bör försiktigtvis de dimensioner utgå ur resultatredovisningen, som ej visat sig vara homogena vid faktoranalysen.

1.7.3. O b s e r v a n s a v k o m m e r s i e l l r e k l a m Som mått på reklamobservans användes kunskap om vin- och spritmärken som förut nämnts under punkt 1.2.2. Kunskapen om vin- och spritmärken för vilka tidningsannonsering har förekommit har uppmätts på följande sätt. F r å n en förteckning av vin- och spritmärken för vilka tidningsannonsering hade förekommit under 1961 utlottades 30 märken, dels 15 märken (av 27) för vilka det annonserades under 1961 för över 25 000 kr, dels 15 märken (av 117) med annonsering för 5 000—25 000 kr under 1961. De 30 utlottade märkena bestod av 17 spritmärken och 13 vinmärken. Kunskap om de 30 utlottade märkena h a r sedan mätts på följande sätt: a) Intervjupersonen visades ett kort med sortens namn och tillfrågades: Har Ni hört eller sett det här namnet (Ja/Nej/Vet inte). b) Därefter frågades: Vad är det för slags dryck. Intervjupersonen får välja mellan fasta alternativ som brännvin, konjak, rödvin etc. Intervjupersonerna tillfrågades även om vilka av de 30 märkena som de hade druckit. För att förvissa sig om att det verkligen finns ett samband mellan reklamobservans och kunskap om vin- och spritmärken har man jämfört kunskapen om märken med den maximala mängd tidningsreklam, som intervjupersonerna kan ha sett. Genom att fråga intervjupersonerna om vilka tidningar de brukar läsa och hur ofta kan man få ett mått på möjlig reklamobservans. Var och en av de tidningar som innehållit reklam för något eller några av de 30 utlottade märkena har poängsatts med avseende på h u r stor den införda reklammängden varit. Poängberäkningen h a r grundats på antalet införda annonser, antalet reklamerade märken och den genomsnittliga storleken på annonserna. Den tidningsläsningspoäng som intervjupersonerna sedan erhållit har grundats på vilka tidningar de läser (tidningarnas poäng h a r summerats) och hur ofta de uppgivit att de läser dem. Läser en person en tidning varje dag får han full poäng för denna, halv poäng för varannan dag etc. Man h a r på detta sätt räknat med att få ett visst mått på möjlig reklamobservans.

1.7.4. O b s e r v a n s a v s y s t e m b o l a g e t s

propaganda

Observansen av systembolagets tidigare propaganda testades i surveyen genom en intervjufråga: »Systembolaget bedriver sedan ett p a r år tillbaka omfattande reklamkampanjer med vissa bestämda syften. Vet Ni vad dessa kampanjer går

la

Till Er som ska gå till Systemet! Trix Mo på pan å stillot git tratt?

Hox Dä purin vy rön å moxeni sel or lateri lybistin. Torsten

Tegnér

Mtbjdwl kgf shrdlucmfw io fgå mcm oinstaoijwy cmtvyprl. Tbm jil cmd — sh zbm nofrdkar — vbgf mam Jam fgr. Gshmb vbthmsc jåh cse "zbmher-» thre" hzbvcs: frtt tra gfå chbtshscelzbhtt cvsxzårfg, bzhtshsh . . . svcxeso zhbvxz bzesvxararagåä svexeibhebeo. Gth cvsxzöq ae zääöxz gbv sevxergibz vmroarwkåz — bzv esvxc gfrathzb ehsvbg zvbx ila sex!

nox Dzi ra pedös ijka skira jo kån ho dreset jammieron

Christina

Scbollin

Bår emfwy vbfd pwy hrnl vbg sk t r vbgk msvm chrdlu. Semrd tr meh r d mfwy csta mrl emfd f shr se btzz colvbgk argf cta frtt hbz secv vxzåmccvxz mbzh äkwd etsctett cvxz f mcili gåm shmbzrt hbhbstetet.mzxvc artåi zxves cmrdl cdlubg hse alkähz. Fhfrk vbgwy htb vb ä mrkyy bhr srgfm.

hie jerra kreb WGGB FHRWKåXKM

FBVS FHBWKALBM

Ggfrhcvbfdw (gkvmfdl'fri) cmcm Fora Kagåx Bazxecz (za'fi gzy'zzck sy'azta) cmcm Cirkorbä Mylzf (gfraga' gz'cvx) cmcm

Mfgzhvxyläö (zmthbsvodwn) Ådå bz Bptre (rtff zb w a f z ) Fzhbvsxvgfzåzz (Fc'mfrdyzvxhtz)

cmcm cmcm cmcm

DJONK NE GLO ADELL FAS MOSE SYSTEMBOLAGET

Chaufför Lennart

Jakobsson

Måz hbz cse zbmht zbm scsc ztt vxc öm hteses mzhtse. KSs zxv b z a x z ä å il sevx ehzeh cxvzarfg zeta zxcvscvxviL X z TCS zxvesc zågfcv zxh est.

1b

Till Er som ska gå till Systemet! Tror Ni pä vin i stället för sprit?

Torsten

Tegnér

Hälsa och livsnjutning *£r for 'mig intimt förenade. Och jag föirsÖkcr — sa där någorlunda — leva som jaglär. Därför avvisar jag den "eldhärjade" maten: allt det där sikrammeltorrt hårdstekta, förbrända . . . och jämväl brännande skzrpkryddade. Jag avböjer de brända och ^destillerade dryckerna — med sällsyntra undantag. Jag bejakar den klassiskt kristliga måltidens bröd och vin..'

...får Ni ett gott rött eller vitt vin och en härlig söndagsmiddag

Christina

Schollin

För min del tycker jag att vun äf avgjort mycket godare. Sedan a r det en annan sak att man i ett så pass pressande jobb som mitt med dess speciella krav på att alltid v a r a i fysisk och psykisk toppform må:ste vara mycket försiktig med alkohoÖ. Därför föredrar jag vin i stället for sprit.

för samma pris RÖDA LÄTTVINER

VITA LÄTTVINER

Estremadura (estremado'ra) 3 : — I Villafranca (villafra'nka) Vino Chianti Vecchio (vi'nl kja'nnti va'ckja) 4 : — Val de Loire (vall dö loa'r) Bordeaux Rouge (bårrdå'ro'sch) 5:25 Licbfraumilch (li'bfraomilch)

3: — 4:25' 6: —

BJUD PÅ VIN I STÄLLET FÖR SPRIT SYSTEMBOLAGET

Chaufför Lennart

Jakobsson

För min del måste jag säga a:t vin är mycket godare. Det ger ju octså en helt annan stämning utan övercrifter. Så jag röstar gärna för vin.

i vim uujur \ •] Ai ii riM;ui<M iioimiiinm Uenniod/ nuu cn,iiiiisaii umu u iir :;!*• • i fiuaiii, i!

vsuKiuwcimii K/HIIIUUKU liunai

lAHHVirMlkl

HUIKMLM MIAI Aff)HXI£HI SYSTEMBOLAGET

5—631542

130 NÅGRA GODA RÖDA OCH VITA VIKER RÖDA: Valpolicella

(vcllpålitjella)

Montrouge (mangro'sch) Eifremadura (estremado'ra).. VITA: Liebfraumilch (irblraomilch) Val de Loire (vall dö loa-r) Villofranca (villalranka)

halvtorrt 6684 torrt 2279 halvsitt 2782

BJUD PÅ VIN

Allt talar för vin i stället för brännvin, den goda smaken, hälsan, trivseln. Gör slag i saken, vänd ryggen åt gammal slentrian...

I STÄLLET FÖR BRÄNNVIN SYSTEMBOLAGET

131 ut på?» Om intervjupersonerna ej nämnde »vin i stället för sprit» ställdes frågan: »Känner Ni till någon annan reklamkampanj som systembolaget har satt igång?» Den propaganda som sattes in i experimentet mättes på följande sätt. Intervjupersonerna i experimentområdena tillfrågades vid det andra intervjutillfället: »Systembolaget har nyligen annonserat i vissa dagstidningar med två olika slag av annonser. Skulle Ni vilja ge en kort beskrivning av de två annonsernas innehåll och utseende?» Därefter visades de två annonserna i en version med oläslig text och intervjupersonen ombads återge texten så gott som möjligt. Om intervjupersonerna ej kunde ge en godtagbar beskrivning av annonserna visades så de riktiga annonserna och intervjupersonerna tillfrågades om de sett annonsen eller inte. Observansen av den i experimentet använda propagandan testades således på tre olika observationsnivåer. De personer som inrangerats på den högsta observationsnivån är de som kunnat ge en beskrivning av annonsernas innehåll och utseende utan minnesstöd. De som inrangerats på nästa nivå är de som kunnat återge annonsernas texter då annonser med oläsbar text förevisats. Slutligen h a r p å den lägsta observationsnivån inrangerats de personer som först då annonserna förevisats i sin helhet angivit sig ha observerat dem.

1.8.

Intervjuarbetet

Intervjuarbetet genomfördes i två etapper under hösten 1962 (se punkt 1.3). Innan intervjuarbetet i den första etappen igångsattes fick de för undersökningen uttagna intervjuarna genomföra två provintervjuer. De hade dessförinnan mottagit en intervjuarinstruktion som detaljerat redogjorde för de i formuläret ingående frågorna. De två provintervjuerna rättades på utredningsinstitutet och sändes tillbaka till intervjuarna med utförliga kommentarer och anvisningar till instruktionen. Intervjuarbetet i huvudundersökningens två etapper visade sig gå bra utan några större problem för intervjuarna. En del personer visade dock olust mot intervjuarnas frågor om vin- och spritkonsumtionen. Intervjutiden var i allmänhet 45—60 minuter. Antalet intervjuare var i undersökningens första etapp 196, vilka i genomsnitt utförde 14 intervjuer var. I andra etappen deltog 126 intervjuare som i genomsnitt likaså utförde 14 intervjuer var. De personer, som skulle intervjuas i båda etapperna intervjuades om möjligt av samma intervjuare vid de båda tillfällena. Ifyllandet av intervjuformulären beredde ej intervjuarna några svårigheter särskilt som frågorna huvudsakligen var försedda med fasta svarsalternativ.

1.9. Bearbetning

av

materialet

1.9.1. G r a n s k n i n g o c h k o d n i n g Granskningen och kodningen genomfördes kontinuerligt allt eftersom materialet kom in. Kodningsarbetet var ej särdeles omfattande eftersom man strävat efter att göra formuläret så självkodande som möjligt genom att ange fasta svars-

132 alternativ. Frågorna om konsumtionsmängd, tidningsläsning (se p u n k t 1.7.3) och yrke måste dock kodas. Då fel eller oklarheter upptäcktes vid granskningen sändes frågeskrivelsieir till berörda intervjuare för att erhålla rättelse.

1.9.2. Tabellframställning Från intervjuformulären stansades uppgifterna på hålkort, varefter hela koirtimassan kontrollstansades. Kortmassorna, en för survey- och en för kontrollundersökningen, ö v e r f ö r d e s därefter till magnetband. Överföringen gjordes på en IBM 1401-maskin, s o m var programmerad så att en kontroll av uppgifternas rimlighet ägde r u m i s a m b a n d med överföringen. Med hjälp av kontrollprogrammet utsorterades p e r s o n e r som ej hade fullt antal kort eller hade koder som var direkt felaktiga eller u p p e n b a r t orimliga. Utsorterade kort rättades och kördes därefter in på bandet. Av uppgifterna på bandet framställdes sedan de önskade tabellerna m e d htjälp av en IBM 7070-maskin. Varianser beräknades även maskinellt vilket dock s k e d d e separat. Viss manuell bearbetning utfördes därefter.

1.10. Resultatens

tillförlitlighet

Det material varpå undersökningsresultaten beräknats kan vara behäftat med vissa fel, då såväl den statistiska urvalsmetoden som bortfall, fel i bearbetningen och mätfel kan ha inverkat i varierande utsträckning. För att rapporten skall kunna ge tillfälle till korrekta bedömningar av resultatens tillförlitlighet följer här en genomgång av tänkbara felkällor.

1.10.1. S l u m p v a r i a t i o n Genom att de i undersökningen ingående personerna h a r utvalts med k ä n d a sannolikheter kan precisionen för de i tabellerna redovisade skattningarna b e r ä k n a s . Det hade dock blivit för kostsamt att beräkna precisionen för varje enskild skattning varför man valt ut vissa variabler för dessa beräkningar och generaliserat de uppskattade precisionsmåtten till övriga ingående variabler. Detta förfarande tilllämpades för de i tabellerna huvudsakligen förekommande estimaten av p r o c e n tuella frekvenser. För de i tabellerna presenterade procentuella frekvenserna kan man bedöma precisionen i skattningen genom att i tabell C nedan avläsa medelfelet ( s ) . Detta är ett mått på osäkerheten i skattningen på grund av urvalsförfarandet. Tages hänsyn endast till slumpvariationen, så ligger det värde, som man skulle erhålla om undersökningen var en totalundersökning, med approximativt 95 % säkerhet inom intervallet »det i undersökningen erhållna värdet ± 2 gånger medelfelet». Säkerhetsnivån för intervallet »det erhållna värdet ± 1 gång medelfelet» är approximativt 68 %.

133 Då medelfelstabellen ej kan användas för att bedöma osäkerheten i en skattning av skillnaden mellan två procenttal, finnes även en tabell D, som redovisar varianser (s2) för procentuella frekvenser. Med dessa värden kan man med viss säkerhet bedöma om skillnaden är signifikant eller inte mellan två skattade frekvenser. Detta tillgår på så sätt, att skillnaden mellan två tal divideras med roten ur summan av de två talens varianser (s 2 ). Blir kvoten då större än 2, är skillnaden signifikant med approximativt 95 % sannolikhet och blir den större än 1, är den signifikant med approximativt 68 % sannolikhet. Exempel: Man vill undersöka om skillnaden mellan två procenttal pi = 20 % och p2 = 5 % är signifikant på 95 %-nivå. Variansen för pi = 15 och för p2 = 14. Man gör då följande beräkning: 20 — 5 : = 2,8, vilket således är signifikant på 95 % nivå Vl5 + 14 Dessa signifikanstestningar av skillnader mellan procentuella frekvenser kan dock ej utföras med ovanstående metod om de två tal som skall jämföras är beräknade som procentuella frekvenser av samma summa (100 %). Exempel: Man har följande procentuella frekvenser: 1. 20 2. 80 Summa 100 % Man kan ej signifikanstesta skillnaden mellan 20 % och 80 % med ovanstående metod då ett negativt samband föreligger mellan de två frekvenserna. Medelfelet och variansen för ett beräknat procenttal kan erhållas direkt ur tabellerna C och D om nämnaren och procenttalen någorlunda väl överensstämmer med tabellingångarna. Om så inte är fallet fordrar en noggrann bestämning av medelfelet eller variansen att man interpolerar. Ett exempel får illustrera detta: Exempel: I tabell 29 är bland dem som ställer sig positiva till vinpriser 14 % i konsumtionsfrekvensklass II. För att beräkna medelfelet för detta procenttal måste vi interpolera med avseende på både nämnare och procenttal. Först interpoleras för ingångarna 10 % och 20 % med avseende på nämnaren 1 734. Två tal erhålles =

j 4 + 1 734 - 1 000 ( 2 000 - 1 000

_ t 4) =

_

=

t l

s2 = 1,9 + 1 7 3 4 ~ 1 0 0 ° (1,3 - 1,9) = 1,9 - 0,4 = 1,5 2 000 - 1 000

Detta är således den vertikala interpolationen mellan nämnarna 1 000 och 2 000 för respektive 10 % och 20 %. Mellan 10 % och 20 % interpoleras nu med avseende på procenttalet 14. s = 1,1 + 1 4 Z 1 0 ( 1 , 5 - 1,1) = 1,1 + 0,16 = 1,3

Vid interpolering för procenttal över 50 % kan dessa enklast »översättas» till (100-p), varefter interpolering sker som ovan. För att erhålla varianser (s2) ur tabell D är förfarandet exakt detsamma som för medelfel.

134 Tab. C Medelfel för procenttal Nämnarens storlek i 1 000-tal 10 30 50 75 100 150 200 300 400 500 1 000 2 000

Skattat procenttal 1 eller 99

0,9 0,7 0,7 0,5 0,3

5 eller 95

10 eller 90

20 eller 80

30 eller 70

50)

4,6 3,8 3,3 2,7 2,3 1,9 1,6 1,5 1,0 0,7

8,2 6,3 5,2 4,5 3,7 3,2 2,6 2,2 2,0 1,4 1,0

18,9 10,9 8,4 6,9 6,0 4,9 4,1 3,3 3,0 2,7 1,9 1,3

21,6 12,5 9,7 7,9 6,8 5,6 4,7 4,0 3,3 3,1 2,2 1,5

235,6 135,6 10),5 8i,6 7,5 6i,l 5»,3 4.,3 3-,7 3.,3 2,4 1,7

Tab. D Varianser för procenttal Nämnarens storlek i 1 000-tal 10 30 50 75 100 150 200 300 400 500 1 000 2 000

Skattat procenttal 1 eller 99

0,7 0,6 0,4 0,2 0,1

5 eller 95

21,2 14,1 10,6 7,0 5,3 3,5 2,6 2,1 1,1 0,5

10 eller 90 20 eller 80 30 eller 70

355,5 118,5 71,1 47,4 35,6 23,7 17,8 11,8 8,9 7,1 3,6 1,8

555,5 185,3 111,3 74,0 55,5 37,0 27,8 18,5 14,0 11,0 5,5 2^8

66,7 40,0 26,7 20,0 13,3 10,0 6,7 5,0 4,0 2,0 1,0

465,9 155,3 93,2 62,1 46,6 31,1 23,3 15,6 11,6 9,4 4,7 2,3

Då resultattabellernas huvudsakliga syfte är att möjliggöra jämförelser mellan olika grupper blir tabell D av huvudsakligt intresse. Det ovan nämnda förfarandet för beräkningarna av skattningarnas precision gäller endast för surveytabellerna.

1.10.2. Bortfall Erfarenheten visar att de utvalda enheter, som av en eller annan anledning ej kan intervjuas, ofta har speciella särdrag. Detta medför att bortfallet av dessa intervjuer kan ha en snedvridande effekt på de skattningar som beräknas. Av denna anledning har man gjort stora ansträngningar för att få så litet bortfall som möjligt. Intervjuarna har vid sin utbildning blivit noggrant uppmärksammade på detta förhållande och vid denna undersökning ej skytt några ansträngningar för att minska bortfallet. De personer som vägrat att medverka har kontaktats direkt från utredningsinstitutet med brev och i vissa fall per telefon för att fås att medverka.

135 a) Faktiskt

bortfall

i

surveyundersökningen

Av de 2 192 personer som uttagits för intervju i surveyundersökningen erhölls ett faktiskt bortfall på 136 personer, således ett bortfall på drygt 6 %. Resultatet kan med avseende på bortfallet i detta fall betecknas som tillfredsställande. Bortfallet gör dock att man ej kan utesluta viss mindre effekt på resultaten. Det faktiska bortfallet bestod av:

Sjuka Utomlands övriga ej anträffade . . . . Vägrare Summa

b) Naturligt

bortfall i

surveyundersökningen

Det naturliga bortfallet, dvs. de personer som på grund av fel vid urvalsdragningen eller brister i urvalsramen ej skulle ha uttagits till intervju men likväl blivit uttagna, uppgick till 21 st. eller 1 %. Detta bortfall påverkar ej resultaten. Det naturliga bortfallet bestod av: 1. Emigrerade 13 st 2. Döda 3 st 3. För gamla 5 st c) Faktiskt

bortfall

inom

experimentområdena

Av de 1 755 personer som uttagits för intervju i de 30 experimentområdena erhölls ett faktiskt bortfall på 130 personer sammanlagt för de två etapperna. Detta utgör ett bortfall på drygt 7 %. Bortfallet kan tydligen även i experimentet ha haft en viss effekt. Det faktiska bortfallet bestod av: i % a\ bortfallet i etapp

Antal i etapp Orsak

Summa

d) Naturligt

bortfall

i

I

II

Summa

I

II

Summa

29 14 19 29

2 2 35

29 16 21 64

32 15 21 32

5 5 90

22 12 16 49

experimentområdena

Det naturliga bortfallet, dvs. de personer som på grund av fel vid urvalsdragningen eller brister i urvalsramen ej skulle ha uttagits till intervju men likväl blivit uttagna, uppgick till 201 st, eller drygt 11 %.

136 Det naturliga bortfallet bestod av: 1. Emigrerade 4 st 2. Döda 2 st 3. Flyttade ur experimentområdena 195 st (därav 42 mellan etapp I och I I ) . Detta bortfall påverkar ej resultaten.

1.10.3. M ä t f e l De mätfel, som materialet är belastat med kan hänföras till såväl intervjupersonen som intervjuaren och frågeformuläret. Intervjuarens andel i mätfelen har man sökt nedbringa genom en detaljerad instruktion och genom att låta dem utföra provintervjuer som rättats och k o m m e n terats. Materialet granskades kontinuerligt varvid de brister i intervjuarnas arbete som upptäcktes rättades. Granskningsarbetets kvalitet kontrollerades på ett stickprov av ca 150 intervjuer varvid antalet fel som visade sig ha undgått g r a n s k a r n a uppgick till 0,2 %. Intervjupersonerna kan ha svarat fel av följande anledningar. 1. Intervjupersonen lämnar fel svar i god tro. 2. Intervjupersonen lämnar medvetet fel svar. Vid frågeformulärets konstruktion har man i största möjliga utsträckning försökt minska risken för minnesfel. I vilken utsträckning man lyckats med detta går dock ej att bedöma. De medvetet felaktiga svaren är troligen rätt stora i en u n d e r s ö k n i n g som beror konsumtion av alkohol. Intervjupersonerna uppger i allmänhet en lägre konsumtion än den verkliga. Mätfelen är troligen ganska betydande av d e n n a anledning.

1.10.4. F e l v i d b e a r b e t n i n g e n De fel som kan ha uppstått vid bearbetningen är kodfel och stansfel. Kodningsarbetet kontrollerades på ett stickprov av 150 intervjuer varvid det procentuella antalet fel visade sig vara 1.5 %. Några systematiska tendenser kunde ej upptäckas på detta begränsade material. Stansningen kontrollstansades men detta utesluter inte en viss m i n d r e felprocent. I samband med överföringen av uppgifterna från hålkort till magnetband kontrollerades, som förut nämnts uppgifterna och de direkt felaktiga eller uppenbart orimliga rättades, varigenom en del av mätfelen och bearbetningsfelen eliminerats. Felen som uppstått vid bearbetningen är troligen helt obetydliga jämfört med mätfelen.

1.11.

Sammanfattning

På uppdrag av 1961 års nykterhetslagkommitté har statistiska centralbyråns utredningsinstitut hösten 1962 genomfört en undersökning om alkoholreklamer.s verkningar. Man har velat belysa om den kommersiella vin- och spritreklamen

137 kan lia haft någon konsumtionshöjande effekt. Vidare var man intresserad att få veta om systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin verkat på det sätt som avsetts eller om den haft någon konsumtionshöjande effekt genom att stimulera intresset för vin. Vid sidan av dessa primära frågeställningar ansågs det önskvärt att även insamla allmän information om alkoholvanor och inställningar till frågor i samband med alkoholförtäring. I den undersökning som utförts av utredningsinstitutet h a r man försökt avslöja effekten av systembolagets »vin i stället för sprit»-propaganda genom ett experiment. Experimentet har genomförts på 15 par av områden där inom varje par ett av områdena har utsatts för propaganda (experimentområdet) och det andra området fått tjäna som kontrollområde. De inom respektive områden uttagna personerna har intervjuats vid två tillfällen, ett före och ett efter propagandakampanjen. Därvid har man mätt konsumtionsbeteenden och attityder till vin och sprit. Skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avseende på förändringar i konsumtionsbeteenden och attityder mellan de två intervjutillfällena h a r sedan observerats för att avgöra om propagandakampanjen haft någon effekt. I experiment- och kontrollområden gjordes ett sannolikhetsurval på 1 170 respektive 585 personer i åldern 17—49 år. Inom experimentets ram studerades även försäljningsutvecklingen i vissa av systembolagets butiker. Effekten av den kommersiella alkoholreklamen har man försökt komma åt genom en rent beskrivande undersökning, en survey. Man kan genom denna undersökningsansats påvisa eventuella samband mellan reklamobservans och konsumtionsbeteenden. I motsats till experimentet kunde man i surveyundersökningen genomföra intervjuerna med ett urval som är representativt för åldrsgruppen 17—49 år i hela riket. I surveyen intervjuades c:a 2 200 personer. Det material varpå undersökningsresultaten beräknats kan vara behäftat med vissa slumpfel och mätfel. De slumpmässiga variationer som förekommer är mätbara och kan beräknas med de tabeller som redovisas i rapporten. Felen som uppstått vid bearbetningen torde vara små. Mätfelen kan däremot vara större. Bortfallet av uttagna intervjupersoner är c:a 6 respektive 7 % för surveyundersökningen respektive experimentet.

2. S U R V E Y U N D E R S Ö K N I N G E N S

2.1.

RESULTAT

Variabeldefinitioner

2.1.1. Konsumtionsfrekvens a v vin och sprit För undersökningens syften fordras att intervjupersonerna kan klassas som större eller mindre konsumenter. Eftersom vi mätt såväl konsumtionsmängd (i cl. under en 14-dagarsperiod) som konsumtionsfrekvens (Hur ofta?) har man två möjliga

138 variabler att göra klassificeringen efter. I den följande analysen h a r man valt att använda konsumtionsfrekvens (Hur ofta?), detta med hänsyn till att samnolikheten för felklassificeringar förmodligen är större om man klassificerar e:fter konsumtionsmängden under en 14-dagarsperiod. Intervjupersonerna har klassats i fyra grupper. Klass I—III avser personer :som uppgivit sig dricka vin och sprit, där klass I innefattar de högsta konsumenteirna, klass II en mellangrupp och klass III de lägsta konsumenterna. Klass IV a^vser personer som uppgivit sig ej dricka vare sig vin eller sprit. Benämningen mykterister, som förekommer, avser personer i klass IV. Klasserna I—III h a r gj<orts så likstora som möjligt, varvid de kommit att definieras i enlighet med n e d a n stående tablå . Konsumtionsfrekvens vin

01 02 03 04 05 06

Konsumtionsfrekvens sprit 01

06 Klas 3 II III

III IV

Klass I

Frekvensbeteckningar: 01 = Konsumtion dagligen eller nästan dagligen 02 = » en eller ett par gånger i veckan 03 = » en eller ett par gånger i månaden 04 = » 6—11 gånger om året 05 = » någon enstaka gång om året 06 — » aldrig Klass I är homogenare än vad som framgår av tablån då tyngdpunkten ligger så lågt som 03—03, 04—04. För faderns konsumtionsfrekvens och konsumtionsfrekvens i ungdomen har liknande klassindelningar gjorts där klassgränserna dock är något annorlunda. Intervjupersoner i åldern 17 år har ej tillfrågats om sin konsumtion i ungdomen, varför dessa intervjupersoner ej ingår i de tabeller där konsumtionsfrekvens i ungdomen ingår bland variablerna.

2.1.2.

Konsumtionsinriktning

För undersökningens syften fordras även att intervjupersonerna kan indelas efter huvudsaklig konsumtionsinriktning med avseende på vin och sprit. Man har då utgått från intervjupersonernas konsumtionsfrekvens av vin respektive sprit. Personer som visat sig h a m n a i en högre konsumtionsfrekvensklass för vin än för sprit har betecknats som vininriktade i sin konsumtion. Personer som visat sig hamna i en högre konsumtionsfrekvensklass för sprit än för vin har betecknats som spritinriktade och de som hamnat i samma klass för såväl vin som sprit har betecknats som ej speciellt inriktade. Personer som hamnat i konsumtionsfrekvensklass III, d. v. s. de lägsta konsu-

139 menterna, h a r efter de ovannämnda indelningsgrunderna ej kunnat klassas som speciellt vin- eller spritinriktade utan betecknas här som ej speciellt inriktade i sin alkoholkonsumtion. Den konsumtionsfrekvensklassificering för vin resp. sprit som ligger till grund för indelningen i konsumtionsinriktning är något finare graderad än den som redovisas i föregående avsnitt.

2 . 1 . 3 . A t t i t y d e r till v i n o c h s p r i t Attityddimensionerna är uppbyggda av ett antal påståenden som är försedda med fem möjliga svarsalternativ (se punkt 1.7.2.) som uttrycker olika grader av instämmande eller avståndstagande. För varje påstående kan intervjupersonerna erhålla antingen 1 eller 0 poäng beroende på h u r pass positiv eller negativ personen ställer sig till påståendet. Antalet poäng per dimension summeras och summan, den så kallade skalpoängen, uttrycker då personernas högre eller mindre grad av positivitet. En uppdelning av personerna har därefter gjorts i varje attityddimension i två klasser, en positiv och en negativ, där personerna i den positiva klassen h a r högre skalpoäng än personerna i den negativa. Därvid h a r man strävat efter att få klasserna likstora. Att en person betecknas som positiv innebär således att denne tillhör den hälft av stickprovet som är mest positiv. Positivitetsbeteckningen är således ej ett absolut mått.

2.1.4. K u n s k a p o m v i n - o c h s p r i t m ä r k e n Intervjupersonerna h a r indelats i grupper efter graden av kunskap om vin- och spritmärken. Man h a r inskränkt sig till tre klasser, där klass I innefattar personer som visat den högsta kunskapen, klass II är en mellangrupp och klass III innefattar personer som visat den lägsta kunskapen. Klasserna har gjorts så likstora som möjligt. En finare klassindelning hade blivit betydligt svårare att analysera. Dessutom tillåter inte materialet en sådan indelning, då frekvensen intervjupersoner som visat en låg kunskap om vin- och spritmärken är mycket stor.

2 . 1 . 5 . Möjlig r e k l a m o b s e r v a n s Som tidigare nämnts (punkt 1.7.3.) h a r man för att mäta möjlig reklamobservans tilldelat intervjupersonerna poäng efter vilka tidningar de uppgivit sig läsa och h u r ofta de läser dem. Poängen som ges varje tidning grundar sig p å tre faktorer: antal införda annonser, antal annonserade vin- och spritmärken och genomsnittlig annonsstorlek. Den enskilda tidningens poäng h a r beräknats som ett ovägt medelvärde av poängen för de tre ovannämnda faktorerna. Den poäng varje tidning ger justeras sedan beroende på h u r ofta intervjupersonen läser tidningen i fråga.

140 Intervjupersonerna har grupperats i tre klasser, där klass I innefattar pecrsoner med de högsta poängtalen, klass II är en mellangrupp och klass III inneefattar personer med de lägsta poängtalen. Klasserna är ungefär likstora. Personeerna i klass I antas ha haft möjlighet att observera mer reklam än personerna i kklass II och personerna i klass II mer reklam än personerna i klass III.

2.1.6. A n t a l druckna m ä r k e n Klassindelningen av intervjupersonerna med avseende på antal druckna märrken följer helt samma schema som för de tidigare redovisade variablerna. Klass I innefattar således de personer som druckit det största antalet märkken, klass II är en mellangrupp och klass III innefattar de personer som drucckit minsta antalet märken.

2.1.7. Socioekonomisk

status

Den socioekonomiska gruppering som h a r använts i undersökningen grundar sig på yrkeskoder, som använts vid 1960 års folkräkning och inkomstuppgifter. Inkomstuppgifterna avser inkomsten per år före skatt. För gifta medräknas äiven makens inkomst. De socioekonomiska gruppernas sammansättning framgår av nedanståernde tabell E. Tabell E Socioekonomisk grupp I

Yrkesgrupp

Företagare inom jordbruk, skogsbruk och fiske Företagare inom industri, handel etc. Personer med fria yrken Företagsledare (anställda) Tjänstemän (arbetsledare, tekniker m. m.)

Inkomst förre skatt per åir 1 över 25 000 över 25 000 över 25 000 över 25 000

II

Företagare inom industri, handel m. m. Personer med fria yrken Tjänstemän Tjänstemän med serviceyrken

högst 25 000 högst 25 000 högst 25 000

III

Företagare inom jordbruk, skogsbruk och fiske Arbetare inom jordbruk, skogsbruk och fiske Arbetare i övrigt

högst 25 000

1 Ett streck i inkomstkolumnen markerar att samtliga i yrkesgruppen oberoende av inkomst ingår i gruppen.

I tabell F redovisas åldersfördelningen inom de olika socioekonomiska grtupperna enligt skattningar baserade på undersökningen.

141 Tabell F Socioekonomisk grupp

17—24 är

25—34 år

35—49 år

Summa

Summa 1 000-tal personer

I II III

1 31 21

27 27 27

72 42 52

100 100 100

343 984 1480

Procentuell fördelning efter ålder

2.1.8. A l l m ä n t o m variabeldefinitionerna I den följande redogörelsen för undersökningens resultat användes beteckningar och begrepp om intervjupersonerna som »positiva» och »negativa» till attityder, tillhörande »högsta kunskapsklassen» avseende vin- och spritmärken eller »högsta konsumtionsfrekvensklassen» etc. Dessa beteckningar, såsom de h a r använts här, innehåller inte några värdeomdömen eller utgår inte från några absoluta mått utan används enbart i samband med den statistiska klassindelningen som verbala beteckingar på olika klasser i materialet. Klassbeteckningarna är relativa mått som framgår av variabeldefinitionerna ovan. Beteckningen »mest positiva» för en grupp personer kan t. ex. lika gärna utbytas mot »minst negativa». Den högsta konsumtionsfrekvensklassen har definierats innefatta personer som dricker vin och sprit en eller ett par gånger i månaden; huruvida denna konsumtion är hög eller låg i någon speciell mening tas i undersökningen icke ställning till.

2.2. Den kommersiella reklamens effekt; analys av surveytabeller Den aktuella frågeställningen är: Medför den kommersiella vin- och spritreklamen en total ökning av vin- och spritkonsumtionen eller verkar den endast omstrukturerande på så sätt, att de som redan konsumerar alkohol övergår från ett märke till ett annat? För att försöka besvara denna frågeställning h a r man varit tvungen att använda en undersökningsansats som ger en ren beskrivning av aktuella förhållanden. Man h a r antagit att det finns ett starkt positivt samband mellan kunskap om vin- och spritmärken å ena sidan och reklamobservans å den a n d r a och därför använt det förra som ett mått på det senare. För att testa hypotesen om detta samband har man jämfört möjlig reklamobservans 1 och kunskap om märken. 1 tabellerna 1 och 2 redovisas för de olika klasserna av möjlig reklamobservans den procentuella andelen personer, som visat högre eller lägre kunskap om vinoch spritmärken. Finns det något positivt samband bör således en större procentuell andel personer ha visat hög kunskap om märken och en mindre procentuell andel personer ha visat låg kunskap i en grupp som h a r haft möjlighet att observera mycket reklam jämfört med en grupp som har haft möjlighet att observera litet reklam. Av resultaten i tabell 1 framgår att för samtliga personer kan ett klart positivt samband urskiljas mellan den mängd reklam personerna kan ha sett och 1

Se punkt 2.1.5.

142 deras kunskap om vin- och spritmärken. I den grupp, som haft möjlighet attt observera mest reklam (klass I) har c:a 59 % visat sig komma i den högsta Jkunskapsklassen (klass I) medan motsvarande procenttal för de grupper som haft m i n d r e möjligheter att observera reklam är c:a 27 och 17. I den grupp som haft möjlighet att observera mest reklam (klass I) har c:a 15 % visat sig k o m m a i den lägsta kunskapsklassen medan motsvarande procenttal för de g r u p p e r som haft m i n d r e möjligheter att observera reklam är c:a 34 och 44. Eftersom de i tabellen angivna procenttalen är skattningar behäftade med slumpfel har skiJllnaden i storlek mellan de olika procenttalen signifikanstestats på 95 % konfidlensnivå och befunnits signifikanta. Bakgrundsvariabler som kön, ålder och socioekonomisk status kan t ä n k a s ha inverkat varför en uppdelning efter kön och ålder gjorts i tabell 1 och efter socioekonomisk status i tabell 2. Som framgår av tabell 1 visar männen genomgående högre kunskap om m ä r ken än kvinnor medan de olika åldersgrupperna ej skiljer sig signifikant med avseende på kunskapsnivå. I samtliga ålders- och könsklasser finnes dock. ett klart positivt samband mellan möjlig reklamobservans och kunskap om m ä r k e n . Detsamma gäller för samtliga socioekonomiska grupper som framgår av tabell 2. Personer i den högsta socioekonomiska gruppen (grupp I) visar dock siginifikant högre kunskap om vin- och spritmärken än personer i de övriga. De i tabellerna 1 och 2 erhållna resultaten kan anses stödja antagandet att kunskap om märken är ett användbart mått på reklamobservans. Huruvida reklamen medfört en ökning av konsumtionen h a r man försökt belysa genom att klarlägga om det föreligger något samband mellan kunskap om reklamerade vin- och spritmärken och konsumtionsfrekvens. I tabellerna 3 och 4 redovisas för de olika konsumtionsfrekvensklasserna den procentuella andelen personer som visat högre eller lägre kunskap om vin- och spritmärken. Finns det något positivt samband bör således en större procentuell andel personer ha visat hög kunskap om märken i en högre konsumtionsfrekvensgrupp än i en lägre och omvänt, en mindre procentuell andel personer som visat låg kunskap om märken i en lägre konsumtionsklass än i en högre. Av resultaten i tabell 3 framgår att för samtliga personer kan ett klart positivt samband urskiljas mellan konsumtionsfrekvens och kunskap om vin- och spritmärken. I den högsta konsumtionsfrekvensklassen har drygt 70 % visat sig komma i den högsta kunskapsklassen medan motsvarande procenttal för de lägre konsumtionsfrekvensklasserna är c:a 36, 16 och 9. I den högsta konsumtionsfrekvensklassen har c:a 6 % visat sig hamna i den lägsta kunskapsklassen medan motsvarande procenttal för de lägre konsumtionsfrekvensklasserna är c:a 20, 44 och 64. Skillnaderna i storlek mellan de olika procenttalen har befunnits signifikanta på 95 % konfidensnivå. Bakgrundsvariabler som kön, ålder och socioekonomisk status kan tänkas ha inverkat varför en uppdelning efter kön och ålder gjorts i tabell 3 och efter socioekonomisk status i tabell 4. Som framgår av tabell 3 visar männen en högre kunskap om märken än kvinnor i de flesta konsumtionsfrekvensklasserna och mellan de olika åldersklasserna finnes vissa signifikanta skillnader i kunskap om märken i enstaka konsumtionsfrekvensklasser. I samtliga ålders- och könsklasser finnes dock ett klart positivt samband mellan kunskap om märken och konsumtionsfrekvens. Detsamma gäller för samtliga socioekonomiska grupper som framgår av tabell 2. Personer i den högsta socioekonomiska gruppen (grupp I) visar dock signifikant högre kunskap om vin- och spritmärken än personer i de övriga.

143 För att besvara den egentliga frågeställningen måste man kunna avgöra kausalitetsriktningarna. Svagheten med den undersökningsansats som h ä r kommit till användning är emellertid, såsom tidigare framhållits, att man ej på statistisk väg kan uttala sig om kausalitetsriktningarna. Problemet i det föreliggande fallet är att avgöra huruvida ökad konsumtionsfrekvens beror på större märkeskunskap (som ett mått på reklampåverkan) eller om den bättre märkeskunskapen beror på större erfarenhet och intresse förvärvad genom högre konsumtionsfrekvens. Naturligtvis är det även möjligt att en växelverkan mellan märkeskunskap och konsumtionsfrekvens föreligger. Ehuru dessa kausalitetsfrågor icke kan direkt besvaras med hjälp av undersökningsresultaten kan dessa resultat dock vara till hjälp vid bedömningen av olika på förhand uppställda hypoteser om orsakssammanhangen. Således kunde t. ex. hypotesen om att märkeskunskapen påverkar konsumtionen förkastas om man hade konstaterat att det inte finns något samband mellan dessa två variabler i surveyundersökningen. Å andra sidan kan ett funnet sådant samband i varje fall inte sägas vederlägga hypotesen att märkeskunskap ökar konsumtionen och kan eventuellt bedömas som ett indicium på att ett sådant samband föreligger. Att kausalitetsriktningarna icke skulle k u n n a utläsas ur resultaten av surveyundersökningen har noga uppmärksammats vid planläggningen av undersökningen. Det har dock ändå ansetts önskvärt att genomföra den som ett stöd för kommitténs arbete i den situationen att en experimentell uppläggning av undersökningen i denna del varit omöjlig. För att avgöra om reklamen verkar omstrukturerande har man mätt antalet vin- och spritmärken som personerna har druckit. Tanken var att antalet märken som personerna druckit skulle kunna vara ett mått på reklamens omstrukturerande effekt. Genom att ställa denna variabel mot kunskap om märken (som ett mått på reklampåverkan) skulle man då få fram eventuella samband mellan dessa två variabler. Är variabeln »antalet druckna märken» verkligen ett mått på den omstrukturerande effekten skulle då ett erhållet positivt samband mellan de två variablerna kunna tolkas som att reklamen haft viss omstrukturerande effekt. Som framgår av tabellerna 5 och 6 föreligger emellertid ett starkt positivt samband mellan konsumtionsfrekvens och det antal vin- och spritmärken som personerna h a r druckit. Det antal märken som personerna h a r druckit tycks snarast vara ett uttryck för konsumtionsfrekvens. Under dessa förutsättningar är variabeln ej användbar som ett mått på omstruktureringseffekten.

2.3. Konsumtionsbeteenden

och attityder; fortsatt

analys av surveytabeller De tabeller som analyseras i detta avsnitt avser förutom att ge information om konsumtionsbeteenden och attityder av mera allmänt intresse, att jämsides med det utförda experimentet ge viss information som kan tänkas vara till nytta vid utformningen av framtida nykterhetspolitiska åtgärder. Någon uttömmande bearbetning av primärmaterialet har ej gjorts varför det finns möjligheter att utvinna 3 r ttcrligare information genom fortsatt bearbetning. De skillnader mellan grupper som omnämns i den följande redogörelsen är signifikanta på 95 % konfidensnivå 1 såvida inte något annat nämnts. Nämns procenttal för olika grupper är dessa signifikant olika i storlek. 1

Se sid. 18 punkt 1.10.1.

144 2.3.A.

Konsumtionsfrekvens

2.3.A.I. Kön Av tabell 7 framgår att konsumtionsfrekvensen för män är högre än för kvinnor. Av samtliga män finner man c:a 38 % i den högsta konsumtionsfrekvensklassen medan motsvarande siffra för kvinnor är c:a 20 %. Av männen är c:a 10 % lågkonsumenter medan c:a 24 % av kvinnorna ligger i denna klass (klass III). Av männen har c:a 17 % uppgivit sig varken dricka vin eller sprit (klass IV) medan motsvarande siffra för kvinnor är c:a 24 %. 2.3.A.2. Ålder Resultaten i tabell 7 visar även en skillnad mellan åldersklasser i konsumtionsfrekvens. I den högsta konsumtionsfrekvensklassen (I) finner man endast c:a 29 % män i åldern 17—24 år mot c:a 40 % av männen i de högre åldersklasserna. I konsumtionsfrekvensklass III är förhållandet det omvända, en större andel av männen liksom av kvinnorna i åldern 17—24 år finnes i denna konsumtionsfrekvensklass jämfört med äldre åldersgrupper. De procentuella frekvenserna i konsumtionsfrekvensklass IV skiljer sig ej mellan åldersgrupperna. Personer i åldern 17—24 år har tydligen i allmänhet en lägre konsumtionsfrekvens än äldre, men andelen personer som ej dricker vare sig vin eller sprit skiljer sig ej mellan olika åldersgrupper. Skillnaderna mellan åldersgrupperna är mer markant för män än för kvinnor. 2.3.A.3.

Civilstånd

En jämförelse mellan olika civilståndsgrupper med avseende på konsumtionsfrekvens göres i tabell 8. För att till en del eliminera de skillnader som kan härröra från civilståndsgruppernas eventuella olika ålderssammansättningar har även ålder införts. Åldersklasserna är dock så grova att vissa skillnader kan kvarstå. Antalet gifta män i åldern 17—24 år är så litet, att någon uppdelning av denna åldersklass efter civilstånd ej genomförts. Av tabellen framgår att ingen skillnad i konsumtionsfrekvens mellan »gifta» och »ogifta eller förut gifta» kan upptäckas i någon åldersklass varken för män eller kvinnor.

2.3.A.4. Socioekonomisk

status

Konsumtionsfrekvensen kan också tänkas vara olika för olika socioekonomiska grupper. För att undersöka om detta är fallet har i tabell 9 en jämförelse mellan konsumtionsfrekvens och tillhörighet till olika socioekonomiska grupper gjorts. Som framgår av tabellen visar personer i den socioekonomiska gruppen I i allmänhet högre konsumtionsfrekvens än personer i de socioekonomiska grupperna II och III. Mellan grupperna II och III kan dock inga skillnader upptäckas. Som framgår av punkt 2.1.7, är ålderssammansättningen helt olika för den socioekonomiska gruppen I och grupperna II och III. Grupp I har en betydligt högre åldersstruktur än de båda övriga grupperna vilket förmodligen till stor del förklarar den erhållna skillnaden i konsumtionsfrekvens mellan de socioekonomiska grupperna.

145 2.3.A.5.

Utbildning

I tabell 10 har man gjort en uppdelning av personerna efter utbildningsnivå och jämfört personer med olika utbildningsnivå med avseende på konsumtionsfrekvens. De tre utbildningsnivåer som använts ä r : 1. Folkskoleutbildning 2. Avlagd realexamen eller liknande utbildning 3. Avlagd studentexamen eller högre utbildning. Av resultaten i tabell 10 framgår att personer som avlagt studentexamen visar en genomgående högre konsumtionsfrekvens än personer med lägre utbildning. Någon skillnad mellan de båda lägsta utbildningsklasserna föreligger ej. 2.3.A.6.

Bostadsort

I tabell 11 har personerna uppdelats med avseende på bostadsort i två klasser, dels personer bosatta i stad och dels personer som ej är bosatta i stad. Personerna i de två klasserna har jämförts med avseende på konsumtionsfrekvens varvid det har visat sig att personer bosatta i stad i allmänhet har högre konsumtionsfrekvens än personer som ej är bosatta i stad. 2.3.A.7. Konsiuntionsfrekvens

i ungdomen

(16—11 års

ålder)

För att undersöka om det finns något samband mellan intervjupersonernas konsumtionsfrekvens vid intervjutillfället och konsumtionsfrekvensen i ungdomen (IG—17 års ålder) har tabell 12 framställts. Av tabellen framgår att den procentuella andelen personer, som ej druckit vare sig vin eller sprit i ungdomen (klass IV) genomgående är hög i samtliga klasser av nuvarande konsumtionsfrekvens, dock högst i konsumtionsfrekvensklass IV. Bland de personer som dricker vin eller sprit och även gjorde det i ungdomen kan ett visst positivt samband spåras mellan nuvarande konsumtionsfrekvens och konsumtionsfrekvens i ungdomen. (Personer som vid intervjutillfället var 17 år har ej tillfrågats om konsumtionsfrekvensen i ungdomen.) Det erhållna sambandet kan dock vara skenbart på grund av de stora minnesfel som uppgifterna om konsumtionen i ungdomen torde vara behäftade med. 2.3.A.8. Faderns

konsumtionsfrekvens

I tabell 13 jämföres intervjupersonernas konsumtionsfrekvens vid intervjutillfället med faderns konsumtionsfrekvens vid den tidpunkt då intervjupersonen var i 16—17 års ålder. Man vill med andra ord jämföra intervjupersonernas konMimtionsbeteende med de konsumtionsförhållanden som rådde i föräldrahemmet. Av resultaten framgår att ett visst positivt samband tycks föreligga men detta är osäkert på grund av de stora minnesfel som uppgifterna om faderns konsumtionsbeteende torde vara behäftade med. 2.3.A.9. Konsumtionsfrekvens kvens

i ungdomen

jämfört

med faderns

konsumtionsfre-

1 tabell 14 jämföres intervjupersonernas konsumtionsfrekvens i ungdomen med iaderns konsumtionsfrekvens vid denna tid. Av resultaten framgår att ett visst po-

146 sitivt samband tycks föreligga. Mätfelen torde dock vara stora i båda variablerna varför sambandet är osäkert.

2.3.B.

Konsumtionsinriktning

I det följande avsnittet har jämförelser mellan olika befolkningskategorier gjorts med avseende på konsumtionsinriktning. Eftersom konsumtionsinriktningen kan tänkas variera mellan olika konsumtionsfrekvensgrupper har för att eliminera dessa skillnader jämförelserna beträffande konsumtionsinriktning gjorts inom respektive konsumtionsfrekvensgrupper. Då lågkonsumenterna (klass III) ej klassats som speciellt inriktade åt något håll redovisas enbart personer i de högre konsumtionsfrekvensklasserna I och II i de tabeller där konsumtionsinriktning redovisats mot bakgrundsvariabeln konsumtionsfrekvens.

2.3.B.I. Kön I tabell 15 redovisas konsumtionsinriktningen för män och kvinnor. I både konsumtionsfrekvensklass I och II är den procentuella andelen vininriktade större bland kvinnor än bland m ä n ; 55 % av kvinnorna i konsumtionsfrekvensklass I mot 24 % av männen. I konsumtionsfrekvensklass II är 31 % av kvinnorna vininriktade mot 18 % bland männen. Frekvensen spritinriktade är större för männen än för kvinnorna i såväl konsumtionsfrekvensklass I som II. I konsumtionsfrekvensklass I är 21 % av männen och 5 % av kvinnorna spritinriktade medan motsvarande frekvenser i konsumtionsfrekvensklass II är 23 resp. 2 %.

2.3.B.2. Ålder I tabell 15 redovisas även konsumtionsinriktningen för olika åldersgrupper. I konsumtionsfrekvensklass I är den procentuella andelen vininriktade män i åldern 25—34 år 32 % mot 17 % i åldersgruppen 17—24 år och 23 % i åldersgruppen 35—49 år. Bland kvinnorna föreligger inga signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna med avseende på den procentuella andelen vininriktade vilket även är fallet i konsumtionsfrekvensklass II för såväl män som kvinnor. De olika åldersklasserna skiljer sig ej signifikant med avseende på den procentuella andelen spritinriktade personer. Några speciella skillnader i konsumtionsinriktning mellan åldersgrupperna kan således ej upptäckas utom för män i den högsta konsumtionsfrekvensklassen, där åldersgruppen 25—34 år visat sig ha en större procentuell andel vininriktade än de övriga åldersklasserna, om man eliminerar den effekt som åldersgruppernas olikheter i konsumtionsfrekvens kan ha.

2.3.B.3.

Civilstånd

I tabell 16 göres en jämförelse mellan olika civilståndsgrupper med avseende på konsumtionsinriktning. För att eliminera de skillnader som h ä r r ö r från olikheter i åldersstruktur göres jämförelserna inom respektive åldersgrupper. Hänsyn har även tagits till olikheter i konsumtionsfrekvens.

147 I konsumtionsfrekvensklass I är bland kvinnorna den procentuella andelen vininriktade större för de »ogifta eller förut gifta» än för de »gifta» i såväl åldersklassen 17—24 år som i åldersklassen 25—49 år. Någon motsvarande skillnad bland männen föreligger inte men väl en skillnad i den procentuella andelen personer som är spritinriktade i åldersklassen 35—49 år. Bland de »ogifta eller förut gifta» männen i åldern 35—49 år är andelen spritinriktade 49 % mot 28 % bland de »gifta». I konsumtionsfrekvensklass II är den procentuella andelen vininriktade personer bland kvinnor i åldern 17—24 år högre för »ogifta eller förut gifta» än för »gifta». De äldre kvinnorna uppvisar ej någon sådan skillnad mellan civilståndsgrupperna och ej heller männen. Skillnader i den procentuella andelen spritinriktade personer föreligger för män i samtliga åldersgrupper. Skillnaderna är visserligen ej signifikanta, men åldersklassernas likartade frekvensfördelningar ger indikation på att den procentuella andelen spritinriktade personer är större bland de »gifta» än bland de »ogifta eller förut gifta» för såväl män i åldern 25—34 år som 35—49 år. Bland kvinnorna föreligger ej några skillnader mellan civilståndsgrupperna med avseende på den procentuella andelen spritinriktade personer.

2.3.B.4. Socioekonomisk

status

I tabell 17 redovisas konsumtionsinriktningen inom olika socioekonomiska grupper. Av resultaten framgår att den procentuella andelen personer som är vininriktade är högst i klass I, något lägre i klass II och lägst i klass III. Det omvända förhållandet gäller beträffande det procentuella antalet spritinriktade personer.

2.3.B.5.

Utbildning

Konsumtionsinriktningen för personer med olika utbildning redovisas i tabell 18. Av tabellen framgår att av personer som har avlagt studentexamen är en större procentuell andel vininriktade i sin konsumtion än vad gäller personer som h a r avlagt realexamen. Dessa är i sin tur i allmänhet mer vininriktade än personer med folkskoleutbildning. Det omvända förhållandet gäller för andelen spritinriktade som är lägst bland personer som avlagt studentexamen och högst för personer med folkskoleutbildning.

2.3.B.6.

Bostadsort

I tabell 19 har konsumtionsinriktningen redovisats efter bostadsort. Av resultaten framgår att den procentuella andelen personer bosatta i stad som är vininriktade är större än motsvarande procentuella andel sådana personer som ej är bosatta i stad. Den procentuella andelen spritinriktade personer är större bland personer som ej är bosatta i stad än bland personer bosatta i stad. 2.3.B.7. Konsumtionsinriktning

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

1 tabell 20 h a r konsumtionsinriktningen vid intervjutillfället jämförts med konjumtionsinriktningen i ungdomen. Av tabellen framgår att ett visst positivt sam-

148 band föreligger, men detta kan vara skenbart på grund av de stora minnesfel som uppgifterna om ungdomskonsumtion förmodligen är behäftade med. (Personer som vid intervjutillfället var 17 år har ej tillfrågats om sin ungdomskonsumtion.)

2.3.B.8. Faderns

konsumtionsinriktning

I tabell 21 jämföres intervjupersonernas konsumtionsinriktning vid intervjutillfället med faderns konsumtionsinriktning vid den tidpunkt då intervjupersonen var i 16—17 års ålder. Avsikten är att jämföra konsumtionsbeteende med konsumtionsvanorna i föräldrahemmet. Av resultaten framgår att ett visst positivt samband tycks finnas, men detta förhållande är osäkert på grund av de stora minnesfel som uppgifterna om faderns konsumtion förmodligen är behäftade med.

2.3.B.9. Konsumtionsinriktning inriktning

i ungdomen

jämfört

med

faderns

konsumtions-

I tabell 22 jämföres intervjupersonernas konsumtionsinriktning i ungdomen med faderns konsumtionsinriktning vid denna tid. Av resultaten framgår att ett visst positivt samband föreligger, men mätfelen i de båda variablerna är troligen stora varför sambandet måste betecknas som osäkert.

2.3.C. K o n s u m t i o n s m ä n g d Tabellerna i detta avsnitt redovisar genomsnittlig konsumtionsmängd under en 14-dagarsperiod, mätt i centiliter 40 % alkohol, för olika köns- och åldersgrupper samt konsumtionsfrekvensklasser. Intervaller är uträknade för att ge 95-procentig säkerhet i skattningarna.

2.3.Cl. Kön, ålder,

civilstånd

Av tabell 23 framgår att den genomsnittliga konsumtionsmängden är större för män än för kvinnor. Några skillnader i genomsnittlig konsumtion av vin kan dock ej upptäckas. Några markerade skillnader i genomsnittlig konsumtionsmängd mellan »ogifta eller förut gifta» och »gifta» kan ej upptäckas varken bland män eller kvinnor. Några signifikanta skillnader mellan åldersgrupper tycks ej heller föreligga.

2.3.C.2. Konsumtionsfrekvens grupper

och -inriktning

uppdelat

på

socioekonomiska

Av tabell 24 framgår att personer i den socioekonomiska gruppen I dricker genomsnittligt mer än personerna i grupperna II och III. Av tabellen framgår även ett tydligt positivt samband mellan konsumtionsfrekvens och konsumtionsmängd. I den högsta konsumtionsfrekvensklassen dricker de vininriktade i genomsnitt mindre mängder än de spritinriktade. Det är att märka att den uppgivna konsumtionsmängden för vin räknats om till mängd 40-procentig alkohol. Det nyss

149 o m n ä m n d a förhållandet gäller ej för personer i konsumtionsfrekvensklass II. Någr a skillnader mellan de socioekonomiska grupperna kan ej upptäckas förutom det ovan nämnda förhållandet att den genomsnittliga konsumtionsmängden är större i grupp I än i grupp II och III.

A t t i t y d e r till v i n o c h s p r i t De i detta avsnitt redovisade tabellerna har framställts för att belysa eventuella samband mellan attityder till vin och sprit och konsumtionsbeteenden. De attityddimensioner som redovisas är de som kan tänkas vara av intresse för utformningen av framtida nykterhetspolitiska åtgärder. Vissa attityddimensioner har lått utgå på grund av att de ej varit tekniskt fullgoda och finns således ej redovisade (Se punkt 1.7.2.).

2 . 3 . D . A t t i t y d e r till vinpriser 2.3.D.I.

Konsumtionsfrekvens

Tabell 25 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens mellan dem som ställer sig positiva till vinpriser, det vill säga personer som anser att vin inte är för dyrt eller är väl värt sitt pris, och dem som ställer sig mera negativa. Av tabellen framgår att de som ställer sig positiva till vinpriser har en genomsnittlig högre konsumtionsfrekvens än de som ställer sig negativa. Denna tendens är genomgående för både män och kvinnor i samtliga åldersklasser.

2.3.D.2.

Konsumtionsinriktning

Tabell 26 avser att belysa eventuella samband mellan attityd till vinpriser och konsumtionsinriktning. Av tabellen framgår att bland dem som ställer sig positiva till vinpriser är en större procentuell andel vininriktade i sin konsumtion än bland dem som ställer sig mer negativa. Denna tendens är genomgående för både män och kvinnor i samtliga åldersklasser. Inom de olika socioekonomiska grupperna finns detta samband mellan attityd och beteende i de socioekonomiska grupperna II och III men kan ej upptäckas i grupp I som framgår av tabell 27. I tabell 25 h a r det visat sig att personer som är relativt negativa respektive positiva till vinpriser skiljer sig åt med avseende på konsumtionsfrekvens. Eftersom konsumtionsfrekvensklasserna i sin tur skiljer sig med avseende på konsumtionsinriktning kan det erhållna sambandet mellan attityd och konsumtionsinriktning till någon del h ä r r ö r a från skillnader i konsumtionsfrekvens mellan de olika attitydklasserna. I tabell 26 visar det sig att gruppen personer som är positivt inställda till vinpriser förutom att den innehåller relativt fler vininriktade i sin konsumtion än de vinnegativa även består av en större procentuell andel spritinriktade personer. (Gruppen ej speciellt inriktade är således relativt liten.) Detta är ett svårförklarligt förhållande som väcker misstankar beträffande det erhållna sambandet mellan attityd och konsumtionsinriktning. Att gruppen personer som är positivt inställda till vinpriser innehåller relativt fler som är vininriktade synes logiskt.

150 Att denna grupp innehåller relativt fler personer som är spritinriktade än den grupp som är negativt inställda till vinpriser förefaller inte lika logiskt. Förmodligen beror detta på det i tabell 25 erhållna sambandet mellan konsumtionsfrekvens och attityd. För att närmare undersöka detta förhållande har materialet delats upp i grupper efter konsumtionsfrekvens. Av tabell 28 framgår att något samband mellan attityd till vinpriser och konsumtionsinriktning ej längre kan upptäckas. Visserligen tycks i konsumtionsfrekvensklass II den procentuella andelen vininriktade personer vara större bland dem som är positiva till vinpriser än bland dem som är mer negativa men denna skillnad är ej signifikant, varför det i tabell 26 erhållna positiva sambandet mellan konsumtionsinriktning och attityd till vinpriser får betecknas som tvivelaktigt.

2.3.D.3. Konsumtionsfrekvens

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

I tabell 29 har attityd till vinpriser ställts mot intervjupersonernas konsumtionsfrekvens i ungdomen. Av tabellen framgår att de som ställer sig mer positiva till vinpriser hade en i genomsnitt högre konsumtionsfrekvens i ungdomen än de som ställer sig mer negativa. 2.3.D.4. Konsumtionsinriktning

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

Tabell 30 avser att belysa eventuella samband mellan attityd till vinpriser och konsumtionsinriktning i ungdomen med eliminerande av inverkan av konsumtionsfrekvensen i ungdomen. I konsumtionsfrekvensklass I kan man ej utläsa något otvetydigt samband mellan konsumtionsinriktning i ungdomen och attityd, medan i konsumtionsfrekvensklass II ett klart positivt samband föreligger. 2.3.D.5. Faderns

konsumtionsfrekvens

Tabell 31 avser att belysa eventuella samband mellan konsumtionsfrekvens i föräldrahemmet under intervjupersonernas uppväxttid och attityd till vinpriser. Resultaten i tabellen visar att bland dem som visar en positivare attityd till vinpriser är faderns konsumtion genomsnittligt högre än bland dem som ställer sig mera negativa. 2.3.D.6. Faderns

konsumtionsinriktning

Av tabell 32 framgår att en procentuellt större andel personer kommer från hem, där faderns konsumtion var vininriktad, i den grupp som visat sig positiv till vinpriser än i den grupp som visat sig negativ. Detta gäller dock ej konsumtionsfrekvensklass III, där ingen signifikant skillnad föreligger. 2.3.D.7. Kunskap

om

vinpriser

Intervjupersonerna har tillfrågats om vad de tror att en helbutelj av det billigaste rödvinet kostar. Av tabell 33 framgår att den procentuella andelen personer som har en god uppfattning om priset är större inom den grupp som ställer sig positiv till vinpriser än bland dem som ställer sig negativa.

151 2.3.E. Attityder till hur vin och sprit smakar 2.3.E.I.

Konsumtionsfrekvens

Av tabell 34 framgår att den grupp som tycker att både vin och sprit smakar gott h a r en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens än de övriga. Observera att konsumtionsfrekvensen mäts här med ett mått som innefattar konsumtionsfrekvens för såväl vin som sprit. Den grupp som ställer sig positiv till vin men negativ till sprit har därefter den genomsnittligt högsta konsumtionsfrekvensen. Denna grupp visar således en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens inte bara jämfört med den grupp som ställer sig negativ till både vin och sprit utan även jämfört med dem som är negativa till vin men positiva till sprit. Ett något överraskande resultat är att den procentuella andelen personer som uppgivit sig aldrig dricka vare sig vin eller sprit (konsumtionsfrekvensklass IV) är större i den grupp som ställer sig negativa till vin men positiva till sprit än bland dem som ställer sig negativa till både vin och sprit. Tabellen redovisar även åldersklasserna separat uppdelade på kön. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga ålders- och könsklasser dock med vissa smärre variationer.

2.3.E.2.

Konsumtionsinriktning

Tabell 35 avser att belysa samband mellan attityd till h u r vin och sprit smakar och konsumtionsinriktning. Av tabellen framgår att bland dem som ställer sig positiva till vin är en större procentuell andel vininriktade i sin konsumtion än bland dem som ställer sig negativa till vin och bland dem som ställer sig positiva till sprit med avseende på smak är en större procentuell andel spritinriktade i sin konsumtion än bland dem som ställer sig negativa till sprit. Det finns tydligen här ett positivt samband mellan attityd och beteende. Om man ser enbart till männen är detta samband tydligt i alla åldersklasser. För kvinnornas del gäller att de som ställer sig positiva till vin ur smaksynpunkt visar en högre procentuell andel vininriktade i sin konsumtion än de som ställer sig negativa till vin. Några skillnader i den procentuella andelen spritinriktade mellan de som ställer sig positiva och de som ställer sig negativa till sprit ur smaksynpunkt kan dock ej upptäckas bland kvinnorna. Tendensen är genomgående densamma bland kvinnor i alla åldersklasser. I tabell 36 har personerna uppdelats efter socioekonomisk status. Av tabellen framgår att vinpositiva till en större del är vininriktade i sin konsumtion än de vinnegativa i samtliga socioekonomiska grupper. I de socioekonomiska grupperna I och III visar sig de som ställer sig positiva till sprit i allmänhet vara mer spritinriktade i sin konsumtion medan i den socioekonomiska gruppen II några skillnader i den procentuella andelen spritinriktade ej kan upptäckas mellan spritpositiva och spritnegativa. I tabell 34 har det visat sig att de olika attitydklasserna skiljer sig åt med avseende på den procentuella andelen personer i olika konsumtionsfrekvensklasser. För att avslöja i vad mån dessa skillnader kan ha bidragit till det uppkomna positiva sambandet mellan attityd och konsumtionsinriktning har konsumtionsfrekvens införts som bakgrundsvariabel i tabell 37. Av tabellen framgår att det uppkomna positiva sambandet kvarstår sedan effekten av skillnader i konsumtionsfrekvens till stor del eliminerats.

152 2.3.E.3. Konsumtionsfrekvens

i ungdomen

(16—11 års

ålder)

Av resultaten i tabell 38 framgår att de som ställer sig positiva till h u r såväl vin som sprit smakar visar en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens i ungdomen än övriga attitydklasser. De som är vinpositiva men spritnegativa uppvisar inga skillnader i konsumtionsfrekvens i ungdomen jämfört med dem som är vinnegativa och samtidigt spritpositiva, medan de som är negativa till både vin och sprit uppvisar den genomsnittligt sett lägsta konsumtionsfrekvensen i ungdomen. 2.3.E.4. Konsumtionsinriktning

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

Tabell 39 avser att belysa eventuella samband mellan attityd till hur vin och sprit smakar och konsumtionsinriktning i ungdomen. Som bakgrundsvariabel har konsumtionsfrekvensen i ungdomen införts. Av resultaten framgår att de som visar en positiv attityd till vin i större utsträckning var vininriktade i sin ungdomskonsumtion än de som visar en negativ attityd till vin. Den senare gruppen visar sig även bestå av en större procentuell andel personer som varit spritinriktade i sin ungdomskonsumtion än den förra. Jämför man dem som visar en spritpositiv attityd med dem som visar en spritnegativ attityd finner man inte något positivt samband mellan konsumtionsinriktning i ungdomen och attityd. 2.3.E.5. Faderns

konsumtionsfrekvens

Av tabell 40 framgår att faderns konsumtionsfrekvens vid den tidpunkt intervjupersonen var i 16—17 års ålder var genomsnittligt högst i den grupp som ställer sig positiv till hur såväl vin som sprit smakar och därnäst högst i den grupp som ställer sig positiv till hur sprit smakar men negativ till hur vin smakar. 2.3.E.6. Faderns

konsumtionsinriktning

Av tabell 41 framgår att ett visst positivt samband finnes mellan intervjupersonernas attityd till vin och faderns konsumtionsinriktning utom i konsumtionsfrekvensklass III. Något samband mellan attityd till sprit och faderns konsumtionsinriktning kan ej spåras i konsumtionsfrekvensklasserna I och II medan i klass III, ett positivt samband mellan attityd till sprit och den procentuella andelen fäder som har varit spritinriktade föreligger.

2.3.F. A t t i t y d e r till f ö r d o m a r 1 som medför a t t d r i c k s s p r i t o c h i n t e v i n i vissa 2.3.F.I.

det

sammanhang

Konsumtionsfrekvens

Av tabell 42 framgår att bland dem som har fördomar som medför att det dricks sprit vid tillfällen då man kan dricka vin är en större procentuell andel högkonsumenter och en lägre procentuell andel lågkonsumenter än bland dem som ej har några fördomar. Tendensen är genomgående densamma för såväl män som kvinnor i samtliga åldersgrupper. 1 Uttrycket »fördom» användes här och i det följande i betydelsen »konvention», »uppfattning». Således i teknisk mening och ej som värdering.

153 2.3.F.2.

Konsumtionsinriktning

Tabell 43 avser att belysa eventuella saraband mellan attityd och konsumtionsinriktning. Av resultaten framgår att ett tydligt positivt samband föreligger som innebär att personer som har fördomar mot vin i större utsträckning är spritinriktade och i mindre utsträckning vininriktade än personer som ej har dessa fördomar. Tendensen är genomgående, vad gäller männen, densamma i samtliga åldersklasser. Vad kvinnorna beträffar ges inga otvetydiga belägg för att några skilln a d e r mellan de båda attitydgrupperna skulle finnas. Av tabell 44 framgår att den procentuella andelen spritinriktade personer är större bland dem som har fördom a r än bland dem som inte har det. Den tendensen är genomgående i samtliga socioekonomiska grupper. I den socioekonomiska gruppen II är den procentuella andelen vininriktade dessutom mindre bland dem, som har fördomar än bland dem som inte har det. Några sådana signifikanta skillnader kan ej upptäckas i de övriga socioekonomiska grupperna. F ö r att utröna i vad mån de i tabell 42 redovisade skillnaderna i konsumtionsfrekvens mellan dem som har fördomar och dem som inte har fördomar kan ha bidragit till det uppkomna sambandet, har i tabell 45 konsumtionsfrekvens införts som bakgrundsvariabel. Som framgår av tabellen kvarstår det erhållna sambandet. 2.3.F.3. Konsumtionsfrekvens

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

Av tabell 46 framgår att bland dem som har fördomar är den procentuella andelen med hög konsumtionsfrekvens i ungdomen större och den procentuella andelen med låg konsumtionsfrekvens lägre än bland dem som ej har fördomar. 2.3.F.4. Konsumtionsinriktning

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

Resultaten i tabell 47 visar att bland dem som inte har fördomar är den procentuella andelen personer som klassats som vininriktade i sin ungdomskonsumtion större än bland dem som har fördomar. Beträffande andelen spritinriktade föreligger inte några signifikanta skillnader men tendensen är densamma i både konsumtionsfrekvensklass I och II vilket troligen innebär en skillnad nämligen den, att den procentuella andelen spritinriktade tycks vara större bland dem som har fördomar än bland dem som ej har fördomar. 2.3.F.5. Faderns

konsumtionsinriktning

Tabell 48 redovisar attityden i fråga om fördomar ställd mot faderns konsumtionsinriktning för de olika socioekonomiska grupperna. I de socioekonomiska grupperna I och II finnes ett visst samband mellan attityd och faderns inriktning då resultaten visar en procentuellt sett mindre andel vininriktade fäder bland personer som har fördomar än bland dem som ej har fördomar. I den socioekonomiska gruppen II föreligger ingen signifikant skillnad men tendensen är densamma. Inom den socioekonomiska gruppen I är den procentuella andelen personer som har fördomar och kommer från hem, där fadern ej dricker vare sig vin eller sprit större än inom den socioekonomiska gruppen II som i sin tur har en högre procentuell andel än grupp III.

154 Av de personer som h a r fördomar kommer en större procentuell andel från hem där fadern är spritinriktad i sin konsumtion i den socioekonomiska gruppen III än i grupp II som i sin tur h a r en större procentuell andel än grupp I.

2.3.G. A t t i t y d e r till fördomar, s o m ger »starkspritdrickande» högre s t a t u s ä n »vindrickande» 2.3.G.I.

Konsumtionsfrekvens

Tabell 49 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens mellan dem som har fördomar, som innebär att det ger högre status att dricka sprit än vin och de som inte har sådana fördomar. Av resultaten framgår att den procentuella andelen högkonsumenter är större bland dem som inte har fördomar än bland dem som har det medan den procentuella andelen personer, som inte dricker vare sig vin eller sprit är större bland dem som har fördomar än bland dem som inte har det. Konsumtionsfrekvensen är tydligen i genomsnitt högre för dem, som inte har fördomar än för dem, som har det. Denna tendens är genomgående för både män och kvinnor i samtliga åldersklasser.

2.3.G.2.

Konsumtionsinriktning

Tabell 50 avser att belysa eventuella samband mellan attityder till fördomar, som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och konsumtionsinriktning. Av tabellen framgår att en större procentuell andel bland dem som inte har sådana fördomar är vininriktad i sin konsumtion än bland dem som har fördomar. Denna tendens är genomgående för såväl män som kvinnor i samtliga åldersgrupper. Av tabell 51 framgår att samma tendens genomgående återkommer i samtliga socioekonomiska grupper. Sambandet är dock tydligast i grupp I, något mindre markerat i grupp II och ej så tydligt i grupp III, där skillnaden ej är signifikant men går i samma riktning som i grupp I och II. För att utröna i vad mån de i tabell 49 redovisade skillnaderna i konsumtionsfrekvens mellan dem som har fördomar och dem, som inte h a r fördomar kan ha bidragit till det uppkomna sambandet, har i tabell 52 konsumtionsfrekvens införts som bakgrundsvariabel. Som framgår av tabellen kvarstår det erhållna positiva sambandet.

2.3.G.3. Konsumtionsfrekvens

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

Av resultaten i tabell 53 framgår att de som inte h a r fördomar uppvisar en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens i ungdomen än de som h a r fördomar.

2.3.G.4. Konsumtionsinriktning

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

Tabell 54 avser att belysa eventuella samband mellan konsumtionsinriktning i ungdomen och attityd. Av tabellen framgår att ett positivt samband föreligger. Den procentuella andelen personer, som var vininriktade i sin konsumtion i ungdomen är större bland dem som inte har fördomar än bland dem som h a r det.

155 Skillnaden i konsumtionsfrekvensklass II är ej signifikant men indikationen är tydlig.

2.3.G.5. Faderns

konsumtionsfrekvens

Tabell 55 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens i föräldrahemmet under intervjupersonernas uppväxttid mellan attitydklasserna. Av resultaten framgår att bland dem som inte har fördomar var faderns konsumtionsfrekvens genomsnittligt högre än för dem som har fördomar.

2.3.G.6. Faderns

konsumtionsinriktning

Tabell 56 avser att belysa eventuella samband mellan faderns konsumtionsinriktning och attityd. Av resultaten framgår att den procentuella andelen fäder som varit vininriktade i sin konsumtion är större bland dem som inte har fördomar än bland dem som har det. Här föreligger tydligen ett positivt samband mellan faderns konsumtionsinriktning och intervjupersonens attityd.

2 . 3 . H . A t t i t y d e r till fördomar, s o m ger »vindrickande» h ö g r e s t a t u s ä n »starkspritdrickande» 2.3.H.I.

Konsumtionsfrekvens

Tabell 57 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens mellan dem som har fördomar, som innebär att det ger högre status att dricka vin än sprit och dem som inte har sådana fördomar. Av resultaten framgår att den procentuella andelen högkonsumenter är större bland dem som inte har fördomar än bland dem som har det, medan den procentuella andelen lågkonsumenter är större bland dem som har fördomar än bland dem som inte har det. Konsumtionsfrekvensen är tydligen i genomsnitt högre för dem, som inte har fördomar än för dem som har det. Denna tendens är genomgående för både män och kvinnor i samtliga åldersklasser.

2.3.H.2.

Konsumtionsinriktning

Tabell 58 avser att belysa eventuella samband mellan attityder till fördomar, som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och konsumtionsinriktning. Av tabellen framgår att en större procentuell andel bland dem som inte h a r fördomar är spritinriktade i sin konsumtion än bland dem som har fördomar. Denna tendens är genomgående för såväl män som kvinnor i samtliga åldersgrupper. Av tabell 59 framgår att samma tendens genomgående återkommer i samtliga socioekonomiska grupper. För att utröna i vad mån de i tabell 57 redovisade skillnaderna i konsumtionsfrekvens mellan dem som har fördomar och dem som inte h a r fördomar kan ha bidragit till det uppkomna sambandet, har i tabell 60 konsumtionsfrekvens införts som bakgrundsvariabel. Som framgår av tabellen kvarstår det erhållna po-

156 sitiva sambandet och dessutom tycks den procentuella andelen vininriktade personer vara större bland dem som har fördomar än bland dem som inte har det.

2.3.H.3. Konsumtionsfrekvens

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

Av resultaten i tabell 61 framgår att den procentuella andelen personer som varken drack vin eller sprit i ungdomen är störst bland dem som h a r fördomar. Några kraftigare skillnader finnes dock inte mellan dem som har fördomar och dem som inte har det med avseende på konsumtionsfrekvens i ungdomen.

2.3.H.4. Konsumtionsinriktning

i ungdomen

(16—17 års

ålder)

Tabell 62 avser att belysa eventuella samband mellan konsumtionsinriktning i ungdomen och attityd. Några signifikanta skillnader med avseende på konsumtionsinriktning finns dock inte mellan attitydklasserna.

2.3.H.5. Faderns

konsumtionsfrekvens

Tabell 63 avser att belysa eventuella skillnader i konsumtionsfrekvens i föräldrahemmet under intervjupersonernas uppväxttid mellan attitydklasserna. Inga mätbara skillnader föreligger dock med avseende på faderns konsumtionsfrekvens.

2.3.H.6. Faderns

konsumtionsinriktning

Tabell 64 avser att belysa eventuella samband mellan faderns konsumtionsinriktning och attityd. Något positivt eller negativt samband kan dock ej upptäckas.

2.3.H.7. Sammanfattning

av resultaten

från de båda

»status»-attityderna

I båda attityddimensionerna visar det sig att den procentuella andelen personer i de högsta konsumtionsfrekvensklasserna är större bland dem som inte har fördomar än bland dem som har det. Vidare föreligger i båda dimensionerna ett positivt samband mellan attityder och konsumtionsinriktning. Beträffande konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern visar båda dimensionerna likartade resultat, nämligen en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens bland dem som inte har fördomar än bland dem som h a r det. Den procentuella andelen vininriktade i 16—17 årsåldern är större bland dem som inte har fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» än bland dem som h a r det. Några skillnader i inriktning föreligger dock inte mellan dem som har fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och dem som inte h a r det. I attityddimensionen »starkspritdrickande» ger högre status än »vindrickande», föreligger liknande samband mellan attityd och konsumtionsfrekvens och -inriktning för fadern, som vad gäller för intervjupersonerna. I attityddimensionen »vindrickande» ger högre status än »starkspritdrickande» föreligger dock inga mätbara skillnader vad gäller faderns konsumtionsbeteenden mellan attitydklasserna.

157 2.3.1. Vilka drycker m a n t y c k e r det är trevligast a t t bli serverad n ä r m a n är bortbjuden 2.3.1.1.

Konsumtionsfrekvens

Tabell 65 visar resultat som tyder på att de personer som föredrar att bli bjudna på »både vin och sprit» eller »enbart sprit» i större utsträckning är högkonsumenter än personer som föredrar »enbart vin». De som föredrar att bli bjudna på »enbart alkoholfria drycker» visar naturligt nog en större procentuell andel personer som har låg konsumtionsfrekvens eller ej dricker vare sig vin eller sprit än de som föredrar andra alternativ.

2.3.1.2.

Konsumtionsinriktning

I tabell 66 har uppgifterna om vad folk tycker det är trevligast att bli serverade ställts mot deras konsumtionsinriktning och delats upp efter konsumtionsfrekvens. Bakgrundsvariabeln konsumtionsfrekvens har medtagits eftersom fördelningarna över konsumtionsfrekvensklasserna är olika för de olika alternativ folk tycker det är trevligast att bli bjudna på. Av tabellen framgår att bland dem som föredrar att bli bjudna på »enbart vin» är den procentuella andelen vininriktade betydligt större än bland de övriga. Vidare är den procentuella andelen spritinriktade personer som väntat större bland dem som föredrar »enbart sprit» än bland de övriga. I den grupp som föredrar »både vin och sprit» är den procentuella andelen personer som ej är speciellt inriktade i sin konsumtion naturligt nog större än bland de övriga. Av resultaten framgår således att ett positivt samband föreligger mellan vad personerna helst vill bli bjudna på och konsumtionsinriktning. Sambandet är dock kraftigare i konsumtionsfrekvensklass I än i klass II.

2 . 3 . J . V i l k a slags d r y c k e r folk b j u d e r p å n ä r d e h a r g ä s t e r 2.3.J.I.

Konsumtionsfrekvens

Tabell 67 visar resultat som tyder på att personer som bjuder på »både vin och sprit» i större utsträckning har hög konsumtionsfrekvens än övriga. De som bjuder på »enbart sprit» har i sin tur i större utsträckning hög konsumtionsfrekvens än de som bjuder på »enbart vin». Bland dem som bjuder på »enbart alkoholfria drycker» är naturligt nog den procentuella andelen personer, som ej dricker vare sig vin eller sprit betydligt större än i övriga grupper. 2.3.J.2.

Konsumtionsinriktning

I tabell 68 har uppgifterna om vilka drycker folk bjuder på när de h a r gästei ställts mot konsumtionsinriktning och delats upp efter konsumtionsfrekvens. Bakgrundsvariabeln konsumtionsfrekvens har medtagits eftersom fördelningarna över konsumtionsfrekvensklasserna är olika för de olika bjudningsalternativen. Bland dem som bjuder på vin är den procentuella andelen vininriktade personer större än bland övriga grupper. Därnäst är den störst bland dem som bjuder

158 på alkoholfria drycker. Bland dem som bjuder på enbart sprit är den procentuella andelen spritinriktade personer betydligt större än bland övriga grupper. Av resultaten framgår således att ett positivt samband föreligger mellan vad folk bjuder på och deras konsumtionsinriktning. Sambandet är dock kraftigare i konsumtionsfrekvensklass I än i klass II.

2 . 3 . K . O b s e r v a n s a v s y s t e m b o l a g e t s » v i n i s t ä l l e t för

sprit»-propaganda

De skillnader i konsumtionsbeteende och attityder som enligt resultaten föreligger mellan dem som observerat propagandan och dem som inte gjort det avser endast att belysa de båda grupperna med avseende på konsumtionsbeteenden och attityder. Varken dessa tabeller eller de övriga tabellerna från surveyundersökningen lämnar tillräckligt underlag för några kausalanalyser. 2.3.K.I.

Konsumtionsfrekvens

I tabell 69 h a r propagandaobservans ställts mot konsumtionsfrekvens för att belysa om konsumtionsfrekvensen visar något samband med propagandaobservansen. Av resultaten framgår att bland dem som observerat propagandan finns en större procentuell andel personer som tillhör den högsta konsumtionsfrekvensgruppen och en mindre procentuell andel som tillhör de lägsta konsumtionsfrekvensgrupperna än i den grupp som ej observerat propagandan. De som observerat propagandan är således i större utsträckning högfrekventa konsumenter än de som inte observerat den. Tendensen är genomgående densamma i samtliga åldersgrupper. 2.3.K.2.

Konsumtionsinriktning

För att utröna i vad mån skillnader i konsumtionsinriktning föreligger mellan dem som h a r observerat och dem som inte har observerat propagandan h a r i tabell 70 konsumtionsinriktning ställts mot propagandaobservans. Bakgrundsvariabeln konsumtionsfrekvens h a r även införts för att eliminera de i föregående avsnitt erhållna skillnaderna i konsumtionsfrekvens. I konsumtionsfrekvensklass I kan över huvud taget inga skillnader i konsumtionsinriktning upptäckas mellan dem som h a r observerat reklam och dem som inte gjort det. I konsumtionsfrekvensklass II däremot är den procentuella andelen vininriktade personer större bland dem som observerat propagandan än bland dem som inte gjort det. Skillnaderna inom de två yngsta åldersklasserna mellan dem som observerat och inte observerat propagandan är visserligen inte signifikanta men tendensen är genomgående densamma i samtliga åldersgrupper varför man nog kan dra slutsatsen att differenser föreligger i samtliga åldersgrupper. 2.3.K.3. Attityder

till

vinpriser

Av tabell 71 framgår att, bland dem som observerat propagandan är det en större procentuell andel personer som ställer sig positiva till vinpriser än bland dem, som inte observerat propagandan. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga åldersklasser.

159 2.3.K.4. Attityder

till hur vin och sprit

smakar

Av tabell 72 framgår att bland dem som observerat propagandan är en större procentuell andel personer positiva till hur såväl vin som sprit smakar än bland dem som ej observerat propagandan. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga åldersgrupper.

2.3.K.5. Attityder till fördomar vissa sammanhang

som innebär

att det dricks

sprit

och inte vin i

Av tabell 73 framgår, att några skillnader ej föreligger mellan dem som observerat propagandan och dem som inte gjort det med avseende på de procentuella andelarna som har, respektive ej har, ovannämnda fördomar. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga åldersklasser.

2.3.K.6. Attityder »vindrickande»

till fördomar,

som ger »starkspritdrickande»

högre status än

Av tabell 74 framgår, att bland dem som observerat propagandan är den procentuella andelen personer som inte har de i rubriken nämnda fördomarna större än bland dem som ej observerat propagandan. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga åldersklasser.

2.3.K.7. Attityder spritdrickande»

till fördomar,

som ger »vindrickande»

högre status än »stark-

Av tabell 75 framgår, att bland dem som observerat propagandan är den procentuella andelen personer som inte har de i rubriken nämnda fördomarna större än bland dem som ej observerat propagandan. Tendensen är genomgående densamma inom samtliga åldersklasser.

2.3.L. I n t e r v j u p e r s o n e r n a s u p p f a t t n i n g o m d e n kommersiella r e k l a m e n s effekt o c h effekten a v s y s t e m b o l a g e t s » v i n i s t ä l l e t för

sprit»-propaganda

Intervjupersonerna tillfrågades om hur de trodde, att den kommersiella reklamen hade påverkat deras konsumtion av vin och sprit. De tillfrågades även om hur de trodde, att systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin hade påverkat deras konsumtion och hur propagandan påverkar folks alkoholvanor. Slutligen tillfrågades intervjupersonerna om de trodde, att systembolagets propaganda för alkoholfria drycker förbättrar den allmänna nykterheten. Resultaten i tabellerna som redovisas i detta avsnitt kan enligt sakens natur icke ge någon ledning för att bedöma den kommersiella reklamens och den statliga propagandans verkliga effekt. Vad som avspeglas är endast intervjupersonernas inställning till sagda reklams och propagandas verkningar.

160 2.3.L.I. Den kommersiella

vin- och

spritreklamen

Intervjupersonerna tillfrågades om de trodde att reklamen hade påverkat dem på så sätt, att de hade köpt mer vin och sprit än de annars skulle ha gjort. Av resultaten i tabell 76 framgår att en mycket liten del (3—5 %) trodde sig ha blivit påverkade på detta sätt. Intervjupersonerna tillfrågades även om de trodde att reklamen hade påverkat deras märkesval. Av resultaten i tabell 77 framgår att ca 10 % trodde sig ha blivit påverkade på detta sätt. Av resultaten i tabellerna 76 och 77 framgår även, att personer med hög konsumtionsfrekvens visar sig i större utsträckning ha en deciderad uppfattning om reklamens påverkan än vad gäller personer med låg konsumtionsfrekvens. De som har druckit många märken visar sig på samma sätt i större utsträckning ha en deciderad uppfattning om reklampåverkan än vad gäller dem som har druckit färre märken. 2.3.L.2. Systembolagets

propaganda

I tabell 78 redovisas de intervjupersoner, som uppgivit sig ha observerat systembolagets »vin i stället för sprit»-propaganda efter de propagandainslag eller kombinationer av propagandainslag de har sett. Av resultaten framgår att propagandan i tidningsannonser är lättast att observera. De intervjupersoner, som uppger sig ha observerat systembolagets »vin i stället för sprit»-propaganda, har tillfrågats om de tror, att denna propaganda h a r påverkat dem så, att de har övergått från sprit till vin eller till att dricka mer vin utan att minska spritkonsumtionen. Av resultaten i tabell 79 framgår, att ca 80 % tror sig ej ha påverkats alls, männen i större utsträckning än kvinnorna. Den p r o centuella andelen som tror sig ha övergått från sprit till vin är ca 10 % m e d a n den procentuella andelen som tror sig ha ökat vinkonsumtionen utan att minska spritkonsumtionen är ca 4 %. Kvinnorna har i större utsträckning än m ä n n e n ingen bestämd uppfattning om propagandans effekt på deras konsumtion. Intervjupersonerna tillfrågades även om de trodde, att systembolagets p r o p a ganda för övergång från sprit till vin förbättrar alkoholvanorna. Av resultaten i tabell 80 framgår att ca 50 % trodde att alkoholvanorna förbättras och ca 33 % trodde att de inte förbättrades. Dessa resultat gäller för personer som uppger sig dricka vin eller sprit. Bland dem som varken dricker vin eller sprit (»nykterister») tror ca 35 % ;att vanorna förbättras och ca 40 % att de inte förbättras. Till slut tillfrågades intervjupersonerna om de trodde, att systembolagets p r o paganda för alkoholfria drycker förbättrar den allmänna nykterheten. Av resultaten i tabell 81 framgår, att bland dem som uppgivit sig dricka vin eller sprit t r o r ca 40 % att den allmänna nykterheten förbättras medan ca 46 % tror att den i n t e gör det. Bland »nykteristerna» tror ca 46 % att propagandan förbättrar n y k t e r h e ten medan ca 40 % tror att den inte gör det.

2.4. Sammanfattning För att besvara frågeställningen huruvida den kommersiella vin- och s p r i t r e k l a men kan ha medfört en total ökning av vin- och spritkonsumtionen har man u n dersökt om det föreligger något positivt samband mellan kunskap om vin- o>ch

161 spritmärken (som ett mått på reklamobservans) och konsumtionsfrekvens. Av resultaten framgår att personer som visat hög kunskap om märken även visat hög konsumtionsfrekvens. Det föreligger således ett positivt samband mellan kunskap om vin- och spritmärken och konsumtionsfrekvens. Svagheten med den undersökningsansats som här kommit till användning är emellertid, såsom tidigare framhållits, att man ej på statistisk väg kan uttala sig om kausalitetsriktningarna. Problemet i det föreliggande fallet är att avgöra huruvida ökad konsumtionsfrekvens beror på större märkeskunskap (som ett mått på reklampåverkan) eller om den bättre märkeskunskapen beror på större erfarenhet och intresse förvärvad genom högre konsumtionsfrekvens. Naturligtvis är det även möjligt att en växelverkan mellan märkeskunskap och konsumtionsfrekvens föreligger. Ehuru dessa kausalitetsfrågor icke kan direkt besvaras med hjälp av undersökningsresultaten kan dessa resultat dock vara till hjälp vid bedömningen av olika på förhand uppställda hypoteser om orsakssammanhangen. Således kunde t. ex. hypotesen om att märkeskunskapen påverkar konsumtionen förkastas om man hade konstaterat att det inte finns något samband mellan dessa två variabler i surveyundersökningen. Å andra sidan kan ett funnet sådant samband i varje fall inte sägas vederlägga hypotesen att märkeskunskap ökar konsumtionen och kan eventuellt bedömas som ett indicium på att ett sådant samband föreligger. Att kausalitetsriktningarna icke skulle kunna utläsas ur resultaten av surveyundersökningen har noga uppmärksammats vid planläggningen av undersökningen. Det har dock ändå ansetts önskvärt att genomföra den som ett stöd för kommitténs arbete i den situationen att en experimentell uppläggning av undersökningen i denna del varit omöjlig. Av resultaten i övrigt kan nämnas att konsumtionsfrekvensen för män är högre än för kvinnor och att personer i åldersgruppen 17—24 år visar en genomsnittligt lägre konsumtionsfrekvens än personer i åldrarna 25—49 år. Skillnader med avseende på konsumtionsfrekvens föreligger även mellan de socioekonomiska grupperna där personer med högre utbildning och inkomst visar en högre konsumtionsfrekvens. Personer bosatta i stad visar även en högre konsumtionsfrekvens än personer som ej är bosatta i stad. Vad beträffar konsumtionsinriktning har det visat sig att kvinnor i större utsträckning än män är vininriktade i sin konsumtion. Några tydliga skillnader mellan åldersgrupper föreligger ej. Skillnader i konsumtionsinriktning föreligger även mellan de socioekonomiska grupperna, där personer med högre utbildning och inkomst visar sig i genomsnitt vara mer vininriktade. Av en jämförelse mellan personer bosatta i stad och personer ej bosatta i stad framgår att i stad bosatta i genomsnitt är mer vininriktade i sin konsumtion. Vid de jämförelser som gjorts med avseende på konsumtionsinriktning mellan olika befolkningskategorier har man eliminerat den effekt som skillnader mellan grupperna i konsumtionsfrekvens kan ha inneburit. Vad beträffar konsumtionsmängd, mätt i cl 40 % alkohol under en 14-dagarsperiod, visar männen en genomsnittligt högre konsumtion än kvinnor. Personer med högre inkomst och utbildning visar även en högre konsumtion medan däremot några entydiga skillnader mellan ålders- och civilståndsgrupper ej föreligger. I undersökningen har man även velat belysa eventuella samband mellan attityder till vin och sprit och konsumtionsbeteenden. De attityder som redovisas är de som kan tänkas vara av intresse för framtida nykterhetspolitiska åtgärder, såsom attityder till vinpriser, attityder till hur vin och sprit smakar och attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang. Så t. ex. har det visat sig, att personer som har sådana fördomar visar en genomsnittligt högre konsumtionsfrekvens än personer som ej har sådana fördomar. 6—631542

162 3. R E S U L T A T AV

EXPERIMENTET

3.1. Metodik vid mätning av den eventuella effekt som orsakats av i experimentet genomförd annonsering för övergång från sprit till vin Effekten av den i punkt 1.2.1. beskrivna, i experimentet genomförda annonseringen för övergång från sprit till vin har man mätt i följande variabler: 1. Konsumtionsmängd vin och sprit mätt i centiliter 40 % alkohol under 14 dagar. 2. Antal konsumtionstillfällen för vin och sprit under 14 dagar. 3. Inköpt mängd vin och sprit under 14 dagar. 4. Antal inköpstillfällen för vin och sprit under 14 dagar. 5. Attityder till vinpriser. 6. Attityder till vinpriser i relation till spritpriser. 7. Attityder till h u r vin smakar. 8. Attityder till hur sprit smakar. 9. Attityder till hur vin smakar i relation till hur sprit smakar. 10. Attityder till fördomar som medför att det dricks sprit i sammanhang då man kan dricka vin. 11. Attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande». 12. Attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande». 13. Attityder till vin i relation till alkoholfria drycker. 14. Vilka drycker man tycker det är trevligast att bli serverad när man är bortbjuden. 15. Uppfattningen om hur mycket en helbutelj av det billigaste rödvinet kostar. Som framgår av beskrivningen i punkt 1.2.1. av experimentet har intervjupersonerna i experiment- och kontrollområdena intervjuats dels innan propagandan sattes in, dels efter genomförd propagandakampanj. För att mäta den eventuella effekten av propagandan har man gått till väga på följande sätt.

3.1.1. K o n s u m t i o n och inköp av vin och sprit a. Vad beträffar de ovan nämnda variablerna 1—4 har för dessa variabler en kvot beräknats för att ge ett mått på graden av genomsnittlig konsumtionsinriktning i experiment- och kontrollområdena. Kvoterna har beräknats på följande sätt. Konsumtionsmängd: Den genom intervjuerna skattade totala vinkonsumtionen, mätt i centiliter 40 % alkohol, inom respektive geografiska område har dividerats med den på samma sätt beräknade totala konsumtionen av såväl vin som s p r i t : konsumtionsmängd vin konsumtionsmängd vin + sprit Antal konsumtionstillfällen: Det totala antalet tillfällen då personerna i n o m respektive områden druckit vin har dividerats med antalet tillfällen då p e r s o n e r n a druckit sprit plus antalet tillfällen då de druckit vin:

163 antalet konsumtionstillfällen vin ant. kons.-tillf. sprit + ant. kons.-tillf. vin

Ett tillfälle då personerna druckit såväl vin som sprit räknades som två tillfällen, ett för vin och ett för sprit. Inköpt alkoholmängd: Den (genom intervjuerna skattade) totalt inköpta mängden vin per område, mätt i centiliter 40 % alkohol, har dividerats med den totala mängden inköpt alkohol, således såväl vin som sprit: inköpt mängd vin inköpt mängd vin + sprit Antal inköpstillfällen: Det (genom intervjuerna skattade) totala antalet tillfällen då personerna inom respektive områden inköpt vin har dividerats med antalet tillfällen då personerna inköpt sprit plus antalet tillfällen då de inköpt vin: antalet inköpstillfällen vin ant. ink.tillf. sprit + ant. ink.-tillf. vin Ett tillfälle då personerna inköpt såväl vin som sprit räknades som två tillfällen, ett för vin och ett för sprit. De ovan beskrivna kvoterna har beräknats för varje område såväl före som efter annonseringen, varefter skillnaden mellan kvoterna vid de två intervjutillfällena uträknats. Denna skillnad avses ge ett mått på huruvida intervjupersonerna blivit mer eller mindre vininriktade i sin konsumtion efter annonsering än de var före. För vart och ett av de 15 paren experiment- och kontrollområden har sedan skillnaden mellan experiment- och kontrollområde beräknats med avseende på kvotförändringen mellan de två intervjutillfällena. Man erhåller då femton differenser, en för varje områdespar, som utvisar skillnader i kvotförändringar mellan experiment- resp. kontrollområden. Exempel: 1. Intervjutillfälle I Skattad vinkonsumtionsmängd (i centiliter 40 % alkohol) Skattad konsumtionsmängd vin + sprit (i centiliter 40 % alkohol) »Vinkvot» 2. Intervjutillfälle II »Vinkvot» 3. Förändring i »vinkvot» mellan tillfälle I och II 4. Differens mellan experiment och kontrollområde i kvotförändring

Experimentområde

Kontrollområde

1 200 0,42

1 800 0,33

0,50 0,08

0,30 — 0,03

0,08

—

( - 0,03) = 0,11

Har annonseringen ej haft någon effekt bör då ca 50 % av differenserna mellan experiment- och kontrollområdena vara positiva och ca 50 % negativa. Har annonseringen haft någon effekt bör å andra sidan antalet positiva differenser (kraftigt) avvika från antalet negativa. Man räknar således antalet positiva och negativa differenser för att avgöra om experimentet haft någon effekt eller inte. Man genomför ett så kallat »teckentest». 1 Vad man avsett att mäta med de ovannämnda vinkvoterna i experimentet är således om annonseringen haft den effekten att folk blivit mer vininriktade i sin konsumtion. 1 Se t. ex.: Owen: Handbook of statistical tables, sid. 362. Dixon & Massey: Introduction to Statistical Analysis, sid. 280.

164 b. Vad man vill åstadkomma med annonseringen är dock att få folk att dricka vin i stället för sprit. De under punkt a. beräknade kvoterna bör vara ett gott mått på förändring i konsumtionsinriktning men avslöjar ej om folk höjer vinkonsumtionen utan att minska spritkonsumtionen eller om de börjar dricka vin i stället för sprit. För att belysa om annonseringen haft den effekt som åsyftats har därför personernas individuella vinkvot beräknats såväl innan annonseringen ägt rum som efter. Inom varje område har därefter den procentuella andelen personer beräknats, som mellan de två intervjutillfällena visat en höjning av vinkvoten och en oförändrad eller sänkt total konsumtion av vin och sprit. Inom varje par av experiment- och kontrollområden har sedan en jämförelse gjorts för att utröna vilket område i paret som har visat den högsta procentuella andelen personer som har ersatt spritkonsumtion med vinkonsumtion. De femton differenserna teckentestades därefter för att avgöra om annonseringen haft någon effekt eller inte. c. För att avslöja om annonseringen haft den icke önskvärda effekten att folk ökar sin totala konsumtion av vin och sprit har man inom experiment- respektive kontrollområdena mätt den procentuella andelen personer som ökat sin totala konsumtion av vin och sprit mellan de två intervjutillfällena. Experiment- och kontrollområdena jämfördes därefter med avseende på den procentuella andelen personer som betett sig på detta sätt, varefter differenserna teckentestades för att avgöra om annonseringen haft en ogynnsam effekt eller inte.

3.1.2. A t t i t y d e r till v i n o c h s p r i t Annonseringens eventuella effekt på attityderna till vin och sprit (variablerna 5—13 ovan) har man mätt genom att beräkna den procentuella andelen personer i kontroll- respektive experimentområden som förändrat sin attityd mellan de två intervjutillfällena i den riktning som man önskat eller förväntat. I attityddimensionen »attityd till vinpriser» har man således mätt den procentuella andelen personer som visat sig mer positiva till vinpriser vid det andra än vid det första intervjutillfället. Att intervjupersonerna har blivit mer positiva eller negativa i sina attityder har man mätt med hjälp av skalpoängen (se punkt 2.1.3.). En person som efter annonseringen har haft högre skalpoäng än före denna har betecknats som mer positiv efter annonseringen oavsett hur stor förändringen i skalpoäng h a r varit.

3.1.3. Vilka d r y c k e r m a n t y c k e r det är trevligast bli serverad n ä r m a n är

att

bortbjuden

På frågan »Vad tycker Ni det är trevligast att det serveras när Ni är bortbjuden» finnes fem svarsalternativ: 1. både vin och sprit 2. enbart sprit 3. enbart vin 4. enbart alkoholfria drycker 5. vet ej.

165 I experiment- och kontrollområdena har man mätt den procentuella andelen personer som vid det första intervjutillfället svarat med något av alternativen 1, 2 eller 5 och som vid det andra intervjutillfället svarat med alternativ 3. Dessa personer har ansetts ange en mer vinpositiv attityd vid det andra intervjutillfället. Experiment- och kontrollområdena jämfördes sedan med avseende på den procentuella andelen personer som svarat på ovan nämnt sätt. De femton erhållna differenserna teckentestades därefter för att avgöra om någon skillnad mellan experiment- och kontrollområden förelåg.

3.1.4. P e r s o n e r n a s u p p f a t t n i n g o m hur m y c k e t en h e l b u t e l j a v det billigaste rödvinet k o s t a r I de i experimentet använda annonserna angavs prisuppgifter för vissa billigare röda och vita viner. En tänkbar effekt av annonseringen skulle kunna vara att intervjupersonerna i experimentområdena, som utsatts för propaganda, i större utsträckning fått en bättre uppfattning om hur mycket ett billigt rödvin kostar jämfört med personerna i kontrollområdena. Man har därför mätt den procentuella andelen personer som visat en bättre uppfattning om priset på en helbutelj av det billigaste rödvinet vid det andra intervjutillfället än vid det första för samtliga områden. Differenserna mellan experiment- och kontrollområden har därefter testats för att avgöra om någon signifikant skillnad förelåg mellan dessa områden.

3.1.5.

Försäljningsutvecklingen

I fjorton systembutiker, som ligger inom områden som utsatts för propaganda, och i fjorton butiker, som ligger i områden som ej utsatts för propaganda, har försäljningsutvecklingen av vin och sprit studerats under det sista kvartalet 1962 för att man skulle få en uppfattning om propagandans eventuella effekt på försäljningen. Man har i diagram redovisat försäljningsutvecklingen med kvoten: såld mängd vin totala försäljningen av vin och sprit I ett annat diagram har försäljningen av de i annonserna förekommande vinmärkena redovisats i relation till den totala lättvinsförsäljningen.

3.2. Analys

av experimenttabellernas

resultat

De i detta avsnitt kommenterade tabellresultaten har genomgående testats på 95 <% konfidensnivå. De resultat som anges som signifikanta är således signifikanta på 95 % konfidensnivå. Den testmetod som har använts är det så kallade »teckentestet».

166 3.2.1. F ö r ä n d r i n g i konsumtionsinriktning I tabellerna 82, 83, 84 och 85 har förändringen i konsumtionsinriktning mellan det första och det andra intervjutillfället beräknats på respektive konsumtionsmängd, antal konsumtionstillfällen, inköpt mängd vin och sprit samt antal inköpstillfällen för experiment- och kontrollområdena. Av tabell 82 framgår att »vinkvoten» beräknad på konsumtionsmängd / konsumtionsmängd vin \ '.konsumtionsmängd vin + sprit/ nästan genomgående har sjunkit i såväl experiment- som kontrollområdena. Hypotesen att personerna i experimentområdena, som utsatts för propaganda, skulle ha blivit mer vininriktade h a r testats varvid ingen signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollområdena har kunnat upptäckas. I tabellerna 83, 84 och 85 har hypotesen att personerna skulle ha blivit mer vininriktade i experiment- än i kontrollområdena mellan det första och andra intervjutillfället testats varvid ingen signifikant skillnad har kunnat upptäckas.

3.2.2. D e n p r o c e n t u e l l a a n d e l e n p e r s o n e r s o m b l i v i t m e r v i n i n r i k t a d e i sin k o n s u m t i o n u t a n a t t h a ö k a t d e n t o t a l t m e l l a n det första och a n d r a

intervjutillfället

I tabellerna 86, 87, 88 och 89 h a r framräknats skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avseende på den procentuella andelen personer som mellan det första och andra intervjutillfället förändrat sina konsumtions- eller inköpsvanor i den riktning man eftersträvar med propagandan. Man har således beräknat skillnaden mellan experiment- och kontrollområden med avseende på den procentuella andelen personer som ökat sin »vinkvot» men ej ökat sin totalkonsumtion. »Vinkvoten» och den totala konsumtionen och inköpen har i tabellerna 86, 87, 88 och 89 beräknats på respektive konsumtionsmängd, konsumtionsfrekvens, inköpt mängd och antal inköpstillfällen för vin och sprit. Differenserna mellan experiment- och kontrollområden har testats för att avgöra om den procentuella andelen personer som ökat sin »vinkvot» men ej ökat sin konsumtion är större i experimentområdena än i kontrollområdena. I tabell 86, där »vinkvoten» beräknats på konsumtionsmängden föreligger inga signifikanta skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avseende på den procentuella andelen personer som ökat sin »vinkvot» men ej ökat sin totala vin- och spritkonsumtion mellan det första och andra intervjutillfället. I tabell 87 har »vinkvoten» beräknats på antalet konsumtionstillfällen. Det har i ett antal experimentområden visat sig att den procentuella andelen personer som ökat sin »vinkvot» men ej ökat sitt totala antal konsumtionstillfällen för både vin och sprit varit större än i motsvarande kontrollområden. Antalet sådana differenser är signifikant. Propagandan tycks alltså ha haft en viss gynnsam effekt. Den procentuella andelen personer som troligen påverkats av annonseringen så att de ökat antalet konsumtionstillfällen för vin och minskat antalet konsumtionstillfällen för sprit är dock skäligen liten. För att utröna om den första intervjun kan ha haft någon effekt med avseende på propagandaeffekt och mätfel har de i ex-

167 perimentområdena uttagna personerna som intervjuats både före och efter annonseringen jämförts med en grupp personer som uttagits inom samma områden men enbart intervjuats efter annonseringen. Några skillnader med avseende på konsumtionsfrekvens har dock ej kunnat upptäckas. Några belägg för att den första intervjun skulle ha haft någon verkan med avseende på propagandaeffekt och mätfel föreligger således inte. I tabellerna 88 och 89, där »vinkvoten» beräknats på inköpt mängd vin och sprit respektive antal inköp av vin och sprit föreligger inga signifikanta skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avseende på den procentuella andelen personer som ökat sin »vinkvot» men ej ökat sin inköpsmängd respektive antal inköp av vin och sprit. Sammanfattningsvis kan sägas att någon effekt av propagandan på inköpen av vin och sprit ej kunnat spåras. Vad gäller propagandans effekt på konsumtionsbeteendet h a r tydligen en viss andel personer reagerat i önskvärd riktning med avseende på konsumtionsfrekvens för vin och sprit medan någon önskvärd effekt med avseende på konsumtionsmängd ej kunnat spåras. En invändning, värd att uppmärksamma, mot de erhållna resultaten är dock att man ej kan avgöra i vad mån propagandan påverkat även mätfelen, t. ex. på det sättet att intervjupersonerna utan att ändra sitt beteende, på grund av propagandan uppger en större konsumtionsfrekvens vin eller en mindre konsumtionsfrekvens sprit än de annars skulle ha gjort.

3.2.3. D e n procentuella andelen personer, som ö k a t

konsumtionen

eller i n k ö p e n a v v i n o c h s p r i t m e l l a n d e t f ö r s t a o c h andra

intervjutillfället

I tabellerna 90, 91, 92 och 93 har framräknats skillnader mellan experiment- och kontrollområden med avseende på den procentuella andelen personer, som mellan det första och a n d r a intervjutillfället ökat respektive konsumtionsmängd, konsumtionsfrekvens, inköpsmängd och antalet inköpstillfällen av vin och sprit. Dessa personer h a r således reagerat på annonseringen i en icke önskvärd riktning. Differenserna h a r testats för att avgöra om den procentuella andelen personer som reagerat på ovan nämnt sätt är större eller mindre i experiment- än i kontrollområdena. Någon hypotes om att skillnaderna skulle gå i någon bestämd riktning har ej uppställts. I tabellerna 90, 91, 92 och 93 har inga signifikanta skillnader mellan experimentoch kontrollområden kunnat spåras. Att propagandan skulle ha haft den effekten att den lockade folk att dricka eller köpa mer vin samtidigt som deras spritkonsumtion respektive -inköp ökat eller förblivit oförändrade finns inga belägg för.

3.2.4. A t t i t y d e r t i l l v i n - o c h s p r i t p r i s e r Eftersom man i propagandan för att förmå folk att övergå från sprit till vin använt argumentet att vin är billigare än sprit har det undersökts om någon påverkan har ägt rum av dels intervjupersonernas inställning till vinpriser och dels intervjupersonernas inställning till vinpriser i relation till spritpriser. (Man hade

168 också planerat att undersöka intervjupersonernas eventuellt förändrade attityder till spritpriser, men attitydskalan i denna dimension visade sig vara mindre tillförlitlig varför denna attityddimension ej medtagits i redogörelsen.) I tabell 94 har skillnader i den procentuella andelen personer, som visat en positivare attityd till vinpriser vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats för experiment- och kontrollområden. För hypotesen att propagandan skulle ha fått folk att bli mer positiva till vinpriser ger resultaten inga belägg. I tabell 95 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den procentuella andelen personer, som visat en positivare attityd till vinpriser i relation till spritpriser vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats. Resultaten ger belägg för hypotesen att propagandan fått folk att bli mer positiva till vinpriser då dessa jämförs med spritpriser. Av tabellen framgår att den procentuella andelen personer, som blivit positivare till vinpriser i relation till spritpriser, är för ett signifikant antal områdespar större i experiment- än i kontrollområden. Dessa resultat torde visa, att propagandan har haft viss effekt i detta avseende. För att utröna om den första intervjun kan ha haft någon effekt med avseende på propagandamottaglighet har de i experimentområdena uttagna personerna som intervjuats både före och efter annonseringen jämförts med gruppen personer som uttagits inom samma områden men enbart intervjuats efter annonseringen. Några skillnader mellan denna grupp och experimentgruppen i attityd till vinpriser i relation till spritpriser har dock ej kunnat upptäckas.

3.2.5. A t t i t y d e r till h u r v i n o c h s p r i t

smakar

Då man i propagandan för att förmå folk att övergå från sprit till vin även använt argumentet att vin smakar bättre än sprit, har man undersökt om någon påverkan har ägt rum av dels intervjupersonernas inställning till h u r vin smakar, dels deras inställning till hur sprit smakar och dels deras inställning till h u r vin smakar i relation till hur sprit smakar. I tabell 96 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den procentuella andelen personer, som visat en positivare inställning (tycker att vin smakar bättre) till hur vin smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället, redovisats. För hypotesen att propagandan skulle ha givit folk en positivare inställning till hur vin smakar ges inga otvetydiga belägg. Av tabellen framgår att den procentuella andelen personer som blivit positivare till h u r vin smakar är större i experiment- än i kontrollområdena för ett icke signifikant antal differenser. Resultatet är dock signifikant på 90 % konfidensnivå, vilket kan ge indikation på att propagandan haft viss effekt. I tabell 97 h a r skillnader i den procentuella andelen personer, som visat en mer negativ inställning (tycker att sprit smakar sämre) till h u r sprit smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats för experiment- och kontrollområden. För hypotesen att propagandan skulle ha givit folk en mer negativ inställning till hur sprit smakar ges inga belägg. I tabell 98 har skillnader i den procentuella andelen personer som visat en mer positiv inställning till hur vin smakar i relation till h u r sprit smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats för experiment- och kontrollområden. För hypotesen att propagandan givit folk en positivare inställning till hur vin smakar i relation till hur sprit smakar ger resultaten inga belägg.

169 3.2.6. A t t i t y d e r till f ö r d o m a r s o m m e d f ö r a t t d e t d r i c k s s p r i t o c h i n t e v i n i vissa

sammanhang

Annonseringen i experimentet syftade även till att förmå folk att sätta sig över fördomar som när, var och hur vin skall drickas. Man har därför mätt folks attityder till fördomar, som medför att det dricks sprit i sammanhang där man lika väl kan dricka vin, vid såväl det första som andra intervjutillfället. I tabell 99 h a r skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den procentuella andelen personer som visat mindre starka fördomar, som medför att det dricks sprit men ej vin, vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats. För hypotesen att propagandan påverkat folk så att de övergivit dessa fördomar finns inga belägg.

3.2.7. A t t i t y d e r till f ö r d o m a r , s o m ger högre status än

»starkspritdrickande»

»vindrickande»

Annonseringen i experimentet syftade såsom tidigare nämnts till att få folk att överge fördomar som motverkar en övergång från spritkonsumtion till vinkonsumtion. En viktig sådan fördom är förmodligen att folk av olika anledningar tycker att det ger högre status att dricka starksprit än att dricka vin. Motiv som »vin är en dryck för kvinnor» etc. är säkerligen ej ovanliga. Annonseringen i experimentet uttalar sig inte klart mot sådana fördomar men man har ändå varit intresserad av att undersöka om den använda annonseringen kan ha haft någon effekt med avseende på dessa prestigefördomar. Man har därför mätt folks attityder till dessa prestigefördomar vid såväl det första som andra intervjutillfället. I tabell 100 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den procentuella andelen personer som visat mindre starka fördomar vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats. För hypotesen att propagandan påverkat folk så att de övergivit dessa fördomar finns inga belägg.

3.2.8. A t t i t y d e r till f ö r d o m a r , s o m ger » v i n d r i c k a n d e » högre status än

»starkspritdrickande»

I annonserna i samband med experimentet har vissa kända personer uttalat sig för vinkonsumtion i stället för spritkonsumtion. Detta kan möjligen ha verkat för den uppfattningen att det är finare eller mer kultiverat att dricka vin. För att undersöka om detta varit fallet har i tabell 101 skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den procentuella andelen personer, som visat starkare fördomar, som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats. För hypotesen att propagandan påverkat folk så att de blivit mer befästa i dessa fördomar finns inga belägg.

170 3.2.9. A t t i t y d e r till v i n i r e l a t i o n till a l k o h o l f r i a

drycker

En icke önskvärd effekt av propagandan vore, om de som varken dricker vin eller sprit skulle få en mer positiv attityd till vin i relation till alkoholfria drycker. Man har därför försökt undersöka om så varit fallet genom att mäta ickealkoholkonsumenters attityder till vin i relation till alkoholfria drycker före och efter propagandan. I tabell 102 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den procentuella andelen ifrågavarande personer som visat en mer positiv attityd till vin i relation till alkoholfria drycker vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats. Av resultaten framgår, att någon signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollområden inte föreligger. Att icke-alkoholkonsumenterna skulle påverkas i en oförmånlig riktning av propagandan finns inga belägg för.

3.2.10. V i l k a d r y c k e r m a n a n s e r d e t ä r t r e v l i g a s t a t t b l i serverad när m a n är

bortbjuden

I tabell 103 har skillnader mellan experiment- och kontrollområden i den procentuella andelen personer som svarat med ett mer vinpositivt alternativ på frågan (se punkt 3.1.3.) »Vad tycker Ni det är trevligast att det serveras när Ni är bortbjuden» vid det andra än vid det första intervjutillfället redovisats. För hypotesen att propagandan skulle ha påverkat folk att visa en mer vinpositiv attityd finns inga belägg.

3.2.11. Intervjupersonernas u p p f a t t n i n g o m priset p å en helbutelj a v det billigaste r ö d v i n e t I de i experimentet använda annonserna angavs prisuppgifter för vissa billigare röda och vita viner. En tänkbar effekt av propagandan skulle kunna vara, att intervjupersonerna i experimentområdena, som utsatts för propaganda, i större utsträckning visar en bättre uppfattning om hur mycket ett billigt rödvin kostar jämfört med personerna i kontrollområdena. De i tabell 104 redovisade resultaten ger dock inga belägg för denna hypotes.

3.2.12.

Försäljningsutvecklingen

1 diagram 1 har försäljningen av vin i relation till sprit redovisats för sista kvartalet 1962 för såväl experiment- som kontrollbutiker. Den genomsnittliga försäljningskvot som redovisas för både experiment- och kontrollbutiker är ett ovägt medeltal av de fjorton observerade butikernas kvoter. Av diagrammet framgår att ingen skillnad föreligger mellan experiment- och kontrollbutikernas försäljningsutveckling. I diagram 2 har försäljningen av de i annonseringen medtagna lättvinsmär-

171 kcna i relation till den totala lättvinsförsäljningen redovisats. Av diagrammet framgår att en smärre skillnad i försäljningsutveckling föreligger mellan experiment- och kontrollområdenas butiker. Således är lutningen av regressionslinjen för experimentbutikerna något brantare än för kontrollbutikerna. Skillnaden är dock alltför obetydlig för att tillmätas statistisk relevans.

3.2.13. O b s e r v a n s a v d e i e x p e r i m e n t e t a n v ä n d a

annonserna

I tabell 105 redovisas det procentuella antalet personer i experimentområdena, som observerat de i propagandan ingående annonserna. Av resultaten framgår att c:a 20 % av intervjupersonerna har observerat båda annonserna som användes i experimentet. C:a 30 % av intervjupersonerna har observerat någon av annonserna. Dessa uppgifter om propagandaobservans grundar sig dock på det förhållandet att intervjupersonerna även har blivit visade annonserna och då påstått sig ha observerat dem. Den procentuella andelen personer som kunnat redogöra för annonsernas budskap utan minnesstöd är mycket liten. Mot bakgrund av dessa resultat är det förklarligt att propagandan ej givit någon större effekt. Annonserna är bifogade redogörelsen. En beskrivning av annonserna finnes även i punkt 1.2.2.

3.3. Sammanfattning Sammanfattningsvis kan sägas att propagandan tycks ha haft viss effekt med avseende på de attityder till vin och sprit som annonseringen kraftigast argumenterat för, nämligen det låga priset på vin i jämförelse med spritpriser. En signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollområden föreligger också med avseende på den procentuella andelen personer som mellan det första och andra intervjutillfället ändrat sin konsumtion, mätt i antal konsumtionstillfällen, i en önskvärd riktning. Därmed avses en ökning av antalet konsumtionstillfällen för vin samtidigt med en minst lika stor minskning av antalet konsumtionstillfällen för sprit. Genom att man ej kan komma åt propagandans effekt på mätfelen, i vad avser intervjupersonernas uppgifter om konsumtionen, måste dock detta resultat bedömas med viss försiktighet. Några belägg för att propagandan skulle ha haft en höjande effekt på den sammanlagda konsumtionen föreligger inte. Propagandakampanjens verkan bör ses mot bakgrund av den relativt svaga observansen av denna kampanj. Ett annat förhållande som i detta sammanhang är av intresse är det i surveyundersökningen erhållna resultatet beträffande intervjupersonernas observans av systembolagets tidigare propaganda. Där framkom, som tidigare nämnts, att de personer som observerat propagandan i större utsträckning är högfrekventa i sin konsumtion än de som ej observerat propagandan. Huruvida resultaten av experimentet skulle ha blivit annorlunda vid en mer långvarig eller/och mer respektive mindre intensiv propagandakampanj än den som ägt rum, kan givetvis den nu utförda undersökningen ej ge besked om.

TABELLER

Allmänna

upplysningar

1. På grund av avrundningsfel stämmer inte alltid summeringar av rader eller kolumner. 2. I det fall att ingen observation har erhållits har detta betecknats med :—. 3. Procentuella frekvenser mellan 0 och 0,5 har betecknats med 0. 4. Resultaten grundar sig på värden uppräknade till riksnivå. Detta gäller dock inte resultaten i experimenttabellerna.

Tabellförteckning Tabell nr

Surveytabeller avsedda att belysa den kommersiella r e k l a m e n s effekt

1 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin- och spritmärken, möjlig reklamobservans, kön och ålder.

2 Befolkningen i åldern 17—49 år, redovisad efter kunskap om vin- och spritmärken, möjlig reklamobservans och socioekonomisk status.

3 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin- och spritmärken, konsumtionsfrekvens, kön och ålder.

4 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin- och spritmärken, konsumtionsfrekvens och socioekonomisk status.

5 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter antal druckna vin- och spritmärken, konsumtionsfrekvens, kön och ålder.

6 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter antal druckna vin- och spritmärken, konsumtionsfrekvens och socioekonomisk status.

Surveytabeller avsedda a t t belysa konsumtionsbeteenden och a t t i t y d e r Konsumtionsfrekvens 7

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön och ålder.

8 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön, ålder och civilstånd.

173 Tabell nr 9

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter och socioekonomisk status.

konsumtionsfrekvens

10 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter och utbildning.

konsumtionsfrekvens

11 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter och bostadsort.

konsumtionsfrekvens

12 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

konsumtionsfrekvens

13 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter och faderns konsumtionsfrekvens.

konsumtionsfrekvens

14 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern och faderns konsumtionsfrekvens. Konsumtionsinriktning

15 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, kön och ålder.

16 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, kön, ålder och civilstånd.

17 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning och socioekonomisk status.

18 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och utbildning.

19 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och bostadsort.

20 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning och konsumtipnsinriktning i 16—17 årsåldern.

21 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin och sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning och faderns konsumtionsinriktning.

22 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig ha druckit vin eller sprit i 16—17 årsåldern, redovisad efter konsumtionsinriktning i 16— 17 årsåldern och faderns konsumtionsinriktning. Konsumtionsmängd

23 Genomsnittlig konsumtionsmängd under mätperioden (14 dagar) av vin och sprit mätt i cl 40 % alkohol för befolkningen i åldern 17—49 år, redovisad efter kön, ålder och civilstånd.

'A

Genomsnittlig konsumtionsmängd under mätperioden (14 dagar) av vin och sprit mätt i cl 40 % alkohol för befolkningen i åldern 17—49 år, redovisad efter socioekonomisk status, konsumtionsfrekvens och -inriktning.

174 Attityder

till

vinpriser

25 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till vinpriser, kön och ålder.

26 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till vinpriser, kön och ålder.

27 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till vinpriser och socioekonomisk status.

28 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och attityder till vinpriser.

29 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till vinpriser och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

30 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och konsumtionsinriktning i 16—17 års åldern och attityder till vinpriser.

31 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till vinpriser och faderns konsumtionsfrekvens.

32 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till vinpriser, faderns konsumtionsfrekvens och -inriktning.

33 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till vinpriser och efter vad de tror att en helbutelj billigt rödvin kostar.

Attityder

till hur vin och sprit

smakar

34 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till hur vin och sprit smakar, kön och ålder.

35 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till hur vin och sprit smakar, kön och ålder.

36 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till hur vin och sprit smakar och socioekonomisk status.

37 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, och attityder till h u r vin och sprit smakar.

38 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern och attityder till hur vin och sprit smakar.

39 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till hur vin och sprit smakar och konsumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern.

175 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till hur vin och sprit smakar och faderns konsumtionsfrekvens. Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till hur vin och sprit smakar, faderns konsumtionsfrekvens och -inriktning. Attityder till fördomar vissa sammanhang

som medför

att det dricks

sprit och inte vin i

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, kön och ålder. Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, kön och ålder. Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar, som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang och socioekonomisk status. Befolkningen i åldern 17—49 år, i konsumtionsfrekvensklass I och II, redovisad efter konsumtionsinriktning och attityder till fördomar, som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang. Befolkningen i åldern 18—49 redovisad efter attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern. Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, konsumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern. Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, faderns konsumtionsinriktning och socioekonomisk status.

Attityder till fördomar »vindrickande»

som ger »starkspritdrickande»

högre status

ån

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», kön och ålder. Befolkningen i åldern 17—49 år som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», kön och ålder. Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och socioekonomisk status.

176 Tabell nr 52

Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande».

53 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

54 Befolkningen i åldern 18—49 år, redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», konsumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern.

55 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och faderns konsumtionsfrekvens.

56 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», faderns konsumtionsfrekvens och -inriktning.

Attityder till fördomar spritdrickande»

som ger »vindrickande»

högre status än »stark-

57 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», kön och ålder.

58 Befolkningen 1 åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», kön och ålder.

59 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och socioekonomisk status.

60 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning, och attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande».

61 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

62 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit i 16—-17 årsåldern, redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», konsumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern.

63 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande» och faderns konsumtionsfrekvens.

64 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», faderns konsumtionsfrekvens och -inriktning.

177 Vilka drycker

är det trevligast

att bli serverad när man är

bortbjuden

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsuintionsfrekvens och vilket slags drycker de tycker att det är trevligast att det serveras när de är bortbjudna. Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och vilket slags drycker de tycker att det är trevligast att det serveras när de är bortbjudna.

Vilka drycker

man bjuder på när man har gäster

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsuintionsfrekvens och vilket slags drycker de bjuder på när de har gäster. Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och vilket slags drycker de bjuder på när de har gäster.

Observans

av systembolagets

»vin i stället för

sprit»-propaganda

Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter propagandaobservans, ålder och konsumtionsfrekvens. Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter propagandaobservans, ålder och konsumtionsinriktning. Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till vinpriser. Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till hur vin och sprit smakar. Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang. Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande». Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande».

Intervjupersonernas uppfattning om den kommersiella systembolagets propagandas effekt

reklamens

och

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit och som dessutom uppgivit sig i tidningar ha sett reklam för vin- och

178 Tabell nr .spritmärken, redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön och efter om de tror att reklamen har påverkat dem att köpa mer vin och sprit eller inte. (Se fråga 82 i frågeformuläret, etapp I.) 77

Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit och som dessutom uppgivit sig i tidningar ha sett reklam för vin- och spritmärken, redovisad efter antal druckna vin- och spritmärken, kön och efter om de tror att reklamen påverkat deras märkesval eller inte. (Se fråga 83 i frågeformuläret, etapp I.)

78 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, som uppgivit sig ha observerat systembolagets »vin i stället för spritspropaganda redovisad efter de propagandainslag eller kombinationer av propagandainslag de uppgivit sig ha observerat och konsumtionsfrekvensklass.

79 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, som uppgivit sig ha observerat systembolagets »vin i stället för sprit»propaganda redovisad efter kön, ålder och om de tror att propagandan påverkat dem att övergå från vin till sprit, att dricka mer vin utan att minska spritkonsumtionen eller att de inte påverkats. (Se frågorna 77, 78 i frågeformuläret, etapp II.)

80 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön, ålder och om de tror att systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin förbättrar alkoholvanorna eller inte. (Se fråga 79 i frågeformuläret, etapp II.)

81 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön, ålder och om de tror att systembolagets propaganda för alkoholfria drycker förbättrar den allmänna nykterheten eller inte. (Se fråga 80 i frågeformuläret, etapp II.)

Experimenttabeller 82

Förändringen i »vinkvoten»: konsumtionsmängd vin konsumtionsmängd vin -f- sprit mellan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden.

83 Förändringen i »vinkvoten»: antal konsumtionstillfällen vin antal konsumtionstillfällen vin + ant. kons.-tillf, sprit mellan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden.

179 F ö r ä n d r i n g e n i »vinkvoten»: inköpt mängd vin inköpt mängd vin + sprit mellan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden. F ö r ä n d r i n g e n i »vinkvoten»: antal inköpstillfällen vin antal inköpstillfällen vin + ant. ink.-tillf, sprit mellan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden. Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ höjning av vinkonsumtionen i förhållande till sin totala alkoholkonsumtion och som dessutom ej höjt sin totala alkoholkonsumtion. Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ höjning av antalet konsumtionstillfällen för vin i förhållande till sammanlagda antalet konsumtionstillfällen för vin och sprit och som dessutom ej ökat totala antalet konsumtionstillfällen. Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ ökning i köpt mängd vin i förhållande till inköp av vin -f- sprit och som dessutom ej ökat totala inköpet av vin + sprit. Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ ökning av antalet vininköp i förhållande till totala antalet vin + spritinköp och som dessutom ej ökat totala antalet vin -f- spritinköp. Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat sin alkoholkonsumtion. Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan första och andra intervjutillfället ökat antalet konsumtionstillfällen för vin och sprit. Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en ökning i köpt mängd vin + sprit. Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat antalet vin- -jspritinköp. Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till vinpriser vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till vinpriser i relation till spritpriser

180 Tabell invid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) 96

Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till hur vin smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

97 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer negativ attityd till hur sprit smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

98 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till hur vin smakar i relation till sprit vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

99 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat mindre starka fördomar, som medför att det drickes sprit och inte vin i vissa sammanhang vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

100 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat mindre starka fördomar, som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

101 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat starkare fördomar, som ger »vindrickande» högre status än »spritdrickande» vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

102 Den procentuella andelen personer, bland dem som varken dricker vin eller sprit, i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till vin i relation till alkoholfria drycker vid det andra än vid det första intervjutillfället.

103 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som på frågan »Vad anser Ni att det är trevligast att det serveras när Ni är bortbjuden» har ändrat sig från alternativen »både vin och sprit» och »enbart sprit» till alternativt »enbart vin» mellan det första och andra intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

104 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en bättre uppfattning om priset på det billigaste rödvinet vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.)

105 Den procentuella andelen personer i experimentområden som observerat propagandakampanjens två annonser redovisad efter observationsnivå.

Diagram 1 Försäljningen av vin i procent av den totala vin- och spritförsäljningen. Diagram 2 Försäljningen av de lättvinsmärken som har ingått i annonseringen i procent av den totala lättvinsförsäljningen.

181 Tab.

1 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap märken, möjlig reklamobservans, kön och ålder.

om vin- och sprit-

Relativa tal.

Kön

Män

Ålder

Möjlig reklamobservans, klass 1

II

III

/o

1 000-tal

III

60 43 32

28 35 38

12 22 30

100 100 100

204 121 109

III

72 42 25

23 31 43

5 27 32

100 100 100

210 96 118

III

71 31 22

25 42 44

5 27 34

100 100 100

315 250 228

III

68 36 25

25 38 42

7 26 33

100 100 100

730 466 455

III

47 15 8

22 42 45

32 43 47

100 100 100

152 125 103

III

51 20 6

27 32 35

22 48 58

100 100 100

154 111 89

III

46 15 9

29 45 32

25 40 60

100 100 100

263 170 220

III

48 17 8

27 41 36

26 43 56

100 100 100

569 406 411

III

59 27 17

26 39 39

15 34 44

100 100 100

1 299 873 867

17—24 år

35—49 år

17—49 år

17—24 år

25—34 år

35—49 år

17—49 år

Samtliga

1 2

Se punkt 2.1.5. Se punkt 2.1.4.

Summa

I

25—34 år

Kvinnor

Kunskapsklass 2

182 Tab. 2 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap om vin- och spritmärken, möjlig reklamobservans och socioekonomisk status. Relativa tal. Socioekonomisk grupp 3

Möjlig reklam observans, klass 1

Kunskapsklass 2 I

II

Summa III

°/

1 000-tal

/o

I

I II III

80 63 16

12 20 53

9 17 31

100 100 100

262 60 21

II

I II III

58 26 18

28 45 45

15 30 37

100 100 100

498 282 203

III

I II III

48 23 17

34 40 38

18 37 46

100 100 100

415 463 602

I II III

59 27 17

26 39 39

15 34 44

100 100 100

1 299 873 867

Samtliga

1 Se punkt 2.1.5. Se punkt 2.1.4. 8 Se punkt 2.1.7. 2

183 T a b . 3 Befolkningen i åldern 17—49 dr redovisad efter kunskap märken, konsumtions frekvens, kön och ålder.

om vin- och sprit-

Relativa tal. Kön

Ålder

Konsumtionsfrekvensklass 1

Kunskapsklass 2 I

II

Summa III

°/

1 000-tal

/o

Män

Kvinnor

1 Se punkt 3

17—24 år

I II III IV

82 50 29 13

17 37 35 43

1 13 36 43

100 100 100 100

125 155 64 91

25—34 år

I II III IV

76 47 30 17

23 36 42 30

0 16 28 53

100 100 100 100

171 147 24 81

17—49 år

I II III IV

64 36 28 16

24 47 41 40

12 17 32 44

100 100 100 100

330 280 69 115

17—49 år

I II III IV

71 42 29 16

22 42 39 38

7 16 33 46

100 100 100 100

626 582 158 287

17—24 år

I II III IV

65 39 7 7

26 32 50 21

9 29 43 72

100 100 100 100

59 116 126 78

25—34 år

I II III IV

77 26 25 3

18 57 23 8

5 17 52 89

100 100 100 100

71 127 72 85

35—49 år

I II III IV

70 26 6 3

27 47 42 20

3 27 53 78

100 100 100 100

145 196 138 173

17—49 år

I II III IV

71 29 10 4

25 46 41 17

5 25 49 79

100 100 100 100

275 439 336 336

Samtliga

I II III IV

71 36 16 9

23 44 40 27

6 20 44 64

100 100 100 100

901 1 021 494 622

2.1.1. Se punkt 2.1.4.

184 T a b . 4 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter kunskap märken, konsumtionsfrekvens och socioekonomisk status. Relativa tal. Socioekonomisk grupp 3

Konsumtionsfrekvensklass 1

om vin-

Kunskapsklass 2

och

sprit-

Summa

I

II

III

/o

1 000-tal

I

I II III IV

86 66 49 32

10 23 35 20

4 11 16 48

100 100 100 100

207 73 22 41

II

I II III IV

71 40 20 9

24 45 44 30

5 15 36 61

100 100 100 100

294 341 186 163

III

I II III IV

60 29 10 5

32 47 40 26

8 23 51 70

100 100 100 100

350 537 241 353

I II III IV

71 36 16 9

23 44 40 27

6 20 44 64

100 100 100 100

901 1 021 494 622

Samtliga

1 Se punkt 2.1.1. • Se punkt 2.1.4. 3 Se punkt 2.1.7.

185 T a b . 5 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter anlal märken, konsumtionsfrekvens, kön och ålder.

druckna

vin- och

sprit-

Relativa tal.

Kön

Män

Kvinnor

1 2

Ålder

Konsumtionsfrekvensklass 1

Antal druckna märken, klass 2

Samtliga

I

II

III

0'

/o

1 000-tal

17—24 år

I 11 III IV

72 20 4

26 40 19 0

2 41 76 100

100 100 100 100

125 155 64 91

25—34 år

I 11 III IV

83 36 19 0

16 44 27 5

1 20 54 94

100 100 100 100

171 147 24 81

35—49 år

I II III IV

69 38 14 7

17 35 32 18

14 27 55 75

100 100 100 100

330 280 69 115

17—49 år

1 Jl III IV

74 33 11 3

19 39 26 9

8 29 63 88

100 100 100 100

626 582 158 287

17—24 år

I II III IV

30 13 2

47 33 19 3

23 54 79 97

100 100 100 100

59 116 126 78

25—34 år

I II III IV

68 13 2

25 50 27

7 37 71 100

100 100 100 100

71 127 72 85

3 5 - 4 9 år

I II III IV

68 21 0

24 43 32 1

S 36 68 99

100 100 100 100

145 196 138 173

17—49 år

I II III IV

60 17 1

29 42 26 1

11 41 73 99

100 100 100 100

275 440 336 336

Samtliga

I II III IV

70 26 4 1

22 40 26 5

9 34 70 94

100 100 100 100

901 1 021 494 623

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.6.

186 T a b . 6 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter antal druckna märken, konsumtionsfrekvens och socioekonomisk status. Relativa tal. Socioekonomisk grupp 8

vin-

Antal druckna märken, klass 2

Konsumtionsfrekvensklass 1

och

sprit-

Summa

I

II

III

%

1 000-tal

I

I II III IV

83 38 13 13

10 47 47 6

7 16 40 81

100 100 100 100

207 73 22 41

II

I II III IV

70 30 7 2

22 36 27 5

9 34 67 93

100 100 100 100

294 341 186 163

III

I II III IV

63 22 2 0

28 42 28 5

9 36 71 95

100 100 100 100

350 537 241 353

I II III IV

70 26 4 1

22 40 26 5

9 34 70 94

100 100 100 100

901 1 021 494 623

Samtliga

1 Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.6. 8 Se punkt 2.1.7. 8

T a b . 7 Befolkningen ålder.

i åldern

17—49

år redovisad

efter konsumtionsfrekvens,

kön

och

Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1

I II III IV Summa % 1 000-tal 1

Se punkt 2.1.1.

Män

Kvinnor Samtliga

17—24 år

25—34 år

35—49 år

17—49 år

17—24 år

25—49 år

17—49 år

29 36 15 21

40 35 6 19

42 35 9 15

38 35 10 17

16 31 33 21

22 32 21 26

20 32 24 24

30 34 16 21

1 652

1 387

187 Tab.

8 Befolkningen ålder.

i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens,

kön och

Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1

Kvinnor

Män

17--24 2 5 - 3 4 25—34 35—49 35—49 17—24 17—24 25—49 25—49 år ogifta år gifta år ogifta år gifta år ogifta år gifta år ogifta år gifta år

T II III IV

29 36 15 21

41 34 5 21

40 35 6 19

44 34 7 15

41 35 9 14

17 28 35 20

10 39 28 23

21 32 19 29

22 32 21 25

Summa %

1 000-tal 1

Se punkt 2.1.1.

Tab.

9 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens ekonomisk status.

och socio-

Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1 Socioekonomisk grupp 2

I II III 1 2

Summa

I

II

III

IV

%

1 000-tal

60 30 24

21 35 36

7 19 16

12 17 24

100 100 100

343 984 1480

i åldern

17—49

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.7.

Tab.

10 Befolkningen utbildning.

år redovisad

efter konsumtionsfrekvens

och

Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1 Utbildning

Folkskola Realexamen Studentexamen 1

Se punkt 2.1.1.

Summa

I

II

III

IV

0/

26 31 65

35 34 17

17 16 14

22 19 5

100 100 100

/o

1 000-tal 2 139 690 209

188 Tab. 11 Befolkningen bostadsort.

i åldern 17—49 år redovisad

efter konsumtionsfrekvens

och

Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1

Summa

Bostadsort

Stad Ej stad 1

I

II

III

IV

/o

1 000-tal

36 21

32 36

15 17

17 25

100 100

1 703 1 331

Se punkt 2.1.1.

Tab. 12 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens sumtionsfrekvens i 16—17 års åldern. Relativa tal. Konsumtionsfrekvens i 16—17 års åldern, klass 2 I II III

rv Summa % 1 000-tal 1 2

Konsumtionsfrekvensklass 1 I

II

III

IV

17 17 19 47

6 11 20 63

3 6 25 67

2 Q

587 Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.1.

Tab. 13 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad faderns konsumtions frekvens.

efter konsumtionsfrekvens

Relativa tal. Faderns konsumtionsfrekvensklass 2 I II III IV Uppgift saknas Summa % 1 000-tal 1 2

och kon-

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.1.

Konsumtionsfrekvensklass 1 I

II

III

IV

35 28 20 14 3

15 26 39 16 4

12 22 42 20 4

11 14 34 36 4

1 021

och

189 Tab.

14 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens årsåldern och faderns konsumtionsfrekvens.

i 16—17

Relativa tal. Konsumtionsfrekvens i 16— -17 års åldern, klass 1

Faderns konsumtionsfrekvensklass 2

I II III IV Uppgift saknas Summa %

1 II

III

IV

52 21 15 11 1

35 31 24 8

18 31 34 11 5

13 21 36 27 4

1 000-tal 1

I

1 862

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.1.

Tab.

15 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna redovisad efter konsumtionsinriktning, kön och ålder.

I och

II

Relativa tal. Män

Konsumtionsfrekvensklass 1

I

Konsumtionsinriktning 2

Vininriktade Spritinriktade . . . . Ej speciellt inriktade

1 2

17—24 25—34 35--49 17—49 17—24 25—49 17—49 år år år år år år år 17 28 55

32 34 34

23 31 46

24 31 44

49 0 51

56 6 38

55 5 40

1 000-tal

275 Vininriktade Spritinriktade . . . . Ej speciellt inriktade

19 17 64

22 21 58

15 26 59

18 23 60

40 2

28 2 71

31 2

Summa % 1 000-tal

439 Summa %

II

Kvinnor

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2.

190 T a b . 16 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna redovisad efter konsumtionsinriktning, kön, ålder och civilstånd.

I och

II

Relativa tal.

I

II

Konsumtionsinriktning 2

17—24 år

25—34 25—34 35—49 35—49 17—24 17—24 25—49 25—49 år år år år år år år år ogifta gifta ogifta gifta ogifta gifta ogifta gifta 31 33

86 3

58 0

0 0

14 28

48 4

21 0

15 0

30 2

17 49

24 28

52 7

Vininriktade. . . . Spritinriktade . . Ej speciellt inriktade

17 28 55

34 Summa %

1 000-tal

45 Vininriktade. . . . Spritinriktade . . Ej speciellt inriktade

19 17

22 12

22 24

19 13

69 Summa %

år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, och socioekonomisk status.

redo-

1 000-tal 1

Kvinnor

Män

Konsumtionsfrekvensklass 1

32 35

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2.

2 T a b . 17 Befolkningen i åldern 17-49 visad efter konsumtionsinriktning Relativa tal.

Konsumtionsinriktning 1 Socioekonomisk grupp

I II III 1 2

Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.7.

Summa

2 Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

40 27 13

13 11 19

48 62 67

0/ /O

1 000-tal

100 100 100

302 817 1 122

191 T a b . 18 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumlionsfrekvensklasserna redovisad efter konsumtionsinriktning och utbildning.

I och II

Relativa tal. Konsumtionsfrekvens klass 1

Utbildning

Konsumtionsinriktning 2 Folkskola

Realex.

Studcntex.

26 31 43

39 13 50

57 10 33

Vininriktade Spritinriktade Ej speciellt inriktade

I

Summa % 1 000-tal II

Vininriktade Spritinriktade Ej speciellt inriktade Summa % 1 000-tal

17 15 66

40 10 51

56 2 42

34 Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. T a b . 19 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna redovisad efter konsumtionsinriktning och bostadsort. Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1 I

Konsumtionsinriktning 2

Vininriktade Spritinriktade Ej speciellt inriktade . . . . Summa %

II

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2.

Ej stad

36 21 43

28 29 43

286 Vininriktade Spritinriktade Ej speciellt inriktade . . . .

28 12 61

19 16 66

1 000-tal 1

Stad

1 000-tal

Summa %

2 Bostadsort

I och II

192 Tab.

20 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning och konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern.

Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1 Konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern 2

Vinin riktade Spritinriktadc Ej speciellt inriktade . . . . Summa % 1 000-tal 1 2

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

25 5 71

19 17 64

11 6 83

247 Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.2.

Tab. 21 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning och faderns konsumtionsinriktning. Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1 Faderns konsumtionsinriktning 3

Vininriktade Spritinriktadc Ej speciellt inriktade . . . . Summa % 1 000-tal 1 2

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

32 46

5 49 46

15 34 52

1 219

445 Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.2.

Tab. 22 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig ha druckit vin eller sprit i 10—17 årsåldern, redovisad efter konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern och faderns konsumtionsinriktning. Relativa tal. Konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern 1 Faderns konsumtionsinriktning 2

Spritinriktade Ej speciellt inriktade . . . . Summa % 1 000-tal Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.2.

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

28 26 46

9 61 30

19 31

193 Tab. 23 Genomsnittlig konsumtionsmängd under mätperioden (14 dagar) av vin och sprit mätt i cl 40 % alkohol för befolkningen i åldern 17—49 år, redovisat efter kön, ålder och civilstånd. a.

Män Gifta

Ogifta

17—24 år 25—34 år 35—49 år Summa

17—24 år 25—34 år 35—49 år Summa

Vin Sprit . . . .

2,1 8,9

3,1 8,3

2,5 9,0

2,2 9,3

Totalt 11,0 ± 6,8 11,5 ± 4,0 11,5 ± 2,4

b.

11,5

1,6 6,6 8,2

Kvinnor Gifta

Ogifta

17—24 år 25—34 år 35—49 år Summa

17—24 år 25—34 år 35—49 år Summa

Vin Sprit

1,6 1,9 1,1 1,2 0,6 1,1 Totalt 1,7 ± 0,8 2,8 ± 1,2 3,1 ± 1,0

c.

2,2 3,0 1,1 9,7 11,3 4,4 5,5 ± 2,0 11,9 ± 5,4 14,2 ± 7,8

1,8 1,1 2,9

1,8 1,1 2,8 ± 1,4

5,2 2,1 7,3

1,4 1,0

2,1 1,2

2,4 ± 2,2

3,2

Samtliga

Vin Sprit Totalt

2,0 4,9 6,9

Tab. 24 Genomsnittlig konsumtionsmängd under mätperioden (14 dagar) av vin och sprit mätt i cl. 40 % alkohol för befolkningen i åldern 17—49 år redovisat efter socioekonomisk status, konsumtionsfrekvens och -inriktning. Konsumtionsfrekvens och -inriktning I Socioekonomisk grupp

„ W

2, m

P l

I 11 III Samtliga

1—631542

II

3 ^-

in P

57**0

3 (K'

<-+ 3 P i

r>

a

C5

P . CL fÖ' CO —

13,7 15,5 13,2

35,6 34,0 27,9

21,6 19,8 ± 6 , 2 17,1 19,2 ±4,4 16,5 20,2 ±3,6

13,7

30,2

18,1 19,5

P

CL CD

2, v>

3 *"~

C/3 P

63 c* CL '

63 C3

3 ro

CL 5"

III

o

CO 3 ; r+

6,6 3,1 3,1

2,3 8,3 7,0

1,6 1,6 2,8

3,4 ± 2 , 4 0,4 2,9 ± 1 , 0 0,7 ± 0 , 4 3,5±0,8 0,3 ± 0 , 2

3,5

5,8

2,4

3,2

IV

Samtliga

0 0 0

12,7 6,9 6,1

6,9

P

0,4

194 Tab. 25 Befolkningen till vinpriser,

i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtions frekvens, kön och ålder.

attityder

Relativa tal. Ålder

Kön

Män

Kvinnor

Konsumtionsfrekvensklass 1

Summa

I

II

III

IV

/o

1 000-tal

17—24 år

Positiv Negativ

40 9

40 27

10 24

10 40

100 100

277 157

25—34 år

Positiv Negativ

52 17

33 39

5 8

10 37

100 100

280 144

35—49 år

Positiv Negativ

48 31

35 36

6 13

11 21

100 100

486 307

17—49 år

Positiv Negativ

47 22

36 34

7 14

10 29

100 100

1 043 608

17—24 år

Positiv Negativ

20 11

43 15

30 38

7 37

100 100

211 169

25—34 år

Positiv Negativ

30 7

46 21

14 29

14 43

100 100

209 146

35—49 år

Positiv Negativ

35 9

32 27

21 21

12 43

100 100

342 310

17—49 år

Positiv Negativ

29 9

39 23

22 28

10 41

100 100

762 625

Positiv Negativ

40 15

37 28

13 21

10 35

100 100

1 805 1 233

Samtliga 1

Attityder till vinpriser 2

Se punkt 2.1.1. * Se punkt 2.1.7.

195 Tab.

26 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityd till vinpriser, kön och ålder.

Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1

Kön Alder

Män

Kvinnor

2 VinSpritinriktade inriktade

Summa

Ej speciellt inriktade

o/ /o

1 000tal

17—24 år

Positiv Negativ

18 7

20 13

62 81

100 100

247 94

25—34 år

Positiv Negativ

29 17

29 19

43 65

100 100

251 91

35—49 år

Positiv Negativ

19 14

27 24

53 62

100 100

434 244

17—49 år

Positiv Negativ

21 13

26 20

53 67

100 100

932 430

17—24 år

Positiv Negativ

27 22

72 78

100 100

196 104

25—34 år

Positiv Negativ

36 13

3 4

61 84

100 100

186 83

35—49 år

Positiv Negativ

36 13

3 1

61 86

100 100

299 175

17—49 år

Positiv Negativ

34 16

3 1

64 83

100 109

682 362

Positiv Negativ

27 14

16 11

57 74

100 100

1 614 792

Samtliga 1

Attityder till vinpriser 2

Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

Tab.

27 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till vinpriser och socioekonomisk status.

Relativa tal. Socioekonomisk grupp 3

Konsumtionsinriktning 1 Attityder till vinpriser 2

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

%

1 000-tal

I

Positiv Negativ

40 39

15 4

45 57

100 100

235 67

II

Positiv Negativ

31 18

12 9

58 73

100 100

589 228

III

Positiv Negativ

17 7

22 15

61 78

100 100

683 440

Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3. Se punkt 2.1.7.

196 T a b . 28 Befolkningen i åldern 17—49 visad efter konsumtionsinriktning Relativa tal.

år i konsumtionsfrekvensklass och attityder till vinpriser.

I och II

Konsumtionsinriktning 2

Konsumtionsfrekvensklass 1

Attityder till vinpriser 3

redo-

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1 000-tal

I

Positiv Negativ

34 33

24 20

42 47

100 100

713 188

II

Positiv Negativ

28 14

13 15

59 71

100 100

671 350

T a b . 29 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad sumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern.

efter attityder

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3. till vinpriser

och kon-

Relativa tal. Attityder till vinpriser 2

Konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern, klass 1

Positiv

Negativ

10 14 20 56

6 6 13 76

I II III IV Summa % 1 000-tal 1 8

1 734

1 180

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3.

T a b . 30 Befolkningen

i åldern

sumlionsinriktning

18—49

i 16—17

år redovisad årsåldern

efter konsumtionsfrekvens

och attityder

till

och kon-

vinpriser.

Relativa tal. Konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern klass 1

1 Konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern 2

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1 000-tal

I

Positiv Negativ

44 39

34 35

22 25

100 100

174 66

II

Positiv Negativ

20 5

79 95

100 100

243 68

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. * Se punkt 2.1.3. 8

Attityder till vinpriser 3

197 Tab. 31 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till vinpriser och faderns konsumtions frekvens. Relativa tal. Attityder till vinpriser11

Faderns konsumtionsfrekvensklass 1

Positiv

Negativ

24 27 28 18 3

13 18 40 24 4

I II III IV Uppgift saknas

1 806

1233 Summa % 1 000-tal

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3. Tab. 32 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder Ull vinpriser, konsumtionsfrekvens och -inriktning.

faderns

Relativa tal. Faderns konsumtionsfrekvensklass 1

Faderns konsumtionsinriktning 8 Attityder till vinpriser 3

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1 000-tal

I

Positiv Negativ

11 6

29 41

60 53

100 100

435 158

II

Positiv Negativ

26 17

57 59

16 24

100 100

486 227

III

Positiv Negativ

8 12

20 22

72 67

100 100

506 496

1 Se punkt 2.1.1. * Se punkt 2.1.2. * Se punkt 2.1.3.

198 Tab. 33 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efler konsumlionsfrekvens, attityder till vinpriser och efler vad de tror att en helbutelj billigt rödvin kostar. Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1 I, II, III

IV

1 1

Tror att det billigaste rödvinet kostar Attityder till vinpriser 2

under 2 kr

2—2,99 kr

3—3,99 kr

.... ....

0 0

2 1

54 31

24 25

3 8

16 36

100 1 614 100 792

Summa

100 2 406

.... ....

2 1

22 12

28 14

7 12

41 61

100 100

191 441

Summa

633 Positiv Negativ

Positiv Negativ

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3.

Summa

4—7,99 8 kr o. vet ej kr uppåt

%

1 000tal

199 Tab. 34 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtions frekvens, till hur vin och sprit smakar, kön och ålder.

attityder

Relativa tal. Kön

Män

Kvinnor

Ålder

Attityder till hur vin och sprit smakar 2

Konsumtionsfrekvensklass 1

Summa

I

II

III

IV

/o

1 000-tal

17—24 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

56 31 15 5

30 42 25 57

7 27 13 19

6 1 47 19

100 100 100 100

138 71 138 87

25—34 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

62 37 22 16

31 57 26 32

5 1 7 12

2 5 46 41

100 100 100 100

174 78 102 69

35—49 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

53 45 30 21

36 34 33 38

6 11 8 15

5 11 29 27

100 100 100 100

318 197 173 106

17—49 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

56 40 23 14

34 41 28 42

6 12 9 16

4 7 39 28

100 100 100 100

630 346 414 262

17—24 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

32 22 3 3

41 24 19 37

25 42 22 50

3 13 57 10

100 100 100 100

114 78 99 89

25—34 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

42 22 9

36 54 16 27

19 22 15 27

3 3 69 37

100 100 100 100

96 116 84 58

35—49 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

53 26 2 6

32 38 19 29

8 27 20 30

7 8 59 35

100 100 100 100

160 184 162 147

17—49 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

44 24 2 6

36 40 18 31

16 29 19 35

5 8 61 28

100 100 100 100

371 378 344 294

Samtliga

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

52 32 14 10

35 40 24 37

10 21 14 26

4 7 49 28

100 100 100 100

1 000 724 758 556

1 Se punkt 2.1.1. a

Se punkt 2.1.3.

200 Tab. 35 Befolkningen i åldern 17—49 dr, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till hur vin och sprit smakar, kön och ålder. Relativa tal.

Kön

Män

Ålder

Attityder till hur vin och sprit smakar 2

Konsumtionsinriktning 1

Summa

Ej speVinSpritinriktade inriktade ciellt inriktade

% 1 000-tal

17—24 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

17 26 4 13

17 13 26 18

66 62 71 69

100 100 100 100

130 70 73 68

25—34 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

34 38 1

24 13 43 35

43 49 56 65

100 100 100 100

172 74 56 41

35—49 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

24 20 5 4

21 20 54 18

55 61 42 78

100 100 100 100

302 176 124 78

17—49 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

25 25 4 6

21 17 43 22

54 58 53 72

100 100 100 100

603 320 253 187

Kvinnor 17—24 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

35 37 13 8

1 3

65 63 87 88

100 100 100 100

111 67 41 80

25—34 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

30 38 10 14

3 3 10

67 60 80 86

100 100 100 100

94 113 26 37

35—49 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

44 34 1 10

2 1 1 6

54 66 98 85

100 100 100 100

146 169 66 93

17—49 år

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

38 36 7 10

2 1 3 4

61 63 91 86

100 100 100 100

351 349 133 210

Samtliga

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

30 31 5 8

14 9 29 12

57 61 66 79

100 100 100 100

954 670 386 397

1 Se punkt 2.1.2. a

Se punkt 2.1.3.

201 Tab.

36 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till hur vin och sprit smakar och socioekonomisk status.

Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1 Attityder till hur vin och sprit smakar 2

ekonomisk grupp 3

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

°/

1 000-tal

/o

I

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

43 52 3 20

13 5 35 9

44 43 62 72

100 100 100 100

186 64 23 30

II

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

8 8 19 14

56 55 74 78

100 100 100 100

339 213 126 139

III

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

36 37 7 8 14 23 3 6

21 10 39 12

65 67 59 83

100 100 100 100

362 354 210 197

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

30 31 5 8

14 9 29 12

57 61 66 79

100 100 100 100

954 670 386 397

Samtliga

1 2 3

Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3. Se punkt 2.1.7.

Tab.

37 Befolkningen

i åldern 17—49 år i konsumtionfrekvensklass

efter konsumtionsinriktning

I och II redovisad

och attityder till hur vin och sprit

smakar.

Relativa tal. Konsumtionsinriktning 3

Konsumtionsfrekvensklass 1

Attityder till hur vin och sprit smakar 2

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

0/

/o

1 000-tal

I

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

37 40 8 19

18 19 56 27

44 41 36 55

100 100 100 100

515 229 102 55

II

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

27 39 5 11

10 5 31 17

63 57 64 72

100 100 100 100

345 292 181 203

1 Se punkt 2.1.1. * Se punkt 2.1.3. »Se punkt 2.1.2.

202 T a b . 38 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens årsåldern och attityder till hur vin och sprit smakar.

i

16—17

Relativa tal. Attityder till hur vin och sprit smakar 2 Konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern, klass 1

I II III IV Summa % 1 000-tal

Vinpositiv och spritpositiv

Vinpositiv och spritnegativ

Vinnegativ och spritpositiv

Vinnegativ och spritnegativ

14 17 22 47

8 9 20 62

8 9 16 67

4 12 19 66

100 930

100 651

100 371

100 367

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3.

T a b . 39 Befolkningen i åldern 18—49 smakar och konsumtionsfrekvens

år redovisad efter attityder till hur vin och och -inriktning i 16—17 årsåldern.

sprit

Relativa tal. Konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern 2

Konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern, klass 1

1 Attityder till hur vin och sprit smakar 3

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1 000-tal

I

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

55 40 22 19

20 33 61 17

24 27 17 11

100 100 100 100

125 54 30 14

11 Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

19 22 17 6

0 5 3 0

81 73 80 94

100 100 100 100

156 61 33 42

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. * Se punkt 2.1.3. 2

Summa

203 Tab.

40 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efler attilijder till hur vin och sprit smakar och faderns konsumtionsfrekvens.

Relativa tal. Attityder till hur vin och sprit smakar 2 Faderns konsumtionsfrekvensklass 1

I II III IV Uppgift saknas Summa % 1 000-tal

Vinpositiv och spritpositiv

Vinpositiv och spritnegativ

Vinnegativ och spritpositiv

Vinnegativ och spritnegativ

31 26 23 16 3

21 28 32 15 3

12 23 41 23 2

10 25 47 13 5

100 954

100 670

100 386

100 397

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3.

Tab. 41 Befolkningen

i åldern 18—49 år redovisad efler attityder till hur vin och sprit

smakar, faderns konsumtionsfrekvens

och

-inriktning.

Relativa tal. Faderns konsumtionsinriktning 2

Faderns konsumtionsfrekvensklass 1

1 2 3

Attityder till hur vin och sprit smakar 3

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

0/

/o

1 000-tal

I

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

12 11 6 8

30 32 37 37

58 57 57 56

100 100 100 100

299 141 47 39

II

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritnegativ

31 23 18 24

54 60 66 58

15 17 16 18

100 100 100 100

247 190 87 100

III

Vinpositiv och spritpositiv Vinpositiv och spritnegativ Vinnegativ och spritpositiv Vinnegativ och spritncgativ

10 11 10 10

22 12 33 15

68 77 57 74

100 100 100 100

222 217 157 186

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

204 Tab. 42 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtions frekvens, attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, kön och ålder. Relativa tal.

Kön

Män

Kvinnor

Ålder

Summa

I

11 III

IV

%

1000tal

17—24 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

25 34

33 39

18 11

25 16

100 100

245 189

25—34 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

38 43

36 34

6 5

20 18

100 100

209 214

35—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

30 49

33 37

16 4

21 10

100 100

311 483

17—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

30 44

34 37

14 6

22 13

100 100

765 887

17—24 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

13 21

31 31

34 33

23 16

100 100

262 118

25—34 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

18 23

35 38

23 16

24 24

100 100

230 125

35—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

22 23

29 31

24 17

25 28

100 100

393 260

17—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

18 23

31 33

26 21

24 24

100 100

885 502

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

24 37

32 35

21 11

23 17

100 100

1 650 1 388

Samtliga 1

Attityder

Konsumtionsfrekvensklass 1

2 Se punkt 2.1.1. * Se punkt 2.1.3.

205 Tab. 43 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, kön och ålder. Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1 Kön

Ålder

Män

Kvinnor

2 Ej speciVinSpritinriktade inriktade ellt inriktade

Summa

/o

1 000tal

17—24 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

15 15

11 26

74 59

100 100

185 156

25—34 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

37 14

19 33

44 53

100 100

167 175

35—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

22 15

8 36

71 49

100 100

245 434

17—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

24 15

12 33

64 52

100 100

597 765

17—24 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

22 32

76 68

100 100

202 98

25—34 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

31 26

3 3

66 71

100 100

174 95

35—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

30 24

1 5

69 71

100 100

289 185

17—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

28 27

1 3

71 70

100 100

665 378

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

26 19

6 23

68 58

100 100

1 262 1 143

Samtliga 1

Attityder

2 Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

Tab. 44 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang och socioekonomisk status. Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1 Attityder

misk status

1 2

Summa

2 Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1 000tal

I

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

43 35

9 19

49 46

100 100

184 118

II

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

32 21

5 19

64 60

100 100

468 348

III

Har ej fördomar . . H a r fördomar . . . .

13 14

8 29

80 57

100 100

505 617

Samtliga

Har ej fördomar . . Har fördomar ....

26 19

6 23

68 58

100 100

1 262 1 143

Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

206 T a b . 45 Befolkningen i åldern 17—49 år, i konsumlionsfrekvensklass visad efter konsumtionsinriktning och attityder till fördomar det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang.

I och II, redosom medför att

Relativa tal. Konsumtionsinriktning 2

Konsumtionsfrekvcnsklass 1

1 3 s

Attityder*

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1 000Lal

I

H a r ej fördomar . . Har fördomar . . . .

45 25

12 32

42 44

100 100

395 506

II

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

28 18

6 22

66 60

100 100

534 487

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

T a b . 46 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang och konsumtions frekvens i 16—17 årsåldern. Relativa tal. Konsumtionsfrekvens. i 16—17 årsåldern, klass 1

I II III IV Summa % 1 000-tal 1 2

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3.

Attityder 2 Har ej fördomar

Har fördomar

7 12 23 59

13 14 17 56

100 1 205

100 1 114

207 Tab. 47 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, konsumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern. Relativa tal. Konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern, klass 1

Attityder

3 Konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern 2

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1 000tal

I

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

59 37

25 36

16 27

100 100

85 140

11 Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

25 10

0 3

75 87

100 100

138 153

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3. Tab. 48 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder Ull fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang, faderns konsumtionsinriktning och socioekonomisk status. Relativa tal. Faderns konsumtionsinriktning 1 Socioekonomisk grupp 3

1 1 8

Attityder

2 Summa

Ingen konsumtion

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1 000tal

I

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

19 27

17 10

23 23

42 40

100 100

184 118

II

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

16 20

13 11

24 32

47 37

100 100

468 348

III

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

17 13

14 6

25 38

44 42

100 100

505 617

Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3. Se punkt 2.1.7.

208 Tab. 49 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», kön och ålder. Relativa tal. Kön

Män

Kvinnor

1 J

Ålder

Attityder 2

Konsumtionsfrekvensklass 1

Summa

I

II

III

IV

/o

1 000-tal

17—24 år

Har ej fördomar Har fördomar

34 24

38 34

15 15

13 28

100 100

205 229

25—34 år

Har ej fördomar Har fördomar

54 22

32 38

7 5

7 35

100 100

241 183

35—49 år

Har ej fördomar Har fördomar

47 36

32 38

9 8

12 17

100 100

414 380

17—49 år

Har ej fördomar Har fördomar

46 29

34 37

10 9

11 25

100 100

860 792

17—24 år

Har ej fördomar Har fördomar

24 6

34 26

31 37

11 32

100 100

211 169

25—34 år

Har ej fördomar Har fördomar

31 7

36 35

20 21

13 37

100 100

191 164

35—49 år

Har ej fördomar Har fördomar

34 12

30 31

17 25

20 33

100 100

316 337

17—49 år

Har ej fördomar Har fördomar

30 9

33 31

22 27

15 34

100 100

717 670

Samtliga

Har ej fördomar Har fördomar

39 20

33 34

15 17

13 29

100 100

1 577 1 461

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3.

209 Tab.

50 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande», kön och ålder.

Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1 Kön

Män

Kvinnor

Ålder

Vininriktade

Ej speSpritciellt inriktade inriktade

Summa

/o

1000tal

17—24 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

22 8

15 22

63 71

100 100

178 164

25—34 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

29 18

24 30

47 52

100 100

224 118

35—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

21 14

22 31

57 56

100 100

365 314

17—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

23 13

21 29

56 59

100 100

767 595

17—24 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

36 9

1 0

63 91

100 100

186 114

25—34 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

37 16

5 0

58 84

100 100

166 103

35—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

40 14

4 0

56 86

100 100

253 221

17—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

38 13

4 0

59 87

100 100

606 438

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

30 13

13 16

57 71

100 100

1 373 1033

Samtliga 1

Attityder

2 Se punkt 2.1.2. * Se punkt 2.1.3.

210 Tab. 51 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och sociekonomisk status. Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1

Sociockonomisk grupp 3

Attityder

Summa

2 Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

0/ /o

1 000tal

1 Har ej fördomar . . H a r fördomar

47 15

13 12

40 74

100 100

235 67

II

Har ej fördomar Har fördomar

..

33 16

11 11

56 73

100 100

520 297

III

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

16 11

19 20

65 69

100 100

512 610

Samtliga

Har ej fördomar . . Har fördomar

30 13

13 16

57 71

100 100

1 373 1 033

1 2

Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3. • Se punkt 2.1.7. Tab. 52 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtions inriktning och attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande». Relativa tal. Konsumtionsinriktning 2

Konsumtionsfrekvensklass 1

1 2 3

Attityder 3

Su mm a

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

0/ /a

1 000tal

I

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

41 18

19 32

40 50

100 100

609 292

II

Har ej fördomar . . H a r fördomar . . . .

12 15

58 69

100 100

524 497

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

211 Tab. 53 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »slarkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och konsumtionsfrekoens i 16—17 årsåldern. Relativa tal. Konsumtionsfrekvens, i 16—17 årsåldern, klass 1

I II III IV Summa % 1 000-tal 1 2

Attityder 2 Har ej fördomar

Har fördomar

10 12 19 58

6 9 15 70

100 1 514

100 1 399

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3.

Tab. 54 Befolkningen i åldern 18—49 år, redovisad efter attityder till fördomar som ger »slarkspritdrickande» högre status än »vindrickande», konsumtions frekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern. Relativa tal. Konsumtionsfrekvens i 16—17 årsåldern, klass 1

Attityder

3 Konsumtionsinriktning i 16—-17 årsåldern 2 Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

Summa

/o

1 000tal

I

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

53 23

30 43

17 34

100 100

154 85

II

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

19 13

2 1

80 86

100 100

186 124

1 Se punkt 2 Se punkt 3

2.1.1. 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

212 Tab. 55 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» och faderns konsumtionsfrekvens. Relativa tal. Attityder 2 Faderns konsumtionsfrekvensklass 1

I II III IV Uppgift saknas Summa % 1 000-tal

Har ej fördomar

Har fördomar

25 23 30 18 3

13 24 36 23 4

100 1577

100 1 461

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3. Tab. 56 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder Ull fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindric kände», faderns konsumtionsfrekvens och -inriktning. Relativa tal. Faderns konsumtionsinriktning 2

Faderns konsumtionsfrekvensklass 1

Attityder

Summa

3 Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1 000tal

I

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

13 4

29 40

59 56

100 100

397 196

II

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

30 16

54 62

16 22

100 100

369 345

III

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

11 10

19 22

70 69

100 100

475 527

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

213 Ta.b. 57 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtions frekvens, attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», kön och ålder. Relativa tal.

Kön

Män

Kvinnor

1 2

Ålder

Attityder 2

Konsumtionsfrekvensklass 1

Summa

I

II

III

IV

/o

1 000-tal

17—24 år

Har ej fördomar H a r fördomar

42 18

36 35

7 21

14 26

100 100

192 242

25—34 år

H a r ej fördomar H a r fördomar

44 37

34 35

1 10

21 17

100 100

213 211

35—49 år

H a r ej fördomar H a r fördomar

50 34

36 34

5 12

9 20

100 100

395 399

17—49 år

H a r ej fördomar H a r fördomar

46 30

36 35

5 14

13 21

100 100

800 852

17—24 år

Har ej fördomar H a r fördomar

22 13

34 29

31 35

13 24

100 100

126 254

25—34 år

H a r ej fördomar H a r fördomar

28 15

41 33

6 28

25 24

100 100

126 229

35—49 år

H a r ej fördomar H a r fördomar

28 19

35 28

14 25

23 28

100 100

211 442

17—49 år

H a r ej fördomar H a r fördomar

27 17

36 29

16 28

21 26

100 100

462 925

Samtliga

H a r ej fördomar H a r fördomar

39 23

36 32

9 21

16 24

100 100

1262 1 776

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3.

214 Tab.

58 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger windrickande» högre status än »starkspritdrickande», kön och ålder.

Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1 Kön

Män

Kvinnor

1 1

Ålder

Attityder 2

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

0/ /o

1 000tal

17--24 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

12 17

26 11

62 72

100 100

164 177

25—34 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

23 27

34 18

43 54

100 100

168 174

35—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

17 18

36 15

48 67

100 100

360 319

17—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

17 20

33 15

50 65

100 100

693 669

17—24 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

22 28

3 0

76 71

100 100

108 192

25—34 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

43 22

9 0

48 79

100 100

95 175

35—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

30 27

4 1

66 72

100 100

162 312

17—49 år

Har ej fördomar . Har fördomar

31 26

5 1

64 74

100 100

364 679

Samtliga

Har ej fördomar . . Har fördomar

22 23

23 8

55 69

100 100

1057 1 348

Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

215 T a b . 59 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter konsumtionsinriktning, attityder till fördomar som ger windrickandet> högre status än »starkspritdrickande» och socioekonomisk status. Relativa tal. Konsumtionsinriktning 1 ekonomisk grupp 3

Attityder

I

2 Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

%

1000tal

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

43 37

19 7

39 56

100 100

144 159

11 Har ej fördomar . Har fördomar . . .

27 27

16 6

57 67

100 100

367 450

111 Har ej fördomar . Har fördomar . . .

11 15

33 9

56 76

100 100

479 643

Samtliga

Har ej fördomar . Har fördomar . . .

22 23

23 8

55 69

100 100

1057 1 348

i

1 2

Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3. ' Se punkt 2.1.7. T a b . 60 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och attityder till fördomar som ger windrickande» högre status än »starkspritdrickande*. Relativa tal. Konsumtionsinriktning 2

1 2 s

tionsfrekvensklass 1

Attityder

I IT

3 Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

%

1000tal

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

30 38

33 12

38 50

100 100

492 409

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

19 27

19 9

62 64

100 100

454 567

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

216 Tab. 61 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger windrickande» högre status än »starkspritdrickande» och konsumtionsfrekvens i 16 17 årsåldern. Relativa tal. Konsumtionsfrekvens, i 16—17 årsåldern, klass 1

I II III IV Summa % 1 000-tal

Attityder 2 Har ej fördomar

Har fördomar

10 14 17 60

7 8 18 67

100 1231

100 1 683

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3. Tab. 62 Befolkningen i åldern 18—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit i 16— 17 årsåldern, redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», konsumtionsfrekvens och -inriktning i 16—17 årsåldern. Relativa tal. Konsumtionsfrekvens i 16 17 årsåldern. klass 1

1 2 3

Attityder

2 Konsumtionsinriktning i 16—17 årsåldern 2

Summa

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

/o

1000tal

I

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

51 34

32 38

18 28

100 100

122 117

II

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

19 14

0 3

81 84

100 100

171 140

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Se punkt 2.1.3.

217 Taib. 63 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger windrickande» högre status än »starkspritdrickande» och faderns konsumtionsfrekvens. Relativa tal. Attityder» Faderns konsumtionsfrekvensklass 1

I II III IV Uppgift saknas Summa % 1 000-tal 1 2

Har ej fördomar

Har fördomar

21 26 31 19 4

18 22 34 22 4

100 1262

100 1 776

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.3.

T a b . 64 Befolkningen i åldern 18—49 år redovisad efter attityder till fördomar som ger »vindrickande» högre status än »starkspritdrickande», faderns konsumtionsfrekvens och -inriktning. Relativa tal. Faderns konsumtionsinriktning 2

Faderns konsumtionsfrekvensklass 1

Attityder 3

Vininriktade

Spritinriktade

Ej speciellt inriktade

Summa /o

1 000tal

I

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

10 10

30 34

60 56

100 100

268 325

II

Har ej fördomar . . H a r fördomar . . . .

21 25

58 58

21 17

100 100

321 392

III

Har ej fördomar . . Har fördomar . . . .

7 12

25 18

68 70

100 100

396 607

1 2

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. • Se punkt 2.1.3.

Tab. 65 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens och vilket slags drycker de tycker att det är trevligast att det serveras när de är bortbjudna. Relativa tal. Det är trevligast när det serveras

Både sprit och vin Enbart sprit Enbart vin Enbart alkoholfria drycker . . Vet inte

Se punkt 2.1.1.

Konsumtionsfrekvensklass 1

Summa

I

II

III

IV

/o

1 000-tal

62 49 37 5 21

33 43 45 24 53

5 3 15 26 13

1 4 3 45 13

100 100 100 100 100

787 133 686 1 270 162

218 Tab. 66 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och vilket slags drycker de tycker att det är trevligast att det serveras när de är bortbjudna. Relativa tal. Det är trevligast när det serveras Konsumtionsfrekvensklass 1

I

II

Konsumtionsinriktning 2

Både sprit oéh vin

Enbart sprit

Enbart vin

Enbart alkoholfria drycker

Vet inte

Vininriktade Spritinriktade Ej speciellt inriktade. . . .

21 26 53

4 76 20

64 5 31

42 23 35

32 22 46

Summa % 1 000-tal

100 484

100 65

100 256

100 61

100 34

Vininriktade Spritinriktade Ej speciellt i n r i k t a d e . . . .

21 20 60

5 48 47

44 6 51

13 6 81

8 28 64

Summa % 1 000-tal

100 262

100 58

100 309

100 306

100 86

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Tab. 67 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter konsumtionsfrekvens slags drycker de bjuder på när de har gäster. Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1

och vilket

Summa

Bjuder på

Både sprit och vin Enbart sprit Enbart vin Enbart alkoholfria drycker . . Vet inte 1

Se punkt 2.1.1.

I

II

III

IV

/o

1 000-tal

60 44 41 7 33

33 49 39 29 32

5 3 17 25 10

1 4 4 40 11

100 100 100 100 100

826 217 387 1 476 133

219 Tab. 68 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklasserna I och II redovisad efter konsumtionsinriktning och vilket slags drycker de bjuder på när de har gäster. Relativa tal. Bjuder på Konsumtionsfrekvensklass 1

I

II

Enbart alkoholfria drycker

Vet inte

43 13 44

21 23 57

100 158

100 103

100 45

62 2 36 100 150

19 8 74

16 14 69

100 429

100 61

Konsumtionsinriktning 2

Både sprit och vin

Enbart sprit

Enbart vin

Vininriktade Spritinriktade Ej speciellt i n r i k t a d e . . . .

26 24 50

1 70 30

76 Summa % 1 000-tal

100 499

100 96

Vininriktade Spritinriktade Ej speciellt inriktade. . . .

18 18 64

3 44 53

Summa % 1 000-tal

100 276

100 105

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2. Tab. 69 Befolkningen i åldern 17—49 år redovisad efter propagandaobservans, och konsumtions frekvens.

ålder

Relativa tal.

Propagandaobservans

Ålder

Konsumtionsfrekv ;nsklass 1

Summa

I

II

III

IV

0/

/o

1 000-tal

Har observerat propaganda

17- - 2 4 25- - 3 4 35- - 4 9 17- - 4 9

år år år år

38 50 52 48

35 31 34 33

15 8 6 9

12 11 9 10

100 100 100 100

311 392 634 1 337

Har ej observerat propaganda

17- - 2 4 25- - 3 4 35- - 4 9 17- - 4 9

år år år år

13 12 18 15

32 39 33 34

29 17 21 22

26 32 29 29

100 100 100 100

503 386 812 1 701

Se punkt 2.1.1.

220 Tab. 70 Befolkningen i åldern 17—49 år i konsumtionsfrekvensklass I och II redovisad efter propagandaobservans, ålder och konsumtionsinriktning. Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1

I

II

1 8

Har observerat propaganda

Konsumtionsinriktning

Har ej observerat propaganda

17—24 25—34 35—49 17—49 17—24 25—34 35—49 17—49 år år år år år år år år

Vininriktade Spritinriktade Ej speciellt inriktade. .

26 21 54

36 26 39

36 22 42

34 23 44

31 16 52

36 31 33

32 27 41

33 25 42

Summa % 1 000-tal

100 119

100 195

100 328

100 642

100 65

100 47

100 148

100 260

Ej speciellt inriktade..

31 9 60

34 12 54

24 17 58

29 14 58

26 13 62

25 12 63

12 15 73

19 14 67

Summa % 1 000-tal

100 109

100 123

100 212

100 444

100 162

100 152

100 264

100 577

Vininriktade

Se punkt 2.1.1. Se punkt 2.1.2.

Tab. 71 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till vinpriser. Relativa tal. Attityder till vinpriser 1 Propagandaobservans

1 Summa

Ålder Positiv

Negativ

/o

1 000-tal

Har observerat propagandan

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

85 77 74 77

16 23 26 23

100 100 100 100

274 349 579 1202

Har ej observerat propagandan

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

58 65 53 57

42 35 47 43

100 100 100 100

368 263 574 1204

Se punkt 2.1.3.

221 T a b . 72 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till hur vin och sprit smakar. Relativa tal. Attityder till hur vin och sprit smakar 1 Propagandaobservans

VinVinpositiv positiv och sprit- och spritpositiv negativ

Ålder

Summa

Vinnegativ och spritpositiv

Vinnegativ och spritnegativ

%

1000tal

Har observerat propaganda

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

44 55 49 49

22 25 28 26

17 10 14 14

18 10 9 11

100 100 100 100

274 349 579 1202

Har ej observerat propaganda

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

33 28 29 30

21 37 32 30

18 18 19 18

27 16 21 22

100 100 100 100

368 263 574 1204

Se punkt 2.1.3. Tab. 73 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som medför att det dricks sprit och inte vin i vissa sammanhang. Relativa tal. Propagandaobservans

1 Attityder 1

Summa

Ålder Har fördomar

Har ej fördomar

0/

/o

1 000-tal

H a r observerat propagandan

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

39 40 55 47

61 60 45 53

100 100 100 100

274 349 579 1202

Har ej observerat propagandan

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

40 49 52 48

60 51 48 52

100 100 100 100

368 263 574 1 204

Se punkt 2.1.3.

222 Tab. 74 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som ger »starkspritdrickande» högre status än windrickande». Relativa tal. Propagandaobservans

1 Attityder 1

Summa

Ålder Har ej fördomar

Har fördomar

/o

1 000-tal

Har observerat propagandan

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

65 71 62 65

36 29 38 35

100 100 100 100

274 349 579 1 203

Har ej observerat propagandan

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

51 55 45 49

49 46 55 51

100 100 100 100

368 263 574 1 204

Se punkt 2.1.3.

Tab. 75 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit, redovisad efter propagandaobservans, ålder och attityder till fördomar som ger windrickande» högre status än »starkspritdrickande». Relativa tal. Propagandaobservans

1 Attityder 1

Summa

Ålder Har ej fördomar

Har fördomar

/o

1 000-tal

Har observerat propagandan

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

53 50 51 51

47 50 49 49

100 100 100 100

274 349 579 1 202

Har ej observerat propagandan

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

34 34 40 37

66 66 60 63

100 100 100 100

368 263 574 1 204

Se punkt 2.1.3.

223 Tab. 76 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit och som dessutom uppgivit sig i tidningar ha sett reklam för vin- och spritmärken, redovisad efter konsumtions frekvens, kön och om de tror alt reklamen har påverkat dem att köpa mer vin och sprit eller inte. (Se fråga 82 i frågeformuläret, etapp I.) Relativa tal. a) Män Konsumtionsfrekvensklass 1 Samtliga

Uppfattning om reklamens påverkan

Har påverkats Har ej påverkats Vet inte Summa % 1 OOO-tal 1

I

II

III

9 78 13

3 71 26

0 62 39

5 73 21

100 626

100 582

100 156

100 1 365

Se punkt 2.1.1.

b) Kvinnor Konsumtionsfrekvensklass Samtliga

Uppfattning om reklamens påverkan

Har påverkats Har ej påverkats Vet inte Summa % 1 000-tal

I

II

III

8 75 17

1 66 34

1 50 49

3 63 34

100 275

100 439

100 336

100 1 051

c) Samtliga Konsumtionsfrekvensklass Uppfattning om reklamens påverkan

Har påverkats Har ej påverkats Vet inte Summa % 1 000-tal

Samtliga I

II

III

9 77 14

2 69 29

1 54 46

4 69 27

100 901

100 1021

100 494

100 2 415

224 Tab. 77 Befolkningen i åldern 17—49 år, som uppgivit sig dricka vin eller sprit och som dessutom uppgivit sig i tidningar ha sett reklam för vin och spritmärken, redovisad efter antal druckna vin- och spritmärken, kön och efter om de tror att reklamen påverkat deras märkesval eller inte. (Se fråga 83 i frågeformuläret, etapp I). Relativa tal. a) Män Antal druckna märken klass Uppfattning om reklamens påverkan

Har påverkats Har ej påverkats Vet inte Summa % 1 OOO-tal

Samtliga I

II

III

16 75 9

5 71 24

4 54 42

10 69 21

100 667

100 381

100 315

100 1 362

b) Kvinnor Antal druckna märken klass Uppfattning om reklamens påverkan

Har påverkats Har ej påverkats Vet inte Summa % 1 OOO-tal

Samtliga I

II

III

21 67 12

11 58 31

4 48 48

10 56 34

100 243

100 347

100 454

100 1 044

c) Samtliga Antal druckna märken klass Uppfattning om reklamens påverkan

Har ej påverkats Vet inte Summa % 1 OOO-tal

Samtliga I

II

III

17 72 10

8 65 27

4 50 46

10 63 27

100 910

100 728

100 768

100 2 406

225 Tab. 78 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, som uppgivit sig ha observerat systembolagets »vin istället för sprih-propaganda redovisad efter de propagandainslag eller kombinationer av propagandainslag de uppgivit sig ha observerat och konsumtions frekvensklass. Relativa tal. Konsumtionsfrekvensklass 1

Propagandamedel

1 o '}

•-> 6 7 8 Summa % 1

IV

I, II, III 9 1 33 1 24 2 3 26

1 0 38 0 7 5 0 48

100 Se punkt 2.1.1.

Propagandamedel : 1. affischer och plakat i systembutiker 2. flygblad och broschyrer 3. tidningsannonser 4. både affischer och plakat i systembutiker och flygblad och broschyrer 5. både affischer och plakat i systembutiker och tidningsannonser 6. både tidningsannonser och flygblad och broschyrer 7. både affischer och plakat i systembutiker, flygblad och broschyrer och tidningsannonser 8. har ej observerat någon propaganda T a b . 79 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, som uppgivit sig ha observerat systembolagets »vin i stället för sprih-propaganda redovisad efter kön, ålder och om de tror att propagandan påverkat dem att övergå från vin till sprit, att dricka mer vin utan att minska spritkonsumtionen eller att de inte påverkats. (Se frågorna 77, 78 i frågeformuläret, etapp II). Relativa tal. Uppfattning om propagandans påverkan

Kön Ålder

Har ej påverkats

Har gått över till vin och minskat sprit

Män

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

82 80 86 84

10 10 6 8

Kvinnor

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

72 65 81 73 79

Samtliga

8— 631542

Har ökat vin utan att minska sprit

Summa Vet ej

%

0 8 7 6

8 3 1 3

100 100 100 100

7 16 12 13

2 0 5 3

19 19 2 12

100 100 100 100

226 Tab. 80 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, redovisade efter konsumtions frekvens, kön, ålder och om de tror att systembolagets propaganda för övergång från sprit till vin förbättrar alkoholvanorna eller inte (se fråga 79 i frågeformuläret, etapp II). Relativa tal. a) Personer i konsumtionsfrekvensklass I, II eller I I I . Kön

Tror att vanorna

Summa

Ålder Förbättras

Ej förbättras

Vet ej

/o

Män

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

44 56 53 51

43 30 37 37

13 14 11 12

100 100 100 100

Kvinnor

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

56 57 53 55

27 29 30 29

17 14 17 16

100 100 100 100

100 Samtliga

b) Personer i konsumtionsfrekvensklass IV (»Nykterister») Kön

Tror att vanorna

Ålder

Summa

Förbättras

Ej förbättras

Vet ej

/o

Män

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

37 48 21 35

38 29 53 41

25 23 25 24

100 100 100 100

Kvinnor

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

14 49 42 36

37 36 39 38

50 15 18 25

100 100 100 100

100 Samtliga

227 Tab. 81 Befolkningen i åldern 17—49 år i de i experimentet uttagna områdena, redovisad efter konsumtionsfrekvens, kön, ålder och om de tror att systembolagets propaganda för alkoholfria drycker förbättrar den allmänna nykterheten eller inte. (Se fråga 80 i frågeformuläret, etapp II). Personer i konsumtionsfrekvensklass I, II eller III. Relativa tal.

Kön

Tror att propagandan förbättrar nykterheten

Ålder

Summa /o

Ja

Nej

Vet inte

Män

17—24 år 25—34 år 35—49 år 1 7 _ 4 9 år

33 33 37 35

52 55 50 52

15 13 12 13

100 100 100 100

Kv r . >r

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

39 53 44 46

42 34 43 39

19 13 13 14

100 100 100 100

100 Tror att propagandan förbättrar nykterheten

Summa

Ja

Nej

Vet inte

%

Samtliga

b) Personer i konsumtionsfrekvensklass

Kön

Ålder

IV

(»Nykterister»).

Män

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

52 29 24 36

37 45 56 46

11 27 20 18

100 100 100 100

Kvinnor

17—24 år 25—34 år 35—49 år 17—49 år

23 59 60 51

55 25 29 35

22 16 11 14

100 100 100 100

100 Samtliga

228 Tab. 82 Förändringen

i »vinkvoten»:

och andra intervjutillfället

konsumtionsmängd

vin

mellan det första konsumtionsmängd vin + sprit i experiment- respektive kontrollområden.

Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

Differens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

— 0,55 — 0,42 — 0,58 — 0,56 — 0,10 — 0,92 — 0,66 — 0,39 — 0,36 — 0,57 — 0,78 — 0,10 — 0,44 — 0,34 — 0,49

— 0,09 — 0,87 0,60 — 0,38 — 0,42 — 0,01 — 0,22 — 0,51 — 0,10 — 0,24 — 0,33 — 0,23 — 0,68 — 0,31 — 0,64

— 0,46 — 0,45 — 1,18 — 0,18 0,32 — 0,91 — 0,44 0,12 — 0,26 — 0,33 — 0,45 0,13 0,24 — 0,03 0,15

antal konsumtionstillfällen vin ant. kons.-tillf. vin + ant. konst.-tillf. sprit lan det första och andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden.

Tab. 83 Förändringen

i »vinkvoten»:

Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

Differens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

0,11 0,15 — 0,42 — 0,16 0,04 0,31 0,08 0,24 0,08 — 0,25 0,29 0,04 0 0,02 0,07

— 0,24 0,10 0,02 0,25 — 0,33 0,48 0,13 0,06 0,37 — 0,12 0,12 — 0,01 — 0,08 0,09 — 0,14

0,35 0,05 — 0,44 — 0,41 0,37 — 0,17 — 0,05 0,18 — 0,29 — 0,13 0,17 0,05 0,08 — 0,07 0,21

229 inköpt mängd vin mellan det första och inköpt mängd vin och sprit andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden

Tab. 84 Förändringen i »vinkvoten»:

Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

0,07 0,14 — 0,06 0,05 0,26 0,04 0,11 0,18 0,27 — 0,12 — 0,05 0,32 — 0,19 — 0,33 0,13

0,35 0 — •

0,45 0,21 0 0,43 0,07 0,06 0,48 0,18 0,59 0,05 — •

— 0,38

— 0,28 0,14 — •

— 0,40 0,05 0,04 — 0,32 0,11 0,21 — 0,60 — 0,23 — 0,27 — 0,24

—

0,51

Tab. 85 Förändringen i »vinkvoten»: antal inköpstillfällen vin mellan det första och antal inköpstillfällen vin + antal inköpstillfällen sprit andra intervjutillfället i experiment- respektive kontrollområden

81—631542

Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

0 0,24 — 0,13 0,04 0,22 0,18 0,08 0,23 0,42 — 0,11 — 0,20 0,36 — 0,07 — 0,25 0,11

0 0

0 0,24

—

0,46 0,27 0 0,48 0,17 0,05 0,29 0,44 0,42 0,13

—

— 0,50

—

— 0,42 — 0,05 0,18 — 0,40 0,06 0,37 — 0,40 — 0,64 — 0,06 — 0,20 — •

0,61

230 Tab. 86 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och det andra intervjutillfället visat en relativ höjning av vinkonsumtionen i förhållande till sin totala alkoholkonsumtion och som dessutom ej höjt sin totala alkoholkonsumtion. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

Differens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

0 3 0 0 0 0 3 2 0 0 0 0 8 2 3

2 5 0 0 2 0 2 4 0 0 2 10 0 0 0

— 2 — 2 0 0 — 2 0 1 — 2 0 0 — 2 ! —10 8 2 3

Tab. 87 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ höjning av antalet konsumtionstillfällen för vin i förhållande till sammanlagda antalet konsumtionstillfällen för vin och sprit och som dessutom ej ökat totala antalet konsumtionstillfällen. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

Differens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

0 3 0 0 6 0 4 10 5 4 0

0 0 0 0 0 0 0 11 0 0 0 0 4 9 0

0 3 0 0 6 0 4 — 1 5 4 0 5 5 9 5

9 18 5

231 T a b . 88 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ ökning i köpt mängd vin i förhållande till inköp av vin + sprit och som dessutom ej ökat lotala inköpet av vin + sprit. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

Differens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

0 0 2 0 0 0 5 2 0 0 0 0 4 0 3

0 0 0 0 2 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0

0 0 2 0 —2 0 2 2 0 0 0 0 4 0 3

T a b . 89 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en relativ ökning av antalet vininköp i förhållande till totala ant. vin + spritinköp och som dessutom ej ökat totala antalet vin + spritinköp. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0 3

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Differens

0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0 3

232 Tab. 90 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat sin alkoholkonsumtion. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

12 37 16 31 24 3 33 50 18 23 25 30 30 26 18

19 16 39 49 57 12 40 45 48 19 51 25 37 26 33

— — — — — — — — — —

7 21 23 18 33 9 7 5 30 4 26 5 7 0 15

Tab. 91 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat antalet konsumtionstillfällen för vin och sprit. (»Nykteristen ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

5 43 9 25 13 3 33 38 16 17 25 27 23 17 12

18 16 30 36 43 12 32 37 38 19 49 25 32 22 27

— 13 27 — 21 — 11 — 30 — 9 1 1 22 — 2 — 24 2 — 9 — 5 — 15

233 Tab. 92 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället visat en ökning i köpt mängd vin + sprit. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

13 16 8 9 16 9 7 27 5 11 5 10 11 12 10

14 5 6 23 13 3 21 17 20 10 14 7 16 9 6

— 1 11 2 — 14 3 6 — 14 10 — 15 1 — 9 3 — 5 3 4

Tab. 93 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som mellan det första och andra intervjutillfället ökat antalet vin -f spritinköp. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

Differens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

7 15 5 8 17 9 10 27 5 7 2 10 9 10 7

15 5 6 17 15 3 24 17 20 1 14 0 14 9 6

— 8 10 — 1 — 9 2 6 — 14 10 — 15 6 — 12 10 — 5 1 1

234 Tab. 94 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till vinpriser vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

39 44 32 36 30 55 50 29 46

47 37 12 41 41 34 21 32 26 42 45 28 48 40 45

31 37 27 35 35 35

— — — — — — — — — —

S 7 20 5 11 21 29 3 20 11 ö 1 13 5 10

Tab. 95 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till vinpriser i relation till spritpriser vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

18 14 25 30 35 16 51 29 27 31 29 27 25 26 13

5 48 15 16 18 23 32 11 13 24 26 10 24 2 16

13 — 34 10 14 17 7 19 18 14 7 3 17 1 24 — 3

235 Tab. 96 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till hur vin smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

35 31 24 36 40 38 44 27 41 34 32 31 39 23 29

43 12 25 31 17 49 36 22 22 26 17 31 30 27 19

—

8 19 — 1 5 23 — 11 8 5 19 8 15 0 9 — 4 10

Tab. 97 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer negativ attityd till hur sprit smakar vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

23 20 15 21 14 28 34 17 23 16 8 17 13 23 28

20 16 45 20 27 18 20 18 11 24 36 7 10 23 11

— — — — —

3 4 30 1 13 10 14 1 12 8 28 10 3 0 17

236 Tab. 98 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en mer positiv attityd till hur vin smakar i relation till sprit vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

25 30 22 22 19 30 45 13 37 38 25 30 27 36 29

38 14 18 14 30 27 29 25 27 35 27 9 15 28 31

— 13 16 4 8 — 11 3 16 — 12 10 3 — 2 21 12 8 — 2

Tab. 99 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat mindre starka fördomar, som medför att det drickes sprit och inte vin i vissa sammanhang, vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

Differens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

22 20 32 29 27 24 46 28 43 35 18 34 31 24 35

38 16 8 41 11 35 50 36 33 40 20 37 18 19 21

— 16 4 24 — 12 16 — 11 — 4 — 8 10 — 5 — 2 — 3 13 5 14

237 Tab. 100 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat mindre starka fördomar, som ger »starkspritdrickande» högre status än »vindrickande» vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykteristen ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

15 22 26 29 36 19 16 33 25 27 19 39 35 12 28

17 23 39 29 33 17 30 11 21 35 36 22 27 34 22

— 2 — 1 — 13

0 3 2 — 14

22 4 — 8 — 17

17 8 — 22

6 Tab. 101 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat starkare fördomar, som ger »vindrickande» högre status än »spritdrickande» vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

16 23 32 27 21 12 36 25 20 32 30 33 16 28 17

40 51 13 13 25 22 25 16 19 29 24 18 38 36 35

— 24 — 28

19 14 — 4 — 10

11 9 1 3 6 15 — 22 — 8

238 Tab. 102 Den procentuella andelen personer bland dem som varken dricker vin eller sprit, som visat en mer positiv attityd till vin i relation till alkoholfria drycker vid det andra än vid det första intervjutillfället. Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

Differens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

30 22 0 30 17 9 9 8 20 0 0 0 9 10 10

0 0 3 11 0 17 0 14 0 0 30 0 0 5 17

30 22 — 3 19 17 — 8 9 6 20 0 — 30 0 9 5 — 7

Tab. 103 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som på frågan »Vad anser Ni att det är trevligast att det serveras när Ni är bortbjuden» har ändrat sig från alternativen »både sprit och vin» och »enbart sprit» till alternativet »enbart vin» mellan det första och det andra intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

Differens

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

0 2 2 12 8 1 11 8 9 6 6 5 2 5 1

0 0 16 13 0 0 2 15 8 11 6 2 8 0 0

0 2 — 14 — 1 8 1 9 — 7 1 — 5 0 3 — 6 5 1

239 T a b . 104 Den procentuella andelen personer i experiment- och kontrollområden som visat en bättre uppfattning om priset på det billigaste rödvinet vid det andra än vid det första intervjutillfället. (»Nykterister» ej medtagna.) Par nr

Experimentområden

Kontrollområden

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15

30 32 23 26 34 32 41 41 46 47 24 41 39 35 31

64 23 62 34 40 23 30 19 16 54 20 35 35 27 23

— 34 9 — 39 — 8 — 6 9 11 22 30 — 7 4 6 4 8 8

T a b . 105 Den procentuella andelen personer i experimentområdena som observerat propagandakampanjens två annonser redovisad efter observationsnivå. a) Ej »nykterister» Observationsnivå Annons nr 1

30 Både 1 och 2

—

—

b) »Nykterister» Observationsnivå Annons nr 1

—

16 Både 1 och 2

—

—

20 Nivå 1: Personer, som kunnat redogöra för annonsens innehåll och utseende, utan visuellt minnesstöd. Nivå 2: Personer, som kunnat redogöra för annonsens innehåll med hjälp av retuscherad annons. Nivå 3: Personer, som känt igen annonsen då den visats. Tabellen redovisar kumulativa siffror så att antalet personer som ingår i nivå 1 även ingår i nivå 2 och 3. Personer som svarat rätt på nivå 1 skall även ha godtagbart svar på 2 och 3.

240 Diagram 1 Försäljning

av vin i % av den totala vin- och

spritförsäljningen.

20-

19-

X Experimentområdesbutiker O Kontrollomrödesbutiker " • • • • " Regressionslinjen för experimenfomraden 1 Regressionslinjen för kontrollomräden

18171615-

14-

13-

i

15/10

22/10

29/10

5/11

T

12/11

19/11

Diagram 2 Försäljningen av de lättvinsmärken av den totala lättvins försäljningen.

26/11

3/12

10/12

17/12

som har ingått i annonseringen

i %

39-

38-

37-

36-

353433-

32X Experimentomrödesbu+iker O Kontrollomrädesbutiker " • " • Regressionslinjen för experimen+omraden "—^™ Regressionslinjen för kontrollörn råden

31-

t 15/10

22/10

29/10

5/11

12/11

19/11

26/11

3/12

10/12

17/12

241 F Ö R E X P E R I M E N T UTTAGNA OMRÅDEN

Definitioner E

Exp erimentområde

K

Kontrollområde

BU

Pue som ingår i basurvalet

(BU)

Området del av pue som ingår i basurvalet

Stratum

Enligt basurvalet

jo

% jordbruksarbetare av H B 1945

ind

% industriarbetare av H B 1945

% soc. d.

% socialdemokrater av antalet godkända valsedlar 1960 % socialdemokrater i exp.området

index folkm.

% socialdemokrater i kontr.området folkmängd över 15 år, 1960 års folkräkning folkmängd i exp. området

index

folkmängd i kontr. området

TO

tidningsområde

täckn.

tidningens täckning i TO

upplaga

nettoupplaga i 1 000-tals ex.

utg.dagar

utgivningsdagen per vecka, m = morgontidning, e = eftermiddagstidning.

a

$%> 3

rt -O

Å

«

rt

00 C 3

s

s

CO

CO

1-H

1-H

in

o co

OJ

S

£

co

co

in

1-H

1 CM

a

s

co

co

CO

1-H

1 TJ<

cM

I

1-H

o

CO

. B -Q « M ti .b ti t i t tn o S o

^ i t i T3 ti C ti O a o 1

c

^

a?

o tet +->

00 CO

00 CO

O

CO

O

H

OJ

Oi

X

CO

1-1

O

co 1

c£

<£

c>

00 O

co

co

co

l>

1-H

O

xP

sO

CM CO

O

o

t>

CO

CT>

C5

l>

I>

t>

O

CM

1-1

CM

1-H

o o

1-1

1-1 o o

I> OJ

1-H

y-t

^

00 Cl 00

o

o

CO

in

• *

Tt<

t»

co

I H

t* co

CM

co

co

TH

CO

o I>

l > co co CO

p PQ

pp

"C 3 y

^

I> CM

1-H

CM in

O

rH

in

\n

§ rt

CO CO

o o o

1-H

rr\

rt

'O

<sP i-H

o o o 1-H

l>

CO M<

öfi

o o o TH

1-1

| co

ci

| 1

OJ

l>

o

co ÖD

^

O CM

m

iH CO

in

co

O O

Tf CO

! ra 3 ^ o J

1-H

o o TT

E co

IS

1-H

<* CM

£ co

& «•£ + i

rt .5

cN CM

o o

o o CO

§1

O»

o o o o CM

TJ 3

• y O

I>

i i S Ä te ti 3 F t y 3 .3 y • d s t t 3 :0 « 3 :0 vi A x <si

*•*

X

^P o^

1 1

1-1 1-1

r H

CM

O

1 CO

.

CO

S

tCO

I

Mellansvensk industribygd, städer.

ti

Siljansbygden, jordbruk, mindre tätorter.

O

Södra Norrland, kust, industriområden.

<-•

CU

övre Norrland industristäder, kust.

1 CO

X}

Övre Norrland, inland, glesbygd med industricentra.

242 O

o

m

l>

^ ^ o o

•* CO

in o

CM Tf

I> Tf

CM in

o

m m

CO CO

1-H Tt<

co

CN CM

<M

CM Tl<

O T*

CM

^

O CD

O CO

00 CO

m

in

m

o CM

m

CM CO

^

,_,

m

in

CO

•a o

CO

CM

^

co

+j

al

02 CO

o

CO

co

P P PQ PQ

CQ ra

"i

X}

rt

o co

"in

+& 3rt +

PC

a, 3 3

S E

"ii ti

rt >

O >v

W

ra c

03 0) 0) 0) to CO y

OCS y

>> >= P3

• J i-l

w

w

i H

"-<

CM

ort

+

y

3t i

ra

ti

w

+ +

+

>> y

y

P

-r .-* 3

>

y

+

et t. O

CO ••d

•Sä y

så

o

•O

3 y

+

P ra

<^i

o 3 <5

°<

*

4«w co

ti rt >

^ ^ co : g rt oj fe 33

<

<H

o o

"rt

+

"o -3 y 3

* £ ort P £ a 3

.£ o,

o

^

1rt 4

« •—-

:0

'C H-J

x/i

^

C/2

hH

W

m W

M

w

M

CM

co

CO

•f

t

m

m

•

oo

ra

243 Is

CO g "U O °CS OD

1!

g -3

•B 5? — CS 12 a>

c

tO

KS i> .

i s.

g|

*-• «< ** a g a —I

«

A

C3

a. oc B- ca 3 ^

CO

(V)

O > 3 :c3 C

g

CJ

co~

m oc

m m

Oi

I 1

co

rj

v? ©^

vp ©^

\ 0 0s-

:CS

t^ CD

CO CO

o

O E-1

CO I>

„

t>

_B

£

r^

O

cr-

CO l>

TH

CM

,_

co

C3

«

,

S CO

s

1 CD CD

CD

m o> o m

(M

CM I-I in o

I

'•P

+^

J3

t->

~

co

O

i9 cr-

i

oz

I

er- erl> 1-1

cro

O

rf

i-i

e

co ^< ca [ i ,

--5 cr-

rf l>

O

ÅA

•3 3

O °C3 Ä

i9 er-

i-i t>

X

H>

CO"rf~

1 CO

ca

00 3

'c

°

C ca -c- a O J O

*->

00 ^

Ä

"5 - O —» • O f i O

CO

1 €"F is <£<v 1

+3

o

CM

CO

ca £ ca «> J4 co J4 .3

"O

»ca

-2

8 h E

g

co

1 VI

to C

o

o

»

äa

*? +•> "C

tb S.

-

3 CO 1-1

:C3

da-g vP \ 0 o~--p"^

vp

vp er-

--P cr-

rf m m co

Xi

TH

TH

00 I >

1-H

CO

m m

m

^

M in

^

CM O

o m

o

CO

O 00

o

o

1-1

T-C

O

o o o

o o co

o o m

o o

O m 00

O

CO

CM

CM

CO

o

iM

CM

O o in i>

o 00

P

rf

o o o in

o o CM

O O CO

rf

«tH

X

o oo o

00 CM

H

c

*

CO

CO CO

o

o

•>*

CO

rf

CO CM

CM CM

CM CO

m m

09 O

CM

,_

OJ

m

co

rf

1-t

C3

CO

CO

M

in

m

rf rf

rf rf

O to

TJ

_fi

o

rf 00

i>

co rf

co rf

.

o- o

m

o

00 rf

m m

vp

LO CO

O

r^ m

CM

O

rf CO

rf CM

m

CM

CO CO

co

CM

CM

CO

1-H

I>

CM

i-i

co

m

m

m

m

o rf

CM rf

O 1-H

CT> 1-H

in co

rf CO

^j

P « co 3

o

_1_

£

s c J4

°C3 ec ••<

«

PH

+ O

PU •w

3 a

00 O

ca +->

c ca

:

c/3

s +5

P

° -fe.

n

ffl

:ca C OC

c •a oo

00 c

+ CJ t*

t- -ca V3 H •

>>

ja :0

i

<U J*

u O

»ca c

+

^

ca

'

^«

c7?

O

ja B

-—>

O

tO

s^

O ja o

+

CO CO O

| 3

1 s

ca

fe

H

o

PC

ca B 2 2 B

>> 3

"S s 2

K

tf

W

^

w

14 W

w

JvJ

CO

CO

i>

l>

00 OJ

o

O i-(

C5

P

+m >>

B 60 O

S +J

• S ö 2 CO "-H T3 to ca o o ca o .5 O O ja O B ffl S O Ä

1-H

O

^

u ab S,

co"

4T tic 3 CB i 03 O . ÖD O H C3 3 •*

co"

o

o

CN T-H

o" T-H

£_£_

*

!

co

co

1 CN o

CD r^

lO

T-H

1 CO

-L

1 I 1

CNCo" CN T-H

| 1

>>

ÖD

A

C

^ 2

w T3 . 3 -Ö

c'

A) o

:c«

O H

i

<=S

§S

SS

^P \ p O^- O ^

o CO

•* I>

o

co oo

oo

o

CM

T-t

T-H

Ift

T-H

00 CO

CD

TO G

TH

s

\p o

P^

CD CM

co

CO CN

i>

in

T-H

o T-H

00 CN

•*

1 1

GJ j a j a . a &o _•

ca 3 -Ö 3 O P t/1 43 t/i p ,

1 1

v^ P^

vP O^

Np P^

sO -vP o x P*^

sP o^

^-P P^

T-H l>

CN CN

T-l

m m

o

o

CN

T-H

m

q

o o

o o o

o o o

CD

CM CO

CO CO

o o o o

o o m m

l>

CO

co m

co 1

C u

TH

—, co

0 0 ÖD

A

— co

—i co

_^ co

l> l>

CO T-H CN

O m

m co

C75

I>

T?

o

00 CO

o

o o o o CO m

o o

o o

CN

CO

CN

CN

m C2

o"

— co

Su

O £ 0 0 g

co

o o o CN m

I

So

ÖD ^

00 I> t»

O

cu I cO~

co

. T3

co

G co"

i

O

•—"co

i>

m

o

oo m

m m

co CO

00 CO

co m

T-H

CO

co

oo

m

in

T-H

T-H

t>

Ci

CN

CO

co

in CN

in CN

00 TT1

Tf CO

T-l lO

M" lO

CO

m

m

T3 G

o

co

•* •*

O lO

o m

_o

Tf CO

CN CO

CN

CO

m

la

CN

CN

I>

co

co

o

co"

X> - o

CO

""*

©

.

r*

0» O

00 X 0)

t>

G 42 ca » J O

a .2S 8

I>

o o 00

cO~

il -S po -o fe

<-

•«

ca • 5 3 G G G

vP

Stora ind.städer, Norra Svealand, Södra Norrland.

i«

Stora mellansvenska ind. städer.

• <->

CO ° OJ 'u •3 o °C3 CO ! - CD

Sydsvenska ind.städer, kustland.

Östra Götaland små industricentra.

to

u

P pq

, £

O T-H

TH

P

P

TO

+ s? S Ä

G 3 G

a o

£

:G ° oo +

i-l

+2

+

i!

ca

G

M

3i

IG

_ +!_ ca C

35 KS ca a PL, G

Ti

> M

i».

g£

jäj ca ta G V "*-' (H

-r-

"O

S co c G rt

ca °ca

ca

W

Ä"

1 ; 0 ca '5?

^m u «l 2 :cä M

3 ^

+

•^ + - f ÖD

ÖD .S

1 U

Q,

o 2

=o

ti

ca

o

OK

Z

T-H

T H

CN

CN

co

co

T-H

T-H

TH

T-H

T-H

T-H

CO

T-H

T-l

P PQ

ca13

PQ

G

00 P P , PQ PQ 3

+ ca c

+a

"9

Sy

:0

C

G Ä

C/3 t-

r? * *

+

Z

++

ca

"3

»oj

R

G 3

•+ ?

G1

>

CA

a

3 .3 oo E-1

° +J S PQ oo X)

TH

^H

cu "O G ca

O

fe

>

m

m

TH

T-H

245 <U :C3

:CS =2

M

» .2 7<u 3 t, o «CS ÖO I i CD C

.fl

SÄ

cS

O ,3

73 g

u

•si cS

2>a g cS

«° CS : 0

T3

i . CS

g. 8) fl —'

m

-

•s £ CJ o 2 * 2 -* & 2 »2

t»

"*

i j C/3

tao

c c 73

1*

4->

O

CO

fl ^ 'fl Ä

C A! o :cS

£«

Ö <o

*-> O H X OJ

•O

.2

f b m o in

£ c cs -~

o oo l>

o o o

00 CO

O

g ^

O 00

co

o

X 0} T3

C

"" s? • er- o O co

-O

_c o

73 CS

i^ o H'5S

co C5

o

CO

00 O CN Tjt i O

• *

,_,

l> o CO T}<

co

Tf

**

T-l CM

OJ

co co

co

OS <N

-3

"O £ 00 o >> en

cS cS

•l-j

CS h to

CS «

W£ ,aN>

£ lO 75 r f 2 OJ

•9 ^ -^ -> o --o 2 £

-fl ^ ^O _ :0

c/313

V3 «

-* -

4 & •* -

gg

-X 71°

x -fl

"x -fl

+•> <U

*

o

"

o

00 O

te

-* fe •CO

,£ b 3 o

^ ^

A cs <u •"7 +-1 <D : o

•

O

fl

**••'

c/3 rt

3 S £

T3 S

o

£>

c CO

so . c u

o

So M

-s ^0 -^ O :-

a,

c o

75 »c

*J U

tUD

cs <u i—i + J OJ : o

Ko

2 os

u

KO

'v* " ^

CO CO

co

2 Oi

B £

^

cs a> ^H 1-1 O :©

KO

03 .^, -o c-

fl fl o

«< -fl. CD o . ^ 5 so cs ^ o^Cu •

SU1

fi

fl<2 m .»o tcoo -O

J~~ Ctf

i? 9 -^ ^ H <

CO c>-

247 P. 407

STATISTISKA CENTRALBYRÅN UTREDNINGSINSTITUTET Fack, Stockholm 27

Pue-nr

Ip-nr

ALKOHOLVANEUNDERSÖKNINGEN 1962. Et. I LoJco n>r

Intervju den

Intervjutid från kl

/

till kl

Glöm ej att Du innan intervjun börjar skall visa Ip Ditt legitimationskort

och låta Ip läsa det.

Detta bör Du göra även om Ip inte begär det av Dig.

Ifylles på UI Begrepp

Slat, cbn Ui O05, 1962. 4 000 ex.

Kod

Kolumn

Korttyp

1 Pue n r

2—3

Blanka

4—12

Ip n r

13—15

16—17

Vikt (endast korttyp 1)

18—23 24

248 1

Kontrollera alt Ip:s födelseår och civilstånd stämmer. Om fel, anteckn a rätt födelseår och civilstånd nedan.

Uppgifter från UI3:

FÖDELSEÅR 23—26

'

Född år Civilstånd

KÖN OCH CIVILSTÅND

Ändrat civilstånd 27

1 2

Ogift eller förut gift man

3 Gift kvinna

4 Ogift eller förut gift kvinna

2 Gift m a n den

/

_

Uppgift från UB:

[p bor i: 28

i o

Köping

3 Varken stad -eller köping

Stad

J a g kommer n u att läsa upp rätt många påståenden om vin och sprit. Med sprit eller starksprit menar jag likör, konjak, whisky, gin, brännvin, punsch och liknande. Med vin m e n a r j a g förutom lättvin även starkvincr som sherry, vermouth, portvin, madeira ni. ni. Det ä r påståenden som m a n k a n h a olika åsikter om. Vid varje påstående skulle jag vara tacksam om Ni ville tala om E r

personliga

m e n i n g med hjälp av de fyra svarsmöjlighetcr

som vi h a r h ä r överlämna kort 1 och läs upp svarsalternativen 1—i Fag skulle vilja veta vad just Ni anser om de olika påståend ena och bör kanske n ä m n a att

<let inte finns några rätta eller felaktiga svar.

249 Läs upp frågorna 3—57 ITT

Instämmer absolut

Instämmer i stort sett

Instämmer knappast

Instämmer absolut inte

o

man köper vin.

5 Vin smakar illa.

t

4 B

l±!

3 Umgänget människor emellan blir gladare och naturligare med vin

och sprit.

4 10

Man skulle dricka mera starksprit om den inte var så dyr.

5 Serverar man vin i stallet lör sprit händer det mera sällan att folk

uppträder störande.

6 Man får mer valuta för pengarna om man köper starksprit än om

8 Till fet mat bör man hellre dricka snaps än vin.

9 Förståndigt folk dricker inte ens vin.

10 Sprit har i regel en angenämare smak än vin.

11 26

Ju mer vin och. sprit desto roligare fester.

12 Man skulle

dricka

lika

mycket

starksprit även om spritpriserna höjdes.

13 Starksprit har i allmänhet ingen speciellt

god smak,

det

smakar

mest starkt.

14 Då vin är så billigt borde nian hellre dricka vin än starksprit.

15 Att vin är gott kan man väl inte förneka.

16 Att dricka sprit anses finare än att dricka vin.

17 Vinet är numera så billigt alt ingen av ekonomiska skäl behöver avstå

från att dricka det.

9—631542

250 Instämmer absolut

Instämmer i stort setit

Instämmer knappast

Instämmer absolut inte

1 stället för sprit.

20 Sprit är i allmänhet godare än vin.

21 Vill man ha en städad oeh trivsam 1

pris man betalar för den.

32 Starksprit har en obehaglig smak.

33 För att umgås oeh ha trevligt räc1

18 33

vin och sprit än bara sprit.

19 31 35

Man mår sämre av att dricka både

Det är bara snobberi att dricka vin

tillställning bjuder man helst på 3fi

vin.

22 37

Att dricka vin är mer kultiverat än att dricka sprit.

23 Vin har en sträv oeh obehaglig smak.

24 Det blir ingen stil på en bjudning där det serveras enbart vin.

3<J

25 Vill man ha något välsmakande köper man hellre vin än sprit.

26 Det är inte särskilt trevligt med folk som dricker enbart starksprit.

27 Vin kan man vara utan eftersom det inte smakar särskilt gott.

28 Det finns tillfällen, t. ex. vid större högtidsdagar, då man bör bjuda på starksprit 1 stället för vin.

29 Vin är så pass dyrt att man bara kan dricka det vid enstaka tillfällen.

30 31 46

Starksprit är inta alls värd det

ker det bra med vin.

34 Vinets goda smak gör att man uppskattar det.

35 50

är bara gemytligt när folk

dricker så att de blir pratsamma.

47 Det

Det blir stojigt och otrevligt på fester med mycket vin och sprit

251 Instämmer absolut

Instämmer i stort sett

Instämmer knappast

Instämmer absolut inte

det tillräckligt att bjuda på vin.

5 Vin är väl värt sitt pris.

goda smak.

46 Vin är tämligen dyrt.

47 Man dricker vin mest för att det 1

göra med.

49 Starkspriten kan aldrig bli för dyr.

50 Man får en angenäm smak i mun1

36 51

37 52

det

enbart

alkoholfritt

Yin har en betydligt godare och fylligare smak än sprit.

38 53

Vindrickare är i regel trevligare än de som dricker sprit.

39 54

Det är en njutning att dricka vin eftersom det smakar så gott.

40 55 56

Serveras

blir det säkert en lyckad fest.

41 42

Skall man ha en fin bjudning är

Även

om

man

tycker om sprit

måste man erkänna att vin smakar 57

bättre.

43 Starkspriten är egentligen inte så dyr om man tänker på vad saker

och ting kostar nuförtiden.

44 59

alkoholfria drycker.

45 60 61

Det blir festligare med vin än med

62 Det fina med starkspriten iir dess

smakar så bra.

48 Folk som är märkbart spritpåverkade vill man inte gärna ha att

63 64

nen av starksprit.

51 66

Förnuftigt

folk

dricker vin

och

inte sprit.

52 Det

blir

dyrare att dricka vin

eftersom vin kräver festligare mat än sprit.

53 68

Om man vill dricka gott dricker man sprit och inte vin.

252 Instämmer absolut 54 G9

Instämmer i stort sett

Instämmer knappast

Instämmer absolut inte

Via kan nian unna sig därför att det ä r sä billigt.

55 Det

är

förfärligt med folk som

dricker så att det märks på dem. 56

Skall man ha ett gott vin kostar det så mycket att nian lika gärna kan köpa sprit.

57 Vin ä r en dryck som pussar bättre för kvinnor än för män.

Korttyp 1 58 Ul

Vad har Ni för yrke eller sysselsättning? Yrke:

2->—30

Beskrivning av

59 UI

arbetsuppgifter:

Vad hade Er far (målsman) för yrke eller sysselsättning under E r uppväxttid? Yrke:

Beskrivning av

arbetsuppgifter:

Kan Ni påminna Er ungefär h u r ofta E r far (målsman) smakade vin under E r uppväxttid? Var det:

;s3—3i

dagligen eller nästan dagligen

en eller ett p a r gånger i veckan

o;s

en eller ett p a r gånger i månaden

»4

G—ti gånger om året

någon enstaka gång om året

aldrig?

20 Vet inte h u r ofta Anm.:

Överlämna kort 2

61 Kan Ni påminna Er ungefär hur ofta Er far (målsman) smakade sprit under KB uppväxtid? Var det:

33—36

i

Oi

dagligen eller nästan dagligen

en eller ett par gånger i veckan

en eller ett par gånger i månaden

6—11 gånger om året

någon enstaka gång om året

aldrig?

30 Vet inte h u r ofta Anm.:

.

.

.. .

Kort 2

,

Fråga ej personer födda 1945

Hur ofta brukade NI själv smaka vin i 16—17-årsåldern?

Kort 2

Var det: 37—38

dagligen eller nästan dagligen

en eller ett par gånger i veckan

en eller ett par gånger i månaden

6—11 gånger om året

någon enstaka gång om året

aldrig?

20 Vet inte h u r ofta Anm.:

_

Fråga ej personer födda 1945 Hur ofta brukade Ni själv smaka sprit i 16—17-årsåldern?

Kort 2

|

Var det: 3<>-40

dagligen eller nästan dagligen

en eller ett par gånger i veckan

en eller ett par gånger i månaden

04 C—11 gånger om året

någon enstaka gång om året

aldrig?

30 Vet inte h u r ofta

•

Anm.:

64 Vilken eller vilka morgon- och kvällstidningar brukar Ni läsa eller titta i? 1 Fråga för varje tidning: | Hur ofta brukar Ni läsa den? Är det ungefär: varje vartnummer annat nummer 8 4

UI 41—42

„ Anm.:

något enstaka nummer 2

ytterst sällan 1

65 Brukar Ni läsa eller titta i någon av följande tidningar och 1 så fall hur ofta? Ja, varje nummer

Ja, vartannat nummer

Ja, något enstaka nummer

Ja, ytterst sällan

Nej, aldrig

Vecko-Journalen

0 Idun

0 Allt i hemmet

0 Det bästa

0 Se

0 Nya Damernas Värld

0 Femina

0 Röster i Radio — TV

0 UI 43—44 Brukar Ni läsa eller titta i några andra månads-, vecko- eller facktidningar förutom de ]nyss uppräknade? ][ så fall vilka? Hur ofta brukar Ni läsa den ?

Fråga för varje tidning:

varje nummer

vartannat nummer

något enstaka nummer

Ytterst sällan

,

,

1 Xr det ungefär:

UI 45—46

„.

66 När smakade Ni vin eller sprit senast?

Om före 1962 inm.:

• fråga 72 _

.

255 UI

VI Sr intresserade av att veta har svenska folkets alkoholförtäring fördelar sig på restanrangförtäring, förtäring hemma och förtäring vid andra tillfällen oeh ber därför att Ni besvarar följande frågor. Era svar kommer att behandlas fullständigt konfidentiellt överlämna almanackan

67 När smakade Ni vin eller sprit på restaurang sist? Om inom eller efter mätperioden: När smakade Ni vin eller sprit på restaurang dessförinnan? Fortsätt att fråga tills alla restaurangbesök under mätperioden noterats. Datum

18—27

Hur mycket vin?

UI

Hur mycket sprit?

UI

68 När smakade Ni vin eller sprit borta hos någon bekant, arbetskamrat eller släkting senast? Om inom eller efter mätperioden: När smakade Ni dessförinnan vin eller sprit borta hos någon bekant, arbetskamrat eller släkting? Fortsätt att fråga tills alla besök under mätperioden noterats. Datum

Hur mycket vin?

UI

Hur mycket sprit?

UI

28--S7

69 När smakade Ni vin eller sprit tillsammans med någon bekant, arbetskamrat eller släkting hemma senast? Om inom eller efter mätperioden: När smakade Ni dessförinnan vin eller sprit hemma, tillsammans med någon bekant, arbetskamrat eller släkting? Fortsätt att fråga tills alla tillfällen under mätperioden noterats. Datum

38—47

Hur mycket vin?

UI

Hur mycket sprit?

UI

257 70

När smakade Ni vin eller sprit hemma sist? Räkna inte med de gånger som Ni tidigare nämnt. Om inom eller efter mätperioden: När smakade Ni dessförinnan vin eller sprit hemma? Fortsätt att fråga tills alla tillfällen under mätperioden noterats. Datum

UI

Hur mycket vin?

Hur mycket sprit?

UI

mi

48-57

71 Jag har nu ställt frågor om vissa tillfällen då man kan tänkas dricka vin eller sprit. Har Ni vid något ytterligare tillfälle smakat vin eller sprit under tiden / — / (mätperioden)? I så fall när? Datum

Hur mycket vin?

UI

Hur mycket sprit?

UI

nn.i

i

58-67

,

72 När köpte Ni sjMIr vin eller sprit sist? Om inom eller efter mätperioden: När köpte Ni dessförinnan vin eller sprit? Forisätt att fråga tills alla tillfällen under mätperioden noterats. Daium

I

Hur mycket vin?

Hur mycket sprit?

1 73

Om Ni är bortbjuden, anser NI att det då i allmänhet är troligast om det serveras: överlämna kort 3 och läs upp alternativen 1—i.

Kort typ i l

både sprit och via

enbart sprit

enbart vin

enbart alkoholfria drycker?

5 Vet ej

74 Kort 3 När Ni själv har gäster eller besök, bjuder Ni då i allmänhet på:

48 UI

—

mmi

68—77

47 UI

l

både sprit och vin

enbart sprit

enbart vin

enbart alkoholfria drycker?

5 Vet ej

75 Hur ofta brukar Ni i allmänhet smaka vin?

överlämna kort 2

Är det: 01 02

dagligen eller nästan dagligen en eller ett par gånger i veckan en eller ett par gånger i månaden

6—11 gånger om året

någon enstaka gång om året aldrig? Vet inte Anm.:

_

Hur ofta brukar Ni 1 allmänhet smaka sprit?

Kort 2

Xr det: 51—52

dagligen eller nästan dagligen

en eller ett par gånger i veckan

en eller ett par gånger i månaden

6—11 gånger om "året

någon enstaka gång om året

aldrig?

30 Vet inte Anm.:

77 5;;

„

Xr Ni medlem i någon nykterhetsorganisation eller annan förening som verkar för helnykterhet?

i

Ja

fråga 79

2 Nej

fråga 78

78 0

I vilken systembutik brukar Ni (eller Er make) vanligtvis köpa vin och sprit? Köper varken vin eller sprit.

UI 54—57

gata, ort Anm.:

79 Systembolaget bedriver sedan ett par år tillbaka omfattande reklamkampanjer med vissa bestämda syften. Vet Ni vad dessa kampanjer går ut på?

58 Kan Ni nämna någon annan reklamkampanj som systembolaget satt Igång?

80 Vi skall nu få en lista med vin- och spritmärken och ett svarskort. Vill ni vara vänlig, att allteftersom jag läser upp märkena från nr 1 till och med 30, med hjälp av svarskortet försöka ange vad det är för slags dryck och samtidigt ange om Ni druckit märket. överlämna listan och kort n r 4

Märken

Ip vet inte vad market är

Ip vet alt market är:

Ip liar druckit:

1 Armagnac

1 konjak

2 Ballantines

1 whisky

3 Black & While

1 whisky

4 Deinhard

1 vilt vin

2 2

5 Drambuie

1 likör

6 Gordons

1 gin

7 Grants

1 whisky

8 Henkell Trocken

1 vitt mousserande vin.

9 Langenbach

1 vitt vin

10 Long John

1 whisky

11 Martini

1 vermouth

12 Munk Benedictine

1 likör

13 Noilly Prat

1 vermouth

2 2

14 Vat 69

1 whisk}'

15 White Horse

1 whisky UI

2 UI

59—62

16 Chateau Kirwan

1 rött vin

17 Chateau Liberias

1 rött vin

18 Courvoisier

1 konjak

19 Dubonnet

1 starkvin

20 Four Boses

1 whisky

21 Gilbeys

1 gin, whisky, sherry, portvin

22 Kupferberg. Gold

1 vitt mousserande vin

23 Pikina

1 starkvin

24 Polignac

1 konjak

25 Chianti Buffino

1 trött vin

26 Salignac

1 konjak

2 2

27 Teacher

1 whisky

28 White Label

1 whisky

29 Zeller Schwarze Kalz

1 vitt vin

30 Söhnlein

- rött mousserande vin

2 UI

63—66

Anm.: ,

UI

81 Ja

2 Nej

3 Vet inte

82 08

Har Ni i någon tidning sett reklam för vin- eller spritmärken?

i

• fråga 84 >• fråga 84

Tror Ni, att reklamen för vin- och spritmärken liar gjort att Ni köpt m e r e l l e r tror Ni att reklamen inte har påverkat Er?

1 Ip tror att han (hon) köpt mer

2 Ip tror att han (hon) inte påverkats

3 Ip vet inte

vin eller sprit,

Anm.:

83 60

Tror Ni att reklamen för vissa vin- och spritmärken har gjort alt Ni köpt just dessa märken, e l l e r tror Ni att reklamen inte påverkat Ert val av märken? Ip tror, alt reklamen påverkal märkesvalet Ip tror inte, att reklamen påverkat märkesvalet Ip vet-inte Anm.:

84 Ul

Kan Ni säga hur mycket en hclbulclj av del billigstc rödvinet ungefär kostar? Kr

öre

Anm.:

85 vt

Vet Ni vad en helbulelj »Kenat» ungefär koslar? Kr

72-7-1

öre

Anm.: ...._

86 Har Ni körkort? Ja Nej

87 Hur stor var Er (och Er makes) sammanlagda årsinkomst före skalt under 1961? överJämna kort 5

1 2

:\ 4 5 G 7

Var den:

0 kr mellan 1— 5.000 kr mellan 5.000—10.000 kr mellan 10.000—15.000 kr mellan 15.000—20.000 kr mellan 20.000—25.000 kr 25.000 kr eller över Vnm.:

„

,

88 0

Har NI några barn under 16 år som bor hemma och i så fall hur många? Räkna även med fosterbarn och adoptivbarn. Nej, inga 'barn

1 Ja, 1 barn

2 Ja, 2 barn

3 Ja, 3 barn eller fler Anm.:

89 Vad har Ni för skolutbildning? Folkskola, fortsättningsskola, motsv. utbildning Realskola (även praktisk), fliokskola, högre folkskola, folkhögskola

3 Studentexamen eller liknande och högre. Anm.:

Jag ber att få tacka för intervjun. Får jag till sist fråga vilka veckodagar och vilken tid på dagen det skulle passa bäst för Er att bli intervjuad en annan gång? Veckodagar: Tider: Får jag be om Ert telefonnummer till bostaden? Tel Om Ip ej har telefon i bostaden: Får jag besvära om Ért telefonnummer till arbetsplatsen? Tel. Intervjun genomförd med: 1

Ip ensam

2 I närvaro av

Anm.:

263 STATISTISKA CENTRALBYRÅN UTREDNINGSINSTITUTET Fack, Stockholm 27

P. 407 Pue-nr

Ip-nr

ALKOHOLVANEUNDERSÖKNINGEN 1962. Et. II Loko nr Intervjutid från kl

Intervju den

/

till kl

Glöm ej att Du innan intervjun börjar skall visa Ip Ditt legitimationskort och låta Ip läsa det. Detta bör Du göra även om Ip inte begär det av Dig.

Ifyller på UI Begrepp

Kod

Kolumn

Korttyp

1 Stratum n r

2—3

Blanka

4—5

Substratum n r Inv. substrat. vikt

6—7

Blanka

12—14

Ip Jir

15—17

Vikt 1

18—19

8—11

20—25 Vikt 2 Korrektionsfaktor

Stat. cbi Ui 011,1962. 2 700 ex.

26 27—29 30

1 Kontrollera att Ip:s födelseår och civilstånd stämmer. Om fel, anteckna rätt födelseår och civilstånd nedan.

Uppgifter från UB:

FÖDELSEÅR 31—32

Född år Civilstånd

KÖN OCH CIVILSTÅND

Ändrat civilstånd 33

1 Gift man

2 Ogift eller förut gift man

den

3 Gift kvinna

4 Ogift eller förut gift kvinna

/

19 Uppgift från UB:

'p bor i: l 34

Stad

2 Köping

3 Varken stad eller köping

Jag kommer nu att läsa upp rätt många påståenden om vin och sprit. Med sprit eller starksprit menar jag likör, konjak, whisky, gin, brännvin, punsch och liknande. Med vin menar jag förutom lättvin även starkviner som sherryn vermouth, portvin, madeira m. ni. Det är påståenden som man kan ha olika åsikter om. Vid varje påstående skulle jag vara tacksam om Ni ville tala om E r

personliga

m e n i n g med hjälp av de fyra svarsmöjligheter

som vi har här Överlämna kort 1 och läs upp svarsalternativen 1—i lag skulle vilja veta vad just Ni anser om de olika påståend ena och bör kanske nämna att det inte finns några rätta eller felaktiga svar.

265 Läs upp frågorna 3—57 Instämmer absolut

Instämmer i stort sett

Instämmer knappast

Instämmer absolut inte

man köper vin.

7 Vin smakar illa.

8 Till fet mat bör man hellre dricka 1

o

3 Umgänget människor emellan blir gladare och naturligare med vin

och sprit.

4 30

Man skulle dricka mera starkspril om den inle var sa dyr.

5 Serverar man vin i stället för sprit händer det mera sällan att folk

uppträder störande.

6 Man får mer valuta för pengarna om man köper starksprit än om

38 39

snaps än vin.

9 41

Förståndigt folk dricker inte ens vin.

10 42

Sprit har i regel en angenämare smak än vin.

11 43

Ju mer vin och sprit desto roligare feStcr.

12 Man skulle

dricka

lika

myckel

starksprit även om spritpriserna 44

höjdes.

13 Starksprit har i aliinänlict ingen speciellt

god smak,

det

smakar

mest starkt.

14 4G

Då vin är så billigt borde mar hellre dricka vin än starksprit.

15 47

Att vin är gott kan man väl inte förneka.

16 Att dricka sprit anses finare än att dricka vin.

4S

17 Vinet är numera så billigt att ingen av ekonomiska skäl behöver avstå

från att dricka det.

266 Instämmer absolut

Instämmer i stort sett

i stället för sprit.

20 Sprit är i allmänhet godare än vin.

21 Vill man ha en städad och trivsam 1

pris man betalar för den.

32 Starksprit har en obehaglig smak.

33 För att nmgås och ha trevligt räc1

18 50

19 52

Man mår sämre av att dricka bade Tin och sprit än bara sprit.

51 Instämmer Instämmer knappast absolut inte

Det är bara snobben att dricka vin

tillställning bjuder man helst på 53

vin.

22 54

Att dricka vin är mer kultiverat än att dricka sprit.

23 55

Vin har en sträv och obehaglig smak.

24 56

Bet blir ingen stil på en bjudning där det serveras enbart vin.

25 57

Vill man ha något välsmakande köper man hellre vin än sprit.

26 58

Det är inte särskilt trevligt med folk som dricker enbart starksprit.

27 50

Vin kan man vara ulan eftersom det inte smakar särskilt gott.

28 Det finns tillfällen, t. ex. vid större högtidsdagar, då man bör bjuda på

starksprit i stället för vin.

29 Vin är så pass dyrt att man bara kan dricka det vid enstaka tillfäl-

len.

30 62

bara gemytligt när folk

Starksprit är inte alls värd det

ker det bra med vin.

34 Vinets goda smak

gör att

man

uppskattar .det.

35 67

är

dricker så att de blir pratsamma.

63 Ci

Det

Det blir stojigt och otrevligt på fester med mycket vin och sprit.

267 Instämmer absolut

Instämmer i stort sett

Instämmer knappast

Instämmer absolut inte

o

s

s

" ;>

o

det tillräckligt alt bjuda på vin.

41 Vin är väl värt sitt pris.-

2 S

42 Även

goda smak.

o

5 Vin är tämligen dyrt.

göra med.

49 Starkspriten kan aldrig bli för dyr.

50 Man får en angenäm smak i mun1

o

36 37

det

enbart

alkoholfritt

Vin har en betydligt godare och fylligare smak än sprit.

38 Vindrickare är i regel trevligare än de som dricker sprit.

39 Det är en njutning alt dricka vin eftersom det smakar sä gott.

40 72

n

Serveras

blir det säkert en lyckad fest.

08 Skall man ha en fin bjudning är

om

man

tycker om sprit

måste man erkänna att vin smakar bättre.

43 Starkspriten är egentligen inte sä dyr om man tänker på vad saker och ting kostar nuförtiden.

44 45 77 78

Det blir festligare med vin än med alkoholfria drycker.

46 47

Det fina med starkspriten är dess

Man dricker vin mest för att det smakar så bra.

7!»

48 Folk som är märkbart sprilpåverkade vill man inte gärna ha att

80 Korttyp 2 18

nen av starksprit.

51 Förnuftigt

folk

dricker vin

och

inte sprit.

52 Det

blir

dyrare att dricka vin

eftersom vin kräver festligare mat än sprit.

53 22

Om man vill dricka gott dricker man sprit och inte vin.

268 Instämmer absolut 54

Instämmer i stort sett

Instämmer knappast

Instämmer absolut inte

Vin kan man unna sig därför att det är så billigt.

55 24

Det

är

förfärligt med folk som

dricker så att det märks på dem. 56

Skall man ha ett gott vin kostar det så mycket alt man lika gärna

kan köpa sprit. 57

2G

Vin är en dryck som passar bättre för kvinnor än för män.

58 UI

Vad har Ni för yrke eller sysselsättning? Yrke:

27—28

Beskrivning av

arbetsuppgifter:

Vilken eller vilka morgon- och kvällstidningar brukar NI läsa eller titta i? I Kraga för varje tidning: | Hur ofta brukar Ni läsa den? Är det ungefär: varje vartnummer annat nummer 4

ui 29—30 Anm.:

60 När smakade Ni vin eller sprit senast?

Om före 1962 Anm.

• fråga 66

något enstaka nummer

ytterst sällan 1

269 Vi är intresserade av att veta hnr svenska folkets alkoholförtäring fördelar sig på restaurangförtäring, förtäring hemma och förtäring vid andra tillfällen och ber därför att Ni besvarar följande frågor. Era svar kommer att behandlas fullständigt konfidentiellt överlämna almanackan

61 När smakade Ni vin eller sprit på restaurang sist? Om inom eller efter mätperioden: När smakade Ni vin eller sprit på restaurang dessförinnan? Fortsätt att fråga tills alla restaurangbesök under mätperioden

Datum

31—40

Hur mycket vin?

UI

noterats.

Hur mycket sprit?

UI

62 När smakade Ni vin eller sprit böria hos någon bekant, arbetskamrat eller släkting senast? Om inom eller efter mätperioden: När smakade Ni dessförinnan vin eller sprit borta hos någon bekant, arbetskamrat eller släkting? Fortsätt att fråga tills alla besök under

Datum

Hur mycket vin?

mätperioden

UI

noterats.

Hur mycket sprit?

41—50

UI

| 63

När smakade Ni vin eller sprit tillsammans med någon bekant, arbetskamrat eller släkting hemma senast? Om inom eller efter mätperioden: När smakade Ni dessförinnan vin eller sprit hemma, tillsammans med någon bekant, arbets» kamrat eller släkting? Fortsätt att fråga tills alla tillfällen under mätperioden

Datum

51—60

Hur mycket vin?

ur

noterats.

Hur mycket sprit?

UI

64 När smakade Ni "via eller sprit hemma sist? Räkna inte med de gånger som Ni tidigare nämnt. Om inom eller efter mätperioden: När smakade Ni dessförinnan vin eller sprit hemma? Fortsätt att fråga tills alla tillfällen under mätperioden noterats. Da t nm

Hur mycket vin?

UI

Hur mycket sprit?

UI

Jag har nu ställt frågor om vissa tillfällen då man kan tänkas dricka vin eller sprit. Har Ni vid något ytterligare tillfälle smakat vin eller sprit under tiden / — / (mätperioden)? I så fall när? Datum

Hur mycket vin?

ur

Hur mycket sprit?

UI

66 När köpte Ni själv vin eller sprit sist? Om inom eller efter mätperioden: När köpte Ni dessförinnan vin eller sprit? Fortsätt att fråga tills alla tillfällen under mätperioden

Datum

Hnr mycket vin?

UI

noterats.

Hur mycket sprit?

UI

Korltyp 3 18—27

67 Om Ni är bortbjuden, anser Ni att det då i allmänhet är trevligast om det serveras: överlämna kort 3 och läs upp "alternativen både sprit och vin enbart sprit enbart vin enbart alkoholfria drycker? Vet ej Anm.:

68 Kort 3 När Ni själv har gäster eller besök, bjuder Ni då i allmänhet på:

både sprit och vin enbart sprit enbart vin enbart alkoholfria drycker? Vet ej Anm.:

69 Hur ofta brukar Ni i allmänhet smaka vin?

överlämna kort 2

Xr det: 30—31

dagligen eller nästan dagligen

en eller ett par gånger i veckan

en eller ett par gånger i månaden

6—11 gånger om året

någon enstaka gång om året

aldrig?

20 Vet inte

70 Hur ofta brukar Ni i allmänhet smaka sprit?

Kort 2

Är det: 01

dagligen eller nästan dagligen

en eller ett par gånger i veckan

en eller ett par gånger i månaden

6—11 gånger om året

någon enstaka gång om året

aldrig?

30 Vet inte Anm.:

71 Är Ni medlem i någon nykterhetsorganisation eller annan förening som verkar för helnykterhet? Ja Nej

72 Systembolaget har nyligen annonserat i vissa dagstidningar med två olika slag av annonser. Om Ni har läst eller lagt märke till dessa annonser, skulle Ni då vilja ge en kort beskrivning av de två annonsernas innehåll och utseende?

0 Ip har ej sett annons

0 Ip har sett annons(er), men kan ej beskriva den (dem) Ip:s beskrivning av annons 1:

Ip:s beskrivning av annons 2: UI 35

73 Jag skall nu visa Er de två annonserna med texten bot-ttagen. Kommer Ni ihåg texten och vill Ni i så fall återge den så gott Ni kan? Ip kommer ej ihåg texten i annonserna (annonsen) Ip:s beskrivning av texten 1 annons 1:

_.

Ip:s beskrivning av texten i annons 2: UI

74 Fråga endast Ip, som ej kunnat besvara fråga 73 rätt

|

Jag skall nu visa Er annonserna kompletta så, som de var införda i tidningarna. Kan Ni påminna Er om Ni har sett dem eller inte? Ip bar ej sett någon annons eller vet ej Ip bar sett annons 1 Ip har sett annons 2 Ip liar sett både annons 1 och 2

75 Systembolaget har tidigare försökt att förmå folk att dricka vin i stället för sprit genom att sätta upp affischer och plakat i systembutiker, utdela flygblad och broschyrer i systembutikerna och genom annonsering i tidningar. Har Ni lagt märke till denna propaganda? Ja NejVet inte

|

fråga 79 fråga 79

överlämna kort 4 a

|

Vilket eller vilka propagandainslag har Ni sett? Är det: affischer och plakat i systembutiker flygblad och broschyrer tidningsannons er både affischer och plakat i systembutiker och flygblad och broschyrer både affischer och plakat i systembutiker och tidningsannonser både tidningsannonser och flygblad och broschyrer både affischer och plakat i systembutiker, flygblad och broschyrer och tidningsannonser

[ Om »aldrig» på frågorna 69 och 70

»• fråga 79

Tror NI att Systembolagets propaganda har fått Er att i viss utsträckning övergå från sprit till vin? Ja Nej Vet inte

78 Tror Ni att Systembolagets propaganda bar fått Er att dricka nier vin utan att Ni minskat Er spritkonsumtion?

1 Ja Nej

3 79

Vet inte Tror Ni, att Systembolagets propaganda för att förmå folk att dricka Tin i stället för sprit kan förbättra alkoholvanorna? Ja Nej Vet inte

80 Tror Ni att Systembolagets propaganda för alkoholfria drycker förbättrar den allmänna nykterheten? Ja Nej

81 ui

Vet inte Kan Ni säga hur mycket en helbutelj av det billigaste rödvinet ungefär kostar? Kr

öre

Anm.:

82 ui

öre

Anm.: 83

„

Vad har Ni för skolutbildning?

1 Folkskola, fortsättningsskola, motsv. utbildning

2 Realskola (även praktisk), flickskola, högre folkskola, folkhögskola

3 Studentexamen eller liknande och högre. Anm.:

Intervjun genomförd med: 50

_

Vet Ni vad en helbutelj »Renat» ungefär kostar? Kr

4&—48

_

1 Ip ensam

2 I närvaro av Anm.:

276 Bilaga B S a m m a n s t ä l l n i n g a r rörande w h i s k y r e k l a m e n T a b . 1. Utleverans av vissa whiskymärken volymliter, åren 1953—1961 Varugrupp

från Spritcentralen

i

1000-tal

1961 A B C D E F G H I J K L M N

71,52 15,54 10,58 13,48 22,71 23,97 19,41 6,46 37,49 17,49 61,99 25,78

125,29 46,54 13,86 27,85 38,26 30,99 6,06 6,34 38,85 17,58 44,72 39,28

160,57 52,71 18,93 32,52 43,53 34,87 5,89 12,83 62,67 11,61 30,49 33,30

230,18 88,98 29,36 46,29 51,36 49,07 12,14 19,55 51,68 13,10 30,27 44,52

—

—

—

8,90

7,23

9,42

15,50

199,85 67,35 29,04 46,35 42,62 60,59 15,52 21,64 48,17 14,99 19,59 27,40 1,58 7,05

211,20 68,97 44,22 50,29 57,96 68,67 21,94 28,36 49,74 22,94 22,17 25,57 4,76 6,92

265,89 96,73 85,07 71,51 72,58 75,75 36,24 36,73 49,21 24,93 29,62 27,46 9,71 9,49

303,06 124,22 104,70 90,79 93,30 81,74 49,94 54,21 50,81 34,57 31,88 30,19 13,83 11,84

355,11 150,14 137,00 128,87 122,26 96,06 71,52 68,64 61,60 43,41 36,33 34,81 18,46 16,62

Summa

335,32

442,85

509,34

682,00

601,74

683,71

890,92

1 075,08

1 340,83

400 Index

—

•

Med — har utmärkts att varan ej försålts nämnda år.

T a b . 2. Totala reklamkostnader åren 1953—1961 Varugrupp

1955 A B

. —

, —

—

i 1 000-tal kronor för vissa

whiskymärken,

36,6

30,9

32,2

63,5

7,6 8,0

5,9 8,0 24,0

58,1 11,9 18,0 24,0

38,0

2,1 9,0

1,1

2,5

26,0 24,0

34,0 24,0 19,0 85,0 105,0 98,0 44,3 26,0

C

4,5

7,0

D E F G H I J K L M N Summa

24,0

24,0

10,0 24,0

24,0

24,0

9,0 1,1 5,0

9,0

9,0

9,0

9,0

9,0

9,0

9,0

11,1

14,1

5,0

5,0

40,0

30,0

35,0

16,8 15,0 45,0

19,0 50,0 70,0

36,1 55,0 91,9

81,1 55,0 88,2

93,8 55,0 94,1

— —

— —

1,4

15,5

6,4 7,2

0,2 7,2

0 0,6 7,6 8,4

— —

— —

2,1

0 4,8 5,1 9,0 3,1 0

106,3

99,7

105,9

176,2

240,5

Index

7,2

— •

—

—

—

Med — har utmärkts att uppgifter ej kunnat erhållas.

5,8

11,5

26,1

27,8

5,9 9,5 2,0 8,4

5,2

8,8

9,7

10,9

11,0

25,4

5,4

6,0

9,0

34,8

37,7

27,7

299,4

427,7

438,1

573,1

27 7 Tab. 3. Reklamkostnader i ören per volymliter från Spritcentralen dryck för vissa whiskymärken, åren 19-53-—1961 Varugrupp

A B C D E F G H I J K L M N

15,9

15,5 11,3 27,6 51,8 21,1 31,4 322,2 323,5

15,3

21,8 12,3 21,2 33,6 12,4 107,1 151,8 240,1

12,5

17,9

—

—

—

2,4

42,5 178,0 39,6 25,8 619,2

50,5 86,2 23,5 35,8 82,5 473,2

30,7 51,9 17,5 34,2 123,6 230,2

— —

— —

52,8 73,8 20,7 40,4 84,9 272,8 2,23

—

—

—

—

—

4,6

25,0 27,9

14,3 18,3

0,7

25,1 18,9

— —

— —

—

32,0 26,0 32,9 196,2

13,6

—

50,1 26,6 37,2 42,0 121,4

104,7 17,6 39,7 55,6 366,7

4,6

21,6

— •

—

utlevererad

8,6 18,1 47,7 15,5 52,6 250,7 324,1

0,9

1,7

24,8 26,4

24,8 18,6 15,5 88,5 146,8 142,8 71,9 59,9 26,7 73,0 48,8 166,7

9,7 114,8 110,1 173,6 11,4 80,4 27,6 36,4 43,4 318,4

Med — har utmärkts att uppgifter ej kunnat erhållas eller, när det gäller försäljningen, att varan ej försålts nämnda år.

T a b . 4. Vissa whisky märkens procentuella andel av de medtagna totalförsäljning, åren 1953-—1961 Varugrupp

märkenas

1961 A B C D E F G H 1 J K L M N

21,3 4.6 3,2 4,0 6,8 7,1 5,8 1,9 11,2 5,2 18,5 7,7

28,3

31,5 10,3

33,8 13,0

33,2 11,2

30.9 10,1

29,9 10,9

28,2 11,6

3,7 6,4 8,6 6,9 1,2 2,5

4,3 6,8 7,5 7,2 1,8 2,9 7,6 1,9 4,4 6,5

4,8 7,7 7,1

6,5 7,4 8,5

10,1

10,0

2,6 3,6 8,0 2,5 3,2 4,5 0,3 1,2

3,2 4,1 7,3 3,4 3,2 3,7 0,7 1,0

Summa

9,5 8,0 8,1 8,5 4,1 4,1 5,5 2,8 3,3 3,1 1,1 1,1 100

9,7 8,4 8,7 7,6 4,6 5,0 4,7 3,2 3,0 2,8 1,3 1,1 100

26,5 11,2 10,2

10,5

3,1 6,3 8,6 7,0 1,4 1,4 8,8 4,0 10,1

8,9

12,3

2,3 6,0 6,5

—

—

—

—

2,7

1,6

1,8

2,3

100 Med •— har utmärkts att varan ej försålts nämnda år.

9,6 9,1 7,2 5,3 5,1 4,6 3,3 2,7 2,6 1,4 1,2 100

2 78

Bilaga C

Utkast till alternativ avfattning av den föreslagna 20 a § Rff, innebärande förbud mot spritreklam

20a§. Reklam må ej bedrivas för spritdrycker. Sådana drycker må dock utställas inomhus å utminuteringsställe eller utskänkningsställe, om de ej lätteligen kan iakttagas utifrån, ävensom förevisas å varumassa, så ock på sedvanligt sätt upptagas i vinlista eller annan prislista. Vid reklam för andra slag av rusdrycker än spritdrycker skola iakttagas de särskilda begränsningar som må föreskrivas av Konungen. Ej må någon genom utsändning av brev eller trycksaker eller eljest genom personlig hänvändelse eller genom ombud för egen eller annans vinning söka förmå annan att förvärva rusdrycker, om denne icke har att för tillåten försäljning inköpa sådana drycker.

4 JUN 1984

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Socialdepartementet Bättre åldingsvård. [5] Finansdepartementet Värdesäkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2] Alkoholreklamen. [6] Handelsdepartementet Effektivare konsumentupplysning. [4] Inrikesdepartementet Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [3]

AB P A NORSTEDT & SÖNER, STOCKHOLM 1964

H

jiiii

i

H