1944 års nykterhetskommitté. 2,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R FINANSDEPARTEMENTET

1951:44

/

1944 ÅRS NYKTERHETSKOMMITTÉ II

VERKAN PÄ DEN MÄNSKLIGA ORGANISMEN AV MALTDRYCKER MED OLIKA ALKOHOLHALT AV LABORATOR LEONARD

STOCKHOLM 1951

GOLDBERG

Statens offentliga utredningar 1951 Kronologisk förteckning

24. Betänkande med förslag rörande utformningen av åt 1 Statligt stöd åt svensk filmproduktion. Beckman. gärder för ökad skattefinansiering av kommunal! ' 73 s. Fi. investeringar. Beckman. 55 s. Fi. 2. Försvarets personaltjänst. Kihlström. 166 s. Fö. 25. SocialvårdsUommitténs betänkande. 19. Utredning ocl 3. Förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning förslag angående yrkesskadeförsäkringslag m. m. vid statens järnvägar. Victor Petterson, lö» a. K. Kihlström. 55*, 443 s. S. 4 Antagningen av medicine studerande m. fl. Kihlström. 26. Vatten- och avloppsfrågan. Beckman. XIV, 597 s. K. ' 123 s. E. 27. Konkurrensbegränsning. Betänkande med förslag til lag om skydd mot samhällsskadlig konkurrensbei 5 Förslag till naturskyddslag m. m. Heeggström. 212 a. gränsning. Del 1. Idun. 722 s. H. Jo. Konkurrensbegränsning. Betänkande med förslag til 6. Näringslivets lokalisering. Appelberg, Uppsala. 245 s. lag om skydd mot samhällsskadlig konhurrensbe H. gränsning. Del 2. Bilagor. Idun. 549 s. H. 7 Principer för dyrortsgrupperingen. Kihlström. 110 s. Skolöverstyrelsens organisation. Victor Petterson| C. 358 s. E. 8. Betänkande angående polis- och åklagarväsendets orEkonomiskt långtidsprogram 1951-1955. Marcus. 20 ganisation. Norstedt. 304 s. I. s. Fi. 9 1945 års universitetsberedning. 6. Den vetenskapliga Den utomprocessuella rättshjälpen åt mindre bemec ' Bubliceringsverksamheten, personal-, institutions; ocn lade. Norstedt. 116 s. Ju. stipendiefrågor m. m., det akademiska befordriiigs32. Bränsle och kraft. Orientering rörande Sveriges enei väsendet. Svenska Tryckeriaktiebolaget. 332 s. E. giförsörjning. Av K.-G. Ljungdahl. Gummesson. 73 « 10. Sjöfartsförbindelserna mellan Gotland och fastlandet. H. Victor Petterson. 171 s., 3 pl. K. 33. 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen. 11. Statsmakterna och folkhushållningen under den till Högre utbildning av sjuksköterskor m. m. 3. Special utbildning av sjuksköterskor. Kihlström. 120 s. I. fölid av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 10. Tiden juli 1948 - juni 1950 jämte sakregister till de- 34. Betänkande angående omorganisation y apoteksvä sendet i riket m. m. Katalog och Tidsknftstryci larna 1-10. Av K. Åmark. Idun. 338 s. H. XVI, 680 s. I. 12 Promemoria med förslag till allmän verksstadga. Ka35. Den svenska byggnadsmaterialmarknaden. Produl ' talog och Tidskriftstryck. 68 s. Ju. tion, distribution och prissättning av jord- och stei 13 1944 års allmänna skattekoramitté. 5. Betänkande anindustriens material. Av N. Tengvik. Svdsvenska Dag " gående studiekostnaders behandling i beskattningsbladet, Malmö. 278 s. S. hänseende- Marcus. 79 s. Fi. 14 Landsbygdselektrifieringens utbredning år 1950. Idun. 36. Arkiv- och biblioteksfilmning. Appelberg, Uppsala 114 s. E. 47 s. K. öniversitetskanslersämbetets uppgifter och organist 15 Daghem och förskolor. Betänkande om barnstugor 37. tion m. m. Falu Nya Boktrycken, Falun. 116 s. E ' och barntillsyn. Victor Petterson. 641 s., 6 pl. S. 38. Skor. Beckman. 347 s. H. 16. Filmcensuren. Betänkande 1. Beckman. 95 s. E. 17I Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 6. 39. Betänkande angående producent- och ^»tantbidrai till vissa innehavare av mindre jordbruk. Beckman! Redogörelse för arbetsstudier vid kroppssjukhusens 120 s. Jo. J vårdavdelningar m. m. Beckman. 233 s. I. 40. Förslag till lagstiftning om förbud mot bebyggelBl 18. Betänkande med förslag till förordning angående uppm. m. inom vissa strandområden. Kihlström. 149 s., I handling och arbeten för statens behov m. m. Norkartor. Ju. .-.J stedt. 77 s. Fi. 41 Ungdomen möter samhället. Ungdomsvårdskommittéi| 19. SOS. Samhällets olycksfalls- och säkerhetstjänst. ' slutbetänkande. Beckman. 223 s. Ju. Gummesson. 89 s. I. 20. Betänkande med förslag till ny ägofredslagstiftning. 42 Betänkande med förslag till utlänningslag m. m. Sy<l svenska Dagbladet, Malmö. 304 s. Ju. Beckman. 143 s. Jo. 43 1944 års nykterhatskommitté 1. Statistiska undersoM 21. Kejnekommissionens utredning. Norstedt. 313 s. Ju. ningar kring alkoholfrågan. Appelberg, Uppsala. 341 22. Förslag till sjömanslag m. m. Marcus. 106 s. H. s. Fi. . „ .. J 23 Socialvårdskommitténs betänkande. 18. Utredning och 44 1944 års nykterhetskommitté. 2. Verkan på den mansM liga organismen av maltdrycker med olika alkohol ' förslag angående begravningfhjälpsforsakrmg. ialu halt. Av L. Goldberg. Appelberg, Uppsala. 148 s. Fil Nya Boktryckeri, Falun. 43 s. S.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bok^verna J * f ^ ^ S nelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. - ecklesiastik aepa mentet, Jo. = jordbruksdepartementet.

£

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R FINANSDEPARTEMENTET

1951:44

1944 ÅRS N Y K T E R H E T S K O M M I T T É II

VERKAN PÄ DEN MÄNSKLIGA ORGANISMEN AV MALTDRYCKER MED OLIKA ALKOHOLHALT AV L A B O R A T O R LEONARD

GOLDBERG

UPPSALA 1951 APPELBERGS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG

^Sov*

•;,«; i / i

'

(

i. i. ;i i

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING Problemställning Disposition av undersökningen

9* 9+ \\*

TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR A. ALKOHOLENS INVERKAN PÅ ORGANISMEN I. ALKOHOLENS OMSÄTTNING I KROPPEN 1. Alkoholens uppsugning 2. Alkoholens fördelning 3. Alkoholens försvinnande II. ALKOHOLPÅVERKAN OCH DESS VARIATIONER 1. Klinisk undersökning av alkoholpåverkan 2. Blodalkoholhalt och graden av påverkan 3. Uppkomsten av tillvänjning eller narkomani 4. Alkoholpåverkan vid olika grader av vänjning B.

MALTDRYCKERNAS VERKAN

13* 13* 13* 17* 19* 20* 20* 23* 26* v . 28* 1

EGNA UNDERSÖKNINGAR A.

LABORATORIEPROV

FÖRSÖKSMATERIAL OCH METODER Försökspersoner Drycker Försöksanordning Blodalkoholanalyser ...i Använda prov Matematisk bearbetning

8 8 10 13 14 14 ig

RLODALKOHOLKURVAN Inledning Beräkningar Försök på fastande mage Måttliga alkoholförtärare Utpräglat alkoholvana Alkoholförsök med samtidig tillförsel av föda

18 18 19 21 21 24 28

6* Jämförelse mellan maltdrycker och ren alkohol 1. Tillsats av ren alkohol till maltdryck 2. Ren alkohol, spädd till 2.6 % 3 a. Starksprit, 31.7 %, jämfört med 2.6 % öl 3 b. Starksprit, 31.7 %, jämfört med alkohol, 2.6 % Diskussion av blodalkoholkurvans förlopp Blodalkoholkurvans maximum Förbränningshastigheten (5 Fördelningskoefficienten r Totala mängden försvunnen alkohol ((3 . r . 60) Tiden för försvinnandet av alkohol Betydelsen av utsöndring av alkohol med utandningsluft och urin . . . . Alkoholvanans betydelse »Tillbakaräkning» Sammanfattning av resultaten över blodalkoholkurvans förlopp . . . .

31 31 31 31 33 33 33 36 40 4'2 44 45 47 48 48

BESTÄMNING AV GRADEN AV PÅVERKAN MED LABORATORIEPROV Grundvärden Kontroller Påverkan Måttliga alkoholförtärare Utpräglat alkoholvana Diskussion av påverkan och dess förlopp Påverkan Laboratorieprovens natur Alkoholvanans betydelse

49 49 49 52 52 55 58 58 58 59

BESKRIVNING AV FÖRSÖKSPERSONER OCH FÖRSÖK Måttliga alkoholförtärare Utpräglat alkoholvana

63 63 66

B.

PRAKTISKA PROV

ALKOHOLFÖRTÄRINGENS INVERKAN PÅ FÖRMÅGAN ATT FÖRA BIL Metodik Resultat Diskussion Sammanfattning

72 75 83 89 91

LABORATORIEFÖRSÖK MED BILFÖRARE

92 Metodik Resultat Diskussion Sammanfattning VERKAN AV ALKOHOLFÖRTÄRING RADIOTELEGRAFISTER Metodik Resultat Diskussion Sammanfattning

93 93 97 98 PÅ

EFFEKTIVITETEN

HOS 100 100 105 112 115

7* SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION BLODALKOHOLKURVAN 1. Förtärd mängd alkohol 2. Uppsugningshastighet 3. Kurvans allmänna nivå och fördelningen r 4. Totala mängden försvunnen alkohol ((3 . r . 60) 5. Förtäring på fastande mage eller tillsammans med föda 6. De förtärda maltdryckernas alkoholhalt 7. Den förtärda dryckens natur GRADEN AV PÅVERKAN 1. Blodalkoholkurvans förlopp 2. Tröskelvärdet för påverkan 3. Alkoholvanans betydelse LITTERATURFÖRTECKNING Tabeller 27—29

116 116 117 119 119 118 121 120 121 123 124 125 126 129 133

INLEDNING

Problemet, huruvida svaga alkohollösningar, t. ex. maltdrycker av varierande styrka, kunna medföra en alkoholpåverkan, har varit föremål för ett flertal tidigare undersökningar och utredningar. Med anledning av professor Torsten Thunbergs reservation till 1911 års nykterhetskommittés förslag om att lägga alla maltdrycker utom svagdricka under rusdrycksförsäljningsförordningen gav dåvarande finansministern professor Thunberg i uppdrag att närmare utreda frågan. Prof. Thunbergs utlåtande bifogades proposilionen (nr 242) till 1914 års senare riksdag och finnes återgivet i det Förslag till förordning angående försäljning av pilsner m. m., som avgavs den 22/3 1918 av Iillkallade sakkunniga (s. 32—48). Frågan diskuterades ytterligare i det kommittébetänkande, som avgavs 1922 av 1920 års maltdryckssakkunniga, bland vilka prof. Thunberg var ordförande. Den utredning, som ligger till grund för de nuvarande bestämmelserna, gjordes 1922 på uppdrag av kontrollslyrelsen av nuv. professorerna Einar Hammarsten och Göran Liljestrand (SOU 1922:37, s. 119—134). Den sistnämnda undersökningen bestod i laboratorieförsök och gällde närmast var den övre alkoholgränsen för pilsnerdricka borde sättas. Ett fåtal tidigare undersökningar av mera systematisk natur föreligga över effekten av maltdrycker i organismen, flertalet utgörande laboratorieförsök. En utförlig redogörelse följer nedan (sid. 1—7). Om dessa undersökningar kan sammanfattande sägas, att de endast omfattat ett färre antal försökspersoner utan att hänsyn tagits till dessas vana vid alkohol, att relativt grova och okänsliga prov på graden av påverkan använts, och att endast enstaka blodprov för fastställande av alkoholhalten i blodet kommit till användning liksom att jämförelse mellan maltdrycker med olika alkoholhalter ej systematiskt genomförts. På uppdrag av 1944 års nykterhetskommitté har därför en ny undersökning verkställts rörande den alkoholverkan, som kan framkallas i den mänskliga organismen vid förtäring av maltdrycker av olika alkoholhalt. Undersökningen har utförts vid Karolinska institutets farmakologiska avdelning.

Problemställning För en vetenskapligt grundad undersökning av frågan om alkoholens effekt på den mänskliga organismen måste i första hand begreppet alkoholpåverkan definieras. Vi ha valt att definiera alkoholpåverkan såsom den ändring i prestationsförmågan, som uppstår efter alkoholförtäring och endast är att tillskriva denna.

10* Prestationsförmågan måste således kunna mätas, dess förändring jämföras med prestationsförmågan dels före förtäringen, dels hos kontroller, vilka fått genomgå samma undersökningar och prov, men utan att förtära alkohol, och slutligen måste prestationsförmågan relateras till den rådande blodalkoholhalten. På Karolinska institutels farmakologiska avdelning har för tidigare försök av liknande art utarbetats ett speciellt förfarande (Goldberg 1943) för fastställande av graden av påverkan. Med hjälp av en serie olika prov studerades på ett antal försökspersoner med varierande alkoholvanor effekten av större mängder alkohol, som gavs i form av starksprit. Alkoholen intogs därvid dels på fastande mage, dels i samband med föda. Dessa prov avsågo att giva ett mått på prestationsförmågan, och därför ha objektiva, kvantitativa metoder utarbetats. De giva ett mått på funktionsdugligheten inom olika områden av organismens verksamhet, och äro av den natur, alt de medge att fastställa utfallet av provet genom registrering eller fotografering, så att prestationsförmågan kan mätas. Något subjektivt moment kunde på så sätt icke komma med i bedömningen av utfallet av provet, och proven äro så känsliga, att de tillåta att fastställa även lägre grader av påverkan. Blodprov togos med jämna mellanrum efter förtäringens början och analyserades på sin halt av alkohol, varigenom alkoholhallens förlopp i blodet kunde följas. Utfallet av proven har så relaterats till den rådande blodalkoholhalten och till mängden och halten av de intagna dryckerna, varigenom en fortlöpande bild av prestationsförmågan och dess förändring efter alkoholförtäring kunde erhållas. På basen av dessa erfarenheter har undersökningen över maltdryckernas verkan planerats så att tidigare rön över effekten av starksprit skulle kunna utnyttjas och resultatet med maltdrycker även direkt kunna jämföras med verkan av förtaring av starksprit. För att studera maltdryckernas verkan på organismen har därför den ovannämnda metodiken använts, vilken a) tillåter att med stor noggrannhet följa alkoholhalten i blodet efter förtäring av alkoholhaltiga drycker; b) tillåter att objektivt fastställa graden av påverkan; c) ger utslag redan för smärre mängder alkohol; d) medger bestämning av påverkan hos ett flertal skilda funktioner.

De frågeställningar, vilka främst varit aktuella att besvara, äro: 1) a) Vilken roll spelar alkoholhalten hos de tillförda maltdryckerna? b) Huru stor kvantitet maltdrycker av olika halt måste minst förtäras för att man skall kunna påvisa någon påverkan? 2) Föreligger någon skillnad i verkan, om samma mängd maltdrycker av olika halt fortares på fastande mage eller tillsammans med mat? 4) Föreligger någon skillnad i graden av påverkan om samma mängd alkohol tillföres som maltdryck, starksprit eller utspädd starksprit, t. ex. som >grogg»? 4) Föreligger någon skillnad mellan måttliga alkoholförtärare och utpräglat alkoholvana individer med avseende på blodalkoholhalten eller graden av påverkan? 5) Kan effekten av smärre mängder maltdrycker iakttagas på funktioner, direkt förekomma i det praktiska livet?

vilka

11* Disposition av undersökningen För besvarande av ovanstående frågeställningar har undersökningen disponerats enligt följande riktlinjer: översikt av tidigare undersökningar: A. Alkoholens inverkan på organismen. B. Tidigare undersökningar över maltdryckernas verkan. Egna A.

undersökningar:

Laboratcrieförsök:

1) Maltdrycker ha givits till sammanlagt 37 försökspersoner, vilka fått förtära varierande mängder, 2—11 flaskor, av maltdrycker med olika halt, 1,9 vikt % (2,4 vol. %), 2,6 vikt % (3,3 vol. %) och 3,2 vikt % (4,0 vol. %). 2) Blodalkoholhalten följdes med blodanalyser enligt Widmarks metod. 3) Graden av påverkan följdes kontinuerligt med 5 olika metoder, vilka tillälo alt objektivt fastställa prestationsförmågan inom olika funktioner: flimmerfusionen (s. 14), blinkreflexen (s. 14), koordinationen medels ett kvantitativt Rombergs prov (s. 14) och ett kvantitativt finger -fingerprov (s. 14) samt uppmärksamhet och koordination medels ett Bourdonprov (s. 14). -I) Den funna prestationsförmågan relaterades till försökspersonens prestationsförmåga före försöket, varigenom graden av påverkan kunde beräknas. 5) Graden av påverkan relaterades till den funna blodalkoholhalten. 6) Särskild vikt lades vid att undersöka personer med varierande alkoholvana. Tvenne grupper av försökspersoner undersöktes: a) »Måttliga alkoholförtärare»: Sammanlagt 14 personer med i regel måttliga alkoholvanor (jfr s. 8). b) »Utpräglat alkoholvana»: Sammanlagt 23 personer, vana vid ett mer eller mindre omfattande pilsnerbruk, flertalet alkoholmissbrukare (jfr s. 9). Följande större försöksserier ha genomförts: I. Försök på fastande mage. a) Förförsök med utprövning av metoder och doser och kontrollförsök utan alkoholtillförsel. b) ett 90-tal försök med tillförsel av maltdrycker med olika halt: 1,9, 2,6, och 3,2 vikt %, till de båda grupperna av försökspersoner: måttliga alkoholförbrukare och utpräglat alkoholvana. II. Alkoholförsök med samtidig tillförsel av föda: Maltdrycker 2,6 och 3,2 %, förtärda i anslutning till maltid; 10 försök på 5 försökspersoner, vilka tidigare deltagit i fasteförsök. III. Jämförelse mellan maltdrycker och ren alkohol. 1. Maltdryck 1,9 % -\- extra tillsats av alkohol till en totalhalt motsvarande 3,2 %: 2 försök på 2 försökspersoner, vilka tidigare deltagit i fasteförsök. 2. Ren alkohol, spädd till 2,6 % (»grogg»); 3 försök på 3 försökspersoner, vilka tidigare deltagit i fasteförsök. 3. Brännvin, 31,7 viktprocent (W volymprocent), i en mängd motsvarande 2,6 % öl: 5 försök, varav i 2 försök på 2 försökspersoner alkoholen förtärdes under 5 min. och i 3 försök hos 3 försökspersoner under 45 minuter: samtliga personer hade tidigare deltagit i fasteförsök. Sammanlagt ha inklusive förförsöken 160 kompletta belastningar utförts.

12* B. Praktiska försök: 1 a. Praktiska försök med bilkörning på speciell bana: 20 personer fingo köra utan alkohol för att tjäna som kontroller, 7 personer körde före och efter förläring av 3—4 flaskor öl av 3,2 vikt %, 10 personer efter förtäring av 10—13 cl. brännvin, sammanlagt 37 personer och 74 körningar. b. Laboratorieförsök med samma förare för att jämföra utfallet av praktiska prov och laboratorieprov: 19 försökspersoner, därav 9 som kontroller och 10 före resp. efter förtäring av 10—13 cl. brännvin. 2. Praktiska försök med mottagning av morsetelegrafi: 22 försökspersoner, militära signalister, av vilka 11 tjänade som kontroller och 11 fingo förtära alkohol: i en första serie 3—4 flaskor öl av 3,2 vikt %, i en andra serie 2 flaskor öl av 3,2 vikt %, sammanlagt 44 försök. Undersökningen över maltdryckernas verkan h a t finansierats med medel från 1944 års nykterhetskommitté samt till vissa delar genom anslag från Statens medicinska forskningsråds subkommitté för alkoholforskning. Assistenten vid institutionen, med. lic. K. Bjerver, har deltagit som vetenskaplig assistent i försökens utförande. Ett samarbete har vidare ägt rum vid genomförandet av bilförsöken med KAK, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Sveriges Bilskolors Riksförbund och ett antal enskilda bilskolor, samt vid genomförandet av telegrafi försöken med Arméns Signalskola. Genom tillmötesgående från AB Stockholms Bryggerier erhöllos för bestämda ändamål speciellt framställda maltdrycker.

TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR

A.

Alkoholens inverkan på organismen I.

Alkoholens omsättning i kroppen

Vid förtäring kommer alkoholen först ned i magsäcken, stannar där en kortare eller längre tid, och föres så ned i tarmen. Redan någon minut efter det alkoholen kommit ned i magsäcken vidtager första avsnittet i omsättningen: alkoholens uppsugning eller resorption. Den uppsuges först till blodet, främst till det blod som finnes i blodkärlen i matsmältningsapparatens vägg, och föres med detta kring till kroppens alla delar. Transporten av alkohol med blodet till de olika organen, t. ex. hjärnan, ryggmärgen, musklerna, lungorna, njurarna, levern o. s. v., utgör det andra avsnittet i omsättningen, och omfattar alkoholens fördelning eller distribution. Samtidigt med de tvä nämnda avsnitten pågår det tredje avsnittet i alkoholens omsättning, nämligen dess försvinnande från organismen genom »förbränning» eller nedbrytning till enklare beståndsdelar och genom utsöndring med utandningsluften, med saliven, med svetten och med urinen. Genom att följa alkoholens förlopp i blodet får man en god uppfattning om alkoholens öde i kroppen: i det följande skola de olika avsnitten beröras mera utförligt mot bakgrunden av blodalkoholhaltens förändringar. Blodalkoholkurvans principiella förlopp framgår av fig. I, resultaten av en serie enskilda försök återfinnas i fig 4—6. 1.

Alkoholens

uppsugning

Under den första delen av alkoholens omsättning i kroppen dominerar uppsugningen; blodalkoholhalten stiger fortlöpande till ett maximum. Sä småningom utbildas ett jämviktsläge i blodet mellan inströmningen av alkohol frän matsmältningsapparaten och alkoholens nedbrytning; halten kommer dä att ligga på en bestämd nivå för att sedan så småningom avtaga. Vid snabb uppsugning hinna uppsugning, fördelning och förbränning icke hälla jämna steg utan fördelningen blir efter. Detta återspeglas i kurvan, som skjuter upp i en s. k. resorptionstopp. Denna blir högre, ju snabbare uppsugningen sker och ju tidigare toppen på kurvan inträder och kan vid hastig uppsugning skjuta över kurvans vanliga nivå med 50—100 % (fig. 4—6). Då blodalkoholhalten utgör en av de faktorer, som bestämma graden av påverkan, är det lätt att förstå, att personer som visa snabb uppsugning av alkoholen och hög uppsugningstopp, bli relativt mer påverkade än vad som skulle motsvara den konsumerade mängden alkohol. — Skillnaden i uppsugningshastighet är en av anledningarna till att känsligheten för alkohol varierar hos olika personer.

14* Uppsugningshastigheten förändras med ändringar i blodströmmens storlek. En blodöverfyllnad påskyndar uppsugningen. Däri ligger en av förklaringarna till att magkatarrer, som ha en ökad blodgenomströmning av slemhinnan, uppvisa en ökad uppsugningshastighet av alkohol (Haneborg 1920, Berggren och Goldberg 1940). Samtliga partier av matsmältningsapparaten ha förmåga att uppsuga eller resorbera alkohol. Intages alkoholen på fastande mage, uppsuges en del redan i magsäcken. Resten, i regel större delen, uppsuges i tarmen, framför allt i tunntarmens övre del; mycket talar för att uppsugningshastighelen där är större än i magsäcken, bland annat på grund av tarmens större yta.

Fig. I. Alkoholhalten i kroppen efter intagning av alkoholhaltig dryck. Figuren visar alkoholens förhållande i blodet, i utandningsluften och urinen. Ett viktigt moment i alkoholens uppsugning är magsäckens tömning. Tömmer den sig snabbt, går en relativt stor del av den förtärda alkoholen ner i tarmen och uppsuges snabbt, en hög alkoholtopp uppträder i blodet. Tömmer sig magen långsamt, uppsuges en större del i magsäcken, och blodalkoholen blir lägre. I ett material av magfriska personer visade sig i genomsnitt hälften av den tillförda mängden alkohol uppsugas under den första halvtimmen, och hela mängden på två timmar. Tömde sig magsäcken snabbt, kunde hela tillförda mängden lämna den på mindre än 30 minuter (Berggren och Goldberg 1940). Bland faktorer, som påverka tömningen av magsäcken, märkes halten av alkohol hos den tillförda drycken. Undersökningar föreligga, vilka tala för att alkoholhalter över 20 % kunna försena tömningen av magsäcken. Detta åstadkommes troligen på nervös väg genom en kramp i nedre magmunnens slutmuskel och medför att en större del av alkoholen stannar i magsäcken med en långsammare stigning av blodalkoholhalten som följd. En sådan kramp kan också framkallas genom ett snabbt inmundigande av stora kvantiteter vätska, även med låg alkoholhalt, t. ex. alltför snabb förtäring av större mängder öl (»forced drinking») eller andra alkoholhaltiga drycker. I anslutning till en dylik kramp efter alkoholtillförsel inträffar ej sällan en kräkning. Den uppträder vanligen 1—2 timmar efter tillförselns början, och ofta i anslutning till blodalkoholkurvans topp eller omedelbart efter. Små mängder av olika alkoholdrycker med lägre halt av alkohol ha givits i aptitbefordrande syfte; verkan torde sammanhänga dels med t. ex. den beska smaken hos maltdrycker, dels med alkoholens stimulerande verkan på saltsyreavsöndringen. Alkohol i en halt av 5 %, införd i magsäcken, användes som ett medel att i diagnostiskt syfte framkalla saltsyreavsöndring; saltsyreavsöndringen ingår ej blott som ett

15* moment i den egentliga nedbrytningen och uppsugningen av födoämnen utan är även ett viktigt moment i magsäckens normala tömningsmekanism. Försök pågå (Bjerver och Goldberg) i avsikt att kvantitativt fastställa inverkan på magsäckens tömning av alkohol i olika utspädningar, då alkoholen givits som maltdryck, som utspädd sprit eller som starksprit. Bland annat har kunnat påvisas, att den lägre alkoholkurva, som finnes efter öl, jämfört med starksprit i koncentrerad eller utspädd form (sid. 48), till en del beror på att öl medför en förlångsammad tömning av magsäcken, jämfört med ren alkohol i samma utspädning.

'00

5QO

<iOOmin.

Fig. II. Blodalkoholhalten vid förtäring av starksprit på fastande mage (den övre kurvan) och vid samtidigt intagande av föda (den undre kurvan) (Goldberg 1943). En påskyndad tömning av magsäcken förekommer t. ex. vid saltsyrebrist eller vid vissa former av magkatarr. Sädana rubbningar ha visat sig vara vanliga hos alkoholister och ha av vissa forskare iakttagits i upp till 70—80 % av fallen (Villaret et al. 1936, Joffe och Jolliffe 1937). Detta förhållande skulle förklara att uppsugningen av alkohol hos alkoholister sker snabbare än hos mättliga alkoholförtärare (Bernhard och Goldberg 1935, Fleming och Stotz 1935). En annan faktor som kan påverka alkoholens uppsugning är alkoholförtäring tillsammans med föda. Alkohol på fastande mage kan uppsugas snabbt och nå sin högsta halt i blodet i extrema fall redan efter 15—20 minuter, i genomsnitt efter 1 timme, vid långsam uppsugning först efter 2—2]4 timme. Intages alkohol, framför allt starksprit, tillsammans med föda, förlångsammas uppsugningen av alkohol högst väsentligt. Maximalvärdet i blodet kan uppträda först efter 2—3 timmar, och halten kan under en viss tid ligga pä en horisontell nivå (fig. II). Uppsugningen torde i vissa fall icke vara avslutad förrän efter 4—6 timmar mot efter 2 timmar på fastande mage. I första hand beror detta på en ren utspädningseffekt av den tillförda mängden föda, varigenom uppsugningshastigheten minskas. Vidare ha de olika i födan ingående beståndsdelarna olika effekt: mjölk och vissa äggviteämnen ge den största förlångsamningen, olivolja däremot en ganska ringa effekt (Mellanby 1919). Widmark och hans medarbetare ha i en serie arbeten framlagt den uppfattningen, att en del av den tillförda alkoholen, i genomsnitt 10—20 %, skulle på ett eller annat sätt »bindas» till vissa i föda ingående ämnen och helt undandragas uppsugningen i matsmältningskanalen och därmed verkan i kroppen; en serie nyare försök i samma riktning ha t. ex utförts av Eggleton (1940). Om förtäringen av starksprit i anslutning till en måltid medför en sänkning av bloialkoholhalten med t. ex. 20 % i förhållande till hallen på fastande mage, minskar graden av påverkan med 40—50 %. Redan en så liten förtäring som en smörgås till alkoholen kan medföra en nedsättning av alkoholkurvan med 10—20 %, en kraftig måltid nedsätter den med 30—50 %. Några exempel återfinnas i fig. II.

16* Intressant är i detla sammanhang, att denna förlängsamning av uppsugngningei med bl. a. en nedsättning i blodalkoholhalten som följd, framför allt koimnnmer ti synes för starksprit; för maltdrycker är denna nedsättning obetydlig ellerer inge alls, vilket klart framgår av här framlagda undersökningar med maltdryckcker (s sid. 28—30, 33—36), och skall diskuteras mera utförligt senare (sid. 117-7—121) Intagandet av en rad olikartade ämnen har ansetts kunna minska graden n av på verkan efter alkohol. För att undersöka detta har inverkan av ett stort antal al feber nedsättande medel (acetylsalicylsyra e t c ) , olika smärtlindrande preparat (fefenacetii etc.) och sömnmedel (barbitursyrederivat) prövats på blodalkoholkurvan c och p graden av påverkan. De vanliga febermedlen, intagna före alkoholförtäiäringen visade sig förlångsamma uppsugningen något (Böhmer 1938), vilket alltsåså med förde en långsammare stegring av blodalkoholkurvan med en lägre topp c och et något lägre fortsatt förlopp. Kol, t. ex. i tablettform, vilket tidvis använts i i syfte att söka minska graden av påverkan vid alkoholförtäring, har enligt danska i under sökningar visat sig vara utan nämnvärd effekt i detta avseende (Harrestnrup-An dersen 1941). Intet av de undersökta medlen visade sig avsevärt förändra alkoholkurvarins förlopp efter avslutad uppsugning, vilket innebär att förbränningen eller utsönddringen icke påverkas. Hormonerna, de ämnen som produceras i våra insöndringsorgan och sonm med blodbanorna föras kring i kroppen och påverka en rad olika funktioner, ha i också antagits påverka blodalkoholhalten. Man vet att såväl insulin, bukspottkoörtelns hormon (Junge 1937, Siegmund och Flohr 1938, Böhmer 1938) som pituitriiin från det undre hjärnbihanget (Blotner 1939) och adrenalin, som produceras i binjurarna, göra alkoholuppsugningen långsammare; huruvida dessa ämnens effekKt sammanhänger med att alkoholen kvarhålles längre i magsäcken, t, ex. genom en 1 kramp i nedre magmunnen, eller att i stället en utspädning av alkoholen sker somu följd av en ökad avsöndring av magsaft är ännu icke utrett. Estron, ett av de kvijinnliga sexualhormonerna, visade sig på djur öka toleransen för alkohol utan att bloJdalkoholkurvan förändrades (Goldberg och Störtebecker 1943).

2.

Alkoholens

fördelning

Fördelningen av alkohol sker främst genom blodet, vilket sammanhängerr med dettas uppgift att till kroppens alla delar transportera de ämnen, som finnas; lösta i blodvätskan eller äro bundna till blodkropparna; i vissa fall tjänar även lyymfan samma ändamål. Härvid föres alkoholen snabbt omkring i organismen oclu fördelas pä de olika vävnaderna, varigenom halten av alkohol i dessa kommier att stiga. Denna ökning av halten fortsätter tills ett jämviktsläge uppnätts mellan den mängd alkohol som upptages och den mängd som förbrännes och utsöndras. Såväl alkoholens övergäng till blodet, uppsugningen, som dess övergång från blodet till de olika kroppsvätskorna och organen, fördelningen, följer lagarna för en fysikalisk diffusionsprocess. Detta innebär bl. a. att övergången blir snabbare, ju högre halten av alkohol är. Detta är en av anledningarna varför starksprit uppsuges snabbare än utspädd sprit, vin eller öl. Det är vattenhalten i de olika vävnaderna som i sista hand bestämmer den högsta halt, som alkoholen kan uppnå (Nicloux och Gosselin 1934); andra faktorer, som påverka uppsugning och fördelning, äro den hastighet, varmed transporten av alkohol sker, storleken av blod-

17* genomströmningen, genomsläpplighelen i de membraner, som omgiva de olika organen m, m. Efter inträdd jämvikt råder ett bestämt förhållande mellan alkoholhalten i blodet och alkoholhalten i de olika kroppsvätskorna och organen Detta har visats galla för urinen (Widmark 1916), mjölken (Olow 1923) ryggmärgsvätskan (Abramson och Linde 1930, Merthens och Newman 1933, Goldberg 1937 a b) saliven (Linde 1932), gallan (Nicloux 1934), svetten (Nyman och Palmlöv 1936)' ?«£* 2 f « t a n d n i n g s l u f t e n (Liljestrand och Linde 1930, Harger och medarbetare Ud7—oO), och for olika vävnader (Lévy 1935, Newman och Cutting 1936). De allmänna formlerna för beräkning av fördelningens storlek ha utarbetats av Widmark (1932) och återfinnas på sid. 19—20 i detta arbete; kvantitativa synpunkter pa fordelningen efter förtäring av maltdrycker återfinnas på sid. 40 Fördelningen av en given mängd alkohol på hela kroppsvikten kan beräknas enligt figur III (sid. 18*). Ur figuren kan utläsas mängden alkohol per kg kroppsvikt vid förtäring av starksprit eller av olika mängder av maltdrycker med halten 1,9, 2 6 och 3,2 % alkohol vid en kroppsvikt varierande mellan 50 och 120 kg. En av orsakerna till att alkoholhalten i de flesta kroppsvätskor, t. ex. i urin saliv eller ryggmärgsvätska, är högre än i blodet är att vattenhalten är en av de' avgörande faktorerna för mängden alkohol i en vävnad: vattenhalten är högre i urinen, saliven eller ryggmärgsvätskan, och därmed blir också alkoholhalten högre. En andra orsak är en »eftersläpning» av alkoholhalten i kroppsvätskorna; den stiger och sjunker långsammare i dessa än i blodet, och eftersläpningen kan uppgå till en timme eller mer. Sådan är t. ex. mekanismen för alkoholens övergång i urinen. Övergången av alkohol från blodet till urinen sker i njurarna, varvid halten av alkohol i den där bildade urinen blir 20—30 % högre än halten i blodet på grund av skillnaden i vattenhalt mellan urin och blod. Därtill kommer effekten av eftersläpningen; det tar en viss tid innan urinen kommer ned till blåsan och sedan lates. Under första delen av uppsugningsfasen kommer därför halten i urinen att ligga lägre än i blodet (fig. I); sä följer ett kort tidsavsnitt, då halterna är lika och så kommer forbränningsfasen, då alkoholhalten i urinen blir högre än i blodet på grund av skillnaden i vattenhalt och på grund av eftersläpningen; urinens halt av alkohol befinner sig i jämvikt med den halt av alkohol som rådde i blodet 1 timme tidigare. Southgate och Carter (1926) och senare Carlson och medarbetare (1934) ha i sina försök funnit att alkoholhalten i urinen är 35—40 % högre än halten i blodet. I de fall där blodprov icke kunnat tagas, har fastställande av alkoholhalten i urinen givit bestämda upplysningar. 1 Motsvarande förhållanden gälla t. ex. för ryggmärgsvätskan, som bildas som hjärnkammarvatska i hjärnkamrarna och därifrån småningom kommer ned till det hålrum nedanför ryggmärgen, där prov på vätskan kan tagas. Eftersläpningen mot blodet ar för hjärnkammarvätskan sannolikt endast några få minuter, medan den for ryggmärgsvätskan på grund av dess långsamma strömning genom systemet utgör 3/4—1 timme. Den slutliga halten av alkohol i ryggmärgsvätskan blir liksom for urinen under den nedgående fasen högre än i blodet, dels pä grund av skillnaden i vattenhalt, 20—30 %, dels på grund av eftersläpningen, som ger en skillnad av ytterligare 10 %. Samma förhållanden gälla även för andra kroppsvätskor: saliv, svett, galla o. s. v. Alkoholens övergång till utandningsluften är närmare berörd på sid. 45. Den högre halten av alkohol i vissa kroppsvätskor, jämfört med blodet, beror 1 Om alkoholhallen i urinen icke bestämmes enligt speciella metoder, kunna värden erhållas, som t. o. m. ligga 50—100 % högre än i blodet (Widmark 1932).

18*

?n

100 90 80 70

50 kg

2.6%

3 g alk/kg

31.7 % C 40 v o l . % )

starksprit

g

a!k/kg

Fig III Förhållandet mellan förtärd mängd alkoholdryck (maltdryck, resp. ^kspHt) och mängd alkohol pr kg kroppsvikt för kroppsvikter, varierande mellan 50 och 120 kg.

19* således helt på en diffusion till kroppsvätskan av utifrån tillförd alkohol; någon bildning av alkohol i organismen som skulle betinga den höga halten i vissa kroppsvätskor förekommer icke, och alkohol har icke kunnat påvisas i blodet hos personer, som icke förtärt alkohol. Detta har kunnat bekräftas i undersökningar, företagna med den av Bonnichsen och Theorell utarbetade känsliga alkoholdehydrogenasmetoden (Bjerver, Bonnichsen, Goldberg och Theorell 1950). Med hjälp av matematiska formler kan man ur utandningsluften, saliven, urinen etc. beräkna alkoholhalten i blodet. Metoderna för beräkning av alkoholhalten äro emellertid belastade med ett visst fel; förhållandet mellan alkoholhalten i blodet och i de andra vävnaderna är underkastat stora variationer, som under vissa omständigheter kan uppgå till 50—100 %. Som medel att följa alkoholens förhållande i kroppen är därför analysen av alkoholhalten i blodet den ojämförligt bästa metoden; övriga metoder fä endast betydelse i de fall där blodprov icke kunna tagas.

3.

Alkoholens

försvinnande

Alkoholen försvinner från organismen på två sätt: genom förbränning och genom utsöndring. Förbränningen eller nedbrytningen av alkohol till enklare beståndsdelar sker huvudsakligast i levern; 95—98 % av den tillförda alkoholen nedbrytes där, sannolikt genom förmedling av enzymer av katalasnatur (Chance 1947) eller av dehydrogenas-natur; en alkoholdehydrogenas har renframställts och närmare studerats av Bonnichsen och Theorell (1950). Typiskt för människan är att alkoholen, sedan uppsugningen och fördelningen äro avslutade, försvinner med konstant hastighet: den nedgående delen av kurvan för alkoholen i blodet har ett rätlinjigt förlopp (Widmark 1932, Bernhard och Goldberg 1935, Goldberg 1943, nyare litteratur hos Newman 1941, Goldberg 1943 och Casier och Delaunois 1947). Dessa rön ha nyligen bekräftats i teoretiska undersökn.ngar over den enzymatiska nedbrytningen av alkohol med en kristallinisk alkoholdehydrogenas (Bonnichsen och Theorell 1950, Bjerver, Bonnichsen, Goldberg och ö Theorell [1950]). Den del av den tillförda alkoholen, som utsöndras med utandningsluften, med saliven, svetten och urinen, uppgår sammanlagt endast till 2—5 % av den totalt tillförda mängden (Atvvater och Benedict 1902); en närmare utredning återfinnes på sid. 45. Den hastighet, varmed alkoholen lämnar kroppen låter sig endast obetydligt påverkas av yttre medel: hastigheten blir densamma, vare sig en person ligger stilla i sin sang och sover, eller rör sig, badar bastu, springer o. s. v. (sid. 19). Detta gäl1 er f mfor aUt starks ri P * - För maltdrycker är, som skall närmare utredas nedan f i ™ torhallandet annorlunda: för dem ökar förbränningen med ökande mängd tillförd alkohol. Formler för beräkning av förbränningens storlek för starksprit ha angivits bl a av Widmark (1932) och återfinnas på sid. 19—20; de kvantitativa synpunkterna på torbranningens storlek vid förtäring av maltdrycker äro närmare berörda på sid. 36—39 och 119, Utförligare undersökningar över storleken av (3-värdet äro utförda av bl. a. Widmark (1932), Bernhard och Goldberg (1935), Goldberg (1943) och Osterlind, Åhlén och Wolff (1944).

20*

II.

Alkoholpåverkan och dess variationer 1.

Klinisk

undersökning

av alkohol påver kan

Alkoholens inverkan på olika organ och organsystem sammanfattas ofta i begreppet påverkan, som innebär den avvikelse i funktionerna hos organet * ^ r organismen, som framkommer efter alkoholtillförsel; utfallet jamfores med funktionerna före alkoholtillförseln. Funktionerna i det centrala nervsystemet, d. v. s. i hjärnan och dess ohka delar samt i ryggmärgen, drabbas pä ett tidigt stadium och dominera bilden även senare u veck ingen av påverkan. Rubbningarna beröra hjärnan och dess funktion med en försämring av omdöme och självkritik som följd, sammanhangande bland annat med ett bortfall av hämningar. Indirekt beröras även andra organsystem, nämligen de som styras frän nervsystemet. , nnn8 Styrningen av musklerna blir lidande, och en osäker gang, vacklande kroppss t ä i l n l n g s l u d d r a n d e tal, fumlighet i rörelserna blir resultatet. Blodkarlens regulaS n b S r p å v e kad med kraftig rodnad och hetta i huden som följd, vilket medtor ett öka vä meavgivande, som kan leda till en sänkning av kroppstemperaturen; pulsen ökar i hastighet och likaledes andningen. Först på ett senare stadium framkommer en direkt påverkan på olika organ med svåra * * ^ * ^ ™ £ : i fall med stor alkoholtillförsel kan döden uppkomma till följd av en andnin ö s ner och cirkulationsförlamning. Även om alkoholen sålunda i stort medför en bestämd följd av rubbningar som . ö f a bilden av den fullständiga alkoholpäverkan lätt igenkännbar de psykiska f u o L i n g a r n a med bortfall av hämningarna, störningarna i samspelet mellan ne ver och m u l l e r , förlamningar först i de nedre extremiteterna, sedan i de övre och s i " Ih en andnings- och cirkulationsrubbningar, så kan alkoholens verkan i det e S S a fallet te" sig högst varierande, ej blott vul jämförelse mellan ohka m d i v , der utan även hos en och samma individ vid ohka tillfallen. En del människor bliva påverkade redan efter förtäring av små mängder medan and a syn" behöva förtära tämligen stora kvantiteter, innan en tydlig yttre påverkan framträder. Hos den ene kan den psykiska verkan med omdomesloshet n ^ n e s f ö r l v " t och ett bortfall av självkontroll komma som ett hdagt symptom.utan a per onen för övrigt förefaller vara påverkad: han tar inga snedsteg han sludcrar ?ckc på målet, han är icke blank i ögonen, men hans omdöme ar klart grumlat. HM » a n n a n person kunna en lång rad yttre tecken på påverkan finnas såsom ett oordnat uppträdande, en ökad glans i ögonen, ansiktsrodnad pa grund av en v i d l i n g av hudkärlen med en ökning av cirkulationen genom huden talrubbninga en ostadig gång och fumlighet i händerna, medan de psykiska forandrmga n a k k e k o m m a ffam lika klart. Personlighetstypen är också av betydelse: en del Människor kunna bliva glada och upprymda, a n d r a ^ ™ f * ^ ^ ' ^ aggressiva och pockande, medan andra vilja taga hela världen i famn En del per s o l e bhva talföra och skrytsamma, andra känna sig upplivade och stimulerade samt felbedöma ofta sitt tillstånd, emedan den »uppiggande» verkan beror pa en öriamnfng av hämningar med ett visst bortfall av självkontroll. Andra personer U u u T e j alls den upplivande verkan utan bliva trötta och sömniga. Detta ar ej

21* ovanligt efter förtäring av större mängder maltdrycker där den i ölet ingående humlen har en sövande verkan. Ställandet av diagnosen alkoholpåverkan kan därför bereda vissa svårigheter, framför allt i de fall, där man icke har möjlighet att jämföra med vederbörandes uppträdande utan alkoholtillförsel. I regel ställes diagnosen på grundval av en serie iakttagelser av »klinisk» natur: ökad glans på ögonen, sluddrande tal, osäkerhet vid gång och vändning, fumlighet vid rörelser och bristande orientering till tid och rum etc. Iakttagas inga rubbningar, rubriceras den undersökte som »icke påverkad», framkomma rubbningar, uppfattas vederbörande som »påverkad». Sådana undersökningar utföras t, ex. vid fall av »rattfylleri», och resultatet jämföres sedan med resultatet av ett blodprov.

Tabell I. Översikt av relationen mellan i blodet funnen alkoholhalt och antalet fall (i procent) vid klinisk undersökning uppfattade som v påverkade». S v e r i g e

U. S. A. Bogen (1927) 500 fall

Widmark (1932) 562 fall

LiljestrandWolff (1940) 10464 fall

0,0-0,6 0,6—1,2 1,2—1,8 1,8—2.4 2,4-3,0 >3,0

0 56 66 88 97 100

0 33 67 • 92 98 100

Genomsnittlig blodalkoholhalt, vid vilken 50 % av fallen vippfattats som påverkade ..

1,2 %o

1,2 %o

Blodalkohol (promille)

Danmark Andresen (1938)

Norge cit. Liljestrand (1938)

9 44 75 91 96 100

10 58 77 93 100 100

24 57 78 97 94 100

1.0 %o

0,8 %o

0,8 %o

En översikt av några sammanställningar över sambandet mellan funnen blodalkoholhalt och utfallet av den kliniska undersökningen gives i bifogade tabell I; samtliga data äro hämtade frän undersökningar av personer, misstänkta för »rattfylleri». Ur tabellen framgår att uppgifterna växla högst väsentligt, ej blott från land till land, utan även i samma land vid olika tidpunkter. Enligt vissa sammanställningar uppfattades 50 % av de undersökta som påverkade först vid en halt av 1.2 promille, t. ex. i Widmarks svenska material, som bygger på 562 fall, undersökta av 150 läkare fram till 1932, och i Bogens amerikanska material, som bygger pä 500 fall fram till 1927. Andra ha funnit påverkan vid en genomsnittshalt av 0.8—1,0 promille (t. ex. Liljestrands sammanställning av 10 464 svenska fall, analyserade på statens rättskemiska laboratorium under åren 1930—1939, eller Andresens danska material), och slutligen ha andra funnit påverkan redan vid 0.3 promille

22* (Hindmarsh och Linde [1934] vid undersökning av ett svenskt material av olycksfallsskadade). Denna växling i uppfattningen kan dels bero på skillnader i uppfattning mellan olika länder, dels på skillnader mellan olika undersökare i ett och samma land. Professor Liljestrand har i ett arbete (1940) visat huru stor skillnaden verkligen är mellan olika undersökare: en läkare fann 43 % av alla personer påverkade vid en halt mellan 1 och 1,5 promille, medan en annan fann icke mindre än 91 % påverkade vid samma halt (tabell II).

Tabell II. Procenttalet fall uppfattade som »påverkade» vid olika blodalkoholhalt. 700 fall, undersökta av 7 läkare (I—VII). Bearbetning av tab. 1 från G. Liljestrand (1910). Blodalkoholhalt (promille)

0.00—0,50 0,51 - 1 , 0 0 .. 1,01—1,50 .. 1,51—2,00 2,01 — 2,50 2,51—3,00 >3,00

L

ä

k a r

e

I

II

III

IV

V

VI

VII

100 91 100 100 100 100

25 50 72 97 100 100 100

0 78 77 100 100 100 100

50 50 86 94 93 86 100

0 60 57 83 100 100 100

0 0 63 69 79 100 100

25 25 43 77 95 90 100

0,75 %

0,60 %,

0,75 %o

0,80 %

Genomsnittlig blodalkoholhalt. vid vilken 50% av fallen uppfattats som påverkade ;. 0.30 %o

1.25 %o 1,40 %

Ur de föregående tabellerna kan också utläsas, att det finns ett visst antal personer, vilka vid en klinisk undersökning icke uppfattats som påverkade och vilka således »klarat» de kliniska proven. Medels specialundersökningar av olika slag, t. ex. med prov som tillåta att mäta graden av påverkan och som icke stödja sig på ett subjektivt omdöme, har man emellertid kunnat visa, att säkra rubbningar i olika funktioner i många fall framkomma långt innan en person behöver bliva påverkad till det yttre, och detta även hos personer, som icke visat påverkan med kliniska prov. Ett exempel återfinnes i bifogade tabell III, ur vilken framgår att samtliga undersökta personer med specialprov visat en påverkan med ett eller flera prov redan vid halter på 0.5—1 promille.

23* 2.

Sambandet

mellan

blodalkoholhalt

och graden av

påverkan

Vid systematiska undersökningar över sambandet mellan alkoholhalten i blodet och graden av påverkan, där graden av påverkan kunnat fastställas i »siffror» (se sid. 10*), har bland annat kunnat klarläggas att alkoholhalten måste nå en viss höjd i blodet och således överstiga ett bestämt gränsvärde eller tröskelvärde innan påverkan inträder. Ar alkoholhalten lägre än tröskelvärdet, kan ingen påverkan iakttagas, är den högre, framkommer en påverkan, som blir större ju högre halten är. Tröskelvärdet för påverkan varierar inom vissa gränser från person till person, bland annat sammanhängande med graden av alkoholvana (se sid. 29*), och även med arten av den funktion som undersökes. För mera komplicerade funktioner, som t. ex. innefatta en psykisk anspänning och kräva precision vid utförandet, är tröskelvärdet lågt: 0,3—0,4 promille; dessa funktioner störas redan av små mängder alkohol; för vissa enklare funktioner ligger tröskelvärdet högre, t. ex, omkring 0,5—0,6 promille, och där äro rubbningarna icke så uppenbara vid låga alkoholhalter.

Tabell III. Procenttalet fall med olika grad av alkoholvana, som visa påverkan med kvantitativa prov. Bearbetning av tabell från L. Goldberg (1943, 1947).

Blodalkoholhalt (promille)

0.00-0.50 0.51—1.00 1.01—1.50 1.51—2.00 2.01—2.50

Blinkprov

Rombergs prov

%

"/o

%

%

%

Vid

alkohol

ovana

71.3 100.0 100.0 100.0 100.0

86.5 100.0 100.0 100.0 100.0

49.9 97.4 100.0 100.0 100.0

71.3 99.9 100.0 100.0 100.0

34.5 95.1 100.0 100.0 100.0

34.5 95.1 100.0 100.0 100.0

22.7 95.6 100.0 100.0 100.0

0.0 58.0 100.0 100.0 100.0

6.7 97.2 100.0 100.0 100.0

0.0 54.0 99.9 100.0 100.0

0.0 30.9 100.0 100.0 100.0

19.8 89.5 100.0 100.0 100.0

Flimmerprov

M' åttlig 0.00—0.50 0.51—1.00 1.01 — 1.50 1.51—2.00 2.01—2.50

9.7 99.8 100.0 100.0 100.0

a al k o h o ' fö r b r u tare 65.6 99.7 100.0 100.0 100.0

Utp r äcilat 0.00—0.50 0.51 — 1.00 1.01—1.50 1.51—2.00 2.01—2.50

UppmärksamhetsSubtrako. koncentionsprov trationsprov

Fingerfingerprov

o.o 69.2 100.0 100.0 100.0

30.9 94.6 100.0 100.0 100.0

al k o h olv

4.5 69.2 99.7 100.0 100.0

8.9 46.1 87.5 99.2 100.0

an a

24*

flreoor~0o/fina cm*

/O r

Degree of 7nfoxjco//osj %

SOO

o

/

o

•/ /

200 -

/ JQQ_

^ »

/ ^ rg

/tf

Fig. IV.

Påverkan

med finger-fingerprovet olika

efter förtäring alkoholvana.

2.0prom///e Shod'a/co/io/ av alkohol hos personer

med

Utslaget angives direkt i cm 2 samt i procent av ursprungsvärdet före alkoholtillförsel ( 1 0 0 % ) , i förhållande till blodalkoholhalten i promille. Vänster.- absolutister, Mitt: Måttliga alkoholförtärare, Höger: Utpräglat alkoholvana (Goldberg 1943).

a* too fSO

tas . roo

r Abo&r9AroAo/

too

%»

Fig. V. Påverkan med finger-fingerprovet efter förtäring av alkohol hos personer med olika alkoholvana. Logaritmisk skala. Beteckningar som i fig. IV (Goldberg 1943).

25* Hos varje person råder ett lagbundet samband mellan alkoholhalten i blodet, när den överstiger tröskelvärdet för påverkan, och graden av alkoholverkan; ju högre alkoholhalt, desto starkare påverkan (fig. IV, V). Påverkan ökar snabbare än blodalkoholhalten: en liten ökning av blodalkoholhalten kan medföra en stark ökning av påverkan (sammanhängande med att sambandet är logaritmiskt [Goldberg 1943° 1944]). Vidare är påverkan kraftigare under den tid, när alkoholen befinner sig i stigande, än under den tid, dä alkoholhalten avtager. Tröskelvärdena äro för en rad funktioner t. o. m. lägre under den stigande delen av blodalkoholkurvan än under den fallande. Här återgivna värden hänföra sig dock enbart till den avtagande delen av kurvan. Några exempel på tröskelvärden hos måttliga alkoholförtärare under den falande delen av kurvan återgivas i tabell IV. Betydelsen av graden av alkoholvana för tröskelvärdets storlek återfinnes nedan )å sid. 29*.

Tabell IV. Tröskelvärden för påverkan hos personer med olika alkoholvana (Goldberg 1943). Prov

Tröskelvärden i promille Måttliga Utpräglat Absolutister alkoholalkoholvana förtärare

Flimmer Blink Romberg Finger-finger Subtraktion Bourdon

0.10 0.20 0.19 0.37 0.50 0.44

3.

av tillvänjning

Uppkomsten

0.53 0.36 0.66 0.56 0.75 0.70

eller

0.90 0.90 0.82 0.84 0.79 0.86

narkomani

En vänjning (eng. habituation, ty. Gewöhnung) betyder den ändrade reaktionen hos organismen på ett medel, om detta tillföres regelbundet under lång tid. Den från början kanske obehagliga verkan övergår i många fall till att bliva mera lustbetonad och medför i många fall en känsla av sorglöshet och välbehag (eufori). Vänjningen innebär en ökad tolerans, således en till synes minskad reaktion, och •esulterar i att den vane måste öka dosen för att få fram den önskade effekten; den i'anda organismen uppvisar i regel mindre symptom efter en bestämd dos än den )vana. En tillvänjning eller narkomani (eng. addiction, ty. Sucht) innebär förutom den början ökade toleransen med stegring av dosen även oförmåga att frivilligt avstå 'rån att taga medlet, trots — eller mera sannolikt på grund av — medlets skadeverkningar på organismen. Vidare uppträda mer eller mindre svåra abstinenssympom, när medlet intages.

26* En lång rad substanser äro numera kända, som vid långvarigt och regelbundet bruk kunna framkalla ett missbruk, en narkomani. Till denna grupp höra utom alkohol t. ex. opium, morfin, heroin, haschisch (hampa, marihuana) en rad syntetiska smärtstillande medel, vidare bromyl, sömnmedel och phenopromin. Flertalet sammanfattas under beteckningen »tillvänjningsbefordrande» medel, En ökning av dosen är ett viktigt moment i uppkomsten av en narkomani, även om missbruk av medel kan förekomma, utan att dosen nämnvärt stegras (kokain). Dosökningen kan uppgå till excessiva grader. Så t. ex. finnes det morfinister, som t a git 4 _ 6 gram dagligen, d. v. s. en dos, som långt överstiger den dödliga dosen för en vid morfin ovan person (den i smärtstillande syfte använda dosen är i regel endast 0,01—0,03 gram). Bromylmissbrukare kunna komma upp i en daglig för brukning av 100 tabletter, motsvarande 30 gram per dag, phenoprominmissbrukare ha tagit en mängd av 2—3 gram dagligen mot normalt 0,005—0,01 gram o. s. v Detsamma gäller svåra alkoholister, som kunna komma upp i en dagsförbrukninj a v 40—50 (—96!) flaskor öl (13—30 liter! eller K—1 liter brännvin, mängdei som skulle kunna medföra döden hos en vid alkohol ovan person. Denna ökning konsumtionen (se sid. 59) torde högst sannolikt ha ett biokemiskt underlag; viss; forskare anse sig t. o. ni. på djur ha kunnat påvisa den faktor, som ingår i mekanismen för uppkomsten av en stegrad konsumtion av alkohol. Ett annat moment i vänjningen äro abstinenssymptomen: dels en »längtan» eftei njutningsmedlet, som kan stegras till ett »behov» eller »begär», i en del fall av så kraftig art, att vederbörande ej kan frivilligt avstå från medlet under någon längre tid, och dels svåra symptom av kroppslig art, när medlet ej intages. Tidigare eller senare i utvecklingen av narkomanien framkomma sjukliga förändringar av kroppslig och psykisk natur. Rubbningar kunna uppträda i matsmältningen, i levern eller t. ex. i nervsystemet. En del av dessa förändringar torde bero på inverkan av medlet självt, andra vara en följd av t. ex. vitaminbrist, som är följden av en ensidig kost. Så t. ex. ha en del av förändringarna i nerverna och i hjärtat hos alkoholister ansetts sammanhänga med en vitaminbrist som följd aV den kostförsämring som är vanlig hos dessa (se översikt hos Goldberg 1938), och leverskadan har ansetts bl. a. sammanhänga med en brist på kolin (Best och medJ arbetare 1949). En hel rad olika egenskaper skilja emellertid de tillvänjningsbefordrande med len åt. 1. Den första är deras kemiska byggnad, En minimal ändring i den kemisk.i konstitutionen kan helt ändra ett ämnes egenskaper. Så t. ex. medför en obetydlig ändring av morfinmolekylen att den nya föreningen, kodein, nästan helt saknai morfinets tillvänjningsbefordrande egenskaper. Ändras morfinmolekylen pä ett an nat sätt, uppstår heroin, som tillhör de kraftigast tillvänjningsbefordrande ämnen som man över huvud känner. — Melylalkohol (metanol) har helt andra egenskapei än etylalkohol (etanol), det förbrännes cirka 10 ggr långsammare, och kan niedfön svåra akuta giftverkningar redan i en dos av 7,5—10 cl (.!). 2. En andra egenskap som skiljer de tillvänjningsbefordrande medlen åt, är der genomsnittliga tid, under vilken dessa medel måste intagas, innan en narkoman uppträder. Så t. ex. angives att 2—3 veckors regelbundet bruk av morfin skulle därför disponerade fall kunna framkalla ett morfinmissbruk med oförmåga ho; personer att frivilligt avstå från medlet. För heroin uppgives denna tid i vissa fal uppgå till mindre än en vecka (!), för andra substanser kanske tiden uppgår til månader och år. 3. Alla medel ha icke samma förmåga att i alla fall framkalla ett missbruk: ris ken för uppkomsten av en narkomani varierar. Så t. ex. är risken för att er

27* narkomani skall bli följden av ett regelbundet morfin- eller heroinbruk mycket stor: flertalet av de personer, som regelbundet börja intaga morfin eller heroin under längre tid, bliva morfinister, resp. heroinister. Risken kan beräknas vara 1:2—1:5, således hos varannan till var femte av dessa personer. Risken för att ett alkoholmissbruk skall framkomma hos personer, vilka mer eller mindre regelbundet förtära alkohol, kan beräknas till 1:60—1:100, d. v. s. av 100 000 alkoholförtärare bliva 1000—1500 alkoholmissbrukare. Risken för att personer, som regelbundet bruka phenopromin, skola bliva narkomaner, är relativt liten: 1:1000— 1:2000; pä 100 000 förbrukare bliva kanske 50—100 missbrukare. 4. Följdtillstånden efter missbruk av dessa olika medel är olika svåra. En del personer fordra vård på sluten anstalt, t. ex. efter morfin- och heroinmissbruk, andra kunna behandlas ambulant; en del medel leda till döden, om icke patienten får vård i tid — dödsfall efter bromylmissbruk äro beskrivna — medan andra kunna gå i månader och år, innan tillståndet kräver ett ingrepp. Den kroniska alkoholismen och dess följder torde intaga en mellanställning i denna grupp av tillvänjningsbefordrande medel: alla svårighetsgrader finnas representerade. 5. Möjligheterna till behandling variera starkt. Vid morfin- och heroinmissbruk finnas relativt sett endast begränsade möjligheter till varaktig förbättring, medan t. ex. phenopromin-narkomanien har mycket goda utsikter till fullständig återgång. Även i detta hänseende torde alkohol intaga en mellanställning: med goda möjligheter till förbättring i tidiga fall och små möjligheter i svåra fall. En rad konstitutionella och miljöfaktorer bidraga till uppkomsten av ett missbruk, vilka skulle föra för långt att här utreda. En viktig faktor skall blott framhävas: den regelbundna tillförseln under längre tid. På den vägen har man lyckats att framkalla en vänjning hos djur; t. ex. med alkohol på råttor (Lévy) och hundar (Newman et al.), med morfin och syntetiska smärtstillande medel på apor etc. Härigenom ha möjligheter skapats att renodla bestämda faktorer i vänjningsmekanismen, sådana försök pågå vid flera laboratorier, bl. a. även i Sverige. De speciella förhållanden, som gälla alkoholtoleransen hos vana och ovana, skola närmare klarläggas här nedan.

4.

Alkoholpåverkan

vid olika grader av

vänjning

Meningarna i fråga om organismens förmåga att vänja sig vid alkohol ha tidigare gått starkt isär. Ett antal iakttagare ha till och med förnekat möjligheten av att alkoholvana individer skulle vara mindre påverkade efter förtärande av alkoholkvantiteter, som hos den vid alkohol ovane medföra en stark påverkan. Då de första iakttagelserna hade gjorts att en viss relation rådde mellan blodalkoholhalten och symptomen på berusning hos försöksdjur och hos människa, låg det nära till hands att antaga, att en eventuell lägre grad av påverkan hos alkoholister även skulle motsvaras av en lägre halt i blodet. I sådan riktning tolkade Schweisheimer (1913) sina försök; han trodde sig finna att alkoholisterna voro mindre påverkade och att deras blodalkoholkurva låg lägre än de abstinentas. Detta skulle ha sin orsak i en snabbare förbränning av alkohol i den vanda organismen, vilket skulle förklara varför blodalkoholhalten ej steg till samma nivå som hos den ovane. Rörande djur hade en liknande uppfattning tidigare framförts av Pringsheim (1908) och senare av Gettler och Freireich (1935).

28* Även om en lägre alkoholhalt hos alkoholister faktiskt funnes, är den ovan antydda förklaringen icke den enda möjliga: en annan tänkbar orsak till en lägre blodalkoholkurva vore en förlångsamning av uppsugningen av den förtärda alkoholen, varigenom blodkurvan icke skulle nä samma höjd, och en tredje orsak vore en ändrad fördelning i organismen, antingen allmänt eller möjligen lokalt, t. ex. i centrala nervsystemet. Schweisheimers undersökningar ha emellertid icke kunnat bekräftas av andra undersökare, och ha icke stått sig inför en kritisk granskning. Senare undersökningar med invändningsfri metodik ha i stället fastslagit, att blodalkoholkurvans förlopp är praktiskt taget densamma i den vanda och den ovana organismen efter tillförsel av en och samma mängd alkohol (se nedan). En närmare analys av de tre faktorerna: uppsugningshastigheten i matsmält ningskanalen, fördelningen av alkohol i kroppen, och förbränningshastigheten, har visat att uppsugningshastigheten t. o. m. varit stegrad i den vanda organismen. Detta visades på människa av Bernhard och Goldberg (1935) och har sedan bekräftats av såväl amerikanska som danska forskare. Detta förhållande, att alkohol upp suges snabbare hos alkoholister än hos ovana, sammanhänger sannolikt med att hos de förstnämnda magrubbningar äro vanliga. Fördelningen av alkohol i organismen (faktorn r) företedde ej någon skillnad mellan vid alkohol ovana och alkoholister och alkoholförbränningens storlek var praktiskt taget densamma hos de båda kategorierna och kunde icke betinga en eventuell skillnad i påverkan. Även dessa rön ha sedan bekräftats såväl i djurförsök, t. ex. av Widmark och medarbetare i Lund, som på människa från amerikanskt (Fleming och Stotz, Newman och medarbetare), danskt (Schmidt) och tyskt håll (Siegmann m. fl.). Samma resultat har även framkommit på ett större material i en undersökning av Goldberg (1943), som följde blodalkoholkurvans förlopp hos absolutister, måttliga alkoholförbrukare och alkoholister. Det kan sålunda numera anses fastslaget, att någon skillnad i blodalkoholkurvans förlopp icke föreligger mellan den alkoholvane och den ovane utom i fråga om uppsugningen, där alkoholisterna ha en snabbare uppsugning och därmed en högre halt. Man har då ifrågasatt, huruvida över huvud taget någon skillnad i påverkan föreligger mellan alkoholister och tillfälliga alkoholförbrukare. De tecken på påverkan, som använts i en rad tidigare undersökningar, ha varit ganska osäkra, och ett antal senare undersökningar anse sig med kliniska eller andra prov, t. ex. av psykoteknisk natur, icke ha kunnat visa någon objektiv skillnad mellan vana och ovana (Schmidt 1937, Viebeg 1938). Den synbara skillnaden har av dessa och andra undersökare tillskrivits en rad olika orsaker, t. ex. den att vanedrinkaren fördelar den konsumerade alkoholmängden över en längre tidrymd, han skulle »späda på» ruset utan att någonsin nå maximal grad av berusning, i motsats till den tillfällige alkoholförbrukaren, som skulle förtära en viss kvantitet alkohol inom en kortare tidsrymd (Schmidt 1937). En annan uppfattning gör gällande, att alkoholisten lär sig att motverka sina symptom genom en psykisk kompensation, framför allt av de funktioner vid vilka han är van, genom att undvika situationer där hans rubbningar skulle framträda, genom en ökad självkontroll eller slutligen genom en större förmåga att »rycka upp» sig vid undersökningstillfället (Schmidt 1937, Viebeg 1938, Mueller 1938, Andresen 1938). Mot denna uppfattning, att någon egentlig vänjning icke skulle föreligga, stå emellertid ett antal observationer av såväl klinisk som mera experimentell natur. En amerikansk forskare, Jetter (1938), undersökte 1 000 fall av akut alkoholpåverkan och fann, att vid en blodalkoholhalt av 2 promille omkring 80 % av de

29* undersökta, som till stor del bestodo av alkoholister, voro påverkade med de kliniska prov han använde. I ett kontrollmaterial av 20 abstinenta försökspersoner (1938) voro vid samma blodalkoholhalt samtliga påverkade. En dansk undersökare, Hasselbalch-Larsen i Köpenhamn, bestämde 1940 med en liknande metodik graden av påverkan i 164 fall av akut alkoholpåverkan hos normala, psykopater och alkoholister, Han fann att vid en och samma blodalkoholhalt alkoholisterna voro något mindre och psykopaterna något mera påverkade än normalmaterialet. Dessa undersökningar göra sannolikt, att det föreligger en viss grad av vänjning, men då någon bestämning av blodalkoholkurvans förlopp och dess relation till den förtärda mängden alkohol icke gjordes i dessa fall, kunna de icke anses bevisande för att vänjningen hos människa skulle medföra någon ändring i relationen mellan symptom och blodalkohol.

På djur har detta problem: relationen mellan påverkan och blodalkoholhalt, belysts genom långvariga vänjningsförsök och bestämning av alkoholhalten i organen. En fransk forskare, Jeanne Lévy i Paris, tillförde alkohol dagligen till ett försöksmaterial av vita råttor under en tid av en till åtta månader. Andra djur fingo leva som vanligt och tjänade som kontroller. Den mängd alkohol, som upphävde smärtkänsligheten, och den mängd alkohol, som erfordrades för att medföra en dödlig alkoholförgiftning, var högre hos de alkoholvana djuren än hos de ovana kontrolldjuren. Blodalkoholkurvan förlöpte pä ett likartat sätt hos de båda grupperna; analyser av alkoholhalten i ett flertal organ visade, att ej heller i dessa alkoholhalten företedde några skillnader mellan grupperna. Newman och hans medarbetare vid Stanford University i San Francisco vande på ett liknande sätt ett antal hundar genom att under längre tid, upp till 13 månader, dagligen tillföra dem 10 % alkohol i stället för vatten. Med jämna mellanrum bestämdes toleransen genom att djuren fingo en större dos alkohol. Redan efter 3 månader voro djuren efter en viss mängd alkohol mindre påverkade än obehandlade kontrolldjur efter samma dos. Under vänjningstiden iakttogo Newman och hans medarbetare emellertid förändringar hos försöksdjuren: dessa fingo ful och tovig päls, de visade rubbningar i matlust och viktkurva, blevo lynniga, ilskna och opålitliga. Efter drygt 1 års tillvänjning sattes djuren på alkoholabstinens och förlorade så småningom hela sin förvärvade ökning av alkoholtoleransen samt blevo vid tillförsel av alkohol lika påverkade som de alkoholovana kontrollerna. Den samtidigt följda alkoholkurvan i blodet ej blott förlöpte på ett likartat sätt under hela vänjningsperioden hos de vanda djuren utan hade även samma förlopp som hos de obehandlade kontrollerna. Alkoholhalten i hjärnan följdes på vanda råttor och var ej heller lägre än hos obehandlade kontroller. Förändringar i förbränning eller fördelning kunde således uteslutas, och som orsak till den iakttagna vänjningen antogs en ökad cellulär tolerans eller en kompensation av mera psykisk natur.

Pä människa kan denna metod: att ge alkohol under längre tid till vid alkohol ovana personer och följa deras reaktioner under den eventuella vänjningen, icke tillämpas. En annan väg för att fastställa eventuella skillnader i vänjningsgrad har därför valts vid de undersökningar över alkoholtoleransen, som utförts av Gold-

30* berg pä Karolinska institutets farmakologiska institution (1943, 1948, 1950). Denna undersökning avsåg att framför allt följa alkoholpåverkan och relatera den till den rådande blodalkoholhalten. Tre grupper av individer med olika alkoholvanor undersöktes, sammanlagt 70 personer: abstinenta, måttliga alkoholförbrukare och alkoholister. Tekniken har varit densamma som för den allmänna bestämningen av toleransen (se sid. 10*): bestämning av prestationsförmågan med en serie olika prov före alkoholtillförsel, så tillförsel av alkohol och upprepning av proven med jämna intervall samt bestämning av blodalkoholkurvans förlopp. Redan i undersökningens allmänna förlopp kunde en skillnad i fråga om påverkan fastslås mellan grupperna: det visade sig nämligen vara omöjligt att använda en och samma dos till alla tre kategorierna, En dos av 1 g alkohol per kg kroppsvikt, motsvarande 20 cl starksprit, som hos de måttliga alkoholförbrukarna framkallade en påverkan, kunde i de flesta fall ej utan stora obehag ens sväljas ned av de icke alkoholvana. Hos denna kategori medförde denna dos i regel förutom en stark påverkan även illamående och kräkningar, eventuellt även blodtrycksfall, medan alkoholisterna icke syntes förete några större svårigheter att intaga denna dos, som hos dem även medförde relativt mindre utpräglade symptom än hos de båda andra kategorierna. För alt fä de icke alkoholvana alt medverka, sänktes dosen för dem till 0,6—0,8 g alkohol per kg (motsvarande 10—15 cl starksprit). För alkoholisterna höjdes den till 1,2—1,3 g alkohol per kg, motsvarande 25—30 cl, för att även inom denna grupp fä tydligt markerade kliniska symptom. Detta allmänna intryck av att det synbarligen förelåg skillnader mellan alkoholvana och vid alkohol ovana bekräftades av de objektiva fynden. Utfallet av de registrerade proven jämfördes med blodalkoholhalten. Ur denna jämförelse erhölls en uppfattning om några av de faktorer, som karakterisera alkoholpåverkan och vänjning vid alkohol. Den viktigaste iakttagelsen var att tröskelvärdena uppvisade systematiska skillnader mellan de olika grupperna av personer. I genomsnitt började med de använda proven en påverkan framkomma i kategorien absolutister vid en halt av 0,3 promille alkohol i blodet, för de måttliga alkoholförtärarna vid 0,6 promille och för alkoholisterna vid 0,8 promille. Differenserna mellan grupperna voro statistiskt säkerställda: ju större alkoholvana, desto högre tröskel. Detta innebär alt om graden av alkoholvana är större, så måste den förtärda alkoholmängden ökas för att en viss påverkan skall framkomma. Som exempel kan nämnas det kvantitativa fingerprovet. Absolutisterna måste intaga 4—5 cl starksprit, de måttliga alkoholförbrukarna 7—8 cl och alkoholisterna 10 cl för att blodalkoholhalten skulle nå respektive tröskelvärden: 0,37, 0,56 och 0,84 promille för påverkan. De enskilda tröskelvärdena illustreras i fig. VI. Provens inbördes ordningsföljd är densamma som i tabellerna. Av figuren framgår bland annat att de funna tröskelvärdena för absolutister och måttliga alkoholförbrukare lågo mellan 0,3 och 0,7 promille. Parallellt med de kvantitativa proven prövades även de vid en vanlig läkarundersökning gängse använda undersökningsmetoderna: balansgång efter linje, vanlig Romberg etc. Tröskelvärdena för dessa prov lågo betydligt högre för alla kategorier, omkring 0,8—1.5 promille, beroende på de kliniska provens mindre känslighet i förhållande till de kvantitativa proven. Detta förhållande utgör en anledning till att personer kunnat betecknas som icke påverkade vid en läkarundersökning med kliniska prov, trots att en försämring av deras funktioner förelegat. En annan anledning är den bristande överensstämmelse mellan olika undersökare i fråga om kriterier på påverkan; en tredje orsak är förmågan hos den enskilde till »uppryck-

31*

ord. Fusion frequency

Corneo/ Serrj/'/M'/y

J/and/hq Jfecd/nejj

med.

Qua///y finq-er f/nqer7és/

Sc/å/roc/zon Tesf

Quan//7y

öouroba Tes/

Fig. VI. Tröskelvärdet för påverkan med olika prov hos personer med olika alkoholvana (Goldberg 1943). • absolutister gg måttliga alkoholförbrukare Q utpräglat alkoholvana. Provens ordningsföljd: Se tab. III, IV.

ning» med möjlighet att kompensera kliniska tecken på påverkan (Andresen 1938). Samtliga dessa omständigheter ha också bidragit till svårigheterna att på ett kliniskt material fastställa eventuella skillnader i påverkan vid olika vänjningsgrad.

Sammanfattande kan sägas, att vår numera vidgade erfarenhet om alkoholens verkan på organismen ger vid handen, att det verkligen föreligger en vänjning vid alkohol. Någon skillnad i blodalkoholkurvans förlopp, som kan förklara denna vänjning, föreligger ej: förbränningshastigheten och fördelningen av alkohol äro desamma i såväl den vanda som den vid alkohol ovana organismen, och uppsugningshastigheten är t. o. ni. något snabbare hos de alkoholvana. Alkoholvänjningen yttrar sig således bland annat i följande: a) Den för påverkan erforderliga alkoholmängden ökar med tilltagande grad av vänjning, motsvarande en höjning av tröskelvärdet. En kompensation av vissa, framför allt psykiska, funktioner kan icke helt uteslutas, d. v. s. en förmåga att till en viss grad »motverka» vissa symptom genom »uppryckning». Den faktiska konsumtionen är större hos de alkoholvana än hos personer ovana vid alkohol; b) Påverkan blir mindre av en bestämd dos jämfört med verkan hos en ovan person av samma dos; c) Blodalkoholkurvan förlöper i stort sett likartat hos vana och ovana; d) Hos en viss procent av alkoholbrukarna framkommer efter kortare eller längre tids regelbundet alkoholbruk en tillvänjning, en narkomani. Den toleransökning eller minskning i påverkan, som vänjningen innebär, torde främst vara att söka i förändringar i cellelementen i centrala nervsystemet; huru-

32* vida den är ett uttryck för en minskad retbarhet hos de enskilda cellelementen genom någon cellskada eller av annan natur är tillsvidare icke utrett. Icke heller är det känt, var den förändring lokaliseras, som leder till att den faktiska konsumtionen av alkohol ökar (sid. 59—62). I den senare diskussionen skall fram läggas de ytterligare rön för belysning av alkoholvänjningen, som framkommit vid undersökningar över maltdryckernas verkan, framför allt över konsumtionens betydelse (sid. 126).

B.

Maltdryckernas verkan

Bland tidigare undersökningar över effekten av smärre kvantiteter alkohol hos människa märkes först ett antal arbeten, där små mängder alkohol tillförts och effekten studerats med psykologiska prov. I dessa försök gavs i regel ren alkohol i olika utspädningar ned till en halt, motsvarande den i öl. Dodge och Benedict visade 1915 i ett arbete, utkommet i Carnegiestiftelsens skriftserie, att 30 cm 3 alkohol i 20 % lösning medförde en försämring i utförandet avvissa psykotekniska prov. Blodprov togos ej. Dosen motsvarade 0,3—0,4 g alkohol per kg eller 2—3 flaskor öl av 3 volymprocent. Vernon (1919) gav ett antal försökspersoner 11—60 cm 3 alkohol i 5—50 % lösning och kunde iakttaga en viss påverkan på vissa prov. I senare försök (1920) med maskinskrivning förtärdes 15—90 cm 3 i 3—50 % lösning: även här iakttogs en viss nedsättande effekt på precisionen. Doserna motsvarade 0,1—1 g alkohol per kg eller 1—8 flaskor öl av 2,6 %. McDougall och Smith (1920) gjorde likaledes några försök med 10—50 cm 3 alkohol och bestämde påverkan med hjälp av kvantitativa prov. Doserna motsvarade 0,1—0,6 g alkohol per kg eller 1—5 flaskor öl. Miles (1922, 1924) fann en viss nedsättning i olika funktioner efter 21—28 g alkohol, given i 2,75 % lösning. Blodalkoholhalten, som bestämdes endast i några enstaka prov, befanns i en serie försök vara 0,31 %o 70 minuter efter förtäringens avslutande; 27,5 g alkohol gavs i 2,75 % lösning. Samtidigt kunde en viss påverkan visas, framför allt med ett prov, som prövade förmågan att bibehålla den upprätta kroppsställningen (»standing steadiness»). Dosen motsvarade 3 flaskor öl eller 0,3—0 4 g alkohol per kg. Cattell (1920) fann ingen påverkan med vissa psykologiska prov efter 10 g alkohol, och en osäker effekt efter 20 g; doserna motsvarade 0,15—0,30 g alkohol per kg eller 1—2 flaskor öl. Samtliga dessa undersökningar utmärkas av att de i regel utförts med ren alkohol på elt fåtal försökspersoner, att blodalkoholhalten ej alls undersökts eller endast vid något enstaka tillfälle, att doseringen ej angivits per kg kroppsvikt (de ovan angivna doserna äro uträknade i efterhand [L. G.]), och alt resultaten i regel icke ha bearbetats statistiskt. De refererade försöken göra dock sannolikt att en viss grad av påverkan kan uppträda efter tillförsel av alkohol i koncentrerad eller ulspädd form redan i en mängd av 25—35 gram, motsvarande alkoholmängden i 3—4 flaskor öl av 2,6 viktprocent. Ett antal tidigare undersökningar över verkan pä organismen av alkohol, givet som öl, skola återgivas i mera utförlig form. År 1919 utförde E. Mellanby på uppdrag av den engelska Central Control Board (Liquor Traffic) en stor undersökning över halten av alkohol i blodet efter tillförsel av olika alkoholhaltiga drycker, däribland även öl. Undersökningen utfördes 1

2 på hundar, och omfattade försök med olika slag av alkoholhaltiga drycker; ren alkohol i varierande koncentrationer, whisky och öl av olika halt, på fastande mage och efter föda. Undersökningarna bekostades av det engelska medicinska forskningsrådet (Medical Research Council), och publicerades i deras skriftserie 1919. Mellanbys grundläggande försök, som senare utvidgats och i allt väsentligt även visat sig stämma för människa, äro av speciellt intresse i detta sammanhang vad gäller alkoholkurvan efter starksprit (whisky) och efter maltdrycker. Mellanby visade mycket övertygande att alkoholen försvann ur blodet med konstant hastighet; blodalkoholkurvan hade efter maximum ett rätlinjigt förlopp; hastigheten syntes vara oberoende av den tillförda mängden alkohol. Mellanby visade vidare i sin fig. V (sid. 20) x att en bestämd mängd alkohol, given som maltdryck (stout) i en styrka av 3,9 volymprocent (3,1 viktprocent) gav en lägre alkoholkurva, än samma mängd alkohol i form av starksprit (whisky). Även efter 5,5 volymprocent öl (4,4 viktprocent) framkom en nedpressning av blodalkoholen jämfört med kurvan efter starksprit, men blolt av maximum; vid denna högre halt överensstämde ej längre kurvornas fortsatta förlopp. Späddes starkspriten, framkom en viss sänkning av maximum och en viss förlångsamning av dess inträdande, men ej så utpräglat som efter öl. Inga försök utfördes med öl givet tillsammans med mat. Mellanby tillskriver ölets långsammare resorption och lägre maximum tvenne omständigheter: 1) utspädningen av alkohol i ölet jämfört med hallen av alkohol i whisky; 2) öl skulle innehålla något eller några ämnen, som hämma resorptionen av alkoholen i ölet. Mellanby skriver ordagrant som avslutning pä försöken (sid. 21): »It appears, therefore, that either whisky contains something which hastens alcoholic absorption or, what is more probable, that stout contains something which tends to delay absorption . . . What the component of the stout is which is capable of inhibiting the absorption of alcohol cannot be stated.» På uppdrag av Kungl. Kontrollslyrelsen utförde E. Hammarsten och G. Liljestrand 1922 en experimentell undersökning över effekten av maltdrycker hos människa. Sammanlagt utfördes 30 försök pä 5 manliga försökspersoner, vilka fingo förtära 3—11 flaskor maltdrycker under en tid av %— 2% timme. Sex olika brygder prövades; stamvörtstyrkan uppgick till 10,5—12,6 % och alkoholhalten till 3 ; 30 4,56 volymprocent, motsvarande 2,64—3,64 viktprocent. Försöken utfördes dels på fastande mage, dels varierande tid efter intagande av måltid. Hos fyra av försökspersonerna jämfördes även verkan av maltdryckerna med effekten av samma mängd alkohol, given som 45—50 % starksprit. Symptomen pä berusning bedömdes dels efter det allmänna uppträdandet, dels gjordes också försök med balansgång på kantställd planka, i vissa fall även Rombergs enkla och Rombergs skärpta prov. Några försök att mera kvantitativt och fortlöpande följa graden av påverkan utfördes ej. Enstaka blodprov togos dels före, dels på varierande tider efter förläringens början och undersöktes pä sin halt av alkohol enligt en metod, angiven av Nicloux (1913). De båda författarna funno i stort sett en god överensstämmelse med äldre iakttagelser rörande andra drycker, t.ex. vin; alkoholhalten steg först under loppet av några timmar till ett högsta värde, höll sig så på en viss nivå under en eller flera timmar, och sjönk sedan småningom ned till noll. I vissa fall kunde alkohol påvisas i blodet ännu 22 timmar efter förtäringens avslutande. 1

Sidhänvisningen i detta avsnitt hänför sig till resp. författares originalarbeten.

3 Anmärkningsvärt var att t. ex. i ett fall efter förtäring av blott 3 flaskor av brygd A (4,56 volymprocent, 3,6 viktprocent) en högsta halt av 1,15 %o iakttogs. Tre flaskor av denna styrka motsvara 3,4 flaskor av 3,2 viktprocent eller 4,2 flaskor av 2,6 viktprocent, och omräknat per kg kroppsvikt 0,51 gram alkohol per kg. Den högsta funna alkoholhalten i blodet i samtliga försök varierade mellan 0,5 och 2,35 %o. Vad beträffar påverkan, voro de använda metoderna att fastställa påverkan mycket grova, men författarna draga dock den slutsatsen, att de funnit otvetydiga tecken på lindrig till måttlig berusning vid en alkoholhalt i blodet av 1,05—2,35 %o. Huruvida någon skillnad förelåg i delta avseende mellan de prövade dryckerna, resp. mellan dryckerna och den i handeln förekommande pilsnern, klass II, utreddes icke. Vad beträffar inverkan av föregående måltid på alkoholhalten i blodet gjordes endast några få försök, vilka talade för att blodalkoholhalten efter måltid i några fall blev densamma som på fastande mage och i andra fall endast obetydligt sänkt. Försöken med starksprit talade för att efter förtäring av en viss mängd alkohol en högre halt uppträdde i blodet efter starksprit än efter samma mängd alkohol i form av öl. Författarna angiva att 20—30 % mera alkohol i form av maltdryck måste tillföras för att giva samma alkoholhalt i blodet som starksprit. Frågan huruvida denna skillnad i alkoholhalt även motsvaras av en liknande skillnad i fråga om graden av påverkan kunde icke besvaras med den av författarna använda metodiken. Slutligen utfördes även några orienterande smakförsök. Någon statistisk bearbetning av resultaten utfördes ej. Författarna sammanfatta sina rön i följande: »Den omständigheten att våra försökspersoner utan slörre svårigheter lyckats med de undersökta maltdryckerna framkalla berusningsymptom, talar starkt därför, alt ett missbruk av dem i berusningssyfte kan tänkas förekomma. Det torde få anses ganska säkert fastställt, att 20 liter vätska eller mera kan inmundigas på etl dygn av vissa personer (Schweisheimer uppger t. ex. för vissa av honom undersökta drinkare en ölkonsumtion, som vissa dagar kan uppgå till 15—23 liter). Även om man för svenska förhållanden skulle vilja väsentligt reducera denna siffra, torde det efter de gjorda försöken fä anses högst sannolikt, att verklig berusning med maltdrycker bör i praktiken kunna ernås, men högst betydliga vätskemängder bli dä nödvändiga. Samtidigt måste emellertid betonas, alt den alkoholmängd, som förekommer i en eller ett par flaskor av de prövade maltdryckerna, är så pass ringa, att dess verkningar torde vara skäligen obetydliga, särskilt om de förtäras i samband med måltid. Medan sålunda de meddelade försöken visa, att maltdryckerna i fråga kunna användas i berusningssyfte, tala de på intet sätt emot en lojal användning som måltidsdryck.» Ett intressant arbete härrör från Southgate och Carter (1926). De jämförde alkoholhallen i blod på tre försökspersoner efter föregående tillförsel av whisky (235 cm 3 ), av 8 % alkohollösning i en mängd av 1 200 cm 3 och av 5 volymprocent (4 viktprocent) öl i en mängd av 1 920 cm 3 . Mängderna motsvarade 1—1,2 g alkohol per kg eller 9 flaskor öl av 2,6 viktprocent. Alkoholhalten i blodet befanns vara 15—20 % lägre efter öl än efter whisky; kurvan för den 8-procentiga alkohollösningen låg emellan de båda andra kurvorna. Samtidig tillförsel av föda sänkte blodalkoholkurvan efter tillförsel av 8 % alkohollösning vid jämförelse med kurvan efter 8 % alkohol på fastande mage. Några för-

4 sök med effekten av föda på blodalkoholhalten efter öl utfördes ej, ej heller utfördes några försök över påverkan. Vidare jämfördes alkoholhalten i urinen och i blodet vid varierande tider efter alkoholförtäringen. Southgate och Carter kunde visa att halten en viss tid efter tillförseln var konstant högre i urinen, förhållandet var 1,35—1,40:1. Alkoholen försvann med konstant hastighet, d. v. s. efter en rät linje, såväl från blodet som frän urinen. En liknande frågeställning som den i Hammarsten och Liljestrands arbete av 1922 blev ett antal år senare aktuell i Förenta Staterna. Frågan gällde huruvida öl, innehållande 3,2 viktprocent alkohol, var »berusande». En omfattande undersökning förelogs år 1934 i Chicago, utförd av Carlson, Kleitman, Muchlberger, McLean, Gullicksen och Carlson vid University of Chicago. Författarna kommo till den slutsatsen att öl med en alkoholhalt av 3,2 % icke kunde verka »berusande». Denna slutsals har icke kunnat bestyrkas av andra undersökningar (se nedan) och bygger på en konstruerad definition av ordet »berusande». En genomgång av arbetet talar också emot den av författarna dragna slutsatsen varför en utförligare redogörelse skall givas här. I en första serie fingo ett större antal försökspersoner (sammanlagt 36 stycken) förtära 3,2-procentigt öl, 2 och 4 flaskor under resp. 15 och 30 minuter. Flertalet försök utfördes såväl pä fastande mage som efter intagande av måltid. Endast ett enda blodprov togs vid varje försök. Påverkan undersöktes också; dels med 6 olika, kvantitativa prov, dels genom direkt observation av försökspersonernas uppträdande, Proven omfattade handskicklighet (»hand steadiness»), förmågan att bibehålla den upprätta kroppsställningen (»standing steadiness»), reaktionstiden på hörselintryck (»auditory reaclion time») och på synintryck (»visual reaction time»), samt tvenne psykologiska tests: kortsortering (»card sorting») och igenkännande av färger (»colour naming»). Påverkan bestämdes endast vid ett tillfälle, 30—60 minuter efter förtäringens slut, och resultatet jämfördes med ett värde före alkoholförtäringen; resultaten bearbetades statistiskt. Det visade sig att förtäring av 2 flaskor öl av 3,2 viktprocent (varje flaska innehöll 350 cm 3 , således motsvarande 10,85 g ren alkohol) på fastande mage gav en blodalkoholhalt efter omkring 60 minuter av 0,29 °/oo; intogs ölet tillsammans med föda var halten praktiskt taget densamma, 0,25 °/oo. Fyra flaskor på fastande mage medförde en blodalkoholhalt av 0,61 °/oo efter 75 minuter och ungefär samma värde efter mat: 0,56 °/oo. Ingen effekt iakttogs med de använda proven efter 2 flaskor. Efter 4 flaskor kunde en statistisk säkerställd försämring iakttagas med flertalet av de använda proven. I mänga av dessa fall kunde även en viss påverkan direkt ses hos försökspersonerna, t. ex. en viss osäkerhet i gången, talrubbningar, fumlighet och sömnighet. Ingen säker skillnad med avseende på blodalkoholhalt eller påverkan framkom mellan försöken på fastande mage och efter mat. Författarna säga: »I varje enskilt fall utföllo resultaten av försöken med föda på samma sätt som försöken utan föda, varför resultaten med och utan föda ej skola diskuteras särskilt.» (»In each case the results with food substantially duplicated the results without food, so no separate discussion will be given of the with and without food results.») I en andra försöksserie med större kvantiteter pressades försökspersonerna, sammanlagt 12 st., att dricka större mängder än vad de självmant skulle ha gjort (»forced drinking»). Mer än 4 flaskor per timme kunde de i allmänhet ej få ned, några försökte upp till 6 flaskor, men fingo sedan ett kraftigt illamående och kräk-

5 ningar. De mera alkoholvana hade lättare att förtära de större kvantiteterna och en försöksperson förtärde 14 flaskor pä 3 Vi timme. I dessa försök undersöktes endast urinalkoholhalten vid ett tillfälle, ur denna kunde blodalkoholhalten beräknas. I genomsnitt beräknades den stiga i dessa försök till 1,2 %<,. En säker påverkan framkom med de olika kvantitativa proven och även en viss subjektiv påverkan kunde iakttagas med t. ex. gång- och talrubbningar. Intressant är att i denna serie också försök gjordes med ett mycket alkoholsvagt öl med en alkoholhalt av 0,4 viktprocent (0,5 volymprocent). Försökspersonerna lyckades dricka 8—14 flaskor under loppet av upp till 3 Vi timmar. Blodalkoholhalten kan beräknas ha uppgått till 0,20 %o, och en säker påverkan kunde iakttagas med ett av de kvantitativa proven. 1 én tredje försöksserie, där hastigheten av konsumtionen varierades, och förläringen pågick under 8—16 timmar, utfördes inga prov på påverkan; 21 försökspersoner deltogo i denna serie. Urinalkoholhalten följdes med enstaka prov, och därur kunde blodalkoholhalten beräknas. Som resultat framkom att vid en konsumtionshastighet av 1 flaska 3,2 % öl var 30:e minut den slutliga blodalkoholhalten beräknades stiga till 1,3 %o. Samtidigt kunde en viss påverkan iakttagas. Om 1 flaska intogs var 40:e minut, steg blodalkoholhalten till 1,1 °/oo, någon yttre påverkan kunde ej med säkerhet iakttagas. Förtärdes 1 flaska var 60:e minut, steg halten till omkring 0,66 %o, och ingen säker påverkan till det yttre kunde iakttagas. I denna serie visade det sig i några fall, att samtidig tillförsel av föda minskade alkoholhalten i urinen i förhållande till liknande försök på fastande mage, i andra fall var förhållandet emellertid det omvända. Detta avsnitt avslutades med en teoretisk diskussion av dels den hastighet, varmed alkoholen försvinner frän kroppen för varje timme genom förbränning och utsöndring, dels den hastighet, varmed alkoholhalten stiger i urinen. Alkoholen given i form av öl syntes försvinna ur blodet med en hastighet av 7,64 g alkohol per timme, motsvarande 103 mg alkohol per kg och timme vid en genomsnittlig förtäring av 4 flaskor öl per timme. Ingen relation mellan förtärd mängd alkohol och storleken av alkoholförsvinnandet kunde iakttagas (sid. 56). I urinen skulle enligt Carlson och medarbetare alkoholhalten aldrig kunna överstiga 1 °/oo efter 30 minuter, oberoende av den mängd öl, som hinner förtäras under denna tidrymd. I ett avslutande kapitel diskuterade sä Carlson och hans medarbetare definitionen på »berusning» (»intoxication» or »drunkenness»). De valde som sin ståndpunkt att ansluta sig till de tidigare författare, främst Bogen (1927) och Widmark (1932), som förlägga »berusning» att inträffa först vid alkoholhalter över 1,5—2 %o, i stort sett oberoende av om en nedsättning i en eller flera funktioner, eller en ökad risk vis-å-vis t. ex. bilkörning, i realiteten kan inträffa vid betydligt lägre halter. Såväl Bogen (1927) som Widmark (1932) bygga vid sin definition av påverkan på sammanställning av kliniska data hämtade från olika undersökare, vilka i huvudsak stött sig på yttre tecken på påverkan. Det är med denna bakgrund: påverkan i regel först vid en blodalkoholhalt över 1,5—2 %o, som Carlson söker leda i bevis, att öl med en alkoholhalt av 3,2 viktprocent icke kan verka »berusande». Att påverkan emellertid i realiteten framkommer vid betydligt lägre halter, torde vara uppenbart frän de data, som anförts i inledningen (sid. 23*). Hindmarsh och Linde 1934, Liljestrand 1940 m. fl., ha visat att i många fall personer vid klinisk undersökning visa yttre tecken på påverkan redan vid haller på 0,3—1 %o (se tab. II i detta arbete); med kvantitativa prov kan denna påverkan klart visas vid än lägre halter. Detta stämmer även med vad Carlson och medarbetare faktiskt ha funnit. I deras redogörelse pä sid. 70 anföres att 7 % av deras försökspersoner

c efter förtäring av fyra flaskor öl uppvisade en påverkan till det yttre, »a clear change in behaviour»; en säker skillnad kunde också fastställas med flertalet av de utförda proven på påverkan. Blodalkoholhalten var i genomsnitt 0,61 %o. Av dem som lyckades förtära 8—14 flaskor under 3 Vi timme voro icke mindre än 69 % påverkade redan till det yttre (»were clearly different from normal behaviour»), påverkan var statistiskt säker med flertalet av de kvantitativa proven; den genomsnittliga blodalkoholhalten låg mellan 0,91 och 1,61 °/oo (sid. 46); 11 och 12 försökspersoner visade även en tydlig påverkan till det yttre. Carlsons definition av begreppet »berusande» har även utsatts för kritik från andra håll. Så t. ex. kritiseras slutsatserna av prof. T. Thunberg i en översikt i Hygienisk Revy år 1934. Slutligen må anföras, att en av de ursprungliga medarbetarna, C. W. Muehlberger, numera ordförande i det amerikanska National Safety Councils expertkommitté för alkoholprov (Committee on Chemical Tests of Intoxication), i en reservation till publikationen tar avstånd från slutsatsen att öl av denna styrka icke skulle kunna medföra »berusning». 1 2

Ytterligare en serie arbeten över alkoholens förhållande i kroppen ha utförts av Haggard, Greenberg och Lolli vid Yale University i Förenta Staterna. Ett av deras arbeten (1941) berör just förhållandena efter förtäring av starksprit, cocktail (Martini) och öl. Försökspersonerna, sammanlagt 112 stycken, män och kvinnor, med varierande kroppsvikt och alkoholvana, fingo samtliga förtära 61 och 122 cm 3 whisky (35 viktprocent alkohol), oberoende av kroppsvikten, 611 och 1 222 cm 3 öl av 3,6 viktprocent (4,5 volymprocent), samt Martini Cocktail 84 och 168 cm 3 (25 viktprocent). Försöken utfördes dels på fastande mage, dels i samband med måltid. Blodalkoholhalten bestämdes endast med något enstaka prov, men prov på alkoholhalten i utandningsluften togos med jämna intervall och blodalkoholhalten för dessa tidpunkter beräknades ur alkoholhalten i utandningsluften. Efter 61 cm 3 whisky (motsvarande 6—7 cl brännvin)), vilket svarar mot 0,30 g alkohol per kg i viktgruppen 65—79 kg, blev den beräknade maximala blodalkoholhalten 0,47 %o, vid samtidig tillförsel av föda sjönk hallen till 0,12 °/oo. Efter 122 cm 3 whisky = 12—14 cl brännvin., 0,61 g alkohol per kg, var den beräknade blodalkoholhalten 0,84 %o och sjönk till 0,34 °/00 efter mat. Efter samma mängder alkohol, givna som Martini cocktail, blev blodalkoholhalten densamma som efter whisky. Efter förtäring av samma mängd alkohol i form av öl blev emellertid blodalkoholhalten betydligt lägre. Förtäring av 611 cm 3 öl av 3,6 viktprocent, gav en beräknad genomsnittlig blodalkoholhalt av 0,25 °/oo, och sjönk endast obetydligt efter föda, till 0,17 °/oo. Den förtärda mängden motsvarar 2,6 flaskor med 2,6 viktprocent 1

»DISCLAIMER. I believe that the conclusion reached by this report is subject to considerable question. You will note that it is based upon a somewhat ambiguous definition of »Drunkenness» or »Intoxication» given on page 79. The data of the report give adequate indication that beer can cause definite abnormality (see table 5 [page 29], table 10 [page 47] and table 11 [page 48]). It is therefore my personal opinion that, although beer is definitely less intoxicating than other beverages of higher alcohol content, it can hardly be classified as a non-intoxicating beverage. Sign. C. W. Muehlberger.» 2 Denna uppfattning har Muehlberger bekräftat vid ett personligt sammanträffande i Förenta Staterna under en studieresa till USA hösten 1946, som undertecknad förelog på uppdrag av Medicinska forskningsrådets subkommitté för alkoholforskning. (L. G.)

7 eller 2 flaskor 3,2 viktprocent och 0,30 g alkohol per kg kroppsvikt. Efter 1 222 cm 3 = 0,61 g alkohol per kg, motsvarande 5 flaskor öl av 2,6 % eller 4 flaskor av 3,2 viktprocent, var den maximala blodalkoholhalten 0,46 %o och sjönk likaledes jämförelsevis obetydligt efter föda, till 0,32 °/°<>Nedpressningen av blodalkoholhalten efter samtidig tillförsel av föda var således mycket större efter starksprit än efter öl, medan alkohol, intagen i form av öl, redan i och för sig ger en lägre alkoholhalt. Författarna säga »Öl utövar en 'matverkan' genom uppsugning av alkohol; när öl intages med föda förlångsammar det ej ytterligare magsäckens tömning.» (»Beer exerts a food action in slowing the absorption of alcohol; when taken with a meal it does not further dealy the emptying of Ihe stomach.») Inga försök gjordes att bestämma graden av påverkan, ej heller att klargöra den eventuella relationen mellan graden av alkoholvana och blodalkoholkurvans förlopp. Beträffande alkoholvanans betydelse uppgiva författarna endast att flertalet av de måttliga och de utpräglat alkoholvana (»the majority of moderate to moderately heavy drinkers») kunde förtära 183—244 cm 3 whisky pä 5—10 minuter, utan att få en pylorospasm (kramp i nedre magmunnen med ett längre kvarstannande av alkoholen i magsäcken) och kräkning, medan ett stort antal av de tillfälliga alkoholförtärarna (»a considerable number of occasional drinkers») icke kunde dricka denna kvantitet på samma korta tid utan att en pylorospasm med efterföljande kräkning uppstod. Vad beträffar förtäring av större mängder öl, kunde ingen av de deltagande försökspersonerna få ned mera än 1 222 cm 3 öl på 10 minuter, och några blevo illamående med kräkningar, när de försökte förtära denna kvantitet. Ur sina försök försökte författarna slutligen att beräkna storleken av den mängd alkohol, som försvann för varje timme genom förbränning och utsöndring. Av en tillförd mängd av 22 g alkohol som starksprit försvann omkring 6 g alkohol per timme, vid en tillförsel av 0,30 g alkohol per kg. En tillförd mängd av 0,6 g alkohol per timme (44 gram) försvann med en hastighet av 7,5 g alkohol per timme. Inga motsvarande siffror finnas för öl. * Sammanfattas tidigare författares arbeten må anföras att observationer föreligga över effekten av maltdrycker, vilka i stort sett enstämmigt visa, att en påverkan framkommer redan efter förtäring av smärre mängder. Systematiska undersökningar, där blodalkoholhalten följts kontinuerligt och graden av påverkan bestämts med objektiva, kvantitativa prov, föreligga icke. Ej heller finnas systematiska undersökningar på ett större antal försökspersoner över effekten av variationer av alkoholhalten i maltdrycken eller över de eventulla skillnaderna mellan vid alkohol ovana och alkohol vana individer.

EGNA UNDERSÖKNINGAR

A.

Laboratorieprov

Försöksmaterial och metoder Försökspersoner Som försökspersoner i laboratorieproven, vilka utfördes på Karolinska institutets farmakologiska avdelning, deltogo i en första serie på omkring 120 försök sammanlagt 37 försökspersoner med varierande vanor. En grupp utgjordes av måttliga alkoholförtärare, motsvarande vad som i den vetenskapliga litteraturen betecknas som tillfälliga och måttliga alkoholförtärare (»occasional» och »moderate drinkers»). Den andra gruppen utgjordes av utpräglat alkoholvana, motsvarande »moderately heavy» och »heavy drinkers» (Haggard, Greenberg och Lolli 1941). a. »Mättliga alkoholförtärare.» Gruppen omfattade 14 manliga försökspersoner. Flertalet förtärde maltdrycker, vid enstaka tillfällen eller mera regelbundet, vanligen i anslutning till måltid. En summarisk beskrivning av varje försöksperson jämte de försök, han deltagit i och hans reaktion, återfinnes på sidorna 63—71; personerna betecknas med nummer 93—132. Vi ha sökt att närmare analysera gruppens alkoholvanor, och ha då valt som en metod att jämföra dem med det material, som insamlats av 1944 ärs nykterhetskommitté rörande fördelningen av alkoholvanor bland män över 25 år bl. a. i Stockholm. Kommitténs undersökning omfattar sammanlagt 4183 män, och avser tiden 1 jan. 1936—31 dec. 1945. Vad som intresserar i detta sammanhang, är den procentuella fördelningen av vanor, nykterhetsanmärkningar etc. inom de grupper, vilkas omfattning definierats i kommitténs undersökning. Fördelningen framgår av tabell 1. Grupperna 1 och 2 måste betecknas som alkoholister och alkoholmissbrukarc och omfatta sammanlagt 3,5 % av hela antalet. Flertalet inom grupp 3, som omfattar 10,2 %, torde väl vara potentiella alkoholister eller alkoholmissbrukare. Sammanlagt torde således upp till 13,7 % av samtliga undersökta män kunna anses som alkoholmissbrukare. Grupperna 4—7, 73,9— 78,6 % av samtliga, utgöras av måttliga alkoholförtärare; återstoden, 7,7—12,4 %, torde huvudsakligen omfatta absolutister och personer med »små» alkoholvanor. Uppdelas det av mig undersökta materialet av »måttliga alkholförtärare > efter samma grunder, som gälla för kommitténs material, erhälles den fördelning, som återfinnes i kolumnerna 4 och 5 i tabell 1. De enskilda värdena framgå av tabell 2. 2 personer = 14 %, ha vardera haft en nykterhetsanmärkning före 1939 och kunna hänföras till grupp 3. Flertalet, nämligen 10 = 7 2 % , ha »mättliga» alkoholvanor, således sammanlagt 8 6 % alkoholförtärare, 2 personer = 14 % ha »små» alkoholvanor eller äro absolutister. Denna fördelning överensstämmer helt med den av kommittén funna för män över 25 år i Stockholm, och även om siffrorna äro små talar detta för att vårt material till sin sammansättning med hänsyn till alkohol-

a vanor ej skiljer sig från den fördelning, som enligt kommitténs undersökningar gäller för den manliga befolkningen i Stockholm. Detta resultat talar för att det torde vara berättigat alt uppfatta gruppen »måttliga alkoholförtärare »som ett representativt »normal-material». Alla deltagande försökspersoner voro friska och uppvisade inga sjukdomstecken under den tid som försöken varade; detsamma gäller även de utpräglat alkoholvana.

Tabell 1. Fördelning av alkoholvanor. Gruppering enligt en inom 1944 års nykterhetskommitté utarbetad översikt, omfattande män över 25 år i Stockholm per 31 dec. 1945. Kommitténs material Definition

3 1

2 Eget material Måttliga alkoholförtärare

Utpräglat alkoholvana

Procentuell fördelning

Antal

Procent

Antal

Procent

ei

1 Åtgärd av nykterhetsnämnd enl. 1 § alk. lagen åren 1943 — 45

0,9

2 Upprepade eller grova nykterhetsanmärkningar åren 1936 — 45

2,0

o

Enstaka, lindrigare nykterhetsanmärkningar åren 1936.— 45

10,2

4 6

Ej nykterhetsanmärkningar åren 1936 — 45. Måttliga alkoholvanor

73,9

5 Ej nykterhetsanmärkningar åren 1936 — 45. "Små" alkoholvanor

4,7

y 2

• 14

7 8 9

Okända vanor, flertalet fall inom denna grupp absolutister Summa

^

i

J 100,0

100 Samtliga dessa försökspersoner deltogo i försök med alla tre sorterna av maltdrycker, några av dem även i försök med mat, med alkoholtillsats till öl och med starksprit. b. »Utpräglat alkoholvana». Denna grupp omfattade sammanlagt 23 manliga försökspersoner, nummer 50—87, uttagna som en kategori av personer, vana att mera regelbundet förtära större kvantiteter maltdrycker. Flertalet i gruppen voro vana vid stora mängder; en skröt med att ha förtärt upp till 96 flaskor på en dag, en annan 47 flaskor, en tredje 40—50 flaskor över en lördag—söndag etc. Motsvarande visade sig gälla även övriga spritvanor, flertalet voro även vana att förlära stora mängder starksprit. En beskrivning av de enskilda personernas förhistoria och reaktioner under försöken återfinnes pä sidorna. 63—71, Denna grupp uppvisar en helt annan bild än gruppen »måttliga alkoholförtärare». Detta framkommer klart, om den uppdelas i kategorier efter vanor i enlighet med det schema, som angivits i kommitténs ovannämnda undersökning (tabell l ) .

10 8 personer = 35 %, ha varit omhändertagna av nykterhetsnämnd eller haft upprepade eller grova nykterhetsanmärkningar, mot 3,5 % i kommitténs material; 1 2 r = 5 2 % ha haft enstaka, lindrigare nykterhetsanmärkningar, mot 10,2% i kommitténs material. Sammanlagt höra således 87 % i denna grupp av utpräglat alkoholvana till grupperna 1—3 mot 13,7 % i kommitténs material och 14 % i vårt material av »måttliga alkoholförtärare». De enskilda individernas nykterhetsanmärkningar återfinnas i tabell 3. Flertalet inom denna grupp, 20 av 23 eller 87 %, har som synes en eller flera nykter-

Tabell 2.

Antal nykterhetsanmärkningar systembolag och

(i regel fylleriförseelser) nykterhetsnämnd.

antecknade

hos

a. "Måttliga alkoholförtärare" (n = 14) Antal anmärkningar

Alkohol "vana'' (Grupp enl. tabell 1)

Före 1939

Efter 1939

93 95 100 101 106 107 110 111 118 119 120 130 131 132

4 5 4 3 4 4 3 4 4 4 4 4 8—9 4

— —

— — — — —

F p nr

— _.. — — — — — — — —

— — — — — — —

hetsanmärkningar de senaste 10 åren. Nr 72:s 51 anmärkningar och 64:s 30 anmärkningar tala ett klart språk. Detta material har medtagits just i avsikt att belysa alkoholförtäringens samband med vissa andra faktorer i ett dylikt material av individer av utpräglat pilsnervana; huru stor den »frivilliga» förläringen är, huru förbränningen ter sig efter konsumtion av större mängder alkohol och om det hos dessa alkoholvana framkommer någon påverkan. Av försökspersonerna i denna grupp av »utpräglat alkoholvana» deltogo 9 i försök med alla tre sorterna av maltdrycker, samt 14 i försök med en eller två sorter; 3 deltogo slutligen även i försök med mat, alkoholtillsats och starksprit.

Drycker De för försöken använda maltdryckerna ha dels inköpts i allmänna handeln, dels speciellt framställts för vårt ändamål av AB Stockholms Bryggerier, dels av oss spätts eller på annat sätt förändrats enligt vår arbetsplan.

11 Följande drycker ha använts under försöken: 1. Maltdrycker: a) 1,9 %: En specialframställd maltdryck med en alkoholhalt omkring 1,9 viktprocent alkohol, motsvarande 2,3 volymprocent. En närmare specifikation av sammansättningen återfinnes i tabell 4.

Taibell 3.

Antal nykterhetsanmärkningar systembolag och b. Fp nr

(i regel fylleriförseelser) nykterhetsnämnd.

antecknade

hos

»Utpräglat alkoholvana» (n = 23)

Alkoholvana (Grupp enl. tabell 1)

Antal ann ärkningar Före 1939

Efter 1939

50 51 52 53 54 55 58 59 60 61 63 64 67 69 70 72 75 76 77 78 79 80 87

2 6 4 3 3 3 2 3 3 3 2 2 3 3 3 3 1 3 2 4 2 3 3

— — —

— 2

—

3 4

—

— — —

1 3 1 2

5 4 26 3

—

—

2 26 4 2

— 2 4

— 25

— 2

— —

—

—

3 1

— 1

b) 2,6 %. Den i handeln (1946—1947) förekommande pilsnern, klass II, med omkring 2,6 viktprocent alkohol, motsvarande 3,3 volymprocent; sammansättningen återfinnes i tabell 4. c) 3,2 %. En specialberedd maltdryck, erhållen genom blandning av pilsner, klass II, 2,6 viktprocent alkohol, med pilsner klass III, 4,0 viktprocent alkohol, till en halt av omkring 3,2 viktprocent alkohol, motsvarande 4,0 volymprocent; sammansättningen återfinnes i tabell 4. I tab. 5 återgives några analysvärden för engelskt, kontinentalt och amerikanskt öl. 2.. Alkoholtillsats: Tillsats av ren alkohol till 1,9 % öl till en total styrka av 3,2 viktprocent alkohol.

12 T a b e l l 4.

Uppgifter lämnade

beträffande sammansättning av använda av laboratoriet vid AB Stockholms Bryggerier.

maltdrycker,

Alkoholhalt vikt %,

Alkohol, vikt-% Extrakt, skenbart % Extrakt, verkligt % verklig % Slutförjäsningsvikt % Slutförjäsningsgrad "/0 Dextrin g/100 g Kväve mg/100 g pH Färg enligt Brand Kolsyra g CO 2 /100 g

1.9 "/o

2.6 %

3.2 %

5.7 1.9 1.0 1.9 82.5 67.0 0.9 84.2 0.9 35 4.5 0.75 0.40

8.0 2.6 1.9 3.1 76.3 61.2 1.8 77.5 1.3 58 4.6 0.70 0.40

9.4 3.2 1.7 3.2 82.0 66.0 1.5 84.0 1.1 58 4.5 0.70 0.40

1 flaska öl a 330 cm 3 beräknas inr ehålla följande mäng i alkohol: 1 flaska 1.9 vikt % (2.3 vo1 %) öl: 6,27 g alkohol 2.6 „ „ (3.3 „ „) „ : 8.58 „ 3.2 „ „ (4.0 „ ..) „ : 10.56 „ Alkoholanalyserna dessutom fortlöpande kontrollerade å Farmakologiska institutionen, Karolinska institutet.

T a b e l l 5.

Värden

för

engelskt,

kontineidalt

och amerikanskt

öl.

Kontinenten Amerika

England

Stam vört "'<> Alkohol, vikt-% Extrakt, verkligt % Dextrin % Kväve mg/100 g Kolsyra g CO o /100 g Färg enligt Brand

13.8 3.7 — 4.8 4.1—6.3 1.0 — 3.5 53—80 0.3 0.4—0.5 1.0—1.5

Ljust

Mörkt

11.0 3.34 4.51 2.07 45 0.14 0.39 0.8

13.3 3.ÖS 6.3S 4.91 SO 0.23

13.0 3.72 5.87 83 0.18 0.45

4.0 Uppgifter cm engelskt och kontinentalt öl äro hämtade från Hopkins och Krau.se, »Biochemistry applied to Malting and Brewing», 1947, och för amerikanskt öl från Oscr: »The Evaluation of Beer», Wallerstein Communications, April 193S.

13 3. Ren alkohol: a) »Lättgrogg»: Ren alkohol spädd med kolsyrad dryck till en total halt av 2,6 viktprocent alkohol, motsvarande ett slags lättgrogg. b) Starksprit: Renat brännvin, Taffelbrännvin, 40 volymprocent, 31,7 viktprocent alkohol. Alkoholhallen i varje använd dryck bestämdes fortlöpande genom analys på institutionen: alkohol-analysmetoden hade ett fel på omkring ± 0,03 °/00, övriga analyser ha välvilligt ställts till vårt förfogande av AB Stockholms Bryggerier. I flertalet försöksserier ha försökspersonerna vid första försöket fått börja med 2,6 % öl, och försökspersonen har vid första försöket fått dricka så många flaskor, som han själv »önskat» eller »kunnat». För de »måttliga alkoholförtärarna», som drucko 2—5 flaskor, i genomsnitt 3—4, (se tab. 6), kan i allmänhet sägas att de drucko mer än vad de brukade göra annars, och att de hade svårt att »få ned mera». Jfr beskrivningarna av de enskilda fallen s. 63—71. De »utpräglat alkoholvana» uppmanades likaledes att dricka så många flaskor de »ville» eller »kunde», och konsumtionen var här 3—11 flaskor, vanligen 7—9 flaskor (se tab. 7). Denna konsumtion syntes i regel ej bereda dem någon större svårighet, och typiskt var att de gärna ville »späda på» under försöket, och i många fall måste övervakas så att de inte satte i sig mera sprit under försöket. Vid de senare försöken, med maltdrycker av olika halt fick försökspersonen förtära samma antal flaskor som första gången, den totalt förtärda volymen öl hölls således hela tiden konstant, medan mängden alkohol ju ökade med halten på drycken. En översikt av den förtärda mängden maltdrycker gives i tabell 6—7.

Försöksanordning Undersökningarna anordnades så att försökspersonerna, vilka kommo till laboratoriet pä morgonen, först utan alkoholtillförsel fingo genomgå ett antal olika prov tvenne gånger, vilket tog ungefär 1—1 Vi timme. Dessa prov gävo en bild av försökspersonens »prestationsförmåga» inom skilda områden. Därefter fingo personerna på fastande mage under loppet av 20—45 minuter förtära öl eller annan alkoholdryck. Blodalkoholhalten följdes fortlöpande genom blodprov och samtidigt upprepades proven på påverkan med jämna mellanrum, sammanlagt under ytterligare 5—7 timmar. Härigenom kunde effekten av alkoholförtäringen direkt studeras, då varje individs prestationer efter förtäringen jämfördes med hans prestationer innan förtäringen. Prestationsförmågan, uttryckt som utfallet av proven, relaterades slutligen till den rådande blodalkoholhalten. Dryckens art och halt av alkohol växlade frän försök till försök (se s. 11*). Om möjligt anordnades försöken så, att en och samma försöksperson deltog i flera experiment och fick förtära samtliga olika pilsnersorter. Genom att effekten av den varierande alkoholstyrkan i drycken på detta sätt kunde jämföras hos en och samma individ kunde ett tillförlitligt resultat erhållas med ett färre antal försökspersoner, än om endast ett försök hade gjorts på varje person; samtidigt ökades även säkerheten i de vunna resultaten. Ett antal kontrollförsök utfördes också, där försökspersonen fick genomgå hela proceduren utan att förtära någon alkohol. Dessa kontroll- eller »blind-försök» voro avsedda att ge en uppfattning om provens variation m. fl. dylika faktorer. Huvudparten av försöken utfördes på fastande mage, och försökspersonerna fingo i allmänhet förtära ölet under loppet av 20—45 minuter, en kortare tid visade sig icke gä att genomföra. Till försöken på fastande mage anslötos så försök med mat och med starksprit (s. 31).

14 Blodalkoholanalyser Blodprov togos före varje försök för att undersöka, huruvida försökspersonerna hade förtärt alkohol före försöket. Samtliga försökspersoner bland de mättliga alkoholförtärarna uppvisade nollvärdcn. Bland de »utpräglat alkoholvana» var det en person, som startade varje försöksdag med 0,4 %o efter att pä vägen till laboratoriet ha förtärt 5 pilsner (jfr s. 25), och en annan kom en morgon med 1,07 %o i blodet efter en genomfestad natt. Efter alkoholförtäringen följdes blodalkoholhalten i organismen med 30—60 minuters intervall under 5—7 timmar. Blodproven togos i Widmark-kapillärer, 3 kapillärer vid varje enskilt tillfälle, sammanlagt 27—30 prov vid varje försök, och analyserades på halten av alkohol enligt Widmarks mikrometod (1932). Överensstämmelsen mellan trippelanalyserna var god. Sammanlagt ha omkring 5 000 blodprov analyserats. En utförlig genomgång av den Widmarkska metodens tillförlitlighet har utförts 1947-^1949 på uppdrag av subkommittén för alkoholforskning av statens medicinska forskningsråd och har nu kompletterats med en jämförelse med den av Bonnichsen och Theorell (1950) införda, för etylalkohol specifika enzymatiska alkoholhydrogenasmetoden. Widmarkmetoden visade sig vara absolut tillförlitlig, dess försöksfel uppgick till 0,03—0,05 %o vid trippelanalyser. En absolut överensstämmelse framkom mellan värdena med de båda metoderna hos friska personer om alkohol icke tidigare förtärts. Ej heller ha efter föregående alkoholförtäring värden framkommit, som skulle tala för någon bildning av alkohol i organismen under dessa förhållanden. Använda

prov

De prov, vilka tidigare använts vid undersökningar av detta slag pä laboratoriet • Goldberg 1943) äro: I. Tvenne prov, vilka pröva funktionen hos sinnesorganen: 1. ögats fusionsfrekvens för intermittent ljus (»flimmerfrekvensen») med en apparatur, vilken tillåter bestämning av denna medelst ett variabelt flimrande ljus (»flimmerprovet»); 2. ögats reaktion på sensibel retning: blinkreflexen, bestämd kvantitativt genom att en luftström av känd styrka blåses mot ögats hornhinna (»blinkprovet»). II. Tvenne prov, vilka pröva samspelet mellan nerver och muskler: 1. prov på koordination: förmåga att bibehålla den upprätta kroppsställningen (kvantitativt Rombergs prov, enkelt och skärpt), bestämd genom fotografering och mätning av svängningskretsen vid 15 sekunders stillastående; 2. prov på koordinationen och precisionen: kvantitativt finger-fingerprov, bestämt genom mätning av spridningskretsens storlek vid 50 »träffar». III. Ett prov, avsett att fastställa förändringar i en psykisk funktion, nämligen ett prov på uppmärksamhet, precision och koncentration: ett speciellt utarbetat och standardiserat Bourdontest med tre bokstäver, där såväl kvaliteten som kvantiteten av det utförda arbetet mätes. Vid denna undersökning ha samtliga dessa prov använts. Av praktiska och utrymmesskäl har redogörelsen begränsats till de båda proven på sinnesfunktioner: flimmerprovet (1:1) och blinkprovet (1:2), vilka ha givit entydiga och klara utslag. Resultaten med de andra proven bekräfta, vad som framkommit med dessa prov. Flimmerprovet: Detta prov prövar ögats förmåga att urskilja ett flimrande ljus. Man mäter därvid den ljusintensitet, som är nödvändig för att ett flimrande sken med bestämd takt skall sammanflyta till ett enhetligt sken. Apparatens konstruktion framgår av fig. 1.

15 Fig. I.

Apparat för bestämning av ögats fusionsfrekvens. (Goldberg, Acta Physiol. Scand. 1943, 5, Suppl. 16.) A. Schematisk bild. 1. Försökspersonen. 5. Ljusfläck. 7. Propeller för åstadkommande av flimrande sken. 14. Reglerbart filter för ändring av belysningens intensitet. 19. Ljuskälla.

Utslaget vid varje enskilt tillfälle med detta prov liksom med blinkprovet uttryckes i procent av försökspersonens prestation vid försökets början. Härigenom vinnes att alla försökspersonerna kunna jämföras sinsemellan, och likaledes att olika prov kunna jämföras. 1 Den funktion, som prövas i flimmerprovet, har sitt säte i näthinnan, vars uppgift bl. a. är att samordna de olika ljusretningar, som träffa den vid växlingarna i belysning. I denna funktion ingå även några av de egenskaper, som betinga ögats omställning från dag- till skymningsseende. Flimmerprovet är ett mycket känsligt prov på centrala nervsystemets funktion (se Bernhard och Skoglund 1942). Här må nämnas, att detta prov icke bara ger utslag för alkoholpåverkan. Det kan även användas för att mäta t. ex. effekten av syrebrist, lagt lufttryck, såsom »höjdverkan» hos flygare. Det har vidare använts för att mäta trötthet, t. ex. i en stor amerikansk undersökning, utförd av U. S. Institute for Public Health, där metoden användes för att bestämma graden av trötthet hos lastbilschaufförer, som körde »långtradare» och användes pä farmakologiska laboratoriet för att på människa bestämm verkan av sömnmedel samt av de moderna sjösjukemedlen (antihistaminpreparat). I den utformning, som provet har fått på laboratoriet, ger det exakta utslag och är känsligare än den amerikanska versionen. Dessutom är vär konstruktion sådan, att utslaget ej medvetet kan ändras; försökspersonen kan icke s simulera» förbättring eller försämring. Ej heller föreligger någon övning, provet ger samma utslag, hur ofta det än upprepas. 1 Beräkningarna bygga av teoretiska skäl på logaritmiska värden, vilka sedan transformeras till procentsiffror. Härigenom erhålles en säkrare och riktigare bild av förändringen i prestationen, än om beräkningarna grundas på absoluta värden (se sid. 16 samt Goldberg 1943).

16 Blinkprovet: Detta prov prövar ögats känslighet för retning. Det gär ut på att bestämma styrkan hos den luftstöt, som riktad mot ögat i en speciell apparatur framkallar en blinkning (fig. 2). Ej heller med detta prov kan försökspersonen medvetet ändra utslaget åt ena eller andra hållet, han kan således icke »simulera» ett utslag. Ej heller här finnes någon effekt av övning eller trötthet, provet ger i stort sett samma utslag hela tiden. Styrkan hos luftstöten uttryckes i procent av värdet före alkoholtillförseln, (och uttryckes i logaritmiska enheter [se fotnot s. 15]). Provet är ett uttryck för den allmänna »känsligheten», således graden av reaktionsförmåga hos ett av våra sinnen.

Fig. 2. Apparat för bestämning av retningströskeln hos ögat för blinkning. Acta Physiol. Scand. 1943, 5, Suppl. 16.) Schematisk bild. 3. Kikare för kontroll av inställning. 4. Spels lör luftstöt mot ögat. 8. Skala för mätning av luftstötens styrka.

Matematisk

(Goldberg,

bearbetning

Antag att logaritmen för utfallet av ett prov före alkoholtillförseln är log B, och logaritmen för utfallet av ett prov efter alkoholtillförsel är log A. Alkoholeffekten E blir dä E = log A — log B

(1)

Denna effekt kan innebära en försämring av en funktion eller en förbättring. Försämringen kan uttryckas på två sätt: »Påverkan», t. ex. ökning av antalet fel e. d., definieras som -\- E och kan även uttryckes i procent av ursprungsvärdet, d. v. s, värdet före förtäring ((+ E %); -f- E % kan antaga alla värden, övre gräns finnes ej. »Försämring», t. ex. minskning av antalet rätt e. d. definieras som — E och kan även uttryckas i procent av ursprungsvärdet (— E % ) . — E % kan an taga alla värden från 100 % ned till 0 %,

17 Alkoholeffekten E, uttryckt i procent av basalvärdet (E %) blir då, om -f- E % betyder »påverkan», och — E % betyder »försämring»: + E % = 100 X antilog (log A — log B) — 100 (2) — E % = 100 — 100 X antilog (log B — log A) (3) Exempel: Antag: log B = 1.25; log A. == 1.55 Enligt (1) blir E = 1.55 — 1.25 = 0.30 »Påverkan», -\- E %, blir enligt (2) -\-E% = 100 X antilog 0.30 — 100 = = 100 X 2 — 100 — 200 — 100 = + 100 % »Försämring», — E %, blir enligt (3) — E % = 100 — 100 X antilog (— 0.30) = = 100 — 100 X antilog (0.70 — l) — = 100 — 100 X 0.5 — + 5 0 %

Prooenl lorsom.-inq

Fig. 3. Sambandet mellan logaritmiska enheter och graden av påverkan. Abskissa: Logaritmiska enheter. Grundvärde 100 %. Ordinata: »Påverkan» = ökning i utfallet av ett prov, t. ex. av antalet fel. »Försämring = minskning av ett riktigt utslag, t. ex. av antalet rätt. En grafisk framställning av sambandet mellan logaritmiska enheter för »påverkan», resp. »försämring», gives i fig. 3. Av figuren framgår, huru »påverkan*, uttryckt i procent av ursprungsvärdet, ökar hastigare än »försämring», uttryckt i procent av ursprungsvärdet (jfr fotnot s. 15). (Jfr även Goldberg 1943.) En sammanställning av sambandet mellan logaritmiska enheter och »påverkan», resp. »försämring», gives i tabellerna 25—27.

18 Resultat Blodalkoholkurvan Inledning Som en inledning till presentationen av resultaten rörande blodalkoholkurvans förlopp skall först en kort framställning av alkoholens förhållande i kroppen givas. Denna kan schematiskt uppdelas i tre avsnitt eller perioder: uppsugningsfasen, fördelningsfasen och förbränningsfasen. Uppsugningsfasen: Under denna period dominerar alkoholens uppsugning, som sker i större delen av matsmältningsapparaten genom de blodkärl, som förlöpa i magtarmkanalens vägg. Karakteristiskt för alkohol är att den tillhör de få substanser, vilka börja uppsugas redan i magsäcken; den del av alkoholen, som icke hunnit uppsugas, passerar ned i tarmen allt eftersom magsäcken tömmer sig. Då uppsugningen börjar nästan omedelbart efter det alkoholen kommit ned i magsäcken kan alkoholen redan få minuter efter förtärandet påvisas i blodet, varför man genom att följa alkoholhalten i blodet, t. ex. genom blodprov, får en god uppfattning om alkoholens förhållande i kroppen. Under uppsugningsfasen ökar halten av alkohol i blodet, når så småningom ett maximum i form av en topp eller en platå, och avtager sedan igen. Hela uppsugningsfasen varar i regel Vt—2—3 timmar. Dess längd beror bland annat på om förtäringen skett pä fastande mage eller tillsammans med mat och på arten av den tillförda alkoholen. Vid snabb uppsugning, framförallt efter förtäring av starksprit, intagen inom en kort tidrymd, blir maximum högre, vid långsam uppsugning blir maximum lägre (fig. 4—6). Likaledes pressas maximum ned efter intagning av alkohol tillsammans med föda (fig. 6). Uppsugningens förhållande efter förtäring av maltdrycker framgår av den följande redogörelsen s. 21. Fördelningsfasen: Under denna period dominerar fördelningen av alkohol på kroppens olika vävnader. Fördelningen, vilken sker genom diffusion och transport med blodet, börjar redan under uppsugningsfasen. Mängden och halten av alkohol i de olika vävnaderna och organen sammanhänger med vävnadernas vattenhalt. Så t. ex. är halten i blodet 35—40 % högre än i organismen som helhet, 20—40 % högre i ryggmärgsvätskan eller i urinen i jämförelse med blodet o. s. v. Den tid det tar innan jämvikt inträder, sammanhänger bland annat med storleken av blodtillförseln till vävnaderna; utjämningen går fort t. ex. i nervsystemet, där genomblödningen är riklig, och långsamt i fettväven, där genomblödningen är sparsam. I stort sett inträder jämvikt efter 1—2 timmar. Alkoholen förekommer i samtliga vävnader: den cirkulerar således i blodet och övergår till nervsystemet och dess olika centra i hjärnan, i ryggmärgen o. s. v., den går till muskler och matsmältningsapparat, den utsöndras i njurarna med urinen, övergår i lungorna till utandningsluften, den övergår i saliven, i mjölken hos ammande mödrar, i svetten, i ryggmärgsvätskan o. s. v. Övergången följer bestämda lagar, och halten i kroppen kan därför beräknas, om man känner alkoholhalten i blodet. Även alkoholhalten i utandningsluften, i saliven eller i urinen kan tjäna som mått. Metoderna för att bestämma alkoholhalten i utandningsluften eller i andra kroppsvätskor än blod äro emellertid ej lika exakta som metoderna att bestämma alkoholhalten i blodet. Förbränningsfasen: Denna period domineras av att alkoholhalten sjunker med en viss hastighet, alkoholen försvinner ur blodet, till största delen beroende på att alkoholen nedbrytes, »förbrännes», i levern. C:a 90—98 % av den tillförda alkoholen nedbrytes där över acetaldehyd till bl. a. kolsyra och vatten. Endast en ringa

19 del av alkoholen lämnar kroppen oförändrad, c a 2—10 %, denna del utsöndras med utandningsluften, med svetten, med saliven och med urinen. Försvinnandet av alkohol på dessa olika vägar: genom förbränning och genom utsöndring, sker hos den enskilde med en bestämd hastighet, som, sedan alkohol väl intagits, låter sig föga påverkas. Muskelarbete, stark svettning e. d. ändrar ej hastigheten, ej heller vila, och försvinnandet sker därför med samma hastighet, vare sig vederbörande befinner sig i rörelse eller sovande i sin säng. Tidigare har man antagit alt den hastighet, varmed alkoholen försvinner, är i slort sett oberoende av den förtärda dryckens art och mängd. Här framlagda försök (s. 36) visa klart, att försvinnandets storlik är olika för maltdrycker och för starksprit, och likaledes att förbränningens storlek sammanhänger med mängden förtärd alkohol. Vidare bekräftas tidigare på laboratoriet gjorda iakttagelser, att det icke föreligger någon skillnad på alkoholvana och vid alkohol ovana i detta hänseende. Påverkan: Påverkan på ett eller flera organ börjar när alkoholhalten nått en bestämd höjd, när den överstiger en bestämd nivå eller tröskel. Denna tröskel är olika för olika funktioner och kan variera från person till person. Vid alkohol ovana personer ha lägre tröskel än alkoholvana (Goldberg 1943). Det är alkoholhalten i ett organ, som bestämmer graden av påverkan. Då halten i organet, står i jämvikt med blodhalten, blir det därmed blodalkoholhalten, som ytterst blir den bestämmande faktorn: ju högre blodalkoholhalt, ju starkare påverkan. Beräkningar Kurvans lutning (3. Ett mått på den hastighet, varmed alkoholen försvinner, er v hålles genom bestämning av Widmarks faktor (3 (1932). Widmark antager att försvinnandet sker med en konstant hastighet, således rätlinjigt, och beräknar lutningen, p\ på den räta linje, som kan dragas genom alkoholvärdena under förbränningsfasen. (3 beräknas enligt gängse formler för beräkning av lutningen pä en rätlinjig regressionslinje enligt minsta kvadratmetoden: R

S (c) S (t) - n • S (c-t)

^= nS(tV[S(t)T^Pr0m'Ile <4> n = a n t a l e t blodprov cz=blodalkoholkoncentration i promille t = t i d e n för provtagningen i min. från förtäringens början S ( ) = Summan (3 uttryckes i promille, d. v. s. i mg alkohol per g blod, och är i medeltal för män, som förtärt starksprit, omkring 0,0025 °/ 00 per min. eller 0,15 °/00 P e r timme. En viktig förutsättning för beräkningen är att (3 endast beräknas på de blodalkoholvärden, som säkert följa efter resorptionsfasen. Värden för maltdrycker se sidorna 23, 26—27 och Fig. 11. Försvinnandet

av alkohol vid konstant hastighet följer formeln C, =

C

.- /? a •• tt

(5)

Ct =blodalkoholhalten vid tiden t C 0 =teoretiskt beräknad alkoholhalt i blodet vid tiden 0, under antagande att all alkohol hade momentant uppsugits och fullständigt fördelats. t = t i d e n för provet C t |3=hastigheten varmed försvinnandet av alkohol sker (se formel [4])

20 ^ittvdns nibå = fördelningen r. Ett mått på /örde/rimgfen érhållés genom beräkning av Widmarks faktor r (1932), den s .k. fördeihingskoefficiéhfen:

:;,,,;'

r=^r,.; I

..

O

;!,!:..,:i

...,, ,., (6> .; ,...„.,..,,.

- • • • . - • • . . : : ' • . .

;

A=förtärd mängd alkohol i g . ; . p = k r o p p s v i k t i kg .. , : : C ^ a l k o h o l h a l t i blodet vid tiden 0 (se formel [5]). ; En viktig förutsättning för beräkningen av r är liksom för (3 att r endast beräknas på de värden, som säkert följa efter resorptioiisfasens avslutning, då kurvan definitivt övergått i sin rätlinjiga del, samt att den resorberade mängden alkohol verkligen är lika med den förtärda mängden. r är ett uttryck för den nivå, på vilken kurvan förlöper och synes huvudsakligen ha en biologisk betydelse, om alkohol fortares på fastande mage: Den anger då förhållandet mellan vattenhalten i hela organismen och i blodet. För förtäring av starksprit på fastande mage är den i genomsnitt 0,70 för män och 0,55 för kvinnor (se sammanställning t. ex. hos Widmark 1932, Bernhard och Goldberg 1935, Goldberg 1943 m. fl.). Vid förtäring av starksprit tillsammans med föda ökar r och kan antaga värden på 1—1,5. Värdena för maltdrycker (se s . 2 3 , 26—27). Intagen mängd i relation till kroppsvikten. En grafisk framställning av detta förhållande gives i fig. III (sid. 18*). Ur figuren kan utläsas mängden alkohol per kg kroppsvikt vid förtäring av starksprit eller av olika mängder av maltdrycker med halten 1,9, 2,6 och 3,2 % alkohol vid en kroppsvikt, varierande mellan 50 och 120 kg. Totalt försvunnen mängd (3 . r . 60. Ett mått på den totala mängd alkohol som försvinner per tidsenhet, t. ex. g alk. per kg kroppsvikt och timme, erhålles ur formeln [7]: Försvunnen mängd = (3 . r . 60 g/kg/tim (7) (3=z:den hastighet, varmed alkoholen försvinner ur blodet per tidsenhet (formel [4]) i %o per min. r=fördelningskoefficient (formel [6]) Det totala försvinnandet har för starksprit beräknats till 0,1. g alkohol per kg och tim, vilket hos en 70 kg man motsvarar omkring 7 g alkohol per timme eller 2,5 cl brännvin av 40 volymprocent. i Värdena för maltdrycker återfinnas på sidorna 23, 26—27 och fig. 11. Tiden för alkoholens försvinnande: Den tid, det tar för all förtärd alkohol att helt lämna kroppen vare sig genom förbränning i levern eller genom utsöndring med utandningsluft, saliv, svett och urin, kan beräknas ur (3 och r enligt följande formel [8]: A Tid för försvinnande = o , r . 6 0 timmar (8) där A = förtärd mängd alkohol i g p = kroppsvikt i kg J3 = den hastighet, varmed alkoholen försvinner ur blodet i °/oo per min. r = fördelningskoefficient I fig. 12 gives på grundval av nedan utförda försök en bild över förhållandet mellan tiden för alkoholens försvinnande vid förtäring av olika maltdrycker, resp. starksprit.

21 Försök på fastande mage a.

Måttliga

alkoholförtärare

Sammanlagt utfördes 42 försök med personer ur denna grupp, vilka fingo förtära varierande mängder maltdrycker. 2 flaskor. Ett exempel på alkoholkurvans förlopp efter förtäring på fastande mage av 2 flaskor öl av resp. 1,9 %, 2,6 % och 3,2 % styrka hos försöksperson 131 återgives i fig. 4. I figuren kunna de olika faserna av blodalkoholkurvans förlopp väl urskiljas; alkoholens uppsugning till ett maximum, efter omkring 50 minuter, en antydan till platåbildning omkring maximum för den högsta halten, 3,2 %, men en mera utpräglad topp för de lägre halterna under fördelningsfasen och så alkoholens avtagande under »förbränningsfasen». Ur figuren framgår vidare att vid förtäring av samma mängd maltdrycker blodalkoholkurvan stiger med ökningen i halten av den förtärda maltdrycken, således parallellt med ökningen av den absoluta mängden alkohol. Skillnaden i halt hos drycken återspeglas således i kurvan: dess maximum blir högre med stigande halt, och samtidigt ökar den tid, det tar för alkoholen att lämna kroppen: ju högre halt, ju längre lid. En ökning av halten från 1,9 % till 3,2 % vid förtäring av samma volym ökar maximum till det dubbla och förlänger kvarblivandet i kroppen likaledes till ungefär det dubbla. 3 flaskor: Några exempel på blodalkoholkurvor efter förtäring av 3 flaskor öl återgivas för fall 119 och fall 132 i fig. 4. Det principiella förloppet återfinnes: alkoholens uppsugning, dess uppnående av ett maximum och så dess försvinnande. Med stigande halt på drycken ökar alkoholhalten i blodet, maximum ökar till mer än det dubbla, och likaledes fördubblas tiden tills all alkohol är försvunnen: den är 2Vi timmar för 3 flaskor av 1,9 %, 3V2 timmar för 3 flaskor 2,6 % och omkring 5 timmar för halten 3,2 %. Anmärkningsvärt är emellertid, att trots att de båda försökspersonerna förtärde sammu mängd och vägde lika mycket, kurvorna hos de båda personerna icke nådde samma höjd: de voro genomgående lägre hos försöksperson 119. Antalet blodalkoholvärden är tillräckligt i dessa fall att tillåta en beräkning av de s. k. alkoholfaktorerna. Faktorerna äro beräknade enl. formlerna (4)-(7) (s. 19); den prickade linjen pä fig. 4 anger det teoretiskt beräknade förloppet = kurvans »nivå». En jämförelse av de bada fallen (tabell 6) uppvisar, att försöksperson 119 genomgående har ett högre r-värde, d. v. s. en högre fördelningskoefficient, vilket innebär, att kurvan genomgående ligger lägre. (3, d. v. s. den hastighet varmed alkoholen försvinner, är snarare lägre för fall 119, varför det totala försvinnandet av alkohol frän blodet, (3 . r . 60, är ungefär lika stort i båda fallen; trots att kurvan går högre hos fall 132, är alkoholen borta från kroppen efter ungefär samma tid. Detta exempel är anfört för att just framhäva storleken av de individuella variationerna. A flaskor: För fallen 111 och 100 återgivas blodalkoholkurvorna efter 4 flaskor öl av 1,9%, 2 , 6 % och 3 , 2 % öl. Även där vägde båda personerna lika mycket och förtärde samma mängd, men trots detta framkommo tydliga individuella variationer (fig. 4). De högsta värdena för de tre koncentrationerna 1,9 %, 2,6 % och 3,2 % voro nästan genomgående dubbelt så höga för fall 100 som för fall 111. Försökspersonen 100 fick't. o. ni. en högre halt alkohol i blodet efter förtäring av 4 flaskor öl med den lägsta halten, 1,9 %, än fall 111 efter förtäring av 4 flaskor öl av den

22 Blodalkohol Promille

Nr 131 O 1.9 % C1311 9 2 . S * "371

• 3.2*014)

*

-

• > — - ^ * -

Nr 119 O 1.9/i O 2.»?i • 3!^

-1»300

Nr 100 O 1.9*0) (102) J 2 6*

•

(100)

• 3»X •

(104)

Fig. 4. Blodalkoholkurvan efter förtäring av maltdrycker hos måttliga alkoholförtärare. Fall 131: 2 flaskor. Fall 119 och 132: 3 flaskor. Fall 111 och 100: 4 flaskor. Drycken förtärd på fastande mage under 45 minuter. Tre halter ha använts: 1.9 %, 2.6 % och 3.2 % (vikt-%). Enstaka värden ange medeltal av tredubbla analyser (131, 100). Tre värden per tidsenhet ange enskilda analyser, således trippelprov (119, 132, 111). högsta halten 3,2 %. Exemplet illustrerar klart hur stor variationen mellan olika individer i vissa fall verkligen kan bli, och att i det enskilda fallet några »regler» icke kunna givas för hur stor alkoholmängd som med säkerhet kan förtäras utan att en viss halt överskrides.

§ bp .

• €a

->*

—• ©

O

O

W

^

00 H t CM CM H r l H

c-

00 C) »i

O) ( O M CO ( M C l i-l . H

CM CO Cl t -

00 00

15 Cl

O O O O

0 O O O O O O

"o

T*

CM <M CM C l CO i H 0 0 CD CO O »O CM CM t H OJ. CM CM

co c\<

0 CO CM

co K 0

CM CO

»H

•i 0* 1-1

rH

H• 6 3 s0 -~~-

C] O

o

%& <M

•a o O ^ - *

en.

O

"**

c

CO O ^ O

O

O

.4

O

>o

O

O

O

CM t > C- c -

<^

T *

OO

^

e v tv

Ol

0 O O O O O O

C)

tv

rtH ,H

co - < co O l i H CM —1 - H

ex*

tH O

co Ol

Cl 00

CO 01

0 Ol M H CD CO CM H dl M

Cl

01 00

. [ ^ f - - * w t e M

C

O

T-l

H

O

0 TH t H

tH

*H

10 -H iH

»1 i-i

"-1

^

O co O c O C 5 O C O O 0 0

»0 Cl

0 0 00 00 00

0 0

©

O

1-1 0

O O O O O W - * H (O w CM T H CM 1—1 CM

C)

TH

O

iH

0 00

•a

ca-^rt

«N

H

"O-*

H

J

o

S ="""

O

„. O

k 0 A;

—

-

a

co

V-,

CM

5 V»

Oj

O

Crj

O

^

Oj *>1

CO C M - *

lO

T J I CO CO T ) I CO

T*

CO CO

O

0 O

O

O

O

O

S» O

5 *-» ^

O 00 CM O CM CM

<5 Oj

v

l 1

5 ^

0 r~

0 -Ci

CO CO 0 cO O

CO O c10 i n m O O O

Cl

"0 0

«a

-

°

0 0

a d T3 (-1

bC A4 bD

_1

«!

CO 0

. r . 60 ng/kg /tim.

lO •*

O

1-1 O

C-

*£ O

O

O lO O

on

-*

00 00

O

"cJ

rt

<M l O GO O C - C - CO t >

Tji lO

h

-t>

lH

C

<-l

lO

ec

.

>

O

bo

bJ3

n

O l T J I 0 0 CM t H CO CD i H CO L— CO ( ~

^bO

n bo:£ c

00 »0

O O O O

T#

O

•«9!a

A*

O ) Til CO C ^ ( SO l O

•M iTl

O

a ?•

N 00

0 CM

•#

§

lO C lO O C~ O l CO C l

Tji — , H CM CM CM

Cl i-l

H

S

TO

O O O O

tiH

o

B3

*

CO i - l CO C l

—

TJI TJI

CO O CO l O CD T J I CO T * T J I CO

O O O O O O

o«

"* 0

W •># CO CO l O 00 0 0 0 OS .-c t H i H

Cl

O ci

C- O IC3 CO

CO t > ifl lO

Ol (O

Cl 1^5

CO

O O

O O O

O

O

H CO H CO O l O l-l

r—

CO

a Hl tH H

cä

CO M i - l i-H t H »-(

*«1

00 Ol

O J O O l O O i * 0 0 CD O O l O l

Cl 00

O Ol

a,

0 O

^j

«l Cl

O O O O O O l -J1 CD O O i H CM TH CM CM

co Ol

4J

1-1

CM

CM O l O l CO CD CD l O CO CO Tji CO CO

<o Tji

00 Tj<

a

O

b0

CM l O l O N CM 0 0 Tji TJI CO Tji TJI Tji

0* Ml

10 O O O O O O

os

en. "

H

V-

kl O

, ^

NI o O

Cl

aX^lH

—1

°

CM T J I O CD O t - <M 0

O

H

O

H

H

O

H

O

O

B

O

H

O O O O O 10 l > T * 10 10 T H I H CM t H i H

•H

— 0

- * 1 0 TJI 0 c- TH CO CO CM 1-1 CM CM

0 O O O O O O

K

C» O

O

O

O

O

O

a

s

CO cd

bo

5M bo

0 M lf) C- O • * CO CO CO CM CO CO <M

05 O O O O O O

era

•dä U CD

rsöks erson nr

«3

fe

Q.

a

CO

0 •H CO

1(1 H O O H

CO O O M 1-1 CM CO CO H H H r i

•a

1 M O

O r- O I O O H tH tH iH

H 0 O H H tH iH

no CO

0 M

>

ax.

24 En analys av de olika alkoholfaktorerna visar att (3, r och (3. r . 60 i stort sett icke visa någon säker tendens till skillnad. Alkoholen försvinner efter i stort sett samma tid hos båda. Skillnaden ligger emellertid hos toppvärdet. Hos fall 111 nås maximum relativt långsamt, toppen är föga utpräglad och antar t. o. m. en viss platåform. Hos fall 100 är uppsugningen däremot snabb, kurvan skjuter upp i en markerad topp över kurvans allmänna nivå, och avtar sedan igen ner till denna. Sådana toppvärden förekomma framförallt efter förtäring av starksprit (se t. ex. fall 79, fig. 6), men kunna således förekomma även efter förtäring av maltdrycker. Dessa typexempel på blodalkoholkurvan efter maltdrycksförtäring på fastande mage ge den allmänna gången för blodalkoholhalten hos måttliga alkoholförtärare. Övriga kurvor gruppera sig kring de angivna exemplen: ett ytterligare exempel är fall 106, som förtärde 5 flaskor öl och vars typkurva för 2,6 % öl återfinnes i fig. 6. Genomgående för dessa fall är att blodalkoholkurvan så markerat blir högre med stigande koncentration på maltdrycken. Maximum i blodalkoholhalt inträffar efter i genomsnitt 55 minuter för 1,9 %, 58 minuter för 2,6 % och efter 66 minuter för 3,2 %. Vidare visa kurvorna för 1,9 % öl en tendens att skjuta upp i en topp, som ligger över kurvans rätlinjiga nivå, vilken även återfinnes, ehuru något mindre markerad, för de andra koncentrationerna. Vad storleken av alkoholfaktorerna beträffar, är faktorn |3, d. v. s. den hastighet, varmed alkoholen försvinner, i genomsnitt 0,0019—0,0022 °/0o P e r minut, och visar en tendens till ökning med stigande dos (se tabell 6). Faktorn (3, således lutningen, är beräknad enligt formel (4) s. 19, och förloppet är utritat i fig. 4. Ökningen av lutningen, d. v. s. (3, med stigande halt framgår ej blott ur medeltalen i tab. 6, utan även hos en och samma person efter förtäring av olika mängd, tydligast hos fall 132, fig. 4. Fördelningsfaktorn r ligger anmärkningsvärt högt, omkring 0,89—0,93, och visar snarare en tendens till minskning med stigande dos. Det totala försvinnandet av alkohol, (3 . r . 60, uppgår i genomsnitt till 103—116 mg alk. per tim och kg, och synes liksom (3 öka med stigande dos. Den närmare diskussionen av dessa värden följer på s. 33.

b.

Utpräglat

alkoholvana

Sammanlagt utfördes 44 försök med personer ur denna kategori, Några typexempel på alkoholkurvor hos utpräglat alkoholvana efter varierande förtäring återgivas i figuren 5. 7 flaskor. I fall 78 återgives alkoholhalten efter förtäring av 7 flaskor öl med halterna 1.9%, 2.6 % och 3.2 %. Som förut framkommer tydligt den uppstigande fasen, ett maximum, som inträder efter varierande tid, och så den fallande fasen. Påfallande är att blodalkoholhalten, trots att konsumtionen i fall 78 är 50 % högre än i t. ex. fall 100, i stort sett ej blev högre. En analys av alkoholfaktorerna (tab. 7) visar att detta är att hänföra till att i fall 78 förbränningshastigheten (3 är större, r likaledes större, vilket innebär en nedpressning av kurvan, och slutligen är totala förbränningen (3 . r . 60 likaledes större än i fall 100. Detta medför att alkoholen i båda fallen försvinner efter ungefär samma tid; 4 timmar för konc. 1.9 %, 5 timmar för 2.6 % och omkring 6 timmar för koncentration 3.2 %. 8 flaskor. Fallen 76 och 80 tjäna som exempel på alkoholkurvor efter förtäring av 8 flaskor öl med varierande halt, 1.9—3.2 %, hos två personer med samma vikt. Kurvorna stiga ungefär lika högt i båda fallen med samtliga halter; någon säker skillnad framkom ej. Alkoholen var försvunnen efter omkring 5 timmar för den

25 lägsta halten, 6 timmar för mellanhalten och 7 timmar eller mer för den högsta halten. 9 flaskor. Slutligen illustreras ett annat förhållande med fall 61. Denna försöksperson kom aldrig helt nykter till undersökningen på morgonen, utan han drack regelbundet varje gång 5 pilsner på vägen till laboratoriet och uppvisade vid försökets början vid de tre försökstillfällena en halt på resp. 0.42, 0.37 och 0.38 promille!

- T

i

•

min

.

,

,

.

.

,

mm

Fig. 5. Blodalkoholkurvan efter förtäring av maltdryck hos utpräglat alkoholvana. Fall 78: 7 flaskor. Fall 76 och 80: 8 flaskor. Fall 61: 9 flaskor. Drycken förtärd på fastande mage under 45 minuter. Tre haller ha använts: 1.9 %, 2.6 % och 3.2 % (vikt-%). Enstaka värden ange medeltal av tredubbla analyser (76, 80). Tre värden per tidsenhet ange enskilda analyser, således trippelprov (61, 78).

Han förtärde 9 flaskor under försökets gång, och maximihalten, inklusive en »grund» på 5 pilsner, uppgick t. ex. efter den högsta halten, 3.2 %, till 2.00 promille. Alkoholen var först helt försvunnen efter 6—8 timmar. Diskussion. I princip ha blodalkoholkurvorna således samma utseende hos de utpräglat alkoholvana som hos de måttliga alkoholförtärarna: en resorptionsfas med ett maximum, som tidvis kan vara utdraget till en platå, och så ett försvinnande

26 S *> . M

CO CO 0 0 l O o> © CM Tji tH iH iH

bo-

Ol 1-1 t-1

tH 00 © i H CM T J I t H r-t t H

O l CO © © t H CM

00 CO »1

en. Ol

t H CO O

CM CM

Cl

CO 0 0 0 0

C-

K

o © ©

O

o

i > oo t O © ©

r©

o

»o »o ev

t H TU CO CO 0 0 © CM CM CO

CM CO lflt> JJ CO

>o

O TJI CM CM CM CM CO

oi O

o

-? °

©

CM

o

t—1

CO*

en.

y,

o

Ol

Ol O

©

o o

© Ol lO CM t H O

CM CO Ol ©

co

ca

a ^

©

O

i-l

»1

^

©

»"1

Tji

—

o

—

^T

~3

c3

o

CO iH

»i

tj

t H ~4

©

*1

O l T-4 CM © CO ©

© »O Ol tH

H

©

Ol

tH

o T-1

lO CM t-i

CO l O 0 0 C CO CO 0 0 CD IH tH iH

1-1

tH tH

lO

-

en.*

Ol

Ol O

CO CO © CM 00 t - C- O l

© TH

©

o

o © © ©

O

CM

00 O l ©

CM

<a

©

r- co i-i

o

CO

o v^ CD

•*<

iH

—

-W

-^ >

o

00 O H O l

s ^.

t-i t-i

—

bo M bo

tft

-i

§ © ©^

i-i

CO.

X

tH iH

CO

o -ii

O

,4 o

C3

O

a ^

o J4 ä

ö

« . « . . « .o ?0

<

TH

bO A) bo

•—' <

o

LV

Hl Cl

CM CO O l Tji GO CO CD C -

©

© ©

O 00 'O

o § ^_

co c-

o

s

©

©

©

Ml UD O

CM C O l CO

CM

CO

Tji

o

Ol

t00

r-l © CO CM 0 0 C l CO O l

©

o

©

© ©

©

— co °C

.

M• ^ a

. g»* en.

CD Ol

CO

«o

©

c- © © iH

oo o

©

©

O

<Q

Ol

t-

O

CI _ i

O 5&

§ o o

iH

en.

X

H

H

o

7t

©

©

© co >o © ©

CM

% s-

O

bO

Ol CM

-Jl O l i f l CO

O

©

^be

Cl

»o o

— ©

ä

Ä v Ol t>

lO C-

CM CO O l C l lO l O l O O

"5

t i

«o o

"«

'c

^ a e S j 1 sd

Ol »-i

Tj(

CI

CM CM O l CO

H l CO O - f c - 0 0 l O l O CD CD C - l—

1=

27 C - Tji l O Tji t - O H tH O l

<o

>n

r« H

CO CM c i C D 0 0 0 0 oo C"

O

O O

O

i n «o C O 00 «o

Tji C)

'/;

C"

Ol 11-1

•xj

i—

^H

00 H

CD

O

C l

CO

x*

uo c

1-1

Co

O] Oi H l

lO CO

uO

©

©

O

f-1 CO CO l O C l O 0 0 — t— O CM CM CO CO CO

co

co r c- L -

CM «0

H

TH

*H

r-

r- C l

en

>o

iO

co

L-

— 'o " *"' H

lO

©

©

©

t-i

»T

t *

r-

CM >C5

Ol

i-l

C-

OO

09 co O l Ol ©

O Cl

©

O

CO

_l

O co H l Ol O l i n

ua

o rH

Cl K CM

Ol

O]

O]

i H

O

C l CO oo co

^

•^ ^

I-l

CO —I

co

C l

CO lO

Ml CM

•"*

O

1—1

1-1

Ol

©

CO

—1

»o O l

00 CJ> CM

ka c^

H

O

r- r CO co

Tji lO

i H

O

»O K O

Tji

Tji

O

SO t-i

H

rH

CO CM O l O l t H © CD O t H O M rt r H CM —<

c- t » C O e/j o © O O

<o

CM CO co r o

r- l >

<^

L—

'-i

CO

O

CO

1-1

i.O

-f

-f -f

o CO

ö

1-1

<e

CM lO 1-1

© 00

o

00 CO

Ol

CO

O

o

oo

©

lO CO OJ

T* C l

- H

d

rH er, Ol Ol

un CM

_,

ev

m co

K

Ol CO o CO O l

rOl

Or On

CM

c- 0 0 o O

K

CD CO O l t—

l O CO

co <J0

O

O

©

©

O

o co

m

©

o

© o

i H

K C>

o

©

co co C " C_5 ©

—1

'0 'JO

t H —1

i. o

is

"* *""<

28 av alkoholen ur blodet; kurvorna blevo markerat högre med stigande halt hos dryckerna. Vad som naturligtvis skiljer kurvorna hos de utpräglat alkoholvana från de måttliga alkoholförtärarnä är deras höjd. De utpräglat alkoholvana ha genomgående förtärt betydligt mycket större kvantiteter än de måttliga, vilket även återspeglas i kurvorna: maxima ligga genomsnittligt högre för kurvorna hos de alkoholvana med deras större förtäring. Maximum i blodalkohol inträffade hos de vana i genomsnitt efter 76 minuter med 1.9 %, 83 minuter med 2.6 % och 86 minuter med 3.2 %, således något senare än hos de ovana, sannolikt beroende på den större förtärda kvantiteten. Värdena på förbränningshastigheten (3 äro i förhållande till de måttliga alkoholförtärarnä samtliga högre, och visa en tendens till ökning med ökande mängd tillförd alkohol, från 0.0027 %o med 1.9%, motsvarande en genomsnittlig konsumtion av 0.84 g pr kg kroppsvikt, till 0.0028 %o med 2.6 % öl/alkohol, 1.08 g per kg och 0.0029 %o med 3.2 % öl, motsvarande en konsumtion av 1.25 g per kg. Samtliga dessa värden förefalla även att ligga något högre än vad som tidigare iakttagits med starksprit (Goldberg 1943). Liksom för de måttliga alkoholförtärarnä framträder denna ökning av (3, d. v. s. kurvans lutning, ej blott ur medeltalen i tab. 7 utan kanske ännu tydligare ur de enskilda fallen, där en och samma person erhållit varierande mängder alkohol. I fallen 61 och 78, fig. 5, är lutningen utsatt för varje enskild kurva, och ökningen i lutning med stigande halt är uppenbar. Fördelningsfaktorn r visar en tendens till nedgång med ökande dos från 0.83 till 0.79, och är likaledes högre än motsvarande värden för starksprit. Det totala försvinnandet (3. r. 60 visar likaledes en tendens till ökning med stigande dos, från 140 till 150 mg alk. per kg och tim., och ligger på ett bestämt högre plan än vad som återfanns med den lägre doseringen hos måttliga alkoholförtärare, eller iakttagits med starksprit. Kurvornas förlopp motsäger icke antagandet, att försvinnandet under senare delen av förbränningsfasen skulle följa ett till synes rätlinjigt förlopp, om hänsyn tages till att resorptionsfasen skall vara avslutad.

Alkoholförsök med samtidig tillförsel av föda Ur ett stort antal tidigare försök, utförda av olika forskare, vet man att blodalkoholkurvan blir lägre och därmed påverkan mindre om försökspersonen förtär starksprit tillsammans med föda, än om den intages på fastande mage. För att undersöka, huru detta förhåller sig med maltdrycker, utfördes sammanlagt 10 försök med 5 försökspersoner, vilka tidigare deltagit i fasle-försök, 5 försök med 2.6 % öl + föda, och 5 med 3.2 % öl -f- föda. På så sätt kunde alkoholkurvorna exakt jämföras för en och samma person. 2.6 % öl -f- föda: Blodalkoholkurvan fick i regel samma förlopp, vare sig ölet intogs på fastande mage eller tillsammans med mat; detta illustreras väl av fall 79 (2.6 % öl) i fig. 6. överensstämmelsen gällde samtliga alkoholfaktorer; så t. ex. var maximivärdet i genomsnitt 0.69 %o för 2.6 % öl på fastande mage, och 0.72 %o för 2.6 % öl - f föda (tabell 8). Förbränningshastigheten (3 låg för båda serierna på 0.0023 %o, r var högt, 0.90, redan i fasta, och ändrades ej efter tillförsel av mat (0.92), varför även det resulterande totala försvinnandet, (3. r. 60, blev i stort sett oförändrat.

0a2

-

o7

q a <*-!u

fi

I O •

a

eg

»cs

t» R

ear

ca

9 C O.

^c^ u. a, a, o

rt is C

tn

«H

a "5 o

S

:0 =2 H -* *

:0

med och utan l med och utan a beteckn a förs

C c

"o« -H : 0 C < CD CO

r

:0

u

,6% 3,2% kurvo

UJ

CN

•• c !2 cu "C

"a c rt

- o«- a

re r dre fror

- o

:0

k

a C S3

O Ö M

30 Blodalkoholhalt i promille l5-i

O 2.6% öl O 2.6% al k. • 31.?%alk. r159

I

L 147 — I — ' — I — ' — I

n ' 1 200 300 min.

10—i

se •%J>ro5

r M7

L

100 LnoV

106 O - Q —i—•—r 200 300

a

300 min.

20-

1790,

T

400 0

1 V

0 Fig. 6 B. Blodalkoholkurvans

förlopp efter förtäring av 2,6 % maltdryck, starksprit och starksprit, spädd till 2,6 %. övre raden: Starksprit (31,7 %) och starksprit, spädd till 2,6 %. Mellanraden: 2,6 % öl och starksprit, spädd till 2,6 %. Undre raden: 2,6 % öl och starksprit (31,7 %). Siffrorna vid kurvorna beteckna försökens löpnummer, data återfinnas i tabellerna 8—10.

3.2 % -f- föda: En något annan bild framträder när 3.2 % öl fortares tillsammans med mat. Då fås regelbundet en viss nedpressning av hela kurvan. Så t. ex. minskade maximivärdet från i genomsnitt 0.93 %o i fasta till 0.77 %o efter 3.2 % öl + mat. Skillnaden betingas främst av en höjning av r-värdet, från 0.80 i fasta, således lägre än för 2.6 %, till 1.04 efter mat, således t. o. m. högre än för 2.6 % 4 - mat. Förbränningshastigheten [3 var oförändrad, men genom ändringen i r ökade den totala förbränningen, från 135 till 162 (tabell 8). Nedpressningen uppgick till 15— 20 %. Intressant är att den för maltdrycker med högre halt (3,6 vikt %) är större, 25—30 %, och för starksprit 30—50 %.

31 Jämförelse mellan maltdrycker och ren alkohol 1.

Tillsats av ren alkohol till maltdryck (1.9 % öl + alkohol till en totalhalt av 3.2 %)

I fallen 77 och 79 (försök 153 och 154) jämfördes effekten av 1.9 % öl, tillsatt med alkohol till en total styrka av 3.2 vikt % och förtärd i samma mängd som 3.2 % öl (se tabell 9). Som exempel må nämnas att det i fall 79 (försök 154) tydligt framkommer, huru maximum blir högre efter 1.9 % + alkohol till 3.2 % än efter 3.2 % öl, men huru kurvorna för övrigt i stort sammanfalla till sitt förlopp. (3 var något lägre för 1.9 % öl -f alk. än för 3.2 %, r något högre och det totala försvinnandet något lägre. 2.

Ren alkohol,

spådd till 2.6 %

Hos sammanlagt 3 av våra försökspersoner, fallen 106, 110 och 118 (försök 145, 146 och 147) har blodalkoholkurvan studerats efter förtäring av ren alkohol, spädd till 2.6 vikt-%, således motsvarande ett slags »lättgrogg». En lättgrogg kan antagas utgöras av 2 % cl starksprit till 1/3 lit. vätska, motsvarande omkring 2.5 vikt-%. Varje försöksperson förtärde av blandningen alkohol spädd till 2.6 % samma mängd av såväl vätska som alkohol som i tidigare försök av 2.6 % öl. Dessa tre försök finnas återgivna i fig. 6, värdena återfinnas i tabell 10. I samtliga fall nådde kurvan efter 2.6 % alkohol ett högre maximum än efter 2.6 % öl, i genomsnitt 0.75 %o mot 0.60 %o efter öl, således en ökning med 25 %. Hela kurvan förlöpte sedan på en högre nivå, vilket återspeglas i fördelningen: r-värdet var 0.69 mot 0.95 efter öl. Förbränningshastigheten (3 var oförändrad, 0.0020 %o mot 0.0019 %o efter öl, men det totala försvinnandet var lägre, 83 mg alk. per kg och timme mot 107 för öl. 3 a.

Starksprit,

31.7 vikt-%,

jämfört

med 2,6 % öl

Hos fem av försökspersonerna (110, 111, 118, 77 och 79) har blodalkoholkurvan även studerats efter förtäring av alkohol som starksprit, Taffelbrännvin, 31.7 vikt-% (40 vol.-%). I samtliga fall intogs en kvantitet brännvin, som i fråga om alkohol innehöll lika mycket, som försökspersonerna tidigare förtärt med 2.6 % öl, således 11—22 cl, motsvarande 4—8 flaskor öl. I fallen 110, 111 och 118 intogs brännvinet under 45 min., i fallen 77 och 79 under 5 minuter. Några typiska exempel på blodalkoholkurvans förlopp givas i fig. 6 (fall 110, 118, 79, försök 159, 158, 156). Skillnaden mot ölkurvorna är uppenbar; i samtliga blev alkoholhalten i blodet betydligt högre än efter förtäring av samma mängd alkohol i form av maltdryck. I genomsnitt steg maximivärdet från 0.66 %o till 1.14 %o, vilket innebär en ökning med 65 %. Kurvan sköt ofta upp i en topp över kurvans nivå, vilket tydligt framgår t. ex. av försök 156 fig. 6. Även sedan kurvan passerat maximum, förlöpte den på en högre nivå än efter öl, sammanhängande med att fördelningskoefficienten r minskade från 0.89 för öl till 0.64 för starksprit. Förbränningshastigheten blev något högre: 0.0029 %„ mot 0.0023 %o efter öl, och det totala försvinnandet (3 . r . 60 var lägre: 110 mg efter starksprit mot 122 mg alkohol per kg och timme för öl.

32 co bo

. co CO CO CO 00

K bO'S cn.fi -

- * n . o K CO i H rH rH i H Ol

T3

r H CO H i - l OS r H O r H C l 05

Til

H

O O

r-l

o

co O)

—

r-l

Ol r-i CO l O Ol Ol Ol Ol

-r

o © o © O © o o © O ©

H

0 o

cd

s ^

o

,_, O *

co bo

5P •

• •-i s

PH

s

© ©

© O

l O CO CO CO 00 CD CD l - l O O l

o

O ©

©

—

0 0 t— C - C l 1 —1 O l r H O l rH ^ rH r-

o o o

o

d

en. ^ 8

K ©

M

CO'

a 71

as

crl

" S~~

X

o

S3

o

a ^ 44 bo

•c : c

o

-/-.

Is <-V

© © O © © o © © ©

fe

4*

<

"bD

©

CO

O o © O © O

o o o

O l CO T r O l 00 t - C- 00 C l

CO Ol

© C- rH C- C- C l

© Cl

©

©

o

©

M

a

en

d

^

. bo

C C

b0

>->

nt Ti

cc C

O

© ©

M

CO CO CO 0 0 O l 00 00 Cl

rH ©

fe.

-Ö

a

en. _ ^ o

%

°

a 2.

,—1

co

C

•cl S u

_

bD

OJ CO

bo en.

o

© ©

© o

co © r- c- o co r- co o H © O © ©

-

+

O) Ol

c^.

o

Ol

r H

o

3 «* Co

Ol

o

a s-

u

l->

en.

d 1=4

Cg

- ^

o

a s-

CO O)

o o o o»

fi

§

M

©

C l C l t— C l

Ol

Cd

© O CO O l 0 0 r H 00

d

bo

r H O l r H <M

<-\> o

"bo"

© © ©

be--:

d

TJ4

fi

TJ4

a

co

© o

Cl Is O'

en.

© Ol

-H I>

"o

© —

© q o* c

EH

•H - f O Cl © -H © rn rH

'O X O

rf

co r - T f i!) ( O o

co CO o CO

o' o' ©

©*

"o

cco

CD 0 0

r H CO O CO H rH

© lO CO C l

Ol CO

o*

c t— 1-4

CO

•

5 ä -o "o

C l Ol rH Ol

_H r H r H I H r- rH

•o co

c-i

—1 X

O Ol 0 0 co

F> - H 'S

CCO

00 Ol o t—

Ol CO

©

©

C3

83 O CM

rH ö l Ol H

O ©

© ©

O o

o

©

d

© t-

r- o i t - i-.

©

©

CD UO

H4 CO c o i—

©

© ö

D-

TT

Tfl . O

co

CO - H CO r H CO O l O l r H O l O CO I H r H 1-H Ol

o> ev

O O CO CO o © co c i en o -I O © o ©

Ol

CO 00

i—i

o" © is

© ©

o> o o o

lO rH 0 0 CO O rH

CO

+

1-4

4jj

o

© ©

©

CD 0 0

co

Ol C l C l CD

lO

- ^

3 V. w

H

"o 44 Cl

X CO

d

o o is o

d

oi

fe

l O t > CO

t»

rl

«

®

©' o

O

'M C l Ol Ol O O

CO

o © r00

a ^

©

©

CM

^0

d

«

•fl]

r2

sS ft2 aö •o

CO 00

O O

"3 2 -2 44

< c "3

rn CO

O öl

o

y

m

© C-

© ©

-O Ol

£ £°

O

H4

o

^6

© rH

oo CD r- C l - H r H O t > crH rH rH

i-l

1 0 CO o i ro © O

T*

1-4

CD

<

3 .§

rH

1-4

Cl Ol © -H co co © © ©

© o o ©" ©' ©

"3

O

C-

hp .

•-1S

o

^

rH

O O

Is

co co O Tji

CD T X CO CC o it) CO C— CO CO

co

Ol »o

©" © '

o

O

fc" 43

£

•on

rH

c o . ^

44 .—i

O O

3 aä u

O l CO O l T}1

©

-H

co o o o i l O LO un c- co o © © © rH

o> en

"^ "so

ev

©

lO 00

o i co © o o © © o

il jf

^4

O O O © © © © © CJ © © © © o

C l CO io O

©'

"OJ

ri

eo o

o

rH r-

CD CO - H 0 0 O l O l O l O OO — 1 OI

— © ©

d

©

© Ol

"

s

•H

©

H CO O l CO

03 Försöksperson nr

CD

oi

O

Tj4 O r- o

-H r-i

O

rd

1-4

c-

o

rH rH

h

.

bo'J3

cs^

O

T»4 CO CO CO r c CM i H O l O l CO © © © O o © © O O o

o

o

Ol

•»

CM

o

H^

.

• -i a

©

T|4 —. \a io -f TJI O l r H r H C l rH r n r H rH

Cl O CO »O rH

"3 CO

+J

bO-H

_.

Tj4

Ol Ol t - CO

• a --

Tj4 Tji l O C - CO

TT l O CO CO —i o rH rH

<j J © co

t»

"-1

oo "o

2 CO

®• c* sp d•

s ts

Js »o

rÄ

c

o

It» TJ4

^ -3 °, M

rH

-5 ^

Ol

»O

u bo 3 44 < "bo

© © © © -* o —

rf 9

©

CO I-,

o

O ©

0 S °~

»o

CO 00

CO CO O l O O l CM O l O l

CD

'O

• O O l T ) I O l •D 0 0 CO l > D - t >

O

H3

O l »o

r* ©

c^

H

C5 . CO

bo T J

o

.

* £ ——

bn

» 1

' S ""-

c! O

S

o> CO

rH

ej o o o 1-4

ts O

Tfl CO »O ©

©

rH

C-

t~ C-

Ol L~

bo S3

a d 03 43 a> o3

LQ

-f

oi

'e

rl

CO CO

O o © o

CO

Ol

CD C - Tfl CO CO co u l l O O 1 - O 00

~ en

d

en

c en N 4)

fe a.

ci

© © © O © o © o

CO © C - O Ol LO i t ) K5 l O 1 " » q

O

oo

CD O l O l 0 0 i H a. - H CM O l r H O l CO

©' © ö ö © o

fe

CO

•* ö

o

CO

©* ©" o ' o ' O

© ©' © d © H

-*

TJ4 TJ4 I O

C-

00 O - H CO CO l > C l ^H - H r H O C —i H rH rH

'a r|

33 3 b.

Starksprit,

31,7 vikt-%,

jämfört

med alkohol, 2,6

vikt-%

Jämföres slutligen blodalkoholkurvan efter starksprit, t. ex. Taffelbrännvin, med alkohol, utspädd till 2.6 vikt-% (»grogg»), vilket låter sig göra hos försökspersonerna 106, 110 och 118, (försök 145, 146, 147, tabell 10), illustrerat i figuren 6 för fall 110 och 118 så framkommer klart, att samma mängd alkohol, given som starksprit 31.7 vikt-%, endast medför, att maximum når en högre höjd, 1.02 °/oo mot 0.75 %o för den utspädda lösningen, således en ökning med 36 %, medan kurvorna för övrigt synas helt sammanfalla till sitt förlopp. Möjligen visar starkspriten en tendens till ökade (3-värden, och därmed ökning av totala försvinnandet (3 . r . 60, medan fördelningen r ej synes ändras.

Diskussion av blodalkoholkurvans förlopp Uppdelningen av materialet i en grupp av måttliga alkoholförtärare och en grupp av utpräglat alkoholvana (jfr s. 8) möjliggör en undersökning av alkoholvanans betydelse för storleken av de olika alkoholfaktorerna. För ytterligare analys av betydelsen av graden av alkoholvana har, såsom framgår av sid. 59 en uppdelning även gjorts av hela materialet efter antalet konsumerade flaskor öl vid försöket (se tab. 6—7); konsumtionen kan också uppfattas som ett uttryck för graden av alkoholvana. Diskussionen av de olika alkoholfaktorerna kan så hela tiden ses mot bakgrunden av variationerna i alkoholvana.

Blodalkoholkurvans

maximum

En sammanställning av hela materialet återfinnes i fig. 7. Ur diagrammet i figur 7 framgår att maximum ökar med stigande dos; från 0.27 promille vid 0.25 g alk/kg till 1.76 promille vid 1.55 g/kg. I stort sett uppgick maximum till samma värde i promille som den förtärda dosen i g alk. per kg. Denna ökning var dock ej helt oberoende av den halt, som maltdrycken hade: 1.9., 2.6 eller 3.2 %, man kan ej utesluta en tendens till högre maximivärde med högre halt. Detla stöder tidigare iakttagelser, t. ex. av Berggren och Goldberg (1940), som visade alt uppsugningen i stort följer lagarna för en diffusionsprocess, vilket bland annat innebär, alt ju högre halt en dryck har, ju snabbare sker uppsugningen. Vidare framgår vid en jämförelse med försöken med ren alkohol (fig. 6 och tabell 10), att maximum blir lägre vid förtäring av maltdryck än efter förtäring av alkohol, vare sig i 2.6 % lösning spädd med kolsyrad dryck som »lättgrogg» (s. 31) eller som starksprit (s. 31). Samma framgår också vid en jämförelse med ett tidigare på laboratoriet undersökt material av alkoholbelastning med starksprit, där maximum regelbundet* nådde ett högre värde än i dessa maltdrycksförsök. Denna nedpressning av blodalkoholkurvan efter förtäring av maltdrycker kan tänkas sammanhänga med tre möjligheter: 1) utspädningen av alkohol ger en långsammare uppsugning och därmed ett lägre maximivärde; 3

34 Fig. 7. Förhållandet mellan alkoholfaktorer och den förtärda mängden maltdrycker ordnade efter »konsumtionsgrupp». Abskissa: Mängd förtärd alkohol i g alkohol per kg kroppsvikt (som maltdryck). Ordinata: a) Maximivärdet i promille b) Resorptionshastigheten i promille per min. c) Förbränningshastigheten fi i °/oo per min. d) Totala försvinnandet (B . r . 60) i mg alk per kg och tim. Varje punkt utgör medeltalet av 3—6 försök på personer, vilka vid försöket konsumerat angiven mängd maltdrycker, 3—9 flaskor (fl.), s. k. konsumtionsgrupper. Linjerna förbinda försök, där samma personer förtärt lika antal flaskor, men av halterna 1.9, 2.6 och 3.2 %. 2) den ökade urinmängden efter öl skulle medföra en snabbare utsöndring och därmed en lägre halt; 3) maltdrycker innehålla ett eller flera ämnen, vilka verka förlångsammande på uppsugningen. ad 1) Utspädningens roll framgår t. ex. av fig. 6, fall 118-, där ren alkohol 2.6 % ger lägre maximum än samma mängd, given som starksprit i 31.7 % lösning. (Se disk s. 31.) Men av samma försök framgår, att om samma mängd alkohol gives som 2.6 % öl, blir maximivärdet ännu lägre. Utspädningen räcker således icke till att förklara skillnaden.

35 ad 2) Betydelsen av den ökade urinavsöndringen är närmare utredd på sid. 45; den ökade urinmängden kan icke förklara skillnaden, ej heller en ökad utluftning: ad 3) Det återstår då att antaga, att maltdrycker innehålla ämnen, vilka verka direkt förlångsammande på resorptionen och vilkas halt i maltdrycken betingar skillnaden mellan öl och ren alkohol, spädd till samma styrka men utan ölets ingredienser. Ett ytterligare stöd för denna uppfattning utgöra försöken med förtäring av maltdrycker tillsammans med föda. Om försökspersonen förtär ölet tillsammans med mat, ändras ej maximivärdet, om ölet har en halt av 2.6 % (s. 28), och sannolikt ej heller, om halten är 1.9 %, medan maximum blir nedpressat, om halten är 3.2 %. Resultatet, att uppsugningen av 2.6 % öl icke förändrades genom samtidig tillförsel av mat (fig. 6, fall 79), medan 3.2 % öl uppsuges långsammare, om det förtärdes med mat (fig. 6, fall 79), talar också för att 2.6 % öl innehåller ämnen i sådan mängd, vilka verka förlångsammande på resorptionen, att tillförsel av föda icke mera pressar ned kurvan. Nedpressningen av 3.2 % öl-kurvan efter föda är obetydligare än t. ex. efter starksprit. Även 3.2 % öl uppsuges likväl betydligt långsammare än starksprit eller alkohol i form av »lättgrogg». Slutligen framkommer frågan, vilken roll graden av alkoholvana spelar för dessa faktorer. Uppdelningen av materialet i grupper efter antalet konsumerade flaskor ol (se tab. 6 och 7) blir ett uttryck för graden av alkoholvana (s. 59). Ur figur 7 framgår klart, att maximivärdet enbart beror på dosen och är oberoende av »konsumtionsgrupp», förloppet inom varje konsumtionsgrupp följer i stort hela kurvans förlopp. Detta stödes av en sammanställning av resorptionshastigheten. Resorptionshastigheten har approximativt beräknats i diagram 7 såsom stegringen av blodalkoholkurvan i promille per minut enligt formeln (9), korrektion för fördelning och förbränning ej införd: Resorptionshastighet =

^ ^

(9)

Cmax = maximivärde i promille, t = tiden i minuter, när maximum inträffar. Även för resorptionshastigheten gäller att den ökar med stigande dosering- blodalkoholkurvan blir brantare, ju större dos försökspersonen förtär. I stort sett ökar resorptionshastigheten från 0.005 %o pr min vid en liten mängd maltdrycker, 0.33 g alk. per kg, till 0.023 promille vid en mängd maltdrycker, motsvarande 1 55 g alk per kg Denna ökning är i stort sett oberoende av koncentrationen på maltdrycken' en endens till okad resorptionshastighet med stigande halt kan dock spåras. Nåsot bestämt samband med graden av alkoholvana kan icke iakttagas, åtminstone vad galler maltdrycker; värdena för konsumtionsgrupperna falla väl i anslutning till kurvans generella förlopp. För starksprit är resorptionshastigheten däremot betydlig, t stegrad hos alkoholister (Bernhard och Goldberg 1935, Fleming och Stotz 1935 ö Goldberg 1943). Resorptionstid: Tiden för maximums inträdande varierar, men synes öka något med okande förtäring, medeltalen och variationerna finnas utsatta i tabell 16 Som synes kan maximum inträda snabbare, om alkoholen fortares som starksprit t ex hos utpräglat alkoholvana, vilket torde sammanhänga med, att dessa ofta ha mag-tarm-rubbningar, som ge snabb uppsugning (Bernhard och Goldberg 1935, ö Berggren och Goldberg 1940). Resorptions»topp»: Maximum visar ibland en tendens att skjuta upp i en »topp» over kurvans nivå (se t. ex. Bernhard och Goldberg 1935), vilket framför allt kan orekomma vid förtäring av smärre mängder maltdrycker hos måttliga alkoholförii« a r f- a\ n?' 8 " 6 ) ' m € n ä r v a n l i g a r e e f t e r förtäring av starksprit (fall 79 och H ö , i ig. b). Toppens storlek har beräknats i procent av det teoretiskt beräknade

36 värdet på kurvan, medeltal och variationer återfinnas i tabell 16, -4-väfden markera topp, och —värden att den uppgående fasen endast långsamt når kurvans fallande nivå (fall 61 1.9 % öl, fig. 5). Sammanfattande kan sägas att om alkohol fortares på fastande mage som maltdryck, som ren alkohol i utspädd form (»lättgrogg») eller som starksprit, fås den lägsta blodalkoholkurvan, när alkohol fortares som maltdryck, och lägst, när halten är 1.9 %. Ju mer koncentrerad drycken är, ju snabbare blir uppsugningen. Maximivärdet blir högre och kan skjuta upp i en topp över kurvans nivå, om alkoholen intages som ren alkohol eller utspädd som »lättgrogg», och halten blir högst, när den tages som starksprit. Mellan öl och starksprit kan skillnaden i maximivärde efter förtäring uppgå till 50—100 %. En topp kan även förekomma vid förtäring av öl. Fortares alkohol tillsammans med mat, fås den kraftigaste ncdpressningen av alkoholkurvan om alkoholen fortares som starksprit, och den minsta, ofta ingen alls, om alkoholen fortares som maltdryck, ingen nedpressning vid halter på 1.9— 2.6 %, och en obetydlig nedpressning med 3.2 %. Orsaken till dessa fenomen beror icke blott på den utspädning av alkohol, som äger rum när den fortares som maltdryck, eller på en ökning av den med urinen utsöndrade mängden, utan måste sannolikt tillskrivas närvaron av en eller flera faktorer i ölet, vilka betinga skillnaden mot ren alkohol. Graden av alkoholvana synes när det gäller maltdrycker icke spela någon roll för uppsugningshastigheten. Förbränningshastigheten

f]

Förbränningshastigheten (3 (jfr s. 19) är ett mätt på lutningen av blodalkoholkurvan, således på den hastighet, varmed alkoholen försvinner från blodet. Liksom för maximivärdet har i fig. 7 (3-värdena sammanställts efter konsumtionsgruppcr, där medeltalen för varje grupp, hämtade ur tabellerna 6 - 7 , äro utsatta, och de tre halterna 1.9 %, 2.6 % och 3.2 % äro sammanbundna för varje enskild grupp. Ur diagrammet i figur 7 framgår klart att (3 efter förtäring av maltdryck uppvisar en markant ökning med stigande dosering: från 0.0019 promille/min vid 0.33 g alk/kg till 0.0037 promille vid 1.55 g alk/kg, således en fördubbling av (3-värdet! Tidigare har framhävts, att ökningen av (3 med stigande dos även framträder hos de enskilda fallen (fall 132, lig. 4 och fall 61, 78, fig. 5). Denna ökning är anmärkningsvärd, dä det tidigare i regel antagits, att (3 icke nämnvärt ändras med doseringen (se historik hos Goldberg 1943). Som skall visas nedan (s. 38), kunna tidigare uppgifter om (3:s konstans och oberoende av doseringen (se t. ex. Widmark 1932) sammanhänga med att (3 vanligen bestämts efter förtäring av starksprit, där denna ökning är relativt liten och kräver specialanalys för att kunna påvisas (se s. 38). Det framgår vidare av diagrammet, att denna ökning av (3 med dosen synes vara oberoende av maltdryckens koncentration och även förefaller vara oberoende avgraden av alkoholvana: värdena för de olika konsumtionsgrupperna synas falla helt inom ramen för det allmänna förloppet. Statistisk analys: Dessa förhållanden avvika så från vad tidigare antagits, att |3-värdena underkastats en speciell analys. I diagrammen i fig. 8 ha värdena for varje enskilt fall införts; de ha uppdelats efter maltdryckens koncentration, 1.9, 2.6

37 mq/kq/hr iill«/n

1.9%

y .1*^

y* y< "1—-—l

cj olk/kg

1 1 5

q qlc/kq

ft

promille/mm mqAq/ni^ . f . 60

2.6%

2^3

C C

y

o *Q

°*0 t

O

•

ofi>

' 1.0

^.•*

• •

•o* ° •

Is

g otkylto,

promille/nmn

li

q oic/kt,

mq/K,/W

/S • r- 60

3.2%,

/ alk/kej

qalc/kg

Fig. 8. Sambandet mellan förbränningshastigheten p, resp. (ten rom/a mängden försvunnen alkohol p .r. 60, och den förtärda mängden alkohol. Abskissa: Mängd förtärd alkohol i g per kg (som maltdryck). Ordinata: Förbränningshastigheten B i promille per min (till vänster) Totala mängden försvunnen alkohol B • r . 60 mq/kq/lim (till höger) Halter: 1.9 %, 2.6 %, 3.2 %.

och 3.2 %, samt efter alkoholvana: »måttliga alkoholförtärare» (kallade »ovana») och utpräglat alkoholvana (kallade »vana»). Sammanlagt förelågo 77 försök, som kunde bearbetas, fördelade på 33 försök med måttliga alkoholförtärare (»ovana») och 44 med utpräglat alkoholvana (»vana»); därav voro 20 med 1.9 % öl, 29 med 2.6 % och 28 med 3.2 %.

38 I en första analys har varje halt, 1.9 %, 2.6 % och 3.2 %, behandlats för sig, men mättliga alkoholförtärare (»ovana») och utpräglat alkoholvana (»vana») sammanslagits till en grupp. Som framgår av figur 8, ökar (3 för varje halt med stigande dos. ökningen av (3 med stigande dos har bearbetats statistiskt på följande sätt: Sambandet har antagits förlöpa rätlinjigt, och den räta regressionslinjen för varje halt har beräknats enligt minsta kvadrat-metoden. Ekvationerna, liksom regressionslinjerna, regressionskoefficienterna (b), korrelationskoefficienterna (r) och storleken av variationerna runt räta linjen, ay—y, återfinnas i tabell 11, beräknade enligt gängse formler. (Se t. ex. Fisher 1936, Bonnier och Tedin r940.) Linjerna finnas i fig. 8 och i fig. 12. Samtliga regressions- och korrelationskoefficienter äro starkt signifikanta (P < 0.001), vilket innebär att det råder ett bestämt samband mellan (3 och dos, och att {3 signifikant ökar med stigande dos. En kovariansanalys av överensstämmelsen mellan de tre linjerna, 1.9 %, 2.6 % och 3.2 %, visade en god överensstämmelse (P > 0.2), vilket innebär, att inom gränserna 1.9—3.2 % hade halten av drycken ingen betydelse för (3:s storlek. Därefter sammanslogos de tre halterna 1.9 %, 2.6 % och 3.2 % till ett material, men uppdelades i stället pä måttliga alkoholförbrukare (»ovana»), (n = 33) och utpräglat alkoholvana (»vana»), (n = 44), regressions-linjerna inom varje grupp beräknades, och jämfördes inbördes med kovariansanalys. Även nu var överensstämmelsen god (P > 0.2), vilket innebär, att graden av alkoholvana icke har någon effekt på storleken av 3Den tidigare påvisade skillnaden i (3 på vårt material av måttliga alkoholförbrukare och utpräglat alkoholvana (s. 28) är alltså helt att tillskriva skillnaden i förtärd mängd alkohol och beror icke på inflytandet av skillnaden i alkoholvana. De alkoholvana förtära en i allmänhet större kvantitet och få därmed en högre förbränningshastighet, ett högre (3. Skulle en ovan person och en alkoholvan förtära samma kvantitet alkohol, får även (3 samma värde för båda personerna. För att så söka få fram några av de faktorer, som kunna tänkas betinga detta samband mellan dos och (3, har ett tidigare material på laboratoriet av alkoholbelastningar med starksprit (31.7 vikt-%, 40 vol.-%) [Goldberg 1943, Bjerver och Goldberg 1948] analyserats efter dessa synpunkter. Sammanlagt kunde 62 belastningar bearbetas, fördelade på 11 ovan, 37 måttliga alkoholförtärare och 14 utpräglat alkoholvana. Resultatet framgår av figur 9 och 11 och tabell 11. Även här framkommer en dylik tendens till ökning av (3 med stigande dosering: stegringen är där betydligt mindre, från omkring 0.0019 promille per min, vid 0.6 g/kg till 0.0025 promille vid 1.3 g/kg, således en stegring med omkring 30 %. En analys av de ingående värdena visar, att denna stegring liksom vid maltdrycker är oberoende av graden av alkoholvana. Den skillnad på ungefär 20—30 %, som tidigare framhävts och diskuterats av Goldberg (1943), visar sig alltså helt bero på skillnaden i dosering mellan grupperna, och icke bero på något eventuellt inflytande av graden av alkoholvana. Vidare är det anmärkningsvärt, alt (3-värdena för starksprit, jämfört med maltdrycker, äro av en annan och lägre storleksordning, som emellertid först gör sig gällande efter förtäring av doser över 0.5 g alk/kg, vilket motsvarar omkring 5 cl brännvin eller 4 flaskor öl. Försöken ined alkohol, spädd till 2.6 % visa, att (3-värdena vid dosering under 1 g per kg äro av samma storleksordning som för 2.6 % öl eller för starksprit. Slutligen ändrar icke intagning av maltdrycker tillsammans med föda ^-värdenas storlek (tabell 8, sid. 32).

27.6 33.4 32.7

15.1 H i^

O rH

Ol rH

CO O o

CO CO l O to o o

00 O co

r - o o i o

co

q qq

q

i °. °.

°.

« *•] M

«

O

O

O

O

r n O l O l

rH

CJOOlO (MOlOJ

C3 -J4

*

II

II 1! II

II

r-5

> » > » • ,

r-5"C

0.580 ±0.064 0.865 ±0.064 1.009 ±0.073

0.9S7 ±0.030

Ol CO

O O C C Ol Ol Ol

Ol CO

CO Ol

"£"- S?. 'cvt

ef.

®.

"^

-a

05 CD Ol

V. -H

^

_•

(-v,"

1 i

"°. * * .„ Ol

CO

\S>, X?

f l 1 1

Co

31.6 + 7.34 CO

CD C~

O» CO

II II II

II

>>

r*>

•£

t», r~>

C

© Ol

Oi Ol

84.6 74.5x 63.4 © d M t>

II II II

g , -H

^

g ö

r-;

X^.

\S

+1.9 100.5 0.987 +0.030

"3

•> O

©

+

G3 -cd ö

q q q

0.987 ±0.030

S

+++

©

O

rnco

£ 12 O

>»>>>»

0.00220 + 0.00012 0.00252 ±0.00011 0.00279 ±0.00014

IH e l bo

•

•§

M CD

T*

+6.2 +6.2 +6.2

q

^ "

j

| i |

0.580 +0.064 0.805 +0.064 1.009 +0.073

CD

r-l

^

+ ^

©

0.487 ±0.097

rH "Q lO IH rH 'O O f e , ©

0.876 +0.052 0.769 ±0.070 0.764 ±0.079 .# ^ « co c- co

+11.0 +11.9 ±10.7

^ o

H

©

-0.081 +0.120 q o

. q q q

CD

c3

q q q o o o

t| CO TJ4 0 0 ij Ol Ol Ol r / r H r H - J ""i © O ©

Ir-J

Ti

M M CD in

c c

q o

r

CD

cc

t; '_H J?

119.9 133.7 136.1

CO

eg

M 00 oi

5 q q q :g © © ©

£ ++±

O 'co

ej

M K M CS t - CO t - " O CO OJTJICO

K T(4 00 O o

0.580 ±0.004 0.8G5 ±0.064 1.009 ±0.073

x

M M CO 0 0 CO r H 05 lO T * lO C J r H r H r H •~ o © ©

försvinna

'43 cd r" r* in VI

0 mg alk per kg oc h timme (y).

<

a o

3. Totala

o M u to cu

—0.0280 ±0.0444

stigheten, (3 (y). 0.00158 + 0.00027 0.00146 + 0.00019 0.00151 + 0.00022

0)

±0.010

(-1

M

O

ri O

O

—0.059 +0.223 —0.162 ±0.181 —0.269 ±0.174

O

—0.0276 ±0.111 —0.0457 +0.0564 —0.0666 ±0.0471

O

+0.030 +0.018 ±0.018

CD O

O

O r*

I D

0.913 0.889 0.828

e8

rn r (y).

^i

rH rH

0.00234 + 0.00005

c3

CO l O T)4 CO CO T * O O O o o o

LO-HOl r H i—| r H

0.816 ±0.075 0.825 ±0.059 0.806 ±0.066

CO

»O r-{

0.489 ±0.097

o ^

'"§ *' (H

UOT44LO r H r H r H CD

0.00084 ±0.00019

a •§

r^

0.134 0.097 0.096

S.&

o

0.00055 0.00061 0.00072

© Ol

CO Ol

Ol CO

-.«-?-,»

v»

05 Ol

.-«

1—

,iä

OS O

(M .•*»

r

_•

«

_J

„*

f°" 1

f rCj

^

I

£

t-

M

f I

tV>

_J

40 Sammanfattande kan sägas att den hastighet varmed alkoholen försvinner ur blodet, vilket motsvarar blodalkoholkurvans lutning, betecknad (3, visade sig, när det gällde maltdrycker, öka med stigande dos, således till sin storlek vara beroende på mängden förtärd alkohol. Den var oberoende av alkoholhalten hos maltdrycken inom gränserna 1,9—3,2 % och den ändrades icke efter samtidig intagning av föda. (3-värdet var slutligen oberoende av graden av alkoholvana, om personer med olika alkoholvana förtärde samma mängd maltdrycker; förtärde däremot den alkoholvane en större kvantitet, ökade därmed också storleken av (3. Jämfördes (3-värdet för alkohol förtärd som maltdryck och som starksprit, var (3-värdet genomgående högre för maltdryck. Även för starksprit kunde dock en ökning av (3-värdet med stigande mängd förtärd alkohol påvisas, ehuru ökningen där var avsevärt mindre framträdande. Storleken av (3 var likaledes endast beroende av mängden förtärd alkohol. (i r 60 300

g kg

Fig. 9. Sambandet mellan förbränningshastighet 6 och tillförd mängd alkohol, intagen som starksprit (31.7 vikt-%, 40 vol.-%). Abskissa: Mängd förlärd alkohol i g per kg kroppsvikt (som starksprit). Ordinata: Förbränningshastigheten 6 i promille per min.

loo

g/kg

dos

Fig. 10. Sambandet mellan total mängd försvunnen alkohol (fi . r. 60) och tillförd mängd alkohol, intagen som starksprit (31.7 vikt-%, 40 vol.-%). Abskissa: Mängd förtärd alkohol i g per kg kroppsvikt (som starksprit). Ordinata: Total mängd försvunnen ;ilkohol ((3 . r . 60) i mg alkohol per kg och timme.

Fördelningskoefficienten

r

Faktorn r är ett uttryck för den relativa nivå, på vilken blodalkoholkurvan ligger, ett högt r-värde (jfr definition och beräkning s. 20) motsvarar en lägre nivå, och ett lågt r-värde en högre nivå. Ur det föregående framgår tydligt, att r-värdet uppvisar ganska stora variationer, 0.66—1.20, och att det i genomsnitt ligger högt, omkring 0.75—0.98 (tabell 6—7) och t. o. m. i vissa fall antagit värden över 1. Detta är anmärkningsvärt, då r vid intagning av starksprit på fastande mage visat sig ligga omkring 0.70 (0.59—0.97) och endast vid intagande av starksprit tillsammans med mat ha tidigare värden omkring 1 eller högre iakttagits.

41 För en statistisk analys av dessa förhållanden ha de enskilda värdena sammanställts som för (3, varje halt för sig, 1.9 %, 2.6 % och 3.2 %, men i en första analys måttliga alkoholförtärare och utpräglat alkoholvana sammanslagits (tabell 11). Inom varje grupp visar r en tendens till minskning med stigande dos, en tendens, som emellertid icke var statistiskt säkerställd. Maltdryckens halt synes ha ett bestämt inflytande: Sambandet mellan r och dos ändras med halten, och med stigande halt avtager r. (Se fig. 11.) Regressionslinjerna för maltdryck av olika halt liksom starksprit finnas utsatta i lig. 11. 1.9 % öl _ — 2.6 - • 3.2 ' * 31.7 % alk.

/Sr-60

c

mg/kg/lim

as

aooio

0 I

0 I

0 I

2 g/cilk/kcj

Fig. 11. Sambandet mellan alkohol faktorer och tillförd mängd alkohol, intagen som maltdryck, resp. starksprit. Abskissa: Tillförd mängd alkohol i g per kg kroppsvikt. Ordinata: A. Förbränningshastigheten (3 i promille per min. B. Fördelningsfaktorn r. C. Total mängd försvunnen alkohol ((3 . r . 601 i mg alk. per kg och timme. Maltdrycker: 1.9%, 2.6%, 3.2% (vikt-%). Starksprit: 31.7 vikt-% (40 vol.-%). En liknande analys har gjorts på det förut nämnda starkspritmaterialet: även där fås en icke säkerställd tendens till minskning av r med stigande dos, och typiskt var, att r-värdena, som förut nämnts, genomgående ligga på en annan nivå, svängande runt 0.70. Skillnaden mellan storleksordningen för maltdryck och för starksprit är statistiskt säkerställd. Graden av alkoholvana synes icke spela någon roll för r-värdets storlek. De höga r-värdena vid förtäring av maltdryck kunna tänkas ha två orsaker: 1) r betyder icke alltid förhållandet mellan vattenhalten i organismen som helhet och i blodet, utan blir i vissa fall en ren matematisk storhet utan direkt biologisk motsvarighet och skulle bland annat sammanhänga med utspädningen av lösningen. 2) Endast en del av den i maltdrycker ingående alkoholen resorberas, resten skulle i någon form kvarstanna i magtarmkanalen och aldrig komma ut i cirkulationen.

42 Därigenom skulle värdet A (formel /6/ s. 20) skenbart bli för högt och ge r värden omkring 1 eller högre. ad 1) Utspädningen kan tänkas utgöra en faktor av betydelse; så t. ex. ökar r-värdet obetydligt, om starksprit fortares i utspädd lösning, 2.6 % mot 31.7 % (tabell 10), dock utan att nå den nivå, som r-värdet har vid förtäring av 2.6 % öl (tabell 10). Detta talar starkt för att skillnaden måste vara knuten till maltdryckens sammansättning; vad som ytterligare talar för detta är att r förändras med ökande koncentration av maltdrycken. Ett ytterligare argument är också, att r-värdet är detsamma för 2.6 % öl som för 2.6 % öl + föda, medan för starksprit r-värdet förändras med intagande av föda: för 3.2 % öl med eller utan mat visar r-värdet endast föga förändring. Sammanfattande kan sägas att fördelningskoefficienten r har ett högt värde efter intagning av maltdrycker, omkring 0.75—0.98, vilket innebär att hela blodalkoholkurvan förlöper på en relativt låg nivå. Med ökande alkoholhalt i maltdrycken minskar r-värdet, nivån höjes, medan r är oberoende av graden av alkoholvana. Samtidig förtäring av föda ändrar icke r-värdet, således kurvans höjd, för 1.9 och 2.6 % öl, och sänker den endast obetydligt för 3.2 %. Intages samma mängd alkohol som starksprit, minskar r-värdet till omkring 0.70, vilket innebär att nivån höjes, i stort sett oberoende av om alkoholen fortares som starksprit, t. ex. brännvin, eller utspädd till 2-6 % (»lättgrogg»). Förtäring av starksprit - j - föda sänker nivån, d. v. s. höjer r-värdet. Graden av alkoholen synes ej påverka storleken av r-värdet. Totcda mängden

försvunnen

alkohol, fi • r • 60

Som förut nämnts kan man av den hastighet, varmed alkoholen försvinner ur blodet, d. v. s. kurvans lutning (3, och ur uttrycket för den nivå, på vilken kurvan förlöper, d. v. s. fördelningskoefficienten r, beräkna den mängd alkohol, som försvinner ur kroppen per tidsenhet [(3. r . 60 mg alk per kg och tim (formel 7, sid. 20)]. Fig. 7 återger medeltalen för de olika konsumtionsgrupperna. Ur diagrammet framgår att det totala försvinnandet synes öka med stigande dos från omkring 100 mg alkohol per kg och timme vid en förtäring av 0.33 g alk. per kg (2—3 flaskor) till 175 mg alk. per kg och timme vid 1.5 g alk. per kg, motsvarande 10—13 flaskor öl. Storleken synes vara oberoende av halten och oberoende av graden av alkoholvana. För en statistisk analys av dessa förhållanden bearbetades de enskilda värdena, återgivna i figur 8, på samma sätt som tidigare (3. Först sammanställdes varje halt för sig, 1.9 %, 2.6 % och 3.2 %, och de rätlinjiga regressionslinjerna för varje halt beräknades på gängse sätt enligt minsta kvadrat-metoden (tabell 11). Härav framgår att det råder ett bestämt och statistiskt säkerställt samband mellan försvinnandets storlek (3 . r . 60 och dosen: ju större dos, ju större mängd försvinner per tidsenhet, från omkring 70 mg alkohol per kg och timme vid intagning av en minimal kvantitet till omkring 270 mg och mera vid en förtäring av 2 g per kg (15—17 flaskor öl), således en tredubbling eller mer. Tendensen framgick såväl ur regressionskoefficienterna som ur korrelationskoefficienterna. Avgörande för storleken av försvinnandet är således den intagna mängden alkohol. Genom kovariansanalys kunde fastställas, att den tendens till skillnad, som föreligger mellan de tre halterna av maltdryck ej var statistiskt säkerställd. Detta innebär att storleken av det totala försvinnandet i stort sett är oberoende av maltdryckens alkoholhalt inom gränserna 1.9—3.2 %.

43 Materialet slogs så ihop och delades på två grupper, måttliga alkoholförtärare och utpräglat alkoholvana, regressionslinjen beräknades för vardera gruppen och jämfördes medels kovariansanalys; ingen statistiskt säkerställd skillnad kunde fastställas, vilket innebär, att ökningen av det totala försvinnandet & . r . 60 med stigande dos är oberoende av graden av alkoholvana. Förtär en alkoholvan och en ovan person samma mängd alkohol, försvinner per tidsenhet samma mängd alkohol; förtär den alkoholvane en större kvantitet, vilket är regel, blir den per tidsenhet försvunna mängden också större. Starkspritvärdena analyserades på enahanda sätt: regressionslinjen återfinnes i fig. 11—12, och resultatet av den statistiska analysen i tabell 11. Även här ses en statistiskt säkerställd tendens till ökning av försvinnandet ((3 . r . 60) av alkohol med stigande dos, från omkring 60 mg alk. per kg och timme vid minimal förtäring till omkring 140 mg vid 2 g per kg (40—45 cl). ^ Denna stegring är således betydligt mindre än vad som gäller för maltdrycker, (70-> 240), vilket kanske förklarar varför den icke tidigare uppmärksammats t. ex. av Widmark och medarbetare (1932). Även för starksprit ökar således den totala mängd alkohol, som försvinner från kroppen per tidsenhet, med mängden förtärd alkohol. Storleken av försvinnandet, (3 . r . 60, är i regel större efter maltdrycker och vid viss dosering upp till dubbelt så stor som efter förtäring av starksprit. Redan tidigare (s. 34) har framförts den uppfattningen, att maltdryckens sammansättning skulle spela en bestämd roll, t. ex. för den hastighet varmed alkoholen togs upp i kroppen. Ur ovanstående framgår, att samma förhållande torde även råda, när det gäller den totala mängd alkohol, (3 . r . 60, som lämnar kroppen under en bestämd tid. Som tidigare stödes denna uppfattning även av försöken med föda, och med ren alkohol i olika utspädning samt vad som tidigare sagts om (3 och r. När det gäller 2.6 % öl, förändras ej storleken av det totala försvinnandet (3 . r . 60, om ölet fortares på fastande mage eller tillsammans med föda. l'or 3.2 % öl blir skillnaden efter förtäring tillsammans med mat ganska obetydlig, en viss ökning kan dock iakttagas. Utspädningen kan icke utgöra den enda faktorn, då mängden försvunnen alkohol är högre för maltdryck än för samma halt av ren alkohol, spädd till 2.6 %. Sammanfattande kan sägas att den totala mängd alkohol, som försvinner per tidsenhet från kroppen genom förbränning i levern och genom utsöndring med utandningsluft, saliv, svett och urin, sammanhänger med mängden och arten av den tillförda alkoholen. Försvinnandet ökar med stigande mängd alkohol; den torde relativt sett vara snabbast vid förtäring av 1.9 % maltdryck, något långsammare vid förtäring av 2.6 %, resp. 3.2 % maltdryck, samt långsammast efter förtäring av samma mängd alkohol i form av annan dryck, vare sig som starksprit, t. ex. brännvin, eller utspädd till 2-6 %, t. ex. som »lättgrogg». Alkoholen försvinner således fortast ur kroppen när den fortares som maltdryck, och långsammast när den intages i form av starksprit. Maltdryckens sammansättning torde spela en bestämd roll i detta sammanhang. Storleken av den totala mängden försvunnen alkohol per tidsenhet torde slutligen vara oberoende av graden av alkoholvana, om samma alkoholmängd fortares; förtär däremot den alkoholvane en större kvantitet än den ovane, blir även den per tidsenhet totalt försvunna alkoholmängden större.

44 Tiden för totala försvinnandet

av alkohol

Ett annat uttryck för försvinnandet erhålles, om man med ledning av de formler, som angiva mängden alkohol, som försvinner per tidsenhet, beräknar den tid, det tar för en bestämd mängd alkohol att helt ha försvunnit ur kroppen (formel (8), s. 20, fig. 12). Ur figur 12 framgår klart, att för maltdrycker denna tid ökar med stigande dos, men kurvan stiger ej rätlinjigt utan böjer av. Så t. ex. försvinner öl, intaget i en mängd av 4 flaskor 2.6 %, vilket motsvarar 0.5 g alkohol per kg kroppsvikt hos en person på 70 kg på 4 timmar. Den dubbla mängden, 8 flaskor, motsvarande 1 g alkohol per kg, försvinner på 6 Vi timmar, medan 12 flaskor, motsvarande 1.5 g per kg, äro borta ur kroppen på 8 timmar.

Fig. 12. Sambandet mellan den tid, efter vilken all alkohol försvunnit ur kroppen, och tillförd mängd alkohol. Abskissa: Tillförd mängd alkohol i g pr kg kroppsvikt. Ordinata: Tid i timmar innan all alkohol är försvunnen. Maltdrycker: 1.9 vikt-% (20 försökspersoner) 2.6 » » (29 försökspersoner) 3.2 » » (28 försökspersoner) Starksprit: 31.7 » » (40 vol.-%) (62 försökspersoner) Maltdryckens halt synes spela en viss roll för hastigheten: 1.9 % öl försvinner snabbast och hastigheten avtager sedan med stigande halt hos maltdrycken. För starksprit äro förhållandena annorlunda. En mängd av 10 cl brännvin, vilket motsvarar 0.5 g alkohol per kg till en 70 kg person, har helt lämnat kroppen efter 5 Vi timmar, medan 20 cl, motsvarande 1 g alkohol per timme, äro försvunna efter 10 timmar; 30 cl, motsvarande 1.5 g alkohol per kg, äro borta efter 13 timmar. För alkohol i utspädd form, t. ex. spädd till 2.6 %, ungefär motsvarande »lättgrogg», överensstämma förhållandena närmast med dem för starksprit: kurvan torde förlöpa något under starkspritkurvan, men till sitt förlopp i huvudsak överensstämma med denna. Figuren 12 visar således klart att alkoholen snabbast lämnar kroppen, när den fortares som maltdryck, för en dos av 1.5—2 g alk. per kg upp till dubbelt så snabbt som för starksprit. Detta innebär, att fortares en mängd av 1.5 g alk. per kg som maltdryck, vilket motsvarar omkring 12 flaskor, så är alkoholen försvunnen från kroppen på omkring 8 timmar, medan samma alkoholmängd, förtärd som starksprit, omkring 30 cl, först är försvunnen efter 13 timmar.

45 Betydelsen

av utsöndring av alkohol med utandningsluft det totala försvinnandet av alkohol

och urin för

De viktigaste vägar, pä vilka alkoholen lämnar kroppen, förutom genom förbränning i levern, äro med utandningsluften och med urinen. Utandningsluften. Liljestrand och Linde klarlade 1930 förhållandet mellan alkoholhalten i blodet och i utandningsluften. De visade att alkoholen övergår till utandningsluften genom en fysikalisk process, genom diffusion, och främst till den del av lungluften, som står i jämvikt med blodet, till den s. k. alveolar-luften. Det råder ett bestämt förhållande mellan alkoholhalten i utandningsluften och i blodet: 2 liter utandningsluft stå i jämvikt med 1 cm 3 blod, d. v. s. innehålla samma mängd alkohol som 1 cm 3 blod. Dessa värden ha senare bekräftats, bl. a. av Harger med medarbetare. Alkoholhallen i utandningsluften förändras parallellt med halten i blodet. Den totala mängd alkohol, som utskiljes med utandningsluften, kan beräknas enligt följande formel: Utluftad mängd = k . V . H . T (10) k = konstant — omräkningsfaklor luft/blod V = ventilation H = genomsnittlig alkoholhalt i blodet T = den tid, under vilken utluftningen pågår. För en beräkning i föreliggande fall har följande antagits: Konstanten är = 0.005, om 2 liter luft motsvara 1 cm 3 blod, ventilationen uttryckes i liter/min., alkoholhalten i promille och tiden i min. Ventilationen, d. v. s. den mängd luft, som en person andas, har hos våra försökspersoner, som icke befunno sig i absolut stillhet, beräknats till 10 liter/min. Någon skillnad i ventilationen efter maltdryck eller starksprit torde ej föreligga. Den genomsnittliga alkoholhalten i blodet kan antagas vara hälften av den maximala blodalkoholhalten. Den har för 2.6 % öl resp. starksprit, hämtats ur lig. 7. Den tid, under vilken utluftningen sker efter förtäring av 2.6 % öl eller starksprit har hämtats ur fig. 12. Resultatet av en dylik beräkning för varierande mängder öl och starksprit återgives i fig. 13 A. Ur denna framgår att den mängd av den tillförda alkoholen, som elimineras genom utluftningen, är relativt liten. Den utluftade andelen stiger något med växande tillförsel: den är 1—2 %, om alkoholen fortares som maltdryck, och 2—4 %, om alkoholen fortares som starksprit. Skillnaden betingas framför allt av två faktorer: när alkoholen fortares som maltdryck blir maximihalten lägre och tiden för utluftningen blir kortare, alkoholen försvinner snabbare, än efter förtäring av starksprit. Urin: Samma fysiologiska process, som behärskar alkoholens övergång till utandningsluften gäller även alkoholens övergång till urinen. Talrika undersökningar ha visat, att vattenhalten i en vävnad eller en vätska iir den avgörande faktorn för den slutliga halten av alkohol, som uppnås i vävnaden. Den med urinen utsöndrade mängden kan beräknas enligt följande: Med urinen utsöndrad mängd — k . D . H k = konstant =-. omräkningsfaktor urin/blod D = Diures = totalt avsöndrad urinmängd H = genomsnittlig alkoholhalt i blodet.

(il)

Här har antagits följande: Omräkningsfaktorn är 1.4 under antagande alt alkoholhalten i urinen är 40 % högre än i blod. Diuresen, d. v. s. den totalt utsöndrade urinmängden, har antagits öka med

46 växande alkoholtillförsel efter en viss skala, och bliva mer än dubbelt så stor efter öl än efter starksprit; för öl upp till 7 liter, för starksprit upp till 3 liter. Den genomsnittliga alkoholhalten har antagits vara hälften av den maximala och hämtats ur fig. 7 för 2.6 % öl och starksprit. Resultatet återgives i fig. 13 B. Därur framgår, att en relativt liten del av den totalt tillförda alkoholen utsöndras med urinen: den utsöndrade mängden är minst vid låg alkoholtillförsel och växer med stigande förtärd mängd. Den uppgår till 2—7 % o ol • Starksprit ra

io -

Ventilation • Diures

ro Utsöndring

8 "

V 'o

8 "

Diures o

Ventilation

6 -

» -

6 4

4 -

"

/

_-0

,rO'

0.5 S;

/ 2 -

y 05

/

g alk/kg

Fig. 13. Utsöndringen av alkohol med utandningsluft och urin i förhållande till förtärd mängd alkohol vid relativ vila. A. Utsöndring med utandningsluften (ventilation) B. » » urinen (diures) C. Total utsöndring = Summa A + B. Utsöndringen beräknad i procent av den totala mängd alkohol, som intagits.

av hela den tillförda mängden, om alkoholen fortares som maltdryck, och 1—5 %, när alkoholen fortares som starksprit. Skillnaden beror framför allt på den ökade diuresen efter förtäring av 61. Alkoholhalten är likväl högre efter starksprit, men räcker ej att kompensera skillnaden i urinmängd. Diskussion: Adderas den mängd alkohol, som avgått med utandningsluflen, till den mängd som avgått med urinen, finner man, att det likväl är relativt små mängder alkohol som gå denna väg. Andelen ökar något med växande tillförsel och är lika stor för såväl maltdryck som för starksprit, nämligen sammanlagt 2.5—9 % (fig. 13 C): 2.5 % vid en förtäring av 0.5 g alkohol/kg (10 cl brännvin eller 4 flaskor öl) och 9 % vid 1.6 g alkohol/kg (35 cl brännvin eller 14 pilsner). Vilken roll spelar denna andel för den totala mängd alkohol, som försvinner per tidsenhet? Det har tidigare visats, att det totala försvinnandet av alkohol ökar med växande tillförsel: för öl från omkring 70 mg alkohol per kg och timme till 240 mg per kg och timme vid en förtäring av 2 g alkohol per kg. För starksprit iakttogs ävenledes en viss ökning, dock av betydligt lägre storleksordning, från 60 till 140 mg alk. per kg och timme. En förklaring till att försvinnandet skulle öka med dosen skulle vara att den andel, som utsöndringen med utandningsluften och med urinen utgör, skulle öka med stigande dos, och att denna andel skulle vara större för öl än för starksprit. I fig. 14 A, B återgives dels ökningen i totala försvinnandet med stigande dos (heldragen kurva) för öl och för starksprit, dels gives förloppet; sedan utsöndringen

47 med utandningsluft och urin fråndragits, d. v. s. den rena »förbränningen». Det framgår klart av figurerna, att även sedan utsöndringen med utandningsluft och urin fråndragits, så ökar likväl förbränningen för såväl öl soin9|arksT}rit med stigande dos, och ävenledes kvarstår klart skillnaden mellan »um^yftclc och öl. En ökning av utsöndringen med utandningsluft och urin, vilken maximalt kan uppgå till 10%, kan således ej förklara, varför den totala mängden försvunnen alkohol ökar med stigande dos och kan ej heller förklara skillnaden mellan maltdryck och starksprit i fråga om den totala mängden försvunnen alkohol.

mg/kg/tim.

mg/kg/tim. fir 200-,

fl

T 60

OL

STARKSPRIT 200-1

100-

alk/kg Fig. 14. Totalmängd försvunnen alkohol, resp. utsöndrad mängd, i förhållande till förtärd mängd alkohol. A. Maltdryck: medeltal för öl 1.9 %, 2.6 % och 3.2 %. B. Starksprit: brännvin 31.7 vikt-% (40 vol.-%). Er, ökning i totalt försvunnen mängd alkohol med stigande dos. = ökning i totalt försvunnen mängd alkohol med stigande dos efter avdrag av med utandningsluft och urin försvunnen manad. Alkoholvanans

betydelse

Uppdelningen av materialet i grupper med samma antal förtärda flaskor öl under försöket (s. 33) tillät att få en uppfattning om betydelsen av graden av alkoholvana, redovisat i fig. 7, liksom uppdelningen i måttliga alkoholförtärare och utpräglat alkoholvana, som utnyttjades för den statistiska analysen av 13, r och (3 . r . 60. Ur det föregående torde klart framgå att när det gäller blodalkoholkurvans förlopp spelar graden av alkoholvana ingen roll om samma mängd fortares; mängden och arten av de förtärda dryckerna äro de avgörande faktorerna. En alkoholvan person, som förtär samma mängd alkohol som en ovan, får därför även samma blodalkoholkurva, förtär han däremot en större mängd, vilket just torde vara det karakteristiska för alkoholvanan (se sid. 59), blir även kurvan en annan: den når ett högre maximivärde, kurvans lutning blir större, hela kurvans nivå blir något högre, vilket sammanhänger med en minskning av fördelningsfaktorn r, och den totala mängd alkohol, som försvinner per tidsenhet, blir likaledes större.

48 »Tillbakaräkning» I de fall, där det förekommit att man i rättsligt hänseende önskat med utgångspunkt från ett taget blodvärde beräkna alkoholhalten vid ett tidigare tillfälle, utgår man från vissa medeltal för (3 och r, och genomför så en s. k. tillbakaräkning (jfr s. 19, formel /5/). Det är emellertid uppenbart ur det här sagda, att de av Widmark och andra angivna värdena för (3 = 0,0025 %o och r = 0,70 äro genomsnittstal, som endast gälla under bestämda förutsättningar, nämligen vid en genomsnittlig förtäring av starksprit i en mängd av omkring 1 g alk./kg. Skall en >tillhakaräkning» göras för andra doser, och framför allt för maltdryck, bör för erhållande av ett sannolikare resultat hänsyn lagas till här angivna data: 3 och r böra beräknas ur ekvationen för regressionslinjerna för 3, r och 3 . r . 60 (tabell 11) med hänsyn tagen till arten av den förtärda drycken, starksprit eller maltdryck (ocl^ till maltdryckens koncentration )samt till den totalt förtärda mängden, om detta låter sig göra. De Widmarkska talen ange vissa genomsnittsvärden, och det har på flera ställen i detta sammanhang anförts alt några regler för en beräkning av halten i det enskilda fcdlet svårligen kunna anföras, då de individuella variationerna kunna bliva stora, framför allt med starksprit (se t. ex. sid. 93, där förtäring av 13 cl brännvin ena gången medförde en halt av 0,17 °/nn, och vid ett annat tillfälle 0,96 °/oo), för öl fall 111 och 100 (fig. 4), med maximum resp. 0,61 och 1,14 /oo. De eventuellt rättsmedicinska konsekvenserna av en tillbakaräkning med de av Widmark angivna medeltalen eller med korrektion enligt i detta arbete angivna normer skulle föra för långt att här beröra. De falla utanför ramen för detta arbete och skola tagas upp till behandling i ett senare arbete. Sammanfattning

av resultaten

över blodalkoholkurvans

förlopp

Sammanfattande kan sägas, att vid förtäring av maltdrycker blodalkoholkurvan antager ett förlopp, som skiljer sig från det, som är känt för starksprit. Kurvan når ej samma höjd, maximum blir lägre, kurvan förlöper på en lägre nivå och den hastighet, varmed alkoholen lämnar blodet, är betydligt ökad. Alkoholkurvan efter förtäring av maltdryck med 2.6 % halt, sannolikt även 1.9 %, förändras icke, om ölet fortares i anslutning till måltid; skillnaden är relativt liten även för 3.2 % öl och förhållandet avviker därmed markant från förhållandena med starksprit. Vidare ändras såväl den hastighet, varmed alkoholen försvinner från blodet, liksom mängden av den alkohol, som lämnar kroppen per tidsenhet ( p . r . 6 0 ) , med mängden förtärd alkohol: ökar förtäringen, ökas hastigheten och storleken av den per tidsenhet försvunna alkoholen. Denna ökning av försvinnandet av alkohol med ökningen i förtärd mängd är större för maltdryck, men dock påvisbar även för starksprit. Skillnaden i blodalkoholkurva efter intagande av öl i jämförelse med starksprit kan ej endast förklaras som en följd av alkoholens utspädning, emedan samma skillnader framträda, om än inte så markerade, efter jämförelse med förtäring av starksprit, spädd till samma halt som öl, Ej heller är förklaringen att söka i en ökad utsöndring av alkohol med urinen eller utandningsluften, dessa vägar spela i jämförelse med förbränningen i levern en underordnad roll. Skillnaden torde bero på närvaron av vissa ämnen i ölet, vilka kunna tänkas påverka alkoholens uppsugning eller dess förbränning på ett sätt, som avspeglas i blodalkoholkurvans förlopp. Med hänsyn till alkoholvanans betydelse har blodalkoholkurvan samma förlopp hos den ovane som hos den vane, om samma mängd alkohol intages; förtär däremot den alkoholvane en större mängd, ökar också den mängd alkohol, som försvinner per tidsenhet.

Bestämning av graden av påverkan med laboratorieprov Grundvärden Graden av påverkan har bestämts genom att med tvenne prov, flimmerprovet och blmkprovet, följa olika funktioner i centrala nervsystemet: utfallet av proven blir ett mått på prestationsförmågan, och en jämförelse mellan utfallet före och efter alkoholtillforsel liksom en jämförelse med kontroll- eller »blind»-försök utan alkoholtillforsel möjliggör att renodla och fastställa den verkan som alkoholen själv har och skilja den från effekten av övning, trötthet etc. Värdena före alkoholförtäringen ha kallats grundvärden eller basalvärden, och aro ett uttryck för prestationsförmågan. En översikt gives i tabell 12. Ur tabellen framgår, att de utpräglat alkoholvana ha ett lägre värde med flimmerprovet. Då siffran anger storleken av det filter, som måste insättas, innebär det lägre värdet att denna kategori behöver en större ljusintensitet <för att få det flimrande ljuset alt flyta ihop än de måttliga alkoholförtärarnä; de ha således redan innan alkoholfortärmgen en viss avtrubbning med denna funktion. Skillnaden 0 06 log enheter motsvarar omkring 15 % ökning i ljusintensiteten. Med blinkprovet uppvisa de utpräglat alkoholvana ett högre värde. Då siffran betyder styrkan av den retning, som är nödvändig för att utlösa en blinkreflex innebar deras högre värde, alt de alkoholvana måste ha en retning av 23 mm Hg mot 19 mm hos de måttliga alkoholförbrukarna, således en ökning av 21 % Även här framkommer således en viss avtrubbning av funktionen redan före alkoholtilllorseln hos de alkoholvana. En liknande skillnad framkom även vid den undersökning, som tidigare utförts med starksprit på laboratoriet (Goldberg 1943),

Kontroller Varialionerna under dagen, således sammanhängande med övning, trötthet e t c , ha provats på en grupp av kontroller, vilka under 2 timmar (10 personer), i en del' forsok upp till 7 timmar (12 personer), fått upprepa proven utan alkoholtillförsel. Fhmmerprovet uppvisade hos kontrollgruppen endast en obetydlig variation under försökets gång, i genomsnitt en standard deviation (o) av ±0,04 i logaritmiska enheter, motsvarande ± 10 %, ett lågt värde för en biologisk' metod. Resultatet återfinnes i fig. 15, där man ser att någon säker skillnad i prestation under försökets gång icke inträder med detta prov. Någon »övnings»- eller »tränings »-ef fekt föreligger icke, och ej heller har någon högre grad av trötthet inträffat, som kan avläsas i proven. De extrema variationerna finnas utsatta i fig. 15 A. 4

+i

+l

-i-i

co

00 rH

O

l«

CM

CD <M

O

O

o

o

oo CO

lO CO

* ^

^ i^,

, _,-H CM CO

O

CO

•r)l

CM

+ 1 +1

o t*

ta,

c

fl

rH

"2 | > Ö b-! P

S

bO

ts

M

lä

ca hO i—i

cä bC :cä

51 Variationerna hos kontrollpersonerna, när blinkprovet upprepades flera gånger uppgingo till ± 0,07 i log. enheter, motsvarande ± 18 %, en variation av den storleksordning, som man vanligen finner med metoder, utförda på människor; Resultatet återgives i fog: 15, där även de extrema variationerna finnas återgivna: Variationerna från dag till dag ha beräknats ur resultatet, av två bestämningar pa olika dagar: ° 1 Odag = — -Od

(12)

°dag — variationer i en enskild bestämning ° d = standard deviationen för differenser mellan två bestämningar under förutsättning att det icke föreligger någon systematisk skillnad frän dag till dag Förbättring log skala

-403T Försämring log skala

Försämring log skala

Flimmer

Variation Medeltal

Blink

Fig. 15. Dagsvariationer med laboratorieprov hos ett kontrollmaterial utan alkoholtillför sel. Flimmerprovet till vänster, blinkprovet till höger Abskissa: Tid motsvarande 200 minuter. Ordinata:-Uppåt förbättring i % av ursprungsvärdet, nedåt försämring Genomsnittlig variation: Tjock linje. Extrema variationer: Fina linjer Fhmmerprovet: a = [0.04] = ± 10 % ""jer. Blinkprovet: o = [0.07] = ± 1 6 — 18% 8 ll v i J ^ n t " d a g ä r ° h 0 S d e n e n s k i l d a försökspersonen förhällandef vis små. De aro for fhmmerprovet ± 9 % och för blinkprovet ± 6 %, således t o m något mindre än pä det tidigare (1943) undersökta materialet; någon skillnad mellan grupperna förelåg ej (tabell 12).

Variationerna mellan olika individer (a x ) ha beräknats med hjälp av formel (13): dag

°t = Totala variationen mellan individer °dag = se formel (12)

(13)

Dessa variationer (tabell 12) äro avsevärda, omkring 50—100 % för flimmerprovet och 3 0 - 4 0 % för blinkprovet, således av samma storleksordning som på tidigare undersökta material med denna metodik; någon säker skillnad mellan de undersökta grupperna förelåg ej. Denna stora variabilitet mellan individer elimineras om påverkan jamföres på en och samma individ före och efter alkoholförtäringen'

52 Påverkan Påverkan har sedan undersökts på följande sätt: Utfallet av proven har bestämts genom upprepade prov under flera timmar efter förtäringens avslutande, och återgivits i kurvform (se fig. 16). Där har emellertid fcj själva utfallet avsatts pä kurvan, utan dess avvikelse frän basalvärdet grundvärdet före förtäringen. Avvikelsen har uttryckts i logaritmiska enheter och översatts till procentuell avvikelse, som är ett kvantitativt uttryck for graden av påverkan (se sid. 16). För att så gradera påverkan har den maximala påverkan bearbetats vidare. Den har relaterats till motsvarande blodalkoholhalt, för att en uppfattning skall erhållas om relationen mellan graden av påverkan och blodalkoholhalt (se fig. 17—18). Påverkan har så även graderats kvalitativt pä följande sätt: Utslagets storlek stär, i en viss relation till osäkerheten i den använda metoden: har metoden en stor osäkerhet, måste utslaget vara mycket stort för att med en viss säkerhet verkligen betyda en avvikelse utanför det, som kan förekomma även ulan alkoholtillförsel. Har metoden däremot en stor säkerhet, betyder även ett ganska litet utslag en säker avvikelse frän det, som kan åstadkommas genom slumpen. Tabell 13.

Sannolikhe tsgränser.

log enheter

påförsäm- verkan ring % "/o

Sannolikhet

B l i n k

F u s i o n beteckning

log enheter

påförsäm- verkan ring % "/o

beteckning

0 - 0 . 0 6 0—14 0—16 0 0 0 —0.04 0—10 0—11 1 7 3 7 15—27 + 0.07—0.13 11 — 19 12—25 + 0.05-0.09 ++ + + 0.14—0.17 2 8 - 3 2 3S—51 0.10—0.12 20—25 20—35 0.13—0.17 26—33 35—51 + + + 0.18—0.23 34—42 52 — 73 + + + >43 >74 + +.+ + >0.24 >52 + + + + >34 >0.18

a-enheter

Sannolikhet

l —0.33 0—1 0.33 — 0.05 1-2 2—2.5 0.05 — 0.01 2 . 5 - 3 . 3 0.01 - 0.001 < 0.001 > 3.3

Utslagets storlek, uttryckt i logaritmiska enheter, har därför även relaterats till metodens osäkerhet eller variation (»felet» i metoden), genom att utslaget uttryckts som multipler av metodens fel, d. v. s. i »a»enheter. Som norm har för flimmerprovet valts + 0 . 0 5 log enheter — ± 1 3 Vo, och tor blinkprovct ±0.07 log enheter = ± 1 8 %. En påverkan av + + + eller mera är säkerställd. Detta betyder att den funna påverkan har berott på alkoholtillförseln, och att resultatet är säkert i 99 fall av 100, för en påverkan, av + + + + i 999 av 1000; sannolikheten för at t påver kan skulle ha berott på en tilfällighet är mindre än 1 fall på 100 (P < 0,01) eller 1 fall av 1000 (P < 0,001). En påverkan av + + är mycket sannolikt beroende pa alkoholtillförsel — sannolikheten för en slumpeffekt är mindre än 5 fall pa 100 (p < 0 05) '— medan en påverkan, betecknad som 0 eller + , även kan tankas ha berott på en tillfällighet och ej på alkoholtillförseln. Sannolikheten för att tillfälligheter skulle ha spelat in är större än 5 fall på 100 (P > 0,05) (tabell 13). a.

Måttliga

alkoholförtärare

I regel voro de »måttliga alkoholförtärarnä» relativt litet påverkade till det ,vttre» av den mängd maltdrycker, som de intagit. En och annan blev rod i ansiktet efter förtäring av 2—5 flaskor öl, kanske tog ett enstaka snedsteg, snubblade pa Jtalet eller blev något mer talför. De flesta blevo sömniga under forsokens gang,

53 Fig. 16.

Påverkan

och

blodalkoholhalt.

Abskissa: Tid i minuter. Ordinate: Uppåt: Blodalkoholhalt i promille (jfr fig. 4—5) Nedåt: Påverkan, uttryck som försämring i procent av utfallet av provet, grundvärde 100 %. Fall 132 (måttl. alkoholförtärare) 3 flaskor, flimmer och blinkprovet Fall 110 ( » » ) 4 » » » » 8 » » Fall 70 (alkoholvana) 7 » » Fall 77 ( » )

54 Tabell 14. Maximal påverkan med flimmerprovet och blinkprovet hos alkoholförtärare efter förtäring av maltdrycker med olika halt.

måttliga

Maltdryck Förtäring

Försöksperson nr

1.9 %

2.6 %

3.2 %

Max påverkan

|

Max påverkan

Max i åverkan

log

log

J beteckn. 1

log

0.12 0.08 0.26 0.13 0.08 0.74 0.23 0.38 0.22

++ + ++++ + ++ + + +++ ++++ ++++ ++++

0.17 0.35 0.42 0.23 0.19 0.70 0.32 0.70

+++ + + ++ + +++ ++++ ++++

0.31 0.00 0.22 0.08

++++ ++++ +

0.35 0.60 0.25 0.17 0.68

++++ ++++ ++++ +++ ++++

+

0 05 0.15 0.18 0.18 0.22 0.09 0.12 0.28 0.18

++ +++ +++ +++ + + ++++ +++

+++

0.20 O.lt 0.08 0.25

+++ + + ++++

0.20 0.45 0.38 0.35 0.34 0.10 0.25 0.27 0.42 0.35 0.35 0.24 0.20 0.42

+++ ++++ ++++ ++++ ++++ + ++++ + +++ ++++ ++++ ++++ ++++ +++ ++++

1 beteckn.

|

beteckn.

Flimmerprovet 2 flaskor 3

" •> « » " « « "

„

131 95 101 119 120 130 132 93 100 107 110 111 118 106

0.10 0.14 0.17 0.05 0 0.60 0.18 0.08 0.19 0.23 0.11 0.05 0.10 0.15

131 95 101 119 120 130 132 93 100 107 110 111 118 106

0.05 0 0 0 0 0.06 0.07 0 0.07 0.06 0.04 0.04 0.05 0.20

++ +++ +++ + 0

++++ ++++ + ++++ ++++ ++ + ++ +++

+ + + f

++ ++ + + ++

Blinkpvi wct 2 3

» >• .. >. ..

„

» » "

1a

1 5

"

0 0 0 0 0 0

+ 0

0 0 0 0

sammanhängande med den sömngivande effekten av den i ölet ingående humlen, men för övrigt framkommo icke många symptom, synbara för blotta ögat. (Se också beskrivningen av de enskilda försöken sid. 63—71.) I motsats till detta framstå resultaten av de enskilda laboratorieproven. Några typiska exempel på förändringen i utfallet av proven återgivas i fig. 16, som illustrerar flimmer- och blinkprovets utfall i fallen 132, 110, 77 och 79 i relation till blodalkoholkurvan, som återgives för varje fall. Blodalkoholkurvan h a r avsatts uppåt; utfallet av proven på påverkan ha avsatts nedåt och uttryckts som procent »försämring», (sid. 17), räknat frän utgångsvärdet (basalvärdet), taget före alkoholförtäringen. 3 flaskor. I fig. 16, fall 132 (till vänster) visas huru flimmerprovet förändras hos en måttlig alkoholförtärare efter förtäring av 3 flaskor öl med halten 1.9 %, 2.6 % och 3.2 %, och till höger huru blinkprovet förändras. Med stigande alkoholhalt ökar påverkan, d. v. s. utfallet av provet försämras, personen blir påverkad. Påverkan är i regel som högst när blodalkoholkurvan når sitt maximum. Är blodalkohol-

55 halten låg, kan påverkan gå tillbaka fortare än blodalkoholkurvan, i andra fall kan den kvarstå en tid efter det all alkohol försvunnit ur blodet (alkoholens efter-verkan). När alkoholhallerna öka med stigande koncentration hos drycken, förändras även utfallet av provet, påverkan ökar med stigande alkoholhalt. Hos denna försöksperson uppträdde en säker påverkan i flimmerprovet efter förtäring av såväl 1,9 %, 2,6 % som 3,2 % öl. Försämringen med flimmerprovet var över 35 % redan med 3 flaskor 1,9 % öl, en påverkan, som är statistiskt säkerställd; med blinkprovet fås med denna halt ingen säker påverkan. Med stigande halt hos drycken ökar påverkan, och med 3,2 % fås även med blinkprovet en säker påverkan. Vidare framgår av figuren, att påverkan genomgående är större med flimmerprovet än med blinkprovet. A flaskor. I fig. 16, fall 110, givas liknande kurvor för utfallet med flimmer- och blinkprovet hos en måttlig alkoholförtärare efter förtäring av 4 flaskor öl av 1,9 %, 2,6 % och 3,2 %. Det framgår av figuren, att förtäring av 1,9 % öl hos denna person med flimmerprovet medför en säker försämring pä 23 %, medan i blinkprovet någon försämring av prestationen ej synes föreligga. Med 2,6 % öl framträder en tydlig försämring av prestationen med bada proven, vilken blir ännu mer utpräglad efter 3,2 % öl. En översikt av utfallet av proven, sammanlagt 33 försök, gives i tabell 14. Som ett exempel mä nämnas att efter en förtäring av i genomsnitt 3,5 flaskor 2,6 % öl en påverkan framkom på 0,22 log enheter (tabell 14), motsvarande en försämring av 40 %.

b.

Utpräglcd

alkoholvana

Typiskt för denna grupp av försökspersoner var att flertalet blevo påverkade: de blevo högljudda, pratsamma och kverulerande, upprepade gärna samma tema flerfaldiga gånger, blevo glömska och fingo talrubbningar, osäkerhet i rörelser, gångrubbningar, illamående och kräkningar, och voro genomgående sömniga fram på dagen. Andra voro till synes helt opåverkade till det yttre, trots en förtäring av 7—9 flaskor (sid. 63—70). Mot detta kontrasterar kanske än mer än hos de måttliga alkoholförtärarnä utfallet av laboratorieproven, som illustreras i fig. 16 och tabell 15. Samtliga som förtärde 6 flaskor eller mera uppvisade med såväl 2,6 som 3,2 % öl en kraftig påverkan i laboratorieproven. 7 flaskor. I fall 79 återgives utfallet av flimmerprovet hos en van alkoholförtärare efter 7 flaskor öl med 1.9, 2.6 och 3.2 % halt: försämringen var tydlig för alla tre halterna. Påverkan följer väl alkoholkurvan; efter omkring 250—300 minuter ha kurvorna återgått till grundvärdet. I fig. 16, fall 77, återgivas liknande kurvor över utfallet med blinkprovet hos en annan person efter förtäring av 7 flaskor öl av 1,9, 2,6 och 3,2 %. Samtliga sorter ha medfört en försämring, som är måttlig med 1,9 % och går rätt snabbt tillbaka, medan den ökar med stigande halt hos drycken och blir påtaglig med 2,6 % och med 3,2 %. En översikt av hela detta material, sammanlagt 44 försök, gives i tabell 15. Som ett exempel må nämnas att efter en genomsnittlig förtäring av 8 flaskor (4—11) 2,6 % öl en påverkan framkom på 0,37 log enheter (tab. 15), motsvarande en försämring av 57 %.

56 Tabell 15.

Maximal påverkan med flimmerprovet och blinkprovet hos alkoholvana efter förtäring av maltdrycker med olika halt.

utpräglat

M a 1 t d r y c k Förtäring

3 flaskor 4 6 „ „ 7

,,

„ „ „ 8 „ „ „ „ 9 „

„

„ 10 11

Försöksperson nr

72 75 52 53 59 69 54 58 60 64 77 78 50 55 76 79 80 51 67 70 87 61 63

26 %

3.2 %

Max påverkan

Max påverkan

Max p åverkan

log

beteckn.

log

beteckn.

0 Flimmcrprc )vet 0 0

%

0.10 0.10

++ ++

0.31 0.15

+ ++ + +++

++++

++ ++

-|

L _]

|_

+++

0.26 0.40 0.38 0.21 0.75 0.65 0.35 0.21

++++ ++++ ++++ + +++ ++++ ++++ ++++ ++++

0.80 0.25 0.22 0.21

++++ ++++

++++

++

4- + + +

++++

log

beteckn.

0.73 0.53 0.42 0.18 0.58 0.17 0.19

++++ ++++ ++++ ++++ ++ ++ +++ ++++

0.53 0.51

++++ ++++

1.10 0.38 0.44

++++ ++++ ++++

0.40 0.50 0.50

++++ ++++

0.15 0.43 0.25 0.26 0.40 0.44 0.54

++ +++ ++++ ++++ ++++ ++++ ++++

0.57 0.14

++++ ++

+ f + +

Biinkprovt 3 4 6

n M

• „

10 11

n M n n

72 75 52 53 59 69 54 58 60 64 77 78 50 55 76 79 80 51 67 70 87 61 03

0.15 0.18

++ +

0.11 0.34 0.21

4-

++++ +++

_ _u

+ +++

++++

0.41 0.15 0.42 0.09 0.25 0.35 0.21 0.22 0.54 0.44 0.40 0.45 0.55 0.25 0.32

++++ ++ ++++ + ++++ ++++ +++ ++++ ++++ ++++ ++++ ++++

++++

++++ ++++

0.35 0.35 0.68 0.50 0.30 0.32 0.65 0.50

++++ ++++

+ + + +•

++++ ++++ ++++ + +++ ++++

57 to i :

„

IM

CN» TH

|2

*»< csi

l g o 9 CM °

£3 °

Pr*

co I

<o —i ii

TH + i CM

O ; ci

•* ^ ti S 13 P

2 O r - , ©

^

o -^

o

T*

o ±

2 8?

Ö.n9

+ '? O rH O o 2

H

^

+ o -i

9 O

oi

~

«

Cv» 2 C) o •R O CM O

o2

C3

rH TH r-i

TH

OS Ö

o

K

oo I

£

on C>

^ + 3 ^ 0

is I

I >a

o, ka

O -H o

'&

-s<

kfl

CT) Ö

<£> - ^

»o

2* I SJ '

+ P

O O

n

to rH

>C5

rH

5* g.

s = ^, ^ te

-fe s

• « ^5

CO

-t (73

W

+ ÖH,O ^£ °

T^ rH

o -K

»3

o«

* O ^

5 lo

co +

o io 2

.,_ ^-,

O -H

o

o'

3 J O

<c ^ c

>

o M P< (H

g

ö g

*»

ID

a

cc 43 d>

r* O H

a>

-w

ca fH

E'-

d

P

en

E"H

n

5)

58 Diskussion av påverkan och dess förlopp Påverkan Ur kurvorna och tabellerna framgår att påverkan i stort följer blodalkoholkurvans förlopp, en högre halt ger en starkare påverkan, vare sig den högre halten är betingad av en snabb uppsugning med ett högre maximum eller en överskjutande resorptionstopp, eller av en högre halt av alkohol i drycken. Dessutom är påverkan kraftigare, när alkoholhalten är i stigande, än när den avtager. Detta visar sig bland annat i att tröskelvärdet för påverkan till och med är något lägre under alkoholens uppsugning, då halten stiger, än under den huvudsakliga förbränningsfasen, då halten sjunker. I detta arbete anförda siffror på tröskelvärden hänföra sig till den nedgående delen av alkoholkurvan. Å andra sidan medför en lägre halt i blodet en mindre påverkan, förutom på grund av de ovan nämnda faktorerna även vid intagande av alkohol, framför allt av starksprit, i samband med måltid, eller vid förtäring av alkohol i form av maltdryck i jämförelse med förtäring av starksprit eller »lättgrogg». Men även vid en och samma blodalkoholhalt hos olika personer behöver ej påverkan med nödvändighet bli densamma. Detta sammanhänger främst med den skillnad, som kan finnas i fråga om förhållandet mellan blodalkoholhalten och påverkan. En faktor i detta förhållande är tröskelvärdet, som varierar mellan vissa gränser för olika individer; för variationerna i tröskelvärde spelar alkoholkurvan en avgörande roll (se nedan s. 61). Laboratorieprovens

natur

Ur tabellerna och de återgivna kurvorna framgår att flimmerprovet u r många synpunkter torde vara det »känsligaste» av proven: 1) det har en mindre variation (o) än blinkprovet, omkring ± 10 % mot blinkprovets ± 18 %; 2) det ger utslag redan vid en lägre alkoholhalt, ända ned till 0,2—0,3 promille i en del fall i den utformning, provet fått nu, mot 0,3—0,4 promille för blinkprovet, vilka halter utgöra gränsen eller tröskelvärdet för proven; 3) när blodhalten stiger, ger flimmerprovet fortare större utslag än blinkprovet; flimmerprovet uppvisade en påverkan av 100—150 % vid 0,50 promille, medan blinkprovet vid samma halt visade en påverkan av 50—100 %. 4) flimmerprovet ger utslag i flera fall vid låga halter än vad blinkprovet gör, upp till 50—60 % av fallen, där utslaget med blinkprovet ännu har varit noll. En viktig fråga är i vad mån utslagen med dessa laboratorieprov motsvara det praktiska livet, eller om dessa prov äro alltför känsliga. De praktiska försök med bilkörning och med telegrafi, vilka redovisas på sid. 72—115, giva ett svar p å frågan. Vid bilkörning var påverkan omkring 25—30 % vid 0,5 promille och tröskeln för påverkan var omkring 0,35—0,40 promille. Vid telegrafi var påverkan 50—60 % vid 0,5 promille, och omkring 20 % vid 0,35—0,40 promille; först under 0,25 promille kunde ingen säker påverkan visas. Överensstämmelsen med laboratorieproven var således god. Ett ytterligare svar på frågan giva de försök med bilförare, vilka dels fingo köra bil, dels vid ett annat tillfälle efter förtäring av samma mängd alkohol genomgå flimmer- och blinkprovet på laboratoriet. Hos denna grupp av personer var påverkan i stort sett densamma vid praktiska försök med bilkörning som vid försöken med laboratorieproven; gränsen för laboratorieproven låg vid 0,2—0,3 promille för flimmerprovet och 0,4—0,5 promille för blinkprovet. Vid en halt av 0,50— 0,60 promille var påverkan omkring 35 %.

59 Alkoholvanans

betydelse

Begreppet alkoholvana är mångtydigt, och har tolkats på skilda sätt av olika undersökare. Ur beskrivningen av de enskilda försökspersonernas förhistoria (s. 63) erhålles en viss uppfattning om försökspersonernas vana vid alkohol: storleken av konsumtionen, huru ofta de förtära den, olika drycker etc. Skillnaden mellan grupperna »måttliga alkoholförtärare» och »utpräglat alkoholvana» såväl ur dessa som andra synpunkter är ganska uppenbar. En liknande bild framkommer, om uppdelningen i stället sker efter alkoholvanor i anslutning till den uppdelning, som företagits av 1944 års nykterhetskommitté (s. 8 och tabell l ) . Skillnaden mellan de båda grupperna måttliga och utpräglat alkoholvana är fortfarande uppenbar. En tredje möjlighet till uppdelning och gradering av alkoholvanan är den mängd maltdrycker, som försökspersonerna förtärde under försöken på laboratoriet. Såsom försöken varit anordnade, h a r varje försöksperson fått dricka sin kvantitet maltdrycker efter fritt val (s. 13). I regel ha de förtärt 2,6 % alkohol vid första försöket, och sedan fått förtära samma antal flaskor vid de andra försöken; halten av alkohol i drycken har utgjort den enda skillnaden från gång till annan. Sammanställer man uppgifterna om alkoholvanegrupp ur tabell 1—3 dels med försökspersonens egna uppgifter (s. 63) och dels med uppgifterna om konsumtionen av maltdrycker vid försöken (tabell 6—7), framkommer en tendens till högre konsumtion med stigande vana. De som förtärde 6 flaskor, tillhörde grupperna 3 och 4, medan t. ex. de som förtärde 7 eller 8 flaskor, tillhörde grupperna 2 och 3, och bland dem som förtärde 9 flaskor, föll en, som tillhörde grupp 1. En liknande tendens, ehuru icke så uppenbar, kan dock spåras t. o. m. inom gruppen måttliga alkoholförtärare. Det torde därför vara berättigat att som en arbetshypotes för den fortsatta diskussionen antaga, att mängden förtärda maltdrycker under försöket (t. ex. antalet konsumerade flaskor öl) är ett uttryck för graden av alkoholvana. Alkoholvanan torde således spela en roll för storleken av alkoholkonsumtionen. Men vilken roll spelar alkoholvanan för graden av påverkan? Det som skiljer de utpräglat alkoholvana från de måttliga alkoholförtärarnä är således förutom deras förhistoria (s. 63) och storleken av konsumtionen även deras »tolerans», d. v. s. deras reaktion på alkohol. Alkoholvana personer uppgivas »tåla» alkohol bätlre, ha en högre tolerans, vilket skulle innebära att de bli mindre påverkade än ovana personer. Huru förhåller sig toleransen i det här presenterade materialet? Det framgår klart t. ex. av fallen i fig. 16 att det råder ett samband mellan blodalkoholhalt och påverkan: olika styrka på maltdrycken ger icke bara olika blodalkoholkurvor, som nå en högre höjd med ökande halt, utan parallellt med en ökande halt ökar även graden av påverkan, den når sin högsta höjd, när blodalkoholhalten är som högst, och avtager, när alkoholhalten i blodet minskar. Det är därför nödvändigt, för att besvara frågan om toleransen är förändrad, att relatera påverkan till blodalkoholhalten. Om en ökad tolerans skulle föreligga hos de alkoholvana personerna, kunde denna därför tänkas bero på: 1) att alkoholhalten vore lägre hos dessa, 2) att den påverkan, som uppträder vid en viss blodalkoholhalt, skulle vara lägre hos de alkoholvana, således relationen mellan blodhalt och påverkan vara en annan hos de vana än hos de mera ovana. ad 1) Tidigare har visats, att alkoholhalten i blodet beror på mängden tillförd

60 alkohol, dess koncentration och den form i vilken den ges, som maltdryck eller som ren alkohol. Graden av alkoholvana påverkar emellertid icke alkoholkurvan (s. 47) vare sig den maximala blodalkoholhalten, hastigheten, varmed alkoholen försvinner ((3), fördelningen r eller den totala mängd alkohol som försvinner per tidsenhet (p . r . 60). ad 2) För att undersöka om graden av alkoholvana medförde någon ändring i relationen mellan påverkan och blodalkoholhalt, och samtidigt besvara frågan om graden av påverkan enbart bestämmes av blodalkoholhalten eller om den även står i någon relation till graden av alkoholvana, gjordes följande analys liksom tidigare gjorts för alkoholfaktorerna i fig. 7: Värdet för maximal påverkan hos varje individ, varje koncentration för sig, återfinnes i tabell 14—15, alkoholfaktorn i tab. 6—7. Dessa värden sammanfördes till medeltal för varje grupp av alkoholförtärare med samma konsumtion; konsumtionsgrupperna blevo ett uttryck för graden av alkoholvana. Den genomsnittliga graden av påverkan i log enheter inom varje konsumtionsgrupp har så relaterats till den maximala blodalkoholhalten i varje grupp, denna relation återfinnes i fig. 17—18 för flimmerprovet och för blinkprovet. Blink

Flimmer

Påverkan ri log skaio

Påverkan °/o log skala

X.

o 19% o 26% • 32%

/oo

Fig. 17. Sambandet mellan påverkan och blodalkoholhalt efter intagning av maltdrycker. Abskissa: Högsta funna blodalkoholhalt i blodet efter förtäring av 3—9 flaskor (fl.) öl med halterna 1.9, 2.6 och 3.2 %. Ordinata: Resulterande maximal påverkan, uttryckt som ökning i utfallet av flimmer-, resp. blinkprovet (grundvärde 100 %), vid motsvarande blodalkoholhalt. Varje punkt utgör medeltal av 3)—6 försök på personer, vilka vid försöket konsumerat angiven mängd maltdrycker (3—9 flaskor), s. k. konsumtionsgrupper. Linjerna förbinda försök där samma personer förtärt lika antal flaskor, men av halterna 1.9, 2.6 och 3.2 %. Ur fig. 17 kunna en rad olika förhållanden iakttagas: 1) påverkan är genomgående minst med 1,9 % alkohol, ökar med 2,6 % alkohol, och är högst med 3,2 %. Det föreligger således vid förtäring av samma antal flaskor maltdrycker en ökning av påverkan med stigande styrka. 2) Hos en och samma grupp ökar påverkan med stigande koncentration hos drycken, således med stigande dosering, och ökas rätlinjigt, om påverkan avsättes i logaritmisk skala. Detta innebär att logaritmen för påverkan är proportionell till blodalkoholhalten, och att redan för en relativt liten ökning i blodalkoholhalten påverkan stiger avsevärt. Detta gäller för en och samma individ vid olika

61 Blink

400 H

200 100 -

3 fl.

50 25

©

2 fl.

-•

/ /S0**" 0.5

Råverkan

o 19%

g/kg

g/kg

o26% . 32 %

Flimmer

%

200 100 50 25 0.5 Fig. 18.

Sambandet

mellan påverkan och förtärd av maltdrycker.

mängd alkohol

efter

intagning

Abskissa:

Förtärd mängd alkohol i g per kg kroppsvikt efter förtäring av 3—9 flaskor (11.) öl med iialterna 1.9, 2.6 och 3.2 %. Ordinata: Resulterande maximal påverkan, uttryckt som ökning i utfallet av flimmerresp. blinkprovet (grundvärde 100 %), vid motsvarande mängd förtärd alkohol. Varje punkt utgör medeltalet av 3—6 försök på personer, vilka vid försöket konsumerat angiven mängd maltdrycker (3—9 fl.), s. k. konsumtionsgrupper. Linjerna förbinda försök där samma personer förtärt lika antal flaskor, men av halterna 1.9, 2.G och 3.2 %.

tillfällen med växlande tillförsel, men även som visats tidigare av Goldberg (1943), under förloppet av en och samma alkoholpäverkan3) Jämför man emellertid grupper av individer med olika konsumtion, framträder ett annat fenomen: med stigande konsumtion och stigande blodhalt ökas icke graden av påverkan på samma sätt frän grupp till grupp utan »parallell»förflyttas med stigande konsumtion mot högre alkoholhalt. Relationen mellan påverkan och blodalkoholhalt sammanhänger således med konsumtionens storlek och därmed, enligt vår arbetshypotes (s. 59) med graden av alkoholvana: toleransen ökar med stigande alkoholvana. 4) Ur fig. 17 framgår, att det för varje konsumtionsgrupp behoves en viss minsta halt, som måste överskridas, innan påverkan uppträder. Denna minimalmängd benämnes tröskel eller gränsvärde, och den har beräknats för varje enskild konsumtionsgrupp för sig. Värdena ha sedan utjämnats grafiskt och äro tabellerade i tabell 17. Därur framgår, att tröskelvärdena öka med stigande konsumtion. Sä t. ex. är tröskelvärdet för fhmmerprovet omkring 0,10 promille för konsum-

62 T a b e l l 17.

Gränsvärde

Beräknade minsta

och minsta

mängd

förtärd

alkohol

för

börjande

påverkan.

ur tab. 6—7, 14—15, samt fig. 17—18, och utjämnade enligt kvadratmetoden. Mängden maltdryck beräknad pr 70 kg. Gränsvärde

för

börjande Förtärd

Konsumtionsgrupper

Blodalkohol

gram alkohol pr kg kroppsvikt

påverkan mängd

Antal flaskor öl (för en person vägande 70 kg) 1.9 %

2,6 %

3,2 %

Måttliga alkoholförtärare: 2 flaskor 3 „ 4 „

0,13 0,21 0,30

A. F l i m m e r p r o v e t 0,10 0,8 1,1 0,20 1,6 2,2 0.30 2,5 3,3

0,5 1,1 1,8

Utpräglat alkoholvana: 7 flaskor 8 „ 9 „

0,41 0,52 0,62

0,43 0,55 0,67

2,6 3,3 4,1

Måttliga alkoholförtärare: 2 flaskor 3 „ 4 „

0,20 0,30 0,41

0,18 0,30 0,42

2,0

Utpräglat alkoholvana: 7 flaskor 8 „ 9

0,47 0,57 0,66

0,50 0,61 0.72

B.

4,8 6,1 7,5

B l i n k

3,5 4,5 5,5

p r o v e t

4,7

1.6 2,4 3,4

1,0 1,8 2,5

5,6 6,8 8,0

4,1 5,0 5,9

3,0

3,3

3,7 4,4

tionsgruppen 2—3 flaskor, omkring 0,30 promille för gruppen 4 flaskor, och stiger så till 0,62 promille för gruppen 9 flaskor. För blinkprovet ligga motsvarande tröskelvärden mellan 0,20 och 0,66 promille. Denna stegring i tröskelvärdet med stigande konsumtion kan tänkas sammanhänga med två faktorer: a) en ökning av tröskeln med stigande dos hos en och samma individ, eller b) en ökning av tröskeln med ökande vana, om skillnaden i konsumtion mellan grupperna kan antagas vara ett uttryck för skillnaden i vana. ad a) Mot det första alternativet talar framför allt det faktum, som belyses av dessa kurvor, nämligen att om en och samma person ökar sin konsumtion, t. ex. genom att förtära samma volym maltdrycker men med högre halt, så ökar hans blodalkoholhalt och hans påverkan, men tröskelvärdet blir det samma. Samma erfarenheter ha tidigare redovisats med starksprit från laboratoriet (Goldberg (1943). ad b) Det mest sannolika är då det andra alternativet, nämligen att tröskelvärdet och därmed påverkan skulle sammanhänga med graden av alkoholvana, vilket stämmer med vår tidigare erfarenhet från starksprit. Samma förhållande iakttages för såväl flimmer- som blinkprovet, och har även setts i de andra prov, här ej redovisade, som gjorts med dessa försökspersoner.

63 I fig. 18 har påverkan i stället för till blodalkoholhalten relaterats till g förtärd alkohol. Nu framträder tendensen ännu vackrare, kurvorna skilja sig mera distinkt åt, sannolikt beroende på, att doseringen uppvisar mindre variationer än vad alkoholkurvan gör. Ur fig. 18 kan på samma sätt beräknas ett värde för den minsta dos, som utgör gränsen för en börjande påverkan. För 2—3 flaskors-konsumenterna ligger gränsdosen för flimmerprovet vid 0,17 g/kg, och ökar upp till 0,67 g/kg vid 9 flaskors konsumtion, medan den för blinkprovet ligger något högre och ökar från 0,18 till 0,72 g/kg med stigande konsumtion. Då konsumtionsgrupperna hava antagits vara ett uttryck för skillnaden i alkoholvanor, och någon ändring hos den enskilde icke framkommer vid ändring i konsumtionen, kan den slutsatsen dragas att gränsdosen för påverkan ökar med stigande alkoholvana. På grundval av dessa erfarenheter kan alltså fastslås: någon för alla individer gemensam nedre gräns för påverkan finnes icke, utan denna torde främst sammanhänga med graden av alkoholvana. Ge vi samma dos till personer med olika vana, få de samma blodhalt, men den vane uppvisar mindre påverkan. Med långvarig alkoholförtäring torde följa en fortgående långsam stegring av tröskeln, vilket visats på hundar av Newman och medarbetare (1936—1938), och även antytts som en viktig faktor hos människa i uppkomsten av en alkoholvänjning (Goldberg 1943). Ett försök att giva en uppfattning av toleransens storlek för måttliga alkoholförtärare och utpräglat alkoholvana framgår av tabell 17. Ur tabellen framgå gränsvärdena i promille, resp. mängd förtärd alkohol. Värdena äro medeltal ur fig. 18, och antalet flaskor öl beräknat för en kroppsvikt av 70 kg. En diskussion och sammanfattning av förhållandet mellan blodalkoholhalt och påverkan återfinnes på sidorna 116—128.

Beskrivning av försökspersoner och försök 1 a.

Måttliga alkoholförtärare

(14

personer)

93. 2 27 år, 70 kg, assistent vid en av stadens sociala nämnder. Har motbok med en liter i månaden, som han inte gör slut på själv. Han tycker inte om vanlig pilsner; »skall han dricka maltdrycker, skall det vara Erlanger, men inte heller det är han särskilt förtjust i». Dricker kanske sammanlagt 10—12 pilsner om året. Tillhör grupp 4 ur alkoholvanesynpunkt; inga nykterhetsanmärkningar. 3 Deltog i tre försök, första gången 2 , 6 % öl (93), 4 andra gången 1,9% (96) och tredje gången 3,2 % öl (98). Han förtärde vid vardera tillfället 4 flaskor, »mer kunde han inte få i sig». Beträffande påverkan märker han inte något själv, blir kanske litet mera sömnig av 3,2 %; ej heller kan man iakttaga någon som helst påverkan 5 på honom frånsett sömnigheten. 95. 26 år, 70 kg, studerande, praktiserar på en av stadens sociala nämnder, går på socialinstitutet i vanliga fall. Dricker nästan aldrig pilsner, förtär ytterst obe1 I 2

huvudsak efter stenografiskt referat. Anger försökspersonens löpnummer. 3 Definitionerna på alkoholvanegrupperna återfinnas i tabell 1 och sid. 8. * Numret inom parantes anger försökets löpnummer. 5 Påverkan betyder här den påverkan, som försökspersonen själv eller försöksledaren kan iakttaga; den objektiva påverkan återfinnes på sid. 52.

64 tydligt med sprit och har ingen motbok, är praktiskt taget absolutist. »Gillar inte pilsner». Tillhör grupp 5, inga nvkterhetsanmärkningar. Deltog i tre försök, 2 , 6 % (95), 1,9% (97) och 3,2 % (99) öl, uppträdde som normalt under alla tre försöken, ingen subjektiv eller objektiv påverkan att se. Förtärde vid varje försök 3 flaskor. 100. 31 år, 67 kg, radioingenjör. Har motbok med en liter, »bryr sig inte om större ranson», dricker knappast upp den själv. Dricker en pilsner på lördagen och en pilsner på söndagen, ev. något mer. När han är gräsänkling kan han dricka 5—6 pilsner på en dag. Alkoholgrupp 4, inga nykterhetsanmärkningar. Deltog i tre försök, första gången 2,6 % öl (100), andra gången 1,9 % (102) och tredje gången 3,2 % öl (104). Han förtärde vid vardera försöket 4 flaskor. Han känner själv inte någon som helst berusning. Han är kanske något gladare när han har druckit 3,2 % pilsner, och möjligen något mera spräksam omkring blodalkoholmaximum, alltså en timme efter förtäringen. 101. 24 är, 60 kg. Servitör. Förtär inte mycket alkohol, och det intygar hans gode vän nr 100 ocksä, förefaller vara skötsam. Dricker kanske sammanlagt 30 cl på 14 dagar, men tycker inte särskilt mycket om det. Tycker inte om öl, han kan någon gång dricka en pilsner till maten, annars förtär han intet. Alkoholgrupp 3, en nykterhetsanmärkning före 1939. Deltog i tre försök, första 2,6 % (101), andra gången 1,9 % (103) och tredje gången 3,2 % öl (105), varje gång 3 flaskor. Tämligen tystlåten, och det är inte möjligt att iakttaga någon berusning under någon av försöksdagarna. Han föredrar 3,2 % sorten, som han tycker är rätt god. 106. 32 år, 69 kg, posttjänsteman, hjärnskakning vid 5-årsåldern. Har motbok, 3 liter i månaden, förtär inte allt själv; dricker han sprit, förtär han det som renat. Dricker endast pilsner till maten, högst 5 pilsner i veckan. Deltog sammanlagt i 6 försök. Alkoholgrupp 4, inga nykterhetsanmärkningar. Deltog i en första serie i tre försök., första gången 2,6 % (106), andra gången 1,9 % (108) och tredje gången 3,2 % öl (112), och drack varje gång 5 flaskor. Efter en timme mera språksam och ej alldeles klar i tankegången, f. ö. ingen säker påverkan. I en senare serie förtärde han vid ett tillfälle 5 flaskor 2,6 % öl -f- mat (139), och i ett annat försök 5 flaskor 3,2 % öl + mat (142), och slutligen alkohol i en spädning (»grogg») och mängd, motsvarande 5 flaskor 2,6 % pilsner (145). 107. 27 är, 68 kg, högskolesluderande, tjänstgör för tillfället i en statlig nämnd. Har motbok, 1 liter i månaden, dricker aldrig ensam, tycker inte särskilt om pilsner, dricker möjligen 1 pilsner i veckan. Alkoholgrupp 4, inga nykterhelsanmärkningar. Dellog i tre försök, första gången 2,6 % (107), andra gången 1,9 % (109) och tredje gången 3,2 % öl (113), och drack varje gång 4 flaskor, ingen påverkan. 110. 72 kg, posttjänsteman. Har motbok med 3 liter, som han förbrukar. Är måttlig, »dricker sig aldrig berusad». Tycker om att dricka pilsner någon gång till maten. Deltog sammanlagt i 6 försök. Alkoholgrupp 3, 1 nykterhetsanmärkning före 1939. Deltog i en första serie i tre försök, 2,6 % (110), 3,2 % (114) och 1,9 % öl (116), 4 flaskor varje gäng. Ingen direkt påverkan, möjligen litet slöare av 3.2 % fram på dagen. I en senare serie lörtärde han vid ett tillfälle 4 flaskor 2,6 % öl -f- mat (139), och i ett annat försök 4 flaskor 3 , 2 % pilsner + mat (142) och slutligen alkohol spädd (»grogg») i en mängd, motsvarande 4 flaskor 2,6 % öl (145).

65 111. 36 år, 70 kg, posttjänsteman, dricker 3 pilsner i veckan, har 2 liter i månaden på motboken, har aldrig begärt mer. Är måttlig, »super sig aldrig full», inte förtjust i pilsner. Alkoholgrupp 4, inga nykterhetsanmärkningar. Deltog sammanlagt i 4 försök: i en första serie i tre försök, 2,6 % ( i l l ) , 3,2 % (115) och 1,9% (117), 4 flaskor varje gäng. Ej synligt påverkad. Vid ett senare tillfälle förtärde han under 45 minuter Taffelbrännvin i en mängd motsvarande 4 flaskor 2,6 % pilsner (160). 118. 63 kg, posttjänsteman. Har 1 liter i månaden, förtär det själv, dricker ungelär 1 pilsner i veckan. Deltog sammanlagt i 8 försök. Alkoholgrupp 4, inga nykterhetsanmärkningar. Deltog i en första serie i 4 försök, 1,9 % (118), 2,6 % (121) och 3,2 % (124) och fjärde gången 2,6 % (127), 4 flaskor varje gång. Vid första försöket med 1,9 % öl, känner sig subjektivt påverkad, yr, ungefär som av »ett-par snapsar med mat till». Känner sig litet påverkad vid varje försök, »tycker det var kraftigast första gången» (av 1,9 % öl!). Objektivt litet mera pratsam, och förefaller osäker efter 3,2 %. Vid en senare serie deltog han i tvenne matförsök: i det ena förtärde han 4 flaskor 2,6 % - j - m a t (140), och i det andra 3,2% öl + mat (143). Vidare deltog han i ett försök med ren alkohol i en spädning och mängd motsvarande 4 flaskor 2,6 % pilsner (146). Slutligen förtärde han i ett försök 40 volvms % alkohol, Taffelbrännvin, i en mängd, motsvarande 2,6 % pilsner (145). 119. 41 är, 86 kg, posttjänsteman. Köper inte alltid ut sin ranson, 3 liter i månaden förtär inte särskilt mycket sprit, ibland någon snaps till maten, ibland något mer. Dricker ungefär 1 pilsner i veckan. Alkoholgrupp 4, inga nykterhetsanmärkningar. ^ Deltog i fyra försök, 1,9% (119), 2,(5% (122), 3,2% (125) och 2 , 6 % (128), :> 1 läskor varje gäng. Tycker han känner sig påverkad, t. o. m. av 1,9 %. Till det yttre ingen säker påverkan. 120. 29 år, 63 kg, posttjänsteman. Motbok, 1 liter per månad. Förtär 4—6 pilsner i veckan, inte särskilt förtjust i pilsner. Alkoholgrupp 4, inga nykterhetsanmärkningar Deltog i fyra försök, 1,9 % (120), 2,6 % '(123), 3,2 % (126) och 2,6 % (129), o flaskor varje gång. Tycker själv han blir påverkad vid försöken. Anser smaken pa ölet vara »en aning fadd», märker att de andra sorterna äro litet starkare an forsla gängen (1,9 % ) , och att 3,2 % är fylligast i smaken. 130. 26 är, 67 kg. Har ingen motbok, har ej lagt in om någon, dricker något sprit ungefar en gång i månaden, »bara för att bli lite glad», aldrig »full». Dricker 5—6 pilsner i veckan och tycker rätt mvcket om öl. Alkoholgrupp 4, inga nykterhetsanmärkningar. Deltog i tre försök, 1,9 % (130), 3,2 % (133) och 2,6 % (136), 3 flaskor varje gang, lycker 1,9% ol smakar något »starkare» än vanlig pilsner. Ingen märkbar påverkan. 131 21 år, studerande, tidigare servitör. Läst på Hermods, intellektuellt lagd ratt beläst och intresserad av socialpolitiska frågor. Varit med i IOGT och i frisksportarrörelsen. Alkoholgrupp 8—9, inga nvkterhetsanmärkningar. Deltog i tre försök, första gången 1,9 % (131); 3,2 % (134), 2,6 % pilsner (137), 2 tlaskor varje gång. Tycker att samtliga sorter smakar illa. Ingen påverkan. ! o ? n 4 2 f . ä r ' 8 4 k g ' F ö r e s t å n d a r e för en social institution, haft en hjärnskakning 1940 etter omkullkörning på cykel, inga men efter det. Har 3 liter i månaden 5

66 på motboken, dricker därav själv kanske 1—\V liter/mån, och då över l ö r d a g söndag. Förtär ett par pilsner i veckan, tycker det är rätt gott. Alkoholgrupp 4, inga nykterhetsanmärkningar. Deltog i tre försök, 1,9 % (132), 3,2 % (135), 2,6 % (138), 3 flaskor varje gång. 1,9 % smakade »som vanligt öl», 2,6 % »friskt». Med 3,2 % märkte han ingen skillnad i smaken. Ej synbart påverkad under försöken. b.

Utpräglat alkoholvana

(23

personer)

Fp. 50. 52 år, 75 kg, byggnadsarbetare, deltager f. n. i snöskottning, och för övrigt i vad arbete han kan få. Är änkling med fyra barn. Förefaller vara »på dekis» och verkar inte att ha någon större grad av x framåtanda». Enligt egen uppgift ej varit åtalad för någon förseelse eller haft någon kontakt med nyklerhetsnämnden. Skall ha haft en skallskada för ett är sedan och »förlorade då balansen» för några veckor, men har sedan dess varit frisk. Dricker i genomsnitt 3 a 4 pilsner om dagen, »ibland något mera». Alkoholgrupp 2, 6 nykterhetsanmärkningar före 1939. Deltog i ett försök och drack 8 flaskor 2,6 % pilsner (50). Blev under försökets gång inte nämnvärt påverkad, men litet glad och språksam, han fick dock ett visst slött uttryck i blicken och såg ganska typiskt »pilsnergubbelik» ut. Bätt så glömsk under en timme efter alkoholförtäringen, upprepade frågor etc. 51. Grovarbetare, 36 år, 68,5 kg, f. n. inom byggnadsbranschen, ogift. Har tidvis varit försäljare och haft en rad olika sysselsättningar. Verkar något »sur» på tillvaron, tycks tjäna bra med pengar, skall enligt egen uppgift till 1938 eller 1939 varit medlem i NTO, Ull och med sekreterare, men sedan givit upp alltihop. Han förtär 8—10 pilsner om dagen, ibland något mera. Har ingen motbok, har icke varit åtalad för fylleri eller haft kontakt med nykterhetsnämnden. Alkoholgrupp 6, inga nykterhetsanmärkningar. Deltog i ett försök och drack då 9 flaskor 2,6 % pilsner (51). Han b ley under försökets gång rätt tidigt påverkad, trumpen och dyster, förefaller ha dåligt ölsinne, har litet svårt för att ägna större energi åt proven, blir slö och sömnig, speciellt fram på eftermiddagen, och vill gärna röka. Är rätt så oppositionell, skryter gärna med sina inkomster. Han är en timme efter det han druckit den sista pilsnern t. o. m. rätt så starkt påverkad, han går något ostadigt och sluddrar på målet, pratar mycket och rätt virrigt och för ett ganska typiskt »fylle»-resonemang. Han klarnar emellertid upp rätt bra efter några timmar, men är troll, säger att han ej »brukar bli så påverkad som nu»! 52. 63 år, 77 kg, pensionerad verkmästare, har tidvis arbetat bl. a. pä gatukontoret, f. n. intet arbete. Förefaller proper och ordentlig. Han hade litet »krackel» med nykterhetsnämnden omkring 1926, men han ville inte ange vad det var. Dricker 4—5 pilsner om dagen, tidigare var det än mera, nu tidvis t. o. m. mindre. Har motbok, tar ut hela ransonen, 3 liter, »den går åt»: han dricker en nubbe varje dag till middagen och kanske något mer på söndagen och dricker spriten mest i form av brännvin. Alkoholgrupp 4, 2 nykterhetsanmärkningar före 1939. Deltog endast i ett försök, och drack 6 flaskor 3,2 % pilsner (52). Blir inte nämnvärt påverkad under försöket, han har litet svårt att lära sig metoderna från början, han tycker pilsnern är god (3,2 % ) , »den smakar bättre och har litet mera maltsmak än vanligt öl». 53. 23 år, 70 kg, tidvis byggnadsarbetare, deltog vid tiden för försöken i .snöarbete. Ser något sjaskig ut, verkar oföretagsam och slö. Har inte kunnat få nykterhetsintyg till körkort, uppger endast han hade någon fylleriförseelse i samband med en »muck-skiva», Sommartid dricker han 3—5 pilsner om dagen, ibland något mer. Dricker mest sprit, speciellt under veckosluten, och då blir det relä-

67 tivt »mycket». Vid senaste veckoslutet drack han »rätt ordentligt» på lördagen, och sedan en »fyra-fem supar» på söndagen för att släcka »den värsta törsten» och »så några groggar också». Alkoholgrupp 3, 1 nykterhetsanmärkning efter 1939. Deltog i elt försök och förtärde 6 st. 3,2 % pilsner (53), företedde icke några namnvärda tecken på berusning, blev bara tröttare och slöare, säger att pilsnern alltid gör honom slö och trött, och så blir han »svullen och öm» i ögonen. 54. 42 år, 69 kg, målare. Målar här och var på beställning, har ej fast arbete, tidvis sin egen, men har f. n. intet arbete. Deltog i snöskottning vid försökstillfället. Ganska typisk pykniker, tjock, godmodig och pratsam. Dricker 3—4 pilsner om dagen, har motbok och tar ut hela ransonen, dricker oftast två snapsar om dagen och något mer då han har arbete, skaffar sig då sprit genom restaurangbesök. Alkoholgrupp 3, 3 nykterhetsanmärkningar före 1939. Han deltog i två försök; första gången förtärde han 7 flaskor 3,2 % (54) och andra gängen 7 flaskor 2,6 % (56). Under det första försöket blir han något mera pratsam än vanligt, och diskuterar gärna. Frampa eftermiddagen klagar han over trötthet, slöhet och illamående, sedan kräks han, och blir småningom bättre. Han tror själv att det beror på avsaknaden av mat under dagen, men vid forfrågan tidigare pä dagen om han ville ha mat, hade han avböjt Mått illa senare på kvallen och haft svårt för att somna, samt varit törstig Däremot medförde fortäringen av 7 flaskor 2,6 % pilsner vid andra försöket ej dylika biverkningar. 55. 46 år, 74 kg, distributionsarbetare, typograf, f. n. arbetslös och deltager i snö skottning. Astenisk kroppsbyggnad, vänligt och snällt uppträdande. Säger sig ha »dahgt balanssinne» efter en ordentlig skallskada flera år tidigare, slogs i gatan och var medvetslös, kräktes och blödde ur öronen, visade sig sedan ha fått en spricka på skallbasen. Flan dricker ett par pilsner om dagen, tar ut hela sin ranson och förtär gärna mera, nämner intet om kontakt med nykterhetsnämnden eller om ev. åtal för fvlleriJ rorseelse. Alkoholgrupp 3, 1 nykterhetsanmärkning efter 1939 och 4 före 1939 o ar£" , e l t ° g ) l T å f Ö r S Ö k ' f ö r s , a ^inSen 3,2 % pilsner (55) och andra gången 2,b/o pilsner (57), och förtärde vid bada tillfällena 8 flaskor av vardera sorten Drack sina pilsner vid första försöket (3.2%) utan alltför stora besvär känner sig inte något påverkad. Märker att sprithalten är större än vad han är van vid, tycker ölet är »gott» ( 3 , 2 % ) . Ej påverkad till det yttre under någondera s lorsoket. ' 58. 29 år, 53,5 kg, svarvare och diversearbetare. Varit »gengasförgiftad» och varnades pa sjukhus. »Dricker några pilsner i veckan, upp till 1—2 om dagen tar ut sin ranson, går ut ibland och förtär mera sprit.» Torde ha större alkoholvank än vad som framgår av uppgifterna. Alkoholgrupp 2, 3 nykterhetsanmärkningar efter 1939. Han deltog endast i ett försök, och dä förtärde han 6K flaskor 3 2 % (58) Ej namnvart påverkad, han är kanske gladare under någon timme efter pilsnerlortaringen. Tycker att det öl han fick smakar x svagare och mera utspätt än l vanlig pilsner»! 59. 31 år, 64 kg, diversearbetare. Deltog i snöskottning vid tillfället. Han har tidvis druckit rätt mycket sprit, f. n. sä blir det »några pilsner om dagen» men i or lyra år sedan drack han »rätt mycket» och »fick då körkortet indraget» Alkoholgrupp 3, 1 nykterhetsanmärkning efter 1939. Han deltog i två försök, och förtärde 3,2 % pilsner (59), andra gången 2,6 % (o2J, vid bada tillfällena 6 flaskor. Blir något pratsam efter c:a lV timme diskuterar livligt, ganska påstridig och med en negativ inställning till allting Östa-

68 dig och litet osäker i rörelser. Tycker själv att det blir »litet högre stämning i lokalen». Blir småningom trött och slö av pilsnern, man får rycka upp honom vid proven. Han tvcker att 3,2 % pilsnern är god och att den smakar mera malt än vanligt. Vid 2,6 %-försöket märker han själv ingen påverkan, men han blir även nu rätt slö och trött under försöket. 60. 41 år, 86,5 kg, grovarbetare, för tillfället utan arbete, rätt så ovårdad och sjaskig till utseendet. Dricker i genomsnitt ett par pilsner om dagen, for en fyra år sedan »skall han ha druckit m V cket» och fick då motboken indragen, nämner också något om att han skulle ha intagits på »anstalt» men »det blev inte av». Alkoholgrupp 3, 2 nykterhetsanmärkningar efter 1939. Delto" i tvä försök. Vid det första försöket förtärde han 7 pilsner av 2.6 /o (60) och vid det andra 7 st. 3,2 % (71). Drack en pilsner på väg till laboratoriet på morgonen, trols att han visste om, att det var förbjudet. Han var under torsökcts gång inte nämnvärt påverkad. Anser att den 2,6 % pilsner, som han fick på laboratoriet, »är mycket bättre än den som finns i affärerna i s t a n » . Under 3,2 % pilsnerförsöket "inte heller nämnvärt påverkad, litet lössläppt, vill garna nojsa med den kvinnliga assistenten. 61 67 år 87 kg transportarbetare och diversearbetare, liten och rund, rödmosig och'typisk »ölfigur», »som hämtad ur Strix». Han dricker säkert sina 10— 12 pilsner om dagen, även en del sprit, ehuru »mindre». Anmäld av 1 run till nvkterhetsnämnden, varit åtalad för fylleri vid upprepade tillfällen, har inte motbok skaffar sig sprit »nästan bättre på annat håll», och »med mindre besvär». EU 'flertal förseelser av olika slag vid närmare efterforskning i tillgängliga papper. Alkoholgrupp 3, 5 nykterhetsanmärkningar före 1939. Han deltog i tre försök, i det första försöket 10 flaskor 2 6 % pilsner 6 1 , i andra försöket 9 flaskor av 3,2 % (65), i tredje-försöket 9 flaskor 1 9 Vo (6b . Blodprov före försöket visade första gången 0,42 °/Ao, andra gängen 0,37 /„„ och tredje gången 0,38 °/oo' Medgav att han varje gång han skulle komma kl. åtta pa morgonen hade hunnit dricka 5 pilsner på vägen till laboratoriet, trols att han visste om att han inte fick dricka någonting. Han blir vid första försöket c:a två limmar efter förtäringen ostadigare i sitt uppträdande och något osäker i prov etc. Anser det öl han far (2.6 Vo) »godare» än det som får köpas, »det är friskare och bättre»! Drack sina tio pilsner utan någon som helst möda. I förhållande till mängden är han nog mycket litet påverkad. Vid nästa försök fick han 3,2% pilsner, och kunde då endast fortara 9 flaskor Anser 3,2 % vara »fylligare», vet inte vad det är för sort, och tycker annars ej alt det är sä stor skillnad på sorterna. Efter tre kvart—en timme, då han ar ganska påverkad och sluddrar ordentligt, virrar han hit och dit och nar inte mvcket reda på sig själv. Proven voro då svära att genomfora, ar litet tor krat • tigt påverkad. Det »lydliga» fyllnadsstadiet, går över efter en kvart, sedan blir han ungefär som normalt, fast han är litet andfådd och röd i ansiktet. Vid försöket med 1,9 % öl förtärde han likaledes 9 flaskor och märker inte någon skillnad vid förtäringen mot de föregående gångerna, utan förväxlar den med 3,2 %. Märker sedan på den minskade påverkan att det måste varit en annan sort.

JI

, • ..,.

,,

Hans samtalsämnen under försöken äro mycket typiska: han har lidit alla möjliga oförrätter vid något tillfälle som kusk varit med om en »liten olyckshändelse», men »polisen'och samhället» ha förföljt honom med straff och alla möjliga åtgärder, varför han inte är någon vän av ett ordnat samhälle. 63 46 år 74 kg, diversearbetare, grovarbetare och tegelarbetare. Ser ut att vara ordentligt' »på dekis», bor på ungkarlshotell. Dricker numera sällan sprit, men ibland en 7—8 snapsar, när han tjänar något. För tio år sedan anmälde i run honom för nykterhetsnämnden för missbruk av öl. Han uppger sig ha tortart 9b (!) pilsner på en lördag, det är hans personliga rekord. Då han arbetade pa tegelbruk drack han nästan regelbundet 40—50 pilsner de dagar han fick avlöning.

69 Annars, när avlöningen var slut— den gick ät rätt kvickt på det viset — »drack dom mjölk». Alkoholgrupp 2, 2 nykterhelsanmärkningar efter 1939, och 4 före 1939. Han deltog endast i ett försök, intog då 11 st. 2,6 % pilsner (63) utan någon nämnvärd svårighet. Han visade ingen direkt påverkan under försöket, utan var likgiltig och slö under hela försöket. 64. 50 år, 78 kg, f. n. divcrsearbelare och kommer från arbetsförmedlingen, bor på ett ungkarlshotell, mycket tystlåten. Han dricker 4—5 pilsner och ett par supar om dagen, »om det går». Vill ej uppgiva om han varit anmäld för nykterhetsnämnd. Vid kontroll sammanlagt 30 anmärkningar! Sista gången han förtärde sprit var dagen före försöket, »då drack han 4 supar». Vid försökels början var emellertid hans blodalkoholhalt 0 °/ooAlkoholgrupp 2, 4 nykterhetsanmärkningar efter 1939, och 26 före 1939. Han förtärde 7 flaskor 2,6 % öl under försöket (64), var litet pratsam till att börja med men blev under drickningen av alkoholen tystare och tystare, verkade sur och trumpen och visade ingen särskild påverkan. 67. 67 år, 68 kg, hamnarbetare, kommer frän arbetsförmedlingen, bor på ungkarlshotell. Är ganska senil, men snäll och vänlig och uppvisar en ordentlig darrhänthet. Dricker 8—10 pilsner om dagen och tre—fyra snapsar i veckan, ibland »dricker han praktiskt taget i ett». Ingen motbok, »det är lättare att skaffa sprit ändå, det är bara onödigt besvär att gå på systemet». 1932 fick han bota för fylleri. Alkoholgrupp 3, 3 nykterhelsanmärkningar före 1939. Han deltog i tre försök, första gången fick han 1,9 % (67) öl, andra gången 3,2 % (68) öl, och tredje gängen 2,6 % pilsner (73), förtärde 9 flaskor varje gång. Verkade opåverkad till det yttre, ehuru det var svårt att få honom att förstå hur proven skulle utföras. 69. 43 år, 68 kg, chaufför, f. n. grovarbetare, kommer från arbetsförmedlingen. Dricker gärna ett par pilsner om dagen, inte regelbundet säger han men han tar ut sin ranson: 1 liter i månaden på grund av »restlängd». Han tycker »rätt bra om sprit, blir pigg och glad av det». Vill gärna ha öl efter det han druckit starkare sorter, Säger att han blir gärna litet snarstucken utav sprit, men har eljest inte »dåligt ölsinne». Tillhör alkoholvanegrupp 3, 1 nykterhetsanmärkning före 1939. Han deltog i ett försök, och då förlärde han 6 st. 3,2 % pilsner (69). Ordinärt uppträdande, ingen särskild påverkan. 70. 51 år, 86 kg, dykare, fyllig, ser ut som en »pilsnergubbe», litet rödmosig i ansiktet, flackande och opålitlig blick. Han dricker »2—3» pilsner om dagen, vid festligheter dricker han gärna »litet mera». Han förtär sin ranson, 2 liter, eftersom han »inte får mer», »aldrig haft kontakt med polis eller nykterhetsnämnder». »Inte särskilt förtjust i spritsmaken, men tycker det piggar upp litet grand.» Uppger säkert ej sin verkliga förbrukning eller sina alkoholvanor. Alkoholgrupp 3, 2 nykterhetsanmärkningar före 1939. Deltog i tvä försök, 3,2 % (70) och 2,6 % (74), och förtärde vid vardera tillfället 9 flaskor. Till att börja med hade han »svårt» att dricka pilsnern, men sedan han väl fått ned den första flaskan gick det betydligt lättare med resten, vilket tydde på större vana än han själv ville vidkännas. Tre kvart etter förtäringen blev han sluddrig på målet och tydligt berusad, ville gärna nojsa med den kvinnliga assistenten och bjuda henne pä middag. Lugnade sig först efter ett par timmar och då blev han ganska slö, »tjatar» hela dagen om att han vill ha mera pilsner, måste övervakas så han inte stoppar på sig några pilsner. Han tyckte att 3,2 % pilsnern var »god och fyllig i smaken», och märkte att den var starkare och rusade mera, 2.6 % pilsner gjorde honom inte sä påverkad som 3,2 %-ölet

70 72. 46 år, 67 kg, diversearbetare, har möjligen tidigare haft en skallskada, då han ramlade ner från en byggnadsställning. Vistats på Venngarn vid flera tillfällen och var utsläppt på försök. Sammanlagt 51 nykterhetsanmärkningar! Dricker nu i genomsnitt 1 pilsner om dagen, periodvis kan det vara uppe i 25—30 st. och mer. Alkoholgrupp 1, 25 nykterhetsanmärkningar efter 1939 och 26 före 1939. Deltog i ett försök, då han ej tilläts att dricka mer än 3 flaskor 1,9 % (72). ej påverkad. 75. 51 år, 74 kg, grovarbetare. Förefaller ha måttliga alkoholvanor; nykterhetsanmärkningarna tala emellertid ett något annat språk. Han har motbok, l liter per månad »på grund av restlängd». Säger sig använda endast obetydligt med sprit, och ganska litet pilsner, 4—5 flaskor per vecka, tycker huvudsakligen endast om lager. Alkoholgrupp 3, 4 nykterhelsanmärkningar före 1939. Deltog i ett försök, fick 2,6 % pilsner (75) och förtärde »med möda» 4 flaskor. Sade att han »orkar absolut inte mera utan alt må illa» och tycker det är speci ellt svårt att dricka öl utan mat. Någon påverkan är inte märkbar. 76. 45 är, 78 kg, tidigare boksättare, nu diversearbetare, slarvigt klädd, smutsig och oborstad, ovårdat utseende. Förtär enligt egen uppgift endast 3—4 pilsner om dagen och »några supar i veckan». Miste motboken 1935, då han av frun anmäldes till nykterhetsnämnden. Alkoholgrupp 2, 2 nykterhetsanmärkningar efter 1939, och 2 före 1939. Deltog i tre försök, första gången 2,6 % pilsner (76), andra gången 1,9 % (82.1 och tredje gången 3,2 % (85), förtärde varje gång 8 flaskor. 1,9 % hade han stora svårigheter att få ner, tyckte den smakade »hemskt illa». Blev pratsam under försöken, tyckte bra om de andra sorterna och kunde inte märka skillnaden mellan 3,2 % och 2,6 %, »ingen finsmakare». Var inte särskilt påverkad under försöken, förutom en ökad pratsamhet. 77. 50 år, 98 kg, åkare, dessförinnan lantarbetare. Numera eget åkeri, kör lastbil själv, jovialisk herre med rödmosigt utseende, pigg, trevlig och intresserad, kom tillbaka efter en månad och frågade efter resultatet av undersökningen. Dricker enligt uppgift 1 pilsner om dagen, mera på sommaren, men »dricker mesl mjölk», (torde dock vara relativt van pilsncrförtärare!) Alkoholgrupp 4, inga nykterhelsanmärkningar. Han deltog sammanlagt i 7 försök. I en första serie deltog han i tre försök, törsta gången 2,6 % pilsner (77), andra gången 1,9 % (83), tredje gången 3,2 % (86) och förtärde varje gäng 7 flaskor. Svagdrickan var »svär alt fä ner», 3,2 % god, han undrade om »den ej var starkare än vanlig pilsner». Var inte nämnvärt påverkad. Förtärde i en andra serie i ett försök 6 flaskor 2 , 6 % pilsner och mat (149), i ett andra försök 6 flaskor 3,2 % pilsner och mat (152). I en tredje serie förtärde han 6 flaskor 1,9 % öl med tillsats av alkohol till en styrka motsvarande 2,6 % (155), och slutligen i ett sjunde försök förtärde han brännvin, Taffel, under loppet av 5 minuter i en mängd, motsvarande 6 flaskor 2,6 % pilsner (157). 78. 40 år, 76,5 kg, grovarbetare inom byggnadsbranschen, »f. n. sjukledig på grund av förkylning», frisk i övrigt. Vid avlöningstillfällen dricker han »en 10—12 pilsner», således varje fredag, när han har arbete, och sommartid kan det bli åtskilligt mera. Ibland dricker han bara mjölk. Motbok indragen 1941 efter anmälan till nykterhetsnämnden. Alkoholgrupp 2, 3 nykterhetsanmärkningar efter 1939. Han deltog i tre försök, 2,6 % i första försöket (78), 3,2 % i andra (81) och 1,9 % öl (84) i tredje försöket, och förlärde 7 flaskor vid varje tillfälle. Ej särskilt påverkad under försöken.

71 79. 43 år, 59 kg, diversearbetare, bosatt på ungkarlshotell, liten, undersätsig, mycket tystlåten, verkar oföretagsam och synes sakna framåtanda. Tjänstgör vanligen som s. k. matsäck på lastbilar. Han dricker 5—6 pilsner om dagen, ibland mera, lördagar blir det gärna en 10—12 flaskor. Motboken indragen för många år sedan, »han skulle ha druckit för mycket vin». Sedan dess har han inte begärt någon ny, »han blev stött på systembolaget, och tycker inte han har någon anledning att krusa dem». Han tycker om pilsner, tycker det smakar relativt gott, och dricker gärna några snapsar varje lördag. Alkoholgrupp 3, 1 nykterhetsanmärkning före 1939. Han deltog sammanlagt i 7 försök. I en första serie drack han 2,6 % pilsner första gången (79), 1,9 % i andra (88) och 3,2 % i tredje försöket (90), och vid vardera tillfället drack han 8 flaskor. Han drack sina pilsner utan någon svårighet, och säkert hade han druckit mera om det hade bjudits. Föreföll icke nämnvärt påverkad under något av försöken. I en andra serie förtärde han vid ett tillfälle 8 flaskor 2,6 % pilsner och mat (148), vid nästa försök 8 flaskor 3,2 % öl och mat (151). I en tredje serie förtärde han 8 flaskor 1,9 %, tillsatt med ren alkohol till en koncentration motsvarande 2,6 % (154), och slutligen i ett försök förtärde han brännvin, Taffel, i en mängd motsvarande 8 flaskor pilsner av 2,6 % och under 5 minuter (156). 80. 35 är, 80 kg, chaufför, tillfälligt på arbetsförmedlingen, börjar efter några månader nytt fast arbete. Pigg, trevlig och glad och tycks ha ansvar för sin bilkörning, han dricker inte under dagen, men på kvällen kan det bli en 3—4 pilsner, men aldrig innan bilkörningen, det är han mycket noga med». Dricker mjölk på dagarna. Har motbok, 1 liter i månaden, »på grund av restskatt får han inte mera;. Dricker dock mera sprit, i regel 7—8 liter i månaden. Alkoholgrupp 4, inga nvkterhetsanmärkningar. Deltog i tre försök, 2,6 % första gången (80), 1,9 % andra (89) och tredje 3,2 % tredje gången (91), 8 flaskor vid varje tillfälle. Blev inte nämnvärt påverkad. Tyckte samtliga sorter smakade rätt gott, men hade svårt att känna skillnaden, uppger t. o. m. vid ett tillfälle, att 1,9 % sorten skulle vara starkast. 87. 33 ar, 59 kg, diversearbetare, har varit hjälpmekaniker hos ABA, ingen fast bostad, bor än här och än där om nätterna. Verkar opålitlig och otrevlig, fräck i munnen och har ett otrevligt uppträdande. Svårt att finna sig till rätta i samhället och begagnade varje tillfälle att »skälla» på myndigheter och enskilda. Dricker varierande mängder pilsner, i regel 4—5 pilsner om dagen, »tycker pilsner är gott». Ibland då han först fått sprit blir det mera pilsner, och han har druckit upp till 47 pilsner en lördag! Dricker lika gärna pilsner som brännvin. Motboken indragen 1942 för fylleri och dryckenskap i flottans uniform. Ville sedan »inte ha någon ny, då han kan skaffa spriten som han vill. Han krusade minsann inte någon». Han går på krogen någon gång i veckan, om han har råd, och »dricker då sin ranson». Alkoholgrupp 1, 5 nykterhetsanmärkningar efter 1939, och 1 före 1939. Han deltog i tre försök, första gången 1,9% (87), andra gången 2,6 % (92) och tredje 3,2 % (94). Han tyckte pilsnern var god, men han kunde inte märka någon skillnad på sorterna. Han förväxlade 2.6 % och 3,2 %, men kände alt 1,9 % var något svagare. Blev ej påverkad.

B. 1 a.

Praktiska prov

Alkoholförtäringens inverkan på förmågan att föra bil

Vi veta att en rad faktorer samverka till uppkomsten av en trafikolycka. I något fall kan en situation föreligga, som gör en olycka oundviklig, i andra fall kan ett materialfel föreligga, medan i ett stort antal fall felet beror på den mänskliga faktorn. Det är uppenbart, att all kunskap om den mänskliga organismen och dess arbetssätt är av betydelse för att kunna utreda orsakssammanhanget och försöka förebygga uppkomsten av olyckor. Antalet Irafikolycksfall torde i Sverige uppgå till omkring 18.000 årligen, därav 500—700 med dödlig utgång; enbart de direkta kostnaderna för dessa olyckor torde belöpa sig till 100—150 millioner kronor. Förr i tiden, när trafiken på vägarna skedde med häst och vagn, spelade människans fysiologiska mekanismer mindre roll: även om körsvennen somnade, lunkade hästen stadigt till stallet. Med teknikens uppsving och bilens tillkomst ställas helt andra anspråk på föraren och hans kvalifikationer; t. ex. en bristande uppmärksamhet kan leda till ödesdigra konsekvenser, ej blott för föraren och fordonet ulan även för medpassagerare och andra trafikanter pä vägen, och detta än mer nu, när bilarnas levande kraft ökat genom högre fart och tyngre fordon. Den fysiologiska bakgrunden till att människan kunnat lära sig köra bil utgör bland annat egenskapen hos organismen alt dels kunna utnyttja de medfödda reflexerna, dels att utbilda, lära sig, nya reflexer, således mekanismer, där elt bestämt refmedel, t. ex. ett ljusintryck, ständigt utlöser ett bestämt svar. Reflexen förlöper snabbt på bestämda banor, den är ofta »ändamålsenlig», den kan regleras genom olika inflytanden, den samordnas snabbt och säkert med andra intryck, ofta utan att medvetandet är inkopplat, och den »håller» även i krävande yttre situationer. I inlärandet ligger ej blolt utbildningen av nya reflexer utan även undertryckandet av en rad tidigare inlärda eller medfödda reflexer, t. ex. av vissa skräckreaktioner etc. Avvägningen och precisionen i rörelserna beror bl. a. på ett ytterst fint samspel mellan nerver och muskler, från de sinnen, som via speciella mottagningsapparater sätta oss i förbindelse med yttervärlden: öga, öra, känsel, och förmedla dessa intryck genom nervösa mekanismer, till de muskelgrupper, som skola utföra handlingen: vrida ratten, ge bilen gas etc. I detta samspel ingå tvenne moment: regulationen av funktionen från högre centra, och samspelet mellan retning och hämning. Regulationen sker genom bearbetning och sovring av inkommande sinnesintryck, t. ex. genom processer, som vi kunna kalla uppmärksamhet, erfarenhet, omdöme och självkritik, vilka egenskaper kunna vara mycket olika utvecklade hos olika individer.

11) Vad samspelet mellan retning och hämning beträffar, äro effektorganen styrda dels genom stimulerande inflytanden, vilka innebära budskap att utföra t. ex. en bestämd rörelse, dels genom hämmande inflytanden, vilka bromsa upp rörelsen. Detta samspel är förutsättningen för väl avvägda rörelser och kan jämföras med t. ex. samspelet mellan gaspedalen och bromspedalen, sporrarna och tyglarna hos hästen o. s. v. Alkoholens inverkan på de mänskliga funktionerna har studerats mycket ingående pä senare tid ur fysiologisk och farmakologisk synpunkt, bl. a. vid Karolinska institutet, från försök på isolerade nerver med den subtilaste teknik till försök över alkoholpåverkan med frivilliga försökspersoner på laboratorier med speciella metoder. I princip kan sägas att alkoholen alltid medför en förlamning, som emellertid ter sig olika, beroende på den mängd alkohol, som förtärts. Alkoholen påverkar speciellt de nervösa mekanismerna, framför allt omkopplingsställen (synapser) och andra centraler för samordning av impulser. I små doser medför alkoholen speciellt ett bortfall av de högsta hjärnfunktionerna, av omdöme, självkritik och uppmärksamhet, inklusive en förlamning av de hämmande inflytandena, varvid framför allt mera komplicerade funktioner bli lidande, ofta ulan att vederbörande själv märker det eller kan fås att (förstå det. Vid större doser framkomma allmänna förlamningssymptom, även av enklare funktioner, och i slutstadiet efter stora doser uppträda rubbningar i cirkulationen och andningen. Vi veta vidare att det råder ett bestämt samband mellan mängden förtärd alkohol och alkoholhalten i blodet, och att alkoholhaltens höjd bestämmer graden av påverkan. Bl. a. har kunnat visas alt alkoholhalten måste överstiga ett visst tröskelvärde innan påverkan uppträder, en tröskel, som är olika för olika individer och olika funktioner, att påverkan minskar om alkohol fortares tillsammans med mat, att det föreligger en skillnad i påverkan mellan alkoholvana och ovana, framför allt i deras tröskelvärde, att det råder likhet i påverkan på nervösa funktioner vid akut alkoholvcrkan och vid t. ex. akut syrebrist, s. k. »luftsjuka», som drabbar personer utan extra syretillförsel över 4.000—6.000 meters höjd m. m. Det är därför rätt klart att alkohol måste påverka t. ex. en sådan funktion som bilkörningen. Den långa rad av undersökningar på laboratorier över sambandet mellan alkoholförtäring och de funktioner, som ingå, t. ex. i bilkörning, och som utförts bl. a. av Heise i U. S. A. 1934, Bahnsen, Vedel Petersen och Schmidt i Köpenhamn 1934, av Graf i Dortmund 1932, av Newman och medarbetare i San Francisco 1940, skola här icke beröras. Här skall blott fastslås att samtliga enstämmigt visat att alkohol påverkar dessa (funktioner, och med säkerhet i en halt i blodet över 1,5 promille; många få fram påverkan vid lägre halt, ned till 0,2 promille (Heise). Här skall endast inledningsvis redogöras för några undersökningar, vilka direkt avse körandet av bil och uppkomslen av olycksfall, undersökningar av statistisk art eller byggande pä »praktiska» försök. En undersökning, som utfördes åren 1932—1933, belyser det statistiska sambandet mellan alkoholförtäring och uppkomsten av olycksfall pä ett utomordentligt sätt. Doktorerna Hindmarsh och Linde pä Maria sjukhus i Stockholm undersökte systematiskt i vilken utsträckning de patienter, som lades in på den kirurgiska kliniken under loppet av ett helt år, hade förtärt alkohol eller ej. Dels undersökte de patienterna i samband med den allmänna läkarundersökningen för att få en bild av huruvida patienterna voro alkoholpåverkade, dels togs det blodprov, vilka undersöktes på förekomsten av alkohol. Sammanlagt undersökte de 505 personer: 283 män, 103 kvinnor och 119 barn. De olycksfall i trafik i deras material, som drabbade män, voro sammanlagt 113 stycken. Av dessa hade varannan (50 av

74 113 = 44 %) förtärt alkohol, och var tredje till var fjärde (33 av 113 = 29 %) var märkbart alkoholpåverkad och hade en blodalkoholhalt av mer än 1 promille, motsvarande en förtäring av mer än 15 cl. När det gäller dödsfall i trafiken har Sjövall i Lund (1946) visat att alkoholförtäring med åtföljande påverkan varit säkert orsaksmoment i minst 23 % av fallen i åldern 21—60 år, och bidragande orsaksmoment i ytterligare 6 %, således sammanlagt i vart tredje till vart fjärde fall (29 % ) . Procentsiffran för hela materialet, åldringar och barn inräknat, var 19,6 %. Då i Sverige 500—700 trafikdödsfall inträffa varje år, orsakas således omkring 100—150 trafikdödsfall per år enbart genom alkoholförtäring. De här nämnda undersökningarna torde klart utvisa att alkoholförtäring kan medföra olycksfall, och de göra sannolikt att efter alkoholförtäring olycksfallen bli vanligare, att risken blir större. Risken att råka ut för olycksfall bestämdes 1938 i den kända Evanston-undersökningen i U. S. A. av Holcomb vid Northwestern University Traffic Institute i Chicago i samarbete med National Safety Council, den största säkerhetsorganisationen i Förenta Staterna. Holcomb jämförde huru vanlig alkoholförtäring var bland de förare, som körde på gator och vägar, med frekvensen av alkoholförtäring bland olycksfallen på sjukhus. Sammanlagt undersöktes 1.750 förare i trafiken och 270 olycksfall på sjukhus. Alkoholförekomsten bland förare bestämdes i utandningsluften med hjälp av en händig apparat, kallad »drunkometer», eller på svenska »fyllemätare». Holcomb fann att 12 % av alla förare hade förtärt alkohol och t. ex. att 0,4 % hade mer än 1,5 promille alkohol i blodet. Bland sjukhusfallen hade icke mindre än 47 % förtärt alkohol, således samma siffra som Hindmarsh och Linde fann i Stockholm 1934, och t. ex. 13 % hade mer än 1,5 promille alkohol i blodet. Ur dessa siffror kan den ökade risken för trafikolycksfall efter alkoholförtäring beräknas. Holcombs resultat antyda att en bilförare som förtär alkohol i så stor mängd, omkring 20—25 cl., att hans blodalkoholhalt överstiger 1,5 promille, och som sätter sig i sin bil och kör, löper en 55 gånger större risk att råka ut för ett olycksfall, som leder till sjukhusvård, än en bilförare, som ej förtärt sprit. En blodalkoholhalt av 1,5 promille utgör som bekant den undre gränsen för fängelsestraff i 1941 års »rattfylleri»-lag. Redan en förtäring av 15—20 cl. medför en riskökning av 10—20 gånger, och den ökade olycksfallsrisken vid alkoholförtäring torde, om Holcombs kurva bearbetas, börja redan vid en blodalkoholhalt under 0,7 promille, möjligen redan vid 0,3—0,5 promille. Ett fåtal undersökningar ha företagits i avsikt att utröna sambandet mellan alkoholförtäring och dess inflytande på bilkörning genom praktiska försök med bilförare. Den första utfördes av Heise i Indianapolis 1934, en 1942 av professor Henry W. Newman vid Stanford University i San Francisco, i samarbete med d:r M. Abramson och en bilbesiktningsman E. Fletcher. Newman och bans medarbetare undersökte sina försökspersoner med ett antal speciella laboratorieprov och genomförde även några praktiska prov på körskickligheten. På tre angränsande gator i San Francisco lades en bana ut med hjälp av målade streck och små körriktningspilar. De 8 försökspersoner, som utvaldes för detta ändamål, voro de som hade den högsta körskickligheten och tålde alkohol bäst. Försökspersonen fick först köra banan en gäng med försöksledaren och sedan köra ensam för att vänja sig vid banan. Vid själva försöket fick han med en besiktningsman bredvid sig i förarsätet så köra igen och körförmågan betygsattes. Samtliga försökspersoner utom en visade försämring i en eller flera av de anförda funktio-

75 nerna. Allmänt förefaller det som om den största försämringen skulle uppträda i mer invecklade funktioner, medan de enklare, som att starta, växla, köra e t c , synas ha påverkats mindre. Att märka var emellertid att enbart starksprit använts, att inga kontroller fingo köra bil, varför effekten av övning ej kunde skiljas från den rena alkoholverkan, och att den tillförda alkoholmängden var så stor, i svenska mått motsvarande 20— 30 cl. brännvin, att de konstaterade blodalkoholhalterna lågo mellan 1 och 2,20 promille. Egna undersökningar Ur det föregående framgår att alkoholförtäring kan utgöra en av orsakerna till uppkomsten av trafikolyckor. Tidigare utförda undersökningar ha emellertid företagits med relativt stora mängder alkohol, och få undersökningar ha hittills utförts i avsikt att studera huruvida även en förtäring av små mängder alkohol, t. ex. i form av maltdrycker, kan medföra en försämring av förmågan att föra bil. Ej heller ha inverkan av övning, trötthet, nervositet etc. beaktats, och kontrollförsök ha icke utförts med förare, vilka ej fått förtära alkohol. Vi ha därför på farmakologiska institutionen som ett led i denna undersökning över effekten på människa av förtäring av maltdrycker, utförd på uppdrag av 1944 års nykterhetskommitté, utfört en serie praktiska prov med vana bilförare, som fått köra bil före och efter förtäring av små mängder alkohol i form av maltdryck eller starksprit. De ha fått köra på en speciell bana under omständigheter, som tilläto dels att få ett malt på deras körskicklighet, dels alt renodla verkan av alkohol och skilja den från effekter som sammanhänga med övning, trötthet eller nervositet. Försöken ha utförts i samarbete med assistenten vid institutionen, med. lic. Kjell Bjerver, och som kontrollanter ha deltagit amanuensen, med. kand. Bo Holmstedt samt med. kand. G. Kolmodin och B. Nilsson. Undersökningen har finansierats genom anslag från 1944 års nykterhetskommitté och i vissa delar från subkommiltén för alkoholforskning av Statens medicinska forskningsråd. Genom välvillig medverkan från KAK, Sveriges Bilskolors Riksförbund, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande, samt Bergs, Falks, Kungsholms och Östermans bilskolor kunde bl. a. bana, personal och bilar ställas till förfogande. Problemställning: Försöken gingo ut på 1) att jämföra körskickligheten hos en grupp av förare, som icke förtärt alkohol, med den hos en annan grupp av förare, vilka fingo förtära alkohol: 2) att söka renodla verkan av alkohol och skilja den från verkan av andra faktorer såsom övning, trötthet, nervositet; 3) att se huruvida små doser alkohol nedsätta körskickligheten; 4) att undersöka huruvida påverkan på bilkörning blev en annan efler förtäring av maltdrycker än efter starksprit. Metodik Försökspersoner och material: Som försökspersoner tjänade dels tvenne årsgrupper av bilskoleinstruktörer, vilka voro elever i av Sveriges Bilskolors Riksförbund anordnade kurser, dels instruktörer vid Östermans bilskola, sammanlagt 37 personer i åldern 20—45 år. Flertalet voro skickliga och vana bilförare, och flertalet voro vana att förtära alkohol i måttliga mängder. De använda bilarna voro av märkena Hudson 1947, Kaiser 1947 och Plymouth 1947. Försöksanordning: Hela materialet indelades i 2 serier: en »maltdrycks»-serie, omfattande 14 personer, och en »starksprit»-serie omfattande 23 personer. Inom varje serie uppdelades deltagarna genom lottning i två grupper, en »kontroll»-grupp och en »alkohol»-grupp.

76 Körskickligheten prövades på en speciell bana, som omfattade 6 olika prov, vilka utfördes i omedelbar anslutning till varandra. Alla försöken utfördes i dagsljus. Själva försöket tillgick pä följande sätt: Till varje försöksdag uttogos 6—8 förare genom loltning och lotten fick även avgöra ordningsföljden dem emellan. Efter gemensam instruktion om huru banan skulle köras fingo alla försökspersonerna i tur och ordning köra banan en gång, varunder tiderna för varje enskilt prov antecknades, liksom totaltiden och eventuella fel under körningen. Som tidtagare tjänstgjorde samtidigt tre försöksledare, vilka avläste tiderna med tidtagarur och införde dem på ett tidsstudieprotokoll. De bearbetade tiderna utgöra medeltal av de 3 avlästa tiderna. Omedelbart efter första körningen utlottades varannan av försökspersonerna att förtära alkohol, och varannan att tjänstgöra som kontroll. Kontrollerna fingo ej förtära någon alkohol, men för övrigt deltaga i alla försök. Alkoholgruppen förtärde sin alkoholmängd omedelbart efter första körningen. Omkring 40—60 minuter efter förslå körningens avslutande fingo så alla försökspersonerna, kontroller och alkoholförtärare, köra banan en andra gång, varvid åter deltider och totaltid antecknades liksom eventuellt begångna fel. Tiderna tjänade sedan som ett uttryck för körskickligheten. En och samma bil användes under en hel försöksdag, varigenom omställning avbana icke behövdes, och vanan vid bilen kunde bibehållas. Genom att varje försöksperson jämfördes »med sig själv» kunde resultaten från olika försöksdagar jämföras och sammanslås till ett stort material. Samtliga försökspersoner i starkspritserien fingo så vid ett annat tillfälle dellaga i en serie försök å institutionen med en serie laboratorieprov. Dessa försök gjordes i avsikt att direkt kunna jämföra laboratorieprov med praktiska prov. Resultaten framläggas s. 92. Alkoholförtäring: De som lottats att bli alkoholförtärare fingo omedelbart efter första körningen i maltdrycksserien efter fritt val förtära 3 eller 4 flaskor öl av 3,2 viktsprocent alkohol, motsvarande 37—49 g alkohol = 0,52—0,67 g/kg., i medeltal 0,60 g/kg. I .starkspritserien var förtäringen 10 eller 13 cl. starksprit av 31,7 vikt %, 40 vol. % (renat brännvin), motsvarande 31,7—41,1 g alkohol - 0.37—0,69 g/kg., i medeltal 0,52 g/kg. (tabell 18). Omedelbart efter andra körningen logos blodprov på alla alkoholförtärarnä i avsikt att bestämma halten av alkohol i blodet. Blodproven togos i Widmarkkapillärer, 3 st. från varje person, och analyserades på halten av alkohol enligt Widmarks mikrometod. Här må anföras alt några olägenheter med den Widmarkska metoden hos friska ha vi icke iakttagit. På institutet pågår en större utredning över metodens tillförlitlighet, och resultatet av denna undersökning ger klart vid handen, att metoden är absolut pålitlig, och att någon bildning av alkohol, som medfört påverkan eller inverkat på analysen, icke föreligger. (Jmf s. 14.)

BESKRIVNING AV BANAN. (Se fig. 19—22.) PROV 1. Garageprov. Beskrivning: A — B = Bilens totala längd X 2 A— C = » > bredd X 3 C— D = A— B B— D = A—C

// D — E = 2 meter D — F (utfart) — Bilens bredd + 15 % Stolpen G placeras i garagets längsgående mittlinje, halva billängden från sidan B — F. S - - Startplats Samtliga väggar markeras med 1,6 m. höga, lätt fällbara stolpar med c:a 0,5 m. avstånd från varandra. Parallellt med A — B och c:a 15 cm. innanför denna finnes en c:a 5 cm. bred röd linje. Tabell 18. Dosering och blodalkoholhalt. 3—1 flaskor öl med 3,2 vikt-% alkohol, motsvarande 37,1 och 49 5 g alk. resp. D o s e r i ii Cf

Försöksperson nr

Förtärd mängd

Alkohol, g/kg

T i d efter förtäring, min.

Medeltal, promille

74 63 93 84 90 71 69

4 fl.

0,67 0,59 0,53 0,59 0,55 0,52 0,72 0,60

81 70 84 68 73 70 69 74

0.56 0,39 0,44 0,44 0,44 0,45 0,47 0,46

Medeltal 10 - 13 cl re nat

Medeltal

k o h o 1

Kroppsvikt, kg

2 4 6 8 10 12 14

l 16 . j 18 . ! 20. 1 99 | 24 I 26 . 28 , i 30 . 34 • 32 .

B l o d a !

3 >-

4 4 4 3 4

» » » » »

brännvin med 31,7' vikt-' '',> alkohol, 41,1 g alk. r esp. 10 cl 0,50 63 10 » 87 0,37 13 » 82 0,50 13 » 78 0,53 10 • 69 0,46 13 » 68 0,60 10 » 70 0,45 13 » 70 0,69 13 » 73 0.56 13 » 72 0,57 0,52

svarande mot 62 74 63 70 52 63 58 65 58 49 61

31,7 och 0,46 0,16 0,16 0,55 0,32 0,67 0,43 0,74 0,69 0,69 0,49

Utförande: a) Bilen uppställes på en anvisad plats (S) i riktning mot B — F, med framhjulen rakt ställda, motorn stannad, handbromsen åtdragen, växelspaken i noll-läge samt föraren sittande i bilen. Vänsterhjulen skola till någon del täcka den röda linjen. b) Föraren skall köra bilen ur garaget utan att någon av dess markeringsstolpar fälles. Sker så göres provet om. Kontroll: En funktionär är fast placerad vid garaget med uppgift att: a) tillse att bilen uppställes på startplats enligt bestämmelserna, b) mäta bilens längd, bredd och axelavstånd, samt meddela uppgift om axelavstånd till kontrollant vid prov 4 och uppgift om längd och bredd till kontrollant vid prov 6. c) placera väggarna B — F och C — D — E samt stolpen G enligt måttformeln, d) kontrollera att provet utföres enligt ovan.

78 Tidtagning: Tiden tages från start till dess bakhjulen på bilen passera ut ur garaget efter fullgjort prov. PROV 2. Styrningsprov framåt (»klossprovet»). Beskrivning: Tre runda vitmålade pinnar, 3,5 cm. i diameter och 10 cm. höga, uppställas i en svag kurva med 3 m. avstånd. För vänsterstyrd bil vänsterkurva, för högerstyrd högerkurva. 1

2 A Rod l i n j e

s

ii

II

1 G Sioipe--

.

II F Pinne

^-o

II —o

B

V Gul l i n j e '

AB B f--Röd linje Stolpe---

Fig. 19. De enskilda 1. Garageprovet 2. Styruingsprov framåt /'klossprovet). 3. Styrningsprov bakåt (backning på planka).

proven. 4. Vändning på väg. 5. Start i sandgrop 6. Parkeringsp/ov.

Utförande: Föraren skall köra bilens vänstra framhjul (vid högerstyrning höger hjul) över pinnarna så att dessa falla. Kontroll: Funktionär skall kontrollera att provet utföres enl. ovanstående och vid fel beordra föraren till nytt prov från markerad plats c:a 5 m. före första pinnen. F<öre ny körning skola samtliga pinnar vara uppställda på sina platser. Tidtagning: Tiden tages från det styrsidans framhjul passerar eller slår ikull den första klossen tills bakhjulet passerar platsen för den sista klossen efter fullgjort prov.

79 PROV 3. Styrningsprov bakåt (»backning på planka»). Beskrivning: En 10 m. lång, 7" bred och 2" tjock planka användes för provet. Parallellt med denna planka på 15 cm. avstånd från denna skall finnas en 5 cm. bred gul linje, vilken markerar trottoarkant. Omkring 5 m. från vardera änden finnas tvenne linjer, markerande startplats (A) och stopplats (B). * Utförande: Förare skall med rattsidans bak- och framhjul backa på plankan. Om något av hjulen icke hålles kvar på plankan, skall provet göras om. Bilen startar med bakhjulen vid A och stoppas, sedan framhjulen passerat B.

P

P

N *

o \

Situationsplan över b i l k ö r n i n g s p r o v

Fig. 20. Situationsplan. Beteckning som i fig. 19. Kontroll: Funktionär kontrollerar att provet utföres enligt ovan. Vid fel beordras föraren till ny körning med start från markerad plats c:a 5 m. från plankan. Tidtagning: Tiden tages från det bakhjulen passera A tills framhjulen passerat B efter fullgjort prov. PROV 4. Vändning på väg. Beskrivning: Avstånden A — B och C — D markeras med 10 m. långa och på högkant ställda brädor 1" X 4". Avståndet E = bilens axelavstånd X 2. UtförandeVändning av bilen skall ske mellan de parallellt ställda brädorna utan att dessa köras omkull.

a

Prov 2

Prov 1

b

.

Prov 3

Fig. 21. Provens utförande. Beteckning som i fig. 19. Kontroll: Funktionär vid prov 4 svarar för brädornas rätta placering enligt mättuppgift på axelavståndet, erhållen från funktionär vid prov 1. Vid felkörning beordras deltagare ut ur området, brädorna rättas omedelbart till och ny körning får ske. Tidtagning: Tiden tages från det framhjulen passera in i området tills det bakhjulen passera ut ur området efter fullgjort prov. PROV 5. Start prov i sand (»sandlådan»). Beskrivning: En 8 m. lång, 2,5 m. bred och 20 cm. djup med torr sand fylld grop eller låda användes för provet. C:a 6 m. frän infartssidan finnas i lådan 2 gula vimplar, markerande stopplinje. Utförande: Bilen skall stannas med främsta delen intill sandgropen. På tecken av funktionär skall föraren sedan köra in i sanden och på nytt stanna med framdelen i höjd med de gula vimplarna. Funktionär ger starttecken och föraren kör ur sanden.

81 Pros/4

Prov 6 Fig. 22. Provens utförande. Beteckning som i fig. 19. Kontroll: Funktionär övervakar alt föraren gör ovannämnda stopp samt att denne icke sätter igång igen före klarttecken. Funktionär skall beordra ny körning om bestämmelserna icke följas. Efter varje bil skall sanden omgrävas (obs! ej krattas). Tidtagning: Tiden tages från det bilen kör in i sandgropen tills bakhjulen passera ut ur sandgropen efter fullgjort prov.

82 PROV 6. Parkeringsprov. Beskrivning: A — B: på högkant ställda plankor \W X 6 " = bilens längd -\-Vz av densamma. A — C och B — D = bilens bredd, vardera markerade med 4 st. 1 m. höga stolpar, vilka lätt falla vid påkörning. Röd kontrollinje 5 cm. bred och 15 cm. från A — B. Utförande: Förare skall utan att fälla markeringsstolpar eller planka parkera bilen längs linjen A — B (trottoarkant) och mellan linjerna A — C och B — D, så att bägge innerhjulen — framhjulet rättställt — till någon del täcka den röda kontrollinjen. Vid avslutat prov skall motorn vara stannad, parkeringsbromsen åtdragen, växelspaken på noll-läge, föraren ur bilen och dörren stängd. Kontroll: Funktionär tillser att provet tillgår enligt ovanstående. Vid fel beordras föraren helt ut ur parkeringsplatsen för ny inkörning. Tidtagning: Tiden tages från det framhjulen passera de främsta stolparna vid framkörning tills föraren lämnat bilen efter fullgjort prov. Bearbetning

av

resultaten:

Logaritmerna för de funna körtiderna tjänade som underlag för bearbetningen: de i tabell 19 angivna medeltalen äro antilog till medeltalet av logaritmerna, motsvarande ett geometriskt medeltal eller en median. Högsta och lägsta körtid i tabellen äro de funna värdena. För detaljer se specialpublikation (Goldberg 1949). Beräkning av ren alkoholeffekt se tab. 19. För bearbetningen ha dels de absoluta tiderna för varje enskilt prov använts, dels deras logaritmer; i regel ha logaritmerna varit primärvärden för bearbetning. De i tabellerna angivna medeltalen äro motsvarande tal till medeltalet av logaritmerna. Summa — prov innebär summan av de tider som åtgått för de 6 enskilda proven. Totaltid innebär hela tiden från start (prov 1) till mål (prov 6) och är således summan av alla proven och körningen mellan proven. Den procentuella förändringen (F %) har beräknats genom att utgå från logaritmen för förändringen (F): F = lögn — logi (!) F = logaritmen för förändring i tiden från första till andra körningen log i = logaritmen för tiden för l:a körningen log ii = logaritmen för tiden för 2:a körningen Den procentuella förändringen F % blir då: + F % = 100 X antilog F — 100 (2) — F % = 100 — 100 X antilog (— F) (3) F % = Förändringen från första till andra körningen, uttryckt i procent av första körningen. + anger en ökning av tiden = försämring, — anger en minskning av tiden = förbättring. Den »rena» alkoholverkan A, resp. A•%, således isolerad från ev. inverkan av övniing. trötthet etc. erhålles genom jämförelse av alkoholgruppen med en kontrollgrupp enligt formeln: A =

Falk

Fkontr.

(4)

där A = logaritmen för den »rena» alkoholverkan Falk = logaritmen för förändringen i tiden från l:a till 2:a körningen i alkoholgruppen (se formel [1]). Fkontr- = logaritmen för förändringen i tiden i kontrollgruppen. För att uttrycka den rena alkoholverkan i %, A %, användes formlerna: + A % = 100 X antilog A — 100 (5) — A % = 100 — 100 X antilog (— A) (6) A % = förändringen från första till andra körningen hos alkoholgruppen, beroende på »ren» alkoholverkan, uttryckt i % av körningen hos kontrollgruppen

83 Resultat Förarens

skicklighet

Ett uttryck för en förares körskicklighet är den tid, det tar för en bilförare att korrekt genomföra ett enskilt prov, eller hela serien av prov. KAK har som fordran för olika grader av körskicklighet uppställt följande maximitider för hela banan, motsvarande vår »totaltid»: för bronsmärket 9 min., silvermärket 5 min., guldmärket 3,5 min.

Number

20-

10-

20 min

log min

Fig. 23. Fördelning av totala körtider (n = 74). A. Absoluta tider i minuter. B. Logaritmen för tiden.

Vi ha vid denna undersökning ej blolt mätt totaltiden utan även tiden för varje enskilt prov för att fä en uppfattning om det föreligger någon skillnad mellan de olika proven. Tiderna för varje enskilt prov liksom tiden för de sex proven sammanslagna = »summa-prov», tiden för körningen mellan de enskilda proven = »summa-körning», och den totala tiden från start till mål = »totaltid», ha bearbetats; vår »totaltid» överensstämmer med KAK:s tid för märke. Våra 37 försökspersoner använde första gången de körde banan i genomsnitt en totaltid av 6 min. 58 sek.; den bäste använde 3 min. 45 sek. och den sämste behövde 18 min. 48 sek. Inte mindre än 76 % av samtliga förare (28 av 37) körde på kortare tid än 9 min. = bronsmärkestid, och 27 % (10 av 37) körde under 5 min. ^= silvermärkestid. Inräknas även omkörningarna för kontrollerna (20 st.), komma nu 1,8 % (l av 57) under 3,5 min., och icke mindre än 80,7 % (46 av 57) under 9 min., viiket är ett uttryck för den allmänna körskickligheten hos de deltagande försökspersonerna. Körtidernas fördelning återgivas i fig. 23. I fig. 23 A återfinnes fördelningen av tiderna, uttryckta i min., och i fig. 23 B logaritmerna för tiderna.

84 /.

Kontroller Sammanlagt 20 personer deltogo i kontrollgruppen. I tabellen 19, »Kontroller», återfinnas tiderna för kontrollerna för första och andra körningen, dels för varje enskilt prov, dels för samtliga prov och för totaltiden. Ur tabellen framgår att medeltalen för varje prov variera mellan 0,23 min. i »klossprovet» och 1,42 min. i garageprovet; summa-prov var 6,03 min. och me^ deltalet för hela körningen = totaltiden var 7,03 min. Tabell 19. Effekt av alkoholförtäring på förmågan cdt föra bil. Alkoholkonsumtion: 3—4 flaskor öl av 3,2 viktprocent eller 10—13 cl renat brännvin, motsvarande 0,55 (0,52—X),72) g alk/kg. __ l:a

2:a k ö r n i n g e n

körningen

Prov

Medeltal, min.

Garage Klossar Backning Vändning Sandgrop Parkering Summa-prov Totaltid

1,42 0,23 0,62 1,14 0,33 1,37 6,03 7,03

0,820,070.150,510,110,662,923,75-

Garage Klossar Backning [ Vändning: Sandgrop Parkering Summa-prov Totaltid

1,49 0,20 0,82 0,93 0,28 1,12

0,75- - 2,65 0,05- - 2,31 0,15- - 8.22 0,12- - 2,94 0,13- - 0,55 0,38- - 4,63 2,98- -14,53 3,80- -15,56

Variation, min.

Medeltal, min.

Variation, min.

Förändring fi-ån l:a till "Kon" alko2:a körningen holeffekt i % i procent av av kontroller l:a körningen nas värden (K%)

I. K o n t r o l l e r (n = 20) 1,20 0,18 0,50 0,91 0,22 1,04 4,79 5.66

0,63— 2,14 0,05— 2,10 0,11— 5,54 0,18— 2,16 0,14— 0,45 0,56— 2,80 2,56—10,83 3,30—12,15

I I . A l k o h o l f ö r t ä r a r e (n = 17)

5,87 6,91

»Ben» alkoholeffekt i %

=

(A %—K

1,54 0,16 0,82 1,00 0,24 1,46 5,96 6,92

5,85 0,670,05- 0,82 6,76 0,163,75 0,570,11— 0,48 0,48— 6,39 2,46—18.28 3,25—19.52

— 15,0 — 22,0 — 18,9 - - 19,9 — 35,1 — 24,1 — 20,6 — 19,5 Å%

+ 3,2 — 19,4 — 0,8 + 7,0 — 16,9 -r 30,5 + 1,6 + 0,1

-t- 21,5 + 3,3 4- 22,5 + 33,8 f 28,0 t- 71,8 1- 27,9 + 24,3

% ) X 100

100 + K % där A % = p r o c e n t u e l l a f ö r ä n d r i n g e n i a l k o h o l g r u p p e n f r å n l : a till a n d r a » K % = » » » kontrollgruppen » » » » ( F ö r b e r ä k n i n g f r å n l o g a r i t m i s k a v ä r d e n : s e ovan.) •+• b e t y d e r e n f ö r l ä n g n i n g a v k ö r t i d e n vid 2 : a k ö r n i n g e n = f ö r s ä m r i n g -rr w » förkortning » » » » » = förbättring

körningen »

Förarens reaktion på provet kunde variera avsevärt, några körde perfekt, lugnt och utan tecken på nervositet, andra blevo nervösa och voro tvungna att göra om ett eller annat prov, som därigenom tog längre tid. Variationerna mellan de olika bilisterna äro, som synes ur tabellen, ganska avsevärda för varje prov: de höga värdena betingas av dem, som fingo göra om ett prov. Garageprovet klarades i regel bäst, trots att den genomsnittliga tiden var den längsta för alla prov. Men värdena voro jämnast, och de enskilda bilisterna skilde sig ej så mycket sinsemellan, från 0,72 till 3,20 min. Klossprovet, således styrningsprovet framåt, tog kortaste tiden, 0,23 min., och var egentligen det lättaste av samtliga prov, men där voro redan skillnaderna mellan de olika förarna betydligt större, från 0,07 till 2,53 min. Samma gällde för start i sandlåda, medan vändning

85 pä väg och parkering allmänt uppfattades som svårare prov. Styrningsprovet bakåt, backning på planka, med en genomsnittstid på 0,62 min., uppfattades allmänt som det svåraste, och uppvisade en stor variation mellan de enskilda förarna: från 0,15 till 6,82 min. Vid den andra körningen blev tiden i regel kortare, i första hand beroende på den övning som föraren fått under den första körningen, på vana vid vagnen och vid banan etc. I några fall hände det med ett eller annat prov, att en förare blev »nervös» andra gången, framför allt om han kört bra första gången, och i sådana fall blev deltiden för detta prov längre andra gången. I en del fall kunde också en viss trötthet göra sig gällande i de sista proven, framför allt i parkeringsprovet. Värdena för de olika proven återfinnas i tabell 19, där även förändringen frän l:a till 2:a körningen angivits i procent (kolumn K % ) . Kontrollerna förbättrade i regel sina körtider andra gången, varierande från Förändring i°/o C log s k a l a ) + 15051-

Förändringar

i%

Clog s k o l a i + 150%

15 E

20 min logskalo

i 15

r 20 min log s k a l a

Fig. 24. Relationen mellan ändringen i körtid från l:a till 2:a körningen och tiden för l:a körningen. Logaritmiska enheter. Abskissa: Tiden för första körningen. Ordinata: Förändringen i % av första körningen. Regressionslinjerna uträknade enl. minsta kvadratmetoden. A. Kontroller. B. Alkoholförtärare. prov till prov med mellan 15 och 35 %. Kontrollerna förbättrade i genomsnitt sin prestation med omkring 20 % (19,6 resp. 20,6 % för totaltid och summa-prov), d. v. s. de utförde proven andra gången perfekt på 20 % kortare tid. För att se om det föreligger någon ytterligare skillnad mellan skickliga och mindre skickliga förare än körtiden, t. ex. om de förbättrade sina prestationer i samma utsträckning från första till andra körningen, har i figur 24 A för varje enskild förare förändringen från första till andra körningen, uttryckt i procent, relaterats till tiden för l:a körningen. Det framgår av figuren att skickliga förare, således förare med kortare körtid, visa en mindre förändring av sin körtid andra gången än mindre skickliga förare, d. v. s. de som från början körde långsammare. Det råder således en tendens till att sämre förare visa en större benägenhet att förbätlra sitt resultat än från början bättre förare. Korrelationskoefficienten var — 0.647 + 0.130.

86 //.

Alkoholförtärare Dessa utvaldes som nämts genom loltning för att eliminera sådana felkällor som olika körskicklighet etc. Härigenom blev antalet skickliga och mindre skickliga förare lika i såväl alkohol- som i kontrollgruppen, liksom även antalet av dem som voro »nervösa», som snabbt blevo trötta o. s. v. Värden för första körningen återfinnas i tabell 19, och överensstämma väl med dem för kontrollerna: genomsnittstalen för de olika proven växla mellan 0,20 min. för »klossprovet» till 1,49 min. för garageprovet och 5,87 min. för summa-prov; skillnaden mellan grupperna är slumpmässigt betingad. Sedan försökspersonerna kört banan en gång fingo alkoholförtärarnä i maltdrycksserien efter fritt val dricka 3 eller 4 flaskor öl av 3,2 viktprocent, och i starkspritserien 10 eller 13 cl. starksprit (renat brännvin). Alkoholen, främst ölet, forlärdes under loppet av 20—30 min.; brännvinet togs i regel i ett svep. Mängden maltdrycker motsvarade 37—49 g. ren alkohol, i medeltal 0,60 g/kg. kroppsvikt. Blodalkoholhalten, som bestämdes omedelbart efter 2:a körningen, i medeltal 74 min. efter förtäringens början, var 0,39—0,56 promille, i genomsnitt 0,46 promille. För detaljer se tabell 18. I starkspritserien, där förtäringen motsvarade 32—41 g. alkohol, 0,52 g/kg. i medeltal, var blodalkoholhalten genomsnittligen efter 61 min. 0,49 promille, och varierade mellan 0,16—0,74 promille (jfr tabell 18). Förtäringen medförde hos några av försökspersonerna en rodnad i ansiktet, ofta ett höjt röstläge och ett höjt stämningsläge: »hatten på nacken», men för övrigt inga mera påtagliga symptom, inga tydliga gångrubbningar, inte sluddrande tal etc. Vid den andra körningen, således efter alkoholförtäringen, uppvisade förarna omväxlande en förkortning eller en förlängning av körtiden, i motsats till kontrollerna, som regelbundet förkortade körtiden. Värdena återfinnas i tabell 19, och växla mellan en förkortning pä 19,4 % och en förlängning på 30,5 % (kol. A %). I genomsnitt hade alkoholförtärarnä samma tid andra gången som första: de uppvisade en lätt ökning på 1,6 %, i motsats till kontrollerna, som förbättrade sina prestationer andra gången med icke mindre än 20,6 %. Den tendens i kontrollgruppen att från början mindre skickliga förare skulle förbättra sina resultat mera än skickliga förare återfanns icke inom alkoholgruppen: förarna förbättrade eller försämrade sina resultat mer eller mindre oberoende av körskickligheten (fig. 24 B). Korrelationskofficinten var — 0 . 1 9 5 ± 0 . 2 3 3 . Försämringen gav sig i en del fall tydligt till känna även för omgivningen, bland annat genom elt försämrat omdöme. Så t. ex. hände det att en av förarna sökte backa på plankan genom att från början sätta hög fart och så söka taga hela plankan i ett svep. Då han misslyckades, gjorde han om försöket 15 gånger med ständigt samma resultat och kunde icke själv första, att han borde försöka en annan teknik, som skulle ha större chanser att lyckas. En liknande förändring av omdömet framkom vid parkeringsprovet: försökspersonen envisades med att försöka få bilen på plats, även om den stod olämpligt, i stället för alt genast göra om provet och skaffa sig ett bättre utgångsläge. Typiskt var också det ökade självförtroendet liksom en viss grad av nonchalans, som kunde yttra sig i en högre fart än vad som var lämpligt. Den högre hastigheten märktes framför allt mellan proven, men även under utförandet av något prov, där det emellertid straffade sig genom felkörning. Ett annat exempel på nonchalansen var den bristande uppmärksamheten och försöket att inte låtsas om felen, t. ex. att förbise en omkullslagen markeringsstolpe eller att bilen åkte ned från plankan vid backningen etc. Slutligen var det i många fall tydligt att tröttheten, t. ex. i sista provet, var mera markerad än hos kontrollerna.

87 Variationen mellan olika förare måste med nödvändighet vara stor, varför det i det enskilda fallet kan vara svårt att säga, varpå en förändring av körsätt och körskicklighet kan bero: om en förbättring beror på övning eller på någon annan faktor, en försämring på nervositet eller trötthet, om körskickligheten som sådan spelar roll, och vilken effekt som alkoholförtäringen själv medför: en förbättring eller en försämring. Förlängning 80^-, Förlängning

60%-

40%

40%-

[ ; iriiirif II

20%-

20%-

20%-

40% J

K

B

V

K

B

Förkortning

Fig. 25. Effekten av alkoholförtäring på förmågan att köra bit. A. Utfallet av försöken. B. »Ren» alkoholeffekt, beräknad som skillnaden i resultat hos kontroller och alkoholförtärare (jfr tabell 19). Alkoholkonsumtion: 3—4 flaskor öl av 3.2 vikt-% eller 10—13 el renat brännvin, motsvarande 0.55 g alkohol pr kg. Sammanlagt 37 försökspersoner, därav 20 kontroller och 17 alkoholförtärare Ofylld kolumn: kontroller. Fylld kolumn: alkoholförtärare. Kolumnen anger den andra körningens resultat: förkortning av körtiden = förbättring förlängning » » = försämring. G. Garageprovet V. Vändning på väg K. Klossprovet S. Sandgrop B. Backning p. Parkeringsprovet

Dessa faktorer kunna emellertid till en viss grad särskiljas genom en jämförelse mellan en kontrollgrupp och en alkoholgrupp. Vid en sådan jämförelse uteslutas alla andra faktorer än den rena alkoholverkan, emedan grupperna äro slumpvis utvalda genom lottning och få genomgå exakt samma prov. Variationerna i körsldcklighet och inflytande genom övning, trötthet, nervositet etc. förekomma därför i samma utsträckning i de båda grupperna. Den enda skillnaden mellan dem är just alkoholförtäringen, vars effekt därför kan renodlas. Vid jämförelsen tjäna värdena för den första körningen till att visa, alt de båda grupperna från början äro lika. I sådant fall äro värdena för den första körningen

88 lika, och det är tillåtet att draga några slutsatser av försöken. Jämförelsen mellan värdena för den andra körningen ger under sådana omständigheter storleken av den effekt, som endast är att tillskriva alkoholförtäringen, således den »rena» alkoholeffekten. Resultatet av en sådan jämförelse återfinnes i sista kolumnen 17) i tabell 19, undre hälften, och är grafiskt återgivet i fig. 25. I fig. 25 A synes förändringen från första till andra körningen för kontroller och alkoholförtärare, motsvarande kolumn 6 i tab. 19 (»förändringen»). I fig. 25 B återgives den rena alkoholverkan, motsvarande kolumn 7, tab. 19, undre hälften (»Ren» alkoholeffekt). Därav framgår, att alkoholförtäring genomgående medförde en förlängning av körtiderna i förhällande till kontrollerna, vilket innebär en försämrad prestation. Försämringen varierade mellan 3,3 och 71,8 % för de enskilda proven och var i genomsnitt -\- 27,9 %. Redan en alkoholhalt av 0,4—0,5 promille försämrar således förmågan att köra bil med 25—30 %. III. Jämförelse mellan effekten av förtäring av maltdrycker och av slarksprit De här skildrade försöken tillåta en jämförelse mellan effekten på bilkörning av maltdrycksförtäring och av förtäring av slarksprit. Ungefär 10 % mera alkohol förtärdes i maltdrycksförsöken än i starkspritförsöken: likväl blev blodalkoholhalten i starkspritserien i genomsnitt något högre. Tabell 20. Alkoholförtäring och bilkörning. Jämförelse mellan effekten av malldrycker och slarksprit.

Dryck

Antal förFörtärd m ä n g d sökspersoAlk., Mängd g/kg ner 1-»

Blodalkoholhalt Tid, min.

Promille

"Ren" alkoholverkan i % av kontrollerna + = försämring — = förbättring Enskilda prov Medeltal

Maltdryck ... av 3,2 vikt-% alkohol

3—4 fl. 37—4 9

0,60 74 0,46 (0,52-0,72) (68-81) (0,39-0,56)

—10,9 + 80,7

Starksprit (renat brännvin) 31,7 vikt% alkohol

10-13 cl. 3 2 - 4 1

0,52 61 0,49 (0,37-0,69) (49-74) (0,16-0,71)

+ 5,9+104,2 + 32,7%

Total

32—JU

0,55

0.4S

+ 18,6%

-i-27,9%

Skillnaden är omkring 15 %, om alkoholhallen relateras till den tillförda mängden alkohol. Detta överensstämmer med resultatet av en lång rad av tidigare försök, utförda på institutionen, över sambandet mellan alkoholförtäring och blodalkoholhalt. Parallellt med den något ökade halten av alkohol i blodet efter starksprit funno vi också en något kraftigare effekt, 32,7 %, mot 18,6 % i maltdrycksförsöken. Se tabell 20. Denna skillnad kan inte enbart bero på skillnaden i blodalkoholhalt vid provtagningen, som ju skedde omedelbart efter körningen, utan måste bero på skillnader i blodalkoholhalten under körningen. Vi veta från laboratorieförsöken, att vid maltdrycksförtäring blodalkoholhalten ej när så högt värde och ofta ligger pä en viss nivå, medan den efter starkspritförtäring kan skjuta upp i en topp över den vanliga nivån. Denna skillnad blir än mer markant, om pilsnern fortares under loppet av 20—30 min. och starkspriten intages inom loppet av

89 några få minuter. Skillnaden i effekt torde vara att tillskriva förekomsten av ett sådant toppvärde, vilket också styrkes av ett av de funna blodvärdena på 0,74 promille. (Jmf även fig. 37, sid. 122.) Logdlff. + 0.3Q - i

+ 0.2O

-

+ 0.1O

-

±0

O

o0

--

- 0.10

-

- 0.20

-

•

•

.9.. o

-0.30 025

0.75 Promille

26. Relationen mellan ändringen i körtid från l:a till 2:a körningen och blodalkoholhalten. Abskissa: Blodalkoholhalt i promille. Ordinata: Ändringen, uttryckt i »logaritmiska differenser». Medeltalet för kontrollerna. Logaritmiska differenser motsvara: + 0.10 — förlängning av tiden med 26% —0.10= förkortning av tiden med 21% + 0.20 = » » » » 58 % — 0.20 = » » » » 37 % + 0.30 = » » » » 100 % — 0.30 = » » » » 50 % Kontrollerna förbättra således i genomsnitt sina resultat med 20 %. Fii

Diskussion Försöken ha utförts under så realistiska omständigheter som möjligt. Alkoholförtäringen har skett ibland på fastande mage, ibland någon timme efter måltid, och proven ha anslutits till situationer, förekommande i verkligheten. De olika provens karaktär skall först beröras. Garageprovet, vändning på väg och parkeringsprovet kräva både skicklighet och omdöme, och torde ge ett utslag för en eventuell förändring av körskickligheten. Utfallet av »klossprovet», backningen på plankan och »sandgropen» torde vara mera slumpbetingade och därför icke ha samma värde som ett prov på körskickligheten. Detta är framför allt tydligt med backningen. Resultaten där blevo redan med kontrollerna så varierande och slumpbetingade, att provet icke tillåter att studera effekten av något annat inflytande med någon större säkerhet. Fördelen med ett »batteri», en serie prov, ligger i öppen dag. Bilisten prövas på olika färdigheter, han måste snabbt ställa om sig, är han mycket skicklig i ett prov, kanske han är mindre skicklig i ett annat o. s. v. och så innebär hela serien ett uttröttningsmoment. Alkoholens verkliga andel har renodlats genom jämförelse med kontrollernas prestationer. Alkoholförtäringen medförde en försämring av körningen med i genomsnitt 25—30 % redan efter en förtäring av så små mängder alkohol som de, vilka ingå i 3—4 flaskor öl av 3,2 viktprocent alkohol eller i 10—13 cl. starksprit.

90 Den genomsnittliga blodalkoholhalten var 0,4—0,6 promille, d. v. s. lägre än den nuvarande rattfyllerilagens undre gräns. Man kan då uppställa frågan: Vid vilken blodalkoholhalt, vid vilken tröskel eller gräns, börjar försämringen? Den gränsen kan beräknas och återgives i fig. 26, där den procentuella förändringen från första till andra körningen relateras till blodalkoholhalten för varje enskilt fall. Trots att graden av påverkan växlar frän individ till individ framgår det av figuren att flertalet alkoholförtärare, när blodalkoholhalten har överstigit 0,35—0,40 promille, uppvisa en förändring av prestationen, som ligger utanför den som kontrollerna ha haft, således en påverkan. Dessa resultat överensstämma icke blott med resultatet av en lång serie laboratorieexperiment, där för måttliga alkoholförtärare en tröskel av omkring 0,4—0,6 promille kunde bestämmas; i senare utförda försök med känsligare laboratorieprov visade sig tröskeln sjunka till 0,2—0,4 promille. Resultaten överensstämma även med de risksiffror, som givits av Holcomb, enligt vilken den ökade risken för olycksfall efter en alkoholförtäring torde börja vid 0,3—0,7 promille alkohol i blodet. Den blodalkoholhalt, där en viss försämring av körförmågan synes börja, således enligt våra undersökningar vid 0,35—0,40 promille, torde i genomsnitt kunna uppnås genom förtäring av omkring 3 flaskor öl av 3,2 viktprocent eller närmare 4 flaskor av 2,6 viktprocent, eller av 7,5—10 cl. brännvin. I ogynnsamma fall, där alkoholen snabbt uppsuges, torde redan en förtäring av mindre än 5 cl. brännvin vara tillräcklig för att ge en försämring t. ex. om alkoholen förtärts på fastande mage. Vi komma så slutligen till frågan, hur resultatet av här refererade och framlagda specialundersökningar stämmer med den officiella svenska statistiken. Sammanfattas specialundersökningarna, finna vi: Hindmarsh och Linde: alkoholförekomst i 44 % av alla vid trafikolyckor skadade; Holcomb: alkoholförekomst i 47 % av trafikolycksfallen och en riskökning med upp till 55 gånger för alkoholförtärare; Sjövall: alkohol som orsaksfaktor i 20—29 % av alla trafikdödsfall; Sjövall (Hj.): Alkoholpåverkan i 25 5 % av dödsfallen i vägtrafiken; Nelker: ett .försäkringbolag för helnyktra motorförare hade under tiden 1933 — 1946 37 % mindre antal skadeanmälningar pr 100 försäkrade vagnar och 38 % lägre skadekostnader pr vagn än genomsnittet av övriga bolag; Goldberg (här redovisade »praktiska» prov): en försämring av körningen med 25—30 % vid en blodalkoholhalt av 0,4—0,6 promille, och en börjande risk vid 0,35—0,40 promille. Mot detta komma uppgifterna i den officiella svenska statistiken: Aktuarien S. Groth (Tirfing 1937, s. 48) uppger att 5,9—6,2 % av alla motortrafikolyckor år 1935, omfattande skadade och dödade, skulle orsakas av alkohol. Under krigsåren har denna andel varit något lägre, men de senaste årens siffror torde åter ligga vid 5 a 6 %. Det förefaller som om den officiella statistikens siffror utgöra en absolut minimisiffra. Förklaringen torde väl vara alt alla fall ej komina med, och alkoholens verkliga andel måste säkert vara betydligt större. Orsaken till att den officiella statistiken icke fär med alla fall måste vara att endast en del av alla trafikolyckor bli föremål för polisundersökning och därmed redovisas i den officiella statistiken, och att endast en än mindre del blir föremål för en blodprovsundersökning över förekomsten av eventuell alkoholförtäring. Denna uppfattning stödes av en rad iakttagelser. Hindmarsh och Linde uppgiva, att av sammanlagt 505 olycksfall som lades in på Maria sjukhus, och där

91 de kunde påvisa alkoholförtäring i 41—44 % av de manliga trafikolycksfallen vilka utgjorde 113 stycken, motsvarande 40 % av samtliga manliga olycksfall, hade en polisundersökning endast företagits i 58 fall, d. v. s. omkring 12 % av hela antalet ('.), och i än färre fall hade av polisen föranstaltats om blodprovstagande. Trots alt flertalet av de manliga olycksfallen voro försäkrade, i RFA eller i privata bolag, och trots att 22,3 % av dem hade förtärt alkohol i samband med olycksfallet hade detta icke kommit till försäkringsgivarens kännedom! Sjövall, som finner alkoholförtäring vara orsaksmoment i 19,6 % av trafikdödsfallen, framhåller att den officiella statistiken för åren 1935—38 upptager att 9 % av motorfordonsolyckor med dödlig utgång orsakats »helt eller delvis» av alkoholpåverkan. »Det råder icke något tvivel om», avslutar Sjövall sin diskussion, »att dessa officiella siffror äro för låga, säkerligen har möjligheten av alkoholinverkan stundom förbisetts». Slutligen har National Safety Council i U. S. A. genom sin statistiska avdelning på grundval av de officiella siffrorna från de enskilda staterna, i samarbete med en expertkommitté, Committee on Tests for Intoxication, sammanställt de varierande uppgifterna om alkoholens andel i trafikolyckorna i Förenta Staterna. Den uppger i sin publikation »Accident Facts» (1949), att 18 % av de bilförare, som voro invecklade i trafikolyckor, voro alkoholpåverkade. Denna höga siffra är ägnad att förvåna, då gränserna för rattfylleri i regel äro högre satta i U. S. A. än i Sverige. Resultatet av dessa statistiska undersökningar, jämfört med resultatet av våra här framlagda undersökningar med praktiska prov, talar för att alkoholen måste spela en roll för uppkomsten av trafikolyckor, som är betydligt större än vad som framgår av de officiella uppgifterna: alkoholen torde vara orsaken till en trafikolycka i flera fall, än som komma till polisens kännedom, och dess andel som orsaksfaktor synes börja vid betydligt lägre halt, än vad som tidigare antagils vara fallet.

Sammanfattning Fyra grupper av körvana bilinstruktörer fingo på en speciell »märkes»-bana utföra ett antal prov under förande av bil: köra bilen ur ett garage, styrningsprov framåt, .styrningsprov bakåt, vändning på väg, start i sandgrop och parkering. Samtliga fingo först köra banan en gäng. Därefter tjänstgjorde tvenne av grupperna som kontroller, de övriga fingo förfära 3—4 flaskor öl av 3,2 viktprocent, eller 10—13 cl. starksprit (renat brännvin); samtliga körde sä banan en andra gång, varvid kontrollerna i genomsnitt förbättrade sina prestationer, medan alkoholförtärarnä vid en genomsnittlig blodalkoholhalt av 0,5—0,6 promille i förhållande till kontrollgruppen i allmänhet försämrade sina prestationer med omkring 25— 30 %. Konklusioner 1. Maltdrycker, givna i en mängd av 3—4 flaskor öl av 3,2 viktprocent alkohol, eller starksprit, given i en mängd av 10—13 cl. brännvin, medföra en försämring hos körvana förare i deras förmåga att föra bil med omkring 25—30 % vid en blodalkoholhalt av 0,4—0,6 promille. 2. Denna effekt framträder tydligast och låter sig skiljas från den som framkallas av övning och trötthet vid jämförelse med en kontrollgrupp av förare, vilka få undergå samma prov, dock utan att ha förtärt alkohol.

92 3. Alkoholhalten i blodet är den avgörande faktorn för graden av alkoholverkan, och den undre gränsen för en påverkan på bilkörning torde i genomsnitt ligga vid 0,35—0,40 promille alkohol i blodet. Denna balt torde i genomsnitt uppnås genom förtäring av omkring 3 flaskor öl av 3,2 viktprocent eller närmare 4 flaskor av 2,6 viktprocent, eller av 7,5—10 cl brännvin. I ogynnsamma fall, där alkoholen snabbt uppsuges, torde redan en förtäring av än mindre mängder alkohol vara tillräcklig för att ge en försämring. 4. För uppnående av en viss blodalkoholhalt leder alkohol, förtärd i form av maltdryck, till en lägre blodalkoholhalt och mindre påverkan än samma mängd förtärd i form av starksprit. 5. Alkoholens andel i uppkomsten av trafikolyckor torde vara betydligt större än vad som framgår av den officiella statistiken. Alkoholförtäring torde vara en orsaksfaktor i flera fall, och dess andel som orsaksfaktor börjar redan vid en lägre alkoholhalt än vad man tidigare antagit vara fallet.

1 b.

Laboratorieförsök med bilförare

Laboratorieförsök med bilförare ha utförts av ett flertal forskare i avsikt att undersöka en förares förmåga att föra bil eller för att mera speciellt studera några av de funktioner, som ingå som ett moment i bilkörningen. Här skall blott nämnas att sådana undersökningar tidigare utförts bl. a. av Graf i Dortmund, Schmidt, Bahnsen och Vedel-Petersen i Köpenhamn samt av Newman och medarbetare i San Francisco. Samtliga ha hos sina försökspersoner, sedan dessa förtärt större eller mindre mängder alkohol, kunnat påvisa en klar påverkan av alkoholen på funktioner såsom koncentration, precision, uppmärksamhet etc. Denna verkan framkom vid halter ned till 0,4—0,5 promille alkohol i blodet. Vi ha tidigare på farmakologiska laboratoriet gjort omfattande prov med reaktionen hos frivilliga försökspersoner efter förtäring av varierande mängder alkohol. Med hjälp av känsliga prov kunde en påverkan visas redan efter förtäring av små doser. I den föregående undersökningen (avsnitt 1 a, sid. 72) redogjordes för en serie praktiska försök med bilförare, vilka fingo föra bil på en speciell bana före och efter alkoholförtäring. För att besvara frågan om laboratorieproven ge ett annat utslag än de praktiska försöken med förare, och för att få en direkt jämförelse mellan de praktiska försöken och laboratorieproven fingo 19 av de försökspersoner, som deltogo i bilkörningsserien, även vara med om en laboratoriescrie, vilken utfördes omväxlande före eller efter de praktiska proven. Försöken utfördes på farmakologiska institutionen som ett led i en undersökning över maltdryckernas verkan, utförd på uppdrag av 1944 års nykterhetskommitté och med anslag från kommittén samt från subkommittén för alkoholforskning av Statens medicinska forskningsråd. Assistenten med. lic. K. Bjerver har deltagit vid utförandet av serierna.

93 Egna undersökningar Metodik: Försökspersoner: Försökspersonerna togos bland dem, som deltogo i starkspritförsoken med bilkörning (föregående avsnitt 1 a, s. 77), sammanlagt 19 stycken. De som tidigare lottats att tjänstgöra som alkoholförtärare betecknades med jämna nummer från 16 till 34 och fingo även nu förtära alkohol, medan kontrollerna, betecknade med udda nummer från 15—35, även här tjänstgjorde som kontroller. I-'örsöksanordning: Försökspersonerna kommo i regel omkring klockan 15 till laboratoriet, flertalet hade då icke ätit sedan morgonen. Samtliga fingo först tvenne gånger genomgå två prov, flimmerprovet och blinkprovet (se nedan), varigenom ett grundvärde på deras prestationsförmåga erhölls. Därefter fingo deltagarna i »alkohol»-gruppen förtära 10 eller 13 cl. brännvin (31,7 viktprocent alkohol, 40 vol. %) efter fritt val, således samma mängd som vid bilförsöken, medan kontrollerna ej förtärde något. Samtliga försökspersoner fingo så åter genomgå de tvenne proven ytterligare Ire gånger med c:a 30 minuters intervall. Härigenom kunde man fastställa huruvida alkoholförtäringen medförde någon förändring av prestationsförmågan eller ej. Blodprov togos på alkoholförtärarnä för att följa blodalkoholkurvan: först före förtäringen som kontroll på alt försökspersonerna ej hade förtärt någon alkohol före försöket, och därefter 30, 60 och 90 minuter efter förtäringens början. Blodproven togos i Widmark-kapillärer, 3 prov vid varje tillfälle, och analyserades på halten av alkohol enligt Widmarks metod, överensstämmelsen mellan trippelanalyserna var god. Resultat: Blodalkoholkurvan

Blodalkoholkurvans förlopp framgår ur tab. 21 där även variationerna mellan de olika personerna angivits. Den förtärda mängden 10—13 cl. brännvin motsvarade 0,37—0,61 g/kg, i medeltal 0,52 g/kg, och alkoholhalten var vid tiderna 31', 64' och 100' resp. 0,53, 0,67 och 0,55 promille. Medeltalet för den högsta halt, som alkoholen uppnådde, var för alla försökspersonerna 0,67 promille. Den genomsnittliga halten framgår av fig. 27. Anmärkningsvärt är dock den stora variationen i halt mellan de ohka personerna, trots att de i stort sett förtärt lika stora mängder. Variationerna framgå likaledes av tabell 21, där högsta och lägsta värde finnas angivna. Fp 20 uppnådde 0,96 promille, medan fp 18 ej uppnådde mer än 0,17 promille. Denna variation beror bl. a. pä olika kroppsvikt, en tyngre person, som förtär samma mängd som en mindre person, får en lägre halt i blodet. Men en variation kan även förefinnas hos en och samma person vid olika tillfällen och beror då i regel på skillnader i uppsugningshastigheten: alkohol uppsuges snabbare och ger högre halt i blodet, om den fortares i koncentrerad form och på fastande mage, medan den uppsuges långsammare och ger lägre halt, om den fortares i mera utspädd form eller i anslutning till måltid. Ett exempel på storleken av variationerna hos en och samma person från gång till annan är fp 20, som förtärde 13 cl. brännvin, motsvarande 0,50 g alkohol/kg kroppsvikt. Vid det ena försöket översteg ej blodalkoholhalten hos honom 0,17

94 Tabell 21.

Blodalkoholhalt och påverkan hos 10 bilförare efter av 10—13 cl. brännvin.

Försöks-

Förtärd

person

mängd

nr

cl

16 18 20 22 24 26 28 30 32 34

10 10 13 13 10 13 10 13 13 13

g alk per kg 0,50 0,37 0,50 0,53 0,46 0,60 0,45 0,69 0,56 0,57

Blodalkoholhalt, promille

Flimmerprov

förtäring

Blinkprov

30'

60'

90'

log enheter

gradering

log enheter

gradering

0,48 0,17 0,96 0,89 0,33 0,36 0.39 0,37 0,54 0,77

0,62 0,17 0,81 0,70 0,66 0,70 0,80 0,71 0,84 0.72

0,54 0,12 0,68 0,57 0,52 0,60 0,64 0,63 0.62 0,58

0,44 0,16 0,27 0,13 0.17 0,17 0,30 0,16 0,14 0

+ + + + ++ + +++ + + + + ++ + + + + +++ + ++ + ++ +

0,30 0,18 0,31 0,45 0,11 0,20 0,12 0,17 0,18 0,25

+ +T +

+- + + +- + + +~ + + + - + + - + + - + + +++

Gradering. Flimmerprovet

Blinkprovet

Log enheter

Försämring %

Gradering

0—0,04 0,05—0,09 0,10—0,12 0,13—0.17 >0.18

0—10 11—19 20 — 25 26-33 >34

+ + + + 4- + +++ +

0 Log enheter 0—0,06 0,07—0,13 0,14—0,17 0,18— 0,23 >0.24

Försämring % Gradering 0—14 15—27 28—33 34—42 >43

++ + + + +++ +

promille, medan vid ett annat försök alkoholhalten i blodet steg till 0,96 promille, således till det 5—6-dubbla! Skillnaden sammanhängde sannolikt med att försökspersonen vid det första försöket hade ätit ungefär en halvtimme före förtäringens början. Detta fall illustrerar klart det förhållandet att någon hållbar »regel» ej kan givas, gällande vilken alkoholmängd som kan förtäras utan risk för att blodalkoholhalten skall överstiga ett bestämt värde. Redan små mängder kunna, om uppsugning sker snabbt, ge en hög »topp» i blodet med motsvarande kraftiga påverkan. Påverkan

Graden av påverkan följdes med tvenne prov, flimmerprovet och blinkprovet. Flimmerprovet

Detta prov prövar ögats förmåga alt urskilja ett flimrande ljus. Man mäter därvid den ljusintensitet, som är nödvändig för att ett flimrande sken med bestämd takt skall sammanflyta till ett enhetligt sken. Apparatens konstruktion framgår av fig. 1, s. 15, där likaledes bearbetningen och principen i provet återgivas. Här må nämnas, att detta prov icke ger utslag enbart för alkoholpåverkan. Det kan även användas för att mäta t. ex. effekten av syrebrist, lågt lufttryck, såsom höjdpåverkan hos flygare. Det har vidare använts för att mäta trötthet, t. ex. i en stor amerikansk undersökning, utförd av U. S. Institute for Public Health, där metoden användes för att bestämma graden av trötthet hos lastbilschaufförer, som körde »långtradare».

95 I den utformning, som provet har fått på laboratoriet, ger det exakta utslag och är känsligare än den amerikanska versionen. Dessutom är vår konstruktion sådan, att utslaget ej medvetet kan ändras; försökspersonen kan icke »simulera» förbättring eller försämring. Ej heller föreligger någon övning, provet ger samma utslag, hur ofta det än upprepas. Kontroller: Provet uppvisade hos kontrollgruppen endast en obetydlig variation under försökets gång, i genomsnitt en standard deviation (a) av ± 0,04 i logaritmiska enheter, Blodolkoholhall Promille

Fig. 27.

Alkoholpåverkan

För&ämring log skala

ALKOHOLFÖRTÄRARE

och blodalkoholhalt

med

flimmerprovet.

Kontroller: Variationerna i provet vid upprepade undersökningar, uttryckta i procent av resultatet vid första bestämningen, o = 0,04 i log enheter. = ± 10 %. Alkoholförtärare: övre kurva blodalkoholhalt, den tjocka linjen medeltal, de tunna variationerna i blodalkoholhalt hos de enskilda försökspersonerna. Undre kurva: Försämringen i prestationsförmåga efter alkoholförtäring, heldragen linje medeltal, den fina linjen variationerna hos de enskilda försökspersonerna.

motsvarande + 10 %, ett lågt värde för en biologisk metod. Resultatet återfinnes i fig. 27, där man ser att någon säker skillnad i prestation under försökets gång icke inträder med detta prov. Någon »övnings»- eller »tränings»-effekt föreligger inte, och ej heller har någon högre grad av trötthet inträffat som kan avläsas i proven. De extrema variationerna finnas utsatta i fig. 27 (kontroller). Alkoholförtärare: I fig. 27 återgives även resultatet hos alkoholförtärarnä. Det framgår av figuren att den förtärda alkoholen medförde en kraftig försämring av prestationsförmågan, ljusintensiteten fick i genomsnitt ökas med 48 % för att resultatet skulle bli det samma som före alkoholtillförseln, motsvarande en försämring med 32,4 %. Påverkan varierade i de enskilda fallen: den största och minsta påverkan återfinnes i fig 27 och tabell 21.

96 Vid den högsta påverkan, hos fp 16, måste intensiteten ökas med 175 %, för alt få samma resultat som före alkoholtillförseln. Detta motsvarade en försämring med 63,5 %, således en nedsättning till en tredjedel av den normala prestalbnen. Alkoholen har samma effekt på synförmågan som att sätta elt grått glas framför ögat, eller som att köra med solglasögon i skymning eller mörker: det kräves en starkare belysning för att urskilja föremål, och svagt upplysta föremål kunna helt undgå uppmärksamheten. Med samma funktioner sammanhänger också, att när en person bländas, t. ex. av ett starkt sken, så tar det längre tid, innan han åter kan se tydligt. Ytterligare en effekt på ögat är värd att omnämna: överstiger alkoholhalten omkring 1 promille i blodet, uppträda sjukliga ögonrörelser, som framförallt yttra sig i ryckningar, när vederbörande ser åt sidan (»nystagnus»). Dessa ryckningar sammanhänga med en rubbning i innerörat, och äro ett tecken på bl. a. en försämrad balansfunktion. Vidare kunna dessa ögonrörelser, om de bli starkare, framkalla yrsel, »allt snurrar», och utlösa illamående och kräkningar; dessa symptom bli vanligen värre, om vederbörande lägger sig ned. I fig. 29 A har utfallet av proven relaterats till den radande blodalkoholhalten. Det visade sig, att 9 av de 10 fallen i alkoholgruppen uppvisade en säker påverkan med detta prov, d. v. s. en säker försämring i prestationen, som läg långt utanför den som kunde komina fram hos kontrollerna; den prickade linjen anger den högsta försämring som kunde inträffa hos kontrollerna. Ur figuren kan man också beräkna, att gränsvärdet för alkoholhalten, när påverkan börjar, synes ligga omkring 0,20—0,30 promille.

Blinkprovet

Detta prov prövar ögats känslighet för retning- Det går ut på att bestämma styrkan hos den luftstöt, som riktad mot ögat i en speciell apparatur framkallar en blinkning (fig. 2, sid. 16). Ej heller med detta prov kan försökspersonen medvetet ändra utslaget åt ena eller andra hållet, han kan således icke »simulera» ett utslag. Ej heller här finnes någon effekt av övning eller trötthet, provet ger i stort sett samma utslag hela tiden. Kontroller: Variationerna hos kontrollpersonerna, när provet upprepades flera gånger, uppgingo till ± 0,07 i log. enheter, motsvarande ± 18 %, som är av den storleksordning, som man vanligen finner med metoder, utförda på människor. Resultatet återgives i fig. 28, där även de extrema variationerna finnas återgivna. Alkoholförtärare: Ur fig. 28 framgår även att resultaten efter alkoholförtäring uppvisa en klar försämring av prestationen. I genomsnitt måste styrkan hos luftstöten ökas med 54 % för att en blinkning skulle framkomma, motsvarande en försämring, en minskad känslighet, med 35,0 %. Den största påverkan återfanns hos fp 22. Där måste intensiteten ökas med 184 %, motsvarande en försämring med 64,7 %, således en nedsättning till en tredjedel av den normala prestationen. Variationerna framgå av fig. 28 och tabell 21. I fig. 29 B har utfallet av provet relaterats till blodalkoholhalten; här liksom i fig. 29 A anger den prickade linjen den högsta försämringen hos kontrollerna. Samtliga försökspersoner uppvisade en klar försämring med provet, således en säker påverkan med detta prov. Gränsvärdet för påverkan torde ligga vid en blodalkoholhalt av 0,4—0,5 promille. Utfallet av detta prov innebär att även efter en måttlig alkoholförtäring »känsligheten» påverkas: vederbörande behöver en kraftigare retning för att reagera.

97 Denna minskade »känslighet» är bl. a. densamma som en minskad smärtkänslighet; en påverkad person kan t. ex. skada sig rätt ordentligt utan att egentligen känna av det. Diskussion De båda proven ha hos flertalet försökspersoner givit ett tydligt utslag redan efter förtäring av smärre mängder alkohol. Intressant är att se, huru de båda proven komplettera varandra. Ur tab. 21 framgår att vi i intet fall funnit en försöksperson, som ej givit utslag med något av proven. Vid låga halter ger än det ena, än det andra provet det kraftigaste utslaget, ökas halten, blir utslaget mera regel-

Försämring i ?» Nog skala

Fig. 28. Alkoholpåverkan och blodalkoholhalt med Kontroller: o = 0,07 i log enheter = ± 18 %. Förklaring: Se fig. 27.

blinkprovet.

bundet förekommande med båda proven, och vid en högre halt ge båda proven kraftiga utslag. Resultatet illustrerar vad som tidigare anförts, nämligen det värdefulla i att använda ett flertal skilda prov, helst en serie eller ett »batteri» av prov. Härigenom ökas starkt möjligheterna alt fastställa en påverkan vid låg alkoholhalt, och sannolikheten är enligt dessa och andra försök mycket liten, att en person, som vid låg alkoholhalt klarar ett enstaka prov, även skulle klara en hel serie av prov. En jämförelse mellan utslagen med de båda proven visar, att de i de här skildrade försöken ha givit ungefär lika starka utslag. Men då flimmerprovet har ett mindre försöksfel och ger utslag redan vid lägre blodalkoholhalt är det utan tvekan det känsligaste av de här två proven. Med flimmerprovet erhölls en genomsnittlig försämring av 32,4 %, och med blinkprovet 3 5 , 0 % , således samma försämring som dessa förare uppvisade i de praktiska försöken med bilkörning: 32,7 % (sid. 88).

98 Förtäringen var exakt densamma i laboratorieförsöken och vid bilkörningen. Och den resulterande blodalkoholhalten var likaledes i stort sett densamma. Dessa fakta jämte utfallet av proven tala för att såväl flimmer- som blinkprovet ge utslag, som till sin storleksordning motsvara utfallet av praktiska prov med bilförare. Del är alltså uppenbart att prövning på laboratoriet med våra laboratorieprov har givit ett resultat som i allt huvudsakligt kan jämföras ined utfallet av de praktiska proven. Tillförsel av 10—13 cl brännvin, som motsvarar 3—4 flatkor 3,2 % öl, synes vara tillräckligt för att hos bilförare, vana vid måttligt alkoholbruk, framkalla en börjande påverkan med laboratorieprov. Denna mängd brännvin motsvarar en mängd av 3—4 flaskor öl av 3,2 %; den resulterande blodalkoholhalten efter förtäring av brännvin motsvarar omkring 4 flaskor öl av 2,6—3,2 % (se t. ex. fall 100, fig. 4 eller fall 110, fig. 6). Överensstämmelsen är således god även med laboralorieproven med maltdrycker. FLIMMER

BLINK O KONTROLL O ALKOHOL

försämring log skala

O KONTROLL 9ALK0H0L

Försämring tog skala

•60*-

- 60?C-

-40%

-40%-

°<fc

- 2 —i

1 0.5 Blodalkoholhalt

0) O

•20*: o

1 1.0

i promille

0.5 Blodalkoholhalt

1.0 i

promille

Fig. 29. Förhållandet mellan påverkan och blodalkoholhalt. A. Flimmerprovet. B. Blinkprovet. Abskissa: Blodalkoholhalt i promille. Ordinata: Påverkan, uttryckt som försämring i % av värdet före förtäringen. Kontrollernas maximala försämrinc.

Sammanfattning 19 bilförare som även deltogo i praktiska försök (föregående avsnitt 1 a, sid. 77), 9 som kontroller och 10 som alkoholförtärare, fingo vid ett annat tillfälle före eller efter de praktiska försöken utföra tvenne laboratorieprov, flimmerprovet och blinkprovet, dels före, dels efter förtäring av 10—13 cl. brännvin. Medan kontrollerna ej uppvisade någon säker förändring av sina prestationer, försämrades hos alkoholförtärarnä utfallet av flimmerprovet med i genomsnitt 32,4 %, och blinkprovet med 35,0, således lika mycket som tidigare försämringen av de praktiska proven med bilkörning: 32,7 %. Alkoholhalten uppgick till 0,17—0,96 promille, i genomsnitt till 0,56 promille. Samtliga försökspersoner visade påverkan med endera provet, flertalet ett kraftigt utslag med båda. Tröskelvärdet för påverkan beräknades för flimmerprovet ligga vid en blodalkoholhalt av 0,2—0,3 promille och för blinkprovet vid 0,4—0,5 promille, vilket motsvarar fynden vid laboratorieprov med maltdrycker.

99 Konklusioner Redan en tillförsel av 10—13 cl. brännvin, medförande en blodalkoholhalt av 0,17—0,96 promille, synes vara tillräcklig för att med laboratorieprov hos bilförare, vana vid måttligt alkoholbruk, framkalla tydliga utslag på påverkan. Denna alkoholmängd (motsvarar 3—4 flaskor öl av 2,6—3,2 viktprocent. Påverkan i laboratorieproven var av samma storleksordning som i de praktiska proven med bilkörning efter förtäring av samma mängd alkohol och motsvarade även utfallet av laboratorieproven med maltdrycker.

2.

Verkan av alkoholförtäring på effektiviteten hos radiotelegrafister

I tidigare försök med maltdrycker och med starksprit, utförda på farmakologiska laboratoriet, ha vi kunnat visa en säker påverkan redan efter små mängder alkohol: 3—4 flaskor öl eller 10—13 cl. brännvin, Prestationsförmågan mättes före, under och efter förtäring av alkohol genom en serie speciellt utarbetade prov. En viktig fråga är om utfallet av dessa laboratorieprov motsvarar det verkliga livet. Äro proven alltför känsliga eller skilja de sig på annat sätt från de funktioner eller prestationer, som förekomma i realiteten? För att besvara denna fråga ha vi i anslutning till laboratorieförsöken dels utfört en serie av praktiska prov med 37 vana bilförare, vilka fingo köra bil före och efter alkoholförtäring (se ovan s. 72), dels låtit 19 av dessa bilförare utföra två av laboratorieproven (sid. 92). Det visade sig att redan en förtäring av 3—4 flaskor öl eller 10—13 cl. brännvin medförde en försämring av körningen med 25—30 % i jämförelse med en kontrollgrupp av förare, vilka deltogo i samma prov, utan att ha fått förtära alkohol. För vissa av proven var påverkan t. o. m. än större, upp till 70 %. Alkoholhalten i blodet hos alkoholförtärarnä uppgick i genomsnitt till 0,50 promille, således mindre än den nuvarande rattfyllerilagens undre gräns: 0,80 promille. Ur försöken kunde man beräkna att den ökade risken för en försämrad körning började vid en alkoholhalt i blodet av 0,35—0,40 promille. Vid laboratorieproven med dessa förare (s. 97) framkom efter förtäring av samma mängd alkohol en påverkan av samma storleksordning som den som iakttogs i bilkörningsförsöken (s. 88). Endast få undersökningar finnas tidigare utförda över alkoholverkan i samband med militära prestationer och inga undersökningar finnas över effekten av alkohol på mottagning av morsetelegrafi. Då det var av teoretiskt och framför allt av praktiskt intresse att studera denna funktion närmare, och då mottagning av morsetelegrafi var en funktion, som kunde göras till föremål för mätning, beslöts att som ett led i denna undersökning över maltdryckernas verkan, utförd på uppdrag av 1944 års nykterhetskommitté, även pröva verkan av maltdrycker hos militära signalister vid mottagning av morsetelegrafi. Försöken ha utförts i samarbete med assistenten vid farmakologiska institutionen, med. lic. Kjell Bjerver, och äro resultatet av ett intimt samarbete med Arméns signalskola, Marieberg, med dess lärarpersonal: kapten A. Willners, sergeant S. Essle och sergeant F. Malmström, och med elever på skolan. Undersökningen har finansierats dels genom medel från 1944 års nykterhetskommitté, dels till vissa delar genom anslag från subkommittén för alkoholforskning av Statens medicinska forskningsråd. Egna undersökningar Metodik: Särskild vikt lades vid att utarbeta ett prov, som tillät att mäta prestationerna; detta villkor uppfylldes genom att låta försökspersonerna mottaga speciellt utarbetade texter samt räkna antalet fel vid mottagningen av den givna texten. Vidare är det av betydelse att använda ett prov, där försökspersonen tvingas att göra sitt bästa, vilket tillgodosågs genom att låta deltagarna mottaga text av varierande svårighetsgrad samt införa ett tävlingsmoment.

101 Slutligen måste effekten av alkohol kunna isoleras från inverkan av träning, övning, nervositet eller trötthet, vilket krav tillgodosågs genom att samtidigt pröva en kontrollgrupp, omfattande försökspersoner, vilka deltogo i alla prov utan atf förtära alkohol, och en »/esf »grupp, vilken prövades före och efter alkoholförtäring: uppdelningen på de båda kategorierna skedde genom lottning. Försökspersoner: Försökspersqnerna, sammanlagt 25 individer, voro deltagare i en kurs för utbildning av telegrafister vid Arméns signalskola. De voro samtliga

Fig. 30. Morsetelegrafi. Transmitterbord (till höger på bilden) för utsändning av morsemeddelande. Till vänster grammofonverk för utsändning av störningar. män i åldern 20—35 år, och hade samtliga 3 års telegrafivana. De hade deltagit i undervisningen i 2 månader vid första försöket och i 6 månader vid andra försöket. De voro vana att med morsetelegrafi sända och mottaga klartext och kryptotext på svenska och engelska med och utan störning i 60-takt och 80-takt under 1—3 timmar. Mottagning av text: Mottagningen av texten tillgick på följande sätt: Alla deltagarna sutto i samma lektionssal vid enskilda bord och voro försedda med hörlurar, anslutna till ett transmittersystem (fig. 30), som förutom sändningen av meddelandet medgav variationer i mottagningens styrka och i sändningstakten samt även möjliggjorde införande av störningar. Det mottagna meddelandet skrevs ned bokstav för bokstav i direkt anslutning till det hörda, och särskild vikt lades vid att forma bokstäverna och skriva ihop dem till sammanhängande skrift (fig, 31, 33 A). Omedelbart efter en enskild försöksperiods slut insamlades de skrivna bladen för att förhindra att vederbörande skulle själva rätta ett eventuellt fel.

102 Försöksanordning: Försökens disposition framgår av tabell 22. Tvenne försök anordnades, det ena efter 2 månaders övning (försök I), det andra efter 6 månaders övning (försök II). Varje försök delades upp i 6 perioder. Den första försöksperioden (A) varade 30 minuter och avsåg att giva ett grundvärde. Så gjordes ett kort avbrott varunder bl. a. alkoholen intogs. Därunder insköts en störnings- eller uttröttningsperiod på 9 minuter (B), så togs blodprov, och därefter följde en andra försöksperiod (C) av samma sammansättning och längd, 30 minuter, som den första. Så togs ett

Antal fel 100-,

Antal fel 100-

Serie I

Serie H n Kontrollgrupp • Alkoholgrupp ra Alkoholverkan i % av kontroll A Före alk. förtäring C 60 min.efter alkförtäring D 120

l 50-

50-

I l _öLöl %

/o

K)0-i

100 H

50 -

Blodalkohol

C

D

0.50 °/ao

50-

a M C

D

0.23 %«

Fig. 31. Effekten av alkoholförtäring på mottagning av morsetelegrafi. Serie I: 3—4 flaskor öl av 3,2 vikt %. Serie: II: 2 flaskor öl av 3,2 vikt %.

andra blodprov, och därefter följde den tredje försöksperioden om 30 minuter (D); slutligen kommo tvenne störnings- eller utlröttningsperioder på vardera 10 minuter (E och F). Varje försöksperiod delades upp i smärre avsnitt, omfattande mottagning av olika texter med varierande hastighet under olika omständigheter. Varje ensikilt avsnitt omfattade 5 minuter; mellan varje avsnitt insköts en paus på 30 sekunder. Sammanlagt omfattade ett helt försök 25 avsnitt och varade 3 Vi timmar (tabell 22). Text: Den mottagna texten omfattande först klartext, dels ordinär telegramtext, såsom ett kodetelegram c. d., dels allmän text, t. ex. ett avsnitt ur något novellmagasin; klartext sändes dels på svenska, dels på engelska. För att kontrollera i vilken utsträckning försökspersonen »gissade» tecken, infördes i originaltexten avsiktligt ett antal felstavningar, vilka således skulle återfinnas i den nedskrivna texten. Vidare sändes kryptolext, omfattande kombinationer av olika tecken, bokstäver, siffror etc. i grupper om 4—5 tecken.

103 Tabell 22.

Försöksanordning:

Tid

Symbol

7.38 7.43 7.48 7.53 7.58 '8.03

A 1 2 3 4 5 6

Mottagning

av

morsetelegrafi.

Hastighet tecken/min

Text

Tid min.

Störning

60 60 00 00 80 80

krypto klar krypto klar krypto klar

5 5 5 5 5 5

ingen ingen lätt svår ingen lätt

8.13—8.37 8.21 8.29 8.37

Förtäring av öl eller saft telegram 60 B 1 2 60 „ 3 60 «

3 3 3

ingen ingen ingen

8.40—9.03 9.03 9.08 9.13 9.18 9.23 9.28

Blodalkoholprov 1. 60 G 1 2 60 60 3 4 60 80 5 0 80

krypto klar krypto klar krypto klar

5 5 5 5 5 5

ingen ingen lätt svår ingen lätt

9.33 — 10.00 10.00 10.05 10.10 10.15 10.20 10.25

Blodalkoholprov 2. 60 D 1 2 60 3 60 4 60 5 80 6 80

krypto klar krypto klar krypto klar

5 5 5 5 5 5

ingen ingen lätt svår ingen lätt

klar klar telegram klar

5 5 5 5

ingen ingen svår ingen

Paus. 10.30—10.4C 10.40 E 1 10.45 2 10.50 F 1 10.55 2

100 100 60 60

Takt: Takten varierades i de olika avsnitten från 60-takt till 100-takt. Störningar: I vissa delar av avsnitten infördes olika slag av störningar. En form av störningar voro inspelade på grammofon och förmedlades genom transmittersystemet, varigenom de kunde interferera med den i hörluren uppfattade texten, och kunde varieras till sin styrka och sin natur, från musik av olika slag till ett realistiskt återgivande av t.ex. gevärseld, bombnedslag etc. En annan form utgjordes av variationer i mottagningens styrka, en tredje utgjordes av projektion av enklare räkneproblem på en tavla att lösa samtidigt med nedskrivningen av den hörda texten, och slutligen varierades även belysningen i rummet, varvid under ett avsnitt mottagningen skedde helt i mörker. Alkoholtillförsel: Omedelbart efter första övningsperioden (A) utvaldes varannan av deltagarna att förtära alkohol och varannan av deltagarna att tjänstgöra som kontroll. I den första försökserien (I) fingo alkoholförtärarnä under loppet av 15—25 minuter efter fritt val förtära 3 eller 4 flaskor öl med 3,2 viktprocent alkohol, således e n mängd av 1—1,3 liter med en total mängd alkohol av 37—49 g alkohol, motsvarande i medeltal 0,66 g alkohol per kg. kroppsvikt. Kontrollerna fingo dricka samma mängd vätska i form av saft.

104 I den andra försöksserien (II), då samma försökspersoner deltogo, fingo dessa behålla sina uppgifter som alkoholförtärare, resp. kontroller, men alkoholförtärarnä fingo denna gång förtära endast 2 flaskor öl med 3,2 viktprocent alkohol, således c. 660 cm 3 vätska, med 24,7 g alkohol, motsvarande i medeltal 0,33 g alkohol per kg. kroppsvikt. Samtliga försökspersoner voro fastande sedan kvällen före försöket, och hade icke förtärt alkohol de sista dagarna före försöket. Blodalkoholbestämning: Blodprov för fastställande av alkoholhalten togos från såväl alkoholförtärare som kontroller vid tvenne tillfällen. Proven togos i Widmarkkapillärer från fingerspetsen, 3 kapillärer varje gång, och analyserades på Antal

Antal

B 30

10 -

1000 'ei Clog

ska la )

Fig. 32. Fördelningen av antalet fel under provet. A. Absoluta värden. B. Logaritmisk skala. Varje stapel representerar det antal personer, som åstadkommit ungefär samma antal fel. Totala antalet personer 44. förekomsten av alkohol enligt Widmarks mikrometod. Överensstämmelsen mellian trippelanalyserna var god. Avsikten med anordningen att taga blodprov frän båda kategorierna av försökspersoner, såväl alkoholförbrukare som kontroller, var att dels kontrollera att ej alkohol hade förtärts på förhand, dels att utsätta båda kategorierna Iför samma störningsmoment. Rättning och bearbetning: Rättningen, utförd av eleverna själva vid ett senare tillfälle, skedde mot originaltexten med dess avsiktligt införda fel. Vid rättningen visste icke den rättande, om kontrollprov eller »alkoholprov» förelåg. Vid bearbetningen räknades antalet överhoppade bokstäver, liksom antalet felskrivna eller på annat sätt felaktiga bokstäver. Samtliga värden ha sedan tabellerats för varje enskild försöksperson liksom för vart och ett av de 25 enskillda avsnitten.

105 För amtalet fel gäller liksom för tider och en del andra biologiska storheter att de absoluta värdena äro starkt snedfördelade, medan de logaritmiska värdena äro approximativt normalfördelade. Detta framgår klart av figur 32, där absoluta värden finnas i figur 32 A, och de logaritmiska i figur 32 B. Alla beräkningar av medeltalen, skillnader mellan olika grupper, förbättring eller försämring etc, bli riktigare, om de utföras på de logaritmiska värdena, än om de utföras på de absoluta. Så t. ex. påverka icke enstaka extrema, höga eller låga värden resultatet i samma utsträckning om värdena logaritmeras, som när de absoluta värdena tjäna som underlag för beräkningen. I tabell 24 återgivna medeltal äro antilog till medeltalet av logaritmiska värden, motsvarande en median eller ett geometriskt medeltal. Normerna för beräkning av procentuell förändring, resp. av »ren» alkoholverkan, återfinnas s. 16, 82, och tabell 24 i detta arbete.

Resultat I.

Förtäring av 3 - 4 flaskor öl av 3,2 viktprocent

a. Kontroller. Försöksuppläggningen, tidsförhållanden etc. återfinnas i tabell 22. Försökspersonernas resultat finnas återgivna i tabell 24, som ger en sammanfattning av resultaten. I genomsnitt var sammanlagda antalet fel under kontrollserien (A 1—A 6) 54,7 fel, och varierande hos de enskilda deltagarna mellan 11 och 251 fel. Då det totala antalet mottagna och nedskrivna tecken per serie var omkring 2.000, var således det procentuella felet 2,7 % och varierade mellan 0,5 och 12,5 %. Träningsgraden hos försökspersonerna var sådan, att 60-takt utan störningsmoment i allmänhet uppfattades som lätt; 80-lakt motsvarade mera en hastighet som ställde bestämda krav på vederbörande att prestera sitt bästa, 100-takt låg för flertalet något över den optimala prestationsförmågan. Störningarna ökade betydligt svårighetsgraden; framför allt om belysningen i rummet minskades och samtidigt ett enklare räkneproblem projicerades på väggen alt lösas samtidigt med nedskrivningen av texten. Efter den första serien följde ett uppehåll på 25 minuter, varunder kontrollgruppen fick förtära saft; mitt i pausen insköts en serie om 9 minuters telegrafi. Omedelbart därefter togos blodprov från varje man för att även kontrollgruppen skulle utsättas för samma ingrepp som alkoholgruppen. Samtliga blodprov gåvo hos kontrollerna ett klart negativt utslag. När sedan telegrafiproven upprepades, förbättrades prestationerna högst väsentligt: i serien C hade antalet fel minskat från 54,7 till 39,4, vilket innebär en förbättring med 28,0 %. Denna förbättring beror på en övningseffekt. De enskilda värdena växlade mellan 9 och 125 fel. I figur 34 A ha förändringen från första (A) till andra perioden (C) relaterats till prestationen första gången (A). Det framgår tydligt av figuren, att det råder en tendens hos den, som från början varit mindre skicklig, att förbättra sina prestationer mera än den, som från början gör ett fåtal fel. Korrelationskoefficienten var —0,74 + 0,14, och tendensen är densamma som återfanns i bilkörningsmaterialet. Omedelbart efter prov C togs ett andra blodprov och så vidtog en tredje serie D. Vid denna serie (D) minskade prestationerna något, antalet fel var i genomsnitt 49,3, vilket innebär en ökning från föregående serie med 25,0 %, men fortfarande en minskning från första serien med 10,0 %. Antalet växlade, hos de olika försökspersonerna mellan 17 och 123 fel.

107 Tabell 23. Försöksperson nr

Förtärd alkoholmängd

och blodalkoholhalt

g alk

telegrafiförsök.

Blodprov

Dosering Antalet flaskor

vid

g alk per kg

1 min

promille

min

promille

Serie I: 3—4 flaskor öl av 3.2 vikt-% 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

4 4 4 4 4 4 3 4 3 3 4

49.5 49.5 49.5 49.5 49.5 49.5 37.1 49.5 37.1 37.1 49.5

0.76 0.76 0.72 0.57 0.63 0.63 0.58 0.76 0.53 0.55 0.63

46 30 37 41 31 33 32 36 35 38 43

0.54 0.56 0.67 0.63 0.37 0.44 0.19 0.68 0.34 0.50 0.60

100 87 96 98 88 93 90 95 94 97 99

0.63 0.66 0.58 0.58 0.48 0.57 0.55 0.82 0.58 0.45 0.71

Medeltal:

0.60 Serie II: 2 flaskor öl av 3.2 vikt-% 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

2 2 2 2 2 2 2 2 2 2 2

24.8 24.8 24.8 24.8 24.8 24.8 24.8 24.8 24.8 24.8 24.8

0.29 0.37 0.36 0.38 0.35 0.31 0.39 0.31 0.38 0.38 0.35

21 23 25 26 29 31 32 34 36 39 40

0.44 0.52 0.30 0.46 0.17 0.27 0.43 0.32 038 0.37 0.35

86 88 92 90 93 94 96 98 100 102 85

0.36 0.22 0.22 0.32 0.08 0.18 0.25 0.17 0.26 0.31 0.19

Medeltal:

4 av delt ägarna utbytta från i >erie I.

Denna ökning av antalet fel, således motsvarande en minskning i prestationsförmågan, beror på en börjande trötthet, som bland annat tager sig uttryck i ett ökat antal fel. b.

Alkoholförtärare De personer, som senare skulle förtära alkohol, hade uttagits på sådant sätt, att fördelningen var densamma av skickliga och mindre skickliga telegrafister inom både kontroll- och alkoholgruppen. Genomsnittliga antalet fel i alkoholgruppen i första serien (A 1—A 6), före alkoholförtäringen, var 57,7 fel; överensstämmelsen med kontrollgruppen var god (tabell 24). De enskilda prestationerna varierade mellan 5 och 186 fel. Efter den första serien fick så hela denna grupp förlära efter fritt val 3 eller 4 flaskor öl av 3,2 viktprocent, vilket intogs under loppet av 25 minuter. Därunder insköts liksom för kontrollerna en extra serie om 9 minuters telegrafi, och omedelbart i anslutning till denna period togs det första blodprovet. Den förtärda mängden, 37—49 g alkohol, motsvarade 0,66 g alkohol per kg kroppsvikt. Vid första blodprovet, 30—46 minuter efter förtäringens början,

108 var alkoholhalten hos de olika personerna 0,19—0,68 promille, i genomsnitt 0,50 promille 37 minuter efter förtäringen början (tabell 23). Denna blodhalt tcrde ligga på blodalkoholkurvans uppstigande skänkel, maximum i blodhalt vid förtäring av maltdryck uppnås ej förrän senare. Det andra blodprovet togs 87—100 minuter efter förtäringens början och var 0,45—0,82 promille, 0,60 promille i genomsnitt efter 94 minuter. Detta värde ligger runt maximum av blodalkoholha.ten och sannolikt på kurvans nedstigande skänkel. Verkan av förtäringen var icke påtagligt stor för en yttre iakttagare: en rodiad i ansiktet hos en och annan av deltagarna, en ökad talförhet och ett något »ohämmat» uppträdande, en höjning av stämningsläget, svårighet att koncentrera sig på den förelagda uppgiften etc. Endast en av försökspersonerna uppvisade en osUdig gång, och ingen uppvisade någon säker talrubbning med sluddrande mål e. d. Däremot framkom en tydlig effekt i de båda försöksserierna (C) och (D) av alkoholförtäringen. I motsats till kontrollerna, som i prov C hade förbättrat sina resultat, försämrade alkoholförtärarnä sina resultat, antalet fel ökade från 57,7 till 65,0, motsvaFORlNORiNG

%

f CRANORiNS

B

JOO%

-50X .00%

IOOX

"V

soXl

•n*Å

"ifj

"55"

iö"ö~

200 300

-un

200 300

Fig. 34. Skicklighetens betydelse före övningstillväxtcn i serie I (Alkoholförtäring: 3—4 flaskor öl). Abskissa: Antalet fel vid försök A, före alkoholförtäringen (logarilmisk skala). Ordinata: Ändringen från försök A till försök C, efter paus hos kontrollerna, efter aikoholförtäring i den andra gruppen, i % av prestationen i A. A. Kontroller. B. Alkoholförtärare. Regressionslinjerna beräknade enligt minsta kvadrat-metoden. rande en försämring med 12,9 %, i de enskilda proven varierade mellan 9 och 302 fel (tabell 24). Alkoholförtäringen hade således ej blott medfört, att den förbättring uteblev som inträffade hos kontrollerna till följd av övningen utan här framträdde en ytterligare försämring. Ett exempel på en kraftig påverkan återgives i fig. 33, där man ser hur antalet fel ökas under maximum av påverkan. I figur 34 B har den procentuella förändringen från prov (A) till prov (C) relaterats till antalet fel i prov (A). Den tendens som förelåg bland kontrollerna att de från början sämre skulle förbättra sina värden mera än de från början skickliga, framkom icke med alkoholförtärarnä: korrelaUonskoefficienten var 0,006 ± 0,316. Denna skillnad frän kontrollerna är statistiskt säkerställd (kan bland annat beräknas ur regressionskoefficienterna), och är ett uttryck för att alkoholen haft effekt. Efter förnyat blodprov vidtog så en ny serie (D). Prestationerna försämrades än mer; felen ökade till 89,7, som innebär en försämring från föregående serie (C)

o ^

+ + + 9 ^ Cl CM

03 Ö

+ +

SH

«->

ig

B

M

13 SÄ.*Ö

Os

o CO <M Q

CM i—t

. ^& o »O §

^^ ^ ni. ^

M

N

Ä

1 + + **m

erj

+

4-

a ,^,

II

C

o O OJ

cy

*—'

<J « OS

r-l

r-

co

Ol OS

o

in <M

ca a3 -~. C OJ ^ Z^

Ö 3

Et]

ii S ^3

o

°K

-* c| 00 CO

CM

_Ö » ä -a '•S 'o

,9 cs

»"5 d =3

o CO i-H

TH

e-

.-i

=5 «

43 jd a> o -ö -d d o jä 44

£

d

* ,2

•S3

w

d ^ o ._

s is

°3 O :0

1§

O H

CM rH Q>

u c3 M :o3 43

ti

.22

3 O

H d o bd

u 55

o ,4 o

W «d

O

as a>

+

d

110 med 38,0 % och frän den första serien (A) med 55,5 %. Detta betyder, att effekten av alkohol adderas till den effekt, som berodde på trötthet. För att kunna få fram den rena alkoholverkan, måste jämförelsen ske med kontrollernas prestation (se sid. 101). I förhållande till kontrollerna försämrade alkoholförtärarnä sina prestationer i försök C med 56,9 % och i försök D med 72,4 %. En förtäring av 3—4 flaskor öl, motsvarande en blodalkoholhalt av 0,50—0,60 promille, medförde vid mottagning av morsetelegrafi i genomsnitt en ökning av antalet fel med 50—70 %, jämfört med det antal, som en person med samma övningsgrad presterar utan alkoholförtäring. Typiskt var, att denna försämring i många fall icke alls uppmärksammades av försökspersonerna själva. Bedan så små alkoholmängder, som här var frågan om, synas således minska omdöme, självkritik, koncentration och uppmärksamhet. »Sorglösheten» var ett annat typiskt fenomen: vederbörande mister känslan för sitt förehavande, han »hör visserligen tecknen», men han »bryr sig icke om att skriva ned dem i samma takt». Vidare förändrades hela stilen, bokstäver överhoppades eller uppfattades felaktigt o. d. (fig. 33). Ett typiskt exempel på bortfallet av lätta hämningar och det därav betingade höjda stämningsläget utgör följande: Försökspersonerna hade placerats så, att av de fyra rader, i vilka de sutto, den första och tredje raden omfattade kontroller, och den andra och fjärde omfattade alkoholförtärarnä. En av klartexterna utgjordes av ett målande avsnitt ur en novell med »lättare» innehåll ur en enklare veckotidning. När texten skrevs ned under förperioden före alkoholförtäringen, utlöste den ingen speciell reaktion, men när fortsättningen på den återkom efter alkoholförtäringen, utlöste den plötsligt, trots närvaron i rummet av militära och civila åskådare, ett skallande skratt från andra och fjärde raden, där alkoholförtärarnä sutto, medan de andra raderna icke syntes se någon grund för en dylik uppsluppen munterhet. Vi ha frågat ut våra försökspersoner om deras alkoholvanor och deras reaktion under provet, resultatet återfinnes på sidorna 113—115. Även av dessa deklarationer framgår tydligt, hur i många fall ett bortfall eller en nedsättning av omdömet och självkritiken lett till en självöverskattning av den egna prestationen. II.

Förtäring av 2 flaskor öl av 3,2 viktprocent

För att söka bestämma den undre tröskeln för påverkan liksom den minsta mängd maltdrycker, som icke skulle medföra påverkan, gjordes ungefär 4 månader senare en ny försöksserie med 22 försökspersoner, 4 st. voro utbytta från serie I. Denna gång fingo deltagarna i alkoholgruppen endast förtära 2 flaskor öl. Själva försöksuppläggningen för övrigt, seriernas disposition och omfattning, tidsförhållanden, pauser, blodprov etc. överensstämde med serie I, uppläggningen överensstämmer med tabell 22. a. Kontroller. Under de fyra månader, som förflutit sedan serie I, hade träningsgraden hos de deltagande avsevärt ökat. Medelantalet fel i första provet (A 1—A 6) var endast 18,0 och växlade hos de enskilda deltagarna mellan 3 och 74 fel, motsvarande 0,15—3,7 % av totala antalet tecken, 0,9 % i medeltal (tabell 24). Den förbättring, som vid prov I hade inträffat mellan första (A) och andra delprovet (C), uteblev nu hos kontrollerna: felen i prov G ökade till 25,8, vilket motsvarar en försämring med 43,0 %, antalet fel växlade mellan 7 och 99. Orsaken torde vara att tillskriva två faktorer: Deltagarna voro hårt »körda» under utbildningen och därigenom ganska »nervösa» och »irriterade». På grund av försöksanordningen vid provets genomförande i denna serie blevo de även störda under pauserna mellan de enskilda försöken, varigenom påfrestningen blev större.

Ill Vid det tredje provet (D) ändrades ej antalet fel, antalet var 25,5, motsvarande en ökning från prov A med 42,0 % och en nedgång från första provet (A) med 0,9 %, felen växlade mellan 13 och 125. Någon övningsfaktor har alltså icke kunnat urskiljas här, utan en uppträdande trötthet har dominerat bilden. I figur 35 har förändringen från prov A Ull prov C relaterats till antalet fel i prov A. Tendensen att från början sämre telegrafister skola försämra sina prestationer mindre än från början mera skickliga är uppenbar, och densamma som hos dessa telegrafister vid föregående försöksserie I: korrelationskoefficienten var —0,74 + 0,17, och överensstämde med den tendens, som iakttagits i serie I och i bilkörningsproven (Goldberg 1948). B Försömring srändnng

%

200 °„-

20T#

150/£

'50%

100/ä

'00%

50^

50%

Q

Koniroller

•

Alkohol

±0

'- 0

2S7s

-25%-

50%

-50%

-75%

"to

200 300

prov 1 log s k a l a

100 log

Fig. 35. Skicklighetens betydelse för övningstillväxten i serie II. (Alkoholförtäring: 2 flaskor öl.) Text: Se fig. 5. b. Alkoholförtärare. Fördelningen av skickliga och mindre skickliga telegrafister var den samma som i kontrollgruppen. Medelantalet fel var 17,1 och varierade mellan 2 och 87 fel. Den tillförda alkoholen motsvarade en mängd av 24,7 g alkohol, motsvarande 0,33 g alkohol per kg kroppsvikt. Det första blodprovet, taget 21—40 minuter efter förtäringens början, visade hos de olika personerna en halt av 0,17—0,52 promille, i genomsnitt 0,37 promille efter 35 minuter. Det andra blodprovet, taget efter 85—102 minuter, visade 0,08—0,36 promille och var i genomsnitt 0,23 promille efter 93 minuter (tabell 24). Dessa värden stämma väl med dem, vi tidigare funnit på laboratoriet med andra försökspersoner, som förtärt denna mängd. Det första värdet torde ligga omkring maximum, medan det andra ligger på den nedstigande skänkeln. Förtäringen av 2 flaskor öl av 3,2 viktprocent medförde endast obetydliga symptom: lätt rodnad, något höjt stämningsläge o. s. v. Efler alkoholförtäringen ökade liksom för kontrollerna antalet fel i försök (C) hos alkoholförtärarnä till 29,9, motsvarande en försämring med 75 %, felen växlade mellan 6 och 144. I prov (D) var antalet fel något mindre: 27,5 med en variation mellan 2 och 237, således liksom hos kontrollerna ett bortfall av övningseffekten och ett starkt inflytande av trötthet.

skata

112 Ändringen från första (A) till andra provet (C) relaterad till första provet (A) återfinnes i figur 35, och visar samma tendens som förut beskrivits: korrelationskoefficienten var —0,71 + 0,15. Beräknas den rena alkoholverkan genom att jämföra prestationerna i alkoiolgruppen med kontrollernas innebär prov (C) en försämring med 22,0 % och denna försämring är statistiskt sannolik. I prov (D) föreligger en förbättring med 8,7%; det sista värdet ligger helt inom felgränserna för metoden. Slutsatsen av dessa försök blir följande: En förtäring av 2 flaskor öl av 3,2 viktprocent, givande en genomsnittlig höcsta blodalkoholhalt av 0,37 promille, synes medföra en viss försämring av prestationerna vid morsetelegrafi i förhållande till ett kontrollmaterial i samband ned den maximala alkoholhalten, omkring 0,37 promille, men medför ej någon säker skillnad, när halten har avtagit och nått 0,23 promille.

Försämring log

Försämring %

B

100 O/

0.20-

O

„/

-

/

O.io-

O

/

y

iv 0.2

•

o / 0.4i

'

i 0.6

I / oc

Blodalkohol

—r 0.4

—I 0.6

%a

Blodalkohol

Fig. 36. Sambandet mellan påverkan och blodalkoholhalt. Abskissa: Genomsnittlig blodalkoholhalt. Ordinata: Påverkan, uttryckt som ökning av antalet fel i förhållande till kontrollgruppen. A. Påverkan i procent. B. Logaritmisk skala för påverkan. Diskussion De här referade försöken ha klart visat, att en förtäring av 3—4 pilsner med 3,2 viktprocent alkohol, motsvarande en genomsnittlig blodalkoholhalt av 0,50— 0,60 promille, medför en stark försämring av förmågan att mottaga morsetelegrafi, medan en förtäring av 2 flaskor öl synes ligga omkring gränsvärdet för åstadkommandet av påverkan, utom vid maximum av blodhalt, då tydlig påverkan föreligger. Förhållandet mellan påverkan och blodalkoholhalt återfinnes i figur 36, där den genomsnittliga graden av påverkan relaterades till motsvarande blodalkoholhalt. Det framgår klart av fig. 36, att gränsen för påverkan torde ligga omkring 0,20—0,25 promille, och påverkan stiger så snabbt med stigande blodalkoholhalt. Detta resultat stämmer utomordentligt väl med resultaten av laboratorieproven (se avsnitt A och B, l a , I b ) , och med utfallet av de praktiska proven med bilförare (avsnitt 1 a); möjligen skulle gränsen för påverkan vid telegrafi ligga något lägre än för bilkörning. Det är uppenbart att åtminstone när det gäller mottagning av morsetelegrafi laboratorieproven icke ge ett kraftigare utslag än den praktiskt prövade funktionen själv.

113 Deltagarnas alkoholvanor Följande 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

frågor skulle besvaras av

samt deras intryck av

försöken.

deltagarna:

Använder Ni alkohol? Har Ni motbok? Tilldelning? Om denna är mindre än vanligt —• varför? Har Ni någon gång åtalats (civilt eller militärt) för fylleri? Förtär Ni hela Er ranson själv? Använder Ni mer än ransonen? Dricker Ni pilsner? Hur ofta och hur mycket?

Kontroller: 1. 9 använde alkohol någon gång. 1 absolutist. 2. 5 hade motbok. 5 inte. 3. 3 hade 2 1/mån. 2 st. 1 1/mån. 4. 1-litersransonerna berodde på ungkarlsstånd. 5. 1 hade en gång åtalats för fylleri (civilt)), men »var dock oskyldig». 6. Motboksinnehavarna tycks mest förtära sin ranson i sällskap, så att de själva endast skulle dricka en mindre del därav. En klagar på att ransonen är för liten. 7. Endast vid restaurantbesök etc. 8. Pilsnervanorna varierade. 4 drucko aldrig pilsner. Av de övriga förtär en pilsner ett par gånger i veckan, resten någon gång i månaden till någon gång i kvartalet. Alkoholförtärare: 1. Samtliga använde alkohol någon gång, flera dock ytterst sällan. 2. 4 hade motbok, 7 hade icke någon motbok, i två fall beroende på för ung ålder. 3. 1 hade 1 1/mån, resten 2 1/mån. 4. 1 litersransonen berodde på att fp. ej begärt mer av ekonomiska skäl. 5. Ingen åtalad för fylleriförseelser. 6. 1 litersransonen räcker ej. Av övriga ha tvä angivit att de själva dricker upp sin ranson »i sällskap». Den tredje använder sin att bjuda på och köper ej alltid ut den. 7. Vid restaurantbesök. 8. 1 använde pilsner till maten var dag, dock högst två! En tog en halv pilsner till maten. 3 använde pilsner till måltid nästan regelbundet, övriga från någon pilsner i veckan till någon vart kvartal. Deltagarnas intryck av proven med 3—4 flaskor

öl.

(Inom parentes angives det resultat, som vederbörande nådde efter alkoholförtäring, resp. efter pausen med saftdrickning.) Kontroller: Försöksperson 1: »Sinnesstämning som vanligt, arbetslusten sämre mot slutet av provet. Efter saftdrickningen kom en period när omdömet blev sämre, stilen försämrades märkbart och jag missade en del tecken. Dessutom blev jag varm över hela kroppen» (försämrades). Försöksperson 2: »Känner mig som vanligt. Försöket en aning tröttsamt med tanke mest på att det gick i för låga takter. 60-takten ganska onödig» (något förbättrad). Försöksperson 3: »Sinnesstämning normal. Min åsikt om provet: Provet ska utföras i den takt som man absolut kan klara säkert (högsta takt). Lägre takter klaras även när man är dödfull!» (försämrades). 8

114 Försöksperson 4: »Har druckit 'saft'! Provet har gått som vanligt. 100-takten var ett uppiggande avbrott i den övriga mottagningen» (oförändrad). Försöksperson 5: »Under provets gång har inga större förändringar förnummits. Obetydlig avslappning av koncentrationsförmågan. Vilket dock kan bero på den åskådarpersonal som rört sig i provrummet. I övrigt som vanligt» (obetydlig försämring). Försöksperson 6: »Det gick lättare att skriva 80-takt andra timman än första. Stilen blev bittre och man behövde inte anstränga sig för att hinna med. Något tröttare på slitet, dock obetydligt» (någon förbättring). Försöksperson 7: »Sinnesstämning: ingen förändring. Arbetslusten: ingen förändring. Svårare att skriva än läsa tecknen (men det är det även normalt för mig). Intressant arov och roligt att få veta resultatet» (någon förbättring). Försöksperson 8: »Obehagligt att dricka saft då andra dricker pilsner. Arbetslusten oförändrad. Provet intressant, angenämt avbrott» (förbättring). Försöksperson 9: y. Ingen skillnad. Takten något för hög för att hinna få ned tecknen på papperet. Variationerna i takten gjorde att det monotona togs bort» (någon förbättring). Försöksperson 10: »Eftersom vi ej haft tillnärmelsevis sä lång telegrafimottagningstid på en gång är det svårt att uttala sig, då man ej har något att jämföra med. Dock mindre tröttande än antagbart. I övrigt ingen skillnad» (förbättring). Alkoholförtärare: Försöksperson 1: »Mitt intryck av provet är, att det påvisade att en relativt ringa alkoholmängd verkar avtrubbande pä reaktionsförmågan. Kände mig en aning lurig och yr i huvudet. Att höra tecknen gick bra, men handen var inte riktigt med varför missar och fel uppstod» (försämring). (4 flaskor öl.) Försöksperson 2: »Under 15 min. kände man sig lite nonchalantare. Ingen svårighet att skriva eller höra, som vanligt. Trötthetskänslan borta, alltså tror mig kunna hållit ut längre i detta tillstånd! På grund av att man kopplade av» (oförändrad), [i flaskor öl.) Försöksperson 3: »Milt intryck av detta prov evad det angår själva mottagningen så märkte jag, om man kan tala om någon försämring i förmågan att uppfatta själva tecknen, ingen förändring, snarare tvärtom, medan däremot en viss svårighet att nedskriva tecknen gjorde sig märkbar. Jag märkte däremot en viss svårighet vid själva utformandet av bokstäverna, de blev kantiga och någon symmetri kan man inte tala om. Visst måste man medge en viss förändring i sinnesstämningen i den gladare riktningen, men min erfarenhet av denna lilla kvantitets inverkan på mottagningsförmågan att den snarare underlättades än blev nedsatt på något sätt» (någon förändring). (4 flaskor öl.) Försöksperson 4: »Skrivningen verkar gå lättare, bokstäverna känns större och liksom mjukare, en känsla av större säkerhet kommer» (försämring). (4 flaskor öl.) Försöksperson 5: »Känner mig ganska yr i huvudet. Mottagningen gick sämre än vanligt, det var svårt att skriva ner dem rätt. Efter 100-takten var det avsevärt lättare att taga 60-takt. Kände inte så mycket av alkoholen då jag satt och hade mottagning men det var mycket värre då jag reste mig och kände mig knäsvag . . . Det var svårt att koncentrera sig vid mottagningen» (oförändrad). (4 flaskor öl.)

115 Försöksperson 6: »Beaktion lugnare. Hörde tecken bra, men snabbheten i nedskrivningen var sämre än vanligt. Särskilt märktes detta i högre takt då pennan ej »ville lyda» (försämrades). (4 flaskor öl.) Försöksperson 7: »Sinnesstämning: en aning likgiltig. Arbetslust: blev sämre, lättare och mindre ansträngande att göra något. Tecknen suddigare, korta signaler svåra att skilja» (försämrades). (3 flaskor öl.) Försöksperson 8: »Skrev mycket sämre än vanligt. Blev tankspridd. Ville ha mera öl! Vore det ej bättre att ta provet i takter som vi behärska. 100-takt var väl högt» (försämrades). (4 flaskor öl.) Försöksperson 9: »Sömnig. Lätt att uppfatta tecknen, svårt att skriva. Pilsner är en dålig olja för en signalist» (stark försämring). (3 flaskor öl.) Försöksperson 10: »Sinnesstämning: Bätt behaglig, en aning hungrig, skulle gärna dricka en pilsner till!» (förbättrades). (3 flaskor öl.) Försöksperson 11: ' »Sinnesstämning: något gladare. Arbetslust: som vanligt. Svårare att uppfatta tecknen, man vill slarva mer, högre läkt uppryckande» (försämrades). (4 flaskor öl.)

Sammanfattning Effekten av förtäring av maltdrycker har studerats på förmågan att mottaga och skriva ned telegrafi hos 25 telegrafister, elever vid Arméns Signalskola. Deltagarna delades i en grupp av kontroller och en grupp av alkoholförtärare. Samtliga fingo först en gång genomgå en serie prov. Därefter fingo deltagarna i alkoholgruppen förtära alkohol, kontrollerna däremot endast saft, och så fingo samtliga åter utföra ett flertal prov, vilka sammanlagt pågingo 3 V timmar. I. I en första serie prövades effekten av 3—4 flaskor öl av 3,2 viktprocent. I jämförelse med resultaten i kontrollgruppen medförde denna förtäring en ökning av antalet begångna fel, d. v. s. en försämring av prestationerna, med 5 6 — 7 2 % , blodalkoholhalten var då 0,50—0,60 promille. Förtäringen skedde på fastande mage, och mängden motsvarar 4—5 flaskor öl av 2,6 viktprocent. II. I en andra serie prövades effekten av 2 flaskor öl av 3,2 viktprocent. Under maximum av blodalkoholhalt, motsvarande 0,37 promille, var försämringen i förhållande till kontrollgruppen 22 %, medan skillnaden var ingen, när halten hade sjunkit till 0,23 promille. Mängden motsvarar 2,5 flaskor öl av 2,6 viktprocent. III. Gränsen för påverkan vid mottagning av morsetelegrafi synes ligga vid en blodalkoholhalt av 0.20—0.25 promille.

Sammanfattning och diskussion av undersökningarna över verkan av maltdrycker med olika alkoholhalt Ett led i de utredningar, som ingått i 1944 års nykterhetskommittés uppgifter, har varit att klarlägga maltdryckernas alkoholverkan, och undertecknad har fått i uppdrag av kommittén att företaga en undersökning över verkan på den mänskliga organismen av maltdrycker med olika halt av alkohol. För fullföljande av detta uppdrag ha under åren 1946—1949 en serie undersökningar över maltdryckernas verkan utförts vid Karolinska institutets farmakologiska avdelning med anslag från 1944 års nykterhetskommitté och till vissa delar från Subkommittén för alkoholforskning av Statens medicinska forskningsråd. En preliminär redogörelse förelåg i korrektur år 1949, varefter vissa kompletterande undersökningar företagits och redogörelsen slutförts. Bedogörelsen för föreliggande undersökning inledes med ett klarläggande av problemställningen och undersökningens disposition (sid. 9*—12*) samt en översikt av alkoholens omsättning i organismen (sid. 13*—19*). Häri gives en översikt av tidigare undersökningar över alkoholens uppsugning, fördelning, förbränning och utsöndring och den inverkan, som variationer i dessa förhållanden medföra på alkoholhalten och dess förlopp i kroppen och i dess olika organ; blodet, nervsystemet, utandningsluften etc. Därefter klarlägges alkoholpåverkan och dess variationer (20*—32*): klinisk undersökning av påverkan, sambandet med blodalkoholhalten, uppkomsten av tillvänjning eller narkomani samt alkoholpåverkan vid olika grader av vänjning. I nästa avsnitt redogöres mera speciellt för tidigare undersökningar över blodalkoholhalten och graden av påverkan efter förtäring av maltdrycker (sid. 1—7). Mot bakgrunden av dessa tidigare erfarenheter om maltdryckernas verkan och om möjligheterna att objektivt kunna följa alkoholhalten och fastställa en påverkan ha en serie undersökningar utförts av teoretisk och praktisk natur. Undersökningarna ha disponerats på följande sätt: A. Laboratorieförsök med maltdrycker, innehållande 1,9 %, 2,6 % och 3,2 % (vikt) alkohol, på fastande mage, och tillsammans med måltid hos måttliga alkoholförtärare och hos utpräglat alkoholvana. Blodalkoholkurvan har följts kontinuerligt och likaledes har graden av påverkan följts med kvantitativa prov. B. Praktiska försök för att direkt undersöka huruvida de i laboratorieförsök vunna resultaten även återfinnas i fältförsök, dels med bilförare, som fått föra bil, dels med telegrafister, som fått taga emot och skriva ned Morsetelegrafi. I dessa försök har endast 3,2 % maltdryck använts. Laboratorieförsöken ha utförts med tvä serier av försökspersoner. En serie omfattade måttliga alkoholförtärare (14 personer), vilka i fråga om alkoholvanor, förbrukning av spritdrycker e t c , helt motsvara vad som gäller för män över 25 år i Stockholm (jfr tab. l ) . I denna serie tillhörde 14 % nykterhetsgrupp 3 (»enstaka, lindriga nykterhetsanmärkningar»), mot 13,7 % för grupperna 1—3 i ett normalmaterial (det av 1944 års nykterhelskommitté undersökta); 8 6 % hade inga nykierhetsanmärkningar mot 86,3 % i normalmaterialet.

117 Den andra serien omfattade utpräglat alkoholvana individer, framför allt med vana vid ett mera omfattande pilsnerbruk (23 personer). Flertalet inom denna grupp kunna anses som alkoholmissbrukare (jfr tab. l ) ; icke mindre än 81 % tillhörde grupp L—3 och hade varit föremål för åtgärd av nykterhetsnämnd eller haft lindrigare eller grövre nykterhetsanmärkningar, mot 13,7 % i normalmaterialet. Endast 13 % hade således ej haft nykterhetsanmärkningar, mot 86,3 % i normalmaterialet. Jämförelse har gjorts dels med personer, som fått genomgå samma prov men utan alkoholtillförsel, dels med personer, som fått förtära andra alkoholhaltiga drycker än maltdrycker, nämligen starksprit såväl i form av brännvin som utspädd med kolsyrad dryck till »grogg». Avsikten med de praktiska försöken var i första hand att få en jämförelse med utfallet av laboratorieproven. Vid de praktiska försöken användes därför endast 3,2 % 61, emedan materialet var begränsat, och ett mångdubbelt större antal försökspersoner hade måst dellaga, om även de andra halterna skulle ha prövatsEn omräkning av resultaten med 3,2 % öl till öl med annan halt eller till starksprit lät sig direkt göra med ledning av utfallet av laboratorieförsöken. Såväl laboratorieproveh som de praktiska försöken ha genomförts före och efter alkoholtillförsel. Dessutom ha en stor serie försök utförts med personer, som utfört samtliga prov utan föregående alkoholtillförsel, för att tjäna som ett kontrollmaterial (s. 49—51, 76, 93, 103). I de praktiska försöken gjordes dessutom en jämförelse mellan försökspersonernas prestationsförmåga ute på banan (s. 72— 92) och i laboratoriet (s. 92—99); denna jämförelse utfördes endast med starkr sprit. Med kännedom om utfallet i maltdrycksförsöken kunde resultaten med starksprit räknas om till önskad halt av maltdryck. l Följande resultat ha nåtts: •;

I.

Blodalkoholkurvan , och dess förlopp

De faktorer, som i första hand betinga skillnader i blodalkoholkurvans mellan olika individer äro: 1.

Den förtärda mängden alkohol

höjd

'

a) Kroppsvikt. Om tvenne försökspersoner förtära samma totala mängd alkohol, behöva därför ej blodalkoholkurvorna få ett överensstämmande förlopp. I första hand är det nämligen den per kg kroppsvikt förtärda mängden alkohol, som bestämmer blodalkoholkurvans förlopp. Individens kroppsvikt spelar således en bestämd roll och kan i extrema fall medföra variationer på 50—100 %. Därför ha i samtliga tabeller och kurvor mängden alkohol även refererats till kroppsvikten, varigenom alla kurvor bliva jämförbara. En grafisk framställning av sambandet mellan förtärd mängd alkohol och varierande kroppsvikter gives i figur III, sid. 18*; b) Tidpunkt. En annan orsak till variationer i den funna blodalkoholhalten är tidpunkten för provets tagande. Den högsta halten uppnås i regel efter 50—70 minuter. Någon gäng kan maximum inträffa snabbare, efter 40—50 minuter; andra gånger betydligt senare, i något enstaka fall först efter 150—180 minuter. Innan denna tidpunkt är halten i stigande, och efter maximums inträdande är halten i avtagande. Genom att kontinuerligt följa blodalkoholhalten med upprepade prov har maximums inträffande kunnat klart bestämmas.

118 c) Alkoholhalt. Om försökspersonen vid varje tillfälle förtär samma mängd (eller volym) maltdrycker, t. ex. 3 flaskor, men med varierande halt av alkohol, blir alkoholhalten i blodet med naturlighet högre, ju högre alkoholhalten är. Figurerna 4 (sid. 22) och 5 (sid. 25) illustrera detta. Mängden maltdrycker har hos varje enskild försöksperson hållits konstant, men halten har systematiskt varierats: från 1,9 % till 2,6 %, och slutligen till 3,2 %. Skillnaden i resulterande blodalkoholhalt framgår klart av figurerna: ju högre halt, således ju mera alkohol vid samma totala mängd dryck, ju högre kurva. Som allmän regel för maltdrycker av styrka 1,9—3,2 % gäller att maximihalten av alkohol i blodet i genomsnitt uppgår till samma halt i promille, som den tillförda mängden alkohol, omräknad till gram alkohol per kg kroppsvikt. Som hjälp för omräkningen kan fig. III (sid. 18*) användas, där relationen mellan maltdrycker med halten 1,9, 2,6 och 3,2 vikt % alkohol och mängd alkohol per kg kroppsvikt återgives. Som exempel må nämnas att 3 flaskor öl av 2,6 % (vikt) = 25,7 g alkohol, = 0,37 g alkohol per kg till en 70 kg person, giva en genomsnittlig högsta halt av omkring 0,35—0,40 promille. 3 flaskor 1,9 % giva en maximihalt av endast 0,25— 0,30 promille medan 3 flaskor 3,2 % giva en högsta halt av 0,45—0,50 promille. Dessa siffror äro medeltalssiffror; en bearbetning av materialet visar att man kan uppskatta de individuella variationerna till a = ± 12 %, och således den »normala» variationsbredden till ± 30 % ( ± 2,5 o), vilken omfattar 99 % av fallen. Det betyder t. ex. att efter förtäring av 3 flaskor 3,2 % öl en maximihalt av alkohol i blodet kan väntas uppträda, som varierar mellan 0,36 och 0,63 promille, i faktiska försök [n = 9) ha vi funnit detta maximum variera mellan 0,43 °/oo och 0,60 °/oo, Efter förtäring av 4 flaskor 3,2 % öl, funno vi ett högsta värde av alkohol i blodet av 0,6—0,7 °/oo; Carlsson och medarbetare (1934) funno i sina försök, där blodprovet dock först togs efter 75 min, 0,61 °/oo, således en god överensstämmelse. 2.

Uppsugningshastigheten

Vid långsam uppsugning övergår alkoholen endast så småningom till blodet. Detta medför att blodalkoholkurvan stiger långsamt, och maximihalten blir relativt låg. Ett typiskt exempel är fall 111 i lig. 4 (sid. 22): maximum efter 4 flaskor 3,2 % öl är 0,61 %o. Vid snabb uppsugning övergår alkoholen snabbt till blodet, och kan där t. o. m. skjuta upp i en topp över kurvans allmänna nivå. Maximum blir högt och inträffar ofta tidigt. Ett typiskt exempel är fall 100 i fig. 4 (sid. 22), Maximum efter 4 flaskor 3,2 % öl är 1,14 %o, således i det närmaste dubbelt så hög halt som vid långsam uppsugning. Även i tidigare arbeten på detta område återfinnas dylika extrema värden med motsvarande mängder dryck. Hammarsten och Liljestrand (1922) i sina undersökningar över maltdrycker redogöra för ett fall (fp I) som efter 3 flaskor 3,64 % (motsvarande 3,4 flaskor 3,2 viktprocent), förtärt efter måltid (!), uppvisade en högsta halt av 1,15 %o! Carlson och medarbetare (1934) redogöra för ett fall, som uppnådde 0,93 % vid en något senare tidpunkt (75 min) efter förtäring av 4 flaskor 3,2 % öl. Uppsugningshastigheten torde i viss utsträckning vara karakteristisk för varje enskild person. De nämnda fallen 111 och 100 i fig. 4 visa att hos fall 111 uppsugningen är långsam, med relativt lågt maximum för samtliga prövade sorter, medan för fall 100 maximum blir högt för alla prövade sorter, och en tydlig »resorptioaistopp» kunde iakttagas.

119 Detta fenomen, att blodalkoholkurvan skjuter upp i en »topp» över kurvans allmänna nivå, förekommer främst efter starksprit, intagen på fastande mage, (se t. ex. fig. 6), men även, som synes t. ex. av fall 100, fig. 4, efter öl. Denna »resorptionstopp» kan i extrema fall skjuta över kurvans allmänna nivå med 50—85 %.

3.

Kurvans »allmänna nivå» = fördelningen r

En faktor av samma betydelse som maximihalten är kurvans allmänna nivå, uttryckt i faktorn r. Fallen 119 och 132 i fig. 4 (sid. 22) kunna illustrera detta. Försökspersonerna ha förtärt samma mängd, de ha samma kroppsvikt, men där föreligger en skillnad i kurvornas allmänna nivå; samtliga tre kurvor hos fall 119 förlöpa på ett lägre plan än motsvarande kurvor för fall 132. Skillnaden kan uppgå till 20—30 %. 4.

Totala mängden försvunnen alkohol (,3 • r • 6 0 )

Den hastighet, varmed alkoholen lämnar kroppen betingas till största delen av dess nedbrytning (»förbränning») i levern; endast i genomsnitt 2—5 % lämna kroppen med utandningsluften, urinen, saliven och svetten (sid. 47). Den totalt försvunna mängden alkohol per tidsenhet uppgår vid förtäring av smärre mängder till i genomsnitt 90—110 mg alkohol per kg kroppsvikt och timme, således 6—8 g alkohol per timme för en 70 kg person. Detta motsvarar c:a 1 flaska öl (l flaska 1,9 % = 6,3 g alkohol, 1 flaska 2,6 % = 8,6 g och 1 flaska 3.2 % = 10,6 g alkohol). Intressant är att jämföra med vad tidigare författare funnit. Carlson och hans medarbetare (1934) uppgiva som medellal 103 mg per kg och timme vid en genomsnittlig förtäring av 4 flaskor 3,2 % öl per timme; mitt medeltal är 108 mg (beräknat ur ekvationen 3,2 % tab. 11, för en förtärd mängd av 0,60 g alk per kg), överensstämmelsen är som synes mycket god. Övriga författare ha icke ur sina försök kunnat beräkna storleken av försvinnandet. Den per tidsenhet totalt försvunna mängden alkohol ändras emellertid med mängden tillförd alkohol, ett förhållande som tidigare icke iakttagits för maltdrycker, men som klart framkommer, när försöken planerats såsom i denna undersökning. Vid en förtärd mängd av 1—2 flaskor försvinna omkring 70—80 mg alkohol per kg och timme, således 5—5,6 gram alkohol för en 70 kg person motsvarande 2/3 flaska 2,6 % per timme. Vid en förtäring av t. ex. 15—17 flaskor försvinner icke mindre än 270 mg alkohol per kg och timme, således 19 gram alkohol för en 70 kg person, d. v. s. en fyrdubbling, motsvarande omkring 2,2 flaskor 2,6 % öl (sid. 42) per timme. Några typiska försök äro illustrerade i fig. 4, fall 132, och i fig. 5, fallen 61 och 76. De prickade linjerna återgiva den hastighet, varmed alkoholen försvinner; med större mängd alkohol {= högre kurva) blir lutningen brantare, vilket betyder en ökning av förbränningen. På sid. 44 har detta förhållande omräknats till den tid det tar för alkoholen att försvinna. Som exempel må nämnas att 4 flaskor 2,6 % försvinna på 4 timmar, medan t. ex. 12 flaskor försvinna redan på 8 timmar. Dessa förhållanden äro illustrerade i figur 12, sid. 44. För starksprit är denna ökning icke alls så framträdande: vid en förtärd mängd av 2,5—5 cl brännvin förbrännes 70—80 mg, d. v. s. 5—5,6 gram alkohol per

120 timme, således samma mängd som för motsvarande kvantitet öl. Den försvunna mängden motsvarar omkring 2 cl brännvin per timme, ö k a s den förtärda mängden till 40—45 cl brännvin, som motsvarar 15—17 flaskor 2,6 % öl, ökar den totalt försvunna mängden alkohol per tidsenhet endast till 132 mg, d. v. s. 9,2 g alkohol per timme, vilket motsvarar 3,2 cl per timme. Vid motsvarande förtäring av alkohol i form av maltdryck var den försvunna mängden per timme 19 gram, således det dubbla.

5.

Förtäring på fastande mage eller tillsammans med måltid

För starksprit är det känt att en nedpressning av kurvan framkommer, om alkoholen intages tillsammans med föda, jämfört med kurvan efter alkohol på fastande mage. Nedpressningen kan uppgå till 50—70 % av fastekurvan. Samtidigt fås en förlångsamning av uppsugningen, yttrande sig i ett sent uppträdande maximum, i vissa fall först efter 180 minuter. För maltdrycker ligga dessa förhållanden till på ett annat sätt. För 2,6 % öl kunde någon skillnad i blodalkoholkurvans förlopp icke konstateras, om alkoholen den ena gången förtärdes på fastande mage och den andra tillsammans med mat. Besultaten äro illustrerade i fig. 6 (sid. 29); fall 79, och i tabell 8. För 1,9 % öl torde samma förhållande råda. För 3,2 % öl fås däremot en viss nedpressning av kurvan, om alkoholen intages tillsammans med föda; resultaten äro återgivna i fig. 6 (sid. 29) och tabell 8. Nedpressningen uppgår till i genomsnitt 0,15—0,20 °/oo, vilket motsvarar 1 5 — 2 0 % . I detta sammanhang torde det vara intressant att jämföra, vad föregående författare funnit i sina försök med maltdrycker av 3,2 % eller högre halt. Hammarsten och Liljestrand (1922) ha icke kunnat visa någon större skillnad i blodalkoholhalt mellan försöken med fasta och efter måltid (tabell 2, sid. 129 i H. och L:s arbete 1922): blodalkoholhalten blev ungefär densamma eller endast obetydligt sänkt. Carlson och medarbetare (1934) funno den genomsnittliga blodalkoholhalten efter 2 flaskor 3,2 % öl (vikt) att vara 0,29 %o på fastande mage och 0,25 °/oo tillsammans med föda, således en sänkning med 0,04 °/oo = 15—20 %. Efter 4 flaskor var halten 0,61 %o på fastande mage, och 0,56 °/oo tillsammans med mat, således en minskning med 7—10 % . Haggard och medarbetare (1941) funno efter 2 flaskor öl av 3,6 viktprocent en halt av 0,25 %o på fastande mage och 0,17 °/oo tillsammans med föda, således en minskning med 25—30 %. Efter 4 flaskor 3,6 % var halten 0,46 % 0 och sjönk till 0,32 %o tillsammans med föda, således en nedpressning med 25—30 %. Sammanfattas resultaten av våra undersökningar och föregående författares på detta område, så råder ingen tvekan att blodalkoholkurvan efter förtäring av öl med en halt av 1,9 % eller 2,6 % (vikt) är densamma, vare sig ölet fortares på fastande mage eller tillsammans med mat. Är halten 3,2 % eller högre, kan en viss nedpressning av kurvan äga rum, om alkoholen fortares tillsammans med mat: för 3,2 % en nedpressning med 10—20) % och för 3,6 % en nedpressning med 20—30 %. Om starksprit fortares tillsammans med föda, blir blodalkoholhalten 30—70) % lägie än om alkoholen tages på fastande mage.

121 6.

Den förtärda maltdryckens alkoholhalt

Ovan har påpekats att om samma mängd, t. ex. 3 flaskor av olika maltdrycker fortares, så kommer alkoholhalten i drycken att avgöra blodalkoholkurvans förlopp. Vilken roll spelar halten för uppsugningshastighet, fördelning och försvinnande? a) Maximihalten i blodet blir relativt sett högre, ju högre halten av alkohol är: 3,2 % öl uppsuges något snabbare än 1,9 %, resp. 2,6 % öl (se t. ex. fig. 7). b) Fördelningen ändras något med halten, kurvans allmänna nivå höjes, ju högre halten är (se t. ex. fig. 11, sid. 41). Tendensen var ej säkerställd. c) Den totala förbränningen minskar något med ökande halt av alkohol i maltdrycken (se t. ex. tab. 11 s. 39 och fig. 11 s. 41). Tendensen var ej säkerställd. Vid en förtäring t. ex. av 35 g alkohol i form av maltdryck (motsvarande 5,6 flaskor 1,9 %, 4,1 flaskor 2,6 % eller 3,3 flaskor 3,2 %) förbrännes av 1,9 % öl 113 mg alkohol per kg och timme, av 2,6 % 106 mg och av 3,2 % 104 mg. Förhållandet till fasta — föda har berörts ovan (sid. 120): blodalkoholkurvan efter 1,9 % och 2,6 % öl nedpressas icke av samtidigt intagen föda, medan alkoholhalten i blodet efter 3,2 % öl pressas ned med 10—20 %, om ölet intages tillsammans med föda.

7.

Den förtärda dryckens natur, om maltdryck eller starksprit

Slarksprit, intagen på fastande mage, uppsuges betydligt snabbare, vilket bland annat medför ett betydligt högre maximivärde, i genomsnitt en ökning med 65 % (tabell 10, sid. 32). Fortares starksprit på fastande mage, inträffar ävenledes maximum i genomsnitt på samma tid som efter öl: 50—70 min. men i ett betydligt antal fall inträffade maximum redan efter 20—30 min., i andra fall först efter 120—150 min. (se tabell hos Goldberg 1943). Intages starkspriten tillsammans med föda, kan maximum inträffa ännu senare, i enstaka fall först efter 180 minuter. Kurvans allmänna nivå efter förtäring av starksprit är 20—30 % högre än kurvan efter motsvarande mängd maltdrycker, och den totalt försvunna mängden alkohol per tidsenhet är efler förtäring av smärre mängder alkohol som starksprit i genomsnitt c:a 10—15 % mindre än för motsvarande mängd maltdryck (se t. ex. fig. 11, sid. 41). Ett typiskt exempel återgives i figur 37. Försökspersonen fick förtära 34.4 g alkohol, men vid varje försök i annan dryck; som brännvin (31,7 vikt % ) , som »grogg» (2,6 vikt % ) , och som 2,6 % öl. Kurvorna återgiva klart de typiska skillnaderna i blodalkoholkurvans förlopp. Vid större doser framkommer emellertid ytterligare en viktig skillnad: den ökning av förbränningshastigheten till det flerdubbla som kännetecknar maltdryckerna, när den förtärda mängden ökar, återfinnes icke i samma utsträckning för starksprit. Som exempel må nämnas att t. ex. en förtärd mängd av 1,5 g alkohol per kg, intagen som maltdryck (12 flaskor) är helt försvunnen efter 8 timmar, medan samma mängd alkohol, intagen som starksprit (30 cl), först är helt försvunnen efter 13 timmar. Dessa förhållanden äro illustrerade i fig. 12, sid. 44. Den försvunna mängden alkohol motsvarar för 2,6 % öl 181 mg och för starksprit endast 116 mg alkohol per kg och timme. Utspädes starkspriten till samma halt som öl( t. ex. till »lättgrogg» med en halt av 2.6 viktprocent) blir maximivärdet i blodet fortfarande högre än för öl, ökningen

122 Blodalkohol promille 15 T

1.0 "

<X 0.5

r

X*

31.7% alk.

^ £ « * ^ ~ 2.6% alk O

2. 6 % Öl

'(»^

5» 100 Fig. 37.

Alkoholhalten

i blodet efter förtäring grogg eller

200 av samma brännvin.

300 min. mängd

alkohol

som

maltdryck,

Försöksperson 118, vikt 54 kg, 34,4 gram alkohol — 0,64 g/kg. 1. 01: 4 flaskor 2,6 vikt % = 34,4 g alkohol. Max: 0,57 °/oo, B = 0,0022 °/oo, r = 0,93 B . r . 60 = 123 mg alk pr kg/tim. 2. Grogg: 1330 cm 3 , 2,6 vikt % = 34,4 gram alkohol. Max: 0,77 °/oo, B = 0,0021 °/oo, r = 0,68, B . r . 60 = 86 mg alk pr kg/tim. 3. Brännvin: 109 cm 3 , 31,7 vikt % 34,4 gram alkohol. Max: 1,10 °/oo, B = 0,0030°,'oo, r = 0,59, p . r . 60 = 106 mg alk pr kg/tim.

är i genomsnitt 10—20 % (se t. ex. fig. 6 och tab. 10). Kurvans allmänna nivå ansluter sig helt till starkspritens och är således 20—30 % högre än för öl; den hastighet, varmed alkoholen försvinner, ansluter sig helt till den som gäller för starksprit (se tab. 10, sid. 32). Järn-föres blodalkoholkurvan efter förtäring av en bestämd mängd alkohol i form av maltdryck med förhållandena efter förtäring av samma mängd alkohol i form av starksprit framträda således betydande skillnader: a) uppsugningen blir långsammare efter förtäring av maltdryck med 30—50 % lägre maximivärde; b) kurvans hela nivå blir 15—25 % lägre; c) den pr tidsenhet genom utsöndring och förbränning försvunna mängden alkohol blir 25—75 % större; d) den tid, efter vilken all alkohol har lämnat kroppen, blir 30—40 % kortare; e) kurvan blir ej förändrad, om maltdryck med 1,9—2,6 % alkoholhalt intages på fastande mage eller tillsammans med föda (fig. 6), och uppvisar efter mat endast en sänkning på 10—20 % med 3,2 % öl; starkspritkurvan i blodet sänkes vid intagning av starksprit tillsammans med föda med 30—50 %. Dessa skillnader kunna tänkas sammanhänga med flera faktorer (jmf sid. 33—34):

123 1) Utspädningen av alkohol i maltdrycken jämfört med halten i starksprit. Utspädningen kan ej vara den enda faktorn, då kurvan för utspädd alkohol (fig. 6) med undantag för maximivärdet nära ansluter sig till den för starksprit, men väl skiljer sig från den för öl. 2) Den ökade urinmängden efter förtäring av maltdryck skulle medföra en ökning av den utsöndrade mängden alkohol och därmed ge kurvan ett lägre förlopp. På sid. 45—47 har visats, att den sammanlagda utsöndringen av alkohol med urin och utandningsluft uppgår till 2—9 % av den totalt försvunna mängden. Denna ringa andel av hela den mängd alkohol, som försvinner per tidsenhet, räcker icke att förklara den lägre nivå, som alkoholkurvan i blodet företer efter förtäring av maltdryck i jämförelse med kurvan efter starksprit, i koncentrerad form eller utspädd (fig. 37), ej heller den ökning vid försvinnandet, som uppträder vid en ökning av den tillförda dosen (fig. 14). 3) En tredje möjlighet vore att maltdrycker skulle innehålla ett eller flera ämnen, som skulle verka förlångsammande på uppsugningen, hålla ned alkoholkurvans nivå och giva den dess höga r-värde. En sådan möjlighet har framkastats av Mellanby (sid. 2), men hittills icke påvisats av någon forskare. Enligt här framlagda undersökningar torde emellertid en sådan teori förefalla mycket sannolik. Detta eller dessa ämnen torde dessutom ha den verkan, att blodalkoholkurvan är relativt opåverkad av det förhållandet, om alkoholen intages på fastande mage eller tillsammans med föda, och att storleken av den per tidsenhet utsöndrade och förbrända alkoholen ökar med ökad tillförsel av maltdrycker, upp till en fyrdubbling vid en tillförsel av mer än 2 g alkohol per kg kroppsvikt i form av maltdryck. Hela denna problemställning är föremål för speciella undersökningar vid Karolinska institutet, vilka ännu icke äro avslutade.

II.

Graden av påverkan

Påverkan efter alkoholförtäring har bestämts genom att prestationsförmågan har fastställts med tvenne prov, dels före, dels efter alkoholförtäringen: det har därigenom blivit möjligt att jämföra utfallet av proven före och efter alkoholtillförsel. Resultaten ha så jämförts med den rådande blodalkoholhalten. Jämförelse har även gjorts med en grupp av personer, vilka fått utföra samma prov utan alkoholtillförsel; ingen som helst systematisk förändring uppträdde då i proven, vilket betyder att i dessa försök effekten av övning, trötthet eller nervositet ej påverkade utslaget med de använda proven. Påverkan följde i stort blodalkoholkurvans förlopp. Understeg blodalkoholhalten ett visst värde, en viss gräns, ett s. k. tröskelvärde, uppträdde ingen påverkan. Så snart blodalkoholhalten steg över detta värde, uppträdde en påverkan, som snabbt ökade, ju högre halten steg, den nådde sitt maximum omkring blodalkoholkurvans maximum och avtog sedan, när blodalkoholhalten åter avtog (se t. ex. fig. 16, sid. 53). Denna gräns, där påverkan börjar, tröskelvärdet, visade sig för de använda proven hos mättliga alkoholförtärare i genomsnitt ligga omkring 0,2—0,4 %o alkohol i blodet (sid. 58).

124 Orsaker till variationer i 1.

påverkan

Blodalkoholkurvans förlopp

Samtliga de omständigheter, som medföra variationer i blodalkoholkurvans förlopp, medföra även motsvarande variationer i påverkan. 1) Som första exempel kan nämnas maltdryckens halt. I lig. 16, sid. 53, illustreras huru påverkan varierar, när försökspersonen förtär en bestämd mängd maltdrycker. I fall 132, en måttlig alkoholförtärare, syntes redan 3 flaskor 1,9 % medföra en bestämd påverkan med en försämring av prestationsförmågan av 15—30 %. Förtärde personen i stället 3 flaskor 2,6 % öl, ökades blodalkoholhalten och likaledes påverkan, till 30—40 %, med 3 flaskor 3,2 % blev försämringen 50—60 %. I andra fall, <t.ex. i fallen 110 eller 77, medförde 1,9 % maltdryck ingen påverkan med dessa prov, medan däremot samma mängd 2,6 % eller 3,2 % öl gav en tydlig påverkan (fig. 16). Påverkan finnes tabellerad i tab. 14 (sid. 54) och 15 (sid. 56), där även storleken av påverkan återfinnes (tabell 13, sid. 52), Motsvarande blodalkoholhalter framgå t. ex. av tabellerna 6 och 7. En påverkan av -f- + + eller mera är säkerställd. Detta betyder att den funna påverkan har berott på alkoholtillförseln, och att resultatet är säkert i 99 fall av 100, för en påverkan av - j - -f -f- - j - i 999 av 1000; sannolikheten för att påverkan skulle ha berott på en tillfällighet är mindre än 1 fall av 100 (P <0,01) eller 1 fall av 1000 (P < 0,001). En påverkan av -f- 4 - är mycket sannolik beroende på alkoholtillförsel — sannolikheten för en slumpeffekt är mindre än 5 fall på 100 (P < 0,05) — medan en påverkan, betecknad som 0 eller - j - , även kan tänkas ha berott på en tillfällighet och ej på alkoholtillförseln. Sannolikheten för att tillfälligheter skulle ha spelat in är större än 5 fall på 100 (P > 0,05). Sammanfattande kan sägas, att hos de måttliga alkoholförtärarnä i genomsnitt 3,5 flaskor 2,6 %, som gav en maximihalt av alkohol i blodet av 0,48 °/oo, medförde en försämring av prestationsförmågan med 30—40 %. 3,5 flaskor 1,9 % med ett maximum av 0,37 %o gav en försämring av 10—30 %. medan 3,5 flaskor 3,2 % med ett maximum av 0,66 °/oo gav en försämring av 50—60 %. 2) En annan faktor som betingar variationer i påverkan är uppsugningshastigheten: en snabb uppsugning med hög topp ger en kraftig påverkan, en långsam uppsugning med låg topp en mindre påverkan. Som exempel kan framdragas fall 111 och 100: I fall 111 var uppsugningen långsam: 4 flaskor 2,6 % gåvo en maximihalt av alkohol i blodet av 0,50 %o och ingen säker påverkan, medan i fall 100 uppsugningen var snabb: 4 flaskor 2,6 % gåvo en maximihalt av 0,73 %o och en säker påverkan med en försämring av prestationsförmågan med 40 % (fig. 4 och tab. 14). 3) En annan faktor, som har betydelse för graden av påverkan, är kurvans allmänna förlopp (= fördelningen r ) : lång kurva ger liten påverkan, en hög kurva kraftig påverkan. Exempel äro fall 119 och fall 132; förloppen framgå av fig. 4 (sid. 22) och påverkan t. ex. ur tabell 14 sid. 54: 3 flaskor 2,6 % gåvo i fall 119 med låg kurva en försämring i flimmerprovet med 26 %, samma mängd i fall 132 med hög kurva en försämring med 41 %. 4) En olika förbränningshastighet ((3. r. 60) kan också vara en förklaring till varierande påverkan. Vid snabb förbränning försvinner alkoholen snabbt, och påverkan går snabbt tillbaka. Vid långsam förbränning kvarstannar alkoholen längre tid i kroppen, och påverkan kvarbliver likaledes en längre tid. Förbränningens storlek varierar i normala fall med ± 2 0 % (medeltal ur tab. 11); i extrema fall kan förbränningen således variera med + 50—60 %.

125 5)) Om alkoholen tillföres på fastande mage eller tillsammans med föda spelar för maltdrycker av styrkan 1,9—2,6 % ingen som helst roll, då blodalkoholkurvan icke- förändras (sid. 120). Nedpressningen av alkoholkurvan efter förtäring av 3,2 % öl tillsammans med föda är 10—20 %, vilket icke spelar någon större praktisk roll för graden av påverkan: påverkan blir densamma i båda fallen. E n liknande uppfattning framfördes av Carlson och medarbetare (1934), som likaledes gjort försök över påverkan med 3,2 % öl. De kunde ej påvisa den ringa skillnaden i blodalkoholhalt och skriva: »I varje särskilt fall utföllo resultaten och försöken med föda på samma sätt som försöken utan föda.» (»In each case the results with food substantially duplicated the results without food.») 6) Då den förtärda maltdryckens alkoholhalt spelar en viss roll för blodalkoholkurvans förlopp (s. 121), kommer halten att även spela samma roll för graden av påverkan. Påverkan blir något större efter 3,2 % öl än efter 1,9 % eller 2,6 %, även om samma alkoholmängd intages, emedan maximum blir något högre (fig. 7), och likaledes kurvans allmänna nivå (fig. 11). Slutligen kan påverkan efter 3,2 % möjligen bli densamma som för 2,6 % i de fall, där ölet intages tillsammans med föda (s. 120). 7) En faktor av stor betydelse för graden av påverkan är dryckens natur, om maltdryck eller starksprit. Det höga maximivärdet efter starksprit, jämfört med värdet efter maltdryck — i genomsnitt 65 % högre (se ovan) •— kurvans allmänna högre nivå och det något långsammare försvinnandet av alkohol medföra, en större påverkan än efter motsvarande mängd alkohol i form av maltdryck: skillnaden kan innebära en fördubbling av påverkan. Delta förhållande illustreras t. ex. av bilförsöken: förtäring av 3—4 flaskor 3,2 % öl medförde en genomsnittlig försämring av körningen med 18,6 %, medan förtäringen av samma mängd alkohol i form av starksprit (10—13 cl brännvin) medförde en försämring av 32,7 % (sid. 88). 2.

Tröskelvärdet för börjande påverkan

I fråga om tröskelvärdet, således den undre gräns, som alkoholhalten i blodet måste nä för att en påverkan skall framträda, har i tidigare arbeten visats, huru detta inom vissa gränser kan variera från person till person, och huru det systematiskt ökar med stigande alkoholvana. Likaledes förändras tröskelvärdet med arten av de prov som användas. Tröskelvärdena finnas återgivna i tab. 17, sid. 62, såväl i promille alkohol som i g alkohol per kg. För måttliga alkoholförtärare torde tröskelvärdet för vissa laboratorieprov ligga vid 0,2—0,4°/oo, vid den lägre gränsen för känsliga funktioner, som t. ex. motsvara flimmerprovet, och vid den högre gränsen för funktioner, som t. ex. motsvara blinkprovet. Omräknat i förtärd mängd motsvara dessa gränsvärden 2—4 flaskor 1,9 % öl, 1,6—3,2 flaskor 2,6 % eller 1,3—2,6 flaskor 3,2 % öl. Dessa mängder angiva således de minsta mängder av maltdrycker med olika halt, som personer med måttliga alkoholvanor måste förtära för att en påverkan skall kunna framkomma. För personer vana vid ett måttligt alkoholbruk torde efter förtäring av 2—3 flaskor öl av 2,6—3,2 % (vikt) en börjande försämring av viktiga funktioner i centrala nervsystemet kunna framkomma En säker försämring torde framkomma efter förtäring av 3—4 flaskor öl av dessa styrkor. Dessa resultat stämma väl med våra resultat av de praktiska proven. Vid bilkörning (sid 90) beräknades gränsen för en börjande försämring ligga vid 0,35—0,40 °/oo: den faktiska förtäringen var här 3—4 flaskor 3,2 % öl. Vid telegrafi

126 (sid. 112) låg gränsen vid 0,20—0,25 °/oo, den faktiska förtäringen var 2, resp. 3—4 flaskor 3,2 % öl. I båda dessa fall utgjordes försökspersonerna av individer, vana vid ett måttligt alkoholbruk. Här måste framhävas, att påverkan i detta sammanhang innebär en försämring av prestationsförmågan i förhållande till den enskildes prestationer utan alkoholtillförsel, och icke den påverkan, som lager sig uttryck i sådana yttre tecken som vanligen associeras med »berusning», såsom fumlighet, gång- och talrubbningar, ökad glans på ögonen, hög ansiktsfärg etc. och vilka i vissa fall först framkomma vid högre halter. Rubbningar i prestationsförmågan i olika funktioner uppträda i många fall utan att vederbörande till det yttre »förefaller» påverkad. De enda författare, som systematiskt gjort kvantitativa prov på påverkan äro Carlson och medarbetare (1934). De undersökte endast effekten av 3,2 % öl och funno likaledes en statistisk säkerställd försämring med ett flertal prov hos de försökspersoner, som förtärt 4 flaskor 3,2 % öl — blodalkoholhalten var 0,61 °/oo efter 75 min — och 7 % av försökspersonerna uppvisade även en påverkan till det yttre, »a clear change in behaviour».

3.

Alkoholvanans betydelse

En ytterligare orsak till variationer i påverkan mellan olika personer är graden av alkoholvana. Det är väl känt, alt en alkoholvan person karakteriseras av sin ökade tolerans för alkohol. Först genom undersökningar under senare år har en viss klarhet nåtts om de olika moment som ingå i den alkoholvanes ökade tolerans. 1) Det första momentet är en mindre påverkan efter förtäring av en bestämd dos än den som framkommer hos en vid alkohol ovan person. Som exempel kan nämnas alt 4 flaskor 3,2 % öl, som ger en högsta blodalkoholhalt av 0,7—0,8 °/oo, hos personer, vana vid måttligt alkoholbruk (vår försöksserie a) (tab. 1, sid. 9), medför en försämring i prestationsförmågan på 60 %, men samma mängd hos utpräglat alkoholvana (vår försöksserie b, tab. 1, sid. 9), en försämring på 30 %. (Dessa siffror äro medeltal, grundade på värdena i tabellerna 14 15 och 16.) 2) Det andra momentet, som karakteriserar den ökade toleransen är ett högre gräns- eller tröskelvärde för påverkan. Dessa värden återfinnas i tab. 17, sid. 63. Därur kan t. ex. hämtas, att tröskelvärdet för börjande påverkan hos personer vana vid måttligt alkoholbruk ligger omkring 0,25 °/oo för flimmerprovet, medan det hos utpräglat alkoholvana (»alkoholister») ligger omkring 0,55 %o, 0,25 %o motsvarar en förtäring av t. ex. 2 flaskor 2,6 % öl och 0,55 %o av 4,5 flaskor 2,6 % öl. Detta tröskelvärde stiger med ökande alkoholvana (sid. 61): hos personer, som praktiskt taget äro helt ovana att förtära alkohol, är tröskelvärdet omkring 0,1—0,2 °/oo, hos måttliga alkoholförtärare 0,2—0,3 %o, hos utpräglat alkoholvana 0,4—0,7 %o. 3) Det tredje momentet som karakteriserar en ökad tolerans, och som måste utgöra en av de verksamma faktorerna för uppkomsten av en tillvänjning eller en narkomani, t. ex. hos alkoholister, är den fortgående ökningen av den faktiska konsumtionen. Detla har diskuterats på sid. 58—62 och framgår även av försökspersonens föregående historia (sid. 63—71) samt ur inledningen (sid. 20*—32*). En vid alkohol ovan person kan icke förtära större mängder alkohol utan att tvingas till det (»forced drinking» enligt amerikansk terminologi); i fråga om malt-

127 drycker torde konsumtionsgränsen ligga vid några flaskor maltdrycker, om den tid, under vilken de skola intagas, begränsas till t. ex. 30—45 minuter. Ökas konsumtionen över denna gräns, uppkommer i regel illamående och kräkning, bland annat beroende på en kramp i nedre magmunnen, vidare blodtrycksfall m. m. Utpräglat alkoholvana individer ha i vara försök på samma tidrymd förtärt upp till 11 flaskor utan att uppvisa illamående eller andra dylika symptom. Pilsneralkoholister kunna komma upp i en dygnskonsumtion av 40—50 flaskor och mer len person skröt med att ha förtärt 96 flaskor »på en dag» (sid. 9, sid. 68)). Motsvarande förhållanden gälla även för starksprit. Där den ovane endast kan förmås att intaga små kvantiteter, finnes det alkoholister, som kunna förtära 30— 40 cl inom 10—20 minuter (sid. 68), och i extrema fall kanske 1 liter eller mer under loppet av ett dygn (sid. 68). Jämför man med tidigare författares material, finner man alt Hammarstens och Liljestrands (1922) försökspersoner ej kunde förtära mer än 3 flaskor öl på 30 min, utsträcktes tiden till 2 Vi timme, lyckades en av dem förtära 11 flaskor, således motsvarande 5 flaskor per timme. I Carlsons och medarbetares material (1934) kunde försökspersonerna vid snabb förtäring (»forced drinking») i regel endast förtära 4 flaskor på 1 timme. Försökte de med 6 flaskor på en timme, fingo de vanligen illamående och kräkningar. Utsträcktes tiden till 3 Vi timme, lyckades en av dem förtära 14 flaskor, således motsvarande 4 flaskor per timme. I Haggards och medarbetares försök (1941) kunde ingen av de deltagande försökspersonerna förtära mer än 1,2 liter 3,6 % öl på 10 minuter; i starkspritförsöken kunde flertalet av de alkoholvana (»the majority of the moderately to moderately heavy drinkers») förtära 18—24 cl whisky på 5—10 minuter, medan de ovana (»the. majority of the occasional drinkers») fingo illamående och kräkningar av denna dos. Mot bakgrunden av dessa och andra erfarenheter från våra egna försök, och andra författares, har den arbetshypotesen framlagts, att storleken av en försökspersons frivilliga konsumtion vid de olika försöken är ett ultryck för hans grad av alkoholvana: en liten spontan konsumtion tyder på måttlig alkoholvana, medan en hög konsumtion i våra försök skulle tyda på en stor alkoholvana. Försökspersonerna ha indelats i konsumtionsgrupper (sid. 59—62), och tröskelvärdena för påverkan ha beräknats för varje enskild konsumtionsgrupp, de framgå av fig. 17—18, sid. 60—61, och tabell 17, sid. 62. Som exempel kan blott nämnas, att den ökning av alkoholvanan, som skulle motsvara en ökning från konsumtionsgrupp »2 flaskor» till konsumtionsgrupp »9 flaskor» medförde en ökning av tröskelvärdet för påverkan från 0,10 till 0,67 promille. 4) Det fjärde momentet, som framför allt torde karakterisera alkoholmissbrukaren till skillnad från den måttliga alkoholförtäraren, är storleken av den faktiska konsumtionen ute i det praktiska livet. Erfarenheterna från dessa och andra försök tala starkt i den riktningen, att parallellt med den stegring i tröskelvärdet, som karakteriserar den tilltagande alkoholvanan, en så kraftig ökning av den faktiska alkoholkonsumtionen skulle inträda hos alkoholmissbrukaren, att han »överstiger» sitt tröskelvärde, och en kraftig påverkan framkomma. Då konsumtionen synes växa hastigare än stegringen i tröskelvärdet, ökar också påverkan allt mera. Detta framgår av en bearbetning av värdena i tabellerna 14 (sid. 54) och 15 (Vid. 56). \ ) e försökspersoner, som konsumerade 2—3 flaskor vid försöken, uppvisade i gernymsnitt en högsta blodalkoholhalt av 0,36 %o och en försämring i prestations-

128 förmågan av 28 %. Tröskeln beräknades vara 0,10—0,20 %o (bearbetad ur tab. 6 och tab. 14). Försökspersoner med 4—6 flaskors konsumtion hade en genomsnittlig högsta halt av alkohol i blodet av 0,63 %o och en försämring av 36 %; tröskeln beständes vara 0,30—0,40 %o (bearbetad ur tab. 6/7 och tab. 14/15). Vad slutligen alkoholmissbrukarna beträffa, som förtärde 7—11 flaskor, hade dessa en genomsnittlig högsta halt av alkohol i blodet av 1,05 °/oo och uppvisade en försämring av 57 °/io, tröskeln beräknades vara 0,50—0,70 %o (bearbetad ur tab. 7 och 15). Dessa resultat med proven på olika funktioner i centrala nervsystemet bekräftades även av försökspersonernas uppträdande under försöken: de med den lägsta konsumtionen voro föga eller ej alls påverkade till det yttre (se beskrivningen av försöken sid. 63—71), trots sitt låga tröskelvärde medan de utpräglat alkoholvana och alkoholmissbrukarna i stor utsträckning voro mer eller mindre påverkade, trots sitt relativt höga tröskelvärde. Den vidare utvecklingen av dessa fynd och deras samhand med den kroniska alkoholismen och dess uppkomstmekanism ligger utanför ramen för denna undersökning. Här skall blott nämnas, att dessa fenomen äro föremål för specialundersökningar, framför allt i djurförsök, där de olika faktorerna kunna särskiljas och analyseras på ett annat sätt än hos människa. Bland annat har man på olika håll sökt få fram den eller de eventuella faktorer, som skulle betinga konsumtionsökningen hos den tillvanda mekanismen. Dylika försök ha även igångsatts vid farmakologiska avdelningen av Karolinska institutet. 5) Det femte moment, vari man sökt förklaringen till den ökade toleransen för alkohol i den vanda organismen, är blodalkoholkurvans förlopp. En långsammare uppsugning, en lägre nivå på kurvan och en snabbare förbränning skulle teoretiskt bidraga till en lägre blodalkoholhalt och därmed en mindre påverkan i den vanda organismen (se översikt av tidigare försök sid. 13*—32*). Tidigare försök med starksprit (sid. 32*) ha klart visat, att någon sådan skillnad mellan den alkoholvana och den vid alkohol ovana organismen i fråga om blodalkoholkurvans förlopp icke torde föreligga. Här återgivna försök (sid. 40, 42, 43, 47—48) ha dels bekräftat tidigare försök, dels klart visat, att blodalkoholkurvan blir densamma om en vid alkohol ovan och en alkoholvan förtära samma kvantitet alkohol i form av maltdryck. Det nya som framkommit vid denna speciella undersökning är emellertid bland annat det fenomenet, att den totalt försvunna mängden alkohol per tidsenhet ökar, om den förtärda mängden alkohol ökar (sid. 43): en ökning av förtäringen från 1—2 flaskor till 15—17 flaskor medförde en stegring av förbränningen från 5—5,6 gram alkohol per timme till 19 gram per timme! För starksprit var denna stegring dock betydligt mindre: en ökning av förtäringen från 2,5—5 cl brännvin till 40—45 cl medförde en stegring av förbränningen från 5—5,6 gram alkohol till 9,2 gram alkohol per kg och timme. Uppsugningen är emellertid t. o. m. hastigare hos alkoholister än hos måttliga alkoholförbrukare — skillnaden kan uppgå till 50 % och mera —, varför förändringarna i blodalkoholkurvans förlopp icke räcka till som förklaring till den ökade toleransen hos de alkoholvana. Den ökade toleransen beror i första hand på ett höjt tröskelvärde (tab. 17, sid. 63) således en ändring i relationen mellan påverkan och blodalkoholhalt (fig. 17—18, sid. 60—61); denna mekanism måste vara lokaliserad till centrala nervsystemet och dess reaktionssätt. )• . att malt-

LITTERATURFÖRTECKNING

Abramson L. och Linde P. »Zum Obergang des Äthylalkohols in die Spinalfliissigkeit beim Menschen», Arch. int. Pharmacodyn. 1930, 39:325. Accident Facts. Chicago; National Safety Council, 1949. Andersen, A. Harrestrup »Eksperimentelle undersogelser over Kullets farmakologi.» Diss. Köpenhamn 1942. . »Om behandlingen av akute Forgiftninger med medicinsk kul.» Nord. Med. 1942, 16: 3389. Andresen P. H. »Medicolegal methods for diagnosis of alcoholism», Hosp. tid. 1938, 5 / : 29. Atwater W. O. och Benedict F. G. »An experimental inquiry regarding the nutritive value of alcohol», Mem. nat. Acad. Sci. 1902, 5:233. Bahnsen P. och Vedel-Petersen K. »Alcohol studies: experiments on drivers of motor vehicles», J. Industr. Hyg. 1934, 16: 304. Berggren S. M. och Goldberg L. »Absorption of ethyl alcohol from the gastro-intestinal tract as a diffusion process», Acta Physiol. Scand. 1940, 7:246. Bernhard C. G. och Goldberg L. »Aufnahmen und Verbrennung des Alkohols bei Alkoholisten», Acta Med. Scand. 1935, 86: 152. Bernhard C. G. och Skoglund C. R. »Alkoholens inverkan på näthinnans hämningsmekanism och förmåga att följa hastiga belysningsväxlingar», Tirfing 1942, 36: 61. Best C. H., Hartoft W. S., Lucas C. C. och Ridout Jessie H. »Liver Damage Produced by Feeding Alcohol or Sugar and its Prevention by Choline.» Brit. Med. J. 1949, 2: 1001. Bjerver K. och Goldberg L. »Alcohol Tolerance in Individuals with Chronic Producer Gas Intoxication», Quart. J. Stud. Ale. 1948, .9: 329. Bjerver K., Bonnichsen R., Goldberg L. och Theorell H. »Determination of Ethyl Alcohol by Specific Alcohol Dehydrogenase. A Comparison with the W i d m a r k method», Proceedings 1st Internat. Conf. Ale. Traffic. Sthlm 1950. Bjerver K. och Goldberg L. »Effect of alcohol ingestion on Driving Ability.» Quart. J. Stud. Alk. 1950, / / : 1. Blotner H. »Alcohol Tolerance Tests in Normal Individuals and in Patients with Diabetes Mellitus and Diabetes Insipidus», New England J. Med. 1939, 220:283. Bogen E. »Drunkenness: a Quantitative Study of Acute Alcoholic Intoxication», J. Amer. Med. Ass. 1927, LXXXIX, 7:508. Bonnichsen R. och Theorell H.; Acta Chem. Scand. 1950—51 (i tryck). Bonnier G. och Tedin O. »Biologisk variationsanalys». Stockholm 1940. Böhmer K., Dtsch. Z. ges. ger. Med. 1938, 30: 205. Carlson A. J'., Kleitman N., Muehlberger C. W., McLean F. C., Gullicksen H. och Carlson R. B. »Studies on the Possible Intoxicating Action of 3.2 per cent Beer», Chicago 1934. Casier H. och Delaunois A. L. »L'intoxication par l'alcool éthylique», Paris; Masson, 1947. Caltell, R. B. »The Effects of Alcohol and Coffeine on Intelligent a n d Associative Performance», Brit. J. Med. Psychol, 1930, X: 20. [Chance B. »An Intermediate Compound in the Catalase-Hydrogen Peroxide Reaction», 1 Acta Chem. Scand. 1947, 7:236. ' gemige R. och Benedict F. C. »Psychological Effects of Alcohol», Carnegie Inst. Washington D. C. 1915, Publ. nr 232.

130 Eggleton

M. G. »Determination of metabolic rate of alcohol», J. Physiol. 1940 a, 98: 528.

. »Some factors affecting metabolic rate of alcohol», J. Physiol. 1940 b, 95:239. Fisher Fleming

R. A. »Statistical Methods for Research Workers», Edinburgh och London 1<36. R. och Stotz E. Arch. Neur. Psychiatr. Chicago 1935, 33: 492.

Gettler

A. 0. och Freireich A. W. »The Nature of Alcohol Tolerance», Amer. " "-g. 1935, 27:328. Goldberg L. »Uber den Mechanismus beim Ubergang des Alkohols in die Zerebrospiralflussigkeit», Skand. Arch. Physiol. 1937 a, 77:30. . »Die Diffusion des Alkohols in die Zerebrospinalfliissigkeit», Skand. Arch. Physiol. 1937 b, 77: 179. »Vitaminbrist och alkohol», Tirfing 1938, 32: 115. . »Nyare undersökningar över alkoholens resorption från digestionskanalen», Svenska Läkartidn. 1943, 40: 162. Tirfing 1943, 37: 89. . »Quantitative Studies on Alcohol Tolerance in Man. The Influence of Ethyl Alcohol on Sensory, Motor and Psychological Functions Referred to Blood Alcohol in Normal and Habituated Individuals». Acta Physiol. Scand. 5, Suppl. 16, 1—128, 1943. . »Alkoholpåverkan vid olika grader av vänjning», Svenska Läkartidn. 1944, 41:932, Tirfing 1944, 38: 63. . M. 0:s berättelse 1947, sid. 75. . Proceedings l:st Conf. Ale. Traffic. Stockholm 1950. Goldberg L. och Störtebecker T. P. »Antinarcotic Effect of Estrone on Alcohol Intoxication», Acta Physiol. Scand. 1943, 5:289. Graf O. »Uber den Zusammenhang zwischen Alkoholblutkonzentration und psychischer Alkoholwirkung.» Arbeitsphysiol. 1932, 6: 169. Gro//i, S. »Alkohol och motortrafikolyckor i Sverige år 1935.» Tirfing 1937, 37:48. Haggard H. W., Greenberg L. A. och Lolli G. »Absorption of alcohol with special reference to its influence on concentration of alcohol appearing in the blood» Quart. J. Stud. Ale. 1941, 7:648. Hammarsten E. och Liljestrand G., Stat. off. utredn. 1922:37, Bil. A, sid. 119. Haneborg A. O. »The Effects of Alcohol upon Digestion in the Stomach.» Diss. Christiania 1920. Harger R. N. »Chemical tests for intoxication as an aid to traffic and industrial safety», Industr. Med. 77:52—6, 1948. Harger R. N., Proceedings l:st Conf. Ale. Traffic. Stockholm 1950. Hasselbalch-Larsen I. »Alcohol Tolerance of mental Patients», Nord. Med. 1940, 3:2397. Heise H. A. »Alcohol and automobile accidents», J. A. M. A. 1934, 703: 739. Hindmarsh J. och Linde P. »Alkoholuntersuchungen bei Unfallverletzten», Acta chir, scand. 75: 198—220, 1934. Holcomb R. L. »Alcohol in relation to traffic accidents», J. Amer. med. Ass. 777: 1076—85, 1938. Hopkins R. H. och Krause B. »Biochemistry Applied to Malting and Brewing.» London 1947. Jetter W. W. »Studies in alcohol. The diagnosis of acute alcoholic intoxication by a correlation of clinical and chemical findings», Amer. J. Med. Sci. 1938 a, 796: 475. . »Studies in alcohol; experimental feeding of alcohol to nonalcoholic individuals», Amer. J. Med. Sci. 1938 b, 796: 487. P. M. and Jolliffe N. »Gastric acidity in alcohol addicts with observations in relation of B vitamins to achlorhydria», Amer. J. Med. Sci. 1937, 793:501. Junge A. J. »Zur Beeinflussung des Rauschzustandes durch Insulin in gerichtlicher Beziehung.» Dtsch. Z. ges. ger. med. 1937, 29:1. Joffe

\

131 Léivy

J. »Contribution a 1'étude de l'accoutumance expérimentale aux poisons; Alcoolisme experimental. Fixation de l'alcool sur les tissus de l'organisme accoutumé a cette substance», Bull. Soc. Biol. Paris, 1935, 77: 13, 27.

Ldjjestrand G. »Till frågan 1940, 34:97. L

'l

Im.

Limde,

om

läkarundersökning

rörande

alkoholpåverkan.»

Tirfing

G

- ocn Linde P. »Uber die Ausscheidung des Alkohols mit der ExspirationsSkand Arch. Physiol. 1930, 60: 273.

P. »Der Uebergang des Äthylalkohols in den Parotisspeichel beim Menschen.» Arch, exp. Path. P h a r m a k . 1932, 767: 285.

MctDougall W. och Smith M. »The Effect of Alcohol and Some other Drugs during Normal a n d Fatigued Conditions», London 1920, Med. Res. Counc. Spec. Rep. Ser. 56. Mechrtens H. G. och Newman H. W. »Alcohol injected intravenously; its penetration into cerebrospinal fluid in man», Arch. Neur. Psychiatr., Chicago 1933, 30: 1092. Meellanby E. »Alcohol; its absorption into and disappearance from the blood under different conditions», Brit. Med. Res. Counc. Spec. Rep. 1919, Ser. 31. Midles W. R. »Static equilibrium as a useful test of motor control», J. Industrial Hye. 1922 b, 3 : 268. . »Alcohol and Human Efficiency», Carnegie Inst., Washington, 1924, Publ. nr 333. Muueller B. »Behauptete und wirkliche Fehlerquellen bei der Blutalkoholbestimmung», Kriminalistik, 1938, 72: 81. Neelker G. »De helnyktra motorförarnas trafikförsäkringsresultat». Tirfing 1949, 43: 133. Neewman H. W. »Acute Alcoholic Intoxication», Stanford Univ. Press, 1941. Neewman H. W. och Card J. »Duration of acquired tolerance to ethyl alcohol», J. P h a r m a col. 1937 b, 58: 249. Neewman H. W. och Cutting W. C. »Alcohol injected intravenously: Effect of habituation on rate of metabolism», J. Pharmacol. 1936 a, 55:83. and . »Alcohol injected intravenously: further observations on effect of habituation on rate of metabolism», J. Pharmacol. 1936 b, 57:388. Neuwman H. W. och Lehman A. J. »Rate of disappearance of alcohol from blood stream in various species», Arch. int. Pharmacodyn, 1937, 55:440. and . »Nature of acquired tolerance to alcohol», J. Pharmacol., 1938, 62: 301. Neewman H. W. och Fletcher E. »The Effect of Alcohol on Driving Skill.» J. Amer. Med. Ass., 1940, 775: 1600. Neewman H. W., Fletcher E. och Abramson M. »Alcohol a n d driving», Quart, J. Stud. Ale. 1942, 3: 15—20. Niccloux M., C. R. Soc.Biol. 1913, 74: 267. . »Recherches sur l'alcool élhylique. Hypothese sur la repartition de l'alcool dans les tissus de l'organisme: l'eau, facteur preponderant», Bull. Soc. Chim. Biol. Paris 1934, 76:330. Niäcloux M. och Gosselin G., Bull. Soc. Chim. Biol. Paris 1934, 76: 338. Nyqman E. och Palmlöv A. »The Elimination of Ethyl Alcohol in Sweat», Skand. Arch. Physiol. 1936, 74: 155. Oldow J. »Uber den Ubergang des Aethylalkohols von der Mutter zur Frucht», Biochem. Z. 1923, 734:553. Oseter B. L. »The Evaluation of Beer a s a Food.» Wallerstein Lab. Comm. 1938, vol. 1, 2 : 5 . Priringsheim J. »Chemische Untersuchungen uber das Wesen der Alkoholtoleranz», Biochem. Z. 1908, 12: 143. Schhmidt M. »Alcohol Studies; concentration of alcohol in blood», J. Industr. Hyg. 1934, 76:355. . »Alkoholaemie», Diss. Copenhagen 1937.

132 Schweisheimer W. »Der Alkoholgehalt des Blutes unter verschiedenen Bedingungen», Dtsch. Arch. klin. Med. 1913, 709:271. Siegmann K. »Die Alkoholverbrennung beim chronischen Alkoholiker und die Beziehung zwischen Rauschgrad und Alkoholgehalt im Blut und im Harn», Diss. Freiburg 1936. Siegmund B. och Flohr W. »Ueber den Einfluss von Insulin auf den Alkoholumsatz beim Menschen.» Kl. Wchsch. 1937, 76: 1718. Sjövall E. »Analysen av trafikolyckor med dödlig utgång.» Svensk Läkartidning 1946, 43:1518. Sjövall H. »Trafikfylleristen och döden», Svensk Läkartidn. 1949, 46: 1037. Southgate H. W. och Carter G. »Excretion of Alcohol in the Urine as a Guide to Intoxication», Brit. Med. J. 1926, I, 463. Thunberg T. »Är öl med en alkoholhalt på 3,2 viktprocent att anse som en rusdryck?» Hyg. Rev. 1934, vol. 23, s. 90, 137. Vernon H. M. »The Influence of Alcohol on Manual W o r k and Neuro-Muscular Coordination», National Health Insurance, Great Britain, Med. Res. Comm. Spec. Rep. Ser. 34; 65, 1919. . »Alcohol and Industrial Efficiency.» Brit. J. Inebr. London 1920—21, 75: 109. Widmark E. M. P. »Uber die Konzentration des genossenen Alkohols in Blut und H a r n unter verschiedenen Umständen», Skand. Arch. Physiol. 1916, 33:85. . »Die theoretischen Grundlagen und die praktische Verwendbarkeit der gerichtlichmedizinischen Alkoholbestimmung.» Berlin och Wien 1932. . »Der Einfluss der Nahrungsbestandteile auf den Alkoholgehalt des Blutes.» Biochem. Z. 1933, 267: 135. . »Studien uber den Einfluss verscheidener Nahrungsbestandteile auf den Äthylalkoholgehalt des Blutes.» Biochem. Z. 1934, 270: 297. Viebeg K. W. G. »Die forensische Verwertbarkeit von Alkoholuntersuchungen am Lebenden», Diss. Königsberg 1938. Villaret M. L., Moutier F., Justin Besancon L. och Klotz H. P. »Caractere special des troubles gastriques au cours de la polynévrite alcoolique», Bull. Soc. méd. Hop. Paris 1936, 52: 1155. östcrlind S., Åhlén M. och Wolff E. »Investigations Concerning the Constants P and r according to Widmark, especially in Women.» Acta Pathol, et Microbiol. Scand. 1944, Suppl. 54: 489.

133 Tabell 27.

Samband

mellan

log enheter

(E) och procentuell

förändring

(#>:)*- s

Formel: Procentuell förändring P = 100 x.antilog E — 100. i (Se t, ex. Bliss, C. I. och Hanson, C, J. Amer. Pharm. Ass. 1939, 25:521. Log enheter i ramen, procentsiffror inuti tabellen. POSITIVA LOGARITMER (—»påverkan»). Lo-

0,00

0,01

0,02

0,03 •

0,04

0,05

0,06

0,07

0,08

0,09

0,0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,0 0,7 • 0,8 0,9

26,0 58,5 99,6 151,2 216,3 298,2 401,2 531,0 694,5

'2,3 28,8 ' 62,2 104,3 157,1 223,7 307,4 412,8 545,7 713,0

4,8 31,8 66,0 108,9 163,0 231,2 316,8 425.0 560,6 731,S

7,2 9,6 34,8 38,0 69,8 73,8 113,9 118,8 169,3 175,5 238,9 246,9 326,6 336,6 437,2 449,6 576,0 591,8 751,2' ; 771,0

12,3 41,3 78,0 123,8 182,0 255,0 346,8 462,3 608,0 791,2

14,8 44,6 82,0 129,2 188,5 263,1 357,0 475,6 624,5 812,1

17,5 47,9 86,2 134,4 195,3 271,7 376,8 488,8 641,4 833,3

20,4 51,5 90,6 139,9 202,0 280,1 378,7 502,6 658,5' 855,0

23,1 54,9 95,0 145,5 209,1 289,1 389,8 516,6 676,3 877,2

Samband

mellan

log enheter

förändring

(P).

Tabell 28. Formel:

Log

Procentuell förändring (P) = 100— 100 x antilog (— E). Log enheter i ramen, procentsiffror inuti tabellen. NEGATIVA LOGARITMER ( = »försämring»). 0,00

0,01

0,02

| 0,03

0,04

0,0 ö

0,07

0,08

0,09

20,57 36,90 49,88 60,18 68,37 74,88 80,04 84,15 87,40

2,28 22,38 38,34 51,02 61,09 69,09 75,45 80,50 84,51 87,69

4,50 24,14 39,74 52,13 61,99 69,80 76,01 80,98 84,85 87,96

6,67 25,87 41,12 53,22 62,83 70,47 76,56 81,80 85,21 88,25

8,79 27,56 42,44 54,30 63,69 71,15 77,08 81,80 85,54 88,52

10,88 29,20 43,77 55,32 64,50 71,80 77,62 82,80 85,87 88,77

12,90 30,82 45,04 56,33 65,31 72,45 78,12 83,02 86,20 88,77

14,88 32,39 46,28 57,33 66,11 73,07 78,61 83,02 86,52 89,90

16,82 33,93 47,50 58,32 66,88 73,70 79,11 83,40 S6,82 89,52

18,70 35,43 48,72 59,26 67,63 74,29 79,57 83,78 87,12 89,77

— 0,0 — 0,1 — 0,2 — 0,3 — 0,4 — 0,5 —0,6 — 0,7 — 0,8 ] —0,9

(E) och procentuell

134 T a b e l l 29. Formel:

Log 0,0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,8 0,9

Approximativt

samband

mellan

logaritmer

och procentuell

förändring.

Procentuell förändring — 230,28 x log. (Approximation enligt W. Cochran, Ann. appl. Biol. 1938, 25:426.) (Approximationen bör i regel ej användas över (0,10)—(0,25), motsvarande ± 2 3 , 0 3 — ± 4 6 , 0 5 %; vid högre värde på log bli skillnaderna mellan positiva och negativa spridningen alltför stora (Jmf tab. 27 och 28). Log enheter i ramen, procentsiffror inuti tabellen. 0,00

00,1

0,02

0,03

0,04

0,05

0,06

0,07

0,08

0,09

23,03 46,05 69,08 92,10 115,13 138,16 161,18 184,21 207,23

2,30 25,33 48,35 71,38 94,41 117,43 140,47 163,48 186,51 209,54

4,61 27,63 50,66 73,68 96,71 119,74 142,77 165,79 188,81 211,84

6,91 29,93 52,96 75,99 99,01 122,04 145,06 168,09 191,12 214,14

9,21 32,24 55,26 78,29 101,31 124,34 147,38 170,39 193,42 216,44

11,51 3454 57,57 80,59 103,62 126,64 149,68 172,70 195,72 218,75

13,82 36,84 59,87 82,89 105.92 128,95 151,98 175,06 198,02 221,05

16,12 39,14 62,17 85,20 108,22 131,25 154,29 177,30 200,33 223,35

18,42 41,45 64,47 87,50 110,52 133,55 156,58 179,60 202,63 225,65

20,72 43,75 66,78 89,80 112,83 135,85 158,88 181,91 204,93 227,96

>

i

i

S t a t e n s offentliga

utredningar

1951 S y s t e m a t i s k förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Förslag till naturskyddslag m. m. [5] Betänkande med förslag till ny ägofredslagstiftning. [20] Förslag till sjömanslag m. m. [22] Förslag till lagstiftning om förbud mot bebyggelse m. m. inom vissa strandområden. [40] Betänkande med förslag till utlänningslag m. m. [42]

Allmänt näringsväsen. Näringslivets lokalisering. [6] Landsbygdselektrifieringens utbredning år 1950. [14] Konkurrensbegränsning Betänkande med förslag till lag om skydd mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning. Del 1. [271 Del 2. Bilagor. [28] Bränsle och kraft. Orientering rörande Sveriges energiförsörjning. [32]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Principer för dyrortsgrupperingen. [7] Promemoria med förslag till allmän verksstadga. [12] Betänkande med förslag till förordning angående upphandling och arbeten för statens behov m. m. [18]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande angående producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk. [39] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.

Kommunalförvaltning. Statens och kommunernas finansväsen. 1944 års allmänna skattekommitté. 5. Betänkande angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende. [13] Betänkande med förslag rörande utformningen av åtgärder för ökad skattefinansiering av kommunala investeringar. [24]

Politi. Betänkande angående polis- och åklagarväsendets organisation. [8] SOS Samhällets olycksfalls- och säkerhetstjänst. [19] Kejnekommissionpns utredning. [21] Den utomprocessuella rättshjälpen åt mindre bemedlade.

Industri. Den svenska byggnadsmaterialmarknaden. Produktion, distribution och prissättning av jord- och stenindustriens material. [35] Skor. [38] Handel och sjöfart. Kommunikationsväsen. Förhållandet mellan arbetsuppgifter och löneställning vid statens järnvägar. [3] Sjöfartsförbindelserna mellan Gotland och fastlandet. (10] Bank-, kredit- och penningväsen.

[31]

1944 års nykterhetskommitté. 1. Statistiska undersökningar kring alkoholfrågan. [431 2. Verkan pä den mänskliga organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt. [44] Nationalekonomi och socialpolitik. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stoi makt skriget ly39 inträdda krisen. Del 10. Tiden juli 1948 - juni 1950 jämte sakregister till delarna 1-10. [11] Daghem och förskolor. Betänkande om barnstugor och barntillsyn. [15] Statens sjukhusutredning av år 1943. Betänkande 6. Redogörelse för arbetsstudier vid kroppssjukhusens vårdavdelningar m. m. [17] Socialvårdskommitténs betänkande. 18. Utredning och förslag angående begravningshjälpsförsäkring. [23] 19. Utredning och förslag angående yrkesskadeförsäkringslag. [25] Ekonomiskt långtidsprogram 1951—1955. [30] Ungdomen möter samhället. Ungdomsvårdskommitténs slutbetänkande. [41]

Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Statligt stöd åt svensk filmproduktion. [1] Antagningen av medicine studeiande m. fl. [4] 1945 års universitetsbeiediiing. 6. Den vetenskapliga publiceringsver8kamheten, personal-, institutions- och stipendiefrågor m. m., det akdemiska befordringsväsendet. [9]

Filmcensuren. Betänkande 1. [16] Skolöverstyrelsens organisation. [29] 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen. 2. Högre utbildning av sjuksköterskor m. m. 3. Specialutbildning av sjuksköterskor. [33] Arkiv- och biblioteksfilmning. [36] Universitetskanslersämbetets uppgifter och organisation m. m. [37] Försvarsväsen. Försvarets personaltjänst. 1. [2]

Hälso- och sjukvård. Vatten- och avloppsfrågan. [26] Betänkande angående omorganisation av apoteksväsendet i riket m. m. [34]

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Uppsala 1951. Appelbergs Boktryckeri AB