Mellanölsfrågan

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Mellanölsfrågan

Betänkande avgivet av alkoholpolitiska utredningen Stockholm 1971

Statens offentliga utredningar 1971

Kronologisk förteckning

1. SOU 7 1 . Handbok för det officiella utredningstrycket. Beckman. Fi. 2. Post- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. J u . 3. Veterinärdistriktsindelningen, m m. Svenska Reproduktions A B . J o . 4. Kommunala val. Esselte. C. 5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 8 0 talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. 6. Ny sjömanslag. Esselte. K. 7. Finansiella tillväxtaspekter 1 9 6 0 - 1 9 7 5 . 1 9 7 0 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 8. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1 . Esselte. Fi. 9 Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. 10. Snatteri. Berlingska Boktryckeriet, Lund. Ju11 Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsettrycken A B . K. 12. Miljövården i Sverige under 70-talet. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. ,.,. . 13. Utvecklingstendenser mom offentlig sektor. i a / U ars långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. 14. Varuhandeln fram till 1 9 7 5 . 1 9 7 0 års långtidsutredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. 15. Förslag till aktiebolagslag m.m. Tryckeribolaget J u . 16. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. 17. Malm - J o r d - Vatten. Svenska Reproduktions A B . i. 18. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. 19. Familjepensionsfrågor m.m. Berlingska Boktryckeriet, 20 Europeisk överenskommelse om internationell transport ' av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I Norstedt & Söner. K. 21 Europeisk överenskommelse om internationell transport ' av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. . . . 22 Europeisk överenskommelse om internationell transport ' av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. K. \, . __ 23 Europeisk överenskommelse om internationell trans' port av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. Norstedt & Söner. K. „ . , _ „ . 24. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska Boktryckeriet, Lund. U. 25 Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte, in. 26' Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. In. 27 Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. In. 28 Boendeservice 6. Strukturstudien Esselte. In. 29 Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettrycken AB.,U. 30 Sjömanspension. Göteborgs Offsettryckeri A B . K. 31 Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 32 Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsbalansstatistiken. 33 Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri A B . H. 34. Lastbil och Taxi. Beckman. K. 35 Den fria rörligheten för personer mom EEC. Esselte, i n . 36. Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. Esselte. U.

A n m . Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

37. Konsumentpolitik-riktlinjer och organisation. Tryckeribolaget. H. 38. Särskildatandvårdsanordningarforvissapatientgrupper Göteborgs Offsettryckeri A B . S. 39. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. BerlingskJ Boktryckeriet, Lund. In. 4 0 . Export och import 1971 - 1 9 7 5 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi. 4 1 . Ny domstolsadministration. Goteborgs Offsettrycker

42. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet Esselte In. 43 Arbetskraftens struktur och dimensioner. Esselte. In. 4 4 . Bilagor till KSA-utredningens betänkande. Esselte. In. 45. Utsökningsrätt X I . Norstedt & Söner. J u . 46. Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Norstedt «

47. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen ' Göteborgs Offsettryckeri A B . Fi. 48. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar Göteborgs Offsettryckeri A B . Fi. 49. Unga lagöverträdare I. Esselte. J u . 50. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettrycken A B . C. 5 1 . Invandrarutredningen I. Göteborgs Offsettrycken AB. ir 52. Byqgandets industrialisering. Beckman. In. 53. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. Göte borgs Offsettryckeri A B . U. . . . . . _ 54. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. Goteborg Offsettryckeri A B . U. ««„-• 5 5 . Lärarnas arbete. Bilaga I I . Tabeller. Goteborgs Offset tryckeri AB. U. 56. Handräckning inom försvaret. Esselte. Fo. m 57. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjansi 58. Rättentilfåbort. Göteborgs Offsettryckeri A B . J u . 59. Högsta domstolens kansli. Goteborgs OffsettrycKei AB. Ju. 60. Universitetsstudier utan examen. Göteborgs Offset tryckeri A B . U. 6 1 . Val av utbildning och yrke. Goteborgs Offsettrycke A B . U. 62. Högre utbildning och arbetsmarknad. Göteborgs Ofi settryckeri A B . U. 63. Vintersjöfart. Beckman. K. 6 4 . Sanering I. Esselte. In. 65. Sanering II. Bilagor. Esselte. In. 66. Mellanölsfrågan. Göteborgs Offsettrycken AB. Fl.

Statens offentliga utredningar 1971:66 Finansdepartementet

Mellanölsfrågan

Betänkande avgivet av alkoholpolitiska utredningen Stockholm 1971

Göteborgs Offsettryekeri AB, Sthlm 71.317 S

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Alkoholpolitiska utredningen (APU) har i uppdrag att framlägga de förslag till utformning av alkoholpolitiken och därav betingade författningsändringar som den finner lämpliga. Till ledamöter i utredningen har kallats f d. riksdagsmannen Sigurd Lindholm, tillika ordförande, riksdagsledamöterna Astrid Bergegren, Karl Boo och Alf Wennerfors, redaktören Olaus Nyberg, direktörerna Olof Burman, Gunnar Erbacke och Rune Hermansson, byråchefen Arne Hillbo och chefsrådmannen Stig Jungefors. Att såsom experter biträda utredningen har förordnats byrådirektören John Collett (statistik), byråchefen Anders Englund (information), docenten Erland Jonsson (sociologi), sekreteraren K. G. Larsson (försälj-

ningslagstiftning m. m.), lektorn Tom Nilsson (sociologi), forskarassistenten Ulf Rydberg (medicin) och lektorn Lars Sundgren (undervisning). Utredningens huvudsekreterare är konsulenten Sven-Gunnar Carlsson. Biträdande sekreterare är hovrättsassessorn Anders Stendahl. Såsom en etapp i arbetet får APU härmed överlämna betänkandet "Mellanölsfrågan". Betänkandet omfattar förslag till nya försäljningsregler för mellanöl samt till vissa informationsinsatser. Reservationer har avgivits gemensamt, dels av herrar Burman och Nyberg, dels av herrar Hillbo och Wennerfors. Stockholm den 3 augusti 1971

Sigurd Lindholm Astrid Bergegren

Karl Boo

Olof Burman

Gunnar Erbacke

Rune Hermansson

Arne Hillbo

Stig Jungefors

Olaus Nyberg

Alf Wennerfors /Sven-Gunnar Carlsson, Anders Stendahl

SOU 1971:66

Innehåll

Skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet

3 Sammanfattning

jj

Författningsförslag

j5

Kapitel 1 Inledning 1.1 APU.s uppdrag och arbete . . . 1.2 Mellanölsdebatten 1.2.1 Bevillningsutskottets betänkande 1970:50 . . . . 1.2.2 Skatteutskottets betänkande 1971:3 1.2.3 Hittills vidtagna åtgärder

17 17 18 18 20 21 2.3

1.3 Alkoholpolitikens" mål för de ungas konsumtionsvanor . . . . 1.3.1 Debutålderns betydelse för ett blivande alkoholberoende 1.3.2 Målsättningen

Kapitel 2 Lägesbeskrivning 2.1 Inledning 2.2 Historik. Ölets alkoholhalt i Sverige under 1900-talet . . . . 2.2.1 Tiden fram till 1923 års maltdryckstillvcrkningsförordning 2.2.2 1939 års maltdryckstillverkningsförordning . . . 2.2.3 1944 års nykterhetsSOU 1971:66

21 22

av öl

24 24

Regler om utskänkning av öl 2.3.4 Vissa särskilda bestämmelser om ölförsäljning Konsumtionsutvecklingen . . . 2.4.1 Konsumtionsutvecklingen för maltdrycker 2.4.2 Konsumtionsutvecklingen under perioden för drycker med högre alkoholhalt 2.4.3 Konsumtionsutvecklingen

25 25 26 26 27 27 28 29 29 29 29 29 30

24 24 24

kommitté Vanligt öl Starköl 2.2.4 Departementschefen vid 1954 års riksdag 2.2.5 1954 års lagstiftning . . 2.2.6 1956 års rusdrycksförsäljningsutredning . . . . 2.2.7 Departementschefen vid 1957 års riksdag 2.2.8 1957 års lagstiftning . . 2.2.9 1961 års ölförsäljningsförordning 2.2.10 1965 års beslut Kortfattad redogörelse för gällande rätt 2.3.1 De olika maltdryckerna. Beskattningen 2.3.2 Regler om utminutering

30 30 31 31

i Sverige jämförd med andra länder Den officiella statistiken över alkoholmissbruk 2.5.1 Antalet alkoholmissbrukare enligt kontrollstyrelsens straffregister 2.5.2 Fylleribrottens utveckling 2.5.3 Trafiknykterhetsbrottens utveckling Utvecklingen i Finland 2.6.1 Mellanölets införande . . Konsumtionsutvecklingen Tillståndsgivningen • • • • Övervakningen av utminuteringen och utskänkningen av mellanöl . . . . Den finska riksdagens bedömning Ölets verkningar på fysiska och psykiska funktioner 2.7.1 Inledning 2.7.2 Ölets verkningar på den mänskliga organismen . 1951 års undersökningar 1959 års undersökningar 1963 års undersökningar 2.7.3 Undersökningar om förekomsten av delirium tremens hos öl- resp. spritmissbrukare 2.7.4 Effekter av alkohol på psykologiska funktioner Undersökningar som rör mellanölets skadeverkningar . . . . 2.8.1 Kontrollstyrelsens s.k. mellanölsundersökningar Undersökningarnas uppläggning Resultat av 1968 års undersökning Resultat av 1970 års undersökning 2.8.2 Socialstyrelsens mellanölsundersökningar . . . . 2.8.3 Kontrollstyrelsens undersökningar av fylleristernas berusningskällor

2.9 32 36

36 36 36 38 38 38 38

39 39 40 40 41 41 41 42

42 43 44 44 44 45 45 51

51 Undersökningar om alkoholvanor och attityder 53 2.9.1 Skolöverstyrelsens undersökningar 53 2.9.2 APU:s alkoholvaneundersökningar 55 Inledning 55 Ölkonsumtionens frekvens i olika åldrar. Procent 55 Totalkonsumtionens fördelning på olika alkoholsorter 56 Inställning till ölkonsumtion 58 2.9.3 Svenska Bryggare föreningens attitydundersökning 1970 60 Populationens representativitet 60 Konsumtionsdata . . . . 60 Bedömning av alkohollä6l get Användning av alkohol 62 Försäljningsformer . . . 63 2.9.4 SIFO:s intervjuundersökning 1971 bland ungdom i åldrarna 12-24 år 64 2.10 Vissa mer begränsade undersökningar rörande mellanölsproblematiken 66 2.11 Sammanfattning av resultaten av de sociologiska undersökningarna under 2.9 och 2.10 . . 66 2.12 Försöksverksamhet med mellanölsförsäljning 68 2.12.1 Försöksverksamhet med utskänkning av öl på marketenterier 68 2.12.2 Sociologisk undersökning i samband med försöksförsäljningen på marketenterierna . . . . 69 2.13 Resultat av överläggningar mellan kontrollstyrelsen och företrädare för bryggerinäringen och livsmedelshandeln 70 2.14 Särskild s.k. policykommitté för mellanölsfrågan 71 SOU 1971:66

2.15 Andra förslag till åtgärder rörande mellanölsproblem bland ungdom 2.16 Ungdomens levnadsförhållanden och "ungdomskulturerna" 2.16.1 Biologisk och social mognad 2.16.2 Boendeförhållanden '. . 2.16.3 Inkomstförhållanden . . 2.16.4'Fritidsvanor och fritidsaktivitet 2.16.5 Sexualvanor 2.16.6 Utbildning 2.16.7 Ungdomskulturerna . . Kapitel 3 Lägesbedömning 3.1 Mellanölets skadeverkningar. Den totala alkoholkonsumtionens ökning 3.1.1 Det registrerade fylleriet 3.1.2 Trafiknykterhetsbrottens utveckling 3.1.3 De ansvariga myndigheternas bedömning . . 3.1.4 Försöksverksamheten på utskänkningsområdet . 3.1.5 Mellanölets betydelse för alkoholvanorna i stort 3.1.6 Vilka missbrukar mellanöl? 3.1.7 Sammanfattning av lägesbedömningen Kapitel 4 Diskussion av olika tänkbara åtgärder 4.1 Inledning 4.2 Försäljningsförbud. Försäljning i systembutikerna. Förstatligande av bryggerinäringen. Skattepolitiska åtgärder. Reklamfrågan 4.2.1 Försäljningsförbud . . . 4.2.2 Försäljning i systembutikerna 4.2.3 Bryggerinäringens förstatligande 4.2.4 Skattepolitiken 4.2.5 Reklamen . . . . SOU 1971:66

4.3 4.4 71 73

73 73 73 74 75 76 76

79 80

80 81 82

82 4.9 83 83 85 85

85 85 86 87 87 87

4.10 Sänkning av ölets alkoholhalt . 88 Begränsning av det enskilda vinstintresset inom utminute"ngen 88 Åldersgräns för inköp av mellanöl 89 4.5.1 Historik 89 4.5.2 Utländsk lagstiftning . . 90 4.5.3 Diskussion 90 4.5.4 Försäljning över disk . . 91 4.5.5 Möjligheter att agera inom gällande lag . . . . 94 Tidsbegränsningar för mellanölsförsäljning 94 4.6.1 Historik 94 4.6.2 Gällande rätt 95 Utminutering 95 Utskänkning 95 4.6.3 Diskussion 96 Åtgärder beträffande pubar och diskotek m. m 96 4.7.1 Bakgrund 96 4.7.2 Åtgärder inom ramen för gällande lagstiftning 97 4.7.3 Höjning av åldersgränsen 98 Förpackningsstorlekar m.m. . . 98 4.8.1 Utminuteringen 98 4.8.2 Utskänkningen 98 4.8.3 Diskussion 98 Försäljning av mellanöl endast gemensamt med andra hushållsvaror 99 Information 99

Kapitel 5 APU:s förslag 5.1 Utgångspunkterna för bedömningen 5.2 Förslag till åtgärder 5.2.1 Åldersgräns vid utminutering 5.2.2 Tidsbegränsning för ölförsäljning 5.2.3 Höjd åldersgräns vid utskänkning 5.2.4 Åtgärder inom ramen för gällande lagstiftning 5.2.5 Information Målsättning och målgrupper

101 101 103 103 104 104 104 104 104 7

det till följd av mellanölets införande 10. Andelen myndigheter som uppgett att nykterhetstillständet försämrats resp att problem uppstått . 11. Antal myndigheter som uppgett att nykterhetstillståndet försämrats resp. att problem uppstått, 107 indelade efter kommunstorlek . . Antal nykterhetsnämnder som anKapitel 6 Kommentar till lagtexten . 109 12. gett att nykterhetstillståndet försämrats indelade efter de grupper Reservation av herrar Burman och som avsetts Nyberg 111 Reservation av herrar Hillbo och Wen13. Försämring av nykterhetstillståndet i form av storkonsumtion, tillnerförs 113 fällighetsberusning eller regelbunden berusning. (NykterhetsnämnBilaga 1 118 der) Tabellförteckning 14. Antal barnavårdsnämnder som angett att nykterhetstillståndet försämrats indelade efter de grupper 1. Pris och skatt per cl alkohol som avsetts 100 % för vissa drycker 29 2. Konsumtionen av öl och starköl 15. Försämring av nykterhetstillständet i form av storkonsumtion, tilli liter per invånare över 15 år . . . . 31 fällighetsberusning eller regelbun3. Konsumtionen i liter alkohol den berusning. (Barnavårdsnämn100% per invånare över 15 år 32 der) 4. Antal omhändertaganden för fylleri per 1 000 invånare 1 9 6 3 16. Antal nykterhetsnämnder som under 1968 och 1969 mottagit 1970 36 klagomål om storkonsumtion eller 5. Den relativa utvecklingen av traberusning av öl indelade efter de fiknykterhetsbrotten 37 grupper som avsetts 6. Trafiknykterhetsbrott som föranlett strängare påföljd än enbart 17. Antal barnavårdsnämnder som under 1968 och 1969 mottagit böter i åldersgruppen 15-20 år i klagomål om storkonsumtion eller absoluta tal och i procent av samtberusning av öl indelade efter de liga dömda varje är 37 grupper som avsetts 7. Misstänkta fall av trafiknykterhetsbrott med bil i åldersgruppen 18 Sammanfattning av svar på frågan om problem förekommit med 15-20 år i absoluta tal och i mellanöl bland skolungdomar i procent av samtliga misstänkta Stockholm, Göteborg och Malmö varje år 37 8. Misstänkta fall av trafiknykter19 Problem under fritid och/eller skoltid (Rektorsområden) hetsbrott med moped i åldersgruppen 15-17 år i absoluta tal och i 20 För fylleri omhändertagna fördelade efter ålder och huvudsakligt procent av antalet misstänkta varberusningsmedel je år 38 9 - 1 9 . Tabeller från kontrollstyrel21 Gymnasisternas konsumtion av olika slags alkoholdrycker 1956, sens mellanölsundersökning 1970. 4 6 - 5 0 1961 och 1967 9. Förändring av nykterhetstillstånUnderlag Innehåll och utformning Genomförande Media Tid Effektmätning Organisation och resurser

106 106 106 107 107 107

50 50

53 SOU 1971:66

22-28.Tabeller frän APU:s alkoholvaneundersökning 55-59 22. Ölkonsumtionens frekvens i olika åldrar 55 23. Jämförelse mellan försäljningen i riket 1968 och konsumtionen i ungdomsmaterialet och riksmaterialet 56

sumtionen i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder 1950-1969 33-35

24. Totala alkoholkonsumtionen i olika åldersgrupper fördelad på olika dryckessorter 57 25. Totala alkoholkonsumtionen i olika konsumentgrupper fördelad på olika dryckessorter 57 26. Föräldrarnas inställning till eventuell öl-, vin- och spritkonsumtion 58 2 7 - 2 8 . Allmänhetens uppfattning om mellanölet fört med sig ökat alkoholmissbruk bland ungdomar . 5 8 - 5 9 2 9 - 3 3 . Tabeller från SIFO-undersökning 1971 64-65 29. Andel icke-konsumenter (%) i olika åldersgrupper 64 30. Uppgiven konsumtionsfrekvens bland ungdomar 12-24 år för mellanöl, starköl, vin och spritdrycker 64 31. Andel konsumenter som uppger sig vid varje konsumtionstillfälle bruka dricka alkoholdrycker motsvarande 16 cl spritdrycker eller mer. Ålder och kön 65 32. Konsumtionsmängd mellanöl under "senaste 1 ' veckoslutet. Ålderskategorier i procent 65 33. 18-arsgränsens tillämpning på mellanölskonsumenter under 18 år . 65 34. Försöksverksamhet med ölutskänkning pä militära marketenterier 68 35. Helärsverksamma självbetjäningsbutiker inom KF i storleksgrupper 1970. Medelförsäljning per vecka och butik gruppvis totalt samt malt- och läskedrycker 92 Diagramförteckning Diagram 1-6 Utvecklingen av sprit-, vin- och ölkonSOU 1971:66

Sammanfattning

Betänkandet behandlar frågan om verkningarna av mellanölets införande den 1 oktober 1965 samt vilka åtgärder som bör företagas med anledning härav. Utvecklingen på alkoholområdet efter 1965 företer oroande drag. Den totala alkoholkonsumtionen räknat per invånare över 15 år har stigit kraftigt till följd av den ökande maltdrycksförsäljningen. Detta måste - även om den officiella statistiken i övrigt inte ger något säkert besked om utvecklingen av alkoholmissbruket efter mellanölets införande - inge starka betänkligheter. Vidare föreligger ett stort antal rapporter om storkonsumtion och missbruk av mellanöl bland ungdom i landet. I vilken omfattning ett sådant missbruk existerar är inte möjligt att ange med någon säkerhet. Det finns emellertid uppenbarligen anledning att se allvarligt på situationen. Mellanölsfrågan framstår som ett ungdomsproblem. Det missbruk som förekommer bland äldre synes inte vara av den omfattningen att det bör föranleda att mellanölsfrågan bryts ut till särbehandling bara för dess skull. När det gäller mellanölet och ungdomen bör enligt APU:s mening målet för alkoholpolitiken vara att uppnå att någon konsumtion av betydelse ej förekommer i de yngre tonåren eller tidigare samt att eventuella konsumtionsvanor utvecklas så att storkonsumtion och vanemässigt bruk motverkas. Det missbruk av mellanöl som förekomSOU 1971:66

mer bland ungdomen kan bottna i sociala missförhållanden eller liknande orsaker olyckliga hemförhållanden, anpassningssvårigheter i skola eller arbete, självhävdelsebehov, brister i fråga om aktiverande fritidssysselsättning inom orten etc. - som det kan vara mycket svårt att komma till rätta med. Det kan med fog göras gällande att om mellanölet göres mera svårtillgängligt man angriper endast symptom, inte roten till det onda. Genom att försvåra åtkomsten av mellanöl utan att undanröja de bakomliggande orsakerna till missbruket riskerar man att detta kanaliseras till andra medel, vilkas verkningar kan vara allvarligare än mellanölets. Man kan vidare inte utesluta en viss langning av öl. Dessutom ligger det mycket i uppfattningen att olägenheterna i första hand bör mötas med undervisning och ökad information i övrigt. Dessa invändningar är viktiga. Samhället bör söka undanröja de djupare liggande orsakerna till missbruket och information och undervisning bör användas för att förebygga olägenheterna. APU finner emellertid att missbruket bland ungdomen fått en sådan omfattning för närvarande att samhället inte kan underlåta att ingripa med mera direkt verkande medel för att söka komma till rätta med missförhållandena. Härvid ligger det närmast till hands att söka minska konsumtionen bland ungdomen genom att begränsa mellanölets lättillgänglighet. Att tillgängligheten har betydelse för totalkonsumtionens storlek är väl belagt 11

liksom att det kan finnas ett samband mellan totalkonsumtionens storlek och skadefrekvensen. Vid valet av åtgärder bör man dock nalkas frågan med en viss försiktighet. Ett skäl härför är den tidigare nämnda ovissheten om problemens omfattning, ett annat är att de hittills vunna erfarenheterna av mellanölsförsäljningen knappast är tillräckliga för att man skall kunna besvara frågan om det under denna tid ändrade dryckesmönstret pa längre sikt kan bidraga till att bryta sprittraditionen i landet. Även mera allmänt sett synes det lämpligt att i första hand pröva huruvida inte åtgärder av mera begränsad räckvidd skulle vara tillfyllest för att vända utvecklingen. APU har funnit skäl att i detta sammanhang diskutera för- och nackdelar med ett stort antal åtgärder. Till de ingripanden som APU f. n. inte vill förorda hör genomförandet av försäljningsförbud, försäljning enbart i systembutiker eller kommunalt kontrollerade butiker, förstatligande av bryggerinäringen, skärpta skattepolitiska åtgärder, begränsningar av reklamen och sänkning av ölets alkoholhalt. I stället föreslär APU utifrån den tidigare angivna målsättningen att åtgärder vidtages som direkt tar sikte pa att begränsa mellanölsmissbruket bland ungdom. Sålunda förordar APU att en lagstadgad åldersgräns vid 18 år införes vid utminutering av mellanöl. APU har emellertid funnit att regeln inte skulle fä tillräcklig effekt om den inte kombineras med en bestämmelse av innebörd att den i självbetjäningsbutikerna gällande ordningen för ölförsäljning ändras. Uppenbarligen måste det nämligen av psykologiska skäl ofta ställa sig svart för den som tjänstgör vid en snabbköpskassa att i förekommande fall ta ifrån kunden den vara han redan är i besittning av. Om ölet säljs över disk sä att det i stället utlämnas till kunden kommer man ifrån denna svårighet och vinner dessutom att allmänheten i högre grad blir medveten om försäljningsförordningens bestämmelser och att expediterna får en ökad ansvarskänsla för att dessa iakttages. Efterlevnaden av den 12

föreslagna regeln om åldersgräns kan härigenom antas bli tillfredsställande. De komplikationer som en dylik omläggning av försäljningssätt skulle innebära för en del av livsmedelshandeln - främst i form av kostnader för ombyggnad och för nyanställning av personal - har inte ansetts vara av den arten att de bör lägga hinder i vägen för bestämmelsens genomförande. Den nya försäljningsordningen föreslås träda i kraft den 1 februari 1972. Den föreslagna åldersgränsen för inköp av mellanöl i livsmedelsbutikerna gäller enbart mellanölet och ej — trots att vissa skäl kan åberopas för en sådan ordning den alkoholsvagare pilsnern. 1970 års affärstidskommitté har i ett nyligen framlagt betänkande föreslagit att affärstidsregleringen bör slopas helt. Nu gällande lag på området reglerar även de tider under vilka öl må säljas. Från de synpunkter APU har att företräda saknas anledning att motsätta sig förslaget, under förutsättning att utminuteringen av öl anordnas pa sätt här ovan föreslagits. När det gäller utskänkningen föreslås inga ändring i nu gällande lagstiftning. APU framhåller dock att tillämpningen av lagstiftningen bäde i fråga om utminutering och utskänkning måste skärpas och erinrar om vikten av att stor försiktighet iakttas vid prövning av ansökningar om rätt att sälja mellanöl - särskilt när det gäller utskänkningssidan - att övervakning och i samband därmed även information intensifieras samt att ölförsäljningsförordningens paföljdssystem bringas i verksamhet om det skulle visa sig att erinringar och anvisningar i det enskilda fallet inte är tillräckliga. De åtgärder som i det föregående aktualiserats och den skärpning i tillämpningen av förefintliga bestämmelser som förordats förutsätter informationsinsatser av skilda slag. Härutöver behöver information användas i en mera brett upplagd insats för att bekämpa ölmissbruket. APU framlägger ett förslag till riktlinjer för en sådan upplysningsverksamhet. Viktiga målgrupper för denna information är regionala och lokala myndigheter SOU 1971:66

som har att svara för och berörs av olika frågor i samband med tillståndsprövning och efterlevnaden av bestämmelserna, personer inom handeln och pä utskänkningsställen som direkt eller indirekt berörs av utminutering respektive utskänkning av öl, föräldrar till barn som dricker öl eller som befinner sig i en aider där de riskerar att lockas till mellanölskonsumtion, skolans och ungdomsgårdarnas olika befattningshavare, ledare och instruktörer inom olika organisationer och exempelvis Hem- och skola-föreningars styrelseledamöter, skol- och klassombud osv., samt naturligtvis ungdomarna själva. Informationsinsatserna bör även inom de olika målgrupperna differentieras; de måste t. ex. inom ungdoms- och föräldragrupperna anpassas till den situation gentemot mellanölet vari den unge befinner sig. Utöver information till här berörda målgrupper förordar APU att en kraftig satsning göres lokalt i syfte att öka och bredda olika former av attraktiva och stimulerande fritidssysselsättningar för de aktuella åldersgrupperna. Som ett viktigt inslag i informationen bör inga att entusiasmera till sädana insatser frän kommuner och olika ungdomsorganisationer samt att göra ungdomarna uppmärksamma pa vilka alternativ som erbjuds. Genomförandet av dessa åtgärder föreslås ske genom en kombination av centralt och lokalt styrda insatser Genom differentieringen av informationen pa olika målgrupper och även inom dessa far massmedia huvudsakligen spela en kampanjstimulerande och stödjande roll. Såväl radio och TV som pressen bör emellertid stimuleras till insatser längt utöver vad som tidigare varit vanligt inom detta informationsområde. Olika former av mätning av uppnådda effekter av informationen bör ingå i planeringen av insatserna såväl centralt som lokalt. För planering och genomförande krävs dels en central ledningsgrupp underställd en huvudman, dels en referensgrupp vari ingår representanter för olika berörda myndigheter, och dels en arbetsgrupp bestående av erfaret folk vad gäller denna typ av arbete. APU föreslår pä grundval av gjorda beSOU 1971:66

räkningar att ett belopp om 3,5 miljoner kronor avsätts för att täcka de med informationsinsatserna förenade kostnaderna. APU fäster slutligen uppmärksamheten på de förslag till insatser rörande ungdomens mellanölskonsumtion vilka utarbetats i samarbete mellan representanter för skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. De åtgärder som där föreslås kan enligt APU :s bedömning med fördel inarbetas i APU:s förslag till informationsinsatser i stor skala.

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159) Härigenom förordnas, dels att 1, 21, 22 och 34 §§ ölförsäljningsförordningen (1961:159) skall ha nedan angivna lydelse, dels att i samma förordning, närmast efter 32 §, skall införas en ny paragraf, 33 §, av nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse) 1§

Med öl förstås maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 3,6 viktprocent.

Med öl förstås maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 3,6 viktprocent. Öl är av typ A, om alkoholhalten är högst 2,8 viktprocent, och i annat fallav typ B.

21 § Vid utminutering och utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Matvaruhandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till försäljning av matvaror -

Matvaruhandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till försäljning av matvaror. / matvarubutik skall öl av typ B utlämnas genom betjäning över disk.

På försäljningsställe må öl icke förvaras i annat kärl än det vari drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må öl, som är avsett för försäljning, av återförsäljare förändras. Hembryggd maltdryck må icke förvaras pä försäljningsställe. 22 §

Öl må icke utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt 16 år.

Öl må icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppehålla sig på försäljningsställe. SOU 1971:66

Vid utminutering må öl av typ B icke utlämnas till den som kan antagas ej hava fyllt 18 år. Öl må vidare icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppehålla sig på försäljningsställe. 15

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) Ej heller må öl utlämnas, dä särskild anledning till misstanke föreligger att varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning. Ej må någon såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt med anskaffande av öl av typ B tillhandagä den som kan antagas ej hava fyllt 18 år eller missbruka alkoholhaltiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel. 33 §

Den som tillhandagår någon med anskaffande av öl i strid med föreskriften i 22 § femte stycket dömes såsom för olovlig försäljning enligt vad i 32 § stadgas. Öl, med vilket förfarits på sätt i första stycket sägs, skall, jämte kärl och emballage, förklaras förverkat.

Upph. g. KF 31 maj 1963.

34 §

Bryter någon i annat fall än i 32 § sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst 300 kronor.

Bryter nägon i annat fall än i 32 och 33 §§ sägs mot vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med stöd av förordningen, straffes med böter, högst 300 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1972.

16 SOU 1971:66

1 Inledning

1.1 APU.s uppdrag och arbete Enligt direktiven för sitt uppdrag har APU att behandla alla de spörsmål som är av betydelse för alkohol- och nykterhetspolitiken, med undantag för de frågor som rör vård av alkoholskadade. I direktiven framhålles, att det står utredningen fritt att under utredningsarbetets gång föreslå delreformer. 1 förevarande betänkande kommer APU att behandla frågan om verkningarna av mellanölets införande samt framlägga förslag i syfte att begränsa de skadliga effekter som mellanölets saluförande i nuvarande former åstadkommit. APU har att på grundval av erfarenheterna från 1954 års alkoholpolitiska reform och med ledning av aktuella forsknings- och undersökningsresultat söka utforma riktlinjerna för den framtida alkoholpolitiken samt framlägga förslag till åtgärder i överensstämmelse därmed. Grunden måste härvid vara vetenskapliga och erfarenhetsmässiga rön om vilka faktorer som orsakar alkoholskador och om vilka effekter som olika åtgärder kan tänkas medföra. För att skaffa sig ett underlag för sådana bedömningar har APU tagit initiativ till genomförandet av ett antal vetenskapliga undersökningar och viss försöksverksamhet. Resultaten härav är ännu inte till alla delar redovisade för APU. Sä skall till stor del ske under innevarande år, då huvudparten av undersökningarna beräknas kunna publiceras för allmän kännedom. SOU 1971:66 2

Till mellanölsfrågan hör bl. a. spörsmålen om det enskilda vinstintressets begränsande inom alkoholhanteringen (statligt inflytande över bryggerinäringen, försäljning av öl i statligt eller kommunalt kontrollerade butiker, reklamfrågan), prispolitikens utformning samt skapandet av normer för alkoholvanorna (påverkan av attityder till alkoholbruk och alkoholmissbruk, uppläggning av undervisning och upplysning i alkoholfrågan). Spörsmålet om hur tillverknings- och försäljningsreglerna för öl skall utformas är också av central betydelse för alkoholpolitikens under senare år markerade önskan att mildra dryckesseden genom att söka föra över konsumtionen på drycker med låg alkoholhalt. Av det sagda torde framgå vikten av att de alkoholpolitiska övervägandena sker utifrån en helhetsbedömning. Det kan med fog göras gällande att vad som fordras för att på läng sikt kunna begränsa alkoholskadorna är en serie av insatser inom ett samlat alkoholpolitiskt program. I detta måste samhällets inställning till alkoholbruk och alkoholmissbruk klart anges och riktlinjerna dragas upp för en attityd- och normskapande upplysnings- och undervisningsverksamhet. Samhällets i dessa former uttalade strävan måste uppenbarligen stödjas genom skiftande åtgärder av såväl positiv som begränsande och förbjudande art, inriktade på att länka in konsumtionsvanorna i ett önskvärt mönster. Främst av nu anförda skäl har APU - så länge resultaten av de på APU:s initiativ 17

utförda undersökningarna inte föreligger eller kritiskt granskats - ansett sig i princip böra avstå från att framlägga förslag till dellösningar av alkoholpolitiska frågor. Undantag från denna princip kan dock ifrågakomma, om det rör sig om klart avgränsade problem där särskilda förhållanden påkallar en förtursbehandling. 1 Det sagda kan emellertid inte utesluta möjligheten att under utredningsarbetets gång ingripa med åtgärder, om det skulle visa sig att alkoholens skadeverkningar till följd av situationen inom ett visst område märkbart ökar. Ej heller utgör det anförda tillräckliga skäl för att avvakta med sådana åtgärder, vilka inte rimligen kan väntas strida mot de i det slutliga förslaget uppdragna riktlinjerna. När det gäller mellanölsfrågan har riksdagen vid två tillfällen krävt att den skall förtursbehandlas. APU anser att de skador och skaderisker som kan hänföras till konsumtionen av mellanöl bland ungdom är av så allvarlig natur att åtgärder för att begränsa dem bör vidtagas redan innan ett samlat förslag till alkoholpolitiska åtgärder kan presenteras. 1.2

Mellanölsdebatten

Under senare tid har förts en livlig debatt rörande mellanölets skadeverkningar. 1 samband med beslutet om mellanölets införande höjdes varnande röster. 2 Det framhölls att det med hänsyn till den breddning av alkoholvanorna som gjort sig gällande bland ungdomen och kvinnorna framstod som betänkligt att utöka sortimentet av alkoholdrycker för fri försäljning, utan att frågan prövats i ett större sammanhang. Vidare påpekades att kunskaperna om ölets betydelse som tillvänjningsdryck, och då framför allt bland ungdomen, var begränsade, samt att detsamma gällde betydelsen av ölet som en påspädningsdryck, vilken fullständigar ett med andra drycker påbörjat rus. Slutligen uttalades farhågor för att mellanölet skulle orsaka betydande besvär ur ordningssynpunkt samt kunna leda till alkoholism och ett betydande missbruk. Utsikterna för att 18

mellanölet skulle kunna konkurrera med sprit, vin och starköl bedömdes som mycket små, medan det fanns goda grunder för att anta att den vanliga pilsnern i det långa loppet skulle komma att konkurreras ut. 1.2.1 Bevillningsutskottets betänkande 1970:50 I riksdagen har väckts ett flertal motioner med förslag till åtgärder som i olika avseenden skulle beröra mellanölsförsäljningen i form av restriktioner eller försöksverksamhet. Behovet av information på detta område har också framhållits. Med anledning av vid vårriksdagen 1970 väckta motioner i detta ämne uttalade bevillningsutskottet i betänkande nr 50 år 1970. De motioner som behandlas i detta betänkande berör frågor av nykterhetspolitisk natur. Vissa motionärer påfordrar begränsade ingrepp i fråga om försäljningen av mellanöl, medan andra begär mera generella åtgärder för att på längre sikt dämpa konsumtion och missbruk av alkohol. Av motiveringarna för motionsyrkandena framgår att det i samtliga fall främst är den starkt ökande mellanölskonsumtionen och följderna därav som oroat motionärerna. Det finns enligt utskottets mening anledning att mot bakgrunden av den femåriga erfarenhet som nu föreligger i fråga om mellanölet närmare överväga effekterna av dess införande. Motiveringen för mellanölets införande var främst att tillskapa en måltids- och sällskapsdryck av annan kvalitet än tidigare förekommande ölsorter. Mellanölet har uppenbarligen under den tid det funnits i marknaden tillvunnit sig popularitet. Vissa negativa konsekvenser av mellanölets införande kan dock nu konstateras även om det registrerade fylleriet minskat och spritkonsumtionen under samma tid i stort sett varit oförändrad. De enligt utskottets mening mest negativa verkningarna av mellanölets införande har varit den starka konsumtionen bland ung1 APU har sålunda 1970 avgivit en PM med förslag om organisationen för utskänkningskontrollen. 2 Se bl. a. bevillningsutskottets betänkande 1965:32 s. 8 ff.

SOU 1971:66

domen och ölkonsumtionens ogynnsamma Ett försök till sammanfattning av diskuseffekt på trafiksäkerheten. sionerna kring mellanölet ger vid handen att Det har såväl i massmedia som i de de väsentligaste olägenheterna på kortare föreliggande motionerna framförts åtskilliga sikt av den ökade mellanölskonsumtionen spekulationer beträffande orsakerna till ung- får anses vara de av motionärerna påvisade domens missbruk av mellanöl. I flera av ungdoms- och trafiksäkerhetsproblemen, memotionerna skymtar tanken att bryggeriin- dan på längre sikt konsumtionsökningen kan dustrins reklam härvid skulle ha varit av stor skapa problem som nu är svåra att överbetydelse. Utskottet har i annat samman- blicka. Utskottet finner att de påtalade hang uttalat sig för förbud mot spritreklam olägenheterna väger tungt. Även om man på men därvid framhållit att den nykterhetspo- mellanölets kreditkonto bokför den upplitiska betydelsen av en sådan åtgärd inte skattning som varan rönt bland de stora fick överdrivas. Utskottet anser sig i stort konsumentgrupper, där något missbruk inte sett kunna anlägga samma synpunkter på kan påvisas, ter sig utvecklingen oroande. inskränkningar i ölreklamen. De väsentliga Utskottet är inte berett att för närvarande orsakerna till ett ökat bruk av mellanöl i allt förorda någon hastigt verkande lösning av lägre åldrar beror säkert inte enbart på det slag som förordas i motionen 11:572 och reklamen. Till förklaringarna hör givetvis att som går ut på att mellanölet endast får säljas varan varit lättåtkomlig, vilket motiverat av systembolaget. En sådan åtgärd skulle motionsyrkandena om en lagfäst 1 8-årsgräns uppenbarligen få nykterhetspolitiskt goda för inköp av mellanöl. effekter i fråga om ungdomens missbruk Motionerna väcktes vid vårriksdagens bör- men till priset av administrativa och ekonojan. Därefter har emellertid vidtagits vissa miska konsekvenser som är svåra att överåtgärder som är av betydelse för mellanöls- blicka. Enbart den utbyggnad av systembufrågan, såsom den av vårriksdagen beslutade tikerna som skulle erfordras måste dra skärpningen av maltdrycksskatten, som däm- mycket betydande kostnader om man betänpat ökningstakten i mellanölskonsumtionen, ker att den totala mellanölsvolymen är liksom att handeln från och med den 1 april väsentligt större än bolagets nuvarande för1970 frivilligt tillämpar en 18-årsgräns för säljningsvolym. Det kunde då finnas starkare ölinköp och att bryggerierna och handeln skäl att överväga om mellanölet bör bibehålfrån samma tid förbundit sig att iaktta vissa las eller om alkoholgränsen bör sänkas. begränsningar i ölreklamen. Vårriksdagen Enligt utskottets mening bör större avsebeslöt också inte obetydliga anslagshöjningar ende fästas vid förslagen om ökad informatill statens ungdomsråds upplysningsverk- tion i alkoholfrågan och om restriktioner i samhet och systembolaget har tillsammans fråga om utskänkningen av mellanöl. Särskilt med trafiksäkerhetsverket startat en omfat- tillkomsten av en mängd s. k. pubar, som tande reklamkampanj för att belysa bl. a. uteslutande utskänker mellanöl, motiverar mellanölets risker i trafiken. Det kan också att utskänkningsfrågorna också blir föremål nämnas att alkoholinformationen från och för särskild uppmärksamhet. med innevarande läsår fått en fastare plats i Även om utskottet här huvudsakligen skolundervisningen. Även om dessa åtgärder behandlat de frågor som mera renodlat var för sig kan betecknas som obetydliga sammanhänger med mellanölet får detta inte bidrag till lösningen av mellanölsfrågan fram- undanskymma att de redovisade problemen står dock den samlade aktiviteten som ett ytterst sammanhänger med den samlade uttryck för att flertalet av de parter som alkoholpolitiken, som nu är föremål för en närmast har ansvar för problemen inte står översyn inom den alkoholpolitiska utredpassivt avvaktande inför dessa. ningen. I motionerna 1:99 och 11:111 har De åtgärder som förordas i motionerna är begärts riksdagsskrivelse av innebörd att som tidigare nämnts av mycket varierande utredningen skall påskynda sitt arbete och få slag. En motionär vill att mellanölet endast ytterligare direktiv om särskilda undersökskall få säljas genom systembolaget på ningar och försök. Utskottet anser det vara samma villkor som rusdrycker, andra vill ha principiellt tveksamt att genom tilläggsdien lagstadgad 18-årsgräns vid försäljning i rektiv begränsa handlingsfriheten hos en handeln. Vidare framförs förslag om intensi- parlamentarisk utredning i de stycken där fierad upplysningsverksamhet, ökad forsk- utredningen fått i uppdrag att verkställa en ning och försöksverksamhet, restriktivare förutsättningslös prövning. Däremot möter regler för tillstånd till utskänkning av mellan- det enligt utskottets mening inte något öl, avskaffande av skatten på läskedrycker hinder att — om förhållandena ändras under m. m. den tid en utredning pågår - en viss del av SOU 1971:66

medan andra kräver omedelbara lagstiftningsåtgärder i fråga om mellanölet, såsom förbud mot tillverkning och försäljning, fördubblad skatt eller försäljning endast genom systembolaget. Skatteutskottet vill först konstatera att bakgrunden till de nu föreliggande motionsyrkandena i stort sett är densamma som bevillningsutskottet redovisade i sitt betänkande vid 1970 års höstriksdag. Utvecklingen därefter tyder inte på någon påtaglig förändring av nykterhetsläget. Det registrerade fylleriet visar viss nedgång under år 1970, och alkoholkonsumtionen kan betecknas som oförändrad. Den tidigare mycket starka ökningstendensen i mellanölskonsumtionen har brutits. Utskottet kan därför inte finna att förutsättningarna för en bedömning av mellanölsfrågan har ändrats sedan riksdagen senast behandlade detta spörsmål. Skatteutskottet kan med hänsyn därtill i princip ansluta sig till bevillningsutskottets uttalanden vid 1970 års höstriksdag. Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu besluta om Riksdagen godkände betänkandet. ändringar som rubbar förutsättningarna för alkoholpolitiska utredningens överväganden. 1.2.2 Skatteutskottets betänkande 1971:3 I fråga om behovet av ökad samhällsinformation i alkoholfrågan delar utskottet moMed anledning av ett flertal motioner i tionärernas uppfattning men anser att sådana mellanölsfrågan vid 1971 års vårriksdag åtgärder kräver en långsiktig och ingående planering för att ge bästa resultat. Frågan om uttalade skatteutskottet bl. a. följande. ökad information bör följaktligen prövas av Frågan om alkoholpolitiska åtgärder för den pågående utredningen. I flera motioner framskymtar otålighet att komma till rätta med de problem som den ökade mellanölskonsumtionen skapat över att alkoholpolitiska utredningen ännu behandlades av 1970 års höstriksdag, som inte framlagt några egentliga förslag. Skatteavvisade motionsvis framförda förslag i så- utskottet vill med anledning härav erinra om dant syfte. Riksdagen godkände då ett att även tidigare mera vittomfattande utredbetänkande (1970:50) av ett enhälligt bevill- ningar rörande alkoholpolitiken visat sig ta ningsutskott, som uttalade sin oro för åtskillig tid i anspråk och att den pågående utvecklingen på detta område och som ansåg utredningen fått mycket omfattande uppgifatt det fanns skäl att begära att frågan togs ter enligt sina direktiv. Enligt vad utskottet under hand erfarit upp till behandling med förtur av alkoholpolitiska utredningen. Utskottet ansåg dock avser alkoholpolitiska utredningen att framatt riksdagen borde avvakta utredningens lägga sitt huvudbetänkande under hösten överväganden, vilka förutsattes ske med 1972. Som tidigare nämnts förutsatte bevillutgångspunkt i de synpunkter utskottet ningsutskottet att utredningen skulle finna skäl att behandla mellanölsfrågan med föruttalat. De motioner beträffande nykterhetspoliti- tur. Även skatteutskottet anser att så bör ken som behandlas i detta betänkande ske. Utskottet vill understryka vikten av att innehåller i huvudsak samma yrkanden och nytillkommande problem på alkoholområdet motiveringar som framfördes i de av höst- behandlas så snabbt som möjligt. Erfarenheriksdagen behandlade motionerna. Flertalet terna visar att ju tidigare ett alkoholberoenmotionärer yrkar att mellanölsfrågan tas upp de uppstår desto svårare blir konsekvenserna. med förtur av alkoholpolitiska utredningen Enligt utskottets mening är därför skyndoch att samhällsinformationen i alkoholfrå- samma åtgärder nödvändiga för att bryta den gan kraftigt förstärks. Vissa motionärer vill ogynnsamma utvecklingen i fråga om ungge utredningen detaljerade tilläggsdirektiv domens konsumtion av mellanöl. Utskottet om hur mellanölsproblemen skall lösas, finner alltså i likhet med flertalet motionärer

ämnesområdet tas upp till förtursbehandling. Enligt utskottets bedömande har - trots de ovan redovisade åtgärderna under innevarande år - mellanölsfrågan utvecklats på ett sådant sätt att det finns skäl att begära att dessa problem behandlas med förtur. Utskottet, som delar motionärernas oro för den nykterhetspolitiska utvecklingen, anser för sin del att riksdagen i de här behandlade frågorna emellertid bör avvakta den alkoholpolitiska utredningens överväganden, vilka om riksdagen godkänner detta betänkande får förutsättas ske med utgångspunkt i de här uttalade synpunkterna. Vad slutligen gäller motionsyrkandet om en lagfäst åldersgräns på 1 8 år för inköp av mellanöl får detta yrkande i huvudsak anses tillgodosett genom den frivilliga överenskommelse härom som träffats mellan de berörda parterna. Frågan om ett lagfästande av överenskommelsen torde för övrigt komma att prövas av alkoholpolitiska utredningen.

20 SOU 1971:66

att alkoholpolitiska utredningen skyndsamt bör behandla mellanölsfrågan och framlägga förslag i detta ärende. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionsyrkandena i vad de avser en skyndsam behandling av mellanölsfrågan, medan utskottet beträffande övriga yrkanden förordar att de i avvaktan på resultatet av alkoholpolitiska utredningens arbete inte föranleder någon åtgärd. Riksdagen godkände betänkandet. 1.2.3 Hittills vidtagna åtgärder Vad man nu - på grundval av drygt fem års erfarenhet av mellanölsförsäljningen - anser sig kunna konstatera är en breddning av alkoholkonsumtionen, ett ökat bruk av mellanöl i allt lägre åldrar, ett missbruk bland ungdomen och ogynnsamma effekter på trafiksäkerheten. Vidare har risken för att mellanölet skulle utgöra en "inkörsport" till drycker med högre alkoholhalt ofta påtalats. Under är 1970 genomfördes - säkerligen under intryck av den förda debatten - vissa åtgärder som främst tog sikte på att begränsa ungdomens bruk av mellanöl. Handeln åtog sig att från och med den 1 april 1970 tillämpa en 18-ärsgräns för inköp av mellanöl samt att iakttaga vissa begränsningar i ölreklamen. Debatten kan härutöver sägas ha haft den positiva effekten att den medfört en ökad medvetenhet om de risker som är förknippade med en överdriven mellanölskonsumtion och om de sociala olägenheter som en sådan konsumtion kan leda till. Ä andra sidan bör framhållas, att den förda diskussionen ofta bara delvis belyst de föreliggande problemen. Någon säker metod för att mäta omfattningen av de alkoholskador som kan sättas i direkt samband med förtäring av mellanöl finns inte. De antaganden som gjorts om att mellanölskonsumtionen skulle ha lett till ett ökat antal rattfylleri- och rattonykterhetsbrott eller att den skulle medföra en risk för ett ökat missbruk av starkare drycker är sålunda inte belagda. Detta skall ytterligare beröras i det följande.

1.3 Alkoholpolitikens sumtionsvanor.

1.3.1 Debutålderns betydelse för ett blivande alkoholberoende En fråga av stor alkoholpolitisk betydelse som i detta sammanhang är av särskilt intresse är huruvida åldern när man börjar sitt alkoholbruk har samband med hur alkoholvanorna utvecklas vid vuxen ålder. Det finns ett flertal undersökningar som syftar till att belysa detta spörsmål. På initiativ av den nordiska nämnden för alkoholforskning gjordes 1960 och 1964 intervjuundersökningar i Stockholm, Oslo, Köpenhamn och Helsingfors för att undersöka alkoholvanorna hos pojkar födda 1941, 1943 och 1945. Samma pojkar intervjuades vid båda tillfällena, vilket gjorde att man kunde få en uppfattning om hur deras alkoholvanor utvecklats. Det visade sig därvid att de 14-äringar som 1960 druckit spritdrycker, drack 1964 som 18-åringar oftare och i större kvantiteter (uttryckt i alkohol 100%) än de 14-åringar som 1960 endast druckit vin och öl. Dessa i sin tur drack oftare och i större kvantiteter än dem som i 14-ärsäldern aldrig druckit alkoholdrycker. En av fylleristraffutredningen gjord sammanställning visar att ju yngre en person är vid den första fylleriförseelsen, desto större är äterfallsrisken. Av dem som begick sin första fylleriförseelse i åldern 1 5 - 1 7 är återföll 73 procent mot 10 procent av dem, som var i åldern 4 5 - 4 7 är dä de första gången gjorde sig skyldiga till fylleri. Antalet förseelser per person i olika åldrar visade enligt utredningens material en liknande tendens. 1 Frän medicinsk expertis har i denna fråga ofta uttalats att man erfarenhetsmässigt vet att ett regelbundet alkoholbruk hos barn och ungdom är förenat med större risker för medicinska skador än motsvarande bruk hos äldre personer. 1

SOU 1971:66

mål förde ungas kon-

SOU 1968:55 s. 196 f.

Det finns alltså undersökningar som visar konsumtion och vanemässigt bruk motveratt det finns ett klart samband mellan tidigt kas. Det sagda gäller särskilt drycker med etablerade alkoholvanor och en kommande hög alkoholhalt men också mellanölet, vilket hög alkoholkonsumtion. Det är dock inte blivit en dryck som ungdomen ofta dricker möjligt att av resultaten från dessa och tillsammans med sina kamrater och i situaliknande undersökningar utan vidare draga tioner där man kan befara att det inte sällan slutsatsen att en tidig alkoholdebut är förekommer ett socialt tryck mot en hög avgörande för ett mera avancerat alkohol- konsumtion. Det är självfallet inte möjligt att ge någon bruk vid högre ålder. De ungdomar som entydig innebörd åt sådana begrepp som tidigt kommer i kontakt med alkohol skiljer storkonsumtion och vanemässigt bruk. När sig ofta också på många andra sätt från sina det gäller hur man vill påverka den enskilde jämnåriga, och det kan lika gärna vara dessa individens konsumtion är faktorer som veförhållanden som är av störst betydelse för derbörandes ålder, fysiska och psykiska att de börjar brukar alkohol vid tidig ålder utveckling, kön m. m. av betydelse. Vad som och att de senare fortsätter att ha en för en människa kan vara en riskfylld förhållandevis hög konsumtion. De som även konsumtion behöver inte vara det för en i andra hänseenden är sämre ställda är alltså annan. utsatta för större risker när det gäller Problemen är stora och svårlösta. De alkoholmissbruk, vilket kraftigt understryker ungdomar som missbrukar öl är i många fall behovet av att skapa ett skydd för ungdomen mot dessa risker. En annan faktor som uppvuxna i hem där det råder störningar i de antas ha betydelse för alkoholvanornas ut- emotionella förhållandena mellan barnen veckling hos en ung människa är om erfaren- och föräldrar/vårdnadshavare. Ofta är föräldhet av alkoholförtäring huvudsakligen göres rarna skilda eller familjen av andra skäl bland föräldrar eller bland kamrater - i det splittrad. Den sociala miljön framstår inte första fallet tenderar alkoholvanorna att bli sällan som torftig. Ungdomarna har ofta att kämpa med anpassningssvårigheter i skolan mer måttliga. 1 eller på arbetsplatsen och har till följd Det må i detta sammanhang slutligen av sin bakgrund sämre förutsättningar att antecknas att samhället när det gäller barns uppfylla de krav som samhället i skilda och ungdoms alkoholbruk får anses ha en hänseenden ställer på dem. Dessa faktorers skyldighet att skydda de unga mot att deras bristande kunskaper och erfarenheter utnytt- betydelse för uppkomsten av olika former av missbruk är väl omvittnad. Åtgärder som på jas till skada för dem själva. ett rationellt sätt angriper missförhållanden som har sin rot i den sociala miljön tjänar 1.3.2 Målsättningen därför ofta ett alkoholpolitiskt syfte. Genom Det i närmast föregående avsnitt visade sådana åtgärder bekämpas inte bara en rad sambandet mellan tidigt utvecklade alkohol- orsaker till alkoholmissbruk - de bidrager vanor eller alkoholvanor utformade huvud- också till att skapa bättre förutsättningar för sakligen i kamratkretsar och ett senare att med traditionellt alkoholpolitiska medel ådagalagt avancerat alkoholbruk utgör - undantränga missbruket. De alkoholpolitiska även med beaktande av tidigare gjorda skälen för ingripanden i syfte att förbättra reservationer - i förening med de medicins- hem- och boendemiljö, skolmiljö, arbetska risker som anses föreligga tillräckliga skäl platsmiljö etc. är emellertid blott en del av för att utforma alkoholpolitiken när det de bevekelsegrunder som kan åberopas i gäller ungdomen i syfte att uppnå att någon sammanhanget. Att närmare utveckla och konsumtion av betydelse ej förekommer i de yngre tonåren eller tidigare samt att eventuella konsumtionsvanor utvecklas så att stor22

1 Se Hauge, Ungdom og alkohol, Oslo 1966. SOU 1971:66

beskriva de socialpolitiska och allmänpolitiska åtgärder som ur alkoholpolitisk synpunkt framstår som önskvärda faller dock utanför APU:s uppdrag. Alkoholpolitikens huvuduppgift är att genom åtgärder, vilka primärt syftar till att påverka konsumtionsvanorna, begränsa alkoholskadorna. En del av dessa åtgärder är inriktade på att skapa alternativa miljöer, såsom alkoholfria fritidsmiljöer eller över huvud mera skyddade miljöer än vad t. ex. pubar och diskotek kan erbjuda ungdomen. När det gäller sådana allmänpolitiska åtgärder som inte direkt siktar till att bekämpa alkoholmissbruket men som är väsentliga för det förebyggande arbetet måste APU begränsa sig till att anvisa olika tänkbara möjligheter. En sådan diskussion har emellertid ansetts böra anstå till huvudbetänkandet.

SOU 1971:66

2 Lägesbeskrivning

2.1 Inledning Detta kapitel kommer främst att ägnas åt en presentation av statistiskt material och olika undersökningar som är ägnade att belysa mellanölsfrågan. Referaten har bl. a. av utrymmesskäl gjorts kortfattade. I de fall då undersökningar föreligger endast i stencil och bedömts vara av allmänt intresse lämnas emellertid en mera utförlig redovisning. Inledningsvis må dock sägas några ord om utvecklingen före 1965 och om gällande rätt på området. 2.2 Historik. Ölets alkoholhalt i Sverige under 1900-talet 2.2.1 Tiden fram till 1923 års maltdryckstillverkningsförordning Under början av 1900-talet bestod maltdryckskonsumtionen — bortsett från svagdricka — till övervägande del av tämligen starka ölsorter, benämnda lageröl, pilsneröl m. m. Alkoholstyrkan växlade i lageröl mellan 3,6 och 4,7 viktprocent och i pilsneröl mellan 3,2 och 4,2 viktprocent. De mellanstarka maltdryckerna, som kallades lagerdricka, pilsnerdricka o. dyl., svarade för en mindre del av konsumtionen. Genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning hänfördes öl med mer än 3,6 volymprocent (ungefär 2,8 viktprocent) alkohol till rusdrycker, medan de mellanstarka maltdryckerna, sammanfattade under benämningen 24

pilsnerdricka, underkastades de friare bestämmelserna i pilsnerdricksförsäljningsförordningen. Redan dessförinnan hade emellertid bryggerierna på grund av råvarubristen under krigsåren måst minska inbryggningsstyrkan i maltdryckerna. Ar 1918 var således alkoholstyrkan i den maltdryck som skulle motsvara pilsnerdricka ibland inte högre än 1,0-1,5 viktprocent. Efter krigets slut upptogs inte tillverkningen av sädana maltdrycker som var underkastade bestämmelserna i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning. Denna ordning i fråga om starkare maltdrycker lagfästes år 1922 genom ett provisoriskt starkölsförbud och år 1923 genom den fram till 1954 års alkoholpolitiska reform gällande lagstiftningen om förbud mot försäljning av exportöl. Genom 1923 års maltdryckstillverkningsförordning höjdes pilsnerdrickats maximistyrka till 3,2 viktprocent alkohol. 2.2.2 1939 års maltdryckstillverkningsförordning 1934 års maltdryckskommitté föreslog en höjning av pilsnerdrickats alkoholhalt till 3,4 viktprocent samt att starkölsförbudet skulle bestå. Kommittén menade att en höjning från 3,2 till 3,4 viktprocent skulle göra det möjligt för bryggerierna att tillverka ett pilsnerdricka som i tekniskt avseende skulle vara märkbart överlägset det dåvarande. Man räknade med att framställda krav på starkSOU 1971:66

ölets frigivande då skulle förlora i aktualitet och starkölsförbudets ställning för framtiden befästas. Kommittén ansåg att en försäljning av starköl skulle medföra stora svårigheter för systembolagen, eftersom det bedömdes som uteslutet att sälja starköl pä samma sätt som pilsner. Utminuteringen bedömdes skola bli av betydande omfattning och till skada för nykterhetstillståndet, om inte särskilda åtgärder i form av ransonering eller prishöjning vidtogs. Kommittén ansåg dock att det skulle vara mycket svårt att med någon nämnvärd effekt genomföra en ransonering och att en tillräckligt prohibitiv prishöjning skulle väcka stort politiskt motstånd. Vidare skulle inte utskänkningen kunna ordnas tillfredsställande, då man inte utan stark försämring av nykterhetstillståndet kunde tillåta försäljning av starköl på pilsnerkaféer, medan dessa ä andra sidan skulle lida oskälig skada, om utskänkningen förbehölls sprit- och vinrestauranger. Detta skäl ansåg kommittén ensamt avgörande. I 1939 års maltdryckstillverkningsförordning behölls alkoholgränsen för pilsnerdricka vid 3,2 viktprocent. Starkölsförbudet lämnades som tidigare nämnts också orubbat. Under och efter andra världskriget blev emellertid bryggerierna pä grund av spannmålsbristen underkastade vissa restriktioner i fråga om inbryggningsstyrkan. Alkoholhalten i pilsnerdricka var sålunda under åren 1941-1942 ca 2,5, 1943-1944 ca 2,2 och 1945-1949 ca 2,5-2,6 viktprocent. Pä grund av en överenskommelse mellan 1944 års nykterhetskommitté och bryggareföreningen var alkoholhalten frän och med senare delen av är 1949 begränsad till 2,8 viktprocent; för s. k. julöl låg dock gränsen vid 3,2 viktprocent. Denna överenskommelse ersattes under tiden den 1 juni 1953-den 1 oktober 1955 av provisoriska lagbestämmelser av samma innehåll. 2.2.3 1944 års nykterhetskommitté Vanligt öl Kommittén ansåg att det visat sig möjligt för de svenska bryggerierna att med den lägre SOU 1971:66

alkoholhalten framställa en dryck, vars smak i stort sett godtagits av den stora allmänheten och mot vars hållbarhet inga allvarliga anmärkningar riktats. Genom dåvarande laboratorn Leonard Goldbergs undersökningar fann kommittén visat att tröskelvärdet för påvisbar alkoholpåverkan för de flesta människor torde ligga omkring eller något under tvä flaskor 3,2-procentigt öl, medan det däremot för en 2,6-procentig maltdryck låg ovanför två flaskor, ofta närmare tre, även om de individuella olikheterna kunde vara betydande. Det syntes kommittén rimligt att ölets alkoholhalt bestämdes så att måttlig förtäring i fråga om flertalet personer inte medförde påvisbar påverkan. Dä en måttlig förtäring knappast kunde omfatta mer än två flaskor vid samma tillfälle, föreföll en alkoholhalt av ca 2,6 viktprocent lämplig ur denna synpunkt. För att man skulle behälla en låg alkoholhalt i ölet talade också enligt kommitténs mening den gynnsamma verkan som det dåvarande ölets beskaffenhet syntes ha haft på fylleriet. Medan tidigare ca 10 procent av fylleristerna uppgivit öl som berusningskälla, stannade denna siffra efter kriget vid 2 - 3 procent. Man fann det också anmärkningsvärt att de alkoholistanstalter, som företrädesvis tog emot yngre eller mindre avancerade missbrukare, inte längre ansåg sig ha några rena pilsneralkoholister. Med en lägre alkoholhalt ökades - framhöll kommittén slutligen - förutsättningarna för en friare försäljningsverksamhet än den dåvarande. Kommittén sammanfattade sin uppfattning i uttalandet att det vanliga ölet inte borde vara starkare än att det kunde säljas utan besvärande kontrollbestämmelser och inte svagare än att det kunde tillfredsställa kraven på en god maltdryck som måltidsdryck. Med denna utgångspunkt fann kommittén en alkoholhalt pä ca 2,6 viktprocent lämplig. Maximigränsen syntes emellertid böra sättas något högre, framhöll kommittén, och hänvisade till att bryggerierna sedan krisinskränkningarnas upphörande frivilligt hållit alkoholhalten under 2,8 viktprocent. Kommittén föreslog därför att den maximala 25

alkoholhalten viktprocent.

i vanligt öl sattes till 2,8

Starköl Nykterhetskommittén föreslog att starkölsförbudet skulle slopas. Som skäl härför anfördes att starkölet kunde väntas minska förbrukningen av vissa spritdrycker, att missnöjet med måltidstvänget kunde väntas bli mindre om starköl tillhandahölls utan sådant tvång, att det skulle bli lättare att göra restauranglunchen spritfri om starköl fick serveras vid denna samt att starkölet kunde beräknas bidra till en önskvärd avspänning i debatten om restaurangrestriktionerna. Kommittén framhöll emellertid riskerna för ett försämrat nykterhetstillstånd om starkölet frigavs fullständigt och föreslog därför att starkölets alkoholstyrka maximerades till 4,5 viktprocent, att det skulle tillhandahållas i samma former som gällde för rusdrycksförsäljningen och att försäljningspriset skulle sättas tämligen högt. 2.2.4 Departementschefen vid 1954 ars riksdag Departementschefen framhöll inledningsvis att det syntes ogörligt att i frågan om ölets alkoholhalt nå fram till entydiga resultat på grundval av erfarenheter från vårt eget land och utlandet. Det stod heller inte utan vidare klart att man, genom att införa starkare öl, huvudsakligen skulle kunna uppnå en övergång från starkare drycker till öl - en konkurrens med svagare eller alkoholfria drycker kunde också befaras. Departementschefen fortsatte. 1 Gynnsammare förutsättningar torde emellertid skapas, om en höjning av ölets alkoholhalt samordnas med andra åtgärder för att främja en övergång från starkare till svagare eller helt alkoholfria drycker. Om ölet i nämnvärd utsträckning kunde träda i stället för spritdryckerna, synes detta vara av värde ur nykterhetssynpunkt. Härvidlag må hänvisas till Goldbergs undersökningar, som visar att ölalkoholens verkningar är mindre 26

skadliga än effekten av motsvarande mängd alkohol i form av sprit. Det ligger nära till hands att sammanställa undersökningarnas resultat med de förut nämnda gynnsamma erfarenheterna från Danmark och Storbritannien. Till förmån för att tillåta försäljning av starkare ölsorter har också anförts önskemålet att ställa ingripandena i handeln med olika alkoholdrycker i förhällande till deras alkoholstyrka. Redan nuvarande ordning att tillåta en avsevärd konsumtion av spritdrycker men helt förbjuda försäljning av starkare maltdryckssorter kan sägas innebära en inkonsekvens. Denna skulle framträda ännu mera efter motboksransoneringens slopande. Det övervägande flertalet bland remissorganen uttalar sig också i likhet med nykterhetskommitténs majoritet för att starkare öl i någon form skall få tillhandahållas. I diskussionen har man huvudsakligen rört sig med två alternativ. Det ena, som omfattas av nykterhetskommitténs majoritet och flertalet yttranden, går ut på att hålla det vanliga ölets alkoholhalt på samma låga nivå som nu, 2,8 viktprocent, samt att tillåta försäljning av starköl på upp till 4,5 viktprocent under samma förutsättningar som egentliga rusdrycker. Det andra alternativet, som förordas av bl. a. kontrollstyrelsen, innebär fortsatt starkölsförbud men höjning av det vanliga ölets alkoholhalt till förkrigsnivå eller däröver, 3,2-3,6 viktprocent. Endast dessa båda alternativ synes kunna komma i fråga. Jag kan icke godtaga det i vissa yttranden framförda förslaget att både återinföra starköl och höja halten i det vanliga ölet. Till förmån för det av kontrollstyrelsen m. fl. förordade alternativet talar vissa skäl. Ett återinförande av starkölet innebär utan tvivel risker. Det 3,2-procentiga ölet synes däremot, såvitt Goldbergs undersökningar ger vid handen, vara relativt ofarligt. En för flertalet konsumenter normal kvantitet, en flaska, ger sålunda icke märkbar påverkan. Vid en förtäringsmängd av två flaskor blir hos de flesta människor påverkan endast föga märkbar. Mot detta alternativ talar att ett öl med den ifrågasatta halten icke på samma sätt som starkölet kan bli en konkurrent till spritdryckerna. För att ölet skall få någon nämnvärd betydelse ur denna synpunkt borde halten i enlighet med kontrollstyrelsens förslag höjas utöver förkngsnivån till 1

Prop. 1954:151 s. 489 f. SOU 1971:66

3,4 eller 3,6 procent. Att hålla det vanliga ölets alkoholhalt så hög torde emellertid innebära åtskilliga olägenheter och nödvändiggöra en förhållandevis restriktiv försäljningslagstiftning. Kommittémajoritetens förslag innebär att det vanliga ölet hålles vid en nivå som kan anses relativt betryggande ur nykterhetssynpunkt. Icke minst med hänsyn till de höga kraven på nykterhet i nutidens arbetsliv torde det vara värdefullt att det öl som användes till måltidsdryck hålles vid sådan nivå. En annan fördel är att försäljningslagstiftningen kan undergå en välbehövlig förenkling. Starkölet torde, såsom förut antytts, ha helt andra möjligheter än förkrigspilsnern att konkurrera med spritdryckerna. Oaktat ett återinförande av starkölet kan vara förenat med vissa risker, synes därför kommittémajoritetens förslag vara att föredraga framför ett starkare vanligt öl och fortsatt starkölsförbud. Man torde f. ö. näppeligen behöva befara att ett återinförande av starkölet skulle betyda en återgång till äldre tiders förhållanden. Den allmänna hyfsningen av alkoholvanorna torde inverka även här. De med starkölet förbundna riskerna synes i allt väsentligt kunna motverkas genom en försiktigt utformad försäljningslagstiftning. Såsom i det följande skall närmare utvecklas, har jag i detta avseende funnit skäl att gå längre än kommittén. Jag vill alltså förorda att alkoholhalten i vanligt öl liksom nu maximeras till 2,8 viktprocent samt att starköl med en alkoholhalt av högst 4,5 viktprocent skall få tillhandahållas. Departementschefens förslag till försäljningslagstiftning för starkölet var restriktivare än kommitténs: Starkölet jämställdes i fråga om utskänkningen helt med spritdryckerna. 2.2.5 1954 års lagstiftning 1954 års ölförsäljningsförordning präglades i förhållande till den tidigare ordningen av en liberalare och mindre detaljerad reglering. Ett väsentligt skäl för att en sådan förändring ansågs kunna äga rum var att alkoholhalten i det öl, vars försäljning reglerades i förordningen, var förhållandevis låg: den skulle överstiga 1,8 men inte 2,8 viktprocent. Försäljningen av starköl - vartill alltså SOU 1971:66

räknades maltdryck med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent - reglerades däremot i rusdrycksförsäljningsförordningen. För utminuteringen av starköl gällde i huvudsak samma allmänna föreskrifter som för rusdrycker. Utskänkning kunde äga rum på alla restauranger med spriträttigheter utan särskilt medgivande. Restauranger med enbart vinrättigheter kunde erhålla rätt att utskänka starköl endast när särskilda skäl förelåg. Övriga utskänkningsställen var helt uteslutna från möjlighet till starkölsutskänkning.

2.2.6 1956 års ning

rusdrycksförsäljningsutred-

Enligt sina direktiv hade utredningen bl. a. att rikta sin uppmärksamhet på utminuteringen och utskänkningen av starköl och att överväga lättnader i fråga om denna dryck. Utredningen uttalade härom. 1 Sådana lättnader är att se som ett led i statsmakternas strävanden att försöka uppnå en förskjutning inom konsumtionen från spritdrycker till svagare drycker. Dessa strävanden är enligt vår mening naturliga. Man måste räkna med att befolkningens stora flertal är alkoholkonsumenter. Konsumtionen i vårt land har sedan länge främst varit inriktad på spritdrycker - en tendens som snarast förstärkts efter den 1 oktober 1955. I detta läge synes åtskilligt vara att vinna, om man kan mildra dryckessederna genom att i större utsträckning inrikta konsumtionen på svagare drycker. När det gälleratt konkurrera med den dominerande spritdrycken, brännvinet, torde maltdryckerna, såsom påpekats i särskilda utskottets utlåtande till 1954 års riksdag, äga de största förutsättningarna. Härvid synes främst starkölet kunna få betydelse. Vi får i detta sammanhang även erinra om att maltdryckerna, enligt vad numera är känt, i förhållande till alkoholhalten har en mindre stark berusningseffekt än spritdryckerna. Förbrukningen av starköl håller sig för närvarande på en oväntat låg nivå. Denna dryck har alltså inte spelat den roll som man 1 Ändrade riktlinjer för rusdrycksförsäljningen. Stencilerat betänkande avgivet den 7 januari 1957, s. 67.

räknade med i samband med 1954 års nykterhetsreform. Att efterfrågan på starköl kommit att bli ringa torde bero på att priset på starköl är relativt högt och att antalet försäljningsställen - inom såväl utminutering som utskänkning — är ganska begränsat. Vi har funnit oss böra föreslå tämligen långtgående åtgärder i båda dessa hänseenden. Utredningens förslag innebar att starkölsskatten skulle differentieras sa att tillverkning av en lättare typ starköl med en alkoholhalt på högst 3,6 viktprocent möjliggjordes. Utredningen ansåg att om sortimentet av maltdrycker kunde utökas på detta sätt, skulle detta innebära att maltdryckerna fick större möjligheter att konkurrera med spritdryckerna. Ett starköl med så pass hög alkoholhalt som 4 , 3 - 4 , 4 viktprocent kunde visserligen tjäna som sällskapsdryck, exempelvis som ersättning för grogg o. dyl. Ett sådant öl var dock enligt mångas mening onödigt fylligt och alkoholstarkt. En alkoholhalt pä ca 3,5 viktprocent ansågs tillräcklig för att erhålla en verkligt god och ur teknisk synpunkt tillfredsställande maltdryck. Förslaget om införande av en särskild skattesats för starköl om högst 3,6 viktprocent ansågs inte böra föranleda ändrade försäljningsbestämmelser. Båda slagen av starköl skulle alltså hänföras till rusdrycker och fä säljas endast genom systembolaget till allmänheten och restauratörerna. 2.2.7 Departementschefen vid 1957 års riksdag I proposition 1957:143 uttalade departementschefen inledningsvis, att i de av 1954 års riksdag antagna principerna för nykterhetspolitiken ingick att försäljningslagstiftningen borde vara jämförelsevis fri och att de restriktioner som föreskrevs skulle vara klart motiverade. Han erinrade vidare om, att det var en genomgående strävan att försöka främja en övergäng inom konsumtionen till svagare drycker samt att starkölet införts för att skapa ett alternativ till spritdryckerna, 28

särskilt brännvinet, men att starkölet därvid kommit att spela en långt mindre roll än väntat. Enligt departementschefens mening borde man gä vidare på den inslagna vägen och genom lättnader i restriktionerna för svagare drycker åstadkomma en mer markerad skillnad mellan dessa drycker och spritdryckerna. Detta skulle kunna ske genom att pä sätt rusdrycksförsäljningsutredningen föreslagit införa ett öl av lättare typ, innehållande en alkoholhalt av högst 3,6 viktprocent. Departementschefen delade utredningens uppfattning att man inte utan vidare borde jämställa det nya ölet med vanligt öl men ansåg att betänkligheterna mot en sådan ordning främst sammanhängde med de speciella problem som förelåg beträffande de s.k. ölkaféerna samt att vissa skäl talade emot att sälja ett starkare öl genom kringföring. Han fortsatte därefter: 1 Däremot föreligger det enligt min mening inte något avgörande hinder emot att tillåta försäljning av det ifrågasatta lättare starkölet i livsmedelsbutikerna. De talrika yrkanden om friare bestämmelser för detta öl som framförts vid remissbehandlingen tar också i allmänhet sikte på att möjliggöra sådan försäljning. Jag vill i sammanhanget erinra om att statsmakterna vid 1954 års reformbeslut i fråga om det vanliga ölet gjorde bestämda uttalanden till förmån för avhämtningsförsäljning i livsmedelsbutiker. Erfarenheterna ger icke vid handen att den därvid gjorda bedömningen skulle vara oriktig. Tvärtom har det visat sig, att denna försäljningsform, som tidigare endast förekommit inom mindre områden, kunnat införas över praktiskt taget hela landet utan att såvitt känt föranleda nämnvärda olägenheter. Intages den ståndpunkten att det nya ölet skall få säljas i livsmedelsbutikerna, kan man självfallet ifrågasätta, om alkoholhalten bör sättas så högt som utredningen föreslagit. Enligt min uppfattning talar emellertid goda skäl för att i denna del godtaga utredningens ståndpunkt. Avsikten är inte att det nya ölet skall ersätta ölet av klass II. Företages de nyss antydda begränsningarna med avseende på utskänkning och kringföring torde så inte heller bli fallet. Meningen är i stället att tillföra marknaden en ny typ av maltdryck, 1

Prop. 1957:143 s. 77. SOU 1971:66

motsvarande den i Danmark gängse, och på så sätt ge maltdryckerna bättre möjligheter att konkurrera med brännvinet. Om detta syfte skall kunna förverkligas, är det enligt min mening nödvändigt att den nya drycken blir av god kvalitet. Motsvarande danska ölsort innehåller 3,4 å 3,5 viktprocent. För att ölet skall kunna hålla denna styrka bör gränsen av tillverkningstekniska skäl sättas vid 3,6 viktprocent. 2.2.8 1957 års lagstiftning Förslaget om införande av ett öl med en alkoholhalt av högst 3,6 viktprocent föll i riksdagen. 1957 tillkom dock vissa bestämmelser angående starkölsförsäljningen av innebörd att kretsen av utskänkningsställen för starköl vidgades samt att måltidstvånget avskaffades.

2.2.9 1961 års ölförsäljningsförordning År 1961 tillkom den nu gällande ölförsäljningsförordningen. 1 fråga om ölets alkoholhalt innebar denna lagstiftning ingen förändring i förhällande till vad som gällde dessförinnan. För en kort sammanfattning av förordningens bestämmelser må hänvisas till avsnitt 2.3 nedan. 2.2.10 1965 års beslut I proposition 1965:94 erinrade departementschefen om att frågan om att genom en ytterligare differentiering pä maltdrycksområdet främja övergången frän spritdrycker till svagare drycker länge varit aktuell samt om

det 1957 framlagda förslaget att införa ett s. k. mellanöl. Han ansåg nu tiden vara mogen att ånyo taga upp denna fråga. Förslaget, som godtogs av riksdagen, innebar att vid sidan av de gängse maltdryckerna skulle få förekomma ett öl med en högsta alkoholhalt, som låg mellan det dåvarande ölet (högst 2,8 viktprocent) och starkölet (högst 4,5 viktprocent). Mellanölet skulle få säljas i livsmedelsbutiker och i övrigt saluföras under samma villkor som öl. Möjlighet gavs att begränsa utskänkningstillständ till att avse öl av dittillsvarande typ. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 oktober 1965. 2.3 Kortfattad

redogörelse för gällande rätt

2.3.1 De olika maltdryckerna. Beskattningen Enligt ölförsäljningsförordningen förstås med öl maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 3,6 viktprocent. Maltdryck med högre alkoholhalt benämnes starköl. Överstiger alkoholhalten i ölet inte 2,8 viktprocent räknas det till typ A, i annat fall till typ B. De bestämmelser som reglerar försäljningen av öl är gemensamma för öl av typ A och B. För starköl utgår sedan februari 1970 maltdrycksskatt med 2 kronor per liter, medan denna skatt för öl av typ A är 60 öre per liter och för öl av typ B (mellanöl) 1 krona 30 öre per liter. För lagrat lättöl (maltdryck, vars alkoholhalt ej överstiger 1,8 viktprocent) utgör maltdrycks-

Tabell 1 Pris och skatt per cl alkohol 100 % för vissa drycker under andra kvartalet 1971 Varuslag

Absolut rent Brännvin Billigaste starkvin Billigaste lättvin Svenskt starköl Svenskt öl typ B Svenskt öl typ A 1 2

Buteljstorlek cl 75 75 75 33 33 33

Alkoholhalt volymprocent 40 ca 19 ca 11 5,6 2 4,4 2 3,4 2

Utminute ringspris Kr/but

Kr/1

37,25 12,25 4,75 1,52 1,20 0,82

49,67 16,33 6,33 4,61 3,36 2,48

Skatt 1 kr/1

Pris per cl alkohol öre

Skatt 1 per cl alkohol öre

37,91 9,40 2,86 2,00 1,30 0,60

124 86 58 82 83 73

95 49 26 36 30 18

Exkl. mervärdeskatt, tull och utjämningsskatt. Beräknade genomsnittsvärden. Observera att alkoholstyrkan i betänkandet i regel anges i viktprocent.

SOU 1971:66

skatten 12 öre per liter. Färskt lättöl är fritt från sådan skatt. Av intresse i förevarande sammanhang kan också vara hur pris och skatt för vissa typer av alkoholhaltiga drycker utformats. Detta framgår av tabell 1. 2.3.2 Regler om utminutering av öl I ölförsäljningsförordningen finns regler om försäljning i form av partihandel och detaljhandel. Detaljhandel sker genom utminutering eller utskänkning. Rätt att utminutera öl tillkommer den som erhållit tillstånd därtill och den som äger utminutera rusdrycker (sprit, vin, starköl). Tillstånd skall som regel meddelas matvaruhandlare och den som yrkesmässigt tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker, samt, under vissa förutsättningar, genom kommunal medverkan inrättade allmännyttiga maltdrycksföretag. Något sådant företag finns inte numera. Det företag som har rätt att utminutera rusdrycker, systembolaget, säljer inte annat öl än starköl i sina butiker. Tillstånd till utminutering (att gälla tills vidare) meddelas av polismyndigheten i den ort där försäljningsstället är beläget. 2.3.3 Regler om utskänkning av öl Rätt att utskänka öl tillkommer den som erhållit tillstand till detta och den som har rätt att utskänka rusdrycker. Utan tillstånd får öl utskänkas i vissa fall (vid heminackordering, i kollektivhusmatsal och personalmatsal). Tillstånd kan meddelas till årsutskänkning, dvs. utskänkning året runt eller ärligen under viss tidsperiod, eller till tillfällig utskänkning. Ärsutskänkningstillständ meddelas av länsstyrelsen i det län där utskänkningen skall bedrivas. Tillstånd till tillfällig utskänkning meddelas av polismyndigheten på orten. För trafikutskänkning, dvs. utskänkning på fartyg, tåg eller flygplan, gäller särskilda regler. Över ansökan om tillstånd till ärsutskänkning skall, utom då det gäller trafikutskänk30

ning, yttranden inhämtas från polismyndigheten och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Fullmäktige skall höra kommunens nykterhetsnämnd. Till årsutskänkning som avstyrkts av kommunens fullmäktige får tillstånd inte meddelas. Undantag härifrån stadgas dock då det från allmän synpunkt anses påkallat att årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat i en ort som är betydelsefull för turistväsendet (turistutskänkning). När det anses påkallat av särskilda förhållanden, kan närmare föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande meddelas i samband med utskänkningstillståndet. 2.3.4 Vissa särskilda bestämmelser om ölförsäljning Gemensamt för utminutering och utskänkning gäller att den som har befattning med försäljningen därvid skall verka för att nykterhet och ordning främjas. Utöver vad nu sagts är bl. a. följande bestämmelser om försäljningen av öl av intresse. Vid all detaljhandel skall alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Matvaruhandlare får bedriva försäljning av öl endast i anslutning till matvaruförsäljningen. Öl får inte säljas till den som är synbart berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Inte heller får öl utlämnas, dä det finns särskild anledning att misstänka att ölet är avsett att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning. Öl får ej utskänkas till den som kan antas inte ha fyllt 16 år. Någon sådan gräns finns inte i fråga om utminuteringen. När det gäller de tider då öl får utminuteras gäller affärstidslagens bestämmelser. Öl får alltså utminuteras på tider då yrkesmässig detaljhandel får bedrivas. Enligt affärstidslagen är vanlig affärstid vardagar mellan klockan 8 och 20. Om det med hänsyn till allmänhetens intresse är påkallat för särskilt fall, kan kommunalt organ medge affärstid utöver den vanliga. I så fall har ansetts att öl får säljas under samma tid. SOU 1971:66

Utskänkning av öl får inte börja före klockan 7. Den skall ha avslutats senast klockan 22 om inte tillståndsmyndigheten föreskrivit tidigare eller medgivit senare tidpunkt eller om inte senare tidpunkt är tilläten på grund av att sådan tidpunkt gäller för utskänkning av rusdrycker. Beträffande tillsynen åligger det länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd att övervaka att bestämmelserna enligt ölförsäljningsförordningen och de föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen iakttas. Kontrollstyrelsen - från årsskiftet 1970/71 riksskatteverket - utövar tillsyn över tillämpningen av förordningen och utfärdar erforderliga föreskrifter och anvisningar. Tillstånd till utminutering kan återkallas vid missbruk eller missförhållanden eller da förutsättningarna för rätt att utminutera öl ej längre föreligger. Då det anses erforderligt för ordningens upprätthållande, kan länsstyrelsen eller polismyndigheten för visst tillfälle förbjuda utminutering och utskänkning av öl eller föreskriva inskränkningar i dessa avseenden. Det ankommer pä riksskatteverket att följa den allmänna utvecklingen inom ölhanteringen. 2.4

Konsumtionsutvecklingen

2.4.1 Konsumtionsutvecklingen drycker

för

malt-

Mellanölet fick saluföras från och med den 1 oktober 1965. Försäljningen av mellanölet fick omedelbart stor omfattning. År 1966 såldes i runt tal 159 miljoner liter mellanöl och 1969 var motsvarande siffra 311 miljoner liter. En viss stagnation i uppgången kan noteras för 1970, da 314 miljoner liter mellanöl såldes. Försäljningsutvecklingen för samtliga maltdrycker utom lättöl redovisas i tabell 2. Mellanölsförsäljningen orsakade en kraftig nedgång i konsumtionen av öl av typ A. År 1964 såldes 228 miljoner liter sådant öl mot 72 miljoner liter 1970. Antalet tillstånd till utminutering av öl har enligt SOU 1971:66

Tabell 2 Konsumtionen av öl och starköl i liter per invånare över 15 år. År

Starköl

Öl II B

Öl II A

Totalt

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

1,67 1,83 2,04 3,35 3,15 3,31 2,49 3,472 5,92 5,26 4,83

_ -

34,0 34,6 33,6 36,5 37,8 33,2 19,3 16,4 14,3 12,2 11,3

35,7 36,4 35,6 39,9 41,0 43,2 47,7 51,3 58,9 67,0 65,7

6,7! 25,9 31,5 38,7 49,5 49,6

Enbart 4:e kvartalet. Under tiden 1/11 1967-14/7 1968 pågick försöksverksamhet med fri försäljning av starköl i två län. 2

riksskatteverkets statistik minskat betydligt under perioden 1963-1970, från 24 742 till 17 415, varav 16 788 tillstånd till matvaruhandlare. Detta förklaras av den pågående strukturrationaliseringen inom handeln. 3 Antalet försäljningsställen med tillstånd till årsutskänkning av öl har däremot kraftigt ökat under samma period, från 2 986 till 5 180. Härtill skall läggas antalet försäljningsställen med tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker, varmed följer rätt att också utskänka öl. Under perioden 1963-1970 har sädana tillstånd ökat från 1 764 till 2 153. Självfallet har utvecklingen fått märkbara återverkningar även på totalkonsumtionen för riket, räknat i liter alkohol 100% per invånare över 1 5 år. Denna konsumtion var år 1964 5,43 liter och 1970 7,23 liter. Mellanölskonsumtionen 1970 utgjorde räknat i samma mått 2,23 liter. Ökningen av totalkonsumtionen är huvudsakligen att hänföra till mellanölet, se tabell 3. 2.4.2 Konsumtionsutvecklingen för drycker med högre alkoholhalt Av intresse i detta sammanhang är också, om införandet av mellanölet medfört några 3 Enligt uppgift från Handelns utredningsinstitut fanns vid årsskiftet 1970/71 13 040 dagligvarubutiker. Sannolikt avregistreras inte meddelade ölförsäljningstillstånd (vilka gäller tillsvidare) i samma takt som butikerna läggs ned.

Tabell 3 Konsumtionen i liter alkohol 100% per invånare över 15 år. Är

Spritdrycker

Vin

Starköl

Öl 11 B

Öl II A

S:a

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970

3,00 3,16 3,23 3,01 3,29 3,41 3,37 3,40 3,23 3,26 3,34

0,61 0,66 0,69 0,69 0,73 0,75 0,78 0,85 0,89 0,95 1,05

0,09 0,10 0,11 0,18 0,17 0,18 0,14 0,18 0,31 0,28 0,272

_ -

1,12 1,14 1,11 1,20 1,24 1,09 0,64 0,54 0,47 0,40 0,39 2

4,82 5,06 5,14 5,08 5,43 5,73 6,07 6,36 6,60 7,07 7,23

0,30' 1,14 1,39 1,70 2,18 2,18

1 Endast 4 :e kvartalet. 1970 framkom att starköl och öl typ A höll något högre alkoholhalt än man tidigare räknat med. Hänsyn har tagits härtill. 2

verkningar när det gäller konsumenternas val av starkare alkoholdrycker. Härvid kan noteras, att försäljningen av starköl minskade med ca 25 procent aret efter beslutet om mellanölet. Denna nedgång var emellertid blott tillfällig. Ar 1969 såldes dubbelt sa mycket starköl som 1966 och tre gånger sä mycket som 1960. Detta kan dock ha samband med den fria starkölsförsäljningen i Göteborgs och Bohus län samt i Värmlands län. Beträffande sprit och vin går det inte att konstatera några nämnvärda förändringar i den tendens som försäljningsstatistiken visar för dessa drycker, om man jämför aren närmast före och efter 1965: spritkonsumtionen har under åren 1962-1970 varit förhållandevis konstant, medan vinkonsumtionen under samma period oavbrutet ökat. Beträffande spritdryckerna må erinras om att prishöjningar skett 1963, 1966 och 1968 (samt 1970).

2.4.3 Konsumtionsutvecklingen jämförd med andra länder

i Sverige

Frågan huruvida alkoholkonsumtionens utveckling i Sverige under senare år skiljer sig frän andra jämförbara länders är också av intresse i diskussionen huruvida mellanölets införande haft någon inverkan på spritkonsumtionen. Det skulle nämligen kunna göras gällande att om spritkonsumtionen i 32

andra länder ökat efter 1965, skulle en liknande utveckling ha varit att vänta även i Sverige. En utebliven konsumtionsökning skulle alltså kunna tolkas som en effekt av mellanölets införande. I diagram 1-3 presenteras sprit-, vin- och ölkonsumtionens utveckling - kurvorna visar förändringar i konsumtionen, ej dennas storlek - i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder under åren 1950-1969. Kurvorna grundar sig på ovägda medeltal (vilket innebär att förändringar i konsumtionen i t. ex. Luxemburg och U.S.A. väger lika). Med hänsyn härtill och till andra felkällor bör diagrammen tolkas med försiktighet. Det kan emellertid noteras att kurvorna för ölkonsumtion å ena och spritkonsumtion ä andra sidan företer en snarlik utveckling, med undantag för att kurvan för ölkonsumtionen i Sverige stiger kraftigt under perioden 1965-1969, medan kurvan för spritkonsumtion under samma tid ligger kvar omkring bastalet 100. Tar man 1950 som basar är det emellertid att märka att ökningen av öl- och spritförtäringen i Sverige inte varit lika stor som genomsnittet för jämförelseländerna, vilket är särskilt markant när det gäller spritdryckerna. En annan utveckling kan konstateras för vinet, se diagram 2. 1 diagram 4-6 jämföres pä motsvarande sätt den faktiska konsumtionen av de olika dryckessorterna. SOU 1971:66

Diagram 1 Spritkonsumtionen, i liter 100 % per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950-1969. Index 1950= 100 Index 160

150 Index 160 Australien Belgien Canada Danmark England Finland Frankrike Holland

-

140 Italien Luxemburg Norge Polen USA Västtyskland Österrike Osttyskland

*"«- -150

,J

-

s^ 90

-

80 J 1950 51

1 52

L 53

-I 58

1 59

1 60

1 61

1 62

1 63

I 64

I 65

I 66

68 69

80 Diagram 2 Vinkonsumtionen, i volymliter per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950-1969. Index 1950= 100 Index 600

Index 600

500 Sverige

400 Australien Belgien Canada Danmark England Finland Frankrike Holland

200 Italien Luxemburg Norge Polen USA Västtyskland Österrike Osttyskland

1950 51 SOU 1971:66 3

68 69

Diagram 3 Ölkonsumtionen, i volymliter per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950-1969,. Index 1950 = 100 Index 170

-

Italien Luxemburg Norge Polen USA Västtyskland Österrike Östtyskland

Australien Belgien Canada Danmark England Finland Frankrike Holland

120 X

'

x/ 110

f

34 I

i

i

i

i

i

i

i

i

I

I

I

90 SOU 1971:66

Diagram 4 Spritkonsumtionen, i liter 100 % per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950-1969.

2,5

Australien Belgien Canada Danmark England Finland Frankrike Holland

1950 51

SOU 1971:66

61 Italien Luxemburg Norge Polen USA Västtyskland Österrike Östtyskland

Diagram 5 Vinkonsumtionen, i volymliter per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950-1969

Volym liter

Volymliter 25

-„' Italien Luxemburg Norge Polen USA Västtyskland Österrike Östtyskland

Australien Belgien' Canada Danmark England Finland Frankrike Holland

20 Sverige

1950 51

5b

69 Diagram 6 Ölkonsumtionen, i volymliter per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950-1969 Volym- 80 liter

Australien Belgien Canada Danmark England Finland Frankrike Holland

Italien Luxemburg Norge Polen USA Västtyskland Österrike Östtyskland

Vad angår den inledningsvis ställda frågan ger materialet inte underlag för några säkra slutsatser. Det må emellertid framhållas att spritkonsumtionen i Sverige sedan slutet av 1950-talet legat på en förhållandevis konstant nivå och att alltså en skillnad mellan den svenska och den internationella utvecklingen kan konstateras långt före 1965. Ökningen av ölkonsumtionen efter 1965 motsvaras inte av någon förändring i fråga om konsumtionen av sprit eller vin. 2.5 Den officiella statistiken över alkoholmissbruk 2.5.1 Antalet alkoholmissbrukare kontrollstyrelsens straffregister

enligt

Vart tredje år har vid kontrollstyrelsen genomförts en stickprovsundersökning beträffande personer, som under en treårsperiod antecknats i styrelsens register över förseelser och brott begångna under alkoholpåverkan eller för att de blivit föremål för nykterhetsvårdande åtgärd. De två senaste undersökningarna avser tiden 1.7. 196130.6. 1964 och 1.7. 1964-30.6. 1967. På grundval av de vid stickproven erhållna resultaten har styrelsen beräknat värden för hela populationen. Antalet personer som antecknats i kontrollstyrelsens straffregister under perioden 1.7.1964-30.6.1967 har beräknats till 135 360 mot 134412 för treårsperioden dessförinnan. Medianåldern var under förstnämnda period 33 år mot 35 år under perioden 1.7.1961-30.6.1964. Nedgången i ålder beror på en ökad andel antecknade bland dem som var 20-27 år och en minskad andel i åldersgruppen 43-52 år. Andelen 16-19-åringar var under den senare perioden 7 % mot 8 % under den närmast föregående treårsperioden. Antalet personer som var antecknade för s. k. enkelt fylleri (inklusive förargelseväckande beteende och våldsamt motstånd) uppgick 1961/64 till 96 824 och 1964/67 till 95 070. Även antalet personer antecknade för fylleri i kombination med brott SOU 1971:66

hade sjunkit, från 15 024 till 9 510. Däremot hade antalet personer som gjort sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott ökat från 25 440 till 30 810.

2.5.2 Fylleribrottens utveckling Antalet omhändertaganden för fylleri, räknat per 1 000 invånare över 15 år steg under perioden 1963-1967 från 17,1 till 20,2 men har därefter sjunkit till 17,9 (1968), 17,4 (1969) och 16,4 (1970). Bland ungdomar i åldern 15-20 år är motsvarande siffror 14,6 (1963), 18,9 (1967), 17,1 (1968) och 17,9 (1969). Samma siffra för 15-19-åringar var 1970 14,1. Det totala antalet omhändertaganden för fylleri bland ungdomar i åldern 15-20 år var 12 159 under 1968, 12 403 under 1969 och 9 265 (15-19 år) under 1970. Antalet fyllerifall bland ungdom under 15 år var resp. 234, 254 och 288. Se vidare tabell 4. Tabell 4 Antal omhändertaganden för fylleri per 1 000 invånare. År

Antal omhändertaganden för fylleri per 1 000 inv.

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1

över 15 år

ungdomar 15-20 år

ungdomar 15-17 år

17,1 18,6 19,5 19,3 20,2 17,9 17,4 16,4

14,6 15,8 18,8 18,4 18,9 17,1 17,9 14,l 1

8,8 9,9 11,2 11,4 12,5 11,5 11,4 10,9

15-19 år.

2.5.3 Trafiknykterhetsbrottens

utveckling

Med trafiknykterhetsbrott avses här såväl rattfylleri som det lindrigare brottet rattonykterhet. Den tillförlitligaste metoden som är praktiskt möjlig för att erhålla ett mått på denna brottslighets utveckling synes vara att ställa antalet brott - eller möjligen antalet till statens rättskemiska laboratorium insända blodprov - i relation till antalet mo37

torfordon (inklusive mopeder). 1 Utvecklingen efter år 1963 är inte entydig, se tabell 5. När det gäller 1967 års siffror bör anmärkas att många personer avstod från att köra motorfordon den närmaste tiden efter omläggningen till högertrafik detta år. Detta tyder på att den relativa brottslighetens omfattning var något högre detta år än vad som framgår av de redovisade siffrorna. Å andra sidan kan en skärpt övervakning under denna tid ha bidragit till en ökad upptäcktsfrekvens. Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott har på grundval av statistiska centralbyråns officiella statistik gjort vissa beräkningar om utvecklingen bland ungdomen av sådana trafiknykterhetsbrott som har föranlett strängare påföljd än enbart böter, dvs. i huvudsak rattfylleri med bil. 2 Enligt dessa beräkningar har rattfylleribrotten med bil ökat stadigt bland de unga, såväl i absoluta tal som i förhållande till de äldre, se tabell 6. När det gäller utvecklingen av den totala trafiknykterhetsbrottsligheten bland de unga, vari ingår även rattonykterhet med bil, har en bedömning kunnat göras för åren 1960, 1962, 1968 och 1969, se tabell 7. Denna statistik avser samtliga misstänkta fall av trafiknykterhetsbrott med bil som har föranlett blodprovsundersökning, dvs. inte bara rattfylleri- och rattonykterhetsfall utan också fall som har befunnits ligga under 0,5 o/o o och därför inte utgjort brott. Någon beräkning av hur stor andel sistnämnda fall utgjorde har inte låtit sig göra för åren 1960 och 1962. Åren 1968 och 1969 var Tabell 5 Den relativa utvecklingen av trafiknykterhetsbrotten. År

Antal blodprov per 1 000-tal motorfordon

Antal brott per 1 000-tal motorfordon

1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969

5,045 5,800 6,199 6,185 6,436 6,077 6,442

4,289 4,940 5,315 5,166 5,216

38 Tabell 6 Trafiknykterhetsbrott (huvudbrott), som har föranlett strängare påföljd än enbart böter, dvs. i huvudsak rattfylleri med bil, i åldersgruppen 1 5 - 2 0 år 3 dels i absoluta tal och dels i procent av samtliga dömda varje år. År

Antal4

Procent

1963 1964 1965 1966 1967 1968

229 282 306 340 377 407

6,5 7,0 8,0 8,1 8,5 9,0

Åldersgruppens procentandel av hela befolkningen

3 Det bör här anmärkas att antalet fall i åldern 15-17 år är så få att de inte nämnvärt påverkar de i tabellen angivna siffrorna. 4 Inkl. åtalseftergifter för underåriga. Dessa åtalseftergifter är synnerligen fåtaliga.

den så stor som 31 resp. 2 8 % , siffror som var betydligt högre än för andelen straffria fall i alla ålderskategorier (1960 15 %, 1962 14%, 1968 16% och 1969 17%). I anslutning till tabell 7 må vidare anmärkas, att 20-åringarna inte ingår i talen för åren 1960 och 1962, till skillnad från åren 1968 och 1969. Ökningen i brottstalen från åren 1960 och 1962 till åren 1968 och 1969 är därför i själva verket mindre än vad de redovisade siffrorna anger.

Tabell 7 Misstänkta fall av trafiknykterhetsbrott med bil i åldersgruppen 1 5 - 2 0 år dels i absoluta tal och dels i procent av samtliga misstänkta varje år. År

Antal

Procent

I960 1962 1968 1969

8995 1 1945 cirka 2 125 cirka 2 500

9,55 12,1 s 15 17

5 I dessa tal ingår inte 20-åringarna. 1

Tabellmaterial och andra uppgifter i det följande är hämtade från betänkandet "Trafiknykterhetsbrott. Förslag 1970" (SOU 1970:61). 2 Se SOU 1970:61s. 52 f. SOU 1971:66

Tabell 8 Misstänkta fall av trafiknykterhetsbrott med moped i åldersgruppen 1 5 - 1 7 år dels i absoluta tal och dels i procent av samtliga misstänkta varje år. Är

Antal

Procent

I960 1962 1968 1969

240 284 cirka 1350 cirka 1 400

6,5 9,1 38 40

Vad angår antalet trafiknykterhetsbrott med moped finns för åren 1960, 1962, 1968 och 1969 uppgifter om antalet misstänkta fall som föranlett blodprovsundersökning, se tabell 8. Siffrorna för 1968 och 1969 bygger dock på stickprov. I anslutning till denna tabell anför kommittén. 1

rande kommuns samtycke blev tillåtet i livsmedelsbutiker samt att utskänkning av mellanöl under samma förutsättningar fick bedrivas i samband med "förplägnadsrörelse" och i vissa andra fall. Den åldersgräns som tidigare gällt för köpare av alkoholdrycker (21 år) sänktes så, att öl och vin efter reformens ikraftträdande fick säljas till dem som fyllt 18 år. Det är i förevarande sammanhang av intresse hur man från finskt håll bedömer verkningarna av beslutet. Följande uppgifter är — när ej annat anges — hämtade ur OY Alko AB:s förvaltningsråds berättelse över alkoholförhållandenas utveckling år 1969. Konsumtionsutvecklingen

Ett resultat av den nya lagstiftningen blev en kraftig ökning av alkoholkonsumtionen; räkVid tolkningen av dessa siffror uppkom- nat i alkohol 100% steg förbrukningen per mer frågan hur stor andel som belöper på fallen under 0,5 o/oo, dvs. de fall som har invånare från 2,88 liter till 4,21 liter. Denna befunnits inte utgöra brott och som därför stegring härrörde i huvudsak från maltdrycbör dras av för att man skall få en rättvisare kerna, beträffande vilka konsumtionen i nyss bild av antalet brott. Härvidlag kan nämnas angivna mått 1968 var 0,94 och 1969 2,11 att när det gäller samtliga åldersgrupper liter, alltså en ökning med drygt 124 tillhopa, andelen fall under 0,5 o/oo utgjorde år 1 960 8 %, år 1962 9 %, år 1 968 15 % procent. och år 1969 18%, således en ökning under dessa år. Möjligt är att denna ökning helt Tillständsgivningen eller till huvudsaklig del är att hänföra till de yngsta mopedförarna. Ser man enbart till Vid beviljandet av tillstånd till utminutering åldersgruppen 15-17 år föreligger visserligen av mellanöl har alkoholbolaget ansett sig inte för åren 1960 och 1962 några uppgifter böra bifalla ansökan om det inte under om andelen fall under 0,5 o/oo, men år 1968 var andelen sådana fall 26% och år 1969 utredningen (yttrande inhämtas bl. a. från 32 %. Det är sålunda i denna åldersgrupp polisen) framkommer något som tyder på att sannolikt fråga om en betydande ökning av sökanden är olämplig. Butikslokalerna måste andelen straffria fall i förhållande till åren vidare uppfylla de i hälsovårdslagen och 1960 och 1962. hälsovårdsförordningen uppställda kraven. När det gäller utskänkningstillstånden har särskilt de svagast skötta kafé- och matser2.6 Utvecklingen i Finland veringsrörelserna ansetts vara i så hög grad utsatta för störningar, att tillstånd ej bevil2.6.1 Mellanölets införande jats. Den 1 januari 1969 trädde väsentliga förändUnder år 1969 tillämpade alkoholbolaget ringar i den finska alkohollagstiftningen i närmast följande principer vid beviljandet av kraft. Till de centrala reformerna hörde att tillstånd att utskänka mellanöl: utminutering av mellanöl (maltdryck inne1) man har krävt att vederbörande innehållande mer än 2,25 men mindre än 3,7 har näringstillstånd, viktprocent alkohol) under förutsättning av 1 alkoholbolagets medgivande och vederböSOU 1970:61 s. 54. SOU 1971:66

2) i allmänhet har ett krav likaså varit, att mat kunnat erhållas i företaget, 3) tillstånd har ej beviljats de företag, som varit svagast skötta och där ordningen varit svårast att upprätthålla, 4) företag, vilkas kunder i betydande utsträckning bestått av barn och skolelever, har i allmänhet ej erhållit utskänkningstillstånd, 5) företag i samband med servicestation har kunnat erhålla tillstånd endast om rörelsen haft avsevärd betydelse som matställe. Slutligen må anmärkas att Alko ej tillåtit att man vid utskänkningsställena säljer mellanöl till avhämtning. Enligt bolagets bedömning har dessa inskränkningar vid beviljandet av utskänkningstillstånd i praktiken visat sig vara ändamålsenliga. Vid 1969 års utgång bedrevs utskänkning av mellanöl i alla städer och köpingar. Av landskommunerna saknade 74 eller 16,7 % utskänkningsställe för mellanöl. För utskänkning erforderligt samtycke hade lämnats av 487 kommuner, och det saknades i 34 kommuner. Omkring 20 % av kaférörelserna saknade i slutet av år 1969 tillstånd att utskänka mellanöl på grund av att samtycke från kommunens fullmäktige saknades och i synnerhet till följd av den återhållsamma linje, som iakttagits vid beviljandet av utskänkningstillstånd. Övervakningen av utminuteringen skänkningen av mellanöl

och ut-

Alkoholbolagets förvaltningsråd gör här följande uttalande. 1 Förändringen av handeln med mellanöl innebar, att över 100 000 arbetstagare, anställda på utminuterings- och utskänkningsställen, tillfördes kretsen av dem som verkställer en central del av den nya alkohollagstiftningen, lagen om mellanöl. I syfte att undvika missförhållanden måste därför särskild uppmärksamhet ägnas informationen för de nya företagarna och deras anställda. Jämte Alko har företagarnas organisationer och centralaffärer dragit försorg härom. Det kan generellt konstateras, att svårigheterna 40

vid handeln med mellanöl har visat sig vara mindre än väntat. Enligt såväl kontrollmyndigheternas som Alkos iakttagelser har speciellt inom minutförsäljningen funnits mycket litet att anmärka. T. ex. iakttagandet av åldersgränsen 18 år har ej medfört nämnvärda svårigheter. På grund av överträdelser och missförhållanden har Alko under år 1969 helt indragit ett utminuteringstillstånd och i fem fall avbrutit försäljningen för viss tid. Därjämte har man nödgats tilldela varningar och anmärkningar. Vid utskänkningen av mellanöl uppträdde - såsom väntat - mera störningar än vid utminuteringen. Verkligt allvarliga allmänna missförhållanden har likväl ej yppat sig. Då utskänkningsställena för mellanöl inledde servering av mellanöl var de flesta rörelseidkarna och deras personal ovana vid ölutskänkning. Den övervakning, som Alko i likhet med polisen bedrev, var därför i början huvudsakligen av rådgivande och vägledande karaktär. Endast då uppsåtliga och allvarliga överträdelser konstaterades tillgreps strängare åtgärder. Redan under senare delen av året ansågs dock initialskedet vara förbi och greppet skärptes. Under året indrogs rättigheterna att utskänka mellanöl definitivt för åtta företagare och på viss tid för 34. I tretton fall utgjorde utskänkning till person under 18 år åtminstone partiell orsak. Även vid utskänkningen av mellanöl synes bristen på yrkeskunnig personal vara det centrala problemet. Då man för närvarande icke är i stånd att tillgodose behovet att utbilda ens de egentliga utskänkningsrestaurangernas personal, vore det önskvärt, att utöver den av företagarna meddelade utbildningen t. ex. de lokala delegationerna för nykterhets- och alkoholärenden skulle anordna kurser för personalen i de kaféer, som utskänker mellanöl.

Den finska riksdagens

bedömning

Alko AB:s förvaltningsråds berättelse för verksamheten 1969 överlämnades den 27 augusti 1970 till den finska riksdagen, som med anledning härav beslöt att godkänna ett av ekonomiutskottet avgivet betänkande. I detta uttalades i mellanölsfrågan följande. I berättelsen konstateras, att det vid utskänkningen av mellanöl - såsom väntat uppträdde mera störningar än vid utminute1 OY Alko AB:s förvaltningsråds berättelse över alkoholförhållandenas utveckling år 1969, s. 20 f.

SOU 1971:66

ringen. Verkligt allvarliga allmänna missför-hållanden har likväl ej yppat sig. Också enligtt en utredning som utskottet erhållit har en betydande del av förplägnadsrörelserna till följd av mellanölsserveringen förlorat iI snygghet och trevnad. Ordningsstörningarr har likaså förekommit i kaféerna mera äni tidigare. Emedan såväl Alko som polisen1 enligt berättelsen likväl under senare hälften av berättelseåret sedan initialskedet var förbi skärpt greppet ifråga om övervakningsåtgär-. derna, anser utskottet det inte i detta skede5 vara skäl att för berättelseårets vidkommande desto mera befatta sig med saken. Alkoss förvaltningsråds beslut om att man icke på utskänkningsställen för mellanöl fått sälja mellanöl för att bortföras, är likaledes enligtt utskottets åsikt en ändamålsenlig åtgärd somi träffar det rätta. Utskottet förutsätter attt man vid utskänkningen av mellanöl alltjämt håller sig till den stränga övervakningens linje och att man vid behov vidtar t. o. m. radikala åtgärder, närmast indragning av, tillstånd, såvida störningar i framtiden före-kommer, samt att man vid övervakningen av' utskänkningen fäster särskild uppmärksamhet vid att åldersgränsbestämmelserna i lagen om mellanöl följes.1

dricker öl än om man dricker sprit. c) För att berusa sig på öl (klass II) fordras att man dricker betydande vätskekvantiteter; för att t. ex. enbart på mellanölsförtäring uppnå en alkoholkoncentration i blodet som närmar sig 1,5 promille (gränsen för rattfylleri) fordras en vätskekonsumtion av en storleksordning som för det stora flertalet människor måste framstå som obehaglig. d) De olika dryckesslagen kan förknippas med vissa typiska användningsområden. Ölet har blivit en måltidsdryck, använd även i vardagslag, och på senare tid en sällskapsdryck särskilt bland ungdomen. Vinet har mer karaktär av måltidsdryck vid festliga tillfällen medan en del spritdrycker, framför allt brännvin och vodka men även i viss mån whisky inte sällan används i direkt berusningssyfte. Även om detta är en grov indelning, framträder mönstret klart och synes ligga sä fast, att man vid en övergång från sprit till svagare drycker skulle kunna hoppas på en avsevärd nedgång av alkoholskadorna.

2.7 Ölets verkningar på fysiska och psykiska funktioner

En utförligare analys av med här berörda förhållanden sammanhängande frågor kommer att lämnas i APU:s slutbetänkande.

2.7.1 Inledning I förevarande avsnitt skall ej behandlas de verkningar som alkohol - i öl såväl som i andra drycker - har på olika funktioner hos människan. Här skall blott nämnas vissa undersökningar som utförts i syfte att utröna huruvida maltdryckerna i sina effekter skiljer sig frän andra alkoholhaltiga drycker. Under senare år har alkoholpolitiken präglats av en markerad strävan att åstadkomma en övergång från spritdrycker till svagare drycker. När det gäller att få till stånd en övergång till maltdrycker kan skälen härför anges i följande punkter.

Det finns ett flertal undersökningar av maltdryckers verkan på den mänskliga organismen, varvid jämförelser gjorts med andra alkoholdrycker. Här nedan skall kort redovisas dels en undersökning om "Verkan på den mänskliga organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt" (Goldberg, SOU 1951:44), dels en undersökning av huruvida

a) Alkohol i öl har inte lika stark påverkanseffekt (fysiologiskt och psykologiskt) som samma mängd alkohol i spritdrycker. b) Det tar längre tid att utveckla ett alkoholberoende om man huvudsakligen

I en undersökning av hur den nya finska alkohollagstiftningen inverkat på konsumtionsvanorna hävdar den finländske alkoholforskaren Klaus Mäkelä att av elkonsumtionen konsumeras en större del än förr (1969 jämfört med 1968) i mycket små kvantiteter, men att också ölets användning i berusningssyfte ökat. Se tidskriften Alkoholpolitik 4/1970 s 151.

SOU 1971:66

2.7.2 Ölets verkningar på den mänskliga organismen

sammansättningen av en maltdryck har någon betydelse för alkoholens verkan (Goldberg, SOU 1959:46), och dels en undersökning rörande blod- och urinalkoholkurvans förlopp när alkoholen intagits i samband med mat (Bonnichsen m. fl., SOU 1963:72). De benämnes i fortsättningen 1951, 1959 och 1963 års undersökningar.

1951 års undersökningar De av Goldberg i SOU 1951:44 redovisade undersökningarna har sammanfattats på följande sätt. 1 Dessa undersökningar avsåg tre olika slag av maltdrycker med 1,9, 2,6 och 3,2 viktprocent alkohol och genomfördes med ett stort antal försökspersoner under varierande förhållanden. Blodalkoholkurvan följdes systematiskt i varje enskilt försök, graden av påverkan bestämdes med en lång serie kvantitativa prov och verkan ställdes i relation till den påvisade blodalkoholhalten. En jämförelse gjordes även med verkan av varierande mängder sprit. Undersökningarna klarlade, att det föreligger en markant skillnad i verkan mellan sprit och maltdrycker. Alkoholverkan på organismen blev genomgående större, om alkoholen intogs som sprit än vid förtäring av samma mängd alkohol som maltdryck. Orsaken visade sig främst bero på skillnaden i uppnådd blodalkoholhalt. Brännvin ledde ej blott till en högre halt av alkohol i blodet, med ett 3 0 - 6 0 % högre maximum och en kurva som förlöpte 20—30 % över nivån för maltdryckskurvan. Alkohol från sprit kvarstannade dessutom i regel längre tid i blodet än alkohol från maltdrycker. Skillnaden kunde inte förklaras som en ren utspädningseffekt. Maltdryckerna uppvisade nämligen en lägre kurva och en mindre verkan än motsvarande mängd utspädd alkohol, t. ex. grogg. Enligt Goldberg i SOU 1959:46 har finska undersökningar av Pihkanen (1957) och av Takala, Pihkanen och Markkanen (1957) i princip bekräftat dessa resultat. De finska forskarna visade, att efter förtäring av en och samma mängd alkohol som sprit (folkkonjak), resp. som maltdryck (finskt öl, med 3,6 viktprocent alkohol) var verkan av maltdrycken mindre. Bl. a. visade Pihkanen, 42

att orsaken härtill var att maltdrycken kvarstannade längre tid i magsäcken och hade en högre buffertförmåga. 2 Vid de andra undersökningarna framkom bl. a., att förtäring av sprit i större utsträckning ledde till aggressivitet, medan förtäring av maltdrycker — med uppnående av samma blodalkoholhalt - i större utsträckning ledde till sömnighet och dåsighet. Goldberg framhåller även, att de av andra utländska forskare påvisade skillnaderna i verkan av sprit resp. maltdrycker varit mindre än de som framkommit vid undersökningar här i landet. En orsak till dessa olikheter kan vara att metodiken i en del fall växlat och i en del fall inte tillåtit kvantitativ bedömning. En annan orsak kan vara att de maltdrycker som förekommer i skilda länder inte är identiska till sin sammansättning och i realiteten har olika verkan.

1959 års undersökningar Resultaten av dessa undersökningar har av Goldberg sammanfattats på följande sätt. 3 Vid förtäring av samma mängd alkohol med olika drycker blir skillnaderna i blodalkoholhalt avsevärda. De högsta blodalkoholkurvorna framkommer efter förtäring av sprit. Därnäst kommer i tur och ordning kurvorna för starkviner och olika slag av lättviner (röda och vita). De lägsta kurvorna framkommer efter förtäring av maltdrycker. Lägst ligger kurvorna för öl och lagrat lättöl. Vid förtäring av t. ex. en flaska pilsner uppnås en maximal blodalkoholhalt av 0,10-0,11 promille. Denna alkoholmängd har helt lämnat blodet på 4 5 - 6 0 minuter. Organismen omsätter vid förtäring av smärre alkoholmängder omkring en och en halv flaska öl per timme. Det behövs förtäring av avsevärda mängder för att leda till en påvisbar alkoholpåverkan. En förtäring av fyra-sex flaskor inom loppet av en halvtim-

i SOU 1959:46 s. 98. SOU 1959:46 s. 123 f. 1 SOU 1959:46 s. 98. 2 Med buffertförmåga förstås dryckens förmåga att motstå ändringar i sin surhetsgrad under imerkan av magsäckens saltsyra och tarmens alkaliska safter. 3 SOU 1959:46 s. 123 f. 1

SOU 1971:66

me är nödvändigt för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall kunna uppnås, en vätskekvantitet som bereder flertalet måttliga alkoholförtärare stora besvär. Härtill kommer, att alkoholförbränningen av en maltdryck av klass II stiger med en ökning av den förtärda mängden. En fördubbling av den förtärda mängden medför en fördubbling av förbränningshastigheten. Den dryck, i vilken alkoholen intages, spelar således - tillsammans med den totala mängden alkohol - en avgörande roll för den uppnådda alkoholhalten och därmed för alkoholens verkan. Enär verkan av en alkoholhaltig dryck ökar mer än blodalkoholhalten, blir skillnaderna i verkan mellan olika slags drycker större än skillnaderna mellan blodalkoholkurvorna. Verkan av maltdrycker är - vid tillförsel av samma alkoholmängd - betydligt mindre än verkan av sprit: av starköl omkring 1/3 av verkan av motsvarande mängd sprit, av öl omkring 1/6, och av lagrat lättöl 1/8-1/10. Det har vidare klart visats, att ett samband föreligger mellan maltdryckernas sammansättning och deras verkan. Det är inte alkoholhalten, extrakthalten eller stamvörtstyrkan var för sig som är avgörande för verkan utan i stället den relativa extrakthalten (förhållandet mellan alkoholhalt och extrakthalt) och därmed förjäsningsgraden. En hög relativ extrakthalt, som motsvarar en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg förjäsningsgrad, medför en lägre blodalkoholkurva - och därmed en mindre verkan - än en låg relativ extrakthalt, dvs. en hög kvot alkoholhalt/extrakthalt och en hög förjäsningsgrad.

timmar efter måltid. Den tid som åtgick för konsumtionen och mängden förtärd alkohol per kg kroppsvikt tilläts variera något. Försöken avsåg enligt undersökarnas uppfattning att återspegla förtäring av alkohol i det dagliga livet. Under dessa förhållanden utjämnades den skillnad man annars får i blodaikoholmaximums storlek om alkoholen dricks i form av sprit, vin eller öl, om det inte rörde sig om mycket stora mängder sprit. Materialet visade ej heller någon signifikant skillnad i blodaikoholmaximums höjd mellan personer som förtärt sprit respektive öl. Andra undersökningar har visat en sänkning av blodalkoholhalten, om alkoholen intas tillsammans med föda, varvid sänkningen var störst för spritdrycker och mindre för andra dryckesslag.1

2.7.3 Undersökningar om förekomsten av delirium tremens hos öl- resp. spritmissbrukare

1963 års undersökningar

I en 1965 publicerad undersökning, utförd som en del i ett samnordiskt projekt om förekomsten av delirium tremens i de nordiska länderna, framkommer resultat som belyser långtidsverkningarna av olika alkoholhaltiga drycker. 2 Sålunda ökade antalet fall av delirium tremens i Köpenhamn frän 18 fall 1954 till 37 fall 1960 (106 %), samtidigt som spritkonsumtionen ökade med 90 % och ökningen av öl-, vin- och totalkonsumtionen uppgick till resp. 25, 22 och 32 %. I det av Nielsen undersökta materialet delirium tremens-patienter hade 5 % missbrukat alkohol under kortare tid än 5 år, 17 % mellan 5 och 10 år och 38 % under längre tid än 20 år. I en svensk undersökning fann Lundquist att 31 % av deliranterna missbrukat alkohol kortare tid än 10 år medan knappt 19% hade ett alkoholmissbruk som varat längre

I 1951 och 1959 års undersökningar hade försökspersonerna förtärt alkoholdryckerna på fastande mage. I 1963 års undersökningar genomfördes försök med förtäring av alkohol dels efter 5 - 6 timmars fasta, dels 1-2

SOU 1970:61 s. 84. Nielsen,. Johannes, Delirium tremens in Copenhagen. Acta Psychiat. Scand. 41, Suppl. 187, s. 92 ff. (1965).

Den blodalkoholhalt, som råder i organismen under en längre tidrymd, måste överstiga ett visst kritiskt gränsvärde för att kroniska skadeverkningar skall framkomma. Detta innebär att risken för skadeverkningar efter förtäring av maltdrycker, som leder till den lägsta blodalkoholhalten, måste bli avsevärt mindre än efter förtäring av sprit, som snabbare leder till hög blodalkoholhalt.

SOU 1971:66

än 20 är.1 Det förefaller alltså som om delirium tremens inträffar tidigare i Sverige än i Danmark i förhållande till missbrukets varaktighet. En orsak härtill kan vara konsumtionsmönstret. Medan de danska patienterna huvudsakligen konsumerat spritdrycker i 21 % av fallen, var motsvarande andel i Lundquists undersökning 60 %. Nielsen framhåller att en studie av sambandet mellan priset på alkohol, totalkonsumtionen, frekvensen delirium tremens och dödsfall i alkoholism visar att ett förhållandevis högt spritpris och ett relativt lågt ölpris är korrelerat till en låg frekvens delirium tremens och en låg dödsfallsfrekvens i alkoholism.2 2.7.4 Effekter av alkohol på psykologiska funktioner De finska forskarna Pihkanen och Takala har sökt att jämföra de psykologiska effekterna efter å ena sidan eau-de-vie-förtäring och å andra sidan starkölsförtäring. Undersökningen utfördes genom frivillig medverkan av anställda på det finska alkoholbolaget. Man ville se hur alkohol förändrade beteendet i sociala situationer. Försökspersonerna fick föra gruppdiskussioner rörande kontroversiella ämnen samt ställdes inför samarbetsfrågor, där de fick i uppgift att komma fram till lösningar av problem som de hade olika åsikter om. Deras beteenden klassificerades efter ett visst schema. Alkoholförtäringen anpassades efter kroppsvikt och dryck så att blodalkoholkurvan skulle löpa likartat för alla. Försökspersonerna drack i genomsnitt 40 cl eau-de-vie eller 3,5 liter starköl per försökskväll. Jämförelser gjordes mellan beteendena hos dem som druckit eau-de-vie, hos dem som druckit starköl och hos kontrollgrupper som inte drack alkoholdrycker. Man fann att berusning över huvud ökade uttrycken för negativa känsloreaktioner, såsom att visa motvilja, söka sänka andras anseende och hävda sig själv eller ge uttryck för annan åsikt. Ökningen var dock betydligt starkare i eau-de-vie-grupperna än i ölgrupperna. Ten44

densen att upprepa påståenden eller fraser visade den starkaste stegringen i förhållande till kontrollgrupperna, särskilt stark bland dem som druckit starköl. Man sökte även mäta förmågan att stå emot besvikelser och fann därvid att berusning ökade uttrycken för aggression, särskilt för dem som druckit eau-de-vie. Också vid institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karolinska institutet har - i samarbete med psykologiska institutionen vid Stockholms universitet - gjorts undersökningar rörande alkoholens verkan på psykologiska funktioner. 3 Av intresse i detta sammanhang är att man utfört mätningar av effekten av alkohol i varierande doser och i form av olika drycker. Undersökningarna hade karaktären av experiment, utförda under laboratoriemässiga förhållanden med manliga försökspersoner, som också var sina egna kontroller. Alkoholen förtärdes i samtliga undersökningar på fastande mage. Experimentsessionerna sträckte sig över tidsperioder om sex till tjugo timmar. För att registrera effekterna av alkoholen användes olika undersökningsmetoder, vilket medgav kvantitativ utvärdering av förändringar i fysiologiska och psykologiska funktioner. I testbatteriet ingick prov som mäter motoriska funktioner, snabbhet, reaktionsförmåga, uppmärksamhet, korttidsminne och intellektuella faktorer. För att få frågan hur

1 Lundquist, Gunnar, Delirium tremens. En jämförande studie av uppkomstbetingelser, förlopp och prognos vid delirium tremens. Meddelande nr 10 från institutet för maltdrycksforskning. Stockholm 1960. 2 Några långtgående slutsatser bör inte dragas. Alkoholforskarna Wallgren och Barry hävdar dock att Nielsens resultat tyder på att - om man jämför öl med drycker med högre alkoholkoncentration det föreligger en klart lägre sannolikhet för att ölkonsumtion skall åstadkomma ett fysiskt beroende till alkohol. Å andra sidan är komplikationer som orsakas av bristande balans i näringstillförseln enbart avhängiga mängden intagen alkohol och ej vissa bestämda drycker. (Wallgren & Barry, Actions of alcohol, Amsterdam 1970, s. 827.) 3 Myrsten, Anna-Lisa, Effekter av alkohol på psykologiska funktioner, Meddelande nr 21 från institutet för maltdrycksforskning. Stockholm 1969.

SOU 1971:66

alkoholpåverkan upplevs subjektivt belyst påverkan var lägre efter öl än efter whisky. tillämpades självskattningsmetoder av olika Dessutom kunde konstateras att skillnaden slag. En metod som därvid visade sig tenderade att bli större med ökande dos. användbar var att man lät en person bedö- Kurvorna för den subjektiva berusningen ma en företeelse, t. ex. en ljusintensitet följde i den första fasen i stort sett samma eller ljudstyrka i förhällande till en samtidigt förlopp som blodalkoholkurvorna, men avpresenterad standard. Den subjektiva intensi- tog i snabbare takt under den senare fasen. teten hos standarden åsattes ett numeriskt Sammanfattningsvis uttalar Myrsten att värde, ofta 10, och personen skulle med en undersökningarna visat att det föreligger en siffra ange den subjektiva intensiteten hos klar skillnad i effekt mellan whisky å ena, jämförelseobjektet, t. ex. 5 om han ansåg och öl å andra sidan. Den subjektiva berusden vara hälften så stor, 25 om han ansåg ningsgraden är högre och prestationen i ett den vara två och en halv gånger så stor. När psykomotoriskt prov sämre efter whiskyfördet gällde variabler som t. ex. subjektiv täring än efter förtäring av öl med samma berusning och koncentrationsförmåga måste absoluta alkoholmängd. Således skulle starkstandarden definieras utanför försökssitua- sprit ge upphov till mera uttalad påverkan än tionen. Om man t. ex. ville att försöksper- öl i kvantiteter som motsvarar samma absosonen skulle skatta sin koncentrationsför- luta alkoholmängd. Denna skillnad mellan måga vid en viss tidpunkt, gav man som dryckerna kan inte förklaras enbart med referens standarden 10 = "din normala kon- olikheter i blodalkoholkoncentrationen, efcentrationsförmåga vid den här tiden på tersom skillnaden är större än som motsvarar dagen". Försökspersonen uppmanades att dessa olikheter. göra en jämförelse och med en siffra ange hur många gånger större eller mindre hans subjektiva koncentrationsförmåga just då var 2.8 Undersökningar som rör mellanölets i förhållande till hans normala. skadeverkn ingåri Vid en undersökning av effekterna av öl och whisky (tolv försökspersoner) gavs alko- 2.8.1 Kontrollstyrelsens s. k. mellanölsun2 holen i tre olika doser: 0.36, 0.48 och 0.60 g dersökningar alkohol per kg, vilket motsvarar 1.0, 1.33 och 1.67 ml whisky eller 12.8, 17.0 och 21.3 Underso kn ingårnas uppläggn ing ml öl (klass II A, 2.8 viktprocent alk.) per kg För att belysa den effekt införandet av kroppsvikt. Dryckerna förtärdes inom 20, 25 mellanölet haft pä nykterhetstillståndet har eller 30 minuter, beroende på dos. kontrollstyrelsen under våren 1968 och Resultaten visade att blodalkoholhalten våren 1970 gjort riksomfattande enkäter. efter ölförtäringen låg på en lägre nivå än Dessa gick ut, förutom till polisdistrikten i efter whiskyförtäringen, trots att den abso- de tre storstäderna, till ett slumpmässigt luta mängden alkohol som tillförts var urval av landets övriga polisdistrikt. Enkätdensamma. Maximivärdet efter ölkonsum- formulären tillställdes vidare skolstyrelser, tion inträffade senare och var lägre än nykterhetsnämnder, barnavårdsnämnder och maximivärdet efter whiskyförtäring, och (1968) socialnämnder i dessa polisdistrikt. blodalkoholvärdena låg under hela förloppet Genom enkäterna ville man få en uppfattnågot lägre för de tvä större doserna under ning om de berörda myndigheternas syn på ölbetingelsen än under whiskybetingelsen. mellanölsbeslutet och kartlägga de eventuella Med ökande dos poängterades skillnaderna olägenheter som det nya ölet medfört. mellan de två dryckerna. Vid en jämförelse av den subjektiva 1 Jfr. även under 2.10. 2 berusningen under de två dryckesbetingelserStencilerade PM 3.10.68 (Kuhlhorn) och na framgick det klart att den subjektiva 14.9.70, Dnr 1:70/70. SOU 1971:66

Samma myndigheter (utom socialnämnderna) tillfrågades 1970. Resultat av 1968 års undersökning

synnerhet i de större kommunerna - a: t nedskräpningen genom burkar och tomglas blivit större. I allmänhet hade man observerat, att ungdomar börjat konsumera öl och man hänvisade till de risker som alkoholkonsumtion innebär. Sammanfattningsvis konstaterades att ce myndigheter som hade en negativ uppfat:ning om mellanöl ansåg att problem uppkommit i första hand hos ungdomar. Huvudsakligen hade man observerat ungdomar, som konsumerat öl vid olämpliga tillfällen och på olämpliga platser. Rapporteringar om direkt berusning eller missbruk i form av skadeverkningar var däremot sällsynta.

Av de tillfrågade 250 nykterhetsnämnderna ansåg ungefär 40 % att införandet av mellanölet försämrat nykterhetstillståndet. I de tre storstäderna förnekade man en negativ effekt och i mindre kommuner hade man en mera positiv uppfattning om reformen än i medelstora städer. Drygt en tredjedel av barnavårdsnämnderna, drygt en femtedel av socialnämnderna och 17% av skolstyrelserna bedömde verkningarna av mellanölsbeslutet som negativ. Polisen uppgav i 20 fall av 30 att ölproblem Resultat av 1970 års undersökning tillkommit sedan beslutet, dock framhölls i 17 av dessa 20 fall att de uppkomna 1 en på kontrollstyrelsen upprättad promeproblemen inte hade någon större omfatt- moria av den 14.9.1970 uttalas bl. a. följanning och/eller att dessa haft övergångskarak- de. tär. Frågorna i 1968 och 1970 års enkäter ar Av de nykterhetsnämnder som uppgett snarlika, dock har i den nya undersökningen försämring ansåg 18 % att såväl det tillfälliga tillkommit frågor om de nuvarande bestämsom det systematiska missbruket både hos melsernas ändamålsenlighet beträffande tillståndsmyndighet vid årsutskänkning och utungdomar och vuxna hade ökat. 5 8 % minutering samt övervakningsmyndighet vid uppgav att missbruksökningen hos ungdomar ölförsäljning. Totalt har i 1970 års enkät 760 var av mera tillfällig karaktär medan miss- myndigheter tillfrågats. Bortfallet är 2 nykbruksökningen hos vuxna var både tillfällig terhetsnämnder och 7 barnavårdsnämnder. och systematisk eller ospecificerbar. 25 % Samtliga tillfrågade polismyndigheter och skolstyrelser har besvarat enkäten. var av den uppfattningen, att det huvudsakLiksom vid tolkningen av 1968 års underligen rörde sig om en ökning av det tillfälliga sökning gäller här att det till stor del är fråga missbruket hos ungdomar. om de olika myndigheternas egna uppfattEndast 7 % av de tillfrågade nykterhets- ningar och bedömningar. Dessa är uppenbarnämnderna uppgav att det efter reformen ligen av stort allmänt intresse eftersom det här rör sig om de lokala myndigheter som förekommit ett större antal överträdelser av har det direkta ansvaret för nykterhet, försäljningsbestämmelserna. ordning osv. Myndigheternas uppfattningar i Av de skolstyrelser, som uppgav att den berörda frågan påverkas helt naturligt av mellanölet medfört problem, ansåg den vederbörandes nykterhetspolitiska värderingövervägande majoriteten att dessa problem ar och utgör inte något mått på faktiska förhållanden. Många myndigheter anger även endast visat sig i samband med nöjesarrangeatt man ur det statistiska materialet ej kan mang, skoldans etc. Endast några fä uppgav utläsa om förhållandena har ändrats. att problem förekommit under den ordinarie Jämförelsen i tabell 9 mellan undersökskoltiden. Uppgifter om att elever skulle ha ningarna 1968 och 1970 ger vid handen att varit alkoholpäverkade under lektionerna andelen myndigheter som anser att nykterhetstillståndet försämrats resp. problem uppeller att några elever skulle systematiskt stått till följd av mellanölet har stigit med missbruka öl förekom inte i skolstyrelsernas mellan ca 12 och 25 procentenheter. svar. En undersökning har gjorts av hur de Polismyndigheterna anmärkte ej sällan - i enskilda myndigheterna har svarat på nu 46

SOU 1971:66

Tabell 9 l Har under 1968 och 1969 nykterhetstillståndet förändrats till följd av mellanölet resp. har under 1968 och 1969 problem uppstått till följd av mellanölet? Enkät 1970 Nykterhetstillståndet är Myndighet

Nykterhetsnämnd Barnavårdsnämnd

Enkät 1968

Oförändrat

Försämrat

Förbättrat

Vet ej

Ej svar

Försämrat nykterhetstillstånd

(33%)

(59 %)

(1 %)

2 (1 %)

40%

(36%)

(56%)

(0%)

12 (5%)

(6 %)

7 Enkät 1970 Problem har uppstått

(3%)

Enkät 1968

Myndighet

Nej

Ja

Polismynd. Skolstyr.

7 (21 %) 135 (57 %)

26 100

Vet ej

(79 %) (42%)

(1%)

Problem har uppstått 67% 17%

1 Tabellnumren har här och i det fortsatta citatet anpassats till den löpande nummerordningen i betänkandet.

avsedda frågor i båda enkäterna. Antalet myndigheter som berörs av denna undersökning är 231 nykterhetsnämnder, 33 polismyndigheter och 237 skolstyrelser; barnavårdsnämnderna tillställdes ej hithörande fråga 1968 och ingår alltså inte i denna analys. Resultatet av analysen redovisas i tabell 10. Tabellen visar bl. a. att den nämnda ökningen av mellan ca 12 och 2 5 procentenheter är en nettoökning, utgörande skillnaden mellan en större andel myndigheter som konstaterat försämring/problem endast 1970 och en mindre andel som gjort detta endast 1968 (t. ex. för polismyndigheterna 21 - 9 = 12%). Beträffande de skolstyrelser som 1970 uppgett problem är det i över 2/3

av fallen (29 % av 42 %) fråga om nytillkomna problem. Av tabellen kan vidare utläsas andelen myndigheter som kan antas ha konstaterat en fortlöpande ökning av olägenheterna av mellanölet (t. ex. 58 % av polismyndigheterna) och andelen myndigheter som sedan mellanölets införande ännu inte har konstaterat några ökade problem (t. ex. 55 % av skolstyrelserna). För att se om myndigheternas uppfattningar om ev. problem skiljer sig mellan olika kommuner beroende på kommunstorlek har tabell 11 framräknats ur enkätmaterialet. Det framgår att bland storstäderna anger 2 av de 3 barnavårds- och nykterhetsnämnderna att en försämring ägt rum. Den

Tabell 10 Andelen myndigheter som uppgett att nykterhetstillståndet försämrats resp. att problem uppstått.

I båda enkäterna Endast i enkäten 1968 Endast i enkäten 1970 I ingen av enkäterna

SOU 1971:66

Nykterhetsnämnder

Polismyndigheter

Skolstyrelser

31 % 8%

58% 9% 21% 12% 100%

13% 3% 29% 55%

29% 32% Summa 100%

100% 47

Tabell 11 Antal m y n d i g h e t e r som u p p g e t t att n y k t e r h e t s t i l l s t å n d e t försämrats resp att problem u p p s t å t t , indelade efter k o m m u n s t o r l e k .

Storstäderna Inv. 50 0 0 0 - 9 9 999 Inv. 10 0 0 0 - 4 9 999 Inv. högst 9 999 Totalt: hela enkäten

Skolstyrelse

Barnavård:»nämnd

Nykterhetsnämnd

Kommunstorlek

Antal myndigheter

Därav med uppgiven försämring

Antal myndigheter

Därav med uppgiven försämring

Antal myndigheter

Därav med uppgivna problem

3 5 37 198

2 4 29 110 145

3 5 37 193 238

2 4 26 105 137

3 5 37 192 237

3 4 28 65 100

tredje, Malmö, har ingen u p p f a t t n i n g o m nykterhetstillständets ev. förändring till följd av mellanölet; en kraftig nedgång av fylleriet har registrerats. Samtliga 3 berörda skolstyrelser är överens o m att en försämring har skett. I orter med 10 0 0 0 - 4 9 9 9 9 inv. och orter med 50 0 0 0 - 9 9 999 inv. har mellan 70 och 8 0 % av m y n d i g h e t e r n a u p p g e t t en försämring. Myndigheterna i de orter som har högst 10 0 0 0 inv. är mindre negativa; ca 55 % av n y k t e r h e t s - och barnavårdsnämnderna anför en försämring av nykterhetstillståndet. Av skolstyrelserna är det här ca 34 % som angett att problem f ö r e k o m m i t . Av dem som anfört försämring har enligt tabell 12 143 (98 %) angett att n y k t e r h e t s tillståndet försämrats bland u n g d o m eller u n g d o m och vuxna. För vuxna är motsvarande siffror 7 8 ( 5 3 % ) . Försämringen anses i de bägge storstäderna med uppgiven försämring o m f a t t a enbart u n g d o m . 3 av de 4 n y k t e r h e t s n ä m n d e r som uppger försämring i orter med 50 0 0 0 99 9 9 9 invånare anger också att försämringen gäller enbart u n g d o m . De övriga 139 n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a som uppgett försämring fördelar sig ungefär lika på svaren u n g d o m samt ungdom och vuxna.

Tabell 12 Antal n y k t e r h e t s n ä m n d e r som angett att n y k t e r h e t s t i l l s t å n d e t försämrats indelade efter de grupper som avsetts. Ungdom

Vuxna

Både ungdom och vuxna

Totalt

(46%)

(1%)

(52%)

Av tabell 13 kan utläsas att tillfällighetsberusning bland u n g d o m har angetts av sammanlagt 132 ( 9 3 %) av de n ä m n d e r som anfört försämring bland u n g d o m (antingen enbart tillfällighetsberusning eller sådan i k o m b i n a t i o n med s t o r k o n s u m t i o n eller/och regelbunden berusning). Motsvarande siffra för regelbunden berusning är 20 % och för s t o r k o n s u m t i o n 1 0 % . F ö r vuxna gäller att tillfällighetsberusning och regelbunden berusning angetts av 60 resp. 59 % och s t o r k o n s u m t i o n av 22 % av de nykterhetsn ä m n d e r som anfört att nykterhetstillståndet försämrats. Av tabell 14 framgår att 91 % av de barnavårdsnämnder som anfört att en försämring ägt rum hänför denna till åldersgrup-

Tabell 13 Försämring av nykterhetstillståndet i form av s t o r k o n s u m t i o n , tillfällighetsberusning eller regelbunden berusning. ( N y k t e r h e t s n ä m n d e r ) .

Ungdom Vuxna

Stor'

Tillf.

2 6

104 21

(1%) (8%)

Reg.

(73%) (27%)

9 25

(6%) (32%)

Stor Tillf.

T Ulf. Reg.

9 5

15 15

(6 %) (6%)

(11%) (19%)

Stor Tillf. Reg.

S:a

4 6

143 78

(3%) (8 %i

1 Stor = Storkonsumtion utan berusning; Tillf. = tillfällighetsberusning; Reg. = regelbunden berusning.

48 SOU 1971:66

Tabell 14 Antal b a r n a v å r d s n ä m n d e r som angett att nykterhetstillståndet försämrats indelade efter de grupper som avsetts. Under 15 år

(4%)

15-17

27 Över 17

(20%)

(6%)

Under 15 och 15-17

15-17 och över 17

(23%)

Under 15 år

Totalt

15-17 och över 17

(26%)

(22%)

137 Tabell 15 Försämring av n y k t e r h e t s t i l l s t å n d e t i form av s t o r k o n s u m t i o n , tillfällighetsberusning eller regelbunden berusning (Barnavårdsnämnder). Stor'

Tillf.

(1 %) 1

Reg.

(71%)

1 Stor Tillf.

(1 %)

12 Tillf. Reg. (9%)

(15 %)

Stor Tillf. Reg.

Totalt

(4 %)

Förkortningarnas betydelse, se not till tabell 13.

pen 15 — 17 år (antingen ensam eller i k o m b i n a t i o n med de två andra åldersgrupperna). Motsvarande siffra för gruppen u n d e r 15 år är 4 9 % och för g r u p p e n över 17 år 54%. Av tabell 15 framgår att tillfällighetsberusning klart dominerar. De flesta, 99 %, har angivit att det gällt tillfällighetsberusning (antingen enbart eller i k o m b i n a t i o n med s t o r k o n s u m t i o n och/eller r e g e l b u n d e n berusning). Motsvarande p r o c e n t s a t s e r för regelbunden berusning är 20 % och för storkonsumtion 14 %. Klagomål o m s t o r k o n s u m t i o n hade totalt inkommit till k n a p p t 2 0 % och klagomål o m ölberusning till ca 57 % av n y k t e r h e t s n ä m n derna, tabell 16. Hos 91 % av de n y k t e r h e t s nämnder som erhållit klagomål o m ölberusning har dessa gällt u n g d o m (antingen enbart ungdom eller u n g d o m och v u x n a ) . Motsvarande siffra för vuxna är 62 %. Totalt hade till ca 12 % av barnavårdsnämnderna i n k o m m i t klagomål o m storkon-

sumtion och till ca 54 % hade i n k o m m i t klagomål o m ölberusning, tabell 17. 88 % av de n ä m n d e r som uppgett att klagomål o m ölberusning i n k o m m i t angav att klagomålen gällde gruppen 1 5 - 1 7 år (antingen enbart denna grupp eller i k o m b i n a t i o n med övriga grupper). Motsvarande siffror för grupperna u n d e r 15 år och över 17 år var 48 resp. 56 %. Vad beträffar klagomål om s t o r k o n s u m t i o n gällde detta främst grupperna 1 5 - 1 7 år och över 17 år, där 83 resp. 6 9 % av dem som uppgett att klagomål o m s t o r k o n s u m t i o n ink o m m i t angav att klagomålen gällde dessa grupper. För gruppen under 15 år är motsvarande siffra 31 %. I enkäten till n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a ingick även en fråga o m det inom k o m m u n e n u n d e r 1968 och 1969 hade förekommit överträdelser av bestämmelserna om ölförsäljning. 30 % av n y k t e r h e t s n ä m n d e r n a uppgav att överträdelser f ö r e k o m m i t , 20 % svarade vet ej och övriga 50 % svarade n e k a n d e . Av dem som uppgett överträdelser svarade 55 % att

Tabell 16 Antal n y k t e r h e t s n ä m n d e r , som under 1968 och 1969 mottagit klagomål 1 o m s t o r k o n s u m t i o n eller berusning av öl indelade efter de grupper som avsetts.

Klagomål om storkonsumtion Klagomål om ölberusning

Ungdom

Vuxna

Både ungdom och vuxna

13 54

18 13

17 74

(27%) (38 %)

(38 %) (9%)

(35 %) (53%)

Totalt

48 141

Observeras bör att det här gäller faktiska klagomål som inkommit medan svaren i de tidigare redovisade frågorna bygger på den svarandes uppfattning om nykterhetstillståndets förändring. SOU 1971:66 4

Tabell 17 Antal barnavårdsnämnder som under 1968 och 1969 mottagit klagomål 1 om storkonsumtion eller berusning av öl indelade efter grupper som avsetts. Under 15 Klagomål om storkonsumtion 1 (3%) Klagomål om ölberusning 5 (4%)

15-17

Över 17

Under 15 15-17

15-17 Över 17

Under 15 15-17 Över 17

Totelt

4 (14%)

4 (14%)

4 (14%)

12 (41%)

4 (14%)

23 (17%)

30 (23%)

36 (27%)

28 (21 %)

(8%)

1 Observeras bör att det här gäller faktiska klagomål som inkommit medan svaren i de tidigare redovisade frågorna bygger på den svarandes uppfattning om nykterhetstillståndets förändring.

de avsåg försäljning från butiker och butiksbussar, 40 % serveringsrörelser och resterande 5 % försäljning från bryggarbilar. Polismyndigheterna som i 26 av de 33 utvalda distrikten uppgett att problem finns med mellanölet framhåller dock i några fall att dessa inte är av större omfattning. I 13 polisdistrikt anför polismyndigheten att den för fylleriförseelse misstänkta personen ofta hänvisar till mellanölskonsumtion. 1 Vidare har mellanölet enligt några polismyndigheter i många fall varit orsaken till att personer begått andra brott, såsom tillgreppsbrott, misshandel och i en del fall t. o. m. rån. Problem har i ett tiotal distrikt uppstått i anslutning till utskänkning och/eller utminutering av öl. Några anför att svårigheter uppstått med ordningen och att nedskräpningen genom tomburkar och tomglas blivit större. Ett tiotal polisdistrikt har observerat att ungdomen i större utsträckning än tidigare konsumerar öl och att öl i vissa fall användes av ungdom i rent berusningssyfte. Av de 100 skolstyrelser som anfört problem med mellanöl bland skolungdom hänför 68 skolstyrelser problemen till fritiden medan 4 anger problem under skoltid. Resterande 28 uppger problem både under skoltid och fritid. Olägenheterna under skoltid hänför sig i regel till enstaka elever och enstaka skolor i kommunerna. Uppgifterna om problem bygger här i många fall på upphittade tomburkar och en förmodad konsumtion. De skolstyrelser som angett att elever skulle ha uppträtt berusade eller påverkade av öl under skoltid är mycket få. Den övervägande delen av dem som anger problem under fritiden hänvisar till att dessa förekommer i samband med nöjestillställningar såsom skol- och diskotekdanser eller vid speciella fester såsom luciavaka, terminsavslutning, party i hemmet e. dyl. Även här 50

gäller - dock icke i samma utsträckning som för problemen under skoltid - att uppgifterna i många fall bygger på en förmodad konsumtion, på en förmodan att inköpt öl skall missbrukas, på upphittade tomburkar. I en del fall bygger uppgifterna på upplysningar från ungdomarna själva. Förhållandena i de tre storstäderna är av speciell karaktär och skolstyrelserna där har därför sänt ut kontrollstyrelsens enkät till besvarande av varje rektorsområde. Svaren redovisas i tabellerna 18 och 19. Av tabell 18 framgår att ungefär hälften av rektorsområdena i Stockholm och Göteborg anfört problem. För Malmös del gäller att ungefär vart femte område rapporterat att problem förekommit med mellanöl bland skolungdomar. Tabell 19 visar att problemen i Malmö undantagslöst angetts till enbart fritiden. I Stockholm hänför ca 90 % och i Göteborg nästan 100% av de som angett problem dessa till fritiden (antingen enbart fritid eller fritid och skoltid). För skoltid är motsvarande siffror för både Stockholm och Göteborg ca 40 %. Skolstyrelserna i de tre storstäderna har även inkommit med kommentarer vilka återges nedan. Stockholms skoldirektion anför i huvudsak följande: Av rektorsområdenas kommentarer till frågorna framgår att ölkonsumtion påvisats i långt större utsträckning än vid föregående undersökningstillfälle. Problem har uppkommit under såväl skoltid som 1 Det är enligt en vid sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet utförd undersökning "Om ungdom alkohol och förbud" uppenbart att ungdomar ofta ljuger om vad de druckit när de blir tagna för fylleri. Det finns en tendens att uppge mellanöl som berusningsmedel när man i själva verket druckit starksprit.

SOU 1971:66

bl. a. fönsterkrossning med ölburkar och ölglas. Öl förtärs i portgångar, källare och parker, varvid givetvis olika problem uppkommer, såsom störande uppträdande, nedskräpning etc. Skolförvaltningen ser allvarligt på problemet och i skilda arbetsgrupper är Antal rektorsområden Summa problemet redan föremål för bearbetning. som svarar rektorsSkolförvaltningen i Göteborg anför i huområden vudsak följande: Enligt rektorernas rapporter Ja Nej Vet Ej har i enstaka fall högstadieelever uppträtt i ej svar skolan påverkade av mellanöl. Vid några tillfällen har elever öppet druckit öl på Stockholm 49 49 4 102 skolgården. Tomma ölburkar har upphittats Göteborg 21 25 6 52 Malmö 7 30 37 på skolans toaletter, vilket tyder på öldrickande i skolan. Öldrickning har också förekommit i portgångar i skolan näraliggande fastigheter. Efter lunchrasten har enstaka fritid, framför allt vid skolor i stadens högstadieelever vid några tillfällen misstänkts ytterområden. Enstaka skolor har angivit, att vara påverkade av mellanöl. På låg- och det förekommit att elever kommit så påver- mellanstadierna har enligt rapporterna melkade till lektioner att de fått omhändertagas lanölsdrickande endast förekommit i några och sändas hem. Framför allt har ölkonsum- få fall under skoltid. Från ett par rektorstion förekommit under frukostraster, då öl områden rapporteras att mellanölsdrickande tydligen inköpts i närliggande butiker eller är en vanlig företeelse på kvällarna i vissa köpcentra. Man har anledning att vänta en ungdomsgäng. Det har förekommit att elever förbättring i detta förhållande efter de i årskurserna 8 och 9 regelbundet druckit ändrade försäljningsregler som gäller sedan mellanöl. Det har angetts att det i några fall den 1 april 1970. I första hand synes dock varit fråga om missbruk. I något fall uppges problemen vara koncentrerade till icke skol- elever ha gjort regelbundna inköp av mellantid. I samband med skoldanser, diskotekdan- öl i vissa butiker. I samband med skoldanser, ser, luciafester o. dyl. har ölkonsumtion klassfester och besök på fritidsgårdar föreförekommit, i vissa fall med tydlig berus- kommer mellanölsförtäring, enligt rapporter ningseffekt. I flera av enkätsvaren har angi- från flera områden. Under lördagar och vits att på ungdomsgårdar eller i deras lovdagar har skolungdomar från högstadiet omedelbara närhet förekommer betydande uppträtt påverkade av mellanöl enligt rapölkonsumtion. Frågan synes vara aktualise- porter från flera håll. I ett fall har en rad i olika föräldraföreningar. Tyvärr har skolgård blivit platsen för öldrickande ungölkonsumtionen tydligen blivit vanlig i allt domar på kvällarna. Vid gymnasiet har lägre åldrar. Fall har förekommit även på problem redovisats från två skolenheter och mellanstadiet. Flera skolor har uttryckt problemen gäller fritid. Elever har i ett fall förmodan att öl i betydande omfattning varit påverkade i samband med s. k. inspark konsumeras på skolungdomens privata sam- och det har förekommit klagomål från mankomster och fester. I samband med grannar. Även vid andra elevfester har det ölkonsumtion har förekommit skadegörelser, förekommit stor ölkonsumtion. Skolstyrelsen i Malmö anför sammanfattningsvis: Under skoltid har inga problem Tabell 19 Rektorsområden som svarat "ja" förmärkts. Däremot har under fritid i enstapå frågan i tab 18, besvarar frågan om pro- ka fall i samband med skoldanser och besök blem förekommit under skoltid och/eller fri- på diskotek viss berusning förekommit, som delvis tillskrivits konsumtion av mellanöl. tid enligt följande. Slutligen återges här ett uttalande från skolstyrelsen i Södertälje som även genom Skoltid Fritid SkolSumma underenkät till rektorsområdena inhämtat och deras uppfattning: "Av det redovisade matefritid rialet finner skolstyrelsen att bruket av mellanöl i skolan är ett förhållande som bör Stockholm 5 28 16 49 uppmärksammas. Situationen är dock f. n. Göteborg 1 12 8 21 Malmö 7 _ 7 sådan att bruket av mellanöl inte kan bedömas som något stort problem." Tabell 18 Sammanfattning av svar på frågan om problem förekommit med mellanöl bland skolungdomar i Stockholm, Göteborg och Malmö.

SOU 1971:66

"ja, i viss utsträckning", och 1 "ja, tidigare". De som svarat jakande ansåg att mellanölets A\ det ovan redovisade enkätmaterialet framgår att andelen myndigheter som har en lättillgänglighet medfört ökat missbruk hos negativ attityd till mellanöl har stigit med 12 patienterna och varit bidragande till återfall i till 25 procentenheter mellan enkäterna alkoholmissbruk med stundom åtföljande 1968 och 1970. Konsumtionssiffrorna för öl värdbehov. Patienterna försökte inte sällan kan också tyda på ett under de senaste åren inhandla mellanöl i till anstalten närliggande ökat missbruk till följd av ölet. Konsumtionen av starkare maltdrycker per invånare butiker. Bristande ansvar hos vissa affärsinöver 15 år omräknat till alkohol 100% har nehavare syntes underlätta dessa inköp. I nämligen under de senaste 5 åren mer än vissa fall hade mellanölsmissbruk förekomfördubblats. Av enkätsvaren från polismyn- mit inom anstaltområden. Kombinationen av digheter och skolstyrelser framgår i en del mellanöl och annat berusningsmedel (ofta fall att ett ökat bruk av mellanöl förekommer i framför allt lägre åldrar. Särskilt tabletter) hade också förekommit. 1 en enkät till länsnykterhetsnämnderna i framhåller man att den konsumtion som äger rum vid pubar samt skol- och diskotekdanser landet har endast två av dessa pä socialstyrelofta kan medföra olägenheter. sens fråga om mellanölet förorsakat problem Många polismyndigheter och skolstyrelser i nykterhetshänseende svarat i nekande riktuppger emellertid att problemen icke är av större omfattning och att dessa ibland enbart ning, nämligen nämnderna i Kalmar län (ej hänför sig till enstaka personer. Att märka är kännbara problem) och i Malmöhus län (ej i vidare att enkätsvaren allmänt sett inte ger större omfattning). Övriga nämnder som något mått på problemens storlek. Detta svarat (20) framhåller att det förekommer gäller särskilt nykterhets- och barnavårds- problem, särskilt bland ungdomen. nämndernas svar, vilka ju heller inte medger Bland de olägenheter som nämns är, att någon kvantifiering. Fylleriförseelserna visar ingen ökning men här kan bl. a. en attityd- ungdomar i allt lägre åldrar börjat använda förändring och tillgången på personal hos mellanöl, ofta i direkt berusningssyfte, att polismyndigheterna ha påverkat statistiken. föräldrarna bagatelliserar problemen, skolk Slutligen kan påpekas att svaren på 1970 från skolan, bråk och uppträdanden pä års enkät inhämtades under en period då debatten om ungdomen och mellanölet var ungdomsgårdar, pubar och dansställen samt ganska livlig. Bland annat kom överenskom- vid klassfester och motsvarande samlingar, melsen om 1 8-årsgränsen vid utminutering av ökad ungdomsbrottslighet samt vandaliseöl till stånd under denna period. Som redan ring. tidigare framhållits är det den svarande myndighetens egen uppfattning som i regel framkommer. Mot bakgrund av detta kan av den livliga debatten ha påverkat en del 2.8.3 Kontrollstyrelsens undersökningar fylleristernas berusningskällor 2 enkätsvar. Situationen under de senaste åren när det gäller ungdom och alkohol är dock sådan att Kontrollstyrelsen verkställde 1970 en underdenna fråga kräver stor uppmärksamhet från sökning rörande fylleristernas berusningskälsamhällets sida och bör fortlöpande studeras. lor. Undersökningen avsåg samtliga omhändertaganden för fylleri som gjordes under veckan 31.5-6.6. 1970. Närmast föregående 2.8.2 Socialstyrelsens mellanölsundersökundersökning av detta slag avsåg veckan ningar1 1.6-7.6. 1969. Liknande undersökningar Socialstyrelsen har i början av år 1970 har tidigare gjorts 1957, 1959, 1962 och infordrat svar från de allmänna värdanstalter- 1964 och avsåg samtliga under juni månad na för alkoholmissbrukare på frågan, om resp. år gjorda omhändertaganden för fylleri. bruket av mellanöl på ett kännbart sätt påverkat förhållandena vid vårdanstalten. Av i Stencilerad PM 7.9.70, Dnr 1:342/70. de 22 vårdanstalter som inkom med svar 2 Stencil, Dnr SN 4:259/18. ansåg 19 att så inte skett, medan 2 svarade

Sammanfattning

52 SOU 1971:66

Tabell 20 För fylleri omhändertagna fördelade efter ålder och huvudsakligt berusningsmedel. Ålder, år

Huvudsakligt berusningsmedel Sprit

Summa

Vin

Starköl

Öl

Alkohol utan närmare specifikation

Tabletter e.d.

Uppgift saknas

2 7 23 18 38 24 22 11 1

1 8 2 3 3 1 1

14 35 92 83 153 173 130 65 7

_

-

13 32 27 12 24 16 19 13 3

_ -

2 5 14 20 24 35 14 6

45 113 255 254 425 439 309 172 22

2 034

_

0-14 15-17 18-20 21-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70Summa

13 25 95 112 180 188 121 77 11 822

16 Procent

40,4

7,2

0,9

7,8

37,0

0,8

5,9

100 Genomsnitt; ålder 40,1

38,2

26,3

34,0

40,1

33,2

38,0

39,2

1 2 6 3 2 2

1969 och 1970 års undersökningar utfördes Väsentligt är emellertid att i inte mindre genom bearbetning inom kontrollstyrelsen än 37 (31)% av samtliga fall angavs endast av kopior av de rapporter som de lokala alkohol utan närmare specifikation, vartill polismyndigheterna upprättat i samband kommer 6 (13) % som helt saknade uppgift med omhändertagandena. Resultaten av de om berusningsmedlet. I promemorian uttafyra första och de två senaste årens under- las, att redovisningen av berusningskällorna sökningar är ej helt jämförbara. I det med hänsyn till dessa betydande ofullstänföljande anges endast siffror för 1969 och digheter får anses vara av ringa värde. 1970, varvid de förra satts inom parentes. Medelåldern för dem som uppgav spritAntalet omhändertaganden för fylleri i drycker som berusningsmedel var ungefär 40 hela landet uppgick under den aktuella (38) är. Motsvarande siffror för vin var 38 veckan till 2 034 (2 205), varav 67 (76) (39) år, för starköl 26 (26) är samt för öl 34 gällde kvinnor. Dessa senare har i det (31) är. Medelåldern för de öl- och starkölsföljande ej särredovisats. berusade var alltså förhållandevis låg. Åldersfördelning samt huvudsakligt berusI fråga om berusningsgraden utgör enligt ningsmedel framgår av tabell 20. Det vanli- undersökningen antalet redlöst berusade, gaste berusningsmedlet var spritdrycker, som alltså omhändertagna som är ur stånd att uppgavs av 40 (37) % av samtliga. Öl uppgavs utan hjälp förflytta sig gående, ungefär 6 av 8 (7) % och vin av 7 (7) %. Mindre vanligt (7)% av samtliga fyllerister. Av dem som var fylleri på grund av starköl 1 (1) % och ta- förtärt spritdrycker var cirka 7 (9) % redlöst bletter 1 (4) %. berusade. Motsvarande siffror vid vinförtäAv de anförda siffrorna kan beräknas att ring var 3 (2) %, vid ölförtäring 4 (3) % samt mot 100 som uppgav sprit som berusnings- vid förtäring av tabletter 5 (10)%. Av dem medel uppgav 18 (18) vin, 2 (2) starköl och som förtärt vin och öl var det alltså bara ett 19(18)01. fåtal som varit redlöst berusade. SOU 1971:66

2.9 Undersökningar attityder1

om alkoholvanor

och

2.9.1 Skolöverstyrelsens undersökningar 2 Skolöverstyrelsen har 1956, 1961 och 1967 låtit genomföra enkätundersökningar bland gymnasister i näst högsta ringen resp. näst högsta årskursen. Styrelsen har velat studera gymnasisternas alkoholvanor mot bakgrund av variabler som ofta visat sig ha betydelse för vanor och normbildning, nämligen kön, ålder, socialgrupp, hemmiljö, skolortens storlek samt föreningsaktivitet. Den del av undersökningarna som i förevarande sammanhang har störst intresse är hur gymnasisternas vanor när det gäller konsumtion av olika slags alkoholdrycker förändrats under de undersökta perioderna. Gymnasisterna fick svara på följande frågor: Hur ofta har Du under det senaste året druckit brännvin, konjak, whisky, likör eller annan sprit? Hur ofta har Du under det senaste året druckit vin? Hur ofta har Du under det senaste året druckit starköl? Hur ofta har Du under det senaste året druckit mellanöl (öl klass II B)? Hur ofta har Du under det senaste året druckit öl klass II A (t. ex. pilsner, lager, porter)? Alla dessa frågor hade samma svarsalternativ: Tabell21 Procent.

1. Aldrig 2. Vid enstaka tillfällen 3. Någon gång i månaden 4. Någon gång i veckan tillägget "eller oftare")

(1967

med

Svaren kan avläsas ur tabell 21. Det är tydligt att pojkarna 1967 drack sprit och starköl oftare än flickorna. Av pojkarna drack 5 4 % mellanöl regelbundet (varmed i undersökningen förstås minst någon gång i månaden) mot 36 % av flickorna. Jämfört med tidigare år hade sprit- och starkölsdrickandet ökat kraftigt, inte minst bland flickorna. Vinkonsumtionen visade inga större förändringar, medan ölet av pilsnertyp hade gått tillbaka. Här skall även i korthet redogöras för vilka förändringar som enligt undersökningarna har skett i gymnasisternas attityder till alkoholbruk. Gymnasisterna ombads välja ut det av nedanstående tre påståenden som närmast motsvarade deras uppfattning om vilket som bör vara riktmärket för samhällets alkoholpolitik: 1

Jfr även under 2.10 Gymnasisternas alkoholvanor 1967. Redogörelse för en enkät, utförd av skolöverstyrelsen. Del I och II. Stencil. För en mera utförlig sammanfattning av undersökningarna (del I), se Alkoholfrågan 5/1969, s. 151 f. 2

Gymnasisternas konsumtion av olika slags alkoholdrycker 1956, 1961 och 1967.

Spritkonsumtion 1967

1956 Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

42 53 5

34 46 18 2

38 53 8 1

16 49 29 6

23 62 14 1

iumma

38 50 10 1 100^

100 Antal

644 Därav uppgift saknas

_5

Druckit sprit senaste året 1. Aldrig 2. Vid enstaka tillfällen 3. Någon gång i månaden 4. Någon gång i veckan

3 Beteckningen "O" innebär att andelen uppgår till mindre än 0,5 %. Procenttalens summa anges här liksom i fortsättningen till 100 även om summan av de enskilda procenttalen p. g. a. avrundning är en annan. s Beteckningen " - " innebär att ingen uppgift finns noterad.

54 SOU 1971:66

Vinkonsumtion 1956

Druckit vin senaste året 1. Aldrig 2. Vid enstaka tillfällen 3. Någon gång i månaden 4. Någon gång i veckan

1967 Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

26 56 14 4

23 45 24 8

17 51 25 7 100

13 57 25 5 100

Summa

15 58 21 6 100

18 55 21 6 100

Antal

644 Därav uppgift saknas

-

-

-

-

Starkölskonsumtion 1956

1967 Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

52 36 9 2 100

76 21 2 1 100

45 36 14 5 100

68 27 3 2 100

31 40 21 7 100

47 38 12 3 100

Antal 419

-

-

2 Druckit starköl senaste året 1. Aldrig 2. Vid enstaka tillfällen 3. Någon gång i månaden 4. Någon gång i veckan Summa Därav uppgift saknas

3 Konsumtio n av öl klass II A 1956

1967 Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

Pojkar

Flickor

39 33 12 16 100

63 25 6 6 100

28 32 16 24

40 37 12 11

52 31 7 10 100

48 36 9 7 100

Antal 419

644 Druckit öl senaste året 1. Aldrig 2. Vid enstaka tillfällen 3. Någon gång i månaden 4. Någon gång i veckan Summa Därav uppg;ift saknas

SOU 1971:66

Mellanölski ansumtion 1967 Pojkar

Flickor

Druckit mellanöl senaste året 1. Aldrig 2. Vid enstaka tillfällen 3. Någon gång i månaden 4. Någon gång i veckan eller oftare Summa

15 31 28

25 39 22

26 100

100 Antal

14 Alternativ 1: "Man bör försöka minska all alkoholkonsumtion." Alternativ 2: "Man bör inrikta sig på att bekämpa missbruket men inte den måttliga konsumtionen." Alternativ 3: "Alkoholkonsumtion är varje människas privatsak." Det rådde betydande olikheter i inställning till alkoholbruket i stort hos svarspersoner med olika alkoholvanor. Jämfört med 1956 och 1961 hade inställningen 1967 överlag blivit "liberalare". Spritkonsumenterna utgjorde en allt större del av det

undersökta materialet, och andelen av dessa som ansåg att samhället varken borde söka minska alkoholkonsumtionen eller alkoholmissbruket, hade ökat från 4 % 1956 till 14% 1967. I hela materialet hade denna andel ökat från 3 % 1956 till 14% 1967. Procenten som ansåg att man borde minska all alkoholkonsumtion hade minskat från 34 år 1956 till 31 år 1961 och till endast 15 år 1967. Andelen som förordar att samhället skall bekämpa alkoholmissbruk är klart störst och har hela tiden legat mellan 60 och 7 0 % . Olikheterna i alkoholpolitisk inställning mellan könen är 1967 liksom tidigare betydande. 1 1 % av pojkarna ville minska allt alkoholbruk mot 19% av flickorna. Andelarna som ansåg att alkohol var en privatsak var 1967 18% resp. 10 %} 2.9.2 APU:s alkoholvaneundersökningar Inledning Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet har på uppdrag av APU gjort ett 1

Kommentaren till undersökningarna är utredarens, fil. kand. Sune von Hofsten, egen.

Tabell 22 Ölkonsumtionens frekvens i olika åldrar. Procent. Kvinnor

Män 15-17

18-20

21-25

15-17

18-20

21-25

8 36 56 100

18 30 52 100

16 34 50 100

5 29 66 100

8 33 59 100

6 35 59 100

15 36 49

37 38 25

52 26 22

16 47 37

27 41 32

13 34 53 100

3 26 71

11 50 39

17 49 34

6 21 73

8 35 57

5 38 57

Summa

n

392 Frekvens pilsner En gång i veckan el. oftare Mer sällan Dricker ej, ej uppgift Summa Frekvens mellanöl En gång i veckan el. oftare Mer sällan Dricker ej, ej uppgift Summa Frekvens starköl En gång i veckan el. oftare Mer sällan Dricker ej, ej uppgift

56 SOU 1971:66

antal undersökningar i syfte bl. a. att få en grund för en beskrivning av alkoholvanorna i Sverige. En riksomfattande enkätundersökning (RUS) har gjorts pä ett slumpmässigt urval av befolkningen i åldersgrupperna 1 5 - 7 0 ar omfattande ca 3 200 personer. Undersökningen genomfördes med början den 10 oktober 1967 och fältarbetet avslutades i januari 1968. Bortfallet uppgick till ca 2 0 % . Under våren och sommaren 1968 genomfördes en motsvarande undersökning på ett slumpmässigt urval av befolkningen i åldern 15-25 år (UNG) omfattande ca 2 000 personer. Bortfallet var i denna undersökning omkring 19 %. I det följande redovisas de resultat från UNG som i förevarande sammanhang är av intresse. Av tabell 22 framgår att männen genomgående ärölkonsumenter i större utsträckning än kvinnorna. Mellanölskonsumtion synes vara mera frekvent än pilsner- och starkölskonsumtion bland såväl män som kvinnor. Att man dricker starköl är något mer sällsynt än att man dricker pilsner. Detta beror främst på konsumtionsmönstret i den yngsta ålderskategorin, där pilsnerkonsumtion är vanligare än starkölskonsumtion. Bland de äldre finns inte denna skillnad mellan pilsner- och starkölskonsumtion. Bland de äldre männen är det i stället så att starkölskonsumtionen är vanligare.

äldre och yngre skiljer sig ät beträffande konsumtionens struktur. Man kan till exempel förvänta sig att konsumtionen bland de yngre i liten utsträckning utgöres av sprit, medan spritens andel av konsumtionen kan väntas vara större bland de äldre. Även ölkonsumtionens relativa betydelse belyses. I tabell 23 presenteras en jämförelse mellan ungdomsmaterialet (åldrarna 15-25 är) och hela riksmaterialet (åldrarna 1 5 - 7 0 är) samt totala försäljningssiffrorna i riket 1968. Siffrorna har beräknats så att totalkonsumtionen för varje dryckessort har omräknats till motsvarande kvantitet 100% alkohol. Sedan har sortens andel av totalkonsumtionen i 100 % alkohol beräknats.

fördelning på olika al-

Av tabellen framgår att försäljningssiffrorna och riksmaterialets siffror skiljer sig åt. Öl- och vinkonsumtionens andel av totalkonsumtionen är större i riksmaterialet än i försäljningsstatistiken. Dä man jämför ungdomsmaterialet med de övriga materialen framgår tydligt att ungdomarnas konsumtion i större utsträckning utgöres av öl och i mindre utsträckning av sprit än vad som gäller för befolkningen totalt. Dä det gäller ölkonsumtionens andel av totalkonsumtionen, är skillnaden mellan ungdomsmaterialet och försäljningsstatistiken särskilt stor, då det gäller starkölets andel. Starkölet svarar för en större andel av totalkonsumtionen i ungdomsmaterialet än i försäljningsstatistiken. Konsumtionen i olika ungdomsgrupper har studerats mer ingående.

Hur alkoholkonsumtionen fördelar sig pä olika dryckesslag presenteras här för olika ålders- och konsumentgrupper. Uppdelningen är intressant så tillvida att den belyser om

I tabell 24 redovisas konsumtionens fördelning på alkoholsorter i olika åldersgrupper. Tabellen visar att männens konsumtion i större utsträckning än kvinnornas utgöres av sprit. Vin svarar för en större andel av

Totalkonsumtionens koholsorter

Tabell 23 Jämförelse mellan försäljningen i riket 1968 och konsumtionen i ungdomsundersökningen och riksundersökningen. Procentuell fördelning på alkoholsorter. II A Försäljningen i riket 1968 Ungdomsundersökningen Riksundersökningen 1

II B

III

Vin

Sprit

Summa

26 31

5 16

13 17 19

49 28 39

100 100 100

421 Finns ej uppdelat pä ölsorter.

SOU 1971:66

Tabell 24 Totala alkoholkonsumtionen i olika åldersgrupper fördelad på olika dryckessorter. Procentuell fördelning. Kvinnor, ålder

Män, ålder

Sort

Öl II A OlIIB Starköl Lättvin Starkvin Sprit Summa

1 5 - : L7

18-20

21-25

Totalt

15-17

18-20

21-25

Totalt

10 31 16 8 8 27

9 29 18 6 7 31 100

7 32 17 8 5 31 100

8 31 17 8 8 30

7 29 18 16 11 19 100

8 26 19 19 8 20 100

5 33 11 17 11 23 100

7 30 15 17 10 21 100

100 Tabellen visar att konsumtionens struktur kvinnornas än av männens konsumtion. är olika i de olika konsumtionskategorierna. Bland männen svarar sprit för en större Bland männen är konsumtionen av öl andel av konsumtionen bland de äldre än klass II A relativt sett lägre bland konsumenbland de yngre. Öl klass II A och starkvin ter med större konsumtion medan öl klass visar lägre siffror bland äldre än bland yngre. III och spritkonsumtionen är relativt sett Andelen av konsumtionen som består av mellanöl är i stort sett lika i de olika större. Även lättvinkonsumtionens relativa andel av totalkonsumtionen är något lägre åldersgrupperna. Bland kvinnorna svarar mellanölskonsum- bland storkonsumenterna. Bland kvinnorna är konsumtionen av öl tionen för en större andel bland de äldre än bland de yngre. Samma förhållande gäller klass II B och klass III relativt sett större spritkonsumtionen. Öl klass II A och klass bland dem med stor totalkonsumtion. Lättvins- och pilsnerkonsumtionen är något III visar lägre siffror bland de äldsta. Dä tabellerna är beräknade på totalkon- större bland småkonsumenterna. Spritkonsumtionen i de olika grupperna, innebär sumtionens andel av totalkonsumtionen är detta att de få storkonsumenternas konsum- ungefär lika stor bland stor- och smäkonsution får en mycket stor vikt och undanskym- menter. Sammanfattningsvis kan konstateras att mer hur "normalkonsumentens" dryckesmönster ser ut. Detta kan i viss mån belysas ungdomarnas dryckesstruktur avviker från av tabell 25 som redovisar konsumtionens de äldres på så sätt att ungdomarna relativt struktur i grupper med olika stor totalkon- sett dricker mer öl och mindre sprit. De unga männens konsumtion utgöres i sumtion. Tabell 25 Totala alkoholkonsumtionen i olika konsumentgrupper fördelad på olika dryckessorter. Procentuell fördelning. Av re spond<mten skattad årskonsumtion omräknad i dl alkohol 100 % Kvinnor

Män

Öl II A 01 II B Starköl Lättvin Starkvin Sprit Summa

1-3

4-19

20-49

50-

1-3

4-19

20-

24 34 6 12 6 18 100

10 35 13 8 8 26 100

8 31 13 8 6 34

8 31 19 7 5 30 100

11 23 5 25 12 24 100

11 30 11 18 11 19 100

5 31 17 16 9 22 100

100 SOU 1971:66

Tabell 26 Föräldrarnas inställning till eventuell öl-, vin- och spritkonsumtion. Män

Kvinnor

Öl

Vin

Sprit

Öl

Vin

Sprit

Antal

863 Är emot det Ar inte helt nöjd a med det Godkänner med vissa förbehåll Gillar det helt Vet ej Ej uppgift

15 8 42 19 14 2 100

22 10 38 11 14 5 100

39 12 26 5 13 5 100

15 8 38 16 18 5 100

19 11 38 10 18 4

40 10 23 3 19 5 100

Summa

större utsträckning av sprit och i mindre utsträckning av vin än vad som gäller för de unga kvinnorna. Även ölkonsumtionen är relativt sett något större bland männen. Bland både män och kvinnor svarar spritkonsumtionen för en större andel av totalkonsumtionen bland de äldre än bland de yngre och en större andel bland storkonsumenter än bland dem med liten konsumtion. Bland männen tenderar mellanölets andel av konsumtionen att sjunka med stigande totalkonsumtion. BlancT kvinnorna tenderar mellanölets andel av konsumtionen att stiga med stigande totalkonsumtion och även med stigande ålder. Lättvinets relativa andel av konsumtionen sjunker bland männen med ökande ålder och totalkonsumtionsstorlek. Bland kvinnorna minskar lättvinets relativa betydelse med ökande totalkonsumtionsstorlek. För kvinnorna kan man dock ej

påvisa en relativ minskning med stigande ålder.

Inställning till ölkonsumtion Hur föräldrarnas inställning till ungdomarnas alkoholkonsumtion upplevs av ungdomarna själva framgår av tabell 26. För både män och kvinnor gäller att de upplever föräldrarna såsom mer positiva till konsumtionen ju lägre alkoholprocent drycken har. Inga nämnvärda skillnader kan konstateras mellan män och kvinnor i detta avseende. I RUS förekom en fråga om mellanölet enligt respondentens uppfattning medfört ett ökat missbruk bland ungdomar. Svaren på frågan framgår av tabellerna 27 och 28 där en uppdelning av materialet gjorts på ålder, kön och konsumtionsvanor. Av tabell 27 framgår att fler ansåg att missbruket ökat än de som ansåg motsatsen.

Tabell 27 Har mellanölet fört med sig ökat alkoholmissbruk bland ungdomar? Fördelning efter respondenternas ålder. Mellanölet har fört med sig ökat alkoholmissbruk bland ungdomar.

Män 15-25

26-45

46-

15-25

26-45

46-

Män

Kvinnor

Helt och hållet riktigt I stort sett riktigt Tveksam, vet ej I stort sett felaktigt Helt och hållet felaktigt Ej uppgift Summa

18,7 13,5 31,6 15,5 19,7 1,0 100,0

15,4 12,6 41,9 12,1 17,2 0,9 100,1

25,0 18,9 41,5 6,9 5,2 2,5 100,0

19,0 13,4 43,1 11,1 12,6 0,8

23,5 17,8 46,3 6,4 4,6 1,4 100,0

32,7 14,6 39,0 4,0 4,9 4,9 100,1

20,1 15,4 39,2 10,8 12,9 1,6 100,0

26,7 15,5 42,4 6,3 6,3 2,8 100,0

SOU 1971:66

Kvinnor

100,0

Totalt

o lO

i—i rf rf co fr- HH vD r f O N^fHrt

<3 v q vo^ t N CN^ r f VO ON ro C— —H CN -H UO -*

r~^ » r f oo co rf r- T}- m O O o —i ^ rf - H - H

co iO rf iO O co

O r- r- vo oo^ ro ro ro ON CN ro r— rf -H CN

oo

.5 B

t*

rf CN CO O VD^ VD_ O' m" 0~ CO 00' CN HH rf -H CN

•o

E

r- O in M f) rt r i i-T C N ro ON i-* HH —< rf -H HH

c

O r~ CO r— c— r~ iO CN O co r— O —< <-H rf -< H

o -o oo c 3

-* 3 3

O

VD i-H VD ro i—i CN r- vo O rf O —< —i -< rf —i —i

»ti O

H*

00 CN ro ro <-H co rf CN CN rf irT -H CN CN rf •O

00 o c/j

6 C

rf <s~) co r- CN Os *-* oo" vf CO vo rf rf —H CN

ii C/5

j§ o Eb

B 2 c c a.

Si

5b "3 S3 E

x. ~3

.2 £ - -3 I 3'

O)

£ ;

o S3 o^ E £ 3 o

•c -

<u

S :0 3

K _, H .-i K U

e

SOU 1971:66

Ca 40 % var dock tveksamma. Något större andel kvinnor än män tyckte att mellanölet medfört en missbruksökning. De yngre trodde i större utsträckning än de äldre att missbruket ej påverkats av mellanölet. Detta gällde speciellt män i åldrarna 15-25 år. Tabell 28 visar att ju större den egna konsumtionen är desto mindre benägen är man att instämma i påståendet att mellanölet medfört ett ökat ungdomsmissbruk. Detta gäller såväl män som kvinnor. De som själva ej dricker alkoholdrycker har i störst utsträckning instämt i påståendet.

gånger i veckan, 17% en gång i veckan). 15 % avstod helt frän öl. Männen i städer/tätorter (s/t) var kraftigt överrepresenterade bland "oftaförbrukarna" (34 % av dem drack öl varje dag, 14%. varannan dag) och lika klart underrepresenterade bland dem som aldrig drack öl (4% mot 15 % för genomsnittet). Rakt motsatt förhållande rådde för kvinnor i s/t samt för ren landsbygdsbefolkning. För kvinnornas del kan man också notera, att de låg något över genomsnittet bland dem som drack öl en gång i veckan. Ungdomsgruppen, 16-25 år, skiljde sig på flera punkter frän de genomsnittliga 2.9.3 Svenska Bryggareföreningens attityd- värdena med klart färre varjedagsförbrukare och klart färre som aldrig drack öl. Närmare undersökning 19701 70 % av ungdomarna låg i intervallet varInformationskonsult AB har under våren annan dag - två gånger i månaden mot 50 % 1970 på uppdrag av Svenska Bryggareför- i totalmaterialet - med högsta värde pä en eningen genomfört en attitydundersökning gång i veckan. Med stigande hushällsinkomst med ett representativt urval av befolkningen. ökade successivt antalet förbrukningstillfälI det följande skall i korthet redogöras för len. 44% av de högsta inkomsttagarna undersökningens uppläggning och resultat. konsumerade öl dagligen, mot 11 % bland Ett utsänt formulär besvarades av 995 dem som tjänade upp till 5 000 kr/är. svenska medborgare efter ett totalt bortfall 42 % brukade vanligtvis dricka ett glas öl om 9 %. eller mindre vid varje tillfälle, 36 % en flaska om 28-33 cl, 12 % en burk om 45 cl, 4 % två flaskor och 7 % tre flaskor eller mera. Populationens representativitet Storförbrukarna fanns främst i den yngsta Av de intervjuade var 51 % män och 49% åldersgruppen, 16-25 år, och bland de kvinnor. 40 % kom frän storstadsområden, studerande, vilka i huvudsak utgjordes av 40 % frän övriga städer och tätorter och samma personer. Tendensen var dock något resterande 20% frän ren landsbygd. 5 % var mer utpräglad i studerandegruppen. Bland yngre än 15 är och 20 % äldre än 65. 1 övrigt dem som drack tre flaskor eller mera var var åldersfördelningen sådan att kategorierna studerandegruppen i absolut majoritet 16-25 är, 26-35 är osv. till 65 år vardera (63 %). Det var ändå betydligt vanligare att utgjorde 15 % av populationen. Industriar- de studerande drack ett glas eller mindre betare var underrepresenterade (6 %) medan (26 %), en flaska (25 %), en burk (21 %), tvä tjänstemännen var överrepresenterade flaskor (6 %) än att de drack tre flaskor eller (20 %). Den genomsnittliga inkomsten låg mera (17%). omkring 15 000 kr/är. 50% befann sig i På fråga om den egna alkoholkonsumtiointervallet 15 000-50 000 och 17 %, främst nen förändrats de senaste fem åren svarade studerande, saknade egen inkomst. 55 % att någon förändring ej ägt rum, 12 % att vinet ökat på starkspritens bekostnad, lika många sade att ölet ökat och starkspriKonsumtionsdata Tvä tredjedelar uppgav sig konsumera maltdrycker åtminstone en gång i veckan (21 % varje dag, 11 % varannan dag, 17 % två SOU 1971:66

1 Ett sammandrag av en promemoria av professor Åke W. Edfeldt och fil. mag. Erik Järhult, daterad oktober 1970.

ten minskat, 5 % drack mer öl och mindre rande med folkhögskoleutbildning hade den vin, 4% mer mellanöl och mindre starköl, största andelen sympatisörer. Av organiserade nykterister drack endast 7 % drack mer av alla drycker och 4 % hade 57% aldrig öl, 64% aldrig vin och 76% helt slutat. Förändringarna i konsumtionsaldrig sprit. Bland sympatisörerna var motmönstret stod helt naturligt att finna främst svarande siffror 24 % för öl, 19 % för vin och hos de unga, där 24% hade ökat sin 33 % för sprit. För ölets del bör man hålla i konsumtion av alla drycker och fler än minnet, att nykteristerna i sitt svar kan ha genomsnittet hade även ökat ölkonsumtioavsett lättöl, vilket är en av nykterhetsrörelnen på starkspritens bekostnad. Endast 30 % sen accepterad maltdryck. hade ej ändrat vanor. Män i s/t hade ökat Drygt 55 % hade ej barn i hushållet och av såväl sin vin- som ölkonsumtion på starkspritens bekostnad och samtidigt i högre ut- de resterande tillät 23 % barnen att dricka öl sträckning gått över från starköl till mellan- hemma, 2 1 % vin och 10% sprit. Övriga öl. Som tidigare påpekats var studerande- tillät ej. Inom tjänstemannasektorn acceptegruppen till stor del identisk med lågin- rades i högre grad att barnen drack öl och komsttagarna, vilket gav samma utslag - en vin i hemmet medan sprit ej tilläts i samma ökning av den totala alkoholförbrukningen. I utsträckning som genomsnittet. högsta inkomstskiktet hade vinet ökat och man hade gått över från starköl till mellanöl. Bedömning av alkoholläget I en fråga som berörde inställning till helnykterhet, sade sig 4% vara organiserade Den återstående delen av intervjuundersöknykterister, 30 % sympatisörer, 28 % indiffe- ningen pejlar attityder till vissa bestämda renta, 15% motståndare och 22 % svarade frågeställningar. De svarande har haft att vet ej. Nykteristerna dominerade på lands- välja mellan två klart definierade ändpunkter bygden med dubbelt så många organiserade med hjälp av en 6-gradig skala. Det mest definitiva instämmandet i hela och något fler sympatisörer, kvinnor i s/t hade också fler sympatisörer, medan männen undersökningen gavs påståendet att alkoholi s/t var underrepresenterade bland sympati- missbruket stigit i allt yngre åldrar alltsedan sörerna och överrepresenterade bland mot- mellanölet började säljas fritt i handeln. ståndare och indifferenta. Den yngsta ålders- 90 % ansåg det - därav 64 % i svarskategori gruppen hade betydligt färre sympatisörer 1, 16 % i 2 och 10 % i 3 - och endast 10 % (15 % mot 30 i totalsamplet) och endast 2 % trodde inte pä ett ökat alkoholmissbruk var organiserade. Ungdomen tog inte ställ- varav 6% i kategori 6. Korstabuleringarna ning till helnykterhet, vilket den höga visar emellertid pä avsevärda differenser i andelen "vet ej"-svar visar (37 %). Den bedömningen. Män i s/t var underrepresenstarkaste förankringen för helnykterhetens terade (53% i svarskategori 1 och 82% i idé fanns i åldrarna 46-75 är med 35 % 1-3 mot genomsnittet 64 resp. 90%). sympatisörer. Där var "vet ej"-svaren också Motsvarande överrepresentation fanns bland relativt fä. Andelen organiserade och sympa- kvinnor i s/t (71 resp. 94%) och bland tisörer var högre i de lägre inkomstklasserna landsbygdsbefolkningen (71 resp. 95 %). I de mellan 5 000 och 25 000 kr/är medan de tre åldersgrupperna kan en förskjutning högre inkomsttagarna var överrepresenterade noteras i det att de yngre hade sin tyngdbland motståndarna och de indifferenta. De punkt förskjuten till svarskategorierna 2 och som saknade inkomst hade en mycket hög 3, men i samtliga fall utgjorde 1-3 omkring andel "vet ej"-svar (45 %). Samma tendens 90 %. Personer sysselsatta inom industri och visade sig om man ser till utbildningsnivå, servicenäringar var något underrepresentedär gränslinjen gick mellan studentexamen rade och hemmafruar hade en överrepresenoch universitetsutbildning å den ena, och tation i kategori 1 med 73 %. För tjänstelägre skolutbildning ä den andra sidan. Sva- männens del förelåg en förskjutning till 62

SOU 1971:66

svarsalternativ 2. Studerandegruppen följde Användning av alkohol genomsnittet. Inkomstmässigt kan inga egentliga avvikelser konstateras - förhållan- Vissa frågor sökte spegla attityder till nyttdet 90-10 var stabilt, men i inkomstklasser- jande av olika alkoholhaltiga drycker till na 10 000-15 000 och över 50 000 kr/år var vardags och till fest. Pä frågan om det är det starkaste instämmandet mindre uttalat. bra/inte bra att dricka mellanöl till maten En av de mera markanta nyanserna var av- befann sig 19% av de tillfrågade i vardera hängigt utbildningsstandarden, där personer änden av skalan. De övriga fördelade sig med studentexamen och akademiska exami- enligt en approximativ normalfördelningsna i endast 51 % i båda grupperna hade an- kurva med någon övervikt bland dem som givit alternativ 1. För akademikernas del var tyckte att det var bra att dricka mellanöl till förhållanden instämmande - icke instäm- maten. Ungdom mellan 16 och 25 år hade mande 85-15. Ölkonsumentemas attityd lägre instämmandevärden, vilket ytterligare var något splittrad, men bland varje- accentuerades i studerandegruppen, där endagskonsumenterna fanns en klar under- dast 12% helt godtog påståendet att det är representation (54 resp. 81 %) och helt följd- bra att dricka öl till maten. I åldrarna 26-45 riktigt en överrepresentation bland dem som år var en centrering klart märkbar med drack öl sällan. Vad betyder slutligen sympa- underrepresentation i såväl svarskategori 1 tier för helnykterhet och förändring i alko- som 6. Personer över 45 år följde i stort "U-fördelholvanor? De som ej ändrat vanor följde samplets genomsnittsvärden. ningen" tendensen till polarisering - kom samplets genomsnitt. Den lägsta instämockså till uttryck för personer med enbart mandeprocenten stod att finna i gruppen folkskola. En av de mest positiva kategosom ökat sin mellanölsförtäring - endast 44 % i svarskategori 1 och 27 % i katego- rierna utgjordes av inkomsttagare mellan rierna 4 - 6 trodde inte på ett ökat missbruk 5 000 och 10 000 kr där 31 %helt instämde. hos ungdomen. Ett likartat fast ej så marke- Det klaraste sambandet stod att finna om rat utslag återfanns hos motståndarna till man såg till ölkonsumtion. Varje- och varannandagskonsumenterna tyckte det var den organiserade nykterheten. fullt naturligt att dricka öl till maten - över 55% trodde helt att mellanölet var den huvud speglade konsumtionsvanorna ganska egentliga orsaken till den antagna stegringen väl graden av instämmande på dessa frågor. av missbruket och endast 19 % befann sig på De frekventa vindrickarna såg fördelarna i "nej-sidan". att förtära vin till maten, de som tog en Ungdomsgruppen låg nära samplets gesnaps till maten ville inte heller fördöma den nomsnitt - t. o. m. något över, vilket också vanan. Pä samma sätt avspeglades för ölets gällde de studerande. De som drack ofta del inställning till helnykterhet och förändhade en mildare inställning. Än mer markering i alkoholvanorna i det att nykteristerna rad blev tendensen om man ser till konsumtill 75 % mer eller mindre icke ansåg det tilltionsförändringar. De som drack mer öl var rådligt att dricka öl ofta. Siffran var nästan inte i så hög utsträckning benägna att tilldela den omvända bland de intervjuade som mellanölet en avgörande roll, medan 85 % av drack mer öl än tidigare. dem som slutat dricka befann sig i kategori Frågan om vin till vardags besvarades 1. De som drack mindre öl hade samplets balanserat med en tendens åt negationsgenomsnittsvärden. Likaså var inställningen hållet. 24%; tyckte definitivt inte det var till helnykterhet avgörande för de svarandes lämpligt och hälften sä många instämde helt. attityder, men även motståndarna till nykHär förelåg inga skiljaktigheter om man ser terhetsrörelsen ansåg till 45 % att mellanölet till kön och bostadsort, däremot var åldersvar huvudorsaken. gruppen 46-75 är mer gynnsamt inställd. Ungdom och studerande var kraftigt underSOU 1971:66

representerade bland dem som accepterade bestämt att II B var en måltidsdryck och totalt instämde över 7 0 % i det påståendet. regelbunden vinförtäring. Den äsiktsförskjutning mellan öl och vin En påtaglig gränslinje skiljde ä ena sidan som kunde konstateras blev total när man männen i s/t ( 5 0 % i 1) och landsbygdsbegick till dagligt bruk av starksprit. Endast folkningen ( 3 2 % i 1) - mer än vanligt 7 % fanns i svarskategorierna 1 och 2 och över markerad. De studerande hade en något 80 % sade nej. Precis tvärtom var attityden till ambivalent hållning med en underrepresenvatten som måltidsdryck och en särskilt hög tation i kategori 1 och överrepresentation i 2 instämmandegrad fann man hos kvinnor i s/t och 3. De enda som tyckte mellanöl var en rusdryck var de organiserade nykteristerna. och hemmafruar. Sa till frågorna om alkohol i festliga Bland dem som slutat dricka alkohol läg sammanhang. Här rangordnades dryckerna 32 % i 1 och 37 % i 6. För starkölets del däremot var man mer med vin främst, tätt följt av öl och sist sprit. benägen att se det som en rusdryck än 90 % tyckte mer eller mindre att vin var en mellanölet, men fortfarande var fördelningen lämplig festdryck med 65 % i kategori 1. jämn. 47%, ansåg det vara en måltidsdryck Motsvarande siffror för öl låg pä 85 % resp. och 53 %en rusdryck. 58 % och sprit 75 % resp. 44 %. De som helt tog avstånd från öl i festsammanhang utgjorde endast 7 % - motsvarande för vin 5 %och Försäljn ingsformer för sprit 13 %. Den positiva inställningen gick igenom hela materialet och nyanserna var Inställningen till nuvarande försäljningsforsvaga mellan olika grupper. Endast i en grupp mer och några hypotetiska ändringsförslag var man kritisk mot öl - nämnligen inom nyk- undersöktes. Av de tillfrågade ville 67 % inte teristernas led och tvä andra små grupper hade dra in mellanölet, därav 4 2 % i kategori 1, en balanserad fördelning - de som aldrig men en minoritet om 20 % ville starkt drack öl och de som slutat dricka alkoholhal- förbjuda mellanöl. Män i s/t var avgjort tiga drycker. T. o. m. kvinnor i s/t och hem- motståndare mot tanken på att dra in II B, mafruar som visat sig kritiska till en rad andra kvinnor i s/t läg på samplets genomsnitt och landsbygdsbefolkningen var klart för ett förföreteelser låg över genomsnittsvärdena. I princip samma fördelning av svaren som bud. En brytning gick också mellan pä frågan om öl till maten erhölls pä frågan personer under 45 år och äldre. Här liksom om det är "inne" att bjuda på öl i alla åldrar, vid ett par tidigare tillfällen förenade sig de men polariseringen var mer märkbar. 30% två yngsta ålderskategorierna. De mest slåengodtog helt påståendet och 27 % förkastade de differenserna gav korstabuleringen med det. 5 6 % totalt accepterade påståendet. avseende pä konsumtion, där 86 % av varjeÄven pä denna fråga avvek kvinnornas dagskonsumenterna av öl ville behälla melsvarsmönster från det gängse mönstret med lanölet, medan endast 26% av dem som en överrepresentation för ett instämmande, aldrig dricker öl hyste samma uppfattning. medan män i s/t följde samplet i övrigt. Här Ännu något större spännvidd fanns mellan var också tendensen starkare i ungdoms- dem som drack mer mellanöl och dem som gruppen som sag öl som en "innedryck". slutat dricka. Knappast någon annan fråga i En nyans som framträngde här, var för- undersökningen uppvisade en sa total motdelningen avseende inkomst. Mellanskikten sättning i för och emot. Än mer bestämda blev attityderna om (5 0 0 0 - 2 5 000 kr) har en markerad överman ser till raksummeringen på en fråga, om representation i svarskategori 6, medan högmellanölet enkom skall få säljas i systembooch låginkomsttagarna ansåg det mer naturlagets butiker. 4 4 % motsatte sig det definiligt att bjuda pä öl i alla åldrar. tivt och 6 4 % totalt, medan 2 4 % helt ville Att mellanöl inte anses vara en rusdryck överföra försäljningen dit. Tendenserna är framgick av svaren på en fråga. 43 % ansåg 64

SOU 1971:66

slående lika i alla yrkes-, ålders- eller Tabell 29 Andel icke-konsumenter (%) i olibositad/könsgrupper, med i samtliga fall en ka åldersgrupper. ökning i kategori 1 och 6 i jämförelse med Åldersgrupp Dryck föregående fråga. 62 % instämde helhjärtat i den 18-årsgräns Mellanöl Starköl Vin Sprit för inköp av mellanöl som infördes den 1 55 90 44 april 1970 och 78 % totalt. Endast 12 % tog 12-13 år 82 14-15 år 22 63 22 54 helt avstånd. Motsvarande siffror för en 16-17 år 11 38 14 28 16-årsgräns tillfredsställde endast 25% fullständigt och 35% totalt, medan 49% tog definitivt avstånd från den lägre åldersgrän- efter minskar antalet successivt till 2 % i grupsen. pen 22-24 år. Som framgår av tabellen är vin och mellanöl de två vanligaste debut2.9.4 SlFO:s intervjuundersökning 1971 dryckerna. Konsumtionsfrekvensen framgår av tabell bland ungdom i åldrarna 12-24 år1 30. Mellanöl är den dryck som brukas oftast, Inledning därefter vin, sprit och starköl. Av År 1971 gjorde SIFO en undersökning där kommentarerna framgår att det upp till 16 1 689 ungdomar i åldrarna 12-24 år inter- år inte föreligger någon egentlig skillnad vjuades vid personliga besök. Fältarbetet mellan pojkar och flickor. I de högre påbörjades den 24 februari och avslutades åldrarna har emellertid männen högre konden 8 april. Bl. a. ställdes frågor om ungdo- sumtionsfrekvens för öl och sprit. För vin marnas alkoholkonsumtionsvanor. Bortfallet har kvinnorna en något högre frekvens än uppgick till 15 %. männen. De intervjuade ombads också att ange hur mycket de brukade dricka av olika sorter vid Konsumtionsvanornas utveckling varje tillfälle. Svaren omräknades därefter i Materialet ger en viss ledning för hur starksprit på det sättet att 10 cl sprit ansågs konsumtionsvanorna utvecklas under ung- motsvara 30 cl vin, 72 cl starköl och 90 cl domsåren, se tabell 29. mellanöl. Av särskilt intresse är hur stor I kommentarerna till undersökningen på- andel av de tillfrågade som uppgav sig vid pekas att tre av fyra ungdomar i åldern varje konsumtionstillfälle bruka dricka alko12-13 är har alkoholdebuterat och i nästa holdrycker som motsvarade 16 cl starksprit ålderskategori (14-15 år) är det en av tio eller mer. Detta framgår av tabell 31. ungdomar som aldrig druckit alkohol. DärEnligt undersökningen skulle alltså sprit1 Svenska Bryggareföreningen. Rapport från SIFO:s ungdomsundersökning 1971. 25.5.1971 Stencil.

Tabell 30 Uppgiven konsumtionsfrekvens bland ungdomar 12-24 år för mellanöl, starköl, vin och spritdrycker. Procent.

Mer än 2 ggr/veckan 2 ggr/veckan - 1 g/mån Mindre än 1 g/mån Aldrig Vet ej

SOU 1971:66 5

Mellanöl

Starköl

Vin

Sprit

9 54 17 19 0

0 29 29 41 1

0 38 43 17 1

0 30 37 32 1 65

Tabell 31 Andel personer (i %) som uppger alkoholdrycker motsvarande 16 cl spritdryck Mellanöl

Starköl

Vin

Sprit

7 2 11 1 2 0

2 2 13 1 13 0

3 0 12 2 13 4

6 7 42 11 61 13

Pojkar 12-15 år Flickor 12-15 år Pojkar 16-19 år Flickor 16-19 år Pojkar 20-24 år Flickor 20-24 år

drycker vara den dryck som är vanligast vid "storkonsumtionstillfällen". Undantaget är den yngsta åldersgruppen pojkar, där mellanölet spelar en större roll än övriga drycker. Av dem som brukade dricka mellanöl oftare än 2 gånger i veckan uppgav 5 % att de brukade dricka mer än 2 burkar per gång. Motsvarande siffror för dem som brukade dricka öl - "2 gånger i veckan till 2 gånger i

Tabell 32 Konsumtionsmängd mellanöl under "senaste" veckoslutet. Ålderskategorier i procent. Konsumerad mängd IIB

Ickekonsumenter/drack ej II B senaste veckoslut 1 - 33 cl 3 4 - 45 cl 4 6 - 90 cl 9 0 - 1 3 5 cl 136 cl eller mer

1213 år

1415 år

1617 år

94 3 1 1 0 1

88 5 4 1 2 1

77 9 6 4 2 2

Tabell 33 18-årsgränsens tillämpning på mellanölskonsumenter under 18 år. Procent.

Har aldrig försökt köpa själv Har hindrats vid några eller alla försök att själv köpa öl Har aldrig hindrats 66

l vid varje konsumtionstillfälle bruka dricka eller mer. Ålder och kön.

1213 år

1415 år

1617 år

14 25

18 35

12 54

månaden" - , och - "En gång i månaden eller mer sällan" - var 11 % respektive 5 %. Beträffande vin och sprit kan man konstatera ett starkare samband mellan hög konsumtionsfrekvens och den förtärda mängden alkohol. På en fråga om hur mycket mellanöl den intervjuade konsumerat under det "senaste veckoslutet" fördelade sig svaren på sätt som framgår av tabell 32. Av tabellen framgår fördelningen för åldersgrupperna t. o. m. 17 år. Totalt uppgav 2 9 % av ungdomarna i åldern 1 2 - 2 4 år att de druckit mellanöl under det senaste veckoslutet. Berusningsmedel I undersökningen ställdes också till dem som uppgivit att de någon gång känt sig påverkade en fråga om vilket medel som kommit till användning senaste gången. Av samtliga angav 57 % starksprit, 33 % vin, 12 % starköl och 19% mellanöl. Att procenttalen sammanlagt överstiger 100 beror på att vissa ungdomar använt flera sorter. Mellanölet dominerar som påverkningskälla i den yngsta ålderskategorin ( 1 2 - 1 5 år), där det uppgavs av 55 % av pojkarna och 43 % av flickorna.

Åldersgränsen För att utröna vilken effekt den frivilliga 18-årsgränsen haft tillfrågades de som drack mellanöl och var under 18 är om gränsen verkat hindrande. Svaren framgår av tabell 33. SOU 1971:66

2.10 Vissa mera begränsade undersökningar kring mellanölspro blematiken Utöver de här ovan under 2.8 och 2.9 refererade undersökningarna - som haft riksomfattande karaktär - har APU haft tillgäng till andra undersökningar med en mindre bred uppläggning. De ger redan av den anledningen inte underlag för några generella slutsatser, men saknar fördenskull inte intresse. Man bör emellertid vid läsningen hälla i minnet att urvalets representativitet kan ifrågasättas och att tillförlitligheten av erhållna data i flertalet fall inte närmare analyserats.

bland elever vid två grundskolor och ett gymnasium i Göteborg syftar till att ge en allmän bild av ungdomens alkoholvanor samt att söka utreda mellanölets roll och hur den påverkats av försäljningsrestriktionen den 1.4.1970. 4 Slutligen må nämnas en s. k. pilotstudie av ungdomars attityder till mellanöl. 5 Sammanlagt 200 elever på olika utbildningsnivåer vid skolor i Östersund och Solna intervjuades. Avsikten var att söka ge en bild av hur elever i gymnasie- och fackskolor upplever "mellanölsproblematiken", hur de ser på mellanölet i förhållande till andra alkoholdrycker och vad de tror om mellanölsdrickandet.

Bland dessa undersökningar må till en början nämnas en trebetygsuppsats, utförd av resultaten av de vid pedagogiska institutionen vid Stockholms 2.11 Sammanfattning sociologiska undersökningarna under 2.9 och 1 universitet. Den berör förhållandena vid 2.10 Stockholms ungdomsgårdar och har rönt betydande uppmärksamhet i den offentliga De undersökningar som behandlas i avsnitt debatten. Enligt undersökningen - som 2.9 och 2.10 har genomgående utförts som gjordes på ett urval av 139 personer men intervju- eller enkätundersökningar. Här skall som av undersökarna ansågs representativ för först erinras om de felkällor som kan uppstå ungdom vid ungdomsgårdarna i Stockholm vid sådana undersökningar. Om resultaten - var 84 % av ungdomarna mellanölskonsu- från undersökningar av denna karaktär skall menter och hälften av dessa brukade vid ha giltighet även för en större grupp än den varje tillfälle dricka 6 eller flera burkar eller som varit föremål för utfrågning, krävs att flaskor mellanöl. materialet utgör ett slumpmässigt urval ur 1 en rapport över en undersökning som den population till vilken man vill generaliseutförts pä ett urval av 122 ungdomar för att ra resultaten. Urvalet får ej heller vara för kontrollera riktigheten av bl. a. de här litet. Vidare får inte bortfallet vara för stort nämnda resultaten hävdar professor Åke W. eller selektivt. Vid intervju- och enkätunderEdfeldt att originalundersökningens material möjligen kan vara representativt för någon specifik grupp bland de ungdomar som är 1 Mellanöl - ett ungdomsproblem. Trebetygsmedlemmar vid Stockholms ungdomsgåruppsats i pedagogik. Stockholms universitet. Hös2 dar. Den av Edfeldt gjorda undersökningen ten 1970. Stencil. gav till alla delar ett helt annat utfall än Rapport över kontrollundersökning i anslutning till publikationen "Mellanöl - ett ungdomsoriginalundersökningen. problem". Stockholm. Maj 1971. Stencil. Inom skolförvaltningen i Västerås företogs 3 Information från Skolstyrelsen. En undersöki december 1966 och december 1969 under- ning av skolungdomens rök-, alkohol- och sniffsökningar för att bl. a. utröna skolungdo- ningsvanor, Västerås 1967, samt en follow-up-unhärav, Västerås 1970. Stenciler. mens i Västerås alkoholvanor. 3 Enligt under- dersökning 4 Hamnered & Jansson. Om ungdom, alkohol sökarens uppfattning kan man konstatera en och förbud. Tvåbetygsuppsats i sociologi vid Götebreddning av alkoholvanorna så att ung- borgs universitet. Stencil. 5 Redovisad i förslag till skolöverstyrelsen och domar i allt yngre åldersgrupper var alkoholsocialstyrelsen om preventiva åtgärder rörande ungkonsumenter 1969 jämfört med 1966. dom och mellanöl, av en för detta ändamål tillsatt En i april 1970 gjord enkätundersökning arbetsgrupp (SMELL). April 1971. Stencil. SOU 1971:66

sökningar är frågekonstruktionen en viktig tendensen kunna generaliseras även till övridel. Oklara och mångtydiga frågor kan orsa- ga ungdomar. Rörande utvecklingen under ka fel i undersökningen. Vid undersökningar de senaste 2 - 3 åren föreligger inga motsvaav alkoholvanor med hjälp av frågemetoder rande undersökningar. Vilken alkoholdryck är debutdryck i frågar man oftast efter den genomsnittliga konsumtionen när det gäller tid och kvanti- ungdomsåren? Ungefär tre av fyra ungdomar tet. Detta medför att de erhållna konsum- i åldern 1 2 - 1 3 år har alkoholdebuterat. 1 tionssiffrorna jämfört med försäljnings- åldern 1 4 - 1 5 år är motsvarande siffra nio av siffrorna för riket oftast blir för låga. Detta tio, sedan stiger andelen som alkoholdebukan delvis bero på glömska hos de inter- terat med stigande ålder. Den vanligaste vjuade men andra faktorer har också bety- debutdrycken är mellanöl eller vin (2.9.4). delse såsom att man ej får möjlighet att ange Vissa data tyder på att mellanöl är vanligare som debutdryck hos pojkarna (de s. k. konsumtionstopparna etc. Man bör sålunda lägga störst vikt vid Västeråsundersökningarna, 2.10). Hur ser ungdomarnas konsumtionsmönsresultaten frän de mer omfattande undersökter ut? Ungdomarnas alkoholkonsumtion ningar som är genomförda på relativt stora utgöres i större utsträckning av öl och i slumpmässiga urval. mindre utsträckning av sprit än vad som Som redovisats ovan (2.4) har maltdrycksgäller befolkningen i övrigt (2.9.2) Ölkonkonsumtionen ökat betydligt efter införansumtionen består huvudsakligen av mellandet av mellanöl 1965. Ökningen kan huvudölskonsumtion. Mellanölet är även den alkosakligen tillskrivas mellanölet. Ökningen har holdryck som ungdomarna dricker oftast, skett dels genom att tidigare konsumenter av (2.9.4). Sprit svarade 1968 för en större främst öl typ A övergått till att konsumera andel av de äldre ( 2 1 2 5 år) manliga mellanöl men även genom att nya konsumentgrupper tillkommit. Kvinnornas ölkon- ungdomarnas alkoholkonsumtion än för de sumtion har - om man jämför med tidigare, yngre ( 1 5 - 1 7 år). Mellanölets andel av här ovan ej refererade undersökningar - sti- konsumtionen i dessa åldersgrupper var git kraftigt sedan mellanölet infördes men ungefär lika stor (2.9.2). Finns det ett missbruk av mellanöl hos även ungdomarnas ölkonsumtion har stigit ungdomen? Dä det gäller storkon(2.9.1). sumtion av mellanöl (mer än 3 flaskor per Den allmänna opinionen har speciellt untillfälle) är den vanligast bland ungdomar der de senaste åren förändrats så att man var nat för ett tilltagande ölmissbruk hos ung- ( 1 6 - 2 5 år) och bland studerande (2.9.3). Då domen. 1968 ansåg sålunda 4 0 - 8 0 % av be- det gäller storkonsumtion av alkoholdrycker folkningen över 15 år att mellanölet medfört i allmänhet (16 cl sprit eller motsvarande vid ett ökat alkoholmissbruk hos ungdom samma tillfälle) sker denna bland ungdomar (2.9.2). Motsvarande siffra 1970 var 9 0 % främst i form av spritkonsumtion, detta (2.9.3). Förändringen i inställningen till ung- gäller dock ej bland de yngsta där de fa domens mellanölskonsumtion speglas också "storkonsumenterna" oftare dricker mellanav de undersökningar som utförts av kon- öl (2.9.4). Att storkonsumtion av mellanöl förekommer bland vissa ungdomar framgår trollstyrelsen (2.8.1). Har ungdomens alkoholkonsumtion ökat? även av en undersökning på Stockholms Fä undersökningar har gjorts som belyser ungdomsgårdar (2.10). Har den nuvarande åldersgränsen för indenna fråga. Av gymnasist undersökningarna (2.9.1) framgår att vi har en tilltagande köp av mellanöl haft effekt? Att åldersgränkonsumtion 1956-67 bland gymnasisterna sen ej kunnat upprätthällas effektivt framgår av såväl sprit som vin och maltdrycker av flera undersökningar (2.9.4, 2.10). (bland maltdrycker för närvarande främst mellanöl). Dessa resultat torde beträffande 68

SOU 1971:66

2.12 Försöksverksamhet med mellanölsförsäljning 2.12.1 Försöksverksamhet med utskänkning av öl på marketenterier Försöksverksamheten gäller utskänkning av öl klass II B och II A på fasta marketenterier (även lättöl skall tillhandahållas). Den påbörjades successivt under oktober månad 1969 och skall fortgå tills vidare. Under november 1969 hade samtliga i försöket ingående marketenterier utskänkning av öl. Samma marketenteri betjänar i några fall flera förband eller skolor. De i försöket deltagande förbanden, skolorna och utbildningsanstalterna inom krigsmakten är spridda över hela Sverige med undantag för Gotland, som inte är representerat, samt övre Norrland, där endast I 20 och K 4 (samma marketenteri) och Jägarskolan i Kiruna ingår i försöket. Totalt sker utskänkning vid 63 fasta marketenterier. Avbrott i försöksverksamheten har skett vid F 10 under november 1969 - februari 1970 på grund av ombyggnad. Vid Krigsskolan avbröts försöket på grund av det ringa intresset för ölutskänkning från de värnpliktigas sida. Ut-

skänkning av öl får ske endast i marketenteriets lokaler inom kasernområde och mellan kl. 17.00 och 22.00, dock inte under tjänstgöringstid. Under försöksperioden sker kvartalsvis rapportering från varje marketenteri med uppgifter om utskänkt kvantitet öl II B, II A och lättöl. Vidare rapporteras om antal vpl och antal fylleriförseelser resp. kvartal och som jämförelse motsvarande kvartal året innan samt uppgifter om ev. iakttagelser och synpunkter. Med utgångspunkt från dessa rapporter har sammanställts tabell 34. Av tabellen framgår att den utskänkta kvantiteten II B inte ändrats nämnvärt under den tid försöket pågått. Konsumtionen av II A liksom lättöl håller sig på en blygsam nivå och uppgår för vartdera varuslaget till knappt 1/100 av II B-konsumtionen. Vid jämförelse av utskänkt kvantitet II B/vpl vid de enskilda förbanden framkommer att de flesta ligger relativt lågt. Det finns dock några förband som jämfört med övriga ligger förhållandevis högt. En gruppering av förbanden på orter med mer än 50 000 inv., 30 000-50 000 inv. och mindre än 30 000 inv. visar att konsumtio-

Tabell 34 Försöksverksamhet med ölutskänkning på militära marketenterier. Tidsperiod

4:ekv 1968 l:akv 1969 2:akv 1969 3:ekv 1969 4:e kv 1969 l:akv 1970 2:akv 1970 3:ekv 1970 4:ekv 1970 År 1970

Genomsnittligt antal vpl 32 163 36 120 21 299 31 655 33 384 37 479 23 019 37,650 32 367 32 629

Utskänkning

Fylleriförseelser

liter Öl II B

74 052 74 960 46 875 84,938 69 309 276 082

liter/vpl Öl II A

734 547 637 627 497 2 308

lättöl

1 104 393 647 707 436 2 177

antal

per 1000 vpl

230 208 129 170 173 199 108 160 149 616

7,15 5,76 6,06 5,37 5,18 5,31 4,69 4,25 4,60 18,88

Öl II B

2,22 2,00 2,04 2,26 2,14 8 46

Anm. Uppgifterna för tiden före 4:e kv 1969 avser de förband som sedermera kom att ingå i försöksverksamheten.

SOU 1971:66

nen/vpl är relativt jämnt fördelad, dock med tistiska uppgifterna och iakttagelserna visar en viss tendens till att vpl förlagda i mellan- att någon ökning av antalet fylleriförseelser gruppen, dvs. orter med 30 000-50 000 på grund av ölutskänkningen ej har ägt rum. inv., har en något större konsumtion än i de De insända rapporterna tyder även på att några problem av större omfattning inte har två övriga grupperna. En indelning efter militärområden visar märkts under försöksperioden. Det kan tilläggas att priset pä det utskänkatt det östra militärområdet nästan genomgående ligger högst beträffande utskänkt ta mellanölet har varit ganska lågt. Priset för kvantitet II B/vpl och särskilt då i gruppen en 33 cl-flaska var exempelvis under januari orter med 30 000-50 000 inv., där utskänkt månad normalt 1:50 kr. I några fall begärde kvantitet II B/vpl är i huvudsak dubbelt så man 1:75 eller 2:00 kr. Smärre prishöjningar har ägt rum i samband med skattehöjningen i stor som i hela materialet. Antalet fylleriförseelser per 1 000 vpl var februari 1970 men förhållandevis många har under perioden 4 kv. 1969-3 kv. 1970 20 % behållit det tidigare priset. Den ifrågavarande försöksverksamheten lägre än under motsvarande tid året före. pågår alltjämt och skall i enlighet med vad som Minskningen fortsatte under 4 kv. 1970. Att observera här är dock att antalet planerats fortgå tills vidare. omhändertaganden vid de förband som icke ingår i försöksverksamheten är ej obetydligt 2.12.2 Sociologisk undersökning i samband högre än vid försöksförbanden, vilket torde med försöksförsäljningen på marketentepeka på ett snett urval, dvs. att de förband rierna som redan tidigare hade höga siffror för antal omhändertaganden icke har medtagits i För undersökningen har APU insamlat data försöksverksamheten. Minskningen av anta- från sex olika militärförband. Hälften av dessa let omhändertaganden per 1 000 vpl har vid är förband där öl typ B försålts på förbandets dessa förband varit 14 % vilket således är nå- marketenteri efter tjänstens slut. Vid övriga got mindre än vid de förband som ingår i för- tre förband förekom ej någon försäljning. Data har insamlats via gruppenkät. Två mätsöksverksamheten. De av uppgiftslämnarna redovisade iakt- ningar har ägt rum; den första några dagar eftagelserna visar att ölutskänkningen i de allra ter inryckningen och den andra sedan cirka flesta fall fungerar utan problem och att fyl- halva tjänstgöringstiden avverkats. 756 respondenter deltog vid första och leriförseelser till följd av ölkonsumtion på 448 vid andra mätningen. Bortfallet (308 marketenteriet är ytterst fåtaliga. Det är enpersoner) var i första hand orsakat av dast ett förband som rapporterat att ölut"naturlig frånvaro" (sjukdom, kommendeskänkningen negativt påverkat den allmänna ring eller förflyttning). En analys av det ordningen hos den värnpliktiga personalen externa bortfallet visade att det finns skäl samt att brott mot utfärdade bestämmelser antaga att detta i inte alltför stor utsträckförekommer och att dessa i vissa fall synes ning skulle ha påverkat resultaten. kunna hänföras till för stor mellanölsI det följande kallas förband med mellankonsumtion. Konsumtionssiffrorna för detta ölsförsäljning E-förband (experimentförförband ligger för vissa månader upp till 4 band). Förband utan mellanölsförsäljning gånger över riksgenomsnittet, dock har unkallas K-förband (kontrollförband). der april och maj en nedgång ägt rum. Av resultaten framgår att det är fler på ESammanfattningsvis kan konstateras att än på K-förbanden som ökat sin mellanölskonsumtionen av II B/vpl på de militära konsumtion mellan de båda mättillfällena marketenterierna håller sig på en relativt låg (30 % respektive 17 %). Denna skillnad orsanivå. De förband som angett mellanölskonkas av en större förändring av antalet konsumtion på marketenteriet som orsak till fylsumtionstillfällen i E-förbanden än i K-förleriförseelser är ytterst fåtaliga. Både de sta70

SOU 1971:66

banden; 31 % respektive 17% har ökat sin konsumtionsfrekvens. Beträffande volymen per konsumtionstillfälle är det en lika stor andel (31 %) på båda typerna av förband som uppvisar en ökning. På E-förbanden är det t. o. m. en större andel än på K-förbanden som för mellanöl minskat sin volym per konsumtionstillfälle (30 % respektive 19%). För övriga studerade drycker (starköl, lättvin, starkvin och starksprit) har inte konstaterats några egentliga skillnader mellan Eoch K-förbanden vad gäller förändringar i konsumtionen. I totalmaterialet gäller att 53 % ökat medan 4 4 % minskat sin totala alkoholkonsumtion under värnpliktstiden.

2.13 Resultat av överläggningar mellan kontrollstyrelsen och företrädare för bryggerinäringen och livsmedelshandeln

styrelsen har Svenska bryggareföreningen beslutat att med verkan från den 1 april 1970 rekommendera sina medlemsföretag att iakttaga vissa begränsningar i ölreklamen. Reglerna gäller allt öl av klass II. Huvudsyftet är att förhindra all ölreklam som riktar sig till barn och ungdom. Vidare skall all reklam som knyter an till romantiska situationer eller till sex appeal undvikas. Reklam för öl får ej förekomma i publikationer som huvudsakligen riktar sig till ungdom, ej heller vid tillställningar eller i utbildningsanstalter eller i lokaler och institutioner för ungdom. Reklam får slutligen inte göras så att den på något sätt anknyter till idrott, friluftsliv eller motorism och den får inte heller stimulera till konsumtion av öl på arbetsplatsen. I övrigt må hänvisas till bilaga 1. Med anledning av att ovan redovisade överenskommelse om 18-årsgräns m. m. vid försäljning från butik eller bryggeri enligt kontrollstyrelsens mening visade sig allt mindre effektiv samt med hänsyn till att försäljningen av mellanöl till bl. a. ungdomar enligt styrelsens uppfattning i stor utsträckning skett på ett från social synpunkt inte godtagbart sätt, har i november 1970 en ny överenskommelse träffats mellan styrelsen samt livsmedelshandeln och bryggerinäringen jämte de handelsanställdas och livsmedelsarbetarnas fackförbund. Överenskommelsens text återges här nedan i fem punkter, med tillägg av kontrollstyrelsens kommentarer:

Som redan ovan i korthet uppgivits, har de övervakande myndigheternas erfarenheter av olägenheter av mellanölsförsäljningen jämte vad som framkommit i debatten härom lett till vissa åtgärder i skadeförebyggande syfte. Sålunda har livsmedelshandelns och bryggerinäringens organisationer samt handelsanställdas och livsmedelsarbetarnas fackförbund vid sammanträde hos kontrollstyrelsen överenskommit om att från den 1 april 1970 tillämpa vissa inskränkningar i handeln med mellanöl för att söka förebygga olägenheter av denna försäljning. Överenskommelsen innebär i huvudsak följande. 1. Försäljningsföreståndare ska se till att Mellanöl skall inte från butik eller bryggeri säljas till barn eller ungdomar som kan 18-årsgränsen för köp av mellanöl verkligen respekteras av hans personal. antas vara under 18 år. Undantagsvis kan det Anslag om 1 8-årsgränsen ska alltid finnas bli fråga om legitimering. Barn och ungdo- uppsatt på ett tydligt framträdande sätt vid mar som uppenbart köper för föräldrars varje monter, kassa, lager och fordon för räkning undantas från försäljningsbestäm- ölförsäljning. Sådana anslag tillhandahålls av melsen. Anslag om åldersgränsen skall sättas kontrollstyrelsen och distribueras genom de olika organisationerna. upp på alla försäljningsställen där mellanöl I denna punkt betonas föreståndarens saluföres. - Handeln och bryggerinäringen ansvar, se 3 § Öff. Det är till honom eller av rekommenderas att inte tillämpa lockvaru- honom utsedd ansvarig ersättare som försälpriser för öl eller lämna lockvaruerbjudanden jaren (kassörskan) alltid ska vända sig när vid ölköp. Skyltning och montage för öl svårigheter uppstår att tillämpa försäljningsbestämmelserna och regeln om 18-årsgränförutsattes ske på ett måttfullt sätt. sen. Efter överläggningar med bl. a. kontroll2. Annonsering, skyltning och exponering SOU 1971:66

2.14 Särskild s. k. policy kommitté för melav öl ska ske på ett måttfullt sätt. Det uttryckliga förbudet mot lockpriser lanölsfrågan o. d. har slopats. I stället har införts ett generellt uttalande att handelns - liksom Samarbetsnämnden i alkoholfrågan - som är bryggeriernas - reklam för öl ska ske på ett ett till riksskatteverket knutet organ för måttfullt sätt. En offensiv exponering av öl i samordning på alkoholområdet - beslöt i t. ex. skyltfönster eller vid montrar och februari 1970 att tillsätta en policykommitté kassor ska m. a. o. inte förekomma. för mellanölsfrägan och andra alkoholpro3. Informationskortet "Fem viktiga kom-iblem (PKMA). I kommittén sitter företrädahåg vid ölförsäljning" ska alltid finnas hos all ölsäljande personal. Rättighetshavaren ska re för riksskatteverket, socialstyrelsen, skolförvissa sig om att personalen förstår inne- överstyrelsen och universitetskanslersbörden av vad som sägs på kortet. Kortet ämbetet. Kommitténs uppgift är närmast att tillhandahålls av kontrollstyrelsen och distrisamordna undersökningar, information och bueras genom de olika organisationerna. Varje försäljare (kassörska) i livsmedels- andra åtgärder på området. butik, butiksbuss och bryggeribil ska alltså alltid kunna visa upp ett sådant kort. 4. Vid försäljning på söndagar och på 2.15 Andra förslag till åtgärder rörande vardagar efter kl. 18 ska uttagnings- eller mellanölsproblem bland ungdom utlämningsställe för mellanöl övervakas av ansvarig person. I april 1970 tillsatte skolöverstyrelsen och Detta är en ny och viktig punkt, som har socialstyrelsen en arbetsgrupp som hade i motiverats av att ölförsäljningen på sön- och uppdrag att föreslå åtgärder rörande mellanhelgdagar och på kvällar erfarenhetsmässigt har visat sig erbjuda speciella problem från ölsproblem bland ungdom. Arbetsgruppen övervakningssynpunkt. Uttalandet innebär kallade sig för SMELL (samarbetsgrupp att det i butiken ska under angivna tider angående mellanöl) och framlade förslag till finnas en person i ansvarig ställning (före- åtgärder i maj 1971. Dessa är främst av ståndare eller annan förman) som övervakar informativ och ungdomsvärdande natur. I uttagnings- eller utlämningsställe för öl. Han redogörelska m. a. o. ha detta ställe under sådan det följande lämnas en kortfattad 1 uppsikt att han kan hindra olämplig försälj- se för förslagets innehåll. ning. Vid förfrågan ska denna ansvariga övervakare alltid kunna namnges. Skulle det likväl visa sig att denna 2.15.1 Pilotundersökning (informella interförsäljning sker på ett olämpligt sätt, kan polismyndigheten med stöd av 27 § Öff vjuer) förbjuda ölförsäljning på kvällar och sönda- En pilotundersökning utförs och bildar ungar. derlag dels för försök att mäta attitydpäver5, Det är angeläget att ölförsäljningen i kan, dels för information om ungdomars pubar o. d. sker på ett från sociala synpunkter godtagbart sätt. Bryggerierna ska vid attityder till mellanöl. Undersökningen har genomförts och är ölleveranser till pubar o. d. medverka härtill. Detta kan ske t. ex. genom samråd mellan de omnämnd ovan under 2.10, s. 67. berörda företagen om utformningen av exponering och reklam samt av försäljningsverksamheten. 2.15.2 Försök att mäta attitydpåverkan Bryggerierna kan här göra en aktiv insats bl. a. genom måttfull exponering och reklam Ett försök att mäta attitydpåverkan bland i puben. ungdom genom någon form av upplysningsOm en ölpub sköts på ett mindre tillfredsställande sätt så att den t. ex. blir tillhåll för ungdomar som uteslutande och i stora 1 kvantiteter konsumerar öl, äger länsstyrelsen Preventiva åtgärder rörande ungdom och melinskrida med åtgärder enligt 27 § Öff, ev. ge- lanöl. Förslag från SMELL. (Samarbetsgrupp Skolnom att med stöd av 14 § begränsa försälj- överstyrelsen - Socialstyrelsen) April 1971. Stencil. ningen till att gälla öl av typ A (pilsner). 72

SOU 1971:66

verksamhet genomförs höstterminen 1971. Med ledning av experimentet utformas informationsmaterial för olika målgrupper. 2.15.3 Faktaskrift, malgruppsmaterial

handledning, speciellt

Som exempel på målgrupper och skilda slag av sammankomster nämns lärare och funktionärer inom elevvården i skolan, deltagare i föräldramöten, ungdomsledarträffar, diskussioner under lektionstid med högstadieelever och mellanstadieelever. Informationsmaterialet bör bestå av en faktaskrift, som dels ger grundläggande kunskaper för olika målgrupper i deras planläggning av egna insatser, studiearbete och diskussioner, dels med utgångspunkt frän resultatet av pilotundersökningen ger problemställningar i lättillgänglig form. I anslutning härtill bör utformas en handledning som ger konkreta uppslag till studiearbete och diskussioner i olika målgrupper med hänvisningar till faktaskriften och till specialmaterial för målgrupperna. Specialmaterialet - i form av stillfilm, ljudband, diabilder m. m. - skall kunna utgöra en introduktion till diskussion i målgrupperna. 2.15.4 Diskussionsmaterial om reklam Ett material om reklam utarbetas för ungdomsgrupper, skolklasser och andra. Materialet skall ta upp reklamfrågan i stort men ställa alkohol- och tobaksreklamen i centrum. 2.15.5 Popularisering av andra dryckesvanor Åtgärder bör vidtagas för att göra lättölet mera populärt som alternativ till andra ölsorter. Lättölet bör i större utsträckning än f. n. tillhandahällas på pubar och diskotek och ev. tillhandahällas på ungdomsgårdar och i andra ungdomssammanhang. Åtgärder bör vidtagas för att hos olika organisationer skapa en ökad medvetenhet om värdet av att främja bruk av lättöl samt andra alkoholsvaga eller alkoholfria drycker. SOU 1971:66

2.15.6 Alkoholfria/alternativa fritidsmiljöer En arbetsgrupp med deltagande från socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och kommunförbundet föreslås skola tillsättas för att diskutera och konkretisera modeller för en allsidigare kommunal fritidsverksamhet. Bland ämnen som bör behandlas nämns dels nya arbetsformer som t. ex. ungdomskaféer, verksamhet efter modellen "Projekt Skärholmen-Vårberg", speciella aktiviteter för åldersgrupperna 10-13 år under eftermiddagstid, dels ökade möjligheter för ungdomar att själva delta i planerings- och beslutsprocessen rörande fritidsverksamhetens organisation och innehåll, dels samverkan mellan sociala organ, fritidsförvaltning, polis och skola pä lokalt plan, dels behovet av allsidig, fantasirik och stimulerande ungdomsverksamhet i alla bostadsområden, allaktivitetshus, träffcentra, etc, dels relationerna till barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet, dels ock möjligheterna att skapa alkoholfria miljöer samt att öka kontakterna, samvaron och gemenskapen mellan olika åldersgrupper.

2.15.7 Intensivverksamhet och uppsökande arbete bland "trasslig" ungdom En arbetsgrupp föresläs skola tillsättas med representanter för socialstyrelsen och kommunförbundet för att analysera intensivverksamhetens möjligheter och utarbeta förslag till uppsökande fältverksamhet och intensivverksamhet i kommunal regi. Intensivverksamheten skall ta sikte på att utveckla sociala och ömsesidiga kontakter mellan ungdomarna och vuxna handledare.

2.15.8 Konferenser Företrädare för Ungdomsrådens samarbetskommitté, Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund, Sveriges socionomförbund, Riksförbundet Sveriges fritids- och hemgårdar och Kommunaltjänstemannaförbundet inbjuds under hösten 1971 till en arbetskonfe73

I förevarande betänkande - som sysslar med de problem som huvudsakligen rör ungdomen - synes det angeläget att även redovisa material som kan ge en allmän bakgrund till problemen och belysa de svårigheter som kan uppstå när det gäller att lösa dem.

20 000 invånare. I olika undersökningar rörande alkoholkonsumtionsvanorna har konstaterats att dryckesmönstren är olika på landsbygd och i städer. Andelen absolutister är större på landet än i storstadsregionerna.3 Den dominerande boendeformen bland ogift ungdom såväl i städer som på landsbygden är hemmaboende hos föräldrarna. Majoriteten bor kvar i föräldrahemmet tills man gifter sig. Enligt låginkomstutredningens levnadsnivåundersökning 1968 hade mellan 22 och 37 procent av dem som var i åldrarna 16-30 år inte tillgäng till eget rum. Av de studerande ungdomarna i åldern 16—20 år uppgav sig 13 procent eller 1/8 av samtliga studerande inte ha tillgäng till ostört rum.

2.16.1 Biologisk och social mognad

2.16.3 Inkomstförhällanden

Det antas numera allmänt att den biologiska mognaden generellt sett inträder tidigare hos ungdomen nu än förut.1 Däremot debatteras ofta frågan om det förhåller sig på samma sätt med den sociala mognaden. Spörsmålet torde inte vara möjligt att besvara, eftersom några objektiva kriterier på social mognad ej lär kunna uppställas. Här må dock pekas på att man i flera västeuropeiska länder kan iakttaga tendenser att ge ungdomen en tidigare bestämmanderätt över sina egna angelägenheter. I Sverige har detta kommit till uttryck inte bara i sänkningen av myndighetsåldern utan också i lagändringar vilka ger den som fyllt 18 är ökad behörighet att för egen räkning ingå rättshandlingar.

I februari 1967 genomförde låginkomstutredningen en intervjuserie som omfattade ca 12 000 personer i åldrarna 14-74 år. Undersökningen avsåg att kartlägga inkomstförhållanden, sysselsättning och sjuklighet. Materialet avsåg förhållanden under 1966. 1 syfte att belysa ungdomarnas villkor lät ungdomsbostadsutredningen bearbeta data från dessa intervjuer. Andelen fulltidsarbetande visade sig vara låg bland ungdomarna i åldern 14-24 år, nämligen endast 32 procent av männen och 29 procent av kvinnorna. Bland tonåringarna dominerade skolgången. De förvärvsarbetade endast under ferieveckorna. Andelen ungdomar (14-24 är) med högst 9 arbetsveckor under 1966 var 536 000, medan andelen som arbetade 10-49 arbetsveckor var 29 procent (383 000).

rens där akutella frågeställningar och åtgärder diskuteras. Konferensen sker i regi av skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, kommunförbundet och CAN. Även regionala kurser och konferenser bör anordnas. 2.16 Ungdomens levnadsförhållanden och "ungdomskulturerna "

2.16.2 Boendeförhällanden2 Inledningsvis må här erinras om den sedan länge pågående inflyttningen från landsbygd till städer och tätorter. Enligt folkräkningen 1940 utgjorde tätortsbefolkningen inte fullt 56 procent. År 1965 hade denna andel stigit till 77,4 procent. Totalt sett är inflyttningen till storstadsregionerna störst. Under åren 1960-1965 ökade folkmängden i Stockholmsregionen med mer än 80 000 invånare, i Göteborgsregionen med mer än 40 000 invånare och Malmöregionen med mer än 74

1 Se t. ex förmynderskapsutrcdningens stencilerade betänkande Ju 1967:1 s. 20 ang. sänkt myndighetsålder. 2 Den kommande redogörelsen är, när annat ej anges, ett sammandrag ur ungdomsbostadsutredningens betänkande Ungdom-Bostad, SOU 1970:43. 3 Fnligt en av försäkringsbolaget Ansvar våren 1969 gjord intervjuundersökning var andelen män i åldern 17-24 är, vilka betraktade sig som helnykterister, i storstäderna 5 %, i övriga städer 8 % och på landsbygden 11 %. För kvinnorna var motsvarande andel resp. 6, 9 och 12 %.

SOU 1971:66

Medianlönen låg i åldrarna upp till 25 är klart lägre än för de medelålders. Bland de unga i åldern 1 4 - 1 9 år saknade bortåt hälften av samtliga helt inkomst, ungefär 40 procent hade en årsinkomst understigande 10 000 kronor och 79 procent högst 15 000 kronor. Med inkomst avses här nettoinkomst före skatt, varvid medräknats även icke skattepliktiga belopp såsom studiebidrag, omskolningsbidrag, värnpliktsbidrag, sjukpenning, socialhjälp etc. Ungdomen är alltså, generellt sett, en låginkomstgrupp. Den har emellertid heller inte samma typ av utgifter som den äldre befolkningen. Den dominerande boendeformen bland tonåringarna är hemma hos föräldrarna. Enligt en sociologisk undersökning frän 1967 avseende yngre ogifta och frånskilda och deras bostadssituation betalade något mer än hälften av de intervjuade intet alls för sig hemma. Genomsnittet för vad ungdomen betalade var 180 kronor per månad. 1 Sådana omständigheter medverkar till att ungdomar trots sina ofta låga inkomster har ekonomiska möjligheter att i inte obetydlig omfattning köpa konsumtionsvaror. Lockelserna härtill förstärks utan tvivel väsentligt genom en intensiv reklam som ofta har ungdomen som särskild målgrupp. Bryggeriernas mellanölsreklam är ett exempel härpå. Enligt 1957 års sparundersökning (konjunkturinstitutet) upptar de kortsiktiga konsumtionsvanorna större delen av ungdomarnas inkomster, och ungdomar i åldern upp till 24 år anslår jämfört med äldre personer en liten del av inkomsten till sparande. 2

2.16.4 Fritidsvanor och fritidsaktivitet 1962 års ungdomsutredning påvisade att det finns stora skillnader mellan ungdomens och de vuxnas fritidsvanor. I betänkandet "Lokaler för ungdomsverksamhet" anförde utredningen härom. 3 Jämförande studier kan generellt sägas visa, att de vuxna tillbringar två tredjedelar SOU 1971:66

av fritiden i hemmet mot endast en tredjedel för de unga. Medan de vuxna ofta besöker bekanta under den tid de vistas utanför hemmet, är detta mindre vanligt när det gäller de unga. Skillnaderna kan ges en rad helt naturliga förklaringar. Mest närliggande är den förhållandevis låga utrymmesstandarden i bostäderna, som inte tillåter innelek för de yngre barnen och starkt begränsar tonåringarnas möjligheter att ta med kamrater hem. I en 1964 publicerad rapport från statens institut för byggnadsforskning ("Bo och bedöma; Hyreslägenheter i Stockholm; 4. Skolbarn och bostad") redovisas en undersökning genomförd i ett antal Stockholmsstadsdelar. Arbetsgruppen säger i sin sammanfattande kommentar bl. a.: ". . . Barnen hade kamrater hemma i mycket liten utsträckning. Vardagsrummet användes praktiskt taget inte alls för barnens sovplatser, läxläsning eller kamratsamvaro. Det förefaller som om de gängse sovrumsmåtten - vanligen 10 m 2 - ger mycket begränsade möjligheter för barnens olika aktiviteter speciellt då det ofta är frågan om två skolbarn. Enligt moderns bedömning tenderar de att störa varandra vid läxläsning och det ringa kamratumgänget hänger sannolikt ihop med att det inte finns ostört utrymme. Ifråga om anordningar i området för skolbarnen var mödrarna över lag tämligen missnöjda. En tredjedel till hälften av mödrarna ansåg att hobbylokaler, idrottsplaner och bollplaner var otillfredsställande. Det tycks som om anordningarna i området för de små barnen vore bra mycket mer tillfredsställande än de som avses för de större barnen.. ." Fritidsutredningen har genom en intervjuundersökning bland befolkningen i åldern 18 — 65 år i städer och tätorter med mer än 10 000 invånare försökt få en uppfattning om främst friluftslivets men också vissa andra fritidssysselsättningars omfattning och inriktning. Undersökningsresultaten visar bl. a. att de unga ( 1 8 - 2 5 år) utövar vissa aktiviteter oftare än äldre. Så är fallet beträffande biobesök, dans, att läsa veckotidningar, gå på idrottsevenemang som åskådare, utöva tävlingsidrott, utöva hobbyverksamhet och motionsidrott. Vidare noteras att ungdomen genomgående utövar fler aktiviteter än de äldre. 1

SOU 1970:43 s. 112. SOU 1970:43 s. 92. 3 SOU 1965:63 s. 3 If.

Under senare årtionden har skett en studieförbund och kommuner för ungdomar markant förändring när det gäller rekryte- mellan 12 och 25 år går det att med hjälp av ringen till olika ideella organisationer. Nyk- uppgifter från skolöverstyrelsens sammanterhetsrörelsen stod på 1930-talet starkare ställningar över sökta och utbetalda fritidsän idag - de tre största organisationerna gruppsbidrag fä en bild av verksamhetens Godtemplarorden, Nationaltemplarorden utveckling. Budgetåret 1954/55 fanns 9 608 och Sveriges bläbandsförbund hade 1930 grupper med 148 504 deltagare, medan resp. 122 000, 37 000 och 40 000 medlem- antalet grupper budgetåret 1969/70 uppgick mar, medan medlemsantalet för de nyss till 138 279 med 2 321 047 deltagare. Det är nämnda sammanslutningarna år 1969 upp- dock inte känt i vilken utsträckning samma gick till resp. 72 000, 27 000 och 22 000 individ under ett år deltagit i flera grupper. medlemmar.1 Bilismens genombrott medför- Ökningen har varit kontinuerlig. Under senade dock under 1950-talet en stark ökning av re år svarar antalet grupper som redovisas via medlemsantalet för en annan nykterhets- Riksidrottsförbundet för ca 95 % av till3 organisation, Motorförarnas helnykterhets- växten. förbund. Under perioden 1951-1961 ökade förbundets medlemssiffra frän 30 000 till 2.16.5 Sexualvanor 150 000. Därefter har dock skett en nedgång, och medlemsantalet var vid 1970-talets Utredningen rörande sexual- och samlevnadsbörjan drygt 100 000.2 De angivna siffrorna frågor i undervisnings- och upplysningsavser det totala antalet medlemmar över 14 arbetet (USSU) har i olika delbetänkanden är i de olika organisationerna, men utveck- redovisat de senaste rönen rörande sexuallingen inom ungdomsgrupperna har varit livet i Sverige. När det gäller ungdomens likartad. Att den helnyktra ungdomens sek- sexualvanor ger en nyligen publicerad undertor minskar framgår av i detta kapitel sökning vid handen, att drygt 50 procent av tidigare refererade undersökningar. För nyk- de tillfrågade hade haft samlagserfarenhet 4 terhetsrörelsen tillkommer det problemet att före 18-ärsåldern. Den sexuella debutåldern — enligt undersökningar som företagits på anses ha sjunkit väsentligt jämfört med initiativ av försäkringsbolaget Ansvar - det tidigare generationer. Det är just på detta område lätt att inte är ovanligt att unga medlemmar i nykterhetsföreningar använder alkohol. De iakttaga hur attityder och åsikter gär i en dricker då framför allt öl men naturligtvis alltmer öppen och tillåtande riktning, en betydligt mer sällan än ungdomar i allmän- förändring som torde ha starkast resonans bland ungdomen. het. De frikyrkliga organisationerna har genomgått en liknande utveckling med vikande 2.16.6 Utbildning medlemstal. Förändringarna måste ses mot bakgrund av att antalet fritidsaktiviteter Allt fler ungdomar får möjlighet att genomgå ökat i takt med det stigande välståndet. gymnasium eller fackskola. År 1961 utgjorde Idrotts- och sportföreningar, politiska för- antalet nybörjare i gymnasiet ca 20 procent eningar, scoutrörelsen och föreningar för 1 Hilding Johansson, Idder på vandring, Klippan olika slags hobbyverksamhet är exempel på 1970. andra organisationer som tilldrar sig ung2 Henrik Klackenberg i skriften In i 70-talet, domens intresse. Särskilt idrottsrörelsen har Klippan 1970. 3 varit framgångsrik: Riksidrottsförbundet, Det statliga stödet till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet. Betankande frän statens som 1930 hade 185 000 medlemmar, hade arbetsgrupp för "Stöd till lokal verksamhet", avgi1969 ökat detta antal till över 1 800 000. vet i september 1970. Statens ungdomsråd. Dnr När det gäller den fritidsgruppverksamhet 481/1970. Stencil. 4 SOU 1969:2. Om Sexuallivet i Sverige. som organiseras av Riksidrottsförbundet, 76

SOU 1971:66

av årskullen 16-åringar, en andel som 1968 hade stigit till ca 32 procent. Är 1963 hade fackskolan 1,2 procent av årskullen 16-äringar och 1968 14,8 procent. Enligt prognoserna kommer denna utveckling att fortsätta men i lugnare takt. Samtidigt med den ökade satsningen inom undervisningsområdet har det skett en förändring i fråga om kunskapernas meddelande frän ett tidigare auktoritärt system mot en ordning som uppmanar till kritik och självständiga ställningstaganden. Det är allmänt omvittnat att detta lett till att vi idag har en frimodigare och mot vuxensamhället mera öppet kritisk ungdom än tidigare. 2.16.7 Ungdomskulturerna Det är viktigt att när man talar om mellanölsmissbruket bland ungdomen se detta problem i ett större sammanhang. Samhället har j flera är sökt komma till rätta med ett tilltagande narkotikamissbruk bland ungdomen. Stegringen av lagförd kriminalitet har varit högst bland de yngsta. Veneriska sjukdomar visar en stigande utbredning. Också där är uppgången starkast bland de unga. Någon enkel förklaring till dessa fenomen finns inte. Man har bl. a. pekat på sådana faktorer som det stegrade tempot i livsföringen, ökade krav på konkurrens och effektivitet, monotona arbetsformer inom stora delar av industrin, allt exempel på förändringar i samhället som är ägnade att öka individens svårigheter att finna sig till rätta. Narkomanvårdskommittén har i sitt slutbetänkande gjort en inträngande och intressant analys av missbrukssituationen. 1 APU vill som avslutning pä detta avsnitt citera vad kommittén anför under rubriken ungdomskulturerna. Att det finns en specifik och ytterst särpräglad ungdomskultur i våra dagar är uppenbart för var och en. Det nya är framför allt att den har en oerhört mycket bredare omfattning än någon tidigare ungdomskultur. 1 Sverige liksom i andra länder sprids klädmoder, jargong, de senaste "låtarna" och SOU 1971:66

"flugorna" snabbt över landet. Beteenden, värderingar, behov och sätt att tillfredsställa behoven är överallt likartade. Det är en utpräglad tendens till konformism. Och detta synes mer eller mindre gälla hela den västerländska kulturkretsen. De socialistiska länderna bjuder ett visst motstånd, men även den s. k. järnridån tycks vara ett bräckligt skydd mot denna världskonformism. Illändernas ungdom avviker mer från mönstret - bl. a. beroende på fattigdomen, den underutvecklade läskunnigheten och det fragmentariska kommunikationsnätet, men där förutsättningar finns t. ex. bland storstädernas högreståndsungdom, möter man inte sällan likadana vanor och ovanor som i motsvarande skikt i Västerlandet. Att märka är att i denna ungdomskultur är innehållet till ytterlighet brokigt. Idéer, kulturella eller politiska, förefaller att spridas nästan lika snabbt som de sista låtarna eller klädnyckerna. Man kan nu fråga sig vad det är i det moderna samhället som skapat särskilda förutsättningar för uppkomsten av ungdomskulturer som dessa. Ungdomen är ju en övergångsperiod mellan två stadier av starkt normativt tryck frän omgivningens sida, dels genom familjen, dels genom internaliserade vuxenrollsförväntningar. Man kan här endast göra vissa antaganden. En förutsättning för uppkomsten av särskilda ungdomskulturer skulle kunna vara att denna övergångsperiod blivit både längre och mera pregnant än tidigare med ökade svårigheter för de unga att växa in i vuxenrollen. En annan förutsättning skulle kunna vara stegrat socialt tryck på ungdomen med ökat avståndstagande från ungdomens sida mot vuxensamhället resp. den äldre generationen. Häremot ligger det nära till hands att invända att en modern och mera fri attityd i uppfostringsfrågor snarare borde ha minskat trycket på den uppväxande individen. En tredje förutsättning skulle kunna vara svårare identitetskris bland unga människor på grund av sociala förändringar med ökad ovisshet beträffande målsättning och ideal. Man kan följaktligen söka förklaringar utefter tre olika linjer: a) en socialpsykologisk, som har med individens socialisation att göra, b) en social, som har med samhällsstrukturen att göra, samt c) en individualpsykologisk. Vi skall i detta sammanhang endast ta upp den första punkten. De båda senare har bredare räckvidd och berör i själva 1

SOU 1969:52 s. 142 ff. 77

verket inte bara ungdomen. De skall belysas ur skilda aspekter i senare avsnitt av detta kapitel. Ju längre ungdomsperioden är, ju mera den avskärmas från familjen och samhället i övrigt och ju större kommunikationsmöjligheterna är inom den unga generationen, desto större borde möjligheterna vara för uppkomsten av specifika ungdomskulturer. Att ungdomsperioden förlängts är otvivelaktigt. För det första har den stigande levnadsstandarden i de utvecklade länderna åtföljts av allt tidigare könsmognad. För det andra har skolgången förlängts och utbildningen även i övrigt breddats väsentligt, och denna utveckling fortsätter. Så småningom kommer sannolikt flertalet av de unga att gå i gymnasium och en mycket stor del att fortsätta till efterutbildningsanstalter. Detta uppskjuter deras inträde på arbetsmarknaden och därmed den tid då de som vuxna kan stå helt på egna ben. Det finns motverkande tendenser t. ex. sänkt äktenskapsålder och subventioner under skol- och högskoleåren, som medför ökat oberoende av hemmen. Men i stort sett måste det konstateras att tiden mellan den sexuella och den sociala mognaden blivit allt längre. Betydelsen härav i föreliggande sammanhang har betonats av åtskilliga forskare. Huruvida detta åtföljts av stigande grad av avskärmning från familj och samhälle är mera ovisst. Att den förlängda utbildningsperioden medfört en fördröjning av vuxenrollmönstret är visserligen tydligt. Det rent ekonomiska tvånget att snabbt inrangera sig i ett "ansvarsfullt" vuxenmönster är kanske inte heller så stort som tidigare. Samtidigt har mänga unga större ekonomiska möjligheter än tidigare att separera från familjen redan innan de börjat förvärvsarbeta. Huruvida de begagnat sig härav i större utsträckning än förr i världen är veterligen icke undersökt. Viktig är vidare den fortskridande urbaniseringen. Att befolkningsanhopning medför ökad frekvens av beteendeavvikelser är väl känt. Enligt svensk statistik är såväl självmord som alkoholmissbruk och kriminalitet vanligare i städer och speciellt storstäder än på landsbygden. Detsamma gäller t. ex. skilsmässofrekvens, legal och illegal abort, prostitution och venerisk sjukdom samt, vilket inte minst kommitténs undersökningar visat, drogmissbruk. Att märka är att det särskilt synes vara inflyttade som visar beteendestörningar av detta slag. Med social mobilitet brukar man i sociolo78

gisk litteratur främst mena cirkulationen mellan olika sociala strata, yrkesområden och klasser. Det torde vara väl dokumenterat att denna sociala mobilitet också tilltagit under industrialiseringen. Framför allt har det varit en strömning från jordbruk till industri och servicenäringar, vilket är en annan sida av urbaniseringen. En viktig konsekvens av denna ökade rörlighet i samhället — som både gäller i rummet och de sociala relationerna — är att gamla kontakter och band försvagas. Nya knyts visserligen, men det dröjer innan dessa blir lika fasta som de tidigare. Individen får i stort sett en lösare förankring än tidigare, han blir socialt sett ensammare, mera isolerad, får färre verkligt varma relationer än förut. Han framstår på sätt och vis som mindre känd, anonymare än under gångna mera stabila och oföränderliga samhällsförhållanden. Detta i sin tur medför att vad man kallar social kontroll också förändrats och framför allt i försvagande riktning. Social kontroll i sociologisk mening är ett komplext begrepp, som innefattar det inflytande i riktning mot ökad konformitet som utgår från olika organ och institutioner i samhället: tradition, sedvänjor, gruppen med dess normer, samhället med dess samlevnadsregler, påbud och förbud, insyn samt hjälpande och korrigerande åtgärder. En förändrad och försvagad social kontroll ökar också risken för sociala avvikelser av olika slag. Den ökade rörligheten i samhället ur olika aspekter och förändringen av den sociala kontrollen ökar risken för osäkerhet och vilsekommenhet hos individen och för allmän desorganisation av samhället. Det är rimligt att sådana omständigheter ocksä bidrar att fjärma många unga från familjen och således öka förutsättningarna för uppkomsten av specifika ungdomskulturer. Rimligtvis måste därvid socialt belastade och eljest avvikande individer löpa större risker i detta avseende. Att kommunikationerna inom dagens unga generation ökat har redan påpekats. De förbättrade samfärdsmedlen har fört olika kulturer och grupper närmare varandra och skapat möjligheter för ömsesidig influens. Massmedia, och särskilt TV, har säkerligen spelat en avgörande roll därvidlag. Sä långt torde alltså förutsättningarna för uppkomsten av ungdomskulturer och specifika delkulturer ha ökat, vilket enligt de sociologiska integrationsteorier vi här följt också borde ha betydelse för uppkomsten av missbrukskulturer av olika slag. SOU 1971:66

3 Lägesbedömning

3.1 Mellanölets skadeverkningar. Den totala alkoholkonsumtionens ökning

spriten genom 1954 års beslut gjordes avsevärt mera lättillgänglig för redan alkoholskadade människor. När det gäller effekterna av mellanölsbeslutet 1965 föreligger inte samma otvetydiga samband. Ökningen av den totala alkoholkonsumtionen måste emellertid betraktas med oro. Internationell statistik tyder på att det sett över längre tidsperioder - finns ett starkt samband mellan konsumtionsnivå och dödlighet i levercirros. Det har också visat sig, att en stor del av alkoholkonsumtionen kan hänföras till en förhållandevis liten del av befolkningen. 1 En i detta sammanhang särskilt intressant fråga är huruvida totalkonsumtionens sammansättning (förhällandet sprit/vin/öl) har någon betydelse för alkoholskadornas omfattning. Det är möjligt att man för att fä ett resonemang kring dessa spörsmål meningsfullt måste göra en uppdelning av alkoholskadorna i medicinska och sociala, eventuellt i ännu fler grupper. Det synes alltså tänkbart, att konsumtionsnivån utgör en tämligen rättvisande allmän mätare när det gäller vissa medicinska alkoholskador men att man vid samma totalkonsumtion skulle kunna konstatera helt olika sociala skador beroende

Frågan om vilka skadeverkningar som mellanölskonsumtionen medfört och medför är svårbesvarad. Uppseendeväckande är, att den totala alkoholkonsumtionen - räknat i liter alkohol 100% per invänare över 15 år stigit från 5,43 liter 1964 till 6,36 liter 1967 och 7,23 liter 1970. Under perioden 1964-1970 steg ölkonsumtionen (typ A och B), räknat i samma mått, frän 1,24 liter till 2,57 liter. Av den totala ökningen, 1,80 liter, belöper alltså 1,33 liter på öl. Det ligger nära till hands att här göra en jämförelse med verkningarna av beslutet om motbokens avskaffande 1955. Den totala alkoholkonsumtionen - beräknad på nyss angivet sätt steg dä som ett resultat främst av den friare spritförsäljningen frän 4,92 liter 1954 till 5,78 liter 1956. Denna ökning ledde till i den officiella statistiken över alkoholmissbruk omedelbart mätbara skador. Sålunda skedde under nämnda tid en kraftig stegring av antalet fylleriförseelser per 1 000 invånare över 15 är från 7,8 till 16,1, alltså med mer än 100 procent. Likaså steg antalet trafiknykterhetsbrott, räknat per 1 000-tal motorfordon, från 5,170 1954 till 6,186 1956. Även med beaktande av de felkällor som 1 Enligt resultat från försöksregistreringen i Gävvidlåder uppgifter av denna art kan man här leborgs län motsvarade antalet män som genomutläsa ett klart samband mellan den ökade snittligt köpte mer än 3 liter spritdrycker i månaalkoholkonsumtionen och stegringen av al- den ca 10% av den vuxna manliga befolkningen och deras sammanlagda inköp uppgick till närmare koholskadorna. Detta kan förklaras med att hälften av den totalt sålda kvantiteten. SOU 1971:66

pä hur totalkonsumtionen är sammansatt. Viktigt för alkoholskadornas art och omfattning är vidare alkoholvanemönstret i stort i landet. Samma totala årliga alkoholkonsumtion hos ett par individer kan leda till skador i det ena men inte i det andra fallet. Även med hänsynstagande till nu anförda reservationer är det emellertid uppenbart att utvecklingen av totalkonsumtionen har stort intresse ur alkoholpolitisk synpunkt. I debatten kring mellanölet har ofta påståtts att dess införande haft till följd, dels att ungdomar i en helt annan utsträckning än tidigare uppträder berusade och därvid uppför sig skränigt, bråkigt och aggressivt, dels att trafiksäkerheten försämrats, dels ock att mellanölet kommit att bli en "inkörsport" till starkare drycker. I det följande kommer att granskas i vad mån tillgängliga utredningar ger stöd för dessa påståenden samt vidare göras en värdering av det i kapitel 2 redovisade materialet i syfte att få svar på frågorna om man efter mellanölets införande kan konstatera en ökning eller minskning av alkoholskadorna samt - oavsett hur man bedömer den utvecklingen - vilka särskilda problem mellanölet medfört.

3.1.2 Trafiknykterhetsbrottens

utveckling

När det gäller trafiknykterhetsbrotten har utvecklingen i absoluta tal visat en kontinuerlig och kraftig stegring såväl före som efter 1965. Ställer man brottsligheten i relation till antalet blodprov eller brott per 1 000-tal motorfordon blir dock bilden en annan. Under vissa år har skett en ökning och under andra en minskning av den relativa brottsligheten. Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott har sökt belysa trafiknykterhetsbrottslighetens omfattning och utveckling bland ungdomar i åldern 1 5 - 2 0 ar. När det gäller trafiknykterhetsbrott med bil bland ungdomar anser kommittén att dess material inte ger anledning till antagande att den relativa brottsutvecklingen bland de unga har varit annorlunda än när det gäller brottsutvecklingen för äldre och yngre tillsammantagna. Vad angår trafiknykterhetsbrott med moped bland ungdomar finns för åren 1960, 1962, 1968 och 1969 uppgifter om antalet misstänkta fall som har föranlett blodprovsundersökning. Dessa uppgifter har redovisats ovan i tabell 8, s. 39. Tabellen tyder på en mycket kraftig ökning av trafiknykterhetsbrotten med moped bland ungdomar i åldern 15-17 år, såväl i absoluta tal som i 3.1.1 Det registrerade fylleriet förhällande till de äldre, en ökning som Antalet omhändertaganden för fylleri per synes vara påtagligt större än den som skett 1 000 invånare över 15 är har under den när det gäller bilfallen. En viss försiktighet period mellanölet saluförts sjunkit. När det vid tolkningen måste dock iakttagas, se ovan gäller ungdomen är denna tendens dock inte s. 39. För att skaffa sig en bild av vilken roll lika stark som för alla invånare över 15 år. mellanölet spelat för trafiknykterhetsbrottsSiffrorna måste emellertid bedömas med försiktighet. Fylleristraffets avskaffande har ligheten för de unga övervägde kommittén sedan länge varit aktuellt, vilket kan ha att gå igenom de uppgifter om alkoholförtäpåverkat polismännens bedömning i sådan ringen som de för trafiknykterhetsbrott riktning att det blivit färre ingripanden mot misstänkta lämnat dels till polisen enligt fylleri på allmän plats. Vidare kan en viss förundersökningsprotokollet och dels till ökning av ordningspolisens uppgifter pä läkaren enligt protokollet vid den kliniska andra områden ha medverkat till en sådan undersökningen. Man fann emellertid att nedgång. Dessa och andra faktorer som dessa uppgifter inte gick att bygga på, saknar samband med det faktiska missbru- eftersom det visat sig att personer som är kets omfattning gör att fylleristatistiken kan misstänkta för trafiknykterhetsbrott gärna antagas utgöra ett allt mera otillfredsstäl- uppger - för att komma i fördelaktigare dager - att de har förtärt svagare drycker än lande mått pä alkoholmissbruket i landet. 80

SOU 1971:66

de i verkligheten gjort, såsom vin i stället för Trots att det alltså är svårt att fastställa sprit och öl i stället för vin och sprit. De missbrukets omfattning anser APU, att utmisstänktas uppgifter inför rätta är i många vecklingen när det gäller ungdomens förhålfall förhållandevis ofullständigt antecknade i lande till mellanölet är oroande. Rapporter protokoll eller domar. Kommittén ansåg sig förekommer om ölberusning så långt ner i därför inte kunna genom en sådan undersök- åldrarna som 10-11 år, om skolelever som ning fä någon uppfattning om mellanölets på grund av mellanölsförtäring har svårt att betydelse för trafiknykterhetsbrottsligheten följa undervisningen på lektionerna, om bland de unga. rektorer som ansett sig tvungna att inställa Sammanfattningsvis uttalar kommittén, skoldanser därför att de pä grund av en del att när det gäller trafiknykterhetsbrott med elevers mellanölsdrickande inte kan ansvara bil torde ökningen av det absoluta antalet för ordningen pä dessa, om ungdomar som brott bland de unga åtminstone till huvud- på kvällstid i snabbköpsbutiker inhandlar saklig del eller kanske helt bero på den backar eller hela kassar med mellanöl, om ökade förekomsten av unga bilförare i berusade ungdomar på pubar och diskotek trafiken, vilket skulle kunna betyda att det samt om en i samband med mellanölsförtäinte har skett någon ökning relativt sett av ring tilltagande nedbusning, nedskräpning denna brottslighet bland de unga. Beträffan- och vandalisering pä allmänna platser och vid de sädana trafiknykterhetsbrott som begås offentliga tillställningar, särskilt iakttagbar i med moped är det enligt kommitténs mening de större städerna. Dessa rapporter ger var svårare att bedöma i vad mån ökningen av för sig och sammantagna en dyster bild av det absoluta antalet sädana brott beror på en läget. Det är på grundval av erfarenheter av ökning av de ungas andel i mopedtrafiken detta slag som många ansvariga myndigheter eller pa en ökad upptäcktsfrekvens i fråga uttalat att nykterhetsläget efter mellanölets om de unga eller pä ett ökat alkoholbruk hos införande försämrats samt kontrollstyrelsen i dessa. I vilken grad dessa faktorer inverkat samråd med representanter för bryggerikan inte med någon säkerhet avgöras. industrin och den enskilda handeln ansett sig böra verka för en sanering av ölförsäljningen. Det bör dock samtidigt framhållas, att den 3.1.3 De ansvariga myndigheternas nyss tecknade bilden kan ge en överdriven bedömning föreställning om skadornas omfattning. En I de enkäter i mellanölsfrägan som gjorts av del av de påtalade olägenheterna är säkerlikontrollstyrelsen har bl. a. efterfrågats nyk- gen sällsynta undantagsfall. Vidare måste terhetsnämndernas och (1970) barnavärds- beaktas, att ungdomens uppträdande - även nämndernas bedömning av om nykterhets- när man kan konstatera mellanölsförtäring tillståndet förändrats till följd av mellanölets kan ha orsakats även av andra berusningsinverkan. Uppenbarligen kan svaren - som medel eller eventuellt utgöra en åtminstone också framhälles av kontrollstyrelsen - inte delvis spelad berusning. Man bör emellertid läggas till grund för några bestämda slutsat- ha i minnet, att ungdomar har lägre tolerans ser om de faktiska förhållandena i detta mot alkohol än vuxna och är oerfarna när avseende. Såväl av kontrollstyrelsens som det gäller alkoholkonsumtion, vilket kan ge socialstyrelsens enkäter framgår emellertid berusningseffekter även vid rätt små ölkvanklart, att det särskilt bland ungdom före- titeter. kommer ett betydande bruk av mellanöl och Slutligen är det för förståelsen av dessa att detta i flera fall lett till skador och frågor av vikt att inse, att missbruk av olägenheter. Hur utbrett missbruket är går ej mellanöl i det enskilda fallet kan bottna i att ange mera exakt. Enkäterna utgör emelsociala missförhållanden eller andra orsaker lertid inte belägg för ett omfattande ölmiss- olyckliga hemförhållanden, anpassningsbruk i landet. svårigheter i skola eller arbete, självhävdelse SOU 1971:66 6

alkoholskadorna på sikt kommer att öka. Skall man då i mellanölet se den enda eller mest betydelsefulla faktorn när förändringen i ungdomens alkoholvanor förklaras? Det må till en början erinras om att den 3.1.4 Försöksverksamheten på alkoholpolitiska motiveringen för mellanölsutskänkningsområdet beslutet var att man skulle få till stånd en Den försöksverksamhet med mellanöls- övergång i konsumtionen från spritdrycker utskänkning på vissa militära marketenterier, till öl. Vad man nu kan konstatera - om som påbörjades under andra halvåret 1969, man först går till maltdryckskonsumtionen har enligt vad som hittills rapporterats i - är att försäljningen av öl typ A alltsedan beslutet om mellanölets införande visat en allmänhet inte lett till missförhållanden. kraftig nedgång samt att starkölskonsumtionen ökat väsentligt jämfört med är 1965 3.1.5 Mellanölets betydelse för (se s. 31). Inom detta område har alltså skett alkoholvanorna i stort en förskjutning från det svagare, 2,8-procenI debatten kring mellanölet har gjorts gällan- tiga ölet, till de starkare sorterna. När det de, att mellanölet verksamt bidragit till en gäller den nyss omtalade nedgången måste försämring av ungdomens alkoholvanor på denna uppenbarligen sättas i samband med det sättet att en allt större andel av mellanölsbeslutet. I denna mening har inföungdomen skaffat sig regelbundna sprit- och randet av mellanölet otvivelaktigt varit den starkölsvanor. Att ungdomens alkoholvanor direkta orsaken till en breddning av alkoholunder senare år förändrats är belagt i de av vanorna, inte minst bland ungdomen. Finns skolöverstyrelsen 1956, 1961 och 1967 det då några tecken som tyder på att en genomförda enkätundersökningarna bland förskjutning i konsumtionen ägt rum från gymnasister i näst högsta ringen resp. näst sprit till maltdrycker? De undersökningar högsta årskursen. Enligt den i december som utförts härom ger ej något entydigt 1967 utförda undersökningen drack drygt besked. Den stagnation i spritkonsumtionen varannan pojke och var tredje flicka mellanöl som kunnat iakttagas under senare år kan minst någon gång i månaden; nästan hälften helt förklaras med de skattehöjningar som av dessa drack mellanöl minst någon gång i genomförts. Det kan sålunda inte beläggas veckan. Andelen ungdomar med regelbundna att ölet i nämnvärd utsträckning blivit en erspritvanor (dvs. spritdrycksförtäring minst sättningsdryck för spriten. I kritiken av melnågon gång i månaden) hade under perioden lanölsbeslutet framförs tvärtom ofta tanken 1961-1967 ökat från 14% till 26%, och att mellanölet skulle utgöra en "inkörsport" andelen med regelbundna starkölsvanor hade till starkare drycker. Beslutet om mellanölets under samma period ökat från 12 % till införande skulle enligt denna teori ha verkat 23%. Redan för perioden 1956-1961 kan i motsatt riktning än den avsedda - i stället konstateras en breddning av ungdomens för att bidraga till en mildring av dryckesalkoholvanor, men förändringen skedde i sederna skulle ölet utgöra en introduktionslångsammare takt än under den senare dryck till alkoholomrädet. Det är dokumenterat att ungdomen allt perioden. Huruvida förändringen i ungdomens alko- tidigare skaffar sig regelbundna sprit- och holvanor lett till ökade skador ger de starkölsvanor och att dess inställning till undersökningar som belyser konsumtions- alkoholbruk under senare är blivit "liberalavanor och attityder ej besked om. Men det re". Dä man vill söka en förklaring härtill är kan naturligtvis göras gällande att bredd- det naturligt att i första hand anknyta till ningen av ungdomens alkoholvanor redan i skildringen i kap 2 under rubriken "ungdosig är oroande och kan vara ett tecken på att mens levnadsförhållanden och ungdoms-

behov, brister i fråga om aktiverande fritidssysselsättning inom orten etc. - som det kan vara mycket svårt att komma till rätta med.

82 SOU 1971:66

kulturerna". Förändringar i boende- och maltdrycker. Det synes därför som om miljö inkomstförhåJlanden, en tidigare frigörelse och sedvanor är de faktorer som i främsta frän föräldra- och lärarauktoritet, ett stegrat rummet inverkar på dryckesmönstret. En tempo i livsföringen med åtföljande anpass- angelägen uppgift är dock att närmare få ningssvårigheter för allt större grupper av belyst frågan i vilken utsträckning förskjutmänniskor samt påverkan genom intryck ningar i konsumtionen äger rum mellan de frän utlandet är exempel på faktorer som olika alkoholdryckerna och vilka förhållanmåste antagas ha haft betydelse för utveck- den som inverkar härpå. lingen. Även den alltsedan 1954 års reform klart uttalade alkoholpolitiska huvudlinjen att åstadkomma en "avdramatisering" av 3.1.6 Vilka missbrukar mellanöl? alkoholvanorna och därmed att skapa andra Det synes som om det skulle ha uppstått en attityder till alkoholbruket kan ha bidragit skillnad mellan äldre och yngre personers till uppkomsten av en mindre sträng inställsätt att använda mellanöl. Medan mellanölet ning till alkoholbruk och därmed också till av de äldre främst drickes som måltidsdryck att man nu debuterar tidigare än förr. Att spelar ölet i ungdomskretsar en roll även i mellanölsbeslutet varit en faktor av betydelden sociala samvaron. Samtidigt står det se i detta sammanhang är sannolikt. När det klart, att de problem som uppkommit till gäller ungdomens mellanölsvanor har markstora delar är att hänföra till ungdomen. nadsföringen av ölet - ungdomen har i reklaÄven vissa vuxna använder dock mellanölet men utvalts som särskild målgrupp - säkerlisom missbruksdryck. gen spelat en inte oväsentlig roll. Det förefaller vidare som om missbruk av När det talas om ölet som en inkörsport mellanöl bland ungdom ofta är förenat med till starkare drycker åsyftas knappast det missbruk av andra alkoholdrycker och/eller förhållandet att flertalet alkoholkonsumennarkotika. Det har sålunda kunnat konstateter i Sverige börjar att dricka de alkoholras ett starkt samband mellan nyttjande av svagare dryckerna för att därefter successivt alkohol och hasch i ungdomskretsar. 1 gä över till att även konsumera starkare drycker. Det torde vara en allmänt omfattad föreställning här i landet att de unga - om de vill dricka alkoholhaltiga drycker - bör 3.1.7 Sammanfattande lägesbedömning välja sådana med låg alkoholkoncentration. Utvecklingen sedan 1965 års beslut företer Vad man synes vilja göra gällande är att oroande drag. Den totala alkoholkonsummellanölets genomslagskraft hos de unga tionen räknat per invånare över 15 år har haft till följd en attitydförändring till alko- stigit kraftigt till följd av den ökande holbruk över huvud - ibland kanske också maltdrycksförsäljningen. Detta måste, även ett beroendeförhållande till alkohol - och om den officiella statistiken i övrigt inte ger därmed till en tidigare debut för mänga när något säkert besked om utvecklingen av det gäller de alkoholstarkare dryckerna. Som alkoholmissbruket efter mellanölets införanredan sagts är det sannolikt att mellanölet de, inge starka betänkligheter. Vidare föreligspelat en roll i dessa hänseenden. Undersök- ger ett stort antal rapporter om storkonsumningar som ger belägg för ett sådant antagan- tion och missbruk av mellanöl bland ungdom de saknas emellertid, och det finns omstän- i landet, och en stor andel av befolkningen digheter som tyder pä att ölets betydelse anser att det förekommer ett tilltagande härvidlag inte skall överskattas. Sverige har ölmissbruk bland de yngre. I vilken omfattsålunda sedan lång tid en internationellt sett hög spritkonsumtion, räknat per invånare. 1 Jonsson & Svedugård, Undersökning om narAndra länder har av tradition en stor del av kotikabruk bland skolungdom. Publicerad i SOU sin alkoholkonsumtion koncentrerad till 1969:53 s. 43 ff. SOU 1971:66

ning ett sådant missbruk existerar är dock inte möjligt att ange med någon säkerhet. Det finns emellertid uppenbarligen anledning att se allvarligt på situationen. Kunskaperna är begränsade om missbrukargruppens omfattning och sammansättning. Vissa undersökningar tyder på, att de ungdomar som missbrukar mellanöl ofta också använder andra medel såsom starkare alkoholdrycker eller narkotika för att berusa sig. När det gäller konsumtionsvanorna i övrigt har utvecklingen gått i riktning mot att ungdomar debuterar tidigare och tidigare skaffar sig regelbundna alkoholvanor. Det måste emellertid konstateras att man vet förhållandevis lite om de sociala situationer i vilka drickandet äger rum, om hur konsumtionen ser ut vid de enskilda dryckestillfällena - hur ofta är t. ex. mellanölet bara ett komplement till starkare drycker? - och om de olika attityder som finns bland ungdomen till mellanölsförtäring och hur olika tänkbara alkoholpolitiska åtgärder beträffande mellanölet kommer att verka. Om den frivilliga åldersgränsen eller de andra åtgärder som vidtagits för att förebygga olägenheterna av mellanölsförsäljningen generellt sett haft någon inverkan på ungdomens alkoholvanor är okänt.

84 SOU 1971:66

4 Diskussion av olika tänkbara åtgärder

4.1 Inledning I detta kapitel kommer APU att med utgångspunkt från den i kap 1 angivna målsättningen diskutera olika tänkbara åtgärder som kan vidtagas för att förverkliga denna. APU väljer alltså att i fortsättningen behandla mellanölsfrågan som ett ungdomsproblem. Det missbruk som förekommer bland äldre synes inte vara av den omfattningen att det bör föranleda att mellanölsfrågan bryts ut till särbehandling bara för dess skull. Diskussionen kan emellertid uppenbarligen inte begränsas till åtgärder som får effekt enbart på ungdomens ölkonsumtion. Det är nämligen möjligt att skadeverkningarna bland ungdom bäst skulle kunna förebyggas genom ingripanden som påverkar all mellanölskonsumtion. I närmast följande avsnitt (4.2) kommer att kortfattat behandlas vissa åtgärder som APU av där anförda skäl anser icke f. n. böra tillgripas. I övrigt innehåller kapitlet ej några slutliga ställningstaganden från utredningens sida. Dessa redovisas i kap 5.

förbjudas, att mellanölet i försäljningshänseende skall jämställas med rusdrycker, att bryggerinäringen skall förstatligas samt att skatten på mellanöl skall fördubblas. Vidare har reklamens betydelse för den uppkomna situationen ofta framhållits. 4.2.1 Försäljningsförbud Perman en t försäljn ingsförbud

Det kan naturligtvis hävdas att ett försäljningsförbud för mellanöl skulle vara det mest effektiva sättet att angripa problemet. Häremot kan emellertid riktas invändningar av såväl principiell som praktisk natur. Redan i inledningskapitlet har framhållits att mellanölsfrågan är nära förknippad med flera av de centrala alkoholpolitiska problemställningarna, varav en av de viktigaste är vilken roll de alkoholsvagare dryckerna skall tillmätas för att en mildring av dryckessederna skall kunna uppnås. Denna bedömning bör ske i samband med den samlade översyn av hela alkoholpolitiken som kommer att äga rum i anslutning till APU:s slutbetänkande. Det skulle därför framstå som förhastat att nu föreslå försäljnings4.2 Försäljnings förbud. Försäljning i syförbud för den alkoholsvagaste av de drycker stembutikerna. Förstatligande av bryggerisom f. n. är föremål för missbruk av någon näringen. Skattepolitiska åtgärder. Reklambetydelse. frågan Det är heller inte möjligt att utan olägenI debatten kring mellanölsfrågan har före- heter återställa situationen till vad den var slagits att försäljningen av mellanöl skall före 1965 års beslut. Det är bl. a. troligt att SOU 1971:66

friställningar av arbetskraft inom bryggeribranschen och delar av restaurangnäringen kommer att bli följden av ett försäljningsförbud. Man kan heller inte bortse från reaktionen hos det stora flertalet konsumenter som uppskattar mellanölet och vant sig vid detta som en oskadlig dryck. Det kan slutligen hävdas att det material som föreligger rörande mellanölets skadeverkningar inte utgör tillräcklig grund för en så ingripande åtgärd och att man i vart fall först bör söka nå resultat med andra metoder som mera direkt tar sikte på mellanölskonsumtionen bland ungdom. Av nu anförda skäl har APU - som framgår redan av den antagna målsättningen - inte ansett sig närmare böra överväga detta alternativ. Temporär indragning av mellanölet I kap. 2 har skildrats de överväganden i ölfrågan som ägde rum i samband med 1954 års reform. Man valde då mellan att ha starköl i systembutikerna eller mellanöl i de vanliga butikerna. Departementschefen uttalade att han inte kunde godtaga förslag att både återinföra starköl och höja halten i det vanliga ölet. Vid den allmänna bedömning av alkoholpolitiken som då ägde rum beslöt man att införa starköl i systembutikerna som bästa ersättningsdryck för framför allt sprit. Det ligger nära till hands att hävda att det andra alternativet, mellanöl i de vanliga butikerna, inte borde ha införts utan att man gjorde en ny sådan allmän bedömning. Det är uppenbart att varken den starka ökning av alkoholkonsumtionen som mellanölets införande medfört eller de problem som uppstått bland ungdomen förutsågs när mellanölet infördes. Om man gjort det, hade man otvivelaktigt sökt förena mellanölets införande med åtgärder ägnade att motverka olägenheterna. Dessa båda synpunkter ger anledning överväga om man nu inte, så långt det är möjligt, skulle återställa situationen till vad den var före mellanölets införande för att frågan skulle kunna prövas i samband med 86

att hela alkoholpolitiken bedöms efter APU:s slutbetänkande. En fördel med en sådan indragning tills vidare av mellanölet skulle vara att de icke önskvärda konsumtionsvanor beträffande öl som nu utvecklats och utvecklas bland vissa ungdomar tvärt skulle avbrytas. Vill man i samband med totalbedömningen av alkoholpolitiken återinföra mellanölet skulle ett försäljningsavbrott underlätta att genomföra nödvändiga förebyggande åtgärder genom att det inte skulle vara erforderligt att bearbeta redan inrotade vanor. En tillsvidareindragning borde också kunna ge svar på frågan om ungdomen ersätter mellanölet med starkare drycker eller narkotika eller om olägenheterna totalt sett minskas om mellanölet försvinner. De olägenheter som ett försäljningsstopp skulle medföra har tidigare berörts. Det här diskuterade alternativet skall jämföras med möjligheterna att innan den önskvärda totalbedömningen är klar agera pä annat sätt för att motverka mellanölsmissbruket. Den fördel man skulle kunna uppnå med den nyss skisserade lösningen är som nyss sagts att den kan tänkas skapa förhållandevis goda förutsättningar för en god effekt av de skadeförebyggande åtgärder som måste vidtagas om man även efter APU:s slutbetänkande skulle vilja ha kvar mellanölet. A andra sidan skulle en indragning tills vidare skapa olägenheter som inte uppstår vid ett mera konventionellt agerande. Med hänsyn till den stora tveksamhet som måste råda rörande effekterna i sistnämnda hänseende av ett temporärt försäljningsförbud och till att man redan på nuvarande stadium synes kunna vidtaga åtgärder som bör vara tillräckliga för att vända en hotande utveckling, anser sig APU inte böra förorda det nu diskuterade förslaget. 4.2.2 Försäljning i systembutikerna Tanken att mellanölet i försäljningshänseende borde jämställas med rusdrycker har framförts bl. a. i riksdagsmotioner. Mot detta förslag kan riktas samma slags invändSOU 1971:66

ningar som mot förslaget om försäljnings- 4.2.4 Skattepolitiken förbud. Härtill kommer att genomförandet skulle Det har ifrågasatts om man inte med hjälp av medföra avsevärda administrativa svårigheter beskattningen skulle kunna få till stånd en och vara behäftat med betydande risker ur nedgång av mellanölskonsumtionen. Skatteinstrumentet är utan tvivel ett väralkoholpolitisk synpunkt. Det må erinras om defullt medel för att påverka konsumtionsatt mellanölet f. n. saluföres i omkring vanorna. Det vore naturligtvis möjligt att 13 000 butiker i en kvantitet överstigande genom en förhållandevis kraftig prishöjning 300 miljoner liter per år. Systembolaget nu åstadkomma en väsentlig nedgång av som ensamt äger sälja rusdrycker i landet mellanölskonsumtionen. Mot ett sådant förförfogar över ca 300 butiker. Medan systembolaget ärligen säljer ca 230 miljoner för- farande kan emellertid invändas att när packningar säljer den enskilda handeln upp- skatten används för att uppnå alkoholpoliskattningsvis 800 miljoner förpackningar tiska syften bör det ske efter en bedömning mellanöl. Det är visserligen troligt att efter- av effekterna på alkoholkonsumtionen i dess frågan pä mellanöl skulle sjunka kraftigt re- helhet. Inom APU redovisas f. n. resultaten dan genom att det inte längre skulle tillhan- av en undersökning om hur ekonomiska dahållas av livsmedelshandeln. Emellertid är faktorer påverkar den svenska alkoholkondet omöjligt att förutsäga i vilken storleks- sumtionens storlek och struktur. Undersökordning ef te rf rågeminskningen skulle ligga. ningen kan - även om den är begränsad till Det är uppenbart, att ett beslut att jämställa konsumtionen av rusdrycker - väntas få mellanölet med rusdryckerna skulle göra det betydelse för APU:s förslag om den framtida nödvändigt att bygga ut systembolagets bu- prispolitiken. Detta utgör skäl att avvakta tiksnät i sådan omfattning att det skulle ta med åtgärder inom detta område. lång tid att genomföra. Den ökning av butiksantalet som skulle framtvingas skulle in4.2.5 Reklamen nebära att begränsningen av tillgängligheten av mellanöl skulle motsvaras av att starkare Samhällets möjligheter att inskrida mot drycker blev lättare tillgängliga. Det måste reklam som ur alkoholpolitisk synpunkt vidare befaras att den ökade tillströmningen framstår som icke önskvärd är f. n. mycket av kunder till systembolagen skulle medföra begränsade. De skäl som främst åberopats är risker för en försäljningsuppgång bland bola- av tryckfrihetsrättslig natur. Frågan är i ett gets varor med högre alkoholhalt. större sammanhang föremål för utredning av Av dessa skäl är det enligt APU:s mening massmediautredningen, i vars direktiv det olämpligt att välja denna väg till lösning av ingår att finna en sådan utformning av nya grundlagsregler att man dels får möjlighet att mellanölsfrågan. ingripa mot reklam och annan marknadsföring av varor, som är skadliga eller på 4.2.3 Bryggerinäringens förstatligande annat sätt olämpliga och vilkas spridning Vad angår spörsmålet om bryggeriernas därför bör motverkas, dels får en mera förstatligande kräver detta ingående övervä- klarläggande reglering än nu av möjligheterna ganden inte bara av alkoholpolitisk utan att ingripa mot reklam och andra marknadsockså av näringspolitisk art, och komplette- föringsmetoder, som är att anse som otillrande utredningar i sistnämnda hänseende börliga ur konsumentsynpunkt. APU förutskulle vara nödvändiga. Frågan lämpar sig sätter att massmediautredningens blivande förslag kommer att avse även ölreklamen. därför inte för förtursbehandling. APU anser sig böra avvakta detta förslag.

SOU 1971:66

4.3 Sänkning av ölets alkoholhalt Vid en internationell jämförelse är maltdryckskonsumtionen i Sverige inte hög. I Västeuropa dricks betydligt mer öl per invånare i Belgien, Västtyskland, Danmark, Österrike, Storbritannien, Irland och Schweiz än i Sverige. Jämför man den genomsnittliga alkoholhalten för maltdryckskonsumtionen finner man att den i Sverige är lägre än i flertalet övriga länder. En jämförelse med andra länder ger alltså inga skäl för en sänkning av ölets alkoholhalt. Vill man behälla ett öl som i alkoholstyrka ligger mellan pilsner och starköl men med lägre alkoholhalt än det nuvarande mellanölets torde alkoholhalten i detta - för att man skall kunna räkna med nämnvärd effekt - böra sänkas till 3,2 viktprocent. En sådan åtgärd kommer att bidraga till att minska den totala alkoholkonsumtionen i landet. I vilken utsträckning missbruket bland ungdom skulle minska är däremot mera tveksamt. Under åren efter 1965 har utvecklingen blivit att nu snart 40 procent av den totala alkoholkonsumtionen är att hänföra till öl. Detta förhållande kan medföra att ölet som missbruksdryck kvarstår, om blott obetydliga förändringar i alkoholhalten vidtages. Man borde dock kunna vänta att ett 3,2-procentigt öl skulle bli något mindre efterfrågat som missbruksdryck. Åtgärden skulle för övrigt kunna kombineras med andra, som mera direkt syftade till att göra ölet svårtillgängligt för barn och ungdom. En nackdel med förslaget är att det går ut över det stora flertalet konsumenter som uppskattar det nuvarande mellanölet som en god måltidsdryck och vilkas konsumtion inte innebär några problem ur alkoholpolitisk synpunkt. En i detta sammanhang intressant fråga är om smakskillnaden mellan ett öl med 3,6 och ett med 3,2 viktprocent alkohol är märkbar för annat än ett fåtal. Undersökningar som belyser hur det förhåller sig härmed har inte varit tillgängliga för APU. Från bryggerinäringens sida hävdas emellertid med bestämdhet att ölet vid en alkohol88

halt om cirka 3,6 viktprocent får den smak som föredras av det stora flertalet människor. Man hänvisar här till försäljningssiffrorna i länder med ett relativt fritt utbud av öl med olika alkoholhalter. En följd av den här skisserade ordningen torde med stor sannolikhet bli att skillnaden mellan det nuvarande klass II A (2,8 viktprocent) och ett mellanöl med 3,2 viktprocent alkohol uppfattas som sä liten, att det inte längre är motiverat att ha bada typerna. 4.4 Begränsning av det enskilda vinstintresset inom utminuteringen APU har tidigare deklarerat att utredningen inte vill förorda att försäljningen av mellanöl förs över till systembutikerna. Det finns emellertid andra vägar att genom en desintressering åstadkomma en dämpning av ölförsäljningen. En sådan möjlighet är anvisad redan i gällande ölförsäljningsförordning, enligt vilken kommun kan föreslå den inskränkningen i fråga om matvaruhandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försäljningen genom inrättande av särskilt företag skall göras oberoende av myckenheten sålt öl. Bakgrunden till bestämmelsens tillkomst var följande. I samband med 1954 års reform avskaffades kommunernas vetorätt när det gällde tillstånd till utminutering av öl. Med det kommunala vetot förstods att om kommunen avstyrkte en ansökan om tillstånd till ölförsäljning utgjorde detta hinder för länsstyrelse och Kungl. Maj:t att bifalla densamma. För att tillgodose det kommunala inflytandet över ölhandeln infördes i 1954 års ölförsäljningsförordning en bestämmelse som gav kommunerna befogenhet att med som regel bindande verkan föreslå att butikshandeln skulle skötas av företag utan enskilt vinstintresse. Bestämmelsen kvarstår som sagt oförändrad i 1961 års förordning. Sädana företag utan enskilt vinstintresse hade i själva verket funnits långt före 1954 års reform. De kallades allmännyttiga kaféföretag och uppkom och utvecklades i nära SOU 1971:66

anslutning till de idéer som drev fram desintresseringen inom rusdryckshandeln.1 De ägnade sig ursprungligen enbart åt utskänkning men under slutet av 1940-talet kan man finna exempel även på företag som idkade utminutering (ofta jämsides med utskänkning). Flertalet företag som bedrev utminutering gjorde det genom livsmedelsbutikerna på orten, men det förekom även att företaget hade egna affärer. Antalet allmännyttiga företag i vars verksamhet ingick utminutering av öl kom emellertid aldrig att uppgå till mer än ett tiotal, koncentrerade till Södermanlands, Jönköpings och Skaraborgs län. Antalet försäljningsställen med tillstand till utminutering av öl, tillhörande allmännyttiga maltdrycksföretag, uppgick fram till mitten av 1960-talet till omkring 350; är 1968 hade denna verksamhet helt upphört. Anledningen härtill torde främst ha varit svårigheten att finna godtagbara normer vid bestämmandet av ersättningen till de matvaruhandlare som sålde ölet - de försäljare som sålde mycket öl ville efter sedvanliga kostnadsekonomiska principer ha mer betalt än de som sålde mindre kvantiteter, något som emellertid kunde komma i strid med den i lagtexten angivna grundsatsen att ersättningen skulle vara oberoende av den sålda myckenheten. Härtill kom att systemet medförde en fördyring av varan. Den i ölförsäljningsförordningen givna möjligheten att låta den ekonomiska fördelen av försäljningen vara oberoende av mängden sålt öl har alltså utnyttjats i ringa utsträckning och tillgrips f. n. inte alls. Vill man göra desintresseringen effektiv torde det därför vara nödvändigt att som förutsättning för beviljande av försäljningstillstånd uppställa kravet att utminuteringen antingen skall ombesörjas av särskilda företag utan enskilt vinstintresse eller att den - om man vill undvika vissa av de nyss beskrivna nackdelarna - skall ske endast i för detta ändamål inrättade butiker, drivna i kommunal regi. En efter nu antydda riktlinjer genomförd desintressering skulle kunna bidraga till att göra ölet mera svårtillgängligt för ungdomar SOU 1971:66

och även bringa till stånd en sänkning av totalkonsumtionen. Flera invändningar kan dock resas. En omläggning av handeln med öl från livsmedelsbutikerna till särskilda ölbutiker framstår som en så ingripande åtgärd att den måste motiveras med att man bedömer det som omöjligt att inom ramen för nuvarande organisation komma till rätta med de föreliggande svårigheterna. I övrigt ma erinras om att organisationsomläggningen skulle medföra betydande övergängssvårigheter genom att anskaffandet och planeringen av lämpliga lokaler kan beräknas bli tids- och kostnadskrävande, samt att antalet försäljningsställen under alla omständigheter skulle minska väsentligt. 4.5 Åldersgräns för inköp av mellanöl 4.5.1 Historik Detta är inte första gången som frågan om åldersgräns för inköp av öl diskuterats i alkoholpolitiska sammanhang. I 1919 års förordning angående försäljning av pilsnerdricka stadgades, att pilsnerdricka icke fick ä försäljningsställe utlämnas till den som ej fyllt 16 år. Ursprungligen gällde förbudet endast utlämning ä utskänkningsställe men utvidgades genom 1905 års förordning angående försäljning av vin och öl till att gälla alla försäljningsställen. 1898 års maltdryckskommitté motiverade denna utvidgning med "ett missförhållande, varöver allt emellanåt klagan frän städerna försports, att nämligen arbetare ofta, dä de ej vilja gä ifrån sitt arbete, sända lärpojkar eller andra minderåriga gossar eller flickor att inköpa öl, varefter den, som sålunda avhämtat ölet, för sitt besvär gottgöres med en del av det inköpta ölet, samt att sålunda barn lätt vänjas vid öldrickande". Det nyss nämnda stadgandet kom att gälla till den 1 oktober 1955, då en ny ölförsäljningsförordning 1 En kortfattad framställning om de allmännyttiga kaföföretagen återfinnes i SOU 1959:46 s. 242 ff.

trädde i kraft. Denna grundades på 1944 års nykterhetskommittés undersökningar och förslag. I den nya förordningen behölls åldersgränsen 16 år vid utskänkning av öl, medan den ansågs kunna slopas i fråga om utminuteringen. Skälen härför var att åldersgränsen för utminuteringens del ansågs utgöra ett onödigt hinder vid den lojale konsumentens inköp av öl samt att det av maltdryckskommittén åberopade missförhållandet inte längre torde behöva befaras, sedan de söta läskedryckerna slagit igenom. Denna ölförsäljningsförordning ersattes av 1961 års förordning, som ännu gäller. I samband med förarbetena till sistnämnda förordning lät 1954 års bryggeriutredning företaga undersökningar för att utröna ölmissbrukets omfattning. Ett resultat av undersökningarna var, att det ölmissbruk som förekom praktiskt taget enbart var att hänföra till personer över 25 års ålder, oftast medelålders eller äldre. Vid tillkomsten av 1961 års förordning blev det med hänsyn härtill inte aktuellt att föreslå införandet av en åldersgräns för den som ville köpa öl i butik. I motiven betonades dock starkt försäljarnas personliga ansvar. En försäljare av öl är enligt förordningen skyldig att verka för att nykterhet och ordning främjas. I detta sammanhang bör understrykas, att bestämmelserna främst tog sikte pä ett öl med en högsta tillåten alkoholhalt av 2,8 viktprocent. Öl med högre alkoholhalt räknades som rusdryck och fick alltså då säljas endast till dem som fyllt 21 år. I samband med beslutet om mellanölets införande blev frågan om en eventuell åldersgräns ej väckt i riksdagen.

som inte har fyllt eller kan antas ej ha fyllt 18 år, dels utminutering till så unga personer, om det finns skäl att förmoda att vederbörande avser att använda varorna för eget bruk. I Finland infördes mellanölet vid årsskiftet 1968-1969. Mellanöl får där inte säljas — vare sig det gäller utminutering eller utskänkning - till den som uppenbart är under 18 år. I Norge slutligen gäller också att öl inte får säljas till någon som uppenbart är under 18 år. 4.5.3 Diskussion

Det finns flera skäl som talar för att man här i landet skulle i försäljningsförordningen införa en åldersgräns för inköp av öl. En sådan regel skulle kanske få sin största betydelse som ett uttryck för att samhället vill betona de med ölförtäring förenade skaderiskerna. Vidare får antagas, att en bestämmelse i lag skulle ge ett bättre stöd ät försäljaren att agera än den frivilliga överenskommelse, som f. n. är i kraft, liksom bestämmelsen skulle ge myndigheterna bättre möjligheter att ingripa mot överträdelser. En lagregel om en 18-årsgräns skulle därjämte ansluta den svenska lagstiftningen till övriga nordiska länders. Det kan antagas att införandet av en sådan åldersgräns skulle ha ett brett stöd i den allmänna opinionen. Slutligen kan hävdas att efterlevnaden av den frivilliga överenskommelsen jämfört med en bestämmelse i lag i högre grad är beroende av att det finns ett kontinuerligt tryck frän denna opinion. Vissa skäl talar för att den här ifrågasatta regeln också skall omfatta det svagare ölet av 4.5.2 Utländsk lagstiftning typ II A. Visserligen har några olägenheter av Vid en jämförelse med andra länders lagstift- hittillsvarande ordning i fråga om detta öl ej ning är den svenska i nu diskuterat avseende kunnat konstateras. Med hänsyn till öldrickandets växande popularitet bland ungliberal. domen måste det dock befaras att pilsnern I Storbritannien får ingenstans (med kan komma att missbrukas om mellanölet mindre undantag) säljas rusdrycker (vartill göres mera svårtillgängligt. räknas öl) till en person under 18 år. När det gäller utformningen av bestämI Danmark finns bestämmelser som förmelsen kan den konstrueras som ett förbud bjuder dels utskänkning av öl till personer 90

SOU 1971:66

mot försäljning av mellanöl - alternativt allt Saknas någon av dessa faktorer måste man öl - till den som kan antas ej ha fyllt 18 år befara ett stort antal överträdelser. Att det och kompletteras med en bestämmelse som finns så många försäljningsställen medför straffbelägger förfarande varigenom någon dessutom att kontrollen av lagbestämmelsens som ombud eller på därmed jämförligt sätt efterlevnad bara kan bli sporadisk. Bekymtillhandagår sådan person med anskaffande mersamt är också, att de affärsbiträden som av mellanöl. Vad angår utskänkningen kan tjänstgör vid kassorna i snabbköpsbutikerna också ifrågasättas om inte en skärpning av riskerar att hamna i svårbemästrade situabestämmelserna om utskänkning av mellanöl tioner genom att självbetjäningssystemet inte är önskvärd. Rapporterna om fall av ölberus- lämpar sig för en regel av här diskuterad art ning på pubar och diskotek samt bråk i och - sker försäljningen över disk är det betydutanför dessa lokaler är oroande. Ett sätt att ligt lättare för expediten att neka ett inköp motverka missförhållandena - som ofta än om kunden redan är i besittning av varan. direkt kan kopplas till ölmissbruk - skulle vara att höja åldersgränsen till 1 8 år också för utskänkning av mellanöl. Här må hänvi- 4.5.4 Försäljning över disk sas till framställningen under 4.7.3, s.98. Vad sist sagts har lett APU in på tanken att Det finns emellertid också skäl som talar den här diskuterade lagbestämmelsen skulle emot införandet av en lagstadgad ålders- kunna kompletteras med en regel som gräns. ålägger den som har tillstånd att utminutera Ovan har sagts, att en lagregel om en mellanöl att sälja det över disk. Genom en åldersgräns kanske skulle få störst betydelse sådan ordning skulle man vinna en i förhålsom en opinionsyttring från samhällets sida. lande till mindre genomgripande alternativ Det synes emellertid kunna ifrågasättas om betydligt större säkerhet för att försäljningen denna effekt inte redan uppnätts genom av mellanöl till barn och ungdom skulle handelns åtagande i april 1970. I alla eller minska och därjämte en ökad medvetenhet nästan alla affärer som säljer mellanöl finns hos allmänheten om de med ölkonsumtion anslag som tillkännager att försäljning ej sker förbundna riskerna. Den som skall utlämna till ungdom under 18 är. De flesta ölkonsu- ölet kommer att i högre grad än den som menter och ungdomar får antagas ha känne- sitter vid snabbköpskassan att känna sig dom om regeln. ansvarig för att försäljningen sker enligt Det har vidare hävdats, att det skulle gällande bestämmelser. Vidare kommer antaunderlätta såväl åsiktsutbytet med ungdo- let butiksanställda som har att sköta den för men i denna fråga som möjligheterna att dem ofta främmande uppgiften att kontrolgenom information eller på annat sätt lera ölförsäljningen från social synpunkt att påverka ungdomens konsumtionsvanor om begränsas i förhällande till nuläget. ett försäljningsförbud inte var fastslaget i En sådan omläggning av försäljningssätt lagen. Pä samma grunder har gjorts gällande skulle otvivelaktigt medföra vissa komplikaatt det skulle vara lättare att väcka intresse tioner. Försäljning av öl över disk kan ibland för förbudets upprätthållande om detta kräva större utrymmen än försäljning i skedde på frivillig bas. snabbköpsform, och lär i åtskilliga fall påNär det gäller upprätthållandet av ett kalla mer eller mindre betydande omdispoåtagande eller en bestämmelse av detta slag neringar i butikslokalerna och i vissa fall - som berör mänga människor - är det av t. o. m. föranleda ett val mellan att ej salubetydelse dels att det finns förståelse för föra mellanöl och en ombyggnad av lokalerrestriktionen hos den allmänna opinionen, na. Härutöver får man räkna med merkostdels att de som är ansvariga för tillämp- nader för anställning av personal. ningen har kunskap om regelns existens och Kooperativa Förbundet, Sveriges Livsförståelse för skälen för dess tillkomst. medelshandlareförbund, AB Turitz & Co och SOU 1971:66

Åhlén & Holm AB har i skrivelser till APU framlagt synpunkter pä de svårigheter som detaljhandeln skulle ställas inför vid en övergäng till försäljning över disk. I skrivelserna finns ocksä vissa överslagsberäkningar av de kostnader som en manuell ölförsäljning skulle kunna medföra. Frän ett par av de nämnda företagen har hävdats, att priserna på mellanöl skulle komma att stiga med ca 30 % om förslaget genomfördes. Farhågorna för så kraftiga prishöjningar synes emellertid ogrundade. Härom må följande anföras. I Sverige fanns 1969 13 786 dagligvarubutiker med en sammanlagd omsättning av 16 900 miljoner kronor. 1 Praktiskt taget samtliga torde haft tillstånd att sälja öl. År 1969 svarade självbetjäningsbutikerna för 86 % av hela omsättningen i dagligvaruhandeln, en siffra som är i stigande. Vid årsskiftet 1970/71 fanns enligt uppgift från Handelns utredningsinstitut 8 540 självbetjäningsbutiker, medan i återstoden (ca 4 500) kunderna betjänades manuellt. För butiker av sistnämnda slag kommer det här diskuterade förslaget inte att innebära några förändringar. Vid bedömningen av förslagets verkningar

för olika typer av självbetjäningsbutiker är tabell 35 — som ingår i det material Kooperativa Förbundet ställt till APU:s förfogande — av intresse. Man kan enligt tabell 35 räkna med att de självbetjäningsaffärer som har en årsomsättning under 500 000 kronor har en omsättning av maltdrycker som uppgår till i genomsnitt 240 kronor i veckan, vilket grovt räknat motsvarar lika många förpackningsenheter. Eftersom en ölhandlande kund regelmässigt köper flera flaskor eller burkar per gäng, måste antalet kunder som skall betjänas vara betydligt mindre. Det borde i butiker med denna omsättning inte bereda några större svårigheter att ha det för en sådan försäljning nödvändiga ölsortimentet uppställt avskilt från kunderna men tillgängligt för det affärsbiträde som tjänstgör vid snabbköpskassan. Expedieringen av ölet skulle alltså kunna ske över disken vid kassan. Vad nu sagts torde gälla även för butiker med något högre omsättning. Antalet dagligvarubutiker med en omsättning över 3 miljoner kronor per år uppgick i SOU 1971:14 s. 36.

Tabell 35 Helårsverksamma självbetjäningsbutiker inom KF i storleksgrupper 1970. Medelförsäljning malt- och läskedrycker per vecka och butik gruppvis och totalt. Årsomsättning 1 000 tal kr 2

Antal butiker 2

% andel

Oms. butik/ vecka kr

Dry eke sförsäljning per but ik/veeka kr Läsk

Klass I oil A

Klass II B

Summa

499 5 0 0 - 999 1 0 0 0 - 1 499 1 5 0 0 - 1 999 2 0 0 0 - 2 999 3 000Summa

170 614 457 294 269 159 1 963

8,7 31,5 23,4 15,0 13,3 8,1 100

7 000 14 000 25 000 35 000 50 000 80 000

160 320 680 880 1 200 2 000

60 120 250 330 450 750

180 360 770 990 1 350 2 250

400 800 1 700 2 200 3 000 5 000

Medelförsäljning/ btk

3 200

60 000

1 280

1 440

3 200

Källmaterial 2 "Konsumentföreningarnas verksamhet 1970" s. 16 tabell 17 (KF Föreningsrevisionen). 3 Livsmedelsförsäljningen 1969 fördelad på försäljningsgrupper (KF Utredningssektionen 1970:100 Å Färnlöf) samt "Dryckesmarknaden 1969" s. 1 tabell 1 - prognos 1970 - 73 (KF Utredningssektionen Ä Färnlöf - P Tönus). 92

SOU 1971:66

1969 till 1 160. Deras andel av totalomsättningen var sä stor som 44 %. Enligt 1970 ärs längtidsutredning kan denna andel beräknas ha ökat till 7 2 % är 1975.' I dessa affärer säljs alltså redan nu mycket stora kvantiteter öl, och deras andel av försäljningen kommer att öka. Till denna grupp av butiker kan hänföras de större varuhusens livsmedelsavdelningar och s. k. stormarknader. Även om självbetjäningssystemet utgör grundvalen för dessa affärers existens är det dock inte fullständigt genomfört. Avdelningar med expediering över disk är inte ovanliga när det gäller varor som kött, fisk, ost, frukt eller tobak. Ur alkoholpolitisk synpunkt föreligger inga hinder för att ölförsäljningen sker över samma disk som nämnda varugrupper. En sädan kombinerad försäljning kan vara motiverad i de fall då en särskild öldisk som skulle fordra att en anställd på heltid var engagerad för i huvudsak ölförsäljning skulle ställa sig onödigt dyrbar. I ett varuhus av sist nämnd typ med hög årsomsättning — varuhuset Sigma i Västerås - gjorde systembolaget, i syfte att få erfarenhet av ölförsäljning i större skala, under tiden torsdagen den 13.5-lördagen den 15.5 1971 ett försök med försäljning av mellanöl över disk. Varuhuset är beläget i Västerås' centrum. I varuhusets källarplan finns en livsmedelshall med en årsomsättning av ca 13 miljoner kronor. Livsmedelshallen hålles öppen måndag-onsdag 9.30-18.00, torsdagfredag 9.30-19.00 och lördag 9.00-15.00. Försöket arrangerades så att den avdelning varifrån mellanöl såldes inhägnades med rep och en disk med kassaapparat ställdes upp. Varorna plockades fram efter kundens beställning, instämplades i kassaregistret och emballerades. Efter betalning häftades kassakvittot fast utanpå emballaget. Expedieringen sköttes av en man, som dock mellan kl. 9 - 1 5 torsdag och 1 5 - 1 8 fredag hade en hjälpare som anlitades för framplockning och emballering. Under försöket antecknades antalet sålda enheter, antalet expedierade kunder, antalet personer som avkrävts legitimation och hur mänga som nekats inköp av äldersskäl (den SOU 1971:66

frivilliga 18-ärsgränsen) eller på grund av onykterhet. Vidare noterades vilken tid som åtgick för arbetet med expedieringen. Antalet försålda enheter mellanöl var under torsdagen 422, under fredagen 902 och under lördagen 1 538. Pä grundval av tidigare erfarenhet ansåg man sig kunna räkna med en lika stor försäljning av mellanöl under var och en av veckans fyra första dagar. Den totala försäljningen under ifrågavarande vecka beräknades därför till 4 128 mellanöl. Den tid som åtgick för försäljningen var under torsdagen 1 timma 55 minuter, under fredagen 6 timmar 20 minuter och under lördagen 7 timmar 6 minuter. Därvid togs hänsyn till den tid då medhjälpare anlitades. Jämställer man försäljningsveckans fyra första dagar skulle 21 timmar 6 minuter (1 266 minuter) effektiv tid behövt användas för diskförsäljningen under hela den vecka i vilken försöket ägt rum. Detta innebär att 3,25 (4 128 : 1 266 =3,25) enheter mellanöl hade kunnat säljas per minut effektiv tid under ett dagsverke. Om varje dagsverke antas kosta 130-150 kronor skulle livsmedelshallen få göra ett påslag med ca 10 öre per enhet för att behålla nuvarande lönsamhet på mellanölet, under förutsättning att ej effektiv tid utnyttjades för andra arbetsgöromål. Den effektiva tiden skulle kunna minskas om expediten fick arbeta helt ensam (enligt utredarens uppfattning behövdes ingen medhjälpare) och om förfarandet förenklades genom att betalningen erlades i snabbköpskassan. Under de tre försöksdagarna avkrävdes ca 50-talet kunder legitimation. Ca 20 ungdomar sade sig sakna legitimation och nekades därför inköp. Två personer nekades inköp på grund av onykterhet. Dessutom observerades 30-talet ungdomar som tydligen avsett att köpa mellanöl men som avstod vid åsynen av det nya försäljningssystemet. Några problem i samband med försäljningsvägran uppstod ej. Det må slutligen nämnas att ölavdelningen i Sigmahallen med självbetjäningssystemet tar i anspråk en yta av 20 m 2 . Den totala yta 1

SOU 1971:14 s. 37. 93

som behöver utnyttjas för diskförsäljning är enligt beräkningar av en butiksinredningsexpert något mindre (17 m 2 ). Anledningen härtill är att det inte behövs så stora utrymmen för gängvägar och för exponering av varorna.

4.6 Tidsbegränsningar för mellanölsförsäljning 4.6.1 Historik

I 1919 års pilsnerdricksförsäljningsförordning fanns bestämmelser om den dagliga försäljningstiden för pilsnerdricka. Dessa hade 4.5.5 Möjligheter att agera inom gällande lag följande innehåll. 1 fråga om all detaljhandel I debatten om införandet av en lagstadgad ål- med undantag av trafikutskänkning, utdersgräns för inköp av mellanöl synes man skänkning vid inackordering och tillfällig utofta förbise att olämplig försäljning till ung- skänkning gällde, att försäljningen inte fick dom i många fall kan beivras även enligt öl- fortfara efter klockan 22. Länsstyrelse ägde försäljningsförordningens gällande lydelse. I dock utsträcka eller inskränka tiden. Ut20 § ölförsäljningsförordningen stadgas att sträckning fick ske då omständigheterna anvar och en som har befattning med försälj- sågs föranleda behov därav, men utsträckning av öl därvid skall verka för att nykter- ningen var underkastad kommunalt veto. Inhet och ordning främjas. Iakttages inte gäl- skränkning fick ske då särskilda förhållanden lande bestämmelser kan ölförsäljaren tillde- gjorde det nödvändigt. För utminuteringens las varning och - vid upprepade förseelser - vidkommande gällde därutöver, att utminuhelt eller delvis förbjudas att saluföra öl; ev. tering ej fick äga rum på landet på sön- och helgdag och i stad endast till klockan 10 förkan också särskilda föreskrifter utfärdas. Försäljning av mellanöl i kassar eller bac- middagen. Utskänkning fick ej bedrivas unkar till ungdomar, försäljning till skolung- der tid för högmässogudstjänst. Dessa bedom under skoltid samt försäljning till ung- stämmelser kompletterades med vissa föredomar vid upprepade besök får — vilket ock- skrifter om utlämnande m. m., vilka här skall så kontrollstyrelsen uttalat - anses strida lämnas därhän. De nu angivna försäljningsmot den i 20 § uttryckta principen att för- tiderna begränsades efter det att butiksäljarna bör vara positivt verksamma för att stängningslagen av den 21 juli 1948 trätt i tillgodose de sociala synpunkterna vid för- kraft även av denna lag. Vidare fanns särsäljningen. I detta sammanhang må också skilda föreskrifter härom i lokala ordningserinras om den i november 1970 träffade stadgor. 1944 års nykterhetskommitté föreslog att överenskommelsen mellan kontrollstyrelsen samt livsmedelshandeln och bryggerinäringen utminuteringstiderna i normala fall uteslujämte de handelsanställdas och livsmedels- tande skulle regleras genom butikstängningslagen. Kringföringsförsäljning skulle dock ej arbetarnas fackförbund (se s. 70 f)Det synes slutligen finnas möjligheter för fä ske pä sön- och helgdagar. Enligt butikde ansvariga myndigheterna på området att stängningslagen fick butik hällas öppen a genom positiva åtgärder bidraga till att vardagar frän klockan 8 till klockan 19. förhållandena förbättras. Som exempel här- Vissa livsmedelsbutiker fick därjämte hällas på må nämnas att man i de kommuner som öppna pä söndagar mellan klockan 8 och 10. anser att nykterhetsläget försämrats sedan När det gällde utskänkningstiderna föreslog mellanölet införts kan ta initiativ till sam- kommittén att bestämmelsen att utskänkarbetsträffar på lokal nivå mellan represen- ningen i normala fall ej fick fortgå efter tanter för kommunen och ansvariga myndig- klockan 22 skulle vara oförändrad samt att heter samt affärsinnehavare och affärsbiträ- utskänkningen i regel ej skulle få börja före den. Sådant samarbete förekommer redan i klockan 7 pä morgonen. Departementschef och riksdag godtog i viss utsträckning. huvudsak kommitténs förslag. Vissa sär94

SOU 1971:66

bestämmelser rörande utskänkningen förbigås här. 4.6.2 Gällande rätt Utminutering Enligt 23 § ölförsäljningsförordningen skall om de tider då öl får utminuteras gälla vad i butikstängningslagen är stadgat. Under sönoch helgdag får dock inte utminutering bedrivas frän fordon. Butikstängningslagen har nu ersatts av affärstidslagen den 16 december 1966. Enligt lagen får yrkesmässig detaljhandel endast bedrivas under tid som medges i lagen eller med stöd av denna (affärstid). Försäljningsställe för sådan handel får inte hållas öppet under annan tid. Vanlig affärstid är vardagar mellan klockan 8 och 20. Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse, skall kommunens styrelse eller nämnd som utses av fullmäktige i kommunen medge affärstid utöver den vanliga. I så fall har öl ansetts fä säljas under samma tid. Ambulerande försäljning får ske endast vardagar 8-20. Affärstidslagen trädde i kraft den 1 januari 1967 och gäller till och med den 31 december 1971. Vid lagens tillkomst observerade man inte sambandet mellan ölförsäljningsförordningens och butikstängningslagens bestämmelser. Att tiden för ölförsäljning utsträcktes från och med den 1 januari 1967 var alltså inte resultatet av några alkoholpolitiska överväganden. 1970 års affärstidskommitté har haft till uppgift att pröva frågan om affärstidsregleringen skall fortsätta efter utgången av affärstidslagens giltighetstid eller om den kan avvaras. Enligt kommitténs förslag skall affärstidslagen upphöra vid årsskiftet 1971/72.1 APU har i samråd med kommittén förklarat att APU i händelse av att affärstidsregleringen föresläs skola upphöra, vill utarbeta och föreslå de författningsändringar som till följd av regleringens upphörande kan anses påkallade av alkoholpolitiska hänsyn. SOU 1971:66

Utskänkning I 24 § ölförsäljningsförordningen upptas bestämmelser om tidpunkter för utskänkningens början och om stängningstid. De avser både årsutskänkning och tillfällig utskänkning men äger ej tillämpning på heminackorderingsställen, kollektivhusmatsalar och personalmatsalar, ej heller pä utskänkning på fartyg, järnvägståg eller luftfartyg. Enligt 24 § får utskänkning av öl ej börja före klockan 7, och den skall i regel avslutas senast klockan 22. Den tillståndsgivande myndigheten kan emellertid - antingen i samband med tillståndets meddelande då det påkallas av särskilda förhållanden eller då det utretts att bestämmelserna i förordningen överträtts - föreskriva tidigare tidpunkt för utskänkningens avslutande än klockan 22. Vidare kan länsstyrelsen i samband med utskänkningstillståndets meddelande eller senare lämna medgivande till längre utskänkningstid än klockan 22, under förutsättning att det finns stadigvarande behov härav. Över ansökan som göres under tillståndstiden skall yttrande inhämtas från polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd. - Om det för särskilt tillfälle yppas behov av utskänkning efter den eljest gällande tiden, må polismyndigheten lämna medgivande till detta. Slutligen må nämnas, att då utskänkning av öl bedrives på grund av rätt till utskänkning av rusdrycker, far ölet utskänkas under den för rusdrycksutskänkningen gällande tiden. Dock får ölutskänkning även här börja klockan 7.

4.6.3 Diskussion Försäljningen av mellanöl i livsmedelshandeln pä kvällstid och på söndagar utgör en frestelse för ungdomar som har svårt att finna meningsfulla sysselsättningar pä sin fritid. Det är känt, att intäkterna frän ölförsäljning i vissa storstadsbutiker utgör en betydligt större del av den totala omsättningen pä kvällstid än på dagtid. Svårigheter1

SOU 1971:33.

na att övervaka försäljningen på sön- och helgdagar och pä kvällar har medfört att i den ovan (s. 70 f) nämnda överenskommelsen från november 1970 intagits en punkt, enligt vilken det under angivna tider skall finnas en person i ansvarig ställning i butiken som övervakar uttagnings- eller utlämningsställe för öl. Enligt förslag frän 1970 års affärstidskommitté skall affärstidslagen upphöra vid årsskiftet 1971/72. Vill man ha kvar en tidsbegränsad ölförsäljning måste denna alltså -- om kommitténs förslag genomföres, vilket förutsattes i det följande - direkt regleras i ölförsäljningsförordningen. Det är uppenbart, att mellanölets lättillgänglighet spelar en avgörande roll för uppkomsten av det ölmissbruk som kunnat konstateras främst bland ungdom. Ett avskaffande av tidsbegränsningarna skulle innebära en inte obetydlig liberalisering av ölhandeln i en tid, då en skärpning av bestämmelserna är vad som närmast synes vara påkallat. Försäljningen av mellanöl pä sön- och helgdagar och pä kvällstid måste befaras ha bidragit till en del av de tidigare redovisade olägenheterna; genom att försvära åtkomsten av ölet under dessa tider borde skadorna kunna begränsas. Förutsättningarna för att föreskrifter i ämnet också skulle upprätthallas i praktiken synes relativt goda. I jämförelse med den ifrågasatta regeln om åldersgräns för inköp är ett stadgande om tidsbegränsning pä grund av sin generella natur mindre svart att tillämpa. Med hänsyn härtill och till att bestämmelsens efterlevnad är förhållandevis lätt att kontrollera kan man räkna med att antalet överträdelser av densamma blir ringa. Vissa invändningar av praktisk natur kan dock göras, i varje fall om förslaget om försäljning över disk inte genomföres. Om t. ex. tiden dä försäljning av öl skall upphöra bestämts till klockan 18 uppkommer frågan om en kund, som i en snabbköpsbutik (med öppethållande till klockan 22) kommer till kassan efter klockan 18 och därvid säger att han steg in i affären före denna tid, skall vara berättigad att inköpa det öl som han tagit från 96

hyllorna. Skall det avgörande vara, när kunden kom in i butiken, när han tog ölet frän hyllorna eller när han infann sig vid kassan'.' Den mest tilltalande lösningen av problem av denna art synes vara att tillhandahållandet av ölet ej får ske efter klockan 18. Detta synes förutsätta att ölsortimentet är uppställt i butikslokalen pä ett sådant sätt att det vid den i lagen angivna tidpunkten kan täckas över eller pä annat vis avskiljas så att det tydligt framgår att det inte längre är till salu. Man måste alltså räkna med att det kan uppkomma praktiska svårigheter för affärsföreständarna genom att ölet pä detta sätt ges en särställning i förhållande till andra livsmedel. En viss irritation hos allmänheten kan också förutses.

4.7 Åtgärder beträffande pubar och diskotek ni. m. 4.7.1 Bakgrund En följd av mellanölets införande och den därefter raskt stigande efterfrågan pä öl har blivit att antalet utskänkningsställen som vid dryckesförsäljningen i första hand inriktar sig pa öl starkt ökat. Tvä i Sverige tidigare relativt ovanliga typer av utskänkningsställen, pubarna och diskoteken, har därvid kommit i blickpunkten. Båda formerna har blivit populära hos ungdomen. Förhållandena pä en del av dessa utskänkningsställen har blivit föremål för kritik. Mänga har med oro iakttagit fall av ölberusning bland ungdomar även långt ner i åldrarna samt bråk och slagsmål pä och utanför utskänkningsställena. Även om det är svårt att uttala sig generellt är det uppenbart att förhållandena pä en del pubar och diskotek är otillfredsställande. 4.7.2 Åtgärder lagstiftning

inom

ramen för gällande

Det synes - liksom på utminuteringssidan vara möjligt att redan inom ramen för gällande lagstiftning åstadkomma förbättringar pä området. Här ma erinras om de tillständsgivande myndigheternas ansvar när SOU 1971:66

det gäller prövningen av huruvida den som allt väsentligt överensstämmer med 1961 års förestår utskänkningen med hänsyn till sina förordning, har därvid förutsatts att den dipersonliga förhållanden är lämplig att utöva rekta övervakningen i huvudsak kommer att verksamheten (11 § ölförsäljningsförord- få utövas av nykterhetsnämnderna och poliningen), om vikten av att behov av det sen, men att länsstyrelsen skall hållas underbegärda utskänkningstillståndet föreligger rättad om framkomna anmärkningar och av och att ett bifall inte kan tänkas medföra eget initiativ föranstalta om undersökningar sociala olägenheter med hänsyn bl. a. till var när så finnes påkallat. Avsikten har varit att utskänkningsstället är beläget, samt om lägga huvudansvaret för övervakningen av ölmöjligheterna att i samband med utskänk- försäljningen på länsstyrelserna. ningstillståndet meddela närmare föreskrifter Genom att ledningen för den övervakande rörande utskänkningens bedrivande (16 §). verksamheten på utskänkningsområdet från Av än större vikt är säkerligen, att övervak- och med den 1 juli 1971 ytterligare konningen av sådana utskänkningsställen som centrerats till länsstyrelserna skapas gynnsamsamlar stora grupper av ungdom ges prioritet mare förutsättningar för att dessa skall få en och att efterföljden kontrolleras av de bättre överblick av situationen. I samband viktiga bestämmelserna om att alkoholfria med omorganisationen kommer att anordnas drycker (vartill lättölet räknas) skall finnas kurser där frågor rörande den nya organisatioatt tillgå i tillfredsställande urval och sorte- nens verksamhet behandlas. Därvid blir säkerring samt att öl inte utlämnas till den som är ligen de problem som berör pubar och diskosynbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker tek föremål för ingående diskussion. Det syeller annat berusningsmedel. nes över huvud angeläget att man vid dessa Om ett utskänkningsställe sköts på ett kurser - där befattningshavare från såväl länsotillfredsställande sätt - genom att det t. ex. styrelserna som den samordnande myndigheblir tillhåll för ungdomar som enbart och i ten, riksskatteverket, kommer att deltaga stora mängder dricker mellanöl - finns det tar upp inte bara frågor som har att göra med möjlighet att begränsa försäljningen till en- kontrollen över utskänkningen (vartill även bör räknas hur samarbetet länsstyrelse-nykbart det svagare ölet av typ A. Anledning synes vidare finnas för de terhetsnämnd-polis skall bedrivas) utan ocktillståndsgivande organen att iaktta stor så de här ovan inledningsvis berörda spörsmål återhållsamhet när det gäller meddelande av som uppstår vid tillståndsprövningen. tillstand till utskänkning inom område, som Sammanfattningsvis kan konstateras att användes som nöjesplats eller idrottsplats. myndigheternas möjligheter att inskrida mot Den 1 juli innevarande år skedde en om- missförhållanden pä utskänkningsområdet läggning av den organisation som handhar (liksom när det gäller utminuteringen) långt kontrollen över utskänkningen av rusdryc- ifrån är uttömda. Under sådana förhållanden ker. De ärenden som fram till nämnda dag kan det hävdas att det är mindre angeläget handlades av intendenterna för utskänknings- att genom lagstiftningsåtgärder öka utrymärenden ombesörjes därefter av länsstyrel- met för ingripanden från samhällets sida. serna. Detta innebär att den övervakning av Vad som i första hand borde komma i fråga ölutskänkning som äger rum pa rusdrycks- vore i stället en skärpning i tillämpningen av restaurangerna och som fram till den 1 juli bestämmelserna. utövats av intendenterna hädanefter verkställes av länsstyrelsetjänstemän. Kontrollen av de utskänkningsställen som enbart utskänker 4.7.3 Höjning av åldersgränsen öl åligger enligt ölförsäljningsförordningen Enligt 22 § ölförsäljningsförordningen får öl länsstyrelse, polismyndighet och kommunal inte utskänkas till den som kan antagas ej ha nykterhetsnämnd. I motiven till 1954 års öl- fyllt 16 år. Det kan diskuteras om inte denna försäljningsförordning, som pä denna punkt i gräns bör höjas till 18 år. En sådan åtgärd SOU 1971:66

av totalkonsumtionen. För många ter det sig skulle kunna motiveras på följande sätt. Efter det att mellanölet infördes har naturligt att tömma den ölflaska eller ölburk antalet utskänkningsställen som riktar sig till man öppnat även om förpackningen skulle en ung kundkrets ökat. Förhållandena på en innehålla mer än man egentligen känner del av dessa är enligt vad som inledningsvis behov av. Det finns därför anledning att framhållits inte tillfredsställande. Den nuva- överväga om inte en övergång till enbart rande bestämmelsen tog ursprungligen sikte mindre förpackningar, som förslagsvis 28 på en svagare maltdryck än mellanöl och och 33 cl, skulle vara av värde. några alkoholpolitiska överväganden rörande lämpligheten att höja åldersgränsen gjordes 4.8.2 Utskänkningen inte i samband med 1965 års beslut. Vid en sä låg åldersgräns som 16 är föreligger Även inom utskänkningen förekommer det uppenbara risker att även yngre tonåringar f. n. att mellanöl serveras i mycket stora än 16-åringar kan fä köpa och förtära enheter - 1/2 till 1 liter - i sejdlar och krus mellanöl - det är i många fall inte lätt att av allehanda slag. Genom att begränsa den avgöra om någon är 14, 15 eller 16 år högsta tillåtna mängden utskänkt volym till gammal. Pubens och diskotekets miljö och 28 cl per person och gång skulle man kanske atmosfär bildar säkerligen ett tryck mot även också pä detta område kunna minska totalde yngsta gästerna att dricka mellanöl. En konsumtionen. höjning av åldersgränsen till 18 är skulle bidraga till att motverka detta. Övervak- 4.8.3 Diskussion ningen av en sådan regel skulle vara lättare att upprätthålla inom utskänkningen än De ovan skisserade åtgärderna kan motiveras motsvarande bestämmelse inom utminute- med att det för många människor innebär en psykologisk spärr att öppna en ny förpackringen. ning eller att beställa pa nytt pä en Ä andra sidan skulle en höjning av restaurang. Ä andra sidan är det uppenbart åldersgränsen till 18 är inom utskänkningen att minsta fantasi ger möjligheter att kringgå innebära, att mellanölet pä detta område metodernas grundidé för dem som sa önskar. blev jämställt med vin, sprit och starköl samt En nackdel är vidare att åtgärderna - just att ett avsteg gjordes från den för dessa drycgenom att deras syfte att minska totalkonker gällande principen att åldersgränsen skall sumtionen är sä lätt att undvika - kan väcka vara lägre inom utskänkningen än inom utminuteringen. Principen är motiverad av att misstro bland allmänheten rörande deras dryckesförsäljningen på restauranger och nödvändighet. andra utskänkningsställen är reglerad och står under kontroll av olika tillsynsmyndig- 4.9 Försäljning av mellanöl endast heter. gemensamt med andra hushållsvaror 4.8 Förpackningsstorlekar m ni 4.8.1 Utminuteringen Inom detaljhandeln saluförs f. n. mellanöl i ett stort antal olika förpackningar. Dessa rymmer när det gäller svenskt öl bl. a. 28, 33, 45 och 75 cl. Att sälja ölet i stora förpackningar har distributionstekniska fördelar. Samtidigt kan det föreligga risk för att de stora förpackningarna leder till en ökning 98

En åtgärd som pä vissa håll redan praktiserats inom detaljhandeln är att tillåta inköp av mellanöl endast om andra hushällsvaror inhandlas samtidigt. Härigenom poängteras ölets roll som maltidsdryck. Frågan om denna typ av kombinationsköp är förenlig med marknadsföringslagens bestämmelser har varit föremål för konsumentombudsmannens bedömande. Enligt dennes mening kan krav på kombinationsköp av detta slag allmänt sett inte godtas från SOU 1971:66

marknadsföringslagens utgångspunkter, eftersom de kan tvinga konsumenter att inhandla varor som de inte efterfrågar. Å andra sidan måste när det gällde mellanölet särskilda nykterhets- och ordningspolitiska skäl vägas mot de invändningar som från allmän konsumentsynpunkt kunde göras mot kombinationstvånget. Konsumentombudsmannen kom vid denna avvägning till uppfattningen att kombinationstvånget för mellanöl även i fortsättningen borde kunna tillämpas i de begränsade former det hittills haft, vilket innebär att krav på kombinationsköp bör förekomma endast i de butiker där kravet är av väsentlig betydelse från nykterhets- och ordningssynpunkt. Det torde emellertid vara svårt att vinna en mera allmän förståelse för en generell restriktion av denna art. Den kan dock vara lämplig att tillgripa i de särskilda situationer som omnämns av konsumentombudsmannen. Man kan t. ex. tänka sig att överenskommelse träffas mellan den övervakande myndigheten och föreståndaren för en butik, där missförhållanden konstaterats, om att den här diskuterade typen av åtgärder skall införas på prov. 4.10 Information Betydelsen av en omfattande och kontinuerlig information på det alkoholpolitiska området är sedan länge erkänd. 1 debatten i mellanölsfrägan har ofta - bl. a. i ett flertal riksdagsmotioner - krävts ökade insatser i detta avseende. I en flerpartimotion (1971:594) uttalas att en informationssatsning genom mänga kanaler, med stor bredd och med sakkunnig uppläggning måste sättas in utan alltför stort dröjsmål, och att avsevärda resurser i form av statliga medel måste satsas på en sådan verksamhet. I motionen framförs yrkandet att APU på samma gång som förtursbehandlingen av mellanölsfrågan sker även avger betänkande beträffande alkoholupplysningen. APU arbetar f. n. med en kartläggning av informationen inom det alkoholpolitiska området. Kartläggningen omfattar vilka som SOU 1971:66

bedriver sådan verksamhet, informationens mål och innehåll, vilka media som används, vilka mottagargrupper som kan urskiljas samt effekterna av och kostnaderna för den hittillsvarande informationen. I projektet ingår att söka ta reda pä inte bara den avsiktliga informationen - varmed avses information som bedrivs i syfte att direkt eller indirekt påverka människors attityder, kunskaper eller beteende vad gäller alkoholdrycker eller alternativ till dessa - utan också den icke-intentionella informationen, varmed förstås behandling i text, tal eller bild av alkoholdrycker och beteenden i anslutning till dessa men där det i framställningen inte primärt finns eller kan härledas en avsikt hos avsändaren att åstadkomma sådan påverkan varom nyss talats. Exempel på denna typ av information återfinns bl. a. i litteratur, radio och TV samt i övriga massmedia t. ex. veckopressen. Vad gäller den avsiktliga informationen är syftet att i kartläggningen försöka få med all sådan information under 1970, medan kartläggningen av den icke-intentionella informationen begränsats till en kortare tidsperiod och till ett urval inom vissa media. Resultaten av kartläggningen skall dels ge en sammanfattande översikt över informationen pä området, dels ge underlag för en värdering av informationsutbudet och dels, slutligen, tjäna som utgångspunkt för förslag till förändringar i syfte att precisera informationens roll i anslutning till övriga åtgärder inom det alkoholpolitiska området och att nä en mer rationell och effektiv total informationsverksamhet med inriktning mot de mål man vill uppnå. Starka skäl talar emellertid för att man redan nu - innan det ovan omtalade arbetet avslutats - använder informationen som ett medel för att komma till rätta med mellanölsproblemet. Informationen bör därvid användas dels för att underlätta genomförandet av de övriga åtgärder som APU i det följande kommer att föreslå och för att öka effekten av dessa, dels som självständigt verkande åtgärd. För att utbytet skall bli så stort som möjligt fordras - förutom att informationen 99

ges i form av en väl planerad, sakligt underbyggd, intensiv och kraftfull samordnad aktion - att den resursmässigt ges en omfattning som i nägon mån motsvarar de reklaminsatser, det stöd i massmedia osv. som bidragit till att skapa nuvarande situation. Det är vidare av vikt inte minst för kommande informationsarbete att planeringen sker pä ett sätt som möjliggör en mätning av de effekter som uppnäs genom de företagna åtgärderna.

100 SOU 1971:66

s

APU :s förslag

5.1 Utgångspunkterna för bedömningen När det talas om ungdomens ölmissbruk är det för förståelsen av de frågor som har samband därmed av vikt att inse, att missbruk av mellanöl ofta i det enskilda fallet kan bottna i förhållanden som det är mycket svårt att komma till rätta med. De ungdomar som missbrukar mellanöl missbrukar inte sällan också andra alkoholhaltiga drycker eller narkotika. De kommer ofta frän familjer som har det svårt i olika avseenden. Brister i kontakten mellan barn och föräldrar - accentuerade när barnet kommer in i pubertetsåldern - är vanliga. Samtidigt kan anpassningssvårigheter uppstå även i skolan, och barnet drivs in i kamratkretsar med liknande problem. Den aktiverande fritidsverksamheten pä orten är ofta otillräcklig, om den över huvud existerar. Det kan därför med visst fog göras gällande, att om mellanölet göres mera svårtillgängligt angriper man endast symptom, inte roten till det onda. Genom att försvära åtkomsten av mellanöl utan att undanröja de bakomliggande orsakerna till missbruket riskerar man att detta kanaliseras till andra medel, vilkas verkningar kan vara allvarligare än mellanölets. Man kan vidare inte utesluta en viss langning av öl. Dessutom ligger det mycket i uppfattningen att olägenheterna i första hand bör mötas med undervisning och ökad information i övrigt. Dessa invändningar är viktiga. Samhället bör söka undanröja de SOU 1971:66

djupare liggande orsakerna till missbruket och i första hand bör information och undervisning användas för att förebygga olägenheterna. När det gäller att utifrån den tidigare angivna målsättningen ta ställning till behov och utformning av lämpliga åtgärder har APU att utgå från den lägesbedömning som lämnats i kapitel 3. Som framgår redan av vad som sagts under 3.1.7 är beslutsunderlaget i flera avseenden bristfälligt. Inte ens när det gäller skadeverkningarnas omfattning kan dessa — beroende på mätinstrumentens ofullkomlighet - uppskattas annat än i mycket grova mätt. Lägger man enbart de i kap 2 redovisade undersökningarna till grund för bedömningen synes sålunda det mellanölsmissbruk som förekommer kunna ses antingen som en företeelse vilken i vart fall inte innebär någon ökning av det totala alkoholmissbruket, eller som uttryck för en snabbt stigande försämring av alkoholsituationen bland ungdomen i landet. Det anförda ger vid handen att det är av stor vikt att förbättra och utvidga mätmetoderna. De problem som därvid uppkommer rör emellertid inte enbart de spörsmål som har samband med mellanölet utan hela det frågekomplex, som APU har att arbeta med. Med hänsyn härtill och till att frågan ej heller i övrigt lämpar sig för en förtursbehandling bör APU:s överväganden i denna del anstå. APU vill dock i detta sammanhang peka på ett par möjligheter att erhålla ökad 101

kännedom om problemens omfattning. Det är sålunda tänkbart att i större utsträckning än som nu sker utnyttja det material som kan erhållas från skolans elevvård.1 Det borde också vara möjligt att genom insatser på det lokala planet erhålla en mer nyanserad bild av läget. Den informationsinsats på området som föreslås i det följande kommer att bl. a. engagera befattningshavare inom skolan, ledare och instruktörer inom olika ungdomsorganisationer, styrelseledamöter inom Hemoch skolaföreningar, ledamöter av barnavårds- och nykterhetsnämnder samt skoloch klassombud på skilda orter inom landet. Det är önskvärt att man, innan detta arbete börjar, på de olika platserna i samråd söker bilda sig en uppfattning om vilka problem som föreligger och deras storleksordning, inte bara i fråga om mellanölet utan i fråga om hela missbrukssituationen bland ungdomen. En viktig åtgärd från samhällets sida när det gäller att på sikt komma till rätta med mellanölsproblematiken bör alltså vara att skaffa fram ett betydligt bättre underlag för vidare agerande. Som tidigare anförts anser emellertid APU att det tillgängliga materialet - och därvid har beaktats inte bara de i kap 2 redovisade undersökningarna utan även den opinion som kommit till uttryck genom uttalanden av enskilda personer med ansvar inom olika former av ungdomsverksamhet — utgör grund för snabba ingripanden mot mellanölsmissbruket bland ungdom. Ovissheten om problemens omfattning bör dock föranleda att man nalkas frågan med en viss försiktighet och vid valet av åtgärder inte i första hand bestämmer sig för ingripanden som ehuru avsedda att begränsa missbruket bland ungdom - riktar sig mot all mellanölskonsumtion. Till stöd härför talar också att erfarenheterna av nära sex års mellanölsförsäljning knappast är tillräckliga för att man skall kunna besvara frågan om det under denna tid ändrade dryckesmönstret på längre sikt kan bidraga till att bryta sprittraditionen i landet. Man får i den ofta hetsiga debatt som förts i mellanölsfrågan 102

inte glömma bort, att i Sverige uppkommer de flesta och allvarligaste skadorna efter spritförtäring. Det är möjligt att det kommer att framstå som en förutsättning att det finns en förhållandevis alkoholsvag och lättillgänglig dryck att tillgå om man skall kunna genomföra kraftfulla åtgärder för att sänka spritkonsumtionen i landet. Missbruket bland ungdomen förefaller emellertid ha fått en sådan omfattning för närvarande att samhället inte kan underlata att ingripa med mera direkt verkande medel för att söka komma till rätta med de akuta missförhållandena. Härvid ligger det närmast till hands att söka minska konsumtionen bland ungdomen genom att begränsa mellanölets lättillgänglighet. Att tillgängligheten har betydelse för totalkonsumtionens storlek är väl belagt liksom att det kan finnas ett samband mellan totalkonsumtionens storlek och skadefrekvensen. Även mera allmänt sett synes det lämpligt att i första hand pröva huruvida inte åtgärder som tar sikte på att förändra enbart ungdomens ölvanor, inte den stora allmänhetens, skulle vara tillfyllest för att komma till rätta med rådande missförhållanden. Av nu anförda skäl anser APU att de under 4.3 och 4.4 diskuterade åtgärderna sänkning av ölets alkoholhalt och försäljning i särskilda butiker, avkopplade från privat vinstintresse - f. n. inte bör närmare övervägas. Detsamma gäller det under 4.8 berörda alternativet om föreskrifter rörande förpackningsstorlekar. Däremot torde frågan om tidsbegränsningar för mellanölsförsäljningen trots dess generella natur böra diskuteras i anslutning till övriga tänkbara åtgärder.

1 APU har haft tillgång till en förteckning över till skolöverläkaren anmälda fall där elever använt stimulerande medel i Stockholms skolor 1963 70. Antalet sådana fall visade när det gäller alkohol en ökning fram t. o. m. läsåret 1968/69. Under läsåret 1969/70 har antalet anmälda fall minskat avsevärt, från 123 till 84. Som jämförelse må nämnas att antalet rapporter om thinner- eller narkotikamissbruk alltsedan läsåret 1966/67 varit betydligt större än motsvarande rapporter om alkoholbruk.

SOU 1971:66

5.2 Förslag till åtgärder 5.2.1 Åldersgräns vid utminutering Vid bedömningen av för- och nackdelarna med en åldersgräns vid utminuteringen anser APU att övervägande skäl talar för att en sådan gräns nu införes. Gränsen synes, i likhet med vad som gäller i de övriga nordiska länderna och i överensstämmelse med den nu gällande frivilliga överenskommelsen, böra sättas till 18 år. Vad som dock inger bekymmer är de utan tvivel sakligt underbyggda farhågor som uttalats rörande en sådan regels effekt. Det kan visserligen sägas att åtgärden inte får genomföras isolerat utan i samband med en kraftfull information, ägnad att stärka bestämmelsens efterlevnad, samt att en i lag införd åldersgräns ger samhället bättre möjligheter att agera vid missförhållanden än motsvarande frivilliga överenskommelse. Enligt APU:s mening kan man emellertid inte räkna med att en regel om en 18-årsgräns vid utminuteringen skall få bestående effekt om inte också själva formen för den nuvarande försäljningen ändras. 1 Genom att i förekommande fall gå över från självbetjäningssystem till försäljning över disk skulle man avsevärt öka svårigheterna för ungdomar att komma över öl. Åtgärden måste också som tidigare anförts radikalt underlätta för butikspersonalen att tillämpa åldersgränsen. Efterlevnaden av den föreslagna regeln kan härigenom antas bli tillfredsställande. Vad som kan anföras mot en sådan åtgärd är främst att den skulle strida mot en utveckling som går mot allt högre grad av självbetjäning och därigenom medföra högre priser för konsumenterna. Enligt APU:s mening måste argument av distributionsteknisk art spela en underordnad roll i alkoholpolitiska sammanhang. Även om självbetjäning av öl i det stora flertalet fall inte leder till några skador är detta inte tillräcklig motivering för att behålla systemet, om man med en annan distributionsteknik kan undvika manga av de skador som nu trots allt inträffar genom att SOU 1971:66

ölet är alltför lättillgängligt för unga personer. Men självfallet saknar inte förslagets kostnadsmässiga aspekter intresse. Av vad som tidigare (s. 92) anförts i ämnet synes framgå, att förslaget skulle innebära att handeln får vissa kostnader för ombyggnadsarbeten och inredningsändringar. För en del butiker kan även tillkomma kostnader för personalförstärkningar. Vidare kan man förutse att åtskilliga butiker kan få vissa problem med den interna transporten av ölet. Såvitt APU kan bedöma torde dessa kostnader inte behöva leda till några mera drastiska prishöjningar på öl. Enligt APU:s mening är de komplikationer som omläggningen av försäljningssätt kommer att medföra inte av den arten att de bör lägga hinder i vägen för åtgärdens genomförande. APU vill därför förorda att den i livsmedelshandeln förekommande mellanölsförsäljningen skall ske över disk. En särskild fråga i detta sammanhang är om även det svagare ölet (typ A) skall inbegripas i den mera restriktiva försäljningen. Några olägenheter av den hittillsvarande försäljningen av detta öl har inte kunnat iakttagas. Skäl talar också för att alkoholsvagare drycker skall vara mera lättillgängliga än alkoholstarkare. Det torde bl. a. på grund härav erbjuda svårigheter att vinna en allmän förståelse för en regel av den här ifrågasatta innebörden. Emellertid föreligger vissa risker att inte i förevarande avseende jämställa öl typ A med typ B. Efter 1965 har ölet kraftigt ökat i popularitet. För de ungdomar som nu missbrukar mellanöl och som kommer att få ökade svårigheter att inhandla detta kan det ligga nära till hands att övergå till att i stället missbruka pilsner. Vidare skulle kontrollen av bestämmel-

1 I många länder där man lagstiftat om en åldersgräns för utminutering av öl sker ej någon övervakning av bestämmelsens efterlevnad, och få har kännedom om regelns existens. Så i Danmark, enligt vad som uppges från där ansvariga myndigheter. Jfr även Rydberg i Alkoholfrågan 1971 s. 64. Samtidigt må framhållas att problemet ungdom mellanöl synes vara större i Sverige än i flertalet andra länder.

sens efterlevnad underlättas, om allt öl av klass II såldes enligt samma system. APU anser dock - trots de farhågor som kan hysas i sistnämnda hänseenden — att övervägande skäl talar för att reglerna om försäljning av öl typ A f. n. lämnas oförändrade.

5.2.2 Tidsbegränsning för ölförsäljning Frågan om tidsbegränsning av ölförsäljning har aktualiserats främst genom affärstidskommitténs förslag att affärstidens reglering skall upphöra. Från de synpunkter APU har att företräda saknas anledning att motsätta sig förslaget, under förutsättning att utminuteringen av öl anordnas på sätt här ovan föreslagits. Om förslaget om diskförsäljning inte genomföres, vill APU erinra om de synpunkter som framförs ovan under 4.6.3, s.96.

5.2.3 Höjd åldersgräns vid utskänkning Ovan har under 4.7.3, s. 98, diskuterats föroch nackdelar med att åldersgränsen även inom utskänkningen höjes till 18 år. Enligt APU:s uppfattning bör missförhållandena på ifrågavarande område i första hand avhjälpas genom en intensifierad övervakning och information. Det finns anledning att förmoda att länsstyrelserna i samband med att den nya organisationen för kontroll på utskänkningsområdet genomföres kommer att verka för att åtgärder i sådant syfte vidtages. APU bedömer det som nödvändigt att en dylik verksamhet inledes så att en sanering särskilt bland utskänkningsföretag som riktar sig speciellt till ungdom kommer till stånd. Det är även av vikt att restriktivitet iakttages vid prövningen av nya ansökningar om utskänkningstillstånd för dylik verksamhet. Med hänsyn till att APU alltså anser sig ha grund att antaga att förhållandena kommer att förbättras genom andra och effektivare åtgärder än en höjning av åldersgränsen samt till de invändningar som kan resas mot en gemensam åldersgräns för både utminutering 104

och utskänkning vill APU inte föreslå någon ändring av lagstiftningen i denna del. 5.2.4 Åtgärder inom lagstiftning

ramen för

gällande

Tillämpningen av gällande bestämmelser för detaljhandeln med öl måste på flera punkter skärpas. Att så inte redan har skett kan bero på otillräckliga resurser för övervakning men också på att de ansvariga myndigheterna genom bristande information från centralt håll kommit att underskatta problemens omfattning och riskerna för ungdomen. Stor försiktighet måste iakttas vid prövning av ansökningar om rätt att sälja mellanöl - inte minst när det gäller utskänkningssidan. Övervakning och i samband därmed även information bör intensifieras. Ölförsäljningsförordningens påföljdssystem bör bringas i verksamhet om det skulle visa sig att erinringar och anvisningar i det enskilda fallet inte är tillräckliga. Det är APU:s bestämda uppfattning att det i förevarande betänkande presenterade materialet utgör underlag för utfärdande av direktiv om en mer restriktiv tillämpning av ölförsäljningsförordningen. 5.2.5 Information De åtgärder som i det föregående aktualiserats och den skärpning i tillämpningen av förefintliga bestämmelser som föreslagits erfordrar och förutsätter i vissa fall informationsinsatser av skilda slag. Härutöver bör information användas i en mera brett upplagd insats för att bekämpa ölmissbruket. I det följande ges ett förslag till riktlinjer för en sådan information. Målsättning och målgrupper Målsättningen för informationen skall självfallet överensstämma med den ovan under 1.3 formulerade. Med detta som riktmärke bör åtgärder genomföras mot olika målgrupper där åtgärdernas inriktning, innehåll och utformSOU 1971:66

ning styrs av uppställda delmål. En viktig målgrupp utgör sålunda de regionala och lokala myndigheter som har att svara för olika frågor i samband med tillståndsprövning samt för efterlevnaden av bestämmelser vad gäller utminutering och utskänkning. På det lokala planet berörs här den verksamhet som bedrives av nykterhetsnämnder, barnavårdsnämnder, socialnämnder och fritidsnämnder. Med erforderlig differentiering inom denna målgrupp måste syftet med informationsinsatserna bl. a. vara att få samtliga berörda personer att bilda sig en uppfattning om mellanölsmissbrukets omfattning inom deras verksamhetsområde, inse riskerna för skador hos missbrukarna och för missbrukets spridning, väl känna till vad samhället i stort vidtar för åtgärder och vilka åtgärder de själva förfogar över samt att utnyttja dessa i kombination med konkreta, förebyggande åtgärder av erforderlig omfattning. En annan målgrupp utgör de personer som inom handeln och på utskänkningsställen svarar för eller i sitt arbete direkt eller indirekt berörs av utminutering respektive utskänkning av öl. En förutsättning för att de olika bestämmelserna skall följas är naturligtvis att samtliga berörda väl känner till dessa och deras innebörd i skilda konkreta situationer. Därutöver är det sannolikt att efterlevnaden kan påverkas av i vilken utsträckning man känner till bevekelsegrunderna för bestämmelserna och inte minst konsekvenserna om de inte följs. Informationen till denna målgrupp bör sålunda bl. a. inriktas på att få dessa personer att känna till något om mellanölsmissbrukets omfattning, inse riskerna, känna till något om vilka åtgärder samhället vidtar samt att väl känna till de bestämmelser som utfärdats härvidlag inom vederbörandes arbetsområde och hur man i olika situationer skall bete sig för att följa dessa samt väl känna till de åtgärder som kan vidtas i de fall bestämmelserna inte efterlevs. I anslutning härtill kan framhållas att informationsinsatser kan genomföras i syfte att underlätta efterlevnaden av bestämmelSOU 1971:66 8

serna. Informationen bör utformas inte endast som en upplysning om gällande bestämmelser utan med inriktning på att få kundernas förståelse för nödvändigheten av vissa restriktioner och därmed bidra till att öka toleransen för olika typer av olägenheter. Vad gäller föräldrarna som målgrupp bör åtgärderna differentieras efter i vilken situation i fråga om mellanölet deras barn befinner sig. Detta skulle innebära att informationsåtgärderna utformades med inriktning på dels föräldrar till ungdomar som ej dricker öl men vilka befinner sig i en ålder där de riskerar att lockas till mellanölskonsumtion, dels föräldrar till ungdomar som konsumerar mellanöl. Ytterligare en målgrupp utgör föräldrar till ungdom med avancerade och etablerade vanor i fråga om mellanölskonsumtion. I dessa fall får emellertid informationen till föräldrarna närmast karaktären av ett komplement till de mer radikala åtgärder som samhället tvingas vidta för att lösa dessa problem. Här finns säkert i många fall ytterligare och andra problem där alltså mellanölsmissbruk många gånger endast ingår som en aspekt. Informationen till de båda tidigare nämnda föräldragrupperna bör sammanfattningsvis bl. a. inriktas på att fä föräldrarna att inse de risker som är förknippade med ungdomars mellanölskonsumtion, att observera symptom på ett tidigt stadium, att känna till vilka åtgärder samhället vidtar och att förstå nödvändigheten härav, att veta var och i vilka former hjälp kan erhållas. Även informationen till ungdomarna bör differentieras på motsvarande sätt som i fråga om deras föräldrar. Informationen till dessa målgrupper bör bl. a. inriktas pa att få ungdomarna att inse riskerna, att uppleva positiva och negativa aspekter i rimliga proportioner, att känna till hur samhället i stort reagerar och varför, vilka åtgärder som vidtas och att om möjligt tillägna sig en nyanserad syn på dessa åtgärder. Ytterligare en målgrupp utgör skolans och ungdomsgårdarnas olika befattningshavare, ledare och instruktörer inom olika organisationer samt exempelvis Hem- och skola-för105

eningars styrelseledamöter, skol- och klassombud osv. Informationen till dessa bör dels ta sikte på mål motsvarande dem som angavs för föräldragrupperna och dels ge underlag i övrigt och anvisningar som erfordras för att skolan, ungdomsgårdar, Hem och skola-föreningar samt andra organisationer skall kunna agera som samordnade komponenter i lokala kampanjer. APU vill här starkt understryka vikten av att, utöver information till här berörda målgrupper, en kraftig satsning göres lokalt i syfte att öka och bredda olika former av attraktiva och stimulerande fritidssysselsättningar för de aktuella åldersgrupperna. Av betydelse i sammanhanget är också att olika ungdomsorganisationer får ökade resurser för att inom resp. verksamhetsområden kunna medverka härtill. Som ett viktigt inslag i informationen ingår också att entusiasmera till sådana insatser från kommuner och organisationer samt att göra ungdomarna uppmärksamma på vilka alternativ som erbjuds. Underlag Vad gäller faktaunderlag för bedömning av läget på detta område i stort kan APU hänvisa till tidigare redovisade undersökningar. Dessa ger också underlag som bör utnyttjas för ytterligare detaljerad precisering av delmål och målgrupper liksom för innehåll och utformning. Innehåll och utformning Informationsåtgärdernas innehåll bestäms naturligtvis av de mål som angivits för informationen till respektive målgrupper. Det skulle föra för långt att här närmare redovisa detta. Det bör dock betonas att det av flera skäl får anses ytterst angeläget att verkligen åstadkomma en mycket väl genomtänkt differentiering efter målgrupper. Resultaten av en kampanj inom detta område är i ovanligt hög grad beroende av att man "träffar huvudet på spiken" - ur psykologisk lika väl som kommunikations106

teknisk synpunkt. Tillgängliga resurser för förarbete i form av faktasamling, genomgäng och värdering av underlag, planering och förtest av olika produkter kommer således att ha ett avgörande inflytande. Genomförande Vad gäller genomförandet av den skisserade kampanjen bör man enligt APU:s mening arbeta med en kombination av centralt och lokalt styrda insatser t. ex. enligt följande. Centralt utarbetas en informationsplan omfattande målsättning - delmål och målgrupper - underlag, innehåll, kampanjmodeller, utnyttjande av massmedia, tidläggning och effektmätning. Under planeringen samordnas samtliga berörda myndigheter, organisationer, företag osv. vad gäller åtaganden av skilda slag. Samtliga erforderliga produkter framställs också centralt. Lokalt sker själva kampanjplaneringen och genomförandet inom de tidsramar osv. som anges i nyss nämnda informationsplan. Den lokala verksamheten skulle grovt sett omfatta följande moment. (1) Bedömning av läget inom kommun eller delområde inom kommun. (2) Beskrivning och precisering av läget som utgångspunkt för planering, men också som underlag för senare jämförelser av uppnådda effekter. (3) Insamling av planeringsunderlag från t. ex. berörda skolklasser och/eller ungdomsgrupper på ungdomsgårdar, i föreningar, organisationer osv., från klassmöten i Hemoch skola-regi o. dyl. (4) Diskussion angående inom området erforderliga åtgärder. (5) Planering av insatser. (6) Genomförande. (7) Effektmätning/bedömning. Ett betydelsefullt inslag skulle här vara dels att man engagerar föräldrar, ungdomar och andra berörda i såväl bedömning av det faktiska läget, som val av åtgärder och planering av insatserna liksom också genomförande och effektbedömning. SOU 1971:66

Media Med ovan skisserade uppläggning får massmedia huvudsakligen spela en kampanjstimulerande och stödjande roll. Detta är emellertid fullt avsiktligt och helt i analogi med vad som tidigare betonats i fråga om vikten av en klart målgruppsdifferentierad information. Såväl radio och TV som pressen bör emellertid stimuleras till insatser långt utöver vad som tidigare varit vanligt inom detta informationsområde. Utöver det nyhetsmaterial som en kampanj av detta slag och med denna uppläggning innehåller t. ex. informationsplanen, lägesbedömningen, olika kommuners eller delområdens uppläggning av "sina" insatser, resultat från effektmätningar osv. - bör stor vikt i det centrala förarbetet läggas på att ta fram för dessa massmedia lämpligt programmaterial. Tid Även tidläggningen av kampanjperioden bör noga övervägas, bl. a. med hänsyn till när de olika målgrupperna lättast nås, hur konsumtionsmönster varierar, hur lång tid som erfordras för att önskvärda förändringar skall uppnäs osv.

Effektmätning Som tidigare nämnts bör olika former av mätning av uppnådda effekter ingå i planeringen av informationsinsatserna såväl centralt som lokalt. Med hänsyn till att sådana mätningar vad gäller effekten av information inom detta område hittills förekommit i uppseendeväckande liten utsträckning finner APU det synnerligen önskvärt att man utför sådana i anslutning till här skisserade åtgärder. Betydelsen - för den fortsatta informationsverksamheten - av att veta om de åtgärder man vidtagit haft avsedd effekt eller inte behöver väl knappast utvecklas närmare och inte heller den stimulans det måste innebära för dem som arbetar på det lokala planet att kunna utvärdera de egna insatserna. SOU 1971:66

Organisation och resurser De informationsinsatser som här skisserats kräver för planering och genomförande dels en central ledningsgrupp underställd en huvudman, dels en referensgrupp vari ingår representanter för olika berörda myndigheter, organisationer osv. och dels slutligen en arbetsgrupp bestående av erfaret folk vad gäller denna typ av informationsarbete. APU vill i detta sammanhang fästa uppmärksamhet på de planer för ökade insatser rörande ungdomens mellanölskonsumtion vilka utarbetats i samarbete mellan representanter för skolöverstyrelsen och socialstyrelsen, se ovan s. 71 f. De åtgärder som där föreslås kan enligt APU:s bedömning med fördel inarbetas i ovan framlagda förslag till informationsinsatser i stor skala. Enligt APU:s mening är det av utomordentlig betydelse för effekten av information inom detta område att en fullständig samordning verkligen kommer till stånd inte minst innehålls- och tidsmässigt. Samordningen bör därvid även inkludera planerade insatser från bl. a. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Betydelsen av samordning ligger i ökad effekt i närmast förestående åtgärder, men också i att det utgör underlag för ett mer effektivt arbete i framtiden. När det gäller frågan vilka ekonomiska resurser som är nödvändiga för att informationsinsatserna skall kunna genomföras på ett sådant sätt att rimliga förutsättningar skapas för att uppnå de eftersträvade effekterna visar APU:s kostnadsberäkningar att ett belopp om 3,5 miljoner kronor för en kampanj omfattande 1 1/2 år utgör en minimisumma. Beloppet utgör trots allt en liten summa jämfört med dels vad man spenderat från bryggerinäringens och andras sida för att introducera och öka konsumtionen av mellanöl och dels vad samhället finner rimligt att satsa i form av information i preventivt syfte inom andra riskområden i samhället. APU föreslår alltså att ett belopp om 3,5 miljoner kronor anslås för att bestrida de 107

med informationsinsatserna förenade kostnaderna. Beloppet kan lämpligen fördelas på ett reservationsanslag för innevarande budgetår på 1 miljon kronor och 2,5 miljoner kronor för nästkommande budgetår.

108 SOU 1971:66

6 Kommentar till lagtexten

i § Bestämmelserna angående försäljning av öl har hittills, bortsett från regeln i 14 § tredje stycket Öff, varit gemensamma för öl av typ A och typ B och någon definition av de olika öltyperna har ej funnits i Öff. Då nu speciella regler angående utminutering av mellanöl tillkommer synes för klarhetens skull den i KF om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker gjorda preciseringen av vad som skall förstås med de båda typerna öl böra införas även i Öff. 21 § Enligt 6 § andra stycket Öff kan tillstånd till utminutering av öl meddelas a) den som yrkesmässigt försäljer matvaror till allmänheten (matvaruhandlare) b) den som yrkesmässigt tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare) c) företag som avses i 9 § Öff. F. n. finns ej något tillstånd för företag som kan hänföras under c). Frågan om bestämmelsens fortsatta bestånd synes lämpligen böra prövas i annat sammanhang. Några särskilda föreskrifter för hur i 9 § Öff avsedda företag skall bedriva utminutering av öl lär ej vara erforderliga. Sker sådan försäljning i livsmedelshandel, blir härför gällande regler tillämpliga. För gruppen tillverkare har meddelats omkring 600 tillSOU 1971:66

stånd. Denna försäljning sker i stort sett genom kringföring. Tillståndet ger emellertid tillverkare möjlighet att sälja öl även från fast försäljningsställe. Något behov av försäljning över disk synes inte föreligga för dessa fall. Den i 21 § andra stycket föreslagna regeln anknyter därför enbart till sådana tillstånd som meddelats med stöd av 6 § andra stycket a). Den som har tillstånd att utminutera öl behöver emellertid inte göra detta från ett fast försäljningsställe. Det är sålunda möjligt för en livsmedelshandlare att sälja öl från fordon om han gör detta i kombination med livsmedelsförsäljning. Vidare bör observeras att tillståndshavare har möjlighet att sända öl till för honom känd köpare (20 § andra stycket). Det finns ingen anledning att i detta sammanhang ompröva denna del av lagstiftningen. Uttrycket "utlämnas genom betjäning över disk" utvisar att betalningen inte behöver erläggas vid öldisken. Det är enligt förslaget möjligt att där enbart förse varorna med uppgift om det belopp som skall betalas varefter betalningen sker i snabbköpskassan. Genom uttrycket "i matvarubutik" anges att 21 § andra stycket andra punkten avser enbart sådan försäljning som sker från fast försäljningsställe. Kravet på att försäljningen skall ske i anslutning till matvaruförsäljningen har behållits. Detta kan få särskild aktualitet för s. k. stormarknader där butiken omfattar ett stort område och där det finns möjlighet att inrätta en särskild 109

avdelning för t. ex. dryckesförsäljning, skild från övrig livsmedelshandel. Öldisken skall enligt förslaget placeras så att den befinner sig i anslutning till försäljningen av matvaror. Med utminutering genom betjäning över disk bör jämställas försäljning, där ölet utlämnas från lagerlokal eller annat utrymme som ej är tillgängligt för kunderna. Detta kan bli aktuellt när ölet säljs i större kvantiteter och praktiska skäl hindrar förvaring bakom disken. Ett särskilt uttalande härom i lagtexten har ansetts ej vara nödvändigt.

33 §

När det gäller påföljder för överträdelser av de nya bestämmelserna har endast en ändring eller snarare ett tillägg i gällande regler bedömts erforderligt: olovligt tillhandagående med öl enligt 22 § femte stycket bör bedömas på samma sätt som olovlig försäljning och alltså i normalfallet förskylla dagsböter. Tillräckliga skäl att härutöver införa straff för försök eller medverkan till olovlig försäljning eller olovligt tillhandagående synes ej föreligga. Det synes angeläget att reaktionen mot överträdelser av ölförsäljnings22 § förordningens bestämmelser framför allt sker Det nytillkomna andra stycket avser i den form som anges i 27 § (varning, medinförandet av en åldersgräns vid utminute- delande av särskilda föreskrifter, indragning ringen av mellanöl. Nämnda stadgande utgör av tillstånd m. m.). emellertid ej något hinder för den som är under 18 är att t. ex. genom äldre kamrater Ikraftträdandet inköpa sådant öl. Det vore inkonsekvent om ett dylikt inhandlande genom ombud skulle APU anser det angeläget, att de föreslagna tillåtas. I ett nytt femte stycke har därför - lagändringarna, vilkas syfte är att ingripa efter mönster från 20 § Rff - införts en mot akuta missförhållanden, kan träda i bestämmelse som förbjuder dylikt inköp. kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till Det synes naturligt att låta stadgandet den tid som åtgår för remissbehandling och omfatta inte bara ungdomar under 18 år för handläggning i regering och riksdag synes utan också dem som missbrukar alkoholhal- detta dock kunna ske tidigast den 1 januari tiga drycker eller vid tillfället är berörda av 1972. Detta är emellertid en ur handelns sädana drycker eller annat berusningsmedel. synpunkt olämplig tid, eftersom det måste Det må observeras att den nya lydelsen av vålla stora svårigheter att genomföra erfor22 § andra stycket också innebär förbud derliga omdispositioner i butikslokalerna mot inköp genom ombud som kan antagas ej under jul- och nyårsförsäljningen. APU föreha fyllt 18 år. Det är alltså inte tillåtet för slår därför att de ändrade bestämmelserna föräldrar att skicka sina barn till livsmedels- får träda i kraft den 1 februari 1972. affären för att göra familjens ölinköp. Något särskilt stadgande om rätt för ölförsäljare att kräva legitimation torde inte vara erforderligt. I de fall då tvekan kan råda om kundens ålder har försäljaren redan på grund av 22 § första och andra styckena rätt att vägra att utlämna ölet eller som krav för utlämnande ställa att vederbörande genom legitimation kan visa att han uppnått föreskriven ålder. I fall då tvekan om åldern inte föreligger saknas på detta område behov av stadgande om skyldighet för kunderna att legitimera sig.

110 SOU 1971:66

Reservationer

/. Av herrar Burman och Nyberg I likhet med utredningens majoritet anser vi de med mellanölskonsumtionen sammanhängande skadorna och skaderiskerna, främst med avseende på ungdomen, vara så allvarliga att motåtgärder inte kan anstå i avbidan på utredningens samlade bedömning av alkolholpolitiken. De åtgärder som föreslås finner vi däremot inte ägnade att i tillräcklig grad främja en utveckling i önskvärd riktning. Denna meningsavvikelse synes ha sin grund i skiljaktigheter i fråga om bedömningen av dels rådande förutsättningar, dels de effekter som kan väntas av de föreslagna åtgärderna. Medan utredningens majoritet betonar vikten av försiktighet under hänvisning till ovisshet om problemens omfattning, hyser vi den uppfattningen att de skadeverkningar som nu är kända gör det nödvändigt att ingripa med åtgärder som har utsikter att på mera avgörande sätt påverka utvecklingen. Inga ytterligare undersökningar torde kunna vederlägga uppfattningen att mellanölets introduktion medfört en starkt ökad utbredning av alkoholvanor och alkoholmissbruk bland ungdom såväl på bredden som nedåt i lägre och ömtåligare åldrar; berusning bland barn är inte längre en främmande företeelse. Utvecklingen måste betraktas som ytterst allvarlig med hänsyn till både de direkta skadorna i de individuella fallen och de framtida skadeverkningar som är att befara i form av tidigt etablerat, kvarstående alkoholSOU 1971:66

missbruk eller andra former av social instabilitet hos ett ökat antal individer. Synpunkten att ungdomens ölmissbruk i det enskilda fallet kan bottna i sociala missförhållanden eller liknande orsaker förtjänar givetvis beaktande men får inte tagas till motiv för en defaitistisk eller passiv hållning till missbruket av den anledningen att det kan tolkas som en mer eller mindre sekundär företeelse. Det måste också understrykas att missbruket i sådana fall inte endast är ett symtom utan också en verksam faktor, som genom att träffa den som redan i andra hänseenden är vanlottad kan i väsentlig grad förstärka andra negativa faktorer och därigenom på avgörande sätt försvåra individens anpassning. De i betänkandets principdiskussion om ungdomen och mellanölet framförda synpunkterna beträffande risken att missbruket kan kanaliseras från mellanöl till andra och farligare medel ger uttryck för en enligt vår mening icke tillräckligt underbyggd tilltro till mellanölet som skyddsbarriär mot andra berusningsmedel. Under alla förhållanden måste dominerande betoning läggas på den förebyggande aspekten: att förhindra att ständigt nya årsklasser utsätts för tryck i riktning mot för tidig alkoholdebut och för tidigt etablerade alkoholvanor. Utredningens majoritet har valt linjen att i första hand pröva åtgärder som tar sikte på att förändra enbart ungdomens ölvanor, inte den stora allmänhetens. Som skäl härtill har 111

typ försäljningsförbud eller försäljning i systembutikerna kan inte anses övertygande. Enligt vår mening talar starka skäl för att mellanölets manifesterade skadeverkningar borde föranleda att denna dryck i likhet med starkölet hänföres till rusdryckerna. En lösning efter sådana linjer borde ha gjorts till föremål för närmare studium, varvid även bort undersökas möjligheterna att genom praktiska arrangemang motverka att ölförsäljning genom systembolaget medför ökade impulsköp av starkare drycker. Såsom framhålles i betänkandet är det uppenbart att varken den starka ökningen av alkoholkonsumtionen eller de problem som uppstått bland ungdomen förutsågs när mellanölet infördes; om man gjort det hade man otvivelaktigt sökt förena mellanölets införande med åtgärder ägnade att motverka olägenheterna. Samtidigt som detta konstateras finns det anledning erinra om att riksdagens bevillningsutskott år 1965 - med anledning av ett motionsyrkande att mellanölet skulle betraktas som ett försök - framhöll, att riksdagen hade möjlighet att om så påfordrades skyndsamt besluta om åtgärder för att förbjuda försäljningen av mellanöl. Uppgiften att nu komma tillrätta med följderna av beslutet om mellanölets införande är svår, inte minst med hänsyn till beslutets vidBetänkandets principdiskussion om olika sträckta och för en bred allmänhet påtagliga åtgärders verkningar med hänsyn till den verkningar. Det kan därvid ligga nära till ordinäre, vuxne genomsnittskonsumenten hands att välja åtgärder av mindre ingripande har enligt vår mening en alltför undanglidan- natur. Enligt vår bedömning är dock de de prägel. Den synes närmast stödja — eller i problem som utredningen haft att ta ställvarje fall acceptera - en grundåskådning som ning till så allvarliga, att det inte vore förinnebär att samhällets ungdomsproblem or- svarligt att låta effektiva men måhända obedinärt är en myndigheternas angelägenhet, i kväma och besvärliga ingrepp anstå i avvakvilken gemene man förutsattes sakna engage- tan på det ovissa resultatet av lättare genommang. En allvarlig diskussion av det förelig- förda åtgärder. gande problemet kan enligt vår uppfattning Under åberopande av ovanstående föreslår inte förbigå frågor som gäller samhällssolida- vi, att mellanölet hänföres till rusdryckerna ritet, inbördes medmänskligt ansvar och de och försäljningen av detta öl regleras efter förväntningar som kan ställas på den ordinä- samma bestämmelser, som stadgas beträffanre konsumentens beredvillighet att tåla visst de starkölet. omak för det allmännas bästa. De argument som anförts till stöd för tillvägagångssättet att utan mera ingående prövning från diskussion avföra lösningar av

- jämte ovisshet om problemets omfattning - åberopats mellanölets tänkbara roll som medel att sänka spritkonsumtionen i landet. Uppfattningen att lätt tillgång till mellanöl på längre sikt måhända kan komma att påverka spritvanorna är av naturliga skäl svår att gendriva liksom hypotesen att konsumtionskurvan för sprit skulle ha fått ett annat utseende på senare år, om inte mellanölet hade introducerats. När det gäller att bedöma mellanölets modifierande verkningar på alkoholkonsumtionen i stort är det dock enligt vår uppfattning befogat att fästa mindre avseende vid hypoteser än vid det faktum att mellanölet hittills inte medfört någon nedgång i förbrukningen av starkare alkoholdrycker. Argumenteringen för åtgärdernas begränsning till ungdomens ölvanor präglas inte av önskvärd konsekvens. Möjligheten att skadeverkningarna bland ungdom bäst skulle kunna förebyggas genom ingripanden som påverkar all mellanölskonsumtion understrykes visserligen och anföres som anledning till att i betänkandet diskutera olika generellt verkande åtgärder. När dylika åtgärder sedan avvisas sker det emellertid på andra grunder och utan att deras underlägsenhet som medel att påverka ungdomens ölkonsumtion blivit påvisad.

112 SOU 1971:66

2. Av herrar Hillbo och Wennerfors Huvudprincipen svaga drycker

- övergång från starka till

En av grundtankarna bakom 1954 års alkoholpolitiska reform var att främja en övergång från alkoholstarka till alkoholsvaga drycker. Lagstiftningen och tillämpningen av denna utformades också i linje med denna tankegång, liksom även beskattningen och samhällets alkoholinformation. Försöken att få till stånd en övergång till svagare drycker klargjordes ytterligare genom ett riksdagsbeslut år 1957, då systembolagets övergångspropaganda för svagare drycker tillkom. Reglerna för ölförsäljning liberaliserades 1961 och fyra år senare infördes mellanölet. I lagstiftningsdebatten har i skilda sammanhang understrukits att det framför allt är ölet som lämpar sig som alternativ till starkspriten. Också vinet har, utan att vara nämnt i de olika lagförslagens förarbeten, genom systembolagets propaganda kommit att framstå som ett alternativ till spritdryckerna. Här bör även omnämnas de åtgärder som vidtagits för att stimulera konsumtionen av alkoholfria drycker - dit räknas förutom lättölet bl. a. de alkoholsvaga fest- och sällskapsdryckerna. Vi anser, att man inte kan frångå denna vägledande princip, utan att grundvalen för samhällets alkoholpolitik radikalt förändras. Innan denna princip är prövad av utredningen - vilket inte har skett - anser vi att så genomgripande restriktiva åtgärder, som utredningens majoritet föreslår, inte bör genomföras. Den opinion som nu kräver restriktioner eller förbud mot mellanölet har i sin opinionsbildning starkt överdramatiserat de problem som är förknippade med mellanölet medan man samtidigt praktiskt taget bortsett från starkspritens roll samt de bakomliggande social-, kultur-, utbildnings-och fritidspolitiska faktorerna till alkoholproblemen. Vi anser att man bör nyansera denna mycket kortsiktiga opinionsbildning. Trots allt är ölet i huvudsak en måltids- och sällskapsdryck och inte ett berusningsmedel. Att SOU 1971:66

motarbeta denna måltidsdryck, som har sin motsvarighet ; de flesta länder, förefaller föga meningsfullt och skulle ställa vårt land i en märklig särställning. Ett ingrepp enbart mot mellanölet skulle innebära ett olyckligt avsteg från samhällets alkoholpolitiska målsättning och ett drastiskt utbrytande av mellanölet ur dess alkoholpolitiska sammanhang. Konsumtionsutvecklingen Motbokens avskaffande medförde en temporärt mycket starkt ökande starkspritkonsumtion. Därefter återgick spritförbrukningen i huvudsak till sin gamla - internationellt sett höga - nivå. Från 1960 till 1965 steg konsumtionen oavbrutet, frånsett 1963, då en strejk vid AB Vin- & Spritcentralen hindrade distributionen under ett par månader. Förbrukningen har sedan 1965 legat kvar på samma eller något lägre nivå. Internationellt var spritkonsumtionen i stigande under hela 1960-talet. Starkvinet har bibehållits på en oförändrad eller svagt vikande nivå, och lättvinet har undergått en oavbruten, markant ökning. Maltdryckerna har ökat sedan 1963. Det gäller särskilt från mellanölets införande hösten 1965. Aren 1968 och 1969 ägde en betydande konsumtionsstegring rum. Från och med 1970 har emellertid en stagnation inträtt inom maltdryckssektorn så att den totala konsumtionen av öl klass III, II B och II A till och med gått tillbaka. Lättölet har däremot ökat med cirka 30 % under det senaste året. Vi kan alltså konstatera att den under första hälften av 1960-talet ökade starkspritförbrukningen upphörde samtidigt som mellanölet infördes. Denna stagnation har kvarstått trots att åldersgränsen för inköp av rusdrycker sänkts till 20 år. Dessutom är det rimligt att anta att antalet starkspritkonsumenter ökat genom att fler kvinnor och fler ungdomar använder starksprit. Detta innebär att vi i realiteten fått en lägre förbrukning per konsument. I nuläget har vi i Sverige internationellt 113

sett en hög spritkonsumtion, en inte alltför betydande vinförbrukning och en alltjämt måttlig ölkonsumtion. Den sammanlagda alkoholkonsumtionen per invånare ligger på en jämförelsevis låg nivå. Lägesbedömning Av konsumtionsutvecklingen att döma borde det egentligen inte finnas anledning till större oro över den svenska alkoholsituationen i allmänhet eller konsumtionsutvecklingen avseende mellanölet i synnerhet. Detsamma gäller om man utgår från fylleristatistikens utveckling som dock måste bedömas försiktigt på grund av statistikens brister. Kurvan har under åren efter mellanölets införande haft sjunkande tendens. Men som utredningen påpekar finns det oroande tendenser, när det gäller ungdomens alkoholkonsumtion. Det är sedan årtionden tillbaka belagt att ungdomen alkoholdebuterar tidigare och att absolutisternas antal i varje åldersgrupp minskar. Det är att anta att denna utveckling accentuerades i mitten av 1960-talet, men om detta skedde på grund av införandet av mellanölet är på intet sätt klarlagt. När det gäller mellanölet speciellt kan man konstatera att öl dricks i relativt stor utsträckning av ungdom och denna konsumtion har bland vissa tonåringar delvis karaktären av storkonsumtion och missbruk. Den alldeles övervägande majoriteten använder emellertid mellanöl på ett måttfullt sätt eller avstår helt. Det missbruk som finns kan fortfarande anses vara en övergångsföreteelse betingad av att vi tidigare inte hade något gott normalöl i den allmänna handeln. Att ändra alkoholvanor tar avsevärt längre tid än 5—6 år. Dessutom råkade införandet av mellanölet sammanfalla med en markant förändring inom den s. k. ungdomskulturen. Denna förändring, som sammanhänger med ändrade ekonomiska, tekniska, sociala och kulturella förhållanden, har bl. a. inneburit att mellanölet blivit en del av vissa ungdomars livsföring. Av betydelse är också den tidigare 114

fysiska och sociala mognaden. Det är inte bara alkoholvanorna som förändras. Även andra former i samlevnaden tycks undergå förändringar. Men mellanölet är ingalunda den enda alkoholdryck som kommer till användning. Vi finner det högst anmärkningsvärt att utredningen inte på allvar tagit upp de utredningsresultat som belyser ungdomens totala alkoholkonsumtion. APU:s UNG-undersökning 1968, där ca 2 000 personer i åldrarna 15-25 år ingick, visade bl. a. alkoholkonsumtionens procentuella fördelning på olika drycker mätt i ren alkohol. II A Procent av samtliga tillfrågade 15-25 år 8

II B

Starköl

Vin Sprit

28 Rusdryckerna starköl, vin och sprit svarade alltså för 61 % av alkoholkonsumtionen mot 39 % för öl typ A och B sammantaget. I Svenska Bryggareföreningens attitydundersökning 1970 ställdes vissa frågor om den egna alkoholkonsumtionen. Nedanstående tabell visar hur många i ungdomsgruppen som dricker 1 liter II B, 37 cl vin eller 12 cl sprit eller mer per gång (motsvarande 4,5 5 cl ren alkohol).

Procent i ungdomsgruppen 16-25 år som dricker 4,5 5 cl ren alkohol per gång eller mer

II B

Vin

Sprit

45 Också SIFO:s ungdomsundersökning 1971, där ca 1 700 personer i åldrarna 12-24 år intervjuades, visar hur mycket man vanligen brukar dricka per gång. Nedanstående tabell visar hur många av samtliga tillfrågade som konsumerar 3 burkar mellanöl, 45 cl vin eller 15 cl starksprit eller mer per gång (motsvarande ca 6 cl ren alkohol).

SOU 1971:66

II B

Vin

Procent av samtliga tillfrågade 12-24 år som dricker 6,5 cl ren alkohol per gång

Sprit

25 Även uppdelat på kön och åldrar visar sig starkspriten vara den alkoholdryck som ungdomen konsumerar mest per tillfälle. Anmärkas bör också starkspritens roll som "starkt berusningsmedel": 28% av pojkarna i de övre tonåren och 31 % av männen (20-24 år) konsumerar 36 cl starksprit eller mer per tillfälle. I SIFO-undersökningen tas vidare upp frågan om ungdomens berusningsmedel. Nedanstående tabell visar vilka drycker de som någon gång känt sig påverkade - inte fullt två tredjedelar av samtliga - hade använt den senaste gången de kände sig påverkade. Enbart sprit Enbart vin Enbart starköl Enbart II B

41 21 5 11

Någon kombination av sprit, vin och starköl

11 Kombination mellanöl och sprit, vin och/eller starköl

var motsvarande siffror 40, 32 resp. 41. Det bör anmärkas att unga fyllerister ofta uppger en svagare alkoholdryck som berusningskälla för att slippa redovisa varifrån de fått tillgång till rusdrycker. Vi anser det beklagligt att utredningen inte tillräckligt beaktat dessa utredningsresultat när det gäller att bedöma ungdomens konsumtionsvanor. Av ovannämnda undersökningar att döma synes det inte ens i de yngsta åldersgrupperna föreligga några större svårigheter att få tillgång till rusdrycker. Mot den bakgrunden är det inte realistiskt att tänka sig att åtgärder enbart riktade mot mellanölet kan få de avsedda effekterna. Langningsproblemet växer och dessutom kan man befara att de ungdomar under 18 år som i dag missbrukar mellanöl antingen fortsätter att missbruka mellanöl eller övergår att "missbruka rusdrycker och/eller andra preparat. Från dessa utgångspunkter anser vi att eventuella restriktioner riktade mot mellanölet bör anstå till dess utredningen klarlagt målsättningen för samhällets alkoholpolitik och ölfrågan insatts i sitt rätta sammanhang. Lagfäst åldersgräns vid utminutering

Övriga kombinationer t. ex. thinner, hasch + alkohol

Enligt utredningens förslag skall den nuvarande frivilliga åldersgränsen vid utminuteI endast 11 % kom alltså enbart mellanöl ring av mellanöl bli lagfäst. Förslaget kan till användning och i 8 % var man påverkad ytligt sett förefalla naturligt och har också av mellanöl och någon/några andra alkohol- vissa fördelar - framför allt då sanktionsdrycker. Kombinationer mellan olika rus- möjligheter kan knytas till 18-ärsgränsen. En drycker är vanligare. lagfäst åldersgräns kan emellertid inte i sig I SIFO-undersökningen fick de tillfrågade väntas bli bättre efterlevd än den nuvarande också ange hur kraftigt de känt sig påverkade frivilliga. Man kommer att mista något av det den senaste gången. Av dem som varit starkt engagemang som berörda parter visat under berusade hade 2 % druckit enbart mellanöl. försöksperioden och risken finns att regeln, Kontrollstyrelsens undersökning om fyl- liksom i Danmark, Norge och Finland, komleristernas berusningsmedel är också av in- mer att stanna på papperet. tresse här, trots de brister som kontrollstyDet är av stor betydelse att bestämmelser relsen påtalat. Av de 45 tonåringar i 15—17- utformas så att de har stöd i det allmänärsåldern som greps under undersöknings- na rättsmedvetandet. Man kan dessutom veckan uppgav 16 stycken rusdrycker som med rätta ifrågasätta om den föreslagna ålhuvudsakligt berusningsmedel, 13 uppgav öl dern 18 år är den bästa. Vid utskänkning och för 16 personer saknas närmare specifi- ligger gränsen vid 16 år och det vore naturkation. Av 113 personer mellan 18 och 20 år ligt att om man trots allt inför en åldersgräns SOU 1971:66

vid utminutering knyta den till utskänkningsåldern. Vidare visar undersökningar att 60-70 % av 16-17 åringar f. n. är ölkonsumenter. Försäljning över disk Som en särskild åtgärd för att effektivera åldersgränsen vid utminuteringen föreslår APU att i matvarubutik mellanöl bara skall få säljas över disk, och alltså inte genom självbetjäning, som dock skulle få tillämpas för öl av typ II A. En dylik åtgärd skulle bli alltför betungande praktiskt och ekonomiskt sett för stora delar av livsmedelshandeln för att vara tillräckligt motiverad av den rådande situationen beträffande mellanölet. Att genomföra denna åtgärd genom en lagstiftning som måste anses ha provisorisk karaktär är mindre välbetänkt. Behovet av åtgärden kan vidare tänkas bortfalla vid den lösning som kan bli följden av APU:s slutliga förslag (om detta t. ex. skulle innebära att mellanölet förbjöds).

den stora kundkretsen, som knappast kan väntas förstå att man på kvällstid får köpa matvaror men inte därtill hörande måltidsdryck i form av mellanöl. En rimligare utväg är att släppa mellanölsförsäljningen lika fri i tidshänseende som matvaruförsäljningen, till vilken den tillståndsmässigt är bunden. Samtidigt bör emellertid understrykas att vid fall av missförhållanden inom försäljningen på kvällstid ingripande skall ske genom begränsning av tiden för försäljningen. Antalet fall av sådan tidsbegränsning kan väntas bli ganska ringa och ej behöva bli särskilt betungande från kontrollsynpunkt. Förbättrad lagtillämpning

Det är angeläget att myndigheterna beslutsamt och skyndsamt griper in mot uppenbara missförhållanden inom försäljningen, t. ex. mot butiker som hämningslöst säljer öl till ungdomar i stora kvantiteter eller mot pubar och diskotek som serverar öl till alltför unga gäster eller i sådana mängder att de unga blir berusade. Det är i dylika fall fråga Tidsbegränsning för butiksförsäljning om uppenbart missbruk av den rådande friAffärstidskommittén föreslår i sitt betänkan- heten inom ölhanteringen. de att affärstidsregleringen skall upphöra. Detta skulle vid oförändrad öllagstiftning Informationskampanj innebära att öl skulle få säljas dygnet runt i matvarubutiker. APU anser sig kunna godta På den här punkten delar vi helt APU:s detta under förutsättning att utredningens uppfattning om att en omfattande informaförslag om försäljning av mellanöl över disk tionskampanj skall sättas in och hänvisar till majoritetens skrivning. Om informationsvinner gehör. För egen del har vi som förut nämnts inte kampanjen skall få någon verklig effekt som biträtt förslaget om försäljning av mellanöl bl. a. motverkan mot den kommersiella reköver disk. Om man antar att detta förslag lamen bör den baseras på en anslagstilldelinte genomföres bör likväl enligt vår mening ning som ligger över vad majoriteten tänkt någon tidsbegränsning av butiksförsäljningen sig. Anslaget i milj. kr bör röra sig om ett inte göras. En allmän sådan tidsbegränsning tvåsiffrigt belopp. Här gäller det att reparera skulle bli mycket svår att praktisera och inte vad som försummats i ett 15-tal år. Det är minst att kontrollera. Det rör sig ju dock om också i allra djupaste mening en fråga om ca 14 000 matvaruhandlare som säljer öl och samhällssolidaritet och medmänskligt ansvar. som exempelvis kl 18 varje kväll skulle få på något lämpligt sätt avskärma mellanölet från övriga varor om de vill fortsätta öppethållandet efter denna tid. Förfaringssättet skulle också uppfattas såsom mycket märkligt av 116

Sammanfattning Vi anser att det är principiellt och praktiskt felakSOU 1971:66

tigt att bryta ut mellanölet ur den alkoholpolitiska helhetsdiskussionen, att man i dagens läge inte skall gripa in med särskilda restriktioner mot mellanölet eftersom sådana snarast kan befaras få andra icke utredda negativa konsekvenser på nykterheten, att man därför inte bör införa en lagfäst åldersgräns av 18 år vid utminutering av mellanöl eller stadga skyldighet att sälja mellanölet över disk eller föreskriva särskilda tidsbegränsningar för mellanölsförsäljningen ifall affärstidsregleringen upphör, att det är viktigt att gällande lagregler om ölförsäljning efterlevs, att en mycket omfattande information rörande mellanölet, riktad till olika berörda målgrupper, är ytterst angelägen och att de social-, fritids-, kultur- och utbildningspolitiska faktorerna skall beaktas mera i den alkoholpolitiska diskussionen.

SOU 1971:66

Bilaga 1

Regler för reklam i Sverige avseende öl klass II A och B

Reglernas tillämpningsområde Dessa regler gäller reklam för öl klass II A och B riktad till konsumenter på den svenska marknaden. Med "reklam" avses varje framställning i text eller bild som göres i försäljningsfrämjande syfte. Allmänt Ölreklamen bör syfta till att främja strävandena från det allmännas sida att fä till stånd en övergång frän alkoholstarka till alkoholsvaga drycker. För detta syfte ska ölreklamen verka genom saklig upplysning och med hjälp av lämpliga media. Reklamen ska vara måttfull i fråga om säväl ordval som illustrationer. Ölreklamen ska vara sä utformad att den överensstämmer med de allmänna förhållningsreglerna i Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam. Regler om reklambudskapets innehåll 1. Reklam för alkoholhaltiga drycker får ej främja missbruk av sådan dryck och får ej heller riktas till barn och ungdom. 2. Det är icke tillåtet att avbilda ungdom i reklamen på ett uppseendeväckande sätt eller att använda uttryckssätt som framkallar 118

uppfattningen att öl är särskilt lämpligt för ungdom. Argumentering som anknyter till romantiska situationer eller till sex appeal skall undvikas. 3. Uttalanden eller bilder av personer, vilka kan framstå som idoler för ungdomen, får ej användas i reklamen. Idrottsmän och artister inom nöjesbranschen får ej åberopas. 4. Reklamen får icke ges sådan utformning att den bibringar konsumenten uppfattningen att öl befordrar hälsa och god kondition. Regler om reklammedel 1. Reklam för öl får ej förekomma i publikationer, som huvudsakligen riktar sig till ungdom, ej heller vid tillställningar eller i utbildningsanstalter eller i lokaler och institutioner för ungdom. 2. Reklam för öl får ej göras vid sportarrangemang eller i sammanhang som pä ett eller annat sätt anknyter till idrott eller friluftsliv. 3. Reklam för öl som på något sätt anknyter till motorismen får icke förekomma. 4. Reklamen får icke stimulera till konsumtion av öl pä arbetsplatsen.

SOU 1971:66

Reglernas tillämpning Fräga om viss reklamåtgärd strider mot någon av reglerna i ovanstående punkter prövas av Näringslivets Opinionsnämnd i enlighet med de regler som gäller inför nämnden.

SOU 1971:66

KUNGL. B I B I STOCKHOLM

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971

Kronologisk förteckning

1. Forskning med relation till utbildning för åldersklasserna 1 6 - 1 9 år. 2. Harmonisering av matematikundervisningen i årskurs 1 - 6 i de nordiska länderna. 3. Konsument- och marknadsföringsfrågor. 4. Nordiska transportproblem. 5. Nordiska ministerrådets arbetsformer.

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Utbildningsdepartementet

Post- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag m.m. [15] Ny domstolsadministration. [41 ] Utsökningsrätt XI. [45] Unga lagöverträdare I. [49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59]

Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24] Kyrkan kostar. [29] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. [36] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. [53] 2. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. [54] 3. Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. [55] 1968 års utbildningsutredning 1. Universitetsstudier utan examen. [60] 2. Val av utbildning och yrke. [61] 3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [62]

Socialdepartementet Familjepensionsfrågor m.m. [19] Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper. [38]

Försvarsdepartementet Utredningen om handräckningsvärnpliktiga. 1. Handräckning inom försvaret. [56] 2. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. [57]

Kommunikationsdepartementet Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11 ] Utredningen ångande befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på vag. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23] Sjömanspension. [30] Lastbil och Taxi. [34] Vintersjöfart. [63]

Jordbruksdepartementet Veterinärdistriktsindelningen, m m. [3]

Handelsdepartementet Fri affärstid. [33] Konsumentpolitik — riktlinjer och organisation. [37]

Inrikesdepartementet Servicekommittén. 1. Boendeservice 3. Kommunstudien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4. Boendeservice 6. Strukturstudier. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [35] Den svenska köpkraftsutbildningen 1967. [39] KSA-utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftens struktur och dimensioner. [43] 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. [44] Invandrarutredningen I. [51] Byggandets industrialisering. [52] Saneringsutredningen. 1. Sanering I. [64] 2. Sanering il. Bilagor [65]

Finansdepartementet SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. [1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtespekter 1960-1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. Bilaga 1. [8] 4. Miljövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] 8. Export och import 1971-1975. Bilaga 5. [40] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbalansutredningen. 1. Den svenska betalningsbalansstatistiken. [31] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32] Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [46] Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. [43] Mellanölsfrågan. [66]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologisks förteckningen.

Civildepartementet Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50]

Industridepartementet Malm - Jord - Vatten. [17]

K L Beckmans Tryckerier AB 1971

ALLF 238 71 066