Fri affärstid

V) N o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

•i

a

Fri affärstid

Betänkande avgivet av 1970 års affärstidskornmit Stockholm 1971

iStatens offentliga utredningar 1971

iKonologisk förteckning

1- ?OU 7 1 . Handbok för det officiella utredningstrycket. Seckman. Fi. 2. »ost- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. J u . 3. 'eterinärdistriktsindelningen, m m. Svenska Reprodukions A B . J o . 4. Communala val. Esselte. C. 5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 8 0 alet. Bilaga 2. Esselte. Fi. 6. vjy sjömanslag. Esselte. K. 7. : inansiella tillväxtaspekter 1960-1975. 1970 års långidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 8. Arbetskraftsresurserna 1 9 6 5 - 1 9 9 0 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1 . Esselte. Fi. 9- Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. '10. Snatteri. Berlingska Boktryckeriet, Lund. J u . |1« :.tt nytt bilregister. Göteborgs offsettryckeri A B . K. '12. viiljövården i Sverige under 70-talet. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. -13. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. •I 4. Varuhandeln fram till 1 9 7 5 . 1 9 7 0 års långtidsutredning, bilaga 3. Esselte. Fi. 15. förslag till aktiebolagslag m.m. Tryckeribolaget. J u . 16. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. < 7. l/ialm - Jord - Vatten. Svenska Reproduktions A B . I. 48. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. 49. lamiljepensionsfrågor m.m. Berlingska Boktryckeriet, Lund. S. :-0. europeisk överenskommelse om internationell transport &v farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. Norstedt K Söner. K. - 1 . I uropeisk överenskommelse om internationell transport *)v farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & !löner. K. i l . I uropeisk överenskommelse om internationell transport &v farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & 'löner. K. '•"i- (.uropeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. Norstedt & Söner. K. '•4. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska boktryckeriet, Lund. U. '.5. Eioendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. In. ' 6 . Eioendeservice 4. Projektstudien. Esselte. In. '•7. Eioendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. In. ' 8 . Eioendeservice 6. Strukturstudier. Esselte. In. '.9. Kyrkan kostar. Göteborgs offsettryckeri A B . U. '0. Jijömanspension. Göteborgs offsettryckeri A B . K. | 1 . E)en svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. •2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Eiilaga till Den svenska betalningsbalansstatistiken. E-sselte. Fi. 3. Fri affärstid. Göteborgs offsettryckeri A B . H.

nm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1971:33 Handelsdepartementet

Fri affärstid

Betänkande avgivet av 1970 års affärstidskommitté Stockholm 1971

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.17 S A L L F 109 2 010

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet

Genom beslut den 30 december 1969 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att verkställa en utredning rörande affärstidsregleringen. Med stöd av bemyndigandet tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, samma dag såsom sakkunniga regeringsrådet Äke Martenius, direktören i AB Turitz & Co numera i NK-Turitzkoncernen Paul Brundin, direktören i Kooperativa Förbundet Kurt Lindfors, förbundsordföranden i Handelsanställdas Förbund Erik Magnusson och vice verkställande direktören i Sveriges Köpmannaförbund Bengt Sundewall. Martenius utsågs att vara ordförande.

SOU 1971:33

De sakkunniga har antagit namnet 1970 års affärstidskommitté. Till sekreterare förordnades den 24 mars 1970 hovrättsassessorn Gunnar Hermanson. Sedan utredningsarbetet slutförts får kommittén härmed överlämna betänkande. Särskilt yttrande av Magnusson och reservation av Sundewall har fogats till betänkandet. Stockholm den 14 april 1971.

Åke Martenius Paul B rund ii i Erik Magnusson

Kurt L indfors Bengt Sundewall I Gunnar Hermanson

Innehåll

Kapitel 1 Utredningsuppdraget och uppläggningen av kommitténs arbete 1.1 Direktiven 1.2 Utredningsarbetet

9 9 3.3 10

Kapitel 2 Historisk överblick

. . .

1909 års lagstiftning 1919 års lagstiftning 1939 års lagstiftning 1942 års lagstiftning och efterföljande lagstiftning fram till 1967

13 14 15

2.1 2.2 2.3 2.4

Kapitel 3 Gällande affärstidslag 3.1 3.2

. .

Den gällande lagens innehåll Tillkomsten av affärstidslagen 3.2.1 Affärstidsutredningen tillsättes 3.2.2 Affärstidsutredningens bedömningar Konsumenterna och butikstängningslagen . . . . Detaljhandeln och butikstängningslagen . . . . De affärsanställdas behov av fritid Affärsinnehavarnas behov av fritid Myndigheterna och butikstängningslagen . . . . Affärstidsutredningens ställningstagande . . . .

SOU 1971:33

3.2.3 Affärstidsregleringen bibehålles tills vidare . . . . Den närmare utformningen av affärstidslagen 3.3.1 Affärstidsutredningen förslag 3.3.2 Lagens slutliga utformning Tillämpningsföreskrifter m.m. .

30 31 32

Kapitel 4 Erfarenheter av affärstidslagens tillämpning

3.4 Kommitténs enkät — en sammanfattning 4.1.1 Företrädare för konsu18 mentintressen 4.1.2 Företrädare för verksam18 heter som berörs av affärs19 tidslagen IQ 4.1.3 Företrädare för arbetspolitiska intressen 19 4.1.4 Företrädare för myndigheter med erfarenheter 19 från tillsyn och kontroll av affärstidslagens efterlevnad 22 4.2 Kommitténs hearings — en sammanfattning 25 4.3 Dispenser från affärstidslagen . 4.3.1 Dispensfrågans behandling 26 i förarbetena 4.3.2 Kommunenkät angående 26 dispenser från affärstidslagen — en sammanfattning 27 4.3.3 Kungl. Maj:ts beslut i affärstidsärenden . . . . 16

27 30

34 34

35 41

42 43 43 47

48 49 5

4.3.4 Riktlinjer vid dispensgivningen 4.3.5 Dispensfrågorna belysta genom enkät och hearings Särskilda undersökningar . . . 4.4.1 Förändringar i öppethållandetiderna 1966-1969 - en sammanfattning . . . . 4.4.2 Försäljning och kundantal under olika öppethållandetimmar en sammanfattning 4.4.3 Beskrivning av kundklientelet vid förlängt öppethållande - en sammanfattning 4.4.4 Detaljistintervjuer avseende affärstidslagen — en sammanfattning Affärstider och affärstidsregleringar i andra länder — en sammanfattning

5.4.3 Företagen 5.4.4 Administration och kontroll 5.4.5 Ordningsfrågor

50 54 59

6 Bakgrund 5.1.1 Några drag i detaljhandelns utveckling 5.1.2 Lokala marknader . . . . 5.1.3 Konsumentens inköpsituation Utvecklingen av öppethållandetiderna mot bakgrund av förändringar i affärstidsregleringen . . Pris- och strukturförändringar såsom följd av övergång till fria affärstider 5.3.1 Det särskilda detaljhandelsföretaget Förlängt öppethållande såsom konkurrensmedel . . Bättre kapitalutnyttjande 5.3.2 Detaljhandeln som helhet Prisfrågan Strukturfrågan Affärstidsfrågan från olika utgångspunkter 5.4.1 Konsumenterna 5.4.2 De affärsanställda . . . .

96 98

Kapitel 6 Kommitténs överväganden 59

och slutsatser

99 Kapitel 7 Sammanfattning

104 Särskilt yttrande av herr Magnusson . 109 Reservation av herr Sundewall . . . .

111 BILAGA 1 Kommitténs enkät . . . . BILAGA 2 Kommunenkät angående dispenser från affärstidslagen, etapp I

115 146

61 Samtliga dispenser 63

1 Kapitel 5 Diskuterade frågor 5.1

94 Undersökningens uppläggning och genomförande 1.1 Bakgrund 1.2 Metodik 1.3 Genomförande

146 146 146 146

65 2 65 68 72

76 77

Resultatredovisning 147 2.1 Dispensernas fördelning på kommuntyp 147 2.2 Riktlinjer för dispensgivningen 147 2.3 Dispensernas behandling . 148 2.3.1 Öppethällandedispenser 148 Kommunerna . . . 148 Högre instans . . . 150 2.3.2 Sortimentsdispenser 150 Kommunerna . . . 150 Högre instans . . . 151

77 82 Frågeformulär 83 BILAGA 3 Kommunenkät angående 83 dispenser från affärs tidslagen, e tapp II 155 86 Varaktiga dispenser 155 89 89 1 Undersökningens uppläggning 92 och genomförande 155 SOU 1971:33

1.1 1.2 1.3 1.4

2 3

Undersökningens syfte . Population och urval . . Variabler m.m Genomförande samt svarsfrekvens Huvudresultat Resultatredovisning 3.1 Storstockholm 3.2 Storgöteborg 3.3 Stormalmö 3.4 Centralorter 3.5 Övriga orter

155 155 155 156 156 157 157 162 163 166 169

BILAGA 4 Kungl. Maj:ts beslut i affärstidsärenden 173

BILAGA 8 Beskrivning av kundklientelet vid förlängt öppethållande . . . 219 1 2

Inledning Resultatredovisning 2.1 Färdsätt till butiken, förvärvsarbete m.m 2.2 Vad köper man på kvällar och söndagar? 2.3 Varför köper man på kvällar och söndagar? . . . .

219 220 220 222 225

BILAGA 9 Detaljistintervjuer avseende affärstidslagen 228

Inledning 228 Resultatredovisning 229 BILAGA 5 Arbetarskyddsstyrelsens 2.1 Företag som vid frågetilltillämpningsföreskrifter 179 fället tillämpade förlängt öppethållande 229 BILAGA 6 Förändringar i öppethål2.2 Företag som tidigare tilllandetiderna 1966-1969 193 lämpat förlängt öppethållande men som vid fråge1 Inledning 193 tillfället inte längre gjorde 2 Ändringar i affärstiderna 1966— detta 232 1967 194 2.3 Företag som inte tillämpat 3 Affärstidsundersökningarna förlängt öppethållande 234 1967 och 1969 - en jämförelse 197 Jämförelser mellan de tre kategorierna 3.1 Tillämpade tider 1967 och 235 1969 i olika brancher . . 197 av företag Varuhusen 197 Livsmedelshandeln . . . 198 BILAGA 10 Affärstider och affärstidsBeklädnadsbranchen . . . 199 regleringar i andra länder 238 Järn- och möbelhandeln 200 1 Nordiska länder 238 Tobaks-, frukt- och blomDanmark 238 sterhandeln 201 Finland 239 Övrig detaljhandel . . . . 202 Norge 241 3.2 Kvällsöppethållande 1967 Västeuropeiska länder 242 och 1969 203 2 Belgien 242 3.3 Söndagsöppethållande Frankrike 243 1967 och 1969 206 Nederländerna 243 3.4 Lunchstängning 1967 och Schweiz 245 1969 206 Storbritannien 244 3.5 Genomsnittligt antal öpFörbundsrepubliken Tyskland . 247 pethållandetimmar åren Östeuropeiska länder 248 1967-1969 208 3 Polen 248 BILAGA 7 Försäljning och kundantal Sovjetunionen 249 under olika öppethållandetimmar . . 211 Tjeckoslovakien 249 SOU 1971:33

1 2

4 Utomeuropeiska länder Amerikas förenta stater Kanada

.... ....

249 249 250

SOU 1971:33

1 Utredningsuppdraget och uppläggningen av kommitténs arbete

1.1 Direktiven Direktiven för kommitténs arbete finns återgivna i ett anförande till statsrådsprotokollet den 30 december 1969 av dåvarande chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange. "Enligt affärstidslagen far yrkesmässig detaljhandel bedrivas endast under tid som medges i lagen eller med stöd av densamma (affärstid). Försäljningsställe för sådan handel samt frisersalong och fotografiateljé får inte hållas öppna under annan tid. Vanlig affärstid enligt lagen är vardagar mellan klockan 8 och 20. Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse, skall kommunens styrelse eller nämnd som utses av fullmäktige i kommunen medge affärstid utöver den vanliga. Talan mot sådant beslut förs hos länsstyrelsen genom besvär. Från lagens tillämpning är undantagna vissa slag av försäljning. När förslaget till affärstidslag lades fram för riksdagen (prop. 1966:144) anförde föredragande statsrådet bl. a. följande. Flera omständigheter kunde anföras till stöd för ett antagande att man med beaktande av konsumenternas och de affärsanställdas intresse borde kunna avvara en lagfäst affärstidsreglering, åtminstone på längre sikt. Konsumenternas behov i fråga om affärstidens längd och förläggning skulle visserligen i dåvarande läge kunna i huvudsak tillgodoses inom ramen för en lagreglering SOU 1971:33

men detta skulle knappast vara möjligt i längden. Utredningen och flera remissinstanser hade nämligen pekat på flera faktorer som väntades komma att föra med sig att behovet av en längre affärstid skulle komma att göra sig mera gällande. Sålunda hade man bl. a. framhållit den ökade yrkesverksamheten bland kvinnor och befolkningsomflyttningen som medförde att allt fler fick längre avstånd mellan arbetsplatsen och bostaden. Man hade vidare menat att behovet av att kunna köpa bl. a. kapitalvaror i lugn och ro efter arbetstidens slut, ofta tillsammans med flera familjemedlemmar, skulle bli mer framträdande i takt med välståndsökningen. Ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle emellertid kunna medföra betydande olägenheter. Sålunda kunde man inte utesluta att en tvär omställning skulle få vissa oförmånliga verkningar för konsumenterna. Vidare skulle vissa olägenheter för de affärsanställda otvivelaktigt följa härav. En omedelbar avveckling av affärstidsregleringen skulle också i många fall kunna leda till sociala problem för affärsinnehavare som drev sina företag utan anställda eller med endast några enstaka medhjälpare. Med hänsyn till vad sålunda anförts ville föredraganden inte förorda att all affärstidsreglering slopades omedelbart. Däremot ansåg han att det fanns tillräckliga skäl för att ersätta butikstängningslagen med en friare reglering. Denna borde ges en begrän9

sad giltighetstid, förslagsvis fem år. Vid utgången av denna tid fick man på nytt pröva frågan om affärstidsregleringen skulle slopas helt. Erfarenheterna av den friare regleringen och den utveckling som torde ske inom ramen för denna borde då ge en bättre vägledning för prövningen. Frågan om affärstidsregleringen skall fortsätta efter utgången av affärstidslagens giltighetstid eller om den kan avvaras bör nu prövas. Uppgiften bör anförtros särskilda sakkunniga. Arbetet bör bedrivas i sådan takt att, om fortsatt lagstiftning anses behövlig, slutligt förslag kan underställas 1971 års riksdag. Från konsumenthåll har skäl åberopats som talar för att affärstiden lämnas helt fri. Häremot bör ställas de olägenheter som kan befaras uppkomma för affärsanställda och småföretagare om regleringen upphör. En närmare redogörelse för skäl som talar för och emot en affärstidsreglering har lämnats i förarbetena till affärstidslagen och torde inte i detta sammanhang behöva upprepas. De sakkunniga bör vid sin prövning beakta dessa olika faktorer och andra omständigheter som kan vara av betydelse. Bl. a. bör hänsyn tas till den pågående snabba utvecklingen på varuhandelns område, till förhållandena inom den berörda delen av arbetsmarknaden och till de erfarenheter som gjorts beträffande affärstidslagens tillämpning och verkningar. I sistnämnda avseende är det i synnerhet av vikt att beakta i vilken utsträckning man utnyttjat de möjligheter affärstidslagen ger till öppethållande inom ramen för vanlig affärstid och i vilken omfattning tillstånd meddelats för öppethållande på tid utöver vanlig affärstid. Vid bedömningen av konsumentintresset av att affärstidsregleringen slopas eller blir friare kan det finnas skäl för de sakkunniga att särskilt uppmärksamma verkningarna av den fortgående butikskoncentrationen. En av följderna av utvecklingen i nämnda avseende är att många för hushållen lättillgängliga småbutiker tvingas slå igen. Detta medför olägenheter för konsumenterna, som i många fall kan ha starkt behov av en 10

kompletterande närhetsservice, kanske delvis i andra former än den traditionella butikshandeln. Möjligheterna att tillgodose konsumentbehovet av bättre närhetsservice kan vara beroende av det sätt på vilket affärstidsfrågan slutligt löses. Om de sakkunniga finner att en fortsatt reglering av affärstiden behövs, bör de se över lagen och lägga fram förslag till ändringar eller tillägg i den män det är påkallat. Särskild uppmärksamhet bör i så fall ägnas frågan om behovet av särskilda tillstånd att få hålla öppet längre än den vanliga affärstiden på vardagar och att hälla öppet på söndagar. Om sådant behov anses föreligga bör riktlinjer skapas, som kan ge de kommunala myndigheterna vägledning vid den avvägning som vid tillståndsgivningen bör ske mellan konsumenternas och de affärsanställdas intressen. Samtidigt bör undersökas på vad sätt kravet på en mera enhetlig lagtillämpning skall kunna tillgodoses i syfte bl. a. att minska riskerna för att konkurrensförhållandena inom handeln påverkas av tillståndsgivningen."

1.2 Utredningsarbetet Affärstidsutredningen, vars betänkande ligger till grund för den gällande lagstiftningen, lät under senare delen av år 1963 företa en undersökning rörande allmänhetens inköpsvanor och inställning till butikernas affärstider. 1970 års affärstidskommitté har övervägt att på nytt utföra en liknande undersökning men funnit sig böra avstå härifrån. Skälet härtill är att resultaten från 1963 års undersökning fortfarande äger viss aktualitet och att en ny undersökning av liknande slag inte ansetts kunna tillföra kommittén kunskap av sådant värde att ett upprepande av den i förhållande till användbarheten i detta sammanhang ganska dyrbara undersökningen kunde anses motiverad. Genom den förra undersökningen och andra tillgängliga köpvaneundersökningar har kommittén ändå tillgång till viss kunskap om sådant faktiskt konsumentbeteende som är av intresse för kommitténs bedömning. För att i övrigt SOU 1971:33

skaffa sig underlag för sina ställningstaganden har kommittén funnit sig böra gå fram andra vägar. Eftersom gällande lag jämförd med tidigare lagstiftning innebär en friare reglering av affärstiderna, har kommittén ansett det angeläget att kartlägga de förändringar i öppethållandetiderna, som inträffat under den nya lagen. För detta ändamål har åt Handelns Utredningsinstitut uppdragits att utföra en särskild undersökning. Denna har utformats såsom en jämförelse mellan åren 1966, 1967 och 1969 av de tillämpade öppethällandetiderna i detaljhandeln. Genom Handelns Utredningsinstitut har vidare från varuhuskedjorna Domus, Epa och Tempo insamlats visst material till belysning av förändringarna när det gäller fördelning på veckotimmar av kundantal och försäljning. Också dispensgivningen under den gällande lagens giltighetstid har undersökts. Genom en i två etapper pä kommitténs uppdrag av Handelns Utredningsinstitut genomförd specialundersökning har kartlagts den kommunala dispensgivningen. Vidare har på uppdrag av kommittén departementssekreteraren Sven Sahlström utarbetat en redogörelse i vissa avseenden för Kungl. Maj:ts praxis i dispensärenden. En fråga av särskild vikt har bedömts vara hur de förändringar, som den gällande lagen medfört, uppfattats av olika berörda intressegrupper. Genom en undersökning kallad "beskrivning av kundklientelet vid förlängt öppethållande" har Handelns Utredningsinstitut på uppdrag av kommittén genom intervjuer med sådana konsumenter, som begagnar sig av förlängt öppethållande, sökt klarlägga motiv och bakgrund till dessa konsumenters köpbeteende. I en annan undersökning genom utredningsinstitutet har ett antal företagare intervjuats rörande sin inställning till förlängt öppethållande. I denna undersökning har man vänt sig till företagare som tillämpar förlängt öppethållande, företagare som tidigare tillämpat förlängt öppethållande men upphört därmed och företagare som inte alls tillämpat förSOU 1971:33

längt öppethållande. Ett antal organisationer med nära anknytning till konsumentfrågor, organisationer på arbetsmarknaden, näringslivsorganisationer, detaljhandelsföretag samt statliga och kommunala organ, tillhopa ett 80-tal, har beretts tillfälle att delge kommittén de erfarenheter av den nuvarande lagens tillämpning och framföra de synpunkter i övrigt, som man ansett vara av betydelse för kommitténs överväganden. Vidare har företrädare för Sveriges Kioskägares Riksförbund, Svenska Pressbyrån AB och Sveriges Livsmedelshandlareförbund beretts tillfälle att muntligen framföra sina synpunkter. Härjämte har hörts företrädare för de dispensgivande myndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt polismyndigheten i Göteborg. Intresset för förlängt öppethållande har främst varit koncentrerat till Stockholm med omgivningar. Genom remissvaren har kommittén erhållit synpunkter från centrala organ mestadels lokaliserade till Stockholm. De undersökningar, som kommittén låtit utföra, är väl ägnade att belysa storstadsförhållanden. Emellertid har kommittén också ansett sig ha ett behov av att härutöver skaffa sig kännedom om hur man utanför storstadsområderna ser på affärtidsfrågan. För detta ändamål har kommittén hållit hearings i fyra städer - Västerås, Hälsingborg, Karlstad och Umeå, varvid såväl konsumenter som företagare hörts. Såsom representanter för konsumenterna har i de av städerna där konsumentkommittéer finns — Västerås, Hälsingborg och Umeå - dessa hörts för sig. Vidare har på varje plats genom försorg av de fackliga centralorganisationernas lokala ombud sammankallats grupper av vanliga konsumenter. Dessa grupper har i princip utsetts så att de skulle utgöra ett någorlunda representativt urval av förvärvsarbetande. I var och en av de fyra städerna har slutligen med hjälp av lokala köpmannaorganisationer sammankallats en grupp med företrädare för detaljhandelsföretagarna. Genom utrikesdepartementets förmedling har från ett antal främmande länder inhäm11

tats uppgifter rörande lagstiftning m.m. i affärstidsfrågor. Dessa uppgifter har på kommitténs uppdrag sammanställts av hovrättsfiskalen Tor Olsson.

12 SOU 1971:33

2 Historisk överblick

2.1 1909 års lagstiftning Vid 1900-talets början förelåg inte några andra inskränkningar i butikernas rätt att hålla öppet än som betingades av strafflagens regler om religionsbrott. Dessa regler stadgade förbud mot öppethållande under sabbatstid, alltså kl. 6-21 under sön- och helgdag. Genom lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handelns idkande å söckendag utöver viss tid tillkom den första speciallagstiftningen rörande öppethållande inom handeln. Denna lagstiftning hade arbetspolitisk bakgrund. En undersökning rörande expeditionstidens längd inom minuthandeln i Stockholm under år 1907 visade att endast 6 % av butikerna hade mindre än 12 timmars expeditionstid. 7 % av butikerna hade öppet i mer än 15 timmar om dygnet. Under förarbetena till lagstiftningen anförde departementschefen att friheten att hålla handelsbodar öppna hur länge som helst medförde ölägenheter för såväl butiksägare som deras biträden både ifråga om vilotiden och beträffande tillfälle till intellektuell utbildning och förströelse. Det övervägande flertalet av arbetsgivare och arbetstagare inom handeln antogs vara positiva till den ifrågasatta lagstiftningen. Departementschefen ansåg inte hänsynen till konsumenternas intresse med fog kunna åberopas såsom skäl för olämpligheten av den ifrågasatta lagstiftningen. Det antogs sannolikt att allmänheten inom kort SOU 1971:33

skulle vänja sig vid att göra sina inköp vid en något tidigare tidpunkt på dagen än förr. Lagen begränsades till att gälla endast för städer, köpingar och municipalsamhällen. Den gav inte någon direkt bindande regel rörande affärstidens förläggning, utan öppnade endast möjlighet för de berörda primärkommunerna att själva besluta om införande av regler rörande öppethållandetiden. För att, som departementschefen uttryckte saken, när föreskrifter i ämnet för någon ort meddelades de skulle bli av verklig betydelse och motsvara vad man ville vinna med lagstiftningen, utformades lagen så, att det kommunala beslutet inte fick ange öppningstiden före kl. 7 på förmiddagen eller stängningstiden senare än kl. 8 på eftermiddagen. För butiker som endast tillhandahöll livsförnödenheter fick dock öppningstiden sättas till kl. 6 på förmiddagen och stängningstiden till kl. 9 på eftermiddagen. Såsom framgår av lagens namn gällde den endast för söckendagar. Bodar med huvudsakligen försäljning av tobak och tidningar kunde medges ytterligare förlängda affärstider. Möjligheter till generell förlängning av affärstiden fanns också under dag före sön- eller helgdag samt vid julhandeln. Visst sortiment och vissa försäljningsformer var undantagna från lagens tillämpning. Sålunda var försäljning av tidningar eller i mindre omfattning av matvaror, läskedrycker o. dyl. undantagen liksom också 13

försäljning avsedd för den resande allmänheten. Under förarbetena till lagstiftningen uppmärksammades risken för att angränsande kommuner skulle fatta olika beslut. De kommunala besluten krävde emellertid fastställelse av Kungl. Maj:ts befallningshavande. Vid prövningen av beslutet skulle därvid särskild uppmärksamhet ägnas åt det anmärkta förhållandet. Genom en lagändring år 1912 utsträcktes rätten att meddela förbud mot öppethållande utöver viss tid även till sådan tid under sön- och helgdagar, som inte reglerades enligt 7 kap. 3 § strafflagen. 2.2 1919 års lagstiftning

affärstid. Jämfört med den föregående lagen innebar den nya lagen en avkortning av öppethållandetiden. Denna bestämdes för handelsbodar i allmänhet till kl. 8—19. Regeln om möjlighet till förlängt öppethållande på lördagar och helgdagsaftnar togs bort. Tobaks- och tidningshandeln förlorade sin särställning. Specialreglerna i den äldre lagstiftningen rörande handeln med livsförnödenheter föranledde vissa meningsbrytningar. Departementschefen anförde att en särställning borde tillerkännas sådana i dagligt bruk använda livsförnödenheter, som är underkastade snabb försämring, såsom mjölk, grädde och smör samt konditori- och bagerivaror. Lagrådet framhöll att särskilt betänkligt var det tvång och obehag, den starka frestelse till överträdande, som förbudet mot försäljning av andra än vissa slags varor kom att innefatta. Lagen utformades efter departementschefens förslag och alla livsmedelsaffärer fick rätt att börja försäljningen av de uppräknade varorna en timme före den vanliga tiden för öppnandet och fortsätta med försäljningen en timme efter den vanliga stängningstiden.

Ganska snart började krav resas på en revision av 1909 års lag och den 30 maj 1919 utfärdades lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse. Under förarbetena till den nya lagstiftningen framhölls bl. a. att det inte kunde anses tillfredsställande att låta förverkligandet av en betydelsefull social lagstiftning bli beroende av något så godtyckligt och tillfälligt som fördelningen av den politiska makten och intresseförhållandena inom de kommunala representationerna. Den kommunala I lagen inflöt också en allmän regel om rätten att förfoga över frågan huruvida lagen förbud mot öppethållande på sön- och helgskulle gälla i kommunen eller ej ersattes av dag. Mellan kl. 7 och kl. 10 fick emellertid ett direkt i lagen infört förbud mot öppet- de livsmedel säljas, för vilka längre försäljhållande under viss tid. Kommunerna fick ningstid medgivits under vardagar. Under dock rätt att göra vissa avvikelser. samma öppethållandetid fick också säljas Lagstiftningens sociala karaktär framgår färsk frukt och levande blommor. bl. a. av att vederbörande riksdagsutskott i Den kommunala rätten att förordna om sin allmänna motivering för lagen särskilt avvikelser från regleringen bestämdes att framhöll, att handelsidkarnas och deras biträ- omfatta 2 timmar före och 2 timmar efter dens gemensamma strävanden att ernå för- den i lagen stadgade tiden. För städer, kortad expeditionstid uppbars av starka skäl. köpingar och municipalsamhällen begränsaGenom lagstiftningen reglerades, låt vara des dock rätten till utsträckning till hälften. indirekt, arbetstidens längd och förläggning Det medgavs också viss rätt för kommunen för arbetstagarna. Beträffande det närmare att inskränka affärstiden. Kommunen fick bestämmandet av öppethållandetiderna dessutom möjlighet att utöka eller inskränka framgår emellertid av förarbetena också att affärstiden under sön- och helgdagar. man mot de affärsanställdas intresse av en Beträffande den kommunala befogenskälig begränsning av arbetstiden ställde heten att besluta om avvikelse uttalades i allmänhetens och affärsinnehavarnas berätti- propositionen att den förväntades komma gade krav på en icke alltför snävt begränsad att handhas med största varsamhet. Awikel14

SOU 1971:33

serna borde givetvis inte göras större än som måste nämligen hänsyn i främsta rummet kunde vara påkallat av ortens särskilda tagas till allmänhetens befogade krav på att förhållanden. I åtskilliga fall ansågs föränd- — ofta före eller efter egen arbetstid - äga ringarna kunna begränsas till att avse exem- möjlighet att göra sina inköp. Jämväl affärspelvis viss tid av året eller vissa slag av idkarnas anspråk på att genom viss inte företag. Det framhölls i detta sammanhang alltför kort tids öppethållande kunna utnyttatt tidsbestämmelserna i regel borde göras ja affärerna med däri nedlagt kapital ansåg enhetliga för alla företag av samma slag inom han böra vinna beaktande. Butikerna kunde kommunen, enär i annat fall olämplig kon- med hänsyn därtill enligt departementschefens mening inte ha så kort tid tillmätt kurrens lätt kunde uppstå. för öppethållandet, som skulle vara erforder2.3 1939 års lagstiftning lig för att tillgodose behovet av skälig arbetsGenom 1930 års allmänna arbetstidslag be- tid för de där anställda. Med utgångspunkt från dessa överväganstämdes den ordinarie arbetstiden till 48 timmar i veckan. Från lagens tillämpnings- den tillskapades direkta lagregler rörande område undantogs emellertid sådant arbete, arbetstiderna för de affärsanställda. Det som ålåg biträde i handelsbod, rakstuga, ansågs inte lämpligt att i den allmänna frisersalong eller badinrättning. Detta undan- arbetstidslagen införa dessa speciella regler tag korresponderade mot tillämpningsområ- för detaljhandelns arbetstagare, eftersom inom detaljhandeln förekom arbetsförhållandet för 1919 års butikstängningslag. Undersökningar verkställda år 1933 visade den, som påkallade en från den allmänna emellertid att den genomsnittliga ordinarie arbetstidslagen avvikande reglering. Inom de nettoarbetstiden för butikspersonal i affärer flesta detaljhandelsbranscher var behovet av i allmänhet kunde uppskattas till 51 å 52 arbete inte lika fördelat över årets veckor, timmar i veckan. I åtskilliga branscher var utan det fanns en eller flera säsonger, då den ordinarie arbetstiden avsevärt längre. påfrestningen på personalen blev förhållanMot bakgrunden av dessa förhållanden restes devis stor, men mellan dessa brukade ligga krav på en reglering av arbetstiden för även mer tysta perioder, då de anställda kunde denna arbetstagargrupp och år 1935 tillkalla- erhålla större ledighet. Dessa förhållanden des särskilda sakkunniga, som började för- ansågs kräva en rätt till överflyttning efter bereda en lagstiftning i ämnet. I uppdraget arbetsgivarens gottfinnande av arbetstid till de sakkunniga innefattades också inom viss tidsperiod. Särartade bestämmelser spörsmålen om en i lag fastställd begränsning erfordrades också beträffande förberedelseav affärstiden inom detaljhandeln. De sak- och avslutningsarbeten. Arbetstidsbestämkunniga framlade betänkande år 1937. melserna fick därför formen av en särskild Under de fortsatta förarbetena uttalade lag - arbetstidslagen för detaljhandeln. departementschefen såsom sin principiella Parallellt med arbetet på den nya lagstiftuppfattning, att tillräckligt starka skäl inte ningen rörande arbetstidsregleringen nå förelåg att över huvud undantaga större eller detaljhandelns område pågick en revision av mindre grupper arbetstagare från 48- den gällande affärstidslagstiftningen. I detta timmarsveckans reglering. En erforderlig sammanhang konstaterade de sakkunniga att arbetstidsreglering ansåg han inte kunna upp- det ur principiell synpunkt knappast fanns nås genom skärpning av butikstängnings- större anledning beträffande detaljhandel lagen. En tvångsreglering i butikstängnings- och annan därmed sammanhörande rörelse lagen, som innebar öppethållande under så än för övriga näringsgrenar att — när den kort tid, att därigenom arbetstiden för de högsta arbetstid, som fick uttagas av persoanställda skulle kunna i tillräcklig grad in- nalen, var i lag föreskriven - med hänsyn till skränkas, syntes honom inte möjlig. Vid personalen meddela föreskrifter om arbetsbestämmandet av tiden för öppethållandet tidens förläggning och fördelning. Man erinSOU 1971:33

rade om att både vid tillkomsten av den då gällande lagstiftningen av år 1919 och i samband med införandet av den första lagen på området år 1909 det i främsta rummet var hänsynen till de anställda, som framfördes såsom motivering för lagstiftningen. Samtidigt påpekades emellertid att vid sidan härav hade betonats butikstängningslagstiftningens betydelse för beredande av fritid åt butiksinnehavarna själva och likartade konkurrensförhållanden mellan olika företag. Dessa skäl för en butikstängningslag ansågs nu så vägande, att de ensamma motiverade denna lagstiftning. Härtill kom att de anställda vid de allra minsta företagen ställdes utanför den nya arbetstidslagstiftningen. Den 22 juni 1939 utfärdades en ny butikstängningslag. 1 lagen bibehölls den s. k. sjustängningen. På söndagar fick butiker hålla öppet mellan klockan 8 och 10 för försäljning av enbart mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och konditorivaror, pilsnerdricka, alkoholfria drycker, färsk frukt och levande blommor. Vid fastställandet av affärernas stängningstid ansågs hänsyn i första hand böra tagas till, att allmänheten lämnades möjlighet att göra inköp efter arbetstidens slut. För detta intresse fick den relativt sett fåtaliga butikspersonalens intresse av att sluta sitt arbete tidigt på dagen stå tillbaka. Det ansågs vidare vara av vikt ur konkurrenssynpunkt, att stängningstiden för affärerna var enhetligt reglerad. Möjligheter att göra avsteg från de i lagen bestämda öppethållandetiderna bibehölls dock. Varje kommun erhöll rätt att göra kommunala avvikelser från lagens huvudregler. Sådana kommunala avvikelser fick emellertid endast innehålla att tiden för öppethållande inskränktes eller förlades till annan del av dygnet. Utsträckning av den längsta tiden för öppethållande fick kommunen inte medge annat än beträffande vissa slags rörelser. Ett kommunalt beslut skulle som regel gälla hela kommunen, men olika bestämmelser kunde meddelas för butiker av skilda slag. I den nya lagen öppnades emellertid möjlighet för i städerna magistraten och kom16

munalborgmästaren (i Stockholm överståthållarämbetet) och på landet länsstyrelserna att ge tillstånd till öppethållande utöver den i lagen bestämda affärstiden. Sådant tillstånd fick i regel medges endast om synnerliga skäl förelåg. Emellertid gällde mindre stränga krav ifråga om kioskhandeln och vissa andra särskilt uppräknade slag av handel såsom t. ex. ifråga om frukt- och konfektyraffärer. blomsteraffärer samt försäljning i direkt anslutning till mer betydande trafik och försäljning utomhus av varm korv med vissa tillbehör. I allmänhet fick sädan handel dock med undantag för trafikkiosker och korvstånd inte äga rum längre än till kl. 22. Under förarbetena till lagstiftningen konstaterades att kioskhandeln bl. a. pä grund av osäker praxis vid lagtillämpningen utvecklats delvis vid sidan av lagen och blivit en i förhållande till de vanliga butikerna gynnad försäljningsform. Sedan konsumenterna nu en gång vant sig vid att utom butikstid kunna tillhandla sig vissa varor i kioskerna, skulle det emellertid säkerligen, antog man, väcka stort missnöje om denna möjlighet helt togs bort. Allmänhetens intresse ansågs dock bara vara särskilt stort och berättigat i fråga om sådana varor, som var avsedda för en omedelbar och mer tillfällig konsumtion och som var av ömtålig beskaffenhet eller eljest lämpligen inte kunde inköpas på förhand. Regleringen av kioskhandeln ansågs därför inte böra göras schematiskt utan genom särskilda tillståndsbeslut ske under hänsynstagande till de skiftande förhållandena. 2.4 1942 års lagstiftning och efterföljande lagstiftning fram till 1967 1939 års arbetstidslag för detaljhandeln och butikstängningslagen från samma år gällde provisoriskt till och med utgången av år 1942. Den 18 juli 1942 utfärdades nya lagar i stället för de gamla. Den nya arbetstidslagen för detaljhandeln utvidgades att gälla även sådana småföretag där endast en arbetstagare användes. I 1942 års butikstängningslag bibehölls sjustängningen. Det konstaterades under SOU 1971:33

förarbetena att den allmänna stängningstiden syntes gå mot stängning kl. 18. Denna utveckling hade huvudsakligen tillkommit på frivillighetens väg genom lokala överenskommelser mellan affärsmännen. Detta förhållande, liksom att anpassningen efter arbetstidslagens för detaljhandeln bestämmelser om de anställdas arbetstid skulle underlättas och att det för butiksinnehavarna och de anställda skulle vara tillfredsställande att få arbetsdagen tidigare avslutad, ansågs tala för en allmän 18-stängning. Konsumenternas intresse av att efter den egna arbetstidens slut kunna göra inköp föranledde emellertid att den senare stängningstiden fastställdes i lagen. Tillämpningen av den gällande lagen hade givit vid handen att ordningen för att avgöra frågor angående lagens omfattning och räckvidd inte fungerade tillfredsställande. Sådana frågor kunde endast bli prövade i samband med domstolsförfarande då överträdelser av lagen beivrades. Härigenom hade praxis kommit att bli växlande. Den nya lagstiftningen införde den nyheten att arbetsrådet ålades att på begäran av domstol, allmän åklagare eller den, vars rätt berördes, avgöra huruvida lagen ägde tillämpning på viss försäljning eller visst öppethållande av butik. Bestämmelsen om rätt för kommun att inskränka den vanliga affärstiden bibehölls. Vidare vidgades möjligheten att helt eller delvis omfördela affärstiden att gälla inom ramen för en vecka i stället för såsom tidigare ett dygn. Den nya butikstängningslagen erhöll liksom sin föregångare provisorisk karaktär med en giltighetstid av 3 år. 1942 års butikstängningslag ersattes sedermera av en ny butikstängningslag den 29 juni 1945, vilken senare lag i sin tur efter ytterligare tre år ersattes av butikstängningslagen av den 21 juli 1948. Dessa båda lagar medförde inte några förändringar av större intresse. De motiv för en fortsatt lagstiftning rörande affärstiderna, som kommit till uttryck under förarbetena till 1939 års lagstiftning, SOU 1971:33

ansågs vid tillkomsten av 1948 års lag fortfarande bärande. Under lagens förarbeten anförde departementschefen, att även om arbetstiden för de anställda var reglerad i annan ordning, andra viktiga sociala önskemål liksom också näringspolitiska intressen krävde att butikstängningslagen bibehölls. Han sade sig därvid särskilt syfta på angelägenheten av att trygga skälig fritid åt butiksinnehavarna och att åstadkomma i stort sett likartade konkurrensförhållanden mellan de olika företagen.

3 Gällande lag

1948 års butikstängningslag kom att gälla ända fram till den 1 januari 1967 då den efterträddes av den nuvarande affärstidslagen (1966:668). Till grund för den nya lagen låg ett av affärstidsutredningen i juni 1965 avgivet betänkande "Affärstiderna" (SOU 1965:38 och 39). Sedan betänkandet remissbehandlats förelades riksdagen i proposition 1966:144 förslag till den nya affärstidslagen. Den 16 december 1966 utfärdades lagen. Affärstidslagen innebär i huvudsak en väsentligt enklare och friare reglering av affärstiderna. Den vanliga affärstiden har utsträckts till kl 20 på vardagar. Huvuddelen av den handel som tidigare fick ske efter dispens på annan tid än vanlig affärstid — bl. a. hela kioskhandeln — har undantagits från regleringen i lagen. Kommun får för varje särskilt fall medge längre affärstid än den vanliga affärstiden om det är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse. 3.1 Den gällande lagens innehåll Yrkesmässig detaljhandel får enligt 1 § bedrivas endast under tid som medges i lagen eller med stöd av denna (affärstid). Beteckningen affärstid användes här om all tid för tillåten yrkesmässig detaljhandel vare sig den är angiven i lagen eller medges med stöd av denna. Till denna huvudregel har i paragrafen knutits ett förbud mot att hålla försäljningsställe för sådan handel öppen under annan tid. Förbudet omfattar också friser18

salong och fotoateljé. Enligt 2 § är vanlig affärstid vardagar mellan kl. 8 och 20. Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse skall kommunens styrelse eller nämnd som utses av fullmäktige i kommunen medge affärstid utöver den vanliga. I 3 § undantages från lagens tillämpning försäljning från apotek, försäljning från automatapparat, försäljning på trafikmedel till resande, försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst, om försäljningen sker i ringa omfattning och utan samband med annan handel, samt försäljning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats. Från lagens tillämpning undantages i paragrafen vidare, i den omfattning och på de villkor som föreskrives av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri som bedrives i utställningslokal, försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror, försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon samt andra varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid, om försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad serveringsrörelse eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning SOU 1971:33

av andra varor. Enligt 4 § meddelas närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer. Med stöd av denna paragraf har arbetarskyddsstyrelsen sedermera bemyndigats att utfärda tillämpningsföreskrifter till lagen. I 5 § stadgas bötesstraff för den som handlar i strid mot lagen eller föreskrift som meddelats med stöd av denna. Talan mot kommuns styrelse eller nämnd enligt lagen föres hos länsstyrelsen genom besvär (6 §). 3.2 Tillkomsten av affärstidslagen 3.2.1 Affärstidsutredningen tillsättes De motiv som uppbar 1948 års lag hade redan under lagens förarbeten börjat sättas ifråga. Under remissbehandlingen av det förslag, som ledde till propositionen, gjordes från en del håll gällande att önskemålen om såväl skälig fritid för butiksinnehavarna som likartade konkurrensförhållanden inom detaljhandeln kunde tillgodoses av näringsidkarna själva genom överenskommelser. Man pekade på bl. a. att den tid som var tillåten för öppethållande ofta inte helt utnyttjades. Så hade exempelvis affärstiden på lördagar inskränkts genom överenskommelser mellan näringsidkarnas organisationer. Även om lagstiftningen kunde ha en viss uppgift att fylla för att hindra osund konkurrens, ansågs det dock kunna diskuteras om det fanns anledning att skydda mot sådan konkurrens genom en butikstängningslag, som innebar reglering av ett flertal förhållanden med svåra gränsdragningar och som därför måste innehålla en mängd detaljbestämmelser. Liknande synpunkter anfördes sedermera i andra sammanhang bl. a. i samband med vissa ändringar i lagen år 1956.

I direktiven till de sakkunniga pekade departementschefen på den genomgripande utveckling i övrigt som ägt rum och som berört detaljhandeln. Strukturrationaliseringen hade medfört att varuhusen växt till i antal och storlek samt att systemet med självbetjäning kommit att tillämpas i allt större utsträckning. Nya metoder för förpackning av livsmedel och bättre förvaringsmöjligheter i hushållen sades också ha medfört större benägenhet hos allmänheten att ifråga om livsmedel göra stora inköp vid få tillfällen. Den tekniska utvecklingen hade öppnat större möjligheter för automathandeln. Departementschefen pekade vidare på att ökad konsumentupplysning särskilt i fråga om mer varaktiga konsumtionsvaror, såsom möbler och textilier, torde ha viss betydelse för frågan om butikernas affärstid. I direktiven betonades att utredningen borde vara förutsättningslös. Om de sakkunniga fann en reglering på området vara erforderlig även framledes, borde den dock under alla förhållanden få en mera generell karaktär än den nuvarande. En detaljreglering med sikte exempelvis på försäljning av särskilda varuslag ansågs sålunda inte böra utan tvingande skäl bibehållas. 3.2.2 Affärstidsutredningens bedömningar Konsumenterna och butikstängningslagen

För att få underlag för sina bedömningar i förevarande del lät utredningen göra en omfattande statistisk konsumentundersökning, där man i första hand sökte skaffa sig en uppfattning om allmänhetens inköpsvanor, men även sökte utröna allmänhetens önskemål beträffande affärstiderna. Inköpsvanorna undersöktes beträffande livsmedel och ett antal fackhandelsbranscher. Särskilt livsmedelsinköpen gjordes till föremål för ett ganska omfattande studium. Hushåll med Under åberopande bl. a. av de här anmärk- barn i åldrarna 12-17 år jämfördes med ta omständigheterna tillkallade chefen för in- andra hushåll. På liknande sätt jämfördes rikesdepartementet i juni 1962 åtta sakkun- hushåll med och utan hemarbetande vuxen. niga för att göra en utredning rörande Vidare studerades regionala skillnader med hänsyn till urbaniseringsgrad. Inköpsfrekvenbutikstängningslagstiftningen.

SOU 1971:33

sen delades upp mellan vardagar och lördagar och emellan olika tider på dagarna. Inköpens fördelning mellan olika hushållsmedlemmar ingick också i undersökningen. Andra faktorer, som studerades, var avstånd till livsmedelsaffären, förflyttningstid m. m. för inköp samt automat- och kioskinköp. I sina överväganden rörande butikstängningslagens inverkan på köpvanorna framhöll utredningen till en början, att man inte av undersökningen kunde bilda sig någon uppfattning om hur omfattande den av detaljhandeln förmedlade varuströmmen skulle ha varit, om affärstiderna inte hade reglerats i lag. Sannolikt går man emellertid enligt utredningen för långt, om man gör gällande att konsumtionens omfattning inte har närmare samband med affärstiderna. Vidare framhöll utredningen att de i lagen angivna affärstiderna utgör den ram inom vilken inköpsbehoven kan tillgodoses. Affärstiderna påverkar därför enligt utredningen helt naturligt inköpens förläggning i tiden. Beträffande sön- och helgdagar, då butikstängningslagen kraftigt begränsade detaljhandeln, ansåg utredningen konsumenternas inställning till de hinder som lagen då reste vara det viktigaste underlaget för utredningens bedömning. Undersökningen hade givit vid handen att mer än hälften av landets alla hushåll ville kunna köpa blommor på sön- och helgdagar. Därnäst ville man kunna handla livsmedel (16% av hushållen i hela riket). Ett antal konsumenter (5—8 % av hushållen i hela riket) önskade också att affärerna sådana dagar sålde kläder, möbler, bilar och konstverk. Affärstidsutredningen anförde som ett allmänt omdöme att butikstängningslagen väl inte av konsumenterna uppfattades som ett allvarligt hinder för dem att kunna handla på sön- och helgdagar men att ganska många likväl ville ha möjlighet att köpa olika varor då, framför allt blommor och livsmedel. Beträffande lördagar konstaterade utredningen att så sen stängningstid som den av lagen medgivna praktiskt taget inte förekom någonstans. Med ledning av konsumentundersökningen i denna del fann man att 20

affärstiderna på lördagar syntes i det stora hela överensstämma ganska bra med konsumenternas önskemål och behov. Verkligt påfallande missnöje förekom endast i de fall då man tillämpade så tidig stängningstid som kl. 13. Även beträffande vanliga vardagar konstaterade utredningen att den i lagen medgivna affärstiden inte utnyttjades helt. Utredningens undersökningar visade att affärerna som regel stängde kl. 18 trots att lagen medgav dem möjlighet att hålla öppet till kl. 19. Såsom tänkbara förklaringar härtill nämndes överenskommelser mellan detaljhandelsföretagen på orten men också det förhållandet att tiden för middagsmålet kunde ha lett till att man ansett det vara skäligen meningslöst eller i varje fall mindre angeläget att hålla öppet efter kl. 18 när man under alla förhållanden måste stänga kl. 19. Affärerna kunde enligt butikstängningslagen en vardag i veckan utsträcka affärstiden till kl. 20. Utredningen konstaterade att utsträckt affärstid - oavsett om den i lagen till kl. 20 medgivna tiden utnyttjades eller inte — förekommit sparsamt tidigare. De senaste åren hade emellertid kvällsöppet blivit vanligare men var alltjämt utnyttjat mycket litet. Enligt uppgifter från hösten 1963 förekom då kvällsöppet på 85 orter med sammanlagt 3,35 miljoner invånare. Den utsträckta affärstiden varierade mellan kl. 18.30 och 20. Den vanligaste dagen för utsträckt tid var fredagar. Konsumentundersökningen visade nästan undantagslöst att besöksfrekvensen ökade den sista timmen av öppethållandetiden. Detta gällde särskilt kapitalvaror och herrkläder, vilket enligt utredningen hade sin naturliga förklaring i att dessa varor inköptes antingen av flera familjemedlemmar tillsammans eller av männen ensamma. De sena affärsbesöken var vanligast i Storstockholm och mera sparsamt förekommande allt efter som orterna minskar i storlek. Konsumentundersökningen visade att ganska många hushåll var missnöjda med så tidig stängning vanliga vardagar som kl. 18. SOU 1971:33

De varugrupper, som man önskade köpa senare, var blommor, kläder och skor (18-20%). Därnäst ville man ha möjlighet att köpa möbler, bilar, radio och TV m. m. (omkring 15 %). Minst var intresset för livsmedel (6 %). I Storstockholm ville dock 10 % av hushållen eller nästan dubbelt så många som på andra håll i landet kunna köpa livsmedel efter kl. 18. För inköp efter kl. 20 var det överlag ringa intresse. Likaså var det bara ett fåtal hushåll som ville kunna köpa livsmedel vanliga vardagar före kl. 8. Utredningen uttalade att det fanns skäl att tro att de önskemål, som allmänheten framställt om affärstiderna, hade påverkats i återhållande riktning av inrotade vanor. Allt efter som valmöjligheterna blev större, fick man, menade utredningen, sannolikt också en mera bestämd uppfattning om hur man i själva verket ville ha det med affärstiderna. Utredningen antog att de i Stockholm meddelade dispenserna åt affärerna vid tunnelbanestationer i city sannolikt hade medverkat till att intresset för att kunna handla livsmedel efter kl. 18 visat sig vara störst i Storstockholm. Sammanfattningsvis konstaterade utredningen att allmänhetens inställning till affärstiderna vanliga vardagar i varje fall i förening med den påtagliga koncentrationen av affärsbesöken i tiden mellan kl. 17 och 18 visade, att inte få konsumenter på många håll skulle besöka affärerna även efter kl. 18 om de fick tillfälle till det. Affärstidsutredningen menade sig emellertid inte kunna grunda sina ställningstaganden bara på den dåvarande situationen utan ansåg sig också böra blicka framåt. Man ansåg att det insamlade utredningsmaterialet gav en ganska god grund för belysning av de olika omständigheter, som kunde tänkas påverka konsumtionsvanornas framtida inriktning och erinrade i detta sammanhang till en början om tre förhållanden, vilka man ansåg särskilt borde hållas i minnet, nämligen 1) befolkningens flyttning i riktning mot tätorterna, koncentrationen av detaljhandeln till allt större butiksenheter och handelns rationalisering i övrigt, 2) den väntade ökningen av antalet åldringar och förvärvsarbeSOU 1971:33

tande kvinnor samt 3) den försatta arbetstidsförkortningen och den därav följande slutliga övergången till fem dagars arbetsvecka. Utredningen erinrade om de koncentrationstendenser inom detaljhandeln, som tagit sig uttryck i större butiksenheter och ansamling av detaljhandelsutbud inom ganska koncentrerade områden. De större avstånd till affären, som härigenom uppkommit hade drabbat åldringarna hårdast men var enligt utredningens mening också kännbara för många andra, inte minst bland de förvärvsarbetande. Den fortsatta ökningen av privatbilismen syntes bara delvis kunna utjämna olägenheterna med de längre avstånden. Större betydelse tillmätte man utvecklingen av konserverings- och förpackningstekniken. Möjligheterna att i kylskåp och frysboxar lagra livsmedel kunde, menade man, leda till att allt fler hushåll föredrog att handla mindre ofta men i stället göra större inköp. Man tänkte sig också att utvecklingen av standardförpackningar och självbetjäningssystem kunde leda till att affärsbesöken blev kortare för köp av vissa varor. Å andra sidan medförde det allt mångsidigare varuutbudet behov av längre tid för övervägande och val av andra varor. Särskilt kapitalvaror skulle kunna komma att ta längre tid att köpa. Därmed skulle det enligt utredningen sannolikt också bli allt vanligare att hela familjen eller några familjemedlemmar tillsammans gjorde inköpen. För åldringarna antog utredningen att de långa avstånden till affärerna skulle bli ett större problem än affärstidernas förlängning. De förvärvsarbetande däremot var på ett helt annat sätt beroende av affärstiderna, framför allt av marginaltiderna efter arbetets slut. Detta beroende skulle bli kännbart för allt fler hushåll allt efter som de gifta kvinnorna i ökad utsträckning ägnade sig åt förvärvsarbete. Intresset för sön- och helgdagsöppet var redan störst bland de förvärvsarbetande hushållen och kunde alltså väntas stiga. Här var det särskilt enligt utredningens uppfattning blomster- och livsmedelsaffärerna som kom i blickpunkten. Lördagar och helgdags21

aftnar utnyttjades redan flitigare än andra dagar för affärsbesök. Dessa dagar kunde man enligt utredningen motse en ökad besöksfrekvens i nästan alla affärer. Likaså menade man att intresset för kvällsöppet vanliga vardagar måste bli större i och med att andelen förvärvsarbetande hushåll ökade. Övergången till femdagarsvecka kunde under sommarmånaderna väntas leda till minskad besöksfrekvens i affärerna på lördagar i samma mån som det blev vanligare att familjerna fick tillgång till fritidshus eller av annan anledning lämnade tätorten under veckoslutet. För större delen av året torde emellertid de arbetsfria lördagarna leda till att man kunde motse stegrad besöksfrekvens då, framför allt i affärer som tillhandahöll varor lämpade för familjeinköp såsom kläder, möbler, radio, TV, bilar. Utvecklingen mot arbetsfria lördagar antogs också kunna medföra ett stegrat intresse för kvällsöppet under övriga veckodagar från de konsumenters sida, som brukade resa bort över veckoslutet. Även inom servicenäringarna verksamma personer kunde i fortsättningen förväntas vara hänvisade till att i huvudsak handla på vanliga vardagar. Lördagsöppet skulle vidare för de förvärvsarbetande, som hade fria lördagar, endast i begränsad utsträckning kunna ersätta kvällsöppet vanliga vardagar. Stort intresse för kvällsöppet väntades särskilt omlandskunder inom räckhåll för en större tätorts affärscentrum kunna komma att visa. Sådana kunder ansåg man skulle öka i takt med den pågående urbaniseringen. Man antog också att stort intresse för kvällsöppet sannolikt skulle finnas hos många konsumenter i rikets största städer, som på grund av de dåvarande affärstiderna nödgades köpa livsmedel och andra dagligvaror omedelbart efter arbetets slut och bära med sig dem den ofta långa vägen hem. För dessa skulle det säkert te sig mera tilltalande att köpa varorna i närheten av bostaden. Sammanfattningsvis konstaterade utredningen i denna del att en stor del av konsumenterna ville att affärerna vanliga vardagar skulle hålla öppet längre än vad som 22

var fallet och utredningen antog att konsumenternas intresse för kvällsöppet vanliga vardagar sannolikt skulle komma att stiga. Beträffande i vilken riktning inställningen till affärstiderna på lördagar skulle komma att ändras under den närmaste framtiden fann utredningen svårt att uttala sig om med någon större grad av säkerhet. Mycket talade dock för att allmänheten skulle komma att utnyttja lördagarna för inköp av urvalsvaror i större utsträckning än tidigare. Beträffande söndagar drog man den slutsatsen att intresset i huvudsak var knutet till att kunna handla blommor och livsmedel och förmodade att detta intresse skulle bestå. Detaljhandeln och butikstängningslagen Under denna rubrik diskuterade affärstidsutredningen regleringens betydelse för konkurrens och strukturutveckling inom detaljhandeln. Man konstaterade till en början att den då gällande butikstängningslagen till sin natur var konkurrensbegränsande och därför inte rimmade så bra med de principer som låg bakom 1953 års lagstiftning om motverkande av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Butikstängningslagen begränsade den fria konkurrensen såväl mellan detaljhandeln i dess helhet och andra näringsgrenar exempelvis restaurangnäringen och nöjesindustrin som mellan olika företag inom detaljhandeln. Konkurrensbegränsningen i det sistnämnda avseendet ansåg utredningen ge upphov till de största problemen. Kioskhandelns uppsving måste enligt utredningen ses mot bakgrunden av att denna försäljningsform sedan länge hade haft en privilegierad ställning i butikstängningslagen. Därmed var mellertid inte sagt, att kioskhandeln skulle stagnera eller gå tillbaka om lagen upphävdes. Den ökade konkurrens som kioskerna i ett sådant läge skulle utsättas för kunde enligt utredningens mening mycket väl tänkas bli kompenserad av friheten att utvidga sortimentet. Kioskerna kunde vidare antas bli i stånd att bättre än hittills anpassa sin verksamhet till de krav som konsumenterna ställde på service från en närhetsbutik. SOU 1971:33

Beträffande dispensgivningen konstaterade utredningen att utvecklingen i de två största städerna hade tvingat fram en dispensgivning som inte var invändningsfri från konkurrenssynpunkt. Kioskernas och dispensaffärernas andel av detaljhandelns totala omsättning var emellertid ringa och utredningen fann den konkurrensbegränsning avgjort viktigare, som butikstängningslagen framkallade genom att hindra den stora mängden av detaljhandelsföretag att variera sina affärstider annat än inom den i lagen givna ramen, dvs vardagar mellan kl. 8 och 19 med rätt till utsträckt öppethållande till kl. 20 en dag i veckan. Ur visst utredningsmaterial erhållet från Detaljhandelns utredningsinstitut och Kooperativa förbundet fann sig utredningen kunna urskilja två klart framträdande tendenser när det gällde omsättningens fördelning under olika tider. Den ena tendensen gällde försäljningen av livsmedel. I affärer som huvudsakligen tillhandahöll livsmedel inträffade tyngdpunkten i veckans omsättning under fredag—lördag med maximum vid 11-tiden på lördag. Övriga veckodagar kulminerade omsättningen i allmänhet den sista timmen av affärstiden utan att nå upp till fredagens höga värden mot den vanliga affärstidens slut. Den andra tendensen gällde försäljningen av övriga varor. För dem inträffade tyngdpunkten i veckans omsättning i allmänhet också på lördag men kulmen nåddes senare på dagen mellan kl. 12 och 14. Enligt utredningens mening fanns det tecken som tydde på att butikstängningslagen för inte så få affärer hindrade en anpassning vanliga vardagar av affärstiderna till variationerna i omsättningen och kundfrekvensen. Vad man inhämtat rörande inköpsvanorna och detaljhandelns struktur ansåg man dessutom ge skäl att anta, att anpassningen skulle komma att försvåras ytterligare om butikstängningslagen fick vara kvar oförändrad. Mot bakgrund av en allmän beskrivning av den pågående strukturomvandlingen tog utredningen härefter upp frågan om närhetsbutiken och butikstängningslagen. Man framhöll att närhetsbutiken utgjorde ett kompleSOU 1971:33

ment till den stora dagligvaruaffären med självbetjäning och innefattade därvid i begreppet dagligvaruaffärer - även kiosker — som helt inriktade sig på kunder bosatta i den närmaste omgivningen. Utredningen anförde att närhetsbutiken inte konkurrerade med varuhus och stora självbetjäningsaffärer utan kompletterade dessa. Man framhöll att det inte gärna kunde råda något tvivel om att närhetsbutiken hade framtiden framför sig vid sidan av varuhusen och andra större affärer. Dess konkurrenskraft låg i att den befann sig inom nära räckhåll för sin kundkrets. Detta, menade utredningen, skulle få ökad betydelse, allt efter som utvecklingen inom detaljhandeln medförde en koncentration till allt större och färre butiksenheter med utvidgat självbetjänings- eller själwalssystem. En förutsättning för att närhetsbutiken i detta läge verkligen skulle kunna utveckla sig till ett ekonomiskt lönande företag var emellertid, att den då också smidigt anpassade sitt sortiment och sina affärstider till kundernas önskemål och behov. Från samhällets synpunkt var det också angeläget, fortsatte utredningen, att man inte hade en lagstiftning, som främjade just kiosken såsom försäljningsställe utan i stället ordentligt inredda butiker som bättre tillgodosåg både konsumenternas och de anställdas krav på en god försäljningsmiljö. Inte heller kunde det vara rätt att samhället stödde kioskverksamheten till förmån för partiellt arbetsföra. Utredningen sade sig vilja tro att närhetsbutiken skulle komma att stå i främsta rummet bland dem som utnyttjade kvällsöppet, om butikstängningslagen skulle upphävas eller liberaliseras. Genom att närhetsbutiken, såsom man antagit, inte direkt konkurrerade med varuhus och andra större affärer borde den också av konsumenten utan svårighet kunna få ut de högre priser, som kunde bli nödvändiga för att täcka bl. a. ökade personalkostnader för obekväm arbetstid. Utredningen tog också upp frågan om ett upphävande eller liberaliserande av butikstängningslagen skulle kunna leda till ökade 23

varupriser. Den invändningen hade ofta stället höll stängt en eller annan förmiddag, gjorts att balansen i konkurrensen mellan då kundfrekvensen enligt erfarenhet var olika typer av företag inom detaljhandeln påfallande låg. Skulle till följd av mera kvällsöppet en skulle bli allvarligt förskjuten om regleringen slopades. Företrädare för denna meningsrikt- kostnadsfördyring inträffa, borde den likväl ning befarade, att många affärer skulle enligt utredningens mening bli obetydlig, i tvingas till ett mer eller mindre onödigt varje fall om den slogs ut på alla konsumenöppethållande för att kunna hålla jämna steg ter. Utredningen ansåg, att på detaljhandelns med konkurrentföretagen. Detta skulle i sin område likaväl som på många andra områden tur öka detaljhandelns omkostnader, vilket konsumenterna borde åtminstone i viss utytterst skulle drabba konsumenterna genom sträckning kunna godta, att kostnaderna ökade varupriser. Vid bedömningen av dessa fördelades på alla även om inte alla i lika synpunkter hade skymtat farhågor för att mån kunde tillgodogöra sig fördelarna. Även om butikstängningslagen inte längre många affärer på lång sikt inte skulle klara den hårdnande konkurrensen och därför var tillräckligt smidig för att tillåta detaljtvingas slå igen med den ytterligare försäm- handeln att utvecklas rationellt borde enligt ring av servicen som detta innebar för utredningens mening lagens hämmande effekt på rationaliseringar inte överdrivas. konsumenterna. Utredningen fann det svårt att förutsäga Strukturförändringen hade tvingats fram om det skulle inträffa prishöjningar av bety- oberoende av lagen. Denna hade i stort sett delse som följd av en liberalisering eller bara fördröjt i och för sig påkallade rationaliupphävande av lagstiftningen. Säkert var det seringsåtgärder. Om lagen fick vara kvar i varje fall inte, menade man. Å ena sidan oförändrad, skulle den sannolikt bidra till att föreföll det klart att personalkostnaderna en hel del mindre bärkraftiga afffärer, som måste bli högre med mera obekväm arbetstid annars skulle duka under i konkurrensen, och att kostnadsökningen måste slås ut på skulle kunna fortleva tills vidare. Även om konsumenterna. Å andra sidan visste man det i och för sig var ett konsumentintresse inte med säkerhet om detaljhandeln skulle att inte alla små affärer försvann med därav komma att begagna sig av kvällsöppet i sådan följande försämring av servicen, kunde det utsträckning, att personalkostnaderna blev likväl på längre sikt inte vara ett samhällsett större problem än för närvarande. Från intresse att bibehålla en lagstiftning oförändnärhetsbutikerna ansåg man sig kunna bortse rad, som vidmakthöll mindre konkurrensi detta sammanhang, eftersom de vände sig kraftiga företag och motverkade möjlighetertill en kundkrets, som ville handla bekvämt na för både företagare och anställda att hålla och då också fick förutsättas vara beredd att jämna steg med andra grupper i inkomstbetala priset för detta. Varuhusen, som hänseende. Utredningen framhöll emellertid att butikutredningen väntade skulle komma att utnyttja möjligheterna till utsträckt affärstid stängningslagen också hade haft gynnsamma på vardagskvällar, tänkte man sig skulle verkningar. Den hade säkert i hög grad kunna möta lönestegringarna genom att gå medverkat till allmänt sett ordnade förvidare i en snabbare takt mot självbetjänings- hållanden inom detaljhandeln. Några allvarlieller själwalssystem. Om betydande löne- gare farhågor för den osunda konkurrens, stegringar skulle inträffa fann man det som enligt vissa bedömare skulle uppstå om sannolikt att företagen skulle sträva efter att lagen upphävdes hade utredningen dock inte. utjämna kostnadsstegringarna också genom Företag, som försökte sig på sådana förfaranandra rationaliseringsåtgärder. Kostnads- den som att hålla öppet särskilt länge på ökningarna för några timmars ytterligare kvällarna i spekulationssyfte och låta de kvällsöppet i veckan skulle exempelvis stegrade personalkostnaderna gå ut över mycket väl kunna tänkas leda till att man i både varornas kvalitet och försäljningslokaler24

SOU 1971:33

nas standard kunde enligt utredningens mening inte bli särskilt långlivade. Inte heller trodde man att utrymmet för sådana mellanformer av osund konkurrens, som ledde till skadeverkningar först på längre sikt, skulle vara särskilt stort. De affärsanställdas behov av fritid Enligt affärstidsutredningens uppfattning torde den gällande arbetstidslagen för detaljhandeln ha givit de handelsanställda tillräckligt skydd i fråga om den ordinarie arbetstidens längd. Inte heller hade övertiden varit något för de inom detaljhandeln anställda väsentligt probelm, menade utredningen. När det gällde den ordinarie arbetstidens förläggning hade detaljhandeln däremot, anmärkte man, ansetts erbjuda sämre villkor än andra yrkesområden. En av utredningen själv genomförd undersökning rörande arbetstidens förläggning inom olika yrkesområden visade emellertid att de inom detaljhandeln verksamma hade sin arbetstid förlagd på obekväm tid i något mindre utsträckning än genomsnittet för alla förvärvsarbetande i landet måndag-fredag, vilket låg något över 3 timmar. På lördagar sammanföll den obekväma arbetstiden inom detaljhandeln med riksgenomsnittet. Detta var 0,6 timmar men för dem som arbetade inom industrin bara 0,2 timmar. Det höga genomsnittstalet förklarades av den särskilt långa obekväma arbetstiden inom några serviceyrken. Utredningen konstaterade att för de inom detaljhandeln anställda frågan om arbetstidens förlängning framför allt var ett lördagsproblem. De var visserligen inte sämre lottade än många inom andra serviceområden verksamma, men de hade långt ifrån samma gynnsamma villkor som industriarbetarna. Enligt utredningens uppfattning hade de vanliga överenskommelserna mellan detaljhandelsföretagen på orten rörande affärstider haft ett inte ringa stöd i butikstängningslagen. Ett upphävande av lagen befarades både från köpmannahåll och från de SOU 1971:33

anställdas sida allvarligt kunna försämra förutsättningarna för sådana överenskommelser. Detta skulle i sin tur leda till mera obekväm arbetstid för detaljhandelspersonalen. Enligt uppgifter som lämnats av Handelsanställdas förbund var bara omkring 20 % av detaljhandelsföretagen bundna av kollektivavtal och inte mer än ca 55 % av de anställda fackligt organiserade. Förbundet hade därför haft svårare än andra fackförbund att hos arbetsgivarsidan vinna gehör för de anställdas intressen särskilt när det gällt frågan om lönekompensation för obekväm arbetstid. Förbundet ansåg visserligen arbetstidens förläggning i pricip vara en avtalsfråga men hyste oro inför framtiden om möjligheten att avtalsvägen främja de handelsanställdas berättigade önskemål härvidlag och farhågor för att det inte överallt skulle komma att råda erforderlig konkurrens om arbetskraften. Oorganiserade arbetsgivare på orter med överskott på kvinnlig arbetskraft anställde i sina detaljhandelsföretag redan lågavlönade kvinnor mot underbetalning. Härigenom försvårades inom hela detaljhandeln en lösning av likalönsfrågan, som man nyligen fått till stånd på det kollektivavtalsreglerade området. Utredningen konstaterade vidare att utvecklingen inom detaljhandeln bl. a. inneburit att allt fler inom detaljhandeln yrkesverksamma hade kommit att utgöras av anställda. År 1931 var antalet butiksanställda ungefär 60.000. År 1962 hade det ökat till omkring 341.000 och det beräknades enligt tillgängliga prognoser stiga ytterligare. Även om de anställdas problem vägde tyngre än tidigare och i framtiden skulle komma att väga än tyngre, kunde detta enligt utredningens mening inte rimligen få till följd annat än att förutsättningarna skulle komma att förbättras för de handelsanställda - i varje fall på längre sikt - att på facklig väg få gehör för sina rimliga anspråk inom avtalsområdet bl. a. på kompensation för obekväm arbetstid. Intet motsade heller antagandet att konkurrensen om arbetskraften skulle komma att bli hård på alla de platser, där 25

förutsättningar fanns för en lönsam och rationellt bedriven detaljhandel. Utredningen menade också att den strävan mot ett rikare fritidsliv som låg bakom arbetstidsförkortningen krävde att alla inom serviceyrkena verksamma i rimlig omfattning ställde sig till förfogande även på obekväm arbetstid. Debatten om arbetstidens förläggning skulle, framhöll utredningen, vinna i saklighet och tyngd, om man ville ta till utgångspunkt inte fria lördagar utan femdagarsveckan, d.v.s. en vecka om fem arbetsdagar utan att dessa fixerades till vissa bestämda veckodagar. Vid avtalsrörelserna kunde de anställdas organisationer anpassa sina krav på lönekompensation efter både omfånget och förläggningen av den obekväma arbetstid som arbetsgivaren ansåg sig behöva begära. Affärsinnehavarnas behov av fritid Utredningen erinrade till en början om att sedan en direkt reglering av arbetstiden för detaljhandelns personal kommit till stånd år 1939, ett av skälen till att lagstiftningen behölls var dess betydelse för att bereda fritid åt affärsinnehavarna själva. Utredningen anmärkte vidare att arbetstidslagen för detaljhandeln inte heller gällde för företagarens i rörelsen sysselsatta familjemedlemmar eller för anställda företagsledare.1 Utredningen konstaterade vidare att de små företagen alltjämt fyllde en viktig uppgift inom detaljhandeln. I slutet av år 1962 uppgick antalet inom detaljhandeln verksamma egna företagare till 70.400 och familjemedlemmar till 8.600. Även i framtiden, menade utredningen, kommer de mindre affärsföretagen säkert att betyda mycket för förmedlingen av varor till konsumenterna. Starka skäl måste emellertid enligt utredningens uppfattning föreligga för att genom lagstiftning tillgodose enskilda näringsidkares behov av fritid. En sådan lagstiftning skapar samtidigt lätt intrång i rörelsefriheten för enskilda företag och försvagar därmed deras konkurrenskraft. Utredningen påpekade vidare att de skäl som år 1939 talade för 26

behovet av butikstängningslag i varje fall försvagats genom att andelen arbetande företag inom detaljhandeln minskat i samma mån som antalet anställda kraftigt ökat. Vidare hade sedan länge på flera områden av detaljhandeln omsorgen om enskilda företagares fritid fått stå tillbaka för konsumentintresset. Såsom exempel nämndes bensinhandeln, kioskhandeln och konditoriförsäljningen, som antingen undantagits från butikstängningslagens tillämpning eller där fått en undantagsställning som stått friheten nära. För många affärsinnehavare blev emellertid arbetstiden enligt utredningen orimligt lång, eftersom detaljhandeln var mycket känslig för konkurrens och därför tvingade framför allt småföretagen att ständigt anpassa sig till både konsumenternas växlande behov och de större företagens affärstidspolitik. Utredningen menade också att det fanns alla skäl att tro, att konkurrensen skulle komma att bli än hårdare inom detaljhandeln och att detta i första hand skulle komma att drabba de mindre företagen. För dem skulle det då å andra sidan bli av avgörande betydelse att fritt kunna konkurrera med varuhus och andra större butiksenheter även när det gällde tiderna för förmedling av varor. Myndigheterna och butikstängningslagen Tillämpningen av butikstängningslagen hade enligt affärstidsutredningen skapat problem för myndigheter, affärsinnehavare och konsumenter. För de tillståndsgivande myndigheterna — särskilt i de största länen — var arbetet med dispensärendena betungande. Inte heller stod det arbete, som lades ner på dessa ärenden, allmänt sett i rimlig proportion till sakens beskaffenhet. Lagens konstruktion med uppräkning av de varor eller varuslag som fick säljas under vissa Den 1 januari 1971 upphävdes arbetstidslagen för detaljhandeln och arbetstagare inom denna är numera underkastade allmänna arbetstidslagen. Det förhållandet att arbetstagarna inom detaljhandeln underkastats allmänna arbetstidslagen innebär inte någon förändring i vad avser de i texten anmärkta från lagens tillämpningsområde undantagna grupperna. (SFS 1970:103; prop 1970:5.) SOU 1971:33

förhållanden gav upphov till besvärliga gränsdragningsproblem, som skapade osäkerhet om lagens innebörd och olust i förhållandet såväl mellan företagare och konsumenter som mellan olika företagare. Det var därför inte så egendomligt, menade utredningen, att den ingående detaljregleringen av många uppfattades som ett onödigt byråkratiskt krångel. Fastän arbetarskyddsstyrelsen i sin normgivande och rådgivande verksamhet på allt sätt hade sökt skapa ordning och reda på området, hade det inte kunnat undvikas att rättstillämpningen blivit ojämn. Lokalt betingade skillnader i tillämpningen kunde naturligtvis ofta vara motiverade, men det var inte bra om skillnaderna hade sin grund i olika uppfattning om lagens närmare innebörd. Utredningen hade också funnit att lagens efterlevnad var svår att kontrollera. Främst gällde detta i sådana fall då en företagare hade rätt att sälja bara sådana varor som antingen var uppräknade direkt i lagen eller som angivits i tillståndsbevis. Polismyndigheterna tvingades helt naturligt att i första hand disponera sina resurser på andra viktigare ärenden och låta den här aktuella kontrollen komma först i andra hand. Det förhållandet att översträdelser sällan beivrades var ägnat att minska respekten för lagen. Affärs tidsu tredn ingen s s fällnings tagande För ett slopande av lagen talade enligt utredningens mening flera skäl. Bland dessa framhöll man främst konsumenternas behov och intresse av att kunna handla på annan tid än vanlig affärstid, betydelsen av att detaljhandelns rationaliseringssträvanden inte motverkades och de administrativa problem och liknande olägenheter som lagen hade framkallat. Å andra sidan fanns det också skäl som enligt utredningens mening talade emot. Dit hörde hänsynen till de affärsanställda och i viss mån också företagarnas behov av fritid och vikten av att kunna stävja möjligheterna till osund konkurrens. Utredningen ansåg sig inte kunna SOU 1971:33

föreslå att lagen utan vidare upphävdes. Man fann däremot en ny affärstidslag vara behövlig. Den nya lagen borde fylla två väsentliga krav. Dels skulle den ge ett större utrymme för detaljhandeln att själv bestämma över affärstiderna, dels skulle den vara enklare att tillämpa. Genom en mera generellt utformad lag skulle i allt väsentligt kunna tillgodoses konsumenternas intressen och behov samtidigt som en sådan lag också lämnade erforderligt utrymme för ändamålsenliga rationaliseringsåtgärder. Den fördelen skulle också vinnas att man utan större olägenheter fick tillfälle att inom en ramlagstiftning pröva ett för detaljhandeln friare system. Erfarenheterna av ett sådant system skulle sedan få avgöra, om man borde ta steget fullt ut och helt avstå från en lagfäst reglering av affärstiderna. 3.2.3 Affärstidsregleringen bibehålles tills vidare I propositionen till den nu gällande affärstidslagen uttalade föredragande departementschefen (statsrådet Lundkvist) att enligt hans mening frågan om i vilken utsträckning affärstiden borde regleras i första hand måste bedömas mot bakgrund av regleringens betydelse för konsumenterna. Deras intressen i fråga om affärstidens längd och förläggning kunde aldrig främjas genom en reglering som enbart hindrade butiksinnehavarna att hålla öppet vissa tider. Någon skyldighet att hålla butikerna öppna vissa tider kunde emellertid av olika skäl inte komma i fråga att föreskriva. På detta område liksom på andra områden inom näringslivet fick man i stället lita till att konkurrensen mellan företagarna ledde till att dessa lämnade den service konsumenterna önskade. Departementschefen tog vidare upp frågan om undantagen från lagens tillämpning och konstaterade att det ofrånkomliga förhållandet att avsteg måste medges från den i lag föreskrivna affärstiden hade gynnat vissa företag på andras bekostnad och lett till att framför allt kioskhandeln men även ett antal 27

vanliga butiker av skilda slag hade fått en i viss mån privilegierad ställning. Enligt hans mening måste dessa konsekvenser av lagstiftningen anses vara från principiell synpunkt mindre tillfredsställande. Han befarade också att i den mån allmänhetens behov av längre affärstid ökades, framför allt problemen med dispensgivningen skulle komma att bli svårare, i vart fall om butikstängningslagen behölls oförändrad. Även på ett annat sätt kunde enligt departementschefens mening en reglering av affärstiden tänkas påverka konkurrensförhållandena inom detaljhandeln. Genom att företagarna inte kunde variera affärstiden fritt med hänsyn till företagsekonomiska överväganden kunde i och för sig livskraftiga företag hindras från att expandera i den takt och utsträckning som annars vore möjlig. Företag med sämre förutsättningar hade kanske däremot ett konstlat skydd i regleringen. Ehuru stora strukturförändringar kunnat ske utan hinder av lagen ansåg departementschefen dock liksom utredningen att lagen, om den fick vara kvar oförändrad, kunde komma att hindra att rationaliseringen drevs så långt som i och för sig skulle vara önskvärt. Vid bedömningen av frågan om dessa verkningar av lagen var av ondo eller godo konstaterade departementschefen, att den pågående strukturutvecklingen såsom utredningen och flera remissinstanser framhållit, inte uteslutande varit till fördel för konsumenterna. Särskilt bortfallet av små butiker i glesbygderna och inom tätorternas bostadsområden innebar ofta en försämring av servicen. Av stort intresse i detta sammanhang fann departementschefen utredningens synpunkter på de s. k. närhetsbutikernas funktion och betydelse. Han konstaterade att utredningen och de remissinstanser som uttalat sig i frågan ansåg att en viktig förutsättning för att närhetsbutiken skulle kunna fylla sina funktioner var att affärstiden kunde anpassas smidigt till konsumenternas önskemål. Just i fråga om närhetsbutiken torde önskemålen om en friare förläggning av affärstiden vara särskilt uttala28

de, menade departementschefen. I andra fall kunde det emellertid vara vanskligt att bedöma vilka företagsformer som skulle dra fördel av ett friare system och vilka som skulle skadas därav. Det kunde också många gånger enligt departementschefen vara tveksamt i vad mån det från konsumentsynpunkt fanns skäl att låta vissa företagsformer åtnjuta det skydd en lagreglering av affärstiden kunde innebära. Beträffande frågan om varupriserna skulle komma att stiga, om ett system med friare affärstid infördes, konstaterade departementschefen att de remissinstanser, som redovisat någon uppfattning i frågan, i allmänhet i likhet med utredningen funnit det svårt att göra några bestämda förutsägelser i frågan. Departementschefen fann det betänkligt om ett system med fri affärstid skulle föra med sig högre varupriser framför allt för de konsumenter som inte hade nytta av den utsträckta affärstiden. Emellertid kunde man enligt hans mening anta att den förhållandevis väl differentierade detaljhandeln skulle komma att anpassa affärstiden på ett tillräckligt smidigt sätt till olika konsumentgruppers önskemål för att sådana konsekvenser i allmänhet inte skulle behöva inträffa i vart fall på längre sikt. Enligt departementschefens mening talade således mycket för att det på längre sikt skulle vara bäst förenligt med konsumenternas intresse om detaljhandeln fick bestämma affärstiden utan hinder av lagbestämmelser. För ett fritt system talade också det förhållandet att myndigheterna skulle avlastas ett stort administrativt bestyr om lagregleringen upphävdes. I den mån en längre och framför allt en mer differentierad affärstid skapade ökat utrymme för deltidsanställning inom detaljhandeln var det också enligt departementschefens mening en värdefull effekt av ett fritt system. När det sedan gällde de affärsanställdas intresse var affärstidslagstiftningen enligt departementschefens mening av mindre betydelse än tidigare för regleringen av arbetstidens längd men fortfarande av stor vikt för dem genom att den begränsade deras SOU 1971:33

obekväma arbetstid. I det avseendet gav butikstängningslagen de anställda bättre skydd än arbetstidslagen för detaljhandeln. Ehuru affärstiden visserligen i allmänhet var kortare än vad som medgavs i butikstängningslagen, ansåg departementschefen dock att man kunde dra slutsatsen att butikerna i större omfattning än tidigare skulle komma att hålla öppet på kvällarna om lagregleringen av affärstiden upphörde eller uppmjukades. Otvivelaktigt skulle, menade departementschefen, vissa olägenheter för de handelsanställda följa av ett friare system. Under remissbehandligen hade det framhållits att möjligheterna för personalen att på facklig väg få kompensation för obekväm arbetstid var osäkra med hänsyn till att den fackliga organisationsgraden var låg bland de affärsanställda och att endast en liten del, av företagen i branschen var bundna av kollektivavtal. Departementschefen framhöll emellertid att den ringa organisationsanslutningen hänförde sig till de många små detaljhandelsföretagen, medan däremot för de anställda inom varuhus och butikskedjor anställningsförhållandena i regel reglerades av kollektivavtal. Eftersom utvecklingen inom detaljhandeln innebar att de små företagen minskade i antal till förmån för de större enheterna och närhetsbutikerna, kunde man, menade departementschefen, förutse att möjligheterna för de anställda att på facklig väg tillgodose sina intressen skulle komma att bli bättre. Därtill kom att man inom större enheter lättare kunde fördela den obekväma arbetstiden så att den inte blev alltför betungande. Dessa synpunkter ansåg departementschefen tala för att den betydelse som en lagfäst affärstidsreglering hade för de anställda skulle komma att minska. Sammanfattningsvis anförde departementschefen, att han vid sin bedömning av behovet av lagfäst affärstidsreglering hade funnit att flera omständigheter kunde anföras till stöd för ett antagande att man med beaktande av konsumenternas och de affärsanställdas intresse borde kunna avvara en sådan reglering åtminstone på längre sikt. SOU 1971:33

Härtill kom att konsumenternas behov i fråga om affärstidens längd och förläggning visserligen skulle kunna i huvudsak tillgodoses inom ramen för en lagreglering, men att detta knappast skulle komma att vara möjligt i längden. Omständigheter såsom den fortgående ökningen av yrkesverksamheten bland kvinnorna och befolkningsomflyttningen, som medförde att allt fler fick längre avstånd mellan arbetsplatsen och bostaden, torde komma att föra med sig att behovet av en längre affärstid skulle göra sig mera gällande. Behovet att kunna köpa bl. a. kapitalvaror i lugn och ro efter arbetstidens slut, ofta tillsammans med flera familjemedlemmar, skulle också bli allt mer framträdande i takt med välståndsökningen. I likhet med flera remissinstanser - även sådana som i princip var anhängare av fri affärstid — ansåg departementschefen emellertid att ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle kunna medföra betydande olägenheter. Sålunda kunde man inte utesluta att en tvär omställning skulle få vissa oförmånliga verkningar för konsumenterna. Vidare skulle otvivelaktigt vissa olägenheter för de affärsanställda följa. En omedelbar avveckling av affärstidsregleringen skulle också, som några remissinstanser hade framhållit, enligt departementschefens mening i många fall kunna leda till sociala problem för affärsinnehavare som drev sina företag utan anställda eller med endast någon enstaka medhjälpare. Med hänsyn till vad departementschefen hade anfört vill denne inte förorda att man omedelbart slopade all affärstidsreglering. Däremot ansåg han i likhet med utredningen och en bred remissopinion att det fanns tillräckliga skäl för att ersätta butikstängningslagen med en friare reglering. Denna borde ges en begränsad giltighetstid, förslagsvis fem år. Vid utgången av denna tid fick man på nytt pröva frågan om affärstidsregleringen skulle slopas helt. Erfarenheterna av den friare regleringen och den utveckling som skulle komma att ske inom ramc för denna borde då ge en bättre vägledning för prövningen. 29

3.3 Den närmare utformningen av affärstidslagen 3.3.1 Affärstidsutredningens förslag Huvudproblemet vid utformningen av den nya affärstidslagen var för affärstidsutredningen inom vilken tid på dygnet som affärerna i allmänhet skulle få hålla öppet. Man ansåg sig genom konsumentundersökningen ha funnit att varken söndagarna eller vardagsmorgnarna utgjorde något allvarligare problem. Intresset för söndagsöppet var allmänt sett, menade man, inte större än att det borde kunna tillgodoses genom lämpliga undantagsbestämmelser. Ingenting hade vidare framkommit som gav anledning att föreslå annan tidpunkt för den vanliga affärstidens början än den då gällande, d. v. s. kl. 8. Inte heller fann man skäl att behandla vanliga vardagar olika eller att ändra på den dåvarande ordningen genom att föreslå särskild affärstid för lördag. Från sina utgångspunkter ansåg sig utredningen böra som senast tillåtna stängningstid sikta på en tidpunkt, som i huvudsak tillgodosåg konsumenternas inköpsbehov på den vardag då intresset för kvällsöppet sannolikt skulle komma att bli störst. Vid sammanvägning av de olika synpunkterna kom man fram till att man borde välja kl. 20 som den tidigaste tidpunkt då affärerna i allmänhet måste stänga. Rätten till kommunala avvikelser ansågs inte böra bibehållas. Den enligt utredningen kanske allvarligaste invändningen mot generellt verkande kommunala avvikelser i begränsande riktning var att detaljhandeln borde få större frihet att själv bestämma över sina affärstider. Denna frihet ansåg man vara i hög grad önskvärd både för att konsumenternas behov skulle kunna tillgodoses bättre och för att rationaliseringssträvandena inom detaljhandeln skulle kunna fortgå ostörda av ovidkommande hinder. Kommitténs uppgift var enligt direktiven - om kommittén ansåg lagstiftning om affärstiderna över huvud taget vara nödvändig - att söka få til! stånd både en friare och en mera generellt verkande reglering. För att detta önskemål skulle 30

kunna infrias med förslaget måste, menade utredningen, kommunernas rätt att inskränka på eller förskjuta den i lagen tillåtna affärstiden upphöra. Utredningens lagförslag var därför oskiljaktigt förbundet med detta villkor, framhöll man. För att få den nya lagen enkel och lätthanterlig fann man att liksom i tidigare lagstiftning utanför lagen i största möjliga utsträckning borde ställa sådan försäljning som kunde tillåtas utveckla sig oberoende av en allmän affärstidsreglering (apotekshandel, automathandel, försäljning på trafikmedel, försäljning av egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst samt försäljning i museer och andra utställningslokaler av konstverk). I enlighet härmed föreslogs i detta hänseende inte någon egentlig förändring i förhållande till vad som tidigare gällt. Den föregående lagen hade enligt utredningens mening på ett konstlat sätt behandlat sådana varor olika som man litet till mans behövde kunna köpa utom den vanliga affärstiden. Försäljning av vissa varuslag (t. ex. bensin och tidningar) hade lämnats helt fri, medan försäljning av andra varuslag (t. ex. frukt, choklad och tobaksvaror) fordrat särskilt tillstånd. Utredningen fann sig inte heller kunna lösa de speciella problem, som kioskhandeln och den med denna närbesläktade handeln erbjöd, genom att avgränsa denna handel från lagens tillämpningsområde på så sätt att i lagen angavs vilka försäljningsställen (konditorier, bensinstationer m. fl.) som skulle falla utanför lagens reglering. Detta skulle uppenbarligen ge alltför stort utrymme för skadlig konkurrens. I stället var man, menade utredningen, hänvisad till att beskriva de varor eller varuslag vilkas försäljning man ville undanta. Med den metoden kunde man helt lämna åsido frågan om försäljningsstället. Utredningen menade att man genom att välja en sådan utformning av lagen inte främjade just kiosken som försäljningsställe utan i stället ordentligt inredda butiker som bättre tillgodosåg både konsumenternas och de anställdas krav på en god försäljningsmiljö. Genom att man lämnaSOU 1971:33

de viss försäljning fri vann man inte bara fördelen att slippa tillståndsprövningen i enskilda fall utan också en avsevärt större frihet för ifrågavarande typ av handel genom att bana vägen för flera kombinationsmöjligheter. För att skapa smidighet i lagens tillämpning föreslog man att åt myndighet som Kungl. Maj:t bestämde skulle överlämnas att fastställa vilka dagligvaror, som skulle få falla utanför lagens tillämpningsområde. Utöver de sålunda i lagtexten angivna undantagen krävdes emellertid enligt utredningens uppfattning också någon form av tillståndsgivning för tillfällig försäljning för olika ändamål, öppethållande av affär i demonstrationssyfte och försäljning enligt särskild dispens antingen permanent framför allt i centralt belägna affärer i de största städerna eller tillfälligt i affärer i samband med utställning, idrottstävling och liknande evenemang. Man måste här i viss utsträckning ge erforderligt utrymme för friare affärstider. Dessa tillstånd ansåg utredningen att det borde få ankomma på kommunerna att själva fatta beslut om. Härigenom möjliggjordes, framhöll man, en smidig anpassning av lagens tillämpning till lokala förhållanden, och man fick för varje kommun bara en beslutande myndighet. Genom den föreslagna ordningen skulle all tillståndsgivning komma att anförtros kommunerna. Länsstyrelsernas och polismyndigheternas befattning med tillståndsärenden skulle upphöra. Affärstidsutredningen föreslog att kommunerna skulle få rätt att i särskilda fall lämna tillstånd till öppethållande utöver vanlig affärstid och att sådant tillstånd skulle få lämnas även generellt för visst tillfälle. Utredningen anmärkte också att beslut av denna karaktär jämligt 76 § kommunallagen kunde angripas genom kommunalbesvär, om det kränkte enskild rätt eller annars vilade på orättvis grund. Innan kommunen fattade beslut enligt denna paragraf borde den enligt utredningen bereda berörda intressenter och myndigheter tillfälle att yttra sig. Affärstidsutredningens uttalanden om sin SOU 1971:33

närmare syn på frågan under vilka förhållanden dispens borde kunna beviljas återges i avsnitt 4.3.1. 3.3.2 Lagens slutliga utformning I propositionen till den nu gällande lagen godtogs i huvudsak affärstidsutredningens förslag såväl beträffande affärstidens längd som lagens tillämpningsområde. Departementschefen ägnade dock särskild uppmärksamhet åt ett under remissbehandlingen påpekat förhållande nämligen att en i den tidigare lagen innefattad prövning från ordningssynpunkt i samband med dispensgivningen hade fallit bort i det nya lagförslaget. Det kunde inte uteslutas, menade departementschefen, att det ibland kunde finnas behov av att inskränka affärstiden med hänsyn till trafikens framkomlighet eller den allmänna ordningen i övrigt. Han konstaterade att föreskrifter med stöd av allmänna ordningsstadgan aldrig kunde ges i strid mot annan lagstiftning. I den mån viss handel undantogs från affärstidsregleringen torde i princip föreskrifter om affärstiden inte kunna meddelas med stöd av allmänna ordningsstadgan. Emellertid syntes det departementschefen inte finnas något hinder mot att ge sådana föreskrifter i samband med upplåtelse av försäljningsplats enligt 2 § allmänna ordningsstadgan eller i fråga om salutorg och liknande allmän försäljningsplats. På det sättet torde öppethållandet av kioskerna på allmänna platser enligt departementschefens mening kunna regleras med hänsyn till ordnings- och säkerhetssynpunkter. I fråga om handel som bedrevs utomhus på allmän plats och på område därintill kunde polismyndigheten också enligt 8 § allmänna ordningsstadgan för särskilda fall meddela ordningsföreskrifter som innefattade inskränkning av affärstiden, påpekade departementschefen. Från de synpunkter som här var i fråga fanns det således enligt departementschefens mening ingen anledning att motsätta sig utredningens förslag till utvidgning av det fria sortimentet. I likhet med utredningen ansåg departementschefen att beslutanderätten i dispens31

frågorna borde läggas hos kommunerna. Någon rätt för den kommunala myndigheten att generellt utsträcka affärstiden för hela kommunen ansåg departementschefen i likhet med utredningen inte kunna komma i fråga. Dispens fick därför inte medges på sådant sätt att den gavs för alla affärer i kommunen eller för alla affärer inom en viss bransch såvida inte dispensen avsåg endast vissa dagar. Med hänsyn till att under remissbehandlingen framhållits bl. a. att man genom kommunalbesvär inte skulle kunna få en tillräckligt allsidig överprövning av kommuns beslut i dispensärende förordade departementschefen att förvaltningsbesvär skulle få anföras över dessa beslut. Till de synpunkter som departementschefen anlagt på dispensgivningen återkommer kommittén i avsnitt 4.3.1.

den har sortimentet utvidgats och omfattar numera nästan dubbelt så många varuslagsangivelser som det första meddelandet innehöll. Arbetarskyddsstyrelsen har vidare lämnat föreskrifter om vad som är att förstå med vissa i punkterna 3 § 6)—8) angivna uttryck eller varor. Enligt lagen förutsattes för försäljning av det fria sortimentet utan hinder av lagens bestämmelser om affärstid, att försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad serveringsrörelse eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor (3 § sista punkten). Till dessa förutsättningar har arbetarskyddsstyrelsen i meddelande nr 67:6 fogat en praktiskt betydelsfull föreskrift, nämligen att försäljningen, om den under den vanliga affärstiden är förenad med annan detaljhandel, är så ordnad att skäliga garantier skapas för att försäljningen efter den vanliga affärstidens slut begränsas till det 3.4 Tillämpningsföreskrifter m. m. fria varusortimentet. Sådana garantier kan enligt tillämpningsÅtskilliga gränsdragningsfrågor har inte ansetts lämpligen böra i detalj regleras i lagen. I föreskrifterna anses föreligga a) om det fria lagen har därför angetts att närmare före- sortimentet försäljes i ett särskilt utrymme, skrifter för tillämpningen av lagen skulle som genom låsbar dörr, jalusi, vikvägg eller meddelas av Konungen eller myndighet som annan liknande anordning vid affärstidens Konungen bestämde (4 §). Med stöd härav slut kan avskärmas från det övriga sortimenbemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den tet, eller b) om det fria sortimentet visser16 december 1966 arbetarskyddsstyrelsen ligen under den vanliga affärstiden från ett att meddela närmare föreskrifter för tillämp- och samma utrymme försäljes i samband ningen av lagen. De tillämpningsföreskrifter med andra varor men dessa senare varor efter som arbetarskyddsstyrelsen hittills utfärdat affärstidens slut förvaras under lås i skåp, har fogats såsom bilaga 5 till betänkandet. hyllor eller liknande anordning. Flertalet av de utfärdade föreskrifterna I anslutning till att arbetarskyddsstyrelsen avser 3 § andra stycket. Enligt 8) nämnda (i meddelande nr 67:3, intaget i bilaga 5) utstycke undantages under vissa förutsätt- förligt redogjort för vad förarbetena till lagen ningar från tillämpningen av lagen försäljning innehåller angående riktlinjerna för den kom— förutom av tryckta skrifter, tobaksvaror munala dispensgivningen har styrelsen också med tillbehör, blommor, drivmedel till lämnat anvisningar rörande det remissförfamotorfordon och tillbehör till sådana fordon rande som bör tillämpas vid den kommunala — av "varor som allmänheten särskilt efter- prövningen av dispensärendena. Härvid anses frågar på annan tid än vanlig affärstid", det att i de fall då ansökan avser dispens av mera s. k. fria varusortimentet. Sex av styrelsens varaktig karaktär tillfälle att avge yttrande tillsammans nio utfärdade meddelanden med lämpligen bör beredas berörda intresseorgatillämpningsföreskrifter avser att bestämma nisationer, t. ex. lokala eller regionala köpvilka varor, som skall ingå i det fria sortimen- mannaföreningar och konsumentkooperativa tet. Genom vart och ett av dessa meddelan- sammanslutningar, lokalt eller regionalt orga32

SOU 1971:33

niserade föreningar för handelsanställda samt förefintliga organisationer som kan anses företräda konsumenternas intresse, t. ex. sammanslutning av husmödrar. I vissa fall anges det också vara påkallat att även höra polismyndigheten eller hälsovårdsnämnden. Beträffande ansökningar avseende tillfällig dispens sägs att det i regel inte torde vara erforderligt att inhämta yttrande. Genom kungörelse den 3 april 1970 har Kungl. Maj:t vidare meddelat den tillämpningsföreskriften att beslut av kommunal myndighet rörande dispens skall meddelas senast sex veckor före dag, då beslutet skall tillämpas, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Arbetarskyddsstyrelsens befattning med affärstidsfrågor är inte begränsad till att utfärda tillämpningsföreskrifter utan innebär också att styrelsen har att avge utlåtanden i tolkningsfrågor. Skyldighet att i vissa fall lämna biträde vid tolkning av gällande lag hade arbetarskyddsstyrelsen redan enligt 1948 års butikstängningslag. Till skillnad från skyldigheten att fastställa det fria varusortimentets omfattning var detta således inte någon nyhet för styrelsen i samband med affärstidslagens införande. I tolkningsfrågor har styrelsen avgivit utlåtande dels om viss verksamhet är att anses som yrkesmässig detaljhandel (1 §), dels om innebörden av uttrycket "allmänhetens intresse" som grund för den kommunala dispensgivningen (2 §) och dels om viss försäljning är undantagen från affärstidslagen enligt lagens bestämmelser eller arbetarskyddsstyrelsens anvisningar (3 §). Flertalet sådana utlåtanden har avsett det sistnämnda slaget. Några utlåtanden har också avgivits med anledning av motioner, utskottsutlåtanden m. m. Slutligen har styrelsen med anledning av skriftliga förfrågningar lämnat upplysningar om lagens tillämpning. Tolkningsfrågorna har i stor utsträckning framställts från åklagarhåll. Vid halvårsskiftet 1970 uppgick det sammanlagda antalet ärenden till drygt 80. Mer än hälften av dessa ärenden förekom under år 1967.

SOU 1971:33 3

4 Erfarenheter av affärstidslagens tillämpning

4.1 Kommitténs enkät - en sammanfattning Under våren 1970 tillställde kommittén ett antal myndigheter, organisationer, företag m. m., tillhopa ett 80-tal, en hemställan att man skulle delge kommittén sina erfarenheter av den nuvarande lagens tillämpning och framföra de synpunkter i övrigt, som man ansåg kunde vara av betydelse för kommitténs överväganden. Av dem som mottagit skrivelsen inkom ett 60-tal med svar. I vissa fall överlämnades i samband med det egna svaret även yttranden från andra, exempelvis närstående organisationer. I det följande lämnas här en sammanfattning av enkätsvaren. (En mera fullständig redovisning av dessa finns i Bilaga 1.) Svaren har i första hand grupperats med hänsyn till de intressen, som den svarande närmast får anses företräda. Den första gruppen består av företrädare för konsumentintressen. I denna grupp ingår bl. a. statens konsumentråd och ett antal kvinnoorganisationer. Den andra gruppen innehåller enkätsvar från företrädare för verksamheter, som berörs av affärstidslagen. Till denna grupp har hänförts handelskamrarna och näringslivsorganisationer, särskilda företag m. m. Den tredje gruppen består av företrädare för arbetspolitiska intressen. fdenna grupp ingår arbetarskyddsstyrelsen, organisationer på arbetsmarknaden m. m. Den fjärde gruppen slutligen utgörs av företrädare för myndigheter med erfarenheter från tillsyn och kontroll av 34

lagens efterlevnad. Denna grupp består av rikspolisstyrelsen och ett antal länsveterinärer. 4.1.1 Företrädare för konsumentintressen. Statens konsumentråd säger sig inte i dag vara berett att göra en ny värdering beträffande frågan om man över huvud taget behöver en lag rörande affärstiderna eller inte. Rådet framhåller att det inte synes vara lämpligt att fatta beslut beträffande öppethållandetiderna på längre sikt utan att samtidigt analysera handelns strukturförändringar, uppkomsten av nya försäljningsställen, kostnadsutvecklingen och kapacitetsutnyttjande i handeln etc. Man rekommenderar att affärstidskommittén håller nära kontakt med distributionsutredningen. Konsumentutredningen anför att frågor om affärstider såväl vid en författningsreglering som i tillämpningen, måste angripas med ett mera långtgående beaktande av konsumentsynpunkter än vad som nu är fallet. Fredrika Bremer-Förbundet och Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund har övervägande positiva erfarenheter av den liberalisering, som affärstidslagen inneburit, och förordar fria affärstider. Även Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund anser att mycket talar för att lagen upphäves. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund anför att en flexibel anpassning av butikstiderna innebär en lättnad för konsumenterna i deras inköpsSOU 1971:33

arbete och ställer häremot de handelsanställdas anspråk på drägliga arbetsvillkor. Enligt förbundet synes man inte kunna ta ställning till frågan förrän efter en systematisk analys av de erfarenheter, som man kan få fram. Svenska Åkeriförbundet framhåller att det ur servicessynpunkt för transportutövarna synes mest ändamålsenligt att detaljhandelsoch serviceinrättningars öppethållande fritt får anpassas till efterfrågeförändringarna på marknaden.

större varuhus, stormarknader och kedjeföretag, vilka i allmänhet förordar ett fullständigt slopande av nuvarande reglering och införande av full frihet beträffande butikernas öppethållande. Å andra sidan står representanter för den medelstora och mindre detaljhandeln som deklarerar en klart negativ hållning till en helt oreglerad affärstid och närmast önskar ett bibehållande av nuvarande system, möjligen med vissa smärre ändringar bl. a. i fråga om nuvarande dispensregler. Enligt kamrarna anser förespråkarna för full frihet på området bl. a. att öppethäl4.1.2 Företrädare för verksamheter som be- landetiderna i princip bör regleras med rörs av affärstidslagen. hänsyn till konsumenternas önskemål och behov och inte genom speciallagstiftning. I detta sammanhang nämns sådana omständigHandelskamrarna. heter som att det dubbla förvärvsarbetet i Endast Stockholms Handelskammare före- familjerna ökar, enpersonshushållen blir flera slår att lagen skall slopas. Gotlands Handels- och kraven på närhetsbutiker blir starkare. kammare finner starka skäl för att nuvarande Man framhåller att de affärsanställdas intreslagstiftning uppmjukas, men vill med hänsyn sen i sammanhanget bör kunna tillgodoses till de olägenheter som kan uppkomma för genom gällande arbetstidslagstiftning. Förede mindre företagarna samt för de affärs- språkarna för frihet från reglering har enligt anställda inte föreslå att regleringen omedel- kamrarna vidare påpekat, att affärstiderna ur bart slopas men att tidsgränserna vidgas. En vissa aspekter kan betraktas som ett konkurförlängd affärstidsreglering föreslås av Öster- rensmedel. Man nämner att kioskhandeln i götlands och Södermanlands Handelskam- allmänhet är undantagen från lagens inmare. Handelskammaren för Örebro och skränkningar och att de kommunala dispenVästmanlands län samt Skånes Handelskam- serna åstadkommit avsevärd osäkerhet och mare anser att någon reglering inte erfordras givit upphov till orättvisor. Företrädarna för under vardagar. När det gäller söndagar den medelstora och mindre handeln samt för framhåller Handelskammaren för Örebro och vissa större specialaffärer hävdar i stället att Västmanlands län att nuvarande ordning bör den nuvarande möjligheten till öppethålbibehållas och att tillståndsgivningen bör lande alla vardagar mellan kl. 8 och 20 är vara ytterst restriktiv. Skånes Handelskam- fullt tillräckligt för att tillgodose konsumenmare vill inte på nuvarande stadium för sin ternas berättigande intresse. En fullständig del ta slutlig ställning till frågan i vilken liberalisering av öppethållandetiderna skulle utsträckning söndagsöppethållande bör med- medföra flera olyckliga konsekvenser. Ifrågages men understryker att affärerna efter eget varande företag skulle få utomordentliga svåval bör få hålla öppet åtminstone tre righeter i fråga om personalrekrytering. söndagar årligen. Handelskamrarna i Göte- Kostnadsökningar skulle uppkomma, som i borg, Borås och Karlstad har i ett gemensamt sin tur skulle påverka priserna. Även om enkätsvar förklarat sig inte ha möjlighet att i vissa detaljer i lagen och dess tillämpning kan nuvarande läge ta direkt ställning till frågan. bli föremål för berättigad kritik och evenDet sistnämnda svaret tilldrar sig särskilt tuella ändringar, bör man enligt företrädarna intresse. Det anförs däri att två huvudlinjer för denna grupp nöja sig härmed och låta kan urskiljas i inställningen till affärstidsreg- systemet i dess väsentliga delar bestå. Även leringen. Å ena sidan finns företrädare för förespråkarna för fortsatt reglering har kritiSOU 1971:33

serat dispenssystemet. Enligt kamrarna är öppethållande. Östergötlands och Södermanlands Handet därför ett väsentligt önskemal från näringslivets sida att, om regleringen bibehål- delskammare anser att det öppethållande på ies, lagen i fråga om dispensreglerna omarbe- vardagar som nuvarande lag medger inte tas så att riktigare och i konkurrensavseen- innebär några olägenheter för konsumenterna. Beträffande söndagar anser man det vara den mera rättvisa resultat kan uppnås. Skånes Handelskammare anför i sitt en- troligt att utvecklingen går mot skärpta krav kätsvar att förespråkarna för en fortsatt från konsumenternas sida på öppethållande, reglering av affärstiden under söndagar främst beträffande varuhus av extern karakfrämst finns inom fackhandeln. Enligt han- tär med försäljning av möbler och kapitalvadelskammaren har fackhandeln ställt sig ror. Handelskammaren finner därför att det avvisande till ökade möjligheter till söndags- inte kan vara till olägenhet av någon betydelöppethållande utöver de föreslagna tre val- se för konsumenterna att de nuvarande fria söndagarna om året. Förespråkarna inom öppethållandereglerna bibehålies ytterligare handelskammaren för en fortsatt reglering på en tid. söndagar har bl. a. framhållit att en ytterligare utvidgning av affärstiden på söndagar kan Branschorganisationer, särskilda företag få en prisförhöjande effekt. Det har också m. m. understrukits att fara kan föreligga för en omstrukturering av fackhandeln och därmed Enkätsvaren har här grupperats med hänsyn sammanhängande nedläggning av butiker till till vilken ställning som tagits till frågan om förfång för allmänhetens service. regleringen skall bibehållas eller inte. Det kan vara av intresse att jämföra med den Stockholms Handelskammare framhåller inställning hos olika intressegrupper som att närhetsservicen i det nuvarande systemet fått mindre möjligheter att anpassa öppet- handelskamrarna i Göteborg, Borås och hållandet efter kundernas önskemål än buti- Karlstad iakttagit hos sina medlemmar. Enkerna i stora affärscentra. Den fortgående ligt handelskamrarna kunde två huvudlinjer butikskoncentrationen och småbutiksnedläg- urskiljas i inställningen till affärstidsreglegelserna har därigenom fått en accelerad ringen. Å ena sidan fanns företrädare för hastighet som inte varit motiverad av en större varuhus, stormarknader och kedjeförenaturlig marknadsstrukturering. Enligt kam- tag, vilka i allmänhet förordade ett fullstänmarens uppfattning borde därför ett slopan- digt slopande av den nuvarande regleringen de av affärstidsregleringen främja ett bättre och införande av full frihet beträffande tillgodoseende av önskemålen i fråga om butikernas öppethållande. Å andra sidan närhets- och servicebutiker. Stockholms stod representanter för den medelstora och Handelskammare framhåller vidare att den mindre detaljhandeln, som deklarerade en grupp inom samhället som har det största klart negativ hållning till en helt oreglerad intresset av friare affärstider torde vara de affärstid och närmast önskade ett bibehålyrkesarbetande husmödrarna. Denna till an- lande av nuvarande system, möjligen med talet växande och i realiteten ofta dubbel- vissa smärre ändringar. arbetande yrkesgrupp har enligt kammaren Handelskamrarnas iakttagelser synes till genom söndagsöppethållandet fått en upp- väsentliga delar vara tillämpliga även i detta skattad möjlighet att minska stressen och sammanhang. Önskemålen om slopande av jäktet under övriga dagar. Kammaren erinrar regleringen framförs av bl. a. företrädare för också om den stora arbetskraftsreserv, be- de tre stora varuhuskedjorna, Kooperativa stående av bl. a. hemmafruar och studerande Förbundet, NK-Turitzkoncernen och Åhlén ungdom som står till handelns förfogande & Holm AB samt inom livsmedelshandeln för att bemästra eventuella personalbrist- även av ASK-Bolagen (den sammanslutning situationer då det gäller kvälls- och söndags- av grossister, som står bakom de frivilliga 36

SOU 1971:33

kedjorna VIVO och Favör). Företrädare för tvä stormarknadsföretag, AB Wessels och Möbel-IKEA uttalar sig inte direkt för ett slopande av lagen men synes i huvudsak förorda en friare reglering. Mot den nyss anförda till reglering av affärstiderna negativa inställningen inom livsmedelshandeln, som representeras av Kooperativa Förbundet och ASK, står en mera tveksam hållning som kommer till synes i enkätsvar från Sveriges Livsmedelshandlareförbund och ICA Inköpscentralernas AB. Bland förespråkarna för en fortsatt affärstidsreglering finner man företrädare för fackhandeln. Till gruppen hör Sveriges Färghandlares Riksförbund, Sveriges Skohandlarförbund, Sveriges Radiohandlares Förbund samt Sveriges Urmakare- och Optikerförbund. Fortsatt reglering önskar också Tobakshandlarnas Riksförbund, Riksförbundet Gatukök & Kiosknäring och AB Svenska Pressbyrån. Denna positiva inställning till regleringen synes emellertid inte helt delas av Sveriges Kioskägares Riksförbund, som i sitt yttrande inte direkt tar ställning till frågan om regleringens slopande. I det följande redogöres kortfattat för svaren.

I flera enkätsvar berörs också frågan om vilka ekonomiska konsekvenser, som kan följa om regleringen försvinner. Man synes allmänt inom denna grupp vara ense om att ett slopande av affärstidsregleringen skulle skapa bättre möjligheter till ett rationellt utnyttjande av resurserna i handeln. Det förhållandet att personalkostnaderna under kvällstid och söndagar är högre än eljest anses därför inte ge anledning att befara att förlängt öppethållande skulle leda till högre priser på varorna. Vad man främst synes ha i åtanke torde vara ett bättre kapitalutnyttjande, men också fördelen av vidare ramar när det gäller inpassningen av tjänstgöringstider. När det gäller frågan om eventuella verkningar på detaljhandelsstrukturen av ett slopande av regleringen framhålles bl. a. att strukturen bör utformas rationellt ekonomiskt och i enlighet med de reella önskemålen hos konsumenten i stället för att bli formad efter ett reglerat val av varor för att söka uppfylla konsumenternas behov. Affärstidsregleringen sägs hindra utvecklingen mot bl. a. bostadsorienterade och trafikanpassade "närservicebutiker" eller "bekvämlighetsbutiker" som komplement till mer eller mindre centrumorienterade butiker. Oljekonsumenterna OK pekar särskilt på att Enkätsvar som innefattar önskemål om afhandeln sedan affärstidslagens tillkomst gefärstidsregleringens slopande. nomgått omstrukturering i accelerad takt Denna grupp består av ASK-Bolagen, Koope- med nedläggning av mindre butiker i tätorter rativa Förbundet, NK-Turitzkoncemen, Olje- och på landsbygden samt en koncentration konsumenterna OK, Svenska Företagares till varuhus och storköpsanläggningar. Denna Riksförbund, Sveriges Arbetsgivareförening utveckling, menar föreningen, har ställt stora för Hotell och Restauranger samt Sveriges grupper utan den butiksservice, som de små Hotell och Restaurangförbund (gemensamt närhetsbutikerna gav. Den häremot verkande trend, som tagit sig uttryck bl. a. i en svar) samt Åhlén & Holm AB. Framträdande drag hos dessa enkätsvar är sortimentsbreddning vid bensinstationer betoning av konsumenternas intressen. Man och kiosker, har kommit i konflikt med framhåller att regleringen bör slopas därför affärstidslagen. Man synes allmänt inom gruppen betrakta att den förhindrar en anpassning till konsumenternas behov. Det sägs att utvecklingen affärstid slagen såsom ett mindre tjänligt pa grund av bl. a. ökande förvärvsarbete hos instrument, när det gäller att tillvarata de husmödrarna går mot krav på flexiblare affärsanställd as och affärsinnehavarnas inaffärstider. Man åberopar också erfarenheter tressen. Det hänvisas till att frågor beträffanfrån affärstidslagens tillämpning, som synes de de anställda i stället bör lösas i samarbete visa att intresset för utvidgade öppethållan- mellan parterna på arbetsmarknaden. Kooperativa Förbundet pekar i detta sammanhang detider stiger. SOU 1971:33

på att behov av förlängt öppethållande i första hand kan väntas uppstå i de stora externa anläggningarna, i vissa försäljningsenheter i de stora städernas ytterkärnor samt i större förortscentra utanför de större städerna. Med tanke pa inom vilka typer av försäljningsenheter behov av utökat öppethållande sålunda kan uppstå och med tilltro till förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare säger sig förbundet anse att i dagens läge och i framtidens knappast heller skulle uppstå sociala problem för affärsinnehavare om regleringen upphörde. Svenska Företagares Riksförbund menar att ett slopande av affärstidslagen torde' vara till gagn även för de mindre företagen, vilka därigenom smidigt kan anpassa sig till olika mindre konsumentgruppers behov såväl geografiskt som tidsmässigt. Ählén & Holm AB framhåller att söndagsöppethållande innebär helt nya arbetstillfällen för olika grupper som har intresse därav på grund av goda förtjänstmöjligheter. Tillgången på yrkeskunnig söndagstjänstgörande personal är enligt bolaget erfarenhetsmässigt större än behovet. Allvarlig kritik riktas mot dispenssystemet i den nuvarande lagen. Man vänder sig särskilt mot bristen på enhetlighet i tillämpningen, såväl när det gäller olika detaljhandelsregioner emellan som inom dessa. Man ogillar också att genom dispenssystemet och den undantagsställning, som kioskhandel och liknande företagsformer har i lagen, vissa grupper erhållit en i förhållande till andra gynnad ställning. Enkätsvar som är positiva till en friare affärstidsreglering men som inte förespråkar att regleringen skall upphöra. Till denna grupp har hänförts AB Wessels, Möbel-IKEA och Sveriges Konditor-Förening. AB Wessels berör i sitt enkätsvar endast kvällstidsförsäljning. Man redovisar sina erfarenheter av denna försäljning och drar den slutsatsen, att det skett en köpvaneförändring som innebär ett mycket starkt önskemål från konsumenternas sida att få handla på vardagskvällar och lördagsefter38

middagar. Av IKEA:s enkätsvar framgår att man för sin verksamhet inte har behov av att hålla öppet längre på vardagar än affärstidslagen nu medger. I svaret inskärpes att det är mycket väsentligt att öppethållandetiden på lördagar inte begränsas i annan mån än som gäller för andra vardagar. Beträffande söndagsöppet framhåller man, att man kunnat klart konstatera ett utbrett allmänhetens intresse för detta. Man påpekar att företaget under de senaste åren vid söndagsöppet mellan kl. 11 och 18 vid sina varuhus i Sundsvall och Älmhult mötts av 10 0 0 0 15 000 besökare per gång och att varuhuset vid Kungens Kurva redovisat besökssiffror som är två- till tredubbelt större. Det framhålles också att tidåtgången vid varje köptillfälle av naturliga skäl ligger högt — ofta 4—6 timmar. Företagets ståndpunkt anges så att, om kommittén kommer fram till att en fortsatt reglering av affärstiden är av behovet påkallad, man starkt vill understryka vikten av att entydiga tolkningsbestämmelser utarbetas, att öppethållande pä lördagar inte blir föremål för särskilda begränsningar och att generellt tillstånd inskrives för branschen för öppethållande endera en valfri söndag per månad eller femton valfria söndagar per år. Både IKEA och AB Wessels anför att man inte har några problem när det gäller personalrekryteringen eller ordnandet av tjänstgöringstider. Sveriges Konditor-Förening framhåller att utvecklingen inom samhällsstrukturen och samhällslivet går mycket snabbt. Härav följer ett ökat krav på service. Mot den bättre service som ett förlängt öppethållande innebär måste enligt föreningen ställas lönekostnaderna och lönsamhetsutvecklingen. Man menar att problematiken är mångfasetterad och tror att det är svårt att lagstiftningsvägen nå ett rättvist resultat samt hemställer att föreningens synpunkter måste beaktas med största möjliga liberalisering som följd.

SOU 1971:33

Enkätsvar som inte tar ställning till frågan om regleringens slopande. Till denna grupp har hänförts Sveriges Livsmedelshandlareförbund, ICA Inköpscentralernas AB, Sveriges Kioskägares Riksförbund och Apo tekarsocieteten. Enligt Sveriges Livsmedelshandlareförbund är erfarenheterna från tillämpningen av den nu gällande lagen inte tillfredsställande. De besvärligaste problemen har uppkommit vid dispensgivning, som lämnats för söndagsöppethållande. När det gäller dispensgivningen i stockholmsområdet anser man det starkt kunna ifrågasättas om lagens tillämpning överensstämmer med vad som varit lagstiftarens mening. Olika tillämpning av lagen i olika kommuner har enligt förbundet medfört konsekvenser för konkurrensen mellan företag och orter emellan. Förbundet reagerar också emot att så stora företagaregrupper som kiosk- och bensinhandeln har en privilegierad ställning i lagstiftningen. Man är kritisk mot de tendenser till ett vidgat kiosksortiment som förekommit. Skulle det visa sig att detta sortiment ytterligare kommer att utvidgas säger man sig från förbundets sida ifrågasätta om inte även kioskhandeln skall innefattas av lagstiftningen eller också möjligen låta den nuvarande lagens giltighet utgå 1971. I enkätsvaret från ICA anförs ett antal skäl för och emot en reglering och svaret utmynnar inte i något bestämt ställningstagande. Även ICA menar att den nuvarande lagstiftningen förorsakar tolknings- och avvägningsproblem. Beträffande frågan om konsekvenserna för närhetshandeln säger man att det knappast kan förnekas att en friare lagstiftning eller lagtillämpning beträffande butikernas öppethållande skulle kunna resultera i ökade svårigheter för närhetsbutikerna att uppnå tillfredsställande försäljningsvolym och därmed skälig lönsamhet. Man framhåller att möjligheterna till ökad kvälls- och söndagshandel i större butiker sannolikt skulle locka ytterligare konsumenter bort från "stambutikerna". Samtidigt skulle ytterligare bortfall av närhetsbutikerna av många konsumentgrupper, i synnerhet de SOU 1971:33

som inte förfogar över bil, tolkas som en klart försämrad service. Emellertid synes enligt ICA ett förlängt öppethållande kvällstid kunna få en motsatt verkan med ökat stöd för närhetsbutikerna, då inköpen i större usträckning kan förläggas till sådana butiker vid hemkomsten efter arbetstidens slut. Förutsättningarna för sådan utveckling skulle enligt bolaget föreligga främst i storstadsområden. Ovedersägligt är enligt ICA vidare att investeringarna inom livsmedelshandeln i tomtmark, byggnader, inredningar och varulager numera är av sådan storleksordning att nyttjandegraden för anläggningarna bör bli så stor som möjligt för att en verklig effektivitetsstegring i handeln skall kunna registreras såsom en följd av dessa ekonomiska insatser. Utifrån denna synpunkt är enligt ICA en vidgad rätt till öppethållande motiverad. Man erinrar härefter om den i debatten ofta framförda synpunkten att ett förlängt öppethållande skulle kunna förorsaka högre priser för konsumenterna, särskilt med hänsyn till höjda löneutgifter vid s. k. obekväm arbetstid. Enligt ICA talar erfarenheterna hittills för att denna effekt inte behöver inträda, i varje fall inte generellt. Vid detta konstaterande, framhåller ICA, förbises emellertid ofta att butiker med dispens för förlängt öppethållande har privilegierad ställning och därigenom fått ett omsättningstillskott som inte på samma sätt skulle komma dessa butiker till godo för den händelse tillståndsgivningen blev likformig och konkurrensen om de kunder som önskar handla under icke normal affärstid större. Enligt ICA talar erfarenheterna hittills för att en ny lagstiftning bör utformas så att konkurrenssituationen företag och företagsformer emellan blir likformig. I enkätsvaret från Sveriges Kioskägares Riksförbund framhålles att i den pågående strukturutvecklingen och med hänsyn till de förändrade förutsättningarna hos konsumenterna närhetsbutikerna fått en ny och betydelsefullare funktion. Erfarenheterna har visat, fortsätter förbundet, att närhetsbutiker av typen kiosk i allmänhet har haft stora 39

svårigheter att fylla sin funktion främst på grund av att man inte kunnat sälja det sortiment affärsläget krävt. De varuslag som tillförts det fria sortimentet efter affärstidslagens tillkomst har inte motsvarat kravet från konsumenthåll. Enligt förbundets uppfattning bör det fria sortimentet tillföras dagligvaror såsom fabriksframställda och fabriksförpackade djupfrysta färdigrätter, matbröd och kaffebröd i fabriksförpackning, matfett, vissa specerier av typen socker och salt samt öl. Erfarenheterna av affärstidslagen ger enligt förbundets mening detta anledning att vidhålla principen om fri varuhandel. Man vill emellertid inte för dagen ta ställning till frågan om fri eller reglerad varuhandel och hänvisar härvid till den utredning om varudistributionen som tillsatts av handelsministern. I avvaktan på denna utredning säger man sig anse att gällande affärstidslag bör förlängas. Affärstidskommittén bör emellertid enligt förbundet rekommendera departementet att i riktlinjer till berörda statliga och kommunala myndigheter påpeka de möjligheter affärstidslagen medger och inrymmer när det gäller att tillgodose konsumenternas behov av närhetsservice. Apotekarsocieteten önskar att apoteken, därest affärstiden även i fortsättningen skall regleras, skall liksom för närvarande vara undantagna från regleringen.

Färghandlares Riksförbund, Sveriges Skohandlar förbund, Sveriges Radiohandlares Förbund, Sveriges Urmakare- och Optikerförbund och Svenska Frisörföreningen.

Utmärkande för denna grupp är såsom nämnts den restriktiva hållningen när det gäller lagtillämpningen och dispenser från denna. Särskilt betonar man vikten av att öppethållande under söndagar inte får medges. Man är allmänt av den uppfattningen att konsumenternas intressen väl tillgodoses inom de ramar som den nuvarande lagen ger. Det sägs att öppethållande lätt kan bli en prestigefråga och att om en affär börjar att hålla öppet längre, så måste andra också ha det. När det gäller småbutiksinnehavarna leder detta till längre arbetsdagar. Toleranspunkten är emellertid härvid redan nådd och nedläggningar skulle bli följden, om regleringen slopades. Det påpekas också att svårigheter redan uppkommit när det gäller att rekrytera kvalificerad arbetskraft i detaljhandeln, särskilt i fackhandeln. Det förekommer också inom denna grupp enkätsvar, som är kritiska mot det nuvarande dispenssystemet. Det framhålles bl. a. att regleringen inte bör ha en utformning som direkt eller indirekt otillbörligt gynnar vissa företagsformer. Den andra undergruppen består av Tobakshandlarnas Riksförbund, Riksförbundet Gatukök & Kiosknäring, AB Svenska Pressbyrån och Svenska TidningsutgivareförEnkätsvar vari förespråkas en fortsatt affärseningen. (Sist nämnda förening har instämt i tidsreglering med i stort sett oförändrade Pressbyråns svar.) bestämmelser. Denna undergrupp består sålunda i huvudEnkätsvaren inom denna grupp kan indelas i sak av kioskhandel och därmed närbesläktatvå undergrupper. Den första av dessa under- de företagsformer. Eftersom man i dessa grupper består av enkätsvar, som förordar en enkätsvar klart tar avstånd från ett slopande restriktiv lagtillämpning och bibehållande av av regleringen skiljer sig ståndpunkterna, de nuvarande ramarna beträffande öppethål- åtminstone synbarligen, klart från de svar lande och sortiment i lagen. I den andra som avgivits av Kioskägarnas Riksförbund undergruppen ingår sådana enkätsvar där det och som hänförts till sådana svar vari inte tas visserligen hävdas att reglerna om affärstider ställning till frågan om regleringens slopande. inte får ändras men där man är positiv till en Ser man till det sakliga ställningstagandet utvidgning av det fria sortimentet. framstår emellertid skillnaderna såsom mindTill den första undergruppen har hän- re väsentliga. I båda fallen föreslås nämligen förts Motorbranschens Riksförbund, Sveriges en utvidgning av det fria sortimentet. 40

SOU 1971:33

Enkätsvaret från Kioskägarnas Riksförbund torde bygga på den förutsättningen att en ytterligare utvidgning av det fria sortimentet knappast kan anses förenlig med lagens restriktioner i fråga om affärstiderna för andra företagsformer. Enkätsvaren inom ifrågavarande grupp synes emellertid inte betrakta förekomsten av begränsade butikstider för andra detaljhandelsformer såsom ett hinder för utvidgning av det fria sortimentet. Tobakshandlarnas Riksförbund säger sig önska en utvidgning av det fria sortimentet med pipställ, askfat, tobakspungar o. dyl. som normalt ingår i tobakshandelns sortiment. Man vill också ha med presentartiklar i det fria sortimentet. Härutöver säger man sig också ha önskemål om att i det fria sortimentet skall ingå färdiglagad mat, djupfryst och konserverad, som endast kräver uppvärmning. Riksförbundet Gatukök & Kiosknäring framhåller att gatuköken och kioskerna har och i framtiden kommer att få stor betydelse när det gäller närhetsservicen. Enligt förbundet täcker det nuvarande fria varusortimentet enligt affärstidslagen i viss mån i varuavseende in de behov av möjlighet till kompletteringsköp som kommer att behövas. Utvecklingen kan emellertid enligt förbundet väntas leda till att man får behov av kompletteringsköp av vissa livsmedel såsom matfett, konserver, djupfrysta färdigrätter och alkoholfria drycker, i sammanfattning sådana artiklar som hushållen plötsligt fått slut på, eller glömt att köpa tidigare och som fordrar omedelbar anskaffning. Enligt förbundet bör en eventuell ny lagstiftning vara avsedd att skapa en för konsumenterna bättre inköpssituation och bli ett styrinstrument till förmån för bättre närhetsservice. AB Pressbyrån menar att man bör avvakta resultatet av distributionsutredningens arbete innan man tar ställning till frågan om affärstidslagen skall slopas. Enligt bolaget är det angeläget att utvecklingen inte drivs därhän att ett stort antal småbutiker och kiosker tvingas till nedläggning. Man framhåller att det med hänsyn till pressens opinionsbildande och samhällsinformerande SOU 1971:33

funktioner är både ett konsument- och samhällsintresse att ett stort antal tidningsförsäljningsställen finns bekvämt tillgängliga för allmänheten. Också försäljningsställen med anknytning till trafiken måste enligt bolaget anses fylla ett viktigt konsumentbehov. Beträffande försäljningsställen i affärsoch bostadsområden, där man idag säljer det fria sortimentet fyller man, menar bolaget, därigenom redan nu en stor del av konsumenternas behov av närhetsbutiksservice. Dessa försäljningsställen skulle enligt bolaget givetvis fullgöra närbutiksfunktionen bättre om de finge möjlighet att utöver sitt nuvarande sortiment sälja ett begränsat sortiment av dagligvaror, främst livsmedel. 4.1.3 Företrädare för arbetspolitiska intressen Till denna grupp har hänförts enkätsvaren från arbetarskyddsstyrelsen, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Handelstjänstemannaförbundet (HTF), Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF), Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemannaförbund (SHSTF) samt Bageri- och Konditoriarbetsgivareförbundet. (Landsorganisationen i Sverige och Svenska Arbetsgivareföreningen samt Handelns Arbetsgivareorganisation har förklarat sig avstå från att avge yttrande i detta skede.) Arbetarskyddsstyrelsen tar inte direkt ställning till frågan om regleringen skall upphöra eller inte. Man inskränker sig till att konstatera, att behovet av en reglering minskat sett ur arbetarskyddssynpunkt. Detta sammanhänger enligt styrelsen med den strukturförändring detaljhandeln undergått och alltjämt undergår och med fortgående förändringar i den allmänna arbetstidslagstiftningen. Antalet småaffärer minskar kraftigt och därmed antalet affärsinnehavare, vilka genom affärstidslagen skyddas mot alltför lång arbetstid. Även om antalet affärsanställda samtidigt ökar på grund av att de stora enheterna växer i omfång och antal, bör detta inte inverka på bedömningen från arbetarskyddssynpunkt av behovet 41

av en reglering eftersom de affärsanställda liksom andra arbetstagare enligt den nya arbetstidslagen får en successivt till 40 timmar förkortad arbetsvecka. TCO, genom vars förmedling svaren från HTF, SIF och SHSTF inkommit till kommittén, åberopar dessa svar och sitt tidigare ställningstagande i samband med tillkomsten av 1966 års affärstidslag enligt vilken en lagstiftning fortfarande borde bibehållas och säger sig finna att övervägande skäl i nuläget talar för att en lagstiftning till vidare bibehålles. HTF menar att även om det bland konsumenterna kan finnas intresse för ett ytterligare utökat butiksöppethållande så måste mot de eventuella fördelarna härmed vägas de nackdelar som följer för anställda och småföretagare. Man framhåller att möjligheten för småföretagare att kunna fortsätta med sin rörelse också är ett konsumentintresse och anger såsom sin mening att den nuvarande lagstiftningen bör bibehållas även efter år 1971, då den enligt förbundets mening också utgör en skyddslagstiftning för de anställda. SIF uttrycker missnöje med det sätt på vilket dispensfrågorna handlagts i Stockholm. Ett upphävande av affärstidslagens begränsningar skulle enligt förbundet allvarligt förskjuta konkurrensförhållandet mellan bilföretagen. Trots fackliga motåtgärder anser sig bilförsäljare i många fall enligt förbundet tvingade att tjänstgöra på söndagar utan att kräva betalning eller motsvarande ledighet vid annan tidpunkt. Detta sammanhänger enligt förbundet med att säljarnas lönekonstruktion för närvarande är sådan att provisionskomponenten oftast utgör en betydande del av totalinkomsten. Förbundet framhåller också att i bilden ligger att "seriösa" företag måste konkurrera med mindre nogräknade sådana av typ "källarföretag" med kontor mer eller mindre "på fickan". SHSTF anser att det finns ett stort och utbrett behov hos konsumenterna av en längre affärstid. Vad beträffar vardagar kan emellertid enligt förbundet det utökade 42

öppethållande i allmänhet tillgodoses inom ramen för nuvarande reglering. Det är emellertid påtagligt att det finns ett behov av att kunna göra uppköp även på söndagar. Speciellt gäller detta kapitalvaror men även livsmedel, menar förbundet. Sammanfattningsvis uttalar förbundet att det finner att mycket talar för ett slopande av affärstidsregleringen. Bageri- och Konditoriarbetsgivareförbundet menar att en lagstiftning väsentligt kan förhindra en av många ökande konsumentgrupper önskad och även av andra skäl önskad framväxt av närhetsbutiker, som komplement till och konkurrens med de stora varuhusen. Affärstidslagstiftningens sortimentsbegränsning har enligt förbundet på ett olämpligt sätt gynnat kioskrörelserna på bekostnad av företagstyper med högre standard när det gäller lokaler och personal. Utvecklingen bör enligt förbundets mening fortgå utan legala hinder av nu existerande slag och man menar att nuvarande lagstiftning efter utgången av dess giltighetstid inte skall ersättas av ny lagstiftning på området. 4.1.4 Företrädare för myndigheter med erfarenheter från tillsyn och kontroll av affärstidslagens efterlevnad Under denna rubrik har upptagits svaren från rikspolisstyrelsen och länsveterinärerna i Göteborgs och Bohus län, Jönköpings län, Kopparbergs län, Malmöhus län och Stockholms län. Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning föreligger inte från de synpunkter styrelsen har att företräda, nämligen ordning och säkerhet, några hinder mot att upphäva affärstidsregleringen. En förutsättning är dock enligt styrelsen att ölförsäljningsförordningen ändras på sådant sätt att utminutering av öl inte blir helt fri. Enligt 23 § ölförsäljningsförordningen gäller beträffande utminuteringstider för öl vad som är stadgat i affärstid slagen. Ett upphävande av denna lag skulle därför få till följd att öl kan utminuteras vilken tidpunkt på dygnet som helst. I ett till svaret från rikspolisstyrelsen bilagt yttrande från SOU 1971:33

Föreningen Sveriges Polismästare framhålles att någon egentlig tillsyn av lagens efterlevnad inte torde ha kunnat ske på grund av att tillgängliga resurser inte räckt till härför. Eftersom ett slopande av affärstidsregleringen kan väntas medföra en ökning — särskilt på helgdagar — av sådana evenemang, som särskilt större varuhus har i samband med stora försäljningskampanjer vill föreningen framhålla vikten av att anmälan till vederbörande polismyndighet härom sker i så god tid som möjligt. Länsveterinärerna i Stockholms och i Göteborgs och Bohus län har funnit att bestämmelserna i affärstidslagen torde kringgås i betydande utsträckning. Enligt länsveterinären i Stockholms län sker detta kringgående i huvudsak under sommarmånaderna på turistorterna omkring huvudstaden. Sommarkioskerna etablerar sig i stor skala som livsmedelsförsäljare och konfektyrkioskerna förvandlas till ölförsäljningsställen och ställen för försäljning av dåligt förvarade köttoch mjölkprodukter, allt till förfång för den reguljära stationära livsmedelshandeln, som inte får ha kvällsöppet och härigenom får sin konkurrenskraft ytterligare beskuren. Länsveterinären i Göteborgs och Bohus län framhåller att på campingplatser o. d. livsmedel försäljes under kvällstid och på söndagar utöver det fria varusortimentet oaktat tillstånd härtill inte erhållits. Enligt denne länsveterinär är en effektiv kontroll av att föreskrifterna om sortiment noggrannt upprätthålles efter vanlig affärstid knappast möjlig att genomföra. Det finns emellertid också exempel på länsveterinärer som har en positiv syn på affärstidsregleringen i dessa sammanhang. Sålunda framhåller länsveterinären i Jönköpings län att i den mån affärstidslagens begränsande bestämmelser upphör, detta säkerligen kommer att för hälsovårdsnämndernas del medföra väsentligt större arbetsinsatser än f. n. såvitt gäller tillsynen enligt livsmedelslagstiftningen. En liknande åsikt framförs av stadsveterinären i Landskrona. Stadsveterinären framhåller att kioskhandeln redan nu har sin huvudsakliga arbetstid SOU 1971:33

förlagd efter ordinarie arbetstid, vilket är ägnat att försvåra inspektionsverksamheten. Slopas tidsbegränsningen för all livsmedelshandel skulle enligt stadsveterinären ifrågavarande svårigheter öka. 4.2 Kommitténs hearings - en sammanfattning Kommittén har i fyra städer, Västerås, Hälsingborg, Karlstad och Umeå, hållit hearings med särskilt utvalda grupper av konsumenter och företagare. I tre av städerna, Västerås, Hälsingborg och Umeå finns s. k. konsumentkommittéer, vilka på dessa orter fått utgöra en särskild grupp. Under medverkan av lokala representanter för FCO och TCO sammankallades vidare i var och en av de fyra städerna en grupp om ett tiotal konsumenter med anknytning till dessa båda organisationer. Vid sammansättningen av grupperna eftersträvades att få en allsidig representation för konsumenter med förvärvsarbete. Tack vare medverkan från de fackliga organisationerna uppnåddes också en god fördelning mellan yrkesgrupper. Denna medverkan förde emellertid dessutom med sig att deltagarna kom att utgöras av fackligt intresserade personer i sådan utsträckning att grupperna i detta avseende till sin sammansättning avsevärt avvek från genomsnittet av förvärvsarbetande konsumenter. Urvalet av konsumenter var också inriktat på att ge underlag för bedömningar av skillnader med hänsyn till belägenhet av bostad och arbetsplats samt hushållssammansättningar. Till kommitténs besök i de fyra städerna sammankallades vidare i varje stad en grupp företagare. Denna företagargrupp sökte man differentiera såväl med hänsyn till företagsstorlek (butiksstorlek) som branschtillhörighet. Utväljandet av företagsrepresentanterna var också inriktat på att i viss mån ge en uppfattning om skillnader i förutsättningar mellan olika typer av butikslägen i städerna. Syftet med besöken var inte att göra en strukturerad undersökning utan endast att uppsamla synpunkter och pejla stämningar. Sammanträdena ägde rum under samtals43

mässiga former och frågornas innehåll var endast i mycket grova drag på förhand bestämda. Eftersom grupperna inte bestod av ett representativt urval av befolkningen på de skilda orterna, får den följande sammanfattningen av minnesanteckningar från samtalen inte ses såsom uttryck för de allmänna åsikterna i de fyra städerna utan endast såsom en redovisning av uppsamlade intryck. Konsumenterna En klar majoritet bland konsumenterna var nöjda med det öppethållande som för närvarande tillämpades. Endast ett fåtal var intresserade av att handla på andra tider än de, som lagen för närvarande medger. Bland de som var nöjda med de nuvarande förhållandena förekom flera, som var klart negativa till ett vidgat öppethållande. Öppethållandet ansågs på flera håll vara ganska splittrat. Både öppnings- och stängningstider varierade såväl mellan branscher och företagsformer som mellan olika delar av städerna. Kvällsöppet fram till klockan 20 förekom dock mestadels inte mer än en eller två dagar i veckan. I enstaka fall hade affärer dock öppet till klockan 20 alla vardagar. Det kan här inskjutas att från företagarhåll i ett fall påpekades att man hade iakttagit att konsumenterna under affärstidslagens giltighetstid hade förändrat sina köpvanor när det gällde att handla på fredagkvällar. Försök att hålla öppet sådana dagar under 1967 hade haft föga framgång. Numera hade emellertid kundtillströmningen av sådant kvällsöppethållande ökat avsevärt. I några av städerna anfördes av flera konsumenter såsom argument mot ytterligare öppethållande att det sortiment som tillhandahölls i kioskerna på ett tillfredsställande sätt täckte eventuellt uppkommande behov under tid då andra affärer inte var öppna. Det framkom emellertid i detta sammanhang omständigheter som tydde på att dessa synpunkter grundade sig på erfarenheter från kiosker, som tillhandahöll ett något större sortiment av livsmedel än det i lagen medgivna. 44

Från det normala avvikande arbetstider syntes i allmänhet inte bereda konsumenterna problem. Tvärtom föreföll det som om skiftarbete medgav särskilt goda möjligheter att klara inköpen. Inte heller handelsanställda, vars arbetstider i väsentlig utsträckning sammanföll med vanlig affärstid, klagade på möjligheterna att klara sina inköp. Det förtjänar dock beträffande denna yrkesgrupp att anmärkas, att den med hänsyn till följder för de egna arbetstiderna syntes vara negativt inställd till utvidgningar av öppethållandetiderna. I några fall förekom att personer anställda i vårdyrken sade sig ha behov av längre öppethållande än det som nu förekom. En representant för en kvinnoorganisation framhöll att inom denna fanns ett flertal förvärvsarbetande kvinnor, som ansåg sig ha behov av ett vidgat öppethållande och därför förordade lagens slopande. Det förekom också i flera fall att man påpekade att ensamstående kvinnor med barn borde vara i behov av vidgade öppethållandetider. Denna åsikt framfördes dock inte av någon representant för gruppen ensamstående kvinnor med barn, vilken grupp emellertid var representerad endast i en av de besökta städerna. Konsumenter som uppgav att de utnyttjade möjligheter att handla på söndagar syntes inte sällan samtidigt inta en närmast förlägen attityd och använda ord och uttryck, som gav vid handen att man betraktade söndagshandlandet såsom okynne och utslag av dålig planering. Det förekom emellertid också att man påpekade negativa följder av att butikerna är stängda på söndagar såsom att konsumenterna blir hänvisade att köpa konditorivaror i stället för mat på söndagar och att på sådana dagar konkurrensen i vad gäller livsmedelsförsäljning är dålig. Det framhölls ibland även mera allmänna argument för ett vidgat öppethållande såsom att kvinnornas förvärvsarbete ökade och att man gick mot ett "16-timmarssamhälle". Inte heller när man kom in på frågan om olika slag av inköp syntes man från konsumenternas sida vara särskilt intresserad av SOU 1971:33

vidgat öppethållande. Kapitalvaror och andra fackhandelsartiklar, som krävde särskilt övervägande vid inköpet eller prisjämförelse mellan olika affärer, tyckte man sig i allmänhet ha tid att köpa på lördagar eller sådana kvällar då det var kvällsöppet. På vissa håll var man dock benägen att ge möbelhandeln viss undantagsställning. I allmänhet syntes skälet vara att inköp av möbler krävde extra noggrant övervägande, men det framfördes också (i Umeå) det skälet, att man med hänsyn till svårigheten att bedöma färger i elljusbelysning förordade att man just i Norrland, där dagarna under vinterhalvåret är mycket korta, borde ge möbelhandeln möjlighet till söndagsöppet. Den ofta tydligt demonstrerade förnöjsamheten hos konsumenterna med de nuvarande öppethållandetiderna och i vissa fall direkt uttalade negativa attityden till ett vidgat öppethållande kunde ibland framstå såsom något svårförklarlig. Man lämnade sällan spontant besked om varför man var så angelägen om att varken få ett vidgat öppethållande eller få bort lagen. Det framkom emellertid att man hyste farhågor för att ökat öppethållande skulle leda till högre varupriser. Hänsyn till de handelsanställdas anspråk på att inte onödigtvis behöva arbeta under obekväm arbetstid syntes också inte sällan påverka ställningstagandet. Det framfördes även att förlängda öppethållandetider skulle bidra till en ökning av redan uppkomna svårigheter att rekrytera ungdom till handelsyrket. I enstaka fall sade man sig befara att ett vidgat öppethållande eller borttagande av lagen skulle kunna medföra sådana tendenser till strukturomvandling inom detaljhandeln, som kunde leda till ökade svårigheter för pensionärer och andra, som är särskilt beroende av närhetshandel. I något fall anfördes att ett vidgat öppethållande bara skulle leda till ökade frestelser att köpa varor. Det förekom emellertid också att de anförda nackdelarna med vidgat öppethållande och med lagens slopande eller liberalisering bagatelliserades eller förnekades. Attityder av detta senare slag var emellertid sparSOU 1971:33

samt förekommande. 1 andra fall accepterade man möjligheten av ökade varupriser och sade sig beredd att betala den merkostnad, som service pa obekväm arbetstid kunde betinga. Företagarna Inom företagargruppen framträdde, främst i Västerås och Karlstad, en ganska tydlig motsatsställning mellan företrädare för stora butiker, mestadels varuhus, å ena sidan, och mindre butiker, fackhandel och mindre livsmedelsbutiker, å andra sidan när det gällde ställningstagande i affärstidsfrägan. Den förra gruppen, här kallad storföretagare, förespråkade ett helt fritt system utan lagreglering, medan den senare gruppen, här kallad småföretagare, ville bibehålla lagen i stort sett oförändrad. Storföretagargruppen åberopade främst konsumentintresset såsom skäl för sin ståndpunkt. Man talade om övergången till ett "dygnetruntsamhälle" och framhöll hur allt flera konsumentgrupper fick sådana arbetstider och levnadsvanor att de behövde kunna handla på annan tid än vanlig affärstid. Utvecklingen fordrade redan, menade man, och skulle än mer i framtiden kräva en flexibel anpassning från detaljhandelns sida till konsumentbehovet att kunna företa inköp vid olika tider. Särskilt företrädarna för varuhusen framhöll att man inte hade några som helst problem med personalrekryteringen. Tvärtom sade man sig ha folk, som stod i kö för att få arbete i varuhusen. Inte heller hade man inom denna grupp funnit något missnöje med de arbetstider, som tillämpades. Man använde sig av joursystem och "rullande arbetsvecka" och fördelade härigenom den obekväma delen av arbetstiden på ett sådant sätt att alla blev nöjda. Man syntes i ganska stor utsträckning anlita deltidsanställd personal och framhöll i detta sammanhang att det kunde vara en fördel att arbeta på obekväm arbetstid med hänsyn till att de höga obekvämlighetstilläggen gjorde det möjligt att erhålla en normal inkomst under en arbetsvecka, som är kortare än normalt. De anställda kunde med andra ord, menade 45

man, vinna ökad fritid genom att arbeta under obekväm arbetstid. Att det skulle kunna bli höjda varupriser såsom följd av öppethållande under obekväm arbetstid ville man inom storföretagargruppen i allmänhet inte helt förneka. Man var dock angelägen att framhålla att det endast skulle röra sig om obetydliga prisförändringar. Särskilt vände man sig mot ett ibland framfört argument att en affär genom att vidga öppethållandet skulle tvinga andra affärer att följa efter även om det för de senare affäremas del skulle visa sig vara olönsamt att utöka öppethållandet. Något öppethållande i andra företag och på andra platser än där detta skulle vara lönsamt var enligt storföretagargruppen under inga förhållanden att vänta. Det vidgade öppethållandet skulle dessutom enligt företrädare för storföretagargruppen kunna innebära ett bättre kapitalutnyttjande än tidigare, därigenom att butikslokaler och inredning kom att användas under större del av veckan. Detta resonemang utvecklades av en företrädare för ett varuhus på så vis att han menade att sådana företag som är särskilt kapitalintensiva i första hand skulle kunna tillgodogöra sig fördelar av ett vidgat öppethållande. Det skulle därför, menade han, särskilt bli de stora cityvaruhusen som skulle komma att utnyttja den ökade friheten att hålla öppet. Ett argument som också framfördes från storföretagarhåll var att lagen i dess nuvarande utformning favoriserade kioskhandeln och hindrade utvecklingen mot mera konsumentanpassade servicebutiker. Småföretagarna, främst representanterna för fackhandeln, visade inte sällan tydlig oro för den utveckling som skulle kunna bli följden av att regleringen upphörde. Man syntes allmänt betrakta öppethållandet såsom ett konkurrensmedel, vilket om det tillämpades av ett företag tvingade näraliggande företag att följa efter. Det var särskilt söndagsöppet, som man hyste oro för. Förlängt öppethållande på kvällar var man mera benägen att acceptera, ehuru det i flera fall framkom att försök med sådant 46

öppethållande för fackhandelns del inte hade visat sig lönsamma. Till stöd för påståendet att konkurrens genom vidgat öppethållande tvingade andra butiker att följa efter, åberopade man några faktiska situationer där varuhus eller stora kedjebutiker börjat med att förlänga öppethållandet på kvällar eller lördagar, varefter omgivande detaljhandel också förlängt sina öppethållandetider på liknande sätt. Enligt småföretagargruppens mening förlorade man kunder till varuhusen om man stängde tidigare än dessa. I några fall uttalades oro för att varuhusen genom att erbjuda köpmöjligheter på andra tider än de nu vanliga skulle påverka konsumenternas köpvanor i riktning mot de nya tiderna. För många fackhandlare syntes ett vidgat öppethållande också innebära avsevärda personliga svårigheter. Man skulle tvingas förlänga sin arbetstid, eftersom företagaren själv sällan kunde ersättas av någon annan, så länge butiken var öppen. Man skulle hänga med så länge man orkade men räknade med att så småningom få ge upp i konkurrensen. Fackhandeln skulle vidare få svårigheter med personalrekryteringen menade man bland småföretagarna. I fackhandeln gick det sällan att använda deltidsanställd personal, eftersom yrkeskunnigheten här spelade större roll än i varuhusen. Redan nu hade man svårigheter att rekrytera unga människor till yrket på grund av de obekväma arbetstiderna. Liknande personalbekymmer förekom också i smärre livsmedelsbutiker. På några av orterna var emellertid motsättningarna inte lika utpräglade som nu beskrivits. I exempelvis Umeå trodde man inte att ett upphörande av regleringen skulle innebära några nämnvärda förändringar av öppethållandetiderna. Även i de andra städerna hyste man den uppfattningen att förlängt öppethållande på kvällar och söndagar inte skulle förekomma annat än i ganska begränsad omfattning. Endast på platser där det fanns mycket folk i rörelse vid sådana tider, exempelvis centrala lägen eller i vissa trafikorienterade lägen hade man anledning att räkna med att förlängt öppethållande skulle börja tillämpas. Företrädare för varuhusen SOU 1971:33

påpekade också att de erfarenheter, som man hittills erhållit på grundval av vidgat öppethållande hos ett fåtal affärer, knappast var tillämpliga om många affärer försökte förlänga sitt öppethållande. Om regleringen upphörde, skulle man knappast på grundval av dessa erfarenheter kunna förutsäga om söndagsöppet eller förlängt kvällsöppethållande skulle komma att löna sig, utan varje företag måste pröva sig fram i den nya situationen. Ofta gavs uttryck för missnöje med det rådande dispenssystemet. Man beklagade att detta ledde till orättvisa konsekvenser. Sålunda kunde ojämna konkurrensförhållanden uppkomma mellan olika företag i samma kommun. Vidare kunde inträffa att en kommun hade en helt annan dispenspolitik än en annan kommun, vilket hade betydelse särskilt för verksamheter med stora omland, främst möbelhandeln. 4.3 Dispen ser från affärs tidslägen 4.3.1 Dispensfrågans behandling i förarbetena I affärstidslagens förarbeten har frågan om när dispens bör beviljas behandlats av såväl affärstidsutredningen som av departementschefen i propositionen. Härigenom har kommunerna kunnat få viss vägledning vid utarbetande av riktlinjerna för dispensgivningen. Affärstidsutredningens förslag till dispensbestämmelse hade följande lydelse: "Kommun må i särskilda fall lämna tillstånd till öppethållande utöver den tid som angives i 1 §. Sådant tillstånd må lämnas även generellt för visst tillfälle."

bestämmelse medge vidgad affärstid åt en dagligvaruaffär inom ett tätbefolkat bostadsområde som ligger långt ifrån ett affärscentrum. Ett annat exempel på möjlig tillämpning av första stycket är då en bilsalong vid särskilt tillfälle vill introducera ett nytt bilmärke eller en ny årsmodell eller då en möbelaffär vill introducera alster av en speciell arkitekt. Som vi har framhållit tidigare bör i sådana fall hinder inte möta mot att bedriva försäljning jämsides med demonstration. Andra fall som hör hit är, då en viss kiosk eller annat försäljningsställe med hänsyn till sin belägenhet behöver kunna sälja vissa varor fritt utöver dem som har frisläppts i hela riket. En kiosk vid en livligt besökt badstrand kan - för att bara nämna ett exempel - av kommunen ges tillstånd att utom vanlig affärstid sälja också badartiklar. I bestämningen 'särskilda fall' ligger, att tillstånd inte får meddelas generellt för alla affärer i kommunen eller för samtliga affärer inom en och samma bransch. Det skall dessutom föreligga ett verkligt behov av utsträckt öppethållande. Förutom behovet skall i varje särskilt fall prövas verkningarna i konkurrenshänseende av ett sådant öppethållande." Beträffande andra stycket i den föreslagna paragrafen anförde utredningen: "Sådant tillstånd får lämnas bara för visst tillfälle. Med visst tillfälle avses en kortare, i beslutet närmare angiven tidrymd. Bland situationer då det kan bli aktuellt att lämna generellt tillstånd för visst tillfälle kan nämnas större idrottstävlingar, festspel, mässor och dylika evenemang. Också julen utgör ett sådant tillfälle som avses här." I sin slutliga utformning fick stadgandet om dispensgivningen följande lydelse:

Rörande första stycket i förslaget uttalade utredningen i sin specialmotivering:

"Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse, skall kommunens styrelse eller nämnd som utses av fullmäktige i kommunen medge affärstid utöver den vanliga."

"Stadgandet är i första hand avsett att göra det möjligt för de större städerna att ge affärer i city eller inom annat affärscentrum tillstånd till utsträckt affärstid. Ett sådant tillstånd kan gälla samtliga affärer inom området, om konkurrensskäl hindrar att tillståndet begränsas till en eller några affärer. Tillståndet kan också begränsas till att avse en eller två dagar i veckan. Vidare kan det bli aktuellt att med stöd av denna

I propositionen till lagen anförde departementschefen i anslutning till stadgandet att han avsett att bestämma den vanliga affärstiden så att endast ett någorlunda rimligt antal dispenser från denna skulle behöva medges. Han framhöll att förslaget att en väsentligt större del av detaljhandeln skulle falla utanför lagens tillämpning än tidigare

SOU 1971:33

också bl. a. syftade till att minska behovet av dispenser. Ett visst behov av dispenser skulle med den föreslagna utformningen ändock enligt departementschefens mening komma att kvarstå. Frågor om affärstidens längd borde enligt departementschefen i första hand bedömas med utgångspunkt i konsumenternas intresse. En riktig bedömning av dispensfragorna krävde därför främst kännedom om vilka vanor och behov som konsumenterna i orten hade. Den bästa kännedomen härom fanns enligt departementschefen otvivelaktigt hos de kommunala organen. I detta sammanhang nämndes att några remissinstanser pekat på att det kunde finnas risk för bristande enhetlighet vid tillämpningen om prövningen lades pa kommunerna. Departementschefen antog att vad man här främst syftat på torde vara att praxis inte lämpligen borde skifta mellan kommuner som tillsammans bildade ett näringsgeografiskt sammanhängande område. Han sade sig emellertid utgå från att sådana kommuner i samarbetsnämnderna i kommunblocken eller i annan ordning skulle komma att verka för att enhetliga normer följdes vid dispensprövningen. Frågan om huruvida dispens borde meddelas skulle enligt departementschefen i första hand bedömas med hänsyn till konsumenternas intresse. Han anförde härom: "För att dispens skall medges måste det kunna antas att det finns ett utbrett önskemål om utsträckt affärstid. Men är det fallet bör dispens inte heller få vägras. Det lär inte vara möjligt att undvika att dispensgivningen i viss mån kan komma att påverka konkurrenssituationen mellan olika företag. Självfallet får emellertid dispens inte medges i syfte att främja en viss näringsidkare eller en grupp av sådana eller för att ställa företagare inom kommunen i ett särskilt gynnsamt konkurrensläge i förhållande till företagare i en angränsande kommun."

4.3.2 Kommunenkät angående dispenser från affärstidslagen - en sammanfattning För att belysa dispensgivningen från affärstidslagen har Handelns Utredningsinstitut klarlagt kommunernas dispensgivning under 48

den tid den nuvarande affärstidslagen varat. Härvid har en enkät genomförts i två skilda etapper. Institutets redogörelse för de båda undersökningsetapperna har fogats till betänkandet såsom bilagorna 2 och 3. Under sommaren 1970 genomfördes den första etappen varvid samtliga landets 848 kommuner tillfrågades om de dispenser som de beviljat. I 55 procent av kommunerna hade dispensärende i någon form förekommit. Endast i 11 procent av kommunerna fanns riktlinjer för i vilka fall dispenser skulle beviljas. Bland landets städer var dock procentandelen med riktlinjer större. Av landets kommuner hade 439 sedan den 1 januari 1967 beviljat 12 065 öppethallandedispenser. Av dessa dispenser gällde 1 564 eller 13 procent längre än en vecka. Drygt 10 400 dispenser var endast korttidsdispenser om längst en vecka. För samma tid redovisades 406 beviljade sortimentsdispenser, varav 170 med en varaktighet längre än en vecka. I denna första etapp undersöktes även i vad mån dispensbesluten överklagats och ändrats. Det framkom härvid att den högre instansen oftast inte ändrat kommunens beslut. Detta var särskilt framträdande beträffande avslagna dispensansökningar. Efter denna första etapp beslöt affärstidskommittén att låta närmare analysera de varaktiga dispenserna. I en andra etapp fick 450 kommuner lämna närmare uppgifter om de varaktiga dispenser de beviljat. Uppgifterna avsåg bl. a. antal dispenser, fördelning över veckodagar, varaktighet, bransch och lokalisering. Två veckor under åren 1967-1970 undersöktes, nämligen vecka 29 och vecka 42 respektive år. Det visade sig att det största antalet beviljade dispenser gällde vecka 29/1970, nämligen 377. Om dessa 377 dispenser kan följande noteras. 56 procent avsåg s. k. övriga orter (d. v. s ej de tre storstäderna och centralorter) 27 procent avsåg Storstockholm 59 procent avsåg försäljningsställen i livsmedelsbranschen SOU 1971:33

51 procent av dispenserna gällde tills vidare (ej beständig varaktighet). Inga dispenser avsåg hela varuhus (samtliga avdelningar i varuhus)

De livsmedelsdispenser som redovisas för Storgöteborg och Stormalmö gällde så gott som uteslutande företag som säljer färdiglagad mat.

Vid en analys av undersökningen kan vidare konstateras bl. a. följande.

I "Övriga orter" med tillhopa cirka 900 000 invånare hade beviljats 5-10 gånger så många dispenser som i "Centralorter" med tillhopa över 2 miljoner invånare.

Inte något varuhus har haft varaktig dispens för hela varuhuset. Några varuhus har dock haft dispens för viss avdelning, oftast livsmedelsavdelningen. Bland livsmedelshandelns dispenser dominerar lokaliseringarna "Trafikorienterat läge i centrum" samt "Tillfälligt serviceläge". En hel del kiosker har inte sökt sortimentsdispens utan i stället sökt och fått öppethållandedispens. De kan på så vis föra vilket sortiment de vill. De dispenser som gällde tills vidare domineras helt av livsmedelsbranschen. Dispenser med en varaktighet av högst 3 månader domineras av bilbranschen och livsmedelsbranschen. De dispenser som avsåg bilbranschen gällde nästan genomgående endast för höstveckan. De livsmedelsdispenser som gällde högst 3 månader var s. k. sommardispenser; ofta med lokaliseringen "Tillfälligt serviceläge". Endast enstaka dispenser hade beviljats för längre tid än ett år. (Bortsett från dispenser beviljade tills vidare). Beträffande de olika ortstyperna enligt etapp II kan noteras: I Storstockholm dominerar dispenser i bil- och livsmedelsbranscherna starkt; tillsammans uppgick dessa dispenser för vecka 42/1970 till 86 procent av samtliga dispenser. De flesta livsmedelsdispenser i Storstockholm gällde endast söndagar. SOU 1971:33

4 Dispenser beviljade i "Övriga orter" domineras av "Övriga branscher". De andra ortstyperna domineras av bil- och livsmedelsbranscherna.

4.3.3 Kungl. Maj:ts beslut i affärstidsärenden - en sammanfattning Kungl. Maj:ts praxis i affärstidsärenden har på kommitténs uppdrag undersökts av departementssekreteraren Sven Sahlström. Undersökningen har fogats till betänkandet såsom bilaga 4. Från affärstidslagens ikraftträdande årsskiftet 1966/1967 till utgången av maj månad 1970 har Kungl. Maj:t handlagt 133 ansökningar om dispens. I materialet förekommer ett antal ansökningar om generella dispenser, t. ex. dispens avseende alla butiker på en ort eller vid en viss gata. Sådana dispenser har räknats såsom en ansökan. Kungl. Maj:ts ställningstagande har inneburit att sökandena fått dispens i 7 fall och vägrats dispens i 95 fall. I fråga om återstående 31 ansökningar har besvären lämnats utan åtgärd, i flertalet fall på grund av att tiden för öppethållandet redan förflutit när ärendet prövats av Kungl. Maj:t. Av de 133 ansökningarna har huvuddelen, eller 91, avsett stockholmsregionen. På Göteborg och Malmö har fallit 2 respektive 5 ansökningar. Övriga städer med mer än 50.000 invånare har svarat för 15 ansökningar. På återstående del av landet, som innehåller mer än hälften av den totala befolkningen, har fallit endast 20 av de behandlade ansökningarna. Fördelningen av ansökningarna mellan 49

stora och små företag har varit jämn. Butiker med livsmedel och andra dagligvaror svarar för 63 procent av antalet av Kungl. Maj:t prövade ansökningar. Det därnäst mest förekommande varuområdet i de hos Kungl. Maj:t behandlade ärendena är möbler. Den bland ansökningarna vanligaste tiden för dispens är kontinuerligt söndagsöppet utan begränsning av dispensens varaktighet. Dispens för förlängt öppethållande på vardagar förekommer i mycket få fall i materialet hos Kungl. Maj:t och är nästan alltid kombinerat med söndagsöppet.

3. Nyhetsintroduktion Öppethållande av affär för introduktion, visning och försäljning av nya modeller och märken, årets nyheter etc. eller öppethållande av andra speciellt motiverade anledningar till utsträckt affärstid i regel högst två söndagar per säsong klockan 13 — 18. 4. Konsthantverk o. d. Försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri, i den mån försäljningen icke kan anses undantagen från lagens tillämpning, medgives enligt de grunder som angives i punkt 3. 5. Jubileer, invigningar o. d.

4.3.4 Riktlinjer vid dispensgivningen Kommunenkäten rörande dispenser ger vid handen att på åtskilliga håll rekommenderats och antagits riktlinjer för kommunernas dispensgivning (bilaga 2). Man synes därvid ha strävat efter att skapa enhetliga normer för dispensprövningen i första hand för de särskilda städerna, kommunerna eller kommunblocken, men också för större näringsgeografiskt sammanhängande områden. För storstockholmsområdet finns följande av Storstockholms affärstidskommitté rekommenderade riktlinjer. "Stor-Stockholms affärstidskommittés rekommendationer till kommunerna i storstockholmsområdet att i vissa fall medgiva affärstid utöver den vanliga. A. Försäljning vid vissa tillfällen, viss årstid etc. 1. Basarer o. d. Tillfällig försäljning ideellt ändamål.

för välgörande

eller

2. Mässor, utställningar Orderupptagning och demonstrationsförsäljning på mässor och utställningar, varmed främst avses sådana, vid vilka i princip alla fabrikanter och försäljare som så önskar får utställa sina varor, t. ex. S:t Eriksmässan.

50 Generellt öppethållande av affärer inom affärscentrum eller affärsgata en söndag per vårsäsong och en per höstsäsong i regel klockan 13—18 i samband med invigning av centrum eller annan för allmänheten särskilt betydelsefull anläggning, firande av jubileum, anordnande av särskild reklamdag e. d., dock högst det angivna antalet, oavsett om olika motiv framlägges. 6. Sommarbutiker o. d. Försäljning av begränsat livsmedelssortiment, sportartiklar o. dyl. från kiosk, sommarbutik, butiksbuss o. dyl. vid bad, sportplats, campingplats etc. under aktuell tid. Varusortimentet bör ha anknytning till den på platsen bedrivna aktiviteten och bör angivas i beslutet. Det bör också beaktas huruvida ordinarie handel kan fylla allmänhetens behov genom öppethållande under annan tid än vanlig affärstid. För sådan affär bör ev. medgivande till försäljning av hela det sedvanliga sortimentet kunna lämnas för den aktuella tiden, om icke ett reducerat sortiment kan avgränsas från affärens ordinarie sortiment. 7. Båtklubbar, försäljning av båttillbehör Försäljning i anslutning till båtklubbars uppläggsplatser av sådana tillbehör för båtar som för båtägaren kan anses motsvara de tillbehör till motorfordon som enligt lagen får säljas fritt, t. ex. reservdelar, säkerhetsmateriel etc. Eventuellt bör som villkor föreskrivas att försäljningen sker inom klubbens område. Även här bör beaktas huruvida

SOU 1971:33

ordinarie handel kan fylla allmänhetens behov genom öppethållande under annan tid än vanlig affärstid.

regel klockan 1 3 - 1 8 , dock med undantag för månaderna juli - augusti och december januari vad beträffar bilar. 6. Livsmedelsaffärer

8. Idrottstävlingar, nöjestillställningar o. dyl.

De butiker i tunnelbanestationerna Hötorget och T-Centralen, vilka jämlikt butikstängningslagen beviljats tillstånd av överståthållarämbetet att hålla öppet på utsträckt affärstid till klockan 22 (sön- och helgdagar klockan 13-22) bör medgivas fortsatt dispens på oförändrade villkor. Genom att dessa centralt och i direkt anslutning till B. Försäljning året runt. tunnelbanan belägna butiker håller öppet till klockan 22 torde köpbehovet på sen kvälls1. Öppethållande före kl. 8 tid tills vidare kunna anses vara tillgodosett. Öppethållande före kl. 8 av livsmedelsaffä- De som för att tillgodose allmänhetens rer, om behov föreligger för t. ex. anställda inköpsbehov vardagar före klockan 8 önskar vid större arbetplats i närheten att göra öppna sina butiker tidigare bör medgivas inköp av lunchmål före arbetets början, eller detta, dock tidigast från klockan 7. i andra fall då speciellt angelägna servicebeI övrigt kan öppethållande på sön- och hov behöver tillgodoses. helgdagar - i regel mellan klockan 13 och 18 — medgivas butiker för försäljning av livs2. Trafikcentra, försäljning av dagligvaror medel och andra dagligvaror i större affärscentra eller andra områden med affärskonFörsäljning av dagligvaror vid större trafik- centrationer, som är lätt uppnåeliga och centra såsom större järnvägsstationer, flyg- praktiska att utnyttja för den köpande platser och "terminaler" för långväga trafik i allmänheten. Restriktivitet bör iakttagas. den utsträckning som motsvarar de resandes Dock bör i område, som sålunda kan komma behov. Medgivet varusortiment bör angivas i ifråga, alla som söker dispens kunna medbeslutet. givas sådan. Andra butiker, t. ex. närhetsbutiker inom 3. Frisersalonger vid trafikcentra tättbefolkade bostadsområden långt ifrån Öppethållande av frisersalong vid större affärscentrum, bör - om synnerliga skäl trafikcentra i den utsträckning som motsva- föreligger — också kunna komma ifråga för rar behovet. För damfriseringar med centralt dispens. Sortimentet bör för att tillgodose olika läge må i enstaka fall öppethållande dessutom medgivas på sön- och helgdagar — i köparkategoriers önskemål vara allsidigt, regel mellan klockan 13 och 18 — då dock endast av dagligvarukaraktär. Exempel damfriseringens läge och kundkretsens sam- på sortiment för dagligvarubutiker utöver mansättning, t. ex. av resande, kan anses det s. k. fria sortimentet: motivera öppethållande på utsträckt affärs- Livsmedel Pappersvaror tid. Kemisk-tekniska artiklar Hushållsartiklar 4. Fotografiateljéer Husgerådsartiklar Öppethållande av fotografiateljé sön- och Enklare tillbehör och hjälpmedel för reparahelgdagar för fotografering (av t. ex. brud- tionsarbeten i hemmet o. dyl. (do it yourself-varor) par) i regel kl. 1 3 - 1 8 . Fotografiska artiklar Sybehör o. dyl. 5. Sportstugor, husvagnar, båtar, bilar Smärre ekiperingsartiklar Försäljning på söndagar av sportstugor och husvagnar, båtar och i samband härmed båtmotorer och transportkärror för båtar Varorna skall ha karaktären av beredskapssortiment av servicevaror samt - till och med juni månad 1971 - bilar, i Detta innebär bl. a. att fullständiga sortiFörsäljning vid nöjestillställningar, idrottstävlingar o. dyl. av hemslöjdsalster eller liknande, till exempel sådan försäljning av glasvaror som bedrives från Skansen i anslutning till glasbruket därstädes.

SOU 1971:33

ment av samtliga angivna varugrupper inte får saluföras utan endast artiklar, som kan anses vara av dagligvarukaraktär. Härigenom kan i det medgivna sortimentet inräknas endast ett begränsat antal av t. ex. husgerådsartiklar, fotografiska artiklar och ekiperingsartiklar. I det medgivna sortimentet kan sålunda inte ingå t. ex. maskinell utrustning för hobbyarbeten eller reparationsarbeten i hemmet, kameror, förstoringsapparater etc. 7. Smörgåsaffärer Öppethållande av specialaffär för smörgåsar i regel vardagar till klockan 23.30, sön- och helgdagar klockan 09.00—23.30, då sådan affärs läge och andra omständigheter kan anses motivera öppethållande på utsträckt affärstid." Som exempel på en inte lika stor men ändå i förhållande till flertalet riktlinjer ganska omfattande katalog över godtagbara dispensanledningar lämnas här normerna för kommunerna inom Jönköpings kommunblock. "Normer inom Jönköpings kommunblock för blockkommunernas meddelande av dispens för utsträckt öppethållande enligt 2§ affärstidslagen. A. Försäljning vid vissa tillfällen viss årstid etc. 1. Tillfällig försäljning för välgörande eller ideellt ändamål i den mån försäljningen ifråga är att anse som yrkesmässig detaljhandel. 2. Orderupptagning och demonstrationsförsäljning på mässor och utställningar varmed här främst avses sådana, vid vilka i princip alla fabrikanter och försäljare som så önskar får utställa sina varor. 3. Öppethållande av affär för introduktion, visning och försäljning av nya modeller och märken, årets nyheter etc. eller öppethållande av andra speciellt motiverade anledningar till utsträckt affärstid en söndag per halvår eller en vardagskväll per halvår till kl. 23.00. 4. Försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri, i den mån försäljningen icke kan anses undantagen från lagens tillämpning, medgives enligt de grunder som angives i punkt 3. 5. Försäljning av begränsat livsmedelssortiment, sportartiklar, o. dyl. från kiosk, sommarbutik, butiksbuss o. dyl. vid bad, 52

sportplats, campingplats etc. under aktuell tid. Varusortimentet bör ha anknytning till den på platsen bedrivna aktiviteten och bör angivas i beslutet. Särskild vikt bör fästas vid huruvida ordinarie handel kan fylla allmänhetens behov genom öppethållande under annan tid än vanlig affärstid. För sådan affär bör ev. medgivande till försäljning av hela det sedvanliga sortimentet kunna lämnas för den aktuella tiden, om icke ett reducerat sortiment kan avgränsas från affärens ordinarie sortiment. 6. Försäljning i anslutning till båtklubbars uppläggsplatser av sådana tillbehör för båtar som för båtägaren kan anses motsvara de tillbehör till motorfordon som enligt lagen får säljas fritt, t. ex. reservdelar säkerhetsmateriel etc. Ev. bör som villkor föreskrivas att försäljningen sker inom klubbens område. Särskild vikt bör fästas vid huruvida ordinarie handel kan fylla allmänhetens behov genom öppethållande under annan tid än vanlig affärstid. 7. Försäljning vid nöjestillställningar, idrottstävlingar o. dyl. av hemslöjdsalster eller liknande, allt efter bedömning från fall till fall. 8. Generellt öppethållande av affärer inom affärscentrum eller affärsgata en söndag per vårsäsong och en per höstsäsong kl. 13—18 i samband med invigning av centrum eller annan för allmänheten särskilt betydelsefull anläggning, firande av jubileum, anordnande av särskild reklamdag o. dyl., dock högst det angivna antalet, oavsett om olika motiv framlägges.

B. Försäljning året runt 1. Öppethållande före kl. 8, t. ex. av livsmedelsaffärer om behov föreligger för t. ex. anställda vid större arbetsplats i närheten att göra inköp av lunchmål före arbetets början, eller i andra fall då speciellt angelägna servicebehov behöver tillgodoses. 2. Försäljning av dagligvaror vid större trafikcentra, såsom större järnvägsstationer, flygplatser och "terminaler" för långväga trafik i den utsträckning som motsvarar de resandes behov. Medgivet varusortiment bör angivas i beslutet. 3. Öppethållande av frisersalong vid större trafikcentra. 4. Öppethållande av fotografiateljé söndagar för fotografering (av t. ex. brudpar) kl, 13-18. SOU 1971:33

5. Försäljning av kransar, lyktor, lyktljus, vaser och liknande artiklar avsedda att pryda gravar ävensom binderiartiklar och liknande tillbehör såväl i anslutning till kyrkogårdar som i blomsteraffärer. 6. Försäljning av vissa dyrare kapitalvaror på söndagar, nämligen sportstugor och husvagnar samt båtar och i samband härmed båtmotorer och transportkärror för båtar." Åtskilliga riktlinjer är utformade på ett liknande sätt som de sist återgivna men med den väsentliga skillnaden att vissa punkter är uteslutna. Punkter som ganska ofta saknas är A 2 , 4 , 7 och 8 samt B 1-4. I vissa fall framgår att man använt förebilder såsom de för storstockholmsområdet eller av Svenska Kommunförbundet lämnade anvisningar. Ibland torde skälet till uteslutning av punkter i en förebild ha varit att man ansett att de lokala förhållandena inte påkallade reglering i detta avseende. Till de mera restriktiva riktlinjerna hör de som blivit fastställda av Göteborgs drätselkammare. Här bör observeras punkterna 2,5 och 2,7. Punkten 2,5 som avser öppethållande för introduktion, visning och försäljning av nya modeller, märken och årets nyheter e t c , medger öppethållande endast en söndag per år och är försedd med den inskränkningen att dispens bör beviljas endast då motivet för ansökan om öppethållande klart visar karaktären av nyhetsintroduktion. Punkten 2,7, som avser öppethållande i samband med särskilt evenemang, medger visserligen öppethållande på annan söndag än s. k. julskyltningssöndag, men kraven är mycket starka när det gäller evenemangets speciella karaktär. I samband med antagandet av riktlinjerna ifrågasattes att medge sådant öppethållande även vid invigning av nytt affärscentrum, nytt varuhus eller ny affär. Riktlinjerna upptar emellertid endast större affärscentrum med flera företagare och minst 10-årigt affärsjubileum. "Riktlinjer för behandlingen av ärenden rörande dispens enligt 2§ affärstidslagen fastställda av Göteborgs drätselkammare den 26 mars 1968 SOU 1971:33

1. Dispens året runt för affärstid utöver den vanliga. 1.1. Öppethållande före kl. 8, t. ex. av livsmedelsaffär om behov föreligger för t. ex. anställda vid större arbetsplats i närheten att göra inköp av lunchmål före arbetets början, eller i andra fall då speciellt angelägna servicebehov behöver tillgodoses. 1.2. Öppethållande för försäljning av dagligvaror vid större trafikcentrum såsom järnvägsstation, flygplats och "terminal", för långväga trafik i den utsträckning, som motsvarar de resandes behov. Medgivet begränsat sortiment skall angivas i beslutet. 1.3. Öppethållande av frisersalong vid större trafikcentrum. 1.4. Öppethållande av fotoateljé söndagar för fotografering t. ex. av brudpar. 1.5. Försäljning av kransar, lyktor, vaser etc. avsedda att pryda gravar ävensom binderiartiklar och liknande tillbehör såväl i anslutning till kyrkogård som i blomsteraffär. 2. Dispens vid särskilt tillfälle, viss årstid etc. för affärstid utöver den vanliga. 2.1. Tillfällig försäljning vid nöjestillställning, idrottstävling o. dyl. 2.2. Tillfällig försäljning av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri, i den mån försäljningen icke kan anses undantagen från lagens tillämpning. 2.3. Tillfällig försäljning på mässa och utställning, vid vilken i princip alla fabrikanter och försäljare, som så önskar, får utställa sina varor, t. ex. Svenska Mässan. 2.4. Försäljning av begränsat varusortiment såsom livsmedel, sportartiklar, tillbehör till båtar o. dyl. från kiosk, sommarbutik, butiksbuss eller därmed jämförligt försäljningsställe vid badplats, sportplats, campingplats, båtars uppläggningsplats o. dyl. under aktuell tid. Varusortimentet bör ha anknytning till den på platsen bedrivna aktiviteten och bör angivas i beslutet. Det bör också beaktas huruvida ordinarie handel kan fylla allmänhetens behov genom öppethållande under annan tid än vanlig affärstid. För sådan affär bör ev. medgivande till försäljning av hela det sedvanliga sortimentet kunna lämnas för den aktuella tiden, om icke ett reducerat sortiment kan avgränsas från affärens ordinarie sortiment. 2.5. Öppethållande en söndag per företag och år för introduktion, visning och försäljning av nya modeller, märken och årets nyheter etc. Dispens bör endast beviljas då 53

motivet för ansökan om öppethållande klart visar karaktären av nyhetsintroduktion. 2.6. Öppethållande endera första eller andra söndagen i december, s. k. julskyltningssöndag. Lämplig söndag överenskommes med berörda företags och deras anställdas organisationer. Dispens beviljas generellt utan individuell ansökan. 2.7. Öppethållande annan söndag i samband med invigning av nytt affärscentrum, nytt varuhus eller ny affär eller vid minst 10-årigt jubileum för sådan inrättning."

att konsumenternas intresse påkallat respektive inte påkallat förlängt öppethållande. 4.3.5 Dispensfrågorna belysta genom enkät och hearings

Till belysning av dispensfrågorna har kommittén inhämtat skriftliga yttranden och - i vissa fall — hållit hearings med sådana myndigheter och organ som har att ta befattning med dessa frågor. I Malmöhus län torde som regel tillämpas Svenska Kommunförbundet erinrar i avde riktlinjer som rekommenderats av Malmö- givet enkätsvar om att departementschefen i hus länsavdelning av Svenska Kommunför- samband med tillkomsten av den nu gällande bundet. Dessa riktlinjer tillhör de mest affärstidslagen framhöll att frågorna om restriktiva. affärstidens längd i första hand borde bedömas med utgångspunkt från konsumenter"Rekommendation angående dispensgivning nas intresse. När kommunerna till en början enligt 2§ affärstidslagen hade att avgöra ansökningar om dispens enligt affärstidslagen utgjorde enligt kommunförbundet frågan om konsumenternas Med stöd av den verkställda utredningen har behov av ett öppethållande utöver den styrelsen beslutat rekommendera kommu- vanliga affärstiden den primära bedömningsnerna i länet att i princip tillämpa följande grunden. Under de första åren efter lagens enhetliga regler vid dispensgivning enligt 2§ ikraftträdande förmärktes enligt förbundet i affärstidslagen. de fall de kommunala besluten om dispens överklagades att länsstyrelserna och Kungl. 1. Bilhandeln Maj:t i allmänhet godtog de kommunala Öppethållande en fritt vald söndag på våren bedömningarna. Under det senaste året synes och en fritt vald söndag på hösten för introduktion, visning och försäljning av nya emellertid enligt förbundet en viss svängning ha skett i praxis på så sätt att Kungl. Maj:t modeller och märken. intagit en mera restriktiv hållning i fråga om 2. Möbelvaruhus beviljade dispenser och nästan genomgående Någon dispens bör icke lämnas, därest icke upphävt de kommunala besluten. I allmänför något särskilt fall synnerliga skäl före- het har också Kungl. Maj:ts upphävande ligger; ex. vis då en möbelaffär vill introdu- skett utan motivering, vilket enligt förbuncera alster av en speciell arkitekt. det på sina håll lett till viss osäkerhet angående innebörden av dispensbestämmel3. Julhandeln sen. I några kommuner har också Kungl. Dispens bör icke lämnas Maj:ts beslut att upphäva av kommunen beviljad dispens framstått såsom svårförklar4. Övrig handel liga. Någon dispens bör icke lämnas, därest icke Kommunförbundet säger sig ha i olika för något särskilt fall synnerliga skäl föreavseenden medverkat vid tillämpningen och ligger." tolkningen av affärstidslagen. Man har bl. a. I ett stort antal kommuner torde antalet utsänt flera cirkulär till kommunerna i syfte dispensärenden ha varit få och man synes att underlätta tillämpningen och tolkningen inte ha haft några riktlinjer. Ett vanligt skäl av lagen. Vidare har förbundet aktivt medsom där åberopats vid dispensprövningen är verkat vid utarbetande av enhetliga normer 54

SOU 1971:33

för dispensgivningen i olika kommuner, kommunblock och större näringsgeografiska områden. Däremot har förbundet från sin sida inte ansett det möjligt att framlägga förslag till mera allmängiltiga för hela riket gällande normer för dispensgivningen med hänsyn till de varierande förhållandena inom olika delar av landet. Stockholms Stads Slakthus- och Saluhallsstyrelse, som utsetts att i Stockholm pröva dispensärenden, anför i avgivet yttrande att man tidigt tog till samarbete inom Storstockholm för att få till stånd enhetliga riktlinjer vid dispensgivningen. En kommitté, Storstockholms affärstidskommitté, bildades med representanter för kommuner och branschorganisationer i Stockholms stad och län. Denna kommitté utarbetade redan i början av är 1967 sina första rekommendationer till Storstockholms kommuner om i vilket fall och i vilken omfattning dispens från den vanliga affärstiden borde ges. Styrelsen framhåller att man under en lång följd av är haft att i enlighet med sin av statsfullmäktige givna instruktion handlägga affärstidsärenden. Man har därigenom förvärvat en betydande erfarenhet av dessa frågor. Sammanlagt hade under den före 1967 gällande butikstängningslagens tid sju ansökningar beviljats beträffande livsmedelsaffärer i de centrala tunnelbanestationerna. Den omfattande erfarenhet, som styrelsen anser sig sedan början av 1950-talet ha förvärvat av allmänhetens tydligt manifisterade intresse av att även på sön- och helgdagar kunna företa huvudsakligen livsmedelsinköp i centralt belägna tunnelbanebutiker i city, talade för, menade man, en utvidgning av dessa inköpsmöjligheter även till förorterna. När frågan aktualiseras framhölls det orimliga i att endast underjordiskt belägna butiker i centrum skulle ha möjlighet att ge en av allmänheten så tydligt önskad service. Det ansågs också lika orimligt att såväl innerstadsbor som förortsbor skulle nödgas företa långa resor när de ville begagna sig av de möjligheter till inköp på andra tider än den vanliga affärstiden som där erbjöds. Med anledning härav gavs efter SOU 1971:33

hand tillstånd till söndagsöppethållande åt ett antal livsmedelsbutiker i större förortscentra liksom på centralt belägna platser i innerstaden, där enligt styrelsen söm väntat denna form av service rönte stor uppskattning från allmänhetens sida. Styrelsen framhåller i detta sammanhang att erfarenheterna av allmänhetens intresse senare ytterligare dokumenterats medelst statistik över kundfrekvens och inköp i butiker med dispens för söndagsförsäljning. Sådan statistik har enligt styrelsen bl. a. visat att söndagsinköpen per timme räknat legat upp till 36% över månadsgenomsnittet. Länsstyrelsen följde till en början i allmänhet slakthus- och saluhallsstyrelsens linjer. Sedan Kungl. Maj:t avgjort en del besvärsärenden i negativ riktning intog emellertid länsstyrelsen en mera restriktiv ståndpunkt. Enligt slakthus- och saluhallsstyrelsen har av handelsanställdas förbund anförda besvär över meddelade dispenser i allmänhet bifallits och några motiv har inte angivits i Kungl. Maj:ts beslut, som därför inte givit någon vägledning för styrelsens fortsatta handlande. Erfarenheterna av dispensgivningen i Stockholm visar enligt styrelsen bl. a., att det är affärsläget som är avgörande för om en affär har öppet på utsträckt affärstid eller inte. Möts öppethållandet av intresse blir det hög omsättning och lönsamhet. Om allmän heten inte kommer i tillräcklig omfattning och handlar varor, sä lönar det sig inte att hålla öppet. Norrmalms Livsmedels AB erhöll tillstånd till öppethållande av sin butik Kungsgatan 48 men stängde efter en tid, därför att det inte lönade sig. Hantverksföreningen fick tillstånd att sälja konstverk från utställningslokal i superellipsen men utnyttjar inte längre tillståndet. Någon risk för ohejdat öppethållande på utsträckt affärtid skulle med hänsyn härtill inte behöva befaras, framhåller styrelsen. Hänsyn till anställda torde av motsvarande skäl enligt styrelsen inte motivera en fortsatt lagstiftning. Förr var det inte ovanligt att de som arbetade inom handeln blev utnyttjade av arbetsgivaren. De avtalsslutande parterna är 55

emellertid numera starka nog för att utan stöd av en affärstidslag skydda de anställdas intressen och få väsentliga krav tillgodosedda. För den händelse en fortsatt reglering av affärstiden anses behövlig måste enligt styrelsen, om lagen över huvud taget förutsätter att dispens från den vanliga affärstiden skall kunna meddelas, med hänsyn till de relaterade åsiktsskillnaderna mellan lägsta och högsta beslutsinstans tillämpningsföreskrifter skapas, som klarlägger i vilka fall och i vilken utsträckning dispens får meddelas. En grundförutsättning för en lag är att den kan tillämpas och tolkas lika över hela landet vilket inte är fallet med den nuvarande affärstidslagen. Kan klara direktiv i den riktningen inte skapas, är enligt styrelsen ett slopande av affärstidsregleringen att föredra. Enligt styrelsen hade man i tillståndsgivningen för öppethållande på utsträckt affärstid strävat efter systematik genom att följa rekommendationerna från Storstockholms affärstidskommitté. Denna systematik bröts efter hand sönder genom Kungl. Maj:ts bifall till de besvär som anfördes främst av Handelsanställdas Förbunds stockholmsavdelning. I sitt yttrande redovisar styrelsen ett uttalande av Storstockholms affärstidskommitté beslutat med fem röster mot en vid sammanträde den 12 juni 1970. "Tillämpningen av den nuvarande affärstidslagen har visat sig medföra betydande svårigheter för vederbörande kommunala organ, främst beroende på att lagen och utfärdade tillämpningsföreskrifter till 2 § om medgivande till utsträckt affärstid inte möjliggör en entydig tolkning. Erfarenheterna av såväl affärstidslagen som den förutvarande butikstängningslagen visar att en affärstidslagstiftning, som förutsätter att dispens i vissa fall lämnas från den vanliga affärstiden inte är möjlig att tillämpa utan att betydande olägenheter för allmänhet och företagare uppstår. I ett sådant läge anser sig affärstidskommittén för sin del böra förorda, att affärstidsregleringen slopas". Till detta uttalande gjorde ledamoten av 56

Storstockholms affärstidskommitté disponenten Einar Gustafsson, Konsum Stockholm, det tillägget, att han för sin del som villkor för att affärstidsregleringen slopas, förutsatte att handelns avtalsslutande parter träffar överenskommelser, som förhindrar att väsentliga olägenheter ur arbetstidssynpunkt uppstår för handelns anställda. Ledamoten, förre ombudsmannen i Handelsanställdas Förbund, Assar Carlsson, anförde för sin del i särskilt yttrande att den nuvarande lagen borde bibehållas och framhöll därvid bl. a. att den statistik som presenterats från en del detaljhandelsföretag inte rimligen kan tjäna som vägledning vid bedömningen av behovet beträffande söndagsöppna butiker. Den köpande allmänheten får inte mer pengar, om butikerna utsträcker sitt öppethållande. Lönsamheten och effektiviteten blir naturligtvis god för de som privilegierats med särskild dispens till utsträckt affärstid men reduceras i samma grad för de konkurrenter som inte kan räkna med denna förmånsrätt. De starkt vägande skälen har inte kommit från konsumenterna, utan i stället i huvudsak anförts från i första hand de större företagen. Dessa företag har också i anslutning till söndagsöppethållandet ordnat med olika attraktioner, lägre priser, utdelning av presenter etc. och därmed medverkat till att skapa ett behov av handel på söndagarna. Bland organisationer som representerar de verkligt förvärvsarbetande människorna i Stockholm är Storstockholms Fackliga Centralorganisation, Stockholms Arbetarkommun och socialdemokratiska kvinnodistrikt. Dessa organisationer har uttalat starka betänkligheter mot att affärstidslagen urholkas genom den generositet beträffande dispensgivningen som nu förekommer i Stockholm. Den nuvarande ordningen tillgodoser främst kommersiella intressen och man har fördenskull föreslagit ett system av jourbutiker inom vissa regioner, som är lätta att nå med allmänna kommunikationsmedel. Genom en sådan ordning skulle konsumenternas servicebehov främjas på ett rationellare och billigare sätt. Den ordinarie yrkesverksamma delen av handelns anställda är SOU 1971:33

självfallet allvarligt bekymrade för den ut- ningen är restriktiv. Handelsanställdas Förveckling söndagshandeln tagit. Uppgiften om bund motsätter sig regelmässigt dispens för att folk står i kö för att få arbeta på söndagsöppet även i de fall då riktlinjerna söndagarna emanerar sannolikt från någon medger detta. Under senare tid har dispensenstaka plats, där tillgången på skolungdom prövningen förlöpt mycket smidigt. Fortlövarit särskilt påtaglig. Den yrkeskunniga pande dispens för kvällsöppet vardagar till personalen har allt intresse av att söndags- kl. 22 har tre varuhus i stadens centrala del. handeln begränsas, därför att ett ökat öppet- Försäljningen förefaller att vara betydande hållande ofrånkomligen medför stora olägen- under den förlängda tiden. Drätselkammaren i Malmö framhåller att heter för dem. Att de avtalsslutande parterna på handelns område är tillräckligt starka - man tillämpar affärstidslagen tämligen restutan hjälp av en affärstidslag - för att riktivt. Bilhandeln erhåller tillstånd till öptillgodose de anställdas krav är ett orealis- pethållande i regel en söndag varje säsong tiskt antagande. Endast hälften av de anställ- och då i första hand för introduktion av da är organiserade och på grund av detaljhan- nyheter. Praxis beträffande husvagnar har delns struktur - många små familjeföretag - varit något oklar i staden. För år 1970 får man räkna med åtskillig tid ännu innan lämnades tillstånd endast för söndagarna anslutningen till avtalsslutande organisation under april månad. Innehavare av demonblir hundraprocentig. För ett stort antal små- strationsstugor i ett s. k. fritidscentrum har företag blir även affärstid slagen något av en haft tillstånd till öppethållande varje söndag social skyddslag. De mindre företagarna är under året. Beträffande andra kapitalvaror inte intresserade av söndagshandeln. Vad kon- har ytterligt stor återhållsamhet iakttagits sumenter, som planerar sina inköp, reagerar vid dispensgivningen. Inga tillstånd har lämemot är att de måste vara med och betala de nats för öppethållande av större livsmeofrånkomliga kostnader som en söndagsser- delsbutiker utanför den ordinarie affärstiden. De få ansökningar, som inkommit, har vice medför. avslagits med den motiveringen att öppetSuppleanten i Storstockholms affärstidshållandet inte kunnat anses motiverat av kommittés styrelse, direktören i Sveriges allmänhetens intresse. Sommartid har emelFärghandlares Riksförbund, Axel Wennerlertid tillstånd lämnats för livsmedelsbutiker holm, gjorde det tillägget att majoriteten av och kiosker på koloni och campingområden. mindre och medelstora detaljhandelsföretag Man har inte hos den dispensgivande mynsannolikt önskar att lagen i princip består. digheten märkt något tryck från konsumentFöljden av ett slopande skulle bli, fruktar håll till förmån för vidgade öppethållandetiman, en obekvämare arbetstid, speciellt för der. familjeföretagarna, svårighet att rekrytera Ett bekymmer har enligt drätselkamfackkunnig personal och ännu snabbare maren varit svårigheten att få till stånd en bortfall av framför allt mindre närhetsbuenhetlig lagtillämpning i staden och granntiker. kommunerna. Trots att samråd förekommit Vid sammanträde med sekreteraren vid med grannkommuner har dessa tillämpat en Göteborgs drätselkammare, numera stadssekannan praxis än staden, vilket förorsakat viss reteraren, Ingvar Mellquist, anförde denne: I irritation hos företagarna. Drätselkammaren Göteborg framträdde, innan riktlinjerna för ifrågasätter om man inte borde överväga att dispensgivningen antogs, åsiktsskillnader flytta beslutanderätten till något organ, som mellan olika grupper i samband med beslut kan bestämma praxis inom ett större områrörande dispenser. I drätselkammaren förede. I så fall torde väl närmast länsstyrelserna kom ofta voteringar i dessa frågor. Efter riktlinjernas tillkomst har motsättningar komma ifråga, menar drätselkammaren. Man kommit i dagen i stort sett endast beträf- framhåller också att den hittillsvarande frånfande dispenser för julhandeln. Tillämp- varon av klara riktlinjer inte underlättat för SOU 1971:33

kommunerna att tillämpa lagen på ett förr senare jämförbara kapitalvaruaffärer. alla parter acceptabelt sätt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Länsstyrelsen i Stockholms län redovisar anför att endast ett ringa antal ärenden att kommunerna i storstockholmsomrädet fullföljts vid länsstyrelsen. Något allmänt intagit en mycket liberal inställning och att önskemål om längre affärstid eller helt många dispenser meddelats. Sedan Handels- slopad reglering synes länsstyrelsen därför anställdas Förbund börjat överklaga flertalet inte föreligga inom länet. Behovet av förmeddelade dispenser har i ett stort antal fall längd affärstid för särskilda tillfällen torde skett en behandling i tre instanser. Kungl. även fortsättningsvis kunna tillgodoses disMaj:t har därvid i allmänhet intagit en pensvägen. Därest regleringen av affärstiden negativ ståndpunkt till dispenserna, och som skulle komma att bestå, vore det enligt resultat av besvärsprövningen har sålunda länsstyrelsens mening värdefullt att anvisefter hand framkommit att affärstidslagens ningar för dispensgivningen utfärdades av dispensbestämmelser bör tillämpas restrik- central myndighet. tivt. Då emellertid de av Kungl. Maj:t Länsstyrelsen i Malmöhus län fäster uppmeddelade besluten inte innehållit någon märksamheten på förekomsten av de av motivering, fortsätter länsstyrelsen, har ut- länsavdelningen av Svenska Kommunförbunöver den allmänna inställningen inte kunnat det utfärdade rekommendationerna beträferhållas närmare besked hur dispensfrågorna fande lagens tillämpning och säger sig i bedöms i högsta instans. Länsstyrelsen an- allmänhet ha följt vederbörande kommuns märker att i ett flertal av de handlagda uppfattning i de besvärsärenden som länsärendena gjorts gällande att personal, som styrelsen avgjort. Enligt länsstyrelsen har det tas i anspråk på söndagar i stort sett utgörs visat sig vara svårt att bedöma konsumentav extra anställd personal. Tiderna för intresset eftersom någon säker mätare på öppethållande synes länsstyrelsen sålunda detta i regel saknas. Stor vikt har tillagts inte generellt föra med sig en motsvarande inställningen hos vederbörande branschorgautsträckning av den fast anställda persona- nisation och fackliga sammanslutning. Belens arbetstider. Erfarenheterna visar vidare, träffande rekommendationerna anmärker fortsätter länsstyrelsen, att öppethållandet länsstyrelsen att dessa tillråder en restriktiv av livsmedelsbutikerna främst bestäms av tillämpning. Det förhållandet att dessa torde företagsekonomiska synpunkter. Exempel tillämpas av länets kommuner har lett till finns sålunda på att livsmedelsbutiker inte enhetlighet, vilken medför en rättvisare nyttjat meddelad dispens. Det bör därför konkurrenssituation mellan de olika företakunna antas, menar länsstyrelsen, att en gen inom länet. Länsstyrelsen påpekar dock allmän frihet till ökat öppethållande av att i förhållande till företag utanför länet livsmedelsbutiker inte skulle leda till att ett orättvisa kan uppkomma om lagstiftningen sådant öppethållande blev allmän regel. där tillämpas på ett liberalare sätt. Vidare Däremot är det möjligt att ett slopande av anmärkes att under butikstängningslagens affärstidslagen skulle föra med sig att ett tid förelåg möjlighet till visning på annan flertal butiker av annan typ skulle utnyttja affärstid än den vanliga. Länsstyrelsen är av möjligheten av att ha öppet på kvällar och den uppfattningen att en ny lagstiftning, om söndagar samt att därvid arbetstiden för de sådan finnes påkallad, skall medge att visning butiksanställda, vissa småföretagare ra fl. får ske. Beträffande frågan om en eventuell kan påverkas på ett icke önskvärt sätt. fortsatt tillståndsprövning bör uppdras åt Länsstyrelsens allmänna uppfattning är att länsstyrelsen ställer sig denna tveksam. Man starka skäl talar för att affärstidslagstift- anför att länsstyrelsen ändå blir starkt ningen bör upphävas eller i vart fall liberali- beroende av vederbörande kommuns inställseras, i första hand beträffande livsmedels- ning till frågan. Istället bör, menar länsstybutiker samt möbelaffärer och med de relsen, noggranna riktlinjer utfärdas för 58

SOU 1971:33

lagens tillämpning. I flera till länsstyrelsens svar fogade yttranden från dispensmyndigheter i länet efterlyses enhetligare regler för dispensprövningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län, som förklarat sig sakna närmare erfarenheter av lagens tillämpning, har överlämnat yttranden från ett antal dispensgivande organ i länet. Fördelningen är ungefär lika mellan sådana yttranden som förespråkar regleringens slopande och sådana där det föreslås att den skall behållas. Antalet dispensansökningar synes i allmänhet ha varit ringa i länet. Detta förhållande åberopas i vissa fall för att bibehålla regleringen och i andra fall för att slopa den. Även här förekommer det att man efterlyser bestämdare regler och anvisningar för dispensgivningen. I ett fall åberopas såsom skäl för bibehållande av affärstidslagen att farhågor föreligger för att t. ex. ambulerande företagare, som specialiserat sig på söndagsförsäljning, skulle kunna bli till stort förfång för ortens köpmän.

4.4 Särskilda undersökningar 4.4.1 Förändringar i öppethållandetiderna 1966-1969 - en sammanfattning De tillämpade öppethållandetiderna i detaljhandeln har vid två tillfällen undersökts av Handelns Utredningsinstitut, nämligen åren 1967 och 1969. Institutet har för kommitténs räkning gjort en särskild bearbetning av de båda undersökningarna. En redogörelse för bearbetningen har fogats till betänkandet såsom bilaga 6. De kartläggningar som genomfördes vid de båda tidpunkterna avsåg urval omfattande cirka 1 700 butiksenheter fördelade på olika branscher och ortstyper. Urvalen är inte identiska för de två undersökningarna. Skillnaden består framför allt i en överrepresentation av större detaljhandelsföretag 1969. Vid 1967 års undersökning inhämtades dessutom uppgifter om vilka förändringar i affärstiderna som företagits fram till hösten samma år. Denna undersökning ger därför en SOU 1971:33

viss uppfattning om affärstiderna såväl före som efter affarstidslagens ikraftträdande. Totalt sett hade 70 procent av butikerna inte gjort några förändringar i öppnings- eller stängningstiderna. Alla Stockholms varuhus hade emellertid ändrat tiderna, medan göteborgsvaruhusen bibehållit sina tider oförändrade. Över huvud taget hade de flesta förändringarna genomförts i Stockholm. Förändringarna syntes inte sällan bestå i att man senarelagt både öppnings- och stängningstiden. I många branscher kunde också iakttagas en tendens att stänga tidigare på lördagar. Förändringarna mellan åren 1967 och 1969 har studerats genom en jämförelse mellan de båda undersökningarna. Beträffande var och en av dessa kan sägas att de hade som främsta syfte att utröna vilka genomsnittstider för öppethållande som tillämpades inom respektive branscher och ortstyper. I flera fall nödgades man emellertid konstatera en så stark variation i öppethållandetiderna att typtiden var svår att finna. De klockslag mellan vilka majoriteten av butikerna hade öppet 1967 var fortfarande desamma 1969. Ett begränsat antal butiker, främst i storstäderna, hade dock under perioden börjat förlänga sitt öppethållande. Öppningstiden varierade enligt båda undersökningarna starkt mellan och inom de skilda branscherna men syntes sällan ligga före den i affärstidslagen angivna öppningstiden, kl. 8. Tidigare öppethållande kunde endast konstateras inom vissa livsmedelsenheter samt inom blomsterhandeln. Vad stängningstiden beträffar synes öppethållande efter kl. 18 i första hand ha förekommit på större orter och främst i varuhus och livsmedelshandeln. KF-butikerna syntes tilllämpa sena stängningstider i mindre omfattning under 1969 än övrig handel. Som väntat förekom stängningstider efter kl. 20 i större utsträckning endast inom tobaks-, frukt- och blomsterhandeln. Över huvud synes öppethållande med dispens efter kl. 20 ha haft en mycket begränsad omfattning. Söndagsöppna butiker förekom i 1967 års undersökning i stort sett endast inom to59

baks-, frukt- och blomsterhandeln och gällde då 15 å 20 procent av samtliga undersökta enheter. År 1969 var motsvarande andel för dessa branscher cirka 53 procent, medan vid denna tidpunkt även vissa livsmedelsbutiker och varuhus hade söndagsöppet. Andelen butiker som stänger för lunch minskade mellan de båda undersökningstillfällena. Detta faktum samt det vidgade kvällsöppethållandet har lett till att antalet öppethållandetimmar per butik och vecka ökat under senare år. Som regel hade varuhusen 1969 ett öppethållande som motsvarar 50 a 55 timmar per 6-dagarsvecka (ej söndagsöppet) medan livsmedelsbutikernas öppethållande varierade mellan 44 och 55 timmar per vecka. 4.4.2 Försäljning och kundantal under olika öppethållandetimmar - en sammanfattning För att söka belysa den ojämna kundbelastningen i detaljhandeln under olika öppethållandetider genomförde Handelns Utredningsinstitut under hösten 1970 en postenkät varvid de största detaljhandelsföretagen i Sverige tillfrågades om de hade statistik över försäljningens och kundantalets fördelning på olika öppethållandetimmar. Av 24 tillfrågade företag hade endast en tredjedel statistik i någon form. Det visade sig vid en analys av den befintliga statistiken att den var alltför knapphändig och heterogen för att på ett tillfredsställande sätt belysa belastningsvariationerna i detaljhandeln. De företag som visade sig ha kundfrekvens- och försäljningsstatistik av någorlunda omfång var framför allt varuhusföretagen. Affärstidskommittén beslutade sig efter denna första kartläggning för att studera förhållandena i varuhusföretagen. Ytterligare inhämtades statistik från de tre varuhusföretag som skulle ingå i undersökningen, AB Turitz & Co, Åhlén & Holm AB samt Kooperativa Förbundet. Institutets redogörelse för denna undersökning har fogats till betänkandet såsom bilaga 7. Det framgår av materialet att cirka hälften 60

av veckoförsäljningen sker på fredag och lördag, varvid framför allt lördagens olika timmar visar en väsentligt högre försäljning än veckogenomsnittet. Lördagarna uppvisar ungefär samma dagsförsäljning som fredagarna trots väsentligt färre timmar öppethållande. Även lördagens första öppethållandetimme visar förhållandevis bra försäljningssiffror. Detta kan möjligen bero på att de flesta är lediga på lördagen. I övrigt gäller att dagens första timme oftast har den lägsta försäljningen. Vid förlängt öppethållande uppvisar försäljningen en jämnare fördelning över veckans olika dagar. Man kan också notera att försäljningen avtar under den sista försäljningstimmen. Denna märkbara minskning framkommer inte vid normalt öppethållande. När i detta sammanhang talas om förlängt öppethållande gäller det inte i något fall öppethållande efter kl. 20.00 eller söndagsöppet. Förutom dagens första öppethållandetimme är även tiden 13.00-14.00 en lugn försäljningstimme. Detta förhållande synes råda samtliga veckodagar utom lördagar. Slutligen bör man beakta den höga försäljningen under torsdagens sista timme. Detta är inte beroende av ett högt kundantal utan fastmer av den höga inköpssumman per kund. Den statistik institutet fått ta del av avser livsmedelsinköp/kund och torsdagens genomsnittsinköp visade sig vara det högsta under veckan. Detta förhållande kan kanske förklaras med att dessa livsmedelsinköp är planerade i viss mån att räcka även för helgen. Sådana inköp sker mer och mer på torsdagar i stället för på fredagar eftersom fredagen alltmer börjat betraktas som helgdagsafton. 4.4.3 Beskrivning av kundklientelet vid förlängt öppethållande - en sammanfattning Under maj månad 1970 genomförde Handelns Utredningsinstitut en serie kundintervjuer vid 50 butiksenheter i Stockholm, SOU 1971:33

Västerås och Södertälje. Samtliga intervjuer livsmedelsenheterna, studerades därför även gjordes med kunder, som köpte på söndagar vad avser inköpens fördelning på varugrupsamt på vardagar efter kl. 18. Det totala per. Det visade sig härvid att mer än 60 antalet kunder i de utvalda butikerna upp- procent av inköpen avsåg färskvaror och gick, under den tid intervjuandet pågick, till andra livsmedel, vilka normalt ej förekomöver 33 000. Institutets redogörelse för mer i det s. k. kiosksortimentet. Dessutom intervjuundersökningen har fogats till be- konstaterades att bara cirka 2 procent av tänkandet såsom bilaga 8. samtliga kunder köpte uteslutande "kioskvaror". Dessa kunder var sålunda de enda Följande grundläggande fakta framkom, som hade kunnat göra hela sitt inköp i en nämligen: vanlig kiosk. För här undersökta kunder andelen bilburna kunder synes under kvälls- och söndagsöppet vara något högre synes sålunda inköpens omfattning kräva en än som i andra sammanhang redovisats be- enhet med ett betydligt mer omfattande träffande kunder på "normal" affärstid,1 sortiment än det s. k. fria sortimentet. andelen förvärvsarbetande kvinnor som är Ungefär hälften av de livsmedelskunder kunder under kvälls- och söndagsöppet är som kvällshandlade på vardagar uppgav att väsentligt högre än som i andra samman- inköpen inte kunnat ske tidigare på dagen. hang redovisats beträffande kunder på För ytterligare 17-18 procent av dessa "normal" tid, kunder hade det varit besvärligt att göra avståndet butik/bostad är väsentligt längre inköpen tidigare samma dag. för kunderna under kvälls- och söndags- 4.4.4 Detaljistintervjuer avseende affärstidsöppet än som i andra sammanhang redovilagen — en sammanfattning sats beträffande kunder på "normal" tid. Förvärvsarbete synes sålunda påverka va- Under maj månad 1970 genomförde Hanlet av tidpunkt för inköp i detaljhandeln. delns Utredningsinstitut en telefonenkät med Härför talar också att cirka 67 procent av butiksinnehavare/chefer vid 214 enskilda och samtliga tillfrågade kvällskunder angivit att konsumentkooperativa butiksenheter. Instiarbetstiderna gör det svårt att handla tidigare tutets redogörelse för undersökningen har fogats till betänkandet såsom bilaga 9. på dagen. Denna undersökning hade till syfte att Undersökningen gav vidare vid handen att klarlägga beslutsprocessen hos ett antal föreungefär en tredjedel av de tillfrågade kvällstag i samband med att man övergått till kunderna gjorde inköpen i samband med förlängt öppethållande. Med förlängt öppetresa till eller från arbetsplatsen, medan 39 hållande avses i detta sammanhang öppethålprocent som enda ärende hade det aktuella lande efter kl. 18 vardagar och/eller söndagsinköpet. öppethållande. De undersökta butiksenheter43 procent av de tillfrågade livsmedelskunderna hade tidigare under året besökt na indelades i tre kategorier. Kategori 1: samma butik på söndagar åtta eller fler Sådana som vid frågetillfället tillämpade gånger. (Vid undersökningstillfället hade un- förlängt öppethållande (118 stycken). Kateder året förflutit 15 söndagar.) Det synes gori 2: Sådana som tidigare tillämpat försålunda i betydande utsträckning vara sam- längt öppethållande men inte längre gjorde ma kunder som återkommer, vilket tyder på detta (32 stycken). Kategori 3: Sådana som inte alls hade tillämpat förlängt öppethållanett kontinuerligt behov hos dessa kunder. Det har ibland hävdats att konsumenter- de (64 stycken). På frågan "Varför började Ni med förlängt nas behov av att göra inköp på kvällar och söndagar skulle kunna tillfredsställas i kios- öppethållande?" lämnades följande svar. ker och liknande försäljningsställen, som 1 "Hushållens roll i livsmedelsdistributionen" normalt har öppet även på annan tid än den SPK, juni 1967, E. Ringborg-Walldeck/V. Reifenvanliga affärstiden. De kunder, som besökte berg SOU 1971:33

(Siffrorna anger andelen tillfrågade i procent av samtliga inom varje kategori.)

fande vilka följder för deras del, som ett förlängt öppethållande skulle kunna tänkas få. Se tabellen längst ner på sidan. % % % Nästan två tredjedelar av butikerna inom kategori I ökade sin omsättning. Emellertid a) ökad konkurrens 52 44 50 b) kundskäl 84 59 79 synes endast en tredjedel ha kunnat förbättc) lönsamhet 57 31 51 ra sin lönsamhet. Av en annan del av d) lokal överensundersökningen framgår att endast hälften kommelse 61 66 62 e) personalav de butiker inom denna kategori, som utnyttjande 31 28 31 emotsett en förbättrad lönsamhet, också fick f) lagändring 23 16 21 en sådan. Man har dock i flertalet butiker g) tidsförskjutning 17 13 16 tyckt sig finna att man fått en positiv Beträffande kategori I kan utläsas att det kundreaktion. Att butikerna inom kategori II i väsentligt främsta skälet till att man förlängde öppethållandet var att man ville anpassa sig till mindre utsträckning iakttagit positiva effekkunderna. Anpassning till lokala överens- ter framgår tydligt vid en jämförelse mellan kommelser var det därnäst vanligaste skälet. siffrorna i tabellen. Som väntat är tabellens siffror beträffande Materialet visar emellertid att lönsamhetsskäl också spelat en framträdande roll inom kategori III regelmässigt ändå lägre än de som gäller kategori II. livsmedels- och varuhusenheter. Undersökningen omfattade vidare ett närÄven inom kategori II synes anpassningen till kundernas önskemål samt till lokala mare studium av företagens uppfattning av överenskommelser ha spelat den största det förlängda öppethållandets effekter på rollen för beslutsfattandet. Dock tycks bara personalsituat ionen. en mindre del ha förväntat en bättre lön- Andelen av de tillfrågade företagen för vilka samhet. personalsituationen förändrats till följd av det Skillnaderna i förväntningar mellan före- förlängda öppethållandet tagarna i kategori I och II kan således inte Kat. I Kat. II (118 st) (32 st) sägas ha varit anmärkningsvärt olika. När det a) mer extrapersonal 52 3 gäller följderna av det förlängda öppethållan- b) mer övertid 21 53 det skiljer sig omdömena i de båda kategorier- c) större personalomsättning 13 3 na emellertid klart från varandra. På denna d) mer eget (innehavapunkt ger undersökningen också möjlighet rens) arbete 50 63 till jämförelse med den uppfattning som e) större svårigheter till rekrytering 32 18 företagen inom kategori III redovisar beträfKat. I (118 st)

Kat II (32 st)

Samtliga (150 st)

Företagen har genom det förlängda öppethållandet fått:

Företagen skulle vid en förlängning på söndagar fä:

Kat. I

Kat. III andel, % av samtliga

Kat. II

% a) bättre konkurrensläge b) mer tillfredsställda kunder c) bättre lönsamhet d) bättre personalutnyttjande e) större omsättning

48 74 36 30 62

18 30 9 16 16

7 9 5 2 40

SOU 1971:33

De företag, som fortsatt med det förlängda öppethållandet (kategori I), tycks till väsentlig del ha fyllt det ökade personalbehovet genom att använda extrapersonal. De företag, som upphört med förlängt öppethållande, synes i stället ha klarat personalfrågan genom att utkräva övertid. Av visst intresse är också att innehavarens arbete synes ha ökat för båda kategorierna men mest inom kategori II. Trots de ganska tydliga skillnaderna mellan kategorierna när det gäller användbarheten och följderna av förlängt öppethållande föreligger en ganska klar likformighet mellan uppfattningarna när det gäller behovet av reglering av affärstiden. Endast knappt en tredjedel inom alla kategorier förordar reglering genom lagstiftning. Majoriteten inom samtliga kategorier anser att affärstiderna bör regleras av detaljhandeln eller dess organisationer. 4.5 Affärstider och affärstidsregleringar i andra länder - en sammanfattning På kommitténs uppdrag har hovrättsfiskalen Tor Olsson sammanställt genom utrikesdepartementet inhämtade uppgifter om affärstider och affärstidsregleringar i Amerikas Förenta Stater, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Kanada, Nederländerna, Norge, Polen Schweiz, Sovjetunionen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Förbundsrepubliken Tyskland. Sammanställningen har fogats till betänkandet såsom bilaga 10. Flertalet av de studerade länderna har i lag bestämd reglering av affärstiderna. I federala stater finns ofta delstatliga regleringar i stället för gemensamma bestämmelser. I stater utan lagreglerade affärstider har i allmänhet kommunala organ möjlighet att lokalt öva ett visst inflytande över butikemas öppethållandetider. Helt oreglerade förhållanden torde knappast förekomma någonstans i de undersökta länderna. Vissa regleringar synes dock i huvudsak avse sådana förhållanden som i Sverige regleras genom arbetstidslagstiftningen. I några fall ger konstruktionen av affärstidsbestämmelserna vid SOU 1971:33

handen att man sökt förena det arbetstidsreglerande syftet med minsta möjliga hinder ur service- och konkurrenssynpunkt Exempel härpå är när det såsom i Belgien föreskrivs att butikerna skall vara stängda en valfri dag i veckan, eller såsom i Storbritannien att halvdagsstängning skall ske en vardag i veckan. Lagregleringar av affärstiderna har av de undersökta västeuropeiska 'änderna Danmark, Finland, Norge, Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland. Regleringarna i dessa länder påminner till sin utformning ganska mycket om den svenska affärstidslagen. I allmänhet skall butikerna hållas stängda på söndagar. För vardagarna finns tidsramar för öppethållande. Som regel får butikerna inte öppnas före en tidpunkt någon gång mellan kl. 5 och 8 och inte hållas öppna längre än till en tidpunkt någon gång mellan kl. 18 och 20. Från huvudreglerna om tidsramar för öppethållande finns i dessa länder också i allmänhet undantagsregler liknande de svenska. Den norska lagen skiljer sig dock från den svenska därigenom, att den inte direkt reglerar affärstiderna utan ålägger städerna att göra detta. De norska landskommunerna har inte skyldighet men väl befogenhet att reglera affärstiderna. I USA och Kanada finns också lagreglerade affärstider, men här på delstatsnivå. Mellan de skilda delstaterna kan förekomma betydande variationer. Kommunala befogenheter att närmare reglera affärstiderna förekommer också, vilket dessutom kan leda till skillnader mellan olika kommuner. I USA förekommer söndagsstängning främst i de östra staterna. Supermarkets, drug stores och rabattvaruhus synes i allmänhet i alla stater hålla kvälls- och söndagsöppet. I Kanada torde affärstidsregleringarna i allmänhet vara mera restriktiva. Där torde förbud mot söndagsöppet och tidsram för öppethållandet vardagar vara det normala. Schweiz saknar visserligen för hela landet gemensam lagreglering av affärstiderna, men dessa bestäms i stället i betydande grad genom särskilda kantonförfattningar. De butiksanställda är genom en för landet 63

gemensam lag tillförsäkrade söndagsledighet eller häremot svarande kompensationsledighet samt ledighet en halv vardag i veckan. Affärstiderna kan skifta ganska mycket mellan kantonerna. I Zurich skall affärerna som regel vara stängda på söndagar och tidsramen för vardagar är kl. 6—19. Härtill kommer ett undantagssystem liknande det svenska. Vid sidan av USA synes de friaste förhållandena förekomma i Belgien och Frankrike. I Belgien finns en lag enligt vilken regeringen kan föreskriva en obligatorisk stängningsdag per vecka. För de affärsanställda gäller vidare i allmänhet 45-timmarsvecka. Varje affärsinnehavare äger bestämma vilken veckodag han skall hålla stängt. Om han inte gör det är söndag stängningsdag. Dispens från skyldigheten att hålla stängt kan lämnas lokalt. Enligt uppgift iakttar de stora varuhusen länga öppethållandetider, vanligen kl. 9—21. Av konkurrensskäl sägs även de mindre företagen iaktta dessa tider. Röster har höjts för att av ekonomiska och sociala skäl reglera affärstiderna. Förslag till affärstidsreglering har framlagts men statsmakterna hade ännu i juni 1970 inte tagit ställning i frågan. I Frankrike har alla anställda inom handeln rätt till en vilodag varje vecka. De bestämmelser som reglerar affärstiderna utfärdas av prefekten. 1 regel skall vilodagen förläggas till söndagen. Dispens kan lämnas av prefekten. Ehuru butikspersonalen är tillförsäkrad en vilodag i veckan, är affärsinnehavarna inte ålagda att hålla butikerna stängda samma tid. För att hindra osund konkurrens kan dock prefekten under vissa villkor besluta att alla butiker inom viss bransch och inom visst distrikt skall hållas stängda under den dag då vilodagen uttages. I de undersökta östeuropeiska länderna synes affärstiderna regelmässigt bestämmas lokalt. Avgörande torde vara konsumentbehoven. I Polen kan livsmedelsbutiker och andra butiker med dagligvaror i stora städer ha öppet såväl söndagar som nattetid.

5 Diskuterade frågor

5.1 Bakgmnd 5.1.1 Några drag i detaljhandelns utveckling I snart ett århundrade har i Sverige pågått en befolkningsmässig koncentrations- och utglesningsprocess. Omkring 1930 bodde ungefär lika många personer, eller cirka tre miljoner, i tätorter som i glest befolkade områden. År 1965 uppgick tätortsbefolkningen till cirka sex miljoner personer eller drygt 77 procent av landets befolkning. För närvarande ökar den totala befolkningen i landet endast obetydligt. Befolkningsomflyttningen är emellertid betydande. Särskilt de stora befolkningskoncentrationerna ökar snabbt. Samtidigt sker en avtappning av folk från glesbygden och de mindre tätorterna. Mellan åren 1960 och 1965 minskade befolkningen i 83 procent av kommunblocken med en folkmängd under 10.000 och i 70 procent av kommunblocken med mellan 10.000 och 15.000 invånare. I de kommunblock där folkmängden översteg 20.000 ökade befolkningen. Den sammanlagda folkökningen i de block, vilkas befolkning ökade, var 375.000. Härav tillföll inte mindre än drygt 182.000, d.v.s. 49 procent, de tre storstadsområdena.1 För detaljhandelns del betyder detta en hastigt stigande efterfrågan främst i de stora befolkningskoncentrationerna och en vikande efterfrågan i glesbygden och mindre tätorter. År 1930 uppgick antalet bilar i Sverige till SOU 1971:33

drygt 145.000, vilket motsvarade en bil på 42 personer. År 1965 hade bilantalet stigit till nästan två miljoner, vilket betydde en bil på var fjärde invånare. Prognoser för 1980 pekar på att antalet bilar då skall uppgå till fyra miljoner. Biltätheten uttryckt i antal personer per bil blir då 2,2.2 Den hastigt framväxande bilismen har lett till ökad rörlighet hos stora delar av befolkningen. Särskilt betydelsefullt är att landsbygdsbon inte längre är hänvisad till sin närmaste omgivning när det gäller arbetsmöjligheter och tillgång till service av olika slag. Han har fått en räckvidd, som gör det möjligt för honom att bo kvar i glesbygden eller den lilla tätorten och ändå arbeta exempelvis i en näraliggande tätort. En omfattande s.k. pendling d.v.s. dagliga resor mellan bostad och arbetsplats har givit ett allt större antal glesbygdsmänniskor daglig kontakt med tätorternas detaljhandelsutbud. Eftersom utbudet i större tätorter ofta är rikare och mer varierat än i lanthandeln och i de mindre tätorternas butiker, får den senare gruppen butiker svårigheter att behålla sin andel av efterfrågan. Förskjutningen av efterfrågan från glesbygd till tätorter och vidare mot de stora befolkningskoncentrationerna tvingar naturligtvis detaljhandeln att följa efter. Omställningen är förenad med många och stora 1 Uppgifterna är hämtade från betänkandet "Balanserad regional utveckling", SOU 1970:3. 2 Uppgifterna är hämtade från betänkandet "Parkering", SOU 1968:18.

problem. Detaljhandeln har svårt att hinna med och eftersläpningseffekter uppkommer. Lanthandelns kapital förtärs. I tillväxtregionerna skall detaljhandeln stå beredd att bygga upp nya servicefunktioner åt de nyinflyttade. Denna uppbyggnad ställer stora krav på företagen när det gäller kapitalanskaffning, administration etc. Helt naturligt är det tillväxtregionerna med sina redan stora och stadigt växande marknader, som står i centrum för företagens framtidsplanering. Här finns utrymme för risktagande och nya initiativ. Kedjevaruhusen och stormarknaderna har haft sina genombrott i dessa regioner. Den ständigt pågående förändringen är ett viktigt inslag i bilden av dagens detaljhandel. En beskrivning av detaljhandeln måste därför förses med den reservationen att varje iakttagen tendens kan komma att brytas inom kort och kanske ersättas av en annan tendens. Tio till femton år är ett långt tidsperspektiv i detaljhandeln. En nyuppförd butik med god lönsamhet i dag kan mycket väl bli helt olönsam om tio år. Företagsformer, som nu är höjden av modernitet, kan framstå som hopplöst efterblivna om femton år. Koncentrationsutredningen, vars betänkande »Strukturutveckling och konkurrens inom handeln» (SOU 1968:6) ännu får antas ha ett betydande mått av aktualitet, sammanfattar vissa generella tendenser i den strukturella utvecklingen under senare år på följande sätt. 1. Butikerna blir genomgående större. 2. Storföretagsbildningar i olika former spelar en snabbt växande roll. 3. Vertikala integrationstendenser sprider sig till allt fler sektorer inom handeln. 4. Det uppträder nya distributionsformer för vilka det gemensamma är att deras politik vad gäller sortimentsinriktning, lokalisering, pris eller service i något eller några avseenden avviker från den traditionella handelns.

Tendensen att butikerna blir större brukar ofta sammanställas med en annan tydligt iakttagbar tendens. Nämligen den att butikerna blir färre. Vid slutet av år 1963 fanns i den "egentliga" detaljhandeln1 inemot 72.000 försäljningsställen. År 1970 hade 66

antalet minskat till mindre än 49.000. Prognoser utförda av Handelns Utredningsinstitut för långtidsutredningens räkning pekar på en ytterligare minskning till mindre än 42.000 verksamhetsställen år 1975. Beträffande livsmedelshandeln finns uppgifter som visar att under större delen av 1960-talet nedlagts mer än 1.000 butiker årligen. Det nuvarande antalet försäljningsställen (år 1969) antas vara omkring 24.000. Härav beräknas cirka 14.000 vara s.k. alhvsbutiker eller andra dagligvaruenheter i butiksform. Minskningen av antalet butiker inom livsmedelshandeln motsvaras emellertid ingalunda av någon total omsättningsminskning. Tvärtom har omsättningen av livsmedel ökat — i löpande priser från drygt 12 miljarder kronor år 1963 till ungefär 18 miljarder kronor 1969 — vilket med hänsynstagande till förändringen i konsumentprisindex för livsmedel innebär en volymökning på nästan 18 procent. Siffrorna ger vid handen att ett betydande mått av butikskoncentration ägt rum inom livsmedelshandeln. En volymmässigt ökande distribution har sammanförts i ett färre antal butiker. Påpekas bör dock att siffrorna endast anger den totala effekten av förändringarna. Ser man till de särskilda lokala marknaderna framträder skillnader särskilt mellan regioner med sjunkande befolkningsunderlag och tillväxtregioner. Nedläggningar av små butiker förekommer i båda slagen av regioner, men utbyggnaden av stora butiker sker främst i tillväxtregionerna. Siffrorna uttrycker således både en lokal koncentration inom främst tillväxtregionerna och en koncentration som innebär en förskjutning mellan regionerna. Nedläggningarna drabbar i första hand butiker med en årsomsättning under 300.000 kronor om året, medan nyetableringarnas årliga omsättning som regel ligger på ett par miljoner kronor eller mera. De stora försäljningsenheternas frammarsch kan också belysas genom siffror på varuhusens utveckling. År 1963 fanns 270 1 I begreppet "egentlig" detaljhandel ingår inte försäljningsställen för vin och sprit, läkemedel, bilar och drivmedel.

SOU 1971:33

varuhus. År 1969 hade antalet stigit till 380. Tilläggas bör att åtskilliga äldre varuhus byggts om och blivit större. Vidare har en del varuhus lagts ned och ersatts av större. Utvecklingen mot stora butiker kan förklaras på flera sätt. Ett konkurrensmedel, som allmänt tillmäts stor betydelse, är tillhandahållande av ett stort sortiment, vilket i sin tur kräver stora butiker. Vidare förhåller det sig så att stora butiksenheter regelmässigt är lönsammare än små. Personalkostnaderna är en förhållandevis mycket stor kostnadspost i butiksdriften. Dessa kostnader har under ett antal år ökat stadigt. I första hand har företagen sökt motverka denna kostnadsstegring genom att utnyttja personalen bättre. Genom bl.a. deltidsarbete har man kunnat anpassa kapaciteten på personalsidan till variationerna i kundtillströmningen. Företagen har också sökt komma till rätta med personalkostnadsproblemet genom att övergå till en mindre personalkrävande distributionsteknik. Man har infört självbetjäning och själwal i stället för manuell betjäning. Särskilt inom dagligvaruhandeln har denna distributionsteknik vunnit terräng mycket snabbt. År 1950 fanns det ungefär 200 självbetjäningsbutiker. Vid årsskiftet 1969-1970 beräknades antalet uppgå till drygt 8.500. Självbetjäningstekniken kräver att varorna exponeras tydligt för kunderna och drar med sig större butiksytor. Man kan därför något förenklat säga att kostnad för arbetskraft ersätts av kostnad för butiksyta. Härigenom har de totala kostnaderna kunnat hållas nere, eftersom ökningen av hyreskostnaderna inte inneburit lika stor kostnadshöjning som ökningen av personalkostnaderna skulle ha gjort med oförändrad teknik. Denna form av rationalisering synes emellertid ha nått en gräns. Hyrorna för butikslokalerna framförallt i centrala lägen i nya hus är numera så höga att det knappast innebär någon besparing att fortsätta på denna väg. Vidare har självbetjäningssystemet blivit genomfört i så stor utsträckning att möjligheterna till fortsatt rationalisering i denna form torde vara i det närmaste uttömda. SOU 1971:33

När det gäller utvecklingen av nya distributionsformer och företag särskiljer koncentrationsutredningen vissa kategorier, som särskilt kännetecknas av att de bygger på andra kombinationer av pris och prestation än vad den traditionella fackhandeln uppvisar. Den gemensamma egenskapen hos dessa företag är ett brett sortiment, som sträcker sig över flera branscher, begränsat urval och ofta låga priser. Livsmedelshandelns allivsbutiker sägs ha successivt ersatt de små specialbutikerna för specerier, för bröd och mjölk och för kött och charkuterier. Såsom framgår av namnet saluför butikerna ett brett och komplett livsmedelssortiment. De större enheterna har därutöver ett tämligen stort sortiment av dagligvaror från andra branscher, såsom pappersvaror, rengöringsmedel, hygienpreparat, strumpor, tidningar, tobak och vissa husgeråd. Varuhuskedjorna har enligt koncentrationsutredningen tyngdpunkten i sortimentet lagd på dagligvaror i vid bemärkelse. Inom dessa varuområden koncentreras intresset på de mest högfrekventa produktvarianterna. I de numera i kedjevaruhusen allmänt förekommande livsmedelsavdelningarna tillämpas dock inte sådan sortimentsbegränsning. Kedjevaruhusen har enligt koncentrationsutredningen expanderat under lågprisprofil. Genom att koncentrera sortimentet till högfrekventa standardvaror har det varit möjligt att hålla lägre priser än respektive fackhandelsbransch, som i regel tillämpat generella påslag. Fackhandeln har emellertid enligt koncentrationsutredningen ändrat sin priskalkylering och för att möta konkurrensen börjat tillämpa lägre kalkyler för standardvaror än för specialvaror, varigenom prisnivåskillnaderna mellan fackhandeln och dess konkurrenter minskat och prissättningen även blivit mer kostnadsanpassad. En viss lågprisprofil torde dock kvarstå för varuhuskedjorna genom sortimentets inriktning, menar koncentrationsutredningen. Fackhandeln har enligt koncentrationsutredningen även genomfört andra anpassningsåtgärder. En utveckling mot 67

större enheter pågår. Vissa företag begränsar bredden på fackhandelssortimentet och vidgar djupet. Detta kombineras med utvidgad personlig service. Andra företag utökar sortimentet med varor från näraliggande branscher. Stormarknaderna har enligt koncentrationsutredningen i princip samma sortimentsinriktning som varuhusen. Lokalerna är relativt enkla och självbetjäningen är konsekvent genomförd. Lågprisvaruhus för möbler, hemutrustning och hushållskapitalvaror har också etablerats. Inom handeln med möbler, gardiner och sängutrustning har denna distributionsform enligt koncentrationsutredningen redan stor betydelse. Den väntas komma att dominera distributionen av möbler och få växande betydelse för handeln med hem- och hushållskapitalvaror. Postorderhandeln är enligt koncentrationsutredningen också en sortimentsbred distributionsform ofta med inriktning på standardvaror i låg- eller mellanprisklassen. Kioskhandeln sägs i koncentrationsutredningen successivt ha vidgat sitt sortiment och säljer förutom tidskrifter tobak, frukt och konfektyr även ett växande urval dagligvaror. Utöver de nu redovisade frän koncentrationsutredningens betänkande hämtade kategorierna och synpunkterna på dessa synes i detta sammanhang även böra uppmärksammas de s.k. köpmannavaruhusen. Denna försäljningsform har karaktär av varuhus, som emellertid består av ett antal enskilda företagare inom olika branscher. Dessa företagare driver egna avdelningar inom varuhuset ungefär som om dessa var särskilda butiker. De av koncentrationsutredningen särskilt redovisade kategorierna representerade år 1965 ungefär två tredjedelar av detaljhandelns försäljning, som för närvarande beräknas uppgå till omkring 38 miljarder kronor. Härav faller ungefär hälften på livsmedelsförsäljningen. Den egentliga allivshandeln beräknas omsätta ungefär 17 miljarder kronor om året. Kedjevaruhusens årsomsättning inklusive de konsumentkooperativa 68

varuhusen uppgår till omkring 6 miljarder kronor, varav 2,7 miljarder antas falla på livsmedelsförsäljningen. Fackhandeln antas omsätta i runt tal 10 miljarder kronor om året. Stormarknadernas årliga omsättning torde ligga på ungefär en halv miljard kronor. Postorderhandelns omsättning är av ungefär samma storleksordning. Kiosker anslutna till Sveriges Kioskhandlarförbund omsätter närmare en och en halv miljard kronor årligen. Härtill kommer att Svenska Pressbyråns kioskhandel har en årsomsättning överstigande en miljard kronor.1 5.1.2 Lokala marknader Ser man till de lokala marknaderna, kan man urskilja ett flertal typer, som delvis erbjuder ganska olikartade problem. Stora skillnader föreligger mellan landsbygd och stadsbygd, mellan små städer och stora städer. Inom städerna — främst storstäderna - framträder olika problem i olika delar av staden. Stadskärnan har sina problem, gamla bostadsområden sina och nya bostadsområden sina. Att butiksdöden på landsbygden i första hand bör ses som en följd av befolkningsomflyttningen har redan antytts. Det har vidare påvisats att den pågående strukturomvandlingen innebär att de nya och livskraftiga distributionsformerna skapar svårigheter för de äldre formerna. Enligt koncentrationsutredningen är det vanligt förekommande på marknader som saknar underlag för en mer specialiserad handel och på marknader med vikande efterfrågan, att fackhandelsföretagen väljer den anpassningsåtgärd som består i att utöka sortimentet med varor från näraliggande branscher. På marknader med underlag för mer specialiserad handel kan anpassningen enligt koncentrationsutredningen ha tagit sig mera aktiva former. Där har företag inom ramen för ett rikt urval sökt nya sortimentskombinationer. Som exempel nämns barnbutiker, som saluför barnkläder, lek1 Uppgifterna rörande omsättning är i huvudsak grundade på de årliga hos Handelns Utredningsinstitut gjorda sammanställningarna rörande vissa förhållanden inom detaljhandeln.

SOU 1971:33

saker och annan utrustning för barn, och fritidsaffärer, vars sortiment omfattar hobby artiklar, sportredskap och fritidskläder, vidare butiker för hem och bosättning. Det kan synas som om de koncentrationer av människor som uppkommer i de expansiva regionerna borde lämna ett gott underlag för en differentierad och till efterfrågan väl anpassad detaljhandel. Trots detta upplevs detaljhandelsservicen i sådana regioner ibland såsom otillfredsställande. Särskilt i nya bostadsområden kan avstånden mellan bostad och närmaste butik vara så långa, att man kan finna det oförenligt med sin föreställning om vilken grad av detaljhandelsservice med dagligvaror, som man bör kunna göra anspråk på när man bor i en stad. Det finns här anledning att särskilt framhålla tre förändringar, som inträffat under efterkrigstiden. Den första förändringen sammanhänger med utvecklingen mot allt större butiker och den ökande omsättningen per butiksenhet. Denna utveckling har fört med sig att varje butik behöver fler kunder för att uppnå den önskade omsättningen. Dagligvarubutiker i bostadsområden — s.k. bostadsorienterade butiker — hämtar i huvudsak sina kunder från de omgivande bostäderna. Fler kunder per butik betyder därför att butikens geografiska upptagningsområde för kunder måste vidgas. Eftersom detaljhandeln på nybyggnadsområden i [ princip dimensioneras efter det lokala behovet, har verkningarna där givit sig till känna i form av ett glesare butiksnät. De andra två förändringarna har inträffat på efterfrågesidan. Det moderna stadslandskapet skiljer sig högst väsentligt från den äldre stenstaden. När denna byggdes var anspråken på utrymme räknat per individ relativt blygsamma. I dag ställs kraven betydligt högre dock inte så mycket i vad gäller våningsyta men desto mer vad gäller bilplatsbehov och gemensamma utrymmen såsom grönområden m.m. Den tätbebyggda ytan per invånare i Sverige har i en prognos beräknats bli fördubblad från 1960-talets början fram till omkring 1980 l . Denna SOU 1971:33

utglesning av befolkningen har medfört att det befolkningsunderlag som erfordras för en viss omsättning måste hämtas från allt vidsträcktare områden eller allt mera högexploaterade bostadskoncentrationer. Den tredje förändringen sammanhänger med den ökade rörligheten. Förr kunde man särskilt beträffande dagligvaror räkna med en viss lokal bundenhet till den egna bostadsorienterade butiken - den egna närhetsbutiken. På grund av den begränsade rörligheten hos befolkningen var förr avstånden mellan bostaden och butiken i hög grad utslagsgivande i konkurrensen mellan skilda butiker. En butik som var ensam i ett bostadsområde fick ofta en monopolliknande ställning när det gällde invånarna i de närmast omgivande bostäderna. I samband med att befolkningens rörlighet ökat har också möjligheterna att med olika konkurrensmedel dra till sig kunder även bland längre bort från butiken boende personer ökat. Lågpriskanaler har uppträtt, som med hjälp av priset såsom konkurrensmedel attraherat kunder inom stora områden. Än betydelsefullare har kanske det konkurrensmedel blivit som består i att kunderna erbjuds ett stort och rikt urval samlat till en plats. De stora välsorterade dagligvarubutikema med deras stora urval och de specialiserade fackhandelsbutikerna har en naturlig lokalisering till stadskärnor och andra kommersiella centra. Härifrån har de inom framförallt områden med äldre bebyggelse konkurrerat med de gamla närhets- eller kvartersbutikerna. Dessa butiker har i stor utsträckning blivit beroende av strököp och köp från de konsumenter, som är mer eller mindre hårt bundna till bostadsområdet. För de rörliga konsumenterna, t.ex. de som ofta på vägen från arbetsplatsen passerar någon av de stora butikerna, har inte den bekvämlighet i form av närhet till bostaden, som närhetsbutiken erbjudit, inneburit någon särskild lockelse. Flertalet när1 Ökade ytbehov i stadsbygden, Kungl. Byggnadsstyrelsen, stencil, Stockholm 1965. Jfr. SOU 1967:2 s. 42 (Den statliga länsförvaltningen, del II).

hetsbutiker torde därför inte, som man föreställde sig i affärstidsutredningen, ha kunnat i tillräcklig mån kompensera sig för högre kostnader genom att ta ut högre priser. Det är svårt att förutsäga om utglesningen av butiker skall fortsätta. Såsom tidigare påpekats finns det omständigheter som kan tala för en uppbromsning av utvecklingen mot större butiker. När det gäller bostadsorienterade butiker måste man räkna med att möjligheterna för en sådan butik att hämta kunder från omgivande bostäder minskar ju längre avståndet till butiken är. Den s.k. köptroheten sjunker ju längre bort från butiken man kommer. Andra inköpsalternativ träder i stället. Tidigare ansågs detaljhandelsservicen i bostadsområden inte vara något som det allmänna behövde ägna särskild omsorg. Butikerna fick mer eller mindre fritt etablera sig där innehavaren kunde finna lokal att hyra. Det allmännas syn på detaljhandelsservicen i synnerhet när det gäller dagligvaror har emellertid förändrats. Vid tillkomsten av nya bostadsområden söker numera de för planeringen ansvariga skapa garantier för att området skall bli tillfredsställande försörjt med detaljhandel. Bebyggelseplaneringen innefattar därför normalt ett moment av styrning när det gäller lokaliseringen av detaljhandeln. Denna styrning kan emellertid inte gå utanför de ramar, som detaljhandelns sektoriella förutsättningar skapar. Att t.ex. planera ett tätt nät av närhetsbutiker är att gå utanför dessa ramar och därför meningslöst eftersom planen inte kan bli genomförd. Planeringen av detaljhandeln på nybyggnadsområden är i dag en komplicerad uppgift. Detaljhandelsservice kan inte isoleras från andra servicefunktioner och uppbyggnaden sker i ett dynamiskt förlopp i växelverkan mellan ett stort antal svåröverblickbara faktorer.1 Resultatet av den planering av service (bl.a. detaljhandel) i storstadsområden, som pågått de senaste årtiondena i vårt land kan beskrivas såsom ett system av utbud på olika nivåer, där den lägsta nivån representeras av 70

den bostadsorienterade dagligvarubutiken närhetsbutikens efterföljare - och de högre nivåerna av allt större koncentrationer av utbud — centrumanläggningar — ända upp till den högsta nivån, som är själva stadskärnan med dess kvalificerade utbud. Stadskärnan har - om den i erforderlig utsträckning sanerats — sin givna topplats. Där samlas såväl varuhusen som de specialiserade butikerna. Stadskärnans innehåll av skiftande aktiviteter har uppkommit genom ett till stor del historiskt förlopp. Mer eller mindre starka samband mellan olika verksamheter i staden har ofta lett till att nytillkommande aktiviteter förlagts nära de äldre och stadskärnan har härigenom vuxit i storlek och betydelse. Som en följd av denna utvecklingsprocess har kommunikationerna mellan stadskärnan och övriga delar av staden ofta prioriterats. Stadens kärna har blivit en naturlig samlingspunkt dit flertalet människor i staden beger sig för att arbeta eller uträtta ärenden e.d. Dessutom bor det i allmänhet ganska många människor i stadskärnan och dess närmast omgivande bostadsområden. 1 bebyggelsen utanför stadskärnan finner man andra centra på skilda nivåer. Till den del dessa centra finns i äldre bebyggelse har de i allmänhet uppkommit genom en utvecklingsprocess liknande stadskärnans. De centra, som finns i nyare bebyggelse, brukar ofta kallas centrumanläggningar och har som regel projekterats såsom ett led i den allmänna bebyggelseplaneringen. De största centrumanläggningarna ligger inte nödvändigtvis närmast stadskärnan utan kan befinna sig relativt långt ut från denna. Centrumanläggningarna, som på senare år kommit att utgöra ett karaktäristiskt inslag i storstädernas nybebyggelse, har regelmässigt planerats in i denna i syfte att på ett rationellt sätt tillgodose konsumenternas behov av service, kommersiell såväl som icke kommersiell. Anläggningarna är strategiskt inpassade i 1 En första delredovisning av en i samarbete mellan KF, HSB och Riksbyggen bedriven studie av hithörande frågor finns publicerad i tidskriften "Kooperatören" nr 10/1970.

SOU 1971:33

kommunikationsnätet så att de med ett mi- försämring av servicefunktionerna. Bostäder nimum av olägenhet skall kunna nås av de kontoriseras. Människorna åldras och barnen konsumenter, vars servicebehov man i första flyttar. Kvar blir en minskad befolkning med mindre köpbehov. Av stor betydelse är om hand önskat tillgodose. Centrumanläggningar på så gott som alla någon form av kommersiellt centrum utbilnivåer har välsorterade dagligvarubutiker. dats i stadsdelen. Har så skett, har i allmänFackhandel däremot förekommer i riklig het också närhetsbutikerna i den närmaste mängd endast i anläggningar på hög nivå och omgivningen fått läggas ned. Det kan även sparsamt i de mindre anläggningarna. Kedje- inträffa att det tillkommit en storbutik med varuhus finns i de stora anläggningarna men livsmedel, som slagit ut omgivande närhetssällan i de mindre. Dessa skillnader med butiker. Som ett allmänt omdöme beträfavseende på fackhandel och varuhus mellan fande äldre stadsdelar kan dock sägas att centra på olika nivåer sammanhänger med de eftersläpningseffekter av skilda slag hindrar skilda verksamheternas krav på större eller att detaljhandelsstrukturen undergår så mindre befolkningsunderlag. De mera specia- snabba förändringar att den kan sägas licerade butikerna liksom varuhusen kräver befinna sig i paritet med den på nya ett förhållandevis stort underlag för att få områden. Under de senaste åren har s.k. externa tillräckligt hög omsättningshastighet och därlokaliseringar börjat få viss betydelse. Ordet med lönsamhet på sitt sortiment. Mellan skilda centra kan förekomma extern anger att lokaliseringen ligger utanför konkurrens. Därvid har det i allmänhet visat bebyggelsen. De första detaljhandelsutbuden sig att nytillkomna stora centrum- av detta slag var stormarknaderna eller, som anläggningar utvecklas bättre än äldre de i början kallades, rabattvaruhusen. Dessa mindre anläggningar. Det brukar anses att karaktäriseras av en utpräglad lågprisprofil stora samlade detaljhandelsutbud har större med låg servicegrad i traditionell mening — attraktionskraft än mindre utbud. Konsu- största möjliga del av den manuella hantementen antas välja att från bostaden bege sig ringen överlastas på kunderna. Bilkunderna till den plats, som har det största samlade erbjuds emellertid gratis parkering. Tillgängutbudet. Där kan många inköp kombineras lighet för ett stort antal konsumenter uppnår vid samma besök. Betydelsefullt är också det dessa stormarknader genom att de väljer ett förhållandet att de stora anläggningarna är trafikorienterat läge i närheten av en större placerade så att de ligger vid mångas dagliga tätbefolkad stadsbygd. Ytterligare en form av extern detaljresvägar. Förhållandena är såsom förut antytts handelslokalisering utgör de s.k. externa ganska olikartade när det gäller stadsdelar av centrumanläggningarna. Dessa anläggningar olika ålder. I de nya stadsdelarna anpassas har stora likheter med de vanliga centrumplaneringen efter dagens förhållanden. För anläggningarna i så måtto att de består av ett dagligvaruhandelns del kan detta leda till att flertal företag, men skiljer sig framförallt centrumanläggningarnas stora välsorterade från dessa genom att de är lokaliserade dagligvarubutiker eller varuhusens livsme- ungefär på samma sätt som de externa delsavdelningar ensamma får försörja ganska stormarknaderna, och har priset som huvudvidsträckta områden omkring sig. I nya sakligt konkurrensmedel. Hittills finns i vårt bostadsområden förekommer ofta att gång- land endast en öppnad extern centrumavståndet mellan bostad och närmaste butik anläggning (Valbo centrum utanför Gävle). Det är emellertid troligt att den kommer att är 500 meter eller mer. följas av flera. I äldre stadsdelar är förhållandena annorSammanfattningsvis kan beträffande lunda. Där kan närhetsbutikerna fortfarande strukturutvecklingen på de lokala marknai viss utsträckning finnas kvar. Stadsdelens derna sägas att den innebär både en koncenegen utveckling leder emellertid ofta till en SOU 1971:33

tration och en spridning. Koncentrationen är särskilt märkbar när det gäller dagligvaruhandeln. Butikerna har blivit större och samlats i centra. Fackhandeln och varuhusen var förr koncentrerade till stadskärnan. Utanför denna fanns i allmänhet inte förutsättningar att etablera detta slag av butiker. Centrumanläggningarna har emellertid givit denna handel plattformar utanför stadskärnan, där den i större eller mindre utsträckning kunnat finna fotfäste. För sällanköpshandelns del kan utvecklingen därför hittills huvudsakligen i storstäderna sägas ha inneburit en viss decentralisering — en spridning ut från stadskärnan. Ser man till de externt lokaliserade detaljhandelsutbuden kan dessa karaktäriseras såsom decentraliserade koncentrationer och representerar således en utvecklingsform, som i sig innehåller drag av både koncentration och spridning.

år, cirka 5.250.000 i åldrarna 16-66 år och cirka 950.000 är 67 år eller äldre. Tillväxten av åldringarnas andel av befolkningen beräknas bli stark framöver. Antalet gifta personer uppgår till 3,9 miljoner. Ogifta är 3,4 miljoner personer. Grupperna änklingar, änkor och frånskilda överstiger en halv miljon personer. Vid 1965 års folk- och bostadsräkning befanns medelhushållsstorleken vara 274 personer på 100 hushåll. Denna relationsangivelse är emellertid en ganska ofullständig beskrivning av verkligheten. Enpersonershushållen var 620.000, tvåpersonershushållen 770.000, trepersonershushållen 580.000, fyrapersonershushållen 480.000 och fempersonershushållen över 200.000. Detaljhandelsbesöken utförs till cirka två tredjedelar av kvinnor. Speciellt hög är andelen för livsmedelsbutiker, där drygt 80 procent av besöken utförs av kvinnor.

5.1.3 Konsumentens inköpssituation

En grupp konsumenter, som kan förmodas ha särskilt begränsade tidsresurser för inköp, är de förvärvsarbetande gifta kvinnorna. Av totalt ungefär 3,9 miljoner förvärvsarbetande i landet (inbegripet arbetslösa arbetssökande) utgör 950.000 gifta kvinnor, av vilka ungefär 45 procent arbetar 35 timmar eller mer i veckan. Enligt en prognos av statistiska centralbyrån för 1970 års långtidsutredning konmer antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor att stiga till omkring 1.170.000 år 1980.

På vilket sätt och i vilken utsträckning låter sig den nya detaljhandelsstrukturen förena med konsumenternas intressen? Svaret på den frågan kan inte ges inom ramen för kommitténs uppdrag, men det är angeläget att här ge den en viss belysning. Till att börja med bör framhållas att konsumenterna utgör en heterogen samling människor med mycket olikartade utgångspunkter och värderingar. I allmänhet brukar man vid beskrivningar av konsumenterna försöka göra vissa grova indelningar i grupper med i huvudsak gemensamma intressen. En sådan indelning måste emellertid alltid bedömas med insikt om att den som gjort indelningen endast haft sin egen subjektiva uppfattning att bygga på när han dragit gränsen för differentieringen. Driven till sin spets slutar differentieringen först när den kommit till den enskilda konsumenten. En så långt driven differentiering är emellertid inte användbar vid studier av konsumentintresset. För närvarande utgörs befolkningen i Sverige av drygt 8 miljoner personer. Därav befinner sig cirka 1.850.000 i åldrarna 0-15 72

Hösten 1969 var cirka 75.000 gifta kvinnor med barn i förskolåldern i förvärvsarbete 35 timmar eller mer per vecka. Av de s.k. arbetskraftsundersökningarna kan man också utläsa hur många hemmavarande barn det finns i olika åldrar till mödrar, som har förvärvsarbete. När man talar om personer med nedsatt rörlighet brukar man ofta nämna den stora och växande gruppen pensionärer. Det sägs inte sällan i olika sammanhang att denna grupp kräver detaljhandelsservice nära sin bostad, eftersom den har svårt att förflytta sig. Att förutsätta att personer över 67-årsåldern regelmässigt är mindre rörliga SOU 1971:33

Antal hemmavarande barn i olika åldrar fördelade efter moderns arbetstid enligt arbetskraftsundersökningarna det första kvartalet 1970. Mödrar i irbete Deltid 1-19 tim.

Deltid 20-34 tim.

Heltid 35-w tim Barnets ålder

Sam ti. mödrar

Gifta mödrar

Sam ti. mödrar

Gifta mödrar

Sam ti. mödrar

Gifta mödrar

0 - 6 år 7-10år 11-16 år

122 700 74 300 144 900

95 300 59 000 119 300

92 500 67 000 128 200

83 700 62 600 119 300

90 900 59 300 90 700

85 900 56 700 86 800

Totalt

341 900

273 600

287 800

265 500

240 800

229 300

än yngre personer torde emellertid vara förhastat. Först i åldrarna över 75 år finns klara tecken på mera allmän nedsatt rörlighet. Bland pensionärer i lägre åldrar är majoriteten fortfarande lika rörlig som personer i yrkesaktiv ålder1 Ur ett par hushallsundersökningar utförda av statens pris- och kartellnämnd2 kan utläsas en del intressanta uppgifter rörande allmänhetens köpbeteende. Vanligt är att man handlar flertalet vardagar i veckan. Enligt en undersökning från år 1965 hade 78 procent av hushallen i medelstora städer ingen eller en inköpsfri vardag i veckan. Vid en undersökning i en medelstor stad. Kristianstad, åren 1968-1969 var motsvarande andel av de undersökta hushällen 50 procent. Skillnaden antas emellertid åtminstone till viss del kunna förklaras av att antalet helgdagar i undersökningsperioderna var olika i de båda undersökningarna och av att inga enpersonershushåll ingick i 1965 års undersökning. I kristianstadsundersökningen befanns att de heltidsarbetande hade fler inköpsfria vardagar och även gjorde färre inköp än andra. Stora inköp gjordes huvudsakligen i anslutning till veckoslutet. Varuhus- och centrumbutiksbesöken förekom oftast fredag-lördag. Undersökarna ansåg sig på grundval av dessa iakttagelser också kunna anta att de beloppmässigt stora inköpen ofta gjordes i varuhus eller centrumbutiker. Vidare syntes det undersökarna vara vid dessa centrumköp, som makar tillsammans skötte uppköpen. De heltidsarbetande handlade generellt sett mindre i SOU 1971:33

närhetsbutiker än andra. Dessa personer hade också oftare än andra under undersökningsperioden (en vecka) besökt enbart varuhus eller centrala allivsbutiker. För samtliga studerade kategorier gällde emellertid i båda undersökningarna att de flesta inköp gjordes i närhetsbutiker. Vid 1965 års undersökning hade ungefär två tredjedelar av hushållen bil. Husmoderns möjligheter att använda bilen var emellertid ofta starkt begränsade. I 60 procent av bilhushållen saknade hon körkort och i de fall hon hade körkort förekom ofta att bilen disponerades av husfadern under dennes arbetstid. Endast i 15 procent av alla hushåll hade husmodern både körkort och möjlighet att under dagen disponera bil. Andelen "bilköp" var enligt 1965 års undersökning endast 7 procent i storstäder, 12 procent i medelstora städer och 18 procent i mindre kommuner. I kristianstadsundersökningen hade tre av fyra hushåll minst en bil. I dessa bilhushåll hade ungefär två husmödrar av tre körkort och av dessa körkortsinnehavare uppgav sig majoriteten kunna disponera bilen minst två timmar per dag under inköpstid. (Kvällsöppet förekom i ungefär hälften av butikerna i Kristianstad och i samtliga fall var det förlängda öppethållandet förlagt till 1 Rörligheten mätt i förflyttningar per dag. Förflyttningens längd är inte beaktad. "Resvaneundersökning i Uppsala 1965", Orvar Westelius, Näringslivets Planinstitut, Stockholm. 2 "Hushållens roll i livsmedelsdistributionen", pris- och kartellfrägor nr 6/1967, och "Hushållsundersökning i Kristianstad", pris- och kartellfrågor nr 10/1969.

fredagar.) Totalt sett var det emellertid mindre än hälften av de huvudsakliga inköparna som kunde använda bilen varje dag för inköpsändamål. Det var främst när inköp gjordes i centrum av staden som bil användes. Över hälften av alla bilköp gjordes nämligen i centrum. I kristianstadsundersökningen ingick också en attitydfråga beträffande önskvärdheten av att ha butikerna öppna längre än till klockan 18. Öppet varje vardag längre än till klockan 18 ansåg 84 - 93 procent inte vara önskvärt. Det var något vanligare bland de förvärvsarbetande att uppfatta kvällsöppethållande alla dagar som något positivt än det var bland inte förvärvsarbetande. Av stor betydelse för tidsåtgången vid inköp är den förflyttning, som orsakas av butiksbesöket. Ett ur tidssynpunkt rationellt val av butik innebär att man besöker den butik, som man under dagen kommer närmast i tidshänseende. Detta betyder att exempelvis den, som bor nära en livsmedelsbutik, kan finna det ur tidssynpunkt förmånligare att handla i en butik, som visserligen ligger långt ifrån bostaden men i förhållande till resvägen till arbetsplatsen närmare än butiken vid bostaden. Exemplet antyder betydelsen av individens resvägsmönster när det gäller valet av inköpsställe. Resmönstret inom en tätort beskrivs av arkitekten Orvar Westelius såsom upprepade rundturer eller förflyttningskedjor, därför att de ofta innehåller en kedja av besök i olika lokaltyper.1 En sådan kedja kan exempelvis vara sammansatt på följande sätt: En person reser på morgonen från sin bostad till arbetsplatsen, besöker en

matservering på lunchen, återkommer till arbetsplatsen, reser efter arbetets slut åter till det egna bostadsområdet, besöker en livsmedelsbutik där och återkommer sist till sin bostad. I denna kedja finns en besökskombination av egen arbetsplats, matservering och livsmedelsbutik. Genom att studera kombinationer av besök i sådana förflyttningskedjor har Westelius kunnat visa hur besök i vissa lokaltyper i kedjan så att säga styr var besök i andra lokaltyper görs (t.ex. arbetsplatsens läge avgör vilken matservering som besöks). Valet av butik för ett detaljhandelsbesök påverkas således av inte bara bostadens läge utan också av var personens arbetsplats ligger, var vänner och släktingar bor, var besök på sjukhus och hos tandläkare görs etc. Följande tabell grundad på den av Westelius utförda undersökningen i Uppsala 1965 får illustrera hur besöken kan fördela sig. Se tabell nedan. Tydligen är det så att personer, som är rörligare än andra — reser oftare och längre sträckor inom en stad - blir mindre "köptrogna" mot butikerna i det egna bostadsområdet. Det är således så att ökad rörlighet hos konsumenterna skall värderas inte bara i den bemärkelsen att deras, möjligheter att förflytta sig till längre bort från bostaden belägna butiker förbättras utan också såsom uttryck för att de faktiskt förflyttar sig mera och därför minskar bostadens betydelse såsom utgångspunkt vid detaljhandelsbesöken. En av Westelius år 1967 genomförd 1 En av Westelius gjord sammanfattning av problemkomplexet kommer att publiceras såsom bilaga till ett kommande statligt betänkande från butiksetableringsutredningen.

Besök i livsmedelsbutiker fördelade på lägen, Uppsala 1965. (personer med livsmedelsbutik inom 300 meter från bostaden) Besökta butikers läge

inom 500 m. från bostaden

500-1000m. fr. bostaden

mer än 1000 m. fr. bostaden men ej i stadscentrum

Procentuell fördelning av besöken

62%

10%

4%

i stadscentrum

24%

SOU 1971:33

hus - som hade kvällsöppet. På andra orter var kvällsöppet koncentrerat till någon eller några branscher t. ex. skoaffärer och möbelaffärer. Dessa iakttagelser bör jämföras med reglerna i 1948 års butikstängningslag om öppethållandet. Enligt dessa var tillåten affärstid under vardagar kl. 8-19. En vardag i veckan fick affärstiden utsträckas till kl. 20. Jämförelsen visar att den i lagen angivna ramen för öppethållandetiderna som regel var så vid att en viss marginal fanns mellan ramen och de faktiskt tillämpade öppethållandetiderna. Iakttagelserna visar också att vissa förskjutningar ägde rum inom ramen. Affärstiden på lördagar inskränktes utom i vissa centralt belägna storstadsbutiker. Intresset för kvällsöppet stegrades. Tillkomsten av 1966 års affärstidslag innebar en vidgning av ramarna, främst 5.2 Utvecklingen av öppethållandetiderna därigenom att den lagstadgade "vanliga mot bakgrund av förändringar i affärstids- affärstiden" utsträcktes till kl. 20 på varregleringen dagar. Inte utan betydelse i liberaliseringsAffärstidsutredningen studerade på sin tid hänseende åtminstone till en början var utvecklingen av affärstiderna och fann därvid också tillämpningen av dispensreglerna säratt tiderna måndag -fredag hållits i stort sett skilt i Stockholm. Affärstidskommittén har låtit genomföra konstanta sedan år 1947. Den dominerande en undersökning av de tillämpade öppetaffärstiden hade varit kl. 9-18. Beträffande lördagar kunde klart konstateras att affärs- hållandetiderna i detaljhandeln 1966, 1967 tiden minskat. År 1955 tillämpades normalt och 1969 (bilaga 6). Undersökningen har kl. 17 som stängningstid på lördagar inom lagts till grund för jämförelser mellan dels fyra av de till Sveriges Köpmannaförbund an- åren 1966 och 1967 och dels åren 1967 och slutna 25 länsförbunden. Inom 17 länsför- 1969. Jämförelsen mellan åren 1966 och 1967 bund stängdes affärerna vanligen kl. 16 och inom fyra kl. 15. År 1964 var den vanligaste är intressant såtillvida att den belyser de stängningstiden på lördagar kl. 15 inom 13 omedelbara följderna av affärstidslagens införbund och kl. 14 inom återstående 12 förande. Totalt sett hade ungefär 70 procent förbund. En del i huvudsak centralt belägna av butikerna inte genomfört några förändbutiker i Stockholm stängde dock först kl. ringar. Tendensen var dock inte enhetlig. 16. 1 Problemet tidsanvändning och omgivningsUnder åren närmast fram till år 1965 hade struktur har av professor Torsten Hägerstrand enligt affärstidsutredningen kunnat iakttagas analyserats i en bilaga till Balanserad regional utveckling (SOU 1970:3. Bilagan ingår i^en bien kraftig stegring av intresset för kvälls- lagedel kallad "Urbaniseringen i Sverige" med öppet. En undersökning visade att kvälls- särskilt nummer, SOU 1970:14). Genom att använda ett tidsgeografiskt betraktelsesätt kan han öppet förekom en dag i veckan på 15 orter analysera hur restriktioner med olika ursprung med fler än 40 000 invånare och på 70 orter griper in i varandra och kanaliserar eller kedjar individernas handlingsval. Hägerstrands arbete kan med mindre än 40 000 invånare. På många tjäna som en illustration till en del av de situationer håll var det endast en butik - ofta ett varu- som en hushållsinköpande husmor upplever.

resvaneundersökning i Vällingby, visar bl.a. att vällingbyborna i undersökningen fördelade sin tid i Stockholms-regionen mellan klockan 8.00 på morgonen och klockan 20.00 på kvällen till 60 procent i Vällingby och 22 procent i innerstaden och i stort sett resten av tiden mellan dessa platser. Det är naturligtvis inte så att konsumenten alltid väljer den butik för sina inköp, som hon under sitt resande kommer närmast intill. Utlösande för besöket är en mängd andra faktorer såsom hur akut behovet är, intresset att köpa billigt eller finna ett utbud som är stort och ger hög grad av valfrihet. Spelrummet för sådana faktorer kommer i väsentlig utsträckning att bestämmas av konsumentens tidsresurser i kombination med de geografiska förutsättningarna. '

SOU 1971:33

Sålunda hade t. ex. alla Stockholms varuhus ändrat sina tider, medan varuhusen i Göteborg hade behållit sina tider oförändrade. I övrigt hade ungefär hälften av varuhusen i landet vidtagit förändringar av något slag. Överhuvudtaget hade de flesta förändringarna genomförts i Stockholm. De förändringar som skett innebar ofta att öppethållandet hade förlängts på kvällarna. En del av textilaffärerna i Stockholm och Malmö hade senarelagt såväl öppnings- som stängningstiden. Också åtskilliga järn- och möbelaffärer hade förlängt öppethållandet på kvällarna; dock hade inte alla gjort motsvarande förändringar på morgnarna. Förhållandevis få livsmedelsaffärer hade övergått till senare stängningstider. Undantag härifrån utgjorde dock de konsumentkooperativa butikerna i Stockholm, vilka praktiskt taget alla hade infört förlängt öppethållande måndag—fredag. Beträffande lördagar kunde konstateras en påtaglig tendens hos allt flera affärer att stänga tidigare. Undersökningen rörande affärstiderna före och efter lagändringen vid årsskiftet 1966-1967 visar således att flertalet butiker inte ändrade sina öppethållandetider. Vid sidan av denna tendens hos majoriteten av butikerna kan emellertid också i undersökningen iakttagas vissa förändringar främst beträffande varuhus och viss fackhandel. Åtminstone för de centrala stockholmsvaruhusens del synes man redan under år 1967 ha kommit utanför de gränser, som 1948 års butikstängningslag tidigare drog upp. Man hade nämligen börjat ha öppet till kl. 20 två dagar i veckan. Dessutom medverkade under samma år en liberal dispensgivning i Stockholm till att i Stockholms city kvällsöppet efter kl. 20 och söndagsöppet förekom i flera affärer. Vid jämförelsen mellan åren 1967 och 1969 visar undersökningen inte någon entydig bild av utvecklingen beträffande kvällsöppethållandet. De enskilda livsmedelsbutikerna hade i stor utsträckning ökat sitt kvällsöppethållande, medan det motsatta förhållandet synes ha varit fallet inom konsumentkooperationen. Anmärkningsvärt 76

är att i storstäderna varuhusen tycks ha minskat sitt kvällsöppethällande. Utvecklingen under den tid 1966 års affärstidslag tillämpats uppvisar således inte några stora förändringar. Det förefaller som om man på sina håll prövat kvällsöppethållande och sedan, beroende på utfallet, fortsatt med det eller avstått från vidare öppethållande av detta slag. Sedan de butiker som haft mindre framgång med sina försök återgått till tidigare öppethållandetider, synes utvecklingen långsamt ha fortsatt mot senare kvällsöppet på vissa platser. Sedda i ett mera långsiktigt perspektiv kan öppethållandetiderna i fråga om majoriteten av butikerna sägas ha varit ganska oförändrade. Beträffande varuhusen, livsmedelsbutikerna och viss fackhandel i stockholmsområdet och vissa andra tätbefolkade regioner kan emellertid iakttagas en tendens mot ökat öppethållande vissa kvällar, främst fredagar, samt lördagseftermiddagar. Den liberalisering, som blev en följd av 1966 års affärstidslag, har sålunda varit av ringa eller ingen betydelse för större delen av detaljhandeln. Centralt och i viss mån externt belägna butiker, särskilt i storstadsområden, har dock börjat utnyttja den ökade friheten. Detta har skett dels genom kvällsöppethållande i ökad utsträckning kl. 19—20, dels i form av utnyttjande av de vidgade möjligheter till dispens, som affärstidslagen medförde.

5.3 Pris- och strukturförändringar såsom följd av övergång till fria affärstider Under kommitténs hearings har av både konsumenter och företagare uttalats farhågor rörande konsekvenserna för priserna i detaljhandeln i händelse av att affärstidsregleringen upphör. Man har pekat på att personalkostnaderna för försäljning på kvällar och söndagar är högre än under ordinarie arbetstid och hävdat, att de ökade kostnaderna måste leda till högre priser. Det är inte godtagbart, har man sagt, att alla konsumenter skall tvingas vara med och betala en SOU 1971:33

merkostnad endast för att tillfredsställa en begränsad grupp. Mot att prishöjningarna skulle drabba endast dem, som utnyttjar inköpsmöjligheterna under de tider då kostnaderna är högre, har man i allmänhet inte någon invändning, men många synes ha den uppfattningen, att en sådan kostnadsfördelning mellan olika kunder inte kommer att göras av företagen. 1 enkätsvaren finns också uttryck för, att man betraktar det nu antydda problemet som väsentligt. Sålunda har exempelvis Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund sagt sig förutsätta, att kommittén i sitt betänkande belyser denna viktiga fråga. En annan fråga, som ägnats betydande uppmärksamhet såväl under kommitténs hearings som i enkätsvaren, är huruvida regleringens upphörande kan medföra strukturförändringar i detaljhandeln. Det har från småföretagarhåll hävdats, att många mindre butiker skulle slås ut genom konkurrens från stora butiker med förlängt öppethållande. Verkningarna skulle främst komma att drabba vissa delar av fackhandeln och mindre livsmedelsbutiker. Man har i en sådan utveckling också sett en allvarlig risk för försämrad service för konsumenterna genom att det skulle bli den på mera personlig service inriktade fackhandeln och mindre närhetsbutiker som i första hand drabbades. De nu berörda frågorna har samband med varandra därigenom att de delvis beror av samnia bakomliggande orsakssammanhang. En belysning av de med frågorna sammanhängande problemen fordrar ett ganska omfattande resonemang och det har ansetts lämpligt, att här behandla de båda frågorna fristående från kommitténs övriga överväganden. Framställningen är uppdelad i två huvudavsnitt. I det första avsnittet diskuteras lönsamhetsaspekter på förlängt öppethållande såsom konkurrensmedel sedda från det särskilda företagets synpunkt. I det andra avsnittet utvecklas resonemanget för detaljhandeln i dess helhet, varvid konsekvenser för pris- och strukturutvecklingen diskuteras.

SOU 1971:33

5.3.1 Det särskilda detaljhandelsföretaget Förlängt öppethållande såsom konkurrensmedel Vid detaljhandelsföretagens konkurrens om kunderna kommer beroende på förhållandena ett flertal olika konkurrensmedel till användning. Bland betydelsefulla konkurrensmedel kan nämnas pris, sortiment, service och reklam. Företagen använder i praktiken ett stort antal konkurrensmedel samtidigt och man brukar tala om ett företags konkurrensmix. Även butiksläget betraktas ofta såsom ett konkurrensmedel. Det kan emellertid vara befogat att i stället beteckna butiksläget såsom en konkurrensförutsättning1. Läget är ofta en förutsättning för att vissa andra konkurrensmedel med fördel skall kunna användas. Sålunda är t.ex. möjligheterna att utnyttja olika former av sortimentskonkurrens större i vissa lägen än i andra. Över huvud taget kan sägas, att ett läge är bra just därför att det ger goda förutsättningar att utnyttja vissa konkurrensmedel. Förlängt öppethållande är ett konkurrensmedel, vars användbarhet torde vara beroende av butikens läge. Värdet av ett konkurrensmedel ligger manga gånger i att det är svårt att snabbt kunna efterlikna det. Det företag, som lyckas bli ensamt om att sälja en modenyhet, kan göra goda förtjänster på detta. Ju snabbare konkurrenterna reagerar och tar hem samma nyhet, desto hastigare inhämtas försprånget i konkurrensen. Förlängt öppethållande är lätt att efterlikna. Börjar en butik hålla öppet längre på kvällen, kan andra butiker som regel snabbt följa efter. Olika konkurrensförutsättningar hos företagen exempelvis beroende på läget eller serviceinriktningen kan emellertid såsom nyss framhållits medföra att ett företag kan utnyttja förlängt öppethållande såsom konkurrensmedel bättre än ett annat företag. Enligt avtalen på arbetsmarknaden inom 1 Jfr. Sven Sannesson "Konsumentvarudistribution", Stockholm 1970, sid. 152.

detaljhandeln skall personalen ha högre der är löner, belysning etc. Ökas öppethålersättning per timme för arbete under s.k. landet med en timme stiger sålunda exempelobekväm tid än under annan arbetstid vis kostnaderna för löner och belysning med (ob-tillägg). Måndag till fredag efter kl. 18 är så mycket som behövs för den extra öppetob-tillägget 50 procent av lönen. Lördag kl. hållandetimmen. Hyran blir emellertid som 12-13 är det 70 procent samt på lördag efter regel oförändrad. De fasta kostnaderna kl. 13 och på söndag 100 procent av lönen. kännetecknas sålunda av att de förändras Affärstidsregleringen lägger för närvarande språngvis, medan de rörliga kostnaderna i viss utsträckning hinder i vägen för detalj- förändras successivt när driften utvidgas. handeln att hålla öppet under obekväm Vad nu sagts om fasta och rörliga kostnader arbetstid. Upphör regleringen försvinner såle- är grovt generaliserat. I verkligheten finns des detta hinder. Skyldigheten för företagen mellanformer av de båda kostnadstyperna att betala ob-tillägg skulle emellertid även och en viss kostnad består inte sällan av en därefter medföra en betydelsefull begräns- fast och en rörlig del. Ett exempel på en ning av möjligheterna att förlägga öppet- kostnad av det senare slaget är lönekostnahållande till sådana tider som för närvarande den. ligger utanför vanlig affärstid i affärstidsInkomsterna av företagets drift måste lagens mening. betala - täcka — såväl de rörliga som de Det förhållandet att kostnaderna per tim- fasta kostnaderna. Först därefter kan det bli me är högre under obekväm tid behöver någon vinst. Är företaget lönsamt under emellertid inte leda till att även lönsamheten normalt öppethållande, är således de fasta blir sämre under sådan tid. Om försäljningen kostnaderna täckta redan då. För att ytterper arbetstimme blir högre under obekväm ligare drift under förlängt öppethållande skall arbetstid än under annan tid, kan den större kunna betraktas som lönsamt, räcker det personalkostnaden uppvägas härav. Det kan enligt marginalintäktsresonemanget att drifsåledes ur lönsamhetssynpunkt vara motive- ten under det förlängda öppethållandet täckrat för företaget att hålla öppet under sådan er de merkostnader, som orsakas av detta, tid, trots att man måste betala arbetskraften och dessutom ger något bidrag till täckande högre ersättning. av de gemensamma fasta kostnaderna. Då förNär ett företag överväger att förlänga utsätts att förlängningen inte har medfört att öppethållandet, sker detta i allmänhet mot också de fasta kostnaderna ökat. Man behöbakgrund att ett s.k. marginalintäktsresone- ver således inte ställa exempelvis det kravet, mang. Ett företags kostnader brukar indelas i att bidraget skall vara så stort som svarar mot fasta och rörliga. För att kunna driva sin det förlängda öppethållandets andel av den verksamhet över huvud taget har företaget totala öppethållandetiden. vissa kostnader, som måste betalas helt eller Det nu skisserade resonemanget föruttill viss del oberoende av hur länge företaget sätter, att det förlängda öppethållandet inte håller öppet — fasta kostnader. Hit hör för med sig ogynnsamma återverkningar för investeringar i fastigheter och inredning, driften under den ursprungliga öppethållokalhyra etc. landetiden. Detta kan inträffa om kunder Intill en viss gräns kan ett företags som normalt skulle handla under denna tid produktion — försäljning - öka utan att de övergår till att handla under den förlängda fasta kostnaderna behöver stiga. Passeras den öppethållandetiden och inte ersätts av andra gränsen stiger emellertid de fasta kostnader- kunder, som annars inte skulle ha handlat i na och företaget når ett nytt läge, där butiken exempelvis för att där var för trångt försäljningen åter kan öka utan att dessa tidigare. Återverkningarna under normal kostnader stiger. De rörliga kostnaderna är öppethållandetid av det förlängda öppethåldäremot på ett mera omedelbart sätt beroen- landet kan naturligtvis också bli positiva ur de av försäljningens storlek. Sådana kostna- företagets synpunkt, exempelvis genom att 78

SOU 1971:33

konsumenter, som inte varit kunder i företaget, dras till butiken genom det förlängda öppethållandet och sedan förlägger även sådana inköp, som sker under vanlig tid, till butiken med det förlängda öppethållandet. När ett företag ämnar ändra sina öppethållandetider, brukar det i praktiken gå så till, att företaget prövar sig fram. Man förlänger öppethållandet under en tid och avläser därefter det ekonomiska resultatet för denna tid och jämför detta med resultatet av tidigare tidsperioder utan förlängt öppethållande. Jämförelsen blir avgörande för om man skall fortsätta med det förlängda öppethållandet. Till kommittén har under dess hearings och i andra sammanhang framförts den åsikten, att vissa företag kommer att förlänga öppethållandet trots att detta är olönsamt. Företrädarna för denna åsikt har åberopat praktiska fall där, sedan en butik börjat med t.ex. kvällsöppet, andra näraliggande butiker också övergått till kvällsöppet under samma tider. Denna följsamhet från vissa butikers sida brukar av företrädarna för åsikten förklaras med att, om en butik ensam får ha förlängt öppethållande, risk finns att konsumenter, som i vanliga fall handlar i annan butik, vid besök under kvällstid i den kvällsöppna butiken vänjer sig vid att handla i denna och sedan gör sina inköp i denna butik även när den butik, som man använt tidigare, håller öppet. Det kan också tänkas, att konsumenterna vänjer sig vid att handla på kvällen och går till den kvällsöppna butiken av detta skäl. För att undvika att förlora sina kunder anser man sig då behöva förlänga sitt öppethållande. Det sist anförda antagandet kan vara riktigt i vissa fall. I det föregående har påvisats, att det förlängda öppethållandet fungerar såsom ett konkurrensmedel och således kan dra kunder till den butik, som konkurrerar med detta medel. Denna omständighet borde emellertid knappast annat än i undantagsfall föranleda innehavaren av en efter normala ekonomiska principer driven butik att svara med samma konkurrensmedel även om det blir klart olönsamhet SOU 1971:33

att använda detta. Givetvis är också här det marginalintäktsresonemang som tidigare skisserats tillämpligt. Påståendet att en butik kan tvingas till förlängt öppethållande fast detta är olönsamt synes emellertid kunna ha fog för sig, om man härmed menar, att detta öppethållande inte skulle varit lönsamt i den situation man befann sig, innan konkurrensen i form av förlängt öppethållande tillkom. Man jämför i så fall lönsamheten i en situation, där man inte utsätts för konkurrens från en annan butik i form av förlängt öppethållande, med en annan situation där sådan konkurrens förekommer. Det kan med andra ord förhålla sig sa, att tillkomsten av konkurrens från en butik med förlängt öppethållande kan förändra lönsamhetsförutsättningarna för en annan butik, så att det från att ha varit olönsamt med förlängt öppethållande blir relativt sett lönsammare att besvara konkurrensen på samma sätt än att inte göra det. Det beskrivna förhållandet sammanhänger med att kostnad för konkurrensåtgärder kan få karaktär av fast kostnad. Konkurrensmedlet blir då av betydelse för driften i dess helhet och inte bara för den förlängda öppethållandetiden. Det förlängda öppethållandet måste i denna situation ses som en kostnad för att behålla marknadsandelen. Situationen kan jämföras med att en butik startar en reklamkampanj, som drar kunder från en annan butik. Den senare butiken måste då för att behålla kunderna svara med något konkurrensmedel, vilket naturligtvis inte behöver vara reklam utan lika väl kan vara t. ex. prissänkningar eller förlängt öppethållande. Detaljistintervjuerna (bilaga 9) ger en del intressanta upplysningar rörande skäl som legat bakom förlängt öppethållande. Bland de tillfrågade, som vid frågetillfället tillämpade förlängt öppethållande i någon form (118 butiker) har 57 procent angivit att lönsamhetsskäl motiverat införandet av förlängt öppethållande. Det vanligaste skälet har emellertid varit, att man anpassat sig till kundernas önskemål (84 procent). Det därnäst vanli79

gaste skälet synes ha varit anpassning till lokala överenskommelser beträffande affärstiderna (61 procent). Först därefter kommer lönsamhetsskälet. Tilläggas bör dock, att inom livsmedel och varuhusenheter lönsamhetsskälet spelat en mera framträdande roll. Går man till svaren rörande effekterna av det förlängda öppethållandet i samma butiker finner man, att flertalet i första hand framhållit att butiken fått mera tillfredsställda kunder (74 procent). Därnäst kommer att butiken kommit i ett bättre konkurrensläge gentemot andra affärer (48 procent). Bättre lönsamhet har endast cirka en tredjedel av butikerna uppnått. 1 nästan två tredjedelar av butikerna har omsättningen ökat, men detta synes således inte i mer än hälften av fallen kunnat kompensera de högre kostnaderna. Av de butiker, i vilka man emotsett en förbättrad lönsamhet, har endast hälften fått erfara en sådan. De nu anförda resultaten synes tala mot den tidigare dragna slutsatsen att man inte annat än i undantagsfall bibehåller ett förlängt öppethållande, om det visar sig olönsamt. Emellertid torde det förhålla sig så, att man inte omedelbart kan avgöra, om ett förlängt öppethållande på sikt blir lönsamt eller ej. Tycker man sig finna att kunderna blir tillfredsställda, har man grundad anledning att anta, att detta i framtiden skall komma företaget till godo i form av förbättrad lönsamhet. Att man kommit i bättre konkurrensläge i förhållande till andra affärer kan betyda, att man lyckats undvika en lönsamhetsförsämring, som annars skulle ha inträffat, och att man påbörjat en stigande trend. För närmare en tredjedel av de nu aktuella butikerna anger man sig ha vunnit positiva erfarenheter, när det gäller att utnyttja personalen och personalkostnaderna bättre än tidigare. Denna andel kan synas hög med hänsyn till ob-tilläggen, men understryker uppenbarligen den ekonomiska betydelsen av att företagen har så vida ramar som möjligt, när det gäller att passa in personalens tjänstgöring. Fortsätter man till de butiksenheter som 80

tidigare tillämpat förlängt öppethållande men vid frågetillfället inte längre gjorde detta (32 butiker), får man en annorlunda bild. Såsom skäl för att man började, anges i första hand lokal överenskommelse (66 procent). Därnäst kommer kundskäl (59 procent) och därefter ökad konkurrens (44 procent). Lönsamhetsskälet, som kommer härnäst, anges av endast 31 procent. Fördelningen mellan skälen antyder, att man här har en hel del sådana företag, som med anledning av påbörjad eller befarad konkurrens från andra butiker med förlängt öppethållande sökt svara med samma konkurrensmedel. Erfarenheterna av dessa försök talar ett tydligt språk. Mer tillfredsställda kunder upplevde man i 30 procent av fallen. Bättre konkurrensläge tyckte sig 18 procent uppnå. Bättre lönsamhet fick endast 9 procent och större omsättning endast 16 procent av butikerna. Inte heller personalutnyttjandet lyckades man förbättra i någon större utsträckning (16 procent). Av förväntningarna infriades endast 3 av 14 om bättre konkurrensläge, 7 av 19 om mer tillfredsställda kunder och 2 av 10 om bättre lönsamhet. Som man kunde vänta sig anfördes den bristande lönsamheten och kundernas ringa behov (cirka två tredjedelar av svaren) som främsta skäl för att åter inskränka öppethållandetiderna. Bland övriga mer framträdande skäl fanns lokal överenskommelse och säsongskäl. Vad nu anförts beträffande resultaten från detaljistintervjuerna synes ge gott stöd för det tidigare gjorda antagandet, att företagen inte annat än i undantagsfall fortsätter med förlängt öppethållande för den händelse detta visar sig olönsamt. Särskild uppmärksamhet tilldrar sig emellertid det förhållandet att bland de butiker, där förlängt öppethållande bibehållits, såsom positiva erfarenheter framhållits i betydligt fler fall, att butiken kommit i bättre konkurrensläge gentemot andra butiker, än att butiken fått bättre lönsamhet. Skillnaden är särskild markerad när det gäller livsmedel, SOU 1971:33

där procentsiffrorna är 64 respektive 40. Detta förhållande kan synas tyda på, att ett antal företag håller öppet av konkurrensskäl trots att detta öppethållande inte är lönsamt. En sådan slutsats kan emellertid vara förhastad. Såsom tidigare påvisats kan man inlägga olika betydelser i att lönsamheten förbättrats. På samma sätt kan också uttrycket bättre konkurrensläge få två betydelser. Det ligger i själva verket nära till hands att man, när man skall bedöma konkurrensläget i förhållande till andra affärer, jämför med hur det skulle ha gått om man exempelvis avstått från att följa en lokal överenskommelse om förlängt öppethållande och fått utstå sådan konkurrens från andra affärer utan att själv svara med samma konkurrensmedel. Vid bedömningen av lönsamhetsfrågan kan det i stället falla sig naturligt, att man jämför lönsamheten i den nya situationen med hur det var förut, då ingen konkurrens i form av förlängt öppethållande förekom. Har man på detta sätt besvarat de båda frågorna med utgångspunkt från olika förutsättningar — vilket i och för sig måste anses ganska troligt — blir slutsatsen i själva verket att alternativet "bättre konkurrensläge" inte i lönsamhetshänseende får uppfattas såsom ett uttryck för något annat än att man i den uppkomna situationen tillgriper förlängt öppethållande för att avvärja en försämring av lönsamheten. Man skulle alltså här ha att göra med en grupp företag, som helst skulle se att ingen började konkurrera med förlängt öppethållande, men för den händelse så sker, i den uppkomna situationen finner det relativt sett lönsammare att besvara konkurrensen med samma medel.

de, som inte självmant skulle starta konkurrens med förlängt öppethållande på sin lokala marknad, eftersom ett sådant försök inte synes ha utsikter att bli framgångsrikt. I en situation, där man redan från annat håll utsatts för sådan konkurrens eller står inför hotet av sådan konkurrens på grund av exempelvis lokal överenskommelse, finner sig emellertid företagen i denna grupp böra svara med samma konkurrensmedel, därför att ett uteblivet svar skulle ge sämre lönsamhet än den som erhålles om man svarar. Den tredje gruppen slutligen består också av företag, som inte önskar konkurrens med förlängt öppethållande. Företagen i denna grupp har emellertid inget att vinna på att besvara konkurrensen med samma medel, eftersom de inte ens relativt sett kan förbättra sin lönsamhet med förlängt öppethållande. Dessa företag har att välja mellan att underlåta att besvara konkurrensen eller att svara med andra konkurrensmedel. Frågan om det är lönsamt eller inte med förlängt öppethållande har härvid bestämts med hänsyn endast till förhållandena i den situation, som föreligger när företagsledningen har att avgöra, om man skall tillgripa åtgärden eller avstå från den. Detta synsätt är det enda, som en företagsledning kan använda. Förändringar i den yttre miljön, såsom nytillkommande konkurrens från andra företag med förlängt öppethållande, kan visserligen också påverka lönsamheten. En sådan yttre förändring får emellertid normalt antas ligga utanför företagsledningens kontroll. Företaget måste därför inrätta sig i den nya miljön och göra lönsamhetsbedömningarna med hänsyn enbart till de nya förutsättningarna.

Sammanfattningsvis synes man sålunda böra utgå från tre skilda grupper av företag med olika förutsättningar. Den första gruppen består av de företag som vid en jämförelse mellan lönsamheten innan man förlängde öppethållandet och därefter finner sig ha uppnått en förbättring, vilken i vissa fall eventuellt endast består i att kunderna blivit nöjdare och därför företagets framtidsutsikter bättre. Den andra gruppen företag är

Beträffande de två första grupperna gäller därför, att de använder sig av förlängt öppethållande för att det är lönsamt. Företagen i den tredje gruppen däremot avstår, därför att förlängt öppethållande för dessa företag är olönsamt.

SOU 1971:33

Bättre kapitalutnyttjande I avsnitt 5.1.1 har påpekats, att företagen i detaljhandeln genom införandet av självbetjäningssystemet åstadkommit, att kostnad för arbetskraft delvis ersatts av kostnad för butiksyta. I nämnda avsnitt har också framhållits, att lokalhyrorna för nya butiker stigit kraftigt på senare år. Dessa och andra omständigheter har fört med sig en förändring i kostnadsstrukturen särskilt för nyare butiker, genom att de fasta kostnadernas andel av de totala kostnaderna ökat avsevärt. Kostnadsstrukturen varierar starkt mellan olika branscher och företagstyper, vilket gör det svårt att i siffror belysa förändringarna. I butiker med självbetjäningssystem torde de fasta kostnaderna som regel numera överstiga hälften av personalkostnaderna. Hyrorna i nyproducerade hus har på endast något tiotal år stigit med över 50 procent. Särskilt höga hyror har butiker i centrala lägen. Som en följd av att de fasta kostnaderna ökat sin relativa betydelse har det blivit allt viktigare att tillse, att företaget utvinner största möjliga nytta av det som orsakar dessa kostnader. Såsom framhållits i föregående avsnitt kan det förhålla sig så, att de fasta kostnaderna till en viss gräns förblir oförändrade även om driften utökas. Hyran är som regel densamma vare sig man har öppet 10 eller 20 timmar per dygn. Under förutsättning att en förlängning av öppethållandet drar fler kunder till företaget och ökar omsättningen så mycket, att det förlängda öppethållandet täcker de rörliga kostnader, som det självt orsakat, och dessutom lämnar åtminstone något bidrag till täckningen av de fasta kostnaderna, förbättras kapitalutnyttjandet i företaget och därmed också lönsamheten. Även under förutsättning att företaget inte får några nya kunder under det förlängda öppethållandet utan endast får en omfördelning av kunderna så att vissa kunder, som från början handlade under vanlig tid, övergår till att handla under den förlängda tiden, kan kapitalutnyttjandet bli bättre. Kan man sprida ut inköpen under en 82

längre del av dagen, behöver man nämligen mindre butiksyta, färre kyldiskar etc. För att man skall kunna utnyttja en sådan förändring krävs emellertid något som för en etablerad butik är svårt att genomföra, nämligen att dra in på de fasta kostnaderna exempelvis genom att minska butiksytan. I en situation, där kundtillströmningen blivit så stor att butikens kapacitet är otillräcklig, kan man emellertid såsom alternativ till att utvidga lokalerna överväga att i stället förlänga öppethållandet. I ett längre tidsperspektiv kan företaget ta hänsyn till möjligheten att utnyttja förlängt öppethållande i samband med nyetableringar. Man räknar då från början med att kunderna skall spridas ut över en längre öppethållandetid och begränsar investeringarna med hänsyn härtill, exempelvis genom att välja en mindre butikslokal än som skulle krävts om man betjänat samma kunder under en kortare öppethållandetid. Vissa reservationer måste emellertid göras. Under veckans olika timmar förekommer betydande belastningsvariationer. Lokal, inredning etc. måste dimensioneras så att företaget utan alltför stor trängsel i butiken kan klara toppbelastningarna. Dessa inträffar i allmänhet vid vissa bestämda tider under veckan. Dessa tider blir med nödvändighet dimensionerande för butiken och för att spridningen av inköpen under en längre del av dagen skall få de skisserade förmånliga konsekvenserna i form av ett bättre kapitalutnyttjande, måste det förlängda öppethållandet under alla förhållanden följaktligen leda till minskad belastning under butikens "dimensionerande tid". Den i bilaga 7 redovisade undersökningen av försäljning och kundantal under olika öppethållandetimmar talar emellertid för att förlängt öppethållande leder till en utjämning av belastningsvariationerna. När man bestämmer butikens dimensioner måste man också ta hänsyn till det i avsnitt 5.1.1 påpekade förhållandet att sortimentets storlek (och därmed även butikens storlek) är en betydelsefull konkurrensfaktor. I det föregående har talats endast om SOU 1971:33

förlängt öppethållande. Man kan emellertid kan komma till stånd en viss omfördelning också tänka sig, att en del företag helt eller av kunder mellan olika företag. En sådan delvis byter ut vissa öppethållandetider mot omfördelning måste antas leda till, att de andra tider. Samtidigit som ett företag börjar företag som drar till sig kunder förbättrar sin med söndagsöppet kanske det flyttar fram lönsamhet, och att de företag som förlorar öppningstiden under vardagar med någon kunder får lönsamheten försämrad. Det vill timme. Resonemanget om kapitalutnytt- därför synas, som om det förbättrade kapijande är principiellt tillämpligt även på talutnyttjandet i de förra företagen skulle sådana förändringar. Avgörande är nämligen motsvaras av ett försämrat kapitalutnyttinte om affärstiden i och för sig förlängs jande i de senare företagen. Beaktar man utan grunden för resonemanget är, att dessutom de ur lönsamhetssynpunkt negakapitalutnyttjandet per omsatt krona ökar. tiva verkningarna av de högre personalkostDetta kan inträffa även om den totala naderna (ob-tilläggen) under det förlängda öppethallandetiden minskar. öppethållandet, kunde man möjligen ha anSammanfattningsvis kan således sägas, att ledning att ifrågasätta, om inte verkningarna ökade personalkostnader i samband med i detta avseende blir oförmånliga för detaljförlängt öppethållande eller över huvud taget handeln i dess helhet. kostnad för öppethållande under obekväm Tydligen förhåller det sig så, att om det tid kan uppvägas av förbättrat kapitalutnytt- skall komma till stånd ett förbättrat kapitaljande. Det förbättrade kapitalutnyttjandet utnyttjande i samband med omfördelning av får större betydelse ju kapitalintensivare kunder mellan företag, så måste ökningen av företaget är, d.v.s. ju större andel av de totala i denna mening rationella företag motsvaras kostnaderna som kapitalkostnaden utgör. av ett bortfall av sådana företag, vars Eftersom detaljhandeln företer en utveckling kapitalutnyttjande försämras. Först under mot allt högre kapitalintensitet, kommer i denna förutsättning kan man för detaljframtiden strävanden att förbättra kapitalut- handeln i dess helhet anta, att ökade nyttjandet att tillmätas allt större vikt. personalkostnader i samband med förlängt öppethållandet, kunde man möjligen ha anav kunder mellan företag, kan vägas upp av bättre kapitalutnyttjande. Såsom senare skall 5.3.2 Detaljhandeln som helhet utvecklas i samband med strukturfrågan, kan man inte förvänta sig, att en sådan strukturPrisfrågan rationalisering skall komma till stånd såsom Beträffande konsekvenserna för detalj- en följd av att affärstidsregleringen upphör. I handeln i dess helhet om regleringen upphör en statisk struktur, eller i en mycket kan till en början konstateras, att en långsamt fortskridande strukturförändring, förlängning av öppethållandet knappast kan har man därför skäl att anta, att merkostnaväntas leda till någon nämnvärd höjning av den för personalen vid förlängt öppetden totala omsättningen i detaljhandeln. hållande inte kommer att vägas upp av bättre I föregående avsnitt har påvisats, att ett kapitalutnyttjande. Möjligheterna till förspridande av inköpen över längre öppethål- bättrat kapitalutnyttjande är således berolandetid kan innebära möjlighet till förbätt- ende av hur snabbt strukturen förändras. rat kapitalutnyttjande. Eftersom en del Såsom påvisats i avsnitt 5.1.1 pågår redan företag kan antas kunna främst i samband en snabb strukturomvandling i detaljhandeln, med nyetableringar tillgodogöra sig denna innebärande att olönsamma eller mindre rationaliseringsmöjlighet, bör den rationalise- lönsamma butiker läggs ned samtidigt som ringsvinst som kan utvinnas på sikt bli av viss nya butiker tillkommer. Varje år uppbetydelse för detaljhandeln i dess helhet. kommer därför ett betydande antal etableAv det föregående framgår vidare, att det ringstillfällen, där företagen får goda möjligSOU 1971:33

heter att dimensionera butiken efter förut- de stora livsmedelsbutikerna med självbesättningarna för utnyttjandet — i detta fall tjäning samt sådan fackhandel, som kan affärstidens längd. De enheter, som slås ut, genomföra arbetskraftbesparande åtgärder, kan i stort sett undantagslöst antas vara de, t.ex. själwalssystem. Det kan med andra ord som inte kan tillgodogöra sig något förbätt- förmodas, att det främst blir den mest rat kapitalutnyttjande såsom följd av att rationaliserade och i utveckling längst komna regleringen upphör. Eftersom strukturom- delen av detaljhandeln, som kan dra fördel vandlingen beräknas pågå i stort sett i av att affärstidslagen upphör. oförändrad takt även under den närmaste Denna del av detaljhandeln är ofta prisframtiden, kan man sålunda på goda grunder ledande på de lokala marknaderna. Man anta, att med hänsyn till de här behandlade skulle därför kunna ifrågasätta, om inte risk utgångspunkterna tillfället är gynnsamt för finns för att dessa företag utnyttjar sitt att avskaffa affärstidsregleringen. övertag i konkurrensen och inte bara behåller eventuella vinster för egen del utan t.o.m. Hittills har endast utifrån principiella utgångspunkter talats om lönsamheten i tillämpar förlängt öppethållande även om företagen och i detaljhandeln i dess helhet. detta för att bli lönsamt skulle framtvinga Nästa steg blir att försöka bedöma konse- högre priser, som i så fall drabbade konsukvenserna för prisutvecklingen av att affärs- menterna. Gentemot detta står emellertid tid sregle ringen avskaffas. Man kan räkna med det faktiska förhållandet, att priskonkuratt öppethållande under kvälls- och söndags- rensen inom detaljhandeln i dag är så hård, tid blir lönsamt främst för butiker i sådana lä- att en sådan utveckling är otänkbar. Det gen, där redan förut relativt mycket folk be- brukar ibland anföras, att priskonkurrensen finner sig eller passerar vid dessa tider, och i numera sätts ur spel av olika omständigheter. vissa trafikorienterade lägen, där en butik Det stora och på olika sätt varierade varuut(stormarknad) eller butikskoncentration för- budet sägs göra det svårt eller t.o.m. omöjligt mår av egen kraft attrahera kunder under de för vanliga konsumenter att jämföra priser, aktuella tiderna. Såsom senare skall utvecklas när hänsyn samtidigt skall tas till vikt, närmare bör man också ha anledning att räk- kvalitet etc. Detta torde i och för sig vara na med att sådant öppethållande blir lönsamt riktigt beträffande flertalet varor, som en för vissa lämpligt dimensionerade försälj- konsument köper. Avgörande för konkurningsställen i bostadsorienterade lägen. Här rensen är emellertid, att de flesta konsumenavses närmast en utvecklad form av kiosk ter då och då gör iakttagelser beträffande e.d. När det gäller större försäljningsenheter priserna och låter sina köpbeslut influeras kan man anta, att fördelar av förlängt härav. Vidare förekommer allmänt att konsuöppethållande främst kommer att kunna menterna jämför sina iakttagelser och härigeuppkomma i butiker med förhållandevis låga nom blir det snart känt, om ett förepersonalkostander och med en personalorga- tag gör några avvikelser från den normala nisation, som utan alltför stor olägenhet kan prisnivån. Härtill kommer, att företagen anpassas till nya öppethållandetider. Dess- själva av rädsla för att få rykte om sig att ta utom är det sannolikt, att benägenheten att höga priser bevakar varandra och varje välja förlängda öppethållandetider också är företag försöker att om möjligt hålla det beroende av hur kapitalintensiv butiken är. lägsta priset. Av väsentlig betydelse i detta Ju högre kapitalkostnader man har, desto sammanhang torde också vara den bevakning mer står att vinna genom ett förbättrat som sker från samhällets och pressens sida. Särskilt inom livsmedelshandeln har förekapitalutnyttjande. tagens lönsamhet på flertalet varor sjunkit Tillämpar man dessa förutsättningar på så, att priset fått begränsad betydelse såsom befintliga butiksformer, finner man att de aktivt konkurrensmedel. Detta senare förhålbutiker, som synes bäst lämpade att utnyttlande är emellertid inte uttryck för att ja förlängt öppethållande, är varuhusen och 84

SOU 1971:33

priskonkurrensen är svag utan tvärtom för lägen kan dra fördel av att vara ensamma om att den är så stark, att prisnivån nästan rätten att hålla öppet. Blir man flera om uppnått den jämnhet, som i ekonomisk teori denna öppethållandemöjlighet synes öppet brukar anges som tecken på att konkurren- hållandet liksom exempelvis under lördagar sen är fullständig; något som bl.a. belyses av komma att reglera sig med hänsyn till det den på senare tid relativt sett vikande konsumentintresse för sådan handel, som lönsamheten även i de mest rationella före- kan finnas och de restriktioner för Öppethållandet som följer av ob-tilläggen. Anledning tagen1 . Jämför man konkurrens i form av förlängt att anta att just söndagsöppet skulle visa sig öppethållande med priskonkurrens framstår vara särskilt konkurrenskraftigt finns därför det förra konkurrensmedlet såsom svagt. inte. Priset torde sålunda betyda avsevärt Även efter tillkomsten av de liberalare regler för öppethållande som infördes genom 1966 mycket mera i konkurrensen mellan detaljårs affärstidslag, har förlängt öppethållande handelsföretagen än förlängt öppethållande. använts i endast begränsad utsträckning. Det Detta gäller inte bara i den meningen, att är ytterst sällsynt, att den i lagen tillåtna priskonkurrensen är mycket starkare såsom affärstiden utnyttjas helt. Mot bakgrund av konkurrensmedel än förlängt öppethållande vad som nyss anförts rörande det härda kon- utan också på så vis, att konkurrens med förkurrensläget när det gäller priser i detaljhan- längt öppethållande sannolikt torde komma deln, har man goda skäl att anta att förlängt att utnyttjas i ganska begränsad omfattning. öppethållande skulle ha blivit mera använt, Betecknande synes vara, att detaljistintervjuom det visat sig vara ett effektivt konkurrens- erna med företrädare för butiker, som bibemedel. 1 flera fall har butiker, som fått dis- hållit förlängt öppethållande, visar att det är pens för förlängt öppethållande, inte utnytt- betydligt fler som tror att öppethållandetiderjat dispensen därför att det förlängda öppet- na kommer att inskränkas, än som tror på uthållandet visat sig inte vara lönsamt. Härvid är vidgning av tiderna (bilaga 9). Endast i de att märka, att vissa sådana butiker befunnit sig större städerna bör förutsättningar för ett i den gynnsamma situationen, att man erhållit mera utbrett förlängt öppethållande finnas en nästan exklusiv rätt till detta konkurrens- och på sådana marknader bör man kunna räkmedel, som således inte kunnat efterliknas av na med, att det också finns företag som kan andra företag än det fåtal som också erhållit besvara sådan konkurrensmed priskonkurrens. dispens. Såsom inledningsvis i detta kapitel Vidare synes man böra beakta, att de företag framhållits, är värdet av ett konkurrensmedel som det här är fråga om mycket noggrant fölberoende av möjligheterna för konkurrenter jer upp och analyserar sin ekonomi. Skulle att snabbt kunna efterlikna det. När det kan detta leda till att varorna kommer att säljas inträffa, att ett företag avstår från att till högre priser under obekväm arbetstid än använda förlängt öppethållande, trots att under annan arbetstid, synes inget vara att man är säker om att bli ensam eller nästan invända. ensam om det, kan man på goda grunder Sammanfattningsvis kan sägas, att det är anta att det såsom konkurrensmedel inte är osannolikt, att prisnivån stiger såsom en särskilt starkt. följd av att affärstidsregleringen upphör. Dels kommer vissa företag att uppnå förbättrad Det brukar ibland hävdas, att förlängt öppethållande just på söndagar skulle vara lönsamhet genom förlängt öppethållande ett starkt konkurrensmedel. Man hänvisar i 1 detta sammanhang till resultat som erhållits i Detta exemplifieras av bl.a. den relativt sett ogynnsamma utvecklingen av kurserna på varuhusbutiker, som haft söndagsdispenser. Av dessa aktier. Den 29/12 1970 var "Veckans Affärers" enstaka fall kan emellertid inte dras någon totalindex för aktier 118,1 (30/12 1960-100). För var index endast 65,9. Den 30/12 sådan slutsats. Helt naturligt måste det varuhusaktier 1969 - före det senaste kursfallet - var totalindex kunna inträffa, att butiker särskilt i vissa = 152,1. Vid samma tid var varuhusindex 86,9. SOU 1971:33

och således inte få anledning att höja priset, dels kommer den rådande priskonkurrensen att lägga hinder i vägen för att företag söker finansiera förlängt öppethållande med högre priser. Möjligt är att högre pris i vissa butiker kommer att tillämpas under öppethållandetid som sammanfaller med obekväm arbetstid. Sådana prisskillnader har förekommit även under affärstidslagens giltighetstid. Strukturfrågan Ett förlängt öppethållande torde inte kunna medverka till strukturomvandlingen annat än i egenskap av konkurrensmedel. De eventuella verkningarna på detaljhandelsstrukturen av att affärstidsregleringen får upphöra mäste i första hand bedömas mot bakgrunden av vilken styrka, som kan tillmätas detta konkurrensmedel. 1 det föregående har påvisats, att förlängt öppethållande såsom konkurrensmedel torde vara ett ganska trubbigt vapen. Det finns därför inte skäl att anta, att frihet för företagen att använda detta konkurrensmedel skulle i nämnvärd utsträckning leda till att strukturomvandlingen påskyndades. Erfarenheterna av liberaliseringen genom 1966 års affärstidslag ger inte heller belägg för att det skulle finnas något påvisbart samband mellan den pågående strukturutvecklingen och användningen av förlängt öppethållande i företagen. Särskilt intresse tilldrar sig utvecklingen av närhetshandeln. Affärstidsutredningen sade sig på sin tid vilja tro, att närhetsbutiker skulle komma att stå i främsta rummet bland dem som utnyttjade kvällsöppet om lagen upphävdes eller liberaliserades. Man antog dessutom, att närhetsbutiken inte direkt konkurrerade med varuhus och andra större affärer och därför utan svårigheter av konsumenten skulle få ut de högre priser, som kunde bli nödvändiga för att täcka bl.a. ökade personalkostnader under obekväm arbetstid. Utvecklingen har inte gått i denna riktning. Kvällsöppet förekommer främst i stora butiker i centrala lägen och i stormarknader. 86

Framhållas bör emellertid, att det är utomordentligt vanskligt att på grundval av utvecklingen under den tid då regleringen liberaliserats i förhållande till tidigare dra slutsatser om hur detaljhandelsstrukturen kommer att utvecklas därest lagen upphör. Dels påverkas, såsom nämnts, strukturutvecklingen i första hand av andra och betydelsefullare krafter, dels reglerar affärstidslagen inte bara affärstidens längd. I både affärstidslagen och dess föregångare finns andra restriktioner för handeln som, om de försvinner, kan visa sig ha haft strukturerande verkan. Här åsyftas främst de bestämmelser som berör kioskhandeln och liknande företagsformer. Hittills har reglerna om hur det under annan tid än vanlig affärstid skall förfaras med sådana varor, som inte tillhör det fria sortimentet, i praktiken nästan omöjliggjort för dessa företagsformer att föra annat än det fria sortimentet. Upphör regleringen försvinner detta hinder och man får möjlighet att med beaktande av de övriga hinder som andra författningar, främst livsmedelsstadgan, kan uppställa sälja vilka varor som helst när som helst. Det förefaller mycket osannolikt, att kiosker och liknande företagsformer, om affärstidsregleringen avskaffas, skulle fortsätta att sälja samma sortiment som i dag. Visserligen kan inte kioskerna inom ramen för sin företagsform genomföra alltför stora utvidgningar av sitt sortiment, men möjligheterna till innehållsmässiga förändringar torde vara betydande och kommer med all sannolikhet att ytterligare öka särskilt på grund av framsteg inom förpackningstekniken. Av mycket stor betydelse för detaljhandelns utveckling under senare år har varit sortimentets anpassning till konsumenternas intresse av att handla vissa varor i ett sammanhang. Detta s.k. inköpssamband har legat bakom bl.a. branschblandningen på senare år. Ger man kioskhandeln och närliggande företagsformer såsom t.ex. bensinhandelns servicestationer ökad frihet att genomföra en anpassning med hänsyn till dessa synpunkter, synes man också förbättra möjligheterna till närhetsservice. Affärstidsutredningen hade iakttagit att SOU 1971:33

svårigheterna att tillgodose konsumenternas behov av närhetsservice med dagligvaror hade ökat under senare år och såg det som en uppgift att förbättra närhetsservicen. Vid sitt antagande att närhetsbutikerna skulle stå i främsta rummet bland dem som utnyttjade kvällsöppet räknade utredningen kioskerna såsom närhetsbutiker. Utredningens antagande har blivit prövat endast för det fall att regleringen liberaliserats. Det framstår såsom sannolikt, att antagandet kan ha bättre fog för sig, om det begränsas till att avse kioskliknande företagsformer sedan regleringen upphört. Sädana företagsformer skulle kanske kunna fylla åtminstone en del av tomrummen i det allt glesare nätet av dagligvarubutiker. Förutsägelser av detta slag är givetvis alltid mycket osäkra. Man kan t.ex. också tänka sig, att kioskerna utsätts för konkurrens från nya företagsformer liknande de i dessa sammanhang ofta diskuterade servicebutikerna eller från i anslutning till befintliga livsmedelsbutiker inrättade s.k. förbutiker, som med reducerad personal håller öppet under obekväm arbetstid. Farhågorna för ogynnsamma verkningar på detaljhandelsstrukturen av en övergång till fria affärstider har också gällt fackhandeln. Hittills torde strukturomvandlingen främst ha berört livsmedelshandeln. På senare tid har förändringarna emellertid också i allt högre grad kommit att gälla fackhandeln. En utvecklingslinje kännetecknas här liksom inom livsmedelshandeln i stor utsträckning av strävanden att spara personalkostnader, exempelvis genom att införa självvalssystem. Samtidigt breddas sortimentet och företagen söker sig fram till sådana sammansättningar, där det finns ett inköpssamband mellan de olika artiklarna, så att kunderna i butiken skall kunna finna alla de varor, som man önskar köpa vid det tillfälle då man besöker butiken. En annan utvecklingslinje innebär, att butikerna minskar sortimentets bredd och i stället ökar dess djup. I sin mest utvecklade form brukar sådana företag kallas ultraspecialister. Ser man på den del av fackhandeln, som SOU 1971:33

utvecklas efter den första linjen, finner man att denna del kommer att ha de bästa förutsättningarna inom fackhandeln att tillämpa förlängt öppethållande. Någon anledning att anta, att denna del av fackhandeln till följd av frihet för alla att välja öppethållandetider skulle komma i underläge, exempelvis i förhållande till varuhusen, finns knappast. Viktigare än företagsformen är nämligen i detta sammanhang sortimentets karaktär. Avgörande för om personalkostnaderna skall kunna hållas på en sådan nivå, att förlängt öppethållande blir lönsamt är i sista hand vilken grad av service sortimentet kräver. Detta förhållande belyses av det faktum att varuhus som har kvällsöppet mycket ofta låter detta öppethållande omfatta endast livsmedelsavdelningen. Livsmedel kan säljas med ett minimum av personlig service. Andra delar av varuhussortimentet kräver i allmänhet större personalinsats vid försäljningen. Den del av fackhandeln, som utvecklas efter den andra linjen mot hårt specialiserat sortiment och hög servicegrad, drar visserligen höga personalkostnader, som i sin tur gör förlängt öppethållande oekonomiskt. Detta betyder emellertid inte, att man skulle komma att få särskilt mycket besvär av konkurrens från andra företag med förlängt öppethållande. Denna del av fackhandeln tillgodoser nämligen väsentligen andra behov hos konsumenterna än som i regel kan tillfredsställas hos varuhus och andra företag med mindre service än fackhandeln. Konkurrensmixerna hos en ultraspecialist å ena sidan och ett kedjevaruhus å den andra torde vara så artskilda, att man mera kompletterar än konkurrerar med varandra. I själva verket söker sig den specialiserade fackhandeln till lägen i varuhusens närhet för att komma intill de kundströmmar som uppstår där. Visserligen finns en tendens hos kedjevaruhusen att fördjupa sitt sortiment och punktvis öka servicen, varigenom man skärper konkurrensen med fackhandeln. Sådana åtgärder från varuhusens sida leder emellertid till ökade personalkostnader, vilket i sin tur försvårar användningen av förlängt 87

öppethållande såsom konkurrensmedel. Det vill sålunda synas, som om förlängt öppethållande knappast skulle komma att ge bekymmer för den fackhandel, som kristalliseras ut i den allmänna strukturomvandlingen. Endast den fackhandel, som behållit sin traditionella utformning, kan tänkas få svårigheter. Sådan fackhandel finner man främst i befolkningsmässigt tillbakagående eller stillastående regioner, eller inom sådana delar av de expansiva regionerna där förändringen gått långsamt, exempelvis i äldre icke sanerade stadsdelar. Emellertid torde det förhålla sig så, att förlängt öppethållande såsom konkurrensmedel inte är särskilt gångbart på sådana platser. I det föregående har påpekats, att lägets egenskaper utgör förutsättningar för användbarheten av förlängt öppethållande. De lägen, som det här kan bli fråga om, torde sällan ge goda förutsättningar för förlängt öppethållande i någon nämnvärd utsträckning. Den fackhandel, som inte av krafterna i den allmänna strukturomvandlingen tvingats till omställning, bör således inte heller behöva frukta ett sådant tvång enbart till följd av att affärstidsregleringen slopas.

öppet på söndagar, då bilhushållen bättre än på vanliga vardagar har möjlighet att utnyttja bilen för inköp. Farhågor har uttalats för att söndagshandlande i externa stormarknader, på liknande sätt som i viss utsträckning skett i USA, skulle utvecklas till ett söndagsnöje för hela familjen och att därvid köpkraft, som eljest skulle ha stannat hos den "egna" närhetsbutiken, i stället kommer stormarknaderna till godo. Givetvis bör man inte blunda för att omfördelning av köpkraft i den antydda riktningen kan tänkas komma att äga rum. Härvid är emellertid att märka, att stormarknaderna är och med all sannolikhet kommer att förbli en, jämfört med detaljhandeln i dess helhet, omsättningsmässigt ganska marginell företeelse lokaliserad väsentligen i anslutning till storstadsregioner. Även om varje enhet är jämförelsevis stor, kommer den att rätt lokaliserad sprida sina verkningar över en vid marknad och därför få ganska ringa betydelse för var och en av de särskilda butikerna på denna marknad. Det kan i och för sig vara möjligt, att en stormarknad lokaliserad nära en liten lokal marknad kan utöva ett för närhetsservicen på den lokala marknaden ogynnsamt inflytande; något som emellertid i första hand varken beror på eller påverkas av affärstidsfrågans lösning.

Den nu förda diskussionen beträffande fackhandeln leder därför inte fram till något annat än det som beträffande strukturfrågan i allmänhet anfördes inledningsvis; nämligen Sammanfattningsvis kan sägas, att det är att, eftersom förlängt öppethållande jämfört osannolikt, att den allmänna strukturutveckmed andra konkurrensmedel är ett ganska ling, som går mot större och färre butiksentrubbigt vapen, frihet för företagen att heter i detaljhandeln, i märkbar utsträckning använda detta konkurrensmedel inte i nämn- skulle påskyndas av, att affärstidsregleringen värd utsträckning skulle leda till, att struk- slopas. Vidare är det inte sannolikt, att den turomvandlingen påskyndas. reguljära dagligvaruhandelns framtida utI debatten kring strukturomvandlingen formning i nya bostadsområden i nämnvärd har på senare år också anförts farhågor för grad kommer att påverkas av hur affärstidsatt stormarknaderna i framtiden skulle kom- frågan löses. En förändring av kioskernas ma att ta en allt större marknadsandel och sortiment är emellertid trolig och vissa därigenom bli en betydelsefull pådrivande omständigheter tyder på, att kiosker eller kraft bakom utvecklingen. Man har i stor- kioskliknande företagsformer på ett bättre marknaderna sett ett hot mot såväl centrum- sätt än nuvarande reglering medger kommer handeln som närhetshandeln. Det har därvid att inrätta sig efter konsumenternas behov av ibland hävdats, att ett slopande av affärstids- kompletterande närhetsservice. regleringen skulle främja stormarknaderna, därigenom att dessa, som främst vänder sig till bilbuma konsumenter, skulle kunna hålla 88

SOU 1971: 33

5 A Affärstidsfrågan frän olika utgångspunk- innefattar som regel endast utfyllnad av beslutsunderlaget, där kunskaper om anter språken saknas eller där anspråken uppen5.4.1 Konsumenterna barligen grundats på en felaktig föreställning Mänga konsumenter betraktar det öppet- eller ofullständig kunskap om verkligheten. hållande, som för närvarande tillämpas, Det förhållandet att möjligheterna att såsom i stort sett tillfredsställande. Ökade handla på skilda tider blir större kan i och möjligheter i fråga om val av tidpunkt för för sig knappast upplevas såsom en nackdel inköp synes dem vara av ringa värde. För av några konsumenter. Isolerat och utan händessa konsumenter, som sålunda tycker sig syn till eventuella bieffekter bör det därför sakna intresse av vidgat öppethållande, kan från konsumentsynpunkt endast kunna beberedvilligheten att acceptera eventuella traktas såsom en fördel att regleringen uppnackdelar av att den offentliga affärstids- hör, ehuru fördelen måhända blir utan betydelse för åtskilliga konsumenter. regleringen upphör väntas vara liten. Något som enligt kommitténs erfarenheter Det finns emellertid också konsumenter, synes oroa många konsumenter och förmå som anser att vidgade möjligheter att välja tiddem att ställa sig negativa till att affärstidspunkt för sina inköp är av värde för dem. regleringen upphör är att detta enligt deras Dessa konsumenter bör vara beredda att uppfattning kan tänkas leda till ogynnsamma acceptera vissa olägenheter i utbyte mot den verkningar i fråga om varupriserna och fördel, som de anser sig vinna om inköpsdetaljhandelsstrukturen. Vad beträffar prismöjligheterna vidgas. frågan har analysen i föregående avsnitt visat Bedömningar med utgångspunkt från konatt det saknas anledning att befara att sumenternas subjektiva uppfattning torde förlängt öppethållande skall resultera i högre emellertid inte alltid leda till det bästa priser. Även eventuella följder för detaljresultatet. Konsumentutredningen, låghandelsstrukturen har diskuterats i föreinkomstutredningen och servicekommittén gående avsnitt. Där har gjorts den bedömhar alla gjort en klar skillnad mellan begrepningen att i förhållande till de krafter, som pen behov och anspråk. Begreppet behov driver den pågående strukturomvandlingen i används där i normativ betydelse, och detaljhandeln, har förlängt öppethållande behovet förutsätts bli fastställt av samhället i liten betydelse. Endast beträffande en del av förhållande till dettas insikter om vilka strukturen kan en förändring måhända vänväsentliga resurser som individen måste förtas komma till stånd såsom följd av regleringfoga över för att uppnå fysiskt, psykiskt och ens upphörande, nämligen en utveckling inom socialt välbefinnande. Behov är med denna kioskhandeln och med denna närbesläktade definition således ett begrepp, vars innehåll företagsformer mot bättre närhetsservice och fastställs av annan än individen. Såsom ett mera konsumentanpassat sortiment. uttryck för individens egna värderingar använder dessa utredningar begreppet anspråk. Ytterligare en effekt som påpekats för Vid bedömningarna av vad som är kon- kommittén är det förhållandet att avsaknad sumenternas intresse har kommittén inriktat av regler om butikernas öppethållande kan sig på att vid en sammanställning av vad som leda till splittrade öppethållandetider. Detta på empirisk väg kunnat inhämtas rörande skulle i sin tur kunna medföra att detblir svårt konsumenternas anspråk samt annat erfaren- för konsumenterna att veta när olika butiker hetsmaterial fastställa vad som kan anses är öppna. Även om denna bieffekt kan upplevara konsumenternas behov. Eftersom den vas såsom en nackdel av vissa konsumenter subjektivt upplevda behovstillfredsställelsen torde den dock för flertalet framstå såsom är av stor betydelse för individens välbe- relativt oförarglig. finnande intar anspråken en framskjuten De nu gjorda bedömningarna ger till plats vid bedömningen. Behovsbedömningen resultat att det inte finns några vägande skäl SOU 1971:33

för konsumenterna att notsättr. sig att affärstidsregleringen avskaffas. Dessutom synes vissa fördelar ur konsumentsynpunkt vara att vinna såsom flexiblare och mera konsumentanpassade affäratider samt kanske förbättrad närhetsservice. När det gäller öppethållandet föreligger betydande svårigheter att mäta konsumentintresset. I samband med redovisningen av förarbetena till den gällande affärstidslagen har i avsnitt 3.2.2 lämnats en kortfattad redogörelse för den undersökning rörande konsumenternas önskemål om öppethållande, som affärstidsutredningen lät utföra år 1963. Denna undersökning gav en kvantitativ bestämning genom att de intervjuade fick ange sina önskemål om att kunna köpa olika varor under skilda dagar och tider på dygnet. Någon anledning att anta att undersökningens resultat inte i huvudsak fortfarande skulle vara aktuella finns knappast. Det har därför såsom i avsnitt 1.2 anförts inte ansetts befogat att upprepa undersökningen. Vid en undersökning av detta slag får man endast upplysning om de anspråk, som de tillfrågade konsumenterna ställer. Det är emellertid i enlighet med vad som antytts i det föregående inte säkert att undersökningen ger tillförlitliga besked om konsumenternas behov. Den som tillfrågas om hur han skulle bete sig om han försattes i en viss situation, som han inte förut upplevat, ställs inför en besvärlig uppgift. Svårigheter att sätta sig in i den hypotetiska situationen och frigöra sig från förutsättningarna i den situation, som man faktiskt befinner sig i, ger lätt upphov till felbedömningar. Man underskattar sin benägenhet att under nya förutsättningar ändra köpvanorna. Undersökningen ger emellertid ett visst kvantitativt besked om konsumenternas önskemål beträffande öppethållandetider. Möjligheter att på grundval av en sådan undersökning göra en bedömning av kvaliteten hos konsumenternas behov finns emellertid inte. Grundar sig ett önskemål om längre öppethållandetid på att den intervjuade har mycket övertidsarbete och tidskrävande arbetsresor och därför svårigheter att klara av sina 90

uppköp under de tider, som ryms inom affärstidslagens ram, eller tycker han helt enkelt att det är praktiskt att alltid ha en butik öppen, om han skulle vilja handla något? Tydligen kan de redovisade önskemålen ha högst skiftande bakgrund och därför ge upphov till skilda värderingar beträffande kvaliteten. Till kommittén har inte sällan framförts sådana argument som att kvälls- och söndagshandlande är utslag av okynne eller dålig planering. Det har också gjorts gällande att detaljhandeln genom att hålla öppet på kvällar och söndagar kan vänja konsumenterna vid att förlägga sina inköp till dessa tider, trots att de inte har något egentligt behov av detta. Bakom dessa argument ligger uppenbarligen ofta speciella värderingar. Man menar att behoven inte förtjänar beaktande, eftersom de inte är tillräckligt kvalificerade för att duga som motvikt mot exempelvis de handelsanställdas behov när det gäller fritidens förläggning. Med utgångspunkt från sådana värderingar kan exempelvis den som på grund av förvärvsarbete är hindrad att klara sina uppköp under ordinarie butikstid anses mera försvarad än den som inte kan åberopa annat än t. ex. glömska under den ordinarie affärstiden. Särskilt goda skäl har med detta synsätt mödrar, som efter sitt förvärvsarbete måste skynda till barndaghem för att hämta barn innan de kan börja göra uppköp, och av detta skäl tvingas utnyttja förlängt öppethållande. Bland godtagbara skäl från dessa utgångspunkter är också sådana som har tidsgeografisk bakgrund. Den som bor i en förort till en storstad bör kunna beredas möjlighet att handla nära bostaden även om resan tar så lång tid att hon efter arbetet inte hinner hem förrän efter den ordinarie butikstidens slut. Genom att kvällsöppet blivit allt vanligare i förortscentra omkring storstäderna har utvecklingen lett till att sådan service numera erbjuds en del av dessa konsumentgrupper. Andra kvalitativa aspekter, som kan framstå såsom välmotiverade, är när konsumenterna menar sig behöva god tid under SOU 1971:33

En slutsats, som kan dras av denna uppköpen för att kunna jämföra varornas pris och kvalitet särskilt beträffande kapital- undersökning, är att av de kvinnor som varor. Även önskemål om att kunna genom- utnyttjade det förlängda öppethållandet en föra vissa för hushållet betydelsefulla inköp i förhållandevis hög andel var förvärvsarbesällskap och samråd med andra hushålls- tande. Slutsatsen gäller såväl kvällsöppet som medlemmar får anses vara i nu avsedd söndagsöppet. I undersökningen uppgick denna andel till närmare 70 procent. Som mening beaktansvärda. De nu anlagda värderingsgrunderna kan jämförelse kan nämnas att andelen förvärvsförefalla moraliskt tilltalande. Icke desto arbetande bland kvinnor (20 timmar i mindre kan man fråga sig om de helt veckan eller mer) i åldrarna 15 år och överensstämmer med rådande värderingar i däröver under hösten 1969 var 39,8 procent samhället. Det må vara godtagbart att pre- i hela riket. I Stockholms län är förvärvsmiera god planering, men det synes tvivel- intensiteten dock högre. Där var vid samma aktigt att gå ett steg vidare och lämna dem, tid motsvarande andel av kvinnor i åldrarna 1 som saknar förmåga till planering, att klara 14 år och däröver 46,8 procent. sig utan den service de önskar få. I själva Undersökningen visade också en förhållanverket kan det hävdas att just de människor devis låg andel kvinnor bland kunderna. som saknar förmåga att planera är de som Denna andel utgjorde 50 procent vid livsmeallra bäst behöver få hjälp. För dessa delsinköp, vilket kan jämföras med siffror människor, som förmodligen är fler än man från andra köpvaneundersökningar, som bemånga gånger föreställer sig, är det lika träffande livsmedel visar procenttal på ombekymmersamt att på söndagen stå utan kring 80 för andelen kvinnor. något de just då behöver som det är för de Av kvällskunderna var det ungefär en som på grund av övertidsarbete eller annan tredjedel, som genomförde inköpen i sam"godtagbar" anledning inte under vanlig band med resa till och från arbetsplatsen. 39 affärstid hunnit köpa vad de behövde. procent hade som enda ärende att göra det Eftersom dessa människors behov i många aktuella inköpet. personers ögon förefaller att ha "låg" kvaliAv de inköp som skedde i livsmedelsbutik tet, torde behoven ofta ha svårt att vinna var endast cirka 2 procent begränsade till erkännande. Detta gör det emellertid desto sådan del av sortimentet att de lika väl angelägnare att de inte blir bortglömda, när kunde ha gjorts i en vanlig kiosk. samhället skall göra sina avvägningar. Beträffande besöken i varuhus kan sägas Genom undersökningen "Beskrivning av att en betydande del av dessa avsåg inköp av kundklientelet vid förlängt öppethållande" beklädnadsvaror. 1 varuhusen gällde också ett (bilaga 8) kan man erhålla inte bara en — låt ganska stort antal besök inköp av livsmedel. vara ofullständig - bild av de konsumenter, Inköpsbeloppen var i varuhusen men inte i som begagnar sig av förlängt öppethållande andra studerade branscher (livsmedel, skor under de förutsättningar, som den gällande och herrkonfektion) större på kvällar och affärstidslagen uppställer, utan också en viss söndagar än under ordinarie affärstid. belysning av de kvalitativa aspekterna på Endast drygt 20 procent av dem som dessa konsumenters beteende. Undersök- handlade på kvällstid ansåg sig utan olägenningen har omfattat kunder i ett antal het ha kunnat förlägga sina inköp till normal butiker belägna i Stockholm med ytter- affärstid. Mer än hälften menade sig överområden, Västerås och Södertälje. Det före- huvud inte ha kunnat göra inköpet tidigare ligger därför övervikt för konsumenter bosat- under dagen. För söndagskunderna framta i storstadsregion, vilket får anses naturligt trädde inte behovet lika starkt. Av dessa med hänsyn till att förlängt öppethållande svarade endast cirka 35 procent att det inte förekommit särskilt mycket i det valda ! Den utökade arbetskraftsundersökningen 1969, undersökningsområdet. SCB, Stat. Medd. nr Am 1970:16. SOU 1971:33

hade varit möjligt för dem att göra inköpet under närmast föregående fredag eller lördag. Det kan mot frågor av detta slag invändas att de av psykologiska skäl ofta besvaras under inverkan av en mer eller mindre medveten önskan från den tillfrågades sida att rättfärdiga sitt handlingssätt. Detta skulle leda till att en del av de tillfrågade överdrev sitt behov av att handla på det sätt som man gjort. Givetvis bör man räkna med en viss inverkan av omständigheter av detta slag. Även med hänsyn härtill synes emellertid behovet att kunna handla på förlängda tider ha varit stort. Såsom ett annat mått på behovets styrka användes konsumentens benägenhet att återkommande utnyttja förlängt öppethållande. Det visade sig att mer än 40 procent av söndagsköparna hade i såväl livsmedel som fackhandel besökt den aktuella butiken 8 eller flera av de under året gångna 15 söndagarna. Även bland kvällskunderna hade en motsvarande andel tidigare genomfört kvällsinköp under året i samma butik. 80 procent av de tillfrågade uppgav sig handla på kvällstid på grund av tidsbrist under dagen. Tidsbrist var även ett framträdande skäl till att man söndagshandlade. Ungefär 67 procent av kvällskunderna angav sig vara förhindrade av sitt arbete, vilken sjffra bör ses mot bakgrund av att totalt cirka 77 procent av dessa kunder förvärvsarbetade utanför hemmet. Bland söndagshandlande uppgavs samma skäl av endast 38 procent. Ungefär 55 procent av dessa kunder angav dock att de hade ont om tid på vardagarna. 65 procent av söndagskunderna hade upptäckt att de saknade något som de absolut behövde. Beträffande söndagskunderna synes dessutom böra anmärkas att 38 procent åberopade att man hade begränsade förvaringsutrymmen i hemmet. Undersökningen ger vid handen att kvällsköpande konsumenter i betydande utsträckning utnyttjar förlängt öppethållande för att man inte hinner göra sina inköp under vanlig affärstid. Skälet till att man har ont om tid är ofta att man har förvärvsarbete, som tar i 92

anspråk en väsentlig del av den tid då affärerna normalt är öppna. Detta synes gälla både män och kvinnor. Att andelen män som handlat livsmedel är ovanligt stor torde böra sättas i samband med att förvärvsintensiteten för män är högre än för kvinnor. Beträffande söndagsköpande konsumenter är bilden något otydligare. Även här synes tidsbrist under normal affärstid vara ett framträdande skäl. Den omständigheten att arbetstiderna gör det svårt att handla på vardagar åberopas dock i betydligt mindre utsträckning än bland kvällskunderna. Vidare tycks många ha söndagshandlat för att de upptäckt att de saknat något. Också förvaringsproblem ingår i denna bild. Undersökningen visar att bland de konsumenter som begagnat sig av möjligheterna att handla på kvällar och söndagar finns åtskilliga som åberopat sådana skäl som kan sägas vara kvalitativt välmotiverade. För dessa personer torde det falla sig lätt och naturligt att göra sina anspråk gällande. Många har emellertid uppgivit att de glömt att köpa något eller att de upptäckt att de saknade något som de behövde. Även om dessa personer i förevarande avseende har lika starka behov som de andra, kan man räkna med att de inte ställer anspråk i samma utsträckning. Det är inte så lätt att erkänna — inte ens för sig själv - att man är glömsk och har svårt att planera.

5.4.2 De affärsanställda Enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar, fjärde kvartalet 1970, uppgick antalet anställda, sysselsatta i detaljhandeln till cirka 274 000 personer. I arbete (för närmare upplysning om innebörden av begreppet se Statistiska Meddelanden AM 1969:57) befann sig ungefär 260 000 personer. Därav arbetade cirka 41 000 personer 1-19 tim/vecka, 58 000 personer20-34 tim/ vecka och 161 000 personer 35 tim/vecka eller mera. Om affärstidsregleringen upphör, medför detta inte att de anställda får längre arbetsSOU 1971:33

tid. Denna regleras liksom för andra arbets- affärsanställda att de endast i begränsad områden av allmänna arbetstidslagen. I den- utsträckning kan komma i åtnjutande av na lag finns bestärrmelser om skydd mot lediga lördagar - en nackdel som man otillbörligt utnyttjande av arbetstagarna emellertid har gemensam med andra stora exempelvis beträffande rätten för arbetsgiva- arbetstagargrupper i serviceyrken. Härtill kommer att man regelmässigt slutar senare ren att utkräva övertid. Allmänna arbetstidslagen reglerar emeller- på vardagar än flertalet andra anställda. Även tid inte vilken tid under veckan eller på om de affärsanställda sålunda inte har dygnet som arbetstiden får uttagas. Frågor mindre fritid än andra och avtalsvägen har av detta slag anses det tillkomma parterna på möjlighet att tillse att man i varje fall får två arbetsmarknaden att avgöra. I de kollektiv- dagars ledighet i veckan, innebär dock avtal som gäller för detaljhandeln är regeln arbetstidens förläggning till s. k. obekväm tid om arbetstidens förläggning kopplad till vissa obestridliga nackdelar. På grund av att öppethållandetiden på så sätt att arbetstiden ledigheten inte sammanfaller med den fritid, skall förläggas i anslutning till butikens som flertalet andra yrkesgrupper har, uppstår öppethållande. Kollektivavtalen klassificerar problem när det gäller sociala kontakter och vidare viss arbetstid såsom obekväm. Beroen- fritidsaktiviteter. Sådant är regelmässigt lätde på graden av obekvämlighet för olika tare att tillgodogöra sig under tider, när arbetstider utgår s. k. obekvämlighetstillägg även andra är lediga. Svårigheter att få till stånd sådan regelbunden ledighet minskar av olika storlek (ob-tillägg). också möjligheterna att planera fritidsaktiviEmellertid förhåller det sig så att en teterna. Dessa omständigheter kan ha betybetydande del av de affärsanställda inte har delse exempelvis för möjligheterna att gedet skydd som kollektivavtalen vanligen ger. nomföra studier med bestämda lektionstider, Inom detaljhandeln finns det dels ett förför föreningsverksamhet och deltagande i hållandevis litet antal stora företag och dels idrottstävlingar etc. Kontakten med familjen många små företag. Särskilt när det gäller försvåras. Den handelsanställde får en annorsmåföretagen har det varit svårt att få lunda dagsrytm än de övriga familjemedlemkollektivavtal till stånd. Man beräknar att 75 marna och makar kan få olika arbetstider. procent av företagen i detaljhandeln inte är Dessa nackdelar torde ha medverkat till kollektivavtalsbundna. Bland dessa företag ingår emellertid en betydande del med bara svårigheter att rekrytera ungdom till yrket. eller huvudsakligen ägaren och medhjälpande Vid yrkesskolorna har antalet klasser infamiljemedlemmar sysselsatta i företaget. skränkts och elevantalet i de återstående Svårigheterna att få kollektivavtal till stånd klasserna har nedgått. Även om emellertid detaljhandelns arbetsbör också ses mot bakgrund av att organisatider skapar problem, måste beaktas att den tionsgraden bland de anställda är låg. Endast förändring av arbetstidernas förläggning, som hälften av de anställda beräknas vara fackföreningsanslutna. Till skillnad från vad som fria affärstider skulle kunna leda till, kan vanligen är fallet på arbetsmarknaden inne- väntas bli förhållandevis liten. Såsom tidigare håller detaljhandelns kollektivavtal inte hel- framhållits har man inte anledning att vänta ler någon bestämmelse enligt vilken en sig att de vidgade möjligheter till öppethålkollektivavtalsbunden arbetsgivare måste be- lande, som ett upphörande av affärstidshandla även de oorganiserade efter kollektiv- regleringen skulle ge, i nämnvärd utsträckning kommer att utnyttjas annat än i avtalets bestämmelser. Det anförda visar att affärstidslagen vid begränsad utsträckning i centrala lägen sidan av kollektivavtalen har en viss bety- främst i större städer och i vissa externa delse såsom ett kompletterande skydd för läge L^t synes vidare böra framhållas att det de anställda. Lördagsöppethållande innebär för de också kan finnas fördelar förknippade med SOU 1971:33

att arbeta på obekväm tid och vara ledig när Vad industritjänstemannaförbundet anflertalet andra arbetar. Sålunda kan den, som fört i förevarande avseende är givetvis beexempelvis önskar besöka fritidsområden aktansvärt. Det synes emellertid tvivelaktigt under veckoledigheten, komma att slippa de om ett missförhållande av detta slag kan på trafikstockningar vid färd till och från tillfredsställande sätt motverkas genom en sådana områden under veckoslutet. Arbets- reglering av affärstiden. Ett på lämpligt sätt tider förlagda till andra tider på dygnet än de utformat avtal torde utgöra ett bättre skydd vanliga kan också innebära bekvämare och mot sådana missförhållanden. tidsmässigt förkortade arbetsresor på grund av att dessa inte behöver företas i rusningstid. Det kan emellertid också inträffa att arbetsresorna tar längre tid, nämligen om 5.4.3 Företagen resan företages med kollektiva transport- 1 avsnitt 5.3 har påvisats att vissa företag har medel och måste förläggas till sådan tid då bättre möjligheter än andra att utnyttja dessa transportmedel har gles turtäthet. förlängt öppethållande såsom konkurrensDen nyligen genomförda skattereformen medel. Fördelarna kan ta sig uttryck på flera kan väntas leda till ökat utbud av arbetskraft sätt. Lönsamheten stiger. Personalutnyttfrån kvinnor med hemmavarande barn. För jandet förbättras. dessa kvinnor kan det vara en förutsättning Företag som utsätts för konkurrens frän för att de över huvud taget skall kunna ta butiker med förlängt öppethållande kan få arbete, att det finns arbetstillfällen med svårigheter. Man kan förlora kunder och få arbetstider avpassade så att exempelvis till- lönsamheten försämrad jämfört med tidigasynen av barnen kan utövas av mannen när re. Vissa sådana företag kan emellertid med kvinnan arbetar. Upphör affärstidsregle- fördel besvara konkurrensen med samma ringen kan detta väntas leda till ett ökat eller andra medel. De kan på detta sätt utbud av arbetstillfällen av antytt slag. reducera och t. o. m. upphäva de negativa Därigenom förbättras möjligheterna för ifrå- verkningarna. Andra däremot har kanske gavarande grupper att ta förvärvsarbete. inget att vinna på att besvara konkurrensen Ett speciellt problem har påvisats för utan får finna sig i en viss försämring av kommittén av Svenska Industritjänstemanna- lönsamheten. förbundet. Bland sina medlemmar har detta I avsnitt 5.3 har också gjorts den bedömförbund bl. a. försäljare av kapitalvaror så- ningen att det förlängda öppethållande, som som bilar, hus och båtar. Särskilt bilförsäljar- fria affärstider kan väntas leda till, inte na menar man har behov av det skydd mot kommer att ha någon nämnvärd betydelse söndagsöppet, som affärstidslagen ger. Bil- för strukturutvecklingen. Denna drivs i allt försäljarnas lön beräknas för närvarande på väsentligt av andra och starkare krafter. Man sådant sätt, att provisionsdelen av inkomsten har därför inte anledning att räkna med att ofta är betydande. Detta leder till att butiker slås ut såsom en direkt följd av att bilförsäljare i många fall anser sig tvingade regleringen upphör. Däremot är det tänkbart att tjänstgöra på söndagar om företaget har att en och annan butik kommer att läggas öppet utan att kräva betalning eller mot- ned något tidigare än som skulle ske om svarande ledighet vid annan tidpunkt. Detta affärstidsregleringen bibehålles. Någon öksägs ske trots att överenskommelser mellan ning på sikt av strukturomvandlingens hastigarbetstagarna och arbetsgivarna reglerar såväl het torde det inte bli fråga om, men frågan om ersättningen i pengar som kom- tillfälliga verkningar kan tänkas uppkomma pensationen i ledig tid. På grund av löne- omedelbart efter att regleringen upphört. systemet avstår således säljarna även från Såsom framhållits väntas endast en ringa möjligheterna att ta ut kompensations- del av detaljhandeln komma att beröras av ledighet. förändringen. De eventuella verkningarna 94

SOU 1971:33

måste antas bli mycket lokalt begränsade. Vidare har man anledning att räkna med att på de platser, där öppethållandet förlängs om regleringen upphör, flertalet företag redan börjat anpassa sig till behovet av förlängt öppethållande. Det måste nämligen antagas att förlängt öppethållande inom de tidsramar, som den nuvarande lagen ger, redan tillämpas på dessa platser. I enkätsvaren från företrädarna för kioskhandel och gatukök kan märkas en viss oro för konsekvenserna inom denna sektor av detaljhandeln av att affärstidsregleringen upphör. Försvinner det allmänna förbudet mot öppethållande under viss tid förlorar dessa företagsformer sin undantagsställning. Kiosker och liknande försäljningsformer har emellertid även i händelse att regleringen upphör alltjämt en viktig uppgift att fylla såsom komplement till annan dagligvaruhandel. Denna uppgift bör dessa försäljningsformer klara utan det konkurrensbegränsade stöd som affärstidsregleringen i sin nuvarande utformning ger och troligen t. o. m. också bättre, eftersom sortimentsbegränsningarna kommer att bortfalla. Att bibehålla regleringen väsentligen för att bespara dessa företagsformer omställningsproblem är inte försvarligt. Den speciella undantagsställning, som affärstidslagen givit dessa företagsformer, har haft sin grund i att lagens allmänna förbud mot försäljning under vissa tider med hänsyn till konsumenternas intressen ansetts böra förses med undantag. Därest fria affärstider leder till begränsade strukturförändringar inom denna sektor av detaljhandeln, bör således omställningen endast ses som ett uttryck för att affärstidsregleringen snedvridit strukturen. I konkurrensbegränsningslagen (1953: 603) anges att lagens syfte är att främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet. Denna lag är visserligen inte direkt tillämplig på de frågor som här avhandlas, men dess allmänna syftning torde få anses vägledande. Affärstidsregleringen är till sin natur konkurrensbegränsande därigenom att den direkt hindrar företagen att konkurrera med öppethålSOU 1971:33

lande under vissa tider. Den är inte heller konkurrensneutral i den meningen att den begränsar konkurrensen lika för alla företag. Särställningen för kioskhandel och liknande företagsformer har nyss påvisats. Den bristande konkurrensneutralitet som kommit att känneteckna dispenssystemet är också föga tillfredsställande.För kommittén har påvisats ett stort antal fall, där dispensgivningen lett till att företag behandlats olika. Ehuru de myndigheter som handlagt dispensärendena torde ha sökt följa lagstiftarens intentioner, har systemets inneboende svagheter lett till att besluten ofta kommit att inverka pä konkurrensförhållandena sä att vissa företag erhållit fördelar i förhållande till sina konkurrenter på ett sätt som för de senare företagen framstått såsom djupt orättvist. Med konsumentintresset som motivering har dispens kunnat ges åt ett företag, medan ett annat företag på orten inte kunnat fä dispens just därför att konsumentintresset ansetts tillfredsställt genom dispensen till det förra företaget. En annan svaghet i systemet har varit att filialer i samma företag behandlats olika pä skilda orter, trots att förutsättningarna för dispens varit likartade. I detaljhandeln finns fortfarande kvar ett antal småföretagare, som driver företaget utan andra medhjälpare än familjemedlemmar eller någon enstaka anställd. Ett av motiven för affärstidsregleringen har varje gäng statsmakterna haft att ta ställning till den varit omsorgen om dessa företagare och deras medhjälpare. De skyddas inte av någon arbetstidslag och det har anförts farhågor för att de skulle få en alltför stor arbetsbörda om regleringen upphörde. Skulle regleringen upphöra, får dessa företagare möjlighet att hålla öppet dygnet runt. Något sådant är uppenbarligen högst osannolikt och i synnerhet när det gäller de företag, som det här är fråga om. Man kan däremot väl tänka sig att någon frestas att bättra på sin standard genom att förlänga öppethållandetiden på bekostnad av sin fritid. I de fall där en butik utsattes för konkurrens med förlängt öppethållande från varuhus och andra stora butiksenheter och 95

på grund av denna konkurrens får sin kommer att bli aktuellt med förlängt öppetlönsamhet försämrad, kan det också ligga hållande. nära till hands att företaget söker bibehålla lönsamheten genom att svara med samma 5.4.4 Administration och kontroll konkurrensmedel. Risk finns då dessutom att företagaren underskattar värdet av sin För myndigheternas del innebär handhavanegen arbetsinsats och håller öppet, trots att det av affärstidsregleringen administrativt detta öppethållande med normal värdering arbete på skilda håll. Arbetet med prövning av arbetsinsatsen inte borde ha bedömts av dispenser belastar i första hand kommusåsom lönsamt. Särskilt svårt kan det bli för nerna och till den del överklagande sker den företagare, som är på väg att slås ut i länsstyrelserna samt i sista hand Kungl. strukturomvandlingen. Att en sådan före- Maj:t. Från affärstidslagens ikraftträdande tagare gör mer eller mindre desperata försök den 1 januari 1967 till och med första att klara sitt företag kan inte hållas för halvåret 1970 hade behandlats sammanlagt drygt 14 000 dispensansökningar, varav cirka otroligt. Emellertid är de nu skisserade svårig- 12 500 beviljats. Endast ungefär 450 ärenheterna inte unika för detaljhandeln utan den hade överklagats till länsstyrelserna. kan drabba alla företagare. Härtill kommer Även om sålunda det stora flertalet dispensatt affärstidslagen endast skyddar vissa grup- ärenden endast belastade de kommunala per av företagare inom detaljhandeln. Utan- myndigheterna, torde handläggningen av de för skyddet står t. ex. kioskhandlare, och överklagade ärendena ha inneburit en inte företagare inom bensinhandeln. Det bör ringa arbetsbelastning för länsstyrelserna, vidare uppmärksammas att Bensinhandels- eftersom dessa ärenden ofta torde ha varit utredningen i sitt betänkande "Rationell svåra att avgöra. Bensinhandel" (SOU 1970:24) föreslagit att Arbetsbelastningen på de kommunala all affärstidsreglering slopas. myndigheterna synes ha fördelat sig mellan Det torde också förhålla sig så att antalet dessa ungefär proportionellt mot kommunersmåföretagare inom detaljhandeln numera nas folkmängd. Undantag synes dock böra blivit så reducerat att problemet inte kvanti- göras för stockholmsregionens del, där ärentativt har samma betydelse som förr. I slutet denas antal varit förhållandevis stort. av år 1962 uppgick enligt en av statistiska Svårigheterna att få till stånd en tillfredscentralbyrån utförd arbetskraftsundersök- ställande likformighet vid tillämpningen av ning antalet egna företagare i detaljhandeln reglerna rörande dispensgivningen synes ha till cirka 70 000. Enligt byråns arbetskrafts- varit betydande. Såsom förut antytts har undersökningar för fjärde kvartalet 1970 företag med butiker spridda över landet gjort hade antalet sådana företagare nedgått till den erfarenheten att likalydande dispenscirka 40 000. I detta sammanhang är det ansökningar behandlats olika i skilda komockså anledning att erinra om att åtskilliga muner. Även om skillnaderna i behandlingen företagare inom detaljhandeln (kioskinne- många gånger berott på olika förhållanden havare m. fl.) inte åtnjuter affärstidslagens på de skilda orterna, vill det dock synas som skydd när det gäller begränsningen av möjlig- om de också inte sällan haft sin grund i heterna att hålla öppet. Å andra sidan kan olikartade bedömningar hos de beslutande framhållas att det i detaljhandeln enligt myndigheterna. Visserligen förekommer på sistnämnda källa finns ungefär 10 000 med- flera håll gemensamma riktlinjer för dispensprövningen, ofta utarbetade särskilt för hjälpande familjemedlemmar. De nu anförda siffrorna måste också ses näringsgeografiskt sammanhängande områmot bakgrunden av det i det föregående den. Dessa riktlinjer synes emellertid inte ha påpekade förhållandet att det för majorite- givit erforderlig vägledning i alla frågor. ten av företagarna i detaljhandeln inte Karaktäristiskt för dispenssystemet är att 96

SOU 1971:33

en dispens nästan alltid innebär en favör för torde denna uppgift måhända framstå såsom den som erhåller dispensen. Samtidigt förhål- mindre betydelsefull. När det gäller överler det sig emellertid så, att ju fler dispenser vakning av själva öppethållandet lär dock som beviljas, desto mindre blir favören, åtminstone på flertalet håll en tämligen åtminstone relativt sett. Ur rättvisesynpunkt effektiv kontroll förekomma. Sämre synes framstår det därför såsom mest tilltalande det vara när det gäller övervakning av att att antingen inga dispenser alls medges eller försäljning som sker utanför "vanlig affärsatt många dispenser beviljas. De största tid" begränsas till det sortiment som är orättvisorna företagen emellan uppkommer medgivet. Denna uppgift torde vara i det när dispenser ges men med iakttagande av närmaste omöjlig att sköta på tillfredsstälrestriktivitet. Vid sin balansgång mellan å lande sätt även med en oproportionerligt ena sidan konsumenternas intresse av att ett stor arbetsinsats från polisens sida. Inom de visst kvälls- och söndagsöppethållande före- ramar, som det fria sortimentet ger, ryms kommer och å andra sidan de i detaljhandeln numera ett stort antal artiklar och det är sysselsattas intresse av att affärstidslagens därför mycket arbetskrävande att kontrollehuvudregel om begränsning av butikernas ra om det sortiment som tillhandahålles öppethållande vidmakthålles, torde de beslu- verkligen är tillåtet. Ibland förhåller det sig tande organen inte sällan komma i den situa- så att man i samma lokal eller i två tionen att konsumentintresset kan tillgodoses angränsande lokaler säljer dels det fria i erforderlig utsträckning genom att endast en sortimentet på kvällar efter kl. 20 och på eller ett fåtal dispenser beviljas. Eftersom det söndagar, dels ett större sortiment under i en sådan situation måste vara motbjudande "vanlig affärstid". Såsom framgår av redovisatt fatta ett beslut, som beträffande förhållan- ningen i avsnitt 3.4 skall då genom vissa det företagen emellan framstår såsom i hög anordningar skapas garantier för att försäljgrad orättvist, torde det från beslutsfattarens ningen utom vanlig affärstid begränsas till synpunkt ligga nära till hands att glida åt det det tillåtna sortimentet. I praktiken har det emellertid visat sig att anordningarna ofta ena eller det andra hållet d. v. s. antingen avinte tillfredsställande tillgodoser sitt ändaslå alla dispenser eller bevilja många dispenser. mål. Försäljarna har i många fall haft Riktigheten härav synes på ett slående sätt svårigheter att motstå begäran från kunderna illustreras av dispensgivningen å ena sidan i att få köpa varor utanför det fria sortimentet Stockholm och å andra sidan i Göteborg och och då har anordningarna inte utgjort effekMalmö. tiva hinder. I avsnitt 3.4 har redogjorts för arbetarÄndå allvarligare är att uppgifter framskyddsstyrelsens befattning med hithörande frågor. Av redogörelsen framgår att styrel- kommit som tyder på att på vissa håll sens uppgifter i samband med affärstidsregle- reglerna om det fria sortimentet systematiskt ringen under de senaste åren varit mindre overtrades. Det vill synas som om bristen på omfattande än under det första året efter effektiv kontroll lett till minskad respekt för affärstidslagens ikraftträdande. Vid faststäl- lagen på dessa platser. En sådan uppluckring landet av det s. k. fria sortimentet torde av laglydnaden drar med sig att företag som styrelsen — på liknande sätt som vid kom- bryter mot lagen kan göra oberättigade munernas dispensprövning — ha haft att gå vinster till förfång för andra företag och en besvärlig balansgång mellan konsument- måste bedömas såsom betänklig. På sikt är intresset och intresset av att begränsa han- en sådan utveckling ägnad att undergräva deln på annan tid än "värdig affärstid" i respekten för lagen. lagens mening. Att övervaka affärstidslagens efterlevnad åligger polismyndigheterna. I jämförelse med många andra av polisens arbetsuppgifter SOU 1971:33

5.4.5 Ordningsfrågor

Från polishåll har till kommittén framförts den synpunkten att ett obegränsat öppethållande på vissa platser kan komma att föra med sig ordningsproblem i form av störningar nattetid. Folk kommer i rörelse och trafikbuller uppstår. Man stannar och pratar. Särskilt på platser med bostäder i omgivningen skulle störningarna kunna bli besvärande. Givetvis skulle det innebära en allvarlig olägenhet om butiker öppna på sen kvällstid och nattetid skulle ge upphov till störningar. Farhågorna härför synes emellertid överdrivna. Man måste ha klart för sig att öppethållande på sådana tider måste antas bli sällsynt när det gäller andra försäljningsställen än sådana, som redan nu håller öppet på dessa tider. Endast i centrala delar i de större städerna kan sådant öppethållande väntas förekomma och förutsättning för att det skall bli lönsamt torde komma att vara att läget är sådant att människor oavsett om butiken är öppen strömmar förbi denna eller befinner sig i närheten. Primär orsak till eventuella störningar är således knappast att butiken är öppen utan att platsen där butiken ligger har centralt läge och utgör samlingsplats för människor. Butiken åstadkommer således på sin höjd en viss förflyttning av det störande momentet, som annars kanske skulle ha koncentrerats till en annan näraliggande plats. Vidare synes de störningar, som kan uppstå omkring en livsmedelsbutik, inte bli svårare än de som för närvarande uppkommer omkring kiosker och konfektyraffärer. Har man kunnat lösa de senare problemen, bör man också kunna lösa de problem som kan uppstå genom att en livsmedelsbutik hålles öppen. Någon anledning att i händelse av att regleringen upphör med hänsyn till de nu angivna synpunkterna överväga särskilda anordningar för att uppehålla ordningen i och utanför butiken torde därför inte föreligga. Enligt 23 § ölförsäljningsförordningen (1961:159) gäller "om de tider då öl må utminuteras vad i butikstängningslagen är stad98

gat". Att denna bestämmelse hänvisar till 1948 års butikstängningslag beror på att den tillkom under denna lags giltighetstid och inte ändrades i samband med ikraftträdandet av 1966 års affärstidslag. Vidare är enligt 2 § förordningen om försäljning av alkoholfria drycker (1955:38) försäljning av sådana drycker, med de inskränkningar som stadgas i förordningen, tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet. Skulle affärstid slagen upphöra, saknas följaktligen regler rörande utminuteringstider för öl och alkoholfria drycker. Bedömningen av huruvida bestämmelser härom erfordras och hur de bör utformas är emellertid av sådan art att de bör göras av den arbetande alkoholpolitiska utredningen. Vid samråd med denna utredning har förklarats att den, i händelse av att affärstidsregleringen föreslås skola upphöra, vill utarbeta och föreslå de författningsändringar som till följd av regleringens upphörande kan anses påkallade av alkoholpolitiska hänsyn. Eftersom ett eventuellt behov av begränsning av tiderna för försäljning av öl och alkoholfria drycker inte kan anses vara av betydelse för affärstidsfrågan i övrigt har kommittén funnit sig inte böra gå in i ytterligare prövning av den med utminuteringsfrågan sammanhängande ordningsfrågan.

SOU 1971:33

6 Kommitténs överväganden och slutsatser

Översikten över affärstider och affärstidsreg- tiderna hittills varit ganska obetydliga i maleringar i andra länder (avsnitt 4.5) ger vid joriteten av detaljhandelsbutikerna men att handen att helt oreglerade affärstidsförhål- också särskilt under senare år på vissa platser landen knappast förekommer i något av de pågått en utveckling mot senare öppethållanundersökta länderna. I vissa av dem synes detider (avsnitt 5.2). I kapitlet har därefter dock affärstidsregleringen inte ha vidsträck- (avsnitt 5.3) gjorts den bedömningen att det tare verkningar än vad den allmänna arbets- ej är sannolikt att prisnivån stiger såsom en tidslagstiftningen har i vårt eget land. Flerta- följd av att affärstidsregleringen upphör. Det let affärstidsregleringar liknar ganska mycket har i detta avsnitt också befunnits osannolikt den svenska. Detta är dock inte i och för sig att den allmänna strukturomvandlingen i något argument för att bibehålla en reglering märkbar utsträckning skulle påskyndas av av affärstiderna i Sverige. Förhållandena i samma anledning. Affärstidsfragan har slutliskilda länder är ofta väsentligt olikartade. gen (avsnitt 5.4) belysts från olika utgångsSålunda torde t. ex. svensk detaljhandel nu- punkter. Frågans betydelse för de berörda mera vid en internationell jämförelse framstå intressenterna var för sig har diskuterats. såsom mycket högt rationaliserad — i vissa Härefter återstår att göra en bedömning av avseenden kanske mest avancerad i världen. vilka anspråk som i framtiden kan väntas Särskilt framträdande är den anpassning till komma att ställas på detaljhandelns service internationellt sett höga arbetskraftskostna- när det gäller öppethållandetider och mot der som detaljhandeln genomfört i Sverige. bakgrund av den bedömningen väga samman Man synes vidare i detta sammanhang kunna de motstridiga intressen som finns i frågan. peka på att omständigheter såsom höga Tidigare hade hushållen i allmänhet någon obekvämlighetstillägg och en allmänt sett hemmavarande person, som gjorde uppköunder många år förd politik avsedd att stärka pen under vanlig arbetstid. De hushåll som arbetstagarnas ställning i Sverige medför att saknade sådana resurser kunde för det mesta nu kan lämnas ett större spelrum för konsu- inte göra sina röster hörda. För detaljhanmentpolitiska målsättningar. Den interna- deln låg det då nära till hands att samla tionella jämförelsen ger emellertid ändå an- konsumenternas inköp till tider som var ledning att särskilt uppmärksamma sådana praktiska ur handelns synpunkt. I dagens nackdelar som för olika grupper kan bli samhälle där det blivit allt vanligare att följden av att regleringen upphör eller libera- samtliga hushållets vuxna personer förvärvsarliseras. betar minskar helt naturligt konsumenternas I föregående kapitel har påvisats att de möjligheter att anpassa sig till servicenälångsiktiga förändringarna av öppethållande- ringarnas och bland dessa också handelns SOU 1971:33

fordringar. centra och vid centralt belägna platser i innerAv särskild betydelse är de speciella tids- staden tillstånd att hålla öppet pä söndagar. geografiska förutsättningarna i stora städer. Enligt den dispensgivande myndigheten, De allt längre arbetsresorna på sådana platser Stockholms Stads Slakthus- och Saluhallsstyhar ökat behovet av en tidsmässigt väl diffe- relse, mötte denna form av service stor upprentierad detaljhandelsservice. Samtidigt har skattning från allmänhetens sida. det ökade förvärvsarbetet bland gifta kvinUnderlag för kvällsöppethållande torde nor fört med sig att antalet hushållsinköpare för närvarande finnas främst i Stockholm. I med knappa tidsresurser blivit allt flera. För- övrigt synes det med vissa undantag förhålla värvsintensiteten hos gifta kvinnor väntas en- sig så att ju större en ort är desto större ligt 1970 års långtidsutredning stiga ytterli- orsak till förlängt öppethållande torde fingare under den första femårsperioden av nas. Typiska enheter med kvällsöppethållan1970-talet. Detta arbetskraftstillskott är av de har blivit varuhus, livsmedelsbutiker och stor betydelse för landets ekonomi och ge- några butiker i vissa specialvarubranscher. nom den nyligen genomförda skattereforFörlängt öppethållande synes sålunda i men torde de gifta kvinnorna ha fått extra huvudsak vara något som lämpar sig för stimulans att gå ut i förvärvslivet. platser där kundunderlaget är stort eller Införandet av femdagarsveckan har med- ganska stort. Detta kan sättas i samband med fört att arbetet och de tidskrävande arbets- det i tidigare sammanhang redovisade förhålresorna i storstäderna koncentrerats till mån- landet att det endast är en del av befolkdag — fredag. Härigenom har en motsvarande ningen som har intresse av att handla på koncentration av fritiden kunnat ske till vec- andra tider än de vanliga. Det krävs då en koslutet. Detta förhållande borde vara ägnat förhållandevis stor marknad för att en butik att öka trycket på detaljhandeln att hålla skall kunna få tillräckligt antal kunder under öppet under veckoslutet för att möjliggöra det förlängda öppethållandet för att det skall mera tidskrävande inköp såsom kapitalvaru- bli lönsamt. Av samma skäl bör butiker med inköp och storköp av livsmedel. Ett sådant förlängt öppethållande ligga på platser med antagande vinner också stöd av undersök- hög grad av tillgänglighet — centrala lägen ningsresultaten. Dessa visar nämligen att just eller, för bilburna kunder, externa lägen. Utvecklingen går sålunda mot behov av i storstäderna men även i andra större städer öppethållandet på lördagar är längre än på ökad differentiering av öppethållandetiderna andra håll. Det vill synas som om beträffan- i detaljhandeln. Samtidigt som majoriteten de lördagsöppethållandet funnits två åt mot- av konsumenterna klarar sig ganska bra med satta håll riktade tendenser — dels den all- öppethållandetider inom den gällande lagens männa mot inskränkning av öppethållande- ram, följer i urbaniseringsprocessens spår betiden dels den storstadsförankrade mot för- hov av vidgade inköpsmöjligheter för betylängt öppethållande på lördagseftermidda- dande minoritetsgrupper. Dessa behov har nu vuxit sig så starka att affärstidsregleringens gen. Antagandet att det under veckoslutet före- generella tidsram framstår såsom otillräcklig. ligger ett visst tryck på grund av uppdämda Detta tryck från konsumentintressena inköpsbehov stödes också av resultaten av de synes såsom antytts i avsnitt 5.4.4 ha tagit försök med söndagsöppet som förekommit i sig uttryck i försämrad laglydnad genom stockholmsregionen. Såsom påpekats fanns i att det i viss utsträckning förekommit att Stockholm redan före affärstidslagens till- man på några håll under söndagar och komst några butiker, belägna under gatupla- kvällar sålt varor som inte fått saluföras net vid centrala tunnelbanestationer, som under sådan tid. hade söndagsöppet. Efter affärstidslagens Vad som anförts om orsakerna till de ikraftträdande fick också efter hand ett antal iakttagna utvecklingstendenserna ger vid hanlivsmedelsbutiker belägna i större förorts- den att dessa med övertygande sannolikhet 100

SOU 1971:33

kan framskrivas i oförändrad riktning. Urbani- kväm tid utan ob-tillägg. Vidare kan en inte seringen är en företeelse, vars förlopp möjli- obetydlig del av de anställda i företag, som gen kan bringas att sakta av men knappast att kan väntas tillämpa förlängt öppethållande, inom överskådlig tid stanna helt. En återgång antas bli sådana deltidsanställda personer, till en restriktivare reglering är därför uteslu- som av en eller annan anledning föredrar att ten främst med hänsyn till konsumenternas arbeta på i avtalens mening obekväm tid för intresse. Något förslag i den riktningen har att exempelvis barnpassning hindrar dem från att ha förvärvsarbete under vanlig arinte heller framställts till kommittén. Kommitténs överväganden kommer i fort- betstid och för att inkomsten under obesättningen att i första hand ske med sik- kväm tid är förhållandevis hög. De heltidsante pä att bibehålla regleringen i stort sett ställda, som blir berörda av förändringen, oförändrad eller att låta den upphöra. 1 kommer huvudsakligen att arbeta i detaljandra hand överväges lämpligheten av en handelsföretag där goda möjligheter finns att fördela arbetstiden så att den obekväma ytterligare liberalisering av regleringen. Mot det av utvecklingen betingade konsu- delen inte känns så betungande för enstaka mentkravet på mera differentierade öppet- arbetstagare. Det nu anförda talar för att det knappast hållandetider står behovet av skydd för anställda och företagare inom handeln. Även är den stora gruppen av handelsanställda som om andra grupper av anställda och företagare kan komma att få betydande olägenheter om exempelvis inom transportväsendet befinner regleringen upphör. Snarare synes det vara sig i en likartad situation och saknar skydd småföretagare och medhjälpande familjemedav det slag, som affärstidslagen erbjuder, är lemmar som kan få uppleva sådana olägenhedetta inte i och för sig något godtagbart skäl ter. Även här synes det emellertid komma för att även de i handeln verksamma skall att röra sig om en begränsad del. För åtskilliställas utan skydd. Vad beträffar de affärsan- ga företag av denna art torde förlängt öppetställda så har dessa emellertid inte bara det hållande inte vara lönsamt och därför inte skydd som allmänna arbetstidslagen erbjuder heller lockande. För andra förhåller det sig utan också ett jämfört med andra arbetsta- visserligen så att förlängt öppethållande är gargrupper högt ob-tillägg, som dessutom om naturligt i verksamheten men att affärstidslagen upphör torde komma att ytterligare regleringen inte heller i nuläget ger det skydd förbättras. Ob-tillägget fyller den dubbla som här avses. Sådana verksamheter är kiosfunktionen att garantera arbetstagaren god ker, gatukök, bensinstationer, etc. kompensation för dennes arbetsinsats under När det gäller frågan om i vilken utsträckobekväm arbetstid samtidigt som det otvivel- ning anspråk frän en grupp företagare på att aktigt verkar starkt återhållande på företagen erhålla skydd bör få tjäna såsom motiv för när det gäller att hålla öppet under sådan tid. bibehållande av affärstidsregleringen måste Härtill kommer såsom analysen i avsnitt 5.3 också beaktas att en väl avvägd balans mellan givit vid handen, att — i vart fall efter en chanser och risker i företagandet utgör ett kort övergångstid — öppethållande på tider, villkor för upprätthållande av en fri marksom i dag ligger utanför vanlig affärstid i nadshushållning. Denna balans förutsätter affärstidslagens mening, torde komma att bli att skydd inte ges åt särskilda branscher, aktuellt endast för en ringa del av de företag, företag eller företagsformer utan bärande vars öppethållande nu begränsas av regle- skäl. ringen. Eftersom de företag som inte är Skydd och stöd åt företagandet lämnas avtalsbundna väsentligen torde tillhöra den visserligen av samhället i flera olika former, grupp, som inte får anledning att använda men grundtanken i sådant stöd är att företaförlängt öppethållande, synes risken liten att garen skall stimuleras och inte avhållas från sådana företag skulle söka förmå anställda att utveckla företaget. En företagare bör att arbeta på i kollektivavtalens mening obesjälv få avgöra när och hur länge han skall SOU 1971:33

arbeta. Avsteg från denna huvudregel för att tillgodose enbart företagarens eget intresse synes inte böra ske annat än när mycket starka skäl föreligger. Väl kan undantag från regeln vara motiverade såsom beträffande jordbruksregleringen av beredskapsskäl eller i förevarande fall därför att dessa företagare kunde tänkas tillgodose ett väsentligt konsumentintresse som kunde väntas bli lidande om skyddet försvann, såsom att närhetshandeln och fackhandeln skulle bli allvarligt skadade. Såsom tidigare framhållits kan emellertid detta inte antas bli fallet. Att strukturomvandlingen skulle nämnvärt påskyndas av att affärstidsregleringen upphör har bedömts såsom osannolikt. Kanske kan ett begränsat antal närhetsbutiker komma att slås ut något tidigare än som eljest skulle skett. Denna nackdel torde emellertid mer än väl uppvägas av de fördelar ur konsumentsynpukt, som kan väntas vara förknippade med att kioskhandel och liknande företagsformer får utvecklas fritt, obundna av affärstidslagens sortimentsbegränsningar. I själva verket torde avvecklingen av dessa sortimentsbegränsningar utgöra ett betydelsefullt bidrag när det gäller att skapa förutsättningar för en ny och till dagens förhållanden anpassad närhetsservice. Mot denna bakgrund synes inte realistiskt att låta två trots allt ganska begränsade gruppers intressen - de anställda och företagare jämte medhjälpande familjemedlemmar i det förhållandevis ringa antal butiker, som kan väntas bli berörda av att regleringen upphör - stå i vägen för utvecklingen, i synnerhet som den större av grupperna, de anställda, redan i allmänna arbetstidslagen har samma skydd som alla andra arbetstagargrupper. Den nu gjorda avvägningen har skett under förutsättning att affärstidsregleringen helt avskaffas. Man kan emellertid också fråga sig om inte ett tillräckligt mått av ökad frihet att förlägga affärstiderna så att konsumentintresset tillgodoses i rimlig omfattning borde kunna vinnas genom att ytterligare mjuka upp affärstidsregleringen. Den gällande affärstid slagen bygger i 102

huvudsak på en fastställd tidsram för öppethållandet. Eftersom emellertid det komplicerade konsumtionsmönstret i samhället inte kan förenas med en så grovhuggen regel, har den liksom sina motsvarigheter i andra länder försetts med ett stort antal undantag. De mest omdiskuterade och därför mest kända undantagen torde vara dels det som innebär att särskilda företag genom dispens kan medges att hålla öppet på tider utanför den fastställda ramen, dels det undantag som ställer vissa varuslag, det s. k. kiosksortimentet, utanför regleringen. I affärstidslagen finns emellertid flera andra undantag. Sålunda är vissa typer av verksamheter undantagna, exempelvis försäljning från apotek och från automat. Andra undantag bygger på förutsättningen att köparen uppträder i en viss egenskap, såsom vid försäljning på trafikmedel till resande. I själva verket är undantagssystemet mycket komplicerat och därför också svårtillämpat. Trots detta förhåller det sig uppenbarligen så, att det inte på långt när är ett tillräckligt fint instrument för att ge möjligheter till en smidig anpassning till alla de skiftande krav som ställs. Den historiska tillbakablicken i kapitel 2 visar tydligt hur svårt det varit att finna en acceptabel form för reglering av affärstiden. Regleringen har omarbetats med täta mellanrum. Undantagen har varierats och omkonstruerats. Efter varje omarbetning av regleringen har det emellertid inte dröjt länge förrän missnöjet på nytt vuxit sig så starkt att det blivit dags för en ny omarbetning. Denna gång synes missnöjet vara störst när det gäller dispensförfarandet. Företag som legat i närheten av varandra har fått sina konkurrensförhållanden snedvridna av att något av dem men inte alla fått dispens för exempelvis söndagsöppet. Konsumenter i en stadsdel har upprörts över att affärer i den egna stadsdelen vägrats söndagsdispens, samtidigt som konsumenter i andra statsdelar i samma stad haft tillgång till näraliggande söndagsöppen butik. Ändå kan inte den dispensgivande myndigheten lastas. Den har endast gjort en rimlig avvägning mellan konsumentintresset å ena sidan och nödvändigSOU 1971:33

heten å andra sidan att iaktta så stor restriktivitet vid dispensgivningen att inte lagens huvudregel om öppethållande endast inom den medgivna ramen blir urholkad. Avvägningarna i samband med lagens övriga undantagsbestämmelser är i princip likartade. Kioskhandeln och andra företagsformer, vilka arbetar med det fria sortimentet och därför inte är bundna av tidsramen, vill urholka lagen på annat sätt. Dessa företagsformer vill utöka det fria sortimentet i det i och för sig vällovliga syftet att tillfredsställa behov hos konsumenterna. Tillåter man ytterligare utvidgning av det fria sortimentet, skulle man emellertid möta starka protester från den handel, som verkar inom lagens generella tidsram och som redan nu anser att de företagsformer, som arbetar med det fria sortimentet, är otillbörligt gynnade. I svaren på kommitténs enkät förekommer flera andra förslag till liberalisering av regleringen. Sålunda föreslås att regleringen slopas för vardagar men bibehålles för söndagar. I flera fall rekommenderar man att rätt till visst söndagsöppethållande skrivs in i lagen. Bland förslagen kan nämnas rätt för varje företag att ha öppet högst tre söndagar per är. Ett annat förslag upptar högst en söndag per månad eller högst 15 söndagar om året. En liberalisering i enlighet med dessa förslag skulle givetvis innebära en förbättrad anpassning till konsumentintresset. Alla dagar i veckan utom söndag skulle bli oreglerade. Öppethållande på söndagar skulle tillåtas i en utsträckning, som skulle passa särskilt handeln med möbler och andra kapitalvaror ganska bra. Även om konsumentintresset inte tillgodoses till alla delar i en dylik "söndagslag", kan tanken på en sådan verka bestickande. Vid ett närmare påseende hopar sig emellertid argumenten också mot en sådan reglering. Även den måste förses med undantag. Att helt förbjuda livsmedelsförsäljning under söndagar vore orealistiskt. Sådan försäljning har förekommit i Stockholm under åtskilliga år och att förbjuda denna service under flertalet av årets söndagar framstår SOU 1971:33

såsom otänkbart. Kioskhandel och liknande företagsformer kan omöjligen tvingas att hålla stängt på söndagar. Hela den otympliga konstruktionen med det "fria sortimentet" måste därför bli kvar och sannolikt även i fortsättningen utgöra ett effektivt hinder för sådana företagsformer att konsumentanpassa sitt sortiment även under vardagar. Undantaget för försäljning på trafikmedel till resande måste bli kvar o.s.v. I själva verket tvingas man behålla hela systemet med undantagsregler. Därmed får man också i allt väsentligt kvar flertalet av de orättvisor och oformligheter som den hittillsvarande regleringen fört med sig. Hela den administrativa apparaten behöver vidare behållas. Företagen måste begära dispenser och myndigheterna skall besluta om dessa. Övervakningen av lagens efterlevnad blir lika besvärlig som tidigare, ehuru den i förhållande till polisens andra arbetsuppgifter kommer att framstå som ändå mindre väsentlig än tidigare. Sammanfattningsvis kan sägas att de vinster, som står att vinna med en bibehållen men ytterligare liberaliserad reglering, inte på långt när kan uppväga alla de nackdelar som blir kvar. Det tyngst vägande argumentet mot en uppluckrad reglering är emellertid att en sådan reglering tenderar att bli meningslös, eftersom den i praktiken knappast längre begränsar affärstiderna. Om man, som här gjorts, funnit att konsumentintresset kräver möjlighet till ett ökat öppethållande inom detaljhandeln, finns inget annat starkt skäl till att gå endast ett stycke på vägen mot ett slopande än det skäl som åberopades vid den år 1966 genomförda liberaliseringen, nämligen att en tvär omställning kan medföra betydande olägenheter. Sedan detta steg tagits, återstår emellertid till ett fullständigt avskaffande av regleringen inte längre väg än att den kan tas i ett enda steg. Att dela upp den sista sträckan skulle vara utan mening, eftersom det efter en ytterligare liberalisering återstående skyddet för de intressen som önskar ett sådant skulle vara i stort sett utan värde. Kommitténs förslag är därför att affärstid sregle ringen slopas helt. 103

7 Sammanfattning

Sveriges första lagstiftning angående butikerNu gällande affärstidslag trädde i kraft nas öppethållande tillkom år 1909. Bakgrun- den 1 januari 1967. Jämfört med den föreden till att man genomförde en reglering var gående lagstiftningen innebar den en väsentatt man i vissa fall hade funnit att såväl ligt enklare och friare reglering av affärstiderbutiksägarna som deras anställda hade na. Den tillåtna affärstiden, som dessförinmycket långa arbetstider. Den lagstiftning nan räckte fram till kl. 19 på vardagar, utsom då infördes kan sägas ha inneburit en sträcktes till kl. 20. Huvuddelen av den hanavvägning mellan å ena sidan konsumenter- del som tidigare fick ske endast efter dispens nas intresse av att kunna handla på olika på annan tid än vanlig affärstid - bl. a. hela tider och å andra sidan det socialt betingade kioskhandeln - undantogs från regleringen. intresset av att säkerställa att de i detaljhan- Kommunerna fick möjlighet att för särskilda deln arbetande fick tillräcklig fritid. Affärs- fall medge längre affärstid än den vanliga om tid sregle ringen har härefter bestått ehuru det ansågs påkallat med hänsyn till allmänden undergått förändringar under årens lopp. hetens intresse. År 1930 tillkom den allmänna arbetstidsUnder förarbetena till den gällande affärslagen. Den reglering av arbetstiderna för tidslagen ägnades särskild uppmärksamhet åt arbetstagare i allmänhet, som härigenom frågan om en fortsatt reglering av affärstiderskedde, omfattade emellertid inte från bör- na fortfarande behövdes. jan de affärsanställda. År 1939 tillskapades I propositionen till affärstid slagen (1966: dock en särskild arbetstidslag för detaljhan- 144) anförde föredragande departementsdeln. chefen att han hade funnit att flera omstänSamtidigt som arbetstidslagen för detalj- digheter kunde anföras till stöd för ett antahandeln utarbetades gjordes en omarbetning gande att man med beaktande av konsumenav den då gällande affärstidslagstiftningen. ternas och de affärsanställdas intresse borde Under förarbetena anförde departements- kunna avvara en lagfäst affärstidsreglering chefen att även om arbetstiden för de an- åtminstone på längre sikt. Härtill kom att ställda var reglerad i annan ordning, andra enligt departementschefens mening konsuviktiga sociala önskemål liksom också närings- menternas behov i fråga om affärstidens politiska intressen krävde att butikstäng- längd och förläggning visserligen skulle kunningslagen bibehölls. Han sade sig härvid na i huvudsak tillgodoses inom ramen för en särskilt syfta på angelägenheten av att trygga lagreglering, men att detta knappast skulle skälig fritid åt butiksinnehavarna och att komma att vara möjligt i längden. åstadkomma i stort sett likartade konkurrensEtt omedelbart slopande av affärstidsregförhållanden mellan de olika företagen. leringen ansåg departementschefen emeller104

SOU 1971:33

tid skulle kunna medföra betydande olägen- har anlitats för att kartlägga kommunernas heter. Sålunda kunde man inte utesluta att dispensgivning. Kungl. Maj :ts beslut i affärsen tvär omställning skulle få vissa oförmån- tidsärenden har på kommitténs uppdrag liga verkningar för konsumenterna. Vidare undersökts av departementssekreteraren skulle otvivelaktigt vissa oförmånliga verk- Sven Sahlström. På uppdrag av kommittén ningar för de affärsanställda följa. En ome- har Handelns Utredningsinstitut utfört fyra delbar avveckling av affärstidsregleringen särskilda undersökningar, som redovisas i skulle också kunna leda till sociala problem betänkandet under rubrikerna: "Förändför affärsinnehavare som drev sina företag ringarna i öppethållandetiderna 1966utan anställda eller med endast någon ensta- 1969", "Försäljning och kundantal under ka medhjälpare. Departementschefen ville olika öppethållande timmar", "Beskrivning därför inte förorda att man omedelbart slo- av kundklientelet vid förlängt öppethållanpade all affärstidsreglering. Däremot ansåg de" och "Detaljistintervjuer avseende affärshan att det fanns tillräckliga skäl för en tidslagen". Slutligen har också på kommitfriare reglering än tidigare. téns uppdrag hovrättsfiskalen Tor Olsson Den nya lagen gavs en giltighetstid av fem gjort en sammanställning av affärstider och år. Vid utgången av denna tid fick man enligt affärstidsregleringar i andra länder. De sålunda uppsamlade erfarenheterna departementschefen på nytt pröva frågan om och synpunkterna har härefter lagts till affärstidsregleringen skulle slopas helt. Erfagrund för de inom kommittén förda diskusrenheterna av den friare regleringen och den sionerna (kap. 5). Dessa har i huvudsak haft utveckling som skulle komma att ske inom ramen för denna borde då enligt departe- två utgångspunkter. Den ena har varit att mentschefen ge en bättre vägledning för beträffande vissa bestämda frågor ge underlag för beskrivningar av följderna av en överprövningen. I direktiv den 30 december 1969 upp- gång till fria affärstider (avsnitt 5.2 och 5.3). drogs åt särskilda sakkunniga - 1970 års Den andra utgångspunkten har varit att säraffärstidskommitté - att pröva frågan om skilt för var och en av berörda intressegrupaffärstidsregleringen skall fortsätta efter ut- per belysa följderna av en sådan övergång gången av affärstidslagens giltighetstid den sedda från gruppens synpunkt (avsnitt 5.4). 31 december 1971 eller om den kan avvaras. Sist följer kommitténs överväganden och Om de sakkunniga skulle finna att en fort- slutsatser (kap. 6). Utvecklingen av öppethållandetiderna i satt reglering av affärstiden behövs, borde de se över lagen och lägga fram förslag till samband med affärstidslagens tillkomst är ändringar eller tillägg i den mån det är 1967 visar endast små förändringar (avsnitt påkallat. 5.2). Den liberalisering som då genomfördes Affärstidskommittén har på olika sätt fick till en början ringa eller ingen betydelsökt bilda sig en uppfattning om verkningar- se för större delen av detaljhandeln. Centralt na av affärstidslagen och om de åsikter som och i viss mån externt belägna butiker börjapå olika håll finns rörande regleringen de dock så småningom att utnyttja den (kap. 4). En enkät har riktats till organisatio- ökade friheten särskilt i stockholmsregionen. Kommittén har ingående diskuterat vilka ner med nära anknytning till konsumentfrågor, näringslivsorganisationer, organisationer verkningar ett fritt användande av förlängt på arbetsmarknaden, detaljhandelsföretag, öppethållande såsom konkurrensmedel kan statliga och kommunala organ etc. Hearings få på prisbildningen och strukturutveckhar hållits med konsumenter, konsumentrep- lingen (avsnitt 5.3). Kommittén bedömer det resentanter och företagsrepresentanter i Häl- såsom osannolikt att prisnivån skulle stiga singborg, Karlstad, Umeå och Västerås samt såsom följd av att affärstidsregleringen uppmed företrädare för bl. a. livsmedels- och hör. Inte heller antas en fri användning av kioskhandel. Handelns Utredningsinstitut öppethållandet såsom konkurrensmedel i SOU 1971:33

nämnvärd utsträckning kunna påskynda den dock låg, vilket talar för att affärstid slagen i detaljhandeln pågående strukturomvand- har en viss betydelse såsom ett komplettelingen. För vissa företagsformer kan emeller- rande skydd vid sidan av kollektivavtalen. tid förändringar bli aktuella. Kioskhandel Utifrån de anställdas synpunkt diskuteras och liknande företagsformer befrias från de vidare de nackdelar som kan följa av att ha betydelsefulla begränsningar av sortimentet en från det normala avvikande förläggning av som affärstidsregleringen för deras del med- fritiden. för, men kan också ställas inför nya konkurFör företagen kan ökade möjligheter att renssituationer som kräver förmåga till an- utnyttja förlängt öppethållande medföra passning. Förändringen innebär sålunda både både positiva och negativa verkningar. Ehuru risker och möjligheter. De senare är ur kon- såsom nyss anförts affärstidsregleringens sumentsynpunkt särskilt intressanta, efter- upphävande inte väntas få nämnvärd betysom undanröjandet av affärstidslagens sorti- delse för strukturomvandlingen, måste man mentsbegränsningar får antas vara ett viktigt emellertid räkna med att under en kortare steg på vägen mot bättre förutsättningar för tid efter regleringens upphörande en och en fungerande närhetsservice på detaljhan- annan butik kommer att läggas ned något delns område. tidigare än som skulle ske om affärstidsregleHärefter har i tur och ordning anlagts ringen bibehålies. Under alla förhållanden synpunkter på vilken betydelse ett upphö- torde dock endast en ringa del av den detaljrande av affärstidsregleringen kan få för kon- handel, som för närvarande är underkastad sumenterna, de affärsanställda, företagen, begränsningar i rätten att hålla öppet, komadministration och kontroll samt ordnings- ma att bli berörd av förändringen. Ur förefrågor. tagssynpunkt har det bedömts såsom en Diskussionen rörande konsumentintresset fördel att dispensförfarandet med dess i har förts främst med utgångspunkt från vär- många fall ofrånkomliga orättvisor företagen deringar rörande orsakerna till att vissa kon- emellan kommer bort. sumenter behöver handla på andra tider än I detaljhandeln finns fortfarande kvar ett vanlig affärstid. Vid sidan av gängse värde- antal småföretagare med endast familjemedringar härvidlag, enligt vilka konsumenten lemmar såsom medhjälpare i butiken. Ombör ha ett godtagbart skäl såsom lång arbets- sorgen om dessa har varje gång statsmakterna tid eller långa arbetsresor för att kunna göra haft att ta ställning till affärstidsregleringen anspråk på att få handla på annan tid än varit ett av motiven för denna. De skyddas vanlig affärstid, riktas här uppmärksamheten inte av arbetstidslagen och det har anförts mot sådana behov som beror av bristande farhågor för att de skulle nödgas att ta på sig förmåga att planera inköpen. en alltför stor arbetsbörda om affärstidsregDen allmänna arbetstidslagen drar upp leringen upphörde. De tidigare gjorda beramar för arbetstidens längd men lämnar dömningarna ger emellertid vid handen att öppet frågan om arbetstidens förläggning. det endast för en ringa del av småföretagarna Denna fråga anses böra tillkomma parterna bör kunna bli aktuellt med förlängt öppetpå arbetsmarknaden att avgöra. I de kollek- hållande. Dessutom bör beaktas att andra tivavtal som gäller för detaljhandeln är regeln företagargrupper inte är underkastade motom arbetstidens förläggning kopplad till svarande regleringar. Även inom detaljhanöppethållandetiden på så sätt att arbetstiden deln finns betydande företagargrupper som skall förläggas i anslutning till butikens inte åtnjuter sådant skydd, exempelvis föreöppethållande. Kollektivavtalen klassificerar tagarna inom kiosk- och bensinhandeln. viss arbetstid såsom obekväm. Beroende på Ur administrations- och kontrollsynpunkt graden av obekvämlighet utgår s. k. obe- innebär regleringens upphörande en klar förkvämlighetstillägg av olika storlek. Organisa- del. Från affärstidslagens ikraftträdande den tionsgraden bland de handelsanställda är 1 januari 1967 till och med första halvåret 106

SOU 1971:33

1970 hade i kommunerna behandlats drygt 14 000 dispensansökningar. Prövningen av dispensärendena har orsakat ett betydande arbete för de kommunala myndigheterna. Svårigheter har dessutom förelegat att göra en rättvis bedömning av dessa ärenden. När det gäller att kontrollera affärstidslagens efterlevnad har det visat sig att möjligheterna härtill är begränsade. Polismyndigheterna torde i allmänhet ha fått låta denna kontroll, åtminstone vad gäller övervakning av det sortiment som saluföres, stå tillbaka för viktigare arbetsuppgifter. Det har inte ansetts finnas någon anledning att överväga särskilda anordningar för att upprätthålla ordningen i samband med exempelvis sent kvällsöppna butiker. Till alkoholpolitiska utredningen har överlämnats sådana med försäljning av öl och alkoholfria drycker sammanhängande frågor som aktualiseras av att affärstidsregleringen upphör. I kapitel 6 har kommittén gjort den slutliga sammanvägningen av de mot varandra stridande intressena. Förr, när i de flesta hushåll fanns en hemarbetande vuxen person, kunde det vara rimligt att detaljhandeln i eget intresse samlade konsumenternas inköp till tider som var praktiska ur handelns synpunkt. Genom att det blivit allt vanligare att samtliga hushållets vuxna personer förvärvsarbetar har emellertid konsumenternas möjligheter att anpassa sig till dessa tider minskat. Omständigheter såsom de speciella tidsgeografiska förutsättningarna i stora städer, den stigande förvärvsintensiteten hos gifta kvinnor och koncentrationen av fritid till veckoslutet skapar behov hos konsumenterna av väl differentierade öppethållandetider. Samtidigt som majoriteten av konsumenterna klarar sig ganska bra med öppethållandetiderna inom den gällande affärstidslagens ram, följer i urbaniseringsprocessens spår behov av vidgade inköpsmöjligheter för betydande minoritetsgrupper. Dessa behov har nu vuxit sig så starka att de tider som ryms inom regleringens ram framstår såsom otillräckliga. Härtill kommer att de iakttagna SOU 1971:33

utvecklingstendenserna med övertygande sannolikhet kan framskrivas i oförändrad riktning. Mot konsumenternas behov av mera differentierade öppethållandetider står behovet av skydd för anställda och företagare inom handeln. Jämfört med andra arbetstagargrupper har de handelsanställda ett högt obekvämlighetstillägg, som fyller den dubbla funktionen att garantera arbetstagaren god kompensation för dennes arbetsinsats under obekväm arbetstid och verka starkt återhållande på företagen när det gäller att hålla öppet under sådan tid. Härtill kommer att öppethållande under obekväm arbetstid torde komma att beröra endast en ringa del av de i detaljhandeln anställda. Den begränsade andel av detaljhandelsföretagen, som av regleringen hindras att vidga sitt öppethållande och som för den händelse regleringen upphör kan väntas hålla öppet under obekväm arbetstid, kommer i huvudsak att bestå av större företag, som har goda möjligheter att fördela arbetstiden så att den obekväma delen inte blir så betungande. I dessa företag torde dessutom finnas åtskilliga deltidsanställda som inte har något emot att för god ersättning arbeta på i kollektivavtalens mening obekväm tid, eftersom de ändå har skäl att välja att arbeta vid dessa tider exempelvis för att barnpassning hindrar dem från att ta förvärvsarbete under vanlig arbetstid. För vissa småföretagare och deras medhjälpande familjemedlemmar synes olägenheterna av att regleringen upphör bli mera betydande. Även här torde det emellertid bli fråga om endast ett begränsat antal personer som blir berörda, om man bortser från de som arbetar inom kiosknäringen och liknande företagsformer och inte heller för närvarande hindras av affärstid slagen från att förlägga öppethållandet till obekväm arbetstid. När det gäller frågan om i vilken utsträckning anspråk från en grupp företagare på att erhålla skydd bör få tjäna såsom motiv för bibehållande av affärstidsregleringen måste också beaktas att en väl avvägd balans mellan chanser och risker i företagandet utgör ett villkor för upprätthållande av en fri 107

marknadshushållning. Denna balans förutsätter att skydd inte ges åt särskilda branscher, företag eller företagsformer utan bärande skäl. Mot denna bakgrund har det inte synts realistiskt att låta två trots allt ganska begränsade gruppers intressen — de anställda och företagare jämte medhjälpande familjemedlemmar som arbetar i det förhållandevis ringa antal butiker, som kan väntas bli berörda av att regleringen upphör - stå i vägen för utvecklingen, i synnerhet som den större av grupperna, de anställda, redan i allmänna arbetstidslagen har samma skydd som alla andra arbetstagargrupper. Kommittén har härefter övervägt olika former av liberaliseringar av affärstidsregleringen. Det visar sig emellertid att på vilket sätt man än mjukar upp regleringen så blir hela det otympliga och komplicerade systemet med olika slags undantag kvar. Man måste då också behålla hela den administrativa apparaten. Regelsystemet måste dessutom vara uppbyggt på ett sådant sätt att olika intressen balanseras mot varandra. Försöker man liberaliser på något enstaka ställe i systemet, uppstår lätt bristande balans i detta och någon eller några intressen gynnas på bekostnad av andra intressen. Kommittén har därför funnit att de vinster som skulle kunna vinnas med en bibehållen men ytterligare liberaliserad reglering inte på långt när kan uppväga alla de nackdelar som skulle bli kvar. Det tyngst vägande argumentet mot en ytterligare uppmjukning av regleringen är emellertid att den då tenderar att bli meningslös, eftersom den i praktiken knappat längre begränsar affärstiderna. Sedan det steg tagits, som den genom affärstidslagen genomförda liberaliseringen innebar, återstår enligt kommitténs mening inte längre väg till regleringens avskaffande än att den kan tas i ett enda steg. Kommitténs slutsats har därför blivit att affärstidsregleringen bör slopas helt.

108 SOU 1971:33

Särskilt yttrande

Särskilt yttrande av herr Magnusson Tidsramen för butikernas öppethållande är av vitalt intresse för de butiksanställda. Fritiden är värdefull för alla grupper i samhället och det är självklart ett intresse för de handelsanställda att få sin lediga tid att sammanfalla med andra gruppers fritid. Jag finner det därför väl motiverat med en begränsning av den obekvämt förlagda arbetstiden för folk verksamma inom handeln. I samband med den nuvarande lagens tillkomst framförde Handelsanställdas Förbund i sitt remissyttrande, att "det utsträckta öppethållandet finner vi med hänsyn till opinionsundersökningarna mindre motiverat men anser oss böra godtaga detsamma med förväntan att en ytterligare utsträckning av affärstiden genom kommunala beslut endast skall förekomma i undantagsfall". Den uppfattningen delade statsrådet Svante Lundkvist, vilket han också gav uttryck för vid föredragningen av propositionen. Jag hade anledning att hoppas på att det skulle bli en restriktiv hållning ifråga om dispensgivningen. Endast mycket starka skäl och ett klart dokumenterat kundbehov skulle medge att dispens lämnades.

och har därmed inte blivit det skydd för de anställda som jag räknat med. Därtill kommer bristande kontrollmöjligheter av lagens efterlevnad, vilket i sin tur lett till bristande respekt för lagen bland såväl köpmännen som allmänheten. Om lagen skall utgöra ett skydd för de anställda, står det klart att det krävs en betydligt mera skärpt skrivning som starkt begränsar kommunernas möjligheter till dispensgivning. Helst hade jag sett att en sådan lagskärpning åstadkommits. Detta betraktar jag emellertid i dagens situation som mindre realistiskt, en uppfattning som ytterligare stärkts under utredningsarbetets gång. Det finns nämligen idag på sina håll ett stegrat intresse för ett annorlunda öppethållande och med hänsyn till att handeln är en servicenäring kan de av vissa konsumentgrupper framförda önskemålen icke negligeras. Jag anser emellertid att en begränsning av tiden för butikernas öppethållande är rationell ur samhällets synpunkt och lagen torde kunna anses som en lämplig styrningsmekanism. Handelsanställdas Förbund har emellertid ingen dogmatisk inställning till frågan om sättet för reglering av butikernas öppethålErfarenheterna av fyra års tillämpning av lande. Redan i samband med utredningen, lagen överensstämmer enligt min bedömning som föregick den nuvarande lagen, sökte vi inte helt med lagens anda och mening. alternativa lösningar och fann också en sådan Många kommuner har tillämpat en liberal vid förhandlingar med våra motparter. I avdispensgivning och under tiden har också taler jr införts bestämmelser, som ger ernya varugrupper tillförts den fria listan. Des- sättning för obekvämt förlagd arbetstid. sa åtgärder har lett till att lagen urholkats Överenskommelse har nu träffats om förSOU 1971:33

bättringar av dessa ersättningsregler. Om riksdagen beslutar att icke förnya lagen, träder dessa förbättringar i kraft samma dag som lagen upphör att gälla. De höjda obekvämlighetstilläggen är ett alternativ att nå fram till spärrar mot sent kvällsöppethållande och söndagsöppethållande. Lagens slopande behöver således inte innebära försämrade arbetstider för de anställda. En fortsatt affärstidsreglering kan däremot betyda en ytterligare liberalisering av nu gällande lag, vilket jag ser som ett sämre alternativ än förbättrade obekvämlighetstillägg. Jag hade helst sett att lagen kunde bibehållas och skärpas. Då detta icke synes möjligt har jag i valet mellan en uttunnad lag med bibehållande av nuvarande obekvämlighetstillägg eller slopande av lagen med höjda obekvämlighetstillägg, kombinerat med regler för femdagarsvecka, stannat för det senare alternativet, som jag ur de anställdas synpunkt finner mera tilltalande.

110 SOU 1971:33

Reservation

Reservation av herr Sundewall Undertecknad ledamot av 1970 års affärstidskommitté har inte deltagit i kommitténs majoritetsbeslut att föreslå att affärstidsregleringen skall upphöra den 31 december 1971, d.v.s. när giltighetstiden för nu gällande affärstidslag utgår. I propositionen 1966:144 med förslag till ny affärstidslag anfördes att motivet för att föreslå en fortsatt affärstidsreglering betingades av att man bedömde att ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle kunna medföra betydande olägenheter såväl för de affärsanställd a som för många affärsinnehavare. Detaljhandeln skulle i stället ges tillfälle att inom ramen för en liberalare affärstidslag pröva friare affärstider än vad tidigare lagstiftning medgivit. I såväl förarbetet som propositionen markerades att behovet av dispenser borde bli mycket ringa. Det alldeles övervägande antalet konsumenter skulle kunna tillfredställa sina köpbehov inom ramen för den nya lagstiftningen. Erfarenheterna av dispensfrågornas behandling under de fyra år som affärstidslagen varit gällande visar emellertid att kommunerna har bedömt relativt likartade dispensansökningar mycket olika. I Stor-Stockholm har dispenser beviljats i en utsträckning som knappast står i överensstämmelse med lagens anda och mening. I andra kommuner har man däremot i enlighet med lagens anda varit väsentligt restriktivare. Det är också SOU 1971:33

påtagligt att debatten kring och kritiken mot gällande affärstidslag i huvudsak hämtat sitt underlag från lagens tillämpning inom Stockholms-området. Farhågor för att kommunerna skulle komma att bedöma dispensfrågor mycket olika framfördes av Sveriges Köpmannaförbund redan 1965 i förbundets yttrande över affärstidsutredningens förslag till ny affärstidslag. Förbundet anförde därvid att länsstyrelsen med dess överblick över en större ekonomisk/geografisk enhet bättre skulle kunna bedöma dispensfrågorna. Enligt min uppfattning skulle en fortsatt affärstidsreglering med direkt länsstyrelsebehandling av dispensärendena väsentligt minska de olägenheter, som under de gångna fyra åren förekommit. Vid de konsumenthearings och intervjuer som kommittén genomfört har det visat sig att flertalet konsumenter är tillfreds med nuvarande öppethållandetider under vardagarna. Dessa öppethållandetider ryms med mycket begränsade undantag inom ramen för affärstidslagens tidsram för vardagar, nämligen 08.00-20.00. De "normala" öppethållandetiderna brukar ligga mellan 09.0018.00 för måndag — fredag med ytterligare öppethållande mellan 18.00-20.00 under en eller ett par av dessa dagar. Under lördagarna brukar butikerna vara öppna från kl 09.00. Stängningstiden på lördagarna varierar med få undantag mellan 12.00 och 16.00. Skulle konsumenterna ha visat ett påtag111

ligt intresse för ett ökat öppethållande under vardagar hade säkerligen detta kommit att påverka butikstiderna under dessa dagar. Då emellertid här synes råda balans mellan åena sidan konsumenternas önskemål ifråga om öppethållandetiderna och detaljhandelns strävanden att inom ramen för företagsekonomiska bedömningar och hänsyn till personalen motsvara konsumenternas önskemål, finns i och för sig inga skäl som talar vare sig för eller emot en ändring av reglerna för öppethållande under vardagarna. Ett slopande av lagstiftningen för vardagarna skulle av allt att döma inte inverka på öppethållandet. Med hänsyn härtill kan naturligtvis en sådan åtgärd övervägas. Vad däremot beträffar söndagar är situationen en annan. Vissa konsumenter har vid kommitténs hearings redovisat att de i och för sig önskar liberalare öppethållandetider under dessa dagar. De är dock inte beredda att betala denna extra service i form av t. ex. höjda varupriser eller andra olägenheter. Konsumentrepresentanterna har sålunda vid dessa hearings påtalat riskerna för att en konkurrens med öppethållande under söndagarna menligt skulle kunna påverka bl. a. närhetsservicen. Konsumenterna har härvidlag realistiskt bedömt konkurrensfrågan. En öppethållandekonkurrens som framförallt kan utnyttjas av vissa företag kommer att innebära skärpta strukturförändringar med sämre närhetsservice som en av följderna. Konsumentrepresentanterna har också framhållit att hänsyn måste tas till de anställda inom detaljhandeln så att deras krav på rimlig arbetstidsförläggning kan tillgodoses. Kommittén uttalar att vissa grupper konsumenter har ett behov av ökat öppethållande i form av söndagsöppna butiker. Samtidigt skulle det dock enligt kommitténs uppfattning inte komma att bli några påtagliga förändringar ifråga om butikernas öppethållandetider, även om affärstidslagen upphörde. Om denna senare uppfattning är riktig skulle ifrågavarande konsumenters behov av ökad service följaktligen inte komma att i någon högre grad tillfredsställas. Man kan under sådana omständigheter fråga sig vad en 112

lagändring överhuvudtaget skulle tjäna för syfte. Med största sannolikhet är emellertid kommitténs uppfattning felaktig. Ett fritt öppethållande på söndagarna skulle enligt min mening leda till att ett mycket stort antal butiker av konkurrensskäl skulle anse sig vara tvingade att hålla öppet. Därvid skulle vissa försäljningsställen utöva en viss attraktionskraft på konsumenterna, ofta förstärkt genom jippon av olika slag. Andra försäljningsställen, bl. a. närhetsbutikerna, skulle komma i en utomordentligt bekymmersam konkurrenssituation, som successivt skulle leda till en avveckling av dessa butiker. Även den specialiserade fackhandeln skulle få svårt att konkurrera med söndagsöppethållande. I detta sammanhang måste alltså beaktas den effekt som konkurrensen med affärstiderna skulle komma att få på strukturutvecklingen inom detaljhandeln. Under 60talet har utvecklingen gått mot en allt kapitalintensivare detaljhandel, där investeringar i högre grad än tidigare ersätter de personliga försäljningsinsatserna. Bland annat till följd härav torde de totala försäljningsytor som för närvarande står till konsumenternas förfogande överstiga vad som var fallet för tio år sedan. Förde företag som gjort omfattande investeringar under senare år finns det ett naturligt ekonomiskt intresse att få maximal avkastning på dessa investeringar. Detta kan bara ske på ett sätt, nämligen genom en egen omsättningsökning. Allt talar för att den totala omsättningen i den svenska detaljhandeln inte påverkas av en förlängning av affärstiderna. Därför måste en omsättningsökning inom en företagsgrupp medföra motsvarande omsättningsminskning hos andra företag. Konkurrensen har också lett till att ett mycket stort antal butiker lagts ned under 60-talet. Det totala antalet nedlagda butiker sedan 1960 uppskattas till ca 15 000, varav drygt 10 000 sålde dagligvaror. Det bör då observeras att det härvidlag inte rör sig om en rationell övergång till kompletta dagligvaSOU 1971:33

medlemmar som arbetar i detaljhandeln. Det rubutiker som var fallet under 50-talet. De prisundersökningar som SPK konti- bör observeras att arbetstidslagen inte omfatnuerligt genomför visar att prisdifferenserna tar företagaren själv och hans i företaget inom detaljhandeln är utomordentligt små, sysselsatta familjemedlemmar. Här ger en vilket rimligen måste tas som intäkt för att fortsatt affärstidslag en yttre ram för arbetsden ena försäljningsformen inte är så påtag- tid sförläggningen för denna mycket stora ligt rationellare än den andra som man i grupp av yrkesverksamma. Det bör i detta sammanhang understrykas att dessa köpmän debatterna ofta framhåller. Vid ställningstagandet i denna fråga måste och deras familjemedlemmar i de mindre och det också vara rimligt att ta hänsyn till medelstora butikerna inom såväl dagligvaruarbetsförhållandena för såväl de anställda handeln som fackhandeln svarar för den klart inom detaljhandeln som köpmännen själva dominerande andelen av detaljhandelns omoch deras i butikerna arbetande familjemed- sättning. Enligt min uppfattning utgör affärstiderna lemmar. Enligt min mening utgör en affärstidslag en viss garanti för att de anställda får en faktor och en betydelsefull sådan för en rimlig förläggning av sina arbetstider. Då detaljhandelns framtida utveckling. Inom de handelsanställda har egen representation i kommitténs uppdrag har det inte varit möjaffärstidskommittén, finner jag dock ingen ligt att få en total belysning av denna fråga. anledning att i min reservation närmare ut- Däremot torde en sådan belysning ligga inom veckla frågan om personalens intressen. Jag utredningsuppgiften för den pågående distrivill dock framhålla att de enskilda detaljhan- butionsutredning som tillsatts av Kungl. delsföretagarnas erfarenheter pekar på att Maj:t. Jag anser det väsentligt att alla frågor rekrytering av personal till detaljhandeln av betydelse för den framtida utvecklingen redan nu försvåras av den förläggning av av detaljhandeln får en samtidig och ingåenarbetstiderna som detaljhandeln såsom ser- de behandling i en och samma utredning. vicenäring måste tillämpa. Jag erinrar om att Under alla omständigheter anser jag att det bankerna haft liknande svårigheter och att faktamaterial som stått till affärstidskommitde bankanställda och deras organisation upp- téns förfogande inte utgör tillräckligt undernått en ordning som innebär att bankerna är lag för en så ingripande åtgärd i detaljhanstängda inte endast på söndagarna utan även delns arbetsbetingelser som ett fullständigt på lördagarna. För detaljhandeln skulle ett slopande av affärstidslagen skulle innebära. Jag föreslår därför att affärstidslagen förfritt söndagsöppethållande öka svårigheterna att rekrytera kunnig och duktig ungdom till längs att gälla även efter den 31 december 1971. Däremot kan jag vara beredd att sambutikerna. tycka till att lagen begränsas till att avse Att söndagsöppethållande av de affärsanallenast sön- och helgdagar samt att dispensställda ute i landet uppfattas som en mycket frågorna i första instans handlägges av länsbetydande olägenhet framgår för övrigt av det styrelserna. mycket stora antal överklagande av beviljade dispenser som deras lokala organisaUnder åberopande av det som ovan har tioner i landet, särskilt det senaste halvåret, anförts får jag alltså föreslå företagit. Såvitt jag förstår utgör dessa överatt affärstidslagen i nuvarande form bibeklaganden och de många uttalanden mot hålies men att — om därigenom större söndagsöppethållande som skett under den enighet kan uppnås om utformningen senaste tiden ett klart belägg för att de av lagstiftningen — denna begränsas att handelsanställda - i likhet med det alldeles gälla öppethållandetiderna för sön- och övervägande antalet medborgare i vårt land helgdagar. — vill ha söndagarna fria. att dispensfrågor rörande öppethållande Därjämte vill jag hävda att det är rimligt att dessa dagar och sortimentsdispenser i ta hänsyn även till företagarna och de familjeförsta instans handläggs av resp. länsSOU 1971:33

styrelse, samt att därvid tillämpas den restriktivitet som markeras i förarbetet och proposition till nu gällande affärstidslag.

114 SOU 1971:33

Bilaga 1

Kommitténs enkät

Under våren 1970 tillställde kommittén ett antal myndigheter, organisationer, företag m. m., tillhopa ett 80-tal, en hemställan att man skulle delge kommittén sina erfarenheter av den nuvarande lagens tillämpning och framföra de synpunkter i övrigt, som man ansåg kunde vara av betydelse för kommitténs överväganden. Från dem som mottagit skrivelsen inkom ett 60-tal svar. I vissa fall överlämnades i samband med det egna svaret även yttranden från andra, exempelvis närstående organisationer. Bland sådana som tillställts skrivelsen men som inte inkommit med svar eller förklarat sig inte i detta skede vara beredda att svara kan nämnas vissa politiska kvinnoorganisationer, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen och Handelns Arbetsgivareorganisation. Denna bilaga innehåller utförliga referat av flertalet av de inkomna svaren. Dessa har grupperats på sätt som framgår av nedanstående uppställning. Beträffande svaren under B ger uppställningen viss ledning beträffande ställningstagandet till frågan om regleringens upphörande eller inte. I övrigt hänvisas till referaten.

SOU 1971:33

Innehåll

A Företrädare för konsumentintressen 1. Statens konsumentråd . . . . 2. Konsumentutredningen . . . 3. Fredrika Bremer-Förbundet . 4. Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund 5. Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund 6. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund 7. Svenska Åkeriförbundet . . .

119 119 120 121 121 121 121 122

B Företrädare för verksamheter som berörs av affärstidslagen . 123 I

Handelskamrarna 1. Handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad 2. Skånes Handelskammare . . . 3. Stockholms Handelskammare . 4. Gotlands Handelskammare . . 5. Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län 6. Östergötlands och Södermanlands Handelskammare . . . .

123 123 124 125 127 127 127

II

Företag, företagsblock, branschorganisationer m. m a) Enkätsvar som innefattar önskemål om affärstidsregleringens slopande. 1. ASK-Bolagen 2. Kooperativa Förbundet . . . 3. NK-Turitzkoncernen

SOU 1971:33

127 127 127 128 129

4. Oljekonsumenterna OK . . . 5. Svenska Företagares Riksförbund 6. Sveriges Arbetsgivareförening för Hotell och Restauranger . 7. Sveriges Hotell- och Restaurangförbund 8. Åhlén & Holm AB b) Enkätsvar som är positiva till en friare affärstidsreglering, men som inte förespråkar att regleringen skall upphöra 1. ABWessels 2. Möbel-IKEA 3. Sveriges Konditor-Förening . c) Enkätsvar som inte tar ställning till frågan om regleringens slopande . 1. Sveriges Livsmedelshandlareförbund 2. ICA Inköpscentralernas AB . 3. Sveriges Kioskägares Riksförbund 4. Apotekarsocieteten d) Enkätsvar vari förespråkas en fortsatt affärstidsreglering med i stort sett oförändrade^estämmelser . . 1. Motorbranschens Riksförbund. 2. Sveriges Färghandlares Riksförbund 3. Sveriges Skohandlarförbund . . 4. Sveriges Radiohandlares Riksförbund 5. Sveriges Urmakare- och Opti-

129 130 130 130 130 130 130

132 132 132 133 133 133 134 135 136

136 136 136 137 137

kerförbund 137 6. Svenska Frisörföreningen . . 137 7. Tobakshandlarnas Riksförbund 137 8. Riksförbundet Gatukök & Kiosknäring 138 9. Svenska Pressbyrån 139 10. Svenska Tidningsutgivare föreningen 139 C Företrädare för arbetspolitiska intressen 1. Kungl. arbetarskyddsstyrelsen 2. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) 3. Handelstjänstemannaförbundet (HTF) 4. Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) 5. Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemannaförbund (SHSTF) 6. Bageri- och Konditoriarbetsgivareförbundet

140 140 140 140 140

141 141

Glesbygdsutredningen Handelns Arbetsgivareorganisation Handelskammaren i Gävle Hemköp AB Hotell- och Restauranganställdas Förbund Landsorganisationen i Sverige Låginkomstutredningen Metrobutikerna AB Norrbottens och Västerbottens läns Handelskammare Pensionärernas Förening Servicekommittdn Smålands och Blekinge Handelskammare Statens institut för konsumentfrågor Svenska Arbetsgivareföreningen Svenska Konditorföreningen Svenska Kvinnors Nationalförbund Sveriges Farmacevtförbund Sveriges Textilhandlareförbund Västernorrlands och Jämtlands läns Handelskammare

D Myndigheter med erfarenheter av tillsyn och kontroll av affärstidslagens efterlevnad 143 1. Rikspolisstyrelsen 143 2. Länsveterinären i Göteborgs och Bohuslän 143 3. Länsveterinären i Jönköpings län 144 4. Länsveterinären i Kopparbergs län 144 5. Länveterinären i Malmöhus län 144 6. Länsveterinären i Stockholms län 145 Förteckning över sådana som beretts tillfälle att yttra sig men som inte svarat eller förklarat sig ännu inte beredda att avge några synpunkter Apoteksteknikerförbundet Centerns Kvinnoförbund Ensamma Föräldrars Förening Folkpartiets Kvinnoförbund 118

SOU 1971:33

A

Företrädare för konsumentintressen

Statens konsumentråd framhåller att öppethållandetiderna utgör en av servicefaktorerna i varudistributionen. Att öppethållande är anpassat efter konsumenternas behov är således enligt rådet ett av måtten på distributionsapparatens rationalitet. Eftersom denna faktor har nära samband med en rad andra viktiga servicefaktorer går det inte enligt konsumentrådets uppfattning att behandla frågan om öppethållandetiderna utan att hänsyn tas till varudistributionens utveckling i andra väsentliga avseenden. Efter att ha framhållit att man i sitt remissyttrande över affärstidsutredningens betänkande, "affärstiderna", redovisat den uppfattningen att det inte fanns motiv för en speciell lagstiftning inom detta område och att det var tillfyllest med att affärsan ställdas arbetstider reglerades enligt samma normer som gällde för övriga arbetstagare, konstaterar konsumentrådet att man för tillfället har ett bristfälligt underlag såsom grund för ett förnyat ställningstagande i frågan. Man förklarar sig dock kunna redovisa från vilka utgångspunkter man ser på frågan. Primärt är det enligt rådet ett generellt konsumentkrav att butikerna håller öppet de tider som konsumenterna önskar handla. Konsumentorgan i andra länder med likartade problem har mot denna bakgrund genomgående verkat för utvidgade öppethållandetider. I diskussionen om vilka grupper som kan ha behov av utvidgade öppethållandetider framhålls enligt rådet i debatten främst de hushall SOU 1971:33

där även husmodern är yrkesverksam. Denna grupp har under senare år ökat avsevärt i omfattning och denna utveckling synes komma att fortsätta. Vid sidan av denna hushållstyp finns dock andra med liknande behov, framhåller rådet. Ensamboende yrkesverksamma har lika svårt som hushåll där alla vuxna yrkesarbetar att göra sina inköp på normal arbetstid. Vad gäller de dagliga inköpen är det angeläget att affärstiderna är så utsträckta att yrkesverksamma personer hinner göra sina inköp i närheten av bostaden. Vad gäller de s. k. storköpen förutsätter de i stället som regel att köparen har tillräckliga förvaringsmöjligheter, bil till sitt förfogande och relativt gott om tid och ork för att kunna genomföra köpet. För de yrkesverksamma är situationen då den att på en vardagskväll, även om öppethållandet är utsträckt, förutsättningarna för ett storköp knappast föreligger. Har hushållet barn skall dessa kanske hämtas, få mat och komma i säng. Även de vuxna hushållsmedlemmarna är hungriga, kan vara trötta eller engagerade i skilda slags fritidsaktiviteter. I hushåll med hemarbetande familjemedlem är det ofta så att vederbörande inte har tillgång till familjens eventuella bil. Vid ett storköp måste i så fall hushållets yrkesverksamma medlemmar som förfogar över bilen delta. Storköp kan uppenbart bekvämast genomföras på lördagar och söndagar varvid butikerna på lördagsförmiddagarna oftast är hårt belastade med veckoslutsköp och därför inte lämpar sig för 119

storköp. Det är uppenbart, fortsätter rådet, att öppethållandebehovet ställer sig olika i skilda regioner. Distributionsproblemen i glesbygden är särskilt svårlösta. Rådet kan dock inte bedöma om öppethållandetiderna där utgör något centralt problem. Däremot ställer de större städerna med sina många gånger långa restider mellan arbetsplats och bostad speciella krav på öppethållandetider. Det har också i skilda sammanhang, inte minst från kommunala instanser, framhållits att generösa öppethållandetider anses öka ett områdes attraktivitet. Konsumentrådet anser att affärstidskommittén vid sina analyser bör lägga betydande vikt vid den regionala aspekten. För att göra en totalbedömning av frågan om öppethållandetider från konsumentsynpunkt kan man dock enligt rådet inte begränsa sig till att enbart bedöma behovet av öppethållande utan man måste också försöka bedöma de sekundära effekterna som ett starkt utvidgat öppethållande kan medföra t. ex. på kostnads- och strukturutvecklingen inom handeln. Vad beträffar kostnaderna måste personalkostnaderna på obekväm arbetstid bli högre än under övriga tider. Enligt rådets uppfattning kan man dock inte begränsa sig till att se på kostnaderna per tidsenhet utan man måste snarare se på kostnaderna per försåld enhet, d.v.s. ta hänsyn både till lönekostnaderna, de fasta kostnaderna och köpfrekvensen. För att kunna uttala sig om kostnadseffekterna måste man således ha tillgång till uppgifter om handelns kapacitetsutnyttjande under olika tidpunkter i nuvarande läge och göra prognoser över vilken effekt på kapacitetsutnyttjandet som mer eller mindre starkt utvidgat öppethållande skulle ha. Det förefaller som om kapacitetsutnyttjandet för närvarande under vissa tider på dagen under vissa veckodagar är så lågt att det är tveksamt om ett öppethållande är ekonomiskt motiverat. Kostnadsmässigt kan man således ifrågasätta om inte en förskjutning av öppethållandet till tider med starkare kundunderlag vore motiverad. 120

Frågan om samband mellan öppethållandetider och strukturutveckling är enligt rådet den svåraste att bedöma i sammanhanget. Handelns koncentration och nedläggandet av närhetsbutiker har medfört nackdelar som för stora konsumentgrupper är avsevärda. Försöksvis utvecklas nya butiksformer som i vissa avseenden kan ersätta och även slå ut de traditionella närhetsbutikerna. I vad mån detta är en ur konsumentsynpunkt önskvärd utveckling kan i hög grad ifrågasättas. Kioskhandeln t. ex. måste även under gynnsamma förhållanden ha ett begränsat sortiment. Samtidigt är redan i dag kostnads- och därmed prisnivån i kioskerna extremt hög. Vill man i samband med större inslag av livsmedel ställa högre krav på hygienen ökas kostnadsnivån ytterligare. De problem som konsumentrådet här berört torde till sin huvuddel ingå i distributionsutredningens arbetsområde. Enligt rådets uppfattning kan affärstidskommittén dock inte avstå från att analysera den för att kunna komma med underlag för bedömning av hur alternativa lösningar av affärstidsfrågan kan påverka strukturutvecklingen. Enligt rådets bedömning ligger huvudinvändningarna mot ett avsevärt vidgat öppethållande dock inte på konsumentsidan utan de har snarare social- och arbetsmarknadspolitisk innebörd. Rådet pekar här på frågor såsom i vilken utsträckning butikernas ordinarie personal utnyttjas i skift eller pa övertid vid utvidgat öppethållande, i vilken utsträckning tillfällig arbetskraft anlitas, hur anställningsförhållandena i butiker med respektive utan utvidgat öppethållande skiljer sig, vad deltidsanställningen i handeln betyder för hemarbetandes återinträde på arbetsmarknaden. Konsumentutredningen, som förklarat sig inte ha speciellt studerat affärstidsfrågorna, anför att dessa frågor — såväl vid en författningsreglering som i tillämpningen måste angripas med ett mera långtgående beaktande av konsumentsynpunkter än vad som nu är fallet samt hänvisar till sin i december 1969 avlämnade lägesrapport. Synpunkten på den framtida konsumentpoliSOU 1971:33

stöd av hittills vunna erfarenheter vidhålla tiken (H 1969:5) sid. 2:14 ff. Fredrika Bremer-Förbundet framhåller att denna uppfattning och framhåller att det man har övervägande positiva erfarenheter av torde bli absolut nödvändigt att i framtiden den liberalisering som skett efter affärstids- ha ökade möjligheter till flexibla affärstider lagens ikraftträdande och säger sig vidhålla anpassade till de marginaltider de förvärvsden uppfattning man gav uttryck för i arbetande har till förfogande för inköp, samband med affärstidsutredningens förslag hemtransport och även varurekvisition skrifttill ny affärstidslag, då man anförde att en ligt eller per telefon. Förbundet menar också anpassning av affärstiderna så att upphand- att närhetsbutiken, vars uppgift mer och mer lingen underlättades var angelägen för de blir att ge service åt människor som del- eller förvärvsarbetande. Man tillstyrkte den gång- heltidsarbetar utanför hemmet, måste kunna en förslaget till affärstidslag men ansåg att en förlägga sitt öppethållande till tider som övergång till ett från laglig reglering fritt överensstämmer med kundernas fritid och system vore att föredraga, då frågan om ändå har möjlighet att hålla den totala affärernas öppethållande främst var en avväg- affärstiden inom det antal timmar som ningsfråga mellan dels handelns arbetsgivare motsvarar normal arbetsdag. Förbundet och arbetstagare, dels det pris konsumen- framhåller vidare såsom sin uppfattning att terna var villiga att betala för ett längre affärstiderna dessutom måste bli ett moment som skall ingå i den allmänna planeringen av öppethållande. Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund våra bostadsområden och diskuteras gemenhänvisar till den mycket positiva försökspe- samt av samtliga intressenter inom bostadsriod, som pågått i Stockholm en längre tid området. Enligt förbundets mening bör man och säger sig anse att affärstid slagen bör även utan lagbestämmelser gemensamt kunupphävas. Förbundet motiverar sin stånd- na åstadkomma samordning och någorlunda punkt med att fri affärstid ger möjligheter enhetlighet i bestämmelserna inom varje till ökad konkurrens och ökad service åt den bostadsområde. alltmer växande skaran av husmödrar som Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbehöver handla på kvällstid och de familjer bund säger sig sakna underlag för att ge som önskar inhandla mer kapitalkrävande kommittén ett underbyggt och för förbunvaror i samråd. dets medlemmar representativt svar på den Sveriges Husmodersföreningars Riksför- ställda frågan. Man framhåller emellertid att bund framhåller att den utökning av affärs- frågan om affärernas öppethållande är vätiden som varit möjlig under senare år sentlig och påpekar att olika skäl talar för att motsvarat ett konsumentbehov och innebu- man måste underlätta för människorna att rit väsentligt bättre möjligheter för konsu- göra sina inköp. Härvid nämns att avstånden menterna - t.ex. en eller flera i en familj - till köpställena växer, att allt fler kvinnor att göra sina inköp av framförallt kläder och dubbelarbetar och att hushållets eventuella kapitalvaror. Förbundet pekar emellertid bil bara kan utnyttjas vid vissa tider. också på att beträffande livsmedelsaffärerna Förbundet menar att en flexibel anpassning så har det längre öppethållandet främst av butiksöppettiderna under dessa förhållanförekommit i större butiker i eller i närheten den innebär en lättnad för konsumenterna i av tätortscentra, varför härvidlag inköpen deras inköpsarbete. Det framhålles emellermedfört ett väsentligt merarbete ifråga om tid att å andra sidan måste beaktas de hemforsling. Även detta förbund hänvisar till handelsanställdas anspråk på drägliga arbetssitt ställningstagande i samband med remiss- villkor. Enligt förbundet synes man inte behandlingen av affärstidsutredningens be- kunna ta ställning till frågan om den tänkande och påpekar att man då framförde framtida affärstidslagstiftningen förrän efter att mycket talade för att butikstängnings- en systematisk analys av de erfarenheter man lagen upphävdes. Förbundet säger sig med får fram under försökstiden, både vad gäller SOU 1971:33

de anställdas reaktion och konsumenternas, i förhållande till olika butikstider. Väsentligt synes förbundet också vara det ekonomiska utfallet av ett generösare butiksöppethållande, d.v.s. hur prisnivån påverkas. Svenska Åkeriförbundet konstaterar att hittillsvarande bestämmelser om affärstider inte är tillämpliga på åkerinäringens egen marknadsföring och säger sig därför inte ha några erfarenheter att delge kommittén. Förbundet framhåller emellertid såsom sin uppfattning att detaljregleringar i görligaste mån bör undvikas och menar att det ur servicesynpunkt för transportutövarna synes mest ändamålsenligt att detaljhandels- och serviceinrättningars öppethållande fritt får anpassas till efterfrågeförändringarna på marknaden.

122 SOU 1971:33

B

Företrädare för verksamheter som berörs av affärstidslagen

I Handelskamrarna I ett gemensamt yttrande har handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad lämnat en utförlig redogörelse för inställningen hos olika intressegrupper bland sina medlemmar. Enligt handelskamrarna kan två huvudlinjer urskiljas i inställningen till affärstidsregleringen. Å ena sidan finns företrädare för större varuhus, stormarknader och kedjeföretag, vilka i allmänhet förordar ett fullständigt slopande av den nuvarande regleringen och införande av full frihet beträffande butikernas öppethållande. Å andra sidan står representanter för den medelstora och mindre detaljhandeln, som deklarerar en klart negativ hållning till en helt oreglerad affärstid och närmast önskar ett bibehållande av nuvarande system, möjligen med vissa smärre ändringar bl. a. i fråga om nuvarande dispensregler. Enligt dessa handelskammare har förespråkarna för full frihet på området ifråga, framhållit bl. a., att de begränsningar, som finns i den nuvarande lagen kommit att tillämpas mycket olika i olika delar av landet. Öppethållandetiderna bör emellertid enligt denna intressegrupp i princip regleras med hänsyn till konsumenternas önskemål och behov och icke genom speciallagstiftning. Man syftar till mer differentierade öppethållandetider och mera generösa sådana i konsekvens med den allmänna samhällsutvecklingen, där det dubbla förvärvsarbetet inom familjerna ökar, enpersonshushållen SOU 1971:33

blir flera och kraven på närhetsbutiker blir starkare. Man har vidare inom denna grupp påpekat, att affärstiderna ur vissa aspekter kan betraktas som ett konkurrensmedel. Den nuvarande lagstiftningen begränsar affärstidens utnyttjande även i detta hänseende. Som exempel kan nämnas att kioskhandeln i allmänhet är undantagen från lagens inskränkningar och att sortimentet i kioskerna numera tenderar att omfatta allt fler varor av mycket skilda kategorier. En uppenbar olägenhet anses ligga däri att möjligheterna till kommunala dispenser från affärstidslagen tillämpas mycket olika i olika kommuner. Härigenom har uppkommit avsevärd osäkerhet och orättvisor har begåtts. Mot bakgrund av vunna erfarenheter sedan tillkomsten av den nya affärstidslagen bedöms det som sannolikt att konsumenternas behov av ett längre öppethållande under kvällstid på vardagarna samt att ett visst öppethållande på söndagarna fortsättningsvis kommer att bestå i varje fall i centrum av större städer och i förortscentra samt i speciellt anlagda stormarknader. De affärsan ställd as intressen i sammanhanget bör enligt denna intressegrupp kunna tillgodoses genom gällande arbetstidslagstiftning. Slutsatsen blir att den nu gällande affärstidslagen bör upphävas och inte ersättas med annan lagstiftning. Butikstider som fixerats i lag ger inte detaljhandeln tillräcklig smidighet att utvecklas rationellt. Handelskamrarna återger därefter syn123

punkter, som framförts av företrädare för las är det därför ett väsentligt önskemål från den medelstora och mindre handeln samt för näringslivets sida, att lagen ifråga om disvissa större specialaffärer (även sådana som pensreglerna omarbetas så att riktigare och i kan betraktas som varuhus eller varuhus- konkurrensavseende mera rättvisa resultat kedjor). Enligt dessa företrädare bör den kan uppnås, utan att konsumenternas berättinuvarande möjligheten till öppethållande alla gade intressen därvid åsidosättas. En annan vardagar mellan kl. 8.00 och 20.00 vara fullt fråga, som påtalats är splittringen ifråga om tillräcklig för att tillgodose konsumenternas dag för kvällsöppethållandet till kl. 20.00. berättigade intressen. I många fall utnyttjas Detta har, menar man, medfört onödiga för närvarande inte hela denna tid i prakti- slitningar mellan företagen och är en nackdel ken då företagen funnit att kundfrekvensen för konsumenterna, såtillvida att de får svårt under bl. a. de två sista timmarna före kl. 20 att hålla reda på de olika företagens olika är så liten, att det är orationellt att hålla tider. Kunde man inte här uppnå enhetlighet öppet. En fullständig liberalisering av öppet- genom frivilliga överenskommelser, borde hållandetiderna skulle medföra flera olyckli- någon utväg finnas att med lagens hjälp ga konsekvenser. För de företag det här komma fram till större enhetlighet. gäller, där försäljningen vanligen är indiviEfter att ha refererat de olika synpunkduell eller sker över disk, kommer sålunda terna förklarar handelskamrarna i sitt ytthelt fria affärstider att innebära utomordent- rande att man inte i detta läge har möjlighet liga svårigheter ifråga om personalrekryte- att ta direkt ställning till frågan om fortsatt ringen. Det framhålles från företagens sida, reglerad affärstid. Handelskamrarna hänvisar att personalen måste vara yrkesutbildad och emellertid till ett av handelskammaren i ofta även specialutbildad för branschen. Göteborg den 15 juli 1965 avgivet yttrande Redan nu möter det svårigheter att rekrytera över det då föreliggande förslaget till affärssådan personal, och ett frisläppande av tidslag. Enligt detta yttrande fann handelsaffärstiden skulle ytterligare accentuera deskammaren vid försök till bedömning av de sa svårigheter. Härtill kommer att en fullden gången åberopade skälen för respektive ständig frihet oundvikligen måste medföra emot en slopad lagstiftning, att man knapmycket stora kostnadsökningar som i sin tur past kunde finna annat än att skälen för var kommer att påverka priserna. Övertid under de tyngst vägande. kvällstid, på lördagar och söndagar måste Ett utförligt yttrande har också avgivits av kompenseras i direkta lönehöjningar eller Skånes Handelskammare. Denna handelsgenom ökad fritid under vardagar och verkar kammare uppehåller sig till en början vid sålunda kostnadshöjande. Även om vissa frågan om öppethållande på vardagar. Man detaljer i lagen och dess tillämpning kan bli säger sig under de senaste åren - åtminstone föremål för berättigad kritik och eventuella såvitt gäller detaljhandeln i större orter - ha ändringar, bör man enligt denna grupp nu kunnat förmärka ett ökat kvällsöppethålkunna nöja sig härmed, och låta systemet i lande. Utvecklingen på detta område säges dess väsentliga delar bestå, för att någon kunna karaktäriseras som en successiv angång längre fram ta definitivt ställning till passning av öppethållandet till de önskemål frågan om fortsatt reglering eller full frihet. som visat sig föreligga hos allmänheten. Kritiken av detaljer i den nuvarande regleringen har enligt handelskamrarna fram- Kammaren finner det stå helt klart att det för allt tagit sikte på formerna och tillämp- hos konsumenterna i dag föreligger ett allt ningen av det nuvarande dispensförfarandet. starkare intresse att kunna göra inköp under Förespråkarna för en viss fortsatt reglering kvällstid även av sådana varor som faller har framhållit, att det nuvarande systemet utanför kioskvarusortimentet. Mot bakborde kunna göras mera enhetligt och grunden av vad sålunda och i övrigt anföres rättvist. Om regleringen kommer att bibehål- förordar handelskammaren att författningsbestämmelser inte utfärdas till reglerande av 124

SOU 1971:33

affärstiden på vardagar sedan giltighetstiden lämnas helt fritt - och att affärstidslagstiftningen alltså borde helt avskaffas — eller att av nu gällande lag löpt ut. Enligt handelskammaren har från skilda affärerna i vart fall skulle ha möjlighet att håll riktats ytterst skarp och enstämmig hålla öppet ett större antal söndagar än som kritik mot tillämpningen av nuvarande be- nyss angivits. Handelskammaren har inte på förevarande stämmelse om rätt för kommunen att meddela dispens. Det framhålles att de stadium för sin del velat ta slutlig ställning kommunala besluten ger intryck av att i till frågan i vilken utsträckning söndagsöpbetydande utsträckning ha fattats tämligen pethållande i framtiden bör medges men slumpmässigt och i ett mycket stort antal understrukit önskemålet att affärerna efter fall utan vederbörligt hänsynstagande till den fritt val skall få hållas öppna åtminstone tre söndagar årligen. föreliggande konkurrenssituationen. För den händelse affärstidskommittén Omfattningen av allmänhetens behov av skulle finna sig böra föreslå en begränsad rätt att kunna göra inköp på söndagar finner till öppethållande på söndagar, finner hanhandelskammaren svår att närmare klarlägga delskammaren det angeläget att kommittén och framhåller att den enda vägen att på ett tillförlitligt sätt mäta behovet synes vara att närmare överväger formerna för kontroll av affärerna i större eller mindre utsträckning tillämpningen av ett stadgande härom. Beträffande frågan om dispensgivning vid ges möjlighet att - utan dispenstvång - hålla en eventuell fortsatt affärstidslagstiftning öppet på söndagar. Handelskammaren erinrar vidare om att anför handelskammaren att det mot bakbland de affärsanställda föreligger ett för- grund av hittills funna erfarenheter kan klarligt intresse att söndagar inte helt skall ifrågasättas om särskilda tillstånd överhuvudkomma att jämställas med vardagar. Å andra taget bör lämnas för det fall att den blivande sidan framhålles att det står klart att de lagstiftningen ger möjlighet till ett begränsat anställda kommer att ha möjligheter att söndagsöppethållande. Om dispensmöjliglokalt påverka frågan om ett söndagsöppet- heten likväl skulle befinnas böra hållas hållande och att arbetstidslagstiftningen mås- öppen är det enligt handelskammarens mete tillmätas särskild betydelse härvidlag. ning i vart fall ett oavvisligt krav att ett Kammaren finner inte heller anledning räkna sådant system tillskapas som, med tillgodomed att vid full frihet till söndagsöppethål- seende av allmänhetens behov, ger helt andra lande denna möjlighet kontinuerligt kommer garantier än det nuvarande för att dispensgivningen blir konkurrensneutral. Beslutanatt utnyttjas av något större antal företag. Inom handelskammaren har rått enighet derätten föreslås härvid böra överflyttas till om att viss möjlighet bör öppnas för länsstyrelsen efter hörande av berörda intresaffärerna att hålla öppet på söndagar utan segrupper. Stockholms Handelskammare uppehåller särskild dispens. Däremot har enighet inte kunnat nås i frågan, i vilken utsträckning sig inledningsvis vid tillämpningen av dissådant öppethållande bör medges. Fackhan- pensförfarandet i storstockholmsområdet. deln sägs ha kunnat acceptera tre valfria Kammaren framhåller att det i det särskilt söndagar om året men inte mera. En för dispensfrågor bildade interkommunala ytterligare utvidgning av affärstiden på sön- organet för Storstockholm (SAKO) stod dagar kan enligt denna grupp av företagare få klart att en rättvis dispensgivning - för en prishöjande effekt. Även fara för om- konkurrerande affärsföretag men också för strukturering av fackhandeln och därmed deras kunder - kunde åstadkommas enbart sammanhängande nedläggning av butiker och genom en radikal dispenspolitik: antingen inga, eller nästan inga dispenser försämring av service har anförts från denna skul grupp. Från varuhushåll har å andra sidan lämnas eller skulle dispenser lämnas till i hävdats, att söndagsöppethållandet borde princip alla som sökte dispens. Den restrikSOU 1971:33

tiva linjen ansågs emellertid inte möjlig att upprätthålla, bl. a. med hänsyn till de kvällsoch söndagsöppethällandedispenser som sedan länge lämnats affärerna i Stockholms city. Ett annat och mer väsentligt hinder mot en restriktiv dispenspolitik var att allmänheten i Storstockholm i flera sammanhang uttalat önskemål om kvälls- och söndagsöppethållna affärer på andra ställen än i cityområdet. Den motsatta ståndpunkten åter, d.v.s. en mycket liberal och generös dispensgivning, var visserligen tilltalande från rättvisesynpunkt och även med hänsyn till konsumenternas/allmänhetens intressen men den kunde däremot knappast anses stå i överensstämmelse med grundtankarna och bestämmelserna i den nya affärstidslagen. Övervägandena inom SAKO gav till resultat en kompromiss, som i stort sett gick ut på en rekommendation till kommunerna om dispens för söndagsöppethållande för dagligvaruaffärer belägna inom mer betydande centrumområden med bl. a. goda kollektiva kommunikationer. Denna rekommendation var inte betingad enbart eller ens i första hand av rättvisesynpunkter och allmänna bedömningar av allmänhetens servicebehov utan utgjorde resultatet av en sammanjämkning av de huvudintressen, som fanns representerade i kommittén, näringsliv och handel, köpmannaorganisationer samt de handelsanställdas fackliga sammanslutningar. Systemet kom enligt handelskammaren att gynna affärer som låg i city eller i de nya bostadsområdenas storcentra, under det att butiker inne i bostadsområdena - såväl mindre service- och kvartersbutiker som större försäljningsenheter - i motsvarande grad missgynnades. Ett annat resultat av dispensrekommendationerna var att dispensaffärerna sinsemellan hade olika öppethållandetider. I Stockholms city hade det s. k. tunnelbanefrälset rätt att hålla öppet till kl. 22.00 alla kvällar. Andra dispensbutiker måste på söndagar stänga kl. 18.00. Kammaren framhåller vidare att under det allra senaste året dispenssystemet kommit att ytterligare kompliceras till följd av Kungl. Maj:ts beslut i ett antal besvärs126

ärenden. Genom Kungl. Maj.ts ingripande hade likartade fall kommit att bedömas olika och den självklara regeln att alla affärer i ett "dispenscentrum" skulle få samma rätt till söndagsöppethållande hade satts ur spel. Ett positivt resultat av dispenssystemet i storstockholmsområdet var enligt handelskammaren att försöksperioden givit belägg för två väsentliga antaganden i debatten om affärstiderna nämligen dels att det faktiskt föreligger ett utbrett önskemål från allmänhetens sida om kvälls- och söndagsöppethållande och dels att rätt till friare affärstider utnyttjas enbart i de fall då affärerna finner det lönsamt att hålla öppet, d.v.s. om affärsläge och faktiska försäljningsmöjligheter gör det möjligt att hålla öppet på kvällar och söndagar. Handelskammaren finner därför att ett slopande av affärstidsregleringen, enligt de erfarenheter som den nya affärstidslagen och dispenssystemet givit, skulle leda till en smidig och naturlig anpassning av öppethållandetider till allmänhetens behov och önskemål. Beträffande närhetsservicen framhåller kammaren att denna genom det nuvarande systemet fått mindre möjligheter att anpassa öppethållandet efter kundernas önskemål än butikerna i stora affärscentra. Den fortgående butikskoncentrationen och småbutiksnedläggelserna har därigenom enligt handelskammarens uppfattning fått en accelererad hastighet, som inte varit motiverad av en naturlig marknadsstrukturering. Ett slopande av affärstidsregleringen borde därför främja ett bättre tillgodoseende, av önskemålen i fråga om närhets- och servicebutiker. Den grupp som enligt handelskammaren har största intresset av friare affärstider d.v.s. i praktiken av söndagsöppethållande - torde vara de yrkesarbetande husmödrarna. Denna till antalet växande och i realiteten ofta dubbelarbetande yrkesgrupp sägs genom söndagsöppethållandet ha fått en uppskattad möjlighet att minska stressen och jäktet under veckans övriga dagar. På söndagen kan inköp av dagligvaror ske tillsammans med och med hjälp av familjens övriga medlemmar. Storköp av dagligvaror med SOU 1971:33

familjens bil kan också kombineras med sådana inköp av kläder och kapitalvaror som kräver större tidsåtgång och familjesamråd. Handelskammaren erinrar i detta sammanhang också om den stora arbetskraftsreserv, bestående av bl. a. hemmafruar och studerande ungdom, som står till handelns förfogande för att bemästra eventuella personalbristsituationer då det gäller kvälls- och söndagsöppethållande. Kammaren avslutar sitt yttrande med att förorda ett totalt slopande av affärstidsregleringen. Gotlands Handelskammare säger sig ha funnit starka skäl föreligga att nuvarande lagstiftning uppmjukas i riktning mot ett slopande av affärstidsregleringen. Kammaren vill dock förorda att det med hänsyn till de olägenheter som kan uppstå för de mindre företagarna samt för de affärsanställda, att all affärstidsreglering inte omedelbart slopas, men att tidsgränserna vidgas. Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län finner med hänsyn till att de nu gällande möjligheterna till öppethållande på vardagar inte utnyttjas i full utsträckning och något behov av tidigare eller senare öppethållande inte heller visat sig föreligga att man både i konsumenternas och de affärsan ställdas intresse i en blivande affärstidslag helt kan avvara en lagfäst reglering såvitt gäller vardagar. Annorlunda förhåller det sig enligt kammaren beträffande öppethållande under sön- och helgdagar, i vilket hänseende nuvarande ordning bör bibehållas. Vid skapande av riktlinjer för vägledning vid tillståndsgivningen bör enligt kammaren tillses att dessa blir ytterst restriktiva. Tillstånd till söndagsöppethållande bör sålunda enligt kammaren meddelas endast i speciella undantagsfall, enär sådant öppethållande genom frihet beträffande vardagshandel inte har något påtagligt behov att fylla, enär det är till förfång för de affärsanställda och enär stor risk föreligger för att tillståndsgivningen snedvrider konkurrensförhållandena inom handeln. Östergötlands- och Södermanlands Handelskammare förordar en förlängd affärstidsreglering under en begränsad giltighetsSOU 1971:33

tid, inte längre än tre år. Enligt kammarens uppfattning innebär det av lagen medgivna öppethållandet på vardagar inte några olägenheter för konsumenterna. Beträffande söndagar är emellertid enligt kammaren troligt att utvecklingen går mot skärpta krav från konsumenternas sida på öppethållande, främst beträffande varuhus av extern karaktär med försäljning av möbler och andra kapitalvaror. Kammaren erinrar om att vad som i samband med tillämpningen av butikstängningslagen främst föranledde kritik var dispensgiv ningen. Tillämpningen av dispensreglerna föranleder enligt uttalanden, som kammaren inhämtat från sammanslutningar av köpmän inom sitt område, alltjämt besvär. Tillstånd till förlängt öppethållande har lämnats på mycket varierande grunder beroende på att kommunerna tolkat lagen på helt olika sätt. Den samstämmiga uppfattningen är enligt kammaren att länsstyrelserna fortsättningsvis bör vara dispensgivande myndighet, i den mån lagstiftningen överhuvudtaget bör äga bestånd. // Företag, företagsblock, branschorganisationer m. m. a) Enkätsvar som innefattar önskemål om affärs tidsregleringen s slopan de ASK-Bolagen (den sammanslutning av grossister, som ligger bakom de frivilliga kedjorna VIVO och Favör) hävdar att det inte finns något behov av en lagfäst affärstidsreglering. Enligt deras uppfattning bör handeln utan hinder av en både otidsenlig och konkurrensbegränsande lag ha frihet att anpassa sina affärstider efter kundernas behov. Det är kunderna — konsumenterna — inte kommunala förtroendemän eller de butiksanställda eller deras företrädare, som skall avgöra när och om det finns behov av söndagsöppet. Bolagen anser vidare att med ledning av de erfarenheter som vunnits av den nuvarande lagens tillämpning det inte finns fog för påståendet att köpmän och/eller affärsanställda kommer att få "sitta emellan" genom att affärstidslagen upphör att gälla. Arbets127

tiden regleras genom särskild arbetstidslag- utnyttjande av butikens lokaler och invenstiftning, framhålles vidare. tarier. Enligt bolagen anlitar butiker, som håller Inom köpmannaorganisationerna sägs tiöppet utöver vad som i dag betraktas som digare ha framhållits att ett slopande av normal affärstid, vanligen deltidspersonal, affärstidslagen möjligen skulle kunna skapa som ofta är hemmafruar, som ser butiks- sociala problem för affärsinnehavarna. Man tjänst på kvälls- eller söndagstid som en god har gått ut ifrån att liberalare bestämmelser möjlighet till förvärvsarbete. Det finns skäl ifråga om öppethållande skulle innebära ett att anta att intresset för detta förvärvsarbete konstlat behov av öppethållande och ett av inte skall bli mindre genom den nyligen konkurrens alstrat tvång för köpmännen att genomförda skattereformen. ha öppet kvällar och söndagar. Denna risk Godtycklig dispensgivning, undantag för måste, enligt bolagens förmenande, bedömas vissa butiksformer (kiosker, bensinstationer som mycket ringa, inte minst mot bakgrunetc.) är enligt bolagen exempel på den den av de utredningar som visat hur ytterligt diskriminering genom affärstidsregleringen, varierande affärsinnehavare utnyttjar gälsom på senare tid kommit även livsmedels- lande möjligheter att hålla öppet på kvällsdetaljhandelns organisationer att kräva ett tid. Dessa erfarenheter kan enligt bolagens mening inte tolkas på annat sätt än att det slopande av affärstidslagen. Den allvarligaste invändningen mot affärs- varit kundkretsens önskemål och affärsinnetidsregleringen är att den sätter konkurren- havarens lönsamhetsbedömning som fått avsen ur funktion. Om kioskhandeln och andra göra frågan om och när en butik skall hålla detaljhandelsformer som arbetar med det öppet. s. k. fria sortimentet får utvecklas utan Kooperativa Förbundet pekar inledningskonkurrens från företag, som är bundna av vis särskilt på tre förhållanden, som man vid affärstid slagens bestämmelser, riskerar man ikraftträdandet av affärstidslagen kunde fören snedvridning av detaljhandeln, som inte utse, och som definitivt framträtt allt krafminst ur konsumentsynpunkt kan få tigare och påverkat konsumentbehoven. Förolyckliga konsekvenser. Affärstidsregleringen bundet citerar härvid affärstidsutredningens hindrar utvecklingen mot bl. a. bostads- betänkande. "Det första hänför sig till orienterade och trafikanpassade "närser- befolkningens flyttning i riktning mot tätvicebutiker", "bekvämlighetsbutiker" eller orterna, koncentrationen av detaljhandeln till vad man föredrar att kalla de efterfrågade allt större butiksenheter och handelns ratioalternativen som komplement till mer eller nalisering i övrigt. Det andra är den väntade mindre centrumorienterade butiker. Erfar- ökningen av antalet åldringar och förvärvsenheten visar, menar bolagen, att just öppet- arbetande kvinnor. Det tredje är den forthållandet under tider som passar bl. a. de allt satta arbetstidsförkortningen och den därav fler förvärvsarbetande husmödrarna, är den följande slutliga övergången till femdagars kanske avgörande förklaringen till de stora arbetsvecka." Enligt förbundet säger konframgångarna för den livligt prisade butiks- sumtionsföreningarnas erfarenhet att dessa typen. Man påpekar att i USA motsvarig- faktorer allt kraftigare framkallat ett behov heten, de s. k. conveniencestores, haft en av att i vissa försäljningsenheter utöka mycket stark utveckling tack vare att de öppethållandetiderna till efter kl. 20 på någon vardagskväll i veckan samt öppethålhaft öppet från kl 7 — 23 varje dag. lande på söndagar i viss begränsad utsträckBolagen framhåller också att ett till konsumentbehovet anpassat öppethållande ning. Detta behov uppstår enligt förbundet inte medför ökade kostnader. De som skall framförallt i de stora externa anläggningarna, göra arbetet för kvälls- eller söndagsköpande vidare i vissa försäljningsenheter i de stora kunder kostar mer — men denna dyrare städernas citykärnor, t. ex. i anslutning till arbetskraft "balanseras" mot ett effektivare T-bana, samt i de större förortscentra utan128

SOU 1971:33

bör komma till stånd efter utgången av år för de större städerna. Beträffande den kommunala dispensgiv- 1971. NK-Turitzkoncernen framhåller att den ningen säger förbundet att det är konsumentföreningarnas erfarenhet att förfarandet nuvarande lagstiftningen utgör en klar bei de skilda kommunerna och motiveringarna gränsning för handeln att anpassa sig till för och emot dispenser varierar högst betyd- konsumenternas behov. Ett slopande av ligt. Detta innebär enligt förbundet en olyck- affärstidslagstiftningen kommer enligt konlig frånvaro av samordning och enhetlighet i cernen att ge detaljhandeln möjligheter att de detaljhandelsregioner där dispenser i dag fungera bättre sett med konsumentens ögon. är aktuella. Det påpekas i detta sammanhang Öppethållandet är endast en av många att de större försäljningsenheterna i och komponenter i detaljhandelns konkurrensomkring de större städerna betjänar betyd- mix. Något grundläggande motiv för en ligt större områden än vad som representeras reglering genom lagstiftning av denna saknas av kommungränser. Beträffande prisfrågan likaväl som beträffande urval, service, prisframhålles att erfarenheter från kooperativa sättning, shoppingmiljö och annonsering. Ett försäljningsenheter med utökat öppethål- slopande av affärstidsregleringen skapar bättlande har givit förbundet den uppfattningen re möjligheter till ett rationellt utnyttjande att ett utsträckt öppethållande totalt sett av resurserna i handeln. Någon risk för att inte höjer kostnaderna i förhållande till prisnivån skulle påverkas uppåt på grund av omsättningen. Anledningen är att endast ökad frihet i denna fråga föreligger alltså försäljningsenheter med förhållandevis hög inte. Koncernen vänder sig också mot att den kundfrekvens och hög omsättning kan bli aktuella för kvälls- och söndagsöppet. Med nuvarande lagstiftningen på grund av det andra ord, en fri anpassning av öppethål- s. k. kiosksortimentet ger alltför stora landetider anpassat efter kundfrekvens med- möjligheter till konkurrens på olika villkor. för att handelns rationalisering underlättas. Toleranserna i gränsdragningen mot detaljKundfrekvens, omsättning och kostnader handelns övriga sortiment är alltför stora. bör avgöra vilka enheter som skall ha utökat Även de kommunala besluten om dispenser finner koncernen otillfredsställande och öppethållande och inte tvärt om. När det gäller de sociala problemen för framhåller att de inte fattas efter enhetliga affärsanställda och affärsinnehavare är det linjer, vilket leder till skevheter och orättviförbundets mening att en lagreglering av sor både mellan olika kommuner och inom affärstiderna av det slag vi för närvarande en och samma kommun. Man framhåller särhar, inte på ett effektivt och tillräckligt sätt skilt att det torde vara nästintill omöjligt att löser dessa problem. Förbundets uppfattning utforma dispensregler, som helt uppfyller är att man även inom varuhandelns område rättvisekravet. Oljekonsumenterna OK pekar på att hanbäst löser detta genom förhandling mellan arbetsmarknadens parter. Med tanke på vad deln sedan affärstidslagens tillkomst genomsom tidigare sagts om vilka typer av försälj- gått en omstrukturering i accelererad takt ningsenheter som har behov av utökat med nedläggning av mindre butiker i tätorter öppethållande samt med tilltro till förhand- och på landsbygden samt en koncentration lingar mellan arbetsgivare och arbetstagare till varuhus och storköpsanläggningar. Denna torde det enligt förbundet i dagens läge och i utveckling har ställt stora grupper utan den framtidens knappast heller uppstå sociala butiksservice som de små närhetsbutikerna problem för affärsinnehavare, om regleringen gav. En motverkande trend har emellertid uppkommit och tagit sig uttryck bl. a. i en upphör. Mot bakgrunden av dessa synpunkter sortimentsbreddning vid bensinstationer och sägs det vara förbundets mening att en kiosker. I detta sammanhang har det då ofta fortsatt reglering i lag av affärstiderna inte blivit konflikter med den nuvarande lagen då SOU 1971:33

varor som inte ingått i det s. k. fria hotell- och restaurangnäringens traditionella sortimentet upptagits till försäljning vid former. Med all sannolikhet måste man söka dessa anläggningar. OK framhåller vidare att sig fram till en kombination av reguljär det förekommit olikhet i behandlingen av hotellrörelse och självhushåll med utökad ärenden rörande dispenser i olika kommuner service till semestergästerna på inkvarteoch länsstyrelser, vilket t. ex. tagit sig ut- ringsstället. För att inte gästerna efter en tryck i olika öppethållandetider vid samtliga ansträngande resa skall behöva fara in till butiker i OKs motorhotellkedja. Några närmaste stad för att handla, bör det, menar problem ur personalsynpunkt sägs inte ha man, göras möjligt att i anslutning till förekommit för OK:s vidkommande. Med restaurangrörelsens öppethållandetider sälja hänsyn till det anförda vill man förorda att livsmedel av alla slag, inberäknat sådana affärstidslagen inte förlänges utan helt slo- drycker — även öl — som får säljas i pas. livsmedelsbutikerna. Vid sidan av de egentSvenska Företagares Riksförbund påpekar liga livsmedlen bör försäljningen även få att det mycket stora kapital, som i dag ligger omfatta andra varor, t. ex. fritidskläder. I investerat i butikerna, får en onödigt lång enkätsvaret sägs att det knappast synes avskrivningstid med åtföljande förhöjning av sannolikt att man kan tillgodose dessa priserna genom den korta öppethållande- önskemål genom en utökning av det fria tiden. Enligt förbundets uppfattning tillgo- varusortimentet enligt affärstidslagen. För doses de affärsanställdas intresse av en att ge tillräcklig frihet för utvecklingen av reglerad arbetstid till alla delar genom resandeservicen synes det erforderligt att överenskommelser på arbetsmarknaden. För- antingen helt slopa affärstidsregleringen eller bundet anger såsom sin uppfattning, att ett föreskriva att den inte skall gälla varuförsäljslopande av affärstidslagen torde vara till ning i samband med ordnad restaurangrögagn även för de mindre företagen, vilka relse. Enligt svaret är det första alternativet därigenom smidigt kan anpassa sig till olika att föredra. mindre konsumentgruppers behov såväl geoÅhlén & Holm AB betonar inledningsgrafiskt som tidsmässigt och föreslår att vis vikten av att på ett smidigt sätt kunaffärstidslagen upphäves så snart detta är na anpassa affärstiderna till allmänhetens formellt möjligt. önskemål. Bolaget säger sig ha utnyttjat Sveriges Arbetsgivareförening för Hotell affärstidslagens jämfört med sin föregångare och Restauranger samt Sveriges Hotell- och mera liberala regelsystem olika i skilda delar Restaurangförbund säger inledningsvis att av landet beroende på allmänhetens differenför det stora flertalet tätortshotell, som tierade inköpsbehov. Möjligheterna till öpvänder sig till affärsresande, den nuvarande pethållande under måndagar—fredagar till kl affärstidslagen knappast medfört några olä- 19 eller 20 har utnyttjats i mycket stor genheter. För de företag däremot, som utsträckning. Enligt bolaget har under de vänder sig till semesterresande — motorho- senaste åren på många håll skett en märkbar tell, turisthotell, s. k. trafikbarer utefter förskjutning av inköpen till kvällarna, vilket vägarna o. dyl. anläggningar - och som till enligt bolagets uppfattning pekar mot ett stor del ligger utanför tätorterna, har erfar- alltmer ökande behov av en differentierad enheterna visat behov av att servicen till affärstid för skilda grupper av konsumenter. gästerna kan utökas. Sett på längre sikt torde Beträffande försäljningen under affärstid det ur turistnäringarnas synpunkt vara en utöver den vanliga framhåller bolaget att mycket väsentlig angelägenhet att finna denna naturligtvis varit beroende av dispensformer för inkvartering och måltider för givningen i de olika kommunerna. I Stockresande, som ger god service till rimliga holm har Åhléns i City på grund av fortsatt priser. Till följd av kostnadsutvecklingen blir intresse bland allmänheten tillämpat öppetdet allt svårare att lösa detta problem i hållande av livsmedelsavdelningen under 130

SOU 1971:33

kvällstid vardagar till kl 22 och under söndagar kl 13 — 22. I den mån dispensgivning förelegat i köpcentra omkring Stockholm såsom vid Tempo- varuhusen i Mörby Centrum och Skärholmens Centrum har bolaget kunnat konstatera att en mycket stor efterfrågan förelegat för varor under söndagsöppethållande kl 13 - 18. Några generella slutsatser om hur den faktiska inställningen till affärstidsregleringen gestaltar sig bland allmänheten anser dock bolaget svårligen kunna dragas. Hade affärstidslagen inte existerat d.v.s. hade full frihet rått efter butikstängningslagens slopande, skulle inköpsvanorna eventuellt tett sig mycket annorlunda. Ett tecken härpå är enligt bolaget den under senaste tiden kraftigt expanderande automat-, kiosk-, bensinstations- och drugstorehandeln. Dessa särskilda former av detaljhandeln torde enligt bolaget ha kommit att växa fram till nuvarande omfattning mycket beroende på den begränsade allmänna affärstiden och allmänhetens ökande behov av mer differentierad inköpsservice. Åhlén & Holm AB bemöter vidare den enligt bolaget vanliga invändningen mot öppethållande under t. ex. söndagar att de till synes höga försäljningskostnaderna sådana dagar skulle resultera i höjda varupriser för konsumenterna. Bolagets erfarenhet sägs vara att dessa kostnader, i de fall allmänheten visar inköpsintresse, helt inrymmes i eller överträffar företagets totala kostnadsmålsättning vad gäller löne- och driftskostnader i förhållande till intäkter. Erfarenheterna tyder snarare på att direkta löneoch övriga driftskostnader under söndagsöppethållande är lägre än genomsnittligt. Den ökade volymen bidrar till en tillräcklig sänkning av de fasta kostnaderna. Enligt bolaget kan det således faktiskt förhålla sig så, att utsträckt öppethållande under söndagar ger varuhusen möjlighet att uppnå lägre procentuella kostnadstal och därmed lägre prisnivå. Risken för prishöjningar föranledda av de högre försäljningskostnaderna under söndagar är därför enligt bolaget obefintlig. Bolaget vänder sig också mot en enligt SOU 1971:33

detta i dispensärenden ofta framförd åsikt från fackligt håll, att butikspersonalen skulle komma att förorsakas stora olägenheter genom ett dispensmedgivande och att en ökad förläggning av arbetstiden till söndagar skulle göra yrket mindre attraktivt, vilket skulle ha till följd att många anställda med branschvana lämnade yrket och att detta skulle resultera i försämrad service för allmänheten. Enligt bolaget innebär varuhusens personalorganisation vid söndagsöppethållande inte någon förändring av arbetstidsscheman för veckans övriga dagar och någon styrning av tjänstgöringstider från ordinarie tjänstetid till söndagstjänstetid förekommer inte. Söndagsöppethällande innebär helt nya arbetstillfällen för olika grupper som har intresse därav på grund av goda förtjänstmöjligheter. Tillgången pa yrkeskunnig söndagstjänstgörande personal är enligt bolaget erfarenhetsmässigt större än behovet. I dispensärendena förekommer enligt bolaget såsom argument mot söndagsöppethållande eller utsträckt öppethållande under vardagar också att detaljhandelsföretagen inte till fullo utnyttjar den vanliga affärstiden. Bolaget säger sig därvid ha deklarerat åsikten att det förhållandet att det i lagen medgivna maximala öppethållandet inte utnyttjas just beror på att allmänheten på en viss ort eller i en viss stadsdel inte visade sig intresserad av att förlägga inköpen till exempelvis kl 18 — 20 måndag - torsdag eller kl 16 - 20 lördagar, men att det däremot finns ett utbrett intresse för söndagsinköp. Enligt bolaget har vidare rättstillämpningen i samband med dispensgivningen lett till att en betydande osäkerhet uppstått rörande hur 2 § affärstidslagen skall tolkas och tillämpas. Enligt bolagets mening har tillämpningen i många fall inte motsvarat lagstiftarens intentioner i fråga om dispensrätten såtillvida att allmänhetens intresse inte fått vara avgörande. I stället har representanterna för kommunerna berett sig möjligheter att avgöra ärendena efter eget gottfinnande och fackliga, partipolitiska och 131

andra ovidkommande intressen har tillmätts avgörande betydelse. Bolagets uppfattning är också att affärstid slagen ofta torde kringås genom försäljning av det s. k. fria sortimentet i förening med försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse. En fortsatt affärstidsreglering kan mot bakgrund av de nämnda tendenserna enligt bolaget utmynna i att detaljhandelsstrukturen blir formad efter ett reglerat val av varor för att söka uppfylla konsumenternas behov i stället för att strukturen utformas rationellt ekonomiskt och i enlighet med de reella önskemålen hos konsumenten.

vilka motiv som föreligger kommer att begagna denna möjlighet att handla i ännu större utsträckning om tillfälle därtill ges. AB Wessels tar också upp frågan om de affärsanställdas situation och framhåller att det för dem alltid varit ett bekymmer att man haft en annan dagsrytm än familjemedlemmar som är anställda i fabrik eller på kontor. Utan tvivel, fortsätter företaget, är det därför så att förändringar i arbetstiden, som ytterligare förstärker denna olikhet, medför påfrestningar på personalens lojalitet med kundönskemålen. Hittills har detta dock gått att lösa bl. a. genom förmånliga längre sammanhängande ledigheter och högre ersättning. Dagtidspersonalen har vidare kunnat erbjudas omväxlande förmiddagsb) Enkätsvar, som är positiva till en friare och eftermiddagstjänstgöring medan kvällsaffärstidsreglering, men som inte förespråkar tjänstgöringen delvis ordnats som speciella att regleringen skall upphöra deltidstjänster. Det har visat sig att dessa AB Wessels har till sitt svar fogat några tjänster attraherat åtskilliga hemmafruar och tabeller beträffande öppethållandet i varu- det erbjuder inga svårigheter att få personal husen i Malmö och Örebro. Av dessa synes på kvällstid enligt företaget. framgå att kvällstidsförsäljningens andel av Möbel-IKEA framhåller inledningsvis att dagsförsäljningen genomgående är betydligt företagets syn på en reglering av affärstiderstörre än kvällstidens andel av total tid av na utgår från bl. a. den omständigheten att dagen. I yttrandet påpekas att Wessels i man marknadsför ett speciellt sällanköpssorMalmö redan före år 1967 hade kvällsöppet timent för hem och fritidsbostäder och pä fredagar till kl. 20 och lördagsöppet till därför främst vänder sig till konsumenter, kl. 16 och att dagsförsäljningens fördelning som vill göra sina inköp familjevis. Tidsåtmellan de olika tiderna på dagen redan då gången vid varje köptillfälle ligger enligt var ungefär densamma som nu. Företaget företaget av naturliga skäl högt - ofta 4 - 6 framhåller att tillståndsgivningen för dessa timmar. Öppethållande måndag—fredag uttider torde ha motiverats av antagandet om över vad affärstidslagen nu medger synes speciella kundönskemål om att få handla företaget inte vara erforderligt för dess inför helgen. Av det förhållandet att försälj- verksamhet. Öppethållande på lördagar får ningens förskjutning mot de senaste timmar- inte begränsas i annan mån än vad som gäller na sedermera visat sig gälla även andra dagar för andra vardagar. Beträffande söndagar än fredagar och lördagar anser sig företaget säger man sig ha klart kunnat konstatera ett kunna dra den slutsatsen, att den redan utbrett allmänhetens intresse för söndagstidigare mycket stora försäljningen på fre- öppet. Företaget säger sig under de senaste dagar — lördagar knappast torde ha berott åren i samband med söndagsöppet mellan kl. enbart på handlandet inför helgen. Snarare 11-18 vid sina varuhus i Sundsvall och måste man, menar företaget, tolka köpvane- Älmhult ha mötts av mellan 10 000-15 000 förändringen som ett mycket starkt önske- besökare per gång. Varuhuset i Kungens mål från konsumenternas sida om att få kurva utanför Stockholm redovisar enligt handla på dessa tider. Företaget säger sig tro företaget besökssiffror som är två-till treatt kunderna funnit dessa kvällstider be- dubbelt större. Man säger sig vidare anse att kväma. Man tror därför att de oberoende av boendevärdets allt större betydelse i dagens 132

SOU 1971:33

samhälle liksom ständigt ny design och nya material från formgivar- och producenthåll, nödvändiggör en helt annan kontinuitet i presentationen av branschens nyheter än som var fallet för bara några år sedan. Beträffande personalrekryteringen säger man sig anse att öppethållande på andra tider än vad som mer konventionellt gäller för dagligvaru- och citybutiker på intet sätt är hämmande för personalrekryteringen snarare tvärtom. Möbel-IKEA säger sig vidare anse att öppethållande på kundvänliga tider är kostnadsriktigt och därmed pristryckande till konsumentens förmån. Den hittillsvarande kommunala tolkningen av affärstidslagen och arbetarskyddsstyrelsens kommentarer till denna är enligt företagets mening långt ifrån tillfredsställande. Likartade och i tid sammanfallande ansökningar om tillstånd för söndagsöppet vid varuhus i Malmö, Stockholm, Sundsvall respektive Älmhult har bifallits i varierande antal från 0 till 3 gånger per år. Malmö stads drätselkammare har varje gång lämnat ansökan utan bifall. För det fall att kommittén kommer fram till att en fortsatt reglering av affärstiden är av behovet påkallat, säger sig företaget vilja starkt understryka vikten av att entydiga tolkningsbestämmelser utarbetas, att öppethållande på lördagar inte blir föremål för särskilda begränsningar och att generellt tillstånd inskrives för företagets bransch för endera öppethållande en valfri söndag per månad eller 15 valfria söndagar per år. Företaget säger sig här vilja nämna, att man för anläggningen i Älmhult med dess stora reseavstånd, i genomsnitt 60—80 km, för kundunderlaget mycket väl kan under viss tid av året tänka sig öppethållande fredagmåndag samt stängt tisdag, onsdag och torsdag. Sveriges Konditor-Förening framhåller att den gällande affärstidslagen erhöll en sådan utformning att den blev relativt flexibel och att det också har visat sig att den i praktiken medgivit möjligheter till en tidsenlig anpassning. Utvecklingen inom samhällsstrukturen SOU 1971:33

och samhällslivet går emellertid enligt föreningen mycket snabbt. Följden härav blir ett ökat krav på service. Utvecklingen har enligt föreningen lett till att den fackhandel som ekonomiskt blivit trängd av varuhusen är konditorier och tobaksaffärer bl. a., vilka företagstyper tillsammans med kioskerna idag kan sägas konkurrera om att bli morgondagens närhetsbutik. Föreningen säger sig ha kunnat konstatera att det blivit allt svårare att dra några skarpa gränser mellan olika företagstypers öppethållandetider och sortiment. De företagstyper, som arbetar med mycken manuell arbetskraft, som t. ex. konditorierna finner enligt föreningen att lönekostnadernas procentuella andel av omsättningen stigit kraftigt och att i samband därmed lönsamheten blivit allt sämre. Problematiken sägs vara mångfasetterad och föreningen tror att det är svårt att lagstiftningsvägen nå ett rättvist resultat. Man tror också med hänsyn till personalorganisationernas starka ställning idag och samhällets sociala medvetande, att det inte kan bli tal om något missbruk av arbetskraften. I detta läge säger sig föreningen hemställa att dess synpunkter måtte beaktas med största möjliga liberalisering som följd. c) Enkätsvar som inte tar ställning till frågan om regleringens slopande Sveriges Livsmedelshandlareförbund framhåller att förbundets erfarenheter från tilllämpningen av nu gällande lag inte är tillfredsställande. De besvärligaste problemen har uppkommit vid dispensgivning, som lämnats för söndagsöppethållande. Förbundet konstaterar att på de flesta håll en viss restriktivitet torde ha iakttagits, men menar att när det gäller exempelvis stockholmsområdet det starkt kan ifrågasättas, om lagens tillämpning överensstämmer med vad som varit lagstiftningens mening. Även om dispensgivningen på det hela taget varit restriktiv, är förbundet dock av den meningen att den inte varit enhetlig. För olika kommuner har skett olika tillämpning av 133

lagen med konsekvenser för konkurrensen större varuurval, belägna på sådant avstånd företag och orter emellan. Förbundet rea- från bostaden att de måste begagna bil eller gerar också mot att så stora företagargrupper annat fortskaffningsmedel, skulle konstatera som kioskrörelsen och bensinhandeln har en serviceförsämring då de inte längre skulle ha privilegierad ställning i lagstiftningen. Det tillgång till närhetsbutiken för att där göra sägs att när det gäller kioskhandeln och de kompletteringsköp. utvecklingsmöjligheter som denna får genom Enligt ICA förtjänar även påpekas att vid en utökad "frilistning" så uppfattas det på inköpskalkylers upprättande inte tids- och mänga håll som en viss diskriminering gent- transportkostnadsfaktorerna brukar invägas. emot den reguljära dagligvaruhandeln. För- Huruvida en total samhällsekonomisk vinst bundet säger sig därför vara kritiskt till de skulle uppstå genom omläggning av köptendenser till ett vidgat kiosksortiment som vanorna kan enligt bolaget dragas i tvivelsförekommit. Skulle det visa sig att detta mål. sortiment ytterligare kommer att utvidgas, Emellertid synes enligt ICA även ett försäger man sig från förbundets sida ifrågasätta längt öppethållande kvällstid kunna få en diom inte även kioskhandeln skall innefattas rekt motsatt verkan med ökat stöd för närav lagstiftningen eller också möjligen låta hetsbutikerna, då inköpen i större utsträckden nuvarande lagens giltighet utgå 1971. ning kan förläggas till sådana butiker vid ICA Inköpscentralernas AB säger att det hemkomsten efter arbetstidens slut. Förutförst som sist kan konstateras att någon sättningarna för en sådan utveckling torde likformig syn pä frågorna inte föreligger. föreligga främst i storstadsområden. Bolaget Uppfattningarna skiljer sig även inom han- erinrar i detta sammanhang om att tankarna deln. I ett hänseende torde dock enligt ICA på närlokaliserade s.k. servicebutiker, som en enhetlig uppfattning föreligga nämligen redan utkristalliserat sig i praktiska försök att nu gällande lagstiftning förorsakat en del bl.a. inom ICA - om att dessa enheter om tolknings- och avvägningsproblem. Till- de skall motsvara vad många väger in i belämpningen av lagen skiljer sig mellan olika greppet - förutsätter ett längre öppethållkommuner. I och för sig skulle detta vara ande än normalt. naturligt om avgörandena träffades med Ovedersägligt är enligt ICA vidare att hänsyn till ortens storlek, belägenhet inom investeringarna inom livsmedelshandeln i en region, boendestruktur, o.s.v. Men det är tomtmark, byggnader, inredningar och varufaktiskt svårt att f. n. finna en gemensam lager numera är av sådan storleksordning att nämnare i detta hänseende säger man. nyttjandegraden för anläggningarna bör bli Beträffande en friare lagstiftning eller så stor som möjligt för att en verklig lagtillämpning rörande butikernas öppet- effektivitetsstegring i handeln skall kunna hållande anför bolaget vidare att det registreras som en följd av dessa ekonomiska knappast kan förnekas att detta skulle kunna insatser. Utifrån denna synpunkt är enligt resultera i ökade svårigheter för närhetsbu- bolaget en vidgad rätt till öppethållande rikerna att uppnå tillfredsställande försälj- motiverad. ningsvolym och därmed skälig lönsamhet. ICA erinrar härefter om den i debatten Möjligheterna till ökad kvälls- och söndags- ofta framkomna synpunkten att ett förlängt handel i större butiker skulle enligt bolaget öppethållande skulle förorsaka högre priser sannolikt locka ytterligare konsumenter bort för konsumenterna, särskilt med hänsyn till från "stambutikerna". Samtidigt skulle ett höjda löneutgifter vid s. k. obekväm arbetsytterligare bortfall av närhetsbutikerna av tid. Erfarenheterna hittills talar för att denna många konsumentgrupper, i synnerhet de effekt inte behöver inträda, i varje fall inte som inte förfogar över bil, tolkas som en klart generellt, menar bolaget. Vid detta konförsämrad service. Även de som normalt staterande, framhåller man, förbises emellerförlägger veckoinköpen till butiker med 134

SOU 1971:33

tid ofta att butiker med dispens för förlängt sortiment affärsläget krävt. Visserligen har öppethållande har en privilegierad ställning nya varuslag tillförts det fria sortimentet och därigenom fått ett omsättningstillskott efter den nya lagens tillkomst, kaffe, småsom inte på samma sätt skulle komma dessa bröd, babyblöjor t. ex., men utökningen har butiker tillgodo, för den händelse tillstånds- inte motsvarat kraven från konsumenthåll. givningen blev likformig och konkurrensen Förbundet menar att det fria sortimentet om de kunder som önskar handla under icke bör tillföras dagligvaror som fabriksframställda och fabriksförpackade djupfrysta normal affärstid större. Utifrån det anförda vill man från ICA:s färdigrätter, matbröd och kaffebröd i fabsida särskilt betona att erfarenheterna hittills riksförpackning, matfett, vissa specerier av under den tid nuvarande lagstiftning gällt, typen socker och salt samt öl. Förbundet talar för att en ny lagstiftning bör utformas säger sig vara medvetet om, att en sådan så att konkurrenssituationen företag och komplettering inte alltid är önskvärd ur företagsformer emellan blir likformig. Att lönsamhetssynpunkt och att stora svårigbedöma konsumenternas behov och pre- heter uppstår vid avvägningen mellan konoch lönsamhetsbeferenser och utifrån denna bedömning ge sumentönskemålen speciellla tillstånd, förefaller bolaget inne- dömningen. För en närhetsbutik är emellerbära ett ingrepp i principen om konkurrens tid, säger man, en sådan sortimentsanpassning ofrånkomlig. på lika villkor. Den närhetsbutik, som vill sälja de dagligSveriges Kioskägares Riksförbund pekar på att erfarenheterna från de år affärstidslagen varor utöver det fria sortimentet, som varit i kraft visar att förändringarna inom konsumenterna oftast frågar efter, har idag varuhandeln blivit större än vad affärstidsut- enligt förbundet att välja mellan två alterredningen förutsatte. Närhetsbutikerna blir i nativ: att komplettera sortimentet och allt större omfattning ensambutiker särskilt stänga butiken kl. 20 och hålla stängt på nya, mindre bostadsområden på grund av söndagar, eller att begära dispens hos komlivsmedelshandelns restriktivare etablerings- munen för ett förlängt öppethållande. I det politik, som också medför att behovet av förra fallet godtar inte konsumenterna nedkompletteringsbutiker ökar på andra om- skärningen som också är utesluten av lönråden, där man tidigare räknat med special- samhetsskäl. I det andra fallet är det endast butiker utöver en eller ett par supermarkets. att konstatera, säger man, att kommunerna i Saneringen av butiksbeståndet i äldre stats- allmänhet tillämpat en synnerligen restriktiv delar och nedläggningen av lanthandels- politik i varje fall beträffande ansökningar butiker på landsbygd och i glesbygd har ofta om dispens från kioskhandeln. Förbundet inneburit att en kiosk blivit det enda påpekar vidare att arbetarskyddsstyrelsen kvarvarande reguljära inköpsstället. Sam- anvisat ytterligare en möjlighet att sälja ett tidigt har antalet hushåll med båda makar större sortiment, nämligen att skärma av viss förvärvsarbetande ökat kraftigt. De allt läng- avdelning eller utrymme eller låsa skåp eller re avstånden mellan hushåll och varuhall disk med "otillåtna" varor vid den koneller livsmedelsbutik har medfört allt större ventionella affärstidens slut kl. 20. Av olika problem främst för billösa hushåll, äldre, skäl sägs detta inte vara realistiska alternativ för kioskhandeln. sjuka och handikappade. Beträffande dispensförfarandet anmärker Dessa förhållanden har enligt förbundets förbundet på att detta förfarande visar brist mening givit närhetsbutikerna en ny och betydelsefullare funktion. Erfarenheterna på enhetliga principer och stort utrymme har visat, fortsätter förbundet, att närhets- sägs ha lämnats för ett ofta ganska godtyckbutiker av typen kiosk i allmänhet haft stora ligt handlande från kommunernas sida. Förbundet säger sammanfattningsvis att svårigheter att fylla sin funktion främst på grund av att man inte kunnat sälja det erfarenheterna av 1966 års lag ger förbundet SOU 1971:33

anledning vidhålla principen om fri varu- melser har i praktiken långt ifrån varit handel. Emellertid vill man inte för dagen ta fullständig. Även om exempelvis polisens principiell ställning till frågan om fri eller kapacitet principiellt kan behöva disponeras reglerad varuhandel med hänvisning till den för andra och angelägnare uppgifter än utredning om varudistributionen som tillsatts kontroll av efterlevnaden av affärstidslagen, av handelsministern. Man säger sig anse att synes emellertid anmärkningsvärt att icke gällande affärstidslag i avvaktan på distribu- organiserad bilhandel som vare sig sökt eller tionsutredningens förslag i berörda frågor fått tillstånd till öppethållande utan någon bör förlängas. Man föreslår emellertid af- påföljd annonserat om och hållit sina lokaler färstidskommittén att rekommendera de- öppna i serier av sön- och helgdagar. Vissa partementet att i riktlinjer till berörda undersökningar tyder på att dylikt öppetstatliga och kommunala myndigheter påpeka hållande utan tillstånd förekommit i stor de möjligheter 1967 års lag medger och skala. Sådana förhållanden kan, menar förinrymmer när det gäller att tillgodose kon- bundet, givetvis icke accepteras, då de seriöst sumenternas behov av närhetsservice. arbetande branschföretagen härigenom får Apotekarsocieteten påpekar att apoteken en försämrad konkurrenssituation. genom särskilt stadgande i nu gällande Även om erfarenheterna av det nuvarande affärstidslag är undantagna från lagens till- systemet är långt ifrån tillfredsställande, lämpningsområde. Därest affärstiden skall anser förbundet att en ytterligare försöksregleras även i fortsättningen önskar man att period kan vara motiverad — främst med apoteken också undantages från lagens till- anledning av att den nya kommunindellämpningsområde. ningen borde kunna medföra en mer likformig och konsekvent tillämpning av regd) Enkätsvar vari förespråkas en fortsatt af- lerna. Den nya försöksperioden föreslås bli färstidsreglering med i stort sett oförändrade fem år. Såsom villkor för en förlängning bestämmelser framhåller förbundet bl. a. att under denna Motorbranschens Riksförbund konstaterar period en generell tillämpning av bestämatt en restriktiv inställning i stort sett har melserna säkerställs, att restriktivitet blir intagits av berörda kommunala myndigheter, huvudlinje vid dispensgivningen och att dock med anmärkningsvärda undantag i generellt tillstånd för öppethållande inom t. ex. huvudstaden. Där har nämligen för bildetaljhandeln medges med förslagsvis två speciellt bilhandeln lämnats generellt till- gånger per år och vid introduktion av nya stånd för öppethållande under större delen eller utbyggda etablissemang. av året parallellt med att tillstånd i t. ex. Skulle de ur förbundets synpunkt väsentlivsmedelsbranschen i vissa fall ej medgivits. liga kraven på likartad tillämpning av bePå grund av den varierande tillämpningen av stämmelserna, kontroll av efterlevnaden etc. bestämmelserna mellan närliggande försälj- inte kunna tillgodoses, förordar förbundet ningsområden har på många håll uppstått en att nuvarande affärstidslag får upphöra utan förklarlig irritation under hänvisning till att att ersättas med nya bestämmelser. tolkningen av bestämmelserna icke verkat Sveriges Färghandlares Riksförbund anser konkurrensneutralt. att affärstidsregleringen bör bestå. Enligt Erfarenheterna av kommunernas sätt att förbundets bedömande ger gällande lag en tillämpa reglerna kan enligt förbundet av väl avvägd ram för ett öppethållande som såväl principiella som praktiska skäl icke fullt tillfredsställande tillgodoser konsumenbetecknas som tillfredsställande. Förbundet ternas intressen. Visserligen skulle vid ett framhåller vidare att gränsdragnings- slopande av affärstidslagen kollektivavtalen problemet för varusortiment etc. är svårlöst. om löner och andra ekonomiska faktorer Härtill kommer ett besvärligt kontrollprob- sätta vissa gränser för öppethållandet men lem. Efterlevnaden av nu gällande bestäm- erfarenheten visar, menar förbundet, att 136

SOU 1971:33

öppethållandet lätt blir en prestigefråga. Har lagfäst reglering. Man framhåller att radioen affär mer öppet måste den andra också ha fackhandeln, som svarar för den övervägande det. En utvidgning av öppethållandet skulle delen av omsättningen i branschen, som regel även leda till ännu längre arbetsdagar för de består av företag med få anställda. Detta många småbutiksinnehavarna. Tolerans- innebär enligt förbundet, att om affärstidspunkten är därvidlag nådd och nedlägg- regleringen helt upphör, inte obetydliga ningarna skulle till nackdel för konsumen- olägenheter skulle uppstå för företagen och terna bli ännu flera än för närvarande. Ett deras anställda. Vid utarbetandet av en ny affärstidsöppethållande i allt för hög grad på tider som bedöms som obekväma skulle också reglering är det enligt förbundet angeläget försvåra rekryteringen till detaljhandeln av att man söker ernå en bättre likformighet i de kvalificerade personer som krävs inte fråga om dispensgivning för öppethållande minst i fackhandeln och som är av stor utöver lagens huvudregel än som uppnåtts betydelse för många konsumenters köp av med nuvarande regler. Man efterlyser också många varor. Huruvida ett vidgat öppet- ett snabbare förfarande än det som förehållande skulle medföra ökade kostnader, kommer inom det nu gällande systemet. som i sista hand drabbar konsumenterna är Vidare framhåller man att dispenssystemet enligt förbundet svårt att bevisa. Det berörda bör vara så utformat att det är neutralt i prestigeöppethållandet förefaller dock för- förhållande till olika företagsformer. Det är bundet kunna få sådana konsekvenser i den enligt förbundets uppfattning viktigt att en utveckling som förestår inom detaljhandeln. affärstidsreglering inte får en utformning Sveriges Skohandlarförbund förordar ett som direkt eller indirekt otillbörligt gynnar bibehållande av den nuvarande lagstiftningen vissa företagsformer och därigenom försvårar och vill särskilt avstyrka allt öppethållande annans näringsutövning. Sveriges Urmakare- och Optikerförbund under söndagar. Man framhåller att förbundet till största delen består av mindre framför såsom sin uppfattning att någon enheter av familjeföretagskaraktär. Denna ändring i affärstidslagen inte bör komma till typ av företag sägs i regel vara tämligen stånd. Svenska Frisörföreningen anser att erointresserad av ett öppethållande utöver det som nuvarande lagstiftning medger. Detta farenheterna från nu gällande lagstiftning gäller framförallt söndagsöppethållande. talar för ett bibehållande av nuvarande Något behov ur konsumentsynpunkt att affärstidslag. Ett slopande av nuvarande handla skor på söndagar torde enligt för- lagstiftning skulle enligt föreningen bl. a. bundet inte finnas. Däremot har, menar kunna ge följdverkningar i form av osund man, affärsinnehavare och anställda i mindre konkurrens bland de mindre och något butiker ett legitimt behov av vila och större företagen till förfång inte bara för rekreation under söndagarna. Förbundet branschen utan även för allmänheten. En pekar också på den omständigheten att vid ytterligare utökning av affärstiden måste för ett fritt söndagsöppethållande ett ökat antal frisöryrkets del innebära ökade kostnader butiker, som av personella och ekonomiska för företagen, vilket i sin tur ovillkorligen skäl inte kan hålla söndagsöppet, löper risk kommer att innebära prishöjningar för allatt inte kunna hävda sig i konkurrensen med mänheten. Tobakshandlarnas Riksförbund intar den större företag och därför blir nödgade att lägga ned rörelsen. På många håll torde ståndpunkten att affärstidslagen bör finnas denna utveckling ur konsumentsynpunkt kvar med oförändrad tillämpning, dock att man önskar vissa tillägg till det fria varuvara föga önskvärd, menar förbundet. Sveriges Radiohandlares Riksförbund sortimentet. Förbundet anför att arbetaranser det inte lämpligt att nu gällande skyddsstyrelsens tolkning av begreppet tillaffärstidslag slopas utan att ersättas av annan behör till tobaksvaror hindrat många tobaksSOU 1971:33

butiker att hålla ett förlängt öppethållande, Det nuvarande s. k. fria varusortimentet vilket varit besvärande i konkurrensen med enligt affärstidslagen täcker enligt förbundet bl. a. kioskhandeln. Vad som lagt hinder i i viss mån i varuavseende in de behov av vägen är att pipställ, askfat, tobakspungar möjlighet till kompletteringsinköp som o. d. som normalt ingår i tobakshandelns skisserats. Tyngdpunkten kommer sannolikt sortiment inte ansetts ingå i det fria varu- för avsevärd tid framåt att ligga vid tillhandasortimentet. Med anledning härav önskar hållandet av varma färdiglagade maträtter i förbundet att detta sortiment utökas med gatuköken och kioskerna. Förbundet anger sådana varor samt presentartiklar. Man till- såsom sin uppfattning att huruvida den nu lägger också att det föreligger önskemål om skisserade typen av närhetsserviceställen att i fria varusortimentet ingår färdiglagad skall utvecklas i en för konsumenten mat, djupfryst och konserverad, som endast acceptabel takt i sista hand beror på vilket kräver uppvärmning. sätt affärstidskommittén bedömer frågan om Riksförbundet Gatukök & Kiosknäring regleringens vara eller inte vara och lagens önskar en bibehållen affärstidsreglering men slutliga utformning. Förbundet hävdar att vill också att den nya lagen skall leda till ett avskaffande av regleringen i detta utveckmöjligheter för förbättrad service och vid- lingsskede sannolikt kommer att innebära gade möjligheter till komplementinköp, där nackdelar överstigande de fördelar man anser gatukökens och kioskens utvecklingsmöjlig- sig vinna. heter noggrannt beaktas. Enligt enkätsvaret Förbundet behandlar härefter dispenshar utvecklingen för gatuköks- och kiosk- givningens omfattning och man konstaterar handeln till att i olika former vara service- att affärstidslagen inte sätter hinder för ställen för konsumenterna i stort sett börjat i affärerna att ha öppethållande på tider och med den nu gällande affärstidslagens utöver den stadgade affärstiden vid speciella tillkomst med det fria varusortimentet. Den- tillfällen, när man kan anta att allmänheten na utveckling har givit konsumenten möj- anser det påkallat. Det förhållandet att lighet att inom rimligt gäavstånd från bo- endast ett fåtal av det totala antalet affärer, staden skaffa sig de nödvändighetsartiklar en viss kväll i veckan i full utsträckning som man av olika skäl inte inköpt på sitt nyttjat nuvarande möjligheter till öppetordinarie inköpsställe. Förbundet menar att hållande intill kl. 20 vardagar vittnar enligt näringsgrenen fortfarande befinner sig i ett förbundet om att behoven för senare öppettidigt utvecklingsskede och sannolikt under hållande i någon anmärkninsvärd utsträck70-talet kommer att utvecklas till större ning inte finns. Rent generellt kan enligt gatukök och närhetsbutiker också i andra förbundet sägas att handeln inte utnyttjat de företagsformer än de nu traditionella. Tyd- möjligheter affärstidslagen ger till öppetligt utläsbara tendenser i strukturomvand- hållande inom ramen för vanlig affärstid och lingen inom kiosknäringen visar enligt för- inte heller kan det påstås, menar man, att bundet att nästa steg i utvecklingen kan vara dipensmöjligheterna för längre öppetkompletteringsbutiken, där konsumenten hållande utnyttjas i den utsträckning som kan köpa ett brett sortiment av nödvändig- borde skett om behovet av fria affärstider hetsartiklar som artiklar för hygien och vore uppenbart. Förbundet vill därmed utkroppsvård, elproppar och glödlampor, dam- tala, att behovet av fria affärstider är ett strumpor, tvättmedel och vissa sjukvårds- konstruerat behov som saknar verklighetsartiklar m.m., men också vissa livsmedel som förankring. matfett, konserver, djupfrysta färdigrätter Huvudorsaken till att man t. ex. inom och alkoholfria drycker, i sammanfattning livsmedelshandeln inte nyttjat nuvarande sådana artiklar som hushållet plötsligt fått möjligheter till längre öppethållande torde slut på, eller glömt att köpa tidigare och som ha sin förklaring, menar förbundet, i alltför fordrar omedelbar anskaffning. höga omkostnader i den konventionella 138

SOU 1971:33

livsmedelsaffären med bristande lönsamhet utredning förutsätter bolaget kommer att som följd vid kvälls- och söndagsöppet. Ett bedöma affärstidsfrågan insatt i ett större omedelbart slopande av affärstidsregleringen, sammanhang. Lösnummerförsäljningen av tidningar är fortsätter förbundet skulle med största säkerhet påskynda strukturomvandlingen inom enligt bolaget av mycket stor betydelse för livsmedelssektorn och komma att utgöra den svenska pressen och med hänsyn till uppenbara fördelar för de större s. k. super- pressens opinionsbildande och samhällsmarkets av stormarknadskaraktär. En informerande funktioner är det både ett snabbare strukturomvandling skulle av na- konsument- och samhällsintresse att ett stort turliga skäl drabba de mindre livsmedelsföre- antal tidningsförsäljningsställen finns betagarna med följd att möjligheterna till kvämt tillgängliga för allmänheten. Det är närhetsköp för konsumenten snabbt skulle därför enligt bolaget angeläget att utvecklingen inte drivs därhän, att ett stort antal försämras. Enligt förbundet bör en eventuell ny småbutiker och kiosker tvingas till nedlägglagstiftning vara avsedd att skapa en för ning. Pressbyråns egen detaljhandelskedja konsumenterna bättre inköpssituation och består av cirka 1 200 enheter och är till stor bli ett styrinstrument till förmån för bättre del trafikkiosker vid järnvägsstationer, närhetsservice. Det bör därför ligga i utred- tunnelbanestationer och andra trafikknutningens intresse att i görligaste mån i första punkter, medan andra ligger i affärs- och hand tillgodose de behov som gatuköks- och bostadsområden och sålunda har karaktär av kiosknäringen har för att kunna utvecklas närbutiker. Försäljningsställen med anknytvidare till att bli ännu mer meningsfulla ning till trafiken måste enligt bolaget anses komplementbutiker till de stora allvaruan- fylla ett viktigt konsumentbehov. Beläggningarna. Att i detta utvecklinsskede för träffande försäljningsställen i affärs- och såväl den mindre livsmedelshandeln och bostadsområden, där man i dag säljer det gatuköks- och kioskhandeln helt slopa affärs- s. k. fria kiosksortimentet, fyller bolaget tidsregleringen skulle enligt förbundet rubba därigenom redan nu en stor del av konen i stort sett naturlig strukturomvandling. sumenternas behov av närbutiksservice. Även AB Svenska Pressbyrån drar upp frå- Dessa försäljningsställen skulle givetvis fullgan om strukturutvecklingen i detaljhandeln göra närbutiksfunktionen bättre om de finge och pekar bl. a. på att ett utmärkande drag i möjlighet att utöver sitt nuvarande sortiment utvecklingen är den allt starkare koncen- sälja ett begränsat sortiment av dagligvaror, trationen till köpcentra och större butiks- främst livsmedel. Svenska Tidningsutgivareföreningen har enheter med självbetjäning, som lett till att instämt i AB Svenska Pressbyråns yttrande. ett mycket stort antal mindre butiker med manuell betjäning, bl. a. kvartersbutiker, har slagits ut i konkurrensen och lagts ned. Sista ledet i varudistributionen har härigenom till stor del övervältrats på hushållen genom att konsumenterna tvingats att själva ombesörja hemtransporten över ofta långa sträckor, och övergången till självbetjäning har inneburit att konsumenterna i stor utsträckning fått överta expedieringsarbetet. I dagen läge menar sig bolaget inte kunna förorda att affärstidslagen slopas. Man bör enligt bolaget inte nu ta definitiv ställning i frågan utan i första hand avvakta resultatet av distributionsutredningens arbete. Denna SOU 1971:33

c

Företrädare för arbetspolitiska intressen

Arbetarskyddsstyrelsen inskränker sig till bibehålies. att konstatera att behovet av en affärstidslag, Handelstjänstemannaförbundet (HTF) påsett ur arbetarskyddssynpunkt, har minskat. pekar att den tidigare butikstängningslaFörhållandet sammanhänger med den struk- gens avskaffande medfört en större möjturförändring detaljhandeln undergått och lighet att anpassa affärstiderna till konsualltjämt undergår och med fortgående föränd- mentbehovet. De affärsanställdas arbetstider ringar i den allmänna arbetstidslagstift- har på grund härav i högre grad än tidigare ningen. Antalet småaffärer minskar kraftigt kommit att förläggas till tider, som normalt och därmed antalet affärsinnehavare, vilka betraktas som fritid. För den mindre affärsgenom affärstidslagen skyddas mot alltför idkaren har enligt förbundet denna utvecklång arbetstid. Det bör dock framhållas, att ling inte bidragit till att öka produktiviteten det ännu finns ett mycket stort antal men däremot till att höja arbetskraftsaffärsinnehavare som sköter sin affär utan kostnaderna. Ett slopande av den nuvarande anställd arbetskraft. Emellertid växer de regleringen kommer enligt förbundets uppstora enheterna i omfång och antal. Även fattning att leda till samma effekter som de om antalet affärsanställda därigenom skulle som uppstod efter butikstängningslagens öka, bör detta ej inverka på bedömningen upphörande. Även om det bland konfrån arbetarskyddssynpunkt av behovet av sumenterna kan finnas intresse för ett en affärstidslag efter 1971, eftersom de ytterligare utökat butiksöppethållande, affärsanställda liksom andra arbetstagare en- måste dock, menar förbundet, de eventuella ligt den nya arbetstidslagen får en succesivt fördelarna därmed vägas mot de nackdelar, till 40 timmar förkortad arbetsvecka. som följer för anställda och småföretagare. Tjänstemännens Cen tralorganisation HTF framhåller i detta sammanhang att (TCO) hänvisar till sitt yttrande över affärs- möjligheten för småföretagare att kunna tidsutredningens betänkande år 1965 i vilket fortsätta med sin rörelse också är ett man då tillstyrkte fortsatt lagstiftning med konsumentintresse. Förbundet anger såsom de uppmjukningar, som utredningen hade sin mening att nuvarande lagstiftning bör föreslagit. Med åberopande av detta sitt bibehållas även efter år 1971, då den enligt ställningstagande och yttranden från Han- förbundets mening också utgör en skyddsdelstjänstemannaförbundet, Svenska Indu- lagstiftning, som ger de anställda garanti stritjänstemannaförbundet och Svenska för att arbetstiden inte blir förlagd till sådan Hälso- och Sjukvårdens Tjänstemannaför- tid att odrägliga anställningsförhållanden bund finner TCO att i nuläget övervägande uppstår. skäl talar för att en lagstiftning tills vidare Svenska Industritjänstemannaförbundet 140

SOU 1971:33

(SIF) förklarar,att de medlemmar som be- reglering synes ha visat att det finns ett stort rörs av affärstidslagen är bl. a. försäljare av och utbrett behov hos konsumenterna av en kapitalvaror såsom bilar, hus och båtar. längre affärstid. Förbundet konstaterar att Beträffande söndagsöppethållande för bilför- det finns ett stort behov av att kunna göra säljning uttrycker förbundet sitt missnöje inköp efter arbetstidens slut och att kunna med det sätt på vilket Stockholms Stads köpa bl. a. kapitalvaror i lugn och ro. Detta Slakthus- och Saluhallsstyrelse handlagt dis- talar enligt förbundet för ett längre öppetpensfrågorna. Förbundets uppfattning synes hållande på kvällarna och för söndagsöppet i vara att styrelsens tillståndsgivning varit viss omfattning. När det gäller speciellt alltför generös. Ett upphävande av lagens livsmedelsinköp säger man att det finns ett begränsningar skulle, menar förbundet, starkt uttalat behov av öppethållande åtallvarligt förskjuta konkurrensförhållandet minstone till kl. 19 ett flertal kvällar i mellan bilföretagen. Man finner det visser- veckan men påpekar samtidigt att sådant ligen vara en facklig angelägenhet att söka öppethållande faller inom vanlig affärstid åstadkomma sådana anställningsförhållanden enligt affärstidslagen. Förbundet underför säljarna, att möjligheterna för företagen stryker också de negativa verkningarna av att styra över försäljningen från vardagar till den fortgående butikskoncentrationen och söndagar försvåras. I realiteten är emellertid, framhåller att det finns ett stort behov av en framhåller förbundet, lönekonstruktionen kompletterande närhetsservice. Man antyder för närvarande sådan, att provisionskom- här förslagsvis att kiosker med ett begränsat ponenten oftast utgör en betydande del av sortiment av de mest nödvändiga livsmedlen försäljarnas totalinkomst. Av detta skäl anser skulle kunna ersätta de nedlagda kvarterssig säljare i många fall tvingade att tjänstgöra butikerna. Sammanfattningsvis uttalar förpå söndagar om företaget har öppet utan att bundet att det finner att mycket talar för ett kräva betalning eller motsvarande ledighet slopande av affärstidsregleringen. Bageri- och Konditoriarbetsgivareförvid annan tidpunkt, trots att överenskommelser mellan förbundet och berörda bundet hänvisar till en början till att man branschförbund reglerar såväl den pekuniära redan i samband med arbetet på utredningen ersättningsfrågan som kompensationen i om butikstängningslagen uttalade den uppledig tid. På grund av lönesystemet avstår fattningen att lagen inte behövde ersättas av alltså säljarna även från möjligheten att ta ut ny lagstiftning. Förbundet menar nu att kompensationsledighet. I bilden ligger också, erfarenheterna under de år den nya lagstiftframhåller man, att "seriösa" företag måste ningen varit i kraft inte givit anledning till konkurrera med mindre nogräknade sådana någon förändrad inställning härvidlag. Man av typ "källarföretag" med kontor mer eller säger sig inte finna det försvarbart att i ett mindre "på fickan". Förbundet uttalar så- samhälle, där ett effektivt utnyttjande av som sin mening att man utgår ifrån att de produktionsresurserna alltmer gör sig gällansakkunniga finner det nödvändigt med någon de, handeln genom lagstiftning skall inta en form av reglering av affärstiden även fortsätt- särställning i förhållande till den industri, ningsvis. Det förutsattes att sådana regler som direkt tillgodoser allmänhetens behov tillskapas, som i praktiken omöjliggör för eller till andra servicenäringar. Att en lagföretag att tangera överträdelse av såväl stiftning skulle förhindra osund konkurrens arbetarskyddslagens bestämmelser om vecko- förefaller förbundet diffust. Däremot kan en vila som innebörden i den nya arbetstids- lagstiftning enligt förbundet väsentligt förhindra en av många ökande konsulagen. Svenska Hälso- och Sjukvårdens Tjänste- mentgrupper önskad och även av andra skäl mannaförbud ( SHSTF) menar att tiden önskad framväxt av närhetsbutiker, som efter den 1 januari 1967 då den gamla komplement till och konkurrens med de butikstängningslagen ersattes med en friare stora varuhusen. Den moderna närhetsSOU 1971:33

butiken, menar förbundet, kan i dag tänkas uppstå ur bl. a. mindre livsmedelsaffärer, tobaksaffärer, kiosker och konditorier. Genom lagstiftningen har sortimentsbegränsningen på ett olämpligt sätt gynnat kioskrörelserna på bekostnad av företagstyper med högre standard när det gäller lokaler och personal. Den väntade utvecklingen bör enligt förbundets mening fortgå utan legala hinder av nu existerande slag. De affärsanställdas och mindre affärsägares möjligheter till fritid torde enligt förbundet väl kunna tillvaratagas genom arbetsmarknadens parter och inte minst genom de affärsanställdas egna organisationer. De mindre företagarnas möjligheter till ledighet torde endast i ringa utsträckning bestämmas av en lagstiftning utan så mycket mer av helt andra faktorer, menar förbundet. Förbundets slutsats blir därför att nuvarande lag efter utgången av sin giltighetstid inte skall ersättas av ny lagstiftning på området.

142 SOU 1971:

D

Myndigheter med erfarenheter av tillsyn och kontroll av affärstidslagens efterlevnad

Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning föreligger inte frän de synpunkter styrelsen har att företräda, nämligen allmän ordning och säkerhet, några hinder mot att upphäva affärstidsregleringen. En förutsättning härför är dock enligt styrelsen att ölförsäljningsförordningen ändras på sådant sätt att utminutering av öl inte blir helt fri. Enligt 23 § ölförsäljningsförordningen gäller beträffande utminuteringstider för öl vad som är stadgat i affärstidslagen. Ett upphävande av denna lag skulle därför få till följd att öl kan utminuteras vilken tidpunkt på dygnet som helst. Med hänsyn till de följder detta skulle kunna få inte bara ur nykterhetspolitisk synpunkt utan även för den allmänna ordningen, anser styrelsen en fortsatt reglering av utminuteringstiderna för öl nödvändig. Utminutering av öl bör enligt styrelsens uppfattning begränsas till vardagar mellan kl. 8 och 18. Möjlighet till dispens bör dock medges. Bestämmelse härom kan införas i ölförsäljningsförordningen. I ett till rikspolisstyrelsens skrivelse bilagt yttrande från föreningen Sveriges Polismästare har nu gällande affärstidslag ur polisiär synpunkt inte medfört några nackdelar. I sammanhanget sägs då också böra påpekas, att någon egentlig tillsyn av lagens efterlevnad inte torde ha kunnat ske på grund av att tillgängliga resurser inte räckt till härför. Eftersom ett slopande av affärstidslagen kan väntas medföra en ökning SOU 1971:33

särskilt på helgdagar - av sådana evenemang som särskilt större varuhus har i samband med stora försäljningskampanjer, vill föreningen framhålla vikten av att anmälan till vederbörande polismyndighet härom sker i så god tid som möjligt. Enligt föreningen sker i praktiken ofta inte någon sådan anmälan och vare sig förarbetena till allmänna ordningsstadgan eller praxis synes ge entydiga besked om, när en anmälan av förevarande art skall ske. Föreningen vill därför föreslå att ett uttalande göres - t. ex. i form av ett departementsuttalande till aktuella bestämmelser i allmänna ordningsstadgan - enligt vilket anmälningsskyldighet skall föreligga för tillställningar av nu angiven art. Länsveterinären i Göteborgs och Bohus län påpekar att hälsovårdsnämnd vid godkännande av kiosk i godkännandebeviset anger även det sortiment, som med hänsyn till utrymme och utrustning i kiosken får tillhandahållas från densamma. Hälsovårdsnämnden skall härvid endast lägga livsmedelshygieniska aspekter vid utfärdandet av tillstånd. Länsveterinären har funnit att bestämmelserna i affärstidslagen torde kringgås i mycket stor utsträckning. På campingplatser o. dyl. försäljes under kvällstid och på söndagar livsmedel utöver det fria varusortimentet oaktat tillstånd ej härtill erhållits. En effektiv kontroll av att föreskrifterna om sortiment noggrannt upprätt143

hålles efter vanlig affärstid är knappast låta kioskhandeln föra ett starkt utökat möjlig att genomföra. Enligt länsveterinärens sortiment. Erfarenheter från olika delar av åsikt bör de livsmedel, som hälsovårdsnämn- landet visar att kiosker kan konstrueras och den ur livsmedelshygienisk synpunkt kan ges sådan storlek att en mängd förpackade medge försäljning av under vanlig affärstid, livsmedel och även förpackade färskvaror även fritt få försäljas utöver vanlig affärstid. kan hanteras i dylika kiosker utan större Länsveterinären i Jönköpings län tar sär- hygieniska risker.Gäller det att även saluföra skilt upp frågan om rengöringsarbetet och de ett större sortiment av hushållsartiklar, korta hygieniska förhållandena i övrigt beträffande varor och tekniska produkter, blir kiosken av livsmedelshandeln. Enligt länsveterinären har sådan storleksordning att byggnader upp till i många fall erfarenheten gett belägg för 100 m2 golvyta erfordras. Att inpassa dylika svårigheten att inom t. ex. kiosknäringen få friliggande storkiosker i en redan befintlig till stånd en ordentlig rengöring efter sen stadsplan erbjuder ofta utomordentliga stängningstid. Samma problem kan, menar svårigheter. Frågeställningen blir då enligt man, befaras uppstå även inom övriga avsnitt länsveterinären huruvida den mindre stadsav livsmedelshandelns detaljled om en alltför delsbutiken, snabbköpet eller kvartersbutiken sen stängningstid kommer att tillämpas mera skulle kunna överta rollen från kioskhanallmänt. Det fria varusortimentet enligt deln. Den utredning, som länsveterinären affärstidslagens 3 §,8) har enligt länsveteriföretagit, visar nämligen entydigt på att nären en inskränkande verkan huvudsakligen inställningen från de mindre livsmedelshallarinom kioskhandelssektorn, där förhållandet nas och kvartersbutikernas sida är mycket väl rimmar med kioskanläggningarnas regelnegativa. Även tekniska och miljövårdssynmässigt begränsade utrymmen och utrustpunkter talar emot en dylik lösning. Snabbning. I den mån affärstidslagens begränsande köpet om 100-200 m2 butiksyta kan för bestämmelser upphör, kommer detta säkernärvarande inte avdelas så att de kan ligen, menar länsveterinären, att för hälsobetjänas av ett biträde. Speceributiker som vårdsnämndernas del medföra väsentligt störär belägna i eller intill hyresfastigheter re arbetsinsatser än för närvarande såvitt gäller tillsynen enligt livsmedelslagstift- skulle, om de tillämpade kvällsöppet fram till kl 22 å 24, verka bullerstörande för ningen. omgivningen. Däremot kan varuhusen lättare Länsveterinären i Kopparbergs län menar avdelas så att de kan betjänas av en sig efter att ha företagit en särskild utredning reducerad personalstyrka. De har också ha funnit att behovet av utökad affärstid lättare att tillämpa acceptabla tjänstgöringsinom glesbygden är mycket ringa. För städer tider för sin personal. Ur miljösynpunkt är över 15 000 invånare föreligger emellertid de i regel belägna vid torg och i stadskärnor intresse från allmänhetens sida att åtmin- med gles boendemiljö. För tätorter i storstone varuhusen en eller två dagar per vecka leksordningen 2 000 - 10 000 invånare torde har kvällsöppet - dock inte längre än till kl. enligt länsveterinären kioskhandel med ett 20 - och detta behov accentueras ju större utökat sortiment vara att föredra. En komstaden är. För städer av Borlänge och Faluns bination av livsmedelshandel med stora benstorlek - de har vardera cirka 20 000 sinstationer är hygieniskt betänklig i den invånare inom sina tidigare stadsområden mån man inte effektivt kan åtskilja bensinoch vardera en stadsplanelagd "förort" om och oljehandeln från livsmedelshanteringen. cirka 10 000 invånare belägna 5 km från Exempel på hygieniskt godtagbara dylika stadscentrum - skulle denna utökade service- kombinationer finns emellertid i några större efterfrågan kunna tillgodoses med vardera städer. Ur personalsynpunkt är detta system en butik med utsträckt affärstid i stads- likartat med kioskhandeln. kärnan och en i förorten. En annan lösning Länsveterinären i Malmöhus län har såsom på problemet vore enligt länsveterinären att svar överlämnat yttranden från stadsveteri144

SOU 1971:33

närerna i vissa städer i länet. Stadsveterinären i Landskrona anser att det redan nu inte är så lätt att få till stånd så täta kontroller av kioskhandeln, som vore önskvärt. Han framhåller därvid att kioskhandeln har sin huvudsakliga arbetstid förlagd efter ordinarie arbetstid. Slopas tidsbegränsningen för all livsmedelshandel, skulle enligt stadsveterinären inspektionsverksamheten försvåras. Stadsveterinären i Lund anser att affärstidsregleringen ur livsmedelshygienisk synpunkt är utan värde. Livsmedelslagstiftningen är för närvarande och kommer väl än mera att vara så utformad att vidare bestämmelser inom detta område kommer att vara meningslösa. Även förste stadsveterinären i Malmö menar att sortimentsbegränsningar i första hand bör ske genom livsmedelslagstiftningen och att ur livsmedelshygienisk synpunkt en enhetligare lagstiftning vore av värde. Länsveterinären i Stockholms län framhåller att de förhållanden, som råder inom Stockholms län, är extrema och inte representativa för landet i dess helhet. Han påpekar i detta sammanhang att under tre sommarmånader en mycket stor del, uppskattningsvis 200 000 - 300 000 personer är bosatta i kustkommunerna. Denna enorma ansvällning i kustområdet sommartid ställer enligt länsveterinären utomordentligt stora anspråk på livsmedelsdistributionens kapacitet vad gäller transporter, lagerhållning, försäljningsutrymmen, kylkapacitet och arbetskraft. Han pekar vidare på att inom de områden av länet, vilka under 9 månader är glesbygd men under tre månader överbefolkad turistort under senare år skett ett bortfall av en mängd butiker. Enligt länsveterinärens uppfattning har därvid en starkt bidragande orsak varit sommarkioskerna, vilka i stor skala etablerat sig som livsmedelsförsäljare. Konfektyrkioskerna har förvandlats till ölförsäljningsställen och ställen för försäljning av dåligt förvarade kött- och mjölkprodukter, allt till förfång för den reguljära stationära livsmedelshandeln, som i regel inte får ha kvällsöppet och härigenom får sin konkurrenskraft ytterligare beskuren. Många av "konfektyrkioskens" varor faller helt SOU 1971:33

utanför det fria sortimentet och skulle om lagen åtlyddes under icke ordinarie affärstid förvaras inlåsta eller i varje fall åtskilda. Så är dock sällan eller aldrig fallet. Mjölk säljs öppet i strid mot gällande bestämmelser och förvaras i äldre kiosker nästan regelmässigt i rumstemperatur på golvet i kiosken. Enligt länsveterinären synes man från kommunalt håll många gånger av de reguljära åretruntförsäljarna kräva att dessa skall hålla i författningarna föreskriven standard. Möjligheterna för dessa försäljare att erhålla dispens från affärstidslagen är begränsade. När det gäller s. k. kiosker, vilka helt eller delvis faller utanför affärstidslagen, anser man sig däremot kunna blunda även för de mest flagranta överträdelser mot livsmedelsstadgan och affärstidslagen. Länsveterinären framhåller avslutningsvis att det synes angeläget att nuvarande affärstidslag radikalt omarbetas, alternativt slopas och att när det gäller handel med livsmedel samråd därvid sker med tillsynsmyndigheterna för såväl livsmedels- som ölförsäljning.

Bilaga 2

Kommunenkät angående dispenser från affärstidslagen, etapp I Samtliga dispenser

På uppdrag av 1970 års affärstidskommitté har Handelns Utredningsinstitut under år 1970 i två etapper genomfört en enkätundersökning bland landets kommuner i avsikt att klarlägga kommunernas behandling av dispenser frän affärstidslagen. I föreliggande rapport redovisas resultaten av den första etappen. Ansvarig för uppdrag och rapport har varit fil. kand. Anders Frankman.

1. Antal beviljade dispenser 2. Antal avslagna dispenser 3. Dispensernas varaktighet 4. Dispenssökandes branschtillhörighet

Enär kommunernas beslut i dispensärende kan överklagas i högre instans (länsstyrelse samt Kungl. Maj:t) genom besvär har det även varit av intresse att ta del av hur många dispensbeslut som överklagats samt hur dessa Stockholm den 14 september 1970 har behandlats. HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT Mera ingående frågor om de olika dispenFolke Larsson serna har i denna undersökning av undersökningstekniska skäl undvikits. Om en mera ingående analys av kommunernas behandling 1 Undersökningens uppläggning och genom- av dispensansökan från affärtidslagen visar sig behövlig, kommer denna undersökning förande att genomföras på ett senare stadium i form 1.1 Bakgrund av en urvalsundersökning. Föreliggande undersökning har aktualiserats av ett behov hos 1970 års affärstidskommitté att närmare kartlägga kommunernas dispensgivning under den tid affärtidslagen va1.3 Genomförande rat. För att på ett tillfredsställande sätt belysa Enkäten har genomförts som en postenkät dispensgivningen har undersökningen utförts varvid ett till denna bilaga fogat frågeformusom en totalundersökning av landets samtli- lär den 20 juli 1970 tillställts landets samtliga kommuner. ga 848 kommuner. Undersökningen visar mycket hög svarsprocent, cirka 95 procent totalt. Samtliga 1.2 Metodik kommuner utom en, som den 1.1.1970 hade Undersökningen har lagts upp som en post- mer än 30 000 invånare, har lämnat bearbetenkät varvid frågeställningen i första hand ningsbara svar. Nedanstående tabell visar enkoncentrerats till att gälla: kätens svarsfrekvens: 146

SOU 1971:33

2.1 Antal Bearbetningsbara svar Ej bearbetningsbara svar Ej svarat

Tabell 1 nedan visar att cirka 55 procent av landets kommuner har haft någon form av dispensansökan att ta ställning till. 1 ett par fall har dock kommunen aldrig beslutat i ärendet beroende på att dispensansökan återkallats, inkommit för sent el. dyl.

797 3 48 Totalt

Dispensernas fördelning på kommuntyp

2 Resultatredovisning Enkäten avser behandlade dispenser. Resultaten fr. o. m. 1.1.1967 t. o. m. första halvåret 1970 redovisas nedan i form av tabeller med kommentarer. De ej bearbetningsbara svaren ingär i tabellerna bland "Ej svarat". Förutom uppdelning på öppethållanderespektive sortimentsdispens har även noterats dispensernas fördelning efter kommuntyp: landskommun, köping respektive stad.

2.2 Riktlinjer för dispensgivningen

Av tabell 2 framgår att endast 11 procent av kommunerna har särskilda riktlinjer utarbetade för sin dispensgivning. Markant är också att i städerna är det hela 35 procent som har riktlinjer.

Tabell 1 Kommuner med respektive utan dispensärende fördelade efter kommuntyp, antal och procent

Kommuner med dispensärende Kommuner utan dispensärende Ej svarat

Summa alla kommuntyper

Köpingar Städer

Landskommuner Antal %

Antal

%

Antal

%

Antal

%

44,4

79,3

91,7

55,5

311 36

49,8 5,8

14 5

15,2 5,5

1 10

0,7 7,6

326 51

38,5 6,0

Summa 624

100,0

100,0

100,0

100,0

Tabell 2 Kommuner med respektive utan riktlinjer för dispensgivning fördelade efter kommuntyp, antal och procent Landskommuner Antal Kommuner med riktlinjer Kommuner utan riktlinjer Ej svarat Summa SOU 1971:33

%

Köpingar

Städer

Antal

%

Antal

%

Summa Antal

%

5,8

16,3

34,8

11,4

552 36

88,4 5,8

72 5

78,2 5,5

76 10

57,6 7,6

700 51

82,6 6,0

100,0

100,0

100,0

100,0

2.3 Dispensernas 2.3.1

behandling

I tabell 3 nedan redovisas antalet av kommunen beviljade öppethållandedispenser efter frekvens och kommuntyp. Totalt har 1 636 dispensansökningar avseende öppethållande avslagits av kommunerna. Dessa avslagna dispenser fördelar sig enligt följande

Oppe thållan dedispen ser

Kommunerna Av landets samtliga kommuner har 439 st redovisat att de beviljat totalt 12 065 öppethållandedispenser. Öppethållandedispenserna är anmärkningsvärt många fler än sortimentsdispenserna. Man bör observera att antalet öppethållandedispenser i verkligheten är ännu fler än här redovisade. Flera kommuner har vid olika tillfällen lämnat endagars-dispenser i form av ett generellt tillstånd för samtliga kommuners handelsföretag och därvid inte kunnat beräkna hur många enskilda dispenser detta innebär. Genomgående gäller dock att dessa dispenser har en mycket kort varaktighet.

55 33 92 180

landskom. har avsl. köpingar städer

182 dispensansökn. 207" 1 247 "

komm. totalt

1 636 "

Om man studerar dispensernas varaktighet framgår att endast 13 procent av de av kommunerna beviljade dispenserna har en varaktighet längre än en vecka. Tabell 4 visar dispensernas fördelning efter varaktighet.

Tabell 3 Antal av kommunen beviljade öppethällandedispenser fördelade efter kommuntyp, frekvens, antal och procent

Antal beviljade dispenser

Landskomm uner

Köpin gar

Städer

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

0 1- 5 6 - 10 1 1 - 30 31-100 101Ej svarat

340 171 44 24 8 1 36

54,5 27,4 7,0 3,8 1,3 0,2 5,8

18 19 16 17 14 3 5

19,6 20,5 17,4 18,5 15,2 3,3 5,5

1 9 14 26 57 15 ' 10

0,8 6,8 10,6 19,7 43,1 11,4 7,6

359 199 74 67 79 19 51

42,3 23,5 8,7 7,9 9,3 2,3 6,0

Summa 624

100,0

100,0

100,0

100,0

Summa

1 Varav Stockholm 1 858 st öppethällandedispenser Tabell 4 Av kommunerna beviljade öppethällandedispenser med fördelning på varaktighet, kommuntyp, antal dispenser och procent Dispensens varaktighet

Landskommuner Antal %

Köpingar Antal %

Städer Antal

%

Summa Antal %

Högst ett dygn Högst en vecka Längre än en vecka Ej angivet

1442 52 397 1

76,2 2,7 21,0 0,1

1 522 183 220 4

78,9 9,5 11,4 0,2

7 1012 1213 9474 75

86,1 1,5 11,5 0,9

10 065 356 1564 80

Summa 1 892

100,0

1 929

100,0

8 244

100,0

12 065 100,0

83,4 3,0 13,0 0,6

Kommunens svar bearbetningsbart utom just i detta avseende 2 Varav Stockholm 1 232 st 3 Varav Stockholm 31 st 4 Varav Stockholm 595 st eller cirka 38 procent av alla dispenser med längre varaktighet än en vecka 148 SOU 1971:33

Tabell 4 a Högst ett dygn

Högst en vecka

Längre än en vecka

Summa

Antal %

Antal %

Antal %

Antal

1 232 276 118

12 Summa 1 626 100,0

79,2 11,8 9,0

27,9

595 26 80

84,9 3,7 11,4

1 858 276 210

100,0

100,0

2 344 100,0

72,1

75,7 17,0 7,3

Stockholm Göteborg Malmö

%

Tabell 4 b Högst ett dygn

Högst en vecka

Längre än en vecka

Antal

Antal

Antal

2 299 322 251 3418 3 775

49 1 26 117 163

Summa 10 065

356 Stor-Stockholm Stor-Gö teborg Malmö-Lundregion en Centralorter Övriga

1 detta sammanhang bör man beakta att av de 1 564 dispenser som har en varaktighet längre än en vecka finns ett flertal "säsongsdispenser" vilket innebär att samma företag sökt dispens för exempelvis 1 maj - 1 oktober varje år och således betraktas som 4 olika dispenser i ovanstående uppställning. Tabell 4 a omfattar beviljade dispenser i de tre storstäderna, vilka dispenser utgör 19,4 procent av de totalt beviljade dispenserna och hela 44,8 procent av de med en varaktighet längre än en vecka. Av tabell 4 b framgår bl. a. att Stor-Stockholm har beviljat inte mindre än 25,9 procent av hela antalet dispenser och 49,2 procent av de med en varaktighet längre än en vecka. Storstockholm består av Stockholms stad samt 17 förortskommuner. Storgöteborg består av Göteborg samt 12 förortskommuner. SOU 1971:33

Ej ang.

Summa

%

Antal

Antal

%

771 29 100 109 555

49,2 1,9 6,4 7,0 35,5

1 6 7 66

3 120 358 377 3 651 4 559

25,9 3,0 3,1 30,2 37,8

1 564

100,0

12 065 100,0

Malmö-Lundregionen består av Malmö stad och Lund stad samt 19 kommuner. Tabell 5 Antal av kommunerna beviljade öppethållandedispenser fördelade efter den dispenssökandes branschtillhörighet Antal dispenser

Procent

1 157

9,6

2,7

5 042

41,8

11,7

4 066

33,7

0,5

Summa 12 065

100,0

Bransch Livsmedel (209 kommuner) Varuhus (92 kommuner) Bilar och båtar (220 kommuner) Möbler (164 kommuner) Övriga (313 kommuner) Ej angivet1 (7 kommuner)

1 Kommunens svar bearbetningsbart utom just i detta avseende 149

Högre instans

Tabell 7 Av kommunerna avslagna öppethällandedispenser som överklagats samt den högre instansens slutliga behandling

Av de 12 065 av kommunerna beviljade öppethållandedispenserna har endast 227 överklagats, motsvarande cirka 2 procent. Tabell 6 visar den högre instansens behandling av dispenserna. Tabell 6 Av kommunerna beviljade öppethållandedispenser som överklagats samt den högre instansens slutliga behandling Slutlig behandling

Slutlig behandling Av högre instans beviljats Av högre instans avslagits

Antal Procent 20

11,0

162 Summa överklagade dispenser 182

89,0 100,0

Antal Procent

Av högre instans beviljats Av högre instans avslagits Summa överklagade dispenser

61,2

38,8

100,0

De 20 beviljade dispenserna hänför sig till 9 kommuner och de 162 avslagna till 51 kommuner. De av högre instans beviljade öppethållandedispensernas varaktighet redovisas nedan i tabell 8.

De 139 beviljade dispenserna hänför sig till 29 kommuner och de 88 avslagna till 26 kommuner. På motsvarande sätt redovisas i tabell 7 resultatet avseende de av kommunerna avslagna dispenserna. Av totalt 1 636 av kommunerna avslagna dispenser har 182 st eller cirka 11 procent överklagats.

2.3.2 Sortimentsdispenser Kommunerna Av de av kommunerna som besvarat enkäten har 96 kommuner xedovisat att de beviljat totalt 406 sortimentsdispenser.

Tabell 8 Av högre instans beviljade dispenser med fördelning på varaktighet, kommuntyp, antal dispenser samt procent Dispensens varaktighet Högst ett dygn Högst en vecka Längre än en vecks Summa

Landskommuner Antal %

Köpingar Antal %

Städer Antal %

Summa Antal %

100,0

30 1 21

57,7 1,9 40,4

107 1 31

77,0 0,7 22,3

100,0

100,0

100,0

87,8

12,2

100,0

Tabell 9 Antal av kommunen beviljade sortimentsdispenser fördelade efter kommuntyp, frekvens, antal och procent Antal bev iljade dispenser 0 1- 2 3- 5 6-10 11Ej svarat Summa

150 Landskommuner Antal % 549 28 6 4 1 36 624

Köpingar Antal %

Städer Antal %

Summ i Antal %

88,0 4,5 1,0 0,6 0,1 5,8

75 10 1 1 5

1,1 5,5

77 30 7 4 4 10

58,4 22,7 5,3 3,0 3,0 7,6

701 68 14 8 6 51

82,7 8,0 1,7 0,9 0,7 6,0

100,0

100,0

100,0

100,0

-

81,4 10,9 1,1

-

SOU 1971:33

Tabell 10 Av kommunerna beviljade sortimentsdispenser med fördelning på varaktighet, kommuntyp, antal dispenser samt procent Landskommuner

Köpingar

Städer

Dispensens varaktighet

Antal %

Antal %

Antal

%

Antal

%

Högst ett dygn Högst en vecka Längre än en vecka Ej angivet1

118 1 79 1

59,3 0,5 39,7 0,5

70,0

30,0

39 34 79 15

23,4 20,3 47,3 9,0

185 35 170 16

45,6 8,6 41,9 3,9

Summa 199

100,0

100,0

100,0

100,0

Summa

k o m m u n e n s svar bearbetningsbart utom just i detta avseende

Att frekvensindelningen i tabell 9 inte är ika som i tabell 3 beror på att antalet bevilade sortimentsdispenser är betydligt färre. Av kommunerna avslagna sortimentsdispenser fördelar sig på följande sätt:

8 4 30

landskom. har avsl. 9 dispensansökningar köpingar har avsl. 6 dispensansökningar städer har avsl. 116 dispensansökningar

komm. totalt

har avsl. 131 dispensansökningar

De av kommunerna beviljade sortimentsdispensernas varaktighet redovisas i tabell 10 Även i denna tabell ingår det dispenser av "säsongskaraktär" (se tab. 4). Högre instans

De 2 beviljade dispenserna hänför sig till 1 kommun och de 28 avslagna till 5 kommuner. 1 tabell 12 redovisas motsvarande för de av kommunerna avslagna dispenserna som överklagats. 2 beviljade hänför sig till 2 kommuner samt 7 avslagna till 5 kommuner. De 4 av högre instans beviljade sortimentsdispenserna är alla att hänföra till längre tid än en vecka och fördelade med 2 på 2 landskommuner och 2 på 2 köpingar. Tabell 12 Av kommunerna avslagna sortimentsdispenser som överklagats samt den högre instansens slutliga behandling Slutlig behandling

Antal Procent

Av högre instans 2 beviljats Av högre instans 7 avslagits Summa överklagade 9 dispenser

22,2 77,8 100,0

Av totalt 406 av kommunerna beviljade sortimentsdispenser har cirka 7 procent eller 30 st överklagats. Tabell 11 visar hur dessa behandlats i högre instans. Tabell 11 Av kommunerna beviljade sortimentsdispenser som överklagats samt den högre instansens slutliga behandling Slutlig behandling Av högre instans beviljats Av högre instans avslagits

Antal Procent 2

6,7

93,3

Summa överklagade dispenser 30

100,0

SOU 1971:33

1970 ÅRS AFFÄRSTIDSKOMMITTÉ

Undersökning utförd på kommitténs uppdrag av Handelns Utredningsinstitut Fack 10041 Stockholm 26 Tel: 0 8 / 10 22 59

Till kommunerna

Med stöd av bemyndigande av Kungl. Maj:t den 30 december 1969 tillkallade chefen för handelsdepartementet samma dag fem sakkunniga att verkställa en utredning angående affärstidsregleringen. I direktiven till de sakkunniga - vilka antagit namnet 1970 års affärstidskommitté- framhölls att hänsyn bör tagas till de erfarenheter som gjorts beträffande affärstidslagens tillämpning och verkningar och inskärptes att det därvid i synnerhet är av vikt att beakta i vilken omfattning tillstånd meddelats för öppethållande på tid utöver vanlig affärstid. 1970 års affärstidskommitté har uppdragit åt Handelns Utredningsinstitut att under kommitténs ledning göra en undersökning av kommunernas dispensgivning under den tid affärstidslagen varat. Det är för undersökningens genomförande nödvändigt att bifogade frågeformulär besvaras så fullständigt som möjligt. Den nu gällande lagstiftningen om affärstider gäller till utgången av år 1971. För att statsmakterna skall hinna ta ställning till frågan om lagstiftning rörande affärstider efter denna tidpunkt erfordras att utredningens betänkande framlägges redan vid instundande årsskifte. Kommitténs arbetschema är därför synnerligen pressat. På grund härav har kommittén inte kunnat vänta till efter sommaren med att översända frågeformuläret. Trots att kommunernas medverkan således på grund av olyckliga omständigheter måste påkallas under semestertider, vill kommittén i förhoppning om förståelse för sin situation framföra önskemål om skyndsam handläggning.

wM^vli Åke Martenius regeringsråd, kommitténs ordförande Gunnar Hermanson hovrättsassessor, kommitténs sekreterare SOU 1971:33

W O ARS AFFÄRSTIDSKOMMITTÉ Undersökning utförd pä kommitténs uppdrag av Handelns Utredningsinstitut Pack 100 41 Stockholm 26 Tel i 08/10 22 59

Uppgifter a n g å e n d e dispenser f r å n affärstidslagen Besvaras även av de kommuner som ej lämnat dispens Kommunkod

Kommunens namn

Nedanstäende frågor gäller uteslutande dispenser frän affärstidslagen avseende: a) öppethållandedispenser (vardagar efter klockan 20 och söndagar) eller b) sortimentsdispenser (försäljning utanför det "fria sortimentet" — "kiosksortimentet") (Även dispenser för kortare tid skall medtagas) 1. Har det i Er kommun sedan 1 januari 1967 inkommit någon ansökan om

• Ja

a) öppethållandedispens

•

Nej

•

Nej

• J°

b) sortimentsdispens (Om svaren på både a) och b) är Nej, fortsätt direkt till fråga 10) Antal öppethållandedispenser

Antal sortimentsdispenser

2. Antal av kommunen beviljade dispenser 3. Efter överklagande av dispens, som kommunen beviljat, har a) dispensen helt eller delvis slutligt fastställts i följande antal fall b) dispensen slutligt avslagits i följande antal fall 4. Antal av kommunen avslagna dispensansökningar

5. Efter överklagande av beslut av kommunen om avslag på dispensansökan har a) dispensansökan helt eller delvis slutligt beviljats i följande antal fall

b) dispensansökan slutligt avslagits i följande antal fall

6. Antal av kommunen beviljade dispenser fördelade efter den tid dispensen avser 61 a) högst ett dygn 62 b) högst en vecka 63 c) längre tid än en vecka

SOU 1971:33

7. Antal slutligt beviljade dispenser fördelade effer den tid dispensen avser a) högst ett dygn b) högst en vecka c) längre tid än en vecka 8. Antal av kommunen beviljade öppethållandedispenser fördelade efter sökandes branschtillhörighet

Huvudsakligen livsmedel

Varuhus

Bilar, båtar

Möbler

övriga branscher

9. Vilka är kommunens vanligaste motiv vid bifall resp. avslag?

10. hinns särskilt utarbetade riktlinjer för kommunens dispensgivning?

• •

Ja Nej

Om svaret pä fråga 10 är Ja, ange nedan vilka dessa riktlinjer är (kan också redovisas på särskild bilaga)

den

/

(uppgiftslämnare)

(telefon, även riktnummer)

Blanketten återsändes senast den 3 augusti till Handelns Utredningsinstitut Fack 100 41 Stockholm 26

Ytterligare upplysningar kan erhållas per telefon nr 0810 22 59 pol. mag. Bo Nilsson eller fil. kand. Anders Frankman

154 SOU 1971:33

Bilaga 3

Kommunenkät angående dispenser från affärstidslagen, etapp II Varaktiga dispenser

dets kommuner (etapp I, bilaga 2) som Handelns Utredningsinstitut genomfört för 1970 års affärstidskommitté :s räkning, konstaterades att 326 kommuner ej haft dispensärenden i någon form. Av de 471 kommuner som haft något dispensärende, ingick 32 kommuner som endast beviljat sortimentsdispenser samt kommuner som bara beviljat korttidsdispenser. I den tidigare undersökStockholm den 29 december 1970 ningen var 51 kommuner inte representeraHANDELNS UTREDNINGSINSTITUT de. Dessa var övervägande smålandskommuFolke Larsson ner utan någon större betydelse i detta sammanhang. Vi har dock i denna undersökning 1 Undersökningens uppläggning och ge- tillfrågat 11 st av dessa 51 enär de ingick i nomförande endera av regionerna Storstockholm, Storgöteborg eller Malmö-Lund-blocket. Det to1.1 Undersökningens syfte tala urvalet blir därvid 450 kommuner vilka Föreliggande undersökning har aktualiserats samtliga tillställts ett frågeformulär. av ett behov hos 1970 års affärstidskommitté att närmare kartlägga de varaktiga öppethållandedispenser som landets kommuner 1.3 Variabler m. m. beviljat under den tid den nuvarande affärsVid analysen av de av kommunerna beviljade tidslagen haft giltighet. De data som härvid bedömts vara av störst dispenserna har vi uteslutande studerat två intresse är bland andra de olika butikernas veckor per år, nämligen vecka 29 samt 42 branschtillhörighet, lokalisering, dispensens under åren 1967-1970. För de verksamhetsvaraktighet, veckodagar som dispensen gäller ställen som under någon av ovan nämnda veckor haft dispens från affärstidslagen längsamt regional fördelning av dispenserna. re än en vecka redovisas:

På uppdrag av 1970 års affärstidskommitté har Handelns Utredningsinstitut under år 1970 i två etapper genomfört en enkätundersökning bland landets kommuner. I föreliggande rapport redovisas resultaten av etapp II av den genomförda enkätundersökningen. Ansvarig för uppdrag och rapport har varit fil. kand. Anders Frankman.

1.2 Population och urval

Målpopulationen i undersökningen består av landets samtliga 848 kommuner. I en tidigare undersökning om dispensgivning av lanSOU 1971:33

1. Antal dispenser som gällde varje vardag 2. Antal dispenser som gällde på söndagar 3. Antal dispenser som gällde både vardag och-söndag 155

4. Antal dispenser som gällde 1 vardag, 2 vardagar o. s. v. 5. Varaktighet i månader 6. Verksamhetsställenas lokalisering 7. Verksamhetsställenas huvudsakliga branschinriktning De fyra första punkterna enligt ovan redovisas med uppdelning på olika branscher. Verksamhetsställena har klassificerats i någon av följande branscher: A. Livsmedel inkl. speciallivs, färdiglagad mat samt varuhusens livsmedelsavdelningar B. Varuhus (hela varuhuset) C. Bilar och husvagnar med tillbehör D. Båtar med tillbehör E. Presenter, souvenirer, hemslöjd o. dyl. F. Möbler G. Övriga branscher Under punkt G. är en mängd olika branscher representerade, t. ex. zoologisk affär, antikhandel, frisör, fritidshus, herr- och damkonfektion, musikaffärer, foto, färg o. s. v. Punkterna 2 och 4 enligt ovan redovisas dessutom med avseende på butikens lokalisering. De olika butikernas lokalisering har klassificerats enligt följande:

1.4 Genomförande samt svarsfrekvens

Enkäten har genomförts som en postenkät varvid missiv samt uppgiftsblanketter tillställts 450 st kommuner. Efter påminnelser har följande bortfall kunnat noteras: Antal Bearbetningsbara svar Ej bearbetningsbara svar Ej svar

427 2 21 Totalt

450 Bortfallet uppgår sålunda till 23 av 450 kommuner eller cirka 5 procent. Dessa kommuner representerar högst 1 procent av antalet beviljade varaktiga dispenser.

2 Huvudresultat

Av de 427 bearbetningsbara svaren redovisas här 244 st. Svaren från övriga 183 kommuner sorterar alla under "Övriga orter" och dessa kommuner har inte beviljat någon dispens under de undersökta veckorna. Av diagram 1 framgår att det största antalet dispenser (377 st.) gällde under vecka 29/1970. Om dessa 377 dispenser kan fölTrafikorienterat läge i centrum (stads- jande noteras:

I kärna) II Annat kommersiellt läge III Trafikorienterat läge utanför bebyggelse IV Tillfälligt serviceläge (försäljningsställe som främst betjänar personer som tillfälligt vistas i närheten såsom butik vid badplats, sommarstugeområde, båtplats etc.) V Bostadsorienterat läge Samtliga redovisningar uppdelas på fem ortstyper: Storstockholm, Storgöteborg, Stormalmö, centralorter med över 20 000 invånare samt övriga orter: Avgränsningen av och benämningen på de tre storstadsområdena har gjorts av respektive städers statistiska kontor. Den 31.12.1969 fanns det 70 kommuner med över 20 000 invånare. Av dessa ingår dock 18 st i de tre storstadsområdena, varför 52 centralorter tillfrågats. 156

• 56 procent gäller övriga orter • 27 procent gäller Storstockholm • 59 procent gäller butiker i livsmedelsbranschen • Inga dispenser genom varuhus Genomgående visar undersökningen en del intressanta fakta. • Inga hela varuhus har haft någon längre dispens. Några varuhus har dock haft dispens för viss avdelning, oftast livsmedelsavdelningen • Bland livsmedelshandelns dispenser dominerar lokaliseringarna "Trafikorienterat läge i centrum" samt "Tillfälligt serviceläge" • En hel del kiosker har inte sökt sortimentsdispens utan i stället sökt och fått öppethållandedispens. De kan på så vis föra vilket sortiment de vill • De dispenser som gäller tills vidare domineras helt av livsmedelsbranschen SOU 1971:33

An+al dispenser 400-

300-

200-

100-

29/67

42/67

29/G8

29/69

42/68

• Dispenser med en varaktighet av högst 3 månader domineras av bilbranschen och livsmedelsbranschen • De dispenser som avser bilbranschen gäller nästan genomgående endast för höstveckan • De livsmedelsdispenser som gäller högst 3 månader är s. k. sommardispenser; ofta med lokaliseringen "Tillfälligt serviceläge" • Endast enstaka dispenser har beviljats för längre tid än ett år. (Bortsett från dispenser beviljade tills vidare.) Diagram 2 visar utvecklingen för de dispenser som beviljats tills vidare.

42/69

29/70

42/70

Av diagrammet framgår att tillsvidare-dispensernas antal nästan stagnerat. Detta kan eventuellt bero på att företagen i stället sökt dispens t. o. m. den 31.12.1971 dä lagen slutar att gälla. Eventuella tillsvidare-dispenser slutar ju ändå att gälla vid den tidpunkten. 3

Resultatredovisning

3.1 Storstockholm: 18 kommuner med 1 230 075 invånare den 1.1.1970

An+al dispenser 200-

100-

29/67 SOU 1971:33

42/67

29/68

42/68

29/69

42/69

29/70

42/70

Tabell 1 Antal dispenser som gällde vecka 29 och 42 åren 1967-1970 med avseende på bransch, lokalisering samt varaktighet. Är

1967 Vecka

_

Bransch A. Livsmedel B. Varuhus C. Bilar D. Båtar E. Presenter o. dyl. F. Möbler G. Övrigt

6?

_

_ 85

1 2 8

81 7

3 13 9

5 6 3

79 7 5

_

_

2 2 6

5 1 12

76 1 7 1 13

Summa 47

26 2 4 14 1

84 16 6 15 19

39 14 6 10 4

91 29 7 9 26

50 37 3 9 6

89 49 6 7 27

47 25 6 19 4

86 34 9 8 23

Summa 47

2 7 8

72 10 7 2

1 5 4

_

77 2 7 1 1 90

2 4 10 1 1 83

7?

4 8 1 1 91

160 Lokalisering 1. Trafikorienterat läge i centrum 2. Annat kommersiellt läge 3. Trafikorienterat läge utanför bebyggelse 4. Tillfälligt serviceläge 5. Bostadsorienterat läge

Varaktighet 1-3 månader 4 - 6 månader 7 - 1 2 månader 13-24 månader 25 månader och över Tills vidare

_

_

80 4 10 1 1 66

Summa 47

_ _

_ _

_

10 1

Tabell 2 Antal dispenser inom livsmedelsFör branschen "Varuhus" (1.3 punkt B) branschen (1.3 punkt A) som gällde bara redovisas inga dispenser. söndag, både vardag och söndag samt fredag och söndag Tabell 5 Antal dispenser i bransch "Presenter o.dyl." (1.3 punkt E) som gällde bara Är 1967 1968 1969 1970 söndag samt både vardag och söndag Vecka

29 42 29 42 29 42 29 42

Bara söndag 7 25 36 42 67 64 44 42 Vardag och söndag 17 16 15 16 15 16 19 20 Fredag och söndag 2 1 1 - 1 Summa 24 41 53 59 83 80 64 62

Tabell 3 Antal dispenser inom bilbranschen (1.3 punkt C) som gällde bara söndag samt lördag och söndag Är

1967 Vecka

29 42 29 42 29 42 29 42

Bara söndag 5 79 2 85 1 80 3 76 Lördag och söndag - - - - 1 - Summa

5 79

2 85

1 81

3 76

År

1967 Vecka

29 42 29 42 29 42 29 42

1970 Bara söndag 3 Vardag och söndag 3

4 3

2 -

-

13 1

Summa 6

-

13 1

Tabell 4 Antal dispenser inom båtbranschen (1.3 punkt D) som gällde bara söndag samt både vardag och söndag Är

1967 Vecka

29 42 29 42

Bara söndag Vardag och söndag

3 Summa

29 42 29 42 1

3 5

6 6 5

5 8

9 7

SOU 1971:33

För butiker i möbelbranschen redovisas två söndagsdispenser; en vecka 42/1968 samt en vecka 42/1970. Tabell 6 Antal dispenser inom övriga branscher (1.3 punkt G) som gällde bara söndag, vardag och söndag samt måndag-fredag fredag 1968

1969 Är

1967 Vecka

29 42 29 42 29 42 29 42

4 1 Bara söndag Vardag och söndag 5 6 - 1 Måndag-fredag Summa

9 8

3 5 6 6 1 1

4 4 6 6 1 -

5 6 6 6 1 1

10 12 11 10 12 13

För trafikorienterat läge utanför bebyggelse redovisas inga dispenser. Tabell 7 Bransch: Livsmedel. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering 1970

1968 År

1967 Vecka

42 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag Vardag och söndag

5 12

11 12

17 12

22 12

25 11

23 12

17 13

17 14

Annat kommersiellt läge Bara söndag Vardag och söndag

—

—

—

15 1

36 1

36 1

23 2

22 2

1 4

1 3 1

1 3 1

—

1 3 1

—

1 3 2

5 Tillfälligt serviceläge Bara söndag Vardag och söndag Fredag och söndag Bostadsorienterat läge Bara söndag Vardag och söndag

SOU 1971:33

-

-

-

-

-

—

Summa 24

3 3 1 1 64 _62

Tabell 8 Bransch: Bilar. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering År

1967 Vecka

42 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag

42 Annat kommersiellt läge Bara söndag Lördag och söndag

-

—

-

11 1

10 Trafikorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag

_

3 Tillfälligt serviceläge Bara söndag

_

_

2 Bostadsorienterat läge Bara söndag

_

79 Summa

196S

21 2

76 Tabell 9 Bransch: Båtar. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering 1967

1970 Vecka

42 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag

\

\

_

_

_

_

,

•>

Trafikorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag

—

Tillfälligt serviceläge Bara söndag Vardag och söndag

1 3

3 3

Summa 6

—

1 2

1 -

-

-

1 SOU 1971:33

Tabell 10 Bransch: Presenter o. dyl. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering Är

1967 Vecka

1968 42

1969 42

1970 42

42 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag Vardag och söndag Trafikorienterat läge utanför bebyggelse Vardag och söndag Tillfälligt serviceläge Vardag och söndag Summa

3 För annat kommersiellt läge och bostadsorienterat läge redovisas inga dispenser. De under "Möbler" redovisade dispenserna är alla att hänföras till lokaliseringen "Trafikorienterat läge utanför bebyggelse". Tabell 11 Övriga branscher. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering 1967

-

2 4 1

2 4 1

3 4 1

2 4

-

2 4 1

2 4 1

Trafikorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag Vardag och söndag

1 1

-

-

2 1

2 1

Tillfälligt serviceläge Bara söndag Vardag och söndag

1 1

1 1

1 1

2 1

1 1

2 1

29 Vecka Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag Vardag och söndag Måndag-fredag

4 1

Annat kommersiellt läge Bara söndag

Bostadsorienterat läge Bara söndag

1 Summa

SOU 1971:33

3.2 Storgöteborg: 12 kommuner med 564 027 invånare den 1.1.1970 Tabell 12 Antal dispenser som gällde vecka 29 och 42 åren 1967-1970 med avseende på bransch, lokalisering samt varaktighet. Är

1967 Vecka

29 Bransch A. Livsmedel B. Varuhus C. Bilar D. Båtar E. Presenter o. dyl. F. Möbler G. Övrigt Summa Lokalisering 1. Trafikorientcrat läge i centrum 2. Annat kommersiellt läge 3. Trafikorientcrat läge utanför bebygge se 4. Tillfälligt serviccläge 5. Bostadsorienterat läge

Varaktighet 1-3 månader 4 - 6 månader 7—12 månader 13-24 månader 25 månader och över Tills vidare Summa

Tabell 13 Antal dispenser inom livsmedelsbranschen (1.3 punkt A) som gällde bara söndag, vardag och söndag samt bara vardag Vecka

29 42

29 42 29 42 29 42

Bara söndag Vardag och söndag Bara vardag Summa

2 1 5 5 3 3

3 5 5 3 3

3 5 5 3 3

10 9

118 För "Varuhus" och "Bilar" (1.3 punkterna B och C) redovisas inga dispenser. För branschen "Båtar" (1.3 punkt D) redovisas endast söndagsdispenser enligt nedanstående uppställning 162

_ _ _ -

_ _ _ _ _

_ _

_ _

_ _

_ _ _ _ _

_ _

_ _ _

-

_ -

5 2

5 2

5 2

5 2

5 2

5 2

-

—

_

1 2

— _ 6 _

_

3 2

1 2

— — _ _ _

_ _ _ _ _

6 6

_

7 2

2 2

1 1

_ _ _

_ _ _

4 1 1

_ _

1 4 2

1 8

1 8

1 8

1 8

10 Ar

1970 Vecka

29 42

29 42

29 42

29 42

1 Summa

1968 Bara söndag

1 För "Presenter" och "Möbler" (1.3 punkt E) redovisas inga dispenser. "Övriga branscher" (1.3 punkt G) redovisas endast dispenser som gäller alla veckodagar enligt nedanstående 1969

1970 Vecka

29 42 29 42 29 42

29 42

Vardag och söndag

1 1

1 1

1 SOU 1971:33

Tabell 14 Bransch: Livsmedel. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering 1970

1968 Ål

1967 Vecka

42 Trafikorienterat läge i centrum Vardag och söndag Bara vardag

2 2

2 2

2 2

2 2

2 2

2 2

2 2

2 2

Annat kommersiellt läge Vardag och söndag

2 Tillfälligt serviceläge Bara söndag

-

1 1

1 1

8 Bostadsorienterat läge Vardag och söndag Bara vardag Summa

11 För trafikorienterat läge utanför bebyggelse redovisas inga dispenser. Samtliga under bransch "Båtar" redovisade dispenser gäller försäljningsställen med lokaliseringen "Tillfälligt serviceläge". Tabell 15 Övriga branscher. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering 1969

1967 Vecka

42 Trafikorienterat läge i centrum Vardag och söndag

1 Tillfälligt serviceläge Vardag och söndag Summa

För annat kommersiellt läge, trafikorienterat läge utanför bebyggelse och bostadsorienterat läge redovisas inga dispenser.

3.3 Stormalmö: 19 kommuner med 1.1.1970. SOU 1971:33

435 634

invånare

1970 Är

Tabell 16 Antal dispenser som gällde vecka 29 och 42 åren 1967-1970 med avseende på bransch, lokalisering samt varaktighet. Är

1967 Vecka

1 1

4 3 3 11 5

3 3 2 2 5

4 3 2 12 8

3 3 2 3 9

Bransch A. Livsmedel B. Varuhus C. Bilar D. Båtar E. Presenter o. dyl. F. Möbler G. Övrigt Summa

Lokalisering 1. Trafikorienterat läge i centrum 2. Annat kommersiellt läge 3. Trafikorienterat läge utanför bebyggelse >e 4. Tillfälligt serviceläge 5. Bostadsorienterat läge

3 1

Varaktighet 1-3 månader 4-6 månader 7-12 månader 13-24 månader 25 månader och över Tills vidare

År

1967 Vecka

29 42 29 42 29 42 29 42

1970 Bara söndag Vardag och söndag

7 2 6 5

8 2 7 6

8 12

Summa

13 7

15 8

20 11 24 16

2 9 3 9 15 13

För branschen "Varuhus" (1.3 punkt B) redovisas inga dispenser. För branschen "Bilar" (1.3 punkt C) redovisas endast en dispens som gällde bara söndagar. Dispensen avser vecka 29/1969. För branschen "Båtar" (1.3 punkt D) re164

-

-

2 3

2 9 4

3 1 2 2 4

2 5 3

-

2 4 6

-

3 5 7

-

3 4 8

-

20 Summa 15

Tabell 17 Antal dispenser inom livsmedelsbranschen (1.3 punkt A) som gällde bara söndag samt vardag och söndag

-

8 3

Summa

dovisas endast dispens bara söndagar enligt nedanstående uppställning:

Veckf

29 42

29 42

29 42

29 42

-

1 Bara söndagar 1

-

På motsvarande sätt redovisas för "Presenter o. dyl. (1.3 punkt E) endast söndagsdispenser. Alla 8 undersökta söndagar fanns det en dispens som gällde. För "Möbler" (1.3 punkt F) redovisas inga dispenser. För "Övriga branscher" (1.3 punkt G) redovisas inga dispenser på enbart vardagar. I tabell 18 nedan visas förhållandet de olika veckorna. SOU 1971:33

Tabell 18 Övriga branscher. Antal dispenser som gällde bara söndagar samt både vardag och söndag vecka 29 och 42 åren 1967-1970 Är

1967 Vecka

29 42 29 42 29 42 29 42

Bara söndag — Vardag och söndag - -

1 1 2 2

1 1 2 2

På motsvarande sätt var samtliga söndagsdispenser lokaliserade till "Bostadsorienterat läge".

1 1 2 2

Försäljningsstället för den under bransch "Bilar" redovisade söndagsdispensen vecka 29/1969 är lokaliserat till "Trafikorienterat läge utanför bebyggelse". De tre båtföretagen med söndagsdispenser har följande lokalisering: Vecka 29/1967 Annat kommersiellt läge Vecka 29/1969 Tillfälligt serviceläge Vecka 29/1970 Tillfälligt serviceläge Samtliga söndagsdispenser för branschen "Presenter o. s. v." gällde lokaliseringen "Trafikorienterat läge i centrum". De företag i "Övriga branscher" som redovisat dispenser både vardag och söndag var samtliga lokaliserade till "Trafikorienterat läge utanför bebyggelse". Tabell 19 Bransch: Livsmedel. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering 1970

Är

1967 Vecka

42 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag Alla veckodagar

1 1

1 2

1 2

1 2

2 Annat kommersiellt läge Bara söndag Alla veckodagar

- — - -

-

— — 3 3

—

Trafikorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag Alla veckodagar

-

-

-

— —

— —

Tillfälligt serviceläge Bara söndag Alla veckodagar

6 2 2 -

7 2 2 -

7 3

Bostadsorienterat läge Bara söndag Alla veckodagar

— 3

— 3

— 3

— 3

— 4

7~~

20 Summa

SOU 1971:33

-

— — 2 -

— 3 — —

3 —

— 4

— 7

— 8

Tabell 20 Antal dispenser som gällde vecka 29 och 42 åren 1967-1970 med avseende på bransch, lokalisering samt varaktighet. Är

1967 Vecka

6 Bransch A. Livsm edel B. Varuhus C. Bilar D. Båtar E. Presenter o. dyl. F. Möbler G. Övrigt

_

_

_

_

— _ - -

_ — _

_ _ _

1 2 1

_ _

_ 1

1 1

_ _ _

_

_

_

_

1 2

3 1

2 1

6 1

7 1

-

_

2 5 1

-

-

3 4 3

-

_ _

_ _

—

-

_ -

5 2

_

_ _

-

_ -

10 3

1 1

9 6

1 1

6 4

_ _ _

_ _ _

_ _ _

_ _ _

_ _ _

_

1 1

12 Summa 11

52 kommuner med 2 249 974 invånare den i.1.1970

redovisas endast söndagsdispenser enligt nedanstående uppställning Ar Veck

Tabell 21 Antal dispenser inom livsmedelsbranschen (1.3 punkt A) som gällde bara söndag, vardag och söndag samt varje vardag Är

1970 Vecka

29 42 29 42 29 42

29 42

Bara söndag 4 5 Vardag och söndag 1 - 1 1 Varje vardag 1 1 1 1

7 7 4 1 1

7 9 10 1 1

Summa 6

15 5

17 11

För varuhusen i centralorterna redovisas inga dispenser. För branschen "Bilar" (1.3 punkt C) 166

8 Centralorter:

11 Varaktighet 1-3 månader 4 - 6 månader 7 - 1 2 månader 13-24 månader 25 månader och över Tills vidare

1 7

2 1

Lokalisering 1. Traflkorienterat läge i centrum 2. Annat kommersiellt läge 3. Traflkorienterat läge utanför bebyggelse 4. Tillfälligt serviceläge 5. Bostadsorienterat läge

2 2 Summa

196S

— _ 1

Summa

a

29 42

29 42

29 42

29 42

1 2

1 2

- -

Bara söndagar 1 4

För branschen "Båtar" (1.3 punkt D) redovisas 3 söndagsdispenser under nedanstående tider 2 st vecka 29/1969 1 st vecka 29/1970 För "Presenter o. dyl." (1.3 punkt E) redovisas 1 dispens alla dagar i veckan under veckorna 29 och 42 såväl 1969 som 1970. För branschen "Möbler" (1.3 punkt F) noteras 2 söndagsdispenser veckorna 29 och 42 år 1967. SOU 1971:33

För tillfälligt serviceläge och bostadsorienterat läge redovisas inga dispenser. Samtliga försäljningsställen under branschen "Båtar" som erhållit dispens var lokaliserade till "Tillfälligt serviceläge". För annat kommersiellt läge och trafikorienterat läge utanför bebyggelse redovisas inga dispenser.

Tabell 22 Övriga branscher (1.3 punkt G) Antal dispenser som gällde bara söndagar, varje vardag och söndag samt onsdag och söndag Är

1967 Vecka

29 42 29 42

Bara söndag 1 Vardag och söndag — — Onsdag och söndag 1 1 Summa

29 42 29 42

1 1 1 1 — — 1 - - - -

1 1 1 1 - -

1 1

2 Tabell 23 Bransch: Livsmedel. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering 1967

Är

1969 42

42 Vecka

29 Trafikorienterat läge i centrum Alla veckodagar Alla vardagar

_

_

—

1 1

4 1

4 1

5 1

6 1

Tillfälligt serviceläge Bara söndag Alla veckodagar

4 1

5 1

-

7 3

—

7 1

_

-

Bostadsorienterat läge Alla veckodagar

_

_

_

-

-

-

Summa

—

11 Tabell 24 Bransch: Bilar. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering Är

1967 Vecka

1968 42

42 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag Annat kommersiellt läge Bara söndag Trafikorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag Summa SOU 1971:33

Tabell 25 Bransch: Presenter o. dyl. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering Är

1967 Vecka

1968 42

1970 42

42 Trafikorienterat läge i centrum Alla veckodagar Tillfälligt serviceläge Alla veckodagar Summa

För annat kommersiellt läge, trafikorienterat läge utanför bebyggelse och bostadsorienterat läge redovisas inga dispenser. De under "Möbler" redovisade dispenserna är alla att hänföra till lokaliseringen "Trafikorienterat läge utanför bebyggelse". För trafikorienterat läge utanför bebyggelse redovisas inga dispenser.

Tabell 26 Övriga branscher. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering Är

1967 Vecka

29 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag Alla veckodagar

-

Annat kommersiellt läge Bara söndag

1 Tillfälligt serviceläge Alla veckodagar

-

Bostadsorienterat läge Bara söndag

1 1

1 Summa

2 SOU 1971:33

Tabell27 Antal dispenser som gällde vecka 29 och 42 åren 1967-1970 med avseende på bransch, lokalisering samt varaktighet. Är

1967 Vecka

29 Bransch A. Livsmedel B. Varuhus G Bilar D. Båtar E. Presenter o. dyl. F. Möbler G. Övrigt

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

-

15 3 21

4 4 15

21 4 31

6 1 6 5 25

Summa 98

29 21 11 30 7

15 6 6 6 3

43 23 16 33 7

22 12 12 6 5

53 25 25 49 17

33 11 13 10 9

65 32 36 55 22

44 15 18 11 12

Summa 98

43 22 13

1 3 9

42 28 15

1 3 12

68 33 8

2 4 10

-

-

-

-

-

76 44 10 1 3 76

3 81

100 Varaktighet 1 — 3 månader 4 - 6 månader 7-12 månader 13-24 månader 25 månader och över Tills vidare

5 1 22 4 48

5 1 8 5 35

3 1 41 3 55

3 1 19 4 38

2 18

2 21

3 34

3 38

3 57

Summa 98

143 kommuner med 905 947 invånare den 1.1.1970 Tabell 28 Antal dispenser inom livsmedelsbranschen (1.3 punkt A) som gällde bara söndag, vardag och söndag, bara vardag, lördag och söndag samt onsdag och lördag År

1970 Vecka

29 42 29 42 29 42

29 42

Bara söndag 33 1 35 2 56 5 71 10 Vardag och söndag 21 5 22 10 31 15 34 23 Bara vardag - 1 - - - Lördag och söndag 1 1 1 1 1 1 11 Onsdag och lördag 11 1 1 1 1 1 1 Summa 56 8 60 14 89 22 107 35 För "Varuhus" i övriga orter redovisas inga dispenser. SOU 1971:33

1 4 8 1 3 59

Övriga orter:

3 Lokalisering 1. Trafikorienterat läge i centrum 2. Annat komm ersiellt läge 3. Trafikorienterat läge utanför bebyggelse 4. Tillfälligt serviceläge 5. Bostadsorien tcrat läge

-

För branschen "Bilar" (1.3 punkt C) redovisas endast söndagsdispenser enligt nedanstående uppställning. r

1970 Vecka

29 42

29 42

29 42

29 42

Bara söndag

3 5

6 6

5 5

3 3

De fem dispenser som noterats för "Båtar" (1.3 punkt D) är alla söndagsdispenser enligt nedanstående

Är

1967 29 42

29 42

Bara söndag — -

1 Vecka

1969 29 42

1970 29 42

1 169

Tabell 29 Bransch: Presenter o. dyl. (1.3 p u n k t E). Antal dispenser som gällde bara söndag, b a d e vardag och söndag, alla vardagar, m å n d a g - f r e d a g samt lördag och söndag vecka 2 9 och 4 2 aren 1 9 6 7 - 1 9 7 0 Är

1970 Vecka

29 42

29 42 29 42

29 42

Bara söndag Vardag och söndag Bara vardag Måndag—fredag Lördag och söndag

6 4 8 1 -

6 3 12 2 2 1 1 -

Siunma

15 4

9 4 11 3 2 1

20 13 18 4 2 1 1

21 6

22 8

41 19

Tabell 30 Bransch: Möbler (1.3 p u n k t F). Antal dispenser som gällde bara söndag samt lördag och söndag vecka 29 och 4 2 åren 1967-1970 Är

1970 Vecka

29 42 29 42 29 42

29 42

Bara söndag 3 4 Lördag och söndag - Summa

3 4

1968 Tabell 31 Övriga branscher (1.3 p u n k t G ) . Antal dispenser som gällde bara söndag, vardag och söndag, bara vardag, lördag och söndag, måndag—fredag samt måndag—fredag och söndag. V e c k a 29 o c h 4 2 åren 1967-1970 År

1970 Vecka

29 42 29 42 29 42

29 42

1968 Bara söndag Vardag och söndag Bara vardag Lördag och söndag Måndag-fredag Måndag-fredag samt söndag

16 13 19 15 28 17 11 8 24 15 21 16 2 2 3 3 4 4

1 Summa 21 15 31 25 48 35 55 3!

4 5 3 5 2 4 - 1 1 4 5 4 5

3 4

Tabell 32 Bransch: Livsmedel. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering Är

1967 Vecka

42 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag Vardag och söndag

7 1

8 2

1 2

10 5

1 5

12 7

3 9

Annat kommersiellt läge Bara söndag Vardag och söndag

4 9

5 10

5 10

8 13

6 Trafikorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag Vardag och söndag

4 1

5 1

11 1

1 1

15 3

1 3

Tillfälligt serviceläge Bara söndag Vardag och söndag Lördag och söndag Onsdag och lördag

16 7 1 1

1 1 1 1

15 8 1 1

1 2 1 1

21 12 1 1

1 4 1 1

27 9 1 1

3 3 1 1

2 3

2 1 1

9 3

2 1

9 2

3 2

Summa 56

35 Bostadsorienterat läge Bara söndag Alla veckodagar Alla vardagar

1970 SOU 1971: 33

För tillfälligt serviceläge och bostadsorienterat läge redovisas inga dispenser. Det försäljningsställe som erhållit dispens i båtbranschen var lokaliserat till "Trafikorienterat läge i centrum". Tabell 33 Bransch: Bilar. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering 1967

År Vecka

1 Traflkorienterat läge i centrum Bara söndag Annat kommersiellt läge Bara söndag Traflkorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag

1 Summa 3

Tabell 34 Bransch: Presenter o. dyl. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering 1969

1970 Är

1967 Vecka

42 Traflkorienterat läge i centrum Bara söndag Vardag och söndag Bara vardag Mån dag-fredag

4 7 1

2 -

3 10 2 1

1 1

3 8 2

1 1 1

6 13 2

6 1 1

2 1

2 -

-

-

-

1 1

1 1

3 1

3 1

5 2 1

4 2 1

-

-

1 2

3 2

-

-

-

-

-

3 1

19 Annat kommersiellt läge Bara söndag Vardag och söndag Traflkorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag Vardag och söndag Lördag och söndag Tillfälligt serviceläge Bara söndag Vardag och söndag Bostadsorienterat läge Bara söndag Vardag och söndag Summa

SOU 1971:33

För bostadsorienterat läge redovisas inga dispenser. Tabell 35 Bransch: Möbler. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering Är

1967 Vecka

1968 29

1970 42

1 1

1 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag Annat kommersiellt läge Bara söndag Trafikorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag Lördag och söndag Tillfälligt servicelägc Bara söndag Summa

3 Tabell 36 Övriga branscher. Antal dispenser som gällde de olika veckorna fördelade efter de olika butikernas lokalisering. År

1967 Vecka

42 Trafikorienterat läge i centrum Bara söndag Vardag och söndag Måndag-fredag Bara vardag

3 2 1 2

2 4

6 4 1 2

4 5

5 9 3

8 9 1 3

6 10

7 9 1 3

Annat kommersiellt läge Bara söndag Vardag och söndag

2 1

—

3 1

2 1

3 4

2 3

2 4

2 3

Trafikorienterat läge utanför bebyggelse Bara söndag Vardag och söndag

2 1

—

3 1

5 1

4 2

5 1

6 2

5 1

Tillfälligt serviceläge Bara söndag Vardag och söndag

2 3

3 4

—

4 7

—

-

10 3

-

1 1

1 1

1 2

2 2

-

-

-

-

-

2 2 1 1

—

—

1 1

2 3 1 1

—

—

—

_

38 Bostadsorienterat läge Bara söndag Vardag och söndag Bara vardag Lördag och söndag Måndag-fredag Måndag-fredag samt söndag

1 Summa 21

-

2 1

-

-

_ 3

2 SOU 1971:33

Bilaga 4

Kungl. Maj:ts beslut i affärstidsärenden1

Kungl. Maj:t har från affärstidslagens ikraftträdande år 1967 till utgången av maj månad 1970 handlagt 110 affärstidsärenden. Ett av ärendena gäller ej någon ansökan om dispens och har därför ej tagits med i det följande. 1 övrigt har varje expedition räknats som ett ärende vid denna beräkning. Antalet prövade ansökningar är betydligt större på grund av att besvär ibland anförts för flera skilda ansökningar på en gång. För att få jämförbarhet med undersökningen hos kommunerna har det ansetts lämpligt att istället för ärenden/expeditioner använda ansökningar om dispens som redovisningsenhet. Detta antal uppgår under perioden till 133 st., varvid bör märkas att samma butik i några fall finns med två gånger, t.ex. på grund av förnyad ansökan. I ett antal fall förekommer att ansökan på en ort omfattar två butiksenheter. I materialet finns också ett antal generella dispenser, som t.ex. avser alla butiker på en ort eller vid en viss gata. Sådana dispenser omfattar ofta ett stort och inte närmare specificerat antal butiker. I flertalet fall avser de söndagsöppet för julhandel. Ansökningar av detta slag kan ej fördelas efter företagsstorlek och i flertalet fall ej heller efter branschtillhörighet. Generell dispens räknas i det följande som en ansökan även om den formellt omfattar t.ex. flera olika företagargrupper som ansökt var för sig. SOU 1971:33

Beslutens innebörd Av de 133 prövade ansökningarna har 99 bifallits av vederbörande kommunala instanser. Besvärsmyndigheternas avgöranden och beslutens innebörd redovisas i figur 1. 1 34 fall har de kommunala myndigheterna avslagit framställningarna. Handläggningen av dessa ärenden och beslutens innebörd upptas i figur 2. Av figurerna framgår vilka intressenter som anfört besvär över besluten. Då klagandena representerar olika partsintressen anges i figurerna innebörden av bifall och avslag till besvären i förhållande till ansökningen. I några få fall innebär besluten återförvisning av ärende till tidigare instans utan ställningstagande i sak till ansökningen. I ytterligare några fall innebär Kungl. Maj:ts beslut att ansökningen delvis bifallits, t.ex. då av begärda fem dagar för söndagsöppet tre medgivits (inskränkningen har i samtliga fall skett i tidigare instans). Dylika fall redovisas som avslag i förhållande till ansökningen. För att inte ytterligare komplicera figurerna har de här angivna fallen inte särredovisats. Av figurerna kan utläsas att ansökningarna om dispens i sju fall bifallits och i 95 fall avslagits av Kungl. Maj:t, medan i återståen1 Redogörelsen har utarbetats av departementssekreteraren Sven Sahlström på uppdrag av 1970 års affärskommitté.

de 31 fall Kungl. Maj:t lämnat besvären utan tillståndet att gälla även under år 1970 har åtgärd, i flertalet fall på grund av att tiden emellertid sedermera undanröjts av Kungl. för öppethållandet redan förflutit. Av figu- Maj :t. rerna framgår att Kungl. Maj:t synes ha 4. Besvär av Handelsanställdas förbund bedömt behovet av utsträckt affärstid mera över en av Stockholms stad meddelad disrestriktivt än berörda kommuner och läns- pens för söndagsöppet i Domus' livsmedelsstyrelser. 1 de fall ansökningarna bifallits av avdelning i Skärholmens centrum lämnades kommun eller länsstyrelse är det nära nog utan bifall av såväl länsstyrelsen som Kungl. uteslutande Handelsanställdas förbund som Maj:t. Liksom i fallen 1-2 hade privata anfört besvär i högre instans. butiker tillstånd som ej överklagats. — Med hänsyn till att antalet ansökningar Samtidigt med att detta ärende avgjordes som bifallits av Kungl. Maj:t är förhållande- undanröjde Kungl. Maj:t - i motsats till vis litet synes det lämpligt att kortfattat länsstyrelsen — ett tillstånd för Norrmalms redovisa omständigheterna i samtliga dessa livsmedel i Skärholmen. Norrmalms har fall. Den statistiska bearbetningen i övrigt av sedermera gjort om sin butik till s.k. ansökningarna har därigenom kunnat för- rabattköp och fått nytt tillstånd, som Kungl. enklas. Maj:t vid prövning i september 1970 inte De sju ansökningar som bifallits av Kungl. undanröjt under förutsättning att företaget Maj:t under perioden gäller ett möbelföretag inte utnyttjar ett tillstånd för butik vid samt sex livsmedelsbutiker i Storstockholm. Kungsgatan. 1 detta område har ett trettiotal dispenser 5. En livsmedelsbutik vid Sveavägen/ för kontinuerligt söndagsöppet för livsme- Kungsgatan, Favör i Cascade, fick av Stockdelsförsäljning inte överklagats. I ett mind- holms stad tillstånd till söndagsöppet. Tidire antal fall har besvär av Handelsanställ- gare innehavare av butiken hade haft sådant das förbund inlämnats för sent till läns- tillstånd. Besvär av Handelsanställdas förstyrelsen, och lämnade tillstånd har därför bund lämnades utan bifall såväl i länsstyrelej sakprövats av Kungl. Maj:t. Omständighe- sen som av Kungl. Maj:t. terna i de sju fallen är i korthet följande. 6. Efter besvär av Handelsanställdas för1—2. Konsum Stockholm hade av staden bund undanröjde länsstyrelsen ett tillstånd fått tillstånd till söndagsöppet i livsmedels- till söndagsöppet i Konsum vid Hornsgatan. butiker vid Hagsätra torg och S:t Eriksgatan Konsum besvärade sig hos Kungl. Maj:t, som 43. Privata butiker hade i båda fallen så- undanröjde länsstyrelsens beslut och fastställdana tillstånd, vilka ej överklagats. Besvär de Stockholms stads beslut. I ärendet framav Handelsanställdas förbund lämnades utan kom, att Konsum önskade "byta ut" tillbifall såväl i länsstyrelsen som av Kungl. ståndet vid S:t Eriksgatan (se 1-2) mot ett Maj:t. — Konsum har sedermera avstått från vid Hornsgatan. att utnyttja tillståndet vid S:t Eriksgatan (se 7. Solna Möbler hade av kommunen fått tillstånd till öppethållande två söndagar 6). 3. Järfälla kommun hade lämnat Metro i under våren 1970. Besvär av HandelsanställJakobsberg ett tidsbegränsat tillstånd till das förbund lämnades utan bifall i länsstyrelsöndagsöppet för försäljning av livsmedel. sen och av Kungl. Maj:t. Vid sistnämnda Sedan kommunen ej medgivit förlängning av beslut hade en av dagarna redan passerat, tillståndet besvärade Metro sig hos länsstyrel- och den andra låg nära i tiden. sen, som undanröjde kommunens beslut. Metro kunde således åter hålla öppet på Geografisk fördelning söndagar. Handelsanställdas förbunds besvär hos Kungl. Maj:t lämnades utan bifall i Av de 133 ansökningarna faller huvuddelen, januari 1969, och söndagsöppet medgavs för 91 st eller 68%, på Stockholmsregionen, är 1969. — Beslut av kommunen att förlänga som här fått omfatta bl.a. Järfälla, Märsta, 174

SOU 1971:33

Handläggning i olika instanser Figur 1

Bifaller 99 ansökningar

Kommunala instanser

Handclsanst. förbund, avd. 20 Handelsanst. förbund, annan avd. Hallands köpmannaförbund Sv. frisörarbetarförbundet

Besvär av

Länsstyrelsen

Besvär av

\

Avslår besvären 5 (Bifall, ans.)

Bifaller besvären 43 (Avslår ans.) •

I

30 Bifaller besvären (Avslår ansökan)

62 7

Kommunal instans Sökanden

z

Bifaller besvären 1 (Bifall, ans.)

I

27 Avslår besvären 23 (Avslår ans.)

•

Lämnar besvären utan åtgärd 21

49 20

Hand.anst., avd. 20 Hand.anst. annan avd.

/ Kungl. Maj:t

z

Avslår besvären (Bifaller ansökan) Lämnar besvären utan åtgärd

82 15 1 1

Lämnar besvären utan åtgärd 6

Ansökningar dubbelräknade emedan både sökanden och kommunal instans överklagat.

SOU 1971:33

Handläggningen i olika instanser Figur 2

Avslår 34 ansökningar

Kommunala instanser

" Sökanden

Besvär av

1 Länsstyrelsen

Avslår besvären (Avslår ansökan) Lämnar besvären utan åtgärd

21 Bifaller besvären (Bifaller ansökan)

Besvär av

Sökanden Kommunal instäm

24 1

Hand.anst. avd. 20 Hand.anst. annan avd. Kommunal inst.

Kungl. Maj: t

Bifaller besvären 0 (Bifall, ans.)

I

Avsiar besvären 23 (Avslår ans.)

Lämnar besvären utan åtgärd 2

z

Avslår besvären 1 (Bifall, ans.)

3 4 2

Bifaller besvären 6 (Avslår ans.)

Lämnar besvären utan åtgärd 2

SOD 1971:33

Täby, Lidingö, Saltsjöbaden, Huddinge och Södertälje. Göteborg och Malmö har två resp. fem ansökningar, och på övriga 16 städer med mer än 50 000 invånare faller 15 ansökningar. I återstående delar av landet, vilka har mer än hälften av totala folkmängden, är antalet ansökningar 20. För Norrland och Götaland är antalen ansökningar i förhållande till folkmängden ungefär detsamma, medan Svealand har ett betydligt högre tal. Om Stockholmsregionen räknas bort blir dock antalet betydligt lägre i Svealand i övrigt än det är i de båda andra landsdelarna.

Fördelning efter företagsstorlek

I tabell 1 visas ansökningarna fördelade pä några varuområden/branscher. I tabellen särredovisas beträffande livsmedelsvaror kiosker och fruktaffärer, för vilka ansökningarna gäller en utökning av det s.k. fria sortiment, som dylika försäljningsställen normalt håller. Varuhus redovisas för sig utom i de fall ansökningarna avsett endast livsmedelsavdelningen. Under beteckningen "Övriga" ryms bl.a. musikalier, konsthantverk, handikapparbeten, damfrisering och hushållskapitalvaror. Generella dispenser har i förekommande fall ej förts till speciellt varuområde. Det förekommer nämligen även att sådana dispenser gäller för samtliga butiker vissa dagar och dessutom för livsmedelsbutiker ytterligare dag, varigenom någon fördelning ej kan göras. Av tabellen framgår att livsmedel och övriga dagligvaror, inklusive s.k. kioskvaror, svarar för 63 % av antalet ansökningar. Det därnäst största varuområdet är möbler, medan antalet ansökningar för återstående varuområden är förhållandevis litet. Anmärkningsvärt är att besvär ej i nägot fall under perioden anförts hos Kungl. Maj:t beträffande bilhandeln, som ofta har tillstånd till söndagsöppet.

Vid fördelning av ansökningarna efter företagsstorlek uppkommer ett definitions- och klassningsproblem. Som "stora" företag har i detta sammanhang klassats alla som återfunnits i den lista över landets större detaljhandelsföretag, vilken införts i tidningen Köpmannen nr 22/1970. Konsumbutiker och butiker tillhörande mångfilialförtetag har klassificerats som stora, medan butiker tillhörande s.k. frivilliga kedjor ICA, Favör, Vivo etc. — förts till gruppen små företag i den mån de ej finns upptagna i nämnda förteckning. Denna grova indelning Begärd eller medgiven tid för dispens ger en jämn fördelning mellan stora och små Tabell 1 visar också vilka veckodagar och företag sedan 17 generella dispenser räknats vilka tider ansökningarna eller medgivna bort. dispenser avser. Förlängt öppethållande på vardagar förekommer i få fall och är nästan alltid kombinerat med söndagsöppet. Fördelning efter varuområde Generella dispenser avser alltid ett begränsat Även beträffande varuområde föreligger vissa antal söndagar. Den vanligaste tiden för klassificeringssvårigheter, vilket beror på dispens är kontinuerligt söndagsöppet utan förekommande sortimentsspridning mellan begränsning av dispensens varaktighet. Tidtraditionella branscher. Livsmedelsbutikerna punkterna för öppethållande under söndagar har sålunda i allt större utsträckning börjat varierar kraftigt. Vanligast är dock öppetsaluhålla kemisk-tekniska artiklar, tobak etc, hållande mellan kl 13 och 17 eller 13 och och exempelvis i möbelvaruhusen förekom- 18. mer i viss utsträckning försäljning av andra hushållskapitalvaror, husgeråd o.dyl. I de fall sortimentet inte framgått av expeditionen har klassificeringen måst ske efter traditionell branschindelning. SOU 1971:33

Tabell 1. Tider för dispens fördelade på varuområden

Tid för dispens

Livsmedel och andra dagl. varor

Kiosk/ KonfekfruktVaruhus Övriga affär Möbler tion 5

En söndag 2 - 7 söndagar

4 17

2 Söndagar,1 dispens tills vidare 55 6

10 Både söndagar och vardagar

2 En söndag/månad Söndagar,1 tidsbegr. dispens

1 Generella dispenser Totalt

1 En vardag Totalt

133 Procentuell fördelning på varuområde

100 Omfattar i allmänhet även helgdagar. Alla dessa dispenser utom en avser beträffande vardagarna kl 2 0 - 2 2 . Den återstående dispensen omfattar även tiden kl 6 - 8 . 3

178 Kl. 2 0 - 2 2 .

SOU 1971:33

Bilaga 5

SOU 1971: 33

Arbetarskyddsstyrelsens tillämpningsföreskrifter

KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSENS MEDDELANDEN

67:1

Tillämpningsföreskrifter till affärstidslagen Kungl. Maj:t har genom beslut den 16 december 1966 med stöd av 4 § affärstidslagen den 16 december 1966 (nr 668) bemyndigat Arbetarskyddsstyrelsen att meddela närmare föreskrifter för tilllä mp ningen av nämnda lag. Enligt 8 § 8) affärstidslagen undantages från tillämpningen av lagen försäljning — förutom av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon — av »varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid», det s. k. fria varusortimentet. Arbetarskyddsstyrelsen får härigenom meddela, att det fria sortimentet tills vidare och intill dess annorlunda bestämmes utgöres av i följande förteckning angivna varor. Förteckning över det fria varusortimentet enligt 3 § 8) affärstidslagen Portioner av mat, som har värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass, konfektyrer, alkoholfria drycker, frukt, produkter av frukt, honung, kex,

toalettartiklar, skrivmateriel, vykort, film, souvenirer, ballonger och andra smärre leksaker, tändstickor, julgranar.

Stockholm den 27 december 1966 KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSEN KAS 128. I. G 000. Hoc. f>fi.

SOU 1971:33

SRA G8375

KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSENS MEDDELANDEN

67:2

Tillämpningsföreskrifter till affärstidslagen Enligt 3 § affärstidslagen är bl. a. nedan i punkterna 6)-—8) angiven försäljning undantagen från lagens tillämpning: (j) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri som bedrives i utställningslokal, 7) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror, 8) försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon samt andra varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan lid än vanlig affärstid, om försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad scrveringsrörelse eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor.

Arbelarskyddsstyrelsen får härigenom meddela följande t ill lämpnings föreskrifter till undantagsbestämmelserna: .4. Styrelsen bar tidigare (i meddelande 67: 1) angett vad som är alt enligt 3 § 8) räkna till »varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid». Nedan under B—E lämnas föreskrifter om vad som är att förstå med vissa i punkterna 6)—8) angivna uttryck eller varor. Styrelsen kommer i mån av behov att komplettera dessa tillämpningsföreskrifter. B. Med utställningslokal enligt 3 § 6) skall förstås dels museum, konstgalleri eller dylik permanent visningslokal, dels ock lokal som tillfälligt iordningställts för viss visning. C. Med ordnad serveringsrörelse enligt 3 § 7) förstås en på servering inriktad rörelse, som är försedd med godtagbara anordningar för serveringen och för tillagningen av det som serveras. Med lagad mat avses mat i huvudsakligen sådant skick som det i vilket maten hålls till banda i serveringsrörelsen.

KAS 129. 1. 7 000. mars 67.

182 SKA 71917

SOU 1971:33

D. Som tillbehör till tobaksvaror enligt 3 § 8) räknas cigarrettpapper, cigarrettrullare, cigarrettändare, munstycken, pipor och piprensare. E. Som tillbehör till motorfordon enligt 3 § 8) menas inte bara för motorfordons framförande nödvändiga varor, såsom tändstift, säkringar, däck, smörjmedel, glödlampor, vindrutetorkare och glykol, utan även andra till motorfordon vanligen förekommande tillbehör, som har ett naturligt samband med körningen eller utgör komplettering till fordonets utrustning, t. ex. rengöringsmedel, vax, takställ, kapell, värmesitsar, solglasögon, varningstriangel, bogserlina och kartor. Stockholm den 6 mars 1967 KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

SOU 1971:33

KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSENS MEDDELANDEN

67:3

Tillämpningsföreskrifter till affärstidslagen I 2 § affärstidslagen stadgas, att om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse, skall kommunens styrelse eller nämnd som utses av fullmäktige i kommunen medge affärstid utöver den vanliga. I anslutning härtill får Arbetarskyddsstyrelsen meddela följande. A. Riktlinjer tor den kommunala dispensgivningen Beträffande kommuns befogenhet att medge dispens från bestämmelsen om den vanliga affärstiden innehåller lagen blott den ovan angivna kortfattade bestämmelsen. För att lämna närmare kännedom om de riktlinjer som kommun har att följa vid tilllämpningen av 2 § får Arbetarskyddsstyrelsen hänvisa till vad som enligt det följande uttalats under förarbetena till lagen. Affärstidsutredningen, som avgav betänkande (SOU 1965:38) med förslag till affärstidslagen, förklarade bl. a.: Syftet med förslaget att dispens skall kunna meddelas i särskilda fall är främst att tillgodose intresset av att affärer i city eller i annat affärscentrum skall kunna hålla öppet längre än den vanliga affärstiden. Dispens bör kunna medges i fråga om samtliga affärer inom ett område, om konkurrensskäl hindrar att dispensen begränsas till en eller några affärer. Dispens kan meddelas för endast en eller två dagar i veckan. Vidare kan det bli aktuellt att medge vidgad affärstid åt en butik med varor som konsumenterna behöver dagligen och som är belägen inom ett tättbefolkat bostadsområde långt från affärscentrum. Ett annat tänkbart fall är då en bilsalong vid särskilt tillfälle vill introducera ett nytt bilmärke eller en ny årsmodell eller då en möbelaffär vill intro-

KAS 130. I. 7 000. mars 67. SRA 71917

184 SOU 1971:33

ducera alster av en speciell arkitekt. Andra fall som hör hit är då en viss kiosk eller annat försäljningsställe med hänsyn till sin belägenhet behöver kunna sälja vissa varor fritt utöver dem som tillhör det fria varusortimentet. En kiosk vid en livligt besökt badstrand kan t. ex. få tillstånd att utom vanlig affärstid sälja också badartiklar. Genom att möjligheten att ge dispens är begränsad till särskilda fall, kan tillstånd icke lämnas till permanent utsträckt affärstid generellt för alla affärer i kommunen eller för samtliga affärer inom en och samma bransch. Det skall dessutom föreligga ett verkligt behov av utsträckt affärstid. Förutom behovet skall i varje särskilt fall prövas verkningarna i konkurrenshänseende av den längre affärstiden. Generell dispens får lämnas bara för visst tillfälle. Enligt utredningsförslaget förstås med visst tillfälle en i beslutet angiven tidrymd. Bland situationer då det kan bli aktuellt att lämna generellt tillstånd för visst tillfälle nämner utredningen större idrottstävlingar, festspel, mässor o. d. evenemang. Också julen utgör ett sådant tillfälle då generell dispens kan meddelas. I propositionen till affärstidslagen delade föredragande statsrådet affärstidsutredningens mening och uttalade: »En begränsning i kommuns befogenhet att meddela dispens följer av att kommun, som jag har förordat tidigare, inte skall ha rätt att generellt sträcka ut affärstiden för hela kommunen. Dispens kan således inte medges för alla affärer i kommunen eller för alla affärer inom en viss bransch såvida inte dispensen avser endast vissa dagar. Frågan om dispens bör meddelas skall bedömas i första hand med hänsyn till konsumenternas intresse. För att dispens skall medges måste det kunna antas att det finns ett utbrett önskemål om utsträckt affärstid. Men är det fallet bör dispens inte heller få vägras. Det lär inte vara möjligt att undvika att dispensgivningen i viss mån kan komma att påverka konkurrenssituationen mellan olika företag. Självfallet får emellertid dispens inte medges i syfte att främja en viss näringsidkare eller en grupp av sådana eller för att ställa företagare inom kommunen i ett särskilt gynnsamt konkurrensläge i förhållande till företagare i en angränsande kommun.» — Föredragande statsrådet angav vidare, att dispens också kunde avse rätt

SOU 1971:33

för visst företag att utöver den vanliga affärstiden sälja varuslag som inte ingår i det fria sortimentet. Från vissa remissinstansers sida angavs, att det kunde finnas risk för bristande enhetlighet vid dispensprövningen om denna lades hos kommunerna. Föredragande statsrådet uttalade i anledning härav: »Vad man här främst syftar på torde vara atl praxis inte lämpligen bör skifta mellan kommuner som tillsammans bildar ett näringsgeografiskt sammanhängande område. Jag utgår emellertid från att sådana kommuner i samarbetsnämnderna i kommunblocken eller i annan ordning kommer att verka för att enhetliga normer följs vid dispensprövningen.» B.

Remissförfarandet

Vid bedömandet av frågan om och i vilken utsträckning kommun bör i ett dispensärende höra intressenter och myndigheter som berörs av ärendet kan man enligt Arbetarskyddsstyrelsens mening skilja på två huvudfall. 1. Ansökningen avser dispens av mera varaktig karaktär, t. ex. förlängt öppethållande varje veckodag under hela året eller under viss säsong eller också utökning av varusortimentet i en kiosk eller ett därmed jämställt försäljningsställe. Tillfälle att avge yttrande bör lämpligen beredas berörda intresseorganisationer, t. ex. lokala eller regionala köpmannaföreningar och konsumentkooperativa sammanslutningar, lokall eller regionalt organiserade föreningar för handelsanställda samt förefintliga organisationer som kan anses företräda konsumenternas intresse, t. ex. sammanslutning av husmödrar. I vissa fall kan det vara påkallat att även höra polismyndigheten eller hälsovårdsnämnden. 2. Ansökningen avser tillfällig dispens. Här avses i främsta rummet ansökan att hålla öppet en kväll eller en söndag för alla butikerna inom kommunen eller för en viss affärsbransch eller för butikerna inom en viss stadsdel eller på en viss gata eller plats i anledning av ett jubileum eller annan speciell anledning. I regel torde inte vara erforderligt att inhämta yttrande. Stockholm den 6 mars 1967 KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSFN

186 SOU 1971:33

KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSENS MEDDELANDEN

67:4

T i l l ä m p n i n g s f ö r e s k r i f t e r till a f f ä r s t i d s l a g e n A r b e t a r s k y d d s s t y r e l s e n h a r d e n 27 d e c e m b e r 1906, i M e d d e l a n d e 67: 1, angivit vilka v a r o r s o m — f ö r u t o m t r y c k t a skrifter, t o b a k s v a r o r m e d tillbehör, b l o m m o r , d r i v m e d e l till m o t o r f o r d o n och tillbehör till s å d a n a fordon — ä r a t t r ä k n a till det s. k. fria v a r u s o r t i m e n t e t enligt 3 § 8) a f f ä r s t i d s l a g e n . A r b e t a r s k y d d s s t y r e l s e n får h ä r i g e n o m , med upphävande av Meddelande 6 7 : 1, föreskriva, att det fria v a r u s o r t i m e n t e t tills v i d a r e och intill dess a n n o r l u n d a b e s t ä m m e s u t g ö r e s av i följande f ö r t e c k n i n g a n g i v n a v a r o r . Förteckning över det fria varusortimentet enligt 3 § 8)

affärstidslagen Portioner av mat, som har värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass, konfektyrer, alkoholfria drycker, kaffe, te och kakao, frukt, produkter av frukt, honung, kex eller därmed jämförliga småbröd i förpackning, artiklar för hygien och kroppsvård, damstrumpor,

pennor, bläck, radergummi, skrivpapper och kuvert eller liknande skrivmateriel, vykort, spelkort, film och fotoblixtar, elproppar, glödlampor och torrbatterier, souvenirer, ballonger och andra smärre leksaker, tändstickor, gravprydnader, julgranar.

S t o c k h o l m d e n 20 m a r s 1967 KUNGL.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

KAS 131. II. 3 000. april 67. SRA 73603

SOU 1971:33

KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSENS MEDDELANDEN

67:6

Tillämpningsföreskrifter till affärstidslagen Det s. k. fria varusortimentet enligt 3 § 8) affärstidslagen utgöres — förutom av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon — av de varor som är uppräknade i Arbetarskyddsstyrelsens Meddelande 67 : 4. Det fria sortimentet får försäljas utan hinder av lagens bestämmelser om affärstid under förutsättning 1. att försäljningen sker utan samband med annan handel eller 2. att försäljningen sker i anslutning till ordnad eller

serveringsrörelse

3. att försäljningen sker i anslutning till handel med konst som bedrives i utställningslokal eller 4. att försäljningen, om den under den vanliga affärstiden är förenad med annan detaljhandel, är så ordnad att skäliga garantier skapas för att försäljningen efter den vanliga affärstidens slut begränsas till det fria varusortimentet. Sådana garantier kan anses föreligga a) om det fria sortimentet försäljes i ett särskilt utrymme, som genom låsbar dörr, jalusi, vikvägg eller annan liknande anordning vid affärstidens slut kan avskärmas från det övriga sortimentet, eller b) om det fria sortimentet visserligen under den vanliga affärstiden från ett och samma utrymme försäljes i samband med andra varor men dessa senare varor efter affärstidens slut förvaras under lås i skåp, hyllor eller annan liknande anordning. Stockholm den 22 maj 1967 KUNGL.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

KAS 133. II. 1 000. okt. 67. ctr 1851

188 SOU 1971:33

KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSENS MEDDELANDEN

68:3

Tillämpningsföreskrifter till affarstidslagen Arbetarskyddsstyrelsen har den 20 mars 1967, i Meddelande 6 7 : 4, angivit vilka varor som — förutom tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon — är att räkna till det s. k. fria varusortimentet enligt 3 § 8) affärstidslagen. Arbetarskyddsstyrelsen får härigenom, med upphävande av Meddelande 67: 4, föreskriva, att det fria varusortimentet tills vidare och intill dess annorlunda bestämmes utgöres av i följande förteckning angivna varor. Förteckning över det fria varusortimentet enligt 3 § 8) affärstidslagen Portioner av mat, som har värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass, konfektyrer, alkoholfria drycker, kaffe, te och kakao, frukt, produkter av frukt, honung, kex och därmed jämförliga småbröd i förpackning, artiklar för hygien och kroppsvård * ) , damstrumpor, tvättmedel i portionsförpackning, servetter, handdukar, bägare, tallrikar och bestick för engångsbruk,

pennor, bläck, radergummi, skrivpapper och kuvert eller liknande skrivmateriel, vykort, spelkort, film och fotoblixtar, elproppar, glödlampor och torrbatterier, ficklampor, fotogen och gasol jämte gasoltillbehör, souvenirer, ballonger och andra smärre leksaker, blöjor och därmed jämställda babyvårdsartiklar, tändstickor, gravprydnader, julgranar.

*) Som artiklar för hygien och kroppsvård räknas badsalt, bomull, plåster, sårsalvor och andra förbandsartiklar, fotsalt, hårkräm, hårshampo, hårspray, hårvatten, hud- och ansiktskrämer, sololja, cerat, läppstift, nagelfilar, munvatten, myggmedel, pappersnäsdukar, rakborstar, rakblad, rakhyvlar, raktvålar, rakvatten, tvålaskar, sanitetsbindor och transpirationsmedel.

Stockholm den 20 maj 1968 KUNGL.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

KAS 138. 12 000. maj 68. Akt nr 932. ctr 2732

SOU 1971:33

KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSENS MEDDELANDEN

69:1

Tillämpningsföreskrifter till affärstidslagen Arbetarskyddsstyrelsen har den 20 maj 1968, i Meddelande 6 8 : 3 , angivit vilka varor som — förutom tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon - - är att räkna till det s. k. fria varusortimentet enligt 3 § 8) affärstidslagen. Arbetarskyddsstyrelsen får härigenom, med upphävande av Meddelande 68:3, föreskriva, att det fria varusortimentet tills vidare och intill dess annorlunda bestämmes utgöres av i följande förteckning angivna varor. Förteckning över det fria varusortimentet enligt 3 § 8) Portioner av mat, som har värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass, konfektyrer, alkoholfria drycker, kaffe, te, kakao, frukt, produkter av frukt, honung, kex och därmed jämförliga småbröd i förpackning, artiklar för hygien och kroppsvård*), damstrumpor, tvättmedel i portionsförpackning, servetter, handdukar, bägare, tallrikar och bestick för engångsbruk,

affärstidslagen

pennor, bläck, radergummi, skrivpapper och kuvert eller liknande skrivmateriel, vykort, spelkort, film och fotoblixtar, elproppar, glödlampor och torrbatterier, ficklampor, reflexbrickor, fotogen och gasol jämte gasoltilhbehör, souvenirer, ballonger och andra smärre leksaker, blöjor och därmed jämställda babyvårdsartiklar, tändstickor, gravprydnader, julgranar.

*) Som artiklar för hygien och kroppsvård räknas tvål, badsalt, bomull, plåster, sårsalvor och andra förbandsartiklar, fotsalt, hårkräm, hårshampo, hårspray, hårvatten, hud- och ansiktskrämer, sololja, cerat, läppstift, nagelfilar, munvatten, myggmedel, pappersnäsdukar, rakborstar, rakblad, rakhyvlar, rakkräm, rakvatten, tvålaskar, sanitetsbindor och transpirationsmedel.

Stockholm den 4 februari 1969 KUNGL.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

KAS 142. 12 000. febr. 69. Akt nr 932. ctr 3966

SOU 1971:33

KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSENS MEDDELANDEN

69:10

Tillämpningsföreskrifter till affärstidslagen Arbetarskyddsstyrelsen har den 4 februari 1969, i Meddelande 6 9 : 1 , angivit vilka varor som — förutom tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon — är att räkna till det s. k. fria varusortimentet enligt 3 § 8) affärstidslagen. Arbetarskyddsstyrelsen får härigenom, med upphävande av Meddelande 69:1, föreskriva, att det fria varusortimentet tills vidare och intill dess annorlunda bestämmes utgöres av i följande förteckning angivna varor. Förteckning över det fria varusortimentet enligt 8 § 8) affärstidslagen Portioner av mat, som har värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass, konfektyrer, alkoholfria drycker, kaffe, te, kakao, frukt, produkter av frukt, honung, kex och därmed jämförliga småbröd i förpackning, artiklar för hygien och kroppsvård*), damstrumpor, tvättmedel i portionsförpackning, servetter, handdukar, bägare, tallrikar och bestick för engångsbruk,

pennor, bläck, radergummi, skrivpapper och kuvert eller liknande skrivmateriel, vykort, spelkort, film och fotoblixtar, elproppar, glödlampor och torrbatterier, ficklampor, reflexbrickor, fotogen och gasol jämte gasoltillbehör, souvenirer, ballonger och andra smärre leksaker, blöjor och därmed jämställda babyvårdsartiklar, tändstickor, gravprydnader, julgranar.

*) Som artiklar för hygien och kroppsvård räknas tvål, tvålaskar, tandborstar, tandkräm, munvatten, rakborstar, rakblad, rakhyvlar, rakkräm, rakvatten, kammar, hårkräm, hårshampo, hårspray, hårvatten, nagelfilar, badsalt, fotsalt, transpirationsmedel, hud- och ansiktskrämer, sololja, myggmedel, cerat, 'äppstift, pappersnäsdukar, toalettpapper, sanitetsbindor, bomull, plåster, sårsalvor och andra förbandsartiklar. Stockholm den 18 november 1969 KUNGL.

ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

KAS 158. 14 000. nov. 69. Akt nr 932. ctr 5441

SOU 1971:33

70:8

KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSENS MEDDELANDEN

Tillämpningsföreskrifter till affarstidslagen Arbetarskyddsstyrelsen har den 18 november 1969, i Meddelande 69:10, angivit vilka varor som — förutom tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon — är art räkna till det s. k. fria varusortimentet enligt 3 § 8) affärstidslagen. Arbetarskyddsstyrelsen får härigenom, med upphävande av Meddelande 69:10, föreskriva, att det fria varusortimentet tills vidare och intill dess annorlunda bestämmes utgöres av i följande förteckning angivna varor.

Förteckning över det fria varusortimentet enligt 3 § 8) Portioner av mat, som har värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass, konfektyrer, alkoholfria drycker, kaffe, te, kakao, frukt, produkter av frukt, honung, kex och därmed jämförliga småbröd i förpackning, artiklar för hygien och kroppsvård*), preventivmedel * * ) , damstrumpor, tvättmedel i portionsförpackning, servetter, handdukar, bägare, tallrikar och bestick för engångsbruk,

affärstidslagen

pennor, bläck, radergummi, skrivpapper och kuvert eller liknande skrivmateriel, vykort, spelkort, film och fotoblixtar, elproppar, glödlampor och torrbatterier, ficklampor, reflexbrickor, fotogen och gasol jämte gasoltillbehör, souvenirer, ballonger och andra smärre leksaker, blöjor och därmed jämställda babyvårdsartiklar, tändstickor, gravprydnader, julgranar.

*) Som artiklar för hygien och kroppsvård räknas tvål, tvålaskar, tandborstar, tandkräm, munvatten, rakborstar, rakblad, rakhyvlar, rakkräm, rakvatten, kammar, hårkräm, hårshampo, hårspray, hårvatten, nagelfilar, badsalt, fotsalt, transpirationsmedel, hud- och ansiktskrämer, sololja, myggmedel, cerat, läppstift, pappersnäsdukar, toalettpapper, sanitetsbindor, bomull, plåster, sårsalvor och andra förbandsartiklar. **) I detta meddelande nytillkommet varuslag. Stockholm den 16 juni 1970 KUNGL. ARBETARSKYDDSSTYRELSEN

KAS 167. 14000. juni 1970. Akt nr 932. ctr 6344

192 SOU 1971:33

Bilaga 6

Förändringar i öppethållandetiderna 1966-1969

På uppdrag av 1970 års Affärstidskommittd har Handelns Utredningsinstitut, under maj månad 1970, genomfört rubricerade utredning. Ansvarig för undersökningens genomförande har varit pol.mag. Bo Nilsson. Stockholm den 25 september 1970 HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT

1 700 utvalda butiksenheter. Urvalet av enheter skedde i två steg varvid det första bestod i utväljande av ett antal orter inom ramen för ortsgrupperna: Storstäder Medelstora städer (över 50 000 invånare) Mindre städer och köpingar

På de utvalda orterna utlottades ett antal butiksenheter inom var och en av följande Under tiden fram till år 1967 reglerades den branscher: allmänna affärstiden genom 1948 års butikVaruhus (samtliga) stängningslag. Genom den år 1967 genomLivsmedelshandel: KF (samtliga) förda affärstidslagen medgavs en viss utvidgÖvriga ning av öppethållandetiderna på vardagar, Herrbeklädnad samtidigt som dispensbestämmelser avseende Dambeklädnad öppethållande utöver vanlig affärstid liberaliJärnhandel serades. Dessa nya bestämmelser kom i Möbelhandel huvudsak att innebära större regionala och Färghandel branschmässiga skillnader i de tillämpade Bokhandel butikstiderna än vad som tidigare var fallet. Skohandel För att i någon utsträckning söka bevaka Cykel- och sporthandel denna förändring och belysa de vid respekFrukt och konfektyr tive tidpunkt förekommande öppethållandeTobakshandel tiderna genomförde HUI vid två tillfällen, Blomsterhandel 1967 och 1969, en kartläggning av detaljhan-' delns öppethållande. De utvalda butiksenheterna tillfrågades beträffande sina vid frågetillfället tillämpade öppet-, respektive stängningstider samt dess1967 års affärstidsundersökning utom om lunchstängning, om förekomsten av Denna undersäkning genomfördes under hös- lokala rekommendationer för öppethållanten 1967 i form av en enkät bland cirka det. Slutligen angavs även i vilken utsträck1 Inledning

SOU 1971:33

ning förändringar i öppethållandet skett sedan hösten 1966 respektive om ytterligare förändring planerades. 1969 års affärstidsundersökning Denna kartläggning som genomfördes under hösten 1969, kom att ges en något annorlunda utformning än 1967 års undersökning. Som närmare kommer att beskrivas nedan, gav 1967 års utredning vid handen en synnerligen splittrad bild vad avser öppethållandet. Variationerna mellan orter och branscher var av en sådan storleksordning att det i det närmaste framstod som omöjligt att finna några "typiska" drag i tillämpning av öppethållandet. 1969 års undersökning genomfördes till följd härav på ett sätt som i viss mån innebar en något mer begränsad målsättning. I likhet med tidigare eftersträvades även denna gång att erhålla information beträffande så många olika ortstyper som möjligt. Likaså genomfördes undersökning på samma branscher som tidigare. Urvalet butiker begränsades dock till att i första hand avse de enheter som tillhörde större eller medelstora företag. Avsikten härmed var att få en

bild av de tillämpade tiderna inom de företag som kunde anses tongivande eller ledande i respektive bransch eller ort. Valet föll därvid på de företag som tillhörde kategorin "De 250 största företagen"1 och på de butiksenheter inom dessa, som var belägna på de utvalda orterna. Som kontrollgrupp undersöktes dessutom ett urval av cirka 340 enheter inom mindre företag. 2 Ändringar i affärstiderna 1966-196 7 De i det följande redovisade uppgifterna avseende 1967 avser affärstiderna under hösten samma år. För att belysa vilka förändringar som vidtagits fram till denna tidpunkt respektive planeras har uppgifter inhämtats från företagen. Förändringarna sedan hösten 1966 respektive våren 1967 I tabellerna 1 och 2 anges hur många procent av antalet butiker, som inte ändrat sina affärstider i något avseende under det senare året respektive halvåret. Totalt sett har ungefär 70 procent av butikerna inte gjort några "De 250 största detaljhandelsföretagen 1968" P 4012:69

Tabell 1 Procentuell andel företag hösten 1967 med samma tider som hösten 1966 Livsmedel Ort Stockholm Göteborg Malmö Medelstora städer Mindre städer och köpingar Samtliga orter

Varuhus En sk. KF 4 _ 61 100 76 67 50 84 100 51 75 67 54 70 55 60 72 49

Textil 43 64 47 67 46 56

Järn, möbel 66 75 76 72 72 72

Tobak, frukt, blom. 81 100 88 82 80 82

Övr. detaljhandel 67 83 58 82 73 76

Sam ti. 62 77 69 76 68 71

Tabell 2 Procentuell andel företag hösten 1967 med samma tider som våren 1967 Livsmedel Ort Stockholm Göteborg Malmö Medelstora städer Mindre städer och köpingar Samtliga orter

194 Varuhus Ensk KF 4 57 63 100 59 67 83 84 100 83 88 94 88 83 86 84 80 83

Textil 88 87 100 86 83 86

Järn, möbel 78 86 88 82 97 87

Tobak, frukt, blom. 81 100 93 85 88 86

Övr. detaljhandel 80 89 90 80 80 81

Sam ti. 71 85 91 85 84 83

SOU 1971:33

*- S C °"

4-*

r-

t*_i

C t—i . _ ,

^

<-«»

Hiflrtfl 00

J>

J

|

: |

J

l "

i

a.

I H

|

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I I

I

I

M

U

|

|

|

I

1^°°

I

I

1 1 1 1 1 1 1 ^ 1 1 ^

i i

I I

i

i

i

i i

I I

I

H

00 I

I

I

I

I

H

|

|

I

I

I

|

-

T-H

I

I fN

I

I -H

v^,

I H I

S

c^S l S

=3

I

-

I I I

M

I

I

I

I

I I

I

I

I -

I

I

_ _ . u", ^)I ,_, ,_| ^H

I

I

I

I

I

I

I I

M

i

i

i

i

-

313 £.G

•S

^O <N . -H

ON

NMMVD^O(SO>

°3

- CO

ca

f<n

-"cd £P

6 2

£ 3 HO a.a

x

I

I

I

I I

I

I t»

£

I I

I I

I

I

i vo r o T t CO **• CO

S3 > M H O

> J

g U-

.O c

gu!

. c3

-Så

"T3

•P P S-S'

.S-S

4j

- e ^ •53 0E

E

"

.2 2

-Is M

3 (LI 3 <=

d |

"o'5

S3>

H^HO

> J

<U

O oo

I

w t ^ w t ' * ^ * fs) — O — -H —

•Ö.S o

I I

o E E-

cd

•9.c

2 E •^ 3 §

I

I

I

•<t

x> c

ti* -a

I

r ' r " i

ON r- --i c— in ^o ^£> >-H — f S —<

^

I

I I

.O C - ed

ill,

I

I

I

O E EM

I

I

' " I

|

I

I I

t N i l -

CO TJ- m ON >-*

I

I I

I

| ">

i

I I

I

*E HO

taget alla konsumbutiker förlängt öppetförändringar i öppnings- eller stängningstider hållandet (M-F) från hösten 1966 till hösten 1967. Tendensen är dock inte enhetlig. Alla Stockholms • En del av textilaffärerna i Stockholm och varuhus har ändrat sina tider, medan GöteMalmö har senarelagt såväl öppnings- som borgs varuhus haft oförändrade tider. I stängningstiden. Också åtskilliga järn- och övrigt har ungefär hälften av varuhusen i möbelaffärer har förlängt öppethållandet landet vidtagit förändringar av något slag. De på kvällarna; dock har inte alla gjort flesta förändringarna har gjorts mellan hösmotsvarande förändringar på morgnarna ten 1966 och våren 1967 — en tendens som • Tämligen få butiker har förlängt öppettotalt sett gäller flertalet branscher. hållandet på lördagar. Inte heller har man senarelagt öppningstiderna. Däremot är Över huvud har de flesta förändringarna i tendensen att allt flera affärer stänger affärstiderna genomförts i Stockholm. Inom tidigare på lördagar påtaglig landet i övrigt är det framförallt textilhandeln, som vid sidan av varuhusen, svarat för de största förändringarna. Planer år 1967 på förändringar Vad förändringarnas innebörd beträffar redovisas dessa i tabell 3. Det är dock svårt Tabell 4 visar den andel av de tillfrågade att få en klar bild av tendenserna. Ofta rör företagen som hade planer på förändringar i det sig om förlängt öppethållande, men öppethållande tiderna 1967. Det verkar inte också om tidigare eller senare öppning. som ytterligare Stockholms-butiker kommer Något samband i den riktningen, att butiker att förändra affärstiderna (bortsett från som stänger senare också skulle öppna senare textilhandeln). I Göteborg, där förändringaroch vice versa, har inte kunnat påvisas. na hittills varit små, förbereds däremot Nedan anges i sammanfattande form några införandet av nya affärstider i åtskilliga av de tendenser, som kan utläsas ur tabellen. branscher; dock ej i livsmedelshandeln. Pä övriga orter är planerna på ändringar i • Varuhusen har förlängt öppethållandet på affärstiderna än så länge rätt begränsade. Det ligger i sakens natur att det för många kvällarna (M-F) främst i Stockholm, men också i viss utsträckning i andra städer enskilda köpmän är svårt att förutse, vilka (utom Göteborg). Det förekommer dock förändringar i öppethållandet, som kan bli också att man stänger tidigare än året aktuella. I stor utsträckning "följer man med" när andra branschaffärer ändrar sina innan • Varuhusens öppningstider har inte för- affärstider. Det är följaktligen relativt få som ändrats, utom i Stockholm samt i en del kunnat precisera de planerade förändringarfall i Malmö, där man öppnar senare än nas innebörd. Av inkomna uppgifter att döma synes dock åtskilliga ha planer på förut • Förhållandevis få enskilda livsmedels- senare stängning, anmärkningsvärt också på butiker har övergått till senare stängnings- lördagar. Som konsekvens härav har en del tider. Samma gäller konsumentkoopera- butiker också planer på senare öppnande tionen, utom i Stockholm, där praktiskt (M-F). Tabell 4

Procentuell andel företag som planerar förändring i öppethållandet 1967 Livsmedel

Ort Stockholm Göteborg Malmö Medelstora städer Mindre städer och köpingar

196 Varuhus

En sk. KF

_

_ -

25 17 17 8

16 7 6

_ — 25 10

Textil 22 20

— 12 19

Järn, möbel 8 33 12 10 7

Tobak, frukt, blom. 0 11

— 13 1

Övr. detaljhandel 7 11 13 8 7

SOU 1971:33

Det finns emellertid i materialet också har varuhusen i vissa av Stockholms förorter, affärer, som planerar att gå den motsatta som måndag-fredag öppnar först kl. 10. I vägen d.v.s. stänga tidigare, såväl måndag- Göteborg dock varuhusen genomgående fredag som på lördagar. Enstaka röster har kl. 9. höjts för öppethållande på söndagar respekLördagar är vanligaste öppningstiden 8.30 tive stängning helt på måndagar eller lör- utom för varuhusen i Stockholm som öppnar dagar. kl. 9." I vilken utsträckning den under 1967 planerade förändringen i öppethållandet ge- 1969 nomförts fram till 1969 har vi i viss utsträckning försökt belysa nedan under redo- KF-varuhusen görelsen för tillämpade tider 1967 och 1969. "Normal öppningstid är även här kl. 9. Man Under alla omständigheter torde det totala konstaterar dock att varuhusen i storstäderna öppethållandet ha ökat under perioden, öppnar först kl. 9.30 utom i Stockholm mätt i antal timmar per vecka och butiker. på fredagar, då öppningstiden är den norFör att erhålla en uppfattning om den mala, kl. 9. Också andra avvikelser förekomvolym öppethållandet 1969 hade gjordes en mer, t.ex. att Västerås-varuhusen öppnar bearbetning av denna undersökning, vilket re- först kl. 10. Öppningstiderna på lördagar är sulterat i sammanställningen i tabell 12 nedan. dock mycket skiftande. Flertalet KF-varuhus 3 Affärstidsundersökningar 1967 och 1969 - en jämförelse 3.1 Tillämpade tider 1967 och 1969 i olika branscher Resultaten av 1967 och 1969 års undersökningar redovisas nedan för varje branschgrupp. För varje kategori har som "normal" öppnings- respektive stängningstidpunkt angivits de typtal som funnits i respektive undersökningsmaterial. Detta innebär att man får en uppfattning om de mest frekventa tidpunkterna, medan däremot individuella avvikelser bortfaller i de fall de ej särskilt kommenterats. Varuhusen Öppningstider 1967 "Under måndag-fredag är kl. 9 vanligaste öppningstid på flertalet orter. En tendens till senare öppningstid kan emellertid iakttagas i storstäderna. Således öppnar varuhusen i Stockholm och Malmö cityområden kl. 9.30; denna tid tillämpas också av vissa varuhus i andra stadsdelar i Malmö. Senast öppningstid SOU 1971:33

öppnar 8.30 liksom livsmedelsbutikerna, men i Stockholm, Göteborg och ytterligare några städer är öppningstiden på lördagar först kl. 9." Övriga varuhus "Öppningstid måndag t.o.m. fredag är kl. 9, utom varuhusen i Malmö, som öppnar kl. 9.30. På lördagar öppnar man i något mer än hälften av orterna 8.30, men åtskilliga orter, däribland Stockholm, öppnar kl. 9.00." Som framgår ovan har några förändringar i öppningstidpunkterna i stort sett ej inträffat mellan 1967 och 1969. Sålunda är fortfarande 9 den vanligaste öppningstidpunkten under måndag-fredag, medan öppnandet lördagar vanligtvis sker något tidigare. De avvikelser som 1967 konstaterades beträffande främst Stockholm och Malmö synes även ha bestått. Stängningstider 1967 "På de flesta orter har varuhusen nu öppet till kl. 20 en gång i veckan antingen måndag eller fredag. I Stockholms city har man dock 197

kvällsöppet båda dagarna. Andra Stockholms-varuhus nöjer sig. med kl. 20 på fredagarna och kl. 19 andra veckodagar. Å andra sidan finns mindre orter, där varuhusen inte har kvällsöppet någon dag i veckan. På lördagar är tendensen ju mindre ort desto tidigare stängning. I Stockholm har man således öppet till kl. 16, men på de mindre orterna stänger varuhusen redan kl. 14." 1969 KF-varuhusen '"Stängningstiden måndag till torsdag är 18 med några få undantag som stänger senare. På fredagar har emellertid de allra flesta KF-varuhusen gått in för 20-stängning. Stängningstiderna på lördagar är mycket skiftande. Vanligaste tiden under vår och höst är 15 och under sommaren 14." Övriga varuhus "Det övervägande antalet varuhus stänger måndagar till torsdagar kl. 18, men några fall av 19-stängning har noterats. På fredagar är 20-stängning vanligast, men också 19-stängning förekommer. På lördagar slutligen är 15-stängning vanligast på vår och höst och 14-stängning på sommaren." Varuhusen utnyttjade i stor utsträckning redan 1967 möjligheten till butiksöppethållande åtminstone någon kväll varje vecka. Även i detta avseende synes inte någon större förändring ha inträtt fram till 1969. Möjligen har dock kvällsöppethållandet på fredagar kommit att i än högre grad dominera över måndagsöppethållandet. Livsmedelshandeln Öppningstider 1967 "Öppningstiderna inom enskild livsmedelshandel företer en tämligen oenhetlig bild. I Stockholms innerstad öppnar man som regel kl. 9, men i förorterna är 8.30 också vanligt. (Observera att livsmedelsbutikerna i Farsta 198

centrum följt varuhusens exempel att öppna kl. 10.) I Göteborg synes förhållandena närmast vara omkastade, med tidigare öppethållande i city (måndag-fredag). Skillnaderna i Malmö mellan olika stadsdelar torde sammanhänga med skillnader i befolkningens yrkesverksamhet o.dyl. Inom övriga städer och köpingar är vanligaste öppningstid kl. 9 måndag-fredag och kl. 8.30 eller 9 lördagar, men åtskilliga avvikelser förekommer. Man bör observera att till livsmedelshandel räknats såväl moderna snabbköpsbutiker som äldre kvartersbutiker av manuell typ; de senare har ofta tidigare öppethållande för att möjliggöra vissa 'frukostinköp' o.dyl. Konsumbutikerna öppnar som regel kl. 9 måndag-fredag och, i storstäderna, kl. 8 på lördagar. Intressant att konstatera är att en del Göteborgs-affärer öppnar först kl. 10 (måndag-fredag). Utanför storstäderna förekommer olika öppningstider (8, 8.30 och 9) på lördagar." 1969 "De konsumentkooperativa livsmedelsbutikerna öppnar genomgående kl. 9 måndagar till torsdagar och samma tid gäller också på fredagar utom i ett observerat fall där tiden var 8.30. Under lördagar är den vanligaste öppningstiden 8.30, men på åtskilliga orter, dock inte på riksorterna, förekommer att man öppnar först kl. 9.00. Också öppningstiden 8.00 har observerats i något fall." "Också bland de enskilda livsmedelsbutikerna överväger 9-öppning under måndagar till fredagar. Endast på ett fåtal orter förekommer tidigare eller senare öppningstider. I allmänhet är det då inte fråga om någon genomgående tendens på orten utan 9-öppning förekommer samtidigt med annan öppningstid. Under lördagar är bilden mera oklar. 9-öppning är vanligaste tiden för dessa butiker, men det förekommer åtskilliga fall både av öppning kl. 8 och 8.30." Öppningstidpunkterna inom livsmedelsSOU 1971:33

detaljhandeln företer sålunda en mycket oenhetlig bild såväl 1967 som 1969. Till följd härav kan inte några generella slutsatser dragas beträffande utvecklingen över tiden i detta hänseende. En till synes klar förändring torde dock vara att KF-enheterna har skjutit fram öppningstiden på lördagar från 8 till 8.30. Stängningstider 1967 "De enskilda livsmedelsbutikerna i Stockholms city har nu förlängt öppethållandet till kl. 19 alla dagar måndag-fredag. Mer och mer kommer 19-öppet på fredagar också på andra orter. Det finns också enstaka orter, där man inte stänger förrän kl. 20 på fredagar. På lördagar stänger man som regel redan kl. 13, bortsett från storstäderna, där 14-stängning är vanligast. I Stockholms city håller många öppet ända till kl. 16 på lördagar. Konsumbutikerna följer som regel ett mycket enhetligt stängningsmönster; måndag-fredag kl. 18, lördag kl. 13, utom i Stockholm och Göteborg, som har öppet en timme längre. Inom varje ortsgrupp finns emellertid en eller annan ort, som har förlängt öppethållande på fredagar eller lördagar med en timme." 1969 "Som regel stänger de kooperativa livsmedelsbutikerna kl. 18.00 måndag till fredag. På vissa mindre orter förekommer stängning en halvtimme tidigare. 19-stängning förekommer i några fall. Man observerar emellertid att några avvikelser inte förekommer på riksorterna måndag till fredag. Vad slutligen stängningstiden på lördagar beträffar är 13 den vanligaste tiden, men under sommarsäsongen har en del konsumbutiker stängning redan kl. 12. Också 14-stängning har förekommit liksom några speciella fall av senare lördagsöppethållande." "De enskilda livsmedelsbutikerna stänger i allmänhet kl. 18 måndagar till torsdagar. Endast ett fåtal avvikelser har noterats. SOU 1971:33

Under fredagar är också 18-stängning vanligast, men här observerar man att på många orter 19- och 20-stängning förekommer, även om tendensen på dessa orter är långt ifrån enhetlig. Någon skillnad mellan säsongerna kan inte iakttagas med undantag för att 20-stängning inte förekommer på sommarsäsongen. På lördagar stänger flertalet enskilda livsmedelsbutiker kl. 13. En hel del olika stängningsvariationer förekommer emellertid." Beträffande de enskilda livsmedelsbutikernas stängningstider synes kvällsöppethållandet på fredagar efter kl. 18 ha förekommit i ganska betydande utsträckning redan 1967 och då främst i storstäder. Även 1969 års undersökning utvisar denna bild, men man konstaterar dock att 18-stängningen fortfarande är den vanligaste förekommande. KF-butikerna uppvisar i detta hänseende en mycket enhetlig bild med stängning kl. 18 under måndag-fredag under såväl 1967 som 1969.

Beklädnadsbranschen Öppningstider 1967 "Tämligen enhetliga öppningstider redovisas för textilhandeln. Majoriteten av affärerna öppnar således kl. 9 samtliga dagar. Senareläggning till kl. 9.30 har dock börjat tillämpas, dels i Stockholms city (måndag-torsdag) och dels i Malmö (måndag-fredag). Samma tendens kan också spåras i vissa andra städer, men det förekommer också orter, där den vanligaste öppningstiden för textilaffärer är 8.30." 1969 "Beträffande öppningstiderna måndag till fredag tycks kl. 9 och 9.30 vara ungefär lika vanliga. På lördagar öppnar emellertid praktiskt taget alla kl. 9.00." Mellan 1967 och 1969 har sålunda öpp199

ningstiden 9.30 blivit allt vanligare under måndag-fredag.

riteten av affärerna 9-öppning. Vissa orter öppnar 8.30 eller till och med 8, men den enda stad i undersökningen, som 'vågat sig på' senareläggning till kl. 9.30, är Uppsala."

Stängningstider 1967 "Utanför Stockholm är det inte vanligt med kvällsöppethållande måndag-torsdag. Flera orter har emellertid öppet till kl. 19 eller 20 på fredagar. I Stockholm förekommer förlängt öppethållande också andra dagar i veckan. På lördagar är tendensen i textilhandeln ungefär densamma som för varuhusen, d.v.s. tidig stängning på de mindre orterna, senare stängning i Stockholm." 1969 Herraffärer "Herraffärerna stänger som regel kl. 18.00 måndagar till torsdagar. På fredagar överväger också 18-stängning, men på åtskilliga orter förekommer också förlängt öppethållande. På lördagar överväger 14-stängning under vår och höst och 13-stängning på sommaren. Andra stängningstider är dock inte ovanligt."

1969 Järnhandeln "Öppningstiderna för järnhandeln varierar mellan 7 och 9.30. Vanligaste öppningstid är dock klockan 9 med 8.30 på andra platser. Anledningen till att vissa järnaffärer öppnar så tidigt som 7 eller 7.30 är sannolikt den stora partihandelsförsäljningen."

Möbelhandeln "Möbelbranschen företer en större spridning än andra branscher ifråga om öppningstiderna. Medan den vanliga öppningstiden är kl. 9 hela veckan förekommer allehanda varianter från 8.30 och fram till kl. 12. Det framgår dock att avvikelserna endast gäller en del av de i undersökningen förekommande orterna. Exempelvis tillämpar Göteborgs- och Stockholms-butikerna genomgående 9-öppning."

Dambeklädnad "Dessa butiker stänger genomgående kl. 18 måndagar till torsdagar. På fredagar är också 18-stängning vanligast, men i inte obetydlig utsträckning förekommer då förlängt öppethållande. Beträffande lördagsstängningen är emellertid bilden tämligen oenhetlig. Under vår och höst förekommer således stängning kl. 13, 14 och 15 i ungefär lika många fall. På somrarna är det större dominans för 13och 14-stängning."

Stängningstider 1967 "18-stängning är regel, men på en del orter prövar man förlängt öppethållande måndagar eller fredagar. På lördagar varierar stängningstiderna mellan 13 och 15."

1969 Järnhandeln Järn- och möbelhandeln Öppningstider 1967 "Inom 'Hemvarubranscherna' tillämpar majo200

"Ifråga om stängningstider håller de flesta järnhandlare sig till 18-stängning. På lördagar är det vanligt att järnaffärerna stänger kl. 13, men också betydligt senare öppethållande förekommer." SOU 1971:33

Möbelhandeln

Blomsterhandeln

"Ser man på stängningstiderna är 18 det vanligaste klockslaget måndagar till fredagar. Här förekommer emellertid olika varianter, såsom 17 och 17.30, 19 och 20. När det gäller stängning på lördagar är mönstret ungefär detsamma som i ovan behandlade fackhandelsbranscher. 13-stängning dominerar på sommaren, men övriga delar av året har 14-stängning hög frekvens och även senare stängning förekommer."

"Normal öppningstid är kl. 9. I Stockholm är öppningstiden kl. 8. På lördagarna är normal öppningstid kl. 9. Man kan dock notera att det är mer vanligt med 8- och 8.30-öppning under lördagarna än under övriga dagar. Stockholm har även under lördagarna 8-öppning." Tendenser till tidigare öppningstider än inom andra branscher har kunnat noteras såväl 1967 som 1969.

Tobaks-, frukt- och blomsterhandeln

Stängningstider

Öppningstider

1967 Tobaks-, frukt och blomsterhandeln

"Dessa branscher har sammanförts, eftersom speciella bestämmelser rörande öppningsoch stängningstider ofta förekommer. I flertalet fall öppnar dessa affärer tidigare än både livsmedels- och urvalsvarubranscherna, men variationen är stor. På mindre orter samt i icke-industristäder tillämpar man dock i allmänhet 9-öppning. Dessa affärer har på många håll också söndagsöppet. I Stockholm öppnar man därvid kl. 10, men på övriga orter kl. 9."

"Också för dessa affärer är 18-stängning vanligast måndag-fredag. Man konstaterar emellertid att många avvikelser i form av senare stängningstider, ibland till kl. 21 eller 22, förekommer."

1969 Frukthandeln

Tobakshandeln "Normal öppningstid är kl. 8. Det förekommer en relativt stor spridning av öppningstidema. På lördagarna är normal öppningstid kl. 8.30." Frukthandeln "Öppningstiden är här normalt kl. 9. Noterbart är att riksorterna normalt öppnar kl. 8 eller 8.30. Dock öppnar vissa butiker i Malmö först kl. 10. På lördagarna är öppningstiderna mer skiftande. Normal öppningstid är kl. 9. 8-öppning förekommer mer allmänt under lördagar än under övriga veckodagar." SOU 1971:33

1969 Tobakshandeln "Stängningstiden är normalt kl. 18 och på lördagar kl. 13."

"Stängningstiden är normalt kl. 21. Stängningstiderna är dock mycket skiftande, med tider från kl. 16 till kl. 22. Blomsterhandeln "Stängningstiden är normalt kl. 18, dock förekommer det i Mölndal 21-stängning. På lördagarna är den normala stängningstiden under vår och höst kl. 14 och under sommaren kl. 13. Stockholm har genomgående senare stängningstider." Kartläggningen av stängningstiderna visar såväl 1967 som 1969 den helt väntade situationen att dessa branscher i större utsträckning än andra tillämpar kvällsöppethållande. 201

Övrig detaljhandel

Bokhandeln

Öppningstider

Öppningstider 1969:

"Normal öppningstid är kl. 9 for vår, sommar och höst. Under lördagar förekommer mer allmän även 8.30-öppning."

"I denna grupp ingår radio och TV-, färg-, sko-, bok-, cykel- och sporthandel. 9-öppning är vanligast, men i Malmö avviker stadsdelar från mönstret. I Farsta centrum har en del affärer skjutit öppningstiden en halvtimme (måndag-fredag). Butikerna inom övriga branscher följer i stort sett samma stängingstider som textil ml.fl. affärer." 1969 "Normal öppningstid är kl. 9. Öppningstiderna är dock mycket skiftande. Tiderna varierar från kl. 9 till 11."

Stängningstider 1969: "Stängningstiden är för måndag till fredag normalt kl. 18. Under sommaren kan noteras att Umeå har 17 som stäningstid och att 20-stängning förekommer under vår och höst i Södertälje. På lördagarna under vår och höst är 14-stängning normalt och stängning kl. 13 under sommaren. Dock kan man konstatera att stängningstiderna är mycket varierande."

Färghandeln Öppningstider 1969: Stängningstider 1969 "Stängningstiden är normalt kl. 18. På fredagar under hösten är den normala stängningstiden 19. Riksorterna har dock 18-stängning. På lördagar under vår och höst är 14-stängning normalt. Under sommaren är det 13stängning. I samtliga fall varierar tiderna relativt mycket."

"Normal öppningstid för färghandeln är kl. 9.00. Man konstaterar dock i Göteborg och Västerås att öppningstiderna är 9.30 respektive 7.30. Under lördagarna är öppningstiderna mer varierande. Tider som 8.00, 8.30 och 9.00 förekommer. Kl. 9.00 är emellertid normal öppningstid."

Stängningstider 1969: Radio- och TV-handeln Öppningstider 1969: "Öppningstiderna varierar mellan 8 och 10 med klar dominans för 9. Detta gäller också på lördagar."

"Stängningstiden är måndag till torsdag kl. 18, med undantag för Kalix som har 17.30stängning. På fredgar är normal stängningstid kl. 18, dock förekommer tider som 17,30, 19 och 20. Stängningstiden för lördagar är skiftande. Vanligast under vår och höst är 13- och 14-stängning under sommaren 12och 13-stängning.."

Stängningstider 1969: "Radioaffärerna har endast i ringa utsträckning förlängt öppethållandet efter kl. 18, som är den vanligaste stängningstiden. På lördagar förekommer olika stängningstider, men 13-stängning torde överväga." 202

Skohandeln Öppningstider 1969: "Också inom denna bransch förekommer två öppningstider, kl. 9 och 9.30 i tämligen lika SOU 1971:33

Utanför storstäderna har de flesta varuhusen gått in för förlängt öppethållande på fredagar. Beträffande livsmedelsbutikerna är det endast i Stockholm som kvällsöppethällande fått någon större omfattning. Men även inom övriga ortsgrupper börjar fredagskvällarna utnyttjas. Det är anmärkningsvärt att inga av de tillfrågade enskilda livsmedelshandlarna i Göteborg har kvällsöppet någon dag i Stängningstider 1969 veckan. Inom textilbranschen är det egentligen "De flesta skobutiker stänger kl. 18 måndag bara i Stockholm som man har kvällsöppet till fredag. Det förekommer dock fall där på måndagar. Fredagen har emellertid på man stänger en halvtimme eller en timme olika håll blivit allt vanligare för förlängt tidigare. På fredagar förekommer också i viss utsträckning förlängt öppethållande till öppethållande. Skillnaderna mellan olika kl. 19 eller 20. Normal stängningstid på ortsgrupper är dock stora. 1 Stockholm, lördagar inom skohandeln är kl. 14 på vår Malmö och i medelstora städer har över och höst och kl. 13 på sommaren. Också hälften kvällsöppet på fredagarna, medan det inom denna bransch förekommer emellertid ännu är ett fåtal i Göteborg som har förlängt öppethållande. åtskilliga avvikelser." Vad de övriga branschgrupperna beträffar Sammanfattningsvis kan man konstatera, att en jämförelse mellan 1967 och 1969 års är mönstret tämligen oenhetligt, möjligen undersökningar avseende tillämpade tider i med undantag för KF-livs. Ibland föredrar detaljhandeln ej ger vid handen några större man måndagen och ibland fredagen för det skillnader inom respektive branscher. Även förlängda öppethållandet. Fruktaffärerna de skillnader mellan olika branscher som var m.fl. har också ofta kvällsöppet andra fallet 1967 tycks i stor utsträckning ha veckodagar, inklusive lör- och söndagar. Uppgifterna i tabell 5 (och delvis också i bestått fram till 1969. Man bör dock vid ovannämnda jämförelser observera de olik- övriga tabeller) bör användas med försiktigheter i butiksurvalet som föreligger i de het. Undersökningen bygger på ett urval av bägge undersökningarna och som kan påver- butiker och antalet uppgiftslämnare i vissa bransch- och ortsgrupper är litet. I den mån ka resultaten. de utvalda affärerna tillämpar öppethållandetider, som avviker från övriga på orten, kan detta snedvrida resultaten. Man kan heller inte, trots den kontroll som ägt rum, bortse 3.2 Kvällsöppethållande 1967 och 1969 från möjligheten att några uppgiftslämnare 1967 kan ha missuppfattat vissa frågor på uppEn sammanfattande bild av kvällsöppet- giftskortet. Detta kan förklara vissa irrebulahållandets omfattning 1967 visas av tabell 5. riteter i tabellerna. Talen anger den procentuella andel av butikerna i respektive grupper, som har öppet efter kl. 18 måndag-fredag. Kvällsöppethållandet 1969 Av varuhusen har samtliga i Stockholm, Göteborg och Malmö kvällsöppet på freda- har redovisats nedan i tabell 6 med angivangar. Nästan alla i Stockholm och Malmö har de av för varje bransch det antal butiker med också kvällsöppet på måndag och några öppethållande efter kl. 18 måndagar och även tisdag-torsdag (åtminstone någon dag). fredagar.

omfattning. Man ser dock att 9-öppning tillämpas genomgående i Stockholm och Göteborg samt i landskommunerna. Under lördagar är 9-öppning vanligast, men det förekommer också skobutiker som öppnar redan kl. 8.30."

SOU 1971:33

Tabell 5. Procentuell andel av butikerna med kvällsöppethållande 1967 (måndagfredag efter kl. 18) Bransch Ortsgrupp

60 6 4

100 91 85

Herrkonfektion Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

94 12 2

30 27 16

Dam/Barnkonfektion Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

108 12 2

77 Skohandel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

53 6 4

42 Möbelhandel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

32 3 6

25 1 1

11 Radio'-TV-handel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

43 8 3

13 Järnhandel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

26 5 2

Färghandel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

32 7 7

Bokhandel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

55 6 1

Blomsterhandel Storstäder Medelstora städer £ Mindre städer och köpingar

12 2 6 47 4 2

36 3 2

37 3 2

130 5 -

37 Järn, möbel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar Tobak, frukt, blommor Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar Övrig detaljhandel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

Tabell 6

-

0 0

Textil Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

32 34 11 47 64 19

41 26 14

18 44 31

20 46 37

35 34

Kvällsöppethållande 1969

Bransch Ort

Totalt antal butiker Måndag P e d a

Livsmedelsbutiker, KF Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

498 36 37

7 -

40 6 2

Frukt- och konfektyrer Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

Livsmedelsbutiker, övriga Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

214 12 12

27 1

257 5 4

Tobakshandel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

Varuhus, KF Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

28 4 3

14 -

28 4 2

Övriga branscher Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

Varuhus, Epa, Tempo, NK Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

73 9 2

23 3 -

204 Måndag Fredag

Fredag

0 Konsument kooperativ livsmedelshandel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

Totalt antal butiker

Övriga varuhus Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

Måndag

Varuhus Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar Livsmedel Enskild livsmedelshandel Storstäder Medelstora städer Mindre städer och köpingar

Bran sch Ort

65 3

g I genomsnitt var förhållandet inom olika 2 ortstyper följande på måndag och fredag. SOU 1971:33

Andel butiker med öppethållande efter kl. 18, procent

Storstäder (inkl. förorter) Medelstora städer Mindre städer och köpingar

Måndag

Fredag

16,8 6,7

41,3 29,8

4,3

16,3

Kvällsöppethållande är således vanligare på fredagar samt ju större orter butikerna är belägna i. Även inom respektive ortsgrupper föreligger stora variationer mellan olika branAntal

kvällsöppethållande,

%

Bransch

Måndag

Fredag

Livsmedel, , Varuhus,

1,4 12,6 50,0 32,9 19,1 30,5 18,8 78,1 27,9 0 6,3 18,2 8,3 76,6 (11,1) 18,5

8,0 73,4 100,0 76,3 69,1 71,3 79,2 34,4 30,2 3,8 12,5 14,5 25,0 78,7 (11,1) 43,8

KF Övr. KF Övr. Herrkonfektion Dam/Barnkonfektion Skohandel Möbelhandel Radio- och TV-handel Järnhandel Färghandel Bokhandel Blomsterhandel Frukt- och konfektyr Tobakshandel Övriga branscher

scher. Om man enbart betraktar kvällsöppethållandet inom de största ortsgrupperna (storstäder med kringliggande kommuner) erhålles följande skillnader mellan olika branscher. De högsta frekvenserna återfinnes på fredagarna med undantag för möbel- och bokhandel, där måndagsöppethållande är vanligast. Speciellt höga andelar återfinnes på fredagar främst bland varuhus och beklädnadshandeln, men även den enskilda livsmedelshandeln, samt — av naturliga skäl — fruktoch konfektyrhandeln uppvisar en stor andel kvällsöppethållande. Sammanfattning 1 tabell 7 har kvällsöppethållandet under de olika undersökningarna sammanförts för vissa bransch- och ortsgrupper. Vid uttolkningen av resultaten bör man här - liksom vad avser övriga jämförelser mellan två tidsperioder — vara medveten om de föreliggande skillnaderna i såväl ortsgrupper som butiksurval. Som framgår av tabellen har kvällsöppethållande ej entydigt utvecklats åt visst håll. Sålunda har de enskilda livsmedelsbutikerna i stor utsträckning ökat sitt kvällsöppethållan-

Tabell 7 Kvällsöppethållandet inom vissa branscher/ortstyper 1967 och 1969 Procentuell andel av butiker med öppethållande efter kl. 18 Bransch/ortsgrupp

Måndagar 1967

1969 Fredagar 1967

1969 Varuhus Storstäder Medelstora städer Mindre orter

60,0 6,0 4,0

38,0 23,0 (0,0)

100,0 91,0 85,0

83,0 92,0 (80,0)

Livsmedelshandeln Enskilda Storstäder Medelstora städer Mindre orter

1,0

13,0 8,0 0,0

30,0 27,0 16,0

73,0 42,0 33,0

0,0 0,0

1,0 0,0 0,0

32,0 34,0 11,0

8,0 17,0 5,0

37,0

25,0 0 (0)

47,0 64,0 19,0

70,0 13,0 (0)

KF Storstäder Medelstora städer Mindre orter Textilhandeln Storstäder Medelstora städer Mindre orter

SOU 1971:33

0,0

de medan det motsatta förhållandet synes ha varit fallet inom KF. Anmärkningsvärt är även den minskning som tycks ha inträffat inom varuhusen i storstäderna. Under båda åren 1967 och 1969 har kvällsöppethållandet varit mest betydande på fredagarna. 3.3

Söndagsöppethållande 1967 och 1969

Öppethållande på söndagar inom de undersökta butikerna förekom 1967 företrädesvis branscherna tobak, frukt- och blomsterhandeln. Den relativa frekvensen enheter uppgick då inom dessa branscher till 15 - 20 procent av samtliga. I livsmedelshandeln förekom söndagsöppethållande i viss utsträckning redan 1967 lokalt i Storstockholm. Fram till 1969 hade dock ytterligare ett antal butiker inom andra branscher börjat tillämpa söndagsöppethållande i mindre utsträckning, medan andelen särskilt inom frukt- och konfektyrbranschen låg högt. Tabellen nedan anger den observerade fre-

kvensen inom olika branscher under hösten 1969. (Ett vägt genomsnitt av branscherna blomsterhandeln, frukt och tobak motsvarande ovannämnda procenttal för 1967 uppgick 1969 till cirka 53 procent.) 3.4 Lunchstängning 1967 och 1969 1957 Förekomsten av lunchstängning på olika orter och i olika branscher redovisas i tabell 9. Lunchstängning har 1967 i det närmaste helt försvunnit inom Stockholms detaljhandel och tillämpas endast av ett fåtal varuhus i övriga landet. Vidare konstaterar man att textilaffärerna inte har lunchstängt i någon nämnvärd omfattning på de mindre orterna. Inom livsmedelshandeln tillämpar varannan enskild butik utanför storstäderna lunchstängning och bland motsvarande konsumbutiker är andelen ännu högre. I Göteborg och Malmö tycks man mer och mer gå in för att hålla öppet vid lunchdags. - Man

Tabell 8 Andel butiker med söndagsöppet i procent av samtliga undersökta butiker per bransch och företagskategori Bransch Livsmedelsbutiker, KF Livsmedelbutiker, övriga Varuhus, KF Varuhus, Epa, Tempo, NK Övriga varuhus Bokhandel Blomsterhandel Frukt- och konfektyrhandel Tobakshandel Summa

Större företag

Mindre företag

Summa

%

%

%

0,5 11,1 8,6 7,1 (33,3)

0,5 10,1 8,6 7,1 (33,3) 2,4 25,0 75,5 13,3 5,1

_

83,3

5,0 25,0 62,5 13,3

4,7

6,7

—

- = ingen söndagsöppet butik förekommer = inga butiker förekommer i gruppen (%-andelen inom parentes avser grupper med mindre än 5 butiker)

Tabell 9 Procentuell andel av butikerna som tillämpar lunchstängning Livsmedel Ort Stockholm Göteborg Malmö Medelstora städer Mindre städer och köpingar Samtliga orter

206 Varuhus Ensk. KF _ _ 9 12 33 35 — 9 53 72 8 47 76 6 41 64

Textil 2

_

6 38 13

Järn, möbel 25 56 49 52 43

Tobak, frukt, blom. 3 14 7 20 25 18

Övr. detaljhandel 6 23 27 34 25

Sam ti. 4 9 19 36 29 28

SOU 1971:33

Skillnader föreligger även mellan skilda branscher, där framför allt järnhandeln tillämpar lunchstängning i större omfattning. Här kan även noteras skillnader mellan butiker i större respektive mindre företag där dessa senare som regel tillämpar lunchstängning i relativt fler fall än de förra. Inga varuhus utanför KF med stängt för lunch 1969. Trots bristande jämförbarhet kan man för 1969 flertalet branscher eller branschgrupper konI tabellerna 10 och 11 redovisas andelen statera hur andelen butiker med lunchstängbutiker inom olika branscher och ortsgrup- ning har sjunkit sedan 1967. Genomsnittligt per, som tillämpade lunchstängning hösten över samtliga branscher och orter har ande1969. len förändrats från 28 till 16,5 procent av Fördelning efter orter ger vid handen att samtliga enheter. lunchstängning förekommer i betydligt störGenomgående synes butikerna minska sitt re omfattning på mindre än på större orter. öppethållande under sommartid för att återigen förlänga det när hösten inträder. DessTabell 10 Förekommande fall av butiker utom förekommer i regel det längsta öppetmed lunchstängning efter ortsgrupp och hållandet i de större orterna, vilket bl.a. är företagskategori en följd av den lägre frekvensen lunchstängning på dessa orter. Mindre föStörre företag retag Förändringen i det genomsnittliga antalet Andel Andel öppethållande timmar våren - hösten 1969

skulle kanske ha väntat sig att enskilda affärer och konsumbutiker av konkurrensskäl skulle försöka hålla samma tider, bl.a. i fråga om lunchstängt, men detta är långt ifrån fallet. Inom s.k. hemvarubramcherna är lunchstängningen fortfarande vanligt förekommande på orter från Malmö och "nedåt". För övriga branscher är frekvensen något lägre.

%

%

1. Riksorter 3,1 2. Förorter 10,8 3. Övriga städer med mer än 50 000 inv. 34,0 4. Städer med mindre än 50 000 inv. 33,3 5. Köpingar och landskommuner 67,4

30,6

Samtliga

28,5

1A3

15,7 17,5

I nedanstående tablå har för varje ortsgrupp angivits det antal branscher som genomsnittligt har förlängt, förkortat eller hållit sitt öppethållande oförändrat mellan våren 1969 och hösten 1969. Det visar sig härvid att de

30,0 53,3

Tabell 11 Förekommande fall av butiker med lunchstängning

Bransch Livsmedelbutiker, KF Livsmedelsbutiker, övr. Varuhus, KF Herrkonfektion Dam/Barnkonfektion Skohandel Möbelhandel Radio-TV-handel Järnhandel Färghandel Bokhandel Blomsterhandel Frukt och konfektyrer Tobakshandel Övriga branscher Samtliga SOU 1971:33

Större företag

Mindre företag

Andel

Andel

%

%

29,7 7,9 2,9

44,0

-

0,9

—

9,1 6,7 (20,0) 8,3 2,4

5,2 14,3

20,0 25,0 6,7

Samtliga 29,7 11,8 2,9 1,9 3,3 17,5 21,6 18,5 51,5 23,9 1,6 20,0 7,5 6,7

28,5

16,5

8,0 17,6 39,2 36,8 32,0 65,2 29,4

—

3.5 Genomsnittligt antal öppethållandetimmar per vecka åren 1967-1969 Tabell 12 Medelantalet öppethållandetimmar per vecka efter bransch, ortsgrupp och säsong för butiker med 6-dagarsvecka (= ej söndagsöppna) Bransch Livsmedelsbutiker, KF

Livsmedelsbutiker, övriga

Varuhus, KF

Varuhus, Epa, Tempo, NK

Övriga varuhus

Herrkonfektion

Dam/Barnkonfektion

Skohandel

Möbelhandel

208 Ort 1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner 1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner 1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner 1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner 1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner 1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner 1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner 1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner 1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner

Vår 49,8 49,5

Sommar Höst 47,4 50,0 49,6 49,8

45,8

45,5

45,9

46,8 43,9 52,6 49,3

46,8 44,1 51,1 48,7

46,9 43,9 52,9 50,3

53,0

52,5

54,8

47,0 45,8 53,6 50,0

46,8 45,8 53,6 50,0

47,3 45,9 54,9 50,0

52,5

51,2

52,8

52,6 50,8 54,2 53,5

53,4 50,5 51,9 52,8

52,6 50,8

53,2

52,1

54,0

53,4 52,5 58,5

52,7 51,0 58,5

53,4 51,8 62,5

—

_

_

53,5

52,0

59,5

_ -

_ -

_ -

50,8 50,3

48,7 48,8

50,9 50,3

48,7

46,6

49,0

48,9 49,5 51,3 51,0

47,9 49,5 48,9 50,0

48,9 49,0 55,2 51,0

49,3

48,2

49,4

48,5 44,3 51,0 47,5

47,6 43,8

47,9 44,3

48,5 47,3

50,9 47,5

49,3

46,9

48,9

48,7 45,4 49,7 50,4

48,1 44,9

48,7 45,4

46,7 43,9

50,3 50,4

50,7

48,0

50,8

46,7 45,9

45,0 45,5

47,7 46,3

54,8 54,5

Bransch Radio-TV-handel

Järnhandel

Färghandel

Bokhandel

Blomsterhandel

Frukt- och konfektyrhandel

Tobakshandel

Övriga branscher

SOU 1971: 33

14 Vår

Sommar

Höst

Riksorter Förorter Övriga städer med mer än 50 000 invånare Städer med mindre än 50 000 invånare Köpingar och landskommuner Riksorter Förorter Övriga städer med mer än 50 000 invånare Städer med mindre än 50 000 invånare Köpingar och landskommuner Riksorter Förorter Övriga städer med mer än 50 000 invånare Städer med mindre än 50 000 invånare Köpingar och landskommuner Riksorter Förorter Övriga städer med mer än 50 000 invånare Städer med mindre än 50 000 invånare Köpingar och landskommuner

51,0 46,9

49,8 46,1

50,8 46,9

48,0

45,7

46,5

47,8 45,8 46,8 48,8

47,1 45,2 46,2 48,8

47,0 47,5 46,5 48,8

47,6

46,7

47,9

47,8 45,5 50,5 49,9

46,6 45,0 49,4 49,3

47,6 45,0 50,4 49,5

46,3

45,9

46,3

46,5 47,5 50,2 51,3

46,4 47,1 49,1 50,8

47,0 47,5 50,3 50,5

48,9

47,3

49,2

48,9 49,0

48,9 49,0

Riksorter Förorter Övriga städer med mer än 50 000 invånare Städer med mindre än 50 000 invånare Köpingar och landskommuner Riksorter Förorter Övriga städer med mer än 50 000 invånare Städer med mindre än 50 000 invånare Köpingar och landskommuner Riksorter Förorter Övriga städer med mer än 50 000 invånare Städer med mindre än 50 000 invånare Köpingar och landskommuner Riksorter Förorter Övriga städer med mer än 50 000 invånare Städer med mindre än 50 000 invånare Köpingar och landkommuner

55,0 52,5

48,6 49,0 54,5 52,3

50,0

48,3

50,5

47,5 45,1 59,1

45,0 44,6 58,9

45,0 45,1 59,1

44,8

44,2

44,8

48,5 63,5 55,0 51,7

48,0 63,5 55,0 51,3

48,5 62,5 55,0 51,7

54,0

50,5

54,0

48,3 52,9 49,8 49,5

48,3 51,8 48,0 49,5

48,3 52,9 50,3 49,5

48,5

46,0

48,5

Ort

55,0 52,5

flesta branscher har förlängt sitt öppethållande i storstäder och de medelstora städerna medan flertalet i de övriga ortsgrupperna ligger på ett oförändrat öppethållande. Våren 1969 - hösten 1969 Antal branscher med oför- för- förändrat längt kortat öppet- öppet- öppethållan- hallan- hällanOrtsgrupp

de

de

de

1. Riksorter 2. Förorter 3. Övriga städer med mer än 50 000 invånare 4. Städer med mindre än 50 000 invånare 5. Köpingar och landskommuner

3 11

10 3

4 2

4 Summa

210 SOU 1971:33

Bilaga 7

Försäljning och kundantal under olika öppethållandetimmar

Handelns Utredningsinstitut har på uppdrag av 1970 års affärstidskommitté sammanställt en del statistiskt material rörande försäljning och kundantal under olika öppethållandetimmar. Materialet är inhämtat från AB Turitz & Co, Åhlén & Holm AB samt Kooperativa Förbundet och omfattar nämnda företags olika varuhus. Sammanställningen har gjorts av fil. kand. Anders Frankman. Stockholm den 29 december 1970 HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT Folke Larsson

Enär HUI garanterat att enskilda företagsuppgifter inte skall anges har materialet på ett flertal punkter omarbetats. Av samma anledning kan inte verksamhetsställenas exakta lokalisering anges. Statistiken omfattar dels kundfrekvensundersökningar och dels kassaredovisningar under olika perioder. Bortsett från enstaka totalredovisningar är materialet uppdelat på olika varugrupper. Detta medför i sin tur att tabeller och diagram inte är helt jämförbara, då försäljningen av dagligvaror och sällanköpsvaror har helt olika karaktär.

Bakgrund Handelns Utredningsinstitut har tidigare under året tillfrågat ett antal större detaljhandelsföretag huruvida företagen hade statistik över försäljningens och kundantalets fördelning på olika öppethållandetimmar. Efter denna undersökning framkom att framförallt varuhusföretagen upprättat efterfrågad statistik i någorlunda omfattning. Affärstidskommittén beslutade sig därefter för en analys av varuhusstatistiken varför HUI inhämtat denna från företagen ifråga. Presentation av materialet Statistikuppgifter har, som tidigare nämnts, inhämtats från AB Turitz & Co, Åhlén & Holm AB samt Kooperativa Förbundet. Uppgifterna avser åren 1966-1969. SOU 1971:33

Resultat Den insamlade statistiken redovisas nedan i diagram och tabeller med kommentarer. Av diagram 1 framgår att cirka 50 procent av veckans försäljning äger rum under fredag och lördag. För alla veckodagar noteras den lägsta försäljningen under dagens första timme. Under de två viktigaste försäljningsdagarna, fredag och lördag, avtar försäljningen mot stängningstiden, varför man kan anta att kunderna inte i tid tycker sig hinna avsluta sina inköp i lugn och ro. Att motsvarande försäljningsnedgång inte förekommer de andra dagarna kan eventuellt förklaras med att de inköp som då äger rum endast är planerade för nästa dags behov, 211

o/o

Måndag

2,0-

14 2 %

,

1,00,0 9.oo

I2P0 Tisdag

15 00

11,9%

2,52,01,0o,o9.oo

12.00 Onsdag

11,7%

2,52,01,00,0 -f 9.oo

12.00 Torsdag 12,6%

3,53,0 2,01,00,09.oo

12.00 Fredag 24,0% 5,04,03,02,01,0 0,09.00

20.00 Lördag 25,6% 6,05,04,0 3,02,0 i.o-l 0,0 9.00

15.00 Diagram 1. Försäljning av livsmedel och textil i ett genomsnittsvaruhus i Norrland våren 1969. Procentuell försäljning av varuposter per timme. Totala veckoförsäljningen =100 212

SOU 1971:33

Mändag

l5.oo Tisdag

9.oo

l2.oo

Lördag

15,4%

Fredag

9.oo

12,5%

12.00 Torsdag

12,6%

12.00 Onsdag

0,0 - p 9.oo

13,8%

I9P0

26,0%

19,7%

o,o5,0-

4,nJn2,ol.o0,0—| 9.00

15.00 Diagram 2. Försäljning av livsmedel samt textil i ett varuhus i Stockholms-trakten våren 1969. Procentuell försäljning av varuposter per timme. Totala veckoförsäljningen = 100 SOU 1971:33

medan veckoslutsinköpen skall täcka beho- staplar olika dagar, enär de icke svarar för lika vet för 1 - 2 dagar. stor försäljning i kronor räknat. För att en Genomsnittsförsäljningen per timme un- sådan jämförelse skall kunna göras fordras der lördagen, d. v. s. den dag då större delen ett nytt diagram, diagram 4. Basmaterialet i diagram 4 är detsamma av befolkningen är ledig, är nästan dubbelt så stor som under veckans näst bästa försälj- som i diagram 3. Diagram 4 visar hur stor del av den totala veckoförsäljningen som faller ningsdag, fredagen. På motsvarande sätt redovisas i diagram 2 på olika öppethållandetider. Av detta diagram framgår tydligt att jämförbara siffror för ett varuhus i Stockkl. 13-14 alla dagar är en lugn försäljningsholms-trakten. Detta varuhus har haft öppet en timme timme. Tabell 1 nedan visar totalförsäljningens längre måndag - torsdag vilket medfört en jämnare fördelning av försäljningen över de fördelning under en vecka 1967 i ett mellansvenskt varuhus med öppethållande kl. olika veckodagarna. Avtagande försäljning under sista öppet- 10.00-20.00 måndag-fredag samt normal hållandetimmen noteras i detta fall samtliga stängningstid på lördagen. dagar. Under veckans tre första dagar svarar förI övrigt bör i detta diagram observeras den säljningen fram till kl. 18.15 för cirka 75 stora försäljningen under fredagen. En tydlig procent av dagsförsäljningen, medan motsvaskillnad föreligger här mellan genomsnittsva- rande period torsdagar och fredagar står för ruhuset i diagram 1 och det enda varuhus ungefär 60 procent av dagsförsäljningen. som redovisas i diagram 2 vad avser försäljObserveras bör att kvällsandelen på torsningen fredagar och lördagar. Försäljningen i dagar är större än på fredagar. Detta förhålStockholms-varuhuset ligger betydligt högre lande kan vara en följd av de fria lördagarna under fredagar än lördagar medan det ge- och att många därför anser att helgen börjar nomsnittliga Norrlands-varuhuset redovisar redan efter arbetets slut på fredagskvällen, ungefär samma försäljning de båda dagarna. och därför vill ha sina inköp avklarade innan. I diagram 3 redovisas olika dagsförsäljAv tabell 2 nedan framgår att antalet utningars fördelning under dagen. Man bör här passerade kunder per halvtimme var avgjort notera den relativt jämna belastningen på mycket högre under kvällstimmarna än unfredag. der dagstimmarna. Den låga försäljningen under sista fredagsBortsett från lördagarna, då varuhuset timmen är endast markant låg vid en jämfö- ifråga stängde kl. 15, visar tidsintervallet relse med övriga fredagstimmar. Motsvarande 18.15—20.15 mer än dubbelt så hög kundförsäljning på exempelvis en måndag skulle frekvens per halvtimme som tidsintervallet motsvara drygt 8,8 procent. Detta visar att 9.15-16.45. man inte kan göra en jämförelse mellan olika Även tidsintervallet 16.45—18.15 redoviTabell 1 Försäljningens fördelning över olika tidsintervaller under olika veckodagar i ett mellansvenskt varuhus 1967 Tidsintervall Veckodag

10.00-18.15

18.15-19.00

19.00-20.00

Totalt

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag

74,0 76,6 74,3 60,7 62,6 100,0

11,2 10,5 12,6 16,7 14,4

14,8 12,9 13,1 22,6 23,0

-

-

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

74,7

10,6

14,7

100,0

Totalt

214 SOU 1971:33

Måndag

goo

18.00 I2P0 Tisdag

12.00 Onsdag

12.00 Torsdag

: z

; 9.00

12.00 Fredag

•

— : : goo

19.00 Lördag

14.00 Diagram 3. Livsmedelsförsäljningen vid ett varuhus av genomsnittlig storlek i en mellansvensk stad sommaren 1967. Procentuell försäljning i kronor per timme. Dagsförsäljningen = 100 SOU 1971:33

%

Måndag

12,2%

2.52,01,00,0

9.oo

12.00 Tisdag

i5.oo

12,2%

2,J2,01,0

0,0-

9.0°

Onsdag

14,5%

2,01,00,0

9.oo

I2.oo Torsdag

18,3%

3,5 3,02,01,00,0

g.oo

12.00 Fredag

5,0

22,2%

4.03,02,o1.0

o,o 12.00

9.oo 6,o

Lördag

20,6%

5,04,03,0 2,01,00,0 8.30

l2.oo

1400 Diagram 4. Livsmedelsförsäljningen vid ett varuhus av genomsnittlig storlek i en mellansvensk stad sommaren 1967. Procentuell försäljning i kronor per timme. Veckoförsäljningen = 100 216

SOU 1971:33

Tabell 2 Genomsnittligt antal utpasserande kunder per halvtimme vid ett varuhus i Stockholms-trakten våren 1968. Genomsnittstimme under veckan = 100 Tidsintervall Veckodag

9.15- -16.45

16.45-18.15

18.15-20.15

Totalt

Måndag-Onsdag Torsdag Fredag Lördag

42 46 57 183

69 78 109

108 182 174

58 75 83 183 100

Totalt

sar en högre kundfrekvens per halvtimme än cent angav "ibland" samt 10 procent "aldrig". Dessa 10 procent måste alltså ha gjort genomsnittshalvtimmen. Utan att det framgår av tabellen bör näm- sitt första besök i varuhuset under förlängd nas att sista halvtimmen alla veckodagar öppethållandetid just i samband med intervutom lördag har en lägre kundfrekvens än jun. närmast föregående. Denna trend har också I tabell 4 nedan redovisas livsmedelsinkonstaterats i andra sammanhang (se dia- köpens storlek i genomsnitt under olika öpgram 2). pethållandetider. Tabell 3 Andelen kunder som utnyttjar öppethållandet mellan kl. 18-20 på fredagar i ett mellansvenskt varuhus 1969. Procent Ofta 15 24 44 13

Intervjutid Vardagar Fredag Fredag kl. 1 8 - 2 0 Lördag

Hela veckan 16

Varuhusets kunder har intervjuats vid sitt besök i varuhuset under de i tabellen angivna tidpunkterna. Av de som besökte varuhuset ifråga under det förlängda öppethållandet på fredagar uppgav 44 procent att de utnyttjade denna förlängda öppethållandetid "ofta". 46 pro-

Ibland 32 30 46 32

53 46 10 55

Tonalt 100 100 100 100

100 Aldrig

Av tabellen framgår att de största inköpen ägen rum under sista öppethållandetimmen på torsdagar. Bortsett från den första timmen torsdag och fredag är genomsnittsinköpen under veckans sista dagar markant högre än under de tre första.

Tabell 4 Livsmedelsinköp i ett genomsnittligt varuhus i en mellansvensk stad sommaren 1967. Kronor/kund Veckodag Tidsintervall

Måndag

8.30- 9.00 9.00-10.00 10.00-11.00 11.00-12.00 12.00-13.00 13.00-14.00 14.00-15.00 15.00-16.00 16.00-17.00 17.00-18.00 18.00-19.00

_

_

-

5:89 5:30 5:56 6:90 2:75 5:04 8:87 7:23 6:83

4:06 7:99 5:95 5:41 4:53 7:39 7:33 5:56 8:65

8:98 7:21 5:44 6:86 5:84 8:61 8:09 4:83 7:63

SOU 1971: 33

Tisdag

Onsdag

Fredag

Lördag

-

-

2:21 7:15 8:55 7:48 6:34 9:16 8:95 9:86 10:41

2 42 9 10 9 18 8 52 8 67 8 91 8 21 8 37 7 46 8 08 7 33

8:58 7:52 8:15 7:92 6:13 7:56

Torsdag

-

-

-

-

Totalt 6:17

6:47

6:66

7:73

7:54

Tabell 5 visar att varuhus med två tim- Tabell 5 Omsättningen sista två timmarna mars kvällsöppet har lättare att nå högre om- på fredagar i två genomsnittsvaruhus våren sättningsandel första timmen, än varuhus 1966. Procent av dagsförsäljningen med endast en timmes kvällsöppet. Tidsintervall Totalt efter Anmärkningsvärt är att av de cirka 30 kl. 18 18-19 19-20 procent bästa enheterna i ovanstående unVaruhus öppet dersökning, beträffande försäljningsandel till kl. 20 20,6 12,1 8,5 mellan kl. 18.00-19.00, har hela 80 pro- Varuhus öppet cent öppet till kl. 20. 10,7 10,7 till kl. 19 Tabell 6 Försäljning av livsmedel samt textil och hårda varor lördagar efter kl. 2.00. Försäljningen avser ett genomsnittsvaruhus våren 1966. Procent av dagsförsäljningen Tidsintervall

Livsmedel

Textil och hårda varor

Total omsättning

12.00-13.00 13.00-14.00 14.00-15.00 15.00-16.00

19,0 16,1 11,6 10,0

19,0 16,5 13,0 10,0

19,0 16,2 12,1 10,0

56,7

58,5

57,3

Totalt

Av tabell 6 ovan framgår att omsättningen går starkt ned efter kl. 14.00 samt att textil och hårda varor har en större andel av omsättningen än livsmedel efter kl. 13.00 Spännvidden inbördes mellan de enheter som ligger till grund för tabell 7 är ganska stor. Omsättningsandelarna har som högst respektive lägst fördelat sig enligt följande. Tabell 7 Totalförsäljningens fördelning under olika timmar lördagar efter kl. 12.00. Högsta respektive lägsta procentuella andel av dagsförsäljningen för de enheter som redovisas som genomsnittsvaruhus i tabell 6 Högst Tidsintervall

Lägst

%

%

12.00-13.00 13.00-14.00 14.00-15.00 15.00-16.00

23,8 16,9 17,2 12,3

14,4 10,0 7,3 6,8

218 SOU 1971:33

Bilaga 8

Beskrivning av kundklientelet vid förlängt öppethållande

På uppdrag av 1970 års affärstidskommitté har Handelns Utredningsinstitut, under maj manad 1970, genomfört rubricerade utredning. Ansvarig för undersökningens genomförande har varit pol.mag. Bo Nilsson. Stockholm den 25 september 1970 HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT Folke Larsson 1 Inledning Undersökningens syfte I samband med överväganden omkring förslaget till en framtida utformning av lagstiftningen rörande detaljhandelns öppethållandetider, har konsumenternas behov av förlängda öppethållandetider diskuterats. Det har även i samband med tillämpningen av den hittillsvarande lagstiftningen och dess dispensbestämmelser satts ifråga huruvida sådana behov föreligger. För att i någon mån klargöra huruvida de konsumenter, som genomför inköp i detaljhandeln under sådan utsträckt affärstid, i några väsentliga avseenden skiljer sig från genomsnittskonsumenten, har här presenterad undersökning genomförts.

Metod och urval Målpopulationen i undersökningen består av sådana konsumenter som genomför inköp i SOU 1971: 33

detaljhandeln under kvällstid (efter kl. 18.00) på vardagar samt på söndagar. Ur ett av HUI upprättat register över de största detaljhandelsföretagens öppethållandetider har ett urval av butiksenheter utvalts på följande sätt. Primärt bestämdes att fältstudierna skulle genomföras på följande orter: 1. Stockholm, innerstad 2. Stockholm, ytterområden 3. Västerås 4. Södertälje Dessutom begränsades undersökningen till att avse kunder besökande följande branscher: 1. Livsmedel, KF 2. Livsmedel, övriga 3. Kedjevaruhus, KF 4. Kedjevaruhus, övriga 5. Fackhandel med herrkläder 6. Fackhandel med skor 7. Fackhandel med möbler 8. Fackhandel med böcker 9. Övrig fackhandel (Totalt inom det angivna registret fanns 631 enheter med utsträckt öppethållande i dessa branscher. Av dessa var 368 enheter belägna på de utvalda orterna.) Av på dessa orter belägna butikerna inom angivna branscher, vilka tillämpade förlängt öppethållande, utvaldes totalt 50 enheter fördelade enligt nedanstående tablå. 219

Livsmedel Varuhus Fackhandel Summa

Kvällsöppet

Söndagsöppet

Summa

10 10 19 39

5 5 1 11

15 15 20 50

Vid var och en av dessa enheter utplacerades intervjuare, vilka tillfrågade konsumenterna i samband med att dessa lämnade butiken efter avslutat besök. För att erhålla ett så stort antal intervjuer som möjligt vid varje butik/frågetillfälle utfördes intervjuerna löpande allteftersom kunderna passerade ut. De kunder som härvid tillfrågades utgör sålunda ett urval av samtliga utpasserande kunder, vars antal kunde bestämmas via kundräkning i butiken under samma tidsperiod. I bearbetningen har en uppräkning av de intervjuades svar skett med kvoten mellan totalt antal kunder enligt kundräkningen samt totalt antal genomförda intervjuer per butik och frågetillfälle. Härigenom erhölls ett resultat som per butik och frågetillfälle nära överensstämmer med ett slumpmässigt urval av kunder. Totalt genomfördes 947 intervjuer fördelade på branscher enligt tablå nedan. Av tablån framgår att för varje intervjuad utpasserade i genomsnitt 33 personer. Genom att uppräkning av antalet intervjuer skett för varje enskild butiksenhet har i den totala sammanräkningen hänsyn tagits till de variationer i kundströmmen som förekommit mellan olika butiksenheter. I den fortsatta redovisningen kommer — om ej annat anges - genomgående de uppräknade totalerna för varje kategori att användas. Det bör

observeras att totalantalet kan komma att variera något beroende på avkortningsfel i uppräkningen. Detta påverkar emellertid ej den relativa fördelningen mellan olika alternativ. 2 Resultatredovisning I nedanstående redovisning av de enkätsvar som inhämtats, har materialet uppdelats på följande kategorier, nämligen: 1. Efter tidpunkten för butiksbesöket: a) Kvällsköp på vardagar b) Inköp på söndagar 2. Efter platsen för inköpet i: a) Livsmedelsavdelning i varuhus (Livs V) b) Fristående livsmedelsbutiker (Livs Ö) c) Fackavdelning i varuhus (Fack V) d) Fristående fackhandelsbutik (Fack Ö) I tabellerna nedan har de relativa frekvenserna svar per svarsalternativ redovisats för var och en av de frågor som ställts i enkäten. 2.1 Färdsätt till butiken, förvärvsarbete m.m. Tabell 1. Kundens färdsätt till butiken. Andelen av samtliga Livs V

Livs Ö

Fack V

Fack Ö

%

%

%

%

Kvällsköp Bil Annat

49,0 51,0

42,7 57,3 100,0

30,8 69,2 100,0

27,7 72,3 100,0

33,3 66,7 100,0

Summa

100,0

Söndagsköp Bil Annat

35,7 64,3

Summa

100,0

76,7 23,3 100,0

Fördelningen av intervjuer och kunder efter bransch och intervjuperiod Intervjuer på kvällstid, vardagar 1. Livsmedelshandel i varuhus 2. Fristående livsmedelsenheter 3. Fackavdelningar i varuhus 4. Fristående fackhandelsenheter Summa

220 Kundantal, vardagar

70 131

1642 2 237

125 183

8 870 1 777

14 526

Intervjuer på söndagar 202 218 18

Kundantal, söndagar 12 600 4 059

2 270 0

18 929

Summa intervjuer

Summa kunder

14 242

349 143 183

6 296 11 140 1 777

33 455

SOU 1971:33

I tabellen har en uppdelning av kunderna om hushållens inköpsmönster konstaterades skett på kategorierna bilburna respektive att förvärvsintensiteten bland kvinnorna ej var övriga kunder. Något helt jämförbart mate- högre än cirka 34 procent. En ytterligare jämförelse mellan denna rial som utvisar motsvarande fördelning av undersökning och nu genomförda enkät påde kunder som genomför inköp under "normal" affärstid finns ej. Beträffande livsme- visar även skillnader ifråga om vem som gedelsinköpen kan dock vissa jämförelser göras nomför inköpen. Medan husmor, enligt SPK, med SPK:s undersökning av hushållens in- svarade för cirka 74 procent av inköpen i köpsmönster1 även om detta material ej är livsmedelshandeln var andelen livsmedelsinköp genomförda av kvinnor i enkäten omhelt aktuellt. Andelen bilburna kunder är således större kring 50 procent. Av enkätmaterialet framgår även i vilken pä vardagar än på söndagar. Några systematiska skillnader kan dock ej anses föreligga. utsträckning kunden genomfört köpet i samEn jämförelse med SPK:s material utvisar band med resa till/från arbetet. För kvällskundernas del visade det sig att dock en motsvarande procentandel uppgående till ca 15, att jämföra med cirka 36 pro- ungefär en tredjedel genomförde inköpen i cent för totalen av här intervjuade livsme- samband med resa till eller från arbetsplatsen, medan 39 procent som enda ärende delskunder. Som ytterligare jämförelse kan nämnas de hade att genomföra det aktuella inköpet. resultat som framkom av en enkätundersökning av hushållen i Kristianstad, som genomfördes i slutet av 1968 och början av 1969 av Avstånd till butik från bostad SPK.2 Enligt denna uppgavs bilen ha kommit Enligt SPK:s undersökning avseende hushåltill användning vid 21 procent av samtliga lens inköpsarbete genomfördes 56 procent inköp. av alla livsmedelsinköp vid butiker belägna Ett av de starkaste argumenten för bibe- högst 500 meter från bostaden. Inom storhållande av öppethållandet på kvällstid har städer och medelstora städer var siffran 67 varit att detta skulle underlätta för de kate- respektive 61 procent. gorier som på grund av sitt förvärvsarbete är Även om fullständig jämförbarhet ej förhindrade att genomföra inköpen under föreligger kan det vara av visst intresse att se normal affärstid. hur lång väg från bostaden kvälls- och Av enkäten framgår bl.a. att följande an- söndagskunder genomför sina inköp. delar av de tillfrågade kvinnorna i undersökDet visar sig att — om man speciellt stannar ningen har förvärvsarbete utanför hemmet för livsmedelshandelns kunder — genomsnitts(tabell 2). avståndet butik/bostad bland här undersökta Tabell 2. Andelen förvärvsarbetande kvinnor i procent av samtliga kvinnor

kvällskunder Söndagskunder

Livs V

Livs Ö

Summa Livs

Fack V

FackÖ

Summa Fack

Totalt

%

%

%

%

%

%

%

67,1 69,8

71,2 65,3

69,4 68,6

68,5' 63,7

67,5

68,4 63,7

68,8 67.8

Enligt folk-och bostadsräkningen 1965 utgjorde förvärvsarbetande kvinnor i genomsnitt 46,7 procent av samtliga vuxna kvinnor på de undersökta orterna. Som regel ligger sålunda den konsterade förvärvsintensiteten avsevärt högre bland de i enkäten tillfrågade kvinnorna. I den tidigare refererade undersökningen SOU 1971:33

kunder är väsentligt längre. Detta förklaras till en del del av den relativt höga andelen bilburna samt andelen inköp genomförda i samband med resa till och från arbetet. ^'Hushållens roll i livsmedelsdistributionen" SPK, juni 1967 Förf. E. Ringborg-Walldeck/V. Reifenberg 2 Hushållsundersökning i Kristianstad, SPK 1969

Kvällskunder

Söndagskunder

I livsmedelshandel

I fackhandel

Summa

I livsmedels handel

I fackhandel

Summa

%

%

%

%

%

%

36,6 34,7 28,6 0,1

17,2 31,5 49,1 2,2

22,4 32,3 43,7 1,6

35,4 30,4 33,7 0,5

5,6 33,3 61,1 0,0

31,8 30,7 37,1 0,4

Summa 100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

Avstånd butik/ bostad - lkm 1 - 3 km 3 km Ej angivet

Kunderna fördelade sig efter hushållsstorlek i följande: grupper Hushållsstorlek antal personer

Kvällskunder, andel av samtliga

Söndagskunder, andel av sam tliga

Summa kunder, and<;1 av samtliga

17,0 28,8 18,8 23,9 9,3 0,9 0,2 1,1

25,7 33,4 17,2 15,5 5,3 2,0 0,9

-

21,9 31,3 17,9 19,2 7,0 1,5 0,6 0,6

100,0

100,0

100,0

1 2 3 4 5 6 över 6 ej angivet Summa

Av dessa hushåll hade cirka 22 procent barn i åldern under 7 år. Nedan har jämförts fördelningen av hushåll med minst 2 personer efter storlek i SPK:s undersökning samt HUI:s enkät.

Hushållsstorlek

högre i det senare fallet. Inköpen genomfördes, som regel, av intervjupersonen ensam. I vissa fall var han/hon dock i sällskap med annan person, vilket framgår av nedanstående tablå.

Enkätens 2.2 Vad köper man på kvällar och söndagar? resultat, _ , , , j0 bn intressant aspekt pa behovet av kvälls2 personer 32 40,0 öppethållandet inom livsmedelshandeln har 3 - 4 personer 56 47,5 samband med de varor som inköpen avser. 5 personer och fler 12 12,5 Under förutsättning att inköpen avser varuSumma 100 100,0 grupper vilka ej kan tänkas förekomma i Andelen mindre hushåll är sålunda något andra typer av försäljningsformer, t.ex. kiosker, kan med visst fog hävdas att ett behov Andel av hushållen, % (SPK)

Procentuell fördelning av samtliga kunder Kunden besökte butiken

Summa

Ensam I sällskap med vuxen person I sällskap med ej vuxen person I sällskap med såväl vuxen som ej vuxen person (familj) Summa

222 Kvällsinköp

Söndagsinköp

55,7

57,5

56,6

30,5

33,4

32,1

5,5

4,7

5,1

8,3

4,4

6,2

100,0

100,0

100,0 SOU 1971:33

föreligger av kvällsöppna livsmedelsenheter. Om å andra sidan de aktuella varorna är av den karaktären att de ingår i eller lätt låter sig förenas med det s.k. kiosksortimentet kan det hävdas att behov ej föreligger av kvälls- och söndagsöppna livsmedelsbutiker, och att konsumenten i sådant fall ändå skulle få sina inköpsbehov tillfredsställda. I den genomförda enkäten har de tillfrågade kunderna beskrivit omfattningen av sina inköp i detta avseende. I tabell 3 har sålunda angivits huruvida de inköpta varorna är att hänföra till endera av följande varugrupper:

Av samtliga kunders samtliga inköp i livsmedelsenheterna hänförde sig sålunda mer än 60 procent (A+B) till det sortiment som i regel endast förekommer i den reguljära livsmedelshandeln. 27,5 procent av inköpen skulle däremot ha kunnat genomföras i en försäljningsenhet som ej är underkastad affärstidslagens begränsningar. De kunder som endast köpte varor inom en av de angivna varugrupperna fördelade sig i enlighet med tabell 4. Ungefär en fjärdedel av samtliga kunder utförde sålunda endast inköp inom en av de angivna kategorierna. Av större intresse är

Varugrupp

Varugruppens omfattning

A. Färskvaror

Kött, charkuterier, fisk, grönsaker, rotfrukter, mjukt matbröd, kaffebröd, mjölk och grädde, ägg, ost, öl. Kaffe, the socker, mjöl, salt, kryddor, konserver, barnmat, paketerat djupfryst. Tidningar, pappersvaror, tobak/cigarretter, glass, läskedrycker, frukt, choklad/ godis, konditorivaror. Tvål, tandkräm, tvättmedel, skönhetsmedel, sybehör, grammofonskivor.

B. Torra varor C. Kioskvaror D. Non-food-varor

Som framgår av varugruppernas innehåll har avsikten med denna indelning varit ett uppdela inköpen i kategorier av ungefär följande karaktär:

dock den upplysning som kan utrönas ur tabellen, att endast cirka 2 procent av samtliga kunder kunde ha genomfört hela sitt inköp i en vanlig kiosk.

Varugrupp

Karaktäristika

A. Färskvaror

Varugruppen avses omfatta sådana varor, som "kräver" den typ av hantering som förekommer i egentlig livsmedelsenhet. Sålunda förekommer i denna sådana ofta opaketerade varor som knappast är förenliga med traditionell kioskhandel eller annan typ av detaljhandel med inriktning på det s.k. fria sortimentet (exempelvis frukt, konfektyr, drivmedel) I denna grupp ingår den del av det gängse allivssortimentet, som bl.a. på grund av sin förpackningsform och hållbarhet (förvaringsmöjligheter) lättare låter sig kombineras med annan typ av detaljhandel Härmed avses det i affärstidslagens mening "fria" sortimentet, vilket konsumenten som regel ej behöver uppsöka en livsmedelsbutik för att erhålla Härmed avses slutligen den del av en allivsbutiks sortiment som ej är underkastad livsmedelsstadgans bestämmelser vad gäller förvarings- och försäljningsformer och som utgöres av varor hänförliga till fackhandelns sortiment

B. Torra varor

C. Kioskvaror D. Non-food-varor

Tabell 3 Inköpens fördelning på varugrupper Varugrupp

A. Färskvaror B. Torra varor C. Kioskvaror D. Non-food-varor Summa

SOU 1971: 33

Kunder i livsmedel, varuhus

Kunder i övriga livsmedelsenheter

Samtliga livsmedelskunder

%

%

%

43,6 18,6 27,6 10,2

42,6 23,5 27,3 6,6

43,3 20,1 27,5

00,0

100,0

100,0

9,1

Tabell 4 Procentuell fördelning av kunderna efter varugrupp. Procent av samtliga Inköp av enbart

A. Färskvaror B. Torra varor C. Kioskvaror D. Non-food-varor Summa

Livsmedelskunder i varuhus

Livsmedelskunder i övriga livsmedelsenheter

Totalt

%

%

%

22,8 0,9 2,4 0,9

17,5 2,7 1,7 0,4

21,2 1,5 2,2 0,7

27,0

22,3

25,5

Varuinköpen i fackhandelsenheterna

varuhusen en antydan av hur varuhuskunderFöljande tabell visar fördelningen på varu- nas totala inköp fördelar sig på de angivna grupper av de inköp som genomfördes av varugrupperna. Man kan sålunda konstatera kunderna i fackavdelningar i varuhus respek- att en betydande del av dessa utgjordes av tive fackhandeln. (Denna fördelning är dock beklädnadsinköp samt att livsmedelsinköpen i så hög grad beroende av urvalet av försälj- även har stor betydelse. ningsställen att den ej kan sägas ge en helt I någon mån kan samma reservation göras rättvisande bild av inköpsfördelningen i fack- beträffande övrig fackhandel i nedanstående handeln på kvälls- och söndagstid.) tabell över inköpsstorlek (tabell 6). Tabell 5 Inköpens fördelning på varugrupper i fackhandelsenheter. Antal inköp i procent av samtliga Inköpsställe Fackavdelning i varuhus

Varugrupp A. Beklädnadsvaror B. Radio, TV och hushållsapparater C. Möbler D. Livsmedel F. Kioskvaror F. Övriga varor

Totalt

%

Övriga fackhandelsenheter

%

%

38,3 8,4

60,3 1,3 13,8

40,2 7,8 2,5 16,8 8,1 24,6

1,4 18,4 8,9 24,6 100,0

Summa

24,6 100,0

Som ovan anmärkts kan man ej sluta sig till att exempelvis 2,5 procent av de totala kvälls- och söndagsinköpen i fackhandeln avsäg möbler. Däremot ger tabellen vad avser

100,0

Det kan nämnas att en tidigare undersökning (aug. 1968) som bl.a. utvisade genomsnittsförsäljningen per kund inom skilda branscher gav följande resultat

Tabell 6 Inköpen fördelade efter storlek. Procent av samtliga Procent av samtliga Storleksintervall under 10 kronor 10 - 30 kronor 30 - 60 kronor över 60 kronor Summa

224 Livs V

LivsÖ

Fack V

FackÖ

Summa

%

%

%

%

%

27,6 50,4 17,2 4,8

23,3 53,2 19,0 4,5

17,3 31,8 33,3 17,6

17,1 21,1 24,1 37,7

23,0 43,8 23,0 10,2

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

SOU 1971:33.

Svaren tyder på att endast en mindre andel (21,8 %) utan olägenhet hade kunnat förlägBransch ga sina inköp till normal affärstid, medan 12 Varuhus mer än hälften (56,1 %) ej ansåg sig över huLivsmedel 15 vud ha kunnat genomföra inköpet, om ej Sko 24 Herrkonfektion 70 den aktuella butiken hade haft kvällsöppet. Motsvarande fråga till söndagskunderna En jämförelse med dessa synes antyda att besvarades på följande sätt (B). transaktionsstorleken inom varuhusen är större på kvällar och söndagar än på ordina- Fråga: Om ingen affär hade haft öppet i dag - hade det då varit möjligt för Er rie affärstid medan någon motsvarande skilleller inte att göra det här inköpet igår nad ej föreligger för övriga enheter. eller i fredags? Genomsnittsförsäljning per kund (median), kronor

En jämförelse med den närmast föregående tablån ger vid handen att det "definitiva behovet", som det här har uttryckts, för förKonsumentens möjligheter att genomföra längt öppethållande ej är lika starkt hos dessina inköp via andra försäljningskanaler har sa kunder. Sålunda ansåg endast cirka 35 berörts ovan i samband med inköpens fördel- procent av söndagskunderna, att deras inköp ning på varugrupper. Av intresse är även att hade omöjliggjorts om söndagsöppethållande belysa deras möjligheter att genomföra ej hade förekommit. köpen vid annan tidpunkt än på kvällstid Som ett mått på behovets "styrka", vad och på söndagar. avser förlängt öppethållande, hos konsumenI enkäten tillfrågades de kunder, som be- ten har i enkäten försökt utrönas huruvida sökt butiken på kvällstid, huruvida de haft konsumenten hade för vana att utnyttja möjmöjlighet att genomföra dessa inköp vid an- ligheterna till inköp på kvällar och söndagar, nan (tidigare) tidpunkt under dagen. Svaren eller om det rörde sig om en tillfällighet eller fördelade sig på följande alternativ (A). engångsföreteelse. I tabell 7 har angivits i vilken utsträckning Fråga: Om ingen affär hade kvällsöppet i dag - hade det då varit möjligt för Er eller intervjupersonerna tidigare under året besökt inte att göra det här inköpet tidigare i dag? samma respektive annan affär på kvällstid 2.3 Varför köper man på kvällar och söndagar?

A. Kvällskunder Inköpsställe Svarsalternativ

%

Nej Ja - besvärligt Ja - ej besvärligt

Livs V

Summa

Livs O

Fack V

FackÖ

Summa

43,3 18,4 38,3

55,3 17,6 27,1

58,5 24,0 17,5

58,0 22,6 19,4

56,1 22,1 21,8

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

B. Söndagskunder Inköpsställe Livs V

Livs Ö

Fack V

FackÖ

Summa

Svarsalternativ

%

%

%

%

%

Nej Ja -besvärligt Ja - ej besvärligt

29,0 17,7 53,3

35,3 19,3 45,4

66,7 11,1 22,2

35,4 17,2 47,4

100,0

100,0

100,0

100,0

Summa

SOU 1971: 33

Tabell 7 Kunderna fördelade efter tidigare antal söndags- eller kvällsköp under året Antal inköp tidigare under året

Sond igskunder

Kvällskunder

Söndagsinköp i samma butik

Söndagsinkt 5pi annan butik

%

Kvällsinköp i samma butik

Kvällsinköp i annan butik

%

%

%

Livsmedel - 3 4-7 8 Summa

38,4 19,1 42,5

69,9 14,4 15,7

100,0

100,0

31,2 18,9 49,9

49,5 16,4 34,1

100,0

100,0

Andra inköp - 3 4-7 8 Summa

33,3 22,2 44,5

75,0 12,5 12,5

34,7 21,3 44,0

38,5 16,3 45,2

100,0

100,0

100,0

100,0

respektive söndagstid för inköp av livsmedel eller andra varor. Vid enkättidpunkten hade hittills under året passerat cirka 15 söndagar. Mot bakgrund härav har således mer än 40 procent av söndagsinköparna i såväl livsmedels- som fackhandel besökt den aktuella butiken 8 gånger eller fler. Även bland kvällskunderna har en motsvarande andel tidigare genomfört inköp under året i samma butik. I genomsnitt uppgår frekvensen "återbesökande i samma butik" med åtta besök eller fler till cirka 44 procent oavsett bransch och veckodag. Motsvarande andel som besökt andra bu-

tiker i denna omfattning uppgår till cirka 27 procent. Kunderna har i enkäten även fått ange den/de specifika orsaker till att de genomfört inköpen vid den aktuella tidpunkten. För kvällskundernas del fördelade sig svaren enligt nedan. (Det bör observeras att fler än ett alternativ kan ha angivits av en och samma kund. Se tablå nedan.) 80 procent av de tillfrågade uppger sig handla på kvällstid på grund av tidsbrist under dagen. Ungefär 67 procent har specifikt angivit sig förhindrade av sitt arbete, vilken siffra bör ses mot bakgrund av att totalt 77,3 procent av kvällskunderna förvärvsarbetade utanför hemmet.

Andel kunder i procent av samtliga Kunden har kvällshandlat därför att

Livsmedelshandel

Fackhandel

%

%

a) det går fortare eller lättare att handla på kvällen än tidigare på dagen

33,0

55,1

49,2

23,7 73,2

21,3 82,1

80,0

19,7

-

5,3

43,3

-

11,6

62,1

82,6

77,1

62,6 — 12,4

68,8 36,9 23,4

67,2 27,1 20,5

b) svårt att komma ifrån familjen tidigare på dagen c) har ont om tid på dagarna f) fått oväntat besök som hon ville bjuda på något g) upptäckt att hon saknat något som hon absolut behövde h) det är lika naturligt att handla på kvällar som tidigare på dagen i) arbetstiderna gör det svårt att handla tidigare på dagen k) vill handla i sällskap med familjen m) har också kvällshandlat av annan orsak

226 Genomsnitt

%

22,0

SOU 1971:33

Motsvarande skäl till varför söndagskunderna ej genomfört sina inköp vid annat tillfälle finns redovisade nedan. Andel kunder i procent av samtliga Kunden har söndagshandlat därför att a) det går fortare eller lättare att handla pä söndagen än på vardagar b) svårt att komma ifrån familjen på vardagar c) har begränsade förvaringsutrymmen kylskåp och skafferi d) svårt att veta i förväg vad man behöver från dag till dag e) har ont om tid på vardagarna f) har fått oväntat besök, som hon ville bjuda på något g) upptäckt att hon saknat något som hon absolut behövde h) det är lika naturligt att hända på söndagar som på vardagar i) arbetstiderna gör det svårt att handla på vardagar k) vill handla i sällskap med familjen m) har också söndagshandlat av annan orsak

Genomsnitt

Livsmedelshandel

Fackhandel

%

%

33,1

33,3

33,1

14,1

5,6

13,1

%

37,9

-

33,3

46,3 53,6

61,1

40,7 54,5

34,5

-

30,3

73,7

-

64,8

60,9

66,6

61,6

39,0

-

27,8 5,6

37,7 0,7

16,2

44,4

19,6

Av söndagskunderna befanns 75,3 procent vara förvärvsarbetande utanför hemmet. Mer än två tredjedelar av de tillfrågade finner det lika "naturligt" att handla på kvällen som tidigare på dagen. Även bland söndagskunderna har en relativt hög andel angivit tidsbrist som skäl för att ej förlägga inköpet till annan tidpunkt. Icke oväsentligt synes även kundernas begränsade möjligheter att förvara livsmedel ha varit avgörande (37,9 procent av samtliga livsmedelskunder).

SOL' 1971: 33

Bilaga 9

Detaljistintervjuer avseende affärstidslagen

Handelns Utredningsinstitut har på uppdrag av 1970 års affärstidskommitté genomfört en enkätundersökning avseende detaljhandelns attityder till och erfarenheter av de tillämpade öppethållandetiderna inom ramen för 1967 års affärstidslagstiftning. Ansvarig för undersökningen har varit pol. mag. Bo Nilsson. Stockholm den 10 september 1970 HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT Folke Larsson

1 Inledning

Urval För att så allsidigt som möjligt belysa de olika frågeställningarna i enkäten förutsattes en stratifiering av de intervjuade ske efter deras tillämpade öppethållanden i följande tre kategorier 1 Försäljningsställen som vid frågetillfället tillämpade söndags- och/eller kvällsöppethållande (fram till respektive efter kl 20) 2 Försäljningsställen som tidigare har tillämpat förlängt öppethållande men vid frågetillfället ej längre gör detta

3 Försäljningsställen som varken tidigare I föreliggande rapport redovisas de resultat eller vid frågetillfället tillämpat förlängt som erhållits via telefonenkät med butiksinöppethållande nehavare/chefer vid 214 enskilda och konsumentkooperativa butiksenheter under maj Något fullständigt register över samtliga månad 1970. försäljningsställen med angivande av deras öppethållandetider finns av naturliga skäl ej. Däremot har HUI via en separat Syfte undersökning (P 4004 "Affärstiderna är Avsikten med föreliggande undersökning var 1969") avseende de faktiskt tillämpade att klarlägga beslutsprocessen i samband med butikstiderna 1969 tillgång till ett register 1 491 butiker tillhörande övergången till förlängt öppethållande i omfattande detaljhandeln. Detaljisterna har härvid till- detaljhandelsföretag ingående i gruppen "De frågats huruvida förändringen i öppethål- 250 största detalj andelsföretagen 1969" landetiderna är betingade av lönsamhets- (HUI 1970: P 4012:70) samt 266 butiker skäl, konkurrensskäl m m samt huruvida tillhörande en kontrollgrupp av mindre effekterna av det förlängda öppethållandet detaljhandelsföretag. överensstämmer med vad som förutsetts i Ur detta register har efter stratifiering i samband med övergången därtill. ovannämnda grupper utvalts totalt 219 enheter fördelade på följande kategorier 228

SOU 1971:33

Försäljningsenheter med kvällsöppethållande på vardagar

Totalt antal

Enheter utan förlängt öppethållan- Genomde snitt

utan söndagsöppet

med sondagsöppet

utan sondagsöppet

med söndagsöppet

med förlängt öppethållande

Livsmedel Varuhus Övriga branscher

25 15

10 7

2 1

3 0

40 23

65 9

105 32

82 Summa

219 Totalt antal i urvalsramen

1 686

Urvalskvoter:

1 J_

1 1,3

1 9

1 8

1 7

1 7

till kl 20

efter kl 20

Som framgår av en jämförelse mellan tabellens nedersta rad (urvalskvoten) råder ingen fullständig överensstämmelse mellan fördelningarna inom urvalet respektive "populationen". Sålunda har vissa grupper överrepresenterats i förhållande till sitt antal för att samtliga kategorier skulle bli representerade i undersökningen. Med hänsyn härtill samt att det använda registret ej är komplett gör urvalet ej anspråk på att vara, i statistisk mening, representativt. Detta till trots torde emellertid de åsikter som kommit till uttryck i undersökningen, relativt väl avspegla detaljhandelns attityder till tillämpningen av den gällande lagstiftningen.

enlighet med respondentens önskemål, frågeformulär översänts för besvarande per brev. Totalt har genomförts 214 intervjuer fördelade enligt nedanstående tabell. Utfallet av enkäten vad beträffar de tillämpade tiderna utvisar att ytterligare ett antal butiker har infört förlängt öppethållande sedan det använda registret uppgjordes (dec. 1969). Det bör observeras att de svar som inkommit från KF, varuhuskedjorna m fl större "företag" har inhämtats från varje enskild försäljningsenhet och sålunda kan variera inom respektive företag beroende på de aktuella enheternas kundförhållanden, lönsamhet m m.

Metodik och svarsfrekvens ., , , _.. 4 . lnterviuerna har i huvudsak genomförts via . , pJ , , , i •• u *-i • telefonsamtal med respektive butiksinnehavare/föreståndare. I vissa fall har dock, i

2 Resultatredovisning

2.1 Foretag som vid frågetillfället tillämpade r ,.. ... .,... , ' förlängt öppethållande

f-

Av tabell 1 nedan framgår att 118 enheter

Tabell 1 Antal bearbetningsbara svar Kat I med for-

Bransch Livsmedel Varuhus Beklädnad Övriga branscher Summa SOU 1971:33

öppet hållande

Kat II

Kat III

Sum

50 23 26 19

10 1 9 12

38 1 3 22

98 25 38 53

214 229

Tabell 2 Skäl för införandet av förlängt öppethållande. Andel tillfrågade i procent av samtligil efter bransch

a) ökande konkurrens b) kundanpassning c) lonsa.nhetsskäl d) lokal överenskominelse e) peisohalutn yttjtnde f) lagändring medger d«tta g) forskjutning av öppettiderna

Livsmedel (50 st)

Varuhus (23 st)

Beklädnad (26 st)

Övriga branscher (19 st)

Genomsnitt (118st)

%

%

%

%

%

52 92 62

43 74 70

65 88 46

37 68 42

52 84 57

vid frågetillfället tillämpade förlängt öppethållande i någon utsträckning (=efter kl 18 på vardagar, och/eller söndagsöppet). Av dessa hade 96 enheter förlängt öppethållande inom ramen för den "normala" affärstiden med;m 22 enheter tillämpade ett öppethållande sc)m förutsatte dispens från lagens allmänna tillämpning. (Det bör observeras att enheter, som endast för det s k "kiosksortimentet" ej ingår i undersökningen.) På fiågan varför dessa butiker infört förlängt öppethållande angavs följande orsaker (tabell 2). Som vanligaste skäl angav 99 enheter eller 84 procent att de anpassat sig till kundens

önskemål. Det därnäst vanligaste skälet synes ha varit en anpassning till lokala överenskommelser beträffande affärstiderna, men det bör observeras att inom livsmedel och varuhusenheter lönsamhetsskäl även synes ha spelat en framträdande roll vid beslutsfattandet. Den relativt höga frekvensen svar inom svarsalternativen a) - d) antyder att besluten ofta fattats på grund av dessa faktorers samtidiga inverkan. (Sålunda hade inte mindre än 54 procent av de tillfrågade angivit såväl kundanpassning som lönsamhetsskäl för sitt beslut.) Effekten av det förlängda öppethållandet vad avser ovannämnda faktorer framgår av

Tabell 3 Andelen tillfrågade i procent av samtliga med positiva erfarenheter av det förlängda öppethållandet

a) butiken har kommit i battle konkurrenslä He gentemot andra affärer b) butiken har fått m «ra tillfredsstailldfc, kunder c) butiken har fått bättre lönsamhet d) butiken kan utnyttja personalen och personalkostnaderna bättre än tidigare e) omsättningen har okat

230 Livsmedel (50 st)

Varuhus (27 st)

Beklädnad (26 5t)

Övriga branscher (19 st)

Genomsnitt (118 st)

%

%

%

%

%

62 SOU 1971: 33

Tabell 4 Förväntade och inträffade effekter på lönsamheten Andel därav som erfarit förbättrad lönsamhet

Antal som förväntat bättre lönsamhet vid förlängt öppethållande

Bransch

Livsmedel Varuhus Beklädnad Övriga branscher Summa

Antal

Procent

31 16 12

14 9 7 5

45 56 58 62

tabell 3. Butikerna synes överlag ha mött en positiv kundreaktion på det förlängda öppethållandet. Likaså synes de flesta ha fått erfara en omsättningsökning, vilken dock ej tycks ha kunnat täcka de uppkomna merkostanderna och förbättrat lönsamheten. Endast cirka en tredjedel av de tillfrågade anser sig ha kunnat förbättra lönsamheten i butiken genom den vidtagna utsträckningen av öppethållandet. (Det kan dock nämnas att bland de 19 söndagsöppna enheterna har 12 noterat en bättre lönsamhet.) En jämförelse mellan förväntade respektive inträffade effekter på lönsamheten av ett förlängt öppethållande ger följande resultat (tabell 4). Man kan sålunda konstalera att endast hälften av de som emotsett en förbättrad lönsamhet genom att utsträcka öppethållandet, verkligen fått erfara en sådan. Om detta skäl utgjort det huvudsakliga för förändringen i öppethållande torde man på sikt kunna räkna med att åtminstone en del av butikerna kommer att återgå till ett mera inskränkt öppethållande.

Av speciellt intresse är givetvis de effekter på företagens personalutnyttjande, som det förlängda öppethållandet har gett upphov till. 1 tabell 5 har sammanfattas enkätens resultat i detta hänseende. För att klara den förlängda öppethållandetiden förlikar sig sålunda mer än hälften av de tillfrågade till ytterligare extrapersonal. Detta gäller framför allt livsmedelshandeln och varuhusen. Däremot synes ej övt-rtidsuttag från den fast anställda personalen behöva förekomma i någon större utsträckning i dessa branscher, vilket givetvis beror på att den extrainkallade personalen utgör ett alternativ härför. Gemensamt för samtliga branscher utanför varuhussektorn synes vara den ökade personliga arbetsinsatsen från butik^innehavarens/-f öreståndarens sida. Framför allt inom livsmedelshandeln synes man även erfara vissa nyrekryteringsproblem på grund av det förlängda öppethållandet. På frågan i vilken riktning en ytterligare förändring av öppethållandetiderna skulle gå erhölls de svar som framgår av tabell 6.

Tabell 5 Öppethållandets effekter på personalsituationen i företaget. Antal svar i procent av samtliga

a) mer extrapersonal b) mer övertid c) större personalomsättning d) mer eget arbete e) svårare att få personal

SOU 1971:33

Genomsnitt

Livsmedel

Varuhus

Beklädnad

Övriga branscher

%

%

%

%

56 18

56 13

50 30

37 26

52 21

12 52

13 26

7 61

21 56

13 50

Tabell 6 Förändringar av öppethållandetiderna. Antal butiker Veckodag

Utvidgning

Inskränkning

Ej angivet

Summa

Måndag — Fredag Lördag Söndag

32 20 17

42 61 49

44 37 52

118 118 118

Tabell 7

Förändring av söndagsöppethållandet

Bransch

Utvidgning

Inskränkning

Annat

Summa

Livsmedel Varuhus Övriga branscher

2 2 2

5 1 0

4 1 2

11 4 4

19 Summa

Totalt synes ej någon ytterligare utvidgning av det tillämpade öppethållandet kännas angelägen för mer än högst 1/3 av de tillfrågade. Av de totalt 19 tillfrågade enheterna vilka för närvarande tillämpar söndagsöppet fördelade sig svaren beträffande denna dag enligt tabell 7. De hittillsvarande erfarenheterna av söndagsöppethållandet tycks ej entydigt peka i någon bestämd riktning. Uppenbarligen synes dock livsmedelsenheterna vara mer benägna att inskränka på de nuvarande öppethållandetiderna på söndagar än de övriga. "Bör affärstiderna regleras genom lagstiftning?" Svaren på ovanstående fråga fördelar sig på följande svarsalternativ efter bransch (tabell 8). Lagstiftningsalternativet synes sålunda fö-

procent av här tillfrågade. 2.2 Företag som tidigare tillämpat förlängt öppethållande men som vid frågetillfället inte längre gjorde detta I det följande redogöres för de svar som lämnats av företag, vilka tidigare tillämpat förlängt öppethållande, men för närvarande ej längre gör så. Totalt omfattar denna kategori 32 enheter i enkäten fördelade på följande branscher. Antal Livsmedel Varuhus Beklädnad Övriga branscher

10 1 9 12 Summa

32 I likhet med den tidigare behandlade kategorin tillfrågades dessa enheter varför det förlängda öppethållandet infördes. Svaren fördelade sig härvid enligt tabell 9 (Jfr tabell 2).

Tabell 8 Affärstidslagstiftning eller annat Livsmedel

1 Detaljisten bör få avgöra själv 2 Lagstiftning 3 Branschöverenskommelse 4 Övrigt Summa

232 Varuhus

Beklädnad

Övriga branscher

Genomsnitt Antal

%

27 15

9 3

5 9

6 5

47 32

40 27

8 3

-

-

7 1

35 4

30 3

100 SOU 1971: 33

Tabell 9 Skäl för införandet av förlängt öppethållande Livsmedel (10 st) 2 a) konkurrens b) kundanpassning 5 c) lönsamhet 2 d) lokal överenskommelse 5 e) utnyttja personal och -kostnader 3 bättre 0 butikstängningslagens ändring 5 g) senare öppning och senare stängning 1

Varuhus (1st)

Bekläd nad (9 st)

Övriga branscher (12 st)

Summa

1 1 1

5 5 2

6 8 5

14 19 10

-

-

-

4 Även för dessa synes anpassningen till kundernas önskemal samt till lokala överenskommelser ha spelat den största rollen för beslutsfattandet. Dock tycks blott en mindre del ha förväntat en bättre lönsamhet till följd av denna åtgärd. Av större intresse är kanske beträffande denna kategori det sätt på vilket man upplevt effekterna av det förlängda öppethållandet, dä detta bör ha varit avgörande för beslutet att upphöra härmed. De svar som inkommit rörande detta fördelade sig i enlighet med tabell 10 (Jfr tabell 3). En jämförelse med motsvarande förhällande för de företag vilka fortfarande tillämpar förlängt öppethållande (tabell 3) ger vid handen väsentligt lägre andelar av företag, vilka kunnat iakttaga positiva effekter av det förlängda öppethållande (tabell 11). Som framgår av tabell 11 synes speciellt förväntningarna beträffande lönsamhetsför-

(32 st)

bättringen ej ha infriats i någon högre grad, vilket icke oväsentligt torde ha påverkat företagens agerande. Personalsituationen under den period det förlängda öppethållandet tillämpades förändrades enligt tabell 12. Vissa systematiska skillnader synes föreligga i förhållande till tidigare behandlade enheter vad avser personalpolitiken. I nu behandlade kategori synes man i stor utsträckning ha tillämpat övertidsuttag av den befintliga personalen medan man däremot ej synes ha Tabell 11 Förväntade respektive upplevda konsekvenser av det förlängda öppethållandet (antal) Förväntade a) bättre konkurrensläge b) mer till fred ställda kunder c) bättre lönsamhet

Därav upplevda

19 10

7 2

Tabell 10 Erfarenheterna av det förlängda öppethållandet Livsmedel Antal tillfrågade som fick: a) bättre konkurrensläge b) mer tillfredsställda kunder c) bättre lönsamhet d) bättre personalutnyttjade c) större omsättning

SOU 1971:33

Varuhus

Beklädnad

Övriga branscher

%av samtliga

Tab 3

(9 st)

(12 st)

Summa (32 st)

4 1

2 2

10 3

30 9

74 36

3 4

5 5

16 16

30 62

(10 st)

(1st)

_

-

Tabell 12 Personalsituation vid förlängt öppethållande Företagen fick:

Antal

Andel

Tabell 5

skall regleras via lagstiftning eller på andra vägar angavs svar enligt tabell 14 (Jfr tabell 8). 2.3 Företag som inte tillämpat förlängt öppethållande

% a) mer extrapersonal b) mer övertid c) ökad personalomsättning d) mer eget arbete e) svårare personalrekrytering

1 17

3 53

52 21

1 20

3 63

13 50

32 Som den tredje kategorin behandlas nedan de företag vilka aldrig tillämpat förlängt öppethållande. Dessa detaljister har tillfrågats rörande i stort sett samma förhållanden

Tabell 13 Antal svar efter bransch Svarsalternativ

Livsmedel

Ej kundbehov Lj lönsamt För litet kundunderlag P g a arbetstidsförkortningen Säsongsskäl Lokal överenskommelse Andra orsaker Vet ej

? 3 1

Summa

Varuhus

Beklädnad

Övriga branscher

Summa

12 1

1 3 4 2 1

_

1 10

haft extrapersonal i någon större utsträckning. 1 båda dessa avseenden var bilden den omvända bland de företag som fortfarande tillämpar förlängt öppethållande (Jfr tabell 5). På den direkta frågan varför företagen upphörde med sitt förlängda öppethållande fördelar sig svaren på enligt tabell 13.

som de övriga företagen, varvid dock vissa av frågorna med nödvändighet antagit en hypotetisk karaktär. Som framgår av tabell 1 uppgick det totala antalet i denna kategori till 64 enheter. Butikerna tillfrågades till en början vilka följder som enligt dessa uppfattning ett förlängt öppethållande skulle få. Svaren framgår av tabell 15.

Tabell 14 Affärstidslagstiftning eller annat Livsmedel

Varuhus

Beklädnad

Övriga branscher

Summa

1 Detaljisten bör få avgöra själv 2 Bör regleras genom lagstiftning 3 Bör bestämmas genom branschöverenskommelse

-

6 Summa

1 5

1 Som framgår av tabell 13 anger cirka 2/3 Det stora flertalet butiker synes sålunda av samtliga den bristande lönsamheten samt ha funnit sin nuvarande återhållsamma pokundernas ringa behov som främsta skäl för licy beträffande öppethållande välmotiverad. att återigen inskränka öppethållandetiderna. Framför allt kan det vara av intresse att Vad slutligen beträffar uppfattningen notera uppfattningen rörande kundernas inom denna kategori huruvida affärstiderna inställning, mot bakgrund av vad som ovan 234

SOU 1971: 33

Tabell 15

Följder av förlängt öppethållande

Om Ni skulle börja med söndagsöppet:

a) Skulle detta förbättra Ert konkurrentsläge? b) Tror Ni att kunderna skulle bli mer tillfredsställda c) Skulle Ni få bättre lönsamhet d) Skulle personalen utnyttjas bättre e) Skulle omsättningen öka

Svar (samtl. branscher)

Svar i % av samtliga

Ja

Nej

Vet ej

Summa

Ja

Nej

Vet ej

Summa

6,3

87,4

6,3

100,0

7,8

85,9

6,3

100,0

4,7

87,5

7,8

100,0

1 25

59 32

4 7

64 64

1,6 39,1

92,1 50,0

6,3 10,9

100,0 100,0

sagts i denna fråga inom de båda tidigare redovisade företagskategorierna (Jfr tabellerna 2 och 9). Uppfattningen rörande företagens personalsituation vid ett eventuellt förlängt öppethållande framgår av tabell 16. Tabell 16 Andel av totala antalet detaljister, procent % a) Som skulle behöva mer extrapersonal b) Som skulle behöva mer övertid c) Som skulle få större omsättning av personal d) Som skulle få behöva arbeta mera själva e) Som skulle få svårare att få personal

86,0 67,2 53,1

lördagar. Slutligen tillfrågades även denna kategori hur de ansåg att affärstiderna borde regleras. Svaren fördelade sig härvid enligt nedan. a) b) c)

Detaljisten bör avgöra Lagstiftning Branschövereskommelse Annat svar

18 17 22 7

Summa

3 Jämförelser mellan de tre kategorierna av företag

65,6 75,0

Nedan redovisas svaren för samtliga tillfrågade kategorier i den mån de ställda frågorna överensstämmer

Ovanstående redovisning av de skäl som anförts för respektive mot förlängning av öppethållandet överensstämmer väl med de svar som erhållits beträffande företagens framtida planer i detta avseende. Sålunda har endast 6 enheter av de 64 angivit att de har något så när allvarliga planer på en förlängning av affärstiderna, varav 4 på kvällstid måndag-fredag och 2 på

"Varför började Ni med förlängt öppethållande?" (samtliga branscher). (Tabell 17). Anpassningen till kundernas presumtiva behov synes sålunda ha varit den totalt sett främsta anledningen till att det förlängda öppethållandet införts. Inom kategori II har dock det vanligaste angivna skälet varit anpassning till lokal överenskommelse. Hur de båda kategorierna upplevt

Tabell 17

a) ökad konkurrens b) kundskäl c) lönsamhet d) lokal överenskommelse e) personalutnyttjande f) lagändring g) tidsförkortning SOU 1971:33

Kat I (118 st) % 52 84 57 61 23 31 17

Kat II (32 st) % 44 59 31 66 16 28 13

Samtliga (150 st) % 50 79 51 62 21 31 16 235

Tabell 18

a) bättre konkurrensläge b) mer tillfredsställda kunder c) bättre lönsamhet d) bättre personalutnyttjande e) större omsättning

Företagen har genom det förlängda öppethållandet fått:

Företagen skulle vid en förlängning på söndagar få:

Kat I

Kat II

%

%

Kat II andel, % av samtliga

48 74 36 30 62

18 30 9 16 16

7 9 5 2 40

följderna av det förlängda öppethållandet framgår av tabell 18. Jämförelsen mellan de upplevda erfarenheterna av förlängt öppethållande i kategorierna I och II med de förutsedda konsekvenserna i kategori III av samma åtgärd (spec, söndag) uppvisar betydande olikheter framför allt vad beträffar det första svarsalternativet. De sätt på vilka företagens personalsituation kan påverkas av det förlängda öppethållandet sammanfattas nedan för kategorierna I och II. Dessutom har jämförelser gjorts med de förväntade effekter härvidlag som skulle inträffa inom kategori III om dessa förlängde sitt öppethållande (tabell 19).

Som framgår av tabellen har de företag som någon gång tillämpat förlängt öppethållande ej upplevt dessa "nackdelar" i sä stor utsträckning som de befaras komma att inträffa bland de övriga företagen. Vad slutligen angår den syn pä regleringen av affärstiderna som tidigare behandlats för varje enskild kategori erhålles följande sammanfattande attityder (tabell 20). Svaren på vissa av de frågeställningar, som har behandlats ovan, kan tänkas påverkas av den aktuella butiksenhetens geografiska läge. Sålunda är det tänkbart att butikens konkurrenssituation samt personalsituation till en del är beroende av om den är belägen på större eller mindre orter. Någon korsbearbetning av tidigare angivna

Tabell 19

a) mer extrapersonal b) mer övertid c) större personalomsättning d) mer eget (innehavarens) arbete e) större svårigheter till rekrytering

Andel av de tillfrågade företagen för vilka personalsituationen förändrats till följd av det förlängda öppethållandet

Andel av de tillfrågade som förutsett effekten på personalsituationen

Kat I (118 st)

Kat II (32 st)

Kat III (64 st)

52 21 13

3 53 3

86 67 53

75 Tabell 20 Öppethållandetiderna bör regi eras: Av detaljhandeln Via lag Via branschorganisation Annan ordning Totalt

236 Antal svar efter svarsalternativ Kat I

Kat II

Kal: III

Summa

Procent

47 32 35 4

5 10 17

18 17 22 7

70 59 74 11

33 28 35 4

100 SOU 1971:33

svar med hänsyn till butikernas läge har dock ej genomförts, då det totala antalet enheter i vissa strata ej medger någon meningsfylld analys. I nedanstående tabell har butikerna fördelats efter deras belägenhet.

1 2 3 4

Storstäder Förorter Medelstora städer Övriga orter Summa

SOU 1971:33

Kat I

Kat II

Kat III

Summa

83 3 25 7

11 2 11 8

37 3 19 5

131 8 55 20

Bilaga 10

Utländsk rätt 1

1 Nordiska länder Danmark I Danmark gäller "Lukkelov" den 4 juni 1970. I jämförelse med tidigare lagstiftning har genom denna lag främst kretsen av de rörelser som faller utanför butikstängningslagstiftningen utvidgats. De allmänna öppethållningstiderna är desamma som tidigare. Nämnas skall, att lagförslaget medgav utvidgade affärstider men att förslaget i denna del återkallades under utskottsbehandlingen. Av utskottsutlåtandet framgår dock att handelsministern avser att tillsätta en utredning med uppgift att behandla problemen i samband med de generella stängningstiderna. Lagen är tillämplig på yrkesmässig detaljhandel, som sker från butik. Upptagande av beställningar jämställes med detaljhandel. Butik definieras som försäljnings- och utlämningsställe samt lager. Begreppet butik förutsätter alltså inte att det skall vara fråga om lokaler utan omfattar även t. ex. torgplatser. Auktionslokaler är också butiker i lagens mening. Distribution av varor från andelsföreningar är underkastad lagens bestämmelser. Lagen gäller inte hantverksrörelser eller serviceverksamhet, såvida inte yrkesmässig detaljförsäljning sker i samband härmed. Lagen är inte tillämplig på försäljning av 1) medicin på apotek; 2) tidningar; 3) bränsle; 4) proviant till fartyg, flygplan och lastbilar i långfärdstrafik; 5) bensin, olja, 238

fotogen, gas och dylikt samt försäljning från bensinstationer av reservdelar, tillbehör till motorfordon och andra varor, som har ett naturligt samband med motorfordons användning eller underhåll; 6) motorfordon, traktorer, lantbruks- och entreprenadmaskiner, fartyg och flygplan samt tillbehör härtill; 7) småbåtar, husvagnar, tält och annan campingutrustning, om försäljningen sker vid sidan om den vanliga butikshandeln; 8) färsk fisk, om försäljningen sker vid sidan av den vanliga butikshandeln; 9) naturaprodukter från eget lantbruk och husdjursuppfödning; 10) trädgårdsvaror från handelsträdgårdar och plantskolor; 11) husdjur; 12) varor från automat; 13) varor som tillhandahålles enligt lagen om restaurang- och hotellverksamhet m. m.; samt 14) lösöre på tvångsauktion eller för visst fall p*å frivillig offentlig auktion. Lagen gäller vidare inte tidningskiosker, konfektyrbutiker, bageri- och brödbutiker, butiker som försäljer färdiga smörgåsar och enklare rätter samt blomsterbutiker, om det i frågavarande lokaler - också under de allmän^ na affärstiderna — endast föres sådana varor som handelsministern bestämmer. Avsikten är, att varusortimentet för kiosker skall omfatta dels det tidigare medgivna kiosksortimentet eller bl. a. tidningar, program, tidtaSammanstäilning utförd av hovrättsfiskalen Tor Olsson på uppdrag av 1970 års affärstidskommittk SOU 1971:33

beller, turlistor, tidskrifter, jultidningar, vissa slag av böcker, fotografisk film, blixtlampor, vykort, enkla brevpapper och kuvert, skrivblock, hyllpapper, servetter, lyckönskningskort, tackkort, inbjudningskort, post- och telegramblanketter (lyckönskningstelegram), frimärken, brevkort, fraktsedlar, adresslappar, bil- och turistkartor, tändstickor, cykelbelysningar, batterier och lampor till cykelbelysningar, elektriska säkringar, radergummi, klister, bläck, kulspetspennor och patroner till dessa, blyertspennor samt pennskaft och stålpennor, dock ej reservoarpennor, och dels varor såsom tobak, konfektyrer, glass, frukt, läskedrycker, blommor samt souvenirer av ringare värde. Det är vidare avsett, att konfektyrbutiker skall få saluföra, förutom konfektyrer, glass och frukt m. m. samt att brödoch bageributikers varusortiment kan få omfatta, förutom bröd och kakor, bl. a. konfektyrer, glass, mjölk och grädde. Den i lagen stadgade affärstiden är måndagar till och med torsdagar kl. 6-17.30, fredagar kl. 6-20 samt lördagar kl. 6—14. Infaller nationaldagen och julafton på vardag, får butikerna hålla öppet till kl. 12 respektive kl. 14. Vardagen närmast före annan helgdag än söndag samt de sista sex vardagarna före julafton är stängningstiden kl. 20. Den sista söndagen före julafton får butikerna hållas öppna mellan kl. 16 och 20. Infaller 1 maj och 1 november på vardag, får affärstiden dessa dagar utsträckas till kl. 20. Butiker, där detaljhandel förekommer, får inte hållas öppna för allmänheten på stängningstid. Beställningar får upptagas under stängningstid men detta får alltså inte ske i butiker. Butiker, som på vardagar saluför mjölk, får på statskyrkans helgdagar hålla öppet mellan kl. 6-10 för försäljning av sådana varor, som bestäms av handelsministern. Det är avsett, att varusortimentet skall omfatta bl. a. bröd, mjölk och andra mejerivaror, ägg, konfektyrer och glass. Utställningar som pågår utan samband med försäljning omfattas enligt det anförda inte av lagen. Om däremot beställningar upptages i en utställningslokal, betraktas SOU 1971:33

denna som ett försäljningsställe och därmed som butik i lagens mening. Sådan utställningslokal skall därför hållas stängd under de allmänna stängningstiderna. Kommun äger dock medge utsträckt öppethållande för utställningar, som endast avser konst eller konsthantverk och som anordnas av upphovsmännen eller av andra på dessas vägnar. För andra utställningar, där försäljning sker, kan handelsministern medge motsvarande undantag. Polismyndighet kan medge utsträckt öppethållande för försäljning på nöjesplatser, vid folkfester, på marknader och dylikt av tobak, blommor och leksaker samt sådana varor som kan försäljas i tidningskiosker och konfektyrbutiker. Kommun äger bestämma utsträckta öppethållningstider i ett flertal fall. Handelsministern skall utfärda närmare riktlinjer för dispensgivningen. Undantagen kan avse butiker inom områden, som i utpräglad grad utnyttjas för sommar- eller weekendvistelser, butiker inom trädgårdsföreningar, butiker belägna inom campingområde, butiker vid större trafikknutpunkter såsom järnvägsstationer och civila flygfält, butiker på eller vid sjukhus eller liknande institutioner, butiker i idrottsanläggningar, butiker vid den dansk-ty ska gränsen samt butiker, som försäljer antikviteter och presentartiklar och som är belägna på platser där man särskilt brukar sälja till turister. Undantag kan vidare medges i samband med kreatursutställningar, större marknader, lokala sammankomster eller festligheter och vid oförutsedda händelser samt vid extraordinära, större turistbesök, kongresser eller dylikt. Finland Affärstiderna regleras genom "Lag om minuthandelns affärstid" den 24 juni 1969. I förhållande till tidigare lagstiftning medger den ett utvidgat öppethållande och gäller endast bedrivande av yrkesmässig minuthandel. Idkande av sådan handel omfattar med nedan nämnda undantag all yrkesmässig, direkt försäljning av varor till konsu239

meriterna, således även t. ex. försäljning per telefon. Lagen är inte tillämplig på 1) apotek; 2) försäljning för resandes behov på flygplatser och i hamnar inom områden, som är reserverade enbart för utrikestrafik, samt i trafikmedel; 3) kiosk- och därmed jämförlig handel samt automathandel; 4) marknadsoch torghandel; 5) försäljning i härbärgerings- eller förplägningsrörelser samt 6) handel med bränsle och smörjmedel för motorer, kondenserad brännbar gas samt reservdelar och utrustning för fordon, då handeln sker utomhus, på bensin- eller servicestationer, i bilreparationsverkstäder eller på försäljningsställen som är jämförliga med dessa. Lagen gäller inte heller arbetsrörelser eller serviceverksamhet, om inte yrkesmässig minutförsäljning sker i samband därmed. Huvudregeln är, att de rörelser som omfattas av lagen får hållas öppna vardagar mellan kl. 8 och 20. För lördagar och vissa helgdagsaftnar är öppethållningstiden kl. 8—18. På sön- och helgdagar skall hållas stängt. Dock är minuthandel med blommor tillåten mellan kl. 8 och 18. Vidare får handel med livsmedel bedrivas mellan kl. 8 och 12 under en av flera på varandra infallande helgdagar. På jul-, nyårs-, påsk-, pingst- och midsommaraftnarna är affärstiden begränsad till kl. 15. Polismyndighet äger tillåta öppethållande av affärslokal under helgdag för arrangerande av utställning vid vilken försäljning inte sker. Det har ansetts sannolikt, att de medgivna öppethållningstiderna inte i samtliga fall kommer att utnyttjas i sin helhet utan att affärstiderna anpassas efter konsumenternas behov. Lagen ger viss möjlighet till dispens. Handels- och industriministeriet må, på synnerliga skäl och på villkor som ministeriet bestämmer, medge undantag från de allmänna öppethållningstiderna. För utredning av dispensansökningar finns en särskild delegation, den s. k. affärstidsdelegationen, med representanter för handeln, inom handeln anställda arbetstagare och konsumenterna. I maj 1970 gällde följande i fråga om dispenser. Delegationen hade erhållit omkring 100 ansökningar. Ett övervägande antal ansök240

ningar avsåg Helsingforsområdet. En del ansökningar gällde gränshandel och handel vid de svenska färjorna. I allmänhet ansöktes om senare stängningstider, företrädesvis kl. 22, måndagar-fredagar samt tillstånd till sön- och helgdagsöppet, främst från kl. 8 eller 12 till kl. 20 eller 22.1 en del fall gällde ansökningarna tidigare öppethållande än lagen medger. Enligt praxis brukar sådant tillstånd beviljas om speciella lokala omständigheter motiverar detta. Sålunda medges vissa affärer i industriorter, där t. ex. arbetet börjar kl. 7 på morgonen, rätt att hålla öppet från kl. 6.30. Dittills hade tio dylika tillstånd beviljats. Inkomna ansökningar om tillstånd till öppethållande på sön- och helgdagar hade ännu inte prövats. Ett särskilt fall bildar den s. k. stationstunneln under järnvägsstationen i Helsingfors. Genom ett specialtillstånd kan affärsinnehavare där driva handel mellan kl. 7 och 22 vardagar som helgdagar. Till grund för detta tillstånd ligger omtanken om statsjärnvägarnas resenärers service. För kioskhandel m. m. gäller "Förordning om kiosk- och därmed jämförlig handel samt automathandel" den 24 juni 1969. Förordningen gäller för sådan försäljning som sker från fristående kiosk, från fordon, försäljningsbord och kärra samt annat därmed jämförligt försäljningsställe eller från bärbar låda och därmed jämförlig försäljningsanordning, från servicestations utrymme för försäljning av fordons reservdelar och utrustning samt från försäljningsautomat. Med kioskhandel jämställes vidare försäljning av vissa säsongvaror från utomhus beläget försäljningsställe. För de olika slagen av försäljningsställen medges ett begränsat och i förordningen noga specificerat varusortiment. I förordningen avsedd handel får bedrivas alla dagar och alla tider av dygnet. Förordningen gäller bl. a. inte marknads-, torg- och hallhandel. Beträffande sådan handel är särskilda stadganden under utarbetande. Kringföringshandeln regleras genom en lag från 1961. Den innehåller bestämmelser om gårdfarihandel, ambulerande butikshandel och annan ambulerande handel. Idkare av SOU 1971:33

handel räknas bl. a. försäljning som sker i saluhallar, på gator, bryggor, torg och andra offentliga platser samt försäljning från tomter, ingångar till hus, stånd och kiosker. Norge Handelslagen ger kommunen möjlighet att i viss utsträckning besluta om affärstider för Enligt "Lov av 25 juli 1913 om lukningstid sådan handel. Sådant beslut skall stadfästas for utsalgssteder" är städerna skyldiga att av handelsdepartementet. I mitten på meddela beslut om vilka tider affärer 1960-talet hade cirka 90 kommuner med(försäljningsställen) skall hållas stängda. delat sådana beslut. Försäljningstiden för Landskommunerna har befogenhet men är den s. k. porthandeln, dvs. försäljning som inte skyldiga att meddela sådana beslut. Flertalet landskommuner har dock antagit sker från stånd och kiosker m. m., kan alltså beslut om stängningstider. Ett beslut kan regleras antingen med stöd av handelslagen omfatta alla eller endast vissa slag av affärer i eller genom 1913 års lag. Sistnämnda lag kommunen eller delar av denna, men be- tillämpas då det gäller försäljning från fast stämmelserna skall vara lika för alla affärer plats och den förra lagen i fråga om ej fasta inom samma bransch, såvida allmänna hän- försäljningsställen. syn inte påkallar annat. Affärstiderna kan Oberoende av kommunala beslut om bestämmas olika för skilda branscher. Det är affärstider kan de norska statsjärnvägarna vidare möjligt att bestämma olika affärstider med stöd av handelslagen på järnvägsstationför skilda årstider eller för skilda veckodagar. er försälja tidningar, tidskrifter, tobak, konEtt beslut kan också innehålla förbud mot fektyrer m. m. i samband med tågs avgång öppethållandet på vissa dagar av året eller och ankomst. Handelsdepartementet kan mellan vissa klockslag på dessa dagar. Ett medge motsvarande försäljning på kommubeslut om affärstider kan även omfatta nala eller privata järnvägs-, spårvägs- eller försäljning från stånd och kiosker samt sådan busstationer samt på flygplatser och linbaneförsäljning som sker från fastighet ut mot stationer. Departementet äger vidare bestämgata eller annan plats. Kommunalt beslut om ma försäljningstiderna för butiksbussar och affärstider skall stadfästas av familie- og annan liknande ruttgående kringföringsforbrukerdepartementet. Dispens från de handel. I fråga om stängningstider för vinkommunalt beslutade affärstiderna kan med- monopolets butiker samt för apoteken gäller ges, för kortare tid av fylkesmannen och för särskilda bestämmelser. enstaka tillfälle av polismyndigheten. De kommunala besluten om affärstider Frisersalongernas affärstider regleras i lag uppvisar ett relativt varierande innehåll. den 29 maj 1925 för barberare och friser- Statsmakterna har under de senaste årtionsalonger. Lagen stadgar, att frisersalongerna dena verkat för att kommunerna inte måtte skall vara stängda från kl. 12 natt före sön- fastställa alltför snäva ramar för öppethåloch helgdag till kl. 7 nästföljande vardags- lande. I allmänhet stadgar de kommunala morgon. När två eller tre helgdagar följer på besluten, att affärerna vardagar får öppnas varandra får salongerna dock hålla öppet på kl. 8 eller 8.30 och att de skall stängas kl. 18 en av dagarna till kl. 10. Kommunerna får eller senare. För lördagar varierar den fastbesluta om andra stängningstider. Omkring ställda stängningstiden i allmänhet mellan kl. 1965 hade drygt 60 kommuner utnyttjat 15 och 18. Den vanligaste stängningstiden denna möjlighet, flertalet av dem dock redan är kl. 16. En del kommuner medger längre öppethållande en kväll i veckan, företrädespå 1930-talet. Handelslagen den 8 mars 1935 innehåller vis fredagskvällar. Särbestämmelser gäller i bestämmelser om s. k. kringföringshandel, allmänhet för försäljningsställen som endast varmed förstås sådan handel som inte sker säljer tidningar, tobak, choklad, frukt, blomfrån fast försäljningsställe. Till kringförings- mor, bageri- och konditorivaror, mejerivaror kringföringshandel skall tillämpa samma affärstider som minuthandeln.

SOU 1971:33

och dylikt. I praktiken är affärstiderna kortare än de medgivna. För den s. k. porthandeln är den vanligaste stängningstiden kl. 23 eller 24. 1913 års lag och de enskilda kommunala besluten om affärstider har gett upphov till åtskilliga tolknings- och tillämpningsproblem. Som exempel kan nämnas tolkningen av begreppet försäljningsställe, vilket lagen inte definierar, försäljning i samband med serveringsrörelse och frågan om tillämpningen av stängningstider för sådana anläggningar, där flera butiksrörelser bedrivs. 1967 framlade regeringen proposition med förslag till ny lag om stängningstid för fasta försäljningsställen. Förslaget gick ut på att kommunerna inte skulle äga rätt att förhindra öppethållande kl. 6-21. Förslaget föranledde kraftiga protester, främst från de handelsanställda, med påföljd att propositionen återkallades.

2 Västeuropeiska länder Belgien Någon reglering av affärstiderna finns inte i Belgien, men enligt en lag den 22 juni 1960 kan regeringen föreskriva en obligatorisk stängningsdag per vecka för detaljhandelns olika branscher. För affärsanställda gäller vidare i allmänhet 45-timmarsvecka. Varje affärsinnehavare äger själv bestämma vilken veckodag han skall hålla stängt, men om så ej sker är söndag stängningsdag. Affärsinnehavare äger uppskjuta den av honom bestämda stängningsdagen till påföljande dag, när denna är en helgdag. Håller affär söndagsöppet, skall varusortimentet vara detsamma som andra dagar. För vissa fall, t. ex. i fråga om turistorter, äger de lokala myndigheterna meddela dispens från bestämmelsen om obligatorisk stängning. De stora varuhusen och affärskedjorna tillämpar i allmänhet långa öppethållandetider, vanligen kl. 9-21. Av konkurrensskäl brukar även de mindre detaljhandelsföretagen iakttaga nämnda tider. Av ekonomiska och sociala skäl har röster 242

höjts för en reglering av affärstiderna. Sålunda framlade 1966 enskilda deputerade ett förslag för parlamentet om obligatorisk kvällsstängning. Förslaget granskades utav "Conseil Supérieur des Classes Moyennes", vilket är ett konsultativt organ vari ingår bl. a. representanter för detaljhandelsorganisationerna, och en majoritet inom rådet uttalade sig för obligatorisk stängningstid kl. 20. På grund av den dåvarande inrikespolitiska situationen blev förslaget aldrig föremål för parlamentsbehandling. Under 1969 föranstaltade ministern för "Classes Moyennes" om en opinionsundersökning rörande detaljhandlarnas egen inställning till frågan om obligatorisk kvällsstängning. Undersökningen visade, att en majoritet av detaljhandlarna önskade en reglering. I början av 1970 tillkännagav ministern, att han avsåg framlägga ett lagförslag i frågan. Härefter har enskilda parlamentsledamöter framlagt ett lagförslag, men varken parlamentet eller regeringen hade i juni 1970 tagit ställning till detsamma. Enligt förslaget föreskrivs obligatorisk stängning för detaljhandeln och för vissa andra företag fredag eller dag före helgdag eller, om denna infaller på en måndag, föregående lördag mellan kl. 21 och 5 samt övriga dagar mellan kl. 19.30 och 5. Undantagna från bestämmelserna om obligatorisk stängningstid föreslås vara bl. a. hotell och restaurangrörelser, bensinstationer, apotek, begravningsentreprenörsföretag, affärer för medicinska och kirurgjska instrument, tidningsstånd samt serviceinrättningar i anslutning till flygfält och järnvägsstationer. När allmänt intresse och ekonomisk nödvändighet så påfordrar skall regeringen kunna bevilja undantag från bestämmelserna om affärstid. I vissa fall skall även de lokala myndigheterna äga meddela dispens. Mot anförda bakgrund har "Conseil Supérieur des Classes Moyennes" fattat ett förnyat ställningstagande till förmån för en lagstiftning. Enligt rådet bör emellertid stängningstiden sättas till kl. 20 men med rätt för affärerna att hålla öppet till kl. 22 en dag i veckan. SOU 1971:33

Nederländerna Frankrike Någon butikstängningslagstiftning finns inte I Nederländerna gäller 1951 års butikstängi Frankrike. De bestämmelser som reglerar ningslag. Butik definieras som "varje för affärstiderna utfärdas av den lokala myndig- allmänheten slutet rum, där varor brukar heten, dvs. prefekten. Alla anställda inom försäljas till enskilda". Frisersalonger och industri och handel äger rätt till en vilodag fotoateljéer är butiker i lagens mening. Regevarje vecka. I regel skall denna förläggas till ringen äger förordna att lagen skall gälla även söndagen. Dispens kan lämnas av prefekten. för andra rörelser. Lagen är till tillämplig på apotek, butiker Ehuru butikspersonalen är tillförsäkrad en vilodag i veckan, är affärsinnehavaren inte som försäljer endast glass och pommes frites, ålagd att hålla sitt företag stängt samma tid. butiker som uteslutande eller huvudsakligen Därigenom kan de små familjeföretagen saluför tidningar och tidskrifter, butiker i gynnas. För att förhindra osund konkurrens stationsbyggnader vid statsjärnvägarna och har genom särskild lagstiftning prefekt läm- flygplatser för utrikestrafik, butiker som nats möjlighet att under vissa villkor besluta, försäljer bränsle, smörjmedel och reservdelar att alla företag inom viss bransch och inom till fordon, såvida försäljningen äger rum i visst distrikt skall hållas stängda under den brådskande fall, skeppshandel samt försäljning från varuautomater, om dessa är så dag då vilodagen uttages. belägna att de ej kan påfyllas från butik. 1 Paris gäller för närvarande följande. Utanför lagen faller vidare försäljning som Livsmedelsaffärer skall hållas stängda en dag äger rum i museer samt försäljning från i veckan, måndag eller söndag. För bagerier butiker, som saluför endast matvaror och gäller speciella bestämmelser. Bageriföralkoholfria drycker för förtäring på platsen. bundet gör upp listor för olika stadsdelar Den i lagen stadgade affärstiden är varmed utgångspunkt från principen att aldrig dagar mellan kl. 5 och 18. Söndagar skall mer än en tredjedel av bagerierna i samma affärerna vara stängda. Undantag från denna distrikt skall vara stängda samtidigt. Detta huvudregel till kl. 21 gäller för samtliga gäller även söndagar. Järn-, färg-, sko-, parfym- och klädesaffärer samt apotek och butiker i anslutning till vissa helger. Vidare frisersalonger skall hållas stängda söndagar. kan regeringen medge, att vissa butiker får Möjligheter finns att i stället ansöka om hållas öppna vardagar till senast kl. 19. Den för Nederländerna karakteristiska stängning måndagar. För övriga slag av affärer finns inga bestämmelser om att de skall försäljningen av bröd och mjölk samt annan hållas stängda vissa dagar. I princip kan de försäljning och leverans vid dörren är undersåledes vara öppna alla dagar. Om personal är kastad särskilda bestämmelser. Den regionala tillämpningen av lagen anställd, har affärsinnehavaren att göra framställning till prefekturen, som i sin tur ankommer på respektive kommun. Kommun inhämtar yttrande från fackföreningarna. äger besluta, att butik får vara öppen till Det finns inga rättsregler som reglerar affär- senast kl. 22 en dag i veckan. Ett sådant ernas öppethållande under dagen. En affärs- beslut kan avse alla eller endast vissa butiker. innehavare som själv står i sin affär kan Olika delar av kommun kan ha kvällsöppet således i princip öppna och stänga när han olika dagar. Tillstånd till utsträckt öppethålvill. Arbetstiden för anställda är - inom vissa lande, som ej får avse lördag, har meddelats i ramar - en förhandlingsfråga mellan fackför- stor omfattning. I samband med marknader, eningarna och branschorganisationerna. Som karnevaler, sportevenemang och andra speexempel kan nämnas att inom livsmedels- ciella lokala arrangemang kan kommun lämbranschen gäller 46-timmarsvecka med möj- na tillstånd till utsträckt öppethållande under lighet till fjorton timmars övertid. Arbets- sammanlagt högst 21 vardagar per år. Erdagens längd inom branschen är begränsad fordras utsträckt affärstid under större antal dagar t. ex. för försäljning av blommor vid till tolv timmar. SOU 1971: 33

16*

hållas öppna oberoende av de allmänna ningstid gäller för apotek och färgaffärer. stängningstiderna för försäljning av drivme- Frisersalonger skall stängas måndagar kl. 13. del. Reparationsverkstäder för motorfordon, Alla andra affärer skall vara stängda månfartyg och flygplan får vidare vara öppna he- dagar före kl. 14. Bestämmelserna om la dygnet för utförande av brådskande repa- halvdagsstängning gäller ej blomsteraffärer, rationer. tobaksaffärer och tidningskiosker. ObligaI affärstidsförfattningen för Bern defini- torisk halvdagsstängning gäller inte heller eras butik som försäljningsställe där detalj- under december månad och veckorna före handel sker och däri inbegripes bl. a. kiosker, vissa andra större helger. Vid lokala festligsalustånd och frisersalonger. Stängningstiden heter, utställningar, sportevenemang och är måndagar till och med fredagar kl. 18.30 liknande arrangemang kan polismyndigheten samt lördagar och helgdagsaftnar kl. 17. för begränsad tid medge enstaka affärer eller Tobaksaffärer och tidningskiosker får dock branscher att hålla öppet utöver ordinarie hållas öppna vardagar till kl. 20 och lördagar affärstid eller att förskjuta den i lagen till kl. 19. För frisersalonger är motsvarande bestämda tiden för halvdagsstängning. Vid stängningstider kl. 19 respektive 18.30. De större evenemang äger kommun tillfälligt två sista lördagarna före julafton får affär- upphäva bestämmelserna om halvdagsstängerna vara öppna till kl. 18.30. Polismyndig- ning för enstaka branscher eller för alla heten äger medge öppethållande till kl. affärer. Slutligen gäller den bestämmelsen att 21.30 tre vardagar före julafton. Med undan- kommun har att på framställning av tre tag för tobaksaffärer och tidningskiosker är fjärdedelar av rörelseidkarna inom en affärstiden begränsad till kl. 17 på julafton. bransch för denna förordna om tidigare För sön- och helgdagar gäller följande affärs- stängningstider eller om halvdagsstängning tider. Bagerier och konditorier samt handels- på lördagseftermiddagarna. trädgårdar får hållas öppna mellan kl. 10 och 13. Samma affärstid gäller för ost- och smöraffärer för försäljning av mjölk och Storbritannien mjölkprodukter samt för tidningskiosker för Affärstiderna regleras genom Shops Act från försäljning av tidningar, tidskrifter, vykort, år 1950. Denna lag är tillämplig inte blott på reselektyr och andra varor för resandes vanlig butikshandel utan på all detaljhandel behov. Fotografiatelje'er får vara öppna till och annan handel som sker annorstädes än i kl. 13. Samma stängningstid gäller vissa affär. Även tjänster från frisersalonger reghelgdagar för blomsteraffärer. Bagerier och leras av lagen. Detsamma gäller för auktiokonditorier får vidare ha öppet till kl. 18.30 ner. Den allmänna stängningstiden är alla under förutsättning att de i stället är stängda vardagar kl. 20. Lokal myndighet äger beslumotsvarande tid på en annan veckodag. ta om tidigare stängningstid, dock tidigast Gatuförsäljning med tidningar får äga rum kl. 19. Sådant beslut kan omfatta hela orten mellan kl. 17.30 och 23. I samband med eller endast del av den samt avse alla lokala festligheter och dylikt äger polis- affärer eller endast visst slag av affärer. myndigheten meddela bestämmelser om Lördag eller annan vardag, som kan ha öppethållande på sön- och helgdagar. Apote- bestämts av lokal myndighet, får affärer kens öppethållande efter ordinarie affärstid håUa öppet till kl. 21. Den lokala myndigregleras i annan ordning. I fråga om halvdags- heten äger förlägga denna dag till olika dagar stängning gäller följande bestämmelser. Livs- för skilda slag av affärer, för skilda delar av medelsaffärer vari inbegripes bl. a. bagerier, orten eller för skilda delar av året. I konditorier, slakteributiker, mjölk-, smör- praktiken stänger flertalet affärer kl. 17.30 och ostaffärer, vin- och spritaffärer samt eller 18 utom den dag då längre öppethålfrukt- och grönsaksaffärer skall hållas lande är medgivet. För sådana fall varierar stängda onsdagar efter kl. 13. Samma stäng- stängningstiden och* en del affärer stänger 244

SOU 1971:33

sjukhus och kyrkogårdar eller för mer regelbunden försäljning vardagskvällar kan kommun även lämna tillstånd härtill. Sådant beslut skall dock godkännas av regeringen. Magistraten kan meddela enskilda butiksinnehavare dispens för utsträckt öppethållande vid speciella arrangemang med kulturellt eller socialt syfte, auktioner, utställningar och modevisningar. Varje kommun kan förordna, att butik inte får hållas öppen antingen måndagar före kl. 13 eller måndagar, tisdagar eller onsdagar efter kl. 13. Flertalet kommuner har meddelat beslut om halvdagsstängning. I allmänhet innehåller de kommunala besluten om affärstider, att varuhus och butiker, som ej saluför livsmedel, skall hållas stängda på måndagsförmiddagarna. Kommun kan medge undantag från meddelade bestämmelser om halvdagsstängning. Torg- och gatuhandel samt handel "te water" (på vattnet) är i princip förbjuden på söndagar samt får vardagar pågå mellan kl. 5 och 19. Med gatuhandel förstås både kringföringshandel och försäljning från fasta stånd och kiosker. I samband med de större helgerna får försäljning ske till kl. 21. Samma tid gäller för försäljning av färsk frukt vardagar under månaderna juni till och med augusti. Kommun äger medge utsträckt affärstid dels till kl. 22 en dag i veckan och dels under sammanlagt högst 21 dagar per år. Tillstånd till ytterligare utsträckt affärstid fordrar regeringens godkännande. Gatuhandel och handel "te water" med smärre matvaror är tillåten även på sön- och vissa helgdagar. Butikstängningslagen innehåller härjämte bestämmelser att kommun äger besluta, att butik skall vara stängd under 12 vardagar per år för att de anställda skall kunna erhålla semester. Dessa dagar kan förläggas till två perioder om vardera sex dagar. Lagen innehåller vidare bestämmelser för butiker, som drivs av trosbekännare med annan vilodag än söndag.

SOU 1971:33

Schweiz Förbundsrepubliken saknar butiksstängningslagstiftning, men genom lag den 13 mars 1964 med följdförfattningar är de butiksanställda tillförsäkrade söndagsledighet eller kompensationsledighet härför. Butikernas affärstider regleras där i stället genom kantonförfattningar. Affärstiderna kan därför skifta mellan olika kantoner och även mellan olika kommuner inom samma kanton. Enligt nämnda lag skall de affärsanställda varje vecka vara lediga en halv vardag. Till följd härav har vissa kantoner meddelat bestämmelser om halvdagsstängning, medan andra kantoner avstått från att lagstifta i denna fråga. I kantonerna Zurich och Bern gäller i huvudsak följande bestämmelser i fråga om affärstider. I Zurich får alla slags försäljningsställen för detaljhandel hållas öppna vardagar mellan kl. 6 och 19. Lördagar och helgdagsaftnar är stängningstiden kl. 18. Bestämmelser om kvällsöppet finns ej, men enligt ett framlagt lagförslag skall de lokala myndigheterna inom kantonen äga besluta att affärerna får hållas öppna en vardag i veckan längst till kl. 21. Sön- och helgdagar skall hållas stängt. Kommun äger bestämma, att mjölkbutiker, bagerier, konditorier, kiosker, fotoateljéer samt blomsteraffärer får vara öppna högst fem timmar sön- och helgdagar. Vissa helgdagar får bagerier, konditorier och fotoateljéer hållas öppna mellan kl. 11 och 14. Från kiosker får på sön- och helgdagar försäljas tidningar, tidskrifter, vykort, frukt, alkoholfria drycker, vissa matvaror samt tobak. Kommun äger inskränka affärstiderna för hela kommunen eller endast en del av den. Ett sådant beslut kan vidare vara begränsat till att avse endast butiker inom viss bransch. I samband med lokala festligheter och andra särskilda tillfällen äger kommun närmare förordna om öppethållandetider. Bestämmelser om halvdagsstängning saknas. Affärstidslagstiftningen är inte tillämplig på apotek. Försäljning från varuautomater har ansetts falla utanför lagstiftningen. Garage, bensinstationer och reparationsverkstäder får 245

först kl. 21. I allmänhet skall varje affär ter och böcker, försäljning av tillbehör till stängas kl. 13 en dag i veckan. Enligt Shops flygplan, moiorfordon och cyklar, nödvän(Early Closing Days) Act 1965 äger rörelse- diga för deras omedelbara brukande, samt idkare själv besluta om den veckodag, då den viss skeppshandel. Som exempel på undantag tidiga stängningen skall ske. Intet hindrar att från bestämmelsen om tidigare stängning kan beslutet avser lördag. Affärerna skall genom nämnas försäljning av rusdrycker, försäljning väl synliga anslag utmärka den dag då av förfriskningar, försäljning av tillbehör till tidigare stängning sker. Denna veckodag får i flygplan, motorfordon och cyklar, försäljprincip ej skiftas oftare än var tredje månad. ning av tidningar och tidskrifter, försäljning Lokal myndighet kan under vissa betingelser av kött, fisk, mjölk, grädde, bröd, konditorimedge undantag från bestämmelsen om varor, frukt, grönsaker, blommor och andra tidigare stängning. Sön- och helgdagar skall ömtåliga varor, försäljning av tobak och affärer i allmänhet hållas stängda. tobaksutensilier, försäljning av läkemedel, För försäljning av tobak och tobaksuten- försäljning som sker från järnvägsstationers silier äger lokal myndighet utsträcka affärs- bokstånd samt, under vissa betingelser, tiden till kl. 21.30 och en dag i veckan till kl. detaljhandel i samband med utställningar 22. Lagen medger samma öppethållande för och mässor. försäljning av läskedrycker, konfektyrer och Viss handel är undantagen bestämmelsen glass. I fråga om rekreationsorter kan lokal om söndagsstängt såsom försäljning av rusmyndighet för sammanlagt högst fyra mån- drycker, försäljning av måltider och förfriskader per år medge såväl undantag från ningar oavsett om förtäring sker på stället bestämmelsen om tidigare stängning en dag i eller ej, försäljning av nytillredda livsmedel, veckan som förlängd affärstid. Tillstånd till försäljning av läskedrycker, konfektyrer och utsträckt öppethållande kan också lämnas glass, försäljning av blommor, färsk frukt för försäljning på mässor och utställningar. och färska grönsaker, försäljning av färsk Inför jul eller annat speciellt tillfälle kan mjölk och grädde, försäljning av läkemedel, regeringen sätta gällande bestämmelser ur försäljning av tillbehör till flygplan, motorkraft under viss tidsperiod. Även lokal fordon och cyklar, försäljning av tobak och myndighet har denna möjlighet vid speciella tobaksutensilier, försäljning av tidningar och tillfällen, dock med den begränsningen att -tidskrifter, försäljning på vissa av regeringen detta får ske under sammanlagt högst sju bestämda större järnvägs- och busstationer dagar årligen. samt flygplatser av böcker och skrivmaterial, Åtskillig försäljning faller inte under lag- försäljning på museer och vissa andra närmare ens bestämmelser om allmän stängningstid angivna likartade ställen av resehandböcker, och tidigare stängning en dag i veckan. vykort, fotografier, reproduktioner, fotograUndantagna i det förra hänseendet är främst fisk film och souvenirer samt försäljning av försäljning av måltider och förfriskningar sportartiklar i anslutning till sportanläggför förtäring på stället, försäljning för av- ningar. hämtning av nytillredda livsmedel, försäljHärjämte äger lokal myndighet lämna ning av rusdrycker, försäljning i lokal där tillstånd för affärer att hålla öppet på rusdrycksförsäljning får ske av tobak, tänd- söndagarna, dock längst till kl. 10, för stickor och läskedrycker, försäljning på försäljning av bröd och konditorivaror, fisk teatrar, biografer, konsertsalar och andra och skaldjur samt specerier och andra livsliknande platser av tobak, tändstickor, läske- medel som i allmänhet saluförs i speceridrycker, konfektyrer och glass om försälj- affärer. Den lokala myndigheten på en ning sker i samband med uppträdande eller rekreationsort kan lämna tillstånd till föreställning, försäljning av läkemedel, för- söndagsöppet för försäljning av bad- och säljning vid vissa av regeringen bestämda fiske artiklar, fotografiska artiklar, leksaker, större järnvägsstationer av tidningar, tidskrif- souvenirer, böcker, skrivmaterial, fotogra246

SOU 1971:33

fier, reproduktioner, vykort samt alla slag av helgdagar mellan kl. 11 och 13. Blomstermatvaror, dock med den begränsningen att affärer på eller inom 300 meters avstånd från så för ske under högst 18 söndagar årligen. kyrkogårdar får hållas öppna lördagar till kl. Slutligen innehåller lagen, som därjämte 17. Frisersalonger får hålla öppet på lördagar innehåller viss arbetstidslagstiftning, sär- till kl. 18 under villkor att de är stängda till skilda bestämmelser bl. a. för sådana anlägg- kl. 13 påföljande måndag. Apotek får hållas öppna oberoende av ningar, där flera butiksrörelser bedrivs. Vidare gäller särbestämmelser i fråga om affärer gällande affärstider. Under de allmänna som drivs av mosaisk trosbekännare. För stängningstiderna får dock endast försäljas vissa delar av London äger de lokala myndig- mediciner och sjukvårdsartiklar. Det åligger heterna på grund av vissa närmare angivna vederbörande förvaltningsmyndighet att för äldre förhållanden medge öppethållande på en eller angränsande kommuner med flera söndagar. Dessa undantag torde dock sakna apotek närmare bestämma om de olika större praktisk betydelse. Även för Skottland apotekens öppethållande efter den allmänna affärstidens slut. Även bensinstationer får finns vissa särbestämmelser. hållas öppna hela dygnet, men under de allmänna stängningstiderna får endast drivmedel och sådana reservdelar, som är erforFörbundsrepubliken Tyskland I Tyskland regleras affärstiderna av 1956 års derliga för underhåll och reparationer av butikstängningslag. Denna lag gäller inte motorfordon, saluföras. Försäljning från varuautomat får ske hela blott sedvanlig butikshandel utan även fördygnet under förutsättning att automaten är säljning från apotek, bensinstationer, varuautomater, järnvägsstationer, stånd, kiosker, uppsatt i anslutning till butik och att den basarer och dylikt. Även frisersalongers endast innehåller varor som saluföres i öppethållande regleras av lagen. Förbunds- butiken. Nämnda villkor lär dock i rättsregeringen äger närmare bestämma vilka slag praxis ha ansetts vara utan betydelse. Lagen av rörelser som omfattas av lagen. Med är inte tillämplig på varuautomater uppsatta undantag för nöjesplatser och försäljning av i restauranger och på företag. Oberoende av gällande affärstider får tidningar på vardagar är lagen även tillämplig på sådan yrkesmässig detaljhandel som sker försäljning ske på de tyska förbundsjärnvägarnas stationer. Försäljning under de annorstädes än från försäljningsställe. Den i lagen stadgade affärstiden är mån- allmänna stängningstiderna på and ra järnvägsdagar till och med fredagar kl. 7-18.30 och stationer samt på flygplatser får ske efter lördagar kl. 7-14. Sön- och helgdagar skall tillstånd från förbundsregeringen, som äger affärerna hållas stängda. Den första helgfria bestämma såväl tiderna för öppethållande lördagen i varje månad får affärstiden ut- som de varor som får tillhandahållas. På sträckas till kl. 18. Samma utsträckta tid julafton är affärstiden i samtliga fall begrängäller för de fyra lördagarna närmast före sade till kl. 17. Förbundsregeringen kan förordna, att julafton. Infaller julafton på en vardag, får butiker som saluför mjölk och mejeriproaffärerna hållas öppna till kl. 14, Är julafton dukter, bageri- och konditorivaror, färsk åter på en söndag, får butiker som saluför frukt, blommor och tidningar får hållas mjölk och mejeriprodukter, bageri- och öppna viss tid på sön- och helgdagar för konditorivaror, livsmedel, blommor, färsk frukt och tidningar samt försäljningsställen försäljning av sådana varor. Så har skett för julgranar vara öppna under högst tre genom en förordning från år 1957. Enligt timmar och längst till kl. 14. Öppethållnings- denna får med undantag för vissa helgdagar följande butiker hålla söndagsöppet, nämtiderna bestäms av delstatsregeringarna. ligen mjölkbutiker två timmar, butiker som Tidningar får enligt lagen försäljas varsaluför och därjämte framställer konditoridagar mellan kl. 6 och 19 samt sön- och SOU 1971:33

varor två timmar, blomsterbutiker två eller kan begränsas till bestämda områden och vissa helgdagar sex timmar samt försäljnings- affärsgrenar. ställen för tidningar fem timmar. DelstatsregeSlutligen gäller, att vederbörande myndigringarna har att bestämma de närmare tiderna het i delstat för enstaka tillfälle kan medge för öppethållande, som dock ej får förläggas tidsbegränsade undantag från gällande affärstill högmässotid. tider, om detta är tvingande nödvändigt ur På utflykts- och rekreationsorter med allmänt intresse. särskilt stark turisttrafik äger delstatsregering Sedan lagens tillkomst har en diskussion förordna om utsträckt affärstid för försälj- förts huruvida de nu gällande butikstiderna ning dels av sådana varor som orten är känd tillgodoser allmänhetens intressen. Därvid är för och dels av badartiklar, minnessaker, det särskilt frågan om de förvärvsarbetande färsk frukt, mjölk och mejeriprodukter, husmödrarnas inköpsproblem som tilldragit alkoholfria drycker, tobak, konfektyrer, sig största intresset. 1 denna diskussion har blommor och tidningar. Lagen innehåller bl. a. butiksanställdas förbund uttalat sig vissa begränsningar för tillståndsgivningen. mot en förlängning av affärstiden. En av den Sålunda får tillstånd ges för högst fyrtio sön- västtyska konsumentorganisationen nyligen och helgdagar årligen. Tiden för öppethål- företagen undersökning om tyskarnas inlande dessa sön- och helgdagar är begränsad köpsvanor och butikstängningstiderna uttill åtta timmar och får ej förläggas till visade bl. a. att cirka 80 procent av närmare högmässotid. Lördagsförsäljning av nu 3.000 tillfrågade konsumenter ansåg att affänämnt slag får pågå till senast kl. 20. Håller rerna var öppna tillräckligt sent. butik lördagsöppet utöver ordinarie affärstid måste butiken hållas stängd från kl. 14 en bestämd dag i samma vecka. Vidare kan 3 Östeuropeiska länder delstatsregering förordna, att butiker på Polen orter i omedelbar närhet till förbundsrepublikens gränser får hålla öppet lördagar till kl. Enligt butikstängningslagstiftningen i Polen 18. Även för sådana fall gäller att butikerna bestäms affärstiderna med hänsyn till bl. a. måste hållas stängda från kl. 14 en bestämd befolkningens behov, vanor och önskemål, butikernas belägenhet inom orten i fråga dag i veckan. samt butikernas orgariisationsmöjligheter. I jordbruksdistriktet äger delstatsregering, Affärstiderna är därför olika för t. ex. om så är påkallat för att tillgodose lantbruks- storstäder, större industricentra samt turist-, befolkningens trängande inköpsbehov, för- vilo- och kurorter. Berörda kommunalråd ordna, att alla eller vissa slag av butiker får fastställer affärstiderna för de butiker som hållas öppna en timme utöver den ordinarie tillfredsställer den lokala befolkningens beaffärstiden på vardagar samt under två hov. Hit hör bl. a. livsmedelsaffärer, mjölktimmar på sön- och helgdagar under tid för affärer och bagerier, frukt- och grönsaksvårbruk och skörd. affärer, kött- och charkuteriaffärer, kortVid marknader, mässor och andra liknan- varuaffärer, affärer som saluför hushållsde arrangemang kan delstatsregering lämna artiklar samt färghandel. Livsmedelsaffärer tillstånd till utsträckt affärstid. Sådant till- hålls i allmänhet öppna mellan kl. 6 och 19. stånd får lämnas för högst tolv vardagar till I större städer förekommer specialbutiker, kl. 21 och fyra sön- och helgdagar. Tiden för t. ex. delikatessaffärer, som stängs först kl. öppethållande på sön- och helgdagar är 22. I större residensstäder finns även livsbegränsad till fem timmar och får ej förläg- medelsaffärer, som har öppet hela natten. gas efter kl. 18 och ej heller till högmässotid. Affärer som saluför industrivaror öppnas i Utnyttjas tillstånd av sistnämnt slag, måste allmänhet kl. 10 eller 11, och de skall butik hållas stängd från kl. 14 föregående stängas kl. 18 eller 19. Affärstiden för varuhus lördag. Tillstånd till utsträckt öppethållande är vanligen i större städer kl. 9-20 och i andra 248

SOU 1971:33

städer kl. 9-19. Vid jul och påsk får affärstiderna utsträckas. Beträffande sönoch helgdagar avgör de kommunala myndigheterna vilka affärer som skall hållas öppna för att tillgodose konsumenternas behov av livsmedel. Mjölk-, ägg- och brödbutiker får vara öppna högst tre timmar. Delikatessaffärer samt affärer som saluför vin, konfektyrer och souvenirer får hållas öppna högst åtta timmar. Sovjetunionen Affärstiderna i Sovjetunionen bestäms på grundval av studium av befolkningens önskemål i fråga om tider på dygnet och veckodagar för öppethållande. Hänsyn tages till arbetares, tjänstemäns och husmödrars önskemål, vilka kommit till uttryck på allmänna fabriksmöten och konsumentkonferenser, men också till opinionsundersökningar. Härjämte beaktas de föreskrifter rörande arbetstid och fritid för anställda i industrin, byggnadsbranschen, organisationer och institutioner, vilka uppställts för en viss republik eller provins. Med utgångspunkt från dessa faktorer utarbetar de lokala organen för ledning av handeln föreskrifter rörande affärstider, vilka granskas och stadsfästs av de verkställande myndigheterna, lokalsovjetema. Majoriteten av livsmedelsaffärerna i städerna hålles öppna alla dagar i veckan. De stora livsmedelsaffärerna har öppet mellan kl. 8 och 20 eller 23. Mjölk-, bröd-, kött- och grönsaksaffärer är öppna alla veckodagar från kl. 7 - 8 till kl. 20-21. Andra affärer än matvaruaffärer hålls i allmänhet öppna från kl. 9—11 till kl. 20-21. Med undantag för affärer, kiosker och salustånd, vilka är belägna på kolchosmarknader och på till dessa gränsande gator, samt kiosker vid hotell, på järnvägsstationer, busstationer och flygplatser skall söndagar hållas stängt. I några, företrädesvis mindre städer är affärerna dock öppna söndagar men för dem är måndagar då stängningsdag. Tiden för handel med spritdrycker är i många städer begränsad till mellan kl. 11 och SOU 1971:33

20. För helgdagsaftnar och helgdagar kan lokalsovjetens exekutivkommitté' utsträcka affärstiden med 2—3 timmar. Handelsanställda har femdagars arbetsvecka. Ordning för öppnande och stängande av affärer, stadgande om middagsrast och andra frågor regleras genom "Huvudregler för affärers arbete", vilka stadfästs i unionsrepublikerna. Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien har inte utfärdat några bestämmelser om affärstiderna, men enligt ett regeringsbeslut kan alla kommersiella organisationer och affärer anpassa affärstiderna efter de lokala behoven. Beslut om affärstider träffas efter överenskommelse med nationalkommittéerna, vilka ungefärligen motsvarar de svenska stads- och kommunalfullmäktige. 4 Utomeuropeiska länder Amerikas förenta stater Någon federal butikstängningslagstiftning finns inte i Förenta Staterna. På delstats- och framför allt lokal "nivå finns emellertid en rad skiftande religiöst motiverade och av kommersiella grupper inom den traditionella handeln försvarade bestämmelser som förbjuder alla eller vissa slag av försäljning under söndagar. Ej heller frivilliga arrangemang inom ramen för branschorganisationer eller på annan privat väg i syfte att reglera affärstiderna förekommer, då sådana skulle komma i konflikt med anti-trustbestämmelserna. Affärstiderna varierar starkt mellan olika delstater och även mellan olika kommuner inom en delstat. Även inom en kommun kan affärstiderna skifta. Söndagsstängning är vanligast i de östra staterna. I en turiststat som Florida är öppethållande på söndagar praktiskt taget fritt. I Texas får butik hållas öppen söndagar, om den är stängd lördagar. I New Jersey är bestämmelserna om öppethål249

lande på söndagar mycket mindre stränga på sommar- och turistorter än i övriga delar av staten. Butikstängningslagstiftningen i Pennsylvania påbjuder att varje affär som sysselsätter mer än tio personer måste hållas stängd på söndagar. Supermarkets, drug stores och rabattvaruhus synes i allmänhet i alla stater hålla kvälls- och söndagsöppet. Utvecklingen har gått mot ökat öppethållande och normgivande härvidlag har de stora rabattkedjorna varit. Sålunda torde flertalet större affärskedjor, med eller utan kringgående av bestämmelser på området, idag bedriva söndagsförsäljning i någon form. Småbutiker och varuhus i traditionell bemärkelse hålls i allmänhet vardagar öppna till kl. 18. Några dagar i veckan är varuhusen vanligen öppna till kl. 21 eller senare. Supermarkets och rabattvaruhus brukar vara öppna till kl. 22. Söndagar kan stängningstiden vara tidigare. Öppningstiden är i allmänhet alla dagar kl. 9 eller senare.

Kanada Bestämmelser rörande affärstid är i Kanada inte en federal utan en provinsiell angelägenhet. I vissa fall har emellertid befogenheten att utfärda närmare bestämmelser (by-laws) om affärstider överförts på kommunerna. Affärstiderna kan alltså skifta mellan olika provinser och även mellan olika kommuner i en provins. Även den handel som är föremål för affärstidsreglering kan variera mellan de olika provinserna. En kommunal "by-law" om affärstider kan avse alla butiker eller endast ett visst slag av butiker och kan omfatta hela kommunen eller endast en viss del av denna. "By laws" kan vidare vara begränsade till att omfatta endast vissa årstider. I detta sammanhang har undersökts bestämmelser rörande affärstider i provinserna Manitoba, Quebec och British Columbia samt i städerna Vancouver, Toronto och Ottowa. För vardera av Vancouver och Ottowa gäller en "by-law", som omfattar alla kommunala restriktioner i fråga om öppnings- och stängningstider för affärer. I 250

Toronto gäller fem olika "by-laws" rörande affärstider för kemisk tvätt judiska charkuteributiker, järnaffärer, juvelerarbutiker och bensinstationer medan affärstiderna för andra branscher inte är föremål för kommunal reglering. Butik definieras i allmänhet som försäljningsställe där detaljhandel sker och däri inbegripes bl. a. stånd och därmed jämförliga försäljningsställen samt frisersalonger. I allmänhet har stängningstiden bestämts vardagar till kl. 18 med förlängning till kl. 21 en eller ett par dagar i veckan. I vissa fall gäller, att butikerna skall hållas stängda en eftermiddag i veckan från kl. 12. Öppningstiden är ofta ej angiven men i vissa fall som för provinserna Manitoba och Quebec har den satts till tidigast kl. 5 respektive kl. 8.30. Sön- och vissa i författningarna angivna helgdagar skall affärerna hållas stängda. Dagarna närmast före julafton brukar affärstidsbestämmelserna tillåta öppethållande till kl. 21. På turistorter kan de lokala myndigheterna vanligen medge utsträckt affärstid. För frisersalongers öppethållande gäller i allmänhet särbestämmelser. Åtskillig försäljning faller inte under affärstidsförfattningarna. Sålunda brukar undantag göras för försäljning av sädana varor som tobak och tobaksutensilier, tidningar och tidskrifter, frukt och grönsaker, blommor, konditorivaror, måltider och förfriskningar för förtäring på stället, medicin och andra farmaceutiska artiklar samt motorfordon. Affärstidsbestämmelserna är inte heller tillämpliga på hotell- och restaurangrörelser samt oftast inte heller på bensinstationer. 1 de fall där bensinstationernas öppethållande är reglerat, innehåller affärstidsförfattningarna olika bestämmelser som medger öppethållande utöver ordinarie affärstid.

KUNGL. BIBL.

2 STOCKHOLM

SOU 1971:33

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Civildepartementet

Post- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag m.m. [15]

Kommunala val. [4]

Socialdepartementet

Industridepartementet Malm - Jord - Vatten. [17]

Familjepensionsfrågor m.m. [19]

Kommunikationsdepartementet Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen ångande befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överensenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23] Sjömanspension. [30]

Finansdepartementet SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. [1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskrafts resurserna 1965-1990. Bilagal. [8] 4. Miljövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbalansutredningen. 1. Den svenska betalningsbalansstatistiken. [31] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32]

Utbildningsdepartementet Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24] Kyrkan kostar. [29]

Jordbruksdepartementet Veterinärdistriktsindelningen, m m. [3]

Handelsdepartementet Fri affärstid. [33]

Inrikesdepartementet s

J?™icekommittén. 1 - Boendeservice 3. Kommunstudien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4. Boendeservice 6 Strukturstudier. [28]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

K L Beckmans Tryckerier AB 1971

ALLF 238 71 033