Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående affärstidslagstiftning

Nr 53

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående affärstidslagstiftning.

Ärendet

I detta betänkande behandlas åtta motioner vari föreslås att affärstidsreglering skall gälla även efter årsskiftet 1971-1972. Motionerna h ar föranletts av meddelande till riksdagen om affärstidsregleringens upphörande vid näm nda tidpunkt. M otionerna redovisas nedan.

Förutsättningar för motionerna

Genom Kungl. M aj:ts skrivelse 1971: 161 tillkännagavs för riksdagen att Kungl. M aj:t beslutat att i den i 56 § riksdagsordningen stadgade ordningen skulle göras meddelande till riksdagen rörande affärstidslagstiftningen och att meddelandet skulle fram föras av statsrådet och chefen för handelsdepartem entet Feldt. Meddelandet lämnades den 10 november 1971 och föranledde då ett debattinlägg i kammaren. Stats­ rådet Feldts anförande återges som bilaga 2 till detta betänkande. I anslutning till meddelandet hade inom handelsdepartementet upp­ rättats en redogörelse för 1970 års affärstidskommittés betänkande (SOU 1971: 33) F ri affärstid samt rem issyttrandena häröver. Denna redogörelse, som tillställdes riksdagens ledamöter, återges som bilaga 3. Redogörelsen innehåller bl. a. en framställning av nu gällande affärstidsbestämmelser.

Motionerna

Yrkanden M otionerna är följande: 1971: 1564 av herrar Petersson i Röstånga (fp) och K arl Bengtsson i Varberg (fp), vari hemställs att riksdagen skall besluta att nuvarande affärstidslag förlänges, att den kom m unala dispensmöjligheten slopas samt att affärer äger rä tt till söndagsöppet fyra gånger per år efter an­ mälan till kom m unal myndighet,

1 Riksdagen 1971. 17 sami. N r 53

1971: 1569 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riksdagen skall uttala a tt en laglig reglering av affärstiderna bibehålles även efter den 1 januari 1972, att denna reglering baseras på nu gällande affärstidslag med den ändringen att dispensärenden i första instans behandlas av länsstyrel­ serna, att i lagen eller eventuellt i motiven för densamma kraftigt understrykes att dispensgivningen skall ske ytterst restriktivt och endast i de fall då ett klart dokum enterat konsumentintresse av ökat öppethållande föreligger,

1971: 1570 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skall besluta 1. att affärstidslagen skall fortsätta att gälla tills vidare, 2. att frågan om reglering av affärstiderna bör tas upp till ny pröv­ ning när resultatet av distributionsutredningens arbete föreligger, 1971: 1571 av herrar Komstedt (m) och W erner i M almö (m), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t skall som sin mening ge till känna att nuvarande affärstidsreglering bör gälla även efter in­ stundande årsskifte, 1971: 1572 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställs a tt riksdagen skall besluta 1. att affärstidslagen (1966: 668) förlänges att gälla fram till den 1 januari 1974, 2. att i skrivelse till Kungl. M aj:t hemställa om tillsättande av en utredning med uppgift att se över dispensbestämmelserna och utarbeta ett bättre skydd för de handelsanställda, 1971: 1573 av herr Alf Pettersson i Malmö m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen skall antaga förslag till ny affärstidslag av den lydelse som anges i motionen (se bilaga 4 till detta betänkande), 1971: 1574 av fru Theorin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen skall besluta a tt förlänga giltighetstiden för affärstidslagen tills vidare samt a tt uppdraga å t Kungl. M aj:t att föranstalta om en ytterligare över­ syn av frågan och därefter förelägga riksdagen de förslag som denna översyn kan föranleda, 1971: 1575 av herr Torwald m. fl. (c), vari hemställs a tt riksdagen skall besluta att affärstidslagen (1966: 668) skall fort­ sätta att gälla tills vidare samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. M aj:t skall som sin mening uttala

a tt frågan om reglering av affärstiderna bör tas upp till ny prövning så snart resultatet av distributionsutredningens arbete föreligger.

M otivering I var och en av m otionerna anförs ett flertal argum ent för bibe­ hållande av en affärstidsreglering. Endast undantagsvis, såsom i motio­ nen 1971: 1564, antyds att det på konsumenthåll kan finnas intresse för en ökad öppethållning. H är och i motionen 1971: 1569 framhålls att den nu medgivna öppethållningstiden under vardagar visat sig tillräcklig och inte kommit att utnyttjas fullt ut. Söndagsöppethållning tycks all­ m änt betraktas som en vanlig följd av affärstidsregleringens slopande; i synnerhet bedöms möjligheten därtill komma att utnyttjas av stor­ marknader. I m otionen 1971: 1569 refereras resultatet av en enkät bland sådana butiker och uttalas farhågor för att söndagsöppethållande i kom­ bination med olika slags jippon kommer att bli ett viktigt konkurrens­ medel inom handeln. Om vissa butiker hålls öppna på söndagarna kom ­ m er, sägs i ett flertal av m otionerna, många andra butiker att mot sin vilja anse sig tvungna att även de utnyttja möjligheten till söndags­ öppethållning. I m otionen 1971: 1564 förutsägs a tt en betydande del av inköpen kan kom m a a tt förläggas till söndagar. D et påpekas i nästan alla motionerna a tt konsum enternas samman­ lagda köpkraft är begränsad och att den totala omsättningen således inte kan väntas öka i samband med en utsträckning av öppethållningstiderna. Strukturförändringar inom handeln beräknas allm änt bli ett resultat av den ekonomiska belastning som en ökad öppethållning kom m er att förorsaka. I alla motionerna förutses en forcerad nedläggningstakt inom detaljhandeln och sålunda en koncentration av denna till större enheter. A tt mindre affärer försvinner i stor utsträckning be­ tyder, anförs i flera av motionerna, en förlust av närhetsbutiker. Dessas värde för konsum enterna framhävs på flera håll. En generellt sett för­ sämrad service anses genomgående bli en följd av strukturförändringar­ na. Nedläggning av närhetsbutiker går särskilt u t över äldre och handi­ kappade konsumenter, fram håller man, och över huvud taget över kon­ sum enter som saknar tillgång till bil. I flera m otioner sägs att serviceförsämringen blir särskilt kännbar på landsbygden och i mindre tä t­ orter. Kostnaderna för ett ökat öppethållande, fram för allt på söndagar, måste enligt m otionärerna befaras slå igenom i form av prishöjningar för konsumenterna. Väljer handeln att tillämpa särskilda pristillägg vid öppethållande på nya tider blir det, anförs i motionen 1971: 1572, bara de köpstarka konsumenterna som får råd att utnyttja denna service. Konsekvenserna för handelns personal berörs i samtliga motioner. I de flesta åberopas opinionsyttringar bland handelsanställda m ot ett ökat

öppethållande. E tt sådant kan enligt flera m otioner befaras leda till rekryteringssvårigheter för handeln och personalavgång. I några fall hänvisas till att de handelsanställda vid en utsträckning av affärstiderna kan ställa krav på ytterligare kommunal service i form av ökat öppet­ hållande av barndaghemmen. Utvidgat öppethållande inom handeln sägs i ett par m otioner kunna komma i konflikt med den allmänna strävan efter förlängd fritid. I motionerna 1971: 1572 och 1971: 1574 uttalas farhågor för att affärstidsregleringens slopande kommer att leda till ett utökat utnyttjande av deltidsanställda med otrygga anställ­ ningsförhållanden och otillfredsställande sociala förm åner. Reform en kom m er också, anförs det i motionen 1971: 1569, att m edföra en svår situation för de små familjeföretagen inom handeln. Valet står för dessa mellan att med ogynnsamma sociala konsekvenser förlänga öppethållan­ det och att avstå härifrån med minskad konkurrenskraft och minskad omsättning som resultat. Samma synpunkt återfinns i motionerna 1971: 1564 och 1971: 1575; i den senare framhålls att affärstidslagen ger företagare och medhjälpande familjemedlemmar ett socialt skydd som ä r svårt att uppnå på annat sätt. Nuvarande dispensgivning på affärstidslagens område har, uttalas i m otionerna 1971: 1564 och 1971: 1573, på sina håll fungerat orättvist och snedvridit konkurrensen. En mera restriktiv dispenspraxis förordas i m otionerna 1971: 1569 och 1971: 1574, medan i motionen 1971: 1573 påyrkas att dispensmöjligheten skall slopas helt. Vid bibehållande av affärstidsregleringen bör enligt förslag i motionen 1971: 1564 medges rä tt a tt hålla butik öppen fyra söndagar om året efter anm älan till kom ­ munal myndighet. Handläggningen av dispensärenden föreslås här och i motionen 1971: 1569 flyttas till länsstyrelserna. I m otionen 1971: 1574 fram förs tanken a tt en likformig dispensgivning skall användas som ett styrmedel för en bättre serviceförsörjning, exempelvis genom ett jour­ system som inordnas i en kom m unal serviceförsörjningsplan. I tre av m otionerna, 1971: 1570, 1971: 1574 och 1971: 1575, erinras om det arbete som utförs av distributionsutredningen. M otionärerna an­ ser det oriktigt att ta ställning för ett slopande av affärstidsregleringen innan denna utrednings resultat föreligger. I detta sammanhang kan näm nas att det i motionen 1971: 1574 påtalas att ingen representant för konsum enterna ingick i 1970 års affärstidskommitté. Chefen för handelsdepartem entet anmälde i sitt meddelande till riks­ dagen avsikten a tt tillsätta en särskild nämnd med uppgift att följa ut­ vecklingen inom detaljhandeln sedan affärstidsregleringen upphört. I motionen 1971: 1569 anförs som ett argument för förlängning av affärs­ tidslagens giltighet att det måste bli svårt att på basis av nämndens er­ farenheter lagstifta om en ny reglering tillräckligt snabbt, dvs. innan betydande skada uppkommit.

Distributionsu tred ningen

Distributionsutredningen (H 1970: 14; ordförande: riksdagsledamoten A nna Lisa Lewén-Eliasson) tillkallades i februari 1970 för a tt göra en utredning om varudistributionen m. m. I direktiven påpekas att varu­ handeln under 1950- och 1960-talen undergått en utveckling med å ena sidan stark företagskoncentration samt uppkomst av dels stora, centralt belägna butiksenheter, dels s. k. externa storm arknader ävensom över­ gång till självbetjäning, å andra sidan bortfall av mindre företag och försäljningsställen. Butikskoncentrationen har, framhålls det, inneburit fördelar för konsum enterna i form av kostnadssänkningar och förbätt­ rad tillgång till varor, m en den h ar också h aft ogynnsamma verkningar. Större insatser krävs från hushållens sida n ä r avståndet till inköpsstället blir längre och den personliga servicen alltm er faller bort. Hushållen behöver ökade planerings-, transport- och lagringsresurser. Stora svå­ righeter kan uppstå för vissa konsumentgrupper, främ st åldringar och handikappade samt glesbygdernas befolkning. Företagskoncentrationen inom i synnerhet dagligvaruhandeln kan också medföra nya betingelser för konkurrensen mellan handelsföretagen och ändrade styrkeförhållan­ den inom näringslivet. Utredningen skall särskilt inriktas på de frågor som aktualiserats av handelns strukturutveckling och som har betydelse för konsum enterna från h är berörda synpunkter. Tyngdpunkten i utred­ ningsarbetet skall läggas på de konsumentekonomiska och samhällseko­ nomiska följderna av koncentrationen inom detaljhandeln, i första hand dagligvaruhandeln. Genom utredningen skall i görlig m ån klarläggas vilka förutsättningar som kommer att gälla för varudistributionen i framtiden och vilka krav som bör ställas för att konsum enternas behov skall bli tillgodosedda. En viktig uppgift blir a tt göra en totalbedömning, där inte bara de företagsekonomiska synpunkterna utan även hushållens insatser och uppoffringar i tid och pengar beaktas. M ot bakgrunden av en sådan totalanalys skall utredningen överväga behovet av och for­ merna för samhälleliga åtgärder för att påverka handelns strukturom ­ vandling i sådan riktning att övervältringseffektem a motverkas och att rimliga konsumentönskemål om bl. a. olika form er av närhetsservice kan tillgodoses.

Utskottet

Affärstidslagen (1966: 668) upphör att gälla vid 1971 års utgång. E n­ ligt meddelande som chefen för handelsdepartementet lämnade riksda­ gen den 10 november 1971 föreslår Kungl. M aj:t inte någon förläng­ ning av lagens giltighetstid eller annan motsvarande reglering. Till grund för detta ställningstagande ligger betänkandet (SOU 1971: 33) F ri affärs­ tid, som avgivits av 1970 års affärstidskommitté, och remissyttrandena däröver. Samtliga de m otioner angående affärstidslagstiftningen som

väckts efter meddelandet om affärstidsregleringens slopande går ut på a tt en fortsatt reglering bör tillämpas. I flertalet fall förordas att den nuvarande affärstidslagen får förlängd giltighet i oförändrad form, men i några m otioner föreslås att regleringen skall skärpas genom större restriktivitet i fråga om dispensgivning eller än m er genom avskaffande av denna. Längst i detta hänseende syftar m otionen 1971: 1573, vari också påyrkas att öppethållningstiden på helgdagsaftnar skall begränsas sam t att fängelsestraff och ej som nu blott bötesstraff skall kunna ifrå­ gakomma vid överträdelse av lagen. U tskottet vill anm ärka att det lag­ förslag som framläggs i denna motion synes ha utarbetats utan beak­ tande av den lagtekniska översyn som gjordes innan den nuvarande affärstidslagen fick sin slutgiltiga version. Om m an vill tillgodose de önskemål i sak som ligger bakom motionen bör detta ske inte genom antagande av motionens lagförslag utan genom ändring i affärstids­ lagen i dess nu gällande lydelse. E n förutsättning för att affärstidsregleringen inte skall åtminstone tem porärt upphöra vid årsskiftet 1971— 1972 är att riksdagen före höstsessionens slut fö r sin del antar förslag till lag i ämnet. Kungl. M aj:t kan nämligen inte i tid hinna efterkom m a en begäran från riksdagens sida att ett sådant förslag skall läggas fram. D etta tycks ha förbisetts av de motionärer som blott påyrkat ett uttalande av riksdagen om fort­ satt affärstidsreglering. I sak har samtliga m otioner samma huvudsyfte. U tskottet behandlar därför i stort sett m otionerna i ett sammanhang utan a tt gå in på differenser mellan dem i form ellt hänseende eller i fråga om argum entationen i detalj. Den motivering fö r affärstidsregleringens slopande som ges i medde­ landet till riksdagen är i korthet följande. En lagstiftning av nuvarande typ m ed undantagsbestämmelser och dispensmöjlighet är administrativt svårhanterlig. E n fortsatt reglering måste kunna tillämpas likformigt. M öjligheterna a tt driva yrkesmässig detaljhandel på annat än vanlig affärstid måste då tas bort. Eftersom detta är orealistiskt bör regle­ ringen avskaffas helt. En sådan reform står i överensstämmelse med strävan att förbättra servicen till allmänheten. Konsumentintresset för förlängt öppethållande kan svårligen bedömas på administrativ väg. Om bedömningen i stället sker från företagsekonomiska synpunkter bör butikernas öppethållning bli så om fattande som ett utbrett konsument­ behov motiverar. Personalkostnaderna — med höjda tillägg för obe­ kväm arbetstid — bör verka återhållande på affärstiderna. Företagen kan emellertid kompensera sig på tre sätt: genom ökad om sättning och därm ed bättre kapacitetsutnyttjande, genom pristillägg vid förlängt öppethållande och genom allm änt sett högre priser. D et är osannolikt a tt det sistnämnda alternativet blir förhärskande. Strukturomvandlingen i detaljhandeln torde inte påverkas näm nvärt av att affärstidsregleringen slopas. Små närhetsbutiker kan genom reform en få bättre möjligheter

att hävda sig i konkurrensen med stora enheter. N ågra avgörande olä­ genheter för de anställda kan inte åberopas. E xtra personal har hittills stått till buds vid söndagsöppethållning. A tt företagarna inte skall be­ höva skyddas genom en affärstidslagstiftning ligger i det fria företagan­ dets natur. En särskild näm nd skall få i uppdrag att följa de fria affärs­ tidernas verkningar på prisnivån, på strukturomvandlingen och på de anställdas arbetsförhållanden. Om utvecklingen blir ogynnsam kan frå­ gan om lagstiftning prövas på nytt. Med utgångspunkt i denna motivering för slopande av affärstidsregleringen skall utskottet närm are granska m otionärernas argument för fortsatt reglering. Dessförinnan vill utskottet betona att Kungl. M aj:ts ställningstagande bygger på en grundlig utredning, under vilken skilda intressen få tt kom m a till tals, och att — såsom också framhållits i med­ delandet till riksdagen — remissbehandlingen ådagalagt en stor anslut­ ning från olika myndigheter och intressegrupper till den lösning som föreslås. Positiva till att affärstidsregleringen slopas är bl. a. i samman­ hanget så betydelsefulla myndigheter som näringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnäm nd och statens konsum entråd liksom också de organisationer — K F, LO och TCO — som i första hand får anses föra konsum enternas talan. A tt en del av de tillstyrkande remissinstan­ serna uttalat viss tveksamhet beträffande reformens verkningar på pris­ nivån och detaljhandelns struktur gör enligt utskottets uppfattning inte deras på ett principiellt resonemang grundade slutsats mindre överty­ gande. M otionärerna tycks inte räkna med a tt öppethållandet på vardagar skall öka i högre grad till följd av att regleringen slopas. U tskottet fin­ ner detta realistiskt — redan nu stängs ju de flesta butiker ett par tim ­ m ar tidigare än affärstidslagen kräver. Vad m otionärerna fru k tar är fram för allt ett utbrett öppethållande på söndagarna. U tskottet vill först fram hålla att det måste betraktas som en väsentlig serviceförbätt­ ring för konsum enterna att de får tillfälle till inköp också på sönda­ garna. Behovet härav ökar inte minst till följd av att andelen förvärvs­ arbetande bland kvinnorna stiger. M an kan å andra sidan på goda grunder räkna med att söndagsöppethållningen blir av begränsad om­ fattning. De ökade tillägg för obekväm arbetstid som de handelsanställda blir berättigade till när affärstidsregleringen upphör kommer att verka i denna riktning. M otionärernas motvilja m ot ett ökat öppethållande på söndagar synes betingas främ st av farhågor för att det skall leda till förändringar i detaljhandelns struktur med försämrad service som följd och till en höj­ ning av prisnivån. Vad först gäller strukturförändringarna är farhå­ gorna säkerligen överdrivna. Eftersom söndagsöppethållande inte torde kom m a a tt användas som konkurrensmedel i någon större utsträckning kan den strukturom vandlande effekten därav inte bli annat än margi­

nell. De små närhetsbutikerna, som m otionärerna särskilt vill slå vakt om, kan genom möjligheten a tt tillämpa en m era flexibel affärstid få helt andra förutsättningar än hittills att hävda sig i konkurrensen med större detaljhandelsföretag och den nuvarande kioskhandeln. Vad gäl­ ler prisnivån uttalas i meddelandet till riksdagen att en allmän höjning av varupriserna synes osannolik på grund av den konkurrens som råder på m arknaden. Om särskilda pristillägg tillämpas vid förlängt öppethål­ lande kan kostnadshöjningarna tas u t av de konsum enter som utnyttjar serviceförbättringen, något som enligt utskottets mening inte kan för­ anleda någon erinran. I första hand bör m an emellertid räk n a med att kostnadshöjningarna för de företag som utvidgar sitt öppethållande kompenseras av en ökad om sättning som innebär att deras kapacitet ut­ nyttjas bättre. Affärstidslagstiftningen är till sitt ursprung en arbetstidslagstiftning. M otionärerna anser att hänsyn till handelns personal utgör ett motiv för statsm akterna att bibehålla och kanske t. o. m. skärpa den nuvarande regleringen. U tskottet delar inte denna uppfattning. Allmänna arbetstids­ lagen (1970: 103) ger alla inom handeln verksamma utom personer i företagsledande ställning samt medhjälpande familjemedlemmar i familje­ företag ett skydd i form av maximering av arbetstiden. Arbetstidens för­ läggning kan särskilt i de stora företagen genomföras på sådant sätt att andelen obekväm arbetstid för varje anställd blir ringa. Till detta bidrar de goda möjligheter som finns a tt utnyttja deltidsanställd arbetskraft. Den ovan berörda höjningen av lönetilläggen för obekväm arbetstid ger de anställda kompensation i de fall då ökad tjänstgöring på kvällar och söndagar krävs av dem. Någon anledning a tt vidmakthålla en spe­ cialreglering för de handelsanställda — som inte själva begär en sådan — kan alltså inte anses föreligga, så mycket mindre som motsvarande särbestämmelser saknas för annan personal inom servicenäringarna med ofördelaktiga arbetsförhållanden. Av familjeföretagen inom detalj­ handeln torde många inte reflektera på att utsträcka sin öppethållning; de som gör det kan å andra sidan stimuleras av konkurrensfördelar som uppväger olägenheterna i fråga om arbetstiden. I flera av m otionerna anförs att det nuvarande dispenssystemet har allvarliga nackdelar. Så till vida instämmer alltså m otionärerna i ett av huvudargum enten för a tt affärstidslagen bör upphöra a tt gälla. Som botemedel föreslås i några m otioner att dispenspraxis skall skärpas, i andra a tt möjligheten att få dispens skall avskaffas helt. U tskottet delar den av chefen för handelsdepartementet fram förda uppfattningen att det inte är försvarbart a tt bibehålla ett dispenssystem som trots en stor administrativ insats inte skapar rättvisa för vare sig företagen eller kon­ sumenterna. A tt nu införa ett ovillkorligt förbud mot öppethållande utanför vanlig affärstid ter sig å andra sidan som en alltför drastisk åtgärd, som skulle innebära en avsevärd serviceförsämring för konsu­

menterna. U tskottet finner alltså att de kom plikationer som dispens­ systemet m edför är ett tungt vägande skäl för avskaffande av affärstidsregleringen. I några av m otionerna åberopas distributionsutredningens pågående arbete som ett argum ent för att uppskjuta ställningstagandet i fråga om affärstidsregleringens upphävande. Utredningen har emellertid själv tillstyrkt affärstidskommitténs förslag och därvid påpekat att Kungl. M aj:t genom a tt ungefär samtidigt bemyndiga chefen för handelsde­ partem entet att tillsätta de båda utredningarna bedömt att affärstidsfrågan kunde prövas för sig. Utskottet, som inhäm tat att distributionsutredningen beräknas fortsätta sitt arbete under ytterligare två år, fin­ ner det angeläget att denna utredning inte tas till intäkt för att förhala en reform i fråga om affärstidsregleringen. Utskottet h ar ovan anslutit sig till uppfattningen att väsentliga för­ delar kan väntas uppkomma som följd av a tt affärstiderna blir fria men däremot inga större nackdelar. Med hänsyn till de tvivelsmål i sist­ nämnda avseende som kommit till uttryck på sina håll finner utskottet det emellertid välbetänkt att, såsom aviseras i meddelandet till riksdagen, en särskild nämnd, bestående av företrädare för konsumenterna och för de anställda under ledning av en opartisk ordförande, tillsätts för att följa och bedöma utvecklingen inom detaljhandeln i samband med att affärstidsregleringen upphör. U tskottet förutsätter att denna nämnd får möjlighet att låta utföra undersökningar med anlitande av myndigheter och privata institut. Nämnden bör enligt utskottets mening kunna bli ett effektivt instrum ent för att uppspåra och påtala eventuella negativa följ­ der av systemet med fria affärstider. Vetskapen om att den motåtgärd som statsm akterna kan bli tvungna att överväga är en återgång till han­ del uteslutande på vad som tidigare varit vanlig affärstid kommer enligt utskottets övertygelse att medverka till att detaljhandeln på ett ansvarskännande sätt utnyttjar den vittgående frihet som det nya systemet er­ bjuder. Sammanfattningsvis finner utskottet alltså övervägande skäl tala för att statsm akterna inte förlänger den nuvarande regleringen utan över­ läm nar åt konsum enterna att genom sina köpvanor påverka detaljhan­ deln att tillämpa de affärstider som vid en samlad bedömning av inköps­ möjligheter och priser te r sig mest fördelaktiga för konsumenterna. Åberopande vad här anförts hemställer utskottet att riksdagen avslår m otionerna 1971: 1564, 1971: 1569, 1971: 1570, 1971: 1571, 1971: 1572, 1971: 1573, 1971: 1574 och 1971: 1575.

Stockholm den 7 december 1971 På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

1 * Riksdagen 1971. 17 sami. N r 53

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjes­ son i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), R ask (s), Wååg (s), Svensson i M almö (vpk), Jonsson i Husum (s), Gustafsson i Säffle (c), Möller i Göteborg (fp), Hovhammar (m), fru Ham braeus (c) och herr Clarkson (m).

Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Svens­ son i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c) och fru Ham braeus (c), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Affärstidslagen (1966: 668) u p p h ö r ------------ ( = utskottet s. 5—7) ----------- prövas på nytt. I anslutning till denna motivering för slopandet av affärstidsregleringen skall utskottet närm are behandla m otionärernas argum ent för fortsatt reglering. Dessförinnan vill utskottet fram hålla att affärstidskommitténs betänkande innehåller åtskilligt m aterial som talar för en annan slutsats än kommitténs och att vid remissbehandlingen en del av de instanser som i handelsdepartementets redogörelse åberopas såsom positiva till regleringens slopande h ar uttalat starka reservationer som gör att deras yttranden inte kan betraktas som entydigt tillstyrkande. E tt exempel är statens pris- och kartellnäm nd, som säger sig inte kunna finna annat än att ett ökat öppethållande kan leda till en höj­ ning av prisnivån eller en stegrad nedläggning av butiker och som fram ­ håller att möjligheterna a tt tillgodose konsumentbehovet av bättre närhetsbutiker torde minska vid en ökad butiksnedläggning. E tt annat exempel är statens konsum entråd, som anför a tt det är o u trett vilken inverkan ett fritt öppethållande kan få på strukturutvecklingen och omöjligt att förutse vad det kan betyda för priserna. M yndigheter vilka såsom rikspolisstyrelsen och veterinärstyrelsen har granskat kommit­ téns förslag blott från vissa tekniska synpunkter bör naturligtvis inte räknas som förespråkare för förslaget. Av de organisationer som brukar anses föra konsumenternas talan baserar LO sitt tillstyrkande på en förväntan att öppethållandet inte kom m er att utökas särskilt mycket, medan TCO tillfogar reservationen att det kan vara nödvändigt att tillskapa specialbestämmelser så a tt friheten inte missbrukas. I övrigt vill utskottet av remissinstanserna särskilt näm na service­ kom m ittén, som sedan 1967 utreder frågor om service i bostadsom­ rådena. N ågot starkt krav från konsumenternas sida på ökat öppethål­ lande kan enligt kom m ittén inte konstateras. Gällande affärstidslag medger, anför den, tillräcklig serviceförsörjning i fråga om dagligvaror. R iktlinjer för dispensgivning bör utform as med utgångspunkt i klart

formulerade sociala och konsumentpolitiska mål. I vilken politik ingår fria affärstider som ett medel, frågar kommittén. Distributionsfrågorna måste, betonar den, ses som en helhet, vari affärstidsfrågan ingår som en del. M otionärerna räknar inte med a tt öppethållandet på vardagar kom ­ m er a tt öka i högre grad om affärstidsregleringen slopas. Yad de fram ­ för allt befarar ä r ett u tb rett öppethållande på söndagarna med ofördel­ aktig inverkan på detaljhandelns struktur och på prisnivån. En vanlig uppfattning bland dem som y ttrat sig över affärstidskommitténs betänk­ ande är att stora enheter inom handeln, fram för allt av typen storm ark­ nader, kom m er a tt vara särskilt benägna a tt hålla öppet på söndagar. D et är sannolikt a tt specialerbjudanden och jippon kom m er a tt utnyttjas av sådana butiker för a tt locka konsum enterna att förlägga en stor del av sina inköp till söndagarna. En konsekvens kan bli att många mindre företag nödgas m ot sin vilja börja med söndagsöppethållning för att söka hävda sig i konkurrensen. En strukturpåverkande förskjutning av handeln till de stora enheterna synes emellertid ofrånkomlig. En sådan tycks ingå i förutsättningarna n är »ökad om sättning och därmed bättre kapacitetsutnyttjande» i meddelandet till riksdagen näm ns som en pri­ m är möjlighet a tt m otverka kostnadsstegring till följd av söndagsöppet­ hållning. Eftersom konsumenternas totala köpkraft är i stort sett given kan ökad om sättning inte gärna uppnås av en del företag utan a tt om ­ sättningen m inskar för andra. Om de senare, såsom är sannolikt, till stor del är mindre närhetsbutiker, blir följden en försäm rad service sär­ skilt för sådana konsumentgrupper som äldre och handikappade. Före­ språkarna fö r affärstidsregleringens avskaffande fram ställer gärna en dylik utveckling som en marginell företeelse i storstäderna. D et är emel­ lertid långt ifrån omöjligt att ett antal strategiskt placerade storm ark­ nader på olika håll i landet kan med hjälp av söndagsöppethållning kom m a a tt kraftigt påverka detaljhandelns struktur också i andra re­ gioner än storstadsområdena. Om den redan förut snabba strukturom ­ vandlingen inom detaljhandeln på detta sätt påskyndas åtföljs alltså den serviceförbättring som söndagsöppethållningen kan medföra för vissa grupper av konsum enter av en långt m era påtaglig serviceförsämring för andra konsumentgrupper. En annan sannolik följd av ett ökat öppethållande på söndagar ä r att prisnivån höjs så att företagen får täckning för de m erkostnader som detta öppethållande förorsakar. A tt tilläm pa olika prissättning på var­ dagar och söndagar kan knappast bli någon vanlig metod. E n allmän höjning av prisnivån i en tid av även eljest stigande levnadskostnader inger stark oro. Affärstidslagstiftningen är till sitt ursprung en arbetstidslagstiftning. Num era fram står detta inte som dess mest centrala funktion. Föresprå­ karna för affärstidslagens avskaffande ta r emellertid enligt utskottets

uppfattning inte tillräcklig hänsyn till de verkningar som uppkommer för handelns personal. De handelsanställda får visserligen om lagen slo­ pas höjda tillägg för arbete på obekväm arbetstid enligt den överens­ kommelse som arbetsm arknadspartem a på detaljhandelns om råde träf­ fat. Denna arbetsm arknadssektor kännetecknas emellertid av låg organisationsfrekvens och stort utnyttjande av deltidsanställda med otill­ fredsställande sociala förm åner och ringa anställningstrygghet. För denna kategori torde affärstidslagen inte sakna betydelse. Lagen ger också ett socialt skydd åt företagare och medhjälpande familjemedlem­ m ar i familjeföretagen inom detaljhandeln, för vilka personer allmänna arbetstidslagen (1970: 103) inte gäller. I flera av m otionerna anförs att det nuvarande dispenssystemet har allvarliga brister. Så till vida instämmer alltså m otionärerna i ett argu­ m ent som affärstidskommittén, vissa remissinstanser och regeringen an­ sett särskilt tala för att affärstidslagen bör upphöra att gälla. I motio­ nerna dras emellertid inte samma slutsats. Vissa m otionärer vill helt avskaffa dispensmöjligheten, andra förordar en skärpt dispenspraxis, eventuellt med länsstyrelsen som dispensmyndighet. Den förstnäm nda gruppen m otionärer befinner sig i viss mån på samma linje som rege­ ringen, vilken anser ett i princip ovillkorligt förbud m ot öppethållande på annan tid än vanlig affärstid vara det enda alternativet till fria affärs­ tider. Enligt chefen för handelsdepartementet skulle det alternativet t. o. m. behöva innebära att försäljningen från kiosker och bensinsta­ tioner utanför vanlig affärstid skulle försvinna. A tt slopa alla möjlig­ heter till försäljning på andra tider än de traditionella finner utskottet vara en alltför drastisk åtgärd, som skulle innebära en onödig serviceförsämring för konsumenterna. Därem ot bör det enligt utskottets me­ ning vara fullt möjligt att med hjälp av tillämpningsföreskrifter, utfär­ dade av Kungl M aj:t, åstadkomma ett system med likformigt verkande dispensregler som kan accepteras av såväl handeln som konsumenterna. U tskottet förutsätter att Kungl. M aj:t i samband med ett beslut om bi­ behållande av affärstidsregleringen vidtar åtgärder för att skärpa och förenhetliga dispenspraxis. I det sammanhanget torde Kungl. M aj:t få anledning att överväga om en överflyttning av dispensgivningen till länsstyrelserna skulle gagna detta syfte. Initiativ till en sådan administra­ tiv förändring kan givetvis tas när som helst under affärstidslagens giltighetsperiod. I några av motionerna erinras om distributionsutredningens pågående arbete. Ställningstagandet i fråga om affärstidsregleringens upphörande eller fortbestånd bör, m enar m otionärerna, uppskjutas till dess utred­ ningens resultat föreligger. U tskottet finner denna synpunkt tungt vä­ gande. D et är obestritt att strukturutvecklingen inom detaljhandeln inte förblir opåverkad av ett slopande av affärstidsregleringen. Distributions­ utredningens uppgift är just att undersöka strukturomvandlingen inom

handeln och dess verkningar. A tt innan utredningen avslutat sitt arbete genomföra en förändring som innebär att ett väsentligt strukturpåverkande medel avskaffas strider enligt utskottets mening mot den praxis att om möjligt invänta pågående utredningars resultat som statsm ak­ terna eljest på goda grunder tillämpar. I meddelandet till riksdagen aviseras a tt en särskild nämnd, beståen­ de av företrädare fö r konsumenterna och fö r de anställda under led­ ning av en opartisk ordförande, skall tillsättas för a tt följa och be­ döma utvecklingen inom detaljhandeln sedan affärstidsregleringen upp­ hört. Initiativet, som tyder på att regeringen inte är helt övertygad om a tt den avsedda förändringen saknar skadeverkningar, är naturligtvis under givna förutsättningar att hälsa med tillfredsställelse. U tskottet vill dock anm ärka att tillkomsten av en sådan näm nd ger mycket ringa skydd m ot sådana negativa effekter av affärstidsregleringens slopande som utskottet i likhet med m otionärerna förutser. Innan nämnden — vars uppgift för övrigt är mycket likartad distributionsutredningens — har hunnit göra sina rön och påkalla nödvändiga åtgärder från stats­ m akternas sida hinner en eller flera faser i en irreversibel strukturom ­ vandlings- och prishöjningsprocess passera. Sammanfattningsvis anser utskottet a tt statsm akterna inte i nuvaran­ de läge bör avhända sig möjligheten att genom reglering av affärstiderna påverka strukturutvecklingen inom detaljhandeln och hålla tillbaka pris­ stegringarna. U nder den tid som gått sedan affärstidslagen antogs 1966 har det alltm era blivit uppenbart att allvarliga skador kan uppstå om samhällsutvecklingen på väsentliga om råden får styras utifrån rent företagsekonomiska bedömningar. Exempel härpå kan hämtas från många om råden — regionalpolitik, miljöpolitik, trafikpolitik, samhälls­ planering i stort. Distributionsutredningens uppgift passar väl in i detta mönster. U tskottet föreslår att riksdagen i så m åtto tillmötesgår motio­ närerna a tt affärstidslagen får fortsätta a tt gälla i tre år, dvs. den tid som erfordras för att distributionsutredningens arbete skall hinna av­ slutas och dess resultat bedömas. Utskottet hemställer att riksdagen i anledning av m otionerna 1971: 1564, 1971: 1569, 1971: 1570, 1971: 1571, 1971: 1572, 1971: 1573, 1971: 1574 och 1971: 1575 dels för sin del antager förslag till lag om fortsatt giltighet av affärstidslagen (1966: 668) enligt bilaga 1, dels som sin mening ger Kungl. M aj:t till känna vad utskottet anfört om dispensgivning på affärstidslagens om råde.»

Bilaga 1

(tillhör reservationen)

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av affärstidslagen (1966: 668)

Härigenom förordnas, att affärstidslagen (1966: 668), som gäller till och m ed den 31 december 1971, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1974.

Bilaga 2

Meddelande till riksdagen angående affärstidslagstiftningen

Anförande i kammaren onsdagen den 10 november 1971 av herr stats­ rådet och chefen fö r handelsdepartementet Feldt

H err talman! Enligt den nu gällande affärstidslagen (1966: 668), som trädde i k raft den 1 januari 1967, får yrkesmässig detaljhandel bedrivas endast under tid som anges i lagen eller som medges med stöd av lagen. Vanlig affärstid enligt lagen är vardagar mellan klockan 8 och 20. Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse, skall kommunens styrelse eller näm nd som utses av kom m unfullm äk­ tige medge affärstid utöver den vanliga. Vissa slag av försäljning är un­ dantagna från lagens tillämpning. D enna lag, som vid sitt ikraftträdande ersatte den förut gällande butiksstängningslagen, gäller till utgången av år 1971. Om affärstids­ lagens giltighet inte förlängs, kommer således detaljhandelsföretagen att fritt få bestämma de tider, under vilka butikerna kan hållas öppna. N är frågan om affärstidsregleringen behandlades år 1966, ansågs det lämpligt a tt under en femårsperiod pröva en enklare och friare reglering än den som förut tillämpades. Härigenom skulle m an få bättre underlag för att bedöma om regleringen kunde upphöra utan a tt olägenheter uppstod fö r olika intressegrupper. Särskilda sakkunniga, 1970 års affärstidskommitté, har undersökt vilka verkningar som kan tänkas uppkomma vid fria affärstider. De h ar i betänkandet (SOU 1971:33) F ri affärstid föreslagit a tt regleringen slopas helt. Remissbehandlingen av kommitténs betänkande h ar visat, att det föreligger en stor anslutning till detta förslag från olika myndigheter och intressegrupper. E tt antal remissinstanser ställer sig emellertid avvisande till tanken a tt släppa affärstiderna fria m ed hänsyn till a tt negativa effekter kan uppstå för såväl konsumenterna som de anställda och de mindre företagen. Även remissinstanser som ansluter sig till förslaget uttalar tveksamhet till kommitténs bedömningar av effekterna på prisnivån och strukturom ­ vandlingen i handeln. E rfarenheterna vid tillämpningen av den nu gällande affärstidslagen ger vid handen, att en lagstiftning av detta slag med undantagsbestäm­ melser och dispensmöjlighet är adm inistrativt svårhanterlig. I många fall har den lett till att konsumenternas servicebehov blivit olika behandlade och att företagens inbördes konkurrensförhållanden snedvridits. K nap­ past någon remissinstans anser sålunda att lagen i dess nuvarande u t­ formning kan bibehållas. De som önskar en fortsatt reglering av affärs­ tiderna h ar i allm änhet uttalat att lagreglerna måste omarbetas, bl. a. för att få till stånd en m era likformig tillämpning av dispensregeln.

Tänkbara åtgärder för att komma ifrån nuvarande olägenheter är av två slag: antingen att slopa regleringen helt eller att ta bort möjligheterna att driva yrkesmässig detaljhandel på annan tid än vanlig affärstid. D et sistnämnda alternativet kan dock knappast anses realistiskt. Det skulle innebära att försäljning som sedan länge bedrivits på andra tider skulle försvinna, t. ex. försäljning från kiosker och bensinstationer. En sådan försämring av handelns service till allmänheten kan inte godtas. D et bör i stället vara en strävan att i rimlig utsträckning förbättra servicen till allmänheten. Härvid måste beaktas att kostnaderna inte får bli för höga. Kommittén har ansett att förlängt öppethållande kommer att tillämpas endast i sådana situationer där det är lönsamt och att förut­ sättningar härför föreligger i så begränsad omfattning att någon inver­ kan på den allmänna prisnivån knappast kan väntas. Utvecklingen i fråga om affärernas öppethållande under senare år samt uttalanden från vissa ledande företag och företagsgrupper talar för att kommitténs slutsats är riktig, i vart fall vad angår öppethållande på sen kvällstid. Det är emellertid givet, att någon säker slutsats inte kan dräs om vilka förändringar av öppethållandetiderna som kan inträffa, om alla for­ mella hinder undanröjs, och om vilken inverkan sådana förändringar kan ha på företagens kostnader och priser. Det är inte heller troligt, att fria affärstider kom m er att tillgodose alla konsumenters behov av att kunna handla på andra tider än de som nu tillämpas. Det kan därför ifrågasättas om det inte vore lämpligt att behålla någon form av affärstidsreglering för a tt vid behov kunna styra utvecklingen. Kommittén har undersökt olika sätt a tt liberalisera regleringen och därvid funnit att hur m an än gör så kvarstår ändå nackdelarna samtidigt som affärsti­ derna knappast längre skulle begränsas. Det avgörande synes emeller­ tid vara a tt det inte finns någon säker och hanterlig metod att på admi­ nistrativ väg bedöma konsum entintresset av förlängt öppethållande. Om frågan i stället bedöms från företagsekonomiska synpunkter borde man kunna räkna med att butikerna kom m er att hällas öppna i en om fatt­ ning som är motiverad av ett utbrett konsumentbehov. Vid öppethållande som innebär obekväm arbetstid utgår lönetillägg till de handelsanställda. Om regleringen slopas träder autom atiskt en överenskommelse i kraft som innebär att dessa tillägg höjs. Öppethållan­ de på sådan tid blir således kostsamt för företagen, vilket enligt kom ­ m ittén bör verka återhållande på företagen när det gäller att förlänga affärstiden. Tre möjliga vägar synes föreligga för företagen att kompen­ sera sig för dylika kostnader. F ö r det första kan kostnadsstegringen motverkas av ökad om sättning och därmed bättre kapacitetsutnyttjande. I andra fall kan företagen täcka de höga kostnaderna genom ett pris­ tillägg vid förlängt öppethållande såsom redan sker i en del fall, exem­ pelvis inom livsmedelshandeln och på bensinstationer. Om detta påslag

görs fullt synligt kan konsumenten avgöra om den högre inköpskostna­ den m otsvarar värdet för honom att butiken håller öppet. På vissa varu­ områden slutligen, t. ex. för konsum entkapitalvaror, torde detta system dock ej kunna användas, utan förhöjda kostnader vid förlängt öppet­ hållande kan komma att finansieras genom allmänt sett högre varupri­ ser. D et ä r särskilt prishöjningar av detta senare slag som kan få ogynn­ samma verkningar genom att konsum enten inte h a r den inform ation som krävs för att han skall kunna göra en riktig avvägning mellan före­ tagens priser och prestationer. Kunder som handlar på vanlig affärstid får bidra till att täcka kostnaderna för att andra kunder bereds möjlig­ het att göra inköp på annan tid. D et är svårt att bedöma vilket av dessa tre alternativ som blir det förhärskande, men det är med hänsyn till rå­ dande konkurrensläge knappast troligt att det blir det sist nämnda. F rån olika håll h ar uttalats farhågor för a tt ökad frihet för företagen att använda förlängt öppethållande som konkurrensmedel skulle påskyn­ da den pågående strukturomvandlingen i detaljhandeln. Härvid skulle ett ytterligare bortfall av mindre närhetsbutiker kunna medföra olägen­ heter för konsum enterna genom att avstånden till butikerna skulle öka. Kommittén har emellertid funnit att öppethållandetiderna inte kan, i förhållande till andra faktorer, tillmätas sådan betydelse som konkur­ rensmedel a tt ett slopande av affärstidsregleringen skulle påverka struk­ turomvandlingsprocessen i näm nvärd grad. Vad särskilt angår de små närhetsbutikerna kan för övrigt ifrågasättas om inte full frihet för före­ tag av detta slag i fråga om sortiment och öppethållandetider kan med­ föra bättre möjligheter a tt hävda sig i konkurrensen med de stora en­ heterna. Fria affärstider kan också medföra olägenheter i form av obekväma arbetstider för de handelsanställda och för småföretagare och deras medhjälpande familjemedlemmar. D et avgörande även med avseende på dessa nackdelar är emellertid i vilken utsträckning fria affärstider kom­ mer att utnyttjas och i vilken utsträckning ett ökat öppethållande kom­ m er att leda till arbete på obekväm tid för den ordinarie arbetskraften inom handeln. Som tidigare näm nts kompenseras de anställda med högre tillägg för obekväm arbetstid om regleringen upphör, vilket kom m er att verka återhållande på företagen n är det gäller a tt hålla öppet på sådan tid. Vidare har från företagshåll hävdats, att det hittills inte före­ legat några svårigheter a tt skaffa extra personal, t. ex. vid öppethållande på söndagar. M ed det skydd för de anställda som finns dels genom arbetstidslagstiftningen och dels genom överenskommelsen angående höjda lönetillägg för obekväm arbetstid synes skäl inte föreligga a tt ytterli­ gare reglera arbetstidsförhållandena för de anställda genom affärstidslagstiftning. F ör företagarna själva innebär affärstidsregleringen ett visst skydd m ot en alltför lång eller obekvämt förlagd arbetstid. Det ligger emeller­

tid i det fria företagandets natur a tt några sådana regler inte skall be­ hövas såvida inte m ycket starka skäl föreligger. E tt sådant skäl skulle vara att fria affärstider skulle medföra ett stort bortfall av små företags­ enheter med negativa konsekvenser för konsumenterna. Som nyss an­ fördes är det inte troligt att affärstidsfrågans lösning i och för sig på­ verkar utvecklingen på ett avgörande sätt. F ör flera handels- och ser­ viceyrken finns för övrigt i dag inte alls något skydd för företagarna i arbetstidshänseende. Efter a tt ha prövat de synpunkter som sålunda förts fram i affärstidsfrågan har regeringen funnit övervägande skäl tala för att affärstidsregleringen bör upphöra n är affärstidslagens giltighetstid utgår vid års­ skiftet 1971-1972. De frågor som aktualiserats under utredningens arbete och vid remissbehandlingen, nämligen följderna av fria affärs­ tider med avseende på prisnivån, strukturomvandlingen och de anställ­ das arbetsförhållanden, är emellertid så väsentliga och så svårbedömda att det finns skäl a tt släppa affärstidsregleringen endast på försök och tills vidare. Utvecklingen inom detaljhandeln i näm nda avseende bör noga följas och bedömas sedan regleringen upphört. F ö r detta ändamål äm nar jag vidta åtgärder för att in rätta en särskild nämnd, bestående av företrädare för konsum enterna och för de anställda under ledning av en opartisk ordförande. Nämnden bör få möjlighet att vid behov låta u t­ föra undersökningar hos myndigheter och privata institut. Om näm nden finner a tt utvecklingen i något avseende går i en från allmän synpunkt ogynnsam riktning, bör det åligga nämnden att anm äla förhållandet till Kungl. M aj:t. Visar det sig att de nyss redovisade farhågorna för över­ vägande negativa konsekvenser av fria affärstider besannats, kom m er frågan om lagstiftning a tt tas upp till förnyad prövning. Av vad jag tidigare anfört torde framgå, att det enligt regeringens mening i sådant fall bara kan bli fråga om a tt återinföra ett i princip ovillkorligt förbud mot öppethållande på annan tid än s. k. vanlig affärstid. N är affärstidslagen upphör att gälla, bortfaller också den tidsbegräns­ ning för försäljning av öl, som enligt 23 § ölförsäljningsförordningen (1961:159) knutits till affärstidsregleringen. Med hänsyn härtill har Kungl. M aj:t efter föredragning av chefen för finansdepartem entet beslutat att i proposition till riksdagen föreslå sådan ändring i ölförsälj­ ningsförordningen a tt försäljningen av öl även i fortsättningen begrän­ sas till de tider som gäller enligt nuvarande bestämmelser.

Bilaga 3

H A N D E L S D E P A R T E M E N T E T 8.11.71

Redogörelse för 1970 års affärstidskommittés betänkande (1971: 33) Fri affärstid samt remissyttrandena häröver

U pprättad i anslutning till muntligt meddelande av handelsministern om affärstidsregleringens upphörande.

1. Inledning Alltsedan år 1909 har i vårt land funnits lagstiftning som har reglerat affärstiden. D enna lagstiftning har under årens lopp omarbetats vid ett flertal tillfällen, och senast år 1966 prövades om regleringen fortfarande behövdes. I förslaget till den nu gällande affärstidslagen (1966: 668), som gäller t. o. m. den 31 december 1971, anförde föredragande stats­ rådet, att mycket talade för att det på längre sikt skulle vara bäst för­ enligt med konsumenternas intresse om detaljhandeln fick bestämma affärstiden utan hinder av lagbestämmelser. E tt omedelbart slopande av all affärstidsreglering skulle dock enligt föredraganden kunna med­ föra betydande olägenheter för olika intressegrupper, varför m an under en femårsperiod borde ersätta butiksstängningslagen med en friare reg­ lering och därefter ånyo pröva frågan. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1969 till­ kallades sakkunniga fö r att utreda frågan om affärstidsregleringen skall fortsätta efter utgången av affärstidslagens giltighetstid eller om den kan avvaras. D e sakkunniga1, som antog benämningen 1970 års affärstidskommitté, avlämnade den 14 april 1971 sitt betänkande (1971: 33) F ri affärstid, vari föreslås att affärstidsregleringen slopas helt. Till betän­ kandet är fogat ett särskilt yttrande av E rik Magnusson och en reserva­ tion av Bengt Sundewall.

E fter remiss har yttranden avgetts av rikspolisstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, riksskatteverket, veterinärstyrelsen, kommerskollegium, nä­ ringsfrihetsombudsmannen, statens pris- och kartellnämnd, statens kon­ sumentråd, länsstyrelserna i Stockholms län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Västernorrlands län, distributionsutredningen, servicekommittén, alkoholpolitiska utredningen, Svenska kom ­ munförbundet, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Västerås

1 De sakkunniga var regeringsrådet Åke Martenius, ordförande, direktören i Turitz-NK-koncemen Paul Brundin, direktören i Kooperativa förbundet Kurt Lindfors, förbundsordföranden i Handelsanställdas förbund Erik Magnusson och vice verkställande direktören i Sveriges köpmannaförbund Bengt Sunde­ wall.

kommun, Gotlands kommun, Sundsvalls kommun, Kooperativa förbun­ det, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges in­ dustriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, M otor­ branschens riksförbund, Svenska företagares riksförbund, Riksförbundet gatukök & kiosknäring, Aktiebolaget Svenska pressbyrån, Sveriges ben­ sinhandlares riksförbund, ASK-bolagens ekonomiska förening upa, ICA inköpscentralernas aktiebolag, Möbel-Ikea aktiebolag, Åhlén & Holm aktiebolag, Tjänstemännens centralorganisation, Handelstjänstemannaförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Handelsanställdas förbund, Svenska transportarbetareförbundet, Moderata samlingspartiets kvinno­ förbund, Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Husmodersförbundet hem och sam­ hälle samt Hyresgästernas riksförbund. Rikspolisstyrelsen har bifogat yttrande från Föreningen Sveriges polis­ mästare och kommerskollegium från sju handelskammare i landet. Några av länsstyrelserna har bifogat yttranden från ett antal kommuner. Göteborgs kommun och Malmö kommun har bifogat yttranden från respektive polisdistrikt. Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbets­ givareorganisation samt Hyresgästföreningen i Storstockholm har hän­ visat till andra organisationers yttranden.

2. Gällande bestämmelser om affärstiden Affärstidslagen innebär i huvudsak en väsentligt enklare och friare reglering än den tidigare butiksstängningslagen. D en s. k. vanliga affärs­ tiden h ar utsträckts att om fatta vardagar mellan kl. 8 och 20. Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse skall kommun medge affärstid utöver den vanliga. Lagen gäller yrkesmässig detaljhandel med undantag för viss i lagen angiven försäljning, t. ex. från apotek och på salutorg. Dessutom undantas på vissa villkor försäljning av konst, lagad m at i anslutning till serveringsrörelse, tryckta skrifter, tobak, blommor, drivmedel och bil­ tillbehör. A ndra varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid är undantagna i det s. k. fria varusortimentet, vil­ ket fastställts av arbetarskyddsstyrelsen. Exempel på sådana varor är konfektyrer, alkoholfria drycker, frukt, hygienartiklar, film, gravpryd­ nader och julgranar. Arbetarskyddsstyrelsen utfärdar tillämpningsföreskrifter och har läm ­ nat anvisningar om det remissförfarande som bör tillämpas vid den kommunala prövningen av dispensärenden. Till affärstidsregleringen har knutits frågan om utminuteringstider för bl. a. öl, som således får säljas på tider då yrkesmässig detaljhandel får bedrivas. Meddelas dispens för utsträckt affärstid har det ansetts att öl får säljas under samma tid.

3. Vissa undersökningar Affärstidskommittén har på olika sätt sökt bilda sig en uppfattning om verkningarna av affärstidslagen och om de åsikter som på olika håll finns rörande regleringen. En enkät h ar riktats till organisationer med nära an­ knytning till konsumentfrågor, näringslivsorganisationer, organisationer på arbetsmarknaden, detaljhandelsföretag, statliga och kommunala o r­ gan etc. Hearings har hållits med konsumenter, konsumentrepresentan­ ter och företagsrepresentanter i vissa orter samt med företrädare för bl. a. livsmedels- och kioskhandel. P å uppdrag av kommittén har H an­ delns utredningsinstitut kartlagt kom m unernas dispensgivning och u t­ fört fyra särskilda undersökningar. K om m itténs enkät h ar i stort riktats till samma intressegrupper som sedermera avgivit yttrande över betänkandet. D et synes därför inte me­ ningsfullt a tt här återge resultaten av denna enkät. Syftet m ed kom m itténs hearings var endast att samla synpunkter och pejla stämningar. En klar majoritet bland konsumenterna var nöjda med det öppethållande som tillämpades, och flera var klart negativa till ett vidgat öppethållande. I några fall påpekades att anställda i vårdyrken kunde ha behov av förlängt öppethållande, och på vissa håll ansågs att man borde ge möjlighet till söndagsöppet för inköp som krävde nog­ grant övervägande, t. ex. möbler. M an lämnade sällan spontant besked varför m an var förnöjd med nuvarande förhållanden eller negativ till vidgat öppethållande. Det framkom emellertid att m an hyste farhågor för att vidgat öppethållande skulle leda till högre priser och en för vissa konsumentgrupper ogynnsam strukturomvandling. Hänsyn till de handelsanställda syntes inte sällan påverka ställningstagandet. Inom företagargruppen framträdde en ganska klar motsatsställning mellan storföretagare, som förespråkade ett fritt system, och småföre­ tagare, som ville behålla lagen i stort sett oförändrad. Storföretagarna framhöll bl. a. hur allt flera konsumentgrupper fick behov av att kunna handla på annan tid än vanlig affärstid. Särskilt företrädare för varuhus framhöll att man inte hade några som helst problem med personalrekry­ teringen. M an syntes i ganska stor utsträckning anlita deltidsanställd personal. Det förnekades inte att öppethållande under obekväm arbets­ tid kunde medföra höjda varupriser, men det skulle endast röra sig om obetydliga förändringar. Vidgat öppethållande kunde innebära ett bättre kapitalutnyttjande och skulle därför särskilt utnyttjas av stora cityvaru­ hus. Småföretagarna, främ st representanter för fackhandeln, visade inte sällan oro för den utveckling som kunde bli följden om regleringen upp­ hörde. D et var särskilt söndagsöppet som m an hyste oro för. Förlängt öppethållande på kvällar hade inte visat sig lönsamt för fackhandeln. Det ansågs dock att m an förlorade kunder till varuhusen om m an stängde tidigare än dessa. F ör många fackhandlare syntes ett vidgat öppethållande innebära avsevärda personliga svårigheter, och det skulle

vidare uppstå problem med personalrekryteringen eftersom det sällan gick att använda deltidsanställda m ed dålig yrkeskunnighet. Förlängt öppethållande ansågs dock inte kom m a att tillämpas annat än i be­ gränsad omfattning. Ofta gavs uttryck för missnöje med det rådande dispenssystemet. Undersökningen om kommunernas dispensgivning genomfördes som­ maren 1970 hos samtliga landets 848 kommuner. F rån den 1 januari 1967 hade drygt hälften av kommunerna handlagt dispensärenden. T o­ talt hade ungefär 12 500 dispenser beviljats, de flesta med kort varak­ tighet. Dispenser med längre varaktighet hade till 59 % avsett livs­ medelsförsäljning, och geografiskt fördelade föll 27 % av dispenserna på Storstockholmsområdet. Drygt 1 500 ansökningar hade avslagits un­ der perioden. I fråga om överklaganden framkom, att länsstyrelserna oftast inte ändrat kommunernas beslut. Kungl. M ajit handlade under samma tid besvär avseende 133 ansökningar. I endast sju av dessa fall innebar Kungl. Majits beslut att dispens beviljades. Besvären hade till övervägande del avsett frågan om öppethållande på söndagar i livs­ medelshandeln i Stockholmsregionen. De tillämpade öppethållandetiderna h ar vid två tillfällen undersökts av Handelns utredningsinstitut, nämligen åren 1967 och 1969. Kartlägg­ ningarna avsåg urval omfattande cirka 1 700 butiksenheter fördelade på olika branscher och ortstyper. U rvalen var inte identiska för de två undersökningarna. Skillnaden bestod fram för allt i en överrepresenta­ tion av större detaljhandelsföretag 1969. Vid 1967 års undersökning inhämtades dessutom uppgifter om vilka förändringar i affärstiderna som företagits fram till hösten samma år. D enna undersökning ger därför en viss uppfattning om affärstiderna såväl före som efter affärstidslagens ikraftträdande. Totalt sett hade 70 procent av butikerna inte gjort några förändringar i öppnings- eller stängningstiderna. Alla Stockholms varuhus hade emellertid ändrat ti­ derna, medan göteborgsvaruhusen bibehållit sina tider oförändrade. Över huvud taget hade de flesta förändringarna genomförts i Stockholm. F ör­ ändringarna syntes inte sällan bestå i att m an senarelagt både öppningsoch stängningstiden. I många branscher kunde också iakttagas en ten­ dens att stänga tidigare på lördagar. De klockslag mellan vilka majoriteten av butikerna hade öppet 1967 var fortfarande desamma 1969. E tt begränsat antal butiker, främst i storstäderna, hade dock under perioden börjat förlänga sitt öppet­ hållande. öppningstiden varierade enligt båda undersökningarna starkt mellan och inom de skilda branscherna men syntes sällan ligga före den i affärs­ tidslagen angivna öppningstiden, kl. 8. Tidigare öppethållande kunde endast konstateras inom vissa livsmedelsenheter sam t inom blomster­ handeln. V ad stängningstiden beträffar syntes öppethållande efter kl. 18

i första hand ha förekommit på större orter och främ st i varuhus och livsmedelshandeln. K F-butikem a syntes tillämpa sena stängningstider i mindre omfattning under 1969 än övrig handel. Som väntat förekom stängningstider efter kl. 20 i större utsträckning endast inom tobaks-, frukt- och blomsterhandeln. Över huvud taget syntes öppethållande med dispens efter kl. 20 ha h aft en mycket begränsad omfattning. Söndagsöppna butiker förekom i 1967 års undersökning i stort sett endast inom tobaks-, frukt- och blomsterhandeln och gällde då 15 å 20 procent av samtliga undersökta enheter. Å r 1969 var motsvarande andel för dessa branscher cirka 53 procent, medan vid denna tidpunkt även vissa livsmedelsbutiker och varuhus hade söndagsöppet. F ör att söka belysa den ojämna kundbelastningen i detaljhandeln un­ der olika öppethållandetider genomförde Handelns utredningsinstitut under hösten 1970 en postenkät varvid de största detaljhandelsföretagen tillfrågades om de hade statistik över försäljningens och kundantalets fördelning på olika öppethållandetider. Av materialet framkom, att cirka hälften av veckoförsäljningen sked­ de på fredag och lördag, varvid fram för allt lördagens olika timmar visade en väsentligt högre försäljning än veckogenomsnittet. Lördagarna uppvisade ungefär samma dagsförsäljning som fredagarna trots att antalet öppethållandetimmar var betydligt lägre. Vid förlängt öppethål­ lande, som i detta sammanhang inte i något fall avsåg öppethållande efter kl. 20 eller söndagsöppet, uppvisade försäljningen en jäm nare för­ delning över veckans olika dagar. Affärstidskommittén har också låtit undersöka kundklientelet vid för­ längt öppethållande. U nder maj månad 1970 genomförde Handelns u t­ redningsinstitut en serie kundintervjuer vid 50 butiksenheter i Stock­ holm, Västerås och Södertälje. Samtliga intervjuer gjordes med kunder, som köpte på söndagar samt på vardagar efter kl. 18. D et totala antalet kunder i de utvalda butikerna uppgick under den tid intervjuandet på­ gick till över 33 000. Följande grundläggande fakta framkom vid jämförelse med andra kundundersökningar, nämligen att andelen bilburna kunder var något högre, att andelen förvärvsarbetande kvinnor var väsentligt högre samt att avståndet mellan butik och bostad var väsentligt längre för kunder under kvälls- och söndagsöppet. Förvärvsarbete syntes sålunda påverka valet av tidpunkt för inköp i detaljhandeln. H ärför talade också att cirka 67 procent av samtliga tillfrågade kvällskunder angivit att arbetstiderna gjort det svårt att hand­ la tidigare på dagen. Behovet syntes hos dessa kunder vara kontinuerligt. Vidare avsåg inköpen huvudsakligen varor som norm alt ej förekommer i det s. k. kiosksortimentet. I den detaljistintervju om affärstidslagen som gjorts framkom bl. a. att det främ sta skälet för förlängt öppethållande uppgavs vara anpass­

ning till kunderna. Som det därnäst viktigaste skälet angavs lokala över­ enskommelser. För de butiker som fortsatt med förlängt öppethållande kunde 2/3 notera ökad omsättning m en endast 1/3 hade förbättrat sin lönsamhet. Butiker som upphört med förlängt öppethållande hade i vä­ sentligt mindre utsträckning iakttagit positiva effekter.

4. K om m itténs bedömning av effekterna av fria affärstider M ot bakgrunden av det material som kommit fram har kommittén diskuterat följderna av en övergång till fria affärstider, dels från all­ männa utgångspunkter och dels från olika intressegruppers synpunkt. I fråga om de konsumentanspråk som i framtiden kan väntas komma att ställas på detaljhandelns öppethållande framhåller kommittén, att särskilt i storstadsområdena okar behovet av en tidsmässigt väl diffe­ rentierad detaljhandelsservice. De långa arbetsresorna skapar problem för många. Det är också främst i storstäderna som förvärvsarbete bland gifta kvinnor ökat starkt under senare år. Införandet av femdagarsvecka har medfört att arbetet och de tids­ krävande arbetsresorna koncentrerats till måndag— fredag. D etta har i sin tur lett till ett ökat behov av öppethållande under veckoslutet för att möjliggöra t. ex. kapitalvaruinköp och storköp av livsmedel. Det är också främst i de tre storstadsområdena som kommittén vän­ tar sig ett visst ökat öppethållande på kvällar och söndagar om lagen slopas. Över huvud taget räknar m an med att det endast är i eller invid större städer som förutsättningar finns för sena öppethållandetider och söndagsöppethållande. På andra håll kommer det inte att bli tillräck­ ligt med kunder under dessa tider. I och m ed att det uppstår ett tillräckligt stort behov av öppethållande under s. k. obekväm arbetstid, blir det också lönsamt för en del butiker att hålla öppet trots a tt personalkostnaderna är höga under sådan tid. De handelsanställda har nämligen ett förhållandevis mycket högt lönetilllägg för obekväm arbetstid. E n förutsättning för att öppethållandet skall bli lönsamt är dock att försäljningen per arbetstimme blir så hög att personalkostnaden vägs upp. M an skall, anser kommittén, inte vänta sig att det ens i de största städerna blir många butiker, som kom m er att hålla öppet på sena kvällar och söndagar. Kommittén räknar med sådant öppethållande i varuhusens livsmedelsavdelningar och en del andra livsmedelsbutiker på centrala platser. Möjligtvis kom m er en och arman centralt belägen butik i andra branscher också att hålla öppet. Detsamma gäller troligen en del stor­ m arknader även om de inte ligger centralt. Till kommittén har fram förts farhågor för att ett frisläppande av affärstiderna skulle kunna få ogynnsamma effekter på prisnivån och strukturutvecklingen. Kommittén bedömer det emellertid som osanno­ likt att prisnivån skulle stiga. Vissa företag skulle nämligen uppnå för­

bättrad lönsamhet, och rådande priskonkurrens skulle hindra att för­ längt öppethållande finansieras m ed högre priser. Vissa butiker anses möjligtvis kom m a att tillämpa högre priser vid öppethållande som ger obekväm arbetstid, såsom redan sker i viss omfattning. Öppethållande är som konkurrensmedel ett ganska trubbigt instru­ ment, och kommittén anser det inte sannolikt att större frihet i detta avseende skulle påskynda strukturomvandlingen i handeln. Möjligen kan ett begränsat antal närhetsbutiker kom m a att slås ut något tidigare än eljest. D en reguljära dagligvaruhandelns fram tida utformning i nya bo­ stadsområden synes dock inte påverkas av h u r affärstidsfrågan löses. Kiosker och liknande företagsformer kom m er att ställas inför nya kon­ kurrenssituationer som kräver förm åga till anpassning. En förändring i kioskernas sortiment anses emellertid trolig, och vissa omständigheter tyder på att företag av detta slag kom m er att bättre kunna inrätta sig efter konsumenternas behov. M ot konsumentkravet står behovet av skydd fö r anställda och före­ tagare. De handelsanställda har, fram håller kommittén, förutom arbets­ tidslagens skydd ett högt tillägg för obekväm arbetstid i jämförelse med andra arbetstagaregrupper. D etta tillägg verkar också starkt återhållande på företagen när det gäller att förlänga affärstiden. N ågra mera påtag­ liga förändringar av öppethållandetiderna har inte framkommit sedan nuvarande affärstidslag trädde i kraft. E n tendens till förändring synes dock föreligga. I företag, som kan väntas tillämpa förlängt öppethållan­ de, kan en inte obetydlig del av personalen bli deltidsanställda, som av olika skäl föredrar obekväm arbetstid. Berörda företag synes också kun­ na fördela arbetstiden så att den inte blir betungande för de heltids­ anställda. D et är därför enligt kom m ittén knappast den stora gruppen av handelsanställda som kan kom m a att få vidkännas betydande olägen­ heter om regleringen upphör. Småföretagarna och deras medhjälpande familjemedlemmar kan en­ ligt kommittén därem ot få olägenheter av fria affärstider. F ör åtskilliga företag av detta slag synes förlängt öppethållande inte lönsamt och där­ för ej lockande. F ör andra är förlängt öppethållande naturligt i verk­ samheten, och något skydd ges i nuläget ej för innehavare av kiosker, gatukök, bensinstationer etc. K om m ittén anser att en företagare själv bör få avgöra n är och hur länge han skall hålla öppet och att skydd inte bör ges åt särskilda branscher utan mycket starka skäl. Slutligen konstaterar kommittén, att om affärstidslagen upphör sak­ nas regler rörande utminuteringstider fö r öl och alkoholfria drycker. Eftersom denna fråga inte kan anses vara av betydelse för affärstids­ frågan i övrigt h ar kommittén inte gått in på någon ytterligare prövning utan hänvisat till den nu arbetande alkoholpolitiska utredningen.

5. Kom m itténs ställningstagande till fortsatt affärstidsreglering Kommittén konstaterar först att det inte synts realistiskt att låta två

ganska begränsade gruppers intressen stå i vägen för utvecklingen, näm ­ ligen de anställda och de företagare jämte medhjälpande familjemed­ lemmar som arbetar i det förhållandevis ringa antal butiker, som kan väntas bli berörda av att regleringen upphör. Den större av grupperna, de anställda, har också redan i allmänna arbetstidslagen samma skydd som alla andra arbetstagargrupper. Kommittén har härefter övervägt olika former av liberaliseringar av affärstidsregleringen. D et visar sig emellertid att på vilket sätt man än mjukar upp regleringen så blir hela det otympliga och komplicerade systemet m ed olika slags undantag kvar. M an måste då också behålla hela den administrativa apparaten. Regelsystemet måste dessutom vara uppbyggt på ett sådant sätt att olika intressen balanseras mot varandra. Försöker man liberalisera på något enstaka ställe i systemet, uppstår lätt bristande balans i detta och någon eller några intressen gynnas på be­ kostnad av andra intressen. Kommittén har därför funnit att de vinster som skulle kunna vinnas med en bibehållen men ytterligare liberaliserad reglering inte på långt n är kan uppväga alla de nackdelar som skulle bli kvar. D et för kommittén tyngst vägande argumentet mot en ytterligare upp­ mjukning av regleringen är emellertid att den då tenderar att bli me­ ningslös, eftersom den i praktiken knappast skulle begränsa affärsti­ derna. Sedan det steg tagits, som den genom affärstidslagen genomförda liberaliseringen innebär, återstår enligt kommitténs mening inte längre väg till regleringens avskaffande än att den kan tas i ett enda steg. Kommitténs slutsats är därför att affärstidsregleringen bör slopas helt. I särskilt yttrande framhåller ledamoten Magnusson, att han helst sett att lagen kunde bibehållas och skärpas. D å detta inte synes möjligt har han ur de anställdas synpunkt funnit det m era tilltalande att lagen slopas och en överenskommelse om förbättrade ob-tillägg kombinerat med reg­ ler för femdagarsvecka kan träda i kraft. I reservation framhåller ledamoten Sundewall bl. a. att affärstiderna är en så betydelsefull faktor för detaljhandelns fram tida utveckling att frågan borde belysas av den pågående distributionsutredningen. Han föreslår, att affärstidslagen behålls m en begränsas att gälla sön- och helgdagar, att länsstyrelserna blir tillståndsmyndighet samt att därvid den restriktivitet som m arkeras i förarbetena till nuvarande lag tillämpas.

6. Remissinstanserna I åtta av föreliggande 72 yttranden görs inte något ställningstagande till kommitténs förslag att slopa affärstidsregleringen. E n stor grupp av de återstående instanserna, 51 stycken, tillstyrker eller vill inte m ot­ sätta sig förslaget. En instans är tveksam och 12 instanser är negativa eller redovisar starka betänkligheter inför ett slopande av affärstidsreg-

leringen. I åtskilliga instanser har förelegat delade meningar, och ett par handelskammare har på grund härav avstått från att yttra sig. Till den grupp instanser som ställt sig positiva till förslaget hör samt­ liga statliga myndigheter som uttalat sig i frågan, distributionsutredningen, 10 kommuner, fem handelskammare, 10 näringslivsorganisationer och företag, fyra fackliga organisationer och samtliga politiska kvinno­ förbund och konsumentorganisationer som yttrat sig. Sundsvalls kom ­ mun ställer sig tveksam till förslaget. De 12 instanser som är negativa eller redovisar betänkligheter inför att affärstidsregleringen upphör är servicekommittén, Svenska kom m un­ förbundet, Stockholms kom m un, M alm ö kom m un, Helsingborgs kom ­ mun, Trelleborgs kom m un, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Svenska pressbyrån, Sveriges kioskägares riksförbund, Riksförbundet G atukök & kiosknäring samt handelstjänstemannaförbundet. I fråga om konsumenternas anspråk på detaljhandelns affärstider in­ stämmer distributionsutredningen i kommitténs uppfattning att det för grupper av konsumenter, t. ex. i hushåll utan hemarbetande vuxen, är angeläget att kunna handla på andra tider än de som lagen anger. Detta gäller enligt distributionsutredningen inte enbart för livsmedelsinköp i storstadsområden, utan även för andra varuom råden och orter kan före­ ligga behov av att kunna handla t. ex. på söndagar. Liknande synpunkter anförs av bl. a. konsumentrådet, Kooperativa förbundet, industriförbun­ det, grossistförbundet och TCO. Affärstidskommitténs bedömning av effekterna av fria affärstider på prisnivån och strukturutvecklingen behandlas av många instanser. Av dessa ansluter sig flera uttryckligen till kommitténs bedömningar, bl. a. kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen, Kooperativa förbun­ det, grossistförbundet och Åhlén & H olm A B . Kommerskollegium anför sålunda, att kommittén på ett förtjänstfullt sätt behandlat frågan om det i dag föreligger något behov av en affärstidsreglering eller om denna nu kan avskaffas. De av kommittén anförda argumenten för ett fullständigt avskaffande av regleringen förefaller välgrundade och övertygande, an­ ser kollegiet vidare. Kooperativa förbundet hävdar att kommittén på ett genomträngande och övertygande sätt prövat frågan om affärstidsreg­ leringen kan slopas helt och delar kommitténs slutsatser om olika effek­ ter som kan uppstå. Servicekommittén delar däremot inte utredningens slutsatser och anser vidare bl. a. att frågan om fria affärstider inte kan ses isolerad utan måste inordnas i ett system av faktorer. D et är enligt servicekommittén också en brist att utredningen inte ställer sitt förslag i relation till någon uttalad målsättning. Köpmannaförbundet, som helt ansluter sig till de synpunkter som anförts i reservationen till förslaget, hänvisar till ser­ vicekommitténs yttrande och understryker i alla delar de synpunkter som d är redovisas.

Övriga instanser som ställt sig negativa har också ansett att bedöm­ ningarna av effekterna i pris- och strukturhänseende inte är riktiga. En­ ligt hantverks- och industriorganisationen bör de frågor, som är av be­ tydelse för den fram tida utvecklingen av detaljhandeln, få en samtidig och ingående behandling i distributionsutredningen, varför behovet av affärstidsreglering ånyo bör prövas n är denna utrednings arbete av­ slutats. Vissa instanser, som tillstyrker att regleringen slopas, har anfört lik­ nande synpunkter. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) anser det omöj­ ligt att prognosticera pris- och strukturutvecklingen på grundval av det material som utredningen presenterar. Flera instanser, bl. a. konsument­ rådet, distributionsutredningen, LO, centerns kvinnoförbund och social­ demokratiska kvinnoförbundet, anser att utvecklingen bör följas sedan regleringen upphört. Som lämpligt organ för sådana uppföljningar före­ slås distributionsutredningen, servicekommittén och SPK. Närhetsservicens utveckling behandlas särskilt ingående av företrä­ darna fö r kioskhandeln, vilka understryker de negativa konsekvenser som kan uppstå för konsumenterna i såväl pris- som servicehänseende. Industriförbundet pekar på den nya situation som landets kioskföretag kommer att ställas inför och som innebär så pass genomgripande för­ ändringar att det är skäligt att staten tar på sig viss informationsskyldig­ het. Hyresgästernas riksförbund hävdar, att bland praktiska förslag för att möjliggöra en ökad service i bostadsområdena märks bl. a. en utök­ ning av kioskhandeln. D etta förutsätter emellertid att sortimentet inte begränsas av lagstiftning och andra åtgärder. Konsumentrådet under­ stryker, att en utvidgning av kioskverksamheten inte är en helt tillfreds­ ställande kompensation för ett minskat antal närhetsbutiker. Husmodersförbundet H em och Samhälle anser att närhetsbutiken kommer att bli väsentligare och måste inrikta sig på att ge tidsanpassad service åt de förvärvsarbetande. I fråga om de anställdas och småföretagarnas situation anser ko m ­ munförbundet, att utvecklingen under den nuvarande lagens giltighets­ tid h aft en menlig inverkan. Genom a tt införa ett joursystem skulle behovet av service åt konsum enterna samt personalens och butiksinnehavarnas intressen av fritid samtidigt bli tillgodosedda. Joursystem förordas även bl. a. av konsumentrådet, LO och Stockholms kom m un. Köpmannaförbundet understryker att affärstidslagen utgör en viss ga­ ranti för rimliga arbetstider och för den fritid på söndagarna som även de mindre företagarna inom detaljhandeln bör kunna göra anspråk på. Svenska företagares riksförbund anser att det är tveksamt om begräns­ ningen av affärstiderna verkligen gagnat familjeföretagen inom detalj­ handeln. Enligt folkpartiets kvinnoförbund kommer fri affärstid troligen att innebära ett ökat utbud av deltidsarbete, vilket för många kvinnor är den enda möjligheten att hålla viss kontakt med yrkeslivet och för­

stärka sin ekonomiska självständighet. Ikea understryker, att det inte föreligger några svårigheter att rekrytera personal till lördags- och söndagstjänstgöring. Servicekom m ittén och socialdemokratiska kvinnoför­ bundet pekar på att förlängd affärstid kan skapa behov av service åt de affärsanställda i form av barntillsyn m. m. De anställdas situation tas också upp av arbetarskyddsstyrelsen, som hävdar a tt även om utvecklingen m ot större butiksenheter skulle öka antalet affärsanställda detta ej bör inverka på bedömningen från arbetarskyddssynpunkt av behovet av en affärstidslag efter 1971. Även de affärsanställda får nämligen enligt den nya arbetstidslagen en successivt till 40 tim m ar förkortad arbetsvecka. L O anser det vara en uppgift för de handelsanställdas fackliga organisation att genom lämpliga ersätt­ ningsregler för obekväm arbetstid skapa rimliga spärrar m ot öppethål­ lande på sen kvällstid och på söndagar. Handelsanställdas förbund har refererat det särskilda yttrandet i betänkandet som sitt remissyttrande. Bl. a. TCO anser ekonomisk kompensation till de anställda vara en förutsättning för fria affärstider. Transportarbetareförbundet utgår ifrån att grundregler för en för olika kategorier arbetstagare rimlig förläggning av arbetstiden tas upp av den pågående arbetsmiljöutred­ ningen. Handelstjänstemannaförbundet anser att fria affärstider ökar personalens obekväma arbetstid och att anställningstryggheten även­ tyras genom ökat butiksbortfall. Den nuvarande lagens utform ning behandlas av åtskilliga instanser. Näringsfrihetsombudsmannen hävdar sålunda, a tt en reglering av affärs­ tiderna till sin n atu r är konkurrensbegränsande. Nuvarande lag har försetts med ett stort antal undantag, konstaterar NO vidare. Undantagssystemet h ar visat sig mycket komplicerat, svårtillämpat och för­ enat med en ej obetydlig administrativ apparat. Svårigheter har dessutom förelegat att göra en rättvis bedömning av dispensärendena. Enligt NO synes kommitténs överväganden i fråga om olika sätt att ytterligare liberalisera regleringen på ett övertygande sätt visa att olägenheterna i allt väsentligt skulle kvarstå, bl. a. i form av fortsatta snedvridningar av konkurrensen. Liknande synpunkter anförs bl. a. av länsstyrelsen i Malmöhus län, grossistförbundet, IC A och bensinhandlarnas riksför­ bund. K om m unförbundet framhåller, a tt prövningen av dispensärenden inneburit en icke obetydlig arbetsbelastning för främ st de större kom­ munerna. I många fall har också de kommunala organen ställts inför betydande awägningssvårigheter. Bl. a. Västerås kom m un anför liknan­ de synpunkter och tillägger, att svårigheter förelegat att kontrollera affärstidslagens efterlevnad. F lera remissinstanser lägger fram synpunkter på behovet av en över­ syn av lagen i händelse av att affärstidsregleringen inte upphör. Läns­ styrelsen i Stockholm s län, M almö kom m un, Helsingborgs kom m un, köpm annaförbundet och Svenska Pressbyrån anser härvid att tillstånds-

givningen bör föras över från kom m unerna till länsstyrelserna eller annat centralt organ. Servicekom m ittén finner det angeläget att en översyn görs av affärstidslagen ur social och samhällsekonomisk syn­ punkt. Om affärstidsregleringen upphör anser TCO det nödvändigt med specialbestämmelser så att friheten inte missbrukas. I fråga om öppet­ hållande på söndagar är centerns kvinnoförbund tveksamt, moderata samlingspartiets kvinnoförbund förordar restriktivitet och Gotlands handelskammare anser att vissa tider för öppethållande på söndagar bör undantagas med vederbörlig hänsyn tagen till kyrkan och övriga religiösa organisationer. I fråga om hygienbestämmelser hävdar veterinärstyrelsen att en u t­ ökning av sortim entet i kiosker ökar kraven på lokalen. Livsmedels­ hantering utanför reglerad arbetstid ökar också behovet av kontroll­ personal. Länsveterinären i Göteborgs och Bohus län anser den nuvarande affärstidsregleringen vara utan värde ur hygiensynpunkt. F lera remissinstanser tar slutligen upp frågan om ölförsäljningen, som tidsmässigt knutits till affärstidsbestämmelserna. Sålunda påpekar bl. a. rikspolisstyrelsen, Göteborgs polisdistrikt och länsstyrelsen i Stock­ holms län att om affärstidsregleringen upphör måste ölförsäljningsfrågan lösas på annat sätt. Malmö polisdistrikt anser därem ot inte att denna fråga behöver särregleras. Alkoholpolitiska utredningen framhåller, att ett bifall till dess under hösten 1971 framlagda förslag i mellanölsfrågan innebär att några särskilda regler för tidsbegränsning av ölförsäljningen inte blir er­ forderliga.

Bilaga 4

I m otionen 1971: 1573 fram lagt

Förslag till

Affärstidslag

1 § A ffär m å hållas öppen för allmänheten vardagar från klockan 8 till 20. Å vardag infallande helgdagsafton skall öppethållandet begränsas till tiden mellan klockan 8 och 13. Med affär förstås försäljningsställe, där detaljhandel bedrives yrkes­ mässigt.

2 § F rån lagens tillämpning är undantagen: 1. försäljning från apotek; 2. försäljning från autom atapparat av sådan typ som godkänts av myn­ dighet som Konungen bestämmer; 3. försäljning från trafikmedel; 4. försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa om­ fattning bedriver med egna produkter eller fisk av egen fångst; 5. försäljning i utställningslokal av bildande konst och reproduktioner härav samt alster av konsthantverk och konstindustri i samband med visning av konstverken; 6. försäljning av lagad m at samt bageri- och konditorivaror i anslutning till ordnad serveringsrörelse, där sistnämnda utgör den huvudsakliga verksamheten; samt 7. försäljning utan samband med annan verksamhet än som avses i 5) eller 6) av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, driv­ medel samt i anslutning härtill tillbehör till motorfordon och båtar samt andra liknande varor av sådant slag att allmänheten bör kunna köpa dem även under annan tid än som angives i 1 §.

3 § Det ankom m er på myndighet som Konungen bestämmer att fastställa vilka varor som enligt 2 § 7. skall undantagas från lagens tillämpning och i övrigt meddela tillämpningsföreskrifter till lagen.

4 § Den som bedriver detaljhandel i strid mot denna lag eller föreskrift som meddelas med stöd av lagen dömes till böter eller fängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.