Affärstiderna

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Aifärstiderna Betänkande 0v1975 års Gfförstidskommitté

Statens offentliga utredningar Y% EE? 1977:72 % Handelsdepartementet

Affärstiderna

Betänkande av 1975 års añärstidskommitté Stockholm 1977

Omslag Susanne Nilsson Jernström OtTsettryck AB ISBN 91-38-03586-3 ISSN O375-250X Göteborgs OfTseuryckeri AB Stockholm 1977

Till Statsrådet och chefen för

handelsdepartementet

Genom beslut den 5 juni 1975 bemyndigade regeringen chefen for handelsdepartementet att tillkalla högst åtta ledamöter för att utreda frågor rörande affärstiderna. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 24 juni 1975 till ledamöter generaldirektören Åke Englund, tillika ordförande, riksdagsledamöterna Fritz Börjesson (c) och Anita Gradin (s), forbundsordföranden Karl- Åke Granlund, direktören Sven E. Johansson, riksdagsledamoten Gabriel Romanustfp), kommunalrådet Ulla Sandell och direktören Bengt Sundewall. Genom beslut den 15 december 1976 bemyndigade regeringen chefen för handelsdepartementet att tillkalla ytterligare två ledamöter. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 15 januari 1977 till ledamöter riksdagsledamoten Sten Svensson (m) och avdelningschefen Marianne Wahlberg. Som experter ät utredningen förordnades den 24 juni 1975 direktörerna Gunnar Dedorson, Bertil Melin, Erland Samuelsson, Arne Skarp och Gotte Tellinger och den 3 maj 1976 hovrättsassessorn Olof Bergqvist. Till sekreterare i utredningen förordnades den 24 juni 1975 byråchefen, numera avdelningschefen Åke Hallman. Till biträdande sekreterare förordnades den 21 augusti 1975 byrådirektören Carl-Johan Jargenius. Utredningen har antagit namnet 1975 års affärstidskommitté. Kommittén skulle enligt sina direktiv ta utgångspunkt i det utredningsmaterial, som affarstidsnämnden redovisat i rapporten Resultat av tre år prövotid med fria affärstider”, och endast i undantagsfall utföra ytterligare undersökningar. De undersökningar kommittén gjon har huvudsakligen inneburit en aktualisering av vissa avsnitt av amirstidsnämndens undersökningar. Vidare har kommittén gjort vissa kompletterande undersökningar inom områden som inte närmare studerades av affärstidsnämnden, t. ex. sortimentssammansättningen i kiosk- och bensinstationshandeln. Kommitténs överväganden av behovet av en särskild affárstidsreglering har lett till att ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund, Johansson och Sandell förordar en reglering i särskild lag av affärstiderna på såväl vardagar som söndagar. Ledamoten Sundewall förordar fria affárstider på vardagar men reglering i särskild lag av affärstiderna på söndagar. Ledamöterna Englund, Romanus, Svensson och Wahlberg förordar fria affärstider som i fortsättningen övervakas genom en nämnd med representanter för konsumenterna, de anställda och företagen. Till utredningen har överlämnats ett flertal framställningar och skrivelser.

SOU l977z72

Dessa får anses besvarade med Föreliggande betänkande. 1975 års affärslidskommitle får härmed överlämna sitt betänkande. Ulredningens arbete är därmed slutfört. Stockholm den 4 juli 1977 Åke Eng/und Fritz Bärjçssøn Anita Gradin Karl-Åke Granlund Sven E. Johansson Gabriel Romanus Ulla Sandell Bengt Sundewal/ Sten Svensson Marianne Wahlberg /Åke Hal/man

Innehåll

Sanzman/átlning .

Summa/y

l Direktiveng/ör utredningen m. m.

Tidigare qHZirsI/“dsregleringal” i Sure/ige

A[fårslidsregleringar och qf/Zirstidez i andra länder 23

De fria agfüirstiderna i Sverige fi: o. m. I 972 29 4.1 1970 års affarstidskommitté och dess förslag 30 4.2 Kungl. Majzts och riksdagens beslut hösten 1971 31 4.3 Aflärstidsnämndens utredningar och slutsatser 32

A/Iäremas öppethållande . . . . . . . . 35 5.1 Medelantalet öppethållandetimmar per vecka 35

5.2 Öppnings- och stängningstider . . . . . . 37

5.2.1 Butikemas öppningstider på vardagar . 37 5.2.2 Butikernas stängningstider på vardagar 5.2.3 Butikernas öppningstider på söndagar . 43 5.2.4 Butikernas stängningstider på söndagar 45

5.3 öppethållande under Förlängd tid på vardagar 45

5.4 Öppethållande på söndagar 47

5.4.1 Kontinuerligt Söndagsöppet . 47 5.4.2 Sporadiskt Söndagsöppet 50 5.5 Lokala skillnader i Söndagsöppet . . . . . 51 5.6 Skillnader i Söndagsöppet mellan olika stora butiker 53 5.7 De söndagsöppna butikernas lokalisering . 54 5.8 De söndagsöppna butikernas ägandelörhållanden . 55 5.9 Orsaker till skillnader i söndagsöppethållande . 55 5.10 Krav på öppethållande i bakre led till följd av Söndagsöppet-

7.1 . . . . . . 63 Butikskategorier 7.1.1 och varuhus 64 Dagligvarubutiker 7.1.2 Servicebutiker 68 7.1.3 Kiosker 69 7.1.4 Bensinstationer 70 7.1.5 Fackhandeln 7 1 7.2 Distributionsutredningens syn på strukturutvecklingen inom . . 71 dagligvaruhandeln 7.3 och slutsatser 72 Sammanfattning

och _lörelagen . . . 75 Affirstiderna 8.1 Sortimentet i olika butikskategorier . 75 8.2 Butikskategoriernas olika kostnadsstruktur och dess samband . . . . . . . . 79 med öppethållandet. 8.3 i affárstidsfrågan 81 Köpmännens inställning 8.3.1 HU1:s undersökning av köpmännens inställning i våren 1975 . . . . . . . . . . 81 affarstidsfrågan 8.3.2 HU1:s undersökning av köpmännens inställning i hösten 1976 84 affarstidsfrågan 8.4 Sammanfattande 85 synpunkter

och de anställda 89 Af/ärstiderna 9.1 Hel- och deltidsanställda inom handeln . 90 inom handeln 91 9.2 Anställda med förskjutna arbetstider 92 9.3 Förändringar i personalens sammansättning . . 93 9.4 Förändringar i personalens arbetstid . . . 9.5 Rekrytering av personal för tjänstgöring på söndagar och under 95 förlängt öppethållande på vardagar 9.6 De särskilda . . . . . . 97 söndagsstyrkorna 9.7 till de särskilda söndagsstyrkorna 100 Attityder Information i öppethållandet . 101 9.8 om förändringar 9.9 Anställda inom kiosk- och bensinhandeln 101 9.10 Arbetslösheten inom handeln 102 9.11 Sociala effekter av arbetsförhållandena inom detaljhandeln . 103 9.12 Sammanfattande av de handelsanställdas situation 104 bedömning

10 Affärstiderna och konsumenterna 107 10.1 1970 års affárstidskommitté . 108 10.2 Affárstidsnämndens undersökningar 109 10.3 Svenska institutet för opinionsundersökningars (S1FO:s) undersökning av söndagshandlande konsumenter i april 1975 113 10.4 DELFA:s rapport “Kortare arbetstid - När? Hur? 116 10.5 Affárstidskommitténs bedömningar och slutsatser 117

11 Affärstiderna och medbesrämmande/agen . . . . 121 11.1 Innebörden av medbestämmandelagens tillkomst 121 11.2 Medbestämmandelagens täckningsgrad i detaljhandeln 122 11.3 Betydelsen av medbestämmandelagen för företagen, de anställda och konsumenterna 123

12 Behovet av en särskild af/ärslidslag . . . . . 127 12.1 Ledamöterna Börjessons, Gradins, Granlunds och Sandells motiv lör en särskild aflärstidslag . . . . . 127 12.2 Ledamoten Johanssons motiv lör en särskild allärstidslag . l3l 12.3 Ledamoten Sundewalls motiv lör en särskild affärstidslag lör söndagar . . . . . 132 12.4 Ledamöterna Englunds, Romanus, Svenssons och Wahlbergs motiv För en ordning med fria aflärstider 136

13 Ui/brmningen av en särskild qlfârslids/ag . . . . . 141 13.1 Förslag till särskild affärstidslag av ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell . . . . . . . . . 141 13.2 Förslag till aflärstidslag av ledamoten Johansson 147 13.3 Förslag till särskild affärstidslag lör sön- och helgdagar av ledamoten Sundewall . 155

Bilaga] Butikernas öppnings- och stängningstider, november 1971-december 1974 . 161

Bilaga 2 Förslag till särskild aflärstidslag av ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell 171 Bilaga 2.1 Förteckning över varor som enligt ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell bör få säljas utan begränsningar i en särskild alfarstidslag 173

Bilaga3 Förslag till särskild affärstidslag av ledamoten Johansson 175

Bilaga 4 Varugruppsstatistik från försäljningen i de konsumentkooperativa dagligvarubutikerna 177

Bi/aga5 Förslag till särskild affarstidslag av ledamoten Sundewall 179 Bilaga 5.1 Förteckning över varor som enligt ledamoten Sundewall bör få säljas utan begränsningar i en särskild aflärstidslag 180

. f ... . . ..

..

. .

11.11:I.31414.1u51

i . 4

.

1314144011144...

Sammanfattning

Fram till årsskiftet l97l/72 var butikernas öppethållande reglerat i särskild lag, 1967 års affzirstidslztg. Vid årsskiftet l97l/72 då butikerna blev fria att själva besluta om sina öppethållandetider tillsatte dåvarande chefen för handelsdepartementet en särskild nämnd - affarstidsnämnden - att närmare följa utvecklingen av butikernas öppethållande och de handelsanställdas arbetsförhållanden. Nämnden hade också att till regeringen anmäla om utvecklingen gick i en från allmän synpunkt ogynnsam riktning. Någon sådan anmälan gjordes inte av nämnden. När affarstidsnämnden i maj 1975 lämnade sin slutrapport om erfarenheterna av tre års prövotid med fria aflêirstider tillsatte dåvarande chefen för handelsdepartementet en utredning med uppgift att analysera nämndens utredningsmaterial och anvisa erforderliga åtgärder. På utredningen. som antog namnet 1975 års affarstidskommitté (ATK), har enligt direktiven bl. a. ankommit att - om utredningen vid en samlad bedömning skulle komma fram till att en viss begränsning av butikernas öppethållande borde införas - lämna förslag till reglering. Kommittén har analyserat bl. a. dels omfattningen och utvecklingen av afFarernas öppethållande, dels sambandet mellan affarstiderna och prisutvecklingen och handelns struktur, dels konsumenternas, de anställdas och företagens beroende av och inställning till ztlfarstiderna. Mot denna bakgrund anser fem av kommitténs ledamöter att en reglering i särskild lag av affzirstiderna på såväl vardagar som söndagar borde införas. En ledamot förordar fria affarstider på vardagar men reglering i särskild lag av affarstiderna

på sön- och helgdagar. Övriga fyra av kommitténs ledamöter har efter kom-

mitténs utredningar och analyser inte funnit att det i nuvarande läge är motiverat att reglera affärstiderna. De ledamöter som förordar en reglering i särskild lag av affärstiderna har olika motiv for en affärstidsreglering, liksom de förordar olika utformning av lagen. - Fyra av ledamöterna riksdagsledamöterna Fritz Börjesson (c) och Anita Gradin (s), forbundsordföranden Karl-Åke Granlund, Handelsanställdas förbund och kommunalrådet Ulla Sandell- har enats kring ett lagförslag. Enligt detta får affärerna hålla öppet på måndagar-fredagar mellan kl. 8 och 20 och på lördagar mellan kl. 8 och l5. Två söndagar per år får företagen efter eget val hålla sina butiker öppna. På övriga söndagar tillåts enligt detta lagförslag ingen handel med undantag for försäljning av vissa särskilt angivna varor. av vilka praktiskt taget samtliga ingår i ett normalt kiosksortiment.

10 Sammari/ártning

Förbud att hålla öppet skall enligt förslaget också gälla påjulafton, nyårsafton, pingstafton och midsommarafton. Några möjligheter till dispens från lagens bestämmelser om tillåtet öppethållande ger inte lagförslaget. l det förslag till särskild affarstidslag som läggs fram av KF:s direktör Sven E. Johansson undantas dagligvarubutiker med färre än l5 årsverksamma i viss utsträckning från reglering. För övriga butiker - inkl. varuhus och stormarknader - föreslås en s. k. dispositiv affärstidsreglering, dvs. de i lagen angivna tiderna för tillåtet öppethållande kan frångås om överenskommelse därom ingåtts mellan arbetsgivare och arbetstagare. Härutöver föreslås att butikerna får hålla öppet fyra valfria söndagar per år. Det lagförslag som läggs fram av Köpmannaförbundets direktör Bengt Sundewall innehåller tvingande regler om förbud mot handel på sön- och helgdagar, medan affärstiderna på vardagar lämnas helt oreglerade. Något förbud mot öppethållande på juI-, nyårs-, pingst- och midsommaraftnarna finns inte i lagförslaget. På sön- och helgdagar skulle enligt lagförslaget försäljning av vissa särskilt angivna varor tillåtas. Den föreslagna varulistan är dock betydligt mindre omfattande än den kring vilken ovan nämnda fyra ledamöter kunnat enas. De fyra kommittéledamöter - kommitténs ordförande, generaldirektör Åke Englund. riksdagsledamöterna Gabriel Romanus (fp) och Sten Svensson (m) och avdelningschef Marianne Wahlberg - som anser att affärstiderna även framdeles bör vara fria föreslår - för att möta eventuella farhågor för att fortsatta fria affärstider framdeles skall medföra negativa konsekvenser - en effektiv övervakning av butikernas öppethållande. de handelsanställdas arbetssituation och konsumenternas tillgång till detaljhandelsservice. Detta föreslås ske genom en fristående nämnd som bl. a. skall dels löpande följa utvecklingen från konsumenternas, de anställdas och företagens synpunkt, dels till regeringen meddela om utvecklingen går i en från dessa intressens och från allmän synpunkt ogynnsam riktning, dels i sådant fall föreslå erforderliga åtgärder, exempelvis lagstiftning, dels ta initiativ till frivilliga överenskommelser, t. ex. for begränsning av s. k. jippon i samband med Söndagsöppet eller av sådant Söndagsöppet som är besvärande för de anställda. Nämnden skall bestå av företrädare för konsumenterna, de handelsanställda och företagen.

Summary of the Findings of the 1975

Government Commission on Business Hours

Until the turn 01 the year 1971-72 the opening times of shops were subject to a special law, the Business Hours Bill of 1967. At the turn of the year 1971-72, when the shops became free to decide themselves on the hours they wished to remain open, the Head of the Department of Trade of that time appointed a special committee - the Business Hours Committee to follow up in detail the opening hours of shops and the working conditions of employees. 1t was also the duty of the committee to report to the Government if the trend should develop in a manner unfavourable to the general interest. No such report was ever submitted by the committee. When the Business Hours Committee in May 1975 sent in their report on their experiences of the three year trial period of free business hours the then Head of the Department of Trade appointed a Commission to be entrusted with the task of analysing the material gathered by the committee and of proposing suitable measures. A duty imposed upon the commission, which assumed the title of the 1975 Government Commission on Business Hours, was - as stated in the instructions - that in the event that the Commission in a collective judgment should conclude that some restriction of the shops” hours of business should be introduced, to submit proposals to the Government. . The Commission has analysed, amongst other things, the scope and development of the business hours observed by the shops as well as the relationsship between hours of business, price trends and the structure of commerce in addition to the dependence on and attitude towards business hours of Consumers, employees and ñrms. Against this background live members of the Commission are of the opinion that regulation of Business hours on weekdays as well as Sundays motivates a special law. One member recommends free business hours on weekdays but calls for a special law to regulate hours of business on Sundays and holidays. The remaining four members, having studied the reports and analyses of the Commission, do not consider that there is any motivation to regulate hours of business under present conditions. The members who recommend regulation in a special law on business hours have different motives for such a regulation. just as they recommend varying formulations of the law. Four of the members - Members of the Riksdag Fritz Börjesson (c) and Anita Gradin (s). Karl-Åke Granlund, Chairman ofthe Swedish Commercial - Employees” Association, and Ulla Sandell, City Commissioner give their

12 Summary

support to a draft bill. This provides that shops should be permitted to be open from 8 a. m. until 8 p. m. on Mondays to Fridays and on Saturdays from 8 a. m. until 3 p. m. On two Sundays per year lirms would be free at their own wish to keep open. According to this draft bill. no business would be permitted on other Sundays with the exception of certain goods, virtually all ofwhich are included in the range ofarticles on sale at newspaper and sweet stalls. The prohibition of business hours would also apply on Christmas Eve, New Years Eve, Whitsun Eve and Midsummer Eve. The proposed bill permits no possibilities of dispensation from the provisions of the law on times of opening. ln the proposal for a special business hours bill presented by Sven E. Johansson, General Manager for the Retail Division of the Swedish Cooperative Union and Wholesale Society, shops selling utility goods and having less than 15 employed tmanyears) are to some extent exempt from regulation. For other shops - including stores and supermarkets - a proposal is made for a so-called dispositive regulation of business hours, i. e. the times permitted in the bill for business hours may be changed provided agreement is reached between employers and employees. ln addition the bill provides for the opening of shops on four optional Sundays per year. The proposed bill put forward by Bengt Sundewall, Deputy General Manager of the Swedish Retail Federation, contains compulsory rules on the prohibition of trade on Sundays and holidays, whereas business hours on weekdays are subject to no regulation. The proposed bill contains no provisions against business hours on Christmas Eve, New Years Eve, Whitsun Eve and Midsummer Eve. The sale of certain defined goods would be permitted on Sundays and holidays, according to this proposal. The proposed list of such commodities is, however, much shorter than the list approved by the four members previously mentioned. The four members of the Commission - the Chairman, General Director Åke Englund, Members of the Riksdag Gabriel Romanus (fp) and Sten Svensson (m) and Marianne Wahlberg, Department Head - who consider remain unrestricted that business hours should in the future, propose in order to meet possible objections that a continuation of free business hours would have negative consequences in the future - effective supervision ofthe opening hours ofshops as well as ofthe work situation ofthe employees and the availability of retail goods services for consumers. lt is proposed that this supervision should be exercised by an independent board which would both continuously follow up developments from the point of view of consumers. employees and employers and also report to the Government in the event that the development should prove injurious to any or all ofthese interests or to that of the general public. ln addition, in such cases the board would propose necessary measures, for example legislation, partly to take the initiative to bring about voluntary agreements, e. g. for limitations of so-called festivities in connection with Sunday opening or for such occasions of Sunday opening as are difficult for the employees. The board should consist of representatives of consumers, employees and employers.

1 Direktiven för

utredningen m. m.

Dåvzirande chefen för handelsdepartementet. statsrådet Feldt, anmälde enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 1975 fråga om utredning rörande affärstider och anförde: Affärstidslagen (1966:668). som reglerade öppethållandetiden för detaljhandeln. upphörde att gälla vid utgången av år l97l. lnför giltighetstidens utgång meddelade jag riksdagen den l0 november l97l . att regeringen efter att ha prövat de synpunkter som förts fram i affarstidsfrågan hade funnit övervägande skäl tala för att affarstidsregleringen borde upphöra och att därför någon Förlängning av lagen eller annan motsvarande reglering inte skulle föreslås. De frågor som hade aktualiserals under affarstidskommitténs arbete och vid remissbehandlingen av betänkandet (SOU l97l 233) Fri affarstid. nämligen följderna av fria affärstider med avseende på prisnivån, strukturomvandlingen och de anställdas arbetsförhållanden. var emellenid så väsentliga och så svårbedömda. att det fanns skäl att släppa affarstidsregleringen endast på försök och tills vidare. Utvecklingen inom detaljhandeln i nämnda avseende borde noga följas och bedömas sedan regleringen upphört. Jag meddelade riksdagen att jag för detta ändamål ämnade vidta åtgärder för att inrätta en särskild nämnd. Riksdagen (NU 1971:53. rskr l97lz359) anslöt sig till uppfattningen att väsentliga Fördelar kunde väntas uppkomma till följd av att affarstiderna blev fria men däremot inga större nackdelar. Riksdagen fann det emellenid välbetänkt att en särskild nämnd tillsattes. Nämnden borde enligt riksdagens mening kunna bli ett effektivt instrument för att uppspåra och påtala eventuella negativa följder av systemet med fria affärstider. l enlighet med riksdagens beslut inrättades den 30 december l97l en aflärstidsnämnd med uppdrag att under en tid av i första hand tre år följa utvecklingen av affarstiderna och undersöka verkningarna för konsumenterna och för de handelsanställda av det friare öppethållandet i detaljhandeln. som affartidsregleringens slopande innebär. l meddelandet till riksdagen anförde jag bl. a. att om nämnden fann att utvecklingen i något avseende gick i en från allmän synpunkt ogynnsam riktning det borde åligga nämnden att anmäla förhållandet till Kungl. Maj:t. Nämnden, vari har ingått företrädare för de anställda och för konsumenterna. har den 30 maj 1975 till regeringen överlämnat en sammanfattande rapport över sitt arbete. Affärstidsnämnden har löpande utfört en serie undersökningar rörande förändringar av affärstiderna och av de handelsanställdas anställningsförhållanden. Härutöver har nämnden genomfört en rad undersökningar avseende avvikelser i öppethållandet mellan olika orter och strukturella skillnader i utvecklingen av butiksbeståndet i dessa orter samt undersökt kostnaderna och lönsamheten i söndagsöppna butiker i syfte att klarlägga fria affärstiders påverkan på prisnivån. Nämnden har även undersökt förekomsten av s. k. jippon i söndagshandeln och utbredningen av ambulerande handel. Vidare har nämnden gjort en undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna butiker. Enligt nämnden har det sedan årsskiftet l97l-72 då affärstidslagen upphörde att

14 Direkrivenför utredningen m. m.

gälla för handeln som helhet inträffat små förändringar i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar, dvs. öppethållande vid minst tre tillfällen per månad. och i det förlängda öppethållandet på vardagar, dvs. efter kl; 20.00. Utvecklingen har dock inte varit enhetlig och påtagliga avvikelser förekommer från vad som totalt sett gäller. Sålunda varierar Förekomsten av söndagsöppethållande kraftigt såväl mellan olika orter som inom orterna mellan olika branscher och butiksformer. Det framgår av nämndens material att det är bland varuhusen som de fria affárstiderna har lett till de största förändringarna. Sålunda gäller att andelen varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar ökade från 7 M i november l97l till 2l Po i november l974. Under 1973 och 1974 skedde dock - med vissa säsongmässiga variationer - en Stabilisering av nivån till mellan l6 och 20 HU, dvs. mellan 60 och 75 varuhus hade kontinuerligt söndagsöppet. Av dessa varuhus höll praktiskt taget samtliga hela varuhuset öppet. Varuhusens kontinuerliga öppethållande på vardagar efter kl. 20.00 har dock inte förändrats under den tid som de fria affärstiderna har gällt. Andra butiksformer än varuhus inom olika branscher visar genomgående en låg frekvens söndagsöppna butiker, l de fall ett ökat öppethållande har kunnat konstateras rör sig förändringen om någon enstaka procentenhet. Förändringarna i öppethållandet på söndagar vid varuhusen har dock enligt affarstidsnämndens undersökningar inte lett till någon större förändring av antalet öppethållandetimmar per vecka. Det ökade söndagsöppethållandet har varuhusen kompenserat genom ett minskat öppethållande på vardagar. Även för övriga butiksformer inom flertalet branscher har förändringar ägt rum i öppnings- och stängningstider på vardagar på så sätt att butiken har öppnats senare och stängts tidigare. Av nämndens lokala undersökningar framgår att det huvudsakligen är de större varuhusen och butikerna som har kontinuerligt söndagsöppet. De söndagsöppna varuhusen är framför allt belägna i fororternas köpcentra eller utanför tätorterna (stormarknader). Det har sålunda framkommit att varuhus med sådana lägen har en större benägenhet att hålla söndagsöppet än andra varuhus. Affärstidsnämnden har utfört llera undersökningar av de handelsanställdas anställningsförhållanden med inriktning på läget vid varuhusen. Det framgår bl. a. att för den fast heltidsanställda personalen - vars andel av all butikspersonal är densamma i november 1974 som i november l97l - har andelen arbetstid av total butikstid minskat sedan lagen slopades. Det sammanhänger i viss utsträckning med den arbetstidsförkortning som genomfördes år l972. Även andelen arbetstid på obekväm tid och övertid har minskat, vilket bl. a. beror på att varuhusen och livsmedelshallarna har anställt särskild personal för att arbeta på söndagar eller under förlängt öppethållande på vardagar. Enligt nämndens uppfattning har de fria affärstiderna inte påverkat prisnivån i butikerna i en för konsumenterna ogynnsam riktning. Det kan inte heller hävdas att strukturutvecklingen i handeln skulle ha påverkats negativt. Nämnden framhåller dock att tre år är en för kort tid for att kunna konstatera eventuella förändringar i strukturen. l anslutning till nämndens slutrapport förordar en majoritet av nämndens ledamöter att öppethållandet på nytt regleras genom lag. Det sker med hänvisning till att det inom varuhussektorn har skett påtagliga förändringar till ett ökat öppethållande på söndagar och att det ökade öppethållandet inträffat även på förhållandevis små orter. Vidare hänvisas till att arbetstiden för den fast heltidsanställda personalen har minskat väsentligt och att arbetslösheten inom handeln torde kunna minska avsevärt om den arbetstid som disponeras av tillfällig och extra personal omsätts i fasta hel- och deltidstjänster. Slutligen heter det att endast ett obetydligt antal konsumenter förklarat att de inte kunnat göra sina inköp på vardagar. En minoritet inom affarstidsnämnden framhåller att nämnden inte har haft i upp-

DirekIiven/ör utredningen m. m. 15

drag att ta ställning till huruvida affarstiderna skall bli föremål för reglering. Under den treåriga försöksperioden med fria affärstider har inte utvecklingen i något avseende gått i en sådan från allmän synpunkt ogynnsam riktning att den föranlett någon anmälan till regeringen. Nämnden har därför inte haft anledning att närmare överväga utformningen av eventuellt erforderliga åtgärder, 1974 års riksdag har uttalat att, efter det att affärstidsnämnden lämnat redovisning över de fria affärstidernas verkningar och eventuella förslag. en utredning bör analysera nämndens utredningsmaterial och även anvisa åtgärder som behövs tNU l974z27, rskr 197). Då nämnden nu har avgivit sin slutliga rapport förordar jag. att särskilda sakkunniga tillkallas for denna uppgift. Till grund för frågan huruvida fri affärstid skall fortsätta att gälla eller om någon form av affärstidsreglering skall införas bör vara de erfarenheter som har gjorts och de synpunkter som har anlagts beträffande fri affärstids tillämpning och verkningar. De skäl som talar for att affärstiden även i fortsättningen lämnas fri bör ställas mot de olägenheter som bedöms ha uppkommit sedan affzirstidslagen slopades och som anses vara följder av en oreglerad affärstid. En utgångspunkt för dessa bedömningar och prövningar skall vara affarstidsnämndens utredningsmaterial. Ytterligare utredningar bör endast i undantagsfall utföras. Jag vill i detta sammanhang påpeka att nämnden inte haft i uppdrag att studera sortimentsutvecklingen. Det kan emellertid konstateras att det har skett markanta förändringar i företagens sortimentspolitik inom llera branscher. Sålunda kan märkas att bensinstationer ofta vid sidan av biltillbehör även saluför andra varor såsom livsmedel etc. Även det ordinarie kiosksortimentet har utvidgats och ändrat karaktär. Denna utveckling av sortimentet bör beaktas av de sakkunniga. Vid sin bedömning av de fria affärstidernas effekter bör de sakkunniga beakta konsumentintresset. De bör bilda sig en uppfattning om hur affärerna har tillgodosett och kan komma att tillgodose skilda konsumentgruppers önskemål om öppethållande. Det är härvid av särskild vikt att de sakkunniga försöker klarlägga i vilken utsträckning utvecklingen har styrts av å ena sidan konsumenternas önskemål om att handla på olika tider och å andra sidan affårernas fria användning av öppethållandet som ett konkurrensmedel. l detta sammanhang bör de sakkunniga uppmärksamma de stora avvikelser i öppethållandet som finns mellan olika orter. På senare tid har från de handelsanställdas sida framförts allt kraftigare kritik mot det kontinuerliga öppethållandet på sön- och helgdagar. De sakkunniga bör mot bakgrund av de synpunkter som har uttalats även beakta utvecklingen av de handelsanställdas arbetsförhållanden och bedöma dess konsekvenser. Om de sakkunniga vid en samlad bedömning av hittillsvarande och möjliga framtida effekter av fri allärstid kommer fram till att viss begränsning av butikernas öppethållande bör införas. skall de lämna förslag till reglering. Därvid bör frågan om vad som skall anses vara normal affärstid särskilt uppmärksammas. Det bör därvid beaktas att en alltför snävt tilltagen normal affarstid på vardagar kan medföra olägenheter för flera konsumentkategorier. framst hushåll där alla vuxna förvärvsarbetar. Vid bedömningen av vad som skall betraktas som normal affärstid aktualiseras också frågan om det linns behov av öppethållande utöver dessa tider. Erfarenheterna vid tillämpningen av den tidigare gällande affarstidslagen gav vid handen att en lagstiftning med dispensmöjlighet var svårhanterlig. Allmän enighet rådde då om att lagen ledde till avsevärda problem vid tillämpningen. De sakkunniga bör vid diskussionen om utformningen av en eventuell reglering ha detta i åtanke och forutsättningslöst söka alternativa lösningar. Härvid bör övervägas om det är möjligt att undanta vissa typer av försäljningsställen från en eventuell reglering. En möjlighet att tillgodose konsumentens intresse av närhetsservice och öppethållande utöver normal aflärstid kan vara att från regleringen undanta försäljningsställen med ett begränsat antal sysselsatta eller med begränsad butiksyta. De undersökningar som distribu-

16 Direktiven/ör utredningen m. m.

tionsutredningen (H 1970:14) har utfört bör vara av intresse för bedömningen av denna fråga. Under utredningsarbetets gång har regeringen till kommittén överlämnat ett antal utredningar och framställningar till regeringen från organisationer m. ll. Sålunda överlämnades i oktober 1975 distributionsutredningens betänkande Samhället och distributionen och i juni 1976 arbetstidsdele- Kortare arbetstid när? hur?“. Vidare har regeringen till gationens rapport kommittén överlämnat skrivelser från FCO:s representantskap i Eskilstuna, avdelningarna 5 och 36 inom Handelsanställdas Förbund, Marks Köpmannaforening, Stockholms Handelskammare, Sveriges Livsmedelshandlareforbund och kvälls- och söndagspersonalen vid Åhléns varuhus i centrala Stockholm. Kommittén har erhållit skrivelser från Fölene Kvarn, Handelsanställdas Förbund, IKEA Svenska AB, LO-distriktet i Uppsala län, Moderat Ungdom (MUF) i Stockholms län, Näröppet AB, Svenska Kyrkans Centralrâd, Svenska Petroleum Institutet. Sveriges Livsmedelshandlareforbund och kontaktats av ett antal privatpersoner.

2 Tidigare affarstidsregleringar i Sverige

Vid 1900-talets början fanns i Sverige ingen särskild affärstidslag. Däremot fanns regler som inkräktade på affärernas fria öppethållande och som föreskrev förbud mot öppethållande under sabbatstid, dvs. mellan kl 6 och 21 under sön- och helgdagar. På vardagar var emellertid butikernas öppethållande under 1900-talets första år mycket omfattande. Flenalet butiker hade då öppet 12-15 timmar per dygn. Den forsta ajiärsridslagen tillkom år 1909. Lagen omfattade städer, köpingar och municipalsamhällen, men innehöll inte några bindande regler rörande öppethållandet. Primärkommunerna fick själva besluta om regler for öppethållandet. 1 praktiken tilläts inte affärerna att hålla öppet fore kl 7 och efter kl 20. För livsmedelsbutiker var dock motsvarande tider kl 6 respektive 21. För tobaks- och tidningsforsäljning tilläts längre öppethållande. 1919 års lagsIi/ining innebar en avkortning av öppethållandetiderna från den praxis som tidigare utvecklats. Lagen tillät öppethållande mellan kl 8och 19. Dessa tider gällde även for tobaks- och tidningshandeln. Försäljning av livsmedel som var underkastade snabb kvalitetsförsämring - t. ex. mjölk, grädde, smör samt konditori- och bagerivaror - tilläts dock mellan kl 7 och 20 samt mellan kl 7 och 10 på sön- och helgdagar. 1919 års lagstiftning gällde hela landet. Kommunerna fick dock möjlighet att bestämma andra öppethållandetider, vilka avvek från de i lagen angivna tiderna med upp till två timmartupp till en timme i städer, köpingar och municipalsamhällen). 1939 utfärdades ny butiksstängningslag. På söndagar fick försäljning av vissa livsmedel (mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och konditorivaror, pilsner och alkoholfria drycker, färsk frukt och blommor) ske mellan kl 8 och 10. Normal affarstid på vardagar - inklusive lördagar - var enligt lagen kl 8-19. Möjligheter gavs for olika kommunala respektive regionala instanser att föreskriva öppethållandetider som avvek från dessa tider. För bl. a. kioskhandeln och andra särskilt uppräknade slag av handel, såsom t. ex. fruktoch konfektyrhandel samt blomsterhandel, gällde mindre stränga krav. 1 allmänhet fick sådan handel dock inte äga rum efter kl 22. 1939 års lag ersattes år 1942 med ny lag med ungefär samma innehåll som tidigare gällande lag. Normal stängningstid på vardagar var fortfarande kl 19. Den på söndagar mellan kl 8 och 10 tillåtna försäljningen av vissa livsmedel kvarstod. Butiksstängningslagens giltighetstid/örlängc/es 1945 och 1948. 1948 års butiksstängningslag kom att gälla ända fram till den [januari

18 qffärstidsreg/eringar i Sverige sou 197772 Tidigare

1967 då den ersattes av en ny q/lärsrizls/ag (1966:668). Till grund för den nya lagen låg ett av en särskild utredning ijuni 1965 avgivet betänkande. Affärstiderna (SOU 1965:38 och 39). Sedan betänkandet remissbehandlats förelades riksdagen i proposition 1966:144 förslag till ny affarstidslag. 1967 års affärstidslag, som omfattade all yrkesmässig detaljhandel inklusive frisersalonger och fotoateljéer, innebari huvudsak en väsentligt enklare och friare reglering av affärstiderna än tidigare lag. Vanlig affarstid inföll enligt den nya lagen vardagar mellan kl 8 och 20. För öppethållande på andra tider rådde förbud. Om det för särskilt fall ansågs påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse kunde kommunens styrelse eller nämnd som utsågs av fullmäktige i kommunen medge öppethållande utöver den vanliga affärstiden. Talan mot kommunala beslut i affärstidsfrågor kunde föras hos respektive länsstyrelse genom besvär. Länsstyrelsernas beslut kunde i sin tur överklagas hos Kungl. Majzt. Från 1967 års affárstidslags förbud att hålla öppet andra tider än under var undantaget försäljning från apotek. försäljning från autovanlig affárstid till resande, försäljning som lantmatapparat, försäljning på traftkmedel eller fiskare bedrev med egna Iantmanna- eller trädbrukare, trädgårdsodlare eller fisk av egen fångst, om försäljningen var av ringa omgårdsprodukter fattning och utan samband med annan handel samt försäljning på salutorg eller liknande plats som var upplåten till allmän försäljningsplats. Från lagens var vidare, i den omfattning och på de villkor som tillämpningsområde föreskrevs av Kungl. Majzt eller myndighet som Kungl. Majzt bestämde, av alster av bildkonst. konsthantverk eller konstundantaget försäljning industri som bedrevs i utställningslokal. försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror. försäljning tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till moav tryckta skrifter, torfordon och tillbehör till sådana fordon samt “andra varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid. Denna senare formulering avsåg det s. k. fria varusortimentet, vars innehåll och omfattning fastställdes av arbetarskyddsstyrelsen. För försäljning av det fria varusortimentet utan hinder av lagens bestämmelser om affarstid förutsattes enligt lagen att försäljningen skedde i antill ordnad serveringsrörelse eller försäljning av konst eller utan slutning samband av andra varor. Till dessa förutsättningar var i med försäljning särskilt meddelande att försäljningen, om den under fogat den föreskriften den vanliga affärstiden var förenad med annan detaljhandel. var så ordnad att skäliga garantier skapades för att försäljningen efter den vanliga affärstidens slut begränsades till det fria varusortimentet. Den dispensgivning som förekom under den tid 1967 års affärstidslag av 1970 års affarstidskommitté sommaren 1970. Ungällde undersöktes dersökningen gav vid handen att dispensärenden i någon form förekommit hos endast 471 eller ca 55 procent av landets 848 kommuner. Dessa 471 kommuner hade under tiden januari 1967 -juni 1970 under behandling 14 107 ärenden varav de beviljade 12 065 öppethållandedispenser till enskilda Räknat kommuner innebar det att kommunerna beföretag. på samtliga handlade i genomsnitt 5 dispensansökningar per år under giltighetstiden för 1967 års lag. De kommuner som överhuvudtaget behandlade någon under den aktuella tiden behandlade i genomsnitt två dispenser dispens

Tidigare qffärstidsregleringar i 19

Sverige

på tre månader. Av dispenserna gällde 1564 eller 13 procent längre tid än en vecka medan 10 501 eller 87 procent var korttidsdispenser om längst en vecka. Under samma tid beviljades 406 s. k. sortimentsdispenser, dvs. dispenser för försäljning av vissa varor utanför den tid som i lagen betecknades som vanlig affärstid. Av sortimentsdispenserna hade 170 en varaktighet överstigande en vecka. Under hösten 1970 hade närmare 400 företag varaktig dispens från affärstidsregleringen. Merparten av dessa företag var belägna utanför de tre storstadsområdena och var verksamma inom livsmedelsdetaljhandeln. Antalet av kommunerna avslagna dispensansökningar under perioden januari 1967 -juni 1970 var 1636. Av de 12 065 dispensansökningar som beviljades av kommunerna under tiden januari 1967 -juni 1970 överklagades hos länsstyrelserna totalt 227 stycken, eller ca 2 procent. Skilda avdelningar inom Handelsanställdas förbund svarade för praktiskt taget samtliga dessa överklaganden. Av kommunerna avslagna ansökningar om dispens för förlängt öppethållande överklagades hos länsstyrelserna i 182 fall under tiden januari 1967 -juni 1970. Av länsstyrelsernas totalt 409 beslut i affärstidsfrågor under den aktuella perioden överklagades i enlighet med gällande besvärsordning 133 hos Kungl. Majzt. Kommittén har granskat de besvärsärenden som behandlats av Kungl. Majzt från och med juni 1970 till och med det att de sista besvären enligt 1967 års affarstidslag slutbehandlats. Under denna tid behandlade Kungl. Majzt totalt 47 besvär över länsstyrelsebeslut. Sammanlagt behandlade således Kungl. Majst 180 besvärsärenden med anledning av 1967 års affärstidslag. Kungl. Majzts ställningstagande i besvärsärendena innebar att Kungl. Majzt i 18 fall gav butikerna rätt att hålla öppet på tider utanför den tid som enligt lagen betecknades som vanlig affarstid, medan i 119 fall inget sådant tillstånd medgavs. 1 fråga om återstående 43 ärenden lämnades besvären utan åtgärd, i flertalet fall på grund av att den tid för vilken ansökan om förlängt öppethållande avsåg redan förflutit när ärendet prövades av Kungl. Majzt. , Av de totalt 180 besvärsärendena avsåg huvuddelen - eller 117 - storstockholmsregionen. På Göteborg och Malmö föll 5 respektive 8 ärenden, medan övriga städer med mer än 50000 invånare svarade för 20 ärenden. På återstående del av landet, som omfattar mer än hälften av den totala befolkningen, föll endast 30 av de behandlade besvärsärendena. Butiker med försäljning av livsmedel och andra dagligvaror svarade för ca 60 procent av antalet till Kungl. Majzt överklagade beslut om affärstider. Den därnäst mest förekommande branschen i de hos Kungl. Majzt behandlade ärendena var möbelhandeln. De av Kungl. Maj:t behandlade besvärsärendena avsåg främst ansökningar om rätt till kontinuerligt söndagsöppethållande utan begränsning i tiden. Ansökan om förlängt öppethållande på vardagar förekom i mycket få fall i ärendena hos Kungl. Majzt och var i de fall det förekom nästan alltid kombinerade med ansökan om öppethållande på söndagar. Av figurerna 2.1 och 2.2 framgår ärendegången för de av Kungl. Maj:t under tiden 1967-1971 behandlade besvärsärendena.

i Sverige

20 Tidigare affärsridsreg/eringai

Bifaller 133 ansök- K0mmuna|a instanser ningar

Handelsanställdas förbund - avd. 20, Stockholm 106 H Besvar av andra avdelningar 24

Övriga 3

Avslår besvären 67 Bifaller besvären 42 Läns_ (bifaller ansökan) (avgår ansökan) Styra_ 397713 Lämnar besvären utan åtgärd 24

l Handelsanställdas förbund Kommunala instanser 8 - avd. 20, Stockholm 75 sökanden 38

:fl/är -

andra avdelningar 15

Övriga 1

be- 13 47 Bifaller 4 Avslår be- 30

Kung, All-Slår Bifaller

Svaren besvaren besvären svären Mali, ibifême 3$-) (avslår ans.) (bifaller ans.) (avslår ans.)

Lämnar besvären Lämnar besvären utan åtgärd 31 utan åtgärd 8

Figur 2./ Ärendegâng _lär av kommunerna under tiden I 967-/ 97/ beviljade zlispensei _lörjör/ängl äppeIhá/Iande vilka överklagats hos Kungl. Main.

Prövningen av dispensärenden i enlighet med 1967 års aflärstidsregleoch organ som hade att ta befattning med ring ansågs av de myndigheter dessa frågor förorsaka dels ett betydande arbete lör myndigheterna. dels

svårigheter att göra en rättvis bedömning av ärendena. Vid hearing som 1970 års affarstidskommitte genomförde med representanter lör vissa länsstyrelser och större kommuner framhölls bl. a. att irritation bristen på centrala riktlinjer lör dispensprövningen förorsakade 1 Fyra ansökningar dub- - hos konsumenter förutom hos de beslutande organen och företag. Genom belräknade emedan både sökanden och kommunal bristen på riktlinjer kunde varje kommun på egen hand tolka lagens disvilket bl. a. resulterade i att närliggande kommuner beinstans överklagat. pensbestämmelser,

SOU l977:72 Tidigare i Sverige 21 aflärstidsreg/eringar

Kommunala instanser

l

,avgår 47 ansökningar

l

Besvär av Sökanden 47

I |

Läns_ Avslår besvaren 33 Bifaller besvären 9 (avslar ansokan) (bifaller ansökan) Styrelá sen L.ämnar besvären utan åtgärd 5

Sökanden 37 Handelsanställdas förbund Besvär “ Kommunal instans 1 aVd- 20. 3l°Ckh°|m 3 aV andra avdelningar 4 Kommunala instanser 2

Bifaner 0 36 Avslär 1 Bifaller 6 Avslår Kungl Maj 1 besvären besvaren besvären besvären (bifaller ans.) (avslår ans.) (bifaller ans.) (avslår ans.)

i i Lämnar be- 2 Lämnar be- 2 svären utan svären utan åtgärd åtgärd

Figur-l] Ärendegângjör av kommunerna under tiden l 967-197/ beslutade avslag pâ ansäkni/tgai* om :Iis/tens_lör/örlärtgr öppethållande vilka (överklagats has Kungl. Majsl.

handlade likartade dispensansökningar helt olika. Kungl. Majzts beslut i ztffzirstidsfrågor kunde enligt länsstyrelserna och kommunerna inte ge någon vägledning for dispensprövningen då Kungl. Majzts beslut aldrig motiverades. Vidare pekade länsstyrelserna och kommunerna på att många ärenden genom den gällande besvärsordningen - kom att passera genom tre instanser. Med hänsyn till rådande handläggningstider hos de olika instanserna blev många ansökningar inaktuella innan slutligt beslut kom att träffas. Detta ansågs som otillfredsställande bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt. Problemen med dispens- och besvärsbehandlingen i olika instanser bör bedömas med beaktande av omfattningen av dispenserna och besvären. Såsom framgått av ovanstående förekom dispensärenden i någon form under den av 1970 års ztffarstidskommitte undersökta periodenjanuari 1967 -juni 1970 hos endast ca 55 procent av landets kommuner. Under dessa 42 månader förekom i genomsnitt per kommun mindre än ett dispensärende per

22 i Sverige Tidigare ajfärstidsreg/eringar

månad. Länsstyrelserna fattade under samma tid beslut i 409 affarstidsärenden eller i genomsnitt per länsstyrelse knappt ett ärende varannan månad. Under hela den tid 1967 års affärstidslag var i kraft behandlade Kungl. Majzt 180 besvärsärenden, eller i genomsnitt tre ärenden i månaden.

3 Affárstidsregleringar och affárstider

i andra länder

För att ge möjlighet att bedöma tidigare affärstidsregleringar och nuvarande fria affärstider i Sverige i perspektivet av förhållandena i andra länder och effektiviteten i olika typer av affärstidsregleringar har affärstidskommittén ställt samman förekommande affárstidsregleringari vissa länder. Materialet för sammanställningen, som inhämtats genom de svenska ambassaderna i respektive land. avser förhållandena våren 1977.

Danmark l Danmark reglerades t. 0. m. den 30 juni 1976 detaljhandelns öppethållandetider av l970 års butiksstängningslag. Enligt denna lag tilläts butiker att ha öppet mellan kl. 6 och 17.30 måndag-torsdag och mellan 6 och 20 respektive l4 på fredag respektive lördag. Lagen omfattade icke apotek, bensinstationer, tidningskiosker, konfektyraffärer, blomsteraffarer samt försäljning av bröd och smörgåsar. l en särskild kungörelse i anslutning till lagen specificerades vilka varor som fick säljas i dessa butiker. l lagen gavs polisiära och kommunala myndigheter möjlighet att under vissa förutsättningar och beträffande vissa försäljningsformer medge utsträckt öppethållande. Flertalet butiker utnyttjade under lagens tillämpningstid de senaste stängningstider som lagen tillät fullt ut. Butikerna öppnade i allmänhet mellan kl 8 och 9. l slutet av 1975 avgav en offentlig kommitté - Lukkelovskommissionen af 1970 - ett betänkande (nr 735) med förslag till ändring av l970 års butiksstängningslag. Kommissionens förslag behandlades av folketinget våren l976. Den l juli 1976 trädde den nya butiksstängningslagen i kraft. Från den nya lagen är - förutom de butiker som undantogs enligt den gamla lagen - även butiker på semesterorter undantagna. Liksom i tidigare lagstiftning specificeras i en särskild kungörelse vilka varor som fâr säljas i de butiker som undantagits från lagens bestämmelser. l övrigt ger den nya lagen butikerna möjlighet att inom vissa gränser anpassa öppethållandet efter inköpsvanorna på den plats där butiken är belägen. Detta sker genom att butikerna tillåts ha öppet sex timmar per vecka utöver ordinarie butikstid, som är kl 6 till 17.30 på vardagar utom lördagar och kl 6 till 12 på lördagar. De sex timmarna får dock enligt den nya lagen fördelas på högst tre dagar. På sön- och helgdagar och på lördagar efter kl l4 får inget öppethållande

24 och crf/årstider i andra länder

Affärstidsregleringar

förekomma. Vanligtvis öppnar butikerna i Danmark kl 8 eller kl 9. De stängningstider som tillämpas är huvudsakligen de senaste tider som gäller enligt lagens bestämmelser om ordinarie butikstid. Lagens möjligheter till förlängt öppå kvällar utnyttjas i allmänhet endast på fredagar. pethållande

Finland Affarstiderna i Finland regleras genom 1969 års affärstidslag. Lagen galler förutom även frisörverksamhet. Lagen omfattar däremot inte detaljhandel och bensinstationer. För kiosker finns en särskild apotek, kiosker. torghandel kioskförordning, vari närmare anges vilka varor som får säljas genom kioskhandeln. i lagen är att detaljhandel får bedrivas mellan kl 8 och 20 Huvudregeln under tiden måndag-fredag samt mellan kl 8 och l8 på lördagar. Undantag från lagens regler kan medges av handels- och industriministeriet efter utlåtande från en särskild delegation inom ntinisteriet. Delebestår av representanter för myndigheter, konsumenter samt argationen och arbetsgivarorganisationer inom handeln. Antalet undantag betstagarsom beviljats är relativt litet och har bl.a. gällt butiker i den s. k. stationstunneln i Helsingfors, butiker i gränsområdet inom Nordkalotten och vissa butiker som främst vänder sig till turister. De affärstider i allmänhet inte fullt ut av som medges i lagen utnyttjas butikerna. Varuhusens öppethållandetider är i allmänhet från kl 8.30 eller 9 till 17 eller l8. På lördagar stänger dock varuhusen i allmänhet kl l4. i allmänhet mellan kl 8 och 9 Inom dagligvaruhandeln öppnar butikerna och stänger kl 17. Vissa typer av butiker inom livsmedelshandeln stänger dock kl 20. Särskilt vanligt är detta på fredagar. Kioskerna håller vanligtvis öppet från kl 6 till kl l9. Kioskerna är öppna även på söndagar.

Norge l Norge finns en allmänt hâllen affärstidslag. Denna ger kommunstyrelserna att reglera affärstiderna inom kommunen. Större kommuner är möjlighet att ta ställning i affarstidsfrågan, medan de mindre kommunerna tvingade har möjlighet att avstå från beslut i vilket fall fritt öppethållande gäller. har valt att införa bestämmelser om af- Så gott som samtliga kommuner fárstider för butikerna inom kommunen. varierar afFarstiderna kraf- På grund av det tillämpade regleringssystemet tigt i Norge och det är därför svårt att ange några normala öppethållningstider för olika butikstyper. En vanlig öppningstidpunkt i samtliga branscher är emellertid kl 08.30. På måndag-onsdag stänger butikerna i allmänhet kl - håller butikerna l7. En dag i veckan - vanligtvis torsdag eller fredag stänger butikerna i allmänhet kl 13. öppet till kl 18 eller l9. På lördagar På söndagar förekommer praktiskt taget inget öppethållande vid sidan av kioskerna, trots att det i flera kommuner är tillåtet. Affärstidsfrågan har utretts vid ett flertal tillfällen. Ett nytt förslag till lagstiftning med syfte att få till stånd en mer enhetlig reglering finns utarbetat

SOU I977:72 Affärstidsreg/eringal och affärsmän i andra länder 25

sedan december 1972. Något beslut med utgångspunkt i detta lagförslag är inte aktuellt för närvarande.

Storbritannien The Shops Act från 1950 innehåller detaljerade föreskrifter beträffande stängningstider för olika typer av butiker. Tidpunkter för öppnande av butiker är däremot ej reglerade. Under vardagar - inkl lördagar - får butikerna hålla öppet till kl 20. En valfri kväll i veckan får öppethållandet utsträckas till kl 21. Lagen innehåller ett generellt förbud mot öppethållande på söndagar. Undantag gäller för bl. a. försäljning av vissa färskvaror, apoteksvaror och bensin. Dispens för öppethållande på söndagar har av lokala myndigheter medgivits för flera typer av butiker på vissa semesterorter.

Frankrike l Frankrike finns ingen affärstidslagstiftning. Däremot ingår i arbetstidslagstiftningen bestämmelser som förbjuder arbete på söndagar. Undantag från dessa bestämmelser gäller för arbete inom bl. a. sjukvården och restaurangnäringen. Vidare är Försäljning av blommor och färska matvaror undantagen från lagens bestämmelser om förbud mot söndagsarbete. Arbetstidslagstiftningen omfattar enbart anställda vilket gör att butiker som drivs av ägaren och personer ur ägarfamiljen utan hjälp av anställda. inte berörs av denna lagstiftning. Generell dispens mot förbudet mot söndagsarbete kan ges om arbetstagaroch arbetsgivarorganisationer inom en bransch kommit överens om att som vilodag välja en vardag i stället för söndagen. Vidare kan dispens medges i vissa fall då allmänhetens intressen skulle allvarligt skadas av förbudet mot söndagsarbete. Betydande delar av handeln berörs således inte av förbudet mot öppethållande på söndagar. Detta har medfört olikheteri konkurrensförhållandena inom detaljhandeln i många delar av landet. För att motverka sådana olikheter kan prefekten för de franska motsvarigheterna till de svenska länen besluta om utvidgning av förbudet mot öppethållande på söndagar till att gälla samtliga butiker i en bransch. Sådana beslut om utvidgning av förbudet mot öppethållande på söndagar fattas efter gemensam framställning från berörda arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Dessa organisationer ska dessförinnan ha ingått avtal med varandra i frågan. Prefekten kontaktar efter en sådan framställning andra berörda organisationen t. ex. handelskantmare och kommunala myndigheter, innan beslut i frågan fattas. Beslut om utvidgning av förbudet mot öppethållande på söndagar har i flera fall inte visat sig ha den eftersträvade effekten på grund av att konsumenterna i län med förbud mot söndagsöppethållande kunnat uppsöka butiker i angränsande län utan sådant förbud. De franska myndigheterna har därför sedan nâgra år tillbaka strävat efter att införa enhetliga bestämmelser för hela nationen. Dessa strävanden har dock stött på starkt motstånd från olika håll och har inte kunnat genomföras. Myndigheterna försöker därför för närvarande att inom ramen för gällande lagstiftning skapa en

26 Aflärsridsregleringar och qffärsrider i andra länder sou 197772

så enhetlig ordning som möjligt mellan olika län och mellan olika branscher. Livsmedelsbutikerna i Frankrike håller i allmänhet öppet mellan kl 8 och 13 samt mellan kl 16.30 och 20 på vardagar inklusive lördagar. På söndagar håller livsmedelsbutikerna i allmänhet öppet mellan kl 9 och l3. Ovriga butikskategorier, inklusive varuhus, håller i allmänhet öppet mellan kl 9 eller 10 och 19 samtliga vardagar. På söndagar är dessa butiker stängda. - Dessutom förekommer I stor utsträckning måndagsstängt speciellt i de butiker som har söndagsöppet.

Nederländerna 1976 infördes i Nederländerna en ny affarstidslag. Enligt denna lag får bu- - kl tikerna hållas öppna mellan kl 5 och 18 måndag fredag och mellan 5 och 17 under lördagar. Lagen innehåller förbud mot öppethållande på söndagar. Det sammanlagda öppethållandet per vecka får enligt lagen inte överstiga 52 timmar. En kväll i veckan tillåts butikerna hålla öppet till kl 2l. Kvällsöppethållandet kan antingen förläggas till torsdagar eller freav dessa dagar som kvällsöppethållande ska tillåtas avgörs dagar. Vilken Kommunerna beslutar även om eventuellt förbud mot av kommunerna. öppethållande före kl 13 på måndagar och efter kl 13 under någon av dagarna måndag - onsdag. och bensinstationer är undantagna från lagens bestämmelser lik- Apotek av tidningar. Vissa dispensmöjligheter linns. Så t. ex. har som försäljning i semesterorter tillåtits på söndagar. några få typer av försäljning

Västtyskland Affarstiderna i Västtyskland regleras genom 1956 års butiksstängningslag. Denna lag gäller förutom alla vanliga typer av detaljhandel även apotek, bensinstationer, kiosker, varuautomater, försäljning av varor på järnvägsstationer etc. Den i lagen stadgade affarstiden är måndag -fredag kl 7-18.30 och lördag kl 7-14. Första helgfria lördag varje månad utsträcks affärstiden till kl 18. Sön- och helgdagar skall enligt lagen butikerna hållas stängda. Apotek och bensinstationer får emellertid hållas öppna dygnet runt oberoende av gällande På andra tider än den lagstadgade affarstiden får dock affarstidsreglering. drivmedel och vissa reendast läkemedel och sjukvårdsvaror respektive servdelar för persontrafik tillåts försäljning av säljas. På järnvägsstationer livsmedel och andra varor dygnet runt. Under sön- och helgdagar är vidare försäljning av mejeri- och konditorivaror tillåten under högst två timmar. Delstatsmyndigheterna har enligt lagen möjlighet att medge avsteg från de affarstider som stadgas i butiksstängningslzigen.

USA Den federala lagstiftningen innehåller inga bestämmelser som reglerar affarstiden. och kommunala finns bestämmelser som 1 den delstatliga lagstiftningen av religiösa skäl förbjuder arbete på helgdagar. Under senare år har emellertid

Afiärsridsregleringar och qffärstider i andra länder 27

förbudet mot öppethållande på helger undanröjts i ett stort antal delstater. Den amerikanska konkurrenslagstiftningen innebär att zifFarerna inte kan träffa överenskommelse sinsemellan om gemensamma affarstider. Stora variationer Föreligger därför i tiderna För öppethållande. l vissa storstadsområden går utvecklingen mot tidigare stängningstider till följd av den ökade kriminaliteten.

Sammanfattning

De regleringar av affarstiderna som För närvarande Förekommer i Danmark, Finland, Norge, Storbritannien, Nederländerna och Västtyskland påminner till sin utformning om 1967 års svenska affarstidslag. l allmänhet skall således i dessa länder butikerna hållas stängda på söndagar. För vardagarna finns tidsramar För öppethållande. Som regel får butikerna inte öppnas Före en tidpunkt någon gång mellan kl 5 och 8 och inte hållas öppna längre än till en tidpunkt någon gång mellan kl 18 och 20. Från huvudreglerna om tidsramar För öppethållande finns i dessa länder också i allmänhet undantagsregler liknande de tidigare svenska. Den norska lagen skiljer sig dock från den tidigare svenska därigenom att den inte direkt reglerar afFarstiderna utan ålägger kommunstyrelserna att göra detta. Den nu gällande danska lagen avviker från den tidigare svenska, främst genom att den danska lagen inte omfattar butiker på s. k. semesterorter. l USA - liksom i viss utsträckning i Västtyskland regleras affarstiderna på delstatsnivå. Mellan de skilda delstaterna kan förekomma betydande variationer. Kommunala befogenheter att närmare reglera affarstiderna Förekommer också, vilket kan leda till skillnader mellan olika kommuner i samma delstat.

4 De fria affárstiderna i fr. 1972

Sverige

0. m.

När Förslaget till 1967 års aFFarstidslag lades Fram För riksdagen (prop 1966: 144) anförde Föredragande statsrådet bl. a. att flera omständigheter kunde anFöras till stöd För ett antagande att man med beaktande av konsumenternas och de affzirsanställdas intresse borde kunna avvara en lagFäst affärstidsreglering. åtminstone på längre sikt. Konsumenternas behov i Fråga om aFFärstidens längd och Förlaggning skulle visserligen i dåvarande läge kunna i huvudsak tillgodoses inom ramen För en lagreglering, men detta skulle enligt Föredragande statsrådet knappast vara möjligt i längden. Den utredning. som Föregick Kungl. Majzts proposition, och flera remissinstanser hade nämligen pekat på flera Faktorer som väntades komma att Föra med sig att behovet av en längre aFFarstid skulle komma att göra sig alltmer gällande. Bland dessa var att den ökande yrkesverksamheten bland kvinnor och befolkningsomllyttningen medFörde att allt fler Fick längre avstånd mellan arbetsplatsen och bostaden liksom att behovet av att kunna köpa bl. a. kapitalvaror i lugn och ro efter arbetstidens slut. ofta tillsammans med flera familjemedlemmar. skulle bli mer framträdande i takt med välståndsökningen. Ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle emellertid enligt Föredragande statsrådet kunna medFöra betydande olägenheter bl. a. För de aFFärsanställda. Även För aFFärsinnehavare som drev sina Företag utan anställda eller med endast några enstaka medhjälpare skulle en omedelbar avveckling av affarstidsregleringen i många Fall kunna leda till sociala problem. Med hänsyn härtill ville Föredraganden inte Förorda att all afFarstidsreglering slopades omedelban. Däremot ansåg han att det Fanns tillräckliga skäl För att ersätta butiksstängningslagen med en friare reglering. Denna borde ges en begränsad giltighetstid, nämligen Fem år. Vid utgången av denna tid fick man på nytt pröva Frågan om aflärstidsregleringen skulle slopas helt. För prövning av Frågan om aFFärstidsregleringens Fortsatta giltighet efter årsskiftet 1971/72 tillkallades i december 1969 särskilda sakkunniga. 1970 års ztfFärstidskomniitte. Enligt direktiven skulle arbetet bedrivas i sådan takt att. om Fortsatt lagstiftning ansågs behövlig, slutligt Förslag kunde underställas 1971 års riksdag.

30 De i Sverige fr. 0. m. 1972

fria qf/ärstiderna

4.1 1970 års affárstidskommitté och dess förslag

1970 års affärstidskommitté lade fram sitt betänkande, Fri affärstid (SOU 1971:33), i april l97l. l betänkandet konstaterades bl. a. att det i dagens samhälle, där det blivit blivit allt vanligare att samtliga hushållets vuxna personer förvärvsarbetar, svårare för konsumønrvrrra att anpassa sina inköp till ett begränsat öppethållande i detaljhandeln. Kommittén framhöll särskilt att det ökade förvärvsarbetet bland gifta kvinnor fört med sig att antalet inköpare till husblivit allt flera. Detta - kombinerat med hållen med knappa tidsresurser utvecklingen mot alla längre resor till arbetet - ökade enligt kommittén behovet av en tidsmässigt väl differentierad detaljhandelsservice. Mot det av utvecklingen betingade konsumentkravet på mera differentierade öppethållandetider stod enligt kommittén behovet av skydd för anställda och företagare inom handeln. Vad beträffar de q/iärsansrä//da konstaterades att dessa, utöver det skydd som allmänna arbetstidslagen erbjuder, åtnjöt en jämfört med andra arför arbete på obekväm arbetstid, s. k. obbetstagargrupper hög ersättning Detta tillägg skulle dessutom ytterligare komma att öka om komtillägg. mitténs förslag om fria affarstider kom att antas. Ob-tillägget fyllde enligt kommittén den dubbla funktionen att garantera arbetstagaren god komför dennes arbetsinsats under obekväm arbetstid och att verka pensation starkt återhållande på företagen att hålla öppet på sådan tid. Av de personer som enligt kommittén kunde väntas komma att arbeta under förlängt öppethållande skulle en stor del komma att utgöras av sådana deltidsanställda personer, som av en eller annan anledning kunde väntas föredra att arbeta tid, t. ex. därför att brist på barnpassning hindrade dem att på obekväm ha förvärvsarbete under vanlig arbetstid eller därför att inkomsten under obekväm arbetstid ansågs förhållandevis hög. De heltidsanställda, som kunväntades av kommittén huvudde bli berörda av förlängt öppethållande, som hade goda möjligheter att fördela sakligen arbeta i detaljhandelsföretag arbetstiden så att den obekväma delen inte skulle komma att kännas särskilt betungande för dem. Totalt sett fann kommittén i sin analys av de handelsanställdas situation att det stora flertalet handelsanställda knappast kunde komma att få några betydande olägenheter vid Övergång till fria affärstider. Vad gäller smâ/öreragare och i butikerna medhjälpande familjemedlemmar konstaterade kommittén att även dessa grupper i endast begränsad omfattning kunde väntas komma att uppleva olägenheter med fria affärstider. För flertalet småföretag väntades förlängt öppethållande inte bli lönsamt, varför incitament för ett sådant öppethållande inte skulle föreligga. Kommittén tog i detta sammanhang också upp frågan om i vilken utsträckning anspråk borde få från en grupp företagare på att erhålla skydd för sina arbetstider tjäna som motiv för en affarstidsreglering. Kommittén framhöll att det måste beaktas att en väl avvägd balans mellan chanser och risker i företagandet för upprätthållande av en fri marknadshushållning. Denna utgör ett villkor balans förutsätter enligt 1970 års affärstidskommitté att skydd inte ges åt särskilda branscher, företag eller företagsformer utan bärande skäl. Sammanfattningsvis och mot bakgrund av konsumenternas, arbetstagarnas och de mindre företagens situation fann kommittén det inte realistiskt

i

Defria qf/ärst/derna i Sverige/l. 0. m. 1972 31

att låta två trots allt ganska begränsade gruppers intressen - de anställda och företagare jämte medhjälpande familjemedlemmar - stå i_vägen för utvecklingen, i synnerhet som den större av grupperna, de anställda, redan i allmänna arbetstidslagen hade samma skydd som alla andra arbetstagargrupper. Kommittén föreslog därför att affärstidsregleringen skulle slopas helt.

4.2 Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut hösten 1971

Infor utgången av giltighetstiden för 1967 års affärstidslag lämnade chefen för handelsdepartementet riksdagen den 10 november l97l ett meddelande enligt vilket Kungl. Majzt inte föreslog någon förlängning av lagens giltighetstid eller annan motsvarande reglering. Till grund för detta ställningstagande låg det betänkande, som avgivits av 1970 års affarstidskommitté, och remissyttranden däröver. 1 sina allmänna bedömningar av effekterna av fria affärstider hade affarstidskommittén bl. a. kommit till slutsatsen att ett ökat öppethållande på kvällar och söndagar främst kunde väntas i de tre storstadsområdena. På andra håll fanns enligt afFarstidskommittens bedömning inte tillräckligt kundunderlag för sena öppethållandetider på vardagar och söndagsöppethållande. Som motivering för affarstidsregleringens slopande angav handelsministern i sitt meddelande till riksdagen bl. a. att en sådan reform stod i överensstämmelse med strävan att förbättra servicen till allmänheten. Vidare framhölls att detaljhandelns prissättning och strukturomvandling inte nämnvärt torde påverkas av ett system med fria affarstider. Några avgörande olägenheter for de anställda kunde enligt meddelandet inte heller åberopas. Mot bakgrund av att följderna av fria affärstider med avseende på prisnivåns utveckling, handelns strukturomvandling och de anställdas anställningsförhållanden är så väsentliga och svårbedömda framhöll handelsministern i sitt meddelande till riksdagen att det fanns skäl att slopa affärstidsregleringen endast på försök och tills vidare. För att följa och bedöma utvecklingen inom detaljhandeln i nämnda avseenden sedan regleringen upphört var det Kungl. Majzts avsikt att inrätta en särskild nämnd. Näringsutskottet fann i sitt betänkande (NU 1971:53) över de motioner angående fortsatt affärstidsreglering, som föranleddes av handelsministerns meddelande till riksdagen, övervägande skäl tala för att statsmakterna överlät åt konsumenterna att genom sina köpvanor påverka detaljhandeln att tilllämpa de affarstider som vid en samlad bedömning av inköpsmöjligheter och priser ter sig mest fördelaktiga för konsumenterna. Riksdagen (rskr 1971:359) anslöt sig till uppfattningen att väsentliga fördelar kunde väntas uppkomma till följd av att affärstiderna blev fria men däremot inga större nackdelar. Riksdagen fann det emellertid välbetänkt att en särskild nämnd tillsattes. Nämnden borde enligt riksdagens mening kunna bli ett effektivt instrument för att uppspåra och påtala eventuella negativa följder av systemet med fria affärstider.

32 i Sverige/i: 0. m. 1972

Dejiia amirstiderna

4.3 Affårstidsnämndens utredningar och slutsatser

l enlighet med riksdagens beslut inrättades den 30 december 1971 en affzirstidsnämnd med uppdrag att under en tid av i första hand tre år följa av affårstiderna och undersöka verkningarna för konsumenutvecklingen terna och för de handelsanställda av det friare öppethållandet i detaljhandeln. som affarstidsregleringens slopande innebar. Affarstidsnämnden hade att ägna särskild uppmärksamhet åt fyra frågekomplex, nämligen förändringar i för det första affärernas öppehtållande, för det andra arbetstider och andra för personalen, för det tredje prisnivån och för det anställningsförhållanden struktur. Affärstidsnämnden, som bestod av företrädare för fjärde handelns de anställda och för konsumenterna under ledning av en opartisk ordförande, hade vidare att till Kungl. Majzt anmäla om utvecklingen i fråga om de fria affarstiderna i något avseende gick i en från allmän synpunkt ogynnsam riktning. För att få ett grepp om de problem, som affärstidsnämnden hade att ägna uppmärksamhet, genomförde nämnden dels fjonon undersökningar som ett led i en fortlöpande uppföljning av förändringar av affärstiderna och av de handelsanställdas anställningsförhållanden, dels åtta undersökningar i syfte att analysera avvikelser i öppethållandet på lokala marknader och eventuella strukturella skillnader i utvecklingen av butiksbeståndet på dessa marknader, dels två undersökningar rörande kostnaderna och lönsamheten i söndagsöppna butiker i syfte att klarlägga en eventuell påverkan av fria affarstider. Affärstidsnämnden undersökte härutöver på prisnivån förekomsten av s. k. jippon i söndagshandeln samt utbredningen av ambulerande handel i syfte att kartlägga dels påverkan på konsumenternas inköpsvanor till förmån för söndagshandel, dels påverkan på den stationära handelns öppethållandetider av ambulerande försäljning på söndagar. l syfte att försöka konkretisera söndagsöppethållandets betydelse för konsumenterna en undersökning av kundstrukturen gjorde affärstidsnämnden i söndagsöppna butiker. l undersökningen. som baserades på ca 4000 inmed kunder i livsmedelsbutiker, varuhus och stormarknader med tervjuer kontinuerligt öppethållande på söndagar. kombinerades data om kundernas - avbakgrundsförhållanden familjestruktur, tillgång till bil, förvärvsarbete. stånd till butik osv. - med uppgifter om kundernas varuinköp - inköpets storlek, dess varusammansättning osv. För att kartlägga och analysera dels sammansättningen av de särskilda arbetsstyrkor som vissa företag använder sig av vid söndagsöppethållande, dels de principer som tillämpas för urval av fast personal för söndagstjänst samt den information som lämnas de handelsanställda vid förändringar i vidare en undersökning hos fööppethållandet gjorde affärstidsnämnden och personalorganisationerna vid de kontinuerligt sönretagsledningarna dagsöppna varuhusen. Affärstidsnämnden överlämnade den 30 maj l975 till regeringen en sammanfattande rapport över sitt arbete. har det sedan årsskiftet 1971/72 då affarstids- Enligt affarstidsnämnden lagen upphörde att gälla för handeln som helhet inträffat små förändringar i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar. dvs. öppethållande vid minst tre tillfällen per månad. och i det förlängda öppethållandet på vardagar.

Defria qf/ärsriderna i Sverige/r. 0. m. 1972 33

dvs. efter kl 20. Utvecklingen har dock inte varit enhetlig och påtagliga avvikelser förekommer från vad som totalt sett gäller. Sålunda varierar förekomsten av söndagsöppethållande kraftigt såväl mellan olika orter som inom orterna mellan olika branscher och butiksformer. Det framgår av nämndens material att det är bland varuhusen som de fria affärstiderna har lett till de största förändringarna. Andelen varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar ökade från 7 procent i november 1971 till 22 procent i november 1974. Under 1973 och 1974 skedde dock - med vissa säsongmässiga variationer - en Stabilisering av denna andel till mellan 16 och 20 procent, dvs mellan 60 och 75 varuhus hade då kontinuerligt Söndagsöppet. Av dessa varuhus höll praktiskt taget samtliga hela varuhuset öppet. Varuhusens kontinuerliga öppethållande på vardagar efter kl 20 har dock inte förändrats under den tid som de fria affärstiderna har gällt. Andra butiksformer än varuhus inom olika branscher visar genomgående en låg frekvens söndagsöppna butiker. l de fall ett ökat öppethållande har kunnat konstateras rör sig förändringen om någon enstaka procentenhet. Förändringarna vid varuhusen i öppethållande på söndagar har dock enligt affärstidsnämndens undersökningar inte lett till någon större förändring av antalet öppethållandetimmar per vecka. Det ökade söndagsöppethållandet har varuhusen kompenserat genom ett minskat öppethållande på vardagar. Inom övriga butiksformer har inom flertalet branscher förändringar ägt rum i öppnings- och stängningstider på vardagar på så sätt att butiken har öppnats senare och stängts tidigare, dvs. antalet öppethållandetimmar har minskat. Av nämndens lokala undersökningar framgår att det huvudsakligen är de större varuhusen och butikerna som har kontinuerligt söndagsöppet. De söndagsöppna varuhusen är framför allt belägna i förorternas köpcentra eller utanför tätorterna, där de fått formen av s. k. stormarknader. Varuhus med sådana lägen har sålunda en större benägenhet att hålla Söndagsöppet än andra varuhus. Av affärstidsnämndens undersökningar av de handelsanställdas anställningsforhållanden framgår bl. a. att för den fast heltidsanställda personalen vid varuhusen - vars andel av all butikspersonal var densamma i november 1974 som i november l97l - andelen arbetstid av total butikstid minskat sedan lagen slopades. Det sammanhänger i viss utsträckning med den arbetstidsforkortning som genomfördes år 1972. Även andelen arbetstid på obekväm tid och övertid har minskat, vilket bl. a. beror på att varuhusen och livsmedelshallarna har anställt särskild personal för att arbeta på söndagar eller under förlängt öppethållande på vardagar. Enligt nämndens uppfattning har de fria affärstiderna inte påverkat prisnivån i butikerna i en för konsumenterna ogynnsam inriktning. Det kan enligt nämnden inte heller hävdas att strukturutvecklingen i handeln skulle ha påverkats negativt. Nämnden framhåller dock att tre år är en för kort tid för att kunna konstatera eventuella förändringar i strukturen. I anslutning till nämndens slutrapport förordade en majoritet av nämndens ledamöter att öppethållandet på nytt regleras genom lag. Det skedde med hänvisning till att det inom varuhussektorn hade skett påtagliga förändringar till ett ökat öppethållande på söndagar och att det ökade öppethållandet inträffat även på förhållandevis små orter. Vidare hänvisade nämndens ma-

34 i Sverigefr. 0. m. 1972

Defria qffärstiderna

joritet till att arbetstiden för den fast heltidsanställda personalen hade minskat väsentligt och att arbetslösheten inom handeln torde kunna minska avsevärt om den arbetstid som disponeras av tillfällig och extra personal omsätts i fasta hel- och deltidstjänster. Slutligen hävdade nämndens majoritet att endast ett obetydligt antal konsumenter förklarat att de inte kunnat göra sina inköp på vardagar. En minoritet inom affarstidsnämnden framhöll att nämnden inte haft i uppdrag att ta ställning till huruvida affarstiderna skall bli föremål för reglering. Under den treåriga forsöksperioden med fria affarstider hade inte utvecklingen i något avseende gått i en sådan från allmän synpunkt ogynnsam riktning att den föranlett någon anmälan till regeringen. Nämnden hade därför inte haft anledning att närmare överväga utformningen av eventuellt erforderliga åtgärder.

sou 1977:72

5 Affárernas

öppethållande

Kommittén har haft att som utgångspunkt för sina överväganden ta de utredningar och uppföljningar av utvecklingen som affárstidsnämnden gjort under den treåriga prövotid med fria affärstider som varit underlag lör nämndens studier. Kommittén har emellertid ansett det angeläget att följa upp utvecklingen under tiden som lörflutit sedan affärstidsnämnden avslutade sina utredningar. Så har skett beträffande öppethållandet på söndagar i varuhusen, vilken var den butikskategori som visade påtagliga Förändringar i söndagsöppethållandet under den tid affarstidsnämnden genomförde sina undersökningar. Kommittén har vidare ansett det angeläget att mot bakgrunden av bl. a. direktivens utformning söka komplettera affárstidsnämndens material med uppgifter om affärstiderna inom service-, kiosk- och bensinhandeln. Sådana uppgifter har erhållits från Näröppet AB, AB Svenska Pressbyrån, Riksförbundet Kiosk & Gatukök (KIGA), Oljekonsumenternas Förbund (OK), Svenska Esso AB och AB Svenska Shell. Även om det material som framkommit genom de olika undersökningarna i vissa avseenden är heterogent är det tillräckligt som underlag för de överväganden som kommittén haft att göra.

5.1 Medelantalet öppethållandetimmar per vecka

För en bedömning av betydelsen av öppethållandet i affärerna för företagen, de anställda och konsumenterna äri första hand antalet öppethållandetimmar per vecka av intresse. Av tablå 5.1 framgår medelantalet öppethållandetimmar per vecka i varuhus, kooperativ och enskild Iivsmedelshandel, möbeI-, järn-, herrkonfektions- och damkonfektionshandel i november 1971 respektive november 1974 enligt affarstidsnämndens undersökningar samt inom servicebutiker, kiosker och bensinstationer enligt uppgifter som erhållits från Näröppet, Pressbyrån, KlGA, OK, Esso och Shell. Som framgår av tablå 5.1 har inga större förändringar skett i butikernas totala öppethållande per vecka mellan november 1971 och november 1974. l varuhusen var medelantalet öppethållandetimmar per vecka detsamma - 56 timmar - i november 1974 som i november 1971. Livsmedelshandeln hade ökat sitt öppethållande per vecka från i genomsnitt 48 timmar inom den konsumentkooperativa och 53 timmar inom den enskilda handeln till i genomsnitt 51 respektive 55 timmar per vecka. lnom möbelhandeln var det genomsnittliga antalet öppethållandetimmar per vecka 49 timmar både

36 Af/äremas öppethållande

Tablå 5.1 Medelantalet öppethállandetimmar per vecka i november l97l respektive november 1974 November l97l November 1974

“Inklusive stormarknader. b skett av me- Enligt företrädare för respektive bransch har inga större förändringar delantalet öppethållandetimmar per vecka under perioden november l97l-november 1974.

i november l97l och i november 1974. Järnhandeln. som i november l97l - 46 timmar hade det minsta genomsnittliga öppethållandet per vecka ökade sitt öppethållande med i genomsnitt en timme per vecka under perioden november l97l-november 1974. Det genomsnittliga öppethållandet per vecka inom herr- och damkonfektionshandeln minskade under perioden november l97l-november 1974 med en timme - från 49 till 48 timmar

per vecka inom herrkonfektionshandeln och från 50 till 49 timmar per vecka inom damkonfektionshandeln. l servicebutiker, kiosker och bensinstationer är det genomsnittliga öpstörre än i varuhus och övriga butiker inom pethållander per vecka avsevärt dagligvaru- och fackhandeln. servicebutiker, kiosker och bensinstationer har i stor inriktat sin verksamhet på Försäljning under icke utsträckning “normala” tiderl, varför dessa butiker - utöver öppethållande på dagtid på vardagar - tillämpar ett omfattande förlängt öppethållande på vardagar

liksom ett omfattande söndagsöppethållande. För närvarande öppethâllandet per vecka i servicebutiker till ca uppgår 80-90 i kiosker till ca 70-105 timmar och i bensinstationer till timmar, ca 90-110 timmar. Några påtagliga förändringar i öppethållandet jämfört avvecklades vid årsskiftet 1971/72 med läget före det att affårstidsregleringen har enligt företrädare för branscherna inte skett i bensinstationer och kiosker. Dessa båda försäljningsformer var genom de undantag som gällde från den tidigare affarstidsregleringen - bl. a. beträffande det s. k. fria varusortimentet - bestämmelser. Servicebutiker har i huvudsak undandragna regleringens kommit att etableras efter det att affärstidsregleringen avvecklades. Något finns således inte förtiden före årsskiftet l97l /72. Här definierat som öp- bredarejämförelsematerial De servicebutiker som fanns vid denna tidpunkt tillämpade emellertid på pethållande alla vardagar före kl. 9 och efter kl. I8. dispens i stort samma som nu.

öppethållande

l 1967 års affárstidslag som skett i butikernas totala Bakom de små förändringar öppethållande definierades vanlig räknat i genomsnittligt antal timmar per vecka kan givetvis dölja sig stora affárstid som öppethåli öppethållandets fördelning på dygnets timmar liksom mellan lande mellan kl. 8 och ändringar 20. veckans olika dagar. Det kan ha blivit vanligare att hålla kvällsöppet liksom

Affärernas öppethållande 37

det kan ha blivit vanligare att hålla öppet på söndagar inom ramen För ett oförändrat antal öppethållandetimmar per vecka. För att konstatera vilka Förändringar som förekommit i affarstidernas förläggning sedan affárstidsregleringen avvecklades vid årsskiftet 1971/72 har på olika sätt undersökts Förändringar i dels öppnings- och stängningstider, dels öppethållandet under Förlängd tid på vardagar, dels öppethållandet på söndagar.

5.2 Öppnings- och stängningstider

Nedanstående redovisning bygger på de löpande undersökningar av Förändringarna i affarstiderna och de handelsanställdas anställningsförhållanden som affarstidsnämnden lät utföra under perioden fr. o. m. november l97l t. 0. m. december 1974. Resultaten av affarstidsnämndens undersökningar av butikernas Öppnings- och stängningstider redovisas i bilaga l till betänkandet.

5.2.1 Butikernas öppningsrider pá vardagar

Öppningstiderna på vardagar i varuhus, livsmedelsbutiker. möbelbutiker,

järnhandelsbutiker och konfektionsbutiker i november l97l och november 1974 framgår av det i bilaga l redovisade materialet. l tablå 5.2 redovisas - Förutom ett sammandrag av de uppgifter beträffande varuhus, livsmedelsbutiker, möbelbutiker, järnhandelsbutiker och konfektionsbutiker som redovisats i bilaga 1 - uppgifter avseende förhållandena i maj 1976 För servicebutiker, kiosker och bensinstationer. Den vanligaste öppningstiden på vardagar - utom lördagar - var i november 1974 bland varuhusen kl 9.00. 70 procent av antalet varuhus öppnade i november 1974 under veckans fyra Första vardagar vid denna tidpunkt, medan resterande 30 procent öppnade kl 9.30 eller senare. På lördagar öppnade i november 1974 40 procent av varuhusen kl 8.30 och 55 procent kl 9.00. Under perioden november l97l - november 1974 har bland varuhusen funnits en tendens till senareläggning av öppningstidpunkten på (utom - från i allmänhet kl. 9.00 till 9.30. vardagar lördagar) lnom livsmedelshandeln var i november 1974 den vanligaste öppningstidpunkten på vardagar - utom lördagar - kl. 9.00. 86 procent av de konsumentkooperativa och 79 procent av de enskilda livsmedelsbutikerna öppnade i november 1974 vid denna tidpunkt. lnom den konsumentkooperativa livsmedelshandeln öppnade resterande 14 procent av antalet butiker kl 8.30 på vardagar (utom lördagar) medan inom den enskilda livsmedelshandeln en stor andel av butikerna öppnade kl 9.30 eller senare. Endast en mindre andel - 7 procent - av de enskilda livsmedelsbutikerna öppnade Före kl 9.00 på vardagar (utom lördagar). På lördagar öppnade i november 1974 flertalet - 71 procent- av de konsumentkooperativa livsmedelsbutikerna kl. 8.30. Resterande konsumentkooperativa livsmedelsbutiker öppnade på lördagar kl 9.00. lnom den enskilda livsmedelshandeln öppnade i november 1974 cirka hälften av bu-

tikerna kl 9.00 på lördagen. Övriga enskilda livsmedelsbutiker öppnade i

allmänhet kl 8.00 eller kl 8.30.

38 Ajfäremas öppethållande

Tablå 5.2 Öppningstider för olika butikskategorier Andel butiker (procent) som öppnar vid angivna tidpunkter

Bransch/butikskategori November 1971

Måndag-fredag Lördag

-0800 0830 0900 0930- Sa -0800 0830 0900 0930- Sa

- - 100 6 43 51 - 100 Varuhus 79 21 Livsmedelsbutiker - - 29 57 - 100 KF 29 71 100 14 7 4 80 7 98 14 36 45 3 98 ensk - 64 34 100 2 3 87 8 100 Möbelbutiker ll 16 64 8 100 5 14 73 1 93a Jämhandelsbutiker Konfektionsbutiker - - 45 55 100 - 3 91 6 100 herr - - 36 64 100 - 2 92 6 100 dam Servicebutiker Kiosker utan livsmedelsförsäljn med livsmedelsförsäljn Bensinstationer utan Iivsmedelsförsäljn med livsmedelsförsäljn

a Resterande andel butiker var stängda. () maj 1976

Även inom livsmedelshandeln har under perioden november 1971 - november 1974 en viss tendens funnits till senareläggning - i allmänhet med 30 minuter - av öppningstidpunkten. Inom möbeIhande/n öppnade på vardagar (utom lördagar) i november 1974 cirka hälften av butikerna kl 9.00 och hälften kl 9.30 eller senare. På lördagar öppnade flertalet - 81 procent - kl 9.00. Liksom bland varuhus och livsmedelsbutiker har inom möbelhandeln under perioden november 1971 november 1974 en senareläggning skett av öppettidpunkten på vardagar. Inom järnhande/n öppnade på vardagar (utom lördagar) i november 1974 70 procent av butikerna kl. 9.00, medan 23 procent av butikerna öppnade kl. 8.30 eller tidigare och 7 procent kl. 9.30 eller senare. På lördagar var andelen järnhandelsbutiker som öppnade kl. 9.00 77 procent. 6 procent av järnhandelsbutikerna höll i november 1974 över huvud taget inte öppet på lördagar. Även inom järnhandeln har en senareläggning av öppningstidpunkten skett under perioden november 1971 - november 1974. lnom køn/êkriønshandeln öppnade på vardagar (utom lördagar) i november 1974 flertalet butiker kl 9.30 eller senare. Endast 13 procent av herrkonfektionsbutikerna och 24 procent av damkonfektionsbutikerna öppnade före denna tidpunkt - i samtliga fall då kl 9.00. På lördagar var dock i november 1974 kl. 9.00 den vanligaste öppningstidpunkten, bland såväl herr- som damkonfektionsbutiker. Inom konfektionshandeln inträffade under perioden november 1971 november 1974 en markant tendens till senareläggning av öppningstiderna på vardagar- från kl 9.00 till kl 9.30 eller senare. 1 november 1971 öppnade

Ajjäremas öppethållande

November 1974

Måndag-fredag Lördag

-0800 0830 0900 0930- Sa -0800 0830 0900 0930- Sa

- - 70 30 100 4 40 55 1 100 - 14 86 - 100 - 71 29 - 100 4 3 79 14 100 12 35 52 1 100 2 - 47 51 100 2 3 81 14 100 13 10 70 7 100 2 12 77 3 94a - - 13 87 100 - 2 85 13 100 - - 24 76 100 - 3 84 13 100 ( 36) (16) (25) (23) (100) ( 26) (19) (32) (23) (100)

(69) ( 5) (15) (ll) (100) (41) (13) (27) (19) (100) ( 46) ( 2) (29) (21) (100) ( 26) (10) (35) (29) (100) (99) ( 1) - - (100) ( 89) (6) (4) ( 1) (100) (100) - - - (100) (100) - - - (100)

på vardagar (utom lördagar) ca 45 procent av herrkonfektionsbutikerna kl 9.00 medan 55 procent öppnade kl 9.30 eller senare. 1 november 1974 öppnade endast 13 procent av herrkonfektionsbutikerna kl 9.00 på vardagar (utom lördagar) medan resterande 87 procent öppnade kl 9.30 eller senare. Inom damkonfektionshandeln var tendensen densamma. Av samtliga servicebutiker öppnade under tiden måndag-fredag i maj 1976 36 procent kl 8.00 eller tidigare. 23 procent av servicebutikerna hade en senare öppningstidpunkt än kl 9.00. Totalt sett öppnar kiosker-na tidigare än servicebutikerna. Av samtliga kiosker utan livsmedelslörsäljning öppnade i maj 1976 ca 69 procent kl 8.00 eller tidigare under tiden måndag-fredag, medan inom denna kategori kiosker 11 procent öppnade senare än kl 9.00. För kiosker med livsmedelsförsäljning var motsvarande andelar 46 och 21 procent. Av bensinsrarionerna öppnade i maj 1976 så gott som samtliga kl 8.00 eller tidigare. Endast ca 1 procent av bensinstationerna öppnade under tiden måndag-fredag senare än kl 8.00. Andelen bensinstationer som i maj 1976 höll öppet dygnet runt uppgick till ca 3 procent. På lördagar gäller För såväl servicebutiker och kiosker som bensinstationer något senare öppningstider än under tiden måndag-fredag. Servicebutiker och kiosker öppnade i maj 1976 i stor utsträckning kl. 9.00 och senare på lördagar. Bensinstationerna öppnade på lördagar i det stora flertalet fall kl. 8.00 eller tidigare.

Afjärernas öppethållande

Tablå 5.3 Stängningstider för olika butikskategorier Andel butiker (procent) som stänger vid angivna tidpunkter

dam Servicebutiker Kiosker utan Iivsmedelsforsäljn med Iivsmedelsförsäljn Bensinstationer utan livsmedelsförsäljn med livsmedelsförsäljn

a Resterande andel butiker var stängda. () maj 1976

Butikernas stängningstider* pâ vardagar

5._2.2

Stängningstiderna på vardagar i varuhus. livsmedelsbutiker, möbelbutiker, järnhandelsbutiker och konfektionsbutiker i november 1971 och november 1974 framgår av bilaga 1. 1 tablå 5.3 återges ett sammandrag av de i bilaga 1 redovisade for varuhus, livsmedelsbutiker, möbelbustängningstiderna tiker, järnhandelsbutiker och konfektionsbutiker samt uppgifter avseende förhållandena i maj 1976 beträffande servicebutiker, kiosker och bensinstationer. l november 1974 stängde hälften av varuhusen kl 18.00 eller 18.30 under de tre första vardagarna i veckan. Av resterande 50 procent stängde 30 procentenheter k1 19.00 eller 19.30 och 20 procentenheter kl 20.00 eller senare. På torsdagar stängde i november 1974 22 procent av varuhusen kl 20.00 eller senare. Av resterande 78 procent stängde hälften kl. 18.00 eller 18.30 och hälften kl 19.00 eller 19.30. På fredagar stängde endast 5 procent av varuhusen kl 18.00 eller 18.30, medan 57 procent stängde kl 19.00 eller 19.30 och resterande 38 procent kl 20.00 eller senare. På lördagar stängde i november 1974 35 procent av varuhusen kl 14.30 eller tidigare medan 61 procent stängde mellan kl 15.00 och 19.30 och 4 procent kl 20.00 eller senare. Under perioden november 1971 - november 1974 har förändringarna i varuhusens stängningstider under veckans tre forsta vardagar varit små. Under torsdagar och fredagar har däremot under perioden en koncentration

SOU I977:72 Alfärernas öppethållande 41

November 1974

Måndag-fredag Lördag

-l 730 1800 1900 2000- Sa -l 230 1300 1400 1500 2000- Sa 1830 1930 1330 1430 1930 - 50 30 20 100 - 8 27 61 4 100 29 42 - 29 100 14 57 - 29 - 100 5 61 10 24 100 l 37 25 22 15 100 2 90 5 3 100 3 40 37 20 - 100 26 73 1 - 100 26 63 4 1 - 94a 94 2 - 100 - 36 39 25 - 100 89 l l - 100 _ 24 50 26 - 100 *m- (4) (16) (80) (100) (25) (75) (100)

(5) (10) (85) (100) (18) (82) (100) (3) ( 5) (91) (100) (11) (89) (100)

(8) (37) (55) (100) (63) (37) (100) - ( 2) (98) (100) (17) (83) (100)

skett av stängningstiderna till kl 19.00 och 19.30. Såväl andelen varuhus som i november 1971 stängde fore kl 19.00 som andelen som stängde kl 20.00 eller senare på torsdagar och fredagar har minskat under perioden. På lördagar har andelen varuhus som stänger kl 15.00 och senare ökat från 58 procent i november 1971 till 65 procent i november 1974. Bland Iivsmede/sbzn/kerna var i november 1974 den vanligaste Stängningstiden kl 18.00 eller 18.30 under veckans fyra forsta vardagar. 42 procent av de konsumentkooperativa och 61 procent av de enskilda livsmedelsbutikerna stängde under dessa dagar kl 18.00 eller 18.30. Av de konsumentkooperativa livsmcdelsbutikernzt stängde under veckans fyra forsta dagar 29 procent fore kl. 18.00, medan en lika stor andel stängde kl. 20.00 eller senare. Inom den enskilda livsmedelshandeln stängde 5 procent av butikerna före kl. 18.00 under veckans fyra forsta vardagar. Andelen enskilda livsmedelsbutiker som stängde kl. 20.00 eller senare var under veckans fyra forsta dagar 24 procent. På fredagar stängde i november 1974 43 procent av de konsumentkooperativa livsmedelsbutikerna kl 20.00 eller senare. Av resterande 57 procent stängde halften kl 18.00 eller 18.30 och hälften kl 19.00 eller 19.30. lnom den enskilda livsmedelshandeln stängde i november 1974 44 procent av butikerna kl 19.00 eller 19.30 på fredagar medan 29 procent stängde kl 18.30 och tidigare och 27 procent kl 20.00 eller senare. På lördagar stängde i november 1974 huvuddelen - 57 procent - av de konsumentkooperativa livsmedelsbutikerna kl 13.00 eller 13.30. Av reste-

42 Affäremas öppethållande sou 1977:72

rande 43 procent stängde en tredjedel kl 12.00 eller 12.30 och två tredjedelar mellan kl l5.00 och 19.30. lnom den enskilda livsmedelshandeln stängde 37 procent av butikerna kl 13.00 eller 13.30 på lördagar. Av resterande 63 procent stängde 25 procentenheter kl 14.00 eller 14.30. 22 procentenheter mellan kl l5.00 och 19.30 och l5 procentenheter kl 20.00 eller senare. Under perioden novemberl97l-november 1974 har andelen livsmedelsbutiker med senare öppethållande på vardagkvåillar ökat. Under veckans tre första vardagar stängde i november l97l 14 procent av de konsumentkooperativa och 16 procent av de enskilda livsmedelsbutikerna kl 20.00 eller senare. l november 1974 var motsvarande andelar 29 respektive 24 procent. lnom möbel/Munich: tillämpade såväl i november l97l som i november l974 ett stort antal butiker senare ståingningstider på ntåndztgar. l november l974 stängde 44 procent av möbelbutikerna kl. 20.00 eller senare medan av resterande 56 procent av butikerna hälften stangde kl l8.00 eller 18.30 och resterande butiker kl 19.00 eller 19.30. Under tisdagar -fredagar stängde i november l974 flertalet möbelbutiker kl l8.00 eller 18.30. På lördagar stängde i november l974 40 procent av möbclbutikerna kl 13.00 eller 13.30, 37 procent kl l4.00 eller 14.30 och 20 procent mellan kl l5.00 och 19.30. Något öppethållande efter kl 19.30 på lördagar förekom inte inom möbelhandeln i november l974. lnom möbelhandeln har under perioden november l97l - november l974 - med undantag for lördagar - genomgående skett en tidigareläggning av stâingningstiderna. l november l97l stängde 53 procent av möbclbutikerna kl 20.00 eller senare på måndagar. l november l974 var motsvarande andel 44 procent. På lördagar tillämpade möbelhandeln i stort sett samma stängningstider i november l97l som i november l974. I november 1974 stängde ca tre fjärdedelar av butikerna inomjärnhandeln kl l8.00 eller l8.3O på samtliga vardagar utom lördagar. Resterande fjärdedel stängde kl 17.30 eller tidigare. Endast ca l procent av järnhandelsbutikerna stängde i november l974 kl 19.00 eller 19.30. På lördagar stängde i november l974 huvuddelen - 63 procent - av järnhandelsbutikerna kl 13.00 eller 13.30 medan 26 procent stängde kl 12.00 eller 12.30 och 5 procent kl. 14.00 eller senare. Omkring 6 procent av järnhandelsbutikerna höll som tidigare nämnts över huvud taget inte öppet på lördagar i november l974. Under perioden november l97l - november l974 har mycket små forändringar skett i jämhandelns stängningstider under veckans fyra forsta vardagar. På fredagar finns dock en tendens till tidigareläggning av stängningstidpunkten. l november l97l stängde 3 procent av järnhandelsbutikerna kl 20.00 eller senare på fredagar. l november l974 stängde ingen jarnhandelsbutik senare än kl 19.30 på fredagar. Andelen järnhandelsbutiker som år helt stängda på lördagar har minskat från 7 procent i november l97l till 6 procent i november l974. lnom kon/äktiotzshandølrz stängde i november l974 ca 90 procent av butikerna kl l8.00 eller 18.30 under veckans fyra första vardagar och efter kl 19.30 förekom alls inom konfektionshandeln. På freinget öppethållande l974 ca hälften av butikerna kl l8.00 eller 18.30 dagar stängde i november och resterande del kl 19.00 eller 19.30.

Affärer-nas öppethållande 43

På lördagar stängde i november 1974 ca hälften av butikerna kl 14.00 eller 14.30 medan ca en fjärdedel av butikerna stängde kl 13.00 eller 13.30 och ca en fjärdedel mellan kl 15.00 och 19.30. Under perioden november l97l - november l974 har Förändringarna i konfektionshandelns stangningstider varit små med undantag för öppethållande till kl. 20.00 och senare på vardagar (utom lördagar). l november l97l stängde ca 10 procent av konfektionsbutikerna kl. 20.00 eller senare på fredagar. Samma stängningstider tillämpades vid denna tidpunkt av ett mindre antal butiker även under veckans fyra första vardagar. l november 1974 förekom inget öppethållande efter kl. 19.30 inom konfektionshandeln. Under tiden måndag- fredag stängde i maj 1976 omkring 80 procent av samtliga serviceburikez kl 20.00 eller senare. På lördagar var motsvarande andel ca 75 procent. lnom kioskliant/e/n stängde i maj l976 ca 85 procent av samtliga kiosker utan livsmedclsförsiiljning kl 20.00 eller senare under tiden måndag-fredag medan motsvarande andel för kiosker med livsmedelsförsiiljning var ca 91 procent. På lördagar var andelen kioskcr som höll öppet till kl 20.00 eller senare lâigre än under tiden ntåndag-fredag och uppgick till 82 respektive 89 procent. Bland bensinstationer utan livsmedelsförsäljning höll i maj l976 ca 55 procent öppet till kl. 20.00 eller senare under tiden måndag-fredag. För bensinstationer med livsmedelsförsäljning var motsvarande andel ca 98 procent. På lördagar stängde i maj l976 ca 37 procent av bensinstationerna utan livsmedelsförsäljning kl. 20.00 eller senare medan motsvarande andel för bensinstationer med livsmedelsförsäljning var ca 83 procent.

5.2.3 Bankernas öppningstidet* pâ söndagar

l november 1974 förekom, som framgår av tablå 5.4, öppethållande på söndagar i någon nämnvärd omfattning endast i varuhus. livsmedels- och servicebutiker samt i kiosker och bensinstationer. Av de varuhus som i november 1974 höll öppet på söndagar öppnade flertalet kl 12.00 eller 13.00. l de /ivsnteø/e/.s-btzriker som höll Söndagsöppet varierade öppningstidpunkterna i större utsträckning an i varuhusen. Fler-

talet öppnade dock kl 12.00 eller tidigare.

Det fåtal butiker inom möbel- och kon/ektiønshande/n. som tillämpade kontinuerligt öppethållande på söndagar i november l974 Öppnade vanligen kl. 12.00 eller 13.00 Praktiskt taget samtliga senticebuliker, kiosker och bertsirzstalionel tillämpade i maj l976 kontinuerligt öppethållande på söndagar. För servicebutiker var andelen lOO procent, medan andelen for kiosker och bensinstationer var ca 98 respektive ca 95 procent. De kiosker och bensinstationer som i maj l976 höll stängt på söndagar var i samtliga fall kiosker och bensinstationer utan försäljning av livsmedel. Såväl servicebutiker och kiosker som bensinstationer öppnar på söndagar vanligen kl. 10.30 eller tidigare. Ett mindre antal kiosker öppnar på söndagar först kl. 13.00 eller 14.00. För kiosker och bensinstationer har under den tid fria affairstider gällt inga påtagliga förändringar inträffat i fråga om söndagsöppethållandet. För

44 A_ _ffärernas öppethållande

cm ao

Emm

ao m: a. ao ;ä

.å

å 80: V 80: v Se:

-83

| | | | | | | 1 :V | | u

.82 om:

m 1 _ m I x .. A: G 5 A: |

.82 om:

o | s m o m | A3 AU 5 A: |

v50_

.G02

S: m | v | | | | RV AS At :V u

uUDEuOZ

| | m | | n ..

Go E.. i 8a

02:. V . V v 80:

E. ao av eo am am

.a a;

-82 | | | | | | r

-cci om: n | m m .. m I

.uiczaus

.82 om: o | m m .. | |

mczmcm

.32

_wuwzzmm

å: | 1 _ 1 n 1 |

_u_

hODEuOZ

m..

os.. .numcmñ

.E550

| | N | | n m

_o_.:m»=__:_.___

.§

Eom

.oxzzn

Canucks

mwzhoään

_uvcs

eesuuueä__ eozzuuosmz_ eemsäem__ eem_u..uew__

_._omo_mxmv_cznxcumcn_m _ov_:=nm_ou=s;.:m. .öxcznmcocxobcoz

.også

.oxcznzocoêgü

En_

.oxågoetum .ucocåmcicøm

utgåvan:

§:B_uno2

»tm

.22

m:::._s _§86_

xmå :o: så nä_

wish

_öE

_un:

5_ :E: :ä:

a :

[före/was 45 A_ öppethållande

servicebutiker gäller som tidigare nämnts att möjligheterna För jämförelser med tiden innan aFFzirstidsregIeriitgen ztvvecklades är små då flertalet servicebutiker etablerats efter denna tidpunkt.

5.2.4 Bulikernas srängnizzgsridez pâ söndagar

Av de varuhus som var kontinuerligt öppna på söndagar i november 1974 stängde. som Framgår av tablå 5.5 och bilaga 1. ca hälften kl 16.30 eller tidigare. Resterande söndagsöppna varuhus stängde mellan kl l7.00 och 18.30. Efter kl 18.30 på söndagar Forekom i november 1974 inget öppethållande bland varuhusen. 1 genomsnitt höll de i november 1974 söndagsöppna varuhusen öppet i ca 5 timmar. Av de varuhus som hade öppet på söndagar i november l97l stängde

samtliga: kl 17.00 eller 17.30. 1 november 1974 stängde som tidigare nämnts

ca hälften av de söndagsöppna varuhusen kl 16.30 eller tidigare. 1 november l97l höll 2 procent av varuhusen öppet till kl 22.00 eller senare. l november 1974 Forekom inget söndagsöppethållande vid varuhusen efter kl 18.30. Generellt sett har således stängningstidgiunkten vid söndagsöppnzt varuhus kommit att tidigareläggas. Av de /ivsnzw/ølsbzz/ikez som var öppna på söndagari november 1974 stängde ca ltälFten kl l7.00 eller 17.30. Under perioden november l97l - november 1974 har inte nâgra större Förändringar inträffat i stängningstidernzt på söndagar For de söndagsöppna livsmedelsbutikerna. De läckhandelsbutiker som höll öppet på söndagari november 1974 stängde vanligen mellan kl 16.30 och 17.30. Den senare av dessa Stängningstidpunkter gällde Främst beträffande »ziibø/bznikw medan söndagsöppnzt kun- _lbkrimisbutikw- vanligen stängde kl 16.30 eller tidigare. Söndagsöppna sønticøburikør. kiosker och bensinslaliunw stänger i allmänhet kl 19.00 eller senare. l maj 1976 uppgick andelen servicebutiker som stängde mellan kl 19.00 och 21.30 till ca 30 procent. medan motsvarande andelar For kiosker och bensinstationer var ca 55 respektive ca 60 procent. Vid samma tidpunkt stängde ca 59 procent av samtliga servicebutiker kl 22.00 eller senare. Samma stängningstid på söndagar lillämpades av ca 40 procent av kioskerna och ca 37 procent av bensinstationerna med livsmei delsFörsäljning.

5.3 öppethållande under tid

förlängd på vardagar

AFFarstidsnämnden konstaterade på grundval av nämndens undersökningar att varuhusens kontinuerliga öppethållande på vardagar efter kl 20.00 inte förändrats under den tid som Fria aFlärstider gällt. Andelen varuhus med Förlängt öppethållande - dvs. öppet C/iFI kl 20.00 - på vardagar uppgick i november 1974 till samma nivå som i november 1971 eller till omkring 1 procent. AFFärstidsnämnden konstaterade även vad gäller livsmedels- och Fackhandelsbutikernzts kontinuerliga öppethållande under Förlängd tid på vardagar att Förändringarna var små eller inga alls under den tid som Fria aFFarstider gällt. lnom den enskilda livsmedelshandeln ökade andelen butiker med Förlängt öppethållande på vardagar med en procentenhet under tiden

46 SOU l977z72

A_ _f/ärernas öppethållande

ao ä

imo imo

a. 8 ä

mmm E..

...m 10e: v §80: v Se:

r - _ | - - - 3

.âä 8C se E; v :mv

-83

| - m u a - -

om: se se se ?mv Ge

m | - |

-82

- .. u

om: 3:

n||||ul|J

§0_

o - m N a 2 C Am Q. i

de:

s

om: : v v v

3:50.52

os - m N u N a

T o_ S:

nu å a. å. em ä

.Nm av_

-82 m z N .. - u n

-82 om: 1 u m | u u u

.oiczaus

.83 om: | u m m u u a

uczmcm

.suâêwm

...Run -82 om: m - m m u m -

m.. E

Snål

.mamcmñ

om:

.omcmvm

- | u m | - › N

_ovcmwåcwzwvm

:ä

Eom

.ofvan

ccouoäv _uecm

ma..._3=:.m

epvzoooemz_ eemsuøemz. 28200059: zamaouemz.

comsåøäåâgnmåz_ .oxasnmsucazçawa .oxzznmcazåøvccx

.§53

.oäänaoooemvzq

os_

.ocozmasmcøm

ovcüovmoz

_ugåâogoz .oxzsnooäüm

m.m

.E2

852.9 ._9305

än_ E5 UuE

Saab

BE

_uuc

ö_ E: :S: :S: a

C

sou 197772 Affäremas öppethållande 47

november l97l - november l974 eller från 2 till 3 procent. lnom den kooperativa livsmedelshandeln och fackhandeln förekom inget kontinuerligt öppethållande alls på vardagar efter kl 20.00 vare sig fore eller efter affarstidslagens slopande. l servicebutiker. kiosker och bensinstationer är förlängt öppethållande på vardagar vanligt förekommande. Av samtliga servicebutiker, kiosker och bensinstationer höll, som framgått av det tidigare. i maj 1976 ca 80. ca 85 respektive ca 55 procent öppet till kl 20.00 eller senare. För kioskernas och bensinstationernas del innebär detta inga påtagliga Förändringar jämfört med läget fore affarstidsregleringens avveckling. För servicebutikerna saknas jämförelsematerial eftersom dessa butiker i stor utsträckning etablerats först efter årsskiftet 1971/72.

5.4 öppethållande på söndagar

För bedömningen av betydelsen av söndagsöppethållandet från olika synpunkter är det väsentligt att skilja mellan ett kontinuerligt och ett sporadiskt öppethållande på söndagar. Det spelar därvid givetvis stor roll hur kontinuerligt respektive sporadiskt öppethållande definieras. Affarstidsnäntnden har i sina undersökningar definierat kontinuerligt Söndagsöppet som ett öppethållande under minst tre söndagar per månad. Anledningen till att denna gräns valts är att det « for att öppethållande på söndag skall framstå som ett reellt inköpsalternativ för konsumenterna - krävs en viss regelbundenhet i butikernas öppethållande. Ett öppethållande om minst tre söndagar per månad ansågs av affarstidsnämnden fylla det krav på kontinuitet i öppethållandet som en rationell inköpsplztnering förutsätter.

5.4.1 Kontinuerligt Söndagsöppet Affarstidsnåmndens löpande undersökningar om förändringar i det kontinuerliga söndagsöppethållandet bygger på material från ett representativt urval av l 600 butiker - varuhus och andra butiker inom branscherna livsmedel, möblenjärnvaror samt herr- och damkonfektion. De undersökningar affárstidsnämnden genomförde avsåg utvecklingen fr. o. m. november l97l fram t. o. m. december 1974. Affárstidskommittén har beträffande varuhusen, där affarstidsnämnden konstaterat påtagliga förändringar i söndagsöppethållandet under tiden november l97l-december 1974, kompletterat affarstidsnämndens material med utvecklingen under perioden januari l975-april 1977. Av tablå 5.6 framgår andelen varuhus. livsmedelsbutiker samt fackhttndelsbutiker inom branscherna möbel. järnvaror samt herr- och damkonfektion med kontinuerligt öppethållande på söndagar under de undersökta perioderna i procent av totala antalet butiksenheter inom respektive kategori. Affarstidsnäntnden konstaterade på grundval av sina löpande undersökningar att för handeln som helhet - och jämfört med läget fore årsskiftet l97l/72 då affarstidslagen upphörde att gälla e små förändringar inträffat i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar. dvs. öppethållande vid minst tre tillfallen per ntånad. Nämnden framhöll dock att utvecklingen inte var

A_ _f/ärernas öppethållande

Tablå 5.6 Kontinuerligt söndagsöppna butiker i procent av totala antalet butiksenheter inom respektive kategori Varuhus Livsmedelsbutiker Fackhandelsbutiker 71 72 73 74 75 76 77 71 72 73 74 71 72 73 74

April 19 20 19 16 15 5 6 .. .. 1 22 17 20 16 19 .. 3 5 5 0 0 1 Maj

Augusti

och att för varuhusens del Förändringarna varav påtaglig karaktär. enhetlig På lokala marknader fanns dessutom påtagliga avvikelser från vad som totalt

sett gällde. av butikernas kontinuerliga öppethållande på söndagar efter Utvecklingen 1974 ger inte anledning till andra bedömningar och slutsatser än de som fördes fram av affzirstidsnämnden. För varuhusens del har andelen försäljningsställen med kontinuerligt öppethållande på söndagar genomsnittligt sett minskat 1975 och 1976 jämfört med 1974. Andelen varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar ökade enaffarstidsnämndens undersökningar från 7 procent i november 1971 ligt till 30 procent i november 1972. Därefter sjönk andelen for att i november och i november 1974 till 22 procent. Enligt de 1973 uppgå till 21 procent som affarstidskommitten låtit utföra var kompletterande undersökningar andelen söndagsöppna varuhus i november 1975 och november kontinuerligt Jämför man mellan november månad re- 1976 19 procent. utvecklingen år med utvecklingen för övriga månader under åren 1972-1976 spektive får man samma bild, dvs. andelen på söndagar kontinuerligt öppethållna varuhus var påtagligt lägre 1973-1976 än 1972. Under 1973-1976 var nivån for varuhusen kontinuerliga söndagsöppethållande i stort sett densamma - vår och höst av storleksordningen 15-20 procent och under sommarmånaderna 10-15 procent av totala antalet varuhus. av varuhusens kontinuerliga öppethållande på söndagar kan Utvecklingen även studeras genom utvecklingen av den genomsnittliga andelen söndagsöppna varuhus samtliga månader respektive år. Denna utveckling framgår

av tablå 5.7. månadstalen under åren 1972-1976 Utvecklingen av de genomsnittliga bland varuhusen visar en for det kontinuerliga öppethållandet på söndagar 1972 till 20,7 procent 1973. Denna siffra år dock nedgång från 24,7 procent delvis missvisande på grund av att utvecklingen av det kontinuerliga öpi december inverkat kraftigt på årsgenomsnittet. Det pethållandet mycket i december är till stor del beroende av under kontinuerliga öppethållandet

Affärernas 49

öppethållande

Tablå 5.7 Den genomsnittliga andelen kontinuerligt söndagsöppna varuhus per månad 1972-1976, procent

“Avser januari månad samt perioden maj-november 1972. bAvser januari månad samt perioden maj-december 1972.

vilka veckodagarjulhelgen infaller. Vidjämlörelser mellan olika år bör därför uppgifterna för december månad studeras separat. Av de genomsnittliga mânadstalen för perioden januari-november respektive år framgår att varuhusens kontinuerliga öppethållande på söndagar minskat från 24,1 procent 1972 till 17,5 procent 1973. Under 1974 var andelen densamma som under 1973 medan en ytterligare minskning med en procentenhet konstaterats för 1975. 1976 var denna andel densamma som för 1975. Varuhusens kontinuerliga öppethållande på söndagar var under 1976 det lägsta som uppmätts under den tid fria affzirstider gällt. Affarstidsnämnden konstaterade att de varuhus som höll kontinuerligt öppet på söndagar i november 1971 hade dispens att hålla endast livsmedelsavdelningen öppen medan huvuddelen av de varuhus som i november 1974 bedrev kontinuerlig söndagshandel hade hela varuhuset öppet. De kontinuerligt söndagsöppna varuhusen var enligt nämndens undersökningar samtidigt i många fall de omsättningsmässigt största enheterna inom respektive företag, varför deras omsättningsmässiga andel av varuhusens totala årsförsäljning var större än den andel de utgör av totala antalet befintliga varuhus. Mot en andel på 15-20 procent räknat på antalet varuhusenheter svarade enligt affarstidsnämnden en andel räknat på omsättningen av ca 27 procent. lnom /ivsnmde/s- och _/Z1(*k/1arld?/Sbllfi/(?Ihar, som framgår av tablå 5.6, mellan november 1971 och slutet av 1974 små förändringar inträffat i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar. Genomgående visar dessa butiksformer inom olika branscher en låg frekvens söndagsöppna butiker. lnom livsmedelshandeln uppgick i november 1974 andelen butiker med kontinuerligt öppethållande på söndagar till ca 5 procent av samtliga livsmedelsbutiker, vilket jämfört med november 1971 innebär en ökning med ca 2 procentenheter. lnom fackhandeln - handeln med möbler, järnvaror samt herr- och damkonfektion - har totalt sett inga förändringar inträffat i butikernas kontinuerliga söndagsöppethållande under den tid som fria affarstider gällt. Enligt affarstidsnämndens undersökningar uppgick andelen fackhandelsbutiker med kontinuerligt söndagsöppethållande i såväl november 1971 som i november 1974 till ca 2 procent. Affarstidsnamnden konstaterade att det inom fackhandeln förekommer relativt stora säsongmässiga variationer i söndagsöppethållandet, vilket bl.a. sammanhänger med introduktionen av nya sortiment. l fråga om se/viceburiker. kiosker och bensinstationer är frekvensen kon-

50 SOU |977:72

Affärernas öppethållande

tinuerligt söndagsöppna försäljningsställen hög. l maj 1976 var andelen på söndagar kontinuerligt öppna servicebutiker 100 procent. För kiosker och bensinstationer var motsvarande andelar ca 98 respektive ca 95 procent. De kiosker och bensinstationer som i maj 1976 höll stängt på söndagar var i samtliga fall kiosker och bensinstationer utan Försäljning av livsmedel. För kiosker och bensinstationer har under den tid fria ztffarstider gällt inträffat i frekvensen sönsom tidigare nämnts inga påtagliga Förändringar dagsöppna Försäljningsställen. Andelen söndagsöppna kiosker och bensinstationer har alltid varit hög. För servicebutikema, som i stor utsträckning kommit att etableras efter det att affarstidsregleringen avvecklats, saknas jämförelsematerial För tiden Före årsskiftet 1971/72.

5.4.2 Sparad/Skr Söndagsöppet

Alfärstidsnämndens undersökningar om det sporadiska öppethållandet startade Först 1973 eftersom det Först vid denna tidpunkt började ifrågasättas om inte ett sporadiskt öppethållande på söndagar kunde vara inkörsporten till ett kontinuerligt. Det betyder att samma jämförelser i tiden inte kan göras För det sporadiska som for det kontinuerliga söndagsöppethållandet. Andelen varuhus med sporadiskt öppethållande på söndagar uppgick enligt affárstidsnämndens undersökningar under perioden januari-oktober l974 till ca 20 procent av totala antalet varuhus. vilket var ungefär samma nivå som under motsvarande period l973. lnforjulhandeln i november-december l974 hade ca 90 procent av totala antalet varuhus öppet minst en söndag. Detta var 20 respektive 30 procentenheter mer :in under motsvarande perioder 1973 och 1972. Medan en ökning i varuhusens sporadiska söndagsöppethållande således inträffat i samband medjulhandeln respektive år kan enligt affärstidsnämnden För övriga perioder en viss Stabilisering sägas ha inträffat i det sporadiska öppethållandet. Vad gäller det sporadiska söndagsöppethållandet i livsmedelsbutikerna framgår av affarstidsnämndens löpande undersökningar av öppethållandet på 22 orter, att detta öppethållande är av mycket liten omfattning. Någon ökning i livsmedelsbutikernas sporadiska söndagsöppethållande under perioden oktober l973 - november l974 kunde inte heller konstateras av affärstidsnämnden. Bland servicebutiker, kiosker och bensinstationer Förekommer inget sporadiskt söndagsöppethållande. Som framgått av det tidigare är allt öppethållande på söndagar hos dessa lörsäljningsställen av kontinuerlig karaktär. Det har som nämnts understundom ifrågasatts om inte risk skulle Föreligga att ett sporadiskt öppethållande på söndagar skulle kunna övergå i ett kontinuerligt söndagsöppethållande och att det skulle kunna sprida sig till Fler perioder under året och till fler regioner. Som framgått av det tidigare har dock - trots Förekomsten av sporadiskt söndagsöppethållandet - det kontinuerliga söndagsöppethållandet bland varuhusen sjunkit under perioden 1972-1975. Detta visar. som också framgår av affärstidsnämndens undersökningar, att varuhus som inte redovisar tillfredsställande resultat i söndagshandeln efter hand stängs. Någon påtaglig risk För övergång från spo-

A_ [färernas öppethållande 51

radiskt till kontinuerligt öppethållande på söndagar kan således inte utläsas av resultaten från affärstidsnämndens undersökningar.

5.5 Lokala skillnader i söndagsöppet

Affarstidsnämnden genomförde under perioden oktober 1973 - december 1974 kontinuerliga undersökningar av lokala avvikelser i söndagsöppethål- Iandet. Dessa undersökningar visade att utvecklingen av det kontinuerliga söndagsöppethållandet på lokala marknader i vissa fall påtagligt avvek från vad som totalt sett gällde. Syftet med undersökningarna var att mot bakgrund av faktorer som befolkningsunderlag, näringsstruktur, konkurrenssituation, branschstruktur osv söka förklara förekomsten av lokala avvikelser i söndagsöppethållandet. Undersökningarna genomfördes på 22 orter och omfattade varuhus (inkl. stormarknader), livsmedels- och textilhandel samt ytterligare sju fackhandelsbranscher (farghandel, bokhandel. skohandel, möbelhandel, järnhandel, radio- och TV-handel samt försäljning av hushållskapitalvaror) inom vilka man haft anledning anta att söndagsöppethållande av någon betydelse kan ha förekommit. Den första undersökningen genomfördes i oktober 1973, medan de sista undersökningarna i denna serie avsåg förhållandena i november-december 1974. Affärstidsnämnden konstaterade på grundval av dessa undersökningar att frekvensen söndagsöppethållna butiker varierade kraftigt såväl mellan olika orter som inom orterna mellan olika branscher. Sett över tiden varierade öppethållandet även kraftigt inom samma bransch på respektive ort. Variationerna i detta avseende var störst i fråga om fackhandelsbutikerna, men även för varuhus och livsmedelsbutiker var förskjutningarna över tiden påtagliga. i Den högsta frekvensen söndagsöppethållandetillfallen under november 1974 för samtliga branscher i relation till befolkningsunderlaget uppvisade enligt affärstidsnämnden Helsingborg, Kalmar, Sundsvall och Eskilstuna. l var antalet utnyttjade

Helsingborg söndagsöppettillfállen per 100000 in-

vånare 155, i Kalmar 119, i Sundsvall l08 och i Eskilstuna 106. Av dessa fyra orter uppvisade Helsingborg och Kalmar värden över 100 även i oktober 1973, medan värdena för Sundsvall och Eskilstuna vid denna tidpunkt var 93 respektive 96. l Haparanda förekom inga söndagsöppna butiker i november 1974. l tre orter (Skellefteå, Trollhättan och Höganäs) var antalet utnyttjade söndagsöppettillfállen per 100000 invånare under 25, i 6 orter (Malmö, Göteborg, Jönköping, Västerås, Norrköping och Linköping) mellan 27 och 42, i 5 orter (Umeå, Halmstad, Örebro, Gävle och Uppsala) mellan 46 och 70 samt i 3 orter (Stockholm, Borås och Växjö) mellan 75 och 97. l 12 av de 22 orter som ingick i affarstidsnämndens undersökningar hade antalet utnyttjade tillfällen till söndagsöppethållande per 100000 invånare i november 1974 ökat jämfört med läget i oktober 1973, medan det minskat eller var oförändrat i 10 orter. För varuhusens del var enligt affarstidsnämnden andelen utnyttjade av möjliga tillfällen till söndagsöppethållande under november månad 197.4 högst i Kalmar med relationstalet 100 procent, vilket betyder att de båda - intill varandra lokaliserade - varuhusen i Kalmar hade öppet samtliga

52 sou 197772

Af/äremas öppethållande

Även i oktober 1973 utnyttjade varuhusen i Kalsöndagar under perioden. mar samtliga möjliga tillfällen till söndagsöppethållande. För varuhusen i Stockholm, Norrköping, Eskilstuna och Halmstad varierade i november 1974 relationstalet for antalet utnyttjade Söndagsöppethållandetillfällen mellan 50 och 67 procent, medan varuhusen i Trollhättan, Höganäs, Skellefteå, Umeå och Haparanda var stängda samtliga söndagar under månaden. För de fem sistnämnda orterna innebar detta ingen formed oktober 1973, medan för Norrköpings, Stockholms ändring jämfört och Eskilstunas del det ovan nämnda relationstalet ökade med 7,8 respektive l Västerås, där varuhusen i oktober 1973 utnyttjade 57 17 procentenheter. procent av antalet möjliga söndagsöppettillfállen, var samtliga varuhus stängda i november l974. Andra orter som för den undersökta perioden uppvisade i varuhusens var Göteborg, en påtaglig minskning söndagsöppethållande Gävle, Borås, Jönköping, Linköping och Växjö. För dessa orter minskade varuhusens Söndagsöppethållandefrekvens med mellan 4 och 13 procentenheter under tiden oktober 1973 - november 1974, Av de varuhus och stormarknader i de 22 undersökta orterna som i november 1974 tillämpade kontinuerligt öppethâllande på söndagar höll enligt affärstidsnämndens undersökningar samtliga livsmedelsavdelningen öppen. söndagsöppna varuhusen var detta Vid ca 85 procent av de kontinuerligt kombinerat med ett öppethållande av fackhandelsinriktade öppethållande vid varuhusen. I många fall var detta öppethållande en direkt avdelningar för varuhusen att avskärma fackhandelsavdelföljd av praktiska problem ningarna från livsmedelsavdelningen. Affarstidsnämnden konstaterade att frekvensen söndagsöppethållna butiker for de flesta orterna var lägre bland Iivsnzec/e/sbzuikertza än bland varuhusen. 1 november 1974 uppvisade Helsingborg, Växjö, Uppsala. Kalmar. Sundsvall och Eskilstuna den högsta söndagsöppethållandefrekvensen beträffande livsmedelsbutikerna. l Helsingborg var sålunda antalet utnyttjade i relation till totala antalet tillfällen till söndagsöpsöndagsöppettillfällen under månaden i livsmedelsbutikema 33 procent, i Växjö 28 pethållande procent, i Uppsala 24 procent. i Kalmar och Sundsvall 23 procent och i Eskilstuna 22 procent. Jämfört med oktober 1973 innebar detta for samtliga för Växjö och Kalmar en ökning i livsmedelsdessa orter med undantag handelns söndagsöppethållandefrekvens med mellan 3 och 9 procentenheter. 1 sex orter (Västerås, Borås, Jönköping, Umeå, Linköping och Örebro)

varierade för livsmedelsbutikerna andelen utnyttjade söndagsöppettillfállen

under november 1974 mellan 7 och 16 procent och i 6 orter (Halmstad, Skellefteå, Malmö, Trollhättan och Norrköping) mellan 2 och Göteborg, 6 procent. l Stockholm var motsvarande andel 17 procent - en ökning med med oktober 1973 - medan livsmedelsknappt 3 procentenheter jämfört hade stängt samtliga söndagar under butikerna i Höganäs och Haparanda med oktober månaden. För samtliga undersökta 22 orter uppvisade -jämfon 1973 - livsmedelshandeln ökningar i frekvensen söndagsöppethållande på minskat eller vall orter, medan livsmedelshandelns söndagsöppethållande rit oförändrat uppvisade livsmedelshanpå ll orter. De största ökningarna kunde kondeln i Uppsala och Örebro, medan de största minskningarna stateras i Jönköping och Halmstad. re- Inom/bokhandeln var enligt af farstidsnämnden söndagsöppethâllandef

A_ _f/ärernas öppethållande

kvensen för samtliga undersökta branscher avsevärt lägre än lör såväl varuhusen som livsmedelsbutikerna. Sett över tiden uppvisade fackhandelsbutikerna även större variationer i söndagsöppethållandet än varuhusen och livsmedelsbutikerna. vilket bl. a. sammanhänger med att fackhandeln - i större utsträckning än övriga undersökta branscher - koncentrerar sitt söndagsöppethållande till vissa tillfällen, t. ex. till särskilda marknadsdagar, till utbetalningstillfállen lör barnbidrag eller till perioden för introduktion av nya varusortiment. Den jämfört med varuhusen och livsmedelsbutikerna lägre söndagsöppethållandefrekvensen inom fackhandeln kunde enligt affärstidsnäntnden troligen till viss del förklaras av svårigheten att engagera personal lör söndagstjänstgöring då Försäljning av fackhandelsvaror i många fall kräver jämförelsevis hög yrkeskunskap. 1 november 1974 hade fackhandeln i Eskilstuna, och Borås en Växjö högre söndagsöppethållandefrekvens än fackhandeln i övriga undersökta orter. l Eskilstuna utnyttjade fackhandelsbutikerna 8 procent av månadens samtliga tillfällen till söndagsöppethållande, i Växjö 6 procent och i Borås 4 procent. För övriga orter utom Haparanda, där inga söndagsöppna fackhandelsbutiker förekom under november 1974. varierade andelen utnyttjade söndagsöppettillfállen i stort sett mellan 1 och 2 procent. Jämfört med 0ktober l973 uppvisade för samtliga undersökta 22 orter fackhandeln på 9 orter en ökning i andelen utnyttjade tillfällen till söndagsöppethållande medan på resterande 13 orter söndagsöppethållandet minskade eller var oförändrat. Det har ifrågasätts om inte ett omfattande söndagsöppethållande i vissa regioner skulle kunna smitta av sig till andra delar av landet. AfTärstidsnämndens undersökningar av öppethållandet på olika orter visar emellertid en hög stabilitet i söndagsöppethållandet mellan olika orter. Under den tid ztffärstidsnämndens undersökningar genomfördes var det ständigt samma orter som visade hög respektive låg frekvens söndagsöppna butiker. Ett exempel på att en hög frekvens söndagsöppna butiker på en ort inte behöver leda till ett omfattande öppethållande på en annan ort är Höganäs, som trots närheten till Helsingborg med en mycket hög frekvens söndagsöppna butiker. har ett mycket litet söndagsöppethållande.

5.6 Skillnader i söndagsöppet mellan olika stora butiker

Av ziffårstidsnämndens lokala undersökningar framgår att det kontinuerliga söndagsöppethållandet bland »aru/øzrsezz huvudsakligen är koncentrerat till större varuhus, dvs varuhus med en försäljningsyta överstigande 2 500 m2. 1 november 1974 hade 66 procent av de kontinuerligt vasöndagsöppna ruhusen en försäljningsyta som översteg 2 500 m2, medan 30 procent hade en försäljningsyta mellan l 500 och 2 499 m2 och 4 procent en försäljningsyta som understeg 1500 m2. Ställt i relation till totala antalet varuhus i respektive storleksgrupp på de undersökta orterna visar enligt affärstidsnämndens de undersökningar större varuhusen, dvs de varuhus som har en försäljningsyta över 2 500 m2. en större benägenhet till söndagsöppethållande än övriga varuhus. l november 1974 höll 82 procent av samtliga varuhus med en försäljningsyta

54 SOU n977:72

Amirernas öppethållande

över 2 500 m2 kontinuerligt öppet på söndagar, medan motsvarande andelar for varuhus med en försäljningsyta mellan l 500 och 2 499 m2 samt under l50O m2 uppgick till 46 respektive 25 procent. Även inom /ivsmeøle/s/zanz/e/n domineras enligt affzirstidsnämndens undersökningar det kontinuerliga söndagsöppethållandet av större butiksenheter. Kontinuerligt söndagsöppethållande Förekommer dock inom samtliga butikstyper. Till skillnad från varuhusen, for vilka forsäljningsytains omfattning användes som storleksmått, graderade ziflärstidsnâimnden livsmedelsbutikerna efter årsomsättningens storlek. Av samtliga livsmedelsbutiker med kontinuerligt söndagsöppethållande undersökta 22 orterna hade i november 1974 på av de aflärstidsnämnden 71 procent en årsomsättning överstigande l milj kr, varav butiker med en årsomsättning överstigande 5 milj kr svarade lör 33 procentenheter. Bland de kontinuerligt söndagsöppna livsmedelsbutikerna med en årsomsättning understigande l milj kr - 29 procent av samtliga söndagsöppna livsmedelsbutiker - svarade butiker med en årsomsättning understigande 500000 kr for l2 procentenheter. Liksom beträffande varuhusen är enligt ziffårstidsnåimndens undersökningar benägenheten bland livsmedelsbutikerna att hålla öppet på söndagar relativt sett högre bland de större butikerna än bland de mindre. l november 1974 uppgick på de 22 orterna andelen kontinuerligt söndagsöppna livsmedelsbutiker med en årsomsättning överstigande l milj kr till 14 procent av samtliga butiker i denna storleksgrupp. medan motsvarande andel for butiker med en årsomsättning understigande l milj kr uppgick till 10 procent.

5.7 De söndagsöppna butikernas lokalisering

undersökning är de söndagsöppna varit/tusen hu- Enligt affärstidsnämndens belägna i fororternas köpcentra eller lokaliserade till helt exvudsakligen terna lägen tstormarknader). l november 1974 var 36 procent av de sönvaruhusen på samtliga undersökta orter belägna i köpcentra, 29 dagsöppna procent var externt lokaliserade, medan omkring 18 procent av de söndagsöppna varuhusen hade citylägen och l4 respektive 4 procent var lokaliserade till övrig innerstad samt bostadsområden. Ställt i relation till samtliga varuhus visar enligt affarstidsnämnden varuhus med externa lägen (stormarknader) och varuhus lokaliserade till köpcentra i förorterna en högre benägenhet till söndagsöppethållande än övriga varuhus. l exempelvis de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö uppgick i november 1974 antalet varuhus med externa lägen eller lokaliserade till forortscentra till 12 respektive 42 procent av samtliga varuhus. Av samtliga varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar utgjorde emellertid varuhus med sådana lägen 22 respektive 50 procent. Totalt sett skiljer sig enligt affarstidsnämnden /ii-snzede/sbz:Iikernas lokalisering från varuhusens såtillvida att livsmedelsbutikerna i allmänhet ges en mer bostadsorienterad lokalisering än varuhusen. Denna grundläggande skillnad i lokalisering mellan de båda butiksformerna avspeglar sig även i söndagsöppethållandet. Drygt hälften av de söndagsöppna livsmedelsbutikerna i november 1974 var således bostadsorienterade mot. som

SOU 1977172

Affäremas öppethållande 55

ovan itamnts, 4 procent av varuhusen. 1 övrigt är de söndagsöppna livsmedelsbutikerna främst lokaliserade till förorternas köpcentra. Söndagsöppna livsmedelsbutiker i citylägen. i övriga innerstadsområden samt i externa lägen är enligt affarstidsnämndens undersökningar relativt sett mindre vanligt förekommande.

5.8 De söndagsöppna butikernas ägandeforhållanden

Benägenheten att hålla Söndagsöppet varierar enligt affzirstidsnämndens undersökningar starkt mellan olika ägarkategorier. Av samtliga varuhus på de 22 orterna inom Åhlén & Holm-Tempokedjztn (inkl. Wessels) vari november 1974 64 procent av varuhusen söndagsöppnzt, medan inom konsumentkooperationen och NK-Turitzkedjan motsvarande andel var 39 procent. Jämfört med oktober 1973 innebar detta for Åhlén & Holm-Tempo en ökning med 8 procentenheter, medan andelen for konsumentkooperationen och NK- Turitz minskade med 2 respektive 5 procentenheter. lnom livsmør/els/iarzz/ølr: är enligt affarstidsnämndens undersökningar såväl i oktober 1973 som i november 1974 - benägenheten att hålla söndagsöppet störst hos butiker som sak nar kedjetillhörighet. 1 november 1974 uppgick andelen icke kedjeanknutna butiker med söndagsöppethållande till 21 procent av samtliga sådana butiker på de 22 orterna. lnom Favör var motsvarande andel 17 procent och inom ICA, konsumentkooperationen och Vivo 10, 7 respektive 4 procent. lnom samtliga kedjor med undantag for Vivo var andelen söndagsöppna livsmedelsbutiker högre i november 1974 än i oktober 1973. Förändringarna var dock enligt affårstidsnämndens undersökningar genomgående små och uppgick i flertalet fall till mellan 1 och 2 procentenheter.

5.9 Orsaker till skillnader i söndagsöppethållande

Mot bakgrund av de betydande skillnader som föreligger mellan olika orter i frekvensen söndagsöppethållande sökte affarstidsnämnden analysera huruvida konstaterade olikheter i öppethâllandet kunde sättas i samband med konsumenternas lokalt betingade olika behov av att kunna handla på söndagar. Nämnden undersökte bl. a. huruvida något samband fanns mellan omfattningen av söndagsöppethållandet och befolkningsstrukturen, förvärvsintensiteten - såväl totalt som för kvinnor - näringslivsstrukturen m. m.

på respektive ort. l undersökningarna kunde dock inte några samband mellan

å ena sidan frekvensen söndagsöppethållande och å andra sidan befolknings- Förvärvsintensitet struktur, och näringslivsstruktur exempelvis med avseende på inriktningen mot tung eller lätt industri samt servicenäringar, for respektive ort dominerande industrier med en- eller llerskiftgång m. m. påvisas. Eftersom några klara samband mellan frekvensen söndagsöppethållande och befolkningsstruktur m. m. inte kunde konstateras inhämtade nämnden synpunkter från de av nämndens undersökningar berörda lokala köpmannalörbunden på varfor söndagsöppethållandet utvecklats som skett på re-

Ajjäremas öppethållande

orter. Samma förfrågan tillställdes konsumentkooperationen och spektive de enskilda varuhuskedjorna. Från några av de lokala köpmannaförbunden framhölls att en överetainom detaljhandeln i vissa fall kunde ha drivit fram ett söndagsblering öppethållande. En sådan överetablering fördes fram som en möjlig förklaring till det i jämförelse med andra orter relativt omfattande söndagsöppethål- Kalmar, För Helsingborgs landet i Helsingborg, Växjö. Borås och Sundsvall. del framhölls som förklaring till den höga frekvensen söndagsöppethållande där till viss del hämtar sitt kundunderlag från Danntark, vidare att butikerna där inget söndagsöppethållande förekommer samt för Kalmars och Växjös del att dessa orter är centralorter for ett tämligen stort omland. l fråga om Sundsvall framhölls som en bidragande orsak till den jämförelsevis höga frekvensen söndagsöppna butiker det kontinuerliga söndagsöppethållande som bedrivs av möbelvaruhuset lKEA. i detaljhandeln - t. ex. Västerås och På andra orter med överetablering Göteborg - var andelen söndagsöppna butiker jämförelsevis låg, varfor etai affärstidsnämnden inte allmän-

bleringssituationen detaljhandeln enligt

giltigt kan förklara olikheter mellan olika orter med avseende på söndags- För Västerås och Göteborgs vidkommande förklarade köpöppethållandet. butiker bero mannaförbunden den jämförelsevis låga andelen söndagsöppna från företrädare för handeln och på det motstånd mot söndagsöppethållande de anställda som finns på dessa orter. Lokala opinioner mot söndagsöp- - från företrädare för handel, från handelsanställda och från pethållande konsumenter - till varfor norrlandsansågs också vara en av forklaringarna med övriga landet, visade en lägre frekvens söndagskommuner. jämfört att öppna butiker. [nte i något fall uppgav de lokala köpmannaförbunden kyrksamheten på respektive ort skulle ha haft någon inverkan på detaljhandelns söndagsöppethållande. i sön- Mot bakgrund av de analyser som gjordes av de lokala olikheterna konstaterade affärstidsnämnden att öppethållandet på dagsöppethållandet av entydiga och allmängiltiga motiv. olika orter inte bestäms

5.10 Krav i bakre led till följd av söndags-

på öppethållande

öppethållande i detaljhandeln

Det har ifrågasätts om inte ett ökat öppethållande i detaljhandeln på söndagar skulle kunna leda till krav på ökade prestationer från detaljhandelns leverantörer. Under den tid fria affärstider gällt har emellertid inga sådana

krav framställts. Öppethållande på söndagar i detaljhandeln har således inte

medfört ändrade arbetstider i övriga distributions- och produktionsled. Ledande detaljhandelsföretag bedömer riskerna for att så skulle bli fallet som små. Att så är fallet sammanhänger bl. a. med att redan nu - under fritt öppethållande - butikerna får alla sina huvudleveranser under måndagar - att få leveranser på lördagar är mycket begränsade fredagar. Möjligheterna och består i allmänhet i att mejerier och vissa partihandelsforetag erbjuder leveranser för de detaljister som själva hämtar sina varor.

6 Affárstiderna och

prisutvecklingen

Fria affárstider i sig har givetvis inte någon inverkan på butikernas priser. Frågan om de fria affárstidernas eventuella inverkan på prisnivån blir relevant först i det fall butikerna utnyttjar de möjligheter till utsträckt öppethållande som frånvaron av en lagstiftning rörande affarstiderna medger. Avgörande för om en butik ska ha utsträckt öppethållande eller inte är i första hand

försäljningens storlek under dessa timmar. Överstiger inte butikens mar-

ginalintäkt marginalkostnaden under dessa timmar kommer inget öppethållande till stånd. Detta Förhållande torde gälla i praktiskt taget samtliga fall. 1 enstaka fall ingår vissa fixerande öppethållandetider i en butikskedjas marknadsföring varför avvikelser för enskilda butiksenheter inte tillåts trots eventuellt otillfredsställande lönsamhet vid vissa butiksenheter under vissa timmar. l vissa fall kan utsträckt öppethållande utnyttjas som rent kon-

kurrensmedel utan hänsyn till lönsamheten i butiken på kortare eller längre

sikt. Affärstidsnämnden konstaterade i sin slutrapport att försäljningen på söndagar hos de företag som bedrev kontinuerlig söndagshandel år 1973 - ett år då affárstiderna efter regleringens upphörande i slutet av 1971 kan sägas ha stabiliserat sig utgjorde i genomsnitt 3 procent av dessa företags totala försäljning. Av den totala försäljningen inom de undersökta butikskategorierna, dvs. varuhus, stormarknader och dagligvarubutiker som svarade och fortfarande svarar för den helt övervägande delen av detaljhandelns söndagsöppethållande, utgjorde söndagsförsäljningen ca 1,2 procent. Av den totala söndagsförsäljningen 1973 föll enligt affarstidsnämndens undersökningar ca 80 procent på försäljning av dagligvaror - förutom livsmedel även tobak, kemikalier, tekniska varor, mjukpapper etc. - medan resterande del - ca 20 procent - föll på försäljning av övriga varor. lnom gruppen övriga varor var söndagsförsäljningen i första hand knuten till textila beklädnadsvaror. Den totala söndagsförsäljningen av dagligvaror 1973 i undersökta butikskategorier - ca 280 miljoner kronor - utgjorde ca l procent av den totala försäljningen i detaljhandeln samma år av berörda varugrupper. Vid varuhus uppgick den totala försäljningen på söndagar under 1976 till ca 450 miljoner kronor, eller till ca 3 procent av den totala försäljningen vid varuhusen samma år. För att få en uppfattning om den totalt och omsättningsmässigt sett relativt begränsade söndagshandelns lönsamhet i förhållande till handeln på vardagar undersökte affarstidsnämnden hos varuhusen bl. a. lönekostnadernas andel av försäljningen. Undersökningarna gav vid handen att löneandelarna såväl

58 A/_färstidema och prisuIveck/ingen

1972 som 1973 var lägre i söndagshandeln än i handeln på vardagar. Särskilt med hänsyn till att företagen via s. k. obekvämhetstillägg har att betala dubbelt så höga arbetslöner i söndagshandeln som i vardagshandeln kunde detta enligt affärstidsnämnden tyda på att söndagshandeln är mera effektiv än handeln på vardagar. Någon påverkan på prisutvecklingen i en för konsumenterna ogynnsam riktning skulle härigenom inte heller kunna härledas från söndagsöppethållandet. Affärstidsnämnden framhöll dock att vid en bedömning av söndagshandelns effektivitet hänsyn måste tas till att vissa prestationer kan överföras från söndagar till andra dagar i veckan, bl. a. lagerfunktioner, kontorsarbete, påfyllning av varor i diskar m. m. samt att ca 20 procent av de söndagsarbetande är särskilt anställda for att arbeta på söndagar och annan obekväm arbetstid och därför kan vara inplacerade i den lägsta lönetariffen i det kollektiva lönesystemet. Av en undersökning rörande personalen i de särskilda söndagsstyrkorna som affarstidsnämnden genomförde framgår bl. a. att den genomsnittliga timlörtjänsten på söndagar för personer i dessa styrkori februari 1975 uppgick till ca 22 kr. Vid samma tidpunkt skulle för en fast anställd person i högsta lönetariffen timlörtjänsten på söndagar ha uppgått till 32 kr. Sedan februari 1975 har bl. a. de avtalsenliga lönehöjningarna lett till att timlörtjänsten lör den särskilda söndagspersonalen stigit och den uppgår för närvarande (april l977) vid ett antal särskilt undersökta varuhus till i genomsnitt ca 38:50 kr per timme. För en på heltid fast anställd person i högsta lönetariffen uppgår timlönen vid söndagstjänstgöring till i genomsnitt ca 39 kr. Skillnaden i timlön på söndagar mellan personal i de särskilda söndagsstyrkorna och den fast anställda personalen har således minskat och uppgår för närvarande till mindre än en krona per timme mot tidigare ca tio kronor. Enligt en jämförelse mellan avkastningen i söndagshandeln hos varuhusen 1972 och 1973 som affárstidsnämnden genomförde hade varuhusen relativt sett bättre utbyte av söndagshandeln under 1972 än under 1973. Den lägre avkastningen i söndagshandeln under 1973 än under 1972 kan enligt affarstidsnämnden vara en förklaring till den successiva nedgång i antalet kontinuerligt söndagsöppna varuhus som, jämfört med 1972, kunde konstateras under 1973 och 1974. Även nedgången under 1975 i varuhusens kontinuerliga söndagsöppethållande kan troligen till stor del förklaras av ett fortsatt försämrat utbyte av handeln på söndagar. Slutsatsen att de fria affárstiderna inte påverkat prisutvecklingen i en för konsumenterna ogynnsam riktning bekräftades enligt affárstidsnämnden av dels en undersökning angående marginalutvecklingen i dagligvaruhandeln under de första elva månaderna 1973 som presenterades av statens pris- och kartellnämnd (SPK) i februari 1974, dels en särskild bearbetning som affárstidsnämnden lät göra av SPKs undersökning 1974 av faktiska pris- och marginalnivåer i dagligvaruhandeln. Enligt undersökningen av marginalutvecklingen under de elva första månaderna l973 kunde den för den undersökta perioden konstarerade marginalförstärkningen i dagligvaruhandeln om ca 4,5 procent helt tillskrivas effekterna av bakifrån kommande prisstegringar av samma storleksordning samt det förhållandet att handeln på dessa prisstegringar tillämpat fasta procentuella pålägg.

A_ [färsridema och prisurvecklingen 59

Den av SPK genomförda undersökningen av faktiska priser och marginaler i dagligvaruhandeln baserades på uppgifter inhämtade under senvåren och sommaren 1974 från ett statistiskt urval omfattande ca l 500 allivsbutiker och varuhus. De utvalda butikerna representerade ca 9 000 försäljningsställen lör dagligvaror i landet som helhet. Av de av SPK totalt undersökta ca l 500 butikerna tillämpade vid undersökningstillfallet l60 eller ca ll procent kontinuerligt öppethållande på söndagar. För samtliga kontinuerligt söndagsöppna butiker inhämtades genom undersökningen uppgifter om dels dess geografiska läge, dels dess årsomsättning av dagligvaror, dels den cirkaprislista, som butiken huvudsakligen följde, dels dess huvudleverantör (grossist) av dagligvaror. Till respektive söndagsöppen butik kopplades - för jämförelser av de faktiska prisnivåerna - en “syskonbutik“, som inte hade Söndagsöppet. Valet av dessa syskonbutiker skedde efter sådana kriterier att “syskonbutiken i största möjliga utsträckning skulle likna den söndagsöppna butiken. Då några syskonbutiker ej stod att finna till de söndagsöppna stormark naderna tvingades man utesluta dessa ur undersökningen. För respektive söndagsöppen butik med syskonbutik beräknades i affärstidsnämndens undersökning de faktiska prisernas relation till de rekommenderade cirkapriserna, varigenom en s. k. följsamhetskvot kunde fastställas för respektive butik. Jämförelsen av de faktiska priserna mellan de söndagsöppna respektive icke söndagsöppna butikerna skedde därefter genom en jämförelse av löljsamheten till cirkaprislistorna lör respektive butik. För de söndagsöppna butikerna beräknades den genomsnittliga följsamhetskvoten till 99,2 medan motsvarande kvot för “syskonbutikerna” beräknades till 99,3. Såväl söndagsöppna som icke söndagsöppna butiker tilllämpade således en faktisk prisnivå som låg lägre än den rekommenderade cirkaprisnivån och priserna i de söndagsöppna butikerna tenderade att ligga något under de priser som tillämpades i icke söndagsöppna butiker. Skillnaden i följsamhetskvot mellan de söndagsöppna butikerna och deras “syskonbutiker var emellertid inte statistiskt säkerställd. Av undersökningen drog affárstidsnämnden slutsatsen att det kontinuerliga öppethållandet på söndagar inte negativt påverkat prisnivån i söndagsöppna butiker. Beroende på att “syskonbutiker” inte stod att finna ingick inte som nämnts stormarknader i affárstidsnämndens undersökning av prisnivån i söndagsöppna butiker. Av SPKs undersökning av faktiska priser och marginaler i dagligvaruhandeln från senvåren och sommaren 1974 framgår emellertid att prisnivån i stormarknader, vilka tillämpar ett jämförelsevis omfattande söndagsöppethållande, är avsevärt lägre än i traditionell dagligvaruhandel. l allmänhet är priserna enligt undersökningen 4-5 procent lägre i stormarknadema än i dagligvarubutikerna. Variationerna är dock relativt stora och exempel finns på stormarknader som tillämpar priser som understiger priserna i de närmast liggande dagligvarubutikerna med 8 procent. Affarstidsnämndens olika undersökningar av priser, effektivitet och lönsamhet i söndagshandeln avsåg varuhus, stormarknader och dagligvarubutiker. De slutsatser nämnden drog av dessa undersökningar gäller således för dessa butikskategorier. De butiksenheter inom dessa kategorier av butiker som har kontinuerligt söndagsöppet är främst de större enheterna, dvs. i

60 Affärsriderna och prisutveck/ingen

Första hand enheter med i allmänhet förhållandevis höga kapital- och lokalkostnader. Genom ett utökat öppethållande kan dessa butiker nå ett bättre utnyttjande av gjorda investeringar och totalt uppnå en högre effektivitet i verksamheten. Vid sidan av varuhusen, stormarknaderna och de vanliga dagligvarubutikerna Finns i detaljhandeln tre butikskategorier - kiosker, s. k. servicebutiker och bensinstationer- som i större eller mindre utsträckning baserar sin verksamhet på Försäljning av dagligvaror under tider då huvuddelen av övrig handel normalt håller stängt. l kiosker och servicebutiker svarar Försäljningen under sena vardagskvällar och söndagar För en stor del av dessa butikers totala försäljning - i många Fall t. o. m. För största delen av Försäljningen. Hos butiker inom exempelvis Näröppetkedjan svarar försäljningen på vardagar - inklusive lördagar - eFter kl 20 samt försäljningen på söndagar För ca 33 procent av den totala Försäljningen. För enbart söndagar uppgår inom Näröppetkedjan Försäljningsandelen till 22 procent. För kiosker och bensinstationer med dagligvaruFörsäljning är den andel av Försäljningen som faller på förlängt öppethållande på vardagar och på söndagar i många Fall större. Av exempelvis Pressbyråns totala Försäljning genom kiosker sker ca 32 procent på vardagskvällar efter kl 20 och på söndagar, medan För de bensinstationer inom Oljekonsumenternas Förbund (OK) som har Forsäljning av dagligvaror motsvarande andel uppgår till ca 60 procent. Försäljningen på söndagar utgör För Pressbyråns del ca 18 procent av den totala Försäljningen och För OKs del ca 40 procent. Kostnadsstrukturen hos kiosker och servicebutiker skiljer sig i allmänhet från kostnadsstrukturen i varuhus och större dagligvarubutiker så tillvida som de i allmänhet har lägre kapital- och lokalkostnader. Lönekostnaderna däremot är av avsevärt större betydelse i dessa butikskategorier än i varuhus och dagligvarubutiker. Lönetillägg För tjänstgöring på obekväm arbetstid har en betydligt större inverkan på kostnadssituationen inom kioskhandeln och bland de s. k. servicebutikerna än bland övriga butiker. Härtill kommer att kiosker och servicebutiker vanligen är en- eller fåmansbetjänade vilket begränsar möjligheterna att genom rationaliseringar motverka stora lönekostnadsökningar. lnom bensinstationshandeln har lönekostnadernas storlek och Förändringar mindre betydelse För den totala kostnadssituationen beroende på dels att bensinstationemas Försäljning totalt sett är relativt automatiserad, dels att lönetilläggen För tjänstgöring på obekväm tid är lägre i bensinstationshandeln än i övrig handel. Enligt en av SPK i maj 1976 genomFörd prisundersökning hos servicebutiker tillämpar dessa butiker i allmänhet priser som med mellan 5 och l0 procent överstiger motsvarande priser i de större dagligvaruFöretagens cirkaprislistor. De högre priserna tillämpas i allmänhet inte på hela sortimentet. Vanligtvis Förekommer en uppdelning av sonimentet på nödvändighetsvaror - t. ex. mjölk, kött och bröd - och mindre nödvändiga varor, t.ex. tobak, öl och läskedrycker, där de högre priserna enbart tillämpas på det sistnämnda sortimentet. Priserna i servicebutikerna på varor i det s. k. nödvändiga sortimentet sätts vanligen med hjälp av cirkaprislistor Från någon ledande leverantör eller anpassas till gängse priser på onen. Trots den högre prisnivån har servicebutikerna aktivt kunnat konkurrera om kunderna med varuhus och övrig detaljvaruhandel. Antalet service-

A_ [färsridema och prisurvecklingen 61

butiker har ökat markant sedan affärstiderna på prov släpptes fria och ett betydande antal nyetableringar planeras. För kiosker, vars priser vanligen överstiger dagligvaruhandelns priser påjämforbara produkter med 5-10 procent, har utvecklingen gått åt motsatt håll och antalet kiosker av traditionell typ minskar år från år. De traditionella kioskerna byggs i stor utsträckning ut till servicebutiker, kostnaderna varigenom genom sortimentsutvidgning - kan fördelas på en större försäljning och samtidigt begränsas genom ökat inslag av självbetjäning. Av de bensinstationer, som - förutom drivmedel, biltillbehör m. m. säljer livsmedel och andra dagligvaror, tillämpar åtskilliga - bland annat samtliga bensinstationer tillhörande Oljekonsumenternas Förbund (OK) samma priser som dagligvaruhandeln på huvuddelen av sitt sortiment av dagligvaror. Vissa bensinstationer tillämpar för delar av sitt sortiment av dagligvaror -främst färskvaror - samma priser som dagligvaruhandeln. medan priserna för övriga varor inom dagligvarusortimentet överstiger priserna på motsvarande varor inom dagligvaruhandeln med upp till 10 procent. Vissa andra bensinstationer med dagligvaruforsäljning har en prissättning som för så gott som samtliga varor avviker från priserna på motsvarande varor inom dagligvaruhandeln. 1 allmänhet är priserna 5-10 procent högre i dessa butiker än i dagligvaruhandeln. Affärstidskommittén delar aflärstidsnämndens slutsats att nämndens undersökningar visar att öppethållandet under förlängd tid - inklusive öppethållande på söndagar - inte påverkat prisnivån i stormarknader, varuhus och traditionella dagligvarubutiker i höjande riktning. Däremot kan, som affärstidsnämnden också konstaterat. de fria affarstiderna genom de obekvämlighetstillägg som gäller för tjänstgöring under kvällar och helger ha påverkat prisnivån inom den jämförelsevis löneintensiva del av handeln som speciellt inriktat sin verksamhet på försäljning under tider då övrig handel normalt håller stängt. lnom exempelvis Pressbyrån har för kioskrörelsen den genomsnittliga lönekostnaden per timme - inklusive sociala avgifter- ökat med 113 procent under tiden 1971-1975. Under samma period har försäljningen i 604 bestående kiosker räknat i löpande priser ökat med 33 procent. Prishöjningarna har under samma tid uppgått till 39 procent, vilket således innebär en volymminsknlng om ca 6 procent. Lönekostnadernas andel av det totala försäljningsvärdet har ökat från 16,0 procent 1971 till 22,4 procent 1975. Resultatet för de 604 kioskerna efter avskrivningar och finansnetto har genom den konstaterade utvecklingen successivt forsämrats och räknat i procent av omsättningen, exkl. moms, sjunkit från + 1,8 procent 1971 till- 0.6 procent 1975. Försäljningen på söndagar utgjorde 1975 18 procent av den totala försäljningen och svarade efter leverantörsoch personalkostnader för 14 procent av det s. k. täckningsbidraget. Resultatförsämringen for de 604 kioskerna kan som tidigare nämnts förklaras av dels de särskilda lönetillägg för obekväm arbetstid som numera även utgår till kioskanställd personal som arbetar på vardagar efter kl 18 (+ 50 procent), på vardagar efter kl 20 t+ 70 procent) samt på lördagar efter kl 12 jämte söndagar (+ 100 procent), dels kioskrörelsens begränsade rationaliseringsmöjligheter, dels en volymminskning som enligt branschens uppfattning sammanhänger med den ökade konkurrensen från främst dagligvaruhandeln på sena vardagskvällar och söndagar.

A_ _f/ärsriderna och prisutveck/ingen

Mot bakgrund av genomförda undersökningar och analyser kan således konstateras att söndagshandeln är mer lönsam än vardagshandeln, i söndagshandeln inte påverkar i en for konatt kostnadsläget prisnivån sumenten ogynnsam riktning, att såväl söndagsöppna som icke söndagsöppna dagligvarubutiker tillämpar en faktisk prisnivå som är lägre än den rekommenderade cirkaprisnivån, att priserna i de söndagsöppna dagligvarubutikerna tenderar att ligga något under de priser som tillämpas i icke söndagsöppna butiker, att stormarknader vanligen tillämpar priser som med 4-5 procent understiger priserna i dagligvarubutikerna. att priserna i servicebutiker och kiosker överstiger priserna i dagligvaruhandeln med lör vissa varor - särskilt umbärliga sådana - upp till 5-10 procent. att åtskilliga av de bensinstationer som säljer dagligvaror tillämpar priser som är desamma som de som tillämpas i dagligvaruhandeln, medan andra bensinstationer håller Sr-IO procent högre priser än dagligvaruhandeln på hela eller delar av dagligvarusortimentet, att servicebutikerna, trots den högre prisnivån, aktivt kunnat konkurrera om kunderna med varuhus och övrig dagligvaruhandel samt att kioskerna. till följd av begränsade rationaliseringsmöjligheter och stigande lönekostnader, i många fall har måst utvidga sin försäljning till att omfatta även dagligvaror.

SOU l977z72 63

7 Affárstiderna och handelns struktur

När affarstidsregleringen avvecklades vid årsskiftet 1971/72 hävdades från bl. a. småföretagarhåll att många mindre butiker skulle slås ut genom konkurrens från stora butiker med Förlängt öppethållande. skulle Verkningarna främst komma att drabba vissa delar av fackhandeln och mindre livsmedelsbutiker. Man såg i en sådan utveckling en allvarlig risk för försämrad service för konsumenterna genom att det skulle bli den på mera personlig service inriktade fackhandeln och mindre närhetsbutiker som i första hand skulle drabbas. I sitt meddelande till riksdagen hösten 1971 angående den fortsatta ordningen på affärstidernas område efter årsskiftet 1971/72 uttalade dåvarande handelsministern bl. a. att de frågor som sammanhängde med de fria affärstidernas eventuella inverkan på handelns struktur var så svårbedömbara att de särskilt borde uppmärksammas av den av handelsministern föreslagna - och senare tillsatta - affarstidsnämnden. De analyser av eventuella förändringar i handelns struktur till följd av affarstidsregleringens slopande som utfördes av affárstidsnämnden sträckte sig t. o. m. 1974. Affarstidskommitten har kompletterat dessa analyser så långt det varit möjligt. De sakuppgifter och de erfarenheter som nu finns tillgängliga för en analys av de fria affárstidernas eventuella inverkan på handelns struktur avser således en femårsperiod. De förändringar i butiksbeståndet under den tid fria affárstider gällt som redovisas i avsnitten 7.l.l-7.l.5 avser förändringar av butiksbeståndet i landet som helhet. Den utveckling som i detta avseende kunnat konstateras behöver inte vara giltig för enskilda orter eller för skilda områden inom en och samma ort. Även om det skett en uppbromsning i totala antalet nedlagda butiker kan således detaljhandelsservicen ha försämrats på enskilda orter.

7.1 Butikskategorier

Bland olika distributionsformer inom detaljhandeln med dagligvaror dominerar den s. k. butikshandeln, dvs. försäljning i permanent och stationär butiks- eller varuhuslokal. eller butiksformer Förutom livsmedel Butikstyper med huvudsaklig även tobaksvaror, keförsäljning av dagligvaror är fristående livsmedelsbutiker (dagligvarubutimisk-tekniska artiklar_ ker). s. k. servicebutiker, livsmedelsavdelningari varuhus och stormarknader mjukpappersprodukter

samt specialbutiker för vissa livsmedel. Övriga distributionsformer, dvs. and- etc.

64 och handelns struktur SOU ,97772

A_ _f/ärstiderna

ra former än butikshandel, omfattar i första hand kiosk- och torghandel samt ambulerande handel av olika slag inklusive direktförsäljning till hushållen, t. ex. av drycker genom bryggeribilar. Till gruppen övriga distri- butionsformer hör också automathandel, beställningshandel postorderhandel - samt s. k. sluten detaljhandel, dvs. försäljning som begränsas till särskilda grupper av konsumenter, exempelvis till personalsammanslutningar vid företag. 1 de fall det varit möjligt har i det Följande lör de olika butikskategorierna antalet årsanställda. Redovisningen av antalet årsredovisats det ungefärliga anställda bygger på de normtal för full arbetstid som fastställs av regeringen av arbetsgivarnas avgifter till den och som ligger till grund för beräkning allmänna För 1976 var normtalet för full arbetstid 1660 timmar. försäkringen. frånvaro p. g. a. militärtjänst etc. Hänsyn har därvid tagits till sjukfrånvaro, Två deltidsanställda, vilka vardera arbetat 830 timmar under 1976, redovisas i detta sammanhang som en årsanställd. av antalet årsanställda omfattar inte butiksägare och per- Redovisningen soner ur dennes familj. Någon statistik som belyser dessa personers arbetsinsats ñnns ej. Det medför att uppgifter om antalet årsanställda inte ger en helt rättvisande bild av den totala arbetsinsatsen i respektive löretag. 1 företag tillhörande konsumentkooperationen (t. ex. Domus, Obsl, Konsum, i flertalet med central administration och anställd OK) liksom kedjelöretag företagsledning (t. ex. NK-Åhléns, Metro, Hennes & Mauritz. Pressbyrån) redovisas i statistiken över antalet anställda samtliga personer verksamma i företagen. 1 företag där ägaren och eventuellt ytterligare personer ur ägarfamiljen är verksamma - främst mindre och medelstora dagligvaru- och fackhandelsbutiker, kiosker och bensinstationer - redovisas endast arbets-

insatsen för de anställda, trots att i flera av dessa företag ägaren och personer ur ägarfamiljen står for hela eller stor del av den totala arbetsinsatsen.

7.1.1 Dagligvarubutiker* och varuhus

Med dagligvarubutiker avses fullsorterade försäljningsställen för dagligvaror. Till räknas vanligen inte endast fristående livsmedelsdagligvarubutiker i varuhus och stormarknader. Anbutiker utan även livsmedelsavdelningar talet dagligvarubutiker- exklusive varuhusens livsmedelsavdelninga- uppgick i slutet av 1976 till ca 10 000. Jämfört med läget i början av 1950-talet innebär detta en minskning med ca 15000 butiker. Av de totalt ca 10 000 dagligvarubutikerna i slutet av 1976 utgjordes drygt 1 000 av större dagligvarubutiker, s. k. supermarkets. Som supermarkets räknas samtliga dagligvarubutiker med Självbetjäning och minst 400 m2 lör- Årsomsättningen i en supermarket överstiger vanligen5 milj. säljningsyta. kr. per år och antalet årsanställda varierar vanligen mellan tio och femtio. kan i sin tur indelas i dag/igvarumarknader, hal/butiker och Supermarkets övriga stora dagligvarubutiker. Dagligvarumarknaderna har en försäljringsyta 800 m2 och minst 100 parkeringsplatser i direkt anslutning överstigande till butiken. Hallbutikerna har en försäljningsyta överstigande 400 m2. Av denna yta skall enligt definitionen minst 30 procent tas upp av varor utanför livsmedelsområdet. stora dagligvarubutiker omfattar resterarde dag-

Övriga

ligvarubutiker med Självbetjäning och minst 400 m2 forsäljningsyta.

A_ .f/Zirsridema och handa/ns struktur 65

Av resterande ca 9 000 butiker med fullständigt sortiment av dagligvaror utgjordes i slutet av 1976 ca 400 av s. k. serviceburiker - dagligvarubutiker med högst 200 m2 försäljningsyta, vanligen högst l 500 artiklar och öppethållande minst 60 timmar per vecka - och 230 av s. k. Irq/ikbuI/ker, dvs. bensinstationer med ett relativt brett sortiment av dagligvaror. Antalet årsanställda i servicebutiker uppgår vanligen till 3-4. Antalet årsanställda vid trafikbutikerna, dvs. inklusive personal för försäljning av drivmedel och bilanknutna varor, uppgår vanligen till 4-12. Vid övriga mindre försäljningsställen för dagligvaror varierar antalet årsanställda vanligen mellan 0 och 10. Antalet sådana försäljningsställen med mindre än fem årsanställda kan beräknas till ca 6000 medan antalet försäljningsställen med fem eller fler årsanställda kan beräknas till ca 2500. Dagligvarubutiker - exklusive varuhusens livsmedelsavdelningar men in- - kan beräknas svara för ca 60 procent klusive service- och trafikbutiker av den totala dagligvaruförsäljningen inom detaljhandeln. Med varuhus avses försäljningsställen med minst 600 m2 försäljningsyta och med ett brett sortiment, täckande flertalet varugrupper i detaljhandeln. Srormarknader har en försäljningsyta på minst 2 500 m2 och är externt lokaliserade, till övervägande delen byggda på självbetjäningsprincipen och har ett stort antal - minst 300 - parkeringsplatser i direkt anslutning till butiken. Antalet varuhus var vid slutet av 1976 ca 400, varav 37 var stormarknader. Antalet s. k. kedjevaruhus, dvs. varuhus och stormarknader som ägs av

konsumentkooperationen och NK-Åhlénskoncernen, har sedan början av

1960-talet ökat från ca 240 till ca 375.

Ökningstakten var särskilt hög vid

mitten av 1960-talet, då ett 20-tal enheter tillkom varje år. Sedan år 1970 har ökningen varit obetydlig. Vid sidan av de s. k. kedjevaruhusen finns ca 30 varuhus som benämns köpmannavaruhus. Denna benämning brukar appliceras på samverkande - minst branschföretag vanligen tio stycken som gemensamt driver en varuhusliknande anläggning. Antalet ârsanställda i varuhus och stormarknader utgör i flertalet fall mellan 30 och 200. Dagligvaruförsäljningen i varuhus och stormarknader kan beräknas utgöra omkring 15 procent av den totala dagligvaruförsäljningen i detaljhandeln. Andra - vid sidan av kioskerna - inte ovan särskilt beskrivna distributionsformer för dagligvaror, t. ex. torghandel, ambulerande handel, lörsäljning genom speciallivsbutiker och försäljning av dagligvaror inom t. ex. färg-, tobaks- och blomsterhandel, kan beräknas svara för ca 18 procent av den totala försäljningen av dagligvaror i detaljhandeln. lnom dagligvaruhandeln totalt sett har sedan 1960 ca 17 000 butiker lagts ner. Samtidigt har över 2 000 moderna självbetjäningsenheter inklusive livsmedelsavdelningar i varuhus - nyetablerats. Under 1960-talet översteg antalet årligen nedlagda dagligvarubutiker i allmänhet 1000. Antalet nedlagda och nyetablerade dagligvarubutiker - inklusive livsmedelsavdelningar i varuhus - under tiden 1969-1976 framgår av tablå 7.1.

LIV

struktur

166 Af/ärstiderna och hande/ns

Tablå 7.1 Antalet nyetablerade och nedlagda dagligvarubutiker under tiden [969-1976

År Enskild handel Kooperativ handel Totalt

Ned- Netto- Nyetab- Ned- Netto- Nyetab- Ned- Netto- Nyetab- Iägg- foränd- lering- lägg- foränd- lering- lägg- foränd lering-

Källa: Handels Utredningsinstitut (HUI) och KF.

av tablå 7.1 var antalet under Som framgår nedlagda dagligvarubutiker 1969 och 1970 l 182 respektive l 274. År 1971 skedde en kraftig minskning av antalet nedlagda butiker. Denna nedgång fortsatte under 1972 och 1973 för att stagnera under 1974 och 1975 då knappt 600 butiker lades ned. 1976 var antalet nedlagda dagligvarubutiker 642. Antalet nyetablerade dagligvarubutiker var 1969 och 1970 ca 200 per år. Efter en nedgång år 1971, då antalet nyetablerade dagligvarubutiker var 1972-1974 åter ca 200 per år för att 1975 utgöra 163. 145, var det åren 1976 var antalet nyetablerade dagligvarubutiker 199. Eftersom antalet nedlagda butiker inom dagligvaruhandeln varje år varit större än antalet nyetablerade har det totala butiksbeståndet kontinuerligt minskat. År 1969 uppgick totala antalet dagligvarubutiker till ca 14000. I slutet av år 1976 var motsvarande antal 9850. Minskningen av antalet har dock inte varit lika kraftigt alla år. Kraftigast var dagligvarubutiker under 1969 och 1970 - då 1967 års affárstidslag fortfarande minskningen gällde - då butiksbeståndet inom dagligvaruhandeln gick ner med ca l 000 butiker per år. Därefter har den årliga avtrappningen av antalet dagligvarubutiker minskat för att under 1975 och 1976 uppgå till ca 400 butiker per år. Samtidigt som antalet nedlagda butiker 1975 sålunda var större än antalet var den beräknade sammanlagda omsättningen i de nyetanyetablerade blerade butikerna större än i de nedlagda, nämligen 717 mot 517 milj. kr. Medianvärdet for omsättningen i de under 1975 nedlagda enskilda dagvar knappt 0,5 milj. kr. per år. Motsvarande beräknade ligvarubutikerna for de samma år nyetablerade enskilda dagligvarubutikerna var omsättning 3,0 milj. kr. Antalet och nyetablerade enskilda dagligvarubutiker år 1975 fornedlagda delade efter omsättning framgår av tablå 7.2. på storleksklasser

Affärstiderna och handelns struktur 67 Tablå 7.2 Antal nedlagda och nyetablerade enskilda dagligvarubutiker 1975 i olika omsättningsklassera

Källa: HUl. a För nyetablerade butiker avses beräknad omsättning. b 1 förhållande till antalet enheter inom omsättningsklassen vid årets början.

Av tablå 7.2 framgår att såväl nyetableringar som nedläggningar av dagligvarubutiker år 1975 skedde av butiker i alla omsättningsklasser. Över hälften av alla nedlagda butiker 1975 hade en Försäljning understigande 0,5 milj. kr. per år. Av de nyetablerade butikerna hade 1975 ca två femtedelar eller 55 st. en beräknad årsförsäljning understigande 3 milj. kr. Av dessa var över hälften s. k. servicebutiker.

Tablå 7.3 Nyetablerade enskilda dagligvarubutiker 1973-1976 fördelade efter butikstyp

Butikstyp Nyetablerade butiker antal procent

1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976

Varuhus (inkl. stormarknader) 7 4 1 5 5 3 l 3 Dagligvarumarknader 6 4 1 l 4 2 l l ljlallbutiker 39 16 10 12 29 11 8 8 Ovriga stora dagligvarubutiker 12 50 42 31 9 33 32 19

_Servicebutiker 21 18 34 61 15 12 26 38

Ovriga dagligvarubutiker 52 59 41 50 38 39 32 31

Totalt 137 151 129 160 100 100 100 100

Källa: HUI.

Som framgår av tablå 7.3 har nyetableringen av varuhus och stormarknader i det närmaste upphört. Under de närmast kommande åren kan som en följd av fusionen mellan Åhlén och Holm- och NK-Turitz-koncernerna antalet varuhus istället komma att minska. Även nyetableringen av dagligvarumarknader har i detnärmaste upphört. Hallbutikerna, som 1973 var

68 _f/ärsriderna och handelns struktur sou |977;72 A_

den näst vanligaste typen av nyetablerade dagligvarubutiker och då svarade för 29 procent av antalet nyetablerade dagligvarubutiker, stod 1976 for 8 procent av det totala antalet nyetablerade enskilda dagligvarubutiker. Andelen nyetablerade konventionella stora dagligvarubutiker har ökat från 9 procent 1973 till 19 procent 1976. De s. k. servicebutikernas andel av det totala antalet nyetablerade enskilda dagligvarubutiker har ökat från 15 procent 1973 till 38 procent 1976. Andelen nyetablerade övriga dagligvarubutiker har minskat från 38 procent 1973 till 31 procent av alla nyetablerade enskilda dagligvarubutiker 1976.

7. l .2 Serviceburiker servicebutikerna, som började etableras i slutet av 1960-talet, kan med avseende på läge delas in i tre skilda kategorier, nämligen l. bostadsområdesorienterade servicebutiker med huvudsakligen lokalt befolkningsunderlag, 2. centrumorienterade servicebutiker belägna tillsammans med andra butiker och servicefunktioner i stadsdelscentra eller lokala centra samt 3. trañkorienterade servicebutiker belägna i anslutning till större tralikleder.

De bostadsområdesorienterade servicebutikerna utgörs i vissa fall av äldre s. k. kvartersbutiker som har byggts om. Centrumorienterade servicebutiker har ibland tillkommit genom att redan befintliga butiker i ett centrum etablerat s. k. forbutiker, dvs. en mindre butiksavdelning i anslutning till stora butikers eller varuhus entréer, eller genom att utvidgning skett av tidigare etablerad kioskrörelse. Även trañkorienterade servicebutiker har i många fall karaktären av utvidgade kiosker och drivs i vissa fall i anslutning till bensinstationer. Dessa servicebutiker har vanligen en något mer allsidig sortimentsinriktning än de s. k. tralikbutikerna, vars sortiment i hög grad är inriktat på bilburna kunders behov. Förutom sin primära roll som leverantör av dagligvaror till allmänheten har servicebutikerna i många fall inriktat sig på service på andra områden, t. ex. förmedling av meddelanden, arrangemang for inlämning av nycklar etc. För att driva en servicebutik krävdes under den tid 1967 års affärstidslag gällde dispens från lagen. Enligt en undersökning som 1970 års affarstidskommitté lät göra hade under hösten 1970 ett drygt hundratal butiker inom livsmedelsområdet varaktig dispens från affärstidslagen. Flertalet av dessa butiker var konventionella dagligvarubutiker eller kiosker med utvidgat sortiment inom livsmedelsområdet. Det stora antalet s. k. servicebutiker har kommit att etableras efter det att 1967 års affárstidslag avvecklades vid årsskiftet 1971/72 och vid ingången av 1977 fanns ca 400 servicebutiker i landet, varav en fjärdedel var belägna inom Storstockholmsomrâdet och lika många i Skåne. Dessa butiker drivs - förutom av de företag och organisationer som står for huvuddelen av de konventionella dagligvarubutikerna - av Pressbyrån och av mindre kedjeföretag, t. ex. Näröppet och Quickshop. Enligt uppgifter från företag verksamma i branschen kan - under förutsättning av att inga restriktioner

och handelns Affärstiderna struktur 69

beträffande öppethållandet eller andra hinder för dessa butikers verksamhet införs - antalet servicebutiker i stort sett väntas bli fördubblat fram till 1980.

7.1.3 K iosker Kioskhandeln skiljer sig från butikshandeln främst genom att kunderna inte har tillträde till försäljningslokalen utan försäljningen sker genom lucka. Jämfört med dagligvarubutikerna och de s. k. servicebutikerna har kioskerna ett smalare och grundare sortiment av dagligvaror. Av den totala försäljningen av dagligvaror i detaljhandeln kan kioskerna beräknas svara för ca 7 procent. Antalet konventionella kiosker - dvs. kiosker med försäljning genom lucka - uppgår for närvarande till ca 4 900. Av dessa drivs ca 800 av Pressbyrån medan resten av kioskerna är i enskild ägo. Ett fåtal - ca ett hundratal - av landets kiosker har fler än fyra årsanställda. 1 de kiosker där ägaren själv och hans anhöriga arbetar i rörelsen är antalet årsanställda i allmänhet betydligt lägre. I början av 1960-talet uppgick antalet kiosker till drygt 4000 och ökade under 1960-talet med omkring 100 enheter per år. Denna ökningstakt accelererade under de första åren av 1970-talet fram till 1973 då antalet kiosker uppgick till omkring 5 500. Sedan 1973 har således omkring 600 kiosker lagts ner. Pressbyrån har under 1970-talet avvecklat ett ökat antal kiosker. Under 1970 avvecklade Pressbyrån totalt 91 enheter medan motsvarande antal 1974 uppgick till 151. 1 flertalet fall har dock de av Pressbyrån avvecklade kioskerna inte lagts ner. Huvuddelen av kioskerna har övertagits av enskilda ägare - i vissa fall efter finansiell hjälp från Pressbyrån. Konsumenternas inköpsmöjligheter har således inte försämrats i samma utsträckning som antalet nedlagda kiosker kan ge vid handen. Den markanta minskningen av antalet kiosker sammanhänger med affarstidsregleringens avveckling såtillvida som det särskilda löneavtal om 100 procents lönetillägg vid bl. a. söndagstjänstgöring, som ingicks i samband med att tidigare affárstidsreglering avvecklades, successivt kommit i tilllämpning även inom kiosknäringen. Detta har, genom kiosknäringens personalintensiva karaktär och därmed begränsade möjligheter till rationaliseringar medfört påtagliga kostnadsökningar för kioskerna. De ökade personalkostnaderna i kombination med de begränsade rationaliseringsmöjligheter som står till buds i konventionella kiosker har gjort att kioskhandeln i stor utsträckning sökt sig fram mot nya försäljningsformer och nya verksamhetsområden. Som tidigare nämnts har vissa av de s. k. servicebutiker som i dag är verksamma uppstått genom ändring av kiosker. 1 många fall har dock ändringarna av den konventionella kiosken inte varit så omfattande att de re-

sulterat i en s. k. servicebutik. Ändringarna har i dessa fall i huvudsak

gått ut på att få en försäljningslokal i vilken kunden kunnat gå in. Ofta har även sortimentet utvidgats, men det har dock inte fått det omfång som återfinns i servicebutikerna utan begränsats till det sortiment som är utmärkande för den typ av kiosk som benämns kioskbutik. Genomförda

och nande/ns struktur

70 A ffärstiderna

ombyggnader av kiosker till kioskbutiker har visat att man efter en sådan ombyggnad i allmänhet fått en betydligt större genomsnittlig försäljning per kund. En annan relativt vanlig ändring av den konventionella kiosken har varit att utvidga verksamheten till att omfatta försäljning av enklare fardiglagttde rätter. Denna form av verksamhet, vanligen benämnd gatukök, har vuxit starkt i omfattning under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet. Företrädare för kioskbranschen räknar inte med att det i framtiden är att i en kiosk med lucka kunna försälja de volymer som kommer möjligt att krävas för att få täckning för kostnaderna. De konventionella kioskerna kommer således enligt företrädare för branschen att ytterligare minska i antal. Kioskhandelns framtid ligger enligt dessa bedömare i en ändring av de konventionella kioskerna till servicebutiker, kioskbutiker eller gatukök. För vissa typer av lägen - främst tralikorienterade lägen - kommer dock den traditionella typen av kiosk även fortsättningsvis att vara konkurrens-

kraftig.

7.1.4 Bensinstationer

Konkurrensen inom bensinhandeln har under senare år lett till att man inom branschen som sina på olika sätt sökt påverka såväl sina kostnader intäkter. i att man dels sökt minska de direkta Detta har tagit sig uttryck kostnaderna för bensinförsäljningen, dels strävat efter att sprida de fasta kostnaderna på försäljning av även andra varor än drivmedel. av de direkta kostnaderna för drivmedelsförsäljningen har Sänkningen och automatisering. ljanuari 1977 skett bl. a. genom ökad Självbetjäning var ca 2 100 av landets ca 5 100 bensinstationer utrustade med sedelautovar vid samma tidpunkt helt obemannade mater. Drygt 200 bensinstationer s. k. automatstationer. Sedan 1970 har ca 2 900 försäljningsställen för bensin 2 000 av dessa har varit s. k. singelanläggningar, dvs. förlagts ner. Drygt för bensin med endast en pump. Singelanläggningarna är säljningsställen knutna till dagligvarubutiker inom glesbygdsområden. vanligtvis Ett annat sätt för bensinhandeln att öka lönsamheten har varit att söka än drivmedel. Under 1960-talet skedde öka försäljningen av andra produkter av bilanknutna varor. De varudetta genom att man ökade sortimentet var fritidsartiklar och livsomrâden som först togs upp inom bensinhandeln av fritidsartiklarna i allmänhet inte krävde nåmedel. Medan försäljningen anpassning av försäljningslokalen krävdes för försäljgon mer omfattande ning av livsmedel mer omfattande förändringar. I januari 1976 kan antalet s. k. trafikbutiker - bensinstationer med livsmedelsförsäljning - beräknas ha uppgått till ca 230. Liksom antalet servicebutiker beräknas antalet trafikbutiker i framtiden komma att öka. Enligt företrädare för branschen kan en fördubbling av antalet trafikbutiker väntas att denna form av försäljning av fram till 1980 - allt under förutsättning livsmedel från bensinstationer även i framtiden kommer att vara tillåten och friheten att hålla öppet består.

A_ [färsridema och kande/ns struktur 71

7.1.5 Fackhande/ Fackhandeln omfattar ett flertal branscher med ett stort antal butiker. Enligt koncentrationsutredningen (SOU 1968:6) fanns det år 1963 sammanlagt ca 32 000 butiker inom fackhandeln, varav drygt 22 000 enheter med försäljning av andra varor än beklädnad. Totalundersökningar av fackhandeln saknas efter 1963. Enligt HUls beräkningar gjorda vid årsskiftet 1975/76 uppgick emellertid antalet fackhandelsbutiker vid denna tidpunkt till ca 21 000, dvs. ca 11 000 färre enheter än omkring tolv år tidigare. Av de omkring 21 000 fackhandelsbutikerna vid årsskiftet 1975/76 var ca 7 000 beklädnadsbutiker, ca 1 300 skobutiker, ca 1 600 möbelbutiker och ca 4000 butiker med försäljning av övriga hemartiklar. Flertalet fackhandelsbutiker är omsättningsmässigt sett relativt små enheter. Nyetableringarna i fackhandeln består dock i allmänhet av förhållandevis stora enheter med i vissa branscher - främst möbler - extern lokalisering. Skillnaderna i storlek mellan genomsnittet i det befintliga butiksbeståndet och de nya butikerna är emellertid i regel mindre inom fackhandeln än inom dagligvaruhandeln Fackhandeln har med början under 1960-talet fått vidkännas ökad konkurrens från varuhus och stormarknader men också från dagligvarubutiker, vars sortiment delvis har breddats med varugrupper som tidigare såldes endast genom fackhandeln. För att möta denna konkurrens har fackhandeln på olika sätt försökt anpassa sig till de nya förhållandena. 1 många branscher har företagen således genom s. k. frivilliga fackkedjor börjat samverka vad gäller inköp och marknadsföring av aktuella produkter. Ett ökat inslag av självval av varor i fackhandelsbutikerna i syfte att bemästra kostnadsutvecklingen har också karaktäriserat de senaste årens urveckling.

7.2 Distributionsutredningens syn på strukturutvecklingen

inom dagligvaruhandeln

Distributionsutredningen konstaterade i sitt betänkande “Samhället och distributionen (SOU 1975:69, 70) att den pågående strukturutvecklingen inom dagligvaruhandeln bl. a. kännetecknas av att butiksnätet utglesas och att butikerna blir allt större och i ökande omfattning inriktas på bilburna kunder. Distributionsutredningen framhöll bl. a. att denna utveckling innebär såväl fördelar som nackdelar för olika grupper av hushåll. Å ena sidan innebär denna utveckling enligt distributionsutredningen ökade avstånd till närmaste butik och därmed ökade uppoffringar och problem för hushållen. Å andra sidan leder enligt utredningen utvecklingen till att stora hushållsgrupper får förbättrade valmöjligheter samtidigt som kostnadsutvecklingen i handeln på ett bättre sätt kan bemästras. Enligt distributionsutredningen kommer, om inga särskilda åtgärder vidtas, utglesningen av butiksnätet att fortsätta, varvid tillgängligheten av de- 1 Distributionsutredningtaljhandelsservice kan väntas försämras ytterligare. Växande hushållsgrupper ens betänkande Samhälkan därvid få svårigheter med sin varuförsörjning, däribland speciellt sådana let och distributionen som har i olika avseenden bristande resurser och sådana som bori glesbygder. (SOU 1975:69, 70), kapi- Till en del förklaras enligt distributionsutredningen utvecklingen mot för- tel 9.

72 Ajjärstiderna och handelns struktur

sämrad tillgänglighet av att närhetsservice blivit För dyr För att konsumenterna skall vara villiga att i tillräcklig utsträckning betala vad den kostar. Distributionsutredningen genomförde en analys av kostnader, utbudsegenskaper och andra konsekvenser För hushåll och samhälle av olika tänkbara butiksstrukturer i ett tvåårsperspektiv. Enligt utredningen antyder beräkningarna att det i fråga om totalkostnader skulle ställa sig mera gynnsamt med en struktur som innehåller en relativt stor andel mindre butiker i anslutning till bostäderna än en fortsatt utveckling mot större, i vissa fall externt lokaliserade, Försäljningsställen. Distributionsutredningen framlade i sitt betänkande en rad Förslag vars syfte är att åstadkomma en sådan utveckling av butiksstrukturen. Således föreslår utredningen att samhället i olika former ska verka För att etablering och drift av närbutiker gynnas samtidigt som åtgärder vidtas För att Förhindra en alltFör omfattande etablering av nya stora försäljningsställen För dagligvaror. För att förbättra kommunernas kunskaper om och planering av detaljhandeln Föreslår utredningen att särskilda kommunala varuFörsörjningsplaner upprättas.

7.3 Sammanfattning och slutsatser

I sin analys av affárstidernas inverkan på dagligvaruhandelns struktur kom affárstidsnämnden fram till att Förutom övergången från personligt betjänade butiker till självbetjäningsbutiker Följande fyra faktorer var och en For sig eller i Förening med andra faktorer haft en avgörande inverkan på butiksutvecklingen, nämligen a) urbaniseringsprocessen, dvs. inflyttningen från landsbygden till tätorterna samt uppkomsten av Förortscentra i tätorterna, b) en i samband med befolkningsomflyttningen allmän omläggning av såväl det statliga som kommunala och enskilda kommunikationssystemet, c) ökat bilinnehav och högre boendestandard (ökade kyl- och frysmöjligheter m. m.) samt d) kostnadsutvecklingen, som bidragit till att skapa Förutsättningar För uppkomsten av stora integrerade detaljhandelsblock. Affärstidsnämnden konstaterade i sin analys att det stöter på betydande svårigheter att objektivt och sakligt Försöka belysa söndagshandelns eventuella inverkan på handelns strukturomvandling bl. a. av den orsaken att den effekt, som eventuellt skulle kunna tillskrivas ett Förlängt öppethållande, knappast kan isoleras från övriga faktorer. Genom olika strukturstudier Försökte emellertid nämnden kartlägga eventuella Forskjutningar i omsättningsutvecklingen mellan butiker med olika öppethållande. Det material som framkom vid dessa undersökningar visade att de Förskjutningar i omsättningen som kunnat konstateras mellan butiker med olika öppethållande dels var mycket små, dels inte alltid var till Fördel För de enheter som hade kontinuerligt öppet på söndagar. Mot bakgrund av de stora lokala avvikelserna i öppethållandet lät af- Fárstidsnämnden undersöka butiksstrukturen åren 1970-1974 på de 22 oner som omfattades av nämndens lokala studier. Allmänt visade strukturut-

A/färstiderna och handelns struktur 73

vecklingen på dessa orter samma tendens som gällde För landet som helhet, dvs. antalet butiksnedläggningar hade minskat under senare år. lnte heller kunde affarstidsnämnden konstatera några större skillnader i strukturutveckling mellan orter med hög respektive låg frekvens söndagsöppna butiker. Affarstidsnämnden drog med ledning av sina undersökningar slutsatsen att det inte kan hävdas att de fria affarstiderna negativt skulle ha påverkat strukturutvecklingen i handeln. Nämnden framhöll dock attdels tre år kunde ha varit alltför kort tid För att konstatera strukturella Förändringar Förorsakade av Förändringar i söndagsöppethållandet, dels Förhållandet att fria affarstider endast tillämpats på prov kunde tänkas ha påverkat eventuella beslut om nedläggningar. Under den tid som gått sedan affärstidsnämnden genomFörde sina undersökningar har inga påtagliga Förändringar inträffat i utvecklingen av detaljhandelns struktur. Antalet årligen nedlagda dagligvarubutiker var således i stort sett detsamma 1974, 1975 och 1976. Den minskning av antalet nyetablerade varuhus, stormarknader och större dagligvarubutiker som karaktäriserade början av 1970-talet gällde även under 1975 och 1976. Likaså fortsatte under 1975 och 1976 i accelererande takt nyetableringen av s. k. servicebutiker. Antalet konventionella kiosker har efter en snabb tillväxt under 1960-talet och början av 1970-talet minskat med sammanlagt 600 enheter under 1974, 1975 och 1976. Kioskhandeln har till Följd av ökade personalkostnader och begränsade rationaliseringsmöjligheter i stor utsträckning sökt sig fram mot nya forsäljningsformer och nya verksamhetsområden. Sammanfattningsvis kan beträffande handelns strukturförändring under den tid fria affárstider gällt konstateras

att antalet per år nedlagda dagligvarubutiker minskat, att antalet årligen nyetablerade stormarknader, varuhus och större dagligvarubutiker minskat. att antalet årligen nyetablerade mindre - bostads- och tralikorienterade dagligvarubutiker ökat, att de fria affarstiderna möjliggjort etablering av s. k. servicebutiker, dvs. mindre dagligvarubutiker med begränsat sortiment och omfattande öppethållande, att nyetableringen av s. k. servicebutiker i många fall inneburit ett tillskott i detaljhandelsservicen samt att den årliga nettominskningen av antalet mindre och medelstora dagligvarubutiker bromsats upp. bl› a. till Följd av den omfattande nyetableringen av s. k. servicebutiker.

SOU [977172

8 Affarstiderna och företagen

Företagen i detaljhandeln är, som framgått av det tidigare, mycket helerogena med avseende på såväl storlek och sortimentssammansättning som öppethållande. Det Förekommer också en stor mängd olika ägarformer, alltifrån statligt ägande, som fallet är inom läkemedelsdistributionen, till konsumentkooperativt och enskilt ägande inom distributionen av dagligvaror och fackhandelsvaror. lnom den enskilt ägda företagskretsen Förekommer olika former för ägande - aktiebolag, enskild lirma etc. - liksom för samverkan, s. k. frivilliga fackkedjor, franschising etc. De olika Förutsättningarna som Föreligger För skilda typer av detaljhandel gör att Företagens benägenhet att utnyttja möjligheterna till ett Förlängt Öppethållande varierar. Detta sammanhänger i Första hand med sammansättningen och inriktningen av efterfrågan hos de konsumentgrupper som respektive butik avses tjäna, dvs. med sortimentets sammansättning hos de olika butikskategorierna, men det är också beroende av interna Förhållanden i Företagen, inte minst kostnadsstruktur och kostnadssamband. Det är bl. a. mot denna bakgrunden som köpmännens inställning i affárstidsfrågan får ses.

8.1 Sortimentet i olika butikskategorier

Sortimentets storlek och sammansättning i en butik kan anges i två dimensioner, nämligen bredd och djup. Bredden anger vilka varuområden, varugrupper och varuslag och djupet hur många fabrikat och varianter av respektive varuslag som ingår i sortimentet. Varianter av en produkt av visst fabrikat kan avse utförande, t. ex. malning och rostning av kaffe, typ och storlek på Förpackning etc. Varje variant av respektive produkt, fabrikat etc. brukar benämnas artikel. Det totala antalet artiklar inom dagligvarusortimentet på svenska marknaden har av distributionsutredningen (SOU 1975:69, 70) beräknats till mellan 10000 och 15000. Dagligvaror kan uppdelas i två huvudgrupper. Den Första gruppen omfattar samtliga livsmedelsprodukter. Den andra gruppen, som ofta brukar benämnas non-food varor”, omfattar samtliga icke livsmedelsprodukter. dvs. i Första hand kemisk-tekniska produkter, mjukpapper, tobak och tidningar. Härtill kommer ett stort antal artiklar vilka är svåra att hänföra till någon speciell grupp. Samtliga varor utanför dagligvaruområdet benämns i detta

76 Aüärstiderna och .företagen

sammanhang specialvaror. l en större modern dagligvaruburik - dvs. en s. k. supermarketbutik med Självbetjäning, en butiksyta överstigande 400 m2 och en årsomsättning i allmänhet överstigande 5 milj. kronor - finns mellan 3 000 och 4 000 artiklar inom dagligvarusortimentet. Den övre gränsen gäller för en mycket välsorterad butik. Sortimentet utanför dagligvaruområdet - det s. k. specialvarusortimentet - varierar kraftigt mellan olika dagligvarubutiker. Specialvarusortimentet kan t. ex. omfatta blommor, husgeråd, hemtextilicr, fotoartiklar, skrivmateriel, leksaker och grammofonskivor. Praktiskt taget varje dagligvarubutik har i dag ett mer eller mindre omfattande specialvarusortiment. En stor dagligvarubutik hari allmänhet mellan l 000 och 2 000 olika artiklar inom specialvaruområdet. Antalet specialvaror avtar med minskande butiksstorlek. Butikens geografiska läge har dock stor betydelse för antalet artiklar inom specialvarusortimentet. Dagligvarubutiker utanför tätorterna har ofta ett mycket omfattande sortiment specialvaror, vari inslaget av järn- och färghandelsvaror vanligtvis är stort. Det totala antalet artiklar i en större modern dagligvarubutik kan således uppgå till ca 6000 artiklar, varav ungefär två tredjedelar är hänforliga till dagligvarusortimentet. Sortimentet i dagligvarubutikerna har under 1950och l960-talen ständigt ökat, främst beroende på strukturomvandlingen i branschen. I mitten av 1950-talet fanns enligt 1953 års varudistributionsutredning ca l 200 artiklar i en större livsmedelsbutik. Tillväxten av sortimentet har skett såväl på bredden som på djupet. Dagligvarubutikerna har i ökad utsträckning börjat sälja tobak, tidskrifter, enkla beklädnadsartiklar, husgeråd m. m. Innovationer i förpacknlngsteknik och stigande antal förpackningsstorlekar har bidragit till allt större sortimentsdjup. Av diagram 8.1 framgår sortimentsutvecklingen i större dagligvarubutiker sedan l950-talet. Som framgår av diagrammet har en uppbromsning av sortimentstillväxten inträffat i och med ingången av 1970-talet. För närvarande pågår inom såväl konsumentkooperativ som enskild handel försök att minska sortimentet. De s. k. serviceburikerna för i allmänhet mellan 800 och l 500 olika artiklar inom dagligvarusortimentet. Härav utgör livsmedelsvaror ca tre fjärdedelar och s. k. non-food varor ca en fjärdedel. Specialvaror återfinns vanligen i mycket begränsad omfattning i servicebutikerna. Det minsta antalet dagligvaruartiklar finns i de servicebutiker, som är lokaliserade till trafikstråk och till tätorternas centrala delar. Bostadsområdesorienterade servicebutiker har vanligen omkring 1500 artiklar i sitt sortiment. Vissa bostadsområdesorienterade butiker av servicebutiktyp kan dock ha ända upp till 2 000 artiklar. Den del av kiøskernas sortiment som består av dagligvaror - t. ex. konfektyrer, glass, tobak och tidningar- uppgår till närmare l 000 artiklar. Härav faller omkring hälften på livsmedel och hälften på s. k. non-food varor. Utöver dagligvarusortimentet återfinns i kioskerna främst böcker, vykort, vissa fotoartiklar och skrivmateriel. lnom bensinsrarionshande/n har så gott som samtliga enheter viss försäljning av tidningar, tobak, konfektyrer, glass och bryggerivaror (främst läskedrycker). Försäljning av varor utanför detta och bensinhandelns egentliga sortiment - drivmedel och övriga varor för bilens drift och underhåll

A_ [lärsriderna och _föreragen 77

Diagram 8.] Sorlimerilsimtecklingen i större dag/igvaruvulikei sedan 1950-10/91. genomsnill/igl ama/ arIik/ar.

4 000 --

3 525 3415 å i” 3500 3400m 3325 r F 3 00° 2825 r-

2 170 i 2 000» 1 700 1400 1 200 1200 1 000--

1953 1956 1958 1961 1964 1969 70 71 72 73 74 75

- Förekommer vid ett mindre antal enheter, s. k. bensinstationsbutiker. Enligt av OK och Petroleumhandelns Riksförbund presenterat material Förekommer Försäljning av livsmedel och andra dagligvaror vid ca 5 procent av samtliga bensinstationer. Vid dessa s. k. bensinstationsbutiker varierar dagligvarusortimentet mellan 140 och 800 artiklar. Bensinstationshandeln har på senare tid i ökad utsträckning börjat sälja även fritidsartiklar. Av tablå 8.1 framgår sortimentets Fördelning på olika varugrupper i olika butikskategorier. Redovisningen är i denna tablå liksom i tablå 8.2 baserad på material som kommittén inhämtat från olika företag och organisationer. Med ledning av detta material har den genomsnittliga sonimentssammansättningen beräknats för olika butikskategorier.

sou 1977:72 78 Affärsridema och _löretagen

Tablå 8.1 Genomsnittligt sortiment 1977 I olika butikskategorier fördelat på olika varugrupper

Servicebutik Kiosk Bensinstations- Vanlig bensin- Varugrupp Supermarkets butik station

andel antal andel antal andel antal andel antal andel antal artik- artik- artik- artikartik- % St; lar. st % lar, st % lar. st ln lar, st lar, st

-a J 30 3 - - Mejerivaror 160 3 60 5

Färskt kött, fläsk, - - 2 - charkuterivaror 130 2 50 4 20

Färsk frukt, grönsa-

Konserver. djupfryst,

Kemisk-tekniska produkter, mjukpapper 12 80 6 100 9 50 21 m. m. 1.50 950 17 40 3 130 10 30 3 20 8 Tobak 90 7 290 22 20 2 10 4 Tidningar, tidskrifter

3600 65 l 190 95 930 700 64 140 58 Summa dagligvaror 60 5 380 29 40017 36h noob 42h Specialvaror 1 900 35

Summa 5 500 100 1.250 100 1310 100 l 100 100 240 100

“l vissa kiosker Förekommer Försäljning av varor inom varugrupperna mejerivaror och bröd. b Härtill kommer några hundratal bilartiklar samt drivmedel. Större bensinstationer kan ha flera tusen bilartiklar.

I service- och bensinstationsbutiker förekommer, som framgår av tablåerna 8.1 och 8.2, varor i samma varugrupper som Förekommer i konventionella Service- och bensinstationsbutikerna har dock koncendagligvarubutiker. trerat sitt sortiment till de mest omsatta varorna inom respektive varugrupp sortimentsbredden i de konventionella dagligvarubutikerna är avvarför sevärt större än i service- och bensinstationsbutikerna. Härtill kommer att - färsk fisk - normalt helt saknas vissa varor t. ex. opaketerat kött och och bensinstationsbutikerna. Skillnaden mellan dagligi servicebutikerna varubutikernas sortiment å ena sidan och service- och bensinstationsbutikernas sortiment å den andra ligger dock främst i sortimentets djup. Daghar i genomsnitt ett betydligt djupare sortiment än serligvarubutikerna vicebutikerna och bensinstationsbutikerna. l kloskerna saknas vanligen flera varugrupper inom dagligvarusortimentet helt. Kioskerna har emellertid ett djupare sortiment än dagligvarubutikerna inom varugrupperna konfektyr, tobak och tidningar. Av tablå 8.2 framgår den totala försäljningen i de olika butikskategorierna fördelad på respektive varugrupper.

SOU l977:72 A__f/ärstiderna och _löreragen 79 Tablå 8.2 Den genomsnittliga försäljningens procentuellt! fördelning på varugrupper i olika butikskategorier

8 Kemisk-tekniska produkter, mjuk-

Den försäljningsmässigt viktigaste varugrupperna för kioskerna är tobak, tidningar och konfektyrer. Dessa varugrupper svarar tillsammans för omkring 80 procent av den totala Försäljningen i en kiosk, varav tidningar och konfektyrer vardera svarar för 20 procentenheter och tobaksvaror för 40 procentenheter. l en dagligvarubutik respektive servicebutik svarar varugrupperna tobak. tidningar och konfektyrer för tillsammans omkring en tiondel respektive en fjärdedel av den totala försäljningen. l övrigt kan konstateras att försäljningsandelarna för varugruPPCrna mejerivaror och bröd är i stort sett desamma i dagligvarubutikerna som i _servicebutikerna Försäljningsandelen för bryggerivaror är däremot betydligt större i servicebutiker än i dagligvarubutiker. Den minsta försäljningsandelen för bryggerivaror återfinns hos bensinstationema. Detta sammanhänger med att bensinhandeln av trañknykterhetsskäl i allmänhet begränsat försäljningen av bryggerivaror till läskedrycker. Vid bensinstationer med butik svarar försäljningen av drivmedel och bilanknutna varor för i allmänhet mellan hälften och tre fjärdedelar av den totala omsättningen av andra varor än drivmedel och bilanknutna varor till i allmänhet mindre än tio procent av den totala försäljningen.

8.2 Butikskategoriemas olika kostnadsstruktur och dess sam-

band med öppethållandet

De olika former av distribution av dagligvaror som förekommer i detaljhandeln motsvarar var och en på sitt sätt en speciell efterfrågan på detaljhandelsservice från konsumenternas sida. Betingelserna for de olika dis-

80 Affärsridema och _föreragen

tributionsformerna och butikskategorierna är således olika, vilket inte minst avspeglar sig i de olika butikskategoriernas skilda kostnadsstruktur och kostnadssamband. Allmänt kan sägas att samtliga företag inom alla distributionsformer under senare år strävat efter att på olika sätt reducera de rörliga kostnadernas relativa andel av totalkostnaderna. l butikskategorier där en reduktion av de rörliga kostnadernas relativa betydelse kunnat nås genom stordrift har denna strävan tagit sig uttryck i etablering av allt större försäljningsställen. Detta gäller exempelvis beträffande varuhus, stormarknader och dagligvarubutiker. Butikskategorier som inte genom stordrift kunnat reducera de inverkan på totalkostnaderna - t. ex. kiosker - har i rörliga kostnadernas stället sökt komma till rätta med kostnadsutvecklingen genom att bredda sortimentet för att därigenom erhålla en större volym på vilken kostnaderna kunnat slås ut. Vid de försäljningsställen - t. ex. varuhusen - där de fasta kostnadernas andel av de totala kostnaderna ökat genom rationaliserings- eller strukturförändringar har frågan om kapitalets utnyttjande kommit att spela en större roll än tidigare. En möjlighet att uppnå bättre kapitalutnyttjande har därvid - under de fria affarstidernas tid - varit att öka antalet öppethållandetimmar. Därigenom har Företagen eftersträvat att uppnå dels ökade bidrag for täckning av de fasta kostnaderna, dels - med avseende på såväl vardagar som söndagar -jämnare belastning i kundtillströmningen i syfte att reducera trycket på sådana verksamheter i butikerna som vanligen blir vid toppförsäljningar. l de fall butikerna genom merförtrånga sektorer säljningen vid förlängt öppethållande lyckats erhålla intäkter som överstiger de rörliga kostnader som det förlängda öppethållandet självt skapat, har det bättre kapitalutnyttjande och den ökade bidragstäckning uppnåtts som det förlängda öppethållandet syftat till. Därmed har det fria öppethållåndet kunnat medverka till att begränsa prisökningarna. Som konstaterats i kapitel 6 tenderar priserna i de söndagsöppna dagligvarubutikerna att ligga något under de priser som tillämpas i icke söndagsöppna butiker. Genom att ett förlängt öppethållande - ur företagens synpunkt - i forsta hand kan leda till ett förbättrat kapitalutnyttjande är incitamentet till öppethållande på icke “normala” affarstider störst hos de mest kapitalintensiva Detta bekräftas av den utveckling som kunnat konstateras butikstyperna. under den tid företagen varit fria att själva besluta om sina butikstider. Som framgått av kapitel 5 är det endast för varuhusen - inklusive stormarknader - som påtagliga förändringar kunnat konstateras i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar. Andelen varuhus med sådant öppethållande har under den tid fria affärstider gällt tredubblats och varierar för närvarande med hänsyn till säsongmässiga svängningar mellan 15 och 20 procent. -liksom för fackhandelsbutiker - är de konstaterade För dagligvarubutiker förändringarna i öppethållandet små. Incitamentet till öppethållande på sönaffärstidsnämndens löpande undersökningar av fördagar är dock, enligt ändringarna i öppethållandet på 22 orter, störst hos större och mer kapitalintensiva försäljningsställen. För kiosker, bensinstationer (trafikbutiker) och servicebutiker har några förändringar i öppethållandet inte inträffat under den tid fria affarstider gällt.

Af/ärstiderna och _föreragen 81

Andelen sådana försäljningsställen med kontinuerligt öppethållande på söndagen är således fonfarande högt. Detta förklaras av att flertalet av dessa butikskategorier var undantagna eller hade dispens från den tidigare affárstidsregleringen samt att de - med undantag för bensinstationer - i syfte att ersätta de tidigare starkt serviceinriktade s. k. kvartersbutiker från början, och som bärande affärsidé, satsat på ett omfattande öppethållande.

8.3 Köpmännens inställning i

affárstidsfrågan

Handelns utredningsinstitut (HUI) har på uppdrag av Sveriges Köpmannaförbund (SKFB) vid två tillfällen, nämligen dels våren 1975, dels hösten 1976, undersökt medlemsföretagens inställning till butikernas öppethållandetider. l undersökningarna har medlemsföretagen bl. a. fått ange den ordning beträffande öppethållandet på söndagar som enligt deras mening vore den bästa.

8.3.1 HUIs undersökning av köpmännens inställning i affärstidsfrâgan våren 1975 Syftet med denna undersökning var i första hand att belysa köpmännens till en eventuell inställning affárstidsreglering och hur en sådan reglering borde utformas. 1 undersökningen fick dessutom ett mindre antal köpmän som tillämpade öppethållande på söndagar redogöra för sina erfarenheter av detta öppethållande. Den första delen av undersökningen, som avsåg köpmännens inställning till en eventuell affärstidslag och som omfattade vart tionde medlemsföretag i SKFB, genomfördes i form av en postenkät. Av de ca 2000 företagen i urvalet erhölls svar från ca l 500. Mot bakgrund av det stora bortfallet i undersökningen - ca 22 procent - bör resultaten av undersökningen tolkas med försiktighet. Av samtliga företag som besvarade enkäten hade vid undersökningstillfállet 7 procent öppet i någon av företagets butiker alla söndagar i månaden. Inom livsmedelshandeln var denna andel 6 procent. Femton procent av samtliga företag som besvarade enkäten hade öppet någon enstaka söndag. Vad gäller öppethållande på kvällar hade 21 procent av samtliga företag öppet i någon butik efter kl 18.00 minst en kväll i veckan. Av de samI/iga/örerag som besvarade enkäten ansåg drygt hälften - 54 procent - att inget söndagsöppethållande alls borde vara tillåtet inom den bransch företaget var verksamt. Av återstående 46 procent av företagen ansåg 14 procent att ett generellt förbud mot öppethållande på söndagar borde gälla men möjlighet föreligga till någon form av dispens. En lika stor andel - 14 procent - av företagen ansåg att rätten till fritt öppethållande alla söndagar borde bibehållas, medan 8 procent av företagen ansåg att det borde vara tillåtet att ha öppet ett visst antal timmar per söndag och 7 procent av företagen att det skulle vara tillåtet att sälja ett begränsat antal varor på söndagar, främst kioskvaror. Av företagen inom livsmedelshandeln ansåg 64 procent att inget söndagsöppethållande alls borde tillåtas i branschen medan 13 procent önskade be-

82 Affärstiderna och _löretagen

hålla rätten till fritt öppethållande alla söndagar. lnom livsmedelshandeln var inställningen till fritt öppethållande alla söndagar mer positiv bland de större företagen än bland de mindre. Andelen företag inom livsmedelshandeln som ville ha fritt öppethållande alla söndagar var således 33 procent bland företag med tio eller fler anställda, 18 procent bland företag med fem till nio anställda och 9 procent bland företag med fyra eller farre anställda. Bland företagen inom gruppen övriga dagligvaror - blomster-, frukt-, - att inget öppethållande tobaks- och konfektyrhandel ansåg 30 procent alls skulle vara tillåtet på söndagar inom den egna branschen. 27 procent av företagen inom gruppen önskade behålla rätten till fritt öppethållande alla söndagar, medan 16 respektive 10 procent ansåg att öppethållande skulle vara tillåtet ett visst antal timmar per söndag respektive att ett begränsat sortiment skulle få säljas på söndagar. lnom bekIädnadshande/n var andelen företag som önskade förbud mot allt öppethållande på söndagar i branschen 60 procent, medan 8 procent av företagen önskade behålla rätten till fritt öppethållande alla söndagar. Liksom inom livsmedelshandeln var inom beklädnadshandeln de större företagen mer positiva till fritt öppethållande alla söndagar än de mindre företagen. Inom handeln med hemuIrusIningsarIik/ar uppgick andelen företag som önskade ett förbud mot allt öppethållande på söndagar i den egna branschen medan 13 procent av företagen önskade behålla det fria till 51 procent, på söndagar. Till skillnad från livsmedels- och beklädnadsöppethållandet handeln förelåg bland större och mindre företag i hemutrustningshandeln ingen skillnad i inställningen till affärstidsfrågan. Av företagen inom övriga branscher - bok- och pappershandel, cykelfoto- och leksakshandel, etc. - önskade 51 och sporthandel, parfymhandel procent av de företag som besvarade enkäten ett förbud mot allt öppethållande på söndagar i den egna branschen. Elva procent av företagen ville behålla det fria öppethållandet på söndagar.

På frågan om vilka bestämmelser som borde gälla för öppethållande! pa

lördagar i den egna branschen svarade 28 procent av samtliga företag som besvarade enkäten att det borde råda fritt öppethållande alla lördagar. Tre procent av företagen ansåg att butikerna i den egna branschen borde förbjudas att ha öppet på lördagar. 66 procent av företagen ansåg att det borde föreligga bestämmelser om senaste stängningstider på lördagar. Flertalet företag inom denna grupp satte som senaste stängningstidpunkt kl 12.00, 13.00 eller 14.00. Beträffande öppethållande! övriga vardagar ansåg 40 procent av samtliga företag som besvarade enkäten att kl 18.00 borde vara senaste stängningstidpunkt samtliga vardagar i veckan, medan 29 procent av företagen önskade möjlighet till förlängt öppethållande (utöver kl 18.00) en eller flera kvällar i veckan. Omkring en femtedel - 21 procent - av företagen önskade behålla de fria affárstiderna under veckans fem första vardagar. Mest positiva till fritt öppethållande på vardagskvällar var företagen i gruppen “övriga dagligvaror” där andelen företag som ville ha fritt öppethållande på dessa tider var 30 procent. lnom livsmedelshandeln var motsvarande andel 21 procent. Skillnaderna mellan mindre och större företag beträffande inställningen var stor. lnom livsmedelstill öppethållandet på vardagar (utom lördagar) handeln önskade 53 procent av företagen med 10 eller fler anställda behålla

A_ ffärstidema och _företagen 83

de fria alfárstiderna på vardagar. Motsvarande andel för Företag inom livsmedelshandeln med 9 eller färre anställda var 18 procent. Även inom beklädnadshandeln var de större Företagen mer positiva till fritt öppethållande på vardagar än de små, medan det motsatta förhållandet gällde inom handeln med hemutrustningsartiklar och vad som här benämns övrig dagligvaruhandel Den andra delen av HUIs tmdersökning våren 1975 avsåg intervjuer med företrädare för en hundraIa/förelag - främst inom livsmedelshandeln - vilka vid undersökningstillfället tillämpade eller tidigare hade tillämpat söndagsöppet. Intervjuerna gjordes per telefon med företag på de 22 oner som ingick i affarstidsnämndens löpande undersökningar av Förändringar i det lokala öppethållandet. Då antalet fackhandelsforetag i denna undersökning endast uppgick till 22 ingår dessa ej i nedanstående redovisning. Bortfallet i undersökningen har inte redovisats. Två femtedelar av de företag som ingick i den särskilda intervjuundersökningen angav som skäl för att de börjat med Söndagsöppet den föreliggande konkurrenssituationen. Femton procent angav att deras beslut att börja tillämpa kontinuerligt öppethållande på söndagar berodde på önskemål - ca 45 procent - angav som skäl från kundkretsen. Resterande företag bl. a. att det ingick i deras företagsprolil att ha ett omfattande öppethållande - s. k. närbutiker - eller att öppethållandet på söndagar påbörjats i syfte att nå ökad försäljning och lönsamhet. Två tredjedelar av företagen i intervjuundersökningen bedömde för egen del att öppethållandet på söndagar medfört en påtaglig försäljningsökning.

Öppethållandet på söndagar bedömdes dessutom av företagen ha medfört

en lönsamhetsforbättring. Av de intervjuade företagen hade 90 procent för avsikt att fortsätta med öppethållandet på söndagar. Två procent hade beslutat att upphöra med sitt kontinuerliga söndagsöppethållande, medan resterande företag inte hade klart för sig hur de skulle komma att agera i framtiden. Av de företag som ingick i den särskilda intervjuundersökningen och som sålunda hade eller hade haft Söndagsöppet önskade omkring hälften att ett totalt förbud infördes mot öppethållande på söndagar inom den egna branschen. Andelen som önskade bibehålla ett fritt öppethållande var 38 procent, medan lO procent av företagen önskade en affárstidsreglering med olika former av undantag. Beträffande öppethållandet på lördagar önskade 62 procent av företagen behålla de fria affarstiderna medan en tredjedel önskade en lag med rätt till öppethållande fram till visst klockslag. En procent av de företag som tillämpade ett kontinuerligt öppethållande på söndagar önskade ett förbud mot öppethållande på lördagar. Två tredjedelar av företagen önskade behålla de fria affarstiderna på andra vardagar än lördagar. Andelen som ville ha kl 18.00 som senast tillåtna stängningstid på vardagar var 14 procent. Motsvarande andelar för kl 19.00 respektive kl 20.00 som senaste stängningstid från måndag till fredag var 6 respektive 4 procent. Fyra procent av företagen önskade rätt till förlängt öppethållande till kl 20.00 ett visst antal vardagar i veckan.

84 Affärstiderna och _föreragen

8.3.2 H Uls undersökning av köpmännens inställning i a/lärsridsfrâgan

hösten 1976 1 den andra undersökningen av köpmännens inställning i affarstidsfrågzm som slutFördes av HUI under hösten 1976 utfrâgades ca 2000 av KöpmannaFörbundets tsKFBzs) medlemmar. Urvalet omfattade var femte livsmedelsföretag och vart tionde fackhandelsföretag. Bortfallet nedbringades genom speciella insatser till 6 procent. Av undersökningen framgår bl. a. att av SKFBs medlemsföretag inom livsmedelshandeln hösten 1976 7 procent hade kontinuerligt söndagsöppet. Motsvarande andelar var För Företag inom beklädnads- respektive hemutrustningshandeln 5 respektive 4 procent. Högst var andelen Företag som tillämpade kontinuerligt söndagsöppethållande inom gruppen övrig dagligvaruhandel, dvs. kiosker, blomsteralfárer samt frukt- och konfektyraffárer. lnom denna grupp var andelen Företag som tillämpade kontinuerligt öppet på söndagar 28 procent. Inom övriga branscher - bokhandel. leksakshandel, farghandel, järnhandel etc. - var motsvarande andel 2 procent. lnom livsmedelshandeln var det hösten 1976 främst de större företagen som tillämpade kontinuerligt Söndagsöppet. Av Företag inom livsmedelshandeln med 10 och fler tillämpade således 17 procent konsysselsatta tinuerligt öppethållande pâ söndagar. Motsvarande andelar För Företag inom livsmedelshandeln med 5-9 sysselsatta respektive med Farre än 5 sysselsatta var 6 respektive 5 procent. Av samtliga undersök/a företag ansåg 71 procent att butikernas öppethållande borde regleras i en särskild lag. Skillnaderna mellan Företag i olika branscher var totalt sett små. Mellan Företag i olika branscher som tillämpade var emellertid meningarna mer delade. Inom kontinuerligt Söndagsöppet exempelvis livsmedelshandeln önskade 32 procent av de Företag som hösten 1976 tillämpade Söndagsöppet att butikernas öppethållande skulle regleras genom lag medan motsvarande andel För Företag verksamma i fackhandelsbranscher var 71 procent. Av Företagen inom gruppen “övrig dagligvaruhandel” önskade 59 procent av de Företag som hösten 1976 tillämpade Söndagsöppet att en affárstidslag skulle inFöras. Denna jämFörelsevis höga andel kan enligt HUI Förklaras av att Företagen inom denna grupp räknar med att vid en eventuell affárstidsreglering denna typ av handel kommer att ges möjlighet till dispens. Attityderna till reglerade affárstider var i stort sett desamma hos _lörørag av olika storlek. De största skillnaderna mellan olika stora Företag Forekom inom livsmedelshandeln där 57 procent av Företagen med 10 eller fler sysselsatta önskade att afFarstiderna skulle regleras genom lag medan motsvarande andel För Företag med 5-9 och mindre än 5 sysselsatta var 74 respektive 70 procent. 1 enkäten hösten 1976 undersöktes även köpmännens attityder till olika typer av affärstidsregleringar. Knappt hälften - 46 procent- av de undersökta Företagen Föredrog att - om en ny affarstidslag infördes - denna lag skulle innebära ett totalForbud mot all form av detaljhandel på söndagar med För bensin- och tidningsFörsäljning. lnom livsmedelshandeln Foundantag redrog 56 procent av Företagen denna form av amirstidsreglering. Motsvarande andelar var För Företag inom gruppen övrig dagligvaruhandel 39

SOU l977:72

Aflärstiderna øchjöreragen 85

procent och För Företag verksamma inom olika fackhandelsbranscher mellan 41 och 48 procent. De större företagen - dvs. Företag med l0 eller fler sysselsatta ü var genomgående mer negativa till ett absolut Förbud mot detaljhandel på söndagar än de mindre och mellanstora Företagen. Bland de större Företagen Föredrog endast 31 procent en afFárstidsreglering som - med ovannämnda undantag Förbjuder all form av detaljhandel på söndagar. Bland de minsta - med mindre företagen företag än 5 sysselsatta - och de mellanstora företagen - med 5-9 sysselsatta - Föredrog 49 respektive 45 procent ett totalFörbud mot detaljhandel på söndagar om en ny afFárstidsreglering skulle komma att inFöras. Söndagshandel med vissa ej preciserade undantag Föredrogs i det fall ny affärstidslag skulle komma att inFöras av 36 procent av Företagen inom livsmedelshandeln. Inom handeln med “övriga dagligvaror” samt inom fackhandeln föredrog knappt hälften av Företagen denna form av affárstidsreglering. Av de typer av undantag från en affärstidsreglering som redovisades i undersökningen Foredrog ca tre fjärdedelar av Företagen undantag

För Försäljning av de s. k. kioskvarorna (tidningar, tobak, frukt, konfektyrer.

läskedrycker etc.). Undantag För Försäljning av baslivsmedel och andra dagligvaror för mindre butiker eller för butiker lokaliserade till större tralikleder, turistorter eller dylikt Föredrogs av mindre än en femtedel av företagen.

8.4 Sammanfattande synpunkter

Genom de omställningar som skett i detaljhandeln under de senaste ca tjugo åren - bl. a. genom övergången till Självbetjäning och etablering av externt belägna försäljningsställen - har kostnadsFörhållandena i handeln Forändrats. Förändringarna har främst inneburit att kostnaderna För arbetskraft delvis kommit att ersättas av kostnader för butiksyta - lokalkostnader - och kostnader För andra fasta anläggningar. Dessa Förändringar i kostnadsstrukturen har inneburit att de fasta kostnadernas andel av de totala kostnaderna allmänt sett ökat. Kostnadsförhållandena varierar dock starkt mellan olika branscher och butikskategorier. De fasta kostnadernas andel av de totala kostnaderna är högst i stormarknader och varuhus, medan motsvarande andel i exempelvis kiosker och s. k. servicebutiker är åtskilligt lägre. I dessa senare butikskategorier har storleken av de rörliga kostnaderna - och då främst lönekostnaderna - en relativt sett större betydelse För möjligheterna till lönsam drift. Som en följd av att de fasta kostnaderna generellt sett ökat sin relativa betydelse har detaljhandeln på olika sätt sökt Förbättra sitt kapitalutnyttjande. Denna strävan har varit mest markant För de mest kapitalintensiva Företagen, t. ex. varuhusen och stormarknaderna. I ansträngningarna att nå ett Förbättrat kapitalutnyttjande har förläggningen av butikstiderna varit av avgörande betydelse. Genom att de fasta kostnaderna i de kapitalintensiva butikskategorierna genom de fria affärstiderna kunnat slås ut på ett större antal öppethållandetimmar har kapitalutnyttjandet kunnat förbättras. Det bättre kapitalutnyttjandet och den jämFörelsevis goda lönsamheten vid Förlängt öppet-

86 och företagen

Afjärstiderna

hållande har inneburit att Företagen inte varit tvungna att finansiera det med högre priser. Tvärtom tenderar butiker som förlängda öppethållandet kontinuerligt tillämpar öppethållande på söndagar att hålla lägre priser än övriga butiker. Den högre prisnivån som jämfört med i varuhusen och stormarknaderna tillämpas i kiosker, s. k. servicebutiker och vissa bensinstationer med livsmedelsförsäljning är inte i första hand en effekt av ett omfattande öppethållande på söndagar, utan ett uttryck för kostnadsstrukturen i dessa butikskategorier. Den jämförelsevis höga andelen rörliga kostnader av de totala kostnaderna har inte kunnat nedbringas genom ett ökat öppethållande. l dessa butikskategorier eftersträvar man att i kostnadsdämpande syfte att bredda sortimentet. Det är mot den bakgrunden de senaste årens ökade och sortimentsbreddning hos främst servicebutiker, kiosbranschblandning ker coh bensinstationer skall ses. En majoritet av medlemmarna i Sveriges Köpmannaforbund är, som framgår av undersökningar som för förbundets räkning gjorts av HUI såväl våren 1975 som hösten 1976, för en reglering i någon form av affarstiderna. lnställningen till fria affarstider varierar dock i hög grad såväl mellan företag i olika branscher som mellan företag i en och samma bransch. Större företag visar en påtagligt mera positiv inställning till fria affárstider än mindre och inom dagligvaruhandeln är i högre grad förespråkare för fria afföretag färstider än företag verksamma inom olika fackhandelsbranscher. Anledningen till att mindre företag i mindre grad än större är förespråkare for fria affarstider är troligen att de - förutom att de genom en lägre ka- pitalintensitet har ett mindre intresse av förlängt öppethållande vanligen av arbetstidshör till gruppen familjeföretagare och således inte omfattas regleringen. Ett omfattande öppethållande på icke normala“ tider kan för verksamma i denna kategori butiker leda till en alltför stor arbetsbörda. För köpmän med egna familjemedlemmar arbetande i butiken kan därför en affárstidslag innebära en viss garanti för en rimlig förläggning av arbetstiden. En af färstidslag skulle således för denna kategori köpmän innebära en sådan reglering av arbetstiderna som för de anställda uppnås genom arbetstidslagstiftningen. Som framgått av kapitel 5 har inom andra butiksformer än varuhus små förändringar inträffat i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar under den tid fria affarstider gällt. Genomgående visar även dessa andra butiksformer inom olika branscher låg frekvens söndagsöppna butiker. lnom exempelvis livsmedelshandeln uppgick i november l974 andelen butiker med kontinuerligt öppethållande på söndagar till ca 5 procent (ca 500 butiker) av samtliga livsmedelsbutiker, vilket jämfört med november 1971 innebär en ökning med ca 2 procentenheter (ca 200 butiker). lnom fackhandeln - handeln med möbler, järnvaror samt herr- och damkonfektion - har totalt sett inga förändringar inträffat i butikernas kontinuerliga söndagsöppethållande under den tid fria affárstider har gällt. Fackhandeln uppvisar dock relativt stora säsongsmässiga variationer i söndagsöppethållandet, bl. a. sammanhängande med introduktionen av nya sortiment. De företagare i olika branscher som i första hand önskar förbud mot fritt öppethållande håller inte heller öppet på söndagar. De butiker i dagligvaruhandeln som har öppet på söndagar är främst större butiker, dvs.

A_ _f/ärstidema 87

ochfäretagen

de butiker som i HUIs enkäter visat sig mest positiva till fritt öppethållande samt mindre bostadsorienterade butiker med begränsat sortiment, s. k. servicebutiker, vilka direkt inriktat sin verksamhet på ett omfattande öppethållande. Butikerna tillämpar således - utan särskild lagstiftning -i praktiken ett öppethållande som i stor utsträckning stämmer överens med deras värderingar i affärstidsfrågan. De små eller obefintliga förändringarna i dagligvaruhandelns och fackhandelsbranschernas öppethållande under den tid fria affärstider gällt avspeglas givetvis också i de olika branschernas genomsnittliga antal öppethållandetimmar per vecka. Förändringarna i det genomsnittliga antalet öppethållandetimmar i olika branscher är således små. I exempelvis enskilda livsmedelsbutiker har det genomsnittliga öppethållandet ökat med två timmar under den tid fria affärstider gällt medan inom fackhandeln - och med undantag lör järnvaruhandeln där det genomsnittliga öppethållandet per vecka ökade med en timme under den aktuella perioden - det genomsnittliga öppethållandet är lägre eller oförändrat jämfört med läget strax innan affärstidsregleringen avvecklades på prov. Företagarnas totala veckoarbetstid - inklusive lörberedelse- och avslutningsarbete - har således genomsnittligt sett inte i någon högre grad påverkats av de fria affärstiderna. Detta faktum hindrar givetvis inte att enskilda köpmän - beroende på lokala konkurrenssituationer påtagligt måst öka sitt öppethållande och därigenom

sin egen och kanske andra familjemedlemmars arbetsinsats. De önskemål

om skydd mot en alltför betungande arbetsinsats som detta förhållande skulle kunna föranleda får dock vägas mot företagarnas önskemål att upprätthålla en fri marknadshushållning. Pâ samma sätt som de fria af färstiderna inte påtagligt påverkat de enskilda köpmännens arbetssituation kan några negativa effekter av det fria öppethållandet inte heller spåras till strukturforändringarna i handeln eller till handelns möjligheter att rekrytera personal. Butiksnedläggningarna i dagligvaruhandeln har, som framgått av det tidigare, under den tid fria affárstider gällt bromsats upp. Samtidigt har de fria affärstiderna öppnat möjligheter till etablering av nya typer av butiker, s. k. servicebutikerna. l vissa fall har det rört sig om direkta nyetableringar - ibland i kombination med bensinlörsäljning - medan det i andra fall gällt ombyggnader av tidigare fullsortimentsinriktade mindre dagligvarubutiker.

9 Affärstiderna och de anställda

Direktiven för affärstidskommittén pekar bl. a. på den kritik som framförts från de handelsanställdas sida mot det kontinuerliga öppethållandet på sönoch helgdagar. Sådan kritik har under den tid kommittén verkat framförts även direkt till kommittén. En av kommitténs uppgifter har varit att försöka konkretisera och analysera de negativa faktorer som ett fritt öppethållande kan medföra for de anställda. Enligt direktiven har kommittén haft att ta utgångspunkt i affarstidsnämndens undersökningar. Som underlag för sin bedömning av de handelsanställdas situation har affärstidskommittén dessutom haft bl. a. dels en undersökning som Handelns Utredningsinstitut (HUI) för Sveriges Livsmedelshandlarförbunds (SSLF) räkning genomförde under hösten 1976 angående de söndagsarbetandes arbetsförhållanden vid varuhus och /ivsmede/sburiker, dels en undersökning av de handelsanställdas situation som utförts av docent Bertil Gardell vid psykologiska institutionen vid Stockholms Universitet. Gardells undersökning ingår i ett större forskningsprojekt angående de sociala effekterna av arbetstidens omfattning och förläggning. Detta projekt finansieras av arbetarskyddsfonden. En delrapport angående detaljhandeln - Sociala effekter av arbetsförhållanden inom detaljhandeln” - redovisades i augusti 1976 och avser förhållandena vid vissa varuhus och stormarknader. Affarstidsnämnden undersökte löpande under perioden fr. o. m. november 1971 fram till årsskiftet 1974/75 eventuella förändringar i de handelsanställdas anställningsförhållanden. Nämnden konstaterade på ett tidigt stadium att det endast var vid varuhusen som öppethållandetiderna påtagligt förändrats genom övergången till fria affarstider fr. o. m. den ljanuari 1972. Nämnden inriktade därför sin analys av de anställdas förhållanden på läget vid varuhusen. Analysen omfattade dels eventuella förändringar i personalens sammansättning, dvs. eventuella förskjutningar i antalet anställda med olika anställningsformer, dels eventuella förändringar i andelen arbetad tid för olika personalkategorier och i arbetstidens förläggning. Affarstidsnämnden undersökte vidare dels sammansättningen av och bakgrundsförhållandena för personalen i de särskilda s. k. söndagsstyrkorna, dels principerna för urval av reguljär butikspersonal för söndagstjänstgöring liksom informationen till denna personal om förändringar i öppethållandetider. Denna senare undersökning byggde på intervjuer av företagsledningar och fackklubbar vid ett statistiskt urval söndagsöppna varuhus och stormar/madeit

90 Affärstiderna och de anställda

9.1 Hel- och deltidsanställda inom handeln

Totala antalet sysselsatta inom varuhandeln - dvs. partihandeln och de- taljhandeln uppgick 1976 till ca 530 000 personer. Antalet sysselsatta inom detaljhandeln uppgick till ca 335 000. Knappt två tredjedelar av dessa, eller ca 200 000 personer, utgjordes av butikspersonal. medan resterande tredjedel sysselsattes med administrativa arbetsuppgifter, lagerarbete m. m. Av butikspersonalen var 1976 ca tre Gärdedelar kvinnor och en fjärdedel män. Av butikspersonalen om ca 200 000 personer var 1976 ca 170 000 anställda och ca 30000 ägare eller medlemmar i ägarfamiljer. Antalet deltidsanställda inom varuhandeln - dvs. personer med mindre än 35 timmars arbetstid - under per vecka uppgick 1976 enligt den officiella arbetsmarknadsstatistiken, som illustreras i diagram 9.1, till ca 144000 eller ca 27 procent av samtliga anställda inom varuhandeln. lnom partihandeln var motsvarande antal och andel ca 21 000 respektive ca ll procent, inom detaljhandeln totalt ca 123000 respektive ca 37 procent och bland affars- ÅrsmedeltaL biträden m. ll. ca 82000 respektive ca 49 procent.

50 °/o-4 49

40 % - 35 35

30 % - 27 T

,.__ Totala 20 % arbetskraften 13 21 °/o

10 % Is

Im

fl m

sjukvårdspersonal

SAIVIFÄRDSEL

affärsbiträden

BYGGNADSVERKSAMHET

TILLVERKNINGSINDUSTRI

FÖRVALTNING

o.

hälso-

VARUHANDEL

däribland

-

däribland

O.

OFFENTLIG

Diagram 9.] Procenlue/l -

GRUV-

andel deltidsanställdaa av samtliga anställda inom olika näringsgrenar I 976 enligt den officiella arbetsmarknadsstatistiken 9 Med mindre än 35 timmars arbetstid per vecka.

Affärstidema och de anställda 91

Inom den offentliga Förvaltningen uppgick under 1976 andelen deltidsanställda till 35 procent, inom samfärdseln till 13 procent och vad gäller arbetstillfällen vid gruvor och tillverkningsindustri till 10 procent. Totalt sett är således andelen deltidsanställda jämförelsevis hög inom varuhandeln. För den totala arbetskraften uppgick andelen deltidsanställda 1976 till 21 procent. Av den undersökning av den söndagsarbetande personalens sammansättning vid varuhus och livsmedelsbutiker som hösten l976 genomfördes av HUl framgår bl. a. att av den personal som arbetar i samma butik på vardagar som på söndagar 43 procent är fast heltidsanställd, 46 procent fast deltidsanställd och 10 procent extra eller tillfälligt anställd. De större butikerna - med 25 eller ller anställda - har enligt undersökningen relativt sett fler fast deltidsarbetande bland de som tjänstgör på söndagar än de mindre och mellanstora butikerna, medan andelen extra och tillfälligt anställda är högst i de mellanstora butikerna, dvs. i butiker med mellan 10 och 24 anställda. l de största butikerna uppgick andelen fast deltidsanställda av all personal som arbetade på såväl vardagar som söndagar i samma butik till Sl procent mot 40 procent i såväl mindre som mellanstora butiker. Andelen extra och tillfälligt anställd personal uppgick i de största butikerna till 12 procent, i de mellanstora butikerna till 14 procent och i de mindre butikerna till 5 procent.

9.2 Anställda med förskjutna arbetstider inom handeln

Handeln har ijämförelse med många andra områden på arbetsmarknaden en hög andel sysselsatta på förskjutna arbetstider om till förskjutna arbetstider räknas arbete på vardagar utanför tidsintervallet kl 6.45-17.45 Denna definition på förskjuten arbetstid används i en av statistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av arbetarskyddsfonden år 1974 genomförd undersökning - och obekväma arbetstider. “Oregelbundna Samma år var omkring en tredjedel av den totala arbetsstyrkan i landet som på vardagar arbetade utanför intervallet kl 6.45-17.45 sysselsatta inom varuhandeln. Denna andel får ses mot bakgrund av att den vanligaste stängningstiden i handeln är kl 18.00. Varuhandelns andel av det totala antalet sysselsatta med arbetstider utanför intervallet kl 5.00-20.30 under måndag-fredag var enligt samma undersökning 19 procent. Motsvarande andelar för offentlig förvaltning samt för gruvor och tillverkningsindustri var 39 respektive 23 procent. Kraftigt förskjutna arbetstider är således vanligare bland andra stora grupper på arbetsmarknaden än bland de handelsanställda. Av samtliga sysselsatta i svenskt näringsliv arbetade vid årsskiftet 1973/74 enligt SCBs ovan nämnda undersökning ca 4 procent eller ca 165 000 personer förutom under måndag-fredag även regelbundet på lördagar och söndagar. Cirka 23000 personer eller 0,6 procent av samtliga sysselsatta förvärvsarbetade enbart på lördagar och söndagar. Denna grupp som till 85 procent

Gränserna kl 6.45 och kl 17.45 har valts ur statistisk teknisk synpunkt för att undvika en mängd gränsobservationer, som enligt en provundersökning skulle ha uppstått om gränserna satts till kl 7.00 och kl 18.00.

92 Alfärsliderna och de anställda

består av yngre personer är relativt jämnt fördelad mellan män och kvinnor och sysselsätts främst inom handel, samfardsel, post. tele och sjukvård. Affärstidsnämnden beräknade att i början av 1975 arbetsstyrkan på sönvaruhus och dagligvarubutiker uppgick till ca 4000 dagar i söndagsöppna eller ca 2 procent av totala antalet butiksanställda i landet. Av dessa utgjordes huvuddelen eller ca 3000 personer av butiksanställda som även arbetade på vardagar. Resterande ca 1 000 personer utgjordes av anställda, vilka enbart arbetade inom detaljhandeln på söndagar och under förlängt öppethållande på vardagar. Sedan affarstidsnämnden i början av 1975 gjorde sin beräkning av antalet på söndagar sysselsatta personer i söndagsöppna varuhus och dagligvaru- butiker har - med undantag för servicebutiker några påtagliga Förändringar inte inträffat i dessa butikskategoriers öppethållande och antalet på söndagar sysselsatta personer i dessa butikskategorier har sålunda sedan dess inte påtagligt påverkats av förändringar i öppethållandet. Affärstidsnämndens beräkningar av på söndagar sysselsatta handelsanställda omfattar inte anställda i kiosker och vid bensinstationer. Totalt sysselsätts varje söndag ca 20 000 personer vid söndagsöppna kiosker och bensinstationer, varav ca två tredjedelar vid kiosker och resterande ca en tred- Dessa butikskategorier har - som framgått av jedel vid bensinstationer. kapitel 5 - inte förändrat sitt öppethållande efter det att affarstiderna släppts fria.

9.3 Förändringar i personalens sammansättning

Av affárstidsnämndens undersökningar framgår, som visas i tablå 9.1. bl. a. att vid varuhusen andelen/ast heItidsansIäI/d personal av all butikspersonal var densamma i november 1974 som i november 1971 eller 29 procent. Andelen fast deltidsanställd personal vid varuhusen ökade från 37 procent i november 1971 till 40 procent i november 1974. Andelen extra och til//älligt anställd personal vid varuhusen med mer än 18 timmars arbetsvecka minskade från 17 procent i november 1971 till 12 procent i november 1974. Andelen tillfälligt anställda med mindre än 18 timmars arbetsvecka ökade med ca 2 procentenheter - från 17 till 19 procent - under den aktuella tiden.

Tablå 9.1 Procentuell fördelning av antal butiksanställda vid varuhus på anställningsform 1971 1972 1973 1974 Anställningsform nov nov okt nov

100 100 100 100 a Med 18 timmars arbetsvecka eller mer. bMed mindre än 18 timmars arbetsvecka.

Af/“øirstidema och de anställda 93

9.4 Förändringar i personalens arbetstid

Enligt affarstidsnämndens undersökningar minskade, som framgår av tablå 9.2. andelen arbetstid av all butikstid vid varuhusen för den jäst heltidsanställda personalen med 14 procentenheter mellan november 1971 och november 1974 eller från 56 till 42 procent. För den fäst deIIidsønsIä//da personalen ökade andelen arbetstid av all butikstid under samma jämförelseperiod med 6 procentenheter, från 34 till 40 procent. Denna förskjutning i arbetstiden kunde enligt affarstidsnämnden för såväl den heltids- som deltidsanställda personalen förklaras bl. a. utifrån effekterna av den 1972 genomförda arbetstidsförkortningen. Andelen arbetstid av all arbetstid för den extra och tillfälligt anställda personalen ökade under perioden och uppgick i november 1974 till 18 procent mot 10 procent i november 1971. Av ökningen på 8 procentenheter föll 6 procentenheter på extra och tillfälligt anställda med mindre än 18 timmars arbetsvecka. Detta innebär att den extra och tillfälligt anställda personalen i genomsnitt fått en ökad veckoarbetstid.

Tablå 9.2 Procentuell andel arbetstid av all butikstid vid varuhusen fördelad på anställda med olika anställningsformer

100 100 100 100

9 Med 18 timmars arbetsvecka eller mer. bMed mindre än 18 timmars arbetsvecka.

Andelen arbetstid på övertid och obekväm tid av all arbetstid sjönk enligt affárstidsnämndens undersökningar, som illustreras i diagram 9.2 för den jäst heltidsanställda personalen vid varuhusen efter det att affárstidslagen slopades. I november 1974 var andelen arbetstid på obekväm tid och övertid för denna personalkategori 5 procent, vilket var 3 procentenheter lägre än i november 1971 och 1 procentenhet lägre än i november 1972 och november 1973. Den nedgång som kunde konstateras var enligt affarstidsnämnden helt hänförlig till den övertid som berättigar till 50 och 70 procents lönetillägg. Vid en jämförelse mellan december månader respektive år kunde dock enligt nämnden för den fast heltidsanställda personalen en viss omfördelning av

För ordinarie arbetstid mellan kl 18.00 och 20.00 respektive efter kl 20.00 på vardagar utgår på lönen ett obekvämlighetstillägg om 50 respektive 70 procent. För arbete efter kl 12.00 på lördagar och på söndagar är obekvämlighetstillägget 100 procent. Övertidsarbete. dvs. beordrat arbete under annan tid än ordinarie arbetstid. betalas med 50 procents förhöjning av den avtalsenliga lönen för de två forsta timmarna per dag, med 70 procents förhöjning för övrig övertid på vardagar och 100 procents förhöjning för allt övertidsarbete på söndagar.

94 och de anställda Affärstiderna

arbetstiden konstateras mellan övertid och obekväm tid. Andelen övertid som berättigar till 100 procents lönetillägg ökade för den fast heltidsanställda personalen från 6 procent i december 1971 till 7 procent i december 1974. Under samma tid minskade andelen övertid som berättigar till 50 och 70 procents lönetillägg med 7 procentenheter från 11 till 4 procent. Sammanfattningsvis konstaterade aflärstidsnämnden att - för den fast heltidsanställda personalen - andelen arbetstid på övertid och obekväm tid av all arbetstid totalt sett minskat med 6 procentenheter mellan december 1971 och december 1974. För fast deltidsanställd samt extra och ti/_l/ä//igt anställd personal vid varuhusen uppgick i november 1974 andelen obekväm tid och övertid till 15 procent av all butikstid. Jämfört med november 1971 innebar detta en ökning med 7 procentenheter men jämfört med november 1972 en minskning med 5 procentenheter. Av den ökning jämfört med november 1971 som kunde konstateras för dessa personalkategorier föll enligt aflärstidsnämnden huvuddelen på sådan övertid som berättigar till 100 procents lönetillägg.

9.5 av för tjänstgöring på söndagar och Rekrytering personal

under förlängt öppethållande på vardagar

De resultat och bedömningar som redovisas i det följande är baserade på affärstidsnämndens och HU1s undersökningar av rekryteringen av den per-

Diagram 9.2 Procentuel/ andel arbetstid av all butikstid pâ obekväm arbetstid plus övertid

Fast heltidsanställda vid varuhus

1971 1972 1973 1974 nov nov okt nov 15% 50 % tillägg 4 3 3 2 70 % tillägg l 100 % tillägg 3 3 3 3

Nov Nov Okt Nov 71 72 73 74

och de anställda 95 A_ [üirsriderna

Övrig butikspersonal vid varuhus 1971 1972 1973 1974 nov nov okt 50%tillägg 4 10 6 20 %- 7O %tillägg 2 - 1 100 %tillägg 2 10 8

15 °/o

100% tillägg

10%..

5%

0 Nov Nov Okt NOV 71 72 73 74

sonal som tjänstgör vid söndagsöppna varuhus. stormarknader och livsmedelsbutiker. l syfte att studera dels sammansättningen av de särskilda söndagsstyrkorna, dels principerna för urval av reguljär butikspersonal för söndagstjänstgöring, dels information till denna personal om Förändringar i öppethållandetiderna genomförde affárstidsnämnden ijanuari 1975 en undersökning hos såväl företagsledningar som fackklubbar vid ett statistiskt urval av söndagsöppna varuhus och srormarknader. Av affarstidsnämndens undersökning framgår bl. a. att intern rekrytering av personal, dvs. uttagning av fast anställd personal för arbete under förlängt öppethållande på vardagar eller för arbete på söndagar skedde antingen genom olika former för frivillig personalanmälan genom teckning på utlagda listor, genom muntliga förfrågningar m.,m. - eller genom att varui samråd husledningen med personalen lagt in arbete under förlängt öppethållande i arbetstagarnas tjänstgöringslistor. Enligt varuhusledningarna var dessa två former för rekrytering de enda som tillämpades för att engagera fast anställd personal i söndagsarbete. Cirka 65 procent av antalet varuhus uppgav att all rekrytering skedde genom frivillig personalanmälan, medan ca 35 procent av varuhusen uppgav sig ha nått uppgörelse med personalen

och de anställda

96 Affärstiderna

om arbetstidens förläggning. Av antalet fackklubbar uppgav ca 75 procent att all rekrytering till söndagstjänstgöring skedde genom frivillig personalanmälan, medan ca 20 procent av fackklubbarna ansåg sig ha uppgörelse med varuhusen av söndagstjänstgöring i de anställdas arom förläggning betstidsscheman. Resterande ca 5 procent av fackklubbarna uppgav att den frivilliga anmälan från personalens sida till söndagstjänstgöring i många fall föregicks av direkta eller indirekta påtryckningar från varuhusledningens sida, varför frivilligheten i anmälan kunde ifrågasättas. Fackklubbarna uppgav dock inte i något fall att det skulle föreligga tvång att arbeta på söndagar för den fast anställda i så motto att varuhusledningarna utan personalen några kontakter med personalen skulle ha lagt in arbete under förlängt öppethållande i arbetstagarnas tjänstgöringsscheman. Enligt den av HU1 under hösten 1976 genomförda intervjuundersökningen vid söndagsöppna varuhus och /ivsmedelsburiker uppgav 25 procent av den fast anställda personalen att de beordrats att arbeta den söndag in- Denna andel var betydligt högre i butiker med tervjuerna genomfördes. mindre än 25 anställda än i butiker med 25 eller fler anställda. 1 de mindre var andelen till tjänstgöring den butikerna som uppgav att de beordrats aktuella söndagen 32 procent, medan motsvarande andel i de större butikerna av de anställda i de större butikerna - med var 18 procent. En tredjedel 25 och fler anställda - följde ett för tjänstgöringen upprättat arbetstidsschema. Denna andel var för de medelstora - med 10-24 anställda - och för de minsta butikerna - med mindre än 10 anställda - avsevärt lägre och uppgick till 2 respektive 9 procent. Omkring 40 procent av de som arbetade i samma butik på vardagar och på söndagar i samtliga storleksklasser av butiker hade enligt HUIs undersöndagen. Ressökning själva erbjudit sig att arbeta under den aktuella terande söndagsarbetande personer hade tillfrågats om de ville arbeta den aktuella söndagen. Nära en fjärdedel - 24 procent - av de anställda i de medelstora butikerna att de tillfrågats. Motsvarande andelar i de uppgav största och minsta butikerna var 9 respektive 16 procent. De skillnader i resultat som föreligger mellan af/ärsridsnämndens och H Uls undersökningar vad gäller uttagningen av fast anställd personal till tjänstfrämst med att de båda undersökningarna göring på söndagar sammanhänger Medan affärstidsnämndens undersökning avser avser olika butikskategorier. varuhus och stormarknader, dvs. sådana större försäljningsställen som visat sedan affárstidslagen slode största förändringarna i öppethållandetiderna undersökning förutom varuhus även livsmedelsbutiker. pades, avser HUls små försäljningsställen. De skillnader i resultat som födvs. jämförelsevis kan tillskrivas just dessa mindre religger mellan de båda undersökningarna är således att bland de försäljningsställen som försäljningsställen. Uppenbart de större försäljningsställena - t. ex. tillämpar öppethållande på söndagar varuhusen - har större möjligheter än de mindre att tillgodose personalens önskemål om arbetstidens förläggning. Medan i de större butikerna uttagning sker genom schemaläggning och av den fasta personalen huvudsakligen man i de mindre och medelstora butikerna vid frivillig anmälan tvingas sidan av frivillig anmälan tillämpa beordring av personal för tjänstgöring

på söndagar. För att söka klarlägga om det finns särskilda förhållanden som är anledning

Affärstiderna och de anställda 97

till att det är främst större försäljningsställen som i samråd med personalen upprättar tjänstgöringsscheman för personalens arbete har affärstidskommitten närmare studerat arbetstidsscheman för mindre försäljningsställen, t. ex. för kiosker och s. k. servicebutiker. Några praktiska problem för sådana mindre företag att upprätta arbetstidsscheman har affárstidskommittén emellertid inte kunnat finna. Inte heller har kommittén funnit att det föreligger några svårigheter att låta arbetstidsschemana omfatta söndagar och sena vardagskvällar. Vad gäller möjligheterna att externt rekrytera personal för arbete under förlängt öppethållande framgår av affärstidsnämndens undersökning att dessa möjligheter av såväl varuhusledningarna som fackklubbarna i flertalet fall bedöms som goda eller mycket goda. 90 procent av varuhusledningarna angav vid undersökningstillfället att de externa rekryteringsmöjligheterna var goda eller mycket goda, medan motsvarande andel för fackklubbarna uppgick till 70 procent. Omkring 10 procent av fackklubbarna uppgav att de externa rekryteringsmöjligheterna var dåliga, en uppgift som emellertid inte verifierades av respektive vamhusledningar. Varuhusledningarna ansåg sig inte i något fall ha haft problem med att externt rekrytera personal för arbete under förlängt öppethållande på vardagar eller för arbete på söndagar. Den vanligaste rekryteringsformen för den externt rekryterade personalen var enligt affárstidsnämndens undersökning att de arbetssökande personerna själva tagit kontakt med varuhuset eller stormarknaden. 55 procent av de intervjuade personerna uppgav att de själva kontaktat representanter för företagsledningen, medan 23 procent “värvats” av en vän eller bekant, som redan arbetade på varuhuset. Knappt en femtedel eller 18 procent av den externt rekryterade personalen hade erhållit arbetet via platsannonser i tidningar eller genom arbetsförmedling.

9.6 De särskilda söndagsstyrkorna

Den sedan november 1971 sjunkande andelen arbetstid på obekväm tid och övertid for den fast heltidsanställda personalen sammanhängde enligt affärstidsnämnden i viss utsträckning med att varuhuskedjorna och de stora livsmedelskedjorna anställt särskild personal for att arbeta på söndagar eller under förlängt öppethållande på vardagar. Affärstidsnämnden beräknade som tidigare nämnts att dessa särskilda söndagsstyrkor i början av 1975 uppgick till sammanlagt ca 1 000 personer. Inom konsumentkooperationen uppgick antalet personer i de särskilda söndagsstyrkorna till ca 100, medan motsvarande antal för såväl NK/Turitz- som Åhlén & Holm-koncernerna var ca 450 personer. I mars 1975 genomförde affärstidsnämnden en undersökning av sammansättningen av och bakgrundsförhållandena för personalen i de särskilda söndagsstyrkorna. Resultatet av denna undersökning redovisades av affarstidsnämnden i en särskild rapport som offentliggjordes i december 1975. Av undersökningen framgår bl. a. att huvuddelen av de särskilda söndagsstyrkorna, eller ca 80 procent, i mars 1975 utgjordes av kvinnor. Av hela den fast hel- och deltidsanställda personalen i detaljhandeln utgjorde

98 och de anställda Aøärstidema

kvinnorna vid samma tidpunkt ca 78 procent. Flertalet av de personer som ingick i de särskilda söndagsstyrkorna var enligt affárstidsnämndens undersökning jämförelsevis unga. Cirka 60 procent av all personal i de särskilda söndagsstyrkorna var 20 år eller yngre, medan personer som var 40 år eller äldre utgjorde 8 procent. Andelen personer som var 20 år eller yngre var avsevärt större i de särskilda söndagsstyrkorna än bland hela den fast hel- och deltidsanställda butikspersonalen i varuhandeln. Enligt officiell statistik för år l975 var andelen personer av totala antalet fast hel- och deltidsanställd butikspersonal som var 19 år eller yngre 14 procent, vilket vid undersökningstillfallet var drygt 40 procentenheter mindre än andelen personer som var 20 år eller yngre i de speciella söndagsstyrkorna Av den fast hel- och deltidsanställda butikspersonalen utgjorde enligt den officiella statistiken personer i åldrarna 50 år och däröver 26 procent, medan motsvarande åldersgrupper i de särskilda söndagsstyrkorna enligt affarstidsnämndens undersökning utgjorde omkring 2 procent. Cirka 80 procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna utgjordes enligt affarstidsnämndens undersökning av kategorierna hemarbetande kvinnor och studeranden. Cirka 60 procent av personalen kombinerade arbetet i söndagsöppna butiker med studier på heltid, medan en mindre del - ca 12 procent - förutom söndagsarbetet även hade annat betalt förvärvsarbete, som inte var knutet till detaljhandeln. Ungefär en tredjedel av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna var gifta eller sammanboende. Maken/makan till de gifta eller sammanboende personerna var i så gott som samtliga fall förvärvsarbetande. Omkring 95 procent av de gifta eller sammanboende personerna hade barn. I regel var barnen under skolåldern, dvs. yngre än 7 år. Av de personer i de särskilda söndagsstyrkorna, som var gifta eller sammanboende, hade 1974 ca 40 procent en familjeinkomst om minst 55 000 kr, medan ca 5 procent hade en inkomst understigande 25000 kr. Motsvarande andelar för den personal i de särskilda söndagsstyrkorna som inte var gifta eller sammanboende var 0 respektive 96 procent. De personer, som arbetade i de särskilda söndagsstyrkorna, hade enligt affárstidsnämndens undersökning i mycket liten utsträckning sökt arbete inom andra verksamheter. Cirka 4 procent av de anställda var vid intervjutillfállet anmälda på arbetsförmedlingen som sökande till fast hel- eller deltidsarbete. Anledningen till att personalen i de särskilda söndagsstyrkorna endast i liten omfattning sökt arbeten inom andra verksamheter kunde enligt affárstidsnämnden vara dels att en relativt liten andel av den söndagsarbetande personalen - 13 procent - hade någon för andra arbeten lämplig yrkesutbildning, dels att söndagsarbetet ofta kunde kombineras med studier och hemarbete samtidigt som hushållets inkomster drygades ut. Som främst skäl för beslutet att börja arbeta i söndagsöppna butiker angav 56 procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna att de gärna ville

Genom att i den officiella statistiken klassgränsen satts vid l9 år eller yngre kan inte i denna statistik utläsas andelen personer som är 20 år eller yngre. Denna skillnad i klassindelning i statistiken kan emellertid inte förklara den stora skillnaden i andelar mellan de två källorna.

Affärstiderna och de anställda 99

tjäna en extra slant, medan 16 respektive 15 procent som främsta skäl angav att det var det enda arbete som var lämpligt med hänsyn till möjligheterna att ordna barntillsyn respektive att de verkligen behövde pengarna. En mindre del av personalen, 6 respektive 2 procent, angav som främsta skäl att de gärna ville komma ut och träffa folk respektive att de inte kunde hitta något annat arbete. Även enligt HUls undersökning hösten 1976 var den söndagsarbetande personalens främsta skäl till valet av arbete på söndagar den jämförelsevis goda förtjänsten. De därnäst vanligaste skälen till söndagsarbete var enligt HUls undersökning att det var lättare att komma från hemmet på söndagar än på vardagar samt att detta söndagsarbete var A det enda som erbjöds. Mot bakgrund av att personalen i de särskilda söndagsstyrkorna till dominerande del bestod av studeranden - 62 procent - och hemarbetande kvinnor - 21 procent - drog aifarstidsnämnden slutsatsen, att personalen i söndagsstyrkorna överlag utgjordes av personer, som tillfälligtvis önskade kombinera annan huvudsaklig verksamhet såsom studier och hemarbete med ett arbete som inte alltför mycket inkräktade på huvudsysselsättningen, men som drygade ut hushålls- respektive studiekassan. Av de hemarbetande kvinnorna i de särskilda söndagsstyrkorna uppgav enligt affarstidsnämndens undersökning ca 60 procent som främsta anledning till beslutet att börja arbeta på söndagar att det var det enda arbete som var lämpligt med hänsyn till möjligheterna att ordna barntillsyn. En jämförelsevis stor andel - 20 procent- av de hemarbetande kvinnorna angav som främsta skäl att de gärna ville komma ut och träffa folk. Bland studeranden och personer med annat förvärvsarbete uppgav 1 respektive 13 procent detta skäl för sina beslut att arbeta i söndagsöppna butiker. Hälften av den för söndagstjänstgöring extraanställda personalen saknade enligt affárstidsnämndens undersökning tidigare erfarenhet från någon form av arbete i detaljhandeln. Trots detta visade affárstidsnämndens undersökning att det var relativt ovanligt att den nyanställda personalen fick genomgå någon av företagen anordnad internurbi/dning för att lättare kunna introduceras i arbetet. Av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna hade 18 procent genomgått någon av företaget anordnad kurs eller dylikt innan söndagsarbetet påbörjades. Affarstidsnämnden konstaterade vidare att förekomsten av internutbildning inte hade något samband med den söndagsanställdes eventuella erfarenhet från tidigare arbete i detaljhandeln. Inte heller kunde nämnden konstatera att det förelåg några skillnader mellan företag med olika ägarmönster i fråga om förekomsten av internutbildning. Under den undersökta månaden - februari 1975 - fanns för personalen i de särskilda söndagsstyrkorna möjligheter till arbete under högst fyra söndagar. 31 procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna arbetade under samtliga dessa fyra söndagar, medan omkring 40 procent arbetade under två av de fyra söndagarna. Av resterande personal i de särskilda söndagsstyrkorna arbetade 22 procent under tre av månadens fyra söndagar, medan 6 procent av personalen arbetade under en söndag. I genomsnitt arbetade den extraanställda söndagspersonalen 2,8 söndagar i februari 1975. Den genomsnittliga tim/örrjänsren - inklusive 100 procents tillägg för arbete under obekväm - i februari tid, s. k. ob-tillägg uppgick 1975 enligt affarstidsnämndens undersökning för den i söndagshandeln extraanställda per-

100 och de anställda Af/ärstiderna

sonalen till ca 22 kr per timme. Tarifflönen på ordinarie arbetstid for en på heltid butiksanställd var vid samma tidpunkt ca 16 kr per timme. Med gällande tillägg för arbete på obekväm tid skulle således i februari 1975 en fast heltidsanställd person i högsta lönetariffen ha erhållit en lön om ca 32 kr per timme vid arbete på söndagar. l april 1977 var den genomsnittliga timförtjänsten inklusive 100 procents tillägg för arbete under obekväm tid - som framgått av kapitel 6 - för den i söndagshandeln extraanställda personalen vid ett antal undersökta varuhus ca 38,50 kr per timme. Lönen vid arbete på söndagar för en på heltid fast anställd person i högsta lönetariffen var i april 1977 inklusive 100 procents tillägg i genomsnitt ca 39 kr per timme. Timförtjänsten for personalen i de särskilda söndagsstyrkorna varierade i februari 1975 mellan lägst 14 och högst 32 kr. Andelen personer i var och en av de tre löneklasserna l6,00-18,99, 2200-2499 och 25,00-27,99 kr per timme var ungefär lika stor och utgjorde tillsammans ca 75 procent. Av resterande fjärdedel av personalen hade 8 procentenheter en förtjänst, som låg i intervallet 19,00-21,99 kr per timme, medan 12 respektive 5 procentenheter hade en timförtjänst som var 28 kr och däröver respektive mindre än 16 kr. Affärstidsnämnden konstaterade att det förelåg ett klart samband mellan ålder och timförtjänst. Medan sålunda 67 procent av de söndagsarbetande personerna, som i februari 1975 var 20 år eller yngre hade en lön under- 22 kr per timme, var motsvarande andel för personer över 20 år stigande Av samtliga personer i åldrarna 20 år och därunder hade i fyra procent. februari 1975 två procent en timförtjänst om minst 28 kr. Motsvarande andel för mellan 21 och 30 år respektive mer än 30 år var 24 personal respektive 32 procent. Några påtagliga skillnader mellan olika företag i genomsnittligt utbetalda timlöner kunde enligt affárstidsnämnden inte konstateras.

9.7 Attityder till de särskilda söndagsstyrkorna

Som ett led i sin undersökning ijanuari 1975 hos varuhusledningarna och fackklubbarna vid söndagsöppna varuhus sökte affárstidsnämnden belysa den fast anställda personalens attityder till de särskilda söndagsstyrkorna. Fackklubbarna på respektive varuhus svarade på frågan hur den reguljära butikspersonalen uppfattade förekomsten av en särskild arbetsstyrka på sin arbetsplats. Av svaren på frågan framgick att ca en tredjedel av fackklubbarna var positiva till och att ca en fjärdedel inte hade någon särskild uppfattning om de särskilda söndagsstyrkorna. De positiva attityderna till de särskilda söndagsstyrkorna motiverades vanligen med att den ordinarie personalen - förekomsten - att slippa genom av dessa personalstyrkor gavs möjlighet arbeta på söndagar eller under förlängt öppethållande på vardagar. Knappt hälften eller ca 42 procent av fackklubbarna uppvisade i affarstidsnämndens undersökning negativa attityder till de särskilda söndagsstyrkorna. De redovisade skilda orsaker till den negativa attityden. Några fackklubbar framförde missnöje med de särskilda arbetsstyrkornas förmånliga lönevillkor, medan andra fackklubbar ansåg att de särskilda arbetsstyr-

Afjärsridema och de anställda

korna genom sin låga fackliga anslutningsgrad åker snålskjuts på den fackliga organisationens förhandlingsresultat. Andra orsaker som redovisades som grund för den negativa attityden var de särskilda söndagsstyrkornas bristande yrkeskunskap, vilket medförde att den ordinarie personalen fick ta emot onödigt många klagomål från kunderna samt att de särskilda söndagsstyrkorna inte plockade undan efter sig efter avslutad försäljning, vilket på måndagarna ledde till merarbete för den ordinarie personalen. l vissa fall framfördes som skäl för den negativa attityden till de särskilda arbetsstyrkorna ett allmänt missnöje med öppethållande på söndagar. Av den undersökning, som affarstidsnämnden gjorde i februari 1975 och som bygger på de uppfattningar, som uttrycktes av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna, framgår att dessa ansåg att det missnöje med de särskilda söndagsstyrkorna som i viss utsträckning fanns hos grupper av den fast anställda personalen inte påtagligt påverkade relationerna mellan personalen i de särskilda söndagsstyrkorna och den fast anställda personalen. Av de 85 procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna, som uppgav att de fortlöpande hade kontakt med den fast anställda butikspersonalen, bedömde 84 procent relationerna med den ordinarie butikspersonalen som goda eller mycket goda, medan 15 procent karaktäriserade relationerna med den fast anställda butikspersonalen som varken goda eller dåliga. Endast l procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna upplevde relationerna som dåliga.

9.8 Information om i

förändringar öppethållandet

Förändringar i varuhusens öppethållande på söndagar eller under förlängd tid på vardagar meddelas - enligt affárstidsnämndens undersökning i januari 1975 hos varuhusledningar och fackklubbar vid söndagsöppna varuhus personalen via företagsnämnd eller annan samrådsgrupp. Tidpunkten för informationen varierade enligt undersökningen från en vecka upp till ett år före det att förändringen avsågs genomföras. De kraftiga variationerna i tiderna för förhandsbeskeden till personalen sammanhängde enligt affärstidsnämndens undersökning främst med längden av den period för vilken varuhusledningen fastställde öppethållandetiderna. Informationen från varuhusledningarna till personalen om förändringar i öppethållandetiderna uppfattades av ca 60 procent av fackklubbarna som god eller mycket god. Av resterande fackklubbar uppfattade 28 procent informationen som mindre god, medan 12 procent ansåg informationen dålig. Från fackligt håll har framförts att informationen till personalen om förändringar i öppethållandet understundom är bristfällig, i synnerhet bland mindre företag.

9.9 Anställda inom kiosk- och bensinhandeln

Antalet sysselsatta inom kiosk- och bensinhandeln uppgick 1976 till ca 20 000 respektive ca 25000 personer. Inom kioskhandeln är andelen heltidsanställda av totala antalet anställda

102 och de anställda Affärstidema

personer ca 20 procent, dvs. ca 10 procentenheter lägre än inom varuhushandeln. Av de deltidsanställda inom kioskhandeln - dvs. personer med mindre än 35 timmars arbetstid per vecka - hade drygt hälften en arbetstid som översteg 18 timmar per vecka. Inom den enskilda bensinstationshandeln utgör andelen heltidsanställda omkring hälften av det totala antalet anställda. [nom den konsumentkooperativa bensinhandeln är motsvarande andel omkring 40 procent. Av de deltidsanställda inom den enskilda bensinhandeln - dvs. personer med mindre än 35 timmars arbetstid per vecka - hade omkring hälften en arbetstid som översteg 18 timmar per vecka. Av den deltidsanställda personalen inom den konsumentkooperativa bensinhandeln hade huvuddelen, eller ca 85 procent, en arbetstid understigande 18 timmar per vecka. För huvuddelen av de anställda inom kiosk- och bensinstationshandeln och tjänstgöring på sena kvällar som ett normalt ingår söndagstjänstgöring och ständigt återkommande inslag i arbetet. Varje söndag beräknas ca 20 000 under hela eller en del av personer arbeta inom kiosk- och bensinhandeln dagen. Av dessa kan ca två tredjedelar eller ca 13 000 beräknas arbeta inom kioskhandeln och ca en tredjedel eller ca 7000 inom bensinhandeln.

9.10 Arbetslösheten inom handeln

Arbetslösheten bland de handelsanställda har under den tid fria affárstider än for den totala arbetskraften. Såväl inom handelns gällt varierat kraftigare område som för den totala arbetskraften har emellertid arbetslösheten minskat under senare år och skillnaden mellan den relativa arbetslösheten hos arbetskraften inom handelns område och bland arbetskraften i landet som helhet var, som framgår av tablå 9.3. mindre 1976 än i början av 1970-taIet. Under det sista året då 1967 års affárstidslag gällde - 1971 - var arbetslösheten bland affársbiträden m. 11. 3,1 procent. 1972 nådde arbetslösheten bland affarsbiträden, liksom for den totala arbetskraften i landet, sin högsta siffra hittills under 1970-talet - 3.7 respektive 2,7 procent. Därefter har arbetslösheten - bortsett från förhållandena under första kvartalet 1977 - såväl bland affársbiträden m. fl. som för den totala arbetskraften sjunkit. Fr. o. m. 1974 har arbetslösheten bland affársbiträden m. 11. understigit den arbetslöshet som rådde inom denna yrkesgrupp under affárstidsregleringens sista år. Arbetslöshetsstatistiken ger inte något underlag för att dra någon slutsats om sambandet mellan graden av arbetslöshet och frekvensen söndagsöppna butiker. De särskilda söndagsstyrkor som tillkommit under den tid fria affärstider gällt utgöres som framgått av det tidigare av ca 1 000 personer. Den tid denna personal tjänstgör motsvarar arbetstiden för ca 125 heltidssysselsatta personer.

A/_f/Zirstiderna och de anställda 103

Tablå 9.3 Antalet sysselsatta och arbetslösa affärsbiträden m. fl. samt den relativa arbetslösheten för affärsbiträden m. fl. och för den totala arbetskraften 1970-1977 (års-l kvartalsgenomsnitt)

Källa: Officiell arbetsmarknadsstatistik (arbetskraftsundersökningarna - AKU).

9.11 Sociala effekter av arbetsförhållandena inom detaljhan-

deln

Det har hävdats att den senareläggning av butikernas öppningstider, som konstaterats i affarstidsnämndens undersökningar, i många fall lett till ett sämre utnyttjande av fritiden för de handelsanställda. Denna problematik har belysts i den undersökning av de sociala effekterna av arbetsförhållandena inom bl. a. detaljhandeln som docent Bertil Gardell, psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, genomfört. Docent Gardell beviljades 1974 anslag av arbetarskyddsfonden för ett forskningsprojekt angående de sociala effekterna av arbetstidens omfattning och förläggning. Undersökningen syftar till att studera relationen mellan arbets- och fritidsförhållandena samt effekterna av arbetstidens omfattning och förläggning på arbetet och arbetsorganisationen. Undersökningen har i huvudsak baserats på intervju- och enkätdata. lntervjuarbetet har genomförts av statistiska centralbyrån (SCB). Inom detaljhandeln intervjuades anställda vid fyra varuhus och en stormarknad. lntervjuorter var Stockholm och Gävle. lntervjupersonerna valdes så att en relativt jämn fördelning erhölls mellan hel- och deltidsanställda med förskjutna arbetstider samt hel- och deltidsanställda med normala (ordinarie) arbetstider. Som förskjutna arbetstider betecknades arbetstid helt eller delvis förlagd utanför tidsintervallet kl 6-18. Undersökningsresultaten är med hänsyn till urvalet av lntervjuorter och intervjuobjekt inte representativa för samtliga handelsanställda i hela landet. Undersökningen är att betrakta som “case-studies” och som sådana endast giltiga för de enheter som undersökts. Gardell drar slutsatsen av undersökningens resultat att både arbetstidens omfattning och förläggning inverkar på hem- och familjesituationen, på det sociala umgänget och på kultur- och fritidslivet.

104 Afärstidema och de anställda sou 197772

Tidsbundna aktiviteter, som t. ex. umgänge med familjen, kontakt med skola etc., påverkas enligt Gardell mest av arbetets förläggning, medan mer flexibla aktiviteter som t. ex. hemarbete, mest tycks påverkas av arbetstidens omfattning. Enligt Gardell är det heltidsarbetande med förskjutna arbetstider som har svårast att upprätthålla ett tillfredsställande socialt umgänge och som har svårast att delta i organiserade fritidsaktiviteter på grund av sina arbetstider. Även de deltidsarbetande med förskjutna arbetstider upplever som regel sådana svårigheter i större utsträckning än de med enbart ordinarie heltid. Det betyder enligt Gardell att en förkortning av arbetstiden inte kan förväntas lösa denna form av isolering på ett tillfredsställande sätt, utan att även arbetstidens förläggning måste tas i beaktande. Gardell konstaterar vidare att det i fråga om facklig aktivitet inte föreligger någon skillnad mellan arbetstagare med normala respektive förskjutna arbetstider. Han pekar samtidigt på att en övervägande majoritet av de som har fackliga uppdrag är heltidsanställda. Sammanfattningsvis kan konstateras att docent Bertil Gardells undersökning visar att arbete på förskjutna tider upplevs som ett hinder för samvaro med familj, släkt och vänner av ett stort antal handelsanställda med sådana tider. Starkast upplevs dessa nackdelar av de heltidsanställda med arbetstider. De intervjuade upplever vidare möjligheterna att ta förskjutna del av olika kulturaktiviteter som begränsade. Däremot upplevs arbetstiderna i allmänhet inte som något hinder för av de som är fackligt och politiskt aktiva. facklig och politisk verksamhet Som en förklaring härtill framför Gardell det förhållandet att flertalet fackligt förtroendevalda kan sköta sina uppdrag under arbetstid.

9.12 Sammanfattande bedömning av de handelsanställdas si-

tuation

En väsentlig uppgift för affarstidskommittén har varit att med utgångspunkt från i första hand affárstidsnämndens undersökningar och slutsatser anakonsekvenser för de handelsanställda och samlysera de fria affárstidernas tidigt överväga på vilket sätt eventuella negativa konsekvenser för de anställda skulle kunna undvikas eller minimeras. Affárstidsnämndens löpande undersökningar av de handelsanställdas anställningsförhållanden sträcker sig fram t. o. m. december 1974. Därefter har som framgått av tidigare kapitel inga påtagliga förändringar inträffat

i butikernas öppethållande. Öppethållandet ger sålunda ingen anledning anta

att resultaten från affárstidsnämndens undersökningar av de handelsanställdas förhållanden skulle vara inaktuella. Enligt affárstidsnämndens undersökningar har inga förändringar inträffat i de handelsanställdas situation med avseende på personalens sammansättning och arbetstidens förläggning som negativt påverkat de handelsanställdas situation. Den fast heltidsarbetande personalen utför numera en mindre del av sitt arbete på obekväm tid än tidigare. Till viss del sammanhänger detta med att söndagsöppna butiker - främst varuhus och stormarknader - anställt särskild personal för arbete på söndagar och under förlängt öp-

A/ffärstidema och de anställda 105

pethållande på vardagar. Samtidigt som genom de särskilda söndagsstyrkorna mindre krav på övertidsarbete och arbete på obekväm arbetstid kommit att riktas mot den fast anställda personalen har utbudet av tjänsterna i dessa styrkor ökat antalet möjliga arbetstillfällen for personer som av olika orsaker söker arbeten på udda tider eller arbeten av icke reguljär karaktär. Den typ av arbetstillfällen som erbjuds i de särskilda söndagsstyrkorna kan enligt alfärstidskommitténs mening för många personer utgöra ett viktigt komplement till annan huvudsaklig verksamhet, t. ex. hemarbete eller studier. Viktigt är dock enligt alfárstidskommitténs mening att de personer som sysselsätts i de särskilda söndagsstyrkorna erhåller avtalsenlig lön och samma sociala villkor och möjligheter till utbildning som gäller för personal med motsvarande totala veckoarbetstid men med förläggning till dagtid. Totalt har som framgått av det tidigare genom de särskilda söndagsstyrkorna antalet arbetstillfällen i handeln ökat med ca l 000. Med den genomsnittliga arbetstid per vecka som personerna i dessa särskilda styrkor har motsvarar deras arbetstid omkring 125 fasta heltidstjänster. Huruvida motsvarande arbetstillfällen skulle komma att uppstå på dagtid på vardagar om affärstiderna återigen kom att regleras i lag är osäkert. Även om anställning av personal i särskilda söndagsstyrkor minskar trycket mot den fast hel- och deltidsanställda personalen att arbeta på obekväma tider utgörs huvuddelen av den personal - ca 75 procent - som tjänstgör på söndagar och senare vardagskvällar av reguljär butikspersonal. Enligt de undersökningar affärstidsnämnden genomfört vid varuhus och stormarknader sker uttagning av fast anställd personal för arbete på söndagar och vardagskvällar genom antingen frivillig personalanmälan eller i enlighet med arbetstidsscheman, som fastställs i samarbete mellan företagsledning och fackklubbar. inte i något fall har enligt affárstidsnämndens undersökningar tvång förekommit för personalen vid varuhusen och stormarknader att arbeta på söndagar. Sådant tvång har emellertid förekommit enligt den undersökning av den söndagsarbetande personalens sammansättning m. m. som Sveriges Livsmedelshandlareförbund (SSLF) låtit Handelns utredningsinstitut (HUI) genomföra vid mindre livsmedelsbutiker. Dessa butiker har det uppenbarligen svårare än de större försäljningsställena att rationellt planera personalens arbetstider. Detta kan exempelvis ske genom utläggning av arbetstidsscheman. Dessa, som kan beakta de anställdas önskemål om arbetstidens förläggning, kan enligt de analyser affárstidskommittén genomfört upprättas lika väl vid mindre som vid större försäljningsställen. De kan också omfatta tider på söndagar och på vardagskvällar. En av de frågeställningar kommittén haft att analysera vid sina bedömningar av effekterna av de fria affárstiderna har varit de handelsanställdas möjligheter att till följd av förskjutna arbetstider utnyttja sin fritid tillsammans med övriga familjemedlemmar, släkt eller vänner. Andra frågeställningar knutna till de sociala konsekvenserna av förskjutna arbetstider som kommittén haft att överväga har varit de handelsanställdas möjligheter att delta i fackligt och politiskt arbete liksom deras möjligheter att ta del av samhällets kulturutbud. Frågan om de sociala konsekvenserna av förskjutna arbetstider har undersökts av docent Bertil Gradell med stöd av medel ur arbetarskyddsfonden. Undersökningen är dock inte representativ för samtliga handelsanställda

106 A/_färstidema och de anställda

då den genomförts som s. k. case-studies. De fall som studerats tyder emellertid på att handelsanställda med förskjutna arbetstider upplever sina arbetstider som ett hinder för samvaro med familj, släkt och vänner. Vidare upplevs enligt undersökningen möjligheterna att ta del av olika kulturaktiviteter som begränsade. Undersökningen antyder att andelen fackligt och politiskt verksamma personer bland de handelsanställda är liten och att arbetstiderna i allmänhet inte upplevs som något hinder för denna verksamhet av de som är fackligt och politiskt aktiva. En förklaring till att de fackligt aktiva inte upplever arbetstiderna som något hinder för den fackliga verksamheten är att flertalet fackligt förtroendevalda kan sköta sina uppdrag på arbetstid. Efter att ha analyserat och värderat eventuella effekter på de handelsanställdas arbetsförhållanden av fria affärstider kan med utgångspunkt från tillgängliga undersökningar och material affarstidskommittén konstatera att utvecklingen sedan affarstidsnämnden framlade sin rapport inte föranlett ändring av nämndens slutsatser. Således gäller fortfarande

att andelen fast heltidsanställd personal vid varuhusen - den butikskategori som visat påtagliga förändringar i öppethållandet sedan affárstidslagen avvecklades - är densamma som innan lagen avvecklades, att för den fast heltidsanställda personalen vid varuhusen den totala arbetstiden av all butikstid minskat, bl. a. till följd av arbetstidsförkortningen 1972, att andelen arbetstid på övertid och obekväm tid minskat för den fast heltidsanställda personalen vid varuhusen under den tid fria affárstider gällt, att av de totalt ca 4000 personer, dvs. ca 2 procent av totala antalet handelsanställda, som varje söndag arbetar i söndagsöppna varuhus och dagligvarubutiker, omkring 1 000 personer särskilt anställts för denna tjänstgöring, att de personer som ingår i de särskilda söndagsstyrkorna huvudsakligen är studeranden eller hemarbetande kvinnor, att arbete på söndagar av många hemarbetande kvinnor upplevs som den enda möjligheten till arbete utanför hemmet till följd av svårigheter att på andra tider ordna barntillsyn samt att företagen utan svårigheter kan rekrytera personal för söndagstjänstgöring.

Till följd av att handelsyrket är ett serviceyrke kan de anställda i handeln till viss del få lov att acceptera arbete på obekväma tider då handeln för att tillgodose konsumenternas intresse av att handla på olika tider enligt affárstidskommitténs uppfattning har att tillämpa relativt stor flexibilitet i öppethållandetiderna. En sådan anpassning till efterfrågan gäller för samtliga yrkeskategorier som är verksamma i serviceinriktade branscher, t. ex. for anställda inom transportväsendet. Totalt sett regleras omfattningen av de anställdas arbetstider av arbets- Denna lagstiftning hindrar ett otillbörligt utnyttjande av tidslagstiftningen. de anställda och tillförsäkrar samtidigt de anställda tid för rekreation och vila. En lagstiftning utöver denna behövs således inte för att reglera det totala arbetstidsuttaget.

sou 1977:72 107

10 Affarstiderna och konsumenterna

Vid bedömningen av de fria affárstidernas effekter har kommittén enligt sina direktiv haft att beakta konsumentintresset. Det har enligt direktiven åvilat kommittén att bilda sig en uppfattning om hur affärerna har tillgodosett och kan komma att tillgodose skilda konsumentgruppers önskemål om öppethållande. Särskilt har i direktiven pekats på att kommittén borde försöka klarlägga i vilken utsträckning utvecklingen styrts av å ena sidan konsumenternas önskemål om att handla på olika tider och å andra sidan affärernas fria användning av öppethållandet som ett konkurrensmedel. Konsumenterna utgör en heterogen samling människor med mycket olikartade utgångspunkter och värderingar. Inte minst när det gäller öppethållandet föreligger därför betydande svårigheter att mäta konsumentintresset. Vissa konsumentgrupper, exempelvis grupper med särskilt begränsade tidsresurser för inköp, kan tänkas vara intresserade av ett omfattande och flexibelt öppethållande i detaljhandeln, medan andra konsumentgrupper, exempelvis grupper med nedsatt rörlighet - främst pensionärer - i första hand kan väntas ha ett intresse av detaljhandelsservice nära sin bostad, eftersom de har svårt att förflytta sig. Som ett led i affärstidsnämndens övervakning av effekterna av fria affärstider ingick bl. a. att studera och analysera konsumenternas behov av att handla på icke “normala” tider. Nämnden övervägde att klarlägga ett eventuellt sådant behov genom att till ett urval av konsumenter rikta frågor om deras inställning till inköp på t. ex. söndagar. Nämnden fann dock bl. a. efter analyser av andra opinionsundersökningar - att undersökningar av denna typ inte är meningsfulla när det gäller frågeställningar av aktuellt slag varför nämnden baserade sina slutsatser på undersökningar av konsumenternas faktiska inköpsbeteende och deras bakgrundsförhållanden. Affärstidskommittén anser liksom affarstidsnämnden att det utifrån olika konsumenters subjektiva värderingar av ett fritt eller reglerat öppethållande i detaljhandeln knappast låter sig göras att söka fastställa den totala nyttan för konsumenterna av omfattande och flexibla öppethållandetider. Vid bedömning av vad som kan anses vara konsumenternas intresse vad gäller butikernas öppethållandetider har kommittén därför baserat sina ställningstaganden på det empiriska material som inhämtats om konsumenternas inköpsbeteende. De undersökningar som legat till grund för denna analys är bl. a. 1970 års affárstidskommittés kundintervjuer vid butiksenheter i Stockholm, Västerås och Södertälje, affárstidsnämndens undersökning hösten 1973 av kundstrukturen i söndagsöppna butiker samt Svenska institutet

108 Afjärsziderna och konsumenterna

för opinionsundersökningars (SIFO) undersökning i april 1975 av söndagshandlande konsumenter. Kommittén har vidare vid sin bedömning av konsumenternas intresse av öppethållandets omfattning i detaljhandeln beaktat de resultat och slutsatser som presenterats av Delegationen för arbetstidsangående olika anpassningsåtgärder for att möjliggöra infrågor (DELFA) förandet av sex timmars arbetsdag.

10.1 1970 års affärstidskommitté

På uppdrag av 1970 års affárstidskommitté genomförde Handelns Utredningsinstitut (HUI) i maj 1970 en serie kundintervjuer vid 50 butiksenheter i Stockholm, Västerås och Södertälje. Samtliga intervjuer gjordes med kunder, som under den aktuella tiden handlade på söndagar eller på vardagar efter kl 18. Det totala antalet kunder på sådana tider i de utvalda butikerna uppgick, under den tid intervjuandet pågick, till ca 33 000. Antalet intervjuade kunder uppgick till ca 950. Av HUIs undersökning framkom att andelen bilburna kunder som handlade under kvälls- och söndagsöppethållande var något högre än som i andra sammanhang redovisats under normal affärstid, att andelen förvärvsarbetande kvinnor bland kunder i kvälls- och söndagsöppna butiker var väsentligt högre än bland kunder på normal“ tid i andra sammanhang, att omkring två tredjedelar av samtliga kvällskunder ansåg sig ha svårt att handla tidigare på dagen, att omkring hälften av kvällskunderna i livsmedelsbutikerna inte kunnat . förlägga sitt inköp till tidigare på dagen samt att avståndet butik/bostad är väsentligt längre för kunder som utnyttjar kvälls- och Söndagsöppet än som i andra sammanhang redovisats för kunder på “normal” tid. Undersökningen gav vidare vid handen att ungefär en tredjedel av de tillfrågade kvälls- och söndagskunderna gjorde inköpen i samband med resa till eller från arbetsplatsen, medan 39 procent hade det aktuella inköpet som enda ärende. Av de tillfrågade söndagskunderna i livsmedelsbutikerna hade 43 procent tidigare under året besökt samma butik på söndagar vid minst åtta tillfällen Dessa upprepade inköp tydde enligt 1970 års affärstidskommitté på ett kontinuerligt behov av inköp på udda tider hos vissa konsumentgrupper. För att undersöka om konsumenternas behov av att göra inköp på kvällar och söndagar skulle kunna tillfredsställas genom varuutbudet i kiosker och liknande försäljningsställen, som normalt har öppet även på annan tid än den vanliga affärstiden, studerades de kunder som besökte livsmedelsenheterna även med avseende på inköpens fördelning på varugrupper. Av denna analys framgår att mer än 60 procent av inköpen avsåg färskvaror och andra livsmedel, vilka normalt ej förekommer i det s. k. kiosksortimentet. Dessutom konstaterades att endast cirka 2 procent av samtliga kun- Vid undersökningstillfallet hade under året der uteslutande köpte kioskvaror. Dessa kunder var således de enda som förflutit 15 söndagar. hade kunnat göra hela sitt inköp i en vanlig kiosk.

och konsumenterna A_ [först/derna

10.2 Affärstidsnämndens undersökningar

För att söka konkretisera söndagsöppethållandets betydelse för konsumenterna genomförde affárstidsnämnden i oktober 1973, dvs. nästan två år efter det att affárstidsregleringen upphävts, en undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna butiker. Undersökningen omfattar ca 4 000 intervjuer med kunder i livsmedelsbutiker, varuhus och stormarknader med kontinuerligt öppethållande på söndagar. I undersökningen har data rörande intervjupersonernas bakgrundsförhållanden familjestruktur, tillgång till bil, förvärvsarbete, avstånd till butik m. m. - kombinerats med faktiska uppgifter beträffande intervjupersonernas varuinköp utgiftssumma, typ av vara m. m. Intervjuerna genomfördes med kunder i ett statistiskt urval av söndagsöppna butiker på 13 orter, där söndagsöppethållande vid undersökningstillfället förekom i icke obetydlig omfattning. Dessa orter var Borås, Gävle, Göteborg, Helsingborg, Jönköping, Karlstad, Malmö, Mjölby, Norrköping, Stockholm, Västerås, Växjö och Örebro. l undersökningen ingår totalt 14 stormarknader, 27 varuhus och 57 livsmedelsbutiker. Intervjuerna utfördes i huvudsak söndagarna den 21 och 28 oktober 1973 under i förväg angivna tider. Dessa intervjuperioder, avpassade efter förväntad kundtillströmning i olika butikstyper och omfattande 3-4 timmar, fördelades på respektive butiker enligt ett rotationsschema så att olika delar av öppethållandetiderna blev täckta i ungefär samma omfattning. Av undersökningen framgår bl.a. att huvuddelen av kunderna i söndagsöppna butiker utgörs av yngre personer med jämförelsevis hög förvärvsintensitet. Omkring 40 procent av söndagskunderna var således vid undersökningstillfallet mellan 15 och 30 år gamla medan 5 procent av kunderna var 67 år eller äldre. Av den totala befolkningen på de i undersökningen ingående orterna utgjorde motsvarande åldersgrupper 30 respektive l7 procent, vilket sålunda är 10 procentenheter mindre respektive 12 procentenheter mer än vad som gällde för de söndagshandlande kunderna. Medan omkring 50 procent av befolkningen över 15 år på de undersökta orterna var förvärvsarbetande på heltid, var motsvarande andel bland kunderna i de söndagsöppna butikerna ca 14 procentenheter högre och uppgick till närmare 64 procent. Av stormarknadskunderna tillhörde omkring 40 procent hushåll med minst 4 personer. Bland söndagskunderna i livsmedelsbutikerna och hos varuhusen kom 27 respektive 23 procent från hushåll av denna storlek. Totalt sett utgjorde på de undersökta orterna hushåll med minst 4 personer omkring 20 procent av samtliga hushåll, vilket således visar att barnfamiljerna söndagshandlar i större utsträckning än övriga familjetyper. En relativt stor andel - 47 procent - av livsmedelsbutikernas söndagskunder kom till fots till butiken. Detta visar enligt affärstidsnämnden livsmedelsbutikernas karaktär av närhetsbutik. Till stormarknader och varuhus kom 6 respektive 38 procent av söndagskunderna till fots. Närmare 90 procent av söndagskunderna i stormarknaderna var bilburna medan motsvarande andelar för livsmedels- och varuhuskunderna uppgick till 40 respektive 38 procent. Med hänsyn till att varuhusen vanligen har centrala lägen på de undersökta orterna, utnyttjade en i förhållande till övriga butikskategorier

110 och konsumenterna Af/ärstiderna

högre andel söndagskunder - 23 procent - kollektiva fárdmedel. Till livsmedelsbutiker och stormarknader kom 9 respektive 4 procent av söndagskunderna med kollektiva trafikmedel. Färdsättet till de söndagsöppna butikerna varierade påtagligt mellan olika orter. I Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg var exempelvis vid undersökningstillfállet andelen kunder i livsmedelsbutikerna som tog sig till fots till butikerna betydligt större än vad som genomsnittligt gällde för samtliga orter. Stockholm avvek också från genomsnittet när det gäller kundernas sätt att ta sig till de söndagsöppna varuhusen så tillvida att varuhuskunderna i Stockholm i större utsträckning än på övriga orter utnyttjade kommunala trafikmedel. Den största andelen av söndagsinköpen utgörs av färskvaror. l livsmedelsbutikerna och varuhusen var således vid undersökningstillfállet antalet fárskvaruinköp i förhållande till det totala antalet dagligvaruinköp drygt 50 procent. I stormarknaderna var denna andel något lägre eller knappt 45 procent. Kioskvaror - dvs. tobak, glass, läskedrycker, tidningar m. m. - 30 procent av antalet dagligvaruinköp i utgjorde i genomsnitt omkring livsmedeslbutikerna. Motsvarande andel för varuhusen och stormarknaderna var drygt en fjärdedel. Andelen s. k. nollinköp, dvs. butiksbesök som ej resulterar i penningundersökning lägre i söndagshandeln än utlägg, var i affárstidsnämndens i vardagshandeln. Det genomsnittliga inköpsbeloppet på söndagar uppgick i Iivsmedelsbutikerna till ca 17 kr. i varuhusen och stormarknaderna till i stormarknader ca 31 respektive ca 66 kr. Det genomsnittliga inköpsbeloppet i Stockholmsområdet låg på en högre nivå än motsvarande belopp för stormarknader för Stockholms del till ca 76 kr. på övriga orter och uppgick i livsmedelsbutiker som konstaterades för Det genomsnittliga inköpsbelopp söndagsköp stämde enligt affárstidsnämnden väl överens med det genomi livsmedelsbutiker på vardagar. Jämfört med varsnittliga inköpsbeloppet kan således enligt affárstidsnämnden inköpen i livsmedelsbudagsinköprn tiker på söndagar inte karaktäriseras som kompletteringsköp. Andelen söndagskunder, som beskriver sina inköp som tillfállighets- “i förväg planerade inköp, utgjorde i affarstidsnämndens inköp respektive undersökning vardera ca 50 procent. I vissa avseenden skiljde sig dessa båda kundkategorier påtagligt från varandra medan det i andra avseenden inte förelåg några skillnader dem emellan. De kunder som i förväg bestämt sig för att handla var genomsnittligt yngre än övriga kunder. de hade vanligen ett kortare avstånd till den besökta butiken, de gjorde genomsnittligt större inköp än övriga kunder och de ansåg i större utsträckning än övriga kunder att det skulle varit omöjligt eller förenat med stora besvär att i stället förlägga söndagsinköpet till efterföljande vecka. Mellan de grupper söndagshandlande konsumenter som angav sitt sönsom ett i förväg planerat inköp respektive tillfallighetsinköp födagsinköp relåg emellertid inga skillnader i förvärvsintensitet. Inte heller kunde i undersökningen några skillnader mellan dessa båda grupper påvisas med avseende på bl. a. val av fardmedel till butiken samt tillgång till olika slags förvaringsutrymmen, som frysbox och kylskåp. Även om någon skillnad i förvärvsintensitet inte förelåg mellan de kund-

och konsumenterna lll Af/ärstiderna

grupper som uppgav att de handlat av en tillfällighet och de som angav att de planerat sina inköp pekar affärstidsnämnden på den markanta skillnad i Förvärvsintensitet som föreligger mellan söndagsköpande kunder som helhet betraktad och vardagsköpande kunder. Mot denna bakgrund drog affárstidsnämnden den slutsatsen att konsumenter med jämförelsevis hög förvärvsintensitet söndagshandlar i större utsträckning än övriga konsumenter. Att vissa konsumenter gör söndagsinköp utan närmare föregående planering kan enligt affärstidsnämnden inte tas som uttryck för att behovet av söndagshandel hos denna grupp konsumenter är lägre än hos övriga. Erfarenhetsmässigt är enligt affárstidsnämnden nämligen även den andel vardagsköpande konsumenter som planerar sina inköp jämförelsevis låg. l affárstidsnämndens undersökning konstaterades att söndagskunderna i livsmedelsbutikerna i större utsträckning än kunderna i varuhusen och stormarknaderna inordnat inköp på söndagar i ett återkommande inköpsmönster. Detta är enligt añärstidsnämnden naturligt med tanke på livsmedelsbutikernas - relativt övriga butikskategorier - karaktär av bostadsorienterade närhetsbutiker. Drygt 40 procent av dagligvarukunderna i livsmedelsbutikerna hade således gjort inköp vid minst två av de fyra söndagar som närmast föregick intervjutillfállet. För dagligvarukunderna i varuhusen och stormarknaderna uppgick motsvarande andelar till 27 respektive 13 procent. Affárstidsnämndens undersökning visade att det mellan olika orter finns påtagliga skillnader i kundernas utnyttjande av butikernas Söndagsöppethållande. Vid undersökningstillfället var det exempelvis vanligare att kunderna i varuhus och stormarknader i Stockholm handlade mer kontinuerligt på söndagar än kunderna på övriga orter. Av kunderna i livsmedelsbutikerna i Helsingborg hade vidare en tredjedel gjort inköp på samtliga de fyra söndagar som närmast föregick intervjutillfället, dvs. en högre andel än de 2l procent, som genomsnittligt gällde för samtliga i undersökningen ingående orter. Det finns enligt affärstidsnämnden ett relativt klart samband mellan kundernas utnyttjande av livsmedelsbutikernas öppethållande på söndagar och frekvensen söndagsöppna livsmedelsbutiker orter på respektive så tillvida att orter med jämförelsevis höga andelar återkommande kunder även har ett relativt omfattande söndagsöppethållande. Skälen till söndagsinköpen varierar enligt affarstidsnämndens undersökning i stor utsträckning. Dagligvaruinköpen orsakades vid undersökningstillfället vanligen av att konsumenten saknat någon vara. Således uppgav 40 procent av livsmedelskunderna, 34 procent av varuhuskunderna och 19 procent av stormarknadskunderna som främsta skäl till inköp av dagligvaror på söndagar att de “saknat något”. Som orsak till söndagsinköp av hushållskapitalvaror och andra s. k. sällanköpvaror uppgavs ofta att man har ont om tid på vardagar”. Medan den främsta orsaken till dagligvaruinköp på söndagar, dvs. har saknat något, enligt affárstidsnämnden kan sägas ligga bakom beslut om kompletteringsinköp, kan skälet “ont om tid på vardagar” sägas spegla ett mer planmässigt köpbeteende. De genomsnittliga inköpssummorna för de planerade söndagsinköpen var också högre än för kompletteringsinköpen. Den andel söndagskunder, 34 procent, som vid undersökningstillfállet uppgav har saknat något” som främsta orsak till dagligvaruinköp, handlade för i genomsnitt 15 kr i livsmedelsbutikerna, 16

och konsumenterna

112 Affärstiderna

kr i varuhusen och 29 kri stormarknaderna. Motsvarande genomsnittsbelopp för den andel söndagskunder - ll procent - som uppgav “ont om tid på som främsta skäl till inköp av dagligvaror, var för livsmedelsvardagar” butikerna 36 kr, för varuhusen 29 kr och för stormarknaderna 56 kr. På grundval av undersökningen av kundstrukturen i söndagsöppna butiker gjorde affarstidsnämnden den sammanfattande bedömningen

att förvärvsintensiteten hos konsumenter som gör inköp på söndagar är högre än hos den totala befolkningen över 15 år på de undersökta orterna, dvs. att de förvärvsarbetande i särskilt hög grad utnyttjar Söndagsöppet. atti första hand yngre dubbelarbetande barnfamiljer utnyttjar möjligheten att söndagshandla, att de yngre barnfamiljerna i större utsträckning än övriga konsumentgrupper har tillgång till bil och utnyttjar detta fárdmedel i större utsträckning än övriga kundgrupper vid besök i söndagsöppna butiker, att köpbenägenheten hos söndagshandelns kunder är högre än hos kunder som handlar på vardagar, i första hand omfattar livsmedel och inom denna vaatt söndagsinköpen rugrupp främst färskvaror, att de genomsnittliga inköpen av livsmedel på söndagar stämmer väl överens med genomsnittsinköpen på vardagar, att således inte söndagsinköpen av livsmedel i större utsträckning än inköpen på vardagar kan betecknas som kompletteringsinköp, att påtagliga skillnader föreligger mellan olika orter när det gäller kundernas utnyttjande av butikernas söndagsöppethållande. att detta tyder på att det är först när butikerna tillämpar ett mer regelbundet som konsumenterna inordnar söndagshandel i sitt inköpöppethållande smönster, att andelen söndagskunder, som beskriver sina inköp som “tillfällighetsinköp” respektive ”i förväg planerade inköp”, vardera utgör ca 50 procent, att de söndagskunder som i förväg bestämt sig för att handla är genomkunder, har kortare avstånd till den besökta snittligt yngre än övriga butiken och gör genomsnittligt större inköp än övriga kunder samt i livsmedelsbutikerna i större utsträckning än kunderna att söndagskunderna i varuhusen och stormarknaderna inordnat inköp på söndagar i ett återkommande inköpsmönster, vilket är naturligt med tanke på livsmedelsbutikernas karaktär av bostadsorienterade närhetsbutiker. Av de kunder som vid undersökningstillfället handlade i söndagsöppna butiker uppgav ca 80 procent att det skulle varit möjligt för dem att i stället göra motsvarande inköp en vardag i efterföljande vecka. Bland dessa kunder ingår såväl sådana som endast i nödfall skulle ha kunnat lägga om sina inköp till en vardag i efterföljande vecka som sådana som utan olägenhet skulle ha kunnat göra en sådan förändring av sina inköp.

SOU I977:72 och konsumenterna A/_f/ärstiderna 113

10.3 Svenska institutet for

opinionsundersökningars (SIFO:s)

undersökning av söndagshandlande konsumenter i 1975 april

SIFO gjorde i april 1975 på uppdrag av Handelns utredningsinstitut (HUI) en intervjuundersökning om konsumenternas inställning till och utnyttjande av söndagsöppna butiker. Undersökningen omfattade dels ett representativt urval om l 000 personer dragna ur det samlade befolkningsregistret, dels l 150 kunder i söndagsöppna butiker. Ett huvudsyfte med intervjuerna av personerna i det allmänna urvalet var att studera i vilken utsträckning den vuxna svenska befolkningen handlar livsmedel. kläder, skor, radio-, tv- och hushållsapparater samt möbler på söndagar. Inköp på söndagar av sådana varor som normalt säljs genom kioskhandeln, dvs. tidningar, tobak, glass, läskedrycker, frukt och konfektyrer etc., omfattades inte av denna del av undersökningen. Av den allmänna intewjuundersökningen framgår att en tredjedel av den totala vuxna befolkningen vid något tillfälle gjort inköp av på söndagar aktuella varor. Detta är emellertid SIFO en missvisande siffra for enligt konsumenternas utnyttjande av söndagsöppna butiker, eftersom inte alla konsumenter har tillgång till söndagsöppna butiker på sin bostadsort. Andelen vuxna personer av befolkningen med tillgång till kontinuerligt söndagsöppna butiker och som gjort söndagsinköp någon av de senaste fyra söndagarna uppgick vid undersökningstillfållet till 49 procent. Av undersökningen framgår också att det främst är personer i yngre åldrar som handlar på söndagar. I åldrarna mellan 18 och 29 år hade vid undersökningstillfållet 30 procent handlat någon av de senaste fyra söndagarna. Motsvarande andel for åldersgruppen 30-49 år var 20 procent och för åldersgruppen 50-75 år ll procent. Enligt SIFOs undersökning utnyttjar hushåll med en respektive två inkomsttagare söndagshandeln i lika stor utsträckning. En skillnad finns emellertid mellan hushåll i vilka den huvudsaklige har förvärvsmatinköparen arbete respektive hemarbete. Enligt undersökningen var således förvärvsarbetande matinköpare oftare söndagskunder än hemarbetande. Av den del av SIFOs intervjuundersökning som gjordes med kunder i söndagsöppna butiker framgår att 76 procent av kunderna handlat livsmedel och 26 procent övriga dagligvaror, bl. a. kemisk-tekniska varor. Kläder, skor och hemtextilier hade inköpts av ll procent av söndagskunderna medan radio-, tv- och hushållsapparater samt möbler köpts av sammanlagt 3 procent. Kioskvaror hade inköpts av 26 procent av kunderna. Som framgår av procentandelarna har flera kunder gjort inköp inom flera olika varuområden. Av de kunder som handlat dagligvaror -livsmedel, kioskvaror och övriga dagligvaror - hade 58 procent gjort inköp som understeg 30 kronor medan 20 procent av söndagskunderna gjort inköp som uppgick till mellan 30 och 50 kronor. Motsvarande andelar for kunder som köpt dagligvaror for över 50 och över 100 kronor var 21 respektive 7 procent. Av de kunder som handlat kläder, skor, textilier, hushållskapitalvaror eller liknande varor hade omkring hälften handlat for mindre än 50 kronor och ca en fjärdedel for mer än 100 kronor. Enligt SIFOs undersökning är inköpen på söndagar i relativt stor utsträck-

114 Aâärstiderna och konsumenterna

ning planerade. Av de undersökta söndagskunderna hade var sjätte bestämt redan på lördagen eller tidigare att de skulle handla på söndagen. Var fjärde kund beslutade sig på söndag morgon för att göra inköp. medan var tredje bestämde sig för att gå och handla en eller ett par timmar före inköpet. Omkring en fjärdedel av kunderna uppgav att deras inköp var rena imdvs. de bestämde när de passerade eller kom i pulsköp, sig för inköpet närheten av den affär där de gjorde inköpet. Omkring 2 procent av de intervjuade personerna uppgav att det ingår i deras vanor att alltid gå och handla på söndagar. Det vanligaste skälet som söndagskunderna angav för att man handlade var att man att någonting saknades hemma. Detta på söndagar upptäckt skäl angavs vid undersökningstillfállet av 45 procent av söndagskunderna. som skäl för att de gick ut och söndagshandlande att 24 procent uppgav de haft ont om tid de senaste dagarna eller att de hade gott om tid på söndagarna, medan 4 procent uppgav att de fått oväntade gäster och att de därför måste göra inköp. De som gjorde större inköp i pengar räknat angav oftare än övriga som skäl för att handla på söndagen att de haft ont om tid de senaste dagarna eller att de hade gott om tid på söndagarna. Av de kunder som handlat livsmedel för över 50 kronor angav 40 procent detta som skäl för sön- Motsvarande andel för de kunder som handlat livsmedel för dagsinköpet. mellan 30 och 50 kronor var 28 procent. Av undersökningen framgår vidare att det främst är de kunder som redan dagen innan eller tidigare planerat sina inköp, som uppger att de av tidsskäl handlat på söndagar. Män och kvinnor söndagshandlar enligt SIFOS undersökning i ungefär

lika stor utsträckning Av de söndagshandlande kvinnorna var det 79 pro-

cent som var den huvudsakliga matinköparen i hushållet. För de söndagshandlande männen var motsvarande andel 38 procent. Till i urvalet av personer i den totala vuxna bede personer som ingick riktades i SIFOs undersökning frågan “Vilka anser Ni fördelarna folkningen affärer vara?” Av resultatredovisningen framgår att de med söndagsöppna butiker har relativt lätt att nämna förkunder som utnyttjar söndagsöppna delar. Av de kunder som aldrig söndagshandlat kunde flertalet inte nämna fördel och de framhöll vanligen att det inte finns några fördelar. någon fördelen med butiker som nämndes var Den vanligaste söndagsöppna till söndagsöppna butiker om man under en att det är bra att ha tillgång Detta svar lämnades av 47 procent av helg upptäcker att något saknas. dem som vid undersökningstillfållet handlat de senaste fyra söndagarna och 42 procent av dem som någon gång handlat. Ett annat ofta framhållet skäl var att söndagsöppna butiker är bra för dem som har ont om tid på vardagar eller svårt att komma ifrån på vardagama på grund av barnpassning, sjukdom eller liknande. Detta skäl nämndes av 43 procent av de personer handlat de senaste fyra söndagarna och 34 som vid undersökningstillfállet

1 Enligt distributionsutredningens (SOU 1975:69) undersökning av inköpsvanorna hos i tätorten Örebro husmodern för hushållen i Örebro svarar i genomsnittshushållet Resöver 60 procent av inköpen medan mannen i hushållet svarar for 21 procent. terande inköp utförs av andra hushållsmedlemmar eller hushållsmedlemmarna gemensamt.

Affärstiderna och konsumenterna 115

procent av de personer som någon gång handlat på söndagar. Var tionde person av dem som handlat på söndagar ansåg att Söndagsöppet är bra om man får oväntade gäster medan 7 procent framhöll som fördel att man kan handla tillsammans med andra familjemedlemmar. Omkring 15 procent av de personer som handlat de senaste fyra söndagarna och ca 25 procent av dem som någon gång handlat framhöll att det inte fanns några särskilda Fördelar med söndagsöppna butiker. De personer som inte brukar handla på söndagar hade som nämnts svårt att ange några fördelar med söndagsöppna butiker. Däremot kunde de ange många nackdelar. Den vanligaste nackdelen med söndagsöppna butiker som angavs var att det är fel att de handelsanställda ska behöva arbeta på söndagar. Detta skäl angavs vid undersökningstillfället av 57 procent av dem som handlat de senaste fyra söndagarna, av 66 procent av dem som någon gång handlat i söndagsöppna butiker och likaså av 66 procent av dem som inte söndagshandlat. Av de personer som inte handlat på söndagar tyckte 22 procent att det över huvudtaget var onödigt med Söndagsöppet och framhöll att om folk planerade bättre så skulle de hinna handla på vardagarna. Vidare trodde 24 procent av de som inte hantlat på söndagar att priserna ökar genom söndagsöppna butiker. Denna åsikt delades av endast ll procent av de söndagskunder som handlat någon gång under de senaste fyra msöndagarna och 18 procent av de personer som någon gång handlat på söndagar. Omkring 18 procent av de personer som inte handlat på söndagar ansåg att söndagen skulle vara en dag för avkoppling, friluftsliv och samvaro med familj och vänner medan l procent anförde religiösa skäl och 3 procent irritation mot prylsamhället och kommersialiseringen som skäl för den negativa inställningen till öppethållande på söndagar. På en fråga i SIFO:s undersökning till de intervjuade om de ansåg det vara en fördel eller nackdel att det finns deltidsarbete för personer som vill arbeta extra på söndagarna svarade 65 procent att de ansåg det vara en fördel medan ll procent ansåg det vara en nackdel. Söndagskunderna understryker enligt SlFO:s undersökning betydelsen av söndagsöppna butiker avsevärt mycket mer än de som inte handlar på söndagar. Omkring hälften av söndagskunderna anser enligt undersökningen att söndagsöppna affärer underlättar mycket för dem som har svårt att komma ifrån på vardagarna, beroende på t. ex. förvärvsarbete, liksom för dem som saknar någon vara en söndag, t. ex. därför att de får gäster. Att söndagsöppna butiker ger tillfälle att handla tillsammans med andra familjemedlemmar är enligt undersökningen ett mindre tungt vägande skäl. Särskilt yngre förvärvsarbetande personer - såväl män som kvinnor - sätter stort värde på söndagsöppna butiker. Av söndagskunderna uppgav vid undersökningstillfället 38 procent att det skulle ha försvårat för dem att skjuta på inköpen till dagen efter eller senare i veckan, varav 22 procentenheter ansåg att det skulle ha försvårat mycket och 16 procentenheter att det skulle ha försvårat något. Vidare framgår av undersökningen att en förskjutning av inköpen skulle varit svårast att genomföra för förvärvsarbetande kvinnor samt för dem som gjort inköp för mer än 50 kronor. De kunder som uppgav att det skulle ha försvårat för dem att skjuta på inköpen fick i SlFO:s undersökning också ange vilka problem en för-

116 och konsumenterna

Ajfärstiderna

skjutning skulle ha inneburit for dem. Av dessa kunder uppgav en femtedel att de - om tillgång till söndagsöppen butik saknats - inte skulle ha haft mat för dagen och en tredjedel att de inte fått tillgång till den vara de saknat. Omkring 20 procent uppgav att de beroende på sina arbetstider hade ont om tid på vardagarna. Detta gällde framförallt förvärvsarbetande män och kvinnor med barn. Vad gäller servicegraden i butikerna framgår av SlFO:s undersökning att 44 procent av söndagskunderna anser att man får lika bra service på söndagar som på vardagar i butikerna. En tredjedel av söndagskunderna ansåg att servicen på söndagar är sämre. På frågan om det borde vara tillåtet eller förbjudet enligt lag att ha söndagsöppna butiker- varmed ej avses kiosker- svarade iS1FO:s undersökning 39 procent av de intervjuade att det borde vara tillåtet och 52 procent att det borde vara förbjudet. Av de som någon gång handlat i söndagsöppna butiker svarade 60 procent att det borde vara tillåtet och 32 procent att det borde vara förbjudet. Av de som handlat någon gång under de senaste fyra söndagarna ansåg 70 procent att det borde vara tillåtet och 22 procent att det borde vara förbjudet.

”Kortare arbetstid - När? Hur?” 10.4 DELFAs rapport

Delegationen for arbetstidsfrågor - DELFA - redovisar i rapporten “Kortare arbetstid - När? Hur? (SOU 1976:34) en sammanfattning av det utredningsarbete beträffande arbetstidsforkortning som pågår inom olika mynoch institutioner. Delegationen redovisar även resultaten av ett digheter antal undersökningar som delegationen genomfört i egen regi. Delegationens och innehåller inte rapport är främst avsedd som en diskussionspromemoria till frågan om tidpunkter och omfattningen av komnågot ställningstagande mande arbetstidsreformer. Löntagarorganisationerna har emellertid deklarerat att det långsiktiga målet är en 30-timmars arbetsvecka uppnådd genom en förkortning av den dagliga arbetstiden. Det råder vidare enligt rapporten full enighet om att det är parterna på arbetsmarknaden som måste avgöra i vilken takt detta långsiktiga mål kan nås och hur generella arbetstidsförkortningar skall vägas mot andra arbetstidsreformer och andra standarduttag. Delegationen konstaterar beträffande butikstiderna att dessa i dag i högre grad än tidigare styr familjens inköpsvanor. Butikerna var förr i tiden öppna från tidiga morgonen till sena kvällen och husmödrarna hade motsvarande tid för inköp. Detta gällde framför allt dagligvaror. Vid större inköp, där båda makarna ville handla tillsammans, blev möjligheterna genast betydligt sämre. För ensamstående förvärvsarbetande har enligt delegationen möjligheten att handla alltid varit betydligt sämre än för hemmafrufamiljerna, både när det gäller dagligvaror och sällanköpsvaror. Allt eftersom förvärvsfrekvensen ökat bland kvinnorna har enligt delegationen dessa sämre möjligheter att handla kommit att gälla en större grupp konsumenter. Enligt delegationen har de lediga lördagarna och de senaste årens utveckling mot kvällsöppet och söndagsöppet i handeln åter ökat möjligheterna till inköp för många konsumenter. Förändringarna i öppethållandetiderna.

och konsumenterna A_ [först/derna

vilka under den tid fria affärstider gällt varit mest påtagliga i varuhusen, är enligt delegationen en anpassning till det nya mönstret för familjernas beteende. Butikernas öppethållandetider måste vid en allmän övergång till sex timmars arbetsdag enligt delegationen bli beroende av flera faktorer. Delegationen anger främst fyra faktorer, nämligen D konsumenternas behov och värdering av olika öppettider D de anställdas krav på arbetstider och arbetsvillkor D kapitalets krav på förräntning D samhällets önskan att påverka handelns resursutnyttjande.

Beträffande konsumenternas behov av detaljhandelsservice konstaterar delegationen att ett öppethållande på sex timmar per dag inte kan anses realistiskt, även om arbetstiden förkortas till sex timmar per dag såväl i handeln som allmänt. Om butikerna har ett oförändrat öppethållande jämfört med idag och arbetstiden för konsumenterna i allmänhet förkortas med två timmar varje dag inom nuvarande ramar. innebär det enligt delegationen bättre möjligheter att handla - en högre servicegrad i handeln - än idag. Rent teoretiskt borde man därför enligt delegationen kunna nå samma servicegrad som idag, eller kanske t. o. m. högre, även om öppettiderna inskränktes något jämfört med idag. Delegationen räknar dock inte med att arbetstiderna vid sextimmarsdag kommer att förläggas inom samma ramar som för närvarande. Med stor sannolikhet måste sextimmarsdagen enligt delegationen innebära en övergång till tvåskift på arbetsplatser, där man i dag bara har ett skift. Detta talar enligt delegationen för ett behov av ett öppethållande i detaljhandeln av minst samma omfattning som idag.

10.5 Affärstidskommitténs bedömningar och slutsatser

Såväl dagligvaruhandeln som fackhandeln är för närvarande rikt differentierad vad gäller varuutbud och butiksstruktur. Inom dagligvaruhandeln har konsumenterna - i mån av tid och resurser - stora valmöjligheter när det gäller varuutbudet, alltifrån de -jämfört med ordinära livsmedelsbutiker - breda sortiment som bjuds ut vid de vanligen externt lokaliserade stormarknaderna till det smalare och grundare sortiment som finns hos de s. k. servicebutikerna, vissa bensinstationer och större kiosker. Dessa butikskategorier utgör ytterligheterna vad gäller dagligvaruhandelns servicegrad gentemot konsumenterna. Den övervägande försäljningen av dagligvaror sker genom livsmedelsbutiker med ett allsidigt sortiment av dagligvaror och vissa specialvaror. Även när det gäller öppethållandet föreligger, som framgått av tidigare kapitel, stora skillnader mellan olika butikskategorier. Vissa butikskategorier har mer än andra framhävt ett omfattande öppethållande som ett aktivt konkurrensmedel när det gällt att inför konsumenterna profilera distributionsformen. Till dessa butikskategorier hör främst servicebutikerna, bensinstationsbutikerna och kioskerna. För servicebutikerna och bensinstationsbutikerna har de fria affarstiderna utgjort en av de grundläggande förut-

118 Af/ärstiderna och konsumenterna

sättningarna för expansion under senare år. I och med att öppethållandet fr. o. m. den 1 januari 1972 blivit ett fritt konkurrensmedel har konsumenterna vid valet av det försäljningsställe som utifrån den egna värderingen erbjudit den mest fördelaktiga servicenivån haft att väga in även öppethållandet. Inom fackhandeln finns på samma sätt som inom dagligvaruhandeln i många fall olika typer av försäljningsställen att välja på för konsumenterna. 1 exempelvis möbelhandeln finns dels de till tätorternas centrala delar lokaliserade mindre och medelstora möbelbutikerna av traditionell typ, dels de utanför tätorterna belägna möbelvaruhusen. De olika distributionsformer som uppstått inom handeln har sitt ursprung i de skilda inköpsmönster konsumenterna representerar. De svarar var och en på sitt sätt för en av konsumenterna efterfrågad form av detaljhandelsservice. Full utbytbarhet mellan de olika distributionsformerna föreligger dock inte för konsumenterna vid val av inköpsställe, bl. a. beroende på de olikheter i sortimentens sammansättning som föreligger. Vissa resurshar inte heller full frihet vid val av inköpsställe eftersom svaga grupper inom vissa distributionsformer vanligen kräver tillgång till bil. För inköp kvinnor och familjer med andra grupper, t. ex. familjer med hemarbetande dubbelarbetande makar, kan möjligheten att nå externt belägna försäljningsställen vara begränsad till senare kvällstid eller till helger beroende på anbristande tillgång till bil eller till bristande tid. tingen Olika förutsättningar och olika kostnadsnivåer hos skilda distributionsformer kan medföra stora prisskillnader på samma eller jämförbara varor mellan de olika butikskategorierna. Som framgått av det tidigare kan konsumenterna beroende på val av inköpsställe - stormarknad eller s. k. ser- - vid vicebutik spara upp till 10 procent av den totala inköpskostnaden inköp av dagligvaror. Priserna i stormarknaderna kan hållas vid en jämförelsevis låg nivå, beroende på, som nämnts i kapitel 8, den reduktion av de rörliga kostnadernas betydelse som kan uppnås genom de stordriftsfördelar som finns i denna butikstyp. I de butikstyper - främst kiosker och servicebutiker - där de rörliga kostnaderna inte kan reduceras genom stordriftsfördelar måste priserna anpassas till en jämförelsevis högre kostnadsnivå. Vid jämförelse av prisnivåer i olika butikskategorier bör beaktas att inköp i olika butikskategorier för konsumenterna för med sig skilda slag av kringkostnader, t. ex. kostnader för resor och eget arbete. Dessa kringkostnader Genom sin externa lokalisering medför varierar för olika butikskategorier. exempelvis inköp i stormarknader för flertalet konsumenter högre transän motsvarande inköp i annat försäljningsställe. Likaså är portkostnader vanligen - ur konsumenternas synpunkt - servicegraden i stormarknaderna i så motto att självbetjäningen i storlägre än i övriga försäljningsställen marknaderna är mera konsekvent genomförd än i övriga försäljningsställen. Hår nämnda kringkostnader är emellertid inte på samma sätt som priser mätbara. Transportkostnaderna varierar för den enskilde konsuobjektivt menten beroende på det faktiska avståndet till den aktuella stormarknaden liksom på valet av transportmedel. På samma sätt varierar för den enskilde individen värdet på den egna arbetsinsatsen med värdet på en alternativ Priserna däremot är desamma för samtliga konsumenter som sysselsättning.

Affärsliderna och konsumenterna l 19

besöker det aktuella försäljningsstället. Familjernas och de enskilda hushållens livsmönster förutsätter numera i större utsträckning än tidigare flexibilitet i butikernas öppethållande. Orsakerna härtill är flera. En av de främsta orsakerna är att förvärvsintensiteten för den vuxna befolkningen ökat markant under senare år, vilket bl. a. lett till ett ökat antal dubbelarbetande hushåll. Kvinnorna har på olika sätt stimulerats att söka arbete utanför hemmet, vilket medfört krav på samhället på resurser för bl. a. barntillsyn. Den tillgängliga tiden för familjerna för olika aktiviteter - enskilda eller gemensamma - har genom de förändringar som skett blivit mer begränsad och samtidigt mer inrutad än tidigare. Många familjer har att dagligen dels passa de tider som är knutna till förvärvsarbetet, dels passa de tider som gäller för inlämning och hämtning av barn på daghem, fritidshem eller förskolor, dels göra de inköp som krävs for uppehållet. Det är mot denna bakgrund angeläget att såväl samhällelig som enskild service utformas så att familjernas dagliga rutiner i så stor utsträckning som möjligt underlättas. Ett ökat antal människor har således kommit att bli beroende av att kunna handla på sådana tider som på ett naturligt sätt passar in i det övriga livsmönstret. Med tanke på att variationerna i detta avseende mellan olika individer är stor framstår det som angeläget att butikerna kan erbjuda en relativt stor flexibilitet i sitt öppethållande. Genom möjligheter för butikerna att anpassa sina öppethållandetider till den efterfrågan på detaljhandelsservice som lokalt föreligger kan konsumenternas intresse av att rationellt inplacera inköp av daglig- och sällanköpsvaror i sitt livsmönster tillgodoses. Den utveckling av butikernas öppethållandetider som konstaterats under den tid fria affärstider gällt bör ses mot denna bakgrund. Konsumenterna kan förväntas, att utifrån egna värderingar av tillgänglig tid och utbud av varor till skilda prisnivåer, ha valt det inköpsmönster som framstått som mest rationellt utifrån de egna förutsättningarna. Att de konsumenter som utnyttjar möjligheterna till inköp på icke normala” affarstider till stor del består av yngre dubbelarbetande barnfamiljer bekräftar att stora grupper i samhället skapat ett livsmönster som i många fall innefattar möjligheter till inköp på icke “normala” tider. Storleken och sammansättningen på de inköp av livsmedel som görs i söndagsöppna butiker enligt affárstidsnämndens undersökningar visar också att handeln på söndagar - för de konsumenter som utnyttjar möjligheten till söndagsköp - är såväl en kompletteringshandel som ett inslag i ett reguljärt inköpsmönster. Kravet från konsumenternas sida på möjligheter till inköp på icke normala tider kan enligt DELFAs studie av effekterna i olika avseenden av en 6-timmars arbetsdag väntas öka i framtiden. Enligt denna studie kan en sådan arbetstidsreform knappast genomföras inom nuvarande ramar för arbetstidens förläggning. Skiftarbetet skulle således behöva öka i omfattning, vilket för detaljhandelns del med stor sannolikhet skulle komma att medföra krav på en större flexibilitet i öppethållandetiderna. Skulle arbetstidsförkortningen kunna genomföras utan en ökning av omfattningen av Skiftarbete skulle däremot enligt DELFAs studie kravet på ökad flexibilitet i detaljhandelns öppethållande bli mindre påtagligt. I en sådan situation skulle

120 Aøärstiderna och konsumenterna SOU |977:72

redan ett bibehållande av det öppethållande i detaljhandeln som finns i dag kunna innebära en ökad servicegrad för konsumenterna. Av affárstidsnämndens undersökningar framgår att butikernas öppethållandetider i stor utsträckning varierar mellan olika orter. På vissa orter är frekvensen söndagsöppna butiker stor medan det på andra orter inte förekommer något söndagsöppethållande alls eller en låg frekvens söndagsöppna butiker. Dessa lokala variationer kan enligt affarstidsnämndens bedömning inte förklaras utifrån rationella faktorer eller av konsumenternas lokalt betingade olika behov av att kunna handla på icke normala tider. Av alfärstidsnämndens undersökningar framgår emellertid också att det föreligger ett samband mellan å ena sidan frekvensen söndagsöppna butiker och å andra sidan konsumenternas utnyttjande av dessa butiker på så sätt att orter med hög frekvens söndagsöppna butiker i större utsträckning än övriga orter visar hög frekvens återkommande söndagskunder. Detta tyder på att det är först när butikerna med viss regelbundenhet börjar tillämpa öppethållande på söndagar som konsumenterna kan inordna inköp på söndagar i ett reguljärt inköpsmönster. De resultat som framkommit i SlFOs undersökning av konsumenternas inställning till och utnyttjande av söndagsöppna butiker bekräftar en sådan slutsats. Av de konsumenter som gör inköp i söndagsöppna butiker uppger sig enligt affarstidsnämndens undersökningar i genomsnitt ca 20 procent inte kunna skjuta på dessa inköp till en vardag senare i veckan. Resterande ca 80 procent av konsumenterna skulle således kunna göra en sådan förskjutning av sina inköp. Bland dessa konsumenter ingår såväl sådana konsumenter som utan större besvär skulle kunna skjuta på sina inköp till en dag senare i veckan som sådana konsumenter för vilka en förskjutning av inköpen skulle medföra påtagliga besvär. Den omständigheten att de för inköp besökte en söndagsöppen butik indikerar dock att de - oavsett grad av olägenhet med en förskjutning av inköpen - vid val mellan olika inköpsalternativ föredragit att verkställa inköpet på en söndag. En situation som kräver inköp på söndagar kan dock denna grupp av konsumenter knappast peka på varför deras beteende närmast får tas som uttryck för en värdering av olika möjligheter att planera tillgänglig tid med avseende på förvärvsarbete, resor och fritid. Den situation i vilken vissa konsumentgrupper befinner sig vad gäller inköp av daglig- och sällanköpsvaror ställer sålunda krav på ett flexibelt öppethållande i detaljhandeln. Skulle möjligheterna till öppethållande i större omfattning inskränkas skulle konsumenterna för sina inköp på icke “normala” tider bli hänvisade till ett minskat antal alternativa inköpsställen, bl. a. sådana som tillämpar högre priser på vissa varor och därmed en genomsnittligt högre prisnivå.

sou 1977:72

11 Affárstiderna och

medbestämmandelagen

Den l januari 1977 trädde lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) i kraft. Enligt MBL kan alla frågor som rör affarernas öppethållande göras till föremål för förhandlingar och kollektivavtal. Arbetstagarorganisationerna kan med fackliga stridsåtgärder verka för sådant öppethållande som ligger i de anställdas intresse. Medbestämmandelagen måste således tas med i bilden vid bedömning av Förutsättningarna såväl för de fria affarstider som gällt sedan årsskiftet 1971/72 som för utformningen av en eventuell ny affárstidslag. Det är nödvändigt att ta den nya lagen om medbestämmande i arbetslivet som utgångspunkt för överväganden av vilken som ordning i framtiden skall gälla för affarernas öppethållande.

11.1 Innebörden av tillkomst

medbestämmandelagens

Alla frågor som rör affarernas öppethållande ligger inom ramen för vad som i medbestämmandelagens mening hör till “förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (l, lO och 23 §§ medbestämmandelagen). Därmed kan alla sådana frågor göras till föremål för förhandlingar och kollektivavtal enligt den nya lagen. För förhandlingsrätt enligt medbestämmandelagen är det liksom i hittills gällande rätt en förutsättning att det finns en facklig organisation på arbetstagarsidan som representerar åtminstone någon anställd hos det företag - den arbetsgivare - gentemot vilket/vilken anspråk på förhandlingar riktas. En ytterligare förutsättning för tillämplighet av vissa nya medbestämmanderegler i lagen - t. ex. regeln om s. k. primär förhandlingsskyldighet - är också att arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal i förhållande till vederbörande arbetstagarorganisation. Till skillnad från vad som tidigare gällt medför enligt den nya lagen förhandlingsvägran skadeståndsansvar för den som vägrar. Den nya arbetsrättsliga lagstiftningen innebär en förstärkning av arbetstagarorganisationernas ställning utöver vad som följer av att de har rätt att förhandla och träffa kollektivavtal. Det vidgade inflytandet består bl. a. i den primära förhandlingsskyldigheten för företaget/arbetsgivaren. Detta innebär att arbetsgivaren är skyldig att på eget initiativ ta upp förhandlingar med vederbörande motpart eller motparter på arbetstagarsidan innan han fattar beslut om viktigare förändringar av sin verksamhet eller av arbetseller anställningsförhållandena för arbetstagarna - medlemmarna i den eller

122 och medbestämmandelagen Affärstiderna

de förhandlingsberättigade arbetstagarorganisationerna. Förhandlingarna förs i första hand på det lokala planet, men kan också föras upp på förbundsnivå på arbetstagarsidan. Under den primära förhandlingsskyldigheten faller exempelvis frågor om Förändringar i öppethållandetiderna och arbetstagarnas arbetstidsscheman (jfr ll-l4 §§ MBL). Reglerna om primär förhandlingsskyldighet är skrivna under den förutsättningen att det ytterst är arbetsgivaren som beslutar om enighet inte kan nås i förhandlingarna. Ett mer långtgående inflytande för arbetstagarsidan är avsett att uppnås genom kollektivavtal om medbestämmanderätt t32§ MBL). Medbestämmandelagen förklarar att kollektivavtal bör träffas om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser ingående och av anställningsavtal, ledningen och fördelningen av arbetet och upphörande verksamhetens bedrivande i övrigt, om arbetstagarparten begär det när det forhandlas om kollektivavtal rörande löner och allmänna anställningsvillkor. Denna programregel täcker sålunda frågor om affárernas öppethållande. Med medbestämmanderätt syftas i detta sammanhang på inflytande i skilda former över arbetsgivarens beslut i de berörda frågorna, t. ex. vetorätt eller rätt att vara representerad och delta i beslut hos ett partssammansatt råd eller annat organ etc. Arbetstagarsidan kan enligt 44k medbestämmandelagen under vissa förutsättningar utnyttja den s. k. kvardröjande stridsrätten till stöd for anspråk på medbestämmanderättsavtal. Detta innebär att arbetstagarsidan kan reservera åt sig en rätt att under giltighetsanställningsvillkor utan perioden för ett träffat avtal om löner och allmänna fredsplikt återuppta en resultatlös förhandling om en medbestämmanderättsfråga. dvs. med stöd av strejkvapnet framtvinga en lösning som ligger i linje med de anställdas intressen.

täckningsgrad i detaljhandeln

11.2 Medbestämmandelagens

är inte tillämplig på samtliga butiker Medbestämmanderättslagstiftningen genom i detaljhandeln. Begränsningen ligger däri att rätten till inflytande förhandlingar och kollektivavtal tillkommer arbetstagarna genom deras organisationer. Utanför medbestämmandelagens regler faller således butiker utan anställda - familjebutiker - liksom butiker där ingen av de anställda är organiserad. Handelns (HAO), som organiserar bl. a. företag arbetsgivareorganisation har inom detta verksamhetsområde för inom den enskilda detaljhandeln, närvarande ca 6 000 medlemmar. Med ca l 800 av de företag som står utanför HAO har Handelsanställdas förbund tecknat kollektivavtal, s. k. hängavtal. HAO har en - mätt på företagsnivå - relativt låg organisationsgrad. lnom till exempelvis Sveriges Köpmannaförbund uppgår antalet medlemsföretag praktiskt taget samtliga större företag ca 18 000. HAO organiserar emellertid - företag med 20 eller fler anställda - och de företag som i detaljhandeln familjeföretag med står utanför HAO är främst små företag, huvudsakligen Detta gör att sysselsättningsmässigt de till HAO aninga eller få anställda. slutna företagen omfattar flertalet - ca 60 procent - av samtliga sysselsatta inom den enskilda detaljhandeln. lnom den konsumentkooperativa detaljomfattas anställda av de avtal som träffas mellan den handeln samtliga

så;

A_ ;Värst/derna och medbesIämmande/agen

kooperativa förhandlingsorganisationen KFO och de fackliga organisationerna. Totalt sett omfattar således medbestämmandelagens regler huvuddelen av den personal som sysselsätts i detaljhandeln. Hittills har benägenheten att tillämpa förlängt öppethållande på vardagar och öppethållande på söndagar varit låg hos de mindre och mellanstora butikerna inom såväl livsmedelshandeln som fackhandeln. Av de butiker som hittills tillämpat kontinuerligt öppethållande på söndagar omfattas praktiskt taget samtliga av medbestämmandelagens regler.

11.3 Betydelsen av medbestämmandelagen for företagen, de

anställda och konsumenterna

Den primära förhandlingsskyldigheten tvingar de kolIektivavtalsbundna/öretagen att infor Förändringar i öppethållandet på eget initiativ ta upp förhandlingar med arbetstagarnas organisationer. Företagen är också skyldiga vid skadeståndsansvar att ta upp förhandlingar om kollektivavtal rörande affarstiderna om arbetstagarparten kräver detta. Någon skyldighet för foretagen att träffa definitiva uppgörelser föreligger däremot inte. Skulle emellertid kollektivavtal om affarstiderna komma att träffas kan inskränkningar ske av öppethållandet i de butiker som när den nya medbestämmandelagen trädde i kraft hade ett omfattande öppethållande. Eventuella kollektivavtal angående butikernas öppethållande tecknade med stöd av medbestämmandelagens regler kommer emellertid inte att verka konkurrensneutralt mellan samtliga de företag som är verksamma i detaljhandeln. Detta är en effekt av att medbestämmandelagen ger förhandlingsrätten till de kollektivavtalsslutande organisationerna på arbetsgivaroch arbetstagarsidan, vilket innebär att företag som inte tillhör kollektivavtalsslutande organisation givetvis också står fria gentemot de regler som kan ha uppställts i kollektivavtal, på samma sätt som de överhuvudtaget står utanför de avtal som i dagens läge sluts mellan arbetsmarknadens parter. Den bristande konkurrensneutralitet som har sitt ursprung i detta förhållande är således ingenting specifikt för kollektivavtalsreglerade affärstider utan rör samtliga de frågor som är eller kan komma att bli reglerade i kollektivavtal. Bristande konkurrensneutralitet mellan butiker verksamma i olika detaljhandelsbranscher men med försäljning av samma eller likvärdiga varor kan också uppstå ur det förhållandet att de i detaljhandeln verksamma organisationerna på arbetsgivar- och arbetstagarsidan kan komma att teckna medbestämmandeavtal med olika innehåll. För närvarande är på den fackliga sidan minst tre förbund verksamma i detaljhandeln, nämligen Handelsanställdas förbund, Handelstjänstemannaförbundet och Svenska Transportarbetareförbundet. Av dessa förbund organiserar Transportarbetareförbundet arbetstagare vid bensinstationer - inkl. bensinstationsbutiker - medan Handelsanställdas forbund främst har sin rekrytering inom vad som skulle kunna betecknas som egentlig detaljhandel, dvs. inom dagligvaru- och fackhandeln samt bland de kioskanställda. Handelstjänstemannaforbundet organiserar i detaljhandeln arbetstagare främst ijärn- och bokhandelsbranscherna. Utöver ovan nämnda tre fackförbund organiserar Hotell- och Restaurangan-

124 Af/ärstiderna och medbestämmande/agen sou 197772

ställdas förbund, Svenska lndustritjänstemannaförbundet och Sveriges Arbetsledareförbund anställda i detaljhandeln. Genom att den s. k. branschblandningen ökat under senare år är det numera av större vikt än tidigare att - oberoende av bransch- och organisationstillhörighet - så långt möjligt butiker 4 samma förutsättningar gäller för samtliga som säljer samma eller t l likvärdiga varor och tjänster. Detta är dock ett problem som inte är specifikt för affärstiderna. Av intresse från företagens, men även från konsumenternas och de anställdas, synpunkt är också hur ett eventuellt kollektivavtal om butikernas öppethållande skulle komma att utformas. Den förhandlingsordning ett sådant avtal skulle kunna föreskriva kan ta utgångspunkt i antingen centrala överenskommelser på förbundsnivå eller lokala förhandlingar på den enskilda arbetsplatsen. Beroende på vilket system som skulle komma att väljas uppstår olika effekter för de på marknaden verksamma företagen. Väljs ett system som tar utgångspunkt i centrala överenskommelser uppnås en i butikernas öppethållande över hela landet som garanterar föenhetlighet retagen konkurrensneutralitet gentemot andra kollektivavtalsbundna företag. Vid ett eventuellt system med lokala förhandlingar och överenskommelser garanteras inte en sådan konkurrensneutralitet. För konsumenternas del innebär en ordning med förhandlingar på det lokala planet att större i efterfrågan medan det motsatta lörhänsyn kan tas till lokala variationer hållandet gäller i ett centralstyrt system. Att närmare spekulera i och ange riktlinjer för hur ett eventuellt kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter om affårernas öppethållande kan komma att utformas ankommer inte på affärstidskommittén. Kommittén vill dock peka på att tekniska lösningar existerar, vilket bland annat framgår av det nu gällande kollektivavtalet mellan Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation (BAO) och Svenska Bankmannaförbundet (SBmf) i vilket bankernas öppethållande regleras. Arbetstagarna har genom medbestämmandelagens regler för arbetstagarinflytande anvisats en möjlighet att förhandlingsvägen nå dels överenskommelse om omfattningen av affärernas öppethållande, dels lösningar på sådana frågor som förknippas med ett omfattande öppethållande i detaljhandeln, t. ex. schemaläggning av arbetstider så att arbete på obekväm tid i största möjliga utsträckning undvikes, fördelning av personal på olika anställningsformer, utbildning av personal med olika anstållningsforhållanden etc. Den fackliga organisationen kan med stöd av fackliga stridsåtgärder verka för ett sådant öppethållande som ligger i deras intresse. Även mot arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal i förhållande till vederbörande arbetstagarorganisation kan tillgripas fackliga stridsåtgärder, t. ex. blockad, om han vägrar att binda sig vid en viss uppgörelse med den fackliga organisationen. Blockadvapnet har kommit att tillämpas i olika hög grad inom olika fackförbund. Exempelvis har Handelsanställdas förbund endast i mindre utsträckning tillgripit blockader i detaljhandeln. Detta hänger främst samman med detaljhandelns speciella situation med en ijämförelse med andra branscher stor kontaktyta med tredje person, dvs. konsumenterna. Medbestämmandelagen fastslår sålunda arbetstagarorganisationernas möjligheter att förhandlingsvågen söka nå sådana lösningar på affárernas öp-

Affärstidema och medbestämmandelagen

pethållandetider m. m. som ligger i linje med deras intresse. Därmed följer dock för de anställdas organisationer ett motsvarande ansvar för butikernas möjligheter att erbjuda konsumenterna erforderlig grad av detaljhandelsservice. l förarbetena till medbestämmandelagen förutsätts således att parterna på arbetsmarknaden - vid tillämpning av lagens bestämmelser -liksom

hittills agerar på ett ansvarsmedvetet sätt.

De överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestämmandelagens regelsystem gäller enbart förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, dvs. mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den tredje parten i detaljhandeln, konsumenterna. kan således inte beredas utrymme i de förhandlingar som förs inom ramen för medbestämmanderätten. Konsumenterna kan därför inte utan att särskilda regler skapas påräkna större inflytande över butikernas öppethållande i framtiden än vad som för närvarande gäller. Medbestämmandelagens regler inskränker för övrigt inte konsumenternas tidigare möjligheter till påverkan på butikernas öppethållande, och om konsumenterna skulle ges ett direkt inflytande i förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare rörande affärstider skulle inskränkningar behöva göras i arbetstagarorganisationernas rättigheter enligt medbestämmandelagen. Sådana inskränkningar. som skulle behöva ske genom särskild lagstiftning, skulle strida mot grunderna för reformarbetet på det arbetsrättsliga området.

12 Behovet av en särskild affärstidslag

Mot bakgrund av kommitténs analys i föregående kapitel av bl. a. dels om-

fattningen och utvecklingen av affäremas öppethållande, dels sambandet

mellan affärstiderna och prisutvecklingen och handelns struktur, dels konsumenternas, de anställdas och Företagens beroende av och inställning till affärstiderna har kommittén övervägt behovet av en särskild affärstidslag. Dessa överväganden har lett till att fem av kommitténs ledamöter förordar en reglering i särskild lag av affärstiderna på såväl vardagar som söndagar. En ledamot förordar fria affärstider på vardagar men reglering i särskild lag av affärstiderna på söndagar. Fyra ledamöter förordar fria affärstider som i fortsättningen övervakas genom en nämnd med representanter för konsumenterna, de anställda och företagen. Fyra av de fem ledamöter som förordar reglering av af färstiderna på såväl vardagar som söndagar - ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell - är eniga om de motiv för en reglering som redovisas i avsnitt 12.1. Ledamöterna Johansson och Sundewall, av vilka den senare önskar reglering endast avseende söndagar, motiverar sina ställningstaganden i avsnitten 12.2 respektive 12.3 Fyra av kommitténs ledamöter -ledamöterna Englund. Romanus, Svens- son och Wahlberg har efter kommitténs utredningar och analyser inte funnit att det i nuvarande läge är motiverat att reglera affärstiderna. Motiven för dessa ledamöters ställningstagande för en ordning med fria affärstider redovisas i avsnitt l2.4.

12.1 Ledamöterna Börjessons, Gradins, Granlunds och San-

dells motiv för en särskild

affärstidslag

Som tidigare nämnts gäller överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestämmandelagens regelsystem enbart förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, dvs. mellan arbetsgivare och organiserade arbetstagare. Detta innebär att, om kollektivavtal i enlighet med medbestämmandelagens intentioner skulle komma att träffas om arbetstidens och buförläggning tikernas öppethållande, fullständig konkurrensneutralitet inte skulle komma att gälla mellan samtliga försäljningsställen i detaljhandeln. Detsamma kan komma att gälla om de centrala fackliga organisationer som är verksamma i detaljhandeln - främst Handelsanställdas förbund. Handelstjänstemannaförbundet och Transportarbetareförbundet - skulle komma att med sina

128 Behovet av en särskild qf/Zirstidslag SOU I977:72

respektive motparter teckna medbestämmandeavtal med olika innehåll och av olika innebörd. Genom att exempelvis många bensinstationer i dag säljer t. ex. livsmedel skulle den situationen kunna uppstå att livsmedel utan begränsningar i kollektivavtal skulle kunna säljas vid samtliga tidpunkter vid bensinstationer, vilka på arbetstagarsidan organiseras inom Transportarbetareförbundet medan i den egentliga dagligvaruhandeln, där den dominerande fackliga organisationen är Handelsanställdas förbund, affarstiderna kunde komma att begränsas i kollektivavtal. Även om kollektivavtal om butikernas öppethållande formellt och juridiskt sett kan träffas med stöd av medbestämmandelagens regler är affärstidsfrågan av sådan karaktär att den svårligen låter sig regleras i kollektivavtal. Detta innebär bl. a. att det inte är realistiskt att räkna med att negativa konsekvenser för exempelvis de anställda till följd av fria affärstider skulle kunna lösas i ett kollektivavtal. En reglering i särskild lag av affarstiderna hindrar emellertid inte arbetsgivare och arbetstagare att genom fria förhandlingar söka nå lösningar på sådana frågeställningar och problem som inte direkt regleras i den särskilda lagen. Avskaffandet av 1967 års affärstidsreglering vid årsskiftet 1971/72 har lett till en påtaglig ökning av det kontinuerliga öppethållandet på söndagar i varuhus. Andelen varuhus som tillämpar kontinuerligt öppethållande på söndagar uppgår för närvarande till ca 20 procent av samtliga varuhus. Till skillnad från vad som förutsattes när 1967 års aflärstidsreglering slopades varuhus inte enbart lokaliserade till storpå prov är dessa söndagsöppna stadsområdena, utan kontinuerligt söndagsöppna varuhus förekommer på ett stort antal orter även i övriga delar av landet. Den nivå det kontinuerliga söndagsöppethållandet vid varuhusen nått överstiger vad som kunnat förväntas med hänsyn till konsumenternas intresse av inköp av varor på icke “normala” tider. En hög frekvens söndagsöppna butiker i en bransch kan också - med hänsyn till förekommande konkurrensförhållanden - komma att leda till en ökad frekvens söndagsöppna butikeri en näraliggande bransch. Varuhusens öppethållande på söndagar kan således komma att initiera ett mer omfattande söndagsöppethållande i exempelvis dagligvaru- och fackhandelsbutiker. På samma sätt som en hög frekvens söndagsöppna butiker i en bransch kan komma att leda till ett omfattande öppethållande i en annan bransch kan även ett omfattande öppethållande på icke “normala” tider på en ort komma att smitta av sig till en annan ort. Risken för en sådan smittoverkan kan emellertid elimineras om butikernas öppethållande regleras i särskild lag. Detsamma gäller beträffande risken för att ett omfattande öppethållande i detaljhandeln på icke “normala” tider kan komma att leda till krav på bakomliggande led på leveranser på sådana tider. Genom att i särskild lag reglera affárstiderna kan säkerställas att arbete på obekväma tider inte sprids till fler grupper av anställda samtidigt som arbete på obekväm nödvändigt för att förse tid kan begränsas till vad som är oundgängligen konsumenterna med en rimlig grad av detaljhandelsservice. Av affarstidsnämndens undersökningar av butikernas öppethållande frampå söndagar i stor utsträckning varierar mellan går bl. a. att öppethållandet olika orter. l exempelvis Helsingborg och Kalmar förekommer ett omfattande öppethållande på söndagar medan i Haparanda inget öppethållande över huvud taget förekommer på söndagar.

Behovet av en särskild qffärstidslag

Mot bakgrund av de betydande skillnader som Förekommer mellan olika orter i frekvensen söndagsöppethållande analyserade allärstidsnämnden huruvida konstaterade olikheter i öppethållandet kan sättas i samband med konsumenternas lokalt betingade olika behov av att kunna handla på söndagar. Nämnden undersökte bl. a. huruvida något samband Finns mellan omfattningen av söndagsöppethållandet och befolkningsstrukturen, Förvärvsintensiteten - såväl totalt som För kvinnor - näringslivsstrukturen m. m. på respektive ort. I undersökningarna kunde emellertid några samband mellan å ena sidan befolkningsstruktur. Förvärvsintensitet och näringslivsstruktur - med avseende exempelvis på inriktningen mot tung eller lätt industri samt servicenäringar. För respektive ort dominerande industrier med en- eller flerskiftsgång m. m. - inte påvisas. Mycket talar således För att de lokala skillnaderna i butikernas öppethållande inte återspeglar konsumenternas eventuella intresse av att kunna handla på olika tider utan är ett resultat av lokala konkurrenssituationer. På vissa orter har butikerna i syfte att Försöka stärka sin marknadsandel arbetat med öppethållande på söndagar som ett aktivt konkurrensmedel, vilket lett till ett omfattande lokalt öppethållande På andra på söndagar. oner har förutsättningarna För en sådan inriktning av konkurrensen inte Föelegat. Butikernas öppethållande på söndagar kan således inte ses som en anpassning av butikerna till konsumenternas olika efterfrågan av detaljhandelsservice utan får främst ses som ett resultat av butikernas användning av fria affárstider som ett konkurrensmedel. I denna konkurrens ñnns uppenbara risker för att de handelsanställdas intresse av god arbetsmiljö och i övrigt rimliga arbetsförhållanden kommer i kläm. Under den tid fria affárstider gällt har en stark opinion bland de handelsanställda vuxit fram som kräver en reglering i lag av affarstiderna. Denna opinion har bl. a. tagit sig uttryck i ett beslut för återinförande av en affárstidsreglering på Handelsanställdas förbunds kongress 1976 liksom i uttalanden på medlemsmöten, avtalskonferenser m. m. inom förbundet. 1 uttalandena har pekats på negativa konsekvenser För de handelsanställda som en följd av de fria affarstiderna. Bl. a. har framhållits att butikernas möjligheter att fritt disponera sitt öppethållande lett till svårigheter För de anställda att rationellt planera för en fritid tillsammans med övriga familjemedlemmar, vänner och bekanta. På Socialdemokratiska arbetarpartiets kongress 1975 liksom på Socialdemokratiska kvinnoförbundets kongress samma år togs beslut av innebörden att man borde eftersträva en återgång till reglering i lag av affárstiderna. Ett beslut av samma innebörd togs av Sveriges Kristna Socialdemokraters förbunds kongress 1974 och av L0:s kongress 1976. Av genomförda undersökningar framgår att de fria affarstiderna negativt påverkat arbetssituationen för grupper av handelsanställda. Butikernas möjligheter att fritt bestämma sitt öppethållande har för dessa grupper handelsanställda kommit att medföra en ökad ryckighet i arbetsplaneringen, då butiksinnehavarna ibland med korta varsel ändrat tidigare gällande schema för butikens öppethållande. Vissa anställda i söndagsöppna butiker har också - även om särskild personal anställts För arbete på söndagar - kommit att känna en ökad press att frivilligt anmäla sig till tjänstgöring på söndagar. Vid mindre livsmedelsbutiker har också enligt en undersökning som Sveriges

Behovet av en särskild sou 197772

130 affärsridslag

Livsmedelshandlareförbund (SSLF) låtit Handelns utredningsinstitut (HUI) förekommit. genomföra tvång att arbeta på söndagar Genom att den personal som ingår i de s. k. särskilda söndagsstyrkorna vanligen har liten erfarenhet från arbete i detaljhandeln ökar - genom fö- - indirekt arbetet även for den fast rekomsten av dessa personalstyrkor hel- och deltidsanställda personalen. Den fasta personalen får ofta efter helgerna gentemot kunderna svara på de klagomål som har sin grund i inköp På den fast anställda personalen faller också att gjorda under söndagen. inför helgerna som städning, uppackning och svara för såväl varupåfyllning varupåfyllning efter helgerna. En av de frågeställningar affärstidskommittén haft att analysera vid sina av effekterna av de fria affairstidema har varit de handelsanbedömningar arbetstider utnyttja sin fritid ställdas möjligheter att till följd av förskjutna släkt eller vänner. Andra fråtillsammans med övriga familjemedlemmar, knutna till de sociala konsekvenserna av förskjutna arbetstider geställningar som kommittén haft att överväga har varit de handelsanställdas möjligheter arbete liksom deras möjligheter att ta del att delta i fackligt och politiskt av samhällets kulturutbud. av förskjutna arbetstider har un- Frågan om de sociala konsekvenserna dersökts av docent Bertil Gardell med stöd av medel ur arbetarskyddsfonden. Undersökningen omfattar intervjuer med anställda vid varuhus i Stockholm och Gävle. De fall som studerats tyder på att handelsanställda med förskjutna

arbetstider upplever sina arbetstider som ett hinder för samvaro med familj, Vidare möjligheterna att släkt och vänner. upplevs enligt undersökningen ta del av olika kulturaktiviteter som begränsade. i form av s. k. case-studies och Även om undersökningen genomförts således inte är representativ för samtliga handelsanställda finns ingenting som tyder på att undersökningens resultat inte skulle vara giltiga också med förskjutna arbetstider. Den opinion mot för andra handelsanställda möjligheter att fria affärstider som tagit fasta på att de handelsanställdas fritid försvåras med fria affärstider har således förplanera en meningsfull arbetssituationen så som den upplevs av de hanankring i den faktiska delsanställda. Efter att ha analyserat och värderat de effekter på de handelsanställdas arbetsförhållanden som kunnat konstateras under den tid fria affarstider som kunnat klarläggas som så gällt framstår de negativa konsekvenserna att en reglering i särskild lag av affárstiderna bör införas. Begränsas allvarliga på icke normal afgenom en särskild affárstidsreglering öppethâllandet för de anställda som helhet betraktad att farstid kommer arbetssituationen påverkas i positiv riktning. Vid en affärstidsreglering kommer arbetssituationen att påverkas även som driver sin rörelse inom familjeföretagets ram. för de enskilda köpman av köpmännens inställning i alTärstidsfrågan som Enligt en undersökning av Handelns utredningsinstitut på uppdrag av Sveriges Köpgenomförts mannaförbund förordar en majoritet av förbundets medlemmar en reglering För familjeföretagare finns inte på samma sätt som i lag av affarstiderna. för anställda butiksföreståndare och varuhuschefer en arbetstidsreglering, som avgränsar det totalt möjliga arbetstidsuttaget. En affarstidsreglering

SOU l977z72 Behovet av en särskild

affärstids/ag

kommer därför for enskilda köpman att få karaktären av en arbetstidslagstiftning. Av de undersökningar av konsumenternas intresse av fria affárstider som gjorts framgår bl. a. att huvuddelen av de konsumenter som handlar på söndagar anser att de i stället skulle kunna göra sitt söndagsinköp en vardag senare i veckan. l affarstidsnämndens av kundstrukturen i undersökning söndagsöppna butiker uppgår andelen söndagshandlande kunder som anser att de kunnat skjuta på sitt inköp till en vardag senare i veckan till 80 procent. Totalt sett skulle således en affärstidsreglering inte allvarligt försvåra for konsumenterna att genomföra erforderliga inköp. För de konsumentgrupper som i större utsträckning än andra utnyttjar möjligheten att söndagshandla - i första hand yngre dubbelarbetande barnfamiljer - innebär dock givetvis en inskränkning i butikernas söndagsöppethållande motsvarande mindre handlingsfrihet vid val av inköpstillfälle. Genom att i den särskilda affärstidslagen ge relativt vida ramar lör butikernas öppethållande kan emellertid även de grupper som i större utsträckning än andra utnyttjar söndagsöppna butiker erbjudas tillfredsställande inköpsmöjligheter. I förhandlingar som förs inom ramen for medbestämmanderätten kan inga andra intressenter än arbetsmarknadens parter, t. ex. konsumenterna, beredas utrymme. Detta innebär att konsumenternas intresse av att kunna handla på icke “normala” affärstider inte kan tas till vara i det förhandlingssystem medbestämmandelagen erbjuder. Om inga särskilda åtgärder skulle vidtas på affárstidsområdet skulle således i butiker med organiserade anställda den ordning komma att gälla beträffande affárstiderna som skulle kunna bli ett resultat av förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare inom ramen lör medbestämmandelagens regler. Genom att i särskild lag reglera affárstiderna kan konsumenterna ges ett reellt inflytande över butikernas öppethållandetider genom de möjligheter som finns till påverkan på lagstiftarna, dvs. de politiska partiernas representanter i riksdagen. Sammanfattningsvis kan konstateras att de erfarenheter som i olika avseenden vunnits under den tid butikerna varit fria att besluta om sitt öppethållande talar för en återgång till en reglering i särskild lag av affárstiderna. Den prövotid med fria affárstider som inleddes vid årsskiftet 1971/72 i och med att 1967 års lag avvecklades skulle således nu upphöra. Hur en särskild lag för reglering av affärstiderna kan utformas framgår av efterföljande kapitel.

12.2 Ledamoten Johanssons motiv för en särskild affárstidslag

Under den tid fria affärstider gällt har en stark opinion bland de handelsanställda vuxit fram, som kräver en reglering av affárstiderna. Denna opinion har bla. tagit sig uttryck i uttalanden för återinlörande av affärstidsreglering på medlemsmöten, avtalskonferenser m. m. l uttalandena har pekats på negativa konsekvenser lör de handelsanställda som en följd av de fria affärstiderna. Bl. a. har framhållits att butikernas möjligheter att fritt disponera sitt öppethållande lett till svårigheter lör de anställda att rationellt planera för en fritid tillsammans med övriga familjemedlemmar, vänner och bekanta.

132 Behovet av en särskild qffärsridslag SOU l977z72

Behovet av en avvägning mellan de handelsanställdas krav på rimliga arbetstider och konsumenternas intresse av en väl utvecklad detaljhandelsservice har efter hand blivit alltmer uppenbart. lnom kommittén har diskuterats olika vägar att åstadkomma denna avvägning. Stor uppmärksamhet har därvid ägnats möjligheten att, med det regelsystem som medbestämmandelagen innefattar, uppnå denna balans mellan konsumenternas och arbetstagarnas intressen. De överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestämmandelagen gäller dock enbart förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, dvs. mellan arbetsgivare och/äckligt organiserade arbetstagare. Detta innebär att, om kollektivavtal i enlighet med medbestämmandelagens intentioner skulle komma att träffas om arbetstidens förläggning och butikernas öppethållande, konkurrensneutralitet inte skulle komma att gälla mellan olika försäljningsställen i detaljhandeln. Detsamma kan komma att gälla mellan olika branscher och kategorier av försäljningsställen. De centrala fackliga organisationer som är verksamma i detaljhandeln - främst Handelsanställdas förbund, Transportarbetareförbundet och Handelstjänstemannaförbundet - kan med sina respektive motparter teckna medbestämmandeavtal med olika innehåll och av olika innebörd. Från servicesynpunkt skulle det faktiska utfallet av träffade avtal kunna bli mycket olika för t. ex. kioskhandeln, bensinhandeln och detaljhandeln i övrigt. Genom att exempelvis många bensinstationer i dag säljer dagligvaror i betydande omfattning, skulle den situationen kunna uppstå att dagligvaror utan begränsningar i kollektivavtal skulle kunna säljas vid alla tidpunkter i bensinstationsbutiker, vilka på arbetstagarsidan organiseras inom Transportarbetareförbundet. I den egentliga detaljhandeln, där den dominerande fackliga är Handelsanställdas förbund. kunde affarstiderna komma organisationen att starkt begränsas i kollektivavtal. Ett av grunddragen i medbestämmandelagen är, att lagens tillämpning skall vara starkt förankrad till den lokala arbetsplatsen. Detta skulle kunna innebära att kollektivavtalets effekter kunde bli mycket olika på skilda orter och med på öppethållandet stora avvikelser mellan olika företag på samma ort. För konsumenterna skulle detta kunna innebära stora olikheter i serviceutbudet mellan olika bostadsorter. Även om kollektivavtal om butikernas öppethållande formellt och juridiskt sett kan träffas med stöd av medbestämmandelagens regler torde affärstidsfrågan vara av sådan karaktär att den svårligen låter sig regleras i kollektivavtal. Medbestämmandelagen såsom enda styrmedel för avvägning av öppethållandet i olika kategorier av försäljningsställen torde icke kunna fungera vare sig konkurrensneutralt eller konsumentanpassat. Denna avvägning bör åstadkommas genom en särskild affärstidslag.

12.3 Ledamoten Sundewalls motiv för en särskild affärstidslag

för söndagar

till behovet av en särskild affärstidsreglering måste Ett ställningstagande - konbli resultatet av en avvägning mellan de olika berörda parternas de anställdas och företagarnas - intressen. sumenternas,

Behovet av en särskild qjiärstidslag

Allmänna motiv l sitt meddelande till riksdagen i november 1971 i samband med förslaget om att under en provtid av tre år pröva systemet med helt fria affárstider åberopade dåvarande handelsministern såsom viktigt skäl bland annat att affarstidsfriheten skulle kunna tillgodose ett antaget konsumentintresse av ökad familjeshopping av kapitalvaror och andra urvalsvaror under gemensamt arbetsfri tid, främst söndagar. Såväl affarstidskommitténs material som andra erfarenheter visar dock att provtiden inte bekräftar denna väsentliga utgångspunkt för total affarstidsfrihet. Tvåirtemot synes den utökade affarstiden domineras av Försäljning av dagligvarupräglade sortiment dels genom mera omfattande öppethållande av varuhus och specialbutiker med dessa sortiment, dels genom hög andel dagligvaruforsäljning i enheter med blandade sortiment. Till skillnad från vad som förutsattes när 1967 års affarstidslag avvecklades på prov vid årsskiftet 1971/72 är de kontinuerligt söndagsöppna enheterna inte lokaliserade enbart till storstadsomrâdena utan förekommer på ett stort antal orter även i övriga delar av landet. Av affárstidsnämndens undersökningar av butikernas öppethållande framgår också att öppethållandet på söndagar i stor utsträckning varierar mellan olika orter. l exempelvis Helsingborg och Kalmar förekommer ett omfattande öppethållande på söndagar medan i Haparanda inget öppethållande över huvud taget förekommer på söndagar. Mot bakgrund av de betydande skillnader som förekommer mellan olika orter i frekvensen söndagsöppethållande analyserade affarstidsnämnden huruvida konstaterade olikheter i öppethållandet kan sättas i samband med konsumenternas lokalt betingade olika behov av att kunna handla på söndagar. Nämnden undersökte bl. a. huruvida något samband finns mellan omfattningen av söndagsöppethållandet och befolkningsstrukturen, förvärvsintensiteten - såväl totalt som för kvinnor - näringslivsstrukturen m. m. på respektive ort. I undersökningarna kunde emellertid några samband mellan å ena sidan frekvensen söndagsöppethållande och å andra sidan befolkningsstruktur, förvärvsintensitet och näringslivsstruktur exempelvis med avseende på inriktningen mot tung eller lätt industri samt servicenäringar, for respektive ort dominerande industrier med en- eller flerskiftsgång m. m. - inte påvisas. Butikernas öppethållande på söndagar måste därför ses dels som ett svar på vissa konsumentgruppers latenta och nyväckta intresse för sådan service, dels som användning av affärstidsfriheten som ett konkurrensmedel. Under den tid fria affårstider gällt har en stark opinion bland de handelsanställda vuxit fram, som kräver en reglering i särskild lag av affarstiderna. Denna opinion har bl. a. tagit sig uttryck i uttalanden för återinförande av affarstidsreglering på medlemsmöten, avtalskonferenser m. m. l uttalandena har pekats på negativa konsekvenser for de handelsanställda som en följd av de fria affarstidema. Bl. a. har framhållits att butikernas möjligheter att fritt disponera sitt öppethållande lett till svårigheter för de anställda att rationellt planera för en fritid tillsammans med övriga familjemedlemmar, vänner och bekanta. Vid en affarstidsreglering kommer arbetssituationen att påverkas även

134 Behovet av en särskild af/ärsridslag

för de enskilda köpman som driver sin rörelse inom familjeföretagets ram. Enligt en undersökning av köpmännens inställning i affärstidsfrågan som genomförts av Handelns utredningsinstitut på uppdrag av Sveriges Köpmannaförbund förordar en stor majoritet av förbundets medlemmar en reglering i lag av affarstidema på söndagar. För familjeföretagare finns inte på samma sätt som för anställda en arbetstidsreglering, som avgränsar det totalt arbetstidsuttaget. En affarstidsreglering kommer därför för möjliga enskilda köpmän att få karaktären av en arbetstidslagstiftning, varigenom bl. a. garanti för det rimliga kravet om en veckodags vila och rekreation kan erhållas. Stora grupper av de inom detaljhandeln yrkesverksamma har sålunda starkt markerat sin otillfredsställelse med öppethållandeutvecklingen under provtiden. Dessa synpunkter kan inte negligeras. av konsumenternas intresse av fria af färstider som Av de undersökningar bl. a. att huvuddelen av de konsumenter som handlar på gjorts framgår en vardag söndagar anser att de i stället skulle kunna göra sitt söndagsinköp senare i veckan. l affárstidsnämndens undersökning av kundstrukturen i butiker kunder som anser söndagsöppna uppgår andelen söndagshandlande att de kunnat skjuta på sitt inköp till en vardag senare i veckan till 80 procent. Totalt sett skulle således en viss affarstidsreglering inte allvarligt försvåra för konsumenterna att genomföra erforderliga inköp. För de konsumentgrupper som i större utsträckning än andra utnyttjar möjligheten - i första hand yngre dubbelarbetande barnfamiljer - inatt söndagshandla i butikernas motnebär dock givetvis en inskränkning söndagsöppethållande svarande mindre vid val av inköpstillfälle. Genom att i en handlingsfrihet kan emelsärskild affärstidslag ge vida ramar lör butikernas öppethållande än andra utnyttjar sönlertid även de grupper som i större utsträckning dagsöppna butiker erbjudas tillfredsställande inköpsmöjligheter. För att tillmötesgå konsumentintresset synes därför/lill af/Zirsridsfrihet avseende vardagar böra tillämpas. Genom ett fritt öppethållande på vardagstid 80 - även under lördagar - kan butiksservice lämnas kunderna uppemot timmar per vecka. Normalarbetstider är endast 40 timmar per vecka. Med så omfattande möjligheter till vardagsöppethållande bör även de värdefulla butiksformer som koncentrerar sig på närservice och kompletteringsvaror att existera. till kompletterande automatha goda betingelser Möjligheter handel står även konsumenterna till buds. Såsom alternativ till laglig reglering bör alltid prövas de frivilliga möji detta sammanhang. ligheter till lösning som kan finnas. Så har skett även att göra avvägningen mellan Stor uppmärksamhet har ägnats möjligheten de olika förekommande intressena med det regelsystem som medbestämmandelagen innefattar. De överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestämmandelagen gäller dock enban förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, dvs. mellan arbetsgivare och fackligt organiserade arbetstagare. Detta ininnebär att, om kollektivavtal i enlighet med medbestämmandelagens tentioner skulle komma att träffas om arbetstidens förläggning och butikernas öppethållande, skulle inte konkurrensneutralitet komma att gälla i detaljhandeln. Detsamma kan komma att mellan olika försäljningsställen De centrala gälla mellan olika branscher och kategorier av försäljningsställen.

Behover av en särskild qfiärsrids/øg 135

fackliga organisationer som är verksamma i detaljhandeln - främst Handelsanställdas förbund, Transportarbetareförbundet och Handelsstjänstemannaforbundet - kan med sina respektive motparter teckna medbestämmandeavtal med olika innehåll och av olika innebörd. Från servicesynpunkt skulle det faktiska utfallet av träffade avtal kunna bli mycket olika för t. ex. kioskhandeln, bensinhandeln och detaljhandeln i övrigt. Genom att exempelvis många bensinstationer i dag säljer dagligvaror i betydande omfattning, skulle den situationen kunna uppstå att dagligvaror utan begränsningar i kollektivavtal skulle kunna säljas vid alla tidpunkter i bensinstationsbutiker, vilka på arbetstagarsidan organiseras inom Transportarbetareförbundet. l den egentliga detaljhandeln, där den dominerande fackliga organisationen är Handelsanställdas förbund, kunde affarstiderna komma att starkt begränsas i kollektivavtal. Ett av grunddragen i medbestämmandelagen är, att lagens tillämpning skall vara starkt förankrad till den lokala arbetsplatsen. Detta skulle kunna innebära att kollektivavtalets effekter på öppethållande kunde bli mycket olika på skilda orter och med stora avvikelser mellan olika företag på samma ort. För konsumenterna skulle detta kunna innebära stora olikheter i serviceutbudet mellan olika bostadsorter. Även om kollektivavtal om butikernas öppethållande formellt och juridiskt sett kan träffas med stöd av medbestämmandelagens regler torde affarstidsfrågan vara av sådan karaktär att den svårligen låter sig regleras i kollektivavtal. Medbestämmandelagen såsom enda styrmedel för avvägning av öppethållandet i olika kategorier av försäljningsställen torde icke kunna fungera vare sig konkurrensneutralt eller konsumentanpassat. Den avvägning som skall ske bör därför åstadkommas genom en särskild generell affarstidslag som skall avse söndagar.

Särskilda mor/v I kommittématerialet redovisas erfarenheterna av tidigare affárstidslagstiftning i Sverige. Särskilt väl belyses den administrativa krångligheten och rättsosäkerheten med dispensgivningen enligt 1967 års lag. Detta talar mot dispenssystemet - särskilt det kommunala - och för defmiering i lag av eventuellt önskvärd reglering. Erfarenheterna synesjämväl tala för att sortimentsavgränsningar är att föredra vid undantagsbestämmelser. Materialet dokumenterar vidare att Sverige utgör ett av de få undantagen internationellt sett med sin affárstidsfrihet. Begränsningar av affárstiderna på söndagar är särskilt omfattande utomlands. Endast till en del torde detta kunna förklaras med religiösa skäl. Det bör i detta sammanhang särskilt uppmärksammas det samband som utomlands anses råda mellan affarstidsregleringar och arbetstidsförhållanden for innehavare av småbutiker med inga eller få anställda, vilket berörs även i avsnittet om affárstiderna och företagen. Mot bakgrunden av dessa internationella förebilder synes argumenten for söndagslag få ökad tyngd. Beträffande sambanden mellan affárstider och handelns struktur kan någon fullödig vetenskaplig dokumentation inte presenteras. Faktorn öppethållande är i struktursammanhang svår att isolera. Det kan dock inte ute-

136 Behovet av en särskild q/färstidslag

slutas att den är en bland många medverkande till att en om än lugnare så dock avsevärd butiksutglesning fortfarande pågår. Faktorer som serviceförsämring för konsumenter i t. ex. glesbygd, billösa och andra konsumenter på sätt som redovisas i Distributionsutredningens faktadelar har betydelse för bedömningarna om butikernas öppethållande därest ett samband mellan strukturutveckling och affärstider inte säkert kan uteslutas. Större försiktighet i bedömningar och åtgärder synes därför motiverad och kan utgöra skäl för vissa begränsningar av öppethållandet. vägledande för detaljisternas bedömning av och inställning till fria affárstider blir i hög grad den ovannämnda undersökningen, vari en kvalificerad majoritet av Köpmannaförbundets medlemmar önskar en affärstidsreglering. De större företag inom dagligvaruhandeln, som enligt undersökningen förespråkar frihet, är en minoritet även inom branschen. I avvägningen mellan de olika redovisade intressena framstår en reglering av affärstiden kompletterad med full frihet för på söndagar och helgdagar öppethållande på vardagar som den naturligaste och bästa lösningen. Med söndagar jämställs inte helgdagsaftnar. Söndagen har både i Sverige och utomlands på flertalet samhällsområden en väl inarbetad tradition såsom dag för vila och rekreation, varför den bör väljas för den erforderliga öppethållandebegränsningen även självklart inom den svenska detaljhandeln. Härigenom erhålls också den bästa avvägningen mellan de i kommittéarbetet noterade kraven från handelns yrkesverksamma anställda och företagare liksom från konsumenterna. En begränsning av handeln på söndagar torde vara den reglering som lättast kan accepteras av konsumenterna som servicebegränsning. Ett långt vardagsöppethållande i kombination med allt kortare normalarbetstid per vecka kan både förbättra konsumenternas inköpsmöjligheter och försvara det krav på viss inköpsplanering som söndagsstängning skulle ställa på hushållen. Avsikten med förslaget är således att i möjligaste mån åstadkomma en arbetsfri söndag även inom handeln. För att samtidigt slå vakt om önskemålet om största möjliga konkurrensneutralitet i affárstidsregleringen måste lagförslaget utformas restriktivt. Endast en väl motiverad grundservice och ett mycket begränsat frisortiment bör tillåtas för försäljning.

12.4 Ledamöterna Romanus”, Svenssons och Wahl- Englunds, bergs motiv för en ordning med fria affärstider

Som framgår av kapitel 5 har de fria affarstiderna fr. o. m. den l januari 1972 totalt sett inte lett till några stora ändringar i butikernas öppethållande och därmed de anställdas förhållanden. Sålunda har det endast vid varuhusen inträffat påtagliga förändringar i öppethållandet på söndagar under den tid företagen varit fria att själva besluta om sina affárstider. lnom övriga butikskategorier har förändringarna varit små och vid livsmedelsbutiker och inom fackhandeln är frekvensen söndagsöppna butiker i stort sett lika låg i dag som under den tidigare affárstidsregleringen. Erfarenheterna av över fem års fritt öppethållande talar inte för några större framtida risker för spridning av ett omfattande öppethållande från en butikskategori till en

Behovet av en särskild 137 qffärsridslag

annan. Detsamma gäller risken för att ett öppethållande på icke normal affärstid i detaljhandeln skulle kunna leda till krav på leveranser på sådana tider från bakomliggande led. Affärstidskommitténs analyser har, såsom framgår av kapitel 9, givit vid handen att inga förändringar inträffat med avseende på personalens sammansättning och arbetstidens förläggning som negativt påverkat de handelsanställdas situation. Tvärtom har exempelvis arbete på obekväma arbetstider för de fast heltidsanställda vid varuhusen minskat under den tid fria aflärstider har gällt. Genom anställning av särskild personal för arbete på söndagar har också totalt sett trycket på den fast anställda personalen att arbeta på dessa tider minskat. Antalet sysselsatta i detaljhandeln uppgår till totalt ca 335 000 varav knappt två tredjedelar eller ca 200000 personer utgörs av butikspersonal. Totalt sett sysselsätts varje söndag ca 4 000 anställda i söndagsöppna butiker inkl. varuhus och stormarknader, dvs. drygt l procent av samtliga anställda i detaljhandeln och ca 2 procent av samtliga butiksanställda. Av dessa anställda är ca 3 000 fast hel- och deltidsanställda medan resterande ca l 000 utgörs av den personal som anställts särskilt för att arbeta på söndagar. Den genomsnittliga veckoarbetstid som utförs av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna motsvarar veckoarbetstiden för ca 125 heltidsanställda. Huruvida motsvarande arbetstillfällen vid en affärstidsreglering skulle komma att uppstå under normal alTärstid på vardagar är osäkert. Enligt affärstidsnämndens undersökningar består de särskilda söndagsstyrkorna till stor del av studerande och hemarbetande kvinnor som av skilda anledningar speciellt sökt anställning på söndagar. För hemarbetande kvinnor är en icke ovanlig anledning till söndagsarbete i butik att de på vardagar inte lyckats ordna barnomsorgen på ett tillfredsställande sätt. I bensinstationer och kiosker sysselsätts varje söndag ca 20 000 personer. Vid dessa försäljningsställen har öppethållandet under den tid fria aflärstider gällt inte förändrats varför antalet sysselsatta varje söndag i dessa butikskategorier var ungefär detsamma när 1967 års afñirstidslag var i kraft. De på söndagar sysselsatta i bensinstationer och kiosker är sålunda fem gånger så många som de som för närvarande varje söndag sysselsätts i varuhus, stormarknader, dagligvaru- och fackhandelsbutiker. Vid varuhus och stormarknader sker enligt affärstidsnämndens undersökningar uttagning av fast anställd personal för arbete på söndagar och vardagskvällar genom antingen frivillig personalanmälan eller i enlighet med arbetstidsscheman, som fastställs i samarbete mellan företagsledning och fackklubbar. lnte i något fall har enligt affärstidsnämndens undersökningar tvång förekommit för personalen vid varuhus och stormarknader att arbeta på söndagar. Sådant tvång har emellertid förekommit enligt den undersökning av den söndagsarbetande personalens sammansättning m. m. som Sveriges Livsmedelshandlareförbund lSSLF) låtit Handelns utredningsinstitut (HUl) genomföra vid mindre livsmedelsbutiker. Det ligger i sakens natur att det vid sådana butiker kan vara svårare än vid de större försäljningsställena att rationellt planera personalens arbetstider, exempelvis genom utläggning av arbetstidsscheman. Sådana scheman. som kan beakta de anställdas önskemål om arbetstidens förläggning, bör emellertid enligt de analyser affarstidskommittén genomfört kunna upprättas lika väl vid mindre

138 Behover av en särskild qf/ärstids/ag

som vid större försäljningsställen. De kan också omfatta tider på söndagar och på vardagkvällar. En av de frågeställningar kommittén haft att analysera vid sina bedömningar av effekterna av de fria affarstiderna har varit de handelsanställdas möjligheter att till följd av förskjutna arbetstider utnyttja sin fritid tillsammans med övriga familjemedlemmar, släkt eller vänner. Andra liknande frågeställningar har varit de handelsanställdas möjligheter att delta i fackligt och politiskt arbete liksom deras möjligheter att ta del av samhällets kulturutbud. Frågan om konsekvenserna för bl. a. de handelsanställda av förskjutna arbetstider har undersökts av docent Bertil Gardell med stöd av medel ur arbetarskyddsfonden. Undersökningen är dock inte representativ för samtliga handelsanställda då den genomförts som s. k. case-studies. De fall som studerats tyder emellertid på att handelsanställda med förskjutna arbetstider upplever sina arbetstider som ett hinder för samvaro med familj, släkt och vänner. Vidare upplevs enligt undersökningen möjligheterna att ta del av olika kulturaktiviteter som begränsade. Undersökningen antyder att andelen fackligt och politiskt verksamma personer bland de handelsanställda är liten och att arbetstiderna i allmänhet inte upplevs som något hinder för denna verksamhet av dem som år fackligt och politiskt aktiva. En förklaring till att de fackligt aktiva inte upplever arbetstiderna som något hinder för den fackliga verksamheten är att flertalet fackligt förtroendevalda kan sköta sina uppdrag på arbetstid. Till följd av att handelsyrket är ett serviceyrke kan de anställda i handeln till viss del få lov att acceptera arbete på obekväma tider då handeln för att tillgodose konsumenternas intresse av att handla på olika tider enligt affarstidskommitténs uppfattning har att tillämpa relativt stor flexibilitet i öppethållandetiderna. En sådan anpassning till efterfrågan gäller för samtliga som är verksamma i serviceinriktade branscher, t. ex. för yrkeskategorier anställda inom transportväsendet. Totalt sett regleras omfattningen av de anställdas arbetstider av arbetstidslagstiftningen. Denna lagstiftning hindrar ett otillbörligt utnyttjande av de anställda och tillforsäkrar samtidigt de anställda tid för rekreation och vila. En lagstiftning utöver denna behövs således inte för att reglera det totala arbetstidsuttaget. De analyser av eventuella effekter på de handelsanställdas arbetsförhållanden av fria affárstider som affärstidskommittén gjort med utgångspunkt i tillgängliga undersökningar och material tyder på att över fem år med fria affárstider inte medfört några påtagliga negativa konsekvenser för de handelsanställda. Alla frågor som rör affärernas öppethållande kan för övrigt, såsom framgår av kapitel ll, sedan den l januari 1977, då lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) trädde i kraft, göras till föremål för förhandlingar och kollektivavtal. Arbetstagarorganisationerna kan med fackliga stridsmedel verka för sådant öppethållande som ligger i de anställdas intresse. De överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestämmandelagens regelsystem gäller emellertid enbart förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, dvs. mellan arbetsgivare och organiserade arbetstagare. Detta innebär att, om kollektivavtal i enlighet med medbestäm-

Behovet av en särskild qffärstids/ag 139

mandelagens intentioner kommer att träffas om arbetstidens förläggning och butikernas öppethållande, olika försäljningsställen i detaljhandeln även i detta avseende kommer att arbeta under olika betingelser. De begränsningar i medbestämmandelagens tillämplighet som ligger i att inte samtliga företag och anställda i detaljhandeln tillhör kollektivavtalsslutande organisationer utgör emellertid ingen grund för att avskriva möjligheterna att inom ramen för medbestämmandelagens regler nå överenskommelser i kollektivavtal om regler för butikernas öppethållande. De ofullkomligheter i organisationsgrad som leder till att olika Företag kommer att arbeta under olika betingelser gäller inte enbart affarstidsfrågor utan samtliga de frågor som kan komma att regleras i kollektivavtal, dvs. även andra företagsledningsfrågor. De olika konkurrensförutsättningarna för skilda företag som kan bli en följd av att kollektivavtal kommer att träffas kan således inte tas till intäkt för att i särskild ordning reglera affärstiderna. Under den tid fria affärstider gällt har benägenheten att hålla öppet på icke “normala” affårstider hos de företag som främst skulle komma att falla utanför ett eventuellt kollektivavtal om öppethållandetider, dvs. i första hand små och mellanstora familjeföretag, varit liten. Huruvida detta skulle vara förhållandet även i en situation då för andra företag öppethållandet skulle komma att regleras i kollektivavtal går givetvis inte att ha någon definitiv uppfattning om. Inställningen till fria affärstider hos de mindre företagen talar dock för att de även i fortsättningen kommer att ha öppet i begränsad utsträckning på icke “normala“ tider. Härtill kommer att bestämmelser och riktlinjer i kollektivavtal ofta blir vägledande för relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare även i företag som inte direkt omfattas av avtalet. Affarstidsnämndens analyser av affärstidernas betydelse för konsumenterna innefattar bl. a. en undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna butiker. Av denna undersökning framgår att ca 20 procent av de kunder som handlar på söndagar omöjligt skulle kunna förlägga sina inköp till en vardag senare i veckan. Resterande ca 80 procent uppger att det skulle varit möjligt för dem att i stället göra motsvarande inköp en vardag i efterföljande vecka. Bland dessa kunder ingår dock såväl sådana som endast i nödfall skulle kunna lägga om sina inköp till en vardag i efterföljande vecka som sådana som utan olägenhet skulle kunna göra en sådan förändring av sina inköp. Den frihet för konsumenterna som skapats genom de fria affärstiderna har, som framgått av kapitel 10, inneburit att de med avseende på prisnivå och tillgänglig tid i större utsträckning än tidigare kunnat välja det inköpsmönster som passar dem bäst. Som framgår av kapitel 6 har den större valfrihet för konsumenterna, som fria affarstider medfört och som i första hand gagnat den ökande skaran av dubbelarbetande hushåll, således inte behövt köpas till priset av en generellt sett högre prisnivå. Kravet från konsumenternas sida på möjligheter till inköp på icke normala tider kan enligt DELFA:s studie av effekterna i olika avseenden av en 6-timmars arbetsdag väntas öka i framtiden. Enligt denna studie kan en sådan arbetstidsreform knappast genomföras inom nuvarande ramar för arbetstidens förläggning. Skiftarbetet skulle således enligt DELFA behöva öka i omfattning. vilket för detaljhandelns del med stor sannolikhet skulle

140 Behovet av en särskild affärsiidslag

komma att medföra krav på en större flexibilitet i öppethållandetiderna. Som framgått av de undersökningar om köpmännens inställning i affarstidsfrågan, som redovisats i kapitel 8, önskar ett stort antal köpmän en reglering i lag av affärstiderna. Ett motiv för en sådan lagstiftning har angetts vara de enskilda butiksinnehavarnas behov av en garanti för åtminstone en dags vila och rekreation per vecka. Av de undersökningar affärstidsnämnden gjort och som analyserats av affarstidskommittén framgår bl. a. att företagarens totala veckoarbetstid inklusive förberedelse- och avslutningsarbete genomsnittligt sett inte i någon högre grad påverkats av de fria affärstiderna. Detta faktum hindrar givetvis inte att enskilda köpmän - beroende på lokala konkurrenssituationer påtagligt måst öka sitt öppethållande och därigenom sin egen och kanske andra familjemedlemmars arbetsinsats. De önskemål om skydd mot en alltför betungande arbetsinsats som detta förhållande skulle kunna föranleda får dock vägas mot Företagarnas önskemål att upprätthålla en fri marknadshushållning. På samma sätt som de fria affarstiderna inte genomsnittligt sett i någon högre grad påverkat de enskilda köpmännens totala veckoarbetstid kan några negativa effekter av det fria öppethållandet inte heller spåras till strukturförändringarna i handeln eller till handelns möjligheter att rekrytera personal. Butiksnedläggningarna i dagligvaruhandeln har, som framgår av kapitel 7 och 8, under den tid fria affärstider gällt bromsats upp. Samtidigt har de fria affärstiderna öppnat möjligheter till etablering av nya typer av butiker. de s. k. servicebutikerna. Dessa är i många fall gamla ombyggda kvartersbutiker. Om affarstiderna skulle regleras i lag skulle risk föreligga att förutsättningarna för att driva servicebutiker i stor utsträckning skulle försvinna och därmed närhetsservicen för konsumenterna försämras. Det är för övrigt över huvud taget svårt att reglera affarstidema utan att det leder till nackdelar för konsumenterna, bl. a. för yngre dubbelarbetande barnfamiljer. De gångna fem och ett halvt åren med fria affarstider har, som framgår av tidigare kapitel, inte medfört några sådana konsekvenser för konsumenterna, de handelsanställda och för företagen att en särskild reglering i lag av affarernas öppethållande är påkallad. För att möta eventuella farhågor för att ett tillstånd med fortsatta fria affärstider framdeles kan medföra negativa konsekvenser bör emellertid en effektiv övervakning upprätthållas av butikernas öppethållande, de handelsanställdas arbetssituation och konsumenternas tillgång till detaljhandelsservice.

Övervakningen bör ske genom en fristående affärstidsnämnd, som skall

ha i uppdrag inte endast att löpande följa utvecklingen från konsumenternas, de anställdas och företagens synpunkt utan också att till regeringen meddela om utvecklingen skulle gå i en från dessa intressens och från allmän synpunkt ogynnsam riktning. På nämnden bör också falla att föreslå erforderliga åtgärder när en sådan ogynnsam utveckling kunnat konstateras. Till sådana åtgärder hör att införa en särskild affärstidslag som det skulle åligga nämnden att föreslå den närmare utformningen av. Nämnden skall vidare ha att ta initiativ till frivilliga överenskommelser, t. ex. for begränsning av s. k. jippon i samband med Söndagsöppet eller av sådant Söndagsöppet som är besvärande för de anställda. Nämnden bör bestå av företrädare for konsumenterna, de anställda och företagen.

sou 1977:72

13 Utformningen

av en särskild

affarstidslag

De av kommitténs ledamöter som förespråkar en särskild reglering i lag av affärstiderna har. som nämnts i kapitel l2, olika utgångspunkter och motiv för sina ställningstaganden. De förordar också olika innehåll i och utformning av en sådan lag. l det följande redovisas hur en särskild affarstidslag bör utformas enligt dels ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell, dels ledamoten Johansson, dels ledamoten Sundewall.

13.1 Förslag till särskild av ledamöterna

affärstidslag Börjes-

son, Gradin, Granlund och Sandell

En särskild bör bl. a. mot bakgrund arbetstidslag av de tillämpningssvårigheter som förelåg med tidigare affarstidsreglering ha formen av en tvingande lagstiftning utan dispensmöjligheter. Detta innebär att - utöver de butikskategorier och varor som redan i lagtexten föreslås falla utanför lagens tillämplighet några undantag från lagens bestämmelser inte kan medges. Vid en tvingande affarstidsreglering kan de tider i lagen under vilka yrkesmässig detaljhandel förbjuds inte göras till föremål för förhandlingar i enlighet med medbestämmandelagens regler. Eventuella kollektivavtal om affarstider. som skulle utsträcka butikernas öppethållande utöver de tider som medges i lagen, kan således inte ingås. l detta fall tar således den särskilda affärstidslagen över medbestämmandelagens regler. Däremot kan kollektivavtal om inskränkningar i de i lagen medgivna öppethållandetiderna ingås. En särskild affarstidslag fråntar således inte arbetstagarparten några rättigheter enligt medbestämmandelagens regler om medinflytande i arbetslivet. Villkoren för öppethållande under vad som i lagen betecknas som normal affarstid fastställs efter förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare i enlighet med bestämmelserna i medbestämmandelagen. Vid utformningen av följande förslag till en särskild affarstidslag har beaktats såväl de handelsanställdas intresse av att i största möjliga utsträckning minimera arbete på obekväm tid som konsumenternas intresse av ett flexibelt öppethållande i detaljhandeln. Vid avvägningen av olika intressen har också beaktats företagens möjligheter att i olika situationer uppnå lönsamhet i verksamheten. De tider som i den föreslagna lagen betecknas som vanlig affarstid har föreslagits med beaktande av att stora konsuznentgrupper med hänsyn till långa arbetsresor och hämtning av barn på dag- eller fritidshem har behov av att kunna göra inköp på kvällstid. Med hänsyn till att fem

142 av en särskild

Utformningen qf/ärstidslag

dagars arbetsvecka är en realitet inom praktiskt taget all industri och handel föreligger emellertid från konsumenternas synpunkt inte samma motiv för ett utsträckt öppethållande på lördagar och söndagar som på vardagar. Därför kan - utan att konsumenternas intresse av ett flexibelt öppethållande åsidosätts - stängningstiden på lördagar sättas tidigare än under tiden måndag -fredag medan på söndagar butikerna kan hållas stängda. För att möjliggöra distribution av tidningar och tidskrifter även på tider som är förbjudna i den föreslagna särskilda affärstidslagen föreslås att ett i särskild ordning specificerat varusortiment får säljas utan restriktioner i tiden. Detta sortiment måste med hänsyn till kostnads- och lönsamhetssituationen i de försäljningsställen som främst distribuerar tidningar, dvs. kioskerna, ges en sammansättning som omfattar betydligt fler varor än tidningar och tidskrifter. Förutom försäljning utan restriktioner i tiden av varor upptagna på den särskilda varulistan föreslås i lagen att butiker i samtliga butikskategorier medges en kvot av två söndagar per år som fritt får disponeras för öppethållande. Genom den flexibilitet i öppethållandet som härigenom skapas kan butikerna - med hänsyn till den egna konkurrenssituationen anpassa sitt öppethållande till ökad efterfrågan inför storhelger eller till efterfrågan koncentrerad till ett fåtal sommarveckor. Den föreslagna affårstidsregleringen innebär en avsevärd minskning av de handelsanställdas arbete på obekväma tider. Utöver de inskränkningar

i den obekväma tiden som direkt följer av lagens definition av normala

affarstider föreslås att i lagen stadgas förbud mot öppethållande på jul-, och midsommaraftnarna. Härigenom skulle tillgodoses ett nyårs-, pingstsedan länge framfört krav från de handelsanställda att de, på samma sätt som övriga arbetstagare, skulle ges möjlighet att fira de nämnda storhelgerna tillsammans med övriga familjemedlemmar. Med utgångspunkt i vad som framhållits i det föregående skisseras i det följande ett förslag till en särskild affärstidslag. I bilaga 2 redovisas ett utkast till en lagtext. inom l lagens första paragraf fastslås att lagen gäller försäljningsställen yrkesmässig detaljhandel och att dessa får hållas öppna under de tider som i lagen kallas normal affarstid. l paragrafen anges som definition på affär försäljningsställe, där de- Under uttrycket faller taljhandel bedrivs yrkesmässigt. “försäljningsställe” först och främst alla fasta försäljningsställen. såsom affärer, kiosker, stånd, räknas emellertid hit. bodar och bord. Också tillfälliga försäljningsställen faller i princip all kringföringshandel under lagen. Härigenom Kravet på att det skall vara fråga om detaljhandel betyder att lagen avser inriktade försäljningen av att reglera bara den direkt på konsumenterna varor. Grosshandel och annan återförsäljning till leverantörer omfattas alltså inte av lagen. Inte heller reglerar lagen serviceverksamhet eller förmedling av tjänster. Restaurangverksamhet faller liksom bank- och försäkringsverksamhet följaktligen utanför lagen. På samma sätt förhåller det sig med sådan verksamhet som t. ex. fotografering, frisering, fotvård och bad. Vidare är det inte fråga om detaljhandel i lagens mening när man säljer lotter, frimärken, o. d. Om försäljning av varor förekommer vid sidan av biljetter sådan service. som här har beskrivits. bör emellertid lagen bli tillämplig

l _ i

Utformningen av en särskild 143 aâårstids/ag

på verksamheten i dess helhet. För att sådan verksamhet som fotografering, frisering, fotvård och bad skall vara undantagen affärstidslagens bestämmelser bör krävas att - efter den normala affärstidens slut - i den lokal där verksamheten bedrivs inte finns tillgängliga för Försäljning andra varor än de som i särskild ordning är undantagna lagens bestämmelser. Av senare paragraf i lagen framgår, att Försäljning av vissa varor föreslås skall få ske fritt. Om bara sådana varor säljs från exempelvis restauranger, frisersalonger och fotografiateljéer, följer av det förut anförda att verksamheten i sin helhet faller utanför lagens tillämpningsområde. Det får ankomma på den myndighet som regeringen bestämmer att ge närmare Föreskrifter som hindrar försäljning efter affärstidens slut av vara som då inte får säljas fritt. I lagen föreslås för att den skall vara tillämplig att detaljhandeln skall vara yrkesmässig. Det innebär att utanför lagens tillämpningsområde faller tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål men däremot inte försäljning som bedrivs permanent av ideell organisation från fast försäljningsställe. Av första paragrafen framgår att försäljningsställe för yrkesmässig detaljhandel får hållas öppet måndagar-fredagar mellan kl. 8 och 20 och lördagar mellan kl 8 och 15 (normal affärstid). Enligt paragrafen skall affärerna hållas stängdajulafton. nyårsafton, pingstafton och midsommarafton. Till normal af färstid räknas i lagen även två valfria söndagar per år. Under dessa söndagar tillåts i den föreslagna lagen öppethållande under samma tid som på lördagar.

öppethållande i butik före kl. 8 har under den tid fria affärstider gällt

varit litet. Kl. 8 som tidigaste öppningstidpunkt på vardagar tillgodoser därför väl såväl konsumenternas önskemål om flexibla inköpsmöjligheter som de handelsanställdas intresse av en inte alltför tidig start på arbetsdagen. När det gäller den tid som skall anges som senaste stängningstidpunkt på vardagar måndag-fredag skiljer sig de handelsanställdas önskemål om arbetstidens förläggning på kvällstid från det intresse av att handla på sen kvällstid som finns hos vissa konsumentgrupper. Som framgått av kapitel l0 har förvärvsintensiteten för den vuxna befolkningen ökat markant under senare år, vilket bl. a. lett till ett ökat antal dubbelarbetande. Många familjemedlemmar har därför att passa - förutom de tider som är knutna till förvärvsarbetet - dels tider för inlämning och hämtning av barn på daghem, fritidshem eller förskolor, dels göra de inköp som krävs för uppehållet. Dessa förhållanden tillsammans med att stora befolkningsgrupper måste avsätta en avsevärd del av sin tid före och efter arbetet till resor till och från arbetet motiverar att samtliga butiker ges möjlighet att hålla öppet till kl. 20 på vardagar måndag-fredag. Dessa motiv för ett relativt omfattande öppethållande föreligger inte på lördagar då flertalet yrkesverksamma för närvarande har fem dagars arbetsvecka. l lagen stadgas därför som senaste stängningstidpunkt på lördagar kl. l5. En analys av konsumenternas inköpsvanor har givit vid handen att antalet inköp efter kl. 20 måndag-fredag och efter kl. 15 på lördagar totalt sett är ringa. Med begreppet normal affarstid i lagen avses tillåten affärstid, dvs. den tid under vilken yrkesmässig detaljhandelfår bedrivas. Kund som kommer in i affären under tillåten affärstid lår emellertid betjänas och vara som säljs under sådan tid får lämnas ut eller försändas även efter affärstidens slut.

144 av en särskild affärstidslag Utformningen

Den möjlighet som i lagutkastet ges butikerna att ha öppet tvâ valfria söndagar per år tillgodoser i tillräcklig utsträckning konsumenternas intresse av att tillsammans med familjemedlemmar eller bekanta göra inköp av mer varaktiga konsumtionsvaror, t. ex. möbler och konfektionsvaror. En ordning som medger butikerna att hålla öppet vissa söndagar per år, ger således, samtidigt som det innebär en stark begränsning av det nuvarande söndagsöppethållandet i varuhus, stormarknader och andra större butiker, de konsumenter som har intresse av att handla på söndagar vissa möjligheter att fortsätta med detta. lnom ramen för den fria kvoten för söndagsöppethållande kan butikerna anpassa sitt öppethållande till säsongmässiga svängningar i efterfrågan, t. ex. öka sitt öppethållande underjulhandeln eller i anslutning till ökad efterfrågan under semesterperioder. Butikernas öppethållande under julafton, nyårsafton, pingstafton och midsommarafton har under en lång rad av år starkt ifrågasätts av de handelsanställda. De handelsanställda har under vissa år och i vissa butiker genom förhandlingar lyckats få igenom sitt krav på att hålla stängt på julafton. Julafton, nyårsafton, pingstafton och midsommarafton intar, med

hänsyn till de traditioner som utbildats kring dessa helger, en särställning.

Ett generellt förbud mot öppethållande på nämnda helgdagsaftnar bör kunna införas utan att konsumenternas möjligheter att göra inköp allvarligt försvâras. Som tidigare nämnts ges inte i lagen utrymme för dispenser för öppethållande på andra tider eller försäljning i andra former än vad som stadgas i lagen. Genom att göra lagen på detta sätt tvingande undviks den administrativa apparat som karaktäriserade 1967 års affárstidslagstiftning. l andra och tredje paragrq/erna redovisas olika slag av försäljning som föreslås undantagen från lagens tillämpning. Utredningen anknyter antingen till försäljningsstället eller till varuslag eller till en kombination av båda. Föreslagna undantag ansluter nära till de undantag som gällde enligt l967 års affärstidsreglering. Affárstidslagen föreslås inte äga tillämpning vid försäljning från apotek. Försäljningen från apotek av farmaceutiska specialiteter m. m. regleras i särskilt avtal mellan staten och det av staten helt ägda Apoteksbolaget. Någon annan reglering av apotekens öppethållande än den som sker i enlighet med detta avtal är inte påkallad. Den s. k. auromarhande/n var undantagen från l967 års af fárstidsreglering. Även vid en förnyad reglering i lag av affärstiderna borde automathandeln utan olägenhet kunna släppas helt fri. Det enda krav som bör bibehållas är att automaten skall vara av en i vederbörlig ordning godkänd typ. Oberoende av lagstadgad affárstid bör _försäljning få ske på rra/ikmedel. såsom flygplan, tåg och båtar. Däremot faller under lagen försäljning från kiosk på flygplats och järnvägsstationsområde, såvida där inte bara säljs sådana varor som enligt den föreslagna lagen eller i förordning med stöd av den föreslagna lagen får säljas fritt. I den särskilda affarstidslagen föreslås undantag förjörsähning, som Iambrukare, Irädgårdsod/are eller _fiskare i ringa om/álrning bedriver med egna Iammanna- eller Irädgârdsprodukrer eller ,fisk av egen fångst. Affarstidslagstiftningen föreslås inte vara tillämplig på visning och försäljning i utställningslokal av konstverk, konsthantverk och konstinduslriella

av en särskild

Utformningen affärstids/ag 145

produkter. Från 1967 års affärstidslag var undantaget _lärsä//ning under utöva/ng av eller i samband med ordnad restaurang, kafé- eller konditorirörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror. Med begreppet lagad mat avses därvid inte konserver, djupfrysta produkter o. d. utan mat i den form som den serveras på stället. Även vid en förnyad reglering i lag av affärstiderna bör möjlighet finnas att utom normal affarstid kunna köpa lagad mat och bakverk på näringsställen som tillverkar sådana varor huvudsakligen för att lörtäras på stället. Härutöver bör gatukök i enlighet med den definition som fastställs av livsmedelsverket undantas från den föreslagna affärstidslagen. Som villkor for att restaurang- och konditoriforetag av den typ som ovan nämnts skall falla utanför lagens bestämmelser föreslås att serveringsrörelsen skall vara ordnad. Om det anses erforderligt bör det ankomma på myndighet som regeringen bestämmer att i särskilda tillämpningsföreskrifter till lagen uppställda erforderliga villkor för att ordnad serveringsrörelse skall kunna anses föreligga. Den bestämning som framgår av tredje paragrafen _âärde momentet i den föreslagna affarstidslagen syftar till att underlätta möjligheten för allmänheten att på andra tider än normal affarstid köpa varor, som man plötsligt kan behöva få tillgång till. En avgränsning i avsikt att tillgodose konsumenternas intresse av att kunna handla på icke normala tider samtidigt som de handelsanställdas intresse av att arbeta på obekväma tider minimeras kan ske efter flera olika kriterier. Främst kan en avgränsning ske efter fyra kriterier, nämligen med avseende på

l] butikens omsättning i kr, E] butikens yta. E] antal årsanställda i butiken, samt El saluhållet sortiment. Att utforma en affärstidslag som undantar butiker med en årsomsättning understigande ett visst belopp medför svårigheten att fastställa ett sådant belopp. Mot bakgrund av fortgående prisstegringar måste ett sådant belopp fortlöpande bli föremål för revideringar. Detta kan skapa osäkerhet inom handeln, så till vida som butikerna - beroende sortiment på det de för och de skillnader i prisförändring som föreligger mellan enskilda varor början av året inte med säkerhet kan veta om de vid årets slut kommer att över- eller underskrida den i lagen fastställda beloppsgränsen. En avvägning med hjälp av butiksytan kan föra med sig en mängd gränsdragningsproblem. Bland annat måste vid en sådan avgränsning klart anges vilka utrymmen i butiken som ska ingå i underlag för beräkningen. En sådan konstruktion kan inbjuda till att på olika sätt kringgå lagen, t. ex. genom ombyggnader av butiker eller genom att vissa funktioner - då främst - utanför butikslokalen. lagerfu nktioner flyttas själva Sådana åtgärder kan medföra ökade kostnader inom handeln, vilka slutligen kan komma att drabba konsumenterna i form av högre priser. Genom en avgränsning utgående från anta/et ârsanstäl/da skulle på ett enkelt sätt från lagens bestämmelser om öppethållandetider kunna undantas t. ex. mindre butiker. Gränsen skulle kunna sättas så att en lämplig

146 Utformningen av en särskild qf/ärstidslag

avvägning skulle ske mellan de handelsanställdas önskemål om rimliga arbetstider och konsumenternas intresse av detaljhandelsservice på icke normala tider. En avgränsning utgående från antalet årsanställda kan emellertid medföra betydande problem För sådana butiker som har ett antal årsanställda som nära ansluter till det i lagen satta gränsvärdet. En mera påtaglig Försäljningsökning i dessa butiker skulle inte utan vidare kunna mötas med en ökad arbetsinsats av den befintliga personalen. Detta skulle kunna med- Föra en hårdare press på de redan anställda i dessa butiker. En avgränsning med antalet årsanställda innebär vidare att Företagsformer och butiker med enbart anställd personal, t. ex. konsumentkooperativa butiker, kommer i ett sämre konkurrensläge i Förhållande till Företag och butiker där ägaren och personer ur dennes Familj tar aktiv del i butikernas skötsel. En avgränsning med antalet verksamma i stället För antalet anställda skulle å andra sidan på ett påtagligt sätt minska möjligheterna att kontrollera lagens efterlevnad. l 1967 års affärstidslag gjordes en avgränsning av lagens tillämplighet med utgångspunkt i ett visst varusortiment. Lagens bestämmelser gällde således inte Försäljning på icke normala affärstider av artiklar inom ett visst specificerat sortiment - det s. k. fria varusortimentet. Trots de brister som Följer med en sådan avgränsning - t. ex. att de varor som tillåts For Försäljning på icke normala tider. av allmänheten liksom av handeln kan komma att uppfattas som i någon Form godkända av statsmakterna - är denna form av avgränsning mest ändamålsenlig. Ett visst sortiment som får säljas i alla typer av försäljningsställen kan anses verka konkurrensneutralt mellan olika butiker samtidigt som konsumenterna Får tillgång till viss detaljhandelsservice på icke normal affárstid. En Förteckning över de varor som enligt vår mening skulle få säljas Fritt oberoende av affärstidsregleringen återfinns i bilaga 2.1. Förteckningen skulle fastställas av regeringen eller av myndighet som regeringen beslutar. Denna myndighet bör vara konsumentverket. De varor som skulle få säljas Fritt med stöd av stadgandet i tredje paragrafen _liärde momentet framgår av dels lagtexten, dels den ovan nämnda särskilda varuförteckningen som återfinns i bilaga 2.1. Det bör få ankomma på myndighet som regeringen bestämmer att meddela erforderliga Föreskrifter. som Förhindrar att- utom normal affárstid - andra varor finns tillgängliga inom Försäljningslokalen än de som får säljas med stöd av lagen. De varor som uppräknas särskilt i den aktuella paragrafen är tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor samt bensin, motor- och smörjoljor, biltillbehör och reservdelar till bilar. Av dessa varor faller tryckta skrifter och tobaksvaror under det normala kiosksortimentet. Dessa båda varuslag säljs dock i stor utsträckning även genom andra försäljningsställen varfor de bör anges särskilt i undantagen från den Föreslagna affárstidslagen. Genom att tryckta skrifter undantas från den Föreslagna affarstidsregleringen kommer bokhandeln att falla utanför lagens tillämpningsområde om där inte samtidigt säljs andra varor än de som i övrigt omfattas av undantagen i lagen. vad gäller blommor får ses mot bakgrund av att cet kan Undantaget anses föreligga ett starkt konsumentintresse av att kunna handla blommor på söndagar och på senare kvällstid på vardagar. Inköp av blommor på sådana tider sammanhänger inte i ringa utsträckning med sjukbesök eller

Urformningen av en särskild ajfärstidslag 147

andra former av uppvaktningar. Det föreslagna undantaget för Försäljning av bensin, motor- och smörjoljor, tillbehör och bilreservdelar innebär en utvidgning jämfört med undantagen i 1967 års affarstidslag. l denna lag omfattade inte undantaget bilreservdelar. Den inriktning på gör-det-själv-verksamhet som präglat utvecklingen av bensinstationernas serviceverksamhet under senare år och som förutsätter tillgång till erforderliga reservdelar talar dock för att även reservdelar till bilar nu bör undantas från en affarstidsreglering. Det sortiment, som enligt den allmänna formuleringen i lagtexten skulle tillåtas för försäljning utanför de tider som anges i lagen, bör vara starkt begränsat. Med hänsyn till att det vid nuvarande butiksstruktur och kostnadsläge inte torde vara möjligt att driva försäljningsställen baserade på försäljning av t. ex. enbart tryckta skrifter och tobaksvaror är det emellertid nödvändigt att även tillåta försäljning av vissa andra varor under icke normal affärstid. Med beaktande av såväl konsumenternas intresse av inköp på icke normala tider som de handelsanställdas önskemål om så litet arbete som möjligt på obekväm tid bör det sortiment varor, som med stöd av 3§ 8 momentet 1967 års affärstidslag var undantagna från lagens bestämmelser under det sista året den lagen var i kraft, ligga till grund för undantagen från bestämmelserna om alfårstider även i den föreslagna alTárstidslagen (bilaga 2). Det sortiment som redovisas i bilaga 2.1 ansluter mycket nära till det traditionella kiosksonimentet. Till detta har endast fogats gravprydnader och julgranar. _ Slutligen innehåller utkastet i paragrq/emag/_yra och fem stadganden om att närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen liksom förslag till sanktionsbestämmelser för dem som bryter mot lagen kan meddelas av rege-

ringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Övervakningen av lagens

efterlevnad sker genom polismyndighet.

13.2 Förslag till särskild av ledamoten

affärstidslag Johansson

Av de undersökningar av konsumenternas intresse av fria affärstider som genomförts framgår bl. a. att huvuddelen av de konsumenter som handlar på söndagar anser att de i stället skulle ha kunnat genomföra sitt söndagsinköp en vardag senare i veckan. Totalt sett skulle således en affárstidsreglering inte allvarligt behöva försvåra för konsumenterna att genomföra erforderliga inköp. För de konsumentgrupper som i större utsträckning än andra utnyttjar möjligheten att söndagshandla « i första hand yngre dubbelarbetande barnfamiljer- skulle dock givetvis en inskränkning i butikernas söndagsöppethållande medföra motsvarande mindre handlingsfrihet vid val av inköpstillfalle. Genom att i en eventuell alfárstidslag ge relativt vida ramar för butikernas öppethållande skulle emellertid även de grupper som i större usträckning än andra utnyttjar söndagsöppna butiker kunna erbjudas tillfredsställande inköpsmöjligheter. Vid utformningen av en eventuell reglering i lag av affärstiderna måste beaktas förhållandet mellan en sådan lagstiftning och de arbetsrättsliga reglerna enligt medbestämmandelagen. Utgångspunkt för en eventuell affarstidslag bör därför tas i den ställning som de anställda fått genom med-

148 Utformningen av en särskild qffärsridslag sou 197772

bestämmandelagen. Bäst tillvaratas intentionerna i medbestämmandelagens affärstidsreglering ges en dispositiv utformning, dvs. regler om en eventuell vid avvikelser från lagens regler skulle tillåtas om företaget/arbetsgivaren förhandlingar kunde utverka godkännande från sina fackliga motparter. Denna möjlighet till avvikande öppethållande utöver i lagen angivna tidsför anpassning till lokala förhållanden och till skilda ramar ger det utrymme köpsituationer som torde vara helt nödvändigt för att en affärstidsreglering icke skall innebära ett onödigt besvärande ingrepp i konsumenternas servicesituation. Behovet av denna möjlighet till anpassning kan illustreras av antalet dispenser under 1967 års affärstidslag. Under 3 l/2 år behandlades 14107 dispensärenden varav 12065 ansökningar beviljades. Dispenserna tillstånd till öppethållande under söndagar. avsåg företrädesvis En tvingande lag, som icke skulle ge några möjligheter till avvikelse torde icke vara möjlig att förena med den verklighet som av detaljhandeln kräver anpassning till för konsumenterna angelägna behov av service i olika situationer. Företag som saknar anställda - eller som sysselsätter enbart oorganiserade anställda - skulle vid en eventuell affárstidsreglering kunna hänvisas till att vända sig till en speciell nämnd för affarstidsfrågor med begäran om tillstånd till vidgat öppethållande. Nämnden - i vilken arbetsmarknadens parter och konsumentintresset skulle vara företrädda - skulle även ha att pröva framställningar om vidgat öppethållande från butiker med organiserad arbetskraft där överenskommelse inte kunnat uppnås mellan arbetsgivaren och arbetstagarnas företrädare. Nämndens beslut skulle inte kunna överskulle regeringskansliet befrias från besvärsärenden av den klagas. Därmed natur som förekom före 1972. Genom att framställningar om öppethållande utöver skulle behandlas centralt i det som följer av lagens bestämmelser nämnden skulle dessutom lokala olikheter så långt möjligt undvikas. Härtill kommer att lagen skulle utformas på ett sådant sätt att antalet framställningar om undantag utöver dem som kan behandlas generellt torde bli få. l inför nämnden skulle bl. a. ingå skyldighet att vid behov föreslå

struktionen

ändring av såväl lagen som instruktionen för nämnden. Genom den roll nämnden i den skisserade lagen beräknas flera givits av de olägenheter som uppstod i samband med dispensprövningar enligt 1967 års affarstidslag kunna elimineras. Som nämnts möjliggör den centrala nämnden en för landet som helhet enhetlig prövning av affárstidsärenden av enskilda ärenden då nämndens och regeringen befrias från behandlingen beslut skulle bli slutgiltiga. Prövningen i nämnden skulle ske efter vissa kriterier för bedömningen. Sådana kriterier skulle i på förhand uppställda sina huvuddrag kunna ingå i den särskilda affärstidslagen och i övrigt meddelas i riktlinjer för den centrala nämnden - såsom regeringen gjort till SPK för administrationen av prisregleringar. Genom att i förväg uppställa kriterier för dispensprövningen i nämnden skulle uppnås dels en begränsning av antalet ärenden i nämnden, dels en relativt enkel handläggning av förekommande ärenden. För att tillföra nämnden kännedom om de lokala förhållandena skulle nämnden arbeta i nära kontakt med de i kommunerna verksamma konsumentsekreterarna. En eventuell affárstidsreglering bör få den utformning som framgår av huvudsakliga innehåll. bilaga 3 och få följande

av en särskild

Utformningen q/färstidslag 149

l lagens _för-.sra paragraf fastslås att lagen gäller försäljningsställen inom detaljhandeln och att dessa får hållas öppna under de tider som i lagen kallas normal affárstid. l andra paragrafen definieras normal affärstid som 0800-1800 lördagar och 0800-2000 övriga vardagar. Enligt paragrafen skall affärerna hållas stängda nyårsafton, pingstafton, midsommarafton och julafton. Till normal affarstid räknas i lagen även 0800-1800 fyra valfria söndagar per år. Till normal affárstid räknas dessutom söndagar 0800-1800 för dagligvarubutiker med högst 15 årsverksamma.

Öppethållande före kl. 0800 under den tid de fria affärstiderna gällt har

på vardagar - inkl. lördagar - varit litet om man bortser från de butikskategorier, vilka enligt lagutkastet undantas från lagens bestämmelser. Kl. 0800 som tidigaste öppningstidpunkt på vardagar torde väl tillgodose såväl

konsumenternas önskemål om flexibla inköpsmöjligheter som de handels-

anställdas intresse av en inte alltför tidig start på arbetsdagen. När det gäller den tid som skall anges som senaste stängningstidpunkt på lördagar och övriga vardagar skiljer sig de handelsanställdas önskemål om arbetstidens förläggning på kvällstid från det intresse av att handla på sen kvällstid som finns hos vissa konsumentgrupper. Som framgått av kapitel 10 har förvärvsintensiteten för den vuxna befolkningen ökat markant under senare år, vilket bl. a. lett till ett ökat antal dubbelarbetande. Många familjemedlemmar har därför att passa - förutom de tider som är knutna till förvärvsarbetet - dels tider för inlämning och hämtning av barn på daghem, fritidshem eller förskolor, dels göra de inköp som krävs för uppehället. Dessa förhållanden tillsammans med att stora befolkningsgrupper måste avsätta en avsevärd del av sin tid före och efter arbetet till resor till och från arbetet motiverar att samtliga butiker ges möjlighet att hålla öppet till kl. 2000 på vardagar. En analys av konsumenternas inköpsvanor har givit vid handen att antalet inköp efter kl. 2000 totalt sett är ringa med undantag för de inköp som sker i servicebutiker, kiosker och i bensinstationsbutiker. Eftersom gatukök och kiosker samt bensinstationsbutiker med högst 15 årsverksamma föreslås inte omfattas av lagens bestämmelser om öppethållandetider torde icke föreligga några skäl att i lagen generellt tillåta ett öppethållande efter kl 2000 vanliga vardagar och efter kl 1800 lördagar. Den möjlighet som lagutkastets andra paragraf skulle ge butikerna att ha öppet fyra valfria söndagar per år skulle i viss utsträckning tillgodose konsumenternas intresse av tillfällen till god planering av inköp av mer varaktiga konsumtionsvaror, t. ex. möbler och konfektionsvaror. En ordning som medger butikerna att hålla öppet fyra söndagar per år skulle således, samtidigt som det innebär en stark begränsning av det nuvarande söndagsöppethållandet i varuhus, stormarknader och andra större butiker, ge de konsumenter som har intresse av att handla på söndagar vissa möjligheter till detta. lnom ramen för de fyra tillåtna söndagarna skulle butikerna, bl. a. med hänsyn till att något söndagsöppethållande knappast förekommer under sommaren, också ges möjlighet att öka sitt öppethållande inför större helger, t. ex. julhelgen, för att avlasta det koncentrerade tryck på detaljhandelns kapacitet som de större helgerna innebär. Butikernas öppethållande under julafton har under en lång rad år ifrågasätts av de handelsanställda. De handelsanställda har under vissa år och i vissa butiker genom förhandlingar lyckats få igenom sitt krav på att hålla stängt på julafton. Det behov av

av en särskild

150 Utformningen qf/Zirstidslag

sammanhållet helgfirande, som fått sitt uttryck i de anställdas starka önskemål om ledighet julafton, torde med samma motiv föreligga även vid andra stora helger. Utan att konsumenternas möjligheter att göra inköp försvåras, bör en lagstiftning med generellt förbud mot öppetallvarligt hållande kunna omfatta jul-, nyårs-, pingst- och midsommarafton. till kl. 2000 vardagar, som lagförslaget innehåller, och Det öppethållande Förslaget om öppethållande fyra valfria söndagar underlättar för detaljhandeln att planera affårstiderna infor helger så att de anställda kan beredas denna och samtidigt ge konsumenterna tillfredsställande ledighet helgdagsaftnar möjligheter till inköp inför helgerna. Kommittén har, som framgår av kapitel att det hos vissa grupper konsumenter - främst dubbelarbetande 10, funnit hushåll och barnfamiljer - finns intresse av att mer eller mindre regelbundet kunna handla på icke normala affärstider. Givetvis intresse av att gäller att dessa och andra konsumentgruppers handla på icke normala tider bäst tillgodoses om det inte finns några restriktioner alls för butikernas öppethållande. Ett bibehållande av fria affärstider för alla butiker tillgodoser emellertid inte de opinioner som bildats bland och de mindre som önskar en reglering av de handelsanställda företagen affarstiderna. En avvägning mellan dessa olika intressen kan ske om i en eventuell begränsas i de större butikerna, dvs. affärstidslag öppethållandet de butiker där huvuddelen av de handelsanställda har sin utkomst och där öppethållandet fått störst omfattning. av butiksbeståndet i avsikt att tillgodose såväl konsu- En avgränsning menternas intresse av att kunna handla på icke normala tider som de handelsanställdas intresse av att arbetet på obekväm tid begränsas i största möjliga utsträckning och de mindre företagens önskan att begränsa öppethållandet bland de större företatagen kan ske efter främst följande kriterier, nämligen med avseende på

Cl saluhållet sortiment f] butikens omsättning i kr El butikens yta El antal årsanställda i butiken. l 1967 års affárstidslag undantogs försäljning av vissa varor - det s. k. _fiia sortimentet - från lagens tillämpning. Dessa varor förtecknades i lagen och i särskilda av arbetarskyddsstyrelsen Erfarenheterna av denna ordning var meddelade tillämpningsföreskrifter. inte enbart goda. Bland annat visade konsumenterna en påtaglig irritation då de hade svårt att förstå att en tidsgräns kunde vara avgörande för om en vara fick säljas eller inte. Denna irritation vände sig mot såväl de anställda som företagen. De beslut som statsmakterna tvingas fatta beträffande vilka varor som skall tillåtas för försäljning på icke normala tider vid en eventuell frilistning av varor inom ramen för en eventuell affärstidsreglering kan av allmänheten liksom av handeln komma att uppfattas som någon form av godkännande från statsmakternas sida av dessa varor, inte bara från affärstidssynpunkt, utan även från andra synpunkter, t. ex. folhälsosynpunkt. En affärstidsreglering som undantar vissa frilistade varor ställer också stora krav på butikslokalemas utformning, då- om butikerna under tillåten tid för ett allsidigt

Utformningen av en särskild ajfärsrids/ag 151

sortiment - effektiva avgränsningar av vissa delar av sortimentet skall ske efter en viss tidpunkt. Då Förutsättningarna att skapa sådana avgränsningar påtagligt skiljer sig åt mellan olika butikskategorier riskerar en affarstidsreglering som undantar vissa frilistade varor att inte verka konkurrensneutralt mellan olika butikskategorier. Det begränsade frilistade sortiment som tillämpades i tidigare affärstidslag utgick icke i urvalet från de varor som är mest angelägna från konsumentsynpunkt eller i första hand de produkter som utvisade den högsta efterfrågefrekvensen från konsumenterna. Sortimentet var snarare anpassat till det produkturval som är bäst lämpat för den lörsäljningsform som kioskerna utgör. Sortimentet utgjorde såsom säljobjekt underlag för den kompletterande säljvolym som var nödvändig för att kioskerna skulle kunna fullgöra en av sina huvuduppgifter. Utrymmes-, hanterings- och lönsamhetssynpunkter blev därvid de vägledande kriterierna för sammansättning av det begränsade sortimentet. Denna karaktäristik gäller även det sortiment som i dag är det vanligast förekommande inom kioskhandeln och samma kriterier torde bli avgörande om ett sortiment i en ny affarstidslag skulle styrmedel för begränsning

utgöra

av öppethållandet. Ett sortiment med denna inriktning kan endast med stor svårighet utanför normal affärstid utgöra ett säljunderlag för andra säljformer än kiosker. Butikerna skulle efter viss tidpunkt tvingas till avgränsningar i det sortiment som butiken i övrigt salulör. Detta innebär att konsumenterna för inköp utanför normal affärstid och främst söndagar skulle vara hänvisade till den försäljningsform via kiosker, som är mer kostnadskrävande än handeln i övrigt vilket också innebär en hög prisnivå för konsumenterna. Sortimentet som styrmedel ger ej heller någon möjlighet till anpassning till skilda servicebehov och efterfrågesituationer regionalt eller lokalt. Sortimentet fastställes av central myndighet och gäller hela landet. Sammanfattningsvis torde en affärstidsreglering som innefattar ett begränsat frilistat sortiment som styrmedel vara den regleringsform som för företag och personal är den mest svårhanterliga och för konsumenterna den mest oflexibla och svåraste att acceptera. Att i en eventuell affarstidslag undanta butiker med en årsomsättning understigande ett visst belopp medför betydande svårigheter när ett sådant belopp skall fastställas. Mot bakgrund av fortgående prisstegringar måste beloppet fortlöpande bli föremål för revidering. Detta kan skapa osäkerhet inom handeln, så till vida som butikerna - beroende på det sortiment de för och de skillnader i prisforändring som föreligger mellan enskilda varor - i början av året inte med säkerhet kan veta om de vid årets slut kommer att över- eller underskrida den i lagen fastställda beloppsgränsen. En avgränsning med hjälp av buriksyran kan föra med sig en mängd gränsdragningsproblem. Bland annat måste vid en sådan avgränsning klart anges vilka utrymmen i butiken som skall ingå i underlaget för beräkningen. En sådan konstruktion kan också inbjuda till att på olika sätt kringgå lagen, t. ex. genom ombyggnader av butiker eller genom att vissa funktioner - då främst Iagerfunktioner - utanför flyttas själva butikslokalen. Sådana åtgärder kan medföra ökade kostnader inom handeln, vilka slutligen kan komma att drabba konsumenterna i form av högre priser.

152 av en särskild affärstidslag Utformningen

Om en avgränsning av tillämpningen av en eventuell affarstidsreglering skall ske genom att vissa butiker eller butikskategorier i viss utsträckning undantas är en avgränsning efter anta/er ârsverksamma lämpligast eftersom den medför det minsta antalet gränsdragningsproblem. Detta sammanhänger bl. a. med att årsverksam (normaltid för full arbetstid) är ett entydigt begrepp som finns väl definierat inom ramen för den allmänna försäkringen. Genom att anknyta till den allmänna Försäkringen uppnås samtidigt en god kontroll av den eventuella lagens efterlevnad. Genom att vid avgränsningen använda ârsverksam och inte ársanställd blir lagen konkurrensneutral. l “årsverksam inräknas även butiksinnehavare och medlemmar av butiksinnehavares familj. Lagutkastet innefattar förslag som ger möjligheter till söndagsöppethållande för dagligvarubutiker med upp till femton årsverksamma. Definitionen av dagligvaror är enligt distributionsutredningen “livsmedel och andra förnödenheter för vilka hushållens inköpsbehov är ofta förekommande”. Dagsortiment kan illustreras av bifogade varugruppsstatistik från ligvarubutikens försäljningen i de konsumentkooperativa dagligvarubutikerna (bilaga 4). Statistiken upptar de varugrupper som ingår i sortimentet och den genomav försäljningen mellan varugrupperna. Dessa sorsnittliga fördelningen timentsuppgifter torde i stort överensstämma med förhållandet for genomsnittet av samtliga dagligvarubutiker i landet. Förslaget om möjligheter till söndagsöppethållande i dagligvarubutiker ligger i linje med de direktiv som legat till grund för affärstidskomntitténs arbete. l direktiven sägs att de sakkunniga bör förutsättningslöst söka alternativa lösningar på affárstidsfrågan. Härvid bör övervägas om det är möjligt att undanta vissa typer av försäljningsställen från en eventuell reglering. En möjlighet att tillgodose konsumenternas intresse av närhetsservice och öppethållande utöver normal affárstid kan vara att från regleringen undanta försäljningsställen med ett

begränsat antal sysselsatta eller med begränsad butiksyta.”

av var gränsen i antal årsverksamma kan sättas bör en l överväganden gräns vid femton årsanställda väl svara mot de krav på en rimlig avvägning mellan konsumenternas och de handelsanställdas intressen som bör ställas. Dagligvarubutiker med femton årsverksamma hade i 1976 års penningvärde en årsomsättning mellan 6 och 7 miljoner kronor. Vid den föreslagna gränsen om femton årsverksamma skulle cirka 55-60 procent av totala antalet dagi landet- däribland i stort sett samtliga servicebutiker- komligvarubutiker ma att ges möjligheter till ett konsumentanpassat öppethållande. Denna överensstämmer även med distributionsutredningens övergränsdragning Där föreslogs som gräns mot storbutiker som icke kunde anses väganden. ha utpräglat närhetsunderlag en butiksyta av högst 600 kvm. Vid etablering utöver denna ytgräns föreslogs en etableringsavgift av 1 000 eller utbyggnad kr. per kvm. Avsikten med denna avgift var att dämpa utvecklingen mot storbutiksstruktur och slå vakt om utvecklingen av närservice. Ytmotsvarar i 1976 års penningvärde en årsomgränsen 600 kvm butiksyta av mellan 7 och 8 miljoner kronor och mellan 15 och 20 årsverksättning samma. Distributionsutredningen föreslog även driftsstöd till angelägen närservice. Lagutkastets förslag om möjligheter till söndagsöppethållande for dag-

Utformningen av en särskild qtfärstids/ag 153

ligvarubutiker innebär för dessa butiker att de genom ett konsumentanpassat öppethållande med egna intäkter ges möjlighet att i största möjliga utsträckning täcka sina egna kostnader. Denna möjlighet torde vara det bästa grundläggande stöd som kan ges de butiker som arbetar med närhetsunderlaget som främsta förutsättning. Gränsen femton årsverksamma för dagligvarubutiker ger befolkningen i alla delar av landet möjlighet till konsumentanpassad dagligvaruservice på i största möjliga utsträckning lika villkor. Den omsättningsgräns, cirka 7 miljoner kronor, som denna gränsdragning innebär motsvarar omsättningen för en butik i ett bostadsområde med 3000-4000 innevånare. Servicemöjligheten skulle därmed erbjudas även de konsumenter som är bosatta i områden som i denna storlek planerats det senaste årtiondet. l tredje ochjiärtle paragrq/erna fastslås ordningen för förhandlingar beträffande de närmare villkoren för öppethållandet under vanlig affärstid mellan arbetsgivarna och arbetstagarnas fackliga organisationer. Förhandlingarna skall enligt lagens utformning ske i enlighet med bestämmelserna i medbestämmandelagen. Om enighet inte uppnås om villkoren för öppethållandet skall enligt förslaget arbetsgivaren hänskjuta tvisten till den särskilda centrala nämnd som föreslås inrättad. l femte och sjätte paragrqferna uppställs reglerna för den forhandlingsordning som avses gälla i de fall arbetsgivaren önskar hålla öppet utöver den tid som i lagen anges som normal affärstid. Femte paragrafen gäller för företag med organiserad arbetskraft, medan sjätte paragrafen avser företag utan fackligt organiserad arbetskraft. l företag med organiserad arbetskraft gäller samma förhandlingsordning beträffande öppethållande utöver normal affarstid. Nås inte överenskommelse vid dessa förhandlingar kan frågan hänskjutas till den centrala nämnden för avgörande. För öppethållande utöver normal affárstid vid butiker utan fackligt organiserad arbetskraft krävs tillstånd av den särskilda nämnden. l sjunde paragrafen redovisas ett antal områden inom detaljhandeln för vilka förslaget till affärstidslag inte avses äga tillämpning. Den reella innebörden härav är att den skisserade affärstidslagen inte skulle komma att omfatta kiosker och gatukök. Utöver det begränsade undantaget för dagligvarubutiker föreslås apotek, bageriet, konditorier, olika typer av matserveringar samt försäljning från automater och på tralikmedel undantas från den eventuella affärstidslagens bestämmelser. Från lagen undantages även bensinstationer som i försäljning av drivmedel, biltillbehör och konsumtionsvaror sysselsätter högst femton årsverksamma. Kiosker, gatukök och bensinstationer utgör med sina speciella lokaliseringsförutsättningar och sin anpassning till speciella servicesituationer en kompletterande detaljhandelsservice till konsumenterna som svårligen kan ersättas av andra säljformer. Lagförslaget gör undantag för dessa serviceenheter och är därmed anpassat till det mönster med arbetsfördelning mellan olika serviceformer som utvecklat sig naturligt. Totalt ger lagförslaget möjligheter för de olika säljformerna att arbeta var och en efter sina förutsättningar. För de försäljningsställen som på nämnt sätt skulle undantas från affarstidsregleringens bestämmelser hänvisas eventuellt uppkommande problem med fria affarstider for de anställda till behandling i enlighet med

154 Utformningen av en särskild qffärstidslag

de regler som föreskrivs i medbestämmandelagen. l lagens paragra/âtta redogörs för tillsättning och sammansättning av och arbetsuppgifter för den särskilda nämnden för affärstidsfrågor. Slutligen innehåller utkastet iparagrqferna 9, I0 och ll olika sanktionsbestämmelser för dem som byter mot lagen. I paragraf ll fastslås att beslut av nämnden för affarstidsfrågor inte kan överklagas.

Ef/êkter av en a/Iärstidsreglering av skisserad utformning _lör konsumenterna, de handelsanställda och/öretagen.

Det skisserade utkastet till eventuell affzirstidslag utgör en s. k. ramlagstiftning, vars grundläggande princip är att frågor rörande öppethållande efter kl. 2000 på vardagar och under mer än fyra söndagar per år skall avgöras efter förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Med den utformning lagtexten erhållit har så långt möjligt det inbördes beroendet mellan en speciallagstiftning på affarstidernas område och medbestämmandelagens regler om inflytande i beslutsprocessen beaktas. För konsumenterna innebär utkastet att de så långt möjligt och med beaktande av arbetstagarnas rättigheteri enlighet med medbestämmandelagen tilllörsäkras ett minsta öppethållande i detaljhandeln - i den mån det utnyttjas av handeln. De i lagen föreslagna tidsgränserna är valda så att de utan alltför stora uppoffringar för flertalet konsumenter bör erbjuda flexibla inköpsmöjligheter. Med lagens utformning ges vidare konsumenterna genom den centrala nämnden inflytande över det slutliga beslutet om förlängt öppethållande vid sådana förhandlingar mellan arbetstagare och arbetsgivare som strandat. På samma sätt kan lokala konsumentönskemål om förlängt öppethållande beaktas. Genom att från den eventuella affärstidsregleringen i begränsad utsträckning undantagits dagligvarubutiker med högst femton årsverksamma ges konsumenterna möjlighet att - utan hinder av affärstidsregleringens bestämmelser - även på söndagar verkställa inköp av dagligvaror och sådana varor som saluhålls i s. k. närhetsbutiker och kiosker. Några hinder läggs sålunda inte i vägen för en fortsatt tillväxt av närhetsbutiker. en butiksform som visat sig skapa fördelar för konsumenterna. För de hande/sanstäl/da innebär en affárstidsreglering av skisserat slag att de - utöver det skydd som arbetstidsregleringen ger - skulle erhålla ett lagfást skydd mot ett ohämmat öppethållande på söndagar och på sena vardagskvällar. Lagförslaget innehåller för all detaljhandel möjligheter till öppethållande endast fyra valfria söndagar och för dagligvarubutiker med högst femton årsverksamma möjligheter till öppethållande alla söndagar. Detta innebär en mycket stark begränsningjämfört med det öppethållande som utvecklats under tiden med fritt öppethållande. Med detta förslag avskärmas det kontinuerliga öppethållandet i storbutiker, varuhus och stormarknader. Dessa av försäljningsställen har enligt kommitténs utredningar varit kategorier de butikstyper som mest utökat sitt öppethållande under de år då affarstiderna varit fria. Det är också mot detta utökade öppethållande som de

Utformningen av en särskild qlfärstidslag 155

handelsanställdas kritik i Första hand riktats. En avskärmning av söndagsöppethållandet i dessa butikstyper skulle i största möjliga utsträckning tillmötesgå opinionen från de handelsanställda. Genom det begränsade undantaget För dagligvarubutiker med möjlighet till söndagsöppethållande kan många För de handelsanstáillda angelägna arbetstillfällen bevaras. Många av de servicebutiker som i dag fungerar med god täckning av sina kostnader är butiker som tidigare hade en mycket ogynnsam resultatsituation och som hotades av itedläggning. Genom en konsumentanpassad utökning av öppethållandet har dessa butiker återtagit Försäljning från storbutiker som icke arbetar med närunderlag som främsta Förutsättning. För konsumenterna angelägen närservice har därmed bibehållits och utvecklats och sysselsättningstillFallen För de anställda har bevarats. Totalt innebär Förslaget att cirka 20000 personer skulle bli sysselsatta i detaljhandelsservice under söndagar varav cirka 14 000 inom kioskhandeln och cirka 2 000 inom dagligvaruhandeln. Härutöver Föreskriver lagutkastet ett icke Forhandlingsbart Förbud mot öppethållande helgdagsaftnar. Den Förhandlingsordning som skisseras För övriga dagar och tider innebär att de handelsanstâillda - i de fall arbetsgivaren önskar hålla öppet utöver de tider som medges i lagen och uppgörelse härom icke kunnat nås - har en temporär vetorätt mot Förlängt öppethållande. Den temporära vetorätten upphör då den centrala nämnden slutligt tagit ställning i frågan. Förjörmagrøn innebär en ramlagstiftning av skisserat slag att de - med hänsyn till de Förhandlingar som kan Föras med stöd av bestämmelserna i medbestämmandelagen - så långt möjligt tillFörsäkras en minsta tid för öppethållande. Den Forhandlingsordning som skisseras För de fall då arbetsgivaren önskar ett mer omfattande öppethållande än vad lagen medger är av samma typ som den Förhandlingsordning som skulle kunna krävas av arbetstagarna med stöd av medbestämmandelagen i det fall afFárstiderna lämnades helt oreglerade i en speciallagstiftning. Den möjlighet som står Företagarna till buds. nämligen att vid oenighet med arbetstagarsidan vända sig till den centrala nämnden, säkerställer Företagen en så långt möjligt enhetlig bedömning av ett Förlängt öppethållande.

13.3 Förslag till enskild affárstidslag För sön- och helgdagar

av ledamoten Sundewall

En särskild affärstidslag För sön- och helgdagar bör bl.a. mot bakgrund av de tillämpningssvårigheter som Förelåg med tidigare afFärstidsreglering ha Formen av en tvingande lagstiftning utan dispensmöjligheter. Detta innebär att- utöver de butikskategorier och varor som redan i lagtexten föreslås falla utanför lagens tillämplighet- några undantag från lagens bestämmelser inte kan medges. Vid en tvingande affárstidsreglering kan de tider i lagen under vilka yrkesmässig detaljhandel Förbjuds inte göras till Föremål För Förhandlingar i enlighet med medbestämmandelagens regler. Eventuella kollektivavtal om affarstider. som skulle utsträcka butikernas öppethållande utöver de tider som medges i lagen, kan således inte ingås. l detta fall tar således den särskilda affárstidslagen över medbestämmandelagens regler.

156 Utformningen av en särskild ajfärstidslag

Vid utformningen av följande förslag till en särskild affärstidslag för sönoch helgdagar har beaktats såväl de inom handeln yrkesverksammas intresse av en arbetsfri söndag för vila, rekreation och familjesamvaro som konsumenternas intresse av flexibelt öppethållande i detaljhandeln. Intresseavvägningen har också beaktat Företagens krav på möjligheter att uppnå lönsamhet i verksamheten vid söndagsöppethållande. Omfattningen av detta problem reduceras emellertid av det fria öppethållande som föreslås på vardagan För att möjliggöra distribution av tidningar och tidskrifter även på tider som är förbjudna i den föreslagna särskilda alfärstidslagen föreslås att ett i särskild ordning specificerat varusortiment får säljas utan restriktioner i tiden. Detta sortiment bör med hänsyn till kostnads- och lönsamhetssituationen i de försäljningsställen som främst distribuerar tidningar ges en sammansättning som omfattar något fler varor än tidningar och tidskrifter. Med utgångspunkt i vad som framhållits i det föregående skisseras i det följande ett förslag till en särskild affärstidslag för sön- och helgdagar. l bilaga 5 redovisas ett utkast till en lagtext. I lagens första paragraf fastslås att lagen gäller försäljningsställen inom yrkesmässig detaljhandel och att dessa får hållas öppna på alla tider utom sön- och helgdagar. Detta är normal affärstid. I paragrafen anges som definition på “affär” försäljningsställe, där detaljhandel bedrivs yrkesmässigt. Under uttrycket försäljningsställe faller först och främst alla fasta försäljningsställen, såsom affärer, kiosker, stånd, bodar och bord. Också tillfälliga försäljningsställen räknas emellertid hit. Härigenom faller i princip all kringföringshandel under lagen. Kravet på att det skall vara fråga om detaljhandel betyder att lagen avser att reglera bara den direkt på konsumenterna inriktade försäljningen av varor. Grosshandel och annan återförsäljning till leverantörer omfattas alltså inte av lagen. Inte heller reglerar lagen serviceverksamhet eller förmedling av tjänster. Restaurangverksamhet faller liksom bank- och försäkringsverksamhet följaktligen utanför lagen. På samma sätt förhåller det sig med sådan verksamhet som t. ex. fotografering, frisering, fotvård och bad. Vidare är det inte fråga om detaljhandel i lagens mening när man säljer lotter, frimärken, biljetter o. d. Om försäljning av varor förekommer vid sidan av sådan service, som här har beskrivits, bör emellertid lagen bli tillämplig på verksamheten i dess helhet. För att sådan verksamhet som fotografering, frisering, fotvård och bad skall vara undantagen affárstidslagens bestämmelser bör krävas att utanför den normala affärstiden i den lokal där verksamheten bedrivs inte finns tillgängliga för försäljning andra varor än de som i särskild ordning är undantagna lagens bestämmelser. Av senare paragraf i lagen framgår, att försäljning av vissa varor föreslås skall få ske fritt. Om bara sådana varor säljs från exempelvis restauranger, frisersalonger och fotografiateljéer, följer av det förut anförda att verksamheten i sin helhet faller utanför lagens tillämpningsområde. Det får ankomma på den myndighet som regeringen bestämmer att ge närmare föreskrifter som hindrar försäljning av vara som inte får säljas fritt. I lagen föreslås för att den skall vara tillämplig att detaljhandeln skall vara yrkesmässig. Det innebär att utanför lagens tillämpningsområde faller

Utformningen av en särskild 157

af/Ziistidslag

tillfällig Försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål men däremot inte Försäljning som bedrivs permanent av ideell organisation från fast försäljningsställe. Som tidigare nämnts ges inte i lagens utrymme för dispenser för öppethållande på andra tider eller försäljning i andra former än vad som stadgas i lagen. Genom att göra lagen på detta sätt tvingande undviks den administrativa apparat som karaktäriserade l967 års affärstidslagstiftning. I andra och tredje paragrq/erna redovisas olika slag av försäljning som föreslås undantagen från lagens tillämpning. Undantagen anknyter antingen till försäljningsstället eller till varuslag eller till en kombination av båda. Föreslagna undantag ansluter nära till de undantag som gällde enligt 1967 års affärstidsreglering. Affärstidslagen föreslås inte äga tillämpning vid Försäljning från apotek. Försäljningen från apotek av farmaceutiska specialiteter m. m. regleras i särskilt avtal mellan staten och det av staten helt ägda Apoteksbolaget. Någon annan reglering av apotekens öppethållande än den som skeri enlighet med detta avtal är inte påkallad. Den s. k. automatnandeln var undantagen från 1967 års affárstidsreglering. Även vid en förnyad reglering i lag av affärstiderna på sön- och helgdagar borde automathandeln utan olägenhet kunna släppas helt fri. Det enda kravet som bör bibehållas är att automaten skall vara av en i vederbörlig ordning godkänd typ. Oberoende av lagstadgad affärstid börjöisä/jning få ske pa° tra/ikmedel, såsom flygplan. tåg och båtar. Däremot faller under lagen försäljning från kiosk på flygplats och järnvägsstationsområde, såvida där inte bara säljs sådana varor som enligt den föreslagna lagen eller i förordning med stöd av den föreslagna lagen får säljas fritt. l den särskilda affárstidslagen föreslås undantag för/örsäljning, som lantbrukare. trädgärdsodlare eller _liskare i ringa omfattning bedriver med egna /antmanna- eller trädgârdsproditkter eller fisk av egen fångst. Affarstidslagstiftningen föreslås inte vara tillämplig på visning och försäljning i utställningslokal av konstverk, konsthantverk och konstindustrie//a produkter. Från 1967 års affärstidslag var undantaget _fö/sälin/“ng under ittövning av eller i samband med ordnad restaurang, ka/e- eller konditor/rörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror. Med begreppet lagad mat avses därvid inte konserver, djupfrysta produkter o. d. utan mat i den form som den serveras på stället. Även vid en förnyad reglering i lag av affärstiderna bör möjlighet finnas att utom normal affärstid kunna köpa lagad mat och bakverk på näringsställen som tillverkar sådana varor huvudsakligen för att förtäras på stället. Härutöver bör gatukök i enlighet med den definition som fastställs av livsmedelsverket undantas från den föreslagna affárstidslagen. Som villkor för att restaurang- och konditoriföretag av den typ som ovan nämnts skall falla utanför lagens bestämmelser föreslås att serveringsrörelsen skall vara ordnad. Om det anses erforderligt bör det ankomma på myndighet som regeringen bestämmer att i särskilda tillämpningsföreskrifter till lagen uppställa erforderliga villkor för att ordnad serveringsrörelse skall kunna anses föreligga.

av en särskild sou 197772

158 Utformningen affärstidslag

Den bestämmelse som framgår av tredje paragrafen j/ärde momentet i den Föreslagna affärstidslagen syftar till att underlätta möjligheten för allmänheten att på sön-och helgdagar köpa varor, som man plötsligt kan behöva till. En avgränsning i avsikt att tillgodose konsumenternas intresse fåtillgång av att kunna handla på icke normala tider kan ske efter flera olika kriterier. Främst kan en avgränsning ske efter fyra kriterier, nämligen med avseende

på

D butikens omsättning i kr.,

D butikens yta, D antal årsanställda i butiken samt

D saluhållet sortiment.

Att utforma en affarstidslag som undantar butiker med en årsomsättning ett visst medför svårigheten att fastställa ett sådant understigande belopp Mot av fortgående prisstegringar måste ett sådant belopp belopp. bakgrund Detta kan skapa osäkerhet inom fortlöpande bli föremål för revideringar. handeln, så till vida som butikerna - beroende på det sortiment de för enskilda varor och de skillnader i prisförändring som föreligger mellan kan veta om de vid årets slut kommer i början av året inte med säkerhet att över- eller underskrida den i lagen fastställda beloppsgränsen. En med av btttiksvtan kan föra med sig en mängd avgränsning hjälp Bland annat måste vid en sådan avgränsning klan gränsdragningsproblem. utrymmen i butiken som skall ingå i underlaget för beräkningen. anges vilka Genom en avgränsning utgående från anta/et ârsanstäl/da skulle på ett om öppethållandetider kunna undanenkelt sätt från lagens bestämmelser butiker, men som alla gränsdragningar medför den problem tas, t. ex. mindre Alla dessa tre kriterier kännetecknas emellertid av att de och oklarheter. ger regleringen en otillräcklig grad av konkurrensneutralitet. efter saIuhäl/et sortiment uppfyller däremot i högre grad detta Avgränsning krav och särskilt vid stark restriktivitet i frisortimentets omfattning. Även i 1967 års affärstidslag gjordes en avgränsning av lagens tillämplighet med i ett visst varusortiment. Lagens bestämmelser gällde utgångspunkt affärstider av artiklar inom ett visst således inte försäljning på icke normala - det s. k. fria varttsortimentet. Trots vissa mindre specificerat sortiment är emellertid denna form av brister som följer med en sådan avgränsning mest ändamålsenlig. Ett visst sortiment som får säljas i alla avgränsning kan anses verka konkurrensneutralt mellan olika typer av försäljningsställen butiker som konsumenterna får tillgång till viss detaljhandelssamtidigt service affärstid. En föneckning över de varor som enligt på icke normal skulle av affärstidsregleringen återfinns min mening få säljas fritt oberoende i bilaga 5. l. Förteckningen skulle fastställas av regeringen eller av myndighet som beslutar. Denna myndighet bör vara konsumentverket. regeringen De varor som skulle få säljas fritt med stöd av stadgandet i tredje paragrafen av dels lagtexten, dels den ovan nämnda särskilda _fiärde momentet framgår varuförteckningen som återfinns i bilaga 5.1. Det bör få ankomma på mynbestämmer att meddela erforderliga föreskrifter, som dighet som regeringen förhindrar att - utom normal affärstid - andra varor finns tillgängliga inom

försäljningslokalen än de som får säljas med stöd av lagen. Av ovan redovisade skäl bör det fria sortimentet för sön- och helgdagar

Utformningen av en särskild qfiärsridslag 159

begränsas i förhållande till 1967 års frisortiment särskilt inom livsmedelsoch kemisk-tekniska varuområdena. Möjligheterna till obegränsat vardagsöppethållande underlättar även i detta avseende den föreslagna regleringen. De varor som uppräknas särskilt i den aktuella paragrafen är tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor samt bensin, motor- och smörjoljor, biltillbehör och reservdelar till bilar. Genom att tryckta skrifter undantas från den föreslagna affarstidsregleringen kommer bokhandeln att falla utanför lagens tillämpningsområde om där inte samtidigt säljs andra varor än de som i övrigt omfattas av undantagen i lagen. Undantaget vad gäller blommor får ses mot bakgrund av att det kan anses föreligga ett starkt konsumentintresse av att kunna handla blommor på sön- och helgdagar. Inköp av blommor på sådana tider sammanhänger inte i ringa utsträckning med sjukbesök eller andra former av uppvaktningar. Det föreslagna undantaget för försäljning av bensin, motor- och smörjoljor, tillbehör och bilreservdelar innebär en utvidgning jämfört med undantagen i 1967 års affarstidslag. l denna lag omfattade inte undantaget bilreservdelar. Den inriktning på gör-det-själv-verksamhet som präglat utvecklingen av bensinstationernas serviceverksamhet under senare år och som förutsätter tillgång till erforderliga reservdelar talar dock för att även reservdelar till bilar nu bör undantas från en affarstidsreglering. Det sortiment, som enligt den allmänna formuleringen i lagtexten skulle tillåtas för försäljning utanför de tider som anges i lagen, bör av skäl som ovan framhållits vara starkt begränsat. Med hänsyn till att det vid nuvarande butiksstruktur och kostnadsläge inte torde vara möjligt att driva försäljningsställen baserade på försäljning av t. ex. enbart tryckta skrifter och tobaksvaror är det emellertid nödvändigt att även tillåta försäljning av vissa andra varor under icke normal affárstid. Frisortimentet har fått den omfattning som framgår i bilaga 5.1. Slutligen innehåller utkastet i paragrq/êrnajjzra och fem stadganden om att närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen kan meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer liksom förslag till sank-

tionsbestämmelser för dem som byter mot lagen. Övervakningen av lagens

efterlevnad sker genom polismyndighet.

sou 1977:72 151

1 Bilaga

Tabelll Bulikernas öppningstider. november [Wi-december 1974. Andel butiker (procent) som öppnar vid angiven tidpunkt. Varuhus KF-Iivs Månadnr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Måndag

stängt 830 - - 1 - - 29 - 1 3 l 4 l 4 900 79 72 65 70 70 71 89 87 86 86 Onsdag

stängt Torsdag

stängt Fredag

stängt 11

162 l Bilaga

Ensk livs Möbel

Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 73 74 74 71 72 73 74

Lördag - - - - - - - - - -730

slängt Söndag

slängt

Ensk livs Möbel Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 7| 73 74 71 72 73 74 Nlândag - - - - - - - - - - -730

Tisdag - - - - - - - - - - -730

Onsdag - - - - - - - - - - -730

Torsdag - - - - - - - - - - -730

Bilaga I 163 Järn Herrkonfeklion Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Fredag

slängt Lördag

stängt Söndag

stängt 86 86 86 83 83 96 92 97 96 95

Järn Herrkonfeklion Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Måndag

slängt Tisdag

stängt Onsdag

stängt

164 Bilaga 1

Torsdag - - - - -

Fredag - - - - -

Lördag

1100 - - - - - - - - 2 2 1200 - - - 2 3 - - 4 1300 1 - - - - - - - - - - 1400- 100 99 99 100 100 98 97 100 98 94 stängt

Damkonfektion

Månad nr 11 11 10 11 12

År 71 72 73 74 74

Måndag - - - - - -730 - - - - - 800 - - - - - 830 900 42 22 17 24 24

930- 58 78 83 76 76 - - - - stängt

Tisdag - - - - - -730 - - - - - 800 - - - - - 830 900 36 22 17 24 24

930- 64 78 83 76 76

stängt

sou 1977:72 1 165

Bilaga

Damkonfektion Månad nr 1 1 1 10 År 71 72 73 74 74

å I 1 1 I

loowl

um cha:

10:51

»o “å o4:. oc.. \If\) xllx)

slängt |UJ\I I

Torsdag

um um

100m! 10\J›1 10-51

un)

w

I w O I I : I 1

NJ N)

lwxnl Iäål :S35:

o w ? C\ QR) 53

1 ä o 1 :

Awll

:33a::

»o 8 \D ê o

Ldb-kn

%

*X

Söndag

166 1 sou 1977:72 Bilaga

Tabell 2 Butikernas stängningstider, november 197l-december 1974.

Andel butiker (procent) som slänger vid angiven tidpunkt

Varuhus KF-livs

Månad år 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74

Måndag - - - - - 29 33 25 29 29 -1730 1800-1830 49 41 49 50 45 57 56 62 42 42 33 - - - - - 1900-1930 29 35 28 30 2000- 22 24 22 20 22 14 l 1 13 29 29 - - - - - - - - stängt l

Tisdag -1730 - - - - - 29 33 25 29 29 1800-1830 52 43 51 50 46 57 56 62 42 42 - - - - - 1900-1930 26 34 27 30 32 2000- 22 23 22 20 22 14 1 1 13 29 29 - - - - - - - - - stängt

Onsdag - - - - - 29 33 25 29 29 -l 730 1800-1830 52 43 51 50 46 57 56 62 42 42 - - - - - 1900-1930 26 34 27 30 32 2000- 22 23 22 20 22 14 1 1 13 29 29 - - - - - - - - - slängt

Torsdag -1730 - - - - - 29 33 25 14 14 1800-1830 41 39 44 39 36 57 56 62 43 43 39 41 - - - - - 1900-1930 33 38 33 2000- 26 23 23 22 23 14 1 1 13 43 43 - - - - - - - - - stängt

Fredag - - - - - 29 1 1 13 - - -1730 1800-1830 13 13 4 5 4 29 34 74 28 28 28 33 - 29 29 1900-1930 33 41 50 57 56 2000- 54 46 46 38 40 14 22 13 43 43 - - - - - - - - - slängt

Lördag - - - - - - - - - - -1 130 1200-1230 - - - - - 29 11 13 14 14 1300-1330 11 10 9 8 7 57 78 62 57 57 27 20 - - 1 2 - - 1400-1430 31 20 30 58 61 69 - - 13 29 29 1500-1930 58 67 - 14 1 1 - - - 2000- 3 3 4 4 - - - - - - - - - stängt

Söndag - 16 - - - - - -1630 9 8 10 - - - - - 1700-1730 5 16 9 9 31 - 4 16 - - - - -

93 70 80 78 37 100 100 100 100 100 stängt

Bilaga 1 167

Ensk livs Möbel

Månad nr 11 11

År 71 72 \,|.__ LAG g.. åh.) g_ \.._ b4©

/vlânølølg

-l 730

1800-1830 ox x: ._ O\

-xJOOå

I\JO\\IOOx1 1944509:

hJ--Ch

IIAOCVI 145x901

1900-1930

ua-w b--bv åfvlx)

QMUIOOCA_

2000- - -- 0 h) gg_

stängt I IAO

Tisdag

-1730

1800-1830 o xn o oo oo oo *O

Iwwxouu

-xnoo-b-

I\)O\\IOO\1 10mm:- IAG--kh Ixorvsol Ixøbøåb Ibákhêfx)

rv-O

1900-1930

f\)-O\

ILIIOGU»

2000- - - N

stängt 1

Onsdag

-1 730 u»

1800-1830 ON x: O\ oo NO

souuNA

oo oo

-xIOOå

Noxxnoex: |JC3-U\ 109.100» hJNOhJk/ilx) IObJ-bå Ikø-IUIGNJ

1900-1930

INJ-*ON N-s

imo

2000- - - k)

I I slängt

Torsdag

-l 730

1800-1830 x; x: x:

10-1114:- Ivawxzv» Imwxnun l-BOAO lämxcN lwaxu-A |0O®©rv

NJ-*Uv

1900-1930

._.._g\ N--o N--uu

-® -%

NJO\-Ö\J IOOCGNJ

2000- -- - -

stängt

Fredag - 1 730

1 800- 1 830 N N xI oo 00 %

103x104 lxnbu-A Ioowu-A lxo-ooN lwooxnN

-xn

103x194 10000 Ixnuøo-h- lbaooxllx)

-Aw

NsooNx:

1 900- 1 930

2000- N N NAN NJJBN)

stängt

Lördag

-1 130 I

1200-1230 kul

1300-1330

loxNmox-I

IOOOOOl/ul

r\)®\II\JO\Lo-J| ›-r\)\OLI\®b-l| IAxnVs--wl 1I-BO\OOI\)|

1400-1430

-ww Nwg hJüJb-l

niráNb -uapgg -NNw _NNw

|LI|I\JUI\I-|

--I\JJ=-

1500-1930

2000- IGN

stängt I I

Söndag

-1630

llxJlx) IwN

1700-1730

w-uulxaN w-LnlxoN

1800-1830

O\P\)P\Jb-JU\I\J Ch--ANJR/ulx) ON-wlxzw ONIINNJI NJIIDJUII

1900-2130

2200-

stängt OO % oo oo oo \O ND 97

168 Bilaga 1 sou 1977:72

Järn Herrkonfeklion

Månad nr 11 11 10 11 12 1I 11 10 11 12

År 7| 72 73 74 74 71 72 73 74 74

Måndag -1730 28 29 29 28 28 2 3 3 4 4

1800-1830 69 68 70 71 71 88 86 87 87 87

1900-1930 1 3 1 1 1 8 1 1 8 9 1 - - - - 2 - - - 2000- - - - - - - 2 stängt 1

Tisdag -1730 28 29 29 28 28 2 3 3 4 4

1800-1830 70 68 70 71 71 96 94 94 94 94

1900-1930 1 3 1 1 1 2 3 3 2 2 - - - - - - - - - - 2000- - - - - - - - - stängt 1

Onsdag -1730 28 29 29 26 26 2 3 3 4 4

1800-1830 70 68 70 73 73 96 94 94 94 94

1900-1930 1 3 1 1 1 2 3 3 2 2 - - - - - - - - - - 2000- - - - - - - - - stängt I

Torsdag -1730 28 29 29 26 26 2 3 3 4 4

1800-1830 70 68 70 73 73 91 94 94 94 94

1900-1930 1 3 1 1 1 5 3 3 2 2 - - - - - 2 - - - - 2000- - - - - - - - - stängt 1

Fredag -1730 25 27 25 22 22 2 3 3 4 4

1800-1830 68 67 73 75 75 38 44 38 53 47

1900-1930 3 5 1 3 3 51 50 56 43 49 - 3 - 200- 3 1 1 9 3 - - - - - - - - stängt 1

Lördag - - - - - - - - - -1 130 1 23 26 28 - - 2 - - 1200-1230 21 27 1300-1330 63 57 61 63 62 30 34 33 36 34

1400-1430 5 3 5 4* 3 37 40 44 39 41

1500-1930 3 5 1 1 3 33 26 21 25 25 - - - - - - - - - - 2000- 4 _ - - - stängt 7 8 10 6

Söndag - 1 1 - - - 2 - 2 2 -1630 - - - - - 1 - - 4 1700-1730 2 - - - - - - - - - - 1800-1830 - - - - - - - - - - 1900-2130 - - - - - - - - - - 2200- 100 99 99 100 100 98 97 100 98 94 stängt

l 169

Bilaga

Damkonfeklion

Månad år

År \|.._ LAG Q.. A...

Måndag -1730 1800-1830

-oo

1900-1930 2000- Släng!

Tisdag -1730 1800-1830 C O

IAN-bl

1900-1930

INONJI

2000slängt

Onsdag -1730 1800-1830 94 »G 1900-1930

|I\JO\I\)I

2000- 1

stängt IAN

Torsdag; -l 730 1800-1830 O \O

145081 119451

1900-1930

INOM!

2000- Stängt

Fradag -1730 1800-1830

Ab mun

isooowl Inääu

1900-1930

IIOOI

2000slängt

Län/ag -1 130 I 1 1200-1230 1300-1330

mmm

IIONObI

man;

1400-1430

NJUIIU

|1®kAUI| 110x051

1500-1930 2000stängt

Söndag -1630 1 700- 1 730 1800-1830

O\III\JI\JI

1900-2130 2200stängt O

17]

Bilaga 2 till särskild Förslag affärstidslag

av ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell

Härigenom föreskrives följande. l§ Försäljningsställe för yrkesmässig detaljhandel får hållas öppet på vardagar mellan klockan 8 och 20 måndagar-fredagar och mellan klockan 8 och 15 lördagar, samt på sön- och helgdagar mellan klockan 8 och 15 två dagar varje år. På andra tider än nu sagts skall försäljningsställe för detaljhandel hållas stängt. Sådant försäljningsställe skall vidare, utan hinder av föreskrifterna i första stycket, hållas stängt julafton, nyårsafton, pingstafton och midsommarafton.

2§ Från tillämpning av l§ undantages l) försäljning från apotek, 2) försäljning från automatapparat som är godkänd av myndighet som regeringen bestämmer, 3) försäljning på trafikmedel till resande, 4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst, om försäljningen sker i ringa omfattning och utan samband med annan handel, 5) försäljning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats.

3§ Från tillämpning av l § undantages vidare, i den omfattning och på de villkor som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, l) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri som bedrivs i utställningslokal, 2) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror, 3) försäljning från gatukök, 4) försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon samt tillbehör och reservdelar till sådana fordon jämte andra varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än sådan tid för öppethållande som anges i 1 §, om försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad serveringsrörelse eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor.

172 2 Bilaga

4§ Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag, bla. vilka varor som avses i 3 §4 momentet, meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

5§ Den som bedriver detaljhandel eller håller försäljningsställe för sådan handel öppet i strid mot denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den

sou 1977:72 Bilaga 2-/ 173

Bilaga 2.1

Förteckning över varor som enlig! ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell bör _lä säljas uran begränsningar i en särskild qtfärstidslag

Tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon, portioner av mat, som värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass, konfektyrer, snacks (chips och jordnötter), alkoholfria drycker, kaffe, te, kakao, fruktsalt, socker, frukt, produkter av frukt, honung, kalTebröd, kex och därmed jämförliga smâbröd i förpackning, matbröd, hårt och mjukt, artiklar för hygien och kroppsvårdl, preventivmedel, graviditetstest, damstrumpor, strumpbyxor, tvättmedel i portionsförpackning, Servetter, handdukar, bägare, tallrikar och bestick for engångsbruk, pennor, bläck, radergummi, skrivpapper och kuvert eller liknande skrivmateriel, klister, lim. tejp, vykort, spekort, film och fotoblixtar, kassetter (blanka, inspelade), elproppar, glödlampor och torrbatterier, ficklampor, reflexbrickor, fotogen och gasol jämte gasoltillbehör, souvenirer, ballonger och andra smärre leksaker, blöjor och därmed jämställda babyvârdsartiklar, tändstickor, tändare, gravprydnader och julgranar.

l Som artiklar for hygien och kroppsvård räknas tvål, tvålaskar, tandborstar, tandkräm, munvatten, rakborstar, rakblad, rakhyvlar. rakkräm, rakvatten, kammar, hårkräm, hårschampo, läggningsvätska, hárspray, härvatten, nagellilar, badsalt, fotsalt, transpirationsmedel, hud- och ansiktskrämer, sololja, myggmedel, cerat, läppstift, pappersnäsdukar, Våtservetter, toalettpapper, sanitetsbindor och dylikt, bomull, plåster, sårsalvor och andra förbandsartiklar.

sou 1977:72 175

Bilaga 3 Förslag till särskild affärstidslag

av ledamoten Johansson

Härigenom föreskrives följande. l§ Försäljningsställe för yrkesmässig detaljhandel får hållas öppet under normal affärstid och i övrigt enligt bestämmelserna i denna lag.

2§ Normal affärstid i detaljhandeln är på vardagar mellan kl. 08.00 och 20.00 måndagar-fredagar och mellan kl. 08.00 och 18.00 lördagar. Till normal affärstid räknas också tiden mellan kl. 08.00 och 18.00 fyra söndagar varje år. l dagligvarubutiker med högst 15 årsverksamma räknas dock tiden mellan kl. 08.00 och 18.00 alla söndagar till normal affárstid. Vad som föreskrivits i första och andra styckena gäller inte i fråga om helgerna nyår, pingst, midsommar och jul. Vid dessa helger skall försäljningsställe hållas stängt såväl helgdagar som helgdagsaftnar.

3§ I företag som har fackligt organiserade arbetstagare anställda skall arbetsgivaren förhandla om de närmare villkoren för öppethållandet under normal affärstid med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är eller brukar vara bunden av kollektivavtal. För sådan förhandling äger ll och 14 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet motsvarande tillämpning. Finns icke sådan arbetstagarorganisation som nu nämnts tillkommer förhandlingsrätten i stället den eller de arbetstagarorganisationer som har en eller flera medlemmar anställda hos arbetsgivaren.

4§ Uppnås icke enighet om villkoren för öppethållande vid förhandling enligt 3 § skall arbetsgivaren hänskjuta tvisten till nämnden för affárstidsfrågor.

5§ I företag som har fackligt organiserade arbetstagare skall arbetsgivaren, om han vill hålla öppet utöver normal affärstid, inhämta medgivande av arbetstagarorganisation som är förhandlingsberättigad enligt 3 §. Vägras sådant medgivande får arbetsgivaren hänskjuta tvisten till nämnden för affárstidsfrågor.

6§ Den som bedriver detaljhandel utan fackligt organiserade arbetstagare anställda får icke utan tillstånd av nämnden för affärstidsfrågor hålla öppet utöver normal aifärstid.

176 Bilaga 3

7§ Från bestämmelserna i 2, 5 och 6 §§ om öppethållande utöver normal affárstid undantages l) Försäljning från apotek, 2) försäljning från automatapparat som är godkänd av myndighet som regeringen bestämmer, 3) försäljning på trafikmedel för resande, 4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst. om försäljningen sker i ringa omfattning och utan samband med annan handel, 5) försäljning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats, 6) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri som bedrivs i utställningslokal, 7) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror, 8) försäljning från kiosk eller gatukök, 9) försäljning av blommor, lO) försäljning av drivmedel till motorfordon samt tillbehör och reservdelar till sådana fordon och försäljning i anslutning därtill av dagligvaror, om man på försäljningsstället sysselsätter högst 15 årsverksamma. För fastställande av villkoren för öppethållande i rörelse som avses i första stycket äger 3 och 4 §§ motsvarande tillämpning. 8§ Nämnden för affárstidsfrågor består av ordförande och x ledamöter. På nämnden ankommer att meddela tillstånd till öppethållande och föreskriva villkor härför enligt vad som anges i 4-6 §§. Nämnden har att vid sin prövning beakta såväl konsumenternas intresse av att kunna handla på tider utöver normal atfärstid som de anställdas intresse av planlagda arbetstider, tillfredsställande arbetsmiljö och goda arbets- och anställningsförhâllanden i övrigt.

9§ Arbetsgivaresom håller försäljningsställe för detaljhandel öppet utan att ha fullgjort förhandlingsskyldighet eller inhämtat tillstånd enligt 3-5 §§ denna lag skall ersätta arbetstagarna och deras organisation uppkommen skada. Vid bedömning om och i vad mån skada har uppkommit för någon skall hänsyn tagas även till dennes intresse av att lagens bestämmelser iakttages och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt kan skadeståndet nedsättas eller helt bortfalla.

l0§ Den som bryter mot 6§ dömes till böter.

11§ I mål rörande tillämpning av denna lag gäller lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Är fråga om överträdelse av 6 § gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet. Talan får icke föras mot beslut av nämnden för affärstidsfrågor.

Denna lag träder i kraft den

Bilaga4 Varugruppsstatisiik från Försa ..l jningen

i de konsumentkooperativa

dagligvarubutikerna

Bilagan har utarbetats av Magnus Rydmark, Kooperativa frbztndets

utredningsavdelning

dä_

m_ v._ 2 3 md _._ dd m,_ m.m NN md md Q_ md _._ 3 3 _._ md m._ v.v md N_ md md va. m_ _.m od v.m m.m E _d

m: do_

.EE m_ N_ md 0,_ Qm

dä_

.ä å Q_ m._ md md md _._ md _._ md dd Q_ md v._ Nm N_ md dd _.v Q_ m.m N_ Nm md m.m

d Qo_ _um_ t do_

.ä

EUEE

m_ Q_ å ä No Q_ Q_ v._ Qv md md md N_ md N_ md dd Q_ 3 m._ m.v m._ md _E_ md m.v _d _.m m._ m.m Nd

od_

_d

md_ u oo_

m; Q_ 2 md

m3_

3 Q_ Q_ v._ m.m md md nd _._ md N_ »d dd dd E m._ Qm Nm v._ m._ _.v m._ md m._ m,m md

_d_ Nm_ _d_ t 8_

m..

dä_

Q_ m... md md od Q_ N_ Qm md md md N_ md N_ E. Q_ Q_ md m._ m.m m.m m._ md N_ 3 Q_ Nm m._ Nm md

md_ Q0_ a 8_

.EE

m._ dd 2. ...o No Q_ Q_ N_ Nm md

Nav _S_ md md m._ md m._ 3 Q_ md 3 m._ m.m _.m m._ md _._ m.v m._ Nm Q_ md md n.: Q0_ n od_

m; _._ o.. wo md md N

m3_

Q_ N_ md vd vd 3 m._ 3 _._ md Q_ _,_ md m._ Qm 2 m._ Q_ 3 m._ md m,_ Nm

md_ __ md_ No_ t oo_

dä_

v._ m._ o; ...o md 0._ dd m,_ v.m Nd md No m._ md _._ 3 md N_ No N_ m.m vd N_ Nd v._ mv Q_ v.m N_ v.m md

od_ md_ u 8_

_uxcsmzouuêmtq

.EE

m.

m_ Q_ 0._ 3 md Q_ _._ _ Nm od md md v._ md

vam

E. m._ Q_ Q_ 3 m._ Qm m.m m._ m._ 3 Q_ _.m Q_ _d

_ä_ od_ md_ od_ md_ u od_

.Em

_summa_

.öcoâxme _umñEmmE _swaeaoxê

å:

925m

.uåbouxå

ägs;

:âeuoâcczwm

_eäueawum

omväg_

_ovâcmü

025m

_oa._.=o,_

aasawmscmmøqmn .utoâoäxmêmö

då :oo

.SEB .saa

:ä

_uuueå_

.oaaoêzêmm _otoäoxzmv_

Ja:

.2

,aâäoxugz .uaoâoxam

då

.ovabocsi

.o

BB

.åzoâoz

.o

_Emâtmmo _onueöuou_

_umgås_ _ozmtocm

.o

,asså ;omEE .§38 §8_ -mwêmz ...E55 .mEEmm _mååø .iäm sem scanna:

,§22 :m: ä_ ;Så .så ;E2 mån_ .mo ds.: mmm. .vem §3_

asså

_ n m o _ o_ _ m_ m_ a mm vd R dm om _m mm mm »m mm dm mv _m mm vm mm mm mm »m mm dm d» m» m» md

178 4 Bilaga

nä_

2.2 2,:

E å å m_ å å å å å å n_ 8_

åv

å_ V V

.se

ma_ mi;

N n_

8._ å .w å .n å å .u å å å å_ 8_ E.:

i

ess.: _s_ än_

8._ å å å å å å å n_

.n .n .n å_ 8_ _å_

mo_ E å n_ å å å å å å å n_ _e_ 8_ S.: åv

_å_ v

ma_ å å å m_ å .n å å å E _a_ 8_ 8.8 2.:

.n .n

.se

8,8 gå_

E. _S_ å E å m_ å å å å å E_ 8_

.n .n .n

ma_ n_ o... i å m_ å ...e å å å n_ å_ 8_ gå __.__

v å* v

ma_ 8.2

n_ E. å å å å å å n_ å_ 8_

.n .n .n ä.:

_oxczaâovoêmzq

.se

2.8 må_

I _S_ m_ å å å å å å _._ m_ .n .n .n å_ 8_

.oss

.§2

.E

så_

.äs

.E

.uses

.o

.c.å=m._.o_

coaäçggmc_

...ges

uses.:

.o

____._m=._\.:m.=xa._.o.._

.c

_BnEm

så .o

.§2

Emwwêcqswwxwu_

.sweäsgavm .âeaaawo

Wessman_

.âsaaaö

_uuosmz_

.aussi

m:

v33 ...ai .ucuz .äga :vi: ...usch

aa=._mmw:_::mm._on_

.så

å_

asså .så :man :gå

8_ _o_ 8_ o: å_ å_ 8_ S_ o: ma. n_ 8_ a

SOL 1977:72 179

Bilaga 5 Förslag till särskild affärstidslag

av ledamoten Sundewal/

Härigenom föreskrives följande. l § Försäljningsställe för yrkesmässig detaljhandel får hållas öppet på alla tider utom sön- och helgdagar. 2§ Från tillämpning av l§ undantages l) försäljning från apotek, 2) försäljning från automatapparat som är godkänd av myndighet som regeringen bestämmer, 3) försäljning på trafikmedel till resande, 4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst, om försäljningen sker i ringa omfattning och utan samband med annan handel, 5) försäljning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats. 3§ Från tillämpning av l § undantages vidare, i den omfattning och på de villkor som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, l) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri som bedrivs i utställningslokal, 2) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri-och konditorivaror, 3) försäljning från gatukök, 4) försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon samt tillbehör och reservdelar till sådana fordon jämte andra varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än sådan tid för öppethållande som anges i 1 §, om försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad serveringsrörelse eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor. 4§ Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag, bl. a. vilka varor som avses i 3 § 4 momentet, meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. 5§ Den som bedriver detaljhandel eller håller försäljningsställe för sådan handel öppet i strid mot denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den

180 Bilaga 5.1

Bilaga 5.1

Förteckning över varor som enligt ledamoten Sundewa/l bör _lâ säljas utan begränsningar i en särskild q/Yärsrids/ag Tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon, portioner av mat som värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass, konfektyr, alkoholfria drycker, färsk frukt, vykort, ñlm och fotoblixtar, elproppar, glödlampor och torrbatterier, souvenirer, gravprydnader och julgranar.

..-. .. i.. ..JL. l l. NO V 1977 71›Cä›i.wOLM

Statens offentliga utredningar 1977

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet Kvinnlig tronföljd. [5] Sjukvärdsavfall. [4] Psykiskt störda lagöverträdare. [23] Översyn av jordbrukspolitiken, [17] Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] Båtliv 2. Registerfrågan. [25] Revision av vattenlagenr Del 4, Förslag till ny vattenlag. [27] Energi- och miljökommittén. 1.Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, Konkursförvaltning. [29] hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljoverkningar vid Ersattning för brottsskador. [36] användning av kärnkraft. [69]4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid Underhåll till barn och frånskilda. [37] energiproduktion. [70] Översyn av rättshjälpssvstemet. [49] Häktning och anhállande. [50] Handelsdepartementet Information vid kriser. [45] Utrikesdepartementet Fusioner och förvärv I svenskt näringsliv 1969»73.[51] Bistándspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- Affärstiderna. [72] Iändernar [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. [14] Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggd regional näringspolitik. [3] Försvarsdepartementet Arbete med näringshjälp. [22] Totalförsvaret 1977-82.[1] Kortare väntetider i utlânningsärenden. [28] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. [44] Kvinnan och försvarets yrken. [26]

Bostadsdepartementet Socialdepartementet Kommunernas gatuhällning, [65] Socialutredningen. 1.Socialtjänst och socialförsäkringstillägg, [40] 2, Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] lndustridepartementet Pensionsfrågor m. m. [46] Handelsstâlsutredningen. 1.Handelsstålsindustrin inför 1980-talet, Patienten i sjukvården - kontakt och information. [66] [15] 2. Handelsstálsi .dustrin inför 1980-talet. Bilagor, [16] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Kommunikationsdepartementet Billingen. [47] Bilarbetstid. [2] Delegationen för energiforskning. 1.Energi- program för forskning, Kommunal och enskild väghållning, [12] utveckling, demonstration. [56] 2. Energi - program för forskning, Allmänflygplats-Stockholm. [33] utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi - program för Brommautredningen. 1.lnrikesflygplats-Stockholm. [34] 2. Inrikes- forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. [58] 4. Energi flygplats-Stockholm. Bilagor. [35] program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. [59] 5. Energi- program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. E konomidepa rtementet [60] 6. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Utrikeshandelsstatistiken, [10] Bilaga E, [61] 7, Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [62] STUs stöd till teknisk forskning och innovation. [64] Budgetdepartementet Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1.[6] lnflationsskvddad skatteskala. [18] Kommundepartementet Kommunernas ekonomi 1975-1985.[20] Företagsdemokrati i kommuner och Iandstingskommuner. [39] Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. [48] Kronofogdemyndigheterna. [42]

Utbildningsdepartementet Folkhögskolan 2. [8] Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [1 1] Radio och tv 1978-1985.[19] Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31] Folkbildningen i framtiden, [38] Forskningsrådsutredningen. 1.Forskningspolitik. [52] 2.Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1.[53] 3, Information om pågående forskning. Expertbilaga 2.[54] 4. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. [55] Fortsatt högskoleutbildning. [63] Svensk informationsförsörjning inför 80-talet, [71]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Statens offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

. Totalförsvaret 1977-82. Fö. 61. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration, , Bilarbetstid. K. Bilaga E. l. . Utbyggd regional näringspolitik. A. 62. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. . Sjukvärdsavfall. Jo. Bilaga F. l. Kvinnlig tronföljd. Ju. 63. Fortsatt högskoleutbildning. U. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. 64. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. I. . Rätten till vapenfri tjänst, Fö. 65. Kommunernas gatuhállning. Bo. . Folkhögskolan 2. U. 66. Patienten i sjukvården - kontakt och information. S, . Betygen i skolan. U, 67. Energi, hälsa, miljö. Jo. . UtrikeshandeIsstatistiken. E. 68. Energi, hälsa, miljö: Hälso; och miljöverkningar vid användning . Forskning om massmedier. U. av fossila bränslen. Jo . Kommunal och enskild väghållning. K. 69. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning . Sveriges samarbete med u-länderna. Ud. av kärnkraft. Jo, . Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. Ud. 70. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. . Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. I. 71 Svensk informationsförsörjning inför 80-talet. U. . Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. I. 72. Affärstiderna. H. . Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. . lnflationsskyddad skatteskala. B. . Radio och tv 1978-1985. U. . Kommunernas ekonomi 1975-1985. B, . Svensk undervisning i utlandet, U. . Arbete med näringshjälp. A. . Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. . Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju. . Båtliv 2. Registerfrâgan. Jo. . Kvinnan och försvarets yrken, Fö. . Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. . Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. . Konkursförvaltning. Ju. . Elektronmusik i Sverige. U. . Studiestöd. U. . Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil, Ju. . Allmänflygplats-Stockholm. K. . lnrikesflygplats-Stockholm. K . lnrikesflygplats-Stockholm. Bilagor. K. . Ersättning för brottsskador, Ju. . Underhåll till barn och fránskilda. Ju. . Folkbildningen i framtiden. U. . Företagsdemokrati i kommuner och Iandstingskommuner. Kn. . Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. S. . Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. S. Kronofogdemyndigheterna. Kn. . Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. l. . Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. A. . Information vid kriser. H, . Pensionsfrågor m. m. S. . Billingen. l. . Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. 8. , Översyn av rättshjälpssystemet. Ju, . Häktning och anhållande. Ju. . Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73. H. . Forskningspolitik. U. . Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. U. . Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. . Forskning i kontakt med samhället, Expertbilaga 3. U. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. I, . Energi - program för forskningf utveckling, demonstration. Bilaga A. l. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. l. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. l. . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. I.

1 Z* NO

$TGQKhrSü77

JM

ISBN 91 -38-03586 3

”m- ISSN 0375-250x

LlberForlag

Allmänna Förlaget