Vårdnad, boende och umgänge

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

umgänge

@

g

,m ;IV a

l Statens offentliga utredningar WW 1995:79 w Justitiedepartementet

Vårdnad, boende

och

umgänge

Betänkande av Vårdnadstvistutredningen Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarrar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrädsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

Bilden omslaget har ritats av barn på daghemmet Barnens ark i Falkenberg

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20010-4 Stockholm 1995 ISSN O375-250X

Till statsrådet Laila Freivalds

Genom beslut den 14 oktober 1993 bemyndigade regeringen det statsråd i Justitiedepartementet som hade till uppgift att föredra ärenden om civilrätt att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över bestämmelserna om handläggning av vårdnads- och umgängestvister. Med stöd av detta beslut förordnades som särskild utredare lagmannen Karin Bishop. Som experter har fr.o.m. den 19 januari 1995 deltagit advokaten Sol-Britt Ingemansson, kanslirådet Sören Kindlund, hovrättsassessom Ingemar Persson och byrådirektören Ingrid Åkerman. Sekreterare har varit hovrättsassessom Mats Sjösten. Utredningen har antagit narrmet Vârdnadstvistutredningen. Utredningen får härmed överlämna betänkandet Vårdnad, boende och umgänge . Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Norrköping i augusti 1995

Karin Bishop Mats Sjösten

Innehåll

Sammanfattning 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

English summary 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 21 . . . . . . . .

2. Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 36

. . . . . . . Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen 38 . . . . . . . . 4. Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen 39 . . . . . . . .

Förslag till lag ändring i rättegångsbalken 40:

om . . . . . . .

1 Inledning 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Allmänt 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsuppdraget 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Utredningens arbete 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Historisk tillbakablick 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Gällande rätt 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens överväganden och förslag 53 . . . . . . . . . . .

4.1 Allmänna utgångspunkter för utredningens överväganden 53

4.2 samarbetssamtal 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Utvärdering av samarbetssarntalen 56 . . . . . . . . . . . 4.2.2 Ändrad lagstiftning samarbetssamtal 66 om . . . . . . . 4.3 Terminologiska frågor, 69 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Barnets bästa 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Gemensam vårdnad 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Gemensam vårdnad vid barnets födelse för

föräldrar inte varit gifta med varandra 76 som . . . . . . . . . 4.5.2 Gemensam vårdnad mot en eller båda

föräldrarnas önskemål 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Vårdnadens utövande 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Barnets boende 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.8 Umgänge och annan kontakt 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.9 Upplysningar barnet 97 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.10 Tillstånd till utlandsvistelse 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.11 Socialnämndens godkännande avtal om vårdnad m.m. 105 av 4.12 Utredning vårdnad, boende eller umgänge 117 om . . . . . .

6 Innehåll

4.13 Övriga frågor 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.13.1 Kontaktperson vid umgänge 121 . . . . . . . . . . . . . 4.13.2 Farniljedomstolar 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.14 Verkställighetsfrågor 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.15 Övergångsbestämmelser 128

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Sekretess vid samarbetssamtal 129 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Bestämmelser om sekretess, m.m. 129 . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Sekretessreglema vid samarbetssamtal 131 . . . . . . . . . . .

5.2.1 Lagförarbeten, m.m. 131

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Socialstyrelsens allmänna råd 133 . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Justitieombudsmannens uttalanden 134 . . . . . . . . . . 5.3 Sekretessen i praktiken 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Utredningen 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Konsekvenser av utredningens förslag 139 . . . . . . . . . . .

7 Författningskommentarer 141

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken 141 . . . . . . . .

7.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken 154

. . . . . . 7.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen 155 . . . . . . . 7.4 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen 157 . . . . . . . 7.5 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken 157 . . . . . .

Bilagor

Utredningens direktiv 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Sammanställning av utländsk rätt 167 . . . . . . . . . . . . . . . 3. Danmark 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Finland 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5. Island 211 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6. Norge 217 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7. England 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hearing 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9. Intervjuer med tingsrättsdomare 247 . . . . . . . . . . . . . . . .

10. Intervjuer med advokater 249

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11. Intervjuer med handläggare av samarbetssamtal 251

. . . . . . .

12. Deltagande organisationer vid möte i Norrköping 253

. . . . .

13. Socialstyrelsens utvärdering av samarbetssamtal 255

. . . . . . En utvärdering av samarbetssamtal 1993 -

samarbetssamtal ur ett samhällsekonomiskt perspektiv

- 14. Blankett som används i Finland för föräldrars avtal om

vårdnad om barn och umgängesrätt 319 . . . . . . . . . . . . . .

15. Barn- och ungdornspsykiatriska synpunkter på vårdnadsoch umgängeskontlikter 321

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Värdnadstvistutredningen redovisar i detta betänkande en utvärdering av Samarbetssamtal mellan tvistande föräldrar. Vidare behandlar utredningen frågor om handläggningen av vårdnadstvister samt om gemensam vårdnad, barnets boende och barnets umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med.

Samarbetssamtal

Samarbetssamtal är strukturerade samtal med föräldrar som i samband med eller efter separation är oeniga om hur de skall lösa frågor kring vårdnad och umgänge. Syftet med samtalen är att hjälpa föräldrarna att träffa en överenskommelse om barnets förhållanden. Kommunerna har till uppgift att sörja för att föräldrar kan erbjudas Samarbetssamtal under sakkunnig ledning. Föräldrarna kan vända sig självmant till kommunens socialtjänst för att få hjälp. Samarbetssamtal kan också inledas efter beslut av domstol. Utredningen har undersökt hur samarbetssamtalen fungerar. Utvärderingen visar att Samarbetssamtal är ett bra instrument för att lösa

vârdnadskonflikter. Det är en förebyggande åtgärd som utnyttjas i

ökad utsträckning. Ungefär 25 procent av alla föräldrar som separera-

de år 1993 hade kontakt med socialtjänsten i samband med separation

eller skilsmässa. Samtalen har lett till att föräldrar i allt större omfattning kommer överens i frågor om vårdnad och umgänge. Särskilt Samarbetssamtal före ett domstolsförfarande har gett ett bra resultat med liten resursåtgång. Ungefär 80 procent av dessa samtal ledde år 1993 till att föräldrarna kom överens. Föräldrar som i andra sammanhang inte tar kontakt med socialtjänsten gör det när de behöver råd och stöd i samband med en separation eller skilsmässa. Samarbetssamtalen har medfört att antalet vârdnads- och umgängesutredningar har minskat. För att öka användningen av Samarbetssamtal rekommenderar utredningen att Socialstyrelsen får i uppdrag att sprida information om den service som kommunerna kan ge. Kommunerna bör arbeta med att stärka kompetensen hos den personal som arbetar med samarbetssamtal. Vidare bör man undersöka om det går att i större utsträckning arbeta med en samtalsledare. Utvärderingen innehåller även en samhällsekonomisk analys. Denna visar att samarbetssarntal är samhällsekonomiskt lönsamma. Härtill

8 Sammanfattning

kommer kvalitativa effekter, som påverkan barns och föräldrars hälsa och livskvalitet i övrigt. För att lyfta fram samarbetssamtalen och markera att föräldrar skall försöka lösa sina tvister om barnen genom samförståndslösningar innan rättsliga åtgärder vidtas, föreslår utredningen att det i 6 kap. föräldrabalken införs en bestämmelse som erinrar om denna möjlighet. Denna bestämmelse bör också ses som en uppmaning till advokater och övriga juridiska biträden att inte utan vägande skäl väcka talan vid domstol innan försök har gjorts att förmå föräldrarna att nå en sarnförständslösning. Utredningen har övervägt om samarbetssamtal, liksom i Norge, bör vara obligatoriska, men avvisar en sådan ordning. Utredningen anser inte heller att samarbetssamtal bör vara en förutsättning för allmän rättshjälp.

Tenninologiska frågor

Utredningen har övervägt om tennerna i 6 kap. föräldrabalken bör ändras, framför allt om vårdnad borde ersättas med föräldraansvar.

Utredningen har stannat för att behålla de sedan länge inarbetade

tennerna vårdnad, umgänge och samarbetssamtal.

Barnets bästa

I frågor om vårdnad och umgänge enligt 6 kap. föräldrabalken skall domstolen besluta efter vad som är bäst för barnet. Detta anges i flera bestämmelser någon övergripande regel finns inte. För att men

ytterligare betona denna princip föreslår utredningen en ny inledande

bestämmelse i 6 kap. föräldrabalken som anger att barnets bästa skall

avgörande vid domstolens tillämpning av bestämmelserna i

vara kapitlet. Till denna bestämmelse förs bestämmelserna i dels 6 kap. 6 § föräldrabalken att domstolen i en vårdnadstvist skall a som anger fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, dels 6 kap. 15 § fjärde stycket föräldrabalken att domstolen vid beslut om umgänge skall beakta risken för att om barnet i samband med utövande av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller annars far illa. Slutligen förs dit även de propositionen Barns rätt att komma till tals genom prop. 1994/95:224 föreslagna bestämmelserna som anger att domstolen skall ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Sammanfattning 9

Gemensam vårdnad

Utredningen har övervägt om gemensam vårdnad bör inträda automatiskt vid barnets födelse för föräldrar som inte är gifta med varandra, men har stannat för att den nuvarande ordningen bör behållas. Detta innebär att om modern är ogift vid barnets födelse blir hon ensam vårdnadshavare för barnet. Utredningen föreslår att de nuvarande bestämmelserna i 6 kap. föräldrabalken, som anger vilka beslutsalternativ domstolen har när en förälder eller båda vill få ändring i vårdnaden, ersätts av en ny bestämmelse. Enligt denna skall domstolen i varje enskilt fall besluta efter vad som är bäst för barnet. Detta innebär att domstolen kan, mot en förälders önskemål, vägra att upplösa gemensam vårdnad eller förordna om sådan vårdnad. Detta medför bl.a. att fadern kan få del i vårdnaden även om modern motsätter sig detta i de fall modern är ensam vårdnadshavare på grund av att föräldrarna var ogifta vid barnets födelse. En ändring som den föreslagna innebär en ytterligare betoning av den gemensamma vårdnaden och ger dessutom större flexibilitet regelsystemet.

Vårdnadens utövande

En förtydligande bestämmelse om vårdnadens utövande införs i föräldrabalken. Där anges, i överensstämmelse med gällande rätt, att den vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med ensam får besluta i frågor som gäller den dagliga omsorgen om barnet.

Barnets boende

För att bredda vägen för en ökad användning av gemensam vårdnad och för att ytterligare markera den gemensamma vårdnaden som en huvudregel föreslår utredningen att domstolen skall kunna besluta om vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med. Ett sådant beslut förutsätter att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet, att föräldrarna inte bor tillsammans samt att föräldrarna inte kan enas om var barnet skall bo eller av någon annan anledning vill få ett beslut om boende.

Umgänge. och annan kontakt

Utredningen föreslår att barnets rätt till umgänge och annan kontakt med en förälder som det inte bor tillsammans med lyfts fram och

10 Sammanfattning

betonas i 6 kap. föräldrabalken. I samband därmed betonas föräldrarnas ömsesidiga skyldighet att tillse att barnets behov av umgänge och kontakt med förälder som barnet inte bor tillsammans med en tillgodoses. Härigenom understryks också att en förälder som barnet inte bor tillsammans med har en skyldighet att umgås med och på annat sätt hålla kontakt med barnet. Enligt utredningen skall domstolen i särskilda fall kunna besluta om annan kontakt än umgänge mellan barnet och en förälder som det inte bor tillsammans med t.ex. när en direkt kontakt mellan barnet och en förälder kan vara skadlig för barnet eller när det föreligger hinder för umgänge på grund av risk för bortförande barnet. Beslut om umgänge skall kunna meddelas även av i de fall föräldrar har gemensam vårdnad om barnet.

Upplysningar om barnet

Med hänvisning till att de föreslagna bestämmelserna om gemensam vårdnad, boende och umgänge kan väntas medföra att ännu fler barn kommer att ha båda föräldrarna vårdnadshavare, avstår utsom

redningen från att föreslå någon ytterligare reglering av umgängesförålderns rätt till upplysningar om barnet.

Tillstånd till utlandsvistelse

Utredningen föreslår vårdnadshavare inte får ta med sig barnet att en utomlands för längre sammanhängande tid än trettio dagar utan tillstånd förälder inte är vårdnadshavare. Ett sådant tillstånd av en som skall dock fordras endast det finns ett reglerat umgänge mellan om barnet och föräldern. Motsätter sig den förälder som inte är vårdnadshavare att vårdnadshavaren tar med sig barnet utomlands kan domstol lämna tillstånd till utlandsvistelsen.

Socialnämndens godkännande av avtal om vårdnad m.m.

Utredningens utvärdering samarbetssamtalen visar att sådana samtal av har störst utsikter att leda till överenskommelse mellan föräldrarna om samtalen kommer till stånd innan ett domstolsförfarande inletts. Detta förhållande gör det önskvärt med ordning som kan leda till att en frågor vårdnad i största möjliga utsträckning kan handläggas om m.m. i mindre konfliktskapande former. Utredningen föreslår därför att det

införs möjlighet för föräldrar är överens att genom avtal

en som reglera vårdnad, boende och umgänge. Det bör ankomma på kommuatt sörja för att föräldrar får hjälp med att träffa sådana avtal nerna

Sammanfattning 11

och dessutom att godkänna ingångna avtal. Avtal bör godkännas av en tjänsteman som socialnänmden utsett. Ofta kan det vara samma person som varit samtalsledare vid ett Samarbetssamtal som lett fram till en överenskommelse mellan föräldrarna. Vid prövningen av om föräldrarnas avtal kan godkännas skall barnets bästa och dess önskemål beaktas. Ett fastställt avtal skall gälla samma sätt ett laga kraft som vunnet domstolsavgörande. Kan föräldrarna inte komma överens och blir det nödvändigt att slita en tvist mellan dem är det utredningens uppfattning att allmän domstol är det sarnhällsorgan som bäst lämpar sig för att avgöra tvistefrâgorna.

Utredning om vårdnad, boende eller umgänge

När domstolen beslutat om en vårdnadsutredning är det den social-

tjänsteman som socialnämnden utser att utföra utredningen som själv svarar för den. Någon skyldighet att komplettera utredningen med en

slutsats finns inte. Eftersom det i allmänhet är utredaren som får störst kunskap om föräldrarna och barnet i de avseenden som är av avgörande betydelse föreslår Vårdnadstvistutredningen att den som verkställer en utredning om vårdnad m.m. skall lämna ett förslag till beslut. Om det framstår som lämpligare kan utredaren i stället redovisa vilka konsekvenser olika beslutsalternativ får för barnet.

Sekretess vid samarbetssamtal

Samarbetssamtal inom socialtjänsten kan enligt sekretesslagen äga rum under s.k. familjerådgivningssekretess. För att de tjänstemän inom socialtjänsten som leder Samarbetssamtal inte vid vittnesförhör inför domstol skall tvingas avslöja vad som förekommit vid ett samarbetssamtal föreslår utredningen en ny regel i rättegångsbalken. Denna innebär att den som inom socialtjänsten leder ett Samarbetssamtal inte får höras som vittne om vad som anförtrotts honom eller henne under samtalet.

Övriga frågor

Utredningen anser att frågan om att införa en uttrycklig bestämmelse i socialtjänstlagen om socialnärrmdens skyldighet att utse en kontaktperson vid umgänge och en motsvarande bestämmelse i föräldrabalken bör bli föremål för utredning. Utredningen anser också att det finns anledning att närmare undersöka förutsättningarna för ett systern med familjenämnder eller

12 Sammanfattning sou 1995:79

särskilda familjedomstolar och konsekvenserna därav. De i detta betänkande föreslagna ändringarna skulle kunna bli ett steg pâ vägen till om inte precis familjedomstolar någon form för samordnad - behandling av de frågor som kan uppkomma vid skilsmässa eller

separation.

Konsekvenser av utredningens förslag

Enligt utredningens uppfattning kommer det framlagda förslagen att

leda till reella besparingar, framför allt för staten genom minskade kostnader för domstolsförfarande och rättshjälp. Den stora vinsten nämligen att barn i större utsträckning kommer att besparas det lidande utdragen domstolsprocess medför går inte att mäta som en i pengar.

English summary

The following a summary of the report of the Governmental Inquiry on Disputes concerning Child Custody. The original Swedish report entitled, in translation, "Custody, Residence and Access" and identified as .

The main principles of current Swedish legislation on custody

The provisions on custody and access are contained in the Chapter 6

of the Code on Parenthood. The Chapter begins by stating the

fundamental rights of the child the right to care, to security and to

a good upbringing. Furthermore, the child to be treated with respect for his or her person and individuality and may not be subjected to

corporal punishment or other humiliating treatment.

A child from birth in the custody of both parents they are married to each other and, where this not the case, of the mother alone. Umnarried parents who later marry each other thereafter become jointly responsible for the custody of the child. Parents can also make a joint application to a court for a decision on joint custody.

Under certain circumstances joint custody can be awarded following

a joint application to the local tax authority responsible for civil registration. A child remains in the joint custody of the parents even after divorce unless one of the parents requests that the joint custody be annulled. Where one or both parents exercise custody and one parent wishes a change in the existing arrangements, a court shall decide which of the parents shall be awarded custody. Joint custody cannot be awarded one of the parents opposed to such an arrangement.

A court, when deciding on custody questions, shall base its decision

on what considered to be in the best interest of the child. The law does not provide that one of the parents more suitable to exercise custody by reason of gender. The Supreme Court has stated that the provisions of the Code on Parenthood on custody and access are based

on the view that the child needs good and close relationships with both

parents. The child°s need of contact with both parents to be given

special importance when deciding on who shall have custody.

Custody continues until the child attains majority, i.e. eighteen years, or marries before that age. The person or persons having

14 English summary sou 1995;79

custody are responsible for the childs personal circumstances and shall ensure that the childs need of care, security and good upbringing satisfied. The child has a right of access to the parent who does not exercise custody or to any other person or persons close to the child, for

instance, foster parents or grandparents. The parent exercising custody responsible for seeing that the childs need of contact with such persons satisfied as far as possible. This parent also duty bound

to provide information concerning the child which can facilitate the contact, always providing that there are no special reasons which argue against this. the parent exercising custody opposes the contact which the other parent desires, a court may, at the request of the latter, decide the matter on the basis of what in the best interest of

the child. The court shall then give due weight to the possibility that the child in connection with such a proposed contact may become the victim of abuse, be abducted or illegally retained, or in some other

way be ill-treated. Where a court decision on questions of custody and access

required, the procedure started by one of the parents suing the other

parent or, they are in agreement, by their presenting a joint application. ln a case of custody or access, the court may require a municipal social welfare board or any other suitable body to arrange, in the interest of the child, "co-operation talks for the purpose of teaching agreement between the parents. "Co-operation talks" a direct translation of the Swedish term. Before a court decides in a case of custody or access, the social welfare board shall be given an opportunity to provide information. further investigation required the court can call for a full custody report to be made. The court may hear the child in person there are special reasons for doing and evident that the child will not be harmed as a so

result. In practice courts make only restrictive use of this possibility. The childs views are nearly always made known through the custody

report.

Special provisions govern the enforcement of court decisions on custody and access.

Setting-up of a Special Inquiry

The provisions of the Code on Parenthood concerning custody and modified in March 1991. An important element in the access were changes made was the importance given to co-operation talks. This term describes discussions under skilled guidance that are intended to

English summary 15

assist parents to come to agreement on questions of custody and access. In October 1993 the Government decided to carry out a special inquiry to ascertain how the reformed provisions of 1991 had worked out, to consider whether any new provisions on co-operation talks were needed, and whether other legislative changes, apart from those concerning co-operation talks, were desirable. A judge was appointed to conduct the inquiry. Under the terms of reference, the inquiry was required to take account of current and planned legislation both in Scandinavia and other parts of Europe relating to family disputes and custody and access questions. Special attention was to be given to Finnish legislation. This was because wide possibilities are provided

for parents in Finland to solve custody and access disputes through

agreements reached and confirmed by a municipal body, the social welfare board. Such an agreement has legal validity and can be implemented in the same way as an enforceable court decision.

Conclusions of the inquiry

Co-operation talks

Co-operation talks consist of structured discussions with parents who at the time of, or after, separation are in dispute about custody and access questions. The purpose of the talks to help parents reach agreement. The municipalities are responsible for providing opportunities for parents to engage in co-operation talks under skilled guidance. Parents can themselves turn to the municipal social service for this form of help. can also be undertaken following a court decision. The evaluation made during the present inquiry of the working of

co-operation talks shows that they are a useful instrument for solving custody disputes. In addition, they function preventively to the extent that they obviate court proceedings. Approximately 25 % of all parents

who separated or divorced in 1993 had contact with the municipal

social service in connection with custody disputes. Co-operation talks

have meant that parents have come to an agreement over custody and access to an increased extent. In particular, co-operation talks before any court proceedings are started have shown good results with the use of only modest resources. Approximately 80% of these discussions

led, in 1993, to parental agreements. Parents who do not get in touch

with the social services in other contexts do so when they need advice and support in connection with separation or divorce. Co-operation talks have resulted in a reduction in the number of custody reports undertaken by the social welfare boards.

16 English summary

In order to augment the use of co-operation talks recommended that the National Board of Health and Social Welfare be required to disseminate information on the service that the municipalities can offer. The latter should seek to improve the professional Competence of the staff who work with co-operation talks. Consideration should also be given to the possibility of the talks being guided by only one person instead of two as at present. The evaluation included an economic analysis of the use of cooperation talks. This showed that they are beneficial to society from an economic point of view. Over and above this effect there are the

qualitative effects of the positive influence exercised on the health and

general quality of life of both children and parents. In order to stress that parents should try to solve disputes concerning children through mutually agreed solutions, recommended that a provision be inserted into Chapter 6 of the Code on Parenthood that draws attention to the importance of co-operation talks. The proposed provision would also serve to stimulate lawyers

and other legal representatives not to initiate court proceedings until

or unless attempts have been made to persuade parents to reach an agreed solution to their dispute. Consideration was given to the question whether co-operation talks should be obligatory as they are in Norway, but this idea was rejected. Nor considered that undertaking co-operation talks should be a condition of receiving legal aid.

Ihe best interest the child

The principle that the court shall decide on custody and access with regard to the best interest of the child stated in different sections of Chapter 6 of the Code on Parenthood. But there no general provision for this. In order, therefore, to give greater emphasis to this

principle recommended that a new introductory provision be

inserted into Chapter 6 stating that what in the best interest of the child shall be decisive for a courts application of the Chapters

provisions. The present provisions contained in Chapter Section 6a,

which state that court shall give special attention to the childs need a of close and good contact with both parents, and in Section 15 4, which require a court when deciding on access to weigh the risk that the child may be abused, abducted or illegally retained, or subjected to some other form of ill-treatment, should be incorporated in the

proposed new introductory provision. has been proposed elsewhere

Proposition 1994/95:224 on the Childs Right to Make Its Views

Known that court, with due regard to the childs age and degree of

a maturity, be required to take its wishes into consideration. Such a

sou 1995:79 English summary

modiñcation should also be incorporated in the new introductory provision proposed here.

Joint custody

Consideration was given to the question of whether joint custody should ensue automatically for parents who are not married but was concluded that the present provision should be retained. This means that a mother who not married at the time of the birth of the child exercises sole custody of the child. proposed in the Report that the present provisions in Chapter 6 of the Code on Parenthood defming the various decisions that can be taken by a court where one or both parents desire a change in the nature of the custody, be replaced by a new provision. This would require the court in each individual case to decide in accordance with what deemed best for the child. The proposed new provision would mean that the court could refuse to annul or order joint custody contrary to the wishes of one parent. Thus, for instance, a father might be granted participation in custody even a mother exercising sole custody by reason of the fact that the parents were not married at the time of the childs birth, opposed to this. The proposed change further emphasises the importance of joint custody and improves on the flexibility of current legislation in these matters.

Where the child shall reside

Under current legislation, parents exercising joint custody have no

possibility to obtain a court order on where the child should reside.

Parents exercising joint responsibility are presumed to be in agreement on this question. The inquiry found, however, that this presumption

not always justified. The Report recommends, therefore, that a court should be empowered to decide with which of the parents the child should live without annulling the joint custody. Such a decision presupposes that . parents have joint custody of the child, that they do not live together and that they either cannot agree on where the child should live or want a decision on residence for some other reason.

Forms of contact

proposed that the childs right of access to, and contact with, a parent with whom not living should be given specific mention in Chapter 6 of the Code on Parenthood. In this connection emphasis

18 English summary

placed on the parents joint responsibility for seeing that the child°s need of contact with the parent with whom not living, satisfied. This also emphasises that a parent with whom the child not living has a duty to maintain contact with the child. The court should be empowered not only to decide on access but also on other forms of contact with the parent with whom the child not living where special circumstances exist, for instance where direct personal contact can be harmful to the child or where there a danger that the child will be abducted. Decisions on access and contact should be allowable even where the parents have joint custody.

Permission for stays abroad

A proposal presented in the Report that the parent exercising custody should not be allowed to take the child abroad for a longer continuous period than thirty days without the permission of the parent not exercising custody. Such permission should, however, only be required where access and contact with the latter parent has been formally regulated. that parent opposed to the longer stay abroad, a court should be empowered to decide whether such a stay should take place.

Approval a social welfare board of an agreement on custody, etc.

The evaluation made of co-operation talks shows that such discussions have the greatest chance of leading to agreement they are undertaken before court proceedings have been initiated. This fact makes desirable to avoid the use of court procedures as far as possible and provide instead for questions of custody and similar matters to be dealt with under arrangements that are less likely to create an atmosphere of conflict. What proposed, therefore, that should be possible for parents who are in accord to regulate questions of custody, residence, access and contact by means of a formal agreement. should be the responsibility of the municipality to ensure that parents receive help in making such an agreement as well as to approve the agreement entered into. This latter responsibility should be assigned to a designated public servant. No doubt this would often be the person who has provided skilled guidance for the co-operation talks that have led to the agreement between the parents. When deciding whether the agreement can be approved, consideration should be given to what best for the child and to the childs wishes. An agreement, once has been approved, should have the same validity as an enforceable decision of a court. Where parents are unable to reach an agreement and becomes

English summary 19

necessary to settle a dispute between them, an ordinary court of law considered to be the best body to decide in the matter.

Financial effects the proposals made

The Report concludes that the proposals made would lead to considerable financial savings, notably to the state, as a result of reduced costs for court proceedings and legal aid. The major beneñt -

that children to an increased extent would be spared the suffering that

lengthy court proceedings entail carmot be measured in monetary terms.

Författningsförslag

Förslag till

Lag ändring i föräldrabalken

om

Härigenom föreskrivs i fråga föräldrabalken om dels att 6 kap. 6 och 10 d §§ skall upphöra att gälla, a dels att 6 kap. 10, 10 13, 15 och 17 22 §§, 7 kap. - 12 20 kap. 1 21 kap. 1 och 3 §§, rubriken till 6 kap., rubriken närmast före 6 kap. 16 § samt rubriken närmast före 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att det i 6 kap. skall införas sex nya paragrafer 2 a, 14 a, 15 a,

15 17 och 17 b §§, närmast före 14 a § en ny rubrik samt a närmast före 15 b § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

Om vårdnad och umgänge Om vårdnad, boende och umgänge

2 a § Vid dom eller beslut enligt detta kapitel skall vad som är bäst för barnet vara avgörande

för rättens ställningstaganden.

Rätten skall fästa avseende särskilt vid barnets behov av en

nära och god kontakt med båda föräldrarna. Vid beslut om

umgänge skall rätten beakta risken för i samband

att barnet

med utövande av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller

annars far illa.

1 Balken omtryckt 1995:974.

Författningsförslag

Rätten skall vidare ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Om det döms till äktenskaps- Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står skillnad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte föräldrarnas vårdnad, Om inte den gemensamma vårdnaden den gemensamma vårdnaden upplöses enligt 7 eller 8 upplöses enligt 7 eller 8

Skall barnet även efter domen

på äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, skall rätten i domen erinra om att vårdnaden alltjämt är gemensam.

Står barnet under vårdnad av Står barnet under vårdnad av

båda föräldrarna och vill någon båda föräldrarna gemensam

av dem att vårdnaden inte läng- vårdnad eller endast en av dem

re skall vara gemensam, skall ensam vårdnad och vill någon rätten efter vad som är bäst för av föräldrarna att vårdnaden

barnet anförtro vårdnaden åt en skall ändras skall rätten besluta av föräldrarna eller, om den om vårdnaden. Frågor om förälder som har begärt upp- ändring i vårdnaden enligt detta lösning av den gemensamma stycke prövas talan av en av vårdnaden inte motsätter sig föräldrarna eller båda.

fortsatt vårdnad, låta Är vårdnad bäst

gemensam gemensam den gemensamma vårdnaden för barnet, skall rätten, om bestå. föräldrarna har vårdgemensam nad, låta denna bestå eller i

annat fall förordna om gemen-

2 Senastelydelse 1994:1433. 3 Senaste lydelse 1990:1526.

Författningsförslag 23

sam vårdnad, även om en av föräldrarna motsätter sig en sådan ordning. Frågor ändring i vårdna- I mål om äktenskapsskillnad om den enligt första stycket prövas får rätten utan yrkande anförtro på talan föräldrarna vårdnaden om barnet en av av en av eller bâda. I mål äkten- föräldrarna, om gemensam om skapsskillnad får rätten utan vårdnad är uppenbart oförenlig yrkande anförtro vårdnaden om med barnets bästa. barnet föräldrarna, Att socialnämnden kan goden av om vårdnad är uppenbart känna avtal om vårdnad framgemensam oförenlig med barnets bästa. går av 17 b

Står barnet under vårdnad av

endast en av föräldrarna och

vill någon av dem få ändring i

vårdnaden, skall rätten efter vad

som är bäst för barnet anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om denne vill att vårdnaden skall flyttas över till honom eller henne, eller, om en föräldrarna begär gemensam av vårdnad och den andra inte

motsätter sig det, förordna att

föräldrarna i fortsättningen skall utöva vårdnaden gemensamt. Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en av föräldrarna eller båda.

6a§5

Vid bedömningen av vad som år bäst för barnet skall rätten fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

4 Senaste lydelse 1990:1526. 5 Senaste lydelse 1990:1526.

24 Författningsförslag

Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden. Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden den andra föräldern ensam. Brister också den föräldern i omsorgen om barnet på det sätt som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i fall som avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Frågor om ändring i vårdna- Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prö- den enligt denna paragraf prövas på talan av socialnämnden vas på talan av socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad mål om äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mellan föräldrarna eller i andra mål som avses i 5 eller 6 mål som avses i 5

Står barnet under vårdnad av Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare och vill någon vårdnadshavare och vill någon av barnets föräldrar eller båda av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden överflyttad till sig, få vårdnaden överflyttad till sig,

skall rätten besluta efter vad skall rätten besluta om vårdna-

som är bäst för barnet. Rätten den. får dock inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt, om någon av dem motsätter sig gemensam vårdnad.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas

på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnänmden.

10 b En särskilt förordnad vårdnadshavare har rätt att på begäran bli entledigad från uppdraget.

6 Senaste lydelse 1994:1433. 7 Senastelydelse 1994:1433. 3 Senaste lydelse 1994:1433.

Författningsförslag 25

Om barnet har två särskilt Om barnet har två särskilt förordnade vårdnadshavare och förordnade vårdnadshavare och någon av dem vill att vårdnaden någon dem vill vårdnaden av att inte längre skall vara gemen- inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan skall rätten talan av en sam, av en dem eller båda anförtro

av av dem eller båda anförtro

vårdnaden en av dem efter vårdnaden dem. Rätten

en av vad som är bäst för barnet. kan också i mål äktenskapsom Rätten kan också i mål om skillnad mellan vårdnadshavarna äktenskapsskillnad mellan vård- utan yrkande förordna vårdom nadshavarna utan yrkande för- naden enligt vad har som nu ordna om vårdnaden enligt vad sagts, vårdnad är om gemensam som nu har sagts, om gemen- uppenbart oförenlig med barnets sam vårdnad är uppenbart o- bästa. förenlig med barnets bästa.

10d§9 Vid bedömningen av frågor

om vårdnad skall rätten ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

13 §10

Står barnet under vårdnad Står barnet under vårdnad av av två vårdnadshavare, skall vad två vårdnadshavare, skall vad som sägs i ll eller 12 § gälla sägs i 11 eller 12 § gälla som dem tillsammans. dem tillsammans. Den vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med får dock ensam besluta i frågor som gäller den dagliga omsorgen om barnet. Är vårdnadshavarna till Är en av en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller följd frånvaro, sjukdom eller av annan orsak förhindrad att ta del annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdna- i sådana beslut rörande vårdnaden som inte utan olägenhet kan den gäller annat än den som uppskjutas, bestämmer den dagliga och inte utan omsorgen andre ensam. Denne får dock olägenhet kan uppskjutas, beinte ensam fatta beslut av in- stämmer den andre ensam. gripande betydelse för barnets Denne får dock inte fatta ensam beslut av ingripande betydelse

9 Lydelse enligt proposition 1994/951224. ° Senaste lydelse 1983:47.

26 Författningsförslag

framtid, inte barnets bästa för barnets framtid, om inte om

uppenbarligen kräver det. barnets bästa uppenbarligen

kräver det.

Barnets boende

14a§ Står barnet under vårdnad av

båda föräldrarna och bor för-

äldrarna inte tillsammans skall rätten, på talan av en av dem eller båda, besluta vem barnet skall bo tillsammans med. Att socialnämnden kan godkänna avtal om boende framgår av 17 b

15 Barnets vårdnadshavare har Barnet har rätt till umgänge för att barnets behov och annan kontakt med en ett ansvar umgänge med förälder förälder som det inte bor tillav en inte är vårdnadshavare med eller med någon som sammans eller med någon står står barnet särskilt annan som annan som

barnet särskilt nära så långt nära. Barnets föräldrar och

möjligt tillgodoses. Vårdnadsha- vårdnadshavare har ett örnsesiskall, inte särskilda digt för att barnets behov varen om ansvar skäl talar mot det, lämna sådana umgänge och annan kontakt av upplysningar rörande barnet så långt möjligt tillgodoses. kan främja umgänget. Om särskilda skäl inte talar som mot det skall den som barnet bor tillsammans med lämna

sådana upplysningar rörande

barnet som kan främja umgänget. Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som

begärs en förälder som inte

av är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna för-

älder i frågan om umgänge efter

vad som är bäst för barnet. Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som

" Lydelse enligt proposition 1994/95:224.

Författningsförslag 27

begärs av någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan

om umgänge efter vad som är

bäst för barnet. Vid bedömningen av frågor om umgänge skall rätten ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Rätten skall vidare beakta risken för att barnet i samband med utövande av umgänge utsätts för övergrepp,

olovligen bortförs eller kvarhålls

eller annars far illa.

15a§ Motsätter sig den som barnet bor tillsammans med det umgänge som begärs av fören älder som barnet inte bor tillsammans med, beslutar rätten på talan av denna förälder i frågan om umgänge. Motsätter sig den barnet som bor tillsammans med det umgänge som begärs av någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan om umgänge.

Om särskilda skäl föreligger,

kan rätten besluta om annan kontakt än umgänge mellan barnet och en förälder som barnet inte bor tillsammans med, såsom telefonkontakt,

brevväxling och liknande.

Att socialnämnden kan godkänna avtal om umgänge framgår av 17 b

28 Författningsförslag sou 1995:79

Tillstånd till utlandsvistelse

15b§ En vårdnadshavare får inte ta med sig barnet utomlands för längre sammanhängande tid än trettio dagar utan tillstånd av en

förälder som inte är vårdnads-

havare. Tillstånd fordras dock endast om det finns ett genom

dom eller avtal reglerat umgänge mellan barnet och den förälder inte är vårdnadssom havare. Motsätter sig denna förålder att vårdnadshavaren tar med sig barnet utomlands kan rätten på talan av vårdnadshalämna tillstånd till utvaren lands vistelsen .

Förfarandet i mål och ärenden Förfarandet i mål och ärenden vårdnad eller umgänge om vårdnad m.m. om

17 §12

Frågor vårdnad eller um- Frågor om vårdnad, boende, om rätten i den ort umgänge eller tillstånd till gänge tas upp av där barnet har sitt hemvist. utlandsvistelse tas upp av rätten Sådana frågor kan även i den ort där barnet har sitt tas upp i samband med äktenskapsmål. hemvist. Sådana frågor kan tas Om det inte finns någon behörig även i samband med äktenupp

domstol, tas frågorna skapsmâl. Om det inte finns

upp av Stockholms tingsrätt. någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt. Frågor vårdnad Frågor om vårdnad som avses om som avses i 4-8 och 10 §§ samt 10 b § i 8 och 10 samt andra stycket samt frågor om 10 b § andra stycket, samt umgänge i 15 § frågor om boende, umgänge och som avses handläggs i den ordning är tillstånd till utlandsvistelse som föreskriven för tvistemål. Står handläggs i den ordning som är barnet under vårdnad båda föreskriven för tvistemål. av föräldrarna eller en av dem och år föräldrarna överens i saken,

2 Senaste lydelse 1994: 1433.

Författningsförslag

får de väcka talan genom gemensam ansökan.

Övriga frågor om vårdnad handläggs i den ordning gäller

som för domstolsärenden. I mål om vårdnad kan under- I mål vårdnad och boende om

hållsbidrag för barnet yrkas utan kan underhållsbidrag för barnet

stämning. yrkas stämning. utan Dom i mål om vårdnad eller Dom i mål vårdnad, om umgänge får meddelas utan boende, umgänge eller tillstånd

huvudförhandling, om parterna till utlandsvistelse får meddelas är överens i saken. utan huvudförhandling,

om parterna är överens i saken.

17a§ Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i saken, får de väcka talan om vårdnad, boende och umgänge genom gemensam ansökan.

l7b§

Ett skriftligt avtal vård-

om nad, boende och umgänge kan

efter godkännande av social-

nämnden i den ort där barnet har sitt hemvist verkställas som

ett laga kraft vunnet dornstols-

avgörande. När socialnämnden prövar om avtalet kan godkännas skall den beakta de omständigheter som anges i 2 a Socialnämndens godkännande lämnas av den nämnden utsett att pröva föräldrarnas avtal.

Författningsförslag

Föräldrar har enligt 12 a § socialtjänstlagen möjlighet att genom samarbetssamtal få hjälp

att nå enighet i frågor om vård-

nad, boende och umgänge. I mål vårdnad eller um- I mål om vårdnad, boende om

gänge får rätten uppdra soci- eller umgänge får rätten uppdra alnämnden eller något annat socialnämnden eller något

organ att i barnets intresse annat organ att i barnets intresse anordna samtal i syfte att nå anordna samarbetssamtal i syfte enighet mellan föräldrarna att nå enighet mellan föräldrar-

samarbetssamtal na.

.

Om rätten lämnar uppdrag Om rätten lämnar uppdrag

enligt första stycket, kan den enligt andra stycket, kan den förklara att målet skall vila förklara att målet skall vila under viss tid. Detsamma under en viss tid. Detsamma en

gäller om samarbetssamtal redan gäller om samarbetssamtal redan

har inletts och fortsatta samtal har inletts och fortsatta samtal kan antas till nytta. Om det kan antas vara till nytta. Om det vara finns särskilda skäl, kan rätten finns särskilda skäl, kan rätten förlänga den utsatta tiden. förlänga den utsatta tiden.

19 §14

Rätten skall till att frågor Rätten skall se till att frågor se vårdnad och umgänge blir om vårdnad, boende, umgänge om tillbörligt utredda. och tillstånd till utlandsvistelse blir tillbörligt utredda. Innan rätten avgör ett mål Innan rätten avgör ett mål eller ärende vårdnad eller eller ärende om vårdnad, boenom umgänge skall socialnänmden de eller umgänge skall socialtillfälle att lämna upplys- nämnden ges tillfälle att länma ges

ningar. Har nämnden tillgång upplysningar. Har nämnden

till upplysningar som kan vara tillgång till upplysningar som betydelse för frågans be- kan vara av betydelse för fråav

dönming är nämnden skyldig att gans bedömning är nämnden lämna rätten sådana upplysning- skyldig att lämna rätten sådana ar. Om det behövs ytterligare upplysningar. utredning får rätten uppdra Om det behövs utredning

socialnämnden eller något annat utöver vad som sägs i andra organ att utse någon att verk- stycket får rätten uppdra ställa sådan. Rätten får fastställa socialnänmden eller något annat

3 Senaste lydelse 1990:1526. 4 Lydelse enligt proposition 1994/951224.

Författningsförslag 31

riktlinjer för utredningen och organ att utse någon att verkbestämma en viss tid inom ställa sådan. Rätten får fastställa vilken utredningen skall vara riktlinjer för utredningen och slutförd. Om det behövs, får bestämma en viss tid inom rätten förlänga denna tid. Rätten vilken utredningen skall vara skall se till att utredningen slutförd. Om det behövs, får bedrivs skyndsamt. rätten förlänga denna tid. Rätten skall se till att utredningen bedrivs skyndsamt. Den som verkställer utredning Den som verkställer utredning skall, om det inte är olämpligt, skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställ- söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rät- ning och redovisa den för rätten. ten. Vidare skall utredaren lämna förslag till beslut, eller, om det framstår som lämpligare, redovisa vilka konsekvenser olika beslutsalternativ kan få för barnet. Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

20 I mål eller ärenden om värd- I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge får rätten, nad, boende eller umgänge får för tiden till dess att frågan har rätten, för tiden till dess att avgjorts genom en dom eller ett frågan har avgjorts genom en beslut som har vunnit laga kraft, dom eller ett beslut som har besluta om vårdnad eller um- vunnit laga kraft, besluta om gänge. Står barnet under vård- vårdnad, boende eller umgänge. nad av båda föräldrarna får Står barnet under vårdnad av rätten i stället besluta vem båda föräldrarna får rätten i mål barnet skall bo tillsammans vårdnad i stället besluta om vem

med. Rätten skall besluta efter barnet skall bo tillsammans

vad som är bäst för barnet. med. Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs. Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

5 Senastelydelse 1990:1526.

Författningsförslag

21 §16

I mål eller ärenden om vård- I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätten, i nad, boende eller umgänge kan samband med att den meddelar rätten, i samband med att den dom eller beslut i saken och om meddelar dom eller beslut i det finns särskilda skäl, saken och om det finns särskilda yrkande av en part förelägga skäl, på yrkande av en part motparten vid vite att lämna förelägga motparten vid vite att ifrån sig barnet. Har vite före- lämna ifrån sig barnet. Har vite lagts i samband med beslut som förelagts i samband med beslut avses i 20 § första stycket, kan som avses i 20 § första stycket, rätten förordna att föreläggandet kan rätten förordna att föreskall gälla omedelbart. läggandet skall gälla omedelbart. Beslut föreläggande enligt Beslut om föreläggande enligt om första stycket får överklagas en- första stycket får överklagas endast i samband med överklagan- dast i samband med överklagande av domen eller beslutet om de av domen eller beslutet om vårdnad eller umgänge. vårdnad, boende eller umgänge. Frågor utdömande förelagt vite prövas av länsrätten på om av ansökan av den part som har begärt föreläggandet.

22 §17 I mål eller ärenden om vård- I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge gäller i fråga nad, boende, umgänge eller om rättegångskostnader andra tillstånd till utlandsvistelse och tredje styckena i stället för gäller i fråga om rättegångs- 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbal- kostnader andra och tredje ken. styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken. Värdera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, han eller hon har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 om kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl. Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på ett sådant sätt avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalsom ken och därigenom vållat kostnaden helt eller delvis, kan han eller hon förpliktas att tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta detta även om någon part inte yrkar det. om

6 Senaste lydelse 1994:1433. 7 Senaste lydelse 1983:484.

Författningsförslag 33

Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs i

högre rätt.

7 kap.

12 §18

Talan underhåll till barn Talan om underhåll till barn om upptas rätten i den ort där upptas av rätten i den ort där av svaranden har sitt hemvist. svaranden har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i Sådan fråga kan väckas även i samband med mål faststäl- samband med mål om faststälom lande av faderskapet till barn, lande av faderskapet till barn, äktenskapsmål eller mål om äktenskapsmål, mål om vårdnavårdnaden om barn. den om barn eller mål om vem barnet skall bo tillsammans med. Finns behörig domstol enligt första stycket, upptas målet av Stockholms tingsrätt.

20 kap.

1 §19

I mål faderskap, vårdnad, I mål om faderskap, vårdnad, om umgänge och underhåll tilläm- boende, umgänge, tillstånd till 14 kap. 17 och 18 §§ äkten- utlandsvistelse och underhåll pas skapsbalken. tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken.

21 kap. Verkställighet domar eller Verkställighet av domar, beslut av beslut eller avtal

1 §20

Verkställighet av vad allmän Verkställighet av vad allmän domstol har bestämt i dom eller domstol har bestämt i dom eller beslut vårdnad, umgänge beslut om vårdnad, boende, umom eller överlämnande barn söks gänge eller överlämnande av av hos länsrätten. Har domen eller barn söks hos länsrätten. Har beslutet inte vunnit laga kraft domen eller beslutet inte vunnit och är det inte särskilt medgivet laga kraft och är det inte särskilt att verkställighet ändå får ske, medgivet att verkställighet ändå får länsrätten inte vidta åtgärder får ske, får länsrätten inte vidta enligt 2-4 §§. åtgärder enligt 2-4 §§.

3 Senaste lydelse 1978:853. 9 Senaste lydelse 1988:1251. 2° Senaste lydelse 1983:485.

2 15-0559

34 Författningsförslag

Verkställighet av avtal enligt

6 kap. 17 b § söks hos läns-

rätten. Vad som i detta kapitel föreskrivs om verkställighet

av dom eller beslut, vunnit som laga kraft, gäller även sådant avtal.

Förordnar länsrätten om verkställighet, får den förelägga vite eller besluta att barnet skall hämtas polismyndighetens försorg.

genom

Hämtning får dock beslutas endast i de fall och under de förut

sättningar som anges i andra och tredje styckena. Är det fråga dom eller Är om det fråga om dom eller beslut om vårdnad eller över- beslut vårdnad, boende eller om länmande barn, får länsrätten överlämnande barn, får länsav av

besluta om hämtning av barnet, rätten besluta hämtning

om av om verkställighet annars inte barnet, verkställighet om annars

kan ske eller om hämtning är inte kan ske eller hämtning

om nödvändig för att undvika att är nödvändig för att undvika att

barnet lider allvarlig skada. barnet lider allvarlig skada.

Är det fråga dom eller Är det fråga om om dom eller beslut om umgänge mellan beslut umgänge mellan om barnet och förälder inte barnet och förälder en som en som är vårdnadshavare, får läns- barnet inte bor tillsammans

rätten besluta om hämtning av med, får länsrätten besluta

om

barnet, om verkställighet annars hämtning barnet, verk-

av om

inte kan ske och barnet har ett ställighet inte kan ske

annars särskilt starkt behov av um- och barnet har ett särskilt starkt gänge med föräldern. behov av umgänge med föräldem.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på

ansökan av den part som har begärt verkställigheten.

6§22

Länsrätten kan vägra verkstäl- Länsrätten kan vägra verkställighet, om det är uppenbart att lighet, det är uppenbart om att förhållandena har ändrats sedan förhållandena har ändrats sedan den allmänna domstolens dom den allmänna domstolens dom eller beslut meddelades och det eller beslut meddelades och det

av hänsyn till barnets bästa är av hänsyn till barnets bästa är

2 Senaste lydelse 1983:485. 22Senastelydelse 1983:485.

Författningsförslag 35

påkallat att frågan om vårdnad påkallat att frågan om vårdnad,

eller umgänge prövas på nytt. boende eller umgänge prövas på Sådan fråga tas upp av allmän nytt. Sådan fråga tas upp av domstol på ansökan av den som allmän domstol på ansökan av har varit part i målet hos läns- den som har varit part i målet rätten eller på ansökan av hos länsrätten eller på ansökan socialnämnden. av socialnämnden.

Länsrätten får även i annat fall vägra verkställighet, om det finns risk inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa

som skadas .

Författningsförslag

2. Förslag till

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 5 och 7 §§ äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.

14 kap.

I mâl om äktenskapsskillnad I mål om äktenskapsskillnad får domstolen pröva frågor om får domstolen pröva frågor om underhållsbidrag, vårdnad om underhållsbidrag, vårdnad om och umgänge med barn, rätt att barn, vem barnet skall bo tillbo kvar i makarnas gemensam- sammans med, umgänge med ma bostad till dess att bodelning barn, tillstånd till utlandsvistelsker och förbud att besöka se, rätt att bo kvar i makarnas varandra. Yrkanden i sådana gemensamma bostad till dess att frågor framställs i den ansökan bodelning sker och förbud att genom vilken talan om äkten- besöka varandra. Yrkanden i

skapsskillnad väcks. Har sådan sådana frågor framställs i den

talan redan väckts, får yrkande- ansökan genom vilken talan om na framställas muntligen inför äktenskapsskillnad söks. Har domstolen eller skriftligen utan sådan talan redan väckts, får särskild stämning. yrkandena framställas muntligen inför domstolen eller skriftligen utan särskild stämning. I målet får även prövas frågan om förordnande av bodelningsförrättare.

I mål äktenskapsskillnad får domstolen, för tiden till dess att

om frågan har avgjorts dom har vunnit laga kraft, på yrkande genom som av någon av makarna bestämma makarna skall ha rätt att bo kvar i vem av som makarnas bostad, dock längst för tiden till dess att gemensamma bodelning har skett, 2. förordna skyldighet för den ena maken att utge bidrag till den om andra makens underhåll. I sådant mål får domstolen också, för tiden till dess att skillnadsfrågan har avgjorts dom som har vunnit laga kraft, på yrkande genom någon makarna förbjuda makarna att besöka varandra. av av Ett beslut enligt första stycket får verkställas samma sätt som en

dom har vunnit laga kraft. Ett beslut enligt andra stycket gäller

som

Senaste lydelse 1989:1076.

Författningsförslag

på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslut enligt

första eller andra stycket får dock när som helst ändras av domstolen.

Overträder någon ett förbud enligt andra stycket, tillämpas 24 § lagen 1988:688 om besöksförbud. I mål om åktenskapsskillnad I mål om äktenskapsskillnad får domstolen dessutom, med får domstolen dessutom, med tillämpning av bestämmelserna tillämpning av bestämmelserna i föräldrabalken, förordna om i föräldrabalken, förordna om vad som skall gälla i fråga om vad som skall gälla i fråga om vårdnad, umgänge och bidrag vårdnad, boende, umgänge och till barns underhåll för tiden till bidrag till barns underhåll för dess att sådan fråga har avgjorts tiden till dess att sådan fråga har genom dom som har vunnit laga avgjorts genom dom som har kraft. vunnit laga kraft.

38 Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen 1980:620

Härigenom föreskrivs att 12 och 48 §§ socialtjänstlagen

a 1980:620 skall ha följande lydelse.

12a§2

Kommunen skall sörja för att Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande att nå enighet i frågor rörande vårdnad och umgänge sam- vårdnad, boende och umgänge arbetssamtal.

samarbetssamtal samt att

föräldrar får hjälp att träffa avtal enligt 6 kap. 17 b § föräldrabalken.

Kommunen skall även sörja för att familjerådgivning kan erbjudas

dem som begär det.

48 Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter i följande lagrum som anges l kap. 4 § föräldrabalken,

2 kap. 4 8 och 9 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet

-

enligt 9 § att besluta att inte påbörja utredning eller att lägga ned

en påbörjad utredning, 3 kap. 6 och 8 §§ föräldrabalken, 6 kap. 17 b § föräldrabalken, 6 kap. 19 § föräldrabalken beträffande beslut att utse utredare i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge, 7 kap. 11 och 14 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt

7 § att godkänna avtal som innefattar åtagande att utge engângsbelopp,

11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken. Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller

omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor i 27 § denna

som avses lag eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 5 § lagen

1947:529 om allmänna barnbidrag eller 9 § lagen 1964:143

om bidragsförskott.

Lagen omtryckt 1988:871. 2 Senastelydelse 1994:10. 3 Senastelydelse 1994:1571

1995:79 Författningsförslag SOU

4. Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen 1972:429

Härigenom föreskrivs att 16 § rättshjälpslagen 1972:4291 skall ha

följ ande lydelse.

16 Allmän rättshjälp får, Allmän rättshjälp får, om om annat följer 17 beviljas annat följer av 17 beviljas av av av advokat eller biträdande advokat eller av biträdande av jurist på advokatbyrå, den jurist på advokatbyrå, om den om

rättsliga angelägenheten avser rättsliga angelägenheten avser äktenskapsskillnad äktenskapsskillnad

underhållsbidrag till make underhällsbidrag till make eller barn eller barn faderskap till barn faderskap till barn vårdnad vårdnad umgänge. boende umgänge. Advokat eller biträdande Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får jurist på advokatbyrå får bevilja allmän rättshjälp för bevilja allmän rättshjälp för

verkställighet avgörande verkställighet av avgörande om

av om underhållsbidrag, vårdnad eller underhållsbidrag, vårdnad, umgänge. heller får advokat boende eller umgänge. heller eller biträdande jurist bevilja får advokat eller biträdande

allmän rättshjälp jurist bevilja allmän rättshjälp

den rättssökande är den rättssökande är om om dödsbo, dödsbo, 2. den rättssökande är 2. om den rättssökande är om bosatt utom riket, bosatt utom riket, den rättsliga angelä- den rättsliga angeläom om genheten skall prövas eller pâ genheten skall prövas eller på sätt behandla utom riket. annat sätt behandlas utom riket. annat

Lagen omtryckt 1993:9. 2 Senaste lydelse 1987:806.

Författningsförslag

5. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

36 kap.

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. l § sekretesslagen 1980:100 eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lärrma uppgift får inte höras en som vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i verksamhet vars

uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläka- Advokater, läkare, tandläkare, re, barnmorskor, sjuksköter- barnmorskor, sjuksköterskor,

skor, psykologer, psykoterapeu- psykologer, psykoterapeuter, ter, kuratorer vid familjerâdgiv- kuratorer vid familjerådgiv-

ningsbyråer, som drivs av kom- ningsbyråer, drivs komsom av

muner, landsting, församlingar muner, landsting, församlingar

eller kyrkliga samfälligheter, eller kyrkliga samfälligheter, och deras biträden får höras och deras biträden får höras som vittnen om något som i vittnen något i som om som

denna deras yrkesutövning denna deras yrkesutövning

anförtrotts dem eller som de i anförtrotts dem eller de i som samband därmed erfarit, endast samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller det är medgivet i lag eller om den, till vars förmån tystnads- den, till förmån tystnadsvars plikten gäller, samtycker till plikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. det. Detsamma gäller den som

4 § sekretesslagen inte får läm- inom socialtjänsten leder

samna uppgifter som avses där får arbetssamtal under sekretess höras som vittnen om dem enligt 7 kap. 4 § andra stycket

endast om det är medgivet i lag sekretesslagen 1 980: 00. Den

eller den till vars förmån sekre- till följd 9 kap. 4 § som av

tessen gäller samtycker till det. sekretesslagen inte får lärrma

uppgifter som avses där får höras som vittnen dem om endast om det är medgivet i lag eller den till förmån sekrevars tessen gäller samtycker till det. Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras vittnen som om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.

Senaste lydelse 1992:340.

1995:79 Författningsförslag 41

SOU

Utan hinder vad sägs i andra eller tredje stycket är andra än av som försvarare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i tvâ år.

Om tystnadsplikt för den i Svenska kyrkans ordning har vigts

som till det kyrkliga ämbetet präst finns föreskrifter i 36 kap. som kyrkolagen 1992:300. Den inom något annat trossamfund än som Svenska kyrkan är präst eller den i sådant samfund intar som motsvarande ställning får inte höras vittne om något som han som

eller hon har erfarit under bikt eller själavârdande samtal. tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen

Den som har

eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen fâr höras som vittne om förhållanden tystnadsplikten endast i den mån det föreskrivs

som avser

i nämnda paragrafer. Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som

vittne visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum om ett

med den under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller över-

som sättning.

1 Inledning

l l Allmänt .

Alla barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran och skall behandlas med aktning för sin och egenart. Barn får inte person utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Alla beslut och ställningstaganden gäller barnet skall tas efter vad som är bäst för barnet och detta gäller inte bara föräldrar och andra som i barnets omgivning utan även samhället. Denna utgångspersoner punkt framgår såväl FN:s Barnkonvention som 6 kap. föräldrabalav ken. Det är för ett barns utveckling och välbefinnande viktigt att det

har nära, goda och regelbundna relationer till båda sina föräldrar,

dessa bor tillsammans och oavsett om de är i konflikt eller oavsett om inte. Barn föräldrar har separerat har fortfarande behov av båda vars föräldrarna för sin fortsatta utveckling.

Utredningen behandlar i detta betänkande frågor om handläggningen

tvister vårdnad, barnet skall bo tillsammans med och av om vem barnets umgänge med förälder barnet inte bor tillsammans en som med. De överväganden utredningen gjort har lett till att utredningen föreslår bl.a. att föräldrar träffar avtal vårdnad, boende eller som om umgänge skall kunna ett sådant skriftligt avtal godkänt av en tjänsteman socialnämnden utsett att pröva avtal. Ett fastställt avtal som

skall gälla på sätt ett laga kraft vunnet dornstolsavgörande.

samma som Utredningen lägger vidare fram förslag som under utredningens bedrivande kommit att framstå nödvändiga för att föräldrar i större som utsträckning än för närvarande skall kunna ha gemensam vårdnad. Med anledning vad sägs i direktiven om analys ur ett av som

jämställdhetsperspektiv vill utredningen redan framhålla att frågor

nu barn och vad är ett barns bästa i tvister om vårdnad, boende om som

eller umgänge inte är fråga jämställdhet mellan föräldrarna,

en om dvs. mellan könen. Vad är bäst för barnet skall och måste vara som

avgörande, oavsett vilken förälder "vinner" eller "förlorar". En

som förälders "vinst" kan liktydigt med en förlust för barnet. Det vara är viktigt att erinra att de allra flesta föräldrar som separerar själva om med eller utan hjälp från samhället kommer fram till en lösning - beträffande barnen. I allmänhet är vad föräldrarna kommer överens också det är bäst för barnet. De regler som samhället ställer om som i form lagstiftning bör så utformade att de anvisar upp av vara föräldrarna i möjligaste mån kan bidra till sarnförståndslösvägar som ningar. Detta har varit utredningens målsättning.

44 Inledning

l .2 Utrednjngsuppdraget

Utredningen skall enligt direktiven se bil. 1 undersöka hur de be-

stämmelser om vårdnad och umgänge som trädde i kraft den 1 mars 1991 har tillämpats och grundval av sådana undersökningar ta ställning till om bestämmelserna behöver ändras i något avseende.

Uppmärksamhet skall riktas främst reglerna handläggningen

om av vårdnads- och umgängesfrågor och särskilt på samarbetssamtalen. Utredningen skall undersöka hur bestämmelserna samarbetssamtal om

kommit att tillämpas i praktiken och göra bedömning de har

en av om blivit det instrument för att lösa vårdnadskonflikter lagstiftaren som hoppades. Är detta inte fallet skall utredningen undersöka orsaken härtill och överväga om åtgärder kan vidtas så att syftet med samarbetssarntalen kan uppnås bättre. Om utredningen finner att de nuvarande reglerna om handläggningen av frågor om vårdnad och umgänge har brister som inte kan avhjälpas genom nya regler om samarbetssamtal eller smärre justeringar i de nuvarande reglerna, skall utredningen överväga mer genomgripande regeländringar. Utredningen skall vidare orientera sig om gällande rätt och pågående lagstiftningsarbete i Norden och i övriga Europa, främst den europeiska gemenskapens medlemsländer, avseende familj etvister samt

vårdnads- och umgängesfrågor. I detta sammanhang skall den s.k.

finländska modellen uppmärksammas. Denna innebär att föräldrar kan sluta skriftliga avtal om vårdnad, boende och umgänge och få detta avtal godkänt av socialnämnden. Sedan ett avtal godkänts kan det

verkställas samma sätt som en laga kraft vunnen dom. Utredningen

skall vidare undersöka närmare om det kan finnas skäl talar för som att införa något liknande i Sverige. I den finländska modellen har

socialnämnden en huvudroll och en viktig fråga är hur kommunerna

skall få de resurser som behövs för verksamheten.

Utredningen har också fått i uppdrag att pröva andra möjligheter att förbättra reglerna om handläggningen av frågor om vårdnad och umgänge och i det sammanhanget uppmärksamma att det frmis ett nära samband mellan å ena sidan vårdnads- och umgängesfrågor och å andra sidan frågor om underhållsbidrag. I uppdraget ingår även att klargöra hur handläggningen av frågor om underhållsbidrag skall

kunna passas in i ett nytt systern för handläggning av vårdnadsfrågor.

Utgångspunkten för eventuella förslag bör vara, såsom också är fallet

i gällande rätt, att föräldrarna i så stor utsträckning möjligt skall som kunna komma överens i vårdnads- och umgängesfrågorna och att vad som är bäst för barnet skall tillgodoses. Om utvärderingen 1991 års av reform ger anledning till det, skall utredningen föreslå lagändringar även i andra avseenden än vad som direkt berörts i direktiven.

Inledning 45

1.3 Utredningens arbete

Utredningens arbete inleddes i februari 1994. För att skaffa underlag för bedömning av hur lagändringen den en 1991 och då främst satsningen på samarbetssarntal slagit ut 1 mars intervjuade utredningen under våren 1994 tingsrättsdomare, advokater och handläggare sarnarbetssamtal vid socialförvaltningar. De av intervjuade och frågorna finns upptagna i bil. 9-1 Utredningen har vidare uppdragit Socialstyrelsen att, i samråd med utredningen, göra utvärdering samarbetssamtalen. Resultaen av uppdraget finns redovisat i bil. 13. tet av I syfte att få synpunkter pá handläggningen av vârdnads- och umgängestvister, framför allt samarbetssamtalens betydelse för biläggandet dessa tvister, anordnade utredningen en hearing den 20 oktober av 1994. Deltagarna i hearingen och sammanfattning av vad som en anfördes redovisas i bil. Utredningen har för att orientera sig utländsk rätt besökt om

Danmark, Norge, Finland och England. Den 15 juni 1994 deltog

utredningen i ett nordiskt familjerättsmöte i Köpenhamn. Vid mötet,

anordnades det danska Foraaldremyndighedsudvalget,

som av diskuterades bl.a. de nordiska ländernas lagstiftning beträffande

vårdnad och umgänge. Utredningen deltog den 2-4 september 1994 i

med anledning FN:s familjeâr i Oslo anordnad kongress om en av barn och skilsmässor. Vid kongressen behandlades frågor med anknytning till utredningens arbete. För att studera de finländska

reglerna vårdnad och umgänge, bl.a. den s.k. finländska modellen,

om besökte utredningen Finland den 26-27 oktober 1994. En närmare

redogörelse för det besöket länmas i avsnitt 4.11. Utredningen företog under tiden den 6-10 februari 1995 en resa till England för att studera

bl.a. tillämpningen den engelska barnlagen samt frågor om av samarbetssamtal. Utredningen besökte därvid the Relate Centre for Family Studies i Newcastle upon Tyne, en domstol County court - i Sheffield, the Law Commission och Lord Chancellors Department i London. Utredningen sammanträffade även med advokat Peter D Martin i London informerade bl.a. tillämpningen av den som om engelska barnlagen. Utredningen anordnade den 7 november 1994 i Norrköping en

sammankomst till vilken inbjudits olika organisationer med särskilt

sex intresse för de frågor utredningen behandlar. Vid sammankomsten organisationerna tillfälle att lämna synpunkter reglerna om gavs handläggningen vårdnads- och umgängestvister framför allt av samarbetssamtalets betydelse dels förslag till förändringar. De -,

organisationer representerade vid mötet finns upptagna i

som var bil. 12.

46 Inledning

sou 1995:79

Utredningen deltog den 27-29 1994 i Allmänna barnhusets mars konferens om Barnen och skilsmässorna på Sätra Bruk.

Utredningens sekreterare deltog den 4 december

1994 i en samman-

komst vid socialförvaltningens i Göteborg farniljerättsenhet, och den

15 december 1994 samrnanträffade utredningen med företrädare för

Stockholms söderkommuners socialförvaltningar familj erättsenheter. Utredningens sekreterare deltog den 15 februari 1995

i en av

Socialstyrelsen i Stockholm anordnad hearing familjerådgivning

om

och vårdnads- och umgängestvister i flerkulturella familjer. Utredningen har den 22 1995 till Socialdepartementet avgivit

mars

remissvar beträffande departementspromemorian Sekretess inom enskild familjerâdgivning. Utredningen har samrátt med 1993 års rättshjälpsutredning Ju 1993:08 och Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen- 93

S 1993:09. Utredningen har även haft kontakter med Kvinnovåldskommissionen S 1993:11 beträffande frågan ett barns umgänge om med en förälder som misshandlat eller hotat barnets moder. Barnombudsmannen har i skrivelse den 17 1995 till en mars

Vårdnadstvistutredningen överlänmat synpunkter på hur FN:s

barnkonvention bör avspeglas i föräldrabalkens regler vårdnad och om umgänge. Socialtjänstkommittén har i skrivelse den 7 april 1995 till en

Vårdnadstvistutredningen framfört synpunkter på frågan om kontakt-

person vid umgänge.

Till utredningen har muntliga och skriftliga synpunkter lämnats på

reglerna om vårdnad och umgänge från ett mycket stort antal enskilda personer. Synpunkter har också lämnats av olika yrkesutövare som kommer i kontakt med regelkomplexet, framför allt handläggare av

samarbetssamtal vid olika socialförvaltningar i landet.

2 Historisk tillbakablick

Förhållandet mellan föräldrar och barn var i huvudsak oreglerat före 1734 års lag. Faderns makt och bestämmanderätt över de äktenskapliga barnen stark. När det gällde de utomäktenskapliga barnen var skulle, enligt landslagen Magnus Erikssons landslag, modern vårda och underhålla dessa under de tre första åren vilket var den tid som modern ammade sitt barn. Efter denna tid skulle fadern ta hand om barnet till dess det sju år. Därefter skulle båda föräldrarna ansvara var för vårdnaden. Var fadern okänd fick dock modern ta hand om barnet även efter de tre första åren. Även i 1734 års lag bestämmelserna förhållandet mellan var om föräldrar och barn tämligen få. Att föräldrarna hade rätt och plikt att vårda barnen ansågs ligga i sakens natur, och att så var fallet

förutsattes i de föreskrifter lagen innehöll angående vilken av

som makarna skulle ha barnen hos sig och förese" dem vid bl.a. som äktenskapsskillnad. Beträffande vårdnadens innehåll fanns det i 1734

års lag föga ledning att hämta i positiva lagbestämmelser. Att

vårdnaden innefattade rätt och plikt för föräldrarna att ta hand om en barnet och sörja för det emellertid uppenbart. Detta förutsatte att var föräldrarna hade viss rättslig makt över barnet såsom rätt att ha det en

hos sig eller bestämma dess vistelseort, att träffa avgöranden angående dess uppfostran och att tukta det. Enligt 1734 års lag avgjordes frågor skulle ha barnet nära sig efter äktenskapsskillnad av

om vem som domstol. Förhållandet mellan föräldrar och barn reglerades av bestämmelseri 1734 års lag ända fram till åren 1916-1920 i samband med att den na första egentliga barnlagstiftningen infördes i Sverige. Detta skedde lagarna barn utom äktenskap 1917 och barn i äktenskap genom om 1920. Under denna tidsperiod skedde även andra omfattande ändringar den svenska familjerätten, bl.a. trädde en ny giftermålsav balk i kraft år 1921. Barnlagstiftningen gav noggranna regler om barns börd och fastställelse av faderskap, flyttade vissa kategorier av om barn från äktenskapliga till utomäktenskapliga samt reglerade vårdnaden och underhållsskyldigheten. Genom lagarna om barn utom äktenskap och barn i äktenskap infördes begreppet vårdnad. om Uttrycket, är förkortning ordet omvårdnad, användes för som en av att komma ifrån ord som föräldramakt och föräldramyndighet. Lagstiftningen skulle i stället betona föräldrarnas ansvar för att barnet skulle få växa under goda förhållanden. Genom detta togs ett upp första steg mot uppfattningen att föräldrar är skyldiga att ägna sina

48 Historisk tillbakablick sou 1995:79

barn den omsorg barnen behöver. Enligt barnlagstiftningen skulle

som frågor om vårdnad och umgänge avgöras domstol. av Reglerna om vårdnad om barn och umgänge i lagen barn utom om

äktenskap och i lagen om barn i äktenskap sammanfördes i för-

äldrabalken som trädde i kraft den 1 januari 1950. Föräldrabalken innebar inte någon saklig ändring i förhållande till vad gällde som tidigare. Föräldrabalkens regler vårdnad barn reformerades år 1973. om om Reformen innebar att frågan makarna bär skuld till om vem av som söndringen inte får tillmätas betydelse vid avgörandet dem av vem av som efter skilsmässan skall få vårdnaden barnen. Genom reformen om likställdes föräldrarna när det gäller rätten att efter särskild prövning få vårdnaden om barnen vilket innebar att fädernas möjligheter att få vårdnaden om sina barn stärktes i de fall föräldrarna inte är gifta med varandra. Som ett led i avvecklingen den särreglering gällt för barn av som till föräldrar som inte varit gifta med varandra utmönstrades år 1976

ur lagen begreppen barn i äktenskap" resp. "barn utom äktenskap". Som skäl till denna ändring angavs att det möjligen kunde dröja kvar en moralisk värdering vid den äldre terrninologin. I föräldrabalken behölls den ordning som innebär att frågor vårdnad och umgänge

om skall avgöras av domstol. Samma år, med ikraftträdande den l januari 1977, infördes en möjlighet för föräldrar, inte är gifta med som varandra eller som har skilt sig, att efter prövning domstol få av gemensam vårdnad om sina barn.

Ytterligare ändringar i föräldrabalkens regler vårdnad och

om umgänge gjordes år 1983. Ett av syftena med lagändringen att var

stärka barnets rättsliga ställning. Lagändringen innebär bl.a. att det

blev möjligt för makar att utan särskilt domstolsbeslut efter en skilsmässa gemensamt utöva vårdnaden barnen. Vidare förenklades om förfarandet i fall då ogifta föräldrar som bor tillsammans med sina barn vill gemensam vårdnad barnen. I de ändrade bestämmelom serna slogs också fast att barnets vårdnadshavare har för att ansvar barnets behov av umgänge med den andra föräldern tillgodoses.

3 Gällande rätt

Regler om vårdnad och umgänge finns framför allt i 6 kap. föräldrabalken. På andra ställen i lagstiftningen finns regler om tvångsverkställighet av domstols dom eller beslut om vårdnad och umgänge samt rättegångsbestärmnelser. Barn har enligt föräldrabalken vissa grundläggande rättigheter. Dessa är rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Uppräkningen av barnets grundläggande rättigheter får betydelse vid tvister om vårdnad och umgänge på så sätt att domstolen bör välja den lösning som kan antas bäst främja att de angivna rättigheterna blir

tillgodosedda.

Ett barn står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna om gifta med varandra. Är föräldrarna inte gifta med varandra dessa är blir modern ensam vårdnadshavare. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra får de därigenom automatiskt gemensam vårdnad om barnet. Om endast föräldrarna är vårdnadshavare för barnet, kan en av föräldrarna få gemensam vårdnad genom att inge en gemensam ansökan till domstolen. Föräldrarna kan också få gemensam vårdnad registrering hos Skattemyndigheten efter gemensam anmälan genom antingen till socialnämnden i samband med att nämnden skall

godkänna en faderskapsbekräftelse eller till Skattemyndigheten under förutsättning att förordnande om vårdnaden inte har meddelats tidigare

och att föräldrarna och barnet är svenska medborgare.

Döms det till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, står barnet

även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte en av föräldrarna begär att den gemensamma vårdnaden skall upplösas. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem inte att vårdnaden längre skall vara gemensam, skall domstolen anförtro vårdnaden föräldrarna efter vad som är bäst för en av barnet. Om den förälder som har begärt att den gemensamma vårdnaden skall upplösas inte motsätter sig fortsatt gemensam vårdnad skall domstolen låta den gemensamma vårdnaden bestå om detta är

bäst för barnet. I mål om äktenskapsskillnad kan domstolen utan

yrkande upplösa den gemensamma vårdnaden om sådan vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa. Är endast föräldrarna vårdnadshavare för barnet och vill den en av andra att vårdnaden skall ändras, skall domstolen anförtro vårdnaden honom eller henne om detta är bäst för barnet. Begär en av

50 Gällande rätt

föräldrarna att vårdnaden skall utövas föräldrarna gemensamt och av motsätter den andra inte sig det skall domstolen förordna att för-

äldrarna i fortsättningen skall utöva vårdnaden gemensamt.

Om en förälder brister i omsorgen om barnet på ett sätt medför som bestående fara för barnets hälsa eller utveckling skall domstolen frånta den försumliga föräldern vårdnaden. Detta kan bli fallet när barnet tagits om hand med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga LVU. Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet ett s.k. fosterhem och är - det uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå skall domstolen utse fosterföräldrarna att som särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet. En särskild regel om förordnande av vårdnadshavare finns också i händelse av den ena eller båda föräldrarnas död. När domstolen skall avgöra frågor om vårdnad skall domstolens

ställningstagande ske mot bakgrund av vad som är bäst för barnet.

Som Åke Saldeen anför i boken Barn och föräldrar Uppsala 1995 är det s. 70 inte lätt att ur rättspraxis vaska fram helt entydiga linjer för bedömningen av vårdnadstvister och bedömningen kompliceras av att frågan om vad som är mest förenligt med barnets bästa måste bygga på en prognos för framtiden, vilket aktualiserar inte bara en bedömning av de aktuella förhållandena utan även sannolikheten för att dessa förhållanden inte kommer att ändras inom överskådlig tid. Högsta domstolen har i tidigare praxis många gånger och särskilt när det gäller små barn antagit att modern är lämpligare som vårdnadshavare än fadern. Modern har emellertid inte tillerkänts något legalt företräde som vårdnadshavare. Något företräde för modern som vårdnadshavare finns inte i Högsta domstolens senare praxis. Högsta domstolen uttalade i rättsfallet NJA 1989 s. 335 att "FBzs föräldra-

balkens bestämmelser om vårdnad och umgänge bygger på upp-

fattningen att barn har behov av goda och nära relationer med bägge föräldrarna. Bestämmelserna innebär också att ingen av föräldrarna

grund av sitt kön är mera lämpad som vårdnadshavare än den andra.

Behovet av kontakt med föräldrarna kan självfallet variera under aren". En omständighet som enligt föräldrabalken och Högsta domstolens praxis är av avgörande betydelse vid domstolens ställningstagande till frågan om vem av föräldrarna som skall tillerkännas vårdnaden, är vem av dem som bäst kan antas främja ett nära och gott umgänge mellan barnet och den andra föräldern, se NJA 1986 s. 338, NJA 1989 s. 335 och NJA 1992 s. 666. De nu nämnda rättsfallen behandlar också den omständigheten att man bör undvika att flytta ett barn från dess invanda miljö. Ytterligare ett rättsfall som berör betydelsen av att ett barn inte flyttas från den miljö som det vistats i under lång tid är NJA 1992 s. 93.

sou 1995:79 Gällande rätt 51

För en närmare och mer uttömmande redogörelse för rättspraxis i mål vårdnad och umgänge hänvisar utredningen till Åke Saldeens om

framställning i den ovan nämnda boken s. 70 t och till Svensk

familjerättspraxis av Nils Beckman och Olle Höglund. Vårdnaden om ett barn består till dess barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår äktenskap. Vårdnadshavaren har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall se till att barnets behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter. Vårdnadshavaren skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. För att hindra att barnet orsakar skada för någon annan skall vårdnadshavaren se till att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Om barnet står under vårdnad av

två vårdnadshavare skall de i princip utöva sina skyldigheter och

rättigheter gentemot barnet tillsammans. Barnet har rätt att umgås med en förälder som inte är vårdnadshavare eller någon annan som står barnet särskilt nära. Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med dessa så långt som möjligt tillgodoses. Vårdnadshavaren är skyldig personer att lämna sådan upplysningar rörande barnet som kan främja umgänget, detta under förutsättning att inte särskilda skäl talar däremot. Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en förälder som inte är vårdnadshavare skall domstolen på begäran av

den föräldern besluta i umgängesfrågan efter vad som är bäst för

barnet. När domstolen i en vårdnadstvist skall bestämma vem av föräldrarna skall tillerkännas vårdnaden skall frågan om barnets som behov kontakt med båda föräldrarna ges en särskilt framträdande av plats vid valet av vårdnadshavare. Domstolen skall när den avgör en fråga umgänge beakta risken för att barnet i samband med om umgänget utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller annars far illa.

När det krävs domstolsprövning av frågor om vårdnad och umgänge

anhängiggörs sådana frågor antingen genom att en förälder väcker talan mot den andra eller, om föräldrarna är överens, genom en gemensam ansökan. Mål vårdnad och umgänge är indispositiva vilket innebär att om domstolen skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda och skall i varje fall göra en prövning av vad som är bäst för barnet. I mål vårdnad och umgänge får domstolen uppdra socialom nämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna sarnarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna.

52 Gällande rätt

Innan domstolen avgör ett mål om vårdnad eller umgänge skall socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Om det behövs ytterligare utredning kan domstolen inhämta en vårdnadsutredning från socialnämnden. Barnet får höras inför domstolen om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Denna möjlighet tillämpas synnerligen restriktivt av domstolarna. Barnets vilja får i allmänhet komma fram genom en vârdnadsutredning. I ett mål om vårdnad eller umgänge kan domstolen, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har

vunnit laga kraft interimistiskt, besluta om vårdnad eller umgänge.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna får domstolen i stället besluta vem barnet skall bo tillsammans med. Särskilda regler om verkställighet av domstols dom eller beslut rörande vårdnad och umgänge finns i 21 kap. föräldrabalken.

4 Utredningens överväganden och förslag

4.1 Allmänna utgångspunkter för utredningens överväganden

En väsentlig utgångspunkt för lagstiftningen om vårdnad, boende och umgänge bör vara att regelsystemet skall vara så utformat att det möjliggör för föräldrar att ha gemensam vårdnad om sina barn i de fall några särskilda skäl inte talar mot denna vårdnadsform. Det skall också finnas utrymme för att beakta olika individuella förhållanden. Bedömningen vad i ett enskilt fall är bäst för ett barn kan inte av som göras schablonmässigt utan måste bli beroende av omständigheterna

i just det fallet. Lagstiftningen måste därför ge de rättstillämpande myndigheterna tillräckligt spelrum så att de kan beakta olika individuella förhållanden och uppnå en lösning som svarar mot behovet

i det enskilda fallet. Föräldrar bör också ha möjlighet att själva träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge utan att behöva väcka talan vid domstol. Frågor vårdnad, boende och umgänge skall avgöras efter vad om är bäst för barnet. Denna princip har slagits fast i FN:s bamkonsom vention. I artikel 3 sägs att barnets bästa skall komma i främsta

rummet vid alla åtgärder som rör barn. Denna princip gäller åtgärder

vidtas bl.a. offentliga organ. Tillämpningen av artikeln är en som av

lagstiftningsfråga men det är i hög grad även en fråga om hur lagstiftningen används samt praktiskt handlande över huvud taget.

Att barnets bästa skall vara utgångspunkten vid avgöranden rörande

barn framgår av 6 kap. föräldrabalken. Detta innebär bl.a. att barnets föräldrar måste prioritera barnets behov framför sina egna. Vårdnaden

barnet har inte med rättvisa mellan föräldrar att göra och får inte om utgöra belöning, kompensation eller bestraffning för hur makarna betett sig mot varandra. Föräldrarna står under olika perioder i barnets utveckling barnet olika nära och fyller olika behov. De måste respektera att barnet känner lojalitet och samhörighet med dem båda de är i konflikt med varandra. Barnet skall inte behöva välja även om sida och ta ansvar i föräldrarnas konflikt i samband med separation eller skilsmässa, men skall inte heller lämnas okunnigt om föräldrarnas beslut. Ett barn behöver bägge sina föräldrar även när föräldrarna har

separerat. Barnet behöver ett regelbundet, konfliktfritt och individuellt

anpassat umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med.

54 Utredningens överväganden och förslag

Behovet av umgänge tillgodoses bäst om barnet får träffa föräldrarna ofta och i vardagssituationer. För barnets bästa är det viktigt att vårdnadstvister avgörs med

minsta möjliga tidsutdrälct. Tidsaspekten innebär att vid beslut

om

vårdnad och umgänge måste hänsyn tas till barns tidsupplevelse. Ofta

kan konventionella umgängesintervaller fel från det lilla barnets vara

utgångspunkt. Det kan vara för lång tid mellan umgängestillfällena, umgänget kan vara för begränsat för att trygghet och kontakt skall

kunna byggas upp mellan barnet och föräldern och många gånger är ett sommarumgänge för lång tid att vara ifrån den förälder barnet bor tillsammans med.

Utredningens förslag syftar till i barnets intresse underlätta

att - -

för föräldrarna att uppnå samförståndslösningar. Vidare är målsätt-

ningen att stärka den gemensamma vårdnaden och genom regler om boende och umgänge åstadkomma att denna vårdnadsfonn tillämpas i större utsträckning än för närvarande. Förslagen avser att förbättra barnets möjligheter till en frekvent och nära kontakt även med den

förälder som det inte sammanbor med. En målsättning är att

annan stimulera den förälder som barnet inte bor tillsammans med att upprätthålla kontakten och umgås med barnet samt att delta i för barnet viktiga och för dess framtid avgörande beslut. Genom att föräldrar får möjlighet att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge som, efter godkännande av socialnänmden, gäller på samma sätt som ett avgörande av domstol, bör antalet mål i domstol minska.

I detta avsnitt- Utredningens överväganden och förslag redovisar

-

utredningen dels en utvärdering av samarbetssarntalen, dels sina över-

väganden och förslag i de övriga frågor utredningen behandlar. som

Vissa statistiska uppgifter

Familjen och familjebildningen har under de senaste årtiondena genomgått stora förändringar. I dag är det lika vanligt att leva tillsammans gifta som ogifta. Hälften av alla barn som föds i Sverige

har ogifta föräldrar. Under år 1991 var ca 46 000 barn ca 26 000

familjer med om att deras föräldrar separerade; 39 000 barn följde

med mamman och 7 000 barn med Det är ökning med 17 pappan. en

procent från år 1986 då 39 000 barn upplevde att deras föräldrar

separerade. Fortsätter separationerna att öka i takt kommer 42 samma procent av alla barn som föds i dag, innan de fyller 18 år, att vara med om att föräldrarna separerar. Risken för att föräldrarna skall separera är beroende bl.a. av om föräldrarna är gifta eller inte. För

barn som bor med sina ursprungliga, med varandra gifta, föräldrar är

risken minst. År 1991 hade samboföräldrar med barn ca tre gånger högre separationsfrekvens än gifta med barn och risken att föräldrarna skall separera är större yngre barnet är. Invandrarbarn en eller -

Utredningens överväganden och förslag 55

båda föräldrarna kommer från ett annat land än Sverige löper allmänt sett större risk än svenska barn att deras föräldrar separerar. Statistiska centralbyråns SCB publikation Barnens familjeförhållanden år 1990. Ca 450 000 barn drygt 20 procent av alla barn under 18 år - bodde 1992-93 tillsammans med bara den ena föräldern. Ca 85 procent av barnen bodde hos modern. Av SCB:s Undersökningar av Levnadsförhållanden framgår, när det gäller barns kontakt med den frånvarande föräldern 1992-93, att barn har idag mer kontakt än tidigare med den förälder de inte bor tillsammans med Välfärdsbulletinen 2:1995. Enligt SCB:s undersökningar har det blivit vanligare att träffa den andra föräldern varje vecka än det var vid motsvarande undersökning 1984-85. Bland barn som var i 10-12 års åldern hade även andelen som träffade den andra föräldern varannan vecka ökat påtagligt. Andelen barn som inte hade någon kontakt alls med den andra föräldern hade minskat från 28 procent till 16 procent. Orsaken till att de inte hade någon kontakt var i lite mer än 50 procent av fallen att föräldern var död eller fadern okänd. SCB har åren 1983, 1989 och 1992 gjort undersökningar som omfattar alla domar/beslut som rör vårdnad om barn vid landets tingsrätter. Undersökningarna har delats upp med avseende om föräldrarna har varit gifta med varandra eller inte. Av undersökningen

för år 1992 Vårdnad och underhåll 1992 framgår, att det i de fall

föräldrarna tidigare varit gifta med varandra, avkunnades 12 418 domar som avsåg 21 615 barn. För 79 procent av barnen blev det gemensam vårdnad, medan modern fick vårdnaden om 19 procent av barnen och fadern om 2 procent. För föräldrar där det inte förekom någon tidigare vårdnadsdom 11 573 domar som avsåg 20 354 barn - blev vårdnaden gemensam om ca 82 procent av barnen medan modern fick ensam vårdnad om ca 17 procent av barnen och fadern ca 1 pro- År 1989 avgjordes, beträffande föräldrar tidigare varit gifta cent. som med varandra och där det inte förekom någon tidigare vårdnadsdom, 10 380 mål som avsåg 17 591 barn. För 76 procent av barnen blev vårdnaden gemensam medan modern fick ensam vårdnad om 22 probarnen och fadern År cent av 2 procent. 1992 bodde såvitt avser de barn där föräldrarna väckt talan om vårdnad i domstol 91 procent av barnen huvudsakligen hos modern och 9 procent hos fadern. Motsvarande siffra år 1989 var 90 procent hos modern och 10 procent hos fadern. Av undersökningarna framgår också att det finns regionala skillnader beträffande i vilken omfattning fadern tillerkänns vårdnaden om barnen.

56 Utredningens överväganden och förslag

4.2 Samarbetssamtal

4.2.1 Utvärdering samarbetssamtalen

av

Utredningens bedömning: samarbetssamtal är ett bra instrument

för att lösa vårdnadskontlikter. Det är förebyggande åtgärd

en som utnyttjas av många föräldrar i samband med tvist en om vårdnad och umgänge. Samtalen har lett till att föräldrar i allt större utsträckning kommer överens. Ju tidigare samtalen kommer till stånd desto större är föräldrarnas möjligheter att nå överen enskommelse. Samarbetssamtalen är samhällsekonomiskt lönsamma. För att tillgängligheten och samarbetssamtalens kvalitet skall

öka bör vissa åtgärder vidtas, bl.a. infonnationsåtgärder och metodutveckling. Detta bör ankomma på Socialstyrelsen.

Inledning

Utredningen har undersökt hur bestämmelserna samarbetssamtal om

tillämpas i praktiken. Undersökningen har inriktats särskilt på frågan

om sarnarbetssamtalen har blivit det instrument för att lösa vårdnads-

konflikter som lagstiftaren hoppades på.

Underlag för utvärderingen

För att skaffa underlag för utvärderingen har utredningen intervjuat

tingsrättsdomare, advokater och handläggare av samarbetssamtal vid socialförvaltningar bil. 9-11. I samma syfte anordnade utredningen

den 20 oktober 1994 en hearing bil. 8. Vidare har Socialstyrelsen på

uppdrag av och i samråd med utredningen utfört utvärdering en av Samarbetssamtalen vilken presenteras i rapporten En utvärdering av samarbetssamtal 1993 bil. 13. Utvärderingen baseras pâ en enkät till ett statistiskt urval på 79 kommuner. Resultatet enkäten har av genom statistisk bearbetning uppräknats till nationell nivå. Socialstyrelsen har

också gjort en samhällsekonomisk bedömning Samarbetssamtalen

av och redovisat denna i rapporten Samarbetssamtal ett samhällsur

ekonomiskt perspektiv bil. 13. Som referensmaterial har utredningen använt bl.a. samarbetssamtal

vid vårdnads- och umgängestvister Socialstyrelsen redovisar 1988: 17 och Familjerådgivning samarbetssamtal SoS-rapport 1989:10 i vilka Socialstyrelsen redovisade en utvärdering av samarbetssarntalen år 1986 samt Lönar sig samarbetssamtal samhällsekonomisk studie en SoS-rapport 1989:11, i vilken Socialstyrelsen och Riksrevisionsverket gjorde en ekonomisk utvärdering av Samarbetssamtalen.

Utredningens överväganden och förslag 57

Vad är samarbetssamtal

Alltsedan samarbetssamtalet introducerades i början av 1970-talet har

samarbetssamtal definierats i olika sammanhang se bil. 13. Socialsty-

relsens definition år 1995 lyder.

samarbetssamtal är strukturerade samtal med föräldrar som i samband med eller efter separation är oeniga hur de om skall lösa frågor kring vårdnad och umgänge. Syftet med samtalet är att hjälpa föräldrarna att göra överenskommelser kring barnet. Denna överenskommelse skall ta hänsyn till barnets behov och eventuella önskemål. Barnet skall i den form som är lämplig också ha en möjlighet att själv komma till tals. Föräldrarna skall ha möjlighet att välja om de vill att samarbetssamtalen skall genomföras med familjerådgivningssekretess eller socialtjänstsekretess. Samtalsledarna skall ha en för uppgiften adekvat erfaren-

het och utbildning och kontinuerlig handledning.

Samarbetssamtalets utveckling

I början av 1970-talet introducerade socialtjänsten samarbetssamtal som en metod att lösa vârdnads- och umgängestvister. Samtalen användes för att försöka hjälpa föräldrar att själva ta ansvar för barnen efter föräldrarnas separation och inte skjuta över beslutet på myndigheter och domstolar. Socialstyrelsen publicerade år 1979 en rapport "Mamma, pappa eller båda" Socialstyrelsen redovisar 1979:8. I rapporten redovisades resultatet av en enkät till bl.a. 17 kommuner om vårdnadsutredningar under år 1977. Resultatet av enkäten visade att gemensamma samtal med föräldrar förekom i de flesta av dessa kommuner. Målet med

samtalen, vilka förekom inom ramen för vårdnadsutredningen, var att

få föräldrar att enas. Utredningen om barnens rätt föreslog i betänkandet Barnets rätt 2

Om föräldraansvar m.m. SOU 1979:63 s. 95 f att föräldrar som

tvistar vid domstol om vårdnad och umgänge borde erbjudas hjälp av kommunen för att bearbeta sin konflikt och ta ansvar för ett beslut som gagnar alla inblandade. Utredningen ansåg att det i princip borde vara obligatoriskt för kommunerna att erbjuda samarbetssamtal och att remiss från domstol med begäran om yttrande skulle vara utgångspunkt för att erbjuda samarbetssamtal. Först om samarbetssamtal inte

resulterade i någon överenskommelse skulle en vårdnadsutredning

verkställas. Enligt utredningen borde även föräldrar vars skilsmässokonflikt inte dragits inför domstol få möjlighet till samarbetssamtal. Utredningen betonade vikten av kompetens hos samtalsledarna och

58 Utredningens överväganden och förslag

enligt utredningen borde det vara två samtalsledare vid varje samtal. samarbetssamtal skulle enligt utredningen bygga på frivillig medverkan från föräldrarnas sida och samtalen skulle vara strukturerade, koncentrerade och planerade samt genomföras i en serie. Utredningen ansåg att samarbetssamtal i första hand skulle vara ett instrument för föräldrar att gemensamt och i samråd ta ansvar för beslut om vårdnad och umgänge. Barns behov att få sina känslor i sammanhanget bearbetade borde tillgodoses annat sätt. Samarbetssamtalet borde enligt utredningen få ta viss tid i anspråk men det måste avbrytas om det verkade gagnlöst. I propositionen om vårdnad och umgänge m.m. prop.

1981/82: 168 redovisades s. 46 f att förslaget i betänkandet Barnets

rätt 2 Om föräldraansvar m.m. fått ett mycket positivt mottagande under remissbehandlingen. Enligt propositionen borde kommunerna inte åläggas en skyldighet att erbjuda föräldrar samarbetssamtal. Kommunerna borde själva avgöra i vilken takt samarbetssamtal skulle införas. På sikt torde det enligt propositionen bli mindre kostsamt för kommunerna med samarbetssamtal än med utredningar som innebär en stor påfrestning på föräldrar och på handläggande socialtjänstemän. Värdet av att samarbetssamtal sker så tidigt som möjligt redan innan föräldrarna vänder sig till domstol poängtera- - des. I propositionen anfördes att det är samtalsledarnas uppgift att bevaka att barnet får vara med och påverka sin situation då det nått tillräcklig mognad och ålder. . Utredningen om barnens rätt diskuterade även i betänkandet Om barn i vårdnadstvister talerätt för barn m.m. SOU 1987:7 frågan -

samarbetssamtal. Utredningen, som betonade s. 155 f värdet av

om samförståndslösningar, anförde att huvudregeln borde vara att föräldrar gör försök med samarbetssamtal redan innan vårdnadsfrågan aktualiseras vid domstol. Samtalen borde enligt utredningen bygga på

frivillighet eftersom det inte ansågs meningsfullt att tvinga föräldrar

till samarbete. Enligt utredningen fanns det all anledning att framhålla den roll de juridiska biträdena kan ta sig för att motivera som föräldrarna till samarbetssamtal. Enligt utredningens mening är det

angeläget att biträdet inte uppfattar sin uppgift så att han primärt skall

till att just hans klient får vårdnaden om barnet. I stället borde se biträdet enligt utredningen sträva mot att tvisten får en lösning som ligger i linje med vad som i det långa loppet gagnar både barnets och föräldrarnas intressen; biträdet borde således försöka förmå sin klient att medverka till en samförståndslösning. Socialstyrelsen redovisade i rapporten Samarbetssamtal vid vårdnads- och umgängestvister Socialstyrelsen redovisar 1988:17 resultatet av en enkät till kommunerna angående förhållanden år 1986. Av rapporten framgår att samarbetssamtal användes i minst 217 av landets kommuner, att metoden med samarbetssamtal var lyckosam

Utredningens överväganden och förslag 59

och att det var en bra metod att hålla vårdnads- och umgängestvisten från domstol samt att samtalen samhällsekonomiskt lönsamma. var Den 1 mars 1991 prop. 1990/91:8, bet. 1990/91:LU13 trädde ändringar i föräldrabalken och socialtjänstlagen i kraft innebär att som föräldrar som tvistar om vårdnad eller umgänge kan erbjudas samarbetssamtal under sakkunnig ledning och att kommunen är skyldig att tillhandahålla dessa samtal.

Sammanfattande redovisning resultaten av

Samarbetssamtalens omfattning

I stort sett samtliga kommuner bedriver samarbetssamtal. Det är dubbelt så vanligt med samarbetssamtal i mindre och medelstora kommuner som i storstäderna. Under år 1993 genomfördes i hela landet ca 6 600 samarbetssamtal. Det är mer än en fördubbling sedan år 1986, då drygt 2 700 samarbetssamtal genomfördes. Med utgångspunkt i uppgifter folk- och ur bostadsräkningen om antalet familjer som separerade år 1990 kan det antas att ungefär 25 procent av alla föräldrar som separerade år 1993 hade kontakt med socialtjänsten i samband med skilsmässa eller separation.

Samarbetssamtal före tvist i domstol

Knappt 85 procent ca 5 400 av samtliga samarbetssamtal år 1993

ägde rum innan talan om vårdnad eller umgänge hade aktualiserats i domstol. Motsvarande siffra år 1986 70 1 800. År

var ca procent ca

1993 ledde ca 80 procent av dessa samarbetssamtal till överensen kommelse mellan föräldrarna barnen. Även år 1986 kom förom äldrarna till en överenskommelse i närmare 80 procent fallen. av Det är någon av eller båda föräldrarna som aktualiserar samtalen genom att ta kontakt med socialförvaltningen. Skillnaderna mellan kommunerna är stora och vid en jämförelse av antalet samarbetssamtal per invånare är det nämnare tre gånger så vanligt att föräldrarna går i samarbetssamtal i små och medelstora kommuner i storstäderna. som

Samarbetssamtal efter remiss från domstol

Av det totala antalet samarbetssamtal år 1993 remitterades drygt 15

procent ca 1 100 av domstol till socialtjänsten. Motsvarande siffra

var år 1986 ungefär 30 procent drygt 800. I de samarbetssamtal som år 1993 ägde rum efter remiss från domstol kom drygt 50 procent av

60 Utredningens överväganden och förslag

föräldrarna till en överenskommelse. Denna siffra var år 1986 ca 56 procent, det då vanligare att föräldrar gick direkt till domstol men var och därifrån remitterades till samarbetssamtal. År 1993 redovisades

knappt hälften ca 500 samarbetssamtalen till domstolen på grund

av att föräldrarna inte hade nått en överenskommelse om barnen. Av av dessa redovisades ca 170 samtal till domstolen efter mindre än 2 månader. Inom 4 månader hade sammanlagt ca 80 procent återsänts till domstolen.

Vårdnadsutredningar

Under år 1993 förordnades i hela landet om knappt 2 000 vårdnadsoch umgängesutredningar. I dessa ingår även vårdnads- och umgängestvister som aktualiserades före år 1993.

Samtalsledarna, m.m.

Med endast några fâ undantag är alla samtalsledare socionomer eller har likvärdig utbildning. I nästan 40 procent av kommunerna finns samtalsledare har längre vidareutbildning. Inom kommunerna som en sker ofta utbildning i bl.a. metodikfrågor. Genom handledning får sarntalsledarna kontinuerligt råd och stöd om arbetet, såväl innehållsmässigt som metodmässigt. I de flesta fall träffar föräldrarna tvâ samtalsledare, och det är i de allra flesta fall två kvinnliga samtalsledare. Det är kommunens storlek avgör var samarbetssamtalen handsom läggs. I de större kommunerna är samarbetssamtalen inordnade bland andra familjerättsärenden under en familjerättsenhet. I de mindre kommunerna handläggs samarbetssamtalen av socialsekreterare inom individ- och familjeomsorgen som också arbetar med andra sociala ärenden. Ett kvalitetsmått samarbetssamtal kan vara hur lång väntetiden är från det att framställning samarbetssamtal görs till socialfören om valtningen till påbörjas. År 1993 väntetiden för dess att samtalet var samarbetssamtal såväl utan remiss som efter remiss från domstol högst 3 veckor i 80 procent av kommunerna.

Barnen i samarbetssamtalen

Samtalsledarna träffade och samtalade under år 1993 med barnen i ca 15 procent av samarbetssamtalen.

Utredningens överväganden och förslag 61

Samarbetssamtal inom familjerádgivningen

Efter familjerådgivningens kommunalisering den 1 januari 1995 har

samarbetssamtalen i några kommuner samordnats med denna verksamhet. Redan tidigare förekom att samarbetssamtal utfördes inom

familjerådgivningen.

Separationer i flerkulturella familjer

I ca 12 procent av samarbetssamtalen år 1993 hade eller båda en föräldrarna en annan kulturell tillhörighet, och separationerna i flerkulturella familjer ökar mer än i andra familjer. Mycket talar för att samarbetssamtal med dessa familjer skulle fler de vara om

kontaktade socialtjänsten i samma utsträckning andra familjer.

som Många kommuner har svårigheter att anordna samarbetssamtal med flerkulturella familjer och många samtalsledare tycker att de saknar kunskaper och metoder för dessa samarbetssamtal.

Uppföljning

De flesta kommuner dokumenterar samarbetssamtalen så att de går att följa upp på kort sikt, dvs. att det går att hur många föräldrar se som kommer överens. Däremot är det endast några få kommuner har som kännedom om effekten av samarbetssamtalen lång sikt. Några kommuner, i vilka de flesta föräldrar kommer överens, arbetar aktivt med att följa upp ärendena, och ser detta viktig del arbetet. som en av

Samhällsekonomisk analys

Av promemorian Samarbetssamtal ett samhällsekonomiskt perspekur tiv framgår att samarbetssamtal är samhällsekonomiskt lönsamma. Om hänsyn tas enbart till effekter som direkt kan värderas i ekonomiska tenner innebär varje remissärende som slutar i att föräldrarna enas en

vinst på ca 20 000 kr genom att en dornstolsförhandling undviks. Det bör anmärkas att kostnaderna för hantering vid domstol innefattar kostnader för vårdnadsutredning och huvudförhandling med nånmd.

Utöver de kvantitativa effekterna tillkommer även ett antal kvalitativa effekter; t.ex. inverkan på barns och föräldrars hälsa vid separationer. Om hänsyn tas även till de kvalitativa och andra icke kvantiñerbara effekter, ökar således den samhällsekonomiska lönsamheten ytterligare.

62 Utredningens överväganden och förslag

Föräldrarnas uppfattning om samarbetssamtalen

En intervjuundersökning har genom Socialstyrelsens försorg utförts

med sju män och kvinnor som alla deltagit i samarbetssamtal efter sex remiss från domstol. Antalet intervjuade är så begränsat att det inte går att dra några slutsatser av materialet. Vid utredningens intervjuer var den allmänna uppfattningen bland advokater och handläggare samarbetssamtal att de flesta föräldrar av i vart fall de själva tar kontakt med socialförvaltningen för att få som hjälp är nöjda med samarbetssamtalen. -

Utredningens bedömning

Utvärderingen visar att samarbetssamtal är en förebyggande åtgärd utnyttjas i ökad utsträckning av föräldrar i samband med en som

separation eller skilsmässa även i andra fall när en tvist om

en men vårdnad och umgänge förekommer. Samtalen har lett till att föräldrarna i allt större omfattning kommer överens i frågor om vårdnad och umgänge. Särskilt samarbetssamtal före domstolsförfarande har gett ett bra resultat med liten resursåtgäng. Det har framkommit att föräldrar i andra sammanhang inte tar kontakt med socialtjänsten som gör det när de har tvist barnen eller när de behöver råd och en om

stöd i samband med separation eller en skilsmässa.

en Samarbetssamtalen är emellertid ojämnt fördelade över landet. Det är de små och medelstora kommunerna har flest samarbetssamtal som i förhållande till antalet invånare. En trolig förklaring till detta kan att närheten till service underlättar informationsspridning. I vara kommuner med hög kvalitet samarbetssamtalen sprids troligen kunskapen dessa föräldrarna själva. Det är viktigt att inom av formation sprids möjligheten att få hjälp genom samarbetssamtal. om Socialstyrelsen bör få i uppdrag att sprida information om denna

möjlighet.

Även samarbetssamtal efter remiss från domstol gott resultat, ger

åtminstone i det korta perspektivet. samarbetssamtal detta stadium

tar dock något längre tid än när föräldrarna går pâ eget initiativ. Det behövs flera samtal för att komma fram till en överenskommelse. Av de föräldrar år 1993 remitterades från domstol till sarnarbetssom samtal hade 33 procent tidigare gått i samarbetssamtal innan de ca kom till domstol vilket är amnärkningsvärt. Det är oklart hur stor enandefrekvensen är i denna Motivationen att gå i samarbetsgrupp. samtal är troligtvis mindre hos föräldrar som redan misslyckats en gång. Det har vidare framkommit att remissärendena i dag är svårare än tidigare. Det förekommer oftare anklagelser om sexuella övergrepp, misshandel och i många ärenden har en eller båda föräldrarna m.m.,

Utredningens överväganden och förslag 63

en annan kulturell bakgrund. Dessa förhållanden talar för viss en återhållsamhet med att förordna samarbetssamtal. En sådan om

försiktighet rekommenderades i propositionen Vårdnad och umgänge

prop. 1990/91:8 s. 30. Om inga särskilda skäl framkommer bör domstolen i allmänhet inte förordna samtal i dessa situationer. Den om ytterligare tidsutdräkt det blir fråga i de fall föräldrarna inte om

förmår komma till en överenskommelse innebär för barnet förlängd

en tid av ovisshet mitt i föräldrarnas konflikt. För barnens skull är det

viktigt att vårdnadsprocessen inte tar för lång tid. Barnpsykiatern

Torgny Gustavsson, se bil. 15, anför att barns rätt kräver att tvisten avgörs med minsta möjliga tidsutdräkt och att det kan så rent av vara att den minst dåliga lösningen är går att åstadkomma en som nu gentemot en med flera fördelar som måste få anstå. Det är därför viktigt att samarbetssamtal inte tillåts fortsätta hoppet förom att äldrarna skall nå överenskommelse är liten. I propositionen en Vårdnad och umgänge prop. 1990/9l:8 uttalades s. 65 att ett samarbetssamtal bör klaras av inom fyra månader. Detta hade år 1993 skett i 80 procent av fallen.

Det ökade utbudet och användningen samarbetssamtal har

av medfört att antalet vårdnads- eller umgängesutredningar har minskat. Det har dock inte från publicerad statistik kunna utrönas det om ökande antalet samarbetssamtal inverkat på familjemålen så att antalet tvistiga mål minskat. I detta sammanhang kan också noteras att antalet

vårdnadsutredningar det senaste året ökat i flera kommuner, främst i

större kommuner med stor del invandrare. Detta förhållande måste en

noga följas och om denna trend blir bestående måste anledningen

analyseras.

I flertalet kommuner bedrivs samarbetssarntalen kompetent

av personal med adekvat utbildning och med i allmänhet lång erfarenhet och motivation för arbetsuppgiften. Kommunerna satsar på att personal

som arbetar med samarbetssamtal skall ha ändamålsenlig utbildning,

och ser i stor utsträckning till att den personal bedriver som sam-

arbetssamtal får adekvat handledning. Det är angeläget att kompetensen kan vidmakthållas så att samtalen även fortsättningsvis kan

bedrivas med samma goda resultat hittills. Kommunerna bör som därför arbeta vidare på att stärka kompetensen.

För att upprätthålla kompetensen behövs inte bara utbildning

utan även möjlighet att praktisera samarbetssamtal med viss regelen bundenhet. Det är svårt för små kommuner enbart har något eller som några få samarbetssamtal under ett år att upprätthålla sådan en

kompetens. I Norge rekommenderas att de skall fungera

som som medlare bör ha minst tio medlingar året. Former för samarbete om bör utvecklas mellan mindre kommuner där samarbetssamtal är mer sällan förekommande. I detta sammanhang bör beaktas även den

kompetens som familjerådgivningen besitter när det gäller behandling

av konflikter i parrelationer se vidare nedan. Ett exempel på

64 Utredningens överväganden och förslag

samarbete mellan kommuner är det som bedrivs mellan Kalix kommun, Haparanda kommun och Övertorneå kommun och som innebär att samtliga samarbetssamtal som förordnas av Haparanda tingsrätt utförs av farniljerädgivningen i Kalix kommun. I flertalet fall leds samarbetssarntalet två samtalsledare vilket av

rekommenderats familjeterapeuterna Bente och Gunnar Öberg, som

av betonade att det bör och kvinna, och av Socialstyrelvara en man en i dess allmänna råd Vårdnad och umgänge 1985:2. Båda sen sarntalsledarna är emellertid nästan alltid kvinnor vilket inte är idealiskt. Många män har svårt att acceptera en situation där de är med hustrun/sambon och ytterligare två kvinnor. Det är ensamma utredningens uppfattning att få kvinnor skulle acceptera att medverka i samarbetssamtal under ledning två manliga samtalsledare. Det är av därför rimligt att föräldrarna får välja om de vill att samtalet skall ske med kvinnlig samtalsledare eller två, detta givetvis under föruten sättning att det finns endast kvinnliga samtalsledare. Det ideala, i de fall det måste två samtalsledare, är att det är en kvinna och en vara Det finns ingen forskning vilken inverkan arbetsformen kan man. om ha på resultatet av samarbetssamtal. Antalet samtalsledare har stor betydelse för kommunens kostnader. Det bör därför undersökas kostnaderna för att arbeta med två om samtalsledare står i relation till resultatet. Särskilt bör det övervägas

det går att arbeta med samtalsledare i större utsträckning i t.ex.

om en de samtal där föräldrarna är motiverade och själva tar kontakt med socialtjänsten, medan de fördelar två samtalsledare kan innebära används i de svårare ärendena, t.ex. remissärendena. Här kan nämnas

att i familjerådgivningen, som arbetar huvudsakligen med parrela-

tionsbehandling även med samarbetssamtal, är det två familjemen rådgivare endast i fyra procent ärendena Socialstyrelsens medav delandeblad nr 3/95. Det är angeläget att samarbetssamtalet kan inledas så fort som

möjligt sedan det aktualiserats. Med hänsyn till att väntetiden för

samtal såväl utan efter remiss i 80 procent av fallen är högst tre som

veckor är denna målsättning i de flesta fall uppfylld. Det är dock en angelägen uppgift för kommunerna att tillse att samtliga samtal kan

inledas så snart som över huvud taget är möjligt. Barn skall enligt såväl FN:s barnkonvention som förslaget i propositionen Barns rätt att komma till tals prop. 1994/952224 ha rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem personligen, t.ex. vårdnad och umgänge. Så sker i dag i endast begränsad omfattning under samarbetssamtalen. Detta förhållande bör ändras, så att ett barn är tillräckligt moget och vill ge sin syn på frågor om vårdnad, som boende och umgänge får tillfälle att göra detta. Metoder för hur barnen skall informeras och få möjlighet att komma till tals bör utvecklas.

Utredningens överväganden och förslag 65

Sedan familjerådgivningen kommunaliserades den 1 januari 1995 prop. 1993/94:4, bet. 1993/94:SoU10 har sarnarbetssamtalen i några kommuner samordnats med denna verksamhet. En sådan organisation ökar möjligheterna att anordna samarbetssamtal med familjeråd-

givningssekretess. I propositionen anfördes s. 6 f att familjeråd-

givarnas kompetens bör kunna användas även för mer komplicerade samarbetssamtal. När föräldrarna har svåra konflikter som förhindrar en överenskommelse om barnen, bör familjerådgivningens kompetens att arbeta med parrelationer kunna bli en tillgång. De svårigheter som har framkommit med samarbetssamtal där en förälder eller båda har en annan kulturell bakgrund har uppmärksammats av Socialstyrelsen. Modeller för samarbetssamtal med dessa föräldrar bör utvecklas. Utvärderingen visar att samarbetssamtal är en bra insats i det korta perspektivet. Däremot går det inte att dra några säkra slutsatser om det är en bra metod att förhindra vårdnads- och umgängestvister även på lång sikt. I de flesta kommuner är det inte möjligt att följa upp samarbetssamtalets resultat annat än på kort sikt. Utvärdering av samarbetssamtalets effekter på längre sikt görs i dag endast i nâgra enstaka kommuner. För att samarbetssamtalets effekt på lång sikt skall kunna mätas är det av största vikt att alla kommuner dokumenterar i vart fall resultatet av samarbetssamtalen. Metoder och rutiner för detta arbete behöver utvecklas. Det förhållandet att samarbetssamtal förs under

familjerådgivningssekretess hindrar inte att dokumentation sker så att

antalet samtal och resultatet av dessa kan utläsas. Av den samhällsekonomiska analysen framgår att samarbetssamtal är samhällsekonomiskt lönsamma även om hänsyn tas enbart till de effekter som kan värderas i ekonomiska termer. Härtill kommer ett antal kvalitativa effekter, såsom påverkan på barns och föräldrars hälsa och livskvalitet i övrigt. Ett ökat antal samarbetssamtal som aktualiseras av föräldrarna själva kan ge goda besparingsmöjligheter för kommunerna.

3 15-0559

66 Utredningens överväganden och förslag

4.2.2 Ändrad lagstiftning samarbetssamtal

om

Utredningens förslag: I 6 kap. 18 § föräldrabalken införs en

bestämmelse som erinrar om den möjlighet föräldrar har enligt

socialtjänstlagen att genom samarbetssamtal nå enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Bestämmelsen införs som ett nytt första stycke i paragrafen för att markera att föräldrar skall försöka lösa tvister om barnen genom samförståndslösningar innan rättsliga åtgärder vidtas. Bestämmelsen bör också ses som en uppmaning till advokater och övriga juridiska biträden att inte utan vägande skäl väcka talan vid domstol innan försök har gjorts att förmå föräldrarna att nå en samförståndslösning.

Utredningen

Resultatet av utvärderingen av samarbetssamtalen samt de synpunkter och förslag som kommit utredningen till del har väckt några frågor som utredningen tar ställning till i det följande. Utvärderingen av samarbetssamtalen talar entydigt för att sådana samtal bör komma till stånd så fort som möjligt när föräldrar, som inte bor tillsammans eller som skall separera, inte kan komma överens i frågor om barnen. Ju tidigare samtalen kommer till stånd desto större är möjligheten att lyckas ena föräldrarna. Detta förhållande talar för att regelsystemet bör vara så utformat att det uppmuntrar föräldrar att försöka lösa frågor om barnen genom samarbetssamtal. Därför bör det i 6 kap. föräldrabalken införas en bestämmelse som erinrar om den möjlighet föräldrar har enligt socialtjänstlagen att genom samarbetssamtal nå enighet i frågor om vårdnad m.m. Bestämmelsen bör införas som ett nytt första stycke i 18 § för att därigenom markera att samarbetssamtal skall vara den första åtgärd som vidtas när föräldrar inte kan komma överens. Genom att lyfta fram samarbetssamtalet betonas att föräldrar skall försöka lösa eventuella tvister om barnen i samförstånd innan rättsliga åtgärder vidtas. Advokatens eller det juridiska biträdets roll i familjemål är av stor betydelse. De fungerar säkerligen ofta som tvistlösare utan att detta kommer till domstolens kännedom. Utredningen vill likväl understryka att det är angeläget att parternas ombud inte uppfattar sin uppgift i mål om vårdnad och umgänge så att det primära är att klienten vinner målet. Även ombudets uppgift är att företräda sin klient bör han om eller hon i dessa mål som skiljer sig från andra tvistemål sträva - efter en lösning som står i överensstämmelse med vad som är bäst för barnet. Ombudet bör således försöka förmå sin klient att medverka till en samförståndslösning. Tillägget till 6 kap. 18 § föräldrabalken bör därför ses också som en uppfordran till advokater och övriga juridiska

Utredningens överväganden och förslag 67

biträden att inte utan vägande skäl väcka talan vid domstol innan

försök gjorts att förmå föräldrarna att nå en samförståndslösning.

Utredningen har vidare övervägt samarbetssamtal, liksom i om Norge, bör vara obligatoriska. I Norge är medling obligatorisk för föräldrar med gemensamma barn under sexton år innan tvist får en anhängiggöras om bl.a. vårdnad. Om medling inte har ägt avvisas rum talan. Obligatoriet omfattar alla föräldrar oavsett om de är överens eller inte och medling måste i princip ske under minst tre timmar för alla. För en närmare redogörelse för den norska medlingen, se bil. 6. Av utvärderingen av samarbetssamtalen framgår att ungefär 25 procent av alla föräldrar som separerade år 1993 gick i samarbetssamtal och av dessa gick ca 85 procent innan en tvist hade anhängiggjorts vid domstolen. Ett obligatorium skulle innebära att alla föräldrar tvingas till samarbetssamtal. Hur utfallet skulle bli, dvs. fler om överenskommelser än vad som för närvarande är fallet skulle komma till stånd, går inte att bedöma. Det är dock inte självklart att ett obligatorium skulle leda till någon större ökning antalet överensav kommelser. Ett obligatorium skulle innebära att samtalen blev fyra gånger fler än för närvarande, dvs. en ökning från cirka 6 600 till

omkring 26 000. Detta skulle leda till kraftigt ökad belastning på

en kommunerna som, i stället för att satsa resurser på de föräldrar som vill ha och behöver hjälp, skulle behöva bedriva samarbetssamtal med föräldrar som inte vill delta i samarbetssamtal och kanske inte heller behöver det eftersom de själva kan komma överens i samtliga frågor. Vid ett obligatorium skulle kommunernas behöva ökas i resurser en omfattning som är svår att överblicka.

Om ett obligatorium införs skulle det bli nödvändigt med rad

en undantagsbestämmelser, t.ex. för de fall där det förekommit misshandel eller sexuella övergrepp. En fråga som anknyter till undantagssituationen är den hur en förälders utevaro från samarbetssamtal skall påverka den andra förälderns möjlighet att få sin talan vårdnad om m.m. prövad. Det kan dock inte uteslutas att obligatoriska samarbetssamtal för alla föräldrar skulle innebära vissa fördelar. Alla föräldrar som separerar skulle t.ex. få möjlighet att tala genom sin situation och diskutera olika lösningar för barnen.

Den nuvarande ordningen som bygger på frivillighet fungerar

emellertid väl. Med hänsyn härtill och till övriga redovisade ovan syn-

punkter bör det enligt utredningens uppfattning inte bli obligatoriskt

med samarbetssamtal för att talan vårdnad skall få väckas om m.m. vid domstol. Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om att departementschefen i propositionen Vårdnad och umgänge prop. 1990/91:8 s. 30 anförde att domstolens möjligheter att få till stånd samarbetssamtal inte bör förutsätta samtycke från föräldrarnas sida till

åtgärden. Enligt departementschefen bör utgångspunkten att

vara förordnande om samarbetssamtal bör meddelas så snart det kan antas

68 Utredningens överväganden och förslag

tjäna något syfte. Härigenom ges domstolen möjlighet att ta erforderliga hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Beträffande spörsmålet om en förälders ovilja att delta i samtalen kan tala mot den förälderns lämplighet som vårdnadshavare anförde departementschefen, att varje fall måste bedömas för sig och att det kan uppenbarligen finnas godtagbara skäl till att en förälder inte vill delta i samarbetssamtal. Detta kan enligt departementschefen bero på exempelvis erfarenheter från tidigare familjerådgivning eller misshandel eller annat oacceptabelt beteende från den andra makens sida, men det kan också vara ett tecken på att den föräldern sätter det egna intresset före barnets. I så fall, anförde departementschefen, kan det naturligtvis vara en faktor som, jämte andra, kan tala emot den förälderns lämplighet som vårdnadshavare. Enligt departementschefen är det bl.a. mot denna bakgrund mycket viktigt att de som leder samtalen är lyhörda för såväl kvinnans som mannens individuella erfarenheter och synpunkter. Detta uttalande departementschefen är fortfarande av aktuellt och en förälders ovilja att delta i samarbetssamtal bör bedömas mot bakgrund härav. Utredningen har även övervägt om samarbetssamtal bör vara en förutsättning för att föräldern skall erhålla allmän rättshjälp. Reaktionerna på en sådan lösning har varit genomgående negativa. Inte heller utredningen att samarbetssamtal bör vara en förutsättning för anser allmän rättshjälp i mål om vårdnad m.m. Mot en sådan ordning talar flera skäl. Ett obligatorium skulle träffa endast den ekonomiskt svage medan den som inte är i behov av rättshjälp kan väcka talan utan att först behöva genomföra samarbetssamtal. Ett annat skäl mot ett obligatorium är att det i många fall beviljas allmän rättshjälp för äktenskapsskillnad m.m. och i samband därmed och inom ramen för det rättshjälpsbeslutet behandlas frågor om vårdnad och umgänge. Vidare skulle undantag behöva göras bl.a. för de fall där en förälder har misshandlat den andra eller barnet. Ett obligatorium skulle dessutom leda till ökad byråkrati. Det skulle säkerligen inte en innebära några besparingar, tvärtom, eftersom resurser många gånger skulle tas i anspråk för samarbetssamtal bara för att ge föräldrarna möjlighet att få rättshjälp. I ett följande avsnitt 4.7 föreslår utredningen att domstolen skall kunna besluta barnet skall bo tillsammans med när förom vem äldrarna har gemensam vårdnad. Vad som sägs i detta avsnitt om samarbetssamtal i frågor vårdnad och umgänge bör därför även om gälla boendefrågor.

Utredningens överväganden och förslag 69

4. 3 Terrninologiska frågor,

m.m.

Utredningens ställningstagande: Termerna vårdnad, umgänge och samarbetssamtal i föräldrabalken behålls oförändrade. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att, i samarbete med Domstolsverket, sprida information i samband med ikraftträdandet av de lagändringar som utredningen föreslår.

Till utredningen har i olika sammanhang framförts synpunkter på

terminologin i 6 kap. föräldrabalken, och ett återkommande förslag

har varit att begreppet vårdnad bör ersättas med föräldraansvar. Ett argument för en terminologisk förändring har varit att begreppet föräldraansvar betonar att det är en skyldighet och inte rättighet att en ha ansvar som förälder. Andra argument har varit att terminologin i föräldrabalken skapar ett rättvisetänkande och att det råder en missuppfattning om vad gemensam vårdnad innebär.

Utredningen om barnens rätt föreslog i delbetänkandet Barnets rätt

2 Om föräldraansvar m.m. SOU 1979:63 att uttrycket vårdnad i föräldrabalken skall ersättas med uttrycket föräldraansvar. Utredningen

anförde s. 61 f att vårdnadsbegreppet betonar något positivt,

nämligen omsorgen om och ansvaret för barnet. Enligt utredningen borde emellertid föräldrarnas ansvar för sina barn komma till tydligare uttryck i lagen. För att betona båda föräldrarnas ansvar gentemot sina barn, även i de fall föräldrarna bor åtskilda, ansåg utredningen det ändamålsenligt att byta ut begreppet vårdnad mot uttrycket föräldraansvar. Detta begrepp uttrycker enligt utredningen på ett bättre

sätt än vårdnad att föräldrar eller motsvarande har ansvar för sina

barn i den omfattning lagen Utredningen beaktade vid sitt anger.

ställningstagande också att uttrycken rättslig vårdnad och faktisk vård har skapat begreppsförvirring hos många människor. Av betänkandet framgår bl.a. s. 63 att utredningen ansåg att vårdnadshavare bör benämnas föräldraansvarig.

I propositionen om vårdnad och umgänge prop. 1981/82:168 anförde departementschefen att han för sin del hade förståelse för de syften som låg bakom förslaget från Utredningen om barnens rätt att ersätta vårdnad med föräldraansvar. Departementschefen anförde att uttrycket föräldraansvar dock har nackdelar av annat slag än de som finns beträffande vårdnad. I de fall det juridiska ansvaret för barnets person anförtros någon annan än en förälder är termen föräldraansvar enligt departementschefen motsägelsefull. Det kan vidare, anförde departementschefen, av psykologiska skäl framstå olämpligt att som en förälder som mister eller betros med det juridiska ansvaret berövas sitt föräldraansvar. Med hänsyn därtill borde man, enligt departementschefen, i varje fall tills vidare, behålla uttrycket vårdnad

70 Utredningens överväganden och förslag

beteckning för det juridiska ansvaret om ett barns personliga som

angelägenheter. Förmynderskapsutredningen har i betänkandet Föräldrar som

förmyndare SOU 1988:40 övervägt om begreppet vårdnad bör ersättas något annat uttryck som bättre klargör vad det är fråga om. av Utredningen uttalade s. 177 att den för sin del inte kunnat finna ett bättre begrepp än det nuvarande. Vidare anförde utredningen att det får förutsättas att begreppet vårdnad trots möjligheterna till missför- stånd efter hand har fått allt större förankring. - Begreppet föräldraansvar används i många olika sammanhang och betydelser. I det följande ges några exempel. Föräldraansvar används i betänkandet Ombudsman för barn och

ungdom SOU 1991:70 i mycket vid mening s. 45 f och omfattar

en ett socialt och ekonomiskt ansvar för barnet som går utöver vad som följer föräldrabalkens regler vårdnad, underhållsskyldighet och av om fönnynderskap. I betänkandet Kvinnor, barn och arbete i Sverige 1850-1993, Rapport för FN:s konferens om Befolkning och utveckling i Kairo

1994 SOU 1994:38 används föräldraansvar s. 33 f i betydelsen försörjningsplikt mot den ogifta modern och barnet.

mannens

Se även bl.a. propositionen Vårdnad och umgänge prop. 1990/91 26, propositionen 1994/95:77 s. 15 som behandlar ändringar i

s. lagen 1993:387 stöd och service till vissa funktionshindrade om LSS samt hovrättsavgörandena RH 1994:3 och RH 1994:88.

I boken Barnets bästa av Göran Ewerlöf och Tor Sverne Stockholm

1993 sägs bl.a. s. 47 f att de flesta föräldrar har svårt att förstå uppdelningen i vårdnad och fönnynderskap och att man kan fråga sig om det inte finns anledning att se över förmynderskapslagstiftningen

och undersöka möjligheterna att sammanföra begreppen vårdnad och fönnynderskap till ett begrepp, exempelvis föräldraansvar. Bland de länder lagstiftning utredningen inhämtat används i vars stället för vårdnad begreppet föräldraansvar i Norge och England. I - Nederländerna och Spanien används begreppet föräldramyndighet. I Norge ersatte föräldraansvar år 1982 föräldramyndighet på

nynorska föräldramakt. Bakgrunden till förändringen var en önskan

att få ett ord som bättre än de tidigare underströk barnets rättigheter och föräldrarnas plikter. I England används sedan år 1991 föräldraansvar som ersatte det tidigare använda vårdnad custody. Den terminologiska förändringen

anses ha haft en stor psykologisk betydelse. Föräldraansvar anses

betona föräldrarnas ansvar och inte, som begreppet vårdnad, föräldrarnas rätt. I internationella sammanhang används emellertid alltjämt termen vårdnad. Foraeldremyndighedsudvalget i Danmark har nyligen i betänkandet Faelles foranldremyndighed, samvzersvanskeligheder, børnesagkyndig

rådgivning" s. 184 f behandlat frågan foraeldremyndighed

om

Utredningens överväganden och förslag 71

vårdnad skall ersättas med foraeldreansvar föräldraansvar. Ut-

redningens ställningstagande blev att begreppet foraeldremyndighed bör

behållas. I sina ställningstaganden anmärker utredningen inledningsvis

att det lagtekniskt är enkelt att ändra ordet forzeldremyndighed till

foraaldreansvar men att begreppen rättsligt blir identiska och innehållet detsamma. Det skulle dessutom bli nödvändigt att vidta konsekvensändringar i 39 andra lagar, där forzeldremyndighed används som begrepp. Utredningen anför att en genomgång av de områden inom vilka föräldrar har ansvar för sina barn visar att ansvaret går långt

utöver det gällande foraeldremyndighedsbegreppet som täcker bara en

omsorgsplikt och beslutsbefogenheter på det personliga området. Utanför foraldremyndigheden faller enligt utredningen det ideella ansvar alla föräldrar har att ha kontakt med barnet, det ekonomiska ansvaret som försörjare och som bidragsbetalare samt ansvaret som

förmyndare för barnets ekonomiska åligganden. Ersätts forzeldremyn-

dighed med forzeldreansvar blir den juridiska avgränsningen av vad forzeldreansvar omfattar enligt utredningen långt snävare än vad uttrycket rent språkligt rymmer. Detta resonemang har godtagits av Folketinget.

Utredningen

Vårdnad

Uttrycket vårdnad infördes i lagstiftningen genom lagen 1917 barn om utom äktenskap och lagen 1920 om barn i äktenskap. Vårdnad, som

är en förkortning av ordet omvårdnad, användes för att komma ifrån ord som föräldramakt och föräldramyndighet. Lagstiftningen skulle i

stället betona föräldrarnas ansvar för att barnet skulle få växa upp under goda förhållanden. Det kommer även med de förslag som utredningen lägger fram i det följande att finnas fall där en förälder helt fråntas den rättsliga vårdnaden. Denna förälder har emellertid alltjämt ett stort ansvar för sitt barn. Ansvaret innebär inte bara en skyldighet att betala underhåll till barnet utan främst att umgås och hålla kontakt med det. Om terminologin ändras pâ så sätt att vårdnad ersätts med föräldraansvar kommer en förälder som blir fråntagen föräldraansvaret sannolikt i än högre grad än för närvarande att uppleva sig definitivt skild från sitt barn. Ett byte av termer skulle därför i många fall motverka syftet att i högre grad betona föräldrarnas ansvar för sina barn och de föräldrar som förlorade föräldraansvaret skulle, enligt vad redan antytts, som kunna få uppfattningen att han eller hon helt och hållet frântagits ansvaret för barnet. Om i föräldraansvar dessutom inkluderas ett moraliskt ansvar för barnet är det än mer stötande att en förälder skall kunna befrias därifrån. För de flesta människor täcker föräldraansvar

72 Utredningens överväganden och förslag

så mycket än vårdnad och det ansvar för sitt barn som en förälder mer har är inte någonting kan tas bort genom beslut av domstol. som När det gäller den närmare innebörden i uttrycket föräldraansvar så

används detta uttryck, som exemplifierats ovan, i en rad skilda

sammanhang och med olika innebörd. Den rent språkliga innebörden föräldraansvar är betydligt vidare än vårdnad vilket skulle medföra av att den juridiska avgränsningen föräldraansvar skulle komma att bli av långt snävare än den språkliga. Dessa förhållanden skulle kunna leda

till en begreppsförvirring. Den missuppfattning som råder när det gäller betydelsen av

begreppet vårdnad och många gånger har sin grund i gemensam som att begreppet används synonymt med delad fysisk vårdnad går att

komma till rätta med genom information och kunskapsspridande. Den

berörda tolkningen begreppet gemensam vårdnad kan också vara nu av ett utslag ett försök att skapa förment rättvisa mellan förav en äldrarna. Införandet termen föräldraansvar skulle emellertid kunna av medföra ännu större missförstånd. Ordet kan, som redan tidigare berörts, lätt leda till sammanblandning av det rättsliga föräldraanen svaret med det allmänna föräldraansvar varje förälder bör känna som sig han eller hon har del i den rättsliga vårdnaden eller inte. vare Det fordras tungt vägande skäl för att byta ut en juridisk term som har hunnit bli väl inarbetad hos såväl jurister som allmänheten. Termer vårdnad, vårdnad och faktisk vårdnad är lätt som gemensam

igenkärmbara och vanliga i vardagsspråket och har efter hand fått en

allt större förankring. Några tillräckligt starka skäl att ersätta vårdnad med föräldraansvar föreligger inte. Om betoningen skall ligga föräldrarnas för sina barn framstår ordet vårdnad som en ansvar

lämplig term. Härtill kommer att begreppet vårdnad, som är betydligt

mindre känsloladdat än föräldraansvar, hör samman med vård, och det är sannolikt så att det är lättare att acceptera att enbart den ena föräldern skall ha hand vårdnaden. Utredningen kan för sin del om inte finna ett bättre begrepp än vårdnad vilket betonar något positivt, nämligen omsorgen om och ansvaret för barnet. Till vad anförts kan även läggas att om vårdnad i försom nu äldrabalken ersätts med föräldraansvar måste till följd därav konsekvensändringar vidtas i 75 andra lagar och förordningar. Det är dessutom inte endast ordet vårdnad som måste ändras till föräldraanutan även vårdnadshavare, vårdnadsavgöranden m.fl. uttryck som svar bygger på och har sin grund i ordet vårdnad i föräldrabalkens mening bör ersättas, i många fall med mindre lyckat språkligt resultat. Uttrycket särskild förordnad vårdnadshavare skulle i konsekvens härmed ändras till särskild förordnad föräldraansvarig eller kanske föräldraansvarshavare. I annat fall kommer även personer som inte är

föräldraansvariga/föräldraansvarshavare att ha föräldraansvar.

Utredningens överväganden och förslag 73

Umgänge och sanzarbetssamtal

Även beträffande umgänge och samarbetssamtal har tennerna synpunkter framförts till utredningen. När det gäller umgänge har kritiken rört främst att det ofta talas om umgängesrätt, dvs. en rätt för den förälder som inte har vårdnaden att umgås med barnet. Med

hänsyn till utredningens förslag i det följande beträffande barnets rätt

till umgänge och kontakt med en förälder barnet inte bor som

tillsammans med avsnitt 4.8 saknas enligt utredningens uppfattning anledning att överväga någon förändring terrninologin i denna del.

av Såvitt gäller samarbetssamtal har kritiken huvudsakligen tagit sikte på att det talas om samarbete mellan föräldrar aldrig tidigare som

samarbetat om barnet. Från kritikerna har framförts även att många

människor tror att samarbetssamtal är någon fonn familjerådav givning varför samtalen borde kallas föräldrasamtal så att det därigenom markeras att det är föräldrarollen skall diskuteras. som Utredningen anser för sin del att samarbetssamtal är en bra term. Den ger klart uttryck för avsikten med samtalen, att föräldrarna har eñ skyldighet att i barnets intresse och för barnets bästa försöka komma till en överenskommelse om barnets förhållanden efter föräldrarnas separation.

Informationsinsatser

De missförstånd som råder framför allt beträffande innebörden av

begreppet vårdnad beror, som utredningen redan tidigare konstaterat,

många gånger på bristande kunskaper och otillräcklig information. Inför ändringarna i föräldrabalken den 1 juli 1983 anförde departementschefen prop. 1981/822168 s. 57 att det är angeläget att information lämnas om de nya reglerna om föräldrar och barn samt att det är särskilt viktigt att familjer informeras om vad gemensam

vårdnad innebär och om vilka rådgivningsorgan finns att tillgå

som

när problem uppkommer t.ex. vid en separation. Vid behandlingen

av propositionen riksdagen betonade lagutskottet bet. LU 1982/83:17 vikten av information samt anförde s. 34 att information borde ges inte bara skriftligen utan även bl.a. i radio och TV. Behov av infonnation finns alltjämt och nya informationsinsatser uppkommer i samband med ikraftträdandet de ändringar utredningen föreslår av som i det följande. Utan att peka på hur informationen i enskilda detaljer bör utformas anser utredningen att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att i samarbete med Domstolsverket vidta de infonnationsinsatser som anses erforderliga såväl till enskilda som till domstolar och övriga myndigheter. Med tanke den betydelse advokater och även andra yrkesverksamma jurister har för att antalet vårdnads- och umgängestvister skall kunna nedbringas och göras mindre konfliktfyllda bör

74 Utredningens överväganden och förslag

även Sveriges advokatsamfund inbjudas att delta i arbetet med

informationsspridning.

4.4 Barnets bästa

Utredningens förslag: I 6 kap. föräldrabalken införs en ny inledande bestämmelse som anger att barnets bästa skall vara av-

görande vid domstolens tillämpning av bestämmelserna i kapitlet.

Till denna bestämmelse förs 6 kap. 6 a § föräldrabalken som att domstolen skall fästa avseende särskilt vid barnets behov anger

av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Vidare förs dit

bestämmelsen i 6 kap. 15 § fjärde stycket föräldrabalken om att domstolen vid beslut om umgänge skall beakta risken för att barnet i samband med utövande umgänge utsätts för övergrepp, av olovligen bortförs eller kvarhålls eller annars far illa. Till bestämmelsen förs även de genom propositionen Barns rätt att komma till tals prop. 1994/95:224 föreslagna bestämmelserna att domstolen skall ta hänsyn till barnets vilja med besom anger aktande av barnets ålder och mognad.

I bestämmelserna om vårdnad och umgänge i 6 kap. föräldrabalken anges att domstolen skall besluta efter vad som är bäst för barnet. Principen att barnets bästa skall vara avgörande vid domstolens ställningstagande infördes i lagstiftningen genom lagen den 11 juni 1920 om barn i äktenskap. I den lagen stadgades 9 §, för de fall föräldrar grund av söndring levde åtskilda inte kunde åsämjas som barnen, att rätten efter vad med hänsyn främst till barnens bästa om finnes skäligt" skulle bestämma om vårdnaden. Denna bestämmelse fördes år 1950 oförändrad till föräldrabalken. Frågor vårdnad och umgänge har i lagstiftningen reglerats med om

utgångspunkten att det i regel är bäst för barnet att föräldrarna kan

enas i dessa frågor. Reglerna år avsedda att bana väg för samförståndslösningar i så stor omfattning som möjligt. Vid tvister om vårdnad och umgänge skall domstolen fästa särskilt avseende vid barnets behov en nära och god relation till båda föräldrarna och av skall välja den lösning är bäst för barnet. Domstolen skall som överväga föräldrarna som bäst kan tillgodose barnets behov av vem av umgänge med bl.a. den andra föräldern. I FN:s Barnkonvention sägs i artikel 3 bl.a. att vid alla åtgärder rör barn skall barnets bästa komma i främsta rummet. I artikel 18 som i konventionen anges bl.a. att barnets bästa skall för föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare komma i främsta rummet.

Ett barns grundläggade rättigheter anges i 6 kap. l § föräldrabalken.

Enligt denna bestämmelse som infördes i föräldrabalken år 1983 -

Utredningens överväganden och förslag 75

prop. 1981/822168, bet. LU 1982/83:17 har barn rätt till om- vårdnad, trygghet och en god fostran. Vidare sägs att barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Här kan nämnas att Socialtjänstkommittén i betänkandet Ny socialtjänstlag SOU 1994:139 har föreslagit att det i socialtjänstlagens inledande bestämmelse, den s.k. portalparagrafen, införs en bestämmelse som anger att när socialtjänstens åtgärder rör barn skall barnets bästa sättas i främsta rummet. Vad som är barnets bästa i vårdnads- och umgängestvister har utvecklats i olika sammanhang. I betänkandet Barnets rätt 2 Om

föräldraansvar m.m. SOU 1979:63 s. 55 f anges några av de

grundläggande behov som ett barn har rätt att få tillgodosedda. I departementspromemorian Vårdnad och umgänge DS 1989:52 finns som bilaga en promemoria upprättad av Carl Göran Svedin, överläkare vid Avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Regionsjukhuset i Linköping. Bilagan behandlar barns relationer och behov i samband med föräldrars skilsmässa. Här kan nämnas även propositionen Vårdnad och umgänge prop. 1990/91:8 25. Synpunkter pä s. vad som är barnets bästa i vårdnads- och umgängeskonflikter lämnas i bil. 15 till detta betänkande av överläkaren vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Växjö Torgny Gustavsson. I den promemorian anförs beträffande vilka rättigheter barn har i vårdnads- och umgängeskonfliker bl.a. några olika grundperspektiv. Barnets bästa skall vara avgörande, men man bör hellre tala om - "den minst dåliga lösningen eftersom nackdelar alltid finns. Föräldrarna måste ha förmåga att prioritera barnets behov framför sina egna. Barn behöver alltid bägge sina föräldrar, att få träffa dom tätt och i vardagssituationer. Barns rätt kräver att tvisten avgörs med minsta möjliga tidsutdräkt och helst inte i domstol.

Utredningen

Att domstolen skall besluta efter vad är bäst för barnet i som anges flera bestämmelser i 6 kap. föräldrabalken om vårdnad och umgänge. Någon övergripande regel om detta finns inte. För att ytterligare betona denna princip anser utredningen att det redan i inledningen till 6 kap. föräldrabalken bör föreskrivas att barnets bästa skall vara avgörande vid domstolens tillämpning bestämmelserna i kapitlet. av Enligt 6 kap. 6 a § föräldrabalken skall domstolen vid sin bedömning av vad som är barnets bästa fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Den bestämmelsen kompletteras och förtydligas av bestämmelsen i 6 kap.

76 Utredningens överväganden och förslag

15 § fjärde stycket föräldrabalken som anger att domstolen vid beslut umgänge skall beakta risken för att barnet i samband med om utövande umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller av kvarhålls eller far illa. Enligt utredningen bör dessa beannars stärnrnelser inarbetas i den nya av utredningen nu föreslagna bestämmelsen.

I propositionen Barns rätt att komma till tals prop. 1994/95:224

har föreslagits uttryckliga bestämmelser om barns rätt att komma till tals i bl.a. mål om vårdnad och umgänge. Bestämmelserna innebär att när en domstol skall avgöra vad som är till barnets bästa skall domstolen ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Med den ändring av 6 kap. föräldrabalken som utredningen föreslår och i denna del innebär att betoningen på som barnets bästa lyfts fram i kapitlet bör även bestämmelsen om barns rätt att komma till tals föras till den nu föreslagna nya bestämmelsen.

4.5 Gemensam vårdnad

4.5.1 Gemensam vårdnad vid barnets födelse för föräldrar

som inte varit gifta med varandra

Utredningens ställningstagande: Den nuvarande bestämmelsen behålls. Detta innebär att om modern är ogift vid barnets födelse blir hon ensam vårdnadshavare för barnet.

Ett barn står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om varandra. Är föräldrarna inte gifta med varandra, dessa är gifta med blir modern vårdnadshavare. Ingår föräldrarna senare äktenskap ensam med varandra fâr de därigenom automatiskt gemensam vårdnad om barnet. Om endast föräldrarna är vårdnadshavare för barnet, kan en av föräldrarna få gemensam vårdnad genom att inge en gemensam ansökan till domstolen. Föräldrarna kan också få gemensam vårdnad

registrering hos Skattemyndigheten efter gemensam anmälan

genom antingen till socialnämnden i samband med att nämnden skall

godkänna faderskapsbekräftelse eller till Skattemyndigheten under

en förutsättning att förordnande vårdnaden inte har meddelats tidigare om och att föräldrarna och barnet är svenska medborgare. Frågan att införaen regel innebär att barnets båda föräldrar om som automatiskt blir vårdnadshavare från barnets födelse eller faderskapsfastställelsen har under år återkommande varit föremål för dissenare kussion, bl.a. SOU 1979:63 s. 68 prop. 1981/822168, Ds se 1989:52, 52, 1990/91:8 s. 34 bet. 1990/91:LUl3 s. 18 f s. prop. och bet. 1992/93:LU22. I samtliga fall har tanken avvisats. Det har

Utredningens överväganden och förslag 77

därvid anförts bl.a. att det torde på det hela taget råda betydande en enighet om att gemensam vårdnad i det helt övervägande antalet fall är att föredra framför ensam vårdnad och att en utgångspunkt när det gäller frågan om en automatisk gemensam vårdnad från barnets födelse alltid måste vara att båda föräldrarna till ett barn skall känna lika stort ansvar för barnet vare sig de år gifta, frånskilda eller inte varit gifta med varandra. I de länder och stater vars lagstiftning utredningen tagit del av är det i allmänhet modern som har vårdnaden om föräldrarna inte är gifta med varandra vid barnets födelse. Detta är fallet i samtliga nordiska länder utom Island. I Island gäller att föräldrarna har gemensam vårdnad barnet, om om de är gifta med varandra eller bor tillsammans. Det avgörande är om

föräldrarna är sammanboende enligt registrering i faellesregistret eller

otvetydigt bevismaterial. Är föräldrarna varken gifta eller annat sammanboende vid barnets födelse är modern ensam vårdnadshavare.

I Danmark har frågan om en utvidgning av den legala gemensamma

vårdnaden till att omfatta också ogifta föräldrar år 1994 behandlats av

Forzeldremyndighedsudvalget. Den utredningen ställde sig, utan att

framlägga något förslag därom, positiv till automatisk gemensam vårdnad för ogifta sammanboende föräldrar men ansåg det inte ändamålsenligt att föreslå regler som innebär automatisk gemensam vårdnad för föräldrar som inte lever tillsammans. Utredningen konstaterade bl.a. att det inte går att skilja mellan sammanboende och icke sammanboende ogifta föräldrar eftersom det inte sker någon registrering av samboförhâllanden. En regel automatisk om gemensam vårdnad skulle kunna leda till bl.a. att modern inte medverkar till att få faderskapet fastställt. En generell regel skulle, anförde utredningen vidare, omfatta också barn resultatet våldtäkt eller som var av en andra sedlighetsförbrytelser.

Till Vårdnadstvistutredningen har, bl.a. vid den hearing utredningen

anordnade, framförts att det borde vara obligatoriskt med gemensam vårdnad även när barnets föräldrar inte är gifta med varandra. Därvid har anförts bl.a. att gemensam vårdnad dels gör att barnet får en starkare anknytning till båda föräldrarna, dels på ett bättre sätt än ensam vårdnad belyser föräldraansvaret.

Regeringens pappagrupp Arbetsgruppen S 1993:C om papporna,

barnen och arbetslivet har i sin slutrapport Ds 1995:2 föreslagit

s. 113 t att enskild vårdnad bör avskaffas så vårdnad

att gemensam

gäller från det att faderskap fastställts.

Barnombudsmannen anser att den gemensamma vårdnaden är en

viktig grundprincip både för barnet och för föräldrarnas delaktighet, och att gemensam vårdnad därför bör vara huvudregel även för sambor och gälla redan från det att faderskapet fastställs. Barnom-

budsmannen anser dock inte att enskild vårdnad helt bör avskaffas,

eftersom utgångspunkten alltid måste att den

vara gemensamma

78 Utredningens överväganden och förslag

vårdnaden inte får vara oförenlig med barnets bästa. Som exempel på förhållanden som talar mot gemensam vårdnad nänmer Barnombudsmannen när det föreligger mycket starka konflikter mellan föräldrarna som omöjliggör ett samarbete eller när någon av föräldrarna har ett förhållningssätt mot barnet som kan anses vara skadligt. I de fall där domstolen gör den bedömningen att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa skall det, enligt Barnombudsmannen, förordnas om enskild vårdnad.

Utredningen

Målsättningen bör vara att gemensam vårdnad används i så många fall möjligt. För ogifta föräldrar som inte bor tillsammans skulle en som huvudprincip med vårdnad vara värdefull som en betoning gemensam

det grundläggande som alla föräldrar har för

av gemensamma ansvar sina barn. Förhållandena för ogifta föräldrar som inte bor tillsammans kan emellertid skiftande slag. Det går inte att bortse från att vara av dessa föräldrar inte alltid står i en sådan relation till varandra att det är självklart att de kan samarbeta ett sätt som är nödvändigt för att vårdnad skall kunna fungera. För dessa föräldrar saknas de gemensam förutsättningar fordras för att gemensam vårdnad skall inträda som automatiskt. För ogifta samboende föräldrar är däremot gemensam vårdnad oftast den naturliga lösningen. En regel om automatisk gemensam vårdnad

huvudprincip för dessa föräldrar väcker inte samma invändningar

som automatisk gemensam vårdnad för ogifta inte samboende som föräldrar. I Island gäller, tidigare nänmts, att ogifta föräldrar får som vårdnad om barnet om de enligt registrering i fzellesgemensam registret eller annat otvetydigt bevismaterial bor tillsammans vid barnets födelse. En regel motsvarande den isländska kan emellertid

inte införas i Sverige utan att det uppstår praktiska problem. För icke gifta samboende föräldrar saknas, som vid äktenskap, någon klar och

synlig markering att ett samboförhållande föreligger. Folkbokförav ingen är inte tillräcklig i detta avseende. Det finns föräldrar som lever i ett samboförhållande ändå olika skäl är folkbokförda men som - av på skilda adresser. Vid tillämpning av lagen 1987:232 om sambors hem får frågan ett samboförhållande föreligger eller gemensamma om har förelegat ytterst prövas av domstol. Regelsystemet är alltså inte så konstruerat att det snabbt och säkert går att konstatera vem som är barnets vårdnadshavare. Saknas en sådan möjlighet bör inte heller någon regel om automatisk gemensam vårdnad införas. Utöver de skäl som ovan anförts mot att införa en regel som innebär vårdnad inträder direkt vid barnets födelse eller, att gemensam vilket i så fall hade fått bli fallet beträffande ogifta inte samboende

föräldrar, faderskapsfastställelsen, finns det ytterligare omständigheter

Utredningens överväganden och förslag 79

som talar mot en sådan ordning. Det går inte att bortse från att det

finns fall då en förälder är olämplig som vårdnadshavare. Så kan

visserligen vara fallet även beträffande föräldrar som år gifta med varandra, men detta förhållande kan inte anföras som ett argument för att olämpliga ogifta föräldrar automatiskt skall bli vårdnadshavare för barnet. Det finns även andra situationer där automatisk gemensam vårdnad inte kan anses förenlig med barnets bästa. Så kan vara fallet om föräldrarnas konflikt är så svår och djup att föräldrarna över huvud taget inte förmår att tala med varandra och än mindre samarbeta i frågor som rör barnet. Automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar kan leda till att modern inte medverkar till att

faderskapet blir fastställt. Detta torde vara långt mycket olyckligare

för barnet än att föräldrarna inte får gemensam vårdnad automatiskt.

En regel om automatisk gemensam vårdnad skulle leda till att gemensam vårdnad uppkom även beträffande barn som avlats vid en våldtäkt eller något sexualbrott. Även barn avlats under

annat som en tillfällig förbindelse skulle omfattas av en automatiskt verkande regel. Oaktat dessa barn har ett lika stort behov av båda sina föräldrar som

alla andra barn kan det i dessa fall föreligga omständigheter som gör

att det kan vara direkt olämpligt med en automatiskt verkande gemensam vårdnad. En i vart fall vid första påseendet positiv effekt - av att båda föräldrarna automatiskt får gemensam vårdnad skulle vara att pappan vid mammans död redan är vårdnadshavare för barnet. Emellertid skulle detta inte bara vara av godo utan även fäder utan någon tidigare kontakt med barnet skulle ensamma få ansvar för barnet. Enligt utredningens bedömning bör någon regel om automatisk gemensam vårdnad från barnets födelse således inte införas.

I följande avsnitt 4.5.2 tar utredningen upp frågan om faderns

möjlighet att få gemensam vårdnad om modern motsätter sig detta.

80 Utredningens överväganden och förslag

4.5.2 Gemensam vårdnad mot en eller båda föräldrarnas önskemål

Utredningens förslag: Bestämmelserna i 6 kap. 5 och 6 §§ föräldrabalken som anger vilka beslutsalternativ domstolen har när förälder eller båda vill få ändring i vårdnaden ersätts av en ny en bestämmelse. Enligt denna är domstolen inte bunden av något särskilt beslutsalternativ utan skall i varje enskilt fall besluta efter vad som är bäst för barnet. Bestämmelsen innebär att domstolen kan mot en förälders önskemål vägra att upplösa gemensam vårdnad eller förordna om sådan vårdnad. Detta får till följd bl.a. att fadern kan del i vårdnaden även om modern motsätter sig detta i de fall modern är ensam vårdnadshavare på grund av att föräldrarna var ogifta vid barnets födelse. Samtliga ändringar är avsedda att betona att gemensam vårdnad skall huvudregel. Avgörande för domstolens ställningsvara taganden skall dock, som vid alla beslut enligt 6 kap. föräldrabalken, vara vad som är bäst för barnet.

Gemensam vårdnad utgör ett viktigt inslag i den utveckling som har

skett mot en starkare betoning av barnets intresse. Syftet med reglerna gemensam vårdnad är vilket ofta betonas framför allt att främja om - goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. För barnet är det tryggt att ha en nära och frekvent kontakt med båda sina föräldrar och att inte behöva uppleva den ena föräldern som en mer eller mindre utomstående person. De föräldrar som inte bor tillsammans men som har vårdnad om barnet är i allmänhet intresserade av att ha gemensam en nära och god kontakt med barnet och att ta ansvar för det. Dessutom är kontakterna mellan barn och föräldrar som inte sammanbor tätare när föräldrarna har gemensam vårdnad än när de inte har det. Vid gemensam vårdnad behöver den förälder som har barnet boende hos sig inte ensam ta ansvaret för barnet och har dessutom någon att tala med om barnets uppfostran. Det går emellertid inte att bortse från att det finns föräldrar som upplever gemensam vårdnad som svår och krävande. Det finns dessutom en risk för att särboende föräldrar, i vart fall i vissa fall, väljer gemensam vårdnad för att åstadkomma rättvisa mellan föräldrarna. Gemensam vårdnad kan vara

olämplig i de fall föräldrar inte har löst sina inbördes konflikter

eftersom denna vårdnadsform kräver samförståndslösningar. Dessa senare svårigheter och nackdelar till trots, råder det en stor överensstämmelse om att gemensam vårdnad i det helt övervägande antalet fall är att föredra framför ensam vårdnad. Nuvarande regler innebär att gemensam vårdnad alltid skall upplösas när någon av föräldrarna begär detta, och gemensam vårdnad

Utredningens överväganden och förslag 81

kan aldrig komma till stånd talan av en förälder om den andra motsätter sig det. Det är inte självklart att en upplösning av den vårdnaden är bäst för barnet bara för att en förälder gemensamma begär att få ensam vårdnad. Inte heller är det givet att gemensam vårdnad är dålig lösning för barnet bara för att en förälder en motsätter sig det.

Lagstiftningen bör vara så utformad att den påverkar föräldrars

handlingsmönster så att de väljer gemensam vårdnad i de fall inga särskilda skäl talar mot denna vårdnadsforrn. Utgångspunkten bör därför vara att lagstiftningen skall anvisa föräldrar vägar som i möjligaste mån kan bidra till samförståndslösningar. Det finns därför anledning att överväga bestämmelserna i 6 kap. 5 och 6 §§ förom äldrabalken bör ändras. I några av de länder och stater vars lagstiftning utredningen tagit del är det möjligt för domstolen att besluta att föräldrarna skall ha av vårdnad även om en förälder motsätter sig ett sådant gemensam I Finland skall frågor om vårdnad och umgänge avgöras arrangemang. framför allt i överensstämmelse med vad som är bäst för barnet. Detta innebär att domstolen kan besluta gemensam vårdnad även om det om förekommer motstånd från föräldrarna mot en sådan ordning. I praxis förekommer det att domstolen beslutar om gemensam vårdnad även den ena föräldern motsätter sig detta. Om vårdnaden om barnet är om och en förälder begär att få vårdnaden ensam, kan gemensam domstolen alltså besluta att vårdnaden alltjämt skall vara gemensam.

I dessa fall kan domstolen besluta om en uppdelning av vårdnadshauppgifter, t.ex. att den ena föräldern beslutar i frågor om

varnas barnets skolgång, samt boende och umgänge. I Norge kan om domstolen trots att detta inte framgår av lagen besluta om gemen- - samt föräldraansvar trots den förälderns motstånd, om det kan ena antas att gemensamt föräldraansvar är bäst för barnet. Däremot kan gemensamt föräldraansvar inte beslutas mot båda föräldrarnas önskan. Möjligheten att besluta gemensamt föräldraansvar mot en förälders om

önskan tillämpas av de norska domstolarna. I England kan det gemensamma föräldraansvaret efter föräldrarnas äktenskapsskillnad upplösas endast några särskilda omständigheter förelegat, t.ex.

om våld mot barnet i hemmet. Eventuella konflikter mellan föräldrarna löses beslut av domstol om vem barnet skall bo med och om genom vilken kontakt barnet skall ha med den andra föräldern.

Utredningen

Enligt utredningens uppfattning finns det goda skäl för att sammanföra

6 kap. 5 och 6 §§ föräldrabalken till en bestämmelse. En sådan ändring skulle ge större flexibilitet regelsystemet. Med hänsyn till att den vårdnaden bör betonas ytterligare och till att det gemensamma

82 Utredningens överväganden och förslag

är det enskilda barnets bästa skall tillgodoses när föräldrarna som tvistar om vårdnaden bör bestämmelsen utformas så att den anger att det är domstolen beslutar vårdnaden. Härigenom kan som om domstolen i varje enskilt fall beakta samtliga de förhållanden som påverkar vad som är bäst för barnet. Många gånger kommer detta,

enligt utredningens bedömning, att överensstämma med gällande rätt,

men i de fall det bedöms nödvändigt för att barnets bästa skall kunna

tillgodoses, bör domstolen ha en något större handlingsfrihet än för

närvarande. Utgångspunkten bör därvid vara att föräldrarna bör ha gemensam vårdnad när sådan vårdnad framstår det bästa för som barnet. I följande avsnitt 4.7 och 4.8 föreslår utredningen att domstolen skall kunna besluta om vem barnet skall bo tillsammans med och om umgänge även när föräldrarna har vårdnad barnet. gemensam om Beslutar domstolen vårdnad mot förälders önskemål om gemensam en kan beslut om boende eller umgänge bli aktuellt. Mot sådan en

ordning kan riktas invändningen att föräldrarna i stället kommer att

tvista om boende och umgänge. Det går inte att utesluta att detta någon gång kan bli fallet, men mycket talar för att det är lättare för en förälder att acceptera att barnet bor hos den andra föräldern än att förlora vårdnaden. Blir det dessutom möjligt att reglera umgänget

även vid gemensam vårdnad har den föreslagna ändringen reglerna

av större möjlighet att falla väl ut. Givetvis är det inte till barnets bästa att förordna om gemensam

vårdnad i det fall förälder är olämplig vårdnadshavare. Det

en som finns även andra situationer där en gemensam vårdnad inte kan anses förenlig med barnets bästa. Så kan fallet konflikten mellan vara om föräldrarna är svår och djup, exempelvis när förälder har misshanden

lat den andra eller begått brott mot barnet. Den föreslagna ändringen

får inte medföra att en förälders motstånd mot vårdnad gemensam negligeras. Detta motstånd kan bero på önskan att skydda barnet. Om en det finns risk för att barnet far illa, skall domstolen givetvis beakta detta.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att erinra vad

om som anfördes i samband med de ändringar genomfördes i föräldrabalsom

kens 6 kap. om vårdnad och umgänge år 1991, beträffande vilken

betydelse som bör tilläggas det förhållandet att förälder motsätter en sig gemensam vårdnad prop. 1990/91:8 34. s.

Med utgångspunkt i att gemensam vårdnad typiskt sett kan

gagna ett barns intresse ligger det typiskt sett också ofta närmast till hands för förälder vill sätta barnets bästa en som i centrum att sträva efter vårdnad. En förälders gemensam motstånd mot gemensam vårdnad kan därför ett tecken vara på att intresset och ambitionen hos den föräldern att söka upprätthålla en nära och god kontakt mellan barnet och den

Utredningens överväganden och förslag 83

andra föräldern är mindre. Men motståndet kan naturligtvis också bottna i andra orsaker. Det kan bero på en strävan hos föräldern att skydda barnet mot att fara illa. Det kan ha sin grund i sådana förhållanden som hustrumisshandel eller ständiga trakasserier från makes sida, förhållanden som en kan göra det svårt eller omöjligt med en vårdnadsforrn som förutsätter enighet i frågor rör barnet. I det enskilda som fallet måste bedönmingen därför vara mycket lyhörd och noggrant inriktas på de omständigheter och behov som föreligger i just det fallet.

Detta uttalande i propositionen äger alltjämt giltighet. Det saknas anledning att efter det att utredningens förslag genomförts bedöma en

förälders motstånd på annat sätt. Begreppet vårdnad i gällande rätt bygger principen att

gemensam föräldrarna skall kunna i alla frågor som rör barnet. Denna uppenas

byggnad bryts med förslaget att domstolen skall kunna besluta om

nu boende och umgänge föräldrarna inte är Vad gäller övriga om ense. frågor rör barnets vårdnad utövas vårdnadshavarnas bestämrnansom

derätt över barnet än den än den andra föräldern se avsnitt

av ena, av

4.6. Det är huvudsakligen frågor ingripande betydelse för

av mera

barnets framtid, skolgång, båda föräldrarna måste ta del

t.ex. om som

I Finland kan domstolen besluta om en uppdelning av uppgifter mellan vårdnadshavarna. Ett liknande system finns i England.

emellertid detta inte är framkomlig väg i

Utredningen anser att en Sverige. En sådan reglering skulle innebära att man kunde återkomma till domstolen med yrkande uppdelning av vårdnadshavarnas

om

uppgifter mängd olika sammanhang. En sådan möjlighet skulle

i en inte stå i samklang med lagstiftningens målsättning att föräldrar så långt möjligt själva skall komma överens i frågor om barnet. Den föreslagna regleringen gemensam vårdnad får till följd att av bestämmelsen i 6 kap. 5 § föräldrabalken, innebär att domstolen som i det fall föräldrarna vill att den vårdnaden skall en av gemensamma kan låta den vårdnaden bestå den förälder

upplösas, gemensamma om har begärt upplösning den vårdnaden inte

som av gemensamma

motsätter sig fortsatt gemensam vårdnad, får utgå. Detsamma gäller

motsvarande bestämmelse i 6 Det är för övrigt den allmänna

uppfattningen bland de domare och advokater som utredningen

intervjuat att dessa bestämmelser inte tillämpas. När bestämmelserna

infördes år 1991 skedde detta i förhoppningen att de skulle leda till

vårdnad i ökad omfattning. Det kan inte helt uteslutas att gemensam

de har haft en viss attitydpåverkan. På förslag från lagutskottet infördes lagstiftning år 1983 bet.

genom LU 1982/83:17 i 6 kap. 3 § andra stycket föräldrabalken tillägget att

domstolen, i de fall barnet även efter domen på äktenskapsskillnad

skall stå under båda föräldrarnas vårdnad, i domen skall erinra om att vårdnaden alltjämt Utskottet uttalade s. 14 att risken är gemensam.

84 Utredningens överväganden och förslag

torde vara liten för att föräldrarna efter skilsmässan inte kommer att ha klart för sig att de har vårdnad. Med

gemensam anledning av ett

motionsyrkande anförde utskottet att denna risk kan minska ytterligare om domstolen i skillnadsdomen skall upplysa makarna vårdom att nadsansvaret fortfarande är gemensamt.

Den utveckling skett sedan år 1983 när det gäller i vilken

som

omfattning den gemensamma vårdnaden består efter föräldrarnas skilsmässa talar för att det inte längre finns skäl för domstolen skall

att erinra om att den gemensamma vårdnaden består. Att lagtexten anger att erinran skall ske kan dessutom sken att vårdnad ge av gemensam

är ett undantag och inte, vilket utredningens förslag syftar till

att

betona ytterligare, en huvudregel. Med hänsyn till det anförda

nu anser utredningen att den aktuella bestämmelsen bör utmönstras ur

lagstiftningen.

För närvarande är det i praktiken omöjligt för fader vid en som barnets födelse inte är gift med barnets moder få att gemensam vårdnad om barnet, om modern motsätter sig detta. En formell

möjlighet att föra talan om gemensam vårdnad ñmis visserligen i 6

kap. 6 § föräldrabalken, det förutsätter att modern inte men motsätter

sig att föräldrarna i fortsättningen skall utöva vårdnaden

gemensamt. I de fall modern inte motsätter sig vårdnad kan denna gemensam vårdnadsform i de flesta fall komma till stånd anmälan till genom en

Skattemyndigheten och i annat fall ansökan från

genom en gemensam föräldrarna till domstolen.

Gemensam vårdnad har i allmänhet sådan betydelse för barnet, och

även dess föräldrar, att det måste möjligt för fader även vara en att

mot moderns vilja kunna till stånd vårdnad barnet.

gemensam om En sätt att uppnå detta tidigare behandlats, införa vore, som att en bestämmelse om automatisk vårdnad vid barnets födelse. gemensam Denna lösning har utredningen redan tidigare 4.5.1 tagit avstånd

från. En annan väg är att möjliggöra för fadern talan vid

att genom domstol del i vårdnaden. En sådan möjlighet finns i England där,

precis som i Sverige, ogift fader inte automatiskt har föräldraansvar

en

för sitt barn. Om 6 kap. 5 § föräldrabalken får den utformning

som

utredningen har föreslagit, innebär detta barnets fader kan väcka

att

talan om gemensam vårdnad och domstolsavgörande få del i

genom

vårdnaden även mot moderns bestridande. Vid sin bedömning skall

domstolen i dessa fall liksom i övriga vårdnadstvister göra prövningen

med hänsyn till barnets bästa och särskilt beakta vad utredningen i närmast föregående avsnitt anfört i fråga automatisk

om gemensam vårdnad.

Utredningens överväganden och förslag 85

4.6 Vårdnadens utövande

Utredningens förslag: Bor barnet tillsammans med endast en av vårdnadshavarna får denne, i överensstämmelse med vad som för närvarande gäller, besluta i frågor som gäller den dagliga ensam barnet. En förtydligande bestämmelse om detta omsorgen om införs i 6 kap. föräldrabalken.

Att ha vårdnaden ett barn betyder att ha det rättsliga ansvaret för om barnets Den rättsliga vårdnaden svarar normalt också mot den person. faktiska vårdnaden eller den dagliga omsorgen om barnet. Regler vårdnadens utövande finns i 6 kap. 11-13 §§ föräldrabalom ken. Enligt dessa har barnets vårdnadshavare rätt och skyldighet att bestämma i frågor rör barnets personliga angelägenheter. som Vårdnadshavaren skall därvid i takt med barnets stigande ålder och utveckling allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. ta Trots att vårdnadshavaren enligt lagens bokstav har en i det närmaste absolut bestämmanderätt kan barnet, i takt med ökad ålder och

mognad, själv handla i åtskilliga personliga angelägenheter. I något

fall finns uttryckliga bestämmelser detta, t.ex. om arbetsavtal. om Vårdnadshavaren får inte göra sig av med sitt ansvar för barnet genom låta det själv bestämma i omfattning det inte är moget för. att en som Vårdnaden innebär att tillgodose barnets behov av omsorg i fysiskt

och psykiskt avseende. I den fysiska ligger att barnet får

omsorgen

bostad och uppehälle samt att det får möjlighet att utbilda sig efter sina önskemål, behov och förutsättningar. Med psykisk omsorg avses bl.a. barnet får omtanke, trygghet och förståelse, att gränser sätts för

att barnets handlande samt att barnet får fostran. I vårdnaden ingår också

ha uppsikt över barnet så att det inte skadar sig själv eller orsakar

att

skada för någon annan. Vårdnaden omfattar en principiell rätt att bestämma över barnets angelägenheter samt att ha barnet hos sig och

att bestämma var barnet skall bo. Vårdnaden består till dess barnet fyller arton år. De flesta av de befogenheter och skyldigheter som tillkommer vårdnadshavaren upphör att gälla innan barnet har fyllt arton år i takt med att barnet får

ett allt större inflytande över sina egna angelägenheter.

Har barnet två vårdnadshavare skall de tillsammans utöva den bestämmanderätt följer vårdnadens utövande. När föräldrar som som av inte bor tillsammans har vårdnad om barnet, utövas i gemensam allmänhet den dagliga barnet huvudsakligen av den omsorgen om förälder som barnet bor hos. Bestämmanderätten får med vissa undantag utövas av den ene vårdnadshavaren när den andre till följd av frånvaro, sjukdom ensam eller orsak är förhindrad att ta del i beslut rörande vårdnaden annan

86 Utredningens överväganden och förslag

och ett sådant beslut inte kan skjutas utan olägenhet. En vårdnadsupp havare får emellertid inte göra så att ett för barnet viktigt avgörande

måste träffas medan den andre är hindrad att delta i det beslutet. En vårdnadshavare får inte hindrad att ta del i beslutet hans anses om mening kan inhämtas utan oskälig omgång eller tidsutdräkt kan som medföra verklig olägenhet för barnet. Ju betydelsefullare ett beslut är för barnet desto starkare är vardera vårdnadshavares krav att inte bli utesluten från att ta del i det. Beslut är ingripande betydelse som av för barnets framtid får fattas den vårdnadshavaren av ene ensam endast om barnets bästa uppenbarligen kräver det. t.ex. frågor rör som

barnets skolgång och bosättning.

I förarbetena prop. 1975/76: 170 har, när det gäller vårdnadshavar-

nas gemensamma utövande av vårdnaden, anförts följande s. 178.

Bestämmelserna i numera 6 kap. 13 § föräldrabalken får

inte tolkas så att båda föräldrarna, ingen är direkt om förhindrad, skulle behöva delta i alla de vardagliga avgöranden som måste träffas när det gäller vårdnaden om barnet. Det ligger i sakens natur att bestämmanderätten utövas än av den ene och än den andre föräldern, av beroende på vilken av dem för tillfället är till hands som eller på hur föräldrarna har organiserat utövandet vårdnaav den. Någon rättslig påföljd drabbar inte den förälder som

driver igenom sin vilja i strid mot den andres. En utom-

stående tredje man som berörs vårdnadsbeslutet måste av

också i allmänhet vara berättigad att anta att den förälder

som han har att göra med handlar i samförstånd med den

andre föräldern, om det inte finns någon särskild anledning att anta att det föreligger meningsskiljaktigheter mellan

föräldrarna. Om föräldrarna inte sammanbor måste det med nödvändighet bli så att den av dem som har barnet hos sig till stor del kommer att träffa de vardagliga besluten i fråga om vårdnaden. Det kan gälla frågor om barnets mat och kläder, sovtider, hur barnet skall tillbringa sin fritid Man kan osv. utgå från att föräldrarna i dessa fall vanligtvis kommer överens om hur vårdnaden i stort skall utövas och vem som skall fatta de nödvändiga besluten. När det gäller beslut av mera ingripande betydelse för

barnets framtid, t.ex. frågor rör barnets skolgång och

som bosättning, måste, som redan har nämnts, bägge föräldrarna

delta, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver att beslut

fattas, den föräldrarna förhindrad

trotsuatt ene av är att

medverka. Ar förhållandena inte sådana att beslut snabbt måste fattas, torde den förälder inte har deltagit i som beslutet i vissa fall kunna hävda att detta inte skall gälla.

Regeringens pappagrupp Arbetsgruppen S 1993:C

om papporna,

barnen och arbetslivet har i sin slutrapport Ds 1995:2 föreslagit

Utredningens överväganden och förslag 87

s. 113 f att den vårdnaden bör ytterligare stärkas så att

gemensamma beslut allvarligt inverkar på barnets nära och vardagliga kontakt som

med båda sina föräldrar måste tas i uttryckligt samförstånd av båda

föräldrarna. I Danmark får den föräldrarna som barnet bor hos, när förav äldrarna har vårdnad, besluta i alla frågor som tar sikte på gemensam den dagliga barnet. Det är inte möjligt för en myndighet omsorgen om träffa avgöranden i tvister vårdnadens utövande. Kan föratt om äldrarna inte komma överens får den gemensamma vårdnaden upplösas. Såvitt gäller Finland kan domstolen vid behov ge föreskrifter

vårdnadshavarens uppgifter, rättigheter och skyldigheter samt, om

om

barnet har två eller flera vårdnadshavare, besluta om uppgiftsför-

delningen mellan dessa. I Norge kan, vid gemensamt föräldraansvar,

den förälder barnet inte stadigvarande bor tillsammans med inte

som motsätta sig att den förälder barnet bor tillsammans med beslutar som i frågor gäller den dagliga omsorgen om barnet, såsom frågor om som barnet skall på daghem, Den som barnet inte bor tillvara m.m. med kan inte heller motsätta sig att den andra flyttar barnet sammans till plats inom landet. Vid avgörande av frågor av större en annan betydelse för barnet krävs enighet mellan föräldrarna. Det kan vara medicinska frågor samt frågor berör barnets skolgång och som utbildning. barnet boende hos sig har rätt delta Den som inte har att i föräldramöten i skolan och har i stort sett rätt att få information på sätt den förälder har det dagliga ansvaret. Den samma som som förälder har barnet boende hos sig bestämmer om ferier i den som omfattning det inte kränker umgänget vilket innebär att barnet kan tas med på kortvariga resor till utlandet.

Utredningen

vårdnad skall fungera i de fall vårdnadshavarna inte För att gemensam bor tillsammans är det nödvändigt att den vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med utan hörande och samtycke från den andre av

kan ensam besluta i frågor som gäller den dagliga omsorgen om

barnet. Detta förhållande gäller redan även det inte direkt framgår om

någon lagregel. Emellertid bör, för att även därigenom markera att

av vårdnad skall huvudregel, bestämmelse införas i gemensam vara en föräldrabalken direkt att om barnet bor tillsammans med som anger endast vårdnadshavarna får denne besluta i frågor som gäller en av den dagliga omsorgen om barnet. Med den dagliga omsorgen avses, redan tidigare framgått, beslut bl.a. barnets mat, kläder, som om sovtider och hur barnet skall tillbringa sin fritid. I den dagliga ingår också att bestämma hur barnet skall tillbringa sina omsorgen ferier i omfattning inte kränker barnets umgänge med den en som andra föräldern; detta innebär att den vårdnadshavare som barnet bor

88 Utredningens överväganden och förslag

hos kan ta med barnet på kortvariga till utlandet jfr utredresor ningens förslag under avsnitt 4.10. När det gäller frågor av mera ingripande betydelse för barnets framtid måste båda vårdnadshavarna delta om inte barnets bästa uppenbarligen kräver att beslut fattas, trots att den ene är förhindrad att medverka. Med ingripande mera avses,

som redan har nänmts, bl.a. frågor som tar sikte på barnets skolgång val av skola/skolform eller bosättning. Kan inte vårdnadshavarna

komma överens om dessa frågor får det rådande förhållandet bestå. En

yttersta utväg, som dock bör tillämpas med yttersta restriktivitet och

endast i de fall den aktuella frågan inte kan lösas på något annat sätt, blir att den gemensamma vårdnaden får upplösas. Vad utredningen nu

anför innebär inte någon ändring vad redan i dag gäller. Den

av som bestämmelse som utredningen föreslår är, redan tidigare antytts, som

närmast ett klargörande och förtydligande gällande rätt.

av

4.7 Barnets boende

Utredningens förslag: Har båda föräldrarna vårdnaden barnet om men bor föräldrarna inte tillsammans kan domstolen besluta vem

barnet skall bo tillsammans med. En förutsättning för att ett beslut

om boende skall kunna meddelas är att föräldrarna inte kan enas om var barnet skall bo eller att föräldrarna någon av annan anledning vill få ett beslut boende. om

Sedan den 1 mars 1991 kan domstolen i ett mål eller ärende om vårdnad, i de fall barnet står under båda föräldrarnas vårdnad, interimistiskt besluta om vem barnet skall bo tillsammans med i stället för om vårdnaden. För att ett yrkande interimistiskt beslut om om vem barnet skall bo tillsammans med skall kunna till prövning tas upp

fordras dock att det föreligger ett huvudyrkande vårdnaden jfr RH

om 1991:71. I propositionen varigenom möjligheten infördes prop. 1990/91:8 anförde departementschefen s. 47 att det under många år riktats kritik mot systemet med interimistiska beslut gäller vårdnaden. som

Man har menat, anförde departementschefen, att det interimistiska

beslutet, trots att det är baserat på ett magert material, får starkt en

styrande inverkan det slutliga avgörandet samt att den det

som

interimistiska beslutet går emot knappast har någon praktisk möjlighet att få den slutliga vårdnaden barnet. Departementschefen uttalade

om

att hon mot denna bakgrund såg många fördelar med ordning

en som innebär att ett interimistiskt beslut i vårdnadsmål skall, i stället för att gälla vårdnaden, kunna avse vem barnet skall bo tillsammans med.

Enligt departementschefen torde det obestridligt att föräldrar

vara som

Utredningens överväganden och förslag 89

skilts från vårdnaden ett interimistiskt beslut ofta anser sig ha genom ett sämre utgångsläge inför det slutliga avgörandet av vårdnadsfrågan än den interimistiskt har anförtrotts vårdnaden. Till de positiva som sidorna med att det interimistiska beslutet tar sikte på barnets bostad

hör, anförde departementschefen, att det kan ha ett påtagligt värde

ett led i samhällets markering av den gemensamma vårdnaden som huvudregel. I linje med detta framstår det enligt departementssom chefen riktigt att domstol inte på grundval av ett som mera en

knapphändigt material skall behöva skilja den ena föräldern från hela

det rättsliga ansvaret för barnet. Till förmån för en ordning som den

diskuterade talar också enligt departementschefen den psykologiska

effekt kan bli följden att det interimistiska förordnandet bli som av mindre ingripande. Mot bakgrund av bl.a. de nu anförda skälen finns

det enligt departementschefen goda skäl att låta den gemensamma

vårdnaden bestå intill dess domstolen slutligt har avgjort tvisten om

vårdnaden. Departementschefen erinrade att en regel som gör det

om möjligt att förordna interimistiskt om vem barnet skall bo tillsammans med innebär att det interimistiska förordnandet inte kommer att ha någon motsvarighet i huvudsaken.

Lagutskottet bet. 1990/91 :LU13 anförde s. 39 f att en möjlighet

att interimistiskt besluta om var barnet skall bo skulle medföra att man åtminstone till viss del kan komma till rätta med de olägenheter som de interimistiska besluten inneburit. Utskottet anförde vidare att förslaget stod i överensstämmelse med vad utskottet tidigare uttalat bet. LU 1982/83:17.

Utredningen

För att bredda vägen för ökad användning av gemensam vårdnad en

och för att ytterligare markera den gemensamma vårdnaden som en huvudregel, bör domstolen kunna besluta slutligt och inte bara

interimistiskt barnet skall bo även i de fall föräldrarna har om var vårdnad barnet. För införandet av en sådan bestämmelgemensam om talar också utredningens förslag beträffande gemensam vårdnad. I se de fall domstolen vägrar att upplösa den gemensamma vårdnaden kan det nödvändigt, för att vårdnaden skall kunna fungera utan vara friktion, att domstolen kan på yrkande besluta om vem barnet skall bo tillsammans med. Enligt vad utredningen erfarit är det inte ovanligt att föräldrarna vill att domstolen skall avgöra frågor om boende och umgänge för att de sedan skall kunna ha gemensam vårdnad. Det är sannolikt även så att föräldrar många gånger lättare skulle acceptera vårdnad det gick att förordna vem barnet skall bo gemensam om om tillsammans med. En sådan möjlighet framstår som intressant även i

de fall när föräldrarna är överens om de praktiska frågorna om barnet

vill ha sin överenskommelse fastställd av domstolen. men

90 Utredningens överväganden och förslag

I Norge, Finland och England kan föräldrar även vid gemensam vårdnad, få reglerat var barnet skall bo. I Finland har föräldrarna dessutom möjlighet att träffa verkställbara avtal boendet. om Vid de intervjuer utredningen har utfört, vid utredningens hearing och i andra sammanhang har stor samstännnighet rått om att det borde vara möjligt för domstolen att även vid gemensam vårdnad kunna besluta om var barnet skall bo och om umgänge. Utredningen delar denna uppfattning. En bestämmelse som den diskuterade bör ovan införas. En fråga är om den nu föreslagna ordningen medför att föräldrarna

i fortsättningen kommer att tvista om barnets boende i stället för om

vårdnaden. Det finns en risk för att så blir fallet. Men troligen kommer antalet tvister att minska beroende på att även den förälder som barnet inte bor tillsammans med men som är sitt barns vårdnadshavare fâr ta del i för barnet avgörande beslut och skall få insamma formation som den förälder som barnet bor tillsammans med.

Möjligheten för domstolen att enligt 6 kap. 20 § föräldrabalken

interimistiskt förordna om boende i stället för vårdnad har enligt vad utredningen erfarit använts i begränsad omfattning i det nuvarande systemet. En sådan regel bör större betydelse förslaget med om domstols möjlighet att ge dom med beslut om boende genomförs. I en tvist som inledningsvis endast gäller vårdnad kan ett interimistiskt beslut om boende bli ett steg vägen mot ett huvudyrkande om boende i stället för vårdnadsyrkandet. Den nuvarande bestämmelsen bör således behållas.

4.8 Umgänge och kontakt

annan

Utredningens förslag: Barnets rätt till umgänge och

annan kontakt med en förälder som det inte bor tillsammans med lyfts fram och betonas. Vidare betonas föräldrarnas ömsesidiga skyldighet att tillse att barnets behov av umgänge och kontakt med en

förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses. Härige-

nom understryks också att en förälder som barnet inte bor till-

sammans med har en skyldighet att umgås med och på annat sätt

hålla kontakt med barnet. Domstolen skall i särskilda fall kunna besluta om annan kontakt än umgänge mellan barnet och en förälder som det inte bor tillsammans med. Beslut om umgänge eller annan kontakt kan meddelas även i de fall föräldrar har gemensam vårdnad om barnet.

Enligt gällande rätt 6 kap. 15 § föräldrabalken har barnets vårdnadshavare ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder

Utredningens överväganden och förslag 91

som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses. Vårdnadshavaren år skyldig att lämna sådana upplysningar rörande barnet som kan främja umgänget, allt under förutsättning att inte särskilda skäl talar däremot. Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en förälder som inte är vårdnadshavare skall domstolen på begäran av den föräldern besluta i umgängesfrågan efter vad som är bäst för barnet. Härutöver finns en särskild regel 6 kap. 6 a § föräldrabalken slår fast att frågan om barnets behov av kontakt med båda som föräldrarna skall ges en särskilt framträdande plats vid valet av vårdnadshavare. Denna bestämmelse infördes den 1 mars 1991 i syfte att motverka s.k. umgängessabotage prop. 1990/91:8, bet. 1990/91:LU13. Den l juni 1993 infördes ett nytt stycke i 6 kap. 15 § föräldrabalken prop. 1992/93:139, bet. l992/93zLU22 som uttryckligen att domstolen vid bedömande av en umgångesfråga anger skall beakta risken för att barnet i samband med umgänget utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller annars far illa. Bakgrunden till denna bestämmelse uppgavs i propositionen vara att bestämmelsen i 6 kap. 6 a § föräldrabalken felaktigt kommit att uppfattas så att vårdnadshavaren skulle vara skyldig att medverka till umgänge även när detta riskerar att skada barnet. Tillägget till 6 kap.

15 § föräldrabalken syftar, enligt propositionen s. 29, till att i vissa

avseenden precisera när umgänge bör komma till stånd, och avsikten med bestämmelsen är dessutom att undanröja missförstånd om räckvidden av bestämmelsen i 6 kap. 6 a § föräldrabalken. Om föräldrarna har gemensam vårdnad kan domstolen inte besluta om umgänge.

Regeringens pappagrupp Arbetsgruppen S 1993:C om papporna, barnen och arbetslivet har i sin slutrapport Ds 1995:2 föreslagit s. 113 f att umgängesrätt skall kunna fastställas av domstol inom

för vårdnad och med särskilt beaktande av resp. förramen gemensam älders förmåga och beredskap att samarbeta och underlätta för barnets kontakt med båda sina föräldrar. I samtliga de länder och stater vars lagstiftning utredningen tagit del är utgångspunkten att umgänge kan fastställas mellan barnet och en av förälder som inte är vårdnadshavare. I vissa länder kan umgänge fastställas mellan barnet och en förälder som barnet inte bor hos även

vid vårdnad. Så är fallet i Finland, Norge och England.

gemensam Även i Frankrike och Nederländerna finns denna möjlighet. I Danmark kan, enligt ett nyligen antaget lagförslag, fr.o.m. den 1 januari 1996 beslutas om umgänge för alla föräldrar som inte har barnet boende hos sig oavsett vad som är bestämt om vårdnaden. I några länder, bl.a. Finland, är det möjligt att reglera en förälders rätt till kontakt med barnet på annat sätt än genom föreskrifter om besök, t.ex. telefon- eller brevkontakt. I Danmark träder en ny regel i kraft den 1 januari 1996 innebär att man, i särskilda fall, skall kunna som

92 Utredningens överväganden och förslag

besluta om annan kontakt med barnet än umgänge för den av föräldrarna som inte har barnet boende hos sig, i form teleav fonsamtal, brevväxling och liknande. Det måste föreligga speciell en situation för att kontakt skall kunna regleras på detta sätt mot den andra förälderns önskan. Enligt den lagen är det inte helt uteslutet nya att använda regeln vid tillfälle där umgänge nekats eller upphävts för att fysisk kontakt med barnet kan vara till skada för det eller för att det föreligger en konkret fara för bortförande. I Nederländerna gäller att en förälder kan nekas umgänge om det strider mot barnets intresse,

men barnets vårdnadshavare kan åläggas att tillåta barnet att hålla

kontakt med den andra föräldern per telefon eller brev.

Utredningen

Ett barns båda föräldrar har ansvar för att barnets behov och av Önskemål om umgänge tillgodoses. Rätten skall till att frågor se om vårdnad och umgänge blir tillbörligt utredda och skall därvid söka utröna barnets åsikter som skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Regeringen har i propositionen Barns rätt att komma till tals prop. 1994/95:224 föreslagit att det i 6 kap. 15 §

skall anges att domstolen vid bedömningen frågor umgänge

av om skall ta hänsyn till barnets vilja med beaktande dess ålder och av

mognad. Av motiven framgår att en anledning till att det direkt

av lagen bör framgå att domstolen skall ta hänsyn till barnets vilja är att markera att barnets vilja är en viktig omständighet vid den prövning som skall göras i mål och ärenden om vårdnad. Enligt utredningens mening bör detta tillägg till 6 kap. 15 § föräldrabalken föras till den inledande bestämmelsen om barnets bästa utredningen föreslagit som i avsnitt 4.4. Vid flera tillfällen, bl.a. vid den hearing utredningen anordnat, som har det anförts att reglerna om umgänge med barn i föräldrabalken bör formuleras så att det tydligare framgår att umgänget är rätt för en barnet. Utredningen delar denna uppfattning. Umgänget är till för barnet och för att barnet har behov av kontakt med båda sina föräldrar. Någon absolut rättighet till umgänge med barnet för en

förälder föreligger inte jfr SOU 1979:63 s. 81 f och

prop. 1981/82:168 s. 43 För att betona och tydliggöra att umgänget är till för barnet och i barnets intresse anser utredningen att bestämmelserna om umgänge i 6 kap. 15 § bör utformas så att det därav framgår tydligare än för närvarande att det är barnets intressen och behov som är det centrala. Samtidigt bör också betonas att barnets föräldrar och, i förekommande fall, vårdnadshavare har ett ömsesidigt för att tillse ansvar att barnets behov av umgänge och kontakt med förälder barnet en som inte bor tillsammans med tillgodoses. Härigenom understryks att en

Utredningens överväganden och förslag 93

förälder som barnet inte bor tillsammans med har en skyldighet och ett ansvar att umgås med och på annat sätt hålla kontakt med barnet. Även denna skyldighet inte kan och inte heller bör sanktioneras om kan ett uttryckligt krav förväntas få en positiv attitydpåverkan. I detta sammanhang finns det anledning att erinra om att departementschefen i propositionen Vårdnad och umgänge prop. 1990/91:8 anförde

s. 37 t att det kan finnas anledning att stryka under betydelsen av att

den förälder som barnet skall umgås med också medverkar till att umgänge kommer till stånd. Många gånger, anförde departementschefen, kan ett barn knyta stora förväntningar till planerade um-

gängestillfällen, förväntningar som kan förbytas i besvikelse om den

förälder barnet skall umgås med inte medverkar till umgänget. som Till utredningen har från såväl föräldrar som domare, advokater och handläggare samarbetssamtal framförts önskemål om att det bör av möjligt att inom ramen för gemensam vårdnad kunna reglera vara barnets umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Lagutskottet bet. l990/91:LU13 behandlade hösten 1990 ett motionsyrkande om att föräldrabalken bör kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt att förordna om umgänge även i samband med beslut om gemensam vårdnad. Utskottet anförde med

anledning av motionen s. 23 f följande.

Motionärens önskemål ger utskottet anledning att erinra om att nuvarande regler i FB gemensam vårdnad bygger på om att föräldrarna är överens om att dela det rättsliga ansvaret för barnet. I praktiken är det också nödvändigt att för-

äldrarna i vart fall huvudsakligen kan handla i samförstånd

när det gäller alla spörsmål rör barnet och således också som i fråga om barnets umgänge med den förälder som det inte bor hos. En lagreglering av umgängesrätt vid gemensam vårdnad domstol möjlighet att slita eventuella som ger umgängestvister mellan föräldrarna kan därför knappast anses förenlig med tankarna bakom vårdnadsreglerna. Frågan umgängesrätt kan dock komma i ett något om

annorlunda läge genom det i propositionen framlagda och av

utskottet ovan tillstyrkta förslaget om att gemensam vårdnad skall kunna komma i fråga även i de fall en förälder önskar få vårdnad men ändå ser gemensam vårdnad som ett ensam tänkbart alternativ. Man kan då inte längre bortse från risken för att det i vissa fall kan bli svårt för föräldrar att komma överens om umgänget. Utskottet har därför viss förståelse för motionäremas önskemål, men konstaterar att det inte nu finns underlag att bedöma om det föreligger ett reellt behov av en reglering av umgängesrätten vid beslut om gemensam vårdnad. Enligt utskottets mening finns det därför skäl att avvakta erfarenheterna från tillämpningen av den nya bestämmelsen under en tid.

94 Utredningens överväganden och förslag

Enligt utredningens uppfattning finns det flera skäl som talar för en ordning som innebär att umgänget mellan barnet och den förälder som det inte bor tillsammans med kan regleras även i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. För närvarande kan, vid gemensam vårdnad, den förälder som barnet inte bor tillsammans med inte få ett domstolsavgörande beträffande umgänge. Vill denna förälder få umgänget reglerat måste han eller hon begära att vårdnaden skall överflyttas till honom eller henne och i andra hand, för den händelse vårdnaden tillerkänns den andra föräldern, yrka umgänge med barnet. Genom detta förfarande får föräldern visserligen till stånd ett av domstol reglerat och verkställbart umgänge men han eller hon går i allmänhet samtidigt miste om del i vårdnaden. En möjlighet att besluta om umgänget vid gemensam vårdnad medför att den förälder som barnet inte bor tillsammans med inte behöver överge den gemensamma vårdnaden för att få umgänget reglerat. En ordning som den nu diskuterade skulle enligt utredningens bedömning kunna bredda vägen för en ökad användning av gemensam vårdnad och dessutom medverka till att lyfta fram den gemensamma vårdnaden som en huvudregel. För att införa en sådan bestämmelse talar utredningens förslag beträffande gemensam vårdnad. I de fall domstolen, mot en förälders önskemål, beslutar om gemensam vårdnad synes det nödvändigt att det finns en möjlighet för domstolen att kunna reglera barnets umgänge med den förälder som det inte skall bo tillsammans med. Det går i sådana fall inte att bortse från risken att det i vissa fall kan bli svårt för föräldrar att komma överens om umgänget. Möjligheten att reglera umgänget även vid gemensam vårdnad skulle kunna bidra till flera överenskommelser mellan föräldrarna. För de flesta föräldrar är det svårt att acceptera att förlora vårdnaden om

barnet. Den förälder som barnet inte bor hos har många gånger lättare

att acceptera att den andra föräldern får hand om den dagliga omsorgen om barnet om den gemensamma vårdnaden kan bestå. Detta skulle kunna bli fallet i än större omfattning än för närvarande genom utredningens förslag. Den nu diskuterade möjligheten beträffande umgänge har nära samband med utredningens förslag i avsnitt 4. 11 beträffande föräldrars möjlighet att träffa avtal om vårdnad, barnets boende och umgänge. Utredningen anser mot bakgrund av det anförda att bestämmelsen om umgänge bör ändras så sätt att det blir möjligt för domstolen att besluta om umgänge även i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Det avgörande för umgänge blir då inte längre om en förälder är vårdnadshavare eller inte. Det avgörande kriteriet bör i stället bli att barnet inte bor tillsammans med den förälder som umgänget avser. Till denna fråga återkommer utredningen i författningskommentaren.

Utredningens överväganden och förslag 95

En fråga som utredningen fått åtskilliga synpunkter på och som återkommande behandlats i lagförarbeten är bristen på flexibilitet i besluten om umgänge SOU 1979:63 s. 81 och 82, prop. 1981/82: 168 s. 41 prop. 1990/91:8 s. 37 bet. 1990/91:LU13 s. 20 prop. 1992/93: 139 och bet. 1992/93:LU22 s. 20

I propositionen Vårdnad och umgänge prop. 1990/91:8 s. 38

anförs att det torde finnas anledning att stryka under vikten och betydelsen av att umgänget blir individuellt anpassat och flexibelt och att domstolarnas beslut om umgänge också i övrigt utformas så att de beaktar de skilda aspekter som kan förekomma i sammanhanget och svarar mot barnets behov. Lagutskottet, som ställde sig bakom uttalandena i propositionen,

bet. 1990/91:LU13 s. 20 f erinrade i betänkandet om att de

ändringar i föräldrabalken som trädde i kraft den 1 juli 1983 prop. 1981/821168, bet. LU 1982/83:17 gav uttryck för en i väsentliga avseenden ny syn på frågan om umgänge med barn; genom lagändringen blev umgänget betecknat såsom i första hand ett behov för barnet, som det ankommer vårdnadshavaren att tillgodose så långt det är möjligt. Stereotypa beslut såsom vartannat veckoslut, varannan storhelg, vartannat sportlov och viss angiven period under sommaren medger inte att umgänget anpassas till parternas under åren växlande förhållanden, och det är inte heller säkert att sådant umgänge alltid är det bästa för barnet anförde lagutskottet. Det finns också risk, fortsatte lagutskottet, för att en schabloniserad bedömning av umgängesfrågor leder till att ett barn någon gång tillerkänns umgänge med en förälder trots att något umgänge över huvud taget inte bör förekomma med hänsyn till barnets bästa; så kan exempelvis vara fallet då den ena

föräldern gjort sig skyldig till ett allvarligt brott mot barnet. Någon

undantagslös regel om att umgänge i sådana situationer inte bör komma till stånd bör dock enligt lagutskottet inte uppställas utan umgängesfrågan mäste i dessa fall liksom alltid annars bedömas med utgångspunkt i de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall. Även i det lagstiftningsärende varigenom bestämmelsen infördes i 6 kap. 15 § fjärde stycket föräldrabalken om vilka risker domstolen skall beakta vid fastställande av umgänge prop. 1992/93: 139 s. 27 f

och bet. 1992/93:LU22 s. 21 f framhölls betydelsen av att prövningen

av umgänget företas under beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1988 s. 559 tagit avstånd från schablonmässigt bestämda umgängestider och framhållit betydelsen av att prövningen företas under beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet. Det framgår enligt utredningen med styrka av de redovisade förarbetsuttalandena och av Högsta domstolens avgörande att domstolen skall beakta de särskilda omständigheter som föreligger i varje enskilt fall och besluta om umgänge efter vad som är bäst för just det

96 Utredningens överväganden och förslag

barn som är i fråga. Detta understryks dessutom av det föreslagna tillägget till 6 kap. 15 § föräldrabalken om hänsynstagande till barnets vilja och beaktande av dess ålder och mognad utredningen som behandlat ovan. Anledning saknas därför enligt utredningens uppfattning att vidta några åtgärder för att ytterligare betona vikten att av beslut om umgänge präglas av flexibilitet och de övriga hänsynstaganden som utredningen berört. Utredningens förslag om verkställbara

avtal se avsnitt 4.11 kan säkerligen bidra till en mera flexibel

reglering av umgänget. Under utredningens bedrivande har frågan väckts om det inom ramen för ett beslut om umgänge är möjligt att såsom i t.ex. Finland besluta om närmare villkor för umgängets utövande. Sannolikt är så fallet men denna möjlighet utövas, såvitt utredningen kunnat finna, i stort sett aldrig. Beträffande denna fråga uttalade Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1990 s. 219 att ordalydelsen av 6 kap. 15 § föräldrabalken inte utgör något hinder mot att domstolen också anger på vilken plats umgänget skall påbörjas och avslutas eller vem av parterna som skall står för resekostnader och andra utgifter i samband med utövandet av umgänge. Frågan om i vad mån sådana föreskrifter bör meddelas har inte berörts i lagförarbetena, anförde Högsta domstolen, som uttalade att det finns flera skäl som talar för att föreskrifter av detta slag bör meddelas endast i undantagsfall. Enligt Högsta domstolen är alltför detaljerade föreskrifter om utövande av

umgänge ägnade att minska samarbetsviljan hos parterna och före-

skrifter kan också lätt bli inaktuella grund av ändrade faktiska förhållanden. Även domstolarna endast i undantagsfall bör om meddela beslut om på vilken plats umgänge skall påbörjas och avslutas och hur umgängeskostnadema skall fördelas, kan, anförde Högsta domstolen, föreskrifter av detta slag vara påkallade, om utebliven reglering skulle innebära att det önskvärda umgänget inte kommer till stånd eller minskas i en utsträckning som går ut över barnets intressen.

Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen 93 har

-

föreslagit SOU 1995:26 att det i 6 kap. föräldrabalken införs en

regel om att föräldrarna skall dela på de resekostnader som uppkommer i samband med att barnet umgås med en förälder som bor på annan ort än barnet; kostnaderna skall delas mellan föräldrarna efter deras resp. ekonomiska förmåga. Vidare har utredningen föreslagit en uttrycklig regel om att domstolarna när de avgör mål umgänge om skall kunna besluta hur resekostnaderna skall fördelas mellan för-

äldrarna. Vårdnadstvistutredningen anser att de föreslagna bestämmel-

serna har ett vällovligt syfte och innebär att föräldrarna i praktiken inte bör kunna flytta så långt ifrån varandra jfr vad utredningen anför i avsnitt 4.10. Skall de föreslagna bestämmelserna införas i föräldrabalken bör det ske i 6 kap. Vårdnadstvistutredningen finner inte

anledning att i övrigt ta ställning till förslaget.

Utredningens överväganden och förslag 97

Det är mera tveksamt om svensk lag ger någon möjlighet att, som fr.o.m. den 1 januari 1996 kommer att gälla i Danmark, besluta om annan kontakt än fysiskt umgänge mellan barnet och den förälder som

barnet inte bor tillsammans med. Enligt utredningens uppfattning bör

bestämmelsen om umgänge i 6 kap. 15 § föräldrabalken kompletteras med en uttrycklig möjlighet för domstolen att i särskilda fall kunna besluta om annan kontakt mellan barnet och en förälder som det inte bor tillsammans med. En sådan möjlighet bör ta sikte inte främst på att kunna förena ett beslut om umgänge med föreskrifter av olika slag utan möjligheter att besluta om annan kontakt än fysiskt umgänge. ge En sådan möjlighet skulle kunna säkerställa att ett barn som bor långt ifrån sin ena förälder får tillgång till viss kontakt med denna t.ex. brev, telefon och liknande. En regel om kontakt skulle, i övergenom ensstämmelse med vad som förutsatts beträffande den nya danska bestämmelsen, kunna tillämpas även i de fall en direkt kontakt mellan barnet och en förälder kan vara skadlig. En kontakt på annat sätt skulle i viss mån kunna tillgodose barnets behov av frekvent och kontinuerligt umgänge med båda föräldrarna. Detta ligger i linje med vad utredningen tidigare anfört. En bestämmelse om annan kontakt än umgänge kan inte, såsom det traditionella umgänget, göras till föremål för tvångsverkställighet vilket i sig är en brist. Emellertid kan det antas att en sådan bestämmelse har viss psykologisk effekt. Möjligheten att förordna kontakt än umgänge bör, liksom om annan

umgängesreglema i övrigt, kunna tillämpas även vid gemensam

vårdnad. I anslutning till det nu sagda vill utredningen tillägga att det är av vikt att det klargörs för föräldrarna att umgänget är till för barnet, att vad domstolen beslutar endast är ett minimiumgänge samt att i de fall barnet så vill ett vidare umgänge bör förekomma. Det kan vara viktigt

att påpeka också att föräldrarna kan komma överens om annat och mer

omfattande umgänge än det som domstolen beslutat.

4.9 Upplysningar om barnet

Utredningens ställningstagande: Någon ytterligare bestämmelse utöver den som finns i 6 kap. 15 § föräldrabalken om rätten för en förälder som barnet inte bor tillsammans med att få upplysningar om barnet bör inte införas.

Enligt 6 kap. 15 § första stycket föräldrabalken har barnets vårdnadshavare ett ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära så långt som möjligt tillgodoses. Vårdnadshavaren skall

4 15-0559

98 Utredningens överväganden och förslag

lämna sådana upplysningar rörande barnet som kan främja umgänget. Upplysningsskyldigheten avser viktigare och mera betydelsefulla händelser, t.ex. att barnet skall flytta till en annan ort eller barnets hälso- och sjukdomstillstånd. Om särskilda skäl talar mot det gäller inte upplysningsskyldigheten. Ett sådant särskilt skäl kan vara att en kvinna som är vårdnadshavare flyttat med barnet till en för mannen okänd ort för att slippa dennes trakasserier och att hon därför inte vill uppge barnets, och därmed sin egen, adress. Bestämmelsen om vårdnadshavarens upplysningsskyldighet infördes den 1 mars 1991. I propositionen prop. 1990/91:8 anförde departementschefen bl.a.

s. 40 f att det ur barnets synvinkel är viktigt att den förälder som

inte är vårdnadshavare ändå finns med i barnets vardag på ett naturligt sätt; detta underlättas om föräldern i fråga kan ta en mer aktiv del i barnets liv. Mot denna bakgrund kan det, anförde departementschefen, finnas anledning att överväga om inte skyldigheten för vårdnadshavaren att lämna upplysningar om barnet bör markeras tydligare. Departementschefen betonade att det inte är så mycket en reglering av en precis infonnationsskyldighet utan mera ett pedagogiskt stöd i

strävandena att främja ett fungerande umgänge. För de flesta föräldrar

torde det framstå som självklart att vårdnadshavaren fortlöpande ger umgängesföräldern information om barnets utveckling och om åtminstone viktigare händelser som inträffar i barnets liv. För de föräldrar för vilket det inte är självklart att vårdnadshavaren länmar behövliga upplysningar till den andra föräldern kan det, uppgav departementschefen, vara av värde att vårdnadshavaren genom en uttrycklig bestämmelse görs uppmärksam betydelsen av att den andra föräldern hålls underrättad om barnets förhållanden.

Även lagutskottet bet. 1990/91:LU13 26 f betonade vikten

s. av att barnet har goda kontakter med såväl den vårdnadshavande föräldern som umgängesföräldern. Regeln om vårdnadshavarens upplysningsskyldighet skulle enligt lagutskottets mening ses som

ytterligare ett led i strävandena att främja sådana kontakter. Utskottet underströk att regeln om vårdnadshavarens upplysningsskyldighet givetvis inte är tänkt att leda till någon inskränkning i fråga om de

kontakter som för närvarande bör finnas mellan exempelvis skolan och den inte vårdnadshavande föräldern. Bestämmelsen om vårdnadshavarens skyldighet att lämna upp-

lysningar till umgängesföräldern har, i vart fall i viss omfattning, haft

en psykologisk effekt som i en del fall främjat umgänget. Till utredningen har från några socialförvaltningar uppgetts att bestämmelsen fungerar som en påtryckning på vårdnadshavaren. Någon närmare kunskap om i vilken omfattning bestämmelsen tillämpas har inte gått att få. Enligt utredningens bedömning tjänar bestämmelsen det syfte som angavs i propositionen, nämligen som ett pedagogiskt stöd i strävanden att främja ett fungerande umgänge.

Utredningens överväganden och förslag 99

Även med hänsyn till den befintliga regleringen vårdnadstagen av havarens upplysningsskyldighet kan det finnas anledning att ställa frågan om det finns skäl att ett steg längre när det gäller rätten för en förälder som inte är vårdnadshavare att få information om barnet. I skilda sammanhang har till utredningen framförts synpunkter beträffande behovet av en bestämmelse som gör det möjligt för den förälder som inte är vårdnadshavare att få tillgång till information om barnet i samma utsträckning som vårdnadshavaren. En sådan bestämmelse skulle utöver vad som för närvarande gäller kunna utformas i överensstämmelse med vad som redan gäller i Norge och fr.o.m. den 1 januari 1996 i Danmark som en rätt för den förälder som inte har vårdnaden att få upplysningar om barnet från daghem, förskola, skola, hälso- och sjukvård, sociala myndigheter och polis om inte sekretess gäller i förhållande till föräldrarna. Vissa inskränkningar i rätten till information skulle dock bli nödvändiga. Utlämnande av upplysningar om barnet skulle inte få ske om det skulle kunna vara till skada för barnet. Dessutom skulle upplysningar inte få lämnas om vårdnadshavarens förhållanden. För att undvika missbruk av rätten att få upplysningar om barnet och för att kunna skydda det, måste en sådan bestämmelse dessutom i nära överensstämmelse med vad som skall gälla i Danmark innehålla en möjlighet för domstolen att, på talan av vårdnadshavaren eller socialnämnden, inskränka möjligheten för den förälder som inte har vårdnaden att få upplysningar från myndigheter och institutioner.

I riksdagen har återkommande behandlats och avslagits motionsyr-

kanden om att ett barns båda föräldrar, oberoende av om de är vårdnadshavare eller inte, bör vara jämställda i sekretessammanhang, dvs. ha samma rätt till information om barnet från t.ex. sjukvårdsinrättningar. Konstitutionsutskottet behandlade hösten 1988 en motion i vilken begärdes en översyn av sekretessreglerna för hälso- och sjukvården i syfte att förbättra möjligheterna för en förälder som inte har vårdnaden om sitt barn att få upplysningar om barnet när det är intaget för vård. I sitt av riksdagen godkända betänkande bet. 1988/89:KU14 framhöll konstitutionsutskottet s. 9 med hänvisning till ett av Socialstyrelsen avgivet yttrande att det på området får anses föreligga ett visst utrymme för uppgiftslänmande av aktuellt slag till den förälder som inte har vårdnaden om sitt barn, även om vårdnadshavarens samtycke skulle saknas. Konstitutionsutskottet framhöll vidare att det självfallet är angeläget att åtgärder vidtas om nuvarande ordning medför olägenhet i praktiken för den förälder som endast har umgängesrätt. Enligt konstitutionsutskottet hade det dock inte framgått att situationen skulle vara sådan att det var påkallat att ta det i motionen begärda initiativet.

100 Utredningens överväganden och förslag

Lagutskottet erinrade våren 1989 bet. 1988/ 89:LU33 om konstitutionsutskottets ovan redovisade ställningstagande och anförde att riksdagen inte borde frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan. I samband med att lagutskottet bet. 1990/91 :LU13 hösten 1990 tog ställning till förslaget om vårdnadshavarens inforrnationsskyldighet behandlade utskottet även en motion vari togs upp frågan om sekretesskyddet för barn s. 26 I den motionen framhölls att gällande sekretesskydd genom anknytningen till vårdnad leder till att den från vårdnaden skilde föräldern drabbas på ett orättfärdigt sätt. Enligt motionen måste även en icke vårdnadshavande förälder ha möjlighet att engagera sig i sina barns liv. Vid barns sjukhusvistelse, skolgång och utbildning är informationen till umgängesföräldern starkt begränsad och delvis omöjliggjord anfördes det i motionen. De negativa effekterna som sekretesskyddet medför är enligt motionen en allvarlig försvagning av barnets nätverk och i motionen begärdes ett tillkännagivande om att båda föräldrarna bör vara jämställda i sekretesshänseende. Lagutskottet erinrade om såväl konstitutionsutskottets som lagutskottets ovan redovisade betänkanden och anförde att inte heller nu ansåg utskottet att det fanns skäl för riksdagen att ändra ståndpunkt i denna fråga. Utskottet påpekade i sammanhanget att den föreslagna regeln om vårdnadshavarens upplysningsskyldighet i viss mån tillgodosåg syftet med motionen. Lagutskottet har därefter vid ytterligare två tillfällen, senast våren 1993 bet. 1992/93:LU22, behandlat motionsyrkanden om att ett barns båda föräldrar, oberoende om de är vårdnadshavare eller inte, bör vara jämställda i sekretessammanhang. Utskottet erinrade i det

betänkandet s. 37 f om riksdagens tidigare ställningstagande.

Utskottet framhöll också att det informationsbehov som en umgängesberättigad förälder kan ha om sitt barn i allmänhet torde kunna tillgodoses genom att vårdnadshavaren ger den information som bestämmelsen förutsätter. När det gäller bestämmelserna i sekretesslagstiftningen underströk utskottet att dessa kommit till för att skydda barnet och att inte ens vårdnadshavaren har en oinskränkt rätt att få ta del av alla sekretessbelagda uppgifter som gäller om barnet. Utskottet erinrade om att det är viktigt att umgängesföräldern hålls underrättad om barnets förhållanden och anförde att bestämmelsen i

6 kap. 15 § föräldrabalken tar sikte upplysningar om förhållanden

som på ett mera ingripande eller betydelsefullt sätt påverkar barnets

nuvarande eller framtida situation. Det kan exempelvis vara fråga om

barnets hälsa, skolgång, uppehållsort, feriearbete eller särskilda fritidsintressen. Genom denna bestämmelse har enligt utskottet skyldigheten för vårdnadshavaren att lämna upplysningar om barnet till umgängesföräldern tydligt markerats. Utskottet anförde även att bestämmelsen varit i kraft i drygt två år och enligt utskottets mening bör en utvärdering komma till stånd. Utskottet förutsatte att regeringen vid lämpligt tillfälle tar initiativ härtill.

Utredningens överväganden och förslag 101

Utredningen

Utredningens förslag i det föregående beträffande såväl gemensam vårdnad som boende och umgänge kommer enligt utredningens bedömning att medföra att ännu fler barn än för närvarande kommer att stå under båda föräldrarnas vårdnad. Som en följd av detta kommer de föräldrar att bli färre som inte har samma möjlighet att få information beträffande sitt barn som vårdnadshavaren. De fall i vilka vårdnaden om barnet inte kommer att bli gemensam kan antas vara sådana att konflikten mellan föräldrarna är så djupgående att en informationsmöjlighet som den ovan skisserade skulle kunna komma att missbrukas och användas i ett annat syfte än det tänkta. Detta skulle i sin tur leda till processer där såväl vårdnadshavaren som socialnänmden skulle tvingas att vidta åtgärder för att begränsa den inte vårdnadshavande förälderns rätt att få information om barnet.

Med hänsyn härtill och till riksdagens upprepade ställningstaganden

har utredningen stannat för att inte föreslå någon ytterligare reglering utöver den befintliga av en inte vårdnadshavande förälders rätt till upplysningar om barnet. Att utvärdera bestämmelsen i 6 kap. 15 § föräldrabalken om vårdnadshavarens skyldighet att lämna umgängesföräldern upplysningar rörande barnet låter sig inte göras utan stora svårigheter. Dels är det svårt att få kännedom om hur bestämmelsen rent faktiskt tillämpas, dels är bedömningen av vad som är sådana viktiga uppgifter att de skall lämnas rent subjektiv. Enligt utredningens uppfattning bör utvärdering av bestämmelsen anstå till efter det utredningens en förslag genomförts.

4.10 Tillstånd till utlandsvistelse

Utredningens förslag: Vårdnadshavaren får inte ta med sig barnet

utomlands för längre sammanhängande tid än trettio dagar utan tillstånd förälder inte är vårdnadshavare. Sådant av en som tillstånd fordras emellertid endast om det finns ett reglerat umgänge mellan barnet och föräldern. I de fall den förälder som inte är vårdnadshavare motsätter sig att vårdnadshavaren tar med sig barnet utomlands kan domstol lämna tillstånd till utlandsvistelsen.

En förälder som ensam har vårdnad om barnet får själv, som utredningen redogjort för i avsnitt 4.6, besluta i alla frågor som tar sikte på vårdnaden, bl.a. barnets boende och utlandsvistelser. Någon bestämmelse som inskränker vårdnadshavarens bestämmanderätt i dessa avseenden finns inte. I de fall vårdnadshavarens flyttning med barnet

102 Utredningens överväganden och förslag

syftar till att försvåra eller omöjliggöra umgänget med den andra föräldern kan det finnas anledning att föra över vårdnaden till denna. Ett sådant beslut kan komma i fråga även om flyttningen leder till negativa konsekvenser för barnet genom byte miljö, skola av m.m. Den omständigheten att en vårdnadshavare flyttar så långt från umgängesföräldern att umgänget försvåras kan emellertid inte generellt sägas vara en sådan omständighet som medför att denna därigenom diskvalificeras som vårdnadshavare. Skälen till att flytta kan vara av skilda slag, men dessa skäl måste alltid ställas mot vad är bäst för som barnet.

Utredningen

Utredningen har, mot bakgrund av barnets behov av ett nära och frekvent umgänge med båda sina föräldrar, övervägt möjligheten att införa en bestämmelse som begränsar vårdnadshavarens möjlighet att flytta inom Sverige. En sådan bestämmelse skulle emellertid kunna ses som en form av kommunarresf och utredningen har redan av det skälet släppt tanken. Till det nu anförda kan läggas att inte något av

de europeiska länder vars lagstiftning utredningen tagit del av har någon bestämmelse som förbjuder vårdnadshavaren att flytta inom

landet. I vissa av Amerikas Förenta Stater har domstolarna möjlighet att förbjuda vårdnadshavaren att flytta med barnet från ett visst angivet område, vilket ofta sammanfaller med statens geografiska område. I detta sammanhang kan det finnas anledning att erinra om vad Utredningen om barnens rätt anförde i betänkandet Barnets rätt 2 Om föräldraansvar m.m. SOU 1979:63 under rubriken några praktiska frågor vid umgängesrättens utövande s. 84 Utredningen anförde att ett speciellt problem vid utövande av umgängesrätt är om en förälder som ensam har föräldraansvaret fattar beslut angående barnet som har direkt betydelse för möjligheten att utöva umgängesrätt.

Utredningen tog som exempel det fall att denna förälder bestämmer sig för att flytta utomlands. Fråga uppkommer därvid, anförde

utredningen, om den andra föräldern, som ser sina möjligheter till umgänge med barnet beskurna eller kanske helt avklippta, skall ha möjlighet att påverka ett sådant beslut. Med beaktande av vad utredningen anförde om barnets behov av goda och nära relationer till båda föräldrarna uppgav den sig i och för sig känna sympati för en sådan möjlighet. Utredningen ansåg det dock orealistiskt och alltför mycket stridande mot handlingsfriheten för den har föräldraansom svaret att införa en sådan bestämmelse. Ibland kan dock en sådan

flyttning för barnet innebära en sådan förändring att det kan finnas anledning att ompröva vem som i fortsättningen bör ha föräldraansva-

ret, anförde utredningen, som tillade att om båda föräldrarna kan erbjuda ett gott hem kan barnets anknytning till släktingar och andra

Utredningens överväganden och förslag 103

närstående, kamrater, skola eller daghem vara skäl för att föräldraansvaret bör flyttas över till den förälder som bor kvar på den ort där barnet har en sådan anknytning. I flera länder finns mer eller mindre omfattande möjligheter att förbjuda en förälder som ensam har vårdnaden att flytta eller resa med barnet utomlands. I Danmark gäller, i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad och det finns risk att en av dem kommer att föra barnet ut ur landet och därmed föregripa ett avgörande om vårdnaden, att justitieministern interimistiskt kan överföra vårdnaden till den andra föräldern. Såvitt avser Island kan, om en vårdnadsfråga inte är avgjord, domstol eller Justitieministeriet på begäran av någon av föräldrarna bestämma att den andra föräldern inte får föra barnet ur landet. Om en förälder har umgängesrätt med barnet får den andra föräldern inte utvandra med mindre den umgängesberättigade får tillfälle att uttala sig om saken och föra denna inför sysselmanden. I Norge gäller ordning som innebär att, i de fall föräldrarna är oense en vem som skall ha föräldraansvaret eller vem barnet skall bo tillom sammans med, inte någon av dem får ta barnet med sig ut ur landet utan samtycke från den andra föräldern. Detta gäller dock inte vid korta utlandsresor där det framstår som uppenbart att barnet kommer tillbaka som planlagt. När det gäller England så kan en förälder, om domstol beslutat vem barnet skall bo hos, inte ta barnet ur landet under längre tid än en månad utan skriftligt samtycke från den andra föräldern om även denna har föräldraansvar för barnet eller tillåtelse från domstol. En förälder som ansöker om domstolens tillstånd att flytta utomlands med ett barn måste visa hur den har arrangerat barnets boende, skolgång, m.m. i det nya landet, och domstolen gör prövning av hur barnets levnadsförhållanden ordnats när den en beslutar om en förälder skall erhålla tillstånd. Det finns, trots vad Utredningen om barnens rätt anförde, flera skäl för införandet ordning som innebär en begränsning i rätten för av en en ensam vårdnadshavare att föra barnet utomlands. Ett skäl är att den ökade internationaliseringen medför att allt fler människor, av olika skäl, flyttar till utlandet och bosätter sig där. Ett annat skäl är att rent allmänt förhindra en förälder som ensam har vårdnaden att utan samtycke från en inte vårdnadshavande förälder flytta med barnet utomlands eftersom detta kan medföra att barnets behov av umgänge med den i Sverige kvarboende föräldern avsevärt försvåras eller helt omöjliggörs. Mot bakgrund av det anförda anser utredningen att det bör införas en begränsning i rätten för en vårdnadshavare att, utan tillstånd från en förälder som inte är vårdnadshavare, föra barnet utomlands för längre sammanhängande tid än trettio dagar och detta oavsett om det är en tillfällig utlandsvistelse eller en mer permanent flyttning. En sådan bestämmelse bör ta sikte endast på det fall att barnet inte står under båda föräldrarnas vårdnad. Står barnet under föräldrarnas

104 Utredningens överväganden och förslag

gemensamma vårdnad fordras redan därigenom samtycke till att föra barnet utomlands från den förälder som barnet inte bor tillsammans med. En förutsättning för att begränsningen att ta med barnet utomlands skall gälla är att det finns ett reglerat umgänge mellan barnet och den förälder som inte är vårdnadshavare. I de fall denna förälder motsätter sig att vårdnadshavaren för barnet utomlands bör en möjlighet finnas för domstol att lämna vårdnadshavaren tillstånd till utlandsvistelsen. Är det fråga flytta med barnet bör vårdnadshaom att varen inför domstolen redovisa hur frågorna om barnets boende, skolgång och barnomsorg har ordnats. Även barnets möjligheter att umgås med den i Sverige kvarboende föräldern bör redovisas. Finner domstolen vid sin prövning att vad som anordnats för barnet är tillfredsställande och väger de skäl som vårdnadshavaren har för att föra barnet ur landet tyngre än de skäl som talar häremot får domstolen meddela tillstånd. I de fall domstolen meddelar tillstånd bör den i samband därmed också ta upp frågan om umgänget mellan barnet och den i Sverige kvarboende föräldern. Handläggningen av tillstånds-

frågan i domstol bör liksom de flesta andra frågor enligt 6 kap.

föräldrabalken ske som ett tvistemål. En bestämmelse som den nu behandlade kan i sig inte hindra en förälder som bestämmer sig för att utan tillstånd föra barnet utomlands att göra detta. Någon direkt sanktion i händelse av överträdelse av bestämmelsen bör dock inte införas. Emellertid kan den yttersta konsekvensen av att vårdnadshavaren utan erforderligt tillstånd för barnet ur landet bli att vårdnaden bör föras över till den förälder som alltjämt är bosatt i Sverige. Om en vårdnadshavare utan tillstånd att föra barnet utomlands ändå vidtar åtgärder för detta, kan det bli aktuellt att interimistiskt överföra vårdnaden till den förälder som inte är vårdnadshavare. Här som alltid gäller att vad som är bäst för barnet skall vara avgörande vid domstolens ställningstagande till vårdnadsfrågan. För att ett interimistiskt förordnande skall kunna meddelas fordras ett huvudyrkande om vårdnaden. I de fall ett barn trots allt förs ur landet får de möjligheter som står till buds enligt lagen 1989: 14 om erkärmande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m och om överflyttning av barn tillämpas. Till det nu anförda kan läggas även att en bestämmelse som den föreslagna kan antas få en inte obetydlig handlingsdirigerande effekt genom att

barnets möjlighet till en kontinuerlig kontakt med båda sina föräldrar

betonas ytterligare. Här kan finnas skäl också att erinra om bestämmelsen i 21 kap. 10 § föräldrabalken som anger att länsrätten kan omedelbart förordna att barnet skall tas om hand när det i ett mål om verkställighet av domstols dom om vårdnad eller umgänge föreligger fara bl.a. för att barnet förs ur landet. Kan länsrättens beslut om omhändertagande inte avvaktas får polismyndigheten, oavsett om något mål är anhängigt, vidta sådana omedelbara åtgärder som kan ske utan skada för barnet.

Utredningens överväganden och förslag 105

4.11 Socialnärrmdens godkännande avtal

av om vårdnad m.m.

Utredningens förslag: Föräldrar som träffat avtal om vårdnad,

vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans med och om umgänge kan få ett sådant skriftligt avtal godkänt av en tjänsteman som socialnämnden utsett att pröva avtal. Vid prövningen om föräldrarnas avtal kan godkännas skall barnets bästa och dess önskemål beaktas. Ett fastställt avtal gäller på samma sätt som ett laga kraft vunnet domstolsavgörande.

I Finland kan föräldrar i stor omfattning lösa frågor om vårdnad, vem barnet skall bo hos och umgänge genom avtal som fastställs av socialnänmden. Sådana avtal skall ingås skriftligt. När socialnäirmden prövar om avtalet kan fastställas, skall den beakta barnets bästa och barnets egna önskemål. Socialnämnden kan fastställa även avtal om underhållsbidrag. Ett fastställt avtal är gällande och kan verkställas som ett laga kraft vunnet domstolsbeslut. Denna möjlighet att i Finland fastställa föräldrars avtal har i Sverige kommit att kallas den finländska modellen. Domstolsutredningen behandlade i betänkandet Domstolarna inför

2000-talet SOU 1991:106 den finländska modellen. Utredningen uttalade s. 63 t som sin slutsats följande.

Vi anser att ett system sådant som det beskrivna har vissa

fördelar. Det öppnar en möjlighet att lösa vârdnadsfrågor utan att via domstolarna. Härigenom kan man skapa

större förutsättningar för lösningar som är grundade på

frivilliga överenskommelser. Samtidigt kan det medföra en avlastning för domstolarna. Det finns därför mycket som

talar för att en lösning baserad på den finländska förebilden

skulle vara en framkomlig väg också i Sverige. Men det

krävs viss ytterligare utredning. Framför allt måste man

skaffa sig en uppfattning om de konsekvenser som skulle

uppstå för kommunerna när det gäller personalbehov. Det kan knappast komma i fråga att tillskapa en lösning som medför avsevärda kostnader för kommunerna. Samtidigt är

att beakta att det torde vara en förutsättning för att systemet

skall bli lika användbart som i Finland att socialnärnnderna hjälper till med att räkna ut underhållsbidrag.

Under remissbehandlingen av Domstolsutredningens betänkande

uttalade flertalet remissinstanser intresse för den finländska modellen och förordade att den skulle bli föremål för ytterligare utredning.

Remissinstansernas yttranden finns redovisade i Remissamrnan-

106 Utredningens överväganden och förslag

ställning, Domstolsutredningens betänkande SOU 1991:106 Domstolarna inför 2000-talet. Arbetsuppgifter och förfaranderegler DS 1993:51. En av remissinstanserna uttalade sig för att socialnämnden även bör få avgöra tvistiga vårdnadsfrågor.

Den finländska modellen

Enligt den finländska lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt kan frågor om vårdnad, vem barnet skall bo hos och umgänge bestämmas antingen genom att föräldrarna ingår ett avtal om dessa frågor som socialnämnden fastställer eller genom domstols beslut. Föräldrarna kan genom avtal bestämma att vårdnaden om barnet skall vara gemensam, att barnet skall bo hos den ena föräldern, om föräldrarna inte bor tillsammans, att den ena föräldern ensam skall ha vårdnaden, samt att barnet skall ha rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor. Denna rätt till umgänge omfattar inte bara fysisk kontakt utan även andra former av kontakt, t.ex. per brev eller telefon. Det är föräldrarna som avgör om vårdnaden m.m. skall regleras genom avtal eller genom beslut av domstol. Avtal om vårdnad, boende och umgänge skall ingås skriftligt och skall för fastställelse föreläggas socialnämnden i den kommun där barnet är bosatt. Det finns en färdig avtalsblankett bil. 14 men det år inte någon förutsättning för fastställelse av ett avtal att denna blankett används. När socialnärrmden prövar om avtalet kan fastställas skall den beakta barnets bästa och barnets egna önskemål dvs. iaktta samma bedömningsgrunder som domstol. Socialnänmden kan vägra att fastställa ett avtal om vårdnad, boende och umgänge som föräldrarna ingått endast när det föreligger skäl att anta att avtalet strider mot barnets bästa. Socialnämnden kan välja mellan att fastställa avtalet som sådant eller att vägra fastställelse, men nämnden saknar möjlighet att ändra avtalets innehåll i sitt beslut. Anser socialnänmden att det avtalade arrangemanget är otillfredsställande kan den dock försöka förmå föräldrarna att ändra avtalet så att det svarar mot barnets bästa. Ett avtal som fastställs av socialnänmden kan reglera såväl vem barnet skall bo hos som umgänge även om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Socialnämnden kan även fastställa avtal om underhållsbidrag. Avtal som fastställts av socialnärrmden kan verkställas som ett laga kraft vunnet domstolsavgörande. Ett fastställt avtal kan ändras antingen genom ett nytt avtal eller genom domstols beslut och ett beslut kan ändras antingen genom ett nytt beslut eller genom ett avtal. Fastställelse av ett avtal görs socialnämndens vägnar alltid av en tjänsteman. I de fall föräldrar träffar avtal om ändring av ett tidigare avtal eller av ett beslut har orsakerna till ändringen ingen betydelse. Socialnämn-

Utredningens överväganden och förslag 107

den skall fastställa det nya avtalet om det inte finns skäl att anta att det strider mot barnets bästa. Om föräldrarna däremot ansöker ett nytt om domstolsavgörande förutsätts det, för ändring skall kunna ske, att en att förhållandena har ändrats eller att någon annan anledning föreligger. I Finland finns det endast de två tidigare beskrivna möjligheterna avtal eller domstolsbeslut att reglera frågor om vårdnad barn. - om Man kan inte som i Sverige få gemensam vårdnad efter en anmälan, utan i de fall ett barn fötts av ogift moder måste föräldrarna för att få gemensam vårdnad om de inte ingår äktenskap antingen träffa ett - avtal om vårdnaden som fastställs av socialnämnden eller inge en ansökan om gemensam vårdnad till domstolen. En redogörelse för den finländska lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt finns i bil. 4. För att skaffa närmare kunskap om tillämpningen av den finländska lagstiftningen har Vårdnadstvistutredningen besökt Finland. Utredningen sammanträffade där med domare vid tingsrätterna i Lovisa och Helsingfors, tjänstemän socialbyråerna i samma städer samt, vid besök på Justitieministeriet i Helsingfors, företrädare för det ministeriet, för Social- och hälsovårdsministeriet och för Social- och hälsovårdens rättsskyddscentral. Dessa sammanträffanden gav i huvudsak följande bild av vad som i Sverige har kommit att kallas den finländska modellen. Möjligheten för föräldrar att genom avtal komma överens om hur de skall ordna förhållandena för sina barn uppfattas som mycket bra. Socialnänmdernas tjänstemän upplever det som en viktig och ansvarsfull uppgift att i förebyggande syfte kunna arbeta med dessa frågor. Föräldrar får hjälp med att sluta avtal om vårdnad, umgänge och

boende samt om underhållsbidrag till barnet av socialarbetare har

som fortbildning inom det aktuella området. Gifta föräldrar dvs. makar kan

få hjälp även med att fastställa underhállsbidrag till make men däremot

inte med bodelning. När föräldrarna kommer till socialbyrån är de ofta överens om hur de vill ordna det för barnen. Föräldrarna vill dock ha information och är i allmänhet osäkra beträffande innebörden av begreppet gemensam vårdnad. Vid föräldrarnas besök diskuteras umgänget även om föräldrarna redan är överens. När föräldrarna är oense är det socialnämndens uppgift att verka för att de enas om en lösning som överensstämmer med barnets bästa och i sådana fall kan det fordras många sarnrnanträffanden. Dessa fortsätter så länge det är ändamålsenligt att försöka förmå föräldrarna att ingå ett avtal om barnen. Socialarbetarna är mycket aktiva i sina försök att förmå föräldrar att komma överens. Något återbesök hos socialbyrån för kontroll av att ett avtal är tillbörligt sker normalt inte men föräldrarna kan komma tillbaka för att få hjälp med att träffa nya avtal. I cirka tio procent av de ärenden som kommer till nämnden är motsättningarna mellan föräldrarna så djupa att förutsättningar saknas för att få till

108 Utredningens överväganden och förslag

stånd något avtal. I dessa fall hänvisar socialbyrån parterna till domstol. För de föräldrar som vill erbjuds även medling familjeråd-

givning.

Möjligheten att genom avtal ändra ett tidigare avtal eller domstolsavgörande anses bidra till ett smidigt förfarande. Föräldrarna kommer till socialbyrån och diskuterar vad som inte fungerar och ibland sker därvid nödvändiga förändringar i avtalet. Det händer särskilt när det gäller små barn att ett avtals giltighet begränsas i tiden och att föräldrarna sedan kommer tillbaka för att träffa ett nytt avtal efter avtalstidens utgång. Ibland kommer föräldrar tillbaka varje år för förnyad avtalsprövning. Detta gäller särskilt beträffande en umgänge. Avtal för begränsad tid kommer till stånd för att en föräldrarna skall kunna pröva sig fram och se om avtalet fungerar. Medan avtal vårdnaden tar sikte på antingen gemensam vårdnad om eller ensam vårdnad kan avtal om umgänge formuleras på många olika sätt. I ett sådant avtal kan tas med inte bara tider för umgänget utan även t.ex. skall betala resekostnader samt detaljer om vem som lämnande av barnet. Möjligheten att träffa avtal vårdnaden m.m. används i det stora om flertalet fall när föräldrar skiljer sig eller separerar. Detta beror sannolikt många års inarbetning. När avtalsmöjligheten infördes år 1984 skedde inte någon direkt marknadsföring och under de första åren träffades endast ett mindre antal avtal. Möjligheten för föräldrar att träffa avtal godkänns socialnämnden innebar en stor förändsom av ring, inte bara för nämndernas tjänstemän utan även för bl.a.

advokaterna, och det tog flera år innan dessa började sända föräldrar

till socialbyrån. I dag skiljer sig de flesta par utan att använda advokat. Föräldrarna träffar först ett avtal på socialbyrån vilket sedan in till rätten tillsammans med en ansökan om äktenskapsskillnad. ges De flesta föräldrar tar kontakt med socialbyrån på eget initiativ.

Någon gång hänvisas föräldrar till socialbyrån av advokat eller av

domstol. Möjligheten att träffa avtal är känd och föräldrar får

dessutom vetskap den genom bl.a. familjerâdgivningen och andra

om medlingsorganisationer.

Vad gäller allmänhetens syn socialnämnden är uppfattningen i

Lovisa att man i Finland tar kontakt med socialnämnden i en annan och större omfattning än i Sverige och att socialnämnden i Finland betraktas mer som en allmän serviceinrättning. I Helsingfors tror man att synen på socialnänmden i stort sett är densamma i Sverige och i Finland. Däremot anser man både i Lovisa och Helsingfors att det finns en liten grupp föräldrar som hellre går direkt till domstolen. Det händer även att föräldrar får hjälp med att lösa frågor om vårdnaden m.m. hos socialbyrån men sedan gör en ansökan till domstolen för att få avtalet fastställt genom ett beslut av domstolen. När det genom lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt bestämdes att socialnämnden skulle få möjlighet att fastställa för-

Utredningens överväganden och förslag 109

äldrarnas avtal, hade nämnden redan tidigare rätt att fastställa avtal om underhållsbidrag. Det ansågs därför självklart att nänmden skulle svara även för de avtalen. Socialnämndens nya roll ledde till ett behov nya

av ökade resurser. Något personaltillskott erhölls i allmänhet inte utan de arbetsuppgifterna fick klaras av med befintliga resurser. I

nya Helsingfors var dock situationen något annorlunda. Där bildades en ny byrå inom socialförvaltningen för ändamålet och den fick de resurser fordrades för att handha de nya arbetsuppgifterna. som Sedan möjligheten att träffa avtal infördes har antalet vårdnadsutredningar minskat. Minskningen beror dock även på att det enligt den nya lagen ankommer domstolen att besluta om vårdnadsutredningar. En begäran utredning kan avslås det finns tillräckligt med material om om i domstolen, t.ex. genom föräldrarnas uppgifter. Tidigare skulle vårdnadsutredning göras någon förälder begärde det. Den om arbetskraft frigjorts genom att antalet vårdnadsutredningar blivit som färre motsvarar dock inte socialnämndernas behov av nya resurser.

I ansökan äktenskapsskillnad till domstolen skall föräldrarna

en om redovisa vad de beslutat beträffande barnet. Detta kan ske genom att de in ett avtal som fastställts av socialnänmden eller hänvisar till ger någon annan överenskommelse beträffande barnet. Det är närmast fråga kontroll att föräldrarna i samband med skilsmässan har om en tänkt också frågorna angående vårdnad och umgängesrätt. Har föräldrarna övervägt dessa frågor och anser de att inget beslut behövs,

kan domstolen inte på eget initiativ fatta något beslut utan den vårdnaden fortsätter. Kan äktenskapsskillnad erhållas

gemensamma först efter betänketid, kan domstolen hänvisa föräldrarna till social-

nämnden för avtalsdiskussioner. Äktenskapsskillnad utan betänketid

kan meddelas endast makar utan avbrott bott åtskilda de senaste om två åren.

Utredningen

Vid skilsmässa eller separation kommer de flesta föräldrar fram till en

lösning i fråga om vårdnad och umgänge utan att tvista i domstol eller inledande domstolsförhandling. Å andra sidan finns det efter en tvistiga fall som är så komplicerade att det inte går att nå någon överenskommelse. Om det blir nödvändigt att slita en tvist är det

utredningens uppfattning att domstol är det samhällsorgan som bäst

lämpar sig för att avgöra tvistefrågorna. Det finns emellertid mycket som talar för att det skulle att föra

bort flera tvister från domstolen om man fortsätter på den väg som

slagit in på genom att erbjuda föräldrarna samarbetssamtal. man Utredningens utvärdering samarbetssamtalen visar att sådana samtal av har störst utsikter att leda till avtal, att lyckas, om samtalen kommer till stånd innan ett dornstolsförfarande har inletts. När parterna väl

110 Utredningens överväganden och förslag

befinner sig i domstolen kan tvisten lätt bli mera konfliktfylld än vad den annars skulle vara. Detta förhållande gör det önskvärt med en ordning som skulle leda till att frågor om vårdnad m.m. i största

möjliga utsträckning kunde handläggas i mindre konfliktskapande

former. Ett annat skäl för en ökad hantering av dessa frågor utanför domstolen är att familjemålen tar i anspråk en hel del av domstolarnas resurser och att det därför skulle vara fördelaktigt om domstolarna avlastades sådana mål. Vidare skulle en sådan hantering minska samhällets kostnader för den allmänna rättshjälpen vilka kostnader är betydande. Den möjlighet som finns i Finland för föräldrar som är överens att genom avtal reglera vårdnad, boende och umgänge framstår i detta sammanhang som ett intressant och tänkbart alternativ till domstolsprocessen. Enligt utredningens uppfattning bör en liknande möjlighet införas i Sverige. Det bör ankomma på kommunerna att sörja för att föräldrar får hjälp med att träffa avtal och dessutom att godkänna mellan föräldrar ingångna avtal om vårdnad m.m. En synpunkt som framförts från advokathåll i samband med diskussioner om den finländska modellen är att det för många människor är viktigt att kunna väcka talan om äktenskapsskillnad så att betänketid börjar löpa. Någon inskränkning i denna möjlighet kommer utredningens förslag inte att innebära. Föräldrarna kan själva bestämma om de vill träffa ett avtal om de frågor som tar sikte på vårdnaden m.m. om barnet eller anhängiggöra talan vid domstol genom en gemensam ansökan eller stämning. Vidare är det ingenting som hindrar att föräldrarna under betänketiden får hjälp med att ingå avtal om vårdnad m.m.

Vad skall kunna bli föremål för ett avtal mellan föräldrarna

Föräldrar bör kunna träffa avtal om vårdnaden gemensam eller -

enskild boende och umgänge. Omfattningen av föräldrarnas

-, överenskommelse bör således överensstämma med vad som kan beslutas av domstol. Detta är en förutsättning för att avtalsmöjligheten skall kunna utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt och utgöra ett fullvärdigt alternativ till talan vid domstol. Domstolsutredningen uttalade, som tidigare redovisats, att det torde vara en förutsättning för att ett avtalssystem skall bli lika framgångsrikt som i Finland att socialnämnderna även hjälper till med att räkna ut underhållsbidrag. Liknande synpunkter har framförts till utredningen från advokathåll. I denna fråga måste beaktas att Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen 93 i betänkandet Underhållsbidrag och bidragsför- skott SOU 1995:26 har föreslagit att försäkringskassorna får i

Utredningens överväganden och förslag 111

uppgift att hjälpa enskilda med att räkna ut underhållsbidrag och att

träffa avtal härom. Förslaget innebär att uppgiften förs över från socialnämnderna till försäkringskassorna såvitt avser barn till ogifta föräldrar och att servicen samtidigt utökas till att avse alla barn oavsett deras föräldrar varit gifta eller inte. Beträffande den inverkan om förslaget kan komma att få på möjligheten att träffa avtal om vårdnad m.m. anför utredningen s. 196, att kopplingen mellan kommunernas handläggning underhållsfrågor och deras handläggning av vårdnadsav

och umgängesfrågor inte är speciellt stark i dag. Utredningen

framhåller också, vilket även Vårdnadstvistutredningen erfarit, att

många familjerättshandläggare anser att ekonomiska frågor ofta

försvårar samtal vårdnad och umgänge varför det skulle kunna om fördel att dela upp frågorna på olika organ. Underhållsbidragsvara en

och bidragsförskottsutredningen 93 anför vidare s. 197 att det

givetvis är angeläget att ett samarbete skapas mellan kassorna och socialförvaltningen uppgiften att hjälpa föräldrarna med att räkna om ut underhållsbidragets storlek överförs till försäkringskassan. Det betonas vidare att kassorna inte har kompetens att bearbeta kriser och

konflikter vid separationer och inte heller skall ge sig in på detta område; kassorna skall hantera frågan om barnets försörjning, men

vakna för andra behov och, när det behövs, kunna slussa vidare vara

till lämpligt organ. Enligt Vârdnadstvistutredningens uppfattning skulle det vara en

fördel samtliga frågor tar sikte barnets förhållanden efter om som

skilsmässa eller separation kunde behandlas vid ett och samma

en tillfälle. Emellertid finns det också skäl som talar för att hålla frågor vårdnad, boende och umgänge åtskilda från bestämmande av om underhållsbidrag. Det kan vara en fördel, som familjerättshandläggarna har anfört, att vid samtal med föräldrarna om vårdnad, boende och umgänge kunna undvika diskussioner om ekonomi. Samtalet mellan föräldrarna skulle då bättre kunna fokuseras

barnets bästa. Utredningen anser, bl.a. mot bakgrund av det nu

anförda, att det förhållandet att frågorna om vårdnad, boende och umgänge handläggs vid socialnämnden medan frågorna om underhållsbidrag och bidragsförskott handläggs vid försäkringskassan inte hindrar avtalsordning efter finsk modell införs. Det är emellertid att en viktigt att betona det angelägna i att försäkringskassan samarbetar och, det befmns nödvändigt för att få föräldrar att komma överens om om ett avtal barnet, ett smidigt och obyråkratiskt sätt ger hjälp med om att räkna ut underhållsbidraget. Till det anförda kan läggas att Underhållsbidrags- och bidragsför-

skottsutredningen -93 föreslår ändringar i umgängesförälderns rätt att

tillgodoräkna sig avdrag från underhållsbidraget när barnet varit hos honom eller henne under viss tid. För närvarande gäller att den underhållsskyldige föräldern får göra avdrag från underhållsbidraget om han eller hon har haft barnet hos sig sammanhängande tid av minst fem en

112 Utredningens överväganden och förslag

hela dygn. Denna bestämmelse innebär, enligt vad som framförts till Vårdnadstvistutredningen från flera håll, att den förälder som har barnet boende hos sig motsätter sig sammanhängande umgänge under så lång tid att umgängesföräldern får rätt att göra avdrag på underhållet. Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen 93 föreslår att avdrag underhållsbidraget skall få göras när en umgängesförålder har haft barnet hos sig under minst sex hela dygn under en kalendermânad. Denna bestämmelse bör bidra till ett ökat umgänge mellan barnet och den förälder det inte bor hos. Emellertid kan det enligt Vårdnadstvistutredningens uppfattning finnas anledning att överväga en ordning som innebär att avräkning från underhållsbidraget får ske för varje helt dygn som umgänge ägt rum. Härigenom borde risken helt undanröjas för att den förälder som barnet bor hos av ekonomiska skäl motsätter sig längre sammanhängande perioder av umgänge mellan barnet och den andra föräldern.

Avtalets form och verkan

Avtal om vårdnad, boende och umgänge bör ingås skriftligen och förses med ett fonnellt godkännande. Den skriftliga formen är nödvändig för att föräldrarna skall vara fullständigt klara över vad de kommit överens om och är dessutom en förutsättning för att ett godkännande skall kunna ske. Den skriftliga formen är därutöver

nödvändig för att förändringar beträffande vårdnaden skall kunna anmälas till folkbokföringen. Till denna fråga återkommer utredningen

nedan. För att en möjlighet för föräldrarna att träffa bindande avtal om vårdnaden m.m. skall bli ett fullvärdigt och ofta använt alternativ till att väcka talan vid domstol måste ett godkänt avtal ha samma effekt som ett avgörande av don1stol. Avtalet bör alltså kunna verkställas som ett laga kraft vunnet domstolsavgörande.

Vem skall ansvara för att föräldrar bereds möjlighet att träffa avtal

Det är naturligt att kommunerna får ansvara för att föräldrar får hjälp med att träffa avtal om vårdnad m.m. Socialnämnderna har sedan

länge handlagt faderskapsbekräftelser och ombesörjt vårdnadsut-

redningar. Sedan den 1 mars 1991 har de även ansvaret för att föräldrar kan erbjudas samarbetssamtal. Socialnänmdema bör nu anförtros uppgiften att fastställa avtal om vårdnad, boende och umgänge. Frågan om kommunernas resurser för att klara av den nya rollen återkommer utredningen till. När utredningen i det följande talar om socialnärrmden avses, i överensstämmelse med socialtjänstlagen, den eller de nämnder som

Utredningens överväganden och förslag 113

fullgör socialtjänstens uppgifter enligt socialtjänstlagen 4 § socialtjänstlagen 1980:620. Det bör här anmärkas att det till utredningen har framförts farhågor för att föräldrar i allmänhet inte skulle vara villiga att gå till socialförvaltningen för att få hjälp. Utredningen är inte omedveten om att det finns viss negativ inställning till att utnyttja socialförvaltningens en tjänster. Det har emellertid framkommit att familjerättsenheternas

verksamhet i allmänhet uppfattas som positiv av de människor som har utnyttjat den och att vänder sig dit med förfrågningar inför en

man

skilsmässa eller separation utan att vara i tvist. Till detta kommer att

kommunerna sedan den 1 januari 1995 är ansvariga för att det finns Även inom denna verksamhet,

familjerådgivning inom kommunen.

i allmänhet betraktas som positiv och hjälpande, bör såväl vid som samarbetssamtal eljest kunna lämnas hjälp till föräldrar att träffa som avtal om vårdnad m.m.

Vilken hjälp skall föräldrar få att trájfa avtal

Föräldrar bör få hjälp med att sluta avtal om vårdnad, boende och

umgänge i omfattning gäller för samarbetssamtal. samma som Kompetensen hos dem skall hjälpa föräldrarna att träffa avtal bör som densamma som hos de tjänstemän inom socialförvaltningen som vara leder samarbetssamtal. Motsvarande bör gälla för de fall föräldrar får

hjälp med att träffa avtal inom familjerådgivningens ram.

Om föräldrar kommer till socialförvaltningen är överens om som hur de vill ordna det för barnen, bör de ändå kunna få information

t.ex. innebörden i begreppet gemensam vårdnad, samt erbjudas

om möjlighet att diskutera barnets boende och umgänge. Många gånger är den stora frågan när föräldrar separerar bodelningen. Någon hjälp med frågor om bodelning bör det dock inte ankomma på socialnänmden att länma.

Formen för och innehållet i godkännandet

Föräldrarnas avtal bör godkännas av socialnämnden i den kommun där barnet är bosatt. Socialnämndens godkännande skall ske skriftligt. I

överenstämmelse med vad som gäller sedan den 1 mars 1991 prop. 1990/91:8 43 bet. 1990/91:LU13 s. 34 f beträffande vårdnads-

s. utredningar bör föräldrars avtal om vårdnad, boende och umgänge på socialnämndens vägnar alltid godkännas av en tjänsteman utsedd av socialnänmden. För att underlätta handläggningen och för att tillse att inga väsentliga uppgifter utelämnas bör det finnas en färdig avtalsblankett att använda för föräldrars avtal. Ett exempel på hur en blankett kan

114 Utredningens överväganden och förslag

utformas är den som utredningen inhämtat från Finland se bil. 14.

Det bör dock inte vara någon förutsättning för godkännande ett av avtal att denna blankett används.

Vilken prövning skall göras av föräldrarnas avtal

Vid prövningen om föräldrarnas avtal kan godkännas bör barnets bästa och dess egna önskemål beaktas. Godkännande skall kunna vägras om föräldrarnas överenskommelse kan antas strida mot barnets bästa. Socialnämnden skall antingen godkänna avtalet eller vägra godkännande. Någon möjlighet för socialnämnden att ändra avtalets innehåll i sitt godkännandebeslut bör inte finnas. Detta hänger samman med att det är domstol som skall avgöra tvister mellan föräldrar som inte kan komma överens. Däremot bör socialnämnden, om den anser att det avtalade arrangemanget står i strid mot barnets bästa, försöka förmå föräldrarna att ändra avtalet så att det mot barnets bästa. svarar Lämnar socialnänmden inte sitt godkännande av avtalet får föräldrarna därefter, om de inte själva kan lösa sin tvist, hänvisas till att väcka talan vid domstol.

Ändring av avtal

Ett fastställt avtal bör kunna ändras såväl genom ett nytt avtal som genom ett avgörande av domstol. Ett domstolsavgörande bör kunna ändras inte bara genom ett nytt avgörande av domstol utan även genom ett skriftligt avtal mellan föräldrarna som godkänns av socialnämnden. Härigenom kan föräldrar på ett enkelt sätt ändra ett ingånget avtal eller en domstols dom. Mindre barns förändrade behov av umgänge kan detta sätt lösas smidigt eftersom det för föräldrar i allmänhet sannolikt är lättare att för omprövning vända sig till socialnämnden än till domstol. Möjligheten att avtal ändra ett genom tidigare avtal eller domstolsbeslut kommer således att bidra till ett

smidigt förfarande. Den föreslagna ordningen med avtal möjliggör

även att ett avtals giltighet kan begränsas i tiden och att föräldrarna sedan kan komma tillbaka till socialnämnden för att träffa ett nytt avtal efter avtalstidens utgång. Ett sådant förfarande kan framstå som lämpligt t.ex. om föräldrarna vill pröva hur deras överenskommelser fungerar eller för att beakta det mindre barnets växlande behov av umgänge och kontakt med båda föräldrarna. Avtalet skall givetvis, liksom kan ske i dag med makars överenskommelser, kunna lämnas in i ett äktenskapsmål för att efter domstolens prövning ingå i domen.

Utredningens överväganden och förslag 115

Ekonomiska konsekvenser för föräldrarna

När det gäller frågor vårdnad barn är för många föräldrar de om om ekonomiska frågorna mycket väsentliga. En förutsättning för att ett med möjlighet för föräldrar att träffa bindande avtal om system en vårdnad skall kunna fungera är att de bidragssystem som finns m.m. är konstruerade och tillämpas på ett sådant sätt att de inte hindrar eller försvårar för föräldrar att träffa den överenskommelse som är bäst för barnet. De bidragsformer är i fråga är barnbidrag, bidragsförsom skott, bostadsbidrag och underhållsbidrag. De bestämmelser är utformade så att de kan äventyra en som reglering vårdnad och boende bestämd efter barnets bästa finns i av lagen 1964: 143 bidragsförskott. Bestämmelserna har nära om

samband med bestämmelserna om underhållsbidrag. Bidragsförskott

utgår allmänna medel till barn är bosatta här i landet. De av som

grundläggande förutsättningarna för rätten till bidragsförskott

dem uppställts i 7 kap. 2 § första stycket föräldrabalmotsvarar som ken beträffande skyldigheten att utge underhållsbidrag. Bidragsförskott kan länmas när inte någon föräldrarna eller endast en av dem har av vårdnad barnet. Bidragsförskott länmas då i förhållande till den om förälder inte har vårdnaden. Ytterligare förutsättning för att som en

bidragsförskott skall utgå är att denna förälder inte varaktigt bor

tillsammans med barnet. Bidragsförskott kan lämnas också när båda föräldrarna har vårdnaden barnet gemensamt men barnet varaktigt om bor tillsammans med endast dem. Bidragsförskott lämnas då i en av

förhållande till den andra föräldern. Regleringen av bidragsförskotten

innebär enligt utredningens bedömning oftast inget hinder när det gäller möjlighet för föräldrar att träffa avtal om vårdnad, boende en och umgänge. Det finns dock situationer där denna reglering kan bidra till barnets umgänge med den förälder det inte stadigvarande bor att

tillsammans med begränsas. En sådan situation kan uppstå när föräldrarna bor helt nära varandra. Om barnet då bor hos umgängesföräldern i än fyrtio procent tiden upphör rätten till bidragsför-

mer av skott. Resultatet kan bli att barnets umgänge med den andra föräldern begränsas, kanske mot barnets såväl vilja som bästa.

Övriga konsekvenser av utredningens förslag

Avgörande för möjligheten att införa ordning som innebär att en föräldrar kan träffa avtal vårdnaden är vilka kommunala om m.m. sådan ordning kan kräva. I rådande ekonomiska läge resurser som en med knappa och ständiga diskussioner om nedskärningar och resurser besparingar är det inte realistiskt att lägga på kommunerna ytterligare arbetsuppgift denna ökar kostnaderna utan att kommunen på en om

LD

Utredningens överväganden och förslag

något sätt kompenseras för kostnadsökningen. Till denna fråga återkommer utredningen i avsnitt

Registrering i folkbokföringen av föräldrars avtal

Uppgifter om vem som är ett barns vårdnadshavare framgår av folk-

bokföringsregistret lagen 1990:1536 om folkbokföringsregister vilket förs av Skattemyndigheten som är ansvarig för folkbokföringen folkbokföringslagen l991:48l. För att Skattemyndigheten skall kunna ajourföra folkbokföringsregistret är olika myndigheter ålagda rapporteringsskyldighet. I de fall föräldrar i samband med en faderskapsbekräftelse anmäler till socialnänmden att de vill ha gemensam vårdnad skall socialnämnden meddela detta till skattemyndigheten för registrering. När ett avgörande av domstol om vårdnaden vunnit laga kraft skall domstolen skriftligen meddela skattemyn-

digheten. Även föräldrars överenskommelse vårdnad barn

om om måste registreras i folkbokföringsregistret. Som nyss framgått meddelar redan i dag socialnämnden till skattekontoret föräldrars anmälan i samband med en faderskapsbekräftelse att de vill ha gemensam vårdnad. Samma rutin kan användas när det gäller anmälan av föräldrars avtal om vårdnad. Med hänsyn till försäkringskassans roll när det gäller barnbidrag, bidragsförskott och bostadsbidrag bör föräldrarnas avtal anmälas även dit.

Infomzation om möjligheten att trájjfa avtal om vårdnad m.m.

En förutsättning för att den föreslagna möjligheten för föräldrar att utan medverkan av domstol träffa avtal om vårdnad m.m. skall få

genomslag och utnyttjas i stor omfattning är att denna ordning görs

känd genom information. De informationsinsatser som erfordas bör, i överensstämmelse med vad utredningen i tidigare avsnitt 4.3 anfört, uppdras Socialstyrelsen.

Utredningens överväganden och förslag 117

4.12 Utredning om vårdnad, boende eller umgänge

Utredningens förslag: Den som verkställer en utredning skall i utredningen lämna ett förslag till beslut. Om det framstår som ett lämpligare alternativ kan utredaren i stället redovisa vilka konsekvenser olika beslutsalternativ får för barnet.

I 6 kap. 19 § föräldrabalken regleras domstolens skyldighet att se till att frågor vårdnad och umgänge blir tillräckligt utredda. Beom stämmelsen är tillämplig såväl när föräldrarna tvistar om dessa frågor när de är överens. Innan domstolen avgör ett mål eller ärende om som vårdnad eller umgänge, skall den ge socialnämnden tillfälle att lämna

upplysningar. Behövs ytterligare utredning får domstolen uppdra

socialnämnden eller något annat organ att utse någon att verkställa en sådan utredning. Domstolen får därvid fastställa riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom vilken utredningen skall vara slutförd. Vidare skall domstolen se till att utredningen bedrivs skyndø samt. l Den socialtjänsteman av socialnämnden utses att utföra som vårdnadsutredningen skall själv för utredningen och sända den svara direkt till domstolen. Denna ordning gäller sedan den 1 mars 1991

prop. 1990/91:8, bet. 1990/91:LUl3 då socialnämnden frikopplades från arbetet med vårdnads- och umgängesrättsutredningar. I stället för

att tidigare begära ett yttrande socialnämnden skall domstolen som av uppdra nämnden att föranstalta utredning i målet. numera om en Utredningen skall inte utmynna i ett förslag till domstolen, utan endast innefatta redovisning insamlade och sammanställda fakta och en av upplysningar barnet och dess föräldrar. Härigenom blir det inte om

fråga något yttrande från socialnämnden, utan nämnden får i

om princip inte någon befattning med saken än som arbetsgivare för annan den tjänsteman nämnden utser att utföra utredningen. Den som utredande tjänstemännen skall rapportera direkt till domstolen och skall i varje enskilt fall själv avgöra om det insamlade faktamaterialet skall kompletteras med slutsats från hans eller hennes sida. Som en förutskickades i propositionen s. 45 innebär denna ordning att tid sparas i den redan utdragna och för parterna plågsamma processen. Dessutom har risken för fördjupade motsättningar mellan föräldrarna undanröjts följd att utredningen inte längre behandlas på det som en av

rättegångsliknande tidigare skedde i socialnämnden. Eftersom

sätt som

socialnämnden inte avger något yttrande går inte de sociala myndig-

heternas förtroendekapital förlorat hos den part som yttrandet går

emot. Denna ordning gäller sedan den 1 1991 har mottagits i som mars

stort sett positivt domare, advokater och socialtjänsteman. Till

av

118 Utredningens överväganden och förslag

utredningen har dock i skilda sammanhang från alla yrkeskategorier som är inblandade i handläggningen av vårdnadstvister framförts att vårdnadsutredningen bör innehålla något ställningstagande från den som utfört utredningen. Från domare har anförts att en utredning utan en sammanfattning av vad som framkommit inte ger någon ledning, varför det bör finnas ett ställningstagande eller en konsekvensanalys. Vanliga synpunkter från advokater har varit bl.a. att utan något yttrande från utredaren är utredningen meningslös och att i de fall utredaren inte har uttalat sig tyngs processen av att det måste styrkas

vilken uppfattning utredaren har. Även de tjänstemän på socialförvalt-

ningarna som utför samarbetssamtal och utredningar har anfört att den som gjort utredningen alltid bör uttala sig i en sammanfattning och att denna kan innehålla vilka konsekvenser olika alternativa lösningar innebär för barnet. I den tidigare nämnda propositionen anförde departementschefen s.

45 f att det finns både för- och nackdelar med en ordning som

innebär att utredaren skall ta ställning i tvisten. I många fall, anförde departementschefen, exempelvis då båda föräldrarna är lika lämpliga som vårdnadshavare, tjänar ett ställningstagande från utredarens sida inte något egentligt syfte. Tvärtom kan en preferens för den ena föräldern uppfattas som en nedvärdering av den andra föräldern, något som knappast bidrar till att dämpa de motsättningar som kan finnas. Skulle situationen vara den, fortsatte departementschefen, att föräldrarna i första hand är inriktade på ensam vårdnad men i andra hand kan tänka sig gemensam vårdnad kan det vara direkt olämpligt om vårdnadsutredaren uttalar att en av föräldrarna bör anförtros vårdnaden. Ä andra sidan, anförde departementschefen, det

är ofrånkomligt

att det finns fall då det kan vara av stort värde om utredaren, som är väl insatt i ärendet, redovisar sina egna ståndpunkter. I praktiken går det knappast heller att hindra att en utredare, som anser det vara befogat att på ett eller annat sätt ge uttryck för sin uppfattning. Enligt departementschefens uppfattning bör frågan huruvida utredaren skall lämna något förslag till lösning av vårdnadstvisten bli beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Utredaren får alltså själv bedöma om han eller hon vill komplettera det insamlade faktamaterialet med en egen slutsats. Det är självfallet av yttersta vikt att utredarens arbete bygger på stor lyhördhet och noggrannhet i det enskilda fallet anförde departementschefen. Lagutskottet bet. 1990/91 :LUl3 ställde sig bakom de av departementschefen gjorda uttalandena. Därutöver anförde utskottet s. 37 att föräldrarna inte behöver uppfatta utredningsresultatet helt som avgörande för utgången i målet. Detta kan i sin tur enligt utskottet leda till att motsättningarna mellan parterna, åtminstone under utredningstiden, kan dämpas. I stället blir det domstolen som får dra slutsatserna av utredningsmaterialet.

1995:79 Utredningens överväganden och förslag 119 SOU

Utredningen

Utredningen kan instämma i att värdet av en vårdnadsutredning um-

gängesutredning i allmänhet blir större om den som utfört utred-

ningen också uttalar sina slutsatser i någon form sammanfattning. av

Detta gäller även utredning är inriktad barnets boende,

en som vilket någon gång kan bli följden utredningens förslag i den delen av avsnitt 4.7. Det är i allmänhet utredaren får störst kunskap

se som

föräldrarna och barnet i de avseenden är av avgörande om som

betydelse. Utredningen därför att det bör införas en skyldighet

anser för den utför utredning att länma ett förslag till beslut till som en domstolen. Härigenom kommer de behov och önskemål som finns i denna riktning att tillgodoses. Dock är utredningen medveten om att

preferens för förälder kan uppfattas som en nedvärdering av den

en en andra föräldern och att detta knappast bidrar till att dämpa de motsättningar finns. Mot bakgrund härav bör utredaren, i de fall som det framstår lämpligare än att länma ett förslag till beslut, i stället som kunna redovisa vilka konsekvenser olika beslutsaltemativ kan få för barnet. En sådan möjlighet kan användas såväl när båda föräldrarna bedöms lika lämpliga i det fallet att ett ställningstagande för som som föräldrarna skulle kunna leda till en fördjupad motsättning en av mellan dem till nackdel för barnet. I vissa fall är det emellertid

ofrånkomligt att en utredare redovisar sina ställningstaganden t.ex. om det är uppenbart viss lösning är olämplig för barnet. Möjlig-

att en

heten att peka på olika alternativa besluts konsekvenser tillgodoser

socialnänmdens intresse att även efter vårdnadstvist kunna arbeta en med stöd och hjälp till de föräldrar och barn som varit föremål för en utredning.

Riktlinjer beträffande utredningens bedrivande

I samband med det tidigare redovisade lagstiftningsärendet infördes en

möjlighet för domstolen att lämna riktlinjer för hur en vårdnadsutred-

ning skall bedrivas. Denna möjlighet utnyttjas, enligt vad utredningen

inhämtat, endast undantagsvis. I de fall riktlinjer meddelas avser dessa att utredningen skall miljön hos resp. förälder eller att en t.ex. avse utredning skall ta sikte endast tiden efter tidigare. Trots detta en uppfattas möjligheten att meddela riklinjer som värdefull och anledning saknas att vidta någon förändring i den delen.

I vilken omfattning yrkas förordnas vårdnadsutredning

resp.

Domstolarna beslutar inte alltid om utredning när det föreligger en tvist vårdnad eller umgänge. Enligt flertalet av de domare som utom

120 Utredningens överväganden och förslag

redningen har varit i kontakt med måste det finnas någon mening med en utredning och i annat fall görs försök att avstyra ett yrkande om en sådan. Emellertid är de mål som kommer till domstolen i dag i allmänhet sådana att det fordras någon form utredning för att rätten av skall kunna ta ställning. De advokater som utredningen har intervjuat

uppgav att de inte alltid framställer yrkanden vårdnadsutredning

om en när det föreligger en tvist. Det finns enligt flera advokater fall där det

är onödigt med en vårdnadsutredning t.ex. när barnet är så gammalt

att vad som behövs är information om vad barnet vill. Det är väsentligt att domstolen förordnar om utredning endast i de fall där det är nödvändigt. Att detta är tanken redan enligt gällande

lagstiftning framgår av 6 kap. 19 § andra stycket tredje meningen där

det sägs att domstolen får förordna utredning "Om det behövs om ytterligare utredning" från socialnänmden utöver upplysningar. Utredningen föreslår en mindre redaktionell ändring i den aktuella lagtexten för att markera att förordnande om utredning skall göras med urskillning och endast när det är nödvändigt för tvistens avgörande. I de fall utredning beslutas kan domstolen många gånger sannolikt begränsa utredningens omfattning genom att lämna riktlinjer beträffande dess bedrivande.

Innehållet i vårdnadsutredningar

Till utredningen har framförts att vårdnadsutredningarna ofta innehåller för mycket partsberättelser och för lite information om barnet. Utredningen vill för sin del understryka att det inte bör förekomma en

redovisning sida upp och sida ner av föräldrarnas uppgifter. I den mån dessa uppgifter inte är nödvändiga för sammanhanget eller utredarens

ställningstaganden kan vad föräldrarna har berättat vanligen samman-

fattas. Detta särskilt med tanke att föräldrarnas uppgifter ändå kommer domstolen till del vid huvudförhandlingen. I detta sammanhang kan det finnas anledning att erinra om förslaget

i propositionen Barns rätt att komma till tals prop. 1994/95:224 som

innebär att det skapas garantier för att barn får komma till tals i mål och ärenden i domstolar. Enligt förslaget införs i lagstiftningen

uttryckliga bestämmelser om barns rätt att komma till tals i bl.a. mål om vårdnad och umgänge. En domstol skall, enligt propositionen, när den skall avgöra vad som är till barnets bästa ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Vidare föreslås att den som verkställer utredning i sådana mål och ärenden skall, om det

inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa den

för rätten. Genom förslaget i propositionen tillgodoses önskemålet att barnet bör bli mer framträdande i vårdnadsutredningar. Utöver det nu anförda kan tilläggas att Socialstyrelsen har i Allmänna râd 1985:2 lämnat råd och rekommendationer till kommunerna beträffande

Utredningens överväganden och förslag

utförandet av samarbetssamtal och vårdnadsutredningar. Med anledning av bl.a. vad Vårdnadstvistutredningen anfört finns skäl att

se över och omarbeta dessa råd och rekommendationer.

4.13 Övriga frågor

4.13.1 Kontaktperson vid umgänge

I samband med att en domstol beslutar om umgänge mellan ett barn och en förälder som inte är vårdnadshavare förordnar domstolen ibland att umgänget, under kortare eller längre tid, skall ske i närvaro av en tredje person. Ofta lyder beslutet att umgänget skall utövas i närvaro av en person som utses av socialnämnden. Anledningen till att ett sådant villkor ställs upp skiftar, men det är alltid avsett som ett skydd för barnet, t.ex. när ett litet barn och umgängesföräldern inte har haft kontakt under lång tid eller när det föreligger risk för olovligt bortförande av barnet. Utredningen tar i det följande inte ställning för i vilka fall och under vilka omständigheter en kontaktperson bör förordnas att närvara vid umgänge, utan behandlar förfarandet i samband med förordnandet och då främst frågorna om en domstol kan ålägga en kommun att utse en kontaktperson och vilka kontakter som bör förekomma mellan domstolen och kommunen socialnänmden innan ett beslut om umgänge kombineras med förordnande om kontaktperson. Socialtjänstkommittén anför i sitt huvudbetänkande Ny socialtjänstlag SOU 1994: 139 beträffande kontaktperson vid umgänge s. 427 följande.

Vi har också anledning att något kommentera de s.k. tingsrättsuppdragen. Härmed avses ärenden där tingsrätten vid sitt

beslut utgått ifrån att socialnämnden utser tredje person" att närvara när utdömd umgängesrätt utövas. I likhet med

vad som framförts från många andra håll anser vi att ett

beslut eller en dom i umgängesfrågan alltid bör föregås av

ett samråd med socialförvaltningen. Regeringen har nyligen

tillkallat en utredning med uppgift att utvärdera 1991 års reform av föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge.

Enligt vår mening bör tingsrättsuppdragen inte behandlas

av oss utan av den aktuella utredningen. Vi avser därför att göra denna utredning uppmärksam att frågan om tingsrättsuppdrag behöver övervägas närmare.

Socialtjänstkommittén har i en skrivelse den 7 april 1995 till Vård-

nadstvistutredningen anfört följande.

122 Utredningens överväganden och förslag

I förslaget till ny socialtjänstlag finns en bestämmelse om socialtjänstens skyldighet att tillhandahålla s.k. "personligt stöd" 5 kap. 8 §. Denna insats innefattar bl.a. kontaktperson/kontaktfamilj. Eftersom de s.k. tingsrättsuppdragen inte är frivilliga i vanlig bemärkelse utan syftar till att skydda barnet kan det enligt vår bedömning finnas anledning att komplettera förslaget till ny socialtjänstlag med en uttrycklig bestämmelse om socialtjänstens skyldighet att utse kontaktperson i sådana situationer. En sådan bestämmelse skulle ev. kunna tillföras 7 kap. som innehåller särskilda regler till skydd för underåriga. Hur en sådan bestämmelse bör vara utformad får bestämmas av hur insatsen som sådan regleras i föräldrabalken. Vi har därför avstått från att lägga

något förslag i denna del utan har ansett att frågan om

tingsrättsuppdrag bör övervägas närmare i anslutning till översynen av bestämmelserna i Föräldrabalken.

Högsta domstolen har uttalat NJA 1987 s. 15 och NJA 1991 C 90 att allmän domstol inte kan ge något föreläggande för socialnänmden att utse kontaktperson vid utövande av umgänge. Högsta domstolen uttalade i NJA 1987 s. 15 också, att om domstol förordnat att umgängesrätten skall utövas i närvaro av person som utses av socialnämnden, har nämnden vid behandlingen av frågan om utseende av sådan person att utgå från att umgänge skall äga rum i den utsträckning och på det sätt som domstolen beslutat och att detta är i överensstämmelse med barnets bästa. Det ankommer sålunda inte på nämnden, anförde Högsta domstolen, att göra en egen bedömning av lämpligheten av den beslutade umgängesrätten och låta en sådan bedörrming inverka på frågan om utseende av person som skall närvara vid utövandet. Justitieombudsmannen har återkommande behandlat frågan om en domstol kan ålägga en kommun att utse en kontaktperson. I beslut den 30 augusti 1994, dnr 43-1994, anför JO följande.

I socialnämndens övergripande ansvar enligt 3 och 12 §§

socialtjänstlagen ligger en skyldighet att medverka till att ett barns behov av umgänge med sin förälder blir tillgodosett. Om en domstol förordnat att umgänge mellan förälder och barn skall utövas i närvaro av en person som utses av socialnänmd, har nämnden vid behandlingen av frågan om utseende av en sådan person att utgå från att umgänge skall äga rum i den utsträckning och på det sätt som domstolen har beslutat och att detta är i överensstämmelse med barnets bästa. Det ankommer alltså inte på socialnämnden att göra en egen bedömning av om det beslutade umgänget är lämpligt eller inte och låta en sådan bedömning inverka på

frågan om utseende av kontaktperson.

A andra sidan kan allmän domstol inte ålägga socialnärnnden att utse en kontaktperson. Socialnämnden bör se domsto-

Utredningens överväganden och förslag 123

lens förordnande som en begäran om nämndens medverkan. Om umgänge inte kan komma till stånd i enlighet med domstols förordnande beroende på att nämndens medverkan inte kan påräknas måste umgängesfrågan omprövas av domstolen. För att undvika att en sådan situation uppkommer är det viktigt att ett förordnande hos domstol föregås av en

kontakt med socialnämnden se NJA 1987 15.

s.

I detta sammanhang vill utredningen erinra om att domstolen är skyldig och har till uppgift att se till att frågor om umgänge blir tillbörligt utredda och att besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet. En föreskrift om att umgänge skall ske i närvaro av en kontaktperson bör meddelas endast när det verkligen föreligger behov av en sådan, t.ex. om det finns en risk för att barnet olovligen bortförs, och efter samråd med socialnämnden. Frågan kontaktom person är inte sådan att parterna disponerar över den, utan det ankommer på domstolen att pröva behovet och nödvändigheten samt besluta därom. En föreskrift kontaktperson vid umgänge får därför om inte beslutas endast på medgivande av part som villkor för umgänge.

Att besluta om kontaktperson på medgivande medför dessutom att

socialnämndens resurser tas i anspråk för uppdrag där nämndens medverkan inte behövs, vilket kan få den konsekvensen att nämnden saknar nödvändiga resurser i de fall där det verkligen är befogat med kontaktperson. Om tingsrätten finner att det är nödvändigt att besluta att umgänge

skall ske i närvaro av en kontaktperson bör alltid i enlighet med vad

- Justitieombudsmannen, och Socialtj anfört kontakt tas med socialnärrmden för att höra efter om nämnden kan åta sig det uppdrag som tingsrätten avser att besluta om. Förordnar domstolen att umgänget skall ske i närvaro av en person som utses socialnämnden av utan att först ha kontrollerat med nämnden att den har möjlighet att åta sig uppdraget, kan detta, i de fall nänmden förklarar att den saknar

möjlighet att efterkomma tingsrättens begäran, få den konsekvensen

att någon verkställighet av domstolens förordnande om umgänge inte kan ske. Detta kan i sin tur få till följd kanske blir att en ny process nödvändig, vilket medför skada för barnet och dess föräldrar samt onödiga kostnader för samhället. Socialtjänstkommitténs förslag uttrycklig bestämmelse att en om socialnämndens skyldighet att utse en kontaktperson vid umgänge skall införas i socialtjänstlagen och en motsvarande bestämmelse i föräldrabalken kräver noggranna överväganden. Utredningen saknar underlag för en bedömning av behovet sådan reglering varför av en

frågan bör utredas i annat sammanhang. Vårdnadstvistutredningen vill dock anlägga några synpunkter som bör beaktas vid ställningstagandet till frågan kontaktperson vid

om

umgänge bör lagregleras.

124 Utredningens överväganden och förslag

En föreskrift att umgänge skall ske i närvaro av en kontaktperson brukar ges om det finns risk för att barnet vid umgänget kan komma

att olovligen föras bort inom eller ut ur landet se prop. 1992/93: 139

s. 37 när det varit en längre tids avbrott i kontakten mellan barnet och umgängesföräldern i detta fall sker förordnande för en över- -

gångstid samt vid hämtande och lämnande av barnet när föräldrarnas

konflikt är sådan att de inte kan mötas. I betänkandet Barnets rätt 2

Om föräldraansvar m.m. SOU 1979:63 s. 81 f anfördes, att i de fall

föräldrarnas förhållande till varandra medför att umgänget blir en konfliktskapande faktor mellan dessa som barnet kan ta skada av, torde kontaktperson kunna fylla en viktig funktion. Om det även i andra en fall, annat än undantagsvis, förordnas om kontaktperson saknar utredningen närmare kunskap om. Lagutskottet behandlade våren 1993 bet. 1992/92:LU22 ett motionsyrkande om att umgängesrätt i större utsträckning än för närvarande skall förenas med föreskrift om att kontaktperson skall finnas med när umgängesrätten utövas. Lagutskottet, som avstyrkte bifall till motionsyrkandet, anförde s. 33.

Utskottet erinrar att gällande rätt innebär att domstolen

om när den beslutar om umgänge kan föreskriva att umgänget skall ske i närvaro av t.ex. en av socialnämnden utsedd person. Likaså kan rätten föreskriva att umgänge får utövas

endast i Sverige se som exempel rättsfallen NJA 1969 s.

455 och NJA 1981 s. 916. Den föreslagna ändringen i 6 kap. 15 § FB syftar till att umgängesbeslut i framtiden skall utformas med särskilt beaktande av risken för att barnet t.ex. förs utomlands av den umgängesberättigade föräldern.

Det finns därför skäl att utgå från att umgängesbesluten i

framtiden i än större utsträckning kommer att förenas med särskilda villkor med krav på närvaro av annan person.

Utskottet förutsätter att en utvärdering av rättspraxis i

umgängesfrågor kommer till stånd i lämpligt sammanhang med anledning av den nu föreslagna ändringen i FB:s umgängesregel. Om det därvid skulle visa sig att det föreligger behov av lagändringar i syfte att möjliggöra att umgänget i större utsträckning förenas med särskilda föreskrifter utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen med erforderliga förslag.

Mot bakgrund av det nu anförda måste ett ställningstagande till den aktuella frågan föregås av en inventering dels av i vilka fall domstol beslutar att umgänge skall ske i närvaro av kontaktperson, dels av i vilka fall det föreligger ett behov därav. Vilka konsekvenser skulle det medföra för kommunen om en skyldighet införs att efter domstols förordnande utse kontaktperson vid umgänge Det kan antas att resursåtgången kommer att bli beaktansvärd eftersom kontaktperson i allmänhet behövs utanför ordinarie

Utredningens överväganden och förslag

arbetstid, på kvällar och helger. Till det anförda kan läggas att det nu redan i dag kan vara svårt för socialnämnden att finna lämpliga personer för uppdragen som kontaktperson. Ytterligare omständigheter som måste övervägas är om domstolen skall vara skyldig att samråda med socialnämnden innan den meddelar ett beslut att umgänge om

skall ske i närvaro av en kontaktperson eller nämnden till följd

om att domstolens beslut automatiskt blir förpliktad att förordna kontakten person. I samband med övervägande av denna fråga måste noga utredas om en utökad möjlighet för domstolarna att besluta om kontaktperson kommer att leda till dels att kontaktperson förordnas "för säkerhets skull" i de fall det saknas tillräckligt underlag för ett antagande att behovet finns, dels om kommunens resurser kommer att tas i anspråk i en sådan omfattning att det påverkar möjligheten att utse kontaktperson i de fall detta verkligen är befogat.

4.13.2 Familjedomstolar

Till utredningen har framförts synpunkter på och önskemål att mål om

om vårdnad och umgänge bör handläggas i särskilda familjedomstolar

eller familjenärrmder med särskild sammansättning och kompetens för de aktuella frågorna. I Nordiska rådet framlades den 25 november 1992 ett medlernsförslag om uppgörelser utanför domstolen barnens framtid vid om föräldrarnas skilsmässa A 1026/j. I medlemsförslaget anförde förslagsställarna följande.

Vi anser att de största problemen för barn och familj inte

löses genom lagstiftning. Enligt vår mening bör skilsmässor och upplösning av sarnboförhållanden avdramatiseras. Man bör försöka få föräldrar att utanför domstolar träffa avtal och uppgörelser om barnens framtid tryggar barnens rätt till som två föräldrar och barnens och föräldrarnas livskvalitet. För att uppnå detta anser vi att borde inleda försöksverkman en samhet med "familjerätter" i Norden. Denna familjerätt skulle kunna bestå av personer med juridisk, social och

barnpsykologisk kompetens. Föräldrarna som tänker

separera borde vara skyldiga att före separationen vända sig till denna instans, vars uppgift är att tillse att en uppgörelse kommer till stånd beträffande de gemensamma barnens framtid samt även föräldrarnas ekonomiska förhållanden.

Av Nordiska Ministerrådets verksamhetsberättelse för år 1994 framgår

att Nordiska rådet meddelande rekommendation 21/ 1993/j

om nr rekommenderat Nordiska Ministerrådet att tillse att de nordiska

ländernas lagstiftning familj erättens område koordineras på de flesta möjliga områden, att tillse att arbetsgruppen arbetar med förslag

som

126 Utredningens överväganden och förslag

till en uppdatering av den nordiska äktenskapskonventionen från år 1931 påskyndar detta arbete så mycket som möjligt samt att tillse att det införs en samarbetsvägledning för föräldrar som önskar separation eller skilsmässa eller vill flytta från varandra. Vägledningen bör ha formen ett erbjudande som också kan vara till gagn för familjer där av enighet har uppnåtts. Med anledning av denna rekommendation anför Nordiska Ministerrådet i verksamhetsberättelsen följande.

De nordiska ländernas familjerättsliga lagstiftning bör harmoniseras så långt som möjligt. Ett sådant arbete sker i 1990 års nordiska arbetsgrupp om familjerättsliga frågor. Arbetsgruppen koncentrerar nu sina ansträngningar på en reformering av 1931 års äktenskapskonvention. Beträffande samarbetssamtal för föräldrar som skall separera kan nämnas att det i Norge och Sverige är obligatoriskt att erbjuda sådana till föräldrarna. I Finland finns medling som kan användas i samband med skilsmässa. I Danmark är medling i samband med separation eller skilsmässa inte obligatorisk. I Island är medling obligatorisk vid skilsmässa. Inom ramen för medlingen kan också frågor om barnen tas upp. Ministerrådet föreslår att rekommendationen avskrivs.

Liknande tankar som de i förslaget i Nordiska rådet har framförts i

riksdagen se bl.a. bet. 1992/93:LU22 och prot. 1992/931114 s. 116 f

avseende svar på en interpellation om vårdnadstvister m.m.. Med anledning av bl.a. en motion om tillskapande av en familjenämnd med kommunalt huvudmannaskap inom socialtjänsten erinrade lagutskottet

bet. 1992/93:LU22 27 f vad Domstolsutredningen anfört om

s. om den finländska modellen. Lagutskottet uttalade att de överväganden pågick inom regeringskansliet beträffande det fortsatta utredningssom arbetet den finländska modellen som Domstolsutredningen förordat av inte borde föregripas varför utskottet avstyrkte bifall till motionsyrkandet.

betänkande behandlade lagutskottet s. 27 f med anledning

I samma av en motion frågan om att, efter förebild från Australien, tillskapa särskilda familjedomstolar med tillgång till egna utredningsresurser och specialister i bl.a. sociala frågor och psykologi. Lagutskottet, som avstyrkte bifall till motionen, anförde följande.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att utskottet i samband med en studieresa till Australien i september 1992 gavs tillfälle till information om de australiska familjedomstolarna. En sådan domstol består av en chefsdomare samt andra domare. Till domare i en familjedomstol får utses endast domare i andra federala eller delstatsdomstolar eller vissa advokater. Som ett ytterligare kvalifikationskrav gäller att domaren genom sin utbildning,

Utredningens överväganden och förslag 127

erfarenhet och personliga läggning skall lämpad vara att handlägga familjemål. Vid domstolen skall vidare finnas

anställda familjerådgivare trained counsellors, i regel

som har akademiska examina i ämnen såsom psykologi och socialkunskap. Vid domstolen tjänstgör också notarier

registrars. Reglerna för handläggningen vårdnadsmål

av utgår från att parterna så långt det är möjligt skall försöka

komma överens i vårdnadsfrågan. Rådgivning och medling

är därför obligatorisk alla tvistiga vårdnadsmål. Intentionerna i lagstiftningen synes ha uppnåtts, och i omkring 95 % av alla mål enas föräldrarna om vem dem skall ha av som vårdnaden om barnen. Rådgivningen och medlingen utförs av de vid familjedomstolen anställda familjerådgivarna. Vid sammanträdena deltar också i regel parternas juridiska ombud. Vid medlingen får parterna först information om gällande regler på området. Sex veckor därefter träffar parterna familjerâdgivaren på nytt, varvid påbörjar man

själva förhandlingsarbetet. I de fall där parterna inte kan komma överens om vårdnaden kommer målet att handläggas

av en domare, som innan han avgör tvisten kan besluta om

en vårdnadsutredning. En sådan utredning utförs i regel av

en vid domstolen anställd notarie. Enligt utskottets mening fimis det onekligen vissa fördelar med det australiska systemet med specialdomstolar för familjemål. Det är emellertid ytterligt tveksamt systemet om kan passa in i den svenska domstolsorganisationen. Därtill kommer att det australiska systemet bygger delvis en

annan rättstradition än det svenska. De tankegångarna

som

förs fram i motionen ligger inte heller i linje med de ställningstaganden riksdagen tidigare gjort beträffande den framtida svenska domstolsorganisationen. Våren 1990 uttalade justitieutskottet vid behandlingen proposition

av 1989/90:71 om några processrättsliga frågor i sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:JuU32 vill att man slå vakt om principen om de allmänna domstolarnas breda

sakliga kompetens och den därmed sammanhängande tanken

att en domare bör ha så djup kunskap och god överblick över hela det juridiska fältet möjligt. Under är som senare har justitieutskottet vid ett stort antal tillfällen behandlat frågan om specialdomstolar, senast våren 1992

bet. 199l/92:JuU20. Justitieutskottets ställningstaganden innebär att man i princip har den uppfattningen att antalet

specialdomstolar bör minska.

Enligt utredningens uppfattning finns det anledning att närmare utreda

förutsättningarna för att tillskapa ett system med familjenänmder eller

särskilda familj edomstolar och konsekvenserna härav. En omständighet som talar för detta är betydelsen av att det finns särskild kunskap av olika slag juridisk, psykologisk tillgänglig vid avgörande - m.m. - av frågor om vårdnad, boende och umgänge. En omständighet är annan

128 Utredningens överväganden och förslag

vad som redovisas i lagutskottets betänkande beträffande förhållandena i Australien där föräldrarna enas i nittiofem procent av alla mål om vårdnad. Även i andra länder finns specialdomstolar eller andra särskilda processuella regler för mâl om vårdnad och umgänge som kan värda att studera. Vårdnadstvistutredningen har emellertid vara

inte uppfattat sitt uppdrag så att denna fråga skulle studeras närmare.

Inte heller har den tid som stått utredningen till buds medgett några sådana överväganden. Det är emellertid ingenting som hindrar att man slår in på den väg utredningen föreslår och i ett senare sammansom hang tar frågan ett system med farniljenänmder eller särskilda upp om familjedomstolar. De ändringar föreslås skulle kunna bli ett steg som vågen mot ett nytt system med om inte precis familjedomstolar - någon form för samordnad behandling av samtliga frågor som kan uppkomma vid skilsmässa eller separation.

14 Verkställighetsfrågor

En konsekvens utredningens förslag när det gäller möjligheten för av domstol att besluta barnet skall bo tillsammans med blir att om vem även ett sådant avgörande måste kunna verkställas enligt de regler som finns i 21 kap. föräldrabalken verkställighet av domar eller beslut. om Som utredningen tidigare anfört i avsnitt 4.11 beträffande föräldrars avtal vårdnad fordras, för att avtalsmöjligheten skall bli ett om m.m. alternativ till att väcka talan vid domstol, att ett godkänt avtal skall kunna verkställas ett laga kraft vunnet domstolsavgörande. För som att verkställighet skall kunna ske även domstols beslut om boende av och föräldrars avtal om vårdnad, boende och umgänge föreslår av

utredningen följdändringar i 21 kap. föräldrabalken.

15 Övergångsbestämmelser

Några särskilda ikraftträdandebestämmelser behövs inte enligt utredningens bedömning. Även i de mål inletts före ikraftträdansom det bör domstolen kunna tillämpa de reglerna. Detta kan leda till nya bl.a. att domstolen inte bifaller ett yrkande från en förälder om att den vårdnaden skall upplösas. Eftersom samtliga frågor om gemensamma vårdnad, boende, umgänge och tillstånd att flytta utomlands skall avgöras utifrån vad som är bäst för barnet medför ett omedelbart ikraftträdande inga nackdelar. Tvärtom kan det innebära fördelar i det att domstolen, i stället för att tillerkänna en av föräldrarna ensam vårdnad, kan låta den gemensamma vårdnaden bestå men samtidigt besluta vem barnet skall bo tillsammans med och om umgänge om mellan barnet och den förälder som barnet inte bor tillsammans med.

5 Sekretess vid samarbetssamtal

Utredningens förslag: Vid samarbetssamtal inom socialtjänsten

kan familjerådgivningssekretess enligt 7 kap. 4 § andra stycket

sekretesslagen tillämpas. För att denna sekretess skall bli lika effektiv inom socialtjänsten som familjerådgivningen görs ett tillägg till 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken som innebär att den inom socialtjänsten leder ett samarbetssamtal inte får som höras vittne vad som anförtrotts honom eller henne under som om samtalet.

5.1 Bestämmelser om sekretess, m.m.

Sekretess gäller enligt sekretesslagen l kap. l § i "det allmännas

verksamhet. Med sekretess förstås ett förbud att röja en uppgift, det sker muntligen eller att en allmän handling oavsett om genom lämnas ut eller något annat sätt. Förbudet träffar varje form av röjande. Det är uppgifternas innehåll och förekomst i ett visst sammanhang bestämmer om de skall skyddas. De behöver således som

inte fästa på ett papper eller elektroniskt registrerade för att

vara omfattas sekretess, utan även uppgifter som framförs muntligen och av som inte dokumenterats omfattas av sekretess. Till förbudet att röja hemlig uppgift har kopplats ett förbud att en i övrigt utnyttja sekretessbelagda uppgifter utanför den verksamhet där

sekretessen gäller 1 kap. 4 §. En uppgift som har hämtats in för en

verksamhet får alltså inte utan vidare användas för en annan verksamhet.

Förbudet att röja eller utnyttja en sekretessbelagd uppgift gäller för

myndigheten där uppgiften är sekretessbelagd samt för en person som på grund bl.a. anställning hos myndigheten deltar eller har deltagit av i myndighetens verksamhet och därigenom fått kännedom om

uppgiften l kap. 6 §.

Uppgift för vilken sekretess gäller får inte röjas för en enskild i annat fall än i lagen eller i lag eller förordning till person som anges

vilken sekretesslagen hänvisar l kap. 2 §. Sekretess gäller även mellan olika myndigheter l kap. 3 § första

stycket. Sekretess kan gälla också inom en och samma myndighet, om

den är uppdelad i verksamhetsgrenar som är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra l kap. 3 § andra stycket.

5 15-0559

130 Sekretess vid samarbetssamtal

Vad som avses med självständiga verksamhetsgrenar inom

en

myndighet anges inte i lagen och några åskådliga exempel till ledning för tillämpningen bestämmelsen har inte lämnats

av i lagens för-

arbeten. Regelns tillämplighet på den kommunala organisationen

behandlades i propositionen 1981/82:186, vilken dock inte ledde till

lagstiftning beträffande ifrågavarande bestämmelse. I den propositio-

nen uttalades s. 47 i fråga om socialtjänsten att det endast mera

sällan inom förvaltningen under Socialnämnd lär förekomma

en en

organisatorisk uppdelning på olika verksamhetsgrenar. JO har

i ett beslut JO 1985/86 320 uttalat att de olika

s. verksamhetsgrenarna inom en socialförvaltning inte är att självständiga i den

anse som

mening som avses i 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen. Regelns tillämpning uppmärksammades i samband med tillkomsten

av

kommunallagen prop. 1990/912117 43 bet. 1990/91:KU38

s.

s. 36. Kommunallagen kommunerna frihet att organisera den eller

ger de kommunala nämndernas verksamhet efter andra grunder än den

verksamhetsindelning som sekretesslagen bygger på. Regeringen uttalade därvid att sekretessreglerna i och för sig inte hindrar

en ordning med en friare nämndorganisation. Lagrådet och konstitutions-

utskottet motsatte sig inte de principerna för den kommunala nya

organisationen, men framhöll att översyn sekretesslagen ändå

en av

framstår som behövlig för att komma till rätta med de problem

som

en integrerad nämndorganisation kan medföra.

Bestämmelser om sekretess inom socialtjänstens område finns i

7 kap. 4 § sekretesslagen. Enligt paragrafens första stycke gäller

sekretess inom socialtjänsten för uppgifter enskildas personliga om förhållanden. Sådana uppgifter får inte lämnas det inte står klart ut om att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. I paragrafens tredje stycke finns redogörelse en för vad som förstås med socialtjänst och där bl.a. verksamhet anges som enligt lag handhas av socialnärnnd. Härmed socialnämndens avses

befattning med t.ex. ärenden rörande vårdnad prop. 1979/80:2, del

A, s. 180 Den sekretess gäller enligt första stycket kallas som allmänt socialtjänstsekretess och gäller i samband med socialnänmatt den verkställer utredningar vårdnad eller umgänge. om

I 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen regleras sekretessen inom

den kommunala farniljerådgivningen familjerådgivningssekretess

- -,

dvs. den särskilda familjerädgivning handhas kommuner,

som av

landsting, församlingar eller kyrkliga samfälligheter prop. 1979/ 80:2,

del A, s. 185; jfr prop. 1993/94:4 7 Bestämmelsen hindrar s.

emellertid enligt propositionen inte tjänsteman i rådgivnings-

att en

verksamheten i viss utsträckning kommunicerar med inom

annan denna verksamhet utan hinder sekretessen. Utrymmet härför är av

enligt propositionen ytterst begränsat.

Enligt 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken får vissa yrkes-

utövare inte höras som vittnen om något anförtrotts dem i deras som

Sekretess vid samarbetssamtal 131

yrkesutövning eller de erfarit i samband därmed annat än om det

som

är medgivet i lag eller den till förmån tystnadsplikten gäller

om vars

samtycker till det. Det gäller bl.a. psykologer, psykoterapeuter samt kuratorer vid familjerådgivningsbyråer, som drivs av kommuner, landsting, församlingar och kyrkliga samfälligheter. Dock gäller vittnesplikt för dessa i mål angående brott, för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Enligt 38 kap. 2 § andra stycket rättegångsbalken gäller motsvarande förbud att förelägga dessa yrkesutövare att förete skriftlig handling som innehåller uppgifter av

här aktuellt slag.

5.2 Sekretessreglerna vid samarbetssamtal

5.2.1 Lagförarbeten, m.m.

Utredningen barnens rätt anförde i betänkandet Barnets rätt 2 Om om föräldraansvar SOU 1979:63, beträffande sekretess vid m.m. samarbetssamtal s. 99, att väsentlig förutsättning för att samen

arbetssamtalen skall kunna genomföras ett ändamålsenligt sätt tycks

föräldrarna känner att de kan lämna ut sig själva samtalsvara att

ledarna utan risk för att de uppgifter som de lämnar under samtalen

används mot dem i framtiden. Enligt utredningen bör inga uppgifter lämnats vid samtalen få användas i en vårdnadsutredning och som deltagit i samtalen bör inte användas som utredare om personer som inte föräldrarna och berörd samtalsledare är ense om detta. De

uppgifter kommit fram vid samarbetssamtalen bör enligt

som

utredningen bli sekretesskyddade och samtalsledare bör i detta

avseende likställas med och anses som familjerâdgivare. I propositionen vårdnad och umgänge prop. 1981/82: 168, som

om följde på betänkandet från utredningen om barnens rätt, betonades att förutsättning för samarbetssamtal är att föräldrar kan känna en förtroende för samtalsledarna och vågar anförtro sig dem. Följande anfördes beträffande frågan om sekretess s. 49.

Enligt 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen 1980:100 gäller ett särskilt starkt sekretesskydd för uppgifter som har lämnats i förtroende vid familjerådgivning eller som har inhämtats i samband med sådan rådgivning. Vid samarbetssamtal e.d. bedrivs i sådana mera organiserade former som

det är fråga får uppgifter som kommer fram i

som nu om samband med dessa samtal anses åtnjuta det sekretesskydd gäller enligt den nämnda bestämmelsen. Någon särskild som

bestämmelse sekretess för dessa uppgifter behövs därför

om inte.

132 Sekretess vid samarbetssamtal

Frågan om vilken sekretess som skall gälla vid samarbetssamtal

behandlades ingående i promemorian Vårdnad och umgänge

Ds

1989:52 s. 39

Frågan hur samarbetssamtalen arrangeras är naturligtvis av stor betydelse för vilket värde de skall ha. Det spelar stor roll att de som deltar i samtalen kan göra det med fullt förtroende för dem som leder samtalen och för att vad som kommer fram vid samtalen inte i ett skede kan senare användas mot dem. I många kommuner organiseras verksamheten på ett sådant sätt att samtalsledarna i ett enskilt fall

aldrig kommer i fråga för vårdnadsutredning i fall.

samma Då kan parterna erhålla den sekretess gäller inom som

familjerådgivningen jfr 7 kap. 4 § andra stycket sekretessla-

gen, 1980: 100. Det betyder att varje uppgift som en person har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband

med rådgivningen är hemlig oavsett det skulle till

om vara men för den enskilde eller inte om uppgiften kommer ut. En samtalsledare som är bunden av den sekretess gäller för som

familjerådgivning kan inte heller lämna uppgifter till

en annan Verksamhetsgren inom socialtjänsten. Vad denne får veta kan alltså inte användas i en kommande vårdnadsutredning.

Vissa undantag finns dock. Det viktigaste omnämns i 14

kap. 1 Enligt denna paragraf hindrar inte sekretessen att

en uppgift länmas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. En sådan uppgiftsskyldighet har kommunala familjerådgivare enligt 71 § tredje

stycket socialtjänstlagen. Den bestämmelsen innehåller en

anmälningsplikt för dem, om de i sin verksamhet får

kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet. Enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen har en familjerådgivare möjlighet att göra anmälan till polis- eller åklagarmyndighet om de misstänker att vissa brott, bl.a. misshandelsbrott och sedlighetsbrott, har begåtts mot någon under 18 år. Sekretes-

sen utgör här inte något hinder mot anmälan, någon

men

anmälningsplikt föreligger inte.

Att familjerâdgivare och deras biträden i regel inte får höras som vittnen om vad de har erfarit i samband med

rådgivningen följer av 36 kap. 5 § andra stycket rättegångs-

balken. Den uppläggning av samarbetssamtalen som har nu

beskrivits, med s.k. familjerådgivningssekretess, är inte den

enda modell som förekommer. I de flesta fall förhåller det sig i stället på det sättet att samtalsledaren har till uppgift att

också göra en vårdnadsutredning ifall samarbetssamtalen inte leder fram till en lösning. För dessa sarnarbetssamtal gäller enbart vanlig socialtjänstsekretess 7 kap. 4 § första stycket

sekretesslagen. Detta innebär att uppgifter som samtalsledaren har fått under samarbetssamtalen inte får lämnas ut om

Sekretess vid samarbetssamtal 133

det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den

enskilde eller någon honom närstående lider men. Presumtioär med andra 0rd för sekretess, även den inte är lika nen om

familjerådgivningssekretessen. I detta fall kan dock

stor som

samtalsledaren använda uppgifterna i vårdnadsutredning

en eftersom verksamheten med samarbetssamtal inte är någon

från den övriga socialtjänsten självständig verksamhet. I princip får uppgifterna också användas inom socialförvalt-

ningen i andra ärenden barnen eller föräldrarna. som avser Som uttalades i 1981/82: 168 s. 49 torde den förra prop.

modellen med s.k. familjerådgivningssekretess vara den

lämpligaste. Det är givet att förutsättningarna för att samarbetssamtalen skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt underlättas, föräldrarna vet att de kan anförtro sig om

samtalsledarna utan risk för att de uppgifter som de lämnar förs vidare och eventuellt används emot dem, exempelvis vid avgöranden vårdnaden eller umgänge. Det fram-

senare om står också allmänt som lämpligast att samarbetssammera

talen inte uppfattas integrerad del av en utredning

som en vårdnad eller umgänge utan som en insats inom socialom tjänstens vid sidan denna utredning jfr JO:s ämbetsram av berättelse 1985/86 s. 275.

Vid remissbehandlingen promemorian Ds 1989:52 berörde elva av

av trettiotvå remissinstanser särskilt sekretessfrågan och av dessa ansåg

sju att samarbetssamtal bör föras under familjerådgivningssekretess. I propositionen Vårdnad och umgänge prop. 1990/91:8 genom

vilken förslaget kommunerna skall bli skyldiga att sörja för att samarbetssamtal framlades för riksdagen behandlades inte frågan om -

under vilken sekretess samarbetssamtal bör föras. Lagutskottet bet.

1990/91:LUl3 15 underströk, med anledning av ett motionsyrkans. de, vikten kommunerna så långt möjligt erbjuder de föräldrar av att

så önskar samarbetssamtal med familjerådgivningssekretess.

som

5.2.2 Socialstyrelsens allmänna råd

diskuterar i Allmänna råd 1985:2 "Vårdnad och

Socialstyrelsen -

Samarbetssamtal och vårdnadsutredningar" frågan om umgänge. samarbetssamtal och sekretess. Socialstyrelsen tar inte ställning för under vilken sekretess samarbetssamtalen bör föras, men betonar

vikten i de fall samarbetssamtal bedrivs under familjerådav att de tjänstemän leder samtalen inte har någon

givningssekretess som kontakt med familjen. I alla fall med socialtjänstsekretess är

annan samarbetssamtalen, anförde Socialstyrelsen, inte någon från den övriga

socialtjänsten självständig verksamhet, och föräldrarna bör upplysas vilken sekretess som gäller innan samtalen påbörjas. Möjligheten

om

frångå principen att samtalsledare inte kan fortsätta kontakten med

att

134 Sekretess vid samarbetssamtal

familjen som vårdnadsutredare kan enligt Socialstyrelsen

frångås bara om tre särskilda villkor samtidigt är uppfyllda: Båda föräldrarna önskar att samtalsledaren skall göra utredningen, 2. föräldrarna ger samtalsledaren tillstånd att använda sig all den information de har av fått i ärendet och de betydelse i vårdnadsutredsom anser vara av ningen, och samtalsledarna göra

accepterar att vårdnadsutredningen.

Om inte alla dessa tre villkor är uppfyllda måste enligt Socialstyrelsen nya handläggare utses för att göra vårdnadsutredningen.

5.2.3 Justitieombudsmannens uttalanden

Justitieombudsmannen JO har vid ett flertal tillfällen gjort uttalanden om vilken sekretess bör användas vid samarbetssamtal. som I ett beslut den 4 mars 1985 anförde JO följande.

Lagstiftarens synsätt att samarbetssamtalen är fristående från utredningen får betydelse i sekretesshänseende. Uppgifter som lämnas av parterna under samarbetssamtalen omfattas

av bestämmelserna i 7 kap. sekretesslagen SekrL. Enligt 7

kap. 4 § SekrL gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, det inte står om klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider Inom kommunal

men. familjerådgivning gäller sekretess för uppgift enskild har

som lämnat i förtroende eller har inhämtats i samband med som

rådgivningen. Bestämmelserna innebär för familj erådgivarens

del att han eller hon är förhindrad att delta i både samarbetssamtal och utredning i ärenden, såvida inte den samma

enskilde efterger sekretessen. För socialtjänsteman,

en som

inte är familjerådgivare, föreligger inget motsvarande hinder, eftersom socialtjänstsekretessen inte är lika absolut som familjerådgivningssekretessen. Emellertid talar enligt min uppfattning sakliga skäl för det bör råda

att vattentäta skott mellan samarbetssamtal och utredning. Föräldrar som riskerar att uppgifter, lämnade under samarbetssamtal, används i en eventuell kommande utredning kan inta en

avvaktande hållning gentemot samtalsledarna. Det föreligger också risk att man anpassar sin hållning i saken till vad

man

uppfattar som bäst med hänsyn till att samtalsledarna

även är

vårdnadsutredare. Detta inte konfliktbearbetningen.

gagnar De flesta kommuner som sysslar med samarbetssamtal tycks vara överens om att samtalsledarna inte också bör göra

utredningen. Om samtalsledarna övergår till att göra utredning något

-

som jag alltså inte anser ändamålsenligt får detta i så fall

endast ske efter en överenskommelse med föräldrarna, innan samarbetssamtalen inleds. Det måste alltså redan från början stå klart för föräldrarna vad de sig in på. Som

ger framgår

Sekretess vid samarbetssamtal 135

det sagda torde också krävas att föräldrarna har samtyckt av till att uppgifter som lämnats under samarbetssamtalen används i utredningen.

I ett beslut den 24 november 1993 2522-1993 anförde JO att samarbetssarntal i allmänhet genomförs under förutsättning att vad som sägs inte handläggarna förs vidare till domstolen eller till dem som av eventuellt utför en vårdnadsutredning. Det är fråga om en form senare förtroendesekretess och i princip kan handläggarna inte lämna av någon information rörande de enskilda som deltagit i samtalen anförde JO vidare. Enligt JO medför den omständigheten att båda föräldrarna samtidigt kan ha varit närvarande vid enskilda sarntalstillfällen inte något annat. JO uttalade i det aktuella beslutet att de sarnarbetssamtal familjerättsenheten, på tingsrättens uppdrag, anordnade är att som jämställa med sådan familjerådgivning för vilken sekretess gäller enligt 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen. I ett beslut den 15 december 1994 3280-1993 behandlade JO frågan vilken sekretess som skall gälla när socialförvaltningen om anordnat samarbetssamtal. I sitt beslut återgav JO den del av JO:s beslut den 4 mars 1985 som citerats ovan. Härefter uttalade JO

följande.

Jag instämmer i vad JO Sverne uttalade. Till närmare utveckling min på rättsläget vill jag tillägga följande. av syn Sekretess gäller som regel inte inom en myndighet. Detta innebär dock inte att personal inom t.ex. socialtjänsten fritt

med varandra kan diskutera enskilda ärenden Corell m.fl.,

Sekretesslagen, 1 uppl. s. 88. Från huvudregeln att sekretess inte råder inom en myndighet görs undantag när det gäller lämnande av uppgifter mellan en myndighets verksamhetsgrenar är att anse som självständiga i förhållande till som varandra. Om det under socialnämnden finns en sådan

självständig Verksamhetsgren som ansvarar för samarbets-

samtalen torde det inte råda någon tvekan om att sekretess gäller t.ex. gentemot familjeråttsenheten som utför en

vårdnadsutredning rörande samma föräldrar se bl.a.

Socialstyrelsens allmänna råd 1985:2, Vårdnad och umgänge, s. 77 f och 1991:4, Sekretess, s. 54 Som anförts ovan är kommunerna sedan 1991 skyldiga att erbjuda föräldrar samtal under sakkunnig ledning för att försöka nå en lösning i frågor rörande barnet. Hur verksamheten organiserats är enligt min mening inte avgörande för

sekretessbedömningen. Familjerâdgivningssekretess torde

kunna gälla också för vad som förekommer vid samarbetssamtal vid socialförvaltningen även om de inte bedrivs inom

självständig Verksamhetsgren. När domstol förordnat om

en samarbetssamtal, utan samband med begäran om vårdnadsutredning, torde samtalsledarna därför inte utan vidare till

136 Sekretess vid Samarbetssamtal

domstolen lämna redogörelse för vad förekommit en som om samband med eller under utredningsarbetet finner skäl ta upp en diskussion med föräldrarna möjligheten nå om att en överenskommelse och om en socialsekreterare i t.ex. ett

barnavårdsärende diskuterar familjeförhållandena med

föräldrarna. Vilken sekretess gäller måste bedömas med som

hänsyn till bl.a. samtalens inriktning och syfte, formerna för

samtalen och huruvida de kan del eller led ses som en av ett

i annat ärende hos förvaltningen.

5.3 Sekretessen i

praktiken

Socialstyrelsen riktade våren 1987 enkätundersökning till alla

en

landets då 284 kommuner för att därigenom kartlägga och i så

om fall hur Samarbetssamtal bedrevs. Resultaten från enkäten redovisades

i skriften Samarbetssamtal vid vårdnads- och umgängestvister,

Redovisning av en enkät Socialstyrelsen redovisar 1988:17. Av enkäten, som gällde förhållandena år 1986, framgick bl.a. i 217

att

kommuner användes Samarbetssamtal vid handläggning vårdnads-

av

eller umgängestvister, Socialtjänstsekretess användes i 179 kommuner och familjerådgivningssekretess i 54; ett mindre antal kommuner använde båda formerna. En förklaring till att socialtjänstsekretess användes i så stor omfattning fallet personalbrist

som var angavs vara

vilket medförde att möjlighet saknades att byta handläggare

om ärendet ledde till utredning. Ett kommunerna ansåg det onödigt par av

att diskutera sekretessfrågan vid sarnarbetssamtal eftersom

ena parten

alltid har möjlighet att vid förhandlingen i domstol eller inför sin advokat upprepa vad som kommer fram vid samtalen under familje-

rådgivningssekretess. Med anledning vad framkom av som av

undersökningen anförde Socialstyrelsen i rapporten Familjerådgivning Samarbetssamtal SoS rapport 1989:10 51 f den höga andel

- s. att kommuner som använder socialtj änstsekretess är anmärkningsvärd med

hänsyn till att man i lagens förarbeten definierat Samarbetssamtal som bearbetning av konflikter skild från utredningen. Socialstyrelsen

anförde vidare i rapporten s. 58 f att de uppgifter framkommit

som

om hur många parter talar för att sekretessfrågorna inte har

som enas, den betydelse man kanske trott beträffande samarbetssamtal. Vad

gällde frågan om familjerådgivnings- eller socialtjänstsekretess ansåg Socialstyrelsen att det knappast är realistiskt att ha så högt uppställda mål beträffande sekretesskyddet förutsatts i förarbeten

som m.m. Flertalet kommuner använde enligt Socialstyrelsen socialtj änstsekretess med till synes goda resultat. Såvitt avser förhållandena år 1993 framgår det

av Socialstyrelsens enkätundersökning bil. 13 att i mer än 70 procent kommunerna

av

Sekretess vid samarbetssamtal 137

erbjuds familjerna samarbetssamtal med enbart socialtjänstsekretess. Endast drygt 15 procent av kommunerna anser att de kan erbjuda

familjerådgivningssekretess. Som en kommentar till dessa uppgifter

anför Socialstyrelsen i utredningen att det inte finns belägg för att föräldrarna skulle föredra att ha samma samtalsledare och vårdnadsutredare. Däremot uttrycker många kommuner det som en svårighet att inte ha organisatoriska och personella resurser att skilja på samarbetssamtal och vårdnadsutredning. I samband med familjerådgivningens kommunalisering förekommer att samarbetssamtalen underordnas farniljerâdgivningen medan handläggningen av vårdnadsutredningen blir kvar inom socialtjänsten. I några fall har detta skett genom att flera kommuner gemensamt driver familjerådgivning.

5.4 Utredningen

Utredningen delar den uppfattning som kommit till uttryck i tidigare utredningar och lagförarbeten att samarbetssamtal bör föras under

familj erädgivningssekretess. Föräldrarna bör i varje fall, vilket numera är Socialstyrelsens uppfattning, ha möjlighet att välja om de vill att samarbetssamtal skall föras under socialtjänstsekretess eller farniljeråd-

givningssekretess. Detta ligger också i linje med vad lagutskottet uttalade bet. 1990/91:LU13 i samband med det lagstiftningsärende vilket kommunerna ålades att sörja för att föräldrar kan genom erbjudas samarbetssamtal. I de fall samarbetssamtal förekommer vid familjerådgivning som

drivs av kommunerna gäller enligt 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen familjerâdgivningssekretess. Samtalsledaren får i ett sådant

fall inte röja vad han eller hon fått kännedom om under samarbetssamtalet såvida inte föräldrarna ger sitt medgivande. Motsvarande begränsning gäller såvitt avser vittnesplikten. Samtalsledarna får alltså inte höras vittnen något som anförtrotts dem i deras yrkessom om utövning eller de erfarit i samband därmed med det undantaget som

att vittnesplikt gäller angående brott för vilket inte är föreskrivet

lindrigare straff än fängelse i två år. Det sagda innebär att anledning

saknas att i sekretesshänseende vidta några ytterligare åtgärder för de fall samarbetssamtal äger rum inom den kommunala familjeråd-

givningen.

Frågan om samarbetssamtal kan föras med familjerådgivnings-

sekretess inom socialtjänsten är mera komplex. I dag förekommer det

i del kommuner. Några uppgifter om vad som förekommit vid

en samtalet lämnas då inte ut och Samtalsledaren verkställer inte en eventuell vârdnadsutredning utan uttryckligt samtycke från föräldrarna. Även de samarbetssamtal äger inom socialtjänsten kan, som rum som JO anförde i beslut den 15 december 1994, föras med familjeråd-

138 Sekretess vid samarbetssamtal

givningssekretss om det under socialnämnden finns en självständig Verksamhetsgren som ansvarar för sarnarbetssamtalen. Sekretess råder då t.ex. mot familjerättsenheten som utför vårdnadsutredning

en rörande samma föräldrar. Emellertid torde, i överensstämmelse med

vad JO anförde i samma beslut, familjerådgivningssekretess kunna

gälla också för vad som förekommer vid samarbetssamtal vid socialförvaltningen även om samtalen inte bedrivs inom självständig en Verksamhetsgren. Samtalsledarna får i ett sådant fall inte utan vidare till domstolen länma en redogörelse för vad förekommit vid som samtalen. Detta stämmer väl överens med vad som tidigare förutsätts

i förarbeten och med JO:s uttalanden i övrigt. En förutsättning för att

familjerådgivningssekretss skall kunna gälla är i allmänhet att samtalsledaren, om samtalet misslyckas, inte utan föräldrarnas

medgivande verkställer vårdnadsutredning. Vidare får samtalsledaren

diskutera vad som förekommit med sina kollegor i endast mycket begränsad omfattning och inte i något fall med en handläggare som har kontakt med den aktuella familjen. Även när det gäller annan

handledning måste försiktighet iakttas så att information från

sam-

arbetssamtalet inte sprids till en person som kan komma att handlägga en kommande utredning. Vårdnadstvistutredningen anser således att redan de gällande sekretessbestämmelserna i 7 kap. 4 § sekretesslagen gör det möjligt att låta samarbetssamtal inom socialtjänsten ske under familjerådgivnings-

sekretess. Någon ändring av dessa bestämmelser är därför inte nödvändig. Däremot kan det behövas information och hos samtalsledare fördjupade kunskaper om sekretesslagen i detta avseende. Något sekretessproblem uppstår givetvis inte föräldrarna redan om från början väljer att samarbetssamtalet skall ske under socialtjänstsek-

retess. samarbetssamtalet är då inte någon från den övriga social-

tjänsten fristående verksamhet.

För att familjerådgivningssekretessen skall gälla fullt ut för

samarbetssamtal som äger rum inom socialtjänsten fordras att samtalsledarna inte vid vittnesförhör inför domstol kan tvingas att avslöja vad som förekommit vid samtalet. Av det förhållandet att en

samtalsledare är bunden av familjerådgivningssekretessen torde

nämligen inte följa att denne är undantagen från vittnesplikt enligt 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken. De nuvarande undantagen

från vittnesplikten tar sikte på särskilda befattningshavare och såvitt gäller farniljerådgivning kuratorer vid den kommunala familjeråd-

givningen. Bestämmelsen bör därför kompletteras med ett tillägg rörande samtalsledare inom socialtjänsten.

6 Konsekvenser av utredningens förslag

Med utgångspunkt i den utvärdering av samarbetssamtalen som utredningen har gjort och som bygger bl.a. på den av Socialstyrelsen gjorda bedömningen av samarbetssamtalens samhällsekonomiska konsekvenser samt erfarenheterna från Finland, bedömer utredningen att de framlagda förslagen kommer att innebära reella besparingar, framför allt för staten. Syftet med utredningens förslag är att föräldrar som inte själva kan enas i frågor om barnen, innan de vidtar rättsliga åtgärder t.ex. kontaktar advokat, skall vända sig till socialnämnden för att få hjälp med att komma överens om hur de skall ordna det för barnen. De personellt och ekonomiskt resurskrävande vårdnadsutredningarna kommer då att bli färre till antalet och resurser frigörs som i stället kan användas till att hjälpa föräldrar att komma överens. Till detta kan läggas även att många avtal om vårdnad, boende och umgänge kommer att träffas i anslutning till samarbetssamtal. Kommunens kommer då inte att belastas utöver den tid som åtgår för resurser samtalet. Det kan emellertid antas att personalbehovet i kommunerna kommer att öka något, i vart fall inledningsvis. Dels kommer vissa utbildningsinsatser att bli nödvändiga, dels kommer sannolikt en del föräldrar som i och för sig inte är i tvist men som ändå vill få förhållandena om barnet reglerat, t.ex. beträffande umgänge inom för en gemensam vårdnad, att träffa avtal om detta. Om ramen ökningen blir bestående beror bl.a. på hur många föräldrar ytterligare som kommer att använda samarbetssamtal, hur många föräldrar som kommer att begagna sig av möjligheten att träffa avtal som godkänns av socialnänmden och om kommunerna använder en eller två samtalsledare. Någon närmare bedömning av förslagens ekonomiska konsekvenser för kommunerna går inte att göra. Föräldrarnas möjlighet att träffa bindande avtal om vårdnad, boende och umgänge kommer enligt utredningens bedömning att leda till en minskning av antalet sådana mål vid domstolarna. Någon närmare kvantifiering eller ekonomisk bedömning är emellertid inte möjlig att göra. Minskningen av måltillströrrmingen kommer dock att inträda först efter tid. Utredningen bedömer nämligen att domstolarna en inledningsvis kommer att få en del nya mål där en förälder, som inte har del i vårdnaden, genom talan mot den andra föräldern, vill få detta till stånd. Någon ökad belastning för domstolarna till följd härav kommer inte att uppstå eftersom domstolarna avlastas de mål där

140 Konsekvenser av utredningens förslag

föräldrarna själva kan träffa avtal som de sedan kan få godkänt av socialnärrmden. Utredningens förslag kommer att medföra att flera föräldrar vid skilsmässa eller separation löser frågorna om barnen utan att anlita advokat eller annat juridiskt biträde. Detta kommer att medföra besparingar när det gäller statens kostnader för den allmänna rättshjälpen. För att möjliggöra för kommunerna att behålla en god servicenivå och fortsatt hög standard sarnarbetssamtalen bör en del av de besparingar som utredningens förslag kommer att innebära för staten, komma kommunerna till del. Den stora vinsten med utredningens förslag, bl.a. möjligheten för föräldrar att träffa avtal om vårdnad m.m. och betoningen av samarbetssamtalen, går inte att mäta i pengar. Denna vinst är att barn i allt större utsträckning kommer att slippa att bli föremål för det lidande som en process vid domstol mellan föräldrarna i allmänhet innebär för barnet.

7 Författningskommentarer

7.1 Förslag till lag ändring i föräldrabalken

om

6 kap. Om vårdnad, boende och umgänge 2 a § Vid dom eller beslut enligt detta kapitel skall vad som är bäst för

barnet avgörande för rättens ställningstaganden. Rätten skall

vara fästa avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt

med båda föräldrarna. Vid beslut om umgänge skall rätten beakta

risken för att barnet i samband med utövande av umgänge utsätts för

övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller annars far illa.

Rätten skall vidare ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Paragrafen är har behandlats i avsnitt 4.4. Den är översom ny gripande och gäller i alla mål och ärenden enligt 6 kap. föräldrabalken. Som följd härav har de särskilda anvisningarna i skilda en paragrafer att domstolen skall beakta barnets bästa tagits bort. Vid om

domstolens ställningstagande till frågor om vårdnad, boende, umgänge

och tillstånd till utlandsvistelse skall vad som är bäst för barnet vara avgörande.

Till paragrafen har överförts 6 a § som anger att domstolen vid

bedömningen vad som är bäst för barnet skall fästa avseende av särskilt vid barnets behov en nära och god kontakt med båda förav

äldrarna. Vidare har till paragrafen överförts 15 § fjärde stycket som

att domstolen vid beslut om umgänge skall beakta risken för att anger barnet i samband med utövande av umgänge utsätts för övergrepp,

olovligen bortförs eller kvarhâlls eller annars far illa. Några sakliga

ändringar är inte avsedda. Bestämmelserna har kommenterats i avsnitt 4.8.

Till paragrafen har förts också de genom propositionen Barns rätt

att komma till tals prop. 1994/95:224 föreslagna bestämmelserna 10 d § och 15 § innebär att domstolen vid bedömningen av som frågor vårdnad och umgänge skall ta hänsyn till barnets vilja med om beaktande barnets ålder och mognad. Genom bestämmelsen av säkerställs att hänsyn tas till barnets vilja i mål om vårdnad, boende, umgänge och tillstånd till utlandsvistelse. Bestämmelsen har, såvitt umgänge, behandlats i avsnitt 4.8. avser

142 Författningskommentarer

3 § Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, dessa om är gifta med varandra, och i annat fall modern Ingår av ensam. föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott vårdnaden en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, inte den om gemensamma vårdnaden upplöses enligt 7 eller 8

Tidigare angavs i paragrafens andra stycke att domstolen, i de fall barnet även efter domen på äktenskapsskillnad skulle stå under båda föräldrarnas vårdnad, i domen skulle erinra om att vårdnaden alltjämt var gemensam. Denna skyldighet för domstolen har tagits bort. Frågan har behandlats i avsnitt 4.5.2.

5 §

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna gemensam vårdnad eller endast en av dem ensam vårdnad och vill någon föräldrarna

av att vårdnaden skall ändras skall rätten besluta vårdnaden. Frågor om om ändring i vårdnaden enligt detta stycke prövas på talan av en av

föräldrarna eller båda.

Ar gemensam vårdnad bäst för barnet, skall rätten, om föräldrarna

har gemensam vårdnad, låta denna bestå eller i annat fall förordna

om gemensam vårdnad, även om en av föräldrarna motsätter sig en sådan ordning. I mål om äktenskapsskillnad får rätten utan yrkande anförtro vårdnaden om barnet en av föräldrarna, om gemensam vårdnad är

uppenbart oförenlig med barnets bästa. Att socialnämnden kan godkänna avtal om vårdnad framgår

av 17 b

Paragrafen ersätter nuvarande 5 och 6 §§. Den har behandlats i avsnitt 4.5.

Av paragrafens första stycke framgår att den

gemensamma vårdnaden inte automatiskt skall upplösas om någon av föräldrarna begär det. Bestämmelsen anger i stället att domstolen beslutar om vårdnaden. Detta innebär att regelsystemet blir mer flexibelt och att domstolen i varje enskilt fall kan beakta samtliga omständigheter som inverkar barnets bästa. Domstolen ges således större handlingsfrihet än tidigare. Utgångspunkten för domstolens ställningstagande är att föräldrarna skall ha gemensam vårdnad när sådan vårdnad framstår som det bästa för barnet. Detta markeras av ett nytt andra stycke som anger att domstolen kan besluta om gemensam vårdnad även om en av

föräldrarna motsätter sig en sådan ordning. En förutsättning för ett

sådant förordnande mot en förälders vilja är att gemensam vårdnad är

Författningskommentarer 143

bäst för barnet. Motsätter sig båda föräldrarna gemensam vårdnad

saknas förutsättningar för denna vårdnadsform.

Som angetts under 2 § skall domstolens ställningstaganden a grundas på vad är bäst för barnet. Fall då gemensam vårdnad inte som är förenlig med barnets bästa berörs i avsnitt 4.5.2 liksom vilken

betydelse bör tilläggas det förhållande att en förälder motsätter sig som vårdnad. gemensam

Genom den lydelse paragrafen erhållit blir det möjligt för en fader

vid barnets födelse inte är gift med barnets moder att få gemensom vårdnad barnet modern motsätter sig detta. Barnets sam om även om fader kan väcka talan mot modern om gemensam vårdnad och

därigenom få del i vårdnaden även mot moderns bestridande.

Domstolen skall vid sin prövning faderns yrkande beakta barnets av bästa. Även de omständigheter utredningen berört i avsnitt 4.5.1 som bör beaktas av domstolen. I ett nytt fjärde stycke erinras om att föräldrar har möjlighet att

enligt 6 kap. 17 b § föräldrabalken träffa avtal om vårdnad. Be-

stämmelsen utgör erinran att föräldrarna själva skall försöka en om lösa sina tvister barnet i samförstånd innan rättsliga åtgärder om vidtas.

7 § Om förälder vid utövandet vårdnaden om ett barn gör sig en av skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i ombarnet på ett sätt medför bestående fara för barnets sorgen om som hälsa eller utveckling, skall rätten besluta ändring i vårdnaden. om Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i första stycket dem, skall rätten anförtro vårdnaden den en av andra föräldern Brister också den föräldern i omsorgen om ensam. barnet på det i första stycket, skall rätten flytta över sätt som sägs vårdnaden till eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. en Står barnet under endast förälders vårdnad, skall rätten i fall som en

i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern

avses

eller, det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade

om vårdnadshavare.

Frågor ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas

om

talan socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om

av

äktenskapsskillnad mellan föräldrarna eller i andra mål som avses i

5§.

Som följd att 6 § upphört att gälla har hänvisningen i 7 §

en av -

fjärde stycket till den paragrafen tagits bort.

-

10 § Står barnet under vårdnad eller två särskilt förordnade vårdnadsav en havare och vill någon barnets föräldrar eller båda få vårdnaden av överflyttad till sig, skall rätten besluta om vårdnaden.

144 Författningskommentarer

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden.

I paragrafens första stycke andra meningen angavs tidigare att domstolen inte fick flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt om någon av dem motsatte sig gemensam vårdnad. Denna begränsning har tagits bort i överensstämmelse med vad gäller enligt 5 som Utrymmet för domstolen att besluta vårdnad mot om gemensam en förälders vilja när barnet enligt 7 § stått under vårdnad eller två av en särskilt förordnade vårdnadshavare torde dock begränsat. vara Orden efter vad som är bäst för barnet" har utmönstrats ur paragrafens första stycke. Anledningen härtill har kommenterats under 2 a Någon saklig ändring är inte avsedd.

10 b § En särskilt förordnad vårdnadshavare har rätt att på begäran bli entledigad från uppdraget. Om barnet har två särskilt förordnade vårdnadshavare och någon av dem vill att vårdnaden inte längre skall skall rätten vara gemensam, på talan av en av dem eller båda anförtro vårdnaden dem. en av Rätten kan också i mål om äktenskapsskillnad mellan vårdnadshavarna utan yrkande förordna om vårdnaden enligt vad har sagts, som nu om gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

I paragrafens andra stycke första meningen anges inte längre att vårdnaden om barnet skall anförtros de särskilt förordnade en av vårdnadshavarna "efter vad som år bäst för barnet. Anledningen härtill har kommenterats under 2 a

13 § Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad sägs som i 11 eller 12 § gälla dem tillsammans. Den vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med får dock besluta i frågor ensam som

gäller den dagliga omsorgen om barnet.

Ar en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vårdnaden som gäller annat än den dagliga och inte utan olägenhet omsorgen kan uppskjutas, bestämmer den andre ensam. Denne får dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, inte om barnets bästa uppenbarligen kräver det.

I ett tillägg till första stycket anges att den vårdnadshavare som barnet bor tillsammans med får ensam besluta i frågor gäller den dagliga som omsorgen om barnet. Till följd härav har en följdändring gjorts i paragrafens andra stycke. Bestämmelsen har behandlas i avsnitt 4.6 och utgör ett förtydligande av gällande rätt. Den är inte avsedd att

Fötfattningskommentarer 145

reglera förhållandena vid umgänge. När barnet umgås med den förälder som barnet inte stadigvarande bor tillsammans med får givetvis den föräldern ensam besluta i frågor som gäller den dagliga omsorgen om barnet i samband med umgänget.

14 a § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och bor föräldrarna inte tillsammans skall rätten, på talan av en av dem eller båda, besluta vem barnet skall bo tillsammans med. Att socialnämnden kan godkänna avtal om boende framgår av 17b

Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 4.7. Genom bestämmelsen i första stycket görs det möjligt för domstolen att besluta föräldrarna barnet skall bo tillsammans med. Ett sådant om vem av beslut kan bli aktuellt när föräldrar som har gemensam vårdnad om barnet inte kan enas om var barnet skall bo eller om föräldrarna vill få sin överenskommelse boende fastställd domstolen. Även i de om av fall domstolen mot en förälders vilja finner att barnet bör står under föräldrarnas gemensamma vårdnad kan det bli aktuellt att besluta om barnets boende. Domstolen kan dock inte ex ofñcio besluta om boende utan det fordras ett yrkande. Finner domstolen att skäl talar för att vårdnaden barnet bör vara gemensam även mot en förälders om önskan, bör föräldern på lämpligt sätt beredas möjlighet att framställa ett yrkande om boende. I andra stycket erinras att föräldrar har möjlighet att enligt 6 om kap. 17 b § föräldrabalken träffa avtal om boende.

15 § Barnet har rätt till umgänge och annan kontakt med en förälder som det inte bor tillsammans med eller med någon annan som står barnet särskilt nära. Barnets föräldrar och vårdnadshavare har ett ömsesidigt för att barnets behov umgänge och annan kontakt så långt ansvar av möjligt tillgodoses. Om särskilda skäl inte talar mot det skall den som barnet bor tillsammans med lämna sådana upplysningar rörande barnet som kan främja umgänget.

Paragrafen utfornming. Den har behandlats i avsnitt har getts en ny 4.8. Genom att ange att barnet har rätt till umgänge och annan kontakt med förälder det inte bor tillsammans med, eller med någon en som annan som står barnet särskilt nära, betonas att umgänget är till för barnet samt att det är barnets intressen och behov som är avgörande. Någon självständig rätt för en förälder att ha umgänge med ett barn finns inte. I paragrafen lyfts fram och betonas det ansvar barnets föräldrar har att tillse att barnets umgänge och annan kontakt med en förälder det inte bor tillsammans med tillgodoses. Kravet båda som

146 Författningskommentarer

föräldrarna understryker att även umgängesföräldern har ett ansvar för att kontakten med barnet upprätthålls. Beslut om umgänge skall kunna meddelas även i de fall föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet, se kommentaren till 15 a Domstolen kan således besluta om umgänge även mellan barnet och en förälder som är vårdnadshavare men som barnet inte bor stadigvarande tillsammans med. I denna paragraf har vårdnadshavare därför ersatts med en förälder som barnet "bor tillsammans med" respektive förälder som barnet "inte bor tillsammans med". Bestämmelsen täcker även barnets umgänge med en inte vårdnadshavande förälder när vårdnaden tillkommer någon annan är barnets föräldrar, dvs. en särskilt förordnad vårdnadshavare. I paragrafen har därför angetts att såväl föräldrar som vårdnadshavare har ett ansvar för att umgänget fungerar.

15 a § Motsätter sig den som barnet bor tillsammans med det umgänge som begärs av en förälder som barnet inte bor tillsammans med, beslutar rätten på talan av denna förälder i frågan om umgänge. Motsätter sig den som barnet bor tillsammans med det umgänge som begärs av någon annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan om umgänge. Om särskilda skäl föreligger, kan rätten besluta om annan kontakt än umgänge mellan barnet och en förälder som barnet inte bor

tillsammans med, såsom telefonkontakt, brevväxling och liknande.

Att socialnämnden kan godkänna avtal om umgänge framgår av J 7 b

Paragrafen är ny. Till den har överförts delar av 15 § andra och

tredje styckena som reglerar domstolens behandling av frågor om umgänge. Bestämmelsen i 15 § fjärde stycket om att domstolen vid beslut om umgänge skall beakta risken för att barnet i samband med utövande av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller annars far illa har förts till den nya inledande bestämmelsen i 2 a Paragrafen har behandlats i avsnitt 4.8.

Första stycket anger under vilka förutsättningar domstolen kan

besluta om umgänge mellan barnet och en förälder. Som närmare behandlats i avsnitt 4.8 skall umgänge kunna fastställas mellan barnet och en förälder även om barnets föräldrar har gemensam vårdnad. En förutsättning för att detta skall kunna ske är att barnet inte bor tillsammans med den förälder som begär att umgänget skall fastställas. Detta innebär att umgänge kan fastställas av domstolen oavsett om den förälder som barnet inte bor tillsammans med är barnets vårdnadshavare. Till följd härav anges i paragrafen att domstolen kan besluta om umgänge mellan barnet och en förälder som det inte bor tillsammans med.

Föüattningskommentarer 147

I ett nytt tredje stycke öppnas en möjlighet för domstolen att besluta om annan kontakt mellan barnet och en förälder det inte bor tillsom sammans med. Möjligheten tar sikte främst på annan kontakt än direkt fysiskt umgänge, t.ex. kontakt genom brev, telefon eller liknande. En sådan möjlighet kan säkerställa att barn som bor långt ifrån sin ena förälder får tillgång till viss kontakt med denna. Bestämmelsen kan tillämpas även i de fall en direkt kontakt mellan barnet och en förälder kan vara skadlig. Den kan också användas när det föreligger hinder för umgänge på grund av risk för bortförande av barnet. För att domstolen skall kunna besluta om annan kontakt än fysiskt umgänge

fordras att det föreligger särskilda skäl. Ett sådant beslut är inte avsett

att användas för att tillgodose önskemålen från en förälder som allmänt sett motarbetar barnets umgänge med den andra föräldern. Det bör också beaktas att ett sådant beslut inte kan verkställas enligt reglerna i 21 kap. föräldrabalken. Bestämmelsen bör därför användas restriktivt i de fall det är möjligt för barnet och föräldern att ha ett direkt umgänge. I sista stycket erinras om att föräldrarna har möjlighet att enligt 6 kap. 17 b § föräldrabalken träffa avtal om umgänge.

15 b § En vårdnadshavare får inte ta med sig barnet utomlands för längre sammanhängande tid än trettio dagar utan tillstånd av en förälder som

inte är vårdnadshavare. Tillstånd fordras dock endast om det finns ett

genom dom eller avtal reglerat umgänge mellan barnet och den förälder som inte är vårdnadshavare. Motsätter sig denna förälder att vårdnadshavaren tar med sig barnet utomlands kan rätten på talan av vårdnadshavaren lämna tillstånd till utlandsvistelsen.

Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 4.10. Genom be-

stämmelsen begränsas möjligheten för en förälder som ensam har

vårdnaden att resa utomlands med barnet. Härigenom betonas att barnets behov av umgänge med den förälder som inte är vårdnadshavare sätts framför vårdnadshavarens önskemål att resa utomlands. Tillstånd från en förälder som inte är vårdnadshavare krävs endast om det finns ett mellan barnet och denna förälder genom dom eller avtal reglerat umgänge. Med avtal avses både skriftliga och muntliga avtal.

Det är inte nödvändigt att ett avtal godkänts av socialnärrmden se

17 b § för att det skall anses gällande i detta sammanhang. Om det förekommer ett fungerande umgänge mellan barnet och en förälder

som inte är vårdnadshavare är paragrafens krav på avtal uppfyllt.

Uttrycket ta med sig" innefattar alla åtgärder som innebär att barnet förs ur landet, oavsett om det sker genom vårdnadshavarens eller någon annans försorg. Lämnar domstolen vårdnadshavaren tillstånd till en utlandsvistelse bör den samtidigt ta ställning till frågan om barnets umgänge och kontakt med den i Sverige kvarboende föräldern.

148 Författningskommentarer

Vid beslut om tillstånd till utlandsvistelse skall barnets bästa beaktas. Detta följer av den inledande bestämmelsen i 2 a Frågan om tillstånd till utlandsvistelse handläggs vid domstolen som ett tvistemål i överensstämmelse med de regler gäller för mål som om vårdnad, boende och umgänge. En fråga om tillstånd till utlandsvistelse kan tas upp såväl i ett självständigt mål i ett mål som om vårdnad eller umgänge.

17 § Frågor om vårdnad, boende, umgänge eller tillstånd till utlandsvistelse tas upp av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns

någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i4, 8 och 10 samt 10 b § andra stycket, samt frågor om boende, umgänge och tillstånd till utlandsvistelse handläggs i den ordning som är föreskriven för tvistemål.

Övriga frågor om vårdnad handläggs i den ordning som gäller för

domstolsärenden. I mål om vårdnad och boende kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stämning. Dom i mâl om vårdnad, boende, umgänge eller tillstånd till utlandsvistelse får meddelas utan huvudförhandling, om parterna är överens i saken.

Paragrafen innehåller processuella bestämmelser. Följdändringar har

gjorts med hänsyn till de nya bestämmelserna om boende och tillstånd till utlandsvistelse. Således anges i första stycket att forum samma skall gälla för dessa frågor som för frågor om vårdnad och umgänge. Genom ett tillägg till andra stycket anges att även frågor om boende l

och tillstånd till utlandsvistelse skall handläggas tvistemål. I i

som

paragrafens fjärde stycke föreskrivs att underhållsbidrag för barnet kan yrkas även i mål om boende. Slutligen anges i femte stycket att även 1

dom i mâl om boende och tillstånd till utlandsvistelse får meddelas l utan huvudförhandling om parterna är överens i saken.

17a§ Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i saken, får de väcka talan vårdnad, om boende och umgänge genom gemensam ansökan.

Paragrafen motsvarar 17 § andra stycket andra meningen. Bestämmelsen har brutits ur 17 § för att markera föräldrarnas möjlighet att själva komma överens i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Om föråldrarna träffar överenskommelse dessa frågor inte vill gå å g en om men till socialnårrmden för att fä avtalet godkänt har de möjlighet att inge en gemensam ansökan till domstolen.

Författningskommentarer 149

17 b §

Ett skriftligt avtal om vårdnad, boende och umgänge kan efter god-

kännande av socialnämnden i den ort där barnet har sitt hemvist

verkställas som ett laga kraft vunnet domstolsavgörande.

När socialnämnden prövar om avtalet kan godkännas skall den beakta de omständigheter som anges i 2 a Socialnämndens godkännande lämnas av den nämnden utsett att pröva föräldrarnas avtal.

Paragrafen som är ny har behandlats i avsnitt 4.11. Bestämmelsen möjliggör för föräldrar att, utan att engagera domstolen, träffa avtal om vårdnaden gemensam eller enskild samt - -

boende och umgänge. Ett sådant avtal skall ingås skriftligen och

godkännas av socialnämnden i den kommun där barnet är bosatt.

Socialnämndens godkännande skall ske skriftligen och lämnas på

socialnämndens vägnar av en tjänsteman som är utsedd av nämnden. Har avtalet föregåtts av samarbetssamtal bör det i allmänhet vara den som handlagt samarbetssamtalet som godkänner föräldrarnas avtal. Socialnämnden skall antingen godkänna avtalet eller vägra god-

kännande. Någon arman beslutsmöjlighet finns inte. Däremot kan

nämnden försöka förmå föräldrarna att ändra avtalet så att det överensstämmer med barnets bästa. Vid prövningen av föräldrarnas avtal skall socialnärrmden beakta de omständigheter som anges i 2 a Godkännande skall vägras om föräldrarnas överenskommelse kan antas stå i strid mot barnets bästa. Avtalet har efter godkännande samma verkan som ett laga kraft vunnet domstolsavgörande.

Avtalsmöjligheten i 17 b § kan användas även när föräldrar önskar

ändra en tidigare dom eller ett tidigare avtal.

Föräldrar har rätt att få hjälp av kommunen med att sluta avtal om

vårdnad, boende och umgänge i samma omfattning som gäller för samarbetssamtal.

18 § Föräldrar har enligt 12 a § socialtjänstlagen möjlighet att genom samarbetssamtal få hjälp att nä enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge. I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten uppdra socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna. Om rätten lämnar uppdrag enligt andra stycket, kan den förklara att målet skall vila under en viss tid. Detsamma gäller om samarbetssamtal redan har inletts och fortsatta samtal kan antas vara till nytta. Om det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga den utsatta tiden.

Till paragrafen har lagts ett nytt första stycke som erinrar om att föräldrar enligt 12 a § socialtjänstlagen har möjlighet att få hjälp att

nå enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Bestämmelsen

150 Författningskommentarer

har behandlats i avsnitt 4.2.2. Den utgör en markering av att föräldrar som inte kan komma överens om vårdnad, boende och umgänge bör använda sig av samarbetssamtal innan de vidtar rättsliga åtgärder. Samarbetssamtal skall fortsättningsvis kunna ta sikte även på frågan om boende. I paragrafens andra stycke har gjorts en mindre redaktionell ändring.

19 § Rätten skall se till att frågor om vårdnad, boende, umgänge och tillstånd till utlandsvistelse blir tillbörligt utredda. Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge skall socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det behövs utredning utöver vad som sägs i andra stycket får rätten uppdra socialnänmden eller något annat organ att utse någon att verkställa sådan. Rätten får fastställa riktlinjer för utredningen och bestämma en viss tid inom vilken utredningen skall vara slutförd. Om det behövs, får rätten förlänga denna tid. Rätten skall se till att utredningen bedrivs skyndsamt. Den som verkställer utredning skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets inställning och redovisa den för rätten. Vidare skall utredaren lämna förslag till beslut, eller, om det framstår som lämpligare, redovisa vilka konsekvenser olika beslutsaltemativ kan få för barnet. Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 4.12. Paragrafen reglerar domstolens utredningsskyldighet i frågor om vårdnad, boende, umgänge och tillstånd till utlandsvistelse. Denna utredningsskyldighet går utöver socialnämndens skyldighet i andra stycket att lämna upplysningar till domstolen. Socialnämndens skyldighet omfattar inte frågor om domstolens tillstånd till utlandsvistelse. Det tidigare andra stycket i paragrafen har delats upp i två nya stycken. Genom detta och genom att det nya tredje stycket inleds med orden "Om det behövs utredning utöver vad som sägs i andra stycket ..." markeras att utredning om vårdnad, boende och umgänge inte skall beslutas utan att det verkligen fordras ytterligare uppgifter och endast när det är nödvändigt för tvistens avgörande. Vid domstolens ställningstagande till frågan om vårdnadsutredning bör beaktas också vilken tidsutdräkt det kan bli fråga om i målet. Som framgår av avsnitt 4.4 kräver barnets bästa att en vårdnadstvist avgörs med minsta

möjliga tidsutdräkt se även bil. 15.

Författningskommentarer 151

En ny bestämmelse i paragrafens fjärde stycke anger att den som verkställer en utredning om vårdnad, boende eller umgänge skall lämna ett förslag till beslut i utredningen. Om det framstår som lämpligare kan utredaren i stället välja att för domstolen redovisa vilka konsekvenser olika beslutsalternativ kan få för barnet. Skälen för att välja förslag till beslut eller konsekvensanalys har redovisats i avsnitt 4.12.

20 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge får rätten, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, besluta om vårdnad, boende eller umgänge. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna får rätten i mål om vårdnad i stället besluta vem barnet skall bo tillsammans med.

Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling.

Innan beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet eller ärendet avgörs. Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

Paragrafen i dess nuvarande lydelse reglerar domstolens möjlighet att

meddela interimistiska beslut i mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge. Eftersom yrkande om boende fortsättningsvis kan framställas som ett huvudyrkande har möjligheten att meddela interimistiska beslut utvidgats till att avse även beslut om boende. Interimistiska beslut kan inte meddelas beträffande tillstånd till utlandsvistelse. En sådan möjlighet till interimistiska beslut är inte förenlig med syftet med bestämmelsen i 15 b Som angetts i avsnitt 4.7 kvarstår den särskilda bestämmelsen om möjligheten att besluta om vem barnet skall bo tillsammans med i stället för att besluta interimistiskt om vårdnaden. Denna regel finns i paragrafens andra stycke.

21 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge kan rätten, i samband med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det

finns särskilda skäl, yrkande av en part förelägga motparten vid

vite att lämna ifrån sig barnet. Har vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 § första stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla omedelbart. Beslut om föreläggande enligt första stycket får överklagas endast i samband med överklagande av domen eller beslutet om vårdnad, boende eller umgänge. Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan av den part som har begärt föreläggandet.

152 Författningskømmentarer sou 1995:79

Möjligheten för allmän domstol att i mål eller ärende om vårdnad eller umgänge förelägga en part att vid vite lämna ifrån sig barnet har utvidgats till att avse även dom eller beslut om boende.

22 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende, umgänge eller tillstånd till utlandsvistelse gäller i fråga om rättegångskostnader andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om han eller hon har förfarit ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl. Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vållat kostnaden helt eller delvis, kan han eller hon förpliktas att tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta om detta även om någon part inte yrkar det. Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs i högre rätt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om fördelningen av rättegångskostnader i mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge. Dessa

rättegångskostnadsregler har utsträckts till att vara tillämpliga även på

mål om boende och tillstånd till utlandsvistelse.

7 kap. Om underhållsskyldighet

12 § Talan underhåll till barn upptas av rätten i den ort där svaranden om har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål om

fastställande av faderskapet till barn, äktenskapsmål, mål om vårdna-

den om barn eller mål om vem barnet skall bo tillsammans med. Finns behörig domstol enligt första stycket, upptas målet av Stockholms tingsrätt.

I paragrafen anges att talan om underhåll till barn kan väckas inte bara ett självständigt mål utan även i samband med bl.a. mål om som vårdnaden bam. Genom ett tillägg görs det möjligt att väcka talan om underhållsbidrag även i mål om boende. Detta tillägg motsvarar om det som gjorts i 6 kap. 17 § fjärde stycket föräldrabalken.

Författningskommentarer 153

20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser rättegången om 1 §

I mål om faderskap, vårdnad, boende, umgänge, tillstånd till utlandsvistelse och underhåll tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskaps-

balken.

Paragrafen innehåller en rättegångsbestämmelse. Det att i bl.a. anges

mål enligt 6 kap. föräldrabalken vårdnad och umgänge tillämpas

om

bestämmelserna i 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken. Samma rättegångsbestämrnelser har gjorts tillämpliga på mål boende och

om tillstånd till utlandsvistelse.

21 kap. Om verkställighet av domar eller beslut vårdnad eller

om umgänge m.m. 1 § Verkställighet av vad allmän domstol har bestämt i dom eller beslut om vårdnad, boende, umgänge eller överlämnande barn söks hos av

länsrätten. Har domen eller beslutet inte vunnit laga kraft och är det

inte särskilt medgivet att verkställighet ändå får ske, får länsrätten inte

vidta åtgärder enligt 2-4 §§.

Verkställighet av avtal enligt 6 kap. I 7b § söks hos länsrätten. Vad

som i detta kapitel föreskrivs verkställighet dom eller beslut,

om av som vunnit laga kraft, gäller även sådant avtal.

Ett tillägg har gjorts till paragrafens första stycke verkställighet om av allmän domstols dom eller beslut barnet skall bo tillsammans om vem med. I ett nytt andra stycke att föräldrars avtal enligt 6 kap. 17 b § anges om vårdnad, boende och umgänge verkställs på sätt samma som ett

laga kraft vunnet avgörande av allmän domstol. Denna fråga har

behandlats i avsnitt 4. l

3 §

Förordnar länsrätten om verkställighet, får den förelägga vite eller besluta att barnet skall hämtas polismyndighetens försorg.

genom Hämtning får dock beslutas endast i de fall och under de förut-

sättningar som anges i andra och tredje styckena.

Ar det fråga om dom eller beslut vårdnad, boende eller överom länmande av barn, får länsrätten besluta hämtning barnet, om av om

verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för

att undvika att barnet lider allvarlig skada.

Ar det fråga om dom eller beslut umgänge mellan barnet och

om en förälder som barnet inte bor tillsammans med, får länsrätten besluta

om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte kan ske och

barnet har ett särskilt starkt behov umgänge med föräldern. av

Frågor om utdömande förelagt vite prövas länsrätten på

av av ansökan av den part som har begärt verkställigheten.

154 Författningskommentarer

Paragrafen behandlar länsrättens möjlighet att i ett beslut om verkstäl-

lighet förelägga vite eller besluta polishärntning av barnet. I andra

om stycket de närmare förutsättningarna för beslut om hämtning för anges verkställighet beslut bl.a. vårdnad. Genom ett tillägg till detta av om stycke har bestämmelsen gjorts tillämplig även på verkställighet av domstols dom eller beslut boende. Tredje stycket anger förutsättom ningarna för hämtning barnet för verkställighet av ett beslut om av umgänge. Fortsättningsvis meddelas dom eller ett beslut om en umgänge mellan barnet och förälder som barnet inte bor tillen med. Paragrafens lydelse har ändrats i överensstämmelse sammans

härmed. På grund tillägget i 1 § gäller bestämmelserna även avtal

av enligt 6 kap. 17 b

6 § Länsrätten kan vägra verkställighet, det är uppenbart att förom hållandena har ändrats sedan den allmänna domstolens dom eller beslut meddelades och det hänsyn till barnets bästa är påkallat att av frågan vårdnad, boende eller umgänge prövas nytt. Sådan fråga om allmän domstol ansökan av den som har varit part i tas upp av målet hos länsrätten eller på ansökan av socialnärrmden. Länsrätten får även i annat fall vägra verkställighet, om det finns risk inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa som skadas.

l paragrafen har gjorts ett tillägg så att även frågor om boende täcks bestämmelsen. På grund tillägget i 1 § gäller bestämmelserna

av av även avtal enligt 6 kap. 17 b

7.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

14 kap. Äktenskapsmål och mål om underhåll

5§

I mål äktenskapsskillnad får domstolen pröva frågor om under-

om hållsbidrag, vårdnad barn, barnet skall bo tillsammans med, om vem umgänge med barn, tillstånd till utlandsvistelse, rätt att bo kvar i makarnas bostad till dess att bodelning sker och förbud gemensamma besöka varandra. Yrkanden i sådana frågor framställs i den att

ansökan vilken talan om äktenskapsskillnad söks. Har sådan

genom talan redan väckts, får yrkandena framställas muntligen inför domstolen eller skriftligen utan särskild stämning.

I målet får även prövas frågan om förordnande av bodelningsför-

rättare.

Domstolen får i äktenskapsmål pröva frågor även om bl.a. vårdnad och umgänge med barn. Som följd av att domstolen enligt 6 om en kap. föräldrabalken skall kunna besluta vem barnet skall bo om

Författningskommentarer 155

tillsammans med och om tillstånd till utlandsvistelse kompletteras

paragrafens andra stycke på så sätt att domstolen i äktenskapsmål kan pröva även dessa frågor.

7 § I mål om äktenskapsskillnad får domstolen, för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, på yrkande av någon av makarna bestämma vem av makarna som skall ha rätt att bo kvar i makarnas gemensamma bostad, dock längst för tiden till dess att bodelning har skett, 2. förordna om skyldighet för den ena maken att utge bidrag till den andra makens underhåll. I sådant mål får domstolen också, för tiden till dess att skillnadsfrågan har avgjorts genom dom har vunnit laga kraft, på yrkande som av någon av makarna förbjuda makarna att besöka varandra. Ett beslut enligt första stycket får verkställas på sätt samma som en dom som har vunnit laga kraft. Ett beslut enligt andra stycket gäller

på samma sätt som en dom har vunnit laga kraft. Beslut enligt

som

första eller andra stycket får dock när som helst ändras av domstolen.

Overträder någon ett förbud enligt andra stycket, tillämpas 24 § lagen 1988:688 om besöksförbud.

I mål om äktenskapsskillnad får domstolen dessutom, med till-

lämpning av bestämmelserna i föräldrabalken, förordna vad om som skall gälla i fråga om vårdnad, boende, umgänge och bidrag till barns underhåll för tiden till dess att sådan fråga har avgjorts dom genom som har vunnit laga kraft.

Enligt paragrafen kan domstolen i äktenskapsmål meddela interimistis-

ka beslut beträffande de frågor som anges i 5 Genom ett tillägg till paragrafens sista stycke får domstolen i äktenskapsmål meddela interimistiska beslut även om boende. Något utrymme för domstolen att meddela interimistiska beslut beträffande tillstånd till utlandsvistelse finns inte jfr kommentaren till 6 kap. 20 § föräldrabalken.

7.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen 1980:620

12 a § Kommunen skall sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor rörande vårdnad,

boende och umgänge samarbetssamtal samt att föräldrar får hjälp att

trájfa avtal enligt 6 kap. 17 b § föräldrabalken.

Kommunen skall även sörja för att familjerådgivning kan erbjudas

dem som begär det.

156 Författningskømmentarer

Genom tillägg till paragrafens första stycke utsträcks kommunens

ett skyldighet att erbjuda föräldrar samarbetssamtal till att avse även frågor om boende. Enligt 6 kap. 17 b § föräldrabalken kan föräldrar träffa skriftliga avtal vårdnad, boende och umgänge och ett sådant avtal kan efter om

godkännande socialnämnden verkställas som ett laga kraft vunnet

av

domstolsavgörande. För kommunen införs skyldighet i 12 a §

en socialtjänstlagen sörja för att föräldrar får hjälp att träffa sådana att avtal. Föräldrar kan själva träffa ett avtal vårdnad, boende och om umgänge och sedan få det godkänt socialnämnden. Något krav på av

föräldrarna först måste genomgå samarbetssamtal finns inte. I de

att fall föräldrar går i samarbetssamtal kan de, när de når en överenskommelse barnet, träffa ett avtal och få det godkänt av en om

tjänsteman vid socialnärrmden. Ett godkännande torde ofta kunna

lämnas den som leder samtalet. av

48 § besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller för-

Uppdrag att äldrabalken endast uppgifter anges i följande lagrum

avse som l kap. 4 § föräldrabalken,

2 kap. 4 8 och 9 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet

-

9 § besluta inte påbörja utredning eller att lägga ned en

enligt att att

påbörjad utredning,

3 kap. 6 och 8 §§ föräldrabalken,

6 kap. 17 b § föräldrabalken,

19 § föräldrabalken beträffande beslut att utse utredare i mål 6 kap. och ärenden om vårdnad eller umgänge,

7 kap. 11 och 14 §§ föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt

7 § godkärma avtal innefattar åtagande att utge engångsbelopp,

att som 11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken. Uppdrag besluta på socialnämndens vägnar får inte heller att befogenhet meddela beslut i frågor i 27 § denna omfatta att som avses eller fullgöra vad ankommer på nämnden enligt 5 § lagen lag att som 1947:529 allmänna barnbidrag eller 9 § lagen 1964:143 om om

bidragsförskott.

Paragrafens första stycke reglerar i vilka fall socialnämnden får

delegera uppgifter anges i föräldrabalken. I en ny punkt anges att

som socialnämnden får delegera beslut att nämndens vägnar godkänna avtal vårdnad, boende och umgänge. Som framgår av föräldrars om 17 b § föräldrabalken skall föräldrars avtal alltid godkännas av 6 kap. dvs. sådant ärende skall aldrig tas upp i nänmden. en tjänsteman, ett

För förfarandet skall bli så smidigt som möjligt är det lämpligt att

att den eller de tjänstemän skall få i uppdrag att

uppgiften att utse som föräldrarnas avtal läggs över på någon vid nämnden som godkänna fördelar arbetsuppgifter sådant slag, t.ex. socialchefen

leder och av

eller chefen för familjerättsbyrån.

Författningskømmentarer 157

7.4 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen 1972:429

16 § Allmän rättshjälp får, om annat följer 17 beviljas advokat av av eller av biträdande jurist advokatbyrå, den rättsliga angelägenom heten avser

äktenskapsskillnad

underhâllsbidrag till make eller barn faderskap till barn vårdnad boende umgänge. Advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå får bevilja allmän

rättshjälp för verkställighet av avgörande underhâllsbidrag,

om vårdnad, boende eller umgänge. heller får advokat eller biträdande

jurist bevilja allmän rättshjälp

om den rättssökande är dödsbo, om den rättssökande är bosatt utom riket, om den rättsliga angelägenheten skall prövas eller på annat sätt behandlas utom riket.

Paragragrafen reglerar i vilka fall en advokat eller biträdande jurist en på en advokatbyrå får bevilja allmän rättshjälp. Genom ett tillägg får

på samma sätt allmän rätthjälp beviljas om den rättsliga angelägen-

heten avser boende.

7.5 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

36 kap. Om vittne 5 §

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen

1980:100 eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras vittne som om denna utan tillstånd från den myndighet i verksamhet uppgiften vars har inhärntats. Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor,

psykologer, psykoterapeuter, kuratorer vid familjerådgivningsbyråer, som drivs av kommuner, landsting, församlingar eller kyrkliga

samfälligheter, och deras biträden får höras vittnen något som om som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband

därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till

vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Detsamma gäller den som inom socialtjänsten leder samarbetssamtal under sekretess enligt 7kap. 4 § andra stycket sekretesslagen 1980:100. Den till följd som av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får

Författningskommentarer

höras vittnen dem endast det är medgivet i lag eller den som om om till förmån sekretessen gäller samtycker till det. vars

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen

vad anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om om som parten medger det. Utan hinder vad sägs i andra eller tredje stycket är andra än av som

försvarare skyldiga att vittna i mål angående brott, för vilket inte är

föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Om för den i Svenska kyrkans ordning har vigts

tystnadsplikt som

till det kyrkliga ämbetet präst finns föreskrifter i 36 kap. som kyrkolagen 1992:300. Den inom något annat trossamfund än som Svenska kyrkan är präst eller den i sådant samfund intar som motsvarande ställning får inte höras vittne om något som han som

eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal. har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen

Den som

eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden tystnadsplikten endast i den mån det föreskrivs

som avser

i nämnda paragrafer. Om någon enligt vad sägs i denna paragraf inte får höras som

som vittne visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum om ett

med den under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller över-

som sättning.

gjorts tillägg innebär att när samarbets-

Till paragrafen har ett som samtal jfr 12 § socialtjänstlagen äger inom socialtjänsten under

a rum

familjerådgivningssekretess enligt 7 kap. 4 § andra stycket sekretess-

lagen 1980:100 är den lett samarbetssarntalet, på samma sätt som

vid familjerådgivning drivs kommunen, befriad

som en kurator som av från vittnesplikt beträffande vad framkommit vid samtalet. Besom stämmelsen har behandlats i avsnitt

Bilagor

sou 1995:79 Bilaga 1

Kommittédirektiv m

Dir. 1993:120 Handläggning av vårdnadstvister

Dir. 1993: 120

Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-14

Statsrådet Lauren anför.

Mitt förslag

En särskild utredare tillkallas för att utvärdera 1991 års reform av föräldrabalkensregler om vårdnadoch umgänge. Utvärderingen skall särskilt inriktas frågan hur satsningen samarbetssamtal har inverkat handläggningen av värdnads- och umgängestvister. Vidare skall utredaren överväga om handläggningsreglemabör ändras.

Bakgrund

Den 1 mars 1991trädde nya bestämmelser om vårdnad och umgängei kraft se prop. 1990/91:8, bet. 1990/9l:LU13, rskr. 1990/91:53, SFS 1990:1526 och 1527. De nya reglerna syftade bI.a. till att bana väg för en utveckling i riktning mot att föräldrarna själva i så stor utsträckning som möjligt skall kunna komma överens i värdnads-och umgängesfrågor. Ett viktigt inslag i reformen var en satsning s.k. samarbetssamtal. Dänned menas samtal där föräldrarna under sakkunnig ledning försöker resonera sig fram till en gemensamsyn på vårdnads-och umgängesfrågoma. Målet för samtalen är att föräldrarna att nå samförständslösningarse prop. 1990/91 s. 27 f.. Enligt de nya reglerna skall kommunernasörja för att samarbetssamtalkan erbjudas alla föräldrar. Vidare får domstolen i mål om vårdnad och umgängeuppdra socialnämnden att anordna samarbetssamtal. Det är endastdomstolen som kan avgöra vårdnads- och umgängesfrågor. Domstolen skall avgöra saken utifrån vad som är bäst för barnet. Om

6 15-0559

162 Bilaga 1

föräldrarna år överens i en vårdnads-eller umgängesfråga,är det i regel bäst för barnet att domstolen beslutar i enlighet med föräldrarnas överenskommelse. Domstolsutredningen har i sitt betänkandeDomstolama inför 2000-talet SOU 1991:106 behandlat den s.k. finländska modellen för att handlägga frågor om vårdnad och umgänge. Enligt finländsk rätt kan föräldrarna i stor utsträckning lösa vårdnads-och umgängesfrágor genom avtal, som fastställs av socialnämnden. Ett avtal som har fastställts av socialnämndenär gällande och kan verkställas såsom ett lagakraftvunnetdomstolsavgörande. samband I med avtal om vårdnad eller umgänge åtar sig socialnämnden att hjälpa föräldrarna att avtala om underhållsbidrag för barnet. Däremot hjälper nämnden inte till med frågor om bodelning eller underhåll till make. Domstolsutredningen uttalade se SOU 1991:106 s. 64 att det finns mycket som talar för att en lösning baserad på den finländska förebilden skulle vara en framkomlig väg också i Sverige. Men enligt Domstolsutredningen måste ett ställningstagandeföregås av ytterligare utredning. Under remissbehandlingen av Domstolsutredningens betänkande uttalade remissinstansema stort intresse för den finländska modellen och några av dem förordade att den skulle utredas vidare. Även i andra sammanhanghar framförts förslag till ändrad handläggningsordning för frågor om vårdnad och umgänge. I Nordiska rådet ladesden 25 november 1992 fram ett medlemsförslag om uppgörelser utanför domstolen om barns framtid vid föräldrarnas skilsmässa A l026/j. Enligt förslagsställama bör man försöka få föräldrar att utanför domstolar träffa avtal och uppgörelser om barnens framtid som tryggar barnens rätt till två föräldrar och barnensoch föräldrarnas livskvalitet. För att uppnå detta anser förslagsställama att man bör inleda en försöksverksamhet med "familjerätter" i Norden. Dessa familjerätter skulle kunna bestå av personer med juridisk, social och bampsykologisk kompetens. Föräldrar som tänker separera skulle vara skyldiga att före separationen vända sig till denna instans, vars uppgift skulle vara att se till att det kommer till stånd en uppgörelse om de gemensamma barnens framtid och även om föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Liknande tankar framfördes i en interpellationsdebatt i riksdagen den 24 maj 1993 se prot. l992/93zll4 s. 116 f.. Även i andra nordiska länder är det aktuellt med lagstiftning om handläggningen av vårdnads- och umgängesfrâgor. I den nya norska lagen om äktenskap finns sålunda bestämmelser om obligatorisk medling, vars syfte liknar syftet med samarbetssamtal. I Danmark har nyligen tillsatts en utredning med uppgift bl.a. att överväga om reglerna om gemensam vårdnad bör ändrasoch att pröva om samarbetssamtal kan få ökad användning i mål om vårdnad och umgänge.

Bilaga 1 163

Behovet av en utredning

De bestämmelserna om vårdnad och umgängehar varit i kraft i två och nya ett halvt år. Tiden börjar bli mogen för att undersöka lagändringamas verkningar. I lagstiftningsärendct fästes stora förhoppningar vid satsningen samarbetssamtal.En utvärdering bör därför i första hand inriktas hur den delen av reformen har slagit ut. Det intresse den finländska modellen har väckt gör det naturligt att som i detta sammanhang studeraden närmare för att utröna om den kan passa för svenska förhållanden. Även utvecklingen i andra länder förtjänar att uppmärksammas. Det bör uppdras en särskild utredare att göra tttvärderingen.

Uppdraget

Utredarens huvuduppgift bör vara att undersökahur de nya bestämmelserna vårdnad och umgänge har tillämpats och grundval av sådana om undersökningar ta ställning till om bestämmelserna behöver ändras i något avseende. Uppmärksamhetenbör riktas främst reglerna om handläggningen av vårdnads- och umgängesfrågor. Här kommer samarbetssamtaleni blickpunkten. Utredaren bör undersöka hur bestämmelsema om samarbetssamtal har kommit att tillämpas i praktiken. Har de blivit det instrument för att lösa vårdnadskonflikter som lagstiftaren hoppades Om så inte har blivit fallet, bör utredaren undersöka orsaken till det och överväga om åtgärder kan vidtas så att syftet med samarbetssamtalenkan uppnåsbättre. Om utredaren finner att de nuvarande reglerna om handläggningen av frågor om vårdnad och umgängehar brister som inte kan avhjälpas genom nya regler om samarbetssamtal eller smärre justeringar i de nuvarande reglerna. bör utredaren överväga mer genomgripande regeländringar. Utredaren bör orientera sig om gällande rätt och pågående lagstiftningsarbete Norden i och i övriga Europa, främst den europeiska gemenskapens medlemsländer,avseende familjetvister samt vårdnads-och umgängesfrågor. I det sammanhanget bör utredaren uppmärksamma den finländska modellen. Utredaren bör undersöka nämnare om det kan finnas skäl som talar för att man bör införa något liknande i Sverige, trots att våra regler om vårdnad och umgänge är delvis annorlunda utformade. I den finländska modellen har socialnämndema en huvudroll och en viktig fråga blir därför hur kommunerna skall de resurser som behövs för verksamheten. Utredaren bör emellertid också pröva andra möjligheter att förbättra reglerna om handläggningen av frågor om vårdnad och umgänge. I det sammanhanget bör också uppmärksammas att det finns ett nära samband mellan vårdnads-och umgängesfrågorå ena sidan och å andra sidan frågor

164 Bilaga 1

om underhållsbidrag. Det måste därför klargöras hur handläggningen av frågor om underhållsbidrag skall kunna passas in i ett nytt system för handläggning av vårdnadsfrågor. Utredaren bör därvid uppmärksamma att Utredningen om de allmänna försäkringskassomas medverkan vid fastställande av underhållsbidrag, m.m. dir. 1993:82 har i uppdrag att överväga socialnämndemasbefattning med underhållsfrägoma. Utgångspunktenför eventuella förslag bör, såsomocksåär fallet i gällande rätt, vara att föräldrarna i så stor utsträckning som möjligt skall kunna komma överens i vårdnads- och umgängesfrågoma och att vad som är bäst för barnet skall tillgodoses. Om utvärderingen av 1991 års reform ger anledning till det, bör utredaren föreslå lagändringar även i andra avseendenän vad jag nu har berört.

Utredningsarbetets bedrivande

Utvärderingen av 1991års reform bör inledas med en kartläggning av rättstillämpningen och den praktiska hanteringen av vårdnads- och umgängesfrågor. Utredningsarbetet kan i denna fas lämpligen utföras av utredaren ensam med biträde av en sekreterare. Först därefter bör det övervägas om utredaren i det fortsatta arbetet behöver bistånd av sakkunnigaeller experter. Utredaren bör analysera och redovisa sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv. Utredaren bör samråda med 1993 års rättshjälpsutredning JU 1993:08 och med Utredningen S 1993:09 om de allmänna försäkringskassomas medverkan vid fastställande av underhâllsbidrag, m.m. För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:05, angåendebeaktandeav EG-aspekteri utredningsverksamhetendir. 1988:43 och angåenderedovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50. Utredningsuppdragetbör redovisas före utgången av mars 1995.

Övrigt

Jag har i ärendet samrått med chefen för Socialdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd Justitiedepartementet i som har till uppgift att föredra ärendenom civilrätt att tillkalla särskild utredare omfattad av kommittéförordningen en -

Bilaga 1 165

1976:119 med uppdrag att se över bestämmelserna om handläggning av vårdnads- och umgingestvister, att besluta om sakkunniga, experter. sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställerjag att regeringen beslutar att kostnadernaskall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar rn.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till överväganden och bifaller hemstållan.

Justitiedepartementet

sou 1995:79 Bilaga 2 167

Sammanställning av utländsk rätt

I denna bilaga lämnas en redogörelse för lagstiftningen beträffande vårdnad om och umgänge med barn i nio europeiska länder och fyra av Amerikas Förenta Stater. Redogörelsen ger svar på sexton frågor som Vårdnadstvistutredningen ställt mot bakgrund av utredningens uppdrag. Såvitt avser Danmark, Finland, Island, Norge och England finns separata mer omfattande redogörelser för resp. lands - lagstiftning beträffande vårdnad och umgänge samt, i förekommande fall, medling i bilagorna 3-7.

Vilken lagstiftning reglerar frågorna om vårdnad och umgänge inkl. processuella bestämmelser När är lagstiftningen från Har det skett någon översyn nyligen Planeras någon översyn

Danmark: Regler om vårdnad och umgänge finns i myndighetslagen från år 1985. Processuella bestämmelser finns i lagen om äktenskaps ingående och upplösning och i rättegångsbalken. Myndighetslagen har i de delar som behandlar vårdnad och umgänge nyligen varit föremål för översyn av Foraeldremyndighedsudvalget som lämnat förslag till en ny lag om vårdnad och umgänge bet. Faelles forzeldremyndighed, samvarsvanskeligheder, børnesagkyndig rådgivning; betzenkning

afgivet af justitsministeriets foraeldremyndighedsudvalg, betaankning

nr. 1279, København 1994. Folketinget har den 2 juni 1995 lov-

forslag nr. L 176, 1994-95, och Betzenkning avgivet av Retsudvalget den 23 maj 1995 antagit en lag om vårdnad och umgänge lov om

foraldremyndighed og samvmr med ikraftträdande den l januari

1996. Denna redogörelse för den danska lagstiftningen om vårdnad och umgänge avser förhållandena fr.o.m. den l januari 1996.

Finland: Regler om vårdnad och umgänge finns i lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt som trädde i kraft den 1 januari 1984 samt i äktenskapslagen.

Island: Regler om vårdnad och umgänge finns i barnlagen från år 1992. Lagen är föremål för översyn.

Norge: Regler om föräldraansvar och umgängesrätt finns i barnlagen från år 1982. Genom ändringar som trädde i kraft den 1 januari 1993

168 Bilaga 2

har införts obligatorisk medling innan föräldrar får väcka talan angående föräldraansvar och vårdnad.

England: Regler om föräldraansvar m.m. i stort sett alla civilrättsliga regler med avseende på barn finns i barnlagen the Children Act

1989 som trädde i kraft den 14 oktober 1991.

Frankrike: Lag den 8 januari 1993 La loi N 93-22 modifiant Code

Civil relative ä létat civil, famille et aux droits de lenfant et instituant juge aux affaires familiales JO 9/1/1993. Tillämpnings- bestämmelser den 16 september 1993 Décret dappliciation N 93- 1091 JO 17/9/ 1993. Någon översyn är för närvarande inte planerad. -

Nederländerna: Bestämmelserna finns i civillagen Zivilgesetsbuch kap. 1 i lydelse från år 1970. Någon översyn av lagen är inte planerad. Den senaste väsentliga lagändringen är från år 1990 och behandlar umgängesrätt, se fråga 6 nedan.

Spanien: Föräldramyndighet patria potestad och umgängesrätt

regleras i Titulo VII i den spanska civillagen Cödigo Civil.

Förhållandet mellan föräldrar och barn behandlas i art. 154 och följande. Den viktigaste ändringen härvidlag genomfördes genom lag 11/1981 den 13 maj om ändring i civillagen avseende härkomst ñliaciön, föräldramyndighet och makars ekonomiska förhållanden.

Tyskland: Frågan om vårdnad och umgänge regleras i Bürgerliches Gesetzbuch BGB från år 1896, 1626-1711 §§ senast ändrad genom Gesetz zur Neuregelung des Rechts der elterlichen Sorge från den 18 juni 1979. En reform på området förbereds. I Achtes Buch Socialgesetzbuch Kinder und Jugendhilfe från den 26 juni 1990, senast omtryckt den 3 maj 1993, återfinns bl.a. regler beträffande kommunabarn- och ungdomsnämnders Jugendamt roll i vårdnadsfrågor. - -

Amerikas Förenta Stater Florida: Följande lagar reglerar de aktuella frågorna: Shared Parental

Responsibiliy Act i kraft den 1 juli 1982, Uniform Child Custody Jurisdiciton Act i kraft den l juli 1977, Temporary Custody of Minor Children By Extended Family i kraft den 1 juli 1993,

Grandparental Visitation Rights, Mediation Alternatives to Judicial

Action i kraft 1 juli 1990 och Mediation of Certain Contested Custody Issues i kraft 1 juli 1986. The Uniform Child Custody

- Jurisdiction Act har antagits av samtliga stater i USA. Lagen verkar

för ömsesidighet och inbördes erkännande av andra delstaters i USA

lagar och domstolsbeslut. Lagarna ses över årligen.

Bilaga 2 169

Illinois: Lagstiftningen om skilsmässoförfarande och frågor om

vårdnad finns i Illinois lagstiftning Illinois Revised Statutes, chapter

750.1-600 et. seq. Lagstiftningen härrör från år 1976. Ingen

fullständig översyn av lagstiftningen har skett och är inte heller

planerad.

Kalifornien: Dessa frågor regleras både av lag och praxis. Gällande

lag är den kaliforniska familjelagen California Family Code med

början i paragraf 3000. Lagen antogs år 1992 och trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagstiftningen kommer att ses över årligen.

Texas: Texas familjelag The Texas Family Code reglerar frågorna

i Texas beträffande vårdnad om och umgänge med barn och rättegångsbestämmelser i anslutning till dessa frågor. Familjelagen trädde i kraft år 1969 och har genomgått betydande förändringar sedan dess, den senaste år 1993.

2. Vem har vårdnaden föräldrarna är gifta vid barnets

om födelse

Danmark: Föräldrarna gemensamt. Har gifta föräldrar separerat före barnets födelse är modern ensam vårdnadshavare.

Finland: Föräldrarna gemensamt.

Island: Föräldrarna gemensamt.

Norge: Föräldrar som är gifta har tillsammans föräldraansvaret för gemensamma barn.

England: Är föräldrarna gifta vid barnets födelse har de gemensamt föräldraansvar parental responsibility för barnet.

Frankrike: Båda föräldrarna.

Nederländerna: Föräldrarna har föräldramyndigheten gemensamt. Se

Nederländerna

Spanien: Båda föräldrarna.

Tyskland: Föräldrarna gemensamt.

170 Bilaga 2 sou 1995:79

Amerikas Förenta Stater Florida: Om föräldrarna lever tillsammans har de delad vårdnad om deras barn. Om föräldrarna har separerat eller är skilda och om de inte har överenskommit om något annat beslutar domstolen om

vårdnad och umgänge med utgångspunkt i barnets bästa the best

interest of the child. När vårdnaden bestäms tas samma hänsyn till fadern som modern oberoende av barnets ålder eller kön.

Illinois: Båda föräldrarna.

Kalifornien: Vårdnaden om ett barn, antingen föräldrarna är gifta eller ogifta vid tiden för barnets födelse, tillerkämis i allmänhet föräldrarna gemensamt. Familjelagen föreskriver särskilt att vårdnad bör tillerkännas båda föräldrarna gemensamt. Domstolen kan emellertid tillerkänna den föräldern vårdnaden efter övervägande ena vilken föräldrarna som troligen kommer att tillåta barnet att ha av av en regelbunden och fortgående kontakt med den förälder som inte är vårdnadshavare.

Texas: Båda föräldrarna har rätt till vårdnad om barnet, såvida inte något annat beslutats av domstol eller en förälder skriver under en skriftlig edlig försäkran om avstående från föräldrarättigheter

parental rights.

Vem har vårdnaden om föräldrarna är ogifta vid barnets

födelse

Danmark: Modem.

Finland: Modern.

Island: Bor föräldrarna tillsammans vid barnets födelse har de gemensam vårdnad, i annat fall har modern vårdnaden ensam.

Norge: Modern har föräldraansvaret ensam.

England: Modern har föräldraansvaret ensam. Se England, föräldraansvar.

Frankrike: Om endast en förälder erkänt barnet har den föräldern vårdnaden. Om båda föräldrarna erkänt barnet före ettårsdagen och föräldrarna var sammanboende vid det gemensamma eller senaste erkännandet har de gemensam vårdnad. Om båda föräldrarna erkänt barnet före lagens ikraftträdande 8 januari 1993 och sarnmanbodde

Bilaga 2 171

vid lagens ikraftträdande har de gemensam vårdnad. Om föräldrarna begär domarens fastställelse av avtal om gemensam vårdnad är vårdnaden gemensam. I övriga fall har modern vårdnaden ensam.

Nederländerna: Barnets moder.

Spanien: Båda föräldrarna.

Tyskland: Vârdnaden för ett utanför äktenskapet fött barn tillfaller modern. Den är dock inskränkt till följd av att Jugendamt i viss utsträckning tilldelas förmynderskap, bl.a. avseende fastställande av faderskap, underhålls- och arvsanspråk.

Amerikas Förenta Stater Florida: Föräldrarna har delad vårdnad om barnet såvida inte en domstol, med hänsyn till barnets bästa, beslutar annat sätt.

Illinois: Normalt har modern vårdnaden om barnet. Om fadern kräver del i vårdnaden kan han, genom stämning på faderskap patemity lawsuit, erhålla vårdnad eller delad vårdnad.

Kalifornien: I allmänhet föräldrarna gemensamt se fråga 2.

Texas: Familjelagen tror att det existerar en förälder-barn relation mellan varje barn och dess biologiska föräldrar oavsett om dessa är gifta med varandra eller inte. Familjelagen förbjuder diskriminering ett barn till ogifta föräldrar, och båda föräldrarnas rätt till vårdnad av om barnet såvida inte domstol beslutat något annat eller en förälder skrivit under en skriftlig edlig försäkran om avstående från föräldrarättigheter.

Vem får vårdnaden när föräldrarna skils Kan vårdna-

den alltjämt vara gemensam

Danmark: Vid föräldrars skilsmässa skall ställning tas till vem som skall ha vårdnaden. Vârdnaden kan alltjämt vara gemensam.

Finland: Föräldrarna har efter äktenskapsskillnad gemensam vårdnad om barnet om de inte avtalat eller en domstol beslutat något annat.

Island: När gifta föräldrar separerar eller skiljer sig samt när ogifta sammanboende föräldrar separerar skall det alltid bestämmas vem som skall ha vårdnaden gemensamma barn. Föräldrarna kan därvid om avtala att vårdnaden alltjämt skall vara gemensam.

172 Bilaga 2

Norge: Föräldraansvaret är gemensamt till dess annat bestäms.

England: Det gemensamma föräldraansvaret kvarstår även efter föräldrarnas äktenskapsskillnad och kan upplösas endast om några särskilda omständigheter förekommit, t.ex. våld mot barnet i hemmet. Eventuella konflikter mellan föräldrarna löses genom beslut av domstol om vem barnet skall bo med, om vilken kontakt barnet skall ha med bl.a. den andra föräldern, om förbud mot åtgärder mot barnet

samt om andra specifika frågor.

Frankrike: Vårdnaden är i normalfallet gemensam. Den kan också tilldelas en av föräldrarna om detta är förenligt med barnets bästa.

Nederländerna: Domstolen utser en av föräldrarna till förmyndare för barnet. Föräldramyndigheten kan dock kvarstå om båda föräldrarna önskar detta. Föräldrarna måste gemensamt ansöka om detta vid domstol.

Spanien: Föräldramyndigheten är inte avsägbar och åligger alltjämt båda föräldrarna även om de skils. Vårdnaden custodia hos vem

-

barnet bor av underâriga tilldelas den ene av föräldrarna genom

dornstolsbeslut.

Tyskland: Efter en skilsmässa fastställs frågan om vårdnad av domstol

i äktenskapsskillnadsdomen. Enligt ett beslut från den tyska författningsdomstolen från år 1982 kan föräldrarna även efter en

skilsmässa erhålla gemensam vårdnad. Gemensam vårdnad förutsätter

att föräldrarna bedöms kapabla därtill och att domstolen timer att en

sådan ordning är förenlig med barnets bästa. Barnets bästa är alltså

den avgörande faktorn och domstolen har ganska fria händer vid sin

bedömning. Är föräldrarna dem skall ha ense om vem av som vårdnaden kan domstolen ändå frångå deras förslag om barnets bästa kräver det. Har föräldrarna inte kunnat enas eller anser domstolen sig inte kunna biträda föräldrarnas förslag skall domstolen med beaktande samtliga omständigheter träffa det avgörande som i av största möjliga utsträckning tillgodoser barnets bästa. Med hänsyn till

barnets bästa kan också den personliga omvårdnaden anförtros den ena

föräldern medan den andre anförtros förvaltningen av barnets egendom. Domstol kan vid behov anförtro vårdnaden en särskilt förordnad förmyndare.

Amerikas Förenta Stater Florida: Om föräldrarna inte kan komma överens om vårdnad och umgänge kommer domstolen att besluta om vårdnaden efter vad som är bäst för barnet. Föräldrarna kan fortfarande ha delad legal vårdnad och delad fysisk vårdnad.

Bilaga 2 173 sou 1995:79

Illinois: Föräldrarna kan ha delad vårdnad om barnet efter skilsmässa.

Kalifornien: När föräldrarna skils beslutar domstolen om vårdnaden och företräde vårdnad. Den direkta fysisk vårdnaden ges gemensam tillerkänns ibland den ena föräldern ensam.

Texas: Familjelagen föreskriver att föräldrar bör uppmuntras att dela rättigheterna och ansvaret att uppfostra deras barn efter skilsmässa och ett barn bör ha frekvent och kontinuerlig kontakt med föräldrar att har visat förmåga att för barnets bästa och erbjuder en som agera stabil miljö för barnet. Domstolens beslut om vårdnaden baseras alltid på omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolen ger föräldrarna delad vårdnad ett barn föräldrarna skriftligen överenskommer om om det eller när domstolen i annat fall att delad vårdnad om anser kommer bäst för barnet med hänsyn taget till omständigatt vara heterna i det enskilda fallet. Omständigheter som beaktas vid beslut delad vårdnad är föräldrarnas förmåga att ge högsta prioritet till om barnets välfärd och att nå överenskommelser till barnets gemensamma bästa, varje förälders förmåga att uppmuntra och acceptera en positiv relation mellan barnet och den andra föräldern, båda föräldrarnas

deltagande i uppfostrandet barnet före vårdnadstvisten och

av avståndet mellan föräldrarnas bostäder. Delad vårdnad medför inte nödvändigtvis att barnet bor lika långa perioder hos varje förälder. Vanligen fordrar barnets bästa att domstolen bestämmer var barnet skall bo och domstolen kan den föräldern rätt att fatta vissa ge avgörande beslut beträffande barnet.

5. Efterforskas barnets vilja när det föreligger en tvist om vårdnad och/eller umgänge Om så är fallet, hur

Danmark: Ja. Se Danmark, Barnets med- och självbestämmanderätt.

Finland: Ja, i allmänhet inte föräldrarna är eniga. Se men om

Finland, Barnets med- och självbestämmanderätt.

Island: det har fyllt tolv år. Se Island, Barnets önskemål och Ja, om åsikt samt rätt att komma till tals. I en fråga om vårdnad kan det förordnas ett ombud för barnet för att tillvarata dess intresse om det har ett särskilt behov därför.

Norge: Ja. Se Norge, Barnets medbestämmanderätt.

England: Ja. Det ankommer på domstolen att efterforska barnets vilja.

174 Bilaga 2

Frankrike: Barnets vilja efterforskas om domstolen timer det lämpligt. Barnet kan höras, antingen egen begäran eller begäran föräldrarna. Åldern egentlig betydelse barnet av en av är utan men skall ha urskillningsfömiåga discernement. Barn under sju år hörs sällan men ibland anses även äldre barn utan urskillningsfönnåga, t.ex. om barnet är psykiskt stört eller står i uppenbart beroendeförhållande till en förälder. Om barnet begär att få höras är det i allmänhet domaren själv som hör barnet på sitt tjänsterum, i annat fall kan barnet höras antingen av domaren eller av annan psykolog, psykiater e.d. som utses av domaren.

Nederländerna: Om båda föräldrarna strider om förmynderskapet måste barn över tolv år höras om sina önskemål av domaren. Barnet hörs utan närvaro av föräldrarna och deras advokater. Ett barn under tolv år kan höras av domaren om denne så önskar.

Spanien: Ja. Domaren lyssna på barnet om det har tillräckligt förstånd och alltid om det är över tolv år.

Tyskland: I vårdnads- resp. umgängesrättstvister hörs barnet av domstol. Dessutom författat Jugendamt grundval av samtal med såväl föräldrar som barn en skriftlig redogörelse.

Amerikas Förenta Stater Florida: Ansträngningar görs för att undersöka barnets önskemål i tvistiga frågor om vårdnad och umgänge. En sociabtjänsteman genomför en undersökning och förbereder en social studie beträffande alla relevanta detaljer med avseende det minderåriga barnet och varje förälder, inkluderande en undersökning av barnets önskemål.

Illinois: I en tvist om vårdnad eller umgänge utreds barnets intresse

och önskemål. Domstolen utser vanligen ett ombud guaridan ad litem

för barnet. Detta ombud är en advokat och denne undersöker barnets önskemål och framför dem till domstolen. Ett ombud för barnet

gurardina ad litem utses sedan det fastslagits av domstolen att det

inte är troligt med någon uppgörelse om den aktuella tvisten.

Kalifornien: Ansträngningar görs för att fastställa barnets önskemål om barnet är tillräckligt gammalt och moget.

Texas: Barnets bästa måste alltid vara domstolens primära över-

vägande vid beslut om frågor om vårdnad och umgänge. Domstolen måste beakta alla fakta och omständigheter med avseende på barnet. Domstolen måste också beakta barnets önskemål, förutsatt att barnet är tillräckligt moget att fatta beslut själv. Uttalanden från barnet

Bilaga 2 175

beträffande vårdnad och umgänge är inte bindande för domstolen utan utgör endast ett bevis som skall beaktas.

Kan förälder inte är vårdnadshavare få fastställt

en som

rätt till umgänge

Danmark: Ja. Se Danmark, Umgänge.

Finland: Ja. Se Finland, Föräldrars avtal om vårdnad m.m.

Island: Ja. Se Island, Umgängesrätt.

Norge: Ja. Se Norge, Umgängesrätt.

England: En förälder inte har föräldraansvar för sitt barn kan som ett beslut om kontakt med barnet.

Frankrike: Ja.

Nederländerna: Den förälder inte blir förmyndare över barnet som har i princip umgängesrätt med barnet. Bestämmelsen har följande

lydelse: "Barnet och den dess föräldrar som inte har fått för-

av

mynderskapet har rätt till umgänge med varandra." I barnets intresse

kan det dock beslutas att något umgänge inte skall förekomma.

Spanien: Ja.

Tyskland: Efter äktenskapsskillnad erhåller den förälder som inte

en fått vårdnaden barnet rätt till umgänge med detta. Fäder till om en utanför äktenskapet födda barn erhåller däremot inte en allmän umgängesrätt. Dock kan domstol medge honom rätt till umgänge om detta tjänar barnets bästa.

Amerikas Förenta Stater Florida: Ja. Förutsatt att sådant umgänge inte är stridande mot barnets bästa.

Illinois: En förälder inte har vårdnad har vissa minimirättigheter som till umgänge med barnet. Många domare i Illinois anser att det är inte bara rättighet utan även plikt för varje förälder att bidra på en en något sätt till uppfostran av barnet.

Kalifornien: En förälder inte år vårdnadshavare kan vanligtvis som erhålla umgängesrätt. En sådan ordning föredras.

176 Bilaga 2

Texas: En förälder har en rätt till umgänge såvida inte sådan rätt en står i konflikt med barnets bästa.

7. Kan en förälder är vårdnadshavare, hos vilken

som men

barnet inte bor, få fastställt rätt till umgänge

Danmark: Ja, enligt lagen om vårdnad och umgänge träder i som kraft den 1 januari 1996.

Finland: Ja. Se Finland, Föräldrars avtal om vårdnad samt m.m.

Domstols beslut om vårdnad m.m. Se även 6 ovan

Island: Nej.

Norge: Ja. Se Norge, Umgängesrätt.

England: En förälder som har föräldraansvar, barnet inte men som bor hos, kan få ett beslut om kontakt med barnet.

Frankrike: Ja.

Nederländerna: Ja. Domaren kan dock besluta att en förälder inte skall ha umgängesrätt grund att det strider mot barnets intresse, av men den förälder som är förmyndare måste tillåta att barnet per telefon eller brev håller kontakt med den andra föräldern.

Spanien: Ja.

Tyskland: -

Amerikas Förenta Stater Florida: -

Illinois: -

Kalifornien: Ja. En förälders rätt till kontakt är mycket vid och kontakt med en förälder som inte är vårdnadshavare är den ordning som föredras.

Texas: -

Bilaga 2 177 sou 1995:79

reglera förälders rätt Finns det någon möjlighet att en

kontakt med barnet sätt än föreskrifter

till på amrat genom

besök, t.ex. telefon- eller brevkontakt.

om

Danmark: Ja, enligt lagen vårdnad och umgänge som träder i om kraft den l januari 1996.

Finland: Ja.

Island: Nej.

Norge: Nej.

England: Ja.

Frankrike: Det är möjligt reglera dessa kontakter. Ofta sker så i att restriktiv bemärkelse t.ex. att telefonkontakt begränsas till genom visst antal vecka eller månad. per

Nederländerna: -

Spanien: Någon sådan möjlighet är inte särskilt förutsatt men utgångs-

punkten är att inga hinder föreligger.

rättslig reglering umgängesrätten kan, den inte

Tyskland: En av om kan utövas på annat sätt, ske att en förälder ges rätt till

genom

telefonsamtal eller brevkorrespondens. Ett sådant domstolsbeslut

vilket sätt och i vilken omfattning sådan kontakt

reglerar bl.a. en

skall äga rum.

Amerikas Förenta Stater Florida: Ja.

Ja. Domstolar kan reglera förälders rätt till kontakt med Illinois: en barn föräldern handlar ett sätt strider mot barnets bästa. ett om som

Kalifornien: -

Texas: Ja.

178 Bilaga 2 sou 1995:79

Har en förälder som inte har vårdnad rätt erhålla

att

information om barnet från t.ex. skola, förskola,

sjukvården och sociala myndigheter

Danmark: Ja, enligt lagen vårdnad och umgänge träder om som i kraft den l januari 1996.

Finland: Nej.

Island: Nej.

Norge: Ja. En förälder inte har del i föräldraansvaret har som rätt att

få upplysningar om barnet från bl.a. daghem, skola och sjukhus. Se Norge, Rätt till upplysningar barnet.

om

England: Nej. Rätten till information följer med föräldraansvaret.

Frankrike: Ja.

Nederländerna: Ja. Domaren kan besluta detta

om

Spanien: Ja.

Tyskland: Den förälder inte har vårdnaden har rätt från som att vårdnadshavaren få information det barnets om gemensamma

personliga förhållanden, om det är förenligt med barnets bästa.

Möjligheten för den förälder inte har vårdnaden erhålla som att information barnet från tredje förutsätter vårdnadshavarens om person samtycke.

Amerikas Förenta Stater Florida: Ja.

Illinois: Lagen i Illinois den förälder inte har vårdnad ger som om barnet samma rätt till information beträffande skola, hälsovård och från sociala myndigheter som den förälder har vårdnad. som

Kalifornien: Ja. En förälder inte har vårdnaden lag, som är, genom

berättigad till information om barnet beträffande skola, förskola,

hälso- och sjukvård och från sociala myndigheter.

Texas: En förälder har rätt till umgänge har rätt till som samma information beträffande sjukvård, tandvård, psykologisk

behandling

och utbildning som den förälder som har vårdnaden. I ett beslut om umgänge måste domstolen ta in ett uttalande denna rätt. En om

1995:79 Bilaga 2 179 SOU

förälder inte är vårdnadshavare eller har rätt till umgänge har inte som

heller rätt att få tillgång till ifrågavarande uppgifter.

I vilken kan föräldrar träffa avtal be-

10. utsträckning träffande vårdnad och umgänge Skall ett sådant avtal fastställas för att bli giltigt och i så fall av vem

Danmark: Föräldrarna kan träffa avtal såväl om gemensam som vårdnad. Ett vårdnadsavtal skall anmälas till statsamtet för att ensam

bli gällande.

Finland: Föräldrar kan avtala vårdnad, umgänge samt vem barnet om skall bo hos. Ett sådant avtal skall för att bli gällande fastställas av socialnämnden. Se vidare Finland, Föräldrars avtal om vårdnad m.m.

Island: Föräldrarna kan träffa avtal om såväl vårdnad som umgänge. Avtal föräldrarna träffat fastställs sysselmanden om det inte som av strider mot barnets bästa.

Norge: Föräldrarna kan träffa avtal föräldraansvar och umgängesom rätt. Dessa avtal behöver inte fastställas i någon särskild ordning, men är inte verkställbara.

England: Föräldrar kan själva komma överens samtliga frågor

om med avseende barnet. Ett sådant avtal är inte fastställbart och kan

inte tvångsverkställas. I de fall föräldrar inte kan komma överens är

det domstol som avgör tvistiga frågor.

Frankrike: Det är möjligt att träffa avtal. Ett avtal som inte fastställs domaren är dock inte verkställbart om den ena föräldern motsätter av sig detta. Huvudregeln är alltså att avtal om vårdnad och umgänge skall fastställas domaren. Ett fastställt avtal har emellertid av bevisvärde i eventuell rättegång om vårdnad eller umgänge. en

Nederländerna: Föräldrarna är nästan helt fria att reglera dessa frågor. Om föräldrarna bestämmer sig för att ha föräldramyndigheten tillsammans även efter skilsmässa accepterar domaren i allmänhet en detta såvida det inte strider mot barnets intresse. Föräldrarna har

stora frihet att reglera även fönnynderskapet.

samma

Spanien: Ja. Avtal kan träffas s.k. reglerande överenskommel-

genom regulador därefter förläggs domaren för god-

se Convenio som

kännande. Domaren brukar godkänna sådana överenskommelser,

Bilaga 2

förutom när det är till skada för barnet eller när överenskommelsen är olaglig.

Tyskland: Föräldrar kan ingå avtal vårdnad- och umgängesrätt till om barnet. Så kan ske även genom inför domstol, eller med bistånd en av

en advokat, ingången förlikning. För att ett dylikt avtal skall kunna ligga till grund för verkställighetsåtgärder krävs att det bekräftas

av domstol.

Amerikas Förenta Stater Florida: Föräldrar, och deras advokater, uppmuntras att nå överenskommelse beträffande vårdnad och umgänge. För verkställbar att vara måste en överenskommelse fastställas domstolen. av

Illinois: Föräldrar kan träffa överenskommelse beträffande vårdnad och umgänge. För att bli verkställbar måste överenskommelsen godkännas av domstolen.

Kalifornien: Föräldrar kan träffa överenskommelse med avseende en på vårdnad och umgänge. Sådana överenskommelser skall granskas av domstolen, men de är inte nödvändigtvis bindande för domstolen.

Parterna kan samtycka till tillfällig vårdnad vilket domstolen kommer

att besluta om utom under särskilda förhållanden.

Texas: I avsikt att främja överenskommelser mellan parter i

en

rättegång förskriver familjelagen att föräldrar kan träffa skriftliga

överenskommelser beträffande vårdnad och umgänge. En överenskommelse måste godkännas domstolen. av

11. Kan frågor vårdnad och om umgänge prövas även på

annat sätt än av domstol Om så är fallet, beskriv hur.

Danmark: Vårdnad En vårdnadstvist kan avgöras endast domstol. av Umgänge Frågan om rätt till umgänge avgörs endast statsamtet. av

Finland: Nej. Föräldrarna har möjlighet att träffa avtal vårdnad, om umgänge och vem barnet skall bo tillsammans med. Ett sådant avtal

blir giltigt om det fastställs socialnänmden.

av

Island: Vårdnad En vårdnadstvist kan avgöras inte bara domstol av utan även, om parterna är eniga om en sådan ordning, Justitiemiav nisteriet. Umgänge Frågan rätt till umgänge avgörs endast om av sysselmanden.

Bilaga 2 181 sou 1995:79

Norge: Föräldraansvar och umgängesrätt En tvist om föräldraansvaret eller barnet skall bo tillsammans med samt om umgängesrätt om vem avgörs domstol inte föräldrarna är eniga om att låta fylkesmanav om nen avgöra tvisten.

England: Nej.

Frankrike: Inte på annat sätt än frivilliga avtal, se fråga 10. genom

Nederländerna: Nej.

Spanien: Nej.

Tyskland: Se fråga 10.

Amerikas Förenta Stater

Florida: Ja. Domstolen kan hänvisa parterna till medling mediation

i alla i vilka frågor föräldraansvar, boende, umgänge processer om och underhåll till barnet är tvistiga. Sådan medling utförs i över-

ensstämmelse med regler utfärdade Florida Supreme Court

av

Floridas högsta domstol.

Illinois: Frågor vårdnad och umgänge kan avgöras av parterna om

utanför domstol frivillig medling mediation och även genom

genom medling beslutad domstol. Frivillig medling utanför domstolen kan av ske domstolen blir inblandad på något sätt. Domstolen kan utan att rekommendera att parterna försöker lösa sin tvist genom medling. Om

överenskommelse träffas vid medling måste den godkännas av en

en domstol eftersom föräldrarna kan samtycka till ett vârdnads- och

enligt domstolens uppfattning, inte är till umgängesschema som,

barnets bästa.

Kalifornien: Frågor beträffande vårdnad och umgänge kan inte än domstol. Det är vanligt att det beslutas om avgöras annat av medling och resultatet medlingen presenteras för domstolen om av kommer domstolen att besluta i enlighet därmed om domstolen anser att det är rimligt.

Texas: Frågor beträffande vårdnad och umgänge måste beslutas av domstol efter en rättegång.

182 Bilaga 2 sou 1995:79

12. Förekommer inför separation eller skilsmässa

någon åtgärd från samhället, t.ex. samtal med föräldrarna, i syfte

att förmå föräldrarna samarbeta i

att frågor om barnet Beskriv ordningen

Danmark: Ja. Se Danmark, Barn- och familjesakkunnig rådgivning.

Finland: Ja. Se Finland, Medling.

Island: Ja. Se Island, Barn- och familjesaklcunnig rådgivning.

Norge: Ja. Obligatorisk medling. Se Norge, Medling i frågor förom äldraansvar.

England: Det finns möjligheter att erhålla medling. Se England, Medling.

Frankrike: Samhället eller domstolen kan inte framtvinga några samtal eller förhandlingar mellan föräldrarna i frågor angående

vårdnad och umgänge. Det finns specialutbildade medlare tillgå att men dessa anlitas uteslutande på föräldrarnas eget initiativ och på bekostnad av dessa.

Nederländerna: Det finns laglig möjlighet härtill det är inte

en men

någon skyldighet. Jugendamt kan få i uppdrag domaren

av att

genomföra en undersökning. Detta sker oftast när föräldrarna inte är

eniga och ungdomsnämnden försöker då föräldrarna. I Nedena erländerna måste parterna i skilsmässa låta sig företrädas en av en advokat. Advokaterna försöker för det mesta att åstadkomma god en lösning på tvisten. Bara om detta inte lyckas och domaren inte om heller lyckas med att få parterna att komma överens kan domaren ge ungdomsnämnden i uppdrag att undersöka det går lösa tvisten. om att

Spanien: Nej.

Tyskland: Något tvång för föräldrar att inför separation eller skilsmässa föra samtal rörande barnets situation finns inte. I varje

kommun finns dock en Jugendamt hos vilken föräldrar frivilligt kan

be om råd och stöd i vårdnads- och umgängesfrågor.

Amerikas Förenta Stater

Florida: Före en formell domstolsprocess kan föräldrarna begagna sig av privata eller offentliga rådgivningsfaciliteter. Privata rådgivare kan vara psykologer och äktenskapsrådgivare. Olika offentliga och kvasi-

Bilaga 2 183

offentliga organisationer erbjuder också medling och rådgivning t.ex. Catholic Family Services.

Illinois: Nej. Illinois lagstiftare försökte genomdriva en lag som skulle

tvinga människor ansökte skilsmässa att en ñlm om hur som om se

barnen bör behandlas vid skilsmässan. Enskilda personer protesterade mot lagförslaget befanns strida mot Illinois konstitution.

som

Kalifornien: Domstolen har avdelning med utbildad personal som en träffar föräldrarna med anledning frågor om vårdnad och umgänge. av

Denna personal talar med föräldrarna, både separat och tillsammans, och träffar barnet. Rapporten från ifrågavarande avdelning av familjedomstolen in till domstolen. I de fall vårdnad eller umgänge

ges är i fråga beslutar domstolen om medling.

Texas: Policyn i familjelagen är att föräldrar skall uppmuntras att dela

rättigheter och vid uppfostrandet deras barn efter för-

ansvar av

äldrarnas separation eller skilsmässa. Denna policy främjas dock inte

samhället i stort. Det har inte vidtagits några formella åtgärder från av

samhällets sida för att få föräldrar att samarbeta i angelägenheter

beträffande deras barn.

föräldrars lämplighet förekommer 13. Vilken utredning om vid handläggningen av frågor om vårdnad och umgänge

och utför den

Vem beslutar om utredningen vem

Danmark: Viss utredning förekommer. Se Danmark, Underlag för

domstolens ställningstaganden.

Finland: Vårdnadsutredning verkställs om det inte är uppenbart att

ärendet kan avgöras sådan utredning. Se Finland, Vårdnadsututan en redning.

Island: Justitieministeriet skall normalt inhämta yttrande från de

sociala myndigheterna medan domstolen skall inhämta ett sådant om betydelse. det kan antas vara av

Norge: Utredning förekommer. Det är domstolen som beslutar om utredningens omfattning.

England: Utredning förekommer. Domstolen beslutar om utredningens omfattning.

184 Bilaga 2

Frankrike: Domaren beslutar självständigt vilken utredning

om som skall göras. Parterna företer dock inom för rättegången den ramen

skriftliga bevisning de vill åberopa. Domaren har därutöver möjlighet

att förordna om t.ex. utredning psykolog eller psykiater. av

Nederländerna: Domaren eller den honom utnänmda ungdoms-

av nämnden kommer att ta hänsyn till föräldrarnas personliga omständig-

heter

Spanien: Domaren och de social-psykologiska avdelningarna vid

familjedomstolama. Domaren har full frihet att begära andra utredningar.

Tyskland: Inom för ett domstolsförfarande avseende vårdnadsramen och umgängesrätt besöker socialtjänstemän från Jugendamt berörd familj och pratar med föräldrar och barn. På grundval vad av som

framkommer därvid utarbetas ett skriftligt protokoll inges till

som domstolen. Domstolen kan även förordna att intyg skall inhämtas om

från psykolog.

Amerikas Förenta Stater Florida: Alla frågor om vårdnad och umgänge beslutas i över-

ensstämmelse med barnets bästa. Föräldrarnas lämplighet med

avseende på barnets bästa undersöks domstolen. Domstolen kan av

besluta om en undersökning och social studie beträffande alla relevanta

omständigheter med avseende på barnet och varje förälder och att en

rapport om undersökningen framläggs för domstolen och parterna.

Illinois: Domstolen kan utse psykiater för undersöka eller en att en av båda föräldrarna. Dessutom har varje förälder rätt att begära att domstolen utser en psykiater att bedöma den andra föräldern. Varje förälder får förorda speciell psykiater att utföra utredningen. I en allmänhet beslutar domstolen i överensstämmelse med ansökan en om att en psykiater skall utses.

Kalifornien: Se fråga 12.

Texas: Bevis beträffande föräldrars lämplighet är viktiga så beslut

att om vårdnad och umgänge överensstämmer med barnets bästa. Domstolen kan besluta om en social undersökning bl.a. omständigav

heterna och villkoren i de sökandes hem. Undersökningen måste stå

i överensstämmelse med den minimistandard utarbetats Texas som av

Department of Human Services. Undersökningen måste inkludera varje fysisk, sexuell eller känslomässig misshandel barnet.

av

Bilaga 2 185

14. Är det möjligt att förordna om var barnet skall bo

Gäller detta även föräldrarna har vårdnad om gemensam

Danmark: Nej.

Finland: Ja och ja. Förordnande om var barnet skall bo kan göras av domstolen. Föräldrarna kan själva avtala om var barnet skall bo.

Island: Nej.

Norge: Ja och Ja. Se Norge, Oenighet om föräldraansvaret.

England: Domstol kan i de fall föräldrarna har gemensamt föräldraanförordna om var barnet skall bo. svar

Frankrike: Ja och ja.

Nederländerna: Så länge föräldramyndigheten utövas men föräldrarna inte lever tillsammans måste föräldrarna vara eniga om var barnet skall bo. Kan föräldrarna inte komma överens om detta kan domaren på deras begäran bestämma barnet skall bo. Denna möjlighet finns var både under och efter äktenskapet föräldramyndigheten kvarstår hos om samma personer.

Spanien: Ja.

Tyskland: Domstolen kan av föräldrarna rätten att bestämma ge en barnet skall bo. Detta är möjligt även om föräldrarna har var gemensam vårdnad om barnet.

Amerikas Förenta Stater Florida: Ja. Domstolen beslutar ofta var barnet skall bo. Detta kan ske även när föräldrarna har delad legal vårdnad.

Illinois: En domstol kan besluta var barnet skall bo vilket också normalt sker. Ett beslut boende kan meddelas även när föräldrarna om har gemensam vårdnad.

Kalifornien: Domstolen kan besluta barnet skall bo. Om förvar äldrarna har vårdnad kan domstolen besluta att den ena gemensam föräldern skall ha den fysiska vårdnaden.

Texas: Ja.

186 Bilaga 2

15. Kan det fattas interimistiska beslut under

handläggningen av frågor om vårdnad och umgänge Vad kan ett

sådant beslut omfatta

Danmark: Ja. Se Damnark, Interimistiska avgöranden vårdnaden, om m.m samt Umgänge.

Finland: Ja. Se Finland, Interimistiska beslut.

Island: Ja. Se Island, Interimistiska beslut.

Norge: Ja. Se Norge, Interimistiska beslut.

England: Nej.

Frankrike: Ja. Beslutet kan omfatta vårdnad, umgänge, underhåll, m.m. Enligt fransk lag betraktas alla beslut om vårdnad och umgänge som provisoriska och kan alltid omprövas.

Nederländerna: Domaren kan under ett skilsmässoförfarande interimistiskt bestämma att en förälder tills vidare skall ha omsorg om barnet. Ett sådant beslut är giltigt upp till sex månader från domen på skilsmässa och kan avse omsorgen om barnet, underhâllsbidrag och vilken förälder som skall få bo i den gemensamma bostaden.

Spanien: Ja. Interimistiska beslut kan omfatta bosättningen hos vem, ekonomiska förhållanden och andra frågor, tills det föreligger ett

definitivt beslut.

Tyskland: I vårdnads- och umgängesrättsliga tvister kan domstol fatta interimistiska beslut. Besluten kan avse hela eller delar av vårdnaden, t.ex. bestämmande av bostadsort och tillstånd till läkarbehandling.

Amerikas Förenta Stater Florida: Ja. Interimistiska beslut fattas och verkställs av domstolen. Ett interimistiskt beslut kan avse vårdnad, umgänge, boende, underhåll och andra frågor som påverkar parterna och deras barn.

Illinois: Interimistiska beslut fattas normalt beträffande vårdnad och umgänge medan skilsmässan pågår. Sådana beslut kan avse vårdnad, umgänge, rätten för vårdnadshavande förälder att flytta från ett visst geografiskt område, alla finansiella angelägenheter, hälsovård,

skolgång, psykologisk behandling barnet

av m.m.

Bilaga 2 187

Kalifornien: Interimistiska beslut kan fattas beträffande vårdnad, besök och umgänge så länge målet inte är avgjort. Dessa beslut kan täcka sådana saker som barnets boende, underhållsbidrag, vårdnad m.m.

Texas: Under pågående tvist om vårdnad och umgänge kan domstolen meddela tillfälliga beslut bl.a. om vårdnad och underhåll samt förbjuda en person att ta barnet från ett visst angivet geografiskt område.

16. Kan domstol föräldrar

en motsvarande besluta att

efter skilsmässa skall ha gemensam vårdnad även om en

förälder motsätter sig ett sådant

arrangemang.

Danmark: Nej.

Finland: Ja. Se Finland, Avgöranden av ärenden beträffande vårdnad och umgänge.

Island: Nej.

Norge: Ja. Se Norge, Oenighet om föräldraansvaret.

England: Huvudregeln i barnlagen är att det gemensamma för-

äldraansvaret består även efter skilsmässa. Se även fråga 4

Frankrike: Ja. Domstolen kan teoretiskt besluta om gemensam vårdnad även om en förälder inte vill ha någon vårdnad alls för egen del.

Nederländerna: Nej.

Spanien: Ja.

Tyskland: Nej.

Amerikas Förenta Stater Florida: Ja.

Illinois: Domstolen kan besluta att föräldrarna skall ha delad vårdnad även förälder motsätter sig ett sådant arrangemang. Domstolarom en na i Illinois är dock obenägna att besluta om delad vårdnad, om en av föräldrarna inte går med på ett sådant arrangemang, eftersom detta anses kunna bli till skada för barnet.

188 Bilaga 2

Kalifornien: En domstol kan besluta om gemensam vårdnad även om en förälder motsätter sig det. Det avgörande hänsynstagandet anges i familjelagen där följande sägs: Gemensam fysisk vårdnad avser att var och en av föräldrarna skall ha betydande perioder med fysisk vårdnad. Gemensam fysisk vårdnad skall delas av föräldrarna på ett sådant sätt att barnet garanteras en regelbunden och fortgående kontakt med båda

föräldrarna. En annan dominerande programförklaring i familjelagen anger att den offentliga inställningen i Kalifornien är att säkerställa att

mindre barn har regelbunden och fortgående kontakt med båda föräldrarna efter föräldrarnas separation och att uppmuntra föräldrarna att dela rättigheter och skyldigheter som uppfostrare. Detta gäller dock inte i de fall där kontakt inte skulle vara till barnets bästa. När domstolen fattar ett beslut om barnets bästa skall domstolen, bland andra omständigheter som den kan finna relevanta, beakta barnets

hälsa, säkerhet och välfärd och varje kränkning av barnet eller den

andra föräldern.

Texas: Farniljelagen ger domstolen rätt att utse en förälder som delad vårdnadshavare även i frånvaro av samtycke från en förälder om ett sådant beslut är till barnets bästa jfr fråga 4. Motsätter sig en förälder ett sådant arrangemang kan domstolen dock komma fram till att delad vårdnad inte är till barnets bästa.

sou 1995:79 Bilaga 3 189

Danmark

Regler om vårdnad forasldremyndighed och umgängesrätt samvmrs-

ret finns i andra kapitlet myndighetslagen myndighedsloven, som är

från år 1985. Folketinget har den 2 juni 1995 lovforslag nr. L 176, 1994-95, och Betaenkning avgivet av Retsudvalget den 23 maj 1995

antagit en lag om vårdnad och umgänge lov om forzeldremyndighed

og samvzer med ikraftträdande den 1 januari 1996. Lagen bygger på

ett förslag från Foratldremyndighedsudvalget Fzelles forazldremyn-

-

dighed, samvzersvanskeligheder, børnesagkyndig rådgivning, betaenkning nr. 1279 se vidare nedan. Denna redogörelse för den danska

-

lagstiftningen om vårdnad och umgänge avser förhållandena fr.o.m.

den l januari 1996 om inte annat anges. De processuella bestämmelserna när det gäller vårdnad och

umgänge finns i lagen om äktenskaps ingående och upplösning lov

om aegteskabs indgåelse og opløsning och i rättegångslagen retsplejeloven. Begreppet föräldramyndighet foraeldremyndighed, fortsättningsvis kommer begreppet vårdnad att användas infördes år 1922 och ersatte det tidigare använda föräldramakt forzeldremagt. Genom denna språkliga förändring från makt till myndighet betonas att vårdnaden skall utövas i barnets intresse. Foraldremyndighedsudvalget diskuterade om begreppet vårdnad bör

ersättas med begreppet föräldraansvar foraeldreansvar men fann det

inte ändamålsenligt att ändra det redan inarbetade begreppet. Justitie-

ministern delade utredningens uppfattning och något förslag i denna

fråga lades inte fram för Folketinget. Däremot har utredningens förslag att begreppet umgängesrätt bör ersättas med umgänge godtagits

av såväl Justitieministern som Folketinget. Anledningen till denna

tenninologiska förändring är en önskan dels att understryka att umgänget sker i barnets intresse och för att bevara dess föräldrakon-

takt, dels för att tona ner att det är tal om en föräldrarättighet.

Vårdnadshavare

Är föräldrarna gifta med varandra vid barnets födelse eller ingår de senare äktenskap har de gemensam vårdnad om barnet. Om gifta föräldrar har separerat före barnets födelse är modern ensam vård-

nadshavare. Återupptas samlivet mellan makarna får de åter gemensam

190 Bilaga 3

vårdnad. Är föräldrarna inte gifta med varandra är modern ensam vårdnadshavare.

Avtal om gemensam vårdnad

Föräldrar som inte har gemensam vårdnad kan avtala om detta. Avtalet skall för att bli gällande anmälas till statsamtet för registrering. Tidigare skulle avtalet godkännas av statsamtet. Pågår en vårdnadstvist vid domstolen kan en anmälan göras dit. Föräldrar som separerar eller skiljer sig kan redan under separationen eller skilsmässan ingå avtal om fortsatt gemensam vårdnad. Reglerna om gemensam vårdnad bygger förutsättningen att det föreligger enighet mellan föräldrarna om alla väsentliga frågor och att föräldrarna tillsammans kan lösa de problem som uppstår. Av väsentliga frågor kan nämnas barnets skolgång, utbildning, flyttning o.d. Bor föräldrarna inte tillsammans skall de dessutom vara eniga om var barnet skall bo och omfattningen av barnets umgänge med den förälder barnet inte skall bo hos.

Separation och skilsmässa

Vid separation eller skilsmässa upphör den gemensamma vårdnaden inte nödvändigtvis, men det skall tas ställning till vem som skall ha vårdnaden. Detta gäller dock inte om det tidigare har träffats avtal eller avgörande härom. Är föräldrarna eniga de fortsättningsvis om att skall ha gemensam vårdnad eller att en av dem skall ha vårdnaden ensam kan de ingå avtal som blir giltigt efter anmälan till statsamtet eller, om det pågår en process om separation eller skilsmässa, till domstolen.

Upphörande av gemensam vårdnad

Lever föräldrar som har gemensam vårdnad inte tillsammans eller ämnar de upphäva samlivet kan var och en av dem kräva att den gemensamma vårdnaden skall upphöra. Detta gäller såväl föräldrar som har gemensam vårdnad i kraft av äktenskap som ogifta och frånskilda föräldrar som har avtalat om gemensam vårdnad. Om föräldrarna är eniga om vem av dem som skall vara ensam vårdnadshavare efter ett samlivsbrott kan de med statsamtets godkännande ingå avtal därom. Motsvarande gäller om föräldrarna har avtalat om gemensam vårdnad när de inte lever tillsammans.

sou 1995:79 Bilaga 3

Fördelning av vårdnaden genom domstols avgörande

Kan föräldrarna inte enas om vårdnaden eller kan deras avtal inte godkännas avgör domstolen vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden ensam. Domstolens beslut skall ta sikte på vad är bäst för som barnet. Domstolen kan inte mot förälders vilja besluta eller en om neka att upplösa gemensam vårdnad även domstolen att om anser gemensam vårdnad vore bäst för barnet. Det är inte möjligt för domstolen att besluta om var barnet skall bo. När barnet själv ger uttryck för var det önskar bo beaktas detta vid domstolens överväganden. Den vikt domstolen lägger vid barnets uttalanden är emellertid avhängigt barnets ålder, mognad och av eventuella påverkan från föräldrarna. Eftersom barns mognad kan vara olika trots samma ålder har det inte ansetts möjligt att generellt ange hur gammalt ett barn skall vara för att ett uttalande skall tillmätas betydelse. En klart tillkännagiven önskan från ett barn över tolv år får avgörande betydelse. Även tillkännagivande från barn under denna ålder kan tilläggas vikt.

Äterupptagande av samlivet

Är förälder, på grund avtal eller avgörande domstol, en av av ensam vårdnadshavare, återinträder den gemensamma vårdnaden gifta om

eller separerade föräldrar återupptar eller fortsätter samlivet. Återupp-

tar ogifta eller frånskilda föräldrar samlivet får de gemensam vårdnad

endast om de ingår avtal härom, som för att bli giltigt skall anmälas

till statsamtet.

Avtal om överförande av vårdnaden

När endast den ena föräldern är vårdnadshavare kan föräldrarna genom avtal överföra vårdnaden till den andra föräldern. Regeln används för att ändra den fördelning vårdnaden skedde vid av som samlivets upphörande, separation eller skilsmässa. Ett avtal om överförande av vårdnaden skall godkännas statsamtet eller, av om en vårdnadstvist är anhängiggjord, av domstolen.

Överförande av vårdnaden till fadern genom dom

Har föräldrar som inte är gifta med varandra levt tillsammans under en längre tid utan att de har gemensam vårdnad barnet och begär om fadern vårdnaden vid föräldrarnas separation avgör domstolen, med särskilt beaktande av vad som är bäst för barnet, vem av föräldrarna

192 Bilaga 3

som skall ha vårdnaden ensam. I andra fall kan domstolen överföra vårdnaden från modern till fadern om ändringen är bäst för barnet. Vid ett sådant avgörande skall domstolen lägga vikt vid om innehavaren av vårdnaden utan rimliga skäl hindrar genomförandet av umgänge.

Ändring av vårdnadsavtal och várdnadsavgöranden

Om den ena föräldern med stöd av avtal eller dom är ensam vårdnadshavare kan domstolen, när särskilda skäl talar därför, överföra vårdnaden till den andra föräldern om det är bäst för barnet, särskilt på grund av förändrade förhållanden. Vid avgörande av vårdnadsfrågan skall det läggas vikt vid om vårdnadshavaren utan rimliga skäl hindrar genomförandet av umgänge. Genom att bestämmelsen anger att det skall föreligga särskilda skäl framgår att barnet skall få växa upp i lugn och ro och skall inte vara en "kastboll mellan stridande föräldrar. Möjligheten att barnet kan ha en stabil kontakt med den av föräldrarna som inte har del i vårdnaden skall därför tillmätas stor betydelse när det skall beslutas i en frågan om att överföra vårdnaden från den ena föräldern till den andra. Regeln kan användas till att överflytta vårdnaden om vårdnadshavaren motarbetar den andra

förälderns umgängesrätt. Ändring kan komma i fråga också när ett

barn som har fyllt tolv år uttalar att han eller hon önskar flytta eller har flyttat till den andra föräldern.

Interimistiska avgöranden om vårdnaden, m.m.

När talan har väckts om vårdnaden kan domstolen på yrkande bestämma vem vårdnaden skall tillkomma interimistiskt. Det avgörande för beslutet är vad som är bäst för barnet under sakens behandling. Ett interimistiskt beslut kan ändras om det är det bästa för barnet. Det finns inte några begränsningar i en vårdnadshavares rättigheter att resa till utlandet tillsammans med barnet eller att bosätta sig tillsammans med barnet långt bort från den andra föräldern. Dock skall bägge föräldrarna ge sitt samtycke till att barnet lämnar landet om föräldrarna har gemensam vårdnad och oenighet råder om vem som skall ha vårdnaden ensam. Om föräldrarna har gemensam vårdnad och det finns risk att den ena föräldern kommer att föra barnet ur landet och därmed föregripa ett avgörande av vårdnaden kan Justitieministern meddela ett interimistiskt beslut om vårdnaden. En vanlig semesterresa utgör inte grund för ett interimistiskt beslut om vårdnaden i detta avseende med mindre det finns konkreta hållpunkter för att barnet inte kommer att föras tillbaka.

Bilaga 3 193

Underlag för domstolens ställningstaganden vårdnadsutredning

Underlag för domstolens avgörande av vårdnadsfrågan kan inhämtas på olika sätt. Domstolen kan själv bestämma om bevisningen, såsom hörande av vittnen och sakkunniga. l första hand försöker domstolen

genom föräldrarnas berättelser att bilda sig en uppfattning om vem av

dem som är bäst lämpad att vara vårdnadshavare. Vittnesmäl från familjemedlemmar, och bekanta används endast sällan. Även vänner yttranden från skolor, förskolor, lärare osv. förekommer relativt sällan. Yttranden från de sociala myndigheterna innehåller endast faktiska upplysningar från befintligt material av betydelse för sakens

avgörande och inte något uttalande om vem av parterna som synes

bäst lämpad att vara vårdnadshavare. Denna återhållsamhet motiveras hänsynen till möjligheten att också efter sakens avgörande fortsätta av med familjestöttande verksamhet i samarbete med föräldrarna. I ett begränsat antal fall använder sig domstolen av barnsakkunnigt bistånd, dvs. bistånd från barnpsykologer eller psykiater.

Umgänge

Det primära ändamålet med umgänge är att barnet skall bevara

kontakten med bägge föräldrarna. Barnets umgänge med någon annan än förälder regleras inte i lagen. Kan föräldrarna inte enas i fråga en umgänge beslutar statsamtet pä begäran om omfattningen och om utövande umgänge. Omfattningen av umgänget bestäms utifrân de av individuella förhållandena i varje enskilt fall. Statsamtet skall vid

avgörandet umgängets omfattning ta hänsyn till vad som är bäst för

av barnet. Statsamtet kan, fr.0.m. den 1 januari 1996, besluta om umgänge för alla föräldrar som inte har barnet boende hos sig oavsett vad som är

bestämt om vårdnaden. För närvarande gäller att umgänge kan

beslutas för förälder som inte har del i vårdnaden. Den nya en bestämmelsen motiveras med att den förälder som inte har barnet boende hos sig inte skall tvingas att ge upp den gemensamma vårdnaden för att kunna få umgänge fastställt. Avgränsningen av de

umgängesberättigade anses få en mera naturlig och logisk utformning

när regeln tar sikte föräldrar som inte bor tillsammans med barnet. Även förälder inte tidigare har levt tillsammans med barnet om en eller bara har levt tillsammans med det under en kort tid, bör det läggas vikt vid att det i takt med barnets stigande ålder och utveckling etableras kontakt med den av föräldrarna som det inte bor en tillsammans med. När fråga vårdnad behandlas av domstol eller Statsamtet kan en om Statsamtet på yrkande besluta om interimistiskt umgänge.

7 15-0559

194 Bilaga 3 sou 1995:79

Annan kontakt med barnet än umgänge

Fr.0.m. den 1 januari 1996 införs en ny regel innebär att som statsamtet i särskilda fall kan besluta om annan kontakt med barnet än umgänge för den av föräldrarna inte har barnet boende hos sig. som Bestämmelsen kan användas även vårdnaden barnet är om om gemensam. De former av kontakt som omfattas är telefonsamtal, brevväxling och liknande, t.ex. inspelade kassettband och videoband, telefax, elektronisk post och andra former av skriftliga meddelanden. Behovet av statsamtets bistånd med sådan kontakt än umgänge annan kan föreligga särskilt om den av föräldrarna som har barnet boende hos sig hindrar barnets kontakt med den andra föräldern utan rimliga skäl. Bestämmelsen kan användas endast i särskilda fall. Härmed avses

att det skall föreligga en speciell situation för att statsamtet skall kunna

besluta om denna form av kontakt mot den förälderns önskan. Det ena är inte meningen att det skall bli vanligt med beslut om annan kontakt med barnet i samband med statsamtets avgöranden umgänge. om Bestämmelsen skall kunna användas som ett Supplement till ett umgänge som på grund av avståndet mellan föräldrarnas boplatser är mycket, eller något mera, begränsat än ett umgänge i sedvanlig omfattning. Bor den umgängesberättigade i en annan världsdel och på grund därav kan träffa barnet endast under ferier, några veckor en gång om året, kan telefonsamtal eller skriftlig kontakt ett sätt att vara bevara förbindelsen och därmed en kontinuitet i relationerna. Det samma kan vara fallet för barn till sjömän med långa vistelser utanför

hemmet. Om det anses lämpligt kommer det inte att vara uteslutet att

besluta om annan kontakt än umgänge där umgänge nekats eller upphävts av hänsyn till barnet, för att fysisk personlig kontakt kan vara till skada för barnet eller för att det föreligger konkret fara för en bortförande av barnet. Bestämmelsen kommer också att kunna användas till att sätta gränser för kontakten t.ex. till att bestämma de dagar och tidpunkter när telefonsamtal får äga rum, om samtal i tid

och otid är störande för familjelivet. Avgränsningen av bestämmelsens

tillämpningsområde i övrigt har överlämnats praxis.

Orientering om barnet

Den 1 januari 1996 träder en bestämmelse i kraft som innebär att den av föräldrarna som inte har vårdnad har rätt att efter begäran få orientering om barnets förhållanden från bl.a. skolor och sociala myndigheter. Bestämmelsen ger inte rätt att ta del av handlingar. Av detta skäl har ordet orientering valts och inte upplysningar. Den myndighet eller institution som berörs kan neka att lämna upplysningar om det är till skada för barnet. Uppgifter får inte lämnas om vårdnadshavarens förhållanden. Statsamtet kan i särskilda fall frånta den av

sou 1995:79 Bilaga 3 195

föräldrarna som inte har vårdnaden rätten att få upplysningar med stöd av bestämmelsen. Detta kan ske på anmodan antingen från vårdnadshavaren eller från en av de institutioner som är skyldiga att lämna orientering. Bakgrunden till denna begränsning är att det kan vara en stor belastning för institutioner om den av föräldrarna som inte har del i vårdnaden upprepade gånger och i en orimlig omfattning, vänder sig till institutionen beträffande mindre väsentliga frågor om barnet. Utan en uttrycklig reglering härav kommer institutionen att sakna möjlighet att neka att lämna den begärda orienteringen.

Barnets med- och självbestämmanderätt

Har barnet fyllt tolv år skall ett samtal äga rum med det innan beslut fattas i en fråga om vårdnad eller umgänge. Ett sådant samtal kan dock underlåtas om det kan antas vara till skada för barnet eller utan betydelse för avgörandet, dvs. i helt okomplicerade fall eller när föräldrarna är eniga om avgörandet. Tolvårsgränsen utesluter inte att det inhämtas ett uttalande från ett barn under tolv år om det kan antas att barnet är tillräcklig moget. Den omständigheten att föräldrarna motsätter sig att ett samtal äger rum, är inte tillräckligt för att underlåta samtal. När frågor om vårdnad och umgänge behandlas av Statsamtet sker samtalet normalt amtsfuldmagtigens kontor. Utöver amtsfullmaagtigen kan en barnsakkunnig person vara närvarande. I de flesta fall kan den barnsakkunnige ha samtal med barnet utan att någon annan är närvarande. Den som samtalar med barnet skall göra noggranna anteckningar om samtalets innehåll, så att vad som framkommit kan användas vid statsamtets ställningstagande till saken. Föräldrarna har normalt rätt att få kännedom om vad som framkommit vid samtalet. Statsamtet kan dock begränsa föräldrarnas rätt till information om vad som framkommit om avgörande hänsyn till barnets intresse talar därför. Under en rättegång om vårdnad avgör domaren under vilka former samtalet med barnet skall äga rum enligt rättegångslagens retsplejelo-

vens regel om hörande av barn under femton år. I många fall äger

samtalet rurn på domarens kontor utan några andra närvarande än barnet och domaren. Domaren kan begära bistånd under samtalet från en representant från de sociala myndigheterna eller en annan lämplig person, normalt en barnsakkunnig. Domaren kan överlåta till den barnsakkunnige att tala med barnet ensam. Barnets ståndpunkt får då

redovisas för domaren skriftligen, under vittnesförhör inför domstolen

eller muntligen utanför rättssalen. Ju större barnet är desto mindre nödvändigt är det i allmänhet att dra in barnsakkunniga. Domaren noterar i domen eller domsboken att samtal har ägt rum med barnet, var samtalet här ägt rum och vem som har varit närvarande. Däremot

196 Bilaga 3 sou 1995:79

noterar domaren ingenting om samtalets innehåll, eftersom denna information skulle kunna göra behandlingen av en tvist besvärligare. Hänsynen till barnet kan vidare medföra att domaren inte orienterar föräldrarna om samtalets innehåll.

Barn- och familjesakkunnig rådgivning

Statsamtet skall erbjuda föräldrarna och barnet barn- och familjesakkunnig rådgivning och vägledning vid oenighet om vårdnad och umgänge. Såväl föräldrarna som barnet kan begära rådgivning även om statsamtet inte behandlar en fråga där oenighet råder om vårdnad eller umgänge. Ändamålet med rådgivningen hjälpa föräldrarna är att att själva lösa konflikter om dessa frågor. Rådgivningen är tänkt som ett bistånd till föräldrarna att själva lösa sina inbördes konflikter, och det primära med rådgivningen är att åstadkomma en överenskommelse. Vid rådgivningen sker ett samarbete som omfattar psykologer, psykiater och socialrådgivare. Även jurist kan delta i rådstatsamtets

givningen. Rådgivningen företas av en eller flera barnsakkunniga

samtidigt eller efter varandra och den genomsnittliga tidsåtgång är trefyra timmar per föräldrapar/barn. En förutsättning för rådgivningen är i allmänhet att båda föräldrarna önskar delta. Föräldrarna skall träffas samtidigt och personligen. Fr.o.m. den 1 januari 1996 stärks rådgivningen på så sätt att föräldrarna skall kallas till rådgivningsmöte även om endast den ena föräldern accepterat ett erbjudande härom. Statsamtet skall kunna erbjuda rådgivning, förutom vid de tillfällen där det är möjligt i dag vid oenighet om vårdnaden och umgänget, även i de fall det synes föreligga ett särskilt behov därav. En parts passivitet eller visade ovilja att delta i rådgivning kan tilläggas betydelse vid en efterföljande process om vårdnaden.

Vårdnadens innehåll

Vårdnadshavaren skall ta omsorg om barnet och kan träffa avgöranden om dess personliga förhållanden utifrån barnets intressen och behov. Vårdnaden medför en skyldighet att skydda barnet så att det inte utsätts för fysiskt eller psykiskt våld eller annan kränkande behandling. Vårdnadens omsorgsplikt har i rättsligt hänseende inte något att göra med föräldrarnas plikt att försörja barnet. Förrnynderskapet vazergemålet faller utanför vårdnadsbegreppet och regleras särskilt. Vårdnadshavaren är förmyndare för barn under arton år. Har föräldrarna gemensam vårdnad är bägge förmyndare. Den av föräldrarna som barnet bor hos när föräldrarna har gemensam vårdnad får besluta i alla frågor som tar sikte på den

sou 1995:79 Bilaga 3 197

dagliga omsorgen. Kan föräldrarna inte bli eniga i övriga frågor får den gemensamma vårdnaden upplösas. Det är inte möjligt för en

myndighet att träffa avgöranden i tvister om vårdnadens utövande utan

det är upp till föräldrarna själva att utfylla ramarna för den gemensamma vårdnaden.

Foraaldremyndighedsudvalgets betänkande Fzelles foraeldremyndighed, samvarsvanskeligheder, bømesagkyndig rådgivning.

Nedan lämnas en kort redogörelse för Forwldremyndighedsudvalgets ställningstaganden till frågorna om automatisk gemensam vårdnad vid barnets födelse och obligatorisk gemensam vårdnad efter separation eller skilsmässa.

Automatisk gemensam vårdnad vid barnets födelse

Utredningen är positiv till en utvidgning av den legala gemensamma vårdnaden till att omfatta också sammanboende ogifta föräldrar. Däremot anser utredningen inte att en sådan regel bör omfatta också barn vars föräldrar inte bor tillsammans vid barnets födelse. Därmed har utredningen stått inför det i dag olösta problemet med att åtskilja de tvâ grupperna, eftersom det inte sker någon registrering av

samboförhållandet. Även samboende ogifta skall ha faderskapet

fastställt, normalt genom faderns erkännande inför statsamtet. Det är

då enligt utredningens uppfattning naturligt att föräldrarna i samband

därmed tar ställning till vårdnaden och ingår ett avtal om gemensam vårdnad. Utredningens förslag till lösning det aktuella problemet kort sikt är att myndigheternas medverkan förenklas genom att

ordningen med statsamtets godkännande av föräldrarnas överenskom-

melse om gemensam vårdnad ersätts av en anmälan till statsamtet se

ovan, Avtal om gemensam vårdnad. Utredningen anför vidare beträffande automatisk gemensam vårdnad att det inte är ändarnâlsenligt att föräldrar som vid barnets födelse inte har så täta inbördes relationer att de bor tillsammans dras in under en legal ordning. De har inte någon gemenskap som kan utgöra grund för en lagreglering. Bor de inte tillsammans är det tvivelaktigt om de har relationer av en sådan karaktär att ett nära samarbete om barnet kan fungera. Automatisk gemensam vårdnad för icke sammanboende skulle vara

processkapande eftersom mödrarna måste genom förhandling med

fadern eller i en rättegång få den gemensamma vårdnaden upphävd. Detta skulle kunna skapa nästan oöverstigliga problem för de ensamma mödrar redan tidigare kan vara i en svår känslomässig och social som

198 Bilaga 3 sou 1995:79

situation. Det kan också leda till att modern gör bruk av sin möjlighet enligt barnlagen att ansöka om att bli befriad från skyldigheten att uppge faderns namn eller underlåter att länma ut namnet på fadern trots straffhot. En generell regel skulle också omfatta barn som var

resultatet av en våldtäkt eller andra sedlighetsförbrytelser.

Justitieministern är överens med utredningen om att det på längre sikt kan vara bra att överväga en ändring av lagstiftningen så att sammanboende föräldrar automatiskt får gemensam vårdnad från barnets födelse. Vidare instämmer Justitieministern i att det för närvarande kan vara svårt att urskilja denna grupp av föräldrar. Justitieministern delar utredningens uppfattning om att det inte är ändamålsenligt att föreslå regler som innebär automatisk gemensam vårdnad för föräldrar som inte lever tillsammans.

Obligatorisk gemensam vårdnad efter separation eller skilsmässa

Utredningen har övervägt frågan om föräldrar skall kunna den

gemensamma vårdnaden att upphöra vid separation eller skilsmässa eller om rätten skall kunna besluta att den gemensamma vårdnaden skall fortsätta även om den ena föräldern inte önskar detta. Utredningen anser inte att det bör införas en möjlighet att tvinga föräldrar gemensam vårdnad. Utredningen anför beträffande denna fråga följande. Införandet av en ordning med gemensam vårdnad som inte bägge föräldrarna går in

för kommer att kräva en grundläggande förändring av lagens upp-

byggnad och myndigheternas roll. En dom på gemensam vårdnad mot den enas önskan kan inte begränsas till en allmänt hållen slutsats härom. Det måste i domen finnas någorlunda precisa föreskrifter om hur länge barnet skall uppehålla sig hos var och en av föräldrarna. I

anslutning härtill kan det bli tal om bestämmelser om t.ex. var barnet

skall gå i skola och om andra viktiga frågor samt om hur beslut härom skall träffas i framtiden. Därmed skulle frågorna få ett annat innehåll och karaktär än vårdnadstvister har i dag. Skall ett obligatorium verka under en längre tid måste det tillika övervägas att ge föräldrarna tillgång till en ordning att påkalla myndigheternas bistånd med att få löst tvister om enskilda frågor. Utredningen ställer sig främmande till en sådan tanke. Med en vid tillgång till en organisation för tvistlösningar kommer det att finnas större möjligheter för ett samhällsstyrt livsmönster med ett slags offentligt föräldraskap som resultat. Det kan bli domare och statsamtsjurister som kommer att bestämma ett barns framtid. Djupast sett är det en fråga om vad det offentliga skall administrera på detta personliga, privata område och vilka uppgifter vårdnadshavarna själva skall lösa. Det är onaturligt att på vårdnadsområdet pressa igenom något mot den ena förälderns klara önskan. Tvång är en dålig utgångspunkt för en gemenskap om barnens framtid vilket

Bilaga 3 199

är förutsättningen för och meningen med ordningen med gemensam vårdnad. Vad som är bäst för barnet är det allt överskuggande. Det kan knappast uppnås genom att tvinga igenom ett samarbete. Samhället

kan genom rådgivning försöka hjälpa föräldrarna till att samarbeta

men kan inte tvinga dem härtill. Gemensam vårdnad kan inte verka enligt ändamålet utan samarbetsvilja och förmåga hos bägge och en öppenhet för att ingå kompromisser. Justitieministern delar utredningens uppfattning att gemensam vårdnad även fortsättningsvis är ett frivilligt alternativ för föräldrar som kan samarbeta om barnet.

200 Bilaga 3 Litteratur Faalles foraeldremyndighed, samvzersvanskligheder, børnesagkyndig rådgivning, betzenlcning afgivet af justitsministeriets Foraeeldremyndighedsudvalg, betenkning nr. 1279, Köpenhamn 1994 Lovforslag nr. 176 framlagt den 22 februari 1995 om Lov om forzeldremyndighed og samvatr Betzenkning av Folketingets Retsudvalg den 23 maj 1995 till lovforslag nr L 176, 1994-95

Danielsen, Svend och Sylvest Nielsen, Dorrit; Myndighedsloven, bind

andra upplagan, Köpenhamn 1988 Danielsen, Svend; Skilsmessesagen, Köpenhamn 1989 Danielsen, Svend; /Egteskabsloven kapitel 4 og Köpenhamn 1993 Lund-Andersen, Ingrid, m.fl.; Familieret, tredje upplagan, Köpenhamn 1990 Nordiska rådets Juridiska utskotts betänkande A 1026/j 1993

sou 1995:79 Bilaga 4 201

Finland

I Finland finns regler om vårdnad och umgänge i lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt samt i äktenskapslagen. Regler om underhåll finns i lagen om underhåll för barn. Bestämmelser om

förmynderskap ñmis i förmynderskapslagen.

Lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt trädde i kraft den l januari 1984 prop. nr 224 år 1982. Genom lagen kom reglerna om vårdnad och umgängesrätt att bilda en ny lag; tidigare farms bestämmelserna i förmynderskapslagen. Syftet med den nya lagen var dels att förbättra och effektivisera minderåriga barns rättsskydd, dels att man bättre skulle kunna beakta det individuella barnets bästa och

barnets egna behov samt önskemål i alla de angelägenheter som rör

vårdnaden om barnet.

Rättsläget före lagen ang. vårdnad om bam och umgängesrätt

Förmynderskapslagen reglerade inte vårdnad och förmynderskap var för sig utan i lagen angavs i stället grundbegreppet "fönnynderskap"

som avsåg skötseln av såväl barnets personliga angelägenheter

vårdnad som barnets ekonomiska angelägenheter fönnynderskap.

De stadganden i förmynderskapslagen som gällde vårdnad om minderåriga barn reglerade i stort sett uteslutande egendomsförvaltning. I lagen fanns dock en särskild rättsregel som tog sikte på barns uppfostran. Regeln, som i allt väsentligt grundade sig på 1734

års lag, hade följande lydelse: "Barn skall uppfostras i gudsfruktan,

dygd och ärbarhet, så ock hållas till sådana övningar och hanteringar, som dess stånd, villkor och anlag kräva." Endast de barn vars föräldrar var gifta med varandra kunde stå under föräldrarnas gemensamma vårdnad. Om det dömdes till hemeller äktenskapsskillnad kunde därför endast den ena av föräldrarna vara vårdnadshavare. För barn till ogifta föräldrar var barnets moder ensam vårdnadshavare, dock kunde föräldrarna komma överens om att domstol skulle anförtro fadern att ensam vara vårdnadshavare. Någon annan möjlighet att avgöra frågan om vårdnad var inte tillåten, inte ens om det i ett enskilt fall uppenbart skulle vara det bästa för barnet. Ett beslut om vårdnad om barn kunde enligt förmynderskapslagen

ändras endast under förutsättning av att omständigheterna väsentligt

förändrats efter beslutet.

202 Bilaga 4 sou 1995:79

Enligt äktenskapslagens regler om hur vårdnadsfrågan skulle behandlas i samband med hem- eller äktenskapsskillnad var domstolen tvungen att besluta att vårdnaden skulle anförtros den ena föräldern

ensam.

Lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt

Vårdnadshavare

Är föräldrarna gifta med varandra när barnet föds är båda vårdnadshaför barnet, i fall är modern vårdnadshavare. Är den vare annat ensam föräldern ensam vårdnadshavare och ingår föräldrarna äktenskap ena med varandra står barnet därefter under vårdnad av dem båda.

Föräldrar har efter äktenskapsskillnad gemensam vårdnad om barnet

de inte avtalat eller domstol beslutat något annat. Förändringar om en i makarnas inbördes rättsliga förhållanden påverkar inte automatiskt deras förhållande till barnet. Frågor om vårdnad, vem barnet skall bo hos och umgänge samt om underhållsbidrag avgörs antingen genom att föräldrarna ingår ett avtal socialnärrmden fastställer eller genom beslut av domstol. som Föräldrarna avgör själva på vilket sätt de vill fä vårdnaden m.fl. frågor reglerade. Detta innebär att även föräldrar som är överens har möjlighet att göra ansökan till domstol ärenden angående vårdnad en m.m. är ansökningsärenden.

Föräldrars avtal om vårdnad m.m.

Föräldrar kan avtala att vårdnaden barnet anförtros båda föräldrarna gemensamt, - om att barnet skall bo hos den ena föräldern, om föräldrarna inte bor tillsammans, att vårdnaden om barnet skall anförtros den ena föräldern ensam, samt att barnet har rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor även annan kontakt än fysiskt umgänge omfattas. Avtal angående vårdnad skall ingås skriftligt, och det skall för m.m. fastställelse föreläggas socialnämnden i den kommun där barnet är bosatt. Fastställelsen görs på socialnämndens vägnar alltid av en tjänsteman. När socialnämnden prövar avtalet kan fastställas skall om den beakta barnets bästa och barnets önskemål. Nämnden skall egna iaktta bedömningsgrunder som domstolen när den avgör en samma fråga vårdnad och umgänge. Socialnämnden kan fastställa även om avtal underhållsbidrag. Avtal som fastställts av socialnärrmden kan om

Bilaga 4 203

verkställas som ett laga kraft vunnet domstolsbeslut. Som framgår nedan kan ett avtal som fastställts av socialnämnden ändras antingen genom ett nytt avtal eller genom beslut av domstol. Ett beslut genom

vilket socialnämnden vägrat fastställa ett avtal blir inte bindande det

får inte rättskraft varför det är möjligt att begära att nämnden prövar avtalet på nytt. Socialnämnden kan endast i undantagsfall vägra att fastställa ett avtal om vårdnad m.m. som föräldrarna ingått. Detta kan ske endast

när det föreligger skäl att anta att avtalet strider mot barnets bästa.

När socialnämnden prövar om ett avtal kan fastställas skall den välja mellan att antingen fastställa avtalet som sådant eller att vägra fastställelse. Socialnämnden får däremot inte ändra avtalets innehåll i sitt fastställelsebeslut. Om socialnämnden anser att det avtalade arrangemanget är otillfredsställande kan den försöka förmå föräldrarna att frivilligt ändra avtalet så att det svarar mot barnets bästa. Ett avtal som fastställs av socialnärrmden kan reglera såväl vem barnet skall bo hos som umgänge även om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Ett avtal får fastställas endast om någon av barnets föräldrar också är dess vårdnadshavare. I propositionen anfördes bl.a. att en strävan bör att frågor vara om både vårdnad och umgänge avgörs på grundval av enighet mellan föräldrarna. Avsikten är således att avtal som fastställs av socialnämnden skall vara det främsta sättet att avgöra frågor om vårdnad, vem barnet skall bo hos och umgänge.

Domstols beslut om vårdnad m.m.

En domstol kan besluta att vårdnaden om barnet anförtros båda föräldrarna gemensamt, att barnets skall bo hos den ena av sina föräldrar om föräldrarna inte bor tillsammans, att vårdnaden om barnet anförtros den ena föräldern ensam, att vårdnaden om barnet vid sidan av eller i stället för föräldrarna -

anförtros en eller flera personer som gett sitt samtycke till detta om

föräldrarna eller en av dem är vårdnadshavare för barnet, fordras det att synnerligen vägande skäl talar för ett sådant beslut, samt att barnet har rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder hos vilken barnet inte bor även annan kontakt än fysiskt umgänge omfattas.

Lagens utgångspunkt är att alla lösningar av frågor har

som anknytning till vårdnaden skall vara till barnets bästa. Domstolen kan vid behov ge föreskrifter om vårdnadshavarens uppgifter, rättigheter och skyldigheter samt, om barnet har två eller flera vårdnadshavare, besluta om uppgiftsfördelningen mellan dessa.

204 Bilaga 4 soU 1995:79

Av detta följer att domstolen alltid vid behov kan ge ett sådant beslut som den själv i varje enskilt fall anser ändamålsenligt. I beslut om umgängesrätt skall domstolen ge närmare föreskrifter om de villkor som skall gälla för umgänget. Domstolen har möjlighet att besluta om vem barnet skall bo hos och om umgänge även om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet.

Avgörande av ärenden betráfande vårdnad och umgänge

Såväl socialnämnden som domstolen skall se till att frågor om vårdnad och umgänge avgörs framför allt i överensstämmelse med vad som är bäst för barnet, och särskild uppmärksamhet skall fästas vid hur vårdnaden och umgänget bäst kan ordnas i framtiden. Det förhållandet att domstolen skall avgöra vårdnadsfrågor utifrån barnets bästa innebär att domstolen kan besluta om gemensam vårdnad även om det förekommer motstånd från föräldrarna mot ett sådant arrangemang. I

praxis förekommer det att domstolen beslutar om gemensam vårdnad

även om den ena föräldern motsätter sig detta. Om vårdnaden om barnet är gemensam och en förälder begär att få vårdnaden ensam kan domstolen besluta att vårdnaden alltjämt skall vara gemensam. I dessa fall kan möjligheterna användas för att besluta om en uppdelning av vårdnadshavamas uppgifter boende och umgänge. Det torde samt om vara högst ovanligt att en domstol beslutar om gemensam vårdnad när bägge föräldrarna motsätter sig ett sådant arrangemang, eftersom en sådan lösning sällan kan förenlig med vad som är bäst för barnet. vara

I propositionen s. 15 uttalades beträffande domstols beslut angående

vårdnad om barn och umgängesrätt bl.a. följande.

För det första torde man kunna utgå från att det i regel blir aktuellt att anförtro vårdnaden båda föräldrarna endast då föräldrarna är eniga om detta. I annat fall är det för det mesta inte troligt att föräldrarna ett tillfredsställande sätt gemensamt kan verka som vårdnadshavare. Man bör dock märka att inte heller denna princip är utan undantag. Vidare torde man kunna utgå från att man, i synnerhet om det är fråga om unga barn, borde sträva till att ordna barnets

uppväxtmiljö så att barnet faktiskt huvudsakligen skulle vara

hos den ena föräldern om föräldrarna bor åtskilda. Det förefaller om av detta i sin tur skulle följa att domstolen som i regel borde ge ett förordnande om hos vilkendera föräldern barnet skall bo också fastän vårdnaden skulle tillhöra båda föräldrarna gemensamt.

Vårdnadsfrågor skall avgöras i överensstämmelse med föräldrarnas avtal, såvida inte det finns anledning att anta att avtalet strider mot barnets intresse. Detta innebär att föräldrarna normalt inte kan

Bilaga 4

påtvingas gemensam vårdnad såvida de har avtalat att den ena föräldern ensam skall ha vårdnad om barnet.

Ändring av avtal eller beslut

Avtal som fastställts av socialnämnden eller domstols beslut angående vårdnad m.m. kan ändras, om förhållandena ändrats efter det avtalet fastställts eller beslut gavs eller då anledning härtill annars föreligger. Föräldrar som vill ändra ett avtal som fastställts av socialnänmden eller ett beslut av domstol kan välja om de vill träffa ett nytt avtal eller anhängiggöra ansökan vid domstolen oberoende av vilket sätt som ursprungligen tillämpades. Det avgörande kriteriet för ändring är barnets bästa och i propositionen anfördes s. 7 bl.a. följande.

Syftet med förslaget har också till denna del i synnerhet varit en strävan att skydda framför allt barnets bästa och att i

varje enskilt fall låta frågan om hur befogat det är att ändra

avtal eller utslag bero framför allt av vilket arrangemang som bäst tillgodoser barnets bästa. Då en ändring övervägs

bör man vid sidan av annat naturligtvis fästa uppmärksamhet

också vid de effekter en balanserad utveckling och trygghet för barnet, som ändringen av sättet att ordna vårdnaden eller umgängesrätten kan medföra.

Barnets med- och självbestämmanderätt

I ett ärende om vårdnad och umgänge skall barnets önskemål och åsikt utredas iden utsträckning som det med beaktande av barnets ålder och

utveckling är möjligt. En sådan utredning förutsätter emellertid att

föräldrarna inte är eniga om saken eller att barnet vårdas av någon än sin vårdnadshavare eller att det i övrigt bör anses motiverat annan med tanke på barnets bästa. I lagen betonas att barnets åsikt skall utredas på ett hänsynsfullt sätt och med beaktande av barnets utveckling samt på ett sådant sätt att förhållandet mellan barnet och föräldrarna inte blir lidande. Syftet med stadgandet är i synnerhet att ett litet barn inte skall behöva säga sin åsikt om hur lämpliga de egna föräldrarna är som vårdnadshavare eller att uttala sin mening om han vill träffa den andra föräldern. Det är vederbörande socialnänmd som skall ombesörja utredningen av barnets åsikt i de fall saken handläggs av domstol. Barn kan höras personligen i domstolen bara om det av vägande skäl är nödvändigt för att ärendet skall kunna avgöras. Hörande av

barn förutsätter samtycke från barnet samt att det är uppenbart att

206 Bilaga 4

barnet inte tar skada. När domstolen beslutar att höra ett barn personligen, skall domstolen i beslutet ange de omständigheter som medför att det av vägande skäl är nödvändigt att höra barnet för att ärendet skall kunna avgöras. Det vanliga är att domstolen uppdrar socialnämnden att ta reda på barnets vilja.

Vårdnadsutredning

I ett ärende om vårdnad och umgänge skall domstolen inhämta utredning från socialnänmden om det inte är uppenbart att ärendet kan

avgöras utan en sådan utredning. Den begäran om utredning som

domstolen ställer till socialnänmden kan användas även som ett slags medlingsförfarande under domstolsbehandlingen. Om det under utredningen framkommer att ärendet kan avgöras genom avtal som fastställs av socialnämnden, skall nämnden ge föräldrarna behövlig hjälp att ingå avtalet. Träffar föräldrarna ett avtal som socialnänmden fastställer förfaller domstolsbehandlingen i den omfattning avtalet som avser.

Interimistiska beslut

I ärenden om vårdnad och umgängesrätt kan domstolen interimistiskt bestämma hos vem barnet skall bo och om umgängesrätt. Om särskilda skäl föreligger, kan domstolen bestämma vem som skall anförtros vårdnaden om barnet tills ärendet avgörs slutligt. Utgångspunkten är att ett interimistiskt förordnande inte bör medföra onödiga förändringar i rådande rättsliga eller faktiska förhållanden. I synnerhet i de fall då vårdnaden om barnet tillkommer båda föräldrarna, och dessa inte är överens om hur vårdnaden skall ordnas, bör det interimistiska förordnandet avgränsas till att omfatta enbart frågan om hos vilken förälder barnet tills vidare skall bo. Ett interimistiskt förordnande kan verkställas som en laga kraft vunnen

dom. Ändring av ett interimistiskt förordnande får inte sökas i hovrätt

eller Högsta domstolen. Däremot är det alltid möjligt att ansöka om ändring i den domstol som gett förordnandet.

Rättegångsbestämmelser

Ärenden vårdnad barn eller umgängesrätt anhängiggörs vid om om domstolen den ort barnet är bosatt. Ett sådant ärende kan anhängiggöras genom ansökan av barnets föräldrar gemensamt, den ena föräldern, barnets vårdnadshavare eller socialnänmden. Om barnet till följd av vårdnadshavarens död saknar vårdnadshavare, kan ansökan

Bilaga 4 207

göras även av barnets släktingar och andra personer som står barnet nåra.

Regler om vårdnad och umgänge i äktenskapslagen

När ett ärende om hemskillnad eller äktenskapsskillnad anhängiggjorts vid domstolen skall den självmant ta upp frågan om vårdnad och umgänge beträffande de barn som står under makarnas gemensamma vårdnad. Däremot är domstolen inte skyldig att på eget initiativ besluta i frågan om inte någondera föräldern eller socialnämnden har framställt ett sådant yrkande. Vid behandlingen av frågor om vårdnad om barn och umgänge skall domstolen särskilt fästa parternas uppmärksamhet att syftet med vårdnaden och umgänget är att trygga positiva och nära kontakter mellan barnet och båda föräldrarna. Domstolen kan avvika från ett avtal som föräldrarna ingått om det finns skäl att anta att det skulle strida mot barnets bästa att iaktta avtalet.

Medling

Enligt den finländska äktenskapslagen skall konflikter och rättsliga frågor inom familjen i första hand såvitt möjligt redas ut genom förhandlingar mellan parterna och avgöras genom avtal. Familjen kan, om det förekommer konflikter, begära hjälp och stöd av en medlare. Medlaren skall försöka åstadkomma samförstånd om hur konflikterna inom familjen skall kunna lösas på ett sätt som är det bästa möjliga för alla parter och skall därvid fästa särskilt avseende vid att minderåriga barns ställning blir tryggad. Socialnämnderna i kommunerna skall ombesörja anordnandet av medling i familjefrägor. Medling kan handhas även av sådana samfund, sammanslutningar och stiftelser samt enskilda som av länsstyrelsen har beviljats tillstånd att bedriva dylik verksamhet. Den verksamhet som förekommer vid socialnänmderna med föräldrars avtal om vårdnad m.m. är inte medling.

Vårdnadens innehåll

Vårdnadshavaren skall trygga barnets utveckling och välfärd i enlighet med vad som nämnare utvecklas i lagen ang. vårdnad om barn och umgängesrätt. Vårdnadshavaren har i dessa syften rätt att bestämma om barnets vård, uppfostran och boningsort samt om övriga personliga angelägenheter. Innan vårdnadshavaren fattar beslut om barnets personliga angelägenheter skall han samtala om saken med barnet, om det med beaktande barnets ålder och utveckling samt frågans natur av

208 Bilaga 4

är möjligt. När han fattar beslutet skall han ta hänsyn till barnets åsikt och önskemål. Vårdnadshavaren företräder barnet i dess personliga angelägenheter om inte annat är föreskrivet i lag. Bestämmelser om förmynderskap för barn finns i förmynderskapslagen.

Bilaga 4 209

Litteratur

Proposition nr 224 år 1982

Familjerättens grunder, Åbo 1985 Gottberg-Talve, Eva;

Timonen, Pekka red.; Inledning till den Finländska rättsordningen, Helsingfors 1993 3 § Familje- och kvarlâtenskapsrätt författat av - Ahti Saarenpä

Barnerett i Norden, Ett NOPUS-seminarium i Oslo den 1 3 december 1993, rapport

Bilaga 5 211

Island

I Island gäller sedan den 1 juli 1992 barnlagen som innehåller regler bl.a. vårdnad och umgänge. Genom den lagen infördes möjligom heten för ogifta föräldrar att ha vårdnad barnet. Vidare gemensam om förändrades bestämmelserna behandlingen av tvistiga frågor om om vårdnad och umgänge. Tidigare behandlades dessa frågor alltid av Justitieministeriet barnlagen föräldrarna möjlighet att men genom ges välja de vill att tvisten skall avgöras av domstol eller, på samma om sätt tidigare, Justitieministeriet. Under de 15 första månaderna som av lagen i kraft anhängiggjordes 14 fall i domstol och 35 vid var Justitieministeriet.

Vårdnadshavare

Vårdnaden omyndiga barn tillkommer föräldrarna gemensamt om om de är gifta eller bor tillsammans vid barnets födelse. Enligt barnlagen

det avgörande föräldrarna är sammanboende i enlighet med

är om eller otvetydigt bevismaterial. Är

registrering i fzellesregistret annat

föräldrarna varken gifta eller sammanboende vid barnets födelse är modern vårdnadshavare. Om den förälder som är vårdnadshaensam och är ogift, ingår sarnboförhållande eller äktenskap, tillkommer vare vårdnaden barnet även den samrnanlevande partnern eller om

styvfadern/styvmodern.

Vårdnad vid separation, skilsmässa eller upphörande av samboför-

hållande

När gifta föräldrar separerar eller skiljer sig samt när ogifta samman-

boende föräldrar skall det alltid bestämmas vem som skall separerar ha vårdnaden barn. Föräldrarna kan avtala om parternas gemensamma vårdnaden skall förblir eller att den ena skall vara att gemensam vårdnadshavare. Är föräldrarna oeniga avgörs saken av domstolen

eller Justitieministeriet, se nedan.

212 Bilaga 5 sou 1995:79

Föräldrarnas avtal om vårdnad

Föräldrar som inte har gemensam vårdnad kan träffa avtal härom. I ett sådant avtal skall det bestämmas hos föräldrarna barnet vem av skall bo. Föräldrar som har gemensam vårdnad på grund avtal kan av när som helst kräva att avtalet upphävs. Föräldrar kan genom avtal besluta att vårdnaden överförs till andra

under förutsättning av att det sker med de sociala myndigheternas

godkännande. Är den föräldern ena ensam vårdnadshavare skall den andra förälderns uppfattning alltid inhämtas. Ett avtal om vårdnad blir giltigt genom sysselmandens godkånnade. Sysselmanden skall informera parterna avtalets rättsverkningar. om Godkännande av ett avtal kan nekas avtalet strider mot vad om som är bäst för barnet.

Oenighet om vårdnaden

Är föräldrarna oeniga vårdnaden barn om om ett avgörs tvisten av domstolen eller, om parterna är eniga därom, Justitieministeriet. av Vid separation eller skilsmässa handläggs domstol som av tar

domstolen ställning även till vårdnaden såvida inte parterna är eniga

om att den frågan skall avgöras av Justitieministeriet. Om sysselmanden beslutar om separation eller skilsmässa kan tvist vårdnaden om dras inför domstol. Domstol eller Justitieministeriet skall, med beaktande vad av som är bäst för barnet, bestämma vem föräldrarna skall av som vara

vårdnadshavare. Gemensam vårdnad förutsätter att bägge föräldrarna

är eniga om ett sådant arrangemang. Om inte någon föräldrarna av bedöms lämpliga att vårdnadshavare överförs vårdnaden till de vara sociala myndigheterna.

Vârdnadsutredning

Justitieministeriet skall normalt inhämta yttrande från de sociala

myndigheterna innan vårdnadsfrågan avgörs. Domstolen skall inhämta

yttrande om ett sådant kan antas betydelse. vara av

Barnets önskemål och åsikt samt rätt att komma till tals

Har barnet fyllt tolv år skall det tillfälle att uttala sig i fråga

ges en om vårdnaden med mindre det kan till skada för barnet antas vara eller utan någon betydelse för avgörandet. Det är möjligt också att ha samtal med ett mindre barn om det har tillräcklig ålder och mognad.

1995:79 Bilaga 5 sou

Domstolen eller Justitieministeriet kan begära att barn- och familjesak-

kunniga rådgivare undersöker barnets uppfattning och redovisar vad

de därvid får fram. l fråga vårdnad kan för ett barn förordnas en om ett ombud för att tillvarata dess intresse om det har ett särskilt behov därav; kostnaden för ombudet svarar staten för.

Ändring av avtal eller beslut

Ett avtal eller beslut vårdnad kan ändras om ändringen anses om berättigad på grund förändrade förhållanden och med hänsyn till av vad är bäst för barnet. Frågan behandlas av domstolen såvida inte som är eniga att Justitieministeriet skall besluta i frågan. parterna om Föräldrar på grund avtal har gemensam vårdnad kan när som som av helt kräva att avtalet upphävs. sysselmanden kan godkänna ett nytt avtal mellan föräldrarna medan tvister avgörs av domstolen eller Justitieministeriet. Om modern har vårdnaden om barnet på grund av att föräldrarna varken gifta eller sammanboende vid barnets födelse kan vårdnavar den på begäran fadern överföras till honom om det beñmis riktigt av

med hänsyn till vad är bäst för barnet. Vid ställningstagande till

som frågan överflyttande skall hänsyn tas till bl.a. barnets kontakt med om fadern.

Umgänge

Barnet har rätt till umgänge med den av föräldrarna som inte har del i vårdnaden. Föräldrarna är förpliktade att utöva umgänge med barnet

och påta sig de förpliktelser det innebär. Om föräldrarna är eniga om

umgängesrättens omfattning och utövande skall detta umgänge fastställas såvida det inte står i strid mot vad som är bäst för barnet.

Är föräldrarna oeniga umgänget bestämmer sysselmanden på

om

begäran föräldrarna omfattningen av umgängesrätten. Avgöranden

av

och överenskommelser umgänget kan ändras med utgångspunkt i

om vad är bäst för barnet. Om särskilda förhållanden med hänsyn till som vad är bäst för barnet talar mot umgänge kan rätt därtill nekas. som Om den eller bägge föräldrarna avlidit eller om en av förena

äldrarna är förhindrad att utöva sina umgängesförpliktelser med barnet kan de närmast berörda familjemedlemmarna till den döde eller

förhindrande föräldern framställa krav på att de får rätt till umgänge med barnet. Beslut umgänge i dessa fall träffas med utgångspunkt om i vad som är bäst för barnet.

Beslut i frågor umgänge träffas sysselmanden vars beslut kan

om av överklagas till Justitieministeriet.

214 Bilaga 5 sou 1995:79

Om endast den ena föräldern har vårdnad barnet så är denna om förpliktad att medverka till att barnet kan utöva umgänge med den andra föräldern såvida det inte fastställts umgänge strider att mot barnets behov och intresse.

Interimistiska beslut

I ett mål om vårdnad kan domstolen eller Justitieministeriet, beroende på var saken behandlas, bestämma interimistiskt skall ha vem som vårdnad med hänsyn till vad är bäst för barnet. Under som en pågående tvist om vårdnad kan sysselmanden på begäran förav äldrarna besluta umgängesrätt interimistiskt till dess det föreligger om ett avtal eller avgörande om vårdnaden.

Invändning mot utresa

Om en vårdnadsfråga inte är avgjord kan domstolen eller Justitieministeriet, beroende på var saken behandlas, på begäran någon av av föräldrarna bestämma att den andra föräldern inte får föra barnet ur landet. Om en förälder har umgängesrätt med barnet får den andra föräldern inte utvandra med barnet med mindre den umgängesberättigade får tillfälle att uttala sig saken och att föra denna inför om sysselmanden.

Barn- och familjesakkunnig rådgivning

I mål om vårdnad skall domaren försöka förlika frågor vårdnad. om

Domaren kan dock i stället besluta att barn- och familjesakkunnig rådgivning helt eller delvis skall äga rum. I Island erbjuds föräldrar rådgivning både före de ansöker

om

skilsmässa och efter det att skilsmässa har blivit beviljad. Genom lagen om kommunernas socialbidrag socialydelse föreskrivs det

att

socialbyråerna socialudvalgene skall försöka att erbjuda socialrådgivning bl.a. inom områden som ekonomi, bostadsfrågor, pedagogiska

frågor, skilsmässor innefattande vårdnads- och umgängesfrågor,

adoption och annat. I Reykjavik lämnas rådgivning kyrkans

av

familjerâdgivning. Kyrkan kan ge enskilda makar och

personer, familjer information, rådgivning och behandling har till som syfte att göra makar och förlovade par bättre lämpade att leva tillsammans i

äktenskap, att stärka familjebanden och familjelivet, att förebygga eller

minska sannolikheten för att makar skils samt att familjer upplöses till följd av relationsproblem och att vägleda och hjälpa makar och familjer med andra allvarliga problem.

1995:79 Bilaga 5 215 SOU

Vårdnadens innehåll

Vârdnaden medför såväl en rätt som en skyldighet att bestämma över

barnets personliga förhållanden och att sköta andra föräldrauppgifter och plikter. Den som är vårdnadshavare är förpliktad och berättigad

barnets förmyndare; förrnynderskapet regleras i myndigatt vara

hetslagen. Vårdnaden varar till dess barnet uppnår myndighetsåldern.

Enstaka várdnadsplikter kan längre barnets bästa kräver det. vara om Föräldrar skall visa sina barn och förståelse och skall utöva omsorg

sina och uppfostringsförpliktelser efter vad som tjänar barnet

omsorgsbäst. Föräldrar skall till att barnen får förskriven undervisning och se de blir moraliskt medvetna samt uppmuntra deras verksamhetslust. att

Föräldrar skall i största möjliga utsträckning bidra till att deras barn

får utbildning och undervisning i överensstämmelse med deras förmåga och intressen. Föräldrar skall i den utsträckning det kan ske och med hänsyn bl.a. till hur utvecklat barnet är samråda med barnet -

innan de fattar beslut barnets personliga förhållanden.

om

216 Bilaga 5 sou 1995:79 Litteratur

Fwlles forzeldremyndighed, samvzersvanskeligheder, børnesagkyndig rådgivning; betänkande från F0rzeldremyndighedsudvalget, Köpen-

hamn 1994 Isländska barnlagen i dansk översättning Nordiska rådets Juridiska utskotts betänkande A 1026/j

Bilaga 6 217

Norge

I Norge gäller sedan den l januari 1982 lagen om barn och föräldrar,

barnlagen lov om barn og foreldre, barnelova. I lagen finns bestämmelser om bl.a. föräldraansvar foreldreansvar och umgänge

samvwrsrett. Regler om medling mekling finns i äktenskapslagen

loven om ekteskap till vilka reglerna barnlagen hänvisar. De närmare

bestämmelserna om medling finns i "Forskrift til ekteskapsloven om mekling m.v. " och i Forskrift om mekling etter barnelova" som har beslutats av Barne- og familiedepartementet med stöd av bemyndiganden i äktenskapslagen resp. barnlagen. Förmynderskapet vergemålet, dvs. rätten och plikten att bestämma i ekonomiska frågor, regleras i förmynderskapslagen vergemålsloven.

Barnlagen

Genom barnlagen ersatte begreppet föräldraansvar det tidigare använda föräldramyndighet föräldramakt på nynorska. Bakgrunden till den terminologiska förändringen var en önskan att få ett ord som bättre än tidigare termer underströk barnens rättigheter och föräldrarnas plikter. I lagstiftningsärendet betonades bl.a. att barnets rått till omsorg och omtanke från föräldrarnas sida på senare tid kommit allt starkare i förgrunden. Det ansågs viktigt att förstärka denna utveckling varför det i lagen förutom begreppet föräldraansvar togs in en princip- - förklaring som klart uttrycker att föräldraansvaret innebär både rätt och plikt till såväl bestämmanderätt som omsorg.

Föräldraansvar

Föräldraansvaret vid barnets födelse

Föräldrar som är gifta har tillsammans föräldraansvaret för gemensambarn. Är föräldrarna inte gifta har modern föräldraansvaret ma ensam; föräldrarna kan meddela folkeregistret att de skall ha föräldraansvaret tillsammans eller att fadern skall ha det ensam. I förslaget till barnlagen, som utarbetades av Barnelovutvalget, föreslogs att ogifta föräldrar automatiskt skall ha gemensamt föräldraansvar om de bor tillsammans vid barnets födelse. Bakgrunden till förslaget var bl.a. en önskan att stärka bägge föräldrars ansvar och

218 Bilaga 6 sou 1995:79

intresse för barnet och härigenom barnets samhörighet med båda. Förslaget avvisades i propositionen.

Föräldraansvaret efter separation/äktenskapsskillnad

Föräldrar som varit gifta och som separerar eller skiljer sig kan avtala att de skall ha föräldraansvaret tillsammans eller att en av dem skall ha det ensam. Föräldraansvaret är gemensamt till dess annat bestäms. Under lagförslagets behandling i Stortinget anförde justiskomitéen

motsvarar den svenska riksdagens justitieutskott att gifta föräldrar

även efter samlivsbrott i största möjliga utsträckning bör har gemensamt föräldraansvar. Justiskomitéen såg detta som viktigt för att uppmana och stimulera till gemensamt ansvar så att både plikter och rättigheter blir jämnare fördelade mellan föräldrarna samtidigt som detta har en gynnsam påverkan på förhållandet till barnet. Enligt justiskomitéen bör lagen inte utformas så att föräldrarna känner sig pressade till gemensamt föräldraansvar varför det i lagen bör ges en anvisning om att föräldraansvaret skall vara gemensamt när föräldrarna är eniga om det. I detta ligger enligt justiskomitéen en uppfordran till en sådan ordning samtidigt som man undviker en regel som kan uppfattas som ett tvång. Justiskomitéen anförde vidare att det utgick från att det normala är att den som har föräldraansvaret skall ha barnet boende hos sig.

Oenighet om föräldraansvaret

Är föräldrarna oense om vem som skall ha föräldraansvaret eller om

vem barnet skall bo tillsammans med kan talan anhängiggöras vid

domstol eller fylkesmannen se nedan under Processuella bestämmel-

ser. Föräldrarna skall träffas för medling innan talan får anhängig-

göras se nedan under Medling i frågor om föräldraansvar m.m..

Avgörandet i en tvist om föräldraansvaret eller om vem barnet skall

bo tillsammans med en s.k. barnefordelingssak" skall först och

främst ta sikte på vad som är bäst för barnet; det är alltså hänsynen till barnet som skall vara avgörande. När föräldrarna är oeniga kan oenigheten gälla både föräldraansvaret och frågan om vem barnet skall bo tillsammans med. Inte så sällan är föräldrarna eniga om att de skall ha gemensamt föräldraansvar men de är oeniga om vem barnet skall bo tillsammans med. I ett sådant fall kommer tvisten att gälla bara den senare frågan. Det finns också tillfällen när föräldrarna är eniga om vem barnet skall bo tillsammans med. I ett sådant fall gäller tvisten om föräldraansvaret skall vara gemensamt eller om den som barnet bor tillsammans med skall ha föräldraansvaret ensam.

Bilaga 6 219

Barnlagens förarbeten förutsätter trots att detta inte framgår av lagen att gemensamt föräldraansvar kan beslutas trots den ena förälderns motstånd, om det kan antas att gemensamt föräldraansvar är bäst för barnet. Däremot kan gemensamt föräldraansvar inte beslutas mot båda föräldrarnas önskan. Det finns inte något avgörande

från Høyesterett Högsta domstolen där frågan har ställts på sin spets

men det finns flera lagmannsrettsdommer hovrättsdomar där domstolen har beslutat om gemensamt föräldraansvar mot den ena förälderns protest. Däremot har Høyesteretts xremålsutvalg Högsta domstolens avdelning för besvärsmål antagit att det inte kan beslutas

om delad omsorg om den ena föräldern motsätter sig detta med delad

omsorg avses här att barnet flyttar fram och tillbaka mellan föräldrarna, s.k. delad faktisk vårdnad.

Interimistiska beslut om föräldraansvaret eller om vem barnet skall bo tillsammans med

I en rättegång om föräldraansvaret eller om vem barnet skall bo tillsammans med kan domstolen, på yrkande, bestämma vem av föräldrarna som skall ha föräldraansvaret till dess det föreligger ett lagakraftvunnet avgörande. Domstolen kan meddela ett interimistiskt beslut även innan talan har väckts om föräldraansvaret om särskilda skäl talar för det. Särskilda skäl innebär fara för fysiska övergrepp mot barnet eller mot den andra föräldern eller fruktan för att barnet blir kidnappat eller fört ut ur landet. Domstolen kan förbjuda en förälder att komma till den egendom eller det bostadshus där barnet vistas. Det är endast domstolen som kan meddela interimistiska beslut. Fylkesmannen har inte kompetens att träffa sådana avgöranden.

Ändring av avtal eller avgöranden om föräldraansvaret eller om vem

barnet skall bo tillsammans med

Föräldrarna har rätt att fritt ändra ett avtal eller avgörande om för-

äldraansvaret eller om vem barnet skall bo tillsammans med. Har ett

tidigare avtal om föräldraansvar m.m. registrerats hos folkeregistret skall även ändringar meddelas dit. Föräldrarnas avtalsfrihet är obegränsad under förutsättning att de är eniga. Däremot kan ett avgörande av domstolen eller fylkesmannen ändras bara när särskilda skäl talar för det. Det är något osäkert vad det innebär att särskilda skäl skall tala för en ändring. Huvudregeln och utgångspunkten är att det skall vara till barnets bästa. Om barnets bästa talar för en ändring bör sådan komma till stånd. Ändamålet med kravet på särskilda en skäl är enligt förarbetena att skapa viss stabilitet i avgörandet även om

220 Bilaga 6

detta inte har vanliga lagakraftsverkningar. Detta hänsyn kan emellertid inte tilläggas vikt på bekostnad av barnets bästa.

Utlandsresa med barnet under pågående tvist

Är föräldrarna skall ha föräldraansvaret eller oense om vem som vem barnet skall bo tillsammans med, får inte någon av dem ta barnet med sig ut ur landet utan samtycke från den andra föräldern. Detta gäller dock inte vid korta utlandsresor där det framstår som uppenbart att barnet kommer tillbaka som planlagt. Förefaller det troligt att en förälder kommer att bryta mot regeln om reseförbud skall polisen förbjuda honom eller henne att föra barnet ur landet om den andra föräldern begär det. Tror polisen att ett sådant förbud kommer att brytas skall polisen se till att barnet inte längre finns med i passet för den föräldern som vill lämna landet, eller att barnet tas om hand till

dess frågan är avgjord.

Umgängesrätt

Utgångspunkten i barnlagen är att barnet har rätt till umgänge med

båda föräldrarna, även om de bor var för sig. Den av föräldrarna som barnet inte bor tillsammans med har rätt till umgänge med barnet om inte något annat är avtalat eller bestämt. Om föräldrarna inte kommer överens umgänget kan talan väckas vid domstol. Frågan kan om

avgöras även av fylkesmannen se nedan under Processuella be-

stämmelser. Föräldrarna skall träffas för medling innan talan får

anhängiggöras inför rätten eller fylkesmannen se nedan under

Medling i frågor om föräldraansvar m.m.. Avgörandet skall ta sikte

på vad som är bäst för barnet.

Föräldrarna har ett ömsesidigt ansvar för att umgängesrätten blir uppfylld. Om den som har föräldraansvaret eller som barnet bor tillsammans med hindrar att ett umgänge kan genomföras kan den som har umgängesrätten kräva ett nytt avgörande om vem som skall ha föräldraansvaret eller vem barnet skall bo tillsammans med. Om det avtalas eller beslutas om sedvanlig umgängesrätt vanleg

samvwrsrett innebär det, enligt barnlagen, en rätt att vara till-

sammans med barnet en eftermiddag i veckan, varannan helg, fjorton

dagar på sommaren samt jul eller påsk. I lagstiftningsärendet underströk justiskomitéen att legaldeñnitionen

"vanleg samvaersrett" inte får medföra att mindre ansträngningar

läggs ner på att finna den ordning som passar bäst i det enskilda fallet.

Såväl fylkesmannen som domstolen har enligt justiskomitéen ett särskilt ansvar för den individuella anpassningen.

Bilaga 6 221

Om en av föräldrarna eller båda avlider kan släktingar till barnet eller

andra som har nära anknytning till barnet ställa krav på rätt till

umgänge med barnet. Avgörandet skall fattas efter vad är bäst för som barnet.

Interimistiska beslut om umgängesrätt

I ett mål om föräldraansvaret, om vem barnet skall bo tillsammans med eller om umgängesrätt kan domstolen yrkande från en förälder besluta om interimistisk umgängesrätt. Ett sådant avgörande kan gälla

till dess lagakraftägande dom föreligger eller för viss tid.

Handläggning av frågor om umgängesrätt

Frågor om rätt till umgänge kan avgöras antingen tillsammans med föräldraansvaret eller vem barnet skall bo tillsammans med eller som en egen fråga.

Rätten för en umgängesberáttigad förälder att bli hörd

Den förälder som har umgängesrätt med barnet skall så långt det är

möjligt få uttala sig innan den som har föräldraansvaret fattar beslut som kommer att göra det omöjligt eller väsentligt svårare att utöva umgängesrätten.

Rätt till upplysningar om barnet

En förälder som inte har del i föräldraansvaret har rätt att på förfrågan få upplysningar om barnet. Denna rätt gäller både i förhållande till innehavaren av föräldraansvaret och i förhållande till daghem, skola, hälso- och socialväsende och polis, om inte tystnadsplikt gäller i förhållande till föräldrarna. Upplysningar kan nekas om det kan vara till skada för barnet. Avslag på krav om upplysningar från andra än den som har föräldraansvaret kan överklagas till fylkesmannen. I särskilda fall kan fylkesmannen bestämma att den som inte har föräldraansvaret skall förlora rätten till upplysningar.

222 Bilaga 6

Vårdnadsutredning m.m.

I sådana tvister där det behövs kan domstolen bestämma att yttrande skall inhämtas från sakkunniga innan beslut fattas. sakkunniga används i praktiken mycket ofta i tvister om föräldraansvar och umgängesrätt.

Processuella bestämmelser

Tvister mellan barnets föräldrar om föräldraansvaret eller om vem barnet skall bo tillsammans med samt om umgängesrätt avgörs av domstol om inte föräldrarna är eniga om att överlåta avgörandet till fylkesmarmen. De flesta tvister avgörs av domstol. I praktiken avgörs dock en del tvister av fylkesmannen vars avgörande överklagas till Barne- familiedepartementet enligt reglerna i förvaltningslagen om og klagan över förvaltningsbeslut. Har barnet fyllt femton år, kan frågan skall ha föräldraansvaret och vem barnet skall bo om vem som tillsammans med, avgöras fylkesmarmen även om bara en av av föräldrarna vill det.

I lagstiftningsärendet anförde justiskomitéen att tvister om för-

äldraansvaret eller om vem barnet skall bo tillsammans med även fortsättningsvis skall handläggas av domstol eller, om båda föräldrarna är eniga om det, fylkesmannen. Beträffande möjligheten till behandling frågan hos fylkesmannen anförde justiskomitéen att den av skriftliga behandlingen hos fylkesmannen i många fall är ett bra alternativ för föräldrar som vill undvika de konfrontationer som domstolsbehandlingen nödvändiggör.

Medling i frågor om föräldraansvar

Enligt äktenskapslagen skall föräldrar med gemensamma barn under sexton år träffas för medling innan en tvist om separation eller skilsmässa grund av samlivets upphörande får anhängiggöras vid domstol eller fylkesmannen. En motsvarande bestämmelse som den i äktenskapslagen om medling finns i barnlagen och gäller oavsett föräldrarnas civilstånd. Bestämmelsen hänvisar till äktenskapslagens bestämmelser om medling. Regeln i barnlagen om obligatorisk medling har införts med hänsyn till ogifta föräldrar eftersom denna inte fångas äktenskapslagens regler om obligatorisk grupp upp av medling. föräldrarna önskar väcka talan enligt barnlagen har Om en av det således inte någon betydelse om de tidigare varit gifta, om de har. varit sammanbodende eller om de aldrig ha bott tillsammans. Fr.o.m. den l januari 1995 får även ogifta föräldrar som skall separera erbjudande medling, efter samma regler som gäller för föräldrar om som skall separera eller skilja sig.

Bilaga 6 223

Utöver vad som framgår av äktenskapslagen och barnlagen

om

medling har Barne- och familjedepartementet utfärdat närmare

bestämmelser om bl.a. vem som får utföra medling, villkoren för att erhålla medlingsattest dvs. bevis att medling har ägt

en om rum och

medlingens innehåll, Forskrift den 17 november 1992 til ekteskapslo-

ven om mekling m.v. med ändringar den 19 september 1994 och forskrift den 19 september 1994 om mekling etter barnelova Rundskriv Q-07/94 om mekling etter ekteskapsloven barneloven. og Avsikten med den obligatoriska medlingen är att förmå föräldrarna att bli eniga om ett avtal om föräldraansvar, barnet skall bo vem tillsammans med samt om umgängesrätt. Vid medlingen skall det läggas vikt vid vad som är bäst för barnet. Föräldrarna skall träffas för medling även om de är eniga. Medlaren skall hjälpa föräldrarna att komma fram till ett avtal om barnet. Ett rimligt avtal föräldrarna som har blivit eniga om förhand skall inte göras till föremål för medling. Medlaren skall ändå ha samtal med föräldrarna och eventuellt ge råd om avtalet. Att föräldrarna skall ett skriftligt avtal enas om om daglig omsorg dvs. vem barnet skall bo tillsammans med, föräldraansvar och umgängesrätt är målet för medlingen utgör men inte något villkor för att medlingsattest skall utfärdas. Det är föräldrarna själva som ingår avtalet och blir ansvariga för dess som innehåll. Medlaren har inte ansvar för innehållet och de konsekvenser som detta medför. Ett avtal föräldrarna ingår kan inte bli föremål som för tvångsfullgörelse enligt reglerna i barnlagen. Föräldrarna är som huvudregel skyldiga att inställa sig personligen

och samtidigt till medling såvida inte särskilda skäl hindrar det. Om tvingande skäl utgör hinder t.ex. allvarlig sjukdom, krävs det inte medling för denna förälder. Medling kan för föräldrarna

äga rum var för sig om starka skäl talar härför. Detta är ett undantag från kravet på samtidig inställelse inför samma medlare och är avsett att tillämpas endast i helt speciella fall. Om föräldrarna bor mycket långt från varandra kan medlare bestämma att föräldrarna var för sig skall träffa en medlare i resp. hemstad eller företa medlingen telefon. I dessa per fall är det helt nödvändigt att föräldrarna är eniga och dem att en av har mycket läng resväg. Vid laga förfall skall ett nytt Sammanträffande för medling bestämmas när förfallogrunden upphör. Det kan vara kortvarig sjukdom, ferier m.m. Om en förälder underlåter att inställa sig för medling och inte heller meddelar förfall skall ett nytt Sammanträffande bestämmas att äga rum inom maximalt fjorton dagar. Finns det anledning att anta att en av föräldrarna inte kommer till medlingen bör kallelsen utfärdas fortlöpande, så att väntetiden för den andra föräldern blir kortast möjlig. Endast två nya kallelser skall ske, dvs. tre sammanlagt. Medling är inte nödvändigt när skilsmässa begärs grund av övergrepp. Detsamma gäller om äktenskapet upplöses därför att det

224 Bilaga 6 sou 1995:79

ingåtts mellan nära släktingar, på grund av tvegifte eller när förmyndare väcker talan om äktenskapsskillnad. Medlaren och föräldrarna avgör om det är mest ändamålsenligt att medlingen pågår i en eller flera timmar per gång så länge den samlade tidsåtgången inte överstiger fyra timmar. Detta är en metodfråga som varje medlare får avgöra utifrån sina erfarenheter som medlare. Medlaren skall orientera föräldrarna om de viktigaste ekonomiska konsekvenserna som avtalet kommer att medföra. Andra förhållanden som följer av äktenskapets upphörande, som fördelning av tillgångar och skulder, bostadsfrågor m.m. omfattas inte av medlingen. Av barnlagen följer att föräldrarna skall höra efter vad barnet har att säga, innan de fattar beslut i frågor som rör barnets personliga förhållande. När barnet har fyllt tolv år, skall det få uttala sig bl.a. om vem av föräldrarna det önskar att bo tillsammans med. Medlaren skall göra föräldrarna uppmärksamma på barnets rätt att ge sin åsikt till känna. Det är emellertid föräldrarna som skall höra barnet innan de fattar beslut om vem barnet skall bo tillsammans med m.m. Lika viktig som barnets rätt att uttala sig är emellertid rätten att tiga. Barnet skall inte pressas att välja mellan föräldrarna. Tolvårsgränsen i lagen är inte absolut. Även barn kan bli hörda de har yngre om en egen

uppfattning. Se vidare nedan under Barnets medbestärnrnanderätt.

Medlingsattest skall utfärdas när föräldrarna kommit till enighet. Skriftliga avtal är inte ett villkor för att kunna kräva medlingsattest. Om föräldrarna inte kommer fram till ett avtal har en förälder rätt till medlingsattest efter sammanlagt tre timmars medling. Medlingsattest skall inte utfärdas när den förälder som begärt medling uteblir och det inte föreligger några särskilda skäl för utevaron. Däremot skall medlingsattest utfärdas efter tre kallelser till medling där den förälder som inte har önskat medling uteblivit utan laga förfall. I de fall där den som har begärt medling har mycket lång resväg och motparten inte möter upp till medling anses det orimligt att kräva att vederbörande skall resa fram och tillbaka tre gånger för att få utfärdat en medlingsattest. Det är då möjligt att utfärda en medlingsattest även om vederbörande infunnit sig endast en gång. Medlingsattesten skall innehålla upplysningar om vem som har varit medlare och datum för utfärdandet. Attesten är giltig i sex månader. Om den ena föräldern inte har mött upp för medling skall detta framgå attesten. Det förhållandet att en förälder underlåtit att inställa sig av för medling kan ingå som ett moment i den helhetsbedömning som skall företas vid en eventuell tvist om barnet. Medlingen är kostnadsfri för föräldrarna under förutsättning att den sammanlagda tiden inte överstiger fyra timmar. Under vissa förutsättningar kan föräldrarna få ersättning för resekostnader och uppehälle. Någon möjlighet att ersättning för förlorad arbetsförtjänst finns inte.

s0U 1995:79 Bilaga 6 225

Medlaren skall föra protokoll. Av detta skall framgå bl.a. vem som har begärt medling, tidpunkt för begäran, föräldrarnas personalia, datum när medlingsmötena har ägt rum samt utfärdande av medlingsattest. Medlaren har tystnadsplikt om det han eller hon får kännedom om i samband med medlingen. Tystnadsplikten får brytas endast båda om föräldrarna samtycker därtill. Emellertid har medlaren, oberoende av tystnadsplikten, skyldighet att informera de barnavårdande myndigheterna när det finns anledning att anta att ett barn blir misshandlat i hemmet eller det föreligger andra former av allvarliga brister i omsorgen. Det är fylkesmannen som har ansvaret för att det finns tillgång till en kvalificerad medlingsapparat i fylket. Medlingsapparaten skall vara dimensionerad så att den täcker behovet av medling enligt äktenskapslagen och barnlagen. För att få så kvalificerade medlare som möjligt, bör varje medlare enligt Barn- och familjedepartementet utföra minst tio medlingar om året. Det skall finnas tillgång till

medlare i hela fylket. I enstaka fall får en viss resetid påräknas.

Departementet anser att upp till två timmars resetid i var riktning är rimligt. Föräldrarna skall kunna träffas för medling utan större väntetid. Enligt departmentets uppfattning får upp till tre veckor anses som en acceptabel väntetid från begäran om medling till första med-

lingstillfället. Vid etableringen av medlingsapparaten skall hänsyn tas

till att föräldrarna bör ha en viss frihet i sitt val medlare. Det är av fylkesmannen som bestämmer vem som får utföra medling. Tillstånd att utföra medling kan ges till anställda vid offentliga familieverns-

kontor kontor som erbjuder framför allt rådgivning och behandling med anledning av problem och kriser i familjen men även medling samt till personer anställda vid offentliga hälso- eller socialinstanser

såsom socionomer, psykologer och sjuksköterskor. Även präster kan ges tillstånd att genomföra medling. Där tillgången på medlare anställda i offentlig tjänst inte är tillfredsställande kan fylkesmarmen ge medlingstillstånd till privatpraktiserande psykologer och psykiater eller advokater. Den som skall vara medlare bör ha goda kunskaper

om vuxnas och barns reaktioner i separationssituationer, barnpsykologi och familjepsykologi. Medlaren bör dessutom vara orienterad om

relevant forskning, vara bekant med olika medlingsmodeller, ha kunskap om relevant lagstiftning såsom äktenskapslagen, barnlagen

m.fl. Det åligger fylkesmannen att tillse att medlaren erhåller

erforderlig utbildning inom dessa områden. Under år 1993 utfördes 10 052 medlingar varav 81 % enligt äktenskapslagen, 11 % enligt barnlagen och i 8 % utan att någon medlingsattest utfärdades. Tidsåtgången var i 35 % av fallen en timme, i 30 % av fallen två timmar, i 21 % tre timmar och i resterande 14 % fyra timmar.

8 15-0559

226 Bilaga 6 sou 1995:79

Föräldraansvarets innehåll, m.m.

Barnet har rätt till omsorg och omtanke av dem som har föräldraansvaret. Dessa har rätt och plikt att besluta om barnets personliga förhållanden. Föräldraansvaret skall utövas utifrån barnets intresse och behov. Föräldrarna skall ge barnet bostad, värme, kläder, uppfostran, sörja för skolgång etc. Det är fråga om tillfredsställande av barnets fysiska och psykiska behov vilken är en central del av föräldraansvaret. Om föräldrar som inte bor tillsammans har gemensamt föräldraansvar bor barnet oftast stadigvarande hos den ena. Denna har då den dagliga

omsorgen för barnet se nedan. Omsorg i denna betydelse omfattar

inte den ekonomiska sidan, dvs. underhâllsplikten. Föräldrarna har underhállsplikt även om de inte har föräldraansvar. Föräldrarnas bestämmanderätt över barnet är inte absolut. Föräldraansvaret skall utövas med barnets intresse för ögonen. Vidare

begränsas föräldraansvaret både av barnets medbestämmanderätt se

nedan och barnets självbestämmanderätt.

Barnet får inte utsättas för våld eller annat sätt hanteras så att den fysiska eller psykiska hälsan riskerar att skadas.

Daglig omsorg

Vid gemensamt föräldraansvar kan den förälder som barnet inte stadigvarande bor tillsammans med inte motsätta sig att den förälder barnet bor tillsammans med, beslutar i frågor som gäller den dagsom liga omsorgen om barnet, såsom frågor om barnet skall vara på daghem, m.m. Den som barnet inte bor tillsammans med kan inte heller motsätta sig att den andra flyttar barnet till en annan plats inom landet. Vid avgörande av frågor av större betydelse för barnet krävs enighet mellan föräldrarna. Det kan vara medicinska frågor samt frågor som berör barnets skolgång och utbildning. Den som inte har barnet boende hos sig har rätt att delta i föräldramöten i skolan och har i stort sett rätt att få information samma sätt som den förälder som har det dagliga ansvaret. Den förälder som har barnet boende hos sig bestämmer om ferier osv. i den omfattning det inte kränker umgänget. Detta innebär att barnet kan tas med på kortvariga resor till utlandet.

Barnets medbestämmanderätt

Efter hand som barnet utvecklas och mognar skall föräldrarna höra efter barnets åsikt innan de beslutar om barnets personliga förhållanden. Föräldrarna skall fästa avseende vid barnets åsikt. Det

Bilaga 6

samma gäller för andra som barnet bor hos eller som har med barnet att göra. När barnet har fyllt tolv år skall det få säga sin mening innan beslut fattas om barnets personliga förhållanden, bl.a. om vem av föräldrarna barnet vill bo hos om föräldrarna flyttar från varandra. Det är i frågor om var barnet stadigvarande skall bo som bestämmelsen får särskilt stor betydelse. Bestämmelsen innebär att det är en skyldighet för domstolen att ge barn som har fyllt tolv âr möjlighet att ge uttryck för sina önskningar. Har domstolen underlåtit att efterhöra barnets

mening, kan det medföra att domen blir upphävd. Detta gäller enligt

rättspraxis även beträffande interimistiska beslut och beslut om tvångsfullgörelse. Det står barnet fritt att inte uttala sig och i praktiken vill barnet ofta inte göra något val. När barnet är under tolv är det upp till domaren huruvida barnet skall ges tillfälle att uttala sig. Det avgörande är först och främst barnets ålder och därnäst om det finns andra särskilda skäl som talar för att barnets mening bör efterhöras. Ett sådant särskilt skäl kan vara att den ena föräldern hävdar att barnet har ett mycket bestämt önskemål. Barnets mening skall tilläggas vikt och efter det att barnet har fyllt tolv år skall det läggas stor vikt vid

vad barnet anser. Rättspraxis visar att det skall till något speciellt för

att rätten skall fatta ett beslut som går tvärs mot en klar önskan hos ett barn som har fyllt tolv år. Men även önskemål från yngre barn har tillagts vikt. Vilken vikt som läggs vid ett önskemål från ett yngre

barn är emellertid avhängigt av om domstolen anser att det rör sig om

en faktiskt och stark önskan hos barnet. Det finns exempel i rättspraxis på att barnets önskan inte tillagts vikt därför att det alternativ barnet önskat klart inte varit till barnets bästa eller därför att barnet

har haft helt orealistiska föreställningar om vad en flyttning till den

andra föräldern skulle komma att innebära.

228 Bilaga 6 sou 1995:79 Litteratur

Lov av den 8 april 1981 nr. 7 om barn og foreldre barnelova med

ändringar, senast genom lov av 11 juni 1993 nr. 83

Barnelovutvalget; Lov om barn og foreldre barneloven utgiven i ut-

redningsserien Norges offentlige utredninger NOU 1977:35

Ot prp nr 62 1979-80 Om lov om barn och foreldre barneloven

Innst. O nr 30 1980-81 Innstilling fra justiskomitéen om lov om barn

og foreldre barnelova

Ot prp nr 28 1990-91 Om lov om ekteskap Ot prp nr 91 1991-92 Om lov om endringer i lov april 1991 nr 7 om barn och foreldre Innst. 91/92 Innstillning fra forbruker- og administrasjonskomiteen om lov om endringer i lov av april nr. 7 om barn og foreldre Barne- og familiedepartementet; Rundskriv Q-15/92 Lov 4 juli 1991 nr 47 om ekteskap Bame- og familiedepartementet; Rundskriv Q-07/94 om mekling etter ekteskapsloven och barneloven Smith, Lucy och Lødrup, Peter; Barn og foreldre, fjärde upplagan, Oslo 1993. Faelles foraeldremyndighed, samvzersvanskeligheder, børnesagkyndig rådgivning; betamkning afgivet af justitsministeriets forzeldremyndighedsudvalg, betzenkning nr. 1279, Köpenhamn 1994 Nordiska rådets Juridiska utskotts betänkande A 1026/j 1993

Bilaga 7 229

England

Inledning

I England och Wales gäller sedan den 14 oktober 1991 barnlagen The Children Act 1989. Lagen ersatte en mängd spridda och

föråldrade bestämmelser och innehåller sä gott som all lagstiftning som tar sikte på barn, med undantag för straffbestämmelser samt

bestämmelser om utbildning och adoption. Processuella bestämmelser finns i bl.a. Family Proceedings Courts Children Act 1989 Rules

1991. I barnlagen används begreppet föräldraansvar parental responsibili-

ty som ett samlingsbegrepp för alla de skyldigheter och rättigheter

som en förälder har i förhållande till sitt barn. Begreppet understryker skyldigheten att ta hand om barnet och fostra det till moralisk, fysisk och känslomässig hälsa som föräldraskapets grundläggande uppgift och det enda berättigandet för den auktoritet som förlänas det. Föräldraansvaret understryks vidare genom att det inte påverkas av föräldrars separation eller skilsmässa. Ansvaret begränsas endast i den

mån det föreligger ett domstolsbeslut rörande vissa konkreta frågor.

Betoningen i barnlagen är således på gemensamt och delat föräldraansvar. Före barnlagens ikraftträdande löstes en tvist mellan föräldrar om deras barn vid skilsmässa i en vårdnadsprocess. Domstolen beslutade om ensam eller gemensam vårdnad samt om vård och kontroll för en

förälder vanligtvis modern och umgänge för den andra vanligtvis

fadern. I en rapport Report on Guardianship and Custody

kritiserade lagkommissionen the Law Commission begreppen vårdnad custody, vård care, kontroll control och access um-

gänge. Termen vårdnad kritiserades för att den innehöll en för-

äldrarätt claim right, vilket ökade frentligheten och bitterheten mellan

parterna i en skilsmässa genom att skapa vinnare och förlorare med menliga konsekvenser för barnet. Det heltäckande vårdnadsbeslutet avskaffades genom barnlagen och

ersattes av beslut om med vem barnet skall bo och betoningen gjordes

på barnets levnadsförhållanden living arrangements och inte på

vilken förälder som har störst anspråk på barnet. Beslut om umgänge

ersattes med beslut om kontakt. När det råder en tvist om vem barnet skall bo med kan en förälder

eller andra även barnet ansöka om ett beslut om boende. Domstolen

kan besluta om delat boende joint residence. Där ett beslut om

230 Bilaga 7 sou 1995:79

boende fattas till förmån för två eller flera personer som inte lever tillsammans kan beslutet ange de perioder under vilka barnet skall bo i de olika hushåll som berörs. I de flesta fall anses barnets välfärd främjas bäst genom att det bor en bestämd plats. Den terminologiska förändring som skedde genom barnlagen när det gäller relationen mellan barn och föräldrar anses ha haft en stor psykologisk betydelse eftersom föräldraansvar och kontakt betonar föräldrarnas ansvar och inte, vilket var fallet med vårdnad och umgänge, föräldrarnas rätt. I internationella sammanhang används emellertid alltjämt termen vårdnad eftersom begreppet föräldraansvar i dessa sammanhang har skapat problem och det har varit svårt att förklara innebörden av termen. Barnlagen innehåller regler inte bara om föräldraansvar och därmed sammanhängande frågor utan även om t.ex. förmynderskap och omhändertagande av barn för sarnhällsvård. Den följande redogörelsen för barnlagen kommer att fokuseras på föräldraansvaret och med detta sammanhängande frågor.

Allmänna principer i barnlagen

När en domstol beslutar i någon fråga med avseende på uppfostran av

ett barn eller förvaltning av dess egendom skall barnets bästa welfare

vara domstolens viktigaste övervägande paramount consideration. Även rätten skall väga in alla relevanta omständigheter, inklusive om föräldrarnas önskemål, måste den besluta på det sätt som den anser vara bäst för barnet. I barnlagen betonas vikten av att handläggningen av frågor med avseende på uppfostran av ett barn skall ske skyndsamt och att dröjsmål är skadliga för barnet. Frågor om barn, med undantag från underhâllsbidrag, måste därför avgöras sâ snart som möjligt så att ett

minimum av störning förorsakas barnet the no-delay principle. Domstolen kan upprätta ett tids-schema time table över ett måls

handläggning för att därigenom kunna tillse att dröjsmål med handläggningen inte uppstår. Vad som är bäst för barnet beror på samtliga omständigheter i ett

mål. Barnlagen introducerade en checklista statutory checklist som

innehåller de omständigheter som domstolen särskilt måste beakta när den överväger att fatta ett beslut enligt lagen. Checklistan är inte uttömmande varför även andra omständigheter kan beaktas. Domstolen måste således särskilt beakta de omständigheter som anges nedan under a-g.

a. Barnets fastställbara önskningar och känslor

När barnet är intelligent och tillräckligt moget för att fatta ett välgrundat well-inforrned beslut kan barnets önskan avgöra en aktuell

Bilaga 7 231

fråga, t.ex. vem barnet skall bo med. Barnet får inte betungas med

avgöranden av problem som orsakats av dess föräldrar, inte heller skall barnet behöva välja mellan dem.

Barnets fysiska och känslomässiga behov samt behov av utbildning Barnets fysiska behov inkluderar bostad, vård och omsorg.

c. De troliga ejjfekterna på barnet av varje förändring i dess förhällanden Denna omständighet är likvärdig med kontinuitet beträffande vården

status quo vilket var ett viktigt övervägande även enligt den gamla

lagen. Domstolen kan besluta att det är bäst att bevara status quo. När barnet ha levt tillsammans med en förälder på en och samma plats under en viss tid kommer domstolen troligen inte att anse det vara till barnets bästa att barnet skall bo någon annanstans.

Barnets ålder, kön, bakgrund och varje utmärkande drag hos detta som domstolen anser vara relevant Under dessa överväganden kan rymmas barnets religiösa preferenser, ras och kultur, hälsa och handikapp.

e. Den skada som barnet har lidit eller riskerar att drabbas av Begreppet skada omfattar såväl fysisk som känslomässig skada.

Hur kapabla barnets föräldrar eller andra här ifrågavarande personer är att tillgodose barnets behov Denna omständighet tar sikte varje förälders förmåga att tillgodose barnets behov. Att förälder kan sörja för bostad, kärlek, känsloen mässig säkerhet och intellektuell stimulans är viktiga överväganden.

I de fall en förälder inte kan sörja för barnets behov under dagtid

grund av sitt arbete commitments kan förälderns arrangemang för

barnet vara en viktig omständighet.

De möjligheter som står domstolen till buds enligt barnlagen i en g. aktuell fråga Processer om vem barnet skall bo med är familjeprocesser och domstolen kan fatta beslut enligt barnlagen på ansökan eller pâ eget initiativ. Denna omständighet hänför sig, till skillnad från de andra a-f, inte direkt till barnet utan gör det möjligt för domstolen att överväga om någon annan bestämmelse i barnlagen bör användas.

I lagen sägs under vad som kallas presumtionen mot beslut the no-

order presumtion att när en domstol överväger att fatta beslut med avseende på barnet skall domstolen fatta beslutet endast om det är bättre för barnet att göra detta än att låta bli. Presumtionen är ett

232 Bilaga 7

erkännande av att ett domstolsbeslut snarare förvärrar ett problem än löser det.

Föräldraansvar

Vem har föräldraansvar

Om barnets fader och moder är gifta med varandra vid barnets födelse har båda föräldraansvar för barnet. Är föräldrarna inte gifta har modern ensam föräldraansvar. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra får även fadern föräldraansvar för barnet. En ogift fader har alltså inte automatiskt föräldraansvar för sitt barn men han kan förvärva det genom en skriftlig överenskommelse med modern. För att en överenskommelse mellan föräldrarna om föräldraansvar skall bli giltig måste den ingås och registreras föreskrivet sätt. Om modern inte samtycker till att fadern skall få föräldraansvar för barnet, kan fadern ansöka vid domstol om ett beslut om föräldraansvar. Kan han visa att han spelat en viktig roll i barnets liv och avser att fortsätta med det tillerkänns även han i allmänhet föräldraansvar för barnet. Moderns bestridande av faderns ansökan om föräldraansvar är således inte tillräckligt för att domstolen skall avslå ansökan. Avsaknaden av automatiskt föräldraansvar för den ogifta fadern beror på bl.a. att om ogifta fäder automatiskt förvärvar föräldraansvar skulle detta resultera i att våldtäktsmän och fäder till barn avlade under en tillfällig förbindelse fick föräldraansvar för barnet. Föräldraansvaret kvarstår vid föräldrars skilsmässa och separation

se nedan under Äktenskapsskillnad och separation. Föräldraansvar

upphör endast vid barnets myndighet, barnets död eller på grund av ett domstolsbeslut, t.ex. ett adoptionsbeslut eller ett beslut enligt vilket en ogift fader förlorar föräldraansvaret. Även andra än föräldrar kan erhålla föräldraansvar personer t.ex. genom domstolsbeslut eller genom att bli förmyndare vid en förälders död. Mer än en person kan ha föräldraansvar för samma barn vid samma tid och föräldraansvar upphör inte därför att någon annan person senare förvärvar det.

Vad är föräldraansvar

I barnlagen definieras föräldraansvar som alla de rättigheter, skyldigheter och befogenheter, det ansvar och den myndighet som en förälder genom lagen har i förhållande till barnet och dess egendom. Föräldrar har ingen absolut eller fundamental rätt med avseende på barnet eftersom barnets bästa alltid tar över och begränsar varje rättighet som

sou 1995:79 Bilaga 7 233

föräldrar har, och föräldrars rätt minskar efter hand barnet som växer upp.

Föräldrar år skyldiga att se efter barnet, att försörja det det

samt ge känslomässigt stöd. Föräldrar måste också till att barnet får se utbildning. Personer med föråldraansvar kan oberoende varandra i agera av utövandet av ansvaret såvida inte någon lag eller någon annan bestämmelse i barnlagen fordrar samtycke än i av mer en person frågor som påverkar barnet. Föräldraansvar får emellertid inte utövas i strid mot lagen. Där ett beslut barnets boende är i kraft kan om en

förälder eller någon inte ta barnet landet under längre

annan person ur

tid än en månad eller ändra barnets efternamn utan skriftligt samtycke

från alla dem som har föräldraansvar eller tillåtelse från domstolen. Det är ovanligt att domstolen nekar den förälder enligt domstols som beslut har barnet boende hos sig att flytta utomlands med barnet. Innan en förälder får domstolens tillstånd att flytta utomlands med ett barn, måste föräldern visa hur den har arrangerat boende, barnets skolgång, m.m. Levnadsförhållandena i det nya landet måste således vara arrangerade i förväg och domstolen gör prövning dessa en av arrangemang när den beslutar om en förälder skall erhålla tillstånd att flytta med barnet utomlands. I samband med att domstolen medger sådant tillstånd kan den besluta barnets rätt till kontakt med den om andra föräldern.

Beslut med stöd av 8 kap. barnlagen

Eftersom det gemensamma föräldraansvaret kvarstår även vid föräldrars separation och skilsmässa infördes barnlagen, i genom stället för beslut om vårdnad, möjlighet för domstol att besluta om vem barnet skall bo med, vilken kontakt barnet skall ha med andra om personer, om åtgärder som inte får vidtas mot barnet samt att fatta beslut om andra specifika frågor. Avsikten med de beslut som kan meddelas med stöd 8 kap. av barnlagen är att erbjuda ett flexibelt urval beslut kan användas av som

i alla familjeprocesser. Domstolen får emellertid fatta ett sådant beslut endast om det är bättre för barnet än att ett beslut inte fattas the

noorder presumtion. Principen om barnets bästa skall tillämpas och

domstolen måste använda sig checklistan i lagen the statutory

av

checklist i en tvist när den fattar ett beslut eller ändrar eller upphäver

ett beslut. Även principen målens karaktär förtursmål

om av the nodelay principle skall tillämpas.

Enligt 8 kap. barnlagen kan domstolen fatta följande beslut på

ansökan eller på eget initiativ, dvs. utan framställning har

att en

gjorts, i varje farniljemål.

234 Bilaga 7

Ett beslut om boende a residence order reglerar med vilken person

barnet skall bo och under vilka förhållanden. Ett sådant beslut

tillämpas huvudsakligen vid skilsmässor för att lösa konflikter om

barnets boende. Ändamålet med beslutet boende, ersätter det om som tidigare vårdnadsbeslutet, har varit att avlägsna de negativa undertonerna rätt att kräva som var förenade med begreppet vårdnad. - en -

Ett beslut om boende tar sikte på var barnet skall bo och inte vem

barnet tillhör, och båda föräldrarna behåller sitt föräldraansvar även efter ett sådant beslut. När ett beslut om boende fattas till förmån för

en ogift fader som inte har föräldraansvar, måste domstolen besluta att

han även skall ha föräldraansvar. Beslut om boende kan fattas till förmån för tvâ eller flera personer som inte bor tillsammans, och beslutet kan reglera de perioder under vilka barnet skall bo hos

respektive person. När det finns ett beslut om boende får barnet inte

föras ur landet under längre tid än en månad av den person i vars favör beslutet om boende fattats, utan ett skriftligt samtycke från dem som har föräldraansvar för barnet eller med tillstånd av domstolen.

Ett beslut om kontakt a contact order förpliktar den person som

barnet bor tillsammans med att tillåta barnet att besöka och stanna hos

den person som är namngiven i beslutet en nanmgiven person

- och för den personen och barnet att på annat sätt" ha kontakt med varandra. Kontakt ersatte begreppet access umgänge och betonar vikten av att barnet behåller förbindelsen med båda föräldrarna och

andra familjemedlemmar efter familjens sammanbrott. En ansökan om ett beslut om kontakt kan göras t.ex. vid en äktenskapsskillnad när en

förälder önskar att behålla kontakten med sitt bam. "En namngiven

person" kan helst t.ex. en släkting eller vän. På annat

vara vem som sätt kan betyda t.ex. med brev eller telefon.

Ett förbudsbeslut a prohibited steps order avser ett beslut att inga

åtgärder kan vidtas förälder vid utövandet av hans som av en

föräldraansvar och som är specificerade i beslutet får vidtas utan

samtycke av domstolen. Ett förbudsbeslut kan användas t.ex. för att hindra förälder från att föra barnet från England eller Wales, för en att hindra en förälder från att umgås med barnet, för att hindra en förälder från att ensidigt besluta om barnets utbildning eller samtycka till medicinsk behandling. Ett förbudsbeslut kan inte fattas för att

uppnå resultat som kan uppnås genom ett beslut om boende

samma eller kontakt. Ett beslut som förbjuder att ett barn tas från en förälders

vård föregår ofta ett beslut om boende.

Ett beslut i specifik fråga specific issue order kan meddelas för

en a

att lösa tvist som har dykt upp eller som kan dyka upp och kan en t.ex. barnets utbildning, medicinsk behandling, om barnet bör avse

Bilaga 7 235

flytta utomlands med en förälder och om barnets efternamn bör ändras.

När kan ett beslut fattas med stöd av 8 kap. barnlagen

Ett beslut enligt 8 kap. barnlagen kan fattas i familjemål antingen på ansökan eller på domstolens eget initiativ eller på ansökan i en en fristående process enligt barnlagen.

Vem kan ansöka om ett beslut enligt 8 kap. barnlagen

Ansökan om samtliga beslut enligt 8 kap. barnlagen kan göras av barnets föräldrar dvs. såväl modern som fadern och oavsett om dessa är ogifta eller gifta, förmyndare för barnet, den som har ett beslut om boende till sin förmån med avseende på barnet, den person som erhållit tillåtelse från domstolen samt barnet. När ett barn anhåller om tillåtelse att ansöka om ett beslut enligt 8 kap. barnlagen kan domstolen medge tillåtelse endast om den är övertygad om att barnet har tillräcklig mognad för att framställa ansökan. Bakom ett barns ansökan

om ett beslut enligt 8 kap. barnlagen finns ofta en förälder som själv inte har rätt till rättshjälp vilket emellertid barnet har. En ansökan från

ett barn anses i allmänhet inte vara till barnets bästa. Det förekommer endast ett begränsat antal ansökningar från barn.

Förälders rätt till information om barnet

En förälder med föräldraansvar har, även om barnet bor tillsammans med den andra föräldern, rätt till information om barnet från myndigheter och institutioner. Om dessa vägrar att lämna ut information kan den förälder som vägras information få ett domstolsbeslut om rätt till

information. Med föräldraansvar följer rätten till information, och utan

föräldraansvar finns inte någon rätt till information.

Äktenskapsskillnad och separation

Båda föräldrarna har efter en äktenskapsskillnad och separation under

förutsättning att föräldraansvaret var gemensamt fortsatt föräldraansvar för sina barn, vilket innebär att föräldrarnas skyldigheter gentemot barnet kvarstår.

En målsättning i skilsmässolagen Matrimonial Causes Act 1973 är

att skydda varje inblandat barn. Skilsmässolagens filosofi, såvitt avser parternas barn, är minimal inblandning från staten. Föräldrar har

236 Bilaga 7 sou 1995:79

primärt ansvar för sina barn och en skyldighet att ingå egna överens-

kommelser vid skilsmässa utan inblandning av domstolen annat än när det verkligen behövs. I ett äktenskapsskillnadsmål prövar domaren föräldrarnas överens-

kommelse beträffande barnen the Statement of Arrangements for Children som åtföljer ansökan om äktenskapsskillnad. Om överens-

kommelsen är tillfredsställande fastställer domaren den. I annat fall kan domaren besluta om ytterligare utredning, besluta om en vård-

nadsutredning welfare report eller besluta att en eller båda parter skall företräda inför honom. Slutlig äktenskapsskillnad beviljas inte om domaren finner att ytterligare åtgärder skall vidtas i förhållande till

barnet. När föräldrar inte kan komma överens om vem barnet skall bo hos eller om kontakt med en förälder eller någon annan och om dessa

frågor inte kan lösas genom medling måste en ansökan göras om ett

beslut enligt 8 kap. barnlagen. Domstolen kan också, utan yrkande, fatta beslut enligt 8 kap. barnlagen om det är bättre för barnet att fatta ett beslut än att inte göra så. En förälder kan förlora föräldraansvaret efter en äktenskapsskillnad endast om det föreligger några särskilda omständigheter såsom att det har förekommit våld i hemmet mot barnet.

Várdnadsutredning

Enligt 7 kap. barnlagen kan domstolen besluta om vårdnadsutredning

Welfare report om en sådan är nödvändig med hänsyn till barnets

bästa. Vårdnadsutredningen beslutas av domaren efter samråd med en Court Welfare Officer. En Court Welfare Officer är en probation

officer motsvarar ungefär en tjänsteman vid Frivårdsmyndigheten i Sverige som egentligen har till uppgift att bl.a. övervaka personer

som dömts till övervakning eller samhällstjänst men som bistår domstolen även med bl.a. vårdnadsutredningar och medling. Domsto-

len kan specificera vad utredningen skall ta sikte på. Utredningen

utförs i allmänhet av en Court Welfare Officer.

Om det finns en lokal medlingsorganisation bör en domare innan

han beslutar om en vårdnadsutredning överväga om det är lämpligt

med medling se vidare om medling nedan. Om så är fallet, skall ett

beslut att medling skall försökas tas med i beslutet om utredning.

Misslyckas medlingen får den som utfört denna inte utföra vårdnadsut-

redningen.

Beslut om boende

Även domstolen fattar beslut boende till förmån för om ett om en förälder behåller båda föräldrarna föräldraansvaret, vilket innebär att

Bilaga 7 237

den förälder som barnet inte bor hos har rätt att delta i beslut om t.ex. utbildning, boende, religiös uppfostran och medicinsk behandling. En tvist mellan föräldrar som har gemensamt föräldraansvar måste lösas genom en ansökan enligt 8 kap. barnlagen om ett beslut i en speciell fråga eller förbjudande beslut. Även föräldrarna har om gemensamt föräldraansvar kan de agera ensidigt och kan också delegera ansvar t.ex. till en barnvakt eller lärare. Ett beslut om boende till förmån för en eller båda föräldrarna som har föräldraansvar upphör att ha effekt om föräldrarna lever tillsamman under en period om mer än sex månader.

Kontakt med barnet

När det vid en skilsmässa är tvist om kontakt med barnet kan den förälder som barnet inte bor hos ansöka om ett beslut om kontakt. Före barnlagen fick en förälder i ett sådant fall ansöka om ett beslut om vårdnad. Barnlagen betonar det fortsatta behovet av delat föräldraansvar, och kontakt med barnet efter skilsmässa gör det möjligt att utöva ansvaret. Ett beslut om kontakt kan lämna till föräldrarna att ordna de praktiska arrangemangen, men i några fall kan domstolen vara mer specifik och i beslutet definiera frekvensen dvs. tid, varaktighet och plats för kontakt.

Domstolar som handlägger frågor enligt barnlagen

Det finns inte någon särskild familjedomstol i England. Fainiljemål enligt barnlagen handläggs i första instans i family proceedings courts vilket är den del av Magistrates Courts som handlägger familjefrå- -

gor i county courts lokal civilmålsdomstol eller i the Family

-, Division familjeavdelningen av the High Court civilmålsdomstol.

Medling

I England och Wales finns det inte någon föreskrift om medling

motsvarande i lagstiftningen. I de fall medling förekommer är

deltagandet frivilligt och medling sker oftast sedan äktenskapsskillnadsprocessen inletts. Medling kan utföras av Court Welfare Officers, som är anknutna till domstolen, av medlingsorganisationer anslutna till National Family Mediation NFM eller medlare anslutna till Family Mediatior s Association FMA. Den första lokala medlingsverksamheten etablerades år 1978 och utvecklades för att lösa tvister om boende och umgänge beträffande barn. Initiativet till medling kom från domare eller Court Welfare

238 Bilaga 7 sou 1995:79

Officer vid domstolen där tvisten vårdnad och umgänge handlades. om År 1985 genomfördes på uppdrag Justitieministeriet omfattande av en undersökning av kostnaderna för och effektiviteten av olika med-

lingsprogram mediation schemes. Undersökningen utfördes the

av Conciliation Project Unit CPU vid Universitetet i Newcastle Upon Tyne. Resultatet av undersökningen, som publicerades år 1989, bekräftade att medling är ett effektivt medel att reducera tvister samt att öka föräldrars välbefinnande och tillfredsställelse med träffade överenskommelser. Fördelarna med medling befanns i allmänhet vara större i de fall medlingen ägde rum utanför domstolens ram.

Domstolsbaserad Court Welfare Oøicer medling

Medling inom domstolens ram utförs av Court Welfare Officers. Denna typ av medling anses ha vissa nackdelar, bl.a. därför att det redan pågår en process mellan makarna när medlingen sker på domstolens initiativ. Det kan dessutom finnas en konflikt mellan den roll en Court Welfare Officer har när det gäller att å ena sidan utföra vårdnadsutredning och ä andra sidan att hjälpa paret att nå överenskommelser. Den omständigheten att den som sköter medlingen Court -

Welfare Officer är probation officer se vårdnadsutredning ovan

anses inte så lyckad. Som tidigare nämnts fär inte samme Court Welfare Officer som utfört medling verkställa en vårdnadsutredning vilket medför problem utanför de större orterna. Medling genom en Court Welfare Officer är kostnadsfri.

National Family Mediation

En stor del av den fainiljemedling som utanför domstolens ram erbjuds i England och Wales utförs av lokala medlingsorganisationer som är

anslutna till NFM. Detta är en oberoende paraplyorganisation vars

målsättning är att tillhandahålla medling av hög kvalitet för par som inte kan komma överens vid separation eller skilsmässa och då särskilt beträffande frågor med avseende barnen. Lokala medlingsorganisationer ansluts till NFM endast om de uppfyller vissa krav beträffande bl.a. organisation och kunskap. De flesta lokala medlingsorganisationer drivs med stöd av bidrag

från lokala myndigheter och från probation office, från donationer i Newcastle bidrag från National Children fond och bidrag från

rättshjälpen legal aid. Ibland tas vissa avgifter ut. Staten lämnar inga bidrag till medlingsverksamhet. NFM handskas huvudsakligen med konflikter rörande barn.

Bilaga 7

Family Mediators Association

FMA har som målsättning att möjliggöra för par att genom egna överenskommelser lösa tvister före, under och efter en skilsmässa. FMA verkar med ett system med utbildning och handledning samt ackreditering av sina medlare. Medlare måste vara advokater, socialarbetare eller andra personer med liknande kvalificerad utbildning. Ackreditering fordrar fem års relevant erfarenhet följd av utbildning och en period av handledd praktik. Alla medlare i FMA oavsett om de är advokater eller inte är utbildade för att utföra "comprehensive" medling vilken täcker alla områden som kan vara omtvistade dvs. barnen, familjens hem och finansiella frågor. Medlingen utförs av en advokat tillsammans med en annan medlare. Enligt företrädare för FMA leder medlingen i 75 % av fallen till att föräldrarna träffar någon form av överenskommelse. De som anlitar medling genom FMA är oftast personer från medelklassen som saknar möjlighet att få rättshjälp. Kostnaden år 1995 för medling är i London ca 90 pund - -

ca 1 050 kr per timme. Advokatkostnaden är i London mellan 145

- 200 pund, ca 1 700 2 300 kr per timme. Klienter makar får inte - ha samma advokat. En genomsnittsskilsmässa innebär 10 15 timmars arbete.

Allmänt om medling

Antalet äktenskapsskillnader i England och Wales uppgår till cirka

170 000 per år och i 2/3 av dessa finns det barn under 16 år. Medling sker i ca 20 000 fall 6 000 utanför domstolen och 14 000 inom domstolens ram. Statistik saknas beträffande ogifta sammanboende med barn. Den stora majoriteten föräldrar som kommer till medling är gifta

endast ett fåtal ogifta kommer. De flesta är vita, engelsktalande, från

medelklassen. "Mediation a middle class thing offered by middle

class women to middle class persons". Utvecklingen går dock mot att ett större tvärsnitt av befolkningen söker för medling. Det finns inte några standardregler för medlare. Hur medlingen

utförs varierar från plats till plats. Ofta pågår medlingen vid fyra

tre tillfällen och sedan erbjuds paret att komma tillbaka, ofta sedan en viss tid förflutit. framkommer under medling får inte föras vidare Vad som till domstolen. En advokat som medverkat i medling kan inte agera som ombud för någon föräldrarna. I England får inte båda makarna/föräldrarna av anlita samma advokat. Detta är ett problem i de fall där föräldrarna är överens. I ett sådant fall händer det att den ena föräldern går till en advokat för att med denne diskutera överenskommelsen.

240 Bilaga 7 Litteratur Bainharn, Andrew; Children in The modern law, Bristol 1993 Bromley Lowe; Bromely Family Law, åttonde upplagan, London 1992 Cretney, Stephen M; Elements of Family Law, London 1992 Martin, Peter Renström, Fredric; Everything you want to know about living in England, Stockholm 1995 Standley, Kate; Family law, London 1993 Sweet Maxwells Family Law Statutes, femte upplagan, London 1992 Department of health; An Introduction to The Children Act 1989, London 1989 The Family Court Practice 1994 författningssamling Lord Chancellor s Department; Looking to the Future, Mediation and

the ground for divorce, A Consultation Paper "Green Paper",

London 1993 The Law Commission; Family law, Review of Child Law, Guardianship and Custody, LAW COM. no 172, London 1988 The Children Act Advisory Committee, Annual Report 1993/4 Home Office; National Standards for Probation Service Family Court Welfare Work South Yorkshire Probation Service; Family Court Welfare Handbook

Bilaga 8 241

Hearing

För att inhämta synpunkter på handläggningen av vårdnads- och um-

gängestvister, framför allt samarbetssamtalets betydelse för biläggandet

dessa tvister, anordnade Vårdnadstvistutredningen en hearing den av 20 oktober 1994 i Stockholm.

Närvarande vid hearingen socialsekreteraren Eva Elfver-Lindvar ström, Värmdö kommun, socialsekreteraren Maud Hanzon-Reinstedt, Botkyrka kommun, lagmannen Hans Hedvall, Karlskrona tingsrätt, lagmannen Hans Heimer, Umeå tingsrätt, advokaten Staffan Hillström,

Östersund, jur. kand. Tora Holst, Barnombudsmannens kansli, advo-

katen Lotta Insulander-Lindh, Stockholm, socialkonsulenten Anette Larsson, Länsstyrelsen Göteborg, familjerâdgivaren Karin Lübeck, Familjerådgivningen Mora, socialsekreteraren Anita Reinholdsson, Borås kommun, lagmannen Hans Sjökvist, Falu tingsrätt, barnpsykiatern Carl-Göran Svedin, Universitetssjukhuset Linköping, fil. dr.

Bente Öberg, Åkersberga, fil. dr. Gunnar Öberg, Åkersberga,

socialsekreteraren Kerstin Öberg, Botkyrka kommun samt byrâdirektören Ingrid Äkennan, Socialstyrelsen. Från Vårdnadstvistutredningen

närvarande Karin Bishop och Mats Sjösten. var

Deltagarnas inlägg och den efterföljande diskussionen utgick från tre i förväg givna frågeställningar. Därutöver framfördes åtskilliga andra

synpunkter. En sammanfattning de synpunkter som framfördes vid av

hearingen och som har direkt eller nära anknytning till Vårdnadstvistutredningens uppdrag redovisas i det följande.

Handläggningen vårdnadstvister; praktiska och legala

av

svårigheter

Lagstiftningen medger i stort en tillfredsställande hantering av vårdnads- och umgängestvister.

Det är svårt för tingsrätterna att få tillräckligt underlag att grunda de interimistiska besluten på. Det är viktigt att de interimistiska besluten blir så materiellt riktiga möjligt med hänsyn till den stora som betydelse dessa beslut har vårdnads- eller umgängesprocessen drar om ut tiden. Socialtjänsten måste få tillräckliga resurser för att tillhandahålla upplysningar inför de interimistiska besluten. En arman

242 Bilaga 8

svårighet för tingsrätterna är att få kunskap vad barnen vill. Ofta

om kommer barnens åsikter fram för sent. Det är viktigt att domstolen får veta vad barnen vill redan inför det interimistiska beslutet.

Det borde vara möjligt för domstolen att även vid vårdnad gemensam kunna besluta om var barnet skall bo och om umgänge. Det är psykologiskt viktigt för föräldrar att ha kvar vårdnaden. Om föräldrarna inte kan få domstolens hjälp med att bestämma barnet var skall bo eller om umgänge utan måste ta tvist vårdnaden har en om lagstiftaren motarbetat målsättningen att så många föräldrar möjsom ligt skall behålla den gemensamma vårdnaden efter separation en mellan föräldrarna. Det är inte ovanligt att föräldrarna vill att domstolen skall avgöra frågor om boende och umgänge för att de sedan skall kunna ha gemensam vårdnad.

Samarbetssamtalets plats och betydelse i vårdnads- och

umgängesprocessen. Skall samarbetssamtal vara frivilligt

eller skall det vara obligatoriskt och skall det i så fall vara en förutsättning för att erhålla rättshjälp eller för rätten att

väcka talan vid domstol vårdnad och umgänge

om

Ordningen med samarbetssamtal är mycket bra. Den har lett till att

föräldrarna i större utsträckning kommer överens i frågor om vårdnad

och umgänge.

Det kan finnas anledning att överväga att samarbetssamtalet ett nytt

ge namn och tänkbara namn är vårdnadssamtal, medlingssamtal och föräldrasamtal. Det senare med hänvisning till att samtalet gäller föräldrarollen. Föräldrar missuppfattar innebörden i begreppet samarbetssamtal och tror att det är till för att få dem att leva tillsammans igen när syftet i själva verket är att få till stånd ett samarbete som tar sikte på barnet.

Samarbetssarntalen fungerar bra även inom familjerådgivningen. Familjerådgivarnas erfarenhet och kunskap att arbeta med relationsbe-

handling är en bra grund för samtalen. Familjerådgivningen uppfattas inte som en myndighet som föräldrarna kan avhända sig sitt föräldraansvar på.

De föräldrar som inte kan lösa sina tvister genom samarbetssamtal borde kunna få hjälp av någon form sakkunnig närrmd med av barnpsykologisk kunskap, social kunskap, relationskunskap, juridisk kunskap och ekonomisk kunskap. Nämnden skulle kunna arbeta med att sluta avtal som bör ha rättskraft som i den finländska modellen.

sou 1995:79 Bilaga 8 243

Kan föräldrarna inte komma till en överenskommelse om vårdnaden och umgänge bör tvisten avgöras av domstol.

Eftersom interimistiska beslut hotar att konservera rådande förhållanden är det viktigt att få till stånd samarbetssamtal innan det blir aktuellt med ett sådant beslut.

För att samarbetssamtalen skall fungera måste de komma till stånd tidigt och helst innan inleds i domstol. Samarbetssarntalen en process

måste genomföras professionellt eftersom ett dåligt genomfört

samarbetssamtal är sämre än inget alls.

Delade meningar rådde beträffande frågan om samarbetssamtal skall frivilliga eller obligatoriska. Några deltagarna i hearingen vara av ansåg samarbetssamtal borde obligatoriska och en förutsättning att vara för att få väcka talan vid domstol medan andra betonade vikten av att samarbetssamtalen är frivilliga.

Det förhållandet att det inte går att förordna samarbetssamtal om förrän talan har anhängiggjorts i domstol föreslogs löst genom att göra

förordnanden förprocessuella samarbetssamtal till ett domstols-

om ärende i tingsrätt.

ändrad införande den s.k.

Behov av lagstiftning, t.ex. av

finländska

modellen

Den jinlänska modellen är mycket intressant. Den erbjuder stora möjligheter för föräldrar är överens om att avtalsvis reglera som vårdnaden barnet skall bo och umgänge. Eftersom socialsamt var

nämnderna sedan länge handlagt bl.a. faderskapsfastställelser borde de

kunna fastställa även avtal vårdnad och umgänge som bygger på om föräldrarnas överenskommelser och dessutom se till att underhållsfrågan löses samtidigt. Den finländska modellen erbjuder ett smidigt och enkelt sätt att ändra ingångna avtal om umgänget. Detta skulle bra med tanke på barns växlande behov kontakt med sina vara av

föräldrar allt eftersom barnet växer Enligt finländsk lagstiftning

upp. -

kan domstol besluta uppgiftsfördelning mellan föräldrar inom

om för den vårdnaden. En sådan ordning kan hjälpa ramen gemensamma föräldrar behöver stöd i början för att bråk skall undvikas. Den som

finländska lagstiftningen möjliggör även att i ett beslut om umgänge

lämna detaljerade föreskrifter. Det hjälper föräldrar som inte kan komma överens i förlängningen komma fram till ett flexibelt att umgänge. Införs den finländska modellen bör tvistiga mål om vårdnad och umgänge avgöras domstol. Det är då också viktigt att av

244 Bilaga 8

tillse att kommunerna har tillräckliga för att klara den

resurser av nya roll det innebär.

När det gäller t.ex. överflyttande av vårdnad kan enligt gällande

man svensk lag, om parterna är överens, göra detta genom en gemensam ansökan till domstolen. Då avgörs frågan på handlingarna och det är ungefär som att fastställa ett avtal även domstolen har skyldighet om att inhämta upplysningar.

Det borde vara obligatoriskt med vårdnad även när gemensam föräldrarna inte är gifta. Gemensam vårdnad gör att barnet får en starkare anknytning till båda föräldrarna och belyser på ett bättre sätt föräldraansvaret. En konstruktion skulle kunna att alla föräldrar vara har ett föräldraansvar. Kan föräldrarna sedan inte vid separation en komma överens i frågor barnet så får lägga till saker och ting om man i stället för att ta ifrån dvs. vårdnaden för att kunna förordna om umgänge.

Även den förälder inte vårdnadshavare som är borde ha rätt till insyn i sitt barns förhållanden t.ex. i skola och barnomsorg eller på andra ställen där barnet befinner sig.

Övriga synpunkter

Reglerna om umgänge med barn i föräldrabalken borde formuleras på ett sätt så att det tydligare framgår att umgänge är rätt för barnet. en Det är nödvändigt med större flexibilitet när det gäller umgänges- rättsbesluten, framför allt med hänsyn taget till barnens ålder och till att barnets behov växlar allt efter det blir äldre. När det gäller som umgängesrätt så är föräldrarätten mycket stark i dag och det är tveksamt om barnets bästa sätts främst i besluten umgängesrätt. om Det finns barn som tror att det är domstolen har begränsat - som umgänget och att det inte är tillåtet att träffa den andra föräldern mer än vad domstolens avgörande medger.

T erminologin i föräldrabalken skapar ett rättvisetänkande när det

gäller föräldrarna som inte är till barnens bästa. Det råder missupp-

en fattning om vad begreppet vårdnad ofta används uttrycket gemensam delad vårdnad innebär. Många tror att innebörden är barnen skall - att bo en vecka i taget hos föräldrarna.

Olösta bodelningsjrågor har negativ påverkan på tvister

en om

vårdnad och umgänge. Rättshjälp för bodelningsförrättare bör

soU 1995:79 Bilaga 8 245

återinföras så att bodelningen kan lösas snabbt så att föräldrarna inte behöver blanda samman barn och pengar.

Systemet med olika domstolar för å ena sidan avgörande av frågor om vårdnad och umgänge och å andra sidan verkställighet är olämpligt.

Det är redan i dag möjligt att förena ett beslut i allmän domstol om vårdnad eller umgänge med vite. Om den möjligheten utvidgas skulle dubbla rättegångar kunna undvikas.

Vårdnads- och umgängesutredningarna bör göras med utgångspunkt

från barnen. Ofta utreds föräldrarna medan utredningen tar sikte på

barnet endast i begränsad omfattning. Det är inte till barns eller föräldrars bästa att utredas in absurdum. Det är inte självklart att

vârdnadsutredningar skall göras i de fall föräldrarna är lika lämpliga; i många fall görs vârdnadsutredningar och i vissa fall även barn-

psykiatriska utredningar i onödan. Det finns en restriktivitet hos en

del domstolar att förordna vârdnadsutredningar och parterna får i om stället föra bevisning inför domstolen. I många mål kommer barnets vilja fram endast den bevisning föräldrarna för in i målet. genom som Det måste därför tillses att barnets vilja kommer fram i domstolen. Domstolarna sällan tillräckligt tydliga riktlinjer beträffande - ger vârdnadsutredningar. Det är bra att det finns tidsgränser för hur länge utredning får hålla på. Vid förberedelsen i en vårdnads- eller en -

umgängestvist aktualiserar domstolen frågan om behovet av en

vårdnadsutredning eftersom domstolen har ansvar för att utredningen blir så fullständig möjligt. En vårdnadsutredning bör innehålla som antingen rekommendation om hur domstolen skall besluta eller en kanske i de fall föräldrarna framstår som lika bra en analys av vilka konsekvenser olika beslutsalternativ kan innebära för barnet. När en vårdnadsutredning inte innehåller något beslutsförslag kan det bero på

från socialförvaltningen försöker ha kvar uppföljningstanken,

att man dvs. att det är lättare att framdeles möta föräldrarna.

Socialtjänsten har ett att följa upp barnen i vårdnads- och umansvar

gängeskonflikterna. Föräldrarna måste erbjudas en fortsatt kontakt

med socialtjänsten så att de återkommer när nya problem dyker upp.

Sker någon form uppföljning följer föräldrarna träffade överens-

av kommelser bättre.

Hur det rimligt föräldrar får väcka talan i domstol

ofta är att om

vårdnad och umgänge.

Det är nödvändigt att klara ut och tydliggöra vilken sekretess -

socialtjänstsekretess eller familjerådgivningssekretess som skall

tillämpas vid samarbetssamtal inom socialförvaltningens ram.

sou 1995:79 Bilaga 9

Intervjuer med tingsrättsdomare

Utredningen har utfört intervjuer med domare vid Handens tingsrätt, Haparanda tingsrätt, Malmö tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Umeå tingsrätt och Örebro tingsrätt. Skriftliga på frågorna har avgetts svar domare vid Göteborgs tingsrätt, avdelningarna 3 och 4. Följande av frågor har besvarats. Frågorna har sammanställts efter en inledande intervju med domare vid Halmstads tingsrätt.

I hur många mål har det förordnats samarbetssamtal sedan den l om 1991 då lagändringen trädde i kraft mars

Har samarbetssamtalen någon betydelse

Har antalet ansökningar ökat sedan möjligheten att gemensamma förordna samarbetssamtal infördes om

Hur utformas beslutet om samarbetssamtal

Hur ställer sig tingsrätten vid förordnande samarbetssamtal till inom

terimistiska vårdnadsyrkanden

Hur löses frågan underhållsbidrag efter samarbetssamtal som lett om till överenskommelse i fråga om vårdnad och umgänge

Förordnas det alltid vårdnadsutredning när det föreligger en tvist om Synpunkter på vårdnadsutredningar hur tillämpas nuvarande regler - Bör vårdnadsutredningen innehålla något ställningstagande i vårdnadsfrågan från den/dem utfört utredningen som

Lämnas några riktlinjer för vårdnadsutredningarnas bedrivande Hur utformas i så fall dessa riktlinjer

Vilka krav bör ställas på de upplysningar som kan infordras från socialnämnden inför ett interimistiskt beslut

Utnyttjas möjligheten att låta den vårdnaden bestå i de gemensamma fall den yrkat vårdnaden inte motsätter sig ett sådant part som

arrangemang Har bestämmelsen någon betydelse

248 Bilaga 9 sou 1995:79

Avgörs tvistiga mål om vårdnad och/eller umgänge utan nämnd

Vad skulle konsekvenserna bli den finländska modellen införs om

Hur bör frågan om underhållsbidrag lösas den finländska modellen

om införs

Bör samarbetssamtal obligatoriskt före stämning Hur skall vara frågan om samarbetssamtal lösas i de fall ansökan blir en gemensam tvistig

Bör en förutsättning för allmän rättshjälp i mål vårdnad och

om umgänge vara att samarbetssamtal genomförs

Bör det vara obligatoriskt med gemensam vårdnad

Bör det finnas möjlighet för domstolen att förordna barnet om vem skall bo hos och om umgängesrätt även vid vårdnad gemensam

oavsett om denna år obligatorisk eller inte

Bör mål om vårdnad och umgänge anförtros endast erfarna mer domare Ar det önskvärt med motsvarande ordning när det gäller en advokater

Har praxis, såvitt avser utgången, i mål vårdnad och umgänge

om förändrats efter den 1 mars 1991 dvs. fr.o.m. den tidpunkt då möjligheten för domstolen att förordna om samarbetssamtal infördes

Bilaga 10 249

Intervjuer med advokater

Utredningen har utfört intervjuer med advokater vid Allmänna advokatbyrån i Haparanda, Allmänna advokatbyrån i Norrköping, Allmänna advokatbyrån i Malmö, Allmänna advokatbyrån i Örebro och Advokatbyrån Bastling Isaksson i Handen samt med advokater-

na Margareta Arvidsson, Örebro, Agneta Edelberg, Norrköping,

Marianne Idengren, Norrköping, Mari Ann Johansson, Umeå, Olle Jäger, Umeå och Annika Nilsson, Kalix. Följande frågor har besvarats. Frågorna ha sammanställts efter inledande intervjuer med advokaterna Louise Ekstrand, Falkenberg och Birgitta Segenmark- Jansson, Halmstad samt jur. kand. Otto Hallgren, Halmstad.

Hur upplevs samarbetssamtalen Vilken effekt har de Har de någon betydelse

Har antalet gemensamma ansökningar ökat sedan möjligheten att förordna om samarbetssamtal infördes

I vilken omfattning förekommer samarbetssamtal utan domstolens förordnande Vad blir resultatet av dessa

På vilket stadium bör samarbetssamtalen komma till stånd

Tar Du advokaten initiativ till samarbetssamtal

Vilken funktion fyller vårdnadsutredningarna Yrkar Du alltid på vårdnadsutredning om vårdnaden är tvistig

Vilka krav bör ställas på de upplysningar som kan infordras från socialnärrmden inför ett interimistiskt beslut

Påverkar frågor om underhållsbidrag/bodelning föräldrarnas vilja att träffa överenskommelser i frågor om vårdnad och umgänge

Vad skulle konsekvenserna bli om den finländska modellen införs Hur bör frågan om underhällsbidrag lösas om den finländska modellen införs Bör Försäkringskassans roll förändras och i så fall hur

Bör det vara obligatoriskt med gemensam vårdnad

250 Bilaga 10 sou 1995:79

Bör det finnas en möjlighet för domstolen att förordna om vem barnet skall bo hos och om umgängesrätt även vid gemensam vårdnad

oavsett om denna är obligatorisk eller inte

Bör sainarbetssamtal vara obligatoriskt före stämning Hur skall frågan om samarbetssamtal lösas i de fall en gemensam ansökan blir tvistig

Bör en förutsättning för allmän rättshjålp i mål om vårdnad och

umgänge vara att samarbetssamtal genomförs

Bör vårdnadsutredningen innehålla något ställningstagande i vårdnadsfrågan från den/dem som utfört utredningen

Bör mål om vårdnad och umgänge anförtros endast mer erfarna domare Ar det önskvärt med en motsvarande ordning när det gäller advokater/biträdande jurister

Bilaga II 251

Intervjuer med handläggare av samarbetssamtal

Utredningen har utfört intervjuer med handläggare och chefer vid Farniljerättsenheten i Haninge kommun, Farniljerättsgruppen i Malmö kommun, Familjerättsenheten i Norrköpings kommun, Familjerättsi Umeå kommun, Stadsservicekontorets familjeenhet i Örebro gruppen kommun samt Farniljerådgivningen och Socialförvaltningen i Kalix kommun. Följande frågor har besvarats. Frågorna har sammanställts efter en inledande intervju med handläggare vid Familjerättsenheten i Halmstads kommun.

Vilken organisation finns för att verkställa domstolens förordnande om samarbetssamtal resp. vårdnadsutredningar

Har de tjänstemän som utför samarbetssamtal resp. vårdnadsutredningar någon särskild utbildning för detta

Är det samma tjänstemän som utför sarnarbetssamtal och vårdnadsutredningar

Har samarbetssamtal erbjudits föräldrar före den 1 mars 1991 Om så är fallet, hur länge och i vilken omfattning

Hur många samarbetssamtal har utförts på grund av domstols förordnande Hur många har lyckats

Hur många sarnarbetssamtal har utförts fr.o.m. den l mars 1991 utan något förordnande från domstol Hur många har lyckats

Hur går samarbetssarntalen till Hur många sammanträffanden Under hur lång tid pågår varje sarnarbetssamtal Används någon särskild metodik vid samtalen

Sker någon kontakt med barnet/barnen vid samarbetssamtalen Bör detta ske i någon annan omfattning än för närvarande

Vilken sekretess tillämpas under samarbetssamtalen

Hur upplevs samarbetssamtalen av föräldrarna resp. de handläggande tjänstemännen

252 Bilaga 11

sou 1995:79

Vilka kontakter förekommer med domstolen Hur redovisas samarbetssamtalen till domstolen

Påverkas vårdnadsutredningen om det förekommit samarbetssamtal

tidigare

Går det mer arbete för att utföra en vårdnadsutredning än ett

samarbetssamtal

Vad skulle införandet av den finländska modellen innebära för

socialförvaltningens arbete Bör socialförvaltningen få avgöra tvistiga

frågor om vårdnad och umgänge

Bör det vara obligatoriskt med gemensam vårdnad

Bör det finnas en möjlighet för domstolen att förordna om vem barnet skall bo hos och om umgängesrätt även vid gemensam vårdnad

oavsett om denna är obligatorisk eller inte

Bör det vara obligatoriskt med samarbetssamtal

Bör vårdnadsutredningen innehålla något ställningstagande i vårdnadsfrågan från den/dem som utfört utredningen Hur skall i så fall ett sådant ställningstagande utformas, t.ex. som ett förslag till beslut eller en konsekvens-analys

sou 1995:79 Bilaga 12 253

Deltagande organisationer vid möte i Norrköping den 7 november 1994

Föreningen Barns rätt till 2 föräldrar Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige ROKS , Mullvadamas Riksorganisation Sveriges Mansjourers Riksorganisation Föreningen Söndagsförälder i Malmö UmgängesrättsFöräldrarnasRiksförening, UFR

sou 1995:79 Bilaga 13 255

SOCIALSTYRELSEN

Barn ocøh Familjeenheten

Ingrid Akerman

En utvärdering av

SAMARBETSSAMTAL 1993

FN:S KONVENTION OM BARNETS RÄTTIGHETER

ARTIKEL 9 p. 3

Konventionsstaterna skall respektera rätten för det barn som är skilt från den ena eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då det strider mot barnets bästa.

ARTIKEL 1 8

Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa principen att båda föräldrarna har gemensamt för ansvar barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har hu vudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för dem komma i främsta rummet.

256 Bilaga 13 soU 1995:79

Inledning

l

En särskild utredning tillsattes år 1993 för att utvärdera 1991 års l reform av föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge, Vårdnadstvistutredningen Ju 1993:13. Utvärderingen skall enligt direktiven

i

särskilt inriktas frågan hur satsningen samarbetssamtal har inverkat på handläggningen av vårdnads- och umgängestvister. För detta ändamål fick Socialstyrelsen ett uppdrag att i samråd med

utredningen göra en utvärdering av samarbetssamtalen. Frågeställningen är om de mål har uppnåtts som sattes upp när reglerna om samarbetssamtal infördes den 1 mars 1991, dvs. har samarbetssamtalen blivit det instrument att lösa vårdnads- och umgängestvister

som lagstiftaren hoppades.

Frågan skall besvaras genom en kartläggningsdel och en värderingsi och analysdel. Kartläggningen skall ge svar bl.a. följande: Olika typer av samtal skilja på vad som år råd och stöd enligt socialtjänstlagen och vad som är samarbetssamtal i den mening som avses i socialtjänstlagen. Var i organisationen ligger samtalen. - Vilken utbildning och handledning har samtalsledarna. - Vad är Farniljerådgivningens roll när det gäller samarbetssamtal. -

I analysdelen skall kostnaderna för samarbetssamtal som leder till överenskommelse jämföras med kostnader för om vårdnadstvisten avgörs vid domstol efter genomförd vårdnadsutredning.

Metod och tillvägagångssätt

Utredningen baseras på en enkät till ett statistiskt urval på 79 kommuner. Alla samarbetssamtal som redovisas i enkäten har aktualiserats under år 1993. Enkätfrâgorna finns som bilaga.

Resultatet har genom statistisk bearbetning uppräknats till nationell nivå. Se bilaga om statistisk metod av Kerstin Westergren.

Vidare har samarbetssamtalen bedömts samhällsekonomiskt se

bilaga samarbetssamtal ur ett samhällsekonomiskt perspektiv" av

Stojan Zavisic.

En intervjuundersökning har också gjorts med sju män och sex

kvinnor alla gått i samarbetssamtal efter remiss från domstol. som

mi;

Bilaga 13 257

Sammanfattning

Bakgrund

Socialtjänsten började använda samarbetssamtal som en metod att lösa vårdnads- och umgängestvister i början av 1970-talet. Metoden visade

sig lyckosam och en utvärdering gjord av Socialstyrelsen år 1986

visade att samarbetssamtal förekom i drygt 75 procent av Sveriges kommuner och var en bra metod att hålla vårdnads- och umgängestvisten från domstol. Studien visade också att samtalen var samhällsekonomiskt lönsamma. Den 1 mars 1991 infördes följdenligt i Föräldrabal-

ken och Socialtjänstlagen en ändring som innebar att föräldrar som

tvistade om vårdnad eller umgänge skulle erbjudas samarbetssamtal under sakkunnig ledning och att kommunen var skyldig att tillhandahålla dessa.

Samarbetssamtalens omfattning

I denna rapport som avser samarbetssamtal år 1993 visar det sig att omfattningen av samarbetssamtalen har ökat, i den meningen att så gott som alla kommuner bedriver samarbetssamtal med föräldrar som har en vårdnads- eller umgängestvist. Antalet samarbetssamtal har mer än fördubblats sedan âr 1986. Det innebär att om antalet familjer med barn som separerar år 1993 inte skiljer sig anmärkningsvärt från det antal familjer med barn som separerade år 1990 26 000 uppskattas att nästan var fjärde familj har kontakt med socialtjänsten i samband med skilsmässa eller separation. Antalet samarbetssamtal per invånare skiljer sig mellan kommuner-

na. Samarbetssamtalen är dubbelt så vanliga i de små mindre än

30 000 inv. och medelstora kommunerna mer än 30 000 inv.

jämfört med storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. samarbetssamtal är alltså ett förebyggande arbete som når många. Föräldrar som annars aldrig skulle ta kontakt med socialtjänsten gör

det när de i samband med separation behöver råd och information eller har en tvist om barnen

samarbetssamtal före remiss

Under år 1993 genomfördes totalt i hela riket 6 600 samarbetssamtal. Knappt 85 procent av samtliga samarbetssamtal äger rum innan tvisten har aktualiserats i domstol. Antal samarbetssamtal per invånare är tre gånger så vanliga i de små och medelstora kommunerna jämfört med

9 15-0559

258 Bilaga 13

storstäderna. Det är för det mesta föräldrarna själva tar kontakt som

med socialtjänsten.

Nästan 80 procent av föräldrarna har efter genomgånget samarbetssamtal kommit till en gemensam överenskommelse om barnen. Det är vanligast att föräldrarna går mellan 3 5 samtal och de flesta - samarbetssamtal har avslutats inom 4 månader. Drygt en tredjedel av föräldrarna har enats efter ett eller två samtal. Bland dessa Samarbetssamtal finns troligen ett okänt antal dokumenterade samtal där föräldrarna vänt sig till socialtjänsten i första hand för att få information, råd och stöd i samband med en separation, inte för att de är oense om vårdnaden.

Samarbetssamtal efter remiss

Under år 1993 remitterades ca 1 100 Samarbetssamtal från domstol. Det innebär att drygt 15 procent av det totala antalet Samarbetssamtal är remissärenden. År 1986 aktualiserades ungefär 30 procent av samarbetssarntalen genom remiss. Minskningen mellan åren 1986 och 1993 av andelen Samarbetssamtal som remitterats från domstol kan bl.a. visa på en större benägenhet hos föräldrarna att ta kontakt med socialtjänsten innan de aktualiserar tvisten i domstol.

I remissärendena kommer drygt 50 procent av föräldrarna till

en överenskommelse. Ca 60 procent av föräldrarna har då gått i mindre än 5 samtal. Tiden fram till föräldrarnas enande är något längre i dessa ärenden än i ärenden där föräldrarna själva tar kontakt. En tredjedel av föräldrarna som av domstol remitterats till samarbetssamtal har tidigare på eget initiativ gått i Samarbetssamtal. Knappt hälften av föräldrarna som remitterats från domstol går tillbaka till domstolen på grund av att de inte kunnat enas. De flesta har då gått i samtal under en tid som understiger de 4 månader som rekommenderas att ett ärende kan ligga vilande i domstol.

Utbildning och kompetens

När föräldrarna av egen begäran eller via remiss kommer till

Samarbetssamtal träffar de i de flesta kommuner alltid två kvinnliga

samtalsledare. Så gott som samtliga samtalsledare är socionomer eller har likvärdig utbildning. Två tredjedelar av kommunerna uppger att sarntalsledarna fått en kortare vidareutbildning i samarbetssamtalsmetodik. I nästan 40 procent av kommunerna finns samtalsledare som har en längre vidareutbildning t.ex. i socialt behandlingsarbete eller familjete-

Bilaga 13 259

rapiutbildning. Denna utbildning är helt eller delvis bekostad av samtalsledarna själva. Jämfört med utvärderingen år 1986 har fler kommuner år 1993 samtalsledare med adekvat utbildning. Två tredjedelar av kommunerna uppger att samtalsledarna har kontinuerlig handledning. Det är en ökning sedan år 1986 då knappt hälften av kommunerna erbjöd samtalsledarna handledning. Barnen kommer sällan till tals i samarbetssamtalen. Samtalsledarna har träffat och samtalat med barnen i ca 15 procent av samarbetssamtalen. Detta är något bör uppmärksammas. Metoder för hur som barnen skall informeras och få möjlighet att komma till tals bör utvecklas. I samarbetssamtal görs sällan hembesök. De små kommunerna har ett flexiblare arbetssätt. Där görs fler hembesök och man talar oftare med barnen.

Familjerådgivningen en resurs

-

Föräldrarna skall enligt förarbetena till lagen ha möjlighet att begära samarbetssamtal med familjerådgivningssekretess. I ca 70 procent av kommunerna erbjuds familjerna enbart samarbetssamtal med socialtjänstsekretess. Drygt 15 procent kommunerna anser att de kan av

genomföra samarbetssamtal med familjerådgivningssekretess. I

samband med familjerådgivningens kommunalisering förekommer att samarbetssamtalen i några kommuner har samordnats med denna

verksamhet. En sådan organisation ökar möjligheterna att anordna samarbetssamtal med familjerådgivningssekretess.

I drygt 35 procent vårdnadsutredningarna träffar föräldrarna av

samma handläggare som de hade i samarbetssamtalen. Många

kommuner, framför allt de mindre, har i enkäten uppgett detta som ett problem.

Väntetider

Kommunernas väntetider är acceptabla. I nästan hälften av kommunerbehöver föräldrarna vänta högst 2 veckor för att få tid för na samarbetssamtal. I en tredjedel av kommunerna får de vänta 2 3 veckor. Väntetiden är något längre när samarbetssamtal remitteras från domstol.

260 Bilaga 13 sou 1995:79

Separationer i flerkulturella familjer

I ca 12 procent av samarbetssamtalen har eller båda föräldrarna en en annan kulturell tillhörighet. Separationerna i flerkulturella familjer ökar än i andra familjer. mer Forskning visar också att barnen i dessa familjer mår sämre av föräldrarnas separation än andra barn. Över hälften kommunerna av har inte haft några samarbetssamtal med föräldrar med olika kulturellt ursprung. Troligtvis borde samarbetssamtal med dessa familjer vara flera om de skulle ta kontakt med socialtjänsten i utsträckning samma som andra familjer. Många kommuner har uppgett att de har svårigheter att anordna samarbetssamtal med flerkulturella familjer. Samtalsledarna tycker att de saknar kunskap och metoder.

Uppföljning

Undersökningen har visat att den dokumentation kommunerna har ger möjlighet att följa upp samarbetssamtalen på kort sikt, dvs. hur många enanden man har omedelbart efter avslutat samarbetssamtal. Effekten av samarbetssamtalen läng sikt är det bara några enstaka kommuner som har en uppfattning om. Några kommuner med hög enandekvot arbetar aktivt med att följa upp ärendena, och ser detta som en viktig del av arbetet som borde utvecklas ytterligare.

Samhällsekonomisk

analys

Av analysen framgår att samarbetssamtal är klart samhällsekonomiskt lönsamma på kort sikt. Då enbart hänsyn tas till kvantifierbara effekter som direkt kan värderas i kronor och ören innebär varje remissärende som slutar i att föräldrarna enas en vinst på ca 20 000 kronor genom att domstolsförhandling undviks. I fasta 1993 års priser är detta belopp ca 5 000 kronor högre jämfört med vad Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen redovisat i en liknande studie för samarbetssamtal efter remiss för år 1986. Utöver de kvantitativa effekterna tillkommer även ett antal kvalitativa effekter. Exempelvis påverkas barns och föräldrars hälsa vid separationen Vår bedömning är att om hänsyn även tas till de kvalitativa och andra icke kvantifierbara effekter, ökar den samhällsekonomiska lönsamheten ytterligare. Räkneexemplet för samarbetssamtal som aktualiseras före domstolsförfarande visar att det finns goda besparingsmöjligheter för kommunerna. Skillnader i kommunernas resursinsatser och besparingar beror

Bilaga 13 261

bl.a. på vilken arbetsmetod som används. l de fall då samtalsledarna arbetar två och två blir samtalen dyrare, om de också är effektivare dvs. i flera fall leder fram till att föräldrarna enas är oklart.

Vad säger föräldrarna

Föräldrarnas intresse att delta i intervjuerna var stort, störst intresse visade papporna som verkade ha ett uppdämt behov av att bearbeta sina upplevelser när det gällde skilsmässan. Majoriteten de intervjuade ansåg samarbetssamtal vara en positiv av åtgärd, även om flera tyckte att samarbetssamtalen kunde förändras till det bättre. Bland de intervjuade kvinnorna hade de flesta lyckats få igenom sina krav när det gällde vårdnaden. Den negativa syn vissa kvinnor hade samtalen handlade om att samtalsledarna inte stärkt dem i

deras uppfattning att få enskild vårdnad eller begränsa mannens

umgänge med barnen. Flera männen ansåg inte att samtalen utmynnade i någon bra av lösning sig för dem eller deras barn. Gemensam vårdnad borde vare enligt flera självklar utgångspunkt för samtalsledare i vara en normala fall. Ändå ansåg majoriteten männen att sarnarbetsav samtalen trots allt hjälpt, så till vida att de fått i gång en dialog med sin f.d. fru, något inte skulle lyckats utan dessa samtal. som Önskemål att barnen skulle få delta i samarbetssamtalen om framkom både från männen och kvinnorna. Detta hade dock endast

skett i några enstaka fall, och då hade samtalsledarna enbart frågat

barnen deras nanm och ålder. om Endast de intervjuade föräldrarna kunde svara på vilken en av sekretess som använts under samtalen.

Slutdiskussion

samarbetssamtalen har utvecklats till en förebyggande åtgärd som utnyttjas många föräldrar i samband med separation, och där en

av tvist om vårdnad och umgänge förekommer.

De allra flesta som går i samarbetssamtal på eget initiativ kommer

fram till överenskommelse barnen. Detta innebär att en gemensam om fler barn får med att föräldrar samarbetar och tar gemensamt vara om bor ihop. SCB:s statistik visar ansvar för dem även om de inte längre att fler barn i dag har kontakt med den förälder som de inte bor hos. Det kan delvis ett resultat att allt fler föräldrar inser barnens vara av behov dem båda efter separation. Föräldrarnas deltagande i av en

262 Bilaga 13

samarbetssamtalen har förhoppningsvis spelat en roll i detta samman-

hang. Samarbetssamtalen är ojämnt fördelade över landet och det är de små och medelstora kommunerna som har flest samarbetssamtal i förhållande till antalet invånare. Tillgänglighet är uppenbarligen viktig en faktor för att nå föräldrarna. Det blir en viktig utmaning för storstäderna att nå ut till föräldrar med information om samarbetssamtal i den utsträckning som man lyckas i de mindre och medelstora kommunerna. I de mindre kommunerna oftare hembesök gör man och man talar i större utsträckning med barnen. samarbetssamtal är samhällsekonomiskt mycket lönsamma. Varje remissärende som slutar i att föräldrarna enas innebär en vinst på ca 20 000 kronor genom att domstolsförhandling undviks. Ökat antal samarbetssamtal aktualiseras föräldrarna själva som av kan ge goda besparingsmöjligheter för kommunerna. Tendensen att föräldrarna själva i högre utsträckning begär hjälp i samband med separationen, gör att antalet ärenden som kommer in till domstolen minskar. Å andra sidan tycks samarbetssamtalen efter remiss som är få i relation till totala antalet ärenden bli svårare, dvs. föräldrarna har en sinsemellan svårare konflikt. Skall man i större utsträckning kunna hjälpa dessa föräldrar måste man kanske se över kompetensen hos handläggarna. Familjerådgivningen som har kompetens på behandling av parrelationer skulle här kunna vara en resurs. I de flesta samarbetssamtal möter föräldrarna två kvinnliga samtalsledare. Om detta alltid är till gagn för samarbetssamtalets

kvalitet och resultat är okänt. Det är därför viktigt att ta reda på om

det är nödvändigt att i så stor utsträckning vara två samtalsledare. En annan viktig fråga är hur man skall få fler manliga samtalsledare i samarbetssamtalen. Socialtjänstsekretessen är den allmänt förekommande i samarbetssamtalen. Familjerådgivningssekretess anser få kommuner de kan uppfylla kraven för. När det gäller sekretessen är det organisation och kommunstorlek som styr valet, inte föräldrarnas önskemål. De större kommunerna kan på grund av att de är fler anställda på familjerätten byta handläggare mellan samarbetssamtal och vårdnadsutredning. Detta är svårare i de mindre kommunerna. Drygt 40 procent av alla vårdnadsutredningar görs av samma personer som haft föräldrarna i samarbetssamtal. Barnen är inte med i samarbetssamtalen, vilket bör upppmärksammas med tanke på propositionen Om barns rätt att komma till tals prop. 1994/95 :224. Barnen skall enligt denna ha rätt att uttrycka sina

åsikter i frågor som rör dem personligen, som t.ex. vårdnad och

umgänge.

Separationer i familjer där en eller båda föräldrarna har ett annat

kulturellt ursprung ökar. Många som arbetar med samarbetssamtal tycker detta är ett problem och efterlyser mer kunskap om den

Bilaga 13 263 sou 1995:79

speciella problematik dessa familjer representerar. Det troliga är att

denna är överrepresenterad i samarbetssamtal efter remiss där grupp föräldrarna inte enats utan tvisten har fortsatt i domstol. I remissärenden framkommer att en tredjedel av föräldrarna gruppen gått i samarbetssamtal innan de kommer till domstol. Dessa ärenden borde följas särskilt för till inte föräldrar "tvingas" till upp att se att samarbetssamtal där chansen att enas är liten. En sådan förlängning innebär för barnet förlängd tid av ovisshet mitt i föräldrarnas en konflikt. Utvärdering samarbetssamtalets effekter på längre sikt görs idag av endast i några enstaka kommuner. Metoder för detta behöver utvecklas.

264 Bilaga 13 sou 1995:79

SAMARBETSSAMTAL ÅR 1993

REDOVISNING AV ENKÄT

Bilaga 13 265

Familjeförändringar en statistisk genomgång

Familjen och familjebildningen har under senaste årtiondena genomgått stora förändringar. I dag är det lika vanligt att leva tillsammans utan att vara gifta som att vara gift. Hälften av alla barn som föds i Sverige är födda ogifta föräldrar. År 1990 bodde 67 alla av procent av barn tillsammans med sina ursprungliga föräldrar. I SCB:s publikation om "Barnens familjeförhållanden år 1990

Statistiskt meddelande sm 9401 framkommer att under 1990 var

46 000 barn 0 18 år med om att föräldrarna separerade. Det är en uppgång med 17 procent från år 1986. Ökar separationerna även fortsättningsvis i omfattning så kommer 42 procent av alla samma barn som föds i dag innan de fyller 18 år att vara med om att föräldrarna separerar. Risken för att barnens föräldrar skall separera är bl.a. beroende av föräldrarna är gifta eller sambo. För barnen som bor med sina om ursprungliga med varandra gifta föräldrar är risken minst. Ungefär dubbel så stor risk löper barn som bor tillsammans med sina båda samboföräldrar. För barn bor i ombildade familjer dvs. med styvmamma eller som styvpappa är risken ytterligare högre. Ca 27 000 barn upplevde att deras ensamstående förälder bildade ny familj år 1991; ca 23 000 barn följde med sin in i den familjen och ca 3 000 barn med mamma nya sin pappa. Männens lott när de blir alltmer att bo tillsammans med separerar andras barn. För barnen innebär det att allt fler barn har den dagliga kontakten med man medan kontakten med pappan blir mammas nya mindre. Man kan fråga sig om dagens pappor är utbytbara. Ju yngre barnet är desto större är risken att de byter "pappa" fler gånger under sin uppväxt. Invandrarbarn dvs. där en eller båda föräldrarna kommer från annat land än Sverige löper allmänt sett större risk än svenska barn att deras föräldrar separerar. Barnen är yngre än tidigare när föräldrarna separerar. Bl.a. en undersökning på socialförvaltningen i Malmö år 1991, visade att 48 procent dem sambo när barnet föddes hade separerat innan av som var barnet var 2 år. Barn där föräldrarna har separerat har rätt till umgänge med båda sina föräldrar. Barn har i dag mer kontakt med den förälder de inte bor med Välfärdsbulletinen 2: 1995. Enligt SCB:s Ulf-undersökning år 1990 har det blivit vanligare att träffa den andra föräldern varje vecka än det vid motsvarande undersökning år 1984. Bland barn var är i 10 12 års ålder har även andelen som träffar den andra som föräldern varannan vecka ökat påtagligt. På motsvarande sätt har

266 Bilaga 13 sou 1995:79

andelen barn som inte har någon kontakt alls med den andra föräldern minskat från 28 procent till 16 procent. Orsaken till att de inte har någon kontakt är i lite mer än hälften av fallen att föräldern är död eller fadern är okänd. SCB har gjort en undersökning som omfattar alla domar/beslut som berör vårdnad av barn vid rikets tingsrätter under âr 1992. Liknande undersökning har tidigare gjorts åren 1983 och 1989. Av denna framgår att gemensam vårdnad har mer än fördubblats sedan lagändringen år 1983. 81 procent av föräldrarna har gemensam vårdnad. Trots detta bodde 91 procent av barnen huvudsakligen hos sin mamma och endast 9 procent hos sin pappa. Motsvarande siffra år 1983 var 85 procent hos modern och 15 procent hos fadern. Av undersökningen framgår också att det finns regionala skillnader vad gäller domstols benägenhet att tilldöma fadern vårdnaden, när föräldrarna stän1rner varandra i samband med tvist om vårdnad.

Vad är ett samarbetssamtal

Socialstyrelsens definition av samarbetssamtal 1995

Samarbetssamtal är strukturerade samtal med föräldrar som i

samband med eller efter separation är oeniga om hur de skall lösa

frågor kring vårdnad och umgänge. Syftet med samtalet är att

hjälpa föräldrarna att göra överenskommelser kring barnet. Denna

överenskommelse skall ta hänsyn till barnets behov och eventuella

önskemål. Barnet skall i den form som är lämplig också ha en

möjlighet att själv komma till tals. Föräldrarna skall ha möjlighet att välja om de vill att samarbets-

samtalen skall genomföras med familjerådgivningssekretess eller

socialtjänstsekretess.

Samtalsledarna skall ha en för uppgiften adekvat erfarenhet och

utbildning och kontinuerlig handledning.

Historik

I början 1970-talet började socialtjänsten inspirerade och utbildade av

av bl.a. familjeterapeuterna Bente och Gunnar Öberg att försöka hjälpa

föräldrar att själva ta ansvar för barnens förhållanden efter separationen och inte skjuta över beslutet på myndigheter och domstolar. Bakgrunden till det stora intresset för att utveckla metoder att hjälpa föräldrar som separerar var inte bara att separationerna ökat utan framför allt att man mer och mer uppmärksammat skilsmässobarnens

Bilaga 13

situation, och vikten av att undvika att barnen förlorar kontakten med någon av föräldrarna i samband med separationen. Senare forskning har visat att barn i allmänhet klarar av föräldrars separation även om de mår dåligt i samband med skilsmässan. Det viktiga för barnen är att föräldrarna inte tvistar om dem utan fortsätter att finnas kvar och tar ett gemensamt ansvar. Det framgår också att barn ofta är dåligt informerade om vad som händer när föräldrarna separerar. De är lämnade att dra sina egna slutsatser och har då en benägenhet att ta på sig ansvar och skuld för det som sker. År 1979 publicerade Socialstyrelsen vårdnadsutreden rapport om ningar "Mamma, pappa eller båda". Den visade att gemensamma samtal med föräldrarna under utredningen förekom i de flesta av de undersökta kommunerna. Samarbetssamtal som metod i separationsarbetet började bli ett begrepp och har diskuterats vid olika tillfällen.

Bente och Gurmar Öberg har i olika publikationer definierat

vårdnadsstriden som ett tecken på en ofullständig skilsmässa och inordnar den därmed bland de mänskliga livskriserna. Detta terapeutiska synsätt gör att de mestadels definierar samarbetssamtal som en kristerapi. De betonade att ett samarbetssamtal bör röra sig om korttidsterapier med konfliktlösande inslag.

I betänkandet Barnets rätt SOU 1979:63 behandlas vikten av att utveckla samtal med föräldrar som leds av två vuxna som är erfarna i relationsbehandling av vuxna och har särskilda kunskaper om barn och barns behov. Målet för samtalen skall vara att nå sådana samförståndslösningar i fråga om barnen, som gagnar samtliga inblandade parter.

I Socialstyrelsens Allmänna Råd 1985:2 definieras ett samarbetssamtal som ett samtal som syftar till att parterna skall nå en överenskommelse och bättre kunna samarbeta om barnen, ett samtal där föräldrarna frivilligt deltar i samtalen, ett samtal som är klart strukturerat, att syftet med samtalen och villkoren för dem bl.a. rörande sekretess klargörs för föräldrarna innan arbete påbörjas, samt att en tydlig markering görs när en eventuell utredning inleds. -

1986 genomfördes ett projekt inom familjerådgivningen Stockholms Socialförvaltning. I detta projekt definierades Samarbetssamtal som ett samtal som är organiserat och målinriktat, deltagarna är dels föräldrar som efter skilsmässa eller separation befinner sig i en öppen konflikt beträffande vårdnad och/eller

268 Bilaga 13 sou 1995:79

umgänge och i vilken en eller båda vill ändra på existerande överenskommelse/beslut om vårdnad och/eller umgänge, dels samtalsledare med professionell kompetens för uppgiften, ett samtal som omfattas av de sekretessbestämmelser som gäller för familjerådgivning, samt ett samtal som har till syfte att uppnå en överenskommelse mellan föräldrarna, en överenskommelse där i möjligaste mån garantier skapas för att barnens behov och rättigheter blir tillgodosedda och respekterade.

I Socialstyrelsen redovisar 1988:17 definieras samarbetssamtal som ett samtal som har till syfte att arbeta fram lösningar på den tvist som råder, och ett vuxet och moget sätt att lösa konflikter till barnens och föräldrarnas bästa. samarbetssamtal är inte enbart fråga om att bli eniga utan också att lära sig förhandla och träffa överenskommelser

I prop. 1990/9l:8 definieras samarbetssamtalet som ett samtal där föräldrarna under sakkunnig ledning försöker resonera sig fram till en gemensam syn på vårdnads- och umgängesfrågorna. Målet för samtalen är att föräldrarna att nå

samförståndslösningar. Men även om detta syfte inte kan uppnås

kan föräldrarna genom samtalen få större förståelse för varandras synpunkter och lära sig hantera sina konflikter på ett sätt som så lite som möjligt går ut över barnen. Barnen måste i något skede komma med i samtalen.

Av detta axplock av definitioner framgår att samarbetssamtalen från att ha varit ett terapeutiskt familjesamtal där föräldrarna får hjälp med att bearbeta sin konflikt, och på så sätt lära sig att samarbeta kring barnen, utvecklats till att bli ett strukturerat samtal där föräldrarna lär sig att förhandla och träffa överenskommelser kring barnen.

Tidigare uppföljning av samarbetssamtalen

Socialstyrelsen gjorde år 1986 en utvärdering av samarbetssamtalen på uppdrag av regeringen. En enkät till landets kommuner visade att samarbetssamtal förekom i drygt 76 procent av landets kommuner och att det var en framgångsrik verksamhet. RRV gjorde också en samhällsekonomisk studie av samtalen som visade att de ur denna synpunkt är lönsamma, även då hänsyn enbart tas till effekter som direkt kan värderas i kronor.

sou 1995:79 Bilaga 13 269

I Socialstyrelsens Aktiv Uppföljning 1992 i Västerbotten och Norrbottens Län gjordes kartläggning "Oenighet om barnen vad en -

gör Socialtjänsten av hur socialtjänsten i 5 kommuner handlade olika familjerättsliga frågor. Samarbetssamtal var ett av de områden

studerades. Av resultatet framgick att de 5 kommunerna skiljde som sig när det gällde arbetssätt och prioriteringar. I några av kommu-

nerna hade man en väl genomarbetad metod i att arbeta med sam-

arbetssamtal. Man försökte träffa familjerna så tidigt som möjligt, helst innan de tagit kontakt med advokat eller tingsrätt. Socialsekretehade fördjupningsutbildning och kontinuerlig handledning. I rarna andra kommuner träffade socialsekreteraren föräldrarna l 2 gånger. - Handläggarna hade svårt att beskriva sin metod. Det verkade inte självklart vad samarbetssarntal Socialsekreteraren arbetade utan var. handledning eller möjlighet till vidareutbildning och hon arbetade ensam.

Samarbetssamtal inom familjerådgivningen

Samarbetssamtal inom familjerâdgivningens ram kan ses som en specifik och avgränsad arbetsuppgift inom det vidare begreppet "separationsarbete". Fram till nu har knappt hälften av familjerådgivningens klienter sökt hjälp i samband med en separation medan övriga har sökt hjälp för att bevara sin relation. Att hjälpa föräldrar att etablera ett föräldrasamarbete och att lösa

frågor kring barnen i samband med separationen har alltid varit en

viktig uppgift för familjerådgivningen. Är 1994 samlade Socialstyrelsen in uppgifter från familjeråd-

givningsbyrâerna rörande deras arbete med Samarbetssamtal. En enkät

skickades ut till 46 byråer besvarades av 35. som 31 byråer svarade att man arbetar med Samarbetssamtal. Av dessa svarade 6 byråer att man även arbetar med Samarbetssamtal remitterade från domstol. 21 byråerna uppger att man i arbetet med sarnarbetssamtal av använder metodik till vissa delar skiljer sig från övrigt en som

familj erådgivningsarbete. Samarbetssamtalen är oftast mer strukturera-

de. Arbetet begränsat och fokuserat föräldrarollen, föräldraär mer

barn relationen och barnets bästa. Arbete med parrelationen ingår bara

i den utsträckning är nödvändig för att föräldrasamarbete skall som fungera. I de fall byråerna hänvisar till teoretiska referensramar uppger man dels rapporten från Stockholms stads familjerådgivnings metodutveck-

lingsprojekt, dels psykoterapeut Odd Arne Tjerslands teorier och

metoder, om framför allt "mekkling".

270 Bilaga 13 sou 1995:79

Resultat av enkätundersökningen

Antal ärenden

Antalet samarbetssamtal som genomfördes under år 1993 var totalt i hela riket ca 6 600. Det är en ökning med mer än det dubbla från utvärderingen år 1986. Om antalet familjer som separerar under år 1993 inte skiljer sig anmärkningsvärt mycket från det antal familjer som separerade år 1990 uppskattas att nästan var fjärde familj hade kontakt med socialtjänsten i samband med skilsmässa eller separation. Skillnaden är stor mellan kommunerna med hänsyn tagen till antal sarnarbetssamtal/ invånare. Samarbetssamtalen är dubbelt så vanliga i de små och medelstora kommunerna jämfört med storstäderna.Troligtvis kan detta förklaras med närhet till service. Informationsspridning underlättas. Samarbetssamtal är ett förebyggande sätt att arbeta och det är därför önskvärt att föräldrarna tar kontakt med socialtjänsten så tidigt som möjligt helst innan kontakt tagits med advokater och tingsrätt. Undersökningen har därför skilt på samtal som aktualiserats innan föräldrarna tagit kontakt med domstol och samarbetssamtal som aktualiserats genom remiss från domstol. Värderingen av om Samarbetssamtalen har lyckats eller inte har gjorts utifrån antal familjer som enats efter ett genomgånget samarbetssamtal. Dvs. antal samarbetssamtal där föräldrarna vid avslutad samtalsserie har fattat en gemensam överenskommelse om vårdnaden och/eller umgänget dvs. tvisten om barnen är avblåst. I undersökningen framgår också hur lång tid detta har tagit och hur många samtal som familjen genomfört för att nå fram till ett enande. Det vore önskvärt om man också kunde få reda på om samarbetssamtalen har en bestående effekt, dvs. föräldrarnas överenskommelse håller och de fortsätter samarbeta även när nya situationer uppstår kring barnen. En kontrollgrupp med föräldrar som inte gått i samarbetssamtal i samband med separation borde finnas som jämförelseobjekt. I enkäten ingick frågor om uppföljning över tid, men svarsfrekvensen på dessa var liten och följaktligen var bortfallet stort. Uppföljning och utvärdering av samarbetssamtalen över tid kommer att behandlas under eget avsnitt.

sou 1995:79 Bilaga 13 271

Samarbetssamtal före domstolsförfarande

Fördelning av samarbetssamtal

Remiss från

l

l

Före domstol 83 %

Före domstol aktualiseras ca 5 400 samarbetssamtal, dvs. ca 85 procent det totala antalet samarbetssamtal aktualiseras innan av föräldrarna tar kontakt med domstol. En central fråga att få svar på när man analyserar socialtjänstens förebyggande arbete är information tillgänglig service nått ut till om vill komma i kontakt med. När det gäller samarbetsde grupper man samtalen är det därför viktigt att ta reda på vem som tar kontakt och begär samtalet och när detta sker. Enligt enkäten är det någon av eller båda föräldrarna som aktualiserar samtalen genom att själva ta kontakt med familjerätten. Detta visar att samarbetssamtal är ett förebyggande arbete som när ut till många. Detta trots att familjerätten och socialsekreterare som bedriver samarbetssamtal i de allra flesta kommuner är organiserade inom den ordinarie socialtjänsten. Det finns många föreställningar och myter om vilka som söker sig till socialtjänsten. När det gäller samarbetssamtal gäller uppenbarligen inte dessa. Föräldrar som aldrig annars tar kontakt med socialtjänsten gör det har tvist barnen eller behöver råd och stöd i om man en om samband med separation. Skillnaderna mellan kommunerna är stor om man jämför antalet samarbetssamtal/invånare är de närmare tre gånger så vanligt att föräldrarna går i samarbetssamtal i små och medelstora kommuner. Närhet till service är troligen en av orsakerna, att informationsspridning underlättas en annan. I kommuner med hög kvalitet på samarbetssamtal sprids troligen kunskapen om detta som ringar på vattnet av föräldrarna själva. Det är säkert en av orsakerna

272 Bilaga 13

till att i t.ex. Falun går 60 procent de under 1 âr ca av som separerar i samarbetssamtal. Av de ca 5 400 samarbetssamtal som aktualiseras före domstol leder ca 80 procent till en överenskommelse mellan föräldrarna. Ca 80 procent har då haft kontakt med socialtjänsten i 4 månader eller mindre.

samarbetssamtal aktualiserade före domstolsförfarande

Enades 22 %

Enades 78 %

Knappt 35 procent har gått i 1 2 samtal innan de träffar överens- - en kommelse om hur de skall göra med barnen, 45 procent i 3 5 -

samtal. Övriga går i mer än 5 samtal.

En viss osäkerhet finns i dessa siffror på grund av att bortfallet är

stort ca 18 procent. Vissa kommuner dokumenterar inte resultatet

av samarbetssamtal före domstol. Bortfallet beror därför att man

enbart dokumenterat hur många familjer begärt samarbetssamtal,

som men inte om föräldrarna nått en överenskommelse. I mindre kommuner med få samarbetssamtal kommer kanske ihåg detta ändå, man men förekommer många samarbetssamtal är det omöjligt att en överblick

över enandefrekvensen. Ett hinder för dokumentation som uppgivits är att man arbetar under familjerådgivningssekretess. En orsak

annan kan vara att man betraktar samarbetssamtalen råd och stöd enligt som

socialtjänstlagen och att de därför inte behöver dokumenteras. Se vidare under avsnitt uppföljning.

om

I uppdraget från Vårdnadstvistutredningen finns förhoppning att

en mer tydligt definiera vad råd och stöd i samband med separationer är och vad samarbetssamtal är. Denna fråga uppkom också vid uppföljningen av samarbetssamtalen i Norrbotten och Västerbotten.

Det finns anledning att fundera över om de samtal registre-

som nu ras som samarbetssamtal och där föräldrarna enats efter 1 2 gånger verkligen skall kallas samarbetssamtal. Troligtvis finns bland denna

Bilaga 13 273

många föräldrar som egentligen inte har en tvist om vårdnaden grupp eller umgänget utan de söker sig till familjerätten för att få råd och stöd för ett gemensamt ställningstagande. Föräldrarna är i behov av att prata med någon. De är överens om att separera. De tvistar inte om barnen, de vill ha kunskap om barns behov och om vilka men mer lagar och regler som gäller vid separationen. Då det inte föreligger någon tvist borde dessa samtal enligt Socialstyrelsens definition inte kallas samarbetssamtal. Av de samtal som aktualiseras före domstol är 34 procent avslutade inom 1 2 samtal. Hur många av dessa ca kan betraktas som enbart råd och stödsamtal går inte att värdera som utifrån befintligt material. Resultatet visar att samarbetssamtal före domstol är ett arbete som gett ett gott resultat med lite resursåtgång. Resultatet visar också att många föräldrar är angelägna att se till

barnens bästa vid separation, och tar när så behövs till vara de

möjligheter till hjälp som finns.

Resultat efter remiss från

av samarbetssamtal

domstol

Sammanlagt remitterades 1 100 samarbetssamtal från domstol vilket ca innebär att drygt 15 procent av det totala antalet samarbetssamtal är remisser. Föräldrarna har då inte själva tagit kontakt med familjerätten barnen. År 1986 antalet för att få hjälp med att enas om var sam-

arbetssamtal genomfördes efter remiss ca 800, vilket motsvarar

som ungefär 30 procent samtliga samarbetssamtal under år 1986. av Minskningen antalet remisser i förhållande till totala antalet av ärenden är ett resultat av att fler familjer vänder sig till familjerätten

innan de går till domstol. Man kan därför anta att de ärenden som

kommer till domstol är svårare art. Dvs. föräldrarna har en av sinsemellan allvarligare konflikt, försvårar möjligheten att se som

barnets behov och bästa i samband med separationen. I enkäten har

kommunerna fått på vilka svårigheter som föreligger med svara samarbetssamtal. Många handläggare har svarat att de tycker att de ärenden remitteras till samarbetssamtal i dag är svårare än som tidigare. Det förekommer oftare anklagelser om sexuella övergrepp, misshandel, I många av remissärendena har en eller båda m.m. föräldrarna kulturell bakgrund. De intervjuer som gjorts i en annan

fördjupningsstudien visar också att de föräldrar som intervjuats har

allvarliga gemensamma konflikter. Trots att de arbetar med remissärendena tycker att dessa blivit som svårare lyckas ändå 50 procent av föräldrarna komma till en ca överenskommelse kring barnen. År 1986 motsvarande siffra något var

274 Bilaga 13 sou 1995:79

högre, men det var då vanligare att föräldrarna gick direkt till domstolen när de separerade.

samarbetssamtal aktualiserade remiss från domstol av

Vårdnadsutredning 36 %

Övrigt 12 %

Enades 52 %

samarbetssamtalen efter remiss från domstol tar något längre tid än de

där föräldrarna går på eget initiativ. Det behövs alltså fler samtal för att komma fram till en överenskommelse. Drygt 20 procent remissav

ärendena tog mindre än Zmånader, knappt 50 procent 2 4 månader

och ca 30 procent mer än 4 månader.

I knappt 15 procent av remissärendena enades föräldrarna efter 1

- 2 samtal jämfört med ca 35 procent när föräldrarna själva tog kontakt

med familjerätten. I knappt hälften samarbetssamtalen träffades

av en

överenskommelse efter 3 5 samtal och i drygt tredjedel efter

- en mer än 5 samtal.

Av de samtal som aktualiseras efter remiss har drygt tredjedel

en av föräldrarna på eget initiativ redan gått i samarbetssamtal. De har avslutat dessa utan att kunna och eller båda, föräldrarna enas en av,

har lämnat in ansökan stämning. Domstolen har sedan

en om remitterat föräldrarna till samarbetssamtal. Hur stor enandefrekvensen är i denna grupp är oklart. Motivationen att i samarbetssamtal är troligtvis mindre hos dessa föräldrar redan misslyckats gång. som en

Många återvänder också till samma samtalsledare.

Det redovisade resultatet visar att även samarbetssamtal efter remiss från domstol ger gott resultat åtminstone i det korta perspektivet. Resursâtgången för samarbetssamtalet är litet i förhållande till en rättslig process.

1995:79 Bilaga 13 275 SOU

Samarbetssamtal efter remiss där föräldrarna inte enats

För barnens skull är det viktigt att vårdnadsprocessen inte tar för lång

tid, speciellt när föräldrarna väckt talan i domstol och man kan

förutsätta att konflikten mellan föräldrarna är akut och ständigt pågående. Det är därför viktigt att socialtjänsten inte låter föräldrarna kvar i samarbetssamtal i de fall då hoppet att föräldrarna når en vara överenskommelse är liten. Enligt lagens förarbeten bör därför samarbetssamtal remitterats från domstol klaras av inom 4 månader. som

Av de föräldrar remitterats från domstol har knappt hälften ca

som 500 återförts på grund att föräldrarna inte har nätt en överenskomav barnen. Av dessa har tredjedel remitterats tillbaka efter melse runt en mindre än 2 månader och sammanlagt har ca 80 procent âterremitteinom 4 månader. Ärendet har inte varit aktuellt på socialtjänsten rats längre än vad rekommenderats i lagens förarbeten att ett ärende som bör ligga vilande i domstol. Drygt 70 de ärenden återförts till domstolen har procent av som sedan kommit tillbaka till socialnämnden med begäran om vårdnads-

utredning dvs. samtliga remissärenden gick ca 35 procent ca 400

av till vårdnadsutredning. De övriga 100 ärendena avgörs antingen direkt i domstolen, eller ca avslutas på ett annat sätt, t.ex. någon föräldrarna ger upp tvisten av och drar sig bort från barnet. Det är tänkbart att det är just bland dessa ärenden barnen löper störst risk att förlora kontakten med någon förälder, troligtvis pappan.

Totalt begärdes socialnämnder över hela landet knappt 2 000

av

vårdnads- och umgängesutredningar under år 1993. Här ingår också separationer och umgängestvister som har aktualise-

före 1993. I förhållande till antalet invånare har Stockholm något rats

fler vårdnads- och umgängesutredningar än övriga landet.

Organisation

Hur samarbetssamtalen organiseras är beroende av kommunens storlek. I de större kommunerna är samarbetssamtalen inordnade bland

andra familjerättsärenden under familjerättsenhet. I de mindre

en kommunerna handläggs samarbetssamtalen socialsekreterare inom av individ och familjeomsorgen också arbetar med andra sociala som ärenden. Några få kommuner bedriver samarbetssamtal i samarbete

med familjerâdgivning eller annan. Den 1 1995 kommunaliserades familjerådgivningen. Detta innebär

troligtvis i del kommuner får denna verksamhet större betydelse att en för i kommunens verksamhet samarbetssamtalen kommer att vara var

organiserade.

276 Bilaga 13

Vilka arbetar med samarbetssamtal

Socialtjänsten har ofta i massmedia och den offentliga debatten

anklagats för att vara en kvinnovärld. De allra flesta arbetar inom

som socialtjänsten är kvinnor. Farniljerätten utgör inget undantag. En

debatt har de sista åren förts lämpligheten att två kvinnliga

om av samtalsledare genomför samtalen. Många män inte accepterar en situation där de är med tre kvinnor. ensam man När samarbetssamtalen började användas i kommunerna, så började man också arbeta två samtalsledare tillsammans i samtalen. Möjligen

har familjeterapeuterna Bente och Gunnar Öberg stått modell för detta

arbetssätt. Socialstyrelsens Allmänna råd 1985:2 Vårdnad och om umgänge" rekommenderar också skall två leder att man vara som samarbetssamtalet. "Två samtalsledare hör än en", " Samtalen mer blir effektivare när två arbetar tillsammans." "Två samtalsledare kan bättre sätta sig in i föräldrarnas problematik förlora helutan att hetsynen" är några av de argument förts fram stöd för detta. som som Dessa argument förutsätter att de två samtalsledarna är att vana samarbeta, att de känner varandra och litar på varandra. Bente och

Gunnar Öberg poängterade också vikten av att och

vara en man en kvinna. Resultatet av denna undersökning visar att i nästan hälften alla av kommuner träffar föräldrarna alltid två samtalsledare. I drygt 5 procent av dessa arbetar alltid en samtalsledare. I övriga kommuner har man svarat att ibland arbetar två samtalsledare. Vid analys man av

resultatet framgår att ibland innebär att för det mesta arbetat två

man och två. Att arbeta ensam hör till undantagen även i denna grupp.

Tabell I Fördelning kommuner efter arbetar av om man ensam eller två och två

Redovisningsgrupp Andel kommuner 95 % konfidensi % intervall

9,9 % bortfall

När samarbetssamtal leds två samtalsledare är det i nära hälften av av kommunerna aldrig man och kvinna arbetar tillsammans. I 15 som ca procent av kommunerna arbetar man alltid man/kvinna. I de kommuner som svarat att man ibland arbetar man/kvinna innebär det att man

1995:79 Bilaga I 3 277 SOU

för det mesta arbetar kvinna/kvinna, och att det hör till undantagen att arbeta Man/kvinna att det förekommer. men

Tabell 2 Kommuner där man arbetar två och två fördelade efter om kvinna och man brukar arbeta tillsammans

Redovisningsgrupp Andel kommuner 95 % konñdensi % intervall

8,8 % bortfall

I familjerâdgivningen där arbetar dels med samarbetssamtal men

man

mest med parrelationsbehandling arbetar man enligt en av Socialstyrel-

nyligen gjord kartläggning Meddelandeblad nr 3/95 två familje-

sen râdgivare endast i 4 procent av ärendena. Det finns ingen forskning hur ändrade arbetsformer vid samarbetssamtal påverkar resultatet, dvs. antalet enanden förändras om om arbetar tvâ samtalsledare i stället för om man arbetar en. man Detsamma gäller arbetsforrnerna för man arbetar man och kvinna om tillsammans eller arbetar kvinna/kvinna. Att arbeta en eller om man

två har i den samhällsekonomiska analysen stor betydelse för

som syns kommunens kostnader. Det är därför viktigt att mer utförligt ta reda på kostnaderna för att arbeta två samtalsledare står i relation till om

resultatet. Man kan fråga sig det goda resultat som samarbets-

om samtalen i dag blir sämre i större utsträckning arbetar en ger om man

samtalsledare i exempelvis de samtal där föräldrarna är motiverade

och själva kontakt med socialtjänsten, att i de svårare tar men man ärendena remissärendena utnyttjar de fördelar som tvâ samtalslet.ex. dare innebär. Då det i debatten samarbetssamtal ofta framförts att männen om

känt sig i underläge på grund att det varit två kvinnliga samtalsle-

av dare är det viktigt att poängtera, att föräldrarna måste få möjlighet att besluta de vill att samtalet skall ske med kvinnlig samtalsledare om en eller två.

278 Bilaga 13

Samtalsledarnas utbildning

Enligt SoL § 12 a skall kommunen erbjuda samarbetssamtal under

sakkunnig ledning. Handläggare som arbetar med familjerättsliga ärenden har ofta

en lång erfarenhet från arbete inom

socialtjänsten.De har själva valt att

söka sig till en kunskapsfördjupning inom det familjerättsliga området. Att arbeta med familjerättsfrågor har blivit möjlighet för socialsek-

en

reteraren till utveckling och fördjupning, en horisontell karriär,

som återspeglar sig i utbildningsnivån samtalsledarna. Samtalsledarnas utbildning har delats i tre upp grupper.

Gnmdutbildning. Socionomutbildning eller likvärdig akademisk

utbildning. Nästan 100 procent av samtalsledarna är socionomer eller har en

likvärdig akademisk utbildning.

2. Längre vidareutbildning, t.ex. Socialhögskolans vidareutbildning i socialt behandlingsarbete, psykoterapiutbildning eller någon längre familjeterapeutisk utbildning t.ex. Szt Lukas, GSI Göteborgs sociala

institut. Nära 40 procent av kommunerna redovisar att de har samtalsledare

som har en längre vidareutbildning.

I Socialstyrelsens uppföljning år 1986 redovisade knappt 30 procent av kommunerna att de hade samtalsledare med motsvarande vidareutbildning. Bland familjerådgivarna har drygt 60 procent motsvarande utbildning. I några kommuner bekostar arbetsgivaren delar denna utbildning, av i andra står handläggaren för detta själv.

Det förekommer att kommuner bekostat familjeterapiutbildning

en motsvarande det som tidigare kallades för steg l-kompetens för samtliga samtalsledare.

Kortare utbildning i samarbetssamtalsmetodik. Dessa utbildningar är i allmänhet bekostade arbetsgivaren. Ett exempel är Svenska av Kommunförbundets 3-dagars utbildning Med barnet i centrum som är en samtalsmodell utarbetad Gun Schlyter är konsult i av som

familjerättsfrägor.

Ett annat exempel är Odd Tjersland psykoterapeut från Norge. Han har engagerats många kommuner under de åren för av senare att utbilda socialsekreterare i samarbetssamtalsmetodik mekkling.

Nästan två tredjedelar kommunerna att samtalsledarna av uppger genomgått någon typ av kortare utbildning i samarbetssamtal. Detta är en markant ökning från år 1986.

sou 1995:79 Bilaga 13 279

Sammantaget visar resultatet att kommunerna satsat på att personal arbetar med samarbetssamtal skall ha ändamålsenlig utbildning. som

Kommunaliseringen familjerådgivningen ger kommunerna möjlighet

av att ta till den kompetens familjerådgivarna representerar också i vara samarbetssamtalen. I förarbetena till lagstiftningen om farniljeråd-

givning diskuterades familjerådgivningens möjligheter att vara en

i de svårare samarbetssamtalen, t.ex. remissärendena. Förresurs äldrarna har i dessa ärenden ofta svåra konflikter sinsemellan som

förhindrar en överenskommelse om barnen. Familjerådgivningens kompetens i att arbeta med parrelationer skulle här komma till

användning.

För att upprätthålla kompetens behövs inte bara utbildning utan

också möjlighet att praktisera samarbetssamtal med en viss regelbundenhet. Det är svårt för små kommuner enbart har ett eller som

några samarbetssamtal under ett år att upprätthålla en sådan kompe-

tens. I Norge rekommenderas att de skall fungera som medlare som bör ha minst tio medlingar om året.

Handledning

Handledning innebär att samtalsledarna kontinuerligt får råd och stöd arbetet innehållsmässigt och metodmässigt. Handledning innebär om också att få hjälp med att studera processen i samarbetssamtalet.

Handledning också möjlighet till kunskapsutveckling och

ger en

självkännedom. År 1993 två tredjedelar kommunerna att samtalsledarna

uppger av får handledning. År 1986 detta till knappt hälften samtalslegavs av

darna. Hälften har handledning varannan vecka och en tredjedel var

tredje vecka. Handledarna har i de allra flesta fall adekvat utbildning för

uppgiften.

De kommuner inte har handledning under år 1993 uppger i som några fall att de haft, tar i samband med byte av men en paus handledare, eller de har svårigheter att få tag i handledare. Några kommuner att den arbetsledning de får är tillräcklig. uppger Resultatet visar att kommunerna i större utsträckning ser behovet av

att den personal bedriver samarbetssamtal skall ha adekvat

som handledning.

280 Bilaga 13

Hur går samtalen till

Hembesök

De allra flesta samarbetssamtalen sker på familjerätten eller socialkon-

toret. Endast i ca 7 procent av samarbetssamtalen 1993 har gjort man

hembesök. I storstäderna gör i princip aldrig hembesök man mindre

än 1 procent av fallen. I kommuner med mindre än 30 000 invånare

gör man hembesök i knappt l0 procent ärendena.

av

Samtal med barn

Skall barnen delta i samarbetssarntalet och när skall det i så fall ske

Vem skall informera barnen om att samarbetssamtalen pågår Detta är

frågor som många som arbetar med samarbetssamtal ställer sig.

Forskningen om barn och separationer är entydig. Barn är dåligt

informerade om föräldrarnas separation. De vet att något är på gång, men de vet inte vad. Föräldrarna tror att barnen vet än de gör. mer Föräldrarna tror också att barnen mår bättre än barnen själva säger att de gör. Wadsby Linköping 1993. I Socialstyrelsens Allmänna råd l985:2, 83 rekommenderas att s. barnet skall få delta i samtalet först då föräldrarna börjat samarbeta

och kan föra konkreta diskussioner i tvistefrågan, redan i början

men av kontakten kan det vara bra samtalsledama träffar barnen och om förklarar vad samarbetssamtal är. Barn behöver avlastas ansvaret för föräldrarnas skilsmässa. Det är inte säkert att föräldrarna klarar detta när de själva är mitt inne i sin konflikt. Det är därför viktigt att samtalsledaren förvissar sig att om barnet vet vad som är på gång och att de inte har för det ansvar som sker. Att informera barnen om att föräldrarna går i samarbetssamtal är att

ge dem hopp och kunskap att föräldrarna tar för situatio-

om ansvar nen. I Propositionen Barns rätt att komma till tals prop. 1994/95:224 föreslås att socialnänmden när tvist vårdnad eller umgänge en om avgörs skall tala med barnen. Inte för att barnen skall hamna i en valsituation, men barnen skall få möjlighet att information en ge om sin situation. Barn mycket information sig själva bara ger oss om genom att tala om hur de har det på dagis, vilka de leker med, vilka

människor som är viktiga

osv. I samarbetssamtalen finns mycket lite utrymme för barnen att komma till tals. År 1993 träffade och samtalade samtalsledaren med

barnen i drygt 15 procent samarbetssamtalen. I storstäderna är det

av mycket ovanligt att barnen kommer till tals i samarbetssamtalen, 5 ca

Bilaga 13 281

procent, medan det i de mindre och medelstora kommunerna är

vanligare mellan 15 20 procent. Bortfallet har i dessa frågor varit

stort, omkring 20 procent, men det visar ändå att få barn får in-

formation om vad som pågår. De har liten eller ingen möjlighet att få

tala om hur de har det i samband med föräldrarnas separationen. En

liten 9-årig flicka uttryckte sin förtvivlan över föräldrarnas separation

som just nu är det allting på hela jorden". Vem pratar med henne om det när föräldrarna är så upptagna av sin egen förtvivlan över separationen att de inte ser henne, och hon inte vill oroa dem. Att samtalsledarna talar med barnen är viktigt också med ut-

gångspunkt från att föräldrarna blir informerade om hur deras barn

har det. Samtalsledare som i dag har rutin att alltid träffa barnen, som förmedlar att när föräldrarna blir informerade om vad deras barn

berättat, om t.ex. sin oro, och om sin rädsla för att någon av för-

äldrarna skall försvinna, så har föräldrarna kunnat lägga sina egna konflikter sidan och i stället börja prata om sitt barn och dess behov.

Sekretess

Enligt förarbetena till föräldrabalken skall, om föräldrarna begär det, samarbetssamtal hållas med familjerådgivningssekretess. Enligt sekretesslagen 7 kap. 4 § andra stycket innebär familjerådgivningssekretess att varje uppgift som en person lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivning är hemlig oavsett om det skulle vara till men för den enskilde eller inte om uppgiften kommer ut. En samtalsledare som är bunden av den sekretess som gäller för farniljerådgivning kan inte heller lämna ut uppgifter till en annan Verksamhetsgren inom socialtjänsten. Vad denna får veta kan alltså inte användas i en kommande vårdnadsutredning. Detta innebär att begär föräldrarna att samarbetssamtalet skall hållas med familjerådgivningssekretess måste det vara organiserat på ett sådant sätt att det skiljer sig från övrig verksamhet inom familjerätten. T.ex. måste

sarntalsledarna vara bortkopplade från eventuella vårdnadsutredningar.

Handledning kan vara svår att genomföra tillsammans med andra kollegor osv.

Familjerådgivningssekretess under samarbetssamtal kan därför vara svårt att erbjuda för vissa kommuner. Undersökningen visar att i över 70 procent av kommunerna erbjuds familjerna samarbetssamtal med enbart socialtjänstsekretess. Drygt 15

procent anser att de kan erbjuda familjerådgivningssekretess. Övriga

tar inte upp frågan. Av de 13 föräldrar som intervjuats visste bara en vilken sekretess som gällt under samtalen.

282 Bilaga 13 sou 1995:79

Jämfört med år 1986 så har det antal kommuner som erbjuder familjerâdgivningssekretess minskat något. Det stora problemet när det gäller sekretessen är framför allt att skilja samtalsledare och vårdnadsutredare åt. I undersökningen

framgår att år 1993 gjordes drygt 35 procent av vårdnadsutredningarna

av de samtalsledare som tidigare hade haft föräldrarna i samarbetssamtal. Byte av handläggare är vanligare i storstäderna och de

medelstora kommunerna än i de små kommunerna mindre än 30 000

invånare.

I debatten om sekretessfrågan har ibland framförts att föräldrarna

skulle föredra att ha samma samtalsledare och vårdnadsutredare. I utredningen finns inget belägg för detta. Tvärtom uttrycker många kommuner det som en svårighet att inte ha organisatoriska och personella resurser att skilja på samarbetssamtal och vârdnadsutredning. I samband med familjerådgivningens kommunalisering förekommer att samarbetssamtalen underordnas familjerådgivningen medan handläggningen av vårdnadsutredningen blir kvar inom socialtjänsten. I några fall har detta skett genom att flera kommuner gemensamt driver farniljerådgivning.

Väntetider

Ett kvalitetsmått på samarbetssamtal kan vara tillgängligheten i form av väntetid: Hur länge måste man vänta för att få tid I enkäten har handläggarna fått uppskatta väntetiden för samarbetssamtal före remiss och efter.

Väntetider utan remiss: Nästan hälften av kommunerna uppger att de har en väntetid mindre än 2 veckor. Omkring en tredjedel uppger en väntetid pá 2 3 veckor, och resten mer än 3 veckor uppger drygt 40 procent en väntetid på mindre än 2 veckor och ca 40 procent en väntetid på 2 3 veckor, och knappt 20 procent uppger en väntetid på mer än 3 veckor.

Väntetiderna skiljer sig inte mycket mellan samarbetssamtal utan respektive med remiss. I remissärendena är väntetiden något längre. Ett av skälen till detta kan vara att när föräldrarna själva ringer prioriteras dessa. Handläggaren blir då angelägen att ge dem en tid så fort som möjligt. Hälften av alla kommuner uppger trots detta att de prioriterar samarbetssamtal genom remiss.

Bilaga 13 283

Flerkulturella familjer

Risken för skilsmässa är betydligt större för invandrare än för helsvenska par. Skilsmässofrekvensen är nästan två gånger så hög i förhållanden där en eller båda är invandrare. Invandrarbarn mår sämre när föräldrarna separerar än svenska barn i samma situation Wadsby Linköping 1993. Kommunerna har uppgett att det är svårt att bedriva samarbetssamtal i flerkulturella familjer. De har också uppgett att de tycker att dessa ärenden ökat bland remissärendena. I ca 12 procent av samtliga samarbetssamtal i landet har en eller båda föräldrarna ett annat modersmål än svenska. Dessa familjer är ojämnt fördelade i landet. Över hälften kommunerna har under år av 1993 inte haft något sådant samarbetssamtal. Drygt en tredjedel har haft högst 5 samarbetssamtal. I några kommuner är det mer vanligt än i andra. I Södertälje kommer i nästan hälften av alla samarbetssamtal en eller båda föräldrarna från ett annat land än Sverige. Hur stor enandefrekvensen är bland de flerkulturella familjerna går inte att få fram i utredningen. Det finns anledning att fundera över om dessa familjer är överrepresenterade bland de familjer som går tillbaka till domstolen på grund av att föräldrarna inte kunnat enas. En annan fråga är om dessa familjer är överrepresenterade i vårdnadsutredningarna och därmed också domstolsärendena I massmedia har det under senare år debatterats om barn som olovligt förts bort eller till Sverige i samband med vårdnads- och umgängeskonflikter egenmäktighet mot barn. Socialstyrelsen har gjort en uppföljning av dessa ärenden och där framkommer att socialtjänsten efterlyser kunskaper om hur man skall arbeta med separationer i mångkulturella familjer. Socialstyrelsen anordnade den 15 februari 1995 en "Hearing" om famljerådgivning och samarbetssamtal i vårdnads- och umgängestvister i flerkulturella familjer. Inbjudna till denna hearing var handläggare som hade kunskap i att arbeta med flerkulturella familjetvister. Några genomgående teman framkom, som ger anledning att fundera över

samarbetssamtalsmetodiken när det gäller flerkulturella familjer:

Vikten av att ibland ta "en paus" i konfliktarbetet. Flera vittnade om att "en paus" där uppmärksamheten riktas mot barnen ofta ger parterna en ny impuls att börja samarbeta. Detta minskar risken för att skilsmässa tillgrips innan alla konstruktiva lösningar prövats. En mycket viktig fråga, som man tyvärr ibland försummar att ställa, är om skilsmässa verkligen är den önskade, eller enda möjliga, utvägen för parterna.

Behovet av särskilda metoder i konfliktbearbetning när det gäller invandrarfamiljer. Metoder som tar stor hänsyn till familjens kulturella

284 Bilaga I 3

bakgrund och specifika erfarenheter. Åtgärder som utgår från en

allmän svensk modell eller från en uppfattning om invandrare som en homogen grupp får däremot lätt till följd att motsättningar underblåses. Exempel på sådana särskilda metoder som prövats med framgång är arbete med nätverk runt klienten, att engagera släkten och auktoriteter såsom kyrkliga nyckelpersoner. Vidare betonades att man skall undvika att sätta den egna gruppens värdesystem ur spel. Mindre officiella sammanhang kan ibland underlätta kontakter och konfliktlösning t.ex. Föreningen Söndagsförälder.

Vikten av att de som arbetar med dessa frågor skaffar sig gedigen kunskap om de kulturer de kommer i kontakt med. Tolkar och andra experter bör utnyttjas i sådan utbildning. Det är viktigt att också invandrare arbetar på de myndigheter och institutioner som har med invandrare att göra.

Uppgiften för svenska myndigheter och institutioner att klart och tydligt förmedla det svenska samhällets regler och förväntningar, och klargöra inte bara föräldrarnas rättigheter utan också deras skyldigheter.

Informationens betydelse och svårigheten att förmedla den. Hur timer man effektiva kanaler för den information invandrarna behöver, med tanke på den starka segregationen i samhället

Invandrannannens situation togs upp av många, som efterlyste större kunskap om hans bakgrund, situation och behov av hjälp i Sverige.

Hans behov av kontakt med andra män poängterades, liksom pro-

blemet med den kollision som ofta uppstår vid mötet mellan hans

mansroll från hemlandet och det svenska samhällets familjesyn.

Uppföljning och utvärdering av samarbetssamtal

När det gäller uppföljning finns det skäl att erinra om socialtjänst-

lagens SoL 12 § femte stycket Socialnämnden skall i sin omsorg av

barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan föreligga sedan en tvist om vårdnad eller umgänge har avgjorts av en domstol". Tillägget infördes i SoL den l mars 1991 och enligt

propositionen var tanken med det föreslagna tillägget att stryka under

betydelsen att nämnden inte tar sin hand från ett vårdnads- eller av umgängesärende bara därför att frågan om vårdnad respektive umgänge har avgjorts. Detta innebär att Socialnämnden har en skyldighet att på individnivå följa upp enskilda insatser.

Bilaga 13 285

I betänkandet om ny Socialtjänstlag har betydelsen av en allsidig utvärdering av socialtjänstens arbete uppmärksammats. Framför allt har betydelsen av dokumentation påpekats. I de flesta kommunerna är det möjligt att följa samarbetsupp samtalets resultat på kort sikt, dvs. har föräldrarna nått en överenskommelse eller ej. I några kommuner saknas sådan dokumentation. Familjerådgivningssekretessen har uppgetts som hinder. Att samarbetssamtalen är en bra insats åtminstone i det korta perspektivet har denna undersökning visat, men är det även bra en metod att förhindra vårdnads- och umgängestvister i domstol på lång sikt Fortsätter föräldrarna att samarbeta när nya situationer uppstår kring barnen, eller behöver föräldrar få möjlighet att komma tillbaka flera gånger för samarbetssamtal I dag har socialtjänsten för det mesta inga rutiner för att utvärdera samarbetssamtalen över tid.

Några kommuner har uppgett att de följer upp familjerna efter 3

eller 6 månader och har då visat att föräldrarnas överenskommelse håller i majoriteten av ärendena. Dessa kommuner är för få för att det skall gå att dra några generella slutsatser av deras resultat. Ph Dr Janet Walker Relate center for family studies vid Universitetet i Newcastle, England, har gjort flera uppföljningar av familjer som

gått i samarbetssamtal mediation i England och Wales. De erfarenheter de har är att samarbetssamtal mediation är en bra metod på kort sikt. De är en god hjälp till föräldrarna i den akuta krisen. När

de sedan intervjuat familjerna 1,5 år efter avslutade samtal har i många fall överenskommelsen mellan föräldrarna brutits och en

process pågår i domstol. Studien är inte direkt generaliserbar till

svenska förhållanden men den är intressant ändå på grund av de

metoder om uppföljning och utvärdering som utvecklats som ett

resultat av denna studie. T.ex. ger man i dag föräldrarna möjlighet att

komma tillbaka i nya samtal när och om nya konflikter uppstår. En av

de metoder man använder är att vid avslutat samarbetssamtal erbjuda föräldrarna en ny tid efter 3 6 månader. När tiden närmar sig skriver man ett brev och påminner. De familjer som då inte kommer på avtalad tid har sedan kontaktats. Resultatet av denna kontakt har visat

att de familjer som fortfarande har ett fungerande samarbete kring barnen inte hört av sig, medan de familjer som har problem kommer

på den avtalade tid. En slutsats man kan dra av detta är att i en del

familjer är vårdnadskonflikten en lång process, som finner sin lösning

en bit i taget. Nya situationer föder nya konflikter. En del föräldrar behöver därför få möjlighet att återkomma för samarbetssamtal. Liknande erfarenheter finns också på några svenska familjerätter men de är inte dokumenterade.

286 Bilaga 13

Övriga frågor

I enkäten ställdes också ett antal beskrivande frågor om svårigheter med samarbetssamtal och vårdnadsutredningar, förslag till förändringar och eventuellt lagförslag. Svaren på dessa frågor ingår inte i den

nationella uppräkningen, och är därför inte generaliserbara.

Svårigheter med att bedriva samarbetssamtal

De flesta kommunerna har svarat denna fråga, och svaren kan delas upp i några huvudområden.

Bristande utbildning och för små personella resurser. Speciellt i familjer där det förekommit misshandel eller sexuella övergrepp.

De små kommunernas problem. Att ha samarbetssamtal någon enstaka gång ger ingen kontinuitet och gör det svårt att upprätthålla kunskap.

Familjer där eller båda föräldrarna har ett annat kulturellt - en ursprung.

Handläggning i domstol och hos advokater. - Föräldrar som remitterats till samarbetssamtal är dåligt informerade domstolen om vad samarbetssamtal är. av Det är svårt att ha samarbetssamtal med föräldrar, där den ena fått interimistisk vårdnad. Domstolen begär vårdnadsutredning samtidigt som den remitterar föräldrarna till samarbetssamtal. Advokater övertalar föräldrar att gå i samarbetssamtal av som taktiska skäl.

Svårigheter med att göra vårdnads- och umgängesutred-

ningar

Två tredjedelar av de tillfrågade kommunerna har svarat på denna fråga. Svaren kan delas upp i följande grupper

Utredningarna har blivit svårare. Det förekommer ofta anklagelser misshandel eller sexuella övergrepp. om

Någon eller båda föräldrarna har ett annat kulturellt ursprung. -

sou 1995:79 Bilaga 13 287

Tala med barnen och bedöma vad som är bäst för dem. -

De små kommunernas problematik. Att upprätthålla kompetens - en i något man sällan arbetar med.

Tidspress. -

Förslag till förändringar av samarbetssamtal och vårdnadsoch umgängesutredningar

De föreslagna förändringarna följer de svårigheter man upplever med samarbetssamtal och vårdnadsutredningar. När det gäller arbete med detta i flerkulturella familjer efterlyses mer kunskap och metodutveckling. De små kommunerna max. 15 000 inv. föreslår att kommuner skall samman för att kunna erbjuda samarbetssamtal med högre kvalitet. Familjerådgivningen ses som en tänkbar samarbetspartner och det framgår av svaren att flera småkommuner redan har genomfört eller planerar att låta familjerådgivningen ta över samarbetssamtalen och på så sätt skilja dem från det övriga farniljerättsliga arbetet. Vårdnadsutredningarna skall fokusera mer på barnen. Barnen skall har större möjlighet att komma till tals även i samarbetssamtalen. Kommunerna borde prioritera både manliga och kvinnliga samtalsledare. Förbättrat samarbete mellan domstolar och familjerätt. Det föreslås också att domstolarna skall bli bättre på att informera föräldrarna om vad samarbetssamtal är och att alltid remittera till samtal innan man har en första förhandling kanske i samband med

snabbyttrandet enligt 6 kap 20 § föräldrabalken.

Det efterlyses från några kommuner en försiktighet att remittera till samarbetssamtal när misshandel förekommit. När det gäller vårdnadsutredningar skall domstolen ge en bättre infonnation vad man vill att socialnämnden skall utreda.

Skilj på samarbetssamtal och vårdnadsutredning. Det bör inte vara

samma handläggare. Det är intressant att flera kommuner ser nödvändigheten av en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av samarbetssamtal och vårdnadsutredning och föreslår därför metodutveckling inom detta område.

288 Bilaga 13

Förslag på lagändringar

Knappt två tredjedelar av de tillfrågade kommunerna har svarat denna fråga och av dessa vill mer än hälften införa obligatoriska samarbetssamtal liknande den norska obligatoriska mekklingen. Många föreslår också att vârdnadsutredningarna skall innehålla en konklusion. Införande av en lagstiftning enligt finsk modell. Begränsning av föräldrarnas möjlighet att processa.

Bilaga 13 289

Enkät om samarbetssamtal

Län Kommun Distrikt Enkäten ifylld av: Namn Telefonnr

Förekom samarbetssamtal hos Er vid handläggning av vårdnads- och umgängesärenden under år 1993. E Ja D Nej Om nej varför inte

Vilken sekretess informerar Ni föräldrarna om vid samarbetssamtalen E Familjerádgivarsekretess ü Socialtjänstsekretess Tar upp sekretessfrágan med föräldrarna

3. l hur många av de ärenden med samarbetssamtal som aktualiserades under 1993 hade minst en av föräldrarna annat modersmål än svenska antal ärenden

4. l hur många av de ärenden med samarbetssamtal som aktualiserades under 1993 används tolk antal ärenden

5. Hur många ärenden med samarbetssamtal aktualiserades före domstolsförfarande ingen remiss under 1993 antal ärenden

6. Hur aktualiserades ärendena utan remiss under 1993

l0 15-0559

290 Bilaga 13

Hur många ärenden med samarbetssamtal fick ni remiss trån domstol genom under1993 antal ärenden

I hur många av remissärendena under 1993 hade föräldrarna tidigare gått i samarbetssamtal, t ex på egen begäran, men kommit övenens antal ärenden

Brukar ni arbeta ensam eller två och två D Enbart :-- Gå till fråga ensam 11 ü Enbart två/två ü två/tvâ, Ibland Hur stor andel av samtalen procent

10. Brukar kvinna och man arbeta tillsammans i samarbetssamtalen E Aldrig CI Alltid U Ibland. Hur stor andel samtalen av procent

11. Vilken utbildning eller vilka utbildningar har samtalsledarna

12. Hur många samtalsledare har Ni för närvarande antal 13. Hur många samtalsledare har fått vidareutbildning antal

14. Vilken vidareutbildning har respektive samtalsledare fått

15. Hur många samtalsledare får handledning för närvarande antal Om inte alla får handledning, varför inte

Bilaga 13 291

16. Hur ofta får samtalsledarna handledning

17. Vilken utbildning har handledarna

18. Hur lång tid uppskattar Du att väntetiden just nu är hos Er för samarbetssamtal som aktualiserats f§re domstolsförfarande E Mindre 1 vecka än Cl 1-2 vecka E 2-3 vecka E 3 veckor Mer än

19. Hur lång tid uppskattar Du att väntetiden ärjust nu hos Er för samarbetssamtal aktualiserats genom Lemigs från domstol som ü Mindre än 1 vecka E 1-2 vecka D 2-3 vecka D än 3 veckor Mer

20. Prioriterar Ni samtal med remiss från domstol före andra samarbetssamtal DJa DNQ

21. l hur många ärenden gjorde samtalsledarna hembesök under 1993 antal ärenden

22. I hur många ärenden träffade samtalsledarna barnen under 1993 antal ärenden

23. l hur många ärenden förekom samtal med barnen under 1993 antal ärenden

24. I vilken ålder eller vilka åldrar är barnen när samtal förekommer Markera ett eller flera alternativ 3-5 år 6-10 år 11-15 år Mer än 15 är Annan ålder/andra åldrar. Ange vilken/vilka

sou 1995:79 Bilaga 13 295 43. Förslag till förändringar i handläggning av samarbetssamtal

44. Förslag till förändringar i handläggning av värdnads-Iumgängesutredningan

45. Förslag till Iagändringar. T ex obligatoriska samarbetssamtal. obligatoriskkonklusion eller konsekvensanalys i vårdnadsutredningen.

46. Finns inom kommunen projekt eller försöksverksamhet som berör dessa områden. Bilägg gärna en beskrivning av projektet

Tack för hjälpen

296 Bilaga 13

Socialstyrelsen 1995-05-02

Kerstin Westergren

Statistiska metoder i utredningen om

samarbetssamtal

Utredningens syfte m.m.

Syftet med utredningen är att undersöka om de mål som sattes upp när reglerna om samarbetssamtal infördes den 1 mars 1991 har uppnåtts. Har samarbetssamtalen blivit det instrument för att lösa vårdnadskon-

flikter som lagstiftaren förväntade Utredningen baseras på uppgifter om samarbetssamtal som

Socialstyrelsen samlade in under hösten 1994 från ett statistiskt urval av kommuner.

2. Undersökningspopulation

Undersökningen omfattar landets samtliga kommuner och alla samarbetssamtal som aktualiserades under 1993.

3. Stratiñering av landets kommuner

Landets samtliga kommuner har indelats i totalt 10 strata. Stratiñeringen har baserats pâ Svenska Kommunförbundets kommungruppering utgår ifrån folkmängd, läge, tätortsgrad inv/kmz och näringsstruksom tur. Vidare har kommunerna grupperats efter om invånarantalet är fler eller färre än 30 000 invånare enligt FoB 90. Indelning i strata är enligt följande:

Stratum 1 Stockholm, Göteborg och Malmö

Stratum 2 Förortskommuner med fler än 30 000 invånare

Stratum 3 Större städer med fler än 30 000 invånare

Stratum 4 Övriga kommuner i landet med fler än 30 000 invånare

Bilaga 13 297 Stratum 5 Förortskommuner, större städer samt medelstora städer med mindre än 30 000 invånare Stratum 6 Industrikommuner med färre än 30 000 invånare Stratum 7 Landsbygdskommuner med färre än 30 000 invånare Stratum 8 Glesbygdskommuner med färre än 30 000 invånare

Stratum 9 Övriga större kommuner med färre än 30 000 invånare

Stratum 10 Övriga mindre kommuner med färre än 30 000 invånare

4. Urval av kommuner

Från stratum ett ingår alla tre kommunerna i urvalet. I övriga strata

gjordes ett slumpmässigt urval av kommuner. Totalt omfattar urvalet 79 kommuner Tabell l Antal kommuner i population och urval

5. Datainsamling

Uppgifterna samlades in genom en postenkät till de utvalda kommu- De uppgifter som samlades in var bl.a. antal samarbetssamtal nerna.

som aktualiserades före domstolsförfarande respektive genom remiss

från domstol. Antal ärenden där föräldrarna enades dvs. rättsligt

298 Bilaga 13

förfarande kunde undvikas. Vidare samlades ett antal uppgifter in om arbetsmetoder m.m. i anslutning till samarbetssamtal.

6. Estirnation

Skattningar av totaler och andelar har gjorts genom Vägning till riksnivâ. För vissa variabler har antalet observationer stratum varit per för få för att någon variansskattning skulle kunna göras. I dessa fall har strata sammanslagits till variansgrupper så att stratum 2 till 4 har bildat en variansgrupp och stratum 5 till 10 variansgrupp. en annan Formler för skattning av totaler, andelar och konfidensintervall för skattningarna redovisas i särskild bilaga.

7. Statistisk kvalitet

I praktiskt taget alla undersökningar finns rad källor till fel i en resultaten. Feltyperna är i allmänhet av så olika karaktär att de uppskattade felstorlekarna inte kan summeras. I detta avsnitt beskrivs

några av dessa felkällor och hur felen kan påverka slutresultatet.

7.1 Urvalsfel

Urvalsfelet är det fel som uppstår genom att skattningarna har baserats på ett urval av kommuner och samarbetssamtal. Genom att urvalsenheterna är slumpmässigt valda med kända sannolikheter kan detta fel uppskattas. Urvalsfelet beskrivs med ett konñdensintervall. Konñdensintervallet innebär att ett intervall beräknat på ett slumpmässigt valt urval har 95% sannolikhet att täcka det sanna värdet.

7.2 Bortfall

Av hela urvalet är det fem kommuner som inte har svarat på enkäten. Uppräknat till riksnivå motsvarar det ca åtta procent av landets kommuner. Ytterligare ett antalkommuner har bortfall på enstaka uppgifter. Skattningarna som avser kommunernas arbetsmetoder och som inte är kopplade till antal ärenden har i de flesta fall ett bortfall på mindre än 10 procent. Av enkäten har det framgått att det finns ett antal kommuner som inte har ett registreringssystem för de ärenden som avser samarbetssamtal som har aktualiserats före domstolsförfarande. Cirka 18 procent av kommunerna har inte kumiat ange hur många ärenden som aktualiserats före domstolsförfarande. Bortfallet

Bilaga 13 299

är mindre när det gäller antal samarbetssarntal som har aktualiserats remiss från domstol. Här är bortfallet cirka lO procent. Av dessa av är det ytterligare ett antal kommuner som inte har kunnat ange antal ärenden ledde till att föräldrarna enades. Detta har medfört höga som bortfallsandelar i skattningar som gäller dessa ärenden. I beräkningarna har bortfallet ersatts med medelvärdet av motsvarande uppgifter för de observationer ligger i samma stratum och som inte har bortfall. Om observationer med bortfall avviker från som övriga observationer ger denna metod ett fel. I de fall sarnarbetssamtalen i kommuner inte registrerar dessa avviker från samsom arbetssamtalen i kommuner som har ett fungerande registreringssystem den använda metoden för bortfallskomplettering ett fel. Någon ger ingående analys bortfallet har inte gjorts på grund av tidsbrist, av varför estimat med stora bortfall bör tolkas med försiktighet. Bortfallet redovisas i resultattabellema.

7.3 Mätfel

Ett mätfel uppstår då angiven uppgift avviker från det sanna värdet.

en Detta kan uppstå t.ex. fråga är formulerad så att den kan om en

missförstås. Uppgiftslänmaren kan även medvetet lämna felaktigt svar. Uppgiften kanske inte finns tillgänglig utan uppskattas. För att reducera mätfelen har de insamlade materialet granskats olika manuella och maskinella rimlighetskontroller. Då fel har

genom hittats inte har kunnat rättas har mätvärdet tagits bort och som observationen har behandlats som bortfall.

300 Bilaga 13

Stojan Zavisic 1995-03-28 BF-enheten Socialstyrelsen

UR ETT

SAMARBETSSAMTAL

SAMHALLSEKONOMISKT

PERSPEKTIV

Bilaga 13 301

Sammanfattning

I denna studie redovisas en samhällsekonomisk bedömning för ett vägt räkneexempel vid samarbetssamtal som sker efter remiss från domstol, och ett räkneexempel på kommunalekonomiska effekter av samarbetssamtal som aktualiseras före domstolsförfarande. Av resultaten framgår att samarbetssamtal är klart samhällsekonomiskt lönsamrna. Då enbart hänsyn tas till kvantifierbara effekter som direkt kan värderas i kronor och ören är vinsten ca 20 000 kronor per samarbetssamtal efter remiss från domstol. I fasta 1993 års priser är detta belopp ca 5 000 kronor högre jämfört med vad Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen redovisat i en liknande studie för sarnarbetssamtal efter remiss för år 1986. Utöver de kvantitativa effekterna tillkommer även ett antal kvalitativa effekter. Exempelvis påverkas barns och föräldrars hälsa vid separationer. Vår bedömning är att om hänsyn även tas till de kvalitativa och andra icke kvantifierbara effekter, ökar den samhällsekonomiska lönsamheten ytterligare. Räkneexemplet för samarbetssamtal som aktualiseras före domstolsförfarande visar att det finns goda besparingsmöjligheter för kommunerna. Skillnader i kommunernas resursinsatser och besparingar beror bl.a. vilken arbetsmetod som används. I de fall då samtalsledarna arbetar två och två blir samtalen dyrare, om de också är effektivare dvs. i fler fall leder fram till att föräldrarna enas är oklart. Antalet familjer som kommer till samarbetssamtal före remiss varierar mycket mellan kommunerna. För att nå goda resultat bör ett viktigt mål med arbetet vara att lyckas nå en hög andel separerade föräldrar med samarbetssamtal.

Inledning

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att i samråd med Vårdnadstvistutredningen Ju 1993:13 göra en utvärdering av samarbetssamtal. I uppdraget ingår även att göra en ekonomisk analys av vad samarbetssamtal kostar i jämförelse med om vårdnadstvisten avgörs vid domstol efter genomförd vårdnadsutredning. Tidigare har en studie angående en samhällsekonomisk bedömning av samarbetssamtal genomförts av Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen. I rapporten Lönar sig samarbetssamtal en samhällsekono- misk studie" redovisas en samhällsekonomisk bedömning av samarbetssamtal efter remiss från domstol för år 1988 med utgångspunkt i de förhållanden som gällde år 1986. Den följande redovisningen görs i två delar. I den första delen redovisas en samhällsekonomisk bedömning av samarbetssamtal som till-

302 Bilaga 13

kommer efter remiss från domstol. Därefter redovisas en kommunalekonomisk beräkning av samarbetssamtal som aktualiseras före

dornstolsförfarande. I den kommunalekonomiska beräkningen ingår även räkneexempel för tre valda kommuner. De kommuner som valts är Falun, Uppsala och Malmö.

samarbetssamtal som aktualiserats av remiss från

domstolsförfarande

Nedan redovisas en samhällsekonomisk bedömning av samarbetssamtal. I bedömningen görs en beräkning av ett vägt exempel. Det

vägda exemplet utgår från att föräldrarna i en barnfamilj har en

vårdnads- eller umgängeskonflikt. För att lösa konflikten vänder sig föräldrarna till en domstol. Domstolen remitterar ärendet till socialnämnden, eller motsvarande, för utredning. Det vägda exemplet avser dänned endast de samarbetssamtal som tillkommer efter remiss från domstol.

Nollalternativ

Nollalternativet innebär att domstolen enligt föräldrabalkens FB 6 kap 19 § begär vârdnadsutredning av socialnärrmden. Utredeen ningen inlämnas till domstolen, som behandlar målet. Samtal i syfte att ena parterna i domstol förekommer inte.

Förändringsalternativ

Enligt förändringsalternativet erbjuds föräldrarna, efter remiss från domstol, samarbetssamtal. Föräldrarna accepterar att delta i samarbetssamtal och målet förklaras vilande i domstol. Samarbetssarntalen leder till att föräldrarna enas i vårdnadsfrågan och målet avskrivs i domstolen.

Resursinsatser

Förändringsalternativet innebär att genomförda samarbetssamtal

medför kostnader för kommunen och föräldrarna. Beräkningen av resursinsatserna redovisas för ett genomsnittligt antal samarbetssamtal som aktualiserats av remiss från domstol.

Bilaga I 3 303

Beräkningen av resursinsatser vid samarbetssamtal har gjorts bl.a. genom att hämta in uppgifter från Socialstyrelsens enkätundersökning om samarbetssamtal som genomfördes under hösten/vintern 1994.

Kommunen

Med utgångspunkt från Socialstyrelsens enkät för år 1993 utgår följande beräkningar ifrån att det i genomsnitt pågår fyra samarbetssamtal per ärende. Detta avser både ärenden där föräldrarna enades och där föräldrarna inte kunde enas ärendet gick tillbaka till domstol. Vart och ett av de i genomsnitt fyra samtalen bedöms ta 1,5 timmar och leds i regel av två socialsekreterare, som dessutom diskuterar vårdnadstvisten med en handledare. Utöver den faktiska samtalstiden och diskussionstid med handledare uppskattar vi att varje socialsekreterare i genomsnitt lägger ner ytterligare ca 0,5 timmar per samtal för förberedelser och administration. Handledaren antas i genomsnitt avsätta ca 0,5 timmar per ärende. Förutom kommunens lönekostnader för socialsekreterare och handledare tillkommer kostnader för lokaler samt förvaltningskostnader. Dessa kostnader beräknas schablomnässigt uppgå till 25 procent av lönekostnaden för socialsekreterare.

Beräkning

Lön

Den genomsnittliga lönen för en socialsekreterare är år 1994 ca

15 200 kronor per månad. Detta belopp är ett viktat medelvärde med

hänsyn till lön för socialsekreterare och första socialsekreterare. Inklusive arbetsgivaravgifter m.m. 36,4 procent är lönekostnaden 20 700 kronor per månad. Den genomsnittliga arbetstiden per månad för en socialsekreterare uppgår till 146 timmar. Timkostnaden är 142 kronor 20 700 kronor/146 timmar. Utöver den faktiska samtalstiden, 12 timmar, lägger de två socialsekreterarna ned ytterligare 4 timmar för förberedelser och administration. Den sammanlagda lönekostnaden för socialsekreterare beräknas till 2 300 kronor 142 kronor per timme 16 timmar. °

För handledare uppgår den genomsnittliga lönen år 1994 till ca

17 800 kronor per månad. Lönen har beräknats uppgå till motsvarande

lön för en första socialsekreterare. Inklusive arbetsgivaravgifter m.m. är lönekostnaden 24 300 kronor per månad. Om den genomsnittliga arbetstiden för en handledare är 146 timmar i månaden, blir timkostnaden 166 kronor. I genomsnitt antas arbetstiden för varje handledare

304 Bilaga 13

vara 0,5 timmar per ärende. Den totala lönekostnaden för handledning är då ca 100 kronor.

Lokaler och övriga förvaltningskostnader

För lokaler och övriga förvaltningskostnader görs ett schablonmässigt tillägg på 25 procent av lönekostnaderna för socialsekreterare. Totalt är dessa kostnader 600 kronor 2 300 kronor 0,25. -

Total kostnad för kommunen: 3 000 kronor.

Föräldrarna

Vid sarnarbetssarntal avsätter föräldrarna antingen fritid eller arbetstid. Vår bedömning är att även om en viss del av samarbetssamtalen sker

pâ kvällstid fritid sker de allra flesta samtalen under dagtid arbets-

tid. Vid beräkningen av föräldrarnas kostnader för samarbetssamtalen antas därför att samtliga samtal sker på arbetstid. Förutom den faktiska samtalstiden 6 timmar per förälder antas varje förälder avsätta ytterligare timme i restid för varje samarbetssarntal. Även en restiden antas äga rum under arbetstid. Enligt enkäten genomfördes i

genomsnitt ca 4 samtal per ärende, vilket innebär att sammanlagt

avsätter båda föräldrarna 20 timmar för samarbetssamtalen 2 6 samtalstimmar + 2 - 4 restimmar.

Beräkning

Avsatt tid

Det finns ett antal olika sätt att beräkna det samhällsekonomiska värdet

av arbetstid. I detta exempel har Vägverkets uppskattningar används.

Enligt dessa uppskattningar värderas en timmes arbetstid till 105 kronor per timme. Föräldrarnas totala kostnad blir då 2 100 kronor 20 timmar 105 kronor. -

Total kostnad för föräldrarna: 2 100 kronor

Bilaga 13 305

Tabell 1. Resursinsatser vid samarbetssamtal som aktualiserats av domstolsremiss kronor.

Kommun

Löner: socialsekreterare 2 300 handledare 100 -

Lokaler och administration 600

Summa 3 000

Föräldrar

Avsatt tid 2 100

Totalt 5 100

Effekter besparingar

-

Till följd av att samarbetssamtal genomförs i stället för att lösa vårdnadstvisten i domstol uppstår ett antal effekter, eller besparingar, för hamen, föräldrarna, kommunen, landstinget och staten. En del av dessa effekter går att kvantifiera medan andra effekter är mycket svåra att värdera i ekonomiska termer. I det följande redovisas först hur de

kvantifierbara effekterna har beräknats. Därefter följer en beskrivning

av de effekter som inte går att kvantiñera.

Kvantifierbara effekter besparingar -

Enligt Socialstyrelsens enkät enas föräldrarna i 51 procent av alla ärenden med samarbetssamtal som remitteras från domstol. För att beräkna den samhällsekonomiska vinsten av samarbetssamtal multipliceras därför i det följande samtliga kostnadsposter genomgående med 0,51.

ll l5-O559

306 Bilaga 13

Kommunen

Vârdnadsutredning

Då samarbetssamtalen leder till att föräldrarna enas behöver kommu-

nen inte göra någon vârdnadsutredning, jämfört med vårdnadskon-

om

flikten hade behövt lösas genom en domstolsprocess. Vi har uppskattat att en vårdnadsutredning i genomsnitt upptar ca 40 timmar för en

socialsekreterare. Här ingår även tid till dokumentation i form av utskrifter m.m. Utöver minskade lönekostnader tillkommer minskade kostnader för lokaler och förvaltning. I likhet med beräkningen av resursinsatser, antas dessa kostnader schablonmässigt uppgå till 25 procent av lönekostnaderna för socialsekreterare. Eftersom, enligt Socialstyrelsens enkät, föräldrarna enas i 51 procent av alla ärenden med samarbetssamtal som remitteras från domstol, multipliceras vid beräkningen av effekterna samtliga kommunens kostnader för vârdnadsutredningar med 0,51.

Beräkning

Lön

För en socialsekreterare är den genomsnittliga lönekostnaden, inklusive arbetsgivaravgifter m.m., 20 700 kronor per månad. Arbetstiden uppgår i genomsnitt till 146 timmar per månad. Med en timkostnad pä 142 kronor blir kommunens besparing för lönekostnaden vid en 40 timmars vårdnadsutredning 2 900 kronor 142 kronor - 40 timmar - 0,51.

Lokaler och övriga förvaltningskostnader

Kostnadsbesparingen för lokaler och övriga förvaltningskostnader uppgår till 400 kronor 2 900 kronor 0,25 0,51. - -

Besparad kostnad för kommunen: 3 300 kronor

Bilaga 13 307

Staten

Domstolskostnader

Vid genomförande av samarbetssamtal kan en domstolsprocess undvikas. De samhällsekonomiska besparingar som tillkommer av detta avser domstolens lönekostnader för rådman och tingsnotarie, lokal- och övriga förvaltningskostnader samt kostnader för nämndemän, eventuella vittnen m.m. Dessa kostnader avser främst tvistemål

vårdnad och umgänge, och multipliceras med 51 procent andel

om ärenden där föräldrarna enas genom samarbetssamtal. Ytterligare domstolskostnader tillkommer av att ett okänt antal av de mål som avgörs i tingsrätt och hovrätt går vidare i form av verkställighetsmål i länsrätt och kammarrätt. I brist på exakta uppgifter om överklagande antar vi att vårdnads- och umgängesmålen har samma överklagningsfrekvens i tingsrätten som verkställighetsmål i länsrätten. Enligt Domstolsverket uppgår denna överklagningsfrekvens till ca 25 procent, vilket innebär att domstolskostnaderna multipliceras genomgående med 1,25. Förutom att överklaga kan parterna begära verkställighet av tingsrättens eller hovrättens dom. Även detta leder till ökade domstolskostnader. Dessa kostnader har emellertid inte kunnats kvantifieras, men tas i den samlade bedömningen för kvantifierbara effekter som upp redovisas nedan. Beroende på typen av vårdnadstvist varierar kostnaderna för ett

"genomsnittligt" vårdnadstvistemål. Vi har bedömt att en vårdnads-

tvist sammanlagt tar ungefär en effektiv arbetsdag i anspråk. Vid ett överklagande tillkommer ytterligare ungefär en arbetsdag.

Beräkning

Lön

År 1994 är den genomsnittliga lönen för rådman 28 500 kronor

en ca per månad. Inklusive arbetsgivaravgifter m.m. 40 procent är lönekostnaden 39 900 kronor. För en tingsnotarie är den genomsnittliga lönen ca 13 500 kronor, och lönekostnaden är 18 900 kronor per månad. Den totala lönekostnaden är därmed 58 800 kronor. Vid 20 effektiva arbetsdagar per månad är lönekostnaden per dag 2 900 kronor 58 800 kronor/20 dagar. Med hänsyn till att i 51 procent av ärendena med samarbetssamtal sker ett enande, och att 25 procent av tvisterna antas överklagas är den totala besparingen vad gäller lönekostnaderna 1 800 kronor 2 900 kronor 0,51 - 1,25.

308 Bilaga 13 sou 1995:79

Lokaler och övriga förvaltningskostnader

Kostnadsbesparingen för lokaler och övriga förvaltningskostnader uppgår till 300 kronor 1 800 kronor 0,25 0,51 1,25. - - -

Nänmdernän, vittnen, m.m.

I samband med huvudförhandling utgår ersättningskostnader för nämndemän, eventuella vittnen m.m. Nämndemän ersätts med 300 kronor per dag, vilket vid tre nämndemän per tvistemål ger en kostnad på 900 kronor. Nämndemärmen ersätts dessutom för förlorad arbetsinkomst. Tre timmars ersättning för förlorad arbetsinkomst per nänmdeman ger ytterligare ca 900 kronor 3 nämndemän 3 timmar -

- 100 kronor. Övriga kostnader för eventuella vittnen m.m. bedöms

uppgå till 500 kronor. Den totala kostnaden per dag blir 2 300 kr. Med hänsyn till att i 51 procent av ärendena med samarbetssamtal sker ett enande, och att 25 procent av tvisterna antas överklagas är den totala besparingen för närrmdemän, vittnen m.m. 1 500 kronor 2 300 kronor -0,51 1,25. -

Besparad kostnad för domstolar: 3 600 kronor

Advokater

Advokatkostnaderna för ett remissärende avser dels kostnader före huvudförhandling stämning och förberedelse dels de kostnader som

ligger i själva huvudförhandlingen. Enligt Rättshjälpsmyndigheten

utgick för varje part förälder under första kvartalet 1994 i genomsnitt 15 300 kronor i ersättning per vårdnadstvisteärende. Advokat-

kostnaderna för ett ärende före huvudförhandling där föräldrarna enats

efter remiss till samarbetssamtal är ca 9 900 kronor.

Enligt Rättshjälpsmyndighetens statistik framgår inte uppgifter om

advokatkostnaderna i de ärenden där föräldrarna inte lyckas enas. Detta är ett problem eftersom advokatkostnaderna för huvudförhandlingen där föräldrarna inte enas utgör kostnadsbesparingen i detta

fall. Rättshjälpsmyndigheten bedömer dock att fâ mål har så höga advokatkostnader som just dessa det är inte ovanligt att de överstiger

100 000 kronor per ärende. Vi bedömer därför att den genomsnittliga kostnaden i ett vârdnadstvisteärende snarare underskattar än överskattar kostnaden för ett ärende där föräldrarna enas. Därför använder

vi denna kostnad 15 300 kr i beräkningen. Med hänsyn till att 51

procent av föräldrarna enas genom samarbetssamtal blir den totala

Bilaga 13 309

besparingen vad gäller advokatkostnaderna 7 800 kronor per förälder 15 300 -0,51.

Besparad kostnad för advokater: 15 600 kronor

Föräldrar

I de fall då en vårdnadstvist löses genom samarbetssamtal lägger

föräldrarna viss tid för genomförande av samtalen samt restid till

ner och frän samtalen. Enligt vår bedömning går det ca 20 timmar,

vilket har tagits med som en resursinsats se ovan under avsnittet

resursinsatser. Om vårdnadstvisten löses genom en domstolsprocess behöver vârdnadsutredare tala med respektive förälder. Vi har en bedömt att vârdnadsutredaren i två samtal behöver tala med vardera föräldern i ca fyra timmar med en timmes restid per samtal. För båda föräldrarna tar en värdnadsutredning 12 timmar. Därtill behöver föräldrarna närvara vid förberedande förhandling och huvudför-

handling. Till detta uppskattar vi att för vardera föräldern åtgår omkring två arbetsdagar, dvs. 32 timmar sammanlagt för båda

föräldrarna. Den totala tidsvinsten att undvika domstolsprocess med påav följande vårdnadsutredning är för föräldrarna 44 tirmnar. Om dessa timmar värderas arbetstid enligt vägverkets beräkningar för âr som 1993 och hänsyn tas till att 51 procent av föräldrarna enas genom samarbetssamtal, är värdet av inbesparad tid 2 400 kronor 44 timmar 105 kronor - 0,51. -

Besparad kostnad för föräldrarna: 2 400 kronor

310 Bilaga 13

Tabell 2: Besparingar vid samarbetssamtal aktualiserats som av domstolsremiss kronor.

Kommun

Vårdnadsutredning 3 300

Stat

Domstolskostnader 3 600 - Advokatkostnader 15 600 -

Summa 19 200

Föräldrar

Inbesparad tid 2 400

Totalt 24 900

Ej kvantifierbara effekter besparingar -

Utöver de direkt kvantiñerbara effekterna redovisats hittills som uppstår även ett antal andra effekter till följd av samarbetssarntal som det är viktigt att väga in i en samlad bedömning. En sådan effekt avser domstolskostnaderna. Ett okänt antal av de mål som avgörs i tingsrätt och hovrätt går vidare till länsrätt och kammarrätt i form verkstälav lighetsmål. I domstolskostnaderna ovan beräknades inte några

kostnader för dessa verkställighetsmål. Enligt Domstolsverket avgjorde

emellertid år 1991 länsrätterna 605 mål enligt 21 kap. föräldrabalken. Ytterligare 179 mål avgjordes av kammarrätterna.

En annan effekt avser s.k. självläkning. Man kan anta att viss

en andel av de föräldrar som inleder en domstolsprocess också avslutar den efter ett tag på egen hand. Det är mycket svårt att veta hur stora samhällsekonomiska besparingar som kan uppnås till följd av självläkning. Vad betyder separationen för barnen Att skiljas är en smärtsam upplevelse för alla inblandade, och framför allt för barnen. Ändå visar forskning att barn klarar föräldrars separation bra i ett långsiktigt perspektiv om föräldrarna kan samarbeta och finns kvar föräldrar. som Däremot kan barn som lever mitt i en vårdnadskonflikt på olika sätt påverkas negativt. De kan i samband med separationen, eller senare, vara i behov av samhällets olika stödåtgärder inom barnpsykiatri, hälsovård eller socialtjänst. Kostnaderna för detta kan bli avsevärda för kommunen, landstinget och staten.

sou 1995:79 Bilaga 13 311

Andra effekter som det finns anledning att ta hänsyn till avser kostnader för barnpsykiatriska utredningar som begärs i vissa fall. Enligt ett antal kommuner är emellertid BUP barn- och ungdomspsykiatrin inblandad i ett litet antal vårdnadsutredningar. Denna kostnad har därför medtagits i våra beräkningar.

samhällsekonomiskt utfall

I tabell 3 redovisas det samhällsekonomiska utfallet av resursinsatser och besparingar för ett vägt räkneexempel vid samarbetssamtal som aktualiserats domstolsremiss. Resursinsatserna uppgår till 5 100 av kronor och besparingarna till 24 900 kronor. Den samhällsekonomiska

vinsten uppgår därmed till 19 800 kronor per ärende.

Den samhällsekonomiska vinsten kan jämföras med det resultat som Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen redovisat för samarbetssamtal sker efter remiss från domstol avseende år 1988. Enligt rapporten som "Lönar sig samarbetssamtal samhällsekonomisk studie" uppgår - en den samhällsekonomiska vinsten till 10 900 kronor. Omräknat till 1993 års priser motsvarar detta 14 600 kronor I förhållande till detta belopp är alltså den samhällsekonomiska vinsten som vi redovisar för år 1993 5 000 kronor högre ärende än i den tidigare studien för ca per år 1988. Utöver den i tabell 3 redovisade samhällsekonomiska vinsten tillkommer även andra icke kvantifierbara effekter vid samarbetssamtal. Dessa effekter har inte tagits med i tabellen. Likaså har vi inte kvantifierat några långsiktiga effekter samarbetssamtal. Vår av bedömning även dessa effekter hade kvantifierats skulle den är att om samlade nettoeffekten bli ännu större än i tabell

I omräkningen till 1993 års priser har ett index för arbetskraft använts, eftersom de huvudsakliga resursinsatserna och besparingarna i den samhällsekonomiska bedömningen består av lönekostnader.

312 Bilaga 13

Tabell 3: Samhällsekonomisk bedömning av ett vägt räkneexempel vid

Samarbetssamtal som aktualiserats domstolsremiss kronor. av Resursinsatser

- Besparingar

Samarbetssamtal som aktualiseras före domstolsförfarande

Enligt enkätsvaren enades föräldrarna i 79 procent alla ärenden av med samarbetssamtal som aktualiserades före domstolsförfarande under år 1993.2 Eftersom antalet ärenden skiljer sig väsentligt mellan kommunerna, är det svårt att göra rättvisande kommunvis en jämförelse. Skillnaderna i andel enanden mellan kommunerna är mycket stora. Mot bakgrund av de kommunvisa variationerna kan det därför vara intressant att studera ett genomsnittligt ärende för riket

med utgångspunkt från enkätsvaren, och göra en jämförelse med några

olika kommuner för att se vilka effekter besparingar uppstår som av att lyckas ena föräldrar genom Samarbetssamtal. De kommuner som studeras i det följande är Falun, Uppsala och Malmö. I Falun aktualiserades 110 ärenden före domstolsförfarande, och 12 ärenden genom remiss från domstol Av de ärenden aktualiserades som . före domstolsförfarande kunde ett rättsligt förfarande undvikas i 90 ärenden, vilket motsvarar 82 procent av ärendena.

2 I beräkningen av enandekvoten har ett antal av de kommuner som ingår i enkätundersökningen exkluderats. Orsaken är att dessakommuner har angett att man handlägger ett visst antal ärenden med samarbetssamtalföre domstolsförfarande, men inte i hur många av dessa ärenden ett rättsligt förfarande kunde undvikas.

Bilaga 13 313

I Uppsala enades föräldrarna i 67 av 70 ärenden som aktualiserades före domstolsförfarande. Detta motsvarar 96 procent av ärendena, vilket mycket hög enandekvot i förhållande till genomsnittet för är en riket. Antalet ärenden som aktualiseras genom remiss från domstol uppgick i Uppsala till 13. Av de i Malmö 20 ärenden som aktualiserades före domstolsförfarande enades föräldrarna i ll ärenden, vilket motsvarar 55 procent. Till skillnad från de flesta andra kommuner aktualiserades i Malmö fler ärenden genom remiss från domstol än före domstolsförfarande. Antalet ärenden som aktualiserades genom remiss uppgick till 47.

Tabell 4: Antal ärenden före domstolsförfarande, antal ärenden där

rättsligt förfarande kunde undvikas samt enandekvot

Antal ärenden Antal ärenden där Enandekvot före domstols- rättsligt förfarande procent förfarande kunde undvikas

Tidsmässiga resursinsatser

För de ärenden där ett rättsligt förfarande kunde undvikas, kan man

enligt enkäten utgå från att i genomsnitt pågick i riket 3,5 samtal per

ärende. Pâ motsvarande sätt kan man utgå från att i Falun, Uppsala

och Malmö pågick i genomsnitt 4,5 respektive 4,2 och 2,6 samtal per ärende. Skillnaden mellan de tre kommunerna i genomsnittligt antal

samtal per ärende var således inte helt obetydliga. Vad beträffar samtalstiden bedömdes ovan att för riket totalt tar samtalen i genomsnitt ca 1,5 timmar att genomföra och att de leds av två socialsekreterare. Förutom faktisk samtalstid bedömdes att varje socialsekreterare dessutom lägger ner i genomsnitt ytterligare 0,5 timmar per samtal för förberedelser och administration. Totalt bedömdes således samtalstiden, exklusive handledartid, uppgå till 4 timmar. Vanligtvis används vid samarbetssamtal även handledare för att diskutera vårdnadstvisten. I bedömningen för riket antogs att handledaren avsätter i genomsnitt ca 0,5 timmar per ärende.

3 Uppgifterna för riket antal ärenden före domstolsförfarande och antal ärenden om där rättsligt förfarande kunde undvikas, har räknats upp med utgángspunkti resultatet från enkätundersökningen för 79 kommuner.

314 Bilaga 13 sou 1995:79

I de tre kommunerna varierar samtalstiden relativt mycket, till stor del beroende pâ att antalet socialsekreterare som arbetar med ärendena skiljer sig åt. I Falun arbetar man alltid tvâ och tvâ i ärenden med samarbetssamtal före domstolsförfarande, i Uppsala arbetar man tvâ och tvâ i 30 procent av ärendena medan man i Malmö arbetar i stort sett bara ensam. Efter att ha kontaktat de tre kommunerna bedömer vi att i Falun uppgår den totala samtalstiden exklusive handledartid till 4 timmar, vilket är detsamma som vår bedömning för riket. I Uppsala bedöms samtalstiden omfatta 2,5 timmar, och i Malmö 2 timmar. Totalt för riket bedöms varje ärende inklusive handledartid ta i genomsnitt 14,5 timmar. Bland de tre kommunerna bedöms den sammanlagda tiden vara längst i Falun, där den i genomsnitt uppgår till 18,5 timmar. Motsvarande tid bedöms i Uppsala ta 11 timmar och i Malmö 6 timmar. Skillnaderna beror på att Falun har i genomsnitt fler samtal per ärende och använder fler socialsekreterare än Uppsala och Malmö.

Tabell 5: Ätgângen tid för samarbetssamtal före domstolsförfarande i

de ärenden där föräldrarna enas.

A B C D Genomsnittligt Tid per Handledning sammanlagd antal samtal per samtal per ärende tid per ärende

Kommunala kostnader

Kommunala kostnader kan uppskattas genom att beräkna lönekostnader, kostnader för lokaler samt förvaltningskostnader. Dessa beräknas i enlighet med den samhällsekonomiska bedömningen som redovisats ovan.

Beräkning

Lön -

Bilaga 13 315

Med en genomsnittlig lön som uppgår till 15 200 kronor per månad för en socialsekreterare, är lönekostnaden 20 700 kronor per månad

inklusive arbetsgivaravgifter m.m. motsvarande 36,4 procent. Vid

en genomsnittlig arbetstid 146 timmar per månad blir timkostnaden 142 kronor. För riket beräknas den sammanlagda lönekostnaden per ärende för socialsekreterare till ca 2 000 kronor 142 kronor per timme 14 timmar samtalstid inklusive förberedelser och administration. Vid en genomsnittlig lön motsvarande lönen för en första socialsekreterare, 17 800 kronor per månad, är lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgifter m.m. för en handledare 24 300 kronor per månad. Timkostnaden beräknas i enlighet med ovan bli 166 kronor. Om varje handledare arbetar 0,5 timmar per ärende blir den totala lönekostnaden för handledning ca 100 kronor. Om samma beräkningsgrunder används för de tre kommunerna som vid beräkningen för riket uppgår lönekostnaderna inklusive handledarkostnad för Falun, Uppsala och Malmö till 2 700 kronor respektive 1 600 kronor och 900 kronor.

Lokaler och övriga förvaltningskostnader -

I enlighet med tidigare beräknas kostnader för lokaler samt övriga för-

valtningskostnader uppgå schablonmässigt till 25 procent av lönekost-

naden för socialsekreterare. För riket blir dessa kostnader ca 500 kronor per ärende. För Falun blir kostnaderna 700 kronor per ärende, för Uppsala 400 kronor och för Malmö 200 kronor.

Tabell 6 Kommunala kostnader vid samarbetssamtal som aktualiserats :

före domstolsförfarande i de ärenden där föräldrarna enas kronor per

ärende.

316 Bilaga 13 sou 1995:79

Kommunala besparingar

De besparingar som görs i samband med att samarbetssamtal leder till att föräldrarna enas är de kostnader som annars skulle uppkomma genom att kommunen tvingats genomföra en vårdnadsutredning. I den tidigare samhällsekonomiska bedömningen uppskattades att en vârdnadsutredning i genomsnitt tar ca 40 timmar för en socialsekreterare, inklusive tid för dokumentation, utskrifter m.m. Utöver de minskade lönekostnaderna tillkommer även minskade kostnader för

lokaler och förvaltning.

Enligt enkäten enas föräldrarna i genomsnitt i samtliga kommuner i 79 procent av alla ärenden med samarbetssamtal som aktualiseras före domstolsförfarande. I Falun, Uppsala och Malmö var enandekvoten 82 procent respektive 96 procent och 55 procent. Vid beräkningen av de direkta ekonomiska effekterna multipliceras kostnaderna med dessa andelar.

Beräkning

Lön -

Vid en timkostnad 142 kronor för en socialsekreterare och en 40 timmars vårdnadsutredening blir besparingen vad gäller lönekostnaderna för ett genomsnittligt ärende i riket 4 500 kronor 142 kronor 40 timmar 0,79. Pâ motsvarande sätt blir besparingen i Falun, ° Uppsala och Malmö 4 700 kronor per ärende respektive 5 500 kronor och 3 100 kronor.

Lokaler -

Vid en schablonmässigt tillägg på 25 procent blir kostnadsbesparingen för lokaler och övriga förvaltningskostnader 900 kronor i riket 4 500 kronor 0,25 0,79. I Falun, Uppsala och Malmö blir motsvarande - ° besparing 1 000 kronor, 1 300 kronor och 400 kronor.

Bilaga 13 317 Tabell Kommunala besparingar av samarbetssamtal före dom-

stolsförfarandei de ärenden där föräldrarna enas kronor per ärende.

Slutsatser

Av räkneexemplet framgår att antalet familjer som kommer till samarbetssamtal före remiss varierar mycket mellan kommunerna. Samarbetssamtalen skall ses som ett förebyggande arbete och med den höga enandefrekvens som samtalen har uppnås goda besparingseffekter. Vad gäller kostnader beror skillnaderna mellan kommunerna i huvudsak på vilken arbetsmetod som används. En fördyrande kostnad är att samtalsledarna arbetar två och två, vilket görs i stor utsträckning i landet och som också har ifrâgasatts. Förutom arbetsmetoderna skiljer sig kommunerna vad gäller samarbetssamtalens omfattning. Falun har redovisat att de hade 110

samtal under år 1993. Det innebär separationsfrekvensen inte

att om drastiskt förändrats sedan 1990, då SCB senast beräknade barnfa-

miljers separationsrisk på kommunnivå, så går ca 60 procent av alla

barnfamiljer separerar i Falun i samarbetssamtal inom familsom jerätten. I Uppsala går motsvarande 10 procent av de separerade föräldrarna i samarbetssamtal. I Malmö när man däremot mycket få separerade föräldrar med samarbetssamtal. Ju fler separerade barnfamiljer som nås genom samarbetssamtal desto större är möjligheterna att göra såväl kommunal- som samhällsekonomiska besparingar. I tabell 8 redovisas kommunala kostnader, besparingar samt den vinst som uppstår i samband med sarnarbetssamtal före domstolsförfarande där föräldrarna enas. Av tabellen framgår att för ett genomsnittligt ärende i riket är vinsten 2 500 kronor. Motsvarande vinst i Falun och Malmö är ungefär densamma som för riket, medan i Uppsala är vinsten 4 800 kronor per

ärende. Utifrån dessa resultat går det emellertid inte att generellt uttala sig om hur stora besparingar som kan göras totalt. Besparingarnas

storlek beror på ett antal faktorer som vi inte studerat närmare här. Exempelvis har vi enbart beräknat kortsiktiga effekter. De långsiktiga

318 Bilaga 13

effekterna vet vi däremot mycket lite om. Hittills har uppföljning av samarbetssamtalen på läng sikt inte ingått som en naturlig del i socialtjänstens arbete. Detta är något som borde utvecklas framöver för att få en bättre kunskap om samarbetssamtalens effekter, och för att undvika lângdragna dornstolsförfaranden.

Tabell 8: Kommunala kostnader, besparingar samt nettovinst av samarbetssamtal före domstolsförfarandei de ärenden där föräldrarna

Bilaga 14 319

AvTAL OM VÅRDNAD OM BARN OCH

UMGANGESRATT

PARTER Barn

AVTALETS INNEHÅLL

Vi undertecknade föräldrarhar avtalat följande: barnet anförtros

vårdnaden lvardnaden om

Om barnet ll: D E bådaföräldrarnagemensamt modern fadern Barnet bor hos Boende I: D modern fadern Umgänges- rätt E umgängesrätten Vi har avtalat om umgängesrätten Vi har inte avtalat om

E för umgänget har kommitöverens i bilagatill detta avtal. Om detaljerna en Datum och föräldrarnas underskrift

SOCIALNÄMNDENSBESLUT

Socialnämndeni har med stöd av 8 § lagen barn och umgängesrätt 361/83 fastställtdettaavtal jämte bilagor. angáendevårdnadom

Datum för cualnämndens beslut och 5 protokollet i Undersknft, uamnfonydllgande och uänstestállnnng

JF70329244 l28303229U-22l357/ads

Bilaga 15 321 sou 1995:79

Utdrag ur Barn- och ungdomspsykiatriska synpunkter vårdnads- och umgängeskonflikter, föredrag hållet på vid Domstolsverkets seminarium i vårdnadsmål i Mullsjö

Torgny Gustavsson, överläkare vid barn- och ung-

av

domspsykiatriska kliniken i Växjö

Varför dras barn in och ofta så djupt och grymt i de vuxnas - konflikter vid skilsmässor Det finns naturligtvis flera orsaker. För det första: Föräldrar älskar sina barn och vill dem väl svårt inse den de just avskyr kan vara bra för barnet. att att nu För det andra: Barnen är del sina föräldrar. Jag ser mig själv en av i mina barn. Då kan jag inte föreställa mig barnet solidariskt med den andre det detsamma att del mig själv förrådde mig vore som en av till den jag avskyr. För det tredje: Barnet är del den andre. När jag känner igen en av den avskydde i mitt barn, blir det svårt att inte dra in barnet i skilsmässokonflikten att t.ex. försöka få barnet att inte vara - genom del inte likna den andre. en av, För det fjärde: Barnet med. De är också involverade i agerar separationen och spelar med i spelet, försöker skaffa sig fördelar, vinna kärlek, omtanke, närhet, frihet För det femte: Den andre är sårbar via barnet. Detta leder till att barnet kan användas.

Hur används och låter sig barn då användas i makekonflikter För

detta sker generellt, också inom äktenskap/samboförhållanden. En grundläggande sanning är: Barn älskar och behöver bägge sina

föräldrar inte nödvändigtvis sammanboende behöver få tycka - men dem, relatera till och träffa dem, lära dem, identifiera sig med om av dem, dem. De behöver få uppskatta sina inre bilder av dem. trotsa

Och de behöver få uppskattning från dem. Detta gör barn sköra i en

föräldrakonflikt. De vill tillfredsställa och hålla sig på god fot med

bägge och det kan utnyttjas. Om t.ex. i en umgängeskonflikt barnet

ogillar och uppskattar negativ information om vet att mamma pappa så kommer barnet oberoende verkligheten att ge sådan pappa, av information och givetvis vice mamma till pappa. Säger versa om alltså barnet till att hos är det dåligt, jag gråter hela pappa mamma

tiden, jag får ingen mat, längtar jämt etc, så säger det ofta mer om

vad vill höra än hur det är hos mamma. Givetvis kan man pappa om inte döma barnets utsagor generellt falska, men jag måste i den ut som situationen förälder fråga mig: Vadär det jag vill höra och hur som väl mitt barns utsagor med det. För barnet har ett starkt inre stämmer tillfredsställa föräldern/lyssnaren för att få behålla hansltvång att hennes kärlek.

322 Bilaga 15

Detta är spelets grundprincip. Jag skall beskriva sätt barn

nu tre som kan användas och låter sig användas. -

Triangulering: Barnets handlingar tolkas hela tiden och konsekvent som utsagor och ställningstaganden avseende föräldrarna och deras

konflikt. Vill jag ute på kvällen är det tecken på jag inte vara ett att trivs hemma, vill jag vara hemma visar det att jag inte känner mig fri

att göra som jag vill. Barnet kan i denna situation inte uttrycka egna uppfattningar då allt tolkas i ljuset konflikten. Detta berövar barnet av identitet och sliter i solidariteten till föräldrarna, det också men ger barnet möjlighet till utspel, att t.ex. med utpressning tvinga genom fram olika fördelar. Men barnet vill inte hamna här, det sitter i en rävsax som inte går att ta sig ur och symptom: smärta, som ger stress,

depression, överdriven vaksamhet Koalition: Barnet har hamnat i fast knytning med förälder

en en mot den andre. Barnet uttrycker och ut förälderns aggressivitet agerar mot den andre. Barnet agerar alltså ut aggressivitet mot älskad en person på uppdrag av och i en annan älskad intresse inte i persons sitt eget. Barnet sitter på någons axlar. Men det innebär barnet, att som har bägge föräldrarna inom sig, ut aggressivitet delar agerar mot

av sig själv. På detta sätt får barnet makt över och kärlek-uppskattning från sin koalitionspartner, samtidigt självdestruktivt, får

men agerar skuldkänslor och det kan bidra till utvecklandet negativ identitet. av en Sändebud: Det här är vanlig position för barn i skilsmässosituaen tioner. Det innebär skyldigheten att förmedla budskap inte alltid i verbal form och inte alltid klart uttalade och ofta halv- eller omedvetet mellan föräldrar inte kommunicerar med varandra direkt. Ofta - som

handlar det om negativa budskap, kritiska utsagor: "Säg till din

pappa att han skall minsann inte det kan också frågor: men vara "Du kan fråga din mamma mina skivor har blivit av.", var Varför får vi aldrig pengarna din håller inne, fråga som pappa honom det." Men det kan lika gärna handla om att agera ut

budskap t.ex. mammas aggressivitet mot partner. Något

pappas nya av det vanligaste är att förmedla budskap umgänget hur det om - om

skall vara, att det inte fungerar, överenskommelser skall göras,

som brytas. Barnet får ta en roll, ett det ofta inte är för ansvar som moget och framför allt inte ligger i deras eget intresse. Men de blir också

upphöjda, betydelsefulla vilket kan så kusligt. Och så finns - vara nog alltid risken att likt den romerske budbäraren bli straffad för

budskapet. Lockelsen ligger i att få makt över informationsflödet, kunna styra, utnyttja, dra fördelar, utkräva belöningar. Vad barnet

ofta då inte märker är det pris i form otrygghet, brister i av omsorg, risk för utsatthet, som det löper.

Även barn medagerar, så om är makarna-föräldrarna de som i första hand ansvarar och de primärt orsakar barnet hamnar i dessa som att

Bilaga 15 323

situationer. Å andra sidan så måste vi komma ihåg att del av allt en detta förekommer i alla familjer temporärt och i mindre omfattning.

När skilsmässo-vårdnads-umgängeskonflikter blir tillräckligt in-

flammerade och långvariga så utgör de form av barnmisshandel. en För konkret förstå vad för slags barnmisshandel det kan röra sig att

titta misshandel utifrån de olika perspektiv,

om kan man tre som

barnläkaren Lars H Gustavsson brukar anlägga: förlust, exploatering,

förslavning. Förlust: Att barnet förorsakas viktiga förluster kan ses som en form

misshandel. Det kan handla yttre förluster alltifrån att få av om träffa förälder, leksaker lämnas ut utpressning för att en som som barnet skall komma till umgänge, förluster kamrater, miljö som av tycker fâr komma till till inre förluster som man om men möjligheten tycka alla delar sig själv eller förlust av att om av förutsägbarhet i livet. Med det barnet utnyttjas för sådant som

Exploatering: menas att

inte ligger i dess eget intresse t.ex. att vara sändebud mellan -

föräldrar, stå för kritik och aggressivt agerande mot en älskad

att få trösta och sin förälders förälder. person, att vara Förslavning: Barnet förtrycks med eller utan våld. Det är t.ex. -

slagfält och segertrofé i föräldrarnas strid, det tillåts inte

slagträ, uttrycka känslor, åsikter, vilja. Dessutom försiggår ett inre egna egen förtryck, barnet tvingas ta ställning för och emot sina egna inre när

älskade föräldrar och därmed måste dela sitt eget jag i

bilder av upp vit god sida och svart ond, borde inte kan förskjutas. en en som men Nu skall sägas att alla barn i denna mening då och då är utsatta för

tål misshandel under korta perioder och i mild form, och det finns

och

också i de beskrivna situationerna ibland positiva drag. Många barn

i lite äldre åldrar tycker t.ex. synd sina föräldrar när de skiljs och om vill då få kan kännas bra. Att i viss mån

hjälpa till. Att ta ansvar vara

förälder för sin kan kännas fint för en tonåring under en som pappa tid, när det krisar för Men då är det inte fråga om expappa.

ploatering.

Hur då barnet skilsmässor reagerar De blir ledsna, oroliga, får ont i sover dåligt. De känner sig magen, ofta övergivna. Föräldrarna har ofta inte tid och ork med barnen mitt

i sin kris. Mindre barn lider kanske mer av förlusterna. egen

ändras, miljö blir annorlunda, god stämning Dagsrutiner som som en försvunnit, förutsägbarhet går förlorad. Saknaden när

som som föräldrar försvinner och det går lång tid mellan ses. Och fjorton man lång tid för femâring. Det kanske kan jämföras med dagar är t.ex. en månader för Äldre barn lider mer av bråken, förfyra en vuxen. kastelsen den andre, tystnaden, det outsagda, den hemska stämav Men också inte förstå orsak och verkan i det som sker. ningen. av att

324 Bilaga 15

Och de längtar efter den frånvarande. I förpuberteten med sitt ofta

starka rättspatos blir barnen ofta och hätska den förälder arga mot som de uppfattar har förbrutit sig den tar steget att gå, den hittat - som som en annan e.d. Och då kan de hamna i den otäcka situationen de att säger sig: "Jag skall aldrig bli pappa" det är de redan som - men och de förkastar alltså del sig själva, vilket kan bidra till en av självförakt och negativ identitet. Tonåringen tycker ofta synd mer om sina föräldrar. I alla fall efter det att pubertetens stormar lagt sig där kan annars upptäckten att föräldrarna fortfarande har sexliv av ett vara omskakande och upprörande. Men sedan har tonåringen börjat distansera sig, ser att föräldrarna har ett eget liv, och kan t.o.m. se positivt på skilsmässa. Genomgående är barn har svårt och lider att av

att ta ställning mellan föräldrar. De är angelägna rättvisa och kan

om kanske ta på sig för det i vårdnadsansvar och umgängessammanhang. När de tar ställning gör de det för att de på något sätt känner sig

tvingade. Och hos många, många finns länge efter, kanske tio år efter

skilsmässan, en längtan att föräldrarna skall återförenas. De flesta barn kommer över sina föräldrars skilsmässa och gör det

utan psykiska problem. Detta gäller oberoende förälder har av om en vårdnaden eller det är vårdnad, det gäller oberoende om gemensam av om man har konventionellt umgänge eller växelvis boende, så kallad delad vård. Det finns kanske t.o.m. tecken tyder på barn som att som bor växelvis hos föräldrarna mår bäst. Det förutsätter goda

samarbetsmöjligheter föräldrarna emellan, och egentligen är det

kanske det som ger utslaget.

När striderna omkring vårdnad och umgänge blir långa och

destruktiva så far dock barnen illa och får psykiska Det symptom. finns inget specifikt sätt barn i dessa

som reagerar sammanhang.

Det generella reaktionsmönstret vid kriser är regression, dvs. går man

utvecklingsmässigt tillbaka och reagerar på ett barnsligare sätt.

Saknad, sorg och ångest är grundtemat. De kan sedan sig många ta olika uttryck. Depressivitet hos små barn är sätt då ett att reagera, barnen blir oroliga, lätt och oglada, tänker på eller gör suicidarga

handlingar. En klinisk erfarenhet är att självmordshandlingar hos barn under puberteten ofta har med allvarliga och komplicerade skilsmässohot att göra. Ett annat kliniskt intryck är att tvångssymptom fobier,

-

ritualhandlingar, tvångstankar hos förpubertetsbarn ofta är för-

-

knippad med skilsmässohot. Symboliskt kanske kan det så att

man se

barnet tvångsmässigt försöker hålla sammanfallande tillvaro i

en ordning eller förskjuter sin ångest för det verkliga sönderfallet till något overkligt och kanske mindre hotande. Man har dessutom kunnat konstatera att barn söker på som barnpsykiatrisk klinik i högre frekvens än genomsnittet har skilsmässo-

erfarenheter, och att barnen Skå på 50-talet och barn skoldag-

hem 80-talet oftare lever i skilsmässoförhållanden. En typ av symptom som man förutom de nämnda ofta hos barn lever - - ser som

Bilaga 15 325

under trycket svåra vårdnads- och umgängekonflikter, är en

av

självbegränsande försiktighet. Barnet kontrollerar sig och är ständigt medvetet hur det beter sig och vaktar på sina uttryck för känslor

om

och uppfattningar. Risken med sådan älvinskränkning är att barnet

en

utvecklar rädsla för och oförmåga till känslouttryck, eftersom

en sådana inte får stå för sig själva utan fått vidgad, tolkad betydelse. en Pá längre sikt är riskerna med dåliga skilsmässor där barnen drabbas,

de får skadat förhållande till antingen sin egen könsidentitet att ett eller till det andra könet och att deras på och modell för egen syn

parbildning och eget föräldraskap blir skadat. Det är ytterligare ett

kliniskt intryck, har visst vetenskapligt stöd, att föräldrar till barn som

med psykiska problem i hög utsträckning har komplicerade och dåligt genomförda skilsmässor erfarenhet från sin egen barndom.

som Då skulle det alltså så vanlig skilsmässa visserligen är vara att en för barnet tillhör de livets kriser som vi normalt är smärtsam men rustade att klara att utdragna, hätska skilsmässor av, men

dels är ett starkt lidande medan de pågår, dels riskerar att ge barnet psykiatriska problem, dels också riskerar att skada barnets möjligheter till egen parbildning och eget föräldraskap och alltså drabbar nästa generation.

Vilka rättigheter borde barn då ha i dessa sammanhang vilka viktiga -

skall barnpsykiatrisk synpunkt ta, när vårdnads- och

hänsyn man ur

umgängesfrågan skall lösas Några olika grundperspektiv kan

anläggas:

Självklart är det barnets bästa som skall vara avgörande. Det är

-

vill frågetecken för det. För barnets bästa så självklart att jag sätta ett

alltid två sarmnanlevande och samverkande föräldrar. Andra är

situationer har alltid nackdelar och problem. Just detta förhållande att

alltid innebär problem kan bli till ett hinder att hitta den för skilsmässa lösningen" eftersom varje lösning kan kritiseras. "Det barnet bästa -

bästa blir det godas fiende." I stället kan man applicera ett något annorlunda perspektiv, minnesregel och hellre tala om "den

en annan dåliga lösningen". Nackdelar finns det alltid, är de mindre, minst var när överväger fördelarna

grundläggande perspektiv utgår från föräldrarnas förmåga

Ett annat -

barnets behov framför sina Det skall alltså inte att prioritera egna.

mitt behov att ha barnet avgör. Jag skall ha förmågan vara vuxna som det krävs, åsidosätta bekvämlighet, egna önskemål, egna att, när egen barnets behov så kräver utan att bitterhet och besvikelse känslor, när -

skall drabba barnet. Det innebär givetvis inte att jag som förälder

mig platt för barnets önskemål. Barns behov är inte liktydiga lägger får bestämma och makten. I det här sammanhanget är med att barn ta understryka barnets vårdnad och vård inte har med det viktigt att att rättvisa mellan föräldrar att göra och heller inte kan utgöra belöning, eller bestraffning för hur makarna betett sig mot

kompensation

326 Bilaga 15

varandra. Även make

en som betett sig förolämpande kan vara en god

förälder, en hustru som blir övergiven är inte självklart den lämpligaste mamman. Och den förälder som skulle gå under hon/han om inte fick barnet, är definitivt inte den bästa där blir barnet till - mer för föräldern än tvärtom. Ett tredje perspektiv på vad barns rätt kräver är barn alltid - att behöver bägge sina föräldrar. Bäst tillgodoses detta behov barnet om får träffa föräldrarna tätt, i vardagssituationer och föräldrarna bor att nära varandra. Sedan kan omständigheter ställa särskilda krav, t.ex. på glest umgänge, korta träffar eller skydd tredje part. Men alla av barn behöver levande realistisk bild även den förälder det inte en av bor hos. Det allra minimalaste, som barnet kräver är rätten att tycka om sina inre bilder av den förälder det inte träffar. som Det fjärde perspektivet jag vill peka på är tidsaspekten. Barns rätt kräver att tvisten avgörs med minsta möjliga tidsutdräkt. Det kan alltså rent av vara så att den minst dåliga lösningen är går att en som åstadkomma nu gentemot med fler fördelar mäste få anstå. en som

Tidsaspekten innebär dessutom, att beslut hur vårdnads- och

om

umgängesregler skall se ut måste ta hänsyn till barns tidsupplevelse.

Ofta kan konventionella umgängesintervaller helt fel det lilla vara ur

barnets utgångspunkt. Det tar för lång tid emellan, är för kort för

att bygga upp trygghet och kontakt och t.ex. är ett sommarumgänge ofta för länge att vara ifrån sin trygga huvudvårdare. Jag är naturligtvis medveten om att dessa perspektiv kan stå i konflikt med varandra, men jag att de alla är viktiga att väga menar ihop när man avgör ett vårdnads- och umgängesmål, kanske i den

ordning jag angivit.

Man skulle kunna lägga till ett femte perspektiv på vad barnet behöver: att föräldrarna inte tar sin sak till domstol. Det finns få nog saker som är så destruktiva för samarbete och ömsesidig förståelse som en vârdnads- och/eller umgängesprocess. Man låser fast sig, uttalar alla de nedsättande saker kan hitta den andre, blir man om utredd och stämplad.

Utifrån dessa perspektiv skulle jag vilja några synpunkter på vad ge jag tycker rättsapparaten skulle kunna göra. För det första skulle jag vilja att advokater generellt lade se sett ner mycket kraft och energi att få föräldrarna att i godo, att enas advokaten nästan skulle talesman för den andre agera som parten, att hjälpa sin klient att barnets behov bortom den kränkthet, se vuxnes särade stolthet, bitterhet, misslyckandekänslor och Att advokaten sorg. inte med sin klient överväger strategier för att vinna över den andre

vilket oftast blir över barnet, utan möjligheterna och strategin för att

samverka med den andre. Och jag skulle vilja att domstolarna se generellt försökte göra så lite som möjligt, dvs. inte begär utredningar, där sådana inte kan förmodas tillföra viktig information, ny

Bilaga 15 327 sou 1995:79

inte har långa muntliga förhandlingar, där parterna samlar glödande kol varandras huvuden, då det inte är oundgängligen nödvändigt för

domstolen skall förstå villkoren för barnet. Och jag skulle önska att domstolarna hade möjligheten, att låta bli att ta upp samma mål om att

och igen, det inte finns belägg för att avgörande nya fakta

om om

tillkommit. Dä kan kanske föräldrarna-parterna tycka att de inte blivit

hörda, deras sak prövats ofullständigt och att rättssäkerheten är i att

fara. Det resonemanget utgår alltid ifrån ett vuxet perspektiv. Det är

de behov höras, behov rättssäkerhet som prioriteras. vuxnas att av Barnets behov och vad barnets rätt kräver är annorlunda.

d v80 ° ê g

å M ,53

u°cÃ0$

utredningar

Statens 1995

offentliga

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Del A och Del B. 26

Avgifter inom handikappområdet.35 IT-kommissionensarbetsprogram 1995-96.68 Kompetens och kunskapsutveckling om yrkes- - Justitiedepartementet roller och arbetsfältinom socialtjänsten. 58

Ohälsoförsäkringoch Samhällsekonomi Pensionsrättigheter och bodelning. 8 olika aspekter modeller, finansiering Nya konsumentregler.l l och incitament.59 IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. Kvinnofrid. Del A+B. 60 Förslag till nya samverkansformer. 32

Ersättning för ideell skadavid personskada.33 Kommunikationsdepartementet

Sambandet Redovisning Beskattning.43 - Samordnadoch integreradtågtrafik Aktiebolagetsorganisation.44 Arlandabananoch i Mälardalsregionen.25 Tvângsmedelenligt 27 och 28 kap. RB Älvsäkerhet.40 samt polislagen.47 Framtidsanpassad Gotlandstrañk. 42 Godtrosförvärvav stöldgods 52 EG-anpassade körkortsregler. 48 Näringslivetstvistlösning. 65 Klimatförändringari trañkpolitiken. 64 Polisens användningav övervakningskamerorvid Allmänna kommunikationer för alla 70 förundersökning.66 -

Vårdnad,boendeoch umgänge.79 Finansdepartementet

Utrikesdepartementet Grön diesel miljö- och hälsorisker. 3 - Lángtidsutredningen1995.4 Lagen om vissa internationellasanktioner Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar. 9 en översyn. 28 - Översyn skattebrottslagen.10 Röster EU:s regeringskonferens av om Mervärdesskatt Nya tidpunkter för hearingmed organisationsföreträdare, debattörer - - redovisningoch betalning. 12 och forskare. 77 Förmåneroch sanktioner en samlad redovisning.36 - Försvarsdepartementet Prognoseröver statens inkomsteroch utgifter. 49

Förmåneroch sanktioner Muskövarvetsframtid. 6 utgifter för administration.56 - Analys av Försvarsmaktensekonomi. 13 Översyn skattereglernaför stiftelseroch ideella av Ett säkraresamhälle.19 föreningar. 63 Utan stannar Sverige. 20 Naturgrusskatt, m.m. 67 Staden vatten utan vatten. 21 Betaltjänster.69 Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne.22 Lägenhetsdata.74 Brist elektronikkomponenter. 23

GasmolnlamslårUppsala. 24 Utbildningsdepartementet

Civilt bruk av försvarets resurser - Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial regelverken, erfarenheter,helikoptrar. 29 yrkesutbildning. 38 Samverkanför fred. Den rättsliga regleringen.53 Allmän behörighet för högskolestudier.41 Svenskainsatserför internationell katastrof-och Förslag om ett internationelltflygsäkerhetstlyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. 72 universiteti Norrköping-Linköping. 57

Socialdepartementet Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för

antagningtill Universitetoch högskolor. 71 Vârdenssvåraval. Ett aktiebolagför servicetill universitetoch slutbetänkande Prioriteringsutredningen.5 av högskolor m.m. 73 Könshandeln.15

Socialtarbete mot prostitutioneni Sverige.16 Arbetsmarknadsdepartementet

Homosexuellprostitution. 17 Arbetsföretag En ny möjlighet för arbetslösa.2 Underhâllsbidrag och bidragsförskott, - Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa.7

Statens offentliga utredningar 1995

Systematisk förteckning

Kompetensför strukturomvandling.34 Somereflections on SwedishLabour Market Policy. 39 Någrautländskaforskares syn svensk arbetsmarknadspolitik.39 Effektivare styrningoch rättssäkerhet iasylprocessen.46 Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.55 Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv.75 Arbetetill invandrare.76

Kulturdepartementet Konst i offentlig miljö. 18 Várt dagligablad Pstödtill svenskdagspress.37 - Näringsdepartementet Ett renodlatnäringsförbud.l Ny Elmarknad + Bilagedel.14 Elförsörjning i ofred. 51 Den svenska rymdverksamheten.78

Civildepartementet Regionalframtid + bilagor. 27 Myndighetsutövningvid medborgarkontor.61

Miljödepartementet Alkylat och Miljöklassning av bensin.30 Ett vidareutvecklatmiljöklassystemi EU. 31 Grundvattenskydd.45 Kunskapsläget kärnavfallsomrádet1995.50 Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat och kommun. 54 Ett renat Skåne. 62

1995 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ett renodlat näringsförbud.N. 40. Älvsäkerhet. K. . Arbetsföretag En ny möjlighetför arbetslösa. A. 41. Allmän behörighetför högskolestudier.U. . - Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K. Grön dieselmiljö- och hälsorisker.Fi. 42. . Lángtidsutredningen 1995.Fi. 43. Sambandet Redovisning Beskattning.Ju. . - Vårdenssväraval. 44. Aktiebolagets organisation.Ju. . slutbetänkandeav Prioriteringsutredningen.S. 45. Grundvattenskydd.M.

Muskövarvets framtid. Fö. 46. Effektivare styrningoch rättssäkerhet . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. i asylprocessen. A. . Pensionsrättigheter och bodelning. Ju. 47. Tvångsmedelenligt 27 och 28 kap. RB . Fullt ekonomisktarbetsgivaransvar. Fi. samt polislagen.Ju. ..Översyn av skattebrottslagen. Fi. 48. EG-anpassade körkortsregler. K.

Nya konsumentregler.Ju. 49. Prognoser över statens inkomster och utgifter. Fi. . Mervärdesskatt Nya tidpunkterför 50. Kunskapslägetpá kärnavfallsomrâdet1995.M. . redovisningoch betalning.Fi. 51. Elförsörjning i ofred. N.

13. Analys av Försvarsmaktensekonomi. Fö. 52. Godtrosförvärv av stöldgods Ju.

.Ny Elmarknad+ Bilagedel.N. 53. Samverkan för fred. Den rättsliga regleringen.Fö.

l5. Könshandeln.S. 54. Fastighetsbildning en gemensam uppgift för stat - 16.Socialtarbetemot prostitutioneni Sverige.S. och kommun. M.

l7, Homosexuell prostitution. 55. Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden.A.

18 Konst i offentlig miljö. Ku. 56. Förmåneroch sanktioner . Ett säkraresamhälle.Fö. utgifter för administration.Fi. . - 20. Utan stannar Sverige.Fö. 57. Förslag om ett internationellt flygsäkerhets-

21. Stadenpá vattenutanvatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping. U.

22. Radioaktiva ämnen slår ut jordbruk i Skåne. Fö. 58. Kompetensoch kunskapsutveckling om yrkes- - 23. Brist elektronikkomponenter.Fö. roller och arbetsfältinom socialtjänsten.

24. Gasmolnlamslâr Uppsala.Fö. 59. Ohälsoförsäkringoch samhällsekonomi

25. Samordnadoch integreradtågtrafik pá olika aspekter modeller, finansiering - Arlandabanan och i Mälardalsregionen. K. och incitament. S.

26. Underhállsbidragoch bidragsförskott, 60. Kvinnofrid. Del A+B.

Del A och Del B. S. 61. Myndighetsutövning vid medborgarkontor.C.

27. Regionalframtid + bilagor. C. 62. Ett renat Skåne. M. 28. Lagen vissa internationellasanktioner 63. Översyn skattereglerna för stiftelseroch ideella om av en översyn. UD. föreningar. Fi. - 29. Civilt bruk av försvarets resurser 64. Klimatförändringari trafikpolitiken. K. regelverken, erfarenheter,helikoptrar. Fö. 65. Näringslivetstvistlösning.Ju.

30. Alkylat och Miljöklassning av bensin.M. 66. Polisensanvändning av övervakningskameror vid

31 Ett vidareutvecklat miljöklassystemi EU. M. förundersökning.Ju. . 32. IT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. 67. Naturgrusskatt, m.m. Fi.

Förslagtill nya samverkansformer.Ju. 68. lT-kommissionensarbetsprogram 1995-96.SB.

33, Ersättning för ideell skada vid personskada.Ju. 69. Betaltjänster.Fi.

34.Kompetens för strukturomvandling.A. 70. Allmänna kommunikationer för alla K. - 35. Avgifter inom handikappomrádet.S. 71. Behörighetoch Urval. Förslagtill nya regler för

36, Förmåneroch sanktioner en samladredovisning. antagningtill Universitetoch högskolor. U. - Fi. 72. Svenskainsatser för internationell katastrof-och

37, Vårt dagligablad stöd till svenskdagspress.Ku. flyktinghjälp. Kartläggning,analysoch förslag. - 38. Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial Fö. yrkesutbildning.U. 73. Ett aktiebolag för servicetill universitet och

39.Some reñections on SwedishLabour Market högskolor m.m. U.

Policy. A. 74. Lägenhetsdata. Fi.

Några utländskaforskares syn svensk 75. Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv. A.

arbetsmarknadspolitik.A. 76. Arbete till invandrare.A.

Statens 1995

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

77. Rösterom Eüzs regeringskonferens hearing med organisationsföreträdare, debattörer och forskare.UD. 78. Den svenska rymdverksamheten. N. 79. Vårdnad,boendeoch umgänge. JU.