Några folkbokföringsfrågor
Hänvisat till av
- Prop. 1997/98:9: Skydd för förföljda personer, Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m., avsnitt 3, 4.1, 12, 82 och 93
- Prop. 1999/2000:6: Förmånsbeskattning av miljöbilar, m.m., avsnitt 2.16
- Prop. 2000/01:79: Stöd till brottsoffer Prop. 2000/01:79
- Prop. 2000/01:95: Lag om vägtrafikregister, m.m. Prop. 2000/01:95, avsnitt 30
- SOU 2021:57: Om folkbokföring, samordningsnummer och identitetsnummer, avsnitt 13.3.1
- SOU 2025:23: Ersättningsregler med brottsoffret i fokus, avsnitt 7.5.4
- SOU 1998:162: Vägtrafikregistrering, avsnitt 260
- SOU 1998:40: Brottsoffer vad har gjorts? : vad bör göras? : betänkande, avsnitt 3 och 10.7
- Ds 2013:47: Skydd av personuppgifter för hotade och förföljda personer, avsnitt 3.3
- Dir. 2001:107: Skydd av bevispersoner m.fl.
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2015
Några
folkbokföringsfrågor
S U 1996:68 Betänkande av Utredningen om Vissa folkbokföringsfrågor
15°
/rlv
Statens offentliga utredningar
WW 1996:68
W Finansdepartementet
Några
folkbokföringsfrågor
Betänkande av
Utredningen om vissa folkbokföringsfrágor
Stockholm 1996
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90
Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställashos: Regeringskanslietsförvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 24 81
Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-20263-8 Stockholm 1996 ISSN 0375-250X
Till statsrådet Thomas Östros
Regeringen beslutade den 29 juni 1995 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över lagen 1991:483 om fingerade personuppgifter samt vissa frågor med anknytning till folkbokföringslagen 1991:481. Samma dag förordnades hovrättsrådet Björn Karlsson som särskild utredare. Som experter förordnades fr.0.m. den 1 september 1995 avdelningsdirektören Marie Ahlqvist Bresle, avdelningsdirektören Aimee Jillger, kammarrättsassessom Anita Linder och kammarrättsassessom Birgitta Pettersson. Utredningen, som antagit namnet Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor, överlämnar härmed betänkandet Några folkbokföringsfrágor. Utredningen har därmed avslutat sitt arbete.
Jönköping i april 1996.
Björn Karlsson
Innehåll
Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Författningsförslag 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i lagen 1991:483 om fingerade
personuppgifter 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Förslag till Lag om ändring i folkbokföringslagen
1991:481 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken 35 . . . . . . . . . . . 4. Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen 1980: 100 36 . . . . 5. Förslag till Lag om ändring i namnlagen 1982:670 39 . . . . . . 6. Förslag till Lag om ändring i hälso- och sjukvårds-
lagen 1982:763 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7. Förslag till Lag om ändring i äktenskapsbalken 42 . . . . . . . . . . Förslag till Lag om ändring i begravningslagen
1990:1144 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9. Förslag till Lag om ändring i lagen om folkbokförings-
register 1990:1536 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10. Förslag till Lag om ändring i lagen 1995:743 om
aviseringsregister 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11. Förslag till Förordning om ändring i folkbokförings-
förordningen 1991:749 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12. Förslag till Förordning om ändring i polisregister-
kungörelsen 1969:38 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13. Förslag till Förordning om ändring i förordningen
1970:517 om rättsväsendets informationssystem 53 . . . . . . . . . . 14. Förslag till Förordning om ändring i kungörelsen 1969:123
om äktenskapscertiñkat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
15. Förslag till Förordning om ändring i förordningen
1995:328 om totalförsvarsplikt 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
2 Sekretess m.m.
2.1 Offentlighet huvudregeln inom folkbokföringen . . . . . . .
2.2 överväganden och förslag
2.2.1 Nivån folkbokföringssekretessen . . . . . . . . . . 2.2.2 Sekretess för adressuppgifter . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Sekretess för elevadresser m.m. . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Särskild forumregel när uppgift om hemvist
skyddas av sekretess
3 Sekretessmarkeri ng "skyddad adress "
l Skatteförvaltningens rutiner för sekretessmarkering
3 2 överväganden och förslag
. 3.2.1 Användning av sekretessmarkering
3.2.2 Sekretessmarkering och folkbokföring
lägenhet 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
4 Kvarskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund
4. 1 1 Kort om kvarskrivning 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Hot m.m. som kan grunda kvarskrivning
4.2 överväganden och förslag
4.2.1 Skall kvarskrivningen förändras i grunden
4.2.2 Effekter av kvarskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.3 Förföljelse som kan grunda kvarskrivning 107 . . . . . . 4.2.4 Kvarskrivning och besöksförbud 111 . . . . . . . . . . . . 4.2.5 Sekretess räcker i de flesta fall 112
4.2.6 Endast effektiva kvarskrivningar 114 . . . . . . . . . . . . 4.2.7 Beslutande myndighet 115
4.2.8 Skattemyndigheten hjälper den kvarskrivne . . . . .
Kort bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Varför id-byte 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Förutsättningar för id-byte 1 dagsläget 121 . . . . . . . . i 5.2 Rikspolisstyrelsens utvärdering 122 . . . . . . . . . . . . . . . . .
5.3 överväganden och förslag 124
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Komplikationer vid id-byte 124 i . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Id-byte endast då allvarligt brott befaras 136 . . . . . . . 5.3.3 Först kvarskrivning 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . j 5.3.3.1 Typiska fall id-byte 142 av . . . . . . . . . . . . 5.3.3.2 Typfallen och praxis 146 . . . . . . . . . . . . . . 5.3.4 Andra omständigheter som utesluter id-byte 148 . . . . . 5.3.5 Id-byte endast för bestämd tid 150 . . . . . . . . . . . . . 5.3.6 Ansökan och beslut om id-byte 153 . . . . . . . . . . . . 5.3.7 Utökad rätt för RPS att avslå framställningar
om id-byte 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.8 RPS får inhämta sekretessbelagt material 159 t . . . . . . i 5.3.9 Registreringen av fingerade uppgifter 161 . . . . . . . . . t 5.3.1O RPS:s uppgift att hjälpa den enskilde efter
id-byte 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.ll Medgivande till id-byte upphör 165 . . . . . . . . . . . . 5.3. 12 Ingen ekonomisk ersättning vid id-byte 168 . . . . . . . .
6 Folkbokföring av nyfödda barn vars föräldrar inte är
folkbokförda 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Folkbokföringen registrerar alla födslar 171 . . . . . . . . . . . .
6.2 överväganden och förslag 172
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Moderns folkbokföring styr 172 . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Barnet kan senare få hemvist i landet 174 . . . . . . . . .
Folkbokföring av familjehemsplacerade barn m.m. . . . . .
7.1.1 Olika typer av omhändertagande 177 . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Allmänt om barns bosättning 180 . . . . . . . . . . . . . . 7.1.3 Folkbokföringens betydelse för olika förmåner
vid omhändertagande 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7.2 överväganden och förslag 185
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Utgångspunkter 185 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.2 Vård i hem för vård eller boende 186 . . . . . . . . . . . 7.2.3 Folkbokföring vid familjehemsvistelse 187 . . . . . . . .
Födelsehemon 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bakgrund 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.1 Äldre förhållanden 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Nuvarande ordning 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8.2 överväganden och förslag 194
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Registrering av ursprunglig hemort i
folkbokföringen 194 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Skall födelseort eller födelsehemort registreras 197 . .
Samordningsnummer i stället för personnummer till
personer som inte är folkbokförda 201 . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Bakgrund 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.1 Inledning 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.2 Allmänt om behovet av personnummer 203 . . . . . . . . 9.1.3 Närmare om personnummer för icke
folkbokförda 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1.4 Identitetskontrollen m.m. 210 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Personnummerutredningens förslag 212 . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Yttranden över Personnummerutredningens förslag 218 . . . . . 9.3.1 Förslaget att begränsa personnummer-
tilldelningen 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.2 Nya områden för personnummertilldelning 220 . . . . . Nordiska jämförelser
sou 1996:68
9.4.1 Det norska systemet 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.2 Danmark 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.3 Finland 225 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9.5 överväganden och förslag 225
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.1 Enhetlig personbeteckning 225 . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.2 Personnumret bör ersättas 227 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.3 ldentifieringskravet 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.4 Samordningsnumret och uppgiftsregistreringen 233
10 Överklagande inom folkbokföringen 237
m.m. . . . . . . . . . . . 10.1 Gällande ordning för överklagande 237 . . . . . . . . . . . . . . . l0.1.l Folkbokföringslagen 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.l.2 Vissa familjerättsliga beslut m.m. 239 . . . . . . . . . . .
10.1.3 Överklagande på beskattningsonlrådet 241
. . . . . . . . 10.1.4 Nya regler om prövningstillståndi kammarrätt 242
10.2 överväganden och förslag 245
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.l RSV:s rätt att överklaga 245 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Den kommunala överklaganderätten 247 . . . . . . . . . . 10.2.3 Beslut om personnummer och samordnings-
nummer 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10.2.4 Överklagande vårdnadshavare 251
av . . . . . . . . . . . 10.2.5 Tvåpartsprocess inom folkbokföringen 256 . . . . . . . . lO.2.6 Prövningstillstándi folkbokföringsmål 258 . . . . . . . .
lO.2.7 Överklagandeordningen i namn- och vårdnads-
ärenden m.m. 259 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lO.2.8 Författningsändringarna 261 . . . . . . . . . . . . . . . . .
11 Kostnader m.m. 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Ekonomiska konsekvenser av förslagen 263 . . . . . . . . . . . . 11.2 Generella utredningsdirektiv 265 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12 Kommentarer till lagförslagen 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Lagen om fingerade personuppgifter 267 . . . . . . . . . . . . . .
12.2 Folkbokföringslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Föräldrabalken 12.4 Sekretesslagen 12.5 Namnlagen 12.6 Hälso- och sjukvårdslagen
12.7 Ãktenskapsbalken
12.8 Begravningslagen 12.9 Lagen om folkbokföringsregister 12.10 Lagen om aviseringsregister
Några i betänkandet använda förkortningar
folkbokföringslagen 1991:481 Fbfprop. propositionen l990/9l:l53 Folkbokföringslag FiL lagen 1991:483 om fingerade personuppgifter id-byte användning av fingerade personuppgifter LVU lagen l990z52 med särskilda bestämmelser vård om av unga prop. proposition RFV Riksförsäkringsverket RPS Rikspolisstyrelsen RSV Riksskatteverket RÅ Regeringsrättens årsbok SekrL sekretesslagen 1980:100 SoL socialtjänslagen 1980:620 stycket
ÅåSOU
1996:68 13
Sammanfattning
Utredningens förslag
Skyddet inom folkbokföringen mot personförföüelse
Adresser och andra folkbokföringsuppgifter som finns hos olika myndigheter kan användas som ett led i personförföljelse. Med hjälp t.ex. av en adressuppgift kan en förföljare spåra upp en annan person för att utöva hot eller våld. I första hand är det sekretess som skall skydda mot förföljelse som sker med hjälp av personuppgifter hos myndigheter. Sekretesskyddet förstärks genom ett system med s.k. sekretessmarkering "skyddad adress". En sekretessmarkering läggs in i folkbokföringsregistren när man befarar att en person kan bli utsatt för förföljelse om uppgifter om henne eller honom röjs. l dagsläget har cirka 6 000 personer sekretessmarkering. Undantagsvis kan det visa sig att sekretess inte räcker för att skydda en person. Kvarskrivning eller användning av fingerade personuppgifter Id-byte kan då aktualiseras. Kvarskrivning, som beslutas av skattemyn- - digheten, innebär att en person är bosatt en annan plats än där hon eller han är folkbokförd. Bostadsadressen för den kvarskrivne registreras inte inom folkbokföringen. Den är inte heller tillgänglig för myndigheter eller enskilda. Id-byte kan ske endast då den befarade förföljelsen är av särskilt allvarlig art. Vid id-byte, som endast kan medges av domstol, har personen i fråga bl.a. bytt namn och personnummer. Kvarskrivning och id-byte har visat sig vara mycket effektiva skyddsåt-
gärder. Åtgärderna har dock negativa konsekvenser som drabbar den som
behöver skyddas. Även myndigheter och tredje kan drabbas. Ungefär man 150 personer är för närvarande kvarskrivna medan cirka 30 personer har medgivits id-byte.
14 Sammanfattning
Den sekretess som råder inom folkbokföringen och hos olika myndigheter är, enligt utredningens mening, nästan alltid en tillräcklig skyddsåtgärd vid befarad personförföljelse. Utredningen föreslår därför inte några förändringar av det grundläggande sekretesskyddet för adresser och andra uppgifter som utgår från folkbokföringen. På skolområdet bör dock sekretessen stärkas. I dagsläget är situationen den att adresser som kan hållas hemliga inom folkbokföringen oftast är offentliga inom grund- och gymnasieskolan. Eftersom många personer som riskerar förföljelse har barn i skolåldem, kan en förföljare nå sitt offer genom adressuppgiften hos skolan. Utredningen föreslår att en motsvarighet till folkbokföringssekretessen införs i första hand i grund- och gymnasieskolan. Innan kvarskrivning och id-byte tillgrips måste man ha analyserat varför sekretess och sekretessmarkering inte räcker som skydd. Utredningen föreslår att detta klargörs bättre än vad som nu är fallet. Det bör också tydliggöras att kvarskrivning och id-byte är verkningsfulla åtgärder endast om den enskilde är beredd att lägga om sin livsföring. I ganska stor utsträckning är en persons rättigheter och skyldigheter i samhället knutna till folkbokföringsorten. De negativa konsekvenserna vid kvarskrivning beror att den kvarskrivne är folkbokförd en annan ort än där hon eller han vistas. Utredningen föreslår att den kvarskrivne, genom en ändring i hälso- och sjukvårdslagen, ges rätt till fullständig sjukvård i vistelselandstinget. Att det införs sekretess skolområdet är också särskilt betydelsefullt för personer som är kvarskrivna. l övrigt anser utredningen att svårigheterna vid kvarskrivning kan bemästras utan särskild lagreglering. Berörda myndigheter måste dock vara beredda att hjälpa den kvarskrivne till rätta. Id-byte är det tredje steget den trappa av skyddsåtgärder som inleds med sekretess och fortsätter med kvarskrivning. När det gäller arten av förföljelse som kan grunda id-byte föreslår utredningen endast smärre justeringar. Även fortsättningsvis skall stor restriktivitet råda när det gäller att medge id-byte. Id-byte får ske endast om kvarskrivning och andra skyddsåtgärder är otillräckliga. Utredningen betonar särskilt att domstolen måste vara klar över varför andra skyddsåtgärder är otillräckliga innan ett
Sammanfattning
id-byte medges. Om den enskilde kan skyddas utan id-byte är det nämligen till stor fördel för henne eller honom. I dagsläget kan id-byte medges för högst fem år. I olika sammanhang har det förts fram krav ett permanent identitetsbyte. Utredningen har bedömt att det nuvarande tidsbestämda id-bytet bör behållas. Om det behövs kan id-byte efter förnyad prövning medges för mer än en period. Ett permanent byte kan bl.a. medföra att skyddsåtgärden kommer bestå att trots att hotet har upphört. Det är enligt utredningens mening till nackdel både för den enskilde, myndigheterna och tredje man. När det gäller ansöknings- och beslutsförfarandet vid id-byte föreslås inga större förändringar. Även i fortsättningen skall det i första hand ankomma Rikspolisstyrelsen RPS att ansöka id-byte vid Stockholms om tingsrätt. Utredningen vill dock RPS utökad rätt avslå framge en att ställningar om id-byte. Om det inte är sannolikt att den enskilde kan medges id-byte skall RPS avslå hennes eller hans framställning. I likhet med vad som nu gäller kan den enskilde efter ett sådant avslag vända sig direkt till domstolen och begära id-byte. Utredningen föreslår en särskild bestämmelse RPS rätt i som ger att ärendet om id-byte inhämta sekretessbelagda uppgifter främst den om utpekade förföljaren. Efter ett id-byte registreras i fråga med bl.a. nytt ñngerat personen nanm och personnummer inom folkbokföringen. Ett framgångsrikt id- byte förutsätter självfallet att nya och verkliga uppgifter inte kan kopplas samman, varken inom folkbokföringen eller hos någon myndighet. I princip endast RPS känner personens verkliga identitet. Det har emellertid visat sig att det i vissa sammanhang är eller mindre nödvändigt mer att uppgifter om personens verkliga förhållanden görs tillgängliga. Personen riskerar armars att helt eller delvis miste någon rättighet i samhället om eller att drabbas av andra problem. För att komma tillrätta med olägenheterna efter ett id-byte är den enskilde i stort behov av hjälp. Utredningen föreslår att RPS får till särskild uppgift att hjälpa personer som har medgivits id-byte, om personen inte kan fâ hjälp på annat sätt. Styrelsen har god överblick över de
16 Sammanfattning sou 199653
problem som kan aktualiseras efter ett id-byte. RPS skall särskilt bistå den enskilde vid kontakter med andra myndigheter. Därvid kan den enskilde bl.a. få hjälp med att bedöma i vilka sammanhang det kan vara nödvändigt att lämna ut någon uppgift om förhållanden före id-bytet. Utredningen är tveksam till alla former av mer eller mindre automatiskt utlämnande av kopplingen mellan verklig och fingerad identitet. I de fall vissa uppgifter förhållanden före id-bytet måste lämnas ut bör det ske om prövning i varje enskilt fall och under betryggande former. Utredefter en ningen föreslår ett särskilt sekretesskydd för känsliga uppgifter om id-byte som kan komma att överföras till någon myndighet. Ett medgivande till id-byte skall av den enskilde kunna bringas att upphöra i förtid, exempelvis något hot inte längre föreligger. om Utredningen har inte funnit det påkallat att lägga fram förslag om någon form särskild kostnadsersättning till den som har medgivits idav byte.
Folkbokföring nyfödda barn vars föräldrar inte är folkbokförda av
För något år sedan infördes det i folkbokföringen en allmän registrering alla födslar sker här i landet. Samtidigt folkbokförs i princip alla av som bam föds här oberoende av om föräldrarna är folkbokförda. som Enbart det förhållandet att födelsen sker här i landet bör inte längre å skäl för folkbokföring av det nyfödda barnet. Utredningen föreslår att vara folkbokförd. i ett nyfött barn skall folkbokföras endast om barnets moder är Ett barn därmed inte folkbokförs kan dock efter en kortare eller längsom tids vistelse i landet ha fått sådan anknytning hit att det skall folkbokre föras. g
Folkbokföring av familjehemsplacerade barn
I dagsläget finns det inte någon särskild reglering av familjehemsplacerade barns folkbokföring. Barnet folkbokförs normalt i familjehemmet om vistelsen där kan antas komma att överstiga sex månader.
Sammanfattning 17
Vård i familjehem skall utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med de anhöriga och kontakt med hemmiljön. Utredningen förordar att detta får genomslag även när det gäller folkbokföringen. Utredningen föreslår att folkbokföring i familjehemmet sker när vistelsen där överstiger ett år. Normalt kommer ändrad folkbokföring att aktualiseras först sedan vistelsen har pågått drygt ett år. Socialnämnden får en skyldighet att underrätta skattemyndigheten när barnets folkbokföring skall ändras. Vård av barn och unga i hem för vård eller boende bör aldrig föranleda folkbokföring i sådant hem.
Födelsehemort
Utredningen förordar att uppgiften om födelsehemort behålls som ett särskilt registerbegrepp inom folkbokföringen. Uppgiften används i första hand av polismyndighetema vid utfärdande av pass. Uppgiften om födelsehemort behövs inte längre i personbevis.
Personnummer för den som inte är folkbokförd
Personnummer skall i första hand tilldelas i samband med att en person folkbokförs. Personnummertilldelning sker emellertid även i andra sammanhang. Enligt praxis tilldelas personnummer för sju olika ändamål utan att personen i fråga folkbokförs. Det är en tilldelning som till stor del strider mot bestämmelserna om personnummer i FbfL. l första hand är det för polis- och skattemyndigheternas behov som personnummer tilldelas en person som inte är folkbokförd. Dessa myndigheter menar att de måste ha personnummer för samtliga personer som är aktuella hos dem. Det anses annars föreligga bl.a. risk för personförväxling och svårigheter vid uppgiftsutbyte med andra myndigheter. Vid den personnummertilldelning som sker utan samband med folkbokföring är det ofta svårt att med säkerhet identifiera den person som tilldelas personnurnret.
Sammanfattning SOU 1996:6
Utredningen har förståelse för flera myndigheters krav en enhetlig personbeteckning för personer som inte är eller har varit folkbokförda och som därför saknar personnummer. Det finns emellertid skäl som talar mot att personnummer kommer till användning. Personnumret uppfattas ofta som en inträdesbiljett till samhället och bör därför reserveras för personer som folkbokförs här. Utredningen förordar därför att det införs ett särskilt nummer samordningsnummer för personer som inte är eller har varit - folkbokförda. l den mån det finns behov bör samordningsnummer kunna tilldelas även för samhällsområden och myndigheter som i dagsläget är uteslutna från personnummertilldelning. Vid tilldelning av samordningsnummer skall personens identitet
fastställas det är möjligt. Om det råder osäkerhet identiteten eller i
om om l om någon uppgift som rör personen, exempelvis födelsetiden, skall det l
l
anges vid tilldelningen. Om en person som har tilldelats samordningsnummer senare folkbokförs skall även samordningsnumret anges vid folkbokföring av personen. Samordningsnumret bör vara konstruerat som ett personnummer men innehålla sifferkombinationer som inte kan förekomma i personnummer. RSV har beräknat att det kommer att kosta skatteförvaltningen 2-3 milj. kr. att förbereda för tilldelning och registrering av samordningsnummer.
Överklagande i folkbokföringsmål
Skattemyndighetens beslut enligt FbfL rör i huvudsak två frågor. Den grundläggande frågan gäller var någonstans en person skall anses bosatt, alltså beslut beträffande bosättning. Myndigheten fattar också beslut om registrering olika förhållanden, t.ex. civilstånd och medborgarskap. I av
dagsläget kan Skattemyndighetens beslut enligt FbfL överklagas av den
person vars folkbokföring beslutet gäller. Beslut om en persons bosättning kan också överklagas av en kommun som berörs av beslutet och av RSV.
Överklagande sker vanligt sätt enligt förvaltningsprocessen, dvs. först
till länsrätten och sedan vidare till kammarrätten och Regeringsrätten.
OU 1996:68 Sammanfattning
Utredningen föreslår att det i FbfL införs ett generellt krav prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Prövningstillstånd kan meddelas enligt bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen. Det innebär bl.a. att s.k. ändringsdispens kan meddelas. När det gäller den enskildes överklaganderått föreslås i övrigt inte några förändringar. Utredningen har övervägt en särskild överklaganderätt för vårdnadshavare när det gäller barns folkbokföring. Utredningen har dock inte funnit det påkallat att ge endast en av två vårdnadshavare rätt att överklaga. Utredningen föreslår att den kommunala överklaganderätten folkbokföringsområdet avskaffas. När mantalsskrivning inte längre sker enligt FbtL har utredningen bedömt att det saknas skäl att behålla den kommunala överklaganderätten enligt lagen. RSV:s rätt att överklaga utvidgas något. Eftersom verket har ett allmänt ansvar för folkbokföringen bör verket kunna överklaga alla typer av beslut enligt FbfL, inte endast sådana som rör bosättning. En särskilt reglerad tvåpartsprocess föreslås i frågor enligt FbfL. Den har i princip samma innebörd som tvåpartsprocessen enligt taxeringslagen och förvaltningsprocesslagen. Vid överklagande enskild är skattemynav digheten dennes motpart i länsrätt och kammarrätt. Skattemyndigheten får överklaga avgörande av länsrätten men inte kammarrätten. I Regeav ringsrätten är det endast RSV som kan föra det allmännas talan. RSV får också rätt att från Skattemyndigheten överta det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten. Inom ramen för folkbokföringsverksamheten handlägger Skattemyndigheten även vissa ärenden av familjerättslig art. I första hand rör frågorna namn, hindersprövning och registrering av gemensam vårdnad. Utredningen förslår att processordningen på dessa områden i princip blir den samma som enligt FbfL.
Författningsförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen 1991:483 om fingerade
person-
uppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1991:483 fingerade om om personuppgifter dels att 1-4 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas sju paragrafer, 5-11 §§, följande nya av lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Om det finns en uppenbar En folkbokförd person som risk att en person som är folk- riskerar bli för allvarlig att utsatt bokförd i landet kan bli utsatt för brottslighet som riktar sig mot särskilt allvarlig brottslighet som dennes liv, hälsa eller frihet kan riktar sig mot dennes liv, hälsa fa medgivande använda andra att eller frihet och om personen inte uppgifter sig själv än de om kan ges tillräckligt skydd på verkliga fingerade an- personuppnat sätt, får Stockholms tings- gifter. rätt, efter skriftlig ansökan, medge personen att använda andra personuppgifter om sig själv än de verkligafingerade personupp-
gifter under högst fem år.
Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges
22 Författningsförslag SOU 1996:6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna en varaktigt bor tillsammans.
2§
Ansökan medgivande Medgivande att använda om enligt 1 § Rikspolisstyrel- fingerade personuppgifter får görs av
efter framställning från den inte om personen kan skyd-
sen ges vill använda fingerade per- das genom kvarskrivning enligt som sonuppgifter. 16 § folkbokföringslagen 1991: Om Rikspolisstyrelsen har 481 eller på annat sätt. avslagit framställning från Medgivande får inte heller en en enskild får denne själv användningen av fingeraperson ges om medgivan- de personuppgifter, med hänsyn ansöka hos rätten om de. till den förföljdes person eller har fått eller andra förhållanden, kan antas få En person som begär medgivande för del endast begränsad skyddsejfekt. egen får göra framställan eller Medgivande kan ges för även
ansökan medgivande för ett högst fem år i taget.
om barn som personen är vårdnadshavare för och varaktigt bor tillsammans med, om syfte är att skydd mot den andre vårdge nadshavaren. Ett beslut av Rikspolisstyrelsen att inte göra ansökan hos rätten får inte överklagas.
3§
Vid tingsrättens handläggning Medgivande att använda gäller lagen 1996:000 fingerade personuppgifter lämom handläggning domstolsären- Stockholms tingsrätt. av nas av den. Ansökan om medgivande görs Rikspolisstyrelsen efter franzav ställning från den som vill an-
Senaste lydelse 1996:000.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vända fingerade personuppgifter. I ansökan till tingsrätten skall Rikspolisstyrelsen ange varför den enskilde inte kan beredas tillräckligt skydd genom kvarskrivning eller annan mindre ingripande åtgärd.
4§
Om ett medgivande att an- Rikspolisstyrelsen skall avslå vända fingerade personuppgifter en framställning enligt 3 § om har lämnats skall Rikspolisstyrel- styrelsen anser att det inte föresen skyndsamt se till att den per- ligger sannolika skäl för medgison som har fått medgivandet re- vande att använda fingerade pergistreras inom folkbokföringen sonuppgifter. med de fingerade uppgifter som Om Rikspolisstyrelsen har styrelsen bestämmer. avslagit en framställning från en De fingerade personuppgif- enskild person får denne själv terna skall bestämmas och regi- ansöka hos rätten om medgivanstreras på ett sådant sätt att det de. inte därav framgår vilken person det är som använder uppgifterna. Rikspolisstyrelsen skall bevaka att fingerade personuppgifter inte används under längre tid än vad som har medgetts. Rikspolisstyrelsens beslut enligt första stycket får inte överklagas.
5§
En person som har fått eller begär medgivande för egen del får även göra framställan eller ansökan om medgivande för ett
24 Författningsförslag SOU 1996:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
barn som personen år vårdnadshavare för och varaktigt bor tillsammans med, om syfte är att ge skydd nzot den andre vårdnadshavaren.
6§
Myndighet skall på begäran lämna Rikspolisstyrelsen upplysning 0m person som förekommer i ärende enligt denna lag.
7§
Om ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har lämnats skall Rikspolisstyrelsen skyndsamt se till att den person som harfått medgivandet registreras inom folkbokföringen med de fingerade uppgifter som styrelsen efter samråd med den enskilde bestämmer. De jingerade personuppgifterna skall bestämmas och registreras på ett sådant sätt att det inte därav framgår vilken person det är som använder uppgifterna. Av 21 § folkbokföringslagen 1991:481 framgår att den som folkbokförs med fingerade personuppgifter skall avregistreras från folkbokföringen såvitt avser de tidigare uppgifterna
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Rikspolisstyrelsen skall hjälpa den som har fått medgivande att använda fingerade personuppgifter om hennes eller hans hjälpbehov inte kan tillgodoses på annat sätt. När det ankommer på Rikspolisstyrelsen att hjälpa den enskilde skall styrelsen bistå vid kontakter med andra myndigheter och i övrigt lämna den enskilde den hjälp som krävs.
9§
Rikspolisstyrelsen skall bevaka att fingerade personuppgifter inte används under längre tid än som har medgezts. När den medgivna tiden har löpt ut skall Rikspolisstyrelsen underrätta skattemyndigheten. När skattemyndigheten har mottagit underrättelse enligt första stycket skall myndigheten skyndsamt se till att de fingerade uppgifterna inte längre används inom folkbokföringen. Myndigheten skall göra de ändringar i folkbokföringsregistren som krävs.
10 §
Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter kan upphöra att gälla i förtid om den
26 Författningsförslag sou 19955
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
enskilde skriftligen anmäler hos i Rikspolisstyrelsen att medgivandet inte längre behövs. g Sedan Rikspolisstyrelsen har i underrättat skattemyndigheten om den enskildes anmälan får denne inte längre använda rade personuppgifter. Skattemyndigheten skall vidta de åtgärder som anges i 9 § andra stycket.
11§
Vid rättens handläggning av ärenden om fingerade personuppgifter gäller lagen 1 996.000 om domstolsärenden. Ett beslut av Rikspolisstyrelsen att avslå en framställning om användning av fingerade personuppgifter får inte överklagas. Detsamma gäller beslut enligt 7 § första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Författningsförslag 27
2. Förslag till
Lag om ändring i folkbokföringslagen 1991:481
Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringslagen 1991:481 dels att 10, 16-18, 25, 26, 34, 38 och 39 skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 40-42 §§, av följande lydelse, dels att nuvarande 40 § skall betecknas 43 dels att rubrikerna närmast före 2 och 18 skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 3 § skall utgå, dels att rubriken närmast före nuvarande 40 § skall flyttas till närmast före nya 43
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Nyfödda barns folkbokföring När folkbokföring skall ske
2 §
Ett bam som föds levande Ett barn som föds levande här i landet skall folkbokföras här i landet och vars moder är om inte annat följer av 5 folkbokförd skall folkbokföras. Även ett barn föds Även barn föds som utom ett som utom landet av en kvinna som är folk- landet av en kvinna som är folkbokförd här skall folkbokföras. bokförd här skall folkbokföras.
Folkbokföring vid inflyttning till landet 3 §
Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila
28 Författningsförslag SOU 1996:6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
dygnsvilan i landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här. Ett barn som har vistats i landet sedan födelsen utan att vara folkbokfört skall folkbokföras när det har sådan anknytning till landet som sägs i första stycket. Undantag från första stycket Undantag från första och ananges i 4 och 5 §§. dra styckena anges i 4 och 5 §§.
6§
En person skall folkbokföras den fastighet och i den territoriella församling där han enligt 7-13 är att anse som bosatt. En person som är bosatt på en fastighet som innehåller flera bostadslägenheter skall folkbokföras också lägenhet. Med bostadslägenhet avses lägenhet som är registrerad i lägenhetsregistret enligt lagen 1995: 1537 om lägenhetsregister. Ett nyfött bam folkbokförs i Ett nyfött barn folkbokförs i den församling där modern är den församling där modern är folkbokförd eller, om modern folkbokförd födelsehemort. inte är folkbokförd, i den församling där det har fötts. Hittebarn folkbokförs i den församling där det har påträffats. Undantag från första stycket anges i 14-16 §§.
En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av uppdrag som riksdagsledamot,
Senastelydelse 1995: 1538.
2 Senaste lydelse1995:752.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
uppdrag som statsråd, förordnande till ledamot i kommitté eller kommission, befattning som politiskt tillsatt tjänsteman eller uppdrag att biträda som politiskt sakkunnig i statsdepartement eller särskilt uppdrag av riksdagen, 4. tjänstgöring enligt lagen 1994: 1809 om totalförsvarsplikt, vård vid en institution för vård vid institution för sjukvård, vård av unga, krimi- sjukvård, kriminalvård eller vård nalvård eller vård av missbruka- av missbrukare, re. vård av barn eller ungdom enligt socialtjänstlagen 1980:680 eller lagen 1 990.52 med särskilda bestämmelser om vård av unga, om inte annat följer av tredje stycket. En vistelse på viss fastighet som föranleds av förhållande som avses i första stycket 1-5 anses inte heller leda till ändrad bosättning om personen har anknytning till en annan fastighet genom att disponera en bostad där. Sammanlever personen med sin familj en fastighet där han enligt 7 § skulle anses bosatt, får skattemyndigheten dock ansökan besluta att han skall folkbokföras den fastigheten. Vård enligt första stycket 6 som äger rum i ett familjehem skall leda till ändrad bosättning, om det kan antas att värden kommer att överstiga ett år och särskilda skäl inte talar mot folkbokföring i familjehemmet.
16§
En person som av särskilda En person som kan antas bli skäl kan antas bli utsatt för en utsatt för brott, förföljelser eller allvarlig eller upprepad brotts- trakasserier annat sätt, kan lighet, förföljelser eller trakasse- vid flyttning medges att vara rier annat sätt, får, om han folkbokförd den gamla folk-
flyttat eller avser att flytta, efter bokföringsorten kvarskrivning.
ansökan medges att vara folk- Kvarskrivning kan endast ske
bokförd den gamla folkbok- efter ansökan från den enskilde.
föringsorten i högst tre år Kvarskrivning får medges
Författningsförslag SOU 1996:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kvarskrivning. När det inte endast om den enskildes behov längre finns skäl för kvarskriv- av skydd inte kan tillgodoses ning skall den upphöra. genom besöksförbud eller pä annat sätt. Kvarskrivning får inte medges om åtgärden, med hänsyn till personens förhållanden eller andra omständigheter, inte kan antas utgöra en ejfektiv skyddsátgärd. Kvarskrivning får även avse det utsatte personens medflyttande familj.
l7§
Kvarskrivning fär medges för högst tre år i taget. När det inte längre finns skäl för en kvarskrivning skall den upphöra. För utredning av frågor om kvarskrivning får Skattemyndigheten anlita biträde av polismyndighet.
Personnummer Personnummer m.m.
l8§
För varje folkbokförd person För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som fastställs ett personnummer som identitetsbeteckning. Vidare fast- identitetsbeteckning.Personnumställs för ret innehåller födelsetid, födelsepersonnummer persointe är folkbokförda i de nummer och kontrollsiffra. ner som
fall som anges i lag eller annan Födelsetiden anges med sex
författning. siffror, två för året, tvâ för Personnumret innehåller fö- månaden och två för dagen i nu delsetid, födelsenummer och nämnd ordning. Födelsenumret kontrollsiffra. består av tre siffror och är udda Födelsetiden anges med sex för män och jämnt för kvinnor. siffror, två för året, två för Mellan födelsetiden och födelsemånaden och två för dagen i nu numret sätts ett bindestreck som
OU 1996:68 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nämnd ordning. byts mot ett plustecken när en Födelsenumret består av tre person fyller 100 år. siffror och är udda för män och En inte är eller person som
jämnt för kvinnor. har varit folkbokförd kan efter
Mellan födelsetiden och fö- begäran från en myndighet tilldelsenumret sätts ett bindestreck delas ett särskilt samnummer som byts ut mot ett plustecken ordningsnummer. Samordningsnär en person fyller 100 år. numret är konstruerat ett som personnummer men innehåller sijferkombinationer som inte kan förekomma i ett personnummer. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om tilldelning av samordningsnummer.
Den som flyttat skall inom en vecka anmäla flyttningen till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer. Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan enligt första stycket om postadressen skall gälla för minst månader. sex När en vistelse i ett familjehem kan föranleda ändrad bosättning enligt 10 § tredje stycket skall den socialnämnd som ansvarar för vistelsen underrätta skattemyndigheten.
Den som flyttat in från utlandet skall göra anmälan om inflyttningen till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. Detsamma gäller den som är registrerad som obefintlig och skall folkbokföras. Anmälan skall även göras när ett barn skall folkbokföras
3 Senastelydelse 1993:1699.
32 Författningsförslag SOU 1996;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
här i landet enligt 3 § andra stycket.
34 i
Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller ansökan eller annars när det finns skäl till det. Rör ärendet folkbokföring fastighet eller i församling beslutar Skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen. Personnummer enligt I8§ Samordningsnummer enligt första stycket andra meningen I 8§ tredje stycket tilldelas av Ä fastställs av den skattemyndighet den skattemyndighet som be- § som bestäms av regeringen eller stäms av regeringen eller den den myndighet som regeringen myndighet som regeringen förförordnar ordnar. § I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en person är eller senast har varit folkbokförd eller, i fråga om ärende enligt 1 § andra stycket, den skattemyndighet som enligt särskilda bestämmelser skall underrättas om händelsen.
En skattemyndighets beslut Om inte annat följer av 40 § överklagas hos länsrätten. Beslut får skattemyndighetens beslut om fastställande av födelsenum- enligt denna lag överklagas hos i mer och kontrollsijfra i person- allmän förvaltningsdomstol. nummer överklagas dock hos Vid överklagande till kam- Riksskatteverket. marrätten krävs prövningstill- § Ett beslut om någons folkbok- stånd. é föring enligt 3-16 och 20-22 §§ får överklagas av den person vars folkbokföring det gäller, av en kommun som berörs av beslutet och av Riksskatteverket. Ett ä överklagande av en kommun
4 Senaste lydelse 1994:1975.
5 Senaste lydelse 1994:768.
Författningsfrslag
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
ler Riksskatteverket skall ha kommit in till Skattemyndigheten inom tre veckor från det att beslutet meddelades. Ett beslut i en annan fråga än som avses i andra stycket får överklagas utan begränsning till viss tid.
39§
Riksskatteverkets beslut Skattemyndighetens om beslut personnummer får inte överkla- enligt 38 §får överklagas den av gas. person vars folkbokföring be- Föreläggande vid vite får inte slutet gäller och Riksskatteav överklagas. verket. Ett överklagande av enskild om folkbokföring enligt 3-1 7 och 20-22 §§ skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tre veck-
or från den dag klaganden fick
del av beslutet. Beslut i annan fråga får av enskild överklagas utan begränsning till viss tid. Ett överklagande av Riksskatteverket skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
40§
Vitesföreläggande enligt 37 § får inte överklagas. Skattemyndighetens beslut om fastställande födelsenummer av
och kontrollsiffra
i personnummer samt beslut om tilldelning av samordningsnummer får över-
34 Författningsförslag SOU 1996:6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
klagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut enligt andra stycket får inte överklagas.
41§
Riksskatteverket får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det allmännas talan i målet. Har den enskilde överklagat skattemyndighetens beslut, får skattemyndigheten överklaga länsrättens beslut ont det innebär att den enskilde lzar fått helt eller delvis bifall till sin talan.
42§
Om en enskild överklagar ett avgörande enligt denna lag skall skattemyndigheten vara den enskildes motpart i länsrätten och
kammarrätten. Överklagar Riks-
skatteverket skall det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten föras av verket. Verket får från skattemyndigheten ta över uppgiften att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Denna lag träder i kraft såvitt 18 § den l januari 1998 och i övavser rigt den 1 januari 1997.
Författningsförslag 35
Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 16 § föräldrabalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap. 16 §
Anmälan enligt 4 § andra stycket vårdnad för föräldrar om gemensam som inte är gifta med varandra prövas Skattemyndigheten av i det län där barnet är folkbokfört. Anmälan skall göras skriftligen båda föräldrarna. av Anmälan enligt 4 § andra stycket 2 görs hos valfri skattemyndighet eller allmän försäkringskassa. Beslut av Skattemyndigheten Beslut skattemyndigheten av överklagas hos länsrätten. får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Riksskatteverket får från skattemyndigheten överta uppgiften enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen 1971:291 atti länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Denna lag träder i kraft den l januari 1997.
Senastelydelse 1991:487.
36 Författningsförslag SOU 1996 ; 6
4. Förslag till
Lag ändring i sekretesslagen 1980: 100
om
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 och 15 §§ sekretesslagen 1980:100 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap. 9
Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan samt i kommunal riksinternatskola för uppgift som en hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inom står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller te någon honom närstående lider men. Sekretess gäller område dels i skolans elevvårdande verksamma samhet i övrigt för uppgift enskilds personliga förhållanden, dels för om uppgift hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om som skiljande elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om av det kan antas att den uppgiften rör eller någon honom närstående lider som uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i elevvårdsärende men om eller i annat ärende som nu har nämnts. Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan t samt i en kommunal riksinternat- Y i
skola i annat fall än som avses i
första och andra styckena, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstå-
Senaste lydelse 1996:155.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ende utsätts för förföljelse eller på annat sätt lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller även hos kommunal myndighet som förvaltar det kommunala huvdmannaskapet för skolan. Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbetsmarknadsutbildningen, den kommunala vuxenutbildningen, vuxenutbildningen för utvecklingsstörda, svenskundervisningen för invandrare sfi och folkhögskolan sekretess i annan elevvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretess gäller i specialpedagogisk stödverksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos Statens skolverk i verksamhet som avser tillsyn över utbildning vid skolor med enskild huvudman fristående skolor för uppgift som härrör från skolans elevvårdande verksamhet och som gäller enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Samma sekretess gäller i nämnda tillsynsverksamhet för uppgift som hänför sig till en fråga om tillrättaförande av elev eller skiljande av elev från vidare studier. Sekretessen enligt detta stycke gäller dock inte Statens skolverks beslut i ett ärende. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio ar.
Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande
2Senaste lydelse 1996: 155.
Författningsförslag SOU 1996:6
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering betydande del befolkav av ningen, i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan, i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, det särskild om av anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Har en uppgift för vilken sekretess gäller enligt första stycket lämnats till en kommunal myndighet enligt särskild uppgiftsskyldighet om skolplikziga barn, gäller sekretessen också hos myndigheten. Sekretess gäller dock inte om uppgiften tas upp i beslut hos myndigheten. Sekretess gäller i ärende om Sekretess gäller fingerade personuppgifter för i ärende om fingerade peruppgift om enskilds personliga sonuppgifter för uppgift om enförhållanden, om det inte står skilds personliga förhållanden, klar att uppgiften kan röjas utan för uppgift rör som en att den enskilde eller någon ho- person som har fått medgivande nom närstående lider men. att använda fingerade personuppgiften om det inte står klar att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Färfattningsförslag 39
5. Förslag till
Lag om ändring i namnlagen 1982:670
Härigenom föreskrivs att 37 § namnlagen 1982:670 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 §
Beslut av Skattemyndigheten Beslut Skattemyndigheten av får överklagas till länsrätten. får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Riksskatteverket får från skattemyndigheten överta uppgiften enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen 1971:291 att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket för det allmännas talan i Regeringsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Senastelydelse1991:493.
Färfattningsförslag
Förslag till
Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen 1982:763
Härigenom föreskrivs att 3 och 3 a §§ hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§ Varje landsting skall erbjuda Varje landsting skall erbjuda en god hälso- och sjukvård en god hälso- och sjukvård dem som är bosatta inom lands- dem som är bosatta inom landstinget. Även i övrigt skall lands- tinget eller som är kvarskrivna tinget verka för en god hälsa hos enligt 16 § folkbolçföringslagen hela befolkningen. Vad som i 1991:481 och stadigvarande denna lag landsting gäl- vistas där. Även i övrigt skall sägs om ler också kommuner som inte landstinget verka för en god hälingår i ett landsting, om inte an- sa hos hela befolkningen. Vad nat följer av 17 Vad här sagts som i denna lag sägs om landsutgör inte hinder för annan att ting gäller också kommuner som bedriva hälso- och sjukvård inte ingår i ett landsting, om inte annat följer av 17 Vad här sagts utgör inte hinder för annan att bedriva hälso- och sjukvård. Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och sjukvård som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena. Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra de uppgifter som landstinget ansvarar för enligt denna lag. En uppgift som innefattar myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ.
1 Senaste lydelse1992:1382
Färfattningsfärslag 4 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3a§
Landstinget skall erbjuda Landstinget skall erbjuda dem som är bosatta inom lands- dem som är bosatta inom landstinget, tinget eller som är kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen 1991:481 och stadigvarande vistas där, habilitering och rehabilitering, hjälpmedel för funktionshindrade, och tolktjänst för vardagstolkning för bamdomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag. Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade insatser framgå.
Denna lag träder i kraft det l januari 1997.
42 Författningsförslag SOU 1996:6
7. Förslag till
Lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 kap. 2 §
Skattemyndighetens beslut i fråga om hindersprövning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller beslut av präster inom Svenska kyrkan om förrättande av vigsel. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Riksskatteverket får från skattemyndigheten överta uppgiften enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen 1971:291 att i länsrätten och kammarrätten föra det g allmännas talan. Riksskatteverket för det allmännas talan i r Regeringsrätten.
Denna lag träder i kraft den l januari 1997.
Senastelydelse1995:168
OU 1996:68 Författningsförslag 43
Förslag till
Lag om ändring i begravningslagen 1990:1144
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 7 § begravningslagen 1990:1144 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap. 7 §
Länsstyrelsens beslut i ett överklagat ärende får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 kap. 4 om förfarande med aska enligt 5 kap. 5 § andra stycket, om flyttning av gravsatt stoft eller aska enligt 6 kap. 2 § andra stycket, och om överflyttning eller upphörande gravrätt enligt 7 kap. 34 - av Prövningstillstând krävs vid överklagande till kammarrätten. Om överklagandet i länsrätten eller kammarrätten innebär prövning av ett beslut som skattemyndigheten har meddelat, fär Riksskatteverket från skattemyndigheten överta uppgiften enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen 1971:291 att i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket för i sådant mål det allmännas talan i Regeringsrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
Senastelydelse 1995:1718.
Författningsförslag SOU 1996:6
Förslag till
Lag ändring i lagen om folkbokföringsregister
om
1990:1536
Härigenom föreskrivs att 7 och 12 lagen om folkbokföringsregister 1990:1536 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5§
Skattemyndigheten i länet är Skattemyndigheten i länet är registeransvarig för uppgifter i registeransvarig för uppgifter i det centrala referensregistret som det centrala referensregistret som är eller har avser en person som är eller har avser en person som varit folkbokförd inom myn- varit folkbokförd inom myndighetens verksamhetsområde el- dighetens verksamhetsområde eller myndigheten tilldelats ler av myndigheten har tillsom av som utan att vara delats samordningsnummer enpersonnummer folkbokförd. ligt 18 § tredje stycket folkbokföringslagen 1991:481.
7§
Det centrala referensregistret Det centrala referensregistret får innehålla uppgifter får innehålla uppgifter om persoom persoär eller har varit folk- ner som är eller har varit folkner som bokförda i landet eller bokförda i landet och om persosom anhar tilldelats ner som har tilldelats samordnars personnum- För sådan får ningsnummer enligt 18 § tredje mer. en person personnummer och grun- stycket folkbokföringslagen anges den för personnummertilldel- 1991:481. ningen samt de uppgifter För en person som är eller som senast registrerats enligt 6 § har varit folkbokförd får anges första stycket 2 och 11 med personnummer, samordningsupplysning om det lokala regis- nummer 0m sådant har tilldelats, ter från vilket uppgifterna har och de uppgifter som senast hämtats. registrerats enligt 6 § första
Författn
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
stycket 2 och ll med upplysning om det lokala register från vilket uppgifterna har hämtats. För en person som har tilldelats samordningsnummer får anges numret och grunden för nummertilldelning samt uppgift om namn, kön, födelsetid, födelseort, medborgarskap. För en person som har tilldelats samordningsnummer får vidare anges de handlingar som har legat till grund för identifiering av personen. Om osäkerhet råder om personens identitet eller om uppgift som har lämnats om honom skall det anges.
I ett lokalt folkbokföringsregister får som sökbegrepp användas uppgifter som avses i 6 § första stycket 1-4, 7 och 8 med undantag för uppgift om adoption. I det centrala referensregist- I det centrala referensregistret får sökbegrepp användas ret får som sökbegrepp användas som uppgifter som avses i 6 § första uppgift om personnummer, stycket 2 och 11. samordningsnummer, födelsetid, namn och avregistrering. Som sökbegrepp i ett register enligt denna lag fâr också, enligt de närmare föreskrifter meddelas av regeringen eller den myndighet som som regeringen bestämmer, användas uppgifter som avses i 8
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. 5 och 7 §§ i lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i fråga har tilldelats en person utan samband med folkbokom personnummer som föring.
46 Färfattningsförslag SOU 1996:6
10. Förslag till
Lag om ändring i lagen 1995:743 om aviseringsregister
Härigenom föreskrivs att 7 och 8 §§ lagen 1995:743 om aviseringsregister skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Aviseringsregistret får inne- Aviseringsregistret får innehålla uppgifter om personer som hålla uppgifter om personer som är eller har varit folkbokförda i är eller har varit folkbokförda i landet eller som annars tilldelats landet och om personer som har personnummer. För en sådan tilldelats samordningsnumnzer person får de uppgifter anges enligt 18 § tredje stycket folksom registrerats enligt lagen bokföringslagen 1991:481. 1990:1536 om folkbok- För en person som är eller föringsregister och som avser har varit folkbokförd får de uppgifter anges som registrerats enligt lagen 1990:1536 om folkbokföringsregister och som avser l personnummer, personnummer och sam- . ordningsnummer, 2. namn, adress, 4. folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort och folkbokföring under särskild rubrik, 5. födelsehemort och födelseort, medborgarskap, civilstånd, make, föräldrar, barn och vårdnadshavare, datum för inflyttning från utlandet, 10. avregistrering med uppgift om dödsfall, utflyttning till utlandet eller annan anledning, 11. medlemskap i icke-territoriell församling.
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För en person som har tilldelats samordningsnummer får anges de uppgifter som har registrerats enligt 7 § tredje och fjärde styckena lagen 1990: 1536 om folkbokföringsregister.
7§
I aviseringsregistret får som sökbegrepp användas uppgift som avses i4 § 1-4 och som avses i 4 § andra stycket 1-4 och
2. om medborgarskap i Sverige, Danmark, Norge, Finland eller Island,
eller, om medborgarskap i land inom eller utom Europeiska unionen unionsmedborgarskap eller icke unionsmedborgarskap. Som sökbegrepp får, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, också användas uppgift som avses i 5
8§
Uppgift i aviseringsregistret Uppgift i aviseringsregistret i 4 § 1-8 och ll skall som avses i 4 § andra stycket som avses gallras, när motsvarande 8 och 11 samt i 4 § tredje stycken ny, uppgift registreras eller när et skall gallras, när en ny, motuppgiften inte längre är aktuell. svarande uppgift registreras eller Uppgift om rättat personnummer när uppgiften inte längre är får dock bevaras under den tid aktuell. Uppgift om rättat persom behövs för att tillgodose sonnummer får dock bevaras ändamålet med registret. under den tid som behövs för att tillgodose ändamålet med registret. Uppgift datum för inflyttning från utlandet skall gallras fyra âr efter om utgången av det år då uppgiften registrerades. Har avregistrerats Har en person avregistrerats en person från folkbokföringen, skall upp- från folkbokföringen, skall uppgift i 4 § 4-9 och 11 gift som avses i 4 § andra stycksom avses gallras vid avregistreringen och et 4-9 och ll gallras vid avre-
48 Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
övriga uppgifter tio år efter gistreringen och övriga uppgifter utgången av det är personen av- tio år efter utgången det år av registrerades. personen avregistrerades. Regeringen får föreskriva undantag från bestämmelsen om gallring i tredje stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 4 och 8 §§ i lydelse före ikraftträdandet gäller dock fortfarande i fråga om uppgifter om personer som har tilldelats personnummer utan samband med folkbokföring.
Färfattnin gsförslag
ll. Förslag till
Förordning om ändring i folkbokföringsförordningen
1991:749
Härigenom föreskrivs i fråga om folkbokföringsförordningen 1991:749 dels att 5 § skall ha följande lydelse, dels att det skall införas tre nya paragrafer, 6-8 §§, följande lydelse, av dels att det närmast före 5 § och nya 6 § skall införas rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
K varskrivning
5§
Personnummer enligt 18 § Skattemyndigheten skall, införsta stycket andra meningen myndigheten medger kvarnan folkbokföringslagen 1991 :481 skrivning enligt 16 § folkbokföfastställs av den skattemyndighet ringslagen 1991 :48 l, informera som Riksskatteverket bestämmer. sökanden om innebörden av kvarskrivningen. Om kvarskrivning medges skall Skattemyndigheten hjälpa den kvarskrivne vid kontakter med andra myndigheter och i övrigt lämna den kvarskrivne den hjälp som åtgärden kräver, om hennes eller hans hjälpbehov inte kan tillgodoses på annat sätt.
5O Färfattningsförslag sou 199653
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Samordningsnummer
6 §
Sanzordningsnummer enligt 18 § tredje stycket folkbokföringslagen 1991:481 får tilldelas med anledning av registrering i skatteregister, registrering i polisregister eller i övrigt inom rättsväsendets informationssystem, utfärdande av pass och registrering i passregister, g registrering hos allmän för- 3 säkringskassa, sjömansregistrering, registrering i körkortsregister, registrering av totalförsvarspliktiga. Tilldelning enligt första stycket 3-7 får ske endast om den enskildes identitet med säkerhet har kunnat fastställas av den myndighet som begär tilldelningen. Riksskatteverket utser den skattemyndighet som ombesörjer tilldelning av samordningsnummer.
7§
En begäran om tilldelning av samordningsnummer skall vara skriftlig. Den skall innehålla tillgängliga uppgifter om den en-
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skildes 1 namn, . födelsetid, kön, födelseort, medborgarskap. I en begäran om tilldelning av samordningsnummer skall den myndighet som begär tilldelning ange underlaget för identitetsprövningen. I en begäran om nummertilldelning enligt 6 § första stycket 1 och 2 skall den myndighet som begår tilldelning ange om någon uppgift som lämnas om den enskilde kan antas vara osäker.
8§
Samordningsnummer skall utgå från den födelsetid som den rekvirerande myndigheten uppger. Numret skall i följande ord-
ning anges med två siffror för
vardera år, månad och dag. Sijrorna för dag adderas med 60. Därefter följer ett tresifrigt individnummer, som är udda för män och jämnt för kvinnor, samt en kontrollsijfha. Dessutom får anges under vilket århundrade personen är född.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998.
Färfattningsförslag
12. Förslag till
Förordning om ändring i polisregisterkungörelsen
1969:38
Härigenom föreskrivs att 12 § polisregisterkungörelsen 1969:38 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Det åligger skattemyndighet att enligt föreskrifter meddelas som av Riksskatteverket efter samråd med Rikspolisstyrelsen och Statistiska centralbyrån på anfordran granska samt i förekommande fall rätta och komplettera uppgifter rörande och folkbokföringsort nanm, personnummer för personer, beträffande vilka uppgifter inkommit till Rikspolisstyrelsens polisregister. samband med sådan anfordran får upplysning lämnas om andra inkomna uppgifter än dem granskningen skall avse. Om personen som avses i Om i en person som avses första stycket saknar person- första stycket saknar personnummer, skall den skattemyn- skall skattemyndighet nummer, dighet som Riksskatteverket på begäran Rikspolisstyrelsen av bestämmer på begäran av Riks- tilldela personen samordningspolisstyrelsen fastställa person- enligt 18 § tredje stycknummer nummer för honom. et folkbokföringslagen 1991: 481. Närmare föreskrifter om vad som gäller vid begäran av sam-
ordningsnummer finns i folkbok-
föringsförordningen 1 991 749. :
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998.
Senastelydelse 1991:748.
Författningsförslag 53
13. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen 1970:517 om
rättsväsendets informationssystem
Härigenom föreskrivs att 23 § förordningen 1970:517 rättsväsenom dets informationssystem skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Det åligger Skattemyndigheten i länet att enligt föreskrifter som meddelas av Riksskatteverket anfordran av Rikspolisstyrelsen granska och i förekommande fall rätta och komplettera uppgifter rörande namn, personnummer och folkbokföringsort för person, beträffande vilken uppgifter inkommit till styrelsen. I samband med sådan anfordran får Rikspolisstyrelsen inte lämna upplysning om andra uppgifter än dem granskningen skall avse Om person som avses i första Om person som avses i första stycket saknar personnummer, stycket saknar personnummer, skall den skattemyndighet som skall skattemyndigheten på be- Riksskatteverket bestämmer på gäran av Rikspolisstyrelsen tillbegäran av Rikspolisstyrelsen dela personen samordningsnumfastställa personnummer för mer enligt 18 § tredje stycket honom eller henne. folkbokföringslagen I 991 :481. Närmare föreskrifter om vad som gäller vid begäran av samordningsnummer finns i folkbokföringsförordningen 1991:749. För aktualisering av register som avses i 2 § lämnar Riksskatteverket personuppgifter till Rikspolisstyrelsen. För samma ändamål lämnar Rikspolisstyrelsen personuppgifterna vidare till Kriminalvårdsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998.
Senastelydelse 1990:908.
54 Författningsförslag SOU 1996:
14. Förslag till
Förordning om ändring i kungörelsen 1969:123 om
äktenskapscertifikat
Härigenom föreskrivs att 6 § kungörelsen 1969: 123 om äktenskapscertifikat skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Beslut om utfärdande av äktenskapscertifikat får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstând krävs vid överklagande till kammarrätten. Om överklagandet i länsrätten eller kammarrätten gäller ett beslut som skattemyndigheten har meddelat, får Riksskatteverket från skattemyndigheten överta uppgiften enligt 7a § förvaltningsprocesslagen 1971 :291atI i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan. Riksskatteverket för i sådant mål det allmännas talan i Regeringsrätten.
Denna förordning träder i kraft den l januari 1997.
l Senastelydelse 1996:25.
Författningsförslag 55
15. Förslag till
Förordning om ändring i förordningen 1995:328 om
totalförsvarsplikt
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § förordningen 1995:328 om totalförsvarsplikt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap. 4 §
På begäran av Totalförsva- Om en totalförsvarspliktig rets pliktverk skall den skatte- person saknar personnummer, myndighet som Riksskatteverket skall skattemyndigheten på bebestämmer fastställa personnum- gäran av Totalförsvarets mer för de totalförsvarspliktiga pliktverk tilldela personen samsom saknar sådant nummer. ordningsnummer enligt 18 § tredjestycketfolkbolçföringslagen 1991:481. Närmare föreskrifter om vad som gäller vid begäran av samordningsnummer finns i folkbokföringsförordningen 1991 : 749.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998.
l Inledning
Utredningsuppdraget har till stor del sprungit fram ur behovet av en översyn lagen 1991:483 fingerade personuppgifter FiL. Lagen av om använder påhittade ñngerade personuppgifter för medger att en person - undgå förföljelse. Det är den användningen som utredningen fortsättatt ningsvis benämner id-byte. När lagen arbetades fram togs stor hänsyn till skyddet den enskilde medan negativa effekter ett id-byte beaktades av av i mindre mån. Id-byte kan medges endast domstol. I första hand är det RPS som av ansöker vid domstolen. Den enskilde önskar id-byte får alltså vända som sig till RPS och begära att styrelsen ansöker för hennes eller hans räkning. När lagen id-byte hade varit i kraft något år ansåg RPS att id-byte om visserligen effektiv skyddsåtgärd att ett byte var förenat med var en men sådana nackdelar, bl.a. för den enskilde, att vissa förändringar var påkallade. Styrelsen begärde därför en översyn av lagen. Regeringen uppdrog i december 1993 RPS att utvärdera lagen och föreslå förbättringar reglerna. Under den utvärdering följde samrådde RPS med RSV, av som RFV och Vägverket. Utvärderingen finns redovisad i RPS Rapport 1995:3. Utredningens direktiv när det gäller id-byte utgår till stor del från RPS:s
rapport. Id-byte kan inte isolerat från två andra åtgärder som också har till ses syfte skydda personförföljelse, nämligen sekretessmarkering och att mot kvarskrivning. Enligt direktiven omfattar utredningsuppdraget även kvarskrivningsinstitutet. Utredningen har på eget initiativ också tagit upp vissa sekretessfrågor har betydelse vid personförföljelse. som I övrigt omfattar utredningsuppdraget några frågor som regleras i folkbokföringslagen 1991:481, FbfL. Av dessa är frågan om tilldelning eller har varit folkbokförda den av personnummer för personer som inte är
58 Inledning sou 1996:6
mest omfattande. Någon form av förändring måste ske eftersom nuvarande tilldelning inte till alla delar är i överensstämmelse med lagen. Genom en nyligen gjord ändring i FbfL har fråga uppkommit om det i framtiden finns skäl att folkbokföra barn som visserligen föds här men som i övrigt inte har någon närmare anknytning till landet. Det är skälet till att frågan om vissa nyfödda barns folkbokföring finns med i utredningsuppdraget. Frågan om folkbokföring av familjehemsplacerade barn ingår också i utredningsuppdraget. Riksdagen har ansett att dessa barns folkbokföring behöver ses över eftersom det placerade barnets folkbokföring kan ha betydelse för kontakterna mellan barnet och föräldrarna. Födelsehemort är ett begrepp som i princip endast förekommer i folkbokföringssammanhang. Begreppet är inte längre definierat i lag och har ansetts kunna leda till missförstånd. Regeringen har därför velat ha användningen av begreppet belyst. Slutligen ingår det i utredningens arbetsuppgifter att se över över-
klagandereglerna folkbokföringsområdet. Överklagandefrågan har
aktualiserats i första hand att det i dagarna införs tvâpartsprocess
genom en i de allmänna förvaltningsdomstolama. Sedan folkbokföringen för något år sedan fördes över från Svenska kyrkan till skattemyndigheterna kan det också finnas skäl att närma överklagandeordningen enligt FbfL till den ordning som gäller på beskattningsområdet. Utredningsdirektiven utgör bilaga 1 till betänkandet.
OU 1996:68
Sekretess m.m.
2.1 Offentlighet huvudregeln inom folkbok-
föringen
.
Enligt tryckfrihetsförordningen TF gäller offentlighetsprincipen. Princiinnebär bl.a. och har rätt att ta del allmänna handlingar pen att var en av - hos olika myndigheter. Till handling räknas bl.a. uppgifter om enskilda Offentlighetsprincipen får enligt 2 kap. 2 § TF begränsas om det personer. är påkallat exempelvis med hänsyn till skyddet för enskilds personliga förhållanden. Sådana begränsningar finns i första hand i sekretesslagen SekrL och medför att sekretess kan gälla för uppgifter av olika slag. Om sekretess gäller för uppgift får den inte röjas. Uppgiften skall alltså en hållas hemlig. Uppgifter enskilda personers namn, personnummer, adress, om civilstånd och andra familjeförhållanden används i dagsläget hos ett stort antal myndigheter ett led i myndigheternas verksamhet. Den grundlägsom gande insamlingen och registreringen de personuppgifter som används av i samhället sker till stor del inom folkbokföringen hos skattemyndigheterna. Därifrån förs sedan uppgifterna vidare olika sätt. I vissa fall kan det vålla olägenhet för en person att uppgift om henne eller honom sprids. Enligt 7 kap. 15 § l st SekrL gäller därför sekretess bl.a. i verksamhet folkbokföring eller annan liknande registresom avser ring befolkningen. Sekretessen gäller för uppgift om enskilds personliga av förhållanden, det särskild anledning kan antas att den enskilde eller om av någon honom närstående lider uppgiften röjs. Sekretess kan gälla men om både för särskilt känslig uppgift exempelvis adoption men också för en om
60 Sekretess SOU 1996:4 m.m.
en normalt harmlös uppgift om adress kan behöva skyddas vid som personförföljelse. Bestämmelsen om folkbokföringssekretess i SekrL har till sitt innehåll inte ändrats sedan lagen trädde i kraft år 1981. I motiven till bestämmelsen prop. 1979/80:2 Del A s. 210 f anförde föredragande statsrådet bl.a. följande: Liksom hittills bör huvudregeln vara att uppgifter om namn, adress, personnummer, civilstånd eller nationalitet skall offentliga. Att vara förhindra att detta leder till obehörig ADB-registrering ankommer datalagstiftningen. I vissa undantagsfall kan det emellertid --- vara påkallat att utöver vad som följer av det sagda hindra att uppgift - - 1 regelmässigt antecknas inom folkbokföringen lämnas An- i som ut. ledning saknas att bryta med den praxis området som har utvecklats. I enlighet med vad som föreslagits i promemorian föreskrivs därför i förevarande paragraf att uppgift som förekommer inom folkbokföringen skall kunna hållas hemlig om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften l röjs. En sådan särskild anledning kan vara att uppgifter begärs om utlänningar med viss nationalitet. Även i andra fall då enstaka --uppgift av harmlöst slag begärs utlämnad kan det finnas särskild anledning att vägra utlämnande, såsom t.ex. då en adress har blivit spärrad på grund av befarad personförföljelse. Paragrafen är givetvis tillämplig också på de mer ömtâliga uppgifter om personliga för-
hållanden som kan förekomma, såsom framför allt uppgifter om ändrad i
könstillhörighet men i vissa fall också på uppgifter om börd, omyndig- I
het m.m.
I samband med att folkbokföringen år 1991 datoriserades och överfördes till skattemyndigheterna övervägdes ett stärkt sekretesskydd. Organisationskommittén för folkbokföringen, som hade till uppdrag att lämna förslag till datoriseringen och omorganisationen, bedömde emellertid att det inte fanns skäl att skärpa sekretessen SOU 1990:18 s. 159 ff. Kommittén anförde att de gällande bestämmelserna även fortsättningsvis gav möjlighet att hemlighålla både känsliga uppgifter och uppgifter som normalt är harmlösa men av särskild anledning, exempelvis risk för personförföljelse, ändå
behöver skyddas. I lagstiftningsärendet avstyrkte Konstitutionsutskottet, i
med hänvisning till vad kommittén anfört, en motion som förespråkade
OU 1996:68 Sekretess m.m. 61
skärpt sekretess yttrande 1990/91 :KU4y. Datoriseringen och omorganisationen föranledde således inte någon förändring av folkbokföringssekretessen. Riksdagen har nyligen antagit lag aviseringsregister som lägger en om grunden för ett effektivare och snabbare tillhandahållande av folkbokföringsuppgifter. Inte heller den förändringen har ansetts kräva någon ändring sekretesskyddet. I sammanhanget kan det också påpekas att av regeringen inte fullföljde Personnummerutredningens förslag om skärpt sekretess för personnummer. I vissa fall kan förhand misstänka att en uppgift kommer att man efterfrågas för att användas på ett sätt som kan vara till men för den enskilde, t.ex att adressuppgift används som ett led i förföljelse. Skatteen myndigheten för folkbokföringsregistret har då möjlighet att som ansvarar . föra in en s.k. sekretessmarkering i registret. Markeringen anger att särskild försiktighet bör iakttas när det gäller att lämna ut uppgifter om personen i fråga.
2.2 överväganden och förslag
2.2.1 Nivån folkbokföringssekretessen
Folkbokföringssekretessen bör inte skärpas. Den har en nivå som är väl avpassad för att skydda den enskilde och samtidigt möjliggöra användning folkbokföringsuppgifteri samhället. av
Adresser och andra personuppgifter inom folkbokföringen och hos olika myndigheter kan användas för personförföljelse. Med hjälp av en adressuppgift från ett folkbokföringsregister kan en förföljare spåra upp en viss för att exempelvis utöva våld mot henne eller honom. person När det gäller åtgärder mot personförföljelse som sker med hjälp av uppgifter finns hos myndigheter har utredningsarbetet varit inriktat på som
Sekretess m.m. SOU 1996;
id-byte och kvarskrivning. I det sammanhanget har emellertid även sekretessfrågan betydelse. Om sekretessen kan förbättras på något sätt skulle kanske behovet av id-byte och kvarskrivning kunna minska. Det är i så fall till fördel för den enskilde eftersom id-byte och kvarskrivning kan vara förenade med olägenheter. Utredningen har mot den bakgrunden .a. ställt sig frågan om folkbokföringssekretessen bör skärpas. Som framgått har emellertid frågan sekretesskyddet för folkbokom föringsuppgifter ganska nyligen övervägts regering och riksdag. Även av när risken för personförföljelse har beaktats har övervägandena inte lett till några förslag om skärpt sekretess. statsmakterna torde således ha ansett att den grundsyn i fråga om skyddet för folkbokföringsuppgifter som ligger bakom regleringen i SekrL, alltjämt skall gälla. Vid ett närmare betraktande framstår detta som naturligt. Folkbokföringsuppgifteröverförs i stor utsträckning från skattemyndigheterna till andra myndigheter men också till banker, försäkringsbolag och
andra företag. Överföringen sker för att mottagarna i sin verksamhet
behöver grundläggande uppgifter om enskilda personer, exempelvis uppgift om bosättnings- och familjeförhållanden. Användningen folkbokförav ingsuppgifter i samhället har också kommit att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna utöva sina rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av olika slag. Särskilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan tillgång till aktuella och korrekta adressuppgifter. Antag att folkbokföringssekretessen förändrades på något påtagligt sätt, exempelvis genom att ett s.k. omvänt skaderekvisit infördes och presumtionen ändrades från offentlighet till hemlighållande. Med sådan ordning en skulle knappast den omfattande Överföringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndighetema till andra myndigheter, företag och enskilda kunna fortgå. Myndigheternas och företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle förorsakas olägenheter och riskera rättsförluster. Främst med hänsyn härtill har utredningen inte funnit skäl att föreslå någon skärpning av det allmänna sekretesskyddet för uppgift om
Sekretess 63 E m.m.
namn, personnummer, adress eller andra grundläggande förhållanden som registreras inom folkbokföringen.
2.2.2 Sekretess för adressuppgifter
Det finns inte skäl att införa generell sekretess för adressuppgifter.
Det kan finnas skäl att överväga sekretessen också i ett annat avseende. I dagsläget saknar många myndigheter lagliga möjligheter att hemlighålla adressuppgifter. Det kan bero att sekretess visserligen gäller i myndighetens verksamhet men att den är så bestämd att den inte allmänt omfattar uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Så är fallet exempelvis på skol- och utbildningsområdet och i domstolarnas verksamhet. Till detta kommer att det finns myndigheter vars verksamhet inte alls är skyddad av sekretess. Ett stort antal myndigheter erhåller regelbundet uppgifter från skatteförvaltningen om bl.a. enskilda adresser. Det är uppgifter personers som överförs från folkbokföringen med hjälp ADB. Vilka myndigheter det av är som erhåller uppgifter framgår i första hand av 8 § förordningen det om statliga person- och adressregistret SPAR-förordningen. Numera gäller folkbokföringssekretess eller motsvarande sekretess för samtliga dessa myndigheter. För att sekretesskyddet skall bli effektivt överförs också sekretessmarkeringar till mottagarna. Därmed får även dessa veta att uppgifter om vissa personer inte bör sedvanlig offentlighet. ges Det förekommer att även andra myndigheter än de i SPARsom anges förordningen begär och erhåller folkbokföringsuppgifter. I sådana sammanhang lämnar skattemyndigheterna emellertid inte automatiskt ut några uppgifter om personer som har erhållit sekretessmarkering. Om myndighet en särskilt begär uppgifter om en person som har markering prövar skattemyndigheten om ett utlämnande är förenligt med 7 kap. 15 § 1 st SekrL. I många sammanhang lämnar den enskilde själv uppgifter till en myndighet. Det kan exempelvis vara fråga om en angelägenhet som
Sekretess m.m.
handläggs av domstol, länsstyrelse, Skolmyndighet eller annan kommunal myndighet. Det är i dessa situationer självklart att vederbörande också uppger sin adress. Om adressuppgiften har lämnats i en verksamhet som inte omfattas sekretess kan myndigheten inte skydda den enskildes av adress. För den som är utsatt för förföljelse är detta självfallet en olägenhet. Det förhållandet att inte alla myndigheter kan erbjuda adressekretess har föranlett utredningen att överväga om ett förslag om allmän adressekretess bör länmas. Ett sådant förslag kräver i och för sig en analys som utredningsuppdraget. Såvitt utredningen kunnat bedöma inte ryms inom behövs det dock inte en allmän sekretess för adressuppgifter. Det väsentliga är att det uppgiftslämnande från folkbokföringen till olika myndigheter ligger utanför den enskildes kontroll inte medför som att exempelvis adressuppgift blir tillgänglig för en förföljare. En sådan en risk motverkas sekretessmarkeringen i folkbokföringen och den av automatiska överföring markeringen som sker till många myndigheter. av Om sekretessen på skolområdet ändras i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 2.2.3 kommer även adresskyddet att utvidgas till det området. När det gäller uppgiftslämnande till myndigheter som inte har möjlighet att hemlighålla adresser torde det genomgående vara fråga om en adressuppgift den enskilde själv lämnar eller som har inhämtats från som denne. Om grund risk för förföljelse, sig förhindrad personen, av anser att sin verkliga adress finns det inget som hindrar att hon eller han uppge uppger en särskild postadress.
1996:68 Sekretess m.m. 65 SOU
2.2.3 Sekretess för elevadresser m.m.
Sekretesslagen bör kompletteras med bestämmelse som gör det en möjligt vid befarad personförföljelse skydda elevadresser främst i att grundskolan och gymnasieskolan. Sekretesskyddet skall motsvara det gäller för adresser m.m. inom folkbokföringen. som
På skolområdet råder hög grad offentlighet. Sekretess gäller endast en av i vissa speciella situationer, i första hand i fråga om uppgifter som har lämnats till psykologer och kuratorer samt inom den elevvårdande verksamheten. Nyligen har det införts sekretess för uppgifter om skolpliktiga barn har överlämnats från folkbokföringen till en som kommunens skolstyrelse. Betydelsen denna utvidgning av sekretessen av berörs närmare i det följande. Det är naturligt skolledning och lärare måste känna till var en elev att bosatt. Det gäller både när eleven första gången registreras för skolgång är och i det dagliga skolarbetet. Bl.a. är det nödvändigt att elevens vårdnadshavare kan nås i olika situationer. Uppgifter om elevernas namn, adresser och telefonnummer, ibland också personnummer, är normalt mycket spridda inom skolan. Uppgifterna är också lätt tillgängliga för utomstående, olika skolkataloger och klasslistor som tilldelas t.ex. genom eleverna. Det är lätt inse att denna öppenhet inte gagnar den elev som att behöver skydda sin eller vårdnadshavarens adress vid befarad personför-
följelse. avsaknaden sekretesskydd för bl.a. adresser inom skolområdet Att av brist och något kan utnyttjas för personförföljelse har uppär en som märksammats riksdagen. I motion för något år sedan påtalades att av en förföljde kvinna och inte fick hennes adress genom en person som en folkbokföringen kunde vända sig till kommunens skolstyrelse och där få hemmavarande barns adress. Med anledning uppgift om kvinnans av motionen uttalade konstitutionsutskotteti betänkandet bet. 1992/93:KU38 Offentlighet och sekretess att mycket talade för att det borde införas en möjlighet för kommun eller skola att sekretessbelägga adressuppgifter. Det
Sekretess m.m. SOU 1996;
kunde enligt utskottet ske enligt samma regler gällde för folkboksom föringsområdet eller något annat sätt. Riksdagen följde utskottet och frågan överlämnades till regeringen. Frågan om en utvidgad sekretess inom skolområdet har beretts i Justitiedepartementet och föranlett ändring i 7 kap. 15 § SekrL. Lagändringen innebär att en uppgift skolpliktiga barn lämnas från folkbokföringom som en till en kommunal myndighet, t.ex. en skolstyrelse, och för vilken uppgift sekretess gäller inom folkbokföringen, omfattas sekretess även hos av den mottagande myndigheten. Lagrådet påpekade att förslaget normalt inte medför att sekretessen gäller för adressuppgifter och liknande uppgifter hos skolan. Lagrådet konstaterade att en annan lösning fick väljas ville åstadkomma att om man sekretess skulle gälla för ifrågavarande uppgifter hos skolan vid sidan av vad som följde av elevvårdssekretessen. Regeringen instämde i lagrådets bedömning och anförde att det fanns skäl talade mot att införa som en generell regel om att sekretesskyddet för uppgift skulle bibehållas oavsett var uppgiften befinner sig hos en kommun. Konstitutionsutskottet anförde att regeringens förslag torde innebära att de uppgifter som till följd av förslaget skyddas hos den kommunala myndigheten Skolstyrelsen inte kommer att överföras från denna till skolan. Den nyligen gjorda ändringen i SekrL kan sägas ett steg i rätt vara riktning när det gäller att införa sekretess för adresser på skolomm.m. rådet. Samtidigt är det naturligtvis en brist att utvidgningen sekretessen av endast gäller hos skolstyrelsen och inte i skolorna. Vidare berör ändringen endast skolpliktiga bam. Det innebär att det inte finns något skydd inom skolområdet för gymnasieelevers adresser. Utredningen har att särskilt beakta skyddet för den förföljda grupp av personer som kan komma i fråga för kvarskrivning enligt 16 § FbfL. Barn ingår även i denna grupp. Uppgifter om kvarskrivna kommer inte personer att vara skyddade ens hos skolstyrelsen eftersom det är själva personerna
Lagändringenträdde i kraft den 1 april 1996, SFS 1996:155, prop. 1995/962127,bet. l995/96:KU24.
: Sekretess m.m. 67
lämnar uppgifterna. Inte i något fall kan adressuppgifter m.m. som som den enskilde själv lämnar till Skolstyrelsen eller skolan skyddas av den nyligen införda sekretessen. Behovet för elever och vårdnadshavare att själva lämna uppgifter adresser m.m. kan förmodas öka om ordningen om blir den som konstitutionsutskottet har antagit. Det är knappast ett realistiskt antagande att exempelvis rektor eller klassföreståndare inom en grundskolan kan fullgöra sina arbetsuppgifter utan att känna till alla elevers adresser. Utredningen har förståelse för att det kan förefalla omvälvande att införa någon form av mer eller mindre allmän sekretess skolområdet, bl.a. mot bakgrund den öppenhet som av tradition råder inom skolan. av Om sekretess införs kan exempelvis skolkataloger och klasslistor inte tillhandahållas på det sätt skerz. Även hel del andra förändringar som nu en krävs säkerligen när det gäller den praktiska hanteringen i skolorna av elevuppgifter. Fortfarande är alltså situationen den att det i princip inte föreligger något allmänt skydd för elevadresser inom grundskolan. När det gäller elever i gymnasieskolan saknas det helt sekretesskydd för adresser och andra uppgifter kan användas för förföljelse. Både elevens och som vårdnadshavarens adress är därmed alltid offentliga. Med hänsyn till det stora behov som finns att skydda adresser för personer som riskerar personförföljelse måste den ordning som råder skolområdet anses otillfredsställande. I dagsläget har drygt 6 000 personer skyddad adress inom folkbokföringen. Av dessa är stor andel barn i skolåldem. Normalt är en det inte barnet utan dess vårdnadshavare som riskerar personförföljelse. Barnet har erhållit sekretessmarkering för att inte vårdnadshavaren skall kunna spåras barnet. Genom sekretessmarkeringen motverkas en genom sådan spårning inom folkbokföringen men den kan alltså ske genom uppgifter finns inom skolorna. Inget har framkommit som tyder på att som
2 Det tordedock följa redan av den nyligen beslutade lagändringen. Uppgifter om elever som har sekretessmarkering inom folkbokföringen kommer inte att vara tillgängliga för framställning av kataloger m.m.
68 Sekretess m.m. SOU 1996:6
behovet att skydda grundskolebarns adresser är så mycket större än
skyddsbehovet för adresser i gymnasieskolan. Den enskildes behov av skydd måste i det här sammanhanget väga tyngre än de praktiska bekymmer för skolpersonal och andra utvidsom en gad sekretess inledningsvis skulle kunna medföra. Utredningen föreslår därför att en sådan ändring görs i SekrL att det blir möjligt att främst i grund- och gymnasieskolan generellt hemlighålla adresser och andra uppgifter som kan användas som ett led i personförföljelse. En utökad sekretess innebär bl.a. att sekretessmarkeringar för grundskolebam kan föras över från folkbokföringen till skolstyrelse. en Skolstyrelsen får därigenom ett enkelt sätt kännedom om vilka personer som behöver skyddas särskilt. När elevuppgifter sedan förs vidare från Skolstyrelsen till olika grundskolor bör sekretessmarkeringen så att säga följa med. Den mottagande skolan får därmed kännedom om att uppgifter om en viss person är känsliga. Särskilda rutiner får införas så att uppgifterna om en person som behöver skyddas endast är tillgängliga exempelvis för skolans rektor och elevens klassföreståndare. Dessa personer får hantera de aktuella uppgifterna med försiktighet och på ett sådant sätt att de inte sprids. I den mån en grundskola har datoriserade elevregister bör skyddade uppgifter inte förekomma där. När fråga om utlämnande av en sekretessmarkerad uppgift aktualiseras får den hanteras inom skolan samma sätt som hos andra myndigheter. Om utlämnande övervägs finns det skäl att kontrollera med Skattemyndigheten skälet till sekretessmarom keringen. Kvarskrivna personer lämnar själva uppgifter till Skolstyrelsen eller skolan. Det torde även förekomma att elever eller vårdnadshavare i andra sammanhang själva lämnar t.ex en adressuppgift till skolstyrelse eller grundskolan. Med utredningens förslag skall även sådana uppgifter kunna hållas hemliga. För att skyddet i dessa fall skall bli effektivt är det nödvändigt att uppgifterna hanteras samma sätt som i fråga om personer som har erhållit sekretessmarkering inom folkbokföringen. Det kan ske genom att skolstyrelsen och skolan för dessa uppgifter använder liknande rutiner som för skyddade uppgifter från folkbokföringen. Sådana rutiner
Sekretess m.m.
bör dock användas endast när det gäller kvarskrivna eller andra personer som har ett klart dokumenterat skyddsbehov. Uppgifter om gymnasieelever lämnas inte över från folkbokföringen till skolområdet. Skolan får därmed inte automatiskt kännedom vilka om elever i gymnasieskolan som har sekretessmarkering. Den upplysningen måste eleven eller dennes vårdnadshavare lämna. Det kan ske att genom en kopia på skattemyndighetens besked om sekretessmarkering in till ges skolan. Skolstyrelsen och gymnasieskolan får hantera uppgifter om gymnasieelever med sekretessmarkering liknande sätt uppgifter som om grundskoleelever som har sådan markering. Utredningen har inte funnit skäl att föreslå adressekretess för m.m. högskoleomrädet. Det förekommer säkerligen högskoleelever har att sekretessmarkering inom folkbokföringen. Antagligen är det dock mindre vanligt att markeringen har sin grund i att elevens föräldrar riskerar förföljelse. Därmed är situationen inte likartad den motiverar som sekretess för adressuppgifter m.m. inom grund- och gymnasieskolan. En högskoleelev som riskerar förföljelse får skyddas på annat sätt än genom en utökad sekretess. Eleven kan exempelvis till högskolan lämna uppgift om en särskild postadress. Den sekretess som utredningen förespråkar bör därför begränsas till sådan grundläggande utbildning som i första hand sker i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan och specialskolan. Sekretessen skall gälla både i skolan och hos den kommunala myndighet för skolan. som ansvarar Utredningen menar att skyddet inom skolan när det gäller adresser och andra uppgifter som kan användas för förföljelse i praktiken skall inriktas personer som på förhand kan sägas ha behov av skydd. Skyddsbehovet skall nästan alltid vara klarlagt sekretessmarkering från folkbokgenom föringen. När det gäller inte har någon form förhandspersoner som av markering skall det normalt inte finnas skäl att vägra utlämnande av uppgifter med stöd av den sekretess utredningen förordar. som Det sekretesskydd som utredningen föreslår kan lagtekniskt konstrueras på olika sätt. Eftersom skyddet i stor utsträckning skall inriktat på de vara personer som har erhållit sekretessmarkering inom folkbokföringen bör det
Sekretess m.m.
ha nivå där. l första hand är det uppgifterna om var eleven samma som bor och vistas kan känsliga. Även uppgifter elevens klass och som vara om skola kan dock behöva skyddas så att inte eleven eller någon närstående till denne den vägen kan spåras förföljare. Skyddsområdet bör med av en hänsyn härtill gälla den enskildes personliga förhållanden. Därmed kan också uppgift vårdnadshavare och annan närstående skyddas. om Den lagreglering utredningen föreslår i denna del har sin naturliga som plats tillsammans med andra Sekretessregler för skol- och utbildningsom-
rådet, dvs. i 7 kap. 9 § SekrL.
2.2.4 Särskild forumregel när uppgift om hemvist skyddas av
sekretess
rättegång kan hemvistet för riskerar förföljelse I en en person som avslöjas. Utredningen dock att den nuvarande folkkomma att anser bokföringssekretessen utgör tillräckligt skydd för den som behöver ett hemlighålla uppgifterna om sitt hemvist.
RPS har i sin pekat det förhållandet att en förföljare kan rapport väcka talan vid domstol mot som har medgivits idkomma att en person enbart för reda den skyddade personens adress. Bland annat byte att bakgrunden har Kvinnovåldskommissioneni sitt betänkande SOU mot den 1995:60 Kvinnofrid föreslagit särskild forumregel för vårdnadsmål en barn har fått byta identitet. Kommissionen föreslår att ett som rör ett som vårdnadsmål skall prövas, inte domstolen där barnet har sitt sådant av hemvist enligt den allmänna regeln, Stockholms tingsrätt. Förslaget utan av grund i Kvinnovåldskommissionen det oklart vilket forum har sin att anser det korrekta i vårdnads- och umgängestvister när barnet har bytt som är identitet. förhållande RPS uppmärksammat har emellertid betydelse Det som gäller andra förföljda än den lilla skara även när det grupper av personer har medgivits id-byte. Det har förekommit mer än en gång att talan som har erhållit sekretessmarkering inom folkhar väckts mot en person som
: Sekretess m.m. 71
bokföringen. Enligt den allmänna forumregeln i 10 kap. l § rättegångsbalken skall talan väckas vid rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. När svaranden har erhållit sekretessmarkering har käranden små möjligheter att få kännedom om svarandens hemvist. Det har förekommit att Skattemyndigheten har vägrat lämna ut uppgift om svarandens hemvist. Rättsfallet RÅ 1988 785 illustrerar den situation kan not. som uppkomma. En kvinna och ett barn hade tilldelats sekretessmarkering. Barnets fader begärde att ut mantalsskrivningsuppgifter3 för kvinnan och barnet. Som skäl för sin begäran anförde han att han behövde uppgifterna för att umgängesrätten med barnet prövad av domstol. Skattemyndigheten, som bl.a. anförde att kvinnan hade utsatts för mycket grova brott, vägrade med hänvisning till folkbokföringssekretessen att lämna ut uppgifterna. Kammarrätten och Regeringsrätten gick samma linje. Domstolamas ställningstagande innebar att mannen inte kunde talan om umgängesrätt prövad i domstol. Referatet i Regeringsrättens årsbok ger inte några upplysningar om närmare detaljer i målet. Man kan dock förmoda att det ansågs föreligga en påtaglig risk för att mannen skulle använda mantalsskrivningsuppgiftema som ett led i förföljelse av kvinnan. I vissa fall kan Skattemyndigheten, som känner till svarandens adress, medverka till att en svarande som har sekretessmarkering får del av ansökan om stämning. Om svaranden ingår i svaromål utan att göra foruminvändning kan målet handläggas på vanligt sätt. En sådan ordning har många fördelar. Käranden kan sin sak prövad. Om svaranden även i övrigt efterkommer domstolens förelägganden och kallelser behöver hon eller han inte avslöja sin adress. I stället kan svaranden använda skattemyndighetens adress och, vilket alltid bör ske, ställa ett ombud för sig som bl.a. kan förmedla kallelser från domstolen. Svaranden eller dennes ombud bör förklara svarandens belägenhet för rätten och begära att målets handläggning så långt det är möjligt anpassas därefter. Skulle käranden endast vara ute efter att trakassera svaranden kan hans talan avgöras som
3 Tidigare var det svarandens mantalsskrivning som styrdehemvistet.
Sekretess m.m. SOU 1996:6
uppenbart ogrundad eller annat sätt utan att svaranden behöver inställa sig inför rätten. Den nu beskrivna ordningen där Skattemyndigheten förmedlar stämning m.m. till den som har skyddad adress bör kunna tillämpas i stor omfattning. Det förekommer dock att en svarande som får del av stämningsansökan genom skattemyndighetens försorg inte ingår i svaromâl. Käranden kan då behöva visa att han ansökt vid rätt forum. Normalt sker det genom att käranden hos Skattemyndigheten begär ett s.k. hemortsbevis för svaranden och sedan ger in det till domstolen. Hemortsbeviset utvisar var svaranden var folkbokförd den l november föregående år jfr 10 kap. 1 § 2 st rättegångsbalken. I beviset anges hemvistet med län, kommun och församling. Normalt framgår inte svarandens adress av hemortsbeviset. En förföljare som får kännedom om en persons folkbokföringsförsamling har dock kommit mycket långt i uppspårandet av personen i fråga. Om Skattemyndigheten, bl.a. till följd av sekretessmarkeringen, inte röjer uppgiften om svarandens hemvist kan käranden inte fullgöra sin skyldighet att visa rätt forum. Hans talan kommer då att avvisas. Skattemyndigheten kan inte alltid hemlighålla uppgiften om svarandens hemvist. I vissa fall måste uppgiften lämnas ut. Det kan gälla exempelvis när det är en annan person än förföljaren som framställer ett anspråk i domstol. Då kan det knappast av särskild anledning antas att svaranden el-
ler någon honom närstående lider men om uppgiften röjs se 7 kap 15 §
l st SekrL. När det är förföljaren som vill inleda rättegång talar naturligtvis mycket för att Skattemyndigheten bör hemlighålla uppgifterna om den förföljde. Emellertid kan det inte uteslutas att en sekretessprövning i ett visst fall leder fram till att en utpekad förföljare i egenskap av kärande, trots sekretessmarkering, får del av uppgiften om svarandens/offrets hemvist. Det kan visa sig att käranden exempelvis i ett mål om umgängesrätt inte alls är ute efter att förfölja svaranden utan önskar återuppta kontakten med ett barn som han har tillsammans med svaranden. Om utlämnande av hemvistuppgiften blir aktuell, och sekretessmarkeringen var berättigad när den infördes, har antagligen den hotbild som ledde till
Sekretess m.m. 73
markeringen varit av mindre allvarlig art. Förmodligen har också lång tid gått sedan markeringen infördes. I praktiken torde det ankomma på den utpekade förföljaren att visa att svaranden inte kommer att lida något men uppgiften om hennes hemvist röjs. Det kan troligen inte ske utan att om käranden förebringar ganska omfattande utredning om sina personliga förhållanden. Trots vad som nu har sagts ligger det närmast till hands att anta att en utpekad förföljare kommer att ha mycket svårt att ut uppgiften om offrets hemvist. Inte minst Regeringsrättens avgörande tyder det. Det är lätt att dela den uppfattningen som domstolen har gett uttryck för. Om det finns den minsta risk att en uppgift om hemvist kommer att användas för förföljelse kan det förefalla självklart att uppgiften inte skall lämnas ut. Samtidigt kan emellertid även en förföljare ha ett mer eller mindre berättigat anspråk att kunna föra talan även mot en person som han trakasserar. I familjerättsliga mål föreligger det en tydlig konflikt mellan motstående anspråk. Mot exempelvis kvinnans behov av skydd skall ställas rätt till umgänge med barnet som kvinnan har vårdnaden om. mannens Konflikten mellan motstående intressen blir särskilt påtaglig om man betänker att det egentligen är fel att tala om mannens umgängesrätt. I mål umgängesrätt är det i stället barnets umgängesrätt som skall säkerstälom las. Undantagsvis kan det bäst för barnet att ha umgänge med fadern vara trots att denne på något sätt trakasserar barnets moder. Utredningen har sökt finna olika lösningar den konflikt som kan uppkomma när sekretess föreligger för uppgifter om en svarande. Utredningen har övervägt en särskild forumregel som berättigar käranden att väcka talan där han har sitt hemvist sekretess råder beträffande om svarandens hemvist. En sådan regel skulle uppenbarligen vara till fördel för käranden. För den behöver hemlighålla sin adress m.m. skulle som den dock till nackdel. Den situationen kunde uppkomma att domstolen vara hos skattemyndigheten begärde och fick del av sekretessmarkerade uppgifter sedan användes käranden för förföljelse av svaranden. som av Utredningen har sammantaget inte funnit skäl att föreslå någon ändring den här punkten. För den vars uppgifter behöver skyddas utgör den
74 Sekretess m.m. SOU 1996:6
nuvarande ordningen ett bra stöd. Den utgör ett hot mot som en annan person får finna sig i att inte kunna föra process mot sitt offer eller mot det barn som skyddas tillsammans med offret. Utredningen kommer i det följande att något närmare beröra frågan om medverkan i rättegång av personer som har kvarskrivits eller medgivits idbyte.
3 Sekretessmarkering"skyddad adress"
1 Skatteförvaltningens rutiner för sekretessmarke-
ring
Förfarandet med sekretessmarkering har något berörts tidigare. Om det kan antas att utlämnande av uppgifter rörande en viss person innebär men för personen, exempelvis risk för förföljelse, kan skattemyndigheten i folkbokföringsregistren lägga in en markering för särskild sekretessprövning. En sådan sekretessmarkering är avsedd att ge myndigheten en varningssignal vid utlämnande av uppgifter som normalt sker utan särskild sekretessprövning. Markeringen innebär inte något bindande avgörande av sekretessfrågan utan är att uppfatta påminnelse behovet som en om av en noggrann sekretessprövning. Förfarandet med sekretessmarkering är inte lagreglerat motsvarar men väl den hemligstämpel som enligt 15 kap. 3 § 1 st SekrL kan åsättas en allmän handling Inom folkbokföringen har sekretessmarkering använts under många är. Skatteförvaltningen har utarbetat särskilda rutiner för systemet med sekretessmarkeringar. Rutinemas kan sammanfattas enligt följande. En begäran sekretessmarkering, ofta görs någon om som av som anser
sig utsatt för personförföljelse, bör vara åtföljd av någon form av
utredning som styrker påståendet om förföljelse. Normalt skall de skäl som ligger till grund för införandet av sekretessmarkering vara tillräckliga för att vägra ett utlämnande med stöd av folkbokföringssekretessen när någon begär att få ut uppgifterna. För att markeringen skall
4 Corel mil., Sekretesslagen, 3 uppl. s. 437. 5Rutinema är redovisadei RSV:s Handbokför folkbokföring, avsnitt5.3.
76 Sekretessmarkering
avsedd effekt får den regelmässigt omfatta samtliga medlemmar i den förföljdes hushåll. En sekretessmarkering kan kombineras med en särskild postadress för den som fått markeringen. Inom skattemyndigheten är det endast chefen på det aktuella skattekontoret som har behörighet att ta del av uppgifter om en person som fått markering. För annan personal ger ADB-systemets bildskärmsterminaler inte någon information om en sekretessmarkerad person utan personalen hänvisas till kontorschefen. Om personen flyttar och folkbokförs inom ett nytt skattekontors verksamhetsområde överförs markeringen till ett nytt lokalt folkbokföringsregister tillsammans med övriga uppgifter om personen. Ett beslut om sekretessmarkering bör vara tidsbegränsat och inte gälla för längre tid än tvâ år. Har förlängning inte begärts bör markeringen tas bort när giltighetstiden gått ut. Det kan dock vara lämpligt att påminna den enskilde om att ny begäran krävs för att förlängning skall ske. En sekretessmarkering överförs till andra myndigheter som får del av folkbokföringsuppgifter med hjälp av folkbokföringens särskilda ADB-avisering FBDATA. Om fråga om utlämnande av uppgifter i fråga om en markerad person uppkommer hos sådan myndighet kan denna kontakta skattekontoret och få besked en om skälet till markeringen.
sekretessmarkering används när risk för personförföljelse föreligger. En vanlig situation är att markeringen begärs av en kvinna som anser sig förföljd av en man som hon tidigare levt tillsammans med. För att markeringskall någon effekt i en sådan situation är det ofrånkomligt att kvinnan en byter bostad och adress. Sekretessmarkeringen är visserligen avsedd att varningssignal. Man kan dock utgå från att Skattemyndigheten vara en regelmässigt vägrar att röja uppgifter om en person som erhållit markeringen, särskilt det kan befaras att uppgifterna begärs av den utpekade om förföljaren. En myndighet kan inte alltid kräva att den som vill ta del av en uppgift som finns hos myndigheten talar om vem han eller hon är eller vad uppgiften skall användas till 2 kap. 14 § 3 st TF. När det gäller att motverka förföljelse torde det dock förutsättning för att myndigheten skall vara en lämna ut en uppgift om en person som fått sekretessmarkering, att myndigheten kan bedöma vad utlämnandet kan leda till. Därför får den begär att få ut uppgifterna välja mellan att antingen berätta vem han som
i 1996:68 Sekretessmarkering 77
eller hon är och vad handlingen skall användas till eller att avstå från att ta del av uppgifterna. RSV har i sina rekommendationer uttalat att sekretessmarkering bör förutsätta att det finns ett konkret hot i det enskilda fallet. Vidare har verket anfört att en allmänt uttalad motvilja mot att ha kontakt med en person inte är tillräcklig grund för markering. Det är inte heller enligt verket tillräckligt att den som begår markering har ett yrke, exempelvis polis eller åklagare, som normalt kan vara förenat med vissa risker. RSV har också uttalat att någon form av intyg eller annan utredning bör föreligga vid bedömningen av om sekretessmarkering skall åsättas. År 1988 hade l 600 personer sekretessmarkering inom folkbokföringen. Sedan dess har antalet markeringar ökat. I slutet av år 1993 hade cirka 4 700 personer sekretessmarkering. I slutet av år 1994 rörde det sig om 5 500 personer och ett år senare var det 6 000 personer som hade tilldelats sekretessmarkering av skattemyndigheterna.
3.2 överväganden och förslag
3.2. 1 Användning av sekretessmarkering
Sekretessmarkering i folkbokföringsregistren s.k. skyddad adress är - den första skyddsåtgärd som bör tillgripas när man kan befara att folkbokföringsuppgifteranvänds för personförföljelse. Markeringen, och den sekretess som regelmässigt följer med denna, är nästan alltid en tillräcklig åtgärd mot sådan förföljelse.
Som nämnts tidigare anser utredningen att frågorna om sekretess för folkbokföringsuppgifter är betydelsefulla. I nästan alla fall av befarad förföljelse torde en sekretessmarkering medföra ett fullgott skydd. Det innebär att man inte behöver ta till de mer ingripande åtgärderna kvarskrivning och id-byte. Detta är inte endast utredningens ståndpunkt.
78 sekretessmarkering SOU 1996:6
Även den nuvarande lagstiftningen om id-byte och kvarskrivning vilar den grunden. En sekretessmarkering skall alltså åsättas om det kan antas att folkbokföringssekretessen hindrar ett utlämnande av uppgifter om en viss person. Oftast grundas en markering på att en person riskerar att utsättas för förföljelse om uppgifter om henne eller honom röjs. Självfallet är det svårt att i detalj beskriva den hotsituation som berättigar till sekretessmarkering. Till att börja men bör det, som Riksskatteverket har anfört, vara fråga om ett konkret hot motsvarande sätt som krävs för id-byte jfr NJA 1994 s. 497 Det räcker alltså inte att en person känner fruktan och anser sig förföljd. Det mäste också objektivt sätt föreligga en risk för förföljelse. Om en person har dömts för att ha hotat eller misshandlat en annan person och fortsätter sina trakasserier bör sekretessmarkering utan vidare kunna vara befogad. I vissa fall kan brottsligheten ha bestått i upprepade angrepp. Det kan också, exempelvis genom uttalanden från den dömde, framgå att vederbörande inte är främmande för att ånyo attackera målsäganden. Även dessa båda exempel bör utgöra klara fall för sekretessmarkering. Självfallet krävs det inte att en person har dömts för brott för att sekretessmarkering skall användas. Brottsliga handlingar, i form av exempelvis hotelser av olika slag, kan föreligga ändå. Om de kan beläggas i sekretessärendet bör de behandlas samma sätt som om personen dömts för gämingama. Förföljelse kan emellertid vara besvärande utan att brott föreligger. Den kan komma till uttryck i att en person vid upprepade tillfällen utan anledning söker kontakt med en annan person i anslutning till dennes bostad eller arbetsplats. Även trakasserande telefonsamtal tele- fonterror kan betraktas som förföljelse och leda till att sekretess- markering måste övervägas, särskilt om samtalen kombineras med hotfulla uttalanden. I avsnitt 4.1 lämnas en redogörelse för olika slags hotsituationer som kan grunda kvarskrivning enligt 16 § FbfL. Den bestämmelsen talar om risk för brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat sätt. Ett hot
sou 1996:68 Sekretessmarkering 79
l eller beteende kan grunda kvarskrivning
ett som bör också kunna vara skäl i till sekretessmarkering. Enligt utredningens mening överensstämmer förutsättningarna för sekretessmarkering således väl med förutsättningarna för kvarskrivning när det gäller hotbilden. Det är naturligt att koppla samman förutsättningarna för de båda skyddsåtgärderna eftersom kvarskrivning inte skall ske om den enskilde kan tillräckligt skydd genom sekretessmarkering. Av vad som sägs i avsnitt 4.1 följer att det inte behöver vara fråga om särskilt allvarliga förföljelser för att sekretessmarkering skall kunna införas av skattemyndigheten. Även ett konkret hot måste föreligga är det naturligtvis särskilt om av intresse hur den som begärt sekretessmarkeringen har uppfattat den åberopade hotsituationen. I praktiken aktualiseras frågan om sekretessmarkering nästan uteslutande i samband med flyttning. Det är meningslöst att inom folkbokföringen hemlighålla en adressuppgift för en förföljare som redan känner till adressen. Om den som begär markering har flyttat till följd av att hon eller han känner sig förföljd är det en omständighet som bör tillmätas stor betydelse. I vissa fall kan dock en flyttning vara ett naturligt led bl.a. efter en äktenskapsskillnad. Den kan då inte tillmätas samma betydelse som då ett sådant led saknas. En sekretessmarkering kan i vissa fall fylla sitt syfte den även om person som behöver skyddas inte byter adress. Det kan gälla när en offentligt anställd person förföljs med anledning av myndighetsutövning och förföljelsen till att börja med sker vid tjänstestället. En begäran om sekretessmarkering måste rimligen grundas visst underlag. Ett blankt påstående om förföljelse från den som begär markeringen kan knappast godtas i något fall. Som utredningen har varit inne tidigare bör en dom över brott som sökanden utsatts för av en påstådd förföljare utgöra ett starkt stöd för begäran om sekretessmarkering. Endast i undantagsfall bör det när en dom föreligger krävas ytterligare underlag för att begäran skall kunna bifallas. Om det inte finns något domstolsavgörande får annan utredning förebringas. Utredning eller utlåtande från polis- eller socialmyndighet som styrker den enskildes uppgifter om förföljelse kan vara av värde. Det-
80 Sekretessmarkering SOU 1996;6
samma kan gälla handlingar eller upplysningar från sjukvården. Uppgifter från myndigheter som bekräftar påståenden om förföljelse bör allmänt tillmätas stor betydelse. Detsamma kan gälla intyg m.m. från olika slag av ideell verksamhet som syftar till att ge hjälp brottsoffer och andra utsatta personer. Utredning av annat slag, exempelvis intyg från privatpersoner, bör behandlas med försiktighet. Man bör emellertid vara klar över att ett underlag som åberopas till stöd för en sekretessmarkering kan vara grundat helt den enskildes egna uppgifter och därför vara av begränsat värde. Det gäller även material som härrör från myndigheter. Antag att en person begär sekretessmarkering och som stöd för sin begäran åberopar en polisanmälan enligt vilken hon eller han har utsatts för hotelser av något slag. Anmälningen innebär inte med nödvändighet att de påstådda brotten verkligen har ägt rum. Den speglar endast anmälarens uppfattning. En anmälan kan vara påhittad och tillkommen enbart för att anmälaren skall kunna erhålla sekretessmarkering. Skattemyndigheten skall enligt utredningens mening normalt inte behöva utgå från att så år fallet. Exemplet visar emellertid att myndigheten kan behöva komplettera underlaget i sekretessärendet med ytterligare utredning. Har en polisanmälan åberopats kan det i vissa fall finnas anledning för Skattemyndigheten att kontrollera med polismyndigheten hur man ser anmälningen. I första hand bör det vara den som begär en sekretessmarkering som skall förebringa utredning markeringen. Med hänsyn till om behovet av frågans betydelse för den som begär skyddet bör emellertid skattemyndigheten hjälpa denne med fram den utredning kan behövas. Även att ta som om den enskilde inte hänvisar till polis eller socialtjänst förefaller det naturligt att Skattemyndigheten undersöker med dessa vilken bakgrund påståendet om förföljelse kan ha. Trots att det kan föreligga ett visst hot är det enligt utredningens mening inte säkert att sekretessmarkering skall införas. Det mäste också finnas förutsättningar för att en markering skall bli verkningsfull. Om en förföljare redan känner till den adress som sekretessmarkeringen avser att skydda är det självklart att markeringen inte skall införas.
1996:68 Sekretesxvmarkerirzg 81
t
Förutsättningar för sekretessmarkering kan vidare saknas grund av faktorer som är att hänföra till den person som begär skyddsåtgärden. Om hon eller han har sin adress i telefonkatalogen blir en sekretessmarkering inte särskilt effektiv. Detsamma gäller om personen i fråga har fortsatta kontakter med den utpekade förföljaren. Även den begär sekreom som tessmarkering vill bryta kontakten med förföljaren är det inte säkert att detta i praktiken går att genomföra. Om förföljaren har umgängesrätt med ett barn som den som begär markeringen är vårdnadshavare för, torde vårdnadshavaren i praktiken inte ha några möjligheter att hålla sin adress dold. Det kan också finnas andra liknande omständigheter som bör föranleda att en sekretessmarkering inte skall införas. Inom folkbokföringssystemet kan både bostadsadress och särskild postadress registreras. Möjligheten att låta registrera en särskild postadress kan innebära vissa fördelar för den som riskerar förföljelse. Den verkliga postadressen kan således ersättas med en "c/o-adress" eller en "b0xadress. En sådan särskild postadress får genomslag till bl.a. samtliga myndigheter och enskilda som regelbundet aktualiserar egna register med uppgifter från folkbokföringen. Det är också postadressen som många användare av folkbokföringsuppgifter efterfrågar. En särskild postadress kombinerad med sekretessmarkering utgör ett bra skydd mot förföljelse. Vissa myndigheter utanför folkbokföringen registrerar emellertid också den s.k. folkbokföringsadressen som utvisar vilken fastighet personen i fråga är bosatt. I sådana fall är det sekretessmarkeringen som utgör skyddet. Det har inte legat inom ramen för utredningsuppdraget att undersöka skattemyndigheternas tillämpning av systemet med sekretessmarkering. Utredningen kan därför inte genom analyser av enskilda fall uttala att skattemyndigheterna har varit alltför frikostiga eller alltför restriktiva när det gäller att medge sekretessmarkering. De sifferuppgifter som redovisades
" Enligt vad utredningen har inhämtat är det svårt för enskilda personer att erhållapostbox hos posten. Posten tillhandahåller postboxari första handför företag. Enligt utredningens mening borde den som riskerar förföljelse kunnaerhålla postboxutan svårighet.
82 Sekretessmarkering SOU 1996:6
i avsnitt 3.1 berättigar inte heller till några säkra slutsatser i frågan. Den kraftiga ökning av antalet sekretessmarkeringar som har skett under senare år behöver inte tyda att skattemyndigheterna tillhandahållit markeringar
i för stor omfattning. Ökningen emellertid utredningen anledning att
ger framhålla det angelägna i att sekretessmarkeringen används endast när det verkligen är påkallat. Obefogade markeringar strider inte bara mot offentlighetsprincipen utan försvårar också myndigheternas verksamhet. Om antalet sekretessmarkeringar blir allt för stort finns det risk att det går slentrian i hanteringen och att markerade uppgifter inte hanteras med den varsamhet som krävs. Ett fungerande sekretesskydd förutsätter att myndigheterna kan hantera sekretessmarkeringen rätt sätt. Skattemyndigheterna lägger ned ett betydande arbete att utreda ärenden om Sekretessmarkering. Markeringen skall innebära att en dokumenterad förföljelserisk föreligger. Det skydd sekretessmarkeringen skall utgöra får inte till spillo genom som dåliga rutiner eller bristande kunskap hos myndigheter som får del av markeringen. Den ordning som skattemyndigheterna har för hantering av sekretessmarkerade uppgifter bör ha sin motsvarighet hos andra myndigheter.
3.2.2 Sekretessmarkering och folkbokföring lägenhet
När systemet med folkbokföring lägenhet tas i bruk krävs det inledningsvis särskilda åtgärder av skattemyndigheten för att effekten av sekretessmarkeringar inte skall gå förlorad.
Den l juli 1996 tas ett system med folkbokföring lägenhet i bruk. Det systemet medför, i vart fall övergångsvis, vissa problem för personer med sekretessmarkering. Utredningen har därför funnit anledning att här kort peka de svårigheter som kan uppstå. Folkbokföring lägenhet ingår som ett led i den nya hushålls- och bostadsstatistiken. Till att börja med skall folkbokföring lägenhet prövas i Gävle kommun och i Högalids församling i Stockholms kommun. När
ioU 1996:68 Sekretessmarkering 83
systemet permanentas kommer alla som bor i flerfamiljshus att folkbokföras, inte bara på fastighet, utan också på lägenhet. Systemet med folkbokföring på lägenhet kräver omfattande förberedelser. Bl.a. måste fastighetsägarna lämna upplysningar om samtliga hyresgäster och lägenheter till skattemyndigheten. Uppgifterna från fastighetsägarna kommer att samlas i tillfälliga ADB-register skattemyndigsom hetema under ett övergångsskede har rätt att föra. I den stora gruppen av hyresgäster finns säkerligen en överväldigande majoritet av de cirka 6 OOO personer som har erhållit sekretessmarkering. En fastighetsägare är av naturliga skäl regelmässigt ovetande att om en hyresgäst har "skyddad adress". Fastighetsägarens uppgiftsskyldighet gäller emellertid även sådana hyresgäster. När han fullgör sin uppgiftsskyldighet kommer han att till Skattemyndigheten lämna bl.a. adressuppgift om personer som har erhållit sekretessmarkering. Hos Skattemyndigheten framgår det inte omedelbart att uppgifter som har lämnats fastighetsägare av en också avser personer som har erhållit sekretessmarkering. Myndigheten kommer säkerligen att kontrollera om så är fallet, exempelvis genom att jämföra uppgifterna från fastighetsägarna med det lokala folkbokföringsregistret. Innan det har skett måste uppgifterna hanteras med försiktighet. Folkbokföringssekretessen bör tillämpas så att en uppgift från fastigen hetsägare lämnas ut först sedan Skattemyndigheten har kontrollerat att utlämnandet inte berör en personen som har sekretessmarkering. Så snart som möjligt bör Skattemyndigheten ange att uppgifter från en fastighetsägare omfattar en person med sekretessmarkering. Det kan ske genom att en särskild markering läggs in också i det register som under en övergângstid skall innehålla uppgifter som fastighetsägare lämnat till skattemyndigheten. Det nu beskrivna problemet är av övergående natur. Fastighetsägarna skall inte fortlöpande lämna uppgifter om samtliga hyresgäster utan endast i samband med att varje skattemyndighet börjar tillämpa den nya ordningen med folkbokföring lägenhet. Riksskatteverket bör uppmärksamma skattemyndighetema på frågan och rekommendera lämpliga rutiner till skydd för de personuppgifter som inte skall röjas.
;sou 1996:68 85
l
4 Kvarskrivning
4. 1 Bakgrund
4. 1 Kort om kvarskrivning
Skyddet vid kvarskrivning är inriktat att hemlighålla den förföljdes bostadsort och verkliga adress då sekretess bedöms otillräcklig. Liksom idbyte skall kvarskrivning främst skydda mot sådan personförföljelse som grundas att en person spåras med hjälp av uppgift om adress m.m. som finns hos folkbokföringen. Kvarskrivning beslutas av Skattemyndigheten. En kvarskriven person har normalt bytt bostadsort men är inte folkbokförd vistelseorten. I stället är personen folkbokförd kvarskriven där - hon eller han tidigare var bosatt. Personens verkliga adress registreras inte inom folkbokföringen och sprids inte heller till andra myndigheter. Den kvarskrivne är i folkbokföringen registrerad endast med adress hos den skattemyndighet som har beslutat om kvarskrivningen. Det är också denna adress automatiskt överförs från folkbokföringen till myndigheter och som företag m.m. Post som sänds till den kvarskrivne med ledning av adressen som folkbokföringen tillhandahåller hamnar alltså hos skattemyndigheten. Myndigheten har kännedom om personens verkliga adress och vidaresänder posten till den kvarskrivne. Skattemyndigheten förvarar uppgiften om den kvarskrivnes adress på ett betryggande sätt. Uppgiften om den verkliga adressen kan komma att lämnas ut endast i sällsynta undantagsfall. Skattemyndigheterna har inte fått kännedom om att någon person som har kvarskrivits har utsatts för förföljelse efter kvarskrivningen. I dagsläget har ungefär 150 personer medgivits kvarskrivning.
86 Kvarskrivning
4.1.2 Hot m.m. som kan grunda kvarskrivning
Reglerna om kvarskrivning återfinns i två paragrafer i FbfL. De trädde i kraft den 1 juli 1991 i samband med att den nya folkbokföringslagen började gälla och har följande lydelse: 16 § En person som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för en allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat sätt, får, om han har flyttat eller avser att flytta, efter ansökan medges att vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i högst
tre år kvarskrivning. När det inte längre finns skäl för kvarskrivning
skall den upphöra. Kvarskrivning får även medges den utsatte personens medflyttande familj.
17 § För utredning frågor kvarskrivning får skattemyndigheten av om anlita biträde av polismyndighet.
Det måste alltså föreligga någon form av hotsituation för att en person skall kunna kvarskrivas. Bestämmelserna om kvarskrivning är sparsamt kommenterade i motiven till FbfL. När det gäller situationer som kan föranleda kvarskrivning anges endast följande Fbfprop. s. 116: Kvarskrivning bör kunna medges både i de fall hotet kommer från en känd exempelvis en tidigare familjemedlem eller någon som den person hotade vittnar mot i rättegång och i sådana fall då hotet kommer en från oidentiñerade exempelvis en terroristorganisation eller personer, brottssyndikat. Även i rättegång, målsäganden och rättsperett parter sonal bör kunna bli kvarskrivna. Däremot bör det förhållandet att en utsatts för uppmärksamhet i massmedia inte i och för sig utgöra person skäl till kvarskrivning.
Allmänt dock i lagmotiven att förutsättningarna för kvarskrivning
anges skall motsvara grunderna för besöksförbud Fbfprop. s. 137. Vad som sägs i förarbetena till lagen om besöksförbud har alltså stort intresse även beträffande kvarskrivning. Det gäller då särskilt de omständigheter i form brott kan föranleda att kvarskrivning kommer till användav m.m. som ning.
s E Kvarskrivning 87
i En person som riskerar att bli utsatt för brottslighet kan alltså medges kvarskrivning. I propositionen med förslag till lag besöksförbud prop. om 1987/88: 137 knöts brottsrisken i första hand till de tidigare brott arten av som en förföljare i många fall har gjort sig skyldig till. Departementschefen uttalade inledningsvis att de begångna brott som skulle tillmätas särskild vikt var brott mot den förföljdes liv, frihet eller hälsa. Hon anförde vidare att det innebar att misshandel och olaga hot men även sådana brott som hemfridsbrott och ofredande skulle beaktas samt att också t.ex. innehav av vapen och andra farliga föremål kunde komma in i riskbedömningen i speciella situationer. Departementschefen konstaterade emellertid också att inte bara brott mot någons liv, hälsa, frid eller frihet utan även andra brott som kan användas i trakasserande syfte skulle kunna läggas till grund för besöksförbud. Kvarskrivning förutsätter inte att en person riskerar att utsättas för brott. Även risk för "förföljelser eller trakasserier på sätt" kan ligga annat till grund för kvarskrivning. I motiven till lagen om besöksförbud prop. 1987/882137 s. 20 anförde departementschefen: Förföljelse bör anses vara för handen, om någon vid upprepade tillfällen på ett mycket påträngande eller eljest besvärande sätt söker kontakt med en person mot dennes vilja. Kontakten kan ske t.ex. genom besök, telefonsamtal eller brev. Telefon- eller brevterror faller således under tillämpningsomrâdet. Vissa slag av trakasserier är lindrigare och kan inte direkt betecknas som förföljelse. Jag tänker då på t.ex. upprepade mycket aggressiva uttalanden som dock inte är av den karaktären att de är straffbara eller ett beteende som allmänt sett är ägnat att skrämma den som utsätts för det. Exempel på det sistnämnda kan vara att någon, utan att ta kontakt men i uppenbart syfte att trakassera, besvära eller skrämma, mer eller mindre regelbundet följer efter en annan person eller regelbundet väntar utanför den andres bostad eller arbetsplats. Sådana beteenden bör givetvis falla under tillämpningsomrâdet.
Kvarskrivning förutsätter också att det föreligger någon form av risk för .förföljelse Frågan om riskbedömningen har behandlats utförligt i förarbetena till lagen om besöksförbud. Departementschefen anförde i denna del prop. 1987/881137 s. 19 och 41 följande:
88 Kvarskrivning SOU 1996:6
Frågan är vidare vad skall kräva för att anse att en risk för brott man eller förföljelse eller allvarliga trakasserier föreligger. Riskbedömningar är generellt sett vanskliga att göra. Sådana förekommer bl.a. vid tillämpningen straffprocessuella tvångsmedel. Det ligger enligt min av mening nära till hands att göra jämförelse med bedömningar av det en slaget. En grundläggande förutsättning måste till att börja med vara att det rör sig konkret risk för brott, förföljelse eller trakasserier med om en hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Ibland är det uppenbart att det finns risk för upprepning av ett visst beteende grund av en parternas speciella relationer och i betraktande av vad som tidigare har hänt. Om frågan besöksförbud prövas under en förundersökning, om spelar det givetvis stor roll den misstänkte tidigare har lagförts för om brott liknande slag. Om det står klart att han vid flera tillfällen har av förgripit sig mot den andra bör förutsättningarna för ett bepersonen, söksförbud normalt för handen, under förutsättning att inga sett vara andra omständigheter talar för att risken för nya övergrepp har upphört. Om gärningsmannen har gjort sig skyldig till ett enda brott, kan det däremot krävas större försiktighet vid bedömningen. En viktig faktor bör enligt min mening då gärningsmannen efter brottet vara om har uttalat sig eller uppträtt på ett sådant sätt att brottsoffret känner ängslan och denna ängslan på objektiva grunder ter sig befogad. Gärningsmarmen kan t.ex. i samband med polisförhör eller inför domstol ha agerat ett sådant sätt att det på goda grunder kan antas att han inte tänker lämna offret i fred. --- Vid bedömningen det föreligger risk för brott, förföljelse av om eller trakasserier skall särskilt beaktas om den mot vilken förbudet avgälla har begått brott mot den andra personens liv, hälsa, frihet ses eller frid. Det innebär att det i första hand är sådana brott som misshandel, olaga hot och liknande skall tas med i bedömningen. som Även motsvarande slag kan dock komma in i bilden, andra brott av sexuella övergrepp och rån. Likaså bör det vara möjligt att ta t.ex. hänsyn till andra brott kan betydelse för att i det typer av som vara av enskilda fallet bedöma det föreligger risk för förföljelse. Brott av om det slag räknas i paragrafen och som har riktats mot någon som upp . motiveringtredje bör också, har påpekats i den allmänna person som undantagsvis kunna utgöra sådan särskild omständighet som kan en, en läggas till grund för besöksförbud. När ett tidigare brott skall ligga till grund för bedömningen av risken för trakasserier uppstår frågan i vilken utsträckning man vid prövningen besöksförbudsfrågan kan in på en bedömning av av
; Kvarskrivning 89
i s skuldfrågan rörande det tidigare brottet. Det står till börja med klart att i att en tidigare fällande dom som vunnit laga kraft utan vidare kan läggas till grund för riskbedömningen. Detsamma bör gälla ett godkänt strafföreläggande. Vidare bör beslut om åtalsunderlåtelse också kunna vägas in i bilden. Ett sådant beslut förutsätter nämligen att åklagaren konstaterar att vederbörande har gjort sig skyldig till brott. Det är betydligt svårare att generellt ange i vilken utsträckning brott som inte har lett till lagföring eller beslut om åtalsunderlåtelse skall tillmätas vikt. Har en förundersökning lagts ned, måste en bedömning göras i det enskilda fallet. Skulle beslutet grunda sig t.ex. att gärningen inte är straffbar, måste det givetvis vägas in. På samma sätt får en bedömning göras i det enskilda fallet om förundersökning alltjämt pågår. Något krav ett visst tidsmässigt samband mellan tidigare brott och beslut om besöksförbud föreligger inte, men självfallet får ett brott normalt sett mindre betydelse för riskbedömningen längre tillbaka i tiden det ligger. Något som är av särskild vikt vid riskbedömningen är karaktären tidigare brott, om det rör sig om enstaka eller flera gärningar och om brott har begåtts vid ett eller flera tillfällen. Vid upprepad brottslighet behöver det inte röra sig om samma slags gärning; det torde t.ex. inte vara ovanligt att en person ena gången gör sig skyldig till misshandel och hemfridsbrott och nästa gång till olaga hot. Även en enstaka misshandel eller sexuellt övergrepp bör givetvis kunna vägas in vid bedömningen av om risk för trakasserier föreligger.
Det föreligger inte några domstolsavgöranden beträffande kvarskrivning. Det torde i första hand bero att de ansökningar som har gjorts om kvarskrivning också har bifallits av skattemyndigheterna. RSV har i sin publikation Handbok för folkbokföring avsnitt 5.1 utarbetat vissa rekommendationer till skattemyndigheterna i fråga om kvarskrivning. Dessa kan sammanfattas enligt följande när det gäller förutsättningarna för kvarskrivning: Beslutsunderlaget vid kvarskrivning bör vara mer utförligt än det som erfordras vid sekretessmarkering. Beslutet bör, om det inte är obehövligt, föregås av en utredning av polisen om tillförlitligheten av uppgifterna och allvaret i hotet. Ett fall när polisutredning exempelvis inte behöver äga rum är när en förföljare tidigare dömts för allvarlig brottslighet som riktar sig mot sökanden. Om ett avgörande grundas på
90 Kvarskrivning SOU 1996:6
annat underlag skall dessa uppgifter dokumenteras och bifogas ärendet. Kvarskrivning bör endast medges när omständigheterna pekar på att ett beslut om besöksförbud inte skulle ge den sökande tillräckligt skydd. Sådana omständigheter kan vara att hotet kommer från eller en person grupp som inte har kunnat identifieras eller inte har kunnat nås. En annan grund för kvarskrivning kan vara att hotet är av så allvarlig karaktär att det framstår som osannolikt att ett besöksförbud skulle kunna förhindra att hotet förverkligas. Kvarskrivning är en folkbokföringsåtgärd som endast bör användas när andra skyddsåtgärder inte visat sig vara effektiva.
4.2 överväganden och förslag
4.2.1 Skall kvarskrivningen förändras i grunden
Kvarskrivning är en verkningsfull skyddsåtgärd. Det föreligger inte några skäl att i grunden förändra kvarskrivningsinstitutet.
Som nämnts tidigare är kvarskrivning verkningsfull skyddsåtgärd. Åten gärden medför emellertid olägenheter för den som medgivits kvarskrivning eftersom personen ifråga inte är bosatt där hon eller han är folkbokförd, Däremot är kvarskrivning inte förenad med några påtagliga olägenheter för tredje man. Frågan är då om kvarskrivningsinstitutet kan förändras ett sätt som eliminerar olägenhetema utan att skyddseffekten försämras. Den viktigaste skyddseffekten av kvarskrivning uppnås genom att folkbokföringen inte utvisar var den förföljde är bosatt. En förändring får inte medföra att uppgiften om den kvarskrivnes verkliga adress registreras i folkbokföringsregistren eller sprids till olika myndigheter. En ordning av det slaget skulle kunna godtas endast om sekretessen för folkbokföringsuppgiftema skärptes men en sådan skärpning har utredningen avvisat. En fråga som måste ställas är om den kvarskrivne något sätt skulle kunna anses som folkbokförd på vistelseorten trots att personen inte är
j Kvarskrivning 91
registrerad som bosatt där utan endast kvarskrivningsorten. Med andra i 0rd, kan en person som har flyttat från Stockholm till Göteborg grund av förföljelse och som därför har kvarskrivits i Stockholm ändå anses folkbokförd i Göteborg. Med det system för tillhandahållande folkav bokföringsuppgifter som nu tillämpas skulle det medföra stora svårigheter. Genom att den kvarskrivne är registrerad med en adress i Stockholm skulle inte sjukvården och andra myndigheter Göteborg automatiskt få del av uppgifterna om personen i fråga på det sätt som normalt sker vid folkbokföring i Göteborg. Därmed kan personen inte behandlas på samma sätt som personer som är folkbokförda i Göteborg vanligt sätt. Det kan ske endast om personens verkliga adress registreras inom folkbokföringen. Om en sådan registrering görs har skyddet fallit bort. Den framkastade. modellen förefaller inte vara att rekommendera. Genom en uttrycklig reglering för samhällets olika områden skulle en kvarskriven person kunna jämställas med folkbokförda personer på den ort där han vistats. Det är också den metod som för närvarande tillämpas även om den endast förekommer inom skolområdet. En nackdel med den ordningen är att ansvariga myndigheter på den kvarskrivnes vistelseort inte automatiskt får kännedom om den kvarskrivne samma sätt som myndigheterna genom folkbokföringen löpande får uppgifter om folbokförda personer. Uppgifter om kvarskrivna personer måste bringas till vissa myndigheters kännedom annat sätt. På skolområdet ankommer det på den kvarskrivne att själv att anmäla sig för skolmyndigheten på vistelseorten. En liten variation det temat vore att skolmyndigheten, eller annan myndighet om systemet utvidgas till sjukvården eller andra sarnhällsområden, i stället fick en manuell avisering från folkbokföringen om den kvarskrivne. Med en sådan avisering skulle kanske personen få det lite enklare vid kontakterna med den aktuella myndigheten. Å andra sidan skulle denna få uppgift om den kvarskrivnes verkliga adress, vilket kanske inte behövs alla gånger. Sammantaget har utredningen funnit att kvarskrivningsinstitutet i princip bör behållas i sin nuvarande form. Vissa ändringar bör emellertid
Kvarskrivning
göras när det bl.a. gäller förutsättningarna för kvarskrivning och möjligheterna för den kvarskrivne att komma till sin rätt.
4.2.2 Effekter av kvarskrivning
För att underlätta för kvarskrivna personer föreslår utredningen att dessa skall vara berättigade till fullständig sjukvård där de vistas. På andra samhällsområden har utredningen bedömt effekterna av kvarskrivning som mindre besvärande för den enskilde.
Allmänt
l jämförelse med id-byte har kvarskrivning vissa påtagliga fördelar. Till skillnad från den som bytt identitet använder en kvarskriven person sitt verkliga nanm och personnummer. Den kvarskrivne hamnar exempelvis inte i den situationen att hon eller han måste förklara för skolmyndigheter och arbetsgivare varför betyg och tjänstgöringsintyg som åberopas är utfärdade för, som det förefaller, en helt annan person. Myndigheter som administrerar olika samhällsfunktioner vet hela tiden vem de har att göra med och vad den kvarskrivne har för bakgrund. Det är omständigheter som har betydelse bl.a. vid beräkningen av bidrag, pensioner och andra ersättningar som utbetalas av det allmänna. Olägenhetema med kvarskrivning ligger främst två plan. För det första är den som kvarskrivits inte folkbokförd där hon eller han är bosatt utan pä den ort där vederbörande bodde före kvarskrivningen. Det är ett förhållande som kan medföra problem när det gäller personens grundläggande rättigheter och skyldigheter i samhället. För den kvarskrivne är det en klen tröst att exempelvis personer med dubbel bosättning är i en likartad situation. För det andra kan det i vissa fall vara ofrånkomligt att någon enstaka myndighet utanför folkbokföringen får kännedom om den kvarskrivnes verkliga adress. Beroende omständigheterna kan det få till följd att uppgiften får ytterligare spridning och slutligen når en förföljare.
L
isou 1996:68 Kvarskrivning 93
z i
i
i Utredningen har försökt att närmare belysa effekterna av kvarskrivning i i några områden kan särskild betydelse för den som antas vara av som har kvarskrivits.
Rösträtt och beskattning
Rösträtt utövas i den kommun där en person är folkbokförd. Det innebär i princip att en kvarskriven person inte är röstberättigad i den kommun, eller församling om det gäller kyrkliga val, där personen är bosatt. Den kvarskrivne skall i stället utöva sin rösträtt där hon eller han är folkbokförd. Även valbarheten är till viss del knuten till folkbokföringen. Enligt kommunalskattelagen är, något förenklat uttryckt, en person skattskyldig i den kommun där hon eller han är folkbokförd. Vid kvarskrivning kommer alltså personen i fråga att vara bosatt i en kommun men skattskyldig i en annan kommun. Att en kvarskriven person blir röstberättigad och skattskyldig i en annan kommun än där hon eller han är bosatt kan inte anses allt för besvärande, varken för den enskilde eller för det allmänna. För utövande av rösträtten föreligger det inte något skäl att den kvarskrivne skall uppge sin verkliga adress. Röstkort och andra handlingar får sändas till henne eller honom under skattemyndighetens postadress. Om den kvarskrivne har anställning är hans arbetsgivare skyldig att i kontrolluppgift till skattemyndigheten lämna uppgifter om personen i fråga. I vissa fall skall postadress anges i kontrolluppgiften 3 kap. 57 § lagen om älvdeklaration och kontrolluppgifter. Det finns dock inte någon föreskrift som hindrar att kontrolluppgiften endast anger skattemyndighetens adress för en kvarskriven person. I sin självdeklaration kan den kvarskrivne behöva avslöja sin verkliga bostadsadress bl.a. när det gäller reseavdrag. Deklarationsuppgifterna har dock ett så starkt sekretesskydd att detta inte bör medföra någon risk för att adressuppgiften sprids. Reseavdrag och andra förhållanden av betydelse bör dessutom ofta kunna bestämmas utan att den verkliga adressen lämnas till beskattningsmyndigheten, särskilt om personen i fråga klargör att kvarskrivning föreligger. För beskattningen
94 Kvarskrivning SOU 19961,
torde det således inte vara nödvändigt att beskattningsmyndigheten känner till den kvarskrivnes faktiska adress. Skulle beskattningsmyndigheten, mot förmodan, anse att uppgift om den verkliga adressen behövs kan uppgiften begäras från folkbokföringen som får pröva om uppgiften skall röjas. Om beskattningsmyndigheten får del av uppgiften bör det under inga förhållanden bli aktuellt att registrera den verkliga adressen i skatteregistren eftersom sekretesskyddet då kan bli försvagat se 16 § skatteregisterlagen. I det här sammanhanget bör det påpekas att det inte är endast adressoch andra folkbokföringsuppgifter som kan användas för personförföljelse. Även med hjälp av uppgifter av annat slag kan en förslagen förföljare spåra upp en person. Av skattemyndigheternas register framgår exempelvis vem som är den skattskyldiges arbetsgivare. Om en förföljare får kännedom om en kvarskriven persons arbetsgivare är det självfallet en omständighet som underlättar för honom att lokalisera den som skall skyddas genom kvarskrivningen. På beskattningsområdet omfattas uppgiften om arbetsgivare av den allmänna skattesekretessen och informationen är därför inte åtkomlig för en förföljare. Exemplet visar emellertid att det finns olika "bakvägar" som en förslagen förföljare kan använda för att spåra upp en viss person.
Folkbokföring på lägenhet
Utredningen har i ett tidigare avsnitt pekat svårigheter som kan uppkomma för personer med sekretessmarkering när systemet med folkbokföring i bruk. Även för kvarskrivna kommer lägenhet tas personer upprättandet av lägenhetsregister att medföra problem. Som ett led i folkbokföring lägenhet skall fastighetsägarna till skattemyndigheten lämna uppgifter om alla som hyr lägenhet i flerfamiljshus. I normalfallet är en hyresgäst folkbokförd den fastighet som fastighetsägaren anger som personens bostad. Bland det material som fastighetsägaren lämnar till Skattemyndigheten finns dock även uppgifter om personer som inte är folkbokförda fastigheten trots att de är bosatta där. Det kan vara fråga om personer som tillfälligt bor en viss ort eller som
sou 1996:68 Kvarskrivning l
har dubbel bosättning. Fastighetsägamas uppgiftsskyldighet kommer E emellertid ofrånkomligen också att omfatta ett antal kvarskrivna personer. Skattemyndigheten kan inte i sina register eller på annat sätt se att en uppgift som en fastighetsägare har lämnat rör kvarskriven Det en person. är tänkbart att myndigheten med anledning fastighetsägarens uppgift av överväger att fråga den aktuelle personen om skälet till bosättningen. Denne får då hänvisa till att han är kvarskriven och skattemyndigheten bör kontrollera uppgiften med den myndighet beslutat kvarskrivning. som om Man kan också tänka sig att den beslutande myndigheten i förväg underrättar skattemyndigheten inom område den kvarskrivne vistas vars om kvarskrivningen. Under alla förhållanden kan man konstatera att införandet folkav bokföring på lägenhet medför att uppgifter kvarskrivning måste göras om tillgängliga för skattemyndigheten där den kvarskrivne vistas. Skattemyndigheten som får del av uppgifterna måste till att de kan hemlighållas. se RSV bör meddela de rekommendationer som behövs för hanteringen av uppgifter om kvarskrivna hos skattemyndighet än den beslutat annan som om kvarskrivningen. Ett uppgiftslämnande från fastighetsägare som också berör kvarskrivna har även en arman sida. Fastighetsägarens uppgift om en kvarskriven utgör självfallet en allmän handling liksom andra uppgifter kommer in till som en myndighet. Eftersom fastighetsägarens uppgift direkt pekar ut var en kvarskriven person är bosatt är uppgiften känslig. Det känner säkerligen inte fastighetsägaren till. Inte heller Skattemyndigheten tar emot som uppgiften har kännedom att det rör sig kvarskriven Uppom om en person. giften kan därmed inte heller skyddas på det krävs. sätt som Den situation som därvid uppkommer är densamma när skattemynsom digheten från en fastighetsägare får uppgifter om en person som har sekretessmarkering. Vad som sagts i avsnitt 3.2.2 har tillämpning även i fråga om kvarskrivna med den skillnaden att Skattemyndigheten inte genom egna kontroller kan konstatera att en uppgift rör en kvarskriven person. Det talar för att den skattemyndighet som beslutat i frågan om kvarskrivning i förväg underrättar Skattemyndigheten där vistas personen om
96 Kvarskrivning
kvarskrivningen. Den sistnämnda myndigheten kan då bevaka fastighetsägarens uppgiftslämnande och exempelvis sekretessmarkera uppgifterna om den kvarskrivne när de kommer in till myndigheten. Från skyddssynpunkt år det en nackdel att Skattemyndigheten den ort där en kvarskriven person vistas vid uppläggning av systemet med lägenhetsregistrering får uppgift om den kvarskrivnes verkliga adress. Utgångspunkten är att uppgift om adressen endast skall finnas hos den skattemyndighet som har kvarskrivit personen ifråga. Det är viktigt att skattemyndighetema hanterar uppgifter från fastighetsägare på sådant sätt att en kvarskriven persons verkliga adress inte röjs. RSV bör utfärda sådana rekommendationer för hanteringen av uppgifterna att detta inte sker. När systemet med registrering lägenhet är genomfört har skattemyndigheten inte något behov uppgifterna från fastighetsägarna. Uppgifter av som har registrerats i de tillfälliga registren skall gallras efter en tid. Om fastighetsägaren har lämnat uppgift skriftligen bör handlingen hemligstämplas och hållas skyddad. Problemet med att en skattemyndighet får uppgifter om kvarskrivna personer som egentligen inte angår myndigheten är emellertid av övergående natur. Det uppkommer endast när systemet med lägenhetsregistrering tas i bruk och lägenheten första gången skall föras in i folkbokföringssystemet. När väl fastighetsägaren har fullgjort sin uppgiftsskyldighet och Skattemyndigheten beslutat vilka personer som skall folkbokföras lägenheten kommer problemet inte att dyka upp igen. Uppgiftsinsamling från fastighetsägarna sker endast då systemet med lägenhetsregistrering tas i bruk.
Utbildningsområdet
Skollagen är den enda författning som har en uttrycklig reglering för kvarskrivna. I l kap. 15 § skollagen finns nämligen en bestämmelse som medför att den kvarskrivne direkt är berättigad till utbildning där hon eller han vistas och således inte på folkbokföringsorten. Detta underlättar natur-
OU 1996:68 Kvarskrivning
ligtvis för den kvarskrivne men innebär samtidigt att vederbörande, till skillnad mot andra personer, själv måste för att kontakt med de agera olika skolorganen. När det gäller är folkbokförda i kompersoner som munen får Skolstyrelsen automatiskt underrättelser om skolpliktiga bam. Med dessa underrättelser som underlag kan skolmyndigheterna kalla barnen till inskrivning m.m. I fråga skolbarn är kvarskrivna om som ankommer det på vårdnadshavarna att vara verksamma så att barnets rätt till skolgång tas till vara. Kvarskrivna barns rätt till skolgång är säkerställd den nämnda genom regleringen i skollagen. Rätten till skolgång skolplikt. motsvaras av en Normalt är det hemkommunen, den kommun där är folkboken person förd, som kontrollerar att ett barn fullgör sin skolplikt. Även när det gäller kvarskrivna personer ligger det närmast till hands att anlägga det synsättet. Ansvaret för att ett kvarskrivet barn fullgör sin skolplikt får såldes anses åvila den kommun där barnet är folkbokfört. Det är angeläget att uppgiften om den kvarskrivne verkliga personens adress i princip inte finns tillgänglig hos andra myndigheter än den skattemyndighet som har beslutat kvarskrivningen. När det gäller skolomom rådet är det dock svårt att upprätthålla denna princip. Allmänt sett är det naturligt att skolledning och lärare känner till var en elev är bosatt. Det gäller både när eleven första gången registreras för skolgång och i det dagliga skolarbetet, bl.a. för att elevens vårdnadshavare skall kunna nås i olika situationer. Vad sagts gäller självfallet även som nu för kvarskrivna elever. l praktiken är det ofrånkomligt att den skola där eleven fullgör sin skolgång får kännedom den kvarskrivnes verkliga om adress och Iêlêftlllnummer. Motsvarande gäller den skolstyrelse som ansvarar för den aktuella skolan. l avsnitt 2.2.3 har utredningen föreslagit att sekretess införs på skolområdet för adressuppgifter m.m. Kvarskrivning har medgivits eftersom personen i fråga riskerar allvarlig förföljelse. Utredningen ser det som särskilt angeläget att sekretesskyddet får sådan utformning att uppgifter en om kvarskrivna personer kan skyddas.
98 Kvarskrivning sou 1996:68
Socialtjänsten
Socialtjänsten enligt socialtjänstlagen spänner över många områden i samhället. Den omfattar, enligt 3 § 1 socialtjänstlagen SoL, alla personer vistas i kommun och kan således utnyttjas även av en kvarskriven som en som bor i kommunen utan att vara folkbokförd där. För vissa delar av socialtjänsten krävs emellertid starkare anknytning till kommunen än enbart vistelse. Av särskilt intresse i det här sammanhanget är möjligheten för kvarskrivna att erhålla plats dag- och fritidshem i vistelsekommunen. Av 13 § SoL följer att förskoleverksamhet daghem och skolbarnotnsorg fritidshem skall bedrivas för barn som är bosatta i Sverige och stadigvarande vistas i kommunen. Enligt 14 § samma lag svarar varje kommun för att barn inom dess område erbjuds förskoleverksamhet och skolbamomsorg. Det betyder att kvarskrivna personer som stadigvarande vistas inom kommun kan ställa anspråk på daghem och fritidshem som en samma de som är folkbokförda inom kommunen. Även inom socialtjänstområdet har den kvarskrivne naturligtvis intresse att hemlighålla sin verkliga adress i största möjliga utsträckning. Det av kan knappast undvikas att kvarskriven lämnar uppgift om sin en person
socialnämnden och till närmast berört daghem eller
verkliga adress till förskola. När det gäller socialhjälp och andra mer individuellt inriktade åtgärder krävs det den kvarskrivne behöver bistånd direkt ger sig att som till känna för något som administrerar socialtjänsten. För att persoorgan situation skall kunna bedömas behöver hon eller han lämna ganska nens detaljerade upplysningar sig och sin familj. Det är naturligt att en biom ståndssökande lämnar uppgifter bl.a. sina boendeförhållanden och sin om
bostadsadress. Överhuvudtaget förefaller det ofrånkomligt att de kommuna-
administrerar socialtjänsten får del sådana personuppgifter organ som av l kvarskrivna och andra kan användas för förföljelse. Inom social- l om som i tjänstens olika verksamhetsområden råder emellertid en stark sekretess 7 kap. 4 § SekrL skall skydda även sådana grundläggande uppgifter som som adress m.m.
Kvarskrivning 99
Socialförsäkringen
Socialförsäkringen innefattar flera olika typer av ekonomisk ersättning. Förmånerna utgår som allmän försäkringsersättning men också som renodlade bidrag. Till försäkringsförmânema hör sjukpenning och pension medan barnbidrag och bostadsbidrag är bidrag. Rätten till bl.a. sjuk- och föräldrapenningen samt pension regleras i lagen om allmän försäkring. Den allmänna försäkringen omfattar svenska medborgare och andra är bosatta i riket. Även olika bidragsförmåner som som det allmänna tillhandahåller, såsom barnbidrag, bidragsförskott och bostadsbidrag, gäller för personer som är bosatta här. Kvarskrivning påverkar inte den grundläggande rätten till socialförsäkringsförmâner. En kvarskrivning får dock vissa konsekvenser för den enskilde i det här sammanhanget. Så gott som samtliga socialförsäkringsförmåner administreras av de allmänna försäkringskassoma. En enskild persons olika förmåner handläggs av den kassa inom vars verksamhetsområde personen i fråga är folkbokförd l kap. 4 § lagen om allmän försäkring. Det betyder att en kvarskriven person som behöver kontakta försäkringskassan i första hand skall vända sig till kassan på kvarskrivningsorten. Självfallet kan det vara besvärligt för en kvarskriven person som vistas i en helt annan del av landet. En kassa har emellertid rätt att uppdra en annan kassa att handlägga ett visst ärende. Ett sådant uppdrag underlättar betydligt för den enskilde och bör regelmässigt föreligga när det gäller kvarskrivna personer. De olägenheter socialförsäkringsområdet som Riksförsäkringsverket pekat på när det gäller id-byte, och som framgår i avsnitt 5.3.1, föreligger inte vid kvarskrivning. Exempelvis torde det vara klart att barnbidrag och bidragsförskott författningsenligt kan utbetalas till en kvarskriven person utan att dennes verkliga adress är känd för försäkringskassan. Den som kvarskrivits är känd för försäkringskassan samma sätt som andra personer som är inskrivna hos kassan. Hos kassan på kvarskrivningsortenförkommer den kvarskrivne bl.a. i kassans ADB-register. Personen i fråga skall där vara registrerad med skattemyndighetens adress
100 Kvarskrivning
eftersom det är den som är folkbokföringsadressen. Uppgiften om en kvarskriven persons verkliga adress bör kunna undvaras i så gott som alla typer av ärenden som handläggs av en försäkringskassa. Skulle adressen behövas exempelvis i ett ärende om bostadsbidrag bör dock den kvarskrivne kunna uppge sin faktiska bostadsadress utan risk. Uppgiften omfattas nämligen av det generella sekretesskydd som enligt 7 kap. 7 § SekrL gäller för bl.a. kassornas verksamhet. Det är dock en fördel om adressuppgiften inte behöver lämnas till kassan. Om kassan får del av adressuppgiften måste den skyddas särskilt. Den bör exempelvis inte föras in i något ADB-register. Sekretessen hos försäkringskassorna behövs också i ett annat sammanhang. Även försäkringskassan inte har uppgift kvarskriven om om en persons verkliga adress finns det andra uppgifter hos en kassa som kan leda förföljare rätt spår. Det torde exempelvis vara oundvikligt att en försäkringskassan måste känna till en kvarskriven persons arbetsgivare. Sekretessen skyddar även denna och liknande typer av uppgifter som kan värde för förföljare för att med andra uppgifter än folkvara av en bokföringsuppgifter spåra en person. För att skyddet skall bli effektivt måste dock kassan få upplysning om att uppgifter om en viss person är känsliga. Enklast sker detta genom att personen i fråga tilldelas sekretessmarkering inom folkbokföringen som sedan förs över bl.a. till kassan.
Sjukvård
Rätten till hålso- och sjukvård regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Enligt 3 § lagen skall varje landsting erbjuda hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget. En person anses bosatt i det landsting i vilket hon eller han är folkbokförd. Den som utan att vara bosatt i ett landsting ändå vistas där har dock rått till akut hälso- och sjukvård hos landstinget 4 § samma lag. En kvarskriven har således inte rätt till fullständig hälso- och person sjukvård i det landsting som vederbörande vistas För annat än akut vård måste den kvarskrivne i dagsläget vända sig till det landsting inom vars
Kvarskrivning
område hon eller han är folkbokförd. Det är ett förhållande som uppenbarligen är till nackdel för den kvarskrivne. En kvarskriven person lever ofta i en svår situation till följd av det hot som vederbörande är utsatt för. Det är nödvändigt att allt görs för att den kvarskrivne inte skall lida men av kvarskrivningen. Rätten till hälso- och sjukvård är en grundläggande rättighet i samhället. Det är enligt utredningens mening inte acceptabelt att en kvarskriven person i vissa fall måste lämna sin vistelseort för att söka sjukvård på den ort där hon eller han är folkbokförd. Utredningen föreslår därför att kvarskrivna personer får rätt till sjukvård i det landsting som de vistas Denna rätt bör läggas fast genom en särskild bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen. Den lagen kommer därmed att en liknande särreglering för kvarskrivna som skollagen nu har. När den kvarskrivne vill utnyttja sin rätt till fullständig sjukvård i vistelselandstinget kan hon eller han behöva hjälp för att komma till sin rätt. Av avsnitt 4.2.8 framgår att utredningen förordar att den skattemyndighet som har beslutat om kvarskrivningen skall ha en allmän skyldighet att hjälpa personer som myndigheten har kvarskrivit. Det är lämpligt att Skattemyndigheten i den nu nämnda situationen hjälper den enskilde vid de kontakter som behövs med landstinget och berörd vårdinrättning. Inom hälso- och sjukvården är det självfallet en fördel om den som kvarskrivits kan uppge sin verkliga adress. Detta framstår dock inte som nödvändigt utan adressen till Skattemyndigheten bör kunna vara tillräcklig i de allra flesta fall. Om den kvarskrivne uppger sin verkliga adress hos hälso- och sjukvården omfattas uppgiften av det starka sekretesskydd som i övrigt gäller för området 7 kap. l § SekrL.
Rättegångsfrågor
En kvarskriven som stäms inför domstol skall i första hand svara där hon eller han är folkbokförd. Det är en ordning som kan vara förenad med olägenheter för den kvarskrivne exempelvis genom att hon eller han måste anlita ombud på annan ort än vistelseorten. Att rättegången hålls utanför
102 Kvarskrivning
den kvarskrivnes vistelseort bör å andra sidan allmänt minska risken för att hennes eller hans verkliga adress blir känd. Den kvarskrivne behöver under inga förhållanden avslöja sin verkliga adress för att rätt forum skall kunna bestämmas. Vidare uppkommer fråga om en kvarskriven person kan uppträda i en rättegång, som svarande eller kärande, utan att avslöja sin verkliga adress. Frågan är naturligtvis särskilt aktuell om det är förföljaren som är den kvarskrivnes motpart. En inlaga i rättegång skall innehålla uppgift om paroch hemvist 33 kap. 1 § rättegångsbalken. En stämningsantens namn sökan skall bl.a. innehålla uppgift om parternas namn, personnummer och postadress. Om uppgifterna finns tillgängliga skall ansökningen också innehålla uppgift om svarandens arbetsplats och telefonnummer. I den mån motpart till en kvarskriven person skall lämna uppgift om denne kan en uppgifterna om namn, personnummer, hemvist samt postadressen hos Skattemyndigheten inhämtas vanligt sätt från folkbokföringen. Om en kvarskriven person som är svarande i en rättegång följer rättens förelägganden och kallelser behöver varken domstolen eller motparten känna till den kvarskrivnes verkliga adress. Motsvarande gäller om vederbörande har anledning att själv inleda rättegång. Den kvarskrivne kan således tämligen problemfritt uppträda i utan att avslöja sin verkliga en process adress. Vad nu sagts gäller i princip även om det är förföljaren som är som den kvarskrivnes motpart. I ett sådant mål uppkommer dock särskilda olägenheter för den kvarskrivne. Det är inte uteslutet att en förföljare inleder en rättegång mot en skyddad person. Det kan ske enbart för att trakassera den kvarskrivne och för att komma i kontakt med denne men också för att framställa ett berättigat anspråk. Om talan väcks enbart i trakasserande syfte måste den förföljde påtala detta i sitt svaromål och hemställa att domstolen omedelbart avgör saken 42 kap. 5 § rättegångsbalken eller på annat sätt som inte kräver svarandens inställelse. Om kravet mot den skyddade inte är ogrundat bör hon eller han, som alltid torde i behov av ombud i processen, förklara sin belägenhet för vara domstolen och låta ombudet verka för ett avgörande på handlingarna. I den
OU 1996:68 Kvarskrivning
mån förhandling krävs kan den kvarskrivne behöva höras personligen för att inte komma i underläge. Därvid bör möjligheten till telefonförhör undantagslöst användas. Självfallet är det påfrestande för kvarskriven en person att vara indragen i en process mot förföljaren den skyddade men behöver således inte personligen konfronteras med förföljaren och inte heller avslöja sin verkliga adress. l familjerättsliga mål skulle förhållandena kunna bli särskilt besvärliga för den kvarskrivne. Antag att kvinna har kvarskrivits tillsammans med en sitt barn, för vilket hon är ensam vårdnadshavare, grund att hon av förföljs av barnets fader. Det är inte otänkbart att denne väcker talan om vårdnad eller rätt till umgänge med barnet. I sådana mål är det regel att domstolen uppdrar socialnämnden att göra undersökning barnets en av och föräldrarnas förhållanden. Under undersökningen brukar socialnämnden inhämta upplysningar bl.a. från skolor, arbetsgivare, myndigheter samt släkt och vänner till de inblandade personerna. Formellt finns det inte något krav att den kvarskrivne i socialnämndens undersökning skall röja sin verkliga bosättning. I praktiken torde det dock ofrånkomligt att vara kvinnans och barnets vistelseort avslöjas undersökningen. Utredgenom ningen utgår emellertid ifrån att ett mål kan utvecklas på angivet sätt nu endast om det inte föreligger någon förföljelserisk.
Namnfrågor
Namnfrågor har ett särskilt intresse vid kvarskrivning eftersom den kvarskrivne kan förväntas ändra sitt namn ett led i skyddet mot som förföljelse. Även namnbyten för barn kvarskrivs tillsammans med som en förföljd person kan bli aktuella. Namnlagen erbjuder möjligheter till namnbyte som kvarskrivna också kan utnyttja. Vissa namnfrågor prövas av skattemyndighet medan andra handläggs Patent- och registreringsverket. av En kvarskriven skall vända sig till Skattemyndigheten i det län där vederbörande är folkbokförd. Med hänsyn till att handläggningen hos Skattemyndigheten är skriftlig medför inte det någon större olägenhet för den kvarskrivne, även om hon eller han vistas utanför länet. Inte beträffan-
104 Kvarskrivning
de någon de frågor som skall prövas av nu nämnda myndigheter är det av nödvändigt för den kvarskrivne att avslöja sin vistelseort. Slutligen handläggs några typer av namnärenden av allmän domstol. Ofta gäller det då namnbyte för bam. Det kan tänkas att den förföljande i ett sådant ärende skulle få ställning av part. Det bör i så fall föranleda den kvarskrivne att avstå från att väcka talan. En situation liknande den tidigare har beskrivits i mål om vårdnad eller umgänge kan annars som uppstå.
Offentlig anställning
En särskild situation föreligger om en kvarskriven person har anställning hos myndighet. I allmänhet bör den kvarskrivne vara försiktig med att en lämna uppgift sin verkliga adress till arbetsgivaren. Denne behöver om inte heller känna till uppgiften för att fullgöra sin uppgiftsskyldighet det allmänna. Oftast har inte heller arbetsgivaren för internt bruk gentemot behov kvarskriven är bosatt. Det bör vara tillräckligt att veta var en person han har kännedom postadressen hos Skattemyndigheten eller någon att om kvarskrivne använder. När det gäller anställda annan postadress som den fullgör jour- eller beredskapsuppgifter av olika slag kan det emellertid som nödvändigt att arbetsgivaren känner till den verkliga bostadsadressen. vara Det föreligger inte någon allmän sekretess för uppgifter om anställda hos myndigheter. I vissa fall kan emellertid uppgifter offentliganställda om hemlighållas myndighet. Om anställd riskerar att utsättas för våld av en en eller allvarligt kan den myndighet är personens arbetsannat men som givare hemlighålla exempelvis uppgift om en förföljd persons adress och z telefonnummer 7 kap. ll § 4 st l SekrL. Bestämmelsen har tillkommit p för skydda anställda riskerar att utsättas för våld eller hot grund att som vidtagit i sin tjänsteutövning. Enligt sin lydelse kan av åtgärder som de har bestämmelsen dock tillämpas när kvarskriven riskerar allvarlig en person förföljelse annat skäl. En arbetsgivare har således laglig möjlighet att av underlåta att lämna ut bl.a. adressuppgift för en kvarskriven person. Den
Kvarskrivrzing
kvarskrivne får själv uppmärksamma arbetsgivaren på behovet av sekretess. För att öka skyddet för vissa särskilt offentliganställutsatta grupper av da har nyligen särskilda bestämmelser införts i lagstiftningen 7 kap. ll § 4 st 2 p SekrL och l a § sekretessförordningen. Dessa innebär uppgift att om bostadsadress, hemtelefonnummer och i princip alltid personnummer skall hernlighållas för anställda hos bl.a. polis- och skattemyndigheter. Även uppgift kvarskriven om om en persons verkliga adress kan sekretessbeläggas måste en arbetsgivare iaktta särskilda åtgärder så att adressuppgiften inte röjs av misstag. I myndigheternas personaladministrativa ADB-system med uppgifter anställda bör kvarskriven om m.m. en persons verkliga adress inte registreras. Adressuppgiften bör endast vara tillgänglig inom den del myndigheten där har omedelbart behov av man ett av att komma i kontakt med den kvarskrivne och där förvaras under be- .tryggande former.
Ytterligare myndigheter m.m.
Det finns naturligtvis ytterligare områden inom den offentliga sektorn som kan ha betydelse för en person har kvarskrivits enligt folkboksom föringslagen. En kvarskriven kan ha anledning lämna uppgifter person att om sig själv till exempelvis arbets- och bostadsförmedling, studiestödsnämnd, länsstyrelse och invandrarmyndighet. Utredningen har emellertid inte funnit att det i andra sammanhang än de tidigare berörda är av avgörande betydelse att den kvarskrivne vistas ort än folkbokannan föringsorten. Inte heller krävs det den kvarskrivne hon eller han av att upplyser om sin verkliga adress. För myndigheterna i fråga räcker det med postadressen hos skattemyndigheten. Självfallet uppkommer det i olika sammanhang praktiska svårigheter för en kvarskriven person. Som nämnts kan vederbörande hos vissa myndigheter behöva förklara sin belägenhet och kanske i några fall lämna upplysning om sin verkliga adress. För att underlätta den kvarskrivnes kontakter med olika myndigheter föreslår utredningen, framgår som av av-
106 Kvarskrivning
snitt 4.2.8, att skattemyndigheten skall åläggas att bistå den kvarskrivne bl.a. vid myndighetskontakter.
Kvarskrivning och den privata sektorn
Kvarskrivning, liksom id-byte, har tillkommit för att skydda personer som riskerar förföljelse genom att olika myndigheter registrerar och tillhandahåller bl.a. adressuppgifter. Ytterst kan det sägas att åtgärderna skall motverka negativa effekter av offentlighetsprincipen. Inom den privata sektorn råder ingen offentlighetsprincip. Företag, föreningar och fysiska personer har alltså ingen allmän skyldighet att tillhandahålla uppgifter om enskildas adresser eller andra förhållanden. En kvarskriven lämnar antagligen uppgift om sin verkliga adress person inte bara till släktingar och vänner utan kanske också till arbetsgivare och föreningar hon eller han är medlem Det kan inte uteslutas att den som kvarskrivne också att banker och försäkringsbolag som hon eller han anser har kontakt med bör få kännedom om den verkliga adressen. Ingen av de nämnda har skyldighet att avslöja adressuppgiften för någon enskild. Den uppgiftsskyldighet gäller mot det allmänna åvilar främst arbetsgivare, som banker och försäkringsbolag. Uppgiftsskyldigheten avser i första hand kontrolluppgifter för taxering. Något krav att enskilds uppgiftsskyldighet gentemot det allmänna skall även den verkliga adressen föreligger avse inte. Formellt har alltså uppgifter kvarskrivna personers vistelseadresser om skydd inom den privata sektorn. Om inte uppgift om en förföljd g ett gott adress hanteras med försiktighet även inom den privata sektorn persons kan emellertid uppgiften användas förföljare. En kvarskriven bör av en hon eller han behöver upplysa i första hand arbetsgivare noga överväga om adressen. För de flesta arbetsgivare bör det vara tillräckligt att skatteom myndighetens adress registreras för en kvarskriven och används i arbetsgivarens personaladministration. Om det visar sig att arbetsgivaren behöver känna till den kvarskrivnes verkliga adress är det angeläget att adressuppgiften hanteras med försiktighet hos arbetsgivaren. Den bör
Kvarskrivning 107
exempelvis inte finnas tillsammans med andra anställdas adressuppgifter utan förvaras betryggande och endast vara tillgänglig för personalchef eller motsvarande befattningshavare. Skulle det vara nödvändigt att den verkliga adressen är känd för bank, försäkringsbolag eller annat privat företag kvarskriven har som en person kontakt med måste särskild försiktighet iakttas. Under inga förhållanden bör adressen registreras i företagets allmänna ADB-register över kunder eller liknande sätt. För sådan registrering räcker det med att postadressen hos Skattemyndigheten görs tillgänglig. Den verkliga adressen bör i stället registreras manuellt och alltid ett sådant sätt att den inte slentrianmässigt eller av förbiseende lämnas ut. Det är inte otänkbart att en förslagen förföljare försöker få ut uppgiften om en kvarskriven persons verkliga adress hos ett företag, exempelvis genom att uppge sig vara denne och göra anmälan eller beställning av något slag. Enligt utredningens mening bör kvarskriven endast en person undantagsvis avslöja sin verkliga adress för företag och andra enskilda.
4.2.3 Förföljelse som kan grunda kvarskrivning
Utredningen föreslår inte någon ändring av de grundläggande förutsättningarna risk för brott, förföljelser eller trakasserier för kvar- - skrivning. I bestämmelserna som anger förutsättningarna föreslås endast redaktionella justeringar.
Som framgått har det varit lagstiftarens mening att ledning skall sökas i förarbetena till lagen om besöksförbud när det gäller att bedöma vilken förföljelse som kan föranleda kvarskrivning. Vad som där har sagts av departementschefen framstår som en naturlig utgångspunkt även för utredningen. Självfallet kan dock även andra typer av brott än brott mot liv och frihet användas för att trakassera en person. Exempelvis kan fönnögenhetsbrott eller skadegörelsebrott begås i sådant syfte och därmed leda till att
108 Kvarskrivning
offret kan kvarskrivas. Även överträdelse besöksförbud allvarligare av av art bör vara ett sådant brott som kan grunda kvarskrivning. Kvarskrivningsbestämmelsen tycks ställa något större krav på brottslighetens svårighetsgrad än bestämmelsen om besöksförbud. När det gäller kvarskrivning talar lagen om "allvarlig eller upprepad brottslighet". Bestämmelsen om besöksförbud, som är något annorlunda uppbyggd, anger i stället att det skall föreligga risk för att någon "kommer att begå brott" l § 2 st lagen om besöksförbud. Med hänsyn till den uttryckliga hänvisningen till lagstiftningen om besöksförbud som det här punkten gjordes i Fbfprop. verkar det dock inte som om någon större skillnad är avsedd. Eftersom även "förföljelser och trakasserier" kan grunda kvarskrivning har inte heller brottslighetens allvar så stor betydelse vid kvarskrivning. Kvarskrivning är en ingripande åtgärd. Den strider mot huvudprincipen inom folkbokföringen att en person skall folkbokföras där hon eller han är bosatt. Mot den bakgrunden kan det förefalla naturligt att medge kvarskrivning endast vid allvarliga fall av befarad förföljelse. Lagstiftaren har emellertid ansett att kvarskrivning kan komma till användning även vid sådan förföljelse som inte medför risk för brott. Till skillnad från bestämmelsen om besöksförbud anger inte ens kvarskrivningsbestämmelsen att det skall vara fråga om att "allvarligt" trakassera en person. Utredningen har inte funnit skäl föreslå någon skärpning när det l att gäller förföljelse kan grunda kvarskrivning. Även kraven arten av som om vid en objektiv bedömning kan tyckas lågt ställda är det självfallet mycket besvärande för den som blir utsatt för exempelvis sådana trakasserier som beskrivs i motiven till lagen om besöksförbud. I praktiken kommer kvarskrivning att medges endast vid ganska avancerade fall av förföljelse. Skälet till det är att kvarskrivning inte skall ske om sekretessmarkering eller besöksförbud framstår som tillräckliga skyddsåtgärder. Kvarskrivning kan också komma i fråga endast om den förföljde byter bostadsort. Uppenbarligen har det varit lagstiftarens avsikt att riskbedömningen skall göras på ett likartat sätt vid kvarskrivning som vid besöksförbud. Av flera skäl är det ett naturligt synsätt som i det här sammanhanget inte bör ifrågasättas.
Kvarrkrivning 109
Ofta torde kvarskrivning aktualiseras sedan har dömts för en person någon form av brott. Har vederbörande gjort sig skyldig till brott mot den som begär kvarskrivning och fortsätter att besvära målsäganden, finns det skäl att överväga kvarskrivning. Om det är en mycket allvarlig eller omfattande brottslighet som har riktats mot den som begär kvarskrivning talar det starkt för att begäran bör bifallas. I enlighet med vad som sagts rörande besöksförbud bör även brott som riktats mot kunna annan person beaktas när det gäller att konstatera om förutsättningar för kvarskrivning föreligger. Det kan dock kräva en mer nyanserad bedömning än brottet om har riktats mot den som begär kvarskrivning. När det inte föreligger något brott kan riskbedömningen förefalla svårare. Om det emellertid har klarlagts att förföljelse eller trakasserier har ägt rum får risken för ytterligare angrepp prövas motsvarande sätt som om det gällt risk för fortsatt brottslighet. Det kan förekomma att en person anser sig berättigad till kvarskrivning trots att personen inte har utsatts för någon form av trakasserier. Lagstiftningen uppställer inte heller något krav på att trakasserier skall ha ägt rum. Det måste emellertid ha förekommit något gör att "av som en person särskilda skäl kan antas bli utsatt för" brott eller trakasserier något slag av 16 § FbfL. Exempelvis kan det vara så att planerat eller en person förberett brottsliga gärningar eller trakasserier som inte kommit till utförande. Förutsättningarna för kvarskrivning kan också uppfyllda vara om det visar sig att en person till tredje har uttalat allvarligt menade man hotelser mot exempelvis en tidigare maka. Kvarskrivning kan också komma i fråga för en person som har vittnat i rättegång eller medverkat i polisutredning. Det kan särskilt aktuellt vara om brottsmisstanke har riktats mot någon som tillhör en organisation eller gruppering som är känd för trakasserier i sådana sammanhang. Också den kan behöva skydd som har lämnat eller avser att lämna en organisation som inte drar sig för att hämnas den som inte längre stödjer organisationen. Det kan inte heller uteslutas att kvarskrivning blir aktuell för en person som här i landet av särskilda skäl riskerar förföljelse av etniska eller religiösa orsaker.
110 Kvarskrivning SOU 1996:6
När det gäller id-byte har Högsta domstolen nyligen i ett rättsfall NJA 1994 s. 497 I slagit fast att hotbilden skall bedömas objektivt. Med hänsyn till det nära sambandet mellan kvarskrivning och id-byte är det naturligt att se saken motsvarande sätt beträffande kvarskrivning. Kvarskrivning bör således förutsätta att det föreligger ett objektivt konstaterbart hot mot den för vilken åtgärden aktualiserats eller en familjemedlem till denne. Det räcker således inte att personen anser sig hotad eller förföljd. Kvarskrivning kräver ansökan från den enskilde. l första hand ankommer det också henne eller honom att förebringa den utredning som krävs. I ärendet hos Skattemyndigheten gäller förvaltningslagen. För utredning av frågor om kvarskrivning har Skattemyndigheten rätt att begära 5 ü biträde av polismyndighet. Om en person åberopar en dom som stöd för sin begäran om kvarskrivning måste domen självfallet lämnas in till skattemyndigheten. I den i mån en dom behöver kompletteras kan utredning från polis- eller socialmyndighet behöva förebringas. Har den utpekade förföljaren inte dömts kan risken för brott eller trakasserier knappast bedömas utan underlag från polismyndigheten. I vissa fall k-an utredning från social- eller sjukvårdsmyndighet intresse. Ett fullgott beslutsunderlag i ärentänkas vara av den om kvarskrivning kan exempelvis utgöras av material från socialtjänotvetydigt visar att det har förekommit omfattande trakasserier sten som som kan komma att upprepas. Eftersom kvarskrivning inte skall tas till om besöksförbud kan anses tillräcklig skyddsåtgärd bör Skattemyndigheten emellertid vara en regelmässigt efterhöra med åklagar- eller polismyndighet om myndigheten har några upplysningar i ärendet. Allmänt kan också sägas att polisens bedömning av den hotsituation som en enskild åberopar alltid torde vara värde för skattemyndigheten. Skattemyndigheten bör således genomav gående inhämta yttrande från polismyndigheten innan kvarskrivning beslutas. Det är en ordning som också överensstämmer med de rekommendationer som RSV har utfärdat. Sammantaget har utredningen inte funnit skäl att föreslå några ändringar av de grundläggande förutsättningarna för kvarskrivning. Lik-
Kvarskrivning
som för närvarande kräver kvarskrivning risk för brott, förföljelser eller trakasserier. I de bestämmelser som reglerar förutsättningarna föreslås endast redaktionella justeringar.
4.2.4 Kvarskrivning och besöksförbud
Det förhållandet att kvarskrivning inte skall ske besöksförbud är om en tillräcklig skjrddsåtgärd bör uttryckligen framgå bestämmelserna av om kvarskrivning.
Både kvarskrivning och besöksförbud syftar till att skydda personer som riskerar förföljelse. Med hänsyn till de likheter föreligger bland annat som när det gäller förutsättningarna för åtgärdemas användning, kan båda åtgärderna komma att övervägas då utsätts för förföljelse. I en person Fbfprop. s. 137 anfördes att kvarskrivning bör medges endast då omständigheterna pelar att besöksförbud inte ger den förföljde ett tillräckligt skydd. Utredringen delar helt den uppfattningen. Utredningen har bedömt att kopplinger till besöksförbud är så grundläggande att det uttryckligen bör anges i lagtexten att kvarskrivning får medges endast besöksförbud om inte är tillräckligt. Besöksförlud riktar sig direkt mot en utpekad förföljare. För den som skall skyddas genom förbudet har åtgärden inte några negativa effekter. Främst därförär det angeläget att frågan besöksförbud övervägs innan om den mer ingripande kvarskrivningsätgärden beslutas. Det är bedörrming en som i de flest: fall kräver ingående prövning i kvarskrivningsärendet. en Besöksförlud innebär förbud för en viss bestämd att besöka person eller pâ anna sätt ta kontakt med en annan person l § lagen om besöksförbud Besöksförbud kan således meddelas endast förföljaren om är känd. Dära följer att ett förbud kan vara uteslutet därför att förföljaren i kvarskrivningsärendet inte går att identifiera. Även i anda fall kan prövningen i kvarskrivningsärendet vid handen ge att ett besöksförbud inte räcker som skydd. Om förbud har meddelats och förföljaren övcrträder förbudet torde det ofta vara klart att besöksförbud
l 12 Kvarskrivning
inte är tillräckligt för att skydda den förföljde. Självfallet krävs det inte att å
besöksförbud har prövats och visat sig otillräckligt. I vissa fall går det att
förutse att förföljaren säkerligen inte kommer att efterkomma ett besöksförbud. Det kan bero att vederbörande är psykiskt störd, styrs av ett mycket starkt hämndbegär eller av något annat skäl är särskilt fixerad till
den som behöver skydd. i
Om besöksförbud har meddelats kan förbudet innebära att förföljaren inte får besöka den skyddade personens bostad. Oftast är bostaden direkt angiven med adress eller annat sätt. Lagen om besöksförbud medger emellertid att besöksförbud meddelas även om förföljaren inte vet var den skyddade personen vistas eller har sin bostad. Förbudet måste självfallet utformas därefter. Besöksförbud är således inte uteslutet enbart av det skälet att den förföljde anser sig nödsakad att flytta till en bostad som förföljaren inte känner till.
4.2.5 Sekretess räcker i de flesta fall
I varje kvarskrivningsärende skall det utredas om inte sekretess och sekretessmarkering räcker för att skydda den enskilde. Detta bör också framgå av kvarskrivningsbestämmelsema.
Folkbokföringssekretessen kan sägas vara det första steget på den trappa av skyddsåtgärder med anknytning till folkbokföringen som fortsätter med kvarskrivning och slutar med id-byte. Som anförts tidigare framstår Sekretessen med den särskilda sekretessmarkeringen som en verkningsfull skyddsâtgärd i de allra flesta fall av befarad förföljelse där folkbokföringsuppgifter kan komma till användning. Enligt utredningens mening i skall kvarskrivning ske endast om det står klart att folkbokföringssekretessen inte skyddar i tillräcklig omfattning. Sekretessen hindrar inte att en adressuppgift sprids till ett stort antal myndigheter. Även uppgiften omfattas sekretess hos skattemyndigom av heten och hos flera andra myndigheter medför den omfattande spridningen av adressuppgiften vissa risker för "läckage". Hos någon myndighet
K varskri vning
kanske markeringen inte uppmärksammas eftersom myndigheten har bristfälliga rutiner för hantering av markerade uppgifter. Hos en annan myndighet kan adressuppgiften komma att utlämnas grund av att en ovan tjänsteman inte känner till markeringens innebörd. Alla myndigheter som automatiskt får del av folkbokföringens adressuppgifter har inte heller något sekretesskydd att erbjuda för uppgiften. Enligt den ordning som tillämpas överförs dock sekretessmarkerade uppgifter i princip endast till myndigheter som i sin tur kan erbjuda sekretess. Det som kan föranleda att sekretessen bedöms vara ett otillräckligt skydd mot förföljelse har dock inte med de nu angivna förhållandena att göra. I stället är det, enligt utredningens bedömning, omständigheterna i det enskilda fallet som gör att sekretess inte räcker för att skydda mot förföljelse. Det är inte i första hand allvaret i den befarade förföljelsen som är av betydelse den här punkten. Det är troligare att det är förföljarens person som gör att kvarskrivning kanske måste tillgripas. I första hand bör intresse ägnas att bedöma de möjligheter som en enskild förföljare kan ha att komma över personuppgifter som skyddas av folkbokföringssekretess. Exempelvis kan sedvanlig sekretess vara otillräcklig om förföljaren är beredd att med olika medel försöka ut en adressuppgift hos myndigheter som har tillgång till uppgiften. Därvid måste beaktas hans möjligheter och förmåga att ta del av uppgifter trots sekretessmarkering. Visar det sig att en förföljare på något verksamt sätt har försökt att ta reda på en adressuppgift som behöver skyddas kan det tala för att kvarskrivning behöver tillgripas. Skulle det vara så att förföljaren är anställd hos en myndighet som har tillgång till den adressuppgift som behöver skyddas är det en omständighet som begränsar effekten av sekretess. Detsamma gäller om förföljaren har kontakt med någon person en myndighet som är beredd att hjälpa förföljaren att få del av en hemlig uppgift. Enligt utredningens mening är det av stor betydelse att skattemyndigheten inleder varje kvarskrivningsärende med att utreda om skyddsbehovet kan tillgodoses genom sekretessmarkering. Eftersom kvarskrivning är för-
l 14 Kvarskrivning
enad med vissa olägenheter för den som medges åtgärden är det angeläget t4 att kvarskrivning tillgrips endast när det är påkallat.
i
Enligt vad utredningen har inhämtat försöker skattemyndigheterna regelmässigt att övertyga den enskilde om att sekretessmarkering räcker i som skyddsåtgärd. Det kan vara en av flera förklaringar till att inte fler än ungefär 150 personer har kvarskrivits. Samtidigt torde det vara så att ingen skattemyndighet vägrat kvarskivning när en formell ansökan därom väl har gjorts. Det kan tala för att skattemyndigheterna inte bedömer kvarskrivningsärendena tillräckligt restriktivt.
4.2.6 Endast effektiva kvarskrivningar
Kvarskrivning kan bli effektiv endast om den enskilde år beredd att
ändra sin livsföring. Kan det inte ske bör kvarskrivning inte tillgripas.
Även detta bör komma till uttryck i lagtexten.
Ingen skyddsåtgärd bör tillgripas om det inte finns skäl att anta att åtgärden kommer att effekt. Effekterna av kvarskrivning kan gå förlorade om den som begär skyddet inte är beredd att själv vidta erforderliga åtgärder. Både kvarskrivning och id-byte kräver att den som anser sig förföljd själv lägger om sin livsföring. En verkningsfull kvarskrivning förutsätter att personen i fråga byter bostad men också i övrigt förändrar
sin situation och därigenom minskar risken för förföljelse. Åtgärderna kan
exempelvis bestå i att den kvarskrivne byter bekantskapskrets och fritidsintressen, allt för att undvika att bli uppspårad av förföljaren. Självfallet kan den som anser sig förföljd inte ha några som helst kontakter med förföljaren. Förhållandena kan dock vara sådana att kontakter av något slag ändå måste förkomma. Det tydligaste exemplet en sådan situation är att förföljaren och den förföljde har barn tillsammans. Att gemensam vårdnad skulle föreligga är knappast tänkbart. Däremot kan det inte uteslutas att förföljaren och barnet umgås till följd av att domstol beslutat om umgängesrätt. Förekommer sådant umgänge har säkerligen den som anser sig förföljd små möjligheter att hålla sin vistelseort och
Kvarskrivning
bostadsadress hemlig för förföljaren. Därmed blir kvarskrivning inte en någon effektiv skyddsåtgärd och bör inte heller medges. Id-byte är inte heller tänkbart. I stället får besöksförbud och andra åtgärder ligger som utanför folkbokföringen övervägas. Vad som nu sagts är så grundläggande att det direkt bör framgå av lagtexten. I bestämmelsen kvarskrivning bör därför göras tillägg om ett som anger att kvarskrivning får medges endast åtgärden kan förväntas om bli effektiv. Det händer att kvarskrivning kombineras med sekretessmarkering. När det sker har det antagligen bedömts otillräckligt att skydda endast uppgiften om den förföljde adress. Även andra uppgifter än personens hennes eller hans adress kan användas för att spåra personen i fråga. Särskilt beträffande myndigheter utanför folkbokföringen har det stor betydelse att de båda skyddsåtgärderna kombineras. Om sekretessmarkering inte föreligger får myndigheterna inte den vamingssignal som markeringen innebär. Det kan medföra att exempelvis försäkringskassa en kan komma att upplysa om den kvarskrivne personens arbetsgivare. Ytterligare uppgifter kan liknande sätt användas för att lokalisera en kvarskriven person. Det finns alltså skäl talar för att kvarskrivning som mer eller mindre regelmässigt bör kombineras med sekretessmarkering. Därmed stärks skyddet för den enskilde.
4.2.7 Beslutande myndighet
Beslut om kvarskrivning bör även fortsättningsvis fattas skattemyndigav heten.
Kvarskrivning beslutas av skattemyndigheten. Då bestämmelsen om kvarskrivning infördes uttalade föredragande statsrådet Fbfprop. s. 117 f att de bedömningar om hotsituationer m.m. som aktualiserades när en person ville kvarskrivas i viss mån var främmande för skattemyndigheterna. Han tillade att han var beredd att ompröva sitt ställningstagande om beslutsordningen skulle visa sig förenad med olägenheter.
l 16 Kvarskrivning
Vad som anfördes i Fbfprop. om bedömningar av hotsituationer m.m. gäller fortfarande. Enligt vad utredningen har erfarit uppfattar skattemyndighetema ärendena om kvarskrivning som besvärliga också för att det anses svårt att överblicka konsekvenserna av kvarskrivning. Visst kan det sägas att bedömningar av hotsituationer är främmande för skattemyndighetema. Samtidigt har skattemyndigheterna sedan länge haft att göra sådana bedömningar i ärenden om sekretessmarkering. Enligt utredningens mening är det dock inte prövningen av att en hotsituation uppfyller lagens krav som innebär störst svårigheter. Vid handläggningen kvarskrivningsärenden torde problemen i första hand gälla frågan om av varför sekretess inte är tillräcklig skyddsåtgärd. Prövningen av den en frågan kan inte sägas ligga närmare till hands för någon annan myndighet än skattemyndigheten. Detsamma gäller bedömningen av konsekvenserna av kvarskrivning. Frågor id-byte prövas visserligen av domstol. Skälet till det torde om i första hand vara att id-byte berör tredje mans rätt ett helt annat sätt än vad är fallet med kvarskrivning. Från utredningens utgångspunkter som finns det inte skäl att föreslå att beslut om kvarskrivning flyttas från skattemyndighetema. Det är sak att avsaknaden domstolsavgöranden kan sägas en annan av innebära svårigheter vid bedömningen av kvarskrivningsfrågor. För att få vägledande avgöranden till stånd bör RSV noggrant följa skattemyndighetemas prövning av kvarskrivningsärenden.
4.2.8 Skattemyndigheten hjälper den kvarskrivne
Skattemyndigheten skall få som särskild uppgift att hjälpa personer som har kvarskrivits dessas hjälpbehov inte kan tillgodoses annat sätt. om
I Fbfprop. s. 117 uttalas att skattemyndigheten bör upplysa den enskilde effekterna i olika sammanhang att folkbokföringsorten inte visar den om av verkliga bosättningen. RSV har i rekommendationer till skattemyndigheter-
K varskrivning
na framhållit att en person som begär kvarskrivning bör informeras om konsekvenserna ett kvarskrivningsbeslut7. av En person som har medgivits kvarskrivning är ofta i en besvärlig situation. Hon eller han är utsatt för någon form av förföljelse och har därför bytt bostadsort. Även den enskilde i förväg kan information om om vad kvarskrivningen innebär är det säkerligen först senare som vissa svårigheter blir tydliga. svårigheterna kan gälla hur vårdnadshavaren skall gå till väga för att ett kvarskrivet barn skall kunna byta skola eller vad som krävs för att en kvarskriven skall få rätt till sjukvård vistelseorten. Även person kontakter med försäkringskassan kan vara komplicerade för den som inte är folkbokförd där hon eller han vistas. Allmänt kan den kvarskrivne behöva hjälp vid myndighetskontakter av olika slag. Den enskilde kan också behöva råd för att förstå följderna av att hon eller han lämnar ut uppgifter om sin verkliga adress till någon myndighet. Utredningen föreslår att skattemyndigheten får till uppgift att hjälpa kvarskrivna personer med olika frågor som uppkommer med anledning av kvarskrivningen. Samtidigt måste även andra myndigheter vara beredda att bistå den enskilde. I många fall har den kvarskrivne sedan tidigare kontakt med socialtjänsten. Det kan då vara naturligt att hjälpen lämnas den vägen. Socialtjänsten torde allmänt ha goda förutsättningar att hjälpa den kvarskrivne. Dennes situation är trots allt ganska okomplicerad i jämförelse med vad som gäller för den som har medgivits id-byte. Huvudansvaret för att den kvarskrivne får den hjälp som behövs bör ligga hos den skattemyndighet som har beslutat om kvarskrivningen. Det får dock vara en sak för skatteförvaltningen att organisera hjälpverksamheten det sätt som bäst överensstämmer med förvaltningens verksamhet i övrigt.
7 Handbokför folkbokföring avsnitt5.3 s. 8.
l Kort bakgrund
5.1.1 Varför id-byte
Bestämmelser om id-byte, eller fingerade personuppgifter som är den korrekta benämningen, infördes i lagstiftningen den l juli 1991. Id-byte regleras inte i FbfL utan i lagen om fingerade personuppgifter FiL men är ändå kopplat till folkbokföringen.
När id-byte har skett registreras den medgivits bytet med .bl.a.
som ñngerat personnummer och namn i folkbokföringen och hos olika myndig-
heter. Personen i fråga använder så gott som undantagslöst de fingerade
uppgifterna. Den "gamla identiteten" är avregistrerad inom folkbokföringen på motsvarande sätt som sker vid utvandring. Det framgår att av-
registreringen har sin grund i att den enskilde använder fingerade
personuppgifter. Den som bytt identitet är folkbokförd under de nya uppgifterna på den ort där hon eller han är bosatt. Genom att personen använder ñngerade personuppgifter om sig själv kan vederbörande sägas ge sken eller han verkligen i av att vara en annan person än den hon är. Upprinnelsen till bestämmelserna om id-byte är söka i de tilläggs-
direktiv Dir. 1989:64 som 1983 års folkbokföringskommitté fick i
december 1989. Direktiven angav att åtgärder borde vidtas som förhindrade att någon med hjälp av personnummer kunde leta rätt en direktiven borde kommittén person i syfte att utöva förföljelse. Enligt överväga ändring av personnummer kunde utgöra ett effektivt skydd om mot förföljelse. 1983 års folkbokföringskommitté föreslog i sitt slutbetänkande SOU 1990:50 att förföljda personer skulle skyddas, inte bara genom kvarskriv-
120 Id-byte
ning, utan också med hjälp av identitetsbyte. Lagstiftningen fingerade om personuppgifter följer också till stor del kommittéförslaget, även om främst förfarandet som leder fram till id-byte fick utformning än vad en annan kommittén hade tänkt sig.
Id-byte har samma syfte som kvarskrivning. Åtgärden skall skydda mot
att en viss person utsätts för förföljelse av en eller flera andra personer. Förföljaren är oftast känd när fråga om id-byte aktualiseras men åtgärden kan användas även när denne inte går att närmare identifiera. Mera avgränsat kan syftet med id-byte sägas vara att hindra att en förföljare, med hjälp av allmänna handlingar hos en myndighet, får kännedom om var den person som behöver skyddas bor eller vistas. Att id-byte är kopplat till folkbokföringen beror att det inom folkbokföringen sker en omfattande registrering av adresser och andra personuppgifter vilka mer eller mindre automatiskt vidarebefordras till ett stort antal andra myndigheter. Även företag och olika sammanslutningar använder folkbokföringsuppgifter i stor omfattning, bl.a. för att aktualisera kundregister. Registrering och tillhandahållande av folkbokföringsuppgifter sker med hjälp av ADB och uppgifterna är därför lätt tillgängliga. Det är emellertid inte bara ADB-hanteringen och den omfattande spridningen av uppgifterna som medför problem för den som behöver dölja sin adress för eller flera andra Även den höga graden offenten personer. av lighet som råder för grundläggande personuppgifter hos olika myndigheter ställer till svårigheter för den som riskerar förföljelse. Om inte några särskilda âtgärder vidtas är det en enkel sak för någon att med hjälp av folkbokföringsuppgifter, hos en skattemyndighet eller annan myndighet, ta reda på var en viss person är bosatt. En omständighet av särskild betydelse i sammanhanget är den omfattande användningen av personnummer som förekommer i samhället. , För en säker identifiering av registrerade personer och för en effektiv sarnköming av uppgifter mellan olika myndigheter och register har det bedömts nödvändigt att personnumret kommer till användning. Personnumret är ett nyckelbegrepp när det gäller att hos myndigheter söka information om personer och så kallat sökbegrepp i alla ADB-register. Den som
Id-byte
känner till en persons personnummer kan alltså reda exempelvis vederbörandes adress medan enbart en namnuppgift ofta inte är tillräcklig
för detta. Ändring av personnummer är därför viktig faktor i ett id-
en byte.
5.1.2 Förutsättningar för id-byte i dagsläget
ld-byte kan, enligt l § FiL, bli aktuellt endast för den riskerar att bli som utsatt för särskilt allvarlig brottslighet. Lagen anger att det måste röra sig om brott som riktar sig mot personens liv, hälsa eller frihet. I Fbfprop. förtydligas detta. Däri s. 143 uttalas att det som i första hand är avses brottslighet som är direkt livshotande eller som syftar till svår kroppsskada eller grov frihetskränkning och som regleras i 4 och 6 kap. brottsbalken. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1994 s. 497 slagit fast att fara för bortförande av barn skall anses utgöra sådan risk i en som avses FiL. Det är emellertid inte alla former av brott mot en persons liv, frihet eller hälsa som i dagsläget utgör grund för id-byte. Det har nämligen varit lagstiftarens avsikt att endast brott med höga straffvärden skall kunna grunda id-byte. I Fbfprop. talas det om brott vars utförande skulle föranleda ett mycket kännbart fängelsestraff. Kravet att det endast är svårare brottslighet som skall kunna läggas till grund för id-byte markeras i lagtexten genom uttrycket "särskilt allvarlig brottslighet". Enligt 1 § FiL skall det finnas "uppenbar risk" för särskilt allvarlig en brottslighet för att id-byte skall kunna medges. Enbart brottsrisk räcker emellertid inte. Det krävs också att personen i fråga inte kan ges tillräckligt skydd annat sätt. Som nämnts har lagstiftaren betonat att id-byte skall tas till som en sista utväg när andra åtgärder inte räcker. För att ett id-byte skall få medges måste det vara klarlagt att kvarskrivning inte räcker för att skydda personen i fråga Fbfprop. s. 144. I dagsläget kan id-byte medges endast för bestämd tid. Den längsta tid som lagen tillåter är fem år. Lagen utesluter dock inte att id-byte kan medges för mer än en period. Lagens förarbeten berör inte närmare frågan
Id-byte
för hur lång tid ett id-byte skall gälla. l Fbfprop. s. 120 uttalades om till id-byte bör tidsbegränsat och tiden endast att ett medgivande vara att får bestämmas med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Stockholms tingsrätt är första domstolsin- Id-byte beslutas av domstol. i alla ärenden id-byte. Tingsrättens avgörande kan överklagas till stans om Svea hovrätt och Högsta domstolen enligt allmänna regler. Ansökan till tingsrätten id-byte görs i första hand Rikspolisstyrelsen RPS efter om av framställning från den önskar id-byte. RPS har rätt att avslå en framsom ställning styrelsen bedömer att den enskilde inte har någon utsikt att om erhålla id-byte. Om det sker har den enskilde rätt att själv ansöka hos
tingsrätten.
5.2 Rikspolisstyrelsens utvärdering
RPS har på regeringens uppdrag utvärderat FiL. Utvärderingen finns redovisad i RPS Rapport 1995:3. I konstaterar RPS att det under tiden l juli 1991-30 juni 1994 rapporten gjorts 63 framställningar till styrelsen id-byte. Nio av dessa har om resulterat i medgivande till byte. För id-byte skall effektivt skydd har i princip endast RPS att vara ett tillgång till sambandet mellan den ursprungliga och den fingerade identiteten. RPS har konstaterat främst detta medför rad olika problem att en framför allt praktiskt slag. Problemen drabbar den som har medgivits av också myndigheter och andra. id-byte men RPS har i sin rapport lämnat förslag vilka kan sammanfattas enligt föl-
jande: Det bör övervägas inte möjlighet till permanent id-byte bör om införas i stället för fingerade personuppgifter. Den enskilde bör dock ha möjlighet återta sin ursprungliga identitet. Styrelsen grundar sitt att ställningstagande det läggs ned ganska omfattande resurser i att ärenden angående fingerade personuppgifter såväl under utredningen efter det identitetsbyte har genomförts. Vidare torde skyddssom att behovet där identitetsbyte kan komma ifråga långvarigt, kanske tio vara
OU 1996:68 Id-byte
år eller mer. Därtill bör beaktas att berörd person förmodligen kommer att fä stora problem vid återgången till den ursprungliga identiteten. Förutsättningarna för att fä använda fingerade personuppgifter bör ses över. Bakgrunden härtill är att det, enligt styrelsen uppfattning, i nuvarande praxis förekommer vissa oklarheter när det gäller bedönmingen av de i lagen angivna förutsättningarna för ett medgivande. Vidare bör beaktas Riksskatteverkets synsätt som innebär att om sökanden inte i önskvärd grad medverkar vid kartläggningen av sina ekonomiska förhållanden i utredningen vid begäran om fingerade personuppgifter, detta bör påverka bedömningen av om medgivande skall lämnas. Personer som använder fingerade personuppgifter bör få hjälp med de komplikationer som uppstår grund av identitetsbytet. Styrelsen föreslår därför att en enda myndighet en "kontaktmyndighet" skall - med bistånd av "fackmyndigheter" hjälpa personen i olika sammanhang och att personen ges möjlighet att få offentligt biträde eller liknande. Ett alternativ till "kontaktmyndighet" kan vara Brottsoffermyndigheten, som inrättades den l juli 1994 genom lagen 1994:424 om ändring i brottsskadelagen 1978:413. I Brottsoffermyndighetens verksamhet ingår bl.a. att främja brottsoffers rättigheter, behov och intressen jfr förordningen 1994:572 med instruktion för Brottsoffermyndigheten. En annan möjlighet skulle kunna vara Rikspolisstyrelsen eftersom styrelsen kommer i kontakt med berörd person i samband med utredningen i ärendet om fingerade personuppgifter. Det ankommer även på styrelsen att bestämma vederbörandes fingerade personuppgifter och se till att dessa registreras i folkbokföringen. Vidare föreslår styrelsen att "fackmyndigheterna" bemyndigas att vidta erforderliga åtgärder för att hjälpa den skyddade personen. I vissa sammanhang bör det övervägas om inte kopplingen mellan den verkliga och den fingerade identiteten kan lämnas ut till flera myndigheter. För sådana fall bör dock bestämmelsen i 7 kap. 15 § tredje stycket sekretesslagen 1980: 100 ändras så att sekretesskyddet även omfattar verksamhet som är en följd av identitetsbytet. RPS skyldighet att företa utredning med anledning av framställning om medgivande att använda fingerade personuppgifter och handläggningsförfarandet sedan medgivande har lämnats bör närmare regleras i uttryckliga lagbestämmelser. I sekretesslagen bör införas en särskild bestämmelse som innebär att polisen får tillgång till sekretessbelagda uppgifter i samband med utredningar angående fingerade personuppgifter.
124 Id-byte
Ansökningsförfarandet bör ändras så att den som vill använda fingerade personuppgifter själv skall ansöka direkt till tingsrätten och att tingsrätten ges möjlighet att anlita styrelsen för den utredning som behövs. Ett alternativ till detta skulle kunna vara att styrelsen bedömer att det inte finns skäl att lämna medgivande och att den enskilde, såsom f.n., kan vända sig till tingsrätten efter styrelsens avslagsbeslut. Fråga vem som skall svara för kostnader som uppkommer till följd av identitetsbyte bör utredas.
5.3 överväganden och förslag
5.3. l Komplikationer vid id-byte
Utredningen är tveksam till utlämnande av uppgifter som leder till att verklig och ñngerad identitet kan kopplas samman. I de undantagsfall ett utlärrmande till viss myndighet är ofrånkomligt, främst för att den enskilde inte skall miste om vissa grundläggande rättigheter i samhället, måste det ske under betryggande former. Utredningen föreslår en stärkt sekretess vid sådant utlämnande.
Allmänt
Lagstiftaren torde ha varit väl medveten om att ett id-byte skulle komma i att medföra hel del negativa effekter, inte bara för den som medges en skyddsåtgärden utan också för andra personer samt för myndigheter. Bei hovet att kunna erbjuda en särskilt utsatt person skydd ansågs dock väga så tungt att andra intressen i stor utsträckning fick stå tillbaka. Det torde ha varit skälet till att olika konsekvenser av id-byte inte berördes närmare i förarbetena till FiL. Svârighetema som efter ett id-byte drabbar både den enskilde och tredje har nästan alltid grundorsak. När medgivande har man samma lämnats till ett id-byte registreras omedelbart ñngerade uppgifter inom folkbokföringen för personen i fråga. I likhet med andra uppgifter inom folkbokföringen förs de fingerade uppgifterna vidare i första hand till olika
cl-byte 125
myndigheter men också till företag mfl. Registreringen fingerade av uppgifter inom folkbokföringen ger intryck av att inte avse en person som tidigare har varit folkbokförd. Det kan exempelvis se ut som om personen nyligen har flyttat in från utlandet trots att hon eller han är född i Sverige och har levt hela sitt liv här. Inte något sätt framgår det att personen egentligen har annat namn och Ingen kan upptäcka personnummer m.m. att den person som har registrerats inom folkbokföringen har bytt identitet. Ingen kan koppla samman fingerade och verkliga uppgifter. Myndigheter och företag som har att göra med en person som har bytt identitet har alltså inte någon kännedom bytet. Förhållanden om som hänger samman med liv före id-bytet är helt okända för dem. personens Uppgifter som rör den enskilde för tiden före id-bytet kan därmed inte kopplas samman med den nya fingerade identiteten. Det är detta förhållande som ställer till svårigheter för den enskilde, myndigheter och andra. Myndigheter som administrerar socialförsäkringen kan inte se pensionsförmåner som den enskilde tidigare har tjänat in. Det drabbar den enskilde i hög grad. Den som har bytt identitet har svårt att åberopa äldre betyg och intyg av olika slag eftersom dessa är utfärdade i hennes eller hans verkliga namn. Kronofogdemyndigheten kan inte upptäcka att man har att göra med en person som även har skulder under Ett annat namn. företag som får en beställning från har bytt identitet känner en person som inte till om man tidigare haft kontakt med i fråga under dennes personen verkliga namn. En fordringsägare som söker den har bytt identitet som med anledning av en förpliktelse som denne har ingått i sin verkliga identitet kan inte kontakt med vederbörande. I Fbfprop. betonas att id-bytet inte medför någon rättslig förändring av personens nanm eller andra förhållanden. Den skyddade får rätt att dölja de verkliga uppgifterna men rättsligt är hon eller han samma person som tidigare. Personen i fråga torde inte ha någon skyldighet att använda de fingerade uppgifterna utan kan också i vissa sammanhang nyttja sitt verkliga namn och personnummer Det har inte någon privaträttslig bem.m. tydelse om personen ingår avtal eller andra rättshandlingar med användande av verkliga eller fingerade uppgifter. Hela tiden är det rättssamma
Id-byte sou 1996:681
subjekt som kan göras ansvarig. Motsvarande gäller i fråga om offentligrättsliga förpliktelser. Självfallet skulle skyddet för den förföljde förbättras om hon eller han fick åberopa handlingar som var direkt framställda som ett led i skyddet av vederbörande, t.ex ändrade eller påhittade betyg och intyg av olika slag. Utan särskilt lagstöd kan ett sådant förfarande bedömas som förfalskning eller liknande brott. Utredningen vill inte förorda att den som har erhållit id-byte får rätt och möjlighet att använda påhittade handlingar. En sådan ordning uppfattas säkerligen som oförenlig med vår rättstradition i än högre grad än vad som gäller beträffande det nuvarande id-bytet. En form av id-byte som inbegriper användning av falska handlingar med oriktiga uppgifter levnadsförhållanden torde också ha små möjligom heter att bli riktigt hållbar. Tvärtom kan den som skall använda uppgifterna lätt hamna i besvärlig situation, insnärjd i lögner och motstrien diga uppgifter. Ordningen kan vidare missbrukas den som använder av uppgifterna samt leda till rättsförluster för tredje man. Ordningen med förfalskade handlingar ligger inte heller i linje med det synsätt id-byte utredningen allmänt har anlagt. Ser man id-byte som ett permanent innebär att den som fått byta identitet som arrangemang som också befrias från tidigare förpliktelser, kan förfalskningar och påhittade levnadsförhållanden kanske berättigade. Om man däremot ser m.m. vara id-bytet tillfällig skyddsåtgärd i en akut situation är de svårare att som en motivera. I detta avsnitt skall utredningen något närmare belysa de negativa konsekvenserna av id-byte.
Behöver vissa myndigheter känna till id-bytet
I dagsläget medverkar RPS till att några myndigheter kan sammanföra vissa fmgerade uppgifter med verkliga uppgifter. Det sker efter medgivande från den har bytt identitet och görs för att hon eller han inte som skall stå utanför vissa grundläggande samhällsfunktioncr. Den manuella
OU 1996:68 Id-byte 127
uppgiftsöverföring som sker behöver inte innebära att vederbörande myndighet får kännedom om kopplingen mellan gammal och ny identitet. Som RPS och andra myndigheter påpekat kan en manuell hantering vid sidan av ordinarie rutiner leda till att flera personer hos den berörda myndigheten måste engageras. Med en sådan handläggning ökar risken för att känsliga uppgifter som rör ett id-byte sprids. Nackdelen med ett utlämnande är självfallet att det hos mottagande myndighet finns uppgift om den känsliga kopplingen mellan verklig och fingerad identitet. Den som tar del av kopplingsuppgiften får alltså reda bland annat det fingerade namn och personnummer som en förföljd person använder liksom var personen är bosatt. För att inte skyddet för den enskilde skall försämras vid ett eventuellt uppgiftslämnande föreslår RPS en stärkt sekretess. Sekretesskyddet skulle kunna förbättras exempelvis genom att sekretessen i ärende om id-byte enligt 7 kap. 15 § SekrL gällde även hos myndighet som tog del av en uppgift från sådant ärende. Enligt utredningens mening bör det inte förekomma automatisk överföring av uppgift om id-byte från RPS till någon arman myndighet. Den enskildes behov av skydd talar starkt mot en sådan ordning även om mottagande myndighet kan erbjuda viss sekretess för uppgiften. Utredningen förordar i stället att den informella ordning som nu tillämpas, och som bygger på överväganden i det enskilda fallet, kommer till användning även fortsättningsvis. RPS får alltså efter samråd med den enskilde lämna ut vissa uppgifter till annan myndighet som kan behövas för att den enskilde skall kunna ta tillvara sin rätt. Det är en fördel om den myndighet som berörs utser en särskild handläggare för kontakterna med RPS. I vissa fall är det som nämnts inte nödvändigt att en myndighet får del av kopplingsuppgiften mellan gammal och fingerad identitet. Det kan räcka med att myndigheten genom RPS medverkan kan föra över vissa uppgifter från verklig till fingerad identitet. Det förekommer dock situationer där det kan vara nödvändigt att en myndighet får full kännedom om vilken person det är som döljer sig bakom en fingerad identitet. För dessa fall vore det en fördel om uppgifterna hos myndigheten kunde vara skyddade med en
128 Id-byte
stark sekretess. I dagsläget gäller sekretess hos RPS och domstol i ärende om id-byte för uppgift om enskilds personliga förhållanden det inte står om klart att uppgifter kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men 7 kap. 15 § 3 st SekrL. Utredningen föreslår att sekretessen inte begränsas till enbart själva ärendet om id-bytet utan att den utvidgas till att i alla sammanhang omfatta uppgift den har om som bytt identitet. Sekretessen skulle därmed gälla hos det fåtal myndigheter som förvarar uppgifter som medför att verkliga och fingerade en persons identitet helt eller delvis kan kopplas samman. Minst lika viktig som den formella sekretessen är de interna rutiner som myndigheten tillämpar för hanteringen av personuppgifter. Skulle en myndighet få del av någon uppgift som kan vara känslig för den som har bytt identitet måste den självfallet behandlas försiktigt. RPS bör överväga denna omständighet när ett uppgiftsutlämnande aktualiseras. Styrelsen bör regelmässigt samråda med den enskilde när utlämnande övervägs. Den nu berörda situationen med utlämnande av någon uppgift som kan kopplas till ett id-byte uppkommer endast undantagsvis. Inom många samhällsområden finns det inte skäl att koppla ihop verkliga och fingerade personuppgifter.
Rättegång m.m.
Tidigare har avhandlats frågan om personer med sekretessmarkering och kvarskrivna personer som parter i rättegång. RPS har i sin rapport pekat på vad som händer om den som har fått byta identitet måste uppträda som part i en rättegång. Personen kan exempelvis komma att bli föremål för ansökan om betalningsföreläggande eller stämmas inför domstol för att svara på yrkanden om fullgörelse av förpliktelser av olika slag. Om förpliktelsen redan är fastställd i en exekutionstitel kan den förföljde också bli föremål för utmätning eller verkställighet. Hon eller han hamnar i annan dessa fall i en besvärlig situation, särskilt om det är förfölj aren som är motpart i målet.
Id-byte 129
Det finns inte någon laglig möjlighet för den som har fått byta identitet att undandra sig några förpliktelser. Personen i fråga har inte heller rätt att vägra medverka i ett rättsligt förfarandet med hänvisning till id-bytet. Det är inte otänkbart att personen i fråga kan bli skyldig att inställa sig personligen exempelvis inför allmän domstol. Därvid föreligger risk för att den skyddade personens verkliga identitet avslöjas. Även den om som bytt identitet anlitar ombud eller biträde är en sådan risk inte utesluten. RSV har i yttrande till RPS under utvärderingen av FiL diskuterat om de problem som kan uppstå hos kronofogdemyndigheten i mål om betalningsföreläggande och verkställighet mot en person som fått byta identitet. Resonemanget mynnar ut i att det är enklast och lämpligast att avbryta den summariska processen och verkställigheten om det visar sig att gäldenären bytt identitet. RSV har påpekat att en förföljare kan använda förfarandena hos kronofogdemyndigheten för att spåra upp personen i fråga. Otvivelaktigt är den modell som RSV förespråkar praktisk och till fördel för den person som behöver skydd. Förfarandet kan dock knappast tillämpas utan stöd av uttryckliga föreskrifter eftersom det i hög grad páverkar tredje mans rätt. Utredningen är tveksam till om det är lämpligt att detta sätt i praktiken knyta rättsverkningar till id-bytet. Det bör i stället sökas andra lösningar de problem som kan uppstå när den förföljde är part i en process eller i mål om verkställighet. RSV har pekat på det angelägna i att den grundläggande utredning som RPS alltid gör då id-byte kan bli aktuellt också får omfatta den förföljdes ekonomiska förhållanden. Verket har anfört att det bör göras en minst lika fullständig ekonomisk kartläggning ekonomi vid skuldsaav personens som nering. Utredningen delar helt detta synsätt. Genom en sådan kartläggning går det att bedöma om personen efter id-bytet kommer att några krav mot sig till följd av förpliktelser som uppkommit tidigare. Skulle det visa sig att personen har stora skulder bör det övervägas om skuldsanering kan erhållas. I annat fall bör den förföljde hjälp med någon form av informell skuldsanering. Under alla förhållanden bör den enskilde i möjligaste mån reglera sina skulder före id-bytet.
130 Id-byte SOU 1996:6
Oavsett vilka förberedelser som vidtas inför ett id-byte finns det ändå processer som kan drabba den som har fått byta identitet. Om en borgenär med hjälp av verkliga uppgifter om namn och personnummer söker efter en person som har medgivits id-byte hamnar borgenären förr eller senare hos folkbokföringen. Där får borgenären beskedet att den som söks har bytt identitet. Därmed kan den skyddade personen nås genom medverkan av RPS. Med den roll som utredningen vill ge styrelsen, och som RPS till stor del fullgör redan i dagsläget, kommer RPS att söka förmå den skyddade att infria sina åtaganden. Denne har ett starkt intresse av att medverka till en frivillig lösning. Motparten kan annars komma att begära att få ut uppgifter om personens verkliga hemvist m.m. från RPS. Skulle den har medgivits id-byte inte vilja medverka till att under som hand lösa tvist med än förföljaren kan alltså fråga om uten annan person lämnande uppgifter om henne eller honom uppkomma. Det ankommer av då på RPS att pröva uppgifterna den skyddade personens fingerade om om och adress skall röjas. Sekretesskyddet för den som har mednanm m.m. givits id-byte är dock starkt, starkare än för den som enbart är beroende folkbokföringssekretessen. Det är inte uteslutet att RPS, eller domstol, av finner att det står klart att uppgifter den som har medgivits id-byte kan om röjas utan att den enskilde eller honom närstående lider men. Om det är förföljare framställer ett ekonomiskt anspråk mot en som den har bytt identitet torde det knappast bli aktuellt att röja offrets nya som identitet. Saken kan bli mer komplicerad om förföljaren väcker talan om vårdnad eller umgänge beträffande ett barn som han och den skyddade har tillsammans. Även i ett sådant fall talar dock, enligt utredpersonen ningens mening, bestämmelsen sekretess starkt för att uppgifter om om den enskilde inte kan lämnas ut jfr avsnitt 2.2.4. En förföljd kvinna som tvingas umgängestvist där förföljaren är kärande in i en vårdnads- eller hamnar i omöjlig situation. En sedvanlig process kan i praktiken inte en genomföras utan att kvinnans fingerade identitet och vistelseort avslöjas jfr avsnitt 4.2.2 Rättegångsfrågor. När det gäller fullgörandet av förpliktelser som har uppkommit efter id-bytet föreligger det inte några problem för den som har bytt identitet.
Id-byte 131
Dessa förpliktelser är ingångna i den identiteten och det finns i nya en rättegång inget intresse för den verkliga identiteten.
Socialförsäkring och sjukvård
Särskilt när det gäller försäkrings- och bidragsförmåner administreras som av försäkringskassorna och RFV drabbas den enskilde svårigheter när av ett id-byte görs i dagsläget Det är därför kassorna i dagsläget från som RPS och den enskilde får vissa uppgifter id-byte. Som nämnts tidigare om är det dock inte säkert att en kassa alla gånger behöver ha full kännedom orn ett id-byte. I fråga om bostadsbidrag och barnbidrag föreligger inte några större svårigheter. Dessa bidrag torde kunna utgå utan problem även till den som har medgivits id-byte. Problemen verkar däremot vara betydligt större när det gäller bidragsförskott som utbetalas till förföljd för barn förföljaren är en person som underhållsskyldig mot. RFV har bedömt att risken är stor för den att fingerade identiteten röjs i ärenden bidragsförskott. Bidragsförskott om utbetalas därför till den berättigade med användning av den verkliga identiteten. Det belyser att den som bytt identitet kanske ändå i vissa sammanhang måste bruka sina verkliga personuppgifter, något som naturligtvis måste vara besvärande för henne eller honom. När det gäller pensions- och sjukförsäkringsfrågor föreligger det ett stort behov av att berörd myndighet kan knyta verklig och samman fingerad identitet. När pension i någon form aktualiseras måste exempelvis pensionspoäng intjänade i verklig och fingerad identitet kunna kopplas samman. Den enskilde kan annars gå miste om betydande belopp. I vissa typer av ärenden hos försäkringskassoma finns pappersdokument med personuppgifter. Dokumenten samlas i akter normalt som överförs mellan olika kassakontor när flyttar från ett kontors en person
Frågan har avhandlatsganska ingåendevid RPS utvärdering av FiL, se RPS rapport bilagoma 3 och4.
Id-byte
verksamhetsområde till ett annat. Om akten inte överförs vid id-byte kommer kassan att sakna all historik rörande den som har bytt identitet. Utan att återge ytterligare svårigheter konstaterar utredningen att de negativa konsekvenserna ett id-byte är särskilt tydliga inom socialförav säkringsornrådet. De uppkommande frågorna måste emellertid hanteras med beaktande att den enskilde har rätt att använda fingerade personav uppgifter. Det är knappast acceptabelt att uppgiftsanvändningen leder till att hon eller han måste avstå från vissa bidrag eller ersättningar. Försäkringskassoma och RFV måste ha ett särskilt för att det inte blir ansvar fallet. Med utredningsförslaget i avsnitt 5.3.lO får RPS en skyldighet att hjälpa den enskilde att komma till sin rätt i olika sammanhang. På det här området, liksom andra områden som den förföljde kommer i kontakt med, måste ansvariga myndigheter vara personen beredda till flexibel och informell ärendehandläggning. Det kan också en bli ofrånkomligt att de regelverk som styr handläggningen tillämpas ett inte godtas. För att det skydd ett id-byte medför inte sätt som annars som skall förlorat kan myndigheterna inte alla gånger grunda sina beslut om bidrag och ersättningar på ett fullständigt underlag. I vissa fall bör man kunna godta att RPS lämnar vissa upplysningar om den enskilde i stället kräva fullständig koppling mellan verklig och fingerad identitet. i för att en Inom all form sjukvård kan problem uppstå eftersom sjukvården inte l av i sjukdomar eller andra E har tillgång till uppgifter om personens tidigare li l förhållanden som kan vara av betydelse. i s z i Körkort och bilinnehav 1
Vägverket har i RPS rapport pekat på att id-byten medför svårigheter vid utfärdande och innehav körkort samt för verkets hantering av bil- och av felparkeringsregister. Verket har hittills fått manuella underrättelser från RPS id-byten har berört verkets ansvarsområden och har därigeom som fört uppgifter från den verkliga nom, bland annat i sina register, över identiteten till den fmgerade. Den ordningen har enligt verket ändå medfört
Id-byte
komplikationer vid exempelvis förarprov och lett till har att personer som bytt identitet har nödgats avslöja id-bytet och sitt verkliga personnummer. Vägverket har bedömt att det blir bättre ordning, både för myndigen heten och den enskilde, om verket automatiskt får meddelande idom byten. Därvid skulle verket bl.a. i sina register kunna föra över uppgifter som registrerats för den verkliga identiteten till den fingerade identiteten. Alternativt skulle vägverket kunna utse en särskild kontaktperson kan som hjälpa den som erhållit id-byte med de arrangemang kan nödsom vara vändiga exempelvis vid förnyelse av körkort och registrering bilinneav hav. Vägverkets ansvarsområden berör stor del befolkningen eftersom en av verket bl.a. utfärdar körkort och registrerar bilinnehav. Körkort är också den vanligast förekommande legitimationshandlingeni samhället. Sannolikheten för att en person som fått byta identitet ett eller sätt annat kommer i kontakt med verket är därför stor. Om har körkort vid personen id-bytet har det ansetts att ett nytt körkortet måste utfärdas och förses med ñngerat personnummer och Verket måste då få kännedom idnamn. om bytet. Hur det skall ske bör dock bli en fråga för RPS och den enskilde. Utredningen har, som anförts tidigare, allmänt ställt sig tveksam till att myndigheter "automatiskt" får del uppgifter id-byte. av om
Beskattning
RSV har under RPS utvärdering anfört att id-byte, såvitt gäller skatteförvaltningens ansvarsområden, fâr konsekvenser för beskattningen och för kronofogdemyndigheternas handläggning mål betalningsförelägganav om de och verkställighet. De båda senare fallen har berörts tidigare.. När det gäller beskattningen konstaterar RSV att den som medgivits idbyte kan komma att beskattas både under verklig och ñngerad identitet. Det kan bl.a. leda till att personen i fråga får göra dubbla grundavdrag. Utredningen konstaterar att det kan till nackdel för den enskilde vid vara beräkning av pensionsgrundande inkomst. RSV har bedömt olägenatt heterna skatteområdet av id-byte får godtas och inte ansett det nöd-
134 fri-byte sou 1996:68
vändigt att kopplingen mellan gammal och ny identitet blir känd inom l beskattningen.
i
Andra områden
I ärende svenskt medborgarskap torde det vara nödvändigt att den om beslutande myndigheten har tillgång till även de verkliga uppgifterna. Enligt RPS rapport har komplikationer uppstått för personer som bytt identitet bland annat vid kontakter med banker och försäkringsbolag. När det gället banker är det särskilt lån och betalningsförmedling som kompliid-bytet. Svårigheter vid kontakter med försäkringsbolag har visat cerats av sig bland annat i fråga pensions-, arbetsmarknads- och trafikförsäkom ringar. Eftersom den bytt identitet uppträder under påhittade uppgifter är som I det uppenbart att vederbörande stöter på svårigheter i arbetslivet och inom utbildningsområdet. Det är självfallet ägnat att väcka förvåning hos en arbetsgivare när söker anställning åberopar intyg och betyg en person som utfärdats för, det verkar, helt annan person. Det är ofrånkomsom som en ligt det i ett sådant läge ett mycket tydligt sätt uppenbaras att ett idatt byte skett. Pâ det familjerättsliga området kan ett id-byte också konsekvenser. Det är mindre troligt att den förföljde skulle bli inblandad i en faderskaps- Skulle så bli fallet är det närmast synpunkter av den art som process. . påtalats i samband med rättegångar gör sig gällande. Detsamma gäller som l fråga uppkommer att fastställa underhållsbidrag till barn för den som om bytt identitet liksom vid andra tvister som kan föranledas av bestämmelserna i föräldrabalken. i Skulle den skyddade vilja ingå äktenskap uppstår särskilda personen g svårigheter. Hindersprövning kan knappast rättsenligt göras enbart utifrån i
de ñngerade uppgifterna. Om har bytt identitet avlider kan arvsberättigade en person som släktingar ha svårt bevaka sin rätt. Det beror att folkbokföringen inte att alla gånger utvisar de rätta släktskapsförhållandena och dessa kan vara
Id-byte
okända för den som skall utreda boet. Id-bytet påverkar också möjligheten för den som bytt identitet att bevaka sin rätt när släkting avlider. Den en skyddade kan inte lokaliseras med hjälp folkbokföringen. av Vissa förvärv eller innehav egendom kräver registrering hos av
myndighet. Det gäller bl.a. fast egendom och fordon.
Egendom som en person har förvärvat före ett id-byte torde svår att avyttra i den vara ñngerade identiteten. En avyttring bör göras antingen före bytet eller med användande av personens verkliga uppgifter. För att minska risken för förföljelse torde det förstnämnda alternativet föredra. vara att Viss yrkesutövning kan kräva legitimation, auktorisation eller tillstånd. En person som exempelvis har läkarlegitimation i sin verkliga identitet kan inte utan vidare använda den efter ett id-byte. När id-byte har skett bör den myndighet som har utfärdat legitimation eller tillstånd något slag av medverka till att den enskilde får handling med de fingerade en ny uppgifterna. En utlänning som vistas i Sverige kan behöva uppehållstillstånd. Ett sådant tillstånd kan behöva ändras om tillståndsinnehavaren byter identitet.
Sammanfattning
Det kan tyckas som om id-byte skulle medföra problem på snart sagt alla livets områden. Svårighetema får dock inte överdrivas. Den grundläggande utredning som måste föregå varje id-byte skall tämligen fullständig ge en bild över personens förhållanden olika plan. Därmed bör det på ett tydligt sätt framgå både svårigheter föreligger och kan förväntas som som i framtiden. På så sätt kan problemen undanröjas redan före id-bytet eller i vart fall inte vara okända när de dyker Med benäget bistånd från upp. RPS skall de svårigheter som uppstår att lösa. Id-byte måste kombineras med en rad åtgärder den förföljde själv som vidtar för att undgå förföljelse. I avsnitt 5.3.3 utredningen några anger exempel där kvarskrivning framstår som en otillräcklig åtgärd och i stället id-byte bör kunna motiveras. Samtidigt konstateras emellertid att även ett id-byte kan ha begränsad effekt i vissa situationer. Det måste således
Id-byte
klargöras att det finns vissa, om än mycket ovanliga situationer, där inte heller id-byte utgör ett fullgott skydd. Id-byte får således inte uppfattas som en åtgärd som i ett slag undanröjer alla risker för att den som bytt identitet därefter utsätts för förföljelse. Avgörande är också att den som har bytt identitet själv måste ändra sin livsföring och "göra sig så dold som möjligt".
5.3.2 Id-byte endast då allvarligt brott befaras
Även i fortsättningen bör id-byte kunna ske endast det finns risk för om allvarligt brott mot den enskildes liv, hälsa eller frihet. Utredningen har dock funnit skäl att något sänka kraven på brottslighetens svårighetsgrad och den risk som skall föreligga.
Den gällande lagstiftningen bygger att id-byte skall beviljas endast den som är utsatt för ett allvarligt hot. RPS har i sin rapport anfört att det inte finns anledning att ändra förutsättningarna för id-byte och inte närmare berört frågan om hotsituationen. Inte heller utredningsdirektiven går denna fråga att utredningen skall göra en översyn av förutsättmen anger ningarna för id-byte. Utredningen har också funnit det naturligt att närmare undersöka om kraven hotsituationen behöver förändras. I dagsläget är det endast risk för brott som riktar sig mot någons liv, frihet eller hälsa som kan föranleda id-byte. Sådana brott regleras i första hand i 4 och 6 kap. brottsbalken. Som framgått kan även risk för bortbarn grunda id-byte. Enligt utredningens mening är det också förande av tänkbart att även andra brott, exempelvis mordbrand som inte enbart riktar sig mot egendom, kan falla inom lagens nuvarande tillämpningsområde. Det gäller dock inte brott enbart rör en persons egendom, exempelvis som tillgrepps- eller skadegörelsebrott, även om brottet utförs i trakasserande syfte. Samtidigt är det klart att begångna förmögenhetsbrott kan beaktas när det gäller att bedöma om det finns risk för brott mot en persons liv, frihet eller hälsa. Det är emellertid en fråga som hänger samman med riskbedömningen.
Id-byte 137
Utredningen delar i princip lagstiftarens uppfattning att det måste vara fråga om svårare brott för att id-byte skall komma i fråga. Kravet på att brottsligheten skall vara särskilt allvarlig kan emellertid enligt utredningens mening leda till en onödigt sträng tillämpning. Uttrycket kan uppfattas som att en misshandel måste vara grov för att id-byte skall komma i fråga, dvs. att det allmänt sett krävs brott med straffvärden inte understiger som ett år. Ett sådant synsätt framstår inte som motiverat. Restriktiviteten när det gäller id-byten bör behållas inte allt men vara för mycket koncentrerad till frågan brottets straffvärde. Även gärom ningar som har ett straffvärde om 6-8 månader bör kunna godtas. Vid brottslighet som upprepats flera gånger kan kanske ytterligare något ett lägre straffvärde accepteras, t.ex. brottsligheten har varit särskilt be om svärande för målsäganden. Sammantaget bedömer utredningen att det finns skäl att något sänka nivån på den befarande brottsligheten. I lagtexten bör det komma till uttryck genom att kravet att brottsligheten skall vara "särskilt" allvarlig tas bort. En viktig fråga är om risken för brott skall prövas objektivt eller utifrån det enskildes uppfattning av det hot hon eller han sig utsatt för. anser l enlighet med Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 1994 s. 497 är det en objektiv bedömning som skall göras. I rättsfallet konstaterade Högsta domstolen att kvinnan som hade begärt id-byte visserligen kände stark fruktan för den utpekade förföljaren att det objektivt sett inte men förelåg sådan risk som lagen förutsätter Enligt l § FiL skall det finnas en "uppenbar risk" för särskilt allvarlig brottslighet för att id-byte skall kunna medges. Riskbedömningar kan vara besvärliga. I domstolarnas verksamhet är de dock vanligt förekommande bl.a. när det gäller användning processuella tvångsmedel enligt rätteav gångsbalken. Särskilt riskbedömningar det slag görs i vissa frågor av som om häktning har starka beröringspunkter med frågan om brottsrisken vid id-byte. Det har inte framkommit något tyder att riskbedömningen som vållat problem vid tillämpningen av FiL. . Självfallet är det svårt att exakt fastställa vilken brottslighet kane som befaras. Pâ motsvarande sätt förordas i fråga besöksförbud och som om
Id-byte sou 1996:68
kvarskrivning är det naturligt att till att börja med göra bedömningen utifrån tidigare brottslighet förföljare har gjort sig skyldig till. Det en som en är också utifrån denna brottslighet bedömningama om den befarade som brottslighetens art och straffvärde måste göras. Om en person tidigare har dömts för ett allvarligt brott, exempelvis svår misshandel, mot den som begär id-byte är det omständighet måste tillmätas stor betydelse vid en som riskbedömning. Den tidigare brottsligheten behöver inte nödvändigtvis en hälsa eller frihet. Även förmögenhetsbrott vara riktad mot personens liv, och brottslighet har riktats mot den som förföljs kan beannan typ av som aktas. Vidare är det inte uteslutet att också brottslighet som har riktats mot någon än den begär id-byte kan tillmätas betydelse när det annan som gäller att bedöma vilken risk som föreligger. Det är inte tillräckligt för id-byte att den begär bytet tidigare har som för brott. Det krävs också att det föreligger risk för ytterligare utsatts förföljelser i form sådana brott i l § FiL. När ett id-byte av som anges aktualiseras är det vanligt att den begär bytet har utsatts för nog som sådant brott lagen stadgar. Det bör då inte vara så svårt att bedöma som det föreligger risk för ytterligare brott mot person. Visar det om samma gärningsmannen fortsätter att trakassera eller söka kontakt med sig att denne bör det oftast tillräckligt för att konstatera att erforderlig risk vara Motsvarande bör gälla förföljare har gjort sig skyldig till föreligger. om en allvarligt brott den begär id-byte eller om förföljaren annat mot som tidigare begått brott och sedermera övergått till att tramot annan person kassera den som vill byta identitet. kräver inte den vill byta identitet har utsatts för Ett id-byte att som det torde den vanligaste situationen. Om åtal väckts brott, även om vara eller polisutredning pågår är situationen snarlik den då förföljaren tidigare är dömd. I sådana fall får riskbedönmingen göras motsvarande sätt som
om en fällande dom föreligger. sådan risk för brott liv, hälsa och frihet som kan En mot en persons kan självfallet föreligga även det inte har förekommit föranleda id-byte om brottslig gärning eller misstanke därom. Riskbedömningen får då någon andra omständigheter. Som nämnts tidigare kan det vara så göras utifrån
sou 1996:68 Id-byte
att en förföljare har börjat planera ett brott och avslöjat planerna för en annan person. En tillräckligt säker riskbedömning kan också i vissa fall grundas på vad som allmänt är känt utpekad förföljares våldsbeom en nägenhet. En särskild risk för att bli utsatt för brott kan den löpa har anses som anmält eller på annat sätt avslöjat en brottsling. Riskens storlek kan bl.a. antas hänga samman med hur allvarligt det avslöjade brottet är. Den utpekade gämingsmannens person har särskild betydelse när det gäller att bedöma risken för att han kommer att hämnas. Även det kan visas förföljelser om att och trakasserier har ägt rum eller pågår kan det vara svårt att utrett att det föreligger risk för sådant allvarligt brott som lagen kräver. Avgörande är naturligtvis vad framsom kommer om förföljaren när denne är känd. Är han dömd för allvarlig brottslighet mot den begär id-byte och fortsätter söka kontakt med som att vederbörande utan att förhållandena mellan de båda i grunden förändrats, bör det inte vara några svårigheter att konstatera att erforderlig brottsrisk föreligger. Har den utpekade förföljaren planerat eller förberett allett varligt brott mot den som har begärt id-byte bör också kravet på brottsrisk vara uppfyllt. I andra fall kan förföljaren inte exakt identifieras med hänsyn till men omständigheterna står det ändå klart att han tillhör viss bestämd krets en av personer. Så kan vara fallet om den som begår id-byte har vittnat eller på annat sätt medverkat i en polisutredning mot kriminell gruppering en av något slag och därefter utsätts för hot. Situationen kan likartad vara om en person själv tidigare har tillhört en sådan gruppering eller någon annan sammanslutning men sedermera tagit avstånd från denna och därför riskerar repressalier. I dessa fall finns det således inte någon tidigare dömd förföljare som utgör hotet. l dagsläget krävs att det skall föreligga en "uppenbar" risk för brottslighet. Enligt utredningens mening innebär det ett krav på mycket en överhängande brottsrisk. Det kan vara svårt att förebringa utredning om en så hög risk. Det gäller särskilt i de fall då den som står för hotet inte går att närmare identifiera. Kravet på att brottsrisken skall uppenbar vara
140 Id-byte
kan också medföra att den begär id-byte kan nödgas utstå förföljelse som Med hänsyn till det sagda föreslår utinnan ett id-byte kan aktualiseras. redningen att det inte bör föreligga något krav på att brottsrisken skall vara uppenbar. Det rekvisitet för id-byte bör därför utgå ur lagtexten. På eller annat sätt skall risken för allvarligt brott visas i ärendet om ett id-byte. Det är RPS för att hotsituationen blir ordentligt utredd. som svarar I första hand är det uppgifterna från den gör gällande att hon eller han som för förföljelse är intresse. Om förföljaren är dömd för allutsätts som av varligt brott den begär id-byte bör utredningen om fortsatta förmot som följelser ofta kunna begränsas till de uppgifter som den förföljde lämnat. Föreligger det inte något tidigare brott måste utredningen vara mer allsidig. RPS kan i sådana situationer behöva inhämta uppgifter från den lokala polismyndigheten också från socialtjänsten, sjukvården och men lämna upplysningar. Om RPS utredning skulle behöva andra som kan kompletteras har domstolen möjlighet att bl.a. höra den som begär id-bytet och andra personer. Enligt l § FiL är det endast folkbokförda personer som kan medges id- Eftersom id-byte, liksom kvarskrivning, skall skydda mot negativa byte. effekter folkbokföring och myndighetsregistrering av personuppav annan gifter ligger detta i sakens natur. För inte är folkbokförda i Sverige men ändå vistas i lanpersoner som det förekommer inte någon motsvarighet till den personregistrering som folkbokföringen utgör. Därmed saknas också skäl för id-byte beträffande Visserligen kan det förekomma viss registrering, främst sådana personer. hos polis- och invandrarmyndigheter, även som vistas i landet av personer folkbokförda. Den registreringen har dock så begränsad omutan att vara inte på något sätt kan jämföras med folkbokföringen. Till fattning att den skillnad från folkbokföringsuppgifter sprids inte heller sådana uppgifter till
ett stort antal myndigheter.
5.3.3 Först kvarskrivning
ld-byte skall inte medges om kvarskrivning är en tillräcklig skyddsåtgärd. Det är viktigt att det i varje ärende som resulterar i ett id-byte har klargjorts varför det inte räcker med kvarskrivning. Vad som nu sagts bör uttryckligen framgå av lagtexten.
I Fbfprop. s. 118 anförde föredragande statsrådet att det inte kunde uteslutas att en person grund av mycket speciella omständigheter inte kunde få ett tillfredsställande skydd genom kvarskrivning och att den förföljde därför borde byta identitet. Vilka omständigheter som då skulle föreligga, och alltså utesluta kvarskrivning, angavs dock inte. Svårigheten att ställa upp en gräns mellan kvarskrivning och id-byte har påtalats i utredningens direktiv. Med hänsyn till de särskilda problem som följer med ett id-byte är det angeläget att söka belysa när kvarskrivning inte räcker som skyddsâtgärd. RPS har i sin rapport s. 37 f pekat det angelägna i att det i varje ärende klargörs om en förföljd person inte kan skyddas med hjälp av andra åtgärder än fingerade personuppgifter. Enligt styrelsen bör den bedömningen göras mot bakgrund av om det föreligger sådana omständigheter i ärendet att den som hotar har möjlighet att trots vidtagna åtgärder inom folkbokföringen spåra en person med hjälp av dennes folkbokföringsuppgifter. Som exempel sådan situation nämner RPS att förföljare en en kan ha möjlighet att genom hot eller bestickning mot någon som är anställd hos en skattemyndighet fram uppgifter om en skyddad person. RPS anför som ett annat exempel att den person som förföljs tillhör en så speciell personkategori, exempelvis en liten grupp offentliganställda, att det är möjligt att få fram vederbörandes personuppgifter med stöd offentligav hetsprincipen. I rättsfallet NJA 1994 s. 497 ansåg Högsta domstolen utan närmare motivering att sekretessmarkering och kvarskrivning inte var tillräckliga skyddsåtgärder. Med hänvisning till det avgörandet anser RPS att det bör utredas om inte förutsättningarna för id-byte kan göras tydligare.
sou 1996:68 142 Id-byte
tillämpningen reglerna id-byte är alltså En avgörande fråga för av om
omständigheter består gör att kvarskrivning inte ger vari de speciella som Även utredningen har stött svårigheter i denna det skydd som krävs.
några typfall där kvarskrivning kan antas fråga men har försökt att ange
otillräcklig åtgärd. vara en
5.3.3.1 Typiska fall av id-byte
Yrkes-fallet
ovanligt yrke eller sysselsättning som bara En förföljd person kan ha ett en
arbetsgivare. Personen kan exempelvis vara kan utövas hos ett fåtal olika
åklagare, pilot, meteorolog eller specialistläkare. militär, byter säkerligen person inom l likhet med andra förföljda personer en
bostads- och arbetsort hon eller han riskerar de angivna grupperna om nu i praktiken inte har än ett fåtal allvarlig förföljelse. Om den förföljde mer
eller han lätt att spåra för en arbetsgivare att välja mellan kan hon vara
förföljaren försöker få ut personens förföljare. Det kan ske genom att lokal myndighet som har fått adressuppgift från arbetsgivaren eller från en
också och ställe försöka uppgift adressen. Förföljaren kan ort om
komma i kontakt med sitt offer.
offentliganställdas adresser har berörts Sekretesskyddet för m.m.
Även formellt skulle kunna föreligga kan en myntidigare. om sekretess hemlighålla viss är anställd hos dighet i praktiken ha svårt att att en person
i sina arbetsuppgifter måste ha myndigheten. Det kan bero att personen förföljde exempelvis är offentligt ankontakt med allmänheten. Om den
patienter kunna komma i kontakt ställd tandläkare måste hennes eller hans
sådan situation kan förföljare ha ganska lätt att med sin tandläkare. l en en
viss myndighet på bestämd ort. Om spåra sitt offer som anställd hos en en
myndigheter välja mellan ökar fördet bara finns ett begränsat antal att
chanser lokalisera sitt offer. följarens att begränsas personens yrkesut- Om skyddet för den förföljde genom
otillräcklig skyddsövning kan kvarskrivning komma att bedömas som en
Id-byte 143
åtgärd. Det är visserligen i första hand inte folkbokföringen genom som den förföljde då kan lokaliseras. De skyddsåtgärder lagstiftaren som erbjuder kan emellertid inte anses uteslutna endast det skälet. För av en person i den beskrivna situationen skulle därför id-byte med fingerat namn m.m. kunna vara en bra skyddsåtgärd eftersom de ñngerade uppgifterna inte är kända av förföljaren. Den förföljde kan emellertid ha så speciell anställning eller så en vara ensam i sin yrkesutövning att inte heller ett id-byte hjälper. Om vederbörande för sin yrkesutövning är hänvisad till ett fåtal platser i landet kan en förslagen förföljare antagligen spåra även hon eller han personen om använder fingerat namn och Den förföljde blir i det fallet personnummer. antagligen tvungen att byta yrke under alla förhållanden för inte riskera att förföljelse. Om sådana genomgripande förändringar måste vidtas kanske det ändå är tillräckligt med kvarskrivning i kombination med namnändring enligt namnlagen. Det är alltså tveksamt yrkes-fallet är ett renodlat om typfall för id-byte. Ett id-byte inom ramen för yrkes-fallet torde ha störst förutsättningar att bli lyckosamt om den förföljde tillhör ganska stor yrkesgrupp. en
Spridnings-fallet
I något fall kan det ofrånkomligt att kvarskriven måste vara en person avslöja sin eller sin familjs rätta adress exempelvis för lokal skol- eller en sjukvårdsmyndighet. Särskilt skolvärlden är så det i öppen att praktiken kan vara svårt att hemlighålla uppgiften där, även med den sekretesskärpning som utredningen föreslår. Omständigheterna kan också så vara speciella att en förföljare kan räkna ut att uppgifterna bör finnas hos en Skolmyndighet med en mindre vanlig inriktning eller hos visst slags en myndighet i en bestämd del av landet. Effekten kvarskrivning kan av en i sådana lägen bli begränsad. Vad som nu sagts talar för id-byte. Även när det gäller den här typen av fall kan id-byte ha vissa begränsningar. Om det exempelvis är med fyra bam i skolåldern en vuxen person som har bytt identitet är det risk för att förföljaren både folkgenom
Id-byte
kommunala befolkningsregister kan spira den vuxna perbokföringen och
måste dock veta hur han skall gå till väga trots id-bytet. Förföljaren sonen
tid och kraft för at lyckas lokalisera beredd att lägga ned mycket och vara
har bytt identitet. den som
ha begränsad effekt om det har om- Ett id-byte kan också komma att
hänvisat till viss skola, särskild fattat exempelvis ett barn som är typ av
urskilja bland andn bam. I det fallet, sjukvård eller annat skäl går att av
det inte folkbokföringen eller annan liksom i fråga om yrkes-fallet, är
förföljdes levnadsföriållanden som för-
myndighetsregistrering utan den
för vederbörande att undgå förföljelse. svårar
Insider-fallet
förutsättningar än andra att få reda på var En viss förföljare kan ha bättre
kan bero att han har kontakkvarskriven uppehåller sig. Det en person
Skattemyndigheten och därför har särmed någon är anställd hos ter som
den kvarskrivnes verkliga möjligheter att komma över uppgiften om skilda
avslöja denne. Motsvarande gäller om
adress eller annan uppgift som kan
myndighet till vilken uppgiften förföljaren har kontakter hos någon annan
Skattemyndigheten eller den förföljde själv. lämnats, av av
misstänka att kvarskriven persons När har anledning att en man
naturligtvis lika skyddsåtgärder kan komma att bli känd bör vistelseort
eller myndighet som förvarar in hos skattemyndigheten annan sättas
förföljare är tillräckligt förslagen eller av annan adressuppgiften. Om en
kännedom uppgiften kan det ändå anledning har goda möjligheter att om
hernlighålla den. Id-byte kan då bli aktiellt. vara svårt att
möjlighet obehörigen förmedla Problemet med person som har att en
dock aktualiseras även vid är användbara för förföljelse kan uppgifter som
kopplingsuppgiften avslöjar
I dagsläget finns den känsliga som id-byte.
använderi princip endast i det vilka fingerade uppgifter en förföljd person
För nildra den förföljdes hemliga materialet i ärendet om id-byte. att
kopplingsippgiften kanske bör
olägenheter vid id-byte har RPS menat att
myndigheter. Med sådai ordning ökar naturgöras tillgänglig hos vissa en
Id-byte 145
ligtvis risken för att uppgiften sprids trots den sekretess utredningen som förordar.
Spårnings-fallet
Som nämnts tidigare utesluter inte ett id-byte att den bytt identitet som under vissa förhållanden kan spåras av en förföljare. Risken för framen gångsrik uppspårning måste dock typiskt större vid kvarsett anses vara skrivning. Det beror i första hand att den kvarskrivne i princip använder samma nanm och personnummer som tidigare även hon eller om han ofta bör ha utnyttjat möjligheten till nanmbyte. Det kan finnas förföljare som är beredda att göra allt står i deras som makt för att spåra sina offer. En sådan inställning hos en förföljare, som exempelvis kan bero att vederbörande lider psykisk störning, utav en gör en särskild risk för den som behöver skyddas.
De angivna omständigheterna kan göra att kvarskrivning kan framstå
som en otillräcklig åtgärd. Det är en bedömning måste göras i det som enskilda fallet. Den förföljdes situation måste beaktas. RPS och domstolen måste först ställa sig frågan om den som behöver skyddas kommer att uppge sin verkliga adress i olika sammanhang eller andra skäl kommer av att kunna spåras lättare än vad som är normalt vid kvarskrivning. Här har bland annat personens familjesituation betydelse. Vid bedömningen av spåmings-fallet skall särskild vikt också läggas vid förföljarens person. Utöver hans inställning till den behöver som skyddas måste också beaktas hans förmåga och möjlighet att spåra en person som är kvarskriven. Dessa faktorer varierar självfallet mellan olika förföljare. Visar det sig i ärendet att förföljaren vidtagit relevanta åtgärder för att kontakt med den som behöver skyddas är det självfallet något som kan tala för ett id-byte.
146 sou 1996:68 Id-byte
5.3.3.2 Typfallen och praxis
Fram till den l juli 1994 hade cirka 20 personer fått medgivande till id RPS har i sin s. 23 mycket kort berört några av fallen. byte. rapport Efter den l juli 1994 har ytterligare ett litet antal personer medgivits id-
byte. har medgivits id-byte genomgående ha uppfyllt De personer som synes kravet riskera bli utsatta för allvarlig brottslighet. RPS har dock att att i något fall uttalat det tveksamt vilken grad av konkret hot som att var för utredningen i det här sammanhanget intressanta frågan är förelåg. Den kvarskrivning kunde ha varit tillräcklig skyddsåtgärd för vissa av om en har medgivits id-byte. personerna som har den utpekade förföljaren tidigare gjort sig skyldig I flera av fallen allvarlig brottslighet. Även brottsligheten ofta har riktats till mycket om den har begärt id-bytet, har det funnits anledning att tro mot annan än som bli för brott. Det har bl.a. berott på att den att denne skulle kunna utsatt medverkat i polisutredning mot förfölj aren. Ett par förfölj are förföljde har psykiskt störda. Någon har varit starkt fixerad till den person har ansetts fallen har förföljaren varit mycket aktiv som har begärt id-bytet. I ett av spåra sitt offer och lyckats kännedom om offrets vistelseort trots för att i fråga olika sätt ändrat sin livsföring. att personen i ett ärendena som har Yrkes-fallet kan sägas vara representerat par av avgörandet har också drag spridnings-fallet resulterat i id-byte. Det ena av eftersom den behövde skyddas hade flera minderåriga barn. Ett annat som likheter med spårnings-fallet att förföljaren olika sätt ärende har genom med den begärde skydd även sedan denna brutit försökte få kontakt som kontakten med förföljaren. V de andra avgörandena har drag som delvis påminner om Flera av sig förföljare anser sig ha haft spâmings-fallet. Det har rört om som anledning begå brottsliga gärningar, i första hand för att hämsärskild att mot den begärde skyddet. nas, som
al-byte 147
Ett antal av de personer som har fått byta identitet kan inte hänföras till något av typfallen. RPS har varit tveksam till behovet id-byte i något av av dessa fall. Frågan om kvarskrivning är tillräcklig skyddsåtgärd verkar ha komen mit något i skymundan när en person har medgivits id-byte. Domstolarna förefaller att i stor utsträckning ha grundat sina beslut på det förelegat att risk för mycket allvarlig brottslighet. Högsta domstolen har visserligen i NJA 1994 s. 497 anfört att vidtagna åtgärder kvarskrivning och sekre- tessmarkering inte kunde anses tillräckliga, inte närmare motiverat - men denna bedömning. Enligt vad utredaren har inhämtat innehåller inte heller ärendena om id-byte normalt någon särskild utredning till belysning av varför den enskilde inte kan skyddas kvarskrivning. genom I några av de fall som RPS pekat på, liksom i det nämnda HDnyss avgörandet, har id-bytet föregåtts av beslut kvarskrivning. I vissa fall om förefaller den enskilde ha uppfattat kvarskrivningen krånglig som en åtgärd. Det har då i första hand allmänt hänvisats till de olägenheter som en kvarskrivning kan föra med sig när det exempelvis gäller skolgång och sjukvård. I mer än ett fall har den kvarskrivne tyckt det är besvärligt att att postförsändelser fördröjs genom skattemyndighetens förmedling. Enligt vad utredaren har erfarit bör kvarskrivning kunna ha varit en fullgod skyddsåtgärd i några de fall där id-byte har medgivits. Det beav ror i första hand på att vissa förföljare knappast har haft förutsättningar att spåra sitt offer om kvarskrivning i stället hade beslutats. I och för sig är det förståeligt att domstolarna i första hand riktar in sig på brottsrisken och endast i mindre mån beaktar kvarskrivning är om en tillräcklig skyddsåtgärd. Det är naturligt att riskerar en person som att bli utsatt för ett mycket allvarligt brott erbjuds det skydd förefaller som bäst, alltså id-byte. Lagstiftaren har inte heller lämnat några anvisningar när det gäller gränsdragningen mellan kvarskrivning och id-byte. Som pâpekats tidigare kan det också vara svårt att överblicka alla konsekvenser av en kvarskrivning. Även id-byte är emellertid förknippat med svårigheter på olika plan. Främst med hänsyn till dessa är det angeläget att det i varje ärende idom
148 SOU l996:6f§
Id-byte
byte inte den förföljde kan beredas ett fullgott skydd noga prövas om kvarskrivning. Enligt vad utredningen föreslår i avsnitt 5.3.6 skall genom det även i fortsättningen ankomma på RPS att ansöka om id-byte. Utred-
ningen styrelsen också skall ha ett särskilt ansvar att i varje menar att ärende utreda inte kvarskrivning räcker för att skydda den förföljde om l ansökan skall styrelsen motivera varför man anser att kvarpersonen. inte räcker skyddsåtgärd. Utredningen föreslår en justering skrivning som i FiL som tydliggör det nu sagda.
5.3.4 Andra omständigheter som utesluter id-byte
förhållanden kan sådana att ett id-byte inte De berörda personernas vara fullgott skydd. Förföljaren kan exempelvis ha umgångesrätt utgör ett han har tillsammans med den kvinna som riskerar med ett barn som förföljelse. Ett id-byte bör inte heller genomföras om den förföljde inte beredd ändra sin livsföring på det genomgripande sätt som krävs. är att
omständigheter gör att ett id-byte inte skulle avsedd Det kan finnas som hand det fråga förhållanden rör den förföljdes effekt. l första är om som föreligga bindningar mellan den som önskar byta person. Det kan t.ex. identitet och förföljaren gör att ett id-byte skulle bli verkningslöst. som också i sin s. 21 f pekat på att förhållandena i ett RPS har rapport kan sådana id-byte i praktiken är uteslutet. Styrelsen har ärende vara att ett hänvisat till har avslagit framställning om id-byte från en peratt man en hade barn med förföljaren som denne umgicks med. I ett annat son som ett hade den begärde id-byte barn tillsammans med förföljaren ärende som rättegång pågick umgångesrätt för förfölj Stockholms tingsrätt och om aren. det ärendet RPS linje och avslog ansökningen om id-byte. gick i alltså så behov kontakter, exempelvis till Det kan vara att parternas av de har bam gemensamt, inte kan förenas med ett id-byte. följd av att inte helt ovanlig eftersom stor del fallen av ifrågasatta Situationen är en av kvinna hotas hon tidigare levt tillid-byten rör en som av en man som
sammans med.
Id-byte
Lagstiftningen innehåller inte några undantag för den berörda nu situationen. Formellt skall prövningen frågan av om id-byte göras som om den aktuella bindningen mellan förföljare och offer inte föreligger. Om bindningen beror att parterna har barn tillsammans och förföljaren umgås med barnet är det i praktiken nästan omöjligt hemlighålla vårdnadsatt havarens vistelseort och adress. Varken kvarskrivning eller id-byte kan nämnvärt hjälpa en förföljd i det fallet. Även nödgas konperson om man statera att den förföljde då inte kan erhålla skydd genom åtgärderna i fråga bör ett id-byte alltså inte komma till stånd eftersom det inte utgör en effektiv skyddsåtgärd. Om förföljaren utgör ett allvarligt hot den mot som begär id-bytet kan man dock utgå från att barnet inte har något behov umgänge med förav äldern och att umgängesrätt i sådana fall inte föreligger. Skulle förmot modan umgängesrätt föreligga får skyddet för den förföljde ordnas annat sätt än genom id-byte. I de fall förföljaren umgås med barnet eller rent av har del i vårdnaden bör det synsätt RPS och tingsrätten har som anlagt vara det riktiga. Id-byte kan komma att bli verkningslöst även andra skäl än till följd av av kopplingar mellan förföljare och den förföljde. Den kanske inte senare är beredd till den allmänna omläggning sin livsföring måste till av som både vid id-byte och kvarskrivning. Ett id-byte kan meningslöst vara exempelvis om den förföljde inte vill flytta ifrån den ort där hon eller han är känd av förföljaren. Detsamma är fallet den förföljde inte om är beredd att byta arbete trots att det krävs. Om ett id-byte skulle bli eller mindre verkan skyddsåtmer utan som gård skall bytet inte genomföras. Det är en ganska självklar förutsättning i varje enskilt fall att id-byte får medges endast åtgärden kan förväntas om ge avsedd effekt. Den förutsättningen är så grundläggande den bör att framgå direkt av lagtexten. Därigenom klargörs bland id-byte annat att ställer krav på den som begär åtgärden.
SOU 1996:6 150 Id-byte
5.3.5 Id-byte endast för bestämd tid
bör inte införas permanent id-byte. Den nuvarande ordningen Det ett tidsbestämt byte bör behållas. Om det finns behov kan id-byte med
medges för mer än en period.
id-byte medges endast för bestämd tid. Den längsta tid som I dagsläget kan
år. l de fall där id-byte har medgivits har giltighetstiden FiL tillåter är fem
fingerade uppgifter regelmässigt bestämts till fem år. för användningen av
förnyad ansökan för någon har medgivits id-byte har ännu Fråga om som
inte aktualiserats.
anfört det bör övervägas om inte den tidsbe- RPS har i sin rapport att
fingerade personuppgifter skall ersättas med ett stämda användningen av
enskilde skall dock enligt styrelsens förslag ha rätt permanent id-byte. Den
ursprungliga identiteten när hon eller han så önskar. Kvinnoatt återta den
sitt betänkande SOU 1995:60 Kvinnofrid också våldskommissionen har i
föreslagit ett permanent id-byte.
ståndpunkt kan sammanfattas enligt följande. Den ut- Skälen för RPS
efter framställning id-byte från en enskild person redning som görs en om
omfattande. Stora kan komma att tas i anär i vissa fall relativt resurser
id-byte kan skapa avsevärda praktiska problem språk för en utredning. Ett
skyddade för myndigheter och tredje man. såväl för den personen som i omfattande och kvalificerad
i
Många gånger behöver den skyddade ganska
Vissa myndigheter har fått ägna en hel del i hjälp för att klara problemen. 5 har bytt identitet. De flesta fall av id-byte gältid att hjälpa personer som
långvarigt skyddsbehov. Det kommer förmodligen ler personer som har ett
problem för den skall återgå till sin ur- E att uppstå en hel del person som
i sprungliga identitet.
skäl talar för ett permanent id- Som RPS har anfört finns det som mer
Utredningen har kunnat konstatera att materialet byte än det som nu gäller.
id-byte är omfattande. Det har också framkommit att i många ärenden om
förorsakas id-byte tar resurser i anspråk hos de problem som kan av ett
cl-byte 151
olika myndigheter. Utredningen håller vidare med behovet skydd om att av i vissa fall kan bedömas vara långvarigt. Det finns emellertid också starka skäl för den nuvarande ordningen med ett tidsbestämt id-byte eventuellt kan förlängas efter ansökan. som ny Ofta kan ett id-byte behövas för lång tid. Det är emellertid inte uteslutet att ett byte kan bli obehövligt innan den fastställda tiden löpt ut. Exempelvis kan det inträffa att en utpekad förföljare avlider. Inte bara förföljarens död utan även utvisning eller omhändertagande honom för lång tid av
kan påverka hotbilden. Överhuvudtaget kan mycket inträffa under så
en pass lång tid som fem år. I flera fall har barn fått byta identitet när barnets vårdnadshavare har riskerat förföljelse trots att hotet inte har varit riktat mot barnet. En sådan ordning är nödvändig för att vårdnadshavaren inte skall spåras genom barnet. När barnet blir äldre och inte längre lever tillsammans med den förföljde är barnets behov id-byte inte längre lika tydligt. Med den av nuvarande ordningen kommer det automatiskt att äga rum en prövning av behovet av fortsatt id-byte för barnet. På annan plats i betänkandet föreslår utredningen att RPS utses till kontaktmyndighet för personer som har bytt identitet. Därvid skall det åligga styrelsen att efter id-bytet bl.a. hjälpa den enskilde vid kontakter med olika myndigheter. När det förslaget genomförs kommer nackdelarna ett idav byte att minska. Olika myndigheter kommer att lättare att hantera frågor om personer som har medgivits id-byte. Säkert är det så att vissa personer kan uppfatta det besvärligt att som börja använda verkligt namn och personnummer m.m. efter flera år med ñngerade uppgifter. Några påtagliga svårigheter bör sådan för- i mer en ändring dock inte leda till. Personen i fråga behöver bl.a. inte dölja omställningen när förföljelserisken inte längre föreligger. Vederbörande kan så att säga helt öppet återuppta användningen av de verkliga uppgifterna om bl.a. namn och personnummer. Genom nyregistrering inom folkbokföringen av de verkliga uppgifterna kommer dessa också att automatiskt överföras till många viktiga samhällsområden.
Id-byte SOU 1996:
I det dagliga livet märks återgång till användning av verkliga en uppgifter främst inte längre använder ett fingerat genom att personen Ett namnbyte är i dagsläget så vanligt förkommande att det inte bör namn. väcka någon negativ uppmärksamhet för den återtar sitt ursprungliga som För någon kan det dock framstå besvärande att för sin omnamn. som givning behöva redogöra för bakgrunden till att hon eller han använder ett än tidigare. Svårigheterna kan bli påtagliga exempelvis för annat namn barn har fått byta identitet och som inte riktigt har klart för sig ansom ledningen till bytet. Nackdelarna med återgång till användning av verken ligt skulle kunna minska om personen i fråga fick möjlighet att namn rättsligt förvärva det fingerade namnet. Ett sådant förvärv kunde möjliggöras särskild bestämmelse i namnlagen. Några komplikationer genom en för myndigheter och tredje skulle knappast bli följden av ett förvärv man det fingerade nanmet. Personen i fråga skulle också använda sitt urav sprungliga personnummer. Det är långt ifrån säkert att alla som får återta sin rätta identitet grund att det föreliggande hotet har upphört ser återtagandet som något av besvärligt. För utredningen framstår det som naturligt om någon ser det stor lättnad att inte längre behöva använda sig av påhittade uppgifsom en ter. Sammantaget anser utredningen att den nyss nämnda möjligheten att förvärva fingerat namn inte behövs. Ett id-byte medför nackdelar inte bara för den som har bytt identitet också för tredje Bl.a. därför är det enligt utredningens mening utan man. bra behovet skydd kontrolleras med de intervaller som följer med om av den nuvarande ordningen. Ett förfarande med id-byte på obestämd tid kan lätt leda till att ett byte kommer att gälla trots att det kanske inte finns behov det. Detsamma gäller den enskilde ges rätt att förfoga över av om id-bytets längd. Inget hindrar att förföljd kan medges id-byte för mer än en en person period. Sker ansökan id-byte för som tidigare har bytt en ny om en person identitet bör utredningsarbetet i det ärendet kunna begränsas. I senare långa stycken bör det tillräckligt att hänvisa till tidigare utredningsvara
Id-byte 153
material. Om behovet av fortsatt skydd är klart torde ansökningsmaterialet och polisens arbetsinsatser kunna hållas nere högst väsentligt. Det har visat sig att personer som har fått byta identitet har fortsatt att använda verkliga personuppgifter parallellt med de fingerade uppgifterna. Av RPS rapport framgår exempelvis att utbetalning av bidragsförskott till en person som har bytt identitet fortlöpande har skett i personens verkliga identitet. Att verkliga uppgifter används efter ett id-byte hänger säkerligen samman med de nackdelar som allmänt är förknippade med identitetsbyten. Utredningen anser sammanfattningsvis att det finns starka skäl som talar mot ett mer permanent id-byte. Ett byte bör även fortsättningsvis vara en tidsbestämd skyddsåtgärd som erbjuds personer som står inför ett akut hot. Utredningen föreslår därför att den nuvarande ordningen med tidsbestämt id-byte behålls.
5.3.6 Ansökan och beslut om id-byte
Även framöver bör RPS ha rollen som sökande i ärenden om id-byte. Medgivande till byte skall kunna lämnas endast av domstol.
1983 års folkbokföringskommitté föreslog att beslut om id-byte skulle fattas av RPS och att styrelsens beslut skulle kunna överklagas till Svea hovrätt. Regering och riksdag följde emellertid inte förslaget. I stället innebär den nuvarande regleringen att medgivande till id-byte kan lämnas endast efter prövning i allmän domstol. Stockholms tingsrätt är första domstolsinstans i alla ärenden om id-byte. I första hand är det RPS som har rätt att ansöka om id-byte vid tingsrätten. Ansökan från RPS förutsätter att den enskilde har gjort framställning hos styrelsen om att byta identitet. RPS har rätt att avslå en framställning. Om det sker kan den enskilde själv ansöka om id-byte vid tingsrätten. Den gällande instansordningen motiverades i Fbfprop. s. 121 med att ärenden om id-byte innehåller bedömningar som inte är främmande för de allmänna domstolarna. Därför ansågs det inte lämpligt att prövningen sked-
154 Id-byle SOU 1996:6
de inom ramen för folkbokföringen. RPS roll grundas att ärendena om id-byte kräver en tämligen omfattande och komplicerad utredning. Föredragande statsrådet betonade också att det var nödvändigt med polisiär medverkan för att utröna hotsituationen. Enligt föredraganden skulle RPS avslå framställning från enskild om styrelsen efter utredning farm att en tillräckliga skäl saknades för ansökan från styrelsen. Det angavs emellertid att det inte skulle ankomma RPS att göra någon mer ingående bedömning av den enskildes utsikter att erhålla medgivande till id-byte. I stället skulle RPS, uttalade föredraganden, tillmötesgå den enskildes framställning om den inte framstod som utsiktslös. RPS har i sin rapport s. 43 f invänt mot ansökningsförfarandet. RPS att den nuvarande ordningen leder till en "dubbelroll" för styrelsen. menar När RPS ansöker id-byte anser sig styrelsen skyldig att ange sin inom ställning i saken. RPS konstaterar i rapporten att den situationen då kan uppkomma att styrelsen ansöker om ett id-byte samtidigt som man avstyrker bytet. I över hälften av ansökningarna till Stockholms tingsrätt har styrelsen också avstyrkt bifall till id-byte. RPS anser att ett sådant system framstår egendomligt för den enskilde och olämpligt ur rättssäkerhetssom i synpunkt. I första hand förordar RPS att den enskilde själv alltid ansöker vid tingsrätten samt att domstolen ges möjlighet att anlita styrelsen för den utredning som krävs. I andra hand menar RPS att styrelsen bör ges möjlighet att avslå framställning när det inte finns skäl till medgivande. en Därefter kunde den enskilde enligt RPS vända sig till tingsrätten. Enligt rapporten har styrelsen från Stockholms tingsrätt inhämtat att tingsrätten förordar det senare alternativet. Utredningen delar RPS uppfattning att styrelsen har en dubbelroll som kan ifrågasättas. Samtidigt visar emellertid erfarenheterna att styrelsen har fyllt viktig funktion bl.a. återhållande faktor beträffande framställen som i ningar id-byte har varit eller mindre grundlösa. Ungefär om som mer 60 % de framställningar har kommit in till RPS har inte förts av som vidare till Stockholms tingsrätt. Merparten av dessa har avskrivits av RPS sedan sökanden har återkallat sin framställning. Enligt styrelsens rapport
Ill-byte 155
har återkallelse begärts sedan den enskilde upplysts andra skyddsåtgärom der. Därvid har personen fått klart för sig att andra åtgärder än id-byte oftast utgör ett tillräckligt skydd. Vidare har flera ansökningar avslagits av RPS. Det har skett när en framställning har bedömts som utsiktslös. Inte i något sådant fall har den enskilde själv ansökt vid tingsrätten. RPS har således sållat bort ansökningar som saknat förutsättningar att kunna leda till id-byte. Domstolarna har därmed inte behövt anlitas i onödan. Det arbete som RPS nedlagt har emellertid också varit till fördel för den enskilde. Styrelsen har, inom ramen för förvaltningslagen, uppenbarligen tillämpat en informell och flexibel handläggningsordning. Den enskilde har, enligt vad utredningen inhämtat, exempelvis ingående upplysts om konsekvenserna av id-byte och de svårigheter som kan följa efter ett byte. RPS har också för den enskilde påvisat att det finns andra skyddsåtgärder som kan vara användbara för den som känner sig förföljd. Den allmänna lagstiftning, i första hand lagen om domstolsärenden, som styr förfarandet vid tingsrätten ger inte utrymme för den nu beskrivna typen av handläggningsåtgärder. Det är inte heller lämpligt att domstolen ges en vägledande och hjälpande roll när det gäller id-byte. Om förfarandet med id-byte inleds hos tingsrätten är det ofrånkomligt att domstolen belastas av många obefogade ansökningar. Samtidigt kommer polisväsendet inte att avlastas i någon större utsträckning. Inget ärende kan nämligen avgöras utan någon form av polisutredning. Det är därför ofrånkomligt att tingsrätten begår yttrande från RPS beträffande det hot som påstås föreligga. Utredningen anser att angivna omständigheter med styrka talar för att i förfarandet med id-byte även fortsättningsvis bör inledas hos RPS. Därvid kan också de rutiner som har upparbetats hos styrelsen komma till fortsatt användning redan när ett ärende inleds. RPS roll skulle renodlas om styrelsen beslutade som första instans i alla ärenden om id-byte. RPS skulle då ha samma ställning som andra förvaltningsmyndigheter som prövar ärenden efter ansökan från enskilda och vars beslut kan överklagas till domstol.
156 Id-byte SOU 1996:6
Som framgått godtogs inte kommittéförslaget att RPS skulle besluta första instans i ärenden om id-byte. Uttalandena i Fbfprop. tyder på som i första hand menade att de allmänna domstolarna var bäst att att man bedöma hotsituationer och göra de olika avvägningar som kan förekomma vid id-byte. Man kan emellertid förmoda att en annan viktig faktor haft avgörande inflytande regleringen beslutsordningen, även om den inte av har tydliggjorts i lagstiftningsärendet. Den faktor som utredningen syftar på rör risken för att polisen skulle komma att använda id-byten som ett medel att upplysningar från har kännedom om planerade personer som eller begångna brott. I utbyte mot viktiga upplysningar från en viss person skulle polisen, enligt ett sådant resonemang, kunna tänkas erbjuda id-byte ett sätt inte är förenligt med lagstiftningen. Det är antagligen såsom dana tankegångar ligger bakom Riksåklagarens remissyttrande över som kommittéförslaget. Riksåklagaren anförde att den av kommittén föreslagna beslutsordningen borde kompletteras med bestämmelser om tillsyn över polisens beslutsfunktion genom att JK gavs en separat talerätt. Det har förekommit än ett ärende där personer som har lämnat mer värdefulla upplysningar till polisen har medgivits id-byte för att undgå repressalier. Enligt vad utredningen inhämtat har det rört sig om klara fall där löpt överhängande risk att bli utsatta för särskilt allvarliga personer en brott riktat sig mot personernas liv. Såvitt framkommit tyder inget på som polisen skulle ha försökt missbruka ordningen med identitetsbyte, exatt empelvis att erbjuda id-byte i utbyte mot upplysningar. Allmänt sett genom är det i stället så att RPS givit uttryck för mer restriktiv syn id-byten en än domstolarna. I ett fall har id-byte medgivits av domstol trots att par RPS avstyrkt ansökningarna byte. Styrelsen har också i sin rapport om ifrågasatt, än i försiktiga ordalag, om domstolarna tillämpat lagstiftom ningen om id-byte så restriktivt som är avsett. Det finns inte några belägg för farhågorna att polisen i något fall har försökt använda id-byte så att säga i eget intresse. Utredningen är ändå att tveksam till ordning där RPS beslutar första instans. Det ligger en som trots allt nära tillhands att polisen hamnar i situationer där någon förklarar sig beredd lämna värdefulla upplysningar i utbyte mot ett id-byte. Fråatt
Id-byte 157
gan är inte minst aktuell i tider när hot och trakasserier är vanliga mot vittnen och andra som har medverkat vid polisutredning. När frågor om id-byte aktualiseras i polisarbetet kan det fördel för polisen snarast vara en att kunna hänvisa till att frågor om sådant byte inte prövas inom polisväsendet. Utredningen förnekar inte att invändningar kan den roll resas mot som RPS nu har i ärenden om id-byte. Invändningama är dock i första hand av principiell art. RPS har inte pekat att svårigheter har uppkommit i den löpande handläggningen. Det förhållande att inte någon enskild gått person vidare sedan RPS avslagit en framställning om id-byte tyder också att styrelsen klarat att hantera sin "dubbelroll Sammantaget menar utredningen att den nuvarande ordningen i praktiken fungerat väl. Under alla förhållanden är den att föredra framför de alternativ som står till buds. Utredningen är alltså inte beredd att instämma i RPS förslag att förändra styrelsens roll vid ansökningsförfarandet. Styrelsen bör även fortsättningsvis ansöka id-byte efter framställning från om enskild. I det här sammanhanget bör något också sägas om RPS roll sedan styrelsen ansökt om id-byte vid tingsrätten. Som sökande har styrelsen en klar roll i domstolen. Styrelsen har ställning och kan exempelvis av part överklaga domstolens beslut. Beslutet kan också överklagas av den enskilde eftersom det berör henne eller honom. Vid tingsrättens handläggning av ett ärende id-byte gäller lagen om om domstolsärenden. Enligt den lagen 1996:000 domstolsärenden, nya om som träder i kraft den l juli 1996, tillämpas i vissa fall en tvåpartsprocess i allmän domstol. En förvaltningsmyndighet kan därmed bli den enskildes motpart i domstolen. Det förutsätter dock att domstolen handlägger ett överklagande av förvaltningsmyndighetens beslut. Ett mål om id-byte vid tingsrätten rör aldrig överklagad fråga. en
Ärendelagens tvâpartsprocess blir därför inte tillämplig även det är den
om enskilde själv som ansöker om id-byte. En sådan ansökan har visserligen föregåtts av att RPS avslagit den enskildes framställning att få byta om identitet. I den situationen kan det sägas föreligga ett motsatsförhållande
158 Id-byze SOU 1996:
mellan den enskilde och RPS. Utredningen vill ändå inte förorda att RPS ställning motpart till den enskilde med bl.a. rätt att överklaga. I ges av stället får RPS ge uttryck för sin uppfattning i det yttrande som tingsrätten inte kan underlåta att begära från styrelsen när en enskild ansöker om idbyte.
5.3.7 Utökad rätt för RPS att avslå framställningar om idbyte
RPS bör rätt att avslå framställningar om id-byte om det inte är sannolikt att ett byte kommer att medges av domstolen. Därmed harrmar RPS inte längre i den situationen att styrelsen ansöker om id-byte samtidigt som styrelsen avstyrker bytet.
Lagstiftningen id-byte har varit i kraft i snart fem år. Berörda inom nu stanser har vunnit erfarenheter från ett antal ärenden om id-byte. Om utredningens förslag genomförs finns ytterligare underlag för rättstillämpningen. Inom RPS finns stor sakkunskap i frågor om id-byte. Domstolama har i utsträckning följt RPS bedömningar. Mot denna bakgrund finns stor det enligt utredningens mening förutsättningar att ge RPS en utökad rätt att avslå framställningar om id-byte. I dagsläget skall RPS avslå en framställning om id-byte endast om denna framstår utsiktslös. Det följer uttalandena i Fbfprop. som av s. 121. Samtidigt sägs det i propositionen att ansökan från enskild direkt till tingsrätten förutsätter att RPS prövat frågan och funnit att tillräckliga skäl saknas för en ansökan från styrelsen. Utredningen vill i första hand ta fasta på detta senare uttalande. Tillräckliga skäl bör i det här sammanhanget förstås så att det måste föreligga ganska hög grad sannolikhet för id-byte för att RPS skall ansöka en av vid tingsrätten. Om det inte är sannolikt att id-byte kan medges bör RPS avslå den enskildes framställning. Å andra sidan får ansökan göras även RPS det är något tveksamt ansökan kommer att resultera om anser att om i medgivande till id-byte. RPS bör dock vara ganska övertygad om att ett
irl-byte
skäl till bifall föreligger för att styrelsen skall ansöka. Om styrelsen bedömer att övervägande skäl talar för id-byte bör ansökan in till domges stolen. Att RPS får en utökad rätt att avslå framställningar innebär inte någon nackdel för den enskilde. Hennes eller hans rätt att ansöka egen hand skall nämligen kvarstå. En utökad möjlighet för RPS att avslå framställningar undanröjer också en av de nackdelar som styrelsen har påtalat. Med den föreslagna ordningen hamnar RPS inte i den situationen att styrelsen i ansökningen till domstolen avstyrker det begärda identitetsbytet. Därmed elimineras en stor del av RPS "dubbelroll" i ärenden om id-byte.
5.3.8 RPS får inhämta sekretessbelagt material
Genom en särskild bestämmelse bör RPS rätt att inhämta sekretessges belagt material om främst den utpekade förföljaren.
RPS har i sin rapport påtalat att sekretess hos olika myndigheter ibland försvårar en utredning om id-byte. Styrelsen har bl.a. anfört att det emellanåt har varit omöjligt att tillgång till viss information om en förföljare grund av sekretess. Som exempel nämner styrelsen att man inte har kunnat tillgång till uppgifter om en utpekad förföljare har varit insom tagen för rättspsykiatrisk vård. Styrelsen har föreslagit att det införs en generell bestämmelse som ger polisen rätt att i ärenden id-byte del om av sekretessbelagt material hos olika myndigheter. Av polisutredningen i ett ärende om id-byte skall bl.a. framgå om sökanden riskerar förföljelse. Det är en fråga som självfallet berör både den som har begärt id-byte och den utpekade förföljaren. Bådas förhållanden måste alltså klarläggas. Vidare måste det klargöras om inte den förföljde kan skyddas genom kvarskrivning eller annat mindre ingripande sätt. En utförlig och allsidig polisundersökning är allmänt av största betydelse när det gäller id-byte.
160 Id-byte SOU 1996:6
I vissa fall kan det vara nödvändigt att polisutredarna får del av material som normalt är sekretessbelagt. När det gäller uppgifter om den som begär id-byte torde inte några svårigheter föreligga på den punkten. Personen i fråga kan nämligen förväntas lämna sitt medgivande till att uppgifter om henne eller honom lämnas ut till RPS. Det kan dock inte uteslutas att så inte sker eller att vederbörande inte kan nås när frågan uppkommer. Störst behov av hemliga uppgifter torde dock föreligga när det gäller den utpekade förföljaren. Många uppgifter om personen i fråga är antagligen tillgängliga inom polisväsendet, exempelvis i domar, förunder- g sökningsprotokoll och i olika register. Betydelsefulla uppgifter kan dock också finnas annat håll. En fullständig utredning om hotbilden kräver att även sådana uppgifter kan tillföras ärendet om id-byte. l vissa fall torde RPS kunna utverka uppgifter med stöd av den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § SekrL. Klausulen är emellertid inte tilllämplig i fråga all sekretess. Undantagna är exempelvis hälso- och om sjukvårdsområdet samt socialtjänsten. Bl.a. inom dessa områden kan uppgifter finnas som är värdefulla i ärendet om idbyte. Utredningen ställer sig bakom förslaget om en särskild bestämmelse som tillåter att sekretessbelagt material tillförs ärenden om id-byte. Bestämmelsen behövs för att tillgodose den förföljda personens intresse. Den utpekade förföljaren skyddas för närmare offentlighet genom den sekretess som generellt råder i ärenden om id-byte 7 kap. 15 § 3 st SekrL. En bestämmelse rätt för polisen att inhämta hemligt material om i ärenden om id-byte bör tas in i FiL.
5.3.9 Registreringen av fingerade uppgifter
Registrering av fingerade uppgifter kräver särskilda överväganden. RPS bör alltid samråda med RSV i frågan vilka uppgifter skall om som registreras.
Ett ärende om id-byte är ofta av brådskande natur. När har en person medgivits byte är det angeläget att hon eller han kan börja använda fingerade uppgifter så snart som möjligt. Det kan inte ske i någon större omfattning innan uppgifterna har registrerats inom folkbokföringen. I 4 § FiL finns följande föreskrifter om uppgiftsregistreringen efter ett id-byte: Om ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har lämnats skall Rikspolisstyrelsen skyndsamt se till att den person som har fått medgivandet registreras inom folkbokföringen med de fingerade uppgifter som styrelsen bestämmer. De fingerade personuppgifterna skall bestämmas och registreras på ett sådant sätt att det inte därav framgår vilken det är person som använder uppgifterna.
Enligt Fbfprop. s. 119 ligger det i sakens och övriga ändnatur att namn rade identitetsuppgifter måste väljas i samråd med den enskilde. Det uttalas också att RPS bör samråda med RSV lämplig ordning för registreom en ring av uppgifter i det enskilda fallet. Det är angeläget, sägs det vidare, att inte flera fingerade uppgifter än nödvändigt kommer till användning. Exempelvis torde det enligt propositionen ofta saknas skäl överväga att användning av fingerade uppgifter civilstånd och medborgarskap. om Av RPS rapport s. 42 f framgår att styrelsen regelmässigt kontaktar RSV innan fingerade uppgifter registreras. RPS har konstaterat att registreringen kräver en ingående kännedom om folkbokföringsförfarandet. Det är uppenbart att de fingerade uppgifterna måste så att de anges framstår som trovärdiga. Uppgifterna får inte heller uppfattas felregistsom reringar vid skattemyndighetens maskinella kontroller RPS har i sin m.m. rapport konstaterat att den som har medgivits id-byte genomgående registreras som invandrad i den nya identiteten. Enligt styrelsen kan detta
Id-byte
tänkas medföra komplikationer för den enskilde. Som exempel nämner styrelsen att försäkringskassa får del de uppgifterna kan tänkas en som av göra kontroller med myndigheter i det land från vilket invandring uppges ha skett. Därvid kommer id-bytet att avslöjas. RPS anser därför att det finns skäl att överväga en ändring av metoden att registrera personer som har bytt identitet som invandrade från annat land. Kunskapen effekterna registrering av olika folkbokföringsuppom av gifter finns i första hand hos RSV. RSV känner väl till vilka folkbokföringsuppgifter sprids till myndigheter och enskilda. Verket har som också viss kännedom användningsområdena för folkbokföringsuppgifter om 2 hos andra myndigheter. RPS bör därför samråda med RSV om hur registreringen fingerade uppgifter skall till. Det kan behöva ske både i av l enskildes identitet avslöjas. i generellt och i varje enskilt fall utan att den l 4
RPS kan också behöva inhämta allmänna synpunkter från RFV eller andra l
f stora användare av folkbokföringsuppgifter.
5.3. 10 RPS:s uppgift att hjälpa den enskilde efter id-byte
Den medgivits id-byte behöver hjälp med olika frågor som bytet som aktualiserar. RPS skall för att den enskildes behov av hjälp ansvara tillgodoses.
Under det lagstiftningsarbete som föregick FiL var man medveten om att id-byte kunde medföra olägenheter för den som fick byta identitet och ett att den enskilde behövde hjälp i vissa sammanhang. Enligt Fbfprop. förutdet att den enskilde i förväg upplystes av berörda myndigheter om sattes de komplikationer som kunde följa av ett id-byte. Några riktlinjer för hur den enskilde efter ett id-byte skulle få hjälp med att lösa uppkommande problem lämnades i princip inte. Enligt Fbfprop. ankommer det dock RPS att lämna råd till den enskilde om hur hon eller han skall kunna fullgöra förpliktelser efter ett id-byte. Den tidigare lämnade redogörelsen om konsekvenserna av ett id-byte identitet kan förorsakas betydande problem på visar att den som har bytt
Id-Iøyte 163
grund av bytet. RPS har i sin rapport s. 38 f också konstaterat att personer som har medgivits id-byte ofta behöver hjälp med att ta tillvara sin rätt. Det kan exempelvis gälla vid reglering skulder, mellanhavanden av med myndigheter samt vid kontakter med banker och försäkringsbolag. Enligt styrelsen kräver hjälpåtgärderna ofta juridisk kompetens och goda kunskaper om hur samhället fungerar. Utredningen har för del kunnat egen konstatera att personer som har fått byta identitet har sökt hjälp RPS av även lång tid efter ett byte. Eftersom många personer har medgivits id-byte har uppvisat som ett stort hjälpbehov har RPS "som serviceåtgärd" givit ganska en ren en ingående hjälp till flera av dem som har bytt identitet. Enligt styrelsens rapport har också tjänstemän hos andra myndigheter fått hjälpa till efter idbyten. RPS har under hand uppskattat att all handläggning av ärenden idom byte kräver ungefär två årsarbetskrafter hos styrelsen. Dessa används i första hand för att bereda ärenden om id-byte genom polisförhör med sökanden och annat polisarbete. Endast liten del RPS arbete med en av frågor om id-byte åtgår till hjälpåtgärder sedan ett byte väl har medgivits. RPS har föreslagit att någon myndighet får till uppgift att vara "kontaktmyndighet" för att i olika avseenden hjälpa har medgivits personer som id-byte. Enligt RPS skulle en sådan uppgift vara lämpad för Brottsoffermyndigheten eller för styrelsen. Utredningen delar RPS bedömning att en kontaktmyndighet bör utses. Utöver de myndigheter styrelsen nämnt som är även RSV tänkbar som kontaktmyndighet. Genom folkbokföringsverksamheten har RSV god kännedom om användningen av folkbokföringsuppgifteri samhället. Det är den användning- l en som kan sägas vara ett av huvudproblemen för personer som har bytt identitet. Inom skatteförvaltningen hanteras de skyddsåtgärder utgörs som av sekretessmarkering och kvarskrivning. Dessa har beröringspunkter med id-byte även om det också föreligger betydande olikheter mellan de olika skyddsåtgärdema. Vad som nu har sagts talar för att RSV utses till kontaktmyndighet.
164 Id-byte
Utredningen förordar dock att RPS får det övergripande ansvaret att ansökningsförfarandet vid hjälpa personer som har erhållit id-byte. Genom domstolen har RPS i ett tidigt skede fått kontakt med den som har medgivits id-byte. Styrelsen har vidare redan ansökningsstadiet informerat denne de svårigheter som kan uppkomma efter ett byte. Styrelsen har om också vid det efterföljande registreringsförfarandet och på andra sätt fått god kännedom den enskildes förhållanden. Under de år som gått har om RPS dessutom fått god allmän överblick över de svårigheter som kan en följa ett id-byte. har medgivits id-byte torde ofta behöva stöd och hjälp En person som direkt på den plats där hon eller han befinner sig. RPS kan inte verka 3 det lokala planet. När den har medgivits id-byte behöver direkt som t personlig kontakt med någon myndighet får sådan hjälp ges på annat sätt. Allmänt kan konstateras att förföljd ofta är i behov av stöd
en person l
och bistånd olika områden., Personen i fråga kan exempelvis behöva hjälp med att anskaffa bostad och ordna bamtillsyn. Hon eller han kan också nödgas begära ekonomisk ersättning till uppehälle för sig och sina bam. Hjälpbehov dessa slag skall tillgodoses inom ramen för socialav tjänsten. Enligt vad som har framkommit är det vanligt att personer som har medgivits id-byte vänder sig till socialtjänsten för att få hjälp i nu nämnda frågor. Av det skälet är det naturligt att även frågor som direkt hänger med id-bytet i första hand handläggs av socialsekreterare samman befattningshavare hos socialnämnden. eller annan Ett id-byte kan dock medföra svårigheter inte kan lösas inom som socialtjänsten. Det kan exempelvis fråga om kontakter med olika vara centrala myndigheter behöver tas för att den enskilde inte skall gå som miste vissa sociala förmåner. Vissa mer komplicerade problem som om kan uppkomma med anledning ett id-bytet löses också antagligen bäst av RPS försorg. Även i ett sådant fall kan dock socialnämndens genom handläggare ha betydelsefull roll som länk mellan RPS och den enskilen de. När enskild vänder sig till RPS för att få hjälp efter ett id-byte är en det alltså möjligt att styrelsen kan hänvisa den enskilde till socialnämnden.
OU 1996:68 ri-byte 165
Det blir antagligen främst aktuellt när den enskilde redan har etablerad en kontakt där och frågan enkelt kan lösas av nämnden. Enligt utredningens uppfattning bör alltså RPS ha huvudansvaret när det gäller hjälp och stöd till har medgivits id-byte. En personer som person som inte kan beredas hjälp på annat sätt skall alltid kunna vända sig till RPS med olika problem som är en följd id-bytet. av RPS kan inte ensam avhjälpa alla olägenheter kan uppkomma efter som ett id-byte. Som styrelsen har framhållit i sin rapport måste även olika "fackmyndigheter" hjälpa till. När det exempelvis gäller socialförsäkringsförmåner för den som har bytt identitet är RFV:s och försäkringskassornas medverkan nödvändig. Det ankommer RPS att utforma de rutiner och upprätthålla de kontakter med andra myndigheter är nödvändiga. som
5.3.1 Medgivande till id-byte upphör
Även fortsättningsvis skall RPS bevaka att id-byte inte används under längre tid än som har medgivits. Ett medgivande till id-byte kan upphöra att gälla i förtid om den enskilde begär det. I båda fallen ankommer det på RPS att underrätta skattemyndigheten.
RPS skall enligt nuvarande ordning inte fortlöpande kontrollera behovet av id-byte under den tid medgivandet till bytet gäller. Däremot skall styrelsen enligt 4 § 3 st FiL bevaka att tillåten användningstid inte överskrids. När tiden för medgivande är på väg att löpa ut måste styrelsen, enligt uttalande i Fbfprop., kontakta personen ifråga och utreda situationen undersöka samt om ny ansökan behövs. Föreskrifter saknas för det fall att behovet av id-byte upphör innan den bestämda tiden har gått till ända. Frågan uppmärksammades emellertid i Fbfprop. s. 122. Där sägs att den enskilde själv får meddela skattemyndigheten att behovet av id-byte har upphört. Efter ett sådant meddelande ankommer det enligt propositionen Skattemyndigheten att till att se personen ifråga registreras endast med verkliga uppgifter.
Id-byte
Enligt vad utredningen har erfarit råder det tveksamhet bl.a. inom folkbokföringen om vilka åtgärder som skall vidtas när de nämnda situationema uppkommer. RPS har också under hand efterlyst en reglering av åtgärderna vid upphörande av id-byte. Tekniskt torde det inte vara förenat med några svårighet att i folkbokföringen återgå till att registrera endast de verkliga personuppgifterna. Den avregistrering från folkbokföringen som id-bytet har föranlett får bringas att upphöra. De fingerade uppgifterna om namn, personnummer m.m. ersätts med de verkliga uppgifterna. Vissa förhållanden, exempelvis flyttningar, som har registrerats under de fingerade uppgifterna sammanförs med de verkliga uppgifterna om personen. Det får ankomma på RSV att vägleda skattemyndigheterna så att registreringama blir riktiga. När nämnda registreringsåtgärder har vidtagits inom folkbokföringen kommer också myndigheter utanför skatteförvaltningen att få kännedom förändringarna. Hos de myndigheter som regelbundet använder om folkbokföringsuppgifter kommer förändringen att slå igenom automatiskt. Personen ifråga behöver således inte själv kontakta försäkringskassor och andra myndigheter som administrerar centrala samhällsfunktioner. I vissa sammanhang måste dock den enskilde själv ge tillkänna att hon eller han har ändrat namn och kanske också personnummer. Utredningen anser att det är uppgift för RPS att hjälpa personen i fråga i dessa angelägenen heter. Det kan följa styrelsens allmänna skyldighet att bistå den anses av enskilde i olika situationer. För att skattekontoret skall kunna göra de nämnda registreringama måste kontoret självfallet känna till att fingerade uppgifter inte längre skall användas. I dagsläget är det RPS som skall bevaka att ett id-byte inte pågår under längre tid än som har medgivits. Den ordningen ligger väl i linje med utredningsförslaget RPS roll efter ett beslut om id-byte. Utom
redningen det naturligt att styrelsen också får till uppgift att
anser underrätta Skattemyndigheten om att tiden för id-byte har löpt ut. Det bör sådan underrättelse skall självfalske genom en skriftlig underrättelse. En let föregås kontakter mellan RPS och den enskilde. av
ld-byte
Det är inte uteslutet att ett id-byte kan bli obehövligt innan den medgivna tiden har löpt ut. Som har nämnts tidigare torde förföljares död vara det tydligaste exemplet detta. l dagsläget ligger initiativet helt hos den enskilde att i en sådan situation avveckla den fingerade identiteten. Utredningen anser att den ordningen är otillfredsställande. I likhet med vad gäller bör det inte ankomma RPS som nu att kontinuerligt bevaka att skäl för id-byte fortlöpande föreligger. Utgångspunkten bör att behov skydd föreligger under den tid vara av som domstolen har bestämt. Om skyddsbehovet upphör före utgången den av bestämda tiden är det dock enligt utredningens mening naturligt den att fingerade identiteten avvecklas. Utredningen har övervägt om det bör överlämnas till domstol att slå fast att behov fingerad identitet inte längre av föreligger. Av flera skäl är dock sådan ordning olämplig. en Utredningen anser i stället att förtida avveckling den fingerade en av identiteten i första hand är fråga för RPS och den enskilde. En en avveckling bör begäras av den enskilde. Utredningen förordar att avvecklingen inleds genom att denne skriftligen hos RPS anmäler det inte att längre finns något behov fingerade uppgifter. En anmälan kan dock av mycket väl initieras av RPS. Styrelsen kan bättre än den enskilde konstatera exempelvis att ett hot har upphört. Bedömningen att id-bytet har blivit obehövligt i förtid bör bygga ett gemensamt ställningstagande från den enskilde och RPS. När den enskilde och RPS är överens om att id-bytet inte längre behövs bör användningen av de fingerade uppgifterna formellt bringas att upphöra undergenom en rättelse från styrelsen till skattemyndigheten. När den underrättelsen har gjorts skall den enskilde enligt utredningens mening inte längre ha rätt att använda de fingerade uppgifterna. Den situation kan uppkomma att det objektivt är klarlagt att hotet har upphört men att den enskilde har svårt att inse detta. Därvid får RPS försöka övertyga den enskilde om fördelarna med ett omelbart avvecklande av den fingerade identiteten. Skulle det inte får låta den man av domstolen bestämda tiden löpa ut. Utredningen ser det dock angeläget som
168 Id-byte SOU 1996:
fingerade uppgifter inte längre behövs avvecklas så snart som att som möjligt. När RPS har underrättat Skattemyndigheten att ett id-byte har blivit obehövligt skall Skattemyndigheten vidta registreringsåtgärder av samma slag när tiden för ett byte har gått ut. som
5.3. 12 Ingen ekonomisk ersättning vid id-byte
Utredningen har inte funnit skäl lämna förslag till någon särskild att kostnadsersättning för personer som har medgivits id-byte.
RPS har i sin rapport anfört att den har fått byta identitet ofta drabbas som vissa kostnader i samband med id-bytet. Det kan enligt styrelsen vara av kostnader har samband med byte bostadsort eller med försäljning som av fastighet eller bostadsrätt. Den enskilde kan också kostnader om förav följelsen exempelvis innebär att hon eller han måste byta arbete. RPS har anfört styrelsen enligt regleringsbrevet för polisväsendet att för budgetåret 1993/94 får använda medel bl.a. för kostnader som uppkommer till följd identitetsbyte, kostnaderna inte bör bestridas av av om myndighet. Styrelsen har ansett det oklart vilka kostnader som får annan belasta polisväsendet vid id-byte. Regering och riksdag har år vidtagit många olika åtgärder för senare stärka brottsoffrens ställning och för att öka skyddet för förföljda att Möjligheterna för ett brottsoffer att direkt ekonomisk ersättpersoner. ning är dock begränsade. Den ersättning står till buds utgörs i princip som skadestånd, brottsskadeersättning samt vad som kan utgå inom ramen av för den kommunala socialtjänsten. Endast undantagsvis torde dock de kostnader RPS har lyft fram kunna ersättas något av dessa sätt. som Frågan ersättning aktuellt slag har överhuvudtaget inte varit om av nu föremål för någon ingående behandling i de lagstiftningsärenden som mer har behandlat brottsoffer Frågan berördes dock något i förarbetena m.m. brottsofferfond. I propositionen prop. 1993/94:l43 21 till lagen om s. låg till grund för lagen konstaterade regeringen att fonden inte skulle som
ti-byte
användas för att ekonomiskt ersätta brottsoffret i enskilda fall. Fondens medel skulle i stället användas för att stödja olika verksamheter och projekt som gagnar brottsoffer i allmänhet. Frågan ersättning till den om som måste byta identitet för att undgå förföljelse berördes inte i förarbetena till FiL. De kostnader som RPS har pekat på är aktuella för många har som råkat ut för brott. Frågan har också betydelse för den stora grupp av personer som riskerar att utsättas för brott. Till den hör inte gruppen endast personer som har bytt identitet utan också kvarskrivna samt personer som har erhållit sekretessmarkering. Eftersom kostnader det slag av som RPS har pekat rör många i skiftande situationer bör frågan personer om kostnadsersättning behandlas i ett större sammanhang. Utredningen är under alla förhållanden inte beredd att lämna förslag till någon form ny av ekonomisk ersättning för personer som har medgivits id-byte.
Folkbokföring av nyfödda barn vars
föräldrar inte är folkbokförda
Folkbokföringen registrerar alla födslar
Ett barn som föds i Sverige skall enligt 2 § FbfL folkbokföras i landet även om föräldrarna inte är folkbokförda här. Regeln blir bl.a. tillämplig på barn till föräldrar som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och som här väntar beslut i tillståndsfrågan. Även barn föds ett som av en utländsk kvinna under hennes semestervistelse i Sverige folkbokförs i landet. När barnet och modern lämnar Sverige avregistreras barnet från folkbokföringen med anledning av utresan. Vad har sagts gäller dock som nu inte barn till föräldrar som utan att vara folkbokförda vistas i Sverige för att tjänstgöra vid beskickningar 5 § FbfL. Dessa barn skall inte m.m. folkbokföras vid födelsen. Det är uppenbart att ett nyfött barn folkbokförs i Sverige och som vars föräldrar inte är folkbokförda här endast har begränsad anknytning till en landet. Att barnet ändå folkbokförs beror pâ att det har ansetts angeläget att de födslar som sker i landet också registreras här. Även personer som inte är folkbokförda kan ha ett berättigat intresse att officiell av en handling som styrker uppgiften om ett barns födelse här i landet. En sådan handling kan vara en förutsättning för registrering barnets födelse i av föräldrarnas hemland. Detta synsätt har kommit till uttryck i nyligen en gjord ändring i FbfL. Sedan den 1 januari 1995 finns det bestämmelse en i 1 § 2 st FbfL som bl.a. anger att en födelse skall registreras inom folkbokföringen även i fråga inte är eller har varit folkom en person som bokförd i landet. Registreringsskyldigheten innebär att Skattemyndigheten också skall pröva riktigheten av registrerade uppgifter, bl.a. när det gäller
Folkbokföring barn föräldrar inte är folkbokförda SOU 1996: av vars
barnets börd och Den ordningen har särskild betydelse för namn. nya diplomater och med dem likställda eftersom deras barn inte folkbokförs vid födelsen. Under år 1995 registrerades i landet 878 födslar där ingen av föräldrarna folkbokförd. Dessutom registrerades 126 födslar där enbart var fadern var folkbokförd.
6.2 överväganden och förslag
6.2.1 Moderns folkbokföring styr
l
nyfött barn skall folkbokföras endast modern är folkbokförd i 5 Ett om
landet. l
Numera sker det alltså författningsreglerad registrering inom folken bokföringen alla barn föds i landet. Barnet behöver därmed inte av som folkbokföras för att födelsen skall dokumenteras i folkbokföringssystemet. Ett barn föds under moderns tillfälliga vistelse i Sverige har inte som den starka anknytning till landet som normalt krävs för folkbokföring här. Detsamma gäller nyfödda barn föräldrar visserligen önskar bosätta sig vars här inte har rätt till det eftersom de saknar uppehållstillstånd. men som När det har införts allmän registrering alla födslar i landet finns det en av inte längre skäl att folkbokföra ett barn enbart av den anledningen att det har fötts här. För folkbokföring bör krävas att barnet har en starkare anknytning än så till landet. Fråga är emellertid vad som skall anses utgöra en tillräckligt stark anknytning. En möjlighet är att göra allmän prövning av barnets koppling till en landet ungefär samma sätt som när en person flyttar till Sverige. Den inflyttar från utlandet skall, enligt 3 § FbfL, folkbokföras här om han som eller hon under sin normala livsföring kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i landet under minst år. Även den kan ett som
OU 1996:68 Folkbokföring barn föräldrar inte är folkbokförda av vars
antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall, enligt samma paragraf, folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får ha sitt egentliga hemvist här. För anses utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd gäller dessutom han i att princip inte skall folkbokföras han saknar sådant tillstånd. om Även förutsättningarna för nyfödda barns folkbokföring om knöts till dygnsvilan på liknande sätt som vid invandring skulle självfallet föräldrarnas folkbokföring tillmätas stor betydelse för det nyfödda barnets folkbokföring. Om inte någon föräldrarna år folkbokförd här har det av nyfödda barnet knappast någon fastare anknytning till Sverige. Om barnets folkbokföring görs beroende av föräldrarnas folkbokföring finns det en klar och enkel omständighet att ta fasta på. Från allmänna utgångspunkter måste det också te sig naturligt att föräldrars och barns folkbokföring kopplas ihop. Enligt utredningens mening bör det nyfödda barnets folkbokföring knytas till föräldrarnas folkbokföring. Inom folkbokföringen finns det en allmän strävan att hålla samman familjen jfr 7 och 9 §§ FbfL. Samtidigt har i dagsläget moderns folkbokföring särskild betydelse när det gäller barns folkbokföring. Exempelvis skall ett barn som föds utomlands folkbokföras i Sverige modern år om folkbokförd här. Enligt reglerna rätt folkbokföringsort skall ett nyfött om barn folkbokföras i den församling där modern är folkbokförd. I dessa sammanhang saknar faderns folkbokföring betydelse. Även på det civilrättsliga området kan ett barn i vissa fall sägas ha starkare koppling till modern än till fadern. T.ex. är det barnets moder som i första hand är vårdnadshavare när barnets föräldrar är ogifta. Med hänsyn till vad som nu sagts finns det enligt utredningens mening skäl att i första hand göra barnets folkbokföring beroende moderns folkav bokföring. Ett sådant synsätt bör medföra att ett barn föds i Sverige som och vars moder är folkbokförd alltid folkbokförs här. Det kan ifrågasättas om det nyfödda barnets folkbokföring i något fall skall bero på faderns folkbokföring. Om barnets föräldrar är gifta och fadern är folkbokförd här kan det sägas att barnet har anknytning till landet även om modern inte är folkbokförd. Situationen kan uppkomma när en
174 Folkbokföring av barn vars föräldrar inte är folkbokförda SOU 1996:
svensk man har gift sig med en utländsk kvinna som måste ha uppehållstillstånd för att bli folkbokförd och paret får ett barn i Sverige. I regel torde kvinna komma att uppehållstillstånd och därmed också bli folkbokförd här. I vissa fall behöver hon inte uppehållstillstånd utan kan bli folkbokförd omedelbart vid inflyttningen. Det kan knappast anses vara någon olägenhet för det nyfödda barnet att det får avvakta moderns folkbokföring. Barnet har exempelvis rätt till viss grundläggande sjukvård och socialt stöd oberoende av folkbokföring. Om modern inte beviljas uppehållstillstånd måste hon lämna Sverige. Om hon tar barnet med sig kan det sägas bekräfta barnets bristande anknytning till landet. Skälen att koppla det nyfödda barnets folkbokföring till faderns folkbokföring är enligt utredningens mening inte tillräckligt starka.
6.2.2 Barnet kan senare få hemvist i landet
Barn som inte folkbokförs vid födelsen kan efter en tid ha fått sådan anknytning till landet att det skall folkbokföras.
Det måste betonas att vad som sagts i föregående avsnitt endast gäller barnets folkbokföring med anledning av födelsen. Att barnet inte blir folki bokfört vid födelsen skall inte hindra att det efter en kortare eller längre tids vistelse i landet blir folkbokfört här även om modern inte är folkbokförd. Om modern i det tidigare nämnda exemplet inte får uppehållstillstånd utan lämnar landet är det tänkbart att hon lämnar kvar barnet hos fadern för att vårdas och fostras av denne. Fadern kanske också blir ensam vårdnadshavare grund av att barnets moder avlider innan tillståndsfrågan har prövats. Skulle något av det nu nämnda inträffa, eller barnet annan grund få fastare band till landet, bör det folkbokföras. Folkbokföring kan bli aktuell även inte någon av barnets föräldrar är folkbokförd. Det kan inträffa om att ett barn som föds här i landet utan att bli folkbokfört tas om hand av personer som är bosatta här.
Folkbokföring av barn vars föräldrar inte är folkbokförda 175
Allmänt bör gälla att barnets folkbokföring efter födelsen prövas utifrån en samlad bedömning motsvarande sätt sker vid inflyttning till som landet. Om barnet kan anses ha fått sitt egentliga hemvist här skall det folkbokföras även om modern inte är folkbokförd. Uttryckt i folkbokföringslagens termer kan, något förenklat, egentligt hemvist för barnet sägas föreligga i första hand när vistelsen i Sverige är avsedd att uppgå till minst ett år och barnet har tillstånd att vistas i landet. Folkbokföring kan ske endast om Skattemyndigheten får kännedom om barnets anknytning till landet. När skäl för folkbokföring kan antas föreligga skall det anmälas av barnets vårdnadshavare.
OU 1996:68
Folkbokföring av familjehemsplacera-
de barn m.m.
7.1 Bakgrund
1 Olika typer av omhändertagande
Samhällsvård av barn kan gestalta sig olika sätt. Skälet för vården kan också variera. En skiljelinje går mellan vård enligt socialtjänstlagen SoL, å ena sidan, och vård enligt lagen med särskilda bestämmelser vård om av unga LVU, å andra sidan. Vård enligt SoL förutsätter samtycke från den skall vårdas eller som hans vårdnadshavare. Vård enligt SoL av underåriga kan grundas förhållanden i dennes familj eller den underâriges eget beteende, Lex. kriminalitet eller missbruk. SoL erbjuder två huvudformer för vård utanför det egna hemmet. Den första är vård i familjehem. Den andra är placering i hem för vård eller boende. Hem för vård eller boende är institutionerna inom socialtjänsten. De båda vårdformerna är definierade i 6 och 35 §§ socialtjänstförordningen enligt följande: 6 § Med hem för vård eller boende avses ett hem inom socialtjänsten, vilket drivs av staten, ett landsting eller kommun och tar emot en enskilda för vård, behandling, omvårdnad eller tillsyn i förening med ett boende. Ett hem som har uppgifter motsvarande dem som anges i första stycket eller som har inrättats för värd under en begränsad del av dygnet men som drivs av en enskild person eller sammanslutning räknas som ett hem för vård eller boende enligt 69 § socialtjänstlagen
1980:620, om hemmet har minst fem platser eller, om hemmet har ett
mindre antal platser, verksamheten bedrivs yrkesmässigt och är av
178 Folkbokföring av familjehemsplacerade barn m.m.
avgörande betydelse fär hemmets tillkomst eller bestånd. I fråga om dessa hem ges bestämmelser i 29-34 §§.
Som hem för vård eller boende räknas inte särskilda boendeformer
för service och omvårdnad eller bostäder med särskild service, vare sig de är sådana avses i 20 § andra stycket eller 21 § tredje stycket som socialtjänstlagen eller drivs av enskilda.
35 § Med familjehem ett enskilt hem som på uppdrag av socialavses nämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och verksamhet inte är sådan att hemmet vars blir hem för vård eller boende enligt 6 § andra stycket. att anse som ett
Vården i ett familjehem kan sägas vila ett personligt uppdrag för någon i familjen för vården. I ett hem för vård eller boende utgör vårdatt svara uppdraget ett åtagande inom ramen för en yrkesmässig verksamhet. Hem för vård eller boende finns både som små familjehemsliknande inrättningar och hem med många platser och anställd personal. Hem för vård eller som boende drivs antingen kommuner och landsting eller av enskilda eller av sammanslutningar. SoL vissa riktlinjer för hur vården inom socialtjänsten skall ger bedrivas. Bl.a. skall vården utformas så att den främjar den enskildes samhörighet med anhöriga och kontakt med hemmiljön. Minst en gång var sjätte månad skall socialnämnden överväga om vården av en underårig fortfarande behövs. SoL innehåller inga bestämmelser som möjliggör tvångsvård. Tvångsvård kan däremot ske enligt LVU. Vård enligt LVU kan komma av unga i fråga i två huvudgrupper fall. Den första avser underåriga som till av följd förhållandena i hemmet löper påtaglig risk att få sin hälsa eller av en utveckling skadad. Den andra gäller som till följd av missbruk, kriunga minellt beteende eller dylikt själva utsätter sig för en påtaglig sådan risk.
Åldersgränsen enligt LVU är 18 år, men i fall av vård på grund av den
eget beteende är den under vissa förutsättningar 20 år. Ett beslut om unges vård enligt LVU gäller tills vidare. Beslut i det senare huvudfallet skall emellertid sjätte månad. l det första huvudfallet skall fortsatt omprövas var vård övervägas minst lika ofta.
OU 1996:68 Folkbokföring familjehemsplacerade barn av m.m.
Utformningen av vården enligt LVU bestämmelserna styrs av i SoL. Det betyder bl.a. att vården kan ske i ett familjehem eller i hem för ett vård eller boende. LVU innehåller dock vissa bestämmelser vården om av de unga som kompletterar regleringen i SoL. Exempelvis skall unga som behöver stå under särskilt noggrann tillsyn vårdas särskilda ungdomshem, s.k. 12 §-hem. Socialnämnden har enligt LVU ett särskilt ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar eller andra vårdnadshavare tillgodoses. När vården enligt LVU inte längre behövs skall socialnämnden besluta att vården skall upphöra. Nämnden skall förbereda den noga unges återförening med den eller dem har vårdnaden honom. som om Enligt Socialtjäntskommittén har det i regel ansetts självklart den att kommun som har beslutat placering i ett familjehem eller i hem om en ett för vård eller boende skall svara för ersättningen till familjehemmet eller vårdavgiften till institutionen När ett barn folkbokförs i familjehemmet åvilar ansvaret för barnets skolgång den kommun där familjehemmet ligger. Den kommunen även för det stöd kan behövas i svarar extra som skolan och den service, t.ex. barnomsorg och färdtjänst, tillkommer som kommunens Övriga medlemmar. Det förekommer dock placeringskomatt munen tar på sig kostnadsansvaret för extra resurser som behövs inom skolan liksom för särskilda stödinsatser barnet behöver inom barnsom omsorgen. Socialtjänstkommittén har konstaterat att kommunerna inte alltid kan komma överens om hur kostnaderna för vissa insatser skall fördelas mellan den kommun som har beslutat familjehemsplacering och den om en kommun där familjehemmet är beläget. Enligt kommittén kan oenigheten drabba den enskilde genom tidsödande diskussioner kommunerna emellan. Socialtjänstkommittén har föreslagit att placeringskommunens kostnadsansvar utvidgas till att omfatta barnomsorg enligt 6 § SoL och socialt eller
° Frågan om ansvarsfördelningenmellan den kommun beslutar vård och den som om kommundär vårdenskerbehandlasutförligt av Socialtjänstkommittén i delbetänkandet SOU 1993:30 Rättentill biståndinom socialtjänsten.Vad som i avsnittet sägs om fördelningen l av kostnadsansvaret mellanplaceringskommunenoch vistelsekommunen har hämtatsfrån det z betänkandets. 125ft.
180 Folkbokföring familjehemsplacerade barn SOU 1996:6 av m.m.
psykologiskt stöd ett familjehemsplacerat barn kan behöva i skolan i som vistelsekommunen. Vid kortvariga familj ehemsplaceringar folkbokförs barnet inte i familjehemmet. Samtliga kostnader uppkommer i vistelsekommunen med som anledning barnets skolgång betalas då av den kommun som har av m.m. placerat barnet i familjehemmet. Barn och ungdomar placeras i hem för vård eller boende som folkbokförs inte i den kommun där hemmet är beläget. Skolmyndigheten i placeringskommunen är därför skyldig att ta sig kostnaderna för barskolgång i den andra kommunen. De interkommunala ersättningama nets skolområdet regleras rekommendationer från Svenska komgenom munförbundet. Enligt Socialtjänstkommittén föranleder även vissa placeringar i hem för vård eller boende oenighet mellan berörda kommuner om kostnadsansvaret för vården.
7.1.2 Allmänt om barns bosättning
Allmänt gäller att skall folkbokföras på den fastighet och i den en person församling där han eller hon är att som bosatt 6 § FbfL. Utgångsanse punkten bosatt den fastighet där vederär att en person anses vara börande regelmässigt tillbringar sin dygnsvila dygnsviloregeln enligt 7 § FbfL. Svårigheter att bestämma folkbokföring kan uppkomma en persons bl.a. regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på flera fastigheter om personen
dubbel bosättning. En skall vistas regelmässigt på en fastig-
person anses han under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan där i het om genomsnitt minst gång i veckan. För barn som vårdas utom hemmet en uppkommer normalt inte dubbel bosättning. Även barnet har fortom löpande kontakter med det hemmet torde dessa inte vara av sådan egna omfattning som krävs för dubbel bosättning. Vid folkbokföring barn som vårdas enligt SoL eller LVU aktualiseav i stället några andra undantag från dygnsviloregeln. Undantagen är ras
Folkbokföring av familjehemsplacerade barn 181 m.m.
reglerade i FbfL och rör vistelser som är tillfälliga 8 § eller äger rum institution 10 §. Om en person under en tid av högst månader regelmässigt sex tillbringar sin dygnsvila fastighet än den där har sitt en annan personen egentliga hemvist, anses det inte leda till ändrad bosättning. Det krävs dock att tiden är bestämd i förväg. Personen skall också ha för avsikt att återvända efter tidens utgång. En vistelse som är bestämd att längre vara tid än sex månader medför normalt att folkbokföringen skall ändras En vistelse anses inte heller leda till ändrad bosättning den om föranleds enbart av vård vid en institution för vård av unga eller missbrukare 10 § l st 5 p FbfL. När det gäller folkbokföring barn av som ett eller annat sätt år föremål för samhällsingripanden råder i första hand osäkerhet om vilka typer av hem som skall anses vara institutioner i lagens mening. Förarbetena till FbfL bringar inte någon klarhet i frågan. Fbfprop. s. 102 anger endast att vistelse hem för vård av unga, 12 §-hem, ibland kan anses ha en sådan längd och karaktär att bosättning skulle kunna anses föreligga. När det gäller vistelse sjukvårdsinrättning eller kriminalvårdsanstalt uttalades att en person inte borde bosatt där han anses vistades med tvång. Motsvarande synsätt återfinns i det betänkande SOU 1990:50 1983 av års folkbokföringskommitté låg till grund för FbfL. Kommittén som anförde s. 86 att man i och för sig kunde tänka sig att bosättning kunde anses föreligga om det var fråga om en anstaltsvistelse frivillig. som var Kommittén avvisade emellertid åtskillnad mellan frivillig och tvångsen mässig anstaltsvistelse. Bl.a. ansåg kommittén att det olämpligt var att folkbokföringsmyndigheten skulle behöva införskaffa känsliga personuppgifter för att avgöra om en anstaltsvistelse grundades frivillighet eller tvång.
Dettagäller särskiltför bam. Barnenträffasnämligeninte av den s.k. familjeregeln i 9 § FbfL.
182 Folkbokföring av familjehemsplacerade barn m.m.
10 § 1 st 5 p FbfL. hade sin motsvarighet både i 24 § 1967 års folkbokföringslag och i tidigare folkbokföringsförfattningar. Äldre lagförarbeten kan inte sägas ge någon vägledning vid bedömningen av vad som skall med institution enligt FbfL. Senare tids utredningar på folkbokavses i g föringsområdet har, utöver vad som nyss har nämnts, inte heller närmare berört frågan. Detsamma gäller den rättsvetenskapliga litteraturen folkbokföringsområdet. RSV har i sin Handbok i folkbokföring avsnitt 17.3, publicerat i början av år 1994 anfört: Vad gäller institutioner för vård av unga bör bestämmelsen tolkas så att den endast omfattar s.k. 12 §-hem och möjligen andra institutioner för vård av unga. Det sistnämnda avser exempelvis s.k. HVB-hem hem för vård eller boende. Sådana hem drivs antingen av landsting f eller kommun eller yrkesmässigt av enskild person. Detta medför att hemmet torde kunna ha karaktär institution. Det finns dock i anses av ännu inte någon utvisande praxis området. Vid vistelse i familjehem vanligt fosterhem bör däremot bedömning ske enligt huvudreglerna i FbfL oavsett på vilken laglig grund placeringen har skett. Att prövning omhändertagandet skall ske var sjätte månad förändrar inte av detta förhållande. Skäl att vägra folkbokföra ett barn i familjehem kan naturligtvis finnas det i det enskilda fallet är känt att placeringen om är avsedd att understiga månader och avsikten är att barnet därefter sex skall återgå till sin tidigare bostad.
emellertid RSV i yttranden till förvaltningsdomstolarna På senare tid har anfört att hem för vård eller boende bör anses utgöra institutioner. RSV har också i några underrättsavgöranden fått stöd för sin uppfattning. Däremot föreligger det inte något avgörande från Regeringsrätten i frågan vilka behandlingsformer skall anses utgöra vård på om som institution enligt FbfL. Domstolen har dock meddelat prövningstillståndi ett mål familjehemsplacering ännu inte avgjort målet. Målet rör om men två personer och ett barn som enligt SoL hade erhållit vård i ett vuxna familjehem. Såvitt framgick grundades vården missbruk. Både kammarrätten och länsrätten bedömde att det aktuella familjehemmet kunde anses
Sc bl.a. 14 § 6 mom. 1946års folkbokföringsförordning.
Folkbokföring av familjehemsplacerade barn 183 m.m.
jämställt med en institution och att i fråga inte skulle folkpersonerna bokföras i familjehemmet. Domstolarna hänvisade i första hand till 22 § SoL. Det är den paragraf att vården inom socialtjänsten skall som anger utformas så att den främjar den enskildes kontakt med hemmiljön. Andra kammarrättsavgöranden kan emellertid sägas ha gått i riktning motsatt och slagit fast att ett familjehem inte kan betraktas institution. som en
7.1.3 Folkbokföringens betydelse för olika förmåner
vid om-
händertagande
I regel har det ganska stor betydelse för rättigheter och skyldigen persons
I
heter i samhället var han eller hon är folkbokförd. Frågan har berörts i samband med kvarskrivning avsnitt 4.2.2. När det gäller familjehemsplal cerade barn är det i första hand rätten till utbildning, sjukvård och socialtjänst som är av intresse. Rätten till grundläggande utbildning styrs i första hand skollagen. av Enligt skollagen är det hemkommunen skall för utbildningen. som svara En persons hemkommun är den kommun i vilken är folkbokförd. personen Ett barn som är folkbokfört i ett familjehem utanför placeringskommunen
2 går alltså i "rätt skola"
när hon eller han fullgör sin skolplikt i vistelse- Ä kommunen. Som framgått hindrar det emellertid inte att de berörda komj munerna kan bli oeniga om kostnaden för barnets skolgång och att placej ringskommunen kan sig nödsakad delvis betala för barnets anse att
1 skolgång. Ett barn som vårdas institution fullgör ofta skolgång i
en
l kommun utan att vara folkbokfört där. Även barn som vistas i familjehem
i
under en kortare tid går i dagsläget i skola i kommun än den en annan som
f är hemkommun i skollagens mening.
i Inom hälso- och sjukvården görs det åtskillnad bl.a. mellan omedelbar akut hälso- och sjukvård å ena sidan och sjukvård å andra sida. annan Landstinget är skyldigt att erbjuda omedelbar hälso- och sjukvård alla som vistats inom landstinget. Det innebär att barn vistas i familjehem som eller institution inom landstinget har rätt till omedelbar vård där. Landstingen har emellertid träffat avtal, bl.a. det s.k. Riksavtalet, allmänt som
184 Folkbokföring av famiüehemsyzløzceradebarn m.m.
reglerar landstingens kostnadsansvar för den som vistas mer eller mindre tillfälligt inom ett landsting. Den som vårdas institution anses inte bosatt i det landsting där vården äger rum utan har det landsting som han kommer ifrån som rätt hemlandsting. Det innebär att vistelselandstinget inte har kostnadsansvaret för den intagnes sjukvård. Enligt landstingens avtal anses placering av barn i familjehem inte som definitiv. Först när barnet har folkbokförts i familjehemmet och vistats där under längre tid än ett år barnet ha bytt landsting. Innan dess är det alltså det landsting som anses barnet kommer ifrån som svarar för kostnaderna för barnets sjukvård. Förhållandena tandvårdsområdet påminner om vad som gäller inom hälso- och sjukvården. En person som får akuta tandbesvär behandlas där han eller hon befinner sig. Kostnadsansvaret för sådan tandvård åvilar det landsting där personen i fråga är folkbokförd. Det landstinget har även kostnadsansvaret för tandvård som inte är akut. Sådan tandvård kan utföras även annat landsting än det där en person är bosatt. Det förutsätter av dock att hemlandstinget har lämnat klartecken för behandlingen. Enligt vad utredningen har erfarit lämnas regelmässigt sådant medgivande i fråga om vistas institutioner eller i familjehem utanför hemlandspersoner som tinget. För barnets rätt till utbildning och sjukvård har det knappast någon praktisk betydelse var barnet är folkbokfört. Barnet kan utöva sina rättigheter i den kommun och det landsting där det vistas. Sedan kan det bli en fråga mellan berörda kommuner och landsting hur kostnadsansvaret skall fördelas. Frågan insatser inom socialtjänsten för den som vårdas utom om hemmet har berörts tidigare. Även den frågan är i första hand fråga en om kostnaden för exempelvis barnomsorg för vilken kommun som skall bära ett barn som vårdas i familjehem. För vårdnadshavaren har barnets omhändertagande betydelse bl.a. när det gäller rätten att uppbära barnbidrag, bidragsförskott, bostadsbidrag och förmåner enligt den allmänna försäkringen. I de flesta fall finns det särskilda regler om rätten till bidrag och förmåner vid samhällsvård.
Folkbokföring av familjehemsplacerade barn 185 m.m.
7.2 överväganden och förslag
7.2.1 Utgångspunkter
Som nämnts är det en allmän regel att vården inom socialtjänsten bör utformas så att den främjar barnets samhörighet med de anhöriga och kontakt med hemmiljön. Vården enligt LVU har likartade utgångspunkter. Man måste också hålla i minnet att all vård av barn inom socialtjänsten bygger frivillighet och att föräldrarna är huvudansvariga för sina barn. Det är också skälet till att de flesta barn vårdas utom hemmet har som regelbunden kontakt med sina föräldrar under vårdtiden. Många barn som omhändertas placeras också nära hemmet för kontakterna med föratt
äldrarna skall kunna upprätthållas närhetsprincipen. Återförening av barn
och föräldrar är ett allmänt mål för vården barn och av unga. I den mån syftet med vården skall utslagsgivande för folkvara bokföringen kan övervägande skäl sägas tala för barn och ungdom att som vårdas enlig SoL eller LVU inte skall anses bosatta där de vårdas. Detta gäller dock fullt ut endast om vården i det enskilda fallet kan bedrivas i enlighet med de allmänna målen om återförening Det förekommer m.m. fall där vården inte kan bedrivas med återförening av barn och föräldrar som mål. l vissa situationer är det nödvändigt att hålla barn och föräldrar åtskilda, exempelvis när barnet har utsatts för övergrepp i hemmet eller av annat skäl riskerar att komma till skada. Det kan också så att brisvara terna i hemmiljön är av sådan art att byte vårdnadshavare blir aktuellt. av Av olika skäl kan det också vara så att barnet inte längre har någon hemmiljö att återvända till. Mot folkbokföring i föräldrahemmet talar också det förhållandet att en stor andel av placeringarna i familjehem blir långvariga. De kan pågå i många år och löpa under ett barns hela uppväxt. När en sådan situation föreligger framstår det allmänt egendomligt att låta barnet folksom vara bokfört hos en förälder som det kanske inte alls har någon kontakt med.
186 Folkbokföring av fanziüehemsplacerade barn m.m.
7.2.2 Vård i hem för vård eller boende
Vård av barn eller ungdom i hem för vård eller boende bör aldrig föranleda ändrad folkbokföring. Sådana hem skall anses utgöra institutioner i folkbokföringslagens mening.
Det torde vara en allmän uppfattning att den unge som omhändertas enligt LVU och placeras ett s.k. 12 §-hem inte bör folkbokföras där. Folkbokföring en sådan institution skulle strida mot grundläggande principer både inom folkbokföringen och socialtjänsten. Steget från ett 12 §-hem till ett hem för vård eller boende enligt SoL behöver inte vara särskilt långt. Ett hem för vård eller boende drivs ofta i kommunal eller landstingskommunal regi och får därigenom en ganska institutionaliserad prägel. En behandling som inleds på ett 12 §-hem fortsätter ofta i ett hem för vård eller boende utan att målet med behandlingen har förändrats. Vård i hem för vård eller boende är oftast kortvarig. Över hälften de placeringar görs ett sådant hem avslutas innan av som placeringen har pågått i tre månader. Enligt utredningens mening finns det inte skäl att göra åtskillnad mellan vård 12 §-hem och vård i hem för vård eller boende. Inte i något fall bör vistelse i hem för vård eller boende föranleda ändrad folkbokföring. Längden vistelsen skall inte tillmätas någon betydelse. Med en sådan ordning uppnås en enhetlig reglering för den mer institutionaliserade vården av barn och unga. Bl.a. bör det underlätta handläggningen hos skattemyndigheterna. Hem för vård eller boende är definierade i socialtjänstförordningen. Enskilda och sammanslutningar får inte driva sådant hem utan tillstånd.
Folkbokföring av familjehemsplacerade barn 187 m.m.
7.2.3 Folkbokföring vid familjehemsvistelse
En vistelse i familjehem bör föranleda ändrad folkbokföring endast om vistelsen skall pågå längre tid än ett år. Socialnämnden skall underrätta Skattemyndigheten om vistelser kan medföra folkbokföring i familj som ehemmet.
Vård i familjehem har samma mål som vård i hem för vård eller boende. l båda fallen vilar sarnhällsingripandet att det föreligger ett vårdbehov hos den unge. Vården skall allmänt utformas så att den främjar den enskil-
i des samhörighet med de anhöriga och kontakt med hemmiljön. All vård
utanför det egna hemmet skall omprövas sjätte månad. Vissa familjevar hem vårdar regelmässigt mer än ett barn gången och kan ha klart en yrkesmässig inriktning. Vad som nu nämnts talar enligt utredningen för att inte heller placering i familjehem bör föranleda ändrad folkbokföring. Vård i familjehem och vård i hem för vård eller boende har många grundläggande likheter. Därför är det svårt att motivera den åtskillnad som för närvarande görs inom folkbokföringen mellan de båda vårdformema. i Under år 1994 avslutades omkring 3 300 familjehemsplaceringar i landet. Av dessa hade 58 % varat kortare tid än ett år. 13 % av placeringarna hade pågått mellan ett och två år medan 29 % av familjehemsplaceringarna hade varat längre än två år. Merparten placeringarna i av familjehem är alltså förhållandevis kortvariga. Samtidigt finns det en ganska stor andel placeringar som pågår under flera är, kanske under ett barns hela uppväxt. Om det senare är fallet kommer barnet så att säga att växa in i familjehemmet och uppfatta det som sitt naturliga hem. I dagsläget folkbokförs barnet i familjehemmet det kan antas att om vistelsen där kommer att överstiga sex månader. Som framgått utdraget av ur RSV:s handbok om folkbokföring anses det följa av den allmänna bestämmelsen i 8 § FbfL om bosättning vid tillfälliga vistelser. Vård i familjehem enligt SoL kan visserligen sägas vara frivillig i den bemärkelsen att den förutsätter samtycke den skall vårdas eller av som dennes vårdnadshavare. Liksom vården i hem för vård eller boende bygger
188 Folkbokföring av familjehemsplacerade barn m.m.
den emellertid att det föreligger ett vårdbehov som den enskilde bör underkasta sig. Skälet för vårdbehovet kan variera stark mellan olika fall. Det kan återfinnas i barnets hemmiljö, dvs. hos föräldrarna, eller hos barnet självt. Vård i familjehem kan inte anses mer frivillig än vård i hem för vård eller boende. Den kan inte heller anses mer frivillig än exempelvis sjukhusvård som en enskild mäste undergå och som enligt FbfL inte medför ändrad bosättning. Principen inom folkbokföringen att ofrivillig vård inte skall föranleda ändrad bosättning måste enligt utredningens mening till mätas betydelse även vid familjehemsplaceringar. Definitionsmässigt klar skillnad mellan familjehem och finns det en hem för vård eller boende. I praktiken behöver det dock inte vara så stora olikheter mellan exempelvis ett familjehem som vårdar tre eller fyra barn och ett hem för vård eller boende som ansvarar för vården av fem eller vårdtagare. Man kan också förmoda att det ofta är andra faktorer än sex hemmets rättsliga ställning som får avgöra om en placering sker i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. Hemmets belägenhet och egenskaperna hos den i praktiken ombesörjer värden torde många som gånger tillmätas avgörande betydelse. Likheterna när det gäller vårdens karaktär, syfte och utformning talar enligt utredningens mening starkt för att vård i familjehem och vård i hem för vård eller boende bör behandlas ett likartat sätt inom folkbokföringen. Mot bosättning i ett familjehem talar också det förhållandet att majoriteten familjehemsplaceringarna upphör inom ett år. I samma riktning av pekar också den omständigheten att det för barnets rättigheter i samhället knappast har någon betydelse om det är folkbokfört i föräldrahemmet eller i familjehemmet. Som framgått innebär inte heller folkbokföring i familjehemmet en klar uppdelning av kostnadsansvaret för vården mellan berörda kommuner. Det finns enligt utredningens mening ett tungt vägande skäl för folkbokföring i familjehem, nämligen det förhållandet att många familjehemsvistelser pågår under lång tid. En längre tids vistelse kan tyda på att förhållandena i föräldrahemmet är så ogynnsamma att barnet inte kan återvända dit eller att det av andra skäl föreligger ett långvarigt vårdbehov.
Folkbokföring av familjehemsplacerade barn m.m.
Om ett familjehemsplacerat barn inte inom överskådlig tid kan återvända till föräldrahemmet är det självfallet svårt i praktiken bedriva vården att med det allmänna målet om återförening som ledstjärna. Andra mål, exempelvis bamets behov trygghet i familjehemmet, kan då överav ta handen. När barnet har vistats oavbrutet i ett familjehem under lång tid har självfallet banden med det hemmet normalt högst väsentegna tunnats ut ligt. Det gäller även om barnet har haft viss kontakt med föräldrahemmet. Vid sådant förhållande kan det enligt utredningens mening vara mest förenligt med barnets bästa att det folkbokförs där det har sin fasta punkt, dvs. i familjehemmet. Principen inom folkbokföringen skall att en person anses bosatt där han vistas kan då ta över principen att ofrivilliga vistelser utanför det hemmet inte skall föranleda ändrad bosättning. egna Enligt utredningens synsätt finns det skäl att göra åtskillnad mellan kortare och längre familjehemsvistelser. I förstone kan det vara svårt att se någon klart naturlig tidsgräns vars passerande bör föranleda ändrad folkbokföring. Statistiken visar emellertid att majoriteten familjehemsav placeringama upphör innan de pågått i ett år. När familjehemsvistelse en har varat drygt ett år bör det också finnas goda möjligheter att bedöma längden på den fortsatta vården. Bl.a. har socialnämden då vid tre tillfällen prövat vårdbehovet. Utredningen är i och för sig inte främmande för att förorda att några år bör ha förflutit innan bosättning i familjehemmet skall anses föreligga. Utredningen har dock stannat för att gränsen i princip bör sättas vid ett år. När det gäller familjehemsplaceringar pågår längre som tid än ett år bör utgångspunkten alltså folkbokföringen skall vara att ändras. En ettårig vistelse i ett och samma familjehem bör dock inte alltid föranleda ändrad folkbokföring. I stället bör sådan vistelse utgöra en en presumtion för ändrad folkbokföring. Om en familjehemsvistelse håller på att avslutas efter ett år är det naturligt att folkbokföringen inte bör ändras. Barnets folkbokföring bör inte heller ändras socialnämnden efter ett år om bedömer att vården kommer att upphöra inom framtid, exempelvis en snar inom det närmaste året. Det förhållandet att barnet ett led i återansom passning till hemmiljön regelbundet bor i föräldrahemmet bör också kunna
190 Folkbokföring av familjehemsplacerade barn m.m.
medföra att barnet även efter en ettårig vistelse i familjehemmet skall anses bosatt i föräldrahemmet. Det bör dock i sin tur förutsätta att vården i familjehemmet bedöms komma att upphöra inom överskådlig tid. Utredningen menar således att det kan finnas omständigheter som i det enskilda fallet talar emot en ändrad folkbokföring även efter en ettårig vistelse i ett och samma familjehem. I de resonemang som nu har redovisats har utredningen utgått från att bedömningen av barnets bosättning görs sedan familjehemsvistelsen har pågått i drygt ett år. l vissa fall kan man redan när en vistelse inleds med stor säkerhet säga att den kommer att pågå betydligt mer än ett år. Det kan bero på att barnets enda vårdnadshavare skall avtjäna ett långvarigt fängelsestraff eller av annat skäl för lång tid är ur stånd att ta hand om barnet. Under sådana omständigheter, där kanske byte av vårdnadshavare aktualiseras, talar övervägande skäl för att barnets folkbokföring bör ändras mer eller mindre omgående. Det torde dock endast undantagsvis förekomma att socialnämnden redan från början anser sig med säkerhet kunna säga att en familjehemsvistelse kommer att pågå betydligt längre än ett år. Det kan vara svårt att förmå barnets föräldrar att göra flyttningsanmälan när barnet vistas i familjehem. Socialnänmden bör därför medverka till att ändra barnets folkbokföring när barnet vårdas under nämndens ansvar. Utredningen anser att socialnämnden skall underrätta skattemyndigheten när en familjehemsvistelse kan antas leda till ändrad folkbokföring. I första hand kommer alltså Skattemyndigheten att erhålla underrättelse från nämnden när ett barn har vistats i ett familjehem ungefär ett år. Underrättelse skall dock inte lämnas när vården kan förväntas upphöra inom en snar framtid. Om det på förhand kan sägas föreligga ett klart behov av en långvarig familjehemsvistelse kan underrättelse lämnas när vistelsen har påbörjats.
Födelsehemort
1 Bakgrund
1.1 Äldre förhållanden
Sedan lång tid tillbaka har det inom folkbokföringen funnits regler om registrering av födelseort för nyfödda barn. Fram till år 1947 m.m. antecknades i församlingsboken såsom födelseort den församling där barnet verkligen var fött. Om nedkomsten hade ägt i stad, och i rum en en annan församling än den där modern folkbokförd, antecknades dock hennes var församling som barnets födelseort. Anteckningen födelseorten skulle av göras i "rätt inskrivningsort". Rätt inskrivningsort för barnets födelse var, något förenklat uttryckt, den församling där modern folkbokförd. var År 1947 skedde omläggning en av folkbokföringen. Bland annat infördes personakten som den grundläggande folkbokföringsurkunden. Församlingsboken och andra kyrkoböcker fördes dock parallellt. Samtidigt med personakten infördes begreppet födelsehemort. Födelsehemorten kan sägas motsvara det som tidigare kallades den rätta inskrivningsorten för barnets födelse. Personakten innehöll såväl historisk aktuell information. Akten, som som följde en person när hon eller han flyttade från en församling till en annan, utgjordes av ett dubbelsidigt dokument med kolumner för anteck-
ning av olika folkbokföringsuppgifter se SOU 1990: 18 bilaga 3. För
personer som var födda före år 1947 upprättades personakten med ledning av de uppgifter som fanns noterade i den bundna församlingsboken och övriga kyrkoböcker som pastor förde.
Överföringen uppgifter från församlingsböcker och andra kyrko-
av böcker till personaktema, som pågick under åren 1947-1949, skedde enligt
192 Födelsehemort
särskilda föreskrifter. Dessa innebar bl.a. att födelsehemort, dvs. moderns kyrkobokföringsort vid barnets födelse, skulle anges i personakten endast för personer som var födda efter den 31 december 1946. Den faktiska födelseorten kunde vara en helt annan församling. För personer som var födda före den 1 januari 1947 antecknades den faktiska födelseorten enligt församlingsboken som födelsehemort. Vid rubriken Födelsehemort pâ personakten var det dock förtryckt "föd.ort" inom parentes. Den förkortningskulle strykas under när det var den verkliga födelseorten som registreen rades i personakten. I vissa fall antecknades utländsk födelseort inom folkbokföringen. I personakten, rum 20, antecknades den faktiska födelseorten i utlandet för hade födelsehemort. Sedan gammalt fanns det även regler för person som registrering "utländsk undersâte född utom riket". När en sådan person av folkbokfördes i Sverige skulle personens födelseort antecknas. Inte bara utlänningens födelseland utan också den utländska födelseorten antecknades personakten. Begreppet födelsehemort förekom i den år 1991 upphävda 1967 års folkbokföringslag. Enligt 25 § 1 st nämnda lag skulle ett barn kyrkobokföras i sin födelsehemort. Födelsehemort var, enligt andra stycket samma paragraf, den församling där modern vid barnets födelse var kyrkobokförd eller upptagen i obefintligregister. Om moderns kyrkobokföring inte kunde utredas, stadgades det vidare, födelsehemorten den församling där barvar net föddes.
8.1.2 Nuvarande ordning
År 1991 reformerades folkbokföringsverksamheten. Den löpande folkbokföringen fördes över från Svenska kyrkan till skatteförvaltningen. Registreringen datoriserades och personakten avskaffades som folkbokföringsdokument. Nya folkbokföringsförfattningar trädde i kraft. Personaktsinformationen fördes över till ADB-register. Födelseort registrerades därvid endast för personer som inte hade födelsehemort i
Fädelsehemort
Sverige. Om födelseort registrerades angavs också födelselandet. l övrigt registrerades födelsehemort. Den med län och församling. angavs Begreppet födelsehemort förekommer inte i den folkboknya föringslagen men 25 § gamla lagen har sin motsvarighet i 6 § 3 FbfL. st Även begreppet födelsehemort inte om längre återfinns i folkbokföringslagen folkbokförs nyfödda barn motsvarande tidigare, sätt som dvs. i första hand i den församling där modern är folkbokförd. Termen födelsehemort återfinns i lagen om folkbokföringsregister och i några andra gällande författningar, exempelvis i lagen om aviseringsregister. Regleringen av folkbokförings- och aviseringsregistren innebär att dessa register bl.a. skall innehålla uppgift om folkbokförda personers födelsehemort. I de nämnda lagarna har termen födelsehemort samma innebörd som tidigare och avser alltså den folkbokföringson i vilken ett nyfött barn skall folkbokföras. Författningarna innehåller inte någon definition av begreppet men i lagförarbeten har födelsehemort definierats. Begreppet födelseort återfinns inte i FbfL men bl.a. i lagarna om folkbokförings-och aviseringsregister. Inom folkbokföringenregistreras uppgiften om födelseort pä samma sätt som tidigare. Uppgiften bokförs för personer som saknar födelsehemort i Sverige, dvs. i första hand för personer som är födda utomlands, men också för personer med födelsehemort om de är födda i utlandet. Registrering av födelsehemort inom folkbokföringen initieras genom anmälan om födelse. Ett barns födelse skall anmälas till Skattemyndigheten om barnet föds inom landet eller om det föds utom landet av en kvinna som är folkbokförd här 24 § FbfL. Regelmässigt är det barnmorska en vid ett sjukhus som anmäler födelse. Med ledning anmälan och en av ingivare sjukhuset anges i skattemyndighetens diarium för folkbokföringsärenden var födelsen har ägt rum. Av anmälan framgår också förlossningsplats.
i Prop. 1990/91:53 40 och s. prop. l994/95:20l s. 40.
194 Födelsehemort
Utländsk födelseort registreras oftast i samband med att personen i fråga efter invandring folkbokförs i Sverige. Uppgiften om födelseort hämtas då från personens pass eller andra tillgängliga handlingar. Uppgift om födelsehemort och födelseort anges tillsammans med namn och personnummer i de flesta typer av personbevis SOU 1994:44 s. 58 och bilaga 2. Efter reformen år 1991 ändrades formulären för personbevis och andra registerutdrag från folkbokföringen. För uppgift om födelsehemort och födelseort innehöll personbevisen endast rubriken Födelsehemort trots att det kunde vara födelseorten som redovisades. Numera har RSV ändrat den aktuella rubriken på personbevis och utdrag till "Födelsehemort". Det är samma ordning som gällde före reformen. Från folkbokföringen sker en omfattande avisering av personuppgifter till olika användare av folkbokföringsuppgifter. Aviseringarna sker veckovis eller med andra intervaller. Uppgift om födelsehemort och födelseort efterfrågas endast i begränsad omfattning. SCB och polisen är de enda myndigheter som får del av båda uppgiftstypema. Uppgift om födelsehemort överförs också till det Statliga person- och adressregistret SPAR.
8.2 överväganden och förslag
8.2.1 Registrering av ursprunglig hemort i folkbokföringen
Det finns skäl att behålla registreringen av uppgift om födelsehemort eller motsvarande inom folkbokföringen. Uppgiften behöver tillhandahållas som särskilt registerbegrepp i första hand för passändamål.
Registrering av uppgift om födelseort och födelsehemort har sin bakgrund i äldre förhållanden. Innan personnummer började användas som identitetsbeteckning var det naturligt att identifiera en person med ledning av uppgift om namn och härkomst. Det var då viktigt att inom folkbokföringen registrera uppgiften om var en person var född.
Födelsehemørz 195
Från år 1947 fram till den 1 juli 1991 tillämpades en sorts dubbel folkbokföring. Personakten var det grundläggande folkbokföringsdokumentet men folkbokföringshändelser antecknades också i olika kyrkoböcker. Vissa anteckningar av kyrklig natur gjordes endast i kyrkobok. Emellanåt kunde det finnas skäl att gå tillbaka till en kyrkobok för kontroll eller komplettering av en folkbokföringsuppgift. Om personen i fråga hade flyttat fanns kyrkoböckema i en annan församling än där personen var folkbokförd. Med hjälp av uppgiften om födelsehemort personakten gick det enkelt att ta reda på i vilken församling en person var antecknad i exempelvis födelse- och dopboken. Den omfattande användningen av personnummer har gjort att uppgift om födelseort och födelsehemort inte längre behövs som kompletterande identifikationsbegrepp. När folkbokföringen år 1991 fördes över från Svenska kyrkan till skattemyndigheterna upphörde den dubbla folkbokföringen. Uppgiften om födelsehemort fyller därmed inte längre funktionen som någon sorts källhänvisning inom folkbokföringen. För den interna folkbokföringsverksamheten finns det inte något behov av att särskilt registrera uppgift om födelseort eller födelsehemort för perfolkbokförs i Sverige vid födelsen. Även uppgiften soner som om om födelsehemort tas bort som en särskild registeruppgift i folkbokföringsregistren framgår födelsehemorten av registren. Det beror att födelsehemorten är detsamma som den första folkbokföringsorten för en person som folkbokförs i Sverige vid födelsen. Uppgiften om en persons första folkbokföringsort framgår av det lokala folkbokföringsregistret. I registret dokumenteras uppgifter "från vaggan till graven" om folkbokförda per- : soner. För den löpande folkbokföringsverksamheten behöver Skattemyndigheten ha tillgång till uppgift om utländsk födelseort. Uppgiften om födelseland behövs bl.a. vid bedömningen av personuppgifter såsom namn, börd, födelsetid och medborgarskap. Därmed är det också naturligt att ha uppgiften om utländsk födelseort i folkbokföringsregistren. Uppgift om utländsk födelseort efterfrågas också av SCB och polisväsendet.
196 Födelsehenzort
Att uppgiften födelsehemorten förekommer i personbevis torde bero om på äldre förhållanden. I dagsläget är det svårt att se vad uppgiften fyller för allmänt behov. RSV, som fastställer innehållet i olika typer av personbevis, har gjort samma bedömning. Beteckningen "Födelsehemort" personbevisen är inte heller särskilt klargörande eftersom den inte utvisar om den ort som anges är födelsehemorten eller födelseorten. Som framgått är det endast ett fåtal användare av folkbokföringsuppgifter är intresserade uppgiften om födelsehemort. På förfrågan som av från utredningen har SCB anfört att termen födelsehemort används för framställning befolkningsstatistik. Enligt SCB kan termen avskaffas av under förutsättning första folkbokföringsort registreras, aviatt personens och lagras i folkbokföringssystemet så länge personen är folkbokseras förd. Den första folkbokföringsorten kan då fylla samma funktion som födelsehemorten. Statens och adressregisternämnd har som registeransvarig för person- SPAR upplyst uppgiften födelsehemort i SPAR framför allt används att om polismyndigheter och pastorer inom Svenska kyrkan. av Polismyndigheterna använder födelsehemortsuppgiften i mycket stor omfattning vid utfärdande Med hänsyn bl.a. till internationella av pass. åtaganden skall det svenska passet innehålla uppgift om födelseort. För med födelsehemort i Sverige är det födelsehemorten som anges. personer Den faktiska födelseorten registreras i princip inte inom folkbokföringen För passändamâl hämtar polismyndigheterna uppgift för dessa personer. födelsehemort från SPAR. Genom att hemortsuppgiften och andra om uppgifter behövs för finns tillgängliga där behöver sökanden inte som pass förete personbevis. Att personbevis inte behövs för passansökan underlättar för den enskilde också resurser hos skattemyndigheterna som men sparar
inte behöver utfärda personbevis. Årligen utfärdas ett mycket stort antal
svenska passhandlingar. Enligt vad Svenska kyrkans centralstyrelse har anfört till utredningen har inom Svenska kyrkan behov uppgift om födelsehemort. pastorer av Som styrelsen påpekat har emellertid varken pastor eller annat kyrkligt orrätt att registrera uppgiften i något kyrkligt register. Det följer av de gan
Födelsehemort
förskrifter som Datainspektionen har utfärdat för församlingsregister och ministerialböcker i Svenska kyrkans verksamhet Datainspektionens för-
fattningssamling, DIFS 1995:3. Därmed kan pastors behov uppgiften
av om födelsehemort från register med folkbokföringsuppgifter ifrågasättas.
Med den ordning som tillämpas enligt 6 § lagen om aviseringsregister har
pastor inte heller rätt att från aviseringsregistret få avisering av uppgiften om födelsehemort.
Diet är alltså i princip endast för passändamâl som en uppgift om
födelsehemort eller motsvarande behöver göras tillgänglig som en särskild registerterm. Att det ingår i folkbokföringsverksamheten att tillhandahålla olikaiuppgifter som registreras inom folkbokföringen har slagits fast, bl.a. vid inrättandet av det nya aviseringsregistret för folkbokföringsuppgifter.
Det är därför som 4 § 5 lagen om aviseringsregister stadgar att bl.a. upp-
gift om födelsehemort skall ingå i registret. Utredningen har mot den bakgrunden inte anledning att föreslå att uppgiften skall tillhandahållas något annat sätt. Uppgiften bör således finnas kvar som ett särskilt begrepp i folkbokföringsregistren.
8.2.2 Skall födelseort eller födelsehemort registreras
Det finns inte skäl att inom folkbokföringen börja registrera faktisk födelseort i Sverige. Begreppet födelsehemort kan användas även i fortsättningen.
Den uppgift som skall registreras och tillhandahållas skall avse folkbokförda personers första folkbokföringsort, faktiska födelseort eller annan liknande uppgift. Uppgiften måste avse något förhållande som kan betecknas som födelseort i passarnrnanhang. En nyordning bör inte innebära kostsamma eller omfattande förändringar för folkbokföringsverksamheten. Registreringen bör avse en uppgift som normalt är tillgänglig inom folkbokföringen. I praktiken står valet mellan att behålla registreringen av första folkbokföringsorten eller att registrera den faktiska födelseorten.
i
198 Födelsehemort SOU l996:68%
Många födslar sker på annan ort än där kvinnan är bosatt. Det är svårt att se något skäl för att folkbokföringen skall börja registrera den faktiska födelseorten, dvs. den församling eller kommun där födelsesjukhuset är beläget. Sedan den nyblivna modern lämnat sjukhuset efter nedkomsten och återvänt hem kommer barnet att vara bosatt i moderns folkbokföringsort. Det är ett förhållande som talar starkt för att den orten kan betraktas som barnets första hemort även i folkbokföringen. Under alla förhållanden måste barnet anses ha en starkare anknytning till moderns folkbokföringsort än till den ort där födelsesjukhuset är beläget. Enligt utredningens mening finns det inte skäl att inom folkbokföringen införa registrering faktisk födelseort i Sverige. Även fortsättningsvis bör den av första folkbokföringsorten registreras som särskild folkbokföringsuppgift. Den förändring i relationerna mellan Svenska kyrkan och staten som är nära förestående talar för att folkbokföring inte längre bör ske församling utan i kommun. Oavsett hur förändringen slutligen kommer att gestalta sig kan utgå från att församlingsindelningen till stor del man kommer att bli en intern kyrklig angelägenhet. När kyrkan ges möjlighet att exempelvis slå församlingar är församlingen olämplig som samman geografisk utgångspunkt för folkbokföring. Vad sagts pekar mot att kommunen, och inte församlingen, som nu skall som barnets ursprungsort. Så länge folkbokföring allmänt sker anges på församling är det emellertid naturligt att ange orten i term av församling. Om i stället kommunen skall användas bör regler därom införas först i samband med att folkbokföring församling upphör. Från några håll har det framhållits att begreppet födelsehemort kan vålla missförstånd. Det har sagts att man kan förledas att tro att födelsehemorten är densamma som den faktiska födelseorten. Utredningen kan i och för sig ha viss förståelse för ett sådant synsätt. Begreppet födelsehemort har dock använts i50 år. Fram till år 1991 var det definierat i lag. Hos det fåtal användare av folkbokföringsuppgifter som har intresse av födelsehemorten torde det inte råda något tvekan om vad som avses med uppgiften.
FÖdelsehenzort
Det kan ligga nära tillhands att benämna den första folkbokföringsorten för födelseort. På den första folkbokföringsorten har nästan alla barn tillbringat någon del av sin uppväxt. Ovan har det konstaterats att många barn föds på ort där föräldrarna inte är folkbokförda. Å andra sidan det en är naturligtvis vanligt, särskilt i mer tättbefolkade delar landet, att ett barn av föds i samma kommun det folkbokförs. När det sker kommer barnets som faktiska födelseort att överensstämma med den första folkbokföringskommunen. Det räcker dock inte med att födelse och folkbokföring sker i samma kommun för att överensstämmelse skall råda mellan faktisk födelseort och första folkbokföringsort. För att så skall bli fallet måste födelse och folkbokföring ha skett i samma församling. Ett tredje alternativ är naturligtvis att inte ha någon särskild benämning på den första folkbokföringsorten för personer som folkbokförs i Sverige vid födelsen. Den första folkbokföringsorten skulle därmed den första vara folkbokföringsorten och ingenting annat. Även inte folkbokpersoner som förs i landet vid födelsen utan först senare, och därmed registreras med en utländsk födelseort, har emellertid också första folkbokföringsort. en Sammanfattningsvis kan inte begreppsfrågan sägas större vara av betydelse. Främst med hänsyn till vad sagts i närmast föregående som stycke bör dock den första folkbokföringsorten även fortsättningsvis ha en särskild benämning. Ungefär lika starka skäl kan sägas tala för begreppet födelsehemort som för begreppet födelseort. Mot födelseort talar naturligtvis att den registrering som sker i många fall inte kommer att motsvara den verkliga födelseorten. Det förhållandet kan säkerligen leda till missförstånd i motsvarande grad påstås kunna ske vid användningsom en av begreppet födelsehemort. Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för att begreppet födelsehemort bör användas även fortsättningsvis. Det finns skäl att i FbfL återinföra en definition av begreppet. Som nämnts tidigare har uppgiften om födelsehemort ett begränsat användningsområde. Trots det förekommer den så gott som alltid i personbevis. Det är i princip endast där som den uppmärksammas av gemene man. Enligt utredningens mening finns det anledning för RSV att överväga
200 Födelsehemørt
om inte uppgiften om födelsehemort kan tas bort i personbevisen. Därmed skulle allmänheten inte ha anledning att närmare fundera över vad som avses med födelsehemort och risken för missförstånd skulle minimeras.
Samordningsnummer i stället för per-
sonnummer till inte är personer som
folkbokförda
9.1 Bakgrund
1.1 Inledning
Personnummer av det slag som nu används infördes år 1967. Lagregleringen av personnumren fanns till att börja med i 7 § 1967 års folkbokföringslag. Bestämmelsen hade följande kortfattade lydelse: För varje person fastställes personnummer som identitetsbeteckning.
Numera återfinns reglerna om fastställande i 1991 års av personnummer folkbokföringslag. Lagens grundläggande föreskrift om personnummer 18 § 1 st FbfL lyder: För varje folkbokförd person fastställs ett identitetspersonnummer som beteckning. Vidare fastställs personnummer för inte är personer som folkbokförda i de fall som anges i lag eller författning. annan
Lagstiftningen utgår således från att det i första hand är folkbokförda personer som skall tilldelas personnummer. Skattemyndigheten fastställer personnummer i samband med att en person folkbokförs första gången, dvs. när ett nyfött barn folkbokförs eller när folkbokföring sker med anledning av invandring om inte personen tidigare har tilldelats personnummer. Personnummer kan också fastställas för personer som inte är folkbokförda men enligt 18 § FbfL kräver en sådan tilldelning uttryckligt för-
202 Sanmrdningmtzrzzmeri stället personnummer
fattningsstöd. Sådant särskilt författningsstöd för personnummertilldelning kan sägas föreligga när det gäller rättsväsendets register och totalförsvarspliktiga.
Enligt praxis sker också tilldelning av personnummer för registrering i skatteregister, körkortsregister, sjömansregister, register hos allmän försäkringskassa samt för utfärdande av pass och registrering i passregister.
Uttryckligt författningsstöd för tilldelning av personnummer för personer som inte är folkbokförda föreligger alltså endast i fråga om rättsväsendets register och totalförsvarspliktiga. Att personnummer fastställs även för andra samhällsområden beror i första hand att man har fortsatt att tillämpa den ordning som gällde gamla folkbokföringslagens tid. Det fanns tidigare inte något krav att personnummertilldelningen skulle ha stöd i författning. Man har bl.a. ansett att en föreskrift om rätt för en myndighet att registrera personnummer kan grunda rätt för myndigheten att hos skattemyndigheten begära personnummer för personer som saknar sådant nummer. Bestämmelsen i 18 § FbfL har alltså inte fått det genomslag som man hade kunnat förvänta sig. Uppenbarligen finns det inom de samhällsområden som är aktuella behov av ett identifieringsbegrepp som kan användas av flera myndigheter. Skatteförvaltningen har godtagit detta och gått med på personnummertilldelning inte är helt förenlig med FbfL. Samtidigt en som har RSV i olika sammanhang ifrågasatt behovet av en så omfattande personnummertilldelning som nu sker. RSV har tolkat 18 § FbfL så att tilldelning av personnummer endast kan ske om personnummer skall ingå i register som förs med stöd av lag eller annan författning. Verket har avrått skattemyndigheterna från att utvidga den personkategori som skall tilldelas personnummer av annan an-
Samordningsnummer i stället för personnummer
ledning än folkbokföring. Det har exempelvis gällt för personnummer registrering i bilregistret samt öppnande bankkonto. av RSV har också motsatt sig en utvidgning när det gäller registrering i handelsregister och av arbetssökande hos arbetsförmedling. Numera är det alltid ett skattekontor ombesörjer personnummertillsom delning. Vid utgången år 1995 fanns det omkring 448 000 av personer som hade tilldelats personnummer utan folkbokförda att vara i landet. Under år 1995 omfattade tilldelningen 20 567 Av dessa folkpersoner. bokfördes under samma år 932 personer. I folkbokföringens centrala referensregister registreras samtliga personer som har tilldelats personnummer. För aldrig har en person som varit folkbokförd registreras endast uppgift grunden för om personnumret, personnummertilldelningen samt uppgift om personens namn.
9.1.2 Allmänt behovet om av personnummer
I direktiven till Personnummerutredningen Dir. 1993:7 pekade regeringen de fördelar som var förknippade med användningen av personnummer. Även Personnummerutredningens om betänkande inte ledde till lagstiftning kan beskrivningen i direktiven fördelarna med alltjämt av personnummer anses ha giltighet. Personnumrets största fördel består enligt direktiven till Personnummerutredningen i att det år ett enhetligt och för varje unikt identifiperson kationsbegrepp. Det är därmed ett effektivt hjälpmedel personförväxmot lingar, vilket år av betydelse bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt. Når det gäller forskning och framtagning statistik samt annat underlag för beslut av menade regeringen att användningen i allmänhet bidrar av personnummer till att öka möjligheterna och minska kostnaderna. Vidare torde enligt regeringen användningen av personnummer bidra till effektivisera att administrationen och minska kostnaderna för personregistrering, något som i sin tur är ägnat att medföra lägre kostnader även för den enskilde. Användningen av personnummer ansågs i praktiken nödvändig vara en förutsättning för vissa administrativa förenklingar, t.ex. beträffande
204 Samordningsnunzmer i stället för personnummer SOU 1996:6
deklarationsförfarandet. En annan fördel som framhölls med den utbredda personnummeranvändningen att den enskilde inte behövde hålla reda var flera olika identifikationsbegrepp, såsom exempelvis kundnummer och anställningsnummer. Regeringen påvisade i direktiven till Personnummerutredningen även nackdelar med personnummeranvändningen. Den största olägenheten anintegritetsintrång. Vidare kunde, anfördes sågs vara risken för otillbörligt det i Personnummerutredningens direktiv, personnumret inbjuda till en övertro dess tillförlitlighet enda identifikationsbegrepp. Man kunde som felaktigt tro att kontroll identiteten inte behövde göras också med en av t.ex. namn och adress. Datalagen innehåller regler användning om personnummer som har om viss betydelse i det här sammanhanget. 7 § 2 st datalagen lyder: I fråga gäller dessutom att registrering får ske om personnummer endast när det är klart motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten säker identifiering eller annat beaktansvärt skäl. av en av
9.1.3 Närmare för icke folkbokförda om personnummer
Rättsväsendets register
Personnummertilldelning för rättsväsendets register sker med stöd av polisregisterkungörelsen och förordningen om rättsväsendets informationssystem. Grundläggande föreskrifter polisregister finns i lagen om polisregisom Enligt lagen förstås med polisregister register som skall tjäna till uppter. lysning brott för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts eller om någons personliga förhållanden i övrigt. Polisregisterkungörelsen inneom håller kompletterande föreskrifter de olika polisregister som RPS och om polismyndighetema för. Registren kan sägas utgöra en del av det s.k. polis- och belastningsregistret, till vilket också det allmänna kriminalregistret hör. Inom polisen används polis- och belastningsregistret såväl vid spaning och brottsutredning vid ordnings- och trañkpolisverksamhet. som
OU 1996:68 Samordningsnummer i stället för 205 personnummer
RPS och polismyndigheter har terminalåtkomst till polisregister. Tullmyndigheter och länsstyrelse får ha begränsad terminalâtkomst till polisregister. Uppgift i polisregister får sambearbetas med uppgift om tillståndshavare enligt alkohollagen och alkoholförordningen. Bl.a. allmän
åklagare, polismyndighet,utlänningsmyndighet,tullmyndighet, länsstyrelse
och länsrätt får ta del uppgifter finns i polisregister. Registeruppav som gifter lämnas också till den officiella statistiken. Enligt 12 § polisregisterkungörelsen skall den skattemyndighet som RSV bestämmer på begäran av RPS fastställa för personnummer personer som saknar personnummer och vilka uppgift har kommit till RPS om polisregister. Polis- och belastningsregistret ingår i ADB-systemet BROTTSRI som i sin tur utgör en del rättsväsendets informationssystem, RI-systemet. av RI-systemet regleras i förordningen rättsväsendets informationssystem. om Enligt förordningen skall RI-systemet användas för insamling, lagring, bearbetning och uppgiftslämnande för verksamheten inom polis-, åklagaroch domstolsväsendet samt kriminalvården. I RI-systemet lagras bl.a. uppgifter om domstolsavgöranden, brottsanmålningar och misstänkta brottslingar. RPS för uppgiftsregistreansvarar ring och annan registerhantering. Från RI-systemet levereras uppgifter för registrering i ADB-system hos kronofogdemyndigheterna, kriminalvården,
Vägverket körkortsregistret och rättsstatistiken. Överföringen sker maski-
nellt och sammankoppling hos de mottagande myndigheterna sker med ledning av namn och personnummer. Kriminalvårdsstyrelsen lämnar också uppgifter från RI-systemet till bl.a. RFV, Totalförsvarets pliktverk och rättsstatistiken. Flertalet av de personer som förekommer i polisregistren och RI-systemet är säkerligen folkbokfördai landet. Uppgiftsutlämnande och annan användning av registeruppgifter är dock inte begränsad till denna personkategori. Uppgifter om personer som inte är folkbokförda används också i stor utsträckning av de aktuella registrens olika intressenter. 23 § förordningen om rättsväsendets informationssystem innehåller bl.a. en bestämmelse om fastställande Enligt beav personnummer.
206 Samordningsnunzzner i stället för personnummer SOU 1996:6
stämmelsen skall skattemyndighet begäran av RPS fastställa personnummer för personer som saknar sådant nummer och om vilka uppgifter har inkommit till RPS. Personnummertilldelningen initieras oftast genom polismyndighet fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt förordningen att att en hos RPS registrera anmälan eller misstanke om brott. För registrering inom rättsväsendet rekvirerar RPS personnummer från skatteförvaltningen utan att redovisa om personens identitet har kontrollerats. Enligt den blankett som används skall RPS ange personens namn, kön, födelsetid, födelseort och medborgarskap. Av rekvisitionen framgår inte osäkerhet råder i fråga någon uppgift. Skattemyndigheten om om undersöker den uppgivna personen tidigare har tilldelats personnummer om gör i övrigt inte några kontroller. men Vid utgången av år 1995 hade 124 441 personer tilldelats personnumför registrering i de register som regleras av polisregisterkungörelsen mer rättsväsendets informationssystem. År 1995 tilldelaoch förordningen om des 5 285 sådana För år 1994 uppgick tilldelningen till personnummer. 7 026 nummer.
Totalförsvarspliktiga
En bestämmelse personnurnmertilldelning för totalförsvarspliktiga som om saknar sådant finns i 3 kap. 4 § förordningen om totalförsvarsnummer plikt. Bestämmelser totalförsvarsplikt trädde i kraft den 1 juli 1995. om Tilldelning personnummer för totalförsvarspliktiga är alltså en ny av företeelse. Den hade dock tidigare en motsvarighet i personnummertilldelningen för värnpliktsändamål. Några uppgifter antalet personnummer som tilldelats för värnpliktom sändarnål föreligger inte. Enligt vad framkommit skedde tilldelning som för vämpliktsändamål mycket sällan. Någon tilldelning av personnummer för totalförsvarspliktiga har ännu inte förekommit.
Samørdningsnummer i stället för personnummer 207
Skatteregistrering
För person som inte är folkbokförd skall, enligt 5 § skatteregisterlagen personnummer införas i skatteregister i den mån det behövs för beskattningen. Skattemyndigheten fastställer regelmässigt för personnummer sådan person i samband med A/ att skattsedel utfärdas för person som stadigvarande vistas här utan att vara folkbokförd, B/ beslut om särskild inkomstskatt för utomlands bosatt person, C/ beräkning av pensionsgrundande inkomst för inte är person som folkbokförd. EU-medborgare som flyttar till Sverige för att arbeta här saknar men som uppehållstillstånd kan tilldelas personnummer för skatteändamål under väntetiden. T.o.m. den 31 december 1995 hade 272 012 personer tilldelats personnummer för registrering i skatteregister. Under år 1995 tilldelades 12 675 sådana personnummer. Personer som tilldelas personnummer för registrering i skatteregistren utgör alltså den största gruppen personer som tilldelas personnummer utan att vara folkbokförda. Registrering i skatteregister initieras regelmässigt genom att den skattskyldige begär skattsedel eller att arbetsgivare lämnar kontrolluppgift. De uppgifter som ligger till grund för personnummertilldelning är ofta obestyrkta. I vissa fall saknas också uppgift om födelsetid. Den registrerade personens identitet är inte sällan oklar. Det centrala skatteregistret är tillgängligt via terminal från skattemyndighetema. Även Kronofogdemyndigheten har sådan åtkomst. Myndigheternas terminalåtkomst är emellertid begränsad olika sätt. Utlänmande ADB-medium av uppgifter från skatteregistren sker enligt särskilda föreskrifter. Bland de myndigheter som erhåller skatteuppgifter märks RFV, kronofogdemyndigheterna och Centrala studiestödsnämnden. Uppgiftslämnandet är inte begränsat till personer som är folkbokförda i landet.
i
208 Samordningsnummeri stället fär SOU l996:68§
personnummer
Inom skatteförvaltningen används vid sidan av personnummer också s.k. GD-nummer identifikationsbegrepp vid beskattningen. Ett GDsom är uppbyggt sätt som ett personnummer med sex plus nummer samma fyra siffror. Alla GD-nummer inleds med talet 30. GD-nummer tilldelas är bosatta utomlands men har inkomster i Sverige av fastigpersoner som het eller näringsverksamhet och därför skall beskattas i det för riket taxeringsdistriktet. GD-nummer tilldelas även personer som gemensamma redan har exempelvis grund tidigare folkbokföring personnummer, av i landet. GD-numret används i första hand internt inom skatteförvaltningen. Det dubbla bruket GD-nummer och personnummer innebär av vissa risker för samtidig taxering under både personnummer och GD-
nummer.
Registrering hos allmän försäkringskassa
skall skrivas in i register hos allmän försäkringskassa utan Personer som folkbokförda eller skattskyldiga tilldelas enligt praxis personnumatt vara Hittills har det i första hand varit fråga personer som tidigare har mer. om varit bosatta i Sverige och har rätt till ATP. Sveriges medlemskap i som innebär emellertid medborgare i EU-stat kan ha rätt till för- EU att annan måner i Sverige och därför skall skrivas in hos kassan. Försäkringskassornas och RFV:s administration av socialförsäkringen förutsätter antal kontakter med andra myndigheter samt med enett stort skilda. Verksamheten är i hög grad automatiserad och bedrivs bl.a. med hjälp ADB-register omfattar stora delar av befolkningen. Personav som används genomgående både internt inom socialförsäkringsadnumret ministrationen och vid externa kontakter. I de lokala sjukförsäkringsnyligen tagits i bruk används även ett system med "kundregister som nummer". Numret skall kunna användas inom socialförsäkringssystemet i stället för Personnumren skall dock anges i registren. personnummer. Socialförsäkringsadministrationen tar emot information från många uppgiftslämnare. Från administrationen sker ett mycket omfattande externa
Samordningsnummer i stället för personnummer 209
uppgiftslämnande till bl.a. RSV, kronofogdemyndigheter och olika kommunala organ. Antalet personer som har tilldelats personnummer för att ingå i försäkringskassomas register uppgick den 31 december 1995 till 8 247. Under år 1995 tilldelades 38 personer personnummer av det skälet.
Registrering för passändamål
En passansökan föranleder kontroller i olika register. Vid dessa kontroller
används i första hand sökbegrepp.
personnummer som Svenskt pass utfärdas för svensk medborgare. Pass utfärdas enligt särskilt formulär. Den svenska passboken innehåller plats för personnummer. För utfardande av pass och registrering i passregister fastställer skattemyndigheten begäran av passmyndigheten personnummer för personer som saknar personnummer. Personnummertilldelningen avser undantagslöst barn som är svenska medborgare och föds i utlandet av svensk moder som inte är folkbokförd i Sverige vid barnets födelse. Fram till utgången av år 1995 hade 26 774 personer tilldelats personnummer med anledning av passärende. Under år 1995 omfattade tilldelningen 2 171 personer. Något regelbundet utlämnade av uppgifter sker inte från passregistret.
Körkortsregistret
För registrering i körkortsregistret tilldelas personnummer när körkortstillstånd skall utfärdas för person som saknar personnummer. Antalet personer som har tilldelats personnummer för körkortsändamål uppgick den 31 december 1995 till 3 501. Under år 1995 tilldelades 154 sådana personnummer. Körkort används i mycket stor omfattning som legitimationshandling. För att motverka att förfalskade körkort används i brottsligt syfte förses varje körkort sedan något år tillbaka med ett unikt referensnummer. Numret registreras i körkortsregistret. Vid kontroll av körkortet skall referensnumret och det personnummer som finns pâ körkortet anges. Om
ü
210 Samordningsnummeri stället för personnummer SOU l996:6ä
de båda också enligt körkortsregistret är kopplade till varandra är numren körkortet med all sannolikhet äkta. I detta sammanhang kan också nämnas att den som saknar personnumvid registrering fordonsförvärv i fordonsregistret tilldelas ett tillmer av fälligt länsstyrelsen, ett s.k. 699-nummer. nummer av
Sjömansregistrering
Slutligen fastställs för som inte är folkbokförda personnummer personer och skall registreras i sjömansregistret. Den gruppen omfattade den som 3l december 1995 l3 394 personer. Under år 1995 tilldelades, enligt skatteförvaltningens beräkningar, 244 personnummer med anledpersoner ning av registrering i sjömansregistret.
Övrigt
RSV har vid upprepade tillfällen i samband med förfrågningar från myndigheter och enskilda framhållit att tilldelning av personnummer inte kan komma i fråga för ytterligare ändamål än vad som nu redovisats. Det har dock förekommit enstaka fall personnummertilldelning för "bankav konto, studier, bostadskö och utbildning
9.1.4 Identitetskontrollen m.m.
Som framgått fastställer Skattemyndigheten personnummer både för är folkbokförda och för andra Vid folkbokföring personer som personer. nyfödda barn får Skattemyndigheten uppgifter om bl.a. födelsetid och av barnets föräldrar från det sjukhus där födelsen sker jfr 24 § FbfL. Med hänsyn till underrättelsen från sjukhuset och till att barnets föräldrar oftast folkbokförda i landet föreligger det inte några svårigheter att fastställa är barnets identitet. Underlaget för registrering av födelsetid och andra uppgifter skall i folkbokföringsregistren är därmed också fullgott. som anges
OU 1996:68 Samordningsnummeri stället för personnummer
Folkbokföring sker också med anledning inflyttning från land. av annat När folkbokföring sker med anledning inflyttning kan underlaget för av identifiering och registrering variera. Sker inflyttningen från nordiskt annat land tillämpas den särskilda lagstiftningen överenskommelse mellan de om nordiska länderna om folkbokföring. Det innebär bl.a. att den inflyttande endast kan folkbokföras med stöd av en handling s.k. internordiskt flytt- ningsbetyg som utfärdats folkbokföringsmyndigheten i utflyttnings- - av landet. Lagstiftningen föreskriver också kommunikation mellan folkbokföringsmyndighetema i berörda länder. Regelverket innebär möjligatt heterna till identifiering och kontroll är mycket goda vid inflyttning från annat nordiskt land. Utlänning som inte är medborgare i annat nordiskt land kan i princip endast folkbokföras i Sverige om han eller hon har uppehållstillstånd. När folkbokföring sker hämtas uppgifter från uppehållstillståndet om personen och andra handlingar från invandrarmyndigheten. Ofta har invandrarmyndigheten kunnat fastställa personens identitet utifrån pass och andra tillgängliga handlingar. Det förekommer emellertid också att personer som kommer till Sverige och sedermera blir folkbokförda här helt saknar identitetshandlingar. I många fall kan inte heller kontroller göras med det uppgivna hemlandet. Myndigheterna har då endast muntliga personens egna uppgifter att efter. Uppgifter identitet och andra förom personens hållanden som registreras inom folkbokföringen får då helt grundas obestyrkta uppgifter. Det säger sig självt att i sådana fall osäkerhet kan råda inte bara om personens identitet utan också om födelsetid, medborgarskap, familjeförhållanden I sammanhanget kan nämnas att det m.m. årligen ändras ungefär 1 500 personnummer. Skälet till detta är oftast att en registrerad födelsetid för en person av utländsk härkomst har visat sig felaktig. Det bristfälliga underlaget för identitets- och uppgiftskontroll när det gäller personnummertilldelning för registrering inom beskattningen och rättsväsendet har tidigare nämnts. När det gäller tilldelning för vållar pass identifieringsfrågan inte nägra svårigheter hos skattemyndigheten, bl.a. grund av att pass endast utfärdas för svenska medborgare.
212 stället för SOU
1996:621;
Samordningsnummer i personnummer
t I dagsläget sker rekvisition personnummer för registrering hos förav säkringskassa, inom totalförsvaret samt i sjömansregister och körkortsregister särskild blankett. Enligt blanketten skall den som rekvirerar personnumret identiteten har styrkts med pass eller annan ange om handling. Om handling än har använts skall handlingen anges. annan pass Det ankommer alltså den rekvirerande myndigheten att göra identitets-
kontrollen. En liten andel av de personer som har tilldelats personnummer utan att folkbokförda blir efter kortare eller längre tid folkbokförda i vara en landet. Uppgifter utredningen har erhållit från RSV tyder att som betydligt mindre än 10 % personerna blir folkbokförda. En person som av har tilldelats anledning än folkbokföring får bepersonnummer av annan hålla numret när han eller hon senare folkbokförs. När folkbokföring aktualiseras ankommer det Skattemyndigheten att bedöma den har tilldelats personnummer är identisk med om person som folkbokföras. Om det råder minsta tvekan på den punkten den som skall tilldelar Skattemyndigheten ett nytt personnummer. Om nytt personnummer tilldelas vid folkbokföringen sker inte någon koppling mellan de båda identiteterna även mycket talar för att det rör sig om samma person. om
9.2 Personnummerutredningens förslag
Personnummerutredningen föreslog i sitt betänkande SOU 1994:63 s. 250 ff Personnummer integritet och effektivitet att i princip all personnum- mertilldelning skedde annat skäl än folkbokföring skulle upphöra. som av Personnummerutredningen ansåg att tilldelning av personnummer för registrering i rättsväsendets register, skatteregister, register hos försäkringskassa samt för körkorts- och sjömansregister borde slopas. pass-, Tilldelningenför värnpliktsändamål borde enligt Personnummerutredningen övervägas ytterligare med anledning av övergången till totalförsvarsplikt. Personnummerutredningen ville skapa fastare reglering kring tillen delning till inte är folkbokförda i landet. av personnummer personer som
Samordningsnummer i stället för personnummer
Med hänsyn till den betydelse som personnumret har i samhället och till det faktum att personnummer med all rätt uppfattas och används på samma sätt oavsett hur det har tilldelats ansåg utredningen att det i lag uttryckligen borde anges i vilka fall personnummer skall tilldelas. Att är personnumret tillförlitligt och att tilldelningen sker enligt enhetliga regler med stöd av bestyrkta identitetsuppgifter är viktigt enligt utredningen. Personnummerutredningen ansåg att enbart det förhållandet att personnummer skall ingå i ett register som förs med stöd av lag eller annan författning inte är skäl för personnummertilldelning. Man borde enligt utredningen bl.a. göra en bedömning det finns behov ett av om av gemensamt identitetsbegrepp som möjliggör koppling mellan olika register. en Personnummerutredningen konstaterade samtidigt att personnummertilldelning hade vissa fördelar både för den enskilde och för samhället, bl.a. vad gäller möjligheten att erhålla en giltig svensk legitimation. Utredningen påpekade också att personer utan har svårt att personnummer erhålla telefonabonnemang och öppna bankkonto. Personnummerutredningen anförde vidare att för samhället innebär personnumret som enhetligt identitetsbegrepp en minimering av administrationskostnader. Kontroller av uppgifter och sambearbetning mellan olika register underlättas också enligt utredningen. Enligt Personnummerutredningen kunde det ifrågasättas om personnummer skall tilldelas personer endast av det skälet att de misstänks för brott eller uppbär svensk pension. Om personen inte vid ett tillfälle senare folkbokförs saknade, enligt utredningen, personnumret den funktion som det normalt har som sarnmanlänkande identitetsbegrepp mellan olika register. Personnummerutredningen anförde att de uppgifter ligger till som grund för personnummertilldelning i de aktuella fallen ofta är obestyrkta eller ofullständiga. I de fall personnummer inte skall tilldelas kunde, enligt Personnummerutredningen, i stället uppgift om födelsetid registreras. Utredningen pâpekade också att de s.k. SIV-nummer som Invandrarverket fastställer för personer som söker asyl i Sverige kunde användas i stor omfattning även utanför invandrarmyndighetemas verksamhetsområden.
214 Samordningsnummer i stället för personnummer
Personnummerutredningen bedömde de olika ändamålen för tilldelning för personer som inte var folkbokförda i Sverige och av personnummer ansåg att det inte farms tillräckliga skäl för en fortsatt personnummertilldelning för sådana personer. Även det skulle ställa sig kostsamt att ta bort möjligheterna att om tilldela personnummer för rättsväsendets register var det den tilldelningen Personnummerutredningen bedömde som mest stötande. Den fördel som det i många sammanhang innebär att tilldelas ett personnummer som borde, enligt Personnummerutredningen, inte vara kopplad till en kriminell handling. Personnummerutredningen ansåg att SIV-numren borde kunna användas i stor utsträckning inom rättsväsendet. RPS hade påtalat för Personnummerutredningen att en registrering i rättsväsendets register av annat identitetsbegrepp än personnummer skulle bli kostsam eftersom de nuvarande ADB-systemen var ålderdomliga. Enligt RPS skulle emellertid ADB-system tas i bruk före sekelskiftet. Om en begränsning av personnya nummertilldelningen för rättsväsendets register genomfördes samtidigt som system togs i drift skulle det enligt RPS kunna ske utan större kostnya nader. RPS menade dock att svårigheter skulle kunna uppstå hos kronofogdemyndighetema, Kriminalvårdsstyrelsen, Vägverket och SCB, vilka myndigheter erhåller uppgifter från rättsväsendets register. När det gällde personnummertilldelning för värnpliktsändamål konstaterade Personnummerutredningen att förhållandena snart skulle komma att förändras när reglerna värnplikt och civilplikt samlades i ett nytt om regelverk om totalförsvarsplikt. Frågan om tilldelning av personnummer för totalförsvarspliktiga borde enligt utredningen utredas ytterligare. Enligt Personnummerutredningen hade RSV anfört att det i skatteadministratiønen till obetydlig merkostnad var möjligt att hantera uppgifter en icke folkbokförda utan att dessa tilldelades personnummer. Som om alternativ ansåg utredningen att GD-nummer eller andra särskilt tilldelade kunde användas, både internt och vid kommunikation med RFV. nummer
Personnummertilldelningenförregistreringhosallmänförsäkringskassa
under år 1993 relativt liten. Personnummerutredningen hade svårt att var tilldelning skulle behövas när EES-avtalet varit i bedöma hur stor som
Samørdningsnummer i stället för personnummer
kraft en längre tid eller Sverige anslutit sig till EU. RFV hade till utredningen framhållit personnumrets stora betydelse identitetsbetecksom ning i verkets register, särskilt när det gällde pensionsförmåner. Som skäl för sin bedömning att personnummertilldelningen borde upphöra framhöll utredningen de registreringar som EES-avtalet kunde antas medföra. Det kunde enligt Personnummerutredningen inte vara rimligt att personer, som i vissa fall inte ens var bosatta i landet, tilldelades endast personnummer av den anledningen att de skulle skrivas in i försäkringskassans register. Utredningen diskuterade kring möjligheten att införa ett särskilt socialförsäkringsnummer men ansåg att det inom överskådlig tid inte möjligt var att införa ett sådant nummer. Personnummerutredningen konstaterade att en ansökan om pass föranledde kontroller i olika register. Utredningen bedömde dock att kontrollerna kunde utföras med uppgift om nanm och födelsetid som identitetsbegrepp. Förslaget att inte tillåta personnummertilldelning för passändamål förutsatte att passhandlingens utformning ändrades så att ett annat identitetsbegrepp än personnummer kunde antecknas i passet. Personnummerutredningen förordade att ett särskilt för passändamål tilldelat registreringsnummer noterades i passen. Framställningar om tilldelning av personnummer i samband med utfärdande av körkortstillstånd kunde innebära att personnummertilldelningen för registrering i körkortsregistret skulle utökas avsevärt. Vägverket hade till Personnummerutredningen uppgivit att det inte var tekniskt möjligt att i systemen för bil- och körkortsregistrering ersätta personnumren med uppgift om nanm, adress och födelsetid. Däremot det enligt verket var möjligt att ersätta personnumret med ett konstruerat nummer med samma antal siffror som personnumret. I det sammanhanget konstaterade Personnummerutredningen att registrering med konstruerade nummer kunde medföra problem om personen i fråga sedermera blev folkbokförd. Han eller hon kunde då komma att bli innehavare av flera identiteter, en med personnummer och en med ett konstruerat nummer. Personnummerutredningen ansåg inte att tilldelning av personnummer borde ske vare sig i samband med utfärdande av körkortstillstând eller i samband med regi-
216 SOU 1996:69. Sanwrdningsnumnzeri stället för personnummer
strering i körkortsregister. Personuppgifter som har betydelse i kör-
kortsfrågor borde enligt Personnummerutredningen i stället kunna regist-
med namn och uppgift om födelsetid eventuellt i kombination med reras ett särskilt tillskapat De kontroller av körkort som görs med nummer. ledning körkortets referensnummer och personnummer torde också, av menade Personnummerutredningen, kunna utföras med referensnummer
kombinerat med uppgift och födelsetid. Om en person som hade om namn erhållit ett konstruerat körkortsnummer senare folkbokfördes och till-
borde detta enligt utredningen registreras i kördelades personnummer
kortsregistret. Personnummerutredningen anförde att krav på utbyte av kör-
kort eventuellt fick övervägas för dessa fall.
När det gällde registrering i sjömansregister lämnade Personnummerut-
redogörelse för förhållandena. Utredningen anförde: redningen en ingående
Enligt ILO-konvention är Sverige skyldigt att utfärda identitetshanden ling för sjömän är svenska medborgare. Handlingen skall minst insom nehålla uppgifter födelseort m.m. men det finns inget krav om namn, identitets- eller En svensk sjöfartsbok innehåller personnummer. dock uppgift För utländska sjömän utfärdar Sverige om personnummer. särskild enklare handling inte är en identitetshandling enligt en som ILO-konventionen. Intressenter till sjömansregistret är, utöver de enskilda sjömännen, Sjöfartsverket, redare- och personalorganisationer, arbetsmarknadsmyndigheter,försäkringskassor,skattemyndighetenpensionsmyndigheter m.fl. Till sjömansskattekontoret och skattemyndigheter sänds information automatiskt och regelbundet. Den information överförs från sjömansregistret är uppgift om vilka personer som som är registrerade aktiva sjömän samt till sjömansskattekontoret uppsom gift adress. Information om personer i registret hämtas främst frän om de tjänstgöringsbesked redaren enligt mönstringslagen är skyldig som att sända in. Personuppgifter hämtas också i stor utsträckning från SPAR. I sjömansregistret finns omkring 60 000 personer registrerade 20 000 med beteckningen aktiva. Personnummer används som varav nyckelbegrepp för de är registrerade. Tidigare förekom ett till som personnummer kompletterande identitetsbegrepp, s.k. +50-nummer, för viss kategori av sjömän. Detta nummer var konstruerat som talet 50 adderades till dagsiffran Lex. 450379 i personnumret, men stället för 450329. De fyra sista siffrorna tog sjömansregistret från en serie framställts RSV. Detta identitetsnummer tilldelades som av hade varit bosatta inom Norden. Frekvenpersoner som inte var eller
Samordningsnummeri stället fär personnummer 217
sen tilldelade identitetsnummer var de senaste åren mycket låg, omkring tio per år. Enligt Sjöfartsverket hade systemet med tilldelade identitetsbegrepp vissa nackdelar. Bl.a. uppstod missförstånd om numret eftersom man ibland trodde att det ett felskrivet datum. När var en person med tilldelat identitetsbegrepp bosatte sig i Norden rekvirerades personnummer. När nyckelbegreppet ändrats måste samtliga registrerade uppgifter flyttas och säkerhetsspärrar införas för att inte det gamla identitetsbegreppet av misstag skulle användas. Det kunde också hända att en person med tilldelad identitetsbeteckning tilldelades svenskt personnummer utan att sjömansregistret fick meddelande om detta. Konsekvensen blev då att en person av misstag kunde ha både tilldelat identitetsbegrepp och personnummer. Numera sker ingen tilldelning av det särskilda identitetsbegreppet +50-nummer. I stället rekvireras personnummer även för personer som inte är bosatta inom Norden.
Personnummerutredningen anförde vidare att en begränsning av personnummertilldelningen enligt Sjöfartsverket skulle medföra del praktiska en problem. Sjömän byter ofta arbetsgivare och sjöman tillträder när en eller frånträder en befattning ombord skall redaren enligt bestämmelser i mönstringslagen omedelbart rapportera detta till sjömansregistret. Om sjömän registreras med särskilda nummer i sjömansregistret måste den enskilde sjömannen själv hålla reda detta nummer och vid varje ny anställning meddela redaren numret. Även administrationen sjömansskatten skulle av enligt Sjöfartsverket påverkas av en begränsad personnummertilldelning. Personnummerutredningen ansåg att tilldelningen av personnummer för registrering i sjömansregistret inte borde ske i framtiden. Enligt utredningen borde i stället särskilda identitetsbeteckningar kunna användas för ändamålet. Utredningen hade inhämtat att det inom de närmaste åren skulle ske en omläggning av sjömansregistret till ett nytt ADB-system. I samband därmed borde det, enligt Personnummerutredningens uppfattning, vara möjligt att införa rutiner som minimerade de risker för förväxlingar och andra problem som kunde följa om personer tilldelades särskild en identitetsbeteckning.
218 Samordningsnummer i stället för personnummer SOU 1996:6
9.3 Yttranden över Personnummerutredningens
förslag
9.3.1 Förslaget att begränsa personnummertilldelningen
Många remissinstanser yttrade sig över förslaget att begränsa tilldelningen för personer som inte var folkbokförda. En klar majoriav personnummer tet de remissinstanser uttalade sig i frågan tillstyrkte förslaget. Till av som de instanser som uttryckligen tillstyrkte förslaget att begränsa personnummertilldelningen hörde JK, Domstolsverket, Statens person- och adressregistemämnd, Riksrevisionsverket, Statens löne- och pensionsverk och Svenska kyrkans centralstyrelse. Bland de remissinstanser avstyrkte eller var tveksamma till en som begränsad personnummertilldelning fanns myndigheter vars verksamhet direkt skulle beröras förslaget genomfördes. Från dessas yttranden kan om följande noteras. Riksâklagaren avstyrkte förslaget. Riksâklagaren ansåg det viktigt att kunde följa viss i olika ärenden och register även om den man en person ursprungliga och riktiga identiteten ibland kunde svår att fastställa. vara Enligt Riksåklagaren visade Personnummerutredningens genomgång av personnummertilldelningen för inte folkbokförda att det persorer som var fråga myndighetsverksamhet Gäl det stor vikt att identitetsvar om var av
förväxlingar inte uppkom. Överåklagaren i Stockholm gjorde samma
bedömning Riksâklagaren. Regionåklagarnzyndigheten i Gävle som tillstyrkte Personnummerutredningens förslag. Myndigheten anförde att risken är stor för att erhåller flera personnummer grund av en person att flera myndigheter nästan samtidigt rekvirerar personnummer. RPS hade i och för sig ingen erinran mot förslaget i den del det avsåg rättsväsendets register. Styrelsen konstaterade emellertid att befintliga polisregister inte skulle klara de stora förändringar som skulle bli följden av Personnummerutredningens förslag. Enligt RPS borde därför ändringen inte genomföras innan det nuvarande person- och belastningsregistret hade
Samordningsnumnzer i stället för personnummer
ersatts av redan planerade nya system. RPS förordade att tilldelningen av personnummer för passhandling och registrering i passregister bibehölls. I annat fall menade styrelsen att säkerheten skulle variera för olika passinnehavare vid kontroller mot nödvändiga register. Kriminalvârdsstyrelsen avstyrkte Personnummerutredningens förslag. Styrelsen ansåg att de alternativ som utredningen hade pekat på, SIVt.ex. numren, hade stora nackdelar.
Värnpliktsverket som inte längre existerar myndighet i stället
som utan kan sägas utgöra en del av den nybildade myndigheten Totalförsvarets pliktverk betonade vikten att även fortsättningsvis av personnummer kunde användas inom totalförsvaret. Verket påpekade bl.a. att totalförsvaret var beroende av information från skattemyndigheterna och andra myndigheter. RFV var starkt kritiskt till Personnummerutredningens förslag. Verket ansåg att det inte gick att undvara personnummertilldelning för dem som inte är folkbokfördai landet. Verket framhöll att ett identitetsbegrepp inom socialförsäkringens område bl.a. måste kunna användas för omfattande ett informationsutbyte med andra myndigheter och bank- och postgirocentralema. Personnummerutredningens förslag skulle enligt RFV allvarliga konsekvenser såväl för enskilda för samhället. Verket ansåg som att en begränsning av personnummertilldelningen skulle föra med sig krav ombyggnad av befintliga socialförsäkringsregister till avsevärda kostnader. En begränsning skulle enligt RFV också försvåra informationsutbytet mellan myndigheter eftersom används personnumret som gemensamt sorteringsbegrepp vid sådan kommunikation. Vägverket avstyrkte Personnummerutredningens förslag. Verket hävdade att det med dagens system för bil- och körkortsregistrering inte går att ersätta personnumren med uppgift födelsetid och adress. om namn, Däremot var det enligt verket tekniskt möjligt att ersätta med personnumret ett konstruerat nummer med samma antal siffror personnumret. Vägsom verket ansåg dock att användningen ett sådant bl.a. skulle av nummer kräva vissa särskilda rutiner.
220 Samordningsnummer i stället för personnummer
Sjöfartsverket förordade fortsatt personnummertilldelning för personer skrivs in i sjömansregistret. Verket anförde att den tidigare ordningen som med +50-nummer för sjömän saknade personnummer hade haft som väsentliga nackdelar. Ett systern med särskilda id-nummer för icke folkbokförda kunde enligt verket bl.a. leda till merarbete och tvekpersoner samhet identitet. Sjöfartsverket påpekade också att det finns om en persons flera intressenter till sjömansregistret, i första hand sjömansskattekontor, skattemyndigheter och försäkringskassor. RSV ansåg det angeläget att tilldelningen personnummer begränsas av å för inte är eller har varit folkbokförda. Verket delade i prinpersoner som cip Personnummerutredningens uppfattning att tilldelning av personnuminte skall ske för skatteändamål. Enligt RSV var dock frågan kompmer licerad och behövde utredas ytterligare. Verket var därför inte berett att yttrandet definitiv ställning till personnummertilldelning för skattei ta om ändamål helt kunde upphöra. RSV hänvisade bl.a. till att en förändring omfattande anpassningar nuvarande ADB-system och registrekrävde av särskilda redovisningsnummer. RSV bedömde också att nya rutiner ring av måste utarbetas av RFV. Länsstyrelsen i Örebro län ansåg körkortshanteringen skulle kompliatt med förslaget att begränsa personnummertilldelningen inom rättsväceras sendet och i körkortsregistret. Enligt länsstyrelsen skulle risk för personförväxling, längre handläggningstider och sämre service till allmänheten bli följden Personnummerutredningens förslag. av Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut anförde att Personnummerutförslag skulle komma innebära vidgade problem inom hälsoredningens att och sjukvården och utökad användning av de s.k. reservnummer som en inom vården används för personer vilka saknar svenskt personnummer.
9.3.2 Nya områden för personnummertilldelning
myndigheter yttrade sig över Personnummerutredningens Ett par som förslag ansåg det finns behov att utvidga personnummertilldelningen att av till ytterligare områden.
Samordningsnummer i stället för personnummer
Socialstyrelsen framhöll att inte alla erhåller legitimation personer som av styrelsen för tjänstgöring inom hålso- och sjukvårdsområdet har svenskt personnummer. Det gäller framför allt personer från andra nordiska länder som "arbetar över gränserna". EES-avtalet har också enligt styrelsen medfört en ökning av utländsk utbildad arbetskraft ansökt svensk som om legitimation innan svenskt personnummer har erhållits. En ökning av legitimerad personal som saknade kunde enligt socialstyrelpersonnummer sen medföra försämrad registerkvalité, främst genom risken för dubbelregistreringar. Centrala studiestödsnämnden att det bland nämndens kunder uppgav finns personer som saknar personnummer och att detta förorsakar problem både för den enskilde och nämnden. Enligt nämnden leder frånvaron av en auktoriserad identitet för dessa till att fiktiva och olika identiteter personer byggs upp hos flera organisationer för och Nämnden en samma person. förordade en ordning med inom folkbokföringen fastställd säker och en entydig identitet för vissa personer utan personnummer i avvaktan ett "riktigt personnummer". Om den tillfälliga identiteten ändrades menade nämnden att RSV kunde underrätta berörda organisationer.
9.4 Nordiska jämförelser
9.4.1 Det norska systemet
Det är i första hand de nordiska länderna använder enhetlig som en identitetsbeteckning för olika samhällsomrâden. I samtliga våra nordiska grannländer finns en motsvarighet till det svenska personnumret. I Norge kallas identitetsbeteckningen födselsnummer. Det norska födselsnumret består av elva siffror. Numret är konstruerat så att de första sex siffrorna anger födelsetiden i ordningen dag, månad och år. Därefter följer ett tresiffrigt tal som kallas individsiffror och har till uppgift att särskilja personer med sanuna födelsedatum samt utvisa är född om personen före eller efter den 1 januari 1900. Den tredje siffran anger också per-
Samordningsnummer i stället för personnummer
kön udda för och jämn för kvinna. Slutligen följer två konsonens man trollsiffror. Individsiffrorna och kontrollsiffrorna tillsammans kallas per-
sonnummer. l norsk lagstiftning har nyligen också införts bestämmelser om tilldelning ett särskilt "D-nummer" för personer som inte är bosatta i av Norge. Bestämmelser bl.a. D-nummer finns i loven om folkeregistreom ring. 2 § 2 st i lagen lyder:
Etter regler fastsettes av Kongen, skal det dessuten föres et
som sentralt register de eller har vaert bosatt i Norge over personer som er födselsnummer eller D-nummer for.
og andre som det er fastsatt
I 4 § loven om folkeregistrering finns följande bestämmelse:
For enhver bosatt i Norge, fastsettes enten et födselsnummer
som er . det. Naerme- . eller et D-nummer når det föreligger begrunnet behov for bestemmelser tilldelning endring av födselsnummer eller Dre om og nummer gis av Kongen. v Enligt tillämpningsföreskrifter Skattedirektoratet har utfärdat i februari som 1995 skall D-nummer fastställas för fysiska personer som inte är bosatta i Norge och som är,
a skatte- eller avgiftspliktig till Norge,
b i affärsförbindelse med norsk bank eller liknande institution,
c registreringspliktig i Foretaksregisteret, Lösöreregisteret eller
Konkursregisteret, d delägare rolleinnehaver i juridisk person,
e kontohavare i Verdipapirssentralen,
f ägare av fast egendom i Norge, g omfattade av norsk försäkring trygdeordning, h bosatt på Svalbard, allt under förutsättning att personen i fråga inte skall tilldelas födselsnumenligt 4 § loven om folkeregistrering. mer Enligt vad utredningen har inhämtat är det i första hand barn till missionärer och andra vistas utomlands på liknande sätt som tillpersoner som delas födselsnummer trots att de inte är bosatta i Norge. Skälet till detta
Samordningsnummeri stället fär 223 personnummer
är att man utgår från att dessa barn efter en tid i utlandet kommer att bosätta sig i Norge. Det har då inte ansetts motiverat att först tilldela barnet ett D-nummer och därefter fastställa födselsnummer. I övrigt tilldelas personer inom kategorierna a-h inte födselsnummer utan D-nummer. D-nummer rekvireras från Sentralkontoret for folkeregistrering den av inrättning som har behov av D-nummer för att registrera inom personer den angivna personkretsen. För att kunna tilldela ett D-nummer måste Sentralkontoret ha fått uppgift om den aktuella födelsetid, personens namn, kön och medborgarskap. I den utsträckning det behövs skall det också finnas uppgifter om personens civilstånd, arbetstillstånd, arbetsgivare samt adress i Norge och i hemlandet. Rekvisitionen av D-nummer skall ske på särskild blankett. Till rekvisitionen skall enligt Skattedirektoratets föreskrifter följa kopia av legitimationshandling med foto och innehållande uppgift om personens
namn, födelsetid, kön och medborgarskap. Åberopade legitimationshand-
lingar skall fylla krav "tillfredsstillende sikkerhetsnivâ". Enligt föreskrifterna gäller dock inte legitimationskravet för personkategorierna g och h eller när arbets- eller uppdragsgivare hos Sentralskattekontoret for utenlandssaker har bekräftat en persons identitet. Om särskilda skäl föreligger kan också Sentralkontoret for folkeregistrering dispensera från legitimationskravet. Föreskrifterna om tilldelning av D-nummer lägger vikt vid identifieringen av den som skall tilldelas D-nummer. Enligt vad utredningen har inhämtat brukar utländska körkort godtas som legitimationshandling. När det gäller personer som är bosatta i Sverige och Danmark görs också kontroller med respektive lands folkbokföring. Om de uppställda villkoren för tilldelning av D-nummer inte föreligger skall rekvisitionen avslås. Avslagsbeslut kan överklagas till det norska finansdepartementet. Om förutsättningarna för tilldelning är uppfyllda fastställer Sentralkontoret ett D-nummer. D-numret skall ha elva siffror. De sex första siffrorna utgörs av personens födelsetid med i ordningsföljd två siffror för dag, där den första har adderats med fyra, två siffror för månad och två siffror för år. De fem
224 Samordningsnunzmer i stället för personnummer
sista siffrorna, personnumret, består tre individsiffror och två kontrollav siffror. födda före den l januari 2000 används serien 000- För personer 499. föds därefter används serien 500-999. Kvinnor För personer som skall ha jämn siffra och män ojämn siffra som sista individsiffra. en en D-nummer tilldelas i det centrala norska folkbokföringsregistret. I registret också särskild siffra D-numrets status. Siffran noteras en om utvisar bl.a. ett aktuellt D-nummer är i bruk, om numret har ändrats om eller i fråga har tilldelats födselsnummer. Registret om personen senare . innehåller också koder för har avlidit och om legitimation om personen förelåg när D-numret fastställdes. Användare folkbokföringsuppgifter får också del av uppgifter om av . har tilldelats D-nummer. I första hand är det uppgift om Dpersoner som
och adress lämnas ut. Övriga registeruppgifter såsom
nummer, namn som medborgarskap och civilstånd finns tillgängliga bildskärmsterminal hos
Sentralkontoret.
9.4.2 Danmark
Personer registreras i folkbokföringsregister tilldelas ett tiosiffrigt som identifikationsbegrepp i registret. För andra personnummer avsett att vara än de finns i folkbokföringsregister fastställs endast personnummer som de skattepliktigai Danmark, ett s.k. "kildeskattepersonnummer". l om är andra fall då det administrativa skäl finns behov av ett personnummer av för inte är bosatt i Danmark tilldelas ett "erstatningsen person som personnummer". är så bestämt att det inte kan för- Det är ett nummer som växlas med egentligt För som invandrat till ett personnummer. personer Danmark normalt fastställas först då dessa erhållit uppkan personnummer ehållstillstånd i Danmark. I avvaktan på att frågan om uppehållstillstånd avgörs tilldelas utlänningen särskilt "utlänningsnummer" av Direktoratet en for Udlaendinge.
Samordningsnummeri stället för personnummer
9.4.3 Finland
I Finland sker fokbokföringen inom för det s.k. befolkningsdataramen systemet. Personer som registreras i befolkningsdatasystemet skall tilldelas en personbeteckning. Den består födelsetid, individuellt och av nummer kontrollbeteckning. Födelsetiden betecknas med siffror, vilka den sex av första och den andra betecknar dagen, den tredje och den fjärde månaden, den femte årtionde och den sjätte året. Personer som har samma födelsetid skiljs från varandra med ett individuellt tresiffrigt Kontrollbenummer. teckningen utgörs av en siffra eller bokstav. en För utlänningar som inte har hemkommun i Finland kan uppgifter registreras i befolkningsdatasystemet om det behövs bl.a. för boende eller arbete i Finland. Registrering får dock ske endast det finns tillförlitlig om utredning om de uppgifter som skall registreras.
9.5 överväganden och förslag
9.5.1 Enhetlig personbeteckning
Även för inte är folkbokförda behövs det enhetlig personer som en personbeteckning som kan användas av flera myndigheter.
Folkbokföringens kanske viktigaste uppgift är att för olika samhällsfunktioner tillhandahålla basuppgifter befolkningen i landet. För att det om skall kunna ske korrekt och fullständigt måste användas. personnummer Ett personnummer som har fastställts efter identitetskontroll motverkar personförväxling och öppnar möjlighet för säker överföring tillfören av litliga personuppgifter mellan olika användare. Bland annat mot den bakgrunden är det naturligt att personnummer används inom folkbokföringen. Ett system med enhetliga personbeteckningar kan behövas även utanför folkbokföringen. Den personnummertilldelning som nu sker utan koppling
1996:68
226 Samordningsnummer i stället för personnummer SOU
z till folkbokföring grundas på att flera myndigheter anser sig behöva ett gemensamt samordningsbegrepp för bl a. kommunikation sinsemellan. Per- . sonnummerutredningens förslag gick ut att myndigheterna i stället för . särskilt tilldelade skulle använda sig av uppgift om namn personnummer och födelsetid. Om det behövdes kunde myndigheterna, enligt Personnummerutredningen, även använda interna identitetsbeteckningar. Berörda myndigheter har invänt mot Personnummerutredningens förslag att begränsa tilldelningen RPS och RSV, som är de största av personnummer. användarna särskilt tilldelade personnummer, har främst åberopat eko- av nomiska och tekniska hinder. En majoritet av de myndigheter som använder särskilt tilldelade personnummer har också påtalat att Personnummerutredningens förslag ger upphov till svårigheter vid kommunikation mellan myndigheter. Registreringen personuppgifter inom rättsväsendet, beskattningen av hos försäkringskassorna och Vägverket omfattar ett mycket stort antal samt Den berör också viktiga områden, både för den enskilde och personer. samhället. Bland annat för att personförväxling inte skall ske föreligger det ett behov för myndigheterna att använda personnummer eller arman unik personbeteckning för registrerade personer. RSV har i sitt remissvar över Personnummerutredningens betänkande också anfört att utredningens förslag att begränsa personnummertilldelningen torde kräva ett centralt register för tilldelning särskilda redovisningsnummer beskattningsav omrâdet. Som framgått sker ett omfattande uppgiftslämnande mellan berörda myndigheter. Det rör också personer som har tilldelats personnummer utan folkbokförda. Samkörning ADB-register och annat uppgiftslämatt vara av nande från register kan säkerligen ske utan att personnummer eller annan enhetlig personbeteckning kommer till användning. Utredningen har dock inte funnit anledning att ifrågasätta berörda myndigheters uppgifter att kommunikationen skulle försvåras endast födelsetid och namn därvid om fick användas. Om varje myndighet använder en egen identitetsbeteckning för registrerade är det uppenbart att denna inte är användbar för personer samordning med andra myndigheter.
Samordningsnummer i stället för personnummer
Risken för personförväxling och behovet av säker kommunikation mellan myndigheter kräver enligt utredningens mening enhetlig en personbeteckning även beträffande inte år folkbokförda. Fråga är personer som emellertid om just personnumret behöver komma till användning.
9.5.2 Personnumret bör ersättas
Personnummer bör i framtiden endast tilldelas folkbokförs personer som i landet. Den personnummertilldelning som i dagsläget sker för personer som inte är folkbokförda bör ersättas med tilldelning ett särskilt av samordningsnummer.
Skälet till den nuvarande personnummertilldelningen utanför folkbokföringen har vuxit fram ur behovet av en enhetlig beteckning för vissa personkategorier. Att just personnumret har kommit till användning beror att det är den enda enhetliga beteckning som har funnits tillgänglig. Före den l juli 1991 fanns det inte heller några föreskrifter i första som hand reserverade personnumren för folkbokförda personer. Personnummertilldelningen för personer som inte är eller har varit folkbokförda har således inget att göra med att man något sätt har velat jämställa dessa med personer som är folkbokförda. Otvivelaktigt är det så att personnumret kan uppfattas sorts insom en trädesbiljett till samhället. Som Personnummerutredningen har påpekat drabbas den som saknar personnummer vissa olägenheter. Personen i av fråga har svårt att öppna bankkonto och telefonabonnemang. Hon eller han kan inte heller erhålla svensk legitimation. På ett sätt kan detta sägas vara naturligt eftersom personen i fråga inte är folkbokförd här och därmed inte har särskilt stark anknytning till landet. Det finns knappast något skäl till att personer som inte är folkbokförda skall ha den inträdesbiljett som personnumret innebär. Utredningen delar Personnummerutredningens uppfattning att det är särskilt stötande att brottslingar och brottsmisstänkta tilldelas Dessa tillhör personnummer. också en kategori av personer vars identitet ofta är svår att fastställa. Det
228 Samordningsnumrrzeri stället för personnummer
är dock inte bara vid registrering inom rättsväsendet som identiñeringssvårigheter kan föreligga. Även för skatteområdet är underlaget för kontroll personens identitet i många fall bristfälligt vid tilldelning av personav en nummer. Om identifieringskontrollen är otillräcklig kan följden bli att en person tilldelas än Det leder i sin tur till att personen kan mer ett personnummer. uppträda under flera identiteter och förekomma med dubbla nummer i olika register. Därmed försvåras personkontrollen exempelvis vid inresa från utlandet, polisiära ingripanden, lagföring och straffverkstållighet. Om har "dubbla identiteter" finns det också risk för att han eller hon en person kan uppbära dubbla bidragsförmåner samt undandra sig förpliktelser av olika slag. utredningens mening naturligt . Sammantaget är det enligt att reservera . för är folkbokförda här i landet. Att en oförpersonnumren personer som ändrad personnummertilldelning ändå måste övervägas beror att en omläggning till personbeteckning kan vara tekniskt besvärlig eller annan kostsam. Enligt vad har framkommit vid remissbehandlingen av Personnumsom merutredningens förslag, bör ett alternativ till personnummer utgöras av tiosiffrigt Flera de berörda myndigheterna har hänvisat till ett nummer. av de främst ekonomiska och tekniska skäl inte klarar att hantera någon att av annan typ av personbeteckning. Efter samråd med utredningen har RSV undersökt om en särskild personbeteckning för inte är eller har varit folkbokförda skulle personer som kunna införas inom skatteförvaltningen. Vad som därvid framkommit visar att skatteförvaltningen under vissa förutsättningar kan hantera en ny typ av personbeteckning. De förändringar som behöver göras, främst inom ADBär helt beroende hur personbeteckningen konstrueras. Enligt systemen, av RSV kan personbeteckning börja användas den 1 januari 1998. en ny Verket är positivt till att tilldelning av personnummer för personer som inte är folkbokförda ersätts med tilldelning en särskild personbeteckav ning. Den bör utformas ett sådant sätt att risken för förväxling med
Samørdrzingsnummeri stället för personnummer
personnummer minimeras. Enligt RSV bör den närmare utformningen av beteckningen utredas vidare. Utredningen har även haft vissa underhandskontakter med RFV och RPS. RFV har ställt sig positivt till ett särskilt nummer för personer som inte är folkbokförda medan RPS har velat behålla nuvarande personnummertilldelning. Som framgått anser utredningen att starka skäl talar för att personnummertilldelningen bör begränsas till att endast folkbokavse personer som förs här i landet. Vad RSV och RFV anfört till utredningen tyder inte på att införandet av en särskild beteckning för andra skulle medföra personer stora kostnader eller allt för omfattande omarbetningar i myndigheternas ADB-system. Utredningen föreslår således att personnummer endast tilldelas vid folkbokföring. För övriga erhåller bör i som nu personnummer stället fastställas en annan beteckning. Beteckningen bör ha särskild been nämning, t.ex. samordningsnummer. Tilldelning av samordningsnummer bör göras med hjälp ett centralt av ADB-register på motsvarande sätt som nu sker beträffande personnummer. På så sätt minskar risken för att flera får Med personer samma nummer. ett centralt register finns det också möjlighet att kontrollera om en person som är aktuell för nummertilldelning tidigare har tilldelats samordningsnummer eller personnummer. Om den har tilldelats samordningssom nummer senare folkbokförs skall numret kopplas ihop med personnumret liknande sätt som i dag sker vid ändring En av personnummer. hänvisning skall alltid finnas mellan samordningsnummer och personnummer för en och samma person. Tilldelning av samordningsnummer skall i första hand ske för de ändamål för vilka personnummer nu tilldelas utan att folkbokföring sker. Utredningen ser dock inte något hinder mot att låta även andra myndigheter och verksamhetsområden använda samordningsnummer. Som framgår av Personnummerutredningens betänkande har PRV och arbetsmarknadsmyndigheter begärt personnummertilldelning. Av remissyttrandena över betänkandet framgår också att Socialstyrelsen och Centrala studie-
230 Samordningsnummer i stället för personnummer
stödsnämnden anser sig behöva en enhetlig registerbeteckning för personer som inte är folkbokförda. Prövningen av vilka samhällsområden som skall få använda samordningsnumret bör inte lämnas till skatteförvaltningen. Utredningen förordar att det i stället ankommer regeringen att styra nummeranvändningen. En utvidgad tilldelning av samordningsnummer bör dock medges endast om det aktuella verksamhetsområdet behöver numret antingen för att undvika personförväxling eller för uppgiftsutbyte med andra myndigheter.
9.5.3 Identifieringskravet
Utgångspunkten bör att den enskildes identitet skall vara fastställd vara vid tilldelning samordningsnummer. För polis- och skatteändamål får av dock nummertilldelning ske även om identiteten inte är säkerställd. Om osäkerhet råder identiteten skall det anges vid nummertilldelningen. om
I dagsläget sker personnummertilldelning utan samband med folkbokföring i första hand för registrering i skatteregister och inom rättsväsendet. Dessa båda ändamål tillsammans för omkring 90 % av nummertilldelsvarar ningen för som inte är folkbokförda. Svårigheten att fastställa en personer identitet är också störst på dessa områden. persons När det gäller registreringen i skatteregister rör det sig om nâgra olika kategorier tilldelas personnummer utan att vara folkbokav personer som förda. Möjligheterna till en säker identifiering varierar beroende grunden för registreringen. En person som begär skattsedel vid ett personligt besök på skattekontoret kan uppmanas att styrka sin identitet. Svårare är det när kontrolluppgift kommer till kontoret och personen en i fråga har hunnit lämna landet. Vid tilldelning av personnummer för registrering inom rättsväsendet är det RPS rekvirerar personnumret. Skälet till rekvisitionen är att RPS som enligt den s.k. personbladsrutinen har fått meddelande om en misstänkt saknar personnummer. Rekvisitionen innehåller inte någon uppperson som lysning huruvida personens identitet är säkerställd. I stor utsträckning är
Samordningsnunzmeri stället för personnummer
det den misstänkte själv som har försett polismyndigheten med uppgift om namn, födelsetid, medborgarskap Ofta saknas identitetshandlingar m.m. som kan användas för kontroll. Det ligger i sakens natur att identitetskontrollen då kan bli ofullständig. Man får enligt utredningens mening godta att en persons identitet kan vara oklar när det gäller tilldelning samordningsnummer för registrering av inom rättsväsendets register och i skatteregister. Samtidigt måste myndigheterna sträva efter att i största möjliga utsträckning fastställa den enskildes identitet. Identitetskontrollen skall enligt utredningens mening även fortsättningsvis ligga utanför folkbokföringen. Det är alltså polis- och beskattningsmyndighetema som har att fullgöra den kontrollen och så långt det är möjligt söka fastställa identiteten. Rekvisitionen samordningsav nummer bör alltid innehålla uppgift underlaget pass, körkort, konom takter med utländska instanser m.m. för myndighetens identitetskontroll. Rekvirerande myndighets bedömning identitet och lämnade av personens uppgifter skall också anges. Som nämnts är det endast en liten andel de har tillav personer som delats personnummer utan folkbokförda blir folkbokatt vara som senare förda. Den största gruppen personer folkbokförs återfinns som senare bland dem som har registrerats i skatteregister. När folkbokföring aktualiseras har tilldelats samordningsnummer bör skatteav en person som myndigheten alltid göra fullständig identitetskontroll. Identitetsen kontrollen underlättas om folkbokföringsärendet kan tillföras uppgifter om identitetsprövningen när samordningsnumret tilldelades. Det ADB-register som används för tilldelning av person- och samordningsnummer bör därför innehålla en uppgift om idemitetsprövningen vid tilldelningen samordav ningsnumret. Det bör alltså av registret framgå samordningsnumret har om tilldelats utan att personens identitet var säkerställd. På vissa områden föreligger det inte några identifieringsproblem vid den nuvarande personnummertilldelningen. När det gäller pass skall den som ansöker om pass styrka sin identitet. Passansökan skall avslås om det kravet inte är uppfyllt 7 § passlagen. Identitetskontrollen ligger alltså hos passmyndigheten. Skattemyndigheten behöver därför inte göra motsvarande
Samordningsnummer i stället för personnummer
kontroll utan kan grunda nummertilldelningen på passmyndighetens prövning. Motsvarande ordning bör gälla även i fortsättningen. När det gäller personnummertilldelning för registrering i körkortsregistär förhållandena likartade. Kontrollen personens identitet bör alltså ret av göras den myndighet rekvirerar samordningsnumret. Inte heller av som det här området skall Skattemyndigheten behöva göra någon ytterligare i prövning identitet eller av uppgifterna om födelsetid m.m. t av personens a Inskrivning i försäkringskassa har stor betydelse för den som skrivs in. De grundläggande reglerna vilka personer som omfattas av socialförom säkringen finns i l kap. 3-5 lagen allmän försäkring. Rätten till om socialförsäkringsförmån är i regel kopplad bl.a. till inskrivning i allmän försäkringskassa. Inskrivning beslutas försäkringskassan. Det ankomav i första hand försäkringskassan att pröva om en person omfattas av mer viss försäkringsförmån. I den frågan kan exempelvis personens ålder en eller civilstånd ha betydelse. Härav följer att det måste ankomma på försäkringskassan kontrollera och fastställa identiteten på den person för att vilken kassan att begära ett samordningsnummer. Kontrollema omavser fattar samtliga uppgifter exempelvis medborgarskap och ålom personen, der. Om försäkringskassan finner att tillförlitlig utredning saknas om förutsättningarna för registrering hos kassan skall kassan inte heller rekvirera samordningsnummer för personen. Tilldelning samordningsnummer för totalförsvarspliktiga kan också av Skattemyndigheten prövar den totalförsvarspliktiges identitet. ske utan att fråga för Pliktverket pröva den begär att få fullgöra Det är en att om som totalförsvarsplikt omfattas plikten och att vederbörande är den som han av eller hon uppger sig vara. Den nuvarande tilldelningen personnummer för sjömän grundas av sjömansregistret enligt 23 § mönstringslagen skall innehålla uppgift om att enskilda sjömäns identitet. Sjöfartsverket är registeransvarig. Sjömannen skrivs in i registret när sjöfartsbok utfärdas för honom eller när tjänstgöringsbesked för honom första gången kommer in till registret. Sjömanskall personligen närvarande när sjöfartsbok utfärdas eller nen vara utlämnas till honom. Boken skall bl.a. innehålla identifieringsuppgifter
Samordningsnummeri stället för personnummer
rörande sjömannen. När en sjöman tillträder befattning ombord skall en redaren omedelbart skicka in tjänstgöringsbesked till sjömansregistret. Enligt utredningens mening kan det inte råda någon tvekan identiom att tetskontrollen av sjömän vid registrering i sjömansregistret år en angelägenhet för Sjöfartsverket och redama. Tilldelning samordav ningsnummer för sjömän tillhör alltså de ändamål där Skattemyndigheten inte har anledning att göra annan kontroll än i fråga tidigare om personen har tilldelats personnummer eller samordningsnummer. När fråga uppkommer att tilldela samordningsnummer för persongrupper som inte nu tilldelas personnummer bör kravet säker identifiering särskilt uppmärksammas. Regelmässigt bör identitets- och uppgiftskontrollen ligga hos den myndighet som rekvirerar samordningsnumret.
9.5.4 Samordningsnumret och uppgiftsregistreringen
För att underlätta för berörda myndigheter bör samordningsnumret vara konstruerat som ett personnummer. Samordningsnumret skall dock ha sifferkombinationer som inte kan förekomma i personnumret.
Ett alfanumeriskt samordningsnummer vore att föredra. Ett sådant nummer undanröjer varje risk för förväxling med Det är dock personnummer. uppenbart att vissa myndigheter skulle ha svårt att hantera beteckning en av det slaget utan stora omställningar. Utredningen förordar därför att samordningsnumret konstrueras ett Det innebär som personnummer. att samordningsnumret bör bestå av tio siffror och kunna göra åtskillnad mellan personer som är födda olika sekel. Som tidigare har påtalats kan det i vissa fall vara svårt att säkerställa identiteten för den som skall tilldelas samordningsnummer. Man har dock anledning att tro att identiteten oftast kommer att kunna fastställas. Främst därför förordar utredningen att samordningsnumret bör utgå från tillgänglig uppgift om den enskildes födelsetid. När samordningsnumret skall vara konstruerat som ett personnummer är det viktigt att de båda inte förväxlas. Förväxlingstyperna av nummer
Samordningsnummeri stället för personnummer
risken kan begränsas att vissa tal adderas till personens födelseår, genom födelsemånad och födelsedag. Man kan dock förmoda att omställningssvårigheterna ökar för berörda myndigheter om samordningsnumret avviker från personnumret i allt för hög grad. Exempelvis har RFV framhållit för utredningen att systemändringar och resursåtgáng kan begränsas avsevärt addition endast sker i fråga födelsedagen. Utredningen föreslår om om därför att samordningsnumret inleds med två siffror för det uppgivna födelseåret och två siffror för födelsemånaden följt av två siffror, adderade med talet 60, för födelsedagen. Därigenom kommer samordningsnumren att påtagligt avvika från För person som är född den 3 januari 1961 kommer personnumren. en samordningsnumret att inledas med siffrorna 610163. En person som är född den 23 december år får inledningssiffrorna 611283. samma De återstående fyra siffrorna skall, motsvarande sätt som i personha till syfte att särskilja personer som är födda samma dag. De nummer, bör också innehålla kontrollsiffra. Det bör framgå om personen är kvinen eller Siffrorna kan löpande serie från 001 till 999 för na man. tas ur en varje förekommande dag. Användningen samordningsnummer grundas vissa myndigheters av behov gemensamt samordningsbegrepp vid kommunikation med av ett andra myndigheter. I första hand kan numret sägas fylla funktionen av att för myndigheterna gemensamt diarienummer i ärenden rörande en vara ett viss Personer har tilldelats ett samordningsnummer har inte person. som den starka anknytning till Sverige folkbokförd person har. som en I dagsläget kan skattemyndighet inte utfärda personbevis för en en inte är folkbokförd. Definitionsmässigt är personbevis ett person som utdrag ett lokalt folkbokföringsregister 13 § förordningen om folkbokur föringsregister m.m.. l ett sådant register kommer inte den att återfinnas har tilldelats samordningsnummer. l stället registreras personen i som folkbokföringens centrala referensregister. Jämfört med det nuvarande systemet har samordningsnumret den fördelen det inte sken att tilldelat en person som anses bosatt att ger av var
Samordningsnummer i stället för personnummer
i landet. Det är ett förhållande som säkerligen minskar benägheten för den som har tilldelats numret att använda detsamma i vilseledande syfte. Det är endast en begränsad krets myndigheter skall använda som samordningsnummer. Utanför dessa myndigheters verksamhetsområden finns det inte något skäl till användning av numret. Samordningsnummer bör exempelvis inte ligga till grund för utfärdande legitimationshandav lingar. Den som har tilldelats numret har knappast anledning använda att numret annat än vid vissa myndighetskontakter. Det betyder att numret i första hand kommer att hanteras myndigheter är förtrogna med av som numret och som därför har förutsättningar att skilja numret från personnummer. När en person i dagsläget tilldelas folkbokföras personnummer utan att registrerar Skattemyndigheten endast fåtal uppgifter vederbörande. ett om I princip är det endast numret, uppgift grunden personens namn samt om för personnummertilldelningen som registreras 7 § lagen folkbokom föringsregister. Uppgiftsregistreringen vid tilldelning samordningsnummer bör av främst styras av kravet säker nummertilldelning. Utredningen fören ordar att den myndighet begär samordningsnummer tillgängliga som anger uppgifter om personens nanm, födelsetid, kön, födelseort och medborgarskap. Uppgifterna bör också registreras i det register som används vid nummertilldelningen, dvs. i folkbokföringens centrala referensregister. Genom att uppgifterna finns tillgängliga i registret har skattemyndigheten möjlighet att enkelt kontrollera är aktuell för samordom en person som ningsnummer tidigare har tilldelats sådant Till referensregistret nummer. har endast skattemyndighetema terminalátkomst. Som nämts tidigare skall samordningsnumret finnas med i den registrering som görs folkbokförs. Folkbokföringsregiom personen senare stren kommer alltså att utvisa det samordningsnummer folkbokförd som en person kan ha tilldelats innan hon eller han folkbokfördes. Uppgifter om personer som har tilldelats utan samband personnummer med folkbokföringen får i dagsläget registreras bl.a. i registret för tillhandahållande folkbokföringsuppgifter aviseringsregistret. Den av
236 Samordningsnummer i stället för personnummer
ordningen bör gälla även för uppgifter som har tilldelats om personer samordningsnummer. Från aviseringsregistret kan uppgifterna göras tillgängliga för den myndighet har rätt att för egen del registrera som uppgifterna 6 § lagen om aviseringsregister.
Överklagande inom folkbokföringen
m. m.
10.1 Gällande
ordning för överklagande
10. l Folkbokföringslagen
Inom ramen för FbfL fattar skattemyndighetema olika beslut. I typer av enlighet med den inledande bestämmelsen i lagen kan besluten i första hand sägas innebära fastställande bosättning eller registav en persons rering av personuppgifter i folkbokföringsregister. Besluten kan överklagas till länsrätten och vidare till kammarrätten och Regeringsrätten. Prövningstillstånd behövs i Regeringsrätten inte i kammarrätten. men Skattemyndighetema handlägger ett mycket antal ärenden enligt stort FbfL. Den i särklass största ärendegruppen utgörs flyttningar inom av
landet en miljon/år. Sammanlagt fattar skattemyndigheterna varje år
beslut i cirka två miljoner folkbokföringsärenden ärenden om namn,
vårdnad och hindersprövning undantagna. Under år 1995 överklagades
778 ärenden enligt FbfL till länsrätt. Under åren 1993 och 1994 uppgick antalet överklagade ärenden till 448 respektive 632. Till kammarrättema överklagades 130 folkbokföringsärenden under år 1995. Under åren 1993 och 1994 inkom det till kammarrätterna 63 respektive 90 ärenden enligt FbfL. Bosättningsärenden innefattar i första hand prövning någonstans av var i landet en person skall bosatt. Även frågorna avregistrering från anses om folkbokföringen vid bl.a. flyttning till annat land kan hänga anses samman
med bosättning. Överklagande beslut beträffande bosättning regleras i
av 38 § 1 st första meningen och 2 st FbfL. Skattemyndighetens beslut kan
Överklagande inom folkbokföringen m.m. SOU 1996:
överklagas den vars folkbokföring det gäller, av en kommun av person
berörs beslutet RSV. Överklagande skall ske inom tre
som av samt av veckor. kommun och RSV räknas tiden från det att beslutet med- För en
delades. Överklagandetiden för enskild person styrs av den allmänna
en regleringen i förvaltningslagen. Det innebär att personen i fråga kan överklaga inom veckor från den dag han eller hon fick del av beslutet. tre Som nämnts beslutar Skattemyndigheten inte bara huruvida en person skall folkbokföras i Sverige och vilken fastighet personen skall anses bosatt. En skattemyndighet fattar inom ramen för folkbokföringen också beslut registrera olika personuppgifter. I första hand sker om att typer av registreringen lokalt folkbokföringsregister. Det kan exempelvis vara i ett fråga registrera uppgift civilstånd och medborgarskap. Denna om att om registrering äger ofta utan att persons bosättning prövas och typ av rum en i många fall underrättelse från myndighet. Registreinitieras av en annan kan emellertid också grundad på uppgifter som den enskilde ringen vara själv lämnar, exempelvis vid invandring. Registreringsbeslut överklagas enligt 38 § l första meningen och 3 st FbfL. Skattemyndighetens st registreringsbeslut kan inte överklagas det allmänna utan endast av den av
angår. Överklagande kan ske utan begränsning till
enskilde som beslutet viss tid. Skattemyndigheten också beslut tilldelning Med stöd av FbfL fattar om Beslut rör personnummer kan överklagas. Endast av personnummer. som
den enskilde har rätt att överklaga. Överklagande i fråga om födelsetiden
Skattemyndighetens beslut fastställande av födelsesker hos länsrätten. om hos domstol hos RSV.
nummer och kontrollsiffra överklagas inte utan
RSV:s beslut kan inte överklagas. 1 maj 1996 införs allmän tvâpartsprocess i förvaltningsdomsto- Den en Om enskild överklagar förvaltningsmyndighets beslut larna. en person en den ordningen, den myndighet först beslutade i skall, enligt nya som enskildes i domstolen. Myndigheten har därigeärendet vara den motpart överklaga domstolens beslut. Den allmänna tvâpartspronom också rätt att regleras i förvaltningsprocesslagen. Tvåpartsprocessen skall dock cessen inte tillämpas på områden särskilda bestämmelser om dessa som styrs av
Överklagande inom folkbokföringen m.m.
avviker från förvaltningsprocesslagens regler överklagande och om partsrepresentation. Införandet av tvápartsprocessen har inte föranlett nâgra lagändringar folkbokföringsomrâdet. Viss osäkerhet kan sägas råda om partsrepresentationen för det allmänna när en enskild efter den 1 maj 1996 överklagar ett beslut enligt FbfL. Det förefaller dock klart att de beslut registrering om och annat som överklagas enligt 38 § 3 st FbfL helt faller inom för ramen den nya tvåpartsprocessen. FbfL medger inte RSV någon överklaganderätt i dessa frågor. Skattemyndigheten bör betraktas som den enskildes motpart i länsrätten och myndigheten har behörighet att föra ett mål vidare till kammarrätten och Regeringsrätten. När det gäller beslut om bosättning är situationen oklar. RSV har mer rätt att överklaga skattemyndighetens bosättningsbeslut. Det skulle kunna hävdas att bestämmelsen därom i 38 § 2 st FbfL utesluter tillämpning av förvaltningsprocesslagens föreskrifter partsrepresentation för det allom männa. Till skillnad från exempelvis taxeringslagen innehåller dock FbfL inte någon bestämmelse om vem som för det allmännas talan i domstol vid
överklagande från enskild. Det kan tas till intäkt för att det stadgandet
nya i förvaltningsprocesslagen, att beslutsmyndigheten är den enskildes motpart i länsrätten när denne har överklagat dit, skall tillämpas även i bosättningsmål. Utredningen har inte till uppgift att bedöma hur överklagandereglema i FbfL och förvaltningsprocesslagen skall tillämpas efter april 1996. Det anförda visar dock att det är angeläget med en klar och enhetlig reglering av frågan om vilken myndighet företräder det allmänna i folkboksom föringsmál.
10.l.2 Vissa familjerättsliga beslut
m.m.
Skattemyndigheten handlägger också några ärenden det familtyper av jerättsliga området. Bl.a. beslutar myndigheten hindersprövning, om namn och gemensam vårdnad. Att beslut av detta slag ligger hos skattemyndigheten hänger samman med att myndigheten förfogar över register med
240 Överklagande SOU 1996: inom folkbokföringen m.m.
uppgifter civilstånd och andra familjeförhållanden som utgör underlag om för besluten.
Årligen handlägger skattemyndighetema ett stort antal ärenden enligt
äktenskapsbalken, föräldrabalken och namnlagen. År 1995 rörde det sig om 444 000 ärenden. Av dessa var 37 000 hindersprövningar, - 350 000 namnärenden och - 53 000 registreringar av gemensam vårdnad. - Skattemyndigheternas beslut på det här området överklagas endast undantagsvis. Cirka 200 namnärenden överklagas årligen till länsrätt. Omkring 50 dessa förs vidare till kammarrätt. De tre senaste åren har av sammanlagt 50 beslut om hindersprövning överklagats. Under samma period har 13 beslut registrering gemensam vårdnad överklagats. om av
Överklagandeordningen i fråga om hindersprövning, namn och vårdnad
Skattemyndighetens beslut kan överklagas och kan sägas vara enhetlig. prövas i förvaltningsdomstolarna i enlighet med den allmänna ordningen inom förvaltningsprocessen. Myndighetens beslut i fråga om hindersprövning, och vårdnad kan överklagas endast av en enskild som berörs namn beslutet i enlighet med vad följer av 22 § förvaltningslagen. Den av som tvåpartsprocessen slår igenom fullt ut. Om den enskilde överklagar nya skattemyndighetens beslut inträder alltså myndigheten som part i länsrätten med möjlighet att överklaga domstolarnas avgörande. RSV har inte någon partsroll. Skattemyndigheten fattar även beslut med stöd av begravningslagen. . Myndigheten utfärdar således intyg för gravsättning eller kremering samt kan besluta anstånd med gravsättning eller kremering. Skattemyndigom hetens beslut kan överklagas till länsstyrelsen och vidare till allmän förvaltningsdomstol. Några överklaganden lär inte ha förekommit. Som en följd tvâpartsprocessen kommer Skattemyndigheten att inträda som motav part till den enskilde denne överklagar till domstol. RSV har inte ställom ning som part i ärende enligt begravningslagen. Vidare ankommer det vissa skattemyndigheter att besluta om medlemskap i de icke-territoriella församlingar som finns inom Svenska
Överklagande inom folkbokföringen m.m. 241
kyrkan. Ett sådant beslut får överklagas hos länsrätten. Vid överklagande från enskild tillämpas det allmänna tvåpartsförfarandet.
10.1.3 Överklagande beskattningsområdet
I utredningsdirektiven anförs att reglerna för överklagande beslut av av skattemyndighet i så stor utsträckning möjligt bör likartade som vara oavsett om det är fråga folkbokföring eller beskattning. om På beskattningsområdet finns det inte något helt enhetligt regelverk för överklagande. En stor skatteärenden dock regleringen i grupp styrs av taxeringslagen. Taxeringslagens bestämmelser överklagande över om tar motsvarande bestämmelser i förvaltningsprocesslagen. Enligt taxeringslagen gäller huvudsakligen följande överklagandeordning. En skattemyndighets taxeringsbeslut kan i första hand överklagas den skattskyldige och av av RSV. Om den skattskyldige hos länsrätten har överklagat skattemyndighetens beslut förs det allmännas talan i domstolen av skattemyndigheten. Skattemyndigheten får överklaga länsrättens beslut, den skattskyldige om har fått helt eller delvis bifall till sin talan. Även RSV kan överklaga länsrättens beslut. RSV, men inte Skattemyndigheten, kan också överklaga kammarrättens beslut. Vidare kan RSV i länsrätten och kammarrätten överta det allmännas talan från skattemyndigheten. Det kan nämnas att besluts- och överklagandeordningen nyligen har ändrats för fordonsbeskattningen. RSV har det området visserligen rätt att överklaga skattemyndighetens beslut i övrigt överklagandemen styrs ordningen samt företrädesrätten för det allmänna förvaltningsprocesslaav gen. Enligt särskild bestämmelse i 84 § fordonsskattelagen får RSV en dock överta beskattningsmyndighetens uppgift att i länsrätt och kammarrätt föra det allmännas talan. Verket för också enligt samma bestämmelse det allmännas talan i Regeringsrätten.
3 Prop. 1995/96:24 15och 18. SFS 1995:1201. s.
Överklagande inom folkbokföringen SOU 1996: m.m.
10.1.4 Nya regler om prövningstillstånd i kammarrätt
Sedan något år tillbaka finns det regler om prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Ett stort antal måltyper förvaltningsområdet omfattas regleringen och kan således inte prövas i kammarrätten om av inte domstolen har lämnat tillstånd därtill. Prövningstillstånd i kammarrätt har till stor del kopplats samman med den ändrade instansordning som har
genomförts förvaltningsområdet. Ändringen innebär att länsrätten och
inte kammarrätten är första instans för domstolsprövningen. Prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt har emellertid också införts för flera måltyper utan ändring i instansordningen. Frågan om prövningstillstånd i kammarrätt väcktes av Domstolsutredningen i betänkandet SOU 1991:106 Domstolama inför 2000-talet. Domstolsutredningen diskuterade frågan ingående men lämnade inte några konkreta förslag prövningstillståndi kammarrätt. Domstolsutredningens om arbete gick i hög grad ut att minska mâltillströrrmingen till överrättema och därigenom förbättra arbetssituationen i hovrätt och kammarrätt. Frågan prövningstillstånd i kammarrätt hade särskild betydelse när instanskedom jan förlängdes genom att länsrätten i många fall ersatte kammarrätten som första domstolsinstans. Domstolsutredningen hade emellertid också att allmänt överväga frågan om prövningstillstånd för olika måltyper förvaltningsonrrådet. Utmärkande för de flesta typer av förvaltningsärenden är att de prövas minst myndighet innan de blir föremål för domstolsprövning. Långa av en instanskedjor kunde enligt Domstolsutredningen medföra att det dröjer innan det finns ett slutligt avgörande i ärendet. För både samhället och den enskilde är det fördel att handläggningen av ett ärende inte drar ut för en mycket tiden. Vikten av att hushålla med samhällets resurser talade också enligt Domstolsutredningen för att det kunde finnas anledning att begränsa antalet överprövningar. Domstolsutredningen anförde vidare att det kunde ifrågasättas det nödvändigt att ge fri möjlighet till en fullom var ständig domstolsprövning i två instanser när förvaltningslagens omprövningsregler har tillämpats.
Överklagande inom folkbokföringen m.m.
När det gällde beslut av skattemyndighet diskuterade Domstolsutredningen kring frågan prövningstillstånd i skattemål. om Folkbokföringsmålen berördes inte. Det fanns enligt Domstolsutredningen både för- och nackdelar med prövningstillståndi skattemål. Som skäl prövningstillmot stånd anförde Domstolsutredningen att skatteområdet stort och kompvar licerat. Domstolsutredningens arbete låg till grund för lagstiftning trädde som i kraft under år 1994. Föreskrifterna i fråga innebar att prövningstillstånd infördes för prövningen i kammarrätt i fråga körkortsmâl, studiestödsom mål och olika typer kriminalvårdsmål. Som skäl för prövningstillstånd av pekade regeringen prop. 1993/94:l33 s. 133 i princip på församma hållanden som Domstolsutredningen hade lyft fram. Det år märka att att prövningstillstånd skall meddelas om anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit, s.k. ändringsdispens 34 § förvalta ningsprocesslagen. Regeringen anförde att körkortsmålen är förhållandevis okomplicerade, även om de innefattar avgöranden som för den enskilde kan uppfattas som ingripande. Enligt regeringen har det också för körkortsmålen utvecklats en fast praxis. Sammantaget lämpade sig körkortsmålen väl för ett system med prövningstillstånd i kammarrätt. Regeringen konstaterade studieatt stödsmålen är av masskaraktär och att målen från juridisk utgångspunkt är ganska enkla. Regeringen påpekade vidare att ett mål om studiestöd, innan det nådde länsrätt, hade prövats olika plan inom studiestödsadministrationen. Regeringen anförde också att studiestödsmålen antalsmässigt är en stor målgrupp och att en fast praxis har utvecklats för målgruppen. I fråga om kriminalvårdsmål anförde regeringen att ett sådant mål, innan det anhängiggörs i länsrätt, i de flesta fall har prövats lokalt vid anstalt och en därefter omprövats samt överprövats av Kriminalvårdsstyrelsen. Med verkan fr.o.m. den 1 april 1995 infördes prövningstillstånd i kammarrätt för ytterligare målgrupper prop. 1994/95:27. Kravet på prövningstillstånd tillkom i första hand i samband med att länsrätt placerades in i instanskedjan mellan förvaltningsmyndighet och kammarrätt. Prövningstillstånd infördes dock också för flera måltyper där den första dom-
244 Överklagande inom folkbokföringen m.m. SOU 1996:
stolsprövningen redan tidigare ägde i länsrätt, exempelvis i socialrum försäkringsmål och biståndsmål. Cirka 100 lagar ändrades som ett led i denna andra etapp reformeringen av förvaltningsprocessen. Under lagav stiftningsarbetet kommenterades frågan om prövningstillstånd endast för ett fåtal målgrupper. Beträffande kommunalbesvärsmål anförde regeringen att prövningstillstånd borde införas, främst med hänsyn till instanskedjans längd och kravet ett snabbt avgörande. Samtidigt konstaterade regeringatt kommunalbesvärsmålens karaktär innebar att det skulle bli vanligt en med prövningstillstånd i kammarrätt. För övriga måltyper arförde regeringen endast att instanskedjans längd ställde krav på prövnirgstillstånd i kammarrätt. Den 1 maj 1996 genomförs den tredje etappen i arbeet med att förändra instansordningen för förvaltningsmål och införa prövnngstillstånd i kammarrätt. När det gäller skälen för prövningstillstånd yttrale regeringmånga de aktuella måltyperna, t.ex. byggnadsmål, är mycket been att av tydelsefulla för de enskilda och kan gälla stora ekonomiska belopp. Den enskilde har därför ofta ett starkt intresse att få ett avgörande inom av rimlig tid. Enligt regeringen skulle ett system med obegränsad rätt till prövning i kammarrätt medföra allt för lång instanskedja samt en risk en för inte obetydlig tidsutdräkt innan ett lagakraftvunnet avgörande en förelåg. . Ärenden hindersprövning, gravsättning och kremering tillhör de om måltyper påverkas den tredje etappen av förändringsirbetet med som av förvaltningsprocessen. Fr.0.m. den l maj 1996 krävs det för dessa ärendeprövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Någon särgrupper skild motivering till att prövningstillstånd infördes lämnades iite i lagstiftningsärendet. förordningsändring ställs det också ktav pröv- Genom en ningstillstånd vid överklagande till kammarrätt i frågor om äktenskapscertifikat.
° Prop 1995/96:22. Genom initiativ från Justitieutskottet, bet. l995/96:JuJ7, kom även socialförsäkringsmålenatt omfattas av reformen.
D Överklagande inom folkbokföringen m.m. 245
10.2 överväganden och förslag
l0.2.1 RSV:s rätt att överklaga
Rätten för RSV att överklaga skattemyndighetens beslut bör utvidgas till att gälla alla beslut enligt FbfL.
År 1986 inrättades ett allmänt ombud med uppgift för räkning att statens överklaga beslut enligt FbfL. Rätten för staten att föra talan beslut mot som rör enskild motiverades med att det allmänna behövde konkreta möjligheter att bevaka folkbokföringen. Det allmänna ombudet skulle enligt föredragande statsrådet inrikta sin verksamhet tvâ huvuduppgifter. För det första skulle ombudet bevaka att folkbokföringen blev korrekt i samband med inflyttning till eller avflyttning från riket. För det andra skulle ombudet bevaka att från prejudikatsynpunkt viktiga folkbokföringsmâl fördes vidare för avgörande i domstolarna. När den nya folkbokföringslagen trädde i kraft den 1 juli 1991 övertog RSV allmänna ombudets uppgifter. Det skedde utan att verkets roll närmare kommenterades i lagstiftningsärendet. I Fbfprop. s. 110 anfördes endast att samma processordning borde gälla folkbokföringsornrådet som beskattningsomrâdet, vilket bl.a. innebar att RSV fick överklaga skattemyndighetens beslut. RSV har aldrig överklagat ett beslut som en skattemyndighet har fattat enligt FbfL. I stället har verket använt sin talerätt i folkbokföringsärenden till att överklaga beslut som länsrätt och kammarrätt har fattat efter talan från enskild. Cirka tio sådana överklaganden sker varje âr. Att RSV inte har överklagat skattemyndighets beslut kan tyckas strida vad föredramot gande statsrådet anförde när allmänna ombudet inrättades. Genom att ansvaret för folkbokföringen fördes över från Svenska kyrkan till skatteför-
5 Prop. 1985/86:56 s. Det bör påpekas att det allmännaombudetinrättades när folkbokföringen till stor del sköttesinom Svenska kyrkan.
246 Överklagande inom folkbokföringen SOU 1996: m.m.
valtningen den l juli 1991 stärktes emellertid RSV:s inflytande över folkbokföringen. l första hand styr RSV rättstillämpningen hos skattemyndigheterna den handbok för handläggning av folkbokföringsärenden som verket genom ut. Handboken innehåller upplysningar bl.a. om lagförarbeten och ger praxis samt rekommendationer för prövning av olika frågor enligt FbfL. Skattemyndighetema torde regelmässigt följa rekommendationerna. Verket utövar också inflytande över skattemyndigheterna genom att ge råd och stöd i enskilda ärenden som initieras vid skattekontoren. RSV kan alltså påverka rättstillämpningcn utan att överklaga skattemyndighetemas beslut enligt FbfL. En överklaganderätt kan emellertid utgöra ett värdefullt komplement till andra styrmedel. FbfL ger i viktiga frågor utrymme för tolkning. Vissa grundläggande föreskrifter om bosättning ändrades för några år sedan när den nya folkbokföringslagen m.m. trädde i kraft. Folkbokföringen är också ett ganska nytt verksamhetsområde för många skattemyndigheter. En överklaganderätt för RSV finns på skatteomrâdet. Den del folkbokföringen som rör bosättning har också av stor betydelse för beskattningen. RSV har visserligen inte utnyttjat rätten att överklaga skattemyndighetens beslut. Som nämnts kan emellertid verkets överklaganderätt vara ett verksamt medel för RSV att fullgöra åliggandet att verka för en enhetlig rättstillämpning. Utredningen anser därför att RSV:s möjlighet att överklaga beslut skattemyndigheten bör finnas kvar. Möjligheten bör också av é utnyttjas. RSV kan exempelvis behöva följa vissa ärenden hos 3 grupper av skattemyndigheterna och överklaga beslut verket principiellt in- ç som anser 5 tressanta. Inget hindrar att RSV överklagar till förmån för en enskild. I dagsläget är RSV:s överklaganderätt begränsad till frågor om bosättning. Verket kan exempelvis inte överklaga renodlade registreringsbeslut. Denna skillnad kvarleva från det allmänna ombudets tid. är en Enligt instruktionen för skatteförvaltningen omfattar RSV:s ansvarsområde hela folkbokföringsområdet, inte endast bosättningsfrâgorna. Verket bör därför kunna överklaga alla beslut skattemyndigheten fattar . typer av som enligt FbtL. -:
Överklagande inom folkbokföringen m.m. 247
Om RSV vill överklaga skattemyndighetens beslut i bosättningsfräga en skall det enligt 38 § FbfL ske inom tre veckor från det beslutet att meddelades. Den överklagandetiden bör gälla för RSV även beträffande andra beslut som Skattemyndigheten meddelar enligt lagen. RSV kan knappast utnyttja möjligheten att överklaga skattemyndighetens beslut om verket inte från den beslutande myndigheten får kännedom om vissa beslut. RSV kan behöva utfärda direktiv innebär som att skattemyndighetema skall underrätta verket vissa folkbokom typer av föringsärenden som verket anser bör ägnas särskilt intresse.
l0.2.2 Den kommunala överklaganderätten
Den kommunala överklaganderätten är inte längre motiverad. Den kan därför avskaffas.
Det var ganska vanligt att en kommun överklagade skattemyndighetens beslut att mantalsskriva en viss person. Genom att stommar till mantalslängder överlämnades från Skattemyndigheten till kommunen hade kommunen möjlighet att överblicka den del av folkbokföringen gällde som mantalsskrivning. Därigenom kunde kommunen bl.a. kontrollera att den grund för beskattningen som mantalsskrivningen i praktiken utgjorde blev korrekt. Kommunerna hade också ofta en särskild organisation för bevakning av mantalsskrivningsfrägor. Sedan mantalsskrivningen avskaffades den 1 juli 1991 är det ovanligt med kommunala överklaganden enligt FbfL. Endast något enstaka överklagande per är har förekommit. Målen har främst gällt personer som har omhändertagits för vård. Den klagande kommunen har ansett att personen i fråga inte skall vara folkbokförd inom kommunen utan i kornen annan mun. Detta hänger ofta samman med att den klagande kommunen inte vill ha det ekonomiska ansvaret för personens omvårdnad eller omhändertagande. Rätten att överklaga gäller även för kyrkliga kommuner. Något överklagande från kyrkligt håll lär inte ha förekommit.
248 Överklagande inom folkbokföringen m.m.
Den kommunala överklaganderätten medför att berörd kommun föreöverklagande från enskild. Enligt vad utredningen har läggs att svara inhämtat från RSV har den svarande kommunen sällan något att anföra vid sådana överklaganden. När kommunen inte svarar är det risk för att ärendets avgörande fördröjs. I vissa fall kan särskilda kommunala aspekter läggas en fråga som statlig myndighet. Det kan exempelvis gälla ett plan- eller handläggs av en byggärende där ett kommunalt intresse kan stå emot ett enskilt eller ett statligt intresse. I sådana ärenden, där kommunen i grunden har en betydande självbestämmanderätt, är det naturligt att kommunen bör ha rätt att överklaga. När det gäller folkbokföring ger lagen inte utrymme för beaktande av särskilda kommunala aspekter. Det allmännas intresse av en korrekt folkbokföring skall bevakas skatteförvaltningen genom tillämpning av av lagen är part. Mot den bakgrunden kan rätten till komoavsett vem som munalt överklagande enskild persons folkbokföring framstå som av en omotiverad. Direkt stötande kan det vara om kommunen överklagar endast för undgå betalningsansvar för som exempelvis har omhänatt en person dertagits för samhällsvård. Folkbokföringen har många områden stor betydelse för den enskildes rättigheter och skyldigheter i samhället och bör kommunalekonomiska överväganden. inte styras av Även överklaganderätt kan kommun utöva inflytande i folkbokutan en föringsfrågor. Kommunen har möjlighet att begära att Skattemyndigheten prövar bosättning. Skattemyndigheten är skyldig att besluta om en persons bosättning inte bara efter anmälan från enskild utan också när det en finns skäl 34 § FbfL. Ett sådant skäl kan vara att en kommun för annars myndigheten påvisar bosättning bör prövas. Skattemyndigatt en persons heten kan också alltid begära yttrande från en kommun om myndigheten bedömer det behövs. En kommun som anser att Skattemyndigheten att fattat ett felaktigt beslut kan också vända sig till RSV och begära att verket överklagar beslutet. l dagsläget skall kommun överklaga skattemyndighetens beslut om en w folkbokföring inom tre veckor från det att beslutet meddelades. Tidigare .x
Överklagande inom folkbokföringen m.m.
beräknades tiden från det att kommunen fick del beslutet. I samband av med att den nuvarande klagotiden infördes år 1991 anförde Kommunförbundet Fbfprop. 111 att kommunerna i praktiken inte hade någon s. möjlighet att agera om överklagandetiden beräknades från tiden för beslutets meddelande. Sammantaget anser utredningen att övervägande skäl talar för den att kommunala överklaganderätten bör avskaffas.
l0.2.3 Beslut och samordningsnummer om personnummer
Det finns inte skäl att ändra ordningen för överklagande av skattemyndighetens beslut om personnummer. Beslut om samordningsnummer skall kunna överklagas till RSV.
Personnummer innehåller födelsetid, födelsenummer och kontrollsiffra. Födelsenumret består av tre siffror och är udda för män och jämnt för kvinnor. Det förekommer att en registrerad uppgift födelsetid är felaktig. om Om så är fallet och den riktiga födelsetiden kan fastställas rättar skattemyndigheten uppgiften och registrerar rätt födelsetid. Därigenom ändras personnumret. Beslut att fastställa och registrera födelsetid i personnummer kan av enskild överklagas till länsrätten på sätt andra samma som registreringsbeslut. Beslut om fastställande födelsenummer och kontrollav siffra överklagas däremot till RSV. Verkets beslut kan inte överklagas. Undantagsvis kan det finnas skäl att ändra den siffra i födelsenumret som utvisar personens kön. Om siffran ändras beror det att skattemyndigheten har registrerat fel kön vid tilldelning eller av personnumret att personen i fråga har fått medgivande till s.k. könsbyte. Någon gång händer det att en person vill byta födelsenummer för att han eller hon av olika skäl är missnöjd med siffrorna i numret. Missnöjet kan bero att personen anser att numret innehåller ett olyckstal eller en olämplig sifferkombination. Missnöjet kan leda till att den enskilde överklagar skattemyndighetens beslut att tilldela ett visst födelsenummer. Om
250 Överklagande inom folkbokföringen SOUJ 1996: m.m.
överklagandet inte hänger samman med att födelsenurnrets tredje siffran måste ändras har RSV, liksom regeringen då RSV:s beslut kunde överkla dit, konsekvent vägrat att ändra födelsenumret. RSV brukar motiverar gas sina beslut med att det aldrig har funnits någon valfrihet för den enskilde: att bestämma sitt födelsenummer utan att numrets enda funktior. är attt särskilja personer som är födda samma dag. Verket brukar också klargörai att födelsenumret med avsikt tilldelas helt slumpmässigt för att ingen skalll tro att numret har någon särskild innebörd. Under utredningsarbetet har fråga uppkommit om det finns något behov för den enskilde att kunna överklaga ett beslut om tilldelning av födelse-- Som nämnts har det aldrig förekommit att önskemål från dem nummer. enskilde har lett till ändring av födelsenumret. Det kan tala för attt överklagandemöjligheten bör tas bort. Personnumret har emellertid stor be-tydelse i samhället. Av det skälet bör den enskilde även fortsättringsviss kunna få frågan ändring födelsenummer prövad. Enligt utredningenss om av mening finns det inte skäl att ändra instansordningen. Frågan omi tilldelning födelsenummer är så skild från andra folkbokföringsfrågorr av att överklagande även fortsättningsvis bör ske till RSV. l avsnitt 9 har utredningen föreslagit att det införs ett särskilt samordu ningsnummer för inte är folkbokförda. Numret behövs personer som första hand för vissa myndigheter skall kunna registrera personuppgifterr att risk för personförväxling. Numret har liten betydelse för den enskilde utan är intresse för några myndigheters hantering personuppgif-l men av stort av Fråga kan bl.a. uppkomma myndighet är berättigad att erhållaa ter. om en sarnordningsnummer i sin verksamhet. Skattemyndighetens beslut om till-bör därför kunna överklagas till RSV. delning av sarnordningsnummer
Överklagande inom folkbokföringen m.m.
10.2.4 Överklagande av vårdnadshavare
En vårdnadshavare bör inte rätt att den andre vårdnadshavarens ges mot vilja överklaga ett beslut rör barnets folkbokföring. som
Om ett barn har två vårdnadshavare skall dessa utöva vårdnagemensamt den. Endast i vissa särskilt angivna undantagsfall har en av vårdnadshavarna rätt att ensam besluta i angelägenheter rör barnet 6 kap. 13 § som föräldrabalken. Anmälan om flyttning skall enligt 30 § FbfL göras barnets m.m. av vårdnadshavare. Har barnet två vårdnadshavare skall båda göra anmälan. När det gäller kvarskrivning får dock ansökan göras vårdnadsav en av havama om syftet med ansökningen är att skydda den andre vårdmot nadshavaren. Bestämmelsen att båda vårdnadshavarna skall göra flyttningsanmälan för barnet har dock inte alltid så stor betydelse. Skattemyndigheten kan nämligen självmant pröva frågan om barnets folkbokföring. Det kan exempelvis ske när en av vårdnadshavarna anmäler flyttning för del. egen Det har tidigare rått osäkerhet i frågan huruvida två vårdnadsen av havare haft rätt att ensam företräda barnet vid överklagande i folkbokett föringsärende. Kammarrätten i Stockholm och Kammarrätten i Sundsvall har i ett antal avgöranden ansett att beslut barns folkbokföring kan om
överklagas endast av båda vårdnadshavarna gemensamt. Överklagande
som framställts av endast den vårdnadshavarna har således avvisats. ena av
Övriga kammarrätter har däremot i sak prövat överklagande
från en av vårdnadshavarna. Regeringsrätten har i några nyligen meddelade avgöranden slagit fast vad som gäller. Domstolen har uttalat att ett överklagande ett beslut av om ett barns folkbokföring inte kan prövas i sak med mindre båda vårdnadsha-
varna är ense om att åstadkomma en sådan prövning. Överklagande
som har framställts av en av vårdnadshavarna skall således enligt Regeringsrätten inte tas upp till prövning.
t4l
1996:68:
252 Överklagande inom folkbokföringen nun. SOU
I särskilt yttrande i ett målen utvecklade en av Regeringsrättens ett av ledamöter, regeringsrådet Lavin, sin mening. Lavin konstaterade att ur
överklaganderegeln i 38 § FbfL inte kan härledas någon rätt för klaganden
i målet, far till de barn folkbokföring saken gällde, att i som var vars egenskap förälder överklaga besluten barnens folkbokföring. Lavin av om
anförde vidare: Den omständigheten, barnets folkbokföring kan få betydelse för att tillämpningen vissa författningar rörande Sven Hzs faderns rättigav heter och skyldigheter, t.ex. bidrags- eller skatteförfattningar, kan inte förläna denne någon klagorätt beträffande ifrågavarande folkbokföringsbeslut. Inte heller innehåller Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna något stöd för förälder under de i målet förhandenvarande att en omständigheterna skulle berättigad att i domstol föra talan mot de vara ifrågavarande besluten. Sven H och barnets moder har vårdnad om barnen. När gemensam båda föräldrarna har vårdnaden om sitt barn äger den ene ensam i vissa frågor inte utan olägenhet kan uppskjutas, bestämma som den andre vårdnadshavaren till följd frånvaro, sjukdom förutsatt att av orsak är förhindrad del i beslutet 6 kap. 13 § andra eller annan att ta stycket föräldrabalken. I andra fall tillmäter föräldrabalkens regler inte vilja företräde framför den andres. Gemensam vårdnad förutden enes således föräldrarna kan nå samförstånd i alla barnets sätter att vårdnadshavare ankommande angelägenheter av vikt. l frågor underhållsbidrag enligt 7 kap. 2 § första stycket 2 om föräldrabalken har den barnet bor hos ansetts ensam behörig att som
företräda barnet fastän detta stått under vårdnad se NJA
gemensam l detta fall är dock situationen speciell så tillvida som att 1985 s. 387. föräldern den s.k. underhållsskyldige är barnets motpart. Det den ene sig naturligt den andre föräldern då företräder barnet. I det här ter att aktuella fallet barnens folkbokföring är ingendera föräldern barnets om Om vardera föräldern tilläts ensam företräda barnen vid dommotpart. stol, skulle innehållet i barnens talan kunna komma att skifta beroende föräldrarna utförde deras talan. Med hänsyn till det nu vem av som anförda kan Sven H inte behörig att företräda barnen i anses ensam målet.
Regeringsrättens beslut 1995-l2-20i mål nr 7140-94.
F Överklagande inom folkbokföringen 253
m.m.
I
f När såsom i förevarande fall föräldrarna är oeniga i frågan om barnens folkbokföring, får vardera föräldern förse Skattemyndigheten med den information som från hans synpunkt kan relevant för vara frågans prövning. Såsom uppgiftslämnare hos Skattemyndigheten förvärvar en förälder dock icke partsställning i ärendet barnets folkom bokföring. Om föräldrarnas positioner är fastlåsta i viss fråga en rörande vårdnaden och båda eller en av dem situationen ohållbar, anser återstår i övrigt endast att få den gemensamma vårdnaden upplöst. Mot bakgrund av det anförda får målet ha handlagts anses ett riktigt sätt. Sven Hzs överklagande skall därför avslås.
Utredningen har inte anledning att ifrågasätta Regeringsrättens beslut. Utan särskild lagreglering som ger den barnets båda vårdnadshavare rätt ene av att ensam företräda barnet, eller att själv uppträda part, framstår domsom stolens avgörande som naturligt. Utredningen har emellertid ansett att det finns skäl att överväga om en sådan reglering skall införas. En vanlig situation där den föreliggande frågan uppkommer nu är följande. Barnets föräldrar har separerat efter att tidigare ha varit gifta eller sambor. Föräldrarna har fortsatt vårdnad barnet i frågemensam om ga. En av föräldrarna bor ofta kvar i den bostad tidigare familjens som var gemensamma. Vårdnadshavama har på ett eller annat sätt träffat överenskommelse om barnens boende och dess kontakter med dem båda. Ofta innebär överenskommelsen att barnet skall ha sitt huvudsakliga boende hos den ena föräldern. Samtidigt skall barnet ha ett rikligt umgänge med den andra vårdnadshavaren och även bo hos denne vissa perioder. Om föräldrarna funderat över barnets folkbokföring utgår de antagligen från att barnet skall folkbokföras hos den av föräldrarna barnet till största som delen skall bo hos. Skattemyndigheten gör i vissa fall bedömning en annan i folkbokföringsfrágan och att barnets folkbokföring inte skall ändras anser eftersom barnet till viss del bor kvar på ställe tidigare. Ibland samma som har skattemyndigheten självmant tagit upp frågan om barnets folkbokföring. Föräldrarna kan inte att gemensamt för barnets räkning enas om överklaga skattemyndighetens beslut. I stället överklagar endast dem en av beslutet.
Överklagande inom folkbokföringen m.m. - SOU 1996:6
Skattemyndighetens bedömning av barnets folkbokföring har inte endast principiell betydelse för föräldrarna. Rätten för en vårdnadshavare att uppbära vissa sociala förmåner, exempelvis bostadsbidrag, hänger delvis sammed barnets folkbokföring. Man kan naturligtvis tycka att föräldrar man kommit överens om en gemensam vårdnad borde kunna enas om att som överklaga skattemyndighetens beslut. Det gäller särskilt om beslutet påverkar förutsättningarna för deras överenskommelse i övrigt. Flera domstolsavgöranden visar emellertid att föräldrarna inte alltid kan enas. Oenigheten är ofta kopplad till de nämnda sociala förmånerna som båda kanske sig behöva. Osämjan kan också bottna i tvistigheter om boanser delning eller andra ekonomiska angelägenheter med anledning av separatio-
nen. Även efter föräldrarnas separation anses regelmässigt gemensam vårdnad till fördel för barnet. statsmakterna har senare är vidtagit vara olika åtgärder för vårdnad skall komma till ökad användatt gemensam ning. Den l 1991 ändrades vissa vårdnadsbestämmelsema i mars av föräldrabalken i syfte vidga tillämpningen gemensam vårdnad. Vårdatt av nadstvistutredningen har också nyligen lagt fram ett betänkande SOU 1995:79 med förslag innebär en ytterligare betoning av den gemensom samma vårdnaden. För att driva igenom domstolsprövning av barnets folkbokföring är en det tänkbart den förälder önskar prövningen begär upplösning av att som den vårdnaden. Därmed stundar värdnadsprocess med alla gemensamma en de olägenheter för barnet sådan nästan alltid för med sig. som en process Hänsyn till barnets bästa talar självfallet starkt mot en vârdnadsprocess, särskilt den endast har sin grund i en tvist om barnets folkbokföring. om Skattemyndighetens beslut barnets folkbokföring kommer ofta överom raskande för vårdnadshavarna att beslutet kan fattas utan någon genom Frågan aktualiseras också regelmässigt i nära anslutning till anmälan. föräldrarnas separation, dvs. i ett läge när förutsättningarna för dem att nå enighet i olika frågor inte alltid är de bästa. Barnets folkbokföring har ofta minst lika ekonomisk betydelse för vårdnadshavarna som underhållsstor bidraget.
Överklagande inom folkbokföringen m.m. 255
Vad som nu har sagts kan sägas tala för vårdnadshavarna att envar av bör ges rätt att överklaga ett beslut barnets folkbokföring. om Det finns emellertid också skäl talar sådan lösning. som mot en Utredningen har förståelse för att vårdnadshavarna kan uppfatta det som egendomligt om barnet under vissa förhållanden inte kommer folkatt bokföras hos den av dem där det vistas till största delen. Det är dock ett förhållande som rör tillämpningen de allmänna bosättningsreglema av i FbfL och inte en fråga som kan lösas ändrade överklaganderegler. genom Den grundläggande frågan gäller alltså skattemyndighetemas och förvaltningsdomstolamas tillämpning av vissa materiella bestämmelser i FbfL. Även om man anser att överklagandereglema har betydelse i sammanhanget ser utredningen svårigheter med överklaganderätt en för endast en vårdnadshavare. Det gäller oavsett vårdnadshavaren får om rätt att överklaga för egen del eller som ensam företrädare för barnet. l dagsläget åligger det båda vårdnadshavarna att anmäla flyttning för barnet. Om endast en av dem gör anmälan kommer skattemyndigheten inte att pröva frågan om barnets flyttning utifrån anmälningen. Denna kommer i stället att avvisas. För att bli verkningsfull borde därför överklagandemöjlighet en för en vårdnadshavare kombineras med rätt för denne en att själv göra anmälan om flyttning för bamet. Utredningen är emellertid tveksam till en sådan ordning. Bl.a. är risken stor att båda vårdnadshavarna gör motstridiga flyttningsanmälningar. Gemensam vårdnad förutsätter att föräldrarna kan i angelägenheter enas som rör barnet. Det är tveksamt frågor barnets folkbokföring om om är av så särpräglad natur att det finns skäl att göra undantag från huvudregeln i 6 kap. 13 § föräldrabalken att vårdnadshavarna endast kan gemensamt företräda barnet. Farhågoma att oenighet barnets folkbokföring skulle om leda till upplösning av den vårdnaden måste övergemensamma anses drivna. Sammantaget anser utredningen att det inte bör införas någon bestämmelse som endast vårdnadshavarna rätt överklaga ger en av att skattemyndighetens beslut barnets folkbokföring. om
Överklagande inom folkbokföringen m.m.
l0.2.5 Tvåpartsprocess inom folkbokföringen
En särskilt reglerad tvåpartsprocess införs folkbokföringsområdet. enskild har överklagat skattemyndighetens beslut skall myndig- När en heten föra det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. RSV kan dock överta skattemyndighetens talan och har ensam rätt att för det allmännas räkning föra talan i Regeringsrätten.
I 1995/96:22 tvåpartsprocess m.m. har regeringen anfört att en prop. om princip bör införas hela det förvaltningsrättsliga fältet. sådan process i över Skälen enligt propositionen för tvåpartsprocess kan, något förenklat en uttryckt, sammanfattas att den främjar rättsbildningen och gör det som möjligt för myndigheter att få ändring till stånd materiellt oriktiga av domstolsavgöranden. Vidare har regeringen anfört att en tvåpartsprocess bidrar till ett bättre och fylligare utredningsmaterial vid domstolsprövningen. Enligt utredningens mening finns det inte någon anledning att undanta folkbokföringsområdet från ett tvåpartsförfarande när en enskild part har överklagat skattemyndighetens beslut. De skäl som i andra sammanhang har anförts för tvåpartsprocess gör sig gällande med styrka även been träffande frågor handläggs enligt FbfL. Lagen är på flera punkter allsom mänt hållen och i viktiga delar utrymme för tolkning. En tvåpartsproger kan främja rättsbildningen inom folkbokföringsområdet. Det framstår cess också angeläget att den enskilde har motpart som kan bemöta och som en komplettera den utredning den enskilde ofta lämnar i samband med som ett överklagande. Den allmänna tvåpartsprocessen utgår från att det är den beslutande myndigheten skall den enskildes motpart i domstolsprocessen. I som vara likhet med vad sedan tidigare har gällt på taxeringsområdet har dock som i några fall centralmyndighet, exempelvis RFV och Kriminalvárdsstyen relsen, givits rätt att överta den beslutande myndighetens uppgift att föra
Överklagande inom folkbokföringen m.m.
det allmännas talan. Om sådant övertagande inte sker det beslutsmynär digheten som företräder det allmänna. Visserligen finns det inom RSV stor kompetens när det gäller olika en folkbokföringsfrágor. Den myndighet företräder som det allmänna efter överklagande av en enskild skall dock inte främst i rättsfrågor argumentera utan intressera sig för utrednings- och bevisfrågor prop. l995/96:22 s. 80. Det är en uppgift som regelmässigt ligger närmast tillhands för den myndighet som har beslutat i ärendet och förfogar över utredningsresursema. Mot den bakgrunden är det enligt utredningens mening naturligt att även på folkbokföringsomrâdet i första hand låta beslutsmyndigheten, och inte centralmyndigheten, föra det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten när den enskilde har överklagat. Därmed uppnås överensstämmelse med vad som gäller enligt taxeringslagen och förvaltningsprocesslagen. Som central förvaltningsmyndighet har RSV likartade funktioner på folkbokföringsomrâdet som inom beskattningen. Enligt instruktionen för skatteförvaltningen åligger det RSV bl.a. verka för enhetlighet vid att rättstillämpningen. Utredningen att med RSV:s åligganden enligt inanser struktionen bör följa behörighet för verket i länsrätt och kammarrätt en att överta skattemyndighetens roll företrädare för det allmänna, som exempelvis i mål av principiellt intresse. När RSV övertar skattemyndighetens rätt att företräda det allmänna i ett mål skall skattemyndighetens rätt att föra talan i målet upphöra. För att på ett verksamt sätt kunna bidraga till rättstilllämpningen bör RSV, i likhet med vad gäller beskattningsområdet, också ha som en självständig rätt att överklaga länsrättens och kammarrättens avgörande. Ett sådant överklagande skall enligt utredningens mening kunna ske oavsett om verket tidigare i målet fört det allmännas talan. Det är också enligt utredningens uppfattning väl förenligt med RSV roll centralmyndighet som att verket och inte skattemyndigheten rätt överklaga folkbokges att föringsmäl till Regeringsrätten.
7 Bet. l995/96:JuU7 s. 9-12 och 77 samtprop. 1995/96:22 28-31och 98-100. s.
Överklagande inom folkbokföringen SOU 1996:6 m.m.
För att RSV skall kunna utnyttja rätten att framför Skattemyndigheten företräda det allmänna i domstol krävs självfallet att verket får underrätpågående Enligt 3 § folkbokföringsförordningen skall telser om processer. allmän förvaltningsdomstol underrätta RSV om beslut enligt FbfL. RSV bör dock kunna få kännedom om ett ärende redan när det överklagas till länsrätten. När Skattemyndigheten är den enskildes motpart i länsrätten är det naturligt att myndigheten underrättar RSV om pågående processer. Verket får självt bestämma i vilken omfattning Skattemyndigheten skall lämna sådana underrättelser.
10.2.6 Prövningstillstånd i folkbokföringsmál
Prövning folkbokföringsmál i kammarrätt skall kräva prövningstillav stånd enligt förvaltningsprocesslagens regler.
Folkbokföringsärendenahos Skattemyndigheten är utpräglade massärenden. De är inte bara många till antalet utan också mycket likartade. Handläggningen av ärendena styrs av fasta rutiner och följer regelmässigt de rekommendationer RSV har lämnat i vanligt förekommande folksom bokföringsfrågor. För den enskilde kan ett folkbokföringsärende ha stor betydelse. Det beror bl.a. på att folkbokföringen styr många grundläggande rättigheter och skyldigheter i samhället. Målen hos skattemyndigheterna är dock genomgâende okomplicerade och från juridiska utgångspunkter oftast av enkel beskaffenhet. Endast i undantagsfall strider skattemyndighetens beslut mot den enskildes önskan eller begäran. Andelen överklagade folkbokföringsärenden är också mycket liten. Enligt utredningens bedömning är det i ärenden enligt FbfL helt tillräckligt med fullständig prövning i två en instanser. Hos Skattemyndigheten sker också omprövning i samband med
att myndighetens beslut överklagas. Sammantaget är folkbokföringsärende-
väl lämpade för en ordning med prövningstillstånd i kammarrätt. na Prövningstillstånd i folkbokföringsmál bör meddelas motsvarande förvaltningsområdet i övrigt. Det innebär tillgrunder som gäller för att
OU 1996:68 Överklagande inom folkbokföringen m.m. 259
stándsfrâgan avgörs med tillämpning 34 § förvaltningsprocesslagen. av a Möjlighet till s.k. ändringsdispens föreligger alltså. Av flera skäl är det angeläget den överklaganderätt att för skattemyndighetema utredningen har föreslagit i som närmast föregående avsnitt inte leder till en påtaglig ökning av folkbokföringsmål i kammarrätt. Även om ändringsdispens föreligger bör i första hand mål som har ett särskilt intresse eller kan tjäna till allmän vägledning bli föremål för överklagande. En skattemyndighet skall enligt utredningens mening normalt inte överklaga bara för att myndigheten anser att länsrättens bedömning felaktig. är Skattemyndigheterna bör i första hand inrikta sig mål där prövningstillstånd kan meddelas enligt 34 § 2 l förvaltningsprocesslagen. a st I den frågan bör RSV vägleda skattemyndigheterna.
10.2.7 Överklagandeordningen i namn- och vårdnadsärenden
m.m.
Även vid överklagande av skattemyndighetens beslut hindersprövom ning, gemensam vårdnad och skall ordning med tväpartförnamn samma farande och prövningstillstånd gälla som för de renodlade folkbokföringsmålen.
Som nämnts har tvâpartsprocessens införande förvaltningsområdet fått effekt bl.a. när det gäller överklagande av skattemyndighets beslut hinom dersprövning, vårdnad och Om den enskilde överklagar namn. ett beslut av skattemyndigheten i någon sådan fråga inträder myndigheten som den enskildes motpart i länsrätten. Myndigheten har också rätt att överklaga domstolens beslut. Utredningen har inte funnit skål att föreslå något från den avsteg nyligen införda tvåpartsprocessen i mål hindersprövning, vårdnad och om namn. Särskilt när det gäller namnfrågor kan partsställning för det allen männa bidra till en enhetlig rättstillämpning. Samma ordning bör dock tilllämpas i de familjerättsliga ärendena som när det gäller det renodlade folkbokföringsomrádet enligt FbtL. RSV bör således rätt från skatteges att
260 Överklagande SOU 1996:6 inom folkbokföringen m.m.
myndigheten överta det allmännas talan i länsrätt och kammarrätt. Endast RSV bör kunna för det allmännas talan i Regeringsrätten. RSV:s ansvarsområde är enligt instruktionen för skatteförvaltningen avgränsat till frågor skatter, avgifter, folkbokföring och val. Bl.a. därom för finns det inte anledning verket rätt överklaga beslut skatatt ge att av temyndigheten visserligen har koppling till folkbokföringen, i frågor som exempelvis ärenden registrering av nanm och gemensam vårdnad, men om som styrs av regler utanför FbfL. Den l maj 1996 införs prövningstillståndi ärenden om hindersprövning och äktenskapscertifikat vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande skattemyndighetens beslut enligt begravningsav lagen. Det är förändring som är naturlig även från utredningens utgångsen punkter. De ärenden registrering gemensam vårdnad som skattemyndigom av 6 kap. 4 § 2 föräldrabalken är okomplice-
heten prövar och som styrs av st g
rade och juridiskt enkla. Skattemyndighetens prövning kan sägas vara begränsad till kontrollera att ett fåtal formella förutsättningar är uppfyllatt da. Att skattemyndighetens prövning frågan om registrering är av enkel av beskaffenhet torde för övrigt ha varit förutsättning för att prövningen en har ansetts kunna ske inom för folkbokföringen. Skattemyndighetens ramen beslut i denna fråga överklagas mycket sällan. Enligt utredningens mening är de ärenden vårdnad prövas Skattemyndigheten väl om gemensam som av lämpade för ordning med prövningstillstândi ledet länsrätt-kammarrätt. en Namnärenden är den största ärenden av familjerättslig gruppen av karaktär inom folkbokföringsverksamheten. Ärendena är lite olika slag. av Enligt namnlagen rör det sig bl.a. om anmälan om l/ efternamn för barn 1 §, 2/ byte till förälders efternamn 5 § , 3/ byte till makes efternamn 9 och lO §§, 4/ ändring efternamns genusform 15 §, av 5/ mellannanm 29 §, 6/ förnamn 30-32 §§, 7/ gârdsnamn invid förnamn 35 § och
Överklagande inom folkbokföringen m.m. 261
8/ namn för utländska medborgare 51 §.
Antalsmässigt är förnamn den största ärendegruppen med cirka 130 000 anmälningar om året. Därefter kommer efternamn för vuxna med ungefär 90 000 anmälningar om året följda cirka 75 000 årliga anmälningar av om efternamn för barn. Namnfrågoma är inte alla gånger enkla handlägga. att I vissa fall rymmer handläggningen inte bara registrering en av en anmälan utan också en materiell prövning. Bl.a. får Skattemyndigheten enligt 34 § nanmlagen inte godkänna förnamn kan väcka eller som anstöt kan antas leda till obehag för den som skall bära Inte heller förnamn nanmet. som av annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt får godkännas. Även namnfrågor för utländska medborgare kan komplicerade vara främst för att tillämpning av utländsk rätt kan komma i fråga. Namnärenden torde den enskilde ofta uppfattas betydelsefulla. av som Även vissa om typer av ärenden kan innehålla bedömningsfrågor är dock merparten av namnärendena okomplicerade och juridiskt enkla. Endast undantagsvis får den enskilde avslag på sin anmälan eller ansökan om
namn. Andelen överklaganden är begränsat. Årligen överklagas cirka 200
nanmärenden till länsrätt. Nanmärenden kan sägas vara av sådan art att de bör avgöras relativt snabbt. Sammantaget finner utredningen att övervägande skäl talar för att prövningen i kammarrätt bör kräva tillstånd. Därmed nås också fördelen enhetlig processordning av en i de mål med anknytning till folkbokföringen prövas skattemyndighetema. som av
10.2. 8 Författningsändringarna
Flera lagar påverkas av utredningens förslag ändrade överklagandeom regler inom folkbokföringen och områden är kopplade till denna. som Utredningen föreslår de ändringar överklagandereglema i FbfL, förav äldrabalken, namnlagen, äktenskapsbalken, begravningslagen och kungörelsen om äktenskapscertiñkat som framgår bifogade författningsav förslag. Regleringen av medlemskap i de icke-territoriella församlingarna torde komma att bli föremål för en översyn inom framtid. Det en snar
262 Överklagande inom folkbokföringen m.m.
beror de förändrade relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Utredningen lämnar därför inte något förslag till ändring i regleringen av prövningen av medlemskap enligt lagen om medlemskap i icke-territoriell församling.
11 Kostnader m.m.
11.1 Ekonomiska konsekvenser
av förslagen
Av utredningsförslagen är det endast införandet samordningsnummer av som får några nämnvärda ekonomiska konsekvenser. För skatteförvaltningens del kan kostnaderna för att ta i bruk ett system för samordningsnummer uppskattas till 2-3 milj.kr. Detta får rymmas inom förvaltningens normala budget.
Pâ sekretessomrádet har utredningen bl.a föreslagit folkbokatt föringssekretess införs för adressuppgifter inom skolan. Det innebär m.m. att ändrade rutiner får införas för hantering personuppgifter rör av som vissa personer. Totalt sett är det dock mycket liten andel elevuppen av gifterna som berörs. Utredningen har bedömt förslagets genomförande att inte förorsakar några särskilda kostnader. När det gäller kvarskrivning är det endast förslaget skyldighet för om skattemyndigheten att hjälpa den enskilde skulle kunna ha ekonomiska som konsekvenser. Det är dock ett mycket begränsat antal personer som kvarskrivs. Hjälpinsatsema från de skattemyndigheter berörs kommer som att vara begränsade. De kan utan vidare utföras inom för tillgängliramen ga resurser. Trots att det inte är mer än cirka 30 har medgivits idpersoner som byte kräver åtgärden vissa resurser. RPS har beräknat att ungefär två årsarbetskrafter krävs för de handläggningsâtgärder hos styrelsen som leder fram till ansökan om medgivande. Utredningens förslag kommer inte att medföra några ytterligare kostnader för styrelsen. Bl.a. förslaget utom ökad rätt för RPS att avslå framställningar bör kunna leda till vissa smärre besparingar, både hos styrelsen och hos Stockholms tingsrätt. Några kost-
Kostnader m.m.
nadsökningar för det allmänna uppkommer inte med anledning av övriga
id-byte.
förslag om Förslaget beträffande folkbokföring nyfödda och familjehemsplaceav rade barn kommer att leda till liten minskning av ärenden hos skatteen myndigheterna folkbokföring av bam. Kostnadsminskningen därav är om dock marginell. I fråga födelsehemort föreslås inte några förändringar. Att uppom giften födelsehemort kan tas bort personbevis leder knappast till om ur några mätbara besparingar. Ett genomförande förslaget att införa samordningsnummer medför av vissa kostnader. Det beror att förändringar behöver göras i befintliga ADB-system innan registrering samordningsnummer kan påbörjas. När av ordningen med samordningsnummer väl har tagits i bruk uppkommer det inte några merkostnader i förhållande till vad som nu gäller. Kostnaderna för förbereda folkbokföringssystemen för samordningsnummer har av att RSV uppskattats till drygt 0,5 milj. kr. Motsvarande kostnad för skattesystemet är något oklar. Det beror att olika modeller kan väljas. Kostnaden för modell uppgår till cirka två milj. kr. Dessa kostnader får en inom den normala budgeten för skatteförvaltningen. Även rymmas myndigheter utanför skatteförvaltningen som kommer att använda samordningsnummer kan förorsakas vissa omställningskostnader. Dessa kan knappast bli större än att de ryms inom ordinarie budget. Ordningen med samordningsnummer för med sig vinster som inte direkt kan mätas i ekonomiska termer. Säkerheten vid registrering och tillhandahållande uppgifter kommer att förbättras bl.a. genom att kvaliteav pâ registrerade uppgifter Ordningen minskar också risken för ten anges. och tilldelas än ett nummer och för att personatt en samma person mer nummer används i bedrägligt syfte. ändrade överklaganderegler skall medföra vissa smärre Förslaget om besparingar. I första hand beror det att antalet mål som sakprövas i kammarrätterna kommer att minska när prövningstillstånd införs där.
Kostnader m.m.
11.2 Generella
utredningsdirektiv
Utöver de direktiv som direkt styr utredningsarbetet har utredningen att beakta tre generella direktiv också gäller för många andra utredsom ningar. Direktiven rör offentliga åtaganden, regionalpolitiska konsekvenser samt jämställdhetspolitika konsekvenser. Samtliga frågor som omfattas av utredningsuppdraget är ett eller annat sätt knutna till folkbokföringen. Folkbokföring innebär fastställande av en persons bosättning samt registrering av uppgifter identitet, familj om och vissa andra förhållanden. Även tillhandahållandet nämnda uppgifter av för myndigheter och enskilda hör till folkbokföringsverksamheten. Folkbokföringen har sedan länge varit ett offentligt åtagande. På tid har senare åtagandet prövats, dels när folkbokföringen i början 1990-talet fördes av över från Svenska kyrkan till skattemyndighetema och dels genom antagandet år 1995 av lagen om aviseringsregister. Enligt den lagen är det RSV som ansvarar för tillhandahållandet folkbokföringsuppgifter. Med av utgångspunkt i de folkbokföringsfrågor omfattas utredningsuppsom av draget har utredningen inte anledning att föreslå någon förändring av inriktningen på det aktuella âtagandet. När det gäller det regionalpolitiska direktivet konstaterar utredningen endast att utredningsfrågoma inte har någon betydelse för sysselsättningen eller den offentliga servicen i olika delar landet. av Utredningsförslagen tar inte sikte på något de samhällsområden, av t.ex. arbetslivet eller utbildningen, som enligt jämställdhetsdirektivet är av särskilt intresse när det gäller jämställdhet. De förslag rör olika som
skyddsåtgärder vid personförföljelse har dock störst betydelse för kvinnor
eftersom det oftast är kvinnor som utsätts för förföljelse. Bra skyddsåtgärder förbättrar situationen för förföljda kvinnor. Viktigare jämur ställdhetssynpunkt måste dock vara att undersöka varför förföljelse sker och hur den skall förebyggas. Utredningen har inte haft till uppgift att utreda dessa frågor.
12 Kommentarer till lagförslagen
12.1 Lagen
om fingerade personuppgifter
1 § Rekvisiten i paragrafen för användningen fingerade personuppgifter, idav byte, har något förändrats. Dessa förändringar, i praktiken har besom gränsad betydelse, berörs närmare i avsnitt 5.3.2. Det behöver inte längre föreligga "en uppenbar" risk för viss brottslighet. Det räcker att personen "riskerar" att bli för brott. utsatt Den risk som föreligger skall även i fortsättningen brottslighet avse som riktar sig mot den enskildes liv, hälsa eller frihet. Kravet att brottsligheten skall "sårskilt" allvarlig har dock tagits bort. Utredvara ningen har ansett att ett straffvärde på den befarade brottsligheten 6-8 om månader uppfyller kravet att vara allvarlig. I övrigt har innehållet i paragrafens nuvarande första stycke flyttats till de föreslagna 2 och 3 §§.
2 § Regeln från 1 § l st att id-byte skall medges inte kan skyddas om personen annat sätt har något utvecklats i första stycket i förevarande paragraf. Även i dagsläget gäller alltså att id-byte inte skall medges kvarskrivom ning eller andra åtgärder är tillräckliga för att skydda den enskilde. Med andra åtgärder avses i första hand sekretessmarkering för uppgift om adress och andra folkbokföringsuppgifter. Utredningen har i avsnitt 5.3.3 pekat det angelägna i att det i varje ärende id-byte görs om en noggrann utredning om varför kvarskrivning och andra åtgärder inte räcker som skydd. Vidare har utredningen i avsnitt 5.3.3 beskrivit vissa typfall som kan motivera id-byte i ett om lagens övriga förutsättningar är uppfyllda.
268 Kommentarer till lagförslaget:
Bestämmelsen i andra stycket har inte någon motsvarighet i nuvarande FiL. I vissa fall går det att säga förhand att ett id-byte inte kommer att utgöra ett fullgott skydd för den enskilde. Något byte skall då inte genomföras. Det är den situationen regleras i andra stycket. Förhållansom den kan begränsa effekten av ett id-byte är exempelvis att den försom följde har barn tillsammans med förföljaren och umgängesrätt utövas av förföljaren. En grundläggande förutsättning för ett lyckosamt id-byte är att den vill byta identitet radikalt lägger om sin livsföring för att undvika som att bli uppspårad. Om den enskilde inte kan eller vill genomföra en omläggning, att exempelvis byta bostadsort och arbete, bör det begenom gärda id-bytet inte komma till stånd. Utredningen har avvisat tanken id-byten för obestämd tid. Enligt bestämmelsen i tredje stycket, har sin motsvarighet nuvarande 1 § 1 st, som i kan id-byte medges för högst fem år. Lagen tillåter dock att id-byte medför ytterligare eller flera perioder. Det förutsätter bl.a. ny ansökan ges en och förnyad domstolsprövning.
3 § Även fortsättningsvis kräver ett id-byte medgivande av domstol. Stockholms tingsrätt är första domstolsinstans i alla ärenden om id-byte. Bestämmelsen i det föreslagna första stycket finns i dagsläget i l § 1 st. Inte heller bestämmelsen i andra stycket om att RPS skall ansöka om id-byte innebär någon förändring jämfört med vad gäller. Också som nu den bestämmelsen har förts över från nuvarande 1 § 1 st. Tredje stycket stryker under det sägs i 2 § 1 i lagförslaget, nämsom kvarskrivning och andra mindre ingripande skyddsåtgärder skall ligen att övervägas innan id-byte tillgrips. Genom bestämmelsen i förevarande stycke måste RPS för tingsrätten motivera varför id-byte är påkallat.
4 § Med förslaget i första stycket får RPS utvidgad rätt att avslå framen ställningar id-byte. När enskild begär id-byte skall RPS göra en om en fullständig bedömning förutsättningar för id-byte är för handen. av om
Kommentarer till lagförslaget: 269
Styrelsen skall därvid pröva om skälen för byte enligt l och 2 §§ föreligger. Även om den enskilde riskerar så allvarligt brott som anges i l § kan RPS exempelvis vägra att ansöka id-byte med motiveringen om att personen i fråga kan få tillräckligt skydd kvarskrivning eller genom sekretessmarkering. Finner styrelsen det inte föreligger att sammantaget sannolika skäl för id-byte skall styrelsen avslå framställningen i fråga. Om skälen har tillräcklig styrka skall styrelsen ansöka vid tingsrätten medom givande till id-byte. Utredningen har i avsnitt 5.3.7 lämnat vissa riktlinjer för hur sannolikhetbedömningen hos RPS kan göras. Som framgår av ll § 2 st i förslaget kan RPS:s avslagsbeslut inte överklagas. Däremot har den enskilde samma rätt som för närvarande att själv ansöka om medgivande till id-byte när RPS har avslagit hennes eller hans begäran därom. Det följer andra stycket i förevarande paragraf. När det av sker är det ofránkomligt att domstolen begär yttrande från RPS beträffande hotsituationen och möjligheten att med andra åtgärder än id-byte skydda den enskilde.
5 § Paragrafen överensstämmer med nuvarande 2 § 3 st. Bestämmelsen är ett avsteg från huvudregeln i 6 kap. 13 § föräldrabalken att vårdnadshavama endast gemensamt kan företräda barnet.
6 § Den föreslagna bestämmelsen, är i FiL, RPS möjlighet i som ny ger att ett ärende om id-byte från andra myndigheter inhämta uppgifter som annars skulle vara belagda med sekretess. I första hand är det uppgifter den om utpekade förföljaren som kan bli aktuella. För uppgifter som hämtas in med stöd bestämmelsen, eller på av som annat sätt har tillförts ett ärende id-byte, gäller sekretess enligt 7 kap. om 15 § 3 st SekrL.
270 Kommentarer till lagfärslagen
7 § Första och andra styckena överensstämmer helt med nuvarande 4 § 2 och 3 st. Samtidigt som fingerade personuppgifter förs in i folkbokföringsregistren skall den enskilde avregistreras från folkbokföringen under de verkliga uppgifterna. Det framgår av 21 § FbfL. I tredje stycket har intagits en hänvisning till den bestämmelsen. Avregistrering från folkbokföringen innebär inte att de verkliga uppgifterna gallras eller på annat sätt utgår ur folkbokföringsregistren. Avregistrering kan i stället sägas innebära att registreringen tills vidare avslutas för personen i fråga med angivande skälet för åtgärden jfr 6 § ll lagen / 1990:1536/ om folkbokav föringsregister. Folkbokföringen utvisar alltså att personen i fråga har bytt identitet men har självfallet inte möjlighet att koppla ihop verklig och ñngerad identitet.
8 § Genom de föreslagna bestämmelserna i paragrafen får RPS till uppgift att hjälpa den enskilde med olika problem som ett id-byte kan föra med sig. Exempel svårigheter som kan drabba den enskilde och aktualisera hjälpbehovet anges i avsnitt 5.3.1. I vissa fall kan den enskilde få sitt hjälpbehov tillgodosett inom socialtjänsten eller annat sätt. j
9 § Förslaget i första stycket första meningen överensstämmer med nuvarande 4 § 3 st. Andra meningen är ett förtydligande av att det ankommer RPS att underrätta Skattemyndigheten att medgivande till id-byte inte längre är gällande. Underrättelsen lämnas till den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde den enskilde är folkbokförd. När den medgivna tiden har löpt ut får den enskilde inte längre använda de fingerade uppgifterna. Med anledning av underrättelsen enligt första stycket skall Skattemyndigheten se till att uppgifterna inte heller används inom folkbokföringen. Det följer av andra stycket. l stället skall
Kommentarer till lagförslagen 271
endast verkliga uppgifter användas och bl.a. föras vidare till de myndigheter som kontinuerligt använder folkbokföringsuppgifter.
10 § I paragrafen anges att medgivande till id-byte kan bringas upphöra i att förtid. Ett sådant förtida upphörande kan enligt första stycket ske endast om den enskilde uttryckligen begär det genom en anmälan till RPS. En begäran kan exempelvis vara föranledd att det inte längre föreligger något av hot mot den enskilde. Ett förtida upphörande förutsätter i princip både den enskilde och att RPS är överens om det. Den enskilde är inte betagen rätten att använda fingerade uppgifter förrän den underrättelse i andra stycket har som anges lämnats från RPS till skattemyndigheten. Sedan underrättelsen har lämnats fâr den enskilde inte längre använda uppgifterna. Det kan endast ske om hon eller han får ett nytt medgivande till id-byte.
11 § Handläggningen i domstol av ärenden om id-byte styrs i dagsläget lagen av 1946:807 om handläggning av domstolsärenden. Det följer nuvarande av 3 En ny lag om domstolsärenden träder i kraft den l juli 1996. Det är den som hänvisningen i första stycket Såvitt framkommit medför avser. den nya lagen inte några negativa förändringar när det gäller domstolsprövningen av ärenden om id-byte. Vissa av de föreslagna bestämmelserna i FiL kan sägas utgöra smärre kompletteringar till den ärendelagen. nya Därutöver har det i FiL inte varit pâkallat med bestämmelser avviker som från vad som följer av den nya ärendelagen. Med förslaget till ändringar i FiL kommer det inte att krävas prövningstillstånd vid överklagande till hovrätten. Andra stycket överensstämmer med nuvarande 2 § 4 st. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av att den enskilde själv har rätt att vid tingsrätten ansöka om id-byte när RPS har avslagit hennes eller hans begäran om byte.
272 till lagförslagen Kommentarer
Tredje stycket överensstämmer med nuvarande 4 § 4 st. Det behövs inte någon överklagandemöjlighet eftersom uppgifterna skall bestämmas efter samråd mellan RPS och den enskilde.
12.2 Folkbokföringslagen
2 § barn föds här i landet skall
Ändringen i paragrafen innebär att ett som folkbokföras endast modern är folkbokförd här se avsnitt 6.2.1. När
om folkbokföring helt knyts till moderns behövs inte längre hänbarnets visningen till 5 Även barnet inte folkbokförs kommer födelsen att registreras inom om folkbokföringen enligt l § 2 En sådan registrering föranleder inte tillst. delning av personnummer. framgår barnet kan bli folkbokfört efter födelsen när det Av 3 § 2 att har tillräcklig anknytning till landet.
3 § föreslagna andra stycket regleras folkbokföring av barn som inte I det nya
folkbokförs med anledning födelsen. Ändringen i paragrafen hänger
av med förändringen av 2 samman det stycket kan barn föds här i landet och som inte Enligt nya ett som folkbokförs grund födelsen komma att bli folkbokfört senare. Koppav till första stycket innebär barnet i första hand skall folkbokföras lingen att komma tillbringa sin dygnsvila här i landet under om det kan antas att barnets vistelse i landet ha varit kombinerad med minst ett år. Skulle i land dubbel bosättning skall första stycket andra vistelse även annat meningen tillämpas. ha fötts i Sverige och vistats här oavbrutet därefter för att Barnet måste bestämmelsen skall kunna tillämpas. Har barnet lämnat landet och den nya återkommit skall frågan folkbokföringen prövas helt enligt första sedan om stycket .
; Kommentarer
til /akqjkänv/zgen 273
6 § I paragrafens andra stycke har intagits definition begreppet födelseen av hemort se avsnitt 8.2.2. I övrigt är ändringen i stycket en konsekvens ändringen i 2 § att av barn som föds här i landet inte längre automatiskt skall folkbokföras. Om modern är folkbokförd skall barnet även fortsättningsvis folkbokföras där modern är folkbokförd. Om modern inte år folkbokförd skall inte barnet folkbokföras med anledning av födelsen. Det andra ledet i första meningen skall därför utgå. Den särskilda regleringen för hittebarn behövs inte. Hittebarnet kan behandlas liknande sätt som andra barn som föds i landet och moder vars inte är folkbokförd. Hittebarn skall folkbokföras endast det följer om av någon av paragraferna som reglerar när folkbokföring skall ske. I första hand skall det nya andra stycket i 3 § tillämpas. När folkbokföring hitteav barn skall ske får barnets rätta folkbokföringsort bestämmas med utgångspunkt i 6 § l st.
10 § Utredningens utgångspunkt är att vård av barn eller ungdom enligt SoL eller LVU inte skall föranleda ändrad folkbokföring. Det är det som kommer till uttryck i första stycket punkten Om vården äger i ett rum familjehem och kan komma att pågå längre än ett år kan dock folkbokföring ske i familjehemmet. Det är innebörden tredje stycket. av Den nya punkten iförsta stycket skiljer inte institutionsvård och annan vård. Skälet till vården har inte heller någon betydelse i sammanhanget. Avgörande är i stället den författning vården grundas på. som När det gäller vård enligt SoL tar lagförslaget sikte endast på vård som ges underåriga, dvs. barn under 18 år. När det gäller vård enligt LVU kan även den som har fyllt 18 inte 20 år omfattas förslaget. Som men av en följd av förslaget kan institutionsvård av barn och ungdom enligt SoL eller LVU inte föranleda ändrad folkbokföring
Kommentarer till lagfärslagen
Enligt tredje stycket kan däremot vistas i familjehem folkbokunga som föras där. Frågan har behandlats närmare i avsnitt 7.2.3. Folkbokföring i familjehemmet förutsätter i princip att det är fråga om en oavbruten vistelse i och familjehem och att vården kommer att överstiga ett samma år. Dessutom krävs att särskilda skäl inte talar mot sådan folkbokett föring. Särskilda skäl kan föreligga det går att säga att vistelsen om kommer avslutas kort tid efter det att ett år har förflutit. Även det att förhållandet barnet under familjehemsvistelsen har en stark anknytning att till föräldrahemmet, exempelvis att regelbundet övernatta där flera genom gånger i månaden, kan utgöra särskilda skäl. Om det är uppenbart att en i i familjehemsvistelse kommer att pågå mycket lång tid medger förslaget att i
l
folkbokföringen ändras redan när vistelsen inleds.
l
Av förslaget till ändring 25 § följer att den Socialnämnd som anav
l
för vistelsen skall underrätta Skattemyndigheten när skäl föreligger l
svarar att ändra folkbokföringen.
16 § Det föreslagna första stycket motsvarar nuvarande första stycket första
meningen. Ändringen är redaktionell art. Den innebär inte någon för-
av ändring i fråga brottslighet kan föranleda kvarskrivning. om som Kvarskrivning skall även i fortsättningen aktualiseras när den förföljde perhar flyttat eller att flytta. Kvarskrivning kan endast ske efter sonen avser ansökan från den enskilde. I dagsläget saknas bestämmelser när ansökan skall göras och om om dess närmare utformning. Det är naturligt att ansökan görs innan flyttningen har skett och att den är skriftlig. Kvarskrivning är en så sällsynt förekommande åtgärd inte heller utredningen har ansett det erforderligt att med någon närmare reglering själva ansökningsförfarandet. av Bestämmelsen kvarskrivning kan medges i högst tre år och att åtatt gärden skall upphöra när det inte längre finns skäl för den har flyttats till
17 Paragrafens andra stycke har inte någon motsvarighet i den nuvarande lagtexten. Styckets första mening är dock endast kodifiering av gällande en
Kanzmentarer till lagförslagen 275
förhållanden. Med skydd "på sätt" annat avses i första hand skydd genom sekretess. Den föreslagna andra meningen i andra stycket, saknar som motsvarighet i FbfL, slår fast att kvarskrivning inte får medges åtom gärden inte kan antas utgöra ett effektivt skydd. Föreskriften bl.a. sikte tar på den situationen att den förföljde har sådan koppling till förföljaren att kvarskrivning inte kan bli verkningsfull. De frågor regleras i andra som stycket avhandlas närmare i avsnitt 4.3.4-6.
1 7 § Första och andra styckena har sina motsvarigheter i nuvarande 16 § l st. Av första stycket följer att kvarskrivning kan medges för än mer en period. Om behovet av skydd kvarstår efter den utsatta tiden kan alltså ny kvarskrivning medges. Det kräver bl.a. ansökan. ny Om skyddsbehovet upphör innan kvarskrivningsperioden har löpt ut skall kvarskrivningen upphöra och den enskilde folkbokföras där hon eller han är bosatt. Det är innebörden andra stycket. Kvarskrivningen skall av bringas att upphöra genom ett formellt beslut skattemyndigheten. Sådant av beslut bör kräva ansökan från den kvarskrivne.
18 § l den föreslagna ändrade lydelsen av paragrafen återfinns lagregleringen av samordningsnummer för inte är eller har varit folkbokpersoner som förda. När förslaget genomförs kan personnummer lagli gen tilldelas endast i samband med att en person folkbokförs. För folkbokförs personer som föreslås inte någon ändring när det gäller personnumren. I det nya tredje stycket slås fast att samordningsnummer kan tilldelas endast efter begäran av en myndighet. Av lagförslaget följer också att samordningsnumret i princip skall utgöras av ett tiosiffrigt nummer. Genom lagförslaget överlämnas en stor del av regleringen av samordningsnummer till regeringen. Regeringen skall i första hand meddela föreskrifter om de ändamål för vilka samordningsnummer skall tilldelas och om vilka uppgifter rörande den enskilde som rekvirerande myndigheter skall
Kommentarer till lag/förslagen
lämna. l regeringens föreskrifter skall också samordningsnumrets närmare utformning anges. När samordningsnummer tilldelas skall numret och vissa andra personuppgifter registreras i folkbokföringens centrala referensregister. Vilka uppgifter som därvid får registreras framgår av förslaget till ändring av 7 § lagen 1990: 1536 om folkbokföringsregister. Av förslaget till ändring av lagen 1995:743 om aviseringsregister framgår att uppgifter om personer som har tilldelats samordningsnummer också skall förekomma i aviseringsregistret.
25 § Av den föreslagna ändringen i 10 § följer att en vistelse i familjehem kan i I leda till ändrad folkbokföring. Det har bedömts nödvändigt att socialnämn- l tl den underrättar Skattemyndigheten om sådan vistelse. Underrättelseskyldigheten regleras i paragrafens tredje stycke. Underrättelsen är kopplad nya till att folkbokföring skall ske. Socialnämnden får alltså försöka bedöma om förutsättningarna för ändrad folkbokföring enligt 10 § 3 är uppfyllda. Den ordningen är naturlig eftersom det är socialnämnden som bäst känner till hur långvarig en vistelse kan komma att bli. Omständigheterna i det enskilda fallet avgör när ändrad folkbokföring kan komma att aktualiseras. l vissa fall kan det ske redan när vistelsen inleds. Det torde dock vanligast att ungefär ett år har förflutit innan socialnämnden med vara säkerhet kan bedöma frågan. Underrättelseskyldigheten skall fullgöras av den socialnämnd som har beslutat om vistelsen eller som annars enligt SoL eller LVU har ansvaret för den. Underrättelsen är inte att jämställa med anmälan enligt första och andra styckena. Därmed är 28 § inte tillämplig. Socialnämndens underrättelseskyldighet utesluter inte att vårdnadshavarna kan göra en sedvanlig flyttningsanmälan när deras barn har flyttat till ett familjehem. Oavsett om folkbokföringsfrâgan aktualiseras genom en underrättelse eller en flyttningsanmälan skall den prövas enligt 10 När vårdnadshavarna gör flyttningsanmälan är det ofrånkomligt att skattemyndigheten inhämtar yttrande från socialnämnden främst i frågm om vis-
Kommentarer till lagfärslagen 277
telsens längd. Om socialnämnden underrättar Skattemyndigheten om familjehemsvistelsen kan Skattemyndigheten anmoda vârdnadshavarna att anmäla flyttning eller att yttra sig.
26 § Med förslaget till ändring av 2 § kommer inte alla barn föds här som att folkbokföras. Om barnets moder inte folkbokförd vid födelsen kan var barnet dock folkbokföras senare enligt 3 § 2 st. Det är anmälan sådan om folkbokföring som regleras i det andra stycket. nya Vilka uppgifter som en anmälan skall innehålla framgår 28 Det av krävs inte några följdändringar i den paragrafen. Att anmälningsskyldigheten skall fullgöras av vårdnadshavare framgår av 30
34 §
Ändringen är en följd av ändringsförslaget i 18 I stället för
personnummer skall personer som inte är eller har varit folkbokförda tilldelas ett särskilt samordningsnummer.
38 §
Ändringen i första stycket medför inte några förändringar i sak. Skatte-
myndighetens beslut kan även med förslaget överklagas till länsrätt. Undantagen från den överklagandeordningen är desamma gäller. som nu Av utredningen har de placerats i nya 40 Bestämmelsen i nuvarande andra meningen återfinns alltså i den paragrafen. I det föreslagna andra stycket införs en regel om prövningstillstånd i karnmarrätt. Prövningstillstånd meddelas när sådana skäl föreligger som anges i 34 a § 2 st förvaltningsprocesslagen 1971:291. Det innebär att kammarrätten kan meddela s.k. ändringsdispens.
39 § Första stycket reglerar vem som får överklaga skattemyndighetens beslut. Den har sin motsvarighet i nuvarande 38 § 2 st första meningen.
Kommentarer till lagförslaget:
Överklaganderätten för enskild är oförändrad. Den är knuten till den
person vars folkbokföring det gäller. Den kommunala överklaganderätten avskaffas. RSV får med förslaget en utvidgad rätt att överklaga. Utvidgningen innebär att verket kan överklaga inte bara beslut om en persons bosättning utan alla beslut som Skattemyndigheten fattar enligt FbfL och som kan prövas av domstol. tS . I andra stycket regleras överklagandetiden för enskild. Bestämmelsen i V i första meningen är ny i FbfL. Den medför dock inte någon förändring jämfört med vad som nu gäller. Bestämmelsen överensstämmer nämligen med 23 § 2 st förvaltningslagen 1986:223 som i dagsläget styr överklagandetiden för enskild. Regleringen i andra meningen i stycket har sin motsvarighet i nuvarande 38 § 3 st. Den tar sikte alla beslut som inte gäller bosättning utan som bl.a. avser registrering i folkbokföringsregister av födelsetid i personnummer, civilstånd, medborgarskap eller annan uppgift. När RSV överklagar ett beslut gäller alltid samma överklagandetid. Ett överklagande från verket skall enligt tredje stycket ha kommit in till skattemyndigheten inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
40 § I paragrafen anges de typer av beslut som inte kan överklagas till domstol. Första stycket innehåller den bestämmelse om överklagandeförbud som nu finns i 39
Överklagandeordningen när det gäller beslut om födelsenummer och
kontrollsiffra i personnummer är oförändrad. Skattemyndighetens beslut kan överklagas till RSV enligt andra stycket. I dagsläget finns motsvarande bestämmelse i 38 § l st andra meningen. I stycket finns också en bestämmelse om Överklagande av skattemyndighetens beslut om tilldelning av samordningsnummer. Ett Överklagande till RSV beträffande samordningsnummer kan röra exempelvis beslut att vägra sådant nummer på grund av att tilldelning har begärts av myndighet som inte har rätt därtill.
Överklagande till RSV i fråga om samordningsnummer kan också
avse beslut av Skattemyndigheten att avslå begäran om nummer grund av att
Kommentarer till lag/irslztgen
den rekvirerande myndigheten inte har lämnat erforderliga uppgifter om den enskilde. Som tilldelning samordningsnummer bör även räknas fastav ställande av de fyra sista siffrorna i samordningsnumret. I fråga om registrering av uppgifter samband med tilldelning samordningsnummer av bör vanliga överklaganderegler tillämpas. Registreringen kan utgöra anses folkbokföring liknande sätt uppgiftsregistrering enligt som l § 2 st FbfL. Enligt tredje stycket får RSV:s beslut om personnummer och samordningsnummer inte överklagas. I fråga gäller om personnummer samma ordning i dagsläget enligt nuvarande 39 § l st.
41 § I paragrafen regleras rätten för RSV och Skattemyndigheten självstänatt digt överklaga domstolsavgöranden. Bestämmelsen om överklaganderätt för RSV enligt första stycket ligger i linje med den ordning som nu tillämpas. Den ordningen kommer dock till uttryck endast genom nuvarande 38 Stycket ger RSV rätt att överklaga beslut av länsrätt och kammarrätt även verket inte tidigare har om fört talan i målet. Andra stycket ger även Skattemyndigheten rätt att överklaga. Skattemyndigheten får dock, naturligt överklaga endast den enskilde har nog, om överklagat och länsrätten helt eller delvis har bifallit den enskildes talan. Bestämmelsen ger inte Skattemyndigheten någon rätt att överklaga kammarrättens beslut. Som framgår 42 § 3 är processföringen i av Regeringsrätten förbehållen RSV. Naturligtvis skall inte både Skattemyndigheten och RSV överklaga länsrättens dom. Skulle det ske grund av bristande kommunikation får 42 § 2 st tillämpas.
42 § I paragrafen finns bestämmelser vilken myndighet skall företräda om som det allmänna, bl.a. när den enskilde har överklagat.
280 Kommentarer till lagfärslagen
Första stycket första meningen kan sägas innehålla huvudregeln om vilken myndighet skall företräda det allmänna vid överklagande av som enskild. l de flesta fall kommer Skattemyndigheten att vara den enskildes motpart när denne har överklagat till länsrätten eller kammarrätten. Att Skattemyndigheten är den enskildes motpart ligger i linje med vad som allmänt gäller förvaltningsområdet enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen 1971 :29l. Att Skattemyndigheten också för talan när den själv överklagar länsrätts dom säger sig självt. Om både RSV och den enskilde en överklagar ett beslut Skall enligt andra meningen endast RSV föra det allmännas talan. Verket kan enligt andra stycket alltid överta skattemyndighetens roll Det gäller både när Skattemyndigheten Själv har överklagat och som part. när myndigheten är den enskildes motpart enligt första stycket första meg 4 ningen. Ett Övertagande kan ske exempelvis i mål av principiellt intresse. När RSV inträder i målet förlorar Skattemyndigheten sin partsroll. Enligt tredje stycket för verket det allmännas talan i Regeringsrätten
12.3 Föräldrabalken å 6 kap. 16 § j Genom förslaget till ändring tredje stycket införs krav på prövningsav tillstånd i kammarrätt. Prövningstillstånd meddelas när sådana skäl föreligger i 34 § 2 st förvaltningsprocesslagen 1971:291. Det som anges a innebär att kammarrätten kan meddela s.k. ändringsdispens. skattemyndighetens beslut skall myndigheten Om en enskild överklagar den enskildes motpart i domstolen. Det följer av 7 a § förvaltningsvara processlagen. Därmed har Skattemyndigheten också rätt att enligt 33 § lag överklaga domstolens avgörande. Det nya fjärde stycket ger samma RSV möjlighet att överta skattemyndighetens partsroll i länsrätt och kammarrätt. I kammarrätten kan det ske även om endast skattemyndigheten överklagar. När RSV tar över uppgiften att föra det allmännas talan förlorar Skattemyndigheten Ställningen som part. Endast RSV har rätt att
Kommentarer till lagförslagen 281
föra det allmännas talan i Regeringsrätten. Den rätten avser både rätten att överklaga till domstolen och rätten att den enskildes motpart när vara denne överklagar till högsta instans.
12.4 Sekretesslagen
7kap. 9 § Frågan om sekretess skolområdet har behandlats i avsnitt 2.2.3. Den föreslagna bestämmelsen kan sägas utvidga den sekretess som gäller inom folkbokföringen till i första hand grundskolan och gymnasieskolan. Enligt sista meningen i det nya tredje stycket skall sekretessen gälla även hos den myndighet som inom kommunen har ansvaret för skolan. Det är den myndigheten som enligt 75 § folkbokföringskungörelsen 1967:495 tar emot uppgifter från folkbokföringen om skolpliktiga bam. I dagsläget är det endast hos denna myndighet som sekretess för adresser förelig m.m. ger 7 kap. 15 § 2 st SekrL. Den föreslagna sekretessen har till syfte att skydda mot personförföljelse. Det innebär att sekretessen i första hand omfattar uppgifter om elevers och vårdnadshavares adresser. Eftersom även andra uppgifter är användbara för att spåra upp en person kan dock samtliga uppgifter om enskilds personliga förhållanden skyddas. Det föreligger knappast något behov av skydd för betyg och andra uppgifter elevers studieresultat. om
Sekretess vid befarad personförföljelse torde förutsätta det i förväg
att föreligger någon indikation på risk för sådan förföljelse. l praktiken kommer uppgifter oftast att hemlighållas på grund att det från folkbokav föringen har förts över en sekretessmarkering för en viss Sådan person. markering åsätts uteslutande vid befarad personförföljelse. sekre- När en tessmarkering föreligger kan man normalt utgå från att "det särskild av anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående utsätts för förföljelse" om uppgiften röjs. Det kan dock finnas andra situationer där uppgifter bör hemlighållas.
Kommentarer till lagförslaget:
Formuleringen i den föreslagna bestämmelsen avviker något från formuleringen i 15 § l st om folkbokföringssekretess. Med uttrycket "utsätts för förföljelse eller annat sätt" lider men vill utredningen endast peka på det som utredningen uppfattar som den vanligaste anledningen till hemlighållande. Någon skillnad mellan de båda bestämmelserna när det gäller skaderekvisitet är inte avsedd.
15 § Förslaget till ändring 9 § medför att den sekretess som regleras i andra av stycket i förevarande paragraf kommer att regleras i 9 Bestämmelsen behövs därför inte i förevarande paragraf. stycket reglerar sekretessen vid id-byte. Liksom för Det nya andra närvarande skall sekretess gälla i ärende om id-byte. Det innebär att sekretess gäller hos RPS och domstol i ärende om medgivande till id-byte. Sekretessen gäller hos RPS även för uppgifter som tillförs ärendet efter ett byte. Ytterligare uppgifter kan tillföras ärendet t.ex. när den som har medgivits id-byte vänder sig till RPS för att få hjälp i olika angelägenheter. nämnda sekretessen återfinns i den föreslagna första punkten i Den nu stycket. Med förslaget i styckets andra punkt knyts sekretessen generellt till uppgift som har medgivits id-byte ungefär på det sätt som om en person gäller för utlänning enligt 14 Genom utvidgningen gäller sekretessen också hos de andra myndigheter som i sällsynta fall får del av en känslig uppgift id-byte. De fingerade uppgifterna är i och för sig inte känsliga. om Uppgifterna används och registreras som andra uppgifter. Däremot blir det känsligt för den enskilde när det är möjligt att koppla ihop verkliga och fingerade uppgifter. Då går det att se bl.a. vilka fingerade uppgifter som förföljd använder och hon eller han är bosatt. Den föreen person var slagna sekretessen skall skydda uppgifter som gör det möjligt att koppla ihop verklig och fingerad identitet till och samma person och därigenom en avslöja en person som behöver skyddas.
Kommentarer till lagförslaget: 283
12.5 Namnlagen
37 § Förslaget till ändring har innebörd förslaget till ändring samma som av föräldrabalken. Vad sägs i kommentaren till ändringen som av bestämmelsen i föräldrabalken gäller även för den här paragrafen.
12.6 Hälso- och
sjukvårdslagen
3 och 3 a §§ Genom förslaget jämställs den kvarskrivne med bosatta folkbokförda personer inom det landsting där hon eller han stadigvarande vistas. Det innebär att den kvarskrivne är berättigad till fullständig hälso- och sjukvård i nämnda landsting. Om personen i fråga är folkbokförd i ett annat landsting behöver hon eller han inte vända sig till det landstinget.
12.7 Äktenskapsbalken
15 kap. 2 § Det föreslagna nya fjärde stycket har innebörd förslaget till samma som ny bestämmelse i 6 kap. 16 § 4 st föräldrabalken. Vad sägs i kommentasom ren till den bestämmelsen gäller fullt ut för det fjärde stycket i den här nya paragrafen.
9 kap. 7 § Även ändringen i begravningslagen har samma innebörd som förslaget till ny bestämmelse i 6 kap. 16 § sista stycket föräldrabalken. Bestämmelsen
284 Kommentarer till lagfärslagen
i begravningslagen har dock fått något annan utformning eftersom en övriga bestämmelser i paragrafen också reglerar överklaganden i ärenden som inte har handlagts av skattemyndigheten.
12.9 Lagen om folkbokföringsregister
Förslaget till ändring lagen är konsekvens av förslaget i 18 § 3 st av en FbfL att ersätta tilldelning av personnummer för personer som inte är eller har varit folkbokförda med tilldelning av ett särskilt samordningsnummer.
6 § Paragrafen behöver ändras när samordningsnummer ersätter personnumför inte är eller har varit folkbokförda. mer personer som
7 § Paragrafens första stycke reglerar vilka får förekomma i det personer som centrala referensregistret. Bestämmelsen innebär att alla som har tilldelats eller samordningsnummer skall anges i registret; personnummer Bestämmelsen i andra stycket medför inte någon ändring av uppgiftsregistreringen för folkbokförs. Om den folkbokförde personer som tidigare har erhållit samordningsnummer skall dock även det numret anges i referensregistret. I tredje stycket regleras uppgiftsregistreringen för personer som kommer tilldelas samordningsnummer. Jämfört med vad som nu gäller att för tilldelas utan att vara folkbokförda innepersoner som personnummer bär bestämmelsen viss utvidgning uppgiftsregistreringen. Registreen av ringen kommer i första hand att grundas uppgifter som den myndighet lämnar begär tilldelning av samordningsnummer. som 8 § medger även registrering tekniska och administrativa uppgifter. av
Kommentarer till lagförslagen
12 § Utöver registersökning samordningsnummer och kräver personnummer en säker tilldelning av samordningsnummer också möjlighet till sökning födelsetid. Det är skälet till att födelsetid införs sökbegrepp. som nytt I övrigt ändras inte sökbegreppen förslaget. genom
12. 10 Lagen
om aviseringsregister
Även förslaget till ändring av den här lagen är konsekvens förslaget en av i 18 § 3 FbfL att ersätta tilldelning för av personnummer personer som inte är eller har varit folkbokförda med tilldelning av ett särskilt samordningsnummer.
4 § Paragrafens första stycke reglerar vilka får förekomma personer som i aviseringsregistret. Bestämmelsen innebär alla har tilldelats att som personnummer eller samordningsnummer skall i registret. Det kan sägas anges motsvara den ordning som nu gäller. Bestämmelsen i andra stycket medför inte någon ändring uppgiftsav registreringen för folkbokförs. Om den folkbokförde tidigare personer som har erhållit samordningsnummer skall dock även det i numret anges aviseringsregistret. Registeruppgifter för personer som inte är eller har varit folkbokförda utan som endast har tilldelats samordningsnummer regleras i tredje stycket. De uppgifter som registreras i folkbokföringens centrala referensregister skall också registreras i aviseringsregistret.
7 §
Ändringen i paragrafen beror på att sökuppgiftema med förslaget återfinns
i det nya andra stycket i 4 Även samordningsnummer får användas för registersökning.
286 Kommentarer till lagförslaget:
8 § I dagsläget regleras gallringen av uppgifter i fråga om personer som har tilldelats personnummer utan att ha varit folkbokförda i första stycket. Det innebär att ifrågavarande uppgifter skall gallras när uppgifterna inte längre är aktuella. Med förslaget till ändring av första stycket kommer samma ordning att gälla för personer som tilldelas samordningsnummer.
Ändringen i tredje stycket beror att uppgifterna i fråga med förslaget
återfinns i 4 § 2 st.
När förslaget beträffande samordningsnummer genomförs bör ytterligare nâgra författningar ändras. I första hand är det skatteregisterla- 1980:343 och några andra registerförfattningar som behöver gen kompletteras så att berörda register också får innehålla uppgift om samordningsnummer.
Kommittédirektiv
Vissa folkbokföringsfrågor
Dir 1995: 101
Beslut vid regeringssammanträde den 29 juni 1995
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift över lagen 1991:483 att se om fingerade personuppgifter samt vissa frågor med anknytning till folkbokföringslagen 1991:481. Utredaren skall bl.a.
bedöma om det bör införas möjlighet till identitets- - en pennanent byte och vilka konsekvenser det kan för den enskilde, myndigheter m.f1., se över förutsättningarna för att använda fingerade - personuppgifter och ansökningsförfarandet samt föreslå hur den enskildes kontakter med myndigheter och andra skall kunna underlättas, se över bestämmelserna om folkbokföring familjehemsplacerade - av barn, undersöka gällande regler för folkbokföring barn föds i - av som Sverige vars föräldrar inte är folkbokförda och föreslå de ändringar som är motiverade, ta ställning till om det finns ett behov att ha kvar begreppet - av födelsehemort, reglera tilldelningen till inte -- av personnummer personer som är folkbokförda samt undersöka vilka krav kan uppställas som för tilldelning av personnummer till sådana personer, se över reglerna om överklagande beslut inom folkbok- - av föringsområdet.
Bakgrund
Folkbokföringslagen 1991:481, ersatte folkbokföringslagen som 1967:198, trädde i kraft den 1 juli 1991 prop. l990/91:153, bet. 1990/91 :SkU28, rskr. 1990/91 :320. Den lagstiftningen innebar bl.a. nya begreppen kyrkobokföring och mantalsskrivning ersattes av ett att enhetligt begrepp folkbokföring omfattar den löpande registre- - - som befolkningens identitets-, bosättnings- och familjeförhållanden, ringen av bosättningsbegreppet modemiserades och förenklades. samt att folkbokföringslagen har det införts bestämmelser om särskild I den nya folkbokföring förföljda personer. Om det finns särskilda skäl att anta av kan bli för allvarlig eller upprepad brottslighet, att en person utsatt förföljelser eller trakasserier annat sätt kan skattemyndigheten efter
ansökan besluta kvarskrivning. Kvarskrivning innebär att en person om flyttat eller flytta får folkbokförd på den gamla som har avser att vara folkbokföringsorten i högst tre år. Samtidigt med folkbokföringslagen trädde lagen 1991:483 om fingerade personuppgifter i kraft. Lagen innebär att en person, som är folkbokförd i landet, under vissa förutsättningar får använda andra personuppgifter sig själv än de verkliga fingerade personuppgifter om fem år. För ñngerade personuppgifter skall användas under högst att krävs det finns uppenbar risk att personen kan bli utsatt för särskilt att en allvarlig brottslighet riktar sig mot hans eller hennes liv, hälsa eller som frihet och han eller hon inte kan tillräckligt skydd på annat sätt. att ges Motsvarande gäller för den hotade personens familjemedlemmar om
personerna varaktigt bor tillsammans. Ansökningar använda ñngerade personuppgifter prövas av om att Stockholms tingsrätt. Ansökan till domstolen görs av Rikspolisstyrelsen eller, styrelsen inte timer skäl till ansökan, av den enskilde. Det är om Rikspolisstyrelsen skall göra den utredning skall ligga till grund som som för ansökan prop. 1990/912153 121. Om domstolen bifaller ansökan s. skall Rikspolisstyrelsen bestämma vilka ñngerade uppgifter som skall
registreras inom folkbokföringen. bakgrund de problem uppkommit vid tillämpningen av Mot av som ñngerade personuppgifter beslutade regeringen den 9 december lagen om Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utvärdera lagen. Riks- 1993 att ge polisstyrelsen har i Utvärdering lagen om ñngerade rapporten av personuppgifter RPS Rapport 1995:3 redovisat resultatet av denna
utvärdering.
Rikspolisstyrelsen konstaterar i rapporten att det till följd av användningen av fingerade personuppgifter uppstår en rad praktiska svårigheter i många olika sammanhang för såväl den skyddade som myndigheter och andra. Rikspolisstyrelsen pekar vidare att det finns anledning att i vissa avseenden se över utformningen av lagen. Det gäller bl.a. förutsättningarna för att använda fingerade personuppgifter och att personer med fingerade personuppgifter förutsätts i olika sammanhang egen hand styrka sina uppgifter och bevaka sina rättigheter. Vidare anser Rikspolisstyrelsen att det finns skäl att överväga inte om en möjlighet till permanent identitetsbyte bör införas i stället för fungerade personuppgifter. Slutligen pekar Rikspolisstyrelsen också att det finns en del problem vid själva ansökningsförfarandet och behöver att man överväga frågan om den skyddade skall få ekonomisk kompensation för de kostnader som uppkommer till följd identitetsbytet. av Det kan i sammanhanget påpekas att skatteutskottet att frågan anser om möjlighet till permanent identitetsbyte är angelägen och förutsätter att regeringen föranstaltar om de utredningsinsatser behövs för att så som snart som möjligt komma fram till en tillfredsställande lösning på problemen bet. 1994/95:SkU26. Den utvärdering som gjorts lagen fingerade personuppgifter av om visar att det finns behov av att ha möjlighet till identitetsbyte. Identitetsbyte innebär dock problem för såväl den skyddade som myndigheter och andra. Mot bakgrund av de problem redovisats i Rikspolisstyrelsens som rapport bör nu övervägas hur lagen kan förbättras. Även vissa frågor med anknytning till folkbokföringslagen behöver ses över, bl.a. folkbokföring av familjehemsplacerade bam och tilldelningen av personnummer till folkbokförda personer. En särskild utredare bör därför tillkallas för över lagen att se om ñngerade personuppgifter och vissa bestämmelser i folkbokföringslagen.
Lagen om fingerade personuppgifter
Från det att lagen om fmgerade personuppgifter trädde i kraft den l juli 1991 till den l juli 1994 har till Rikspolisstyrelsen gjorts 63 framställningar om att få använda fingerade personuppgifter. I 26 ärenden har Rikspolisstyrelsen ansökt hos tingsrätt medgivande använda om att fingerade personuppgifter. Endast i nio fall har ansökan bifallits domstol. Av dessa har Rikspolisstyrelsen tillstyrkt åtta ansökningar.
l ärenden om fingerade personuppgifter läggs omfattande resurser ned. såväl under utredningen som efter det att identitetsbytet genomförts. Vidare torde i de flesta fall där identitetsbyte kan komma i fråga behovet av skydd kvarstå under lång tid. Därtill kommer att den som fått fingerade personuppgifter kan antas stora problem vid återgången till den ursprungliga identiteten. Utredaren bör därför undersöka om det bör finnas en möjlighet till ett permanent identitetsbyte och i så fall vilka konsekevenser det får för den enskilde, myndigheter och andra personer, t.ex. borgenärer. För att de fingerade personuppgifterna skall vara ett effektivt skydd har i princip endast Rikspolisstyrelsen tillgång till uppgift om sambandet mellan den ursprungliga och den fingerade identiteten. Detta för med sig en rad olika problem av framför allt praktiskt slag för den skyddade personen, myndigheter och andra. De personer som fått fingerade personuppgifter har i vissa situationer svårt att själva ta till vara sin rätt. Problem uppstår när det gäller barnbidrag, bidragsförskott, sjukpenning, arbetsskadeersättning, pensioner Även i övrigt kan problem uppstå, vid kontakter med m.m. t.ex. sjukvårdsinrättningar, banker och försäkringsbolag. Den främsta anledningen till att problemen uppstår är stävan att begränsa antalet personer som känner till kopplingen mellan den verkliga och den fingerade identiteten. Personer med fingerade personuppgifter har mot den bakgrunden svårt att komma i åtnjutande av t.ex. sociala förmåner. En uppgift för utredaren är att närmare undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att underlätta den skyddades kontakter med myndigheter och andra. Ett alternativ kan vara att, som Rikspolisstyrelsen föreslagit, utse en kontaktrnyndighet som i olika sammanhang skall bistå den som fått ñngerade personuppgifter. Utredaren skall också överväga andra lösningar. Även för myndigheterna är det problematiskt att inte känna till att en person har fingerade personuppgifter. Utredaren skall därför undersöka om det finns möjlighet att underlätta för myndigheter som kommer i kontakt med personer som fått fingerade personuppgifter utan att syftet med lagen påverkas. Utredaren skall vidare göra en översyn av förutsättningarna för att få använda fingerade personuppgifter. En av förutsättningarna för att få använda fingerade personuppgifter är att personen inte kan ges tillräckligt skydd annat sätt, t.ex. genom kvarskrivning. Rikspolisstyrelsen har i sin rapport påtalat att det i nuvarande praxis förekommer vissa oklarheter
i fråga om vad som krävs för att en person skall anses ett tillräckligt skydd på annat sätt. Det är väsentligt att andra möjligheter som kan ge ett tillfredsställande skydd noga övervägs och, när så är lämpligt, andra åtgärder har prövats innan medgivande ges till ett identitetsbyte. Detta kan behöva komma till klarare uttryck. Utredaren skall i detta sammanhang också beakta de frågor som Riksskatteverket tagit upp i sitt yttrande till Rikspolisstyrelsen i anledning av utvärderingen. Det har visat sig att likartade problem som vid fingerade personuppgifter kan uppkomma för den enskilde även vid kvarskrivning. Detta kan medföra att kvarskrivning inte ses som ett alternativ till andra åtgärder.
Översynen bör därför omfatta även kvarskrivning och möjligheterna att
låta en kvaiskrivning ersätta eller föregå fungerade personuppgifter. Ansökan om att använda fingerade personuppgifter görs av Rikspolisstyrelsen hos tingsrätten efter framställning från den vill som använda sådana personuppgifter. Har Rikspolisstyrelsen avslagit en framställning från den enskilde får denne själv ansöka hos tingsrätten om medgivande. I sin ansökan till tingsrätten redovisar Rikspolisstyrelsen sin bedömning av ärendet genom att antingen avstyrka eller tillstyrka ansökningen. Rikspolisstyrelsen kan således ansöka hos tingsrätten samtidigt som styrelsen avstyrker ansökan. Denna dubbelroll framstår som tveksam och utredaren skall därför undersöka om ansökningsförfarandet kan utformas på annat sätt. Dessutom skall utredaren se över frågan om vem som skall för svara de kostnader som uppkommer till följd av identitetsbytet. Det kan även finnas andra frågor om fingerade personuppgifter som kan behöva prövas. Utredaren är oförhindrad att ta upp sådana frågor och lägga fram de förslag som är motiverade.
Familjehemsplacerade barn
En vistelse som föranleds enbart av vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare skall enligt lO § folkbokföringslagen inte föranleda ändrad bosättning. I propositionen prop. 1990/91:l53 s. 136 uttalades att bestämmelsen i huvudsak motsvarar 24 § i den gamla folkbokföringslagen. Enligt denna bestämmelse skulle en vistelse i sådant hem för vård av unga som avses i
bestämmelser vård av unga, s.k. 12 § lagen l990:52 med särskilda om
ändrad kyrkobokföring. Ett 12 §-hem är till för 12 §-hem, inte medföra
särskilt tillsyn. Bestämmelsen behöver stå under noggrann den som i det fall någon placerades i familjeansågs däremot inte vara tillämplig
hem.
kan understiga sex månader anses En vistelse i familjehem som antas
Det kan dock i många fall vara svårt att inte föranleda ändrad bosättning.
vistelse i familjehem kommer att bli. i förväg bedöma hur lång en ett
placering omfattar i de flesta fall endast sex Socialnämndemas beslut om
placeringen övervägas eller omprövas. Det månader. Efter denna tid skall
utgångspunkt från socialnämndens beslut går således oftast inte att med
lång vistelsen kommer att bli. bedöma hur l993/94:SkU31 med anledning av en motion, Skatteutskottet har i bet.
bl.a. motverkar kontakt där det påtalades att det nuvarande systemet
barnet, anfört att utskottet anser det mellan de biologiska föräldrarna och
familjehemsplacerade barn skall folkbokföras lämpligt att frågan om när
i samband med översyn av folkboki vistelsekommunen tas upp en
föringslagen.
barn skall folkbokförda har
Frågan familjehemsplacerade vara
om var Folkbokföringen kan t.ex. ha betydelse i många olika sammanhang.
skolgång i vistelsekommunen. I betydelse för barnets rätt till m.m.
principen person inte bör sammanhanget bör man också beakta att en
med tvång jfr prop. 1990/91 : 153 bosatt där han eller hon placerats anses
l
s. 102. översyn t skall bakgrund det angivna göra en av l Utredaren mot av
folkbokföring och föreslå de ändringar som å familjehemsplacerade barns i
vilka följder eventuell ändring av är motiverade. Därvid bör beaktas en
lagstiftning, t.ex. i fråga om reglerna får tillämpningen av annan
rätten till bostadsbidrag.
Sverige föräldrar inte är eller Folkbokföring barn som föds i men vars av
har vari folkbokförda
bam föds inom landet skall Av 2 § folkbokföringslagen följer att ett som
lokala folkbokföringsregistret i folkbokföras. Födelsen registreras i det
från denna regel gäller barn till föräldrar födelsehemorten. Ett undantag
i Sverige för att tjänstgöra vid folkbokförda vistas som utan att vara i sådant uppdrag att de tillerkänns beskickningar och konsulat eller
immunitet och privilegier. 1 likhet med föräldrarna skall dessa barn inte folkbokföras eller tilldelas personnummer. Dessa barns födelse registreras endast i ett handläggningsregister. Bestämmelserna i folkbokföringslagen innebär att även barn vars föräldrar inte är eller har varit folkbokförda skall folkbokföras i landet. Ett barn som föds under föräldrarnas tillfälliga vistelse i Sverige avregistreras sedan vid utresan såsom utflyttad. Under 1994 registrerades i folkbokföringen 1 486 ärenden födelse där ingen föräldrarna om av var folkbokförd här. Det huvudsakliga syftet med att folkbokföra bam som föds i landet är att alla födslar i landet skall finnas registrerade. Efter ändringar i folkbokföringslagen och förordningen om folkbokföringsregister m.m. prop. 1994/95:94, bet. 1994/95:SkU14, rskr. 1994/95:159, SFS 1994:1975 och 1977 skall skattemyndigheten registrera alla barn som föds inom landet oavsett om barnet skall folkbokföras eller inte. Skattemyndigheten skall vidare lämna bevis om bl.a. födelse även för personer som inte skall folkbokföras här. Det faktum är att en person folkbokförd uppfattas normalt så sätt att personen antas ha hemvist i Sverige med samtliga rättigheter och skyldigheter som detta medför. Mot bakgrund av det angivna kan det ifrågasättas bam föds inom om som landet och vars föräldrar inte är eller har varit folkbokförda skall folkbokföras i landet. Utredaren skall därför undersöka gällande regler för folkbokföring av barn som föds i Sverige och föreslå de ändringar som är motiverade.
Födelsehemort
Enligt 6 § lagen 1990:1536 om folkbokföringsregister får ett lokalt folkbokföringsregister innehålla uppgift bl.a. födelsehemort och om födelseort. Någon definition av vad födelsehemort är finns inte i folkbokföringslagen eller lagen om folkbokföringsregister. l fråga om innebörden av uttrycket födelsehemort hänvisades i förarbetena prop. 1990/91 :53 s. 40 till 1967 års folkbokföringslag. Enligt 25 § i den lagen var födclsehemorten för en person normalt den församling där modern var folkbokförd vid personens födelse. Med födelseort avses enligt ovan angivna förarbeten födelseort och land för person som är född i utlandet. Användningen av begreppen födelsehemort och födelseort kan orsaka missförstånd. Födelsehemonen utvisar till skillnad mot födelseort inte var
födelsehemort används huvudsakligen inom person är född. Begreppet en det inte finns skäl att i stället folkbokföringen och det kan ifrågasättas om
för Utredaren skall därför den faktiska födelseorten en person. ange ha kvar begreppet födelsehemort. utreda om det finns behov av att
Personnummertilldelning
folkbokföringslagen fastställs för varje folkbokförd person ett Enligt 18 §
identitetsbeteckning. Vidare fastställs personnummer personnummer som folkbokförda i de fall anges i lag eller för personer som inte är som
Personnummerutredningen har i sitt betänkande annan författning.
Integritet och effektivitet SOU 1994:63 påtalat att Personnummer tilldelas inte är folkbokförda personnummer enligt praxis personer som
författningsstöd. Personnummerutredatt det finns något egentligt utan föranlett någon författningsreglering jfr ningens betänkande har inte
1994/95:l0O, bil. 3.1 s. 91. prop. för som inte är folkbok- Enligt praxis tilldelas personnummer en person
ändamål är tilldelning för rättsväsendets förd för sju olika ändamål. Dessa
totalförsvarspliktiga, för registrering i register, för registrering av
bilregistret, sjömansregistret och register skatteregistret, körkortsregistret,
för utfårdande och registrering hos allmän försäkringskassa samt av pass
författningsstöd finns endast i fråga om i passregistret. Uttryckligt
rättsväsendets register och för registrering av totalförsvarstilldelning för
pliktiga.
tilldelning sker med uttryckligt Det är väsentligt att av personnummer
kan också diskuteras inte vissa krav bör stöd i författning. Det om
skall tilldelas person som inte är uppställas för att personnummer en
identitet kan fastställas. Utredaren skall folkbokförd, t.ex. att personens
vilka krav kan uppställas vid tilldelning av personnummer undersöka som
lämna förslag till den författningsreglering som till folkbokförda och
kan anses nödvändig.
Reglerna om överklagande
folkbokföringslagen får ett beslut om någons Enligt 38 § andra stycket
10-22 §§ överklagas hos länsrätten av den folkbokföring enligt 3-16 och
folkbokföring det gäller, kommun som berörs av vars av en person
beslutet och av Riksskatteverket. Några särskilda bestämmelser om överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut finns inte i folkbokföringslagen. Inte heller finns regler om vem som skall föra det allmännas talan. Bestämmelserna i folkbokföringslagen innebär att Skattemyndigheten inte har rätt att överklaga en domstols beslut om någons folkbokföring och att myndigheten inte heller är part i processen. I fråga om beslut om beskattning gäller att skattemyndigheten alltid har rätt att överklaga länsrättens beslut och myndigheten har rätt att företräda det allmänna i såväl länsrätt som kanunarrätt. Riksskatteverket har dock alltid möjlighet att överklaga ett beslut och att inträda i processen som företrädare for det allmänna om verket önskar. Reglerna om överklagande av beslut av skattemyndighet bör i så stor utsträckning som möjligt vara likartade oavsett om det är fråga om folkbokföring eller beskattning. Utredaren skall därför undersöka om reglerna på folkbokföringsområdet bör ändras och föreslå de lagändringar som är motiverade. Därvid skall utredaren beakta det förslag om en obligatorisk tvâpartsprocess i förvaltningsprocessen som regeringen lagt fram i en lagrådsremiss rörande tvåpartsprocessen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolama. Utredaren är oförhindrad att ta upp även andra frågor som rör överklagande av skattemyndighetens beslut enligt folkbokföringslagen. Skattemyndigheten fattar förutom i ovan angivna fall beslut i bl.a. ärenden enligt namnlagen 1982:670. Regeringens förslag till obligatorisk tvâpartsprocess innebär att skattemyndigheten i dessa ärenden blir part och får rätt att överklaga länsrättens och karnmarrättens beslut. På beskattningsornrådet har endast Riksskatteverket rätt att överklaga kammarrätts beslut. Det finns skäl som talar för att så bör fallet vara även de områden inom folkbokföringsverksarnheten där skattemyndigheten först beslutat i saken. Utredaren skall utreda om en sådan reglering är lämplig och om så anses vara fallet utforma författningsförslag. - -
Ramar för arbetet
I sitt arbete skall utredaren följa arbetet med att utvärdera de åtgärder
som den senaste tioårsperioden har vidtagits brottsofferområdet dir. 1995:94. Vidare skall utredaren beakta vad som sägs i direktiven till
samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga om dir. 1994:23, redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. åtaganden 1991:50 och redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir.
1994:124. Utredaren skall slutföra sitt arbete före utgången av mars 1996.
Finansdepartementet
Statens offentliga utredningar 1996
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen Statens maritimaverksamhet. 41 Mössochmänniskor.Exempel bra Finansieringen detcivilaförsvaret.58 av lT-anvåndning blandbarnochungdomar. 32 Socialdepartementet Justitiedepartementet Sveriges medverkan i FN:s familjeár. 37 Kriminalunderrâttelseregister Kooperativa möjligheter i storstadsområden. 54 Försäkringskassan Sverige Översyn av DNA-register.35 - Elektronisk dokumenthantering. 40 socialförsäkringens administration. 64 Presumtionsregeln iexpropriationslagen.45 Kommunikationsdepartementet Förbud motvapen allmänplats m.m. 50 Utvärderat personval.66 Omjärnvägens trafikledning m.m. 9 EU-mopeden. Ålders- ochbehörighetskrav för Utrikesdepartementet två ochtrehjuligamotorfordon. l 1 Vembestämmer Bättretrafik med väginformatik. 17 vad EU:sinternaspelregler inför regeringskonferensen 1996.4 Ny kursi trafikpolitiken Bilagor.26 + Politikområden underlupp.Frågor Banverkets myndighetsroll m.m. 33 om EU:sförsta pelareinför regeringskonferensen Enskilda vägar. 46 1996.5 Ett år medEU. Svenska statstjänstemäns Finansdepartementet erfarenheter arbeteti EU.6 av Av vitaltintresse. EU:sutrikes-och Kommuner ochlandsting medbetalnings säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. 7 svårigheter.12 Unionför både och öst väst.Politiskarättsliga Budgetlag regeringens - befogenheter på ochekonomiska aspekter EUzssjätte ñnansmaktens område.14 av utvidgning.15 Borgenärsbrotten översyn - en av kap. Förankring ochrättigheter.Omfolkomröstningar, brottsbalken. 30 utträdesrätt, medborgarskap ochmänskliga Översyn skatteflyktslagen. av rättigheter i EU. 16 Reformerat förhandsbesked. 44 Sverige, EUoch framtiden. EU96-kommitténs Pensionssamordning för svenskarEU-tjänst.57 i bedömningar inför regeringskonferensen 1996.19 Medborgerlig insyni kommunala entreprenader. 67 FrånMaastrichttill Turin. Bakgrund ochövriga Någrafolkbokföringsfrågor. 68 EU-länders förslagochdebattinför Utbildningsdepartementet regeringskonferensen 1996.24 Demokrati och öppenhet. Omfolkvaldaparlament Den nya gymnasieskolan hur gårdet l ochoffentlighet i EU. 42 Samverkansmönster i svenskforskningsñnartsiering. 2 Jämställdheten i EU. Spelregler och Samordnad rollfördelning inomteknisk forskning.20 verklighetsbilder. 43 Reform och förändring, Organisation ochverksamhet Europapolitikens kunskapsgrund. vid universitet ochhögskolor efter1993års Enprincipdiskussion utifrån universitets- högskolereform. och 21 EU 96-kommitténs erfarenheter. 59 Inflytande riktigt Om elevers rätt till - Miljö ochjordbruk.OmEU:smiljöregletoch inflytande, delaktighet och ansvar. 22 utvidgningens effekter dengemensamma Enstrategiför kunskapslyft ochlivslångtlärande. 27 jordbrukspolitiken. 60 Det forskningspolitiska landskapet i Norden Medlemsstater ochmedborgare. Förhållandet l990-talet.28 mellan stora ochsmåländeri EU.Rättsliga och ForskningochPengar.29 inrikesfrågor.61 HögskolaiMalmö.36 Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för Försvarsdepartementet individochlokalsamhålle. 47 Totaltörsvarspliktiga jobb/studier m95.Förslagom eftermuck.bostadsbidrag, dagpenning, försäkringar.18
Statens 1996
offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Jordbruksdepartementet Offentligdjurskyddstillsyn. 13 EU,konsumenterna ochmaten Förväntningar verklighet. och 62 - Administrationen av EUzs jordbrukspolitik i Sverige.65
Arbetsmarknadsdepartementet Aktivarbetsmarlmadspolitikexpcnbilaga. + 34 Grundläggande dragi enny arbetslöshetsförsäkring alternativochförslag.5l Sverige.framtidenoch mångfalden. 55 i Pá vägmot egenföretagande. 55 Vägar i Sverige. 55 Hälften vorenog om kvinnorochmän g - 90-talctsarbetsmarknad. 56 å Medicinska undersökningar i arbetslivet. 63
Kulturdepartementet Frånmassmedia till multimedia att digitalisera svensktelevision.25
Näringsdepartementet i Kartläggning ochanalys av den offentliga sektorns upphandling avvaror ochtjänstermed miljöpåverkan. 23 Shaping Sustainable Homesin an Urbanizing World.SwedishNationalReportfor Habitat 48 ll. Reglerför handelmedel. 49
Civildepartementet Fritidi förändring. Omkön och fördelning fritidsresurser. av 3 Forskning för vár vardag. 10 Attityderochlagstiftningisamverkan + bilagedel.31
Miljödepartementet Batterierna en laddadfråga.8 - Nationalstadsparken 38 g Rapportfrånklimatdelegationen 1995. Klimatrelaterad forskning.39 i Precisering handelsändamálet av i detaljplan.52 i Kalkning sjöarochvattendrag av 53
Statens offentliga 1996
utredningar
Kronologisk förteckning
Den nya gymnasieskolanhurgårdet U. 26.Nykursi traftkpolitiken Bilagor. + K. . - 2. Samverkansmönster i svensk forsknings- 27.Enstrategifor kunskapslyft ochlivslångtlärande. finansiering. U. U. 3. Fritidi förändring. 28.Detforskningspolitiska landskapet i Norden Om könoch fördelning fritidsresurser. av C. 1990-talet. U. 4. Vembestämmer vad EU:sinternaspelreglerinför 29.Forskning ochPengar.U. regeringskonferensen 1996.UD. 30.Borgenärsbrotten översyn en av ll kap. - 5. Politikområden underlupp.Frågor om EUzsförsta brottsbalken. Fi. pelareinförregeringskonferensen 1996.UD. 3l.Attityderochlagstiftning i samverkan 6. Ettår medEU.Svenska statstjänstemâns + bilagedel. C. erfarenheter arbeteti EU.UD. av 32.Mössochmänniskor. Exempel bra 7. Av vitaltintresse.EU:sutrikes-och lT-anvândning blandbarnochungdomar. SB. säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD. 33.Banverkets myndighetsroll K. m.m. Batterierna en laddadfråga.M. 34.Aktivarbetsmarknadspolitik + expenbilaga. A. - 9. Omjärnvägens traftkledning m.m. K. 35.Kriminalunderrättelsercgister 10.Forskningför vårvardag.C. DNA-register. Ju. ll. EU-mopeden. Ålders- ochbehörighetskrav för 36.Högskola i Malmö.U. två-ochtrehjuligamotorfordon.K. 37.Sveriges medverkan i FN:sfamiljcår.S. 12.Kommuner ochlandstingmedbetalnings- 38.Nationalstadsparker. M. svårigheter. Fi. 39.Rapportfrånklimatdelegationen 1995. l3.0ffentlig djurskyddstillsyn. Jo. Klimatrelaterad forskning.M. 14. Budgetlag regeringens befogenheter 40.Elektronisk dokumenthantering. Ju. I ñnansmaktens område.Fi. 41.Statens maritimaverksamhet. Fö. | 15.Unionför både och öst väst. Politiska, rättsliga 42.Demokrati ochöppenhet. Omfolkvaldaparlament ochekonomiska aspekter EU:ssjätte av och offentlighet i EU.UD. utvidgning.UD. 43.Jämställdheten i EU.Spelregler och 16.Förankring ochrättigheter.Omfolkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrått, medborgarskap ochmänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheter i EU. UD. Reformerat förhandsbesked. Fi. 17.Bättretrafikmedväginformatik. K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. l8.Totalförsvarspliktiga m95.Förslag om jobb/studier 46.Enskilda vägar. K. eftermuck,bostadsbidrag, dagpenning, 47.Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för försäkringar.Fö. individochlokalsanthälle. U. 19.Sverige,EUochframtiden.EU96-kommitténs 48.Shaping Sustainable Homesin an Urbanizing bedömningar inför regeringskonferensen 1996. World.Swedish NationalReportfor Habitatll. N. UD. 49.Reglerfor handelmedel. N. 20.Samordnad rollfördelninginomtekniskforskning. 50.Förbud allmänplats Ju. motvapen m.m. U. 5l. Grundläggande dragi arbetslöshetsförsäkenny 2l. Reformochförändring.Organisation och ring alternativochförslag.A. i verksamhet vid universitet ochhögskolorefter 52.Precisering handelsändamålet i detaljplan. M. av l 1993årsuniversitets- ochhögskolereform. U. 53.Kalkning sjöarochvattendragM. av 22.Inflytande riktigt Omelevers - rätt till 54.Kooperativamöjligheter i storstadsområden. S. inflytande,delaktighet och ansvar. U. 55.Sverige,framtidenochmångfalden. A. 23.Kartläggning ochanalys denoffentligasektorns 55.Påväg av mot egenföretagande. A. upphandling avvaror ochtjänstermed 55.Vågar i Sverige. A. miljöpåverkan. N. 56.Hälften kvinnorochmän l vorenog - om 24.FrånMaastricht till Turin. Bakgrund ochövriga 90-talets arbetsmarknad. A. EU-lânders förslagochdebattinför 57.Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst.Fi.
i
regeringskonferensen 1996.UD. 58.Finansieringendetcivilaförsvaret.Fö. av 25.Frånmassmedia till multimedia att digitalisera svensktelevision.Ku.
1996 Statens offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
59. Europapolitikens kunskapsgrund. En principdiskussion utifrån EU DG-kommitténs erfarenheter. UD. 60.Miljö och jordbmk.Om EU:smiljöregleroch utvidgningens effekter den gemensamma jordbmkspolitiken. UD. éLMedlemsstater ochmedborgare. Förhållande mellan stora ochsmå länderi EU.känsligaoch inrikesfrågor.UD. 62.EU, konsumenterna ochmaten Förväntningar och verklighet. Jo. - 63.Medicinska undersökningar i arbetslivet. A. 64 Försäkringskassan Sverige Översyn av . - Socialförsäkringens administration. S. 65. Administrationen EU:s av jordbrukspolitik i Sverige.Jo. i 66.Utvärdera personval. Ju. 67.Medborgerlig insyni kommunala entreprenader. Fi. 68. Några folkbokforingsfrágor. Fi.
FRITZES
POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX: 08-20 50 21, TELEFON: 08-690 9190 ISBN 91 -38-20263-8 ISSN 0375-250X