Ny folkbokföringslag : [slut]betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Ny folkbokföringslag Slutbetänkande 1983 års av folkbokföringskommitté

Statens offentliga utredningar

ww

1990:50

w Finansdepartementet

Ny folkbokföringslag

Betänkande av 1983 års folkbokföringskommitté

Stockholm 1990

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliograñ över SOU och Ds som omfattar åren 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38- 12078-X.

Beställare som är berättigade till renüssexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8“° - 12°° 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast beställare inom regeringskansliet)

Graphic Systems AB. Göteborg 1990 ISBN 91-3840582-9 ISSN O375-25OX

Till statsrådet Erik Åsbrink

Genom beslut den 10 mars 1983 bemyndigade regeringen chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att lämna förslag till en förbättrad folkbokföring. Kommittén har antagit namnet 1983 års folkbokföringskommitté. Vi har tidigare avgivit betänkandena (Ds Fi 1983:31) Allmänt ombud inom folkbokföringen och (SOU 1988:10) Rätt adress. Vi får härmed överlämna slutbetänkandet ( ) Ny folkbokföringslag. I arbetet med betänkandet har såsom ledamöter sedan den 1 juni 1983 deltagit f.d. överdirektören Eric Hallman, ordförande, organisationssekreteraren Ove Holmberg, riksdagsledamoten Bengt Kindbom, f.d. riksdagsledamoten Nilsson och förste vice talmannen Ingegerd Troedsson. Elvy ersattes den 10 oktober 1988 av riksdagsledamoten Knut Ingegerd Troedsson Wachtmeister. Som sakkunniga har sedan den 1 juni 1983 har deltagit kammarrättspresidenten Jan Francke, byråchefen Birgit Strand och sedan den 10 augusti 1988 avdelningsdirektören Ingrid Svedberg. Som experter har deltagit kanslirådet Kjell Olsson (fr.o.m. den 25 april 1988), hovrättsassessorn Robert Schött (fr.o.m. den 1 november 1984) och biträdande skattedirektören Björne Sjökvist (fr.o.m. den 5 november 1985). Avdelningsdirektören Lars Tegenfeldt är sedan den 1 januari 1985 förordnad som sekreterare åt kommittén. Ett särskilt har lämnats av ledamöterna Kindbom och Wachtyttrande meister. Vårt uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i maj 1990

Eric Hallman

Ove Holmberg Bengt Kindbom

Knut Wachtmeister Elvy Nilsson

/Lars Tegenfeldt

Innehåü

Sammanfattning

F 11

örfztttningsförslag

1 Folkbokföringslag 11 19 2 Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

9 Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring 24 10 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 25 11 Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och

om nedsättning av 17 Lag om ändring i lagen (1983:1055)

Utredningens

2 Mantalsskrivningen 41

2.1 Direktiv 41 2.2 Historik 41 2.3 Nuvarande ordning 41 2.3.1 Rätt mantalsskrivningsort 41 2.3.2 Stomme till mantalslängd 42 2.3.3 Ansökan om mantalsskrivning med awikelse från stommen 42 2.3.4 Grunder för prövningen 43 2.3.5 Yttranden från parter 43 Kommunicering mellan lokala skattemyndigheter

6 Innehåll

2.3.7 Färdigställande av mantalslängd 44 2.3.8 Mantalslängdens justering 44 2.3.9 Underställning till länsrätt 44 2.3.10 Mantalsskrivningens funktion 44

2.4 överväganden och förslag 47

2.4.1 Beskattningort enligt kommunalskattelagen 48 2.4.2 Barnbidrag och förlängt barnbidrag 49 2.4.3 Kommunalt bostadstillägg för pensionärer 49 2.4.4 Valbarhet som ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd 49 2.4.5 Omfattningen av försäkringsavtal i vissa fall 50 2.4.6 Skyldighet för adelsman att erlägga kapitationsavgift 50 Mantalsskrivningen som kompetensgrund för domstolar, myndigheter och försäkringskassor 2.5.1 Forum i tvistemål 2.5.2 Tillhörighet till försäkringskassa

2.5.3 Övriga rättsområden

Bosättningsbegreppet

:wo: i-l Gällande rätt

3.1.1 Besättning i landet 3.1.2 Dygnsviloregeln 3.1.3 Arbete på annan ort (familjeregeln) 3.1.4 Tillfälligt arbete 3.1.5 Studier 3.1.6 Växlande vistelseort 3.1.7 Nomadiserande samer 57 3.1.8 Godsä gare 57 3.1.9 Utsända diplomater m.fl. 58 3.1.10 Statsråd 58 3.1.11 Kommittéledamöter m.fl. 59 3.1.12 Servicehus för äldre människor 59 3.1.13 Sjukvård, kriminalvård 59 3.1.14 Utländsk beskickningspersonal 60 3.1.15 Avregistrering 60 3.2 Bosättningsregler i övriga nordiska länder 61 3.2.1 Finland 61 3.2.2 Danmark 62 3.2.3 Norge 62 3.2.4 Island 62 Direktiv 62 Synpunkter på nuvarande ordning 63 3.4.1 Allmänt 63 3.4.2 Dubbel bosättning 64 3.4.3 Tillfälligt arbete 65 3.4.4 Studier 66 3.4.5 Utsända diplomater 66 3.4.6 Servicehus för äldre 66

Innehåll 7

3.4.7 Sjukvård, kriminalvård 66 3.4.8 Avregistrering 67 3.5 Överväganden och förslag 67 3.5.1 67 Anknytningsbegreppp 3.5.2 Innehav av bostad 68 3.5.3 Näringsverksamhet 69 3.5.4 Ekonomiskt engagemang 69 3.5.5 Medborgarskapet 69 3.6 Uppehållstillstånd och folkbokföring 71 3.7 Bedömning av om en person är bosatt här eller inte 72 3.8 för bedömning av enkel och dubbel bosättning 73 Huvudregel 3.9 Effekter av olika bedömning av dubbel bosättning och tillfällig vistelse 74 3.9.1 Kommunal beskattning m.m. 74 3.9.2 Rösträtt och valbarhet 75 3.9.3 Utbildning 76 3.9.4 Bostadsbidrag 77 3.10 Alternativa bedömningsgrunder för bedömning av dubbel bosättning 77 3.10.1 Vistelseregeln 78 3.10.2 78 Familjeregeln 3.11 Tillfällig vistelse 80 3.12 Studier 81 3.13 Växlande vistelseort 82 3.14 82 Godsägare 3.15 Utsända diplomater mil. 83 3.16 statsråd och kommittéledamöter 84 3.17 Servicehus för äldre 84 3.18 Sjukvård, kriminalvård m.m. 85 3.19 Avregistrering 86 4 Beslutande och 87

myndigheter överklagandeordning

4.1 Direktiv 87

4.2 överväganden och förslag 87

4.2.1 Beslut om folkbokföring 87 4.2.2 Dag för giltighet av ändrad folkbokföring 88 4.2.3 Rättelse av anteckningar 89

4.2.4 Överklagande av beslut 89

mot 91

Skydd personförföljelse

Direktiv 91 5.2 Nuvarande ordning 91 5.2.1 Sekretess 91 5.2.2 92 Personnummerändring 5.2.3 Resultat av enkät om personnummer 94

5.3 överväganden och förslag 97

5.3.1 Allmänt 97 5.3.2 ldentitetsbyte 97 5.3.3 Beslutande instans 99

8 Innehåll 5.3.4 Särskild folkbokföring av förföljda personer

Folkbokföring i EG-länder

Enkät Den fria rörligheten för arbetskraft inom EG Behov av harmoniseringsåtgärder Ikraftträdande Kostnadskonsekvenser

Specialmotivering till folkbokföringslagen

Särskilt yttrande

Våra i

förslag sammanfattning

I detta slutbetänkande lägger vi fram ett förslag till en helt ny folkbokföringslag. Lagen föreslås att träda i kraft den 1 juli 1991 då ansvaret för den lokala folkbokföringen enligt riksdagens beslut övergår till skattemyndigheterna.

Mantalsskrivningen

Vi föreslår att den nuvarande, årliga, mantalsskrivningen upphör. I de författnu används som anknytningsmoment ersätts ningar där mantalsskrivningen denna med en hänvisning till den löpande folkbokföringen.

Moderniserade bosättningsregler

Vi föreslår att bedömningen av en persons bosättning enligt folkbokföringslagei) alltjämt skall utgå från var dygnsvilan tillbringas. Vid in- eller utflyttning till Sverige skall en vistelse som uppgår till minst sex månader anses medföra ändrad bosättning. En utlänning som år skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar tillstånd. En person som regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på två platser inom landet skall i första hand anses bosatt på den plats där han sammanbor med sin familj. Familj kan utgöras av make eller sambo (även homosexuell sambo) eller - om make eller sambo inte finns - hemmavarande barn. En tidsbegränsad vistelse som överstiger sex månader skall normalt medföra att personens bosättning ändras. skall dock göras för sådana personer som sammanlever med sin fa- Undantag milj på en plats och vistas på en annan ort på en på förhand bestämd tid. Undantag skall också göras då vistelsen beror på uppdrag som riksdagsledamot eller värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt. studerande och sådana studerande som föräldrarna fortfarande Omyndiga har försörjningplikt för skall inte folkbokföras på en annan ort där de vistas för studier. Vuxna studerande skall däremot till skillnad från nu normalt folkbokföras på studieorten. Den nuvarande valfriheten för pensionärer på servicehus med helinackordering att behålla sin tidigare folkbokföring behålls och utvidgas till att galla alla som tas in i kommunala servicehus för aldre manniskor samt även privat drivna hem för gamla. Den som vistas i långtidssjukvård och saknar annan bostad föreslås få en valfrihet att bli folkbokförd på sjukhuset.

10 Sammanfattning

Beslut om folkbokföring

Beslut om en persons folkbokforing fattas av skattemyndigheten i det lan där personen är folkbokförd. Vid flyttning mellan två lan beslutar skattemyndigheten i inllyttningslänet. Skattemyndighetens beslut kan överklagas till länsrätten. Hela den nuvarande ordningen med provning av två länsrätter och i vissa fall två kammarrätter i ärenden som avser tänkbara folkbokföringsorter i olika län avskaffas.

mot

Skydd personförföljelse

En person som är utsatt för ett allvarligt hot skall i undantagsfall efter ansökan hos rikspolisstyrelsen få möjlighet att byta personnummer och aven i Övrigt registreras med fmgerade personuppgifter så länge hotet finns kvar (identitetsbyte). Vi föreslår att en förfoljd person i forsta hand erbjuds skydd genom att han eller hon efter ansökan hos skattemyndigheten får behålla sin tidigare folkbokföringsort där man lämnat en bostad på grund av förföljelse. Som adress anges i folkbokföringsregistren skattemyndighetens adress. Den verkliga bostadsadressen skall finnas endast manuellt antecknad hos Skattemyndigheten som vidarebefordrar personens post.

F

örfattningsförslag

1 till

Förslag Folkbokföringslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser 1 § Folkbokföring sker fortlöpande genom registrering i folkbokföringsregister hos skattemyndigheten.

2 § Bestämmelser om folkboklöringsregistrct hos Skattemyndigheten och andra register för folkbokföringen finns i lagen (OO00:00) om folkbokföringsregister.

Definitioner, m.m. 3 § I denna lag avses med folkbokföringsnzyndighet: riksskatteverket och skattemyndighet jblkbokföringsort: den församling i vilken en person är folkbokförd, folkbokföringsfastighet: den fastighet på vilken en person är folkbokförd, bostadsadress: den adress som avser bostaden på den fastighet där en person skall vara folkbokförd, postadress: den adress till vilken en persons post skall delas ut för att regelmässigt nå honom, sa/nbor: en ogift kvinna och en ogift man som bor tillsammans under aktenskapsliknande förhållanden, bam: barn, styvbarn och fosterbarn, familj: makar, sambor och barn.

Personnummer 4 § För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som identitetsbeteckiuing. Vidare fastställs personnummer för personer som inte är folkbokförda i de fall som anges i lag. Personnumret anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer och kontrollsiffra. Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två for månaden och två för dagen i nu nämnd ordning. Födelsenumret består av tre siffror och är udda för man och jämnt för kvinna.

12 Föifattningsförslag

Mellan födelsetiden och födelsenumret sätts ett bindestreck som byts mot ett plustecken när en person fyller 100 år.

Pblkbokföringens giltighet vid flyttning 5 S id flyttning gäller folkbokföringen från och med flyttningsdagen om anntälan görs i enlighet med bestämmelserna i 27 §. Kommer anmälan in senare gäller folkbokföringen från och med den dag då anmälan kom in. Har beslut om folkbokföring meddelats utan föregående anmälan, galler folkbokföringen från och med beslutets dag.

6 § Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara folkbokförd på utflyttningsorten från och med den dag då han år folkbokförd på inflyttningsorten. Vid flyttning till utlandet upphör folkbokföringen att gälla från och med utresedagen. Anmäls flyttning till utlandet efter utresedagen, upphör dock folkbokföringen att gälla från och med den dag anmälan kom in.

Upptagande i folkbokföringen 7 § Ett barn som föds levande har i landet skall folkbokföras om inte annat följer av 10 §. Barnet folkbokförs i den församling där modern är folkbokförd. Är modern inte folkbokförd eller är hon okänd folkbokförs barnet i den där det har fötts. Hittebarn folkbokförs församling i den församling där det har påträffats. Ett barn som föds utom landet av en kvinna som år folkbokförd med stöd av bestämmelsen i 18 § skall folkbokföras i den församling där modern är folkbokförd.

8 § Den som kan antas komma att tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under sex månader i följd skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet under sex månader i följd skall folkbokföras om han sammanlever med sin familj här, har anställning här eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här. Undantag från bestämmelserna i första stycket anges i 9, 10 och 20 §§.

9 § En här i landet bosatt utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte föreligger synnerliga skäl för att så ändå sker.

10 § Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning folkbokförs endast om han är svensk medborgare eller om han, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller dess betjaiting. Detta gäller även sådan persons familjemedlem eller tjänare.

författningsförslag

Rätt folkbokföringsort m.m. 11 § Var och en folkbokförs i den territoriella församling och på den fastighet där han är bosatt om inte annat följer av bestämmelserna i 12-21 §§.

2 12 § En person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt vistas under dygnsvilan. Den som enligt denna regel kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist. En person skall anses vistas regelmässigt på en fastighet där han under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med annan förläggning i tiden. Undantag från bestämmelserna i första och andra styckena anges i 13-16 och 18-22 §§.

13 § Om en person under en bestämd tid av högst sex månader regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist anses detta inte leda till ändrad bosättning. Vistelse som föranleds enbart av uppdrag som riksdagsledamot eller av värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänsteplikt anses inte leda till ändrad bosättning.

14 § En person, som under en bestämd tid tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet inom landet än den där hans familj är bosatt, skall folkbokföras hos familjen så länge sammanlevnaden fortsätter.

15 § En elev under aderton år som har sitt egentliga hemvist tillsammans med föräldrar eller andra anhöriga anses bosatt där även om han till följd av skolgången regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en 2111112111 fastighet. Bestämmelserna i första stycket gäller även en äldre elev för vilken föräldrarna fortfarande har försörjningsplikt enligt 7 kap. l § föräldrabalken.

16 § Den som inte regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på någon fastighet anses bosatt på den fastighet till vilken han med hänsyn till sina familje- och arbetsförhållanden och övriga omständigheter kan anses ha sin starkaste anknytning.

17 § Även om en person inte är bosatt på viss fastighet, anses han dock bosatt i viss församling, om det med tillämpning av församlingens område av bestämmelserna i 12-16 §§ om fastighet kan anses att han är bosatt inom området.

14 Författningsförslag

18 § Den som är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst folkbokförs under denna tjänstgöring jämte medföljande make eller sambo samt barn under aderton år i den församling i vilken den utsände senast var eller hade bort vara folkbokförd. De folkbokförs då på den fastighet där den utsände förut var bokförd eller om ändrade förhållanden föranleder det, under rubrik på församlingen skrivna. Skattemyndigheten kan också medge den utsände att med medföljande make eller sambo samt barn under aderton år folkbokföras på viss fastighet i församling där han eller maken äger eller innehar fast egendom eller innehar en bostad med bostadsrätt. Vad som sägs om medföljande barn skall gälla även barn under aderton år eller äldre barn för vilka föräldrarna fortfarande har försörjningsplikt enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken som för sin skolgång vistas i utlandet på annan ort än den där den utsände är stationerad.

19 § Den som för vård eller tillsyn vistas i ett sådant servicehus för äldre människor som avses i 20 § socialtjänstlagen (1980:620) (kommunalt servicehus) i en annan församling än den, där han rätteligen var eller hade bort vara folkbokförd när han flyttade till servicehuset, får folkbokföras i sistnämnda församling. Han folkbokförs då på den fastighet där han förut var eller bort vara bokförd, eller under rubriken på församlingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligger, på en annan fastighet. Den som för vård eller tillsyn vistas i ett kommunalt servicehus och är folkbokförd i den församling där servicehuset ligger får folkbokföras på en annan fastighet i församlingen om det föreligger särskilda skäl. Bestämmelserna i första och andra styckena skall även tillämpas på den som vistas i en särskild boendeform för äldre som drivs av annan än kommun om boendet med hänsyn till upplåtelseform och tillgång till vård kan anses motsvara vistelse i ett kommunalt servicehus.

20 § Dygnsvila som en person tillbringar på en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare, skall inte beaktas vid bedömningen av hans bosättning. Den som är intagen för långtidssjukvård i en annan församling än den där han är folkbokförd får dock folkbokföras där han vistas om han inte längre har en bostad i den församling där han är folkbokförd.

21 § Skattemyndigheten får efter ansökan medge att den som på grund av förföljelse eller ett allvarligt hot flyttat från sin tidigare bostad tillsammans med medflyttande familj får behålla sin tidigare folkbokföring så länge hotet kvarstår.

22 § Den som inte är bosatt på någon fastighet i den församling där han skall folkbokföras bokförs under rubriken p å f ö r s a m l i n g e n s k r i v n a om annat inte följer av 18 eller 19 §. Den som saknar känt hemvist bokförs under rubrik u t a n k ä n t h e m v i s t. Den som

Författningsförslag

enligt uppgift i sjömansregistret tjänstgjort till sjöss under det innevarande eller närmast föregående kalenderåret får dock inte bokföras under rubrik utan känt hemvist. Skattemyndigheten får pröva om en person som saknar bestämt hemvist i församlingen i stället för att bokföras enligt första stycket kan behålla sin tidigare folkbokföring.

Avregistrering från folkbokföringen 23 § Den som avlider eller dödförklaras skall avregistreras från folkbokföringen. Den som kan antas komma att tillbringa dygnsvilan utom landet under de närmast följande sex månaderna skall avregistreras från folkbokföringen som utflyttad om inte annat följer av 18 §. Den som kan antas komma att tillbringa dygnsvilan regelmässigt under de närmast följande sex månaderna både inom och utom landet skall avregistreras om han utom landet sammanlever med sin familj, har anställning där eller med hänsyn till övriga omständigheter fâr anses ha sitt egentliga hemvist utom landet. Den som oavbrutet under två år i följd varit folkbokförd under rubriken u t a n k ä n t h e m v i s t avregistreras från folkbokföringen som obefintlig. Den som flyttat till ett annat nordiskt land får avregistreras från folkbokföringen endast med stöd av ett internordiskt flyttningsbevis.

Anmälningar m.m. 24 § Anmälan enligt denna lag skall göras skriftligen, om inte annat anges. Skattemyndigheten får begära att anmälan eller uppgift skall lämnas vid personlig inställelse. För barn under 18 år skall anmälan enligt 27 eller 28 § göras av barnets vårdnadshavare. Barn som har fyllt 16 år har dock rätt att själv göra sådan anmälan.

25 § Ett barns födelse skall anmälas till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa om barnet föds inom landet eller utom landet av en kvinna som är folkbokförd här med stöd av bestämmelserna i 18 §. Föds barnet på ett sjukhus eller enskilt sjukhem gör inrättningen anmälan. Biträder barnmorska vid födelsen i annat fall, gör hon födelseanmälan. Anmälan skall ske ofördröjligen. I andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan enligt första stycket inom en månad från födelsen. Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.

26 § Bestämmelser om anmälan om dödsfall samt om dödsbevis och intyg om dödsorsak finns i begravningslagen (0000:000).

16 Författningsförslag

27 § Den som får en ny bostads- eller postadress skall inom en vecka från adressändringen anmäla adressen till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller ett postkontor. Första stycket gäller inte ny postadress för kortare tid än tre månader, inte heller om bostads- eller postadressens benämning ändras genom beslut av en myndighet. Den som flyttat in från utlandet eller är registrerad i obefintligregister och skall folkbokföras gör anmälan enligt första stycket till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa.

28 § Den som är folkbokförd och avser att vistas utomlands under sådan tid och sådana förhållanden att han enligt bestämmelsen i 23 § andra stycket skall avregistreras från folkbokföringen skall anmäla detta till en Skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. Anmälan skall göras senast en vecka före utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan ställs in eller skjuts upp skall detta anmälas senast den tidigare uppgivna utresedagen.

29 § Anmälan enligt 27 § skall innehålla: . namn, personnummer och civilstånd, . datum för ändring av bostads- eller postadress,

AWNM

. tidigare folkbokföringsort, . tidigare bostads- och postadress, 5. ny bostads- och postadress samt dess beräknade giltighetstid, 6. nanm, personnummer och civilstånd för make eller sambo och barn under 18 år som samtidigt ändrar till den nya bostads- eller postadressen eller som tidigare innehar denna adress, 7. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressen avser, 8. uppgift om vem som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet som den nya bostadsadressen avser. Uppgift om bostads- eller postadress enligt första stycket 5 som avser en lägenhet i flerfamiljshus bör innehålla den beteckning för lägenheten som fastighetsägaren använder. För den som flyttar in från utlandet skall anmälan dessutom innehålla upgift i om inllyttningsdag till Sverige, avsikten med vistelsen här och dess beräknade varaktighet samt därutöver de uppgifter som skall föras in i folkbokföringsregistret enligt lagen (000O:00) om folkbokföringsregister.

30 § Anmälan enligt 28 § skall innehålla: . namn och personnummer, . bostads- och postadress i Sverige,

GUI-Jäbålüt-t

. datum för utresan, . bostads- och postadress i utlandet samt uppgift om bostadstyp, . avsikten med vistelsen och dess beräknade varaktighet, . arbetsgivare under vistelsen i utlandet,

Födarmingsförslag 17

7. fastighet eller bostad i Sverige som efter utresan fortfarande ägs eller förhyrs.

31 § Om det kan antas att en person är skyldig att göra anmälan enligt denna lag får Skattemyndigheten anmana honom att göra en sådan anmälan eller lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans folkbokföring. I anmaningen skall anges vilka uppgifter som Skall lämnas. Sådana uppgifter skall lämnas skriftligt om inte annat har angetts i anmaningen. Har ett barns vårdnadshavare försummat att inom föreskriven tid enligt 30 § namnlagen (1982:670) anmäla barnets förnamn får Skattemyndigheten anmana barnets vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet.

32 § En fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad åt annan, skall på förfrågan av Skattemyndigheten uppge till vem han upplåter bostad och om denne med hans medgivande upplåter bostaden åt annan samt vilka personer som enligt hans kännedom bor i fastigheten respektive lägenheten. För en person som bor i flerfamiljshus Skall uppgift även lämnas om den beteckning som fastighetsägaren använder för bostadslägenheten.

Beslut om folkbokföring m.m. 33 § Skattemyndigheten beslutar efter anmälan eller när annat skäl föreligger inom myndighetens område både vad gäller om en persons folkbokföring registrering och avregistrering av uppgifter som avser en person som är eller senast varit folkbokförd inom området. Vid flyttning mellan två län beslutar Skattemyndigheten i inflyttningslâlnet.

Idcntitetsbyte 34 § Om det föreligger synnerliga skäl får rikspolisstyrelsen efter ansökan medge att en person Som är utsatt för ett allvarligt hot får byta personnummer och i övrigt registreras i folkbokföringen med fingerade personuppgifter (identitetsbyte) så länge hotet kvarstår. får även medges en hotad persons sammanboende famil- Idcntitetsbyte jemedlemmar.

Överklagande

hoS 35 § Ett beslut av Skattemyndigheten i folkbokföringsärende överklagas länsrätten. under Ett beslut om folkbokföringsort, folkbokföringsfastighet, folkbokföring viss rubrik eller avregistrering från folkbokföringen får överklagas av den vars folkbokföring och den kommun som berörs av beslutet, Samt av riksskatteverket. Riksskatteverket och kommuner får överklaga senast inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Ett beslut av rikspolisstyrelsen enligt 34 § överklagas genom besvär hos

18 F öifattningsförslag SO U 1990: 50

Svea hovrätt. Ett annat beslut som avser registrering i folkbokföringsregistret får överklagas av den som berörs av beslutet. Ett sådant beslut får överklagas utan begränsning till viss tid.

Ansvarsbestämmelser m.m. 36 § Den som inte kommer in med en anmälan enligt 27 eller 28 § eller en uppgift enligt 32 § senast vid den tidpunkt då sådan skulle ha lämnats påförs en särskild avgift (förseningsavgift). Förseningsavgiften är 500 kronor. Förseningsavgift får efterges om underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den eller anmälnings- uppgiftsskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig eller om underlåtenheten är att anse som ringa.

37 § Förseningsavgift påförs inte den som gemensamt med make ändrat bostads- eller postadress eller flyttat till utlandet om ändringen framgår av den andre makens anmälan enligt 27 eller 28 §. Förseningsavgift påförs inte heller ett barns vårdnadshavare om den andre vårdnadshavaren gjort anmälan enligt 27 eller 28 § för barnet.

38 § Frågor om förseningsavgift prövas av skattemyndigheten.

39 § Beslut om påförande av förseningsavgift överklagas hos länsrätten.

överklagandet skall ha kommit

in till skattemyndigheten senast två månader efter det den anmälnings- eller uppgiftsskyldige fått del av beslutet.

40 § Ett beslut eller en dom att påföra någon förseningsavgift får verkställas genast, om inte annat förordnas. Verkställighet enligt utsökningsbalken får ske. Om och uppbörd indrivning av förseningsavgift gäller uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får ske vid indrivning av förseningsavgift.

41 § Vitc kan av skattemyxidigheten föreläggas den som inte efterkommer en zinmaning enligt 31 § eller den fastighetsägare som underlåter att lämna uppgift enligt 32 §. Vitc får inte fastställas till lägre belopp än 500 kronor. Ett beslut att förelägga vite får inte överklagas annat än i samband med att vitet döms ut. i? l i Frågor om utdömande av vite prövas av länsrätten. i I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:205) om viten.

42 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet länmar oriktig uppgift vid fullgörandet av sin anmälnings- eller upgiftsskyldighet enligt 27, 28 eller 31 §

Fözjhtrningsfötzvlag 19

första stycket döms till böter. I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.

Övriga bestämmelser

43 § Föreståndaren för en inrättning som avses i 19 och 20 §§ är skyldig att på begaran av en skattemyndighet lämna de uppgifter som fordras för folkbokföring enligt dessa paragrafer.

44 § Om det föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, efter ansökan förordna att en person skall folkbokföras med awikelse från denna lag.

45 § Närmare föreskrifter för tillämpning av denna lag meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag tradcr i kraft den 1 juli 1991.

2 till

Förslag Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsav-

tal

Härigenom föreskrivs att i 55 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal ordet mantalsskrivet skall bytas ut mot folkbokfört.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

3 till

Förslag om i (1928:370) Lag ändring kommunalskattelagen

Härigenom föreskrivs att 60, 66 och punkt 1 av anvisningarna till 66 § kommunalskzittelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

20 Fötfatmingsfötslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §1

Innefattar hemortskommunen flera församlingar sker beskattningen i den församling där den skattskyldige med tillämpning av reglerna om hemortskommun anses ha sin hemort. Den som den 1 november året näst före tareringsåret är medlem av en ieke-tetritoriell församling anses ha denna församling som hemort i stället för den territoriella församling där han skall »tara folkbokförd om den sistnämnda ligger inom den icke-territoriella församlingens upptagningsområde.

66 §2

Med hemortskommun förstås i Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den denna lag den kommun, där den skattskyldige författningsenligt skall skattskyldige ftlrfattningsenligt skall vara tnanialsxskriven för åre! näst före vara folkbokförd den 1 november åre! taxeringsåret. jöre firat näst före taxeringsåret. För den, som varit under ett be- För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt skattningsår eller del därav bosatt här i riket utan att mantalsskrivnings- här i riket utan att han bort folkbok- .skyldig-ltet i någon kommun beträf- föras i någon kommun den 1 novem-

fande honom förelegat för året näst ber året före året näst före taxer-

före taxeringsåret, skall såsom hem- ingsåret, skall såsom hemortskomortskommun anses den kommun, där mun anses den kommun, där han han först varit bosatt under det år, först varit bosatt under det år, som som närmast föregått taxeringsåret. närmast föregått taxeringsåret. För den som på grund av väsentlig anknytning, som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 §, skall anses som bosatt här i riket skall såsom hemortskommun anses den kommun till vilken anknytningen varit starkare under året före taxeringsåret. För dödsbo efter den som vid dödsfallet varit bosatt här i riket, skall såsom hemortskommun anses den avlidens hemortskommun.

1 Senaste lydelse 1986:473. Senaste lydelse 1986:1113.

Föifhtmingsförslrzg

Nmtamnrle lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 66 § 1.3 Av bestämmelserna i denna 1. Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskrifter- paragraf, jämförda med föreskrifterna i 68 §, framgår, att för den som na i 68 §, framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats här i riket därav stadigvarande vistats här i riket utan att inzmrulsslcrit*ningsslgtløliglrel utan att han bort vara folkbokförd i i någon kommun beträffande honom någon kontmun den 1 november :ii-ct året näst fore taxe- jöre året näst före taxeringsåret, skall förelegat jör ringsåret, skall såsom hemortskom- såsom hemortskommun anses den mun anses den kommun, där han kommun, där han under det år, som under det år, som närmast föregått närmast föregått taxeringsäret, först taxeringsåret, först vistats, utan att vistats, utan att vistelsen varit allevistelsen varit allenast tillfällig. nast tillfällig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

3 Senaste lydelse 1986:473.

4 till

Förslag

om i om arvsskatt och

Lag ändring lagen (1941:416)

gåvoskatt

I-lärigciuom föreskrivs att i 44 § lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt ordet mantalsskriveiu skall bytas ut mot folkbokförd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1986:1306.

5 till

Förslag

om i

Lag ändring rättegångsbalken

Härigcnonu föreskrivs i fråga om rättegångsbalken*

dels att i 4 kap. 6 § ordet kyrkobokförd skall bytas ut mot folkbokförd,

22 Fözfatrningsförslag SOU 1990: 50

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels att 10 kap. 1 § skall ha följande lydelse. 10 kap.

1 §2

Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist. Är svaranden mantalssloiven d ort Är svaranden folkbokförd i Sverige inom riket, anses den orten som hans anses som “hans hemvist den ort där hemvist. han var folkbokförd den 1 november föregående år. För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet. Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara. Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehällsort okänd, sökes han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse av 4 kap. 6 § 1988:1328. 2 Senaste lydelse 1947:616.

6 till

Förslag Lag om i allmänna

ändring lagen (1947:529) om barnbidrag

Härigenom föreskrivs att i 1§ lagen (1947:529) om ordet barnbidrag mantalsskriven skall bytas ut mot folkbokförd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

F (izfrzttn in gsjörslng

7 till

Förslag

om i

Lag ändring uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 78 § 1 mona. uppbördslagen (1953:272)l skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

78 §2

l mom. Arbetsgivare, som enligt 1 mom. Arbetsgivare, som enligt lag lag är skyldig föra handelsböcker, är skyldig föra handelsböcker, skall skall ha sin bokföring så ordnad att ha sin bokföring så ordnad att därav därav framgår arbetstagares namn, framgår arbetstagares namn, lönebelönebclopp och skatteavdrags belopp. lopp och skatteavdragsbelopp. Om Om skattsedel eller skattekort har skattsedel eller skattekort har föreföretetts för arbetsgivaren skall också tetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid och framgå arbetstagares födelsetid samt och Inantnlsslcrivningsadress samt nummer på för honom utfärdad nummer på för honom utfärdad skattsedel. skattsedel. Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra ant :kningar i hänseenden som har sagts nyss. För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan arbetsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket eller skattemyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8-14 §§ taxeringslagen (1990:00).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

l Lagen omtryckt 1972:75. 2 Lydelse enligt prop. 1989/9004.

8 till

Förslag

i

Lag om ändring lagen (1958:295) om sjömansskatt

lrlärigcnom föreskrivs att 19 § lagen ( l958:295)1 om sjönuansskatt skall ha

följande lydelse.

l Lagen onitryckt 1970:934.

24 F öifattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §2

Redare, som enligt lag är skyldig Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker, skall hava sin att föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad, att därav fram- v bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid och går sjömans namn, födelsetid, lönemanmlslcsrivningsadress, lönebelopp belopp och skatteavdrags belopp och skatteavdrags belopp samt, dä- samt, därest sjömannen uppvisar rest sjömannen uppvisat debetsedel debetsedel på preliminär skatt, numå preliminär skatt, numret å denna ret på denna debetsedel. debetsedel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2 Senaste lydelse 1986:1293.

9 till

Förslag

om i om av

Lag ändring lagen (1959:551) beräkning

inkomst

pensionsgrundande enligt lagen (1962:381)

om allmän

försäkring

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§1

För här i riket bosatt eller mantals- Pensionsgrundande inkomst enligt skriven försäkrad skall pensionsgrun- lagen om allmän försäkring bestäms dande inkomst enligt lagen om all- av Skattemyndigheten i det län den män försäkring bestämmas av skat- försäkrade taxerats till statlig intemyiudigheten i det län den försäk- komstskatt eller skulle ha taxerats till rade taxerats till statlig inkomstskatt sådan skatt, om han varit bosatt i eller skulle ha taxerats till sådan riket eller inte haft att erlägga sjöskatt, om han varit bosatt i riket mansskatt.

1 Senaste lydelse enligt prop. 1989/90274.

Föifnttningsjöislag 25

Nuvarnnzle lydelse Föreslagen lydelse

eller i11te haft att erlägga sjömansskatt. inkomst för Pe11sionsgrunda11de inkomst för Pensionsgrunda11dc so|11 i11te är bosatt eller sjöman, so111 i11te är bosatt i riket, sjöman, I7I(1IIl(1lSSl()'l\'EI1 i riket, skall bestäm- skall bestämmas av skattemyndighe- |11as av Skattemyndigheten i Göte- ten i Göteborgs och Bohus län. borgs och Bohus län. För annan försäkrad än so111 i första eller andra stycket sägs skall den inkomsten bestämmas av Skattemyndigheten i Stockholms pcnsio11sgrundande län.

Denna lag träder i kraft den l januari 1992.

10 till

Förslag

om i om allmän

Lag ändring lagen (1962:381)

försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 och 5 §§ laget1 (1962:381) on1 allmän

försäkringl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Från och med den månad varunder försäkrad uppnår sexton års ålder skall han, därest han är bosatt i riket, vara inskriven hos allmän försäkringskassa. Försäkrad skall vara inskriven hos Försäkrad skall vara inskriven hos den kassa, i11o111 vars verksamhet- den kassa, inom vars verksa111hetssområde han är /numalsxvkriven. Är område han var folkbokförd den 1 den försäkrade ej ImInIaIss/criven i Iwve/nberjöregående år. Var den förriket, skall han vara inskriven hos säkrade inte jbl/cbolcjörd i Sverige den den kassa, inom vars verksamhet- 1 nove/nber jöregfienrle år, skall han sområde han är bosatt vid årets in- vara inskriven hos den kassa, inom sig i vars verksamhetsområde han är bogång, eller, on1 han bosätter riket se11arc under året, hos den kas- satt vid årets ingång, eller, on1 han

l Lagen omtryckt 1982:120.

26 l 7 Ödbtlziiirgsfötslng

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sa, inom vars verksamhetsområde bosätter sig i riket senare under året, besättningen äger rum. hos den kassa, inom vars verksamhetsområde bosättningen äger rum.

5§ Allmän försäkringskassa skall inskriva så snart kassan erhållit försäkrad, kännedom om att han skall vara inskriven hos kassan. Inskrivning gäller från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att den försäkrade skall vara inskriven, dock tidigast från och med tredje månaden före den, då han inskrives. Skall försäkrad, som ej är mama/s- Skall försäkrad, som inte var folkslwiven i riket, vara inskriven hos bolcjörd i Sverige den 1 november försakringskassa enligt vad i 4 § sägs, jöregzienrle (ir, vara inskriven hos åligger det honom att inom två vec- försäkringskassa enligt vad i 4 § sägs, kor från den tidpunkt då sådant för- åligger det honom att inom två vechållande inträtt att han skall vara kor från den tidpunkt då sådant förinskriven zinmäla sig till den kassa, hållande inträtt att han skall vara inhos vilkcn han skall inskrivas. skriven anmäla sig till den kassa, hos vilken han skall inskrivas. Så snart allmän erhållit kännedom om att försäkrad försäkringskassa ej längre skall vara inskriven hos kassan, skall kassan avföra honom från sitt register över inskrivna försäkrade med verkan från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den l januari 1992.

11 till

Förslag Lag om i

ändring lagen (1962:392) om hustrutillägg

och kommunalt till

bostadstillägg folkpension

föreskrivs Härigenom att 2, 8 och 14 §§ lagen ( 1962:392) om hustrutillägg och kommunalt till

bostadstillägg folkpension* skall ha följande lydelse.

1 Lagen omtiyckt 1976:1014.

Författningsjörslng

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§2

Kommun skall utge kommunalt Kommuner skall utge kommunalt bostadstillägg till den som uppbär bostadstillägg till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspctmsiott förtidspension, omställningspensiott eller särskild efterlevandepension och eller särskild efterlevandepension och (ir IH(II1I(Il.SLSl(IiVCI1inom kommunen som den l november föregående år eller till där Inantalsskriven hustru var folkbokförd inom kommunen som uppbär hustrutilllägg. Kommu- eller till där folkbokförd hustru som nalt bostadstillägg skall också utges uppbär hustrutillägg. Kommunalt till den som är mantalsslcriven inom bostadstillägg skall också utges till kommunen och uppbär folkpension den som den 1 november föregående i form av änkepension med stöd av år var folkbokförd inom kommunen övergångsbestämmelserna till lagen och uppbär folkpension i form av (1988:881) om ändring i lagen änkepension med stöd av övergångs- (1962:381) om allmän försäkring. bestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen bestämmer, dock lägst med belopp som beräknat per månad svarar mot den del av den månatliga bostadskostnad, som enligt föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av 14 § andra stycket skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas. Awikelse från vad i 4 och 5 §§ stadgas må dock icke äga rum, och för rätt till komntuttalt bostadstillägg må ej fordras viss tids bosättning inom kommunen eller uppställas annat därmed jämförligt villkor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket beslutar om grunder för beräkning av hostadskostnadcrna i ärende enligt denna lag. Regeringen äger meddela föreskrifter angående det högsta belopp som må utgå i kommunalt bostadstillägg för pensionsberâittigad, som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem. Kommunen skall utan dröjsmål underrätta riksförsäkringsverket och den allmänna forsäkringskassa, inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen, om de beslut som fattas rörande kommunalt bostadstillägg.

s§3

Den som åtnjuter hustrutillägg Den som åtnjuter hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg är eller kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans ma- skyldig att, om hans eller hans ma-

2 Senaste lydelse 1988:883. Senaste lydelse 1988:1268.

28 Fö/faltningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kcs ekonomiska förhållanden väsent- kes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskäligt dröjs- ligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan om detta till den mål göra anmälan om detta till den allmänna fö;zväkringskasszz, inom tars allmänna föi-szikvingskassan. Enaverksa/n/ierisområde Iran senast blivi! handa skyldighet åligger honom, om manta/sskrit-en. Enahanda skyldighet han åtnjuter kommunalt bostadsåligger honom, om han åtnjuter i annan komtillägg och folkbokförs kommunalt och manbostadstillägg mun än förut, så ock om han ingår IaIss/crivs i 2111112111 kommun än förut, äktenskap eller om hans äktenskap så ock om han ingår äktenskap eller upplöses genom makens död eller om hans äktenskap upplöses genom annorledes. är den som åtnjuter makens död eller annorledcs, är den tillägget omyndig åvilar anmälningssom åtnjuter tillägget omyndig åvilar skyldigheten förmyndaren. Om den zinmälningsskyldighetenförmyndaren. som uppbär förmånen har en god Om den som uppbär förmånen har man eller förvaltare enligt föräldraen god man eller förvaltare enligt balken, har denne motsvarande skylföräldrabalken, har denne motsvadighet att gora amnälan, om det kan rande skyldighet att göra anmälan, anses ingå i uppdraget. Uppbärs förom det kan anses ingå i uppdraget. månen av myndighet eller av annan förmånen av Uppbärs myndighet person än den pensionsberattigade eller av annan person än den pen- eller dennes förmyndare, gode man sionsberättigade eller dennes förmyn- eller förvaltare, är även sådan myndare, gode man eller förvaltare, är dighet eller person anmälningsskyldig. även sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

l4§ Kommunala bostadstillägg skall be- Kommunala skall bebostadstillägg kostas av den kommun där den pen- kostas av den kommun där den sionsbe rät t i ga de är lnal1talss/crivel1 . pcnsionsberzittigade var folkbokförd den 1 november föregående år.

Denna lag träder i kraft den l januari 1992.

Fil/;fzlllni/igsjö/zvlug

12 till

Förslag

om i

Lag ändring rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 9 a § rättshjälpslagen (1972:429)1 skall ha följande

lydelse.

Nuvaranzle lydelse Föreslagen lydelse

9a§2

Den som har beviljats allmän rätts- Den som har beviljats allmän rättshjalp ar i målet eller ärendet befriad hjälp är i målet eller ärendet befriad från expcditionsavgifter enligt förord- från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de ningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna och för av- allmänna domstolarna och för avgifter enligt cxpeditionskungörelsens gifter enligt expeditionskungörelsens (1964:618) avgiftslista, avdelning I (1964:618) avgiftslista, avdelning I samt avdelning II under rubriken samt avdelning II under rubriken Utsökning mm. Detsmmnzz gill/cr i [Jtsökning mm. fråga om (avgift fm munlulszslclitv1il1gsbevis.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

l Lagen omtryckt 1983:487. 2 Senaste lydelse 1988:213.

13 till

Förslag

om i

Lag ändring vallagen (1972:620)

Ilâirigenom föreskrivs i fråga om vallagen (1972:620)1

dels att i 4 kap. 14 §, 7 kap. 3 § samt 9 kap. 3 § ordet kyrkobokförd skall bytas ut mot folkbokförd, dels att 2 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 11 §§ samt 5 kap. 3 § skall ha följande lydelse.

l Lagen omtryckt 1987:1334.

30 FözfaImingskárs/ag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §2

Vid tillämpning av 2 § beräknas Vid av 2 § beräknas tillämpning antalet röstberättigade på grundval antalet röstberättigade på grundval av stora/narin: till /nantalslfingderna av uppgifterna i skattemyndig/terernas för året. Vid beräkningen] anses som lokala fo/kbokföringsregister den I röstberättigad varje svensk medbor- november föregående år. Vid beräkgare som fyllt eller senare under ningen anses som röstberättigad kalenderåret fyller arton år. varje svensk medborgare som fyllt eller senare under kalenderåret fyller arton år.

4 kap.

2 §3

I allmän röstlängd tas upp svensk I allmän röstlängd tas upp svensk medborgare som den 1 juni enligt medborgare som den 1 juni enligt liinsslcrztte/myndighetens petsonband är skattemyndiglietens lokala folkbokfökyrlcobokjörzi i valdristriktet och som ringsregister är folkbokförd i valhar fyllt eller före den 1 september distriktet och som har fyllt eller före det år röstlängden] upprättas fyller den 1 september det år röstlängden sjutton år. Om en beslutad ändring upprättas fyller sjutton år. Om en i den kommunala skall beslutad i den kommunala indelningen ändring träda i kraft vid följande årsskifte, skall träda i kraft vid indelningen tas i längden upp den som skall vara följande årsskifte, tas i längden upp kyrkobokförzi i distriktet enligt den den som skall vara folkbokförd i nya indelningen. distriktet enligt den nya indelningen. Under de förutsättningar som i Under de förutsättningar som i första stycket anges för svenska första stycket för svenska anges medborgare tas i röstlängden upp medborgare tas i röstlängden upp även de utlänningar som enligt läns- även de utlänningar som enligt skatskarte)nyvalighelens personbana har temynrliglterezts lokala folkbokföringsvarit kyrkobokförølzz i riket den 1 register har varit folkbokförda i riket november de tre åren närmast före den 1 november de tre åren närmast valåret. före valåret. För den som ej fyllt arton år den 1 september det år röstlängden upprättas antecknas den dag då han blir röstberättigad. För utlänningar antecknas att rösträtt ej föreligger vid val till riksdagen.

2 Senaste lydelse 1988:1252. Senaste lydelse 1988:1252.

F ötglattttingsjörslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §4

Svensk medborgare som ej är bo- Svensk medborgare som ej är bosat* i riket har rösträtt vid val till satt i riket har rösträtt vid val till riksdagen, om han varit kyrkobokförd riksdagen, om han varit folkbokförd här någon gång och har uppnått här någon gång och har uppnått arton års ålder senast på valdagen. arton års ålder senast på valdagen. Svensk medborgare skall anses Svensk medborgare skall RDSCS bosatt utom riket, om han enligt bosatt utom riket, om han enligt lanszskattetnyndiglzetetts personbanci ej Skattemyndigheten.: lokala folkbokföär ky/kobokjörd hår. ringsregister inte år folkbokförd här.

5 kap.

3 §5

Partibeteckning iår registreras, om 1. partibeteckningen består av eller innehåller 0rd, 2. partiet icke utgör underavdelning av politisk sammanslutning, 3. ansökan biträdes, vid registrering för val till riksdagen av minst 1 500 röstberättigade medlemmar i hela riket och vid registering för val av landstingsledatnötcr och för val av komntunfulltutäktige av minst 100 respektive minst 50 röstberättigade medlemmar i den landstingskommun eller kommun för vilken registrering söks, 4. partibeteekningen kan antas ej leda till förväxling med beteckning som redan är registrerad eller som, med anledning av tidigare gjord ansökan, kan komma att registreras med giltighet för det valet eller för annat val för vilket den nya registreringen enligt 4 § första stycket kommer att gälla, 5. partibeteckningen kan antas ej leda till lörváixling med beteckning som för högst lem år sedan har avforts ur registret etter namnbyte och vars registrering hade sådan giltighet som avses i punkt 4. I fråga om parti som är representerat i riksdagen gäller inte första stycket 3. De medlemmar som enligt första De medlemtnar som enligt första stycket 3 biträder en ansökan skall stycket 3 biträder en ansökan skall lämna egenhändigt undertecknade lämna egenhändigt undertecknade förklaringar om detta och därvid förklaringar om detta och därvid uppge personnummer och /cyrkobok- uppge personnummer och folkbokföjöringyort. ringsort.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

4 Senaste lydelse 1988:1252. Senaste lydelse 1981:525.

32 F örfattningsförslag

14 till

Förslag

om i

Lag ändring familjebidragslagen (1978:520)

Härigenom föreskrivs i fråga om familjcbidragslagcn ( 1978:520) dels att i 27 § ordet kyrkobokförd skall bytas ut mot folkbokförd, dels att i 35 § ordet mantalsskrivcn skall bytas ut mot folkbokförd.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

15 till

Förslag

om i

Lag ändring fastighetstaxeringslagen (1979: 1152)

Härigenom föreskrivs att i 7 kap. 10 §1 fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

ordet mantalsskriven skall bytas ut mot folkbokförd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1 Senaste lydelse 1988:1283.

16 till

Förslag

om i

Lag ändring skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 5 § skatteregisterlagen (198O:343)1 skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §2

För fysisk person som är kyrkobok- För fysisk person som är folkbokförd i riket skall i det centrala skat- förd i riket skall i det centrala skattcregistret anges teregistret anges

1 Lagen omtryckt 1983:143. Senaste lydelse 1986:1301.

F ötfa/tningsförslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l. personnummer, namn, adress, 1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilståndsäiud- civilstånd, datum för civilstândsändring, kyrkobokförings- och Inantals- ring och folkbokföringsförhållanden, skritningsfö›lzå1Ianden, 2. registrering enligt lagen (1968: 2. registrering enligt lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, särskilt re- 430) om mervärdeskatt, särskilt registrerings- och redovisningsnummer, gistrerings- och redovisningsnummer, organisationsnummer och firma, organisationsnummer och firma, 3. förhållandcrt som enligt lag eller 3. förhållanden som enligt lag eller lörordtiing skall antecknas i skatte- förordning skall antecknas i skattelängd, längd, 4. registrering i sjömansregistret, 4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell för- tillhörighet till icke territoriell församling, tillhörighet till svenska kyr- samling, tillhörighet till svenska kyrkan, kan, 5. nationalitet, personnummer för 5. nationalitet, personnummer för hos personen kyrkobokförda barn hos personen folkbokförda barn under 18 år, antal hemmavarande under 18 år, antal hemmavarande barn som inte har uppnått 16 eller bam som inte har uppnått 16 eller 18 års ålder, personnummer för 18 års ålder, personnummer för make och, om samtaxering sker med make och, om samtaxering sker med annan person, personnummer för annan person, personnummer för denne, denne, 6. slag av pensionsförmåi] som per- 6. slag av pensionsförmån som personen är berättigad till enligt lagen sonen är berättigad till enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i (1962:381) om allmän försäkring, i den ntån det behövs för att debitera den mån det behövs för att debitera socialförsäkringsavgift, socialförsakringsavgift, 7. slag av preliminär skatt som per- 7. slag av preliminär skatt som personen skall betala. sonen skall betala. För person som inte har uppnått För person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges per- 18 års ålder skall också anges personnummer för den hos vilken per- sonnummer för den hos vilken personen är /_v//<(›b<›l<fr›'z'</. sonen är jb//çbok/Eárd. För person som inte har uppnått För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast upp- 15 års ålder skall införas endast uppgift om personnummer, namn och gift om personnummer, namn och adress samt personnummer för den adress samt personnummer för den hos vilken personen är ltyrkobokförøl, hos vilken personen är folkbokförd, om inte ytterligare uppgift som avses om inte ytterligare uppgift som avses i första stycket behövs för beskatt- i första stycket behövs för beskattning. ning. För person som ej är lcyrkobokförd För person som ej är folkbokförd här i riket skall uppgifter enligt förs- här i riket skall uppgifter enligt första, andra eller tredje stycket införas ta, andra eller tredje stycket införas

34 Förfalmingsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i den mån det behövs för beskatt- i den mån det behövs för beskattning här i riket. ning här i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

17 till

Förslag

om i

Lag ändring lagen (1983:1055) om nedsättning

av och allmän i Norrbottens

socialavgifter löneavgift

län

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

3§ För en försäkrad med sådan verk- För en försäkrad med sådan verksamhet som avses i 1 § skall den samhet som avses i 1 § skall den procentsats efter vilken egenavgifter procentsats efter vilken egenavgifter sammanlagt utgår rättas ned med tio sammanlagt utgår rättas ned med tio procentenheter, om den försäkrade procentenheter, om den försäkrades för inkomståret är mantalsskriven hemortskornntttn enligt 66 § kommuinom Norrbottens län. nalskattelngen (1928:370) för inkomståret är belägen inom Norrbottens län. Etablerar den försäkrade verksamhet i Norrbottens län, har han dessutom rätt att efter ansökan få ett bidrag till kostnaden för egenavgifterna. Bidrag lämnas med 10 000 kronor för helårsarbetare och för vart och ett av de tre första kalenderåren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Författningsförslag 35

18 till

Förslag Lag om ändring i lagen om förlängt (1986:378) barnbidrag

Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag ordet mantalsskriven skall bytas ut mot folkbokförd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

19 till

Förslag

om i homosexuella

Lag ändring lagen (1987:813) om

sambor

Härigenom föreskrivs att lagenl (1987:813) om homosexuella sambor skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna: 1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 2. ärvdabalken, 3. jordabalken, 4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken, 5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken, 6. 19 § första stycket, 35 § punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 32 § samt punkt 2 a sjunde stycket av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370), 7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, 9. bostadsrättslagen (1972:429), 10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429), 10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429), samt 11. lagen (1981:13l)om kallelse på 11. lagen (1981:131)om kallelse på okända borgenärer, samt okända borgenärer. 12. folkbokföringslagen (1900:000) Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. 1 Senaste lydelse 1988:152.

36 F örfattningsförslag

20 till

Förslag Lag om i

ändring församlingslagen (1988:188)

Härigenom föreskrivs i fråga om församlingslagen

(1988:188)1

dels att i 6 kap. 12 och 19 §§, 9 kap. 4 §, 11 kap. l § och 13 kap. 3 § ordet kyrkobokförd skall bytas ut mot folkbokförd, dels att 2 kap. 4 § och 12 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 4 § Rösträtt vid val av kyrkofullmäkti- Röstratt vid val av kyrkofullmäktige har den som är kyrkobokförd i ge har den som är folkbokförd i förförsamlingen, är medlem av svenska samlingen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valda- kyrkan och som är myndig på valdagen. Den som inte är svensk med- gen. Den som inte är svensk medborgare har rösträtt endast om han borgare har rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd i riket den 1 har varit folkbokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberattigad har en valåret. har en Varje röstberättigad röst. röst. Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige i en icke-territoriell har församling den som är medlem av församlingen under de övriga förutsättningar för rösnñtt som anges i första stycket. Den som iir lqukobokförd i en Den som har rösträtt vid val av icke-territoriell församling har inte kyrkofitl/tnäktige i en ieke-territoriell rösträtt vid val av ledamöter och har inte rösträtt vid val i församling .suppleanter i annan församling. den territoriella församling församling där han är folkbokförd. Frågan om rösträtt enligt första, andra och tredje styckena föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

12 kap.

Bestämmelser om skyldighet att erlägga församlingsskzitt finns i kommunalskattelagen (1928:370).

l Senaste lydelse av 6 kap. 12 § 1989:985.

F ötfarm ingsförslng 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som är kyrkobokförd i en Den som är skattskyldig till en icke-territoriell är inte icke-territoriell församling är inte församling skyldig att erlägga församlingsskatt skyldig att erlägga församlingsskatt till den territoriella där till den territoriella församling där församling han är manmlsslcriiven. han är folkbokförd. Särskilda bestämmelser om skattskyldighet finns i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1 arbete

Utredningens

Den Översyn av bosättningsreglerna som vi nu redovisar har inletts med en enkät till ett antal myndigheter som är viktiga användare av uppgifterna i folkbokföringen om bosättning. Vidare har uppgifter om hur folkbokföringen är ordnad i EGs medlentsländer hämtats in via utrikesdepartementet. I en enkät har ett antal myndigheter ombetts lämna uppgifter om ytterligare konsekvenserna för sin verksamhet av personnutnmerändringar m.m. Vårt förslag till ny folkbokföringslag har utformats med utgångspunkt i att den skall träda i kraft samtidigt med att skattemyndigheteriua övertar ansvaret for den lokala folkbokföringen. Vårt arbete har därför bedrivits med hänsynstagztnde till de överväganden och förslag beträffande myndighetsstruktur och terminologi som har förekommit inom organisationskonamittén for

folkbokföringen (Fi 1988:02).

Vi har i en särskild promemoria till finansdepartementet redovisat vissa överväganden om gränsen mellan foster och barn i folkbokföringen.

2 Mantalsskrivningen

2.1 Direktiv

I direktiven till 1983 års folkbokföringskommitte (dir. 1983:28) sägs bla. Kommittén bör vidare överväga om mantalsskrivning behövs som en särskild del av folkbokföringen. Mantalslängden har nu i princip endast två funktioner, nämligen att visa var en person skall beskattas och var han skall svara i civilmål. Det kan övervägas att knyta dessa funktioner till kyrkobokföringen en viss dag i stället för till mantalsskrivningen. För röstlängden accepteras i princip kyrkobokföringen den 1 juni det år då röstlängden upprättas. Hemvistsakkunniga ifrågasatte i sitt betänkande behovet av mantalsskrivning men ansåg att den t.v. borde bibehållas.

2.2 Historik

I fogdeordningen för Finland av år 1556 som kan sägas innehålla grunden till nuvarande mantalsskrivning, ålades fogdarna att låta uppskriva, huru mycket mantal vore i var by och gård, både mankön och kvinnköil, vart slag för sig och huru åldriga de voro. Sedan boskapsskatten år 1620 och mantalspenningarna år 1634 påbjudits förrättades årlig mantalsskrivning för uttagandet av dessa skatter. Mantalskrivniiugen verkställdes ursprungligen av prästerskapet men uppgiften övcrflyttadcs år 1652 på särskilt anställda mantalskommissarier. Mantalskommissarietjänstcrna drogs in år 1779 och uppgiften att förratta mantalsskrivniiugen uppdrogs i stället åt häradsskrivarna. Häradsskrivarei) (numera den lokala skattemyndighctcns chef) har sedan år 1779 förrattat mantzilsskrivningen på landet. I städerna sköttes uppgiften i vissa fall av kommunala bcfattningsha» vare under 1800- och 1900-talet. Numera lörråittzis memtalsskrivningcn för alla fögdcricr av den lokala Skattemyndigheten.

2.3 Nuvarande ordning

2.3.1 Rätt mantalsskrivningsort

Enligt huvudregeln i 39 § folkbokforingslagen (1967:198) skall var och en mantalsskrivas på den fastighet och i den församling, där han rätteligen skall vara kyrkobokförd mantalsdagen (den 1 november). I mantalsskrivningsorten (kommun och församling) mantalsskrivs personen på en fastighet (39 § forsta st. folkbokföringslagen) eller under någon av rubrikerna på församligcn skriven eller utan känt hemvist (39 § andra stycket folkbokforingslagen). En icke-territoriell församling kan inte vara mantalsskrivningsort. Medlemmar i en sådan församling mantalsskrivs i den kommun och församling där

42 Munrum/crtrningen SO U 1990:50

kyrkobokförittgsfastigheten är belägen (39 § första stycket folkbokföringslagen).

2.3.2 Stomme till

mantalslängd

Länskattemyndigheten upprättar en stomme till mantalslangd för varje territoriell församling inom länet (40 § folkbokföringslagen). Stommarna upprättas i tre exemplar med hjälp av länsskattetnyndighetetts ADB-baserade folkbokföringsregister. Vilka som skall tas med i stommen och hur dessa skall ordnas regleras i 62 § folkbokföringskungörelsen (1967:495). Stommen tar upp de personer som mantalsdztgen var kyrkobokförda i församlingen. Den verkliga bosättningen mantalsdaget) blir dock avgörande för den som ändrat kyrkobokföring under tiden den 2 - den 20 november. I)e personer som är kyrkobokförda i en icke territoriell församling tas upp i stommen för den territoriella församling där kyrkobokföringsfastigheten är belägen. Stommen upprättas i särskilda delar för varje församling med bostadsfastigheterna i ordning enligt fastighetsregistret (kameral ordning) inom församlingen och personerna under varje fastighet efter personnummer (den äldsta först) med sammanlörittg av fzttniljer. Länsskztttemyndigheten skickar två exemplar av stommen (arkivexetnplar) till den lokala Skattemyndigheten. Det tredje exemplaret skickas före den 15 januari mantalsåret till den kommun som stotnmen avser (40 § andra st. folkbokföringslagen). Kommunens exemplar hålls genom kommunens försorg tillgängligt för allmänhetens granskning under tiden den 15 januari - den 5 februari mantalsåret (40 § andra st. folkbokföringslagen; jfr. 63 § första st. folkbokföringskungörelsetu). Kommunen lämnar sitt exemplar till den lokala Skattemyndigheten snarast möjligt efter den 5 februari mantalsåret. Kommunen får sedan tillbaka sitt exemplar av längden sedan alla ändringar och strykningar förts in.

2.3.3 Ansökan om med awikelse från

mantalsskrivning

stommen

Bestämtnelser om när, av vem och hur en ansökan om mantalsskrivning med avvikelse från stommen får göras och om handläggningen ñnns i 41 § folkbokföringslageti och 64 § folkbokföringskungörelsett. Ansökan skall göras senast den 5 februari tnantalsårct. Ansökan får göras av enskild person i fråga om hans mantalsskrivtting - kommun i fråga som rör komtnunett - av det allmänna ombudet

En särskild blankett för ansökan tillhandahålls hos lokala skattemyndigheter,

Mømtzi/.sxskrivningen

pastorsambeten och kommuner. Ansökan kan även göras muntligen hos den lokala skattemyndigheten. Ansökan kan göras hos den lokala skattemyndigheten antingen i det fögderi där en person begär att bli mantalsskriveit eller där han anser sig felaktigt upptagen i stommen.

2.3.4 Grunder för prövningen

Prövning av om uppgifterna i stommen till en mantalsläitgd är riktiga sker efter ansökan eller ex officio, dvs. på myndighetens eget initiativ (42 § folkbokföringslagen). Anledning till att göra en prövning ex officio är vanligen att det har kommit in uppgifter eller underrättelser från andra folkbokföringsmyndigheter som tyder på att stommens uppgifter inte är riktiga. Den lokala Skattemyndigheten skall även bevaka att mantalsskrivningsärenden prövas ex officio då uppgifter om en ny adress kommer fram i skattemyndighetens egen verksamhet, exempelvis vid behandling av en ansökan om jämkning av preliminär skatt eller ändrad preliminärskatteform. Det är föreskrivet att samråd skall äga rum mellan pastorsämbete och lokal skattemyndighet dels allmänt i frågor som gäller ntantalsskrivtting (65 § folkbokföringskutugörelsen) och dels särskilt när pastorsämbetet överväger att avregistrera en utlänning som kan antas inte längre vara bosatt här (34 § folkbokföringskungörelsen). I handboken RSV Folkbokföring får pastorsäntbetena det rådet att vid behov samråda med den lokala Skattemyndigheten vid prövningen av om en anmälan om flyttning till utlandet skall godtas.

2.3.5 Yttranden från parter Särskilda föreskrifter om vem som skall få yttra sig i mantalsskrivningsärenden finns i 64 § andra stycket folkbokföriilgskungörelsen. Part som inte är sökande bör alltid beredas tillfälle att yttra sig. Normalt innebär detta att tre parter (den berörda personen och två kommuner hörs i ett ex officioäreitde och att två parter hörs i ett ansökningsärende.

2.3.6 mellan lokala

Kommunicering skattemyndigheter

De lokala skattemyndigheterna är skyldiga att kommunicera inbördes för att ingen person skall mantalsskrivas på mer än ett ställe eller felaktigt utelämnas. Kommuniceringen sker normalt skriftligen, s.k. skriftväxling. Om två lokala skattemyndigheter är oense om var en person bör mantalsskrivas är det obligatoriskt att kommunicera skriftligt (66 § folkbokföringskungörelsen). Kommuniceringen inleds snarast av den lokala skattemyndighet som först finner anledning till det. Vanligen har den ena lokala Skattemyndigheten hämtat in yttranden från parterna inom sitt område. Därefter sänds framställningen tillsammans med utredningen till den andra skattemyndigheten som hör parterna inom sitt område. Framställningen skall besvaras snarast möjligt och senast den 25 februari mantalsåret till den myndighet som börjat skriftväxlingcn.

44 Mrmtalsskrivningen

2.3.7 av

Färdigställande mantalslängd

Ändringar i stommen till mantalslängd skall föras in manuellt med arkiv-

bcstâindig skrift i de två arkivexemplaren av mantalslängden.

Mantalslängdens justering

Den lokala Skattemyndigheten skall efter att ändringarna förts in skriva under stommen för resp. församling den 1 mars mantalsåret. Stommen övergår då till att bli mantalslâingd (43 § första st. folkbokföringslagen). De båda andra exemplaren och (länsskattemyndighetens arkivexemplar kommunens exemplar) skall rättas och undertecknas på samma sätt.

2.3.9 till Iansráitt

Understallning

Om två lokala skattemyndighetcr ar av olika mening om en persons rätta mantalsskrivningsort skall det tills vidare inte ske någon ändring i stommen. Ärendet skall i stället underställas länsrätten i det län där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten är belägen (44 § folkbokföringslagen). Detta kan göras av vilken som helst av de berörda skattemyndigheterna. Det ligger emellertid i sakens natur att underställning regelmässigt begärs av den skattemyndighet som yrkat ändring men inte fått sin framställning bifallen. Handlingarna i ärendet sänds till länsrätten utan att man först inväntar av justeringen mantalslâlngden (67 § folkbokföringskungörelsen).

23.10 funktion

Mantalsskrivningens

Mantalsskrivningens funktion framgår av nedanstående tabell över hänvisningar till mantalsskrivningen i lag (utom folkbokföringslageiu). Utöver dessa finns ett stort antal hänvisningar i förordningar och myndighetsförfattningar.

LAG INNEBÖRD

faxcringslzigcn (1956:623) Mantalsskrivning i taxeringsdistriklet iir krav för uppdrag som ledamot i taxeringsnêimncl

Lagen (1927277) om försäkrings- Lagen innehåller en föreskrift om avtal att försäkring på personlig lösegendom normalt skall omfatta försakringstagarens make eller hos honom mantalsskrivet barn eller annan av hans husfolk

Mamalsskrivning n 45

Lagen (1959:551) om beräkning För här i riket bosatt eller manav pensionsgrundande inkomst talsskriverl försäkrad skall penenligt lagen (1962:381) om allmän sionsgrundande inkomst beförsäkring stämmas av den lokala skattemyndighet, inom vars område den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt, om han varit bosatt i riket eller inte haft att erlägga sjömansskatt

Rättegångsbzilken Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där sva» randen har sitt hemvist. År svaranden mantalsskriven pz-”i en ort inom riket, anses dock den orten som hans hemvist

Lagen (1962:392) om hustrutillägg Rätten till kommunalt bostadstilloch kommunalt bostadstillägg till lägg har en pensionsberättigad folkpension som är mantalsskriven i kommunen. Kommunen är skyldig att bekosta en del av tillägget

Lagen (1962:381) om allmän En försäkrad som är mantalsförsäkring skriven i riket skall vara inskriven hos den forsäkringskassa där han är mantalsskriven

Familjcbidragslagen (1978:520) Fem procent av kostnaden för familjebiclrag till Värnpliktig eller annan tjänstcpliktig åvilar mantalsskrivningskoiuimunen

Lagen (1941:416) om zirvsskatl låeskzittningsmyndighct för gåvooch gåvoskzitt skatt är länsskzittemyntlighelcn i det län där den skattskyldige var mantalsskriven när skattskyldigheten inträddc

Skatteregisterlagen (1980:343) Det centrala skatteregistret skall innehålla upgifter om mantalsskrivningsförhållanden

46 MantalssIcrivI1i/1gen

Lagen (1958:295) om sjömans- En redare är skyldig att i sin skatt bokföring bl.a. ange en anställd sjömans mantalsskrivningsadress

Lagen (1947:529) om allmänna För ett utländskt barn som är barnbidrag bosatt här lämnas barnbidrag om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven här eller om barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas här

Lagen (1983:1055) om nedsätt- Nedsättning av egenavgifter sker ning av socialavgifter och allmän för försäkrad som för inkomståret löneavgift i Norrbottens län är ntantalsskriveit i Norrbottens län

Församlingslagen (1988:180) Den som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling är inte skyldig att erlägga församlingsskzttt till den territoriella församling där han är mantalsskriven

Lagen (1986:378) om förlängt Se lagen om allmänna barnbidrag barnbidrag

Uppbördslagen (1953:272) En arbetsgivare är skyldig att i sin bokföring bl.a. ha uppgift om arbetstagares mantalsskrivniiugsadress

Kontmunalskattelagen (1928:370) Hemortskomnuun är den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxeringsåret

Fastighctstzlxcriitgslztgci] (1979:- Valbar som ICÖEHTJOI eller supp- 1 152) lcant i fastighetstaxeriiugsnänund är den som är mantalsskriven inom distriktet

Mantalsskviitningen

2.4 och

Överväganden förslag

Vårt forslag: Mantalsskrivningen utmönstras ur all lagstiftning. l de författningar där anknytning till bosättningsregistreringen behövs, sker denna genom hänvisning antingen till den löpande folkbokföringen (nuvarande kyrkobokföringen) eller till folkbokföringen vid en viss tidpunkt. För den direkta beskattningens del skall - liksom nu - gälla att den faktiska folkbokföringen får frångås då denna i efterhand konstateras vara fel.

Av den tidigare genomgången i avsnitt 23.10 framgår att det förekommer hänvisningar till mantalsskrivningen i många olika författningar. Dessa hänvisningar har olika funktioner. I vissa fall är mantalsskrivningen direkt och med bindande verkan avgörande för en persons skyldigheter eller rättigheter. I andra sammanhang kan en persons rätta mantalsskrivningsort omprövas vid bedömningen av om en skyldighet eller rättighet föreligger enligt en viss författning. Ett exempel på att detta sker är i taxeringsprocessen. För det tredje används mantalsskrivningen som kompetensgrund för myndigheter, domstolar och försäkringskassor. Ursprungligen grundades de flesta samhälleliga rättigheterna och skyldigheterna på mantalsskrivningen. Exempel på detta är rösträtt, medlemskap i kommun, rätt till fattigvård, skattskyldigheter av olika slag. Kyrkobokföringen och mantalsskrivningen hade från början olika materiella bosättningsregler i vissa hänseenden beroende på att mantalsskrivningen tjänade borgerliga syften och kyrkobokföringen i första hand tjänade församlingsvården. Skillnaderna i bosättningsreglerna upphörde år 1947. Rättigheter och skyldigheter har alltmer knutits till den löpande folkbokföringen, kyrkobokföringen. När det gäller att fastställa om en person är oinskränkt skattskyldig i Sverige eller har rätt till bistånd från socialtjänsten i en viss kommun har man i princip helt gått ifrån sambandet med folkbokföringen. En viktig funktion hos mantalsskrivningen är att utgöra en kontroll av om kyrkobokföringen är riktig. När ansvaret även för den löpande folkbokföringen förts över till de lokala skattemyndighetcrna från den 1 juli 1991 finns det inte längre något behov av en sådan överprövning. Enligt Statskontorets rapport (1984:42) Framtida huvudman för folkbokföringen, beräknas mantalsskrivningsförfarandet hos de lokala skattemyndighetcrna kräva en arbetsinsats motsvarande 42 årsarbctskrafter. Personalkostnaden för mantalsskrivningen kan därmed för närvarande beräknas uppgå till ca 8 milj. kr. årligen. En bättre användning av dessa pengar är att förbättra kontrollen av den löpande folkbokföringen och bidra till att åstadkomma den kvalitetsförbättring som många krävt. Det är inte motiverat att behålla mantalsskrivningen för att bestämma domstolars, myndigheters och försäkringskassors behörighet att ta upp ärenden. Syftet att geografiskt fördela ärenden mellan olika lokala och regionala myndigheter kan lika väl uppfyllas med utgångspunkt i den löpande

48 Manmlsskrivningen

folkbokföringen. Mamalsskrivttingen har fortfarande betydelse för avgörandet av enskilda personers rättigheter och skyldigheter i följande avseenden: - vid den direkta beskattningen för rätten till barnbidrag och förlängt barnbidrag for rätten till bostadstillägg för pensionärer valbarhet till taxeringsnämnder omfattningen av försäkringsavtal i vissa fall för skyldigheten för en adelsman att betala riddarhuskapitationsavgift

Som framgår av det följande är det möjligt att även i de nämnda fallen ersätta en hänvisning till mantalsskrivningen med den löpande folkbokföringen.

Beskattningsort enligt kommunalskattelagen

Hemortskotnmun för en fysisk person är enligt 66 § kommunalskattelagen den kommun där den skattskyldige forfattningsenligt skall ntantalsskrivas for året näst före bestämmer taxeringsåret. Mantalsskrivningen i praktiken hemortskomtnunen vid taxeringen. Den beslutade mailtalsskrivitingsorten kan dock frångås vid taxeringen om taxeringsnänurtdetu med stöd av de uppgifter man har finner att mantalsskrivningen är felaktig. Mantalsskrivimiiugei] ligger till grund för utfärdandet av skattsedeln för preliminär skatt. Om mantalsskrivningen för föregående år ändras under ett inkotnstår utfärdas en ny skattsedel. Vid taxeringen beaktas eventuella ändringar i mantalsskrivningen under taxeringsperioden. När ett mantalstnäl efter medför dock avgörs taxeringsperiodens utgång inte en ändring av mantalsskrivnittgsort att taxeringen automatiskt llyttas över till den nya kom-

munen. Övcrllyttitiitg kan i ett sådant fall yrkas av kommunen (senast sista

maj året efter taxeringsåret), av taxeringsitutentlent (senast sista juni) eller av den skattskyldige (den ordinarie överklagandetidett går ut den sista februari året efter taxeringsåret men han har extraordinär rätt att överklaga inom fem år efter taxeringsäret). Om den skattskyldige har lämnat felaktiga uppgifter kan eftertaxering ske. Ansökan om eftertaxerittg kan göras av taxeringsintettdent (och av kommun beträffande kommunal inkomstskatt) inom fem år efter taxeringsåret. Inom den direkta beskattningen styr mantalsskrivningen prelintinärskattehanteringen och i praktiken även det fortsatta taxeringsförfarandet. Om mantalsskrivningen avskaffas kan den preliminära skattsedeln utfärdas med utgångspunkt i den registrerade folkbokföringen för en viss dag (den l november). Om folkbokföringen denna dag ändras i efterhand (exempelvis till följd av att ett överklagat beslut upphävs) under inkomståret kan en änd- - - utlösa att ring på samma sätt som nu sker efter mantalsskrivningsbeslut en ny skattsedel utfärdas. Vid taxeringen kan senare ändringar beaktas. Begreppet hemortskomntun bör även fortsättningsvis knytas till den rätta

Mantalsslcrivningen 49

folkbokföringsorten den 1 november. Taxeringsnämnden får därmed även i fortsättningen rätt att pröva om den faktiska folkbokföringen var riklig och då så anses befogat taxera den skattskyldige på en annan ort än den där han var folkbokförd.

2.4.1 Barnbidrag och

förlängt barnbidrag

Barnbidrag eller förlängt barnbidrag kan utgå till ett utländskt barn som är bosatt har om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket. Det kan också utgå om barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket. Denna regel innebär att invandrarbarn behandlas olika i barnbidragshänseende beroende på vid vilken tidpunkt på året familjen kommer till Sverige. En familj som flyttar in till Sverige i januari månad blir berättigade till barnbidrag efter sex månaders vistelse här. En barnfamilj som flyttar in i slutet av oktober blir berättigade till barnbidrag from. påföljande års ingång, således efter drygt två månaders vistelse här. Bakgrunden till de nuvarande reglerna är att de allmänna barnbidraget] kom till som en ersättning för att barnavdragen vid taxeringetu slopades. Utan att det materiella innehållet andras kan hänvisningen till mantalsskrivningett bytas ut mot den löpande folkbokföringen den 1 november i dessa bestämmelser. Som framgått saknas numera sakliga skäl för den nuvarande ordningen. Rätten till barnbidrag bör därför knytas direkt till bosättningen.

2.4.3 Kommunalt för

bostadstillägg pensionärer

Fn pensionär har rätt till kommunalt bostadstillägg om han år mantalsskriven i kommunen. Kommunen är skyldig att bekosta en del av tillägget. Det kan variera avsevärt från kommun till kOlTlmUn. Rtittctu till komtnunalt bostadstillägg i en viss kommun bör även i fortsåittningett av praktiska skäl gälla för ett helt kalenderår. Vi föreslår därför att råilten till kommunalt bostadstillägg skall knytas till den löpande folkbokföringen den l november året före. Om folkbokföringen för denna dag är föremål för process kan bostadstillägget ändras när rättsläget klarlagts på samma sätt som nu sker till följd av ett beslut om ändrad mantalsskrivnitug.

2.4.4 Valbarhet som ledamot eller i

suppleant taxerings-

eller

fastighetstztxeringsnáimnd

Den som väljs till ledamot eller suppleant i taxerings- eller fastighetstaxeringsnåinmtl skall vara mantalsskrivett i en kommun som helt eller delvis ingår i taxertngstlistriktet. Tidigare utgjorde nuantalsskrivttittgett grund för rösträtt och valbarhet i allmaithet. I vallagen grundas numera rösträtt och Valbarhet på kyrkobok» föringeiu. I den mån lokalt valda nämnder kommer att finnas i den framtida taxeringsorganisationen bör därför vallagens valbarhetskriterium, som bättre zinsluter sig till den faktiska bosattningetu, användas även i detta sammanhang.

50 Mantalsskrivningen

2.4.5 Omfattningen av försäkringsavtal i vissa fall

Försäkringsavtalslagen innehåller en föreskrift om att en försäkring som avser personlig lös egendom (hemförsäkring) normalt även skall omfatta egendom som tillhör försäkringstagarens make eller hos honom mantalsskrivet barn eller annan av hans husfolk. Regeln torde sällan tillämpas i dag. Normalt innehåller en hemförsäkrings villkor en bestämmelse om att försäkringen omfattar egendom som tillhör barn som är kyrkobokförda hos försäkringstagaren. Bestämmelsen i försäkringsavtalslagen föreslås ändrad i överensstämmelse med detta.

2.4.6 Skyldighet för en adelsman att erlägga kapitations-

avgift

Varje myndig adelsman, som är mantalsskriven i riket, är skyldig att varje år, under vilket han taxerats till statlig inkomst- eller förmögenhetsskatt, erlägga riddarhuskapitationsavgift. Skyldigheten att erlägga kapitationsavgift regleras i riddarhusordningen.

Ändringar i denna utfärdas i form av en förordning. Det ankommer dock

inte på regering eller riksdag att besluta om eventuella ändringar. Vi avstår därför att lägga fram ett förslag till ändrad lydelse av riddarhusordningen. Vi kan emellertid konstatera att det genom en anknytning till den löpande folkbokföringen går att reglera skyldigheten att betala kapitationsavgift så att den även fortsättningsvis omfattar samma personkrets.

2.5 som för

Mantalsskrivningen kompetensgrund

domstolar, och

myndigheter försäkringskas-

sor

2.5.1 Forum i tvistemål

Laga domstol i tvistemål i allmänhet är ratten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Om svaranden är mantalsskriven på en ort inom riket anses den orten som hans hemvist (10 kap.1 § rättegångsbalken). Om talan väcks vid fel domstol måste svaranden göra invändning om detta i rätt tid för att domstolen skall anses obehörig. Forumregeln fungerar därför i praktiken bara som ett instrument för att fördela målen mellan de olika domstolarna. Tidigare fanns en regel om att ett äktenskapsförord skulle registreras vid den domstol där mannen var skyldig att svara. I den nya äktenskapsbalken som gäller from. den 1 januari 1988 stadgas att ett äktenskapsförord kan registreras vid en tingsrätt. I motiveringen till 16 Kap. 2 § äktenskapsbalken (prop.1986/87:1 s. 218) sägs följande: När en make söker registrering kan ansökningen ges in till en tingsrätt, vilken som helst. Genom att inte utpeka en viss tingsrätt som exklusivt behörig att ta emot handligarna undviks sådana rättsförluster som nu kan inträda om det i efterhand visar sig att en handling lämnats in till fel domstol (jfr NJA 1954 s. 325).

Mantalsskrivningen

För att bestämma forum i tvistemål kan man lika väl knyta an till den folkbokföringen vid den tidpunkt då forumfrågan aktualiseras. En löpande i förhållande till sådan lösning skulle ge svaranden en förbättrad ställning nuvarande ordning eftersom han genast efter en flyttning byter forum till sin nya hemort. En så långtgående förändring bör dock föregås av en översyn av med forumfrågan. I vårt de övriga processuella regler som har samband uppdrag ingår inte att göra en sådan översyn. Vi begränsar därför vårt förslag till att avse att folkbokföringen en viss dag (den 1 november året före) skall bestämma rätt forum för hela året.

2.5.1 Tillhörighet till försäkringskassa

Den som fyllt 16 år och enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring anses bosatt i Sverige skall vara inskriven i en försakringskassa. Om den försakrade ar mantalsskriven för det aktuella året skall han vara inskriven i den kassa inom vars område han mantalsskrivits. Den som inte är mantalsskriven för det år då han skrivs in skall tillhöra den kassa inom vars område han var bosatt vid årets ingång eller först bosatte sig. Vilken kassa en person anses tillhöra är oftast utan betydelse för honom själv. För personer som flyttar under året lämnar forsäkringskassekontoren på intlyttningsorten en omfattande service också om kassatillhörigheten inte ändras. Vi föreslår därför att en inskriven försäkrad för varje år skall tillhöra den kassa inom vars område han var folkbokförd den 1 november året före.

2.5.3 rättsområden

Övriga

Ett avsevärt antal hänvisningar till mantalsskrivningen utöver de nu särskilt kommenterade förekommer i olika författningar. Dessa är antingen av sådan natur att de inte är avgörande för enskildas rättigheter eller skyldigheter eller också berör de inte enskildas förhållanden i nämnvärd grad. I vissa fall blir de betydelselösa om mantalsskrivningen avskaffas.

3 Bosättningsbegreppet

3.1 Gällande rätt

3.1.1 Bosättning i landet

Folkbokföringslagen (1967:198) innehåller ingen uttrycklig regel om när en person skall anses vara bosatt i landet. Det finns inte heller några rättsfall som närmare lagt fast en sådan praxis. En kortvarig vistelse i landet skall rimligen inte medföra kyrkobokföring. För utlänningar som är skyldiga att ha uppehållstillstånd krävs normalt ett tillstånd som avser en vistelse för minst ett år för att kyrkobokföring skall ske. Denna praxis är grundad på riksskatteverkets allmänna råd till folkbokföringsmyndigheterna. Många utlänningar vistas här under lång tid - ibland upp till tre år - utan att kyrkobokföras medan tillståndsfrågan prövas. Detta trots att de kommit till Sverige i avsikt att bosätta sig här. Vid bedömningen av om en person skall anses vara bosatt här eller inte tillämpas i princip hela bosättningsbegreppet i folkbokföringslagen. Detta innebar exempelvis att en person som vistas i Sverige på grund av ett tillfälligt (tidsbestämt) arbete och avser att återvända efter arbetets slut inte skall kyrkobokföras även om vistelsens längd överstiger ett år. En person som har en bostad i Sverige och en bostad utom landet och tillbringar sin dygnsvila på båda ställena bör anses ha dubbel bosättning. Frågan om var han skall anses bosatt bör då bedömas på samma sätt som om det gällt två fastigheter inom landet. I praktiken prövar folkbokföringsmyndigheterna endast om vistelsen är planerad att pågå minst ett år. En utlänning får inte vistas här utan uppehållstillstånd längre tid än tre månader. Undantag galler för medborgare i ett annat nordiskt land, barn till en nordisk medborgare och barn till en person som är bosatt här och har uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd kan vara permanent eller gälla för viss tid. Sedan år 1984 gäller att permanent uppehållstillstånd skall meddelas direkt om bosättningen avses bli bestandig eller i vart fall långvarig. Det enda undantaget gäller när s.k. uppskjuten invandringsprövning görs. Sådan prövning sker vid äktenskap eller samboförhållanden då parterna inte tidigare bott tillsammans utanför Sverige. Vid uppskjuten invandringsprövning ges först flera korta uppehållstillstånd efter varandra. Uppehållstillstånd beviljas av statens invandrarverk. Invandrarverket kan ge polismyndigheten rätt att ge tidsbegränsade tillstånd. Beslutet kan inte överklagas. Ärendet kan emellertid överlämnas till regeringen för prövning. Frågan om uppehållstillstånd blir i praktiken bedömd av regeringen i samband med prövning av en talan mot awisnings- eller

54 Bosättningsbegreppet

utvisningbeslut. Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas om utlänningens bosättning i Sverige upphör. För att det skall vara möjligt att kontrollera detta är ett bevis om permanent uppehållstillstånd tidsbegränsat till tre år. När tillståndet gäller för en kortare tid än ett år, trots att avsikten är att personen skall få stanna i landet minst ett år, anges i beslutet att tillståndet enligt Invandrarverkets mening kan ligga till grund för kyrkobokföring. Detta har överenskommits mellan invandrarverket och riksskatteverket och används främst vid uppskjuten invandringsprövning. Om uppehållstillståndet avser kortare tid än ett år och det enligt invandrarverkets mening inte kan ligga till grund för kyrkobokföring skall utlänningen vägras kyrkobokföring även om han själv uppger att han avser att bosätta sig stadigvarande här. Detta rekommenderas i riksskatteverkets handbok Folkbokföring. Denna ordning har inte prövats av regeringsrätten. Det förekommer dock att det görs undantag från kravet på uppehållstillstånd för kyrkobokföring. Riksskatteverket rekommenderar för undantag blivande adoptivbarn och för sådana utvisade utlänningar som av särskilda skäl beviljats tillstånd att stanna kvar i landet trots beslut om utvisning. Det gäller också då en utlänning med säkerhet inte kommer att kunna skickas åter till hemlandet på lång tid på grund av förhållandena där. Riksskatteverkets rekommendation grundar sig på uppfattningen att en tillståndspliktig utlänning inte kan vistas i landet så länge som ett år utan att ha fått frågan om uppehållstillstånd prövad. För närvarande förekommer det emellertid att en utlänning vistas i landet i två till tre år utan tillstånd och att han slutligen beviljas ett sådant. Ett uttryckligt krav på uppehållstillstånd finns för inskrivning i allmän försäkringskassa (5 § riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1985:16) med föreskrifter om inskrivning och avregistrering om enligt lagen (1962:381) allmän försäkring). Enligt 1894 års mantalsskrivningsförordning skulle mantalsskrivas varje svensk undersåte utom den, som övergivit riket och bosatt sig å utländsk ort, ävensom utländsk undersåte, som är inom riket bosatt. 1946 års folkbokföringsförordning (1946:469) innehöll ingen motsvarande bestämmelse. Detsamma gäller den nuvarande folkbokföringslagen. I prop. 1946:255 s. 145 förklarade departementschefen emellertid att detta förhållande i huvudsak inte kunde anses innefatta awikelse från vad som tidigare gällt. Nuvarande praxis vid bedömningen av om en person skall anses ha bosatt sig i Sverige vacklar emellertid om en alternativ bosättning i ett annat land kan föreligga. Riksskatteverket anför i sin handbok Folkbokföring följande: PÄ är i frågan om invandrares kyrkobokföring inte bunden av någon föreskrift, att vistelsen här i landet skall ha varit eller kunna beräknas bli av viss tids varaktighet. En sådan tidbegränsning har - såvitt det gäller en bestämning av bosättningsbegreppet utöver vad som framgår av 11-28 §§ FBF - inte ansetts uttryckligen böra stipuleras. Av de allmänna reglerna följer emellertid, att bosättning inte kan anses föreligga med mindre vistelsen kan beräknas bli av längre varaktighet. (avs. D p. gäller den som flyttar till Sverige från Danmark (även Grönland), Finland, Island eller Norge eller den som flyttar från Sverige till något av dessa länder. Sådan flyttning kallas intemordisk flyttning. Med intemordisk flyttning menas sålunda flyttning inom Norden oavsett den flyttandes medborgarskap. Om en person är medborgare i nordiskt land men flyttar från eller till land utanför Norden omfattas han å andra sidan ej av bestämmelserna om intemordisk flyttning. För exempelvis en

Bosättningsbegreppet

norsk medborgare som flyttar till Sverige från USA gäller ej bestämmelserna om intemordisk flyttning. Flyttar däremot en tysk medborgare till Sverige från Danmark tillämpas reglerna om intemordisk flyttning. Observera dock anvisningarna i punkt 3.2.2 och 3.3.4 för bedömningen av vistelsens art för kyrkobokföring av icke nordisk medborgare. (avs. D p.3.3.2.) Medborgare i de nordiska länderna är befriade från att vid vistelse i annat nordiskt land inneha uppehållstillstånd. Sådant tillstånd (se härom föregående avsnitt Flyttning från land utom Norden) kan således inte ligga till grund för en bedömning av vistelsens varaktighet när dansk, finländsk, isländsk eller norsk medborgare anmäler inflyttning till Sverige. RSV rekommenderar, att PA för bedömningen av om kyrkobokföring skall ske - sedan behövliga uppgifter om avsikten med vistelsen och dess beräknade varaktighet inhämtats - tillämpar motsvarande regler som vid inflyttning från annan församling inom riket. Observera att om en icke nordisk medborgare inflyttar från annat nordiskt land skall - även om intemordiskt flyttningsbetyg företes - bedömningen av vistelsens art för kyrkobokföring i Sverige anknytas till att han har uppehållstillstånd på sätt som sägs under punkt 3.2.3. Kontroll av uppehållstillstånd (avs. D p.3.3.4.)

3.1.2 Dygnsviloregeln

12 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse:

En person anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller, när byte av bostad skett, kan antagas komma att regelmässigt vistas under nattvilan eller motsvarande vila (dygnsvilan). Den som enligt denna regel kan anses bosatt på flera fastigheter anses bosatt på den fastighet där han med hänsyn till sin tjänst eller verksamhet och övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist. Undantag från första stycket anges i 13-17 §§. innebär att en person anses bosatt där han regelmässigt tillbringar sin Regeln Vid byte av bostad anses kravet pâ regelmassighet uppfyllt om det dygnsvila. kan antas att vistelsen kommer att bli regelmässig. Det är således personens visar egen avsikt som är avgörande i tlyttningsfallet. Att en vistelse sig bli på grund av oförutsedda omständigheter innebär därför inte mycket kortvarig att tlyttningen inte anses ha skett. Genom kravet på regelmässig dygnsvila uttrycks att det skall vara fråga om en vistelse tills vidare eller för en längre tid. Hur lång en tidsbestämd vistelse måste vara för att anses som regelmässig är inte fastställt. En tremånadersregel har länge tjänat som riktentydigt märke men i praxis har man gått ifrån detta både uppåt och nedåt beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. När en person tillbringar sin dygnsvila regelmässigt på två fastigheter föreligger s.k. dubbel bosättning. I sådana fall skall personen normalt kyrkobokföras där han med hänsyn till sin tjänst, verksamhet och övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist. För en som har en eller driver förvärvsverksamhet med person anställning bestämd arbetsplats har detta i praxis inneburit att han skall kyrkobokföras i den bostad som närmast hans arbetsplats. För den som inte har ligger arbete tillmäts familjens bosättning stor betydelse. Hur ofta en person skall övernatta på en viss plats för att detta skall anses ske regelmässigt har inte klarlagts i praxis.

3.1.3 Arbete på annan ort (familjeregeln)

13 § folkbokforingslagen har för närvarande följande lydelse:

Den som på grund av sina arbetsförhållanden tillbringar dygnsvilan på annan fastighet än den där hans familj är bosatt anses bosatt hos familjen, om han regelbundet besöker den när tillfälligt hinder ej möter.

56 Bosärtningsbegreppet 1990:50 SOU

Ett undantag från den ovannämnda huvudregeln görs i 13 § folkbokföringslagen för det fall då en familjemedlem på grund av sina arbetsförhållanden tvingas tillbringa sin dygnsvila på en annan ort. I ett sådant fall anses den bortavarande vara bosatt hos familjen om han regelbundet besöker denna då tillfälligt hinder inte möter. Enligt fast praxis krävs att besöken sker minst var fjortonde dag men dessa behöver inte vara förenade med övernattning. Enligt praxis skall undantaget inte tillämpas i de fall då båda makarna har arbete och det kan antas att det är båda makarnas arbetsförhållanden som till den skilda Det bidragit besättningen. är inte fastslaget i regeringrättens vad som skall avses med i praxis familj 13 §. lagens ordalydelse och uttalanden i förarbetena ger inte stöd för annan tolkning än att stadgandet är tillämpligt endast på bortavarande äkta make eller bortavarande på förälder i förhållande till barn.

3.1.4 arbete

Tillfälligt

14 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse:

Dygnsvila som en person på grund av tillfälligt arbete eller uppdrag tillbringar på annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist anses icke lcda till ändring i hans bosättning. Det förekommer att en person på grund av ett tillfälligt arbete tillbringar sin dygnsvila på en annan plats än den där han har sitt egentliga hemvist. Enligt 14 § folkbokföringslagen skall en sådan vistelse inte leda till ändrad bosättning. I praxis har ett tidsbestämt arbete ansetts vara tillfälligt även om det varit

långvarigt, exempelvis tre till fyra år. Detta har också gällt familjemed-

lemmar som med till den arbetsorten. följer tillfälliga I praxis har folkbokföringen förblivit oförändrad även om den bortavarande inte har någon förbindelse med under folkbokföringsorten den tid då han har ett tillfälligt arbete på en annan ort. Personens är under denna tid inaktuell folkbokföring för många ändamål. Gällande regel för folkbokföring vid vistelse på grund av arbete medför tillfälligt att en person (med familj) under lång tid - flera år - kan vistas på en ort utan att anses vara bosatt där trots att han inte har någon aktuell anknytning till kyrkobokföringsorten under vistelsen. Avgörande är endast att han har möjlighet att återvända till den tidigare bostaden och uppger sig ha för avsikt att göra detta. I praktiken ger detta en valfrihet för en person (eller familj) att antingen kyrkobokföras på sin vistelseort eller vara kvarskrivna på den tidigare kyrkobokföringsorten. Om familjen uppger att den har för avsikt att återvända till sin bostad - som man äger men hyr ut - skall den fortfarande vara kyrkobokförd orten. på den tidigare

3.1.5 Studier

15 § folkbokföringslagcn har för närvarande följande lydelse: Kan elev vid allmän eller enskild läroanstalt anses ha sitt egentliga hemvist hos föräldrar, andra anhöriga eller, om han är gift, hos sin familj eller på annan plats, anses han bosatt där, även om han till följd av studierna tillbringar dygnsvilan på annan fastighet. Med allmän eller enskild läroanstalt avses i praxis bl.a. grundskola, gym-

Bosättningsbcgreppet 57

nasium, folkhögskola, universitet och högskola. Även sådan utbildning som ges i organiserad form till anställda såsom exempelvis officersaspiranter har i praxis ansetts utgöra studier (Se RÅ 1985 1:82). En omyndig studerande anses i princip ha sitt egentliga hemvist i sitt föräldrahem även om han vistas på en annan plats till följd av studierna. En vuxen studerande som anmäler flyttning från föräldrahemmet till studieorten anses däremot ha givit tillkänna att han inte längre har sitt egentliga hemvist i föräldrahemmet och skall därför kyrkobokföras på studieorten. Enligt flera avgöranden av regeringsrätten (Se t.ex. RÅ 1982 not Aa 157) skall däremot en ogift myndig studerande inte kyrkobokföras på studieorten om han inte själv anmäler flyttning dit. Visst förvärvsarbete på studieorten vid sidan av studierna gör inte någon skillnad.

3.1.6 Växlande vistelseort

16 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse: Dcn som på grund av yrke eller tjänst icke kan tillbringa sin dygnsvila regelmässigt på viss fastighet anses bosatt på den fastighet där han kan anses ha sitt egentliga hemvist. Därvid beaktas hans yrke eller tjänst, familjens eller annan nära anhörigs bosättning, förvaringen av hans bohag och annan omständighet. Vissa personer kan på grund av sina arbetsförhållanden inte tillbringa sin dygnsvila på någon bestämd fastighet. Exempel på sådana grupper är sjömän, handelsresande och resemontörer. Vid tillämpning av regeln i 16 § anses en person normalt ha sitt hemvist hos familjen om han upprätthåller kontakt med den. När familj eller annan liknande påtaglig ankytningspunkt saknas ger bestämmelsen möjlighet att knyta en person till den fastighet och församling dit han har den starkaste anknytningen. Idag tillämpas denna bestämmelse mycket sällan. Även sjömän och handelsresande har numera normalt möjlighet att tillbringa sin dygnsvila i så stor utsträckning på en viss fastighet att de kan anses bosatta där enligt huvudregeln i 12 §.

3.1.7 Nomadiserande samer

17 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse: Den som tillhör den nomadiserande samebefolkningen och icke är bosatt på viss fastighet anses bosatt på sitt huvudviste i samebyn. Om sådant huvudviste gäller i tillämpliga delar vad som enligt denna lag gäller om fastighet. Det förekommer inte längre att samer till följd av sin renskötsel är nomadiserande i den meningen att de saknar fast bostad. Renskötseln bedrivs nu på ett sådant sätt att även renskötande samer kan ha en fast bostad. Ibland har man mer än en bostad men detta förhållande skiljer sig inte från vad som gäller för många andra människor. Om en same är kyrkobokförd på huvudvistet i samebyn torde detta vara fel. Regeln är således föråldrad.

Godsägare

19 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse:

58 Bosärtningsbegreppet

På ansökan av den som äger eller innehar fast egendom men endast under någon del av året vistas på egendomen eller i övrigt inom den församling där egendomen är belägen kan regeringen förordna, att sökanden skall vara kyrkobokförd på viss fastighet i församlingen, om det är skäligt med hänsyn till egendomens betydenhet och övriga omständigheter. Bestämmelsen tillkom är 1927 (prop. 1927:234) för att en godsägares hela inkomst skulle beskattas i den kommun där godset var beläget. Medgivande har totalt bara lämnats i ett fåtal fall och senast 1953. Efter kommunreformen är ingen kommun beroende av en enskild skattskyldig och regeln saknar därför numera helt betydelse.

3.1.9 Utsända mil.

diplomater

20 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse: Den som är utsänd för anställning på utländsk on i svenska statens tjänst kyrkobokföres under denna tjänstgöring jämte medföljande make samt barn under aderton år i den församling i vilken den utsände senast var eller hade bort vara kyrkobokförd. De kyrkobokföres då på den fastighet där den utsände förut var bokförd eller om ändrade förhållanden det föranleder under rubrik på församlingen skrivna. Rikskatteverket kan också medge den utsände att med medföljande make samt barn under aderton år kyrkobokföras på viss fastighet i församling där han eller maken äger eller innehar fast egendom. Vad i denna paragraf sägs om make skall gälla även den som utan att vara gift med den utsände, lever tillsammans med denne om de tidigare har varit förenade i äktenskap eller gemensamt har eller har haft bam. Vad som sägs om medföljande barn skall gälla även om barn under aderton år som för sin skolgång vistas i utlandet på annan ort än den där den utsände stationerats. Regeln i 20 § är tillämplig på sådana personer som är anställda av svenska staten för utomlands. Dessa tjänstgöring är utrikesförvaltningens utsända, SIDAs biståndspersonal och annan personal som är stationerad utomlands för vissa myndigheters räkning. Regeln omfattar inte bland lokalpersoner befolkningen som anställs av en svensk utlandsmyndighet (lokalanställda). Uttrycket medföljande make har i ett kammarrättsavgörande ansetts avse även det fallet då den utsände gifter sig med en person som redan är bosatt i utlandet. skall en medföljande Enligt ordalydelsen make kyrkobokföras i den församling där den utsände var kyrkobokförd även om makarna var bosatta på olika orter i Sverige. En ansökan om att få kyrkobokföras i en församling där man äger fast egendom brukar bifallas om den fasta egendomen har en bostad som är lämpad för permanent boende. Ansökan får bara avse fast egendom som ägs eller innehas med tomträtt eller som fideikommiss, således inte bostadsrätt.

3.1.10 Statsråd

21 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse: Ledamot av statsrådet som för att utöva statsrådsämbetet flyttar från församling där han var bosatt vid utnämningen, får fortfarande vara kyrkobokförd där. Bestämmelsen innebär således en valfrihet för statsrådet att antingen vara kvarskriven i den församling där han var bosatt vid statsrådsutnämningen eller att bli kyrkobokförd på den fastighet som han flyttat till för att utöva uppdraget. valfriheten gäller bara statsrådet personligen och inte en eventuell

Bosättningsbegreppet

familj. valfriheten gäller inte heller en flyttning som inte beror på utövandet av statsrådstjänsten.

; 3.1.11 Kommittéledamöter mfl.

22 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse: Den som förordnats av regeringen till ledamot i kommitté eller kommission eller fått uppdrag att biträda i statsdepartement som sakkunnig eller fått särskilt uppdrag av riksdagen och för att fullgöra uppdraget flyttar från den församling, där han var bosatt när han fick uppdraget, får fortfarande vara kyrkobokförd i denna församling, om han där innehar anställning, äger eller brukar fastighet eller idkar rörelse. Bestämmelsen om rätt att vara kvarskriven för kommittéledamöter m.fl. gäller till skillnad mot regeln för statsråd bara dem som äger eller brukar fastighet eller driver rörelse på den tidigare bostadsorten. Stadgandet torde numera mycket sällan vara tillämpligt.

3.1.12 Servicehus för äldre människor

23 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse: Den som för vård eller tillsyn är helinackorderad i servicehus för äldre människor i annan församling än den, där han rätteligen var eller bort vara kyrkobokförd när han flyttade till servicehuset, får kyrkobokföras i sistnämnda församling. Han kyrkobokföres då på den fastighet, där han förut var bokförd, eller under rubrik på församlingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligger, på annan fastighet. Den som för vård eller tillsyn är helinackorderad i servicehus för äldre människor och är kyrkobokförd i den församling där servicehuset ligger får kyrkobokföras på annan fastighet i församlingen, om särskilda skäl föreligger. Pensionärer som flyttar till servicehus för äldre med helinackordering (f.d. ålderdomshem) har av humanitära skäl medgetts en valfrihet att vara kvarskrivna i sin tidigare församling eller på sin fastighet i stället för på servicehuset. Valfriheten enligt denna bestämmelse gäller bara den som är helinackorderad i ett kommunalt servicehus mot en inkomstberoende avgift. I samma byggnad kan det bo pensionärer med helinackordering och sådana som har annan boendeform. Den senare kategorin har inte någon valfrihet enligt denna regel.

3.1.13 kriminalvård

Sjukvård,

24 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse: Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokföring. Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokföringen som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen. Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om den som intages eller intagits i kriminalvårdsanstalt eller i sådant hem som avses i 12 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Den som frigivits villkorligt från kriminalvårdsanstalt anses vid kyrkobokföring vara intagen i anstalten även under prövotiden. Det råder viss osäkerhet om vad som avses med sjukvårdsinrättning i detta fall. På landstingens sjukhus och på privata sjukhem som har Socialstyrelsens tillstånd är stadgandet med säkerhet tillämpligt. Enligt praxis anses en patient inte längre intagen om han genom sjukhusets försorg placeras i ett enskilt

60 Bosällningsbegreppet

hem för s.k. kontrollerad familjevård. Vårdhem för utvecklingsstörda anses inte vara sjukvårdsinrättningar i sjukvårdslagstiftningens mening och torde därmed inte heller omfattas av denna regel. Regeln innebär att en intagen kvarstår Kyrkobokförd där han är skriven vid intagningen. Om han var skriven med sin familj och den flyttar under anstaltsvistelsen ändras också den intagncs kyrkobokföring. Den som är villkorligt frigiven från en kriminalvårdsanstalt behandlas som om han fortfarande vore intagen. Det sistnämnda innebär att bedömningen av hans bosättning skall ske utan att man tar hänsyn till hans faktiska vistelse. Hans bosättning ändras bara i de fall han har en familj som flyttat.

3.1.14 Utländsk

beskickningspersonal

26 § folkbokföringslagcn har för närvarande följande lydelse: Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess beljäning kyrkobokförs endast om han är svensk medborgare eller om han, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han kom att tillhöra beskickningen eller

konsulatet eller dess betjäning. Detta gäller även sådan persons familjemedlem eller

tjänare. En person som kommer till Sverige för att tjänstgöra vid en utländsk beskickning eller vid ett lönat konsulat skall kyrkobokföras bara om han är svensk medborgare. Samma gäller för hans familjemedlemmar och tjänare. Undantaget från kyrkobokföring gäller inte for den som redan var bosatt här när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller blev tjänare eller familjemedlem åt en person som tillhör beskickning eller konsulat. I huvudsak medför bestämmelsen att den som har immunitet och privilegier enligt Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser år 1961 eller Wienkonventionen om konsulära förbindelser år 1963 inte kyrkobokförs och att de övriga skall kyrkobokföras. Detta var det uttalade syftet med bestämmelsens nuvarande utformning. I vissa undantagsfall kan regeln medföra ett oönskat resultat t.ex då en här bosatt utlänning utses till diplomat med placering här eller då en medllyttande make till en konsulatstjänsteman tar en avlönad anställning här.

3.1.15 Avregistrering

28 § folkbokföringslagen har för närvarande följande lydelse: Från kyrkobokföringen avregistreras den som avlidit eller kyrkobokförts i annan församling eller enligt 26 § ej längre skall kyrkobokföras. Vidare avregistreras den som vid prövning av anmälan enligt 34 § anses ha flyttat till utlandet. Som utflyttad avregistreras, även om anmälan enligt 34 § icke gjorts, utlänning som kan antagas ej längre vara bosatt i Sverige och svensk medborgare som enligt säkra upplysningar vid två mantalsskrivningar i följd är stadigvarande bosatt i utlandet. Till obefintligregistrct överföres den som vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist. Andra och tredje styckena gäller icke sådan svensk missionär eller präst, som är anställd i utlandet, och ej heller make eller barn under 15 år som åtföljer honom. Avregistrering skall ske av den som vid prövning av anmälan anses ha flyttat till utlandet. Prövningen och bedömningen görs på i princip samma sätt för svenskar och utlänningar. Det är inte helt klarlagt i praxis vad som skall anses

Bosättningsbcgreppet

bosättning i utlandet. Exempelvis har kontraktsanställutgöra stadigvarande ning i tvâ till tre år eller militärtjänst under två år (Se RÅ 1985 1:23) inte ansetts innebära stadigvarande bosättning. kan avregistreras från som till En utlänning kyrkobokföringen flyttad utlandet även om han inte gjort någon anmälan. Det som krävs för avregistrering är bara att det kan antas att han inte längre är bosatt här. Detta innebär att avregistrering normalt kan ske utan vidare av en utlänning som lämnat landet och inte längre har kvar sin bostad här. En svensk medborgare som inte anmält flyttning kan avregistreras först när säkra upplysningar föreligger vid två mantalsskrivningar i följd om att han är bosatt i utlandet. Det är den lokala Skattemyndigheten som stadigvarande skall göra bedömningen av om upplysningarna innebär att personen skall anses stadigvarande bosatt i utlandet. Vid prövningen av en anmälan skall hela bosättningsbegreppet i folkbokföringslagen tillämpas. En person som har dubbel bosättning här i landet och utomlands skall avregistreras som utflyttad om han med hänsyn till sin tjänst eller verksamhet och övriga omständigheter kan anses ha sitt egentliga hemvist i utlandet. Vid flyttning till ett nordiskt land gäller de särskilda reglerna i den nordiska överenskommelsen om internordisk flyttning. Avregistrering får i de fallen bara ske med stöd av ett internordiskt llyttningsbevis som utvisar att personen registrerats som inflyttad i det andra landet. Avregistrering av en svensk missionär eller präst får inte ske utan egen anmälan om flyttning. Detta gäller en utlandsvistelse under obegränsad tid. Det finns inga rättsfall som belyser vad som skall avses med missionär eller präst. Helt klart är dock att stadgandet inte gäller endast personer som företräder svenska kyrkans tro och lära.

3.2 i nordiska länder

Bosättningsregler övriga

Till följd av den nordiska folkbokföringsöverenskommelscn (Se prop. 1989/90235) bildar de nordiska länderna i folkbokföringshänseende ett gemensamt registcrområde. Vid flyttning från ett nordiskt land till ett annat skall bosättningsfrågan avgöras enligt inflyttningslandets regler. De övriga nordiska ländernas av dubbel bosättning har därför i regler för bedömning praktiken en stor betydelse även för den svenska folkbokföringen.

3.2.1 Finland 9 § i den finländska lagen om befolkningsböcker innehåller följande regler för bedömning av dubbel bosättning: Har någon bostad i två eller flera kommuner, anses han ha sitt egentliga bo och hemvist i den kommun, där han tillsammans med sin maka och sina barn har gemensamt hem eller, om bostäderna i detta hänseende är jämslällhara eller om gemensamt hem icke finnes, i den kommun, där han huvudsakligen vistas. En persons arbetsförhållanden är normalt helt ointressanta vid avgörandet av en persons egentliga hemvist. Endast i de fall då en person inte har egentligt hemvist i någon kommun skall hans syssla eller utkomst tillmätas betydelse

62 Bosättningsbegreppet

vid avgörandet av hans hemort.

3.2.2 Danmark

Den vägledning för folkregistren som utges av inrikesdepartementet rekommenderar för bedömningen följande riktlinjer av dubbel bosättning:

l. Om en person har familj (make/sammanboende, barn under 18 år) och familjen vistas å en av de platser som kan komma i fråga, anses som huvudregel familjens uppehallsort vara personens hemvist. 2. Om familjen vistas omväxlande på flera platser, väljs den som till följd av bostadens karaktär, barnens skolgång och makamas arbetsförhållanden nännast får betraktas som familjens hem. Bostadens beskaffenhet tillmäts betydelse. Exempelvis tillmäts villa eller lägenhet större tyngd än en mindre lägenhet, ett hyresrum, en kolonistuga eller ett fritidshus. I tveksamma fall väljs den plats som ligger närmast barnens skola/daghem resp. makamas arbetsplatser. 3. För en ensamstående person, som inte har hemmavarande barn (under 18 år), och som inte sammanlever med en annan person i ett äktenskapsliknande förhållande, kan flera platser komma i fråga som hemvist om personen tillbringar sin dygnsvila på olika platser under veckans lopp. Som hemvist anses då den plats där personen tillbringar sin dygnsvila de flesta av veckans dagar om inte bostadens beskaffenhet och hans arbets- eller studieförhållanden bör tillmätas större betydelse. 4. En person som hävt samlevnaden med make/sambo och som regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan plats än sitt tidigare hemvist, bör - även om han har för avsikt att återvända dit - registreras på den plats där han vistas. 5. I de fall då en persons egentliga hemvist inte med stöd av ovanstående riktlinjer på objektiva grunder kan avgöras får folkregistret grunda registreringen på personens egen anmälan. Detta gäller även i de fall då en person på grund av arbets- eller studieförhållanden flyttar till en annan bostad vid en tidigare tidpunkt än den övriga familjen.

Norge

Den norska lagen om folkregistrering innehåller följande regler för bedömning av dubbel bosättning och makars registrering:

Personer som tillbringar sin dygnsvila omväxlande på två eller flera platser, räknas som bosatta där de enligt en samlad värdering av de omständigheter som föreligger, kart sägas för det mesta ha sin fasta bosättning. Akta makar som har gemensamt hem, räknas som bosatta i detta hem även om en av dem eller båda makarna övervägande tillbringar sin dygnsvila på andra platser.

3.2.4 Island

I den isländska lagen om fast bosättning stadgas att äkta makar skall vara registrerade med fast bosättning på samma ställe.

3.3 Direktiv

I direktiven till 1983 års folkbokföringskommitte (Dir. 1983:28 s. 4) sägs bl.a.: l den nuvarande folkbokföringsförordningen finns många men inte uttömmande bestämmelser som definierar var bosättning skall anses föreligga. Hemvistsakkunniga har föreslagit att det inom folkbokföringen skapas ett enhetligt bosättningsbegrep som kan användas också inom andra rättsområden. Hemvistsakkunnigas förslag innehåller emellertid endast två paragrafer med mera allmänna formuleringar. lnnehållet utvecklas närmare i motiven, som även är avsedda att tjäna till ledning för myndigheternas tillämpningsföreskrifter. Det är önskvärt att man i möjligaste mån försöker att i lagtexten ge bosättningsbegreppet klara och fasta gränser så att de närmare bestämningarna inte behöver överlämnas till rättspraxis. Vissa allmänna definitioner och presumtioner i lagen bör sålunda kunna underlätta tillämpningen och bli de

Bosättningsbegreppet

enskilda till hjälp vid bedömning av var bosättning skall anses föreligga. Som jämförelse kan nämnas de utförliga anvisningarna till kommunalskattclagens bestämmelser. En motsvarighet till sådana anvisningar var föreslagen av 1941 års folkbokföringskommitté (SOU 1944:52) men uteslöts i regeringens förslag till 1946 års folkbokföringsförordning. Jag är medveten om svårigheterna att enbart i lagtextform ge uttryck för bosättningsbegreppet. Möjligheterna till detta bör ändå övervägas noga.

3.4 nuvarande

Synpunkter på ordning

3.4.1 Allmänt

Det har från olika håll framförts kritik mot den nuvarande huvudprincipen att befolkningens redovisning i folkbokföringen utgår från den fysiska vistelsen såsom denna beskrivs i dygnsviloregeln. I ett yttrande till JO (JO dnr 189- 1981) anför lokala Skattemyndigheten i Stockholm bl.a. följande: - när lagen en gång skrevs var det knappast möjligt för en person - det förutsattes med största sannolikhet inte - att bedriva verksamhet i USA och Västtyskland, bo i England och ha stora ekonomiska intressen i Sverige. - I promemorian JO om FOLKBOKFÖRINGEN synpunkter på prövning, kontroll och hanteringsrutiner, 1985:2, säger JO med hansyftning på bl.a. detta yttrande följande: Jag har vid Hera tillfällen och i olika sammanhang hävdat att den översyn av FBF som nu pågår är och länge har varit nödvändig av både sakliga och redaktionella skäl. Dagens samhälle är i många hänseenden i grunden ett annat än det vars andas barn FBF är. FBF är kort uttryckt föråldrad i väsentliga delar. Kritiken mot folkbokföringslagens bosättningsregler har två olika inriktningar. Å ena sidan har reglerna kritiserats för att vara för stela för att kunna tillämpas på personer som till följd av internationella anknytningar och stora ekonomiska resurser kunnat vara verksamma här utan att folkbokföras här eftersom faktisk bosättning i folkbokföringslagens mening inte förelegat. Å andra sidan har det ansetts att det kan inkräkta på den enskildes personliga integritet att folkbokföringsmyndigheternas beslut skall grundas på ett sådant personligt förhållande som var en person tillbringar sin dygnsvila. Antalet folkbokföringsmål (kyrkobokföring och mantalsskrivning) som under de senaste åren överklagats framgår av nedanstående tabell:

År Länsrätterna Kammarrätterna

Rnegerings-

ratten

Utvecklingen visar en stadigt nedåtgående tendens. Det sjunkande antalet folkbokföringsprocesser kan ha fiera orsaker. Ett skäl kan vara att en person numera taxeras för inkomst av fastighet i

64 Bosättningsbegreppct

hemortskommunen i stället för som tidigare i den kommun där fastigheten är belägen. Denna förändring sammanfaller väl i tidcn med den kraftigaste nedgången i antalet folkbokföringstvister. Tidigare bestämmelser föranledde ofta skenskrivningar och försök till skenskrivningar i syfte att få avdrag för underskott som avsåg fritidsfastigheter. En annan förklaring kan vara den kvalificerade vidareutbildning för folkbokföringspersonal vid pastorsämbetena som riksskattcvcrkct startade år 1980. Denna har sin tyngdpunkt i bosättningsreglerna och av handläggning

flyttningsärenden. Årligen har cirka 50 personer genomgått denna utbildning.

Antalet folkbokförlngsbcslut som överklagas förefaller däremot inte hänga samman med de planerade och systematiska kontrollaktioner som gjorts. Trots den allmänna folkbokföringskontroll som genomfördes i samband med folk- och bostadsrakningen 1985 minskade antalet överklagade ärenden år 1986 jämfört med året före.

3.4.2 Dubbel

bosättning

I fall av dubbel bosättning måste folkbokföringsmyndigheten med hjälp av bosättningsreglerna avgöra vilken av två (eller flera) tänkbara platser som är personens rätta kyrkobokföringsort. För närvarande skall den som har en dubbel bosättning, dvs. regelmässig dygnsvila på mer än en plats, kyrkobokföras där han med hänsyn till tjänst, verksamhet och övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist enligt huvudregeln i 12 § folkbokföringslagen. Denna regel har normalt tillämpats så att en person med dubbel bosättning och fast arbetsplats skall anses bosatt på den fastighet som ligger närmast arbetsplatsen. De övriga omständigheterna har normalt inte tillmätts betydelse i de fall då arbetsplatsen kunnat fälla utslaget. Regeringsrätten har dock i avgöranden på senare tid givit större utrymme åt en fri prövning av tyngden hos de olika anknytningsmomenten i det enskilda fallet. Undantag från den nu beskrivna huvudregeln finns i 13 § folkbokföringslagen för det fall då en person på grund av sina arbetsförhållanden tillbringar dygnsvilan på en annan fastighet än den dar hans familj :lr bosatt. 1 detta fall skall personen anses bosatt hos sin familj om han besöker denna regelbundet. Regelbundna besök anses enligt fast praxis föreligga om dessa sker minst var fjortonde dag. Besöken behöver emellertid inte vara förenade med övernattning eller annan dygnsvila. Mellan de två ovan beskrivna reglerna finns en inbyggd motsättning. I 12 § folkbokföringslagen utpekas i första hand tjänst eller verksamhet som anknytningsmoment. Enligt 13 § folkbokföringslzigen skall en familj hållas samman i folkbokföringen trots att en persons arbete knyter honom till en annan ort. Enligt en praxis som grundas på ett uttalande i förarbetena tillämpas inte undantagsregeln i 13 § folkbokföringslagen i de fall då båda makarna har arbete och det kan antas att det är bådas arbetsförhållanden som bidrar till att man bor på skilda håll. 1)et är i dagens förhållanden vanligt att båda makarna i en familj har arbete utom hemmet. Det är mycket svårt att avgöra om familjen behåller en bostad på den ursprungliga bostadsorten på grund av den kvarboende makens arbetsförhållanden eller av något annat skäl. Om

Bosättningsbegreppet

den behålls på grund av arbetet skall huvudregeln i 12 § folkbokföringslagen tillämpas på vardera maken. En annan svårighet i sammanhanget är att på ett likvärdigt och klart sätt kunna fastlägga vad som innefattas i begreppet familj sett mot dagens sammanlevnadsförhållanden. Reglerna för att bedöma rätt kyrkobokföringsort för medlemmar i en familj som vistas på olika orter på grund av arbetet är därför mycket svårtillämpade på dagens förhållanden. En huvudfråga vid moderniseringen av bosättningsreglerna är om en förändring bör innebära att familjen i större utsträckning än nu hålls ihop i folkbokföringen eller om bosättningsreglerna i stället bör ändras så att en persons faktiska vistelse och arbetsförhållanden tillmäts störst betydelse vid bosättningsbedömningen. Synpunkter på den angivna frågan har hämtats in genom en enkät till följande myndigheter: Bostadsstyrelsen Riksförsäkringsverket Riksskatteverket Statens räddningsverk Svenska kyrkans centralstyrelse Värnpliktsverket Försäkringskasseförbundet Kommunförbundet Svenska kyrkans församling- och pastoratsförbund Av de tillfrågade instanserna var det endast statens räddningsverk och värnpliktsverket som föredrog en förändring i den riktningen att vars och ens

faktiska vistelse skall bli mer avgörande vid bosättningsbedömningen. Övriga

uppgiftslämnare förordade att bosättningsreglerna ändras så att familjerna i större utsträckning redovisas samlade i folkbokföringen.

3.4.3 Tillfälligt arbete

De ovannämnda reglerna avser situationer av stadigvarande dubbel bosättning. Det förekommer även att en person på grund av ett tillfälligt arbete tillbringar sin dygnsvila på en annan plats än den där han har sitt egentliga hemvist. Enligt 14 § folkbokföringslagen skall en sådan vistelse inte leda till en ändrad bosättning. I praxis har ett tidsbestämt arbete ansetts vara tillfälligt även om det varit långvarigt, exempelvis tre till fyra år. Regeln har även ansetts vara tillämplig på familjemedlemmar som följer med till den tillfälliga arbetsorten. I praxis har folkbokföringen förblivit oförändrad även om den bortavarande med folkbokföringsorten under den inte har någon förbindelse tid då han har ett tillfälligt arbete på en annan ort. Personens kyrkobokföring är på så sätt under denna tid inaktuell för många ändamål. En viktig del av översynen av bosättningreglerna är därför att överväga om en särskild undantagsregel för tillfälligt arbete bör ñnnas kvar. Om det bedöms nödvändigt bör det övervägas att införa en bestämd tidsgräns som anger när ett arbete skall anses vara tillfälligt.

66 Bosättningsbegreppet

3.4.4 Studier

Enligt 15 § folkbokföringslagen gäller ett undantag från huvudregeln för studerande i vissa fall. En studerande som på grund av studierna vistas på en annan ort än den där han har sitt egentliga hemvist, dvs. hos föräldrar, familj eller andra anhöriga, anses bosatt på sitt egentliga hemvist. Stadgandet tillämpas enligt praxis på studerande vid bl.a. grundskola, gymnasieskola, universitet, högskola, folkhögskola och ofñcershögskola. Enligt praxis kan undantaget tillämpas på studerande oavsett ålder. Det kan också ske om den studerande utför förvärvsarbete på studieorten. En vuxen studerande har i praktiken en möjlighet att själv välja om han skall anses ha kvar sitt egentliga hemvist i föräldrahemmet eller inte. Detta undantag i folkbokföringslagen för studerande medför att folkbokföringen för dessa tydligt awlker från det faktiska boendet.

3.4.5 Utsända diplomater

Bestämmelsen i 20 § folkbokföringslagen om kyrkobokföring av utsända diplomater m.fl. är oklar när det gäller om den skall tillämpas på sådana familjemedlemmar (make, styvbarn, fosterbarn eller adoptivbarn) som tillkommer under en utlandstjänstgöring. Det har vidare framförts kritik mot att kyrkobokföring i en annan församling än utflyttningsförsamlingen under utlandstjänstgöringen bara kan ske på en fastighet som ägs av den utsände. Utsända, som skaffar sig en bostadsrättslägenhet under utlandstjänstgöringen för att ha som permanent bostad vid återkomsten till Sverige, har påpekat det orättvisa i att inte de kan kyrkobokföras där.

3.4.6 Servicehus för äldre

Pensionarers rätt att stå kvarskrivna i en tidigare församling eller på en annan fastighet inom församlingen efter en flyttning till servicehus för äldre människor gäller endast för dem som helinackorderas i kommunens servicehus (23 §). I flera år har man försökt att minska antalet pensionärer i denna boendeform genom att inrätta andra typer av servicehus eller anpassade lägenheter. I samband med detta har det ifrågasätts om inte valfriheten bör utvidgas även till andra former av boende och vård för äldre människor.

3.4.7 Sjukvård, kriminalvård

I 24 § folkbokföringslagen undantas olika former av anstaltsvistelse från att grunda kyrkobokföring. Bestämmelsen har ändrats vid flera tillfällen till följd av terminologiska ändringar på andra rättsområden. Dessa ändringar har medfört att det nu råder en betydande osäkerhet om vilka anstalter som egentligen avses. Regeln om att den som frigivits villkorligt från en kriminalvårdsanstalt skall anses som intagen även under prövotidcn kan i praktiken inte upprätthållas i den löpande kyrkobokföringcn. Pastorsämbctet har inte någon uppgift om vilka personer som för tillfället är villkorligt frigivna. Myndigheten kan inte heller på grund av bestämmelserna i sekretesslagstift-

Bosättningsbegreppet 67

ningen i ett enskilt fall på särskild förfrågan få en sådan uppgift.

3.4.8 Avregistrering

ä I betänkandet Rätt adress (SOU 1988:10) föreslog vi att förfarandet vid avregistrering skulle förenklas så att svenska medborgare - i likhet med vad som nu gäller för utlänningar - skulle kunna avregistreras när det kan antas att de inte längre är bosatta i Sverige. Det nuvarande bosättningsbegreppet har i praktiken varit mycket svårt att tillämpa på svenskar som vistas utomlands under lång tid när de inte själva anser sig ha flyttat från Sverige.

överväganden

3.5 och förslag

3.5.1 Anknytningsbegrepp

Vårt förslag: Folkbokföringen skall så långt som möjligt grundas på en persons faktiska vistelse. Dygnsvilan skall fortfarande användas som grundläggande kriterium vid bedömning av om folkbokföring i Sverige skall ske och vid bedömning av en persons hemort inom landet.

Ett av folkbokföringens syften är att tillhandahålla ett underlag för beskattningen av fysiska personer. För närvarande är dock kretsen av skattskyldiga mer omfattande än den folkbokförda. Det skatterättsliga bosättningsbegreppet i kommunalskattelagen är nämligen utvidgat genom att en person som i och för sig inte bor här i vissa fall skall anses bosatt här om han har väsentlig anknytning till Sverige. För att bedöma om någon har väsentlig anknytning skall beaktas sådana förhållanden som 1) att han är svensk medborgare 2) den tidrymd under vilken han tidigare haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige 3) att han inte har varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort 4) att han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl 5) att han har en bostad i Sverige inrättad för åretruntbruk 6) att han har familj i Sverige 7) att han bedriver näringsverksamhet i Sverige 8) att han är ekonomiskt engagerad i Sverige genom innehav av tillgångar som direkt eller indirekt ger honom ett väsentligt inflytande i sådan näringsverksamhet 9) att han har fastighet i Sverige och därmed jämförliga förhållanden.

I de fall då skattskyldighet i Sverige föreligger med stöd av det ovanstående utvidgade bosättningsbegreppet aktualiseras oftast skattskyldighet också i ett annat land på grund av dess skatterättsliga bosättningsregler. Om det andra landet har ett dubbelbeskattningsavtal med Sverige skall bosättningstvisten

68 Bosättningsbegreppet

mellan länderna avgöras i enlighet med reglerna i detta avtal. OECD:s modellavtal har följande artikel om hemvist: 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket person med hemvist i en avtalsslutande stat person som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på gmnd av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat eller för fönnögenhet belägen där. 2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt: a) Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena); b) Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas; c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare; d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse. Av ovanstående framgår att i huvudsak följande förhållanden kan användas som självständiga anknytningsfakta förutom vistelsen för avgörandet av en persons skattskyldighet på grund av bosättning. - innehav av bostad näringsverksamhet - ekonomiskt engagemang medborgarskapet Dessa är de alternativ till den faktiska vistelsen som är tänkbara som anknytningsmoment för bosättningsbedömningen även inom folkbokföringen. Vilka anknytningsmoment som bör utgöra grund för att en person skall tas upp i folkbokföringen och på vilken plats detta skall ske är självfallet beroende av vilka funktioner folkbokföringen skall ha. Om folkbokföringen skall utgöra en självständig och tillräcklig grund för olika rättigheter ställs andra krav på anknytningsfakta än om folkbokföringen enbart skall vara en dokumentation av de personer som är eller kan bli berörda av svensk myndighetsutövning. Oavsett vilka av ovanstående kriterier för folkbokföringer som väljs kan vissa grundläggande krav ställas upp. Folkbokföringen skall i vart fall innehålla korrekta och aktuella personuppgifter. Detta krav innebär att det måste finnas rimliga möjligheter att kontrollera de uppgifter som förs in och att de hålls aktuella. En förutsättning för att få korrekta uppgifter vid den första folkbok- , föringen är att personen befinner sig i landet. En förutsättning för att r? uppgifterna hålls aktuella därefter är att personen vistas i landet regelbundet.

3.5.2 Innehav av bostad

En person med goda ekonomiska resurser kan välja att skaffa en bostad i Sverige enbart för eventuella besök här. En bostad kan även vara en ren

kapitalplacering. Ägaren behöver överhuvudtaget inte ens ha besökt Sverige.

Utländska medborgare har i ökande omfattning fritidsbostädcr här. Ofta är

Bosättningsbegreppet

sådana bostäder i och för sig lämpade för permanent boende. Oavsett om folkbokföringen skall utgöra tillräcklig kvalifikationsgrund för någon rättighet eller inte i framtiden förefaller det därför uppenbart att enbart innehav av en i bostad i landet inte bör vara en tillräcklig grund för folkbokföring här. Ett funktion för exempel på kyrkobokföringens idag är att det är en förutsättning kommunal rösträtt för svensk medborgare. Att ge en person rösträtt i en kommun bara för att han har en bostad där som en kapitalplacering eller som alternativ till hotell vid besök är knappast rimligt. Något annat kompletterande kvalifikationskrav, som ger ett rimligare resultat i det fallet är inte heller tänkbart. Däremot kan innehavet av en bostad ofta utgör ett indicium på att en sin dygnsvila i denna. I vissa situationer - då en person faktiskt tillbringar person faktiskt vistas i Sverige - kan det därför övervägas om inte ett bostadsinnehav gör att det kan presumeras att personen normalt tillbringar sin dygnsvila i den bostaden.

3.5.3 Näringsverksamhet

bör i detta sammanhang innefatta anställning, Begreppet näringsverksamhet rörelse och annan förvärvsverksamhet. En anställning här i landet torde vara förenad med vistelse och dygnsvila här eller möjligen med dygnsvila i ett nordiskt grannland. I det förstnämnda fallet skulle det inte göra någon skillnad att använda anställningen efter dygnsvilan som anknytningsmoment. I det andra fallet däremot skulle en övergång till att använda anställningen som anknytningsmoment medföra sådana konsekvenser för den samordning som finns mellan de nordiska folkbokföringsmyndigheterna att den nordiska folkbokföringsöverensskommelsen skulle kunna äventyras. Resultatet vid andra former av förvärvsverksamhet som bedrivs här är svårare att analysera. Det torde dock stå klart att det inte är praktiskt att använda förvärvsverksamhet som grund för folkbokföring om tillämpbart utövaren inte tillbringar sin dygnsvila här.

3.5.4 Ekonomiskt engagemang Ett ekonomiskt i Sverige som är av stor omfattning kan i vissa engagemang fall medföra att en person enligt kommunalskattelagen blir skattemässigt att anse som bosatt här. Att tillämpa samma princip för folkbokföringen är dock inte förenligt med de ovan angivna grundkraven på en folkbokföring. Det torde heller inte finnas något skäl till att en ägare till ett svenskt företag som är bosatt utomlands skall vara registrerad i folkbokföringen. Det är endast i skatteregistret uppgifterna har något berättigande. Jämför med vad som sagts tidigare beträffande innehav av bostad.

3.5.5 Medborgarskapet

Den finländska folkbokföringen redovisar alla personer som har finländskt samt utlänningar som är bosatta i Finland. De finländare som medborgarskap

70 Bosättningsbegreppet

är bosatta utomlands anges som frånvarande. Den som är registrerad som frånvarande räknas dock inte som folkbokförd i Finland i förhållande till de övriga nordiska länderna vid tillämpningen av den nordiska folkbokföringsöverenskommelsen. I princip strävar man i Finland efter att ha aktuella uppgifter om adress m.m. även för frånvarande. Det register över utvandrade som vi skall införas i personer föreslog betänkandet (SOU 1988:10) Rätt adress fyller samma funktion som det finländska registret över den frånvarande befolkningen. Det primära syftet med folkbokföringen är dock att registrera den i landet bosatta befolkningen oavsett medborgarskap. Av detta framgår att det inte finns något realistiskt alternativ till att använda den faktiska vistelsen som för grundläggande anknytningsfaktum folkbokföringen, där medborgarskapet endast utgör en tilläggsinformation. Detta hindrar i och för sig inte att den faktiska vistelsen kan bedömas efter en annan princip än dygnsviloregeln. Den alternativa princip som då närmast står till buds är att vistelsen skall bedömas efter var en person tillbringar den längsta tiden i stället för efter var han tillbringar dygnsvilan. I de allra flesta fallen skulle detta inte medföra ett annat resultat än vad som blir fallet med det nuvarande regelsystemet. För att ändå kunna bedöma lämpligheten av en förändring, som innebär att vistelsens längd skall vara avgörande, bör man först analysera hur en person normalt tillbringar sin tid. En vecka innehåller 168 timmar. En normalt arbetstagare tillbringar omkring 40 timmar på sitt arbete. Dygnsvilorna uppgår till ca 40-60 timmar. I normalfallet tillbringar en person därutöver en avsevärd del av sin fritid i hemmet. I ett sådant fall är platsen för dygnsvilan den samma som den plats där en person tillbringar sin mesta tid. Ett annat exempel kan dock se ut så här: En person tillbringar under en normal vecka 45 timmar på sin arbetsplats, 35 timmar i sin ordinarie bostad, 70 timmar i sin fritidsbostad och återstående 18 timmar på skiftande ställen. Redan detta visar att exempel tidsfaktorn knappast utgör en rimlig grund att bygga bosättningsbedömningen på. Följande faktorer talar för att behålla dygnsvilan som grundläggande anknytningsbegrepp vid bosättningsbedömningen inom folkbokföringen även i framtiden:

-platsen för en persons regelmässiga dygnsvila är vad som kan betraktas som en persons hem

-ett bosättningsbegrepp för som inte folkbokföringen grundar sig på dygnsvilan skulle med all säkerhet som konstlat och därför bli uppfattas mycket svårt för människor att acceptera

-om ett nytt bosättningsbegrepp införs, som medför en ändrad bedömning av många människors bosättning, kan detta få konsekvenser som är mycket svåra att överblicka. Folkbokföringen är ju grunden för så många olika rättigheter och skyldigheter

-det nordiska samarbetet på folkbokföringsområdet kan inte fortsätta i « nuvarande form om i de svenska blir grundprincipen bosättningsreglerna

Bosättningsbegreppet 71

en annan än den som tillämpas i de övriga nordiska länderna I massmedia har i något fall begreppet dygnsvila ifrågasätts. Detta har dock berott mer på mindre lämpliga frågor i utredningssammanhang än på g. begreppets tillämpning som grund för bedömning av bosättningen.

3.6 och

Uppehållstillstånd folkbokföring

Vårt forslag: Kravet på uppehållstillstånd för att folkbokföring skall ske bör Iagfästas. Lagregeln bör utformas som ett undantag från huvudprincipen om bosättning. De undantag från kravet på uppehållstillstånd som nu görs i praxis bör gälla även i fortsättningen. Detta kan ske genom att kravet på uppehållstillstånd kan frångås om det föreligger synnerliga skäl.

Riksskatteverkets rekommendation att en invandrare utan uppehållstillstånd inte skall kyrkobokföras grundar sig på antagandet att en tillståndspliktig utlänning inte kan vistas i landet under så lång tid som ett år utan att ha fått frågan om uppehållstillstånd prövad. För närvarande förekommer det emellertid att en utlänning vistas i landet i två till tre år utan tillstånd. I vissa fall beviljas slutligen ett sådant och i andra fall avlägsnas utlänningen ur landet. Det torde råda en allmän enighet om att en person som vistas i Sverige utan tillstånd inte bör få tillgång till sådana förmåner som följer av att han är kyrkobokförd här. Ett uttryckligt krav på uppehållstillstånd finns exempelvis för inskrivning i allmän försäkringskassa (5 § riksförsäkringsverkets kungörelse /RFFS 1985:16/ med föreskrifter om inskrivning och avregistrering enligt lagen /1962381/ om allmän försäkring). Nu rådande praxis för kyrkobokföring av invandrare grundar sig på riksskatteverkcts allmänna råd. Dessa råd är inte bindande. Grunden för riksskatteverkcts rekommendation är en tolkning av folkbokföringslagens bosättningsbegrepp. Många utlänningar vistas emellertid här under så lång tid utan tillstånd att de uppfyller normala kriterier för att anses vara bosatta här. Många skäl talar mot att tillståndslösa utlänningar folkbokförs. Det är exempelvis från allmänna synpunkter mycket olämpligt att en utlänning vars rätt att stanna i landet ännu inte avgiorts blir registrerad som bosatt här. Det faktum att att en person folkbokförs kan komma att uppfattas, både av honom själv och av andra, som ett bevis på att han godkänts som invandrare. Vidare utfärdas skattsedel automatiskt för en folkbokförd person. Detta uppfattas inte sällan av arbetsgivare som ett bevis på att en person har arbetstillstånd.

72 Bosâttningsbegreppet

3.7 av om en är bosatt här

Bedömning person

eller inte

Vårt förslag: Registrering i folkbokföringen regleras i en särskild bestämmelse. En person bör folkbokföras här om det kan antas att han under en följande sexmånadersperiod kommer att ha sin regelmässiga dygnsvila förlagd till Sverige. Den som har en dubbel bosättning i Sverige och utomlands folkbokförs om han här sammanbor med sin familj eller har anställning här eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här.

Hemvistsakkunniga föreslog en särskild regel om vilka personer som skall vara kyrkobokförda i riket. Den föreslagna regeln innehöll emellertid inte några klara och lättillämpade kriterier för bedömning av bosättning. En lättillämpad regel för att avgöra om en person skall folkbokföras här eller inte är att endast den som med tillämpning av dygnsviloregeln kan anses bosatt i landet skall vara folkbokförd. Vid dubbel bosättning folkbokförs den som med tillämpning av reglerna för dubbel bosättning kan anses ha sitt egentliga hemvist i Sverige. Hemvistsakunniga uttalade att den ettârsgräns som för närvarande tillämpas i praxis vid bedömning av tidsbegränsade vistelser i princip skulle ingå i det av dem föreslagna begreppet vardaglig vistelse som grundar hemvist i landet. I beskattningssammanhang gäller numera en sexmånadersregel för skattefrihet här för inkomster från utlandsanställningar. Bland de nordiska länderna föredrar flertalet att en sexmânadersgräns skall tillämpas för folkbokföring. Detta har resulterat i att den nordiska folkbokföringsöverenskommelsen numera innehåller en uttrycklig regel om att flyttning i överenskommelsens mening inte skall föreligga om en vistelse understiger sex månader. En sexmånadersregel skulle öka folkbokföringens aktualitet och förbättra samordningen inom Norden. Det ñnns otivelaktigt ett samhalleligt behov av att ha en person som vistas här legalt under en tid som överstiger sex månader registrerad i folkbokföringen. Antalet utomnordiska medborgare som vistas här tillfälligt på exempelvis ett särskilt uppdrag under en tid av minst sex månader och högst ett år är inte särskilt stort, genomsnittligt något tusental personer. Några påtagliga nackdelar med att folkbokföra utlänningar som vistas här legalt under en tid som överstiger sex månader torde inte föreligga. Innan en person skrivs in i en allmän försäkringskassa görs en utredning av om han kan anses bosatt här enligt lagen om allmän försäkring. Folkbokföringen tillhandahåller i intlyttningsfallet endast ett underlag för kassans prövning. En person som har anställning i Sverige är i princip skattskyldig här för anställningsinkomsten oavsett anställningens längd. En oinskränkt skattskyldighet kan uppkomma vid vistelser som överstiger sex månader. Inkomster av en utlandsanställning som pågår minst sex månader beskattas inte i Sverige. Vårt förslag att införa en sexmånadersregel också i folkbokföringen harmonierar således bättre med beskattningsreglerna än nuvarande regler.

Bosättningsbegreppet

Frågan om avregistrering från folkbokföringen på grund av utflyttning föreslås i konsekvens med detta bli bedömd enligt samma princip som vid inflyttning.

3.8 för av enkel och

Huvudregel bedömning dubbel bosättning

Vårt forslag: Avgörande för var inom landet en person skall anses bosatt skall även i fortsättningen vara platsen för dygnsvilan. En person som tillbringar sin dygnsvila på mer än en plats skall i första hand anses bosatt på den plats där han sammanbor med sin familj. När inte har familj eller när sammanboendet sker i båda bostäderna personen såsom arbetsförskall frågan avgöras med hänsyn till övriga omständigheter hållandena och de olika bostädernas beskaffenhet. Familj skall normalt utgöras av make eller sambo (även homosexuella sambor). För den som inte har make eller sambo anses familjen utgöras av hemmavarande barn. under sin normala Regelmässig dygnsvila skall anses föreligga där en person livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i motsvarande men med annan fördelning i tiden. omfattning

En person som regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på endast en plats anses vara bosatt där. Denna har inte ifrågasätts och bör även huvudregel fortsättningsvis gälla. I fall av dubbel bosättning måste folkbokföringsmyndigheten med hjälp av bosättningsreglerna avgöra vilken av två (eller flera) tänkbara platser som är rätta För närvarande skall den som har en personens folkbokföringsort. dubbel bosättning, dvs. regelmässig dygnsvila på mer än en plats, kyrkobokföras där han med hänsyn till tjänst, verksamhet och övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist enligt huvudregeln i 12 § folkbokföringslagen. Denna regel har normalt tillämpats så att en person med dubbel bosättning och fast arbetsplats skall anses bosatt på den fastighet som ligger har normalt inte tillmätts närmast arbetsplatsen. De övriga omständigheterna kunnat fälla utslaget. Regeringsrätten har betydelse i de fall då arbetsplatsen clock i avgöranden under senare år givit större utrymme åt en fri prövning av i det enskilda fallet. tyngden hos de olika anknytningsmomenten Undantag från den nu beskrivna huvudregeln finns i 13 § folkbokföringslaarbetsförhållanden tillbringar gen för det fall då en person på grund av sina dygnsvilan på en annan fastighet än den där hans familj är bosatt. I ett sådant fall skall personen anses bosatt hos sin familj om han besöker denna regelbundet. Regelbundna besök anses enligt fast praxis föreligga om dessa inte vara förenade sker minst var fjortonde dag. Besöken behöver emellertid med övernattning eller annan dygnsvila. Mellan de två ovan beskrivna finns en inbyggd motsättning. I 12 reglerna som § folkbokföringslagen utpekas i första hand tjänst eller verksamhet anknytningsmoment. Enligt 13 § folkbokföringslagen skall en familj hållas

74 Bosätiningsbegreppet

samman i folkbokföringen trots att en persons arbete knyter honom till en annan ort. Enligt en praxis som grundas på ett uttalande i förarbetena tillämpas inte undantagsregeln i 13 § folkbokföringslagen i de fall då båda makarna har arbete och det kan antas att det är bådas arbetsförhållanden som bidrar till att man bor på skilda håll. Det är i dagens förhållanden vanligt att båda makarna i en familj har arbete utom hemmet. Det är i praktiken mycket svårt att avgöra om familjen behåller en bostad på den ursprungliga bostadsorten på grund av den kvarboende makens arbetsförhållanden eller av något annat skäl. Om den behålls på grund av arbetet skall huvudregeln i 12 § folkbokföringslagen tillämpas på vardera maken. En annan svårighet i sammanhanget är att på ett likvärdigt och klart sätt kunna fastlägga vad som innefattas i begreppet familj sett mot de skiftande samlevnadsförhållanden som nu förekommer. De nuvarande reglerna för bedömningen av skild bosättning för familjemedlemmar som beror på arbete är därför mycket svårtillämpade på dagens förhållanden. En huvudfråga vid moderniseringen av bosättningsreglerna är om en förändring bör innebära att familjen i större utsträckning än nu hålls ihop i folkbokföringen eller om bosättningsreglerna i stället bör ändras så att en persons faktiska vistelse och arbetsförhållanden tillmäts större betydelse vid bosättningsbedömningen.

3.9 Effekter av olika av dubbel

bedömning

och vistelse

bosättning tillfällig

Nedan följer en närmare beskrivning av några viktigare områden där kyrkobokföringen på en viss fastighet eller ort utgör ett kvalifikationsmoment. Vidare som talar för en förändring belyses vilka faktorer av reglerna för bedömning av dubbel bosättning resp. vistelse på grund av tillfälligt arbete.

3.9.1 Kommunal m.m.

beskattning

En fysisk person skall taxeras för alla sina inkomster i hemortskommunen. Hemortskommunen är enligt 66 § kommunalskattelagen den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven året före taxeringsåret. Hur folkbokföringslagens bosättningsregler är utformade får genom denna bestämning en stor betydelse för både kommuners och enskildas ekonomiska förhållanden. För den enskilde är reglerna om hemortskommun numera i huvudsak av betydelse när det gäller vilken kommmuns utdebitering han skall påföras. De kommunala utdebiteringarna varierar mycket. För en heltidsarbetande person med ett välavlönat yrkesarbete kan skillnaden i skatt vid taxering i en kommun med hög kommunalskatt och ien med låg kommunalskatt vara i storleksordningen 1 000 kr. i månaden. Kommunen tillgodoräknas kommunal skatt baserad på taxeringsnämndens beslut i fråga om taxeringen. Vidare tilldelas många kommuner skatteutjämningsbidrag baserat på kommunens skatteunderlag. skatteunderlaget beräknas i sin tur bl.a. på den kyrkobokförda I kort sammanbefolkningen.

Bosättningsbcgreppet 75

fattning kan man säga att en kommun som redan har en svag skattekraft kan få ett ökat bidrag genom att fler personer med ingen eller låg inkomst där. Kommuner med god skattekraft kan normalt öka sina kyrkobokförs inkomster bara genom att ytterligare inkomster taxeras i kommunen. När en person tillbringar arbetsveckans dygnsvilor i en bostad och övrig tid i en annan bostad, exempelvis där hans familj är bosatt, kan många olika anföras för att han skall beskattas i den ena eller den andra argument kommunen. synsätt är det naturligt att skatteinkomsterna Enligt traditionellt förs till den kommun där familjen bor eftersom det är denna kommun som har huvuddelen av utgifterna för familjen. Å andra sidan finns en strävan i beskattningssammanhang liksom även i andra regelsystem att behandla varje individuellt efter hans förhållanden. I konsekvens med ett sådant person synsätt vore det rimligare att låta en persons kommunalskatt gå till den kommun där han tillbringar sin mest aktiva tid och alltså för egen del utnyttjar en avsevärd del av den kommunala servicen. Enligt socialtjänstlagen (1980:620) (ändrad senast 1990:53) har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Den kommun där en person vistas när ett hjälpbehov är således skyldig att lämna erfoderligt bistånd oberoende av var uppkommer den hjälpsökande är kyrkobokförd. Detta talar för att en persons kommunalskatt skall tillfalla den kommun där han tillbringar huvuddelen av sin tid.

3.9.2 Rösträtt och valbarhet Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer enligt regeringsformen svenska medborgare som är bosatta i Sverige. Vidare finns i vallagen regler om rösträtt för svenska medborgare som inte är bosatta i Sverige. Dessa måste ansöka om att tas upp i den särskilda röstlängden för utlandssvenskar. Som villkor för upptagande i den längden gäller bl.a. att sökanden någon gång varit kyrkobokförd i Sverige. I de ordinarie röstlängderna upptas alla svenska medborgare som är kyrkobokförda i Sverige om de har fyllt 18 år på Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt får vara riksdagsvaldagen. ledamot eller ersättare för ledamot. Rösträtt vid val till kommunfullmäktige har den som vid röstlängdens upprättande är kyrkobokförd i kommunen och har fyllt 18 år på valdagen. Den som inte är svensk medborgare har rösträtt endast om han har varit i riket den 1 november de tre åren före valåret. Rösträtt vid kyrkobokförd val till landsting har den som är röstberättigad vid val till kommunfullmäktige i kommun inom landstingskommunen. Motsvarande regler gäller vid val till för den som är kyrkobokförd inom församlingen eller samkyrkofullmäktige fälligheten och är medlem av svenska kyrkan. Valbar är den som uppfyller kraven för rösträtt. Allmänt kan det sägas att det mera sällan har en avgörande betydelse i vilken kommun eller församling en person är röstberättigad. Det kan nämnas att det förhållandet att en person tagits upp i röstlängd för fel distrikt inte utgör grund för rättelse i röstlängden. Antalet personer som röstar i en annan kommun än den där de bor vid tiden för valet på grund av att de flyttat efter

76 Bosältningsbegreppel

det att röstlängden upprättades är många gånger större än det antal personer som har en sådan dubbel bosättning att två kommuner kan komma ifråga som kyrkobokföringsort. Mer betydelsefull i detta sammanhang är frågan om valbarhet. Politisk verksamhet som skall kunna leda till förtroendeuppdrag måste ha sin bas i lokalt partiarbete. Den som vistas på en ort under arbetsvcckan skulle antagligen ha bättre praktiska möjligheter att delta i en lokal politisk organisation där och kvalificera sig för nominering till kandidat än vad han har möjlighet till i den ort som han besöker under helgerna. Å andra sidan torde en persons intresse av att medverka i lokalt politiskt arbete vara större i den kommun där hans familj är bosatt. Valbar som nämndeman till tingsrätt, hovrätt, länsrätt, kammarrätt, fastighetsdomstol eller försäkringsrätt är endast den som är Kyrkobokförd inom resp. domstols domkrets. Motsvarande regel gäller för valbarhet till vissa nämnder och styrelser. Det som anförts ovan om valbarhet vid allmänna val torde i huvudsak vara tillämpligt även på valbarhet till dessa uppdrag.

3.9.3 Utbildning

För grundskolan utgör varje kommun ett elevområde. En skolpliktig elev som är Kyrkobokförd i riket tillhör det elevområde inom vilket han är kyrkobokförd. Kommunen har skyldighet att i sin grundskola ta emot alla barn som tillhör elevområdet. En kommun kan även ta emot ett barn som inte hör till kommunens elevområde om barnet med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens Om en grundskola. kommun tagit emot en elev som tillhör ett annat elevområde skall hemkommunen normalt betala ersättning för kostnaderna för skolgången. För gymnasieskolan gäller i princip motsvarande regler om elevområde. Elever tas emellertid emot i gymnasieskolan i mån av plats. Därvid har elever som tillhör elevområdet normalt företräde men även elever som tillhör ett annat elevområde kan tas emot om de inte kan få plats på önskad studieväg i hemkommunen. I sådana fall skall hemkommunen normalt betala en ersättning. Grundutbildning för vuxna, grundvux, skall i mån av behov anordnas av varje kommun. Rätt att delta i grundvux har endast den som är kyrkobokförd i riket. I en kommuns grundvux skall en sökande tas emot oberoende av var han är kyrkobokförd. Kommunen behöver dock inte ta emot en elev som mycket väl kunnat delta i hemkommunens (kyrkobokföringskommunens) grundvux. Om någon deltar i grundvux i en annan kommun än hemkommunen skall denna normalt betala ersättning till den kommun som tillhandahållit utbildningen. Kommunal vuxenutbildning (komvux) på grundskolenivå och på gymnasial nivå får anordnas av kommuner och landstingskommuner enligt vissa regler. I komvux skall sökande tas emot oberoende av var i riket de är kyrkobokförda. Kommunen är dock inte skyldig att ta emot en sökande som inte är kyrkobokförd där om han mycket väl kunde delta i samma slags utbildning i komvux som ordnas av hemkommunen. Interkommunal skall ersättning lämnas på i princip samma sätt som vid grundvux.

Bosättningsbegreppet 77

Av ovanstående beskrivning framgår att det för barn- och ungdomsskolans av dubbel del knappast har någon betydelse hur reglerna för bedömningen bosättning är utformade. Däremot är det av betydelse hur vistelse på grund av ett tillfälligt arbete bedöms. Om en familj befinner sig på en ort på grund av att fadern har ett tillfälligt arbete där kan det framstå som mindre lämpligt och skäligt att ett barn i familjen inte kommer in på en önskad utbildning vid en gymnasieskola särskilt om faderns tillfälliga arbete har längre varaktighet. När det gäller vuxenutbildningen är folkbokföringsreglernas inriktning av mindre betydelse eftersom det finns ett utrymme för skälighetsbedömningar som gör att folkbokföringsorten inte blir avgörande.

3.9.4 Bostadsbidrag

om bostadsbidrag skall varje kommun lämna Enligt lagen (1988:786) inkomstprövade bostadsbidrag till barnfamiljer och vissa hushåll utan barn. I man och kvinna som lever tillsammans med makar. Detta lagen jämställs gäller under förutsättning att de inte visar skäl för annat om de har eller har haft gemensamt barn eller är kyrkobokförda på samma adress. För att ha rätt bo och vara kyrkobokförd i till bostadsbidrag i en kommun skall sökanden kommunen. Vid inkomstprövningen avgör kyrkobokföringen vilka som skall anses ingå i hushållet. En make eller sammanboende som inte är kyrkobokförd i den bostad som bostadsbidrag söks för räknas således inte in vid bedömningen av rätten till bostadsbidrag. En förändring av folkbokföringsreglerna så att en person skall kyrkobokföras på arbetsorten kan i vissa fall få till följd att den verklige familjeförsörjarens inkomster inte skulle läggas till grund för inkomstprövningen. När det å andra sidan gäller vistelse på grund av tillfälligt arbete kan det förefalla olämpligt att en familj som på grund av en familjemedlems tillfälliga arbete vistas på en ort under en längre tid inte kan bli berättigad till bostadsbidrag för bostaden där.

3.10 Alternativa för dubbel

bedömningsgrunder bosättning

Den materiella utformningen av reglerna för bedömning av dubbel bosättning m.m. övervägdes senast år 1946. Samhället och framför allt arbets- och familjeförhållandena har därefter förändrats väsentligt. Den största förändringen torde vara att människor idag i stor utsträckning sammanlever utan att vara gifta. Sammanlevande kan vara sambor, särbor eller s.k. delsbor. Det förhållandet att två personer sammanbor medför numera att vissa särskilda blir tillämpliga på deras inbördes rättsliga relationer. Även horättsregler mosexuella sambor omfattas av sådana regler. I en modern folkbokföringslagstiftning måste man sträva efter att i så stor utsträckning som möjligt lika oberoende av behandla personer som lever under likartade förhållanden En eventuell i civilstånd och legala eller personliga relationer. familjeregel folkbokföringslagen bör därför utformas så att den kan tillämpas på samma sätt på alla sammanlevande.

78 Bosättningsbegeppet

3.10.1 Vistelseregeln

Den nuvarande regeln för att avgöra rätt kyrkobokföringsort vid dubbel bosättning kräver bedömningar av delvis subjektiv natur. Den helt objektiva för att med grunden dygnsvilan som styrande begrepp avgöra bosättningsfrågan är antalet dygnsvilor på varje plats. Den huvudregel som därvid framstår som mest naturlig är att en person skall anses bosatt där han under sin normala till övervägande livsföring del tillbringar sin dygnsvila. Detta oavsett personens civilstånd och arbetsförhållanden. En sådan regel, här kallad vistelseregeln, är lätt att förstå. Den ger den enskilde en god möjlighet att förutse hur hans vistelse kommer att bedömas av folkbokföringsmyndigheterna. Vidare skulle principen ge den bästa överensstämmelsen mellan befolkningens faktiska vistelse och registrerade bosättning. Folkbokföringen skulle därmed i landet. Om ge en adekvat bild av befolkningens fördelning detta skall vara folkbokföringens huvudsyfte är en sådan grundregel den naturliga. Den stämmer också bäst överens med direktiven för kommitténs arbete. Det kan nämnas att folkbokföringen i Nederländerna bygger på denna princip. En renodlad tillämpning av vistelseregeln skulle emellertid medföra att normala veckopendlare anses bosatta på arbetsorten i stället för som nu hos familjen. Det torde vara svårt att vinna allmänt gehör för en ordning som medför att ett stort antal familjer kommer att delas i folkbokföringen. När folkbokföringen sedan läggs till grund för avgöranden på olika samhällsområden skulle resultatet inte framstå som rimligt för den enskilde. Regeln skulle resultat beträffande ge ett olämpligt tillhörigheten till församling och därtill knuten tillgång till kyrkans tjänster och begravningsväsende. Ett annat sådant område är rätten till sluten sjukvård. Vidare skulle en sådan förändring komma att drabba de svagaste kommunernas ekonomi genom att den registrerade befolkningen där minskar. Av 1985 års folk- och bostadsräkning framgår exempelvis att 1 082 personer arbetspendlade från Gotland till fastlandet. Från Västerbottens och Norrbottens län arbetspendlade totalt 21 429 personer till en annan kommun. Huvuddelen av dessa pendlade dock dagligen till en grannkommun. Hur många personer som veckopendlade framgår inte av statistiken. Med utgångspunkt i vilka arbetskommuner som tar emot pendlare kan antalet uppskattas till omkring 5 000 veckopcndlande personer. Det torde inte vara lämpligt att göra sådana förändringar av bosättningsreglerna att bedömningen av en stor grupp människors bosättning ändras eftersom detta skulle få omfattande verkningar på olika områden.

Familjercgeln

Folkbokföringcns har många syften. Ett är att på ett bra sätt återge befolkningsfcsrdelniitgcn i landet sedd från vistelsesynpunkt. Bl.a. två andra minst lika viktiga kriterier kan uppställas folkbokföringcns registrering av bosättning eller hemort skall så långt som möjligt stämma överens med och samhällsmcdborgarnas uppfattning

Bosättningsbegreppet 79

rättskänsla befolkningsregistreringen skall så långt som möjligt vara direkt användbar inom olika områden av samhällets förvaltning Familjen anses i många sammanhang utgöra en grundsten i samhällets uppbyggnad. Av hävd har också familjen betraktats som en ekonomisk enhet. Detta synsätt är fortfarande i stort sett giltigt även om ett mer individinriktat synsätt har börjat tillämpas, exempelvis vid beskattning, rätt till och återbetalning av studiemedel, m.m. Av en medlem i en familj betraktas i regel en gemensam familjebostad mera som det egentliga hemvistet än en bostad på en ort där han vistas på grund av arbete, studier eller liknande. För en sådan person uppfattas det i regel vara riktigast att vara folkbokförd tillsammans med övriga familjemedlemmar. En sådan grund för att fastställa en persons rätta folkbokföringsort, som innebär ett avsteg från principen om huvudsaklig vistelse, har här kallats familjeregeln. Vid tillämpningen av familjeregeln måste det vara klart definierat vad som skall avses med familj. För närvarande torde enligt rättspraxis endast äkta make och barn ingå. Mycket talar för att med familj skall avses en vidare krets dvs. sambo oavsett kön och hemmavarande barn. En förutsättning för att regeln skall kunna komma i fråga är att familjen har en gemensam bostad, att sammanlevnad föreligger och att vistelsen i familjebostaden har en viss omfattning. Sammanlevnaden bör vara styrkt genom att en person under sin normala livsföring tillbringar sin dygnsvila hos familjen åtminstone någon gång i veckan eller i samma omfattning men kanske med en annan fördelning i tiden. Genom att sätta kravet så lågt har hänsyn tagits även till de s.k. långpendlarna. Vi föreslår som huvudregel för bedömningen av rätt folkbokföringsort vid dubbel bosättning att en person skall anses bosatt där han sammanlever med sin familj (i vid mening). För en person som inte har familj eller när denna regel inte fäller avgörandet bör besättningen bedömas med hänsyn till övriga omständigheter. Det sistnämnda bor då ske på så sätt att arbetsplatsens belägenhet och bostädernas beskaffenhet i första hand tillmäts betydelse. Huvudregeln kan tillämpas på alla, alltså även då familjemedlemmar har skild bosättning av annat skäl än den enes arbetsförhållanden. I praktiken förekommer det sällan att en make har en dubbel bosättning utan att detta beror på arbetet. Föreskriften i 13 § folkbokföringslagen kan med denna huvudregel upphävas. Med dagens kommunikationer och arbetsförhållanden torde en person med ett stadigvarande arbete på en annan ort än där familjen bor hålla kontakt med familjen i större omfattning än enbart med tillfälliga besök. Annars är det troligen fråga om en verklig separation. En svårighet med en familjercgel som omfattar alla sammanlevande är att den i praktiken endast kan tillämpas på sådana ogifta personer som själva uppger sig vara sammanlevande och begär att bli behandlade som sådana. f-olkbokföringsmyndigheternzi saknar nämligen underlag för att kontrollera att regeln tillämpas på alla faktiskt sammanlevande personer. Genom att kretsen av personer vars relationer skall påverka folkbokföringen utvidgas ökar utrym-

80 Bosättningsbegreppct

met för manipulationer. Intresset av att såvitt möjligt upprätthålla principen om att behandla människor lika får dock väga tyngre i detta sammanhang. I samtliga de övriga nordiska länderna bygger folkbokföringen på någon form av familjeregel.

3.11 vistelse

Tillfällig

Vårt Förslag: En tidsbegränsad vistelse som sex månader skall överstiger normalt medföra att personens bosättning ändras. Undantag skall dock göras för sådana personer som sammanlever med sin familj på en plats och vistas på en annan ort under en på förhand bestämd tid. Undantag skall också göras då vistelsen beror på uppdrag som riksdagsledamot eller värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt.

Det förekommer att en person på grund av ett tillfälligt arbete tillbringar sin dygnsvila på en annan plats än den där han har sitt egentliga hemvist. Enligt 14 § folkbokföringslagen skall en sådan vistelse inte leda till ändrad bosättning. I praxis har ett tidsbestämt arbete ansetts vara tillfälligt även om det varit långvarigt, exempelvis tre till fyra år. Regeln har även ansetts vara tillämplig på familjemedlemmar som följer med till den tillfälliga arbetsorten. I praxis har folkbokföringen förblivit oförändrad även om den bortavarande inte har någon förbindelse med folkbokföringsorten under den tid då han har ett tillfälligt arbete på en annan ort. Personens är under kyrkobokföring denna tid inaktuell för många ändamål. En viktig del av översynen av bosättningreglerna är därför att överväga om det skall finnas en särskild undantagsregel för tillfälligt arbete. Om en undantagsregel bedöms i nödvändig dessa fall bör det övervägas att införa en bestämd tidsgräns som anger när ett arbete skall anses vara tillfälligt. Gällande för vid vistelse regel folkbokföring på grund av tillfälligt arbete innebär att en person (med familj) under lång tid - flera år - kan vistas på en ort utan att anses vara bosatt där trots att han inte har någon aktuell anknytning till kyrkobokföringsorten under vistelsen. Avgörande är endast att han har möjlighet att återvända till den tidigare bostaden och uppger sig ha för avsikt att göra detta. Denna regel medger i praktiken valfrihet för en person (eller familj) att antingen kyrkobokföras på sin vistelseort eller vara kvarskriven under på den tidigare kyrkobokföringsorten exempelvis en treårig vistelse ort på grund av kontraktsanställning. på annan Om familjen uppger att den har för avsikt att återvända till sin tidigare bostad - som man fortfarande fortfarande ägcr men hyr ut - skall den vara kyrkobokförda på den orten. Under denna tid kommer tidigare deras kyrkobokföring att vara inaktuell. Den kan därför gällande ordningen inte anses uppfylla de grundlägkrav som bör ställas gande på en modern folkbokföring. I princip kan ett folkbokföringsregister sägas vara bättre från användningssynpunkt ju närmare registret återspeglar befolkningens faktiska vistelse vid varje tidpunkt. Av praktiska skäl bör dock korta vistelscr inte medföra att en persons bosätt-

Bosättningsbegreppet

ning skall anses ha ändrats då den tidigare bostaden fortfarande disponeras. I konsekvens med vad som anförts ovan om bosättning i landet bör därför normalt en person folkbokföras där han kommer att ha sin regelmässiga dygnsvila under den följande sexmånadersperioden. En annan fråga är om man skall göra skillnad mellan vistelser som beror på ett arbete eller uppdrag som är tidsbegränsat i förväg och andra tidsbegränsade vistelser. Om man ser till folkbokföringens grundläggande funktioner finns det egentligen ingen anledning att behandla personer olika vid vistelser av samma tidslängd och under samma boendeförhållanden. Det finns till exempel inget rationellt skäl till att en pensionär som väljer att bo på ett ställe under en viss bestämd tid skall behandlas på ett annat sätt än den som tar ett arbete på en annan ort under en viss tid. Endast en vistelses (förutsedda) varaktighet bör därför i princip vara avgörande för bedömningen av folkbokföringen. I vissa fall kan det emellertid finnas skäl att göra undantag från denna princip för att bosättningsbegreppet skall få en naturlig utformning. Ett sådant undantag är då en person till följd av ett tidsbegränsat arbete vistas på en annan ort och make eller sambo kvarbor i den ordinarie bostaden. Undantag bör även göras för vissa särskilda typer av tillfälliga vistelser av längre varaktighet såsom riksdagsledamotsuppdrag och värnplikt. Sådana vistelser medför enligt nu gällande rätt normalt inte ändrad bosättning och bör inte heller i framtiden göra det. Dessa vistelser bör därför uttryckligen undantas. I de fallen finns det inte något skäl till att begränsa tillämpningen till personer som har familj. Undantaget bör dock inte avse sådana fall då en värnpliktig eller riksdagsledamot faktiskt bosätter sig på förbandsorten resp. i Stockholm.

3.12 Studier

Vårt förslag: Omyndiga studerande och sådana studerande som föräldrarna fortfarande har försörjningsplikt för skall inte folkbokföras på studieorten.

Enligt 15 § folkbokföringslagen gäller ett undantag från huvudregeln i vissa fall för studerande. En studerande som på grund av studierna vistas på en annan ort än den där han har sitt egentliga hemvist hos exempelvis föräldrar, familj eller andra anhöriga skall anses bosatt hos familjen. Stadgandet tillämpas enligt praxis på studerande vid bl.a. grundskola, gymnasieskola, universitet, högskola, folkhögskola och ofticershögskola. Enligt praxis kan undantaget tillämpas på studerande oavsett deras ålder. Det kan också tillämpas om den studerande utför förvärvsarbete på studieorten. En vuxen studerande har i praktiken en möjlighet att välja om han skall anses ha kvar sitt egentliga hemvist i föräldrahemmet eller inte. Det nuvarande undantaget i folkbokföringslagen som avser studerande medför att folkbokföringen för dessa awiker på ett markant sätt från det faktiska boendet. I anslutning till det ovan förda resonemanget bör därför

82 Bosättningsbegreppet

särbehandligen av vuxna studerande i folkbokföringen upphöra. Med hänsyn bl.a. till skolförhållandena i glesbygden bör emellertid ett undantag finnas kvar för elever i grundutbildning. Undantaget bör avse elever för vilka föräldrarna fortfarande har underhållsskyldighet enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken. Denna underhållskyldighet upphör i princip när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller nitton år, är föräldrarna dock underhållskyldiga så länge skolgången pågår intill tjugoett års ålder.

3.13 Växlande vistelseort m.m.

Vårt Den som inte regelmässigt förslag: tillbringar sin dygnsvila på någon viss fastighet anses bosatt på den fastighet där han med hänsyn till sina familjeoch arbetsförhållanden och övriga omständigheter får anses ha sin starkaste anknytning. Nu gällande särregel för nomadiserande samer föreslås upphävd.

För den som inte regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på någon fastighet bör det finnas en supplementärregel. Personer som inte har regelmässig dygnsvila på någon fastighet utgör en mycket liten grupp. Bland dem finns det mycket varierande levnadsförhållanden. Ett stadgande för av deras bedömningen bosättning bör därför vara flexibelt för att kunna tillämpas på de mångskiftande förhållanden som kan komma i fråga. Det ligger även i sakens natur att behovet av enkla och klara regler med lättförutsägbar inte är tillämpning lika uttalat när det gäller personer med sådana oregelbundna levnadsförhållanden. Den som inte tillbringar dygnsvilan regelbundet på någon fastighet bör därför folkbokföras där han med hänsyn till familje- och arbetsförhållanden samt övriga omständigheter kan anses ha sin starkaste anknytning. Det finns inga skäl till att begränsa regelns tillämpning till personer vars arbetsförhållanden förhindrar en regelmässig vistelse på någon plats.

3.14 Godsägare

Vårt förslag: Möjligheten för regeringen att på ansökan medge kyrkobokföring på viss fastighet av betydenhet föreslås upphävd.

Den nu gällande bestämmelsen som ger möjlighet för regeringen att efter ansökan medge kyrkobokföring på viss fastighet tillämpas numera aldrig och bör därför upphävas.

Bosättningsbegreppet 83

3.15 Utsända m.fl

diplomater

Nuvarande huvudregel för folkbokföring av utsända statsanställda behålls. Möjligheten att efter en särskild ansökan bli folkbokförd i en annan församling under förutsättning att den utsände äger fast egendom där utvidgas till att gälla även bostadsrättslägenheter.

En allmän utgångspunkt för utformningen av moderna bosättningsregler för folkbokföringen är att dessa bör innehålla så få undantagsregler som möjligt. Den nuvarande regeln om kyrkobokföring av den som är utsänd för anställning i svenska statens tjänst är exempel på att kyrkobokföring sker med awikelse från den faktiska bosättningen. Hemvistsakkunniga föreslog att de utsända av principiella skäl skulle avregistreras från folkbokföringen på samma villkor som andra personer som vistas utomlands. Hemvistsakkunniga föreslog att de utsända i stället skulle tas upp i ett särskilt statsregister. Till denna registrering skulle också rättsverkningar kunna knytas. Den nuvarande regeln som gäller för utsända statsanställda innebär ett avsteg från principen att folkbokföringen skall grundas på den faktiska bosättningen. De personer som det här är frågan om har emellertid en särställning i förhållande till andra utlandstjänstgörande personer. Exempelvis är de alltid skattskyldiga för sin inkomst här. Vidare är dessa personer normalt undantagna från all folkregistrering i vistelselandet. De personer som är utsända i svenska statens tjänst bör därför även fortsättningsvis tillerkännas rättigheter på samma sätt som personer som faktiskt vistas här i samma utsträckning som nu. Den nuvarande ordningen fungerar tillfredsställande. I vissa specialfall förekommer dock tolkningsproblem, nämligen då en utsänd person gifter sig eller börjar sammanbo med någon med vilken han har barn. Av den föreslagna regeln för upptagande i folkbokföringen följer att en person skall tas upp i folkbokföringen endast om han faktiskt vistas här. Regeln om utsända statsanställdas folkbokföring kommer därmed i fortsättningen att bli tillämplig bara på sådana personer som var folkbokförda här vid avresan. Den nuvarande regeln för folkbokföring av utsända statsanställda bör behållas. En ansökan från en utsänd om att få bli kyrkobokförd i en församling där han äger fast egendom brukar bifallas om fastigheten är klassificerad som en eller bedöms vara lämplig för permanent boende. Det permanentbostad ursprungliga skälet till att öppna denna möjlighet var att ge den utsände förutsättningar för att få avdrag för räntor på i fastigheten nedlagt kapital vid den kommunala taxeringen. Numera taxeras dock alla fastigheter i hemkommunen varför denna aspekt inte längre är aktuell. Det finns emellertid andra tungt vägande skäl till att den utsände med familj i vissa fall bör få ändra sin folkbokföringsort under en utlandsvistelse. Dessa skäl är exempelvis att få stå i kommunala köer i den kommun där man avser att bo när man kommer åter till Sverige eller att ha rösträtt och vara valbar där. De skälen är emellertid inte bara tillämpliga i de fall då den utsände skaffar en fastighet

84 Bosänningsbegreppet

utan även i de fall då han på ett annat sätt skaffar sig en bostad som är avsedd att användas för permanent boende i Sverige under hemstationeringar eller efter utlandstjänstens slut. Samtidigt måste den nya anknyningen vara möjlig att konstatera för myndigheten varför vi föreslår att den skall utvidgas till att gälla innehav av en bostadsrätt.

3.16 Statsråd och kommitteledamöter

Vårt förslag: De nuvarande undantagsreglerna för statsråd och kommitteledamöter slopas.

De särskilda undantagsreglerna för statsråd och kommittéledamöter mfl. tillkom för att dessa personer inte skulle förlora valbarheten till riksdagen i sin gamla valkrets. Sedan det s.k. bostadsbandet avskaffats fyller reglerna inte längre någon funktion. Hemvistsakkunniga föreslog att de skulle avskaffas. Någon anledning till en annan bedömning finns inte nu. När det gäller statsråd med familj bosatt utom Stockholm kommer de att anses ha dubbel bosättning och därmed folkbokföras hos familjen enligt de regler vi föreslår.

3.17 Servicehus för äldre

Den nuvarande valfriheten för pensionärer på servicehus med helinackordering behålls och utvidgas till att gälla alla som tas in i kommunala servicehus för äldre människor samt privat drivna hem för gamla.

Den första särbestämmelsen för personer som år intagna på ålderdomshem tillkom 1960 då ålderdomshem jämställdes med sjukvårdsinrättningar. Genom denna ändring förhindrades att åldringar fick ändrad kyrkobokföring när de togs in på ålderdomshem i en ny församling. Att det var en valfrihet för pensionär att välja kyrkobokföringsort som avsâgs kom inte till uttryck i den lydelse som stadgandet fick. Den nya bestämmelsen medförde omedelbart tolkningssvårigheter och rönte kritik. Grundat på förslagen i en departementspromemoria (Stencil Fi 1964:2) lades därför en proposition 1965 (prop. 1965:93) till riksdagen med förslag att den som beretts plats på ålderdomshem skulle få en viss valfrihet ifråga om sin kyrkobokföring. Pensionären skulle få välja att antingen kyrkobokföras i den församling där ålderdomshemmet ligger eller i den församling där han var kyrkobokförd vid intagningen. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionen. Till följd av den nya terminologi som infördes genom socialtjänstlagen (1980:620) byttes begreppet vistas på ålderdomshem mot är helinackorderad på servicehus för äldre människor. Förarbetena innehöll inga kommentarer till valet av uttrycket helinackorderad i servicehus.

Bosättningsbegreppet 85

Det gamla begreppet ålderdomshem avsåg de inrättningar som kommunerna enligt lagen (1956:2) om socialhjälp var skyldiga att hålla för vård av gamla och andra behövande. Andra boende- och omhändertagandeformer förekom också. Sedan 1970-talet har andelen äldre som helinackorderas i äldrevård minskat. Dels har kommunerna i huvudsak byggt servicehus och andra bostäder för pensionärer utan helinackordering, dels har man försökt att genom olika åtgärder underlätta för de äldre att bo kvar i sin tidigare bostad så länge som möjligt. I 20 § socialtjänstlagen stadgas att kommunen skall inrätta bostäder med gemensam service (servicehus) för äldre människor med särskilt behov av stöd. Boende i dessa servicehus kan antingen ha helinackordering mot en taxa som fastställs enligt riktlinjer i socialtjänstförordningen eller endast frivillig tillgång till måltider mot självkostnad. Andelen pensionärer som är helinackorderade i servicehus för äldre är mycket lägre nu än då den nuvarande valfriheten i fråga om folkbokföringen infördes. Många äldre som tidigare skulle ha fått plats i ålderdomshem med valfrihet att vara kyrkobokförda i sin tidigare församling blir nu av kommunen hänvisade till en bostad i ett servicehus utan helinackordering. Den valfrihet i fråga om kyrkobokföring som tillerkändes pensionärer vid intagning på ålderdomshem bör - om den skall finnas kvar - alltså numera gälla även för boende i annat kommunalt servicehus för äldre än sådant som har helinackordering. Bostad i ett servicehus som avses i 20 § socialtjänstlagen förmedlas av kommunen. En anpassning av regeln i folkbokföringslagen kan därför anknyta till deñnitionen i 20 § socialtjänstlagen. De privata pensionärsbostäder som förekommer av olika slag har ingen officiell reglering eller klassificering. Att utvidga valfriheten i folkbokföringen till sådana boendeformcr kunde i praktiken innebära att valfrihet infördes för alla människor vid flyttning efter en viss ålder. En sådan utveckling är inte förenlig med principen att folkbokföringen så nära som möjligt skall spegla den faktiska bosättningen. Å andra sidan kan det i vissa fall verka obilligt att inte medge pensionärer i särskilda privata vårdformer den valfrihet som tillkommmer de boende i kommunens servicehus. Exempel på sådana vårdformer är ålderdomshem för personer med viss etnisk eller yrkesmässig anknytning där vården är ett direkt alternativ till kommunens servicehus. Vi föreslår därför att vistelse i ett privat drivet ålderdomshem eller liknande boendeform för äldre skall jämställas med vistelse i kommunens servicehus om boendet med hänsyn till upplåtelseform och tillgång till vård kan anses motsvara vistelse i kommunens servicehus. Detta innebär bl.a. att bostaden inte får innehas med bostadsrätt eller hyresrätt med besittningsskydd och att personal skall finnas tillgänglig.

3.18 kriminalvård

Sjukvård,

m.m.

Vårt forslag: Nuvarande undantag från folkbokföring på sjukvårdsinrättningar och kriminalvårdsanstalter behålls. Även missbrukarvård undantas. Den som

86 Bosättningsbegreppet

vistas i långtidssjukvård och saknar annan bostad föreslås få en valfrihet att bli folkbokförd på sjukhuset.

En person kan i vissa fall vistas på en institution under så lång tid att han enligt de föreslagna huvudreglerna borde anses vara bosatt där. Vistelse på kriminalvårdsanstalt, viss psykiatrisk vård och viss missbruksvård sker tvångsvis. Det strider mot grundläggande värderingar att anse en person bosatt där han placerats med tvång. Ett undantag måste därför även fortsättningsvis gälla för folkbokföring på vissa institutioner. Man kan därvid tänka sig att undantag endast skall gälla just för sådana vistelser som sker med tvång och att övriga anstaltsvistelser skulle bedömas på samma sätt som andra vistelser. En sådan, från teoretisk synpunkt enkel regel har emellertid avsevärda praktiska nackdelar. Det är olämpligt att folkbokföringsmyndigheterna skall behöva ha tillgång till en sådan känslig uppgift för att kunna avgöra en person folkbokföring. Det är även från saklig synpunkt tveksamt om en ettårig vistelse på sjukhus till följd av en olycka kan anses vara frivillig. En sådan vistelse skiljer sig i vart fall väsentligt från vad som i allmän mening förstås med bosättning. Den enskilde som har behov av vård har i praktiken normalt ingen möjlighet att välja var denna vård skall erhållas. I vissa fall får dock en anstaltsvistelse t.ex. på grund av att den är långvarig eller att en persons hela återstående liv kommer att tillbringas på en anstalt stora likheter med en normal bosättning. Det kan därför i vissa fall vara rimligt att vårdtagaren anses vara bosatt på vårdinrättningen. Det torde dock vara svårt att på generella grunder fastställa i vilka fall som en anstaltsvistelse skall anses utgöra bosättning. Situationen för den som är intagen för långvård är i praktiken mycket lik den som gäller för den som vistas i servicehus för äldre människor. En motsvarande valfrihet i fråga om sin folkbokföring bör därför ges till personer som vistas på långvårdsinrättning.

3.20 Avregistrering

Vårt forslag: Avregistrering från folkbokföringen på grund av flyttning till utlandet regleras i en särskild bestämmelse. Den som kan antas komma att tillbringa dygnsvilan utom landet under de närmast följande sex månaderna avregistreras. Vid dubbel bosättning inom och utom landet skall den som har sin starkaste anknytning utomlands avregistreras.

4 Beslutande och

myndigheter

överklagandeordning

4.1 Direktiv

Departcmcntschefen anför i direktiven (s. 8): Enligt folkbokföringsförordningen skall länsrätten vid prövning av rätt folkbokföringsort i vissa fall inhämta yttrande från annan länsrätt. Länsrätternas ställningstaganden kan då leda till att frågan skall underställas kammarrätten. Om man inför ett allmänt ombud i folkbokföringsmål kan enligt min bedömning den speciella underställningsprocessen avskaffas. Folkbokföringsprocessen skulle förenklas om man lät en folkbokföringsfråga bli beroende av endast en länsrätts bedömning. Den utredning som kan behövas i målet får med en sådan ändring göras enligt de allmänna principer som enligt förvaltningsprocesslagen gäller för beredning av ett mål innan det företas till av örande. __ Kommittén bör ocks överväga sätten för rättelse av folkbokföringen. Okade

möjligheter till rättelse av folkbokföringen bör prövas. Sådana rättelseregler kommer

att fa större betydelse om mantalsskrivningen avskaffas. Jag vill erinra om att i skatteförenklingskommittens arbete ingår att överväga ytterligare möjligheter till rättelse och omprövning. Aven förvaltningsrättsutredningens (JU 1978:09) arbete berör denna fråga. Kommittén bör därför hålla sig underrättad om de överväganden som görs i dessa hänseenden.

överväganden

och

förslag

4.2.1 Beslut om folkbokföring

Vårt förslag: Beslut om en persons folkbokföring fattas av skattemyndigheten i det län där personen är folkbokförd. Vid flyttning mellan två län beslutar dock Skattemyndigheten i inflyttningslänet.

För närvarande beslutar pastorsämbctet (i intlyttningsförsamlingen) efter anmälan eller när annat skäl föreligger om en person skall kyrkobokföras i församlingen (36 § folkbokföringslagcn /1967:198/). Pastorsambetet i utflyttningsförsamlingen har möjlighet att ifrågasätta beslutet om flyttning. Vid oenighet mellan pastorsämbetena skall pastorsämbetena rådfråga kyrkobokföringsinspcktörcn. Om oenigheten därefter kvarstår skall pastorsämbetet i inflyttningsförsamlingen underställa ärendet länsrättens prövning (37 § folkbokföringslagen). Ett beslut av pastorsämbetet om kyrkobokföring eller vägrad kyrkobokföring kan överklagas av den enskilde eller av kommunen hos länsrätten. I folkbokföringsmål som berör församlingar i olika län skall ett

88 Beslutande myndigheter

yttrande hämtas in från länsrätten i det andra länet. Om länsrätterna är oense skall ärendet underställas kammarrätten (48 § folkbokföringslagen). Den 28 oktober 1987 fattade riksdagen ett principbeslut om att huvudmannaskapet för den löpande folkbokföringen skall föras över från pastorsämbetena till de lokala skattemyndigheterna fr.o.m. den 1 juli 1991 (prop. 1986/87:158 SkU 2, rskr. 2). Ett förslag till en ny organisation för skatteförvaltningen har lämnats till riksdagen (prop. 1989/90274 Ny taxeringslag m.m.) Förslaget innebär bl.a. att skatteförvaltningen fr.o.m. den 1 januari 1991 inom varje län bildar en myndighet och att de nuvarande lokala skattemyndigheterna blir lokala skattekontor inom den myndigheten.

Regeringen har uppdragit åt en organisationskommitté (Fi 1987:02) att

utarbeta förslag till de författningsändringar och andra åtgärder som behövs för genomförandet av den nya folkbokföringsorganisationen. Organisationskommittén har föreslagit att folkbokföringens grundregister skall föras lokalt hos varje lokalt skattekontor med hjälp av ADB. För aviseringar och sökning föreslås ett centralt referensregister som skall innehålla vissa uppgifter ur de lokala registren. Organisationskommittén föreslår vidare att uppgifter ur en annan skattemyndighets register som behövs för prövning av ett infyttningsärende skall kunna hämtas från den förstnämnda myndigheten genom elektronisk dataöverföring. Under förutsättning av att den föreslagna ordningen genomförs bör skattemyndigheten i den blivande folkbokföringsorten ensam få fatta beslut i ärendet. Med den föreslagna myndighetsstrukturen behövs inget samråds- eller underställningsförfarande.

4.2.2 Dag för giltighet av ändrad folkbokföring

Vårt förslag: En ny folkbokföring gäller fr.o.m. den dag flyttningen har skett om anmälan görs inom den föreskrivna anmälningstiden.

För närvarande gäller att om ett beslut om kyrkobokföring fattats efter en anmälan så gäller den nya kyrkobokföringen fr.o.m. den dag då anmälan kom in till folkbokföringsmyndigheten (9 § folkbokföringslagen). Ett skäl till den ordningen är att man önskat undvika retroaktiv kyrkobokföring. I den nya organisationen som kommer att gälla fr.o.m. den 1 juli 1991 kommer flyttningar att registreras direkt av folkbokföringsmyndigheten i ett ADB-system. Den ordningen medför att en flyttning i det normala fallet kan registreras samma dag som anmälan kommer in till folkbokföringsmyndigheten. Den ändrade folkbokföringen blir på det sättet samtidigt känd för utflyttningsortens folkbokföringsmyndighet. Vi har i vårt föregående betänkande (SOU 1988:10) Rätt adress föreslagit att anmälan om ny adress skall göras inom en vecka. Med en kort anmälningsfrist och den föreslagna nya organisationen fmns det inga skäl som talar mot att en ny folkbokföring skall gälla fr.o.m. den verkliga flyttningsdagen. Det förutsätter dock att flyttningen anmälts i tid. Genom denna ändring skapas en möjlighet för den enskilde att

Beslutande myndigheter

se till att folkbokföringen korrekt utvisar hans bosättning vid varje tidpunkt. Registreringen i den löpande folkbokföring kan därmed läggas till grund för bestämmandet av beskattningsort efter slopandet av mantalsskrivningen. För det fall att en flyttning anmäls för sent bör den nuvarande ordningen behållas, dvs. den nya folkbokföringen gäller from. den dag då anmälan kom in till behörig myndighet.

4.2.3 Rättelse av anteckningar

Vårt forslag: Skattemyndigheten i det län där en person är eller senast var folkbokförd beslutar om rättelse av uppgifter i fokbokföringsregistret.

14 § folkbokföringskungörelsen beslutar pastorsambetet om rättelse i Enligt kyrkobok eller annat register med undantag av församlingsregistret (perär pastorsåmbetet i den församling där en sonavierna). Behörig myndighet person år kyrkobokförd eller - om han är avliden, utvandrad eller obefintligregistrerad - senast var kyrkobokförd. Om den felaktiga anteekningen grundas på en anteckning i en nuinisterialbok som förs hos ett annat pastorsämbcte skall båda pastorsämbetena besluta i samråd. Om två pastorsämbeten har olika mening i ett rättelseärende skall man inhämta råd från kyrkobokfö- Om kvarstår skall frågan hänskjutas till det ringsinspektören. oenigheten domkapitel som prövar pastorsämbetets beslut i anteekningsfrågor. I den nya organisationen bör skattemyndigheten i en persons folkbokförings- - ensam få ort - på samma sätt som föreslås för beslut om folkbokföring fatta beslut om rättelse av uppgifter i folkbokföringsregistret. Under en avsevärd tid framöver kommer de ifrågasatta rättelserna att i huvudsak avse i de ministerialböcker som förts av uppgifter som bygger på anteckningarna pastorsambetena. I de fallen är ett samrådsförfarande inte möjligt eftersom Om pastorsämbetena inte längre kommer att vara folkbokföringsmyndigheter. än den den ursprungliga registreringen gjorts hos en annan skattemyndighet där frågan om rättelse tas upp torde det inte heller finnas något sakligt intresse av att frågan behandlas av myndigheterna i samråd. Skattemyndigheten skulle då också få svårt att uppfylla datalagens regler om att en registeransvarig är skyldig att omedelbart rätta felaktiga uppgifter.

4.2.4 av beslut

Överklagande

Vårt forslag: för riksskatteverket och kommunerna

Överklagandetiden

bestäms i likhet med vad som nu gäller för det allmänna ombudet till tre veckor från den dag beslutet meddelades. Alla typer av kommuner skall ha

rätt att överklaga. Överklagandetiden för den enskilde skall vara tre veckor

från den dag då den klagande fick del av beslutet.

90 Beslutande ;nyndiglzerer

Ett beslut av pastorsämbetet som avser kyrkobokföring på viss fastighet eller viss rubrik eller avregistrering kan överklagas av den enskilde, av den eller de berörda kommunerna och av det allmänna ombudet för folkbokföring.

Överklagandet prövas av länsrätten. För den enskilde och kommuner gäller

de allmänna bestämmelserna om besvärstid i 23 § förvaltningslagen (1986:- 223). Dessa bestämmelser innebär att överklagandet skall ha kommit in till den myndighet som fattat det överklagade beslutet inom tre veckor från den dag då den klagande fick del av beslutet. För det allmänna ombudet gäller enligt 45 § folkbokföringslagen att ett beslut får överklagas inom tre veckor från den dag då det meddelades. Den särskilda utgångspunkten för beräkningen av besvärstiden för det allmänna ombudet har motiverats med att då behöver inte domstolar och det allmänna ombudet belastas med ett dclgivningsförfarande 1985/86:56, (prop. s. 7). Den gällande ordningen har fungerat tillfredsställande. Kommunernas rätt att överklaga räknas från den dag då kommunen fått del av beslutet. Denna bestämmelse kan vara till men för den enskilde eftersom kommunerna normalt inte delges folkbokföringsmyndighetens beslut. Den enskilde kan därför inte veta när - ellcr ens om - beslutet om hans folkbokföring vinner laga kraft. Den kommunala intressebevakningen måste kunna fullgöras utan att detta sker på bekostnad av den enskildes rättssäkerhet. Endast borgerliga primärkommuner har såvitt känt överklagat beslut om kyrkobokföring eller mantalssskrivning. Uttrycket kommun utan närmare specifikation i ny lagstiftning avser alla kommuner, dvs. församlingar, borgerliga primärkommuner och landstingskommuner (jfr. 1 kap. 7 § regeringsformen). I den nya organisationen som innebär att pastorsämbetena inte beslutar om folkbokföring har de kyrkliga kommunerna samma behov av att kunna överklaga ett folkbokföringsbcslut som de borgerliga kommunerna.

5 mot

Skydd personförföljelse

5.1 Direktiv

I tilläggsdirektiv till 1983 års folkbokföringskommitté beslutade av regeringen den 21 december 1989 anförs bl.a:

Ett personnummer anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer och kontrollsiffra, 7 § folkbokföringslagen (1967:198). Enligt gällande regler har riksskatteverket möjlighet att efter ansökan ändra en enskilds personnummer. Verkets beslut kan överklagas till regeringen. Praxis är mycket restriktiv. Ett personnummer ändras i stort sett enbart när det rent faktiskt är felaktigt. Författningsregleringen hindrar emellertid inte att ett personnummmer ändras av något annat skäl. I enstaka fall har också personer beretts möjlighet att skapa sig en ny identitet genom byte av personnummer och namnändring om de varit utsatta för hot om fysiskt våld och inte kunnat få tillräckligt skydd på annat sätt. Som regel har i dessa fall personnumrets fyra sista siffror ändrats, dvs. den del som innehåller födelsenumret och kontrollsiffra. Erfarenheterna har emellertid visat att det också finns behov av andra åtgärder som på ett effektivt sätt kan hindra att personnummer används för att leta rätt på en person i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier mot denna. En sådan åtgärd kan vara att ändra den del av personnumret som anger födelsetiden. Mot den bakgrund jag här har angett bör 1983 års folkbokföringskommitté ges i uppdrag att överväga och lämna förslag till åtgärder som förhindrar att någon med hjälp av personnummer kan leta rätt på en en person i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier. Kommittén bör överväga bl.a. frågan om ändring av personnummer för att åstadkomma ett verkligt effektivt skydd för personer som är utsatta för t.ex. allvarliga hot om våld. Kommittén bör därvid studera vilka olägenheter som kan uppkomma genom att ett personnummer inte anger den faktiska födelsetiden. Vid sin bedömning bör kommittén beakta att en ändring av den i personnumret angivna födelsetiden av nu angivna skäl inte bör medföra att den enskildes rättigheter eller skyldigheter ändras. Kommittén bör även ta ställning till om ansökningar om ändring av personnummer i sådana speciella fall som det nu är fåga om bör prövas i den ordning som gäller i dag eller om det bör ske genom domslolsprövning.

5.2 Nuvarande

ordning

5.2.1 Sekretess

För uppgifterna i folkbokföringsregistren och vissa andra register som omfattar en betydande del av befolkningen gäller den s.k. folkbokföringssekretessen enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen ( 1980:10). Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften rojs. Detta skaderekvisit innebar att sekretesskydd gäller såväl för uppgifter av särskilt ömtålig art som för normalt harmlösa uppgifter vilka på grund av omständigheterna i det enskilda fallet är skyddsvärda. Exempel på den sistnämnda typen av uppgifter kan vara en persons adress i fall av befarad personförfoljelse. Bestämmelserna om folkbokföringssekretess gäller i första hand for registren inom den egentliga

92 Skydd mot pcrsonförföljelse

folkbokföringen och motsvarande registrering. har rätt att Regeringen föreskriva att sekretessen skall gälla även i annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen. I sekretessförordningen (1980:657) har regeringen föreskrivit att folkbokföringssekretessen skall gälla även för följande verksamheter: - och inforfastighetsregistermyndigheternas inskrivningsmyndigheternas mationssystem - kommunala fastighetsregister rikspolisstyrelsens centrala passregister - statens räddningsverks register över civilförsvarspliktig personal socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal - statens löne- och pensionsverks pensionsregister - trafiksäkerhetsverkets bil-, körkorts-, och felparkeringsregister

- och över värnpliktsverkets truppregistreringsmyndigheternas register försvarsmaktens personal. I de fall en persons adress bör hemlighållas på grund av befarad förföljelse förs en markering om särskild sckretessprövning in i länsskattemyndighetens folkbokföringsregister. Markeringen aviseras till de andra register för vilka det finns ett sekretesskydd. Spärrmarkeringen innebär i och för sig inte att uppgiften inte får lämnas ut, den är endast en varningssignal som anger att en prövning skall ske. Varje myndighet prövar självständigt frågan om utlämnande. Det torde dock ytterligt sällan om ens någonsin förekomma att prövningen visar att en adress skall lämnas ut i dessa fall. Från SPAR-registret lämnas inga uppgifter ut om de personer som har markering för särskild sekretessprövning till uppgiftsköpare. Sverige har dock genom att ansluta sig till Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av barn och till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn förpliktat sig att bl.a. lämna ut upplysningar om adress för personer bosatta i landet. I ett ärende om utlämnande av adress för en person som har särskild sekretessmarkering från en folkbokföringsmyndighet till utrikcsdepartemcntet har regeringen nyligen beslutat att adressuppgiften skulle lämnas ut. Uppgift om en persons adress ingår ofta i personregister. I en del av de register som förs hos myndigheterna är uppgiften om adress i känsliga fall skyddad av folkbokföringssekretesscn. I en del verksamheter där folkbokföringssekretessen inte gäller råder sekretess på grund av andra stadganden i sekretesslagen. För vissa myndighctsregister som innehåller adressuppgifter finns det emellertid ingen sekretessregel som kan tillämpas på adresser.

Personnummerändring

I 4 § folkbokföringskungörelsen förordnas att riksskatteverket fastställer

Skydd mot personförföljelse

personnummer i andra fall än vid barns födelse i Sverige och beslutar om ändring av personnummer. Riksskatteverkets beslut i dessa ärenden kan överklagas hos regeringen. Det finns inga bestämmelser som reglerar när l ändring av personnummer får ske. När den gällande författningsregleringen tillkom förutsattes att en ändring av personnummer skulle ske endast då någon fått ett felaktigt nummer eller som följd av att en födelsetid rättats, eller vid könsbyten. Riksskatteverkets personnummerregister håller på att decentraliseras och beslut om tilldelning av personnummer till invandrare har under våren 1990 delegerats till länsskattemyndigheterna (i Stockholm och Göteborg till de lokala skattemyndigheterna). [samband med att den nya folkbokföringsorganisationen träder i kraft kommer även normala beslut om ändring av personnummer för folkbokförda personer att fattas av skaltemyndigheterna.

Ändring av personnummer till följd av att en persons födelsetid rättas i

folkbokföringen är en relativt vanlig åtgärd. En sådan personnummerändring registreras på ett sådant sätt att den framgår öppet i de manuellt förda kyrkoböckerna. I ADB-systemen för folkbokföring och beskattning görs en koppling som automatiskt för samman uppgifter som avser det gamla numret med sådana som avser det nya. Om man i skatteregistret söker efter en person under det gamla numret får man automatiskt fram det nya numret. I de fall då man för en person fört in en särskild sekretssmarkering kan emellertid inga uppgifter fås fram via normal terminalsokning. I de få fall då personer på grund av befarad förföljelse fått byta personnummer har denna ändring registrerats i särskild ordning på ett sådant sätt att ingen koppling mellan de två numren finns i ADB-registren. En på detta sätt genomförd personnummer- (och namn)ändring kan kallas identitetsbyte. Ett identitetsbyte medför att personen inte utan vidare kan återfinnas genom de nuvarande ADB-registren för folkbokföringen eller andra register över befolkningen om man inte känner till det nya namnet eller personnumret. Ett identitetsbyte medför naturligt nog stora svårigheter för personen själv. Uppgifter som en person normalt har behov av att kunna styrka såsom utbildning, arbets- och ekonomiska förhållanden kan inte styrkas utan att den gamla identiteten röjs. I en del fall resulterar identitetsbytet i att personen i praktiken år förhindrad att ingå vissa typer av avtal. Ett identitetsbyte kan också medföra avsevärda olägenheter för tredje man och för myndigheterna. Ett identitetsbyte som avser ett barn eller en person som har barn innebär i praktiken att relationen till den förälder som barnet inte bor tillsammans med måste utplånas i folkbokföringen för att inte den nya identiteten för den förälder som barnet bor tillsammans med skall röjas. Motsvarande gäller givetvis för en gift person i förhållande till maken. I folkbokföringen måste vidare till exempelvis födelseboken eller födclseregistret eller hänvisningar tidigare folkbokföring på något sätt maskeras. Ett identitetsbyte kan på detta sätt medföra allvarliga inskränkningar i tredje mans möjligheter att t.ex. utöva sin umgängesrätt med sitt barn eller bevaka sin rätt till arv. För att närmare belysa de effekter som identitetsbyten kan föra med sig har kommitténs sekretariat hämtat in svar på ett antal frågor från vissa myndigheter mil.

94 Skydd mot personfötföüelse

5.2.3 Resultat av enkät om personnummer Sammanfattning av svaren Fråga 1. Om en personnummerändring i syfte att skydda en person från förföljelse » oavsett om det är fråga om en ändring av endast skall vara effektiv födelsenumret eller i undantagsfall - måste ändringen reäven födelsetiden gistreras i ADB-registren på ett sådant sätt att ingen koppling mellan det gamla och nya numret finns i registret. Kan personnummerändringar hanteras på detta sätt i eventuella ADB-register inom ert område? Följande instanser svarar i princip ja: Datainspektionen, domstolsverket, kriminalvårdstyrelsen, patent- och registreringsverket, riksförsäkringsverket, riksskatteverket, riksåklagaren, socialstyrelsen, statens arbetsgivarverk, statens invandrarverk, statens personoch adressregisternämnd, statistiska centralbyrån, svenska kyrkans centralstyrelse, trafiksäkerhetsverket, värnpliktsverket, kommunförbundet och landstingsförbundet. Följande instanser svarar i princip nej: Generaltullstyrelsen, riksarkivet, rikspolisstyrelsen, statens löne- och pensionsverk, universitets- och högskoleämbetet (ja fr.0.m. höstterminen 1991).

Fråga 2. Vilka effekter för myndigheter och enskilda får det inom ert verksamhetsområde att en persons liv och verksamhet under en tidigare identitet normalt inte kan kopplas ihop med personens nya identitet. Datainspektionen kan inte i alla fall fullgöra sina förpliktelser när det gäller tillsyn över pcrsonregister. Domstolsverket pekar bl.a. på att ett identitetsbyte kan medföra konsekvenser för hanteringen av mål och ärenden med familjerättslig anknytning, Lex. arvsfrågor. Generaltullsrjtrelsen uppger att frånvaron av uppgifter i registren om en persons tidigare farlighet skulle kunna innebära ökad risk för våld mot enskilda tulltjänstemän vid kontroller. Kriminalvårdsstyrelsen förutser inga större problem. Riksarkivet förutser mycket allvarliga konsekvenser för sådan forskning som följer individer/grupper över längre tid. Riksförsäkringsverket redovisar svårigheter och merarbete på ett antal områden. Rikspolisstyrelsen och riksåklagnren framhåller att avsaknad av koppling mellan ny och gammal information om en person får allvarliga konsekvenser

när det gäller tillståndsärendcn, i påföljdsfrågor, vid beslut om anhållande och

häktning och i spanings- och utredningssammanhang. Riksskatteverket anger att skatteförvaltningen och exekutionsväsendet inte kommer att till fullo kunna fullgöra sina skyldigheter och att enskilda (även tredje man) kan komma att få svårt att hävda sina rättigheter. Socialstyrelsen anger bl.a. svårigheter och risker i enskilda fall när det gäller

Skydd mot pcrsonförföljelse

sjukvården, exempelvis när äldre relevant journalinformation inte kan återfinnas. En annan effekt kan bli att rätten för ett barn som tillkommit efter insemination att få kännedom om sin biologiske far inte kan tillgodoses. Statens arbetsgivarverk framhåller bl.a. svårigheter vid kontroll av betyg och intyg och referenser. Statens invandrarverk skriver att om en persons tidigare liv och verksamhet under en identitet inte kan kopplas ihop med personens nya identitet omöjliggörs i de flesta fall en säker, effektiv och rationell handläggning av utlännings- och medborgarskapsärenden. Statens löne- och pensionsverk anger stora konsekvenser för beräkning och samordning av pensionsförmåner. Det kan t.ex. bli omöjligt att beräkna det antal tjänsteår som får tillgodoräknas. Statistiska centralbyrån påpekar att longitudinella studier blir omöjliga i de aktuella fallen men säger att effekten på statistikens kvalitet blir ringa om antalet berörda personer är litet. Universitets- och hÖgSkO/eälnbefe! framhåller att någon kontroll av en sökandes merithandlingar inte kan ske om man inte får något bevis om personnummerändringen. Värnpliktsverket anför att uppgifter om en värnpliktigs tidigare utbildning och tjänstgöring måste föras över till den nya identiteten. Kommunförbundet framhåller allmänt att identitetsbyten medför merarbete och ökade kostnader för kommunerna. Landstingsförbundet pekar på att en lång rad problem kan uppkomma om samma patients tidigare sjukhistoria grundar sig på journaluppgifter som härrör från journalhandlingar med olika personnummer. Denna fråga bor enligt landstingsförbundets mening bli föremål för en särskild delutredning.

Fråga 3 - 5 Vilka effekter skulle det få för Er verksamhet och för den enskilde om en persons personnummer i vissa fall inte innehåller den faktiska födelsetiden? Gör det någon skillnad om awikelsen mellan angiven och faktisk födelsetid

är några dagar eller några månader?

Kan eventuella olägenheter undanröjas genom att uppgift om den faktiska födelsetiden på begäran kan lämnas av folkbokföringsmyndigheten på annat sätt än på ADB-medium? Domstolsverket anger att det allmänt borde underlätta om ett utdrag avseende den verkliga födelsetiden kunde inhämtas. Riksförsäkringsverket framhåller att flera förmåner och skyldigheter är beroende på en persons ålder. I vissa fall kan en i särskild ordning lämnad uppgift om den faktiska åldern undanröja problemen i andra fall inte. Rikspolisstyrelsen uppger att polisens befattning med unga personer ofta är lagreglerad och beroende av exakt ålder. Informationen behövs vid alla tidpunkter och måste därför finnas inom polisen. Riksskatteverket pekar på att det vid röstlängdsframställning är nödvändigt att faktisk ålder iakttas. Både en manuell särrutin och en maskinell lösning som beaktar den rätta födelsetiden är kostsamma. Statens arbetsgivarverk och statens löne- och pensionsverk meddelar att vissa

96 Skydd mot personfötföljelse

arbetsrättsliga/avtalsbaserade bestämmelser är knutna till levnadsålder. Mindre awikelser får mindre konsekvenser och större awikelser större konsekvenser. Felen torde normalt inte kunna avhjälpas genom att uppgift om verklig födelsetid lämnas på begäran. Statistiska centralbyrån framför att det är angeläget att uppgift om födelseår inte ändras. Universitets- och högskoleämbetet pekar på att födelsetiden har betydelse för behörighetskontroll i de fall en lägsta eller högsta ålder krävs. Värnpliktsverket anger att det är viktigt att inte födelseåret ändras då en värnpliktig tas ur registret vid 47 års ålder. Kommunförbundet pekar på risker för felaktiga beräkningar av pensioner, semesterdagar och ersättningar av olika slag.

Fråga 6. Finns det inom ert verksamhetsområde en skyldighet för myndigheter att lämna uppgifter om eller i handlingar ange en persons födelsetid till följd av någon internationell överenskommelse? Generalmllstjrelsen anger skyldighet enligt ett antal överenskommelser om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Kriminalvårdsstjrrelsen åberopar ett flertal författningar där det finns en skyldighet att uppge födelsetid. Riksskatteverket åberopar ett nordiskt avtal om skattehandräckning. Statens Iöne- och pensionsverk åberopar en nordisk överenskommelse om samordning av pensionsrätt. Trajiksiikerhetstrerket påpekar att körkortet enligt 1968 års vägtrafikkonvention skall innehålla uppgift om födelsetid.

Fråga 7.

Övriga synpunkter.

Några instanser anser att det nuvarande sckretesskyddet för personuppgifter är tillräckligt för att personnummerbyte inte skall behövas. Andra pekar på att det är viktigare att se över sekretcssreglerna för olika register än att utöka möjligheterna att byta personnummer. Statens person- och adressregisternämnd, riksarkivct och riksskalteverket framhåller att ändring av personnummer inte omöjliggör efterforskning av en person i ADB-register eftersom man med hjälp av andra sökbegrepp såsom födclsehemort, civilstånd, civilståndsändringsdag m.m. ändå kan få fram uppgifter. Patent- och registreringsverket påpekar att nuvarande regler gör det omöjligt för en revisor eller styrelseledamot i ett aktiebolag att fullgöra sina skyldigheter att registrera sina personuppgifter i aktiebolagsregistret och behålla den sekretess för adressen som tillämpas i folkbokföringen.

Skydd mot personförföüelse

och

Överväganden

5.3 förslag

5.3.1 Allmänt Uppgifterna i folkbokföringen skall inte kunna missbrukas för att söka rätt på en person i syfte att förfölja eller hota en person. Ett visst skydd för utsatta personer ges för närvarande genom regler om sekretess för uppgifter i folkbokföringen och liknande registrering av befolkningen. Detta skydd är emellertid inte heltäckande. Ett fullständigare skydd kan åstadkommas på två olika sätt. Det ena sättet är att låta den utsatta personen byta personnummer och övriga identifterande uppgifter i folkbokföringen (identitetsbyte). Det andra sättet är att undvika att folkbokföringen innehållar eller utvisar den förföljda personens verkliga vistelseort.

5.3.2 Identitetsbyte

Vårt forslag: Byte av personnummer till ett nummer som inte utvisar den rätta födelsetiden får medges då risk för allvarlig förföljelse föreligger och speciella omständigheter gör att sekretessreglerna inte ger ett säkert skydd. Förutsättning för bytet skall vidare vara att andra möjliga åtgärder till skydd prövats. I den mån det är nödvändigt för att person skall ges ett effektivt skydd får även andra fingerade folkbokföringsuppgifter registreras. Den ursprungliga identiteten skall återtas när hotet har uphört.

En person förekommer normalt i ett antal personregister inom den offentliga sektorn. I de register som omfattar hela befolkningen eller en stor del av denna gäller sekretess i vissa fall för bl.a. enskildas adress med stöd av bestämmelsen i 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100). En person som är utsatt för trakasserier eller hot om våld behöver därför normalt inte riskera att uppgiften om adress lämnas ut från de myndighetsregister där han eller hon obligatoriskt är registrerad. Uppgiften om adress i dessa register lämnas inte heller ut till privata personregister. Den enskilde disponerar på så sätt över om hans adress skall tas in i något privat personregister, exempelvis hos ett försäkringsbolag eller en bank. Sekretessen är emellertid inte absolut och i vissa fall kan uppgiften efter prövning lämnas ut. Det finns emellertid vissa myndighetsregister som inte omfattas av några sekretessregler. Ett sådant register är aktiebolagsregistrct hos patent- och registreringsverket. I det registret skall uppgifter om bl.a. namn, personnummer och adress föras in för styrelseledamöter och revisorer. Syftet med en sådan registrering är just att tredje man skall kunna få tillgång till uppgifter i offentligheten inte torde vara om dessa personer varför inskränkningar tänkbara. Det är dock endast i undantagsfall som en person som riskerar förföljelse är registrerad i ett register varifrån personuppgifter skall lämnas ut utan De nuvarande sekretessreglerna synes därför normalt förhindra att prövning. registerinformation blir tillgänglig för att missbrukas för trakasserier eller

98 Skydd mot personförföljelse

annan förföljelse från t.ex. en före detta make eller sambo. Om en person av andra skäl är utsatt för hot torde emellertid Sekretessregler inte alltid utgöra något säkert skydd. En person med ont uppsåt och stora resurser till sitt förfogande torde ha stora möjligheter att genom bestickning eller hot få fram den önskade uppgiften. I sällsynta fall kan det således vara befogat att medge att en person som är utsatt för livshot byter namn och personnummer (identitetsbyte). De nackdelar som bytet kan medföra och som redovisats tidigare framstår i huvudsak som bagatellartade sedda mot bakgrund av ett direkt dödshot. De allvarliga och beaktansvärda konsekvenserna av ett identitetsbyte är otvivelaktigt risken för att tredje mans rättigheter kränks och de stora praktiska svårigheter som den berörda personen själv kan befaras få i sin livsföring. En allmän förutsättning för att sekretesskyddet för en adress eller ett identitetsbyte skall ha någon betydelse för en persons säkerhet är naturligtvis att den utsatta personen dessutom vidtar en rad praktiska åtgärder. I samband med en ansökan om identitetsbyte bör personen upplysas att det efter identitetsbytet ankommer på honom eller henne själv att i olika sammanhang styrka sina uppgifter och bevaka sina rättigheter. En person som bor kvar på sin tidigare bostadsort och behåller sitt arbete och sin umgängeskrets är inte skyddad av att information om adressen inte kan återfinnas eller inte lämnas ut ur personregistren. Ett beslut om identitetsbyte måste därför samordnas med att den gamla identiteten awecklas och den nya etableras. I kommitténs direktiv förutsätts att ett effektivt skydd för personer som är utsatta för hot om våld kan skapas genom att en person inte kan lokaliseras med hjälp av det gamla personnumret. Uppgifter i ett personregister om en viss person kan dock sökas efter andra begrepp än personnummer och namn. Genom att exempelvis använda uppgifter om födelsehemort, relation till barn och civilståndsändringsdag som urvalskriterier kan man med stöd av offentlighetsprincipen få fram en så liten grupp personer ur olika register att det är möjligt att identifiera den person man söker. När det gäller register som omfattas av folkbokföringssekretessen lämnas dock normalt inga uppgifter ut om en person som har markering för särskild sekretssprövning. Ett byte av identitet bör emellertid främst komma i fråga för sådana personer som är registrerade i sådana myndighetsregister som inte omfattas av sekretess. För att ett byte av identiteten verkligen skall medföra ett effektivt skydd är det nödvändigt att byta ut också andra uppgifter i folkbokföringen än namn och personnummer. För att ett identitetsbyte skall bli en effektiv skyddsåtgärd får uppgifterna om personens tidigare identitet inte spridas till mer än en mycket begränsad krets. Enligt vår mening bör endast folkbokföringsmyndigheten och rikspolisstyrelsen ha information som gör det möjligt att koppla ihop uppgifterna från den tidigare identiteten med den nya. De gamla uppgifterna skall bara finnas som manuellt förda anteckningar där. Denna begränsning kan komma att innebära att vissa myndigheter inte fullt ut kan utföra sina uppgifter. Vidare kan enskilda personer på olika sätt lida rättsförluster. Något system för att helt förhindra sådana negativa konsekvenser bedömer vi det inte vara möjligt att bygga upp om identitetsbytet skall ge ett effektivt skydd. Det är därför av

Skydd mot personförföljelse 99

stor vikt att behovet och effekten av ett identitetsbyte i det enskilda fallet mycket noga vägs mot de tänkbara konsekvenserna för det allmänna och för tredje man. Den berörda personens situation när det gäller förpliktelser och personliga relationer måste därvid belysas på ett genomgripande sätt innan beslut om ett identitetsbyte fattas. De sekretessbestämmelser som kommer att gälla för uppgiften om identitetsbytet hos rikspolisstyrelsen (7 kap. 19 § sekretesslagen) och Skattemyndigheten (7 kap. 15 § sekretesslagen) innehåller båda ett så kallat rakt skaderekvisit. En uppgift skall därvid hållas hemlig om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Vi förutsätter att det i praxis alltid kommer att bedömas så att den enskilde lider men av att uppgifter om ett identietetsbyte röjs. Den framtida tillämpningen kan emellertid påkalla en översyn av sekretesslagen i detta avseende. För att identitetsbytet skall kunna hemlighållas på ett effektivt sätt är det nödvändigt att personen både försvinner i sin gamla och uppstår i sin nya identitet på ett naturligt sätt. Det bästa förfaringssättet är att låta personen bli obefintlig i den gamla identiteten och uppstå som invandrad i den nya identiteten. Denna metod ger ingen koppling mellan den gamla och den nya identiteten. I den nya identiteten måste emellertid uppgifter om tidigare folkbokföring och troligen även födelseort ändras. Vidare måste familjerelationer till sådana personer som inte själva genomgår identitetsbyte utplånas. Om identitetsbytet avser en person som bor tillsammans med barn måste även barnens identitet ändras och barnens rätta familjerelationer utplånas. En sådan genomgripande förändring av de grundläggande identitetsuppgifterna för en person kan medföra svåra konsekvenser för tredje man och sannolikt medföra avsevärda praktiska svårigheter för den berörda personen. Innan ett identitetsbyte aktualiseras bör därför andra möjliga skyddsåtgärder först vidtas. Privata register, såsom hos banker, försäkringsbolag och kreditupplysningsföretag får med den föreslagna ordningen ingen avisering som kan härledas till den ursprungliga identiteten. Det får därigenom ankomma på det berörda personen själv att vid behov och genom direkt kontakt med det berörda företaget lämna upplysningar om det rätta förhållandet. När det hot som föranlett identitetsbytet inte längre föreligger bör personen återta sin rätta identitet. Detta kan lätt ske genom att den som obefintlig avregistrerade personen folkbokförs på nytt varvid den folkbokföring som skett i den ñngerade identiteten förs på den riktiga identiteten.

5.3.3 Beslutande instans

Vårt förslag: Beslut om identitetsbyte fattas av rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsens beslut kan överklagas till Svea Hovrätt.

I de mycket få fall byte av personnummer hittills har medgivits i syfte att ge en person en ny identitet har beslutet fattats av regeringen sedan en person

100 Skydd mot personföwföljelse

överklagat riksskatteverkets beslut att inte medge personnummerändring. Några materiella bestämmelser om förutsättningarna för byte av personnummer finns inte. En allmän strävan är att föra bort enskilda ärenden från regeringens handläggning. Antalet ärenden om identitetsbyte torde bli mycket litet. Det torde därför inte vara realistiskt att lägga prövningen på en lokal instans vare sig det är en domstol eller en förvaltningsmyndighet. ldentitetsbyten bör därför enligt vår mening prövas av en central instans. De ärenden där byte av identitet kan komma i fråga är de där en person är utsatt för ett allvarligt hot. Hotet kan t. ex komma från en före detta make eller sambo som redan tidigare utövat våld mot den hotade personen. Hotet kan även komma från t.ex. personer som blivit dömda för allvarliga brott till följd av vittnesmål från den hotade personen. Prövningen av om en ny identitet skall och bör beviljas innefattar en Vägning av hotets svårighetsgrad mot de intressen som kan komma att åsidosättas genom identitetsbytet. Den myndighet som har bäst förutsättningar att göra denna prövning är enligt vår mening rikspolisstyrelsen. Den beredning som bör ske i ärendet torde under alla omständigheter ankomma på polisväsendet där bakgrundsmaterialet i ärendet redan finns. Om rikspolisstyrelsen inte bifaller en ansökan från en person om att få en ny identitet måste detta beslut självfallet kunna överklagas. Prövningen av ett sådant överklagande kan läggas på en hovrätt, en kammarrätt eller hos regeringen. Det bör inte utan tungt vägande skäl läggas på regeringen att pröva en ny grupp av ärenden avseende enskilda personer. I valet mellan en kammarrätt och en hovrätt finns förhållanden som talar till bådas förmån. För att lägga prövningen på en kammarrätt talar det förhållandet att kammarrätterna prövar andra frågor enligt folkbokföringslagen och frågor om utlämnande av allmänna handlingar. För att lägga prövningen på en hovrätt talar ä andra sidan det förhållandet att prövningen avser att väga bl.a. enskildas civilrättsliga rättigheter mot intresset av att förhindra brott och att bedöma allvaret i ett hot. Vi har stannat för att föreslå att överklagade ärenden om ändrad identitet skall prövas av Svea hovrätt.

5.3.4 Särskild folkbokföring av förföljda personer

Vårt förslag: En person som på grund av förföljelse har flyttat från sin bostad får efter ansökan hos skattemyndigheten medges att tillsvidare behålla sin tidigare folkbokföringsort. I folkbokföringsregistren anges därvid ingen bostadsadress. Som postadress anges skattemyndighetens adress. Post till personen vidarebefordras av skattemyndigheten.

Ett fullständigt identitetsbyte är en effektiv metod för att ge skydd åt en förföljd person. Ett identitetsbyte har emellertid också omfattande nackdelar. En annan metod för att erbjuda ett skydd är att medge att den förföljda personen är folkbokförd på en annan ort än den där han faktiskt bor. Detta är betydligt mindre ingripande för den enskilde och medför inte de svåra

Skydd mot personförföljelse

konsekvenser för tredje man som ett identitetsbyte medför men skulle antagligen vara lika effektivt i de flesta fallen. En Man kan tänka sig olika lösningar när det gäller folkbokföringsorten. tänkbar väg är att folkbokföra alla hotade personer i en viss församling. Ett annat och enligt vår mening bättre sätt är att medge den utsatta personen att tillsvidare vara kvar som folkbokförd på den ort där han eller hon bott. Den sistnämnda lösningen kan också sägas stå i överensstämmelse med de allmänna princperna för bosättningsredovisningen. Vistelsen på annan ort kan i ett sådant fall anses vara påtvingad och av endast tillfällig natur tills hotet upphör. Prövningen av folkbokföringen kan därmed på normalt sätt läggas på hos vilken personen redan är folkbokförd. Det kan i skattemyndigheten nämnas att erfarenheten visat att behovet av sekretess för sammanhanget adress i folkbokföringen i de allra flesta fall är av övergående och kortvarig art. De negativa konsekvenser som den nu föreslagna ordningen medför för den enskilde torde framför allt göra sig gällande beträffande tillgång till sjukvård och skolgång. Dessa problem bör emellertid kunna lösas på ett enkelt sätt i det enskilda fallet genom att de berörda myndigheterna vid behov informeras om de faktiska omständigheterna. Om merkostnader trots allt skulle uppkomma för den enskilde kan dessa i många fall medföra rätt till bistånd från vistelsekommunen enligt socialtjänstlagen. Beträffande vilken myndighet som bör utföra uppgiften att vidarebefordra personens post kan följande nämnas. Eftersändning av post är i och för sig normalt måste en arbetsuppgift för posten. En eftersändningsverksamhet emellertid i dessa fall ske i helt andra former än den hos posten normalt förekommande. Vi bedömer det därför som mindre ändamålsenligt att lägga posthanteringen på posten. En annan tänkbar myndighet är polismyndigheten eftersom personens verkliga bostadsadress hålls hemlig i syfte att hindra att en person faller offer för brott. Vidarebefordran av post är emellertid en verksamhetsfrämmande uppgift för polisen. Visserligen är uppgiften verksamhetsfrämmande även för skatteförvaltningen men eftersom den uppkommer som ett resultat av ansvaret för folkbokföringen bör det enligt vår på skattemyndigheten att vidaresända posten i dessa fall.

uppfattning ligga

Medgivandet för en person att vara folkbokförd i sin tidigare församling bör undernaturligtvis endast gälla så länge personen håller skattemyndigheten vidarebefordrar rättad om sin verkliga adress. Genom att skattemyndigheten posten kan man kontrollera att denna skyldighet fullgörs. Vi stannar därför Personens för att föreslå att uppgiften bör ligga på skattemyndigheten. bör därför vara skattemyndighetens. Den postadress i folkbokföringsregistret rätta adressen behöver då finnas endast i manuell form hos den myndigheten. Denna lösning har den stora fördelen att uppgifter om personens verkliga bostadsort och adress inte finns i folkbokföringsregistren och inte aviseras till några myndigheter och således inte kan lämnas ut vare sig av misstag eller efter prövning. Identitetsbyte är en mycket ingripande åtgärd som kan medföra mycket stora olägenheter för den eller de enskilda som på olika sätt kan beröras. Såvitt vi kan bedöma skyddas uppgifterna om en person faktiska vistelseort lika effektivt kombinationen av kvarskrivning och genom den nu beskrivna

102 Skydd mot personfötjföljelse

posthantering under sekretess som av ett identitetsbyte utan att de nackdelar som redovisats för identitetsbyten uppkommer. Ett identitetsbyte bör medges då det på grund av konkreta omständigheter i det enskilda fallet står klart att detta är den enda fungerande metoden för att erbjuda ett tillfredsställande skydd for en förföljd person.

6 i EG-länder

Folkbokföring

6.1 Enkät

Enligt kommittédirektiv 1988:43 skall alla kommittéer beakta EG-aspekter i Direktiven föreskriver bl.a. att kommittéer och utredningsverksamheten. särskilda utredare, som har till uppgift att lämna förslag som berör det västeuropeiska integrationsarbetet, skall undersöka vilken gemensam ordning som i förekommande fall råder inom EG inom det aktuella ämnesområdet och ta tillvara de möjligheter till harmonisering som finns. Som bakgrundsmaterial har vi begärt svar från samtliga EG-länder (utom Danmark vars folkbokföringsregler redovisas i avsnitt 3.2.2) på följande frågor: 1. Finns det en obligatorisk och löpande registrering av landets befolkning med uppgifter om namn, födelsetid och bosättning (folkbokföring)? Om ja, önskas svar även på följande frågor: 2. Behandlas landets egna medborgare på annat satt än andra EG-medborgare resp. andra utlänningar? Vilka kriterier används för att bedöma om en person har bosatt sig i landet? Finns det krav på att vistelsen skall pågå en viss tid? Kan registrering ske trots att personens familj är bosatt i ett annat land eller om personen har en bostad även i ett annat land? Finns det andra anknytningsfakta till ett annat land som beaktas? 3. Under vilka förhållanden skall en person avregistreras från registret? 4. Vilka regler gäller för att avgöra på vilken plats inom landet en person skall registreras?

Resultat Länder som saknar folkbokföring eller annan jämförbar registrering av hela befolkningen (länder som svarat nej på fråga 1): Frankrike, Republiken Irland, Storbritannien Länder som har en folkbokforing:

Belgien Alla personer som är bosatta i Belgien registreras hos den kommun där de är bosatta. Utlänningar som inte är medborgare i ett EG-land registreras i ett särskilt register om de skall vistas i landet över tre månader. Efter att ha fått bosättningstillstånd av justitieministeriet kan dessa skrivas in i det ordinarie bosättningsregistret. Utlänningar som vistas kortare tid än tre månader i

104 Folkbokföring i EG-länder

landet registreras inte. Under förutsättning att en utlänning har sin hemort i Belgien kan han registreras där även om han har sin familj i ett annat land. Då en person flyttar till en annan kommun eller utomlands skall han anmäla detta till kommunen för avregistrering. Om en sådan anmälan inte görs kan kommunen avregistrera honom eller tvinga denne att registrera sig i den nya kommunen. Var och en registreras i den kommun där man har sin egentliga bostad. Med egentliga bostad menas den ort där personen ifråga tillbringar den största delen av året bl.a. på grund av avståndet till arbetsplatsen.

Italien

Varje kommun skall föra ett folkbokföringsregister som upptar alla personer som har hemvist inom kommunen och personer som saknar fast hemvist men uppehåller sig i kommunen. Besättningen bedöms på grundval av en persons regelmässiga dygnsvila. Tillfälliga vistelser på annan ort ändrar inte bosättningen. Närmare bestämmelser om exempelvis dubbel bosättning saknas. Registret innehåller både uppgifter om varje person och om familjerna (även sammanboende). En utlänning skrivs in om han har uppehållstillstånd för minst ett år. Alla personer som vistas i kommunen i mer än fyra månader men inte är inskrivna i folkbokföringsregistret skall registreras i ett särskilt register över tillfälligt bosatta personer.

Luxemburg I Luxemburg för de kommunala myndigheterna en obligatorisk och löpande

registrering av befolkningen. Samtliga som bor i kommunen tas med oavsett

medborgarskap. Det finns inget krav på att vistelsen skall ha en viss varaktighet för att registrering skall ske i Luxemburg. Den som vistas kortare tid än tre månader i landet behöver inte anmäla sig till kommunen om han inte förvärvsarbeter. I så fall registreras han endast i hyresvärdens register. Den som flyttar från landet avregistreras. En kommun kan i vissa fall avregistrera en person från registret när det konstateras att personen inte längre är bosatt på den uppgivna adressen. Några detaljerade bosättningsregler finns inte. Bedömningen av en persons bosättning synes i huvudsak vara lämnad till honom själv.

Nederländerna

Varje person som tillbringar sin dygsvila i Nederländerna skall omedelbart föras in i ett personregister. Undantag gäller för den som vistas tillfälligt i landet. Med tillfälligt avses en vistelse som varar högst 30 dagar inom den närmaste 90-dagarsperioden när det gäller en holländsk medborgare och 180 dagar inom den närmast följande 360-dagarsperioden för utlänningar. Den som lämnar Nederländerna avregistreras. Undantag görs dock för den som inte vistas utanför Nederländerna mer än 270 dagar av de närmast följande 360 dagarna eller för tillfällig bortovaro som inte varar mer än 360

Folkbokföring i EG-länder 105

dagar. Den som skall vara registrerad i Nederländerna skall i första hand föras in där han stadigvarande och tillsvidare sin i registret i den kommun tillbringar

l dygnsvila. Om han under den närmaste 360-dagarsperioden regelmässigt

I där han sin dygnsvila i två kommuner anses han bosatt i den tillbringar en tidsbestämd vistelse i en annan kommun tillbringar flest dygnsvilor. Även medför ändrad om den tidigare besättningen upphört. Den som bosättning där hans enligt det nu sagda inte anses bosatt i en viss kommun registreras är registrerad eller där han disponerar en bostad eller - om inte heller familj ett sådan anknytning finns - i ett centralt register. Utöver personregistren som kan sägas motsvara den svenska kyrkobokföförs också särskilda över de personer som vistas i ringen vistelseregister Nederländerna tillfälligt och därför inte skall tas upp i personregistret.

Portugal

måste när de kommit upp till femte klass i skolan Portugisiska medborgare ha ett officiellt identitetskort. Även utlänningar som med (ca 10 års ålder) vistats sex månader i landet är skyldiga att inneha uppehållstillstånd identitetskort. skillnad mellan EG-medborgare och andra ingen görs är och har att göra med utlänningar. Registreringen personlig ingenting familjemedlemmars vistelse i ett annat land. Utlänningar som byter uppehållsort eller avlägsnar sig från landet längre tid detta till utlänningspolisen kan bli strukna ur än 90 dagar och inte meddelar och deras kan dras in. Det finns däremot ingen

registret uppehållstillstånd

skyldighet för en portugisisk medborgare att avregistreras vid flyttning från landet.

Förbundsrepubliken Tyskland

Var och en som har en bostad av något slag (dock inte hotellrum eller liknande) som används för att bo eller sova i är skyldig att anmäla sig till Anmälan skall även göras då man lämnar en folkbokföringsmyndigheten. bostad. Det både medborgare och utlänningar. Om en sagda gäller tyska bostadsinnehavare har flera bostäder skall han anmäla vilken bostad som är huvudbostad En boende skall anses ha sin (övervägande bostad). gift huvudbostad bostad. Då tvekan råder där hans familj har sin övervägande om vilken bostad som är den övervägande skall detta anses vara den bostad där den boende har centrum för sina levnadsomständigheter. om reglerna för folkbokföringen i Grekland och Spanien har inte Uppgifter kunnat erhållas i tid till betänkandets tryckning.

6.2 Den fria för arbetskraft inom

rörligheten

EG

En av grundtankarna i den europeiska gemenskapen är den fria rörligheten för mellan medlemsländerna. Principerna för den fria rörligheten personer

106 Folkbokföring i EG-Iänder

anges i artikel 48 i Romfördraget. Rätten till fri rörlighet avser i princip arbetstagare. Den fria rörligheten enligt Romfördraget innebär således inte en generell rätt för alla människor att flytta mellan länderna i gemenskapen. Den fria rörligheten innebär att en medborgare i ett medlemsland har rätt att fritt söka och anta en anställning i ett annat medlemsland än sitt hemland. När arbetstagaren utnyttjar denna rätt har han rätt att uppehålla sig i värdlandet medan anställningen pågår och under vissa förhållanden även stanna kvar efter slut. Rätten anställningens att uppehålla sig i värdlandet gäller även arbetstagarens familjemedlemmar även om dessa inte är medborgare i ett EG-land. Den fria rörligheten för kan i arbetstagare inskränkas för vissa personer undantagsfall med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsan. Rättigheterna enligt artikel 48 i Romfördraget och anslutande förordning kan åberopas direkt av de enskilda berörda personerna inför de nationella och domstolarna. Den som utnyttjar myndigheterna sin rätt att ta anställning i ett annat medlemsland har rätt att få ett uppehållstillstånd, residence permit, som bekräftelse på sin ställning. Det är emellertid inte detta tillstånd som konstituerar rätten att uppehålla sig i landet utan denna rått följer direkt av artikel 48. Den som underlåter att söka ett residence kan därför inte permit utvisas endast av det skälet. Den som styrkt sig ha rätt till den fria rörligheten skall få ett residence permit med en giltighetstid av minst fem år som skall förlängas automatiskt så länge han har rätt att uppehålla sig i värdlandet.

6.3 Behov av

harmoniseringsåtgärder

Som framgår ovan är folkbokföring inte en verksamhet som förekommer i alla medlemsländerna i EG. I de länder där sådan finns är reglerna för folkbokföringen mycket skiftande. Några planer av på en harmonisering folkbokföringsreglerna bland de nuvarande medlemsländerna är inte aktuella för närvarande. Däremot arbete med att utforma pågår gemensamma riktlinjer för folk- och bostadsräkningar. är för en Folkbokföringen övrigt sådan intern verksamhet förvaltningsrättslig som enligt flera medlemsländers inte behöver eller ens bör bli föremål uppfattning för en harmonisering. De av oss föreslagna reglerna för folkbokföringen torde därför inte påverka möjligheterna för Sverige att uppnå en närmare till eller ett anknytning eventuellt medlemskap i EG. Det krav på uppehållstillstånd för folkbokföring som vi föreslår i avsnitt 3.6 torde dock eventuellt få modifieras om ett svenskt i EG blir medlemskap aktuellt. Om en sådan modifiering blir nödvändig eller inte är dock beroende av hur utlänningslagstiftningen anpassas till situationen med fri rörlighet för arbetskraft från EG-länderna.

7 Ikraftträdande

Vi föreslår att den nya folkbokföringslagen träder i kraft den 1 juli 1991 samtidigt som ansvaret för den lokala folkbokföringen enligt riksdagens beslut övergår på skattemyndighetema. Denna tidpunkt för ikraftträdande innebär att mantalsskrivning skall ske sista gången för 1991. De följdändringar i andra lagar som beror på att mantalsskrivningen upphör föreslås därför i princip träda i kraft den 1 januari 1992.

8 Kostnadskonsekvenser

medför en kostnadsbesparing som Vårt förslag att slopa mantalsskrivningen till ca 8 milj. kr. årligen. De ändringar i bosättningsreglerna som uppskattas vi föreslår förutsätts inte medföra några några kostnadseffekter. som vi föreslår får antas De åtgärder till skydd för förföljda personer medföra vissa kostnader. Det är emellertid omöjligt att i förväg uppskatta i vilken omfattning de föreslagna skyddsåtgärderna kommer behöva tillämpas.

9 till

Specialmotivering bokförings-

lagen

Inledande bestämmelser l § Folkbokföring sker fonlöpande genom registrering i folkbokföringsregister hos Skattemyndigheten. Benämningen folkbokföring föreslås som ett enhetligt begrepp för den registrering av befolkningen, som utförs i det borgerliga samhällets regi. Ett stort antal författningar innehåller för närvarande hänvisningar till kyrkobokföringen och mantalsskrivningen. I samtliga författningar utom de som avser de icke-territoriella församlingarna kan ordet kyrkobokföring utan ytterligare överväganden bytas mot folkbokföring. Beträffande mantalsskrivningen lämnar vi förslag till ändrad lydelse av berörda lagar. 2 § Bestämmelser om folkbokföringsregistret hos Skattemyndigheten och andra register för folkbokföringen finns i lagen (0000:00) om folkbokföringsregister. Det närmare innehållet i och användningen av folkbokföringsregistret regleras i en särskild lag om folkbokföringsregister. Ett förslag till en registerlag har lämnats i betänkandet (SOU 1990:18) Lag om folkbokföringsregister m.m., av organisationskommittén för folkbokföringen.

Definitioner, m.m.

3 § l denna lag avses med folkbokföringsmyndighet: riksskatteverket och skattemyndighet folkbokfäringsort: den församling i vilken en person är folkbokförd, folkbøkföringsfastighet: den fastighet på vilken en person är folkbokförd, bostadsadress: den adress som avser bostaden på den fastighet där en person skall vara folkbokförd, ostadress: den adress till vilken en persons post skall delas ut för att regelmässigt na honom, sambor: en ogift kvinna och en ogift man som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden, bam: barn, styvbarn och fosterbarn, familj: makar, sambor och barn. I SOU 1988:10 Rätt adress beskrivs de föreslagna begreppen bostadsadress och postadress. I paragrafen införs vidare nya definitioner av begreppen sambor, barn och familj. Homosexuella sambor jämställs med andra sambor genom en ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.

Personnummer 4 § För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som identitelsbeteckning. Vidare fastställs personnummer för personer som inte är folkbokförda i de fall som anges i lag. Personnumret anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer

l 12 Specialmotivering

och kontrollsiffra. Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för månaden och två för dagen i nu nämnd ordning. Födelsenumret består av tre siffror och är udda för man och jämnt för kvinna. Mellan födelsetiden och födelsenumret sätts ett bindestreck som byts mot ett plustecken när en person fyller 100 år. Bestämmelserna om personnumrets konstruktion är i huvudsak oförändrade. I paragrafen har intagits ett förtydligande om vilka personer som skall tilldelas personnummer. Med hänsyn till personnumrets karaktär av grundläggande identitetsbegrepp är det angeläget att det i lag fastställs vilka personer som folkbokföringsmyndigheten har skyldighet att tilldela personnummer. För närvarande tilldelas personnummer i vissa fall med stöd av förordning eller med endast ett indirekt stöd i författning. Den kan föreslagna principen därför kräva en översyn över personnummeranvändningen i register utanför folkbokföringen. Den i folkbokföringshandlingarna sedan länge tillämpade ordningen att skilja mellan numren för nyfödda och hundraåringar genom att ett plustecken sätts mellan födelsetid och födelsenummer för de sistnämnda anges nu i lagen som en del av personnumrets konstruktion. Genom detta tillägg säkerställs att alla personnummeranvändare måste vidta denna åtgärd för att undvika förväxlingar.

Folkbokföringens giltighet vid flyttning

5 § Vid flyttning gäller folkbokföringen från och med flyttningsdagen om anmälan görs i enlighet med bestämmelserna i 27 §. Kommer anmälan in senare gäller folkbokföringen från och med den dag då anmälan kom in. Har beslut om folkbokföring meddelats utan föregående anmälan, gäller folkbokföringen från och med beslutets dag. Se allmänna motiveringen avsnitt 4.2.2. 6 § Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara folkbokförd på utflyttningsorten från och med den dag då han är folkbokförd på inflyttningsorten. Vid flyttning till utlandet upphör folkbokföringen att gälla från och med utresedagen. Anmäls flyttning till utlandet efter ulresedagen, upphör dock folkbokföringen att gälla från och med den dag anmälan kom in. Innehållet i paragrafen motsvarar i sak motsvarande bestämmelser i nuvarande 9 § folkbokföringslagen.

Upptagande i

folkbokföringen

7 § Ett barn som föds levande här i landet skall folkbokföras om inte _annat följer av 10 §. Barnet folkbokförs i den församling där modern är folkbokförd. Ar modern inte folkbokförd eller är hon okänd folkbokförs barnet i den församling där det har fötts. Hittebarn folkbokförs i den församling där det har påträffats. Barn som föds utom landet av en lwinna som är folkbokförd med stöd av bestämmelsen i 18 § skall folkbokföras i den församling där modern är folkbokförd. Bestämmelsen innebär en begränsning i förhållande till gällande rätt. Nu kyrkobokförs alla barn som föds utomlands av en kvinna som är kyrkobokförd i Sverige även om barnet inte flyttat in i landet. I de flesta länder registreras ett sådant barn i födelselandet. Den nuvarande innebär ordningen att om modern är felaktigt i Sverige registreras ett barn som kyrkobokförd kanske aldrig kommer att vistas här. Förslaget innebär att barnet folkbokförs

Specialmotivering

först vid en eventuell inflyttning förutom i de fall då barnets mor eller hennes make eller sambo är utsänd i statens tjänst. Barn som föds i landet till föräldrar som tillhör främmande eller lönade konsulat skall till beskickning skillnad från vad som nu gäller inte folkbokföras. 8 § Den som kan antas komma att tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dyg- Aven den som kan nsvilan) i landet under sex månader i följd skall folkbokföras. antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet under sex månader i följd skall folkbokföras om han sammanlever med sin familj här, har anställning här eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här. Undantag från bestämmelserna i första stycket anges i 9, 10, och 20 §§. I fall av bosättning både inom och utom Sverige (dubbel bosättning) krävs för att folkbokföring skall ske att anknytningen till Sverige är närmare än anknyttill ett ningen till det andra landet. På samma sätt krävs att om ankytningen annat land är närmare skall avregistrering ske (jfr. föreslagna 23 §).

Innebörden av uttrycket sammanlever med sin familj framgår av motiveringen

nedan till föreslagna 13 §. Anknytningsmomenten skall tillämpas i den ordning med sin familj skall anställningen sålede anges. För den som sammanlever des inte tillmätas skall beaktas endast betydelse. De övriga omständigheterna för en person som inte har familj eller anställning. Av begreppet regelmässig dygnsvila framgår att vistelsen i Sverige inte skall vara av besökskaraktär utan ingå som ett vardagligt inslag i en persons livsföför att folkbokföring här skall ske. ring under minst sex månader Vid bedömningen enligt denna regel skall inte dygnsvila som tillbringas på vissa anstalter beaktas. 9 § En här i landet bosatt utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte föreligger synnerliga skäl för att så ändå sker. Den föreslagna bestämmelsen innebär en kodifiering av nu tillämpad praxis och är utformad som ett undantag från principen att folkbokföringen skall i fall följa den faktiska vistelsen. Synnerliga skäl bör som nu anses föreligga då utgången av uppehållstillståndsärendet kan förutses, nämligen för utländska som tas emot med socialnämndens medgivande eller i sådana fall adoptivbarn då invandrarverket eller regeringen funnit att en utlänning som inte har eller får uppehållstillstånd ändå inte skall avlägsnas från landet. 10 § Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning folkbokförs endast om han är svensk medborgare eller om han, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller dess betjäning. Detta gäller även sådan persons familjemedlem eller tjänare. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 26 § folkbokföringslagen. Av redaktionella skäl har paragrafen flyttats och placerats bland reglerna för upptagande i folkbokföringen.

Rätt m.m.

folkbokföringsort

ll § Var och en folkbokförs i den territoriella församling och på den fastighet där han är bosatt om inte annat följer av bestämmelserna i 12-21 §§. För närvarande i territoriell eller i förekommande fall sker kyrkobokföring icke-territoriell i en icke-territoriell församling. Att en person är kyrkobokförd

Specialmorivering

församling innebär att han är medlem i den kommunen och kyrkliga skattskyldig där i stället för i den territoriella där han är bosatt. församlingen I alla andra behandlas emellertid en medlem i en icke-tersammanhang ritoriell församling som om han vore i den territoriella kyrkobokförd där han är bosatt. församling De gällande medlemskapsreglerna för de icketerritoriella är starkt föråldrade. Ett församlingarna förslag till nya medlemskapsregler föreligger i en promemoria från en arbetsgrupp inom civildepartementet. Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Folkbokföringen bör av praktiska skäl och för kontinuitetens skull även i fortsättningen alltid ange inom vilken territoriell område en församlings person skall anses bosatt. Detta har särskilt betydelse för de personer som inte kan knytas till en viss fastighet. För närvarande är vissa församlingar indelade i kyrkobokföringsdistrikt. Dessa har tillkommit för att församlingsborna i en avlägsen del av en församling där en annan präst än kyrkoherden är stationerad skall kunna tå sina kyrkobokföringsärenden uträttade på nära håll. När ansvaret för den lokala folkbokföringen övergår till skattemyndigheterna har indelningen i kyrkobokföringsdistrikt inte längre något berättigande.

12 § En person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt vistas under dygnsvilan. Den som enligt denna regel kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt e entliga hemvist. En person skall anses vistas regelmässigt p en fastighet där han under sin normala Iivsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med annan förläggning i tiden. från bestämmelserna Undantag i första och andra styckena anges i 13-16 och 18-22 §§.

En person som har en dubbel bosättning skall i första hand anses bosatt på den där han sammanlever med fastighet sin familj. Med familj avses här make, sambo (även homosexuella och hemmavarande barn. Med sambor) begreppet sambor, som definieras i 5 §, avses detsamma som i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen). När det gäller tilllämpningen av begreppet sambor i andra sammanhang gäller det normalt att i efterhand bedöma om ett visst förhållande skall anses ha varit ett samboförhållande. Vid en sådan bedömning kan man utgå från sådana faktorer som att kontrahenterna har barn tilsammans, förhållandets längd och om kontrahenterna varit kyrkobokförda och mantalsskrivna adress. Då bepå samma dömningen i folkbokföringen måste ske under den tid som förhållandet pågår eller i vissa fall redan när detta påbörjas måste bedömningen normalt grunda

sig på parternas egna uppgifter om sitt eventuella samboende. Homosexuella sambor har på ett antal rättsområden med andra jämställts sambor och så bör även ske i folkbokföringen. Bestämmelser om detta bör tas in i lagen (1987:813) om homosexuella sambor. I begreppet familj skall även ingå barn så länge de delar bostad med en förälder. Detta innebär att en person som har dubbel kan ha bosättning familjemedlemmar boende i bägge bostäderna. Grundtanken är emellertid att en persons familj består av hans make eller sambo. Om en sådan relation inte finns kan även hemmavarande barn anses som familj i detta avseende. För en person som inte har familj eller då två personer sammanle-

Specialmorivering 115

ver gemensamt på två olika fastigheter får bosättningsfrågan - liksom nu avgöras med ledning av övriga omständigheter. Dessa övriga omständigheter är i första hand arbetsplatsens belägenhet och bostädemas beskaffenhet. I det normala fallet då en familj gemensamt vistas både i en bostad i en tätort under arbetsveckan och i en fritidsbostad under helger och annan ledighet bör således familjens egentliga hemvist anses vara i bostaden i tätorten. I andra stycket preciseras när regelmässig dygnsvila skall anses föreligga. Med uttrycket normala livsföring avses att det är dygnsvilan under de för personen normala förhållandena som skall ligga till grund för bedömningen. Till den normala livsföringen räknas i detta sammanhang exempelvis inte semestervistelser, tjänsteresor eller vistelser som föranleds av tillfällig sjukdom eller konvalescens. Uttrycket annan förläggning i tiden syftar på de situationer då en person på grund av sina arbetsförhållanden har sin vistelse hos familjen koncentrerad till exempelvis två helger i månaden. 13 § Om en person under en bestämd tid av högst sex månader regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist anses detta inte leda till ändrad bosättning. Vistelse som föranleds enbart av uppdrag som riksdagsledamot eller av värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänsteplikt anses inte leda till ändrad bosättning. Tidsbestämda vistelser som överstiger sex månader skall- till skillnad mot nu - normalt medföra ändrad bosättning. Vistelser till följd av uppdrag som riksdagsledamot eller fullgörande av värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt är av en sådan speciell karaktär att de inte bör leda till ändrad bosättning. Mot bakgrund av utformningen av de övriga måste därför ett undantag göras för de bosättningsreglerna uttryckligt nyssnämnda vistelserna. Genom bestämningen föranleds enbart av uttrycks att avsikten inte är att göra undantag för ett sådant fall att exempelvis en Värnpliktig skaffar sig en bostad på förbandsorten och avser att bo där tillsvidare även efter värnpliktstjänstgöringens slut eller att en riksdagsledamot etablerar sitt familjehem i Stockholm. 14 § En person, som under en bestämd tid tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet inom landet än den där hans familj är bosatt, skall folkbokföras hos familjen så länge sammanlevnaden fortsätter. En person som har familj skall anses bosatt hos denna även under en på förhand tidsbegränsad bortovaro under längre tid än sex månader. Regeln är exempelvis tillämplig på sådana personer som befinner sig på en annan ort inom Sverige än den där familjen bor för att utföra ett anläggningsarbete under längre tid än sex månader. 15 § En elev under aderton år som har sitt egentliga hemvist tillsammans med föräldrar eller andra anhöriga anses bosatt där även om han till följd av skolgången regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet. Bestämmelserna i första stycket gäller även en äldre elev för vilken föräldrarna fortfarande har försörjningsplikt enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken. Bestämmelsen innebär att studerande i fortsättningen skall folkmyndiga bokföras på sin studieort om de med tillämpning av övriga regler anses bosatta där. Hänvisningen till föräldrabalken innebär att regeln utvidgas till är elever i att gälla även ungdomar i åldern 18-21 år om de fortfarande grund- eller gymnasieskola. För omyndiga elever är stadgandets tillämplighet inte begränsad till någon särskild utbildningsform.

1 16 Specialmotivering

16 § Den som inte regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på någon fastighet anses bosatt på den fastighet till vilken han med hänsyn till sina familje- och arbetsförhållanden och övriga omständigheter kan anses ha sin starkaste anknytning.

Se allmänna motiveringen avsnitt 3.13.

17 § Även om en person inte är bosatt på viss fastighet, anses han dock bosatt i viss församling, om det med tillämpning av församlingens område av bestämmelserna i 12-16 §§ om fastighet kan anses att han är bosatt inom området.

Bestämmelsen motsvarar 27 § folkbokföringslagen.

18 § Den som är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst folkbokförs under denna tjänstgöring jämte medföljande make eller sambo samt barn under aderton år i den församling i vilken den utsände senast var eller hade bort vara folkbokförd. De folkbokförs då på den fastighet där den utsände förut var bokförd eller om ändrade förhållanden föranleder det, under rubrik på församlingen skrivna. Skattemyndigheten kan också medge den utsände att med medföljande make eller sambo samt barn under aderton år folkbokföras på viss fastighet i församling där han eller maken äger eller innehar fast egendom eller innehar en bostad med bostadsrätt. Vad som sägs om medföljande barn skall gälla även barn under aderton år eller äldre barn för vilka föräldrarna fortfarande har försörjningsplikt enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken som för sin skolgång vistas i utlandet på annan ort än den där den utsände är stationerad.

Bestämmelsens är oförändrad huvudregel men genom reglerna i föreslagna 7 och 8 §§ om upptagande i folkbokföringen kommer den bara att kunna

tillämpas på sådana personer som redan är folkbokförda i Sverige och på barn som föds av en utsänd eller av en utsänds maka. Möjligheterna för en utsänd att efter särskild ansökan bli folkbokförd i en annan församling under utlandstjänstcn utvidgas till att även omfatta en bostad som innehas med bostadsrätt. Se vidare avsnitt 3.16.

19 § Den som för vård eller tillsyn vistas i ett sådant servicehus för äldre människor som avses i 20 § socialtjänstlagen (1980:620) (kommunalt servicehus) i en annan församling än den, där han rätteligen var eller bort vara folkbokförd när han flyttade till servicehuset, får folkbokföras i sistnämnda församling. Han folkbokförs då på den fastighet där han förut var eller bort vara bokförd, eller under rubriken på församlingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligger på en annan fastighet. Den som för vård eller tillsyn vistas i ett kommunalt servicehus och är folkbokförd i den församling där servicehuset ligger får folkbokföras på en annan fastighet i församlingen om det föreligger särskilda skäl. Bestämmelserna i första och andra styckena skall även tillämpas på den som vistas i en särskild boendefonn för äldre som drivs av annan än kommun om boendet med hänsyn till upplåtelsefonn och tillgång till vård kan anses motsvara vistelse i ett kommunalt servicehus.

Den valfrihet som finns för personer som är helinackorderade i kommunalt servicehus för äldre föreslås utvidgad även till personer med annan boendeform i kommunalt servicehus samt till personer i privat drivna hem för gamla. Förslaget motiveras i avsnitt 3.18.

20 § Dygnsvila som en person tillbringar på en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare, skall inte beaktas vid bedömningen av hans bosättning. Den som är intagen för långtidssjukvård i en annan församling än den där han är folkbokförd får dock folkbokföras där han vistas om han inte längre har en bostad i den församling där han är folkbokförd.

Bestämmelsen innebär i huvudsak i förhållande ingen ändring till gällande rätt

när det gäller sjukvårdsinrättningar. Behandlingshem för missbrukare har lagts

till eftersom vistelse på sådana enligt de övriga regler vi nu föreslår annars skulle kunna utgöra bosättning. Intagning på ett sådant hem sker ibland med tvång och har i övrigt samma karaktär av undantag från normala förhållanden

Specialmoriveñng 1 17

som intagning på sjukvårdsinrättning. Den nuvarande regeln som gäller villkorligt frigivna från kriminalvårdsanstalt finns dock inte längre med eftersom den inte kan tillämpas i praktiken. Den fyller inte heller sin tidigare funktion sedan ansvaret för socialt bistånd förts över till vistelsekommunen. För inte har kvar annan bostad och personer i långtidsjukvården som någon finns en valfrihet motsvarande den som således i praktiken bor på sjukhuset pensionärer i servicehus har.

21 § Skattemyndigheten får efter ansökan medge att den som på grund av förföljelse eller ett allvarligt hot flyttat från sin tidigare bostad tillsammans med medflyttande familj får behålla sin tidigare folkbokföring så länge hotet kvarstår.

Se allmänna motiveringen avsnitt 5.3.4

22 § Den som inte är bosatt på nå on fastighet i den församling där han skall folkbokförasbokförsunderrubrikenp församlingen skrivna omannat inte följer av 18 eller 19 §. Den som saknar känt hemvist bokförs under rubrik u t a n k ä n t h e m v i s t. Den som enligt uppgift i sjömansregistret tjänstgjort till sjöss under det innevarande eller närmast föregående kalenderåret får dock inte bokföras under rubrik utan känt hemvist. Skattemyndigheten får pröva om en person som saknar bestämt hemvist i försami stället för att bokföras enligt första stycket kan behålla sin tidigare lingen folkbokföring. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 27 § folkbokföringslagen.

från folkbokföringen Avregistrering

23 § Den som avlider eller dödförklaras skall avregistreras från folkbokföringen. Den som kan antas komma att tillbringa dygnsvilan utom landet under de närmast följande sex månaderna skall avregistreras från folkbokföringen som utflyttad om inte annat följer av 18 §. Den som kan antas komma att tillbringa dygnsvilan regelmässigt under de nännast följande sex månaderna både inom och utom landet skall avregistreras om han utom landet sammanlever med sin familj, har anställning där eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet. Den som oavbrutet under två år i följd varit folkbokförd under rubriken u t a n k ä n t h e m v i s t avregistreras från folkbokföringen som obeñntlig. Den som flyttat till ett annat nordiskt land får avregistreras från folkbokföringen endast med stöd av ett intemordiskt flyttningsbevis. Bestämmelsen om avregistrering från folkbokföringen vid dubbel bosättning korresponderar med bestämmelsen för upptagande på så sätt att anknytnindet andra landet skall väga tyngre för att avregistrering skall ske. gen till Detta innebär att en person i vissa fall skall kvarstå som folkbokförd i Sverige trots att samma omständigheter inte skulle leda till att någon som inte är folkbokförd tas upp i folkbokföringen. Bestämmelserna om avregistrering som obefintlig har anpassats till förslaget att mantalsskrivningen avskaffas. Bestämmelsen i femte stycket överensstämmer med gällande rätt. Den nuvarande bestämmelsen finns i kungörelsen (1969:493) om folkbokföring vid internordisk flyttning, En regel av detta slag skall numera ges i lag.

Anmälningar m.m.

24 § Anmälan enligt denna lag skall göras skriftligen, om inte annat anges. Skattemyndigheten får begära att anmälan eller uppgift skall lämnas vid personlig inställelse. För barn under 18 år skall anmälan enligt 27 eller 28 § göras av barnets vårdnadshavare. Barn som har fyllt 16 år har dock rätt att själv göra sådan anmälan.

118 Specialmotivering

25 § Ett barns födelse skall anmälas till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa om barnet föds inom landet eller utom landet av en kvinna som är folkbokförd här med stöd av bestämmelserna i 19 §. Föds barnet på ett sjukhus eller enskilt sjukhem gör inrättningen anmälan. Biträder barnmorska vid födelsen i annat fall, gör hon födelseanmälan. Anmälan skall ske ofördröjligen. l andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan enligt första stycket inom en månad från födelsen. Med barn avses nyfödd, som efter födelsen andats eller visat annat livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.

Motiveringar till bestämmelserna finns i (SOU:10) Rätt adress. Bestämmelsen om var anmälan skall göras har anpassats till den nya organisationen för

folkbokföringen. 26 5 Bestämmelser om anmälan om dödsfall samt om dödsbevis och intyg om dödsorsak finns i begravningslagen (0000:000).

En lagrådsremiss med förslag till ny begravningslag väntas under våren 1990.

27 5 Den som får en ny bostads- eller postadress skall inom en vecka från adressändringen anmäla adressen till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller ett postkontor. Första stycket gäller inte ny postadress för kortare tid än tre månader, inte heller om bostads- eller postadressens benämning ändras genom beslut av en myndighet. Den som flyttat in från utlandet eller är registrerad i obeñntligregister och skall folkbokföras gör anmälan enligt första stycket till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. 28 § Den som är folkbokförd och avser att vistas utomlands under sådan tid och sådana förhållanden att han enligt bestämmelsen i 23 § andra stycket skall avregistreras från folkbokföringen skall anmäla detta till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. Anmälan skall göras senast en vecka före utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan ställs in eller skjuts upp skall detta anmälas senast den tidigare uppgivna utresedagen. 29 5 Anmälan enligt 27 § skall innehålla: 1. namn, personnummer och civilstånd, 2. datum för ändring av bostads- eller postadress, 3. tidigare folkbokföringsort, 4. tidigare bostads- och postadress, 5. ny bostads- och postadress samt dess beräknade giltighetstid, Ot . namn, personnummer och civilstånd för make eller sambo och barn under 18 år som samtidigt ändrar till den nya bostads- eller postadressen eller som tidigare innehar denna adress, 7. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressen avser, 8. uppgift om vem som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet som den nya bostadsadressen avser. Uppgift om bostads- eller postadress enligt första stycket 5 som avser en lägenhet i flerfamiljshus bör innehålla den beteckning för lägenheten som fastighetsägaren använder. För den som flyttar in från utlandet skall anmälan dessutom innehålla upgift om inflyttningsdag till Sverige, avsikten med vistelsen här och dess beräknade varaktighet samt därutöver de uppgifter som skall föras in i folkbokföringsregistret enligt lagen (0000:00) om folkbokföringsregister. 30 § Anmälan enligt 28 § skall innehålla: . namn och personnummer, . bostads- och postadress i Sverige, . datum för utresan,

ucuz-Auto»-

. bostads- och postadress i utlandet samt uppgift om bostadstyp, . avsikten med vistelsen och dess beräknade varaktighet, . arbetsgivare under vistelsen i utlandet, . fastighet eller bostad i Sverige som efter utresan fortfarande ägs eller förhyrs. 31 § Om det kan antas att en person är skyldig att göra anmälan enligt denna lag får Skattemyndigheten anmana honom att göra en sådan anmälan eller lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans folkbokföring. l anmaningen skall anges vilka uppgifter som skall lämnas. Sådana uppgifter skall lämnas skriftligt om inte annat har angetts i anmaningen.

Specialmotivering

Har ett barns vårdnadshavare försummat att inom föreskriven tid enligt 30 § namnlagen (1982:670) anmäla barnets förnamn får Skattemyndigheten anmana barnets vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet. 32 § En fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter bostad åt annan, skall på förfrågan av skattemyndigheten uppge till vem han upplåter bostad och om denne med hans medgivande upplåter bostaden åt annan samt vilka personer som enligt hans kännedom bor i fastigheten respektive lägenheten. För en person som bor i flerfamiljshus skall uppgift även lämnas om den beteckning som fastighetsägaren använder för bostadslägenheten. Bestämmelserna motiveras i (SOU 1988:10) Rätt adress.

Beslut om folkbokföring m.m.

33 § Skattemyndigheten beslutar efter anmälan eller när annat skäl föreligger om en persons folkbokföring inom myndighetens område både vad gäller registrering och avregistrering av uppgifter som avser en rson som är eller senast varit folkbokförd

inom området. Vid flyttning mellan två” län beslutar skattemyndigheten i inflytt-

ningslänct. Se allmänna motiveringen avsnitt 4.2.1.

Identitetsbyte

34 § Om det föreligger synnerliga skäl får rikspolisstyrelsen efter ansökan medge att en person som är utsatt för ett allvarligt hot får byta personnummer och i Övrigt registreras i folkbokföringen med fingerade personuppgifter (identitetsbyte) så länge hotet kvarstår. ldentitetsbyte får även medges en hotad persons sammanboende familjemedlemmar. Den möjlighet till identitetsbyte som införs motiveras i avsnitt 5.3.2.

Överklagande

35 § Ett beslut i folkbokföringsärende överklagas hos länsrätten. Ett beslut om folkbokföringsort, folkbokföringsfastighet, folkbokföring under viss rubrik eller avregistrering från folkbokföringen får överklagas av den vars folkbokföring och den kommun som berörs av beslutet, samt av riksskatteverket. Riksskatteverket och kommuner får överklaga senast inom tre veckor från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Ett beslut av rikspolisstyrelsen enligt 34 § överklagas genom besvär hos Svea hovrätt. Annat beslut som avser registrering i folkbokföringsregistret får överklagas av den som berörs av beslutet. Ett sådant beslut får överklagas utan begränsning till viss tid. Vårt förslag i betänkandet (SOU 1988:10) Rätt adress att föra ner det allmänna ombudets funktioner på regional nivå som en myndighetsuppgift kan inte genomföras eftersom skatteförvaltningen skall organiseras med endast en myndighet i varje län. Den myndighet som fattar beslut i första instans kan inte föra talan mot sitt eget beslut. Under förutsättning av att de övriga allmänna ombuden inom skatteförvaltningen avskaffas och uppgiften att företräda det allmänna överförs till myndigheterna föreslås att det nuvarande centralt placerade allmänna ombudets rätt att överklaga överförs till riksskatteverket. Förslaget att räkna utgångspunkten för kommunernas tid för överklagande i beslutets dag motiveras i den allmänna motiveringen avsnitt 4.2.4.

120 Specialmotiveñng

Ansvarsbestämmelser m.m.

36 § Den som inte kommer in med en anmälan enligt 27 eller 28 § eller en uppgift enligt 32 § senast vid den tidpunkt då sådan skulle ha lämnats påförs en särskild avgift Förseningsavgiften är S00 kronor.

Förseningsavgift f r efterges om underlåtenheten (förseningsavgift). kan antas ha sådant samband med

den anmälnings- eller uppgiftsskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig eller om underlåtenheten är att anse som ringa. 37 § Förseningsavgift påförs inte den som gemensamt med make ändrat bostads- eller postadress eller flyttat till utlandet om ändringen framgår av den andre makens anmälan enligt 27 eller 28 §. Förseningsavgift påförs inte heller ett barns vårdnadshavare om den andre vårdnadshavaren gjort anmälan enligt 27 eller 28 § för barnet. 38 § Frågor om förseningsavgift prövas av skattemyndigheten. 39 § Beslut om påförande av förseningsavgift överklagas hos länsrätten. Överklagandet skall ha kommit in till Skattemyndigheten senast två månader efter det den anmälnings- eller uppgiftsskyldige fått del av beslutet. 40 § Ett beslut eller en dom att påföra någon förseningsavgift får verkställas genast, om inte annat förordnas. Verkställighet enligt utsökningsbalken får ske. Om uppbörd och indrivning av förseningsavgift gäller uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får ske vid indrivning av förseningsavgift. 41 § Vite kan av Skattemyndigheten föreläggas den som inte efterkommer en anmaning enligt 31 § eller den fastighetsägare som underlåter att lämna uppgift enligt 32 §. Vite får inte fastställas till lägre belopp än 500 kronor. Ett beslut att förelägga vite får inte överklagas annat än i samband med att vitet döms ut. Frågor om utdömande av vite prövas av länsrätten. i övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:205) om viten. 42 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet av sin anmälnings- eller upgiftsskyldighet enligt 27, 28 eller 31 § första stycket döms till böter. l ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.

Bestämmelserna motiveras i (SOU 1988:10) Rätt adress.

Övriga bestämmelser

43 § Föreståndaren för en inrättning som avses i 19 och 20 §§ är skyldig att på begäran av en skattemyndighet lämna de uppgifter som fordras för folkbokföring enligt dessa paragrafer. Enligt nuvarande 59 kan föreskriva att § folkbokföringslagen regeringen föreståndare för servicehus för äldre, sjukvårdsinrättningar, kriminalvårdsanstalter och hem för vård av unga skall lämna uppgifter som fordras för kyrkobokföring. Regeringen har med stöd av den bestämmelsen förordnat att föreståndare för servicehus skall underrätta om folkbokföringsmyndighet personer som flyttar till servicehuset (förordningen /1981:663/ om uppgifter beträffande som personer avses i 23 § folkbokföringslagen /1967:198/). I kungörelsen (1979:517) om rättväsendets informationssystem förordnas om skyldighet för att lämna om

kriminalvårdsstyrelsen uppgifter intagna.

Uppgiftsskyldigheten anges nu direkt i lagen. En föreståndare skall emellertid endast vara skyldig att lämna uppgifter på begäran.

44 § Om det föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, efter ansökan förordna att en person skall folkbokföras med awikelse från denna lag.

Specinlrnotivering

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 62 § folkbokföringslagcn. 45 § Närmare föreskrifter för tillämpning av denna lag meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Särskilt

yttrande

Särskilt yttrande av ledamöterna Bengt Kindbom och Knut Wachtmeister Författningsförslagen i detta betänkande bygger på riksdagens beslut om förändrat huvudmannaskap för folkbokföringen. Enligt vår uppfattning bör denna huvudmannaskapsförändring inte genomföras. Pastorsämbetena bör även i fortsättningen handha folkbokföringen. Detta påverkar nu föreliggande förslag vad avser myndighetsbegrepp och terminologi medan de materiella reglerna i övrigt kan gälla även vid ett øförändrat huvudmannaskap.

KUrñITäTéI.

- 3 1990 07- 2 srocxnoug

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I. 41.Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och

N:- . Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning förslag. C.

inom socialtjänsten. S. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshögskola i Stockholm - struktur. 43. Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframställningen. C. högskola på idrottens område. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. Transponrádet. K. 45. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. Fi. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi.

?°.*.°\.V.^

Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam, Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam. del III. S. ldéskisser och bakgnrndsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi l0. Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. 14. Lângtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storstadsuaftk 5 › ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionema. SB. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Bilagedel. ME. 23. Tomträttsavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 26. För-rnanssystemet för värnpliktiga m. n. Fö. 27. Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. Au följa upp kommunal verksamhet- En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstifmingen. Ju. 3 1 . Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 32. Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa. SB. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 37. Förfatmingsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konstnärens villkor. U. 40. Kämkraftsavveckling - kompetens och sysselsättning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46]

Statsrådsberedningen

Beskattning av stipendier. [47] Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] Ny folkbokföringslag. [50] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Staden. [32]

Urban Challenges. [33] Utbildningsdepartementet

Stadsregioner i Europa. [34] En idrottshögskolai Stockholrn - struktur. organisation Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] och resurser för en självständig högskola på idrottens Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] område. [3] Demokrati och makt i Sverige. [44] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11]

Justitiedepartementet Konstnärens villkor. [39]

Meddelarrätt. [12] Översyn av sjölagen 2. [13]

Arbetsmarknadsdepartementet

Översyn av upphovsrättslagstifmingen. [30] Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31] Arbete och hälsa.[49]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6]

Organisation och arbetsfonner inom bilateralt Bostadsdepartementet

utvecklingsbistånd. [17] Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Industridepartementet

Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1] Förmânssystemet för värnpliktiga m. fl. [26]

Socialdepartementet Civildepartementet

Överldagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Ny kommunallag. [24] inom socialtjänsten. [2] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Samhällsstöd till underhâllsbidragsberättigade bam. An följa upp kommunal verksamhet - En ldéskisser och bakgrundsmaterial. [8] internationell utblick. [28] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Tio är med jämställdhetslagen - utvärdering och Tobakslag. [29] förslag. [41] Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam, lntemationellt ungdomsutbyte. [42] del Ill. [48] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikframställningen. [43]

Kommunikationsdepartementet

Transponrádet. [4]

Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Miljö- och energidepartementet

Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. ansvar. [27] [21] Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen.

Finansdepartementet Bilagedel. [22]

Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Längtidsutredningen 1990. [14] Kämkraftsavveckling - kompetens och sysselsättning. Lag om folkbokforingsregister m.m. [18] [40] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45]