En lag om socialförsäkringar : huvudbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

a .

1 Bosättningsbaserade Arbetsbaserade

förmåner förmåner I i i

Huvudbetänkande av

Utredningen om Socialförsäkringens personkrets

SOU

1997:72

m3 KÖK 0a.

MJ

Statens offentliga utredningar 995W 1997:72 §24 Socialdepartementet

En

lag om socialförsäkringar

Huvudbetänkande av . Utredningen om Socialförsäkringens personkrets v Jönköping 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar F ritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets forvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20604-8 Graphic Systems AB, Malmö 1997 ISSN O375-250X

Till statsrådet Maj-Inger Klingvall

Genom beslut den 13 juli 1995 bestämde regeringen att en särskild

utredare skulle tillkallas för att göra en översyn begreppet försäkrad av

inom socialförsäkringen, Efter regeringens bemyndigande

m.m. förordnade statsrådet Anna Hedborg den 21 september 1995 kammarrättslagmannen Lars-Göran Hessmark som särskild utredare fr.0.m. den 11 samma månad.

Som sakkunniga har förordnats:

avdelningschefen Bjarne Almström, Riksförsäkringsverket, kammarrättsassessorn Ingrid Engquist, Finansdepartementet, hovrättsassessorn Karin Frick, Finansdepartementet, hovrättsassessorn Gösta Ihrfelt, Arbetsmarknadsdepartementet, enhetschefen Birgitta Norin, Riksförsäkringsverket,

departementsrâdet Håkan Martin Rahm, Socialdepartementet, kanslirådet Kjell Rempler, Socialdepartementet,

departementsrâdet Bengt Sibbmark, Socialdepartementet,

avdelningsdirektören Yvonne Svenström, Riksskatteverket.

Jur. kand. Stefan Härmä och hovrättsassessorn Nils Petter Ekdahl har varit sekreterare.

Utredningen har antagit namnet Utredningen S 1995:08 om socialförsäkringens personkrets. Utredningen skulle enligt sina ursprungliga direktiv dir. 1995: 106 lämna ett delbetänkande i mars 1996 uppbörd socialavgifter och

om av

allmänna egenavgifter som Sverige har rätt att ta ut enligt förordning

EEG nr 1408/71. Därefter skulle frågor socialförsäkringens om personkrets behandlas och redovisas före utgången år 1996. av Innan arbetet med avgiftsuppbörden avslutat fick utredningen var

tilläggsdirektiv dir. 1996:27 med anledning ett tillkännagivande

av

från riksdagen. Därvid ändrades även tidsplanen. Personkretsen skall

numera behandlas först. Därefter skall göras en lagteknisk översyn av

hela lagstiftningen om socialavgifter, inklusive de tidigare nämnda uppbördsfrågorna.

Utredningen överlämnar härmed huvudbetänkandet En lag om socialförsäkringar SOU 1997:00.

I betänkandet föreslås att olika försäkringar och andra system för social trygghet skall vara antingen bosättningsbaserade eller arbetsbaserade för alla som bor eller arbetar i Sverige samt att vissa allmänna villkor skall regleras i en ny övergripande lag. Betänkandet är skrivet i vi-form, eftersom de sakkunniga instämmer i de förslag som lärrmas.

Jönköping i april 1997

Lars-Göran Hessmark

/Stefan Härmä

Nils Petter Ekdahl

Innehåll

Förkortningar 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 23

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Förslag till socialförsäkringslag 23

. . . . . . . . . . . . . . .

2 Förslag till lag om ändring i lagen 1962:381

om

allmän försäkring 35

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Förslag till lag om ändring i lagen 1947:529

om

allmänna barnbidrag 62

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Förslag till lag om ändring i lagen 1969:205

om pensionstillskott 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Förslag till lag om ändring i lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Förslag till lag om ändring i lagen 1973:371 om

kontant arbetsmarknadsstöd 70

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Förslag till lag om ändring i lagen 1976:380

om

arbetsskadeförsäkring 74

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Förslag till lag om ändring i lagen 1979:84

om

delpensionsförsäkring 78

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Förslag till lag om ändring i lagen 1986:378

om

förlängt barnbidrag 81

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

lO Förslag till lag om ändring i lagen 1988:360

om

handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Förslag till lag om ändring i lagen 1988:1463

om

bidrag vid adoption av utländska barn 85

. . . . . . . . . . .

12 Förslag till lag om ändring i lagen 1988:1465

om ersättning och ledighet för närstäendevård 87 . . . . . . . .

13 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:773

om

särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig värd av sjukt eller handikappat barn 89

. . . . . . . . . . . .

14 Förslag till lag ändring i lagen 1993:389

om om

assistansersättning 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:737

om

bostadsbidrag 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer

17 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:309 om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension 99

. .

18 Förslag till lag om ändring i lagen 1996: 1030 om

underhållsstöd 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 Förslag till lag om ändring i lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring 104

. . . . . . . . . .

20 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen 1973:349 106

. . . . . . . . . . . 21 Förslag till lag om

ändring i lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän 107

. . . . . . . . . . . . . . .

22 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:989 om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara 108

. . .

23 Förslag till lag om ändring i lagen 1989:225 om

ersättning till smittbärare 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:1047 om

sjuklön 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25 Förslag till lag om ändring i lagen 1993:747 om

sjukförsäkringsregister hos de

allmänna försäkringskassorna 114

. . . . . . . . . . . . . . . .

26 Förslag till lag om ändring i lagen 1995:705 om arbetsplatsintroduktion 117

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

27 Förslag till lag om ändring i lagen 1996:1150 om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. 118

. . . . . .

Inledning 119

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens direktiv 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens arbete 124

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommande slutbetänkande 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Gällande rätt m.m. 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Svensk rätt om Socialförsäkringens personkrets m.m. 127

.

2.1.1 Inledning 127

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.1.2 Lagen om allmän försäkring 128

. . . . . . . . . . . .

2.1.3 Andra lagar om förmåner 130

. . . . . . . . . . . . . . 2.2 EG-rätten 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.1 EG:s kompetens socialförsäkringsområdet 131

. .

2.2.2 Förordning EEG nr 1408/71 132

. . . . . . . . . . .

2.3 Avtal mellan EG och tredje land 136

. . . . . . . . . . . . . .

2.3.1 Inledning 136

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.2 Gemenskapens traktatkompetens 136

. . . . . . . . . . 2.3.3 Översikt över olika avtal 138 typer av . . . . . . . . .

2.3.4 Avtalens ställning och verkan 138 . . . . . . . . . . . . 2.4 EES-avtalet 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Nordiska konventioner 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.5.1 Nordiska konventionen om social trygghet 141

. . . 2.5.2 Nordiska konventionen om socialt bistånd

och sociala tjänster 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Andra konventioner om social trygghet 142 . . . . . . . . . . 2.6.1 Bilaterala konventioner 142 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6.2 Multilaterala konventioner 146 . . . . . . . . . . . . . . 2.7 skattskyldighet för arbetsinkomster 147 . . . . . . . . . . . . . 2.8 Socialavgifter 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8.1 Avgiftsskyldighet och avgiftsunderlag 149 . . . . . . 2.8.2 Uppbörd av avgifter 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.9 Utländsk nationell rätt 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.9.1 Försäkringarnas personkrets 151 . . . . . . . . . . . . 2.9.2 Försäkringarnas upphörande 152 . . . . . . . . . . . .

2.10 Statistiska uppgifter 153

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.10.1 Allmänt 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.10.2 Personer som kommer till Sverige för att

arbeta eller studera 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.10.3 Personer som vistas utomlands för att arbeta

eller studera 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Några särskilda ersättningsvillkor 161 . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Sjukpenninggrundande inkomst 161 . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Föräldrapenning 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Barnbidrag och underhållsstöd 168 . . . .. . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Barnbidrag 168 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Underhållsstöd till barn till särlevande

föräldrar, m.m. 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Kontantförrnåner vid arbetslöshet och delpension 172 . . . . 3.5.1 Arbetslöshet 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Delpension 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Folkpension 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.7 Tilläggspension ATP 175

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Socialförsäkringens gränser och grenar 177 . . . . . . . . . . Internationella indelningar 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Inledning 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1.2 Social trygghet eller social hjälp 177

. . . . . . . . . 4.1.3 Multilaterala konventioner om social

trygghet 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.4 Multilaterala konventioner om social

eller medicinsk hjälp 180 . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 1997:72

4.1.5 Europeiska konventionen om mänskliga

rättigheter 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.6 EG-rätten 182. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 Svenska indelningsmodeller 186

. . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Allmänt 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.2 Socialpolitiska samordningsutredningen 187

. . . . .

4.2.3 Översyn av socialförsäkringens administra-

tion 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.4 Förvaltningspolitiska kommissionen 188

. . . . . . . .

4.2.5 RFV:s socialförsäkringsstatistik 188

. . . . . . . . . .

4.2.6 Finansieringslagstiftningen 189

. . . . . . . . . . . . . 4.2.7 Budgetpropositionen 191 . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3 Frarntidsvägar för EU 191

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens allmänna överväganden och förslag 193

. . . .

5.1 Allmänt om socialförsäkringens begrepp och grenar 193

. .

5.2 Utvidgning av Socialförsäkringens personkrets 198

. . . . . .

5.3 Försäkring vid längre utlandsvistelser 203

. . . . . . . . . . .

5.4 Enhetliga försäkringsvillkor 207

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 En ny gemensam lag 212 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Försäkring vid bosättning i Sverige 215

. . . . . . . . . . . . . Inledning 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bosättningsbegreppet 216

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Gällande rätt 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2.2 överväganden och förslag 224

. . . . . . . . . . . .

6.3 Försäkringen vid bosättning i Sverige 229

. . . . . . . . . . . 6.3.1 Gällande rätt 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3.2 överväganden och förslag 243

. . . . . . . . . . . . . . 6.4 Särskilda villkor H7 v. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4.1 Förslag om väntetider för förmåner 247

m.m. . . . p.

6.4.2 Förslag uppehållstillstånd 1250

om . . . . . . . . . . . . 6.5 Konsekvenser inom EES m.m. 255 . . . . . . . . . . . . .

Försäkring vid arbetei Sverige 23V

. . . . . . . . . . . . .

Inledning 237

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Begreppet arbete i Sverige 238

. . . . . . . . . . . . . . . , . . 7.2.1 Gällanderätt

7.2.2 överväganden ochforslag

. . . . . . . .

7.3 Försäkringen vid .arbete i Sverige 268

. . . .-.. . .i . . . . . . .

7.3.1 Gällande rätt 268

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3.2 överväganden och förslag 27,1

. . . . . . . . . . . . . .. i 7.4 Särskilda villkor 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.1 Inkomstgränser L 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4.2 Förslag väntetider för fömiáner 28.1 om m.m. . . . .

7.5 Konsekvenser inom EES m.m. 283 . . . . . . . . . . . . . . .

Några särskilda personkategorier 285

. . . . . . . . . . . . . . Inledning 285 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Studerande 285 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2.1 Inledning 285

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2.2 Nuvarande förhållanden m.m. 286 . . . . . . . . . . .

8.2.3 överväganden och förslag 300

. . . . . . . . . . . . . . 8.3 Statsanställda 304 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.1 Gällande rätt 304 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.3.2 överväganden och förslag 305

. . . . . . . . . . . . . . 8.3.3 Förslag angående ambassadanställda m.fl. 306 . . . . 8.4 Biståndsarbetare m.fl. 310 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4.1 Nuvarande förhållanden m.m. 310 . . . . . . . . . . .

8.4.2 överväganden och förslag 314

. . . . . . . . . . . . . . 8.5 Konsekvenser inom EES m.m. 316 . . . . . . . . . . . . . . .

ATP-förbindelser 319 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1 Inledning 319

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Nuvarande möjligheter att teckna ATP-förbindelser 319

. . . 9.3 ATP-förbindelsens effekter 322 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Bakgrund 324 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.4.1 Tidigare lagstiftningsâtgärder m.m. 324

. . . . . . . .

9.4.2 Åldespensionsreformen 327

. . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 ATP-förbindelser och förordning 1408/71 328 . . . . . . . . 9.6 Konsekvenser om ATP-förbindelserna avskaffas 329 . . . . . 9.6.1 Konsekvenser för den enskilde 329 . . . . . . . . . . . 9.6.2 Konsekvenser för den allmänna för-

säkringen 330 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.7 överväganden och förslag 331

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.7.1 Allmänt 331 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.7.2 ATP-förbindelser och förordning 1408/71 332 . . . . 9.7.3 ATP-förbindelser generellt 333 . . . . . . . . . . . . . 9.7.4 Några särskilda persongrupper 335 . . . . . . . . . . .

9.7.5 Övergångsreglering 337

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Utbetalning av förmåner utomlands 339

. . . . . . . . . . . . . 10.1 Inledning 339 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Gällande rätt 339 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.3 överväganden och förslag 345

. . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.3.1 Bosättningsbaserade förmåner 345 . . . . . . . . . . . 10.3.2 Arbetsbaserade förmåner 349 . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Konsekvenser inom EES m.m. 350 . . . . . . . . . . . . . . .

11 Socialavgifter 353 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Inledning 353 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Gällande rätt 353 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.2.1 Arbetsgivaravgifter 353

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.2.2 Egenavgifter 355

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l1.2.3 Allmänna egenavgifter 356 . . . . . . . . . . . . . . . .

11.3 Konsekvenser av utredningens förslag 356

. . . . . . . . . . . 11.4 Konsekvenser inom EES m.m. 358 . . . . . . . . . . . . . . .

Handläggningsfnigor 361 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.1 Inskrivning och beslut hos försäkringskassan m.m. 361

. . . 12.1.1 Historik och gällande rätt 361 . . . . . . . . . . . . . .

12.1.2 överväganden och förslag 365

. . . . . . . . . . . . . .

12.2 Anmälnings- och uppgiftsskyldighet 368

. . . . . . . . . . . .

12.3 Handläggning hos andra myndigheter 370

. . . . . . . . . . .

12.4 Överklaganden m.m. 371

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kostnader 373 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Effekter på utgiftssidan 373 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1.1 Inledning 373 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.l.2 Bosättningsbaserade förmåner 374

. . . . . . . . . . . 13.1.3 Arbetsbaserade förmåner 379 . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Effekter på intäktssidan 384 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.1 Bosättningsbaserade förmåner 384 . . . . . . . . . . . 13.2.2 Arbetsbaserade förmåner 384 . . . . . . . . . . . . . . Slutsatser 385 . . . . .- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Ikraftträdande och övergångsfrágør 387

. . . . . . . . . . . . .

Ikraftträdandet av utredningens förslag 387

. . . . . . . . . . .

övergångsregler 388

. . . . . . . . . . . . . . . . . .- . . . . . . . 14.2.1 Allmänt 388 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.2.2 Särskilt om intjänande av rätt till pension 392

. . . .

Övriga frågor 395

. . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . Inledning 395 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Generella kommittédirektiv 396 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l5.2.1 Offentliga åtaganden 396

. . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.2 Regionalpolitiska konsekvenser 397 . . . . . . . . . .

15.2.3 Jämställdhetspolitiska konsekvenser 399

. . . . . . . . 15.2.4 Konsekvenser för brottsligheten och det

brottsförebyggande arbetet 399

. . . . . . . . . . . . .

Frågor för fortsatt utredning m.m. 400

. . . . . . . . . . . . .

Författningskommentarer 403

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslaget till socialförsäkringslag 403

. . . . . . . . . . . . . .

16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1962:381 om allmän försäkring 428

. . . . 16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1947:529 om

allmänna barnbidrag 440 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1969:205 om

pensionstillskott 441 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1973:370 om

arbetslöshetsförsäkring 442 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.6 Förslaget till lag om ändring i lagen 1973:371 om

kontant arbetsmarknadsstöd 443 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen 1976:380 om

arbetsskadeförsäkring 444

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring 446

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.9 Förslaget till lag om ändring i lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag 448

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.10 Förslaget till lag om ändring i lagen 1988:360 om

handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade 448 .

16.11 Förslaget till lag om ändring i lagen 1988:1463 om

bidrag vid adoption av utländska barn 449 . . . . . . . . . . .

16.12 Förslaget till lag om ändring i lagen 1988:1465 om ersättning och ledighet för närstâendevärd 450

. . . . . . . .

16.13 Förslaget till lag om ändring i lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig värd av sjukt eller handikappat barn 451

. . . . . . . . . . . .

16.14 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:389

om assistansersättning 451 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.15 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:737 om

bostadsbidrag 452 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.16 Förslaget till lag om ändring i lagen 1994:308 om

bostadstillägg till pensionärer 453 . . . . . . . . . . . . . . . . 16.17 Förslaget till lag om ändring i lagen 1994:309 om

hustrutilllägg i vissa fall då make uppbär folkpension 454

.

16.18 Förslaget till lag om ändring i lagen 1996:1030 om

underhållsstöd 455 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.19 Förslaget till lag om ändring i lagen 1959:551 om

beräkning av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring 456 . . . . . . 16.20 Förslaget till lag om

ändring i studiestödslagen 1973:349 457

. . . . . . . . . . . 16.21 Förslaget till lag om ändring i lagen 1977:267 om

krigsskadeersättning till sjömän 457

. . . . . . . . . . . . . . .

16.22 Förslaget till lag om ändring i lagen 1984:989 om

socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara 458 . . .

16.23 Förslaget till lag om ändring i lagen 1989:225 om

ersättning till smittbärare 458 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.24 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:1047 om sjuklön 459 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.25 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:747 om sjukförsäkringsregister hos de

allmänna försäkringskassorna 459

. . . . . . . . . . . . . . . . 16.26 Förslaget till lag om ändring i lagen 1995:705 om

arbetsplatsintroduktion 461 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.27 Förslaget till lag om ändring i lagen 1996:1150 om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. 461 . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Gällande försäkringsvillkor enligt svensk nationell lagstiftning om socialförsäkring 463 m.m. . . Bilaga 2 Utländsk nationell skyddet under rätt -

vistelse utomlands 473 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Statistik avseende rörligheten

till och från Sverige 485 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Förteckning över vissa internationella avtal 499 . . .

Förkortningar

ALF Lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen ATP Allmän tilläggspension

AFL Lagen 1962:381 om allmän försäkring

bet. Betänkande CSN Centrala studiestödsnämnden CSNFS Centrala studiestödsnämndens författningssamling Ds Departementsserien EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen

EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

EG Europeiska gemenskaperna EU Europeiska unionen FASP Förordningen 1977:284 om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd FBL Folkbokföringslagen 1991:481 HSL Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 KAS Kontant arbetsmarknadsstöd KL Kommunalskattelagen 1928:370 LAF Lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LBP Lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring

LIP Lagen 1976:661 om immunitet och privilegier i vissa fall LSI Lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. PGI Pensionsgrundande inkomst Prop. Proposition RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket rskr. Riksdagsskrivelse RSV Riksskatteverket SAL Lagen 1981:691 om socialavgifter SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SGI Sjukpenninggrundande inkomst SIDA Styrelsen för internationell utveckling SIL Lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SINK Lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

SjlL Lagen 1991:1047 om sjuklön

SofL Socialförsäkringslagen 0000:000 SOU Statens offentliga utredningar SsF Studiestödsförordningen 1973:418 SsL Studiestödslagen 1973:349

SÖ Sveriges överenskommelser med främmande makter UtlL Utlänningslagen 1989:529

Sammanfattning

En ny socialförsäkringslag

Utredningen om socialförsäkringens personkrets föreslår i detta

betänkande att den svenska socialförsäkringen skall delas i två delar, vilka i princip skall vara oberoende av varandra. Den ena delen skall innehålla förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra förmåner som är beroende av förvärvsarbete här i landet.

Medan den bosättningsbaserade delen socialförsäkringen skall

av omfatta bidrag och kostnadsersättningar av olika slag, skall den

arbetsbaserade delen av försäkringen omfatta sådana förmånssystem

som ersätter inkomstbortfall. Vi föreslår att grunderna för det tudelade socialförsäkringssystemet regleras i en ny gemensam rarnlag socialförsäkringslagen, bl.a. som innehåller bestämmelser om bosättning och arbete i Sverige, omfattningen av de båda försäkringsdelarna, försäkringstider, utbetalningar

utomlands samt vissa handläggningsregler. Närmare regler om de

enskilda förmånerna finns däremot kvar i särskilda författningar, t.ex.

i lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL.

Begreppet socialförsäkring

Utredningen skall enligt sina direktiv dir. 1995: 106 samlad göra en översyn av begreppet försäkrad inom socialförsäkringen och redovisa

förslag med inriktning på att enhetliga försäkringsvillkor skall gälla för

likartade förmåner. Uppdraget innefattar också kontantförmåner vid

arbetslöshet. Översynen skall enligt en uppräkning i direktiven omfatta

förmåner enligt AFL och flera andra författningar området.

Uppräkningen är inte uttömmande, och vi har därför inledningsvis ställt oss frågan vad som avses med begreppet socialförsäkring. Svaret

den frågan har betydelse för avgränsningen av vårt arbete. Någon allmänt vedertagen, tillräckligt precis definition vad

av som

å ena sidan är en social försäkring och vad som å andra sidan skall

räknas till andra typer av sociala trygghetsanordningar finns inte. Det torde i stället stâ lagstiftaren fritt att bestämma vad som skall räknas

som social försäkring och vad en sådan anordning skall kallas. Detta gäller i princip även i förhållande till andra länder inom Europeiska

unionen EU. Romfördraget ger inte EU någon generell kompetens att ge normer när det gäller socialförsäkring. För att säkra och främja

den fria rörligheten inom EU finns visserligen bindande regler för personer som rör sig över gränserna eller som på annat sätt har anknytning till mer än ett medlemsland. Dessa regler syftar emellertid endast till att samordna de olika ländernas system för social trygghet, främst i syfte att ingen som omfattas av reglerna skall riskera att stå utan socialförsäkringsskydd när han utnyttjar sig av den fria rörligheten. Vi har valt att ge begreppet socialförsäkring en pragmatisk definition med utgångspunkt i hur de sociala trygghetssystemen

administreras. Våra förslag omfattar de flesta trygghetssystem som

administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna samt Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnänmderna och arbetslöshetskassorna.

Utvidgning av Socialförsäkringens personkrets en tudelad försäkring

Den nuvarande svenska socialförsäkringen är i huvudsak bosättnings-

grundad, dvs. för att kunna få del av försäkringens förmåner måste

man vara bosatt i Sverige. Det gäller såväl för förmåner som utgör rena bidrag barnbidrag, bostadsbidrag, etc. som för förmåner som

ersätter en förlorad arbetsinkomst sjukpenning, tilläggspension, etc..

För att en person skall anses bosatt i Sverige krävs att han har sitt egentliga hemvist här i landet eller att han, om han kommer hit från ett annat land, har för avsikt att stanna här mer än ett år. Undantag från kravet bosättning i Sverige gäller dock inom arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Vi föreslår nu att den personkrets som skyddas av svensk socialförsäkring utvidgas till att omfatta alla som arbetar här i landet, dvs. även personer som arbetar här under sådana förhållanden att de inte bosatta här. Utvidgningen sker genom att socialförsäkringen anses delas i två delar, del grundas bosättning i Sverige och en varav en del blir beroende av arbete här i landet. Tillhörigheten till den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen görs således oberoende av bosättning här i landet. Den tillkommande personkretsen, som beräknats till knappt 10 000 år, kommer således att bli försäkrad för sådana förmåner personer per som är beroende av arbete här i landet. Det rör sig huvudsakligen om

försäkringar för inkomstbortfall sjukpenningförsäkring, etc. och

inkomster för vilka socialavgifter redan i dag betalas. Dessa personer

kommer däremot inte att vara försäkrade i den bosättningsanknutna delen av socialförsäkringen, vilken omfattar bidrag barnbidrag,

bostadsbidrag, m.m. och kostnadsersåttningar olika slag sjukav vårdsersättning m.m.. De personer som ingår i den tillkommande kretsen kommer enligt statistik som vi fått från Statens invandrarverk och Arbetsmarknadsstyrelsen huvudsakligen från två grupper av länder. Den ena

består av USA och Canada och den andra av länder i Östeuropa,

främst Ryssland, Polen och Estland. Personer som kommer hit från andra EES-länder för att arbeta har inte räknats som en tillkommande grupp, eftersom de redan i dag till följd av EG-rätten omfattas av svensk socialförsäkring. En särskild grupp som, till skillnad från vad som är fallet i dag, kommer att fullt ingå i den skyddade personkretsen är personer som är lokalanställda vid utländska beskickningar och konsulat här i landet. Det arbete som dessa personer utför kommer att räknas som arbete i Sverige, och arbetsgivarna kommer att bli skyldiga att betala fulla arbetsgivaravgifter de anställdas löner. Personer som både bor och arbetar i Sverige kommer att omfattas av såväl den bosättningsbaserade som den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. För det stora flertalet här i landet medför personer

våra förslag därför ganska små sakliga förändringar. Det har dock

varit vår ambition att skapa ett mera enhetligt och systematiskt

regelverk på socialförsäkringsomrâdet, vilket bör kunna bidra till

en

ökad förståelse hos allmänheten för försäkringens uppbyggnad. Dessutom kommer våra förslag att underlätta administrationen och

tillämpningen av de olika förmånssystemen.

Försäkring vid längre utlandsvistelser, m.m.

En person som lämnar Sverige står kvar som försäkrad enligt AFL, om utlandsvistelsen år avsedd att vara längst ett år. Den som utför arbete i något annat land såsom anställd av svenska staten anses dock bosatt i Sverige under hela utlandsvistelsen. Vi skall enligt våra direktiv pröva om ettårsregeln behöver ändras och om det kan finnas skäl att för vissa grupper av försäkrade, t.ex. studerande, införa särskilda regler som innebär att det svenska socialförsäkringsskyddet inte upphör vid en längre utlandsvistelse.

Vi föreslår att nuvarande ettårsregel och särskilda regel för stats-

anställda i princip behålls inom den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen. När det gäller personer som lämnar landet för att utföra biståndsarbete m.m. i ett utvecklingsland eller för att studera i

ett annat land, föreslår vi dock att besättningen i Sverige skall kunna

bestå under längre tid. För biståndsarbetare gäller detta så länge det

alltjämt finns en väsentlig anknytning till Sverige och för utlandsstuderande så länge rätt till svenskt studiestöd eller utbildningsbidrag

för doktorander föreligger. För att uppnå reciprocitet föreslår vi å andra sidan att utländska

statstjänstemän här i landet inte skall kunna anses bosatta i Sverige och att personer som kommer till Sverige för att studera skall kunna anses bosatta här endast om de har rätt till svenskt studiestöd eller ut-

bildningsbidrag för doktorander. En allmänt tillämplig ettårsregel för förvärv av bosättning i Sverige föreslås i övrigt fortsätta att gälla. Inom den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen föreslår vi

-

med förebild i dagens arbetsskadeförsäkring att arbete som utförs

utomlands skall anses som arbete i Sverige, om arbetstagaren är utsänd av en arbetsgivare med verksamhet här i landet och arbetet kan antas vara längst ett år. Arbete i annat land såsom anställd av svenska staten skall anses som arbete i Sverige även om utsändningstiden kan

antas vara längre än ett år. Omvänt föreslår vi att arbete som utförs

här i landet såsom utsänd av arbetsgivare i ett annat land inte skall anses som arbete i Sverige, om arbetet kan antas vara längst ett år eller om arbetstagaren sänts ut av en annat stat. Vi föreslår vidare att de s.k. ATP-förbindelsema skall avskaffas. Det innebär bl.a. att vissa anställda svenska medborgare vid svenska dotterbolag utomlands och vissa biståndsarbetare inte längre kommer att kunna tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension på den inkomst de uppbär för utlandsarbetet.

Enhetliga försäkringsvillkor

Det anges i våra direktiv att de förslag vi lägger fram skall syfta till

att det för varje förmån klart skall framgå vilka villkor som gäller för rätten till förmånen. En enhetlig användning av begreppet försäkrad

bör eftersträvas, liksom en tydlig utformning av reglerna. Det skall också övervägas om inskrivning hos försäkringskassan skall vara en förutsättning för att någon skall kunna få rätt till en förmån. Våra förslag innebär att begreppet försäkrad kommer att avse en person som ingår i den personkrets som skyddas av socialförsäkringssystemet i den av oss föreslagna lagen, dvs. en person som uppfyller det grundläggande anknytningsvillkoret för respektive del av socialförsäkringen. Försäkrad för bosättningsbaserade förmåner är

således den som är bosatt här i landet och försäkrad för arbetsbaserade förmåner är den som förvärvsarbetar i Sverige. Dagens inskrivning i

försäkringskassa har därmed spelat ut sin roll som försäkringsvillkor.

Medborgarskapet skall inte heller vara avgörande för rätten till förmåner.

Vårt lagförslag innehåller också bestämmelser om försäkringstider,

dvs. bestämmelser om när försäkringen börjar respektive upphör att

gälla. Den bosättningsbaserade delen av försäkringen skall enligt

förslaget ganska naturligt gälla så länge besättningen i Sverige

- -

anses bestå med tillämpning av tidigare nämnda ettårsregler m.m.

Principen inom den arbetsbaserade delen av försäkringen är att

försäkringen börjar gälla när ett förvärvsarbete påbörjas och upphör

när arbetet avslutas. Dock föreslås ett generellt efterskydd om fyra

veckor, dvs. försäkringen för de arbetsbaserade förmånerna fortsätter

i allmänhet att gälla under fyra veckor efter det att den försäkrade slutat arbeta. Vidare föreslås att försäkringen skall fortsätta att gälla så länge den försäkrade uppbär någon förmån som omfattas av den

arbetsbaserade delen av försäkringen. Den som t.ex. är sjuk och

uppbär sjukpenning när arbetet och det generella efterskyddet upphör kommer således att fortsätta att vara försäkrad så länge han har rätt till

sjukpenning eller någon annan förmån från försäkringen. Det är

således möjligt att växla mellan olika förmåner t.ex. mellan -

sjukpenning och arbetslöshetsersättning utan att försäkringen upphör.

- Först då den försäkrade helt uttömt en intjänad rätt till ersättning upphör försäkringen att gälla. När det gäller andra villkor än det grundläggande försäkringsbegreppet har vi inte behandlat sådana villkor som är mera specifika för varje enskild förmån. Det finns emellertid en rad andra villkor som är gemensamma för flera förmåner. Det gäller väntetids- eller kvalifikationsregler beträffande vistelse och arbete i Sverige samt regler om

åldersgränser, familjetillhörighet, samboendebegrepp, inkomstunderlag, inkomstprövning, nedre inkomstgränser, ersättningsnivåer, tidsenheter för beräkning eller betalning av förmåner samt förmåner

för tid då någon vistas utomlands. På anförda skäl lägger vi för vår del fram förslag om så långt som möjligt enhetliga regler om

väntetider för förmåner, nedre inkomstgränser och utbetalning av

förmåner för tid då den försäkrade vistas utomlands.

Inom den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen föreslår

vi att en generell väntetid om sex månader skall gälla. Det innebär att den som blir bosatt i Sverige kan få bosättningsbaserade förmåner först sedan han eller hon vistats i Sverige i sex månader. Det gäller såväl för den som bosätter sig i Sverige för första gängen som för den som återvänder hit efter en längre tids utlandsvistelse. För folkpensioner skall dock liksom i dag gälla andra kvalifikationstider, dvs.

nuvarande bosättningstider. Vidare föreslås att bosättningsbaserade

förmåner generellt skall kunna betalas ut för tid då den försäkrade vistas utomlands, om det kan antas att utlandsvistelsen inte kommer att vara längre än sex månader. Denna senare regel skall dock gälla endast vid vistelse utanför Europeiska ekonomiska samarbetsomrâdet EES. Därutöver föreslås särskilda regler för folkpensioner och för

personer som skall anses bosatta i Sverige även under längre utlandsvistelser. Även inom den arbetsbaserade delen försäkringen skall av en generell väntetid för förmåner finnas. För att inte syftet med en försäkring för alla förvärvsarbetande i Sverige skall förlorad föreslår vi att väntetiden skall vara endast fyra veckor. Den som påbörjar ett förvärvsarbete i Sverige måste således ha varit försäkrad i minst fyra veckor innan han kan få någon arbetsbaserad förmån.

Denna regel kommer emellertid inte att påverka en anställds nuvaran-

de rätt till sjuklön från arbetsgivaren. Sjuklönelagen omfattas nämligen

inte av vårt förslag till socialförsäkringslag.

När det gäller rätt till arbetsbaserade förmåner för tid då den

försäkrade vistas utomlands har det inte varit möjligt att föreslå en

enhetlig regel för alla arbetsbaserade förmåner. Vi har därför delat upp förmånerna i två grupper. Beträffande den ena gruppen, som

innefattar pensioner och arbetsskadeersättningar, skall inga be-

gränsningar gälla i rätten att få förmåner utbetalade på grund av att den försäkrade vistas utomlands. När det gäller den andra gruppen,

som innefattar övriga arbetsbaserade förmåner, föreslås att förmåner

endast i undantagsfall skall kunna betalas ut för tid då den försäkrade vistas utanför Sverige. Förmåner skall i dessa fall kunna betalas ut

dels om ersättningsfall inträffar utomlands under arbete som enligt vårt

förslag skall anses som arbete i Sverige utsändningsfall, dels om försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa gett tillstånd till utlandsresan. Föräldrapenning för tid då den försäkrade vistas utomlands skall dock kunna betalas ut även i andra fall, bl.a. om barnet fortfarande anses bosatt i Sverige. Vi föreslår vidare att det i fråga om sådana arbetsbaserade förmåner som är direkt inkomstrelaterade skall finnas ett generellt lägsta förmånsgrundande belopp. Om de inkomster som skall läggas till grund för förmånerna för år räknat är lägre än 24 procent av basbeloppet, skall enligt förslaget förmåner inte beräknas. Undantag från den regeln skall dock gälla inom arbetsskadeförsäkringen.

En ny gemensam lag

Som redan angetts föreslår vi att grunderna för det tudelade socialförsäkringssystemet regleras i en ny gemensam ramlag socialförsäkringslagen, som bl.a. innehåller bestämmelser om bosättning och arbete i Sverige, omfattningen av de båda försäkringsdelarna, försäkringstider, utbetalningar utomlands samt vissa handläggningsregler. Syftet med en särskild socialförsäkringslag är att skapa ett tydligare och mera överskådligt socialförsäkringssystem. Med den överskådlighet som uppnås genom den nya ramlagen underlättas de tillämpande

organens verksamhet, bl.a. när det gäller att lämna information till allmänheten. De försäkrade kan också själva få en bättre överblick. Även för lagstiftaren måste det till fördel ha vara stor att en sammanhållande lag. Den enhetlighet som uppnås kan lättare behållas inom en ramlag än om varje försäkringslag handhas för sig. Den gemensamma ordningen kan i det senare fallet komma att förloras med tiden. Det

blir nu i stället enklare att göra författningsändringar utan att rubba ordningen med enhetliga försäkringsvillkor. De skilda försäkringslagarna skall med vårt förslag inte innehålla allmänna försäkringsvillkor

utan i princip bara de särskilda ersättningsregler som gäller för respektive förmånsform. Vårt förslag till gemensam ramlag kan vidare bli ett första steg till en successiv samordning av socialförsäkringarna, kanske i en framtida socialförsäkringsbalk. Detta behöver emellertid inte vara det slutliga målet. Vår lag kan även ses som ett begränsat förslag att liksom i den finska lagen 1573/93 om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet göra systemet klart och enhetligt i en tid då internationaliseringen ökar och befolkningen flyttar mer än förr.

Genomförandet

De nya reglerna skall enligt vårt förslag träda i kraft den l januari

1999. Som huvudregel skall därvid gälla att äldre regler skall tillämpas

förmåner som avser tid före ikraftträdandet medan regler nya tillämpas förmåner för tid därefter. Även för år 1999 kommer det dock att finnas vissa möjligheter att tillämpa äldre regler, om det är till fördel för den enskilde. I fråga om tillgodoräknande av bosättningstid i Sverige för folkpension respektive pensionsgrundande inkomst för tilläggspension skall dock vid varje tidpunkt gällande regler tillämpas, dvs. nya regler skall tillämpas med avseende endast på tid efter ikraftträdandet. Våra förslag kan komma att medföra en viss ökning av utgifterna för socialförsäkringen. Den största delen av denna ökning är hänförlig till att utländska medborgare i likhet med svenska medborgare generellt ges rätt till export av ATP-grundad 30-delsberäknad folkpension. Enligt riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet skall emellertid inte finnas någon motsvarighet till ATP-grundad

folkpension, varför kostnadsökningen inte kan bli annat än temporär.

Det är vidare vår bedömning att de förslag som vi kommer att lägga fram i vårt slutbetänkande om socialavgifter m.m. medför ökade avgiftsintäkter som sannolikt överstiger de kostnadsökningar som nu föreliggande förslag kan komma att medföra.

Författningsförslag

Förslag till Socialförsäkringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns allmänna bestämmelser om social trygghet genom social försäkring och vissa bidragssystem för personer som bor eller arbetar i Sverige socialförsäkringen. Rätten till en förmån skall antingen grundas bosättning eller vara beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådant arbete.

2 § Frågor om förmåner inom socialförsäkringen handhas enligt

särskilda författningar av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna, skattemyndigheterna samt Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnärrmderna och arbetslöshetskassorna. De författningar som omfattas av denna lag anges i 3 kap.

3 § I denna lag finns bestämmelser om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av de författningar som avses i 2 2. bosättning och arbete i Sverige, allmänna tillämpningsvillkor, 4. utbetalning av förmåner utomlands, samt 5. anmälan och handläggning av ärenden. I de särskilda författningarna finns närmare bestämmelser om rätten till förmåner m.m. Med rätt till en förmån avses i denna lag såväl tillgodoräknande som betalning av en förmån, om inte något annat anges eller framgår av sammanhanget.

4§ Bestämmelserna i denna lag gäller inte när annat följer av gemenskapsrätt om fri rörlighet för personer inom Europeiska unionen EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES.

Regeringen får träffa överenskommelse med andra stater eller

internationella organ om utsträckt tillämpning denna lag eller

av om

undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

2 kap. Besättning och arbete i Sverige

Bosättning i Sverige

Allmänna bestämmelser

l § Vid tillämpningen av denna lag skall en person bosatt i

anses

Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.

Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år skall bosatt här. Detta gäller dock inte, anses

om synnerliga skäl talar mot det. En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande

anses bosatt här, om utlandsvistelsen kan antas längst ett år. vara

Statsanstâllda

2 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall bosatt i Sverige under anses hela utsändningstiden.

Under motsvarande förhållanden skall bosättning i Sverige inte

anses föreligga när en annan stat sänder någon till Sverige för arbete.

Diplomater m.fl.

3 § Följande personer skall inte anses bosatta i Sverige:

den som tillhör en annan stats beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning, och den som avses i 4 § lagen 1976:661 immunitet och om

privilegier i vissa fall.

Första stycket gäller inte den som är svensk medborgare eller som var bosatt i Sverige när han eller hon kom att tillhöra den avsedda personalen.

Biståndsarbetare m. fl.

4§ Utöver vad som sägs i 1 § tredje stycket skall en i Sverige bosatt person som lämnar landet för att arbeta i ett utvecklingsland fortfarande anses bosatt här, om han eller hon arbetar som anställd av svenska kyrkan, 2. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund, eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. Första stycket gäller under förutsättning att den anställde fortfarande har väsentlig anknytning till Sverige.

Studerande mfl.

5 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett annat land skall utöver vad som sägs i 1 § tredje stycket anses bosatt i Sverige så länge han eller hon har rätt till studiestöd enligt studiestödslagen 1973:349 eller utbildningsbidrag för doktorander eller endast på grund av bestämmelser om behovsprövning är utesluten från studiestöd. Den som kommer till Sverige för att studera skall vid tillämpning av 1 § andra stycket anses bosatt här endast om han eller hon har rätt till förmåner som anges i första stycket denna paragraf.

Familjemedlemmar mfl.

6 § Vad som sägs om personer som avses i 2-5 gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. I fall som anges i 3 § omfattas även en där avsedd persons tjänare.

Arbete i Sverige

Allmänna bestämmelser

7§ Med arbete i Sverige avses vid tillämpningen av denna lag

förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Om en arbetsgivare eller någon annan som bedriver näringsverksamhet har fast driftställe i Sverige enligt anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen 1928:370, skall verksamheten där anses bedriven här i landet.

Arbete på fartyg

8 § Arbete som sjöman svenskt handelsfartyg anses som arbete i Sverige. Detta gäller även i anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller redaren anlitad arbetsgivare, och någon av 2. i anställning hos ägaren till ett svensk handelsfartyg eller hos någon av ägaren anlitad arbetsgivare, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat. Med sjöman avses den som enligt sjömanslagen 1973:282 skall anses som sjöman.

Utsändning m.m.

9 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige skall anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år. Under motsvarande förhållanden skall arbete i Sverige inte anses föreligga när en utländsk arbetsgivare sänder arbetstagare till Sverige för arbete. I fall som anges i 2 § gäller första och andra styckena även om utsändningstiden kan antas vara längre än ett år. I fall som anges i 3 § första stycket skall det avsedda arbetet inte anses utfört i Sverige, om det omfattas av immunitet.

Utbildning m.m.

10 § När det föreskrivs i de författningar som avses i 1 kap. 2 § skall utbildning och vissa andra verksamheter likställas med förvärvsarbete vid tillämpningen av respektive författning. Av författningarna framgår även att vissa sociala förmåner kan räknas som inkomst av förvärvsarbete.

3 kap. Socialförsäkringsskyddet

Försäkring på grund av bosättning i Sverige

Försäkringens omfattning

1 § Den som bor i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt

lagen 1962:381 om allmän försäkring:

ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. nämnda lag och

dithörande författningar om förmåner som beslutas av försäkringskas-

sorna, föräldrapenning på garantinivå enligt 4 kap.,

folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efter-

levandepension enligt 5-10 kap., samt

4. handikappersättning och Vårdbidrag enligt 9 kap. samma lag.

2 § Den som bor i Sverige omfattas även av lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag, 2 lagen 1969:205 om pensionstillskott,

lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag, 4. lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om bilstöd till

handikappade, 5. lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska barn,

lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för

långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

lagen 1993:389 om assistansersättning,

lagen 1993:737 om bostadsbidrag,

lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer,

10. lagen 1994:309 om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär

folkpension, och

11. lagen 1996:1030 om underhållsstöd.

3 § Den som både bor och arbetar i Sverige är även försäkrad enligt 6 och 7 §§.

Väntetider för förmåner m.m.

4 § I samband med att försäkringen börjar att gälla betalas förmåner enligt 1 och 2 §§ inte ut för tid innan vistelsen i Sverige har varat i minst sex månader i följd. Beträffande förmåner för ett barn räknas vistelsen för antingen barnet eller en förälder som barnet bor hos.

Första stycket gäller inte sjukvârdsersättning enligt 1 §

Som villkor för utbetalning av pensionsförmåner enligt 1 § 3 samt 2 § 2 och 6 gäller i stället för första stycket särskilda bosättningstider enligt 5 kap. lagen 1962:381 om allmän försäkring.

5§ Till den som enligt utlänningslagen 1989:529 behöver ha uppehållstillstånd i Sverige får förmåner enligt l och 2 betalas ut tidigast från och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader innan tillståndet beviljats. Om bistånd till vissa andra utlänningar finns bestämmelser i lagen 1994:137 om mottagande av asylsökande m.fl. Förmåner enligt första stycket betalas inte ut för tid då den lagen har gällt för den försäkrade beträffande förmåner av motsvarande karaktär.

Försäkring på grund av arbete i Sverige

Försäkringens omfattning

6 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring: sjukpenning enligt 3 kap. nämnda lag, 2. havandeskapspenning enligt 3 kap., 3. föräldrapenning över garantinivå enligt 4 kap., 4. tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap., 5. tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 11-14 kap., 6. folkpension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och handikappersättning enligt 5-10 kap., samt 7. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. samma lag och dithörande författningar om förmåner som beslutas av försäkringskassorna.

7 Den som arbetar i Sverige omfattas även av lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring, lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd, lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring, lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring, lagen 1988: 1465 om ersättning och ledighet för närståendevård, och 6. särskilda föreskrifter av regeringen om utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.

8 § Den som både arbetar och bor i Sverige är även försäkrad enligt l och 2 §§.

Försäkringstid

9 § Försäkringen enligt 6 och 7 §§ gäller från och med den dag då arbetet har påbörjats. Försäkringen upphör att gälla fyra veckor efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll. När det finns särskilda skäl, skall dock efterskyddstiden förkortas. Andra stycket gäller inte i fall som anges i 10

10 § Om en ersättning som avses i 6 eller 7 § betalas när försäkringen skall upphöra enligt 9 § andra stycket, fortsätter försäkringen att gälla så länge någon sådan ersättning betalas.

Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 6 § 5

och 6 samt 7 § 3 skall också fortsätta att gälla i den mån rätten till förmån enligt där angivna lagar kan härledas från ett tidigare arbete i Sverige. Motsvarande försäkring gäller för föräldrapenning enligt 6 § ersättning vid arbetslöshet enligt 7 § 2 och 6 samt delpension enligt 7 § om den enskilde har arbete eller vistas här i landet.

Ersättning från arbetsgivare

11 § I lagen 1991:1047 om sjuklön och i sjömanslagen 1973:282 finns bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att utge ersättning vid sjukdom eller skada.

Väntetider för förmåner m.m.

12 § Ersättningar som avses i 6 och 7 §§ betalas inte ut för de fyra första veckorna av försäkringstiden. Första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt 7 § För utbetalning av föräldrapenning enligt 6 § pensionsförmåner enligt 6 § 5 och ersättning vid arbetslöshet enligt 7 § 2 och 6 samt delpension enligt 7 § 4 skall i stället för första stycket tillämpas särskilda kvalifikationsregler enligt de författningar som anges i nämnda bestämmelser.

13 § Den som enligt utlänningslagen 1989:529 behöver ha arbetstillstånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med motsvarande verkan har inte rätt till förmåner enligt 6 och 7 förrän sådant tillstånd har beviljats. Ersättning får därvid betalas ut tidigast från och med den dag då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader innan tillståndet beviljats.

Tiden innan ett tillstånd har börjat gälla skall inte heller räknas vid tillämpningen av 12 § första och tredje styckena.

Första och andra styckena gäller inte arbetsskadeersättning enligt

7 §

Inkomstgrärzs

14 § De förmåner enligt 6 och 7 §§ är inkornstrelaterade skall som

inte beräknas, om de inkomster som skall läggas till grund för förmånerna för år räknat är lägre än 24 procent av basbeloppet enligt

1 kap. 6 § lagen 1962:381 om allmän försäkring. Första stycket gäller inte arbetslöshetsersättning enligt 7 § l eller arbetsskadeersättning enligt 7 §

Gemensamma bestämmelser

15 § Av 1 kap. 4 § följer bl.a. att försäkringen i där avsedda fall kan gälla på något annat sätt än som föreskrivs i detta kapitel.

Den som i enlighet med förordning EEG 1408/71 tillämp-

nr om

ningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare

eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen omfattas av lagstiftningen i en annan stat är inte försäkrad för sådana förmåner

enligt denna lag som motsvarar förmåner i förordningen.

som avses Den som i enlighet med nämnda förordning utan att vara bosatt här

i landet har rätt till vårdförmåner här vid sjukdom, moderskap eller

invaliditet har rätt till sådana förmåner enligt 1 § 1 samt 2 § 4 och 7.

16 § För den som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a§ utlänningslagen 1989:529 får regeringen föreskriva undantag från bestämmelserna i 1-3 och 6-8 §§.

4 kap. Utbetalning förmåner utomlands

av

Bosättningsbaserade förmåner

1 § För tid då en försäkrad vistas i ett land som inte ingår i EES får förmåner betalas endast i fall som avses i 2 och 3 §§.

2§ Förmåner får betalas om utlandsvistelsen kan antas längst vara sex månader.

När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. 1 § 1 tillämpas särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands. Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 6 och 10 betalas så länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.

3 § Tidsbegränsningen i 2 § första stycket gäller inte beträffande statsanställda och deras familjemedlemmar i fall som avses i 2 kap. 2 och 6 §§. Tidsbegränsningen gäller inte heller beträffande familjestöd enligt 3 kap. 1 § 2 eller 2 § 5 och 11 till biståndsarbetare och studerande eller deras familjemedlemmar i fall som avses i 2 kap. 4-6 §§.

4 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämpning av bestämmelserna om bosättning i 2 kap. eller bestämmelserna om utlandsvistelse i 1-3 §§, får förmånen efter ansökan hos försäkringskassan fortsätta att betalas om den enskilde vistas utomlands för ett styrkt behov av en betydelsefull vård av hälsan eller behandling av en sjukdom, eller 2. om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen. Den som beviljas en förmån enligt första stycket och som inte längre är försäkrad för förmånen skall beträffande utbetalningen av förmånen likställas med en försäkrad.

Arbetsbaserade förmåner

5 § För tid då en försäkrad vistas utomlands får följande dagersättningar och anslutande förmåner betalas endast i fall som anges i 6 förmåner vid sjukdom, havandeskap, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 3 kap. 6 § 4 och samt 2. förmåner vid arbetslöshet enligt 3 kap. 7 § 2 och

6 § Förmåner som avses i 5 § 1 får betalas om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade utför sådant arbete som skall anses som arbete i Sverige enligt 2 kap., eller försäkringskassan medger att den enskilde reser till utlandet, om eller,

om det gäller tillfällig föräldrapenning, även i fall som avses i

4 kap. 1 § fjärde stycket lagen 1962:381 om allmän försäkring. Förmåner i 5 § 2 får betalas om medgivande till utlandssom avses vistelsen lämnas av arbetslöshetskassan eller arbetsmarknadsmyndigheten.

7 § Pensionsförmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 6 § 5 och 6 samt 7 § 3 och 4 betalas för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmån består. Detta gäller också beträffande föräldrapenning enligt 3 kap. 6 § om barnet bor i Sverige, eller, om försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband med adoption.

Gemensamma bestämmelser

8 § För betalning av en förmån utomlands får krävas särskilt bevis att rätten till förmånen består.

5 kap. Anmälan och handläggning av ärenden

Anmälan till försäkringskassan

l § Den som bosätter sig i Sverige och som inte är folkbokförd här skall anmäla sig till den försäkringskassa som avses i 4 Bosättningsbaserade förmåner enligt 3 kap. 1 och 2 §§ får inte betalas för längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan har gjorts eller försäkringskassan annat sätt fått kännedom om bosättningen.

I de författningar som anges i 3 kap. l och 2 §§ finns ytterligare

föreskrifter om anmälan och om ansökan om förmåner.

2 § Den som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här får amnäla sig till den försäkringskassa som avses i 5 Arbetsbaserade förmåner enligt 3 kap. 6 § samt 7 § 4 och 5 får inte betalas för längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan har gjorts eller försäkringskassan annat sätt fått kännedom om arbetet. I de författningar som anges i 3 kap. 6 och 7 §§ finns ytterligare föreskrifter om anmälan och om ansökan om fönnåner.

3 § Den som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för rätten till förmåner enligt 2 eller 4 kap. skall anmäla detta till den försäkringskassa som avses i 4-6 §§. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om sådan anmälan. Föreskrifter om anmälningsskyldighet får även meddelas beträffande den som i något annat fall upphör att arbeta här i landet.

Beslutande försäkringskassa

m.m.

4 § Ett ärende som skall avgöras av en allmän försäkringskassa och avser någon som bor i Sverige skall avgöras den kassa inom av vars verksamhetsområde den enskilde folkbokförd den l november var föregående år. Om den enskilde inte var folkbokförd i Sverige den 1 november föregående år, skall ärendet avgöras den försäkringskassa inom av vars verksamhetsområde den enskilde bor vid årets ingång. Blir den enskilde bosatt i Sverige senare under året, skall ärendet avgöras av den kassa inom vars verksamhetsområde bosättningen sker.

5 § Ett ärende som skall avgöras allmän försäkringskassa och av en avser någon som inte bor i Sverige skall avgöras av den kassa inom vars verksamhetsområde den enskilde regelmässigt tillbringar sin

dygnsvila. Om dygnsvilan inte tillbringas i Sverige, skall ärendet

avgöras av den kassa inom vars verksamhetsområde den enskilde regelmässigt arbetar. Är den enskilde sjöman, skall ärendet avgöras av Göteborgs allmänna försäkringskassa. Om det inte med stöd av första stycket kan bestämmas till vilken försäkringskassa ärendet hör, skall ärendet avgöras Stockholms läns av

allmänna försäkringskassa.

6 § Vad som sägs i 5 § gäller även den enligt 1 kap. 4 § skall som

omfattas av svensk lagstiftning utan att vara bosatt här och

personer som i avsedda fall har rätt till förmåner familjemedlemmar. som Ärenden gäller familjemedlemmar skall dock alltid som avgöras av samma försäkringskassa som skall avgöra ett ärende angående den från vilken de härleder rätten till förmåner. Ett ärende som avser någon som omfattas eller väljer att omfattas av svensk lagstiftning enligt artikel 16 i den förordning i som avses 3 kap. 15 § skall avgöras av Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Första och andra styckena gäller inte, om det finns avvikande regler som avses i 1 kap. 4

7 § Ett ärende om sjukvårdsersättning till en vårdgivare eller i

övrigt till någon annan än den försäkrade avgörs i den ordning som föreskrivs i 2 kap. 10 § lagen 1962:381 om allmän försäkring.

När det gäller beslut om familjestöd enligt 3 kap. 2 § 5 och

11 tillämpas också särskilda bestämmelser i de lagar som anges där.

8 § Den försäkringskassa som avses i 4-7 §§ får uppdra en annan försäkringskassa att pröva en fråga, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver annat.

Övriga bestämmelser

9§ När en fråga avser förmåner handhas försäkringssom av kassorna tillämpas bl.a. följande bestämmelser i lagen 1962:381 om allmän försäkring: 18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriska beslut, 20 kap. 8 § om uppgiftsskyldighet för den enskilde,

20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för myndigheter och arbets-

givare, 20 kap. 10 § om omprövning av en försäkringskassas beslut, 20 kap. 10 a § om ändring av en försäkringskassas beslut, 20 kap. 11-14 om överklagande av beslut, och 20 kap. 16 § om verkställighetsföreskrifter.

10 § När en fråga avser förmåner från en arbetslöshetskassa eller

förmåner som handhas inom Arbetsmarknadsverket tillämpas be-

stämmelser om handläggning m.m. i bl.a. 93 och 96 102 §§ lagen a -

1973:370 om arbetslöshetsförsäkring respektive 30 33 och 39 §§

a lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd.

11 § De bestämmelser som anges i 9 och 10 gäller även beträffande tillämpningen av denna lag. Försäkringskassan får efter ansökan av någon enskild meddela förhandsbesked i frågan om han eller hon vid tillämpning av 2 kap. 4 eller 5 § denna lag skall anses bosatt i Sverige. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet ändras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Bestämmelserna i denna lag om personer som lämnar eller kommer till Sverige skall tillämpas även personer som före den 1 januari 1999 har lämnat respektive kommit till landet.

2 Förslag till Lag om ändring i lagen 1962:381 om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1962:381 om allmän försäkring

dels att 1 kap. 4 och 5 §§, 2 kap. 8 5 kap. 2 och 16 §§, 16 kap.

13 § och 22 kap. 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 2 kap. 10 3 kap. 2a, 5b, 13 och

15 §§, 4 kap. 9 och 18 §§, 5 kap. 1 och 6 §§, 11 kap. 1-3 och 6 a §§, 16 kap. 1 20 kap. 8 och 15 §§, 21 kap. 1 § samt 22 kap.

1 och 2 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 3

Försäkrade enligt denna lag är I socialförsäkringslagen

dels svenska medborgare, dels 0000:000 finns bestämmelser

personer som utan att vara om svenska medborgare är bosatta vem som är försäkrad för i riket. En försäkrad som läm- olika förmåner enligt denna lag,

nar Sverige skall fortfarande bosättning och arbete i

anses vara bosatt i riket, om Sverige,

utlandsvistelsen är avsedd att allmänna tillämpnings-

vara längst ett är. villkor,

Utländsk sjöman pä svenskt utbetalning förmåner

av handelsfartyg är försäkrad för utomlands, samt tilläggspension även om han anmälan och handläggär bosatt i riket. ning av ärenden.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som

enligt 11 kap. 6 § tillgodoräk-

nats pensionspoäng försäkrad,

även om han längre uppfyller

förutsättningarna enligt första

eller andra stycket.

Lagen omtryckt 1982:120 2 Senaste lydelse 1984:1104

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om regeringen inte föreskriver annat, skall den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 är. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har

eller har haft barn.

2 kap.

Frågor om ersättning enligt det- Frågor om ersättning enligt 3

ta kapitel prövas i andra fall än och 6 §§ samt ersättning enligt

som avses i andra stycket av 4 och 5 §§ som inte hänför sig

den allmänna försäkringskassa, till visst vårdtillfälle prövas av

hos vilken den försäkrade är den försäkringskassa inom vars inskriven eller skulle ha varit verksamhetsområdevårdgivaren inskriven, om han uppfyllt eller annan som får ersättning äldersvillkoret i 1 kap. 4 bedriver sin verksamhet. Frågor Denna försäkringskassa får om ersättning enligt 5 § får dock uppdra åt en annan för- efter bemyndigande av regesäkringskassa att pröva sådana ringen även prövas av Riksfrågor. försäkringsverket. Frågor om ersättning enligt 3 och 6 §§ samt ersättning enligt 4 och 5 §§ som inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas av den försäkringskassa

3 Senaste lydelse 994: 1814 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inom vars verksamhetsområde vårdgivaren eller annan som får ersättning bedriver sin verksamhet. Detsamma gäller ersättning

i övrigt i de fall där den försäk-

rade eller várdtagaren inte är och inte heller under den förutsättning som sagts i första stycket skulle ha varit inskriven

hos allmän försäkringskassa.

Frågor om ersättning enligt 5 § får efter bemyndigande av regeringen även prövas av Riksförsäkringsverket. Frågor om avgift enligt 12 och 12 a §§ prövas av den försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven.

3 kap.

Hos allmän försäkringskassa in- En försäkrad äger enligt vad

skriven försäkrad äger enligt nedan sägs rätt till sjukpenning,

vad nedan sägs rätt till sjuk- om hans sjukpenninggrundande penning, om hans sjukpenning- inkomst uppgår till minst 24

grundande inkomst uppgår till procent av basbeloppet enligt

minst sextusen kronor. 1 kap. 6 Villkoret om inskrivning hos försäkringskassan för rätt till sjukpenning anses uppfyllt om det har berott pä âldersregeln i I kap. 4 § att villkoret inte har kunnat uppjjzllas.

4 Senaste lydelse 1992:1702

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätt till sjukpenning enligt detta kapitel föreligger inte på grundval

av anställningsfönnåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod, under vilken den försäkrades arbetsgivare har att svara för sjuklön enligt

lagen 1991:1047 om sjuklön.

Sjukpenningrundande inkomst Sjukpenningrundande inkomst

är den årliga inkomst i pengar är den årliga inkomst i pengar

som en försäkrad kan antas som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom eget arbete häri landet, antingarbetstagare i allmän eller en såsom arbetstagare i allmän

enskild tjänst inkomst av an- eller enskild tjänst inkomst av

ställning eller på annan grund anställning eller annan

inkomst av annat förvärvs- grund inkomst av annat för-

arbete. Som inkomst av an- värvsarbete. I fråga om arbete ställning räknas dock inte er- som utförts utomlands av den sättning från en arbetsgivare som av en statlig arbetsgivare som är bosatt utomlands eller sänts till ett annat land för en utländsk juridisk person, om arbete för arbetsgivarens räk-

arbetet har utförts i arbetsgiva- ning bortses vid beräkningen av rens verksamhet utom riket. sjukpenninggrundande inkomst Ifråga om arbete som utförts från sådana lönetillägg som

utomlands av den som av en betingas av ökade levnadskost-

statlig arbetsgivare sänts till ett nader och andra särskilda för-

annat land för arbete för arbets- hållanden i sysselsättningslangivarens räkning bortses vid det. Som inkomst av anställning beräkningen av sjukpenning- eller inkomst av annat förvärvsgrundande inkomst från sådana arbete räknas inte heller intäkt lönetillägg som betingas av som avses i 32 § 1 mom. första ökade levnadskostnader och stycket h och i kommunalskatteandra särskilda förhållanden i lagen 1928:370 eller sådan sysselsättningslandet. Som in- ersättning som anges i l § komst av anställning eller in- första stycket 2-6 och fjärde

komst av annat förvärvsarbete stycket lagen 1990:659 om

räknas inte heller intäkt som särskild löneskatt på vissa avses i 32§ 1 mom. första förvärvsinkomster. Som instycket h och i kommunalskatte- komst av annat förvärvsarbete

5 Senaste lydelse 1996:1217

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lagen 1928:370 eller sådan räknas inte sådan ersättning ersättning som anges i 1§ enligt gruppsjukförsäkring eller första stycket 2-6 och fjärde trygghetsförsäkring vid arbetsstycket lagen 1990:659 om skada som enligt 2 § första särskild löneskatt vissa stycket lagen om särskild löneförvärvsinkomster. Som in- skatt vissa förvärvsinkomster komst av annat förvärvsarbete utgör underlag för nämnda räknas inte sådan ersättning skatt. Den sjukpenninggrundanenligt gruppsjukförsäkring eller de inkomsten fastställs av förtrygghetsförsäkring vid arbets- säkringskassan. Inkomst av skada som enligt 2 § första anställning och inkomst av stycket lagen om särskild lönes- annat förvärvsarbete skall därkatt vissa förvärvsinkomster vid var för sig avrundas till utgör underlag för nämnda närmast lägre hundratal kronor. skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var

för sig avrundas till närmast

lägre hundratal kronor. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst l 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från denne inte

tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i

annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst annat förvärvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i7 § 5 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare

som lämnat bidrag till stiftelsen vinstandelsstiftelse eller från en

annan juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fämansägt handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991. Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhållandena inte är kända för försäkringskassan, grundas de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst. Semesterlön får inte

inräknas i den sjukpenninggrundande inkomsten till högre belopp än

vad som skulle ha utgivits i lön för utfört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla semesterersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

2a§°

Vid beräkning av sjukpenning- Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall ersätt- grundande inkomst skall ersättning från en arbetsgivare som ning frän arbetsgivare som är är bosatt utomlands eller är en bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person anses utländsk juridisk person anses som inkomst av annat förvärvs- som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete, om arbetsgivaren och arbete som utförts inom riket arbetstagaren träffat överenssamt arbetsgivaren och arbets- kommelse om att ersättningen tagaren träffat överenskommel- skall hänföras till sådan inkomst.

6 Senaste lydelse 1996:1213

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

se om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst skall som inkomst annat förvärvsarbete också anses ersättning som utgör skattepliktig av inkomst av tjänst enligt kommunalskattelagen 1928:370 och som, utan att anställningsförhållande förelegat, utbetalats av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person. Detta gäller dock inte i fråga om sådan skattepliktig intäkt som avses i ll kap. 2 § första stycket tredje meningen. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas dessutom ersättning för arbete under förutsättning att ersättningen betalas ut

till mottagare som har en F-skattesedel antingen när ersättningen

bestäms eller när den betalas ut, 2. till mottagare som har en A-skattesedel eller som saknar

skattesedel preliminär skatt om ersättningen tillsammans med annan

ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas komma att understiga 10 000 kronor och utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo samt vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet, till delägare i handelsbolag av bolaget,

4. till medlem i europeisk ekonomisk intressegruppering av

grupperingen. Om i fall som avses i tredje stycket 1 mottagaren har både en F-skattesedel och en A-skattesedel, räknas ersättningen som inkomst annat förvärvsarbete bara om F-skattesedeln skriftligen åberopas. av

5§7

Den allmänna försäkringskassan Den allmänna försäkringskassan skall i samband med inskrivning skall besluta om en försäkrads av en försäkrad besluta om den tillhörighet till sjukpenningförsäkrades tillhörighet till sjuk- försäkringen och fastställa sjukpenningförsäkringen. I fråga penninggrundande inkomst. För om en försäkrad som avses i en försäkrad som inte är bosatt 1 § första stycket skall kassan i Sverige gäller detta så snart samtidigt fastställa den försäk- anmälan om hans inkomstför-

rades sjukpenninggrundande in- hållanden gjorts hos kassan. Av

komst. Sådan fastställelse skall beslutet skall framgå i vad mån

7 Senaste lydelse 1996:1395

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

också ske för försäkrad som den sjukpenningrundande inavses i 1 § andra stycket så komsten är att hänföra till ansnart anmälan om hans inkomst- ställning eller till annat för-

förhållanden gjorts hos kassan. värvsarbete.Sjukpenningförsäk-

Av beslutet skall framgå i vad ringen skall omprövas mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning eller till annat förvärvsarbete.Sjukpenningförsäkringen skall omprövas.

a när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhål-

landen eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b när förtidspension eller särskild efterlevandepension enligt denna

lag beviljas den försäkrade eller redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid

särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig

inkomst genom arbete,

c när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller

redan utgående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades arbets- eller inkomstförhållanden, samt

d när tjänstepension beviljas den försäkrade.

Ändring som avses i första stycket a skall gälla från och med den

dag då försäkringskassan fått kännedom om de ändrade omständigheterna. Om anmälan om ändrade omständigheter görs i anslutning till en period med sjukpenning eller annan ersättning som beräknas per dag och betalas ut av försäkringskassan, skall ändringen i stället gälla

från och med första dagen med ersättningen. Ändring får dock inte

gälla från och med en tidigare dag än den då omständigheter som

föranlett ändringen inträffade. Ändring skall i annat fall än som avses

i första stycket a gälla från och med den dag då anledning till änd-

ringen uppkommit.

Under tid som anges under 1-6 år får, om inte första stycket c eller d är tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade bedriver studier, för vilka hon eller han uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen 1973:349, studiestöd enligt lagen 1983: 1030 om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, bidrag enligt förordningen 1995:938 om utbildningsbidrag för doktorander eller särskilt utbildningsbidrag,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

genomgår vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda

särvux eller svenskundervisning för invandrare sfi och uppbär

timersättning för studierna, är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller genomgår arbetsmarknadsutbildning som beslutats av en arbetsmarknadsmyndighet, 4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför, är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt l § föräldraledighetslagen 1995:584 och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller vid adoption av barn som fyllt tio âr eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin värd, fullgör tjänstgöring enligt lagen 1994:1809 om totalförsvarsplikt. För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 3 skall försäkringskassan, vid sjukdom under utbildningstiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar

som den försäkrade kan antas ha ifrågavarande förvärvsarbete under

utbildningstiden. För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då livränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts grundval enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få av under denna tid. För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock under studieuppehåll mellan vâr- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär studiesocial förmån som anges i tredje stycket sjukpenningen beräknas den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första tredje styckena, om sjukpenningen blir högre än -

sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt

fjärde stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad i tredje som avses

stycket 6 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre

än 60 dagar.

5b§8

För en försäkrad som av Svens- För biståndsarbetare och andra ka kyrkan, ett svenskt trossam- i 2 kap. 4 personer som avses

fund, ett organ som är knutet och 6 §§ socialförsäkringslagen

till ett sådant samfund eller en 0000:000 skall den sjukpen-

svensk ideell organisation som ninggrundande inkomsten vid bedriver biståndsverksamhet återkomsten till Sverige faststälvarit sänd till ett annat land för las till lägst det belopp som

arbete för arbetsgivarens räk- utgjorde sjukpenninggrundande ning skall den sjukpenninggrun- inkomst omedelbart före ut-

dande inkomsten vid återkom- landsresan. sten till Sverige fastställas till lägst det belopp som utgjorde hans sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlandsresan, om utlandsvistelsen varat högst tre är. Bestämmelsen i denna paragraf gäller även den medföljande maken. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände levt tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller

gemensamt har eller har haft

barn.

Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna försäkringskassa hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppjyllt áldersvillkoret i

8 Senaste lydelse 1993:355 9 Senaste lydelse 1993:355

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 4 Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag av frågor som avses i 5 Bestämmelserna i 5 och 8 §§ i fråga om förtidspension tillämpas även där den försäkrade skulle ha erhållit sådan pension, han hade om haft rätt till folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap. Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga, efter ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, erhållit sjukpenning under etthundraåttio dagar, får den allmänna

försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall utgå.

15 §10

Sjukpenning utgår för tid då den försäkrade

a fullgör annan tjänstgöring enligt lagen 1994:1809 om total-

försvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60 dagar;

b är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen 1990:52 med

särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;

c är häktad eller intagen i kriminalvårdsantalt; d i annat fall än under b eller c orsak än sjukdom

sagts av annan tagits om hand på det allmännas bekostnad;

e vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade in-

sjuknar medan han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt

handelsfartyg eller under sjuk-

dom eller i fall som avses i

7 b § reser till utlandet med

försäkringskassansmedgivande.

För varje dag då en försäkrad bereds värd i ett sådant hem för värd eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen 1980:620 som

ger vård och behandling missbrukare alkohol eller narkotika,

av skall sjukpenningen på begäran av den som svarar för värdkostnaderna

° Senaste lydelse 1994:2072

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minskas med 80 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela krontal. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts. Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som

avses under c vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas

utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

4 kap. 1

En försäkrad förälder som är En försäkrad förälder har rätt inskriven hos allmän försäk- till föräldrapenning och tillfällig

ringskassa har rätt till föräldra- föräldrapenning föräldrapen-

penning och tillfällig föräldra- ningförmâner enligt detta kapi-

penning föräldrapenningför- tel. måner enligt detta kapitel. i Föräldrapenningförmåner

Föräldrapenningförmåner utges för värd av barn om utges för vård av barn endast barnet vistas här i riket. om barnet är bosatt här i riket. Vid adoption av barn får Vid adoption av barn får barnet anses ha sin vistelse i barnet bosatt i riket riket om de blivande adoptivanses om de blivande adoptivföräldrarna föräldrarna vistas i riket. är bosatta i riket. Regeringen får förordna att Regeringen får förordna att tillfällig föräldrapenning, med tillfällig föräldrapenning, med undantag för förmån enligt 10 § undantag för förmån enligt 10 § fjärde stycket, får utges även fjärde stycket, får utges även till en förälder som vistas i till förälder är bosatt i Damnark, Finland eller Norge en som Danmark, Finland eller Norge för värd av barn som vistas i för vård av barn bosatt i något något av dessa länder. dessa länder. Villkoren i andra och tredje av styckena om vistelse här i riket skall anses uppfyllda även när utbetalning av föräldrapenningförmåner medges vid utlandsvistelse enligt 4 kap. socialför-

säkringslagen 0000:000, och

" Senaste lydelse 1994:1655

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

villkoren skall i fråga om för-

äldrapenning på garantinivå i stället vara bosättning här i riket.

9 §12

Som villkor för rätt till föräldrapenning gäller att föräldern har varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenningen skall utbetalas. Villkoret om inskrivning hos Villkoret om försäkring för försäkringskassa eller om för- viss sjukpenning enligt 6 § säkring för viss sjukpenning andra stycket anses uppfyllt om enligt 6 § andra stycket anses föräldern visserligen inte har uppfyllt om det har berott på varit försäkrad för viss sjukäldersregeln i 1 kap. 4§ att penning, men skulle ha varit det villkoret inte har kunnat upp- om kassan känt till samtliga förjjøllas. Motsvarande gäller om hållanden. föräldern inte har varit inskriven eller inte har varit försäk-

rad för viss sjukpenning, men

skulle ha varit det om kassan känt till samtliga förhållanden. När det skall bestämmas om När det skall bestämmas om villkoret om inskrivning hos villkoret om försäkring för viss

försäkringskassa eller om för- sjukpenning enligt 6 § andra

säkring för viss sjukpenning stycket är uppfyllt för en förenligt 6 § andra stycket är upp- säkrad som avses i 3 kap. 5 b § fyllt för försäkrad skall bortses från tiden för uten som avses i 3 kap. 5 b får bortses från landsvistelsen. tiden för utlandsvistelsen under förutsättning att den varat högst tre år.

2 Senaste lydelse 1993:355

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 3 kap. 6 Bestämmelserna i 3 kap. 6 13 § första stycket, 16 § första- 16 § första-femte styckena och femte styckena och 17 § första 17 § första stycket a och c samt stycket a och c samt andra andra stycket tillämpas även i stycket tillämpas även i fråga fråga om föräldrapenningför-

om föräldrapenningförrnåner. måner. Bestämmelserna i 3 kap.

Bestämmelserna i 3 kap. 15 § 15 § och 17 § första stycket b och 17 § första stycket b tilläm- tillämpas även i fråga om till-

pas även i fråga om tillfällig fällig föräldrapenning.

föräldrapenning.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån

anses en dag med tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels föräldrapenning som motsvarande andel av en dag. Om en föräldrapenningfönnån tillkommer en förälder som inte har fyllt 18 år, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta. Är kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanen stalt eller ett hem som avses i 12 § lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av föreståndaren för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta.

5 kap.

1 §14

En försäkrad som är bosatt i En försäkrad har rätt till folk- Sverige har rätt till folkpension pension i form av ålderspen-

i form av ålderspension, förtids- sion, förtidspension, efterlevan-

pension, efterlevandepension depension och handikappersättoch handikappersättning som ning som utgör tillägg till pen-

utgör tillägg till pension a sion a enligt 3 och 4 §§ i

enligt 3 och 4 §§ i förhållande förhållande till det antal år för till det antal år för vilka till- vilka tillgodoräknats pensions-

Senaste lydelse 1996:1544 Senaste lydelse 1992:1277

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

godoräknats pensionspoäng för poäng för tilläggspension, eller

tilläggspension, eller b enligt b enligt 5-11 §§ i förhållande

5-11 §§ i förhållande till det till det antal år som tillgodoräkantal år som tillgodoräknas som nas som bosättningstid i Sveribosättningstid i Sverige. ge. En svensk medborgare som år bosatt utomlands har rått till folkpension enligt första stycket a.

Som bosättningstid i Sverige tillgodoräknas

a tid under vilken en person a tid under vilken

en person varit folkbokförd i Sverige enligt enligt 2 kap. socialförsäkringsfolkbokföringslagen 1991 .481; lagen 0000:000 skall anses ha vid flyttning till utlandet skall varit bosatt här i landet,

hänsyn dock inte tas till tid efter

utresan om personen enligt nämnda lag skall avregistreras som utflyttad,

b tid under vilken en här b tid under vilken en person

folkbokförd person före tidpunk- före tidpunkten för bosättning

ten för folkbokföringen oav- här i landet enligt a oavbrutet brutet vistats i Sverige efter att vistats i Sverige efter att ha

ha ansökt om uppehållstillstånd ansökt om uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 § utlännings- enligt 1 kap. 4§ utlånningslagen 1989:529 eller motsva- lagen 1989:529, rande föreskrift enligt äldre lag,

c tid under vilken en svensk c tia som avses i 7 och 9 §§.

medborgare av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett

sådant samfund eller en svensk

ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet varit sänd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning; för tid

efter år 1992 skall vad som nu

sägs gälla endast om utlands-

5 Senaste lydelse 1992:1277

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vistelsen varat längst tre år i följd

d tid under vilken en försäkrad haft inkomst av anställning

eller inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap.,

e tid före är 1993 under

vilken en svensk medborgare

haft anställning i ett annat land

som grundat rätt till svensk statlig reglerad pension, dock inte tid för vilken rätt till pen-

sion grundad på bosättning i det andra landet föreligger om

sådan pension kan utbetalas till

den som är bosatt i Sverige,

f i den mån regeringen så

förordnar tid under vilken en person som inte fyllt 26 år bedriver studier i annat land. Som bosättningstid i Sverige

tillgodoräknas även tid som

avses i 7och 9 §§. Som bosättningstid i Sverige

enligt första stycket a tillgodo-

räknas inte tid då någon enligt

förordnande av regeringen med stöd av J kap. 3 § fjärde stycket

inte skall anses bosatt i Sverige.

Vad som i första stycket sägs

om folkbokföring enligt folkbokföringslagen skall gälla också i

fråga om kyrkobolçföring enligt lag som ersatts av folkbokföringslagen eller enligt motsva-

rande äldre författning.

Bestämmelsen i första stycket

c gäller även medföljande

make samt barn under 18 år till person som där avses.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i första stycket d, såvitt gäller tid före år 1993 för vilken den försäkra-

de tillgodoräknats pensionspo-

äng enligt 11 kap., och första stycket e, gäller även medföljande make samt barn under 18 år till person som där avses.

Som bosättningstid tillgodoräk-

nas dock inte tid för vilken maken eller barnet har rätt till pension grundad på bosättningstid i det andra landet om sådan pension kan utbetalas till den som är bosatt i Sverige. Vid tillämpningen av bestäm-

melserna i femte och sjätte

styckena skall med make likställas den som, utan att vara gift med den person som avses

i första stycket c, d eller e

levt tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller

gemensamt har eller har haft

barn.

ll kap.

Rätt till tilläggspension grundas Rätt till tilläggspension grundas

på inkomst av förvärvsarbete. på inkomst förvärvsarbete av

För varje år, varunder någon häri landet. varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § För varje år, varunder någon

första eller andra stycket skall varit försäkrad skall för honom för honom enligt vad nedan enligt vad nedan sägs beräknas sägs beräknas pensionsgrun- pensionsgrundande inkomst på dande inkomst på grundval av grundval av hans inkomst av

hans inkomst av anställning och anställning och inkomst av

inkomst av annat förvärvsarbete annat förvärvsarbete under året.

under året. Sådan beräkning Sådan beräkning skall icke

6 Senaste lydelse 1979:127.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall icke göras för år före det göras för år före det då den då den försäkrade uppnår sex- försäkrade uppnår sexton års ton års ålder, heller för år då ålder, heller för år då den den försäkrade avlidit eller för försäkrade avlidit eller för år år efter det då han fyllt sex- efter det då han fyllt sextiofyra tiofyra år eller för tidigare år, år eller för tidigare år, varunder varunder han för hela året han för hela året åtnjutit hel ål-

åtnjutit hel ålderspension enligt derspension enligt denna lag.

denna lag.

2 §17

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättning som inte enligt 10 §uppbördslagen 1953 2272 undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Sådan skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår grund av kundtrohet eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen 1928:370 eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen 1990:659 om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrun-

dande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnads-

kostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt

sjukpenning enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b föräldrapenningförmåner,

c Vårdbidrag enligt 9 kap. 4 i den mån bidraget inte är ersätt-

ning för merkostnader,

7 Senaste lydelse 1996:1395

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

d dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen 1973:371 om kontant

arbetsmarknadsstöd,

f utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesin-

riktad rehabilitering i form av dagpenning,

g korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen

1973:349 eller lagen 1983:1030 om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa samt särskilt utbildningsbidrag,

h delpension enligt lagarna 1975:380 och 1979:84 om delpen-

sionsförsäkring,

i dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen

1994: 1809 om totalförsvarsplikt och andra som erhåller dagpenning enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna, j utbildningsbidrag för doktorander,

k timersättning vid vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda

särvux och vid svenskundervisning för invandrare sfi,

l livränta enligt 4 kap. lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring

eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m från Sveriges författarfond och konstnärsnänmden utgående bi-

drag som är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 i den mån regeringen så förordnar,

n statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när

de startar egen rörelse,

p ersättning enligt lagen 1988: 1465 om ersättning och ledighet för

närståendevård,

q tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs

självständigt,

r ersättning som allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen

1991:1047 om sjuklön. I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension, i fråga om ersättning till idrottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena. Vid beräkning av inkomst av Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning som lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en den försäkrade har fått från en

arbetsgivare, som är bosatt arbetsgivare, som är bosatt

utom riket eller är utländsk utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i överenskommelse inte träffats

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

riket och överenskommelse inte enligt 3 kap. 2 a § första styckträffats enligt 3 kap. 2 a § för- et eller då han tjänstgjort som sta stycket eller då han tjänst- sjöman ombord på svenskt

gjort som sjöman ombord handelsfartyg.

svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla be-

träffande lön till svenska med-

borgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från

utländsk juridisk person, en

svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av Riksförsäk-

ringsverket godtagen förbindelse

har att svara för tilläggspensionsavgijten. Hänsyn skall heller tas till lön eller annan ersättning från

främmande makts beskickning

eller lönade konsulat här i riket

eller från arbetsgivare, som

tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde

stycket skall anses som arbetsgivare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §18

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a inkomst av näringsverk- a inkomst av näringsverk-

samhet häri landet i vilken den samhet i vilken den försäkrade försäkrade arbetat i icke ovä- arbetat i icke oväsentlig omfatt-

sentlig omfattning aktiv nä- ning aktiv näringsverksamhet; ringsverksamhet; b tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verk-

samhet;

c ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller

andra skattepliktiga förmåner;

d sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt

sjukpenning enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för inkomst som ovan nämnts samt

e ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kom-

munalskattelagen 1928:370 och som, utan att anställningsförhållande förelegat, utbetalats av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk

juridisk person;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att hänföra till inkomst av anställning.

Bedömningen i första stycket a görs för sig för varje förvärvskälla

enligt kommunalskattelagen 1928:370. Har inkomst som avses i

första stycket a eller b inte uppgått till 1000 kronor för år, tas den

inte i beräkning. heller tas sådan ersättning som avses i första

stycket c i beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet

utförts, under året inte uppgått till 1000 kronor. Intäkt som avses i 32 § l mom. första stycket h och i nämnda lag eller sådan ersättning

enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada

som enligt 2 § första stycket lagen 1990:659 om särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt räknas inte som inkomst av annat förvärvsarbete.

8 Senaste lydelse 1993:1551

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6a§l9

Har en här i riket bosatt förälder under större delen av ett kalenderår vårdat ett här bosatt barn, som inte har fyllt tre är, skall föräldern under de förutsättningar som anges i denna paragraf tillgodoräknas det året såsom ett vårdår. Sådana år jämställs med tillämpningen denna av

lag med âr för vilka pensionspoäng tillgodoräknats. För tillgodoräknande fordras att de allmänna förutsättningarna för beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt 1 § andra stycket andra meningen är uppfyllda. Värdår enligt denna paragraf skall inte tillgodoräknas då pensionspoäng för året fastställts enligt 6 § och inte heller då pensionspoäng för året enligt 6 § första stycket inte tillgodoräknats föräldern på grund av underlâten avgiftsbetalning. För samma barn och år får endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår enligt första stycket. Vid beräkning av det i 12 kap. 2 § första stycket angivna medeltalet

av pensionspoäng bortses från de år som tillgodoräknats enligt denna paragraf. Sådana år skall inte heller beaktas vid tillämpningen av

12 kap. 1 § första stycket eller 13 kap. 2 § första stycket. En förälder som vill att ett En förälder som vill att ett vårdår enligt denna paragraf vårdår enligt denna paragraf skall tillgodoräknas skall hos skall tillgodoräknas skall hos den allmänna försäkringskassa den allmänna försäkringskassan där han är inskriven göra en göra en skriftlig ansökan om

skriftlig ansökan om tillgodo- tillgodoräknande enligt denna

räknande enligt denna paragraf paragraf senast ett år efter

senast ett år efter utgången av utgången av det år som skall

det år som skall tillgodoräknas. tillgodoräknas.

16 kap.

Den som önskar pension skall Den som önskar pension skall göra ansökan hos allmän för- göra ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med säkringskassa i enlighet med vad regeringen förordnar. I fall vad regeringen förordnar. I fall som närmare anges av rege- som närmare anges av regeringen eller, efter regeringens ringen eller, efter regeringens

9 Senaste lydelse 1981:1038 2° Senaste lydelse 1992:1277

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bemyndigande, Riksförsäk- bemyndigande, Riksförsäkringsverket skall försäkrings- ringsverket skall försäkringskassan dock utan ansökan be- kassan dock utan ansökan be-

sluta om hel ålderspension till sluta om hel ålderspension till

en hos kassan inskriven pen- en pensionsberättigad från och sionsberättigad från och med med den månad han fyller 65 den månad han fyller 65 år, om år, om han inte skriftligen han inte skriftligen begärt an- begärt annat. nat. Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård

eller rehabiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan

tillerkänna honom förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla dä en försäkrad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Uppbär en försäkrad sjukbidrag eller har handikappersättning eller Vårdbidrag tillerkänts honom för begränsad tid, får den tid för vilken förmånen skall utgå förlängas utan att ansökan har gjorts. Motsvarande gäller i fråga om särskild efterlevandepension som tillerkänts en efterlevande för begränsad tid. I den mån regeringen så förordnar må allmän försäkringskassa tillerkänna den pensionsberättigade pension enligt denna lag utan hinder av att han icke gjort ansökan därom. För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om förtidspension, handikappersättning, Vårdbidrag eller särskild

efterlevandepension skall ersättning lämnas i enlighet med vad

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkringsverket föreskriver.

20 kap. 1

l denna lag avses, där annat framgår, med år kalenderår och med månad kalendermånad Med sjöman avses, där annat framgår, arbetstagare som enligt sjömanslagen 1973:282 anses som sjöman.

2 Senaste lydelse 1996:1336

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med anställning på svenskt handelsfartyg likställes anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till utländsk redare i huvudsak obemannat, äga bestämmelserna i denna lag tilllämpning om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare.

Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt denna lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, av Riksförsäkringsverket, lämna de uppgifter, som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna. Den som driver en sjukvårds- Den som driver en sjukvårdsinrättning som är att anse som inrättning som är att anse som sjukhus enligt denna lag är sjukhus enligt denna lag är skyldig att meddela den all- skyldig att utan dröjsmål med-

männa försäkringskassan när en dela den allmänna försäkrings-

patient, som är avgiftsskyldig kassan när en patient, som är enligt 2 kap. 12 tas in för avgiftsskyldig enligt 2 kap. vård sjukhuset och när sjuk- 12 tas in för värd sjukhusvården upphör. Sådan upp- huset och när sjukhusvården gift skall utan dröjsmål lämnas upphör.

till den försäkringskassa där

patienten är inskriven.

22 Senaste lydelse 1992:1737

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen äger träffa överenskommelse med främmande makt angående utsträckt tillämpning av denna lag eller undantag i vissa om

fall från vad i lagen är stadgat.

Om en svensk medborgare, som sysselsätts utomlands av en arbetsgivare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person, på grund av en överenskommelse enligt första stycket inte skall vara försäkrad enligt denna lag skall pensionsgrundande inkomst av anställning enligt 11 kap. 2§ ändå tillgodoräknas honom, om arbetsgivaren i en förbindelse, som godtas av riksförsäkringsverket, átar sig att svara för

tilläggspensionsavgifzfen. Mot-

svarande skall gälla för en svensk medborgare som är anställd hos en utländsk juridisk person, om en svensk juridisk person, som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, avger en sådan förbindelse.

21 kap.

Den som är inskriven hos en Den som är bosatt här i landet, allmän försäkringskassa, men men inte är försäkrad för en inte är försäkrad för en sjuk- sjukpenning som, beräknad

penning som, beräknad enligt enligt 3 kap. 4 § första stycket

3 kap. 4§ första stycket uppgår till 60 kronor, skall

uppgår till 60 kronor, skall från och med den månad då

23 Senaste lydelse 1984:1104 24 Senaste lydelse 1995:1478

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kunna genom frivilliga avgifter han jyller sexton år kunna försäkra sig för erhållande av frivilliga avgifter förgenom sjukpenning eller sjukpenning- säkra sig för erhållande sjukav tilllägg. penning eller sjukpenningtilllägg. Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. Den som har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenningtillägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berättigad till enligt 3 kap. 4 § första stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjuk-

penning enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas

med tillämpning av 5 § sjätte stycket eller 10 a eller 10 b § närrmda

kapitel.

Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av 3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid. Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55 år. Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad dä den försäkrade börjar uppbära hel förtids- eller ålderspension.

22 kap. 1

En försäkrad som är inskriven En försäkrad har möjligheter till hos allmän försäkringskassa rehabilitering och rätt till rehaeller har rätt till sjukpenning biliteringsersättning enligt vad enligt 3 kap. 1 § andra stycket som anges i detta kapitel. har möjligheter till rehabilite-

ring och rätt till rehabiliterings-

ersättning enligt vad som anges

i detta kapitel.

25 Senaste lydelse 1991:1040

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §26

Rehabilitering enligt detta kapitel skall syfta till att återge den har som

drabbats av sjukdom sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja

sig själv genom förvärvsarbete.

Rehabiliteringsåtgärder skall planeras i samråd med den försäkrade och utgå från dennes individuella förutsättningar och behov.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

får meddela särskilda föreskrif-

ter 0m rehabilitering när det gäller en försäkrad som inte är bosatt här i landet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga förmåner om som avser tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om utbetalning förmån för år 1999. Detta av en gäller dock endast om den enskilde var inskriven hos allmän försäk-

ringskassa eller i vart fall försäkrad för förmånen vid utgången år

av 1998. 4. Äldre bestämmelser tillämpas också beträffande a. tillgodoräknande av bosättningstid i Sverige enligt 5 kap. med avseende tid före ikraftträdandet, b. beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng enligt 11 kap. för tid före ikraftträdandet. Om en förbindelse som anges i äldre bestämmelser i 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket eller 20 kap. 15 § andra stycket gäller vid ikraftträdandet, skall pensionsgrundande inkomst beräknas enligt äldre bestämmelser även för år 1999.

26 Senaste lydelse 1991:1040

3 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1947:529 om allmärma barnbidrag dels att 1 och 1 a skall ha följande lydelse dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 b av följande lydelse.

1§I

För barn, som är svensk med- För barn skall av allmänna meborgare och bosatti riket, skall del såsom bidrag till barnets av allmänna medel såsom bi- uppehälle och uppfostran lämdrag till barnets uppehälle och nas allmänt barnbidrag med uppfostran lämnas allmänt 7 68O kronor om året i enlighet barnbidrag med 7 680 kronor med vad nedan närmare stadom året i enlighet med vad gas. nedan närmare stadgas. Allmänt barnbidrag skall också lämnas för här i riket bosatt bam, som inte är svensk medborgare, om barnet eller någon av föräldrarna sedan minst sex månader vistas i riket. Detta gäller dock inte för tid då dagersättning enligt 17 § lagen 1994:137 om mottagande av asylsökande m. fl. lämnas till barnet. Ett barn som lämnar Sverige

skall fortfarande anses vara

bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räk-

Senaste lydelse 1995:472

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person,

som i annat fall är anställd i

utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant

samfund eller en svensk idell

organisation som bedriver biständsverksamhet, skall fort-

farande anses bosatta här, om

utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.

la§2

Frågor om allmänna barnbi- I socialförsäkringslagen

drag handhas av riksförsäk- 0000:000 finns bestämmelser

ringsverket och de allmänna om försäkringskassorna. ingår i vem som person- Beslut om allmänt barnbidrag kretsen för tillämpningen av

fattas av den allmänna försäk- denna lag,

ringskassa hos vilken den som allmänna tillämpningsvilluppbär bidraget är inskriven kor, eller skulle ha varit inskriven, utbetalning av förmåner

om han uppfyllt åldersvillkoret utomlands, samt

i 1 kap. 4§ lagen 1962:381 anmälan och handläggom allmän försäkring. ning av ärenden.

1b§

Frågor om allmänna barnbidrag handhas av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Beslut om allmänt barnbidrag

fattas av den allmänna försäk-

ringskassa som enligt 5 kap. 4

2 Senaste lydelse 1981:702

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller 6 § socialförsäkringslagen 0000:000 skall avgöra ett ärende avseende den som uppbär bidraget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga barnbidrag om för tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om barnbidrag för år 1999. Detta gäller dock endast barnet eller en förälder som barnet bor hos ansågs bosatt om i Sverige vid utgången av år 1998.

4 till

Förslag

Lag om ändring i lagen 1969:205 om pensionstillskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1969:205 pensionstillom skott dels att 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 följande a av lydelse.

1§

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension eller särskild efterlevandepension utgår pensionstillskott enligt

denna lag. Sådant tillskott utgår också till folkpension i form av änkepension, som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen 1988:881 om ändring i lagen 1962:381 allmän försäkom ring. Pensionstillskott utges endast till den som är bosatt i Sverige. 1 a §

I socialförsäkringslagen

0000:000 finns bestämmelser

om I vem som ingår i person- . kretsen för tillämpningen av denna lag, allmänna tillämpningsvillkor, utbetalning av förmåner utomlands, samt anmälan och handläggning av ärenden.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga pensionstillom skott för tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om pensionstillskott för år 1999. Detta gäller

Senaste lydelse 1992:1278

dock endast om den enskilde var bosatt i Sverige vid utgången av år 1998.

5 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att och 6 §§ lagen 1973:370 om

arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Försäkrad enligt denna lag är I socialförsäkringslagen

var och en som är medlem i en 0000:000 finns bestämmelser

registrerad arbetslöshetskassa. om vem som är försäkrad enligt denna lag,

arbetei Sverige, allmänna tillämpningsvill-

kor, samt utbetalning av förmåner utomlands. För att kunna få rätt till ersättning skall den försäkrade vara medlem i en registrerad arbetslöshetskassa samt i övrigt uppfylla de villkor för rätt till ersättning som anges i denna lag.

Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som är arbetsför och i övrigt är arbetsför och i övrigt

oförhindrad att åtaga sig arbete, oförhindrad att åtaga sig arbete

häri landet,

2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken

han icke anmält hinder kan godtagas arbetslöshetskassan, som av

är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

Lagen omtryckt 1991:1334. 2 Senaste lydelse 1995:1636

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. icke kan erhålla lämpligt arbete. Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning om det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som enligt 35 § lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd fått ett sådant stöd indraget eller enligt 26 och 27 §§ samma lag avstängts från rätten till ersättning. Ersättningen lämnas inte så länge beslut om en sådan

åtgärd gäller.

Som företagare i denna lag Som företagare i denna lag anses den som äger eller är anses den som äger eller är delägare direkt eller indirekt delägare direkt eller indirekt - - - i näringsverksamhet som hon i näringsverksamhet här i laneller han är personligt verksam det som hon eller han är peri och som hon eller han har ett sonligt verksam i och som hon väsentligt inflytande över. eller han har ett väsentligt inflytande över. En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt.

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer föreskriva att en företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än som sägs i femte stycket.

6§3

Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan, varit medlem i kassan varit medlem i kassan under minst tolv månader, om under minst tolv månader, om han haft sin huvudsakliga för- han haft sin huvudsakliga försörjning avlönat arbete sörjning genom avlönat arbete genom för annans räkning, eller under häri landet för annans räkning, minst 24 månader, om han haft eller under minst 24 månader, sin huvudsakliga försörjning om han haft sin huvudsakliga som självständig företagare försörjning som självständig medlemsvillkor, företagare medlemsvillkor, 2. under en ramtid av tolv 2. under en ramtid av tolv månader omedelbart före det att månader omedelbart före det att han eller hon anmält sig som han eller hon anmält sig som

3 Senaste lydelse 1996:1418.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arbetssökande hos den offent- arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, utfört liga arbetsförmedlingen, utfört förvärvsarbete i minst åttio förvärvsarbete här i landet i dagar fördelade minst fem minst åttio dagar fördelade på månader arbetsvillkor. Endast minst fem månader arbetsvilldag då för värvsarbete har ut- kor. Endast dag då förförts i minst tre timmar får här värvsarbete har utförts i minst räknas in. Med utfört förvärvs- tre timmar får här räknas in. arbete avses även tid då den Med utfört förvärvsarbete avses försäkrade haft semester eller även tid då den försäkrade haft annars varit ledig av någon semester eller annars varit ledig

annan anledning än sjukdom, av någon annan anledning än

tjänstgöring enligt lagen sjukdom, tjänstgöring enligt 1994:1809 om totalförsvars- lagen 1994:1809 totalförom plikt eller barns födelse med svarsplikt eller barns födelse helt eller delvis bibehållen lön. med helt eller delvis bibehållen lön. Vid prövning av arbetsvillkoret bortses även från förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av förordningen 1986:414 rekryteringsstöd såvitt - om avser

vikariatsstöd enligt 6 a § första styckesatsen denna förordning, eller

förordningen 1987:411 om beredskapsarbete, eller - som 2. bedrivits med stöd av förordningenl984:523 om bidrag till arbetslösa m. fl. som startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om den försäkrade då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts. Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till tolv

månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga försörjning

som självständig företagare. Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gäng för uppfyllande av arbetsvillkoret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga ersättning för om tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om ersättning för år 1999. Detta gäller dock

endast om den enskilde var försäkrad vid utgången av år 1998.

6 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1973:371 om kontant

arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd dels att 6 och 30 skall ha föjande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I socialförsäkringslagen

0000:000 finns bestämmelser

om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av

denna lag,

arbetei Sverige, allmänna tillämpningsvillkor, samt utbetalning av förmåner utomlands.

Kontant arbetsmarknadsstöd tillkommer den som är arbetsför och i övrigt är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning här i landet för en arbetsgivares minst 3 timmar varje arbetsdag räkning minst 3 timmar varje och i genomsnitt minst 17 arbetsdag och i genomsnitt timmar i veckan, minst 17 timmar i veckan,

är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken

hon eller han inte anmält hinder som kan godtas, är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsför-

medlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer, och

4. inte kan fâ lämpligt arbete.

Lagen omtryckt 1994:929. 2 Senaste lydelse 1995:1637.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ersättning lämnas tidigast den l juli det år den arbetslöse fyller 20 år. Ersättning enligt denna lag länmas inte till den deltar i som utbildning om det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse meddelas regeringen eller den av myndighet som regeringen bestämmer. Ersättning enligt denna lag lärrmas inte till den enligt 48 § som

lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring har uteslutits från medlemsskap under en tid av ett år från uteslutningen.

Som företagare enligt denna Som företagare enligt denna

lag anses den som äger eller är lag den äger eller är

anses som delägare direkt eller indirekt delägare direkt eller indirekt - - - i näringsverksamhet som hon i näringsverksamhet häri laneller han är personligt verksam det hon eller han är som peri och som hon eller han har ett sonligt verksam i och hon som väsentligt inflytande över. eller han har ett väsentligt inflytande över. En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt. Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en företagare skall anses vara arbetslös även i andra fall än sägs i sjätte stycket. som

6§3

Rätt till kontant arbetsmark- Rätt till kontant arbetsmarknadsstöd föreligger, om den nadsstöd föreligger, den om ararbetslöse under en ramtid betslöse under ramtid tolv av en av tolv månader omedelbart före månader omedelbart före det att det att han eller hon anmält sig han eller hon anmält sig som som arbetssökande hos den arbetssökande hos den offent-

offentliga arbetsförmedlingen liga arbetsförmedlingen utfört

utfört förvärvsarbete i minst förvärvsarbete här i landet i fem månader arbetsvillkor. minst fem månader arbetsvill- Här skall hänsyn tas endast till kor. Här skall hänsyn tas månad då förvärvsarbete utförts endast till månad då förvärvsunder minst 75 timmar. Med arbete utförts under minst 75 utfört förvärvsarbete avses även timmar. Med utfört förvärvstid då sökanden haft semester arbete även tid då avses eller annars varit ledig av annan sökanden haft semester eller

3 Senaste lydelse 1996:1419.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anledning än sjukdom, tjänstgö- annars varit ledig av annan ring enligt lagen 1994:1809 anledning än sjukdom, tjänstgöom totalförsvarsplikt eller barns ring enligt lagen 1994:1809 födelse med helt eller delvis om totalförsvarsplikt eller barns bibehållen lön. födelse med helt eller delvis bibehållen lön. Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av förordningen 1986:414 om rekryteringsstöd såvitt avser vikariatsstöd enligt 6 a § första strecksatsen denna förordning, eller förordningen 1987:411 om beredskapsarbete, eller som bedrivits med stöd av förordningen 1984:523 om bidrag till arbetslösa m. fl. startar egen näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om sökanden då arbetet påbörjas uppfyller arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete än som nyss sagts. Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.

Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd görs skriftligen hos läns-

arbetsnämnd som regeringen bestämmer. Vid ansökningen skall fogas

intyg arbetsgivaren om sökandens arbetsförhållanden samt de av uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av hans rätt till stöd. Kan sådant intyg endast med stora svårigheter införskaffas, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på annat sätt. Arbetsgivare skall begäran utfärda intyg som avses i första stycket enligt formulär som fastställes av Arbetsmarknadsstyrelsen. Utbetalning av kontant ar- Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd görs av den betsmarknadsstöd görs av den

allmänna försäkringskassa i allmänna försäkringskassan.

vilken sökanden är inskriven.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga ersättning för om tid före ikrafttrådandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om ersättning för år 1999. Detta gäller dock

4 Senaste lydelse 1994:1674

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

endast om den enskilde uppfyllt villkoren i 6 § vid utgången av år

1998.

7 till

Förslag

Lag om ändring i lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1976:380 om arbetsskadeför-

säkring dels att 8 kap. 2 § skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1 3 kap. 1 och 2 §§, 4 kap. 6 § samt 8 kap. 3 och 5 §§ skall ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 1

Den som förvärvsarbetari verk- I denna lag finns bestämmelser

samhet här i riket är försäkrad om försäkring för arbetsskada. för arbetsskada enligt denna I socialförsäkringslagen

lag. 0000:000 finns bestämmelser

om vem som är försäkrad enligt denna lag, arbetei Sverige, allmänna tillämpningsvillkor, utbetalning av förmåner utomlands, anmälan och handläggning av ärenden. Försäkringen skall även gälla den som genomgår utbildning i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar

närmare föreskrifter härom.

Annan förvärvsarbetande än

arbetstagare är försäkrad under förutsättning att han är bosatt i Sverige. Första stycket gäller även arbete som en arbetstagare

Lagen omtryckt 1993:357 2 Senaste lydelse 1984:1105

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utför utomlands, om arbetet avses vara högst ett är och arbetstagaren är utsänd av en arbetsgivare med verksamhet här i riket. Om regeringen inte föreskriver annat skall en ar-

betstagare som av en statlig

arbetsgivare sänds till ett annat

land för arbete för arbetsgiva-

rens räkning vara försäkrad för arbetsskada under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre än ett år. Första stycket gäller om en

utländsk arbetsgivare

sänder arbetstagare till Sverige för arbete

som avses vara högst ett är.

3 kap.

Är den skadade sjukförsäkrad försäkrade Den har vid arbetsenligt lagen 1962:381 om skada rätt till förmåner samma

allmän försäkring har han vid från sjukförsäkringen enligt

arbetsskada rätt till samma lagen 1962:381 allmän om

förmåner från sjukförsäkringen försäkring han har rätt till

som som vid annan sjukdom. vid sjukdom. annan

Är någon i 1 § inte Är någon i 1 § inte

som avses som avses

berättigad till sjukpenning från berättigad till sjukpenning från sjukförsäkringen eller är den sjukförsäkringen eller är den

skadade inte sjukförsäkrad skadade inte i övrigt omfattad

enligt lagen 1962:381 om sjukförsäkringen enligt lagen av

3 Senaste lydelse 1993:357 ° Senaste lydelse 1993:357

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

allmän försäkring, har han vid 1962:381 om allmän försäkarbetsskada rätt till förmåner ring, har han vid arbetsskada från arbetsskadeförsäkringen i rätt till förmåner från arbetsenlighet med vad som skulle ha skadeförsäkringen i enlighet utgått om 3 och 22 kap. med vad som skulle ha utgått lagen om allmän försäkring om 3 och 22 kap. lagen om

hade varit tillämpliga ho- allmän försäkring hade varit

nom. Sjukpenning utgår dock tillämpliga på honom. Sjukinte till arbetstagare som enligt penning utgår dock inte till 3 kap. 16 § första stycket lagen arbetstagare enligt 3 kap. som om allmän försäkring har un- l6§ första stycket lagen om dantagits från rätt till sjukpen- allmän försäkring har undantaning vid sjukdom. gits från rätt till sjukpenning vid sjukdom.

4 kap.

För den som inte är sjukpen- För den som inte är sjukpen-

ningförsäkrad enligt 3 kap. ningförsäkrad enligt 3 kap.

lagen 1962:381 om allmän lagen 1962:381 om allmän försäkring men likväl har in- försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete utgörs komst förvärvsarbete utgörs av

livränteunderlaget av den in- livränteunderlaget av den inkomst som med tillämpning av komst med tillämpning

som av 5§ skulle ha beräknats för 5 § skulle ha beräknats för honom om han hade varit sjuk- honom om han hade varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst penningförsäkrad, dock lägst 6 000 kronor. 24 procent av basbeloppet enligt 1 kap. 6 § samma lag.

8 kap.

Den allmänna försäkringskassa Den allmänna försäkringskassan som avses i 2 § första stycket skall så snart det kan ske beskall så snart det kan ske be- stämma den ersättning som stämma den ersättning som skall betalas ut. skall betalas ut. Denna försäk-

5 Senaste lydelse 1996:1064 6 Senaste lydelse 1995:900

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ringskassa får dock uppdra åt

en annan försäkringskassa att

bestämma ersättningen.

5§7

Ersättning betalas ut i den ord- Ersättning betalas ut i den 0rdning som regeringen föreskri- ning som regeringen föreskriver. Bestämmelserna i 16 kap. Bestämmelserna i 16 kap. ver. 12 och 13 lagen 1962:381 12 § lagen 1962:381 om

om allmän försäkring om ut- allmän försäkring utbetal-

om

betalning till annan än den ning till annan än den förmåns-

förmånsberättigade och om berättigade har motsvarande utbetalning utom riket har tillämpning i fråga om ersätt-

motsvarande tillämpning i fråga ning frân arbetsskadeförsäkring-

om ersättning från arbetsskade- en.

försäkringen.

lag träder i kraft den

penna

1 januari 1999. 2. Aldre bestämmelser i 1 och 4 kap. tillämpas fortfarande i fråga om skador som har inträffat före ikraftträdandet.

7 Senaste lydelse 1981:1249

8 Förslag till Lag om ändring i lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring dels att rubriken före 3 § skall ha följande lydelse, dels att 3-5 och 14 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a av följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I socialförsäkringslagen

0000:000 finns bestämmelser

om vem som är försäkrad enligt denna lag, arbete i Sverige, allmänna tillämpningsvillkor, utbetalning av förmåner utomlands, samt anmälan och handläggning av ärenden

Allmänna försäkringsvillkor Kvalifikationsvillkor

Försäkrad för delpensi on är den För rätt till delpension krävs att

som är bosatt i Sverige och den försäkrade under en ramtid under en ramtid av ett år ome- av ett år omedelbart före den delbart före den dag då pension dag då pension avses börja avses börja utges eller den utges eller den tidigare dag då tidigare dag då ansökan görs ansökan görs har förvärvsarbehar förvärvsarbetat i minst 80 tat här i landet i minst 80 dagar dagar fördelade minst fem fördelade på minst fem månader

Senaste lydelse 1995:518

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

månader enligt bestämmelserna enligt bestämmelserna om arom arbetsvillkor i lagen betsvillkor i lagen 1973:370 1973:370 om arbetslöshetsför- om arbetslöshetsförsäkring. Tid säkring. Tid då sökanden har då sökanden har varit hindrad varit hindrad att arbeta av att arbeta av anledning som anledning som sägs i den lagen sägs i den lagen eller i lagen eller i lagen 1973:371 om 1973:371 om kontant arbetskontant arbetsmarknadsstöd marknadsstöd inräknas inte vid inräknas inte vid bestämmande bestämmande av ramtid. Som av ramtid. Som arbetshinder arbetshinder räknas vid tillräknas vid tillämpning av denna lämpning av denna paragraf paragraf även arbetslöshet vid även arbetslöshet vid vilken vilken ersättning har utgetts ersättning har utgetts enligt enligt någon av närrmda lagar. någon nämnda lagar. av

För att någon skall vara försäk- För att någon skall ha rätt till rad för delpension fordras delpension fordras vidare att vidare att han från och med det han från och med det år han år då han fyllde 45 år har varit fyllde 45 år har varit förvärvsförvärvsverksam i sådan ut- verksam i sådan utstäckning att sträckning att han för minst tio han för minst tio år har tillår har tillgodoräknats pensions- godoräknats pensions grundande grundande inkomst för tilläggs- inkomst för tilläggspension pension enligt ll kap. lagen enligt 11 kap. lagen 1962:381 1962:381 om allmän försäk- om allmän försäkring.

ring. Vid tillämpning av första stycket skall i förekommande fall tas

hänsyn även till år, för vilket den förvärvsarbetande skulle ha tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst han inte hade underlåtit om

att erlägga tilläggspensionsavgift.

En försäkrad, som från och En försäkrad, som från och med den månad då han fyller med den månad då han fyller 61 år eller senare minskar sin 61 år eller senare minskar sin arbetstid i förvärvsarbete, har arbetstid i förvärvsarbete, har

2 Senaste lydelse 1981:695 3 Senaste lydelse 1994:742

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätt till delpension i enlighet rätt till delpension i enlighet

med 6-13 §§ om han därefter med 6-13 §§ om han därefter arbetar i genomsnitt minst 17 arbetar här i landet i genom-

och högst 35 timmar per arbets- snitt minst 17 och högst 35

vecka. Pension utgår längst till timmar per arbetsvecka. Penoch med månaden före den då sion utgår längst till och med

han fyller 65 år. månaden före den då han fyller

65 år.

Delpension får utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär förtidspension eller ålderspension enligt lagen 1962:381 om allmän

försäkring.

Ansökan om delpension skall Ansökan om delpension skall göras skriftligen hos den all- göras skriftligen hos den all-

männa försäkringskassa hos männa försäkringskassan.

vilken sökanden är inskriven.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga delpension för

om tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser

tillämpas även i fråga om delpension för âr 1999. Detta gäller dock

endast om den enskilde var försäkrad vid utgången av år 1998.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 5 och 6 §§ lagen 1986:378 förlängt om barnbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Förlängt barnbidrag lämnas en- I socialförsäkringslagen

dast till elever som är bosatta i 0000:000 finns bestämmelser

Sverige. Är eleven inte svensk om medborgare, gäller därutöver ingår i vem som personatt eleven vistas här i landet kretsen för tillämpningen av sedan minst sex månader. denna lag,

För förlängt barnbidrag allmänna tillämpningsvill-

enligt 4 § tillämpas i fråga om kor,

bosättningen här i landet de utbetalning förmåner

av föreskrifter om bosättning som utomlands, samt gäller för allmänt barnbidrag anmälan och handläggvid utlandsvistelse enligt lagen ning ärenden. av 1947:529 om allmänna barnbidrag.

Förlängt barnbidrag utges

inte för tid då dagersättning enligt 17§ lagen 1994:137 om mottagande av asylsökande m. fl. lämnas till eleven.

6§

Frågor om förlängt barnbidrag Frågor förlängt barnbidrag om handhas av riksförsäkringsver- handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäk- ket och de allmänna försäkringskassorna. Beslut för- ringskassorna. Beslut förom om längt barnbidrag fattas av den längt barnbidrag fattas den av allmänna försäkringskassa hos allmänna försäkringskassa som

Senaste lydelse 1994:140

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vilken den som uppbär bidraget enligt 5 kap. 4 eller 6 § socialär inskriven. försäkringslagen 0000:000 skall avgöra ett ärende avseende den som uppbär bidraget.

Denna lag träder i kraft den I januari 1999. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga förlängt barnom bidrag för tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om förlängt barnbidrag för år 1999. Detta gäller dock endast den enskilde ansågs bosatt i Sverige vid utgången av om år 1998.

10 till

Förslag

Lag om ändring i lagen 1988:360 om

ärenden

handläggning av om bilstöd till handikappade

Härigenom föreskrivs att 2 a och 3 lagen 1988:360 handom läggning av ärenden om bilstöd till handikappade skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätt till bidrag som avses i 1 § I soeialförsäkringslagen

har den som är försäkrad enligt 0000:000 finns bestämmelser

1 kap. 3 § första stycket lagen om 1962:381 om allmän försäk- ingår i vem som personring och är bosatt i Sverige. kretsen för tillämpningen av Bidrag lämnas också till den denna lag, som, utan att vara bosatt i allmänna tillämpningsvill- Sverige, har rätt till vårdför- kor,

måner i Sverige vid sjukdom utbetalning förmåner

av enligt vad som följer av för- utomlands, samt ordning EEG nr 1408/71 om anmälan och handlägg-

tillämpningen av systemen för ning av ärenden.

social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras

familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Frågor om bidrag prövas

av den försäkringskassa, hos vilken den sökande är inskriven eller, om den sökande inte är inskri-

ven hos försäkringskassa, av

den kassa inom vars område den sökande eller dennes famil-

Senaste lydelse 1994:1752 2 Senaste lydelse 1994:1752

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

jemedlem är förvärvsverksam eller registrerad som arbets-

sökande. I försäkringskassan avgörs frågor om rätt till bidrag av socialför-

säkringsnämnd.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999. 2. Om det är till fördel för sökanden, tillämpas äldre bestämmelser fortfarande ansökan som gjorts före ikraftträdandet. Detta gäller en dock endast sökanden bosatt i Sverige vid utgången av år om var 1998.

ll Förslag till Lag om ändring i lagen 1988: 1463 om bidrag vid adoption av utländska barn

Härigenom föreskrivs att 3 och 7 §§ lagen 1988:463 bidrag vid

om adoption av utländska barn skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Som villkor för bidrag skall I socialförsäkringslagen

gälla att adoptivföräldrarna var 0000:000 finns bestämmelser bosatta här i landet när de fick

om barneti sin värd och när adop- ingår i vem som person-

tionen blev giltig här. kretsen för tillämpningen

av denna lag, bosättning i Sverige,

allmänna tillämpningsvill-

kor, utbetalning av förmåner utomlands, samt anmälan och handläggning av ärenden.

7§

Frågor om bidrag enligt denna lag handhas riksförsäkringsverket

av

och de allmänna försäkringskassorna.

Beslut om bidrag fattas av Om ärenden avseende adop-

den allmänna försäkringskassa tivföräldrarna inte skall avgöras hos vilken adoptitföräldrarna är av samma försäkringskassa, inskrivna. Är de inskrivna hos skall

beslut om bidrag fattas av olika försäkringskassor fattas den kassa enligt 5 kap. 4 §

som

beslut av den kassa där adopti v- socialförsäkringslagen

modern är inskriven. 0000:000 skall avgöra ett ärende avseende adoptivmodern.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Om det är till fördel för sökanden, tillämpas äldre bestämmelser

fortfarande på en ansökan som gjorts före ikraftträdandet. Detta gäller

dock endast sökanden bosatt i Sverige vid utgången av år om var 1998.

12 till

Förslag

Lag ändring i lagen 1988: 1465 om om ersättning och ledighet för närståendevård

Härigenom föreskrivs att 3 och 13 §§ lagen 1988:1465 ersättning om och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I socialförsäkringslagen

0000:000 finns bestämmelser

om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av denna lag, arbete i Sverige, allmänna tillämpningsvillkor samt anmälan och handläggning av ärenden. Som villkor för lagens till- Som villkor för tillämpningen lämpning gäller att vården ges av denna lag gäller vidare att här i landet och att vårdaren vården här i landet och att ges

och den sjuke är inskrivna hos den sjuke omfattas social-

av allmän försäkringskassa enligt försäkringslagen. lagen 1962:381 om allmän

försäkring.

Den som önskar få ersättning Den som önskar få ersättning skall göra skriftlig ansökan hos skall göra skriftlig ansökan hos den allmänna försäkringskassa den allmänna försäkringskassan där han är inskriven. Denna försäkringskassa prövar ersättningsfrågan. Kassan fär dock uppdra ät en annan försäkringskassa att verkställa prövningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga ersättning för om tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för vårdaren, skall äldre bestämmelser tilämpas även i fråga om ersättning för år 1999. Detta gäller dock endast om vårdaren och den sjuke var inskrivna hos allmän försäkringskassa vid utgången av år 1998.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1990:773 om särskilt

pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1990:73 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård sjukt eller av handikappat barn dels att 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, l följande a av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till folkpension i form av Till folkpension i form av ålderspension, som tillkommer ålderspension utges ett särskilt den som är bosatt i Sverige, pensionstillägg för år räknat utges ett särskilt pensionstillägg enligt vad som sägs i denna lag. för år räknat enligt vad som sägs i denna lag.

I socialförsäkringslagen

0000:000 finns bestämmelser

om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av denna lag, allmänna tillämpningsvillkor, utbetalning av förmåner utomlands, samt anmälan och handläggning av ärenden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Senaste lydelse 1992:1279

Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga pensionstilom lägg för tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om pensionstillägg för år 1999. Detta gäller dock endast om den enskilde var bosatt i Sverige vid utgången av år 1998.

14 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1993:389 om assistansersättning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1993:389 assistanserom sättning dels att 2 och 5 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Frågor om assistansersättning handläggs av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Beslut om assistansersättning

fattas av den allmänna försäk-

ringskassa där sökanden är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i I kap. 4 § lagen 1962:381 om allmän försäkring.

2a§

I socialförsäkringslagen

0000:000 finns bestämmelser

om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av denna lag, allmänna tillämpningsvillkor, utbetalning av förmåner utomlands, samt anmälan och handläggning av ärenden.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Ansökan om assistansersättning Ansökan om assistansersättning skall göras skriftligen hos den skal göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassa som allmänna försäkringskassan. anges i 2 § andra stycket. F örsäkri ngskassan får uppdra åt

en annan försäkringskassa att

handlägga ärendet. Om någon hos en kommun Om någon hos en kommun har ansökt om biträde av per- har ansökt om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt sonlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt stöd till sådan assistans enligt lagen 1993:387 om stöd och lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshind- service till vissa funktionshindrade, skall kommunen, om den rade, skall kommunen, om den enskilde kan antas ha rätt till enskilde kan antas ha rätt till assistansersättning, anmäla detta assistansersättning anmäla detta , till den försäkringskassa som till försäkringskassan. I sådant anges i 2§ andra stycket. I fall skall försäkringskassan även sådant fall skall försäkringskas- utan ansökan pröva frågan om san även utan ansökan pröva assistansersättning. frågan om assistansersättning. Assistansersättning får inte länmas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad då ansökan eller anmälan gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga assistanserom sättning för tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för sökanden, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om assistansersättning för år 1999. Detta gäller dock endast om sökanden var bosatt i Sverige vid utgången av år 1998.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1993:737 om bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1993:737 bostadsbidrag

om

dels att 1 a och 18 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 b följande av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§

Den som bor och är folkbokförd Bostadsbidrag lämnas allav i Sverige kan bostadsbidrag männa medel dels i form av enligt denna lag. Bostadsbidrag bidrag till kostnader för den lämnas av allmänna medel dels bostad där sökanden är bosatt i form av bidrag till kostnader och folkbokförd, dels i form av för den bostad där sökanden är särskilt bidrag för hemmavaranbosatt och folkbokförd, dels i de barn. Om det finns särskilda form av särskilt bidrag för hem- skäl, får bidrag dock lämnas till mavarande barn. Om det finns kostnaderna för en bostad där särskilda skäl, får bidrag dock sökanden inte är folkbokförd. lämnas till kostnaderna för en bostad där sökanden inte är folkbokförd.

1a§2

Rätten till bostadsbidrag och I socialförsäkringslagen

bidragets storlek är beroende av 0000:000 finns bestämmelser

den sökandes bidragsgrundande om

inkomst och de andra faktorer ingår i

vem som personsom anges i denna lag. kretsen för tillämpningen av Bostadsbidrag betalas ut denna lag, löpande som preliminärt bidrag, bosättning i Sverige,

beräknat efter en uppskattad allmänna tillämpningsvill-

bidragsgrundande inkomst. kor, Bostadsbidraget bestäms slutligt

1 Senaste lydelse 1996:441 2 Senaste lydelse 1996:441

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i efterhand pä grundval av den utbetalning av förmåner

fastställda bidragsgrundande utomlands, samt

inkomsten. anmälan och handlägg-

ning av ärenden.

1b§

Rätten till bostadsbidrag och bidragets storlek är beroende av den sökandes bidragsgrundande

inkomst och de andra faktorer

som anges i denna lag. Bostadsbidrag betalas ut löpande som preliminärt bidrag,

beräknat efter en uppskattad

bidragsgrundande inkomst. Bostadsbidraget bestäms slutligt

i efterhand på grundval av den

fastställda bidragsgrundande inkomsten.

Frågor om bostadsbidrag handhas av Riksförsäkringsverket och de

allmänna försäkringskassorna.

Beslut om bidrag fattas av

den allmänna försäkringskassa hos vilken bidragssökanden är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om sökanden uppfyllt

äldersvillkoret i I kap. 4 §

lagen 1962:381 om allmän försäkring. Denna kassa får

dock uppdra ät en annan kassa

att handlägga ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3 Senaste lydelse 1996:441

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga

om bostadsbidrag

för tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för sökanden, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om bostadsbidrag för år 1999. Detta gäller dock endast om sökanden var bosatt och folkbokförd i Sverige vid utgången av år 1998.

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer dels att rubriken närmast före 1 § skall ha följande lydelse, dels att 2 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Rätten till bostadstillägg Rätten till bostadstillägg m.m.

l§

Bostadstillägg enligt denna lag Bostadstillägg enligt denna lag lämnas till den är bosatt i lämnas till den som uppbär som Sverige samt uppbär

ålderspension, förtidspension, omställningspension, eller särskild

efterlevandepension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring, 2. hustrutillägg enligt lagen 1994:309 om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension,

änkepension med stöd övergångsbestämmelserna till lagen

av 1988:881 ändring i lagen om allmän försäkring, eller om 4. pension enligt lagstiftningen i en stat som ingår i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Bostadstillägg lämnas inte till pensionär som enbart uppbär ålderspension för tid före den månad han fyller 65 år. Särskilt bostadstillägg kan lämnas enligt 7 § till pensionär som uppbär bostadstillägg enligt denna lag.

1a§

I socialförsäkringslagen

0000:000 finns bestämmelser

om

Senaste lydelse 1995:1486

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 vem som ingår i person- .

kretsen för tillämpningen

av denna lag,

bosättning i Sverige,

allmänna tillängpningsvillkor, utbetalning av förmåner utomlands, samt anmälan och handläggning av ärenden.

2§

Bostadstillägg skall för Bostadstillägg skall för svara svara del av pensionärens bostads- del pensionärens bostadsav kostnad och lämnas endast för kostnad och lämnas endast för den bostad i vilken pensionären den bostad där pensionären är har sitt huvudsakliga boende folkbokförd och har sitt huvudpermanentbostaden. För bo- sakliga boende permanentbostad i särskild boendeform läm- staden. För bostad i särskild

nas bostadstillägg endast för boendeform lämnas bostads-

boende i lägenhet eller för tillägg endast för boende i boende i en- och tvåbäddsrum. lägenhet eller för boende i en-

och tvâbäddsrum. Om det finns

särskilda skäl, får bostadstilllägg dock lämnas till kostnaderna för en bostad där pensionären inte är folkbokförd. Pensionär som vistas eller bor i en särskild boendeform eller i en

liknande inrättning är berättigad till bostadtillägg för sin ursprungliga

permanentbostad under högst månader från det att försäkringskassex san bedömt vistelsen eller boendet i den särskilda boendeformen som stadigvarande. Bostadstillägg lämnas för sådan bostadskostnad fastställts som med beaktande av pensionärens inkomst.

8§

Den som uppbär bostadstillägg Den uppbär bostadstillägg som enligt denna lag är skyldig att enligt denna lag är skyldig att utan oskäligt dröjsmål anmäla utan oskäligt dröjsmål anmäla

till den allmänna försäkrings- till försäkringskassan

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kassa inom vars verksamhetsområde han är folkbokförd hans eller hans makas ekonomiska förhållanden väsentligt om förbättrats, han byter bostad eller om hans boendeförhållande ändras, om eller äktenskap eller upplöser sitt äktenskap. 3. om han ingår

Uppgiftsskyldigheten åligger i stället

förrnyndaren, om den bidragberättigade är omyndig, 2. gode eller förvaltaren enligt föräldrabalken, om den mannen

bidragsberättigade har sådan och skyldigheten kan anses ingå

en om i dennes uppdrag, eller den myndighet eller tar emot bostadstillägget i stället person som för den bidragsberättigade, dennes förmyndare, gode man eller förvaltare.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999.

Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga bostadstillägg om för tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för sökanden, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om bostadstillägg för år 1999. Detta gäller dock endast sökanden bosatt och folkbokförd i Sverige vid utgången om var av år 1998.

Förslag till Lag ändring i lagen 1994:309 om om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1994:309 hustrutillägg i

om vissa fall då make uppbär folkpension dels att 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas paragraf, 1 följande en ny a av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hustrutillägg länmas enligt be- Hustrutillägg lämnas enligt be-

stämmelserna i denna lag till stämmelserna i denna lag till kvinnor som är bosatta i Sveri- kvinnor är födda år 1934 som

ge och som är födda år 1934 eller tidigare.

eller tidigare.

Rätt till hustrutillägg har en sådan kvinna för tiden före den månad

då hon fyller 65 år, om hennes make uppbär folkpension i form av

förtidspension eller har fyllt 65 år och uppbär folkpension i form av

ålderspension. För denna rätt förutsätts vidare att hon själv inte uppbär folkpension och att makarna har varit gifta minst 5 år. Om det finns särskilda skäl, får hustrutillägg lämnas även om makarna varit gifta kortare tid än 5 år.

1a§

I socialförsäkringslagen

0000:000 finns bestämmelser

om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av denna lag,

allmänna tillämpningsvill-

kor,

utbetalning av förmåner

utomlands, samt anmälan och handläggning av ärenden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga hustrutillägg om för tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om hustrutillägg för år 1999. Detta gäller dock endast den enskilde var bosatt i Sverige vid utgången av år 1998. om

18 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1996:1030 om under-

hållsstöd

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1996: 1030 underhållsstöd om om dels att 37 och 43 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas paragraf, l följande en ny a av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

la§

I socialförsäkringslagen

0000:000 finns bestämmelser

om 1 vem som ingår i person- .

kretsen för tillämpningen

av denna lag,

bosättning i Sverige,

allmänna tillämpningsvillkor, utbetalning av förmåner utomlands, samt

anmälan och handlägg-

ning av ärenden.

3§

Ett barn har rätt till underhållsstöd, föräldrarna inte bor tillom sammans eller den ena föräldern är avliden. Det krävs dessutom att barnet varaktigt bor och är folkbokfört hos föräldrarna boförälen av

dern samt att boföräldern bor här i landet och, om barnet är

underårigt, är vårdnadshavare för barnet. Ett barn har också rätt till underhållsstöd, det varaktigt bor och om är folkbokfört hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet eller hos någon eller några bor här i landet och som som var särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år. Vad som i lagen sägs boförälder gäller då den eller de om särskilt förordnade várdnadshavarna. Bestämmelserna i 4 § 1 och 5 § tillämpas inte i dessa fall. Är barnet inte svensk medborgare, krävs för rätt till

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

underhållsstöd, utöver vad som anges i första och andra styckena, att boföräldern eller barnet vistas här sedan minst sex månader. Ett barn som lämnar

Sverige skall fortfarande anses

vara bosatt här, om den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Om boföräldern sänds av en statlig arbetsgivare till ett annat land för att arbeta för arbetsgivarens räkning, skall barnet och boföråldern under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Vad som sägs i tredje stycket

om krav på vistelse här i landet

sedan minst sex månader gäller inte, om något annat är särskilt föreskrivet.

Ett ärende om stöd enligt denna Ett ärende om stöd enligt denna lag prövas av den allmänna lag prövas av den allmänna försäkringskassa som boföräl- försäkringskassa som enligt dern är inskriven hos eller 5 kap. 4 § socialförsäkringslaskulle ha varit inskriven hos, gen 0000:000 skall avgöra ett om åldersvillkoreti I kap. 4 § ärende avseende boföräldern. lagen 1962:381 om allmän Om barnet har fyllt 18 år, försäkring varit uppjyllt. prövas ärendet av den försäk- Finns det ingen behörig ringskassa som skall avgöra ett försäkringskassa enligt första ärende avseende barnet. stycket eller har barnet fyllt 18 Frågor om återbetalår, prövas ärendet av den för- ningsskyldighet och om minsksäkringskassa hos vilken barnet ning av underhållsstöd enligt är inskrivet eller skulle ha varit 10 § andra stycket prövas dock inskrivet, om det uppfyllt det av den försäkringskassa som nämnda åldersvillkoret. enligt 5 kap. 4 eller 5 § social- Frågor om återbetalnings- försäkringslagen skall avgöra skyldighet och om minskning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av underhållsstöd enligt 10§ ett ärende avseende den biandra stycket prövas dock av dragsskyldige.

den försäkringskassa som den bidragsskyldige är inskriven hos

eller skulle ha varit inskriven hos, om äldersvillkoreti 1 kap.

4 § lagen om allmän försäkring varit uppfyllt. Är den bidrags-

skyldige inte inskriven och skulle han eler hon inte heller

under angivenförutsättning ha

varit inskriven hos allmän försäkringskassa, skall Stockholms

läns allmänna försäkringskassa

pröva dessa frågor.

43 §

Regeringen får Regeringen får träffa överensträffa Överenskommelse med kommelse med andra stater om

andra stater om utsträckt till- utsträckt tillämpning denna

av lämpning av denna lag och lag. förordna att barn som inte

har något medborgarskap eller som är politisk flykting skall .ha

samma rätt till underhållsstöd som svenskt barn.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om underhållsstöd

för tid före ikraftträdandet.

Om det är till fördel för barnet, skall äldre bestämmelser tillämpas även i fråga om underhållsstöd för år 1999. Detta gäller dock endast

om barnet var bosatt och folkbokfört i Sverige vid utgången år av 1998.

19 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 och 8 §§ lagen 1959:551 om beräkning

av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän

försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inkomst av anställning, för vil- Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade inte är skatt- ken den försäkrade inte är skattskyldig här i riket enligt kom- skyldig här i riket enligt kommunalskattelagen 1928:70, munalskattelagen 1928 : 70, inkomst av anställning, för inkomst av anställning, för vilken den försäkrade är skatt- vilken den försäkrade är skatt-

skyldig enligt lagen 1991:586 skyldig enligt lagen 1991:586

om särskild inkomstskatt för om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt inkomst utomlands bosatta samt inkomst av anställning för vilken den av anställning för vilken den försäkrade är skattskyldig enligt försäkrade är skattskyldig enligt lagen 1991:591 om särskild lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. och för bosatta artister m. fl. och för vilken svensk lagstiftning om vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla enligt social trygghet skall gälla enligt EES-avtalet skall bestämmas socialförsäkringslagen med ledning av särskild uppgift 0000:000 eller EES-avtalet från arbetsgivaren. Sådan upp- skall bestämmas med ledning av

gift skall senast den 31 januari särskild uppgift från arbets-

året näst efter det år, som givaren. Sådan uppgift skall inkomsten avser, avlämnas till senast den 31 januari året näst den myndighet, som avses i efter det år, som inkomsten 3 kap. 58§ lagen 1990:325 avser, avlämnas till den mynom självdeklaration och kon- dighet, som avses i 3 kap. 58 § trolluppgifter. I uppgiften skall lagen 1990:325 om självdekla-

an- ges den försäkrades full- ration och kontrolluppgifter. I

Senaste lydelse 1994:1864

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ständiga namn, födelsetid och uppgiften skall den föranges adress samt beloppet av den säkrades fullständiga fönamn, utbetalade lönen eller ersätt- delsetid och adress besamt ningen och den tidrymd som loppet den utbetalade lönen av denna avser. Vidare skall i eller ersättningen och den tiduppgiften anges, om den försäk- rymd denna Vidare som avser. rade fått skattepliktiga natura- skall i uppgiften den anges, om

förmåner. Ett exemplar försäkrade fått skattepliktiga

av uppgiften skall inom tid som naturaförtnåner. Ett exemplar nyss sagts av arbetsgivaren av uppgiften skall inom tid som

sändas till den försäkrade. sagts arbetsgivaren

nyss av sändas till den försäkrade. Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen denna lag även den av som utgivit bidrag i 11 kap. 2 § första stycket

som avses rn lagen

1962:381 om allmän försäkring.

Har belopp, som enligt försäkrads självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning pensionsgrundande inkomst hänförts till av

inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts

till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne underrättas om beslutet med angivande skälen för beslutet och av möjligheten till omprövning enligt 8 a Pensionsgrundande inkomst Pensionsgrundande inkomst skall angivas skattsedel å skall angivas skattsedel å slutlig skatt när så kan ske. I slutlig skatt när så kan ske. I annat fall skall särskild under- annat fall skall särskild under-

rättelse om den pensionsgrun- rättelse den pensionsgrun-

om dande inkomst som bestämts dande inkomst bestämts som sändas till den försäkrade. sändas till den försäkrade, om Sådan underrättelse behöver hans adress är känd. dock icke sändas till försäkrad som avses i I kap. 3 § andra stycket lagen 1962:381 om

allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999.

2 Senaste lydelse 1994:491

20 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen 1973:349

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 32 § studiestödslagen 1973:349

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Studerande har rätt till studie- Studerande har rätt till studiemedel endast för sådan sjuk- medel endast för sådan sjuk-

period eller del därav som period eller del därav som

godkänts den allmänna för- godkänts av den allmänna förav säkringskassa, hos vilken den säkringskassa som enligt 5 kap.

studerande är inskriven. socialförsäkringslagen

0000:000 skall avgöra ett ärende avseende sjukpenning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Lagen omtryckt 1987:303

21 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Lagen tillämpas den som är Lagen tillämpas den som vid

försäkrad enligt lagen tjänstgöring på svenskt en 1976:380 om arbetsskade- fartyg är försäkrad enligt lagen försäkring och som anses som 1976:380 arbetsskadeförom sjöman enligt sjömanslagen säkring och som anses som 1973:282 eller ändå följer sjöman enligt sjömanslagen med fartyget och utför arbete 1973:282 eller ändå följer för fartygets räkning. med fartyget och utför arbete för fartygets räkning. Lagen gäller den som har rätt till ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller tjänstgör krigsfartyg eller skadas i krig

i vilket Sverige befinner sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

22 Förslag till

socialför-

Lag om ändring i lagen 1984:989 om säkringsväsendet under krig och krigsfara

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen 1984:989 om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

En allmän försäkringskassa får En allmän försäkringskassa får underlåta att enligt lagen underlåta att registrera en för- 1962:381 om allmän försäk- säkrad till dess fråga uppkomring skriva in en försäkrad till mer om rätten till en försäkdess fråga uppkommer om ringsförrnån. rätten till en försäkringsförrnån. Om försäkringskassan i

I sådant fall gäller inskrivning- samband med registrering enligt

från och med den tidpunkt första stycket beslutar om tillen då den försäkrade skulle ha hörighet till sjukpenningförsäkvarit inskriven enligt nämnda ringen, gäller beslutet i den lag. delen från den tidigare tidpunkt Om försäkringskassan i då sådana förhållanden inträtt samband med inskrivning enligt att den försäkrade skulle ha första stycket beslutar om till- varit sjukpenningförsäkrad. hörighet till sjukpenningförsäkringen, gäller beslutet i den delen från den tidigare tidpunkt då sådana förhållanden inträtt att den försäkrade skulle ha varit sjukpenningförsäkrad, dock tidigast från och med den dag då inskrivningen skall gälla.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999.

23 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1989:225 om ersättning

till smittbärare

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 lagen 1989:225 ersättning

om till smittbärare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En ansökan om ersättning skall En ansökan ersättning skall om

göras skriftligen hos den all- göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassa som männa försäkringskassan.

anges i 12

Till en ansökan om smittbärarpenning grundas beslut enligt

som

3 § 1 skall fogas en kopia beslutet eller ett intyg med uppgift

av om beslutets innehåll.

Till en ansökan om smittbärarpenning grundas på förhållande

som

som anges i 3 § 2 eller en ansökan resekostnadsersättning skall

om

fogas ett intyg om den företagna åtgärden.

Frågor om förmåner prövas Frågor förmåner prövas av om av

den allmänna försäkringskassa den allmänna försäkringskassa hos vilken smittbäraren är som enligt 5 kap. socialförinskriven eller skulle ha varit säkringslagen 0000:000 skall

inskriven, om han uppfyllt avgöra ett ärende avseende

åldersvillkoret i 1 kap. 4§ smittbäraren. l fall i

som avses lagen 1962:381 om allmän 3 § 2 och i ärende om rese-

försäkring. Är smittbäraren inte kostnadsersättning skall ärendet inskriven och skulle han inte handläggas den försäkrings-

av heller under nämnda förutsätt- kassa inom verksarnhetsvars

ning ha varit inskriven hos område läkarundersökningen, allmän försäkringskassa, skall hälsokontrollen, vården, beärendet handläggas av den handlingen eller den motsvaranförsäkringskassa inom vars de åtgärden har skett.

verksamhetsområdebeslut enligt 3§ 1 har fattats. I fall som avses i 3 § 2 och i ärende om

resekostnadsersättning skall ärendet handläggas av den

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försäkringskassa inom vars verksamhetsområde läkarundersökningen, hälsokontrollen, värden, behandlingen eller den motsvarande åtgärden har skett. Den behöriga försäkringskassan får uppdra en annan försäkringskassa att handlägga ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

24 till

Förslag

Lag om ändring i lagen 1991:1047 om sjuklön

Härigenom föreskrivs att 13, 20 och 25 lagen 1991:1047 om sjuklön skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den allmänna försäkringskassan Den allmänna försäkringskassan kan, efter skriftlig ansökan av kan, efter skriftlig ansökan av en arbetstagare som är inskriven arbetstagare är försäken som hos kassan, besluta att 15 och raa för sjukpenning enligt lagen

16 §§ skall tillämpas arbets- 1962:381 allmän försäk-

om tagaren och dennes arbetsgiva- ring, besluta att 15 och 16 re. Ett sådant beslut får med- skall tillämpas på arbetstagaren delas endast om arbetstagaren och dennes arbetsgivare. Ett lider av sjukdom som kan antas sådant beslut får meddelas medföra ett större antal sjuk- endast arbetstagaren lider om av perioder med rätt till sjuklön sjukdom kan antas medföra som

under en tolvmånadersperiod. ett större antal sjukperioder

med rätt till sjuklön under en

tolvmånadersperiod.

Ett beslut enligt första stycket arbetstagarens samtliga avser anställningar och gäller från och med den kalendermånad då arbetsgivaren delgavs beslutet eller från och med den senare kalendermånad som anges i det. Om arbetstagaren har flera anställningar skall vad

som sägs i första meningen gälla hos varje arbetsgivare för sig.

Beslutet gäller till och med den dag som anges i beslutet. Beslutet skall upphävas om villkoret enligt första stycket andra meningen inte

längre är uppfyllt. Om beslutet upphävs skall försäkringskassan lämpligt sätt underrätta arbetsgivaren om detta.

20 §

Om tvist har uppkommit Om tvist har uppkommit om om arbetstagarens rätt till sjuklön arbetstagarens rätt till sjuklön och tvisten gäller huruvida och tvisten gäller huruvida arbetsförrnågan är nedsatt på arbetsfönnågan är nedsatt på grund av sjukdom eller ned- grund sjukdom eller nedav

Senaste lydelse 1991:1988

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sättningens omfattning eller sättningens omfattning eller huruvida arbetstagarförhâllande huruvida arbetstagarförhållande föreligger, kan den allmänna föreligger, kan den allmänna försäkringskassa hos vilken försäkringskassa som enligt arbetstagaren är inskriven eller 5 kap. socialförsäkringslagen skulle ha varit inskriven, om 0000:000 skall avgöra ett han hade uppfyllt âldersvillkoret ärende avseende sjukpenning till i 1 kap. 4§ lagen 1962:381 arbetstagaren, efter skriftlig anallmän försäkring, efter sökan av denne, besluta att om skriftlig ansökan arbetstaga- ersättning för tid som den omav besluta att ersättning för tid tvistade sjuklönen avser skall ren, den omtvistade sjuklönen utges från sjukförsäkringen som skall utges från sjukför- enligt lagen om allmän försäkavser säkringen enligt lagen om all- ring. män försäkring.

Ärenden enligt 10, 13, 14, 16 Ärenden enligt 10, 13, 14, 16 och 20 §§ samt 24 § andra och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket stycket och 27 § andra stycket prövas den allmänna försäk- prövas av den allmänna försäkav ringskassa hos vilken arbets- ringskassa som enligt 5 kap. tagaren är inskriven eller skulle socialförsäkringslagen ha varit inskriven, om han hade 0000:000 skall avgöra ett uppfyllt åldersvillkoreti I kap. ärende avseende sjukpenning till 4§ lagen 1962:381 om all- arbetstagaren. män försäkring. Är arbetstagaren inte inskriven och skulle han inte heller under nämnda förutsättning ha varit inskriven hos en försäkringskassa, skall ärendet handläggas av den kassa inom vars område arbetsgivaren är registrerad hos skattemyndi ghet för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Om arbetsgivaren inte är registrerad enligt vad som nu sagts, prövas frågan av den försäkringskassa inom vars område arbetsgivaren är bosatt.

I övriga fall görs prövningen av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Stockholms läns allmänna för-

säkringskassa. Behörig att ta emot anmäl- Behörig anmäl-

att ta emot ningar och uppgifter från ningar och uppgifter från ar- arbetsgivaren enligt 12 § och att betsgivaren enligt 12 § och att

handlägga ärenden om försäk- handlägga ärenden försäk-

om ring enligt 17 § är den försäk- ring enligt 17 § är den försäkringskassa som avses i första ringskassa inom område vars stycket andra meningen. Om arbetsgivaren är registrerad hos

arbetsgivaren inte är registrerad skattemyndighet för inbetalning enligt vad som sägs där, tilläm- och redovisning arbetstaga-

av

pas f0"rsta stycket tredje och skatt. Om arbetsgivaren inte

res fjärde meningen. är registrerad enligt vad som nu sagts, prövas frågan av den

försäkringskassa inom vars område arbetsgivaren är bosatt.

I övriga fall görs prövningen

av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.

Den behöriga försäkringskassan får uppdra försäkrings-

en annan

kassa att handlägga ärenden enligt

10, 13, 14, 16, 17 och 20 §§ samt 24 § andra stycket och 27 § andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1993:747 om

hos de allmänna

sjukförsäkringsregister försäkringskassorna

Härigenom föreskrivs att 17 och 20 §§ lagen 1993:747 om

sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Ett sjukförsäkringsregister får Ett sjukförsäkringsregister får

användas för försäkringskassans användas för försäkringskassans handläggning ärenden in- handläggning av ärenden om av om

skrivning hos försäkringskassan, tillhörighet till sjukförsäkringen, fastställande sjukpenning- fastställande av sjukpenning-

av

grundande inkomst samt rätt till grundande inkomst samt rätt till

och utbetalning och utbetalning av av

sjukpenning, sjukpenningtillägg, ersättning för merutgifter vid

till och från arbetet och rehabiliteringsersättning enligt lagen resor 1962:381 om allmän försäkring,

sjukpenning enligt lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring,

om

lagen 1977:265 statligt personskadeskydd, lagen 1977:267 om

om

krigsskadersättning till sjömän och motsvarande äldre bestämmelser,

ersättning för kostnader för sjuklön avses i 16§ lagen som 1991:1047 sjuklön samt ersättning vid tvist sjuklön enligt om om 20 § samma lag.

8§

Ett lokalkontors sjukförsäk- Ett lokalkontors sjukförsäk-

ringsregister får innehålla upp- ringsregister får innehålla upp-

gifter den är försäkrad gifter om den som enligt socialom som

enligt lagen 1962:381 om försäkringslagen 0000:000 är

allmän försäkring och försäkrad för olika förmåner som inskrivning i försäkrings- enligt lagen 1962:381 om genom kassan tillhör eller har tillhört allmän försäkring och som

lokalkontoret. enligt 5 kap. förstnämnda lag

tillhör eller har tillhört lokalkontoret.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Det sjukförsäkringsregister förs försäkringskassa enligt

som av en 1 § andra stycket får innehålla uppgifter sjömän för vilka den om

försäkringskassan prövar där angivna förmåner.

Om ett lokalkontor har fått ett Om lokalkontor har fått ett ett uppdrag att pröva frågor uppdrag att pröva frågor om om förmåner, ersättningar eller förmåner, ersättningar eller

rehabilitering som avses i 2 och rehabilitering i 2 och

som avses 3 §§, får detta lokalkontors 3 §§, får detta lokalkontors

sjukförsäkringsregister innehål- sjukförsäkringsregister innehål-

uppgifter om den uppgifter den som upp- om som upp-

draget avser. När uppgifterna draget När uppgifterna

avser. inte längre behövs där, skall de inte längre behövs där, skall de

överlämnas till det lokalkontor överlämnas till det lokalkontor

som han eller hon genom in- i 8 Därefter får i som avses

skrivning i försäkringskassa hör registret bara

anges person-

till. Därefter får i registret bara försäkringskas-

nummer, namn anges personnummer, nanm sans beslut och uppgifter som

försäkringskassans beslut och avses i 14 § 3 och

uppgifter som avses i 14§ 3

och 5.

Bestämmelserna i första stycket skall även tillämpas i fråga den

om

försäkringskassa som avses i 1 § andra stycket.

Uppgifter i ett lokalkontors Uppgifter i lokalkontors ett

sjukförsäkringsregister får läm- sjukförsäkringsregister får läm-

nas ut på medium för automa- ut på medium för nas automa-

tisk databehandling till ett annat tisk databehandling till

ett annat lokalkontor, om den registrera- lokalkontor, den registreraom

de genom inskrivning i försäk- de enligt 8 § hör till det konto-

ringskassa hör till det kontoret ret eller uppgifterna om annars eller om uppgifterna annars behövs där i ett ärende som behövs där i ett ärende i 2 och 3 och som avses som

avses i 2 och 3 och som gäller den registrerade. Uppgifgäller den registrerade. Uppgif- ter i det sjukförsäkringsregister ter i det sjukförsäkringsregister i 1 § andra stycket

som avses som avses i 1 § andra stycket får under förhållanden samma får under samma förhållanden lämnas ut på sådant medium till

ett lokalkontor.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lämnas ut på sådant medium till ett lokalkontor.

Uppgifter sjukförsäkringsregister får lämnas på

i ett lokalkontors ut medium för automatisk databehandling till den försäkringskassa som

i 1 § andra stycket, uppgifterna behövs där i ett ärende som

avses om

avses i 2 och 3 §§ och som gäller den registrerade.

Uppgifter i 13 § Uppgifter som avses i 13 §

som avses

skall gallras fem år efter ut- skall gallras fem år efter utgången det år då ärendet där gången av det år då ärendet där

av

förekommer har uppgiften förekommer har uppgiften avslutats. Andra uppgifter i ett avslutats. Andra uppgifter i ett sjukförsäkringsregister skall sjukförsäkringsregister skall gallras tio år efter utgången gallras tio år efter utgången av

av det år då ärendet där uppgiften det år då ärendet där uppgiften förekommer har avslutats. Detta förekommer har avslutats. Detta

gäller dock inte för uppgifter gäller dock inte för uppgifter

i 11 § 1-4 och 6 så som avses i 11 § 1-4 och 6 så som avses länge den försäkrade länge den försäkrade enligt 8 § genom inskrivning skall tillhöra det skall tillhöra det lokalkontor

lokalkontor för registret för registret eller, såvitt

som som

eller, såvitt register enligt register enligt l § andra

avser avser l § andra stycket, så länge den stycket, så länge den försäkrade

försäkrade är sjöman. är sjöman.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter undantag från bestämmelserna i första stycket om såvitt gäller bevarandet ett urval material för forskningens av av behov. Sådant material skall överlämnas till en arkivmyndighet.

Denna lag träder i kraft den l januari 1999.

26 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1995:705 om arbetsplatsintroduktion

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen 1995 2705 arbetsplatsintroduk-

om tion skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Den allmänna försäkringskassa Den allmänna försäkringskassa

hos vilken deltagaren i arbets- deltagaren i

som arbetsplatsin-

platsintroduktionen är inskriven troduktionen tillhör enligt

skall ta till vara statens rätt med 5 kap. socialförsäkringslagen avseende på betalningen skall ta till med

av vara statens rätt

finansieringsbidraget utom vad avseende betalningen

av

gäller frågor om eftergift finansieringsbidraget vad

av utom

betalningsskyldighet. Är delta- gäller frågor om eftergift

av

garen inte inskriven hos betalningsskyldighet.

en

allmän försäkringskassa, skall uppgiften füllgöras av Stock-

holms läns allmänna försäkringskassa. Den behöriga för-

säkringskassanfâr uppdra

åt en

annan försäkringskassa att

fullgöra uppgiften.

Försäkringskassan skall underrätta den länsarbetsnämnd har

som

anvisat deltagaren anordnare inte har betalat finansierings-

om en bidraget inom begärd tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1996:1150 om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen 1996:1150 om högskostnadsskydd vid köp av läkemedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

Rätt till förmåner enligt denna lag har den är försäkrad den som är bosatt i Sverisom enligt 1 kap. 3 § första stycket ge, samt lagen 1962:381 om allmän försäkring och är bosatt i Sverige, samt 2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom eller moderskap enligt vad som följer av rådets förordning EEG 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen nr systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller av deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Rätt till förmåner enligt 4 och 6 §§ med undantag för varor som avses i 2§ 2 har även den som i annat fall, utan att vara bosatt i Sverige, har anställning här. Lagen gäller inte för den som får sjukhusvård som avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 eller i 2 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga högkostom nadsskydd under tid före ikraftträdandet. Om det är till fördel för den enskilde, skall äldre bestämmelser

tillämpas även i fråga om högkostnadsskydd under år 1999. Detta

gäller dock endast den enskilde hade rätt till förmåner enligt 8 § om vid utgången av år 1998.

Senaste lydelse 1979:127

1 Inledning

l Utredningens direktiv

Utredningens ursprungliga direktiv framgår av beslut vid regeringssammanträde den 13 juli 1995 dir. 1995:106 och återges i det följande.

Bakgrund

Svenska regler om socialförsäkring

Den svenska lagstiftningen om socialförsäkringen bygger i huvudsak på att de försäkrade är bosatta här i landet. Besättning i Sveri e ger bl.a. rätt till folkpension och barnbidrag. För vissa andra fönnaner krävs utöver bosättning också förvärvsarbete. Detta gäller bl.a. för rätt till sjukpenning och tilläggs ension. Försäkrade enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring FL är svenska medborgare samt i Sverige bosatta utländska medborgare och statslösa. En försäkrad som lämnar Sverige anses fortfarande bosatt här i landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. För rätt till flertalet förmåner krävs enligt AFL även inskrivning hos den allmänna försäkringskassan. Detta gäller bl.a. för rätt till sjukpenning, rehabiliteringspenning och föräldrapenning. När en i Sverige bosatt person fyller 16 år sker inskrivning hos den allmänna försäkringskassan.

socialförsäkringen i det europeiska samarbetet

Sverige deltar i det europeiska ekonomiska samarbetet sedan den 1 januari 1994, då avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES trädde i kraft. I och med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen EU fr.o.m. den 1 januari 1995 har samarbetet fördjupats och utvidgats till att avse områden som inte omfattas av EES-avtalet. För det europeiska samarbetet gäller inom den sociala trygghetens område särskilda bestämmelser för att ländernas sociala trygghetssystem skall samordnas. Bestämmelserna återfinns huvudsakligen i rådets förordning EEG nr 1408/71 om tilläm ning av s stemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller eras fami jemedlemmar flyttar inom gemenskapen och förordning EEG nr 574/72 om tillämpning av förordning EEG nr 1408/71. Förordningarna innehåller bestämmelser som skall garantera att de personer som använder sig av rätten till fri rörli het inte står utan skydd för sin sociala trygghet när de flyttar till ett annat and inom EU och EES. En grundläggande princip som kommer till uttryck i dessa bestämmelser är att den som flyttar inom emenskapen skall omfattas av lagstiftningen i endast ett land och att det and i vilket vederbörande arbetar skall svara för socialförsäkringsskyddet. Av betydelse i sammanhanget är också rådets förordning EEG nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. I den anges

en grundläggande bestämmelse om likabehandling i fråga om sociala förmåner. Där föreskrivs bl.a. att en arbetstagare som är medborgare i ett medlemsland skall ha samma sociala förmåner inom en annan medlemsstats territorium som det landets medborgare. Arbetstagare skall således ha samma rätt till bl.a. socialförsäkringsförmåner, hälso- och sjukvård, äldre- och handikappomsorg, barnomsorg och socialt bistånd som landets medborgare har. Den svenska lagstiftningen om socialförsäkring kräver som tidigare konstaterats i de flesta fall bosättning här i Sverige för att rätt till förmåner skall föreligga. Genom Sveriges åtagande inom det europeiska samarbetet uppkommer en skyldighet att bl.a. följa bestämmelserna i de nämnda förordningarna. Vid konfliktsituationer mellan dessa förordningar och nationella regler är det alltid gemenska sreglerna som har företräde och som därför skall tillämpas. Den svens a socialförsäkringslagstiftningen omfattar således till följd av bestämmelserna i förordning nr 1408/71 i många fall även personer som inte är bosatta här i landet. I och med att förordning nr 1408/71 gäller i Sverige kan inte kravet på bosättning och inskrivning i Sverige upprätthållas gentemot personer som enligt förordningen skall omfattas av svensk lagstiftning. Riksförsäkringsverket RFV har vad gäller inskrivningsvillkoret utfärdat föreskrifter för tillämpningen av AFL för personer som omfattas av förordning nr 1408/71 och därvid föreskrivit att sådana personer skall likställas med dem som är bosatta här. Dessa personer kan därmed bli inskrivna hos försäkringskassan. Därigenom får de också rätt till förmåner som omfattas av förordning nr 1408/71.

Begreppet försäkrad

Aven om den svenska socialförsäkringen i huvudsak ställer krav bosättning är de materiella försäkringsvillkoren inte enhetliga. För närliggande förmåner kan de variera. Förmånssystemen kännetecknas dessutom av komplexitet, vilket har medfört att försäkringen blivit svåröverskådlig och svår för enskilda att förstå. De anställda vid försäkringskassoma ägnar en betydande del av sin arbetstid att förklara gällande bestämmelser. Som exempel kan nänmas att rätten till sjuklön enligt lagen 1991:1047 om suklön enbart förutsätter ett anställningsförhållande av viss varaktighet. ör rätt till sjukpenning krävs däremot att personen är försäkrad enligt AFL och är inskriven hos den allmänna försäkringskassan. Beträffande rätten till havandeskaps enning gäller som enda allmänna villkor att kvinnan är försäkrad, vi ket innebär att förmånen skulle kunna utges till svenska medborgare som bor och arbetar utomlands. Genom förmånens anknytning till bestämmelserna om sjukpenning och genom regler som begränsar rätten till havandeskapspenning vid vistelse utomlands kan dock en sådan förmån grundval av svensk lagstiftning ändå inte lämnas till den som har inkomst av arbete i annat land från utländsk arbetsgivare eller till den som är bosatt utomlands.

Avgifter

Den ovan nämnda förordning nr 1408/71 har vidare betydelse vad gäller avgifter som tas ut för finansiering av system för social trygghet. Av förordningens lagvalsre ler följer dels vilket lands lagstiftning en anställd eller egenföretagare sk 1 vara omfattad av, dels att avgifter skall betalas endast i den medlemsstat vars lagstiftning den anställde eller egenföretagaren omfattas av. Reglerna i förordning nr 1408/71 är obligatoriska i detta avseende. I den män förordningen anger att en anställd eller egenföretagare skall omfattas av ett visst lands lagstiftning, skall således avgifter också betalas i det landet. Arbetsgivare är enligt svensk lagstiftning skyldiga att betala arbetsgivaravgifter baserade summan av vad arbetsgivaren under året betalat

som kontant lön eller arman ersättning för utfört arbete. Någon uppdelning på de enskilda individerna som uppburit ersättning sker inte. Allmänna egenavgifter betalas av den enskilde. Uppbörden av de allmänna egenavgifterna är samordnad med uppbörden av inkomstskattema genom att inkomsten måste vara beskattningsbar enligt kommunalskattelagen 1928:270 eller enligt lagen 1958:295 om sjömansskatt. Därmed finns det ett administrativt samband mellan avgifter och inkomstskatter även i de fall förordning nr 1408/71 är tillämplig. En person som är utsänd av en arbetsgivare till ett annat EU- eller EES-land är enligt reglerna i förordning nr 1408/71 omfattad av den svenska socialförsäkringslagstiftningen under ett år. Detta gäller trots att den utsände inte betalar skatt i Sverige efter viss tid och därmed inte heller några allmänna egenavgifter.

Övrigt

Utredningen S 1991:03 om socialförsäkringen och EG har i sitt slutbetänkande Social trygghet och EES SOU 1993:115 redovisat överväganden och förslag föranledda av de konsekvenser som EES-avtalet och sedermera EU-medlemskapet för med sig i fråga om andra socialförsäkringsförrnåner än pensioner samt sjukvårdsförmåner och bidrag till barnfamiljer. Utredningen om socialförsäkringen och EG hade också i uppdrag att överväga en rapport från Riksförsäkringsverket, som överlämnats till regeringen den 31 maj 1990. I denna rapport föreslås att den allmänna svenska försäkringen skall utvidgas till att omfatta även personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta här. Enligt verkets förslag skall den svenska socialförsäkringen i dessa situationer omfatta personer utanför EU och EES. Den utvidgning av den skyddade personkretsen som verket föreslår har sedermera, vad avser medborgare i EU och EES-ländema, ägt rum genom att förordning nr 1408/71 blivit tillämplig här i landet. I slutbetänkandet från Utredningen om socialförsäkringen och EG föreslogs en samlad översyn av begreppet försäkrad i den svenska socialförsäkringen samt av de svenska reglerna för avgifter satta i relation till förordning nr 1408/71 och förordning nr 574/72. Förslaget har remissbehandlats. Av remissbehandlingen framgår att så gott som samtliga instanser som tog upp frågan biträder utredningens förslag. I detta sammanhang framförde Arbetsmarknadsstyrelsen att även de olika kontantförmånema vid arbetslöshet bör ingå i en sådan översyn. Pensionsarbetsgruppen S 1994: 14 har också i sitt betänkande Reformerat pensionssystem SOU 1994:20 föreslagit en översyn av begreppet försäkrad. Pensionsarbetsgruppen ansåg att nuvarande definition av vilka som är försäkrade och som har möjlighet att tjäna in rätt till inkomstrelaterad pension bör kvarstå tills frågan blivit föremål för en generell översyn.

Uppdraget

Enhetlig användning av begreppet försäkrad

Den nuvarande utformningen av begreppet försäkrad medför i en rad avseenden, som beskrivits ovan, svårigheter vid tillämpningen av reglerna inom den allmänna försäkringen. Dessa svårigheter leder ibland till utfall som är svåra att förstå när det gäller rätten till förmåner. En särskild utredare skall därför göra en samlad översyn av begreppet försäkrad i de olika författningarna som reglerar olika förmåner inom socialförsäkringen samt redovisa förslag med inriktning att enhetliga försäkringsvillkor skall gälla för likartade fönnåner, Uppdraget innefattar också kontantförrnåner vid arbetslöshet. I betänkandet Social trygghet och EES SOU 1993:115 finns en uppställning av vilka villkor som gäller för rätt till olika förmåner. Uppställningen tydliggör hur villkoren för att få del av olika förmåner varierar.

Med i denna uppställning skall omfatta förmåner

utgångspunkt

översynen enligt följande agar: lagen 1962:381 om allmän försäkring lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag lagen 1993:737 om bostadsbidrag lagen 1964: 143 om bidragsförskott lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska barn lagen 1984:1096 om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn lagen 1989:255 om ersättning till smittbärare lagen l981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. tandvârdslagen 1985:125 lagen 1988:1465 om ersättning och ledighet för närståendevård - 1988:360 handläggning ärenden bilstöd till handikappa-

lägen

- om av om e lagen 1993:389 om assistansersättning -

lagen 1976:380, omtryckt 1993:357 om arbetsskadeförsäkring

-

lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig

vard av sjukt eller handikappat barn lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer lagen 1973:370, omtryckt 1991:1334 om arbetslöshetsförsäkring lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd -

Utredaren skall gå igenom de särskilda villkor som gäller för en försäkrads rätt till förmåner enligt ovan nämnda lagstiftning och föreslå ändringar i

syfte att up nå enhetliga villkor. Utredaren skall lämna förslag som syftar

till att det ör varje förmån klart skall framgå vilka villkor som gäller för rätt till förmånen. Utredaren bör därvid eftersträva en enhetlig användning av begreppet försäkrad i de olika lagarna. För likartade förmåner bör enhetliga villkor gälla när detta är möjligt. Utredaren bör därvid sträva efter att ge reglerna en mer tydlig utfornming. I det sammanhanget bör utredaren även överväga om inskrivning hos försäkringskassan skall vara en förutsättning för att någon skall få rätt till en förmån. Avsikten är inte att ändra rätten till de förmåner som i dag utges enbart på grundval av bosättning i Sverige.

Den skyddade personkretsen

Utredaren skall vidare pröva om den personkrets som skyddas enligt svensk lag bör utvidgas till att omfatta alla som arbetar här i landet, dvs. även medborgare i länder utanför EU och EES. Utredaren skall dels överväga om en sådan utvidgning kan ske t.ex. genom att denna personkrets ges rätt endast till vissa förmåner, dels beräkna kostnadskonsekvenserna av en sådan utvidgning.

Ettårsregeln enligt AFL

En person som lämnar Sverige kvarstår som försäkrad enligt AFL här i landet om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Utredaren skall pröva om denna regel behöver ändras och om det kan finnas skäl att för vissa grupper försäkrade, t.ex. studerande, införa särskilda regler som innebär att det svenska socialförsäkringsskyddet inte upphör vid en längre utlandsvistelse.

Ändrad uppbörd allmänna egenavgifter, av m.m.

Utredaren skall göra en genomgång av de bestämmelser som gäller för betalnin av socialavgifter och allmärma egenavgifter och därvid särskilt beakta e konsekvenser som en tillämpning av förordning EEG nr 1408/71 får för svenskt vidkommande vad gäller möjligheterna att ta ut avgifter enligt förordningen.

Genom lagvalsreglema i förordning nr 1408/71 avgörs enligt vilket medlemslands lagstiftning som socialavgifter och allmänna egenavgifter skall tas ut. Utredaren skall mot denna bakgrund analysera och lämna förslag om åtgärder som bör vidtas för att man från svensk sida skall kunna ta ut de socialavgifter och allmänna egenavgifter som följer av förordningen regler. Uppdraget i denna del avser bl.a. att föreslå hur det administrativa samband som finns mellan avgifter och inkomstskatter vid uppbörd kan ersättas med någon annan ordning.

Utredaren skall också överväga om de s.k. ATP-förbindelsema enligt

11 kap. 2 § och 20 kap. 15 § AFL skall finnas kvar. Det skall därvid särskild prövas om de är förenliga med bestämmelserna i förordning nr 1408/71.

Arbetets uppläggning

I uppdraget ingår att utarbeta förslag till nödvändiga ändringar i lagar och förordningar som omfattas av uppgiften. Utredaren skall vara oförhindrad att även föreslå ändringar som kan visa sig nödvändiga i annan lagstiftning. Utredaren skall med förtur behandla de frågor som berör uppbörd av socialavgifter och allmänna egenavgifter. Utredaren skall bedriva sitt arbete i samråd med Sjuk- och arbetsskadekommittén dir. 1995:54, Skattebetalningsutredningen dir. 1993:22, Utredningen med uppdrag att göra en översyn de av skatterättsliga hemvistbegreppen dir. 1994:43, Kommittén för översyn av studiestödssystemet dir 1994:148, Utredningen om en ny arbetslöshetsförsäkring dir 1995:92, Utredningen om vissa folkbokföringsfrâgor dir. 1995: 101 samt med arbetsgruppen inom Socialdepartementet för genomförandet av ålderspensionsreformen. Utredaren skall också beakta vad riksdagen anfört med anledning av Riksdagens revisorers granskning av socialförsäkringen avseende socialförsäkringslagstiftningens tillgänglighet 1994/95:RR10, bet. l994/95:SfU20, rskr. 1994/952436. Utredaren skall beakta direktiv till samtliga kommittéer och

särskilda utredare regeringens fentliga åligganden dir 1994:23,

att pröva 0 att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 och att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124. Utredarens förslag avseende socialavgifter och allmänna

egenavgifter

skall redovisas senast den 31 mars 1996. Ovriga delar av upp raget skall vara avslutade före utgången av år 1996.

I tilläggsdirektiv från den 7 mars 1996 dir. 1996:27 anförs bl.a. följande:

Bakgrund till tilläggsuppdraget

Riksdagen har gett regeringen tillkänna att en snabb lagteknisk översyn av lagen 1981:691 om socialavgifter bör göras, prop. 1995/96:69, bet. 1995/96:SfU2, rskr. 1995/96:87.

Den tekniska utformningen av lagen om socialavgifter gör en

svårtillgänglig vid tillämpningen. I samband med skattereformen år l 90 utvidgades begreppet arbetsgivare i lagen om socialavgifter. Arbetsgivarbegreppet utvidgades så sätt att även om ett anställningsförhållande inte föreligger skall den som har utgett ersättningar, som enligt vissa bestämmelser i lagen om socialavgifter är att hänföra till inkomst av anställning, anses som arbetsgivare. Det är framför allt det utvidgade arbetsgivarbegreppet som medför svårigheter vid tilläm ningen av lagen men svårigheterna beror även på att lagen utformats mot akgrund av socialförsäkringens förmånssystem och därigenom ofta kommit att hänvisa till lagen om allmän försäkring.

Tilläggsuppdraget

Utredningen får i uppdrag att göra en lagteknisk översyn lagen av 1981:691 om socialavgifter. Oversynen skall syfta till att lagen blir mer fristående från lagen 1962:381 om allmän försäkring och att det tydligt skall framgå vem som är skyldig att betala socialavgifter och för vilka ersättningar socialavgifter skall betalas. Fr.0.m. den 1 januari 1985 gäller ett samordnat system för uppbörd av preliminär skatt och socialavgifter från arbetsgivare. Reglerna inom den preliminära beskattningen och inom socialförsäkringen överensstämmer i stor utsträckning men det förekommer vissa skillnader. Dessa skillnader är en naturlig följd av att olika system legat till grund för lagstiftningen inom skatte- och socialförsäkringsområdena och att reglerna tidigare i praxis tillämpats vid helt skilda förfaranden och av skilda myndigheter. Ju mindre skillnaderna är mellan underlagen för beräkning av skatteavdrag och socialavgifter desto enklare och effektivare kan reglerna beom räkning, debitering, redovisning och betalning av sådana skatter och avgifter göras. Utredningen skall därför i sitt arbete beakta intresset av att underlagen blir så lika som möjligt. Utredningen skall därvid även överväga förslagen i Socialavgiftsutredningens slutbetänkande, Vissa ändringar i fråga om skyldigheten att betala arbetsgivaravgift Ds 1985:4.

Förändrad tidsplan för utredningen

I direktiven till utredningen anges att uppdraget skall vara avslutat före utgången av år 1996 samt att förslag om socialavgifter och allmänna egenavgifter skall redovisas senast den 31 mars 1996. Utredningen bör först överväga frågorna rörande socialförsäkringens personkrets och m.m. redovisa förslag i den delen senast den 31 december 1996. De delar av uppdraget som berör socialavgifter och allmänna egenavgifter bör redovisas senast den l juli 1997.

1.2 Utredningens arbete

Frågor om uppbörd av socialavgifter och allmänna egenavgifter inom EU/EES skulle enligt de ursprungliga direktiven behandlas med förtur. Frågorna krävde samtidigt beaktade svenska försäkrings- och att man avgiftsregler, förordning EEG nr 1408/71, internationella överenskommelser om social trygghet, svenska Skatteregler, dubbelbe-

skattningsavtal samt svenska regler debitering och uppbörd

om av skatter och avgifter. Utredningen arbetade med detta uppdrag under sex månader. Därvid hölls sex sammanträden. Vidare gjordes

studiebesök hos Stockholms läns allmänna försäkringskassa och

Skattemyndigheten i Stockholms län. De myndigheterna har särskilda uppgifter när det gäller socialförsäkring samt skatter och socialförsäkringsavgifter i internationella förhållanden. Utredningen fick vid besöken värdefulla synpunkter olika alternativ till lösning av uppbördsfrågorna. Arbetet med dessa avbröts temporärt när utredningen fick sina tilläggsdirektiv. Under hand har dock ytterligare yttranden inhämtats, även från andra håll. Under den nu aktuella utredningsetappen fr.o.m. april 1996 angående socialförsäkringens personkrets har 13 sammanträden hållits.

En enkät om försäkringars upphörande och efterskydd har gjorts om hos förbindelseorganen i flera länder inom EES. I direktiven eller eljest anvisade samråd med andra utredningar har genomförts. Detta

gäller främst Utredningen 1996:04 översyn systemet för efter-

om av levandepension och Utredningen 1996:O6 för översyn inkomstbeav greppet inom bidrags- och socialförsäkringssystemen.

Författningsändringar, betänkanden m.m. som har lagts fram efter

den 1 mars 1997 har inte kunnat beaktas fullt ut.

1.3 Kommande slutbetänkande

Enligt direktiven skall utredningen i nästa etapp analysera och lämna förslag om åtgärder som bör vidtas för att man från svensk sida skall kunna ta ut de socialavgifter och allmänna egenavgifter som följer av förordning 1408/71. Personkretsen i förhållande till övriga EU-länder

är redan bestämd genom den förordningen. Enligt direktiven skall

översynen vidare avse avgifts- och förmånsfrågor i förhållande till områden utanför EU och EES. Avgiftsfrågor och förmånsfrågor bör, som antyds i direktiven, behandlas gemensamt i internationella sammanhang. Det kommande betänkandet kan ses som en avslutning även på detta delbetänkande om personkretsen Några förslag m.m. angående socialavgifter länmas därför inte nu. De angivna frågorna kommer att behandlas inom för det ramen största återstående utredningsuppdraget, nämligen en lagteknisk

översyn av hela lagstiftningen om socialavgifter. Utredningens arbete

beräknas vara avslutat vid utgången av år 1997.

2 Gällande rätt m.m.

2.1 Svensk rätt

om socialförsäkringens

personkrets, m.m.

2.1. 1 Inledning

De regler som i dag gäller i Sverige i fråga om tillhörigheten till

socialförsäkringssystemets olika delar återfinns dels i svensk nationell lagstiftning inkl. konventioner om social trygghet som Sverige ingått

med andra stater, dels inom EG-rätten. I följande avsnitt lämnas en översiktlig redogörelse för svensk nationell lagstiftning exkl.

konventioner om tillhörigheten till socialförsäkringssystemets olika

delar. Vissa särskilda ersättningsvillkor behandlas i kapitel och i Bilaga 1 till betänkandet återfinns sammanställning olika en av försäkringsvillkor. De EG-rättsliga reglerna och reglerna i gällande konventioner redovisas ganska utförligt i avsnitt 2.2 2.6. -

Lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL intar den centrala

platsen i det svenska socialförsäkringssystemet. I lagen har samlats tre

delar av socialförsäkringen, nämligen sjukförsäkringen

- som

innefattar sjukvârds- och sjukpenningförsäkringarna samt föräldraförsäkringen och tandvårdsförsäkringen folkpensioneringen och försäk-

ringen för tilläggspension.

Socialförsäkringens övriga delar behandlas i särskilda lagar. Det gäller arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS, delpensionsförsäkringen samt arbetsskadeförsäkringen. Också vissa förmåner som har anknytning till AFL:s fönnänssystem regleras i särskilda lagar. Vidare finns förmånssystem av socialpolitisk art

som i teknisk mening inte är försäkringar men som i många sammanhang

brukar hänföras till begreppet socialförsäkring. Härmed avses vanligen i vid bemärkelse förmåner som utbetalas av Riksförsäkringsverket och

de allmänna försäkringskassorna, t.ex. barnbidrag och underhållsstöd. Flera av de förmånssystem som regleras i AFL och andra lagar är

f.n. föremål för reformering eller utredning. Riksdagen antog under

våren 1994 en proposition 1993/94:250 om principer för ett

reformerat ålderspensionssystem och i juni 1995 lades inom ramen för

det fortsatta arbetet med pensionsreformen fram ett förslag till lag ny

om inkomstgrundad ålderspension Ds 1995:41. Departementspro-

memorian har remissbehandlats och beredningen av ålderspensionsreformen fortsätter i samråd med Genomförandegruppen S l994:G. En utredning har tillsatts med uppgift att se över systemet för efter-

levandepensionering dir 1996:51, och en annan utredning gör en

samlad översyn av inkomstbegreppen dir. 1996:52. Sjuk- och arbetsskadekommittén presenterade i juni 1996 sitt slutbetänkande SOU 1996:113 En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. En utredning har nyligen tillsatts för att se över systemet med

sjukbidrag och förtidspension dir 1997:9. I oktober 1996 lade Utred-

ningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning ARBOM fram sitt slutbetänkande SOU 1996:150 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Vid sidan av de angivna regelsystemen finns hälso- och sjukvårdens område en del andra författningar som är av betydelse i

sammanhanget. Det gäller i första hand hälso- och sjukvårdslagen

1982:763. Vi har dock ansett att det faller utanför vårt utredningsuppdrag att behandla den lagstiftningen. Bestämmelser om vilka som omfattas av de olika socialförsäkringsgrenarna finns dels i respektive lag, dels i förordning EEG nr 1408/71 samt dels i viss utsträckning i konventioner om social - trygghet som har ingåtts mellan Sverige och andra länder. Den omständigheten att en person är försäkrad enligt AFL eller enligt annan lagstiftning inom socialförsäkringssystemet innebär emellertid inte att han har rätt till alla förmåner enligt dessa lagar. Bestämmelserna för de olika försäkringsgrenarna ger besked om i vilken utsträckning så är fallet.

2.1.2 Lagen om allmän försäkring

Försäkrade enligt AFL är dels svenska medborgare, oberoende av var de är bosatta, dels utländska medborgare och statslösa som är bosatta

i Sverige l kap. 3 § AFL. Vidare gäller att en försäkrad som lämnar

Sverige fortfarande skall anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden oberoende av dennas längd. Detta gäller även medföljande make eller därmed jämställd - samt barn under 18 år. Försäkrad för tilläggspension ATP är enligt 1 kap. 3 § andra och tredje styckena AFL dessutom utländsk sjöman som har anställning på svenskt handelsfartyg samt den som har tillgodoräknats pensionspoäng i Sverige, även om han inte uppfyller ovan angivna förutsättningar för försäkrad enligt AFL. Med anställning svenskt handelsatt vara fartyg likställs enligt 20 kap. 1 § AFL anställning på utländskt

handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare.

Bestämmelserna i 1 kap. 3 § AFL begreppet försäkrad har

om omedelbar betydelse endast i fråga om förmåner, för vilka inte

uppställs andra villkor än försäkringstillhörighet. Detta gäller

numera

endast inom försäkringen för tilläggspension. Begreppet försäkrad har

ensamt bara den praktiska effekten svensk medborgare vid att en

bosättning utomlands under anställning hos svensk arbetsgivare är

försäkrad för ATP.

Den allmänna försäkringen är obligatorisk. Någon möjlighet att frivilligt ställa sig utanför försäkringen finns alltså

inte för dem som uppfyller försäkringsvillkoren. En försäkrad person som är bosatt i Sverige skall fr.o.m. den månad då han fyller 16 år vara inskriven hos allmän försäkringskassa

l kap. 4 § AFL. Detta är frånsett åldersvillkoret också ett försäk-

ringsvillkor. En person som flyttar till Sverige skall skrivas in hos en försäkringskassa så snart kassan fått kännedom om att han skall vara inskriven 1 kap. 5 § AFL. Inskrivningen gäller från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att den försäkrade skall vara inskriven. Inskrivningen gäller dock tidigast fr.o.m. tredje månaden före den då

inskrivningen skedde. I lagen föreskrivs anmälningsskyldighet för

en försäkrade som skall vara inskrivna men som inte folkbokförda i var Sverige den 1 november föregående år. Det åligger en sådan försäkrad att inom två veckor från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att

han skall vara inskriven anmäla sig till den kassa hos vilken han skall

skrivas in. En grundläggande förutsättning för att en person skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa är att han bosatt här i anses

landet. Föreligger inte denna förutsättning längre, skall den försäkrade avregistreras från försäkringskassan. Så snart kassan fått reda att

en försäkrad inte längre skall vara inskriven skall kassan avföra

honom från registret med verkan från den tidpunkt då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra.

Någon närmare bestämning av de förutsättningar konstituerar som bosättning finns inte i AFL frånsett statsanställda. Det är försäkringskassan som med ledning av föreskrifter från Riksförsäkringsverket RFFS 1985:16 bedömer om en person är att anse som bosatt i Sverige och således skall vara inskriven hos kassan. Dessa regler kommer att behandlas närmare i avsnitt 6.2. Vissa försäkringar såsom sjukpenningförsäkringen och ATP förutsätter för sin tillämpning att den försäkrade har haft ett förvärsarbete.

2.1.3 Andra lagar om fönnåner

Försäkrad enligt lagen 1 979s84 om delpensionsförsäkring är den som är bosatt i Sverige och har en aktuell anknytning till arbetsmarknaden samt har en längre tid i arbetslivet bakom sig 3 och 4 §§. Bosättningsbegreppet är här enligt föreskrift av Riksförsäkringsverket RFFS 1987: 16 detsamma som i AFL. Arbetsvillkoret innebär krav på förvärvsarbete i viss omfattning i minst fem månader under en ramtid av tolv månader. Det krävs vidare att pensionsgrundande inkomst för ATP tillgodoräknats för minst tio år fr.o.m. 45 års ålder. Rätten till delpension är däremot inte beroende av svenskt medborgarskap. Vidare krävs att den försäkrade fortsätter förvärvsarbeta i viss omfatt-

ning för att vara berättigad att behålla delpensionen.

Var och en som är medlem i en erkänd arbetslöshetskassa är försäkrad enligt lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring2 §. Med-

lemskap i en arbetslöshetskassa står öppet för i princip alla som uppfyller villkor i kassans stadgar om arbete inom dess verksam-

hetsområde 47 §. Inom arbetslöshetsförsäkringen uppställs inte några formella medborgarskaps- eller bosättningskrav. Alla förvärvsarbetande har därför möjlighet att tillhöra försäkringen. ARBOMutredningens förslag till en ny arbetslöshetsförsäkring SOU 1996: 150 innebär ingen principiell förändring när det gäller försäkringsvillkor. Dock föreslås där ett särskilt inträdesvillkor, innebärande att endast den som kommer att förvärvsarbeta i genomsnitt 17 timmar per vecka under en månads tid kan bli medlem i en arbetslöshetskassa. Som allmänna villkor för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen gäller bl.a. att den försäkrade varit medlem i arbetslöshetskas-

san under viss tid medlemsvillkoret och under en ramtid av tolv

månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört förvärvsarbete i viss utsträckning arbetsvillkoret. Även det inte framgår om av lagen beaktas som huvudregel endast arbete i Sverige. Vissa typer av arbeten utförda utomlands godtas dock i praxis, såsom arbete hos arbetsgivare med säte i Sverige om lön utbetalats från denne. Till den som inte är försäkrad enligt arbetslöshetsförsäkringen eller som ännu inte uppfyllt villkoret om viss tids medlemskap för rätt till ersättning vid arbetslöshet eller uttömt sin rätt till ersättning enligt försäkringen utges i stället ersättning enligt lagen 1973.3 71 om kontant arbetsmarknadsstöd. Den lagen innehåller inga egentliga försäkringsvillkor utan bestämmelserna har utformats som generella föreskrifter. Enligt 1 kap. 1 § lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring är den

förvärvsarbetar i verksamhet här i riket försäkrad för arbets-

som skada. Krav på bosättning i Sverige föreligger endast för andra förvärvsarbetande än arbetstagare, dvs. för egenföretagare och uppdragstagare. Om en utländsk arbetsgivare sänder en arbetstagare till Sverige för arbete som avses vara högst ett år, är arbetstagaren

dock inte försäkrad enligt denna lag. Försäkringen gäller á andra sidan arbete som en arbetstagare utför utomlands, om arbetet avses vara högst ett år och arbetstagaren är utsänd arbetsgivare med av en verksamhet här i riket. En arbetstagare, som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för dennes räkning, skall dock vara försäkrad för arbetsskada under hela utsändningstiden. Ersättning enligt arbetsskadeförsäkringen utges på samma villkor till svenska och utländska medborgare som förvärvsarbetar i Sverige. För arbetstagare uppställs som nämnts inget krav på bosättning i landet. Det innebär att en person som inte är bosatt i Sverige vid en arbetsskada har rätt till sjukvårdsförmåner, sjukpenning och livränta enligt

lagen om arbetsskadeförsäkring, i den mån han inte är berättigad till

motsvarande förmåner enligt AFL. Såväl svenska som utländska egenföretagare och uppdragstagare måste däremot vara bosatta här och förvärvsarbeta i verksamhet här i riket för att vara berättigade till

ersättning enligt arbetsskadeförsäkringen.

När det gäller andra förmånssystem, som inte är uppbyggda som försäkringar i egentlig mening, varierar de krav som uppställs för att rätt till förmåner skall föreligga enligt de olika lagarna. Vissa anknyter till AFL genom att det uppställs krav på att den sökande skall vara

inskriven hos försäkringskassa. Andra system är uppbyggda på annat

sätt och kräver inte registrering eller inskrivning i någon kassa. T.ex. omfattar lagen 1989:225 om ersättning till smittbärare alla smittbärare som måste avstå från förvärvsarbete grund av beslut enligt vissa angivna lagar eller föreskrifter. Vanligen krävs dock bosättning

i Sverige. Bosättningsbegreppet kan i vissa författningar skilja sig från det som tillämpas inom AFL. Exempel finns bl.a. i 1 § lagen

1947:529 om allmänna barnbidrag.

2.2 EG-rätten

2.2.1 EG:s kompetens på socialförsäkringsornrådet

Fr.o.m. den 1 januari 1995 är Sverige medlem i Europeiska unionen EU. Medlemskapet innebär bl.a. att vissa EG-regler om social trygghet skall tillämpas i medlemsländerna. Sådana bestämmelser om social trygghet finns framför allt i rådets förordning EEG nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Till den förordningen finns knutet en tillämpningsförordning

nr 574/72. Senaste lydelse av förordningarna 1408/71 och 574/72

finns i Rådets förordning EG nr 118/97 av den 2 december 1996 om

ändring och uppdatering av förordning EEG nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföre-

tagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, samt av förordning EEG nr 574/72 om tillämpning av förordning EEG

nr 1408/71 se EGT nr L 28 den 30 januari 1997. Av viss betydelse

i sammanhanget är också förordning EEG nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. De först nämnda förordningarna har antagits med stöd av art. 51 i Romfördraget, där rådet givits mandat att enhälligt besluta om åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för

att genomföra fri rörlighet för arbetstagare. Förordningarna omfattar

även egenföretagare. Stöd för detta finns i Romfördragets regler om

fri etableringsrätt art. 52 ff och i art. 235. Förordning 1612/68 har

antagits med stöd av art. 48-49 i Romfördraget. Förordningarna blev gällande i Sverige redan den 1 januari 1994, då EES-avtalet trädde i kraft. EES-avtalet gäller fortfarande i förhållande till Island, Norge och Liechtenstein. Genom EES-avtalet blev Sverige förpliktigat att införliva bl.a. EG-reglerna om social trygghet i svensk lagstiftning. Det skedde genom lagen 1992:1776 om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar

inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Den lagen upphävdes den 31 december 1994, då EG-förordningarna fr.0.m. den

1 januari 1995 blev direkt tillämpliga här i landet. I det följande lämnas en beskrivning av reglerna i förordning

1408/71 rörande dels personkretsen, dvs. vilka personer som omfattas av förordningen, dels förekommande lagvalsregler. Det bör understrykas att reglerna i förordning 1408/71 enbart syftar till samordning och inte harmonisering av medlemsländernas socialförsäkringssystem. Inte på något sätt inverkar de på medlemsländernas möjligheter att själva besluta om vilka försäkringssystem som skall finnas i landet eller om de materiella villkoren för olika socialförsäkringsförmåner. Reglerna får dock i enlighet med den likabehandlingsprincip som kommer till uttryck i art. 6 i Romfördraget och som återfinns även i art. 3 i förordningen inte verka diskriminerande i förhållande till medborgare i andra medlemsländer. För en utförlig beskrivning av reglerna i förordning 1408/71 och dess effekter i Sverige kan hänvisas

till betänkandet SOU 1993:115 Social trygghet och EES.

2.2.2 Förordning EEG nr 1408/71

Inledning

Förordning EEG nr 1408/71 syftar generellt till att dels garantera att den som rör sig mellan medlemsländerna är försäkrad i något land, dels undvika dubbelförsäkring.

Förordningen handlar främst likabehandling EU-medborgare, om av bestämmande av tillämplig lagstiftning, sammanläggning kvalifikaav tionsperioder, export av förmåner och proportionell beräkning av pensioner.

Allmänt om personkretsen

Förordning 1408/71 är tillämplig i fråga om anställda och egenföretagare, som omfattas eller har omfattats lagstiftningen i eller av en flera medlemsstater och är medborgare i medlemsstat. Den som en omfattar också statslösa eller flyktingar är bosatta inom som en medlemsstats territorium. Vidare gäller förordningen familjemedlemmar och efterlevande till sådana anställda, egenföretagare, statslösa och flyktingar art. 2.1. Beträffande familjemedlemmar och efterlevande gäller förordningen även om familjemedlemmen eller den efterlevande själv inte är medborgare i EU-stat. en I fråga om efterlevande till anställda och egenföretagare, har som omfattats av lagstiftningen i eller flera medlemsstater, gäller fören ordningen också i fall där den anställde eller egenföretagaren inte var medborgare i en medlemsstat, under förutsättning att den efterlevande själv har sådant medborgarskap eller är statslös eller flykting och bosatt i en medlemsstat art. 2.2. Enligt art. 2.3 skall förordningen gälla också statligt anställda och personer som enligt den tillämpliga lagstiftningen skall behandlas som statligt anställda, om de omfattas eller har omfattats medav en lemsstats lagstiftning på vilken förordningen är tillämplig. Särskilda system för statligt anställda och personer behandlas sådana som som är dock enligt art. 4.4 uteslutna från förordningens tillämpningsområde. Detta betyder att i de fall statligt anställda i Sverige är - som försäkrade enligt den allmänna försäkringen i landet de också omfattas av förordning 1408/71, medan detta inte är fallet beträffande speciella försäkringssystem som avser förmåner till enbart statsanställda, även

om dessa system är lagstadgade. EG-domstolen har dock imålet

443/93 Vougioukas förklarat att det i de fallen är fullt möjligt senare att med direkt tillämpning art. 48 och 51 i Romfördraget av ge en person som är omfattad av ett särskilt system för statligt anställda rätt till exempelvis sammanläggning försäkringsperioder. av

Principen om endast en tillämplig lagstiftning

I avdelning i förordning 1408/71 upptas regler vilket lands om lagstiftning som skall ha tillämpning för anställda och egenföretagare som är täckta av förordningen. En grundläggande princip är här att en

person för vilken förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen i bara en medlemsstat art. 13.1. Det land vars lagstiftning är bestämmande är i regel arbetslandets, dvs. lagstiftningen i det land där arbetet rent faktiskt utförs. Lagvalsreglerna i förordning 1408/71 är till sin natur exklusiva och innebär att det är dessa regler som är avgörande med uteslutande av vad den nationella regleringen innefattar. I bl.a. rättsfallet 302/84 Ten Holder har EG-domstolen slagit fast att bestämmelserna i avdelning utgör ett fullständigt system för lagvalsregler och att deras effekt är att medlemsstaterna fråntas möjligheten att själva bestämma området och villkoren för tillämpning av deras nationella lagstiftningar i fråga om förmåner för social trygghet såvitt gäller personer och det territorium som täcks av förordningen. I detta och andra mål t.ex. 275/81 Koks och 276/81 Kuijpers har domstolen framhållit att medlemsstaterna inte är berättigade att bestämma i vilken utsträckning deras egen eller

en annan medlemsstats lagstiftning är tillämplig, eftersom de är

skyldiga att rätta sig efter gällande gemenskapsrättsliga regler. Det sagda innebär t.ex. att en person som bor i Nederländerna men

arbetar i Tyskland skall vara omfattad av tysk lagstiftning, även om

den holländska försäkringen bygger på bosättning och i och för sig skulle vara tillämplig för personen i fråga. I ett fall som detta är Nederländerna förhindrat att frångâ vad som följer av förordning 1408/71 om i vilken stat den förvärvsarbetande uteslutande skall vara försäkrad. I princip ger avdelning enbart regler om vilket lands lagstiftning som är tillämplig och inte några regler om när en person har rätt att omfattas av ett visst system för social trygghet i det landet. Emellertid måste det anses oförenligt med förordningen att inte sätta likhetstecken häremellan. I flera domar t.ex. i mål 60/85 Luijten och 196/90 De Paep har EG-domstolen framhållit att syftet med lagvalsreglerna är inte bara att förhindra samtidig tillämpning av flera länders system för social trygghet och de komplikationer detta skulle medföra utan även att tillförsäkra att en person som täcks av förordning 1408/71 inte lärrmas utan socialförsäkringsskydd därför att inget lands lagstiftning är tillämplig för honom. Om förordningen utpekar ett visst lands

lagstiftning tillämplig, blir slutsatsen att personen i fråga också

som skall vara försäkrad e.d. enligt ett systern för social trygghet i det landet. Av flera rättsfall från EG-domstolen mål 266/78 Brunori, 110/79 Coonan, 70/80 Vigier, 275/81 Koks, 254/84 De Jong, 349/87 Paraschi, 29/88 Schmitt och 245/88 Daalmeijer framgår emellertid att det ankommer den nationella lagstiftningen att ange närmare villkor för rätten och skyldigheten att anslutas till eller utträda ur ett nationellt system för social trygghet t.ex. beträffande krav på ålder eller inkomster minst viss storlek och att även bestämma de närmare av -

förutsättningarna för rätten till förmåner och skyldigheten att erlägga avgifter, liksom villkoren för tillgodoräknande av försäkringsperioder. Någon diskriminering av medborgare från annat medlemsland i förhållande till landets egna medborgare får dock inte förekomma, och den nationella lagstiftningen får inte avvika från gemenskapsrättsliga principer och regler. En följd av lagvalsreglerna är att villkor i nationell lagstiftning som uppställer krav på bosättning i landet för anslutning till ett system för

social trygghet i det landet inte kan upprätthållas. Detta framgår av

EG-domstolens dom i målet 2/89 Kits van Heijningen, där domstolen underströk att en konsekvens av reglerna om tillämplig lagstiftning i

avdelning i förordning 1408/71 är att dessa ersätter villkor om

bosättning i en nationell lagstiftning med ett villkor om arbete inom den berörda medlemsstatens territorium. Detsamma gäller beträffande andra former av territoriella begränsningar för rätten att bli omfattad av den behöriga statens system för social trygghet mål 275/81 Koks, 276/81 Kuijpers och 196/90 De Paep. Om däremot EG-rättens regler inte är tillämpliga i ett visst fall, finns inga hinder att tillämpa bosättningskrav i nationell lagstiftning mål 245/88 Daalmeijer. Från huvudregeln att den förvärvsarbetande skall omfattas av

arbetslandets lagstiftning förekommer avvikelser. Så är t.ex. fallet

beträffande de s.k. utsändningsfallen. Härmed avses en anställd som arbetar inom en medlemsstats territorium hos ett företag till vilket han normalt är knuten och som av detta företag sänds till en annan medlemsstat för att där tillfälligt utföra arbete för arbetsgivarens räkning, under förutsättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader och arbetstagaren inte sänts ut för att ersätta någon som har fullgjort sin utsändningsperiod. Av praktiska skäl och till undvikande av administrativt merarbete har i art. 14.1 a för sådana fall föreskrivits att den försäkrade alltjämt skall omfattas av lagstiftningen i det land där han normalt arbetar. En motsvarande regel för egenföretagare finns i art. l4a.1 a. I båda fallen kan perioden förlängas med

ytterligare tolv månader, om det är påkallat av omständigheter som

inte kunnat förutses och samtycke lämnas av den medlemsstat till vilken utsändningen skett art. 14.1 b och l4a.1 b. I målet 19/67 Van der Vecht fann EG-domstolen att utsändningsregeln var tillämplig också i en situation när arbetsgivare anställt en en arbetstagare enbart i syfte att skicka ut honom till en annan medlemsstat för att arbeta där och arbetstagaren dagligen transporterades av arbetsgivaren från bosättnings- till arbetslandet. Och i målet 35/70 Manpower kom domstolen till samma slutsats när det gällde en person som under några dagar arbetade i Tyskland och som rest från Frankrike där han var anställd av ett företag vars verksamhet gick ut

att tillfälligt tillhandahålla andra företag kvalificerad arbetskraft.

För vissa grupper av anställda gäller särskilda regler i fråga om vilket lands lagstiftning som skall tillämpas. Här kan nämnas att statligt anställda skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars förvaltning de är verksamma och att sjömän regel skall som

omfattas av lagstiftningen i det land vars flagga fartyget för. Personer

som är anställda på beskickningar och konsulat avser inte den

diplomatiska personalen skall enligt huvudregeln omfattas av

lagstiftningen i arbetslandet men har, de är medborgare i den om sändande staten, möjlighet att välja att omfattas av lagstiftningen i den senare staten.

2.3 Avtal mellan EG och

tredje land

2.3.1 Inledning

Sverige har genom inträdet i EU, sätt som anges i art. 5 i anslut-

ningsfördraget, förbundit sig att tillämpa ett stort antal avtal som

ingåtts mellan någon av gemenskaperna EEG, EURATOM eller Koloch stålunionen och ett eller flera tredje länder. Detsamma gäller i fråga om s.k. blandade avtal, dvs. överenskommelser och avtal som de tidigare medlemsstaterna, eller vissa dem, tillsammans med av någon av gemenskaperna har ingått med tredje land. Enligt våra direktiv skall vi pröva om den personkrets som skyddas enligt svensk lag bör utvidgas till att omfatta alla arbetar här i som landet, dvs. även medborgare i länder utanför EU och EES. Att medborgare i EU/EES-länder som arbetar här skyddas följer av förordning 1408/71.

Vid bedömningen av frågan om en utvidgning av den skyddade

personkretsen är det nödvändigt att ta hänsyn inte bara till de bilaterala socialförsäkringskonventioner som Sverige ingått med andra länder utan också till internationella avtal som ingåtts mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen EEG ensam eller tillsammans med medlemsländerna och tredje länder. Flera av dessa avtal innehåller nämligen bestämmelser om social trygghet av olika slag.

2.3.2 Gemenskapens traktatkompetens

Europeiska ekonomiska gemenskapens behörighet att ingå internationella avtal traktatkompetensen framgår i vissa fall ut-

- tryckligen av Romfördraget. Sådana bemyndiganden finns i bl.a.

art. 113 handelspolitik och art. 238 associationsavtal m.m.. Med

stöd av art. 113 har gemenskapen slutit olika former av handelsavtal och avtal om ekonomiskt samarbete. Med stöd av art. 238 har som

förberedelse eller som inledande fas inför eventuell anslutning till en gemenskapen slutit flera associationsavtal. Likaledes har med stöd av samma bestämmelse slutits ett antal mindre långtgående s.k. samarbetsavtal. I målet 22/70 ERTA fr. AETR uttalade EG-domstolen att

gemenskapens traktatkompetens inte endast följer uttryckliga

av bemyndiganden i Romfördraget. Med hänsyn till fördragets system och dess materiella bestämmelser kan gemenskapens traktatkompetens även följa implicit av andra fördragsbestämmelser och av sekundära rättsakter som antagits av gemenskapens institutioner. Domstolen slog vidare fast att rådet kan besitta traktatkompetens med stöd av art. 235

i Romfördraget, om det skulle visa sig nödvändigt för att inom den

gemensamma marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål. Genom domen i ERTA-målet anslöt sig domstolen till den s.k. parallelldoktrinen, innebärande att gemenskapens traktatkompetens är en återspegling av dess interna regleringsbefogenhet. Gemenskapen har således traktatkompetens inom de områden där denna tilldelats intern beslutskompetens. Så snart gemenskapen antar rättsakter med

gemensamma regler för att genomföra den i fördraget förutsedda

gemensamma politiken upphör medlemsländernas rätt att gemensamt eller var för sig ingå internationella överenskommelser kan som påverka de gemensamma reglerna eller deras tillämpningsområde. I senare avgörande har slagits fast att traktatkompetens kan föreligga

även när gemenskapen inte har utnyttjat sin interna beslutskompetens.

På vissa områden är gemenskapens traktatkompetens exklusiv, dvs. avtal med tredje land får endast ingås av gemenskapen som sådan.

Gränsdragningen mellan fall då traktatkompetensen är exklusiv och

fall då kompetensen är delad är emellertid inte alls klar. EG-domstolen har dock slagit fast yttrande enligt nuvarande art. 228.6 l/75 att nr gemenskapen har en exklusiv traktatkompetens i de fall då Romfördraget uttryckligen ger gemenskapen behörighet att ingå avtal med tredje länder, t.ex. handelspolitikens område art. 113. Huruvida avtal om socialt samarbete innefattande regler social - om trygghet i förhållande till tredje länder är ett område faller - som innanför eller utanför gemenskapens beslutskompetens har tidigare ifrågasatts. EG-domstolen slog emellertid i målet 12/86 Demirel - som gällde tolkningen av bestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare i associationsavtalet med Turkiet fast att sådan beslutskompetens -

föreligger, i vart fall inom de områden som regleras i art. 48ff i

Romfördraget.

2.3.3 Översikt olika avtal

av typer av

Medan gemenskapens avtal med tredje länder tidigare hade först och

främst ett handelspolitiskt syfte, har de nyare avtalen ett väsentligt

bredare politiskt och ekonomiskt sikte. Avtalen inkluderar ofta bestämmelser samarbete över ett brett fält och ingås därför allt om oftare som blandade avtal. Innehållet i avtalen kan naturligtvis variera betydligt beroende på vilka avtalsparterna är. Benämningen de olika typerna av avtal har inte varit helt konsekvent. Den enda generella benänming som finns i Romfördraget är associationsavtal art. 238. Det mest omfattande associationsavtalet är EES-avtalet. Detta kommer att behandlas närmare i avsnitt 2.4. Associationsavtalen med länderna kring Medelhavet kallas Europa- Medelhavsavtal medan avtalen med central- och östeuropeiska länder har betecknats Europaavtal. Avtal med Ryssland och de tidigare Sovjetrepublikerna kallas Partnerskaps- och samarbetsavtal PSA. Dessa har huvudsakligen grundats art. 113 och 235 i Romfördraget. Bakgrunden till användningen av de skilda beteckningarna är huvudsakligen politisk, och dessa är tänkta att spegla graden av anknytning till EU som görs i de olika avtalen. Någon form av avtal om social trygghet mellan gemenskapen och tredje länder finns med framför allt länderna kring Medelhavet och med länderna i central- och Östeuropa inklusive republikerna i f.d. Sovjetunionen. Reglerna avser huvudsakligen rätt till sammanläggning av försäkringstider för intjänande av pension i olika former och rätt

till familjeförmåner. Europa-Medelhavsavtalen går dock längre och

medborgare i det aktuella tredje landet i stort sett samma rätt till ger social trygghet som gäller för arbetslandets egna medborgare.

2.3.4 Avtalens ställning och verkan

Gemenskapen tillträder normalt en färdigförhandlad traktat genom ett beslut i rådet. De internationella avtal som gemenskapen ingått med stöd av sin traktatkompetens utgör en integrerad del av EG-rätten. Av målet 181/73 Haegeman framgår att, såvitt avser gemenskapen, avtal som ingåtts av rådet är en rättsakt av gemenskapens institutioner, till följd varav domstolen i enlighet med art. 177 också är behörig att tolka avtalet. Principen gäller även blandade avtal mål 12/86 Demirel. Det krävs inte enligt EG-rätten, som t.ex. är fallet enligt svensk rätt, att avtalen görs till en del av EG-rätten genom antagande av en intern EG-rättsakt. De bestämmelser i avtalen som är tillräckligt preciserade är i princip direkt tillämpliga och kan också ha direkt effekt om det inte

finns konkreta hållpunkter för motsatt tolkning i avtalet se bl.a. målen

12/86 Demirel, 18/90 Kziber och 58/93 Yousfi. Om bestämmelserna inte är tillräckligt precisa, genomförs förpliktelserna enligt avtalen normalt genom utfärdande av en förordning eller ett direktiv. De angivna principerna gäller även i fråga om blandade avtal, i vart fall sedan de ratificerats av medlemsstaterna och till den del det är

fråga om regler som faller innanför gemenskapens beslutskompetens. Vad som gäller om någon medlemsstat låter bli att ratificera ett avtal

är oklart. Detsamma gäller i fråga om sådana delar av ett avtal som

faller utanför gemenskapens beslutskompetens.

Med tanke på EG-domstolens ställningstagande i målet 12/86 Demirel skulle bestämmelserna om social trygghet i del avtalen en av eventuellt kunna anses direkt tillämpliga och ha direkt effekt. Det

gäller särskilt bestämmelserna i Europa-Medelhavsavtalen trots

som, att det också finns bestämmelser att närmare föreskrifter för om avtalets tillämpning skall antas senare, i vart fall till viss del skulle kunna anses så preciserade att ytterligare tillämpningsföreskrifter inte

behövs för att de skall kunna tillämpas. Något utrymme för Sverige

att avvika från vad som anges i avtalet skulle då inte finnas. I de fall då reglerna om social trygghet anges mera som ett mål som skall uppnås under vidare utveckling av samarbetet mellan de avtalsslutande parterna år Sverige naturligtvis inte bundet på sätt. samma Rätten till social trygghet ges arbetstagare som är anställda i någon av de avtalsslutande staterna, oberoende i vilken de avtalsslutanav av de staterna arbetstagaren är medborgare. Avtalen ger dock inte medborgare i de tredje länderna någon rätt att, såsom är fallet inom gemenskapen, fritt bege sig till någon av medlemsstaterna för att

arbeta. En förutsättning är således att arbetstillstånd erhålls i respekti-

ve land. När det gäller rätt till sammanläggning av försäkrings- eller bosätt-

ningstider är det enligt de olika avtalen regelmässigt så att rätten

avser

tider som fullgjorts i någon av medlemsstaterna. Någon rätt för

en tredjelandsmedborgare att lägga samman sådan tid med motsvarande tid som fullgjorts i hemlandet finns inte i dessa avtal. Vid en jämförelse mellan de olika typerna avtal finner att av man

Europa-Medelhavsavtalen är betydligt mera långtgående än övriga

avtal. De omfattar betydligt fler grenar social trygghet och de av innehåller en generell föreskrift likabehandling i fråga social om om trygghet.

Övriga här behandlade avtal är inte lika långtgående som Europa-

Medelhavsavtalen. Vid en jämförelse med vad som gäller enligt AFL idag finner man att skillnaderna inte är så stora som först kan tyckas.

En skillnad är dock den rätt till sammanläggning med försäkringstider

etc. som fullgjorts i andra medlemsstater som finns för berörd

tredjelands-medborgare. Vidare ges arbetstagare i de flesta avtalen rätt

till familjeförmåner i arbetslandet.

2.4 EES-avtalet

I maj 1992 ingicks EES-avtalet mellan å ena sidan EG och dess medlemsländer och å andra sidan samtliga EFTA-stater, däribland Sverige. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994. Schweiz hade då efter en folkomröstning valt att inte ratiñcera avtalet och står fortfarande utanför EES-samarbetet. Genom EES-avtalet har de deltagande EFTA-staterna anslutits till

EG:s inre marknad. Åtskillig EG-rättslig lagstiftning har genom avtalet

som fortfarande äger giltighet kommit att bli tillämplig även i dessa - stater. Sverige deltar numera i samarbetet såsom medlem i EU. EES-avtalet innehåller en huvuddel där bl.a. samarbetets mål och

medel samt de materiella bestämmelserna om de fyra s.k. friheterna och angränsande politikområden regleras. Denna del av avtalet

motsvarar den avtalade primära EG-rätten, i första hand Romfördragets regler. I bilagor till avtalet har relevanta regler i den sekundära EG-rätten, dvs. främst direktiv och förordningar som utfärdats av institutionerna, tagits in och när detta varit nödvändigt tekniskt anpassats till ett EES-sammanhang. Avtalet om EES innebär inte att EFTA-länderna överlåtit normgivningsmakt till EES det sätt som EG:s medlemsländer gjort till EG. Avtalet vilar på folkrättslig grund och det är bindande för staterna. I Sverige kunde det tidigare inte direkt åberopas av enskilda personer utan fordrade för sin tillämpning att det införlivades genom svenska författningar. Numera är avtalet EG-rätt i Sverige och är direkt tillämpligt och kan ha direkt effekt här.

Genom EES-avtalet har skapats förutsättningar för en gemensam

arbetsmarknad. Medborgare i alla EES-länder har rätt att flytta mellan de avtalsslutande länderna för att söka anställning, att inneha anställning i ett land enligt de regler som gäller för arbetstagare i det landet samt att stanna kvar i ett land där de haft anställning. EESavtalet omfattar också fri etableringsrätt för självständiga näringsidkare. I bilaga VI till EES-avtalet anges den sekundärlagstiftning som gäller inom EU på den sociala trygghetens område och som övertagits och tekniskt anpassats till EES genom avtalet. Huvuddelen av den regelmassa området social trygghet som ingår i EES-avtalet utgörs av förordningarna EEG nr 1408/71 och 574/72. Dessa förordningar skall således tillämpas även i förhållande till de EES-stater som inte är medlemmar i EU Det anförda innebär att EG-förordningarnas regler om personkrets, lagval samt förmåner och avgifter för Sveriges del gäller även i förhållande till Island, Norge och, fr.o.m. den 1 maj 1995, Liechtenstein.

2.5 Nordiska konventioner

2.5.1 Nordiska konventionen social trygghet

om

Den 1 januari 1994 samtidigt med EES-avtalet trädde nordisk - - en ny konvention om social trygghet i kraft. Den ersatte då tidigare en konvention från 1981. Konventionen, som i stor utsträckning bygger på förordning EEG nr 1408/71, har mindre räckvidd än den tidigare gällde. Det som

beror att förordning 1408/71 i stor utsträckning träder i stället för

den nordiska konventionen. I vissa avseenden går emellertid kon-

ventionen längre än förordningen. Bland annat är personkretsen vidare. Förordningen gäller i princip bara för medborgare i de

fördragsslutande länderna som är eller har varit förvärvsverksamma

och deras familjemedlemmar. Konventionen däremot omfattar med undantag i fråga om vissa förmåner alla är bosatta i Norden och

som anknyter inte till förvärvsverksamhet. Hit hör nordiska medborgare

som inte omfattas av förordningen, dvs. inte är eller har

personer som varit förvärvsverksamma och är bosatta på Grönland personer som eller Färöarna, som inte ingår i EU. Vidare gäller konventionen medborgare i länder utanför EES som flyttar mellan de nordiska länderna eller tillfälligt uppehåller sig i ett annat nordiskt land än det där de är

bosatta. Konventionen innehåller också vissa regler i fråga

som om

förmånernas innehåll går längre än förordningen. En vägledande princip i den nordiska konventionen är att undvika särreglering beträffande dem som inte omfattas förordning 1408/71

av

och i stället se till att den förordningens regler i lika mån gäller för

alla som är bosatta inom Norden. Därigenom får adminiman ett strativt mer lätthanterligt system med ett och regelverk är samma som

generellt tillämpligt.

I den personkrets omfattas konventionen ingår enligt 3 som av art. i konventionen följande personer:

a nordiska medborgare,

b flyktingar,

c statslösa,

d andra personer som är eller har varit omfattade av lagstiftningen i

ett nordiskt land,

e personer som härleder sin rätt från någon under a-d nämnd person.

Som huvudregel gäller emellertid det sagda endast under förut-

sättning att en sådan person inte omfattas förordning 1408/71. av

2.5.2 Nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala

tjänster

Den 1 oktober 1996 trädde en ny nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster SFS 1995:479 i kraft. Av ingressen till konventionen framgår att den avser att reglera förhållanden som faller utanför EG-rätten och då närmast förordning EEG nr 1612/68 om

arbetskraftens fria rörlighet. Av förordning 1612/68 följer att en

arbetstagare i en medlemsstat skall åtnjuta samma sociala förmåner som landets egna medborgare. Bestämmelserna i konventionen går utöver EG-rätten såväl i fråga om personkrets som i sak. I konventionen upprätthålls principen om likställdhet inom konventionens sakområde för alla medborgare i Norden. Således omfattas även icke förvärvsarbetande personer av konventionen. Därutöver omfattas, med vissa undantag, medborgare i ett tredje land som bor i ett nordiskt land.

Konventionens huvudsakliga tillämpningsområde är socialt bistånd

och sociala tjänster. Därutöver finns bestämmelser om bl.a. bidrags-

förskott numera underhållsstöd och om flyttning till ett annat

nordiskt land för personer som behöver långvarig behandling eller

vård inkl. hälso- och sjukvård. Det sagda innebär att en person som omfattas av konventionen och som under en laglig tillfällig vistelse i ett nordiskt land behöver omedelbart socialt bistånd och sociala tjänster skall från vistelselandet få sådant bistånd som enligt landets lagstiftning svarar mot hjälpbe-

hovet art. 6. Vidare finns bl.a. en bestämmelse art. ll om att en

person som omfattas av konventionen och som flyttar från ett nordiskt land till ett annat nordiskt land har rätt till bidragsförskott under-

hållsstöd från det sistnämnda landet samma villkor som detta lands

medborgare från den tidpunkt personen bosätter sig i landet. egna

2.6 Andra konventioner om social trygghet

2.6.1 Bilaterala konventioner

Sveriges åtaganden i fråga social trygghet i förhållande till andra om stater kommer i stor utsträckning även framdeles att regleras genom bilaterala och multilaterala konventioner. Konventioner gäller för närvarande i förhållande till de övriga nordiska länderna, samtliga EUländer utom Irland och Belgien, samt med Chile, Israel, Jugoslavien fr.o.m. 1992 Kroatien och Slovenien, Kanada, Marocko, Schweiz, Turkiet, USA och Kap Verde. Sverige har också träffat en överenskommelse om social trygghet med den kanadensiska provinsen

Québec. Dessutom gäller särskilda överenskommelser sjukvårdsom förmåner med Ungern, Algeriet, Australien, Polen och Estland. Flertalet konventioner är för Sveriges del tillämpliga sjukför-

säkring inkl. föräldraförsäkring, folkpension, ATP, arbetsskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring inkl. kontant arbetsmarknadsstöd samt

allmänna barnbidrag. Vissa konventioner är dock mera begränsade i sin omfattning. Den omständigheten att en förmån ryms inom tillämpningsområdet för en konvention innebär inte att den som omfattas konventionens av personkrets alltid har full tillgång till förmånen oberoende av vilken av konventionsstaterna han vistas Vissa konventioner sträcker sig inte längre än till att tillförsäkra den är medborgare i som en av staterna rätt till förmåner i den andra staten om han är anställd eller bosatt där. Socialförsäkringskonventionerna innehåller inte några fullständiga

system med lagvalsregler av den karaktär som återfinns i förordning

1408/71. Till skillnad från vad som gäller enligt den förordningens regler förhindrar konventionerna således inte att en viss person på en och samma gång är försäkrad för eller flera förmåner i två olika en länder. Inte heller ger konventionerna på samma sätt som EG-reglerna en garanti för att en av dessa omfattad person alltid skyddas av socialförsäkringen i något land. Det nyss sagda gäller dock inte för den av Sverige senast ingångna bilaterala konventionen, nämligen konventionen med Chile. I den

konventionen anges som huvudregel art. 6 att förvärvsverksam

en person skall omfattas av lagstiftningen i den fördragsslutande stat i vilken förvärvsverksamheten utövas oavsett i vilken stat personen är bosatt och oavsett i vilken stat arbetsgivaren finns. Det kan förväntas att Sverige vid ingående av konventioner i framtiden kommer att verka för den typen av lagvalsregler. Av art. 6 i förordning nr 1408/71 följer att bestämmelser i konventioner om social trygghet träffats mellan två eller flera som

medlemsländer med vissa undantag som anges i art. 7 ersätts

av förordningens bestämmelser i den mån de och avser samma person samma förmån. Detta gäller även om en tillämpning av de ersatta konventionsbestämmelserna skulle ha gett den berättigade större en förmån EG-domstolen i mål 32/72 Walder. Såvitt gäller tid före

förordningens ikraftträdande i ett land kan dock under vissa för-

hållanden bestämmelser i en tidigare bilateral konvention vara tillämpliga för beräkningen av pensionsförmåner mål 227/89 Rönfeldt. Konventionerna behåller sin giltighet i fråga om personer

och förhållanden som inte omfattas förordningen eller någon

av annan

EG-förordning. Bland konventionsregler som sålunda behåller sin

giltighet finns de som avser personer är medborgare i ett land som

utanför EES, t.ex. en japan som har arbetat både i Sverige och i Tyskland. Sveriges konventioner med länder utanför EES berörs inte av de

förändringar förordning 1408/71 medfört se mål 23/92 Grana-

som Novoa. Däremot kan konventionerna påverkas av de avtal som EG

och dess medlemsstater ingått med tredje land se avsnitt 2.3. Så

torde exempelvis eventuellt direkt tillämpliga bestämmelser i Europa- Medelhavsavtalet med Marocko ha företräde framför eventuella avvikande bestämmelser i konventionen mellan Sverige och Marocko. Som har angetts varierar omfattningen av de socialförsäkovan

ringskonventioner som Sverige ingått med andra stater. Den person-

krets som omfattas av en konventions bestämmelser varierar mellan de olika konventionerna. En konvention kan vara begränsad till att

omfatta endast de fördragsslutande ländernas medborgare, t.ex.

konventionen med Marocko. De flesta är dock tillämpliga även personer som, utan att vara medborgare i något av länderna, omfattas eller har omfattats lagstiftningen i något av dessa, på flyktingar av av och statslösa samt på efterlevande till medborgare i något av länderna. Det förekommer också att vissa bestämmelser i en konvention gäller enbart medborgare i de avtalsslutande länderna medan andra bestämmelser i samma konvention är tillämpliga hela den personkrets som konventionen omfattar. En viktig del av konventionerna upptar vissa bestämmelser om

tillämplig lagstiftning. Genom konventionerna utsträcks eller inskränks ibland tillämpningen av vad som föreskrivs i respektive lands

nationella socialförsäkringslagstiftning. Enligt 20 kap. 15 § AFL får regeringen träffa överenskommelse om utsträckt tillämpning av lagen eller undantag i vissa fall från vad som är stadgat i lagen. Sådana om bemyndiganden finns också i bl.a. lagen om arbetslöshetsförsäkring, lagen kontant arbetsmarknadsstöd, lagen om arbetsskadeförsäkring om och lagen om socialavgifter. De flesta utomnordiska länder har försäkringsregler som innebär att är omfattad socialförsäkringen i landet om han är fören person av värvsverksam där. Sverige och de övriga nordiska länderna grundar däremot försäkringstillhörigheten på både bosättning och arbete. Enligt de flesta konventioner som Sverige ingått med utomnordiska länder omfattas de på vilka konventionerna är tillämpliga av personer lagstiftningen i det land där de är sysselsatta. Detta gäller enligt en del konventioner även om personerna är bosatta i det andra avtalsslutande landet. Således gäller huvudregel att den som flyttar mellan som Sverige och ett konventionsland för att arbeta i det nya landet blir omfattad sysselsättningslandets försäkring. När det gäller arbetsav skadeförsäkringen är svensk lagstiftning i princip alltid tillämplig på arbetstagare sysselsätts i Sverige, de inte bosatta här som även om är eller omfattas av någon konvention.

I samtliga konventioner, liksom i LAF, finns regler om utsända, som till en del modifierar principen tillämpning sysselsättom av ningslandets lagstiftning. Reglerna utsända innebär att arbetsom en

tagare som sysselsätts i en fördragsslutande stat och utsänds

som av sin arbetsgivare för att utföra arbete för arbetsgivarens räkning i en annan fördragsslutande stat skall omfattas det utsändande landets av

lagstiftning även under tjänstgöringen i det andra landet. Enligt vissa

konventioner gäller detta endast om utsändningstiden inte överstiger viss angiven längd, medan enligt andra konventioner utsändningsreglerna alltid gäller under viss period. Utsändningsperioden är i de flesta konventioner begränsad till 24 månader. Det förekommer dock variationer från 12 månader och upp till 60 månader.

Särskilda bestämmelser om tillämplig lagstiftning gäller enligt kon-

ventionerna för sjömän och för resande personal. Beträffande de

förstnämnda omfattas de i regel lagstiftningen i det land flagga

av vars

fartyget för. För resande personal vid järnvägs- eller vägtrañkföretag eller flyglinjer, som arbetar i flera avtalsslutande länder, gäller

som regel lagstiftningen i det avtalsslutande land där företaget har sitt säte.

En arbetstagare som med tillämpning av nu nämnda särskilda be-

stämmelser skall omfattas av svensk lagstiftning skall också enligt

konventionerna eller protokollen till dessa anses som bosatt i Sverige. Socialförsäkringsavgifter skall också betalas i Sverige.

Härutöver finns i samtliga konventioner en undantagsregel kan som

tillämpas för särskild reglering försäkringstillhörigheten för

av enskilda personer eller grupper av personer. Det finns således möjlighet för regeringen eller Riksförsäkringsverket att ett genom särskilt beslut medge undantag från reglerna om tillämplig lagstiftning i en konvention. De beslut om undantag som har förekommit har huvudsakligen gällt s.k. utsändningsfall och avsett förlängning av en pågående utsändningstid eller avsett att åstadkomma att en viss person blivit att betrakta som utsänd, trots att förutsättningarna enligt konventionen härför inte varit uppfyllda. För den som sålunda blir undantagen behöver arbetsgivaren inte betala avgifter i det land vars lagstiftning personen annars skulle ha omfattats av. I stället omfattas han av det tidigare landets lagstiftning och avgifter betalas där.

Viss personal utländska beskickningar och lönade konsulat i

princip den diplomatiska personalen åtnjuter enligt Wienkonventionerna åren 1961 och 1963 om diplomatiska och konsulära förbindelser privilegier och immunitet, som innebär bl.a. att de inte skall omfattas av bestämmelser om social trygghet i den stat där beskickningen eller konsulatet är beläget och därmed inte heller omfattas skyldigheten av

att betala socialavgifter i den staten. För sådan personal har i princip

inte heller bestämmelserna i andra konventioner tillämpning. Även personal är knuten till internationell verksamhet som annan berörs av avtal som Sverige har ingått med olika internationella organ

såsom FN, Europarådet, EFTA och OECD. De internationella organen och de personer som har anknytning till sådana organ åtnjuter

regelmässigt immunitet och privilegier. I vissa av avtalen finns

särskilda bestämmelser rörande socialförsäkring för den vid organet anställda personalen. I en del av avtalen uttalas att den verksamma personalen jämte familjemedlemmar skall åtnjuta samma rättigheter, privilegier och immunitet som föreskrivs i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser.

2.6.2 Multilaterala konventioner

Det finns två typer av multilaterala konventioner om social trygghet; dels sådana som likställer medborgare i ett avtalsslutande land med medborgare i annat sådant land när det gäller rätt till socialförsäkringsfönnåner, dels överenskommelser som ålägger ratiñcerande land att garantera sin befolkning en viss minimistandard inom det sociala trygghetssystemet. Konventioner av det senare slaget kommer inte att behandlas här.

Åtaganden i fråga om social trygghet i förhållande till andra länder

har traditionellt reglerats genom olika former av konventioner. Bilaterala konventioner är den äldsta formen för internationell samordning av olika system för social trygghet. Den första överenskommelsen av det slaget slöts år 1904 mellan Frankrike och Italien och omfattade olycksfall i arbetet och pensioner. Sedan dess har en mängd bilaterala konventioner slutits mellan länder såväl inom som

utom Europa. Olika länders behov av rekrytering av arbetskraft från

andra länder har drivit utvecklingen av sådana konventioner. Behovet av internationell samordning kan emellertid inte tillfredsställas enbart genom bilaterala konventioner. Medborgare i andra

länder än de fördragsslutande omfattas oftast inte av de bilaterala

konventionerna och konventionerna tar inte hänsyn till att en person kan ha arbetat även i andra länder. För att råda bot på dessa tillkortakommanden har under efterkrigstiden slutits ett antal multilaterala överenskommelser. Europarådet tog år 1949 ett initiativ som utmynnade i slutandet av två provisoriska europeiska överenskommelser social trygghet SÖ 1955 31-32. Förutom Sverige har följande om nr stater hittills ratificerat överenskommelserna: Belgien, Cypern, Danmark, Storbritannien, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Turkiet och Tyskland. Med anledning av att antalet medlemsstater i Europarådet utökats under år och flera stater väntas ratificera överenskomsenare melserna kommer de att bli tillämpliga medborgare i ytterligare stater.

Den ena överenskommelsen avser pensionsförmåner, den andra

förmåner vid sjukdom, moderskap, arbetsskada och arbetslöshet

samt barnbidrag. Enligt svenska förbehåll skall pensionsöverenskommelsen

för Sveriges del vara tillämplig enbart folkpensioner och således

inte på ATP.

I överenskommelserna finns, förutom bestämmelser utlänningars

om likställande med ett lands egna medborgare, bestämmelser som avser fall då två eller flera anslutna länder sinsemellan ingår särskilda konventioner om social trygghet. Medborgarna i de anslutande länder som står utanför en sådan konvention skall då enligt överenskommelserna på samma villkor som medborgare i ett de länder - av som ingått konventionen kunna dra fördel sådana förekommande - av

bestämmelser som reglerar frågor tillämplig lagstiftning,

om samman-

läggning av kvaliñkationsperioder och utbetalning förmåner vid

av bosättning i ett annat av de länder ingått konventionen. som Överenskommelserna kan sägas den garantera som är medborgare i en fördragsslutande stat rätt till förmåner i sådan stat på en annan samma villkor som landets medborgare han är stadigvarande egna om bosatt i den andra staten. För rätt till arbetsskadeförrnåner är det

tillräckligt att personen i fråga uppehåller sig i den andra staten. I

fråga om förmåner som inte är beroende avgifter gäller att av personen i fråga skall ha uppehållit sig i den andra staten i sex månader.

ILO antog år 1962 en konvention nr 118 utlänningars

om likställande med ett lands egna medborgare i fråga social trygghet om SÖ 1963:42. Genom ratiñcera denna konvention förbinder att sig ett

land att i den omfattning konventionen föreskriver beträffande olika

grenar av social trygghet med landets medborgare likställa - egna flyktingar, statslösa och medborgare i de andra länder har som ratificerat konventionen. Sveriges ratifikation konventionen av avser förpliktelser rörande bl.a. kontantförmåner vid sjukdom, förmåner vid arbetsskada och förmåner vid arbetslöshet. Däremot omfattar

ratificeringen inte pensionsförmåner. Konventionen föreskriver vad

angår förmåner att lika behandling skall garanteras utan villkor med avseende på bosättning. Vissa undantag från denna regel dock ges såvitt gäller förmåner som utgår oberoende inbetalda avgifter eller av utfört förvärvsarbete.

2.7 Skattskyldighet för arbetsinkomster

I detta avsnitt behandlas gällande svensk beskattningsrätt såvitt gäller

förhållanden med internationella inslag. Framställningen tar i första hand sikte på beskattningen av fysiska personer.

De grundläggande bestämmelserna om skattskyldighet för fysiska

personer finns i 53 § 1 mom. a kommunalskattelagen 1928:370, KL, 6 § l mom. a lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SIL,

3 § lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

SINK samt 6§ 1 mom. a och c lagen 1947:577 om statlig

förmögenhetsskatt SFL. Som huvudregel tillämpar Sverige hemvistprincipen domicilprincipen, som innebär att inkomster, oavsett var

de uppbärs, beskattas i den stat där inkomsttagaren anses skatterättsligt bosatt. skattskyldighet föreligger därvid för all inkomst, oavsett om

inkomsten förvärvats inom eller utom Sverige, och för all förmögenhet. Den som anses bosatt utomlands beskattas här endast för inkomst och förmögenhet med stark anknytning till Sverige. I förhållande till den som anses bosatt utomlands tillämpas därvid källstatsprincipen, som innebär att den stat, från vilken en inkomst härrör, beskattar inkomsten oavsett var den skattskyldige är skatterättsligt bosatt. Skattskyldigheten är i dessa fall inskränkt till sådan inkomst och förmögenhet som uttryckligen anges av lagstiftaren. I det följande

bortses från förmögenhetsbeskattningen. De inkomster för vilka

skattskyldighet föreligger anges i 5 § SINK, 53 § 1 mom. a KL och

6 § 1 mom. a SIL.

För fysiska personer, som är bosatta i Sverige, föreligger oinskränkt

skattskyldighet. Med oinskränkt skattskyldighet menas att här bosatt fysisk eller juridisk person är skattskyldig i Sverige för all inkomst oavsett varifrån den härrör. Från denna princip finns emellertid vissa

undantag.

Inskränkt skattskyldighet föreligger när vissa inkomster anses ha så stark förankring till Sverige att skattskyldighet föreligger för dem uppbär dem. Även den inte är bosatt i Sverige oavsett vem som som är således skattskyldig för sådana inkomster. Detta gäller viss inkomst

av näringsverksamhet och inkomst av fastighet belägen i Sverige, realisationsvinst fastighet i Sverige och på svenska aktier och liknande samt bl.a. vissa slag av löneinkomster och pensioner som intjänats här

eller uppburits härifrån. Löneinkomster som uppbärs av personer bosatta i utlandet beskattas huvudsakligen enligt SINK. Lagen trädde i stället för den särskilda ordning med skatt för gemensamt kommunalt ändamål som för utomlands bosatta personer gällde tidigare jfr prop. 1990/912107 s. 24 ff. Sådan skatt togs ut med en lägre skattesats än för inkomster som uppbars av här i landet bosatta personer. Skälet till detta var främst att personer bosatta i utlandet inte i samma utsträckning som

andra skattskyldiga utnyttjar det allmännas tjänster se bl.a. prop.

1972:15 s 53 En inkomst kan i vissa fall komma att beskattas i flera stater. De flesta stater har emellertid i sin interna skattelagstiftning regler för att

undvika eller mildra verkningarna sådan dubbelbeskattning.

av Därutöver finns mellanstatliga överenskommelser. Sverige har ingått

sådana mellanstatli ga dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst, förmögenhet, arv och gåva. Socialförsäkringsavgifter omfattas inte

av

dubbelbeskattningsavtal utan regleras i stället socialförsäkrings-

genom

konventioner. Vidare föreligger mellanstatliga avtal ömsesidig

om

handräckning. De svenska dubbelbeskattningsavtalen följer i huvudsak

OECD:s modellavtal. En erkänd princip i nästan alla länder, däribland

Sverige, är att ett dubbelbeskattningsavtal inte kan utvidga endast

utan begränsa en stats rätt att beskatta enligt dess interna skatterätt.

Avgörande för inskränkta eller oinskränkta skattskyl-

en persons

dighet i Sverige är om han enligt svensk skattelagstiftning bosatt

anses här. Som bosatt i Sverige räknas den har sitt egentliga bo och som hemvist här, stadigvarande vistas här eller tidigare har haft sitt

egentliga bo och hemvist här, han har väsentlig anknytning till

om en

Sverige. Vad detta närmare innebär kommer att utvecklas i avsnitt

6.2.

En i Sverige bosatt person kan under vissa förutsättningar frikallas från skattskyldighet för inkomster arbete i utlandet. Detta gäller

av

under förutsättning att anställningen och vistelsen utomlands

har varat minst sex månader eller, inkomsten inte beskattas i utlandet, år. om ett Även dessa särskilda regler kommer att beskrivas närmare i avsnitt 6.2.

2.8 Socialavgifter

2.8.1 Avgiftsskyldighet och avgiftsunderlag

Den allmänna försäkringen finansieras med avgifter och allmänna

skattemedel samt med avkastning på fonderade medel. Avgifterna är

av två slag, socialavgifter och allmänna egenavgifter. Socialavgifterna indelas i sin tur i arbetsgivaravgifter och egenavgifter. En huvudprincip för lagstiftningen socialavgifter är att alla

om

skattepliktiga förvärvsinkomster som är förmânsgrundande, dvs. ligger till grund för beräkning bl.a. pensionsgrundande inkomst PGI och

av

sjukpenninggrundande inkomst SGI, skall vara föremål för socialav-

gifter. Sådana förvärvsinkomster inte till någon del rätt till som ger

förmåner enligt socialförsäkringen beläggs i stället med särskild

en löneskatt på vissa förvärvsinkomster SLF. Dessutom skall särskild löneskatt pensionskostnader SLP betalas arbetsgivarens kostnader för pensionsutfästelser.

Tillsammans med arbetsgivaravgifter och egenavgifter betalas även en allmän löneavgift, som är avsedd för bl.a. finansiering av Sveriges medlemskap i EU. Bestämmelser om socialavgifter finns bl.a. i lagen 1981:691 om socialavgifter SAL och i lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare USAL. Beträffande allmänna egenavgifter finns bestämmelser bl.a. i lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter. Socialavgifter tas enligt 1 kap. 1 § SAL ut för att finansiera den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål. Enligt l kap. 2 § lag betalas arbetsgivaravgifter av den som är arbetsgivare, samma medan egenavgifter betalas av den som är försäkrad enligt AFL och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap. 3 § AFL. Skattemyndigheten får enligt 22 a § USAL efter ansökan därom meddela förhandsbesked om skyldigheten att betala socialavgifter i vissa fall. Arbetsgivaravgifterna beräknas efter summan av vad arbetsgivaren utgett i lön eller annan ersättning för utfört arbete, medan egenavgifterna beräknas på den försäkrades inkomst av annat förvärvsarbete

inkomst av näringsverksamhet m.m.. Skyldigheten att betala arbetsgivaravgift är knuten till arbetstagarens skattsedel. En arbetsgi-

vare är normalt skyldig att betala arbetsgivaravgift på ersättning för

arbete endast om arbetstagaren har A-skattesedel eller saknar skattse-

del. Om den som skall utföra arbetet har enbart en F-skattesedel skall

han själv betala sina Socialavgifter, vilket då sker i form av egenav-

gifter. En med inkomst av både tjänst och näringsverksamhet person kan ha både A- och F-skattesedel. I sådant fall skall utbetalaren betala arbetsgivaravgift, om inte den som skall utföra arbetet skriftligen åberopar F-skattesedeln i arbetsavtalet. Att en anställd är försäkrad för arbetsskada enligt LAF är en omständighet som har betydelse för skyldigheten att betala arbets givaravgifter i Sverige till annat ändamål än ATP. Lagvalsregler i förordning EEG 1408/71 och bilaterala konventioner styr också avgiftsskylnr digheten.

I departementspromemorian Ds 1995:55 Utvidgad avgiftsskyl-

dighet vad avser ålderspension, m.m. har bl.a. föreslagits att de avgifter som i dag tas ut inkomst av annat förvärvsarbete egenavgifter i framtiden skall benämnas egenföretagaravgifter samt att avgifter enligt lagen om allmänna egenavgifter skall benämnas egenavgifter. Förslaget har ännu inte lett till lagstiftning, och i detta betänkande används därför den hittills gällande terminologin.

2.8.2 Uppbörd av avgifter

Bestämmelser om uppbörd av socialavgifter finns i USAL och i uppbördslagen 1953:272, UBL. Uppbörd av de allmänna egenavgifterna sker med stöd bestämmelser i UBL. I 1 § första stycket av UBL föreskrivs att med skatt avses i nämnda lag, inte annat om anges, bl.a. egenavgifter enligt SAL och avgifter enligt lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter. Vidare framgår av andra stycket att vad som i UBL anges beträffande egenavgifter tillämpas även i fråga skatt om

enligt 2 § lagen 1990:659 om särskild löneskatt vissa förvärvsin-

komster och avgifter enligt 2 § lagen 1994:1920 allmän om löneavgift. Uppbördssystemet är i första hand uppbyggt för uppbörden av

inkomst- och förmögenhetsskatt men tillämpas även andra skatter inkl. egenavgifter. Till systemet är också delvis anknutet inbetalning

och redovisning av arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster SLF.

Huvudprincipen är att inkomstskatt skall betalas allteftersom

inkomster flyter in. Den skattskyldige skall därför betala preliminär skatt under inkomståret uppbördsåret. Preliminär skatt betalas i form av A-skatt eller F-skatt. A-skatt betalas i huvudsak att genom

arbetsgivare eller annan som betalar ut ersättning innehåller A-skatt och betalar in den till skattemyndigheten. Samtidigt betalar denne in

arbetsgivaravgifter/SLF som belöper på ersättningarna. A-skatten kan

kompletteras med särskild A-skatt som den skattskyldige själv skall

betala in. Sådan A-skatt skall betalas den skattskyldige har om inkomster som det inte finns någon som skall innehålla skatt på. F-skatt betalas alltid in av den skattskyldige själv. F-skatt skall i huvudsak betalas av näringsidkare och A-skatt anställda. A- och av F-skatt kan också kombineras.

2.9 Utländsk nationell rätt

2.9.1 Försäkringarnas personkrets

Vi skall enligt våra direktiv göra en samlad översyn begreppet av

försäkrad i de författningar som reglerar olika förmåner inom

socialförsäkringen samt redovisa förslag med inriktning att enhetliga försäkringsvillkor skall gälla för likartade förmåner. I uppdraget ingår att överväga om den skyddade personkretsen bör utvidgas till att

omfatta alla som arbetar här i landet, dvs. även medborgare i länder

utanför EU och EES. Som en del i våra överväganden anser vi det vara av värde att göra en jämförelse med vad som gäller i andra länder inom EU och EES.

Vi lämnar därför en kortfattad redogörelse för regler om den skyddade personkretsen som gäller enligt nationell rätt i dessa länder. De delar av socialförsäkringssystemen som behandlas är sjukpenningförsäkringen, ålderspensioneringen, arbetsskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Redogörelsen är sammanställd med ledning av

MISSOCs Mutual Information System on Social Protection in the

Community publikation Social Protection in the Member States of the European Union och avser förhållandena den 1 juli 1995.

.Sjukpenningförsäkringen är i de nordiska länderna grundad

bosättning, dvs. den omfattar hela befolkningen. Således omfattas i dessa länder i princip även icke förvärvsaktiva personer, även om möjligheten till ersättning från försäkringen inte alltid finns. I övriga medlemsländer omfattar sjukpenningförsäkringen bara förvärvsaktiva personer och som regel endast anställda. Egna företagare omfattas dock försäkringen i Storbritannien och i Österrike. av I många länder finns inom sjukpenningförsäkringen kvalifikations-

regler av något slag, dvs. det krävs att man arbetat viss tid eller att avgifter har betalats i viss utsträckning innan man blir försäkrad eller

får rätt till sjukpenning. Flera länder har liksom Sverige en ordning där rätten till ersättning från försäkringen föregås av en sjuklöneperiod. Det är då arbetsgivaren som ansvarar för ersättningen till den sjuke. Anställda omfattas i samtliga medlemsländer av någon form av försäkring för ålderspension. Försäkringen är således i de fallen kopplad till anställningen. Egna företagare omfattas av den allmänna försäkringen i Luxemburg, Österrike och i de nordiska länderna. I Nederländerna, Storbritannien och i de nordiska länderna finns även

pensionsordningar som omfattar hela befolkningen och som inte är

kopplade till förvärvsarbete. Arbetsskadeförsäkringen omfattar i samtliga medlemsländer personer som arbetar som anställda. Egna företagare är i varierande mån omfattade av försäkringen i de nordiska länderna samt i Luxemburg, Tyskland och Österrike. I vissa länder omfattas dessutom studerande och praktikanter av försäkringen. Anställda omfattas i samtliga medlemsländer av försäkringen för förmåner vid arbetslöshet. Många länder har därutöver en särskild ordning för arbetslösa personer som ännu inte kommit in i arbetslivet. I Luxemburg omfattas egna företagare av försäkringen om de söker arbete som anställd.

2.9.2 Försäkringarnas upphörande

Vi har som ett led i vårt arbete tillskrivit förbindelseorgan i ett antal

länder inom EU och begärt uppgifter om respektive lands nationella

lagstiftning rörande bl.a. socialförsäkringarnas upphörande. I bilaga 2 lämnas en mera utförlig redogörelse för de fått. svar

I de länder som har ett huvudsakligen bosättningsanlcnutet socialför-

säkringssystem främst de nordiska länderna består enligt huvud- - regeln försäkringen så länge besättningen i landet består. Bosättningen anses som regel bestå även under tidsbegränsade utlandsvistelser, vanligen upp till ett år för vissa förmåner månader. I Norge sex gäller detta under förutsättning att arbetsgivaren betalar socialförsäkringsavgifter i Norge. Vid utsändning till annat land kan försäkringen ibland bestå under längre tid. Statsanställda regelmässigt bosatta anses i hemlandet under hela utlandsvistelsen. I Nederländerna finns dels ett försäkringssystem för anställda, dels

ett nationellt försäkringssystem omfattar alla är bosatta i

som som

landet. Försäkringssystemet för anställda upphör enligt huvudregeln

om den försäkrade börjar arbeta i ett annat land. Undantag gäller om det är fråga om arbete i utlandet som inte längre än tre månader. varar Enligt huvudregeln för det nationella försäkringssystemet gäller att

försäkringen består så länge den berörde har kvar sin bosättning i

landet eller inkomstbeskattas där. Flyttar han utomlands upphör

försäkringen. I övriga länder är huvudregeln att försäkringen gäller endast vid

arbete i landet eller vid utsändning under begränsad tid. Dock en omfattas statsanställda regel försäkringen även vid arbete i som av utlandet. I flera länder finns möjligheter till utbetalning förmåner av under tidsbegränsade utlandsvistelser.

2.10 Statistiska

uppgifter

2.10.l Allmänt

Som underlag för de överväganden och kostnadsberäkningar vi som skall göra har vi samlat in statistiskt material avseende rörligheten till och från Sverige. Det gäller personer kommer till Sverige som respektive lämnar Sverige för att arbeta eller studera. I bilaga 3 lämnas en utförlig redogörelse för det inhämtade materialet.

Utlänningar måste enligt huvudregeln i utlänningslagen 1989:529

ha uppehållstillstånd för vistelse i Sverige överstiger tre månader. som Den som avser att arbeta som anställd här i landet måste ha ett arbetstillstånd, oavsett anställningstidens längd. Medborgare i de

nordiska länderna är dock undantagna från kraven på såväl

uppehållstillstånd som arbetstillstånd. Till följd EG-rätten gäller av dessutom att medborgare i ett land inom EU eller EES inte behöver ha arbetstillstånd för att arbeta i Sverige. Den att arbeta här som avser i landet som egen företagare behöver inget arbetstillstånd måste men

för att få uppehållstillstånd ha sin försörjning ordnad något sätt. Enligt praxis krävs att egna företagare skall visa att kapital och införseltillstånd finns samt att verksarnhetsplanerna är realistiska. Personer som kommer till Sverige för att arbeta eller studera beviljas mycket sällan permanent uppehållstillstånd utan i stället ett tidsbegränsat tillstånd. Sådana tillstånd brukar beviljas för den tid som

arbete skall pågå och i praxis inte för längre tid ån 4-5 år. För

medborgare i EES-länder ges vanligen uppehållstillstånd för arbetstiden anställningens varaktighet inte överstiger ett år och annars om

för fem år. Egna företagare från EES-länder beviljas uppehållstillstånd

för fem år. Gäststuderande beviljas som regel uppehållstillstånd för den avsedda studietiden. Om studierna avses vara ett år eller mer ges ofta tillstånd för ett år i taget.

2.10.2 Personer som kommer till Sverige för att arbeta eller

studera

Förvärvsarbetande

Enligt uppgifter som vi erhållit från Statens invandrarverk SIV

beviljades år 1995 sammanlagt ca 11 500 tidsbegränsade uppehållstill-

stånd som betingades av arbetsmarknadsskäl, dvs. den som beviljades tillståndet avsåg att arbeta i Sverige som arbetstagare eller egenföretagare. Drygt l 700 av dessa tillstånd beviljades medborgare i länder

inom EES exklusive nordiska medborgare enligt de särskilda regler

som gäller sedan EES-avtalet trädde i kraft, medan övriga tillstånd knappt 10 000 beviljades medborgare i andra länder. - När det gäller fördelningen på länder finns två stora grupper utanför EES. Den ena är USA och Canada och den andra de östeuropeiska staterna främst Ryssland, Polen och Estland. Till medborgare i USA eller Canada beviljades år 1995 sammanlagt ca 3 000 tidsbegränsade

uppehållstillstånd arbetsmarknadsskäl. Till medborgare i Ryssland,

av Polen eller Estland beviljades samma år ca 2 500 sådana tillstånd. Av

de beviljade uppehållstillstånden till medborgare i länder utanför EES

drygt 8 000 förstagångstillstånd och drygt l 500 förlängningar av var tidigare beviljade tillstånd. Personer som avser att vistas i Sverige i högst tre månader behöver inte i något fall uppehållstillstånd och finns således inte med i de

redovisade siffrorna över antalet beviljade uppehållstillstånd. Skall de

arbeta här som anställda måste de dock om de inte är medborgare i ett land inom EES ha ett arbetstillstånd. Av uppgifter som vi fått från Arbetsmarknadsstyrelsen AMS beviljades år 1995 ca 5 000 sådana korttidsarbetstillstånd. De beviljades antingen för viss bestämd

tid understigande tre månader eller som s.k. säsongsarbetstillstånd

giltiga i tre månader. Många av korttidstillständen beviljades utländska artister och musiker som kommit hit för enstaka föreställningar eller för viss begränsad tid. Vi har från SIV och AMS även fått motsvarande uppgifter för år 1994. Därav framgår att antalet beviljade uppehållstillstånd och arbetstillstånd under det året var ungefär lika stort under år 1995. som Tidsbegränsade uppehållstillstånd kan som framgått för ovan ges

mycket olika tider. Ur socialförsäkringssynpunkt och folkbok-

föringssynpunkt har det i dag stor betydelse om en person att avser stanna högst ett år eller om han skall stanna längre. I det fallet senare anses personen bosatt i landet redan från inresan och kommer därmed omedelbart att vara försäkrad i Sverige. Vid kortare vistelser har personen endast en begränsad rätt till förmåner här i landet. För

personer som omfattas av förordning 1408/71 gäller dock andra

regler, se avsnitt 2.2.2. Det skulle således vara av värde att få veta

hur många av tillstånden som är korttidstillstånd under ett år och hur många som givits för längre tid. Oss veterligen finns emellertid inte någon sådan statistik. På vår förfrågan har SIV gjort bedömningen att det beviljas något fler korta högst ett år än långa år

mer än ett

uppehållstillstånd. Med ledning av de nu redovisade uppgifterna kan den slutsatsen dras att det varje år kommer hit ca 13 000 8 000 + 5 000 personer som är medborgare i ett land utanför EES och skall arbeta här som under en begränsad tid. Knappt 10 000 4 500 + 5000 dessa av personer avser att stanna högst ett år och blir således inte folkbokförda här och till följd av att de inte anses bosatta här i landet inte heller - försäkrade enligt AFL. De har som regel inte heller rätt till förmåner

enligt annan svensk lagstiftning social trygghet. Undantag gäller

om

dock i fråga om rätten till sjuklön och förmåner enligt lagen

om

arbetsskadeförsäkring LAF, vilka förmåner i princip kan beviljas

oberoende av arbetets varaktighet. I bilaga 3 redovisar vi även vissa uppgifter från RSV avseende

personer som beskattas i Sverige enligt lagen särskild inkomstskatt

om för utomlands bosatta SINK. Det gäller bl.a. personer som arbetar här i landet utan att vara bosatta här. De slutsatser kan dra de man av uppgifterna ger enligt vår uppfattning stöd de nyss redovisade antagandena om antalet personer som varje år kommer hit för att arbeta under kortare tid. Om den personkrets skyddas enligt som svensk lag skall utvidgas till att omfatta alla som arbetar här i landet,

rör det sig således antalsmässigt om en utvidgning i storleksordningen

10.000 personer i förhållande till vad enligt nationell svensk som

lagstiftning eller enligt förordning EEG nr 1408/71 gäller i dag. Den

verkliga utvidgningen av den skyddade personkretsen torde dock vara något mindre beroende på att det inom denna grupp finns personer som redan i dag har rätt till vissa förmåner i Sverige grund av

någon bilateral konvention eller något avtal som EG och dess

medlemsstater slutit med tredje land se avsnitt 2.3

Studerande

Enligt SIV beviljades år 1995 sammanlagt drygt 4 000 uppehållstillstånd till utländska studerande i Sverige. Drygt 1 000 av dessa tillstånd beviljades medborgare i länder inom EES medan resten, ca 3 000, beviljades medborgare i andra länder. Av tillstånden till medborgare i länder utanför EES var hälften förstagångstillstånd och hälften förlängningar av tidigare beviljade tillstånd. Även i fråga studerande beviljades de flesta tillstånden medom borgare i USA, Canada eller något Östeuropeiskt land. Drygt 400 tillstånd beviljades studerande från USA eller Canada och ca 500 tillstånd studerande från Ryssland, Polen eller Estland. Till studerande från Kina beviljades 640 tillstånd. Tjänstemän vid SIV har vår förfrågan gjort den bedömningen att de flesta studerande som kommer hit avser att stanna längre tid än ett år. Det rör sig om personer som skall genomgå hela utbildningsprogram eller som skall doktorera. På senare år har det dock, till följd av en utökad utbytesverksamhet, blivit vanligare med kortare vistelser 1-2 terminer.

2.10.3 Personer som vistas utomlands för att arbeta eller studera

Beträffande personer som länmar Sverige har vi inhämtat visst statistiskt material om personer vars utlandsvistelse föranleds av arbete, sökande av arbete eller studier.

S.k. Gula kontrolluppgifter

För inkomståret 1994 har samlats in uppgifter från s.k. gula kontroll-

uppgifter. Sådana uppgifter skall arbetsgivare lämna för inkomsttagare som inte beskattas i Sverige men vars inkomst är pensionsgrundande.

Gul kontrolluppgift skall länmas även för personer som skall betala

skatt i form av s.k. artist-SINK enligt lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Kontrolluppgifterna innehåller således uppgifter både om personer som lämnar landet och sådana som kommer hit för att arbeta. Har en inkomsttagare arbetat i flera länder, lämnas en kontrolluppgift för varje land. Det är därför förenat med en viss osäkerhet att med ledning av de gula kontrollupp-

gifterna beräkna antalet person vistas utomlands. Av kontrollsom uppgifterna framgår heller inte i vad mån inkomsttagarens familjemedlemmar har medföljt.

Till skattemyndigheterna inkom 5 739 gula kontrolluppgifter för inkomståret 1994. I dessa hänförs inkomsttagaren till någon

av sex

kategorier. Av uppgifterna 572 fall i vilka förordning EEG

avser nr 1408/71 är tillämplig. I denna ingår dels grupp personer som kommer till Sverige och som betalar skatt i form artist-SINK eller av

arbetar på beskickning eller konsulat här, dels utsända

personer som

lämnar landet. Vidare avser 787 kontrolluppgifter konventionsfall

-

med arbetsgivare i Sverige och i vilka förordning EEG 1408/71

nr inte är tillämplig. Även i denna ingår både grupp personer som kommer till Sverige och sådana lämnar landet, nämligen utsända som till konventionsland s.k. gränsgångare. En tredje utgörs resp. - grupp

av 3 002 fall i vilka varken förordning EEG 1408/71 eller någon

nr

konvention om social trygghet är tillämplig. Denna utgörs

grupp enbart av personer som har sänts ut för arbete i icke-konventionsland. Till detta kommer 245 fall med ATP-förbindelser, vilka - också avser

personer som vistas utomlands. Övriga kategorier avser inte personer

-

som vistas utomlands. Kontrolluppgifterna tyder på cirka

att 5 000 personer arbetar utomlands under sådana förhållanden att de är

försäkrade för svensk ATP. Av kontrolluppgifterna minst

avser 4 210 fall utsändning, varav 3 517 avser utsändning under längre tid än ett år. Det är således vanligt är utsänd under så lång att en person

tid att denne kan anses bosatt utomlands, inte förordning EEG

om nr 1408/71 eller någon konvention social trygghet är tillämplig. om För inkomståret 1994 beräknades PGI för 4 427 personer, som var bosatta utomlands och inte skatteregistrerade i Sverige. I detta antal torde ingå en minde för vilka PGI rätteligen inte skulle ha grupp beräknats. Detta gäller t.ex. personer omfattas annat lands som av

lagstiftning om social trygghet och som borde ha företett intyg

om tillämplig lagstiftning.

Några särskilda personkategorier

För år 1995 har antalet gränsgångare som beskattas i Sverige har men anställning i Danmark, Norge eller Finland uppskattats till 6 400 personer. Dessa omfattas normalt av socialförsäkringen i arbetslandet. Antalet biståndsarbetare och missionärer är knutna till olika - som enskilda organisationers biståndsprojekt utomlands kan uppskattas till 1 500-2 000 personer. Vid månadsskiftet maj/juni 1996 392 svenskar anställda inom var EU. Av dessa hade 261 personer fast anställning och 177 temporär

anställning. Tilläggas kan att rekryteringen beräknas avslutad

vara

omkring år 2000, varför antalet anställda svenskar kommer att öka. Utöver ovannämnda anställda fanns 40 svenska nationella experter.

Utlandsstuderande

Antalet personer som läsåret 1994/95 studerade utomlands med hjälp svenska studiemedel kan uppskattas till 19 000-20 000, varav cirka av 14 500 var s.k. free movers och 4 500-5 000 personer s.k. utbytesstudenter. Dessutom ñck 498 personer svensk studiehjälp för studier utomlands. Av dessa cirka 20 000 studerande torde cirka en fjärdedel

i huvudsak utbytesstudenter bedriva utlandsstudier under högst ett läsår och resten i huvudsak s.k. free movers, se avsnitt 8.2 under

längre tid än ett läsår. Enligt en undersökning avseende s.k. free

movers som studerade utomlands läsåret 1991/92 uppgick studietiden

för huvudutbildning utomlands till drygt fyra år, medan den vid kompletterande studier stannade vid knappa två år. Det är osäker hur många som studerar utomlands utan svenska studiemedel men flertalet torde ha svenska studiemedel.

Arbetssökande

Bestämmelser om arbetslöshetsförmâner finns i 6 kap. förordning EEG nr 1408/71. Enligt art. 67 i förordningen skall vid prövning av en anställd är berättigad till arbetslöshetsförmâner beaktas om

försäkrings- eller anställningsperioder som har fullgjorts i en annan

medlemsstat. För arbetslösa personer som beger sig till en annan medlemsstat än den behöriga staten finns i art. 69 villkor och begränsningar i rätten att behålla förmåner. Den som uppfyller villkoren för rätt till arbetslöshetsförmâner enligt en medlemsstats lagstiftning behåller enligt art. 69.1, med angivna villkor och begränsningar, denna rätt, när han beger sig till en annan medlemsstat för att söka arbete där. Under år 1995 ansökte 2 250 personer i Sverige om intyg E 303 för att enligt art. 69 med bibehållen arbetslöshetsersättning söka arbete i ett annat medlemsland. Härav beviljades 1 356 ansökningar. Under första halvåret 1995 reste 805 personer till ett annat EES-land för att söka arbete. År 1995 inkom dessutom l 318 ansökningar intyg om om sammanläggning av försäkrings- eller anställningsperioder E 301,

rör tillämpning av art. 67. Härav avsåg 489 förfrågningar intyg

som om arbets- eller försäkringsperioder i Sverige, medan 830 avsåg intyg om anställnings- eller försäkringsperioder från annat medlemsland. Detta innebär att 489 personer tidigare har vistats i Sverige och att 830 personer tidigare vistats i ett annat EES-land.

Sammanfattningsvis sökte och vistades år 1995 med bibehållen

svensk arbetslöshetsersättning 1 356 arbete utomlands EES,

personer varav cirka 420 personer kan antas ha fått arbete i ett annat medlemsland. I dessa fall är det fråga om personer som påbörjat arbete utomlands utan att vara utsända från Sverige. Uppgifter saknas om i vilken utsträckning dessa arbetstillfällen har varat än ett år. Det mer går därför inte att bedöma i vilken utsträckning personerna i denna grupp skall anses bosatta utomlands. Emellertid torde avsikten hos många av dessa vara att få permanent arbete utomlands.

3 Några särskilda ersättningsvillkor

1 Inledning

En av de uppgifter som ålagts oss är att göra en genomgång de av särskilda villkor som gäller för försäkrads rätt till förmåner och en föreslå ändringar i syfte att uppnå enhetliga villkor. Förslagen skall syfta till att det för varje förmån klart skall framgå vilka villkor som gäller för rätt till förmånen. För likartade förmåner bör enligt direktiven enhetliga villkor gälla när detta är möjligt. Med anledning av det nyss sagda lärrmas i detta kapitel redogöen relse för några särskilda ersättningsvillkor samt bakgrunden till dessa. Det rör sig framför allt om olika slags kvalifikations- eller karenstider. Även vissa regler rörande rätt till förmåner vid utlandsvistelse kommer

att beröras.

3.2 Sjukpenninggrundande inkomst

Nu gällande regler

Sjukpenning enligt 3 kap. AFL beräknas med ledning fastställd av

sjukpenninggrundande inkomst SGI. SGI är enligt huvudregeln i

3 kap. 2 § den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst inkomst anställning eller på

av annan

grund inkomst av annat förvärvsarbete. Försäkringskassan skall i samband med inskrivningen av den försäkrade fastställa SGI,

en om denne kan antas få en årlig inkomst av eget arbete minst 6 000 kr. om Vid beräkning av SGI bortses från sådan inkomst överstiger sju som och en halv gånger basbeloppet. SGI är den årliga inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få, dvs. beräkning SGI sker framåti tiden. Det är den av försäkrades arbetsavsikter för den närmaste tiden avgör SGI som om skall fastställas. Inkomsten skall ha en viss varaktighet. Av RFVzs föreskrifter RFFS 1981:5 följer att om den försäkrade förvärvsarbetar kortare tid än sex månader och inte har för avsikt att fortsätta förvärvsarbeta fastställs i regel inte någon SGI för honom. Undantag

görs om den försäkrades anknytning till förvärvsarbetet är årligen återkommande, t.ex. i form av säsongsarbete. Enligt 3 kap. 5 § AFL och RFV:s föreskrifter får en fastställd SGI i vissa fall inte sänkas utan skall i stället anpassas till löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde för försäkrad som inte fyllt 65 år.

Detta gäller även i de fall en försäkrads inkomstförhållanden, arbetstid

eller andra omständigheter har förändrats så att det i och för sig skulle

ha betydelse för sjukpenningens storlek. Till de personer som omfattas

av s.k. SGI-skyddad tid hör bl.a. de som bedriver studier som berättigar till studiestöd, eller som bedriver vissa andra former av studier inom det egna yrkesområdet, de som avbryter sitt förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader, de som är arbetslösa och anmälda som arbetssökande arbetsfönned-

lingen samt beredda att anta erbjudet arbete i en omfattning som

svarar mot den fastställda SGI:n, de som minskar sin arbetstid i samband med graviditet eller som är hemma för vård av barn samt de som fullgör sin värnplikt.

Historik/tidigare överväganden

Systemet med SGI tillkom år 1974 efter förslag av .Sjukpenningutredningen. Den utredningen diskuterade i sitt betänkande SOU 1972:60 Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m.m. bl.a. vilket inkomstunderlag som skulle användas. Utredningen nämnde tre tänkbara alternativ som underlag, nämligen förvärvsinkomsten under ett föregående kalenderår, dvs. i regel den inkomst som framkommer vid taxeringen, 2. förvärvsinkomsten när sjukfallet inträffar eller den förvärvsinkomst som den försäkrade kan antas få tills vidare. Att beräkna sjukpenningens storlek enbart på uppgifterna från taxeringen kunde enligt utredningen ge en sjukpenning som många gånger inte utgjorde en riktig kompensation vid sjukfall. Det andra alternativet aktuell inkomst kunde enligt utredningen i praktiken - -

bara tillämpas på arbetstagare. För egna företagare måste i regel en

annan beräkningsgrund användas. För tillämpningen skulle också krävas att uppgifter kan inhämtas från arbetsgivaren om arbetsinkomstens storlek när sjukfallet inträffar. Den tid som då krävs för att fastställa den årsinkomst som skall ligga till grund för sjukpenningens storlek gör att utbetalningen kan försenas avsevärt. Mot bakgrund av de invändningar som kunde riktas mot att beräkna SGI enligt någon av de två första alternativen ansåg sig utredningen inte kunna förorda en övergång till något av dessa beräkningssätt. Man pekade på att den årsinkomst som den försäkrade kan antas få tills vidare har varit sjukpenninggrundande alltsedan den allmänna

sjukförsäkringen trädde i kraft år 1955. Utredningens förslag godtogs.

Departementschefen anförde i propositionen prop. 1973:46 att det var väsentligt att finna ett sätt att anknyta sjukpenningen så nära som

möjligt till den aktuella inkomsten. Samtidigt var det viktigt att

ersättningens storlek var känd både för den försäkrade och för

försäkringskassan när ersättningsbehovet uppkom. Sjukpenningen fick

inte försenas av att inkomstförhållandena först måste utredas. Socialpolitiska samordningsutredningen tog i sitt betänkande SOU 1979:94 En Allmän Socialförsäkring frågan tillupp om skapandet av ett enhetligt inkomstbegrepp inom de olika delarna av socialförsäkringen. Bl.a. behandlades frågan om inkomsten skall avse förfluten, kommande eller aktuell tid. Enligt utredningen de var skillnader som i fråga om inkomstbegrepp fanns mellan olika

bidragsformer ofta traditionellt betingade och fyllde knappast någon praktisk funktion. Man påpekade också att skillnaden mellan ett

inkomstbegrepp som bygger aktuell inkomst och ett som bygger på en framtida beräknad inkomst i praktiken inte är så stor. Den som skall uppge sin beräknade framtida inkomst måste i allmänhet utgå från den inkomst han har när uppgiften lämnas. Däremot kunde det enligt utredningen vara av större praktisk betydelse om inkomstunderlaget skall registreras i förväg eller bestämmas först när det blir aktuellt med ersättning. Medan ett system med i förväg registrerad inkomst befrämjar enkelhet och förutsebarhet tillgodoser ett system där

inkomstunderlaget bestäms först när det blir aktuellt med ersättning

bättre kravet aktualitet. Utredningen övervägde ett antal olika modeller för beräkning av bl.a sjukpenningens storlek. Det slutliga förslaget blev att inkomstunderlaget för beräkning av inkomstrelaterade ersättningar skulle utgöras av den beräknade inkomsten av arbete under ett år. Utgångspunkten skulle vara den aktuella månadsinkomsten under förutsättning att det var fråga för den försäkrade normal om en månadsinkomst. Inkomsten skulle registreras i förväg. Utredningen anförde bl.a. följande s. 187:

Vi är medvetna om att det finns nackdelar med ett inkomstbegrepp som i likhet med SGI bygger på en framtida beräknad inkomst. Ett sådant. inkomstbegrepp kan aldrig bli helt exakt. Nackdelarna med att använda den taxerade inkomsten i bidragssammanhang anser vi dock vara ännu större, bl.a. med tanke att man då inte använder ett aktuellt inkomstbegrepp. Att bygga beräkningen av ett bidrag på att aktuella uppgifter om ekonomiska förhållanden skall lämnas i varje enskilt ärende medför också nackdelar. Bl.a. blir det tungrott att administrera. Den största nackdelen är dock att många enskilda måste lämna uppgifter om sina ekonomiska förhållanden vid flera tillfällen.

Socialpolitiska samordningsutredningens förslag ledde inte till

lagstiftning. Frågan om beräkning av SGI togs pä nytt upp av

Sjukpenningkommittén i betänkandet SOU 1981:22 Sjukersättningsfrågor. Även denna utredning fann alternativet med inkomstbeett som bygger en beräknad framtida inkomst vara mest grepp tilltalande, om en omfattande utredning i varje särskilt fall skall kunna undvikas. Man föreslog därför ingen förändring av den gällande ordningen. RFV har i en rapport år 1992 RFV Anser 1992:4 föreslagit att SGI skall fastställas först vid det tillfälle då ersättning skall utges av försäkringskassan. Försäkringskassan skulle då först avgöra om den

försäkrade uppfyller kvalifikationsvillkoren för rätt till sjukpenning

och därefter i det fall villkoren är uppfyllda göra en beräkning av SGI. I det fall villkoren för rätt till sjukpenning inte är uppfyllda skulle någon beräkning av SGI inte ske. I rapporten föreslogs att som kvalifikationsvillkor för rätt till sjukpenning skulle gälla att den försäkrade uppfyller villkoren för rätt till sjuklön. En försäkrad som inte uppfyller kvalifikationsvillkoret skulle i vissa fall kunna få rätt till sjukpenning, nämligen om han är etablerad arbetsmarknaden och under en ramtid av sex månader omedelbart före ersättningsperiodens början förvärvsarbetat i minst 60 dagar. Dessutom föreslogs att den som vid arbetslöshet uppfyller villkoren för rätt till ersättning från arbetslöshetskassa eller KAS också skulle anses uppfylla villkoren för rätt till sjukpenning. I ett sådant fall skulle någon SGI inte fastställas utan sjukpenning utges med ett belopp motsvarande arbetslöshetsersättningen respektive KAS. Den som inte är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa eller KAS och inte har något inkomstbortfall skulle enligt förslaget inte vara berättigad till sjukpenning. Den som uppbär sjukpenning vid en tidpunkt då hans anställning upphör skulle dock alltid få behålla sin sjukpenning under pågående sjukperiod. SGI skulle enligt RFV:s förslag beräknas på den vid ingången av ersättningsperioden aktuella inkomsten. Vid tillsvidareanställning skulle beräkningen av årsinkomsten göras genom att månadsinkomsten multipliceras med tolv. Det samma skulle gälla för den som har en sammanhängande tidsbegränsad anställning minst tre månader. För en försäkrad med kortare anställning skulle sammanläggning med anställning under den senaste sexmånadersperioden kunna ske; i annat fall skulle den beräknade årsinkomsten reduceras på visst sätt. Kravet på månaders anställning eller avsikt att arbeta minst sex månader sex skulle enligt förslaget slopas. Utredningen om socialförsäkringen och EG påpekade i sitt slutbetänkande SOU 1993:115 Social trygghet och EES att för en person som omfattas av förordning EEG nr 1408/71 måste SGI kunna beräknas även om denne är sysselsatt i Sverige som arbetstagare eller egenföretagare under kortare tid än sex månader och oberoende av vad han avser att göra därefter. Man skulle därvid bortse från reglerna i

3 kap. AFL om att inkomsten måste ha viss varaktighet. För att reglerna inte skall verka diskriminerande i internt svenska förhållanden ansåg utredningen att en ändring av reglerna även för dessa fall borde komma till stånd. RFV instämde i sitt remissvar i utredningens bedömning och hänvisade återigen till de förslag framlagt i den man ovan nämnda rapporten. .Sjuk- och arbetsskadekommittén avlämnade i december 1995 delbetänkandet SOU 1995:149 Försäkringsskydd vid sjukdom. I betänkandet diskuteras två alternativa modeller för beräkning av

inkomstunderlag: en som bygger faktisk och aktuell inkomst och

en som bygger på uppnådd levnadsstandard i termer historiska av inkomster. I en skiss till beräkning ersättningsunderlag i av en ny ohälsoförsäkring som kommittén redovisat föreslås att sjukersättning under sjukfallets första tre månader beräknas på den aktuella årsinkomsten och därefter i någon form sätts i relation till den lön den som försäkrade uppburit under en period före sjukfallet, dock högst aktuell årsinkomst. I sitt slutbetänkande SOU 1996: l 13 En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering gör kommittén det ställningstagandet att sjukpenningen vid såväl korta medellånga som sjukfall skall basera sig på den aktuella inkomsten. Underlaget skall därvid, liksom i dag, utgöras beräkning den framtida av en av förväntade inkomsten med utgångspunkt iden lönenivå gäller när som sjukfallet inträffar.

Kommittén föreslår i sitt delbetänkande också att förhandsregistre-

ringen av SGI skall slopas och att denna i stället skall beräknas för varje ersättningstillfälle. Kommittén hänvisar till att förhandsregistreringen, sedan skyldigheten att anmäla ändrade inkomstförhållanden i andra fall än då ersättning begärs upphört från den l juli 1994, i praktiken redan upphört och anför vidare bl.a. följande s. 327:

...en förhandsregistrering av SGI har vissa fördelar i och med att den ger besked till den försäkrade vilken omfattning hans/hennes sjukpenningskydd har. Redan med dagens sjuklönesystem kommer det stora flertalet försäkrade aldrig eller i vart fall endast vid något enstaka tillfälle att behöva sjukersättning från försäkringskassan. Med hänsyn härtill anser vi att SGI:n bör beräknas först när sjukersättning skall utges. En sådan ordning får också den effekten att underlaget kommer att beräknas vid varje tillfälle för sig och grundval av då föreliggande uppgifter. Försäkringskassan kan således vid varje tillfälle göra en ny bedömning av omfattningen av en persons förvärvsarbete och inkomster.

Regeringen har i juni 1996 givit särskild utredare i uppdrag en

dir. 1996:52 att göra samlad översyn inkomstbegreppen i de

en av

författningar som reglerar olika bidrags- och socialförsäkringsför-

måner. Utredaren skall analysera nuvarande regler och redovisa

förslag till så långt möjligt gemensamma regler för hur inkomst skall

beräknas.

3.3 Föräldrapenning

Nu gällande regler

Som villkor för rätt till föräldrapenning gäller enligt 4 kap. 9 § AFL att föräldern skall ha varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utbetalas. Avgörande är alltså här dagen för utbetalning och inte barnets födelse. Villkoret om inskrivning anses uppfyllt om orsaken till att föräldern inte är inskriven hos försäkringskassa enbart är att föräldern inte har uppnått 16 års ålder. Likaså anses villkoret

uppfyllt föräldern inte varit inskriven skulle ha varit det

vara om men försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. om När det gäller som arbetat inom den svenska biståndsverkpersoner samheten i annat land finns en särregel som gäller villkoret om 180 dagars inskrivning hos försäkringskassa. Regeln innebär att man vid prövning av om personen varit inskriven hos försäkringskassa angiven tid medräknar även tiden för utlandstjänstgöringen, under förutsättning att denna varat längst tre år. Regeln gäller försäkrade varit anställda hos Svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organ som organisation bedriver biståndsverksamhet. Även medföljande som make och med make likställd person omfattas av särregeln. En förälder har enligt 4 kap. 6 § AFL rätt till föräldrapenning på

sjukpenningnivå under de första 180 dagarna av ersättningstiden, under förutsättning att föräldern varit sjukpenningförsäkrad över garantinivån 60 kr under 240 dagar i följd före barnets beräknade

eller faktiska födelse. Den inte uppfyller detta villkor, erhåller

som föräldrapenning på garantinivå under de första 180 dagarna. Särregeln för biståndsarbetare är tillämplig även i fråga om kravet

på försäkring för sjukpenning över garantinivån under viss tid före födelse för till föräldrapenning sjukpenningnivå. Även

barnets rätt när det gäller detta krav bortser man således från tiden för utlandstjänstgöringen den inte varat mer än tre år. om

Historik/tidigare överväganden

Den nuvarande föräldraförsäkringen tillkom år 1974 och ersatte då den tidigare moderskapsförsäkringen som var en del av sjukförsäkringen. Tidigare hade varje kvinna omfattades av den allmänna försäksom ringen rätt till moderskapspenning, vilken utgick i form av ett en engângsbelopp. En förvärvsarbetande kvinna hade vidare rätt till

tilläggssjukpenning i högst 180 dagar. Förutsättningen för det var dock

att hon under minst 270 dagar i följd omedelbart före nedkomsten

eller den beräknade tidpunkten där för varit placerad i sjukpenningen

klass där sjukpenningen översteg grundsjukpenningen. Kravet på 180 dagars inskrivning hos försäkringskassan för rätt till

föräldrapenning på garantinivå var således nyhet i förhållande till en vad som tidigare gällt som villkor för rätt till moderskapspenning.

Regeln tillkom förslag av Familjepolitiska kommittén SOU 1972: 34

Familjestöd. I propositionen prop. 1973:47 anförde departementschefen som således delade kommitténs bedömning bl.a. följande - s. 45:

När det gäller föräldrapenningens garantinivå innebär det förut redovisade förslaget en kraftig förstärkning av kontantstödet vid barns födelse jämfört

med den moderska spenning som nu utgår till alla bamaföderskor.

Otvivelaktigt kan ärigenom frestelserna öka att utnyttja förmånerna

krav på sex månaders inskrivning hos försäkringskassa skall gälla som villkor för rätt till föräldrapenning.

Kravet 270 dagars försäkring för sjukpenning överstigande grundsjukpenningen omedelbart före barnets födelse för rätt till föräldrapenning sjukpenningnivå hade, framgått sin som ovan,

motsvarighet ide tidigare reglerna om rätt till tilläggssjukpenning. En

kvalifikationsregel omfattande just 270 dagar hade valts med tanke på

den normala havandeskapstiden se SOU 1972:34 254. Familjepoli-

s.

tiska kommittén föreslog att kvalifikationstiden skulle sänkas till

180 dagar men detta avvisades av departementschefen, bl.a. med hänvisning till att en kvinna i sådant fall skulle möjlighet att skaffa sig föräldrapenning över garantinivån genom att ta ett arbete sedan hon blivit gravid prop. 1973:47 46. s År 1978 infördes en ny ersättningsform inom föräldraförsäkringen, den särskilda föräldrapenningen. Det skedde att tiden för genom ersättning utökades från sju till nio månader av vilka tre månader utgjorde tid med särskild föräldrapenning. Denna kunde tas ut till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat sitt första skolår. Föräldrapenning i samband med barns födelse måste däremot normalt tas ut inom 270 dagar efter barnets födelse. Som villkor för rätt till särskild föräldrapenning gällde att föräldern skulle ha varit inskriven hos

försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken sådan föräldrapenning skulle tas ut.

År 1986 slogs föräldrapenningen i samband med barns födelse samman med den särskilda föräldrapenningen. I samband därmed infördes de inskrivningsvillkor som gäller i dag. Föräldrafärsäkringsutredningen som lade fram ändringsförslaget anförde beträffande - - 180-dagarsvillk0ret bl.a följande SOU 1982:36 s. lO5f:

En konsekvens av /förslagetl kan bli att en blivande moder som vill ta ut föräldrapenningen under tid före barnets födelse, maximalt 60 dagar, inte

ISO-dagarsvillkoret räknat före första ersättningsdagen, väl

ulppfyller

men s ulle ha gjort det om kvalifikationstiden räknats före den beräknade förlossningsdagen. Detta kan dock endast beröra ett fåtal fall. Föräldrarna i dessa fall i regel ta ut dagarna efter förlossningen för samvaro med amet. Att i stället anknyta inskrivningsregeln för den sammanslagna föräldrapenningen till den nuvarande regeln i samband

föräldrapenning

om med bams födelse skulle innebära vissa försämringar ör invandrarfamiljema. Gäller inskrivningskravet viss tids inskrivnin hos kassan före barnets födelse skulle nämligen den familj som korn l Sverige efter det att barnet fötts förlora rätten till den sammanslagna föräldrapenningen. Detta anser utredningen inte vara rimligt.

Kvalifikationstiden för rätt till föräldrapenning med sjukpenningbelopp förkortades vid detta tillfälle från 270 dagar till 240 dagar. Fort-

farande gäller dock att det villkoret är kopplat till barnets födelse, dvs. föräldern skall under minst 240 dagar före barnets födelse eller den

beräknade tidpunkten härför ha varit sjukpenningförsäkrad över garantinivån. Den särskilda kvalifikationstiden gäller dock endast för

de första 180 ersättningsdagarna. För de övriga ersättningsdagarna gäller inga särskilda kvalifikationskrav.

3.4 Barnbidrag och underhållsstöd

3.4.1 Barnbidrag

Nu gällande regler

Allmänt barnbidrag enligt lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag är avsett som bidrag till ett barns uppehälle och uppfostran. Enligt

huvudregeln i 1 § utges bidraget för barn som är svensk medborgare

och bosatt i riket. Det utges också för barn som inte är svensk

medborgare men är bosatt i Sverige under förutsättning att barnet eller någon av barnets föräldrar vistas i Sverige sedan minst sex månader. Vid bedömning av frågan om bosättning skall anses föreligga

tillämpas med nedan angivna undantag samma regler som vid bedömning av bosättning inom den allmänna försäkringen. Det innebär bl.a. att folkbokföringens regler är vägledande. I vissa fall skall ett barn anses bosatt i Sverige trots att barnet inte vistas här. Så är fallet om en utlandsvistelse är avsedd att inte vara längre månader. I detta avseende skiljer sig reglerna i lagen än sex

om allmänna barnbidrag från vad som gäller enligt AFL, där en

utlandsvistelse som är avsedd att vara längst ett år inte föranleder att

bosättningen i Sverige upphör. I likhet med vad som gäller enligt AFL skall ett barn som följer med en förälder som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete där för arbetsgivarens räkning anses bosatt i Sverige under utsändningstiden. Medföljande barn till

förälder, som är anställd i utlandet av svenska kyrkan eller annat svenskt trossamfund eller organ som är knutet till ett sådant samfund eller av svensk ideell biståndsorganisation, skall vidare fortfarande anses bosatta i Sverige. Detta gäller dock endast om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.

Historik/tidigare överväganden

Tidigare saknade barnbidragslagen bestämmelser vistelse utomom lands. Genom en ändring år 1985 föreskrevs att ett barn som länmade Sverige fortfarande skulle anses bosatt här, utlandsvistelsen om var avsedd att vara längst ett år. Samtidigt infördes nuvarande bestämmelse om barn som följer med statsanställda under utsändning. Vidare infördes en bestämmelse om att medföljande barn till svensk missionär eller präst, som i annat fall var anställd utomlands, fortfarande skulle anses bosatt här i landet, om utlandsvistelsen var avsedd att vara längst år. År 1991 infördes nuvarande sexmånadersregel. Samtidigt tre fick den personkrets som omfattas av treårsregeln för biståndsarbetare sin nuvarande avgränsning. Vid bedömning av om ett barn skulle anses bosatt i Sverige anknöt ännu tidigare rättspraxis till det skatterättsliga bosättningsbegreppet. I normalfallet innebar det att när en utlandsvistelse översteg tre år utgick inte barnbidrag. Utbetalningen av löpande barnbidrag stoppades emellertid redan när det stod klart att barnet hade lämnat landet för längre tid månader. Återvände den bidragsberättigade inom än sex tre år erhölls barnbidrag retroaktivt. I annat fall stannade beloppet hos staten. Denna tillämpning av den dåvarande treårsfristen att den löpande utbetalningen stoppades redan kort tid efter avresan gick tillbaka på ett av Riksförsäkringsverket år 1973 utfärdat cirkulär. Barnbidragslagen gav inte något direkt stöd härför. Denna praxis omfattade inte barn till statsanställda, som tjänstgjorde utomlands. För dessa barn utbetalades barnbidrag som om de vore bosatta här i landet.

I departementspromemorian Ds S 1981:14 Socialförsäkring för

vissa utlandsanställda m.m., som låg till grund för ettårsregeln i AFL,

föreslogs att bosättningsbegreppet i 1 kap. 3 § AFL som huvudregel

skulle gälla även för det allmänna barnbidraget. I det lagstiftningsärende genom vilket ettårsregeln infördes i AFL gjorde emellertid inte

några överväganden rörande barnbidragslagens bosättningsbegrepp.

Socialutskottet behandlade år 1984 motioner om utbetalning av barnbidrag utomlands. I en motion nämndes ett fall där en familj, som efter återkomst till Sverige fick retroaktiva barnbidrag, under utlandsvistelse hade uppburit barnbidrag från vistelselandet. Utskottet

uttalade SoU 1983/84:17 att reglerna i vissa fall kunde ge otill-

fredsställande resultat och förordade därför en översyn av dem. Enligt

utskottet framstod det som orättvist mot andra barnfamiljer och dessutom som en misshushållning med allmänna medel, om sociala förmåner visade sig utgå med dubbelt belopp. Anknytningen till det skatterättsliga bosättningsbegreppet skapade tillämpningssvårigheter, som knappast kunde lösas utan lagändring. Anvisningen att upphöra med utbetalning redan efter sex månader kunde enligt utskottet ifrågasättas även frän andra utgångspunkter. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna vad utskottet anfört. Enligt förarbetena till den tidigare ettårsregeln i barnbidragslagen prop. 1984/85:39 s. 26 var det eftersträvansvärt att uppnå ett så enhetligt bosättningsbegrepp som möjligt inom det sociala förmånssystemet. Ett enhetligt begrepp skulle underlätta tillämpning och administration samt den enskildes möjlighet att finna sig tillrätta i systemet. Tillämpningen av det skatterättsliga bosättningsbegreppet vid bedömning av rätt till barnbidrag vid vistelse utomlands hade en historisk förklaring. De allmänna barnbidragen ersatte nämligen en tidigare avdragsrätt vid beskattningen. Tillämpningen kunde sägas bygga på synsättet att den som var skattskyldig på grund av bosättning i Sverige inte skulle miste om allmänt barnbidrag vid vistelse utomlands. Kopplingen mellan skattskyldighet och rätt till barnbidrag

enligt departementschefen emellertid ofullständig. Den dåvarande

var ettårsregeln, som medförde skattefrihet för lön om utlandsvistelsen varade i minst ett år, gällde även familjen stannade i Sverige. om Vidare övergick enligt dubbelbeskattningsavtalen oftast den primära beskattningsrätten till vistelselandet redan vid kortare vistelse än ett är. Bosättningsfrâgan i skatteärenden respektive barnbidragsärenden avgjordes genom skilda beslut utan inbördes hänsyn, vilket kunde leda

till motstridiga resultat. Departementschefen instämde i vad utskottet

hade anfört och ansåg att det i barnbidragslagen borde införas ett bosättningsbegrepp enligt l kap. 3 § AFL, dvs. en ettårsregel. Som skäl för den nuvarande sexmånadersregeln anfördes sedermera prop. 1990/912100 bilaga 7 bl.a. följande. Normalt utgick barnbidrag under längst ett år vid utlandsvistelse, vilket överensstämde med motsvarande regel inom den allmänna försäkringen. Inom beskattningen gällde däremot en sexmånadersregel. Det ansågs logiskt att den tid under vilken en person var skattskyldig sammanföll med den för vilken det förelåg rätt till barnbidrag. Den tid under vilken barnbidrag kunde uppbäras borde därför begränsas till sex månader. En sådan begränsning av rätten till barnbidrag gav också besparingar för staten, vilka behövdes för att finansiera en utvidgning av rätten för biståndsarbetare att uppbära barnbidrag vid vistelse utomlands.

3.4.2 Underhållsstöd till barn till särlevande föräldrar, m.m.

Nu gällande regler

I enlighet med prop. l995/96:208 har lagen 1996:1030 underom hållsstöd ersatt lagen 1964:143 om bidragsförskott. Underhållsstöd skall enligt 3 § lämnas till barn som är bosatta i Sverige. Om barnet inte är svensk medborgare skall dessutom krävas att boföräldern dvs.

den förälder som barnet bor hos eller barnet vistas här sedan minst sex månader. Ett barn som lämnar Sverige skall enligt förslaget fort-

farande anses bosatt här, om den begär underhållsstöd eller som som stöd betalas ut till visar att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Om boföräldern sänds av en statlig arbetsgivare till ett annat land för att arbeta för arbetsgivarens räkning, skall enligt förslaget barnet och boföräldern under utsändningstiden bosatta anses i Sverige. Likartade bestämmelser fanns i lagen bidragsförskott. Emellertid om föreligger den skillnaden att enligt den nya lagen skall den begär som underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visa att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Någon uttrycklig motivering till beviskravet att det skall visas att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader finns inte. Till skillnad mot vad som är fallet beträffande barnbidrag finns i lagen om underhållsstöd ingen särregel för biståndsarbetare m.fl. Någon sådan regel fanns inte heller i lagen om bidragsförskott.

Historik/tidigare överväganden

Före tillkomsten av lagen om bidragsförskott år 1964 kunde bidrags-

förskott endast utges till barn som var svenska medborgare och stadigvarande vistades i riket. I den ursprungliga lydelsen av lagen stadgades att bidragsförskott kunde utges dels till barn svensk som var medborgare och bosatt i riket, dels till barn som inte var svensk

medborgare under förutsättning att vårdnadshavaren svensk

var medborgare och bosatt i riket. I propositionen prop. 1964:70 förordade departementschefen att man i fråga om bosättningens upphörande vid utlandsvistelse skulle knyta an till då gällande praxis i fråga om rätt till barnbidrag. Det innebar att bosättningen i Sverige skulle bestå utlandsanses om vistelsen inte översteg ett år. År 1976 ändrades

bidragsreglerna så att bidragsförskott kunde utgå

till här i landet bosatta barn som inte svenska medborgare, var om vårdnadshavaren var bosatt i riket och antingen barnet eller vårnadshavaren sedan minst sex månader vistas i riket. Beträffande väntetiden

om sex månader ansåg departementschefen prop. 1975:1 bil. 7 s. 48 att det i likhet med vad som gällde för allmänna barnbidrag borde krävas en viss anknytning till det svenska samhället innan bidragsförskott utgår. År 1985 infördes uttrycklig ettårsregel vid utlandsvistelse i lagen en om bidragsförskott. Det skedde samtidigt med att motsvarande regel

infördes i lagen om barnbidrag avsnitt 3.4.1 och det var således

egentligen fråga om att lagfästa en regel som i praktiken redan tillämpades. Nuvarande sexmånadersregel infördes år 1991. Beträffande den ändringen kan hänvisas till vad som anförts ovan om motsvarande ändring i lagen om barnbidrag.

3.5 Kontantförmåner vid arbetslöshet och

delpension

3.5.1 Arbetslöshet

För att en arbetslös skall kunna fä ersättning från arbetslöshetsförsäkringen krävs enligt 2 och 6 §§ lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring att han, om han är arbetstagare, har varit medlem i en arbetslöshetskassa i minst tolv månader medlemsvillkoret. För egna företagare krävs medlemskap i en arbetslöshetskassa under minst 24 månader. Vidare krävs att den arbetslöse förvärvsarbetat under minst

80 dagar fördelade på minst fem månader under en ramtid av tolv

månader arbetsvillkoret. Endast dagar som förvärvsarbete utförts i minst tre timmar får räknas med. För att en arbetslös skall kunna få KAS krävs enligt 6 § lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd att han har uppfyllt ett arbetsvillkor, innebärande att han skall ha förvärvsarbetat under minst

fem månader under en ramtid av tolv månader omedelbart före

arbetslöshetens inträde. Hänsyn tas endast till månad under vilken förvärvsarbete har utförts under minst 75 timmar. Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning ARBOM har i sitt slutbetänkande SOU 1996:150 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring föreslagit att de nuvarande ersättningsformerna slås samman till en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen består av två delar, en obligatorisk grundförsäkring och en frivillig, kompletterande inkomstbortfallsersättning. För de båda ersättningsformerna skall enligt förslaget gälla ett gemensamt arbetsvillkor som innebär att den arbetslöse skall ha utfört 75 timmars reguljärt arbete under nio månader. Arbetet skall ha utförts under ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslösen

hetens inträde. För att kunna få ersättning från det frivilliga inkomstbortfallsskyddet skall den arbetslöse dessutom uppfylla ett med-

lemsvillkor som överensstämmer med det nuvarande, dvs. han måste ha varit medlem i en arbetslöshetskassa i minst tolv månader innan han ansöker om ersättning. Rätt till medlemskap i arbetslöshetskassa skall förutsätta att den söker medlemskap förvärvsarbetat i som genomsnitt 17 timmar per vecka under en månad innan han eller hon

ansöker om medlemskap. Av förarbeten till den nuvarande lagen arbetslöshetsförsäkring

om prop. 1973:56 framgår att medlemsvillkorets syfte är bl.a. hindra att

att en person väljer att stå utanför försäkringen ända till strax före arbetslösheten, för att sedan ansöka medlemskap och kunna få

om ersättning.

Arbetsvillkoret är uttryck för att ersättning från försäkringen skall

utgå endast till försäkrad faktiskt har inkomstförlust en som en av arbete. Han skall således ha aktuell anknytning till arbetsmarknaen den. Tidigare före 1974 utgjorde arbetsvillkoret kombination - - en av arbets- och avgiftsvillkor. För att undvika bundenhet för avgiftssystemet konstruerades det nuvarande arbetsvillkoret ett renodlat som arbetsvillkor.

3.5.2 Delpension

Försäkrad för delpension är enligt 3 § lagen 1979:84 delpenom

sionsförsäkring den som är bosatt i Sverige och som under ramtid

en av ett år omedelbart före den dag då pension börja utgå eller avses den tidigare dag då ansökan görs har förvärvsarbetati minst 80 dagar

fördelade på minst fem månader enligt bestämmelserna arbets-

om

villkor i lagen om arbetslöshetsförsäkring. Som förutsättning för att vara försäkrad för delpension gäller

dessutom enligt 4 § att i fråga skall, fr.o.m. det år då han personen fyllde 45, år ha varit förvärvsverksam i sådan utsträckning han för att minst tio är har tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för tilläggspension enligt 11 kap. AFL. Rätt till delpension tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad som då han fyller 61 år eller minskar sin arbetstid och därefter senare arbetar i genomsnitt minst 17 och högst 35 timmar arbetsvecka. per Delpension kan utgå längst t.o.m. månaden före den varunder den försäkrade fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära förtidspension eller ålderspension enligt AFL. För att en person skall vara försäkrad för delpension krävs således att han är bosatt i Sverige, har aktuell anknytning till den svenska en arbetsmarknaden och har en längre tid i arbetslivet bakom sig. Kraven

är formulerade som villkor för försäkringstillhörighet. För den

att som

är försäkrad skall ha rätt till delpension krävs enligt delpensionslagen dessutom att han fortsätter att förvärvsarbeta i viss omfattning.

3.6 Folkpension

Folkpension kan enligt 5 kap. AFL tjänas in antingen i förhållande till

det antal år för vilka en försäkrad har tillgodoräknats pensionspoäng

för ATP eller därmed jämställda år eller i förhållande till det antal år den försäkrade har tillgodoräknats bosättningstid i Sverige. För som rätt till folkpension krävs minst tre år med AT P-poäng eller jämställda år, alternativt att den försäkrade har tillgodoräknats bosättningstid i Sverige för minst tre år. Före är 1993 gällde att rätt till folkpension tillkom svenska medborgare som var bosatta i Sverige. Pension utbetalades i dessa fall utan hänsyn till bosättnings- eller försäkringstidens längd. Även utländska

medborgare och statslösa bosatta i Sverige kunde ha rätt till

som var

folkpension på villkor och med samma tilläggsförmåner som

samma svenska medborgare. En förutsättning härför var dock att personen i fråga hade varit bosatt i Sverige viss minsta tid. En svensk medborgare kan enligt nuvarande regler få rätt till folkpension i form ålderspension, förtidspension eller efterlevandeav pension även vid bosättning utanför Sverige. Rätten till folkpension är då knuten till det antal år han har förvärvsarbetat och tillgodoräknats ATP-poäng. En förutsättning är att han har tillgodoräknats minst tre är med ATP-poäng eller tre år som jämställs med sådana år. Några

lagregler utländska medborgare rätt till folkpension vid

som ger bosättning utomlands finns inte i AFL. Riksdagen har den l juni 1994 antagit vissa riktlinjer för en

reformering ålderspensioneringen prop. 1993/942250; bet.

av l993/94:SfU24; rskr. 1993/94:439. Enligt dessa riktlinjer skall i det

reformerade pensionssystemet finnas ett grundskydd i form av en garantipension. Denna ersätter nuvarande folkpension och pensionstill-

skott. Garantipensionen skall konstruerad som en utfyllnad till en vara inkomstrelaterad pension för att garantera viss lägsta nivå samt att en tillförsäkra pensionstagare med begränsad inkomstrelaterad pension ett reellt tillskott till pensionen. Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande SOU 1994:20

Reforrnerat pensionssystem att garantipension skall intjänas grundval bosättningstid i Sverige. För rätt till oavkortad garantipen-

av sion skall krävas minst 40 års bosättning i Sverige. Någon motsvarig-

het till nuvarande folkpension i relation till tillgodoräknade ATP-poäng

skall enligt arbetsgruppen inte finnas. Förslaget innebär vidare att bosättningstid skall ha tillgodoräknats för minst tre år för att rätt till

någon garantipension skall föreligga.

I propositionen togs inte klart ställning till förslaget i denna senare del. Regeringen förklarade s. 172 att man i princip delade Pensions-

arbetgruppens bedömning att rätt till garantipension skall relateras till

bosättningtid i Sverige att den närmare utformningen reglerna men av i detta avseende skulle beredas vidare.

3.7 Tilläggspension ATP

Rätten till tilläggspension är relaterad till de arbetsinkomster

som en försäkrad har haft under sin aktiva tid. Den intjänade pensionsrätten är avgörande för pensionens storlek 11-15 kap. AFL.

Rätten till tilläggspension är inte beroende svenskt medborgar-

av

skap eller bosättning här i landet. Sådan pension utbetalas alltså

oavsett om den försäkrade eller dennes efterlevande är bosatt i Sverige eller utomlands. För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en

försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Älderspension

från i princip 65 års ålder utgår inom ATP under förutsättning

att

pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år.

Förtidspension utgår till en försäkrad för tid före ålderspensione-

ringen. En förtidspension utbyts sedermera mot ålderspension. En förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är

att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då pensionsfallet har inträffat.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till han hade

om börjat uppbära sådan pension fr.o.m. 65 års ålder. Härvid skall, så

snart vissa förutsättningar är uppfyllda, pensionen beräknas under

antagande att den försäkrade för varje år fr.o.m. det år då pensionsfallet inträffar t.0.m. det år då han uppnår 64 års ålder 65 års ålder för försäkrad född under något åren 1911-1927 har tillgodoräknats av

viss pensionspoäng antagandepoäng. För att pensionsberäkning med antagandepoäng skall äga rum fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet har haft sjukpenninggrundande

en inkomst som svarar mot en årsinkomst förvärvsarbete lägst lika av

med det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst två de fyra åren närmast

av före året för pensionsfallet. F örtidspens ion enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 65 års ålder kan uppbära ålderspension från tilläggspensioneringen. Antalet poängår skall alltså, inberäknat åren med antagandepoäng, i regel vara minst tre.

l76

Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, beräknas förtidspensionen på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt metod ålderspension. Det fordras alltså i sådant fall samma som att den försäkrade har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre är. Rätt till efterlevandepension efter en avliden försäkrad föreligger om den försäkrade vid sin död var berättigad till tilläggspension i form av förtidspension eller ålderspension eller om den försäkrade skulle ha

varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för

dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension. Efterlevandepensionen beräknas i förhållande till den avlidnes egen

ålders- eller förtidspension, rätt till sådan pension förelåg för

om honom då han avled. Efterlevandepensionens storlek påverkas inte av den avlidne försäkrades eventuella förtida eller uppskjutna uttag av ålderspension. Efterlevandepensionen beräknas alltid i förhållande till hel förtidspension och således med bortseende från om den avlidne faktiskt uppbar två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension. Om den avlidne inte uppbar älders- eller förtidspension vid tidpunkten för frånfället, beräknas efterlevandepensionen i förhållande till den förtids-

pension han skulle ha fått rätt till hel sådan pension hade

som om inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. I de riksdagen antagna riktlinjerna för reformering av ålderspenav

sionssystemet har slagits fast att någon motsvarighet till nuvarande

krav på tre år med ATP-poäng för rätt till pension inte skall finnas i

det reformerade systemet. I princip skall varje kronas förvärvsinkomst

under hela livet få betydelse för den framtida pensionens storlek livsinkomstprincipen.

4 Socialförsäkringens gränser och

grenar

4.1 Internationella

indelningar

4.1.1 Inledning

I våra direktiv att vi skall göra samlad översyn begreppet anges en av

försäkrad i de författningar reglerar olika förmåner inom

som

socialförsäkringen samt redovisa förslag med inriktning att enhetliga försäkringsvillkor skall gälla för likartade förmåner. En fråga

som

uppkommer är därvid vad som med begreppet socialförsäk-

avses ringen, dvs. vilka de förmåner är skall omfattas översynen. l som av

direktiven räknas upp ett antal författningar skall över.

som ses

I begreppet svensk socialförsäkring inkluderas i allmänhet ersättningar som kan vara inkomstrelaterade, inkomstprövade eller

utges

som grund- eller garantibidrag, dvs. oberoende inkomst. Endast

av systemen för de inkomstrelaterade ersättningarna kan i allmänhet sägas

vara försäkringar i någon egentlig mening. Övriga ersättningar har

karaktär av bidrag. Generellt sett används inte heller begreppet

försäkrad i den lagstiftning reglerar ersättningar inte är

som som inkomstrelaterade. Det kan inte anses självklart vad egentligen med som avses

begreppet socialförsäkring. Som en bakgrund till vårt arbete kan det

därför finnas anledning att beskriva hur några olika grundläggande

begrepp definierats i den internationella socialförsäkringsrätten och hur

skiljelinjer dragits mellan olika sociala förmåner. grupper av

4.1.2 Social trygghet eller social hjälp

Några enhetliga, internationellt vedertagna definitioner begrepp av

som socialförsäkring, social trygghet eller social hjälp finns inte. Iden

män definitioner finns, varierar de från regelverk till regelverk. Varje land har sin egen nationella rätt området och inte heller i den

internationella socialförsäkringsrätten kan hitta någon egentlig

man definition av de nämnda begreppen.

De internationella överenskommelser som finns på området är ofta uppbyggda på det sättet att de anger vilka typer av förmåner som skall omfattas av överenskommelsen eller vilka typer av risker den skall täcka. Det är således inte fråga om definition av begrepp utan helt enkelt uppräkning av de områden som överenskommelsen avses en täcka. Uppfattningen om vad som avses med begreppet social trygghet varierar således. Ibland ges begreppet en ganska snäv betydelse medan det i andra sammanhang snarast används som en övergripande term inkluderar såväl mera försäkringsmässiga förmåner socialförsäksom

ring som social hjälp se t.ex. D Pieters: Introduction into the Basic Principles Social Security. I vissa sammanhang se t.ex. Social

Europe nr 3/92 s. 18ft används begreppet socialt skydd social protection som samlingsnamn för begreppen social trygghet och social

hjälp. Det begreppet har dock inte kommit till användning i konventionssammanhang. Traditionellt har en gräns dragits mellan å ena sidan förmåner som utgör lagfästa, subjektiva rättigheter som utgår utan egentlig behovsprövning samt, å andra sidan, förmåner som utgår på grund av konkreta behov och som syftar till att ge dem som är i behov av hjälp minimistandard. Medan den förra typen av förmåner kan hänföras en

till social trygghet, hänförs den senare till social eller medicinsk

hjälp. Den traditionella gränsen mellan social trygghet och social eller medicinsk hjälp är emellertid inte klar och utvecklingen kan allmänt sägas ha gått därhän att begreppet social trygghet kommit att utvidgas så att förmåner tidigare hänförts till kategorin social hjälp ofta som

betraktas som sociala trygghetsförmåner. Detta har delvis sin

förklaring i att lagstiftningen om sådana förmåner kommit att utformas så att den enskilde har en lagfäst, subjektiv rätt till förmånen och att skönsmässigheten allt mer försvunnit. En annan förklaring är helt enkelt att det i vissa sammanhang funnits en strävan att vidga begreppet. Ett exempel på det kan man finna i ILO-rapporten Into the

21th Century: The Development of Social Security, där social trygghet

ses som svaret behovet av trygghet i sin vidaste betydelse snarare än en avgränsad grupp av förmåner. Även några enhetliga definitioner inte finns i den internationella om rätten kan ändå vissa likheter ses i de internationella överenskommelserna, såvitt omfattade förmånsslag. I det följande lämnas avser därför redogörelse för sådana regler som finns i några olika en regelverk.

4.1.3 Multilaterala konventioner social trygghet

om

Åtaganden i fråga om social trygghet i förhållande till andra länder har

traditionellt reglerats genom olika former konventioner. Bilaterala av konventioner är den äldsta formen för internationell samordning av olika system för social trygghet. Den första överenskommelsen det av slaget slöts år 1904 mellan Frankrike och Italien och omfattade olycksfall i arbetet och pensioner. Sedan dess har mängd bilaterala en konventioner slutits mellan länder såväl inom utom Europa. Olika som

länders behov av rekrytering av arbetskraft från andra länder har drivit

på utvecklingen av sådana konventioner. Behovet av internationell samordning kan emellertid inte tillfredsställas enbart genom bilaterala konventioner. Medborgare i andra

länder än de fördragsslutande omfattas oftast inte de bilaterala

av konventionerna, och konventionerna tar inte hänsyn till att en person kan ha arbetat även i andra länder. För att råda bot på dessa till-

kortakommanden har under efterkrigstiden slutits ett antal multilaterala

överenskommelser. Europarådet tog år 1949 ett initiativ som utmynnade i slutandet av två provisoriska europeiska överenskommelser social trygghet SÖ 1955 31-32. Tillsammans om nr omfattar dessa

båda överenskommelser vad som ofta brukar förstås med begreppet

social trygghet. Det inkluderar de nio "klassiska" nämligen: grenarna,

Hälso- och sjukvård Kontantförmåner vid sjukdom Förmåner vid arbetslöshet Förmåner vid ålderdom Förmåner vid yrkesskada Familjeförmåner

Förmåner vid havandeskap och barnsbörd moderskap

Förmåner vid invaliditet Förmåner till efterlevande

Denna systematisering av förmåner för social trygghet har följts även

i ILO-konventionen nr 102 angående minimistandard för social

trygghet SÖ 1953:45 och i den inom Europarådet utarbetade Europeiska balken SÖ 1965: 17. I princip indelning kan samma återfinnas i Europeiska konventionen social trygghet ej ratificerad om av Sverige. Som kommer att framgå nedan, omfattar även den

viktigaste EG-förordningen på området förordning EEG 1408/71

- nr samma grenar av social trygghet. - Även det kan sägas råda viss enighet de nio klassiska om en om att grenarna omfattas av det internationella begreppet social trygghet kan begreppet inte därmed slutligt definierat, vilket för övrigt antyds anses

redan genom uttrycket grenar av social trygghet. I bl.a. Tyskland talas redan om en tionde gren, en obligatorisk omvârdnadsförsäkring.

4.1.4 Multilaterala konventioner social eller medicinsk om

hjälp

Utanför tillämpningsområdet för de internationella överenskom-

melserna om social trygghet faller regler som rör rätt till social eller medicinsk hjälp. Gränsdragningen mellan förmåner som är att hänföra till social trygghet respektive social eller medicinsk hjälp är emellertid inte alls klar. Som nämnts ovan finns en tendens till att inordna förmåner som tidigare ansetts tillhöra social hjälp under begreppet social trygghet. Samtidigt med antagandet av de ovan nämnda provisoriska

Europarådskonventionerna om social trygghet, antogs den Europeiska

konventionen social och medicinsk hjälp SÖ 1955:33. I 2 i om art. konventionen definieras uttrycket "hjälp" på följande sätt:

"Hjälp" innebär för varje fördragslutande lands del all den hjälp som utgår enligt sådana i någon del av dess område gällande lagar och författningar, enligt vilka personer utan erforderliga medel erhålla det underhåll och den vård, som kräves i varje särskilt fall, dock med undantag av pensioner, som äro beroende av erlagda av ifter, och förmåner vid krigsskador

följd utländsk ockupation.

eller vid skador till av

I bilaga 1 till konventionen angav Sverige vid antagandet att lagstiftning som skulle omfattas av konventionen var lagen om fattigvård, barnavårdslagen samt förordningarna om familjebostadsbidrag och bränslebidrag samt alla övriga lagar och förordningar om statsbidrag för att reducera bostadskostnaderna. Gränsdragningen mellan social trygghet och social hjälp avspeglar sig också i den Europeiska sociala stadgan SÖ 1962:57; 1979: 16, en

Europarådskonvention. I art. 13 i stadgan, som behandlar regler om

social och medicinsk hjälp, anges bl.a. följande:

För att trygga den enskildes rätt till social och medicinsk hjälp förbinda sig de fördragsslutande parterna att tillse att envar, som saknar och som genom egna ansträngningar eller annat sätt kan skaffa sig tillräckliga medel för sin försörjning och som heller kan få sådana medel från ett system för social trygghet, kan få erforderlig hjälp samt vid sjukdom den vård hans tillstånd kräver; att tillse att personer som åtnjuta dylik hjälp icke av denna anledning vidkännas några inskränkningar i sina politiska eller sociala rättigheter; att vidtaga sådana åtgärder att envar må kunna av vederbörliga offentliga eller privata institutioner erhålla sådan rådgivning och personlig hjälp som må befinnas erforderlig för att förhindra, att han och hans familj råkar i nöd eller för att avhjälpa eller lindra en nödsituation; 4

Någon egentlig definition social trygghet finns inte i stadgan. I av art. 12, som gäller social trygghet, endast att de fördragsslutananges de staterna skall hålla det sociala trygghetssystemet på tillfredsstälen

lande nivå samt att de skall sörja för att likabehandlings-, exportabilitets- och sammanläggningsprinciperna vinner tillämpning.

4.1.5 Europeiska konventionen mänskliga rättigheter

om

Av visst intresse i detta sammanhang är 6 i den Europeiska art. konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna SÖ 1952:35. Där stadgas bl.a.

att envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter,

vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång. Europadomstolen har flera gånger haft att ta ställning till 6 om art. är tillämplig på förfaranden rörande krav sociala förmåner olika av slag. Vad saken gäller år aktuell förmån kan betraktas om en som en civil rättighet. I tidigare avgöranden har domstolen det ansett vara

avgörande huruvida de offentligrättsliga eller de privaträttsliga elementen i det aktuella sociala förmånssystemet övervägde fallen

Feldbrugge och Deumeland. Förmåner utges från det allmänna som

utan att den enskilde lämnat bidrag annat än i form skatt skulle då

av

falla utanför tillämpningsområdet, medan förmåner utgår på

som försäkringsliknande grund i relation till individuella avgifter skulle falla innanför.

Efter fallen Salesi och Schuler-Zgraggen förefaller emellertid

domstolen ha utvidgat tillämpningsområdet för art. 6 till områden som

saknar privaträttsliga inslag. Det avgörande enligt dessa

synes avgöranden i stället vara huruvida det enligt gällande lag finns en

verklig rättighet för individen att under vissa förutsättningar komma

i åtnjutande den aktuella förmånen. Sålunda ansåg domstolen i av

fallet Salesi att rätten till socialhjälp utan anknytning till försäk-

ett ringssystem var en civil rättighet, eftersom det fråga var om en individuell ekonomisk rättighet reglerades i lag. Med liknande som en

motivering fann domstolen i fallet Schuler-Zgraggen att art. 6

var

tillämplig på en lagreglerad rätt till invalidpension. I utvidgande

en riktning pekar också domstolens avgörande i fallet Kerojärvi, där man

fann att art. 6 tillämplig i fråga rätt till livränta för fysisk

var om

skada som Kerojärvi ådragit sig under Finlands krig Sovjetunio-

mot nen.

1.6 EG-rätten

Romfördraget

De grundläggande reglerna personers fria rörlighet finns i om Romfördragets art. 48, som gäller arbetstagare, och art. 52, som avser

etablering. Efter en övergångstid med EES-avtalet har dessa be-

stämmelser i viss mån s.k. direkt effekt, dvs. de kan åberopas numera enskilda vid domstolar även i Sverige. av

En grundläggande bestämmelse om social trygghet upptas i Romfördragets art. 51, som är av följande lydelse.

Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att

a alla perioder som beaktas enligt de olika ländernas lagstiftningar läggs

för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för samman beräkningen av förmånemas storlek, b förmånema betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.

Art. 51 i Romfördraget har haft stor betydelse för tolkningen av sekundärlagstiftningen området, främst förordning EEG

1408/71. Förordningen har beskrivits i avsnitt 2.2. nr

Förordning 1612/68

En beståndsdel i den fria rörligheten för personer inom Europeiska unionen är att all diskriminering grund av nationalitet skall avskaffas vad gäller sysselsättning, lön och andra anställnings- och arbetsvillkor. Principen utgör ett utflöde av det i art. 6 i Romfördraget intagna förbudet mot diskriminering grund av nationalitet. I fråga sociala förmåner kommer likabehandlingsprincipen till om uttryck i art. 7.2 i förordning EEG nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. I den artikeln föreskrivs att en arbetstagare är medborgare i medlemsstat skall inom en annan medsom en lemsstats territorium åtnjuta sociala och skattemässiga samma förmåner som värdlandets egna medborgare. Vad skall inrymmas under begreppet sociala förmåner har som prövats EG-domstolen i en rad mål. I rättspraxis har uttrycket getts av vidsträckt tolkning, och det framgår att härunder faller inte bara en förmåner vartill det finns lagstadgad rättighet utan också sådana en utges efter skönsmässig prövning. EG-domstolen har som en mer framhållit att uttrycket täcker alla sociala förmåner, oberoende av om

de har någon anknytning till en anställning eller inte, till som utges nationella arbetstagare på grundval deras status arbetstagare av som eller i kraft enbart av det faktum att de är bosatta inom medlemsstatens territorium mål 32/75 Cristini, 63/76 Inzirillo, 207/78 Even, 249/83 Hoeckx och 157/84 Frascogna. Bland de sociala förmånerna

ingår inte bara socialförsäkringsförmåner utan även insatser för offentlig social eller hälsomässig omsorg. Under begreppet faller alla åtgärder som kan bidra till att arbetstagaren integreras i värdlandets

samhällsliv oberoende av om det rör sig förmåner ekonomisk om av

eller icke-ekonomisk art, under förutsättning att förmånen inom

ryms EG:s kompetens enligt Romfördraget. Bland förmåner som befunnits falla in under 7.2 i förordning art.

1612/68 kan nämnas åtgärder för att handikappade

ge personer

möjlighet att återvinna sin arbetsförmåga mål 76/72 Michel,

tågrabatter för stora familjer mål 32/75 Cristini, räntefria lån till

nyblivna mödrar mål 65/81 Reina, bidrag till kvinnor vid barns födelse mål 111/91 Kommissionen mot Luxemburg, ungdomsarbetsstöd mål 94/84 Deak samt ålderspension med syfte att

tillförsäkra en minimiförmån mål 261/83 Castelli.

Någon rätt till export av de förmåner som omfattas förordning

av 1612/68 finns inte grundval den förordningens regler. av

Förordning 1408/71

Enligt art. 4 gäller förordning 1408/71 all lagstiftning vissa om särskilt angivna grenar av systemet för social trygghet, nämligen

a förmåner vid sjukdom och moderskap

b förmåner vid invaliditet, även sådana är avsedda bevara

som att

eller förbättra förvärvsförmågan

c förmåner vid ålderdom

d förmåner till efterlevande

e förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

f dödsfallsersättningar g förmåner vid arbetslöshet h familjeförmåner.

De olika förmånsslagen och vad som faller inom deras tillämpningsområde definieras inte närmare i förordningen. Däremot framgår

av

en definition i art. l j att begreppet lagstiftning har mycket

en

vidsträckt innebörd. Med lagstiftning förstås nuvarande eller kommande lagar, förordningar eller föreskrifter samt alla andra tillämpnings-

bestärrnnelser som berör de grenar för social trygghet täcks som av art. 4. Under begreppet faller således också rent administrativa föreskrifter utfärdade på myndighetsnivâ.

Förordning 1408/71 är tillämplig på alla allmänna och särskilda system för social trygghet, oavsett om de bygger avgiftsplikt eller inte och oberoende av om de vänder sig till bara vissa grupper förvärvsaktiva t.ex. enbart gruvarbetare eller bara privatanställda tjänstemän. Uppräkningen i art. 4.1 avser att ge en uttömmande beskrivning av vilka grenar av social trygghet som faller inom tillämpningsområdet för förordning 1408/71. För att förordningen skall vara tillämplig beträffande en viss förmån måste det finnas en koppling mellan förmånen i fråga och någon de riskfall i artikeln. Är av som anges denna förutsättning inte uppfylld, rör det sig inte om en förmån för social trygghet i förordningens bemärkelse t.ex. mål 249/83 Hoeckx och 122/84 Scrivner. Förmåner för social hjälp omfattas inte av förordning 1408/71 art. 4.4. Sådana förmåner regleras uteslutande genom reglerna om

sociala förmåner social advantages i förordning 1612/68, medan förmåner karaktären social trygghet social security faller inom

av

tillämpningsområdet för både den förordningen och förordning 1408/71. Uttrycket social hjälp social assistance definieras inte i

någon av förordningarna. Av EG-domstolens rättspraxis framgår emellertid att med social hjälp avses i princip bistånd som lämnas för att täcka människors grundläggande behov efter individuell prövning i det enskilda fallet. Gränsdragningen mellan social trygghet och social hjälp och

förmåner som helt faller utanför är emellertid inte klar, vilket har

föranlett problem i rättstillärnpningen och gett upphov till ett betydande antal rättsfall där EG-domstolen utvecklat principer att läggas till grund för gränsdragningen. I betänkandet SOU 1993:115 Social trygghet och EES har en genomgång av ett stort antal av dessa rättsfall gjorts. Den genomgången skall inte upprepas här. Allmänt kan dock sägas att välfärdssystemens framväxt har gjort det svårt att urskilja en tydlig gräns. Kännetecknande för socialhjälpsreglerna är att konkreta behov är avgörande kriterier och att de syftar till att- oberoende av anställning, tillhörighet till försäkring, bosättningstid eller avgiftsbetalning garantera dem är i behov hjälp minimistandard. Det för som av en

trygghetsförmånerna karakteristiska är i stället att de utgör lagfästa

rättigheter anknutna till någon av de grenar för social trygghet som i art. 4.1 samt att de utgår grund av t.ex. anslutning till ett anges försäkringssystem och efter klart avgränsade villkor för rätt till förmånen. De sålunda den berörs en rättsligt definierad ger som ställning. Förmånernas klassificering enligt den nationella lagstiftningen är enligt domstolen utan betydelse t.ex. mål 69/79 Jordens-Vosters, 249/83 Hoeckx, 122/84 Scrivner och 45/90 Paletta. Inte heller är det

av betydelse vilka vägar en viss förmån finansieras när det gäller att avgöra om det är en förmån för social trygghet eller inte mål 78/91 Hughes. Att en viss förmån är inkomstprövad utgör i sig inte någon grund för att anta att det rör sig om en förmån för social hjälp. Den yttersta gränsen har domstolen dragit vid sådana förmåner som är beroende av en skönsmässig prövning från fall till fall grundval av en uppskattning av sökandens individuella behov och en värdering av hans ekonomiska förhållanden. Så beskaffade bidrag har ansetts falla utanför förordningens tillämpningsområde. Att en viss förmån inte ryms inom tillämpningsområdet för förordning 1408/71 innebär inte att den inte kan omfattas av EG:s regelsystem. Den kan, som framhållits ovan, väl vara en social förmån enligt förordning 1612/68. Denna senare förordning skiljer sig från förordning 1408/71 det sättet att förmånerna enligt förordning 1612/68 inte kan exporteras. Det anses oförenligt med deras natur. Den miniminivå som den är avsedd att garantera måste bestämmas efter sökandens levnadsomständigheter i förhållande till levnadsstandarden på orten. Förmånen är med hänsyn därtill inte lämpad att överföra till en annan stat där andra förhållanden råder. En annan skillnad är att man inte kan kvalificera sig för förmåner enligt

förordning 1612/68 med hjälp av sammanläggning av kvalifikationspe-

rioder. Enligt art. 4.2 a i förordning 1408/71 gäller förordningen numera även vissa förmåner i gränslandet, som inte är avgiftsfinansierade och som ersätter eller utgör tillägg till omfattade förmåner eller uteslutande ger ett särskilt skydd för handikappade. Förmånerna kan dock inte exporteras. Enligt art. 5 i förordning 1408/71 skall medlemsländerna i särskilda förklaringar närmare ange den lagstiftning och de system som avses i art. 4. Att en förmån inte deklarerats på detta sätt är dock inte avgörande för att den faller utanför förordningens tillämpningsområde mål 70/80 Vigier och 356/89 Stanton-Newton.

Sociala stadgan m.m.

I december 1989 antog stats- och regeringschefer i elva av EG:s tolv

medlemsländer ej Storbritannien i en deklaration en s.k. social

stadga för EG med juridiskt icke bindande regler om sociala rättigheter för arbetstagare. Stadgan har karaktären av en principdeklaration och innehåller inte några detaljregler. Den kan ses som en programförklaring för EG:s arbete och ambitioner det sociala området och utgör en grund för den sociala dimensionen i integrationsarbetet. Stadgan fastslår i 26 punkter under 11 rubriker ett antal grundläggande sociala rättigheter för arbetstagarna i EG-länderna. Den innefattar

åtaganden på områdena för arbetsmarknad, anställning och lön, förbättring av levnads- och arbetsvillkor, fri rörlighet, social trygghet,

förenings- och förhandlingsfrihet, information, samråd och medbe-

stämmande för arbetstagare, jämställdhet mellan könen, yrkesutbildning, hälsa och säkerhet arbetsplatsen, skydd för barn och ungdomar samt åtgärder för äldre och för handikappade. personer

Samtidigt med stadgan lade kommissionen fram ett handlingspro-

gram för genomförande av den. Stadgan ger underlag för kommissionen att lägga fram förslag till direktiv och rekommendationer eller att på andra sätt söka implementera innehållet i stadgan. Under åren efter stadgans antagande har också fattats beslut ett betydande antal om direktiv m.m. för genomförande av handlingsplanen. De rättsakter som EG antagit på det sociala området utgörs av minimikrav. Det är således fullt möjligt för de enskilda länderna att i den nationella lagstiftningen ha längre gående regler och att föra en mer vittsyftande socialpolitik.

I Maastrichtfördraget ingår ett särskilt protokoll socialpolitik i

om vilket medlemsländerna med undantag för Storbritannien träffat en särskild överenskommelse vid sidan EG-fördragen där de åtagit sig av att göra ytterligare insatser det sociala området. Överenskommelsen innebär att gemenskapens organ får utvidgad kompetens det en sociala området och att nya möjligheter öppnas till majoritetsbeslut i sådana frågor. Genom direktiv skall EU kunna besluta om minimikrav i olika hänseenden det sociala området som gradvis skall vinna tillämpning inom medlemsstaternas lagstiftningar. Möjligheterna till majoritetsbeslut skall dock inte gälla den sociala trygghetens område.

4.2 Svenska

indelningsmodeller

4.2.1 Allmänt

Det finns i den svenska lagstiftningen inte någon legal definition av begreppet socialförsäkring. I 1 kap. l § AFL talas om den allmänna

försäkringen, vilken består av sjukförsäkring, folkpensionering och

försäkring för allmän tilläggspension ATP.

Begreppet socialförsäkring är ändå vanligt förekommande och

används i våra direktiv. Det finns därför anledning att söka utröna vilken betydelse begreppet i allmänhet ges och i vad män betydelsen

varierar inom förvaltningen. I detta avsnitt ges där för en översikt

över hur begreppet används och har använts i olika sammanhang.

4.2.2 Socialpolitiska samordningsutredningen

Socialpolitiska samordningsutredningen överlämnade år 1979 till chefen för Socialdepartementet sitt betänkande SOU 1979:94 En Allmän Socialförsäkring. Utredningen hade i uppdrag att försöka genomföra en samordning av hela "det socialpolitiska bidragssystemet". Det konstaterades att någon bestämd definition av den termen inte fanns, men för uppdragets genomförande ansåg utredningen s. 510 det ändamålsenligt att avgränsa bidragssystemet till att gälla de författningsreglerade kontanta ersättningar med socialpolitisk inriktning, som helt eller delvis finansieras med statliga medel. Utanför bidragssystemet skulle då ligga kontanta förmåner för vilka kommunaär huvudmän, exempelvis socialhjälp. Även för organ system avgiftsreduktion, såsom sjukvårdsförmåner, skulle falla utanför. I betänkandets sammanfattning görs följande definition s. 13:

Det socialpolitiska bidragssystemet består av socialförsäkring och annat kontantstöd till den enskilde. socialförsäkringen er ett ekonomiskt skydd vid sjukdom, arbetsskada, handikapp, ålder om, arbetslöshet m.fl. behovssituationer. Ovriga bidrag ger ett särskilt stöd till olika grupper, exempelvis till barnfamiljer, studerande och värnpliktiga.

I det principförslag till en allmän socialförsäkring som utredningen lade fram inkluderades såväl det som enligt denna definition kallas socialförsäkring och det som kallas annat kontantstöd. Försäkringen skulle bestå av fyra grenar, nämligen inkomstförsäkring, barnstöd, bostadsstöd och handikappstöd.

4.2.3 Översyn av socialförsäkringens administration

Utredningen översyn socialförsäkringens administration ÖSA om av överlämnade i april 1996 sitt betänkande SOU 1996:64 Försäkringskassan Sverige till regeringen. I betänkandet lämnas ett förslag till utformning av en ny socialförsåkringsadministration. I avsnittet Socialförsäkringen och dess administration lämnas följande definition s. 27:

Socialförsäkringarna och anslutande förmåner är det samlade trygghetssystem som skall ge medborgarna i vårt land ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom och föräldraskap och som skall understödja rehabilitering och åtgärder för att underlätta återgång till arbetslivet. Förmånerna omfattar bl.a. det ekonomiska stödet till barnfamiljer, bostadsbidrag, sjukpenning, sjukvårdsersättning, pensioner, kommunala bostadstillägg till pensionärer, handikappersättningar, vissa yrkesskadeersättningar m.m. Socialförsäkringen, dvs. alla de transfereringar som utbetalas till hushållen, utgör ett enhetligt system som administreras av de allmänna försäkringskassorna. . .

Avgränsningen av begreppet socialförsäkring utgår här från utformningen av administrationen och innefattar således alla system som administreras av försäkringskassorna utesluter förmåner eller men bidrag som administreras av andra organ. Sålunda innefattas t.ex. inte arbetslöshetsförmåner.

4.2.4 Förvaltningspolitiska kommissionen

Statskontoret har nyligen överlämnat rapport till Förvaltningsen

politiska kommissionen Fi 1995:13 rörande de offentliga trans-

fereringssystemen till hushåll inom Social-, Arbetsmarknads- och

Utbildningsdepartementens områden. I rapporten, Bättre grepp om

bidragen SOU 1996: 180, har bl.a. redovisats skiss till framtida en en

struktur för hushållstransfereringarna. Enligt denna skiss skulle dagens

tjugotal transfereringar ersättas transfereringar, nämligen ett av sex

försörjningsbidrag motsvarande dagens barnbidrag, studiehjälp, bidragsförskott, bostadsbidrag, asylbidrag, föräldrapenning

garantinivå samt handikappersättning, socialbidrag, allmän sjukförsäkring motsvarande sjukpenning, föräldrapenning över garantinivå, rehabiliteringspenning, arbetsskadeförsäkring samt förtidspension, omställningsförsäkring motsvarande KAS, a-kassa, lönegaranti och utbildningsbidrag, utbildningskonto motsvarande studiemedel,

SVUX, SVUXA samt ett pensionssystem. Någon egen definition av vad som avses med socialförsäkringen har inte gjorts i rapporten. I stället har hänvisats till definitioner som används i andra sammanhang, bl.a. den administrativa definition som gjorts ÖSA föregående

av se avsnitt.

4.2.5 RFV:s socialförsäkringsstatistik

I enlighet med åliggande enligt SFS 1994:1108 är Riksförsäkringsverket RFV ansvarig myndighet för officiell statistik inom socialförsäkringen. Med anledning av det uppdraget ger RFV årligen ut publikationen Socialförsäkring. I publikationen för åren 1993 och 1994 återfinns följande definition s. 12:

Syftet med socialförsäkringen i Sverige är att ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden, genom ersättning för inkomstbortfall och genom bidrag. De förmåner som ingår i försäkringen kan delas efter tre huvudupp grupper: ekonomiskt stöd till barnfamiljer, ersättning vid sjukdom och handikapp och ersättning vid ålderdom m.m. Vid arbetslöshet finns möjlighet till ersättning via frivilliga arbetslöshetskassor eller kontant arbetsmarknadsstöd I försäkringen ingår dessutom utbildningsbidrag, smittbärarersättning, vämpliktsersättning m.m.

Vidare anges att socialförsäkringen och arbetslöshetsersättningen regleras huvudsakligen av följande lagar:

lagen 1962:381 om allmän försäkring lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag lagen 1964: 143 om bidragsförskott lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd lagen 1992:497 om lönegaranti -

Avgränsningen är här i princip gjord grundval av det statistikansvar som givits RFV, dvs. förmåner som inkluderas är sådana som RFV är skyldigt att redovisa i sin statistik. Huruvida arbetslöshetsför-

månerna anses ingå i socialförsäkringen eller framgår inte klart.

4. 6 Finansieringslagstiftningen

Ett annat tänkbart sätt att definiera begreppet socialförsäkring är att utgå från den lagstiftning som reglerar finansieringen av de olika förmånerna. De förmåner som finansieras av de avgifter eller andra medel som anges i lagstiftningen om socialavgifter m.m. skulle enligt ett sådant synsätt inkluderas i socialförsäkringen. I 19 kap. AFL anges att sjukförsäkringen, folkpensioneringen och

försäkringen för tilläggspension finansieras enligt vad som föreskrivs

i lagen 1981:691 om socialavgifter SAL. Bestämmelser om finansieringen av sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen finns också i lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter och lagen 1958:295 om sjömansskatt. Vidare framgår att följande försäkringar och andra bidragssystem finansieras helt eller delvis med statsbidrag eller andra statsmedel:

Sjukförsäkringen, inberäknat försäkringens kostnader enligt lagen 1974:525 om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m., lagen 1988:1465 om ersättning och ledighet för närståendevård och lagen 1991:1047 om sjuklön. Försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen 1981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt lagen 1973:349 inte skall återbetalas.

4. Ålders-, förtids- och efterlevandepensioner från folkpensioneringen.

Särskilda folkpensionsförmåner.

I 4 kap. SAL anges hur de avgifter som tas ut enligt lagen skall användas. Följande förmåner omfattas:

Avgift Användningsområde

Sjukförsäkringsavgift Sjukförsäkringsförmåner enligt AFL Kostnader enligt lagen om födelsekontrollerande verksamhet Kostnader för förmåner enligt lagen om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 4. CSN:s kostnader med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen inte skall återbetalas. Kostnader enligt lagen om ersättning och ledighet för närståendevârd. Den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen om sjuklön.

Folkpensionsavgifter Folkpensioneringen Tilläggspensionsavgifter Tilläggspensioneringen Delpensionsavgifter Delpensioneringen Arbetsskadeavgifter Arbetsskadeförsäkringen Arbetsmarknadsavgifter Arbetslöshetsförsäkringen 2. Kontant arbetsmarknadsstöd KAS Utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. Arbetarskyddsavgifter Arbetarskyddsverkets verksamhet Lönegarantiavgifter Kostnader enligt lönegarantilagen Sjömanspensionsavgifter Pension sjömän i vissa fall

Enligt 6§ lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter skall egenavgift i form av pensionsavgift användas till finansiering av

tilläggspensioneringen enligt AFL och egenavgift i form av sjukförsäkringsavgift till finansieringen av sjukförsäkringen enligt samma lag. Lagen 1990:659 om särskild löneskazt på vissa förvärvsinkomster hänvisar beträffande användningen av influtna medel till 5 kap. SAL. I lagen 1958:295 om sjämansskatt anges att allmänna egenavgifter som tas ut enligt den lagen skall användas sätt som framgår av lagen om allmänna egenavgifter. Vid en jämförelse med de definitioner av termen socialförsäkring som redovisats i avsnitt 4.2.3 och 4.2.5 finner å sidan att man ena lagstiftningen om socialavgifter m.m. omfattar vissa förmånsslag som inte kan omfattade ÖSA:s eller RFV:s definitioner. Det gäller anses av bl.a. utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering och kostnader enligt lönegarantilagen. Å andra sidan utelämnas de bidragssystem är rent skattefinansierade, som t.ex. barnbidragen.

4.2.7 Budgetpropositionen

Av intresse i detta sammanhang är även regeringens budgetproposition. Någon definition av begreppet socialförsäkring finns inte där men begreppet förekommer i den allmänna texten i propositionen. T.ex. sades i budgetpropositionen för år 1995/96 prop. 1994/95: 100 bil. 6 s 5 följande:

En stor del av de sociala välfärdsfrågoma ligger inom Socialdepartementets ansvarsområde. Grundläg ande är bl.a. ansvaret för det ekonomiska trygghetssystemet som om attar socialförsäkringar och anslutande bidragssystem.

Socialdepartementets ansvar omfattar enligt senaste budgetpropositionen 1996/97: 1 utgiftsområdena 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg, 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och 12 Ekonomisk trygghet för

familjer och barn. Att märka är att arbetslöshetsförmåner inte ingår. De frågorna hör under Arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde.

4.3 för EU

Framtidsvägar

För några år sedan antog ministerrådet rekommendation en om konvergens av den sociala trygghetspolitikens mål och medel. Mångfalden av nationella system kan visserligen behållas, särskilt när det gäller finansiering och organisation, men medlemsstaterna har kommit överens om att främja ett närmande frivillig väg av trygghetspoliti-

ken. Förändringar i den demografiska strukturen, i familjestrukturerna och på arbetsmarknaden kommer därvid att beaktas. I en vitbok i juli 1994 har EG-kommissionen erinrat om att det behövs en bred, nyskapande och framåtblickande arbetsmarknads- och socialpolitik om man skall klara framtida svåra uppgifter i det hänseendet. Kommissionen föreslog i vitboken en omfattande teknisk översyn och omstrukturering av samordningen av socialförsäkringsreglerna för att göra det möjligt att hålla takten med utvecklingen av människornas behov. Någon omfattande förändring av förordning EEG nr 1408/71 är dock inte att vänta inom den närmaste framtiden. Stora frågor diskuteras dock, bl.a. med anledning av att unionen vidgades för ett par år sedan. I diskussionerna ingår en förenkling av regelverket, men f.n. är endast en konsoliderad version aktuell. En sådan version har -

numera antagits se EGT nr L 28 den 30 januari 1997.

Kommissionen erinrade vidare om behovet av att upprätthålla ett ändamålsenligt skydd för människor som byter land när det gäller försäkringssystem som är knutna till arbete och som kompletterar eller ersätter lagstadgat skydd, dvs. skydd för intjänade tjänstepensioner. Arbete med denna fråga pågår fortfarande. Kommissionen föreslog vidare att s.k. medborgare i tredje land som är lagligt anställda och bosatta inom unionen borde ha rätt till i vart fall nödvändiga hälso- och sjukvårdsförmåner enligt samordningsbestämmelserna. Det förslag i frågan som kommissionen sedermera lade fram antogs emellertid inte av rådet. Anpassning av EG-reglerna om ersättning vid arbetslöshet och frågor om förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl behandlas också i vitboken. Kommissionen har i januari 1996 lagt förslag i dessa frågor. En modernisering av informations- och datautbytet mellan socialförsäkringssystemens organ har ansetts vara av stor vikt för effektiviteten i samordningssystemet och för en förbättring av servicen till allmänheten. En utbyggnad av ett nätverk för telekommunikation är därför prioriterad, och planerad till utgången av år 1998.

5 Utredningens allmänna överväganden och förslag

5.1 Allmänt

om socialförsäkringens begrepp och

grenar

Vad är socialförsäkring

Vi anser att lagstiftaren har stor frihet att mot bakgrund av svenska traditioner bestämma vad skall räknas social som som en försäkring och vad en sådan anordning skall kallas.

Utredningen skall enligt sina direktiv dir. 1995: 106 samlad göra en

översyn av begreppet försäkrad inom socialförsäkringen och redovisa förslag med inriktning på att enhetliga försäkringsvillkor skall gälla för

likartade förmåner. Översynen skall enligt en uppräkning omfatta

förmåner enligt bl.a. lagen 1962:381 allmän försäkring AFL, om lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag, lagen 1993:737 om

bostadsbidrag, lagen l996:103O om underhållsstöd och lagen 1973:371 om arbetslöshetsförsäkring. De avsedda förmånerna skiljer

sig emellertid flera olika sätt. Man behöver därför redan

inledningsvis ställa tre frågor: Vad är en försäkring Vad är social-

försäkringen Vad är likartade förmåner Som bakgrund till de ställda frågorna har vi i kapitel 4 beskrivit

vissa internationella indelningar och några svenska modeller för indelning av socialförsäkringarna. Frågorna torde i allmänhet tilldra

sig större intresse i internationella sammanhang än på det nationella planet. Vi behöver emellertid som bakgrund till våra överväganden redogöra för hur vi ser på dessa frågor. Tysken Otto von Bismarck 1815 och engelsmannen William Beveridge 1879 har gett namn sitt klassiskt system när det var gäller social försäkring. Bismarck ville i första hand skydda dem som förvärvsarbetar med avgiftsfinansierade förmåner. Beveridge ville i princip skydda hela befolkningen med enhetliga och skattefinansierade förmåner. De båda systemen brukar anses vara två skilda modeller för

social försäkring social insurance.

När man i Sverige talar om socialförsäkringen i ett internationellt

perspektiv använder man ibland uttrycket social trygghet social

security. I olika internationella överenskommelser om minimistandard och samordning är det också vad som förekommer under den rubriken som bäst stämmer överens med det som man brukar med mena socialförsäkring. I allmänhet och även rent språkligt torde social

trygghet emellertid uppfattas som ett vidare begrepp än socialförsäk-

ring. Omsorger inom socialtjänsten såsom äldreomsorg och bistånd kan t.ex. räknas till social trygghet. Studiestöd, arbetarskydd och arbetsmarknadspolitiska insatser är andra exempel i gränsområdet. I den moderna internationella doktrinen finns förespråkare för en vid omfattning av begreppet social trygghet. Gemensamt för vad som anses ingå kan sägas vara att det handlar om solidaritet mellan medborgarna vid förlust av inkomster eller täckning av vissa kostnader: solidaritet genom skatter eller avgifter. Man försöker också att definiera olika undergrupper av social trygghet vid sidan av social

försäkring. Som exempel kan nämnas socialhjälp social assistance i form av behovsprövat bistånd, statlig ersättning social compensation

till skadade värnpliktiga m.fl. och statliga anslag demogrants för generella bidrag till barn. Inom undergrupperna sägs olika system vara allmänna general, universal, särskilda categorical eller yrkesanknutna professional. De internationella överenskommelser som har närrmts i kapitel 4 tillhandahåller inga egentliga definitioner. Vissa uppräkningar som

förekommer i avtalen kan bara betraktas som innehållsförteckningar.

Skilda länder och författare har olika definitioner av begreppet social trygghet, andra ingen definition alls. Gemensamt igen är dock att det handlar om en obligatorisk solidaritet i situationer brukar kallas som

sociala risker social risks. En sådan mera allmän syn förekommer

också inom Internationella arbetsorganisationen ILO, t.ex. i rapporten Into the 21st Century: The Development of Social Security. Även Europarådets konvention mänskliga rättigheter kan nämnas om i detta sammanhang. Det i konventionen viktiga begreppet civila rättigheten har på senare tid fått en tolkning som när det gäller området socialförsäkring mera handlar om lagstadgad rätt till ersättning än om avgiftsrelaterad försäkring. För egen del anser vi att det inte låter sig avgöra med enbart juridiska metoder om en viss trygghetsanordning är en försäkring eller var gränserna för området socialförsäkring skall dras. Lagstiftaren torde i stället ha möjlighet att mot bakgrund av svenska traditioner fritt bestämma vad som skall räknas som en social försäkring och vad en sådan anordning skall kallas. Vi vill dock väcka frågan om det finns några särskilda hänsyn som måste tas sedan Sverige blivit medlem i Europeiska unionen EU.

Åtaganden mot EU

Vi anser att lagstiftaren är oförhindrad att bygga vidare på nordis-

ka modeller för socialförsäkringar, med beaktande av EG:s regelverk och en rekommendation om konvergens.

Romfördraget ger inte EU någon generell kompetens att ge normer

när det gäller socialförsäkringama. För att säkra och främja den fria

rörligheten inom EU finns dock bindande sarnordningsregler för personer som rör sig över gränserna eller som på annat sätt har

anknytning till mer än ett EU-land jfr artiklarna 48 och 51. Sådana regler finns i huvudsak i förordningarna EEG nr 1612/68 och

1408/71, som vi har beskrivit i avsnitt 2.2. Den sist nämnda för-

ordningen gäller enligt sitt nanm tillämpningen av systemen för social

trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar

flyttar inom gemenskapen.

För några år sedan antog rådet vidare en rekommendation om konvergens av trygghetspolitikens mål och medel. Samtidigt fick

kommissionen i uppdrag att följa upp rekommendationen med återkommande rapporter om medlemsländernas framsteg på omrâdet.

I rapporten Social Protection in Europe 1995 delas länderna in i fyra grupper: De skandinaviska länderna, som har ett grundskydd för hela befolk- ningen och inkomstrelaterade tilläggsförmåner samt närmast

frivilliga arbetslöshetsförsäkringar utanför de statliga systemen.

Storbritannien och Irland, som har ett så gott som allmänt skydd -

med enhetliga grundersättningar en lägre nivå samt en utbredd

användning av behovsprövning.

Tyskland, Österrike, Frankrike och Benelux-länderna, som har en

-

tydligare försäkringsprincip och i allmänhet anställnings-, inkomst-

och avgiftsrelaterade förmåner samt en utbredd användning av socialt bistånd vid luckor i skyddet. Nederländerna har dock även ett antal allmänna system.

Italien, Spanien, Portugal och Grekland, visar splittrad

- som en mera bild av både nya allmänna system och yrkesanknutna försäkringar och som har luckor i skyddet. Inte heller den nämnda rekommendationen, eller något annat som vi har anfört i avsnitt 4.3 om framtidsvägar för EU, hindrar oss från att bygga vidare en mera nordisk modell för socialförsäkringarna.

När det gäller grenar och begrepp måste vi dock ta hänsyn till EGförordningarna 1612/68 och 1408/71. Detta gäller i och för sig bara i den utsträckning det behövs för att tillämpa de båda förordningarna,

men frågan är nu för vårt vidkommande av mera allmänt intresse.

EG-förordningen 1408/71 omfattar följande grenar av social

trygghet: förmåner vid sjukdom och moderskap, förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara eller förbättra förvärvsförmågan, förmåner vid ålderdom, förmåner till efterlevande, förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, dödsfallsersättningar, förmåner vid arbetslöshet samt familjeförrnåner. Som vi har nämnt i avsnitt 4.1 återfinner man här liksom i flera andra internationella överenskommelser nio klassiska grenar. Förordning 1612/68,

som främst gäller likabehandling av anställda EU-medborgare, omfattar alla sociala och skattemässiga förmåner. l princip ingår där

även de nio trygghetsgrenarna, men för deras del finns alltså en omfattande och mera förmånlig särreglering i förordning 1408/71.

Våra definitioner

Vi föreslår för vår del en pragmatisk definition begreppet av socialförsäkring med utgångspunkt i hur trygghetssystemen administreras. Våra kommande förslag omfattar de flesta trygghetssystem som

administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäk-

ringskassorna samt Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna.

En avgränsning av området för vårt utredningsuppdrag till social

trygghet enligt förordning 1408/71 skulle som har sagts tidigare kunna

ge upphov till missuppfattningar. Vidare räknas vissa förmånsformer av det som vi brukar kalla för socialförsäkring inte till social trygghet enligt förordning 1408/71 utan bara till sociala förmåner enligt förordning 1612/68. Detta gäller t.ex. för tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn, annan ersättning för vård av närstående, under-

hållsstöd och delpension. Den grenindelning finns i förordning

som 1408/71 medför vidare att vissa förmånsformer måste anges inom två eller flera grenar. Den svenska lagstiftningsförteckning finns till som förordningen vittnar även på andra sätt om att förordningen inte är

anpassad för svensk socialförsäkring. Förordningen har nämligen till-

kommit långt innan Sverige blev medlem i EU, och den har sina rötter i en tid då nästan alla EG-länderna hade Bismarckorienterade trygghetssystem. I Norden finns emellertid sedan gammalt andra traditioner. Vidare har det i våra utredningsdirektiv anmärkts att avsikten inte är att ändra rätten till de förmåner i dag utges enbart som

på grundval av bosättning i Sverige. För vår del anser vi att begreppet social trygghet och de

grenar som

anges i förordning 1408/71 inte bör vara avgörande för våra definitio-

ner i den svenska lagstiftningen. Allt omfattas förordningen som av kommer emellertid att behandlas att antingen föras in av oss, genom i det systern vi kommer att föreslå eller hållas utanför särskilda som av skäl. Vi kommer dessutom att använda uttryck trygghet i som en mera allmän betydelse. I avsnitt 4.2 har beskrivit några svenska indelningsmodeller. I

Socialpolitiska samordningsutredningens betänkande SOU 1979:94 En allmän socialförsäkring fanns ett långtgående förslag med många

fördelar. Vårt uppdrag är emellertid inte lika omfattande, och vi får därför stanna vid att beakta vad den utredningen föreslog när det

gällde grenindelningen. Vi vill för vår del använda

en mera pragmatiskt definition med utgångspunkt i hur trygghetssystemen admini-

streras. Utredningen om översyn socialförsäkringens administration

av hade samma utgångspunkt i sitt betänkande SOU 1996:64 Försäkringskassan Sverige. Det är även i andra sammanhang vanligt att

använda administrativa definitioner. I förordningen 1988: 1204 med instruktion för Riksförsäkringsverket används begreppen socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, trygghetsanordningarna och

grenar inom trygghetssystemet

Som vi har förklarat tidigare är det inte meningsfullt att göra en ny

definition av begreppet försäkring när det gäller de särskilda författningarna, utan det som i dag kallas försäkring räknar vi också dit och

inget annat. Resten kallas i dag för bidragssystem. Vårt uppdrag är dock begränsat till enbart vissa de bidragssystem administreras av som

av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Det

statliga personskadeskyddet för värnpliktiga m.fl. ingår t.ex. inte. Vi anser att ersättningen av allmänna medel vid ingripanden som avses i lagen 1989:225 ersättning till smittbärare har karaktär om samma

som personskadeersättningen. Rätten till sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen l982:763ligger också utanför uppdraget, liksom ersättningar från arbetsgivare enligt sjuklönelagen 1991:1047 och

sjömanslagen 1973:282. Vi går därför inte heller närmare in på landstingens åligganden enligt tandvårdslagen 1985:125 eller lagen

1996:1150 om högkostnadsskydd vid köp läkemedel Vi

av m.m. föreslår dock vissa följdändringar i dessa lagar. En annan fråga är hur skall klassificera arbetslöshetsförsäkman ringen. Den administreras inte av försäkringskassorna skall ändå men behandlas av oss, både enligt direktiven och på grund att den av traditionellt räknas in under begreppet social trygghet och omfattas av

EG-förordning 1408/71. Våra förslag i detta betänkande kommer att gälla för socialförsäkringar och vissa bidragssystem admini-

som

streras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna, skattemyndigheterna pensionsgrundande inkomst och socialavgifter samt Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnderna och arbetslös-

hetskassorna. Frågan hur skall rubricera arbetslöshetsförsäkom man

ringen behöver inte besvaras av oss. Den kommer dock att ingå i grenen förmåner vid arbets1öshet. När det gäller indelningen av trygghetssystemet i grenar har vi som redan påpekats inte ett lika omfattande uppdrag som Socialpolitiska samordningsutredningen hade på 1970-talet. För vår del behöver vi en sådan indelning endast i den mån vi föreslår enhetliga försäkringsvillkor för likartade förmåner.

5.2 Utvidgning av socialförsäkringens person-

krets

Försäkring för alla arbetar i Sverige utan att vara bosatta som här

Vi att det är rättvist och rimligt att alla personer som föranser värvsarbetar i Sverige kan få del av svenska socialförsäkringar.

Vi har fått i uppdrag att pröva om den personkrets som skyddas enligt svensk socialförsäkringslag bör utvidgas till att omfatta alla som arbetar här i landet, dvs. även medborgare i länder utanför EU och

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Vi skall dels överväga sådan utvidgning kan ske t.ex. genom att den

om en tillkommande personkretsen ges rätt endast till vissa förmåner, dels beräkna kostnadskonsekvenserna av en sådan utvidgning.Vårt uppdrag kan också sägas vara att överväga i vilken utsträckning nuvarande krav bosättning och på inskrivning i försäkringskassa i Sverige skall upprätthållas gentemot andra förvärvsarbetande än de som enligt EG/EES-rätten eller någon bilateral socialförsäkringskonvention har rätt till förmåner regleras i den svenska lagstiftningen. som En utvidgning av personkretsen till alla som arbetar som anställda i Sverige föreslogs redan i maj 1990 av Riksförsäkringsverket RFV, som på uppdrag av regeringen utrett behovet av författningsändringar inför ett avtal EES. Verkets förslag var i huvudsak en anpassning om till förordning 1408/71 men det gällde även för medborgare utanför EG. Det stora flertalet korttidsanställda antogs emellertid vara EGmedborgare. Förslaget avsåg inte alla de förmånsformer som omfattades EG-förordningen. Något skydd för medföljande av familjemedlemmar ingick inte heller. Verkets förslag remissbehandoch fick därvid blandat mottagande. Även flera remissinlades ett om stanser positiva till en utsträckning av det svenska socialförsäkvar ringsskyddet ansågs det allmänt finnas behov av kompletteringar och ytterligare utredning. Förslagen och remissyttrandena överlämnades till Utredningen socialförsäkringen och EG. Utredningen ansåg i om

sitt slutbetänkande i december 1993 SOU 1993:115 att det i och för sig kunde finnas skäl för en utvidgning även utanför EES att men en sådan reform krävde omfattande utredning och överväganden, som inte kunde göras innan utredningen skulle överlämna betänkandet. Vi anser att det är rättvist och rimligt att låta personer som förvärvsarbetar i Sverige under kortare tid än ett år kunna få del av

det svenska socialförsäkringsskyddet. Lagen 1991:1047 sjuklön

om

och lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF gäller i allmänhet redan för sådana personer. Med anknytning till LAF är arbetsgivare skyldiga att betala arbetsgivaravgifter enligt lagen

1981:691 om socialavgifter SAL, vilka bidrar till finansieringen av bl.a. den allmänna försäkringen. Om det gäller arbete under minst sex månader, är den enskilde enligt praxis också obegränsat skattskyldig i Sverige. Denne skall då även betala allmänna egenavgifter, vilka består av sjukförsäkrings- och pensionsavgift. För löner under kortare tider betalas i allmänhet särskilda inkomstskatter. Socialförsäkringarna och andra bidragssystem är delvis skattefinansierade.

Som allmän utgångspunkt för våra förslag bör vidare gälla att försäkringssystemet skall utformas på så att det stödjer arbetslinjen och

kampen mot arbetslösheten.

Försäkringens utsträckning

Vi föreslår en utvidgning för knappt 10 000 förvärvsarbetande personer i ett nytt försäkringssystem, skall gälla lika för alla som som arbetar i Sverige.

Den avsedda utsträckningen av socialförsäkringen skulle innebära

en anpassning till vad som i dag gäller i många andra EES-länder och

enligt förordning 1408/71. Oavsett vilka huvudsystem för social

trygghet som gäller i de olika länderna kan det te sig naturligt att i

vart fall vissa försäkringar är mera anknutna till arbete och inkomster

än till bosättning. Att helt övergå till ett Bismarcksystem måste som vi tidigare har funnit anses uteslutet för svenska förhållanden. Vi har sedan gammalt andra traditioner i Norden, och våra direktiv förutsätter att rätten till helt bosättningsgrundade förmåner skall bestå. Som har antytts i direktiven kan det å andra sidan knappast komma i fråga att öppna hela det sociala bidragssystemet för alla personer som arbetar här endast under ett par månader. Att i ett sådant fall betala t.ex. bostadsbidrag, assistansersättning och bilstöd SFS 1993:737, 1993:389 resp. 1988:360 känns omotiverat mot bakgrund av svenska traditioner. Vidare är ansvaret för sjukvård m.m. så gott numera som

helt överfört till landstingen, och landstingens ansvar för dem inte som är bosatta är begränsat. En generell utsträckning av försäkringen till de förmåner som omfattas av förordning 1408/71, vilken gäller medborgare i EESländerna, anser vi inte vara ändamålsenlig. Dels omfattas t.ex. bilstöd

av förordningen, dels ligger t.ex. tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn utanför förordningen. Som vi har uttalat tidigare är

regleringen i den förordningen också allmänt sett lite främmande för svenska förhållanden. I avsnitt 4.3 har vi nämnt att man f.n. diskuterar en förenkling av regelverket. Det kunde i och för sig ligga nära till hands att föreslå att de regler som gäller enligt förordningen skall bilda mönster för allmänna svenska lagregler, särskilt om det vore så att nästan alla utlänningar i Sverige kom från EES-länderna. Så förhåller det sig emellertid inte enligt den statistik som vi har inhämtat. Det kan f.n. handla om en utvidgning för knappt 10 000 personer i huvudsakligen två grupper. Den ena kommer från USA

eller Canada, den andra från Östeuropa, främst Ryssland, Polen eller

Estland. Den verkliga utvidgningen av den skyddade personkretsen torde dock vara något mindre beroende att det inom denna grupp finns personer som redan i dag har rätt till vissa förmåner i Sverige på grund av någon bilateral konvention eller något avtal som EG och

dess medlemsstater slutit med tredje land se avsnitt 2.3

Ett annat begränsningsalternativ skulle kunna vara att, som RFV föreslog år 1990, välja ut vissa förmåner som det en eller annan

grund kan vara skäligt att tillerkänna dem som arbetar här i landet

under en kortare tid. En nackdel med ett sådant alternativ är att man

då får en speciell kombination av förmåner som skall gälla bara för

dessa personer. Det finns också en viss risk för att det med tiden uppkommer olika regler om karenstider m.m. inom en och samma förmånsform beroende om förmånen skall ges till någon som dessutom bor i Sverige. Det skulle i så fall kunna bli fråga om en slags indirekt diskriminering. Vi föreslår i stället en lösning som bygger på en fast princip, ett system som också kan byggas ut när nya förmånsformer tillkommer i framtiden. Det bör gälla lika för alla som omfattas av systemet, oavsett om man bor i Sverige eller är svensk medborgare. Som bakgrund för våra förslag vill vi erinra om att det redan i 1981 års nordiska konvention om social trygghet infördes en ordning som innebar att lagstiftningen i arbetslandet skulle gälla för bl.a olika

dagersättningar och intjänande av tilläggspension ATP.

Tudelning av socialförsäkringen: inkomstförluster och kostnader

Vi föreslår att socialförsäkringarna skall indelas i en bosättningsbaserad försäkring som avser kostnader och bidrag och en arbetsbaserad försäkring som avser inkomstförluster. Båda försäkringarna skall gälla lika för alla som bor eller arbetar i Sverige.

Vi föreslår att den svenska socialförsäkringen och anslutande bidragssystem skall delas i två delar. Den ena delen skall innehålla förmåner som är beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådant arbete i Sverige och den andra förmåner som skall anses grundade bosättning i Sverige. Bosättningsdelen skall i princip omfatta ersättningar för olika kostnader och rena bidrag. Förmåner som ges med garantibelopp skall också räknas dit. Att inkomstförsäkringar ges i arbetslandet ter sig enligt vår uppfattning naturligt, i vart fall när det gäller ersättning för kortare tider. Som har nämnts tidigare uppnår man med en sådan ordning även en bättre överensstämmelse mellan

socialförsäkringsavgifter och försäkringsförmåner. Lika lämpligt kan det vara att hänvisa anspråk ersättning för större kostnader och

regelbundna bidrag för vissa utgifter till bosättningslandet. Sådana ersättningar finansieras nämligen ofta med skattemedel, och grundprincipen är att man beskattas i det land där man är bosatt. Vårt förslag om tudelning av socialförsäkringen kan även ses som

ett led i den renodling av försäkringssystemen som f.n. pågår i Sverige: en renodling efter olika orsaker till behovet av förmåner.

Införandet av en särskild försäkring som skall gälla vid arbete här i landet kommer vidare att förenkla och underlätta försäkringskassornas handläggning av försäkringsärenden enligt EG-förordning 1408/71, som mera generellt utgår från en försäkrads arbete när den tillämpliga nationella lagstiftningen skall bestämmas. I regeringens proposition 1996/97:25 om den framtida migrations-

politiken har sagts att alla som slår sig ner i Sverige skall ha möjlighet

att arbeta. Rätt att arbeta skall också finnas för personer som har fått tidsbegränsade uppehållstillstånd. Vidare bör beaktas att förmånerna

inom socialförsäkringen många gånger skall behandlas som s.k. civila

rättigheter enligt Europarådets konvention om mänskliga rättigheter. Det finns numera både i Sverige och i övriga Europa tendenser att individualisera vissa rättigheter och ge dessa en fastare koppling till betalda avgifter. Om statsmakterna väljer en sådan väg för flera svenska försäkringar, kan den av oss föreslagna tudelningen komma till användning som en bas för vidare överväganden. En sådan tudelning är aktuell också i debatten inom EU när det gäller den

förenkling av förordning 1408/71 som vi har nämnt tidigare. Slutligen

kan nya ersättningsformer lätt och förståeligt föras till den ena eller andra grenen av socialförsäkringen. Om man vill beskriva den föreslagna tudelningen som en lagvalsfråga, kan man tala om två samtidigt tillämpliga lagstiftningar: lex loci laboris sysselsättningslandets lex loci domicilii bosättningsresp.

landets. För de båda huvudgrenarna av socialförsäkringen skall gälla

vissa skilda villkor, men inom varje gren skall enhetligheten vara så stor som möjligt. Där bör t.ex. inte medborgarskapet ha någon betydelse, om det inte gäller tillämpning av något internationellt avtal. Vi föreslår därför att det inte längre skall finnas särregler för svenska medborgare i lagstiftningen. Om vi behåller sådana regler, skulle de ändå i vissa situationer få tillämpas lika för medborgare från rad en andra länder i Europa, Afrika och Mellanöstern, vilka som vi strax

skall visa har internationella avtal med EU om s.k. likabehandling jfr

även avsnitt 2.2 2.6 och 5.4. Bestämmelser om likabehandling återfinns även i våra bilaterala socialförsäkringskonventioner. Även vårt förslag medför större enhetlighet inom socialförom en säkringen kommer det nödvändigtvis att fortfarande finnas två persongrupper för vilka särskilda regler kan gälla inom varje gren av försäkringen: dels EES-medborgare och likställda som kan åberopa förordning 1408/71 eller vissa liknade regler, dels medborgare som omfattas av någon bilateral socialförsäkringskonvention. I bilaga 4 finns en tabell över vilka internationella avtal som kan behöva beaktas beträffande medborgare från en rad olika länder. Det står således inte ett land fritt att bestämma vad som helst i den nationella lagstiftningen, om det t.ex kan uppfattas som diskriminering mot medborgare i de länderna. Detta utgör också ett tungt vägande skäl för att den nya arbetsförsäkringen skall gälla lika för alla som arbetar i Sverige. Våra förslag om arbetsförsäkringen kommer inte att innebära några större förändringar för dem som både bor och arbetar i Sverige. Några förändringar, både gynnande och skärpande, torde dock bli oundvikliga i samband med det första inträdet i försäkringen, eller vid ett senare återinträde efter ett längre avbrott. Den tidsgräns vid sex månader som för närvarande gäller generellt för rätten att få en sjukpenninggrundande inkomst för en beräknad arbetsperiod skulle

t.ex. kunna göra den nya försäkringen illusorisk och föreslås därför

bli förkortad till fyra veckor. Något särskilt skydd för familjemedlemmar som följer med den förvärvsarbetande till Sverige, t.ex. i form av barnbidrag, föreslås inte av oss. Det föreslogs inte heller av RFV år 1990. Vi är medvetna om att bl.a. förordning 1408/71 ger sådant skydd med avseende vissa förmåner som vi räknar till vår bosättningsbaserade försäkring. Detta bör emellertid av olika skäl som vi redan har redovisat huvudsakligen få bli en isolerad anordning inom EU eller en fråga för bilaterala avtal. Våra förslag i övrigt utvecklar vi i kapitel 7. Kostnadsbe-

räkningar redovisar vi i kapitel 13. Konsekvenser när det gäller

socialavgifter redovisas i kapitel 11. Vi kommer först i slutet av år

1997 att överlämna förslag till ändringar i avgiftslagstiftningen.

5.3 Försäkring vid utlandsvistelser längre

Ettårsreglema

Vi föreslår att man behåller gällande ettårsregler för förvärv eller upphörande av bosättning i Sverige, liksom för arbetsförsäkringen vid utsändning av anställda för arbete utomlands.

En person som lämnar Sverige står kvar som försäkrad enligt AFL, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Vi skall enligt direktiven pröva om denna regel behöver ändras och om det kan finnas skäl att för vissa grupper av försäkrade, t.ex. studerande, införa särskilda regler som innebär att det svenska socialförsäkringsskyddet inte upphör vid en längre utlandsvistelse. Den generella ettårsregeln är enligt lagtexten en regel om att bosättningen i Sverige skall anses bestå trots en viss tids utlandsvistelse. Bosättningskravet utgör emellertid som har framgått i avsnitt 5.2 en generell försäkringsregel i gällande lag, liksom ett anslutande krav

inskrivning hos försäkringskassan. Ettårsregeln har därför betydelse

för rätten till alla slags förmåner enligt AFL, både sådana som är helt grundade på bosättning och sådana som även är beroende av förvärvsinkomster. För arbetsskadeförsäkringens del finns i LAF en

motsvarande regel om fortsatt försäkring vid s.k. utsändning av

anställda för arbete utomlands. Båda ettårsreglerna kräver för fortsatt försäkring att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. I LAF finns även en omvänd ettårsregel om undantag för anställda som sänds hit av utländska arbetsgivare. Vi har tidigare föreslagit att den svenska socialförsäkringen skall delas upp i en bosättningsförsäkring för i huvudsak kostnader och rena

bidrag och en arbetsförsäkring för i huvudsak inkomstförluster. Vi

skulle därför kunna behandla ettårsregeln i två skilda avsnitt. Eftersom vi inte föreslår någon större ändring i regeln, gör vi emellertid nu en

samlad bedömning i frågan.

Själva tidsperioden ett år tillämpas sedan länge i den svenska försäkringen, först enligt mångårig praxis och senare enligt lag. Den är bestämd utifrån uppfattningen att en bosättning eller ett arbete här i landet inte bryts genom en kortare tids utlandsvistelse tillfällig utlandsvistelse. Samma tidsperiod gäller för avregistrering från folkbokföringen. Det skatterättsliga hemvistbegreppet är utformat

ett annat sätt. Enligt gällande rätt är dock i allmänhet befriad från man skatt på en utlandsinkomst, anställningen och vistelsen utomlands om

har varat i minst ett år. Även EG-förordningen 1408/71 har

en ettårsregel som huvudregel för val tillämplig lagstiftning vid av utsändning av anställda. Samma tidsperiod gäller för egenföretagare. I vanliga bilaterala konventioner Sverige har slutit med andra som länder varierar utsändningsperioderna är i de flesta fall bemen gränsade till två år. Vi anser för vår del att en utsträckning av ettårsperioden bör vara reserverad för EES-länderna och andra länder enligt särskilda överenskommelser. Sådana överenskommelser syftar bl.a. till att undvika att dubbla försäkringar uppstår. Man kan i dessa avtal också få behövliga överenskommelser om skyldigheten att betala socialavgifter och en nödvändig administrativ samverkan när det gäller kommunicering och kontroller m.m.. En generell utsträckning av

ettårstiden för en social försäkring som gäller vid bosättning eller

arbete i Sverige skulle däremot enligt vår mening strida mot försäkringens grundprinciper. Det skulle dessutom uppstå administrativa problem som växer i takt med att tiden sträcks ut. Risken för dubbelförsäkring och dubbla avgifter skulle också öka. En utsträckning

skulle också kunna föranleda en inte obetydlig kostnadsökning för den

bosättningsbaserade försäkringen. Ettårsperioden bör således inte

förlängas generellt. Den förekommer för övrigt även i andra nordiska

länder. Nästa fråga blir om ettårsperioden i stället bör förkortas. Våra direktiv tyder inte på att regeringen har avsett att få någon särskild utredning av den frågan, utöver vad som kan ligga i våra allmänna

direktiv att skapa enhetliga försäkringsregler. Detsamma kan sägas

gälla för den ettårsregel som i dag gäller för att bli ansedd som bosatt i Sverige. Några bärande skäl att förkorta den allmänna ettårsperioden har enligt vår mening inte framkommit under utredningen. Den gäller även för folkbokföringen. Vi är medvetna om att en sexmånadersperiod tillämpas bl.a. när det gäller förlust av bosättning i Sverige beträffande rätten till barnbidrag och underhållsstöd. Enligt vår mening är det emellertid olyckligt att ha olika bosättningsbegrepp inom socialförsäkringen. Vi anser att motiverade begränsningar i rätten till förmåner för tid då någon vistas utomlands i stället bör

konstrueras som begränsningar i rätten till utbetalning och inte

som särskilda bosättningsregler. Ettårsregeln bör således bli en generell och enhetlig regel när det gäller förlust av bosättnings- eller arbetsanknytning till Sverige. Det finns i och för sig förebilder i Norden till ett mera flexibelt system

med diskretionära bedömningar från fall till fall. Vi emellertid

anser att sådana anordningar skulle stå i strid mot våra utredningsdirektiv.

l avsnitt 10 återkommer vi till frågan om utbetalning förmåner av utomlands. Med hänsyn till vårt uppdrag att skapa enhetliga försäkringsvillkor föreslår vi vidare att ettårsperioden skall fortsätta att tillämpas även

när det gäller förvärv av bosättning i Sverige och när det gäller

undantag från arbetsförsäkringen för personer som sänds till Sverige

för att arbeta en utländsk arbetsgivare den s.k. omvända ettårs-

regeln. Beträffande egna företagare skall liksom i dag gälla bosättsamma ningsregler som för anställda. Men för arbetsförsäkringens del finner vi det obehövligt att i likhet med EG-rätten införa motsvarighet till en utsändningsreglerna även för egenföretagarna. Egenföretagarnas förmåner och socialavgifter grundas i mycket stor utsträckning inkomster som beskattas i Sverige. Vi vill därför knyta deras försäkringsskydd till att själva verksamheten bedrivs här i landet, t.ex. genom ett fast driftställe i den mening som detta uttryck har i skattelagstiftningen.

Några särskilda persongrupper

Vi föreslår en utsträckning av den bosättningsbaserade försäkringen för utsända statsanställda, biståndsarbetare och missionärer samt för studenter med svenskt studiestöd. Motsvarande undantag inom Sverige för hitsända föreslås också. För statsanställda gäller

förslagen även den arbetsbaserade försäkringen.

Beträffande några särskilda persongrupper bör liksom i dag kunna gälla längre tider för när man skall bortse från utlandsvistelser. För de statsanställda och deras medföljande familjer skall t.ex. inte finnas någon tidsbegränsning. I syfte att få reciprocitet i systemet föreslår vi

ett motsvarande undantag från svensk socialförsäkring för utländska

statstjänstemän. Liksom enligt EG-rätten bör det ankomma på varje stat att skydda sina egna tjänstemän, som dessutom ofta har särskilda eller kompletterande system för social trygghet. För biståndsarbetare och missionärer gäller i dag särskilda regler i fråga om föräldrapenning, folkpension och barnbidrag vid utlandsvistelse. För att få en bättre anpassning till de faktiska förhållandena föreslår vi emellertid bl.a. att en nu gällande tidsbegränsning till tre år ersätts av ett krav på väsentlig anknytning till Sverige. Vidare föreslås att särbehandlingen som en förenkling formuleras som en generell bosättningsregel. En reciprocitet beträffande förekommande utländska missionärer i Sverige skulle emellertid bli grannlaga att utreda för försäkringskassorna och förordas därför inte.

En avsevärt större fråga gäller studenter. Den som studerar kan få svenskt studiestöd eller utbildningsbidrag för doktorander även när en del av studierna bedrivs utomlands. Studiestöd kan även ges vid studier som i sin helhet skall genomföras utomlands. Totalt rör det sig i dag om 20 000 personer, varav ca 15 000 studerar utomlands under mer än ett läsår. Det kan liksom när det gäller statsanställda vara motiverat att varje stat skyddar sina studenter utomlands eller hänvisar dem till privata försäkringar. Den framtida álderspensioneringen i Sverige, som statsmakterna nu håller på att utforma, kommer sannolikt att grundas även studiebidrag inom studiemedelssystemet. Doktorandernas bidrag och andra studiestöd är redan i dag pensionsgrundande för ATP. För utlandsstudenter finns vidare regler om tillgodoräknande av bosättningstid för folkpension. För denna grupp av personer är det liksom för statstjänstemän, biståndsarbetare och missionärer angeläget att kunna tillgodoräknas en obruten bosättning i Sverige under hela utlandsvistelsen. I Finland kan utlandsstudenter få en förlängd försäkring enligt lagen

1573/93 om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad

social trygghet. Ett motsvarande skydd finns bl.a. i Nederländerna. Det är också för framtiden ändamålsenligt att ha sådana bestämmelser

eftersom det finns ett liggande förslag om att studerande skall omfattas av förordning 1408/71, om de kan åberopa ett särskilt system för social trygghet i den nationella lagstiftningen.

Vi föreslår därför och för enhetlighetens skull en generell regel om bestående bosättning även för studenter och doktorander som har rätt till svenska bidrag. Genom anknytningen till bidrag och den återkommande prövning som därvid görs får man en ändamålsenlig avgränsning. Här liksom beträffande de övriga grupperna med förlängd bosättning i Sverige återkommer vi emellertid i kapitel 10 till vilka förmåner som kan utbetalas utomlands. Eftersom vi anser att varje stat bör svara för den sociala tryggheten för sina studenter, föreslår vi slutligen att utländska studenter som framdeles kommer till Sverige i princip inte skall omfattas av den svenska bosättningsförsäkringen. Totalt kommer omkring 2 000 om året: 500 från EES-länderna och resten från i huvudsak USA, Canada,

Östeuropa eller Kina. De flesta antas studera under längre tid än ett

år. Vårt förslag tar sikte personer som kommer hit i syfte att studera. Den som bosätter sig här i annat syfte kan få studiemedel och bör också liksom f.n. kunna omfattas av svensk socialförsäkring. Vi utvecklar våra särskilda förslag om bosättningen i Sverige i kapitel

5.4 Enhetliga försäkringsvillkor

Begreppet försäkrad

Vi föreslår att begreppet försäkrad skall avse den som enligt våra

förslag ingår i den personkrets som skyddas av trygghetssystemen.

Enligt utredningsdirektiven skall vi göra en samlad översyn av

begreppet försäkrad i de författningar som reglerar olika förmåner inom socialförsäkringen och redovisa förslag med inriktning på att enhetliga försäkringsvillkor skall gälla för likartade förmåner. Uppdraget innefattar också kontantförmåner vid arbetslöshet. Förslagen skall vidare syfta till att det för varje förmån klart skall framgå vilka villkor som gäller för rätten till förmånen. En enhetlig användning av begreppet försäkrad bör eftersträvas, liksom en tydlig utformning av reglerna. Det skall också övervägas om inskrivning hos försäkringskassan skall vara en förutsättning för att någon skall kunna få rätt till en förmån.

Redan i avsnitt 5.1 ställde vi oss tre frågor: Vad är en försäkring

Vad är socialförsäkringen Vad är likartade förmåner I enlighet med den redogörelse som vi lämnade där anser vi att det inte låter sig avgöra med enbart juridiska metoder om en viss trygghetsanordning

bör kallas för försäkring eller var gränserna för området socialförsäk-

ring skall dras. Att fastställa kriterier för framtiden är också svårt. Lagstiftaren torde i stället ha möjlighet att mot bakgrund av svenska traditioner fritt bestämma vad som skall räknas som en social försäkring och vad en sådan anordning skall kallas. Vi använder för vårt uppdrag en pragmatisk definition med utgångspunkt i hur trygghetssystemen administreras. Det är sagts som

inte meningsfullt att försöka finna en ny definition av begreppet

försäkring när det gäller de särskilda författningarna, utan det som i

dag kallas försäkring räknar vi också dit och inget annat. Resten kallas i dag för bidragssystem. Vi anser att vårt uppdrag omfattar socialför-

säkringar och vissa bidragssystem som administreras Riksförsäkav ringsverket och de allmänna försäkringskassorna, skattemyndigheterna samt Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnderna och arbetslöshetskassorna. Vi har mot bakgrund av det sagda låtit vår översyn omfatta förmåner enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring samt, i kronologisk ordning,

lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag,

lagen 1969:205 om pensionstillskott,

4. lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring,

lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd, lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring, lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring, lagen 1986: 378 om förlängt barnbidrag, lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade, 10. lagen 1988: 1463 om bidrag vid adoption av utländska barn, 11. lagen 1988:1465 om ersättning och ledighet för närstâendevård, 12. lagen 1990: 773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, 13. lagen 1993:389 om assistansersättning, 14. lagen 1993:737 om bostadsbidrag, 15. lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer, 16. lagen 1994:309 om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, 17. lagen 1996:1030 om underhållsstöd, och 18. förordningen 1996:1100 om aktivitetsstöd beträffande vissa utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. Termen försäkrad används egentligen bara i fyra av de 18 angivna författningarna. Det är de fyra som anges under punkterna 6 och där också ordet försäkring förekommer i själva namnet på lagen. I övriga fall används inledningsvis i författningstexterna formuleringar såsom den som ibland med tillägg av ett krav på försäkring enligt AFL. Senare i texterna anges den förmånsberättigade som t.ex. sökande, ersättningsberättigad, pensionär, pensionsberättigad,

bidragsberättigad, barn, handikappad, funktionshindrad, vårdare och

stödtagare. Som vi redan har konstaterat är det f .n. ett alltför stort och meningslöst arbete att rent språkligt införa nya benämningar i dessa hänseenden. Om man någon gång i framtiden vill göra en samlad socialförsäkringsbalk som upphäver alla de särskilda författningarna,

måste däremot även ett sådant arbete pri0riteras.Det väsentliga för oss

blir att föreslå vem som generellt skall omfattas av de uppräknade författningarna eller, med andra ord, vilka grundläggande villkor som skall gälla för att bli försäkrad. I fortsättningen använder vi det uttrycket i en sådan mera allmän betydelse om den som ingår i den skyddade personkretsen. Även uttrycket försäkring kan användas samlande term. som en

Två försäkringar två försäkringsvillkor

-

Vi föreslår att bara ett försäkringsvillkor skall gälla för och var en

av de två framtida försäkringsdelarna: bosättning i Sverige resp.

arbete i Sverige.

Inskrivning hos försäkringskassa skall inte längre vara ett

försäkringsvillkor.

Det viktigaste av våra förslag till enhetligare försäkringsregler har vi

redan lämnat i avsnitt 5.2 genom att föreslå att socialförsäkringen skall delas i två delar: en del med förmåner som skall grundas på bosättning

i Sverige och en del med förmåner som är beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådant arbete i Sverige. Det blir i stora drag en

kostnadsförsäkring och en inkomstförsäkring. Den förra delen skall

även innehålla förmåner som utgår med garantibelopp eller som särskilda bidrag. Vi föreslår således att bara ett grundläggande försäkringsvillkor skall gälla för varje huvudgren, nämligen bosättning i Sverige resp. arbete i Sverige. Alla nuvarande kombinationer av grundvillkor skulle försvinna om vårt förslag genomförs. Av bilaga 1 till betänkandet framgår de villkor som gällande lagar innehåller beträffande olika förmånsformer. Av kapitel 2 och bilagan kan utläsas att man i AFL kallas försäkrad om man är svensk medborgare eller bosatt i Sverige. Dessa villkor

kombineras sedan olika sätt med krav på bosättning, inskrivning i försäkringskassa, svenskt medborgarskap och inkomster. Sådana

kombinationer förekommer även i andra lagar som direkt eller indirekt ansluter till AFL. Någon gång kompletteras med krav på folkbokföring. I ett par fall utanför AFL saknas grundläggande villkor. I något fall finns bara en föreskrift om att bidraget betalas av den försäkringskassa där man är inskriven. I LAF är det den arbetar som i Sverige som kallas försäkrad, vid arbetslöshet bör man vara medlem

i en arbetslöshetskassa o.s.v. Det mesta av den komplexitet som under

åren har växt fram och gjort socialförsäkringen svår att överblicka och

förstå borde bli undanröjd genom vårt förslag. Förslaget inrymmer också att begreppet inskrivning hos försäkrings-

kassa utmönstras som försäkringsvillkor. Som vi kommer att redogöra närmare för i avsnitt 12.1 anser vi att inskrivningen numera har spelat

ut sin roll. Med en tudelad försäkring enligt vårt förslag skulle en

ordning med in- och utskrivning av alla som endast temporärt förvärvsarbetar i Sverige bli i det närmaste ohanterlig. Vi föreslår därför i princip att man övergår från en total registrering av försäkrade till en registrering av försäkringsfall. Beträffande personer som bor i Sverige blir det ingen större skillnad, men övriga försäkrade behöver

bara registreras i den mån det behövs för att tillgodoräkna förmåner eller betala ut ersättningar. En person som både bor och arbetar i Sverige kommer att vara försäkrad för såväl bosättnings- som arbetsbaserade förmåner, och för en sådan person kommer det i allmänhet inte att bli några större förändringar i socialförsäkringsskyddet. Som vi har funnit redan i

avsnitt 5.2 torde dock några förändringar, både gynnande och

skärpande, bli oundvikliga i samband med det första inträdet i försäkringen eller vid ett senare återinträde efter ett längre avbrott. Den tidsgräns vid sex månader som för närvarande gäller generellt för rätten att få en sjukpenninggrundande inkomst för en beräknad arbetsperiod föreslås t.ex. bli förkortad till fyra veckor. . Vidare kommer det, som vi också har konstaterat tidigare, att fortfarande finnas två persongrupper för vilka särskilda regler kan gälla inom varje försäkringsgren: dels EES-medborgare och likställda

som kan åberopa förordning 1408/71 eller vissa liknade regler, dels

medborgare som omfattas av någon bilateral socialförsäkringskonvention. Enligt svensk lag bör försäkringen emellertid gälla lika för alla bor eller arbetar i Sverige. Vi har därför tidigare föreslagit som att särregler inte längre skall finnas för svenska medborgare. Detta är

en viktig fråga som vi nu återkommer till. Vårt förslag kommer främst

att innebära att svenskar inte längre har en evig försäkring för intjänande av ATP utomlands jfr kapitel 9 och att alla, inte som i dag enbart svenskar, kan få uppbära s.k. ATP-grundad folkpension även om de bosätter sig utomlands. Enligt nuvarande lagstiftning är det endast svenska medborgare som kan få folkpension utbetald under bosättning utanför Sverige. Det

gäller alltså den ATP-grundade folkpensionen, som tjänas in med 30

för varje år någon tillgodoräknas ATP-poäng. Det faktum att särbehandling i lagstiftningen görs för utländska medborgare för denna

redan nu på arbete och socialavgifter grundade del av den totala pensionen är kanske den främsta orsaken till att Sverige knappast har

kunnat avböja inviter från andra länder om konventionsförhandlingar i syfte att åstadkomma likabehandling. Likabehandling på socialförsäkringsområdet är en allmänt accepterad internationell målsättning, som också manifesterat sig i många internationella konventioner. Den centrala ILO- konventionen 118 är ett exempel. För närvarande kan nr

Sverige inte upprätthålla lagstiftningens särregler för utländska

medborgare i förhållande till medborgare i EES-länder eller konventionsländer. Ett annat skäl till att vi nu föreslår att särreglerna skall avskaffas

har samband med den kommande ålderspensionsreformen. I det nya

systemet kommer en exportabel pension att tjänas in baserad hela inkomsten, dvs. även på det första basbeloppet som enligt nuvarande lagstiftning i stället ger rätt till folkpension. Enligt planerna för

ålderspensionen kommer även enligt nuvarande lagstiftning intjänad pensionsrätt för personer födda åren 1935-1953 att räknas på om sådant sätt att den intjänade rätten till folkpension i praktiken omvandlas till en rätt för alla oavsett medborgarskap till fullt exportabel inkomstgrundad pension. Ett bibehållande av särbehandlingen av utländska medborgare vad gäller rätten till ATP-grundad folkpension skulle därigenom på ett sätt även bli åldersdiskriminerande genom att särbehandlingen endast skulle gälla utländska medborgare födda före år 1935.

Andra ersättningsvillkor

Vi föreslår att det nya försäkringssystemet kompletteras med så långt möjligt enhetliga regler om väntetider e.d., nedre inkomstgränser och utbetalning av förmåner utomlands.

När det gäller andra villkor än dem som vi nu har behandlat angående den egentliga personkretsen är det osäkert hur långt vårt utredningsuppdrag sträcker sig. Att vi inte skall behandla de särskilda huvudfrågorna för olika förmåner är givet. Vi tänker emellertid på vissa väntetids- eller kvalifikationsregler beträffande vistelse och arbete i Sverige samt regler om åldersgränser, familjetillhörighet, samboendebegrepp, inkornstunderlag, inkomstprövning, nedre inkomstgränser, ersättningsnivåer, tidsenheter för beräkning eller betalning av förmåner samt förmåner för tid då någon vistas utomlands. För att ta det sista först kommer vi att behandla frågan om förmåner vid utlandsvistelse i kapitel 10. Den frågan finner vi det nödvändigt att ta upp i samband med att en ny arbetsförsäkring föreslås för alla utlänningar som förvärvsarbetar i Sverige, dvs. även under kortare tider. Av samma skäl lämnar vi förslag om vissa nedre inkornstgränser och kvalifikationsregler i avsnitt 7.3. Även i bosättningsom m.m. försäkringen föreslås en enhetlig väntetid i avsnitt 6.4.1. Regler åldersgränser har däremot nyligen föreslagits Åldersom av gränsutredningen i betänkandet SOU 1996: l 1 l Bevakad övergång -

Åldersgränser för unga upp till 30 år. En särskild utredare gör en

översyn av systemet för efterlevandepension dir. 1996:51. En annan utredare gör en översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemet dir. 1996:52. Av bl.a. dessa skäl berör vi inte hithörande frågor om åldersgränser, familjetillhörighet, samboendebegrepp, inkomstunderlag och inkomstprövning. Även frågor om tidsenheter för beräkning eller betalning av förmåner ligger utanför vårt uppdrag.

Vi är medvetna om att vårt uppdrag att föreslå enhetliga villkor lätt kan komma i konflikt med de särskilda överväganden som ligger bakom de olika trygghetsanordningarna. Detta gäller såväl i materiellt hänseende som beträffande administrationen. Vi anser även att enhetliga villkor ibland måste uppnås genom en anpassning till ett strängare villkor bland dem skall göras enhetliga. Å andra sidan som finns det risk för att de principer som antas kan komma att få en alltför stor genomslagskraft. Med ledning även av yttranden från olika remissinstanser ankommer det ytterst lagstiftaren att väga intresset av enhetlighet mot intresset av bästa möjliga villkor inom varje förmánsform. I det sist nämnda avseendet har även vi gjort bedömningar om vad som rimligen skulle kunna godtas, om man vill tillgodose önskemålet om enhetligare försäkringsvillkor.

5.5 En lag

ny gemensam

Vi föreslår att grunderna för det tudelade försäkringssystemet regleras i en ny gemensam ramlag, som bl.a. innehåller bestämmelser om bosättning och arbete i Sverige, omfattningen av de båda försäkringsdelarna, försäkringstider, utbetalningar utomlands samt anmälan och handläggning av ärenden.

Som antyds i våra direktiv har en under åren framväxt komplexitet gjort att socialförsäkringen har blivit svår att överblicka och förstå. I vårt uppdrag att föreslå enhetliga försäkringsvillkor anges att det för varje förmån klart skall framgå vilka villkor som gäller och att en tydlig utformning av reglerna bör eftersträvas. Vi har i de föregående avsnitten föreslagit att socialförsäkringarna i princip skall delas i två huvudgrenar: en kostnadsförsäkring och en

inkomstförsäkring. Olika regler skall gälla för varje gren, men inom

grenarna skall reglerna vara så enhetliga som möjligt. Den ena

försäkringen grundas bosättning i Sverige, den andra arbete i

Sverige. Den arbetsbaserade försäkringen, som delvis är nyskapad, kräver enligt vår mening att regler om vad som skall räknas som arbete i Sverige införs för hela arbetsförsäkringen. Bestämmelser av sådan karaktär finns i lagvalsreglerna i EG-förordning 1408/71 men i svensk lagstiftning enbart i LAF. Vidare behövs regler om när försäkringen börjar eller upphör att gälla, samt om inkomstgränser och väntetider för förmåner m.m. Vi föreslår också nya regler om förmåner för tid då någon vistas utomlands samt nya regler om vilken försäkringskassa som skall besluta i ärendena. Även den bosättningsbaserade försäkringen bör kompletteras och

justeras såvitt gäller personkretsen. Sammantaget med arbetsförsäk-

ringen är det ganska omfattande lagändringar vi föreslår. Även som om man avstod från vissa ändringar torde det vara uteslutet att ta in

alla nödvändiga regler i varje försäkringslag som gäller i dag. Det

kunde visserligen ligga ett värde i att ha alla regler viss om en förmånsform i en och samma lag. I lagarna finns emellertid flera olika

hänvisningar till AFL, både när det gäller försäkringsvillkoren och

beträffande administrativa föreskrifter. De först nämnda hänvisningarna borde man försöka slopa, men de senare måste rimligen behållas. Således skulle ingen lag utom AFL kunna heltäckande. vara De nya reglerna låter sig dock inte utan vidare inplaceras i AFL. Det skulle visserligen kunna göras reglerna är sagts ganska men som omfattande och ger uttryck för ett annat system än det som AFL bygger på. Vidare är det möjligt att man i nära framtid kommer att en

skilja ut väsentliga delar från AFL, t.ex. angående ålderspensionering-

en samt försäkringen vid sjukdom och rehabilitering jfr avsnitt 5.4. Av bl.a. de skäl som vi nu har anfört föreslår vi att de nya be-

stämmelserna tas in i en ny gemensam lag, en ramlag för socialförsäkringen. Denna bör innehålla inledande bestämmelser om det nya

systemet för indelning och författningsreglering av försäkringen samt regler om bosättning och arbete i Sverige, omfattningen av de båda försäkringsgrenarna, inträde och utträde, utbetalning utomlands samt anmälan och beslut hos försäkringskassorna. Ramlagen föreslås

indelad i fem kapitel som överskådligt reglerar systemets innehåll och gällande försäkringsvillkor. I AFL och andra lagar införs hänvisningar

till den nya ramlagen. För att underlätta tillämpningen utformas hänvisningarna till lagen på ett så enhetligt sätt som möjligt. De

ersätter i åtskilliga fall redan förekommande hänvisningar till AFL. Med den överskådlighet som uppnås genom den nya ramlagen

underlättas de tillämpande organens verksamhet, bl.a. när det gäller att lämna information till allmänheten. De försäkrade kan också själva få bättre överblick. Även för lagstiftaren måste det till en vara stor fördel att ha en sammanhållande lag. Den enhetlighet som uppnås kan lättare behållas inom en rarnlag än om varje försäkringslag handhas för sig. Den gemensamma ordningen kan i det senare fallet komma att förloras med tiden. Det blir nu i stället enklare att göra författningsändringar utan att rubba ordningen med enhetliga försäkringsvillkor. De skilda försäkringslagarna skall med vårt förslag inte innehålla

allmänna försäkringsvillkor utan i princip bara de särskilda ersätt-

ningsregler som gäller för respektive förmånsform. Socialpolitiska samordningsutredningen förordade i sitt betänkande

SOU 1979:94 En allmän socialförsäkring att uppsplittringen skilda författningar minskades successivt. Som vi har konstaterat

tidigare hade den utredningen ett vidare uppdrag än vårt. Det

omfattade dels fler förmånsformer, dels fler hannoniseringsfrågor. Och målet i utredningens förslag var en allmän socialförsäkring, där

varje gren inte längre borde ha en separat reglering med specifika villkor. Utredningens förslag fick i väsentliga avseenden en positiv behandling av statsmakterna, men man fann att det inte var möjligt att på en gång ta ställning till en så stor reform. Vårt förslag till gemensam ramlag kan bli ett första steg till en successiv samordning av socialförsäkringarna, kanske i en framtida socialförsäkringsbalk. Sådana tendenser till samling finns f.n. på skatteomrâdet enligt betänkandet SOU 1997:2 Inkomstskattelag samt även på andra områden enligt betänkandena SOU 1996:90 Sammanhållet studiestöd, SOU 1996:103 Miljöbalken. En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling, SOU 1996: 150 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring samt rapporten Transfereringar till hushållen En studie av problem, alternativa utfornmingar och IT-stöd jfr SOU 1996:180. En socialförsäkringsbalk, eller en mera generell inkomstförsäkring enligt det sist nämnda betänkandet, behöver emellertid inte vara det slutliga målet för socialförsäkringen. Vår lag kan även ses som ett begränsat förslag att liksom i den finska lagen 1573/93 om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet göra systemet klart och enhetligt i en tid då internationaliseringen ökar och befolkningen flyttar mer än förr.

6 vid

Försäkring bosättning i Sverige

6.1 Inledning

Det förhållandet är bosatt i Sverige innebär enligt att en person gällande rätt att det föreligger tillräcklig anknytning hit för att han eller hon på grund därav skall omfattas av skyddet enligt socialförsäkringen och vissa bidragssystem. Den här bosatte ingår mao. på grund av besättningen i den personkrets som socialförsäkringen och bidragssystemen skall skydda. Detta bosättningsvillkor kan sägas utgöra ett grundläggande försäkrings- eller ersättningsvillkor, som måste vara uppfyllt för att den enskilde skall vara försäkrad enligt socialförsäkringen och principiellt berättigad vad avser bidragssystemen, dvs. ingå i den skyddade personkretsen. I det följande avses, om inte annat

med socialförsäkring även de bidragssystem i

anges, som behandlas

detta betänkande. Vidare avses med försäkrad även den som är

principiellt berättigad vad avser aktuella bidragssystem. För att erhålla en viss förmån är det emellertid inte tillräckligt att en person ingår i den skyddade personkretsen. Härför krävs dessutom att det i det

enskilda fallet föreligger sådana omständigheter som framkallar

försâkringsfallet eller utbetalning av en viss förmån. Dessa om-

ständigheter är specifika för varje slags förmån beroende ändamålet med respektive förmån. T.ex. kan den omständigheten att en person

har vårdnad om ett barn som inte har fyllt 16 år framkalla utbetalning

av allmänt barnbidrag, om den enskilde ingår i den skyddade personkretsen. Däremot medför nämnda omständighet i sig inte att den enskilde uppfyller det grundläggande villkoret för att tillhöra den skyddade personkretsen. För vissa förmåner är det inte tillräckligt att en person är bosatt här i landet, om han eller hon i praktiken skall tillhöra den skyddade personkretsen. Detta gäller t.ex. sjukpenningförrnånen, som förutsätter den enskilde har sjukpenninggrundande inkomst. Å andra sidan att gäller inte något bosättningsvillkor för t.ex. förmåner enligt arbetsskadeförsäkringen. För att en person skall ingå i arbetsskadeförsåkringens skyddade personkrets krävs i stället att denne förvärvsarbetar i verksamhet i Sverige.

Framställningen i detta kapitel avser främst de förmåner som kan

sägas vara strikt bosättningsbaserade, dvs. förmåner i vars skyddade

personkrets en person ingår enbart den grunden att han eller hon anses bosatt i Sverige. Den enskilde är försäkrad med avseende på ifrågavarande förmåner oberoende av om han eller hon har inkomster

eller förvärvsarbete. Det bör påpekas att när det av EG-rätten eller en

konvention om social trygghet följer att en person skall omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet kan bosättningsvillkoret inte

upprätthållas. Enligt våra utredningsdirektiv är avsikten inte att ändra rätten till de förmåner som idag utgår enbart på grund av bosättning i Sverige. Med hänsyn härtill behandlas i detta kapitel bosättningsbe-

greppet enligt gällande svensk rätt samt våra förslag beträffande det bosättningsbegrepp som framdeles bör gälla inom socialförsäkringen. Därefter redovisas i vilken omfattning en person enligt nuvarande förhållanden är försäkrad uteslutande på grund av svensk bosättning. Sådana förmåner som förutsätter att en person har inkomster eller förvärvsarbete behandlas i 7 kap. Till sist behandlas i detta kapitel våra förslag rörande de förmåner för vilka en person skall vara försäkrad

enbart grund av bosättning här i landet bosättningsbaserade

förmåner.

6.2 Bosättningsbegreppet

Ett villkor för att någon skall tillhöra den skyddade personkretsen är för flertalet förmåner inom svensk socialförsäkring att den enskilde anses bosatt i Sverige. Bosättningskravet är ett reellt försäkringsvillkor, som i vissa fall uttrycks indirekt. Den enskilde skall t.ex. vara inskriven hos allmän försäkringskassa, vilket i sin tur förutsätter att

det anses föreligga svensk bosättning. Svensk socialförsäkring kan till sin karaktär därför sägas vara bosättningsanknuten. Det förhållandet

att den enskilde anses bosatt här i landet innebär att det finns sådan anknytning hit att han eller hon enligt nationell rätt omfattas av

socialförsäkringen. Bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen är

därför av central betydelse för om en person skall vara försäkrad och ingå i den skyddade personkretsen. Det ankommer den allmänna försäkringskassan att bedöma om den enskilde är att anse som bosatt i Sverige och skall vara inskriven hos kassan.

6.2.1 Gällande rätt

Bestämmelser om bosättning finns i flera olika författningar. Grundläggande bestämmelser om bosättning finns i folkbokföringslagen 1991:481, FBL. På det inkomstskatterättsliga området förekommer ett bosättningsbegrepp som avviker från folkbokföringens. Vidare finns bestämmelser om bosättning i bl.a. l kap. 3-5 §§ AFL och i

RFV:s föreskrifter RFFS 1985: 16 om inskrivning och avregistrering hos allmän försäkringskassa. Bosättningsbegreppet inom socialförsäk-

ringen ansluter väsentligen till det inom folkbokföringen. RFV rekommenderar i sina Allmänna råd 1990:2 Försäkring, inskrivning

och avregistrering att folkbokföringens regler om dygnsvila tillämpas

vid nämnare bedömning av om har egentligt hemvist i

en person Sverige. Även i övrigt rekommenderar verket försäkringskassan att vid

ställningstagande i bosättningsfrågan låter folkbokföringen

vara vägledande.

Bosättningsbegreppet enligt folkbokföringen

Folkbokföring innebär enligt 1 § FBL bl.a. fastställande av en persons

bosättning. En person skall folkbokföras den fastighet och i den

territoriella församling där han enligt bestämmelserna i FBL är att

anse som bosatt. I FBL finns bestämmelser om när en person skall anses vara bosatt i Sverige. Enligt 3 § FBL skall den flyttar till som

Sverige folkbokföras, om han eller hon under sin normala livsföring

regelmässigt kan antas tillbringa dygnsvilan här i landet under minst år. Även den kan komma regelmässigt tillbringa sin ett som antas att

dygnsvila både inom och utom landet s.k. dubbel bosättning skall

folkbokföras, om han eller hon med hänsyn till samtliga omständig-

heter får anses ha sitt egentliga hemvist här. En utlänning är

som skyldig att ha uppehållstillstånd men saknar sådant skall emellertid inte

folkbokföras. Från folkbokföringen undantas även utländsk beskick-

ningspersonal. Vid bedömningen av det egentliga hemvistet för en person, som tillbringar dygnsvilan både inom och utom landet, anförs i förarbetena

prop. l990/91:l53 att familjeförhållandena normalt skall tillmätas

störst vikt. För den som saknar familj bör i första hand anknytningen på grund av arbetsförhållandena väga tyngst. När det gäller personer som inte har anställning eller familj eller då familjen har dubbel bosättning, t.ex. pensionärer som vintertid bor i ett annat land och sommartid i Sverige, får det egentliga hemvistet bestämmas med ledning av bl.a. vistelsens omfattning och bostädernas art. På motsvarande sätt gäller enligt 20 § FBL att den som kan antas

komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utomlands under minst ett år skall avregistreras från folkbokföringen utflyttad. Samma

som gäller den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet, han med hänsyn till om samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet. Föranleds en utlandsvistelse av uppdrag som företrädare i Europaparlamentet skall avregistrering emellertid inte ske av den som

har anknytning till Sverige genom att disponera en bostad här. Enligt

20§ jämfört med 14§ skall den som är utsänd för anställning utomlands i svenska statens tjänst, tillsammans med sin medföljande familj, stå kvar som folkbokförd under utlandsvistelsen. Den som oavbrutet under två år saknat känt hemvist avregistreras enligt 21 § FBL som obefintlig. I 5 § FBL finns särregler för diplomatisk och konsulär personal. Enligt dessa gäller att den som tillhör en främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning folkbokförs endast om han är svensk medborgare eller om han var bosatt här när han kom att tillhöra beskickningen, konsulatet eller betjäningen. Detta gäller även sådan persons familjemedlem eller tjänare. Beträffande folkbokföring vid flyttning inom Norden finns en överenskommelse, vilken har intagits som bilaga till lagen 1989: 1007 överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och om Norge om folkbokföring. Denna gäller alla personer, oavsett medborgarskap, som är registrerade som bosatta i ett nordiskt land och som flyttar till ett annat nordiskt land. En tidsbegränsad vistelse, som varar mindre än sex månader, anses enligt överenskommelsen normalt inte som flyttning. Den lokala registreringsmyndigheten i inflyttningslandet beslutar enligt överenskommelsen om en person skall registreras som bosatt där. Frågan om en person skall anses som bosatt i inflyttningslandet eller inte avgörs av lagstiftningen i det landet. Den som omfattas av bestämmelserna i den nordiska folkbokföringsöverenskommelsen kan anses bosatt i endast ett av de nordiska länderna. Det kan nämnas att 1983 års folkbokföringskommitté i slutbetänkandet SOU 1990:50 Ny folkbokföringslag föreslog att en person skulle folkbokföras här i landet, om det kunde antas att han under en fortlöpande sexmånadersperiød skulle komma att ha sin regelmässiga dygnsvila förlagd till Sverige. Enligt kommittéförslaget skulle den som kunde antas komma att tillbringa dygnsvilan utom landet under de följande sex månaderna avregistreras från folkbokföringen såsom utflyttad. Kommittén anförde att flertalet nordiska länder föredrog en sexmånadersgräns för folkbokföring. En sexmånadersregel skulle enligt 1983 års folkbokföringskommitté öka folkbokföringens aktualitet och förbättra samordningen inom Norden. Kommittén ansåg det finnas ett samhälleligt behov av att folkbokföra den som vistades här legalt under längre tid än sex månader. Vidare anförde kommittén att innan en person kunde skrivas in hos försäkringskassan gjordes en utredning av om denne kunde anses bosatt här enligt AFL. Vid intlyttningsfall tillhandahöll folkbokföringen endast ett underlag för kassans prövning. Kommittén erinrade vidare om att det i beskattningssammanhang finns en sexmånadersregel skattefrihet här för inkomst från utlandsanställningar. om

En med anställning i Sverige är å andra sidan i princip

person skattskyldig här för anställningsinkomsten oavsett anställningens längd.

Oinskränkt skattskyldighet kan dock bara uppkomma vid vistelser här som överstiger sex månader. Förslaget att införa en sexmånadersregel

i folkbokföringen harmonierade enligt kommittén bättre med be-

skattningsreglerna än dåvarande regler. Frågan om avregistrering från folkbokföringen på grund av utflyttning föreslogs i konsekvens därmed

bli bedömd enligt samma princip som vid inflyttning.

Vid remissbehandlingen av betänkandet anförde RFV att det var otillfredsställande med olika bosättningsbegrepp inom folkbokföringen och socialförsäkrings- och bidragsområdet. Verket pekade på att förslaget medförde osäkerhet om tolkningen av bestämmelserna i AFL och barnbidragslagen vid inflyttningsfall. Riksskatteverket RSV ifrågasatte om inte undantag borde gälla för barn som studerade utomlands samt framhöll att den föreslagna sexmånadersgränsen skulle ge ett avsevärt ökat antal avregistreringar, vilket skulle påverka den enskildes rättigheter och skyldigheter. I förarbetena till FBL anförde föredragande statsrådet prop. 1990/91:153 att den i praxis utvecklade ettårsregeln skulle behållas.

Därvid konstaterades att folkbokföringen fyllde många olika funktio-

ner. En utgångspunkt vid utformningen av folkbokföringens bosättningsbegrepp borde enligt statsrådet vara att folkbokföringsmyndigheternas bosättningsbedömning utan behov av ytterligare prövning skulle kunna användas på så många samhällsområden som möjligt. Kommittéförslaget om en sexmånadersregel innebar att bosättningsbegreppet inom folkbokföringen blev ett helt annat än det för socialförsäkringen, vilket inte ansågs önskvärt.

Det skatterättsliga bosättningsbegreppet

Det skatterättsliga bosättningsbegreppet är avgörande för om en person skall vara inskränkt eller oinskränkt skattskyldig i Sverige. I punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen 1928:370, KL finns bestämmelser om när en person skall anses bosatt i Sverige. Enligt dessa räknas som bosatt i Sverige den som 1 har sitt egentliga bo och hemvist här, 2 stadigvarande vistas här eller 3 tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist här, om han har en väsentlig anknytning till Sverige. Vad som i KL stadgas om person som varit bosatt här i riket skall enligt 68 § KL även gälla den som stadigvarande vistas i Sverige utan att vara bosatt här. Den omständigheten att en person enligt

intern svensk rätt anses bosatt i Sverige utesluter inte att han vid

tillämpning av ett s.k. dubbelbeskattningsavtal kan anses ha hemvist i ett annat land.

Bo och hemvist

Bosatt i Sverige är enligt huvudregeln den som har sitt egentliga bo och hemvist här. Detta tar sikte på faktiskt är bosatta i personer som Sverige, dvs. normalt alla som har en bostad här, är folkbokförda här och själva anser sig bosatta här.

Stadigvarande vistelse

Den som stadigvarande vistas här likställs med här bosatt. Någon definition av begreppet stadigvarande vistelse finns inte. Uttalanden i förarbetena till KL antyder att en sammanhängande vistelse på sex månader eller mer bör anses stadigvarande. I princip torde kravet på sex månaders vistelse vara allmänt accepterat. Därvid avräknas inte tid för utlandsvistelse, om den framstår som ett tillfälligt avbrott i en sammanhängande vistelse här. Vistas någon i Sverige utan att tillbringa dygnsvilan här, torde det inte vara fråga om stadigvarande vistelse jfr Regeringsrättens årsbok 1981 notis Aa 4.

Väsentlig anknytning

Begreppet väsentlig anknytning infördes för att motverka skenbosätt-

ning utomlands. Vid bedömning av om någon har väsentlig anknytning till Sverige beaktas enligt punkt l av anvisningarna till 53 § KL sådana anknytningsfaktorer som att han är svensk medborgare, att och hur länge han tidigare haft sitt egentliga bo och hemvist här, att han inte har varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort, att han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, att han har en bostad här för äretruntbruk, att han har familj här, att han bedriver näringsverksamhet här eller, genom innehav av tillgångar som ger honom ett väsentligt inflytande i sådan näringsverksamhet, är ekonomiskt engagerad här, att han innehar fastighet här, därmed jämförliga förhållanden. Frågan om en person har väsentlig anknytning till Sverige avgörs vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter av betydelse i det enskilda fallet. Därvid beaktas även vederbörandes förhållanden i utlandet. Bosättningsfrågan avgörs emellertid inte med ledning av var personen har sin väsentligaste anknytning. En person kan ha väsentlig anknytning till Sverige trots att han samtidigt har en starkare anknytning till ett annat land. Reglerna om väsentlig anknytning har

störst betydelse vid utflyttning och då särskilt vid från Sverige avresan och den närmaste tiden därefter. Vidare finns i punkt 1 tredje stycket anvisningarna till 53 § KL en särskild processuell bevisbörderegel, den s.k. femârsregeln. Den som flyttar från Sverige anses under en femârsperiod efter bosatt avresan här, om han inte visar att han saknar väsentlig anknytning till Sverige. Bestämmelsen är tillämplig pâ såväl svenska utländska medsom borgare. För de senare krävs emellertid att de varit bosatta här under sammanlagt minst tio år. Står det klart att en person efter flyttning från Sverige inte längre skall anses bosatt här, upphör den oinskränkta skattskyldigheten. Anses han i stället efter avresan bosatt här på grund av väsentlig anknytning, gäller oinskränkt skattskyldighet till dess att anknytningen hit inte längre är väsentlig.

Sexmânadersregeln och ettársregeln

En i Sverige bosatt person som har arbetat eller att arbeta avser utomlands frikallas från skattskyldighet under vissa i 54 § KL och anvisningar angivna förutsättningar. skattefrihet föreligger enligt punkt 3 av anvisningarna om anställningen och vistelsen utomlands har varat minst sex månader, i den mån inkomsten har beskattats i utlandet. Har anställningen och utlandsvistelsen i ett och samma land varat minst ett år, medges sådan befrielse, även om inkomsten inte beskattats i verksamhetslandet på grund av lagstiftning eller praxis i detta land eller på grund av annat avtal än dubbelbeskattningsavtal. Sexmånaders- och ettårsreglerna gäller direkt från utresan. Endast anställda men inte egenföretagare omfattas av sexmånadersoch ettårsreglerna. För den som är anställd i svensk offentlig tjänst eller i svensk församling gäller sexmånaders- men inte ettårsregeln. När fråga är om tjänsteexport gäller emellertid ettársregeln även den som är anställd i offentlig tjänst. Sexmånaders- och ettårsreglerna gäller enligt 54 § första stycket f KL inte anställda ombord pâ svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg. Däremot är reglerna tillämpliga för iland- och markanställd personal. Sexmånadersregeln är tillämplig om anställningen och vistelsen utomlands har varat minst sex månader och inkomsten har beskattats i verksamhetslandet. Därvid ställs inte krav på att tjänstgöringen skall avse endast ett land, utan regeln är tillämplig även vid arbete i flera länder. Avgörande är däremot att inkomstbeskattning sker i verksamhetslandet. För det fall en inkomst inte beskattats i verksamhetslandet kan skattebefrielse i Sverige komma i fråga enligt ettårsregeln. En förutsättning för det är att anställningen och vistelsen i utlandet varat

sammanhängande minst ett år. Därvid krävs emellertid att utlandsarbetet har fullgjorts i ett och samma land. En ytterligare förutsättning för skattefrihet enligt ettårsregeln är att beskattning inte skett i verksamhetslandet på grund av att bestämmelser om beskattning saknas, grund av att verksamhetslandets interna lagstiftning undantar inkomsten från beskattning eller grund av avtal eller genom särskilt beslut av myndighet i ifrågavarande land.

Bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen

Försäkrade enligt AFL är dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. Enligt 1 kap. 3 § första stycket andra meningen AFL skall en försäkrad som lämnar Sverige fortfarande anses bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Bestämmelser bosättning finns, som tidigare nämnts, bl.a. i om RFV:s föreskrifter RFFS 1985: 16 om inskrivning och avregistrering hos allmän försäkringskassa. Enligt huvudregeln i 3 § nämnda föreskrifter skall en person anses vara bosatt i Sverige, om han har sitt

egentliga hemvist här eller om han kommer hit med avsikt att vistas

här stadigvarande. Detsamma gäller den som avser att vistas här mer än ett år för förvärvsarbete eller studier, dennes medföljande make eller därmed likställd och barn under 18 år. Ett intentionsvillkor förekommer således både vid inflyttning till Sverige och vistelse utomlands. För att en person skall anses bosatt här skall det föreligga vissa avsikter beträffande dennes vistelse.

Enligt RFV avses med stadigvarande vistelse fall när en person

uppger att han tänker vistas i Sverige för all framtid eller i vart fall tills vidare. Med tidsbegränsad vistelse avses enligt RFV fall när en person uppger att han avser att vistas här en viss begränsad tid. RFV rekommenderar i sina Allmänna råd 1990:2 att försäkringskassan vid bedömningen av bosättningsfrågan tar hänsyn till exempelvis sådana omständigheter som ändamålet med vistelsen samt bostads- och arbetsförhållanden i Sverige och eventuellt i annat land. I 3 a § nämnda föreskrifter finns bestämmelser om personer som har rätt till förmåner enligt svensk lagstiftning med stöd av förordning EEG nr 1408/71. En sådan person skall anses bosatt här i landet så

länge han har rätt till sådana förmåner även om han inte uppfyller

villkoren för bosättning enligt huvudregel i 3 Detta gäller även medföljande familjemedlemmar till en sådan person. Den som har flyttat till Sverige från ett annat nordiskt land och blivit folkbokförd här i landet anses enligt 4 § nonnalt bosatt här. Är förordning EEG nr 1408/71 tillämplig i ett sådant fall, gäller emellertid bestämmelsen i 3 a

En person som har rätt till förmåner enligt svensk lagstiftning med stöd av förordning EEG nr 1408/71 skall enligt 5 § inskrivas hos försäkringskassan från och med den dag han börjar arbeta här. Även dennes medföljande familjemedlemmar skall inskrivas sagda dag. I övrigt är prövningen av frågan om bosättning beroende av att uppehållstillstånd har beviljats. En utlänning som vistas i Sverige mer än tre månader skall enligt 1 kap. 4 § utlänningslagen 1989:529 ha uppehållstillstånd, om inte utlänningen är medborgare i ett annat nordiskt land. För att den som behöver uppehållstillstånd skall kunna

skrivas in hos en försäkringskassa krävs enligt 5 § andra stycket RFFS

1985: 16 att det har beviljats honom permanent uppehållstillstånd eller uppehållstillstånd för minst ett år eller ett tillstånd som eljest kan ligga till grund för folkbokföring. I 7 § RFV:s ovannämnda föreskrifter finns särregler för sjömän. Enligt dessa skall en sjöman, som är medborgare i en EU-stat och som är anställd på ett svenskt handelsfartyg eller på ett utländskt handelsfartyg som i huvudsak obemannat förhyrs av svensk redare, anses bosatt i Sverige. Detta gäller han inte uppfyller de krav även om vistelsens varaktighet som annars gäller för att svensk bosättning skall anses föreligga. Detsamma gäller en sjöman som skall anses bosatt i Sverige enligt bestämmelser i konventioner om social trygghet mellan Sverige och andra länder. En sådan sjöman har således rätt till samma

förmåner från den allmänna försäkringen som en försäkrad som är

inskriven. Utländska sjömän svenska handelsfartyg som inte omfattas av förordning EEG nr 1408/71 eller en konvention har bara rätt till intjänande av ATP och enligt fast praxis förmåner från - arbetsskadeförsäkringen. En försäkrad som lämnar Sverige skall enligt 8 § anmäla detta till försäkringskassan, om det kan antas att tiden för vistelsen utomlands kommer att överstiga ett år. Kunde från början inte förutses att utlandsvistelsen skulle vara längre tid än ett år, skall anmälan om utflyttning göras så snart det kan beräknas att vistelsen kommer att överstiga ett år. Avregistrering från allmän försäkringskassa kan ske med retroaktiv

verkan. Så kan bli fallet exempelvis om försäkringskassan först i

efterhand får kännedom om att en försäkrad har lämnat landet för längre tid än ett år. Avregistrering sker i detta fall retroaktivt från och med dagen efter avresan. Kommer det till försäkringskassans kännedom att en person inte längre är kvar i landet och tidpunkten för avresan är okänd, rekommenderar RFV att avregistrering sker med verkan ett år tillbaka i tiden från det att kassan fick kännedom om förhållandet. Är det känt varit här för mindre än år att personen ett sedan, bör avregistreringen ske från senast kända vistelsetidpunkt. När det gäller förmåner enligt lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag, lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag och lagen

1996:1030 om underhållsstöd tillämpas med anknytning till skattelagstiftningen sexmånadersregel för upphörande av bosättning i en Sverige och även som väntetid när utländska barn kommer hit.

6.2.2 överväganden och förslag

Förslag: Inom socialförsäkringen skall man fortsätta att ha samma bosättningsbegrepp som förekommer inom folkbokföringen. Det ankommer på försäkringskassan att bedöma om den enskilde med avseende på socialförsäkringen skall anses bosatt här i landet. Samma bosättningsbegrepp skall gälla för samtliga bosättningsbaserade förmåner inom socialförsäkringen. Den som kommer till Sverige bosatt här, om det kan antas att vistelsen här anses kommer att överstiga ett år. En i Sverige bosatt person som lämnar landet anses fortfarande bosatt här, om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

För att skall omfattas av svensk socialförsäkring krävs enligt en person gällande nationell rätt normalt att den enskilde anses bosatt här i landet. I svensk rätt förekommer ett annat bosättningsbegrepp vid folkbokföringen än vid inkomstbeskattningen. Bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen företer, som tidigare anförts, störst likheter med det inom folkbokföringen. Utredningen skall enligt direktiven föreslå ändringar i syfte att uppnå enhetliga villkor för persons rätt till de olika förmånerna en inom socialförsäkringen. Därvid skall övervägas bl.a. om inskrivning hos försäkringskassan skall en förutsättning för att någon skall få vara rätt till en förmån. Vidare skall prövas om ettårsregeln enligt AFL behöver ändras. Enligt direktiven är emellertid avsikten inte att ändra rätten till de förmåner som idag utges enbart grundval av bosättning i Sverige. Enligt vad som har redovisats under utredningens allmänna över-

väganden se kapitel 5 föreslås att förmånerna inom svensk socialför-

säkring indelas i två kategorier: bosättningsbaserade resp. förvärvsbaserade förmåner. Bosättning i Sverige skall även framdeles utgöra

ett grundläggande villkor för åtskilliga förmåner inom socialförsäk-

ringen. Det finns därför anledning att överväga under vilka förutsättningar person i socialförsäkringens mening skall anses bosatt en här i landet. Under årens lopp har ibland förekommit diskussioner om att det borde finnas ett starkare samband mellan skattskyldighet i Sverige och rätt till sociala förmåner. Vid införandet nuvarande sexmånadersav regel för barnbidragen, som finansieras med skattemedel, anfördes

bl.a. att det förekom en sexmånadersregel inom beskattningen

av förvärvsinkomster och att det därför var logiskt att den tid under vilken en person var skattskyldig sammanföll med den för vilken det förelåg rätt till barnbidrag. Ett starkare samband mellan skattskyldig-

het och rätt till förmåner från socialförsäkringen skulle även generellt

kunna uppnås, om den skyddade personkretsen avgränsas så att den i

ökad utsträckning sammanfaller med gruppen skattskyldiga i Sverige

och deras familjemedlemmar. Därigenom skulle de försäkrade kunna sägas utgöras av personer som i vid mening är skyldiga att bidra till

finansieringen av socialförsäkringen, delvis bekostas med

som skattemedel.

Mellan det skatterättsliga bosättningsbegreppet och socialförsäk-

ringens föreligger bl.a. den skillnaden att det förra begreppet är vidare än det senare. Som exempel kan nämnas att en person inte behöver ha

bostad i Sverige för att anses skatterättsligt bosatt här. Det kan t.ex.

vara tillräckligt att den enskilde har stora personliga eller ekonomiska intressen här i landet för att han eller hon i skatterättslig mening också skall anses bosatt här. Tilläggas kan att det skatterättsliga bosätt-

ningsbegreppet har utformats bl.a. för att motverka att personer undgår beskattning till följd av skenbosättning.

Det skatterättsliga bosättningsbegreppet är avsett att läggas till

grund för bedömning av om en person skall vara skattskyldig i Sverige

och skall således tillgodose andra intressen och behov än dem som gör sig gällande inom socialförsäkringen. Enligt den s.k. femårsregeln kan en person anses bosatt i Sverige under lång tid efter det att han lämnat landet. Den som vistas utomlands under en längre tid torde emellertid vanligen komma att omfattas av ett annat lands system för social trygghet. Det finns därför i allmänhet inte tillräckliga skäl att låta en

person omfattas av svensk socialförsäkring under längre tids

en utlandsvistelse, om inte någon annan kvalificerad anknytning till Sverige än bosättning här talar för att så bör vara fallet, t.ex. förvärvsarbete här i landet. I sistnämnda fall är det fråga om att låta någon omfattas av svensk socialförsäkring på annan grund än bosättning här i landet. Det anförda medför att det inte finns något generellt behov av att inom socialförsäkringen använda ett bosättningsbegrepp, vilket inkluderar personer som vistas utomlands under flera ar.

Sedan gammalt utgör bosättning i Sverige en vedertagen grund för

att inlemmas i det svenska trygghetssystemet. Personer är bosatta som i Sverige omfattas vanligen inte av något system för social trygghet utomlands. Som huvudregel bör bosättning i Sverige i socialförsäkringens mening inte anses föreligga, om den enskilde inte bör omfattas av svensk socialförsäkring. Det kan uppkomma åtskilliga fall i vilka en person anses skatterättsligt bosatt i Sverige samtidigt som det egentligen saknas tillräckligt stark anknytning hit för att denne bör

försäkrad för de bosättningsanknutna förmånerna. Det skatterättsvara liga bosättningsbegreppet är inte anpassat för att avgränsa fall där någon bör vara försäkrad för bosättningsbaserade förmåner. Liksom hittills bör det ankomma försäkringskassan att besluta om en person har rätt till förmåner från socialförsäkringen. I den mån bosättning i Sverige utgör en förutsättning härför, bör försäkringskassan därför vara den myndighet som prövar om den enskilde skall

bosatt i Sverige såvitt gäller rätten till förmåner. Används det

anses skatterättsliga bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen, skulle det medföra att två olika myndigheter, dvs. Skattemyndigheten och

försäkringskassan, kan komma att pröva om de skatterättsliga

bosättningskriterierna är uppfyllda i ett enskilt fall. De handläggande myndigheterna kommer därvid att vara inriktade olika aspekter.

Det finns därför en uttalad risk för att de två myndigheterna kan

komma att tillämpa samma kriterier på olika sätt. En sådan ordning är inte önskvärd. Mot bakgrund av det anförda framstår det inte som lämpligt att med avseende på socialförsäkringen bedöma besättningen efter skatterättsli-

ga principer. De bosättningsbaserade förmånerna skall tillkomma

främst dem som regelmässigt vistas här i landet.

För att uppnå ett regelsystem som är lätt att tillämpa bör en utgångspunkt vara att begreppet bosatt i största möjliga utsträckning

används dess betydelse enligt normalt språkbruk. Användningen

i av

bosättningsbegreppet bör i möjligaste mån återspegla de faktiska för-

hållandena i det enskilda fallet. Den enskildes normala vistelseort bör därför tillmätas avgörande betydelse för han eller hon skall anses var bosatt. En person skall anses bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet, vilket är i överensstämmelse med 3 § FBL. Avgörande för var någon har sitt egentliga hemvist bör liksom hittills vara den s.k. dygnsviloprincipen.

Personer som kommer till Sverige

I det föregående har konstaterats att avgörande för om en person i socialförsäkringens mening skall anses bosatt här i landet bör vara om

denne har sitt egentliga hemvist här. Därvid skall bl.a. den s.k. dygnsviloprincipen tillämpas. Beträffande den som kommer till

Sverige under sådana förhållanden att han eller hon kommer att vara bosatt här uppkommer frågan när vederbörande skall anses bosatt om här i landet. Detta har betydelse för när den enskilde kommer att börja

bli berättigad till de bosättningsbaserade förmånerna. Under förut-

sättning att övriga omständigheter för bosättning här i landet är

uppfyllda kan den enskilde anses bosatt här antingen fr.o.m. ankoms-

ten hit eller först efter det att han eller hon har vistats här i landet en viss tid. Enligt 3 § FBL skall den kommer till Sverige folkbokföras, som om det kan antas att han kommer att ha sin dygnsvila här under minst ett

år. Besättning i Sverige anses således föreligga redan från ankomsten hit. I socialförsäkringshänseende skall enligt 3 § andra stycket RFFS

1985: 16 en person som kommer hit bosatt här i landet, han anses om har för avsikt att vistas här stadigvarande. En person som avser att vistas här under en begränsad tid i detta hänseende bosatt här, anses om vistelsen föranleds förvärvsarbete eller studier vistelsen är av samt avsedd att vara mer än ett år. Det sistnämnda gäller även medföljande familjemedlemmar. Således kan enligt gällande rätt bosatt här i såväl en person anses

folkbokföringens som socialförsäkringens mening redan från tid-

punkten för inresan. Den enskildes avsikter rörande vistelsen här har

enligt RFV:s föreskrifter särskild betydelse, dvs. intentions-

en ett villkor måste vara uppfyllt för att den enskilde skall bosatt här. anses Bedömningen av en persons faktiska avsikter blir i den praktiska tillämpningen emellertid ofta behäftad med ett betydande osäkerhets-

moment. En annan utformning bosättningsbegrepp med intentions-

av villkor finns i lagen 1996: 1030om underhållsstöd, vilken bl.a. ersatt

lagen 1964: 143 bidragsförskott. En förutsättning för rätt till det

om

nya stödet är att den s.k. boföräldern är bosatt i Sverige. Vidare krävs

beträffande ett barn inte är svensk medborgare boföräldern som att eller barnet har vistats här i landet sedan minst månader. Ett barn sex som lämnar Sverige anses fortfarande bosatt här, visar om man att

utlandsvistelsen är avsedd längst månader.

att vara sex

övervägande skäl talar för att bosättning här i landet även framdeles

skall kunna anses föreligga redan från ankomsten hit. Detta medför

att det måste göras en prognos av den inresandes vistelse här i landet,

inte minst vad gäller vistelsens utsträckning i tiden.

Därefter kan ställas frågan det för kommer till om en person som Sverige bör krävas att han visar att vistelsen är avsedd viss att vara minsta tid för att han skall bosatt här i landet. En sådan ordning anses innebär en viss uppstramning jämfört med dagens förhållanden genom att det klargörs att enbart ett påstående vistelse inte behöver om en

vara tillräckligt. Beviskravet när det gäller avsikt kan emellertid

av naturliga skäl inte sättas särskilt högt. I stället framstår det som mer praktiskt att, såsom förekommer i 3 § FBL, föreskriva förutatt en sättning för att en hitkommande skall bosatt är att det kan person anses antas att vistelsen här kommer att få viss varaktighet. I tveksamma fall ankommer det på den enskilde att förete sådan utredning försäkatt ringskassan har fog för visst antagande vistelsens längd. om Bedömningen av om det kan antas att kommer vistas en person att här under längre tid än ett år skall göras på grundval den enskildes av

personliga förhållanden. För att den som kommer hit för en begränsad

tid skall anses bosatt här skall inte längre uppställas något krav att vistelsen skall föranledd förvärvsarbete eller studier. Detta vara av innebär emellertid inte att syftet med vistelsen saknar betydelse. Den

enskildes sysselsättning här i landet kommer i allmänhet att få vägas

in i bedömningen av om det kan antas att vistelsen kommer att överstiga ett år. Så kan t.ex. en semesterfirare normalt inte antas komma att stanna så länge här att denne anses bosatt här. Vidare torde det förhållandet att en person fått anställning här för längre tid än ett år tala för svensk bosättning. Det bör framhållas att huvudvillkoret för att en person skall anses bosatt i Sverige är att han eller hon har sitt egentliga hemvist här. I undantagsfall kan den situationen uppstå att det visserligen kan antas kommer att vistas här under längre tid än ett år, men att att en person

den enskilde synnerliga skäl inte kan anses ha sitt egentliga hemvist

av

här. Detta kan t.ex. bli fallet när utlänningar verkställer fängelsestraff

här i landet. Det förhållandet att person vistas i Sverige enbart för en

verkställa ett fängelsestraff bör nämligen inte medföra att denne

att bosatt här. För övrigt föreskrivs f.n. i 10 § 5 FBL att en vistelse anses inte leda till ändrad bosättning, den föranleds enbart av vård anses om i institution för bl.a. kriminalvård. En är utsänd till Sverige bör inte anses bosatt här, om person som det kan antas att han eller hon kommer att vistas här i landet under högst ett år. Den sin arbetsgivare sänds till Sverige för arbete som av

här för arbetsgivarens räkning anses bosatt här endast om det med

hänsyn till utsändningens längd kan antas att han kommer att vistas här under längre tid än ett år. I det enskilda fallet kan dock andra tidsgränser komma att tillämpas. Detta blir fallet när tillämpligheten ett utsändande lands lagstiftning förlängs enligt artiklar under av avdelning i förordning EEG 1408/71. Även tillämpning nr av en socialförsäkringskonvention kan medföra avvikande tidsramar. I kapitel 8 föreslår vi vissa undantag från de allmänna bosättnings-

reglerna för några särskilda personkategorier.

Personer som lämnar Sverige

Rätten att stå kvar bosatt och försäkrad under sin utlandsvistelse som har vi behandlat utförligt i våra allmänna överväganden och förslag i avsnitt 5.3.

En utgångspunkt vid bestämmande av bosättning bör, som tidigare

anförts, att skall bosatt i Sverige, om han eller vara en person anses

hon har sitt egentliga hemvist här. Denna princip bör gälla även vid

temporär vistelse utomlands, den enskilde vid tidpunkten för om bosatt i Sverige. I dag fortsätter bosättningen att gälla om utresan var

utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett är. Den enskilde bör framdeles anses bosatt här, om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. I detta hänseende skall göras motsvarande bedömning som för den som kommer till Sverige. Detta gäller oavsett om en person lämnar landet på grund av utsändning eller av annat skäl. Beträffande vissa särskilda personkategorier såsom utlandsstuderande, statsanställda samt missionärer och biståndsarbetare föreslår vi emellertid särskilda bosättningsbestärnrnelser i kapitel

6.3 vid i

Försäkringen bosättning Sverige

6.3.1 Gällande rätt

För att en person skall omfattas av svensk socialförsäkring krävs med avseende på flertalet förmåner att den enskilde anses bosatt här i landet. Detta bosättningskrav utgör med andra ord ett grundläggande villkor för att en person skall ingå i den skyddade personkretsen. Bosättningskravet kan emellertid inte upprätthållas när en person enligt förordning EEG nr 1408/71 skall omfattas av svensk lagstiftning om social trygghet. För vissa förmåner krävs, som framgår av kapitel 2 och att den enskilde även har inkomst från förvärvsarbete. Bidrag vid utbildning och vissa andra sociala förmåner likställs därvid i vissa fall med inkomst av förvärvsarbete. I detta avsnitt behandlas med något undantag inte de förmåner som förutsätter att en person har inkomster från förvärvsarbete för att vara försäkrad. Beträffande dessa hänvisas till kapitel I bilaga 1 har intagits en sammanställning över gällande försäkringsvillkor för de olika förmånerna. I detta avsnitt lämnas en översiktlig redogörelse för i vilka hänseenden en här i landet bosatt person är försäkrad oberoende av förekomsten av förvärvsinkomster och förvärvsarbete.

Sjukförsäkringen m.m.

Den svenska hälso- och sjukvården finansieras till en viss mindre del sjukförsäkringen, vilken i sin tur finansieras genom socialavgifter, av

allmänna egenavgifter och statsbidrag. Sjukförsäkringen omfattar

enligt 2-4 kap. AFL ersättning för sjukvård m.m. samt sjukpenning, havandeskapspenning och föräldrapenning. Till sjukförsäkringen hör även frågor om rehabilitering enligt 22 kap. AFL.

Ersättning för sjukvård m.m.

De grundläggande bestämmelserna om sjukvårdsersättning finns

m.m.

i 2 kap. AFL. Skyldigheten att erbjuda hälso- och sjukvård regleras däremot genom hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 HSL. Vårdkost-

, naderna för en person kan helt eller delvis täckas med medel från bl.a.

socialförsäkringen. Till sjukvårdsersättningen räknas bl.a. rätten till

nedsättning av avgifter eller befrielse från betalning för åtgärder som

år hänförliga till sjukvård, varmed avses även tandvård. Dit hör också

vissa andra sjukvårdsförrnåner, såsom rätten att få ersättning för kostnader för sjukresor. I vissa fall kan den enskilde få ersättning för kostnader han fått vidkännas i samband med hälso- eller sjukvård.

Ersättning enligt 2 kap. AFL utbetalas emellertid främst till vårdgivare

eller motsvarande. Även arbetsgivare för sjöman kan få ersättning för

sjukvårdskostnader. Som framgår av 2 kap. 7 § gäller detta vissa vårdkostnader enligt sjömanslagen 1973:282. År 1985 infördes ett

system med schabloniserad ersättning från den allmänna sjukförsäk-

ringen till sjukvårdshuvudmännen, vilket innebar en övergång från prestationsbundna ersättningar till samlad ersättning invånare en per

i form av en allmän sjukvårdsersättning. Ersättning enligt 2 kap. AFL kan utgå för öppen hälso- och sjukvård 2 §, tandvård 3 § och sjukhusvård 4 §. Ersättning kan utgå även för särskilda rehabiliteringar och behandlingar samt för utveckling av hjälpmedel funktionshindrade personer 5 §. Vidare

kan ersättning utgå för sjukresor och Sjuktransporter 6 § samt som

bidrag till arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande behöver vid rehabilitering 14 §. Grunderna för att lämna ersättning fastställs av

regeringen. Enligt 2 kap. 8 § AFL gäller ett grundläggande villkor för som ersättning för en försäkrad att denne är bosatt i Sverige. Sådan

ersättning får enligt nämnda paragraf utges även för den utan att

som,

vara bosatt här, med tillämpning av förordning EEG nr 1408/71 har rätt till vårdförmäner här i landet vid sjukdom och moderskap.

Försäkrade enligt AFL är, som anges i 1 kap. 1 dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta här i landet. Det förut sagda innebär att utlandssvenskar, dvs.

svenska medborgare som är bosatta utomlands, inte har rätt till förmåner enligt 2 kap. AFL. Ytterligare bestämmelser försäkrings-

om eller ersättningsvillkor förekommer även i de olika författningar som

gäller för de förmåner som är att hänföra till 2 kap. AFL. Bestämmelser om sjukvårdsersättning finns bl.a. i förordningen

1984:908 om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar för

sjukvård m.m. Dessa bestämmelser, som snarast är av enbart budgetteknisk natur, reglerar inte när eller under vilka omständigheter

förmåner skall utges.

I det följande länmas en redogörelse för de förmåner som är hänför-

liga till sjukvårdsersättning enligt 2 kap. AFL. Individrelaterade ersättningar från sjukförsäkringen utgår numera främst i internationella för-

hållanden. Särskilda bestämmelser därom finns i förordningen

1994:2053 om vissa ersättningar i internationella förhållanden till

landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381

om allmän försäkring nedan kallad förordningen om vissa ersättningar

i internationella förhållanden.

Ersättning för öppen hälso- och sjukvård

Enligt 2 kap. 2§ AFL får ersättning lämnas enligt grunder som fastställs av regeringen för öppen hälso- och sjukvård som anordnas eller finansieras av staten, ett landsting eller en kommun som inte

tillhör ett landsting. Bl.a. genom förordningen om vissa ersättningar

i internationella förhållanden har sådana grunder fastställts. Enligt förordningen om vissa ersättningar i internationella förhållanden gäller i fråga om hälso- och sjukvård i huvudsak följande. För sådan hälso- och sjukvård som omfattas av förordning EEG nr 1408/71 eller en överenskommelse om social trygghet eller sjukvårdsförmåner mellan Sverige och annan stat får landstinget ersättning från sjukförsäkringen. Ersättningen betalas till det vård-

givande landstinget och avser i Sverige uppkomna vårdkostnader för

personer som inte är bosatta här. Ersättning från sjukförsäkringen beräknas i dessa fall för varje särskilt vårdtillfälle med avdrag för vissa patientavgifter, som inte får överskridas. Vidare svarar sjukförsäkringen för kostnader för vård utomlands som Sverige skall ersätta.

Därvid avses fall där en i Sverige bosatt person med försäkringskas-

sans tillstånd får vård i ett annat land inom EES.

Från sjukförsäkringen utgår också ersättning för rådgivning i

födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterilisering. Bestämmelser därom finns i lagen 1974:525 om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. Enligt dessa får staten, landsting och kommun ersättning från sjukförsäkringen för kostnadsfri sådan rådgivning.

Ersättning för tandvård

Ersättning för tandvård kan, som tidigare nämnts, utges från sjukförsäkringen. Enligt 2 kap. 3 § AFL gäller detta vård som meddelas av folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg. Samma gäller om vård lämnas av tandläkare, som är uppförd förteckning hos den allmänna försäkringskassan. Det

sagda gäller emellertid inte tandvård försäkrad, som inte fyller minst tjugo år under året när vården inleds. Ytterligare bestämmelser finns i tandvårdslagen 1985: 125. Enligt

5 § i denna lag skall varje landsting, eller kommun som inte ingår i

ett landsting, erbjuda en god tandvård dem som är bosatta inom landstinget. Vidare skall landstinget enligt 5 a§ erbjuda en god tandvård även dem som, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till

vårdfönnåner här vid sjukdom enligt vad som följer av förordning

EEG nr 1408/71. Folktandvården, dvs. tandvård som landstinget självt bedriver, skall enligt 7 § svara för tandvård för barn och ungdomar till och med det år då de fyller nitton år, 2/ Specialistvård och 3/ övrig vuxna tandvård för vuxna i den omfattning landstinget bedömer lämpligt. Tandvård barn och ungdomar är enligt 15 a § avgiftsfri för patienten. Av övriga patienter får landstinget ta ut vårdavgifter enligt de grunder landstinget föreskriver. Beträffande sådan tandvård enligt 2 kap. 3 § AFL patient som

har fyllt 20 år finns ytterligare bestämmelser i tandvårdstaxan

1973:638. Enligt dessa betalar försäkringskassan, i den omfattning som anges i taxan, en del av kostnaderna för tandvård. Resten betalas

genom patientavgifter, som inte får överskridas.

Även vissa hiv-smittade personer har rätt till avgiftsfri tandvård. Bestämmelser därom finns i lagen 1993:332 om avgiftsfri sjukvård för vissa hiv-smittade. Kostnader för förmåner enligt denna lag skall ersättas av sjukförsäkringen. Bestämmelser om tandvård finns även i den tidigare nämnda förordningen om vissa ersättningar i internationella förhållanden. Detta innebär att vid tandvård som omfattas av förordning EEG nr 1408/71 eller en konvention om social trygghet eller sjukvård får landsting ersättning från sjukförsäkringen. Därvid lämnas ersättning till

vårdgivande landsting för vårdkostnader avseende personer som inte

är bosatta i Sverige. Ersättningen för tandvård som givits av folktandvården länmas enligt tandvårdstaxan. Vidare svarar sjukförsäkringen för kostnader för tandvård i annat land som Sverige skall ersätta.

Ersättning för sjukhusvård

Enligt 2 kap. 4 § AFL lämnas ersättning för sjukhusvård på grund av skada, sjukdom eller förlossning som krävt intagning på sjukhus enligt grunder som regeringen fastställer. Normalt skall patienter som

erhåller sjukhusvård betala vårdavgift härför. Sådan avgift får enligt

26 § HSL tas ut enligt de grunder ett landsting eller en kommun bestämmer.

Beträffande avgift för här i landet pensionsberättigad som får sjukhusvård grund av sjukdom finns särskilda bestämmelser om avgifter i 2 kap. 12, 12 a och 12 c §§ AFL. Även den tidigare nämnda förordningen vissa ersättningar i om internationella förhållanden är tillämplig vid viss sjukhusvård i

Sverige. Enligt denna får värdgivande landsting från sjukförsäkringen

i vissa fall ersättning för kostnader som uppkommit i Sverige. Detta gäller vård som omfattas av förordning EEG nr 1408/71 eller en konvention om social trygghet eller sjukvårdsförmåner.

Ersättning för särskilda rehabiliteringar m.m. av funktionshindrade

I 2 kap. 5§ AFL föreskrivs att enligt grunder som regeringen fastställer lämnas ersättning för särskilda rehabiliteringar och behandlingar samt för utveckling och provning av hjälpmedel personer med funktionshinder och liknande verksamhet. Bestämmelsen infördes som en konsekvensändring med anledning av att den allmänna sjukvårdsersättningen och flertalet särskilda ersättningar som dittills utgavs från sjukförsäkringen fr.o.m. budgetåret 1994/95 finansieras helt genom statsbidrag och redovisas under anslaget för hälso- och sjukvård. Ersättning enligt denna bestämmelse kan enligt förarbetena prop. 1993/94:22O s. 65, 73 avse Handikappinstitutets verksamhet.

Ersättning för sjukresor och Sjuktransporter

Den som omfattas av sjukförsäkringen kan få ersättning för resekost-

nader vid sjukresor. Enligt 2 kap. 6 § AFL lämnas ersättning för sjukresor och Sjuktransporter enligt grunder som fastställs av regeringen. Det är emellertid sjukvärdshuvudmännen som enligt lagen 1991:419 om resekostnadsersättning vid sjukresor har huvudmannaskapet för resekostnadsersättning vid sjukresor. I l § nämnda lag föreskrivs att sjukvårdshuvudmännen i fråga om personer som omfattas av sjukförsäkringen enligt AFL skall lämna ersättning för resekostnader i vissa särskilt angivna fall. Ersättningen lämnas genom ett generellt statsbidrag till landstingen. Genom

sjukförsäkringen ersätts emellertid fortfarande sjukvårdshuvudmännens

kostnader för sjukresor när det gäller vissa internationella förhållanden. Enligt l § förordningen om vissa ersättningar i internationella förhållanden gäller detta sjukresor och andra Sjuktransporter som omfattas av förordning EEG nr 1408/71 eller en överenskommelse om social trygghet eller sjukvårdsförmåner mellan Sverige och annan stat.

Ersättning för sjukvård utomlands

Sjukvårdsersättning för vård utomlands utgår enligt 2 kap. 9 § första stycket endast i den utsträckning regeringen föreskriver. Sådana

föreskrifter har meddelats dels i gränssjukvårdsförordningen

1962:390, dels i förordningen om vissa ersättningar i internationella förhållanden.

Enligt förstnämnda förordning har den som är sjukförsäkrad enligt

AFL och är bosatt i Sverige rätt till ersättning från den allmänna försäkringen för utgifter för läkarvård och sjukgymnastisk behandling i Finland eller Norge, om behovet därav har uppkommit under vistelse inom svensk kommun vid gränsen mot något av dessa länder. Ersättning för kostnad för sådan vård eller behandling utges med högst ett belopp motsvarande privatpraktiserande läkares arvode enligt normaltaxan för normalfall eller privatpraktiserande sjukgymnasts arvode, i båda fallen med ett visst avdrag. I förordningen om vissa ersättningar i internationella förhållanden

föreskrivs att landsting och kommun som inte ingår i ett landsting får ersättning från sjukförsäkringen för bl.a. sjukresor och andra

Sjuktransporter som omfattas av förordning EEG nr 1408/71 eller en överenskommelse om social trygghet eller sjukvårdsförmåner mellan Sverige och annan stat.

Bidrag till arbetshjälpmedel

Till sjukvårdsersättningen hör även bidrag till arbetshjälpmedel i vissa fall. I 2 kap. 14 § AFL föreskrivs att bidrag till arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver i sin rehabilitering utges enligt regeringens föreskrifter. Sjukvårdshuvudmännen skall ansvara för hjälpmedel som handikappade behöver för sin dagliga livsföring. Arbetsmarknadsverket skall svara för bidrag till arbetshjälpmedel o.d. som behövs för att en arbetslös person med funktionshinder skall

kunna få och utföra ett arbete. Försäkringskassorna sjukförsäkringen

skall svara för motsvarande kostnader för funktionshindrade som redan är i arbete. Föreskrifter om bidrag till arbetshjälpmedel finns bl.a i förordningen 1991:1046 om ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring i form av bidrag till arbetshjälpmedel. Enligt dessa får bidrag lämnas till arbetsgivaren eller den försäkrade.

Läkarvårdsersättning

Läkare i privat verksamhet inom primärvården och den öppna hälsooch sjukvården i övrigt har rätt till ersättning för vård som ges en

patient läkarvårdsersättning. Normalt betalar patienten patientavgift

för erhållen vård, medan landstinget för den del läkarsvarar av

vårdsersättning som inte täcks av patientavgiften. I vissa fall skall

patienten inte betala patientavgift. För patientens del medför systemet

med läkarvårdsersättning en reducering vårdkostnader, vilket

av innebär att det föreligger vissa likheter med sjukvårdsersättningen

enligt sjukförsäkringen. Även om läkarvårdsersättning inte ingår i

socialförsäkringen eller de bidragssystem som faller inom vårt uppdrag finns det mot bakgrund av det anförda anledning att beskriva ordningen med läkarvårdsersättning.

Bestämmelser om läkarvårdsersättning och patientavgifter finns i lagen 1993:1651 om läkarvårdsersättning samt i förordningen 1994: l 121 om läkarvårdsersättning. Enligt 2 § nämnda lag gäller be-

stämmelserna dels vid vård av den som är bosatt i Sverige, om inte annat är särskilt föreskrivet, dels vid vård den inte är bosatt av som

här, om denne med tillämpning av förordning EEG nr 1408/71 har

rätt till vårdförmåner här i landet vid sjukdom och moderskap. I 3 och 3 b §§ HSL finns korresponderande bestämmelser om att landstinget skall erbjuda en god hälso- och sjukvård dels dem är bosatta som inom landstinget, dels dem som, utan att vara bosatta i Sverige, vid tillämpning av nämnda förordning har rätt till vârdförmåner. Någon närmare bestämning av bosättningsbegreppet förekommer

inte i lagen om läkarvårdsersättning. Enligt förarbetena prop. 1993/94:75 s. 80 är avsikten att folkbokföringens bosättningsbegrepp skall tillämpas. Enligt 6 § skall landstinget svara för den läkarvårdser-

sättning som inte täcks av patientavgiften. I betalningsansvaret ligger också att landstinget skall administrera ersättningssystemet prop. 1993/94:75 s. 82.

Från sjukförsäkringen lämnas, tidigare anförts, ersättning till

som landstinget för hälso- och sjukvård som omfattas av förordningen EEG nr 1408/71 eller en konvention om social trygghet eller sjukvårdsförmåner. Enligt 5 § förordningen om vissa ersättningar i internationella förhållanden lämnas därvid ersättning även för vård och behandling som utförs av läkare som omfattas av lagen om läkarvårdsersättning.

Sjukgymnastikersättning

Beträffande ersättning för sjukgymnastisk behandling och patientavgifter för sådan behandling finns bestämmelser i lagen 1993: 1652 om

ersättning för sjukgymnastik samt i förordningen 1994:1120 om ersättning för sjukgymnastik. Dessa är väsentligen utformade på samma sätt som för läkarvårdsersättning.

sjukpenning

En grundläggande förutsättning för att en person skall kunna uppbära sjukpenning är att han eller hon har en sjukpenninggrundande inkomst. Enbart det förhållandet att en person är bosatt här i landet medför således inte att han eller hon omfattas av det skydd sjukpenningförmånen är avsedd att utgöra. Sjukpenningförmånen behandlas nedan i kapitel 7.

Föräldrapenningförmåner

Bestämmelser om föräldrapenningförrnåner finns i4 kap. AFL. Föräldrapenningen är avsedd att täcka en förälders huvudsakliga behov av försörjning eller inkomstförlust vid barnets födelse och under barnets

första levnadsår. En tillfällig föräldrapenning utges vid mer akut

uppkomna situationer i vilka en förälder behöver vara ledig från sitt arbete för vård av barn eller i andra situationer när en förälder avstår från förvärvsarbete för att delta i angelägenhet rörande barnet. Enligt 4 kap. 1 § AFL har en försäkrad förälder som är inskriven

hos allmän försäkringskassa rätt till föräldrapenning och tillfällig för-

äldrapenning. Detta innebär i huvudsak att en förälder skall anses bosatt här i landet för att ha rätt till ifrågavarande förmåner. Föräldrapeningförmåner utges för vård av barn endast om barnet är bosatt här i landet. Vid adoption av barn, får barnet anses bosatt i Sverige, om de blivande adoptionsföräldrarna är bosatta här. Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningförmåner likställs enligt 4 kap. 2 § med förälder vissa andra personer, t.ex. rättslig vårdnadshavare. Som villkor för att erhålla föräldrapenning krävs viss tids inskrivning hos försäkringskassan sätt närmare har beskrivits ovan i avsnitt 3.3. Med anledning av ett barns födelse utges enligt 4 kap. 3 § AFL för-

äldrapenning under högst 450 dagar. Vid flerbarnsbörd kan sådan

förmån erhållas under ytterligare dagar. Något krav på att barnet faktiskt vårdas i Sverige finns inte i AFL. Är föräldern inskriven hos försäkringskassa och barnet bosatt här i landet, kan föräldrapenning utgå även om föräldern och barnet vistas utomlands.

Föräldrapenningen beräknas enligt bestämmelserna i 4 kap. 6 §

AFL med ledning av förälderns sjukpenning, vilket förutsätter att denne har en SGI. Därvid gäller att föräldern skall ha varit sjuk-

penningförsäkrad under viss minsta tid. En nämnare redogörelse härför finns ovan i avsnitt 3.3. Emellertid föreskrivs också att hel föräldrapenning uppgår till lägst 60 kr om dagen, den s.k. garantinivån. Det sagda innebär att föräldrapenning på garantinivån kan en försäkrad erhålla oavsett om han eller hon har inkomster eller förvärvsarbete. Upp till den nivån är föräldrapenningen enbart bosättningsbaserad. Vad gäller rätten till föräldrapenning över garantinivån, som beräknas med ledning av sjukpenningen, hänvisas emellertid till 7 kap. om försäkring vid arbete i Sverige. Även den tillfälliga föräldrapenningen behandlas i nämnda kapitel.

Rehabilitering och rehabiliteringsersättning

En person som är försäkrad enligt AFL 1 kap. 3 § och inskriven hos allmän försäkringskassa eller har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § andra stycket AFL underärig har möjligheter till rehabilitering och rätt till rehabiliteringsersättning enligt 22 kap AFL. Till följd av in-

skrivningskravet föreligger det i praktiken ett bosättningsvillkor för

rätt till förmåner enligt 22 kap. AFL. Syftet med rehabiliteringen är att den drabbats sjukdom skall återfå sin arbetsförmåga och som av förutsättningar för att försörja sig. Den försäkrades arbetsgivare skall för att rehabiliteringsbehovet klarläggs och att åtgärder vidtas för svara en effektiv rehabilitering. Om det finns skäl härför, skall försäkringskassan överta ansvaret för rehabiliteringsutredningen. Rehabiliteringsersättningen utgör viss del av fastställd SGI, vilket medför att sådan ersättning inte kan erhållas av en person utan inkomster. Detta innebär att enbart bosättning här i landet inte är tillräckligt för att den enskilde skall erhålla det skydd som denna ersättning är avsedd att ge.

Folkpensionsförmåner m.m.

Folkpension kan utgå i form av ålderspension, förtidspension, efter-

levandepension och handikappersättning som utgör tillägg till pension.

Bestämmelser om allmänna förutsättningar för rätt till folkpension finns i 5 kap. AFL. En försäkrad person som är bosatt i Sverige har rätt till folkpension i förhållande till det antal år för vilka det har tillgodoräknats ATP-poäng s.k. ATP-baserad folkpension eller till det antal år som tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige s.k bosättningsbaserad folkpension. Ang. ATP-baserad folkpension se 7 kap. För rätt till bosättningsbaseraa folkpension krävs enligt 5 kap. 5 §

andra stycket AFL att bosättningstid i Sverige kan tillgodoräknas för minst tre år. Den bosättningsbaserade folkpensionen beräknas efter

den sammanlagda tid för vilken den pensionsberättigade eller, såvitt gäller efterlevandepension, den avlidne kan tillgodoräknas bosättningstid i Sverige. Uppgår bosättningstiden till minst 40 år utges folk-

pension med oavkortat belopp. I annat fall beräknas folkpensionen

efter hur stor andel den faktiska bosättningstiden utgör 40 år. Som av

bosättningstid för folkpension beaktas inte år som infaller före det att den pensionsberättigade har fyllt 16 år eller efter det att han har eller

skulle ha fyllt 64 år. I 5 kap. 6 § finns bestämmelser om vad som räknas som bosättningstid i Sverige. Enligt dessa gäller i huvudsak följande. Tid under vilken en person har varit folkbokförd i Sverige tillgodoräknas som bosättningstid. Vid flyttning utomlands bortses därvid från tiden efter utresan, om den enskilde enligt FBL skall avregistreras som utflyttad. Som bosättningstid godtas även tiden mellan tidpunkten för ansökan -

om uppehållstillstånd enligt 1 kap. 4 §utlänningslagen 1989:529 och

tidpunkten för folkbokföring i Sverige, den enskilde under nämnda om tid har vistats oavbrutet här i landet. För missionärer och biståndsar- -

betare godtas som bosättningstid även tid under vilken man varit sänd

till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning. För tid efter år 1992 gäller detta endast om utsändningstiden har varat längst tre år i följd. Det sagda gäller även medföljande make samt barn under 18 år. Till bosättningstiden hör även tid under vilken en försäkrad har inkomst av förvärvsarbete som avses i ll kap. AFL, dvs. kan vara pensionsgrundande för ATP. I bosättningstiden ingår, med viss be- gränsning, tid före år 1993 under vilken en svensk medborgare har haft utlandsanställning som grundat rätt till svenskt statligt reglerad pension. Som bosättningstid godtas vidare tid under vilken en person som inte har fyllt 26 år har bedrivit utlandsstudier. Närmare bestämmelser därom finns i förordningen 1994:1133 tillgodoräknande om av bosättningstid i Sverige vid studier i annat land. En förutsättning för att tiden för utlandsstudier skall godtas som bosättningstid för folkpension är att studierna berättigar till studiemedel enligt 4 kap. studiestödslagen 1973:349, att studietiden överstiger ett år och att personen under minst ett år före studierna har varit bosatt här i landet. Har en försäkrad beviljats asyl i Sverige kan, med vissa begräns- ningar, tid han har varit bosatt i sitt hemland tillgodoräknas honom som bosättningstid i Sverige Till folkpensionsfönnånerna hör även handikappersättning enligt

9 kap. 2 § och Vårdbidrag enligt 9 kap. 4 Enligt 5 kap. 2 § har en

försäkrad person som är bosatt här i landet rätt till Vårdbidrag och

handikappersättning som inte utgör tillägg till pension.

Rätt till handikappersättning har en försäkrad person som är mellan 15 och 65 år gammal, om hans funktionsförrnåga har nedsatts för avsevärd tid. Sådan ersättning utgår om nedsättningen är så omfattande

att den försäkrade i sin dagliga livsföring behöver tidskrävande hjälp

av annan person, att han behöver fortlöpande hjälp av annan person

för att kunna förvärvsarbeta eller i övrigt behöver vidkännas betydande merutgifter. Handikappersättningen beräknas till viss andel av basbeloppet, varvid hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek beaktas.

Vårdbidrag utgår för vård av barn som inte har fyllt sexton år och

som grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård under minst sex månader. Rätten till vårdbidraget tillkommer försäkrad förälder till barnet. Bidragets storlek bestäms till viss andel basbeloppet av

beroende på omfattningen av tillsyns- eller vårdbehovet.

Pensionstillskott är en förmån som har nära samband med folkpension. Förmånen utgör nämligen ett med ATP varierande tillskott till folkpension i form av ålderspension, förtidspension, omställnings-

pension eller särskild efterlevandepension. Enligt 1 § lagen 1969:205

om pensionstillskott utges sådant tillskott endast till den som är bosatt i Sverige. För att tillhöra den skyddade personkretsen i detta hänseende krävs således att den enskilde dels uppbär folkpension, dels är bosatt här i landet. Den som är bosatt här i landet kan som ett tillägg till folkpension i form av ålderspension få ett särskilt pensionstillägg för vård sjukt av barn. Bestämmelser därom finns i lagen 1990:773 om särskilt

pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Vidare lämnas bostadstillägg till den som är bosatt här i landet och

som uppbär sådan pensionsfönnån som anges i 1 § lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer. Detta gäller den som uppbär ålderspension, förtidspension, omställningspension eller särskild efterlevandepension enligt AFL eller annan i l § omnämnd pensionsförmån. En kvinna har i vissa fall rätt till hustrutillägg enligt lagen 1994:309 om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension.

Detta gäller under förutsättning bl.a. att hon är bosatt i Sverige och född år 1934 eller tidigare samt hennes make uppbär folkpension i form av förtidspension eller ålderspension.

Övriga förmåner

Allmänt barnbidrag

Allmänt barnbidrag enligt lagen 1947:529 om allmänt barnbidrag utges för barn som är svensk medborgare och bosatt här i landet. Sådant bidrag lämnas också för här i landet bosatt barn, som inte är

svensk medborgare, om barnet eller någon av dess föräldrar vistas här i landet sedan minst sex månader. Ettârsregeln i l kap. 3 § första stycket AFL gäller inte rätten till barnbidrag vid vistelse utomlands. Enligt 1 § tredje stycket barnbidragslagen anses ett barn som lämnar Sverige fortfarande bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. l avsnitt 3.4.1 finns en redogörelse för bakgrunden till bestämmelserna om barnbidrag och tidsfristerna i samband med att personer rör

sig över nationsgränserna. Beträffande medföljande barn till stats-

anställda, missionärer och biståndsarbetare som tjänstgör utomlands finns särskilda bestämmelser enligt vilka barnet anses bosatt här i landet även under en utlandsvistelse som överstiger sex månader. Denna personkategori behandlas nedan i kapitel

Förlängt barnbidrag

Ett barn som är elev i grundskolan eller i vissa andra särskilt angivna skolor har rätt till förlängt barnbidrag efter det att barnet har fyllt 16 år. Enligt 5 § lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag lämnas sådant bidrag endast till en elev som är bosatt i Sverige. För en elev som inte är svensk medborgare krävs därvid dessutom att eleven vistas här i landet sedan minst sex månader. En elev vid en utländsk skola som får svenskt statsbidrag kan också få förlängt barnbidrag, om han eller hon deltar i utbildning som motsvarar den i svenska grundskolan. För förlängt barnbidrag i sistnämnda fall gäller samma som för allmänt barnbidrag.

Underhållsstöd till särlevande föräldrar, m.m.

En annan bidragsförmån som utgår för barn utgörs av underhållsstöd enligt lagen 1996: 1030 om underhållsstöd. Som redovisats i avsnitt 3.4.2 har man fr.o.m. februari 1997 ersatt tidigare bidragsförskott med underhållsstöd till särlevande föräldrar. För rätt till sådant stöd krävs att barnet varaktigt bor och är folkbokfört hos ena föräldern, den s.k. boföräldern, den föräldern är bosatt här i landet. Är samt att barnet inte svensk medborgare krävs det för rätt till underhållsstöd att "boföräldern" eller barnet vistas här sedan minst sex månader. Vidare skall ett barn som lämnar Sverige fortfarande anses bosatt här, om den som begär sådant stöd eller som stöd betalas ut till visar att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader.

Läkemedelsförmâner, m. m.

En lag 1996: 1150 om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

har fr.0.m. i år ersatt en tidigare lag om begränsning av läkemedels-

kostnader. Den nya lagen innebär bl.a. att kostnadsansvaret för läkemedelsförmånerna överförs från staten till landstingen och de landstingsfria kommunerna. Läkemedelsförmânen separeras från andra förmåner i samband med behov av hälso- och sjukvård. Förmånen skall skydda mot höga sammanlagda kostnader i stället för att som tidigare subventionera alla enstaka läkemedelsköp över en viss summa. Den nya förmånen skall omfatta receptbelagda läkemedel, medel i födelsekontrollerande syfte och vissa förbrukningsartiklar. En tidigare förmån med prisnedsatta livsmedel för särskilda ändamål skall, i avvaktan översyn av denna förmån, tills vidare omfattas av det nya förrnånssystemet. I 8 § lagen om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. anges vilka som har rätt till förmåner enligt närrmda lag. Bestämmelsen motsvarar 8 § lagen 1981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Rätt till förmåner har, liksom tidigare, dels den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § första AFL och är bosatt här i landet, dels den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner här vid sjukdom eller moderskap enligt vad som följer av förordning EEG nr 1408/71. Den som i annat fall är anställd men inte bosatt här i landet skall ha rätt till förmåner i form av högkostnadsskydd såvitt avser läkemedel och medel som förskrivs enbart i födelsekontrollerande syfte. En sådan person skall även ha rätt att erhålla prisnedsatta

livsmedel för särskilda ändamål. Den som får sjukhusvård skall inte

omfattas av den nya lagen, vilket motsvarar tidigare förhållanden. Enligt 9 § skall, liksom tidigare, ersättning kunna utgå för kostnad för köp av läkemedel i ett annat nordiskt land.

Bostadsbidrag

Enligt 1 § lagen 1993:737 om bostadsbidrag kan den som bor och är folkbokförd i Sverige få bostadsbidrag. Bostadsbidrag lämnas dels i form av bidrag till kostnader för den bostad där sökanden är bosatt och folkbokförd, dels i form av särskilt bidrag för hemmavarande

barn. Om det finns särskilda skäl, får bidrag lämnas kostnader för en

bostad där den enskilde inte är folkbokförd. I förarbetena bet. 1995/96:BoUl1 s. 20 anfördes att sådana särskilda skäl i FBL:s mening är bl.a. om någon har blivit utsatt för allvarlig eller upprepad brottslighet. I de fall FBL medger kvarskrivning den gamla folkbokföringsorten bör även bestämmelserna i bostadsbidragslagen medge

detta. Bidragets storlek beräknas med beaktande av den enskildes inkomstförhållanden.

Bilstöd

Till handikappade och föräldrar till handikappade barn lämnas statligt bidrag för anskaffning av motorfordon s.k. bilstöd. Bestämmelser därom finns i lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om

bilstöd till handikappade. Rätt till bilstöd har den som är försäkrad

enligt 1 kap. 3 § första stycket AFL och är bosatt i Sverige. Bidrag lämnas också till den som inte är bosatt här i landet, om denne till

följd av tillämpning av förordning EEG nr 1408/71 har rätt till

vårdförmâner i Sverige vid sjukdom.

Assistansersättning

Enligt 3 § lagen 1993:389 om assistansersättning har den som omfattas av 1 § lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade, med vissa undantag, rätt att för sin dagliga livsföring få assistansersättning. Detta gäller om den enskilde inte har fyllt 65 år och om behovet av personlig assistans uppgår till mer än

20 timmar i veckan. Av l § sistnänmda lag framgår vad som avses

med funktionshinder. Beslut om assistansersättning fattas enligt 2 § andra stycket lagen om assistansersättning av den allmänna försäk-

ringskassa där sökanden är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § AFL. Inskrivning av en

person hos försäkringskassan förutsätter att denne är bosatt i Sverige.

Beträffande assistansersättningen föreligger således ett indirekt krav

bosättning här i landet. I annat fall är nämligen inte någon myndighet behörig att bevilja ifrågavarande förmån.

Adoptionsbidrag

Av allmänna medel utgår bidrag till adoptivföräldrars kostnader vid adoption av utländska barn. Bestämmelser därom finns i lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska barn. Ett grundläggande villkor för bidrag är att adoptivföräldrarna var bosatta här i landet när de fick barnet i sin vård och när adoptionen blev giltig här. Beslut om bidrag fattas av den allmänna försäkringskassa hos vilken föräldrarna är inskrivna. Förutom bosättningsvillkoret föreligger således ett indirekt villkor om inskrivning hos försäkringskassan.

6.3.2 överväganden och förslag

Förslag: Ett grundläggande villkor för skall tillhöra att en person den skyddade personkretsen med avseende på vissa förmåner

inom socialförsäkringen och anslutande bidragssystem skall

vara att han eller hon anses bosatt i Sverige. Varken svenskt med-

borgarskap eller inskrivning hos allmän försäkringskassa skall längre vara något villkor för att tillhöra personkretsen. Följande förmåner enligt AFL skall vara bosättningsbaserade

Ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. och anslutande författningar

Föräldrapenning garantinivån enligt 4 kap.

Bosättningsbaserad folkpension i form ålderspension, förtidsav pension och efterlevandepension enligt 5-10 kap.

Handikappersättning och Vårdbidrag enligt 9 kap. Förmåner enligt följande författningar skall bosättnings-

vara baserade

lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag

lagen 1969:205 om pensionstillskott

lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag

lagen 1988:360 om handläggning ärenden bilstöd till av om

handikappade

lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption utländska barn av lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn

lagen 1993:389 om assistansersättning lagen 1993:737 om bostadsbidrag lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer

lagen 1994:309 om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension lagen 1996: 1030 om underhållsstöd

Som vi tidigare har utvecklat i våra allmänna överväganden och förslag i avsnitt 5.2 bör socialförsäkringen och anslutande bidragssystem separeras i två delar. Utgångspunkten är därvid att till den ena delen skall hänföras förmåner är beroende att den enskilde har som av förvärvsarbete eller inkomster från sådant. Den delen behandlas i kapitel 7. Till den andra delen, dvs. de aktuella bosättningsnu baserade förmånerna, bör hänföras sådana förmåner som utgör ersätt-

ningar för olika kostnader eller rena bidrag. Beträffande de bosättningsbaserade förmånerna skall bosättning här i landet utgöra ett

grundläggande villkor för att den enskilde skall försäkrad, dvs. vara ingå i den skyddade personkretsen.

Regeringen har i våra utredningsdirektiv markerat att avsikten inte har varit att ändra rätten till de förmåner som idag utges enbart grundval av bosättning i Sverige. Våra förslag följer direktiven.

För att en person i det enskilda fallet verkligen skall erhålla en

förmån är det naturligtvis inte tillräckligt att han eller hon ingår i den skyddade personkretsen. Dessutom måste det föreligga någon

omständighet som framkallar försäkringsfallet eller utbetalning av det

aktuella bidraget. Vilka omständigheter som ger nämnda effekt växlar mellan olika förmåner beroende vad respektive förmån är avsedd att skydda eller ge trygghet mot. T.ex. kan den omständigheten att en person har vårdnad om ett barn som inte har fyllt 16 år framkalla utbetalning av allmänt barnbidrag, om barnet ingår i den skyddade personkretsen. Vilka omständigheter som skall framkalla de olika

försäkringsfallen är emellertid inte föremål för vårt uppdrag.

När det gäller urvalet av förmåner som bör vara bosättningsbaserade ligger det nära till hands att jämföra med vad som enligt gällande ordning kan anses väsentligen bosättningsbaserat. Till sjukförsäkringen enligt AFL hör bl.a. ersättning för sjukvård m.m. 2 kap. AFL. Rätten till förmåner i form av sjukvårdsersättning eller liknande saknar enligt gällande ordning samband med förvärvsarbete eller inkomster från sådan. Främst är det fråga om förmåner som syftar till att den enskilde skall vidmakthålla eller uppnå en god hälsa genom att den enskildes kostnader för vård och liknande begränsas på direkt eller indirekt väg. Den enskilde skall naturligtvis oberoende av

förvärvsarbete eller inkomster från sådant ha faktisk möjlighet att

kunna utnyttja den vård och behandling som erbjuds i samhället. Detta talar för att de förmåner från socialförsäkringen som syftar till hålla nere kostnaderna för vård och behandling i möjligaste mån inte bör vara förvärvsanknutna. Den enskilde bör således med avseende på dessa vara försäkrad på den grunden att han anses bosatt här i landet. När det gäller det reella innehållet i rätten till sjukvårdsersättning gjordes i samband med den s.k. Dagmarreformen år 1985 omfattande ändringar i 2 kap. AFL prop. 1983/84:190. I förarbetena anfördes bl.a. följande. De flesta ersättningarna, som i huvudsak ges direkt till vårdgivarna, mister anknytningen till en viss vård- eller behandlingsåtgärd. Försäkringen för sjukvårdsersättning är i första hand en försäkring för att täcka vårdkostnader. Denna försäkring kan dock

även sägas ha variten försäkring för vård, eftersom vårdgivaren

grund av den ersättning som erhålls för varje vårdtillfälle förutsätts vara beredd att ge vård. Enligt det nya systemet för ersättning till sjukvårdshuvudmännen finns ingen direkt anknytning mellan den vård som lämnas vid det enskilda vårdtillfället och de schabloniserade ersättningar som betalas ut från försäkringen. Det finns därför anledning att i AFL föra in en erinran om den vårdskyldighet som föreligger enligt HSL. Den överenskommelse som har träffats med

sjukvårdshuvudmännen innebär att den som är försäkrad enligt AFL eller tillförsäkrad vårdfönnåner enligt konvention inte skall drabbas av andra vårdkostnader än föreskriven patientavgift. Avgörande i detta hänseende är således bortsett från konventionsfallen att den - vårdsökande är sjukförsäkrad enligt AFL. Såväl sjukförsäkringen enligt AFL som sjukvårdshuvudmännens vårdskyldighet enligt HSL

bygger som huvudprincip bosättningen. Bosättningsbegreppen i

AFL och HSL grundas bägge folkbokföringsförordningen 1967:198 och visar i realiteten stor överensstämmelse. I tillämp-

ningen har dock uppstått små skillnader, som skulle kunna vålla

missförstånd vid sjukvårdshuvudmannens bedömning av vissa undantagsfall. Det ansågs mot den bakgrunden lämpligt att Riks- försäkringsverket och Landstingsförbundet tog upp överläggningar för att se över utfärdade cirkulär och andra tillämpningsanvisningar i syfte att genom föreskrifter eller allmänna råd uppnå en såvitt möjligt enhetlig tillämpning i bosättningsfrågorna. Överenskommelsen mellan och Landstingsförbundet vissa staten om ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1997 omfattar 1 169 miljoner kronor. Detta skall ställas i relation till drygt 91 miljarder kronor som landstingen älva via landstingsskatten använder för att finansiera hälso- och sjukvården. Statens bidrag har huvudsakligen betydelse som signal- och stimulansmedel. Våra förslag i detta kapitel

om den bosättningsbaserade försäkringen och dess förhållande till FBL

och beskattningen ger enligt vår mening inte anledning till särskilda förhandlingar mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet. Vi återkommer till frågan i kapitel 8 när det gäller några särskilda persongrupper. Beträffande sådant bidrag till arbetshjälpmedel som utges med stöd av 2 kap. 14 § AFL finns det anledning till särskilda överväganden. Förmånen är avsedd för förvärvsarbetande, försäkrade personer som behöver arbetshjälpmedel som ett led i sin rehabilitering. Arbetshjälpmedlet skall underlätta för dem att utföra sitt arbete. Samtidigt skall bidraget inte användas till utrustning som normalt skall förekomma på

den försäkrades arbetsplats. Bidraget skall vara motiverat med hänsyn

den försäkrades personliga situation och behov av arbetshjälpmedlet. Detta skulle kunna tala för att ifrågavarande förmån bör vara förvärvsanknuten i stället för bosättningsbaserad. Emellertid torde det i dessa fall ofta vara fråga om långsiktiga behov som skall tillgodoses, vilket talar för att förmånen bör reserveras för personer med en på lång sikt varaktig anknytning till Sverige. Den enskilde bör därför vara försäkrad med avseende denna förmån på den grunden att han eller hon anses bosatt här i landet. Däremot skall det för framkallande av försäkringsfallet som en av flera omständigheter krävas att den enskilde är förvärsvsarbetande.

Till sjukförsäkringen hör även sjukpenning och havandeskapspenning. Dessa förmåner är avsedda att skydda den försäkrade mot inkomstförluster vid sjukdom respektive havandeskap. Förmåner av detta slag förutsätter till sin natur att den försäkrade normalt har inkomster från förvärvsarbete. För framtiden skall de förmånerna ingå

i den arbetsförsäkring som föreslås i kapitel Emellertid ingår i sjukförsäkringen även föräldrapenning, som i likhet med sjukpen-

ningen skall kompensera för inkomstförlust i en viss situation. Detta talar följaktligen för att inte heller föräldrapenningförmånen bör vara bosättningsanknuten. Emellertid har enligt gällande försäkrad rätt en person som har liten eller ingen inkomst från förvärvsarbete rätt till föräldrapenning garantinivân, f.n. 60 kr om dagen. Såvitt gäller föräldrapenning garantinivå är det i praktiken inte frågan om kompensation för inkomstförlust. I stället är det fråga om att bereda alla försäkrade föräldrar en möjlighet att under viss tid stanna hemma för vård av barn. Det kan knappast komma i fråga att av rent principiella skäl slopa denna förmån för vissa personkategorier genom

att inte till någon del låta föräldrapenningförmånen vara bosättningsan-

knuten. Vi anser därför att den som är bosatt i Sverige skall ha rätt till föräldrapenning på garantinivân som en bosättningsbaserad förmån i den nya försäkringen. Vad gäller pensionsförmåner har i avsnitt 6.3.1 redogjorts för de

pensionsförmåner som enligt gällande ordning utgår grund av

bosättning i Sverige, dvs. olika former av den bosättningsbaserade folkpensionsförmånen. Denna bör även framdeles vara bosättningsbaserad. Även de övriga folkpensionsförmâner redovisats i som ovan avsnitt 6.3.1 bör vara bosättningsanknutna eftersom deras storlek inte beräknas efter den försäkrades inkomster. Vad gäller förmånerna allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag är dessa inte relaterade till den enskildes ekonomiska förhållanden på så sätt att de avser att kompensera för någon inkomstförlust. Fråga är enbart att bidraga till de kostnader som är förenade med att ha vårdnaden om barn. De bör där vara bosättningsbaserade. Samma bör även gälla underhållsstöd till särlevande föräldrar. Beträffande läkemedelsförmânerna, som visserligen inte omfattas av den av oss föreslagna socialförsäkringslagen, gör sig samma synpunkter gällande för sjukvårdsersättningen. Även dessa förmåner bör således som vara bosättningsanknutna jfr. vårt lagförslag nr 27. Vad gäller de olika formerna av bostadsstöd faller det sig naturligt att som grund för att tillhöra den skyddade personkretsen förutsätta att den enskilde är bosatt här i landet. Varken bilstöd, assistansersättning eller adoptionsbidrag avser att täcka inkomstförluster. Inte heller är de enligt gällande rätt beroende av att den enskilde har inkomster från förvärvsarbete. Även dessa förmåner har sådan karaktär de är att att hänföra till bosättningsförrnånerna. Vi anser generellt att förmåner

som kan räknas som familjestöd och funktionsstöd hör hemma i den nya bosättningsförsäkringen. Förmånerna i bosättningsförsäkringen kan i framtiden komma att bli kompletterade med garantipension inom ett reformerat pensionssystem prop. 1993/942250, bet. 1993/94:SfU24, rskr 1993/94:439 och med någon motsvarighet till månadsersättning på garantinivå enligt Sjukoch arbetsskadekommitténs betänkande SOU 1996:113 En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering.

6.4 Särskilda villkor

6.4.1 Förslag om väntetider för förmåner m.m.

Förslag: Förmåner som utgår grund av bosättning i Sverige betalas inte för tid innan den försäkrade har vistats här i landet under minst sex månader i följd. Denna väntetid skall inte gälla förmåner som utgör ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. AFL och anslutande författningar. Som villkor för utbetalning av bosättningsbaserade pensionsförmåner skall i stället tillämpas tidigare bestämmelser om minsta bosättningstid i 5 kap. AFL.

Beträffande vissa förmåner föreslår vi i avsnitt 6.3 att en person skall

vara försäkrad, dvs. ingå i den skyddade personkretsen, den

grunden att han eller hon anses bosatt i Sverige. Bosättning här i landet skall således vara ett grundläggande och enhetligt försäkringsvillkor för de bosättningsbaserade förmånerna. Därmed börjar den enskilde att kvalificera sig för att kunna komma i åtnjutande av de bosättningsbaserade förmånerna. Detta innebär t.ex. att bosättningstid

för folkpensionsförmåner kommer att tillgodoräknas från det att en

person anses bosatt här i landet. Även enligt gällande rätt krävs normalt skall att en person anses bosatt här i landet för att tillhöra den skyddade personkretsen inom socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. För några förmåner gäller emellertid därutöver särskilda villkor för att utbetalning skall kunna ske. Som framgår avsnitt 3.3 krävs för utbetalning av förav äldrapenning att föräldern har varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före dagen för vilken föräldrapenningen skall utbetalas 4 kap. 9 § AFL. Vidare har en förälder rätt till föräldrapenning på sjukpenningnivå dvs. föräldrapenning över garantinivån under de första 180 dagarna av ersättningstiden, om han eller hon har varit sjukpenningförsäkrad över garantini-

vån under 240 dagar i följd före barnets födelse.. Frågor rörande

föräldrapenning sjukpenningnivå behandlas vidare i 7 kap. För att allmänna barnbidrag skall betalas för ett i Sverige bosatt barn,

som

inte är svensk medborgare, krävs för närvarande se avsnitt 3.4.1 att

barnet eller någon av dess föräldrar vistas i Sverige sedan minst sex månader. Ett liknande villkor gäller enligt lagen 1996:1030 om

underhållsstöd se avsnitt 3.4.2.

Med hänsyn till dessa redan i dag gällande väntetider inställer sig frågan om från vilken tidpunkt förmåner från den bosättningsförnya

säkringen tidigast skall kunna utbetalas till en försäkrad. Bör denne

kunna uppbära förmåner för tiden omedelbart efter det att bosättningsvillkoret är uppfyllt eller bör det förflyta en viss minsta tid för vilken förmåner inte bör utges. Som exempel kan nänmas det fallet att en person med underårigt barn, som inte är svensk medborgare, flyttar till Sverige. Enligt gällande rätt skall allmänt barnbidrag i detta fall utbetalas om föräldern eller barnet sedan minst sex månader vistas i

Sverige. Något bidrag utges således inte för de sex första månaderna

av bosättningen här i landet. Enligt våra direktiv skall enhetliga villkor eller försäkringsvillkor eftersträvas för likartade förmåner. Vidare skall beaktas även regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att

pröva offentliga åtaganden dir 1994:23. Detta medför bl.a. att förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall

finansieras, vilket skall ske genom att det lämnas konkreta förslag om effektiviseringar eller omprövningar. Dessa skall medföra besparingar eller omprioriteringar i första hand inom politikområde. Utsamma

giftsökningar eller inkomstminskningar skall kunna genomföras med

totalt sett oförändrade eller minskade resurser.

Enligt vårt förslag separeras socialförsäkringen och anslutande

bidragssystem i två grenar: en bosättningsbaserad försäkring och en

arbetsbaserad försäkring. Detta innebär att fönnånerna inom en och

samma gren av socialförsäkringen är likartade på så sätt att för dem

skall gälla samma grundläggande försäkringsvillkor. Inom ena grenen gäller ett bosättningsvillkor, inom den andra ett förvärvsvillkor.

Enhetligheten bland tillämpliga villkor för de bosättningsbaserade förmånerna skulle bli ännu större, de nuvarande särskilda om ersättningsvillkoren för vissa förmåner avvecklas. Vid sidan om

bosättningsvillkoret skulle i sådant fall för utbetalning av barnbidrag, bidragsförskott eller föräldrapenning inte ställas direkta eller indirekta

krav på viss tids vistelse här i landet. Nämnda förmåner avser inte att

täcka helt tillfälliga eller kortvariga behov, vilket å andra sidan talar

för att den enskilde bör ha en varaktig anknytning till Sverige för att få uppbära dem.

Ett avskaffande av ifrågavarande särskilda ersättningsvillkor skulle

i sig medföra en utökning av den grupp personer som har omedelbar

rätt att uppbära allmänna barnbidrag, underhållsstöd och föräldrapen-

ning på garantinivån. Beträffande föräldrapenningen var, som framgår

av avsnitt 3.3, ett skäl för att införa kravet 180 dagars inskrivning hos försäkringskassan att man ville motverka att skulle personer försöka utnyttja förmånerna genom tillfällig bosättning i landet. Ett avskaffande av kraven viss tids vistelse här i landet skulle enligt vår mening medföra en ökad risk för skenbosättningar eller tillfälliga bosättningar i syfte att komma i åtnjutande av vissa förmåner. Om de särskilda villkoren avskaffades, skulle detta även medföra ökade kostnader för barnbidrag, underhållsstöd och föräldrapenning.

Med hänsyn till att de bosättningsbaserade förmånerna väsentligen

är skattefinansierade, kan ökade kostnader för dessa inte direkt finansieras genom ökade intäkter från allmänna egenavgifter eller socialavgifter. Vi anser oss mot bakgrund av det anförda inte kunna förorda ett avskaffande av kravet viss tids vistelse här i landet. I stället bör i detta hänseende en gemensam bestämmelse gälla för åtminstone barn-

bidrag, underhållsstöd och föräldrapenning garantinivån. Enligt

denna skall förmånerna inte utbetalas för tid innan den försäkrade

eller en förälder har vistats i Sverige under minst sex månader.

I syfte att så långt möjligt uppnå enhetliga villkor är det önskvärt

att låta största möjliga antal bosättningsbaserade förmåner omfattas

av samma krav på viss tids vistelse här i landet. Ett alternativ för att

uppnå enhetliga villkor som inte är förenade med ökade kostnader

utan i stället innebär besparingar för försäkringen vore därför att låta den föreslagna utbetalningsregeln med krav på sex månaders vistelse omfatta flertalet bosättningsbaserade förmåner. I sammanhanget bör nämnas att denna utbetalningsregel avses bli tillämplig endast i det inledande skede när en person övergår till svensk försäkringstill-

hörighet med avseende de bosättningsbaserade förmånerna.

En sådan mera generell och av medborgarskap oberoende väntetid är förutsedd i de s.k. provisoriska europeiska överenskommelserna om social trygghet, särskilt när det gäller förmånsgrenar är oberoende som av avgifter jfr. avsnitt 4.1.3. Den som skall vistas i Sverige under kortare tid än sex månader är inte heller obegränsat skattskyldig här i landet. Det framstår emellertid som obilligt om en person, som nyligen blivit försäkrad, under en inledande tidsfrist inte skulle kunna komma i åtnjutande av vissa förmåner som avser att täcka mera tillfälliga eller akuta behov, t.ex. sjukvårdsersättning enligt 2 kap. AFL. Den situationen bör undvikas att en försäkrad person anser sig behöva avstå från erforderlig hälso- och sjukvård därför att ersättning härför inte utges från sjukförsäkringen. Dessa förmåner bör därför inte omfattas av kravet sex månaders inledande vistelse här i landet. För de pensionsförmåner vi föreslår skall ingå i den bosättnings-

baserade försäkringen gäller f.n. särskilda bestämmelser om bosätt-

ningstid se avsnitt 6.3.1. För rätt till folkpension krävs 5 kap. 5 §

andra stycket AFL att bosättningstid i Sverige kan tillgodoräknas för minst tre år. Vidare krävs att bosättningstid kan tillgodoräknas för minst 40 år, om hel folkpension skall utges. Dessa bestämmelser utgör särskilda kvalifikationsregler för pensionsförmåner och bör gälla i avvaktan på kommande pensionsreform. Med hänsyn till dessa bestämmelser om bosättningstid bör den föreslagna utbetalningsregeln med krav sex månaders vistelse före en aktuell utbetalning inte omfatta de bosättningsbaserade pensionsförmånerna ålderspension, förtidspension, efterlevandepension, pensionstillskott och särskilt

pensionstillägg.

Detta innebär i praktiken bl.a. följande. Till en person som flyttar

till Sverige kan under vissa förutsättningar folkpensionsförmåner

utbetalas för hela tiden från det att han eller hon anses bosatt här. En

förutsättning härför är att vederbörande vid något tidigare tillfälle varit

bosatt här och att minst tre års bosättningstid därför kan tillgodoräknas honom eller henne. En i Sverige tidigare bosatt person som flyttar

tillbaka hit i samband med sin pensionering går således inte miste om

folkpensionsförmåner för någon del av den tid under vilken bosättning anses föreligga i Sverige.

6.4.2 Förslag om uppehållstillstånd

Förslag: En person för vilken krävs uppehållstillstånd skall ha rätt till bosättningsbaserade förmåner endast om erforderligt sådant tillstånd har beviljats. Vid försäkringsfall kan sådana förmåner betalas ut tidigast från och med det att tillståndet börjar gälla. Utbetalning får emellertid inte ske för längre tid tillbaka än tre månader innan tillståndet beviljades.

För vistelse i Sverige krävs i vissa fall att den enskilde har uppehållstillstånd enligt utlänningslagen 1989:529. Mot bakgrund därav

uppkommer frågan om kravet uppehållstillstånd bör inverka

rätten till förmåner från socialförsäkringen. I detta avsnitt behandlas sambandet mellan uppehållstillstånd och rätten till bosättningsbaserade förmåner.

Nuvarande förhållanden m.m.

Utlänningars inresa, utresa och vistelse i Sverige och arbete i Sverige som anställd samt rätten till asyl regleras i utlänningslagen 1989:529,

UtlL och utlänningsförordningen l989:547, UtlF. En utlänning som

vistas i Sverige i mer än tre månader, skall enligt 1 kap. 4 § UtlL ha uppehållstillstånd, om han eller hon inte är medborgare i något de av nordiska länderna. Sådant tillstånd kan vara tidsbegränsat eller perma-

nent. Regeringen får föreskriva dels andra undantag från kravet på

uppehållstillstånd, dels krav på uppehållstillstånd redan efter kortare vistelsetid än tre månader. Enligt 1 kap. 5 § skall utlänning ha en

arbetstillstånd för att arbeta i Sverige på grund av anställning,

om utlänningen varken har permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i något av de övriga nordiska länderna. Uppehållstillstånd får enligt 2 kap. 4 § ges till utlänning är en som make eller sambo till någon som är bosatt i Sverige eller har uppehållstillstånd för bosättning här. Vidare får sådant tillstånd till ges en utlänning som är eller har varit hemmavarande barn till någon är som bosatt i Sverige eller har uppehållstillstånd för bosättning här. Uppehållstillstånd får också ges till utlänning på annat sätt är en som nära anhörig till en person som är bosatt i Sverige eller har uppehållstillstånd för bosättning här. Vidare får uppehållstillstånd ges till

en utlänning som har annan särskild anknytning till Sverige,

som av humanitära skäl bör få bosätta sig här eller har fått arbetstillstånd som

eller har sin försörjning ordnad på annat sätt. l nämnda fall görs även

en vandelsprövning. Enligt ett uttalande i förarbetena till UtlL prop. 1988/89:86 146 s. torde de riktlinjer som drogs upp år 1984 prop. 1983/84: 144 för när ett tidsbegränsat resp. permanent uppehållstillstånd skall alltjämt ges få anses vägledande. Detta innebär att utlänningar som accepteras som invandrare normalt skall få permanent uppehållstillstånd redan från början. Före år 1985 meddelades uppehållstillstånd regelmässigt

första gången endast för begränsad tid. Först därefter beviljades

permanent uppehållstillstånd efter särskild ansökan. Om utlänning en

avser att mera varaktigt bosätta sig i Sverige och bedöms böra få uppehållstillstånd, bör denne redan från början få ett permanent

sådant. Detta gäller i praktiken dem som beviljas asyl, dem får som

uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning eller annan an-

knytning hit eller dem som får uppehållstillstånd på grund av arbetskraftsinvandring samt dem som får stanna här humanitära av

skäl. När s.k. uppskjuten invandrarprövning tillämpas utfärdas

emellertid tidsbegränsade uppehållstillstånd. Tidsbegränsade tillstånd ges även vid vistelse för gäststudier eller besök, antingen besöket gäller turism, tillfälligt arbete eller annat. Praxis vad gäller anhörigs möjlighet till uppehållstillstånd innebär

i korthet att uppehållstillstånd ges för make och sambo när för-

hållandet bedöms som seriöst och parterna fyllt 18 år. Vid förhållanden som nyligen uppstått tillämpas s.k. uppskjuten invandrings-

prövning, varvid uppehållstillstånd ges för sex månader i taget under de två första åren. Upphör anknytningen under denna tid, skall

utlänningen normalt återvända hem. Undantag görs emellertid, t.ex. när det finns barn i förhållandet, när förhållandet upphört grund av misshandel, när det finns risk för social utstötning vid återkomsten till hemlandet eller om den part som kommit hit grund av anknytning har hunnit bli väl etablerad i arbetslivet. I förarbetena till nuvarande lydelse av bestämmelserna i 2 kap. 4 § 1996:1379 uttalas prop. 1996/97:25 s. 112 att ordningen med uppskjuten invandringsprövning bör behållas när parterna har känt varandra endast en kort tid. Rätt till uppehållstillstånd har enligt 3 kap. 4 § flyktingar och övriga skyddsbehövande. Uppehållstillstånd som beviljas därför att en utlänning är flykting kallas asyl. Vad som avses med flykting anges i 3 kap. 2 Till övriga skyddsbehövande hänförs enligt 3 kap. 3 § bl.a. utlänning som lämnat hemlandet på grund av välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. Som skyddsbehövande anses också utlänning som behöver skydd grund av väpnad konflikt eller som inte kan återvända till sitt hemland på

grund av milj Till skyddsbehövande hänförs vidare bl.a. fall

av förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. Enligt 2 kap. 4 a § får regeringen för en grupp av utlänningar som bedöms ha tillfälligt behov av skydd meddela föreskrifter om att flyktingar eller övriga skyddsbehövande får ges tidsbegränsat uppe-

hållstillstånd. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får därvid beviljas för

en sammanlagd tid av högst två är. Har ett program för återvändande inletts får uppehållstillståndet förlängas med högst två år. Enligt förarbetena prop. 1996/97:25 s. 125, 1271 tar denna bestämmelse sikte bl.a. på situationer med massflykt från ett annat land. Enligt förarbetena torde det emellertid i regel inte finnas anledning att redan från början bevilja tillstånd för så lång tid, utan tillstånd bör normalt beviljas för sexmånadersperioder. Tidsbegränsade uppehållstillstånd bör enligt förarbetena kunna användas även vid rätt till asyl. Den som beviljats ett sådant tidsbegränsat uppehållstillstånd skall ha rätt att arbeta i Sverige.

Uppehållstillstånd skall begäras innan ankomsten hit. En ansökan

därom kan inte beviljas efter inresan. Det sistnänmda gäller inte om utlänningen såsom skyddsbehövande har rätt till uppehållstillstånd,

utlänningen av humanitära skäl bör få bosätta sig här eller det annars

finns synnerliga skäl. I anknytningsfall kan i vissa fall uppehållstillstånd beviljas efter inresan. Av 5 a§ framgår att en ansökan om

förlängning av tidsbegränsat uppehållstillstånd kan bifallas efter

inresan, om det finns vägande skäl för förlängning. Enligt 4 § FBL skall en utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd inte folkbokföras, om sådant tillstånd saknas och det inte finns synnerliga skäl för att folkbokföring ändå skall ske. Synnerliga

skäl för undantag från kravet uppehållstillstånd bör enligt för-

arbetena prop. 1990/91 : 153 s. 134 anses föreligga i två typer fall. av Det ena avser personer för vilka prövningen av frågan om uppehållstillstånd är endast av formell art, t.ex. inflyttande utländska adoptivbarn till här bosatta personer. Till det andra fallet hör utvisade personer vars vistelse här i landet kan förutses fortgå längre tid på grund av att något avlägsnande ändå inte skall ske. Den som är försäkrad och bosatt här skall enligt 1 kap. 4 § AFL från och med sexton års ålder inskriven hos allmän försäkringsvara kassa. Inskrivning skall ske så snart kassan fått kännedom om att den enskilde skall vara inskriven och gäller från det att sådant förhållande har inträtt att den försäkrade skall vara inskriven, dock tidigast från och med tredje månaden före det att inskrivning sker. Nämnas kan att inskrivning är en förutsättning för rätt till t.ex. föräldrapenning 4 kap. 1 § AFL. En utlänning som behöver uppehållstillstånd kan enligt 5 § andra stycket RFFS 1985: 16 inskrivas först när permanent uppehållstillstånd har beviljats. Motsvarande gäller om det har beviljats uppehållstillstånd för ett år eller längre tia eller ett uppehållstillstånd som annars

kan ligga till grund för folkbokföring. Enligt 3 § andra stycket

föreskrifterna skall en person att vistas här i landet som avser en begränsad tid för att arbeta eller studera anses bosatt här, vistelsen om är avsedd att vara mer än ett år. Flyktingspolitiska kommittén anförde i betänkandet SOU 1995:75 Svensk flyktingpolitik i globalt perspektiv, som innehöll förslag till den nyligen införda bestämmelsen i 2 kap. 4 a § UtlL tidsbeom gränsade uppehållstillstånd för tillfälligt skyddsbehövande, bl.a. följande. Tanken är att den aktuella skall återvända hem när gruppen

den akuta situationen är över. Med hänsyn härtill bör inriktningen

vara att denna inte skall omfattas fullt ut av alla normala sociala rättigheter i det svenska samhället. En utlänning som blivit folkbok-

förd får tillgång till exempelvis socialtjänst. Biståndsreglerna i social-

tjänstlagen 1980:620 bör inte gälla för denna grupp. I stället bör bistånd lämnas enligt lagen 1994: 137 mottagande asylsökande om av m.fl. För att så skall vara möjligt bör FBL ändras så att ifrågavarande

undantas från kravet på folkbokföring. Även AFL bör ändras

personer på motsvarande sätt. I förarbetena prop. 1996/97:25 s. 129 till nuvarande lydelse av bestämmelsen i 2 kap. 4 a § UtlL anfördes bl.a. följande. Regeringen delar i och för sig kommitténs synsätt att det inte är rimligt att de som får tidsbegränsat uppehållstillstånd fullt ut omfattas alla sociala av rättigheter som gäller för dem som är bosatta här. Frågan folkom bokföring bör ske eller inte och i vilken utsträckning de får ett som

tidsbegränsat uppehållstillstånd skall omfattas av socialförsäkringen är

komplicerad och bör inte avgöras utan ytterligare beredning med en noggrann genomgång av konsekvenserna i olika fall.

Såvitt gäller personer som fått tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av tillfälligt skyddsbehov bereds inom Utrikesdepartementet för närvarande frågor rörande folkbokföring samt vissa rättigheter och förmåner.

Våra överväganden

När det gäller bosättningsbaserade förmåner skall den enskilde tillhöra den skyddade personkretsen den grunden att han eller hon anses bosatt i Sverige. Det faller sig därför naturligt att som en förutsättning för att någon skall vara försäkrad med avseende på dessa förmåner kräva att den enskilde har rätt att vistas här i landet. Endast den som har rätt att vistas i Sverige bör nämligen kunna anses bosatt här. Krävs för att en person skall få vistas här i landet att uppehållstillstånd har

beviljats, bör liksom i dag sådant tillstånd föreligga, om denne skall

omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen. Beträffande Socialförsäkringens bosättningsbegrepp skall enligt vårt

förslag se avsnitt 6.2.2 en person anses bosatt här i landet, om han

eller hon har sitt egentliga hemvist här. Den som kommer till Sverige skall enligt vårt förslag liksom f.n. normalt anses bosatt här i landet, om det kan antas att han eller hon kommer att vistas här under längre tid än ett år. Reglerna om uppehållstillstånd skall beaktas vid den bedömningen. Föreligger det uppehållstillstånd för endast en kort tid kan det givetvis ifrågasättas om den enskilde har sådan anknytning till Sverige som bör anses tillräcklig för att motivera svensk försäkringstillhörighet. I dessa fall kan det vara fråga om personer som sannolikt inte kommer att stanna mera varaktigt här i landet. Detta gäller självfallet dem som har begärt tidsbegränsat uppehållstillstånd med hänsyn till att de avser att återvända hem. Samma gäller i ännu högre

grad dem som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd därför att de

har ett tillfälligt skyddsbehov. I dessa fall finns en presumtion för att de skall lämna Sverige. Men även i andra fall med tidsbegränsat uppehållstillstånd kan det vara tveksamt om det finns sådan anknytning hit att den enskilde bör omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen. Det bör dock i viss omfattning godtas att den enskilde har endast tidsbegränsat uppehållstillstånd. Det bör därvid liksom i dag krävas att sådant tillstånd har beviljats för viss minsta tid, om den enskilde skall kunna anses ha rätt till bosättningsbaserade förmåner. Vid bedömning av om en person skall anses bosatt här i landet tillämpas för närvarande en tidsfrist om ett år för den som kommer till Sverige. Har uppehållstillstånd beviljats för så lång tid som godtas för att bosättning skall kunna anses föreligga i Sverige, bör denna tid enligt vår mening kunna godtas även med avseende på beviljat

uppehållstillstånd. Vid uppskjuten invandringsprövning förekommer

att tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas för sex månader, varefter

förlängning beviljas. Med hänsyn till dessa fall bör den sammanlagda

tiden för beviljade tillstånd beaktas vid prövning uppehållstillstånd om har beviljats i sådan omfattning som bör krävas för rätt till bosättningsbaserade förmåner.

Med hänsyn till nuvarande inskrivningsregler kan i viss omfattning

förmåner erhållas retroaktivt. Enligt nuvarande regler 5 § andra stycket RFFS 1985: 16 sker nämligen inskrivning hos försäkringskassan från och med den dag uppehållstillståndet börjar gälla, dock tidigast från och med tredje månaden före den då den enskilde skrivs in. Skäl att i detta hänseende vara mer restriktiv när det gäller rätten

till bosättningsbaserade förmåner vi inte föreligga. Förmåner

anser

skall därför i princip kunna utbetalas från och med den dag från vilken ett uppehållstillstånd börjar gälla. Utbetalning bör av såväl praktiska

som ekonomiska skäl emellertid inte ske för tid infallit tre som månader före det att uppehållstillståndet beviljades jfr 1 kap. 5 § AFL. Om därvid förmåner har erhållits enligt lagen om mottagande av asylsökande skall motsvarande förmåner inte kunna utges även från

försäkringen. Tilläggas bör att förslaget om väntetider i avsnitt 6.4.1, dvs. att den

enskilde skall ha vistats sex månader i Sverige innan utbetalning får

ske av bosättningsbaserade förmåner gäller även utlänningar för vilka

det krävs uppehållstillstånd.

När det slutligen gäller tillfälligt skyddsbehövande enligt 2 kap.

4 a § UtlL kan det som vi har antytt tidigare behöva göras särskilda

bedömningar från grupp till grupp och tid till annan. Vi föreslår

därför att regeringen i enlighet med uttalanden i lagförarbetena ges möjlighet att i särskild ordning undanta eller flera förmåner från en

såväl den bosättningsbaserade som den arbetsbaserade försäkringen.

6.5 Konsekvenser inom EES m.m.

Beträffande gemenskapsrätten inom EU/EES finns redogörelse en ovan

i avsnitt 2.2. En huvudprincip enligt gemenskapsrätten är att den enskilde skall omfattas av lagstiftning social trygghet i den stat där

om han förvärvsarbetar, medan bosättning vanligen har en mera underordnad betydelse i dessa sammanhang. Gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt. Om en i Sverige bosatt enligt gemenskapsrätten, dvs. förperson ordning EEG nr 1408/71, skall omfattas av lagstiftning i en annan stat därför att han t.ex. arbetar i den staten, medför det att han eller

hon inte skall anses bosatt här vid tillämpning av bestämmelserna

om bosättningsbaserade förmåner. Det förhållandet att den enskilde skall

omfattas lagstiftningen i stat medför att han eller hon inte

av en annan skall omfattas svensk nationell rätt beträffande vissa förmåner som av i förordningen. En särskild bestämmelse därom föreslås av oss avses ett förtydligande, eftersom EG-rätten inte direkt förbjuder en stat som att tillhandahålla avgiftsfria förmåner EG-domstolen i mål 69/79 Jordens-Vosters. Den som inte är bosatt här i landet men som enligt gemenskapsrätten skall omfattas svensk lagstiftning om social av

trygghet skall å andra sidan vid tillämpning av bestämmelserna om

bosättningsbaserade förmåner bosatt här i landet jfr 3 a § i anses RFFS 1985:16. Det sagda gäller endast förmåner som omfattas av förordning ovan 1408/71 jfr bilaga 1 till betänkandet. Vidare kan nårrmas att enligt art. 76.1 förordningen skall bosättningslandet i vissa fall betala ett tillägg till förmåner som erhålls från arbetslandet.

7 vid i

Försäkring arbete Sverige

7.1 Inledning

Vi föreslår i detta betänkande att den svenska socialförsäkringen skall delas upp i två delar; en del som skall vara grundad bosättning i Sverige och en del som är beroende av arbete här jfr avsnitt 5.2 och 5.4. Dessa båda delar skall i princip vara oberoende varandra. Det av innebär bl.a. att det i fråga sådana förrnånssystem skall ingå om som i den arbetsbaserade delen av försäkringen inte längre skall finnas några försäkringsvillkor eller villkor för rätt till förmåner som är relaterade till bosättning här i landet. Eftersom det grundläggande och egentligen enda anknytnings- - momentet till den arbetsrelaterade delen socialförsäkringen skall av vara arbete i Sverige bör detta begrepp ges en närmare definition. Vad som bör klargöras är dels vad som avses med förvärvsarbete, dels hur bedömningen av frågan om ett arbete skall anses utfört i Sverige skall

göras. Dessa frågor behandlas i avsnitt 7.2.

I avsnitt 7.3 behandlas frågor om vilka förmåner som skall ingå i

den arbetsanknutna delen av socialförsäkringen, dvs. vilka förmåner

en förvärvsarbetande person är försäkrad för grund sitt arbete av här i landet. Där behandlas också frågan under vilken tid skyddet om enligt denna del av socialförsäkringen skall gälla. I avsnitt 7.4 kommer vi att ta upp vissa särskilda villkor som vi anser skall finnas i den arbetsanknutna delen av socialförsäkringen. Det gäller förslag om inkomstgränser och om väntetider för förmåner. De förslag som vi lägger fram i detta kapitel förändringar i avser svensk nationell lagstiftning socialförsäkringsornrådet. Förslagen utgör i viss utsträckning en anpassning till EG-rätten och annan internationell rättslig reglering konventioner. Någon fullständig anpassning är det emellertid inte fråga om utan det kommer fortfarande att vara nödvändigt att ta hänsyn till förekommande internationella överenskommelser vid tillämpningen av svensk socialför-

säkringslagstiftning. I avsnitt 77.5 vi några frågor om

tar upp vilka

effekter våra förslag får inom tillämpningsområdet för EG-rätten, dvs.

inom EU och EES. i

7.2 arbete i

Begreppet Sverige

7.2.1 Gällande rätt

Vad menas med förvärvsarbete

Det finns i dag ingen för socialförsäkringen gemensam definition av vad som avses med förvärvsarbete. Vad som avses med förvärvsarbete anges inte i lagstiftningen på omrâdet. Däremot finns på sina håll en ganska väl utvecklad praxis i frågan.

Arbetsskadeförsäkringen

I lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF anges att den som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket är försäkrad för arbetsskada. Omfattade av försäkringen är arbetstagare och arman förvärvsarbetande, varmed avses egenföretagare och uppdragstagare, samt vissa studerande. Den som vill komma i åtnjutande av arbetsskadeförmåner mäste således kunna hänföras till någon av dessa kategorier. I förarbetena SOU 1975:84, prop. 1975/76: 197 angavs att tolkningen begreppen fâr ankomma de tillämpande organen. av

Någon närmare redovisning av praxis inom arbetsskadeförsäkringen

skall inte göras här. Rent allmänt kan sägas att som förvärvsarbete räknas främst någons huvudsakliga sysselsättning i arbetslivet men också mot ersättning utförda bisysslor och tillfälliga arbeten av olika slag. Som förvärvsarbete räknas däremot inte sådant som är att betrakta som hobbyverksamhet och normalt inte heller arbete i det egna hemmet. Arbetstagarbegreppet inom arbetsskadeförsäkringen är i princip det samma som inom civilrätten. Det innebär att arbetstagarförhållandet måste vara grundat avtal, dvs. på ett frivilligt åtagande. Till följd kravet avtal kommer framförallt personer som utför arbete av

grund av offentligrättsligt tvång värnpliktiga, intagna i kriminalvårdsanstalt m.fl. att falla utanför arbetstagarbegreppet.

Förvärvsarbetande som inte är arbetstagare är i stället uppdragstaga-

eller egenföretagare. Som uppdragstagare anses den som utför

re arbete för annans räkning utan att vara anställd av honom. Egenföretagare är helt självständiga yrkesutövare. Dit räknas främst de som bedriver rörelse, jordbruk eller fiske som enskild verksamhet, med eller utan medhjälpare.

Den allmänna försäkringen AFL

Inom den allmänna försäkringen finns inte heller någon egentlig definition av vad som avses med förvärvsarbete. Begreppet torde emellertid ha samma betydelse som inom arbetsskadeförsäkringen. Någon större svårighet att särskilja förvärvsarbete från icke förvärvsarbete torde i de flesta fall inte föreligga jfr dock t.ex. FÖD 1989: 19 ang. ett föräldrakooperativt daghem. En annan sak är att vissa typer av ersättningar och bidrag sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag, etc. sedan länge ansetts vara pensionsgrundande såsom inkomst anställning, trots att de inte kan av anses utgöra ersättning för utfört arbete. Regler härom finns i 11 kap. 2-3 §§ AFL. I AFL skiljer man mellan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med inkomst anställning framför allt av avses lön eller annan ersättning i pengar som en försäkrad får arbetssom tagare i allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas främst inkomst av aktiv näringsverksamhet, dvs. näringsverksamhet i vilken den försäkrade arbetar i inte oväsentlig omfattning. Vilken typ av förvärvsarbete en person bedriver, dvs. om

han arbetar som arbetstagare, uppdragstagare eller egen företagare, saknar dock betydelse för frågan om han är försäkrad, eftersom den

frågan enligt 1 kap. 3 § AFL i princip avgörs av personens med-

borgarskap och bosättning.

Arbetslöshetsförsäkringen

I 6 § lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring ALF återfinns de

s.k. medlems- och arbetsvillkoren, vilka måste vara uppfyllda för att en försäkrad skall kunna få rätt till arbetslöshetsersättning. För uppfyllande av medlemsvillkoret krävs att den försäkrade under viss

tid haft sin huvudsakliga försörjning antingen avlönat arbete

genom för annans räkning eller som självständig företagare. För uppfyllande av arbetsvillkoret skall den försäkrade under en ramtid av tolv månader ha utfört förvärvsarbete i viss omfattning. Med utfört förvärvsarbete avses även tid då den försäkrade haft semester eller annars varit ledig av någon annan anledning än sjukdom, tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön. Utöver de angivna reglerna finns bestämrnelnu ser om dels bortseende från vissa typer av förvärvsarbete beredskapsarbete m.m., dels likställande av vissa typer aktiviteter med av

förvärvsarbete arbetsmarknadsutbildning m.m..

I lagens förarbeten återfinns vissa uttalanden om vad som skall avses med begreppet förvärvsarbete. I betänkandet SOU 1971:42

Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet anges bl.a. att

definitionen av begreppet ansluter sig till utformningen av det

dåvarande begreppet inkomst av förvärvsarbete i sjukpenningförsäkringen s.130. Med inkomst av förvärvsarbete skulle enligt utredningen s. 192 avses inkomst såväl i pengar som naturaförmåner i form av kost eller bostad antingen som arbetstagare i allmän eller

enskild tjänst inkomst av anställning eller eljest inkomst av annat

förvärvsarbete. Dessa uttalanden torde alltjämt kunna anses vara vägledande.

Skatterätten

I skatterätten finns ingen definition av just begreppet förvärvsarbete. I kommunalskattelagen 1928:370 anges att kommunal inkomstskatt utgår för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst 17 §.

Med näringsverksamhet avses huvudsakligen yrkesmässig självständigt

bedriven förvärvsverksamhet 21 §. Till tjänst räknas anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur, om den inte är att hänföra till näringsverksamhet eller inkomst av kapital enligt lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt. Med tjänst likställs rätt till vissa typer av ersättningar, t.ex. pension 31 §.

Internationell avgränsning

Arbetsskadeförsäkringen

Försäkrad för arbetsskada är enligt 1 kap. l § LAF den som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket. Annan förvärvsarbetande än arbetstagare dvs. uppdragstagare eller egenföretagare är försäkrad - under förutsättning att han är bosatt i Sverige. Huvudregeln enligt LAF är således att endast den är försäkrad som förvärvsarbetar i Sverige. Beträffande anställda gäller det oavsett om arbetsgivaren är svensk eller utländsk. Inte heller har arbetets varaktighet någon betydelse. Även den högst tillfälligt som tar ett arbete här i landet är således försäkrad enligt LAF. Å andra sidan täcks enligt huvudregeln inte den som tar ett arbete utomlands, även detta är aldrig så kortvarigt. Dessa regler gäller oberoende av om

medborgarskap, dvs. de gäller lika för svenska och utländska

medborgare. Med begreppet verksamhet här i riket avses således i LAF verksamhet som rent fysiskt bedrivs i Sverige. Sjömän på svenska fartyg anses enligt praxis sysselsatta i Sverige. Försäkringen täcker enligt huvud-

regeln allt förvärvsarbete i sådan verksamhet. I LAF finns emellertid också bestämmelser som sträcker ut respektive inkskränker försäkringen i vissa fall. Här avses inte bestämmelser i konventioner och andra internationella överenskommelser. Arbetstagare som av en arbetsgivare med verksamhet här i landet sänds ut för arbete i annat land fortsätter enligt 1 kap. l § fjärde stycket försäkrad för att vara

arbetsskada under förutsättning att arbetet utomlands högst

avses vara ett år. Den som sänds ut av en statlig arbetsgivare är försäkrad för

arbetsskada under hela utsändningstiden. I dessa fall gäller således försäkringen trots att det är fråga om arbete utanför Sverige. Utöver det nu sagda kan arbetsskadeskyddet komma att gälla också vid arbete som tillfälligt utförs utomlands. Det torde exempelvis

vara alldeles klart att den som befinner sig pä tjänsteresa i utlandet en omfattas av skyddet även under denna utlandsvistelse. Troligen gäller detsamma i fråga om en uppdragstagare eller företagare egen som utför ett tillfälligt arbete i ett annat land, om det sker inom för ramen en verksamhet som normalt bedrivs i Sverige.

I vissa fall gäller arbetsskadeförsäkringen inte, trots att det är fråga

om förvärvsarbete som rent fysiskt bedrivs här i landet. Försäkringen omfattar enligt l kap. 1 § femte stycket inte den som av en utländsk arbetsgivare sänds till Sverige för att utföra arbete här som avses vara

högst ett år. Enligt stadgad praxis gäller arbetsskadeförsäkringen inte

heller anställda hos utländska ambassader i Sverige eller hos andra som har immunitet här i landet. Det gäller såväl den diplomatiska personalen som s.k. lokalanställd personal.

Den allmänna försäkringen AFL

Den allmänna försäkringen är inte arbetsskadeförsäkringen

som baserad på förekomsten av förvärvsarbete i Sverige utan är i stället

huvudsakligen knuten till bosättning här i landet l kap. 3 § AFL.

Huvudregeln är att endast personer som är bosatta här i landet kan

tjäna in rätt till den allmänna försäkringens förmåner. Svenska

medborgare kan dock under vissa förutsättningar tjäna in rätt till tilläggspension även vid bosättning i annat land. Utländska sjömän

svenska handelsfartyg är försäkrade för tilläggspension de

även om inte är bosatta här i landet. Vid bedömning av frågan om en person är att anse som försäkrad

enligt AFL är det således, frånsett sjömännen, utan betydelse om

denne förvärvsarbetar eller inte. Däremot har det vid beräkning av såväl sjukpenninggrundande inkomst SGI pensionsgrundande som inkomst PGI betydelse om den försäkrades arbete utförs i Sverige eller i ett annat land. Ersättning för arbete utförs i Sverige eller som på svenskt fartyg räknas regelmässigt in i den försäkrades SGI och

PGI. När det gäller arbetstagare spelar det ingen roll om arbetsgivaren är svensk eller utländsk. Ersättning för arbete som en försäkrad utfört i näringsverksamhet här i landet räknas som inkomst av annat förvärvsarbete. Även ersättning försäkrad uppbär för arbete i ett annat land som en

kan komma att räknas in i den försäkrades sjukpenninggrundande eller pensionsgrundande inkomst. En arbetstagare som arbetar utomlands

för svensk arbetsgivare och som alltjämt är försäkrad här i landet en tillgodoräknas utlandsinkomster inkomst anställning. Är som av arbetsgivaren utländsk kan inkomsten tillgodoräknas arbetstagaren som

pensionsgrundande inkomst annat förvärvsarbete. Någon sjuk-

av penninggrundande inkomst tillgodoräknas inte i det fallet. Ersättning egenföretagare uppbär för arbete utomlands som en räknas med i SGI och PGI endast i fall då arbetet i utlandet inte kan självständigt bedrivet utan har utförts som ett led i en här anses som i landet bedriven näringsverksamhet. I motsats till vad som gäller inom arbetsskadeförsäkringen är personer som arbetar vid utländska ambassader och konsulat här i landet inte undantagna från den allmänna försäkringen. Är de svenska medborgare eller bosatta i Sverige är de således försäkrade enligt l kap. 3 § AFL. Den inkomst sådan försäkrad uppbär för sitt arbete en

på ambassaden eller konsulatet räknas in i den sjukpenninggrundande

inkomsten. Däremot blir inkomsten pensionsgrundande endast i fall då

s.k. ATP-förbindelse tecknats för den försäkrade se vidare

en kap. 9.

Arbetslöshetsförsäkringen

Försäkrad enligt lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring är var och en som är medlem i en registrerad arbetslöshetskassa 2 §. Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som uppfyller villkor i kassans stadgar om arbete inom dess verksamhetsområde 47 §. En arbetslöshetskassas stadgar skall avfattas enligt normalstadfastställs av AMS 43 §. 2 § i gällande nonnalstadgar har gar som följande lydelse:

Kassans verksamhetsområde är begränsat till i Sverige anställda ../ till anställda och företagare i Sverige/ till företagare, kompanjoner och delägare i företag inom

För att bli medlem i arbetslöshetskassa fordras således som regel en att den sökande utför förvärvsarbete i Sverige. För uppfyllande av arbetsvillkoret i 6§ ALF skall, som ovan redovisats, den försäkrade ha utfört förvärvsarbete i viss omfattning.

I ALF uppställs f.n. inga krav att detta arbete skall ha utförts i Sverige. En sådan bestämmelse har dock tidigare funnits och återfinns

också i regeringens förslag prop. 1996/972107 till allmän och

en

sammanhållen arbetslöshetsförsäkring som nyligen överlämnats till

riksdagen. Även något krav på arbetet skall ha utförts i Sverige om att f.n. inte finns ALF följer av AMS föreskrifter för arbetslöshetskassorna att endast vissa typer av arbete i utlandet får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret. Det rör sig dels om arbete hos arbetsgivare med säte i Sverige, lön utbetalas därifrån, dels om om arbete inom olika internationella organisationer, m.m. I övrigt kan arbete i utlandet tillgodoräknas endast i den mån det följer någon av konvention eller internationell överenskommelse FÖD

annan se bl.a.

85:20 och 87:38.

I lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd finns inget medlernsvillkor och inte heller något annat generellt försäkringsvillkor.

KAS kan enligt 1 § ges till bl.a. den som inte är försäkrad enligt ALF. Lagen innehåller däremot ett arbetsvillkor av samma slag som finns i ALF. Några begränsningar till arbete i Sverige finns inte i lagen. En sådan bestämmelse fanns dock fram till den l juli 1994. Enligt praxis godkänns emellertid arbete i utlandet för uppfyllande av

arbetsvillkoret endast i den utsträckning som gäller vid tillämpningen

av arbetsvillkoret i ALF se ovan.

Skatterätten

Sverige tillämpar i sin interna internationella skatterätt i första hand bosättningsstatsprincipen. Den innebär att en person som är bosatt i

Sverige beskattas på samma sätt för inkomster som förvärvats i utlandet som för inkomster som förvärvats i Sverige. Enligt denna

huvudregel spelar det för exempelvis skattskyldigheten för en viss

inkomst av förvärvsarbete ingen roll om denna uppburits för arbete här i landet eller i ett annat land.

Från denna huvudregel finns det emellertid undantag. En här i

landet bosatt person kan nämligen enligt de s.k. sexmånaders- och

ettårsreglerna se avsnitt 6.2.1 åtnjuta skattefrihet för inkomst som

han under vistelse utomlands fått grund av anställning utomlands. Det spelar ingen roll om arbetsgivaren är svensk eller utländsk och inget hindrar att lön utbetalas från Sverige. Det avgörande är i stället

om själva arbetet utförts utomlands eller inte. Anställning svenskt

fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg räknas inte

som anställning utomlands. Arbete som utförs utomlands under tjänsteresor o. dyl. räknas inte heller som anställning utomlands. Skattebefrielse enligt sexmånaders- och ettårsregeln omfattar endast i utlandet intjänade anställningsinkomster. Inkomst av näringsverksam-

het i utlandet som uppbärs av en här i landet bosatt person beskattas i princip samma sätt som inkomst av näringsverksamhet i Sverige. Tjänsteinkomster som uppbärs av personer som är bosatta utomlands beskattas enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK. Avlöning m.m. grund av anställning hos svenska staten eller svensk kommun är skattepliktig inkomst enligt SINK 5 § 1. Detta gäller oavsett om verksamheten har utövats i Sverige eller utomlands. Avlöning m.m. på grund av annan anställning eller annat uppdrag i enskild tjänst är dock skattepliktig endast i den mån den förvärvats genom verksamhet här i landet 5 § 2. I 5 § tredje stycket anges att verksamhet på grund av anställning i svenskt företag skall anses vara utövad här i landet även om den anställde i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utomlands eller under längre tid uppehåller sig utomlands under kringresande t.ex. handelsresande.

7.2.2 överväganden och förslag

Förslag: Med arbete i Sverige skall avses förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Begreppet arbete bör tolkas i enlighet med den praxis som gäller inom arbetsskadeförsäkringen. Arbete som sjöman svenskt handelsfartyg skall anses som

arbete i Sverige. Detsamma skall gälla för anställning vid s.k.

bare-boat charter med svensk anknytning. Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige skall anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år. Under motsvarande förhållanden skall arbete i Sverige inte anses föreligga när en utländsk arbetsgivare sänder arbetstagare till Sverige för arbete.

Utgångspunkter

Vi föreslår i detta betänkande att den svenska socialförsäkringen skall i två delar; del skall grundad på bosättning i delas upp en som vara Sverige och en del som är beroende av arbete här jfr avsnitt 5.2 och 5.4. Dessa båda delar skall i princip vara oberoende av varandra. Det innebär bl.a. att det i fråga om sådana förrnånssystem som skall ingå i den arbetsbaserade delen av försäkringen inte längre skall finnas några försäkringsvillkor eller villkor för rätt till förmåner som är relaterade till bosättning här i landet.

Eftersom det grundläggande och egentligen enda anknytnings- - momentet till den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall vara arbete i Sverige är det påkallat att detta begrepp definieras och regleras i lag. Begreppet bör vara gemensamt för samtliga ingående förmånssystem. Som vi redovisat tidigare har det i dagens system grundläggande anknytningsmomentet, bosättning i Sverige, definierats i RFV:s föreskrifter RFFS 1985:16 om inskrivning och avregistrering hos allmän försäkringskassa. Vi har i avsnitt 5.5 föreslagit att denna definition i allt väsentligt skall ingå i den övergripande socialförsäkringslag som vi lägger fram. Detsamma bör gälla i fråga om definitionen av begreppet arbete i Sverige. Vårt lagförslag är utformat så att de grundläggande anknytningsmomenten till socialförsäkringens båda delar bosättning respektive arbete i Sverige först definieras kap. 2 i lagen. Därpå följer de egentliga försäkringsreglerna kap. 3. Det innebär naturligtvis inte att försäkringsreglerna är utan betydelse för definitionen av begreppet

arbete i Sverige. Principen är att man skall vara försäkrad för de

arbetsanknutna förmånerna när man arbetari Sverige. Utgångspunkten måste därför vara att definitionen av begreppet arbete i Sverige utformas så att den täcker de situationer då försäkring för arbetsanknutna förmåner bör föreligga. Definitionen omfattar begreppet arbete i Sverige sådant det skall användas i den övergripande lag som vi föreslår, dvs. vid bedömningen av om en person är försäkrad för arbetsrelaterade förmåner eller inte. I de enskilda förmånslagarna t.ex. i lagen om arbetslös- hetsförsäkring kan därutöver finnas villkor om viss tids arbete eller viss typ av arbete för att en person skall få rätt till en viss förmån. För uppfyllande av den typen av villkor kan andra regler gälla än de som föreslås här.

Arbete i Sverige

Av redogörelsen för gällande rätt i föregående avsnitt framgår att en definition av begreppet arbete i Sverige egentligen innefattar två led, nämligen dels vad som menas med arbete och dels vad som menas med i Sverige. I fråga om det första ledet, vad som skall avses med begreppet arbete, har vi funnit det naturligt att utgå från nuvarande reglering i lagen om arbetsskadeförsäkring LAF. Försäkrad för arbetsskada är enligt 1 kap. 1 § LAF den som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket. Försäkringen täcker arbete som utförs av såväl arbetstagare som uppdragstagare och egenföretagare. Kring denna bestämmelse finns vägledande uttalanden i förarbeten och praxis som

bör kunna tjäna till vägledning även vid bedömning av vad som skall avses med arbete enligt det lagförslag som vi nu lägger fram. En princip för den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall vara att den ger skydd vid arbete i Sverige. Detta skall enligt det förslag vi nu lägger fram gälla nästan oberoende av arbetets varaktighet och oberoende av den förvärvsarbetandes medborgarskap eller bosättning. Var en arbetsgivare är medborgare eller har sitt säte skall likaså vara utan betydelse. Vi föreslår således att den personkrets som skyddas enligt svensk socialförsäkringslagstiftning skall utvidgas till

att gälla alla som arbetar här i landet se avsnitt 5.2. Skyddet omfattar

dock endast förmånssystem som är arbetsrelaterade och inte sådana som utgår oberoende av förvärvsarbete. Vilka fönnånssystem som skall ingå återkommer vi till i avsnitt 7.3. Skyddet skall enligt huvudregeln gälla vid allt förvärvsarbete som rent fysiskt utförs i Sverige. Från denna regel bör dock finnas vissa undantag i både utvidgande och inskränkande riktning. Det är enligt vår uppfattning rimligt att arbete, som visserligen inte utförs i Sverige rent fysiskt men som ändå har en stark anknytning till svenska förhållanden, skall omfattas av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. Omvänt är det motiverat att från försäkringen undanta vissa typer av arbete som utförs här i landet men som har en starkare anknytning till ett annat land än till Sverige. I enlighet med det sagda föreslår vi i utvidgande riktning för det första att arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg skall anses som arbete i Sverige. Detsamma föreslås gälla vid s.k. bare-boat charter, dvs. anställning utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. En sådan regel motsvarar vad som uttryckligen eller enligt praxis gäller i dag för att en person skall vara försäkrad för bl.a. arbetsskada, arbetslöshet och tilläggspension. Vidare föreslår vi att arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige skall anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år. En sådan regel motsvarar i princip vad som i dag gäller uttryckligen enligt LAF och i praktiken enligt AFL. Denna ettårsregel har redan i våra allmänna överväganden motiverats ganska utförligt jfr avsnitt 5.3. En skillnad i förhållande till nuvarande regler är dock att vi föreslår att arbetet utomlands skall anses bedrivet i Sverige om det kan antas vara längst ett år. Den praktiska konsekvensen av denna skillnad gentemot nuvarande regel att arbetet skall avses vara längst ett år är att arbetstagarens egna uppgifter om arbetets varaktighet inte utan vidare bör tas för goda utan dessa bör helst stödjas av andra omständigheter, t.ex. ett anställningsavtal eller ett intyg från arbetsgivaren. Vi anser att en sådan skärpning är motiverad. Därigenom motverkas i viss mån risk för missuppfattning av utsändningsreglerna.

Vi anser vidare att formuleringen bör vara densamma när det

som

gäller bosättningsbegreppet. Den nya lydelsen stämmer också bättre

överens med motsvarande regel i förordning EEG 1408/71 art. nr 14.1. Vi föreslår också särskilda regler för personer sänds ut som av svenska staten för arbete utomlands. Dessa regler kommer att behandlas närmare i kapitel Där kommer även att behandlas frågan om socialförsäkringsskyddet för personer som sänds ut från Sverige för olika former av bistândsarbete m.m.

Förslaget om vad som skall anses som arbete i Sverige innebär att

arbete som utförs i ett annat land som anställd av en arbetsgivare i det landet lokalanställning aldrig blir arbete i Sverige, inte att anse som ens i fall då det är fråga om ett mycket kortvarigt arbete. Det spelar därvid ingen roll om arbetsgivaren är svensk eller utländsk. Inkomst som uppbärs för sådant arbete kommer därför inte att grunda rätt till socialförsäkringsförrnåner i Sverige. Vid jämförelse med dagens en regler innebär förslaget i denna del en viss inskränkning i fråga om möjligheten att tjäna in rätt till tilläggspension. Inkomster uppbärs som på grund av en lokalanställning i utlandet kan nämligen enligt nu gällande regler tillgodoräknas arbetstagaren som pensionsgrundande inkomst under förutsättning att han alltjämt är försäkrad för ATP, dvs. att han är svensk medborgare eller annars är bosatt här i landet. En svensk medborgare som är utsänd för längre tid än ett år är också försäkrad för ATP. Vi anser emellertid att dessa konsekvenser värt av förslag är rimliga. För att en viss inkomst skall grunda pensionsrätt i Sverige bör den enligt vår uppfattning också grunda sig arbete i

Sverige. Som vi har konstaterat i våra allmänna överväganden avsnitt

5.2 och 5.4 kan vi inte finna något godtagbart skäl att behålla nuvarande bestämmelse om svenska medborgares "eviga" försäkring för ATP. Den regel vi föreslår överensstämmer också med de regler

som redan gäller inom tillämpningsområdet för förordning EEG nr

1408/71. I de avsedda fallen kommer arbetsgivarnas skyldighet att

betala socialavgifter i Sverige naturligtvis också att försvinna.

Vi föreslår också vissa regler som verkar inskränkande i förhållande till huvudregeln att det arbetsrelaterade socialförsäkringsskyddet skall gälla vid allt arbete som utförs här i landet. På motsvarande sätt som personer som sänds ut från Sverige för en begränsad tids utlandsarbete alltjämt skall anses utföra arbete i Sverige, föreslår vi att arbete som utförs här i landet av en person sänts hit arbetsgivare i som av en utlandet inte skall anses som arbete i Sverige om arbetet här kan antas vara längst ett år. En sådan regel motsvarar också vad gäller i som dag enligt LAF och AFL. Vi föreslår även särskilda regler för

personer som sänds hit för arbete för en utländsk stats räkning. Dessa

kommer att behandlas närmare i avsnitt 8.2.

Vårt förslag innebär flera förändringar i socialförsäkringsskyddet

för personer som är anställda vid utländska beskickningar och lönade konsulat här i landet eller hos någon som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat. Dessa förslag kommer vi att behandla särskilt i avsnitt 8.2. På flera håll i dagens socialförsäkringssystem finns bestämmelser om att vissa typer av aktiviteter eller bidrag skall jämställas med arbete eller inkomst av arbete. Så är t.ex. fallet inom tilläggspensioneringen där bl.a. socialförsäkringsersättningar och utbildningsbidrag av olika slag skall anses som inkomst av anställning vid beräknande av pensionsgrundande inkomst. Vi föreslår inga ändringar i detta hänseende. Det är emellertid nödvändigt att i det lagförslag som vi lägger fram beakta dessa regler. I lagförslaget finns därför en bestämmelse om att utbildning och vissa andra verksamheter skall

likställas med förvärvsarbete när det föreskrivs i de författningar som

reglerar de arbetsanknutna förmånerna. Likaså anges att vissa sociala förmåner kan räknas som inkomst av förvärvsarbete.

7.3 Försäkringen vid arbete i Sverige

7.3.1 Gällande rätt

Inom dagens svenska socialförsäkring finns ingen tydlig uppdelning mellan förmånssystem som är grundade bosättning i Sverige och sådana som är grundade förvärvsarbete här. Den svenska socialför-

säkringen är huvudsakligen bosättningsanknuten, dvs. för att omfattas

av den skyddade personkretsen krävs att man är bosatt i Sverige. Det gäller även beträffande inkomstbortfallsförsäkringarna sjukpenning, föräldrapenning, ålderspensioneringens intjänande, etc.. Vissa undantag finns dock. Inom såväl arbetsskadeförsäkringen som arbetslöshetsförsäkringen är bosättningen utan betydelse när det gäller anställda; för att omfattas av den skyddade personkretsen inom dessa båda försäkringar krävs enbart förvärvsarbete här i landet. När det gäller syftet med de olika förmånerna och sättet de beräknas på kan man emellertid tala om förmånssystem som är relaterade till förekomsten av förvärvsinkomster respektive sådana som kan utgå enbart på grund av bosättning här i landet. Här bortses från att vissa

förmåner som kan utgå grund av bosättning är inkomstprövade. De

förra kallas ofta inkomstbortfallsförsäkringar och de senare bidrag eller kontantstöd.

Med inkomstborçfallsförsäkringar avses sådana förmånssystem som

skall kompensera den försäkrade för en bortfallen arbetsinkomst och som i princip utges med högre belopp vid ökade inkomster. Med bidrag eller kontantstöd avses olika ersättningar som utges i huvudsak

oberoende av bidragstagarens inkomstförhållanden och

som avser att

helt eller delvis täcka försörjningen. Typiska inkomstbortfallsförsäkringar är sjukpenningförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och tilläggspensioneringen. Kontantstöden är

av ganska skiftande karaktär. De flesta skall dock för de grundsvara

läggande levnadskostnaderna. Till dessa typer bidrag kan räknas

av

exempelvis barnbidrag och bostadsbidrag.

Någon närmare redogörelse för de olika villkoren för de skilda förmånerna lämnas inte här. Vi har i avsnitt 2.1 lämnat allmän en

redogörelse för vilka försäkringsvillkor gäller för de olika

som

förmånerna. I bilaga l finns uppställning i tabellform över dessa

en villkor. Dessutom har vi i kapitel 3 utvecklat redogörelsen för gällande villkor när det gäller rätten till vissa förmåner.

Socialpolitiska samordningsutredningen

I slutet av 1970-talet presenterade Socialpolitiska samordningutred-

ningen i sitt betänkande SOU 1979:94 En allmän socialförsäkring

en

principmodell till en samordnad socialförsäkring. Utredningens förslag

beträffande den skyddade personkretsen blev att den då gällande

huvudregeln för anknytning till den svenska socialförsäkringen, bosättning i Sverige, skulle behållas. Som redan har framgått har vi ansett att tiden nu är mogen för ett tudelat förslag i den frågan.

Försäkringen skulle enligt utredningens förslag bestå fyra av grenar,

nämligen inkomstförsäkring, barnstöd, bostadsstöd och handikappstöd. Inkomstförsäkringen skulle omfatta sådana förmånssystem som med

inkomstrelaterade ersättningar kompenserar olika skäl vuxna som av är förhindrade att arbeta. Ibland skulle finnas garantibelopp. Inkomst-

försäkringen skulle i sin tur omfatta tio bidragsgrenar, nämligen: Sjukpenning nuvarande sjukpenning, havandeskapspenning och smittbärarersättning Vårdpenning nuvarande föräldrapenningförmåner, Vårdbidrag,

m.m.

Arbetsmarknadspenning nuvarande a-kassa, KAS och utbildning-

bidrag 4 Vuxenstudiestöd 5 Värnpliktspenning värnpliktförmâner olika slag av 6. Förtidspension från nuvarande folkpension och ATP

Omställningsstöd nuvarande efterlevandepensionering

8 Deltidspension

9. Ålderspension från nuvarande folkpension och ATP

10. Arbetsskadeförsäkring. Enligt förslaget skulle varje ersättning inom inkomstförsäkringen

prövas enligt särskilda grundvillkor, t.ex. rörande nedsättning av

arbetsförmågan och vad som anses vara arbetslöshet. Specialvillkor skulle också finnas för vissa ersättningar, såsom en begränsad ersättningtid vid vård av barn och vid arbetslöshet. I övrigt eftersträvade utredningen hannonisering av försäkringsvillkoren. Bl.a. en skulle ett gemensamt inkomstbegrepp finnas.

Utredningsförslaget behandlades i prop. 1982/ 83:3. Departements-

chefen ansåg emellertid att det inte var möjligt att i ett enda kommitté-

förslag eller proposition i detalj ta ställning till utformningen av en

allmän socialförsäkring i dess helhet. Ett fortsatt utredningsarbete inom olika dåvarande bidragssystem skulle bli nödvändigt grenar av

också samordning av arbetet i stort. Departementschefen avsåg

men en därför att i annat sammanhang föreslå att regeringen som organ för denna samordning skulle upprätta en interdepartemental arbetsgrupp inom Regeringskansliet.

I propositionen drogs upp vissa riktlinjer för det fortsatta ut-

redningsarbetet. När det gäller personkretsen ansåg departementschefen att det inte fanns anledning att vid den tiden föreslå någon

generell förändring personkretsreglerna. Det framhölls därför att

av

huvudregeln för anknytning till en allmän socialförsäkring t.v. borde

vara bosättning i riket.

Socialförsäkringsutskottet ansåg SfU 1982/83:14 att inkomst-

försäkringen borde kunna utformas enligt den modell som föreslagits i propositionen. Något särskilt uttalande i fråga om personkretsen gjordes dock inte. Av olika skäl tillsattes inte någon interdepartemental arbetsgrupp. Socialpolitiska samordningsutredningens förslag ledde således, trots

gillande i väsentliga hänseenden, aldrig till lagstiftning. Vi lägger nu

för vår del fram ett förslag till inkomstförsäkring i ett mindre en format.

7.3.2 överväganden och förslag

Förslag: Den som arbetar i Sverige skall försäkrad för vara

följande fönnâner enligt AFL: sjukpenning enligt 3 kap., havandeskapspenning enligt 3 kap., föräldrapenning över garantinivån enligt 4 kap., tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap., tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och

efterlevandepension enligt 11-13 kap.

folkpension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevandepension och handikappersättning grundad på tillgodoräknade

pensionspoäng, enligt 5-10 kap. och

rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. och anslutande författningar.

Den som arbetar i Sverige skall även omfattas av:

lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring ALF,

lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd KAS,

lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF, lagen l979:84 om delpensionsförsäkring,

lagen 1988: 1465 om ersättning och ledighet för närståendevård och

särskilda föreskrifter av regeringen utbildningsbidrag till

om

deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilite-

ring.

Arbetsförsäkringen skall gälla fr.o.m. den dag då arbetet har påbörjats och upphöra senast fyra veckor efter den dag då arbetet

har upphört. Försäkringen gäller inte under ledighet från annan arbete än semesterledighet eller motsvarande ledighet. annan Om något arbetshinder i nämnda författningar som avses ovan

föreligger när försäkringen skall upphöra, fortsätter försäkringen

att gälla så länge rätt till någon sådan ersättning föreligger. Försäkringen för pensionsfönnåner och arbetsskadeförmåner fortsätter att gälla i den mån rätt till sådana förmåner kan härledas från ett tidigare arbete här i landet. Detsamma gäller i vissa fall

fråga om föräldrapenning, arbetslöshetsersättning och delpension.

Omfattade förmåner

Vårt förslag innebär, i enlighet med våra allmänna överväganden i

avsnitt 5.2, att den svenska socialförsäkringen och anslutande

bidragssystem delas i två delar. Den delen skall omfatta förmåner ena som är beroende av förvärvsarbete eller inkomst sådant arbete i av

Sverige och den andra förmåner som skall anses grundade på bosättning i Sverige. Till den arbetsbaserade delen som behandlas i detta kapitel bör därför i princip hänföras endast sådana förmånssys- tem kan sägas utgöra rena inkomstbortfallsförsäkringar. Det skall som således fråga förmåner kan utgå på grund av och i vara om som

relation till förlorad arbetsinkomst. Grundbidrag eller garantiersätt-

ningar utgår oberoende förvärvsarbete bör inte ingå i den som av arbetsbaserade delen av socialförsäkringen, även om de i dag lagtekniskt är inordnade i ett system för inkomstbortfallsförsäkringar. Till den arbetsbaserade delen av försäkringen bör hänföras även vissa förmånssystem visserligen inte kan sågas vara inkomstbortsom fallsförsäkringar i egentlig mening som likväl förutsätter att den men enskilde har eller har haft ett arbete för att förmånen skall kunna utgå. Vad är vissa typer av arbetslöshetsförmåner som KAS och som avses utbildningsbidrag inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. I enlighet med det sagda föreslår vi att den som arbetar i Sverige skall försäkrad för följande förmåner enligt lagen om allmän vara försäkring AFL:

sjukpenning,

.

havandeskapspenning, föräldrapenning över garantinivån,

tillfällig föräldrapenning,

tilläggspension i form ålderspension, förtidspension och

av efterlevandepension, F folkpension i form ålderspension, förtidspension, efterlevandeav

pension och handikappersättning grundad på tillgodoräknade

pensionspoäng, och 7. rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

Vi föreslår vidare att den arbetar i Sverige skall omfattas även som

lagen om arbetslöshetsförsäkring ALF, lagen om kontant arbetsmarknadsstöd KAS, lagen om arbetsskadeförsäkring LAF,

lagen om delpensionsförsäkring,

ersättning och ledighet för närståendevård och lagen om särskilda föreskrifter regeringen utbildningsbidrag till av om

deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilite-

ring. De förmåner vi har räknat upp är ganska utförligt redovisasom nu de i avsnitt 2.1 och i kapitel De föreskrifter under punkten 6 i vår uppräkning är som avses förordningen 1996:1100 aktivitetsstöd. I den förordningen har om samlats regler utbildningsbidrag, till deltagare i bl.a om m.m.

arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. När det gäller uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i ALF

personer som

finansieras deras bidrag i dag av arbetsmarknadsavgifter enligt lagen 1981:691 om socialavgifter. De torde också i vissa fall omfattas

av reglerna i förordning EEG nr 1408/71 förmåner vid arbetslöshet om jfr EG-domstolens dom i målet 375/85 Campana. Någon absolut rätt

till ifrågavarande ersättning finns inte enligt svensk rätt innan arbetsfönnedlingen har bestämt vilken åtgärd som skall sättas in. Utbildningsbidraget skiljer sig således något från övriga förrnåns-

former som vi har behandlat. Trots detta finner vi bl.a. mot -

bakgrund av EG-förordningen anledning att ta med även utbildnings-

bidraget. Värt förslag gäller dock bara dem som uppfyller tidigare nämnda medlems- och arbetsvillkor. De uppräknade förmånerna kan i framtiden komma att bli komplet-

terade med inkomstgrundad ålderspension enligt departementspromemorian Ds 1995:41 och med motsvarighet till månadsersättning

en över garantinivån enligt sjuk- och arbetsskadekomrnmitténs betänkande

SOU 1996:113 En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Lagarna om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd kommer, om riksdagen antar regeringens förslag i proposition 1996/972107, att ersättas med sammanhållen lag där

en ersättning utgår antingen som grundförsäkring motsvarighet till det

kontanta arbetsmarknadsstödet eller som inkomstbortfallsförsäkring

motsvarighet till arbetslöshetsförsäkringen.

Försäkringstid

Allmänt

En särskild fråga är under vilken tid skyddet enligt den arbetsbaserade

delen av socialförsäkringen skall gälla. Det nuvarande svenska socialförsäkringssystemet är till stor del bosättningsanknutet, dvs. det

är inte förekomsten av förvärvsarbete utan i stället besättningen som avgör om en person är försäkrad för en viss förmån. Försäkringsskyddet består så länge bosättningen i Sverige består. Undantag från den principen gäller inom bl.a. arbetsskadeförsäkringen, där anknytnings-

momentet till försäkringen är förvärvsarbete här i landet. Krav på

bosättning i landet finns inom arbetsskadeförsäkringen endast som ett tilläggskrav för uppdragstagare och egenföretagare. De förrnånssystem som enligt vårt förslag skall inordnas i den arbetsanknutna delen av socialförsäkringen reglerar rätten till sådana förmåner som utgår grund av förlorad arbetsinkomst. Vi har därför funnit det naturligt att skyddet inom denna del av försäkringen som princip skall gälla endast under tid då den enskilde har ett arbete,

antingen i form av en anställning eller uppdragstagare eller

som egenföretagare.

Frågan om när skyddet enligt den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall börja gälla måste, som nyss nämnts, avgöras mot bakgrund av att försäkringens huvudsakliga syfte är att ge ett skydd mot förlorad arbetsinkomst. Det är emellertid också nödvändigt att beakta att försäkringen nu öppnas för alla som arbetar här i landet, oavsett bosättningsförhållanden. Vi anser därför att en verklig anknytning till arbetslivet här i landet bör ha uppkommit innan skyddet träder i kraft. Vi föreslår därför att arbetet skall ha påbörjats för att skyddet enligt den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall träda i funktion. Det innebär att den som får ett arbete som anställd måste ha infunnit sig på sin arbetsplats under den första dagen sitt förvärvsarbete för att han skall bli försäkrad. Den som t.ex. får av en anställning men blir sjuk innan han hinner påbörja arbetet kommer Även förvärvsarbetande

inte att vara sjukpenningförsäkrad. för andra än anställda skall gälla att arbetet måste ha påbörjats. Frågan om när

uppdragstagare eller egenföretagare har påbörjat sitt arbete en behandlas närmare nedan. Vad vi nu föreslagit innebär en viss skärpning av reglerna i förhållande till vad som gäller i dag. Den som blir sjuk innan han hinner tillträda en anställning är om han är bosatt i Sverige enligt - nuvarande regler försäkrad för sjukpenning och kan också få sjukpenning på en SGI som beräknats den inkomst han skulle fått om han inte blivit sjuk. Med hänsyn till hur den föreslagna arbetsbaserade försäkringen är utformad anser vi denna skärpning vara nödvändig och inte orimlig. Vi vill vidare poängtera att skärpningen kommer att få reell betydelse endast för personer som inte tidigare haft något arbete i Sverige eller som blivit utförsäkrade. Vi återkommer strax till den frågan. Sedan skyddet inträtt skall det gälla så länge den försäkrade har ett arbete. Det gäller således inte bara under tid då den försäkrade faktiskt arbetar utan även under semester och andra motsvarande ledigheter ferieledigheter för lärare, etc. Den försäkrade har således ett kontinuerligt pågående försäkringsskydd under denna tid. Detta innebär dock inte att det för rätt till enskilda förmåner inte kan finnas

ytterligare krav som måste uppfyllas. T.ex. måste en olycksfallsskada

fortfarande ha ett samband med förvärvsarbete för att den skall kunna som en arbetsskada, och för sjukpenning och föräldrapenning anses fordras i vissa fall att man har varit tvungen att avstå från arbete under den aktuella dagen. Vårt förslag innebär ingen förändring i sådana hänseenden. Principiellt sett bör skyddet enligt den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen upphöra när anställningen upphör eller när den som bedriver annat förvärvsarbete upphör med sin verksamhet. Det är emellertid inte rimligt att strikt upprätthålla en sådan princip. Vi föreslår därför att ett visst generellt efterskydd skall finnas. Detta bör

emellertid gälla under endast en kort tid. Vi föreslår att skyddet skall upphöra senast fyra veckor efter det att arbetet har upphört. Den som drabbas av något arbetshinder under tid då efterskyddet gäller är

således alltjämt försäkrad. Normalt bör efterskyddet bestå under just

fyra veckor men det bör i vissa fall upphöra tidigare, det finns om särskilda skäl. Ett sådant skäl är t.ex. att den försäkrade i stället för sitt tidigare arbete påbörjar ett arbete i ett annat land. Ett annat exempel är att den försäkrade själv uppger att han lämnar Sverige och all anknytning hit. Vi föreslår vidare försäkrad drabbas sjukdom eller att en som av

något annat arbetshinder under tid då denne har ett arbete eller under

tid då efterskyddet gäller skall få behålla sitt försäkringsskydd så länge arbetshindret och rätten till ersättning för detta hinder består. Skyddet skall således gälla även om anställningen upphör under pågående ersättningsperiod eller innan ersättning hunnit betalas ut. Detta överensstämmer med de regler som gäller i dag för personer som bor i Sverige. Ett arbetshinder som uppstår efter det att arbetet och efterskyddet har upphört skall däremot enligt vårt förslag inte omfattas av försäkringen. Eftersom även arbetslöshet enligt vårt förslag är ett arbetshinder

kommer många försäkrade att behålla sitt försäkringsskydd även

om arbetet och det generella efterskyddet upphört. Enligt förslaget skall

nämligen skyddet bestå så länge ett arbetshinder och rätt till ersättning för detta hinder föreligger. För den som blir arbetslös består således försäkringsskyddet så länge han har rätt till arbetslöshetsersättning

eller kontant arbetsmarknadsstöd KAS. Det innebär i princip att inte bara den som har ett arbete utan också den står till arbetssom marknadens förfogande kommer att vara omfattad av den arbetsrelaterade delen av socialförsäkringen. Först när rätten till ersättning enligt såväl lagen om arbetslöshetsförsäkring ALF som lagen om kontant arbetsmarknadsstöd upphört kommer den arbetslöse att förlora sitt generella försäkringsskydd, om inte rätt till någon annan av försäkringens förmåner inträder i stället för de nyss nämnda. En konsekvens av förslaget blir således att den som växlar mellan perioder av arbete, arbetslöshet och sjukdom i de allra flesta fall kommer att ha ett kontinuerligt, obrutet försäkringsskydd. Det innebär inte att en sådan person utan vidare har rätt till alla förmåner som ingår i den arbetsrelaterade delen av socialförsäkringen utan endast att han fortsätter att ingå i den skyddade personkretsen. Därutöver krävs för rätt till de flesta förmåner att ytterligare villkor uppfylls. De nu föreslagna reglerna innebär dock i ett hänseende en viss skärpning i förhållande till vad som gäller i dag. Enligt 3 kap. 10 c § AFL kan nämligen den som är helt eller delvis arbetslös och anmäld

som arbetssökande arbetsförmedlingen samt är beredd att anta

arbete i en omfattning som motsvarar en tidigare fastställd SGI, få

sjukpenning som beräknas den fastställda SGI:n. Det är således i den situationen till skillnad mot vad som skall gälla enligt vårt förslag enligt nuvarande regler inte nödvändigt att den försäkrade är -

berättigad till ersättning vid arbetslöshet enligt ALF eller lagen om

kontant arbetsmarknadsstöd för att försäkringen skall bestå och

sjukpenning kunna utgå. Dithörande frågor liksom frågor om rätt att kvarstå som sjukpenningförsäkrad under viss utbildning m.m. enligt

3 kap. 5 § AFL och RFFS 1981:5 om sjukpenninggrundande inkomst ses f.n. över av en annan utredning dir. 1996:52 och 1996:100. Vi räknar därför med att den av oss föreslagna lagen framdeles kan komma att bli kompletterad med ytterligare bestämmelser om fortsatt

försäkring i vissa fall.

En särskild fråga är vad som skall gälla i fall då en försäkrad tar tjänstledigt från sitt arbete och således alltjämt har kvar sin an- ställning för att ägna sig annan verksamhet än förvärvsarbete. -

Sådan tjänstledighet kan i vissa fall pågå under lång tid. För att inte

tunna ut distinktionen mellan den arbetsbaserade och den bosättningsbaserade försäkringen allt för mycket föreslår vi att arbetsförsäkringen som huvudregel inte skall fortsätta att gälla under tjänstledighet. Undantag gäller dock under tidigare nämnda fyra veckor och i fall då den försäkrade under denna tid uppbär en förmån enligt någon författning som i sig omfattas av den arbetsanknutna försäkringen. Vissa typer av förmåner är konstruerade så att de tjänas in under en tidsperiod men betalas ut vid en senare tidpunkt. Det gäller framför allt pensioner men även arbetsskadeersättning kan börja betalas ut långt efter det att det arbete under vilken en arbetsskada uppstått har avslutats. För att detta sätt grundade förmåner skall kunna betalas ut, föreslår vi att försäkringen för dessa förmåner skall bestå även efter det att den enskilde upphört att förvärvsarbeta, i den mån rätt till förmånerna kan härledas från ett tidigare arbete här i landet. Det innebär vidare att den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng enligt bestämmelserna i ll kap. AFL alltid är försäkrad för tilläggspension jfr nuvarande 1 kap. 3 § tredje stycket AFL och folkpension som grundas tillgodoräknade pensionspoäng. Dessa förslag innebär ingen förändring i förhållande till vad som gäller i dag. Även beträffande

föräldrapenning, arbetslöshetsförmåner och

delpension föreslår vi särskilda regler om försäkringstid. Enligt vårt förslag kan försäkringen för dessa förmåner bestå även efter den tidpunkt då försäkringen skulle ha upphört. Även förslaget i annars denna del förklaras av att det, i enlighet med vad som nu gäller inom

respektive förmånsslag, också i framtiden bör vara möjligt att börja

uppbära förmånen även om det har gått längre tid än fyra veckor sedan det senaste arbetet upphört. En förutsättning i dessa fall bör dock vara att den försäkrade vid tidpunkten för utbetalningen av förmånen antingen har arbete här i landet eller åtminstone vistas här.

Det kan nämligen knappast komma i fråga att personer som inte längre har någon anknytning till Sverige skall kunna uppbära sådana förmåner.

Särskilt om uppdragstagare och egenföretagare

Den arbetsrelaterade delen av socialförsäkringen skall gälla oberoende av vilken typ av arbete den enskilde utövar, dvs. den skall gälla såväl för anställda som för uppdragstagare och egenföretagare. En särskild

fråga blir därför att avgöra när försäkringen börjar respektive upphör

att gälla för en uppdragstagare eller egenföretagare. Det finns när det gäller dessa grupper inte samma sätt som för anställda några fasta tidpunkter, t.ex. en avtalad anställningstid, att hålla sig till. Här bör dock ledning kunna hämtas från arbetslöshetsförsäkringen och den nuvarande regleringen i bl.a. RFFS 1981:5 om sjukpenninggrundande inkomst, som vi strax skall återkomma till. I 4 § femte stycket ALF finns en slags hjälpregel som anger att en företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt. En motsvarande bestämmelse finns i 4 § lagen kontant arbetsmarknadsstöd. Även om om dessa hjälpregler har delvis andra syften t.ex. att hindra att arbetslöshetsersättning används som inkomstutfyllnad i mindre lönsamma företag än de eftersträvar, bör en bedömning av frågan

om en egen företagare eller uppdragstagare påbörjat respektive

upphört med sitt arbete kunna göras efter liknande grunder jfr

propositionen till ALF-lagen 1973:56 s. 173 ff. En företagares eller

uppdragstagares försäkring för arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner bör således normalt anses inträda när hans personliga verksam-

het i rörelsen påbörjas. För att så skall anses vara fallet behöver inte

nödvändigtvis krävas att direkt inkomstbringande arbete påbörjats, t.ex. ett uppdrag en kund. Någon form av aktivitet som mera konkret kan anses utförd som ett led i verksamhet bör dock krävas. Exempel detta kan vara införskaffande av maskiner och råvaror för

tillverkning av en produkt eller påbörjad marknadsföring av tjänster. Enbart inregistrering av en firma eller registrering för mervärdesskatt

bör emellertid inte anses tillräckligt för att arbete som egenföretagare skall ha påbörjats också FÖD 1989:22.

anses se

På motsvarande sätt bör en egenföretagare eller uppdragstagare

anses ha upphört med sitt arbete när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört. Så kan t.ex. ofta anses vara fallet om denne har sålt fast egendom och rörelsetillgångar. Vidare bör arbetet som regel anses ha upphört om en företagare inte längre taxeras för inkomst av näringsverksamhet. Om avbrott i verksamheten görs endast tillfälligt

bör arbetet däremot inte anses ha upphört. Som framgår av nästa avsnitt är frågeställningen inte helt ny för försäkringskassorna heller.

Sjukpenninggrundande inkomst

Vi har i avsnitt 3.2 redogjort för gällande regler om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst SGI. Där har beskrivits bl.a. den tidsgräns om sex månader som för närvarande gäller generellt, dels för rätten att få SGI fastställd, dels för rätten att behålla en sådan inkomst vid ett tidsbegränsat avbrott i arbetet. Vidare har redogjorts för regler om s.k. SGI-skyddad tid. I samband med att man, som vi nu föreslår, skiljer ut den del av socialförsäkringen som reglerar de olika inkomstbortfallsförsäkringarna och gör denna del till en renodlad arbetsbaserad försäkring finns det anledning att se över även reglerna om beräkning av SGI. Vi har tidigare föreslagit att försäkrade för arbetsanknutna förmåner, såsom sjukpenning, enligt huvudregeln skall vara personer som faktiskt har ett arbete. Först och främst måste den försäkrade kunna

sjukpenning även när arbetet avses vara kortare tid än sex månader.

Annars skulle den av oss gjorda utsträckningen av försäkringen till personer som kommer till Sverige för att arbeta kunna bli illusorisk. Vi menar därför att fyra veckor borde räcka. Enligt vår uppfattning borde man vidare överväga att ändra nuvarande sexmânadersregel så att rätten att vid arbetsuppehåll behålla tidigare SGI i allmänhet skall gälla endast under uppehåll som inte överstiger fyra veckor. Regeringen har emellertid, som vi har antytt tidigare, i november 1996 beslutat tilläggsdirektiv 1996:100 till Utredningen S 1996:06 om översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen, enligt vilka den särskilde utredaren skall göra en relativt

omfattande översyn av reglerna för SGI. Uppdraget skall redovisas

senast den 15 maj 1997. Vi lägger därför inte fram något förslag om ändring i reglerna för SGI utan nöjer oss med att konstatera att de tankegångar som kommer till uttryck i tilläggsdirektiven ligger väl i linje med de förslag som vi nu lägger fram.

7.4 Särskilda villkor

7.4. l Inkomstgränser

Förslag: Inkomstrelaterade förmåner som omfattas av arbetsförsäkringen skall inte beräknas om de inkomster som skall läggas till grund för förmånerna är lägre än 24 procent av basbeloppet. Begränsningen skall inte gälla i fråga om förmåner från arbetslöshetsförsäkringen eller från arbetslöshetsförsäkringen eller från arbetsskadeförsäkringen.

Gällande rätt m.m.

Inom flera av dagens förmånssystem gäller att inkomster som under ett år inte når upp till en viss nivå inte grundar rätt till förmåner. För att rätt till sjukpenning skall föreligga krävs att den försäkrade har en SGI uppgår till minst 6.000 kr. Sjuk- och arbetsskadekommittén som föreslog i sitt slutbetänkande SOU 1996:113 En allmän och aktiv försäkring vid sjukdom och rehabilitering att lägsta SGI-nivån skall höjas till en nivå som motsvarar gränsen för skyldighet att lämna självdeklaration, f.n. 24 procent basbeloppet 8.700 kr för år av 1997. Kommittén föreslog också att man vid bedömningen av rätt till

hel s.k. månadsersättning motsvarande nuvarande hel förtidspension

skall bortse från sådana inkomster som understiger 24 procent av basbeloppet. Inom tilläggspensioneringen gäller att inkomster av anställning och

inkomster av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande endast i den

män dessa under ett år sammanlagt överstiger ett förhöjt basbelopp. Vid fastställande av PGI görs således ett avdrag med ett förhöjt basbelopp från den taxerade inkomsten för året. Denna regel får betydelse också för rätten till delpension, eftersom det för att någon skall vara försäkrad för delpension krävs att vederbörande fr.o.m. 45 års ålder har tillgodoräknats PGI. Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för ett reformerat pensionssystem prop. 1994/95 :250, bet.

1993/94:SfIJ24, rskr. 1993/94:439 skall pensionsgrundande inkomst

beräknas för den försäkrade endast under förutsättning att summan av inkomster förvärvsarbete uppgår till minst ett belopp som av m.m.

motsvarar gränsen för skyldighet att avge självdeklaration, dvs. i dag

24 procent av basbeloppet. I 4 kap. 6 § LAF finns bestämmelse om livränteunderlag för en

arbetsskadeförsäkrade personer som inte är sjukpenningförsäkrade

enligt AFL. Livränteunderlaget för en sådan person utgörs enligt bestämmelsen av den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrun-

dande inkomst för honom han varit sjukpenningförsäkrad, dock

om lägst 6.000 kr. Här skall slutligen också nämnas att det i lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter stadgas att allmänna egenavgifter inte skall

betalas av den vars årliga inkomst understiger 24 procent det vid

av årets ingång gällande basbeloppet.

överväganden

De ovan redovisade inkomstgränserna har tillkommit vid olika tidpunkter och i olika sammanhang. Vi anser att det finns goda skäl nu att, i linje med våra direktiv, tillskapa en inom socialförsäkringen enhetlig lägsta inkomstnivå under vilken förmåner inte skall beräknas.

Inom de flesta fönnånssystem har inkomststaxeringen betydelse för

beräkningen av förmåner, antingen så att förmånen beräknas direkt med ledning av taxeringen eller genom att uppgifter ur taxeringen kan

användas vid kontroll av inkomstuppgifter som den försäkrade länmat.

Den som för år räknat haft förvärvsinkomster m.m. inte nått som upp

till 24 procent av basbeloppet är inte skyldig att lämna självdeklaration

och kommer normalt sett inte heller att taxeras för sådana inkomster.

Vi finner det därför naturligt att knyta den nedre gränsen för in-

komster som skall kunna grunda rätt till förmåner till skyldigheten att lämna självdeklaration. En fördel med att knyta den nedre gränsen till basbeloppet är också att det automatiskt sker en viss uppräkning av nivan. Vi föreslår således att förmåner inom den arbetsrelaterade delen av

socialförsäkringen inte skall beräknas om de inkomster som skall

läggas till grund för förmånerna är lägre än 24 procent basbeav loppet. När det gäller arbetsskadeförrnåner enligt LAF måste emellertid med hänsyn till bl.a. konventionsåtaganden göras ett undantag från den angivna principen. Det innebär att, i likhet med vad som gäller i dag, i princip hur små inkomster som helst kan grunda rätt till arbetsskadefönnáner. När det gäller den ovan beskrivna regeln 4 kap.

6 § LAF om livränteunderlag för personer som inte är sjukpenning-

försäkrade föreslår vi i stället, med hänsyn till den koppling till sjukpenningsystemet som finns, en höjning av den garanterade nivån från 6.000 kr till 24 procent av basbeloppet. Undantag bör göras även för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Huvudregeln är i dag att

dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen länmas med 75 procent av

den försäkrades dagsförtjänst. Ersättningen kan dock, oavsett nivån på den tidigare inkomsten, aldrig komma att understiga ett belopp som motsvarar det kontanta arbetsmarknadsstödet. Skulle gränsen för skyldigheten att avge självdeklaration ändras bör

den nu föreslagna beloppsgränsen om 24 procent av basbeloppet

ändras i motsvarande mån. Det finns nämligen goda skäl att upprätthålla ett samband mellan dessa båda gränser, bl.a. av det skälet att samma gräns gäller för allmänna egenavgifter. Vad vi nu förelagit är en gemensam lägsta inkomstgräns under

vilken förmåner aldrig med undantag för arbetsskadeförmåner och

arbetslöshetsförmâner skall beräknas. Det innebär inte att det i enskilda författningar inte kan finnas högre gränser. Vi föreslår

exempelvis inte någon ändring i nuvarande krav inom tilläggspensione-

ringen att inkomsterna måste överstiga ett basbelopp för att PGI skall beräknas.

7.4.2 Förslag om väntetider för förmåner m.m.

Förslag: Förmåner som omfattas av den arbetsbaserade försäkringen betalas inte ut för de första fyra veckorna av den tid som försäkringen gäller. Begränsningen skall inte gälla i fråga om förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Den som behöver arbetstillstånd eller uppehållstillstånd med motsvarande verkan skall inte ha rätt till förmåner som omfattas av arbetsförsäkringen förrän sådant tillstånd beviljats. Ersättning kan därvid betalas från och med den dag då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader innan tillståndet beviljats.

Vi föreslår i detta betänkande att skyddet enligt den arbetsrelaterade delen av socialförsäkringen skall börja gälla vid den tidpunkt då arbetet anställd eller annan förvärvsarbetande påbörjas. Den som

förvärvsarbetande blir vid denna tidpunkt således generellt försäkrad

för de förmåner som ingår i denna del av socialförsäkringen. Det innebär naturligen att han fr.o.m. denna tidpunkt börjar tjäna in rätt till olika förmåner. Det är emellertid som vi ser det inte lika självklart att den försäkrade också skall ges en omedelbar rätt till förmåner, dvs. rätt att redan fr.o.m. första dagens arbete uppbära ersättning för sjukdom eller annat arbetshinder. Det finns i de författningar som reglerar de olika socialförsäkringsförrnånerna redan i dag en rad olika kvaliñkationsregler. Några av dessa har vi redovisat i kapitel Som framgått av vår redovisning av

utländsk nationell rätt avsnitt 2.9 finns också i många andra länder kvaliñkationsregler något slag, dvs. det krävs att man arbetat viss

av

tid eller att avgifter har betalats i viss utsträckning innan man får rätt

till förmåner. Vi anser att det är rimligt att ställa upp ett generellt krav på att arbete skall ha utförts under viss minsta tid innan rätt att uppbära

arbetsbaserade socialförsäkringsförrnåner kan uppkomma. Ett sådant generellt krav bör dock, för att meningen med att ha en arbetsrelaterad försäkring inte skall förlorad, inte göras alltför strängt. Vi har stannat för att föreslå en generell väntetid om fyra veckor, som motsvarar den tid under vilken sjuklön kan utgå enligt lagen 1991:1047 om sjuklön. Det innebär att ersättning enligt de förmånssystem som omfattas av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen inte skall kunna betalas ut för de fyra första veckorna av den tid som skyddet gäller. Eftersom det redan finns längre gående kvalifikationsregler i flera förmånssystem får den föreslagna regeln i praktiken en relativt begränsad betydelse. Eftersom inte endast personer som faktiskt arbetar utan även många som bara står till arbetsmarknadens förfogande kommer att omfattas av skyddet enligt den arbetsbaserade

delen av socialförsäkringen se ovan kommer regeln dessutom att få

betydelse endast för personer som är nytillträdande arbetsmarknaden eller vars försäkringsskydd av någon anledning brutits; t.ex. på grund av arbete i annat land eller när rätten till ersättning vid arbetslöshet har uttömts. Därutöver gäller att rätten till sjuklön enligt sjuklönelagen inte påverkas av förslaget. Vi anser trots detta att regeln fyller en viss funktion. Den förhindrar t.ex. att en person som påbörjar ett mycket kortvarigt arbete understigande en månad, och som därför inte kan få sjuklön förrän han varit anställd fjorton kalenderdagar i följd, i stället skall kunna fä rätt till sjukpenning vid sjukdom som inträffar efter kanske bara någon dags arbete. Det

innebär också att den som påbörjar ett arbete som uppdragstagare eller

egen företagare inte kan förmåner för de första fyra veckorna av arbetet. På grund av bl.a. åtaganden i konventioner om minimistandard

t.ex. ILO-konventionen nr 121 ang. förmåner vid yrkesskada

SÖ 1969:52 och 1982:45 undantas enligt förslaget arbetsskadeförmåner från tillämpningen av bestämmelserna om väntetider för förmåner. Det innebär att den som drabbas av en arbetsskada kan vara berättigad till ersättning enligt bestämmelserna i LAF även om skadan inträffar redan under arbetets första dag. I RFV:s föreskrifter RFFS 1985:16 om inskrivning och avregistre-

ring hos allmän försäkringskassa finns bestämmelser om krav uppehållstillstånd i vissa fall. Av 5 § andra stycket framgår att en utländsk medborgare som behöver uppehållstillstånd kan skrivas in hos

försäkringskassa först när han beviljats permanent uppehållstillstånd eller ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för ett år eller längre tid. Det lagförslag som vi lägger fram förutsätter en liknande bestämmelse jfr avsnitt 6.4.2. Den som enligt utlänningslagen behöver ha arbets-

tillstånd eller uppehållstillstånd med motsvarande verkan avser bl.a.

egenföretagare skall enligt förslaget inte ha rätt till förmåner förrän

sådant tillstånd har beviljats. Mot bakgrund av att vi föreslår att inskrivning hos försäkringskassa skall avskaffas som försäkringsvillkor

se avsnitt 12.1 är lagförslaget utformat så att kraven beviljat

arbets- eller uppehållstillstånd utgör villkor för att förmåner skall

kunna betalas ut, dvs. en särskild väntetidsregel. Vidare skall enligt förslaget förmåner i de avsedda fallen kunna betalas ut tidigast fr.0.m. den dag då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader innan tillståndet beviljats. Den angivna tidsgränsen överensstämmer också i det avseendet med nuvarande regler. På sätt som när det gäller bosättningsbaserade förmåner samma

föreslås en särskild regel om möjlighet att göra vissa undantag beträffande endast tillfälligt skyddsbehövande personer som avses i

2 kap. 4 a § utlänningslagen.

7.5 Konsekvenser inom EES

m.m.

I avsnitt 2.2 2.4 har vi lämnat en redogörelse för EG-rättsliga regler om social trygghet och EES-avtalets konsekvenser på detta område. Som framgått där är den EG-rättsliga regleringen överordnad nationella rättsregler. Det innebär att från EG-rätten avvikande

nationella regler inte får tillämpas.

De förslag som vi lägger fram i detta betänkande ändrar naturligtvis inte på det förhållandet att EG-rätten är överordnad svensk nationell rätt. Förslagen medför visserligen en viss anpassning till EG-rätten, för myndigheter och domstolar är det fortfarande av stor vikt att men känna till vilka avvikande regler som finns och att rätt kunna tillämpa dessa.

Vi har redan i kapitel 6 pekat på att vissa förmåner som enligt

svensk lag kräver bosättning här i landet måste utges till personer som enligt förordning EEG nr 1408/71 skall vara omfattade av svensk

lagstiftning, oavsett om de bor här i landet eller När det gäller de

förmåner som behandlas i detta kapitel, dvs. förmåner som enligt vårt förslag skall omfattas av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen, innebär vårt förslag i stor utsträckning en anpassning till vad gäller enligt EG-rätten. Huvudprincipen där är att en försom

värvsarbetande skall ha rätt till sociala trygghetsförrnåner i det land

han arbetar oberoende av i vilket land han är bosatt. I vissa situationer kommer dock en tillämpning av EG-rätten fortfarande att medföra konsekvenser som avviker från vad som gäller enligt svensk nationell lagstiftning. Det är inte möjligt att här göra en uttömmande uppräkning av alla sådana situationer men det rör sig huvudsakligen om fall då samtidigt arbetar i flera länder, antingen genom att en person arbetet i sig är gränsöverskridande eller genom att personen har flera arbeten.

Några av de förmåner som enligt vårt förslag skall ingå i den arbetsanknutna delen av socialförsäkringen omfattas inte av förordning 1408/71, t.ex. delpension. Det innebär naturligtvis inte att personer som är medborgare i EES-länder och arbetar i Sverige i fråga om dessa förmåner skall behandlas sämre än medborgare i andra länder. De skall liksom övriga grupper kunna få rätt till sådana förmåner på de villkor som gäller enligt svensk nationell lagstiftning. I EG-rätten och även i flera konventioner finns bestämmelser om sammanläggning av försäkringstider eller andra kvaliñkationstider för rätt till förmåner. När den av oss föreslagna lagstiftningen skall tillämpas måste även dessa bestämmelser beaktas. T.ex. kommer den särskilda väntetid för förmåner som vi föreslagit att kunna uppfyllas genom föregående arbete i annat land inom EU eller EES.

8 särskilda

Några personkategorier

1 Inledning

I detta kapitel länmas förslag avseende försäkringstillhörigheten för

några särskilda personkategorier. Vad gäller studerande föreslår vi att personer som lämnar Sverige för att studera utomlands skall omfattas den bosättningsbaserade delen socialförsäkringen. Å andra sidan av av skall utlandsstuderande som kommer hit för att studera normalt inte vara försäkrade här. Liksom hittills skall från Sverige utsända statsanställda under hela utsändningstiden, oavsett dess varaktighet,

omfattas av svensk socialförsäkring. Däremot skall statsanställda som

av en annan stat sänds till Sverige för arbete inte vara försäkrade här. Beträffande anställda på utländsk makts beskickning här i landet föreslår vi att endast personer som åtnjuter diplomatisk immunitet skall undantas från svensk socialförsäkring. Detta innebär att lokalanställdas på utländsk beskickning försäkringsskydd utvidgas till att omfatta även arbetsskadeförsäkringen. För biståndsarbetare föreslår vi ett utökat försäkringsskydd, som skall gälla under biståndsarbete utomlands så länge den enskilde har väsentlig anknytning till Sverige.

8.2 Studerande

8.2. 1 Inledning

Studerande som studerar i sitt bosättningsland omfattas vanligen av socialförsäkringen i det landet. När det gäller utlandsstuderande, dvs. studerande som lämnar eller kommer till Sverige för att studera, finns det däremot anledning till särskilda överväganden för att det inte skall uppstå oklarheter om denna grupps försäkringstillhörighet. Detta gäller både svenska studerande som lämnar Sverige för att studera i ett annat land och utländska studerande som kommer till Sverige för att studera. I detta avsnitt lärrmas förslag om försäkringstillhörigheten för de utlandsstuderande som studerar i ett annat land än Sverige. Förslag lämnas utlandsstuderande kommer hit för studier här i även om som landet.

8.2.2 Nuvarande förhållanden m.m.

De utlandsstuderande som lämnar Sverige för att studera i ett annat land kan indelas i två kategorier. Den ena utgörs av dem som själva söker upp och ordnar plats en utländsk utbildningsinstitution, medan den andra utgörs av dem som reser via ett organiserat studentutbytesprogram s.k. utbytesstudenter, t.ex. med hjälp av Erasmus-stipendier. De förstnämnda, som utgör den absolut största delen av alla svenskar som studerar utomlands, kallas ofta "free movers". Antalet free movers har ökat mycket kraftigt mellan läsåren 1987/88 och 1993/94. Utbytesstudenterna studerar normalt under tre till tolv månader utomlands. Studentutbytesprogramrnen innebär också att utländska studenter studerar i Sverige. En förutsättning för sådana utbytesstudier är att den studerande har studerat minst ett är i hemlandet. För utbytesstudierna utgår studiestöd från hemlandet. Antalet personer som studerade utomlands med svenska studiemedel kan för läsåret 1994/95 uppskattas till cirka 19 000 personer. Av dessa var 14 334 personer s.k. free movers. Härtill kommer cirka 500 personer som studerade utomlands med svensk studiehjälp. Tilläggas kan att våren 1996 erhöll 1 150 personer utbildningsbidrag för doktorander. Det föreligger emellertid inte några uppgifter om hur stor del av dessa som studerade utomlands.

Gällande rätt

Den allmänna försäkringen

Svenska medborgare samt personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige är försäkrade enligt 1 kap. 3 § första stycket AFL. Enligt den s.k. ettârsregeln skall en försäkrad som lämnar Sverige anses vara bosatt här i landet, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Tilläggas kan att enligt l kap. 4 § AFL skall en försäkrad som är bosatt i Sverige vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad han fyller 16 år. En svensk medborgare är således i och för sig försäkrad enligt 1 kap. 3 § AFL även under tid när han studerar utomlands. Däremot inverkar bosättningsförhållandena även på en svensk medborgares möjligheter att tjäna in eller erhålla olika förmåner. En i Sverige dittills bosatt person som inte är svensk medborgare bibehåller emellertid den svenska försäkringstillhörigheten endast om utlandsvistelsen är avsedd

att vara längst ett år. Han uppfyller annars inte längre bosättnings-

kravet för att vara försäkrad. Tilläggas kan att enligt 3 § Riksförsäk-

ringsverkets föreskrifter RFFS 1985:16 om inskrivning och

avregistrering hos allmän försäkringskassa skall en person anses bosatt

i Sverige, om han har sitt egentliga hemvist här i landet. Bosättningsbegreppet inom socialförsäkringen överensstämmer med det inom folkbokföringen prop. 1990/9l:l53 s. 90. Bedrivs studier utomlands under längre tid än ett år uppkommer frågan om i vilket land den studerande skall anses bosatt. I RFV:s Allmänna råd 1990:2 Försäkring, inskrivning och avregistrering rekommenderas att det vid bedömning av om utlandsvistelsen överstiger ett år inte tas hänsyn till avbrott i utlandsvistelsen för semester, besök under längre helger, kortvariga affärsresor och liknande i Sverige. I praktiken avregistreras emellertid ofta inte de utlandsstuderande. Vid regelbunden vistelse i utlandet rekommenderas i de allmänna råden att frågan om avregistrering bedöms enligt följande. En person som regelbundet vistas utomlands mer än sex månader om året bör i regel avregistreras, eftersom han vanligen inte kan anses bosatt här i landet. Den som grund av sina arbetsförhållanden regelbundet vistas utomlands mer än sex månader om året kan ändå anses ha sitt egentliga hemvist här. En förutsättning härför är att han inte har starkare anknytning till något annat land, vilket kan vara fallet när en person regelbundet arbetar mer än sex månader om året i ett och samma land. Hänsyn kan också tas till den övriga familjens bosättningsförhållanden. Arbetsförhållanden av detta slag förekommer inom vissa yrken som t.ex. försäljare, resemontör och konsult. Likartade förhållanden gäller för den som studerar utomlands och regelbundet återvänder till Sverige, så länge han inte kan anses ha bosatt sig i vistelselandet. Bosättning i vistelselandet föreligger t.ex. när någon

bor där tillsammans med sin familj. Är de årliga vistelserna i

- Sverige i stort sett lika långa som utlandsvistelserna, bör det utredas om den försäkrade har sin huvudsakliga anknytning till Sverige. Hänsyn kan därvid tas till den försäkrades levnadsförhållanden i övrigt, t.ex. avsikten med vistelserna, övriga familjemedlemmars vistelseort och bostadsförhållandena. Om en försäkrad inte bedöms ha sin huvudsakliga anknytning till Sverige, bör han avregistreras.

Studiestöd

En studerande kan av Centrala studiestödsnämnden CSN beviljas studiestöd enligt studiestödslagen l973:349, SsL. Studiestöd kan ges i form av studiehjälp, studiemedel, korttidsstudiestöd, internatbidrag eller särskilt vuxenstudiestöd. studiehjälpen består av studiebidrag, extra tillägg och inackorderingstillägg, medan studiemedel består av studiebidrag och studielån. Såväl studiemedlen som studiehjälpen är

förenade med ett särskilt sjukförsäkringsskydd, som innebär att den

studerande får behålla studiestödet vid sjukdom. Studiehjälp och studiemedel kan beviljas även för studier utomlands.

Studiemedel

Studiemedel utgår enligt 1 kap 1 § SsL jämfört med 1 kap. 1 §

studiestödsförordningen l973:418, SsF till studerande vid de

läroanstalter och utbildningar som anges i bilagan till SsF. Detta innebär att studiemedel ges för studier eftergymnasial nivå såsom vid universitet och högskolor. Vidare kan studiemedel ges för studier på gymnasial nivå, om den studerande har fyllt 20 år. Studiemedel får enligt 4 kap. 9 § SsL inte utges till den som har fyllt 45 år, om det inte föreligger särskilda skäl härför. En studerande som avbryter sina studier får enligt 4 kap. 8 § SsF inte uppbära studiemedel som har beviljats för tiden därefter. Detsamma gäller om han övergår till en läroanstalt utomlands. En studerande som har studiemedel omfattas av ett särskilt sjukförsäkringsskydd, vilket innebär att han får behålla studiemedlen även när han inte kan studera grund av sjukdom. Motsvarande gäller även vid tillfällig vård av barn eller annan närstående. Be-

stämmelser om sjukförsäkringsskyddet finns i4 kap. 28-36, 44 §§ och

8 kap. 17-19 §§ SsL samt i 4 kap. 32 § SsF. Studiemedel utgår enligt 4 kap. 29 § SsL för sjukperiod som infaller under den tid för vilken studiemedel har beviljats. Med sjukperiod avses tid under vilken den studerande grund av sjukdom oavbrutet har varit oförmögen att studera. Enligt 8 kap. 18 § skall återbetalning inte göras av studielån som avser den del av en sjukperiod som följer efter en karenstid om 30 dagar. Om den studerande får sjukpenning enligt LAF skall han enligt 8 kap. 19 § återbetala en del av studielånet. Samma gäller om han grund av sjukdom får ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, varvid

bortses från sjukpenning enligt AFL.

För den första terminen som berättigar till studiemedel utgår enligt 4 kap 29 § andra stycket SsL studiemedel endast för sjukperiod som infaller efter att studierna har påbörjats. Studiemedel utgår för en sjukperiod endast om den studerande dessförinnan har ansökt om studiemedel. Föreligger synnerliga skäl kan studiemedel beviljas även för sådan sjukperiod. Denna rätt till studiemedel gäller endast för sjukperiod som har godkänts av den allmänna försäkringskassa hos vilken den studerande är inskriven. Blir den studerande på grund av sjukdom oförmögen att bedriva studier, skall han anmäla det till den allmänna försäkringskassan. Anmälningsskyldigheten gäller om studiemedel har beviljats för aktuell termin eller den studerande har ansökt eller avser att ansöka om studiemedel. Försäkringskassan skall

enligt 4 kap. 34 § SsL godkänna sjukperioden, om den finner att den studerande inte kan studera på grund av sjukdom.

Enligt 4 kap. 16 d § SsF gäller föreskrifterna om studiemedel under

sjukdom i 4 kap. 28-35 §§ SsL även för studerande som får studieme-

del för studier utomlands se nedan.

En studerande har enligt 4 kap. 44 § SsL också rätt att behålla studiemedel vid ledighet för tillfällig vård av barn eller för närståendevård. Ytterligare bestämmelser därom finns i Centrala studiestödsnämndens föreskrifter CSNFS 1994:8 om rätt att behålla studiemedel vid tillfällig vård av barn och vid närståendevård. Enligt 1 § föreskrifterna tillämpas vid frånvaro för tillfällig vård av barn bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning i 4 kap. 10, 11 och 12 §§ AFL. Det innebär bl.a. att den studerande får behålla studiemedlen vid frånvaro på grund av att barnet är sjukt eller smittat eller att den ordinarie vårdaren är sjuk eller smittad. Vidare godtas frånvaro som beror att den förälder som normalt vårdar barnet måste följa med ett annat av familjens barn till läkare. Samma gäller frånvaro på grund av besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Den studerande har rätt att för vård av barn behålla studiemedlen under sammanlagt högst 60 dagar för barn och år. En studerande har enligt 2 § CSNFS 1994:8 också rätt att behålla studiemedlen vid frånvaro för vård av svårt sjuk närstående under det antal dagar som anges i 6 § lagen 1988:1465 om ersättning och ledighet för närståendevård 60 dagar för vårdad person.

Studiemedel vid studier utomlands

Studiemedel får enligt 4 kap. 36 § SsL beviljas även för studier utomlands under de förutsättningar som föreskrivs regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Därvid kan studiemedel lämnas även för sjukperiod. Regeringens föreskrifter i ämnet finns i 4 kap 16-16 d §§ SsF. Ytterligare bestämmer finns i Centrala studiestödsnämndens föreskrifter CSNFS 1996:3 och allmänna råd om studiemedel för studier utom riket. I 4 kap. 16 § SsF finns bestämmelser om studiemedel för studier i de övriga nordiska länderna. Enligt dessa kan studiemedel beviljas svensk medborgare för studier vid läroanstalt eller utbildning som står under statlig tillsyn och som motsvarar svensk studiemedelsberättigande utbildning. För studiemedel krävs därvid att det skall vara

minst tre månaders heltidsundervisning. Undantag från kravet

studiernas omfattning kan göras om utbildningen har ett direkt samband med den studerandes yrke eller tidigare utbildning. Bestämmelser om studiemedel för studier utanför Norden finns i 4 kap. 16 a § SsF. Studiemedel för sådana studier kan beviljas svensk

medborgare för studier gymnasial eller eftergymnasial nivå, om studierna omfattar minst tre månaders heltidsundervisning och den studerande har varit folkbokförd i Sverige under de två senaste åren. Om det finns särskilda skäl, kan studiemedel beviljas även om kraven på viss minsta tids heltidsundervisning eller folkbokföring i Sverige inte är uppfyllda. Enligt 17 § CSNFS 1996:3 kan sådant undantag göras i följande fall. Den studerande har varit folkbokförd i ett annat nordiskt land. 2. Den studerande söker, utan att ha gjort uppehåll, studiemedel för att avsluta en tidigare påbörjad studiemedelsberättigande utbildning. Den studerande har studerat på en studiemedelsberättigande

utbildning och, utan att göra uppehåll, fortsätter med studier på

eftergymnasial nivå. 4. Den studerande har, omedelbart innan studierna påbörjas, själv varit verksam, eller, om den studerande bor tillsammans med make/maka eller därmed jämställd, som är verksam

a i svensk utrikestjänst

b i svenskt missionsarbete

c i svenskt eller internationellt biståndsarbete eller

d i en internationell organisation av nationellt intresse.

5. Den studerande har rätt till studiemedel enligt 1 kap. 8 § SsL, dvs. fråga är om en utländsk medborgare som har rätt till studiestöd

grund av EG-råtten.

Enligt de allmänna råden till 17 § CSNFS 1996:3 är bakgrunden till kravet på två års folkbokföring i Sverige att svenska medborgare, som aldrig har haft, eller inte längre har, anknytning till Sverige, inte har rätt till studiemedel för studier utomlands. Studiemedel för studier utomlands tillkommer inte svenska medborgare som t.ex. har emigrerat. Vissa grupper som vistas utomlands har emellertid kvar en nära anknytning till Sverige och bör kunna få studiemedel trots att folkbokföringskravet inte är uppfyllt. För studiemedel till utländsk gymnasial utbildning utanför Norden krävs enligt 4 kap. 16 a § SsF dessutom dels att studierna inte med lika stor fördel kan bedrivas vid en svensk läroanstalt, dvs. att motsvarande eller liknande utbildning inte finns här, dels att CSN har beslutat att utbildningen kan anses ha godtagbar standard. Den som har beviljats studiestöd från ett annat land än Sverige har enligt 4 § CSNFS 1996:3 rätt till studiemedel endast om det föreligger särskilda skäl. Enligt de allmänna råden bör utgångspunkten för om det föreligger sådana särskilda skäl i första hand vara storleken det beviljade studiestödet. Den som är beviljad ett studiestöd som är avsett att i princip täcka kostnaderna för en utbildning, t.ex. studiestöd från övriga nordiska länder eller vissa länder inom EU, bör därför inte beviljas studiemedel. Är däremot beviljat studiestöd avsett som ett

mindre bidrag till studiekostnaderna, bör studiemedel kunna beviljas med reducerat belopp.

Utländska medborgare

Personer som inte är medborgare i Sverige kan under vissa förut-

sättningar få studiemedel enligt SsL. Därvid skiljer man på personer som är medborgare i ett EU-land eller i ett land som omfattas EESav avtalet och på andra personer som inte är svenska medborgare. Enligt 4 kap. 4 § SsL har en studerande som inte är svensk medborgare rätt till studiemedel endast om han bosatt sig i Sverige i annat syfte än att genomgå utbildning. Syftet bakom bestämmelsen är att rätten till svenskt studiestöd skall vara beroende av den studerandes anknytning till Sverige. I förarbetena till bestämmelsen prop. 1971:81 uttalades bl.a. följande. Huvudprincipen är att endast den som är inlemmad i det svenska samhället bör ha rätt till svenskt studiestöd. En utlänning som mottagits under sådana omständigheter att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna i Sverige bör kunna få studiestöd. Till denna kategori bör hänföras flyktingar, statslösa personer eller utländska medborgare som utan att vara flyktingar av humanitära skäl fått fristad i Sverige samt icke asylsökande flyktingar som kommer hit efter

samråd med internationella flyktingorgan. I detta sammanhang avses

grupper som bortsett från studie- och studiefinansieringsfrågan har fått tillstånd att vistas i Sverige. I övriga fall bör som villkor för rätt till studiemedel gälla att personen med vederbörliga tillstånd har vistats och förvärvsarbetat i Sverige under en sammanhängade period två av

år, om inte särskilda omständigheter föreligger. Barn under 18 år till

invandrare som fått arbetstillstånd har omedelbar rätt till studiestöd.

För att studiemedel för studier utomlands skall beviljas en utländsk medborgare krävs enligt 4 kap. 16 § tredje stycket och 16 a § tredje

stycket SsF, utöver vad som gäller för svenska medborgare, att den studerande har påbörjat högskoleutbildning i Sverige. Vidare krävs för en utländsk medborgare att studierna inom ramen för ett utbytesprogram kan tillgodoräknas som en del av den svenska utbildningen och att studierna varar högst ett år. En utländsk medborgare kan med andra ord normalt inte få studiemedel för studier utomlands, om han inte är utbytesstudent. För personer som omfattas av EG-rätten förhåller det sig emellertid annorlunda. Frågan om rätt till studiestöd för medborgare i de övriga nordiska länderna har behandlats i särskild ordning. I prop. 1973:89 anfördes att målsättningen var att de studerande i de nordiska länderna skulle få studiesocialt stöd antingen från hemlandet eller studielandet. Därvid anfördes bl.a. att gäststuderande, varmed avses studerande som rest

till annat nordiskt land enbart för att studera, bör få studiestöd från hemlandet, medan de som betraktas som invandrare bör få studiestöd från studielandet. För medborgare i ett land som är medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet finns särskilda bestämmelser i 1 kap. 8 § SsL. En sådan

person jämställs med svensk medborgare vad gäller studiestöd, om den

utländske medborgaren grund av anställning i Sverige kan härleda rättigheter från EES-avtalet i fråga om sociala fönnåner. Detta tillämpas under de förutsättningar som anges i föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Detsamma gäller make, sambo och barn till sådan utländsk medborgare. Enligt 1 kap. 3 § SsF får CSN meddela föreskrifter för tillämpningen av bestämmelsen i l kap. 8 § SsL. Sådana föreskrifter har ännu inte meddelats. Däremot har CSN utgett faktabladet EU/EES-medborgare, som behandlar rätten till svenskt studiestöd för studier utomlands.

förarbetena till l kap. 8 §SsL prop. 1993/942100 bil. 9 uttalades

bl.a. följande. Inom EG har utvecklats en rättspraxis om rätt till studiestöd för migrerande arbetstagare och deras familjer från ett annat medlemsland. Denna praxis utgår från Romfördragets art. 48 och förordning EEG nr 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Den omfattar emellertid inte personer, som kommer till ett annat land direkt i syfte att studera. Personer som kommit till Sverige i syfte att studera skall liksom hittills inte kunna få svenskt

studiestöd. Det går inte att för studiestöd uppställa något generellt krav

att en person skall ha vistats eller arbetat i Sverige en viss tid. I stället får de närmare reglerna ta sikte att ange faktorer som bör vägas in i en helhetsbedömning av om personen utövar en sådan verksamhet att han eller hon är att betrakta som arbetstagare. Den tid arbetet varat är bara en sådan faktor. För att en arbetstagare skall vara berättigad till studiestöd bör det i det enskilda fallet finnas ett såväl innehållsmässigt som tidsmässigt samband mellan det tidigare arbetet och studierna. Har arbetstagaren ofrivilligt blivit arbetslös kan emellertid utbildningar utan samband med det tidigare arbetet komma i fråga. Studiestöd skall kunna lämnas även till arbetstagarens närmaste familj. Barn och andra familjemedlemmar bör ha rätt till studiestöd för alla studiemedelsberättigande utbildningar i Sverige och regel också för studier utomlands. Även arbetstagaren själv bör som kunna studera utomlands med svenskt stöd. Rätten till studiestöd bör emellertid upphöra om arbetstagaren vid flyttningen till ett annat land helt släpper sin anknytning till Sverige och således inte längre kan anses vara etablerad här som arbetstagare. Enligt det ovannämnda av CSN utgivna faktabladet EU/EESmedborgare gäller bl.a. följande för att EU/EES-medborgare skall ha rätt till svenskt studiestöd för studier omlands. För rätt till stöd krävs att sökanden av SIV har beviljats permanent uppehållstillstånd eller

s.k. EU/EES-tillstånd. För nordiska medborgare krävs emellertid inte sådana tillstånd. Som arbetstagare räknas innehar en person som anställning i Sverige. Arbetet skall ha haft en sådan varaktighet/omfattning att det inte är marginellt t.ex. minst halvtid i minst tre månader.

Sjukdom vid studier utomlands

Enligt 4 kap. 36 § andra stycket SsL kan studiemedel för en sjukperiod som avses i 28 § länmas enligt de föreskrifter som meddelas av regeringen. Sådana föreskrifter finns i 4 kap. 16 d § SsF. Enligt dessa gäller bestämmelserna om studiemedel under sjukdom i 4 kap. 28-35 §§ SsL även studerande som får studiemedel för sådana studier utomlands som avses i 4 kap. 16 och 16 a §§ SsF.

Studiehj älp

Studiehjälp utgår enligt 1 kap. 1 § SsF till studerande vid de läroan-

stalter som anges i avdelning A i bilagan till SsF, dvs. elever i bl.a. gymnasieskolan, kommunal och statlig vuxenutbildning, folkhögskola och vissa fristående skolor. Enligt 3 kap. 3 § SsL utgår studiehjälp från och med att den

studerande har fyllt 16 år. Studiehjälp utgår enligt 3 kap. l § andra

stycket längst till och med det första kalenderhalvår under vilket den

studerande fyller 20 år. Berättigade till studiehjälp är enligt 3 kap. 2 §

SsL svensk studerande samt sådan annan studerande som är bosatt i Sverige. För utländska medborgare gäller bl.a. följande. En studerande har rätt till studiehjälp endast om att han har bosatt sig i landet huvudsakligen i annat syfte än att utbildning här. Den som har bott

och arbetat eller motsvarande i Sverige på minst halvtid under en sammanhängande period av minst 24 månader har som regel rätt till

studiestöd. Utbetalning av studiehjälp sker enligt 3 kap. 38 § SsF till den studerandes föräldrar eller annan förmyndare enligt samma grunder

tillämpas vid utbetalning allmänt barnbidrag. Är den studeran-

som av

de myndig, betalas studiehjälpen emellertid ut till denne.

Avbryts studierna, får enligt 3 kap. 5 § tredje stycket SsF den studerande inte behålla studiehjälp som beviljats för tiden därefter. Samma gäller vid övergång till läroanstalt utomlands. En studerande med studiehjälp omfattas, liksom den som har studiemedel, av ett särskilt sjukförsäkringsskydd, som innebär att studiehjälpen får

behållas, om studier inte kan bedrivas på grund av sjukdom. Till

skillnad från vad som gäller vid studiemedel omfattar sjukförsäkringen

vid studiehjälp inte den som har beviljats studiehjälp för studier utomlands. Den studerande får behålla studiehjälpen även vid tillfällig vård av barn eller närståendevård. Bestämmelser om sjukförsäkringsskyddet finns i 3 kap. 15, 16, 22 och 31 SsL samt i 3 kap. 48 och 49 §§ SsF. Studiehjälp utgår enligt 3 kap. 16 § SsL för sjukperiod som infaller

under tid för vilken studiehjälp har beviljats. För att den studerande

skall omfattas av sjukförsäkringen under studiernas första termin krävs att studierna har påbörjats innan sjukdomsfallet inträffar. Vad gäller den studerandes rätt enligt 3 kap. 31 § SsL att behålla studiehjälpen vid ledighet för tillfällig vård av barn eller för närståendevård finns ytterligare bestämmelser i 2 § CSNFS 1994:9. Dessa överensstämmer med dem i 2§ CSNFS 1994:8, vilka har redovisat ovan i detta avsnitt. Svensk medborgare kan enligt 3 kap. 22 § SsL beviljas studiehjälp för studier utomlands, om studierna inte med lika stor fördel kan bedrivas vid svensk läroanstalt. Även i andra fall får studiehjälp en beviljas för studier utomlands enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. Enligt 3 kap. 22 § fjärde stycket SsL gäller som tidigare nämnts emellertid sjukförsäkringen inte för den som beviljats studiehjälp för studier utomlands. Ytterligare bestämmelser om studiehjälp för studier utomlands finns i 3 kap. 23-23 b §§ SsF. Dessa innebär bl.a. att studiehjälp får beviljas för studier vid läroanstalt eller utbildningslinje under statlig tillsyn i Danmark, Finland, Island eller Norge, om studierna omfattar minst tre månaders heltidsundervisning. Studiehjälp kan beviljas även för kortare studietid, om det föreligger särskilda skäl. Vid studier i

utonmordisk land krävs för studiehjälp dessutom att den studerande

under de senaste två åren har varit folkbokförd i Sverige. Om det finns särskilda skäl får studiehjälp såväl vid nordiska som utomnordiska studier beviljas även för kortare undervisningsperioder än tre månader. För studier utom Norden är studiehjälp vidare beroende av om eleven bor tillsammans med sina föräldrar eller inte. Bor en studeran-

de utomlands med sina föräldrar, beviljas studiehjälp om minst en av

föräldrarna är verksam i svensk utrikestjänst, missionstjänst, svenskt

eller internationellt biståndsarbete, funktionär i internationell organisation eller är anställd eller utsänd av svenskt företag i utlandet. Har inte någon av föräldrarna sådan sysselsättning eller är föräldrarna bosatta i Sverige eller i annat land än studielandet, kan studiehjälp beviljas först efter ingående prövning av studieinriktningen. Det krävs att motsvarande utbildning inte finns i Sverige och att den är klart yrkesinriktad.

Behovsprövning

Vid bestämmande av studiemedel beaktas den studerandes inkomster. Bestämmelser om beräkning av studiemedel finns i 4 kap. 13-25, 42 §§ SsL och 4 kap. 11-14 a SsF. studiemedlen, som är relaterade till basbeloppet, bestäms med hänsyn dels till studiernas tidslängd, dels till om studierna bedrivs hel- eller deltid. Har den studerande inkomst, som överstiger det s.k. fribeloppet, minskas studiemedlen i proportionen till inkomsten på sätt som föreskrivs i 4 kap. 16 och 19 §§ SsL. Fribeloppet bestäms med ledning av basbeloppet och studiernas omfattning. Som exempel kan nämnas att vid lägst fem månaders heltidsstudier uppgick fribeloppet för andra halvåret 1996 till 25 340 kr. Enligt 4 kap. 42 § bortfaller rätten till studiemedel, om den studerande för ett kalenderhalvår inte är berättigad till studiemedel med mer än fem procent av basbeloppet. Detta innebär att den studerande inte har rätt till studiemedel, om dessa till följd av inkomstens storlek skall minskas så att de inte överstiger fem procent av basbeloppet. Som exempel kan nämnas att rätten till studiemedel för fem månaders heltidsstudier under sista halvåret 1996 bortföll, om den studerandes inkomst för detta halvår översteg 85 700 kr. Som inkomst beaktas vad som på det aktuella halvåret kan beräknas belöpa av det belopp som kan förutses bli den studerandes sammanräknade inkomst av tjänst, näringsverksamhet och kapital vid taxering för kalenderhalvåret. Vid studier utomlands beaktas enligt 27 § CSN:s föreskrifter och allmänna råd om studiemedel för studier utom riket CSNFS 1996:3 även inkomster utomlands. För utomlands bosatta och sjömän får CSN meddela särskilda föreskrifter om inkomstberäkningen. Sådana föreskrifter har inte meddelats.

Utbildningsbidrag för doktorander

Vanliga finansieringsforrner för forskarstuderande är doktorandtj änster och utbildningsbidrag. År 1994 hade två tredjedelar de heltidsav studerande doktoranderna denna typ av finansiering. Utbildningsbidrag för forskarstuderande har sedan budgetåret 1986/87 successivt omvandlats till doktorandtjänster. Syftet med den reformen var att förbättra doktorandernas ekonomiska villkor och sociala trygghet och därigenom öka effektiviteten i studierna. Avsikten var att denna omvandlingsprocess skulle ha avslutats år 1996, varefter utbildningsbidrag inte längre skulle finnas. Under perioden 1987 1994 ökade emellertid antalet aktiva doktorander från 12 000 till 15 000. Mot bakgrund härav och med hänsyn till det statsfinansiella läget öppnade regeringen år 1995 åter möjligheten att utse nya innehavare av

utbildningsbidrag. Nedan behandlas utbildningsbidrag för doktorander enligt nuvarande ordning.

Den som är doktorand vid statligt universitet eller högskola kan få

utbildningsbidrag enligt förordningen 1995 2938 om utbildningsbidrag

för doktorander. Samma gäller doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm. I det följande avses med högskola även universitet. Ansökningar om sådant bidrag prövas fakultetsnämnden. Bidrag av

lämnas för forskarutbildning som bedrivs vid högskola här i landet. Om doktorandens handledare medger det, får utbildningsbidrag lämnas

även för utlandsstudier som doktoranden bedriver inom för ramen

forskarutbildningen. Helt bidrag uppgår till ll 590 kr i månaden och betalas

ut av högskolan. För deltidsstudier kan bidrag utgå med lägre belopp.

Utbildningsbidrag beviljas för högst tolv månader i sänder s.k.

bidragsår och fär lämnas för sammanlagt högst åtta bidragsår. Det får

emellertid inte ges för längre tid än som motsvarar helt bidrag under

fyra bidragsår. Därvid skall avräkning ske för tid under vilken doktoranden har haft doktorandtjänst. Föreligger särskilda skäl kan bidrag ges för ytterligare två bidragsår. Utbildningsbidrag utgår även för tid under vilken doktoranden inte kan studera grund av sjukdom. Bidrag under sjukdom ges emeller-

tid inte vid utlandsstudier. En doktorand som har utbildningsbidrag eller avser att ansöka om sådant är skall anmäla till försäkringskassan,

om han eller hon inte kan studera på grund sjukdom. En förutav sättning för bidrag under sjukdom är nämligen att sjukperioden har

godkänts av försäkringskassan. Uppbär doktoranden sjukpenning eller föräldrapenning enligt AFL minskas bidraget med motsvarande belopp. Detta gäller inte om sjukpenningen eller föräldrapenningen är

relaterad till en inkomst vid sidan om utbildningsbidraget. Däremot får

doktoranden behålla bidraget vid ledighet i samma omfattning

som

enligt 4 kap. AFL gäller för rätt till föräldrapenningförmåner. Beträffande SGI för doktorander med utbildningsbidrag finns särskilda bestämmelser i 3 kap. 5 § tredje stycket l AFL. Under tid

som en försäkrad bedriver studier för vilka han eller hon får sådant

utbildningsbidrag får dennes SGI sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast dessförinnan försäkringskassan då känt till samtliga

om förhållanden.

Utbildningsbidraget hänförs enligt 11 kap. 2 § j AFL till inkomst

av anställning och är pensionsgrundande. Tilläggas kan att antalet aktiva doktorander uppgick till 15 900 personer under våren 1996. Härav hade 5 300 doktorandtjänster, personer

medan l 150 uppbar utbildningsbidrag för doktorander. Några

uppgifter om hur många som uppbar sådant bidrag under studier

utomlands föreligger inte. I den mån bidrag utges för utlandsstudier

torde det emellertid vara fråga endast kortare tids utlandsom en

vistelse, sannolikt under ett år. Det skall nämligen vara fråga om utlandsstudier inom ramen för forskarutbildning här i landet.

Frivillig utlandsstudieförsäkring

Universitets- och högskolestuderande som är studiemedelsberättigade genom CSN kan teckna en särskild utlandsstudieförsäkring. Den studerandes make, sambo och barn kan också omfattas av försäkringen, om de under utlandsvistelsen saknar egen förvärvsinkomst. Försäkringen omfattar ersättning avseende läkarvård samt invaliditetsoch dödsfallsersättning vid olycksfall. Dessutom ingår egendomsskydd, ansvarsförsäkring, överfallsskyddsförsäkring och rättsskyddsförsäkring. Försäkringen gäller i studielandet och under resa till och från studielandet. Den omfattar även kortare semesterresor högst

14 dagar. Under ferieuppehâll gäller den vid resor till och från

bosättningslandet samt under vistelse i bosättningslandet eller studielandet.

Reformering av det allmänna pensionssystemet

Den 8 juli 1994 beslutade riksdagen Rskr 1993/94:439,

1993/94:SfU24 grundval av propositionen 1993/941250 Reformering av det allmänna pensionssystemet om riktlinjer för en genomgripande reform av det allmänna ålderspensionssystemet. De riktlinjer som föreslogs i propositionen baseras Pensionsarbetsgruppens betänkande SOU 1994:20 Reforrnerat pensionssystem.

Vad gäller studerande föreslog Pensionsarbetsgruppen SOU

1994:20 s. 184 och 1870 att pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas enligt särskilda regler vid studier, som omfattas av studiemedelssystemet. Enligt förslaget skall studiebidragsdelen i studiemedelssystemet för framtiden göras skattepliktigt och därmed bli pensionsgrundande för inkomstrelaterad pension. Pâ bidraget skall staten betala pensionsavgifter och den studerande egenavgift. Genom att göra studiemedelsberättigande studier pensionsgrundande erhålls enligt Pensionsarbetsgruppen en lämplig avgränsning av vilka studier samhället bör stödja i nu aktuellt hänseende. I den s.k. princippropositionen om reformering av det allmänna pensionssystemet anförde departementschefen bl.a. följande om pensionsrätten för de studerande. Pensionsrätt skall enligt särskilda regler i framtiden tillgodoräknas vid studier som omfattas av studiemedelssystemet. För förfluten tid skall i princip inte finnas regler om pensionsrätt. Under den fortsatta beredningen fâr avgöras vilken teknisk modell som skall användas för tillgodoräknande av sådan

pensionsrätt. Det är angeläget att utbildning och kompetensutveckling

inte generellt sett missgynnas med det reformerade pensionssystemet. Särskilda regler bör därför införas för att ge viss kompensation för det bortfall i pensionsrätt som studier emellanåt ger upphov till. Emellertid saknas skäl för att utöka möjligheterna att tillgodoräkna pensions-

rätt till samtliga studieformer. Det är t.ex. inte ändamålsenligt med

pensionsrätt för studier på grundskole- och gymnasienivå under ungdomsåren. Främst är det studier med studiemedel på högskolenivå som bör ge pensionsrätt.

Vidare anförde departementschefen bl.a. följande. Enligt pensionsarbetsgruppens förslag skall samtliga Studieformer som berättigar till studiemedel ge pensionsrätt. Inte endast studier högskolenivå utan även utbildning för äldre inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen kommer att ge pensionsrätt. Därmed uppnås dels

det direkta syftet att åstadkomma en ordning med pensionsrätt för högskolestudier och andra studier som berättigar till studiemedel, dels att sådana studier i pensionshänseende blir mer likställda med de vuxenstudier som i dag grundar pensionsrätt genom att skilda slag av pensionsgrundande ersättningar utgår under studietiden. Villkoren för rätt till studiemedel ger en lämplig avgränsning av vilka studier och studerande som bör stödjas i pensionshänseende.

Det har i avvaktan Studiestödsutredningens arbete se nedan

ännu inte lagts fram något konkret förslag angående utformningen av

ett system för pensionsrätt för studier. I departementspromemorian

Ds 1995:41 Reforrnerat pensionssystem lag om inkomstgrundad

ålderspension, m.m. anförs bl.a. följande. Efter riksdagsbeslutet har

en gemensam beredning ägt rum mellan Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet. Därvid har konstaterats att det inom ramen för nuvarande studiemedelssystem och beskattningsregler inte är givet

hur en skattläggning och höjning av studiebidraget skall kunna ske

enligt Pensionsarbetsgruppens intentioner, om inte den disponibla

inkomsten skall förändras för vissa grupper studerande. En om-

läggning bör inte ske utan närmare utredning. Frågan om den tekniska utformningen av pensionsrätten för studier med studiemedel har behandlats också av Genomförandegruppen. Enligt denna grupp är det

av synnerlig vikt att pensionssystemet för studier med studiemedel

utformas så att pensionsrätten grundas på faktiskt utbetalt studiebidrag och inte på någon fiktiv inkomst. Beslut om eventuella förändringar

av nivån för pensionsrätt för studier bör nämligen inte kunna fattas isolerat från beslut om studiebidragets nivå.

Studiestödsutredningens förslag

Studiestödsutredningen lämnade i betänkandet SOU 1996:90 Sammanhållet studiestöd förslag till ändrat studiestödssystem. Förslaget innebär bl.a. följande. Stödforrnerna studiemedel, svux och svuxa ersätts med ett sammanhållet studiestöd, kallat studiemedel. Det studiestödet blir generellt och lämnas till alla som antas till en nya

studiemedelsberättigande utbildning. Studiestödet skall bestå av en

obeskattad bidragsdel och en lånedel. Bidraget avses anknytas till det framtida pensionssystemet genom en schablonregel. Vad gäller studiestöd för studier utomlands föreslås att extra studiemedel för

undervisningsavgifter ersätts med bidrag motsvarande 50 procent av

avgifterna högst 25 000 kr per år. Vidare föreslås ett nytt låne- och återbetalningssystem, som tillsammans med restriktioner på till-

delningssidan skall medföra att studielån normalt betalas tillbaka.

Utredningen föreslog inte några förändringar av sjukförsäkringsskyddet men anförde att det var befogat med särskild översyn av bestämmelserna om rätt till studiestöd under sjukdom. Inom den

allmänna försäkringen kan man vid sjukdom få hel, tre fjärdedels, halv eller fjärdedels sjukpenning beroende på hur nedsatt arbetsför-

en mågan är. Motsvarande flexibilitet finns inte inom studerandesjukförsäkringen utan rätt till studiemedel under sjukdom förutsätter att studieförmâgan är helt nedsatt. Enligt utredningen skulle det vara en fördel studier kan bedrivas i viss omfattning under sjukdom. om Studiestödsutredningen lämnade vidare i en särskild skrivelse till regeringen den 26 februari 1996 förslag till en procentsats för uppräkning studiebidraget, om det görs skattepliktigt. Bakgrunden av härtill är riksdagens principbeslut att studiebidraget skall vara

pensionsgrundande när ett nytt pensionssystem införs. Därvid anförde

utredningen att det kan finnas skäl att överväga att ta ut pensionsavgift studiebidraget utan att för den skull beskatta det.

8.2.3 överväganden och förslag

Förslag: En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera utomlands skall anses fortsatt bosatt här, och därmed omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen, under den tid

för vilken han eller hon är berättigad till studiestöd enligt studiestödslagen eller utbildningsbidrag för doktorander. Detta skall

gälla även om den studerande på grund av sina ekonomiska förhållanden saknar rätt till studiestöd. Den som kommer till Sverige för att studera skall omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen endast han eller hon är om berättigad till svenskt studiestöd eller utbildningsbidrag. Utbildning skall i vissa fall likställas med förvärvsarbete.

Studerande som lämnar Sverige för att studera i ett annat land

Under senare år har antalet personer som utomlands bedriver studier för vilka de erhåller svenskt studiestöd ökat kraftigt. För närvarande torde det röra sig om cirka 20 000 personer per år. Till stor del torde det röra sig om personer vilka inte omfattas studielandets system av för social trygghet. För flertalet utlandsstuderande överstiger tiden för utlandsstudierna ett år. Det medför att de, beroende på omständig-

heterna i det enskilda fallet, med tillämpning av ettårsregeln i AFL

kan komma att anses som inte bosatta här i landet. I sådant fall

kommer den studerande inte att omfattas av svensk socialförsäkring.

Vi har i våra allmänna överväganden i avsnitt 5.3 föreslagit att studenter skall ges ett särskilt försäkringsskydd även vid längre utlandsvistelser. Flertalet av dem som studerar utomlands med svenskt studiestöd är unga personer, som ännu inte har bildat egen familj. Deras närmaste anhöriga är i allmänhet bosatta i Sverige. I en del fall har utlandsstudierna karaktär av huvudutbildning, medan de i andra fall utgör en komplettering till en svensk utbildning. Många av de utlandsstuderande kommer efter avslutade studier att söka arbete här i landet. Flertalet av de studerande som lämnar Sverige för att studera utomlands torde mot bakgrund av det anförda kunna anses behålla väsentlig en anknytning till Sverige under studietiden. Detta talar också för att de under studietiden bör kunna omfattas av svensk socialförsäkring. Särskilt gäller detta dem vars utlandsstudier utgör en komplettering till en svensk utbildning. De studerande som saknar förvärvsinkomster har ofta ett svagt socialförsäkringsskydd. Detta gäller inte minst dem som studerar utomlands, eftersom det i denna grupp ibland förekommer fall där den

enskilde studerandes försäkringstillhörighet kan vara oklar. Fråga är om en grupp som vid internationella förhållanden har ett svagt

försäkringsskydd och som enligt våra tidigare överväganden avsnitt

5.3 kan komma att få ett särskilt skydd enligt förordning EEG 1408/71. Vidare torde det vara en internationell praxis att utgå från att utlandsstuderande inte skall omfattas av studielandets lagstiftning om social trygghet. EG:s uppehällsdirektiv bygger i stället att försäkring finns på annat sätt. Vid utformningen av villkoren för att omfattas av svensk socialförsäkring bör enligt vår mening eftersträvas att utlandsstuderande från Sverige inte hamnar i den situationen att de omfattas av socialförsäkringen i varken studielandet eller bosättningslandet. Mot bakgrund av det anförda anser vi att studerande som lämnar Sverige för att ovan studera utomlands under studietiden bör kunna omfattas av vissa svenska försäkringar.

Som vi tidigare redovisat avsnitt 5.2 och 5.4 föreslår vi att

socialförsäkringen skall delas upp i en bosättningsbaserad och en arbetsbaserad del. Med hänsyn till att en person normalt inte har förvärvsinkomster i sin egenskap av studerande saknas det skäl att som huvudprincip låta studerandegruppen omfattas av den arbetsbaserade försäkringen. För närvarande omfattar arbetsskadeförsäkringen visserligen även den som genomgår utbildning, i den mån utbildningen är förenad med särskild risk för arbetsskada 1 kap. 1 § andra stycket LAF. Detta bör gälla även framdeles. I den av oss föreslagna socialförsäkringslagen bör därför genom en särskild bestämmelse 2 kap. 10 § anges att när så föreskrivs i en annan författning skall utbildning likställas med förvärvsarbete. Vi anser även att regeringen bör överväga att i dithörande förordning 1977:284 sträcka ut arbetsskadeförsäkringen på motsvarande sätt som vi föreslår i detta avsnitt. Det är i övrigt främst de bosättningsbaserade förmånerna som f.n. bör komma i fråga för de utlandsstuderande. Med hänsyn härtill och till att enhetliga försäkringsvillkor i största möjliga utsträckning skall

gälla bör de utlandsstuderandes försäkringstillhörighet regleras på så

sätt att de under studietiden utomlands fortfarande kan anses bosatta här i landet, vilket innebär att de kommer att omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen. Det bör således i socialförsäkringslagen finnas en särskild bosättningsbestänunelse för utlandsstuderande. Den studerande skall omfattas av ifrågavarande specialgrupp som reglering bör avgränsas så att den kommer att omfatta sådana personer normalt kan antas ha anknytning till Sverige. Den som skall som omfattas av svensk socialförsäkring skall ha sådan anknytning hit som typiskt sett kan anses motivera svensk försäkringstillhörighet. Personer som utvandrar från Sverige skall, oavsett om de studerar, varken anses

bosatta här eller omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen. I ett samhälle med ökat inslag av internationell mobilitet kan en persons medborgarskap inte gärna läggas till grund för den enskildes försäkringstillhörighet, eftersom ett sådant förfarande kan diskriminevara

rande. Detta gäller även för de utlandsstuderande. Medborgarskap bör

därför inte användas som kriterium för att avgränsa studerandekategorm. Enligt gällande rätt krävs, som redovisats ovan i avsnitt 8.2.2, viss anknytning till Sverige för att en person skall kunna beviljas studiestöd

enligt SsL. Vidare har det i princippropositionen om ett reformerat

pensionssystem uttalats att pensionsrätt för studerande framdeles skall tillgodoräknas vid studier som omfattas av studiemedelssystemet. Det förhållandet att en person har rätt till studiestöd enligt SsL för sina utlandsstudier anser vi kunna godtas som en sådan anknytning till Sverige som bör motivera svensk försäkringstillhörighet. Motsvarande

bör även gälla dem som är berättigade till svenskt utbildningsbidrag

för doktorandstudier utomlands. Med hänsyn till att studiestödet är behovsprövat kan en person sakna rätt till sådant stöd pâ grund av sina ekonomiska förhållanden. Emellertid bör den enskildes ekonomiska förhållanden inte inverka på bedömningen av om han eller hon skall omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen. En person som saknar rätt till studiestöd enbart grund av sina ekonomiska förhållanden bör i detta hänseende därför jämställas med dem som är berättigade till studiestöd enligt SsL. I 9 kap. 2 § AFL finns en liknande bestämmelse när det gäller handikappersättning. För att tillräcklig anknytning till Sverige skall föreligga bör dessutom krävas att den enskilde var bosatt här i landet innan studier påbörjades i ett annat land. För tveksamma fall föreslår vi att studerande skall kunna inhämta ett bindande förhandsbesked från försäkringskassan. Inom regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att reformera det allmänna pensionssystemet. Med hänsyn härtill tar vi inte upp frågan om studiemedel i sig bör vara pensionsgrundande.

Vårt förslag beträffande de utlandsstuderande innebär enbart att dessa

under vissa förutsättningar skall omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen, dvs. att de under vistelse utomlands skall vara försäkrade med avseende på de bosättningsbaserade fönnånerna. Det innebär t.ex. att de under vistelse utomlands får tillgodoräkna sig bosättningstid för folkpension jfr gällande rätt i avsnitt 3 .6. Frågor rörande utbetalning av förmåner till en försäkrad som vistas utomlands behandlas nedan i kap. 10.

Studerande som kommer till Sverige för att studera

När det gäller utlandsstuderande förekommer också det motsatta fallet till det ovan behandlade, nämligen att personer lämnar sitt bosättningsland för att studera i Sverige. Den ovan föreslagna specialregleringen för utlandsstuderande som lämnar Sverige innebär att den skyddade personkretsen enligt den svenska bosättningsbaserade försäkringen utvidgas jämfört med vad som skulle ha följt av huvudbestärnmelsen om bosättning här i landet. Vårt förslag i den delen bygger den principen att utlandsstuderande skall i första hand vara försäkrade i bosättningslandet. Motsvarande synsätt bör tillämpas på utlandsstuderande som kommer till Sverige. I annat fall kommer tvâ

motstridiga principer för försäkringstillhörighet att upprätthållas för de utlandsstuderande. Enligt den ena skall de studerande vara försäkrade

i sitt bosättningsland, medan de enligt den andra skall vara försäkrade i studielandet. En ordning enligt vilken svensk socialförsäkring omfattar såväl utlandsstuderande som lämnar Sverige som sådana som kommer hit skulle innebära att svensk socialförsäkring i ett internationellt perspektiv får svara för en oproportionerligt stor andel av de utlandsstuderande. Det är enligt vår mening inte rimligt att låta svensk socialförsäkring bära kostnader även för personer som vistas här i landet enbart för att studera och som har sin huvudanknytning till ett annat land. Fråga är nämligen om personer som egentligen vistas tillfälligt i Sverige. De av oss föreslagna särskilda bestämmelserna för personer som lämnar Sverige för att studera i ett annat land innebär en utvidgning av den skyddade personkretsen. Den skyddade personkretsen bör i motsvarande utsträckning begränsas vad gäller dem som kommer hit för att studera. Mot denna bakgrund bör det införas en bosättningsbestärnrnelse av innebörd att en förutsättning för att den, som kommer till Sverige och får uppehållstillstånd för att studera, skall anses bosatt här är att han eller hon är berättigad till studiestöd enligt SsL eller svenskt utbildningsbidrag för doktorander.

Rätten till sjukvård m.m.

Det som vi nu har föreslagit om utlandsstuderande innebär att bedömningarna av deras bosättning kan komma att bli olika inom socialför-

säkringen resp. inom folkbokföringen och rätten till sjukvård enligt

HSL m.fl. lagar. Mot bakgrund av vad vi har redovisat i avsnitt 6.3.2 om lagförarbetena till den s.k. Dagmarreformen föreslår vi att man överväger att anpassa bosättningsbegreppet i HSL samt att man i avvaktan på en sådan anpassning beaktar nämnda förhållanden vid de årliga överenskommelserna om vissa ersättningar till sjukvårdshuvud-

männen. Reglerna för de studerande avses även gälla makar och barn under 18 âr.

Samma frågor gör sig gällande när vi föreslår förändringar för

utländska statstjänstemän och för biståndsarbete m.fl. i kommande avsnitt.

8.3 Statsanställda

8.3.1 Gällande rätt

Enligt ettårsregeln i 1 kap. 3 § första stycket AFL skall en försäkrad

som lämnar Sverige fortfarande anses bosatt här, om utlandsvistelsen

är avsedd att vara längt ett år. Bestämmelsen är tillämplig vid utlands-

vistelse oavsett om den föranleds av utsändning eller av annat skäl.

När det gäller utsändning av anställd hos en statlig arbetsgivare finns

emellertid en särskild bestämmelse i 1 kap. 3 § fjärde stycket. Den innebär att tidsfristen i ettârsregeln inte skall tillämpas när en statlig arbetsgivare sänder en anställd till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning. I ett sådant fall skall den utsände anses bosatt

i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd att vara längre tid än ett âr. Detta gäller även medföljande make eller därmed likställd samt barn som inte har fyllt 18 år. Med make likställs den som inte är gift med den utsände men som bor tillsammans med

denne, om de tidigare varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. Regeringen har bemyndigats att för vissa kategorier utsända göra undantag frän dessa bestämmelser. I förarbetena till utsändningsregeln för statsanställda anförde departementschefen prop. 1984/85:78 s. 105 bl.a. följande. Utredningen Hemvistsakkunniga hade framhållit SOU 1976:39 s. 298

att bristen på överensstämmelse mellan skyldigheter och rättigheter i

förhållande till svenska staten borde undanröjas för personer som hade sänts ut för tjänstgöring utomlands och därunder fick lön från svenska

staten. Enligt Hemvistsakkunniga borde detta ske genom en utvidgning

förmånssidan. De av staten utsända borde enligt de sakkunniga därför ha rätt att under utsändningstiden vara inskrivna hos försäk-

ringskassan. Reglerna för kyrkobokföring och beskattning av personer,

som hade sänts ut av staten, markerade att dessa under utlandstjänstgö-

ringen hade stark anknytning till Sverige. Åtgärder borde vidtas så att

de under utsändningen även i socialförsäkringshänseende behandlades som bosatta i Sverige. Vidare var flertalet UD-anställda skyldiga att tjänstgöra utomlands och staten erlade socialavgifter för de utsända oavsett utsändningstidens längd. AFL borde därför kompletteras med

en bestämmelse om att utsända statstjänstemän och medföljande familjemedlemmar skulle anses bosatta i Sverige, även om utlands-

vistelsen avsågs vara längre än ett år. För viss personal, såsom kontraktsanställd fältpersonal för arbete i biständsland, kunde det uppstå

behov av att kunna göra undantag från de nya bosättningsreglerna. Regeringen borde ha möjlighet att göra sådana undantag. Med utsändningstid avses den tid under vilken den anställde har förordnande från arbetsgivaren att tjänstgöra utomlands prop.

1984/85:78 s. 116. Bestämmelsen innebär också att medföljande make och barn automatiskt är försäkrade enligt AFL under den tid den anställde vistas utomlands. Ett barn som vistas utomlands kvarstår i försäkringen till 18 års ålder, varefter försäkringsskyddet upphör för barnet även om det bor kvar utomlands hos föräldrarna.

8.3.2 överväganden och förslag

Förslag: Den som av en svensk statlig arbetsgivare utsänds för arbete för dennes räkning till ett annat land skall under hela utsändningstiden utan tidsbegränsning omfattas av såväl den bosättningsbaserade som den arbetsbaserade försäkringen. Den som av en annan stat utsänds till Sverige för arbete här för arbetsgivarens räkning skall inte omfattas av svensk socialförsäkring.

Anställda hos svensk statlig arbetsgivare

Nuvarande bestämmelser om anställda hos en svensk statlig arbetsgivare innebär i praktiken att den anställde vid utsändning till annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall omfattas av svensk socialförsäkring under hela utsändningstiden oavsett dess längd. Enligt vår mening saknas det skäl att ändra denna ordning. Med hänsyn härtill och till att vi tidigare har föreslagit att socialförsäkringen skall delas i en bosättningsbaserad och arbetsbaserad del behövs det särskilda bestämmelser för att denna personkategori alltjämt med bortseende från de allmänna ettårsreglerna skall vara försäkrade under

hela utsändningstiden jfr våra allmänna överväganden i avsnitt 5.3.

Till följd härav bör det i socialförsäkringslagen finnas en särskild bosättningsbestärnrnelse för anställda som av en svensk statlig

arbetsgivare utsänds till ett annat land för arbetsgivarens räkning.

Enligt den bestämmelsen skall nämnda kategori under hela utsändningstiden utan tidsbegränsning anses bosatt i Sverige. Vidare skall en sådan anställds arbete under hela utsändningstiden oavsett dess varaktighet anses som arbete här i landet. Det medför att den utsände, och hans medföljande familjemedlemmar, kommer att omfattas av

såväl den bosättningsbaserade som den arbetsbaserade försäkringen

oavsett hur länge utsändningen kommer att pågå.

Anställda hos utländsk statlig arbetsgivare

Vårt förslag beträffande statsanställda som utsänds från Sverige bygger principen att den utsände skall vara försäkrad i anställningslandet. Motsvarande princip bör upprätthållas när en anställd hos en utländsk statlig arbetsgivare sänds hit för arbete här för arbetsgivarens räkning. Den hitsände statsanställde skall under utsändningstiden, oavsett dess varaktighet, inte anses bosatt här i landet. Inte heller skall det arbete han under sagda tid utför för den utsändande arbetsgivarens räkning

anses som arbete i Sverige. Det torde i praktiken endast vara fråga om

ett fåtal sådana fall.

8.3.3 Förslag angående ambassadanställda m.fl

Förslag: Den som tjänstgör en utländsk stats beskickning eller

lönade konsulat eller som annars avses i lagen 1976:661 om immunitet och privilegier i vissa fall skall omfattas av den

bosättningsbaserade försäkringen endast om han eller hon är

svensk medborgare eller bosatt här sedan tidigare. Den arbets-

baserade försäkringen skall inte gälla för ett arbete som omfattas

av immunitet.

Allmän bakgrund

Socialavgiftsutredningen överlämnade i september 1985 sitt slut-

betänkande Ds S 1985:4 Vissa ändringar i fråga om skyldigheten att

betala arbetsgivaravgift. Förslagen i betänkandet har emellertid inte beretts vidare utan utgör ett s.k. öppet ärende hos Socialdepartementet. Enligt våra tilläggsdirektiv skall vi i samband med vår översyn av lagen 1981:691 om socialavgifter SAL beakta Socialavgiftsutredningens förslag. I sitt slutbetänkande behandlade Socialavgiftsutredningen bl.a. frågan om skyldighet att betala socialavgifter för viss personal på utländska beskickningar och konsulat i Sverige. Utredningen konstaterade att utländska beskickningar och lönade konsulat i Sverige enligt gällande ordning inte är skyldiga att betala arbetsgivaravgifter på lön till s.k. lokalanställd personal, trots att sådan personal genom sin bosättning här i landet har rätt till den allmänna försäkringens

förmåner. För att arbetstagaren skall få tilläggspension krävs dock att en ATP-förbindelse tecknas. Angående ATP-förbindelser, se nedan kap. 9. Enligt utredningens mening stod denna ordning dåligt i

överensstämmelse med huvudprincipen inom socialförsäkringssystemet

att det skall råda samband mellan avgifter och förmåner. Arbetsgivaravgifter borde följaktligen betalas på den lön som utges till lokalanställd personal i den mån lönen är förrnånsgrundande. Utredningen ansåg det inte vara skäligt att ta bort rätten till förmåner utan föreslog i stället att samtliga arbetsgivaravgifter skall betalas för

lönerna och i överensstämmelse därmed att rätt till tilläggspension

skall föreligga utan att särskild förbindelse om detta utfärdas. De redovisade förslagen gäller såväl lokalanställd personal vid utländska beskickningar och lönade konsulat som anställda hos en utländsk arbetsgivare tillhörande en sådan beskickning eller konsulat privattjänare m.fl.. Socialavgiftsutredningen fann förslagen förenliga med Sveriges åtaganden enligt Wienkonventionerna om diplomatiska 1961 respektive konsulära 1963 förbindelser. Enligt konventionen om diplomatiska förbindelser är den personkrets som skall undantas från den mottagande statens lagstiftning om social trygghet begränsad till

den diplomatiska personalen samt medlemmar av beskickningen i

övrigt som är medborgare iden sändande staten eller i tredje stat och inte heller är stadigvarande bosatta i den mottagande staten. Samma regler gäller för en diplomatisk företrädares privattjänare om denne omfattas av den sändande statens eller tredje stats lagstiftning om social trygghet. Wienkonventionen om konsulära förbindelser föreskriver för både karriärkonsuler och all övrig personal som är knuten till konsulat som förestås av en karriärkonsul att de, om de är medborgare i den sändande staten, är undantagna från den mottagande statens lagstiftning endast om de är utsända och således inte om de är stadigvarande bosatta i den mottagande staten. Beträffande alla

konsulatmedlemmars privattjänare gäller att de är undantagna från den mottagande statens lagstiftning på samma villkor som privattjänare hos

en diplomatisk företrädare. Socialavgiftsutredningen konstaterade att orsaken till de svenska förhållandena är att den lokalanställda personalen enligt gällande praxis inte omfattas av lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring LAF, en praxis som utbildats redan vid tillämpningen av lagen 1916:235 om försäkring för olycksfall i arbete OL och som sedan bestått. Arbetsgivaravgifter skall då inte betalas enligt 2 kap. 5 § SAL. Det motiv som angetts för nämnda praxis är att utländska beskick-

ningar och andra som åtnjuter exterritorialitet inte anses som arbetsgi-

vare kunna avkrävas den medverkan som LAF förutsätter. Mot

bakgrund av förslaget om avgiftsskyldighet beträffande denna personal

föreslog emellertid utredningen att personalen skulle ges rätt till

förmåner även enligt LAF. Utredningen anförde därvid s. 69:

Den praxis enligt vilken den lokalanställda personalen inte anses tillhöra LAF grundar sig på bedömningar som gjordes vid tillämpningen av OL. Som tidigare nämnts ansågs utländska beskickningsmedlemmar eller andra som åtnjöt exterritorialitet inte som arbetsgivare kunna avkrävas den medverkan som lagen förutsatte. De sedermera tillkomna Wienkonventionema reglerar i vilken omfattning undantag skall gälla frän det mottagande landets lagstiftning. De undantag som anges innefattar ingen befrielse för de sändande staterna, företrädda av beskickningarna och konsulaten, från förpliktelser som åvilar en arbetsgivare i socialförsäkringshänseende. Det finns således inget hinder mot att ålägga de frärnrnande staterna de förpliktelser i arbetsgivarhänseende som följer av att anställd personal tillhör arbetsskadeförsäkringen.

Med ledning av uppgifter som vi fått från Utrikesdepartementet kan

det antas att det f.n. april 1997 finns 600-800 lokalanställda personer tjänstepersonal och administrativ/teknisk personal vid utländska

ambassader i Sverige. Dessa personer undantas inte genom Wienkonventionerna från svensk socialförsäkringslagstiftning. Utöver den lokalanställda personalen finns personal som följt med från det

sändande landet för att arbeta vid de olika arnbassaderna. Dessa personer åtnjuter emellertid immunitet på socialförsäkringsområdet.

Våra överväganden

I dag gäller sammanfattningsvis följande. Den lokalanställda persona-

len på utländska beskickningar och lönade konsulat i Sverige är till

följd av sin bosättning i Sverige berättigade till förmåner enligt bl.a. AFL. Detsamma gäller för personer som är anställda hos en arbetsgivare som tillhör en sådan beskickning eller ett sådant konsulat

privattjänare m.fl.. För att arbetstagaren skall tillgodoräknas PGI

krävs dock att en ATP-förbindelse tecknas. Enligt praxis omfattas lokalanställd personal däremot inte av arbetsskadeförsäkringen. Om arbetsgivaren har tecknat en ATP-förbindelse som omfattar den

lokalanställda personalen skall denne betala tilläggspensionsavgift

dessa arbetstagares inkomster. Arbetsgivaren är däremot inte skyldig

att betala andra socialavgifter. Med hänvisning främst till att det borde råda överensstämmelse mellan avgifter och förmåner, föreslog Socialavgiftsutredningen således redan år 1985 att samtliga arbetsgivaravgifter skall betalas för lön som utges till lokalanställd personal vid beskickningar och lönade

konsulat i Sverige och i överensstämmelse därmed att dessa personer

skall omfattas av den allmänna försäkringen fullt ut. PGI skulle därmed beräknas utan att någon ATP-förbindelse skulle utfärdas. Den

lokalanställda personalen skulle enligt förslaget även omfattas av lagen 1972:380 om arbetsskadeförsäkring LAF. Förslaget som gällde även privattjänare har som tidigare nämnts inte lett till lagstiftning. - Den nu gällande ordningen kan enligt vår mening inte längre anses godtagbar. Det är inte rimligt att lokalanställd personal vid beskickningar och konsulat inkl. privattjänare här i landet skall ges rätt

till förmåner från den allmänna försäkringen trots att varken arbets-

givaravgifter eller allmänna egenavgifter betalas på den inkomst som dessa personer uppbär för sitt arbete där. Enligt vår uppfattning bör arbete som utförs av lokalanställd personal på beskickningar och konsulat i Sverige i socialförsäkringshänseende behandlas på samma sätt som annat arbete i Sverige. Det är också den huvudprincip som

gäller enligt förordning 1408/71 art. 16. Det finns, som vi ser det,

inget godtagbart skäl att behandla personer som arbetar vid en

beskickning eller ett konsulat för ett land utanför EU eller EES an-

norlunda än personer som arbetar vid beskickningar eller konsulat för länderna inom gemenskapen. Vidare kan nämnas att från svensk sida betalas i regel socialavgifter för utländska medborgare som är anställda vid svenska beskickningar och konsulat utomlands i samma omfattning som andra arbetsgivare i det aktuella landet gör det. - Avsteg från den angivna principen bör göras endast i den mån det följer av internationella överenskommelser som Sverige ingått. Vi föreslår således att de bestämmelser om försäkring grund av arbete i Sverige som vi förordat i kapitel 7 skall gälla även för personer som arbetar som anställda vid främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller som privattjänare eller liknande hos arbetsgivare som tillhör sådan beskickning eller konsulat. I

enlighet med Wienkonventionerna om diplomatiska respektive

konsulära förbindelser skall emellertid en därav omfattad arbetstagare

som inte är svensk medborgare och inte heller var bosatt i Sverige då

han eller hon kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet vara undantagna från svensk socialförsäkringslagstiftning, när det gäller det avsedda arbetet. Vad angår de lokalanställdas rätt till socialförsäkringsförmåner grund av bosättning i Sverige föreslås ingen förändring i förhållande till den ordning som gäller i dag. Som har framgått av avsnitt 6.2.1 anses dessa personer bosatta i Sverige om de är svenska medborgare eller om de vid den tidpunkt då de kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet redan var bosatta här. I sådant fall omfattas de av lagstiftningen om bosättningsanknutna socialförsäkringsförmåner på samma sätt som andra personer bosatta här i landet. Om utlänningar däremot kommer till Sverige i syfte att arbeta beskickningen eller konsulatet skall de inte anses bosatta här och inte heller vara omfattade av sådan lagstiftning.

Det som vi nu har föreslagit om diplomater m.fl. bör även gälla för medföljande make, barn under 18 år och tjänare.

8.4 Biståndsarbetare m.fl.

8.4.1 Nuvarande förhållanden m.m.

För bistândsarbetare som utsänds av en statlig arbetsgivare gäller de särskilda utsändningsreglerna för statsanställda som redovisats ovan i avsnitt 8.3.1. Framställningen i detta avsnitt därför enbart de avser biståndsarbetare som tjänstgör utomlands för enskilda svenska organisationer.

Allmän bakgrund

Enskilda organisationer svarar för en betydande del av svenska biståndsinsatser i utvecklingsländerna och i katastrofdrabbade områden. Bland de enskilda organisationer som är verksamma på detta område finns stora svenska folkrörelser, missionssamfund och församlingar, internationellt verksamma organisationer, Stödgrupper, ideella föreningar m.m., som har medlems- och bidragsstöd i internationell, nationell, regional eller lokal förankring. En stor del av dessa organisationer finansieras genom medlemsavgifter, enskilda fonder, frivilligt insamlade medel och genom ideellt arbete. Därutöver finansieras en del av dessa organisationers internationella biståndsarbete med statliga biståndsmedel, oftast genom SIDA-bidrag. Genom finansieringen med statliga biståndsmedel, t.ex. inom de ramavtal som enskilda organisationer ingått med SIDA, utgör de enskilda organisationernas biståndsinsatser en väsentlig del av den samlade svenska biståndspolitiken. I Sverige finns drygt 400 enskilda organisationer, som är verksamma i internationell biståndsverksamhet. Till dessas biståndsprojekt är uppskattningsvis l 50042 000 biståndsarbetare knutna. I antalet ingår inte annan medföljande familjemedlem än make som också är anställd som biståndsarbetare. De biståndsarbetare som rekryteras inom ramen för de enskilda organisationernas biståndsprojekt i utvecklingsländerna är ofta kvalificerade personer som under en begränsad tid av sitt yrkesliv vill göra en ideell insats inom utvecklings- och katastrofbiståndet. Vanligen rekryteras de för arbete i ett utvecklingsland under en tid av minst två år.

Särskilda bestämmelser för biståndsarbetare m.fl.

Vid tjänstgöring utomlands gäller olika bestämmelser för en bistånds-

arbetare beroende på om denne är anställd hos en statlig arbetsgivare eller en enskild organisation. Den biståndsarbetare som inte är

statsanställd har vid utlandstjänstgöring inte samma sociala villkor som

den som är UD- eller SIDA-anställd. En stor del av de enskilda organisationernas biståndsverksamhet finansieras emellertid av svenska staten genom bidrag från SIDA, varför det i praktiken kan vara fråga om två alternativa verksamhetsformer. Biståndsarbetare, missionärer och andra anställda hos enskilda organisationer som bedriver biståndsverksamhet omfattas vid tjänstgöring utomlands av ettårsregeln i 1 kap. 3 § första stycket AFL, om inte annat föreskrivs i någon annan bestämmelse. En försäkrad som lämnar Sverige skall således fortfarande anses bosatt här, om vistelsen utomlands är avsedd att vara längst ett år. Med försäkrade avses dels svenska medborgare, dels personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta här i landet. För biståndsarbetare finns emellertid särbestämrnelser om sjuk-

penninggrundande inkomst SGI, föräldrapenning, bosättningstid för

folkpension och allmänt barnbidrag. Dessa bestämmelser är tillämpliga på personer som av Svenska Kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet har varit sända till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning. Enligt 3 kap. 5 b § AFL skall SGI för den försäkrade vid återkomsten till Sverige fastställas till lägst det belopp som gällde vid utresan. Detta gäller om utlandsvistelsen har varat högst tre år. Bestämmelsen omfattar även biståndsarbetarens medföljande make eller därmed likställd. När det gäller föräldrapenning för en försäkrad som avses i nämnda bestämmelse skall, såvitt gäller villkoren om inskrivning hos försäkringskassan eller om försäkring för viss sjukpenning, enligt 4 kap. 9 § tredje stycket AFL bortses från tiden för utlandsvistelsen, om den har varat högst tre år. Vid beräkning av bosättningstid för rätt till folkpension skall enligt 5 kap. 6 § c AFL den tid under vilken den enskilde varit utsänd för arbete för arbetsgivarens räkning tillgodoräknas, om utlandsvistelsen varat längst tre år i följd. Detta gäller emellertid endast för svenska medborgare. - Enligt 1 § tredje stycket lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag skall medföljande barn till den som tillhör den nämnda personkretsen anses bosatt här i landet, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre är. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall enligt barnbidragslagen anses bosatta i Sverige under hela utsändningstiden.

Tidigare föreskrevs även att medföljande barn till svensk missionär eller präst, som i annat fall var anställd i utlandet, dvs. inte utsänd var i statens tjänst, fortfarande skulle anses bosatta här i landet, om utlandsvistelsen var avsedd att vara längst tre år. Enligt förarbetena skulle barnbidrag utgå kontinuerligt under sådan utlandsvistelse. Ett skäl för undantaget för svenska präster och missionärer var enligt förarbetena prop. 1984/85:39 26 att de ideellt arbetande s. grupperna eller deras organisationer kunde drabbas när det infördes en bestämmelse om att ett barn som lärrmar Sverige fortfarande skall anses bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.

Denna ettårsregel har sedermera ersatts av nuvarande sexmånaders-

regel, se avsnitt 3.4.1. Arbetet utfördes ofta i länder där dessa inte fick motsvarande social förmån. Missionärer och även präster ansågs behålla anknytningen till Sverige under arbete utomlands. Detta följde

av dåvarande 28 § folkbokföringsförordningen 1967:198,

varav framgick en rätt för dem att kvarstå som kyrkobokförda i Sverige. Det borde enligt förarbetena därför fortfarande gälla en treårsregel för dem. Däremot ansågs situationen vara annorlunda för icke statligt anställda biståndsarbetare och deras organisationer. För att ingen enskild skulle drabbas ekonomiskt av det nya bosättningsbegreppet borde SIDA:s s.k. volontärbidrag för biståndsarbetare anställda hos ideella organisationer beräknas med hänsyn till minskade barnbidragsförmåner. År 1991 utvidgades treårsregeln för och missionärer till präster nuvarande personkrets. Enligt motioner i riksdagen borde barn till biståndsarbetare m.fl. likställas med barn till präster och missionärer.

Socialutskottet, som anslöt sig till motionerna SoU 1989/90:27,

ansåg det väsentligt att inte försvåra möjligheterna till ideellt biståndsarbete i utvecklingsländer. Enligt utskottet var det dittillsvarande undantaget för präster och missionärer otillräckligt med hänsyn dels till att det inte täckte alla anställda hos trossamfund och därtill knutna organ, dels till att även andra ideella organisationer bedrev bistånds-

arbete. Utskottet förordade att undantag från ettårsregeln skulle göras

för viss ideellt inriktad verksamhet. Det förutsattes därvid att RFV i

samråd med SIDA till ledning för försäkringskassorna skulle upprätta en förteckning "över ideella organisationer som hade en uppbyggnad och fungerande biståndsverksarnhet". Utskottet ansåg att i dessa fall

borde barnbidrag utgå under utlandsvistelser som inte avsågs överstiga tre år. Den nuvarande treårsregeln innebär att även barn till sådana anställda hos svenska kyrkan, svenskt trossamfund eller organ knutet till sådant samfund, vilka varken är präster eller missionärer skall ha rätt till barnbidrag upp till tre år vid vistelse utomlands. Till kyrklig verksamhet som svenska kyrkan eller annat svenskt trossamfund bedriver i utlandet liksom till svensk missionärsverksamhet har ofta

knutits personer, som varken är präster, missionärer eller biståndsarbetare, t.ex. ekonomibiträden och administrativ personal. Enligt förarbetena bör även dessa omfattas av undantagsregleringen i barnbidragslagen och ges rätt till barnbidrag, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år. Ifrâgavarande trossamfund skall enligt uttalanden i förarbetena ha styrelsesäte i Sverige och i övrigt vara organiserat så att det har stadgar och revisorer samt avger verksamhetsberättelse. Vidare skall anställningsavtalet ha ingåtts i Sverige. Den utsände skall ha varit bosatt i Sverige sedan minst sex månader. Dessa krav på organisationsuppbyggnad, anställningsavtal och bosättning bör, enligt förarbetena, ställas även när det gäller bistândsorganisationerna. När en bistândsarbetare återkommer från utlandstjänstgöring skall, som nämnts ovan, dennes SGI fastställas till lägst vad som gällde omedelbart före utlandstjänstgöringen, om denna varat längst tre år. Den svenska biståndsverksamheten utomlands är beroende av insatser kvalificerade personer. De personer som rekryteras för utlandsav

tjänstgöring har ofta en hög utbildning och lång praktisk yrkeserfarenhet. Vanligen rekryteras de för arbete i ett utvecklingsland under en

minst två år. tid av Om en försäkrads utlandstjänstgöring avses pågå under längre tid än ett år, skall försäkringskassan normalt avregistrera honom eller

henne. Vidare gällde tidigare för försäkrad som avbryter sitt

en ordinarie arbete för arbete utomlands för en längre tid än sex månader

att SGI ändrades och fastställdes med utgångspunkt i den försäkrades

inkomstförhâllanden under utlandstj änstgöringen. Detta kunde medföra att en enskild biståndsarbetare helt gick miste om sjukersättning, om han var sjuk vid återkomsten till Sverige. Mot bakgrund av det redovisade infördes nuvarande bestämmelse

om SGI för biståndsarbetare. Departementschefen anförde prop.

l992/93:178 s. 36 som skäl härför att det med hänsyn till det angelägna arbete som biståndsarbetarna utförde fanns skäl att vidta åtgärder för att förbättra de ekonomiska villkoren för denna grupp. Reglerna borde ändras så att biståndsarbetares rätt till sjukpenning inte försämrades till följd av tjänstgöringen utomlands. Med biståndsarbetare avses den grupp som omfattas av treårsregeln i barnbidragslagen. I sammanhanget nämndes att RFV i samråd med SIDA hade upprättat en förteckning över de organisationer som uppfyller kraven i barnbidragsreglerna.

Andra förhållanden

Enligt en inom Utrikesdepartementet den 15 november 1994 upprättad promemoria Utredning om folkbokföringsförhållanden för biståndsarbetare som tjänstgör utomlands för enskilda organisationer anser

biståndsorganisationerna treårsregeln inte vara helt anpassad till biståndsarbetarnas förhållanden. Vissa organisationer använder fyraårskontrakt vid den första utlandsstationeringen. Skälet härför är att det krävs läng utbildning i mottagarlandet, t.ex. för att lära sig lokala språk, innan full tjänstbarhet uppnås. Andra organisationer

tillämpar femårsstationering för den första kontraktsperioden. Enligt

nämnda promemoria har önskemål framförts att tidsgränsen om förlängs till fem år, om särbestämrnelserna för biståndsarbetarna skall

behållas. Det är vanligt att en biståndsarbetare har utlandsuppdrag i

t.ex. tre år för att därefter tjänstgöra en tid i Sverige innan nästa utlandsuppdrag inleds.

Projekt- och utredningsgruppen PUG inom Utrikesdepartementet

anför i rapporten Möjligheter att kompensera biståndsarbetare i enskilda organisationer för deras förlust av vissa sociala förmåner under utlandstjänstgöring PUG 1996: 1 att det har framförts önskemål om att treårsgränsen borde utsträckas till fyra år för att bättre anpassas till de kontraktstider som vanligtvis tillämpas, dvs. två år med två års förlängning.

8.4.2 överväganden och förslag

Förslag: Biståndsarbetare m.fl. som för enskilda organisationer tjänstgör utomlands i utvecklingsländer skall vara försäkrade i

Sverige såvitt avser den bosättningsbaserade försäkringen, de

om

har väsentlig anknytning till Sverige.

Den biständsverksamhet som svenska enskilda ideella organisationer bedriver i biståndsverksamheten utgör en väsentlig del av det samlade svenska biståndet. Det ligger ett allmänt svenskt intresse i att denna verksamhet kan stödjas även framdeles. Detsamma gäller den biståndsverksamhet som förekommer i olika katastrofdrabbade områden runt om i världen. I organisationernas bistândsverksamhet ingår som ett centralt moment att biståndsarbetare, missionärer och andra funktionärer utsänds från Sverige för att direkt eller indirekt ta del i det praktiska biståndsarbetet utomlands. Sådan tjänstgöring är ofta förenad med personliga uppoffringar för missionären eller biståndsarbetaren vad gäller ekonomiska och sociala villkor. Det ligger i sakens natur att sådan tjänstgöring ofta är förlagd till länder med mindre utvecklade systern för social trygghet än som förekommer i Sverige. Mot denna bakgrund kan biständsarbetet ofta sägas utgöra ett ideellt arbete även på biståndsarbetarens personliga plan.

Som framgår av det ovan redovisade finns i dag olika bestämmelser som syftar till att ge biståndsarbetarna ett förstärkt socialförsäkringsskydd under tjänstgöring utomlands. De skäl som ligger bakom dessa för bistândsarbetarna gynnande särbestämmelser har alltjämt bärkraft. Dagens regler om anställning i vissa organisationer bör också bestå. De enskilda organisationernas biståndsarbetare omfattas vid tjänstgöring utomlands av ettârsregeln i AFL, dvs. de anses enligt huvudregeln i 1 kap. 3 § första stycket AFL bosatta här i landet endast om vistelsen utomlands är avsedd att vara längst ett år. Bistândsarbetare som sänds ut av en statlig arbetsgivare omfattas emellertid av den

särskilda bosättningsregeln för statsanställda, vilket innebär att dessa

anses bosatta här i landet under hela utsändningstiden. I det följande begränsas emellertid framställningen till missionärer och biståndsarbe-

tare hos enskilda organisationer, och den gäller formellt utöver vad

som följer av den allmänna ettârsregeln. Med hänsyn till vår strävan att så långt det är möjligt använda enhetliga försäkringsvillkor finns det anledning att i den av oss föreslagna socialförsäkringslagen ta in en gemensam bosättningsbestämmelse för bistândsarbetarna. Som vi har anfört i våra allmänna

överväganden avsnitt 5.3 är det olyckligt att ha olika bosättningsbegrepp frän förmån till förmån. Förslaget innebär att ettârsregeln för den bosättningsbaserade försäkringen liksom när det gäller stats-

anställda biståndsarbetare inte skall tillämpas negativt för dem som utsänds av enskilda organisationer. Denna särskilda bosättningsbestämmelse för biståndsarbetare i enskild tjänst får generell tillämpning på biståndsarbetarna när det gäller rätten till bosättningsbaserade förmåner. Detta innebär att om en biståndsarbetare under tjänstgöring utomlands skall anses bosatt i Sverige kommer han eller hon att omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen, vilket innebär en utvidgning med avseende antalet förmåner. Detta innebär att bistándsarbetaren fortsätter att vara försäkrad. Frågor rörande utbetalning av förmåner utomlands kommer vi emellertid att behandla nedan i kap. 10. För närvarande gäller bl.a att biståndsarbetare som bosättningstid en

för folkpension får tillgodoräkna sig utsändningstid, om utlands-

vistelsen varat längst tre år i följd. Denna treårsfrist återkommer även vid bedömning av rätten till barnbidrag, föräldrapenning och SGI. Som framgår det ovan redovisade tillämpas i dag emellertid av utsändningstider på upp till fem år. Vi anser därför att de nuvarande treârsreglerna för biståndsarbetare inte längre fyller sitt syfte. Den godtagbara tiden för utsändning bör justeras så att den blir mer

anpassad till biståndsarbetarnas faktiska tjänstgöringsförhållanden.

Därvid är ett alternativ att förlänga nuvarande tidsfrist för utlandsvistelse.

Emellertid torde en väl tilltagen tidsfrist öka risken för att även personer med svag anknytning till Sverige kommer att omfattas av socialförsäkringen under lång tid. En mera ändamålsenlig ordning är enligt vår mening att i stället föreskriva att en biståndsarbetare som lämnar landet för arbete utomlands skall anses bosatt här, om han eller hon alltjämt har en väsentlig anknytning hit. Till grund för bedömningen av om det föreligger väsentlig anknytning till Sverige får läggas den samlade bilden av den enskildes personliga förhållanden. Därvid kan beaktas sådana omständigheter som den tid under vilken denne tidigare har varit bosatt i Sverige och han eller hon fortfarande har någon bostad i Sverige. Även om familjeförhållanden bör kunna tillmätas betydelse liksom det förhållandet att han eller hon är tjänstledig från annan anställning i Sverige. Även andra omständigheterna bör kunna inverka på bedömningen. Vad som utgör väsentlig anknytning hit är emellertid en fråga som främst bör utvecklas av Riksförsäkringsverket och i praxis. Det som vi nu har föreslagit kommer att föranleda en viss ökning av försäkringens kostnader. Vi föreslår därför som en besparing att de framtida särreglerna begränsas till vad de egentligen är avsedda för, nämligen arbete i utvecklingsländer. Vilka länder som räknas dit bör liksom andra tillämpningsfrågor bestämmas av Riksförsäkringsverket från tid till amian. Vi föreslår också att bistândsarbetare m.fl. skall kunna få inhämta bindande förhandsbesked från försäkringskassorna angående besättningen i Sverige under den tid de vistas utomlands. Våra förslag avser den bosättningsbaserade försäkringen. När det gäller den arbetsbaserade försäkringen hänvisar vi till kap. 7 och Det bör i sammanhanget nämnas att viss utländsk missionsverksamhet förekommer även i Sverige. Antalet verksamma torde emellertid vara litet. I vissa fall kan de personer som utövar sådan verksamhet här i landet ha etablerat sig mera varaktigt här. En del av de omständigheter som talar för en särbedömning av svenska missionärer och biståndsarbetare utomlands föreligger inte för dem som utför missionsverksamhet i Sverige. Mot bakgrund av det anförda saknas det tillräckliga skäl för att införa en särskild bosättningsregel för denna grupp. En sådan regel skulle dessutom kräva ett grannlaga utredningsarbete i försäkringskassorna. Om sådana personer är utsända av en arbetsgivare i ett annat land, kommer det aktuella arbetet att få bedömas även enligt reglerna för den arbetsbaserade försäkringen.

8.5 Konsekvenser inom EES m.m.

Vårt förslag innebär att studerande som lämnar Sverige för att studera i ett annat land skall vara obligatoriskt försäkrade för vissa förmåner.

Såvitt gäller den som studerar inom EES torde detta medföra att han eller hon med tillämpning av förordning EEG nr 1408/71 i dess

nuvarande lydelse kan komma i åtnjutande av sjukvârdsförmäner i

studielandet. Dessa förmåner utges då svensk bekostnad. Det motsatta gäller den som från ett EES-land kommer till Sverige för att studera, om han eller hon är försäkrad i sitt hemland. Beträffande statsanställda gäller enligt förordning nr 14081/71

art 13.2.d att statligt anställda skall omfattas av lagstiftningen i den

medlemsstat som gäller för den förvaltning som sysselsätter dem. Våra förslag står i överensstämmelse med denna bestämmelse. Våra förslag beträffande biståndsarbetare avser arbete i utvecklingsland och berör inte förhållanden inom EES.

9 ATP-förbindelser

1 Inledning

I dagens pensionssystem finns möjlighet att i vissa fall genom s.k. en ATP-förbindelse åstadkomma att en inkomst grundar pensionsrätt i Sverige, trots att den enligt huvudreglerna inte gör det. Genom

förbindelsen åtar sig en arbetsgivare, utan att vara avgiftsskyldig enligt

svensk lag eller konvention, att betala tilläggspensionsavgift den lön

som utbetalas till en arbetstagare. Möjligheten att teckna ATP-

förbindelse regleras i 11 kap. 2 § tredje femte stycket och 20 kap. - 15 § andra stycket AFL. Utredningen om socialförsäkringen och EG tog i sitt betänkande

SOU 1992:26 Rätten till folkpension upp frågan om möjligheten att

teckna ATP-förbindelser står i överensstämmelse med reglerna i förordning EEG nr 1408/71. Utredningen fann detta vara tveksamt men uttalade inte någon bestämd mening i frågan och lade inte fram

något förslag till ändrad lagstiftning. Frågan borde emellertid enligt

utredningen övervägas närmare i annat sammanhang. I Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem lag om inkomstgrundad -

ålderspension, m.m. har föreslagits att det i det reformerade pensions-

systemet vars ikraftträdande i budgetpropositionen 1996/97: l bestämts

till den 1 januari 1999 tills vidare införs en motsvarighet till nuvarande ATP-förbindelser. Det har därvid angetts att det finns betydande skäl som talar för att avskaffa förbindelserna men att konsekvenserna av ett avskaffande av förbindelserna bör övervägas närmare innan beslut om detta fattas. Enligt de direktiv som givits oss skall vi överväga om ATPförbindelserna skall finnas kvar. Det skall därvid särskilt prövas om de är förenliga med bestämmelserna i förordning EEG nr 1408/71.

9.2 Nuvarande teckna ATP-

möjligheter att

förbindelser

En s.k. ATP-förbindelse kan sägas utgöra ett avtal mellan en

arbetsgivare ibland företrädd av annan och Riksförsäkringsverket

RFV, varigenom arbetsgivaren förbinder sig att svara för tilläggspen-

sionsavgiften men däremot inte andra socialavgifter såvitt avser

utgiven lön eller annan ersättning i fall då sådan skyldighet inte föreligger enligt lag. Till följd av förbindelsen tillgodoräknas arbetstagaren lönen eller ersättningen som pensionsgrundande inkomst PGI av anställning inom ATP. En ATP-förbindelse avges av arbetsgivaren och skall godkännas av Riksförsäkringsverket. Enligt praxis och i enlighet med uttalanden i förarbetena till AFL måste en förbindelse ha en generell omfattning, dvs. avse samtliga svenska medborgare som sysselsätts i den verksamhet som anges i förbindelsen. En ATP-förbindelse godtas således normalt inte om den anges omfatta endast viss person. Vidare krävs att förbindelsen omsluter ett större antal år. ATP-förbindelse kan ingås med retroaktiv verkan. En förbindelse kan sägas upp av båda parter. Riksförsäkringsverket kan säga upp förbindelsen t.ex. om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter, såsom den uppgiftsskyldighet som krävs för bestämmande av avgifter och pensionsgrundande inkomster. En ATP-förbindelse kan avges i följande fyra situationer. Svenska medborgare arbetar utomlands för en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person konvention -

föreligger inte.

Arbetstagare i denna situation omfattas av försäkringen för

tilläggspension, dvs. de är försäkrade för ATP, men lönen räknas inte som pensionsgrundande inkomst. ATP-förbindelse kan enligt 11 kap.

2 § tredje stycket avges av svenska staten eller en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över en utländsk juridisk person, varifrån lönen härrör. Den som åtagit sig förbindelsen skall enligt femte stycket nämnda paragraf anses som arbetsgivare. Möjligheten för svenska staten att avge förbindelse är inte begränsad till fall då det rör sig om uppdrag i utlandet för statens omedelbara räkning. Det är därigenom möjligt att säkra pensionsrätt för svenskar i utlandet vid olika former av internationell verksamhet, exempelvis de svenska handelskamrarna utomlands och den tekniska biständsverksamheten. Staten har också tecknat ATP-förbindelse för svenska

medborgare som är anställda som privattjänare hos svensk ambassadpersonal utomlands. Möjlighet ges enligt denna bestämmelse också för

svenska företag att teckna förbindelse för svenskar som är anställda hos företagets utländska dotterbolag. För att en förbindelse skall kunna godtas krävs att den avser samtliga svenska medborgare anställda hos dotterbolaget. 2. Svenska medborgare eller i Sverige bosatta utländska medborgare

arbetar för en hämmande makts beskickning eller lönade konsulat här

i landet eller för en utländsk medborgare som tillhör beskickningen eller konsulatet. Arbetstagare i denna situation är försäkrade för ATP men lönen

beaktas inte vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst enligt

huvudregeln härför. Den utländska beskickningen kan enligt 11 kap.

2 § fjärde stycket AFL avge ATP-förbindelse och skall då anses såsom arbetsgivare. Förbindelsen godtas inte om den avser enbart utländska medborgare. Den måste således avse antingen enbart svenska medborgare eller såväl svenska medborgare som utlänningar. Kravet

en förbindelses generella avfattning anses uppfyllt, om förbindelsen

avser samtliga beskicknings- eller konsulatanställda av en viss kategori. Det rör sig här inte om de diplomatiska eller konsulära företrädarna utan om s.k. lokalanställd personal, såsom chaufförer och annan tjänstepersonal.

Svenska medborgare arbetar och är försäkrade i ett konven-

tionsland för en arbetsgivare som är bosatt i Sverige eller är svensk juridisk person. I denna situation är arbetstagarna grund av konventionsbe-

stämmelser inte att anse som försäkrade i Sverige, varför pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för dem ll kap. 1 § andra

stycket AFL. Arbetsgivaren kan emellertid avge en ATP-förbindelse enligt 20 kap. 15 § andra stycket första meningen AFL. Det krävs inte att förbindelsen avser alla som bolaget sänder till konventionsländer. Förbindelsen måste dock avse samtliga arbetstagare som sänds ut till ett visst konventionsland. Det är således enligt denna bestämmelse

möjligt för anställda hos svenska företag att, när de är utsända för

arbete i annat land, behålla sin anknytning till ATP-systemet även om utsändningstiden överskrider den längsta tid under vilken en person

enligt den aktuella konventionen skall vara omfattad av svensk

lagstiftning. 4. Svenska medborgare anställda hos en utländsk juridisk person arbetar och är försäkrade i ett konventionsland. Här avses främst svenskar, som är anställda hos svenska företags utländska dotterbolag och som på grund av konventionsbestämmelser inte anses försäkrade i Sverige. Eftersom de inte är försäkrade, skall pensionsgrundande inkomst inte beräknas för dem. En förbindelse enligt punkt 1 ovan kan därför inte godtas. Enligt 20 kap. 15 § andra stycket andra meningen AFL kan emellertid en svensk juridisk person, som har ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, avge en ATP-förbindelse. I likhet med vad som gäller en förbindelse enligt punkt 1 mäste förbindelsen avse samtliga svenska medborgare anställda i dotterbolaget. Förbindelse enligt 20 kap. 15 § AFL kan även avges av svenska staten. I de två första punkterna är arbetstagaren enligt de allmänna reglerna i AFL således försäkrad för ATP, men den lön han uppbär är inte pensionsgrundande i Sverige. I de två senare punkterna är till följd av konventionsbestämmelser arbetstagaren inte försäkrad i - Sverige, varför lönen inte heller kan grunda rätt till pension i Sverige. Den inkomst som arbetsgivaren genom ATP-förbindelsen åtar sig att

betala tilläggspensionsavgift på behandlas dock som pensionsgrundande inkomst av anställning. Det förtjänar här att påpekas att personer som är anställda av svenska staten för arbete utomlands alltid är försäkrade här i landet, och deras inkomst av det arbetet är pensionsgrundande här 1 kap. 3 § tredje stycket och 11 kap. 2 § AFL. I sådana fall är det således inte aktuellt att teckna någon ATP-förbindelse. Det finns i dag ca 260 gällande ATP-förbindelser, varav svenska staten utfärdat 6 och utländska beskickningar och konsulat i Sverige

drygt 30. Övriga har således tecknats av svensk juridisk person/arbets-

givare för arbetstagare i utlandet. En stor andel av dessa gäller i förhållande till länder inom EU. Riksskatteverket har på vår begäran tagit fram statistikuppgifter för inkomståret 1994 avseende s.k. gula kontrolluppgifter, dvs. särskild kontrolluppgift för inkomsttagare som inte beskattas i Sverige men vars inkomst är pensionsgrundande 3 § LBP. Det framgår där att inkomstuppgift för år 1994 på grund av tecknad ATP-förbindelse lämnats för sammanlagt 245 personer. Som framgått ovan innebär ATP-förbindelsen att lönen eller ersättningen tillgodoräknas arbetstagaren som pensionsgrundande inkomst. Arbetsgivaren åtar sig att betala tilläggspensionsavgift men betalar däremot ingen folkpensionsavgift, trots att arbetstagaren i de aktuella fallen tjänar in rätt till såväl ATP-grundad som i vissa fall bosättningsgrundad folkpension. Arbetstagaren är, grund av att han normalt inte är skattskyldig för inkomsten i Sverige, inte heller skyldig att betala allmänna egenavgifter i de omfattade fallen.

9.3 ATP-förbindelsens effekter

ATP-förbindelsen innebär att lönen eller ersättningen till arbetstagaren tillgodoräknas denne som pensionsgrundande inkomst. Därigenom kommer arbetstagaren att tillgodoräknas pensionspoäng 11 kap. 6 § AFL, vilka sedermera läggs till grund för beräkningen av ålderspensionen. Även i det reformerade pensionssystemet kommer lönen eller ersättningen att tillgodoräknas arbetstagaren som pensionsgrundande inkomst. Denna grundar sedan pensionsrätt. Den år för år tillgodoräknade och indexuppräknade pensionsrätten läggs sedan till

grund för beräkningen av ålderspension.

ATP-förbindelserna har emellertid betydelse inte bara för ålderspensioneringen utan också för förtidspensioneringen och i viss mån för efterlevandepensioneringen. En förtidspensionär är enligt nuvarande regler i AFL berättigad till förtidspension i form av folkpension. Han eller hon kan därutöver vara berättigad till förtidspension i form av tilläggspension. Har

förtidspensionären före pensionsfallet tillgodoräknats pensionspoäng

för ATP har han rätt till förtidspension i form av tilläggspension som motsvarar den ålderspension han på grundval av dessa pensionspoäng skulle ha varit berättigad till om han varit 65 år vid tidpunkten för förtidspensioneringen.

Under vissa förutsättningar har emellertid förtidspensionären rätt till en förtidspension i form av tilläggspension som beräknas med

beaktande även av s.k. antagandepoäng. Det fordras då att den försäkrade antingen har tillgodoräknats pensionspoäng för två av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet eller också att han vid tidpunkten för förtidspensioneringen har en sjukpenninggrundande

inkomst som uppgår till lägst ett belopp som motsvarar det vid årets

ingång gällande basbeloppet. I 13 kap. 2 § andra stycket AFL regleras hur förtidspension med ledning av antagandepoäng skall beräknas. Utgångspunkten för dessa regler är att storleken av hel förtidspension i princip skall motsvara den ålderspension som den försäkrade skulle ha varit berättigad till vid 65 års ålder, om han eller hon fortsatt att arbeta i oförminskad

omfattning fram till ålderspensioneringen. Det innebär att förtidspension som beräknas med ledning av antagandepoäng som regel blir

betydligt högre än om den beräknas med ledning enbart av fram till pensionsfallet tillgodoräknade pensionspoäng. Denna effekt blir

särskilt uttalad om förtidspensionsfallet intäffar i yngre åldrar. Av det nu anförda torde framgå att det kan vara av stor betydelse

för en enskild, som efter t.ex. viss tids utlandsarbete drabbas av ett förtidspensionsfall, att den inkomst han uppburit där räknas som pensionsgrundande inkomst i Sverige och därigenom berättigar honom till pensionspoäng. Pensionsarbetsgruppen föreslog i sitt betänkande SOU 1994:20

s 394 ff att det inom ett framtida förtidspensionssystem skulle finnas

en möjlighet att få förtidspensionen beräknad med ledning av en s.k.

antagandeinkomst i princip motsvarande dagens antagandepoäng. Förutsättningen för det skulle enligt förslaget vara att den försäkrade tillgodoräknats pensionsrätt i Sverige under minst de fyra åren

tre av närmast före pensionsfallet. Om förutsättningarna för att förtidspensionen beräknad med ledning av antagandeinkomst inte skulle vara för handen, skulle pensionen beräknas med ledning endast av före

pensionsfallet intjänad pensionsrätt.

Förtidspensioneringens framtida utformning är ännu inte avgjord. Det förefaller emellertid troligt att det även i ett framtida förtidspensionssystem kommer att vara av betydelse vilka inkomster eller pensionsrätter som den försäkrade tjänat in åren närmast före pensionsfallet. ATP-förbindelserna kan i viss mån få betydelse även för efterlevandepensioneringen. Det beror att storleken av de olika

formerna av efterlevandepension är beroende av den ålderspension

eller förtidspension som den avlidne antingen redan uppburit eller skulle ha varit berättigad till om i stället för dödsfallet ett förtids-

pensionsfall inträffat. Pensionsarbetsgruppen föreslog att efterlevandepensioneringens

framtida utformning borde ses över och angav som allmän riktlinje för ett sådant arbete att liksom i dag inkomstrelaterade efterlevandepensioner bör beräknas grundval av den ålderspension som den avlidne faktiskt uppbar vid dödsfallet eller, om den avlidne vid dödsfallet inte hade sådan pension, den hela förtidspension som han eller hon skulle

fått rätt till om förtidspension hade beviljats vid tidpunkten för

dödsfallet. Regeringen har tillsatt en utredning dir. 1996:51 med uppdrag att göra en översyn av systemet för efterlevandepension och att lämna förslag till ny konstruktion av efterlevandepensioneringen.

9.4 Bakgrund

9.4.1 Tidigare lagstiftningsätgärder, m.m.

ATP-förbindelse enligt 11 kap. 2 § AFL

Den allmänna tilläggspensioneringen infördes här i landet efter folkomröstningen år 1957 genom lagen 1959:291 om försäkring för

allmän tilläggspension TPL. I 5 § fanns bestämmelser om vad som

skulle avses med inkomst av anställning. I paragrafens tredje stycke återfanns bestämmelser delvis motsvarande nuvarande 11 kap. 2 § tredje och fjärde stycket AFL. Där angavs att vid beräkning av inkomst av anställning hänsyn inte skulle tas till lön eller annan ersättning från en utländsk arbetsgivare i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av fastighet här i landet eller i rörelse med fast driftställe här. Vidare skulle bortses från lön eller ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller från en arbetsgivare vilken tillhörde beskickning eller konsulat och inte var svensk medborgare. Av förarbetena till TPL prop. 1959:100 framgår att undantagsbestämmelserna var föranledda av svårigheter att driva in arbetsgivaravgifter i de aktuella fallen. Således angavs s. 89:

l de fall möjlighet regelmässigt inte föreligger att göra krav arbetsgivaravgift gällande bör sådan skyldighet inte föreskrivas. Lön eller annan ersättning från sådan arbetsgivare bör då inte heller bli som anställningsinkomst.

Reglerna ansågs emellertid inte helt tillfredsställande och i samband med tillkomsten av AFL infördes en möjlighet att i vissa situationer teckna ATP-förbindelse 11 kap. 2 § AFL; p. 1 och 2 ovan. I förarbetena SOU 1961:39 s 104 anfördes bl.a. följande:

Efter tillkomsten av TPL har från olika håll framförts önskemål om ändring av de nuvarande reglerna. Det har framhållits att grund av reglernas utfornming i många fall svenska medborgare ställes utanför tilläggspensioneringen, oaktat goda skäl talat för att de bör komma i åtnjutande av samma pensionsförrnåner som sina landsmän i allmänhet. Härvid har som exempel anförts personer som här i landet är anställda hos utländska beskickningar och konsulat eller hos andra utländska arbetsgivare

annat exempel som anförts är den internationella biståndsverksamheten. Enligt nuvarande bestämmelser förutsätts för att löneinkomst härrörande från sådan verksamhet skall grunda pensionsrätt att uppdragsgivaren är svensk och domicilierad i Sverige, vilket med hänsyn till de former vari sådan verksamhet bedrives avsevärt begränsar den krets som kan komma in under TPL. En ytterligare grupp, som nämnes i detta sammanhang, är svenskar anställda hos svenska företags utländska dotterbolag. Denna grupp kommer uppenbarligen att bli av allt större betydelse med hänsyn till den pågående handelspolitiska utvecklingen, som leder till att svenska företag av olika skäl startar dotterföretag utländsk botten. När det gäller att ta ställning till hithörande problem bör man framför allt beakta den stora betydelsen av att de försäkrade kan bibehålla en obruten tillhörighet till pensioneringen. Under den tid som förflutit efter tillkomsten av TPL har på mångfaldiga sätt dokumenterats att de enskilda fäster synnerlig vikt vid det skydd som TPL ger. Det är därför naturligt att svårigheter kan uppstå att rekrytera personal till verksamhet, där detta skydd saknas.

I propositionen 1962:9O s. 359 konstaterades att möjligheter

visserligen saknades att exekutiv väg göra krav på arbetsgivaravgifter gällande mot utländska beskickningar men att det saknades

anledning att räkna med annat än att sådana beskickningar skulle

komma att infria sina förbindelser.

ATP-förbindelse enligt 20 kap. 15 § AFL

En ATP-förbindelse leder i vart fall när det gäller arbetstagare i konventionsländer till dubbelförsäkring. Arbetstagaren förvärvar -

sålunda i regel pensionsrätt både i Sverige och i det land där han

förvärvsarbetar. Även rätt till pension uppkommer i det andra om

landet på grund av reglerna i det landets lagstiftning eller enligt en

konvention mellan det landet och Sverige, kan ofta finnas ett intresse hos arbetstagaren av att få stå kvar i ATP-systemet. Att dubbelförsäkring är tillåten enligt den nationella svenska pensionslagstiftningen kan utläsas av bestämmelserna i 20 kap. 15 § andra

stycket AFL om ATP-förbindelse för svenska medborgare som arbetar utomlands och som på grund av konventionsbestämmelser inte skall vara försäkrade enligt AFL. Dessa regler infördes genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1985. Av förarbetena till lagstiftningen prop. 1984/85:78 s. 109 framgår att skälet till att svenska medborgare på detta sätt fick möjlighet att kvarstanna i ATP-systemet var att det i vissa fall kan vara komplicerat att beräkna vilket skydd

den utländska pensioneringen ger, trots att konventionerna garanterar att en exportabel pension kommer att utgå från konventionslandet i

vart fall om arbetet där varat minst ett år. Departementschefen ansåg

visserligen att detta inte var någon idealisk lösning, eftersom den leder

till dubbelförsäkring. Han hänvisade dock till att lösningen bygger

frivillighet från den avgiftsbetalande arbetsgivarens sida och därför

borde kunna godtas. Det hänvisades också till att konventionernas regler inte borde lägga hinder i vägen för detta, eftersom arbetstagarnas tillhörighet till lagstiftningen i det andra landet inte påverkas. Av uttalanden i förarbetena framgår också att lagstiftningen var tänkt som en temporär åtgärd i avvaktan att regler med motsvarande innehåll skulle tas in i socialförsäkringskonventionerna. Lagregeln

skulle således fungera som en utfyllnad av bestämmelserna i redan

ingångna konventioner och var tänkt att kunna upphävas vid den tidpunkt då de äldre konventionerna kunnat revideras.

Socialavgiftsutredningen

Vi har i avsnitt 8.3.3 lämnat en redogörelse för vissa delar av

Socialavgiftsutredningens slutbetänkande Ds S 1985:4 Vissa

ändringar i fråga om skyldigheten att betala arbetsgivaravgift. Som framgått av redogörelsen föreslog utredningen att s.k. lokalanställd

personal chaufförer, trädgårdsmästare, m.fl. utländska be-

skickningar och konsulat här i landet skulle omfattas av den svenska

socialförsäkringen fullt ut och att arbetsgivaren skulle vara skyldig att

betala samtliga arbetsgivaravgifter den berörda personalens löner. Förslaget omfattade även personer anställda hos en utländsk arbetsgivare som tillhör ett konsulat eller en beskickning privattjänare. En konsekvens av förslaget blev att pensionsgrundande inkomst PGI skulle beräknas för den lokalanställda personalen utan att någon ATPförbindelse behövde tecknas. Socialavgiftsutredningens förslag bereddes inte vidare utan utgör ett s.k. öppet ärende hos Socialdepartementet. Enligt våra tilläggsdirektiv

skall vi i samband med vår översyn av SAL beakta de förslag som

lades fram i det betänkandet. Eftersom förslagen berörde även ATPförbindelser finns dock anledning att redan nu beakta delar av utredningens förslag.

9.4.2 Ålderspensionsreformen

Riksdagen antog den 8 juni 1994 prop. 1994/952250; bet.

1993/94:SfU24, rskr 1993/94:439 riktlinjer för en reformering av det

allmänna ålderspensionssystemet jämte principförslag till hur ett sådant

pensionssystem med övergångsreglering skall utformas. Frågan

om någon motsvarighet till ATP-förbindelserna skall införas i det reformerade pensionssystemet diskuterades i Ds 1995:41 Reformerat pensionssystem lag om inkomstgrundad ålderspension, m.m. Det konstaterades där att förbindelserna fyller en viktig funktion för vissa personkategorier. Den omständigheten att ATP-förbindelserna kan ses som en form av frivillig tilläggsbetalning, ansågs emellertid tala mot att någon motsvarighet till dessa införs i det reformerade pensionssys-

temet. Pensionsarbetsgruppen hade i sitt betänkande SOU 1994:20

Reformerat pensionssystem avvisat tanken på frivilliga tilläggsbetalningar till det allmänna pensionssystemet. Skälen till detta var bl.a. att konkurrensproblem i förhållande till den privata försåkringsmarknaden skulle kunna uppstå. Det påpekades samtidigt att möjligheterna att teckna frivilliga, individuella pensionsförsäkringar naturligtvis står öppen för de aktuella personkategorierna, liksom för andra.

En annan fråga som uppkommer är hur redan ingångna ATP-förbin-

delser skall tolkas och hur eventuella nya motsvarande förbindelser skall utformas i det fall en avgiftsväxling kommer till stånd enligt Pensionsarbetsgruppens förslag SOU 1994:20, dvs. att ålderspensionsavgifterna till hälften skall betalas av den försäkrade själv. Genom den nuvarande ATP-förbindelsen åtar sig arbetsgivaren att

betala tilläggspensionsavgift på en viss inkomst. Tilläggspensions-

avgiften är en arbetsgivaravgift. Frågan om en sådan växling skall komma till stånd eller om en annan lösning för avgiftsuttaget skall väljas är ännu inte avgjord. Det måste således för det fall en motsvarighet till ATP-förbindelser skall finnas i framtiden avgöras -

hur egenavgifter skall tas ut och hur ett system som ger säkerhet för

att dessa verkligen erläggs skall kunna tillskapas. T.ex. måste avgöras om det är den enskilde som skall vara betalningsansvarig för egenavgiften eller om möjligen arbetsgivaren i dessa fall skall ha ansvaret för betalningen även av egenavgifterna. I avvaktan det i departementspromemorian förordade utredningsarbetet föreslogs därför att en möjlighet att teckna förbindelser motsvarande dagens ATP-förbindelser tills vidare skulle införas i det reformerade pensionssystemet. Det föreslogs vidare att redan tecknade förbindelser ges giltighet även i det reformerade systemet. Pensionsgrundande inkomst som fastställs grund av en förbindelse som tecknats före den nya lagstiftningens ikraftträdande skulle således

komma att kunna grunda pensionsrätt både inom ATP och i det reformerade systemet.

9.5 ATP-förbindelser och

förordning 1408/71

Reglerna i förordning EEG nr 1408/71 om personkrets och lagval har tidigare utvecklats i avsnitt 2.2. Som framgått där skall enligt huvudregeln i art. 13.1 personer för vilka förordningen gäller omfattas

av lagstiftningen i endast en medlemsstat. I art. 15 stadgas dock vissa undantag såvitt avser frivillig försäkring eller frivillig fortsättnings-

försäkring. Principen i art. 15 är tillämpningen två eller flera medatt, om av

lemsstaters lagstiftningar medför dubbelförsäkring enligt ett obligatoriskt försäkringssystem och ett system för frivillig försäkring,

personen i fråga skall omfattas av endast det obligatoriska försäkringssystemet. Och om dubbelförsäkring uppkommer enligt två eller flera

system för frivillig försäkring, kan han omfattas endast ett dessa

av av art. 15.2. När det gäller invaliditet, ålderdom och dödsfall pensio-

ner kan han emellertid ansluta sig till en medlemsstats system för

frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring, han

även om omfattas av en annan medlemsstats obligatoriska försäkring, i den mån

en sådan dubbelförsäkring uttryckligen eller underförstått är tillåten i

den förstnämnda medlemsstaten art. 15.3.

Utredningen om socialförsäkringen och EG ansåg i sitt betänkande

SOU 1992:26 Rätten till folkpension att det är tveksamt de om

möjligheter som enligt AFL föreligger för arbetstagare, enligt

som förordning 1408/71 omfattas av ett annat medlemslands lagstiftning,

att genom ATP- förbindelse tillhöra den svenska tilläggspensionering-

en står i överensstämmelse med reglerna i förordningen. Av betydelse härför är om ATP-förbindelserna kan ses som en form av frivillig

försäkring. Detta kan enligt den utredningens uppfattning sättas i

fråga, bl.a. eftersom förbindelserna tecknas av arbetsgivare och då arbetstagarna inte har något formellt inflytande de skall över om vara försäkrade för ATP eller Det skulle från arbetstagarens synpunkt

inte vara fråga om en frivillig försäkring. Med hänvisning till likabehandlingsprincipen i art. 3 i förordning 1408/71 ansåg Utredningen om socialförsäkringen och EG dessutom

att kravet svenskt medborgarskap inte skulle kunna upprätthållas gentemot sådana utländska medborgare som är bosatta i Sverige men är försäkrade i ett annat land. Riksförsäkringsverket har alltsedan EES-avtalet trädde i kraft den l januari 1994 och förordning 1408/71 därmed blev gällande här i landet gjort den bedömningen att det inte längre är möjligt att inom - EU/EES teckna nya ATP-förbindelser. Skälet till detta är att verket

anser att sådana förbindelser kan leda till dubbelförsäkring, vilket skulle stå i strid med reglerna i förordningen. Nya förbindelser

avseende EU/EES godtas således inte längre. Den angivna förändring-

en bygger inte på någon förändring i svensk nationell lagstiftning utan på den tolkning av bestämmelserna i förordning 1408/71 som RFV har gjort.

9.6 Konsekvenser om ATP-förbindelserna

avskaffas

9.6.1 Konsekvenser för den enskilde

De grupper som framför allt skulle påverkas av ett avskaffande av förbindelserna torde med dagens regler vara personer som är anställda i privat näringsliv för arbete i länder utanför EU/EES under längre tider, anställda vid utländska beskickningar och konsulat här i landet samt missionärer och biståndsarbetare som inte är statligt anställda. Vid dessa personers dödsfall skulle även anhöriga kunna komma att

påverkas.

När konsekvenserna för den enskilde av ett avskaffande av ATPförbindelserna skall bedömas bör hänsyn tas inte bara till hur pensionsrätt från den allmänna försäkringen påverkas utan också i vad mån förlusten av sådan rätt kompenseras annat sätt. Av betydelse i sammanhanget är då det kompletterande skydd i form av kollektivav-

talsbaserade försäkringar som finns på arbetsmarknaden och som förutom kompletterande ålderspension ger rätt till ersättning vid

inkomstbortfall på grund av bl.a sjukdom och under tid med sjukbidrag eller förtidspension. När det gäller anställda som svensk arbetsgivares uppdrag utför arbete utomlands utsända finns på såväl

SAF-LO-omrâdet AMF-försäkringarna som SAF-PTK-området

försäkringar som bl.a. ger särskild kompensation i de fall den anställde på grund av utlandstjänstgöringen inte kunnat tillgodoräknas ATP-poäng under ett visst kalenderår. På SAF-PTK-området finns dessutom möjlighet för en utländsk arbetsgivare med svensk anknytning t.ex. dotterbolag till svenskt bolag att hos SPP teckna en tilläggsförsäkring för svensk personal anställd utomlands. Även i denna försäkring kompenseras arbetstagaren för förlorade ATP-poäng på grund av utlandstjänstgöringen. För närvarande finns ingen motsvarande försäkring SAF-LOområdet. Biståndsarbetare i enskilda organisationer har genom olika former av avtal mellan organisationerna och försäkringsbolag ett visst försäk-

ringsskydd vid utlandsarbete. I en rapport PUG 1996:1 från

Utrikesdepartementets projekt- och utredningsgrupp har lämnats en redovisning av innehållet i dessa försäkringar. Det framgår där att de inte ger någon kompensation för förlorad pensionsrätt i Sverige. Därför rekommenderas i rapporten att enskilda organisationer tecknar

och betalar tilläggspensionsförsäkringar för bistândsarbetare

som

anställs utomlands. Enligt uppgifter som utredningsgruppen inhämtat

från olika försäkringsbolag kan även relativt små premier ge ett ordentligt tillskott i pension. Försäkringsbolagen erbjuder i dag inte bara rena pensionsförsäk-

ringar. Det finns därutöver olika former av sjukförsäkringar, m.m.

Dessa är som regel utformade så att de ger ersättning i form ofta av standardiserade tillägg till vad som utgår från den allmänna försäkringen. De förutsätter att den försäkrade beviljats någon form av förmån från det allmänna, t.ex. sjukpenning eller förtidspension.

Enligt uppgifter som vi har fått från företrädare för olika försäk-

ringsbolag blir det allt vanligare att företag med anställda i utlandet tillsammans med något försäkringsbolag upprättar en mer eller mindre omfattande utlandsplan för de utlandsanställda och deras medföljande

familjemedlemmar. Dessa omfattar förutom sedvanlig ålderspensions-

försäkring ofta ett sjukförsäkringsmoment. Detta kan exempelvis innebära att en anställd som grund av sjukdom eller olycksfall blivit arbetsoförrnögen ges rätt till sjukersättning efter viss karenstid.

9.6.2 Konsekvenser för den allmänna försäkringen

Konsekvenserna av ett avskaffande av ATP-förbindelserna skulle för den allmänna försäkringen bli flera. Avgiftsintäkterna skulle minska. Enligt den statistik för inkomstäret 1994 som vi fått från RSV uppgick det totala avgiftsunderlaget för de 245 personer som det enligt någon förbindelse betalats avgifter för till ca 40 milj. kronor. Med en avgiftssats 13 % innebär det att avgifter om 5,2 milj. kronor skulle betalas in för det âret. Med ledning av den uppgiften skulle således försäkringens intäkter minska med drygt 5 milj. kronor per år. Ett avskaffande av ATP-förbindelserna skulle å andra sidan innebära att de aktuella inkomsterna inte skulle vara pensionsgrundande i Sverige. Huruvida det skulle innebära någon besparing för försäk-

ringen är beroende av om den uteblivna pensionsrätten för det aktuella

året skulle komma att påverka den framtida pensionen. Om den

försäkrade även utan det året tillgodoräknas pensionspoäng för 30 år

och dessutom har 15 bättre poängår uppkommer ingen besparing för försäkringen. Enligt de antagna riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet skall dock beräkning av inkomstgrundad ålderspension i framtiden bygga på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i princip alla pensionsgrundande inkomster under livet har

betydelse för pensionsnivån och väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänas in. Med ettsådant system motsvaras uteblivna avgiftsintäkter för försäkringen av en minskad pensionsrätt för den

enskilde och därmed ett lägre pensionsåtagande för försäkringen.

Besparingar för försäkringen i form av lägre ATP eller inkomstrelaterad pension enligt det reformerade systemet kan dock komma att medföra ökade utgifter i form av exempelvis pensionstillskott eller

garantipension enligt det reformerade pensionssystemet. En enskild

som, på grund av att han under något eller några år endast uppburit

inkomster som inte är pensionsgrundande i Sverige, får en låg ATP eller inkomstrelaterad pension kan nämligen komma att bli berättigad

till sådana förmåner. Tecknande av en ATP-förbindelse innebär att en arbetsgivare åtar sig att betala ATP-avgift beräknad på en eller flera arbetstagares inkomster. Däremot betalas varken folkpensionsavgift eller allmän

egenavgift dessa inkomster. Det senare beror på att inkomsten som

regel inte är inkomstskattepliktig i Sverige. Den enskilde kommer emellertid med nuvarande regler att tillgodoräknas såväl pensionspoäng som bosättningsår för folkpension 5 kap. 6 § d AFL. Den pensionsrätt som till följd av en ATP-förbindelse tillgodoräknas den

enskilde kan således sägas vara kraftigt subventionerad. På det sättet

kan ett avskaffande av ATP-förbindelserna medföra en ytterligare be-

sparing för försäkringen. Vilken effekt som i nu behandlat avseende skulle uppkomma i det reforrnerade pensionssystemet kan f.n. inte

bedömas eftersom frågan om i vilken form pensionsavgifter skall erläggas ännu inte avgjorts. Ett avskaffande av ATP-förbindelserna skulle vidare medföra en

viss minskning av försäkringens administration genom att vissa

avgränsade uppgifter skulle försvinna helt. En sådan minskning skulle i sin tur medföra kostnadsbesparingar.

Sett i relation till försäkringens totala intäkter och kostnader blir

effekterna av ett avskaffande av ATP-förbindelserna naturligtvis begränsade. Som jämförelse kan närrmas att försäkringens kostnader för ATP för år 1994 uppgick till ca 108 mdr kronor. ATP-avgifterna

för samma år uppgick till drygt 82 mdr kronor Socialförsäkringssta-

tistik 1995, RFV.

överväganden

9.7 och

förslag

9.7.1 Allmänt

Vår uppgift är enligt direktiven att överväga om de s.k. ATP-

förbindelserna skall finnas kvar och därvid särskilt beakta om de kan

anses förenliga med bestämmelserna i förordning EEG nr 1408/71.

Om ATP-förbindelserna anses vara oförenliga med reglerna i förordning 1408/71 eller om de av annat skäl bör avskaffas i situatio-

ner som berörs av förordningen, måste vidare övervägas möjlig-

om heten att teckna sådana förbindelser skall finnas kvar i förhållanden

som inte berörs av förordningen, t.ex. vid arbete i länder utanför EU.

9.7.2 ATP-förbindelser och förordning 1408/71

Bedömning: Nuvarande ATP-förbindelser står i strid med be-

stämmelserna i förordning EEG nr 1408/71. Riksförsäkringsver-

ket är oförhindrat att säga upp förbindelser gäller inom som

förordningens tillämpningsområde.

Som framgått ovan finns enligt art. 15.3 i förordning 1408/71

möjlighet för en person att under vissa förutsättningar ansluta sig till en medlemsstats system för frivillig försäkring för bl.a. pensioner, även om han omfattas av ett annat lands obligatoriska försäkring.

Det är emellertid som också Utredningen socialförsäkringen - om och EG påpekade mycket tveksamt om de svenska ATP-förbindelser- -

na kan ses som någon form av frivillig försäkring i den mening

som

avses i art. 15.3 i förordning 1408/71. Arbetstagaren själv har nämligen ingen möjlighet att avgöra om han skall ansluta sig till denna

"försäkring" eller inte. ATP-förbindelsen tecknas i stället i form av ett avtal mellan arbetsgivaren och RFV. RFV:s ståndpunkt är också den att möjligheten att teckna ATP-förbindelse står i strid med bestämmel-

serna i förordning 1408/71.

Även vi delar den

bedömning beträffande tillâtligheten av att teckna

ATP-förbindelser inom tillämpningsområdet för förordning 1408/71

som tidigare gjorts av Utredningen om socialförsäkringen och EG

samt i RFV:s praxis. Det kan tilläggas att ATP-förbindelserna full ger försäkring för tilläggspension och i viss mån även folkpension - enligt exakt samma regler som gäller för den obligatoriska försäk-

ringen för alla som förvärvsarbetar. Oönskade dubbelförsäkringar

skulle därför kunna uppstå inom EES. Det ter sig också rent språkligt egendomligt att benämna denna svenska anordning för ett särskilt

"system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring".

ATP-förbindelserna bör således enligt vår uppfattning inte ses som en

form av frivillig försäkring i förordningens mening. Till yttermera

visso bör den svenska lagstiftningen inte längre "uttryckligen eller underförstått" tillåta denna dubbelförsäkring, vilket krävs enligt art. 15.3. Ett relativt stort antal ATP-förbindelser som gäller i förhållande till länder inom EU är fortfarande i kraft. Det är emellertid mot bakgrund

av den nyss gjorda bedömningen tveksamt om de kan anses giltiga jfr

EG-domstolens dom i mål 106/77 Simmenthal II. RFV torde vara oförhindrat att säga upp förbindelserna med hänvisning till att de är oförenliga med bestämmelserna i förordning 1408/71. Det gäller oavsett om de skall finnas kvar i någon modifierad form eller avskaffas helt.

9.7.3 ATP-förbindelser generellt

Förslag: Möjligheten att teckna ATP-förbindelser skall avskaffas helt. Någon motsvarighet till dessa förbindelser bör inte införas i det reformerade pensionssystemet.

De skäl för införande av möjligheten att teckna ATP-förbindelser som

redovisats i avsnitt 9.4 har i viss mån alltjämt giltighet. Mot detta kan sägas att utvecklingen i de flesta länder torde vara sådan att pensionslagstiftningen successivt förbättrats. Möjligheterna att exportera

utländska pensioner till Sverige har också ökat till följd av de

bilaterala konventioner om social trygghet som Sverige ingått med andra länder och inte minst genom de avtal som EU och dess

medlemsländer träffat med ett stort antal tredje länder se avsnitt 2.3.

Behovet av förbindelserna torde således vara mindre nu än tidigare.

Att så är fallet antyds också av den omständigheten att det antal

personer 245 st år 1994 för vilka förbindelserna används nu är mycket begränsat. En viktig faktor är vilka alternativ som står till buds för den arbetstagare som vill försäkra sig om ett tillfredsställande försäkringsskydd i de situationer då han inte kan tillgodoräknas pensionsgrundande

inkomst och därmed ATP-poäng i framtiden pensionsrätt i Sverige.

De alternativ som f.n. finns är dels kollektivavtalsförsäkringar, dels

privata, individuella försäkringar av olika slag. Allmänt sett är dessa

dyrare än det skydd som ges genom det nuvarande obligatoriska svenska pensionssystemet. Detta gäller inte minst på grund av att förpliktelserna enligt en ATP-förbindelse begränsar sig till skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift f.n. 13 % på avgiftsunderlaget

och att varken folkpensionsavgift eller allmänna egenavgifter betalas.

Försäkringen kan således i förbindelsefallen sägas vara kraftigt subventionerad. Genom kollektivavtalsförsäkring eller genom att teckna en privat pensionsförsäkring kan den berörde själv eller genom sin arbetsgiva- skaffa sig ett adekvat komplement till den ålderspension han i re övrigt är berättigad till. I sådana försäkringar kan även skydd för efterlevande läggas in. I flera av dessa försäkringar ingår också ett

sjukförsäkringsmoment till följd varav även personer som drabbas av långvarig sjukdom eller blir förtidspensionerade kan nå upp till en tillräcklig ersättningsnivâ. När det reformerade pensionssystemet är fullt genomfört skall enligt de riktlinjer som riksdagen lagt fast en pensionsavgift om 18,5 % på avgiftsunderlaget betalas. Avgiftens storlek skall också motsvara den pensionsrätt som skall tillgodoräknas den enskilde. Någon uppdelning

av avgiften motsvarande den som i dag görs mellan tilläggspensionsav-

gift och folkpensionsavgift samt allmänna egenavgifter kommer då inte att finnas kvar. Om den nya avgiften skall tas ut delvis genom egenav-

gifter eller enbart genom arbetsgivaravgift är en fråga som ännu inte

är avgjord. Det nu sagda innebär att, om förbindelser motsvarande dagens ATP-förbindelser skall finnas kvar, frågan om ansvaret för betalningen

av pensionsavgifterna måste övervägas. Det torde därvid knappast

kunna komma i fråga att som idag i praktiken är fallet det skall - betalas en lägre avgift för personer som är anslutna till pensionssystemet enbart genom en förbindelse. Intresset för möjligheten att teckna en förbindelse borde därmed komma att minska i jämförelse med alternativet privata individuella pensionsförsäkringar.

I den departementspromemoria Ds 1995:41 där lagförslag till

regler om bl.a. intjänande av pensionsrätt i det reformerade pensionssystemet lades fram uttrycktes som ovan nämnts stor tveksamhet i fråga om möjligheten att teckna förbindelse motsvarande dagens ATP-

förbindelse bör finnas kvar. Den typ av tilläggsbetalningar med

åtföljande tillgodoräknande av pensionsrätt som en sådan förbindelse leder till ansågs inte höra hemma i ett offentligt obligatoriskt försäkringssystem. Vi anser nu att övervägande skäl talar för att möjligheten att teckna ATP-förbindelser bör avskaffas helt och att någon motsvarighet till sådana förbindelser inte heller bör finnas i det reformerade pensions-

systemet. Förbindelserna är för det första inte förenliga med be-

stämmelserna i förordning 1408/71, dvs. inom EU/EES. Ett systern

med frivilliga tilläggsbetalningar hör, som påpekades i den ovannämnda departementspromemorian, inte heller hemma i en offentlig

obligatorisk försäkring. Förbindelserna leder i de allra flesta fall till dubbelförsäkring, dvs. den anställde omfattas av socialförsäkringen i såväl Sverige som arbetslandet, vilket generellt sett knappast är önskvärt. Vidare synes det faktiska behovet av AT P-förbindelser numera vara tämligen begränsat, och det kan med fog ifrågasättas om det är rimligt att behålla en ordning som utnyttjas för bara ett par hundra personer.

Vi föreslår således att möjligheten att teckna ATP-förbindelser

avskaffas. De negativa konsekvenser som därvid eventuellt kan upp-

komma för enskilda personer kan begränsas på olika sätt. Vi återkommer till den frågan i nästa avsnitt. Skulle det likväl anses att ATP-förbindelser bör finnas kvar i någon

form är det vår bestämda uppfattning att frågor förmånsnivå,

om avgiftsnivå och ansvar för betalningen av avgifterna måste övervägas noga när det nya pensionssystemet är bestämt i alla detaljer. Om den

regel 5 kap. 6 § d enligt vilken år för vilka tillgodoräknats ATP-

poäng också tillgodoräknas den enskilde som bosättning i Sverige vid

beräkning av folkpension skall behållas se dock vårt förslag till

författningsändring, finns det goda skäl för att ålägga den betalnings-

ansvarige skyldighet att betala även folkpensionsavgift. Eftersom arbetstagaren i de aktuella fallen som regel inte heller betalar allmänna egenavgifter på sin inkomst kan det också finnas skäl att för dessa fall höja nivån på tilläggspensionsavgiften.

9.7.4 Några särskilda persongrupper

Lokalanställd personal på utländska beskickningar och konsulat

i Sverige

Vi har i kapitel 8 avsnitt 8.3.3 föreslagit att lokalanställd personal på

utländska beskickningar eller lönade konsulat här i landet skall omfattas av såväl den bosättningsbaserade som den arbetsbaserade försäkringen. Förslaget gäller också s.k. privattjänare. En konsekvens av förslaget blir att arbetsgivaren i dessa fall skall betala arbetsgivaravgifter på samma sätt som gäller för andra arbetsgivare som sysselsätter arbetstagare i förvärvsverksamhet här i landet. Att den nuvarande möjligheten eller snarare behovet av att teckna ATP- - -

förbindelser för dessa personer försvinner är således endast en följd

av det förslaget. Som vi påpekat redan i kapitel 8 beskattas inte den inkomst som lokalanställd personal vid utländska beskickningar och konsulat här i landet uppbär i Sverige trots att något hinder däremot inte föreligger enligt Wienkonventionerna. Enligt vår uppfattning kan det lämpliga i en sådan ordning ifrågasättas, bl.a. mot bakgrund av att en inte obetydlig del av det svenska socialförsäkringssystemet finansieras

genom skatt. Frågor om beskattning omfattas emellertid inte av vårt

utredningsuppdrag se vidare avsnitt 15.3.

Bistándsarbetare m.fl.

En annan personkategori som berörs av ett avskaffande av ATPförbindelserna är personer som under mer än ett års tid arbetar i

utlandet för olika kyrkliga samfund eller i annan biståndsverksanihet.

Den inkomst dessa personer uppbär är i dag pensionsgrundande här

i landet endast under förutsättning att arbetsgivaren är svensk och att arbetstagaren är svensk medborgare.

Som framgått av våra förslag i kapitel 8 avsnitt 8.4.2 kommer

personer som av enskilda organisationer sänds ut från Sverige för arbete i biståndsverksamhet m.m. i ett utvecklingsland att under -

förutsättning att de alltjämt har en väsentlig anknytning till Sverige

under hela vistelsen i utlandet anses som bosatta i Sverige. Det innebär att de under denna tid kommer att vara omfattade av den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen. Detta kommer att

gälla oberoende av vilket medborgarskap den utsände har.

Däremot kommer dessa bistândsarbetare, m.fl. inte att omfattas av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen, om utsändningen kan antas vara längre än ett âr. Några särregler för svenska medborgare skall inte gälla. Biständsarbetare i enskild tjänst kommer således när det gäller skydd för inkomstbortfall att vara hänvisade till avtalsförsäkringar eller helt privata försäkringslösningar. Vi föreslår ingen särlösning för denna grupp när det gäller den nya arbetsbaserade försäkringen.

Vi vill i stället fästa uppmärksamhet vissa förhållanden som har redovisats i den tidigare nämnda UD-rapporten PUG 1996:1 om möjligheten att kompensera biståndsarbetare för förlust av sociala förmåner vid utlandstjänstgöring. Beträffande tilläggspensioneringen

anförs i rapporten bl.a. följande.

Enskilda organisationer med svenska utsända biståndsarbetare lämnar uppgift till Riksskatteverket om pensionsgrundande inkomst. På den pensionsgrundande inkomsten, som är fiktiv, betalar organisationerna 13 % ATP-avgift. Den uppgivna pensionsgrundande inkomsten är i vissa fall lägre än biståndsarbetarens nettolön och nästan alltid lägre än den lön vederbörande skulle ha haft i Sverige. Det finns exempel på att den fiktiva inkomsten redovisas till ett belopp strax över ett basbelopp. I de fall som en organisation, med den anställdes goda minne, rapporterat en låg pensionsgrundande inkomst till Skattemyndigheten har organisationen sparat pengar som kunnat användas för andra ändamål inom biståndet men ändock gett den anställde tid i ATP-systemet, alltså att uppnå full tid, 30 års arbete. Pensionsnivån, grundat på de femton bästa inkomståren, har vederbörande kunnat intjäna under tiden han eller hon arbetar i Sverige. I det nya pensionssystemet, som kommer att grundas pä livsinkonist, ändras förutsättningarna radikalt. Om en enskild organisation skulle betala den nya avgiften totalt 18,5 % en fiktiv lön som är avsevärt lägre än den faktiskt utbetalda lönen, kommer detta att direkt och negativt påverka biståndsarbetarens framtida pension. Det har framförts en allmän oro från organisationerna att det nya pensionssystemet kommer att ge lägre pensioner än ATP. Frågan om extra pensionsförsäkring har därför aktualiserats.

Enligt vår uppfattning kan riktigheten i det förfaringssätt med fiktiv inkomst som nu används för biståndsarbetare ifrågasättas. Skulle det trots allt anses att biståndsarbetare skall omfattas av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen finns det enligt vår mening därför anledning att se över tillämpningen av bestämmelserna om tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst för biståndsarbetare.

Dotterbolagsanställda i utlandet

Personer som arbetar utomlands för ett dotterbolag till ett svenskt företag kommer genom ett avskaffande av ATP-förbindelserna inte längre att ha möjlighet att genom en sådan förbindelse undvika förlust

av ATP-år eller år med pensionsrätt enligt det reformerade pensions-

systemet. Detsamma gäller för personer som är utsända av en svensk arbetsgivare till ett konventionsland på längre tider än ett år. De

förslag som vi redovisat i kapitel 8 innebär ingen förändring i fråga om dessa personers försäkringstillhörighet. De kan i stället kompense-

för sådan förlust olika former tilläggsförsäkringar. Även ras genom av

om en sådan ordning kan bli något dyrare för arbetsgivaren eller eventuellt den enskilde anser vi inte att det är rimligt att införa en

särordning för denna personkategori. Det begränsade utnyttjande av

ATP-förbindelser som förekommer i dag tyder att svenska företag

redan i dag i ökande omfattning väljer att försäkra sina arbetstagare

utomlands genom någon form av privat försäkring, en tendens som

bekräftas av uppgifter som vi har fått från företrädare för olika försäkringsbolag.

9.7.5 Övergångsreglering

Förslag: Möjligheten att nyteckna en ATP-förbindelse försvinner fr.o.m. tidpunkten för ikraftträdandet av våra förslag. Pensionsgrundande inkomst till följd av en vid den tidpunkten gällande förbindelse skall dock kunna tillgodoräknas även för det därpå följande året.

Vi kommer att i ett särskilt kapitel kap. l4 behandla olika övergångsfrågor som aktualiseras av de förslag som vi lägger fram i detta betänkande. Vi har dock funnit det lämpligt att redan här behandla de särskilda övergångsfrågor som gäller avskaffandet av ATP-förbindelser. Pensionspoäng som, vid tidpunkten för den nya lagstiftningens ikraftträdande, till följd av en ATP-förbindelse redan tillgodoräknats

kan naturligtvis inte fråntas den försäkrade. Frågan är emellertid vad som med avseende på tiden därefter skall ske med då existerande förbindelser.

Enligt vår uppfattning bör möjligheten att tillgodoräkna en arbetstagare pensionsgrundande inkomst och därmed pensionspoäng med

stöd av en redan existerande ATP-förbindelse upphöra. Något

principiellt hinder för detta finns enligt vår bedömning inte, även om

förbindelserna i viss mån utgör civilrättsliga avtal. Möjligheten att tillgodoräkna arbetstagaren pensionsgrundande inkomst på grund av en ATP-förbindelse kan bringas att upphöra antingen genom att RFV säger upp samtliga existerande förbindelser eller genom uttrycklig författningsreglering. Ett annat synsätt är att förbindelserna förfallna i och med att den grundläggande förutanse sättningen för förbindelserna, dvs. bestämmelserna i AFL, inte längre finns. Det finns som vi ser det skäl att vara så tydlig som möjligt i denna fråga. Vi föreslår därför att man i ikraftträdandebestärnrnelserna särskilt föreskriver att till godoräknande av pensionsgrundande inkomst på grund av en vid ikraftträdandetidpunkten gällande förbindelse inte längre kan ske men att ändringen inte skall påverka tillgodoräknandet

av pensionsgrundande inkomst för tid dessförinnan.

Vad som nu sagts hindrar inte att det i lagstiftningen ges en viss övergångstid innan möjligheten att tillgodoräkna pensionsgrundande inkomst på grund av en existerande ATP-förbindelse försvinner. Ett viktigt skäl för detta är att förekomsten av en sådan förbindelse kan

ha varit en väsentlig förutsättning vid bestämmandet av villkor i anställningsavtal mellan berörda arbetsgivare och arbetstagare. Dessa

bör således ges viss tid att söka andra lösningar på hur pensionsfrågan skall lösas. Vi föreslår därför att pensionsgrundande inkomst till följd en redan existerande ATP-förbindelse skall kunna tillgodoräknas av

även för det år som följer närmast efter lagstiftningens ikraftträdande.

10 förmåner

Utbetalning av utomlands

10.1 Inledning

I detta kapitel länmas förslag om vissa begränsningar vad gäller utbetalning av förmåner för tid då den försäkrade vistas utomlands. Såvitt gäller den bosättningsbaserade försäkringen skall förmåner kunna utbetalas dels inom EES, dels för tid då den försäkrade vistas i ett land som varken är medlem i EU eller i övrigt omfattas av EESavtalet, om det kan antas att vistelsen utom EES kommer att vara i längst sex månader.

10.2 Gällande rätt

I gällande rätt förekommer vissa begränsningar mot utbetalning av förmåner till den som vistas utomlands. En grundläggande begränsning

utgör naturligtvis bestämmelserna om försäkringstillhörighet se

avsnitten 6.3.1 och 7.3.1. För en stor del av socialförsäkringens

förmåner gäller därvid att den som lämnar Sverige för att under en viss minsta tid vistas utomlands inte längre ingår i den skyddade personkretsen. Den som inte är svensk medborgare skall enligt 1 kap. 3 § första stycket AFL vara bosatt i Sverige, om han eller hon skall vara försäkrad. En försäkrad som lämnar Sverige anses bosatt här i landet, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Beträffande särskilda bestämmelser för statsanställda och biståndsarbetare, se avsnitt 8.3.1 och 8.4.1. Detta innebär att åtskilliga förmåner enligt AFL inte kan betalas ut för tid när den enskilde vistas utomlands, eftersom han eller hon inte längre omfattas av den svenska socialförsäkringen. Avser den enskilde att vistas utomlands under en längre tid än ett år, kan utbetalning inte göras för tiden efter utresan. För de olika förrnånerna inom socialförsäkringen finns ytterligare bestämmelser som reglerar möjligheterna till utbetalning för tid då den enskilde vistas utomlands. I detta avsnitt redovisas exempel vad som i detta hänseende gäller för några av förmånerna.

Några förmåner enligt AFL

.Sjukvårdsersättning enligt 2 kap. AFL utges enligt 2 kap. 8 § inte för

annan än försäkrad som är bosatt här i landet eller som med tillämp-

ning av förordning EEG nr 1408/71 har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom eller moderskap. Ersättning för sjukvård utomlands utgår enligt 2 kap. 9§ AFL endast i den utsträckning regeringen föreskriver. Sådana föreskrifter har meddelats dels i gränssjukvårdsförordningen 1962:435, dels i förordningen 1994:2053 om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. Vad gäller övriga förmåner som är hänförliga till 2 kap. AFL får hänvisas till avsnitt 6.3.1. I 3 kap. 15 § e AFL finns särskilda bestämmelser om sjukpenning under vistelse utomlands. Sjukpenning utgår som huvudregel inte för tid när den försäkrade vistas utomlands. Detta gäller emellertid inte, om den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en i Sverige bedriven verksamhet eller är anställd som sjöman på svenskt handelsfartyg. Begränsningen gäller heller inte, om den försäkrade under sjukdom eller viss medicinsk behandling eller rehabilitering med försäkringskassans medgivande reser utomlands. Av 3 kap. 9 a§ tredje stycket AFL framgår att motsvarande gäller för havandeskapspenning. För att en försäkrad förälder skall ha rätt till föräldrapenning och

tillfällig föräldrapenning krävs enligt 4 kap. l § AFL att vederbörande

är inskriven hos försäkringskassan. I praktiken innebär det att föräldern skall vara bosatt i Sverige. Vidare utges sådana förmåner endast om barnet är bosatt här i landet. Vissa undantag från inskrivningsvillkoret förekommer. Enligt RFV:s föreskrifter likställs en svensk sjöman i vissa fall med försäkrad är inskriven hos en som försäkringskassan även om inskrivning inte har skett. Såvitt gäller föräldrapenning finns i AFL inte något krav att barnet faktiskt vårdas i Sverige. Är föräldern inskriven hos försäkringskassan och barnet bosatt här i landet, kan föräldrapenning utgå även om föräldern och barnet vistas utomlands. I 4 kap. 18 § AFL föreskrivs emellertid att bestämmelserna i 3 kap. 15 § skall tillämpas även i fråga om tillfällig föräldrapenning. Beträffande utbetalning för tid när den enskilde vistas utomlands gäller såldes samma begränsningar för tillfällig föräldrapenning som för sjukpenning. I RFV:s allmänna råd 1995:7 Föräldrapenningförmåner anges

bl.a. följande. För sjuka och funktionshindrade barn kan vård

utomlands vara ett komplement till den svenska sjukvården. I regel behöver en förälder vara med barnet och delta i behandlingen. För att tillfällig föräldrapenning skall betalas ut under utlandsvistelse fordras

enligt AFL försäkringskassans medgivande före avresan. RFV rekommenderar att medgivande om rätt till tillfällig föräldrapenning under utlandsvistelse lämnas utan särskild utredning när vården eller behandlingen beslutas och bekostas av sjukvårdshuvudman. I övriga fall får bedömningen ske med hänsyn till barnets behov och förväntade effekter av vården eller behandlingen. Enligt förordningen 1994:1756 om vissa gränsarbetares rätt till tillfällig föräldrapenning enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring kan en förälder som är bosatt i Danmark, Norge eller Finland vid

tillfällig vård av barn som är bosatt i något av dessa länder få tillfällig

föräldrapenning, om föräldern arbetar i Sverige. En försäkrad som är bosatt i Sverige har enligt 5 kap. 1 § AFL rätt

till folkpension i form av ålderspension, förtidspension, efterlevande-

pension och handikappersättning som utgör tillägg till pension. Detta gäller i förhållande till det antal år för vilka tillgodoräknats ATPpoäng ATP-baserad folkpension eller i förhållande till det antal år som tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige bosättningsbaserad folkpension. Rätt till ATP-baserad folkpension tillkommer även svensk medborgare som är bosatt utomlands. Detta innebär att en förutsättning för att en försäkrad skall kunna uppbära en bosättningsbaserad pensionsförmån är att han eller hon anses bosatt här i landet, vilket innebär att ettårsregeln tillämpas. Bosättningskravet omfattar emellertid inte svenska medborgares rätt att uppbära ATP eller ATPbaserad folkpension. Enligt 5 kap. 2 § AFL har en försäkrad som är bosatt i Sverige rätt till Vårdbidrag och handikappersättning som inte utgör tillägg till

pension, dvs. för dessa förmåner finns inte någon utvidgad rätt till

förmåner för svenska medborgare som inte är bosatta i Sverige.

Några förmåner enligt annan lagstiftning

En förutsättning för att barnbidrag skall kunna utbetalas är att barnet är bosatt här i landet. Ett barn som lämnar Sverige anses fortfarande bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Särskilda bestämmelser gäller dock för medföljande barn till statsanställda eller biståndsarbetare, nämligen ingen tidsbegränsning

resp. begränsning till tre år se avsnitt 8.3.1. resp. 8.4.1. Motsva-

rande gäller enligt 5 § andra stycket lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag även för förmån enligt den lagen. För rätt till underhållsstöd krävs enligt lagen 1996:1030 om underhållsstöd bl.a. att barnet är folkbokfört hos en förälder boföräl-

dern som är bosatt här i landet. Lämnar barnet landet anses det

fortfarande bosatt här, om den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar att utlandsvistelsen är avsedd att vara längst

sex månader. Om boföräldem sänds ut statlig arbetsgivare,

av en anses barnet och den föräldern bosatt här i landet under hela utsändningstiden. Rätt till bilstöd har enligt 2 a § lagen 1988:360 om handläggning

av ärenden om bilstöd till handikappade den som är försäkrad enligt

1 kap. 3 § första stycket AFL och som är bosatt här i landet. Den som utan att vara bosatt här har rätt till vårdförmåner vid sjukdom här i

landet enligt förordning EEG nr 1408/71 har också rätt till bilstöd. I förarbetena prop. 1994/95:88 förekommer uttalanden om att

regeringen anser det vara rimligt att återkrav av bidrag bör kunna ske

grund av flyttning utomlands och att införandet av en sådan regel knappast kan anses strida mot likabehandlingsprincipen, eftersom den

skall gälla även personer som är bosatta i Sverige oavsett bosättnings-

tidens längd. Regeringen ansåg därför att en person skulle kunna

åläggas återbetalning, om han eller hon inte längre uppfyller bosätt-

ningsvillkoret och inte heller i övrigt grund av bestämmelserna i förordning EEG nr 1408/71 längre är berättigad till vårdförmåner i

Sverige vid sjukdom. Vidare anfördes att denna ändring inte kräver

riksdagsbehandling utan kan beslutas av regeringen. Någon sådan

-

ändring har dock ännu inte gjorts i förordningen 1988:890 om bilstöd till handikappade 14 §.

Bestämmelser om assistansersättning finns i lagen 1993:389 om assistansersättning LASS. Rätt till sådan ersättning har, under vissa

förutsättningar, den som omfattas av 1 § lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS. Beslut om assistanser-

sättning fattas enligt 2 § LASS av den försäkringskassa där sökanden är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han eller hon uppfyllt

ålderskravet för inskrivning. Detta innebär i praktiken att den enskilde måste vara bosatt här i landet för att omfattas av förmåner enligt LASS. Bosättning skall föreligga enligt AFL, vilket innebär att den enskilde anses fortsatt bosatt här under en utlandsvistelse, avsikten om

är att denna skall vara längst ett år. Enligt förarbetena prop. 1992/93: 159 s. 72 finns det skäl att anta att assistansersättningen faller in under tillämpningsområdet för förordning EEG nr 1408/71, varvid den kan anses som en vårdförmån

och inte som en kontantförmån vid invaliditet. I slutbetänkandet SOU

1993:115 Social trygghet och EES har Utredningen om socialförsäk-

ringen och EG gjort samma bedömning. Därvid anförde utredningen att vårdförmåner är inte exportabla enligt förordning EEG

nr 1408/71, dvs. de skall tillhandahållas i varje land för sig enligt de regler som gäller i respektive land. Personer som är berättigade till vårdförrnåner i Sverige har således rätt till dessa när de vistas i

Sverige men inte annars. I vissa andra fall kan vårdförrnåner få uppbäras enligt regler i andra länder men den svenska försäkringens kostnad.

Avsikten är enligt förarbetena prop. 1992/93:l59 s. 70 att assistansersättningen skall täcka endast stadigvarande behov. Om behov uppstår av en utökning av assistansinsatserna, t.ex. för att en person behöver särskild hjälp under en semesterresa, bör behovet av utökad assistans prövas av kommunen inom ramen för LSS. En annan förmån är närståendepenning i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående. Ersättningen regleras i lagen

1988:1465 och utges från sjukförsäkringen. Enligt 3 § gäller som

villkor att vården ges här i landet.

Exportabilitet inom EU/EES

Förordning EEG nr 1408/71 kan sägas vila bl.a. exportabilitetsprincipen, som innebär att förmåner skall kunna betalas ut oavsett var inom EES den berättigade försäkrade är bosatt. Såvitt gäller personer som enligt förordning nr 1408/71 skall omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, kan enligt denna princip det i nationell lagstiftning inte upprätthållas krav att rätten till förmåner skall begränsas till dem som är bosatta i ifrågavarande medlemsstat. Principen, som grundas på art. 51 i Romfördraget, kommer i förordningen till uttryck i art. 10, vilken emellertid inte utgör någon uttömmande reglering av exportabiliteten. Nämnda artikel gäller, om inte annat anges, i fråga om kontantförmåner som betalas vid invaliditet eller ålderdom eller till efterlevande liksom pensioner i anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar samt dödsfallsersättning. Sådana kontantförmåner får inte minskas, ändras, innehållas, dras in eller konñskeras med anledning av att den

berättigade är bosatt i eller flyttar till ett annat EES-land än det som

ansvarar för betalningen. För förmåner vid sjukdom och moderskap och för familjeförmåner gäller särskilda regler som medger betalning utomlands enligt de särskilda bestämmelserna i avdelning III och enligt bestämmelser i förordning nr 574/72 för olika slags förmåner. Ibland används uttrycket exportabilitet även om andra slags förmåner än ersättningar för förlorad arbetsinkomst och liknande, t.ex. beträffande vårdförmåner. Dessa utgår som huvudregel i bosättningseller vistelselandet i enlighet med dess lagstiftning, även om den berättigade omfattas av lagstiftningen i en annan stat. Exportabilitetsprincipen kan i dessa fall sägas komma till uttryck i den behöriga statens skyldighet att ersätta bosättnings- eller vistelselandet för uppkomna kostnader.

Utredningen socialförsäkring och EG har i betänkandet SOU

om 1993:115 Social trygghet och EES redogjort för exportabilitetsprin-

cipen och utbetalning av förmåner utomlands se t.ex. avsnitten 3.9.6,

7.4.5, 8.7.6 och 10.6.5 i nämnda betänkande. Beträffande bostadsbi-

drag kan emellertid följande nänmas. Bostadsbidrag i form särskilt av

bidrag för hemmavarande barn omfattas av förordning 1408/71.

nr

Anställda, egenföretagare och personer med arbetslöshetsersättning kan med stöd av förordningen ha rätt till särskilt bidrag. Också

pensionärer som bor i ett EES-land och erhåller svensk allmän pension

kan med stöd av förordningen i vissa fall ha rätt till bostadsbidrag i form av särskilt bidrag. Bostadsbidragslagens krav på att den enskilde

skall vara bosatt och folkbokförd i Sverige gäller inte i sådana fall. Detta innebär att särskilt bidrag också kan ges till den vistas som kortare tid i Sverige än ett år men som med tillämpning förav

ordningen har rätt till särskilt bidrag. Bostadsbidrag i form bidrag

- av

till bostadskostnader omfattas inte förordning 1408/71 utan skall

av nr

betraktas som en förmån enligt förordning EEG 1612/68. Det

nr innebär att den som är medborgare i ett medlemsland samt är arbetstagare i Sverige har rätt till bidrag för bostadskostnader även om han inte är bosatt och folkbokförd här. Bidrag för bostadskostnader kan emellertid lämnas endast för en bostad i Sverige.

soU 1997:72 345

10.3 överväganden och förslag

10. 1 Bosättningsbaserade förmåner

Förslag: Vissa begränsningar skall gälla för utbetalning av bosättningsbaserade förmåner för tid när den försäkrade vistas i ett land som varken är medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet. Som huvudregel skall sådana förmåner kunna utbetalas vid en utlandsvistelse, endast om det kan antas att denna kommer att vara i längst sex månader. För sjukvårdsersättning skall hittillsvarande bestämmelser om vård som ges utomlands fortfarande tillämpas. Bosättningsbaserade pensionsförrnåner skall kunna betalas även när den försäkrade vistas utomlands, om denne fortfarande anses bosatt här i landet. För handikappersättning och annat funktionsstöd skall dock huvudregeln gälla. Undantag från dessa begränsningar skall gälla för statsanställda

som utsänds från Sverige och för deras medföljande familjemedlemmar. Sådant undantag skall också gälla för familjestöd till

biståndsarbetare och utlandsstuderande. Efter särskild prövning skall bosättningsbaserade förmåner i vissa fall kunna betalas trots att hinder föreligger enligt begränsningarna för utbetalning av förmåner för tid när den försäkrade vistas utomlands. Denna möjlighet skall finnas även när den enskilde inte längre är försäkrad grund av att bosättningen i Sverige anses ha upphört.

Enligt vår mening bör även framdeles den ordningen gälla att bosätt-

ningsbaserade förmåner skall kunna utbetalas vid en temporär vistelse

utomlands. Något behov av generellt utökade möjligheter till utbetalningar i sådana situationer har inte framkommit. Enligt vår mening kan det även av kostnadsskäl inte komma i fråga att utöka möjligheterna till utbetalning av bosättningsbaserade förmåner vid temporära utlandsvistelser. Det förhållandet att vi för vissa personkategorier föreslår ett förstärkt försäkringsskydd vid utlandsvistelse kommer att föranleda ökade kostnader för socialförsäkringen. För att täcka kostnaderna härför kan de generella möjligheterna till utbetalning vid utlandsvistelser beskäras något i förhållande till vad som gäller i dag. Vad gäller utbetalning av förmåner till de särskilda personkategorierna, nämligen statsanställda, biståndsarbetare och utlandsstuderande, återkommer vi till dem längre fram. Som framgår av den utförliga redovisningen i avsnitt 3.4 av några särskilda ersättningsvillkor kan vissa förmåner såsom barnbidrag och underhållsstöd som huvudregel betalas ut vid utlandsvistelse endast om

denna är avsedd att vara en kortare tid än som godtas enligt den s.k. ettårsregeln i AFL, nämligen högst sex månader. Vi anser att vissa restriktioner fortfarande bör gälla för utbetalning av förmåner för tid under vilken den försäkrade vistas utomlands. Ett skäl härför är att en stor del av systemen för social trygghet i andra länder är arbetsbaserade, medan svensk socialförsäkring till väsentlig del även framdeles skall grundas bosättning här i landet. En utlandsvistelse är ibland förknippad med arbete utomlands, varvid den enskilde kan komma att omfattas av ett annat lands sociala trygghetssystem. De bosättningsbaserade förmånerna är väsentligen skattefinansierade i Sverige, och skattebefrielse för förvärsinkomster erhålls i många fall redan vid sex månaders anställning i ett annat land. För att minska risken för dubbelförsäkring bör således vissa restriktioner gälla för utbetalning av förmåner när den försäkrade vistas i ett annat land. Detta gör sig främst gällande vid vistelse i ett land som varken är medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet. Bestämmelserna i förordning EEG nr 1408/71 syftar nämligen till att undvika bl.a. dubbel försäkringstillhörighet. Dessutom gäller bestämmelserna i nämnda förordning före nationell lagstiftning. Med hänsyn härtill kommer begränsningarna vad gäller utbetalningar för tid då den försäkrade vistas utomlands att få störst betydelse vid sådan utlandsvistelse som inte omfattas av gemenskapsrätten. Inom EES kan de i allmänhet ändå inte upprätthållas. Begränsningarna mot utbetalning av bosättningsbaserade förmåner vid utlandsvistelse bör därför gälla endast vid vistelse i ett land som varken är medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet. Enligt vår allmänna princip om likställighet

jfr avsnitt 5.2 och 5.4 bör detta gälla oavsett om den försäkrade är

medborgare i ett land inom EU/EES. Mot bakgrund av det anförda anser vi att den begränsning som gäller för utbetalning av barnbidrag och underhållsstöd vid utlandsvistelse i princip skall behållas. I syfte att göra villkoren för utbetalning av förmåner mer enhetliga anser vi vidare att utbetalning av bosättningsbaserade förmåner som huvudregel inte skall få göras för utlandsvistelse som kan antas vara längre tid än sex månader. Detta en skall normalt vara den längsta tid under vilken förmåner får betalas vid utlandsvistelse. Den ettårsregel som vid utlandsvistelse kommer att

styra själva tillhörigheten till den bosättningsbaserade försäkringen

skall således i allmänhet inte utgöra den främsta begränsningen för att den försäkrade skall kunna få uppbära förmåner under sin utlandsvistelse, men däremot den yttersta begränsningen. Från föreslagna sexmånadersregeln bör enligt vår mening den nu undantag göras för ersättning för sjukvård m.m. med hänsyn till att sådan ersättning kan avse vårdåtgärder som är oundgängligen påkallade. För dessa ersättningar bör nuvarande bestämmelser

behållas. Detta innebär att ettårsregeln för bosättning normalt kommer

att gälla som begränsning för utbetalning av dessa förmåner vid

utlandsvistelse, i den mån ersättning i dag över huvud taget kan

ges. Vad gäller de bosättningsbaserade förmånerna anser vi att undantag från sexmånadersregeln för utbetalning av förmåner vid utlandsvistelse bör göras även för flertalet pensionsförmåner, dvs. folkpension i form

av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 5-10

kap. AFL. Detsamma bör gälla även för pensionstillskott, särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård sjukt eller av handikappat barn samt för hustrutillägg. Avgörande för om dessa förmåner skall kunna utbetalas för tid då den försäkrade vistas utomlands bör vara att denne fortfarande anses bosatt här i landet, dvs. att han eller hon fortfarande är försäkrad. Detta innebär att utbetalning kan göras till den som lämnar landet, om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Detta motsvarar i praktiken vad som gäller i dag. Det bör i detta sammanhang påpekas att det förhållandet att utbetalning av bosättningsbaserade förmåner inte får ske för tid under vilken en försäkrad vistas utomlands inte i sig utgör något hinder mot att tiden får tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap. 5-11 §§ AFL.

Vad gäller utbetalning av handikappersättning enligt 9 kap. 2 § och

Vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § AFL, vilka förmåner har hänförts till särskilda folkpensionsförmåner, anser vi inte att det finns tillräckliga

skäl att göra undantag från den av oss föreslagna huvudregeln att

om utbetalning kan göras vid utlandsvistelse, om det kan antas att denna

kommer att vara i längst sex månader. När det gäller handikappersätt-

ning avser vi såväl en självständig förmån som ett tillägg till pension.

Enligt uppgifter ibetänkandet SOU 1994:20 Reformerat pensionssys-

tem s. 371 och den rapport om transfereringar till hushållen s. 84 som vi har nämnt i slutet av avsnitt 5.5 är dessa båda pensionsförmåner i princip fristående från pensionssystemet i övrigt och

finansieras helt med skattemedel. Vi gör samma bedömningar som

nyss när det gäller funktionsstöd i andra former och bostadsstöd under utlandsvistelser.

Det finns i övrigt anledning att något beröra tidsaspekten vid

vistelse utomlands. Begränsningarna i utbetalning av förmåner under utlandsvistelsen tar sikte var den försäkrades vistas under den tid

som förmånen avser. Däremot saknar det naturligtvis betydelse var

han eller hon vistas när själva betalningstransaktionen skall utföras.

När det gäller bedömningen av om en person i socialförsäkrings-

hänseende skall anses bosatt här i landet föreslår vi i avsnitt 6.2.2 vissa ändringar beträffande personer som kommer till lämnar resp. Sverige. För närvarande grundas bedömningen bl.a. på dessa personers avsikter angående varaktigheten av vistelsen i resp. utanför

Sverige. Enligt vårt förslag skall, i stället för enbart avsikten angående en vistelses varaktighet, bedömningen grundas på den varaktighet en vistelse kan antas ha. Avgörande för om utbetalning skall kunna ske för en tid som en försäkrad vistas utomlands bör därför den tid vara som utlandsvistelsen kan antas komma att vara.

Några särskilda personkategorier

I kap. 8 har vi lämnat förslag till särskilda bosättningsbestämmelser

för statsanställda som utsänds från Sverige, biståndsarbetare som utsänds från Sverige och för personer som studerar utomlands med svenska studiemedel. Detta innebär inom dessa personkaatt personer

tegorier vid utlandsvistelse skall omfattas av svensk socialförsäkring

i större utsträckning än vad som följer ettårsregeln. av För den som är utsänd av en svensk statlig arbetsgivare för arbete för arbetsgivarens räkning och därvid bosatt här i landet som anses

skall ovan föreslagna begränsningar för utbetalning av bosättningsbaserade förmåner inte tillämpas. Motsvarande skall gälla dennes

medföljande familjemedlemmar. Detta motsvarar nuvarande ordning. Vad gäller biståndsarbetare och missionär m.fl. innebär våra förslag

en utvidgning jämfört med nuvarande förhållande genom att dessa dels

skall anses bosatta här så länge de har väsentlig anknytning hit, dels skall vara försäkrade för samtliga bosättningsbaserade förmåner under utlandsvistelsen. Nuvarande specialbestärnrnelser för denna grupp syftar till att de skall kunna komma i åtnjutande av barnbidrag och föräldrapenning i större utsträckning skulle följa än som av sex-

månadersregeln för barnbidrag inskrivningskraven för för-

resp. äldrapenning. I övrigt innebär nuvarande specialreglering för gruppen att det vid beräkning av SGI och bosättningstid för folkpension får bortses från viss utlandsvistelse. En väsentlig del av de särskilda

bestämmelserna för biståndsarbetarna m.fl avser således familjestöd. Vi anser också att det främst är familjestöd som denna bör

grupp kunna få uppbära under utlandsvistelsen. Enligt vår mening bör därför denna grupp under hela den utsändningstid för vilken det föreligger väsentlig anknytning hit kunna få komma i åtnjutande familjestödsav förmåner. Detta innebär att begränsningarna för utlandsbetalning för denna grupp inte skall avse föräldrapenning på garantinivån, barnbidrag, förlängt barnbidrag, bidrag vid adoption av utländska barn och underhållsstöd. Det kan övervägas att räkna även Vårdbidrag som familjestöd i detta hänseende. Det skulle emellertid bli fråga om en

avsevärd kostnadsökning och föreslås därför

inte av oss. I syfte att få enhetliga regler föreslår vi samma lättnader från begränsningar mot betalning av bosättningsbaserade förmåner vid

utlandsvistelse när det gäller de studerande som under studier utomlands fortfarande skall anses bosatta här i landet.

Dispens för utbetalning av förmån vid utlandsvistelse

Enligt vår mening bör det finnas vissa möjligheter att besluta om utbetalning av bosättningsbaserade förmåner när rätten till en sådan förmån har upphört grund av att den enskilde inte längre anses bosatt här i landet. Beträffande folkpension finns för närvarande en sådan möjlighet genom en bestämmelse som intagits i 5 kap. 16 § AFL och en anslutande kungörelse 1962:516. Motsvarande bör gälla

även när förmåner inte kan utbetalas grund av de nu föreslagna

begränsningarna mot utbetalning vid utlandsvistelse. Sådana beslut bör kunna meddelas på ansökan av den försäkrade, och dispens bör kunna

ges när han eller hon har ett styrkt behov av vård eller behandling

utomlands eller om det annars skulle vara uppenbart oskäligt att dra in förmånen.

10.3 Arbetsbaserade förmåner

Förslag: För utbetalning av arbetsbaserade förmåner vid utlandsvistelse skall gälla vissa begränsningar. Förmåner vid sjukdom,

havandeskap, tillfällig vård av barn och rehabilitering skall kunna betalas vid utlandsvistelse endast om ersättningsfallet har inträffat

medan den försäkrade utomlands utförde arbete som jämställs med arbete i Sverige. Sagda förmåner skall också kunna betalas, om försäkringskassan har godkänt att den enskilde vistas utomlands. Förmåner vid arbetslöshet skall kunna betalas vid utlandsvistelse, om en arbetslöshetskassa eller en arbetsmarknadsmyndighet har godkänt utlandsvistelsen.

När det gäller utbetalning av arbetsbaserade pensionsförmåner

ATP resp. ATP-baserad folkpension, ersättning från arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen skall några särskilda begränsningar däremot inte tillämpas. Utbetalning av dessa förmåner skall vid utlandsvistelse kunna ske så länge rätten till förmånen består enligt resp. lag.

Utbetalning av föräldrapenning över garantinivån skall vid

utlandsvistelse kunna ske om barnet bor i Sverige.

De arbetsbaserade förmånerna kan till väsentlig del sägas vara intjänade förmåner, och de skall heller inte vara knutna till den enskildes bosättning. Sjukpenning betalas som huvudregel för

närvarande inte vid utlandsvistelse. Dock betalas sådan ersättning, om den försäkrade blir sjuk när han utför arbete som ett led i i Sverige en bedriven verksamhet. Sjukpenning kan också betalas vid utlandsvistelse, om den försäkrade under sjukdom eller viss medicinsk behandling eller rehabilitering reser utomlands med försäkringskassans medgivande. Vid sjukdom och andra fall när dagersättningar utgår har

försäkringskassorna ett visst ansvar för den försäkrades rehabilitering.

Vi anser att nuvarande begränsningar mot utbetalning av sjukpenning vid vistelse utomlands i princip bör behållas. Motsvarande begränsningar bör också gälla för fönnåner vid havandeskap, tillfällig

vård av barn och rehabilitering. Nårståendepenning ges aldrig vid vård

utomlands. Vad gäller övriga arbetsbaserade förmåner, bortsett från föräldrapenning över garantinivån, skall förmåner kunna betalas så länge rätten till förmån består enligt de särskilda lagarna om förmånerna. Dithörande frågor om upphörande av den arbetsbaserade försäkringen har vi behandlat ovan i avsnitt 7.3.2. Föräldrapenning över garantinivân är en förmån som kan utgå

periodvis under lång tid. Det är därför svårt att ta ställning till hur

denna numera helt arbetsbaserade förmån skall betalas när ett barn vårdas utomlands. Vi föreslår att man liksom i dag kräver att barnet åtminstone bor i Sverige.

10.4 Konsekvenser inom EES m.m.

Vad gäller den bosättningsbaserade försäkringen avser de föreslagna särskilda bestämmelserna om utbetalning vid utlandsvistelse endast vistelse i ett land som inte ingår i EES. Detta innebär att så länge den enskilde anses bosatt här enligt 2 kap. SofL så saknar det för utbetalningen av förmåner betydelse om den försäkrade vistas i Sverige eller i ett annat EES-land. Några begränsningar i rätten till utbetalning för tid den försäkrade vistas utomlands gäller inte i dessa fall. I förordning 1994:2053 om vissa ersättningar i internationella

förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring finns bestämmelser om

ersättning för vård.m. som omfattas av förordning EEG nr 1408/71

se avsnitt 6.3.1.

Beträffande den arbetsbaserade försäkringen kan bl.a. följande

nämnas. Enligt vårt förslag skall vissa begränsningar gälla för

utbetalning av arbetsbaserade förmåner för tid den försäkrade vistas utomlands. Reglerna i förordning nr 1408/71 innebär att rätt till utbetalning av kontantfönnåner utomlands föreligger i vissa situationer. I dessa fall kommer alltså förordningens bestämmelser att ta över bestämmelserna i SofL om begränsning av utbetalning av förmåner vid utlandsvistelse.

Enligt art. 19.1 b i förordning nr 1408/71 kan en försäkrad som är bosatt i ett annat medlemsland än det där han är försäkrad få kontantförmåner vid sjukdom i bosättningslandet. Förmånerna utges av försäkringslandet, om det inte finns en överenskommelse att för-

månerna för försäkringslandets räkning skall utbetalas av bosättnings-

landet. Av bestämmelserna i art. 22.1 framgår att det inte föreligger fri rätt

till export av förmåner inom EES. Vid vistelse utanför den behöriga

staten försäkringslandet kan den försäkrade ha rätt dels till Vårdförmåner på denna stats bekostnad, dels till kontantförmåner från sagda stat. Detta gäller bl.a. vid behov av akut vård under vistelse i en annan medlemsstat. Den viktigaste situationen då förordningens regler medför rätt till kontantförmåner i annat land än den behöriga staten är kanske när den anställde är bosatt i en annan medlemsstat än den behöriga staten. Detta gäller bl.a. för sjukpenningförmåner. Således är t.ex. en tysk medborgare som är anställd i Sverige men bosatt i Tyskland berättigad till sjukpenning från Sverige även under tid när han befinner sig i Tyskland.

För tillämpningen av förordning nr 1408/71 är begreppet bosättning

av betydelse. Med bosättning avses enligt art. 1 h stadigvarande bosättning. Enligt EG-domstolen är detta ett EG-rättsligt begrepp och det är detta som är avgörande, inte vad som föreskrivs i nationell lagstiftning. Med vistelse förstås enligt art. 1 i tillfällig vistelse. Någon ytterligare definition ges inte av dessa begrepp. Bosättningsbaserade förmåner kommer enligt vårt förslag att kunna utbetalas vid vistelse i ett annat EES-land oavsett om den försäkrade

eller förmånen i sig omfattas av förordning 1408/71. Med avseende

på den bosättningsbaserade försäkringen kommer en vistelse i ett annat EES-land att behandlas på samma sätt som en vistelse i Sverige. Den som arbetar i ett annat EES-land och som med tillämpning av förordning nr 1408/71 på grund därav skall omfattas av arbetslandets lagstiftning om social trygghet kommer emellertid inte att omfattas av

svensk socialförsäkring, vare sig det gäller den bosättningsbaserade

eller arbetsbaserade delen jfr 1 kap. 4 § och 3 kap. 15 §SofL.

11 Socialavgifter

11.1 Inledning

Vi lägger i detta betänkande inte fram några direkta förslag till

ändringar i lagstiftningen om socialavgifter. Däremot kommer uttaget av avgifter att i viss mån påverkas av de förslag om ändringar i socialförsäkringens personkrets som vi tidigare har lagt fram i betänkandet. I detta kapitel ges en redogörelse för de konsekvenser avgiftssidan som våra förslag medför. När det gäller beräkning av tillkommande respektive bortfallande belopp hänvisar vi till kapitel 13. I avsnitt 2.8 har vi kortfattat redogjort för grunderna i socialavgiftssystemet. Här nedan lärrmas först några ytterligare uppgifter om vissa delar av regelverket som är av betydelse när konsekvenserna av

våra förslag om förändringar i socialförsäkringens personkrets skall

bedömas. Därefter ges en beskrivning av konsekvenserna.

11.2 Gällande rätt

1 1.2. 1 Arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter skall enligt 1 kap. 2 § lagen 1981:691 om socialavgifter SAL betalas av den som är arbetsgivare. Avgifterna beräknas till vissa procentandelar av ett särskilt bestämt avgiftsunderlag. Enligt 2 kap. 1 § SAL tas arbetsgivaravgifter ut i form av

sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift,

delpensionsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift. För arbetsgivare som sysselsätter sjömän tillkommer sjömanspensionsavgift. Skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter är knuten till den

anställdes skattsedel. Arbetsgivaravgifter skall således erläggas av den

som betalar ut ersättning för arbete ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner till en fysisk person med A-skattsedel. Detta gäller även om inkomsten vid taxeringen sedermera bedöms som inkomst av näringsverksamhet för mottagaren. Underlaget för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning

för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller i särskilda fall annan ersättning för utfört arbete.

Tilläggspensionsavgift

I 2 kap. 5 § första stycket SAL föreskrivs att det vid fastställande av

underlaget för tilläggspensionsavgift skall bortses från sådana

ersättningar som, enligt ll kap. 2 § tredje eller fjärde stycket AFL,

inte utgör inkomst av anställning. Vidare skall det vid bestämmande

av underlaget för tilläggspensionsavgiften bortses även från ersättningar till arbetstagare som inte är svenska medborgare och inte som heller är bosatta här, om ersättningarna avser arbete utom Sverige. Det nu sagda innebär att tilläggspensionsavgift regelmässigt skall betalas på inkomster för arbete i Sverige eller på svenskt fartyg. Det

spelar ingen roll om arbetsgivaren är svensk eller utländsk och det är

utan betydelse i vilket land arbetstagaren är medborgare eller han var

är bosatt. Undantag från skyldigheten att betala tilläggspensionsavgift i dessa fall föreligger dels i fall då en utländsk arbetsgivare har träffat

avtal med arbetstagaren om att arbetstagaren själv skall betala socialavgifter i form av egenavgifter omvänt likställighetsavtal, dels

om inkomsten beskattas enligt lagen 1991:591 om särskild in-

komstskatt för utomlands bosatta artister LSI. Är det fråga arbete om som lokalanställd vid utländsk beskickning eller konsulat här i landet föreligger skyldighet att betala tilläggspensionsavgift endast om s.k.

ATP-förbindelse tecknats se kapitel 9.

Är det fråga arbetei utlandet skall tilläggspensionsavgift betalas

om endast i fall då arbetsgivaren är svensk och under förutsättning att den

anställde är svensk medborgare eller bosatt här i landet. Tilläggspen-

sionsavgift skall även betalas i vissa andra fall då ATP-förbindelse tecknats.

Andra arbetsgivaravgifter än tilläggspensionsavgift

Vid bestämmande av underlaget för andra arbetsgivaravgifter än till-

läggspensionsavgift sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, delpensionsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetar-

skyddsavgift och lönegarantiavgift bortses enligt 2 kap. 5 § andra

stycket SAL från ersättningar till arbetstagare som inte varit försäkra-

de för arbetsskada enligt LAF. Sådana avgifter skall således betalas inkomster för arbete här i landet eller pá svenskt fartyg. Är det fråga

om arbete som lokalanställd vid utländsk beskickning eller konsulat

här i landet föreligger dock ingen skyldighet att betala dessa avgifter,

eftersom lokalanställda enligt praxis inte är försäkrade enligt LAF. Inkomster för arbete utomlands grundar skyldighet att betala andra arbetsgivaravgifter än tilläggspensionsavgift endast om arbetstagaren är utsänd enligt reglerna i LAF.

11.2.2 Egenavgifter

I l kap. 2 § SAL föreskrivs att socialavgifter i form av egenavgifter skall betalas av den som är försäkrad enligt AFL och har inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 3 kap. 2 § eller 2 a § eller 11 kap. 3 § AFL. Andra avgifter än tilläggspensionsavgift skall inte betalas av den som inte är inskriven hos försäkringskassa. Avgifterna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Med inkomst av annat förvärvsarbete avses främst inkomst av aktiv näringsverksamhet, dvs. näringsverksamhet i Sverige i vilken den försäkrade arbetat i inte oväsentlig omfattning. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas också olika ersättningar för arbete för någon annans räkning, under förutsättning att inkomsten inte räknas som inkomst av anställning. Bl.a kan arbete utomlands för en utländsk arbetsgivare som utförs av en här bosatt person anses som inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare räknas som inkomst av annat förvärvsarbete bl.a. ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, om ersättningen avser arbete inom Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren kommit överens om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst omvänt likställighetsavtal. Dit räknas också ersättning som enligt KL beskattas som inkomst av tjänst och, utan att anställningsförhållande förelegat, har utbetalats av en fysisk person bosatt utomlands eller av en utländsk juridisk person. Inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt tillämpliga delar av bestämmelserna i ll kap. 4 § AFL. Detta innebär att till grund för beräkningen skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för aktuellt år. Enligt 3 kap. 4 § SAL används tvâ underlag för beräkning av egenavgifterna. Underlaget för sjukförsäkringsavgiften, arbetsskadeavgiften och arbetsmarknadsavgiften utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 kap. 2 eller 2 a § AFL, medan underlaget för folkpensionsavgiften, tilläggspensionsavgiften och delpensionsavgiften utgörs av inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § samma lag. I de flesta fall är denna skillnad utan betydelse när skyldigheten att betala egenavgifter skall bedömas, dvs. i normalfallet skall antingen alla avgifter betalas eller så skall inga egenavgifter betalas. När det gäller ersättning från en utländsk arbetsgivare för arbete utomlands

skall dock inkomsten om den taxeras i Sverige ligga till grund för

debitering av endast de pensionsanknutna avgifterna ATP-, folk-

pensions- och delpensionsavgift.

11.2.3 Allmänna egenavgifter

Enligt lagen 1994:1744 om allmänna egenavgifter skall den som

uppbär inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete betala

allmänna egenavgifter i form av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. Underlag för beräkning av avgifterna är sådan inkomst av anställning som avses i 11 kap. 2 AFL och sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i ll kap. 3 § samma lag. Underlaget för såväl sjukförsäkringsavgiften som pensionsavgiften har således knutits till vad som utgör pensionsgrundande inkomst. En förutsättning för att allmänna egenavgifter skall beräknas är att den enskilde är skattskyldig för inkomsterna enligt kommunalskattelagen 1928:370. Det innebär bl.a. att den som är skattskyldig endast enligt lagen 1991 :586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

SINK inte är avgiftsskyldig enligt lagen om allmänna egenavgifter.

11.3 Konsekvenser

av utredningens förslag

Den utvidgade personkretsen

Vi föreslår i detta betänkande att alla som förvärvsarbetar i verksamhet här i landet skall omfattas av den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. Det skall gälla oberoende av arbetets varaktighet. Till skillnad mot vad som gäller i dag, kommer arbetstagarens bosättning att vara utan betydelse för tillhörigheten till denna del av försäkringen. Den föreslagna utvidgningen av personkretsen kommer inte att medföra några konsekvenser på avgiftssidan, eftersom socialavgifter redan enligt nu gällande lagstiftning tas ut alla inkomster av

förvärvsarbete här i landet med de undantag som redovisats i

föregående avsnitt.

Lokalanställda vid utländska beskickningar och konsulat här i landet

Vi har i avsnitt 8.3 föreslagit att lokalanställda och andra befattnings-

havare på utländska beskickningar och lönade konsulat som inte

åtnjuter immunitet här i landet skall omfattas av såväl den bosättnings-

baserade som den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen. Dessa

personer skall således i fortsättningen vara försäkrade enligt bl.a. LAF. I kapitel 9 har vi vidare föreslagit att möjligheten att teckna s.k. ATP-förbindelser skall avskaffas. En konsekvens av att de angivna personerna kommer att vara

försäkrade enligt LAF är att arbetsgivaren på grund av den ovan

-

redovisade bestämmelsen i 2 kap. 5 § andra stycket SAL blir skyldig

-

att betala sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, delpensionsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift och lönegarantiavgift ersättning för arbete som utförs ambassaden eller konsulatet eller som utförs som privattjänare till en person som

tillhör beskickningen eller konsulatet. Genom avskaffandet av ATPförbindelserna och de bestämmelser om sådana förbindelser för

lokalanställda som finns i 11 kap. 2 § fjärde stycket AFL kommer arbetsgivaren att på samma sätt som andra arbetsgivare bli skyldig att betala även tilläggspensionsavgift på sådana ersättningar.

Arbete i utlandet

Som framgått av redogörelsen ovan föreligger skyldighet att betala

socialavgifter vanligen endast inkomster av arbete här i landet. I vissa fall skall dock avgifter betalas även på inkomster av arbete i

utlandet, antingen i form av arbetsgivaravgifter eller som egenavgifter.

.

Det kan gälla arbete för såväl svensk arbetsgivare utländsk en som en

arbetsgivare.

Enligt vårt förslag till utformning av en arbetsbaserad försäkring se

kapitel 7 kommer tillhörigheten till försäkringen att vara beroende av om arbetet i fråga är att anse som arbete i Sverige. Arbete som rent

faktiskt utförs utomlands kommer därvid att anses som arbete i

Sverige endast i fall då arbetstagaren är utsänd arbetsgivare här

av en

i landet under en begränsad tid för statsanställda gäller ingen

tidsgräns. Arbete som utförs utomlands som anställd av en utländsk

arbetsgivare kommer inte i något fall att anses som arbete i Sverige. En konsekvens av våra förslag blir att skyldighet att betala socialav-

gifter kommer att föreligga endast i de fall då arbetet anses utfört i Sverige. Skyldighet att betala socialavgifter här i landet på inkomster av arbete i utlandet kommer således att bortfalla i en del situationer då

det i dag betalas avgifter.

ATP-förbindelser

i Vi har i kapitel 9 föreslagit att möjligheten att teckna s.k. ATP-r

förbindelser skall försvinna. Som vi beskrivit redan i det kapitlet

medför det ett visst avgiftsbortfall. -

358 sou 1997:72

11.4 Konsekvenser inom EES

m.m.

I avsnitt 2.2.2 har vi redogjort för reglerna i förordning EEG nr

1408/71 om personkrets och tillämplig lagstiftning lagvalsregler.

Bestämmelserna i förordning 1408/71 avser inte bara en rätt att erhålla eller tjäna in rätt till förmåner utan tar sikte också den enskildes

eller hans arbetsgivares skyldighet att betala socialförsäkringsavgifter.

I art. 3 i förordningen anges nämligen att personer omfattas som av

förordningen har samma rättigheter och skyldigheter enligt en

medlemsstats lagstiftning som denna medlemsstats egna medborgare. Förordning 1408/71 innehåller inte några direkta bestämmelser om

skyldigheter för en arbetsgivare, arbetstagare eller egenföretagare att

betala socialavgifter. Denna skyldighet avgörs i stället den av

nationella lagstiftning som en berörd person skall vara omfattad av. Förordningen ger således den behöriga staten rätt att ta ut avgifter

men det är denna stat själv som skall bestämma de närmare villkoren

för avgiftsskyldigheten se bl.a. EG-domstolens mål 55/81 Vennaut.

De förslag om utvidgad personkrets vi som lägger fram i detta betänkande medför inga förändringar i fråga skyldigheten att om betala avgifter inom tillämpningsområdet för förordning 1408/71 Som . vi beskrivit ovan tas avgifter redan enligt nu gällande svensk lagstift-

ning ut på alla inkomster av förvärvsarbete här i landet. Dessa regler

står i överensstämmelse med bestämmelserna i förordning 1408/71. När det gäller lokalanställda på beskickningar och konsulat som tillhör EES-länder gäller enligt art. 16 i förordning 1408/71 som huvudregel att den anställde skall omfattas av lagstiftningen i det land där arbetet utförs, dvs. i den mottagande staten. Om den anställde är medborgare i den sändande staten kan denne dock välja att omfattas av detta lands lagstiftning.

Lokalanställda vid EES-ländernas beskickningar och konsulat här i

landet är på grund av bestämmelsen i art. 16 försäkrade enligt såväl AFL som enligt LAF. Det innebär jfr 2 kap. 5 § SAL att arbetsgivaravgifter redan i dag kan tas ut den inkomst denna som personal uppbär. Vårt förslag när det gäller den berörda personalen medför således inga faktiska konsekvenser inom tillämpningsområdet

för förordning 1408/71.

Vårt förslag till arbetsbaserad försäkring se kapitel 7 innebär som

ovan nämnts att avgifter inte skall ta ut på inkomster av arbete i utlandet annat än då en arbetstagare är utsänd från Sverige för att i utlandet utföra arbete för arbetsgivarens räkning, eftersom sådana inkomster inte skall grunda rätt till förmåner här i landet. Detta förslag överensstämmer till stora delar med vad gäller inom EES, som

dvs. med bestämmelserna i förordning 1408/71. Som vi angett i avsnitt 7.5 kommer dock en tillämpning av EG-rätten fortfarande att

i vissa situationer medföra konsekvenser som avviker från vad som

gäller enligt svensk nationell rätt. Det kan innebära att avgifter ibland skall tas ut på inkomster av arbete i utlandet trots att detta arbete enligt den förslagna socialförsäkringslagen inte skall anses som av oss

arbete i Sverige. Omvänt kan gälla att avgifter inte skall tas ut på

inkomster av arbete som faktiskt utförs i Sverige. Som vi angett redan i kapitel 9 anses ATP-förbindelser vara oförenliga med bestämmelserna i förordning 1408/71 och godtas

därför inte inom förordningens tillämpningsområde. Vårt förslag att

avskaffa förbindelserna medför därför ingen förändring inom EES.

12 Handläggningsfrågor

12.1 Inskrivning och beslut hos försäkringskassan

m.m.

12.1.l Historik och gällande rätt

Inledning

Enligt 1 kap. 4 § lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL skall den som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § AFL och bosatt i Sverige, från och med den månad varunder han uppnår sexton års ålder, vara inskriven hos allmän försäkringskassa. Enligt huvudregeln skall den försäkrade vara inskriven hos den kassa inom vars verksamhetsområde han var folkbokförd den l november föregående år. Var den försäkrade inte folkbokförd den l november föregående år, skall han vara inskriven hos den kassa, inom vars verksamhetsområde han är bosatt vid årets ingång, eller, om han bosätter sig i riket senare under året, hos den kassa inom vars verksamhetsområde bosättningen äger rum. I AFL uppställs som villkor för rätt till bl.a. sjukpenning och föräldrapenning krav på att den försäkrade skall vara inskriven hos försäkringskassa. Motsvarande villkor för rätt till förmåner finns även i andra författningar, t.ex. i lagen 1988:1465 om ledighet för närståendevård.

Kravet på inskrivning hos försäkringskassa har vid tillämpningen av

förordning EEG nr 1408/71 och i andra internationella sammanhang vållat åtskilliga problem för de handläggande myndigheterna när det gäller beviljandet av förmåner till personer som skall vara omfattade av svensk lagstiftning men som inte är bosatta här och därför inte med stöd av l kap. 4 § AFL kan skrivas in hos någon försäkringskassa. F.n. hanteras denna fråga på det sättet att Riksförsäkringsverket RFV i sina föreskrifter 1985:16 om inskrivning och avregistrering hos allmän försäkringskassa angett att den som enligt förordning 1408/71 har rätt till förmåner enligt svensk lagstiftning skall anses vara bosatt här i landet så länge denna rätt till förmåner består. I de flesta konventioner som Sverige ingått med andra länder finns föreskrifter om att den som skall vara omfattad av svensk försäkring också skall anses vara bosatt här i landet.

Utredningen om socialförsäkringen och EG ansåg i sitt betänkande

SOU 1993: l 15 Social trygghet och EES att det i bilaga 6 till förordning 1408/71 borde tas in en föreskrift som anger att personer, som enligt förordningen skall omfattas av svensk lagstiftning men som enligt AFL inte skall vara inskrivna hos försäkringskassa, skall likställas med försäkrade som är inskrivna hos försäkringskassa. Någon föreskrift av det angivna slaget har inte intagits i bilagan. Enligt våra direktiv skall vi bl.a. överväga om inskrivning hos försäkringskassa skall vara en förutsättning för att någon skall få rätt till förmån. Här nedan lämnas först en redogörelse för den en historiska bakgrunden till det villkor om inskrivning hos försäkringskassa för rätt till förmåner som finns i AFL och i andra författningar. Därefter lägger vi fram förslag i frågan.

Tiden före AFL

Administrationen av de olika grenarna av socialförsäkringen var

ursprungligen uppbyggd för varje gren för sig. Den allmänna sjukförsäkringen, inklusive moderskapsförsäkringen, administrerades

allmänna sjukkassor med RFV tillsynsorgan. Ärenden av som angående bl.a. folkpension handlades av lokala pensionsnämnder och centralt RFV. De allmänna sjukkassorna administrerade även vissa av delar av tilläggspensioneringen med Pensionsmyndigheten som centralt organ. Bestämmelserna i AFL om inskrivning hos försäkringskassa byggdes upp efter mönster i den tidigare lagstiftningen om allmän

sjukförsäkring. I lagen 194711 om allmän sjukförsäkring SFL

-

varigenom sjukförsäkringen här i landet blev allmän och obligatorisk

-

stadgades i lydelse enligt SFS 1961:254 bl.a. följande:

5 § Varje svensk medborgare som är bosatt i riket skall, där nedan annorlunda stadgas, från och med ingången av kalendermånaden näst efter den vamnder han fyllt sexton år, genom medlemskap i sjukkassa vara försäkrad enligt denna lag. Vad nu sagts gäller ock den som utan att vara svensk medborgare är bosatt och mantalsskriven i riket Annan än försäkringspliktig må vara medlem i sjukkassa.

7 § Sjukkassemedlem, vars ärsinkomst av förvärvsarbete uppgår till minst ettusentvåhundra kronor, skall vara sjukpenningförsäkrad Annan än i denna paragraf avses må tillhöra den obligatoriska sjukpenningförsäkringen.

9 § Försäkringspliktig skall för varje kalenderår vara medlem i den sjukkassa, inom verksamhetsområde han för år blivit mantalsskriven. Är vars samma försäkringspliktig icke mantalsskriven inom riket, skall han vara medlem i den sjukkassa, inom vars verksamhetsområde han är bosatt vid ingången av kalenderåret eller vid den senare tidpunkt, då försäkringsplikt inträden...

21 § Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom, som förorsakar förlust av arbetsförmågan, för varje dag rätt till hel sjukpenning. Förorsakar sjukdom, utan att medföra förlust av arbetsförmågan, nedsättning av denna med minst hälften, skall halv sjukpenning utgivas med

Den sjukförsäkring som fanns före 1947 var visserligen statsunder-

stödd men byggde helt på frivillighetens grund. Försäkringen

administrerades av erkända sjukkassor samt av särskilda fabriks- eller

yrkessjukkassor. Bestämmelser om erkända sjukkassor fanns i förordningen 1931:280 om erkända sjukkassor. Till medlemmar i erkänd sjukkassa kunde upptas personer som var bosatta inom kassans verksarnhetsom-

råde. Vissa begränsningar fanns i fråga om ålder och hälsa 9 §. En

erkänd sjukkassa skulle till sina medlemmar lämna sjukhjälp i form av

sjukvårdsersättning och sjukpenning 20 §. sjukpenning skulle utges

"vid varje sjukdom, som medför förlust av arbetsförmågan eller för

vars botande den sjuke enligt läkares föreskrift bör fullständigt avhålla

sig från arbete" 23 §.

AF L

I samband med tillkomsten av AFL skapades i början av 1960-talet en gemensam organisation för sjukförsäkringen, folkpensioneringen och ATP. De allmänna försäkringskassorna blev basen i den nya organisationen. RFV blev tillsyns- och besvärsmyndighet och Försäkringsdomstolen högsta besvärsinstans. I förarbetena till l kap. 4 § AFL prop. 1962:90 s. 332 anfördes:

Denna paragraf motsvarar 9 § första stycket SFL. Försäkrade som har rätt till sjukpenning måste vara registrerade i någon form. Registreringen skall ligga till grund såväl för bestämmande av förrnånemas storlek som för avgiftsberäkningen. I enlighet härmed innehåller paragrafen regler om inskrivning hos allmän försäkringskassa i huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande bestämmelser om tillhörighet till allmän sjukkassa. Det har ansetts oegentligt att längre använda konstruktionen med medlemskap i kassa för att ange förhållandet mellan den försäkrade och den kassa han tillhör. De funktioner, som allmänna språkbruket förbinder med beteckningen medlemskap i en sammanslutning, återfmnes numera endast i ringa grad i relationen mellan en försäkrad och den allmänna sjukkassa han tillhör. Lagen betecknar därför i stället vederbörande såsom inskriven

hos kassan. Ändringen innebär inte någon skillnad i sak mot vad som f.n.

gäller.

Med den konstruktion som 3 kap. AFL ursprungligen hade, var kravet inskrivning hos försäkringskassa egentligen inte något krav i vart fall inte omedelbart för rätt till sjukpenning, utan ett krav för att en person skulle kunna placeras i sjukpenningklass. I l § stadgades att en försäkrad ägde rätt till sjukpenning på grundval av placering i sjukpenningklass. En inskriven försäkrad, vars inkomst uppgick till en viss nivå, skulle enligt 2 § placeras i sjukpenningklass. I7 § stadgades bl.a. att sjukpenning skulle utgå vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av arbetsförrnågan med minst hälften. Fr.o.m. år 1974 slopades systemet med sjukpenningklasser och de inledande bestämmelserna i 3 kap. AFL skrevs om. 1 § och 2 § fick då i princip den lydelse de har i dag: "Hos allmän försäkringskassa inskriven försäkrad äger enligt vad nedan sägs rätt till sjukpen-

rörande tillhörigheten till försäkringen som redaktionella.

Konstruktionen med krav försäkring enligt AFL jämte inskrivning hos försäkringskassa som villkor för rätt till en viss förmån har därefter tjänat som mönster vid tillkomsten av bl.a. nuvarande regler i 4 kap. om föräldrapenning och i 22 kap. om rehabiliteringsersättning. Som nämnts ovan återfinns denna konstruktion även i andra författningar.

Sjuk- och arbetsskadekommittén föreslog i sitt delbetänkande SOU 1995: 149 Försäkringsskydd vid sjukdom att all förhandsregistrering av sjukpenninggrundande inkomst skall upphöra. Skyldigheten för enskilda att anmäla ändrad inkomst annat än i samband med sjukdomsfall upphörde redan år 1994. Behovet av förhandsregistrering SGI av

kan kanske således inte längre utgöra skäl för att upprätthålla något

krav inskrivning hos försäkringskassan.

12.1.2 överväganden och förslag

Förslag: Nuvarande krav på inskrivning hos försäkringskassan för rätt till förmåner avskaffas. Dagens regler om tillhörighet till försäkringskassa behålls dock men utformas som bestämmelser om beslutande försäkringskassa forumregler. Reglerna kompletteras med bestämmelser om vilken försäkringskassa som skall vara behörig att fatta beslut i ett ärende rör som en person som inte är bosatt i Sverige. I allmänhet skall det vara den kassa inom vars verksamhetsområde den försäkrade har sin dygnsvila.

Inskrivning hos försäkringskassa

Av redogörelsen ovan torde framgå att det var först fr.o.m. år 1974

som kravet på inskrivning hos försäkringskassa dvs. själva registre- -

ringen kom att utgöra ett materiellt villkor för rätt till sjukpenning.

-

I 1947 års lag om allmän sjukförsäkring SFL fanns över huvud taget

inget krav på registrering för rätt till förmån. Den som var bosatt i Sverige var automatiskt medlem i en allmän sjukkassa och därigenom också sjukpenningförsäkrad. Det kan ifrågasättas hur nödvändigt införandet av krav på inskrivning hos försäkringskassa som villkor för rätt till förmån en egentligen har varit. Möjligen har avsikten endast varit att på ett annorlunda sätt upprätthålla kopplingen till svenska förhållanden, dvs. kravet på bosättning här som grundläggande villkor skulle fortfarande gälla. Därtill har visserligen kopplats att endast den som fyllt 16 år skall inskrivas, men när det gäller förmåner enligt AFL har den regeln

såvitt vi har kunnat finna inte självständig betydelse för rätt till annan

förmån än frivillig sjukpenning enligt 21 kap. Åldersgränsen anges

nämligen även i direkt samband med de förmåner där den skall

tillämpas.

Det är vår bedömning att kravet på inskrivning hos försäkringskassa bör avskaffas som villkor för rätt till förmåner. Som antytts i inledningen till detta avsnitt har kravet vållat problem i internationella

sammanhang, och det finns nog inte något sakligt skäl att behålla kravet. Det är enligt vår uppfattning över huvud taget tveksamt att uppställa ett krav på registrering för rätt till en obligatorisk socialförsäkringsförmån. Det gäller i vart fall i fråga om ett villkor som för att kunna uppfyllas kräver att bosättning här i landet föreligger och som därför inte kan uppfyllas av alla som har rätt till förmåner. Med den typ av arbetsanknuten försäkring som vi föreslår i kap. 7 skulle, som vi påpekat redan i avsnitt 5.4, en ordning med in- och utskrivning av alla som endast temporärt förvärvsarbetar i Sverige bli

närmast ohanterlig. Vårt förslag innebär därför att man i princip kan övergå från en total registrering av alla försäkrade till en registrering

av försäkringsfall. Beträffande personer som bor i Sverige och som -

skall tillgodoräknas bl.a. bosättningstid för folkpension blir det ingen

-

större skillnad, men övriga personer behöver bara registreras i den

mån det behövs för att tillgodoräkna intjänade förmåner eller betala ut ersättningar. Vi föreslår således att kravet inskrivning hos försäkringskassa slopas som villkor för rätt till förmån. Detta hindrar emellertid inte att

det i någon författning som administrativ föreskrift anges att personer

som är försäkrade eller berättigade till förmåner på lämpligt sätt skall registreras hos en försäkringskassa. Mot bakgrund av att regeln om inskrivning hos försäkringskassa också är en forumregel, dvs. den anger vilken kassa den enskilde skall tillhöra, torde i själva verket

någon form av föreskrift rörande registrering vara nödvändig.

Beslutande försäkringskassa forumregler

-

Bestämmelsen i l kap. 4§ AFL om försäkringskassetillhörighet

överfördes i princip från SFL. Något särskilt uttalande om indelningen

av försäkringskassornas verksamhetsområden finns inte i förarbetena till AFL. I förarbetena till SFL angav departementschefen bl.a. följande prop. 1946:312 s. 192:

Såsom jag anfört i den allmänna motiveringen, har jag funnit mig böra förorda sådan ändring av kommitténs förslag att de avgifter, som de försäkringspliktiga ha att erlägga till sjukkassoma, upptagas på vederbörandes debetsedel och uppbäras i samband med skatteuppbörden. Avgiftsuppbördens anknytning till skatteuppbörden synes nödvändiggöra ett frångående av kommitténs förslag även i andra punkter. Det lärer sålunda bland annat icke vara möjligt att låta bosättningen bli avgörande vid bestämmandet av den sjukkassa, i vilken försäkring skall ske. I likhet med skattskyldigheten bör försäkringen i stället anknytas till mantalsskrivningsorten.

Nuvarande regel i 1 kap. 4§ AFL överensstämmer med gällande regler om beskattningsort. Av 56 och 66 §§ kommunalskattelagen 1928:370 framgår således att beskattning enligt huvudregeln skall ske i den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före året näst före taxeringsåret hemortskommunen. Vi anser att denna överensstämmelse bör behållas. Vi föreslår därför att dagens regler om tillhörighet till försäkringskassa behålls. Det innebär att ärenden som avser någon som är bosatt i Sverige skall avgöras av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den enskilde var folkbokförd den 1 november föregående år. För den som inte var folkbokförd vid denna tidpunkt gäller att beslut skall fattas av den kassa inom vars verksamhetsområde han var bosatt vid det aktuella årets ingång eller, för den som bosätter sig i Sverige senare under året, av den kassa inom vars verksamhetsområde han bosätter sig. Vårt förslag innefattar därutöver regler om beslutande försäkringskassa för inte är bosatta i Sverige. Ärenden rör personer som som sådana personer skall i enlighet med liknande regler i RFFS 1985: 16 i första hand avgöras av den kassa inom vars verksamhetsområde -

den enskilde regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Om dygnsvilan inte

tillbringas i Sverige, t.ex. av en s.k. gränsgångare, skall ärendet avgöras av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den enskilde regelmässigt arbetar. Är den enskilde sjöman, skall ärendet avgöras av Göteborgs allmänna försäkringskassa. Om det inte med stöd av de angivna reglerna kan bestämmas till vilken försäkringskassa ärendet hör, skall ärendet avgöras av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.

12.2 Anmälnings- och uppgiftsskyldighet

Förslag: Den som skall anses bosatt i Sverige och som inte är

folkbokförd här skall anmäla sig till den försäkringskassa som är behörig att fatta beslut i ärenden rörande honom eller henne.

Den som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här får anmäla sig till den försäkringskassa som är behörig att fatta beslut i ärenden rörande honom eller henne. Förmåner på grund av såväl bosättning som arbete här i landet skall inte kunna betalas ut för längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan om bosättning eller arbete gjorts eller

försäkringskassan på annat sätt fått kännedom om besättningen

eller arbetet.

Den som upphör att vara försäkrad i Sverige eller som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för rätt till förmåner skall anmäla detta till försäkringskassan enligt särskilda före-

skrifter.

Vi föreslår i detta betänkande att den svenska socialförsäkringen skall delas upp i tvâ delar, varav en den arbetsbaserade försäkringen - skall oberoende av bosättning här i landet. Vi har i föregående vara avsnitt föreslagit att inskrivning hos försäkringskassan i inskrivningens nuvarande form skall försvinna. För att försäkringskassorna även

fortsättningsvis skall kunna administrera de olika förmånssystemen behövs dock regler om någon form av registrering hos försäkringskassorna och om skyldighet eller möjlighet för den enskilde att anmäla sig hos försäkringskassa för att förmåner skall kunna utbetalas eller

en

tillgodoräknas. Vissa överväganden om skyldighet att lämna uppgifter

till försäkringskassorna behöver också göras. Alla som är folkbokförda här i landet skall enligt nuvarande regler automatiskt skrivas in hos en försäkringskassa vid 16 års ålder. Det

sker i praktiken genom avisering från folkbokföringsmyndigheten.

Med hänsyn till att den svenska socialförsäkringen är i huvudsak allmän och obligatorisk, men även av administrativa skäl, bör denna

ordning bestå. Vi föreslår således att försäkringskassorna även i

framtiden skall registrera personer som är folkbokförda inom kassans verksamhetsområde. Det innebär att det stora flertalet personer som

finns här i landet inte behöver vidta någon självständig åtgärd för att bli registrerade och för att om övriga förutsättningar är uppfyllda

- -

kunna tillgodoräknas eller komma i åtnjutande av olika förmåner inom

socialförsäkringen. Behövliga föreskrifter om underrättelser mellan myndigheterna bör meddelas av regeringen.

Liksom är fallet i dag kommer det även i fortsättningen att finnas

är att som bosatta här i landet men som av någon personer som anse

anledning inte är folkbokförda här. Det gäller främst personer som

efter inflyttning hit ännu inte hunnit folkbokföras. Det kommer också

att finnas personer utlandsstuderande, biståndsarbetare, m.fl. - - som

inte skall vara folkbokförda i Sverige i socialförsäkringshän-

men som seende ändå skall anses bosatta här. Mot bakgrund av vad som nu anförts föreslår vi att den bor i som Sverige utan att vara folkbokförd här skall vara skyldig att anmäla sig till den försäkringskassa som han enligt de i föregående avsnitt föreslagna reglerna skall tillhöra. En motsvarighet till sådan regel en finns i dag i l kap. 5 § andra stycket AFL. Den som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här kommer enligt vad vi tidigare föreslagit att omfattas den arbetsbaserade delen av av socialförsäkringen. Personer som tillhör denna kategori kommer inte med samma automatik som för här bosatta att kunna registreras hos någon försäkringskassa. Det skulle därför kunna övervägas att ålägga dessa personer eller deras arbetsgivare en skyldighet att anmäla sig till försäkringskassan. Med hänsyn till att det i flertalet de aktuella av fallen är fråga om korta anställningar högst ett år och att försäkringen därför kan förväntas komma att utnyttjas endast ett begränsat av antal personer har vi funnit att någon sådan skyldighet inte bör föreskrivas. Försäkringskassorna skulle i annat fall kunna komma att bli belastade med ett inte obetydligt antal onödiga in- och utskrivningar av personer som skall vara försäkrade under endast kort tid, en kanske bara några veckor. Vi föreslår i stället en fakultativ regel enligt vilken den som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här får anmäla sig till den försäkringskassa som han skall tillhöra. Den som inte anser det meningsfullt behöver således inte anmäla sig. Vi vill påpeka att vårt förslag inte innebär att en utebliven anmälan medför att den som drabbas av ett försäkringsfall inte skulle kunna få ersättning från försäkringen. Den försäkrade kan i sådant fall, liksom en försäkrad som redan är registrerad, göra en anmälan till försäkringskassan om det inträffade försäkringsfallet. För att försäkringskassorna inte skall belastas med omfattande undersökningar av förhållanden i förfluten tid föreslår vi efter mönster av l kap. 5 § AFL att förmåner grund av såväl bosätt- ning som arbete här i landet inte skall kunna betalas ut för längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan om bosättning eller arbete gjorts eller försäkringskassan på annat sätt fått kännedom om bosättningen eller arbetet. Vi vill här påpeka att reglerna normalt inte kommer att kunna medföra förlust av pensionsrättigheter, eftersom försäkringskassorna genom skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst bör få kännedom om personer som har arbetat här i landet.

Vi vill också erinra om att frågor om personnummer behöver diskuteras när det gäller den nya försäkringen för alla som arbetar här i landet. Försäkringskassornas olika socialförsäkringsregister behöver också kompletteras. Dessa register reformeras i annan ordning

Ds 1996:70.

Enligt RFV:s nu gällande föreskrifter RFFS 1985:16 skall en försäkrad, när han lämnar Sverige för en tid som kan antas överstiga ett år, göra en anmälan till försäkringskassan om detta före avresan. Om utlandsvistelsen är avsedd att vara mer än ett år, skall den försäkrade avregistreras från försäkringskassan med verkan fr.0.m. dagen efter avresan. Vi föreslår en liknande regel, som med hänsyn till bl.a. den numera tudelade försäkringen modifierats något. Enligt förslaget skall den som upphör att vara försäkrad i Sverige för bosättnings- eller arbetsbaserade förmåner i allmänhet anmäla detta till försäkringskassan, enligt vissa närmare administrativa föreskrifter. Vidare måste den som lämnar Sverige för längre tid än ett år liksom i dag göra en anmälan om detta. Eftersom rätten till utbetalning av förmåner vid utlandsvistelse i många fall skall vara ytterligare

begränsad se kapitel 10 avses amnälningsskyldighet föreligga även

vid vissa utlandsvistelser som understiger ett år. I 20 kap. 8 och 9 AFL finns bestämmelser om skyldighet för

enskilda respektive myndigheter, arbetsgivare och försäkringsgivare

att lärrma uppgifter till bl.a. försäkringskassor rörande förhållanden

som är av betydelse för tillämpningen av AFL. Motsvarande skyldig-

het att lämna uppgifter bör föreligga även i fråga om förhållanden som kan vara av betydelse för tillämpningen av den socialförsäkringslag som vi föreslår. Utöver den typ av uppgifter som enligt de angivna bestämmelserna i AFL lämnas ut redan i dag kan det gälla bl.a.

uppgifter om när ett arbete har påbörjats respektive avslutats. I det förslag till socialförsäkringslag som vi lägger fram finns

förutom en direkt hänvisning till olika handläggningsbestämmelser i

AFL bl.a. om skyldighet att lämna uppgifter en bestämmelse som

- -

anger att bestämmelserna i AFL skall gälla även vid tillämpningen av

socialförsäkringslagen. Det innebär bl.a. att en arbetsgivare är skyldig att till försäkringskassan lämna uppgifter om sina anställda i fråga om deras anställningsförhållanden anställningstid, ledigheter, etc. om det behövs för tillämpningen av socialförsäkringslagen.

12.3 Handläggning hos andra myndigheter

De flesta förmånssystem som omfattas av den av oss föreslagna socialförsäkringslagen handhas av de allmänna försäkringskassorna med RFV som tillsynsmyndighet. Arbetslöshetsförsäkringen handhas emellertid huvudsakligen av arbetslöshetskassorna och det kontanta

arbetsmarknadsstödet länsarbetsnänmderna. Även dessa myndigav heter kommer att beröras av våra förslag. Vi har inte ansett att det behövs några särskilda, av vårt förslag föranledda regler om handläggning hos arbetslöshetskassorna eller länsarbetsnämnderna. Det innebär naturligtvis inte att dessa myndigheter kan bortse från de regler som föreslår. Liksom är fallet vid försäkringskassornas handläggning av olika ärenden måste en bedömning av tillhörigheten till den aktuella försäkringen göras med tillämpning av bestämmelserna i socialförsäkringslagen, t.ex. om vad som räknas som arbete i Sverige. Vad som ovan sagts om skyldighet att lämna uppgifter till försäkringskassorna gäller även i fråga om skyldighet att lämna uppgifter till en arbetslöshetskassa eller en länsarbetsnärnnd. Detta kan emellertid ske inom ramen för den organisation och med den beslutsordning som redan finns på dessa områden. Vi föreslår inte heller några betydande särregler för skattemyndigheterna i detta betänkande, men återkommer härom i ett slutbe-

tänkande om socialavgifter m.m.

Överklaganden

12.4 m.m.

Förslag: Nuvarande bestämmelser i AFL, lagen om arbetslöshetsförsäkring respektive lagen om kontant arbetsmarknadsstöd om omprövning, ändring och överklagande av beslut skall gälla även i ärenden som rör tillämpningen av socialförsäkringslagen.

Bestämmelser om omprövning och ändring samt överklagande av en försäkringskassas beslut finns i 20 kap. 10 14 §§ AFL. Hänvisning till dessa bestämmelser finns också i andra författningar om förmåner handhas av försäkringskassorna. När det gäller beslut om som förmåner som handhas inom Arbetsmarknadsverket finns motsvarande bestämmelser i lagen om arbetslöshetsförsäkring och i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Dessa bestämmelser bör kunna tillämpas även ärenden som rör tillämpningen av den föreslagna socialförsäkringslagen. Vi föreslår således att de nämnda bestämmelserna om omprövning,

ändring eller överklagande skall gälla även beträffande tillämpningen

av socialförsäkringslagen. Vilken myndighet som är behörig att avgöra en sådan fråga är beroende av vilken grundfråga, dvs. vilken förmån,

ärendet avser. Den som exempelvis fått avslag en ansökan om

underhållsstöd med motiveringen att han enligt bestämmelserna i socialförsäkringslagen inte är att anse som bosatt i Sverige, skall begära omprövning av beslutet i den ordning som anges i lagen om

underhållsstöd, dvs. i AFL enligt en hänvisning dit. På motsvarande

sätt skall den som vill klaga ett beslut om arbetslöshetsersättning

göra det i den ordning som anges i de författningar som reglerar den aktuella förmånen, även om beslutet motiverats med någon bestämmelse i socialförsäkringslagen. I vårt förslag till socialförsäkringslag finns en bestämmelse som klargör detta.

Vi har tidigare i bl.a. avsnitt 8.4.2 föreslagit att försäkringskassan

i vissa fall skall kunna meddela förhandsbesked i frågan om en person

med tillämpning av socialförsäkringslagen skall anses bosatt i Sverige.

Ett sådant beslut innefattar inte någon direkt prövning av rätt till en förmån utan fattas med tillämpning enbart socialförsäkringslagen. av Något skäl att införa en särskild ordning för omprövning, ändring eller överklagande av ett sådant beslut finns inte, utan vi föreslår att

ovan nämnda bestämmelser i AFL skall gälla även i fråga om

förhandsbesked.

13 Kostnader m.m.

13.1 Effekter

på utgiftssidan

13.1.l Inledning

Riksförsäkringsverket RFV har på vår begäran räknat på vilka kostnader våra förslag kan komma att medföra för den allmänna försäk-

ringen och övriga socialförsäkringar. Beräkningarna har grundats på

det statistikmaterial som vi redovisat i avsnitt 2.10 och verkets egen

statistik över nuvarande kostnader inom socialförsåkringssystemet.

RFV har räknat vilka utgiftsökningar våra förslag kan komma att

medföra. Verket har däremot inte räknat eventuella förändringar på

intäktssidan. Vi har dock själva gjort vissa sådana beräkningar. Dessa redovisas i avsnitt 13.2.

Våra förslag innebär att förändringar sker i den skyddade

person-

kretsen. Inom den bosättningsbaserade delen socialförsäkringen

av tillkommer ett antal personer som under längre tid studerar utomlands med svenskt studiestöd samt ett antal arbetar med personer som biståndsarbete i utvecklingsland. Å andra sidan ett faller utländska studerande här i landet samt några andra kategorier bort. Enligt den statistik vi har inhämtat studerar f.n. 20 000 som ca personer utomlands med svenskt studiestöd. Av dessa vistas 5 000 ca

huvudsakligen utbytesstudenter utomlands under högst ett år medan

övriga stannar borta under längre tid. Eftersom lämnar personer som

landet under högst ett år även med tillämpning nuvarande ettårs-

av

regel anses bosatta i Sverige under tiden i utlandet, skall dessa

personer inte räknas som en tillkommande grupp. Det förhåller sig emellertid också så att stor del de en av personer som studerar utomlands under längre tid än ett år även med dagens regler alltjämt anses bosatta i Sverige och därför inte heller avregistreras från försäkringskassan. I RFV:s allmänna råd 1990:2

Försäkring, inskrivning och avregistrering att den studerar

anges som utomlands och regelbundet återvänder till Sverige skall ha sitt anses egentliga hemvist i Sverige, så länge han inte bosatt sig i vistelselan-

det. Bosättning i vistelselandet skall föreligga t.ex. när någon

anses

bor där tillsammans med sin familj.

Av det nu sagda torde framgå att många av de 15 000 personer som

studerar utomlands med svenskt studiestöd under längre tid än ett år och som enligt vårt förslag skall anses bosatta i Sverige - inte skall räknas som en tillkommande grupp försäkrade. Vi antar här att det verkliga antalet är 7 000. En annan tillkommande persongrupp är från Sverige utsända biståndsarbetare i enskild tjänst i utvecklingsländer. Det finns i dag ca 2 000 biståndsarbetare i denna kategori. Som vi redovisat i avsnitt 8.4.1 har dessa personer redan i dag en utökad rätt till vissa förmåner främst barnbidrag vid utlandsvistelse. För våra kostnadsberäkningar antar vi därför att antalet tillkommande biståndsarbetare är 1 000. Mot bakgrund av de nu redovisade uppgifterna och det förhållandet att antalet utländska studerande här i landet är ca 3 000 gör vi bedömningen att antalet tillkommande personer i den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen netto kommer att uppgå till ca 7 000 + 1000 3 O00 5 000. - När det gäller den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen kan det antas jfr avsnitt 10.2 att det för år räknat tillkommer ca 8 000 personer till den skyddade personkretsen. Som framgått av den i avsnitt 2.10 redovisade statistiken stannar emellertid en stor del av dessa personer i Sverige en mycket kort tid, ibland endast några dagar. Det rör sig då framför allt om artister som gör tillfälliga uppträdanden här i landet. Det är således inte så att det i varje stund kommer att finnas ytterligare 8 000 personer som omfattas av det arbetsbaserade socialförsäkringsskyddet. Ett rimligt antagande kan vara att de tillkommande personerna stannar i Sverige i genomsnitt tre månader, vilket i sin tur skulle innebära att den skyddade personkretsen kan antas komma att utvidgas med 3/ 12 x 8.000 2 000 personer. Vi beaktar därvid att personer som stannar i Sverige under högst fyra veckor i allmänhet inte kommer att kunna få några förmåner, eftersom

de drabbas av den föreslagna fyraveckorskarensen se avsnitt 7.4.2.

Våra förslag kan i ett inledningsskede komma att medföra vissa administrativa kostnader. Det är dock vår bedömning att våra förslag kommer att medföra sådana förenklingar i regelsystemet att dessa initiala kostnader kommer att vägas upp av successiva administrativa besparingar.

13.l.2 Bosättningsbaserade förmåner

Allmänt

De förmåner som har antagits kunna komma att beröras i någon större omfattning är sjukvårdsförmåner, barnbidrag och underhållsstöd. Aven

kostnader för folkpensioneringen kan komma att påverkas är

men svåra att beräkna. Vi återkommer nedan till den frågan.

Vi har inte räknat med några kostnadsökningar för bostadsbidrag. Bostadsbidrag kan i dag och även med tillämpning våra förslag

av utgå för en bostad i Sverige. Det krävs emellertid att sökanden är folkbokförd i den bostaden. De personer ingår i den utvidgade som

personkretsen inom den bosättningsbaserade försäkringen, dvs.

utlandsstuderande och biståndsarbetare som lämnar Sverige för längre tid än ett år, skall rätteligen avföras från folkbokföringen under den tid de vistas utomlands. Om så sker kommer de inte att kunna få bostadsbidrag för den tiden. Som nämnts avförs dock inte alltid ovan

utlandsstuderande från folkbokföringen, varför de i teorin också skulle kunna få bostadsbidrag. Det ter sig icke desto mindre föga troligt att

en studerande som lämnar Sverige för längre tid än ett år samtidigt skulle ha kvar en bostad i Sverige för vilken han eller hon skulle

kunna uppbära bostadsbidrag. Det förhåller sig i stället så viss

att en besparing skulle kunna uppkomma här, eftersom utländska studerande här i landet inte kommer att kunna få bostadsbidrag med det nya regelsystemet.

Någon ökning av kostnaderna för föräldrapenning garantinivå

kan inte heller förväntas, eftersom det är möjligt att skjuta det till upp

högst 450 dagar begränsade uttaget föräldrapenning tills barnet fyllt

av åtta år. En person som exempelvis studerar utomlands under några år och som har barn kan således i dag vänta med att ta ut föräldrapenning tills han eller hon har flyttat tillbaka till Sverige igen. Beräkningarna nedan har initialt gjorts med utgångspunkten att de tillkommande personerna utnyttjar de olika förmånerna i samma utsträckning som övriga personer som ingår i den skyddade personkretsen. Av olika skäl kan det antas att utnyttjandegraden i verkligheten kommer att bli väsentligt lägre. Vi återkommer till den frågan under respektive förmån.

Beräknade utgiftsökningar

.Sjukvårdsförmåner inkl. läkemedel

Socialförsäkringens utgifter för sjukvårdsförmåner och läkemedel uppgick för år 1996 till 15 600 milj. kr. Med antagandet att antalet berättigade personer i dag är 8 850 000 Sveriges befolkning och att de tillkommande personerna utnyttjar förmånerna i samma utsträckning som de som nu är berättigade kan följande beräkning av utgiftsökningarna göras:

15 600 milj kr x 5 000 / 8 850 000 9 milj kr.

Vårt förslag till utformning den bosättningsbaserade delen av av socialförsäkringen innebär att de personer som ingår i den utökade personkretsen huvudsakligen utlandsstuderande kommer att anses - som bosatta i Sverige under hela utlandsstudietiden. Det innebär bl.a.

att de då är sjukvårdsförsäkrade enligt AFL och att sjukvårdsersättning

kan utges för dessa personer. Rätten att få vård styrs emellertid inte av bestämmelserna i AFL utan av annan lagstiftning, främst hälso- och sjukvårdslagen 1982:763, HSL. Sambandet mellan reglerna i AFL och annan lagstiftning om hälso- och sjukvård är, som framgått av avsnitt 6.3, inte så lätt att genomskåda. Någon rätt att med stöd av HSL vård utomlands finns dock inte. I själva verket förhåller det sig så att det endast undantagsvis är möjligt att med stöd av nuvarande svensk lagstiftning erhålla ersättning för vård utomlands. Någon sådan rätt kommer inte heller att finnas med stöd av våra förslag. Den möjlighet som utlandsstuderande mfl. som omfattas av vårt förslag kommer att få är i huvudsak att, när de vistas i Sverige, erhålla kostnadsreducerad akut sjukvård och kostnadsreducerade läkemedel. Med hänsyn till vad som nu sagts måste det antas att utgiftsökningen per år kommer att bli väsentligt lägre än 9 milj. kr, kanske endast någon eller några miljoner kr. I samma riktning talar den omständigheten att de allra flesta personer som ingår i den utvidgade personkretsen är unga och friska. I sammanhanget måste dock också beaktas att ungefär hälften av de personer som studerar utomlands med

svenskt studiestöd studerar i ett EES-land se avsnitt 2.10. Med det förslag till socialförsäkringslag som vi lägger fram torde se avsnitt

8.5 sådana studerande kunna anses omfattade av förordning EEG

nr 1408/71 om de är medborgare i ett EES-land. Det skulle i sin tur

innebära att de kan få sjukvård i sitt studieland på svensk bekostnad

enligt de närmare regler som finns i avdelning III i förordning 1408/71. Sådan vård skall, enligt förordningen 1994:2053 om vissa

ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt AFL, bekostas av sjukförsäkringen. Den sammanlagda effekten av våra förslag när det gäller utgifter för sjukvårdsförmâner och läkemedel är svår att beräkna men kan enligt vår bedömning knappast komma att överstiga 5 milj. kr.

Barnbidrag

Utgifterna för barnbidrag för år 1996 uppgick till 14 600 milj kr. Med utgångspunkten att de tillkommande har barn i samma utsträckning som andra svenskar och att de flesta som har barn är i åldern 20 till 55 år samt att antalet personer i den åldern är 4 260 000 kan följande beräkning göras:

14 600 milj kr x 5 000 / 4 260 000 17 milj kr.

Utan att ha något statistiskt underlag för det vågar vi ändå påstå att studerande som befinner sig utomlands för att studera har barn i lägre utsträckning än jämförelsegruppen i Sverige. Genomsnittsâldern lär vara 24 år. Visserligen tillkommer vissa forskare och doktorander i gruppen men det stora flertalet kan antas vara unga människor som ännu inte bildat familj. Som vi ser det kan utgiftsökningen knappast komma att överstiga 10 milj. kr.

Underhállsstöd

De generella utgifterna för underhållsstöd väntas enligt RFV ligga 2 700 milj. kr för år 1997. Med samma utgångspunkt som för barnbidrag kan följande beräkning göras:

2 700 milj kr x 5 000 / 4 260 000 3 milj kr.

Av samma skäl som angivits ovan under barnbidrag kan utgiftsökningen i verkligheten väntas bli betydligt lägre än 3 milj. kr. En rimlig bedömning kan vara att ökningen kommer att uppgå till högst 2 milj. kr.

Pensioner

De pensionsförmâner som omfattas av den bosättningsbaserade delen

av försäkringen är folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension samt ett antal andra tilläggsförmåner.

När det gäller utgifter för folkpension i form av ålderspension får våra förslag inga effekter på kort sikt. Däremot skulle de kunna få effekt på längre sikt. I vad mån så skulle kunna bli fallet och hur stor effekten i så fall skulle bli är inte alldeles lätt att beräkna. Vårt förslag innebär att personer som ingår i den tillkommande personkretsen i huvudsak studerande får tillgodoräkna sig tid under vilken de studerar i utlandet som bosättningstid i Sverige. I vilken utsträckning denna bosättningstid kommer att påverka en framtida ålderspension är beroende av vilken bosättningstid den enskilde kan tillgodoräknas i övrigt. Om denne kan tillgodoräknas 40 bosättningsår i Sverige även

utan utlandsstudietiden uppstår ingen utgiftsökning alls. Här skall

också beaktas att personer som studerar utomlands och som inte har fyllt 26 år redan i dag kan få tiden i utlandet tillgodoräknad som bosättningstid i Sverige enligt förordningen 1994:1133 om tillgodoräknande av bosättningstid i Sverige vid studier i annat land. Det torde vara uppenbart att ett mycket stort antal av de personer som ingår i den tillkommande personkretsen vid ålderspensioneringen

skulle kunna tillgodoräknas 40 bosättningsår i Sverige även med dagens regler. Det allra flesta personer som lämnar Sverige för att studera utomlands under några år får nämligen antas återvända till Sverige efter avslutade utlandsstudier. Någon ökning utgifterna för av folkpension till dessa personer uppkommer då inte.

Vidare skall beaktas att, enligt vårt förslag till socialförsäkringslag,

personer som kommer till Sverige för att studera inte skall anses bosatta här och därigenom inte heller omfattade den bosättvara av

ningsbaserade delen av socialförsäkringen. De kommer således, till

skillnad mot vad är fallet i dag, inte att kunna tillgodoräknas som bosättningstid i Sverige för rätt till folkpension. Denna är grupp visserligen frånräknad i den antagna nettosiffran 5 000 tillom kommande personer, men det är enligt vår uppfattning troligt att mera våra förslag kommer att påverka eventuell framtida folkpension i en de fallen ån när det gäller personer som lämnar Sverige under några

år för att studera utomlands. Vi gör därför sammanfattningsvis

bedömningen att någon ökning av utgifterna för folkpension i form av ålderspension inte kommer att uppstå till följd våra förslag. av Även når det gäller övriga

bosättningsbaserade pensionsförmåner är vår bedömning den att någon utgiftsökning inte kommer att uppstå.

Personer som studerar utomlands under längre tid kan med dagens regler visserligen sakna rätt att erhålla sådana förmåner så länge de

vistas utomlands, men så snart de återvänder hem och återupptar bosättningen här i landet kommer de att kunna få rätt till förmåner.

Sexmânaderskarensen

Enligt vårt förslag skall en generell sexmånaders karenstid av samma typ som i dag gäller för utländska medborgares rätt till barnbidrag

införas inom hela den bosättningsbaserade delen socialförsäkringen

av

se avsnitt 6.4.1. Denna karens skall gälla för alla, dvs. även för

svenska medborgare som efter en längre utlandsvistelse återkommer

till Sverige. Detta kan antas komma att medföra viss minskning

en av

utgifterna för barnbidrag och bostadsbidrag.

När det gäller barnbidrag uppstår den förändringen i förhållande till dagens regler att svenska medborgare som återvänder till Sverige efter en längre utlandsvistelse under vilken bosättningen här i landet upphört kommer att få vänta sex månader innan de kommer att få barnbidrag. Med ledning uppgifter anställda svenska medav om borgare vid svenska företag utomlands har besparingen här beräknats till ca 2 milj. kr per år. En något större besparing torde kunna göras i kostnaderna för

bostadsbidrag. Den som kommer till Sverige för första gången eller

som återvänder hit efter en längre tids utlandsvistelse måste enligt vårt

förslag vänta sex månader innan han eller hon kan få bostadsbidrag.

Antalet personer som invandrade och blev folkbokförda var under

åren 1987-1992 ca 50 000 per år. Häri inkluderas även svenska medborgare. Under åren 1993 och 1994 ökade antalet invandringar på grund den stora invandringen från länder i f.d. Jugoslavien. av Därefter har invandringen åter sjunkit och är f.n. lägre än under åren 1987-1992. Om beräknar genomsnittet av kostnaden för bostadsbidrag per man bland 50 000 invandrare samma sätt som beräknas för i person Sverige bosatta i förhållande till hela befolkningen, skulle besparingen år bli 49 milj. kr. Med karenstid på sex månader skulle per en

besparingen bli 49/228,5 milj kr. En sådan beräkning bygger dock

på att sexmånaderskarensen kommer att få full effekt. En inte

obetydlig del de personer som kommer till Sverige kommer

av

emellertid hit som asylsökande och kommer om de beviljas uppe-

hållstillstånd att redan vid den tidpunkten ha vistats i Sverige sex månader. De drabbas i så fall inte alls av sexmånaderskarensen. Beroende på hur stor del den invandrande befolkningen som kan av

hänföras till kategorin asylsökande och som inte anses bosatta här

förrän de beviljats uppehållstillstånd respektive till andra kategorier, kommer således den årliga besparingen här att variera. Med antagandet att hälften den invandrande befolkningen är asylsökande av och redan har vistats i Sverige i sex månader när de beviljas uppehållstillstånd blir besparingen således 14 milj kr hälften av ca 28,5 milj. kr. Vi har också föreslagit att bosättningsbaserade förmåner vid vistelse utanför EES generellt skall kunna betalas ut endast om utlandsvistelsen är avsedd att längst månader. Denna regel har föreslagits vara sex huvudsakligen för att skapa enhetliga regler inom försäkringen, och

någon större besparing uppkommer enligt vår bedömning inte.

13. 1 Arbetsbaserade förmåner

Allmänt

De arbetsbaserade förmåner kan antas komma att beröras av våra som

förslag är främst sjukpenning, föräldrapenning över garantinivån, tillfällig föräldrapenning och rehabilitering. Även tilläggspensionering-

kommer att beröras effekterna våra förslag är liksom när en men av -

det gäller folkpensioneringen svårare att beräkna. Arbetsskadeförsäk-

-

ringen kan i viss mån också komma att påverkas.

Beräknade utgiftsökningar

.Sjukpenning

De personer som ingår i den tillkommande personkretsen inom den arbetsbaserade försäkringen kommer sjukpenningförsäkrade. att vara Utgiftsökningen per år kan, med antagandet att de tillkommande

personerna har lika många sjukpenningdagar den övriga besom folkningen i genomsnitt hade år 1995 10 dagar och att den genomsnittliga sjukpenningen uppgår till 330 kr dag, beräknas till per 2 000 x 10 dagar 330 kr 7 milj. kr. x Fr.o.m. den 1 januari 1997 har sjuklöneperioden förlängts till att omfatta de första 28 dagarna ett sjukdomsfall. Antalet sjukpenningav dagar och socialförsäkringens kostnader för sjukpenning kan därför

generellt förväntas minska. Den utgiftsökning våra förslag kan som komma att medföra bör därför också bli lägre än 7 milj. kr. Ett

rimligt antagande kan vara att ökningen stannar vid 4 milj. kr.

Föräldrapenning

Vid beräkning effekter i fråga föräldrapenning över garantiniav om vån och tillfällig föräldrapenning har antagits att samtliga till- kommande personer är i åldrarna 20 65 år. Med antagandet att dessa personer har samma åldersfördelning befolkningen i Sverige i som dessa åldersgrupper och samma utnyttjande föräldraförsäkring kan av följande beräkning göras:

14 200 milj kr utgift 1996 2 000 / 5 140 000 5,5 milj. kr. x

De personer som ingår i den utvidgade personkretsen inom den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen är sådana arbetar i Sverige som utan att vara bosatta här. Det kommer huvudsakligen att handla om personer som kommer till Sverige för att arbeta här längst år. Det ett förefaller enligt vår uppfattning sannolikt att dessa kommer personer att vårda barn och utnyttja föräldraförsäkringen i mindre utsträckning

än vad som är fallet i jämförelsegruppen. För att dessa skall personer kunna få föräldrapenning sjukpenningnivå måste de dessutom först

uppfylla kvaliñkationsvillkoren för föräldrapenning avsnitt

se 3.3.

Mot bakgrund av det nu sagda torde det med fog kunna hävdas att ökningen av utgifterna för föräldrapenning kommer att bli mycket måttlig, knappast mer än 1 milj. kr år. per

Rehabilitering

Socialförsäkringens utgift för rehabilitering under år 1996 uppgick till 2 400 milj. kr. Med samma antaganden som gjorts i fråga om

föräldraförsäkringen kan utgiftsökningen beräknas enligt följande:

2 400 milj kr x 2 000 / 5 140 000 1 milj. kr.

Pensioner

Till den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen hör enligt vårt

förslag bl.a. tilläggspensioneringen ATP. För att en förvärvs-

arbetande person skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst PGI och därigenom pensionspoäng krävs enligt nuvarande regler att denne är svensk medborgare eller bosatt i Sverige eller sjöman svenskt handelsfartyg. När det gäller rätt till utbetalning av tilläggspension krävs däremot varken svenskt medborgarskap eller bosättning här i landet. Den som tillgodoräknats pensionspoäng kan således, förutsatt att antalet poängår uppgår till minst tre, uppbära tilläggspension även sedan anknytningen till Sverige upphört.

Vårt förslag innebär att en person som ingår i den utökade

personkretsen vilken beräknats till 8 000 hitkommande - personer om året kan komma att tillgodoräknas PGI och pensionspoäng trots att han varken är svensk medborgare eller anses bosatt här i landet. För att så sätt tillgodoräknade pensionspoäng skall rätt till faktisk ge

pensionsutbetalning krävs dock att personen i fråga har tillgodoräknats

pensionspoäng för minst tre år. Den arbetar i Sverige under som endast något enstaka år kommer således inte heller i framtiden att få

rätt till tilläggspension. Det skall också beaktas att pensionsgrundande

inkomst tillgodoräknas den enskilde endast för år då dennes för-

värvsinkomster överstiger ett basbelopp. Den arbetar här i landet

som och under ett visst år inte når upp till den gränsen kommer således inte att tillgodoräknas det året som ett poängår. När det gäller tilläggspension i form av förtidspension kan det i och för sig förväntas att ett visst antal förtidspensionsfall bland den utvidgade personkretsen tillkommer enligt våra beräkningar 30 fall ca per år. Den pension som dessa personer får kommer emellertid att bli blygsam, eftersom de endast i sällsynta fall kommer att uppfylla villkoren för att få förtidspensionen beräknad med ledning s.k. av antagandepoäng, dvs. de kommer inte att ha tillgodoräknats pension-

spoäng för minst två av de fyra åren närmast före pensionsfallet se

avsnitt 3.7. Den kostnadsökning som således kan uppkomma är enligt

vår bedömning försumbar.

Som ovan nämnts krävs för att en person skall få rätt till tilläggs-

pension i form av ålderspension att denne tillgodoräknats pensionspo-

äng för minst tre år. Någon kostnadsökning för försäkringen kan således uppkomma endast i fall då en person arbetat i Sverige under sammanlagt minst tre år utan att samtidigt bli bosatt här. Under vart och ett av dessa år skall den försäkrades arbetsinkomst dessutom överstiga ett basbelopp. Det är vår bedömning att de flesta personer som ingår i den tillkommande personkretsen inte kommer att uppfylla dessa villkor. Bland de personer som ändå kommer att uppfylla villkoren kommer flertalet dessutom att få en blygsam tilläggspension. Även när det gäller tilläggspension i form ålderspension kan av således kostnadsökningen för försäkringen förväntas bli mycket begränsad. Vi föreslår i detta betänkande att alla särregler för svenska med-

borgare skall upphöra se avsnitt 5.4. Det innebär bl.a. att alla

utländska medborgare dvs. inte bara medborgare i EES-länder eller konventionsländer i likhet med svenska medborgare kan få rätt till export av folkpension som grundas på tillgodoräknade pensionspoäng. Detta kommer att medföra en viss ökning av utgifterna för folkpension. Medborgare i länder utanför EES och konventionsområdet kommer således enligt vårt förslag att få rätt till export av ATP-grundad 30delsberäknad folkpension. De kommer däremot inte att kunna exportera den bosättningsgrundade 40-delsberäknade folkpensionen. Medborgare inom EES och konventionsområdet har däremot, till följd av EG-rätten eller konventionsbestämrnelser, rätt till export av båda formerna av folkpension. Under är 1996 betalades folkpension ut till länder utanför Sverige med sammanlagt 658 milj. kr. Av detta belopp betalades 343 milj. kr

till svenska medborgare medan resten 315 milj kr betalades till

utländska medborgare. Dessa summor inkluderar såväl ATP-grundad

som bosättningsgrundad folkpension.

I december 1996 betalades pension totalt ut till 57 400 personer utanför Sverige. 15 200 av dessa var svenska medborgare. Av de 57 400 personerna hade 42 000 tilläggspension ATP och 39 000 folkpension.

Av de 57 400 pensionerna betalades ca 41 000 ut till EES-länder

eller konventionsländer. Resten, dvs. ca 16 000 pensioner, betalades således till andra länder.

Antalet utländska medborgare som får pension från Sverige utbetald

i annat land i dag är alltså 57 400 15 200 42 200. Dessa personer kan ha både tilläggspension och folkpension eller bara endera av tilläggspension och folkpension.

utan det rör sig om utländska medborgare som idag får bara tilläggspension. De finns således redan med bland antalet pensioner 16 000 som exporteras till länder utanför EES och konventionsområdet. Vad som är nytt är att dessa personer kommer att få rätt även till folkpension. Om man tills vidare bortser från att en del utländska medborgare i dag kan exportera folkpension som är enbart bosättningsgrundad och antar att all folkpension är ATP-grundad kan följande beräkningar goras: Med antagandet att andelen pensioner som exporteras till utländska medborgare är lika stor bland de pensioner 16 000 som exporteras till länder utanför EES och konventionsområdet som bland samtliga exporterade pensioner 57 000 blir antalet nytillkommande exportabla folkpensioner 42 200 / 57 400 x 16 000 12. 000 nya folkpensioner. 2. Utgifterna för dessa folkpensioner per år blir 315 milj kr / 42 200 x 12 000 90 milj. kr. Med hänsyn till att en del av de folkpensioner som i dag exporteras till utländska medborgare och som ingår i summan 315 milj. kr är - enbart bosättningsgrundade och att någon rätt till export av sådan pension inte kommer att finnas för medborgare i länder utanför EES eller konventionsområdet, kan det antas att den verkliga kostnadsökningen blir något lägre än 90 milj. kr, kanske i intervallet 60-80 milj kr. Vi vill här poängtera att den kostnadsökning som nu har beräknats med all sannolikhet kommer att vara övergående. Enligt riktlinjerna

för det reformerade ålderspensionssystemet se bl.a. avsnitten 3.6 och

3.7 skall nämligen någon motsvarighet till ATP-grundad folkpension inte finnas. Det nya pensionssystemet kommer i stället att bygga på den s.k. livsinkornstprincipen, dvs. i princip varje kronas förvärvsinkomst under hela livet kommer att få betydelse för den framtida pensionens storlek. Någon motsvarighet till nuvarande krav tre år med ATP-poäng för rätt till pension skall inte finnas, och den intjänade pensionen kommer att vara fullt exportabel. Folkpensioneringen kommer att ersättas av ett system med garantipension. Garantipensionen kommer att vara relaterad enbart till bosättningstid i Sverige.

Arbetsskadeförsäkringen

Inom arbetsskadeförsäkringen finns i dag krav bosättning här i landet endast för uppdragstagare och egenföretagare. För anställda finns inget sådant krav. Tillkommande iden av arbetsskadeförsäkringen skyddade personkretsen är således ett fåtal uppdragstagare och

en skyddade personkretsen är således ett fåtal uppdragstagare och egenföretagare. Dessutom tillkommer enligt vårt förslag 600-800 personer som är lokalanställda vid utländska ambassader här i landet

se avsnitt 8.3.3 som enligt nu gällande praxis inte omfattas av

arbetsskadeförsäkringen. En mindre ökning av utgifterna för arbetsskadeförsäkringen kan således uppkomma. Den kan dock enligt vår

bedömning knappast komma att överstiga l milj. kr per år.

13.2 Effekter intäktssidan

på

13.2.l Bosättningsbaserade förmåner

De bosättningsbaserade förmånerna är i huvudsak skatteñnansierade.

Eftersom vi inte lägger fram några förslag om ändrade beskattningsregler och våra förslag inte får några effekter när det gäller skatteinkomster, uppkommer inga förändringar intäktssidan.

13.2.2 Arbetsbaserade förmåner

Vi har i kapitel 11 beskrivit på vilket sätt våra förslag till förändringar iden skyddade personkretsen, m.m. kan förväntas påverka uttaget av socialavgifter här i landet. Som vi förutskickat där skall vi i detta

kapitel redovisa vissa beräkningar av bortfallande respektive tillkommande belopp som vi gjort.

Ett av de förslag som vi lägger fram är att fulla arbetsgivaravgifter

skall betalas på lön och andra ersättningar som utges till s.k. lokalanställd tjänstepersonal eller administrativ/teknisk personal vid utländ-

ska beskickningar och lönade konsulat här i landet, förutsatt att arbetstagaren inte åtnjuter immunitet i det avseendet. Enligt uppgifter som

vi fått från UD kan det antas att det f.n finns 600-800 personer som

tillhör dessa kategorier och som inte åtnjuter immunitet pä socialför-

säkringsområdet, dvs. de är svenska medborgare eller var stadigvarande bosatta här i landet vid anställningens början. Den lön som tjänstepersonalen uppbär är i dag skattebefriad i

Sverige och därför lägre än motsvarande löner den vanliga

arbetsmarknaden. Vi antar därför att tjänstepersonalens årslön uppgår

till i genomsnitt 100 000 kr. Med den utgångspunkten och med en

avgiftssats om 32 % kan tillkommande avgifter beräknas till:

100 000 kr x 32 % x 700 personer 22 milj kr.

Ett visst bortfall av avgifter på inkomst av arbete i utlandet och på

grund av avskaffade ATP-förbindelser ca 5 milj kr. enligt beräkning

i kapitel 9 kommer att uppstå. Emellertid motsvaras detta avgiftsbortfall av bortfallande rätt till förmåner, varför någon nettokostnad för socialförsäkringen inte torde uppkomma i de fallen.

13.3 Slutsatser

Om man rent matematiskt summerar de ovan gjorda beräkningarna av ökade eller minskade utgifter respektive intäkter som våra förslag kan föranleda, finner man att det i fråga om förmåner inom den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen uppkommer en kostnadsökning om 3 milj. kr årligen medan kostnaderna för förmåner inom den arbetsbaserade delen av försäkringen ökar med 45-65 milj kr. Som framgått av våra beräkningar finns en ganska stor felmarginal, bl.a. beroende på osäkerhet i fråga om i vilken grad de personer som ingår i den tillkommande personkretsen kommer att utnyttja förmånssystemen. Vi anser oss dock ha gjort ganska försiktiga beräkningar, och den sammanlagda ökning av kostnaderna för socialförsäkringen som kan uppkomma kan därför inte bli annat än tämligen begränsad. Sett i förhållande till socialförsäkringens samlade kostnader är den kostnadsökning som skulle kunna uppkomma naturligtvis blygsam. Som vi redan påpekat förhåller det sig dessutom så att den största utgiftsökningen, kostnaden för export av ATP-grundad folkpension, med all sannolikhet kommer att försvinna när det reformerade pensionssystemet träder i kraft. Vi skall enligt våra direktiv i en andra etapp göra en genomgång av de bestämmelser som gäller för betalning av socialavgifter och

allmänna egenavgifter och därvid särskilt beakta de konsekvenser som

en tillämpning av förordning EEG nr 1408/71 får för svenskt vidkommande vad gäller möjligheterna att ta ut avgifter enligt förordningen. Vi skall analysera och lämna förslag om åtgärder som bör vidtas för att man från svensk sida skall kunna ta ut de socialavgifter och allmänna egenavgifter som följer av förordningens regler. Utan att föregripa resultatet av vårt fortsatta arbete vågar vi mot bakgrund av det arbete som vi hittills lagt ner på avgiftsfrågorna -

redan nu påstå att de förslag som vi kommer att lägga fram i vårt slut-

betänkande medför ökade avgiftsintäkter som sannolikt överstiger de kostnadsökningar som nu föreliggande förslag kan komma att medföra. Dessutom torde våra förslag i detta betänkande sikt underlätta administrationen och tillämpningen av de olika förmånssystemen.

14 Ikraftträdande och

övergångfrågor

14.1 Ikraftträdandet

av utredningens förslag

Förslag: De nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari 1999.

De förslag som vi lägger fram bör träda i kraft den l januari 1999. Med hänsyn till de administrativa åtgäder som måste vidtas med anledning av förslagen är ett tidigare ikraftträdande inte realistiskt.

Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna behöver tid att

förbereda tillämpningen av den nya tudelade socialförsäkringen, utfärda föreskrifter, utbilda personal, anspassa datasystem, lägga upp

nya register, etc. Vidare torde det vara lämpligt att förslagen träder i

kraft samtidigt som de förslag om socialavgifter som vi kommer att presentera i vårt slutbetänkande, vilket som vi nämnt tidigare beräknas vara klart vid innevarande års utgång. De förslag som vi lägger fram bör enligt vår uppfattning genom-

föras även om en vidgad lagteknisk översyn t.ex. med utgångs-

punkten att hela regelverket socialförsäkringsomrâdet skall samlas

i en särskild balk skulle genomföras ett senare stadium jfr vad

vi sagt om detta i avsnitt 5.5. Den socialförsäkringslag som vi föreslår skulle utan svårighet kunna inlemmas i en sådan utvidgad

samordning av den svenska socialförsäkringslagstiftningen. Vi har övervägt frågan om genomförandet av våra förslag bör anstå

till dess den pågående reformeringen av ålderspensionssystemet är klar eller andra utredningsarbeten slutförts. Detta är enligt vår bedömning inte nödvändigt. Vi har utformat våra förslag särskilt förslaget till socialförsäkringslag ett sådant sätt att framtida förändringar i de enskilda förmânssystemen inte skall behöva medföra annat än mindre justeringar i lagtexten.

övergångsregler

14.2.1 Allmänt

Förslag: Inom den bosättningsbaserade delen socialförsäk-

av ringen skall nya regler tillämpas i fråga om förmåner för tid efter den nya lagstiftningens ikraftträdande den l januari 1999 medan äldre regler tillämpas för förmåner som avser tid dessförinnan. I fråga om förmåner som vid ikraftträdandet redan utgår skall äldre regler tillämpas även för det år som följer närmast efter ikraftträdandet, om det är till fördel för den enskilde. Samma ordning

föreslås gälla för all utbetalning förmåner för det året till

av personer som var försäkrade vid ikraftträdandet. När det gäller bilstöd enligt lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och adoptionsbidrag

enligt lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska

barn skall äldre bestämmelser tillämpas en ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

Även inom den arbetsbaserade delen socialförsäkringen skall

av som huvudregel gälla att nya regler tillämpas i fråga förmåner om för tid efter den nya lagstiftningens ikraftträdande medan äldre regler tillämpas för förmåner tid dessförinnan. Äldre som avser regler skall dock tillämpas även för det år som följer närmast efter ikraftträdandet, om det är till fördel för den enskilde.

För arbetsskadeförsäkringens del föreslås traditionellt att den

nya lagstiftningen skall tillämpas i fråga skador har om som inträffat efter ikraftträdandet. Bestämmelser om anmälan och handläggning av ärenden föreslås dock gälla för alla skador som anmäls till försäkringskassan efter ikraftträdandet. Nya bestämmelser om rätt till förmåner skall inte i något fall tillämpas i fråga om förmåner för tid före ikraftträdandet.

Inledning

En konsekvens av våra förslag blir att man vid bedömningen av om rätt till en viss förmån föreligger i framtiden i princip alltid skall tillämpa såväl den nya socialförsäkringslagen som den särskilda förmånslagen. I socialförsäkringslagen finns bestämmelser om vem som är försäkrad för den aktuella förmånen och i den särskilda förmånslagen t.ex. i AFL finns de närmare villkor som måste - uppfyllas för att rätt till förmånen skall föreligga. Detta reser frågor om i vad mån Övergångsbestämmelser behövs och var dessa i så fall skall finnas.

Det torde vara uppenbart att någon form övergångsreglering

av behövs. En fråga som behöver regleras är exempelvis vad som skall gälla beträffande rätt till ersättning för tid efter ikraftträdandet i fall då försäkringsfallet inträffat före ikraftträdandet. En annan fråga är vad

som skall gälla beträffande pågående förmânsutbetalningar. Vidare

måste Övergångsbestämmelser finnas i fråga om förmåner som visserligen betalas ut efter ikraftträdandet helt eller delvis men som tjänats in under tid före denna tidpunkt huvudsakligen pensioner.

Den bosättningsbaserade delen av försäkringen

En naturlig utgångspunkt bör vara att nya bestämmelser skall gälla i fråga om förmåner för tid efter den lagstiftningens ikraftträdande nya och att äldre bestämmelser skall gälla för förmåner tid som avser dessförinnan. När förmånen faktiskt betalas ut skall vara utan betydelse. Det avgörande är i stället vilken tid förmånen att avser täcka barnbidrag för månad x, bostadsbidrag för månad y, etc.. Den angivna principen bör enligt vår mening gälla även i fråga om en förmån som kan utgå såväl före som efter ikraftträdandet. Det innebär att rätten till förmånen för en viss tidsperiod skall bedömas

enligt de regler som gäller under just den tidsperioden, oberoende

av

när ersättningsperioden påbörjats. Eftersom bosättningsbegreppet i

stora delar behålls oförändrat bör förslaget inte kunna medföra några större olägenheter för enskilda. Det torde således sällan komma att uppstå situationer då en person som före ikraftträdandet av de nya reglerna varit att anse som bosatt i Sverige därefter inte längre skall

anses bosatt här i landet och således inte längre vara omfattad av den

bosättningsbaserade delen av försäkringen. För de fall då detta ändå kan komma att inträffa, t.ex. i fråga om utländska studenter och statstj änstemän, bör en möjlighet att övergångsvis tillämpa äldre regler finnas. Vi föreslår som huvudregel att nya bestämmelser skall gälla i fråga

om förmåner för tid efter den nya lagstiftningens ikraftträdande och

att äldre bestämmelser skall gälla för förmåner som avser tid dessförinnan. I fråga om utbetalning av förmåner föreslås dock att äldre regler skall tillämpas även för det år som följer närmast efter ikraftträdandet, dvs. under hela år 1999, om det är till fördel för den enskilde. För en person som vid ikraftträdandet uppbär exempelvis Vårdbidrag eller barnbidrag men som enligt de nya reglerna inte längre skall anses som bosatt i Sverige och berättigad till förmånen, skall således under övergångsåret 1999 äldre regler alltjämt tillämpas. Detta bör skäligen gälla även för redan försäkrade personer som eljest har räknat med ett visst skydd av svensk socialförsäkring och som behöver

tid för att planera sin bosättning eller vistelse i Sverige. Det är således inte avgörande att förmånen utgår just vid årsskiftet 1998/1999. Undantaget från huvudregeln föreslås således gälla bara om det är till fördel för den enskilde. Den som inte varit att anse som bosatt i Sverige enligt äldre regler men är det med de nya reglerna blir däremot omedelbart omfattad av de nya reglerna när dessa träder i kraft.

Vissa typer av bosättningsbaserade förmåner är egentligen inte

bestämda så att de avser viss tid. Av de förmåner som omfattas av vårt förslag till socialförsäkringslag gäller det bilstöd enligt lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och adoptionsbidrag enligt lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska barn. För dessa förmåner föreslår vi att äldre bestämrnelser fortfarande skall tillämpas på en ansökan som gjorts före ikraftträdandet.

Den arbetsbaserade delen av försäkringen

Även inom den arbetsbaserade delen socialförsäkringen föreslås av som huvudregel att nya regler skall tillämpas i fråga om förmåner för tid efter den nya lagstiftningens ikraftträdande medan äldre regler tillämpas för förmåner som avser tid dessförinnan. Det innebär exempelvis att rätten till sjukpenning för en sjukperiod som inträffat och även avslutats före ikraftträdandet skall bedömas helt enligt äldre bestämmelser, även om förmånen inte kan betalas ut före ikraftträdandet. Om sjukfallet inträffar först efter ikraftträdandet skall däremot enbart den nya lagstiftningen tillämpas. När det gäller försäkringsfall som påbörjas före ikraftträdandet och även fortsätter därefter skulle dock en strikt tillämpning av den angivna principen kunna medföra konsekvenser som inte kan anses rimliga. Över huvud bör, liksom när det gäller bosättningstaget baserade förmåner, den som vid ikraftträdandet är försäkrad för en förmån inte omedelbart fråntas rätten till förmånen även om han med tillämpning av den nya lagstiftningen inte längre är försäkrad. Vi föreslår därför även för den arbetsbaserade delen av försäkringen att en övergångstid om ett år skall gälla för sådana fall, dvs. äldre regler skall kunna tillämpas under år 1999. Även den omvända situationen kan uppkomma, dvs. att en person som före ikraftträdandet drabbats av exempelvis ett sjukfall då inte varit försäkrad men med tillämpning av de nya reglerna kommit att bli

omfattad av försäkringen. I ett sådant fall bör de nya reglerna börja

gälla fr.o.m. tidpunkten för ikraftträdandet. När det gäller förmåner från arbetsskadeförsäkringen föreslås traditionellt att den nya lagstiftningen skall tillämpas i fråga om skador

som har inträffat efter ikraftträdandet. Bestämmelser om anmälan och handläggning av ärenden föreslås dock gälla för alla skador som anmäls till försäkringskassan efter ikraftträdandet. Med "inträffat efter ikraftträdandet" avses enligt LAF och dithörande praxis att ett

olycksfall har inträffat, såvitt nu är i fråga, efter utgången av år 1998

eller att en arbetssjukdom därefter har visat sig för första gången. Den

som tidigare har varit försäkrad enligt LAF men som inte omfattas av de nya bestämmelserna är enligt praxis fortsatt försäkrad för arbets-

sjukdom som kan härledas till det tidigare arbetet. I en omvänd

situation, dvs. någon är försäkrad efter år 1998 men inte tidigare,

torde enligt praxis endast arbete som utförts fr.o.m. år 1999 kunna beaktas. En sådan situation skulle t.ex. kunna uppstå för en svensk medborgare som varit anställd vid en utländsk ambassad här i landet.

Några särskilda frågor

Vi har övervägt frågan om den nya lagstiftningen i något fall skall

kunna tillämpas beträffande förmåner för tid före lagstiftningens ikraftträdande, t.ex. i fall då detta skulle vara till fördel för den enskilde. Vi har emellertid funnit att så inte bör kunna ske. Det är enligt vår bedömning inte rimligt att den som före lagstiftningens

ikraftträdande inte varit försäkrad för en viss förmån, med åberopande

av de nya bestämmelserna, skall kunna ges rätt till den aktuella förmånen för tid före lagstiftningen ikraftträdande. Däremot kan, som ovan närrmts, rätt till förmånen för tid därefter föreligga även om

försäkringsfallet inträffat före denna tidpunkt.

En särskild fråga är var övergångsbestämmelserna skall finnas, dvs.

de skall fogas till den av oss föreslagna nya socialförsäkringslagen

om

eller till de ändringar i befintlig lagstiftning AFL, etc. som vi

föreslår. Vi har gjort den bedömningen att det inte behövs annat än en ikraftträdandebestämmelse till den nya socialförsäkringslagen och att

behövliga Övergångsbestämmelser bör införas under de föreslagna

ändringarna i de olika förrnånslagarna. I det förslag till socialförsäkringslag som vi lägger fram finns ett antal bestämmelser om bosättning och arbete i Sverige i olika fall då

en person kommer till Sverige från ett annat land eller lämnar Sverige

och beger sig till ett annat land. Till den sedvanliga ikraftträdandebestämmelsen till socialförsäkringslagen bör fogas en klargörande bestämmelse vad som skall gälla i fall då en viss person redan före om ikraftträdandet har lämnat eller kommit till Sverige. Vi föreslår att de avsedda bestämmelserna skall tillämpas även i sådana fall då den aktuella flyttningen skett före ikraftträdandet. Således skall exempelvis den föreslagna bestämmelsen om biståndsarbetare i 2 kap. 4 §

socialförsäkringslagen tillämpas även en person som före år 1999

sänts till ett utvecklingsland för biståndsarbete där. Detta innebär inte att bestämmelsen skall tillämpas för tid före 1999 utan endast att en person som före det året sänts ut för biståndsarbete skall fr.0.m. den l januari 1999 behandlas på samma sätt sänds ut som en person som då eller senare. Rätten till förmåner bedöms därvid enligt de övergångsregler som vi föreslagit ovan.

14.2.2 Särskilt om intjänande av rätt till pension

Förslag: Frågan om viss tid vid beräkning av folkpension skall kunna tillgodoräknas den enskilde bosättningstid i Sverige som

skall avgöras med tillämpning av de reglerna endast denna

nya om tid infaller efter den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1999. Beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng för rätt till tilläggspension skall ske med tillämpning av de nya reglerna endast för år fr.0.m. det då dessa regler träder i kraft.

Rätt till folkpension grundas tillgodoräknade bosättningsår i Sverige eller tillgodoräknade pensionspoäng. Rätt till tilläggspension grundas

på inkomst av förvärvsarbete genom att den försäkrade för varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för honom, tillgodoräknas pensionspoäng. Till grund för beräkningen av den enskildes folkpension eller tilläggspension skall således läggas förhållanden som har inträffat före ibland långt före tidpunkten för - ansökan; pensionsgrundande inkomst har beräknats år för år och pensionspoäng har registrerats löpande i pensionsregistren, etc. De förslag som vi lagt fram om vad som skall avses med bosättning

i Sverige innebär för det stora flertalet försäkrade i fråga rätten till

om

folkpension inte någon förändring i förhållande till vad gäller i

som

dag. För vissa grupper kommer dock bosättningsbegreppet att medföra

förändringar. Det gäller främst studerande och biståndsarbetare se

kapitel 8. Vi föreslår att hithörande regler om kvalifikationstid inte

ges någon retroaktiv verkan utan att de skall gälla fr.0.m. det år som den nya lagstiftningen träder i kraft. Det innebär att frågan viss om en tid skall kunna tillgodoräknas den enskilde bosättningstid i som Sverige för rätt till folkpension skall avgöras med tillämpning de av nya reglerna endast om detta år infaller efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. När det gäller särskilda folkpensionsförmâner som handikappersättning och Vårdbidrag är det inte samma sätt som annars fråga om att år för år kvalificera sig till en förmån. Dessa förmåner lämnas i stället

med vissa bestämda belopp till försäkrade under den personer som aktuella tiden är bosatta i Sverige. Förmånerna skall därför lämnas i enlighet med vad vid tidigare har anfört om den bosättningsbaserade delen av försäkringen.

När det gäller utbetalning av folkpension som grundas på till-

godoräknade pensionspoäng för tilläggspension har vi i kapitel 5

föreslagit att det krav på bosättning här i landet som nu gäller för

utländska medborgare skall avskaffas. Vi föreslår att inte heller denna förändring skall ges retroaktiv verkan, dvs. rätt till export av folkpension grundad på pensionspoäng för utländska medborgare skall gälla endast i fråga om pension för tid efter den lagstiftningens nya ikraftträdande. På motsvarande sätt föreslår vi att beräkning av pensionsgrundande inkomst och tillgodoräknande av pensionspoäng för tilläggspension skall ske med tillämpning av de nya reglerna endast för år fr.o.m. det då dessa regler träder i kraft. Det innebär t.ex. att det krav bosättning här i landet som nu gäller för utländska medborgare för att pensionsgrundande inkomst skall kunna beräknas, fortfarande skall tillämpas år som infaller före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Detta gäller således även om ansökan om pension görs efter denna tidpunkt och trots att något krav på bosättning här i landet då inte längre skall finnas kvar enligt vårt förslag.

I kapitel 9 har vi föreslagit att de s.k. ATP-förbindelserna skall

avskaffas. Där har också behandlats de särskilda övergångsfrågor som sammanhänger med ett sådant avskaffande.

Övriga

frågor

15.1 Inledning

Enligt våra direktiv skall vi beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa regionalpolitiska konsekvenser

dir. 1992:50 och att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser

dir. 1994: 124. Det finns emellertid ytterligare generella kommittédirektiv. Till dessa hör direktiven om utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, direktiven att beakta EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43 och direktiven att redovisa konsekvenser för

brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Enligt direktiven om utredningsförslagens inriktning får förslagen inte öka de offentliga utgifterna eller minska statsinkomsterna. I

direktiven om offentliga åtaganden anges bl.a. att varje kommitté skall

visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar för staten skall finansieras. Vi har i kap. 13 redovisat de ekonomiska

konsekvenserna av våra förslag, varför kostnadsaspekterna inte berörs

i detta kapitel Våra direktiv anger uttryckligen att vi skall beakta de .konsekvenser som av bl.a. förordning EEG nr 1408/71. Vid utarbetande av våra förslag har vi beaktat konsekvenserna av att Sverige är medlem i EU samt redovisat detta i anslutning till de frågor vi har behandlat. Det saknas därför skäl att dessutom beakta 1988 års

direktiv om EG-aspekter. I detta kapitel redovisar vi våra ställnings-

taganden till övriga angivna generella kommittédirektiv. Sist i detta kapitel berörs några frågor som vi anser ligga utanför vårt uppdrag men som framdeles bör bli föremål för överväganden.

15.2 Generella kommittédirektiv

15 l Offentliga åtaganden

.

Enligt direktiven om offentliga åtaganden skall vi förutsättningslöst

pröva om det offentliga åtagande som är föremål för vårt uppdrag bör vara en offentlig angelägenhet. Om prövningen åtagandet leder till av bedömningen att det får anses vara en offentlig angelägenhet skall

lämplig nivå för verksamheten t.ex. statlig eller kommunal

anges. Enligt dessa direktiv skall vi också, förslagen innebär utgiftsökom

ningar eller inkomstminskningar för staten, visa hur dessa skall

finansieras samt analysera möjligheter till besparingar och effektiviseringar. Frågor rörande kostnader och finansiering har vi redan behandlat i kap. 13. Svensk socialförsäkring är obligatorisk med avseende på flertalet förmåner. Den som uppfyller försäkringsvillkoren omfattas av

försäkringen utan att han eller hon gör någon särskild framställan därom. Ett undantag föreligger emellertid beträffande arbetslöshetsförsäkringen enligt lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring,

som utgör ett frivilligt inslag i socialförsäkringen. Rätt försäkrad att vara har enligt 2 § nämnda lag den är medlem i registrerad som en arbetslöshetskassa. I AFL finns också bestämmelser frivillig om

sjukpenningförsäkring 21 kap. Den försäkringen ligger emellertid

utanför vårt uppdrag.

Socialförsäkringen finansieras i statlig regi med socialavgifter,

allmänna egenavgifter och statsmedel. Beträffande den del av arbetslöshetsförsäkringen som handhas av arbetslöshetskassorna sker

en mindre del av finansieringen genom medlemsavgifter. Det ingår inte i värt uppdrag att överväga en ny ordning för finansiering utan

även framdeles kommer socialförsäkringen att till helt övervägande del finansieras genom staten. Försäkringskassorna står under tillsyn RFV och arbetslösav hetskassorna under tillsyn Arbetsmarknadsstyrelsen. Även av om

försäkringskassorna och arbetslöshetskassorna har ett särskilt förhållande till staten, är det allmän uppfattning att socialförsäkringen

en enligt nuvarande ordning handhas som en offentlig angelägenhet på statlig nivå. Svensk socialförsäkring har väsentliga inslag förav delningspolitiska åtgärder, vilket talar för att den skall ett vara

offentligt åtagande.

Vårt uppdrag är i huvudsak att göra en samlad översyn beav

greppet försäkrad, att lämna förslag med inriktning att enhetliga

villkor skall gälla för likartade förmåner och att pröva hur den skyddade personkretsen skall avgränsas. Frågor rörande socialavgifter och allmänna egenavgifter kommer vi att behandla i ett senare

betänkande. I uppdraget ingår däremot inte att göra någon översyn av

administrationen av socialförsäkringen eller organisationen av denna.

Mot bakgrund av omfattningen av vårt uppdrag skulle det föra för långt, om vi självmant gjorde överväganden beträffande administ-

rationen av socialförsäkringen. De frågor vi skall utreda är således

inte av sådan karaktär att de motiverar att vi gör någon prövning av om socialförsäkringen bör vara en offentlig angelägenhet.

15.2.2 Regionalpolitiska konsekvenser

Enligt direktiven dir. 1992:50 rörande beaktandet av regionalpolitiska konsekvenser bör bl.a. särskilda utredare belysa regionalpolitiska konsekvenser av sina förslag. Därvid skall särskilt beaktas hur förslagen påverkar sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet. Vidare skall beaktas hur planerade förändringar av taxor, avgifter, skatter och bidrag påverkar de ekonomiska förutsättningarna för kommuner, näringsliv och privatpersoner i olika delar av landet. Vid förslag till större omorganisationer eller bildande av nya myndigheter skall det redovisas överväganden decentralisering om

och lokalisering utanför Stockholmsregionen.

Försäkringstillhörigheten skall enligt våra förslag bestämmas av det förhållandet att den enskilde arbetar eller bor i Sverige. Däremot är

förslagen vad gäller försäkringstillhörigheten inte relaterade till var i

landet den enskilde vistas eller har sitt förvärvsarbete. Våra förslag inverkar således inte sysselsättningens fördelning inom landet såvitt gäller den skyddade personkretsen. Vi bortser därvid från att vårt

förslag om en arbetsförsäkring för alla som arbetar i Sverige eventuellt

kan göra Sverige mera attraktivt som arbetsland för enskilda personer och att detta skulle kunna gälla särskilt i gränsområden. En annan fråga är om våra förslag påverkar sysselsättningens

fördelning i regionalt hänseende vad gäller försäkringskassornas

handläggning. Enligt våra förslag skall ett ärende normalt handläggas av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den försäkrade är bosatt. I praktiken motsvarar det dagens ordning enligt vilken handläggande kassa är den hos vilken den enskilde är inskriven. Beträffande dem som arbetar här i landet utan att bosatta här vara

föreslår vi 5 kap. 5 § SofL att ett ärende skall avgöras den kassa

av inom vars verksamhetsområde den enskilde regelmässigt tillbringar dygnsvilan. Tillbringas dygnsvilan inte här i landet, skall enligt förslaget ett ärende avgöras av den kassa inom verksamhetsomvars råde den enskilde regelmässigt arbetar. Ärenden rörande sjömän skall avgöras av Göteborgs allmänna försäkringskassa. Kan det inte med ledning av det nu anförda bestämma vilken kassa är behörig, skall som enligt förslaget ärendet avgöras Stockholms läns allmänna försäkav

ringskassa. Detta motsvarar, utom såvitt avser personer som inte är bosatta i Sverige, i praktiken i huvudsak nuvarande ordning. Den som har rätt till förmåner enligt svensk lagstiftning med stöd av förordning EEG nr 1408/71 skall enligt nuvarande ordning 3 § a RFFS 1985: 16 tillhöra den försäkringskassa och det lokalkontor hos

kassan inom vars verksamhetsområde han regelmässigt tillbringar dygnsvilan. Enligt våra förslag kommer cirka ytterligare 10 000

personer att på grund av arbete i Sverige omfattas svensk socialförav säkring trots att de inte är bosatta här. Dessa personer tillhör inte dem

som omfattas av förordning 1408/71. Denna tillkommande

grupp försäkrade kommer emellertid att omfattas enbart av den arbetsbaserade försäkringen. Enligt statistik från AMS är antalet meddelade arbetstillstånd inte helt jämnt fördelat över landet. Denna statistik anger arbetstillståndens fördelning på län och vissa yrken. Under första halvåret 1995 meddelades 898 tidsbegränsade arbetstillstånd. Härav avsåg 39 procent

358 personer Stockholms län, 10 procent 91 personer Göteborgs och Bohus län samt 10 procent 92 personer dåvarande Malmöhus

län. I nämnda antal ingår emellertid varken säsongsarbetare, praktikanter som kommer hit inom ramen för utbytesavtal, au-pairer eller artister. För den grupp försäkrade som arbetar i Sverige utan att vara bosatta

här skall enligt vårt förslag inte föreligga någon generell amnälningsskyldighet. Däremot skall anmälan göras när försäkringsfall upp-

kommer, t.ex. vid sjukskrivning. Någon generell inskrivning eller registrering skall inte ske av dessa personer. Detta innebär att den nya gruppen försäkrade kommer att föranleda handläggningsåtgärder endast i samband med försäkringsfall. Det administrativa förfarandet blir mindre omfattande för denna grupp än för dem kommer att som omfattas av såväl den bosättningsbaserade som den arbetsbaserade

försäkringen. Annorlunda uttryckt kommer det administrativa

merarbetet avseende den nya gruppen försäkrade att bli förhållandevis

marginellt och kan heller inte antas medföra några beaktansvärda regionalpolitiska konsekvenser för försäkringskassorna.

Vissa personer som kommer till Sverige för att studera skall inte vara försäkrade här. Detta torde emellertid inte föranleda att försäkringskassornas ärenden kommer att minska i någon nämnvärd omfattning. Personer som är hitsända av en utländsk statlig arbetsgivare skall heller inte vara försäkrade här, om inte annat följer av förordning EEG nr 1408/71 eller konvention om social trygghet. I

praktiken torde detta inte medföra någon förändring för något större antal personer. Möjligtvis kan vårt förslag i dessa delar medföra något

färre ärenden för försäkringskassorna i vissa storstadsområden.

Vi lämnar inte förslag till några omorganisationer. Inte heller föreslår vi att nya myndigheter skall bildas. I denna del föreligger det därför inte skäl till några regionalpolitiska överväganden. Vi föreslår heller inte några direkta förändringar vad gäller taxor,

avgifter, skatter eller bidrag. En konsekvens av att vi utökar arbets-

skadeförsäkringens skyddade personkrets med lokalanställd personal vid utländska beskickningar i Sverige blir att arbetsgivaravgifter skall erläggas för nämnda grupp. Det är emellertid fråga om ett mindre antal personer, varför detta i praktiken inte kan ge några nämnvärda regionalpolitiska konsekvenser.

15.2.3 Jämställdhetspolitiska konsekvenser

Enligt direktiven om jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 skall de förslag vi lägger fram föregås bl.a. av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen kan förväntas påverka, direkt eller indirekt, kvinnors respektive mäns villkor och

därmed förutsättningar för jämställdhet mellan könen. Rent allmänt kan sägas att inom socialförsäkringen föreligger en skillnad med avseende på kön så sätt att vissa förmåner uppbärs i

större utsträckning av det ena könet än det andra. Detta gäller främst föräldrapenning, som till största delen uppbärs av kvinnor. Vad gäller bl.a. föräldrapenning över garantinivån samt havande-

skapspenning utökas den skyddade personkretsen till att omfatta dem som arbetar i Sverige utan att vara bosatta här. Vi föreslår däremot

inte några ändringar av farniljebegreppet inom socialförsäkringen.

-

Sammantaget påverkar våra förslag inte förutsättningarna för jäm-

ställdhet mellan könen.

15.2.4 Konsekvenserna för brottsligheten och det brottsföre-

byggande arbetet

I direktiven dir. 1996:49 om konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet anges att alla förslag som läggs fram av kommittéer eller utredare skall föregås av en analys och innehålla en redovisning av effekterna för brottsligheten och för det brottsförebyg-

gande arbetet. Det gäller bl.a. förslag som rör den sociala välfärden

inklusive hälso- och sjukvårdsområdet. Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras ett

meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdraget eller ämnets

karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras. Vårt uppdrag är att göra en översyn av begreppet försäkrad inom socialförsäkringen och att redovisa förslag i syfte att uppnå enhetliga

villkor för likartade förmåner. I uppdraget ingår också att pröva om den personkrets som omfattas av svensk socialförsäkring bör utvidgas till att avse alla som arbetar här i landet. Till uppdraget hör också att pröva i vilken omfattning svensk socialförsäkring skall omfatta personer som vistas utomlands. Den enskildes tillhörighet till socialförsäkringen del den är en av

sociala välfärden. Bestämmelserna om socialförsäkringen innebär att

den försäkrade under vissa särskilt angivna förutsättningar har rätt att erhålla vissa förmåner. Kommer någon i åtnjutande av en sådan förmån grund av att han eller hon har lämnat felaktiga uppgifter, kan det föranleda ett straffrättsligt ansvar. Våra förslag innebär bl.a. förändringar av den personkrets som skall omfattas av svensk socialförsäkring. För vissa förmåner föreslår vi att nuvarande krav bosättning här i landet som en förutsättning

för att tillhöra svensk socialförsäkring skall ersättas av ett krav på

arbete här i landet. Möjligheten att otillbörligt uppbära förmåner till följd av felaktiga uppgifter påverkas inte av vårt förslag. Enligt våra förslag skall den som kommer till Sverige för ett tidsbegränsat arbete kunna omfattas den arbetsbaserade försäkringen. Detta

kan medföra ett ökat intresse för den enskilde att meddela försäkrings-

kassan att han eller hon har inkomster, vilket i någon mån kan motverka att personer arbetar här utan att ha erforderligt tillstånd

härför eller underlåter att erlägga skatter eller avgifter.

15.3 Frågor för fortsatt utredning m.m.

Vi föreslår, som tidigare anförts, bl.a. att lokalanställd personal vid utländsk beskickning i Sverige skall omfattas även av arbetsskadeförsäkringen. Detta medför att det för denna grupp skall betalas arbetsgivaravgifter. De lokalanställda åtnjuter till skillnad från övrig beskickningspersonal varken immunitet eller privilegier enligt LIP. Oaktat detta inkomstbeskattas de lokalanställda inte i Sverige. Det lämpliga i en sådan ordningen kan ifrågasättas, bl.a. mot bakgrund av att en inte obetydlig del av det svenska socialförsäkringssystemet finansieras genom skatt. Nämnda grupp har nämligen även enligt nuvarande ordning, med undantag för förmåner inom arbetsskadeförsäkringen, rätt till flertalet förmåner inom socialförsäkringen. Det finns enligt vår mening skäl att överväga om inte beskattning bör komma i fråga. Emellertid ingår det inte i vårt uppdrag att behandla frågor om beskattning. I sammanhanget kan nämnas att vi i ett kommande senare betänkande skall göra överväganden beträffande såväl socialavgifter som allmänna egenavgifter. Sannolikt har vi då anledning att pröva om de lokalanställda skall betala allmänna egenavgifter.

Vad gäller sådan ersättning som utgår vid sjukvård vill vi anföra följande. Dessa frågor är föremål för en omfattande reglering i AFL och anslutande författningar. De grundläggande bestämmelserna finns i 2 kap. AFL. Enligt dessa bestämmelser kan ersättning från sjukförsäkringen lämnas för kostnader för vissa vårdåtgärder, hjälpmedel, transporter m.m. Emellertid finansieras nämnda kostnader huvudsakligen med andra statsmedel. Kostnadsansvaret för flertalet ersättningar har överförts till sjukvårdshuvudmännen. Enligt 2 kap.

6 § AFL lämnas ersättning för sjukresor och Sjuktransporter enligt

grunder som regeringen fastställer. I lagen 1991:419 resekostom nadsersättning vid sjukresor föreskrivs att sjukvårdshuvudmännen i

fråga om personer omfattas av sjukförsäkringen skall lämna ersättning

för resekostnader. Mot bakgrund av detta exempel anser vi att det finns anledning att göra en allmän översyn av bestämmelserna i 2 kap. AFL och anslutande författningar så att det klart framgår vad som är

att hänföra till sjukförsäkringen.

16 Författningskommentarer

16.1 Förslaget till

socialförsäkringslag

1 kap. Inledande bestämmelser

l § I denna lag finns allmänna bestämmelser om social trygghet genom social försäkring och vissa bidragssystem för personer som bor eller arbetar i Sverige socialförsäkringen. Rätten till en förmån skall antingen grundas på bosättning eller vara beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådant arbete.

2 § Frågor om förmåner inom socialförsäkringen handhas enligt särskilda författningar av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma, skattemyndighetema samt Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnänmdema och arbetslöshetskassorna. De författningar som omfattas av denna lag anges i 3 kap.

I lagens två första paragrafer anges vad lagen avser samt vilka

myndigheter och andra organ som deltar i handläggningen. Motsvarande bestämmelser finns i dag i flera av de författningar som reglerar

olika socialförsäkringsförmåner, t.ex. i l kap. 1 och 2 §§ lagen 1962:381 om allmän försäkring AFL. Som vi konstaterat i våra allmänna överväganden i avsnitt 5.4 är det inte möjligt att med enbart juridiska metoder avgöra om en trygghetsanordning försäkring eller för området socialförär en var gränserna säkring generellt sett skall dras. Vi har i stället valt att i lagens första paragraf göra en "arbetsdeñnition" av begreppet socialförsäkring. Där anges vad som vid tillämpningen av denna lag skall förstås med socialförsäkring. Till socialförsäkringen i denna bemärkelse skall helt enkelt räknas sådana trygghetsanordningar eller förmânssystem som omfattas av lagen. Vilka dessa är framgår av lagens tredje kapitel. Vårt urval och våra definitioner har beskrivits i avsnitt 5.1. I första paragrafen andra stycket anges att rätten till en förmån antingen skall grundas bosättning eller vara beroende av förvärvsarbete eller inkomst av sådant arbete. Vi föreslår således i detta betänkande att socialförsäkringen skall delas i två delar, en del som

grundas på bosättning här i landet den bosättningsbaserade försäkringen och en del som grundas på arbete här den arbetsbaserade

försäkringen. Dessa delar skall iprincip vara oberoende av varandra. Förslaget har utvecklats i avsnitt 5.2. Det innebär i korthet att en

person för att kunna få rätt till vissa typer socialförsäkringsförav måner, t.ex. barnbidrag, måste bosatt i Sverige, medan han för vara rätt till andra förmåner såsom sjukpenning skall ha ett förvärvsarbete här.

Socialförsäkringslagen SofL skall fungera som en ramlag eller

"paraplylag" i förhållande till andra författningar reglerar rätten som till olika förmåner AFL, LAF, etc.. Det framgår dels att det genom i första paragrafen första stycket att det i lagen finns allmänna anges

bestämmelser om social trygghet genom social försäkring och vissa bidragssystem för personer som bor eller arbetar i Sverige, dels

genom att det i andra paragrafen klargörs att närmare regler de om enskilda förmånerna finns i särskilda författningar. Vilka dessa särskilda författningar är framgår av lagens tredje kapitel. I andra paragrafen anges också vilka myndigheter och andra organ som handhar de olika förmånerna i enlighet med författning. resp. Bestämmelserna i 1 och 2 §§ torde därmed god inledning till ge en vad lagen kommer att handla om.

3 § I denna lag finns bestämmelser om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen de förav fattningar som avses i 2 bosättning och arbete i Sverige, 3. allmänna tillämpningsvillkor, 4. utbetalning av förmåner utomlands, samt 5. anmälan och handläggning av ärenden. I de särskilda författningarna finns närmare bestämmelser rätten om till förmåner m.m. Med rätt till förmån i denna lag såväl en avses tillgodoräknande som betalning av en förmån, inte något annat om anges eller framgår av sammanhanget.

I första stycket ges en allmän upplysning socialförsäkringslagens

om innehåll. Motsvarande hänvisningar till den lagen föreslås intagna i de särskilda förmånslagarna.

Som angetts redan under föregående paragrafer är tanken att alla

allmänna, grundläggande villkor för rätt till olika socialförsäkringsförmäner skall finnas i SofL, medan för varje förmån specifika villkor

skall finnas i de olika författningarna reglerar dessa förmåner.

som

SofL kan också sägas vara en ramlag för de olika förmånslagarna. För

att även i framtiden kunna behålla enhetligheten i fråga sådana om grundläggande villkor som regleras i SofL och för att slippa eventuella tolkningsproblem måste lagstiftaren framdeles undvika avvikelser i andra författningar från vad som anges i SofL. När det gäller vissa typer av förmåner främst pensioner bör - - man skilja på intjänandet av förmånen och utbetalningen förmånen. av Intjänandet av förmånen sker under ofta längre tidsperiod, t.ex. en - genom att en arbetstagare en pensionsgrundande inkomst tillgodoräknas pensionpoäng för tilläggspension. Utbetalningen av förmånen sker däremot oftast först vid en senare tidpunkt. För att

täcka in båda dess skeden anges i andra stycket att vid tillämpningen av SofL avses med rätt till en förmån såväl intjänande som utbetalning av en förmån, om inte något annat anges eller framgår av sammanhanget.

4 § Bestämmelserna i denna lag gäller inte när annat följer av gemenskapsrätt om fri rörlighet för personer inom Europeiska unionen EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Regerin en får träffa överenskommelse med andra stater eller intemationela organ om utsträckt tillämpning av denna lag eller om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser.

I paragrafens första stycke anges att bestämmelserna i SofL inte gäller när annat följer av gemenskapsrätt om fri rörlighet för inom personer Europeiska unionen EU eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. En redogörelse för EG-rätten på socialförsäkringsområdet har lämnats i kapitel 2. Den gemenskapsrätt som avses är i första hand

Romfördraget och förordningarna EEG nr 1408/71 och 1612/68. I

kapitel 6 8 har redogjorts för vilka konsekvenser våra förslag får inom tillämpningsområdet för EG-rätten. Dessa behandlas därför inte här. Som framgått av de angivna avsnitten innebär våra förslag i viss mån en anpassning till vad som gäller inom tillämpningsområdet för EG-rätten. Någon fullständig anpassning är det emellertid inte fråga om, och det kan därför i vissa fall uppkomma situationer då be-

stämmelserna i SofL inte skall tillämpas.

I andra stycket bemyndigas regeringen att träffa överenskommelse med andra stater eller internationella organ om utsträckt tillämpning av SofL eller om undantag i vissa fall från lagens bestämmelser. Motsvarande bestämmelse finns i de flesta andra författningar socialförsäkringsområdet, exempelvis i 20 kap. 15 § AFL. I avsnitt 2.5 och 2.6 finns exempel på de överenskommelser som avses.

2 kap. Bosättning och arbete i Sverige

Bosättning i Sverige

Allmänna bestämmelser

1 § Vid tillämpningen av denna lag skall en person anses bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under län re tid än ett år skall anses bosatt här. Detta gäller dock inte, om synner iga skäl talar mot det. En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses bosatt här, om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

I denna paragraf anges vad som vid tillämpningen SofL skall av avses med bosättning i Sverige i allmänhet. Innehållet motsvarar i stort sett

redan gällande rätt. Ändringar har motiverats i avsnitt 5.3 och 6.2.2

I de följande fem paragraferna finns särskilda regler i bosättningsfrågan för vissa personkategorier. För personer som inte tillhör någon av dessa personkategorier skall således frågan avgöras med tillämpning av enbart förevarande paragraf. Bestämmelserna i första och andra styckena motsvaras delvis 3 § av i RFV:s föreskrifter RFFS 1985:16 om inskrivning och avregistrering hos allmän försäkringskassa. I första stycket anges huvudregeln, nämligen att en person skall anses bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Bestämmelsen i andra stycket första meningen är närmast en hjälpregel till första stycket. Den innebär att den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år skall anses bosatt här även om han skulle kunna ha sitt egentliga anses hemvist i något annat land. Den innebär samtidigt att den som kommer hit utan att det kan antas att han kommer att vistas här längre tid än ett år inte skall anses bosatt här. I andra stycket andra meningen anges ett undantag från denna hjälpregel. Om synnerliga skäl föreligger, skall en person som kommer hit och kan antas komma att vistas här i landet ändå inte anses bosatt i Sverige. Härmed avses främst döms för personer som brott och som kommer att stanna här i landet enbart för att avtjäna

fängelsestraff. Det gäller dock enbart personer som inte redan anses

bosatta i Sverige då lagföring för brottet sker. Förutom dessa "fängelsefall" kan eventuellt andra undantag från hjälpregeln göras, t.ex. för personer som vistas här i landet under längre tid enbart i syfte att erhålla sjukvård av något slag. I tredje stycket finns den s.k. ettårsregeln, vilken innebär att en i Sverige bosatt person som lämnar landet fortfarande skall anses bosatt här, om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år. Motsvarande bestämmelse finns f.n. i 1 kap. 3 § första stycket AFL.

Statsanställda

2 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall anses bosatt i Sverige under hela utsändningstiden. Under motsvarande förhållanden skall bosättning i Sverige inte anses föreligga när en annan stat sänder någon till Sverige för arbete.

Paragrafens första stycke motsvarar nuvarande bestämmelser statsom anställdas socialförsäkringsskydd i 1 kap. 3 § fjärde stycket AFL. En i dag gällande möjlighet för regeringen att göra undantag har dock inte

tagits med, eftersom den inte längre används. För att uppnå reciprocitet i systemet har vidare i andra stycket föreskrivits att en person som av en annat stat sänds till Sverige för arbete inte skall anses bosatt här. Detta gäller oberoende av utsändningstidens längd. Frågor om statsanställdas socialförsäkringsskydd har behandlats i avsnitt 5.3 och 8.3.

Diplomater m. fl.

3 § Följande personer skall inte anses bosatta i Sverige: den som tillhör en arman stats beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning, och 2. den som avses i 4 § lagen 1976:661 om immunitet och privilegier i vissa fall. Första stycket gäller inte den som är svensk medborgare eller som var bosatt i Sverige när han eller hon kom att tillhöra den avsedda personalen.

Frågor om socialförsäkringstillhörigheten för anställda vid ambassader

och konsulat särskilt vad gäller lokalanställd personal har behand- - lats utförligt i avsnitt 8.3.3. Som framgått där åtnjuter viss personal utländska beskickningar och lönade konsulat här i landet enligt

Wienkonventionerna privilegier och immunitet, som bl.a. innebär att

personalen inte skall omfattas av de bestämmelser om social trygghet

som kan gälla i den mottagande staten. Det gäller dels den diplomatiska personalen men också anställd tjänstepersonal m.m. I det senare

fallet gäller undantaget dock endast för personer som varken är svenska medborgare eller var bosatta i Sverige när de kom att tillhöra den avsedda personalen. I 4 § lagen om immunitet och privilegier i

vissa fall anges att personer med anknytning till EU-organ och vissa

andra internationella organ också åtnjuter immunitet i Sverige.

Enligt praxis bl.a. FÖD 1989:10 på detta

se anses personer som

sätt åtnjuter immunitet i Sverige inte bosatta här, och de skrivs inte in hos försäkringskassan. Denna praxis blir nu lagfäst. Den föreslagna

paragrafen kan jämföras med 5 § folkbokföringslagen 1991:481.

Biståndsarbetare m. .

4 § Utöver vad som sägs i l § tredje stycket skall en i Sverige bosatt person som lämnar landet för att arbeta i ett utvecklin sland fortfarande anses bosatt här, om han eller hon arbetar som anställ av svenska kyrkan, 2. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund, eller en svensk ideell organisation som bedriver bistândsverksamhet. Första stycket gäller under förutsättning att den anställde fortfarande har väsentlig anknytning till Sverige.

I paragrafen regleras vad som skall gälla i fråga om bosättning här i landet för personer som är verksamma i ett utvecklingsland med biståndsarbete m.m. Frågan har behandlats utförligt i avsnitt 5.3 och

8.4. Den innefattar både utvidgningar och inskränkningar i förhållande

till gällande rätt.

Studerande m. .

5 § En i Sverige bosatt person lämnar landet för att studera i ett som annat land skall utöver vad som sägs i 1 § tredje st cket anses bosatt i Sverige så länge han eller hon har rätt till studiestöd en igt studiestödslagen 1973:349 eller utbildningsbidrag för doktorander eller endast på grund av bestämmelser om behovsprövning är utesluten från studiestöd. Den som kommer till Sverige för att studera skall vid tilläm ning av 1 § andra stycket anses bosatt här endast om han eller hon ar rätt till förmåner som anges i första stycket denna paragraf.

I paragrafen regleras vad som skall gälla bosättning här i landet om för vissa grupper av studerande. I första stycket finns en bestämmelse om fortsatt bosättning i Sverige för personer som lämnar landet för att studera i ett annat land. Bestämmelsen vilken innebär att - en studerande som lämnar landet under vissa förutsättningar kan anses

fortsatt bosatt här är ny och har motiverats utförligt i avsnitt 5.3 och

- 8.2. Enligt reglerna i 1 § skall en person som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år bosatt anses här. När det gäller en person som kommer hit i syfte att studera skall detta dock vilket framgår av paragrafens andra stycke gälla endast - -

under förutsättning att den studerande har rätt till studiestöd enligt studiestödslagen eller utbildningsbidrag för doktorander eller endast

grund av bestämmelser om behovsprövning är utesluten från studiestöd. Även denna fråga har behandlats i avsnitt 5.3 och 8.2.

Familjemedlemmar m.

6 § Vad som sägs i 2-5 §§ gäller även medom personer som avses följande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, de om tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. I fall som anges i 3 § omfattas även en där avsedd persons tjänare.

I paragrafens första stycke finns bestämmelser om bosättning här i landet för familjemedlemmar till en person som tillhör någon av de i 2 5 §§ behandlade personkategorierna. Reglerna motsvarar i viss utsträckning gällande rätt. De innebär att medföljande make och en redan i dag jämställd sambo samt barn som inte fyllt 18 år skall anses

bosatta i Sverige när den statsanställde, etc. själv skall anses bosatt här. Genom paragrafens andra stycke klargörs att även s.k. privattjänare

se avsnitt 8.3.3 vid utländska ambassader här i landet skall omfattas

av bestämmelsen i 3

Arbete i Sverige

Allmänna bestämmelser

7 § Med arbete i Sverige avses vid tillämpningen av denna lag förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Om en arbetsgivare eller någon annan som bedriver näringsverksamhet har fast driftställe i Sveri e enligt anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen 1928:370, ska l verksamheten där anses bedriven här i landet.

I denna paragraf anges vad som vid tillämpningen av SofL skall avses med arbete i Sverige i allmänhet. I de följande tre paragraferna finns särskilda regler om arbete fartyg, utsändning och utbildning m.m. Frågor om vad som skall avses med arbete i Sverige har tidigare behandlats i avsnitt 7.2. I första stycket anges att med arbete i Sverige avses förvärvsarbete i verksamhet här i landet. Härmed avses verksamhet som arbetstagare, uppdragstagare eller egenföretagare. Bestämmelsen kan jämföras med 1 kap. 1 § första stycket LAF i dess gällande lydelse. Bestämmelsen i andra stycket hjälpregel i förhållande till är en första stycket vid bedömningen av frågan om ett visst förvärvsarbete skall anses bedrivet i Sverige. Förvärvsarbete vid ett fast driftställe i Sverige skall alltid anses bedrivet i Sverige. Som utvecklats i avsnitt 7.1 innebär detta att, förutom arbete som rent fysiskt bedrivs i Sverige, även tillfälligt arbete utomlands kan anses som arbete i Sverige om det utförs som ett led i arbete vid ett fast driftställe i Sverige. Det kan t.ex. röra sig om arbete under tjänsteresa i utlandet eller arbete som en egenföretagare tillfälligt bedriver i utlandet under förutsättning att detta inte kan anses självständigt i förhållande till arbetet vid det fasta driftstället i Sverige.

Arbete på fartyg

8 § Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg anses som arbete i Sverige. Detta gäller även i anställning på utländskt handelsfartyg som en svensk redare förhyr i huvudsak obemaxmat, om anställningen sker hos redaren eller någon av redaren anlitad arbetsgivare, och

2. i anställning hos ägaren till ett svensk handelsfartyg eller hos nå on av ägaren anlitad arbetsgivare, om fartyget hyrs ut till utländsk en re are i huvudsak obemannat. Med sjöman avses den som enligt sjömanslagen 1973:282 skall anses som sjöman.

I paragrafens första stycke anges först att arbete sjöman på som

svenskt handelsfartyg skall anses som arbete i Sverige. Bestämmelsen har sitt ursprung i de regler försäkring för bl.a. arbetsskada,

om

arbetslöshet och tilläggspension som uttryckligen eller enligt praxis

gäller i dag. Dessutom skall enligt första styckets andra led även anställning vid s.k. bare-boat charter arbete i Sverige. Den anses som regeln har sitt ursprung i 20 kap. 1 § tredje stycket AFL. Liksom enligt AFL i dag 20 kap. 1 § andra stycket skall vid

tillämpningen av paragrafen den anses som sjöman som enligt

sjömanslagen skall anses som sjöman. Detta i paragrafens andra anges stycke.

Utsändning m.m.

9 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige skall anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd arbetsgivaren av och arbetet kan antas vara län st ett år. Under motsvarande förhål anden skall arbete i Sverige inte anses föreligga när en utländsk arbetsgivare sänder arbetstagare till Sverige för arbete. I fall som an es i 2§ gäller första och andra styckena även om utsändningstiden an antas vara längre än ett år. I fall som anges i 3 § första stycket skall det avsedda arbetet inte anses utfört i Sverige, om det omfattas av immunitet.

Som antytts redan i 7 § är det inte endast arbete som rent fysiskt

bedrivs i Sverige som vid tillämpningen av SofL skall

anses som arbete i Sverige. Även arbete utsänd arbetstagare som kan nämligen under vissa förutsättningar vara att arbete i Sverige. I första anse som stycket har införts en allmän utsändningsregel. En uttrycklig sådan regel finns i dag endast i 1 kap l § fjärde stycket LAF, även om reglerna i 1 kap 3 § AFL får samma faktiska konsekvenser i ett utsändningsfall. En skillnad i förhållande till nuvarande regler är dock att det här sägs att arbetet utomlands skall anses bedrivet i Sverige om det kan antas vara längst ett år jfr avsnitt 5.3 och 7.2. Den praktiska konsekvensen av denna skillnad gentemot nuvarande regel att arbetet skall avses vara längst ett år är att arbetstagarens uppgifter egna om arbetets varaktighet inte utan vidare kan tas för goda utan dessa bör stödjas av andra omständigheter, t.ex. ett anställningsavtal eller ett intyg från arbetsgivaren.

I LAF finns även en bestämmelse l kap. l § femte stycket rörande personer som sänds till Sverige för arbete här. En arbetstagare

som av en utländsk arbetsgivare sänds till Sverige för arbete här

omfattas av arbetsskadeförsäkringen endast arbetet är avsett att

om vara längre än ett år. I förevarande paragrafs andra stycke finns en motsvarande bestämmelse. Det innebär att den "omvända" utsändningsregel som f.n. bara finns i LAF kommer att gälla inte bara inom arbetsskadeförsäkringen utan inom hela den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen sådan denna definieras enligt S0fL. I tredje stycket finns bestämmelser om utsträckt utsändningstid i vissa fall. Den som sänds ut av en statlig arbetsgivare för arbete i annat land skall anses utföra arbete i Sverige under hela utsändningstiden, även om denna tid överstiger ett år; jfr nuvarande l kap. l § fjärde stycket LAF samt avsnitt 5.3 och 8.3. En person som av en utländsk stat sänds till Sverige för arbete här skall på motsvarande sätt anses utföra arbete i det sändande landet under hela utsändningstiden. Vidare anges i detta stycke att arbete som utförs på utländska

beskickningar och konsulat här i landet, m.m. inte skall anses som

arbete i Sverige om den förvärvsarbetande åtnjuter immunitet här i landet. Frågor om den lokalanställda personalens socialförsäkringstillhörighet har behandlats utförligt i avsnitt 8.3.3. Till skillnad från vad som är fallet i dag kommer det arbete som en sådan lokalanställd utför regelmässigt att anses som arbete i Sverige, såvida den anställde inte är utländsk medborgare och inte heller var bosatt i Sverige när arbetet

på beskickningen eller konsulatet påbörjades. Med stöd i 6 § andra

stycket undantas även privattjänare som har immunitet.

Utbildning m.m.

10 § När det föreskrivs i de författningar som avses i l kap. 2 § skall utbildning och vissa andra verksamheter likställas med förvärvsarbete vid tillämpningen av respektive författning. Av författningarna framgår även att vissa sociala förmåner kan räknas som inkomst av förvärvsarbete.

På flera håll i dagens socialförsäkringssystem finns bestämmelser om att vissa typer av aktiviteter eller bidrag skall jämställas med arbete eller inkomst av arbete. Så är t.ex. fallet inom tilläggspensioneringen

där bl.a. socialförsäkringsersättningar och utbildningsbidrag av

olika slag skall anses som inkomst av anställning vid beräknande av

pensionsgrundande inkomst. Våra förslag innebär inte några ändringar

i detta hänseende. I paragrafens första stycke har därför tagits in en bestämmelse om att utbildning och vissa andra verksamheter skall likställas med förvärvsarbete när det föreskrivs i de författningar som reglerar de arbetsbaserade förmånerna. Vad detta innebär är att sådana aktiviteter t.ex. olika former av utbildning eller sådana ersättningar - som, enligt vad som närmare anges i de olika förmånslagarna AFL,

etc., grundar rätt till en viss förmån skall anses som arbete i Sverige när det skall avgöras om en viss är försäkrad för just den person förmånen. Bestämmelsen klargör således att begreppet arbete i Sverige ibland skall utvidgas i förhållande till den definition av begreppet som finns i SofL. Den som exempelvis uppbär timersättning vid kommunal

vuxenutbildning komvux är således på grundval av den ersättningen

försäkrad för tilläggspension jfr 11 kap. 2 § första stycket k AFL men inte för någon annan förmån omfattas SofL, eftersom som av studier vid komvux inte anses som arbete enligt de allmänna bestämmelserna i 2 kap. SofL 7-9 §§. I andra stycket erinras vidare om att vissa sociala förmåner kan räknas som inkomst av förvärvsarbete. Så är t.ex. enligt 11 kap. 2 § AFL fallet i fråga om sjukpenning, föräldrapenning, m.fl. förmåner. Den som uppbär exempelvis sjukpenning är således försäkrad för tilläggspension på grundval av den inkomsten. Gäller det, som beträffande sjukpenning, en sådan typ av ersättning i 3 kap. som avses 6 eller 7 § SofL kan även hela eller delar av den arbetsbaserade försäkringen fortsätta att gälla enligt 3 kap. 10 § SofL.

3 kap. Socialförsäkringsskyddet

Försäkring på grund av bosättning i Sverige

Försäkringens omfattning

1 § Den som bor i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring: ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. nämnda lag och dithörande författningar om förmåner som beslutas av försäkringskassoma, 2. föräldrapenning på garantinivå enligt 4 kap., folkpension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 5-10 kap., samt 4. handikappersättning och Vårdbidrag enligt 9 kap. samma lag.

2 § Den som bor i Sverige omfattas även av lagen 1947:529 om allmänna bambidrag, 2. lagen 1969:205 om pensionstillskott, 3. lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag, 4. lagen 1988:360 om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade, 5. lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska barn, lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, 7. lagen 1993:389 om assistansersättning, 8. lagen 1993:737 om bostadsbidrag, 9. lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer, 10.1agen 1994:309 om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, och 11.lagen 1996: 1030 om underhållsstöd.

I dessa båda paragrafer anges dels de förmåner enligt AFL här som en

i landet bosatt person är försäkrad för på grund bosättningen l §,

av dels den övriga lagstiftning om bosättningsbaserade socialförsäkringsförmåner som en bosatt person omfattas 2 §. I de författningar av som räknas upp i 2 § används inte, såsom i AFL, begreppet försäkrad men denna skillnad är närmast teknisk. Innebörden att av en person är försäkrad för förmåner enligt AFL respektive omfattad lagstiftav ningen om exempelvis barnbidrag är densamma; i fråga personen uppfyller det grundläggande anknytningsmomentet till det aktuella förmånssystemet jfr avsnitt 5.4. I den bosättningsbaserade delen av socialförsäkringen är det grundläggande anknytningsmomentet bosättning här i landet. Vad som avses med bosättning i Sverige har definierats i 2 kap. denna lag.

Omfattningen av den bosättningsbaserade försäkringen har behand-

lats i avsnitt 5.1 under Våra definitioner och i avsnitt 6.3.2. Uppräkningen i paragraferna utgår från gällande lagstiftning och kan nu framdeles justeras efter hand förmånsformer tillkommer. som nya Till 2 kap. AFL är knutet en mängd olika författningar berör som rätt till sjukvård och rätt till olika ersättningar för kostnader som uppkommer i samband med att någon erhåller vård. Medan vissa dessa av förmåner handhas försäkringskassorna handhas de flesta landsav av tingen. SofL omfattar emellertid inte vilket framgår l kap. 2 § - av de landstingsanknutna förmånerna, och därför har i l § l här gjorts

den begränsningen att försäkringen med anknytning till 2 kap. AFL

omfattar endast därtill hörande förmåner beslutas försäkringssom av kassorna.

3 § Den som både bor och arbetar i Sverige är även försäkrad enligt 6 och 7 §§.

I paragrafen erinras i förtydligande syfte om att den både bor och

som arbetar i Sverige är försäkrad för såväl de bosättningsbaserade förmåner som anges i l och 2 §§ som de arbetsbaserade förmåner som anges i 6 och 7 §§.

Väntetider för förmåner m.m.

4 § I samband med att försäkringen börjar att gälla betalas förmåner enligt l och 2 inte ut för tid innan vistelsen i Sverige har varat i minst sex månader i följd. Beträffande förmåner för ett barn räknas vistelsen för antingen barnet eller en förälder som barnet bor hos.

Första stycket gäller inte sjukvårdsersättning enligt l §

Som villkor för utbetalning av pensionsförmaner enligt l § 3 samt 2 § 2 och 6 gäller i stället för första stycket särskilda bosättningstider enligt 5 kap. lagen 1962:381 om allmän försäkring.

Av skäl som angetts i avsnitt 6.4.1 skall inom den bosättningsbaserade försäkringen gälla en generell väntetid om sex månader i samband med att försäkringen börjar gälla. Regeln, som återfinns i paragrafens första stycke, innebär att personer bosätter sig i Sverige inte kan som

få några förmåner från den bosättningsbaserade försäkringen för tid

innan de vistats i Sverige i minst sex månader i följd. Det är alltså vistelsetiden i Sverige, inte bosättningstiden, som är avgörande. Det innebär att den som redan innan han blir att anse som bosatt i Sverige vistats här i minst sex månader har fullgjort väntetiden redan vid bosättningens början. När det gäller förmåner för barn, t.ex. barnbidrag, räknas vistelsetiden för antingen barnet eller en förälder som barnet bor hos. Det kan påpekas att regeln är utformad så att den kommer att gälla inte bara för personer som bosätter sig i Sverige för första gången utan också för personer som efter en längre utlandsvistelse varunder bosättningen här i landet skall ha upphört - anses flyttar tillbaka till Sverige. Som vi har föreslagit i avsnitt 5.2 och 5.4 skall medborgarskapet inte heller vara avgörande. I andra stycket anges att kravet sex månaders väntetid inte gäller i fråga om sjukvårdsförmåner m.m. Kravet gäller inte heller i fråga

om rätt till utbetalning av bosättningsbaserad folkpension i form

av ålderspension, förtidspension eller efterlevandepension, pensionstillskott eller särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård

av sjukt eller handikappat barn. För rätt till dessa förmåner krävs

enligt 5 kap. AFL att den försäkrade tillgodoräknats minst tre

bosättningsår i Sverige. Någon särskild väntetid därutöver skall inte

gälla, vilket framgår av paragrafens tredje stycke.

5 § Till den som enligt utlärmingslagen 1989:529 behöver ha uppehållstillstånd i Sverige får förmåner enligt 1 och 2 §§ betalas ut tidigast från och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader innan tillståndet beviljats. Om bistånd till vissa andra utlänningar finns bestämmelser i lagen 1994:137 om mottagande av asylsökande m.fl. Förmåner enligt första stycket betalas inte ut för tid då den lagen har gällt för den försäkrade beträffande förmåner av motsvarande karaktär.

I paragrafens första stycke anges att förmåner, som efter flyttning till Sverige skall betalas ut till den som enligt utlänningslagen 1989:529

behöver ha uppehållstillstånd i Sverige, får betalas tidigast från och

med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla inte för längre tid men tillbaka än tre månader innan tillståndet beviljats. Bestämmelsen har

behandlats utförligt i avsnitt 6.4.2. Som framgått där motsvarar

bestämmelsen delar av en nuvarande regel i 5 § andra stycket RFFS 1985: 16 om inskrivning och avregistrering hos allmän försäkringskassa jfr också 1 kap. 5 § första stycket AFL. Vad som skall krävas i form av uppehållstillstånd för att bli ansedd bosatt skall liksom som tidigare kunna bestämmas i RFFS och rättspraxis.

Bestämmelsen i andra stycket är generell föreskrift ny som men motsvaras i viss mån av en gällande regel i 1 § andra stycket andra

meningen lagen om allmänna barnbidrag och 5 § tredje stycket lagen om förlängt barnbidrag. Bestämmelsen föreslås i övrigt för att, efter

mönster av en bestämmelse om undantag från bistånd enligt 6§ socialtjänstlagen 1980:620, förhindra att dubbla förmåner utbetalas i fall då bistånd kunnat lämnas enligt lagen 1994: 137 mottagande om

av asylsökande jfr 1 § andra stycket i den lagen.

Det bör påpekas att bestämmelserna i paragrafen gäller utöver vad som följer av 4 dvs. sexmånaderskarensen gäller även i fall som behandlas i denna paragraf.

Försäkring på grund av arbete i Sverige

Försäkringens omfattning

6 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring: sjukpenning enligt 3 kap. nämnda lag, havandeskapspenning enligt 3 kap., 3. föräldrapenning över garantinivå enligt 4 kap., 4. tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap., 5. tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 11-14 kap., 6. folkpension i form av ålderspension, förtidspension, efter levandepension och handikappersättning enligt 5-10 kap., samt 7. rehabilitering och rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. samma och dithörande författningar om förmåner beslutas försäkringssom av assoma.

7 § Den som arbetar i Sverige omfattas även av lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring, 2. lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd, 3. lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring, 4. lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring, lagen 1988: 1465 om ersättning och ledighet för närståendevård, och 6. särskilda föreskrifter av regeringen om utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.

I dessa båda paragrafer anges dels de förmåner enligt AFL här som en i landet förvärvsarbetande grundval arbetet är försäkrad person av

för 6 §, dels den övriga lagstiftning om arbetsbaserade socialförsäk-

ringsförrnåner som en förvärvsarbetande omfattas 7 §. I person av

de författningar som räknas upp i 7 § används inte alltid, såsom i

AFL, begreppet försäkrad men denna skillnad är närmast teknisk. Innebörden av att en person är försäkrad för förmåner enligt AFL

respektive omfattad av lagstiftningen om exempelvis kontant arbets-

marknadsstöd är densamma; personen i fråga uppfyller det grundläggande anknytningsmomentet till det aktuella förmånssystemet jfr

avsnitt 5.4. I den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen är det grundläggande anknytningsmomentet förekomsten av förvärvsarbete i verksamhet här i landet, åtminstone under en viss tid. Vad som avses med arbete i Sverige har definierats i 2 kap. denna lag. Till 22 kap. AFL är knutet flera olika författningar som berör rätt till olika rehabiliteringsförmåner. Medan vissa av dessa förmåner handhas av försäkringskassorna handhas andra av landstingen. S0fL omfattar emellertid inte vilket framgår av 1 kap. 2 § de lands- - tingsanknutna förmånerna, och därför har här i 6 § 7 gjorts den begränsningen att försäkringen med anknytning till 22 kap. AFL omfattar endast därtill hörande förmåner som beslutas av försäkringskassorna. Omfattningen av den bosättningsbaserade försäkringen har behandlats i avsnitt 5.1 under Våra definitioner och i avsnitt 7.3.2. Uppräkningen i paragraferna utgår från nu gällande lagstiftning och kan framdeles justeras efter hand som nya förmånsformer tillkommer. Den som arbetar i Sverige omfattas enligt 7 § 6 av särskilda föreskrifter av regeringen om utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. Härmed avses förordningen 1996: l 100 om aktivitetsstöd. Som har framgått i avsnitt

7.3.2 jfr även 3 kap. 12 § tredje stycket S0fL är avsikten att för-

ordningen skall kompletteras så att rätten till bidrag med stöd av S0fL endast gäller personer som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i 6 § lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring.

8 § Den som både arbetar och bor i Sverige är även försäkrad enligt l och 2 §§.

I paragrafen erinras i förtydligande syfte om att den som både arbetar och bor i Sverige är försäkrad för såväl de bosättningsbaserade förmåner som anges i l och 2 §§ som de arbetsbaserade förmåner som anges i 6 och 7 §§.

Försäkringstid

9 § Försäkringen enligt 6 och 7 §§ gäller från och med den dag då arbetet har påbörjats. Försäkringen upphör att gälla fyra veckor efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll. När det finns särskilda skäl, skall dock efterskyddstiden förkortas. Andra stycket gäller inte i fall som anges i 10

I paragrafen ges bestämmelser om när den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall börja att gälla och när den om inte en omständighet som avses i 10 § föreligger skall upphöra att gälla. -

Dessa frågor har behandlats utförligt i avsnitt 7.3. Vi vill emellertid tillägga att det är tveksamt om man kan eller bör beskära möjligheten att ge ersättning för en arbetsskada som genom olycksfall inträffat under en färd till ett första arbete, särskilt inom Sverige. Vi vill dock visa hur en enhetlig regel om inträde i den arbetsbaserade försäkringen kan se ut.

10 § Om en ersättning som avses i 6 eller 7 § betalas när försäkringen

skall upphöra enligt 9 § andra stycket, fortsätter försäkringen att gälla så

länge nagon sådan ersättning betalas. Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 6 § 5 och 6 samt 7 § 3 skall också fortsätta att gälla i den mån rätten till förmån

enligt där angivna lagar kan härledas från ett tidigare arbete i Sverige.

Motsvarande försäkring gäller för föräldrapenning enligt 6 § ersättning vid arbetslöshet enligt 7 § 2 och 6 samt delpension enligt 7 § om den enskilde har arbete eller vistas här i landet.

Av paragrafens första stycke framgår att den, som vid den tidpunkt då den arbetsbaserade försäkringen enligt 9 § skall upphöra dvs. senast fyra veckor efter det att arbetet upphört uppbär någon förmån som omfattas av försäkringen, fortsätter att vara försäkrad så länge den förmånen eller någon annan arbetsbaserad förmån betalas. Det innebär t.ex. att den som är sjuk och uppbär sjukpenning då arbetet

upphör kan fortsätta att få sjukpenning enligt reglerna i 3 kap. AFL

så länge sjukdomen består. Om den försäkrade vid sjukpenningrättens upphörande börjar uppbära någon annan arbetsbaserad förmån, t.ex. arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd fortsätter hela försäkringen alltjämt att gälla. Först då den försäkrade inte längre är berättigad till någon av de arbetsbaserade förmånerna upphör försäkringsskyddet. I andra stycket finns särskilda regler försäkringstid när det om gäller förmåner som betalas ut vid tidpunkt grundas på en men som en tidigare intjänad rätt till dessa förmåner. Det gäller enligt första

meningen i stycket tilläggspension och folkpension som grundas på intjänade pensionspoäng samt arbetsskadeersättning. Det innebär att

den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng enligt bestämmelserna i 11 kap. AFL alltid är försäkrad för tilläggspension jfr nuvarande l kap. 3 § tredje stycket AFL och folkpension som grundas tillgodoräknade pensionspoäng. Vidare är den som under tid då han utfört förvärvsarbete i Sverige blivit utsatt för skadlig inverkan i arbetet försäkrad för en ådragen arbetsskada även efter det att arbetet upphört. Den arbetsskadade kan således få rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen även för tid efter det att arbetet upphört och detta även om skadan visat sig först efter denna tidpunkt.

Även beträffande föräldrapenning, arbetslöshetsförmåner och

delpension gäller särskilda regler om försäkringstid. Enligt andra

stycket andra meningen kan försäkringen för dessa förmåner bestå

även efter den tidpunkt då den enligt 9 § skulle ha upphört. Reglerna förklaras av att det i enlighet med vad gäller inom respektive som nu förmånsslag även i framtiden skall vara möjligt att uppbära förmånen även om längre tid än fyra veckor förlöpt sedan det senaste kvalificerade arbetet upphört. För att upprätthålla någon anknytning till Sverige i dessa fall skall en förutsättning dock vara att den försäkrade vid tidpunkten för utbetalningen av förmånen har arbete här i landet eller

vistas här. Har han påbörjat ett nytt arbete och en ny försäkringstid,

kan dessa tidigare intjänade förmåner ges utan krav på ny kvalifika-

tion. I vissa fall krävs enligt de särskilda förmånslagarna att den

försäkrade fortfarande har ett arbete, som han antingen utför samtidigt som förmånen uppbärs eller behöver avstå från under den aktuella dagen.

Ersättning från arbetsgivare

11 § I lagen 1991:1047 om sjuklön och i sjömanslagen 1973:282 finns bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att utge ersättning vid sjukdom eller skada.

I förtydligande syfte erinras i paragrafen om att det i sjuklönelagen

och i sjömanslagen vilka inte omfattas av S0fL finns bestämmelser - om skyldighet för arbetsgivare att utge ersättning vid sjukdom eller skada. Bestämmelserna i S0fL är således inte i något fall tillämpliga på förmåner som utgår med stöd av de lagarna.

Väntetider för förmåner m.m.

12 § Ersättningar som avses i 6 och 7 §§ betalas inte ut för de fyra första veckorna av försäkringstiden. Första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt 7 § För utbetalning av föräldrapenning enligt 6 § pensionsförmåner enligt 6 § 5 och ersättning vid arbetslöshet enligt 7 § 2 och 6 samt delpension enligt 7 § 4 skall i stället för första stycket tillämpas särskilda kvaliñkationsregler enligt de författningar som anges i nämnda bestämmelser.

Av skäl som angetts i avsnitt 7.4.2 skall inom den arbetsbaserade försäkringen gälla en generell väntetid om fyra veckor i samband med att försäkringen börjar gälla. Regeln, återfinns i paragrafens som första stycke, innebär att en person som börjar arbeta i Sverige inte

kan få några förmåner från den arbetsbaserade försäkringen förrän

efter fyra veckor i form av karenstid. Väntetiden gäller vid försäkringstidens början, dvs. den gäller bara för nytillträdande arbetsmarknaden eller för personer som efter ett tidigare arbete förlorat sitt

försäkringsskydd se 9 och 10 §§.

Väntetidsregeln hindrar inte vilket erinrats om i föregående

-

paragraf att personen i fråga kan vara berättigad till exempelvis

-

sjuklön för den första tiden, eftersom sjuklönelagen inte omfattas av

S0fL. Väntetiden har i stället avpassats efter sjuklönetiden. I andra stycket anges att någon väntetid inte gäller för rätt till

förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Det innebär att den blir

som

arbetsskadad i visa fall kan få rätt till arbetsskadeersättning omedelbart i anslutning till att skadefallet har inträffat.

I tredje stycket räknas upp flera förmåner där längre kvalifikationstider än fyra veckor gäller och för vilka väntetidsregeln i första stycket

inte dessutom skall gälla. Det är fråga om samma förmåner i 10 §

som andra stycket.

13 § Den som enligt utlärmin slagen 1989:529 behöver ha arbetstillstånd i Sverige eller ett u peh lstillstånd med motsvarande verkan har inte rätt till förmåner enligt och 7 §§ förrän sådant tillstånd har beviljats. Ersättning får därvid betalas ut tidigast från och med den dag då tillståndet gälla inte för längre tid tillbaka månader innan tillståndet

börjar

men än tre bevi ats. iden innan ett tillstånd har börjat gälla skall inte heller räknas vid tillämpningen av 12 § första och tredje styckena. Första och andra styckena gäller inte arbetsskadeersättning enligt 7 § 3.

I första stycket finns en bestämmelse om rätt till arbetsbaserade förmåner för personer som för att kunna arbeta här i landet behöver

arbetstillstånd eller uppehållstillstånd med motsvarande verkan. Med uppehållstillstånd med motsvarande verkan avses permanent uppehållstillstånd och andra uppehållstillstånd som beviljas personer

som skall arbeta här i landet men som inte behöver arbetstillstånd egenföretagare etc.. Regeln har behandlats utförligt i avsnitt 7.4.2 och motsvarar till sitt innehåll regeln i 5 § om bosättningsförmåner för

personer som behöver uppehållstillstånd här i landet.

Arbete utan tillstånd skall enligt paragrafens andra stycke inte heller

räknas vid fullgörandet av väntetids- och kvalifikationsperioder

som

avses i 12 Men enligt tredje stycket gäller arbetsskadeförsäkringen skadeståndsrättslig grund utan krav på arbetstillstånd.

Inkomstgräns

14 § De förmåner enligt 6 och 7 som är inkomstrelaterade skall inte beräknas, om de inkomster som skall läggas till grund för fönnånema för år räknat är lägre än 24 procent av basbeloppet enligt l kap. 6 § lagen 1962:381 om allmän försäkring. Första stycket gäller inte arbetslöshetsersättning enligt 7 § 1 eller arbetsskadeersättning enligt 7 §

Inom den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen skall i enlighet med vad som föreslagits i avsnitt 7.4.1 gälla lägsta beloppsgräns, en under vilken förmåner inte skall beräknas. Beloppsgränsen 24 procent av basbeloppet överensstämmer med den gäller för - som skyldigheten att avge självdeklaration. Bestämmelsen hindrar inte att det för vissa förmåner kan finnas högre beloppsgränser. För beräkning

av förmåner från arbetslöshetsförsäkringen eller arbetsskadeförsäk-

ringen skall inte någon lägsta beloppsgräns gälla.

Gemensamma bestämmelser

15 § Av 1 kap. 4 § följer bl.a. att försäkringen i där avsedda fall kan gälla något annat sätt än som föreskrivs i detta kapitel. Den som i enlighet med förordning EEG nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen omfattas lagstiftav ningen i en annan stat är inte försäkrad för sådana förmåner enligt denna lag som motsvarar förmåner som avses i förordningen. Den som i enlighet med nämnda förordning utan att vara bosatt här i landet har rätt till vårdförmåner här vid sjukdom, moderskap eller invaliditet har rätt till sådana förmåner enligt 1 § l samt 2 § 4 och

I första stycket finns som bakgrund till följande stycken erinran - - en om att svensk nationell lagstiftning, inklusive SofL, kan komma att helt eller delvis åsidosättas av den EG-rättsliga regleringen på området eller av någon konvention om social trygghet som Sverige ingått med andra länder eller internationella organ. I andra stycket ges en bestämmelse som uttryckligen anger att den

som enligt förordning EEG nr 1408/71 i visst fall skall vara

omfattad av ett annat lands lagstiftning inte är försäkrad för förmåner som även skulle kunna ges enligt SofL. Bestämmelsen är bl.a. föranledd av att förordning 1408/71 inte förbjuder ett land att ge en person förmåner även om någon skyldighet därtill inte föreligger enligt

förordningen se EG-domstolens dom i mål 69/79 Jordens-Vosters.

Av förordning 1408/71 följer att familjemedlemmar till en förvärvs-

arbetande som skall omfattas av lagstiftningen i Sverige kan ha rätt till bl.a. sjukvårdsförmåner här i landet även de inte är bosatta här. om I tredje stycket har tagits in bestämmelser f.n. finns i 2 kap. 8 § som AFL och 2 a § lagen 1988:360 om handläggning ärenden av om

bilstöd till handikappade. Därutöver har i enlighet med praxis angetts

att även invaliditetstillstånd och assistansersättning hör hit.

16 § För den som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen 1989:529 får regeringen föreskriva undantag från bestämmelserna i 1-3 och 6-8 §§.

I paragrafen ges regeringen möjlighet att i särskild ordning undanta en eller fler förmåner från såväl den bosättningsbaserade den som

arbetsbaserade försäkringen för personer som innefattas i gruppen

tillfälligt skyddsbehövande enligt 2 kap. 4 a § UtlL. Förslaget har motiverats i avsnitt 6.4.2. Jfr även 3 kap. 5 § andra stycket SofL.

4 kap. Utbetalning av förmåner utomlands

Bosättningsbaserade förmåner

1 § För tid då en försäkrad vistas i ett land som inte ingår i EES får förmåner betalas endast i fall som avses i 2 och 3 §§.

I detta kapitel finns i enlighet med utförliga motiveringar i kapitel 10 bestämmelser om vissa begränsningar i rätten till utbetalning av förmåner för tid då en försäkrad vistas utomlands. Som framgår av

paragrafen skall begränsningarna i fråga om de bosättningsbaserade

förmånerna gälla endast vid vistelse utanför EES. Vid vistelse i ett land inom EES gäller således samma regler som vid vistelse i Sverige. Det bör bemärkas grundläggande förutsättning för tillämpatt en ningen av bestämmelserna i kapitlet är att den enskilde vid utlandsvistelsen alltjämt är försäkrad, dvs. fortfarande anses bosatt här i

landet avser de bosättningsbaserade förmånerna eller anses utföra arbete i Sverige avser de arbetsbaserade förmånerna eller ändå är

fortsatt försäkrad grund bestämmelserna i 3 kap. 10 Är så av inte fallet kan naturligtvis någon utbetalning av förmåner inte ske.

2 § Förmåner får betalas om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. När det gäller ersättning för sjukvård m.m. enligt 3 kap. l § l tillämpas särskilda bestämmelser om vård som ges utomlands. Pensionsförmåner enligt 3 kap. 1 § 3 samt 2 § 6 och 10 betalas så länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.

Huvudregeln vilken finns i paragrafens första stycke är att - bosättningsbaserade förmåner kan betalas endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. Bedömningen av utlandsvistelsens längd skall göras i samband med utresan. Bedöms vistelsen komma att vara längre än sex månader kan förmåner inte betalas ut för någon del av utlandsvistelsen. Motsvarande regler gäller redan i dag för bl.a. barnbidrag.

I paragrafens andra och tredje stycke görs undantag från sex-

månadersregeln för vissa angivna förmåner. Det gäller dels sjukvårds-

förmåner andra stycket, dels olika folkpensionsförmåner tredje

stycket. I fråga om sjukvårdsförrnåner är rättigheterna begränsade enligt vad som följer av bestämmelserna i AFL och därtill anknytande

författningar. Folkpensionsförmåner betalas däremot så länge den försäkrades bosättning i Sverige består enligt 2 kap.

3 § Tidsbegränsningen i 2 § första stycket gäller inte beträffande statsoch deras familjemedlemmar i fall i 2 kap. 2 och

an§t§ällda

som avses 6 . Tidsbegränsningen gäller inte heller beträffande familjestöd enligt 3 kap. l § 2 eller 2 § 5 och 11 till biståndsarbetare och studerande eller deras familjemedlemmar i fall som avses i 2 kap. 4-6 §§.

Av paragrafens första stycke följer att sexmånadersregeln i 2 § inte

skall gälla för personer som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning. De skall således behandlas som om de vistades i Sverige. Detsamma gäller medföljande make och barn under 18 år. För biståndsarbetare och studerande i utlandet skall enligt paragrafens andra stycke sexmånadersregeln i 2 § inte gälla i fråga om visst familj Det gäller här föräldrapenning på garantinivå, barnbidrag, förlängt barnbidrag, adoptionsbidrag samt underhållsstöd. Biståndsarbetaren eller studeranden skall i fråga om dessa förmåner behandlas som om han vistades i Sverige. Detsamma gäller för familjemedlemmar till dessa personer. Vad som avses med familjemedlemmar framgår av 2 kap. 6

4 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämpning av bestämmelserna om bosättning i 2 kap. eller bestämmelserna om utlandsvistelse i 1-3 §§, får förmånen efter ansökan hos försäkringskassan fortsätta att betalas om den enskilde vistas utomlands för ett styrkt behov av en betydelsefull vård av hälsan eller behandling av en sjukdom, eller 2. om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen. Den som beviljas en förmån enligt första stycket och som inte längre är försäkrad för förmånen skall beträffande utbetalningen av förmånen likställas med en försäkrad.

I paragrafen ges möjlighet för en försäkringskassa att efter ansökan besluta om förlängd utbetalning i vissa fall av en bosättningsbaserad

förmån efter det att rätten till förmånen har upphört med tillämpning av bestämmelserna om bosättning i 2 kap. eller bestämmelserna om

utlandsvistelse i 1-3 §§. En motsvarande bestämmelse finns f.n. i 5 kap. 16 § AFL. Frågan har behandlats i slutet av avsnitt l0.3.l.

Arbetsbaserade förmåner

5 § För tid då en försäkrad vistas utomlands får följande dagersättningar och anslutande förmåner betalas endast i fall som anges i 6 förmåner vid sjukdom, havandeskap, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 3 kap. 6 § 4 och samt 2. förmåner vid arbetslöshet enligt 3 kap. 7 § 2 och

6 § Förmåner som avses i 5 § 1 får betalas om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan denförsäkrade utför sådant arbete som skall anses som arbete i Sverige enligt 2 kap., eller 2. om försäkringskassan medger att den enskilde reser till utlandet, eller, 3. om det gäller tillfällig föräldra enning, även i fall som avses i 4 kap. l § fjärde stycket lagen 1962: 81 om allmän försäkring. Förmåner som avses i 5 § 2 får betalas om medgivande till utlandsvistelsen lämnas av arbetslöshetskassan eller arbetsmarknadsmyndigheten.

I paragraferna finns bestämmelser om begränsningar i rätten till utbetalning av vissa arbetsbaserade förmåner för tid då den förmånsberättigade vistas utomlands. När det gäller hithörande s.k. dagersättningar har försäkringskassorna såvitt gäller deras område i allmänhet samtidigt ansvar för att de försäkrade blir rehabiliterade. Till skillnad mot vad som är fallet beträffande de bosättningsbaserade förmånerna

se 1 § detta kapitel gäller begränsningarna även inom EES. I fall då

förordning EEG nr 1408/71 är tillämplig kan dock begränsningarna komma att delvis sättas ur spel. T.ex. kan den som arbetar i Sverige men är bosatt i annat EES-land inte förvägras sjukpenning för tid då han vistas i sitt hem art. 19.1 i förordningen. Begränsningarna gäller enligt 5 § i fråga om sjukpenning, havande-

skapspenning, tillfällig föräldrapenning, rehabilitering och rehabilite-

ringsersättning, arbetslöshetsersättning, kontant arbetsmarknadsstöd

samt utbildningsbidrag. Enligt 6 § kan efter mönster av nuvarande

-

3 kap. 15 § första stycket e AFL sådana förmåner betalas endast om

ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade utför sådant arbete som skall anses som arbete i Sverige eller om försäk-

ringskassan eller numera även arbetslöshetskassan eller arbetsmark-

nadsmyndigheten beträffande resp. förmåner medger att den försäkra-

de reser till utlandet. Tillfällig föräldrapenning vid barns sjukdom kan

också, i den mån regeringen så förordnat, betalas ut till en förälder som vistas i Damnark, Finland eller Norge. I 6 § första stycket 3 erinras om detta.

7 § Pensionsförmåner och skadeersättningar enligt 3 kap. 6 § 5 och 6 samt 7 § 3 och 4 betalas för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmån består. Detta gäller också beträffande föräldrapenning enligt 3 kap. 6 § om barnet bor i Sverige, eller, 2. om försäkringskassan medger det, när ett bam hämtas i samband med adoption.

För tydlighets skull anges i paragrafen att sådana förmåner för vilka begränsningarna i 5-6 inte skall gälla kan betalas ut för tid då den

förmånsberättigade vistas utomlands så länge han är försäkrad för

förmånen enligt 2 och 3 kap., dvs. samma villkor som gäller vid

vistelse i Sverige. Beträffande föräldrapenning över garantinivån gäller detta under förutsättning att barnet fortfarande anses bosatt i Sverige,

i syfte att för denna speciella förmån ändå behålla någon anknytning till Sverige under den långa tid förmånen kan lämnas. En som särbestämmelse vid adoption införs också i anslutning till 4 kap. 1 § tredje stycket AFL.

Gemensamma bestämmelser

8 § För betalning av en fönnân utomlands får krävas särskilt bevis att rätten till förmånen består.

En liknande bestämmelse finns i bl.a. 16 kap. 13 § AFL, föreslås som upphävd.

5 kap. Anmälan och handläggning av ärenden

Anmälan till försäkringskassan

1 § Den som bosätter sig i Sverige och inte är folkbokförd här skall som

anmäla sig till den försäkringskassa som avses i 4

Bosättningsbaserade förmaner enligt 3 kap. l och 2 §§ får inte betalas för längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan har gjorts eller försäkringskassan på annat sätt fått kännedom om bosättningen. I de författningar som anges i 3 kap. 1 och 2 finns ytterligare föreskrifter om anmälan och om ansökan förmåner. om

Enligt första stycket är den som bosätter sig i Sverige och inte är som

folkbokförd här skyldig att anmäla sig till försäkringskassan jfr nuvarande l kap. 5 § andra stycket AFL. Vilken försäkringskassa

som anmälan skall göras till framgår av 4 Syftet med amnälningsskyldigheten är att den som bosätter sig här i landet ännu men som inte hunnit folkbokföras eller som inte skall folkbokförd här - vara skall kunna tillgodoräknas sådana förmåner är beroende som av

bosättning här bosättningsbaserade förmåner. När det gäller här i

landet bosatta och folkbokförda kommer, angetts i personer som kapitel 12, sådant tillgodoräknande att kunna ske automatiskt. I andra stycket finns en bestämmelse som begränsar möjligheten till

retroaktiv betalning av förmåner i fall i första stycket.

som avses Bosättningsbaserade förmåner skall enligt denna bestämmelse inte kunna betalas för längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan har gjorts eller försäkringskassan på annat sätt fått kännedom

om bosättningen jfr nuvarande l kap. 5 § första stycket AFL. Be-

stämmelsen avser endast utbetalning av förmåner och hindrar således inte att t.ex. tillgodoräknande av bosättningstid för folkpension sker för längre tid tillbaka.

l tredje stycket erinras om att det i de olika förmånslagarna finns ytterligare föreskrifter om anmälan och om ansökan om förmåner. Dessa föreskrifter är inte, som föreskrifterna i förevarande paragraf, av allmän karaktär utan har utformats med tanke på den särskilda förmån de gäller för.

2 § Den som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här fâr anmäla sig till den försäkringskassa som avses i 5 Arbetsbaserade förmåner enligt 3 kap. 6 § samt 7 § 4 och 5 får inte betalas för längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan har gjorts eller försäkringskassan annat sätt fått kännedom om arbetet. I de författningar som anges i 3 kap. 6 och 7 finns ytterligare föreskrifter om anmälan och om ansökan om förmåner.

I första stycket anges att den som arbetar i Sverige utan att vara bosatt här får anmäla sig till försäkringskassan. Av skäl utvecklats i som

avsnitt 12.2 föreligger således inte någon generell skyldighet för den

som kommer till Sverige för att" arbeta att anmäla sig till försäkringskassan. Om anmälan sker skall den göras till den försäkringskassa som anges i 5

Liksom är fallet beträffande de bosättningsbaserade förmånerna se

föregående paragraf gäller att arbetsbaserade förmåner till personer som arbetar här i landet utan att bosatta här inte får betalas för vara längre tid tillbaka än tredje månaden före den då anmälan enligt första stycket har gjorts eller försäkringskassan annat sätt fått kännedom om arbetet. Detta framgår av paragrafens andra stycke. Där framgår också att begränsningen inte gäller i fråga arbetslöshetsförmåner om och arbetsskadeförmåner. I tredje stycket erinras om att det i de olika förmånslagarna finns ytterligare föreskrifter om anmälan och om ansökan om förmåner. Dessa föreskrifter är inte, som föreskrifterna i förevarande paragraf, av allmän karaktär utan har utformats med tanke på den särskilda förmån de gäller för.

3 § Den som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för rätten till förmåner enligt 2 eller 4 kap. skall anmäla detta till den försäkringskassa som avses i 4-6 §§. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om sådan anmälan. Föreskrifter om anmälningsskyldighet får även meddelas beträffande den som i något armat fall upphör att arbeta här i landet.

I paragrafen anges att den som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för rätt till förmåner skall anmäla detta till försäkringskassan. Det innebär att den som upphör att arbeta i Sverige utan

att då vara berättigad till någon socialförsäkringsförmån t.ex.

arbetslöshetsersättning och lämnar landet skall anmälan - göra en om

detta till försäkringskassan. Sådan amnälningsskyldighet bör dock inte föreligga om den förvärvsarbetande aldrig anmält sig hos försäkrings-

kassan eller av annat skäl inte blivit registrerad där. Vidare måste den

som länmar Sverige för längre tid än ett år liksom i dag göra

en anmälan om detta. Eftersom rätten till utbetalning av förmåner vid utlandsvistelse i många fall enligt 4 kap. skall vara ytterligare

begränsad, kan anmälningsskyldighet föreligga även vid utlandsvistelser understigande ett är. Regeringen eller myndighet

som

regeringen bestämmer föreslås fä bemyndigande att utfärda nödvändiga

föreskrifter.

Beslutande försäkringskassa m.m.

4 § Ett ärende som skall avgöras av en allmän försäkringskassa och avser någon som bor i Sverige skall avgöras av den kassa inom vars verksamhetsområde den enskilde var folkbokförd den 1 november föregående år. Om den enskilde inte var folkbokförd i Sverige den l november föregående år, skall ärendet avgöras av den försäkringskassa inom vars verksamhetsområde den enskilde bor vid årets ingång. Blir den enskilde bosatt i Sveri e senare under året, skall ärendet avgöras av den kassa inom vars verks etsområde besättningen sker.

5 § Ett ärende som skall avgöras av en allmän försäkringskassa och avser någon som inte bor i Sverige skall avgöras av den kassa inom vars verksamhetsområde den enskilde regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Om

dygnsvilan inte tillbringas i Sverige, skall ärendet avgöras av den kassa

inom vars verksamhetsområde den enskilde regelmässigt arbetar. Ar den enskilde sjöman, skall ärendet Göteborgs allmänna försäkavgöras av rin skassa. m det inte med stöd av första stycket kan bestämmas till vilken försäkringskassa ärendet hör, skall ärendet avgöras av Stockholms läns allmänna försäkringskassa.

6 § Vad som sägs i 5 § gäller även den som enligt 1 kap. 4 § skall

omfattas av svensk lagstiftning utan att vara bosatt här och personer som i avsedda fall har rätt till förmåner som familjemedlemmar. Arenden som gäller familjemedlemmar skall dock alltid avgöras av samma försäkringskassa som skall avgöra ett ärende angående den från vilken de härleder rätten till förmåner. Ett ärende som avser någon som omfattas eller väljer att omfattas av svensk lagstiftning enligt artikel 16 i den förordning som avses i 3 kap. 15 § skall avgöras av Stockholms läns allmärma försäkringskassa. Första och andra styckena gäller inte, om det finns avvikande regler som avses i 1 kap. 4

I paragraferna finns bestämmelser om vilken försäkringskassa är som behörig att fatta beslut när det gäller personer som bor i Sverige 4 § eller som arbetar här i landet utan att vara bosatta här 5 § eller som

i EG-fall främst är familjemedlemmar till personer som avses i 5 §

6 §. Bestämmelserna motsvarar nuvarande bestämmelser i 1 kap. 4 § AFL samt i 3a, 7 och 7a §§ i RFFS 1985:16. Bestämmelsen i 5 § andra stycket är dock ny. Enligt den skall, om det inte annat sätt

kan bestämmas till vilken försäkringskassa ett ärende hör, ärendet

avgöras av Stockholms läns allmänna försäkringskassa jfr 8 kap. 2 § LAF.

7 § Ett ärende om sjukvårdsersättning till en vårdgivare eller i övrigt till någon annan än den försäkrade avgörs i den ordning som föreskrivs i 2 kap. 10 § lagen 1962:381 om allmän försäkring. När det gäller beslut om familjestöd enligt 3 kap. 2 § 5 och ll tillämpas också särskilda bestämmelser i de lagar som anges där.

I paragrafen klargörs att ärenden om sjukvårdsersättning, inte som utges till någon enskild person utan till en vårdgivare eller i övrigt till någon annan än den försäkrade, inte skall avgöras enligt regler i denna

lag utan i den ordning som alltjämt föreskrivs i 2 kap. 10 § lagen

AFL. Vissa speciella bestämmelser angående beslut om familjestöd hör också bättre hemma bland resp. materiella föreskrifter.

8 § Den försäkringskassa som avses i 4-7 §§ får uppdra en annan försäkringskassa att pröva en fråga, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver annat.

Denna bestämmelse motsvarar nuvarande regler i bl.a. 2 kap. 10 § och 3 kap. 13 § AFL. De undantag som behövs från denna numera generella ordning bör beslutas av regeringen.

Övriga bestämmelser

9 § När en fråga avser förmåner som handhas av försäkringskassoma tillämpas bl.a. följande bestämmelser i lagen 1962:381 om allmän försäkring: 18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn, 20 kap. 2 a § om provisoriska beslut, 20 kap. 2 a § om provisoriska beslut, 20 kap. 8 § om uppgiftsskyldighet för den enskilde,

20 kap. 9 § om uppgiftsskyldighet för myndigheter och arbetsgivare,

20 kap. 10 § om omprövning av en försäkringskassas beslut, 20 kap. 10 a § om ändring av en försäkringskassas beslut, 20 kap. 1l-14 om överklagande av beslut, och 20 kap. 16 § om verkställighetsföreskrifter.

10 § När en fråga avser förmåner från en arbetslöshetskassa eller förmåner som handhas inom Arbetsmarknadsverket tillämpas bestämmelser om handläggning m.m. i b1.a. 93 och 96 a 102 §§ lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkrin respektive 30 33 och 39 §§ lagen 1973:371 a om kontant arbetsmar adsstöd.

I paragraferna erinras om att även andra handläggningsbestärmnelser än de som finns i denna lag skall tillämpas när frågor om olika förmåner skall avgöras. Det gäller bestämmelser dels i AFL 9 §, dels i ALF och KAS-lagen 10 §. I framtiden bör dessa bestämmelser i AFL successivt överföras till SofL.

11 § De bestämmelser som anges i 9 och 10 §§ gäller även beträffande

tillämpningen av denna lag.

Försäkringskassan får efter ansökan av någon enskild meddela förhandsbesked i frågan om han eller hon vid tillämpning av 2 kap. 4 eller 5 § denna lag skall anses bosatt i Sverige. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet ändras.

I första stycket klargörs att de bestämmelser som anges i 9 och 10 §§ skall tillämpas även i ärenden som innefattar prövning enbart enligt

bestämmelserna i denna lag, t.ex. enligt denna paragrafs andra stycke. En person som lämnar Sverige för att arbeta utomlands som biståndsarbetare eller för att studera kan enligt andra stycket av försäkringskassan begära förhandsbesked i frågan om han eller hon skall anses bosatt i Sverige. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden har som lagts till grund för beslutet ändras. Frågan har behandlats i bl.a. avsnitt 8.4.2.

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser har behandlats i kapitel 14.

16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1962:381 om allmän försäkring

1kap.3§

I paragrafen införs i enlighet med avsnitt 5.5 en ny bestämmelse,

som

innehåller upplysningar om att det i socialförsäkringslagen SofL

finns bestämmelser om vem som är försäkrad för olika förmåner enligt AFL, 2/ bosättning och arbete i Sverige, 3/ allmänna tillämp-

ningsvillkor, 4/ utbetalning av förmåner utomlands samt 5/ anmälan

och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i SofL är generellt tillämpliga förmåner enligt AFL. Beträffande innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 § SofL. Paragrafens nuvarande bestämmelser, som upphävs, reglerar vem som år försäkrad enligt AFL. Till dessa upphävda bestämmelser hör

bl.a. den s.k. ettårsregeln angående utlandsvistelse samt de särskilda utsändningsreglerna för statsanställda och deras medföljande farnilje-

medlemmar. I stället för de upphävda reglerna tillämpas bestämmelser-

na i 2 och 3 kap. SofL.

l kap. 4 och 5 §§

Förslaget innebär att bestämmelserna i 4 och 5 inskrivning hos

om

allmän försäkringskassa upphävs, eftersom inskrivning enligt avsnitt

5.4 och 12.l.2 inte längre skall något försäkringsvillkor. Jfr vara numera i stället forumbestämrnelserna i 5 kap. S0fL.

2 kap. 8§

Nuvarande bestämmelser i denna paragraf upphävs. I stället tillämpas bestämmelserna i S0fL bl.a. 3 kap. l och 15 §§.

2 kap. 10 §

Den kvarvarande bestämmelsen överensstämmer med nuvarande bestämmelser i andra stycket första och tredje meningarna. Nuvarande bestämmelser upphävs i vad de hänför sig till inskrivningsförhâllandena. Vilken kassa som är behörig att fatta beslut skall nämligen inte längre bestämmas med hänsyn till den försäkrades inskrivningsförhållanden. Generella bestämmelser behörig om

försäkringskassa finns i stället i S0fL. Nuvarande bestämmelser i

första stycket första meningen, andra stycket andra meningen och tredje stycket i den nu aktuella paragrafen ersätts av 5 kap. 4-7 §§ S0fL. Den nu gällande bestämmelsen i första stycket andra meningen om

att en försäkringskassa kan uppdra en annan försäkringskassa att

pröva vissa frågor ersätts av 5 kap. 8 § S0fL.

3 kap. l §

Ãndringarna i första stycket innebär bl.a. att det för rätt till sjuk-

penning inte längre skall krävas att den försäkrade är inskriven hos

allmän försäkringskassa. Inskrivning skall inte längre något

vara

försäkringsvillkor. Vem som är försäkrad framgår numera av l kap.

3 § AFL jämförd med 3 kap. 6 § 1 S0fL. Vidare justeras inkomst- -

gränsen för rätt till sjukpenning. En förutsättning för rätt till sjuk-

penning skall vara att den försäkrades SGI uppgår till lägst 24 procent av basbeloppet. Den nuvarande fasta beloppsgränsen på 6 000 kr

slopas. Ändringen är en följd att vi föreslår enhetlig inkomst-

av en gräns för de arbetsbaserade förmånerna. Detta gäller emellertid inte förmåner från arbetslöshetsförsäkringen eller arbetsskadeförsäkringen. Skälen för denna ordning har vi utvecklat i avsnitt 7.4.1. - Den nu

gällande bestämmelsen i andra stycket upphävs, eftersom inskrivning hos försäkringskassan inte skall vara något villkor för rätt till

sjukpenning.

3 kap. 2 §

Bestämmelserna i första stycket ändras på så sätt att SGI skall beräknas efter den försäkrades årliga inkomst i pengar från arbete häri landet. Liksom hittills hänförs sådan inkomst till antingen inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete. Vidare slopas den

nuvarande bestämmelsen andra meningen att ersättning från en

utländsk arbetsgivare inte skall anses utgöra inkomst av anställning, om det är fråga om arbete i dennes verksamhet utomlands. Det avgörande för om en person omfattas den arbetsbaserade av försäkringen t.ex. sjukpenning skall, som tidigare har utvecklats i kapitel vara att han eller hon arbetar i Sverige. Detta medför bl.a. att avgörande för om en inkomst är sjukpenninggrundande alltid skall vara att den avser arbete här i landet. I detta hänseende skall det normalt sakna betydelse om en arbetsgivare är svensk eller utländsk. Bestämmelser om vad som avses med arbete här i landet finns i 2 kap.

7-9 S0fL jfr nya l kap. 3 § AFL.

3kap.2a§

Enligt nuvarande bestämmelse i första stycket anses ersättning från en utländsk arbetsgivare som inkomst av annat förvärvsarbete, om ersättningen avser arbete som utförts här i landet samt arbetsgivaren och arbetstagaren kommit överens om att hänföra ersättningen till sådan inkomst s.k. omvänt likställighetsavtal. Ersättning från en sådan arbetsgivare skall även framdeles kunna hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete, om det föreligger ett omvänt likställighetsavtal. Däremot behöver det vid prövningen av om

ersättningen utgör inkomst av annat förvärvsarbete inte längre

uppställas något särskilt krav på att intäkten avser arbete här i landet. Som framgår av kommentaren till 3 kap. 2 § första stycket är en

inkomst sjukpenninggrundande endast om den grundas eget arbete

här i landet. Avser en inkomst arbete utomlands är den inte förmånsgrundande. Ett generellt försäkringsvillkor för de arbetsbaserade förrnånerna, t.ex. sjukpenning, skall enligt 3 kap. 6 § S0fL vara att den enskilde arbetar i Sverige. Vad som anses som arbete i Sverige prövas enligt bestämmelserna i 2 kap. 7-9§§ S0fL.

3 kap. 5 §

Ändringarna av bestämmelserna i första stycket innebär följande.

Liksom hittills skall försäkringskassan besluta om försäkrads en

tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Kravet på att detta skall ske i samband med inskrivning av den försäkrade slopas, eftersom inskrivning inte längre skall vara ett försäkringsvillkor. Kassan skall

också fastställa SGI för den försäkrade. För försäkrad inte är en som bosatt här i landet skall besluten fattas efter att det har gjorts inkomstanmälan hos kassan. Omprövning av sjukpenningförsäkringen skall kunna ske i samma situationer som i dag.

3kap.5b§

För biständsarbetare m.fl som varit utsända till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall, liksom hittills, gälla särskilda bestämmelser för beräkning av SGI. Vid återkomsten till Sverige skall

SGI fastställas till lägst det belopp utgjorde SGI omedelbart före

som utlandsresan. Bestämmelserna i detta lagrum ändras så sätt att den avsedda personkategorin definieras i 2 kap. 4 § SofL. Denna ändring är föranledd av att den aktuella kategorin skall vara försäkrad för samtliga bosättningsbaserade förmåner. Skälen härför har utvecklats i avsnitt 8.4. Å andra sidan skall de särskilda bestämmelserna för ovan denna grupp gälla enbart vid arbete i ett utvecklingsland. Nuvarande begränsning till utlandsvistelser som varat i högst tre är slopas däremot. För att omfattas av bestämmelserna biständsarbetare m.fl om

krävs, som anges i 2 kap. 4 § SofL, i stället att den enskilde har

väsentlig anknytning till Sverige.

Föreskrifterna om medföljande familjemedlemmar slopas. I stället tillämpas motsvarande bestämmelser i 2 kap 6 § SofL.

3 kap. 13 §

Bestämmelserna i nuvarande första stycket upphävs med samma motivering som under 2 kap. 10

3kap. 15§

Bestämmelsen i nuvarande första stycket e upphävs. I övrigt är paragrafen oförändrad.

I stället för nuvarande bestämmelser om sjukpenning för tid när försäkrade vistas utomlands skall tillämpas bestämmelserna

om utbetalning av förmåner vid utlandsvistelse i SofL. Bestämmelser om utbetalning av arbetsbaserade förmåner, t.ex. sjukpenning, finns i 4 kap. 5 och 6 §§ SofL.

4 kap. 1§

I första stycket slopas inskrivning hos försäkringskassan villkor som för rätt till föräldrapenningförmåner, eftersom inskrivning inte längre

skall utgöra ett villkor för försäkring. Enligt bestämmelsen har

en

försäkrad förälder rätt till föräldrapenningförmåner. Vem är

som försäkrad för sådana förmåner regleras i 3 kap. SofL 3 kap. 1 § 2 -

föräldrapenning garantinivân, 3 kap. 6 § 3 föräldrapenning över

-

garantinivân och 3 kap. 6 § 4 tillfällig föräldrapenning.

-

Enligt bestämmelsen i andra stycket utges föräldrapenningförmåner

för vård av barn, om barnet vistas här i landet. Det tidigare bosättningsvillkoret för barnet slopas som generellt försäkringsvillkor. Det

sagda gäller i praktiken endast förmånerna föräldrapenning över

garantinivân respektive tillfällig föräldrapenning. Beträffande föräldrapenning garantinivân skall nämligen enligt en ny bestämmelse

i femte stycket nedan barnet fortfarande omfattas

se

av ett bosättningsvillkor. Skälet härför är att föräldrapenning över garantinivân och

tillfällig föräldrapenning är arbetsbaserade, medan föräldrapenning

garantinivân är bosättningsbaserad jfr avsnitten 7.3.2 och 6.3.2.

Bestämmelserna medför att det för de arbetsbaserade föräldrapen-

ningförmånerna, dvs. föräldrapenning över garantinivân och tillfällig föräldrapenning, endast kommer att krävas att värden av barnet ges i Sverige. Bestämmelsen i tredje stycket ändras så att vid adoption barn får av barnet anses vistas i Sverige, om de blivande föräldrarna vistas här i

landet. Detta är en konsekvensändring grund av ändringen i andra

stycket, dvs. att villkoret om bosättning ersätts ett villkor av om vistelse. Vistas de blivande föräldrarna utomlands, kan vistelsevillkoret för barnet inte anses uppfyllt med mindre än att barnet faktiskt vistas i Sverige. Föräldrapenning över garantinivân skulle då inte kunna betalas för tid under vilken de blivande adoptivföräldrarna vistas utomlands för att hämta barnet i samband med adoptionen. Detta skall dock kunna ske i enlighet med det nya femte stycket jämfört med 4 kap. 7 § SofL. Enligt bestämmelsen i nuvarande fjärde stycket får regeringen

förordna att tillfällig föräldrapenning får utges till en förälder som är

bosatt i Damnark, Finland eller Norge för vård av barn bosatt i något av dessa länder. Sådant förordnande finns i förordningen l994:1756

om vissa gränsarbetares rätt till tillfällig föräldrapenning enligt AFL. l fjärde stycket görs den ändringen att sådant förordnande i stället får ges för förälder eller barn som vistas i något av dessa länder. Regeringen ges således möjlighet att meddela bestämmelser om att tillfällig föräldrapenning får betalas i större utsträckning än vad som följer av andra stycket. Med hänsyn till att den tillfälliga föräldrapenningen arbetsbaserad förmån behövs i detta hänseende inte är en

bestämmelser om bosättning utomlands jfr vidare 4 kap. 6 § första

stycket 3 S0fL.

Enligt en ny bestämmelse, som införs i ett femte stycke, skall

villkoren om vistelse i andra och tredje styckena uppfyllda även anses vid utlandsvistelse för vilken utbetalning av föräldrapenningförmåner medges enligt 4 kap. SofL, som innehåller bestämmelser om utbetalning av förmåner för tid under vilken den försäkrade vistas utomlands. Beträffande den arbetsbaserade förmånen tillfälli föräldrag penning finns bestämmelser i 4 kap. 5 och 6 §§ S0fL. Enligt dessa får tillfällig föräldrapenning betalas vid utlandsvistelse, om ersättningsfallet inträffat medan den försäkrade utför sådant arbete som skall anses som arbete i Sverige, dvs. ett arbete som medför att den enskilde skall fortfarande omfattas av den arbetsbaserade försäkringen.

Betalning för tid för utlandsvistelse får också ske försäkringskas-

om san medger att den enskilde reser utomlands. Vidare kan enligt

föregående stycke och 4 kap. 6 § S0fL tillfällig föräldrapenning

betalas vid vistelse i Damnark, Norge eller Finland. Enligt 4 kap. 7 § S0fL får den arbetsbaserade förmånen föräldrapenning över garantinivån betalas för tid när den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består, om barnet är bosatt i Sverige. Kravet bosättning är emellertid inte något villkor för att vara försäkrad utan hänför sig enbart till utbetalningen av

förmånen se författningskommentaren till 4 kap. 5-7 §§ S0fL. En

tidigare nämnd utsträckning i samband med adoption finns också i 4 kap. 7 § S0fL. Vidare införs i femte stycket en särskild bestämmelse för föräldrapenning på garantinivån, som är en bosättningsbaserade förmån. Bestämmelsen innebär att det med avseende barnet i stället för villkor om vistelse liksom i dag skall gälla ett bosättningsvillkor. som Såvitt gäller föräldrapenning garantinivån skall bestämmelserna i paragrafen tillämpas på så sätt att med vistelse i Sverige i stället avses bosättning här. Beträffande betalning av förmåner för tid når den försäkrade vistas i ett land som inte ingår i EES finns emellertid särskilda bestämmelser i 4 kap. 1-4 S0fL. Enligt huvudregeln får därvid förmåner för tid den försäkrade vistas i ett land som inte ingår i EES betalas endast om den vistelsen kan antas vara längst sex månader. Enligt 4 kap. 3 § S0fL gäller emellertid särskilda bestämmelser för försäkrade statsanställda, biståndsarbetare och

studerande samt deras familjemedlemmar se författningskommentaren

till 4 kap. l-4 §§ SofL.

4kap.9§

Bestämmelsen i nuvarande första stycket slopas. Inskrivning hos

försäkringskassan under minst 180 dagar i följd skall inte längre vara

något villkor för rätt till föräldrapenning. Emellertid finns särskilda

bestämmelser om väntetider för förmåner i 3 kap. 4 och 12 §§ SofL

Enligt 3 kap. 4 § tillämpas i samband med att försäkringen börjar gälla en väntetid på sex månader för flertalet bosättningsbaserade förmåner, bl.a. föräldrapenning garantinivån. Denna förmån kan

därför inte betalas för tid innan vistelsen här i landet har varat minst sex månader i följd. Detta krav på vistelse skall vara uppfyllt antingen av barnet eller en förälder som barnet är bosatt hos. Arbetsbaserade

förmåner betalas enligt 4 kap. 12 § inte för de fyra första veckorna

av

försäkringstiden. Beträffande föräldrapenning över garantinivån skall enligt tredje stycket nämnda paragraf i stället tillämpas särskilda

kvaliñkationsregler i AFL. Sådana bestämmelser finns i 4 kap. 6 § AFL. Dessa innebär att föräldern skall ha varit försäkrad för sjuk-

penning över garantinivån under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller beräknad tidpunkt härför, föräldrapenning över

om

garantinivån skall betalas för de 180 första dagarna med belopp

motsvarande förälderns sjukpenning. De föreslagna bestämmelserna i första stycket motsvarar dem i nuvarande andra stycket med den skillnaden att villkoret om inskrivning slopas. I andra stycket införs en ny bestämmelse om biståndsarbetare m.fl. Bestämmelsen ersätter den i nuvarande tredje stycket. Vid bestämman-

de av om villkoret om försäkring för viss sjukpenning är uppfyllt skall bortses från tiden utlandsvistelsen. Någon fast tidsbegränsning skall

därvid inte längre gälla med avseende på utlandsvistelsen. I avsnitt 8.4

och i författningskommentaren till 2 kap. 4 § SofL har närmare

redogjorts för vad som skall gälla för biståndsarbetare m.fl. Det kan här nämnas att grundläggande förutsättningar för att en bistånds-

arbetare skall omfattas av svensk socialförsäkring är att han eller hon arbetar som anställd i sådant svenskt i 2 kap. 4 §

organ som anges

SofL samt har väsentlig anknytning till Sverige.

4 kap. 18 §

I första stycket slopas hänvisningen till 3 kap. 13 § första stycket. Detta är en följd av att vi föreslår att sistnämnda bestämmelse

upphävas se författningskommentaren till 3 kap. 13 §.

5kap.1§

Ändringen i första stycket innebär att villkoret om bosättning i Sverige

för att ha rätt till folkpension överförs till SofL. Detta är en följd av

att försäkringsvillkoren för de olika socialförsäkringsförmånerna skall

regleras i SofL. Enligt 3 kap. 1 § 3 och 4 SofL är den som är bosatt i Sverige försäkrad folkpensionsförmåner. Bestämmelserna i nuvarande andra stycket slopas. Svenskt medborgarskap skall nämligen inte längre ge rätt till särskilda förmåner. Förslaget har motiverats i avsnitt 5.2 och 5.4.

5kap.2§

Denna bestämmelse skall upphöra att gälla. I stället tillämpas

bestämmelserna i 3 kap. 1 § 4 SofL, vilket innebär att den som är bosatt här i landet även framdeles kommer att vara försäkrad för Vårdbidrag och handikappersättning.

5kap.6§

l denna paragraf införs nya bestämmelser om bosättningstid i Sverige. Enligt huvudregeln i 6 § a skall bestämmelserna om bosättning i Sverige i 2 kap. SofL läggas till grund för bedömning av om en

person skall anses bosatt här se författningskommentarerna till 2 kap.

1-6 §§ SofL. Den tid som en person vid tillämpning av bestämmelserna i SofL anses bosatt här i landet tillgodoräknas som bosättningstid. Bestämmelsen i 6 § a ersätter nuvarande bestämmelser i första

stycket a om folkbokföring, första stycket c och femte stycket om bistândsarbetare m.fl., första stycket f om utlandsstuderande samt tredje stycket om statsanställda som har utsänts. För de särskilda

personkategorierna statsanställda, biståndsarbetare och utlands-

studerande tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4-6 §§ SofL.

Under b införs en bestämmelse som motsvarar den i nuvarande första stycket b. En här i landet bosatt person som har ansökt om

uppehållstillstånd skall som bosättningstid tillgodoräknas även tid som förflutit mellan tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd enligt

1 kap. 4 § UtlL och bosättning enligt 2 kap. SofL. Detta gäller bara tid under vilken han eller hon har vistats här oavbrutet. Det nuvarande folkbokföringskravet ersätts av bosättningsbestämmelserna i 2 kap. SofL. Någon hänvisning görs inte till äldre bestämmelser som motsvarar 1 kap. 4 § UtlL, eftersom de nya bestämmelserna skall tillämpas enbart på förhållandena efter bestämmelsernas ikraftträdande

se nedan.

Bestämmelsen under c överensstämmer med den i nuvarande andra stycket. I övrigt kan nämnas att bestämmelserna i nuvarande första stycket d och e samt i fjärde, sjätte och sjunde styckena slopas. Punkt d skulle t.ex. numera får en helt annan innebörd än tidigare och

passar inte in i det nya tudelade försäkringssystemet. Övriga regler

avser i princip äldre förhållanden. De nya bestämmelserna om bosättningstid skall tillämpas på förhållanden som inträffat efter bestämmelsernas ikraftträdande. Som framgår av fjärde punkten a övergångsbestämmelserna skall äldre bestämmelser tillämpas beträffande tillgodoräknande bosättningstid i av Sverige enligt 5 kap. med avseende tiden före ikraftträdandet. Annorlunda uttryckt innebär detta att nuvarande bestämmelser skall även framdeles tillämpas vid bedömning av om bosättningstid skall tillgodoräknas för tid före ikraftträdandet.

5 kap. 16 §

Nuvarande bestämmelser i detta lagrum skall upphöra att gälla. I stället tillämpas bestämmelserna i 4 kap. 4 § SofL

11 kap. 1 §

I första stycket görs det tillägget att den inkomst av förvärvsarbete som grundar rätt till tilläggspension skall avse arbete här i landet. Vad som utgör förvärvsarbete här i landet bedöms enligt bestämmelserna i 2 kap. 7-10 §§ SofL jfr nya 1 kap. 3 § AFL. Enligt bestämmelserna i andra stycket skall det för varje år som en person har varit försäkrad för denne beräknas PGI enligt vad sägs som i det stycket. Det tidigare kravet att den enskilde skulle vara försäkrad enligt l kap. 3 § första eller andra stycket slopas till följd av att nya bestämmelser införs i den paragrafen. Med försäkrad avses i stället den som är försäkrad enligt bestämmelserna i SofL jfr l kap. 3 § nya

AFL. Enligt 3 kap. 6 § 5 SofL är den som arbetar i Sverige

försäkrad för tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och efterlevandepension enligt 11-14 kap. AFL.

11 kap. 2 §

Enligt den nuvarande bestämmelsen i tredje stycket utgör ersättning

från en utländsk arbetsgivare inkomst av anställning endast om den försäkrade har sysselsatts här i landet och överenskommelse inte

träffats enligt 3 kap. 2 a§ första stycket s.k. omvänt likställighetsavtal eller den försäkrade tjänstgjort som sjöman svenskt

handelsfartyg. Bestämmelsen ändras så sätt att kravet på att den försäkrade skall ha sysselsatts här i landet tas bort redaktionellt.

Enligt 11 kap. 1 § första stycket grundas rätt till tilläggspension på

inkomst av förvärvsarbete här i landet, varvid det normalt saknar betydelse om arbetsgivaren är svensk eller utländsk. Mot denna

bakgrund saknas det anledning att även vid själva beräkningen av

inkomst av anställning pröva om den försäkrade sysselsatts här i landet, eftersom det är endast arbete här i landet som ger rätt till

tilläggspension. Vad som avses med arbete i Sverige prövas enligt

bestämmelserna i 2 kap. 7-9 §§ SofL jfr nya 1 kap. 3 § AFL.

Nuvarande bestämmelser i tredje-femte styckena om ATP-förbindel-

ser slopas av skäl som har redovisats i kapitel

11 kap. 3§

Bestämmelsen handlar om vad som avses med inkomst av annat förvärvsarbete såvitt gäller inkomst av näringsverksamhet. Kravet på att inkomst av näringsverksamhet skall avse verksamhet här i landet

tas bort redaktionellt. Rätt till tilläggspension enligt ll kap. 1 § första

stycket grundas inkomst av förvärvsarbete här i landet. Det saknas därför anledning att även vid beräkningen av inkomst av annat för-

värvsarbete föreskriva att det skall vara fråga om verksamhet här i

landet.

1lkap.6a§

Enligt fjärde stycket skall en förälder som vill få tillgodoräknat vârdår ansöka därom hos den allmänna försäkringskassa där han är inskriven.

Bestämmelsen ändras så sätt att det anges att ansökan skall göras

hos den allmänna försäkringskassan. Vilken försäkringskassa som skall handlägga ett sådant ärende avgörs enligt bestämmelserna i 5 kap.

4-6 §§ SofL.

16 kap. 1 §

I nuvarande lydelse av första stycket föreskrivs bl.a. att försäkringskassan utan att ansökan därom har gjorts i vissa fall skall besluta om hel ålderspension till en hos kassan inskriven pensionsberättigad från och med den månad han fyller 65 är. Bestämmelsen ändras på så sätt

att villkoret om inskrivning slopas, eftersom inskrivning inte skall

utgöra något villkor för att vara försäkrad. Vilken försäkringskassa som skall besluta om pension regleras genom bestämmelserna i 5 kap. 4-6 §§ SofL.

16 kap. 13 §

Bestämmelsen om att det för utbetalning av pension utomlands får krävas bevis att rätt till pension alltjämt föreligger upphävs. I stället tillämpas motsvarande bestämmelser i 4 kap. 8 § SofL.

20 kap. l §

Bestämmelserna om sjömän och arbete svenskt handelsfartyg i andra och tredje styckena upphävs. I stället tillämpas motsvarande bestämmelser i 2 kap. 8 § SofL.

20 kap. 8 §

Enligt bestämmelserna i andra stycket skall den som driver en sjukvårdsinrättning utan dröjsmål meddela den allmänna försäkringskassan när en enligt 2 kap. 12 § avgiftsskyldig patient tas in för sjukhusvård och när vården upphör. Den nuvarande föreskriften om att uppgiften skall lämnas till den försäkringskassa där patienten är inskriven upphävs till följd av att inskrivningsvillkoret avskaffas. Det

blir i stället bestämmelserna i 5 kap. 4-6 §§ SofL beslutande

om

försäkringskassa som får gälla och kompletteras med verkställighets-

föreskrifter.

20 kap. 15 §

Bestämmelserna om ATP-förbindelser i andra stycket upphävs,

eftersom möjligheterna att teckna ATP-förbindelser avskaffas se

kapitel 9.

21 kap. l §

I denna paragraf finns bestämmelser om vem som mot att betala avgift kan låta sig omfattas av frivillig sjukpenningförsäkring. Sådan möjlighet tillkommer enligt nuvarande första stycket den som är inskriven hos försäkringskassan. Med hänsyn till att inskrivningsvillkoret avskaffas ändras bestämmelsen på så sätt att den omfattar den som är bosatt här i landet och har fyllt sexton år. Detta motsvarar den personkrets som enligt nuvarande ordning skall vara inskriven hos kassan. Vid bedömning av om en person skall anses bosatt här i landet tillämpas bestämmelserna i 2 kap. SofL jfr nya 1 kap. 3 § AFL.

22 kap. 1§

Enligt bestämmelsen i denna paragraf har en försäkrad möjligheter till

rehabilitering och rätt till rehabiliteringsersättning enligt vad som

anges i 22 kap. AFL. För närvarande gäller detta endast en försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § andra stycket. Bestämmelsen ändras på så sätt att kravet på inskrivning slopas, eftersom inskrivning inte längre skall vara något försäkringsvillkor. Det alternativa villkoret om rätt till

sjukpenning enligt 3 kap. 1 § andra stycket upphävs till följd av att

bestämmelserna därom i nämnda paragraf skall upphöra att gälla se

författningskommentaren till 3 kap. 1 §. Försäkrad för ifrågavarande förmåner är enligt 3 kap. 6 § 7 SofL den som arbetar i Sverige.

22 kap. 2 §

I ett nytt tredje stycke införs en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmelser får meddela särskilda föreskrifter om rehabilitering av en försäkrad som inte är bosatt här i landet. Förmånerna enligt 22 kap. kommer att vara arbetsbaserade. Detta medför att även personer som inte är bosatta här i landet kommer att omfattas av bestämmelserna om rehabilitering och rehabiliteringsersättning. Det kan emellertid bl.a. förekomma att en

försäkrad som arbetar i Sverige vid ett sjukdomsfall vistas i sin bostad

utomlands. I sådana situationer kan särskilda problem uppstå med att vidta rehabiliteringsåtgärder. Det kan också allmänt sett diskuteras vilket rehabiliteringsansvar som arbetsgivarna och försäkringskassorna bör ha för personer som inte bor i Sverige. Regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer föreslås därför få möjlighet att

meddela särskilda föreskrifter om rehabilitering i dessa fall.

22 kap. 17 §

Bestämmelserna om vilken försäkringskassa skall pröva frågor

som som avses i 22 kap. skall upphöra att gälla. I stället tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 4-6 §§ SofL

16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1947:529 om allmänna barnbidrag

1§

Bestämmelserna i första stycket innebär att allmänt barnbidrag skall

lämnas för barn som bidrag till barnets uppehälle och uppfostran. Däremot skall det i detta stycke inte längre finnas några villkor om

bosättning här i landet och svenskt medborgarskap. De allmänna

villkor som skall gälla för att någon skall ha rätt till allmänt barnbidrag anges i stället i SofL. Enligt 3 kap. 2 § 1 SofL skall den som

bor i Sverige omfattas av lagen om allmänna barnbidrag. Något krav på svenskt medborgarskap skall inte längre gälla.

Enligt nuvarande bestämmelser i andra stycket, upphävs, som lämnas barnbidrag för ett i Sverige bosatt barn, inte är svensk som medborgare, om barnet eller någon föräldrarna sedan minst av sex

månader vistas här i landet. Numera skall i stället tillämpas bestämmelserna om väntetid för förmåner i 3 kap. 4 § SofL, vilka gäller oberoende av medborgarskap, och bestämmelser i 3 kap. 5 § andra

stycket. Även nuvarande bestämmelser i tredje stycket upphävs. I stället för de upphävda bestämmelserna bosättning i Sverige i samband med om vistelse utomlands tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 1-6 §§ och 4 kap. l-4 §§ SofL. Regler om när en person skall bosatt här i anses

landet finns i 2 kap. I 4 kap. finns bestämmelser utbetalning

om av förmåner för tid under vilken den försäkrade vistas i ett land inte som ingår i EES. Några särskilda begränsningar skall inte gälla för utbetalning för tid när en försäkrad vistas i ett annat EES-land.

1a§

I paragrafen införs en ny bestämmelse, innehåller upplysningar som om att det i SofL finns bestämmelser om l/ ingår i vem som personkretsen för tillämpning av den aktuella lagen, 2/ allmänna tillämpnu

ningsvillkor, 3/ utbetalning av förmåner utomlands samt 4/ anmälan och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i SofL är generellt

tillämpliga på förmåner enligt barnbidragslagen. Beträffande innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 § SofL. Beträffande de nuvarande bestämmelserna hänvisas till l b

1b§

Paragrafen är ny. Bestämmelserna i första stycket överensstämmer med dem i nuvarande 1 a § första stycket. Genom bestämmelserna i

andra stycket regleras i särskild ordning jfr 5 kap. 7 § SofL vilken

försäkringskassa som med hänsyn till speciella bestämmelser i denna lag är behörig att fatta beslut om allmänt barnbidrag. Närmare bestämmelser om vilken kassa som är behörig ges i 5 kap. 4 eller 6 § SofL.

16.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1969:205 om pensionstillskott

1 §

Paragrafen ändras så sätt att nuvarande bestämmelse i andra stycket skall upphöra att gälla. Enligt det nuvarande andra stycket utges pensionstillskott endast till den som är bosatt i Sverige. Pensionstillskott skall även i fortsättningen vara en bosättningsbaserad förmån, men detta villkor anges i stället i 3 kap. 2 § 2 SofL

1a§

I denna paragraf, som är ny, finns en bestämmelse med upplysningar om att det i SofL finns bestämmelser om vem som ingår i personkretsen för tillämpning av den nu aktuella lagen, 2/ allmänna tillämpningsvillkor, 3/ utbetalning av förmåner utomlands samt 4/ anmälan och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i SofL är tillämpliga även på förmåner enligt lagen om pensionstillskott. Beträffande innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr l kap. 3 § SofL.

16.5 till

Förslaget lag om ändring i lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring

2§

I första stycket införs en ny bestämmelse, som innehåller upplysningar om att det i SofL finns bestämmelser om vem som är försäkrad enligt den nu aktuella lagen, 2/ arbete i Sverige, 3/ allmänna tillämpningsvillkor, samt 4/ utbetalning av förmåner utomlands. Bestämmelserna i SofL är generellt tillämpliga förmåner från arbetslöshetsförsäkringen. Genom SofL regleras bl.a. vem som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen. Enligt 3 kap. 7 § l skall den som arbetar i Sverige

omfattas av arbetslöshetsförsäkringen enligt denna lag. Beträffande

innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 § SofL. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar den nuvarande i första stycket men ändras enligt följande. Medlemsskap i en registrerad

arbetslöshetskassa skall inte längre vara något försäkringsvillkor.

Däremot skall som ett särskilt villkor för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen gälla att den försäkrade har sådant med-

lemskap. Denna ändring är en följd av att försäkringsvillkoren bör

vara enhetliga för de förmåner som hänförs till socialförsäkringen.

4§

Bestämmelserna i första stycket l ändras så sätt att kravet den försäkrade att han eller hon skall vara arbetsför och oförhindrad att ta arbete skall avse arbete här i landet. En arbetslös person som genom arbete här i landet kvalificerat sig för arbetslöshetsersättning kan således normalt inte uppbära sådan ersättning, om han eller hon lämnar landet. I detta sammanhang bör nämnas att denna bestämmelse

inte hindrar att arbetslöshetsersättningen uppbärs under vistelse i ett

annat EES-land, när en sådan rätt föreligger enligt gemenskapsråtten jfr även 4 kap. 6 § SofL. Bestämmelsen i fjärde stycket om vad som avses med företagare i denna lag förtydligas så att det framgår att dennes näringsverksamhet skall anses bedriven här i landet. Vad gäller förutsättningarna för att verksamhet skall anses bedriven här i landet hänvisas till 2 kap. 7 § SofL.

6 §

Bestämmelserna i första stycket loch 2 om medlemsvillkor respektive arbetsvillkor ändras så sätt att den försäkrade skall ha haft respektive ha utfört sitt arbete här i landet jfr 2 kap. 7-10 §§ SofL.

16.6 Förslaget till lag om ändring i lagen

1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd

3§

I denna paragraf, som är ny, införs en bestämmelse med upplysningar om att det i SofL finns bestämmelser om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av den nu aktuella lagen, 2/ arbete i Sverige, 3/ allmänna tillärnpningsvillkor, samt 4/ utbetalning av förmåner

utomlands. Bestämmelserna i SofL är generellt tillämpliga på kontant

arbetsmarknadsstöd. I SofL anges det grundläggande villkor som måste vara uppfyllt för att en person skall omfattas av det skydd som det kontanta arbets-

marknadsstödet är avsett att utgöra. Enligt 3 kap 7 § 2 SofL skall den

som arbetar i Sverige omfattas av lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Av 3 kap. 10 § SofL framgår att den enskilde är fortsatt försäkrad under olika pågående ersättningsperioder. Däremot måste han eller hon tidigare ha arbetat i viss omfattning för att ha kvalificerat sig till kontant arbetsmarknadsstöd.

Beträffande innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren

till den lagen jfr 1 kap. 3 § SofL.

4§

I bestämmelsen i första stycket 1 om att kontant arbetsmarknadsstöd tillkommer den som är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete

görs tillägg om att fråga skall vara om arbete i Sverige. Den enskilde

skall således stå till den svenska arbetsmarknadens förfogande jfr dock 4 kap. 6 § SofL. När det gäller ändringen i femte stycket hänvisas till 4 § i avsnitt 16.5.

6 §

I bestämmelsen i första stycket görs det tillägget att arbetsvillkoret skall vara uppfyllt genom att arbetet har utförts här i landet jfr 2 kap. 7-10 SofL.

30§

Bestämmelsen i tredje stycket ändras så sätt att det föreskrivs att utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd görs den allmänna av försäkringskassan. Däremot föreskrivs inte längre att utbetalningen skall göras av den försäkringskassa i vilken sökanden är inskriven. Som tidigare anförts skall inskrivning hos försäkringskassan inte längre vara något försäkringsvillkor. Bestämmelser vilken om

försäkringskassa som är behörig att handlägga ett ärende finns i 5 kap.

4-6 §§ SofL.

16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring

1 kap. l §

Nuvarande bestämmelse i första stycket är försäkrad för om vem som

arbetsskada skall upphöra att gälla, eftersom tillämpliga bestämmelser om försäkringstillhörighet i stället skall regleras genom SofL. I stället

föreskrivs mera allmänt att det i den nu aktuella lagen finns be-

stämmelser om försäkring för arbetsskada.

En ny bestämmelse införs i andra stycket. I denna att det i anges SofL finns bestämmelser om är försäkrad enligt den vem som nu aktuella lagen, 2/ arbete i Sverige, 3/ allmänna tillämpningsvillkor, 4/ utbetalning av förmåner utomlands, samt 5/ anmälan och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i SofL är generellt tillämpliga för de olika förrnånerna som ingår i socialförsäkringen, bl.a. arbetsskadeförsäkringen. Enligt 3 kap. 7 § 3 SofL omfattas den arbetar som

i Sverige av arbetsskadeförsäkringen. I 2 kap. SofL finns bestämmel-

ser om vad som avses med arbete här i landet. Beträffande övriga

innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr även l kap. 3 § SofL.

Bestämmelserna i tredje stycket överensstämmer med dem i

nuvarande andra stycket, medan bestämmelserna i nuvarande tredje

stycket upphävs med hänsyn till att bosättning här i landet inte längre

skall vara ett villkor för att skall omfattas den arbetsen person av baserade delen av socialförsäkringen. Dessutom upphävs dels bestämmelserna i nuvarande förde stycket

om arbetsskadeförsäkring vid utsändning av en arbetstagare för arbete

utomlands, dels bestämmelserna i nuvarande femte stycket att

om arbetsskadeförsäkringen inte skall omfatta arbetstagare som av en utländsk arbetsgivare sänds till Sverige för arbete som avses vara

högst ett år. I stället tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 9 § SofL.

3 kap. 1§

Enligt den nuvarande bestämmelsen har en skadad är sjuksom försäkrad enligt AFL vid arbetsskada rätt till samma förmåner från sjukförsäkringen som vid annan sjukdom. Föreskriften ändras till att avse "den försäkrade", eftersom det inte längre kan lämpligt att anses använda begreppet sjukförsäkrad. Sjukförsäkringen enligt 2 kap. AFL innehåller numera en bosättningsbaserad del och en arbetsbaserad del. Vid arbetsskada skall den som är försäkrad enligt LAF således liksom i dag ha rätt till samma förmåner från sjukförsäkringen enligt AFL som vid annan sjukdom, dvs.i den mån han är försäkrad enligt AFL.

Ändringen i den nu aktuella paragrafen innebär ingen ändring i sak.

3 kap. 2 §

Enligt nuvarande bestämmelse har skadad inte är berättigad till en som sjukpenning eller inte alls är sjukförsäkrad enligt AFL vid arbetsskada

rätt till förmåner från arbetsskadeförsäkringen enligt vad skulle

som ha utgått om 3 och 22 kap. AFL hade varit tillämpliga. Som en konsekvens av ändringarna i föregående paragraf ersätts uttrycket sjukförsäkrad enligt AFL med en annan formulering.

4kap.6§

Det garanterade livränteunderlaget för den som inte är sjukpenning-

försäkrad enligt 3 kap. AFL höjs från 6 000 kr till 24 procent av

basbeloppet. Detta är en konsekvensändring till följd den

av nya bestämmelsen i 3 kap. 14 § SofL.

446 sou 1997:72

s kap. 2 §

Bestämmelserna iparagrafen upphävs, eftersom tillämpliga föreskrifter om till vilken försäkringskassa anmälan skall göras finns i 5 kap. 4-6 §§ SofL. Dessa bestämmelser är generellt tillämpliga för de olika förmåner som förekommer inom socialförsäkringen.

8kap.3§

Enligt den nuvarande föreskriften i första meningen skall den i 2 § första stycket avsedda allmänna försäkringskassan så snart det kan ske bestämma den ersättning som skall betalas ut. Hänvisningen till 2 § tas bort, eftersom bestämmelserna i den paragrafen skall upphävas. - Föreskriften i sista meningen om att en försäkringskassa får uppdra en annan försäkringskassa att bestämma ersättningen slopas. I stället tillämpas motsvarande bestämmelse i 5 kap. 8 § SofL.

8kap.5§

Hänvisningen till bestämmelsen 16 kap. 13 § AFL om utbetalning

utomlands slopas, eftersom sistnämnda bestämmelse skall upphöra att

gälla se författningskommentaren till det lagrummet.

16.8 Förslaget till lag

om ändring i lagen 1979:84 om delpensionsförsäkring

2a§

Paragrafen är ny. I denna införs en bestämmelse om att det i SofL finns bestämmelser om vem som är försäkrad enligt den nu aktuella

lagen, 2/ arbete i Sverige, 3/ allmänna tillämpningsvillkor, 4/ utbe-

talning av förmåner utomlands, samt 5/ anmälan och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i SofL är generellt tillämpliga för de olika förmånerna som ingår i socialförsäkringen, bl.a. delpensionsförsäk-

ring. Enligt 3 kap. 7 § 4 SofL omfattas den som arbetar i Sverige

av

delpensionsförsäkring. I 2 kap. SofL finns bestämmelser om vad som

avses med arbete här i landet. Beträffande övriga innehållet i SofL

hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 §

SofL.

3 §

Bestämmelsen ändras redaktionellt på så sätt att som ett kvalifikationsvillkor skall gälla att den försäkrade i viss angiven omfattning har haft förvärvsarbete här i landet. Hittillsvarande försäkringsvillkor om bosättning här i landet slopas däremot i enlighet med SofL. Vidare

görs det tillägget att fråga skall vara om arbete här i landet. Bestämmelser om vad som avses med arbete i Sverige finns i 2 kap. 7-9 SofL.

4§

I första stycket ersätts uttrycket vara försäkrad för delpension med ha rätt till delpension eftersom försäkringsvillkoren, som tidigare har

redovisats regleras genom bestämmelser i SofL.

5§

Bestämmelserna i första stycket om arbetstid begränsas till att avse arbete här i landet, eftersom arbete skall utföras i Sverige, det om

skall utgöra grund för försäkring enligt 3 kap. 7 § 4 SofL.

l4§

I paragrafen föreskrivs att ansökan om delpension skall göras skrift-

ligen hos den allmänna försäkringskassan. Den nuvarande föreskriften

om att ansökan skulle göras hos den allmänna försäkringskassa hos vilken sökanden är inskriven slopas. Inskrivning skall inte längre vara

något försäkringsvillkor. Tillämpliga bestämmelser om vilken försäkringskassa som skall

handlägga försäkringsärenden finns i 5 kap. 4-6 §§ SofL. En ansökan

om delpension skall göras hos den försäkringskassa som är behörig att

fatta beslut i ärendet.

16.9 till i

Förslaget lag om ändring lagen 1986:378 om förlängt barnbidrag

5§

I denna paragraf införs en ny bestämmelse med upplysningar att det i SofL finns bestämmelser om l/ vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av de nu aktuella lagen, 2/ allmänna tillämpningsvillkor, 3/ utbetalning av förmåner utomlands, samt 4/ anmälan och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i S0fL är generellt tillämpliga för de olika förmånerna som ingår i socialförsäkringen, bl.a. det förlängda barnbidraget. Enligt 3 kap. 2 § 3 S0fL omfattas den som bor i Sverige av lagen om förlängt barnbidrag. I 2 kap. S0fL finns bestämmelser om vad som avses med bosättning här i landet. Beträffande övriga innehållet i S0fL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 § S0fL. När det gäller paragrafens nuvarande tredje stycke hänvisas till 3 kap. 5 § andra stycket S0fL.

6§

Bestämmelserna om vilken försäkringskassa som är behörig att fatta beslut, vilka i viss mån är speciella i denna lag, ändras så sätt att behörig kassa är inte den hos vilken den som uppbär bidraget är inskriven utan den som enligt 5 kap. 4 eller 6 §§ S0fL skall avgöra ett

ärende avseende den som uppbär bidraget. Ändringen är föranledd av

att inskrivning inte längre skall vara något försäkringsvillkor och av att generella bestämmelser om behörig försäkringskassa finns i 5 kap. S0fL jfr dock 5 kap. 7 § S0fL.

16.10 Förslaget till lag om ändring i lagen

1988:360 ärenden

om handläggning av om

bilstöd till

handikappade

2a§

En ny bestämmelse, som ersätter den nuvarande om vem som har rätt till bidrag, införs i paragrafen. I den nya bestämmelsen anges att det i S0fL finns bestämmelser om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av den nu aktuella lagen, 2/ allmänna tillämpningsvillkor, 3/ utbetalning av förmåner utomlands, samt 4/ anmälan och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i S0fL är generellt

tillämpliga för de olika förmånerna ingår i socialförsäkringen,

som bl.a. bilstödet. Enligt 3 kap. 2 § 4 SofL omfattas den bor i som

Sverige av lagen om handläggning ärenden bilstöd till handi-

av om kappade. I 2 kap. SofL finns bestämmelser om vad med som avses bosättning här i landet. Beträffande övriga innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 § SofL.

3§

Bestämmelsen i nuvarande första stycket om vilken försäkringskassa som är behörig att pröva frågor bidrag skall upphöra att gälla. I om stället tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 4-6 §§ SofL.

16.11 Förslaget till lag om ändring i lagen 1988: 1463 om bidrag vid adoption av

utländska barn

3§

En ny bestämmelse, som ersätter den nuvarande villkor för bidrag, om införs i paragrafen. I den nya bestämmelsen att det i SofL finns anges bestämmelser om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av den nu aktuella lagen, 2/ bosättning i Sverige, 3/ allmänna

tillämpningsvillkor, 4/ utbetalning av förmåner utomlands, samt 5/ anmälan och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i SofL är generellt tillämpliga för de olika förmånerna ingår i socialförsäk-

som

ringen, bl.a. adoptionsbidrag. Enligt 3 kap. 2 § 5 SofL omfattas den som bor i Sverige av lagen om bidrag vid adoption av utländska barn.

I 2 kap. SofL finns bestämmelser om vad som avses med bosättning här i landet. Beträffande övriga innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen. jfr 1 kap. 3 § SofL.

7§

I andra stycket införs nya bestämmelser om vilken försäkringskassa

som är behörig att fatta beslut om bidrag. Tillämpliga bestämmelser

om vilken kassa som är behörig finns i 5 kap. 4 § SofL. Om inte en

och samma försäkringskassa är behörig att fatta beslut i ärenden för

båda adoptivföräldrarna, skall ett ärende bidrag vid adoption

om av

utländska barn avgöras av den kassa som skall avgöra ett ärende

avseende adoptivmodern. Regeln är speciell för detta bidrag jfr

5 kap. 7 § S0fL.

16.12 till

Förslaget lag om ändring i lagen 1988:1465 om ersättning och ledighet för

närståendevård

3§

I första stycket införs en ny bestämmelse med upplysningar att det om i S0fL finns bestämmelser om ingår i personkretsen för vem som tillämpningen av den nu aktuella lagen, 2/ arbete i Sverige, 3/ allmän-

na tillämpningsvillkor, samt 4/ anmälan och handläggning ärenden.

av Bestämmelserna i S0fL är generellt tillämpliga för de olika förmånerna

som ingår i socialförsäkringen, bl.a. ersättning och ledighet för

närståendevård. Enligt 3 kap. 7 § 5 S0fL omfattas den arbetar i som Sverige av lagen om ersättning och ledighet för närståendevård. I 2 kap. S0fL finns bestämmelser om vad som avses med arbete här i landet. Beträffande övriga innehållet i S0fL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 § S0fL. Enligt bestämmelsen i andra stycket skall villkor för tillämpsom ning av denna lag liksom i dag gälla att vården här i landet. ges Vidare skall den sjuke omfattas S0fL, dvs. åtminstone av av en av lagens två delar.Nuvarande krav på att vårdaren och den sjuke skall

vara inskrivna hos försäkringskassan slopas, eftersom inskrivning

slopas generellt.

13§

Enligt den nuvarande bestämmelsen skall ansökan om ersättning göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassa där sökanden är

inskriven och denna kassa är behörig att pröva ersättningsfrågan. Med

hänsyn till att inskrivningsvillkoret avskaffas, slopas även kravet på att ansökan skall göras till den kassa där sökanden är inskriven. I stället föreskrivs att ansökan skall göras hos den allmänna försäkringskassan.

Bestämmelser om vilken försäkringskassa som är behörig att pröva

ersättningsfrågan finns i 5 kap. 4-6 §§ S0fL. Ansökan skall inges till den kassa som skall pröva ersättningsfrågan.

Nuvarande bestämmelse om överflyttning av ärenden mellan

försäkringskassor ersätts av en motsvarande bestämmelse i 5 kap. 8 § S0fL.

16.13 till i

Förslaget lag om ändring lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn

l§

Bosättningskravet i denna bestämmelse slopas, eftersom försäkringsvillkoren i stället regleras i SofL.

1a§

Paragrafen är ny. I denna införs en bestämmelse med upplysningar om att det i SofL finns bestämmelser om vem som ingår i personkret-

sen för tillämpningen av den nu aktuella lagen, 2/ allmänna tillämpningsvillkor, 3/ utbetalning av förmåner utomlands, samt 4/ anmälan

och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i SofL är generellt

tillämpliga för de olika förrnånerna som ingår i socialförsäkringen, bl.a. ifrågavarande särskilda pensionstillägg. Enligt 3 kap. 2 §6 SofL

omfattas den som bor i Sverige av lagen om särskilt pensionstillägg till

folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. I

2 kap. SofL finns bestämmelser vad med bosättning här

om som avses

i landet. Beträffande övriga innehållet i SofL hänvisas till författnings-

kommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 § SofL.

16.14 Förslaget till lag om ändring i lagen 1993:389 om assistansersättning

2§

Bestämmelsen i nuvarande andra stycket upphävs, eftersom be-

stämmelser om vilken försäkringskassa är behörig att fatta beslut

som

om assistansersättning regleras genom 5 kap. 4-6 §§ SofL.

2a§

Paragrafen är ny. I denna införs en bestämmelse med upplysningar

om att det i SofL finns bestämmelser om vem som ingår i personkret-

sen för tillämpningen av den aktuella lagen, 2/ allmänna tillämp-

nu

ningsvillkor, 3/ utbetalning av förmåner utomlands, samt 4/ anmälan

och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i SofL är generellt tillämpliga för de olika förmånerna som ingår i socialförsäkringen, bl.a. assistansersättning. Enligt 3 kap. 2 § 7 SofL omfattas den som bor i Sverige av lagen om assistansersättning. I 2 kap. SofL finns bestämmelser om vad som avses med bosättning här i landet. Beträffande övriga innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 § SofL.

5§

I första stycket görs följande ändringar. Beträffande till vilken försäkringskassa ansökan om assistansersättning skall göras slopas hänvisningen till 2 § andra stycket, eftersom den föreskriften upphävs

se författningskommentaren till 2 §. Vidare upphävs bestämmelsen

om överflyttning av ärenden mellan försäkringskassor. I stället tillämpas motsvarande bestämmelse i 5 kap. 8 § SofL. Även i bestämmelsen i andra stycket om att en kommun i vissa fall skall göra anmälan till en försäkringskassa slopas hänvisningen till 2 § andra stycket.

16.15 till ändring i Förslaget lag om lagen 1993:737 om bostadsbidrag

l§

Föreskriften om att den som bor och folkbokförd i Sverige kan fâ bostadsbidrag enligt denna lag slopas. Dessa krav utgör nämligen sådana allmänna försäkringsvillkor som regleras genom socialförsäk-

ringslagen se författningskommentaren till 1 a §. Däremot gäller i

samma utsträckning som hittills att den enskilde skall vara bosatt och folkbokförd i den bostad för vilken bidrag skall betalas.

la§

I denna paragraf införs en ny bestämmelse med upplysningar om att det i SofL finns bestämmelser om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av den nu aktuella lagen, 2/ bosättning i Sverige, 3/ allmänna tillämpningsvillkor, samt 4/ utbetalning av förmåner utomlands. Bestämmelserna i SofL är generellt tillämpliga för de olika förrnânerna som ingår i socialförsäkringen, bl.a. bostadsbidrag. Enligt 3 kap. 2 § 8 SofL omfattas den som bor i Sverige av lagen om

bostadsbidrag. l 2 kap. SofL finns bestämmelser om vad som avses

med bosättning här i landet. Något formellt krav på att den enskilde är folkbokförd i Sverige gäller visserligen inte längre men, som framgår av 1 § lagen om bostadsbidrag, skall den enskilde normalt vara folkbokförd i den bostad för vilken bidrag skall betalas. Beträffande övriga innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 § SofL.

1b§

Av redaktionella skäl har bestämmelserna i den nuvarande 1 a§ överförts till denna paragraf, som är ny.

l8§

Bestämmelserna i andra stycket om vilken försäkringskassa som är behörig att fatta beslut om bidrag upphävs. I stället tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 4-8 §§ SofL.

16.16 till i

Förslaget lag om ändring lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer

l§

Föreskriften i första stycket om att bostadstillägg lämnas till den som

är bosatt i Sverige samt uppbär vissa särskilt angivna pensionsförmåner ändras pâ så sätt att bosättningskravet slopas. Detta krav utgör

nämligen ett sådant allmänt försäkringsvillkor som regleras genom

socialförsäkringslagen se författningskommentaren till 1 a §.

1a§

I denna paragraf, som är ny, införs en bestämmelse med upplysningar

om att det i SofL finns bestämmelser om vem som ingår i personkretsen för tillämpningen av den nu aktuella lagen, 2/ bosättning i

Sverige, 3/ allmänna tillämpningsvillkor, 4/ utbetalning av förmåner utomlands, samt 5/ anmälan och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i SofL är generellt tillämpliga för de olika förrnånema som ingår i socialförsäkringen, bl.a. bostadstillägg. Enligt 3 kap.

2 § 9 SofL omfattas den som bor i Sverige av lagen om bostadstillägg

till pensionärer. I 2 kap. SofL finns bestämmelser vad om som avses

med bosättning här i landet. Beträffande övriga innehållet i SofL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr 1 kap. 3 §

SofL.

2§

Bestämmelsen i första stycket ändras på så sätt att bostadstillägg

lämnas endast för den bostad där pensionären är folkbokförd och har sitt huvudsakliga boende, dvs. dennes permanentbostad. Det skall

m.a.0. föreligga samma krav på folkbokföring i bostaden för såväl bostadsbidrag som bostadstillägg. Vidare införs möjlighet att

- en ge

bostadstillägg för en bostad där pensionären inte är folkbokförd,

om

det föreligger särskilda skäl härför. Bestämmelsen

avser samma

situationer i 1 § lagen bostadsbidrag

som avses om se avsnitt 6.3.1

under Bostadsbidrag.

8§

Enligt första stycket skall den uppbär bostadstillägg utan oskäligt som

dröjsmål anmäla ändrade personliga förhållanden till försäkrings-

kassan. Den nuvarande föreskriften att anmälan skall göras till den om

försäkringskassa inom vars verksamhetsområde bidragstagaren är

folkbokförd slopas. I stället föreskrivs att anmälan skall göras till

försäkringskassan. Anmälan skall göras till den försäkringskassa

som

är behörig att besluta om bostadstillägg. Tillämpliga bestämmelser

om vilken försäkringskassa som är behörig finns bl.a. i 5 kap. 4 § SofL.

16.17 Förslaget till lag om ändring i lagen 1994:309 om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension

1§

Enligt första stycket skall hustrutillägg lämnas enligt bestämmelserna

i denna lag till kvinnor som är födda är 1944 eller tidigare. Bestämmelsen om att en skall bosatt i Sverige för att person vara vara

berättigad till förmånen slopas. Sådana allmänna försäkringsvillkor

regleras nämligen i stället i SofL se nedan.

1 a §

I denna paragraf, som är ny, införs en bestämmelse med upplysningar om att det i S0fL finns bestämmelser om l/ ingår i vem som personkretsen för tillämpningen av den nu aktuella lagen, 2/ allmänna tillämpningsvillkor, 3/ utbetalning av förmåner utomlands, samt 4/ anmälan och handläggning av ärenden. Bestämmelserna i S0fL är generellt tillämpliga för de olika fönnånerna som ingår i socialförsäkringen, bl.a. hustrutillägg. Enligt 3 kap. 2 § 10 S0fL omfattas den som bor i Sverige av lagen om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension. I 2 kap. S0fL finns bestämmelser vad om som avses med bosättning här i landet. Beträffande övriga innehållet i SofL

hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr l kap. 3 §

S0fL.

16.18 Förslaget till i

lag om ändring lagen

1996: 1030 om underhållsstöd

1a§

I denna paragraf, som år ny, införs en bestämmelse med upplysningar om att det i S0fL finns bestämmelser om vem som ingår i person-

kretsen för tillämpningen av den aktuella lagen, 2/ bosättning i

nu

Sverige, 3/ allmänna tillämpningsvillkor, 4/ utbetalning av förmåner

utomlands, samt 5/ anmälan och handläggning ärenden. Beav stämmelserna i S0fL är generellt tillämpliga för de olika förrnånerna som ingår i socialförsäkringen, bl.a. underhållsstöd. Enligt 3 kap. 2 § ll S0fL omfattas den som bor i Sverige av lagen om underhållsstöd. I 2 kap. S0fL finns bestämmelser om vad med bosättning som avses här i landet. Beträffande övriga innehållet i S0fL hänvisas till författningskommentaren till den lagen jfr l kap. 3 § S0fL.

3§

Nuvarande bestämmelser i tredje stycket upphävs. Till följd härav upphävs även förde stycket. Istället tillämpas bestämmelserna i 3 kap. 4 § S0fL om väntetider för förmåner. Detta innebär bl.a. att medborgarskap inte längre skall ha någon betydelse för rätten till underhâllsstöd. Vidare skall i stället tillämpas bestämmelserna i 4 kap. l-3 S0fL om betalning av förmåner för tid under vilken den försäkrade vistas i ett land som inte ingår i EES. Några särskilda bestämmelser för vistelse inom EES skall inte tillämpas.

37§

Ändringen av bestämmelserna i denna paragraf innebär att den

enskildes inskrivning hos en försäkringskassa inte skall avgörande

vara för vilken kassa som är behörig att pröva ett ärende. Som tidigare anförts skall inskrivning hos kassan nämligen inte längre något vara

försäkringsvillkor. Tillämpliga bestämmelser vilken försäkrings-

om kassa är behörig att fatta beslut i 5 kap. S0fL. Ärenden som ges om underhållsstöd är i viss mån specialreglerade och skall prövas av den försäkringskassa som skall avgöra ärenden avseende boföräldern jfr 5 kap. 7 § S0fL. Har barnet fyllt 18 år skall ärendet i stället prövas av den kassa som skall avgöra ärenden avseende barnet. Beträffande återbetalningsskyldighet eller minskning av underhållsstöd enligt 10 § andra stycket är behörig kassa den försäkringskassa enligt 5 kap. som

4 eller 5 § S0fL skall avgöra ärenden avseende den bidragsskyldige.

43§

Bestämmelsen i andra punkten om att regeringen får förordna att barn

som saknar medborgarskap eller som är politisk flykting skall ha

samma rätt till underhållsstöd som svenskt barn upphävs. Som framgår av det ovan anförda inverkar inte medborgarskap längre rätten till underhållsstöd.

lagom

16.19 till

Förslaget ändring i lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om

allmän

försäkring

3§

Enligt de nuvarande bestämmelserna i första stycket skall inkomst av anställning beräknas med ledning av sådan särskild uppgift s.k. gul kontrolluppgift som avses i paragrafen för bl.a. den som beskattas enligt lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. LSI och för vilken svensk lagstiftning social om trygghet skall gälla enligt EES-avtalet. Beträffande dem som beskattas enligt LSI utvidgas bestämmelsen beräkning enligt sådan särskild om uppgift till även dem för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla enligt S0fL. Genom S0fL utvidgas nämligen den personkrets som omfattas av de arbetsbaserade fönnånerna, bl.a. tilläggspen-

sion. Utvidgningen gäller personer som arbetar i Sverige utan att vara bosatta och på vilka EES-avtalet inte är tillämpligt.

8§

Bestämmelserna i andra stycket ändras. Föreskriften att underrättelse om PGI inte behöver sändas till en försäkrad som avses i 1 kap. 3 §

andra stycket AFL dvs. utländsk sjöman på svenskt handelsfartyg

vilken är försäkrad för tilläggspension även om han inte är bosatt här

i landet upphävs. Ändringen föranleds av att sagda bestämmelse i

AFL upphävs. I stället skall särskild underrättelse om PGI sändas till den försäkrade, om hans adress är känd. Den numera generella möjligheten att underlåta att sända underrättelse kan bli aktuell främst för personer som inte är bosatta här i landet.

16.20 Förslaget till lag om ändring i studiestödsla-

gen 1973:349

4 kap. 32 §

För rätt till studiemedel för en sjukperiod eller del därav krävs att denna har godkänts av den allmänna försäkringskassan. Bestämmelsen i paragrafen ändras på så sätt att godkännandet skall göras av den försäkringskassa som enligt bestämmelserna i 5 kap. 4-6 §§ SofL skall avgöra ärenden om sjukpenning för den studerande.

16.21 Förslaget till lag om ändring i lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän

2§

Ändringen i denna paragraf syftar till att göra det möjligt att enligt 1 §

betala krigsskadeersättning till sjömän även vid olycksfall före och

efter den tidpunkt då den arbetsbaserade socialförsäkringen börjar

resp. upphör att gälla enligt 3 kap. 9 § SofL. Resor utom riket kan i

här avsedda fall pågår under längre tider i samband med tjänstgö-

ringen.

16.22 till

Förslaget lag om ändring i lagen 1984:989 om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara

4§

Möjligheten enligt första stycket att låta inskrivning enligt AFL anstå, ändras till att avse den registrering som framdeles måste göras i olika hänseenden med anledning av bestämmelser i SofL, särskilt 5 kap. 1

och 2 §§. Bestämmelser om registeruppgifter bör vi anfört i

som avsnitt 12.2 efter administrativa överväganden kompletteras. Försäkringskassan bör kunna underlåta att registrera en försäkrad i samma utsträckning som enligt nuvarande bestämmelser gäller beträffande

inskrivning. Ändringen föranleds av att inskrivning inte lägre skall

vara något försäkringsvillkor. Även bestämmelserna i andra stycket ändras så sätt att vad som nu föreskrivs i stället skall avse registrering.

16.23 till

Förslaget lag om ändring i lagen 1989:225 om ersättning till smittbärare

11§

Föreskriften i första stycket ändras så sätt att en ansökan om

ersättning skall göras skriftligen hos den allmänna försäkringskassan. Nuvarande uttryckliga hänvisning till den försäkringskassa som anges

i 12 § slopas.

12§

Nuvarande bestämmelser i första stycket om vilken försäkringskassa

som är behörig att pröva frågor om förmåner enligt denna lag ändras

utom såvitt avser sista meningen. Behörig försäkringskassa är den som

enligt 5 kap. SofL skall avgöra socialförsäkringsärenden angående

smittbäraren eller skulle ha avgjort sådana ärenden, smittbäraren om hade varit försäkrad. Tilllämpliga bestämmelser om vilken försäkringskassa som är behörig att fatta beslut i ärenden om socialförsäkringsförmåner finns i 5 kap. 4-6 §§ SofL. I sammanhanget bör nämnas att

bestämmelserna i SofL är i och för sig inte direkt tillämpliga på

smittbärare. Ersättning enligt denna lag kan betalas även till den som inte är försäkrad enligt SofL jfr avsnitt 5.4 under våra definitioner.

16.24 till

Förslaget lag om ändring i lagen 1991:1047 om sjuklön

13§

Bestämmelserna i första stycket ändras på så sätt att de omfattar en arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt AFL. Detta är en

följd av att inskrivning avskaffas som försäkringsvillkor.

20§

Vid tvist om rätt till sjuklön kan försäkringskassan i vissa fall besluta

att ersättning för den tid omtvistade sjuklönen avser skall utges från sjukförsäkringen enligt AFL. Sådant beslut kan enligt nuvarande

bestämmelse meddelas av den försäkringskassa hos vilken arbets-

tagaren är eller borde vara inskriven. Med hänsyn till att inskrivning

avskaffas som försäkringsvillkor ändras bestämmelsen så sätt att behörig försäkringskassa är den som enligt 5 kap. S0fL skall avgöra

ärenden om sjukpenning till arbetstagaren.

25§

Bestämmelserna i första stycket om vilken försäkringskassa som är

behörig att pröva ärenden ändras på motsvarande sätt 20 som Andringen i andra stycket är en följdändring efter ändringen i första stycket.

16.25 till i

Förslaget lag om ändring lagen

1993:747 om sjukförsäkringsregister hos de

allmänna försäkringskassorna

2§

Föreskriften om att ett sjukförsäkringsregister får användas bl.a. för kassans handläggning av inskrivningsärenden ändras till att

avse

handläggning av ärenden om tillhörighet till sjukförsäkringen, eftersom inskrivningsförfarandet skall avvecklas. Som vi har anfört i avsnitt 12.2 behöver denna lag kompletteras efter ytterligare administrativa överväganden.

8§

I paragrafen finns bestämmelser om vilka personer får registreras som

i ett lokalkontors sjukförsäkringsregister. Enligt nuvarande bestämmel-

ser fâr i registret finnas uppgifter den är försäkrad enligt AFL om som

och som genom inskrivning i försäkringskassan tillhör eller har tillhört lokalkontoret. Som tidigare anförts skall försäkringsvillkoren regleras i SofL, medan inskrivningsvillkoren skall avskaffas. På grund härav

ändras bestämmelserna i första stycket det sättet att registret får innehålla uppgifter om den som enligt SofL är försäkrad för förmåner

enligt AFL och enligt 5 kap. tillhör eller har tillhört lokalkontoret.

9§

Föreskriften i första stycket att uppgifter skall överlämnas till det om

lokalkontor som den enskilde genom inskrivning i försäkringskassa

hör till ändras till att uppgifter skall överlämnas till det lokalkontor som avses i 8 Detta är en ändring till följd av justeringarna i 8

17§

I första stycket finns bestämmelser att uppgifter i ett lokalkontors om

sjukförsäkringsregister får lämnas ut medium för automatisk

databehandling till ett annat lokalkontor. Enligt nuvarande bestämmel-

ser får så ske om den registrerade genom inskrivning hör till det

kontoret eller om uppgifterna behövs där i ett ärende i 2 som avses och 3 §§. Med hänsyn till att inskrivningsvillkoret avskaffas som försäkringsvillkor ändras bestämmelsen på motsvarande 9 sätt som

20§

Enligt nuvarande bestämmelser i första stycket gäller bl.a. att vissa

uppgifter inte skall gallras så länge den försäkrade inskrivning

genom skall tillhöra det registerförande lokalkontoret. Bestämmelsen ändras på motsvarande sätt som 9

16.26 till

Förslaget lag om ändring i lagen 1995:705 om arbetsplatsintroduktion

3§

Bestämmelsen i första stycket första meningen ändras på så sätt att statens rätt med avseende på betalningen av finansieringsbidraget skall

tas till vara av den allmänna försäkringskassa som deltagaren tillhör. Det nuvarande inskrivningskravet slopas. Vilken kassa deltagaren skall

anses tillhöra skall bedömas mot bakgrund av bestämmelserna i 5 kap. 4-6 §§ S0fL om vilken kassa som är behörig att fatta beslut i ett socialförsäkringsärende. Vidare skall bestämmelserna i andra och tredje meningen upphöra att gälla. I stället tillämpas bestämmelserna i 5 kap. 5 § andra stycket och 8 § SofL motsvarande sätt.

16.27 till i

Förslaget lag om ändring lagen 1996:1150 om högkostnadsskydd vid köp

av läkemedel m.m

8§

Bestämmelsen i första stycket l ändras till att avse den som är bosatt i Sverige, medan hänvisningen till 1 kap. 3 § AFL slopas. Som redovisats i avsnitt 5.1 under våra definitioner hänför vi inte förmåner enligt den nu aktuella lagen till socialförsäkringslagen med hänsyn till att landstingen har huvudmannaskapet för läkemedelsförmånerna. Bestämmelserna i S0fL är därför inte tillämpliga på förmåner enligt

denna lag.

Nuvarande andra stycket skall upphävas. I syfte att få villkoren för läkemedelsförmåner likartade med dem för socialförsäkringsförmånerna bör förmånerna enligt denna lag vara bosättningsbaserade. Undantag från denna princip kommer emellertid fortfarande att gälla enligt första stycket som avser fall som omfattas av gemenskapsrätten inom EU.

Bilaga 1 463

Gällande

försäkringsvillkor enligt svensk nationell lagstiftning om socialförsäkring

m.m.

I denna bilaga har i tabellforrn gjorts en uppställning över de försäkringsvillkor som enligt nuvarande lagstiftning gäller för bl.a. de

förmåner som omfattas av den socialförsäkringslag utredningen

som föreslår. Med försäkrad avses en person som är försäkrad enligt 1 kap. 3 § AFL. Med bosatt avses den som är bosatt i Sverige. Med

1408:a avses en person som omfattas av förordning EEG

nr 1408/71. I spalten l408-ejjfekt anges i vad mån respektive förmån omfattas av bestämmelserna i förordning 1408/71. En person som enligt den förordningen skall vara omfattad av svensk lagstiftning är då i princip försäkrad för den aktuella fönnänen, oberoende av om han skulle vara

försäkrad med tillämpning av endast svensk nationell lagstiftning.

Omvänt gäller att en person som enligt förordning 1408/71 skall vara omfattad av ett annat lands lagstiftning inte är försäkrad för förmånen även om han uppfyller villkoren i den nationella svenska lagstift-

ningen. En sådan person kan dock vara berättigad till vårdförmåner

vid sjukdom i Sverige. Ett försök har gjorts att, vid sidan av de försäkringsvillkor kan som

sägas gälla formellt villkoren såsom de uttrycks i lagtexten, ange

vilka reella försäkringsvillkor som gäller för respektive förmån. De olika fönnânerna kan indelas i följande delar av försäkringen:

1-14: sjukförsäkringen inklusive föräldraförsäkringen 15: folkpensioneringen 17: tilläggspensioneringen

18-21: övriga ålderspensionsförmäner 22: delpensioneringen 16, 23-26: handikappförmåner

27: arbetsskadeförsäkringen

28-30: arbetslöshetsförsäkringen m.m. 31-35: bidrag i olika former 36: studiehjälpen

464 Bilaga 1

Förmån Lagrum Förs.vi1lkor Förs.villkor 1408formellt reellt effekt

Sjuk- AFL 2:8 a. Försäk- a. Bosatt Ja vårdsesätt- och dithör- rad + b. Icke ning ande för- bosatt bosatt fattningar b. Icke 1408:a som bosatt har rätt till 1408:a som vårdförhar rätt till mâner här Vårdförmâner här

Tand- 5 § och a. Bosatt a. Bosatt Ja vård 5 a § tand- b. Icke b. Icke vârdslagen bosatt bosatt 1985:125 1408:a som 1408:a som har rätt till har rätt till vårdför- Vårdförmåner här mäner här

Avgifts- 1 § lagen Villkor Villkor Ja fria sjuk- 1993:332 saknas saknas

u

vårdsför- om avgiftsmåner för fria sjukvissa hiv- vârdsförsmittade mâner m.m. för vissa hivsmittade

4. Läkeme- 8 § lagen a. Försäk- a. Bosatt Ja del 1996:1150 rad + b. 1408:a om hög- bosatt som har kostnads- b. 1408:a rätt till skydd vid som har Vårdförköp av rätt till mâner här

läkemedel vårdför- c. Övriga

måner här här an-

c. Övriga ställda viss

här an- begränsställda viss ning begränsning

Bilaga 1 465

Förmån Förs.villkor Förs.villkor formellt reellt

5. Sjuk- AFL 3:1 Försäkrad Bosatt + penning + inskriven SGI hos FK + mindre än SGl 6 000 kr mindre än 6 000 kr

Havan- AFL 3:9, Försäkrad Bosatt deskaps- 3:9a p.g.a. penning ingen SGI om man inte är bosatt

7. Sjuklön l § lagen Anställning Anställning Ja 1991:1047 utan geoom sjuklön grafisk begränsning H 8. Frivillig AFL 21:1 Inskriven Bosatt + Ja sjukpen- hos FK + försäkrad ningförsäk- försäkrad för sjukring för sjuk- penning penning över 60 kr över 60 kr

9. Rehabi- AFL 22:1 Försäkrad Bosatt Ja litering, + inskriven rehabilite- hos FK ringsersättning

10. Vård- 1 §34, Anställning Anställning Ja och kon- 38, 44 §§ svenskt på svenskt tantför- sjömans- fartyg fartyg mäner vid lagen sjukdom 1973:282. till sjömän Förordning 1982:842 om vissa sjukförsäkringsersättningar till sjömän

466 Bilaga 1

Förmån Lagmm Förs.villk0r Förs.villkor 1408formellt reellt effekt

11. Smitt- Lag Saknas Saknas Ja bärar- 1989:225 ersättning, om ersättsmittbärar- ning till penning smittbärare

12. Ersätt- 3 § lagen Inskriven Bosatt Nej, men ning för 1988:1465 hos FK gäller både väl av närstående- om ersätt- gäller både vårdare och förordning vård ning och vårdare och den sjuke 1612/68 ledighet för den sjuke + vård här närstående- + vård här i landet vård i landet

13. För- AFL 4:1 Försäkrad Bosatt + Ja äldrapen- 429 + inskriven barnet ning hos FK + bosatt barnet bosatt

14. Till- AFL 4:1 Försäkrad Bosatt + Ja, utom fällig för- + inskriven barnet vid bams äldrapen- hos FK + bosatt sjukdom ning barnet bosatt

15. Folk- AFL 5:1 a. Försäk- a. Bosatt Ja pension rad + b. Svensk

H åp, fp, ep, bosatt medborgare

hkp.ers b. Svensk utomlands medborgare enligt ATPutomlands regeln enligt ATPregeln

16. Vård- AFL 5:2 Försäkrad Bosatt Ja, men bidrag och + bosatt icke exhandikapp- portabel ersättning förmån som inte enl. art utgör 4.2a och tillägg till 10a pension

Bilaga 1 467

Förmån Lagrum Förs.villkor Förs.villkor 1408formellt reellt effekt

17. ATP i AFL 11:1, Försäkrad a. Svensk Ja princip l 1 medborgare motsvaran- b. Bosatt de i det utländsk reformera- medborgare de syste- c. Sjöman met, se Ds svenskt 1995:41; handelsâp. fp. ep fartyg d. Den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng gäller endast utbetalning

18. Pen- 1 § lagen Bosatt + Bosatt + Ja sionstill- 1969:205 uppbär uppbär skott om pen- pension pension sionstillskott

19. Särskilt l § lagen Bosatt + Bosatt + Ja pensions- 1990:773 uppbär uppbär tillägg om särskilt pension pension pensionstillägg till folkpension för längvarig vård av sjukt eller handikappat barn

20. Bo- 1 § lagen Bosatt + Bosatt + Ja, men stadstillägg 1994:308 uppbär uppbär icke exom bostads- pension pension portabel tillägg till förmån pensionärer enl. an 4.2a och 10a

468 Bilaga 1

Förmån Lagmm Förs.vi11k0r Förs.vi11k0r 1408formellt reellt effekt

21. Hustru- 1 § lagen Bosatt + Bosatt + Ja tillägg 1994:309 make upp- make uppom hustru- bär pension bär pension tillägg i vissa fall då make uppbär folkpension

22. Del- 3 § lagen Bosatt + Bosatt + Nej, men pension l979:84 indirekt förvärvsar- väl av om delpen- krav på bete i viss förordning sionsförsäk- inskrivning omfattning 1612/68 ring + förvärvsarbete i viss omfattning

23. Assi- 2 § lagen Indirekt Indirekt Ja stansersätt- 1993:389 krav på krav ning om assi- inskrivning bosättning stansersätt- hos FK ning

24. Bilstöd 2 a § lagen a. Försäk- a. Bosatt Ja 1988:360 rad + b. Icke om hand- bosatt bosatt som läggning av b. Icke enligt ärenden om bosatt som 1408/71 har bilstöd till enligt rätt till handikappa- 1408/71 har vårdförmån de rätt till er här Vårdförmáner här

25. Funk- 16 § lagen Bosatt Bosatt Nej, men tionsstöd 1993:387 väl av om stöd förordning och service 1612/68 till vissa funktionshindrade

Bilaga 1 469

Förmån Lagrum Förs.vil1kor Förs.vi1lkor 1408formellt reellt effekt

26. Bidrag Förord- Villkor Villkor Ja till arbets- ningen saknas saknas hjälpmedel 1987:409 om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. 27. Arbets- l § LAF a. Här a. Här Ja skadeför- förvärvs- förvärvsmåner arbetande arbetande arbetstagare arbetstagare b. Här b. Här förvärvs- förvärvsarbetande arbetande och bosatt och bosatt uppdrags- uppdragstagare eller tagare eller egenföreta- egenföretagare gare c. Den som c. Den som genomgår genomgår viss typ av viss typ av utbildning utbildning

28. Arbets- 2 § och Medlemi Medlem i Ja löshets- 47 § lagen a-kassa a-kassa ersättning 1973:370 vilket vilket A-kassa om arbets- kräver kräver löshetsför- arbete inom arbete inom säkring kassans kassans verksam- verksamhetsområde hetsområde

29. KAS Lagen Villkor Indirekt Ja 1973:371 saknas. krav om kontant Indirekt bosättning arbetsmark krav nadsstöd inskrivning hos FK, 30§3st

470 Bilaga 1

Förmån Lagrum Förs.villkor Förs.villkor 1408formellt reellt effekt

30. Ut- 1 § för- Deltagare i Deltagare i Ev. för bildnings- ordningen viss arbets- viss arbets- den som bidrag 1996:1100 mark- mark- uppfyller om aktivi- nadsutbild- nadsutbild- medlemstetsstöd ning eller ning eller och aryrkesin- yrkesin- betsvillkor riktad riktad för Arehabilite- rehabilite- kassa. ring. ring.

31. Barn- 1 1 a§ a. Barnet Bam och Ja bidrag, lagen bosatt + förälder förlängt 1947:529 svensk bosatt 6 barnbidrag om bam- medborgare mån väntebidrag, 5 § + indirekt tid för lagen krav utländskt 1986:378 inskrivning barn om förlängt hos FK barnbidrag b.Utländskt barn som är bosatt + vistelse i landet sedan 6 månader + indirekt krav inskrivning hos FK

32. Under- 3 § lagen Vârdnads- Värdnads- Nej, men hâllsstöd 1996:1030 havare och havare och väl av om under- barn bosatt barn bosatt förordning hållsstöd 6 män 6 mån 1612/68 väntetid för väntetid för utländskt utländskt barn + barn indirekt krav inskrivning hos FK

Bilaga 1 471

Förmån Lagrum Förs.villkor Förs.villkor 1408fonnellt reellt effekt

33. Särskilt 1 § lagen Vårdnads- Vârdnads- Nej, men bidrag till 1984:1096 havare och havare och väl av vissa adop- om särskilt barn bosatt barn bosatt förordning tivbarn bidrag till 6 mån 6 mån 1612/68 vissa adop- väntetid för väntetid för tivbarn utländskt utländskt barn + bam indirekt krav på inskrivning hos FK

34. Bo- 1 § lagen Bosatt + Bosatt Ja, såvitt stadsbidrag 1993:737 folkbokförd avser om bostads- + indirekt bidrag till bidrag krav barnfainskrivning miljer hos FK

35. Adop- 3 § lagen Bosatt + Bosatt Nej, men tionsbidrag 1988: 1463 indirekt väl av om bidrag krav på förordning vid adop- inskrivning 1612/68 tion av hos FK utländska barn

36. Studie- 3:2 m.f1 §§ a. Svensk a. Svensk Ja, såvitt bidrag studiestöds- medborgare medborgare avser m.m. lagen b. Bosatt b. Bosatt studiebi- 1973:349 utländsk utländsk drag + medborgare medborgare extra tillägg till gynmasieelever

Bilaga 2 473

Utländsk nationell rätt under

- skyddet

vistelse utomlands

I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för det skydd under vistelse utomlands som förekommer enligt den nationella lagstiftningen i några europeiska länder. Urvalet av länder har gjorts enbart för att exemplifiera olika principer för hur ett lands system för social trygghet kan vara utformat med avseende på utlandsvistelse. Framställningen är således inte avsedd att utgöra en redovisning av hur försäkringssystemen som helhet är uppbyggda. Redogörelsen är i stället begränsad till frågan om vilket skydd den enskilde under en utlandsvistelse har enligt försäkringslandets nationella lagstiftning. I

det följande bortses därvid från vad som gäller enligt EG-rätten eller

konventioner om social trygghet.

Danmark

En person omfattas av den danska sjulçförsäkringen, om han är bosatt i Danmark, dvs. när anmälan därom har gjorts till Folkeregisteret. Vid utflyttning från Danmark, när en person registreras som utrest i Folkeregisteret, avförs han från sjukförsäkringen. Enligt reglerna för folkeregistreringen skall utlandsvistelse som överstiger sex månader registeras som utresa. Vid utlandsvistelse understigande sex månader omfattas den enskilde fortfarande av sjukförsäkringen, om bostaden i Danmark bibehålls med full rådighet. Under utsändning till ett land med vilket Danmark har ingått en socialförsäkringskonvention kan skyddet enligt dansk sjukförsäkring behållas. Som huvudregel bortfaller rätten till sjukdagpenning under temporär vistelse utomlands. Rätt till sjulçförsäkringsförmåneri Danmark, i det följande sjukhusbehandling och vård vid bamsbörd, föreligger så länge en person är försäkrad i Danmark. Blir en person sjuk under en semestervistelse eller liknande utomlands, kan sjukdagpenning utbetalas från Danmark enbart om det

av medicinska skäl är nödvändigt att uppskjuta hemresan. Vidare kan sjukdagpenning utbetalas under rekreationvistelse utomlands, om

vederbörandes läkare har anbefallt vistelsen av behandlingsskäl.

474 Bilaga 2

Dessutom kan dagpenning utbetalas i samband med sjukvårdsbe-

handling utomlands, när Sundhetsstyrelsen eller vederbörande sjukhus-

myndighet har gett tillstånd. Dagpenning kan under utlandsvistelse

också utbetalas till personer som uppbär dagpenning under graviditet,

nedkomst eller adoption. En förutsättning för att få barnbidrag, dvs. barntillskott och barnfamiljebidrag "börnetilskud og bömefamilieydelse" är att barnet har

hemort i Danmark. Föräldrar och barn kan vistas utomlands temporärt under högst sex månader. Om barn och föräldrar har en semestervistelse utomlands, vilken förhand är bestämd till högst ett år, kan föräldrarna under denna temporära utlandsvistelse fortfarande erhålla

barnbidrag från Danmark. Vid semestervistelse utomlands kan

nämligen bostad och hemort i Danmark anses bibehållen, om vistelsens varaktighet på förhand är bestämd till högst ett år Vid -

prövning av rätt till fortsatt barnbidrag när endast barnet vistas utomlands görs en konkret bedömning av anknytningen mellan barnet

och föräldrarna. Den allmänna pensioneringen i Danmark består av grundpensioner

s.k. sociala pensioner och tilläggspensioner. De sociala pensionerna, som närmast motsvarar de svenska folkpensionerna, består av ett

grundbelopp och olika tillägg. Ett grundvillkor för dansk medborgares rätt till social pension dvs.

folkpension och förtidspension under utlandsvistelse är att han är

bosatt i Danmark eller har mönstrat på danskt fartyg. Emellertid förekommer flera undantag enligt vilka social pension kan uppbäras utomlands. I praxis anses bosättningskravet uppfyllt under en temporär utlandsvistelse, om den pensionerade har bibehållit en reell faktisk bosättning i Danmark. Som temporär utlandsvistelse anses

vanligen vistelse på högst ett år. Upprepade utlandsvistelser anses normalt temporära, om de inte överstiger tre till fyra månader per tillfälle samt den sammanlagda utlandsvistelsen inte överstiger

sex

månader under loppet av ett år.

Vid fast vistelse utomlands förekommer för de sociala pensionerna

följande undantag från bosättningsvillkoret: En dansk medborgare

som har varit fast bosatt i Danmark under minst 30 år mellan 15 och 67 års ålder, kan uppbära dansk folkpension utomlands. 2/ En dansk medborgare som efter att ha fyllt 15 år har varit fast bosatt i Danmark

under minst tio år omedelbart före det att pensionen började utges

eller senast vid 67 års ålder, kan uppbära löpande dansk pension folkoch förtidspension utomlands. 3/ En dansk medborgare som har varit

bosatt under minst en fjärdedel av tiden från 15 års ålder till dess pensionen började utges, kan medföra en löpande pensionsförmån folk- och förtidspension utomlands. Kravet skall vara uppfyllt

omedelbart före pensioneringen. Vid högre ålder än 67 år skall

villkoret vara uppfyllt vid 67 år ålder. 4/ Från bosättningskravet kan,

Bilaga 2 475

oavsett medborgarskap, dispens ges om det finns särskilda skäl för att utbetalning utomlands. Detta gäller emellertid endast den som uppbär